Prop. 1977/78:57
Regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland
Prop. 1977 /78: 57
Regeringens proposition 1977 / 7 8: 57
Regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland;
beslutad den 3 november 1977.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd som framgår av föredra- gandens hemställan.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDlN
ELVY OLSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen anges vilka vattendrag i norra Svealand och Norrland som bör undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Det gäller de out- byggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Piteälven och Vindelälven. vissa av de s.k. skogsälvarna samt även en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut. När det gäller Piteälven och Vindel- älven framhålls emellertid att det bör utredas om en viss överledning av vatten till redan utbyggda älvar kan ske utan att avsevärt skada bevarande- intressen. Det föreslås i propositionen att som en riktlinje i den fysiska riksplaneringen skall gälla att vattenkraftutbyggnader inte bör medges i de vattendrag som f.n. föreslås undantagna från vattenkraftutbyggnad. ] propositionen påpekas också att man inte kan utgå från att alla utbygg- nadsprojekt i de områden som inte omfattas av riktlinjerna kommer att tillåtas efter prövning i vanlig ordning enligt vattenlagens bestämmelser.
Förslagen i propositionen utgör en direkt uppföljning av dels de rikt- linjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen beslöt om är 1972, dels de riktlinjer om energipolitiken som riksdagen beslöt om är 1975.
1. Riksrlager11977/78. ] saml. Nr 57
Prop. 1977/78: 57 2
De regler för prövning av byggande i vatten som föreskrivs i vatten- lagen bedöms ge erforderliga möjligheter för regeringen att se till att riktlinjerna efterlevs. Någon ny eller förändrad lagstiftning föreslås inte.
Prop. 1977/78: 57 | 3
Utdrag BOSTADSDEPARTEMENT ET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1977-1 1-03
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman. Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson. Friggebo
Föredragande: statsrådet Olsson
Proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland
] Inledning
1.1. Vattenkraften i energiförsörjningen
Landets försörjning med elektrisk energi har hittills till största delen varit baserad på vattenkraft. Fram till mitten av 1960-talet täckte vat- tenkraften praktiskt taget hela behovet av elkraft. Sedan dess har vatten- kraftens andel sjunkit och är nu omkring tre fjärdedelar av elproduk- tionen. Övrig elenergi kommer från olje- och kärnkraftverk. Enligt de riktlinjer för energihushållningen m. m. fram till år 1985 (prop. 1975: 30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202) som riksdagen antog år 1975 kommer vat- tenkraftens andel av elproduktionen att minska ytterligare. Vid mitten av 1980-talet beräknas den vara ungefär 40 %.
Vattenkraften är den utan jämförelse viktigaste inhemska energire- sursen. Den lämpar sig väl för produktion av såväl baskraft (energi som behövs kontinuerligt oberoende av variationerna i förbrukningen) som toppkraft (energi som utöver baskraften behövs under dagtid vid nor- mala variationer i förbrukningen). Vattenkraften är även väl lämpad för att täcka snabba variationer i förbrukningen och som reserv vid drift- störningar i t. ex. kärnkraftverk.
Den tekniskt utbyggbara vattenkraften har överslagsmässigt bedömts till 130 TWh i årlig produktion. En allt större del av den tekniskt ut- byggbara vattenkraften har enligt kraftindustrins bedömningar också
Prop. 1977/78: 57 4
blivit ekonomiskt utbyggnadsvärd. Det hänger främst samman med ökad efterfrågan på elenergi, teknisk utveckling och rationaliseringar inom så- väl elöverförings- som vattenbyggnadssektorn samt — under de senaste åren — kraftigt ökade kostnader för alternativa energislag. Denna ut- veckling har bl. a. inneburit att även mindre vattendrag och fallhöjder blivit intressanta för utbyggnad.
Enligt kraftindustrins senaste bedömning, som gjordes år 1974, upp- går de ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraftsresurserna till totalt 95 TWh. Det är tre gånger mer än vad man ansåg vara värt att bygga ut år 1930. Av dessa 95 TWh har 60 TWh redan utnyttjats i befintliga an- läggningar. Därtill kommer ca 1 TWh i beslutade anläggningar som ännu inte har tagits i drift. De återstående utbyggnadsvärda vattenkraftresur- serna är således ca 34 TWh. Se figur 1.1.
De återstående vattenkrafttesurserna finns till större delen i Norrland samt norra Svealand. Utbyggnadsmöjligheterna i södra Sverige är nästan fullständigt utnyttjade för elproduktion. Vattenkraftresursernas fördel- ning på olika delar av landet framgår av figur 1.2.
1.2. Gällande rätt
Tillstånd till vattenkraftutbyggnad lämnas enligt vattenlagen (1918: 523, ändrad senast 1977: 670), VL, av vattendomstol. Enligt VL kan emellertid regeringen förordna att tillåtlighetsprövningen av företag som är av bety- dande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall göras av regeringen.
I vattenrättskungörelsen (1971: 789) meddelas bestämmelser om de vattenföretag som är underkastade regeringens prövning. Regeringen skall enligt kungörelsen alltid pröva bl. a. tillåtligheten av vattenkraftanlägg- ningar med en generatoreffekt av minst 20 0.00 kVA. Regeringen skall också avgöra tillåtligheten av vattenregleringar. om amplituden är större än 2 meter under året eller 1 meter under veckan, eller om det magasin som utnyttjas under året är minst 100 miljoner kubikmeter (Mm3) eller under veckan minst 10 Mm3. Bestämmelsen gäller även företag som märkbart kan inverka på vattenståndet eller avrinningen avseende någon av landets sex största insjöar.
Även i andra fall kan regeringen förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt beslut. Kammarkollegiet har enligt kungörelsen ålagts en sär- skild skyldighet att till regeringen anmäla sådana företag —— utöver de obligatoriska — som enligt kollegiets bedömning bör komma under re- geringens prövning. [ sådana fall skall regeringen ha förbehållit sig pröv- ningen innan vattendomstolen avgjort frågan om företagets tillåtlighet.
Vattenlagsutredningcn (Ju 1969: 58) har nyligen avlämnat sitt slutbe- tänkande (SOU 1977: 27) ReVision av vattenlagen 4 med förslag till ny vattenlag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En eventuell 'ty vattenlag torde kunna träda i kraft tidigast i början av 1980-talet.
Prop. 1977/78: 57 5
Figur 1.1 Ekonomiskt utbyggnadsvärd vattenkraft enligt kraftindustrins be— domningar. j TWh/år rialurenergi * m _________ _ _ _ _.- .. _— _ _ 50— tekniskt utbygg bart ekonomiskt ”* 'ulgggnadsvär 50-* taktisk
vattenkraft-' produktion
1930 19410 1950 ism 1970 år Figur 1.2 Vattenkraftresursernas fördelning på olika delar av landet..
Vattenkraflsnm ' tekniskt-ekonomiskt Inte kan utnyttjas
Nurra Norrland tot 60 TWh/år
Naturresurs vattenkrait 200 TWh
_ Befintlig eller luvgiven utbyggnad Torne älv, Pite älv och Vindelälven Ulbyggnadsmiijligheter som behandlas 1 SOU 19711=21 och SW 197525 EI] Osäkra utbyggnadsmijligheler som ej redovisats lill utredningarna 12.5 Energimängderi TWh/år cirklarna är ytproportionella mot energimängderna
Övriga Sverige lol 5TWh/år
Prop. 1977/78: 57 6
1.3. Tidigare beslut och överenskommelser
[nnan regeringens prövningsrätt den 1 januari 1972 utvidgades till att omfatta även allmänna planeringssynpunkter kunde prövningen av vat— tenkraftutbyggnader formellt bara omfatta det aktuella projektet. och inte utbyggnadssituationen i stort. Det hade emellertid vuxit fram en stark opinion för att vissa älvsträckor en gång för alla borde undantas från utbyggnad. Detta ledde till särskilda överenskommelser mellan före- trädare för naturvårds- och utbyggnadsintressena och till vissa förhands- beslut av regering och riksdag om undantagande av vissa älvsträckor.
År 1961 träffades en överenskommelse mellan en "samarbetsnämnd för natur- och landskapsvård i samband med vattenkraftens utnyttjande” och statens vattenfallsverk. Överenskommelsen innebar att vattenfalls- verket förklarade sig berett att avstå från utbyggnad av vissa vatten. me- dan andra utbyggnader sköts upp i fem resp. tio år. Överenskommelsen har aldrig bekräftats av riksdagen. Vissa områden som berördes av överenskommelsen ingår numera i Padjelanta nationalpark, som tillkom år 1962.
Av Vindelälven undantogs i överenskommelsen år 1961 endast vissa källsjöar från utbyggnad. [ övrigt skulle Vindelälven med Laisälven få byggas ut. Statens vattenfallsvcrk redovisade är 1962 en plan för Vindel— älvens utbyggnad. Riksdagen uttalade emellertid under år 1967 (ABU 1967: 55) att en utbyggnad inte borde komma till stånd.
Regeringen tillsatte år 1969 en arbetsgrupp för att utreda frågan om vattenkraftutbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna, dvs. Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Arbetsgruppen fann att det förelåg starka skäl för att bevara älvarna Outbyggda, men att, om sysselsättnings- synpunkterna gavs stor vikt, i första hand Vindelälven borde komma i fråga för utbyggnad.
[ samband med att regeringen i april är 1970 meddelade att den inte skulle komma att föreslå riksdagen en utbyggnad av Vindelälven fick statens vattenfallsverk i uppdrag att redovisa statens outnyttjade vatten- krafttillgångar i de större norrlandsälvarna. En utgångspunkt för arbe- tet skulle vara att Torne och Pite älvar samt Vindelälven inte borde byggas ut.
Vattenfallsverket presenterade under är 1970 tolv utbyggnadsprojekt. Sedan ett stort antal myndigheter och organisationer hade yttrat sig över vattenfallsverkets inventering gjorde regeringen en preliminär avväg- ning. Enligt denna borde vattenfallsverket fortsätta förberedelserna för en utbyggnad av det ekonomiskt lönsamma Kaitumprojektet, som skulle innebära en överledning av vatten från Kaitumälven till Stora Lule älv. Framför allt av sysselsättningspolitiska skäl borde verket vidare fortsätta förberedelserna för utbyggnad av kraftstationerna Vittjärv i Lule älv, Rebnisluspen i Skellefteälven, Juktan och Björkfors i Umeälven samt
Prop. 1977/78: 57 7
Vojmån-Stalon och Stenkullaforsen i Ångermanälven. I fråga om Karats i Pärlälven samt Tärnaby och Forsbäck i Umeälven ansåg regeringen däremot att så starka naturvårdsskäl talade mot utbyggnaderna att de inte borde komma till stånd.
En utbyggnad av Kalixälven (projekten Parakka och Mestoslinkka) beräknades inte på lång tid få någon effekt på sysselsättningen i Norr- botten. Också lönsamheten bedömdes vara otillräcklig, och regeringen ansåg därför att man tills vidare inte borde ta ställning till en utbyggnad.
Kraftstationerna Vittjärv och Rebnis är numera utbyggda och Juktan är under byggnad. Kaitumprojektet däremot avfördes i samband med riksdagsbeslutet om utbyggnad av Ritsems kraftstation i Luleälven (rskr 1971: 226).
1.4. Riktlinjer i den fysiska riksplaneringen
Förarbeten för en fysisk riksplanering påbörjades år 1967. Arbetet re- dovisades i rapporten (SOU 1971: 75) Hushållning med mark och vatten, som efter remissbehandling lades till grund för prop. 1972: 111, bilaga 2. I denna preposition, som antogs av riksdagen i december 1972 med vissa smärre ändringar, anges vissa riktlinjer för användningen av mark och vatten i olika delar av landet. Regeringen föreslog i propositionen att Torne älv, Pite älv och Vindelälven skulle bevaras men att i fråga om Kalix älv ytterligare överväganden borde göras innan statsmakterna tog ställning till om älven borde bevaras i sin helhet eller om någon utbygg- nad borde få komma till stånd. Riksdagen uttalade dock att övervägande skäl talade för att inte heller Kalix älv borde byggas ut för kraftproduk- tion. De fastlagda riktlinjerna för fjällområdena innebär vidare att vissa väglösa områden skall undantas från all tyngre exploatering såsom t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. För älvdalama innebär riktlin- jerna bl. a. att av vattenkraftutbyggnader opåverkade huvudälvar och källflöden i norra Norrland skall bevaras opåverkade.
I samband med besluten år 1972 om den fysiska riksplaneringen till- kallades en utredning för att närmare studera vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand (sehlstedtska utredningen). Utred- ningen följdes sedan upp med en likartad utredning rörande vattenkraft- utbyggnader i norra Norrland (ekströmska utredningen).
1.5. Beslut av 1975 års riksdag angående energihushållning m. m.
I regeringens proposition 1975: 30 om energihushållning m.m. be- handlades vattenkraftens roll i försörjningen med elektrisk energi fram till år 1985. ] avvaktan på ett nytt samlat ställningstagande till energi- politiken år 1978 föreslog regeringen att den totala vattenkraftutbygg- naden i landet borde begränsas till en utbyggnadsnivå motsvarande 66 TWh/år. _
Prop. 1977/78: 57 8
Energibalansen år 1985 skulle därmed kunna tillföras ytterligare ca 5 TWh från vattenkraft. Riksdagen konstaterade att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år 1985 öka vattenkraftpro- duktionen med 5 TWh, men godtog ändå regeringsförslaget. Civilutskot- tet anförde (CU 1975: 28), att slutgiltiga beslut rörande vattenkraftens roll i försörjningen med elenergi fram till år 1985 borde grundas på det ytterligare underlag som sedermera har lagts fram i betänkandet (SOU. 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3. Utskottet förutsatte att regeringen, sedan det tillkommande utredningsmaterialet hade remissbehandlats, skulle förelägga riksdagen en redovisning därför jämte därav föranledda förslag till kompletterande riktlinjer för vattenkraftutbyggnader fram till år 1985.
I propositionen framhölls att sammanhängande älvsträckor av stort bevarandevärde bör undantas från utbyggnad genom riktlinjer i den fysis- ka riksplaneringen, medan övriga projekt bör vara öppna för prövning enligt VL. Ett slutligt ställningstagande till vilka älvsträckor som på detta sätt borde undantas kunde emellertid inte göras vid denna tidpunkt. I stället angavs en rad älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand där full handlingsfrihet borde bibehållas inför en senare prövning, och där inga beslut om utbyggnad således borde fattas tills vidare. Det gällde:
Övre Klarälven (Strängsforsen och Klarabro) Övre och mellersta Västerdalälven (Hälla-Äppelbo) Nedre Västerdalälven (Kvarnholsforsen och Fänforsen) Nedre Dalälven (Tyttbo och Gysinge) Härjedalsljusnan (Broforsen och Linsellborren) Mellanljusnan (Kasteln-Edänge) Mellersta Ljungan (Havern och Kölsillre) I Indalsälven: Åreälven Hosjö och Dammän Övre Hårkan (Ulen-Rengen och Toskströmmen) Nedre Hårkan utom Högfors Ammerån Vid behandlingen av propositionen (NU 1975: 30, CU 1975: 28, rskr 1975: 202—203) godtog riksdagen alltså regeringens förslag om utbygg- nadsnivå. Riksdagen lade emellertid till ytterligare ett antal enskilda pro- jekt som tills vidare borde undantas från slutliga beslut. nämligen:
I Klarälven Värsjö I Dalälven Djurforsen I Ljusnan Hamreskans, Härjeåsjöns och Vemans reglering ILjungan Sölvbacka och Viforsen
Prop. 1.977/78: 57 9
Ilndalsälven Mattmar, Granboforsen, Långforsen, Litsnäset, Åbervattnets, Kingarnas och Häggsjöns reglering - samt Högfors.
De undantagna älvsträckorna redovisas bl. a. på separatkarta ] till prop. 1975/76: 1.
För norra Norrland fanns inte underlag för att göra motsvarande ur- val av älvsträckor. För detta område innebär riksdagsbeslutet att beslut om utbyggnad tills vidare bör begränsas till projekt som innebär ringa intrång på motstående intressen.
2. Utredningsförslag
Hänvisningar till S2
- Prop. 1977/78:57: Avsnitt 1
2.1. Inledning
"Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 november "1972 till' kallade dåvarande chefen för civildepartementet en sakkunnig, f.d. landshövdingen Ossian Sehlstedt för att studera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnad i Indalsälven. Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven. l direktiven för utredningen hette det bl. a. att den sakkunnige borde beskriva de berörda älvsträckor- nas värden från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekono- misk synpunkt. Han borde söka bedöma hur resp. miljö— och naturvårds- intressen. främst olika former av friluftsliv. fiske, kulturminnesvård. land- skapsbild och forskning, skulle påverkas av tilltänkta vattenkraftutbygg- nader och lägga fram förslag till avvägning mellan de olika intressena genom att göra en prioritering av olika eventuella vattenkraftutbygg- nader. Bedömningar av sysselsättningsfrågan måste emellertid inordnas i ett större sysselsättnings— och regionalpolitiskt sammanhang än vad som kan ske inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Han borde emellertid belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningsef'fckter på kort och lång sikt.
Utredningsmannen överlämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälha- varen (ÖB), statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet. naturhistoriska riksmuseet, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens na- turvårdsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadssty- relsen (AMS), statens planverk. statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU). statens vattenfallsverk, domänverket, Kungl. Ve- tenskapsakademien (KVA), länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Väst- manlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, vattenlagsutredningen, Svenska kraftverksföreningen, Centrala Driftled-
Prop. 1977/78: 57 10
ningen (CDL), Bergvik och Ala AB, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Sveri- ges hantverks— och industriorganisation (SI—110), Svenska samernas riks- förbund (SSR), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riks- förbund (fritidsfiskarna), Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas riks- förbund (LRF), Svenska turistföreningen (STF), Svenska naturskydds- föreningen (SNF), Sveriges fältbiologiska ungdomsförening (fältbiologer— na), Friluftsfrämjandet, Vattenvämet, Svenska kanotförbundet, Sjöspor- tens samarbetsdelegation, Norrlands naturvärn, Älvräddarnas samorga- nisation, Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan och Kommittén för Rädda Västerdalälven.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 tillkallade dåvarande chefen för bostadsdepartementet en sakkunnig, informations- sekreteraren, numera kanslirådet i jordbruksdepartementet Sören Ek— ström, att för området norr om Indalsälven — med undantag för Torne älv, Pite älv och Vindelälven — göra motsvarande utrednings— arbete som gjorts för älvarna i södra Norrland och norra Svealand. I direktiven till utredningen hette det bl. a. att den sakkunnige borde knyta an till de förslag till rangordning som utarbetats av den före- gående utredningen, på ett sådant sätt att de tänkbara utbyggnads- projekten i norra Sverige kunde bedömas i ett sammanhang.
Utredningen publicerade i oktober 1974 lägesrapporten (Ds B l974: 4) Vattenkraft och miljö 2. Huvudsyftet med rapporten var att redovisa preliminära bedömningar av den återstående utbyggnadsvärda vatten- kraften. som underlag för regeringens förslag beträffande energipolitiken i prop. l975z30, Energihushållning m.m. Lägesrapporten remissbe- handlades inte formellt, men den skickades till de remissinstanser som skulle ge synpunkter på betänkandet (SOU ]974: 22) Vattenkraft och miljö eller energiprognosutredningens betänkande (SOU 1974: 64—65) Energi 1985/2000. Ett tjugotal remissinstanser har kommenterat läges- rapporten.
I augusti l976 överlämnades utredningens slutbetänkande (SOU l976: 28) Vattenkraft och miljö 3.
Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av överbefälha- varen (ÖB). statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknads- styrelsen (AMS), statens planverk, statens industriverk, Sveriges geolo- giska undersökning (SGU), nämnden för energiproduktionsforskning, statens vattenfallsverk, domänverket, Nordiska museet, Sveriges turist- råd, Kungl. Vetenskapsakademien (KVA), länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs. Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kraftverksför-
Prop. 1977/78: 57 11
eningen, Centrala Driftledningen (CDL), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska handelskammarförbundet, handelskammaren i Karl- stad, Norrbottens handelskammare, Svenska samernas riksförbund (SSR), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund (fritids- fiskarna), Svenska kommunförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska turistföreningen (STF), Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges fältbiologiska ungdomsförening (fältbiologerna), Svenska fjäll- klubben, Friluftsfrämjandet, Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Arvids- jaur, Vattenvärnet, Miljöförbundet, Svenska jägareförbundet, Svenska kanotförbundet, Kiruna långfärdspaddlare. Sjösportens samarbetsdelega- tion, Norrlands naturvärn, Älvräddarnas samorganisation, Stockholms- gruppen Rädda Ljusnan, Arvidsjaurs fornminnesförening, Arvidsjaurs allmänningsförvaltning, Arvidsjaurs fiskenämnd, Fällfors fiskevårds- förening, Jörns sportfiskeklubb och Skellefteå fiskevårdsklubb. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund samt Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) har lämnat gemensamt ytt- rande genom Näringslivets cnergidelegation. Statens vattenfallsverk, Cen- trala Driftledningen och Svenska kraftverksföreningen har till sina resp. yttranden fogat en promemoria från Vattenregleringsföretagens samar- betsorgan (VASO).
Flera av remissinstansema har bifogat yttranden från underavdel— ningar, olika lokala och regionala organ etc. Det gäller bl.a. Iam-- bruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna, LO, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska samernas riksförbund och Älvräddarnas samorganisation. Vidare har skrivelser inkommit från flera företag, organisationer och enskilda.
Den 17 april 1975 tillkallades fastighetsrådet Sven Holmström som sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om översvämningsskydd i Västerdalälven. I direktiven till utredningen hette det bl.a. att syftet med utredningen borde vara att ange om det finns realistiska alternativ till Hällaprojektet med hänsyn till såväl kostnads- som miljöaspekterna. Alternativ till Hälladammen som borde undersökas var bl. a. rensningar i Västerdalälven, skyddsreglering av Vanån samt invallningar av känsliga partier.
Utredningsmannen överlämnade i november 1976 betänkandet (Ds Jo 1976: 8) Översvämningsskydd i Västerdalälven.
Efter remiss har yttranden över sistnämnda betänkande avgetts av sta- tens järnvägar (SJ ), statens vägverk, Sveriges meteorologiska och hydro- logiska institut (SMHI), kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, som in- hämtat yttranden från lantbruksnämndcrna i Kopparbergs och Gävle- borgs län, fiskeristyrclsen, som inhämtat yttrande från fiskeriintendenten i mellersta distriktet, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), som inhämtat yttrande från länsarbetsnämnden i Kopparbergs
Prop. 1977/78: 57 12
län, statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen i gemensamt yttrande genom Vattenregle- ringsföretagens samarbetsorgan (VASO), domänverket, länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs och Kopparbergs län, som inhämtat vttranden från Gagnefs, Vansbro och Malungs kommuner, Kommittén för Rädda Västerdalälven och Älvräddarnas samorganisation i gemensamt yttrande, Svenska skogsarbetareförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) med åberopande av yttrande från Lantbrukarnas länsförbund i Dalarna, Lantbrukarnas lokalavdelning i N ås, Sjösportens samarbetsdele- gation, Stora Kopparbergs bergslags AB och Vesterdalelfvens kraft AB (VKAB) i gemensamt yttrande, Svenska kanotförbundet genom Borlänge kanotklubb, Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges fiskares riksförbund, som inhämtat yttrande från Svenska insjöfiskares centralför- bund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund (fritidsfiskarna), Sveriges fält- biologiska ungdomsförening (fältbiologerna), Sveriges industriförbund, Sveriges turistråd, Vattenvärnet och Korsnäs-Marma AB.
2.2. Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand
2.2.1 Inledning Betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö behandlar vatten- kraftutbyggnad i Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven med biflöden. I betänkandet beskrivs förutsättningarna för och konsek- venserna av ytterligare utbyggnad i dessa älvar. Vidare lämnas ett för- slag till rangordning av olika tänkbara vattenkraftutbyggnader med hänsyn till deras värde från kraftekonomisk synpunkt och till deras in- verkan på motstående intressen.
2.2.2. Utbyggnadsmöjligheter
Kraftindustrin har till utredningen redovisat 52 förslag till nya kraft- verk, 20 förslag till om- och tillbyggnader samt 35 regleringsprojekt. Des- sa förslag representerar tillsammans ett årligt energitillskott av 6,3 TWh.1
De redovisade projekten har klassificerats från lönsamhetssynpunkt i en fyragradig skala (om- och tillbyggnadsprojekt har dock inte klassifi- cerats) (se tabell 2.1). I regel har projekten bedömts ett och ett, obe- roende av varandra. I vissa fall finns dock ett så starkt samband från produktionssynpunkt mellan närliggande objekt att de bedömts som en produktionsenhet. Förutom till kraftmängden och den uppskattade kost- naden har utredningen tagit hänsyn till kraftens reglerbarhet samt an-
11 SOU 1974: 22 angavs summan 7,1 TWh. Denna siffra byggde till en del på felaktiga beräkningar och har korrigerats efter kontroll med kraftin- dustrin.
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.1 Värdering från kraftsynpunkt (klass I anger högsta värde)I
Projekt Energi- tillskott GWh/ar
KLASS I
INDALSALVEN: Handöl med Blåhammarmyrcns reglering 355 Amineråns överledning 91)
LJ USNAN: Broforsen-Linscllborren med Vikarsjösystemcts reglering 302
Mellanljusnan 740 KLARÄLÅ'EN: Strängsforsen 205
Summa ca 1 700
KLASS ll
INDALSÄLVEN: Gevsjöströmmcn med Gevsjöns reglering 185 Ristafallen 187 Hosjö med Anasjön-Bredsjöns reglering 145 Mattmar 100 Granboforsen 100
LJ UNGAN: Sölbacka 77
DALÄLVEN: Hälla 260 Bysjöns reglering, Kvarnhols- forsen t.o.m. Djurforsen 200 Avesta Lillfors 110
KLARÄI..VF.N: 'Klarabro 190
Summa ca 1 600
KLASS III
INDALSÄLVEN : Landverk med Anns reglering 95
Torrön, Juvcln, Anjan 147 Långforscn-Litsnäset 194 UIen-Rengen reglering 55 Åbervattnet 3 Edsoxforsen 7] Högfors 53 Borgforsen 90
LJUNGAN: Viforsen 55
LJUSNAN: Halvfari 90 Vemåns reglering 84 Hainrcskans 69
13
Projekt Energi-
tillskott
GWh/är DALÄLVEN: Malungsfors ! 78 Tyttbo 1.05 KLARÄLVEN: Värsjö 91) Summa ca I 301) KLASS IV .INDALSÄLVEN: N och S Rensjöns reglering .lt) Kölsjöns reglering 4 Medstuguån med Skals- vattnets reglering 68 Häggsjöns reglering (Art.-älven) 7 Tegefors Stl Korsvattenan 33 Rönnöforsen 11 Toskströmmcn med Valsjöns reglering 48. Kingarnas reglering 4 Häggsjöns reglering tl-Iarkan) 5 Sjättvattncts reglering 1 Storfulvurn, Lillfulvurn 38 Lakavattncl 44 Hökvattnet 33 Gåxsjöns reglering 6 Älggårdst-attncts reglering 2 H'ammerdalssjöns reglering 2 Solbergsvattnct () Halasjöns reglering - ?. Springhällarna 41 LJUNGAN: Have-rn. Kölsillre 65 LJUSNAN: Smedjemorasjöns reglering 17 ()lingsjön 7 Härjeåsjön 14 DALÄLVEN: Malungsfors II 40 Malung | 45 Malung II 40 Äppelbo (ut) Eldforsen 30 Skivsforsen 45 Gysinge 105 Summa ca 900 E.] VÄRDERAT Effektutbyggnader ca 900 Totalt ca 6 3th
1I den geografiska sammanställningen, bilaga 1, finns värderingarna ordnade efter älvsträcka från norr till söder.
Prop. 1977/78: 57 14
läggningens läge i förhållande till avsättningsområdena. I värdet av ett projekt har också inräknats den ökade möjlighet till effektreglering vid befintliga närliggande kraftverk, som kan bli en följd av utbyggnaden.
2.2.3. Vetenskaplig naturvård
Genom statens naturvårdsverks försorg har flera naturvetenskapliga undersökningar utförts för utredningens räkning. Älvdalarnas vetenskap- liga värden har dokumenterats genom undersökningar av professor Hugo Sjörs. Uppsala universitet (botanik), professor Åke Sundberg, Uppsala universitet (geovetenskaplig naturvård), fiskeriintendenten Sten Berg, Härnösand (fiskeribiologi) och fi]. lic. Jan Höjer, statens naturvårdsverk (zoologi). Dessutom har fiskeförutsättningarna behandlats i ett yttrande från de tre berörda fiskeriintendenterna Sten Berg, Carl Puke och Tage Ros. Dokumentation och värdering av älvdalarnas landskapsbild har slutligen utförts genom resp. länsstyrelses försorg.
Utgångspunkten för bedömningarna av eventuella utbyggnaders in- verkan på naturvetenskapliga värden har varit att den viktigaste uppgif- ten inte är att förutse den omedelbara inverkan på väldefinierade geo- vetenskapliga objekt eller på förekomsten av mer eller mindre säll- synta växt- och djurarter. Artförekomsterna som sådana anger bara en del av skyddsvärdet. I stället gäller det att söka förutse de mer lång- siktiga effekterna på älvlandskapet som helhet.
De geovetenskapliga bedömningarna har omfattat älvavsnittens kva- litet från vetenskaplig synpunkt, betydelsen för samhället i övrigt och känsligheten för påverkan vid olika ingrepp. Som särskilt värdefulla om- råden från geovetenskaplig synpunkt anges Ammerån, Åreälven och Storån-Dammån i Indalsälvens vattensystem samt Klarälvens meander- lopp. Även Hällaområdet i Västerdalälven och Mellanljusnan betecknas som intressanta och värdefulla.
Kravet på ekologisk mångfald har utgjort grundval för de botaniska värdeomdömena. De grundar sig normalt inte på förekomster av mer eller mindre sällsynta växtarter. Det som tillmäts stort värde är före- komsten av välutvecklade orörda strandmiljöer. Särskilt värde har till- mätts större oreglerade vattendrag. Även oskadade våtmarker, speciellt deltaland. har värderats högt. De älvsträckor som angetts vara mest skyddsvärda från botanisk synpunkt är Ammerån, Åreälven, Sölvbacka- sträckan i Ljungan, sträckan från Hedeviken till Linsellborren i Ljus- nan, Hällaområdet och Bysjön i Västerdalälven samt nedre Dalälven. Också forsarna i den övre delen av Mellanljusnan, i nedre Västerdal- älven och övre Klarälven har tillmätts stort botaniskt skyddsvärde.
Den allmän-zoologiska bedömningen har främst utgått från egen- skaperna orördhet, raritet, representativitet, mångformighet, artrikedom, tillgänglighet och utnyttjande. För att kunna bedöma ett visst områdes värde för djurarter som kanske bara tidvis eller tillfälligtvis uppehåller sig inom området krävs vidare en bedömning av områdets funktionella
Prop. 1977/78: 57 15
roll för olika djurförekomster inom en större region. Som särskilt ange- lägna skyddsobjekt från zoologisk synpunkt anges Åreälven och Ammer- ån samt områdena kring Broforsen och Linsellborren med Vikarsjösys— temet, Mellanljusnan, Hälla, Kvarnholsforsen, Fänforsen, nedre Dal- älven och övre Klarälven.
I den fiskeribiologiska undersökningen har gjorts en gradering med hänsyn till det vetenskapliga värdet hos vissa vattenbiotoper i outbyggda älvavsnitt. Som mest värdefulla från denna synpunkt anges Åreälven. Ammerån och Hällaområdet.
Utifrån de värderingar som redovisats i de enskilda naturvetenskap- liga undersökningarna har utredningen gjort en samlad bedömning av älvarnas skyddsvärden, där även länsstyrelsernas värderingar av land— skapsbilden vägts in (se tabell 2.2).
Till klass 4 har de från naturvårdssynpunkt värdefullaste och mest skyddsvärda älvavsnitten förts.
Till klass 3 har förts älvavsnitt av stort skyddsvärde. Vidare ingår ej närmare undersökta älvavsnitt där dock indikationerna är starka för att det skall finnas skyddsvärden av hög eller högsta rang.
Klass 2 innefattar skyddsvärda älvavsnitt samt älvavsnitt där det, för ett slutligt ställningstagande till vattenkraftutbyggnad, fordras ytterligare vetenskapliga undersökningar och/eller modifieringar av föreslagen ut- byggnad.
Klass 1 omfattar älvavsnitt som bedömts sakna eller endast äga obe- tydliga naturvårdsvärden. Ytterligare utredningar från naturvårdssyn— punkt kan vara påkallade även beträffande dessa objekt.
2.2.4. Kulturminm'svård
Inom utredningens sekretariat har gjorts en bedömning av vilka kon- flikter med kulturminnesvården som kan väntas uppkomma vid en even- tuell utbyggnad av de olika projekten (se tabell 2.3). Bedömningen följer i allt väsentligt den som på utredningens uppdrag presenterats av riks- antikvarieämbetet i skriften Kulturlandskap i älvdalar (Rapport D3 1973).
Värderingen har gjorts med utgångspunkt i kulturminnenas bety- delse från vetenskaplig synpunkt vartill fogats överväganden om deras sociala betydelse. Den vetenskapliga grundsynen innebär en strävan att urskilja ett representativt urval av orörda referensområden, dvs. om- råden där fornlämningar och andra kulturminnen är bevarade i en så vitt möjligt ursprunglig miljö, bl. a. för att tillgodose kommande forsk- ningsbehov. Det sociala motivet för bevarande syftar till att möjliggöra upplevelsen av kontinuitet och rotfasthet i en under lång tid och genom mänskliga ansträngningar framvuxen miljö. För undervisning och turism ställs särskilda krav på ett vetenskapligt underbyggt urval av kulturmin- nen, på upplysningsverksamhet kring detta och på tillgänglighet. Be-
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.2 Värdering från vetenskaplig naturvårdssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4 Malung Il INDALSÄLVEN: Appell” Åreälven i sin helhet Hosjö KLASS 2 Ammcråni sin helhet "[NDALSÄLVEN: .. , ._ Mattmar ååå-???. Storsjötunneln med Hissmofors— L'nscllbbo ren Kattstrupeforsen Klasteln r Granboforsen Forsänge LJU NGAN :
.. _ Havcrn EQÄALVEN' Kölsillrc Kvarnholsforsen Viforsen Fänforsen LJ USNAN : Tyttbo Häi'jeån Gysinge Edänge KLA RÄLVEN : DALÄLVEN : Strängsforsen Mockfjärd Klarabro Djurforsen KLASS 3 K.PÅFÄLVEN:
VarSJo ]NDALSÄLVEN: Edsforsen Långforsen Litsnäset _ KLASS I Harkan [ sm helhet lNDALSÄLVEN: LJUNGAN: Torrön, Juveln, Anjan Sölvbacka Korsvattcnån LJUSNAN' Rönnöforsen Vemån LJUSNAN : Ångra Halvfari DALÄLVEN : DALÄLVEN : Malungsfors ] Eldforsen Malungsfors .ll Malung |
Skivsforsen Avesta Lillfors
dömningen har sålunda också utgått från företagens inverkan på kultur- minnenas miljö, även om kulturminnet i sig självt inte alltid direkt på-
Jerkas.
Följande klasser har använts:
4 Lagskyddade fornminnen berörs. Riksantikvarieämbetet avser att avslå företaget.
3—4 Starkt kulturminnesvårdsintresse berörs. Riksantikvarieämbetet av- ser att avstyrka förslaget.
3 Underlagsmaterial otillräckligt. Avstyrkande från riksantikvarie- ämbetet är sannolikt. 2—3 Konflikt med kulturminnesvardsintresse uppstår. 2 Konflikt med kuIturminnesvårdsintresse kan mildras genom -be- gränsning i projektets omfattning.
1 Ingen konflikt eller endast sådan som kan lösas genom vattendom- stolsprövning synes uppstå.
Prop. 1977/ 78: 57
Tabell 2.3 Värdering från kulturminnesvårdssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4
IN DALSÄLVEN : Landverk Gevsjöströmmen Ristafallen Litsnäset Edsoxforsen
DALÄLVEN : Gysinge
KLASS 3—4
INDALSÄLVEN : Handöl Medstuguån Tännforsen Tegcfors
LJUSNAN: Broforsen Linsellborren Edänge DALÄLVEN: Malungsfors [[ Malung I Malung II
Äppelbo Kvarnholsforsen
KLASS 3
INDALSÄLVEN : N och S Rensjön Kölsjön
Häggsjön (Åreälven) LJUSNAN: Ångra
KLASS 2—3
INDALSÄLVEN : Rönnöforsen Långforsen
Gåxsjön Ammeråns överledning LJUNGAN: Havern Kölsillre
KLASS 2
INDALSÄLVEN: Mattmar Storsjötunneln med Hissmofors-
Kattstrupeforsen
2.2.5. Friluftsliv och rekreation
Högfors Lakavattnet Hökvattnet
LJUNGAN: Viforsen
LJ USNAN : Härjeån Vemån DALÄLVEN : Eldforsen Skivsforsen Mockfjärd Avesta Lillfors
KLASS ]
INDALSÄLVEN: Torrön, Juveln, Anjan Hosjö Granboforsen Korsvattenån Ulen-Rengen Toskströmmen Åbervattnet Kingarna Häggsjön (Hårkan) Sjättvattnet Storfulvurn - Lillfulvurn Älggårdsvattnet Hammerdalssjön Solbergsvattnet Halasjön Springhällarna Borgforsen
LJ UNGAN : Sölvbacka
LJUSNAN : Halvfari Kasteln Forsänge
DALÄLVEN : Hälla Malungsfors l Fänforsen Djurforsen Tyttbo
KLARÄLVEN : Strängsforsen Klarabro Värsjö Edsforsen
17
Värderingen från friluftslivets synpunkt bygger bl. a. på rapporten ”Utbyggnad av älvsystem" av docent Ingmar Norling och på en gemen-
Prop. 1977/78: 57 18
sam rapport av de tre berörda fiskeriintendenterna. Fiskeriintendenterna har gjort följande prioritering bland de berörda fiskevattnen:
Med hänsyn till fiskebeståndens och fiskets värde placeras Åreälven och Ammerån främst. Vissa älvavsnitt utgör de enda återstående sträc- kor, där självreproduktion med naturligt genetiskt urval förekommer. Av dessa prioriteras Klarälven mellan Höljes och Vingängsjön samt Dammän i Jämtland. Slutligen har det fritidsfiske på havsöring och lax som bedrivs nedanför nedersta kraftverken i Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven värderats mycket högt av fiskeriintendenterna.
En värdering av varje aktuellt utbyggnadsområdes betydelse från rekreationssynpunkt har gjorts av utredningens expert på turism och friluftsliv. Ett skäl för att värdera ett objekt högt är att det ligger inom något av de områden som naturvårdsverket under arbetet med den fysiska riksplaneringen angivit som riksobjekt för det rörliga frilufts- livet. Ett annat starkt vägande skäl har varit att objektet ligger inom eller i omedelbar anslutning till något av de s. k. primära rekreations- områdena. Vidare har fiskeriintendenternas rapport tillmätts stor vikt p. g. a. fritidsfiskets avgörande betydelse som rekreationsaktivitet längs älvarna.
l tabell 2.4 redovisas den av utredningens expert samlade bedömning- en av eventuella utbyggnaders konsekvenser för friluftslivet. Objekten är klassificerade från 1 till 4, där 4 innebär att en utbyggnad hotar mycket starka rekreationsintresscn. Vid klassificeringen gäller vissa re- servationer (se noter i tabell 2.4).
2.2.6 Samlade bedömningar Utredningen har gjort en samlad bedömning från bevarandesynpunkt i form av en rangordning med fyra klasser. se tabell 2.5. Av avgörande betydelse för utredningens överväganden har varit älvens eller områdets orördhet och möjligheten att bevara större sammanhängande områ- den. Vidare har närheten till befolkning och projektens inverkan på kul- turlandskap, liksom påverkan av betingelserna för friluftsliv, särskilt fiske, tillmätts stor betydelse. _ Enligt direktiven har en avvägning därefter gjorts i syfte att få fram en slutlig rangordning, där hänsyn tagits till såväl bevarande- som kraftintressen. Utgångspunkten för utredningen har därvid varit den sammanvägda bevarandevärderingen, eftersom den slutliga rangord- ningen främst förutsatts komma att ligga till grund för beslut av re- gering och riksdag om undantagande från utbyggnad av vissa älv- sträckor. Bevarandevärderingen har ställts mot den värdering som gjorts från kraftsynpunkt, och därvid har bedömningar gjorts av vilka förskjutningar i förhållande till bevarandelistan som kan anses moti- verade med hänsyn till utbyggnadsintresset. Hänsyn har då tagits även till möjligheterna att modifiera projekten eller föreskriva särskilda vill—
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.4 Värdering från rekreationssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4 Fänforscn INDALSÄLVEN : , Åreälven i sin helhet KLASS 2_ Hosjö IN DALSALVEN : Ulen-chgen Mattmarl Toskströmmcn Korsvattenån Ammerån i sin helhet llfaönnröforsen . ang orscn U UNGAN ' Litsnäset Kalcrli] Edsoxforsen2 0 St re LJUSNAN: LJUSNAN: Halvfari Broforsen Edängc Linsellborren " Forsänge DALALVEN : Angra Malungsfors [ .. Eldsforsen EQI'ALVEN: Skivsforsen a a Tyttbo KLARÄLVEN : Gysinge VärSjÖ KLARÄLVEN: . Strängsforscn KLASS 1 Klarabro lNDA'LSÄLVEN : 'l'orrön, Juveln, Anjan KLASS 3 Granboforsen INDALSÄLVEN : Elnät??? Åbervattnet agg 10" Högfors LJ UNGAN : LJUNGAN' Viforscnn Sölvbacka LJ U_SNAN : LJUSNAN : ”än?" Kasteln Veman DALÄLVEN' DALÄFVEN: Malungsfors ll ADÅPCIPfJard Malung 1 jur Ol'SCll Malung ” Avesta Llllfors Äppelbo KLARÄLVEN: Kvarnholstrsen Edsforsen
1 Under förutsättning att inget vandringshinder för slorsjööringen uppkommer. annars klass 4. 2 Under förutsättning att Edsforsens övre del och Sandvikssjön ej berörs. 3 Under förutsättning att utbyggnad ej omfattar Krokforsen eller Grenforscn. annars klass 4.
kor för dem. Projektcns olika lönsamhet har inte bedömts böra pä- verka rangordningen i de fall där mycket stora bevarandeintressen redovisats. Detta förfaringssätt har ansetts motiverat med tanke på bl. a. den knapphct pa orörda och värdefulla älvsträckor som råder inom här aktuella delar av landet. Siilunda har exempelvis beträffande Handöl i Åreälven projektets goda lönsamhet inte påverkat dess place- ring i den högsta klassen i den slutliga rangordningen.
Projekten har slutligt rangordnats i fem klasser. De om- och till-
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.5 Sammanvägd värdering av de olika bevarandeintressena (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4
lNDALSÄLVEN : Åreälven i sin helhet Hosjö Ammerån i sin helhet
LJ USNAN : Broforsen Linsellborren Forsänge Ångra
DALÄLVEN : Hälla
Tyttbo Gysinge
KLARÄLVEN : Strängsforsen Klarabro
KLASS 3
lNDALSÄLVEN : Långforsen Litsnäset Ulen-Rengen Toskströmmen Edsoxforscn
LJUNGAN : Sölvbacka Havern Kölsillrc
LJ USNAN : Kasteln Edänge
DALÄLVEN: Malungsfors II Malung I Malung II Äppelbo
Kvarnholsforsen Fänforscn Djurforsen
KLARÄLVEN : Värsjö
KLASS 2
INDALSÄLVEN : Mattmar Granboforsen Åbervattnet Kingarna Häggsjön
Högfors
LJ UNGAN : Viforsen
LJUSNAN: Hamreskans Härjeåsjön Vemån DALÄLVEN : Malungsfors I Mockfjärd Avesta Lillfors
KLASS l
INDALSÄLVEN : Torrön, Juveln, Anjan Korsvattenån Rönnöforsen
LJ USNAN : Halvfari Smedjemorasjön Olingsjön DALÄLVEN :
Eldforsen Skivsforsen
20
byggnadsprojekt som lagts fram men inte bedömts av utredningsman- nen har placerats i en särskild klass 0. De båda ytterklasserna — klass 1, där obetydliga hinder mot utbyggnad kan noteras, och klass 4, där be- varandevärdet är så högt att inte ens en stor kraftnytta kunnat påverka slutresultatet —— har kunnat bestämmas utan alltför stora svårigheter. De mellanliggande projekten har indelats i två klasser med relativt väl markerad skillnad från bevarandesynpunkt. De olika klasserna har de-
finierats på följande sätt:
Klass 4
Projekten berör större sammanhängande älvsträckor där flera riksintressen samverkar. Dessa älvsträckor har såväl nu som för framtida generationer sadant värde i outbyggt skick att
Prop. 1977/78: 57 21
Klass 3
Klass 2
Klass 1
Klass 0
inte ens mycket stor nytta från kraftsynpunkt kunnat motivera placering i annan klass. Utredaren rekommenderar bestämt att de älvsträckor som berörs av projekten undantas från utbygg- nad.
Älvsträckor eller områden med redovisade bevarandevärden, i ett betydande antal fall även i form av samverkande riks- intressen. berörs av projekten. I många fall finns också en kon- flikt mellan utbyggnadsönskemålen och olika lokalt förank- rade intressen. Inom denna' klass återfinns många av de stora och mycket kontroversiella projekten. Klassen måste beteck- nas som i hög grad bevarandevärd, men om man trots detta finner en utbyggnad upp till denna nivå nödvändig bör så— dana projekt inom klassen som förts till en undergrupp 3a i första hand väljas. Det främsta kriteriet vid delningen av klass 3 i undergrupperna Ja och 3b har varit den betydande kraftnytta som kan redovisas beträffande de projekt som förts till 321.
Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs, dock inte i sådan omfattning att projekten ansetts böra föras till klass 3. I. några fall finns visserligen mer betydande bevarandevärden, men projekten har placerats i denna klass med hänsyn till att skadeverkningarna ansetts möjliga att begränsa genom in- skränkningar i projekten.
Projekt som vid genomförande skulle komma att skada mått- liga bevarandevärden och därför bedöms kunna handläggas i vanlig ordning. Regeringen torde i flertalet fall enligt utred- ningsmannens uppfattning inte behöva pröva dessa projekt.
För utredningen presenterade om- och tillbyggnadsprojekt. Dessa projekt har inte närmare undersökts eller värderats, vare sig från utbyggnads- eller bevarandesynpunkt. Projekten berör inte — annat än i undantagsfall och då i mycket begränsad omfattning — outbyggda eller orörda älvsträckor.
Den slutliga rangordningen redovisas i tabell 2.6.
Projektens betydelse för sysselsättning och kommunal ekonomi har på utredningens uppdrag behandlats av geografiska institutionen vid Umeå universitet. [ enlighet med direktiven har resultaten dock inte vägts in i utredningens rangordning.
Det har inte varit utredarens uppgift att föreslå lämplig utbyggnads-
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.6 Slutlig rangordning KLASS 4
INDALSÄLVEN : Åreälven i sin helhet Ammerån ovan överledningen Hosjö med reglering av Anasjön- Bre-dsjön DALÄLVEN: Hällaområdet Tyttbo-Gysinge
KLASS 3 grupp 3b
INDALSÄLVEN :
Ulen-Rengen reglering- Toskströmmen med Valsjöns reglering Edsoxforsen Ammeråns överledning till Gesunden
LJUNGAN : Havern-Kölsillre
LJUSNAN: Broforsen med Vikarsjösystemets reglering Linsellborren
DALÄLVEN: Malungsfors II Malung I Malung II Äppelbo KLARÄLVEN: Klarabro
KLASS 3 grupp Sa
LJ USNAN: Mellanljusnan (Kasteln—Edänge) DALÄLVEN: Kvarnholsforsen med Bysjöns reglering Fänforsen
KLARÄLVEN: Strängsforsen
KLASS 2
INDALSÄLVEN : Mattmar
Långforsen
Litsnäset Åbervattnets reglering Kingarnas reglering Häggsjöns reglering (Hårkan) Högfors
22
LJUNGAN: Sölvbacka, befintlig regleringsdamm utnyttjas LJUSNAN: Hamreskans reglering Härjeåsjöns reglering Vemåns reglering DALÄLVEN: Djurforsen KLARÄLVEN: Värsjö
KLASS ]
INDALSÄLVEN :
Torrön, Juveln. Anjan, befintliga regleringsdammar utnyttjas
Granboforsen
Korsvattenån, befintlig reglerings- damm utnyttjas
Rönnöforsen, ersätter damm
LJ UNGAN: Viforsen, Marmens reglering
LJUSNAN: Halvfari
Smedjemorasjöns reglering Olingsjöns reglering DALÄLVEN: Malungsfors I Eldforsen Skivsforsen Mockfjärd tillbyggnad Avesta Lillfors
KLASS 0
INDALSÄLVEN : Storsjötunneln med Hissmofors- Kattstrupeforsen tillbyggnad
Krångede-Stadsforscn tillbyggnad
LJ UNGAN: Nederede-Skallböle tillbyggnad Matfors, befintligt kraftverk utrivs eventuellt
DALÄLVEN: Forshuvud-Domnarvet tillbyggnad Avesta Storfors tillbyggnad Näs tillbyggnad Untra, Älvkarleby tillbyggnad
KLARÄLVEN : Edsforsen tillbyggnad Letten tillbyggnad
nivå för de fem älvarna. Utredaren erinrar som bakgrund till sina ställningstaganden om vad som sades i direktiven. nämligen att samt— liga huvudvattendrag i södra Norrland och norra Svealand i varierande grad är påverkade av vattenkraftutbyggnad och att bara ett litet antal outbyggda källflöden och älvsträckor finns kvar. Rcstriktivitet är så-
Prop. 1977 /78: 57 23
ledes befogad vid bedömningen av ytterligare vattenkraftutbyggnad i dessa områden. Utredaren har under sitt arbete inte funnit motiv för någon annan uppfattning än den som redovisas i direktiven. Mot denna bakgrund skall också förslaget till rangordning ses, liksom den bestäm- da rekommendationen beträffande projekt och älvsträckor i klass 4.
Inom utredningsområdet finns källflöden och biflöden som är helt orörda av kraftverksutbyggnader och regleringar. Vidare finns ett antal outbyggda älvsträckor som dock är berörda av årsregleringar och i många fall också av korttidsregleringar från ovanförliggande kraftverk. Utredarens klassificering innebär att de orörda vattendrag för vilka utbyggnadsintrcsse anmälts i de flesta fall hänförts till klass 4. Om klass 4 undantas från utbyggnad kommer alltså de helt orörda vatten- dragen att i stort sett förbli intakta. och eventuella nya kraftverksut- byggnader berör i huvudsak enbart tidigare av vattcnkraftutbyggnader mer eller mindre påverkade älvsträckor. av vilka många dock ofta upp- levs som orörda.
Utredaren betonar bestämt att också en utbyggnadsnivå omfattande samtliga klasser i den av honom föreslagna rangordningen utom klass 4 skulle innebära en för bevarande-intressena _vtterst allvarlig utbyggnad. Målsättningen bör därför enligt utredaren vara en betydligt lägre utbyggnadsnivå i de fem älvarna.
2.3 Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland
2.3.1 Inledning Betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 behandlar frå- gan om fortsatt vattenkraftutbyggnad i området norr om Indalsälven. med undantag av Torne älv. Pite älv och Vindelälven. Utredningen har inventerat de möjligheter till ytterligare vattenkraftutbyggnader som kraftföretagen bedömt som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom över- skådlig tid. Vidare har utredningen sökt beskriva konsekvenserna av redovisade utbyggnadsprojekt för olika motstående intressen. Projektens kraftekonomiska förtjänster och deras effekter på de motstående in- tressena har vägts mot varandra i en rangordning för att visa vilka utbyggnadsmöjlighetcr som vid eventuell ytterligare vattenkraftutbygg- nad i första hand bör tas i anspråk och vilka som är minst lämpade för utbyggnad. Därutöver har utredningen diskuterat tänkbara handlings- alternativ för en framtida utbyggnad av vattenkraften i landet som helhet.
I enlighet med sina direktiv har utredningen sökt utforma sina slut- satser och förslag så att resultatet så väl som möjligt skall vara jäm- förbart med den nyss refererade utredningen om vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand. Även för utredningen om norra Norrland gäller vidare att uppdraget inte innefattat någon bedömning
Prop. 1977/78: 57 24
Tabell 2.7 Vattenkraftresurser i norra Norrland
Vattendrag Befintlig eller Återstående Totalt ut- beslutad ut- utbyggnads- byggnads- byggnad värt värt
TWh/år % TWh,/ar 31; TWh/ar %
Behandlas av utredningen:
Kalix älv —— — 4,5 18 4,5 7 Lule älv 14,0 39 2,9 12 16,9 28 Skellefte älv 3.8 1 1 0,5 2 4,3 7 Ume älv 7,2 20 0,6 2 7,8 13 Ångermanälven 10.5 30 1.3 5 11,8 19 Skogsälvar1 0,1 — 2,7 l 1 2,8 5 Summa 35,6 100 12,5 50 48,1 79 Behandlas ej av utredningen: Torne älv (svensk del) — — 4,0 16 4,0 7 Pite älv — — 4,6 18 4,6 8 Vindelälven — — 3,9 16 3,9 6 Summa — — 12,5 50 12,5 21 Totalt 35,6 100 25,0 100 60,6 100
* Inkl. Vapstälven som rinner ut i Norge.
av hur mycket som skall byggas ut. liksom att effekterna på syssel- sättning och kommunal ekonomi har belysts men inte vägts in i ut- redarens rangordning och övriga slutsatser.
2.3.2. Urbyggnadsmöjliglzcter
Vattenkraften i norra Norrland har av kraftindustrin år 1974 be- dömts kunna ge ytterligare ca 25 TWh i ärlig produktion. Det mot- svarar närmare tre fjärdedelar av den återstående utbyggnadsvärda vat- tenkraften i landet. Utbyggnadsmöjligheterna sammanfattas i tabell 2.7.
Med ledning av från kraftindustrin inkommet material och under hand lämnade uppgifter har utredningen sammanställt en rangordning av de aktuella projekten från kraftekonomisk synpunkt (se tabell 2.8).
Projekten är värderade med hänsyn till främst deras storlek, regle- ringsmöjligheter och kostnader. De olika klasserna har av statens vatten- fallsverk och Svenska kraftverksföreningen definierats på följande sätt:
Klass 4 Vattenkraftobjekt i denna klass är klart fördelaktigare än både kärnkraft och oljebaserad kraft. Klass 3 Vattenkraft i denna klass ger visserligen högre genomsnittlig energikostnad än kärnkraft, men objekt med goda reglerings- egenskaper eller vilkas produktion förbrukas inom närbelägna områden kan vara ekonomiskt fullt likvärdiga med kärnkraft.
Prop. 1977/78: 57 25
Jämfört med oljebaserad kondenskraft är kostnaden ungefär densamma men vattenkraft med goda regleregenskaper eller lokal anknytning är att föredra.
Klass 2 Dessa objekt framstår för dagen som dyrare än såväl kärn- kraft som oljebaserad kraft. Konkurrensförmågan kan dock förbättras på sikt. speciellt jämfört med oljekraft.
Klass ]
Objekt i denna klass är som regel ofullständigt utredda men har inte bedömts vara ekonomiskt intressanta som alternativ till kärnkraft eller oljebaserad kraft. Blir alternativen i stället kraft baserad på andra fossila bränslen eller ännu dyrare kraftslag förändras doek situationen.
Värderingen bygger på dagens kostnadssituation och på den kunskap som finns om projekten. Med ny kunskap kan värderingen komma att förändras. Osäkerheterna i underlagsmaterialet är uppenbara och detta gäller främst de lägre klasserna. Objekten .i klass 4 är dock som regel relativt väl utredda. Effektutbyggnader har, liksom i den sehlstedtska utredningen, inte bedömts från kraftekonomisk synpunkt.
Det bör påpekas att de båda utredningarnas kraftvärderingar inte är helt jämförbara. Medan klassgränscrna i den ekströmska utredningen bygger på kostnadsjämförelser med andra kraftslag, var den sehlstedtska utredningens klassgränser valda så att varje klass skulle omfatta unge— fär lika mycket möjlig energiproduktion.
2.3.3. Naturvård
Genom statens naturvårdsverks försorg har flera naturvetenskapliga undersökningar utförts för utredningens räkning. Älvdalarnas geoveten- skapliga värden har undersökts och beskrivits av professorerna Åke Sundberg och Sten Rudberg, de botaniska av professor Hugo Sjörs och de zoologiska av professor Perarvid Skoog. De fiskerivetenskapliga vär- dena har därutöver behandlats av bl. a. sötvattenslaboratoriet.
De naturvetenskapliga bedömningarna utgår från uppfattningen att det är viktigare att försöka förutse de långsiktiga effekterna på älv- landskapet som helhet, än att förutse den omedelbara inverkan på geovetenskapliga objekt eller mer eller mindre sällsynta växt— och djur- arter.
Vid bedömningen har älvarna och älvsträckorna betraktats som hel- heter.
Från geovetenskaplig synpunkt har företeelser eller landskapselement som tydligt visar landskapets utvecklingshistoria getts högt värde. Tyngd- punkten vid bedömningen ligger alltsa på processer och landskapsut- veckling. Härav följer bl. a. att man i allmänhet hellre vill bevara hela
Prop. 1977/78: 57 26 Tabell 2.8 Värdering av älvsträckor från kraftsynpunkt (klass 4 anger högsta värde)l Projekt Energi- Projekt Energi- tillskott tillskott GWh/ år GWh/ år KLASS 4 GIDE ÄLV: KALIX ÄLV: Uppströms Björnafallet 40 Kaitumjaure 110 VAPSTÄLVEN 143 Vuotnakoski-Jokkfall 3 140 ÅNGERMANÄLVEN: RÅNE ÄLV'. Fatsjö (med överledning från 200 Missjöträsk-Bredträsk 295 Vojmsjön) _ (överledning till Lule älv) Vojmå (alternativ till före- 135 .. _ gående) logg—E(ALV' 960 Flåsjöån 35 Å ] Lejarälven 49 BY ÄLV: Överledning till Byske älv 100 summa ca 4000 BYSKE ÄLV: Kikkejaur-Skogfors 507 KLASS ZL .. _ KALIX Ä v: SIDE ALV' Saarenpää-Sistkost (Ängesän- 265 jornafallet-Nybyggeforsen 230 Lina älv) ÅNGERMANÄLVEN: -- _ Saxåns överledning 25 ;"EEÄÄZIEJ ' 45 ggråkåsdealven 423 Flarkån (pumpningsalternativet) 30 Storån 44 ÅBY ÄLV: Helgumsjön 14 (konventionell utbyggnad) 230 Ledmgeå" 30 SKELLEFI'E ÄLV: Summa ca 6 000 Bergnäs-Slagnäs 80 Malån ] 100 KLASS Petikån ?. Karsbäcken KALIX ALV: ' Orrfors-Långfors 920 RICK LEÅN- .. Nedom Robertsfors 28 RÅNE ALV: .. Randaträsk-Mårdselet 235 U_ME ALV: 5 . (konventionell utbyggnad) Tarna ' ' LULE ÄLV: ÅNGERMANÄLVEN: 6 Kamajokk-Tarraätno 395 Ransarluspen-Fatmomakke 20 Tjäkovarats 280 Öer Volman 125 Peuraure-Pärlälven 250 Borga 40 Flarkån 30 Meåforsen (konventionell utbyggnad) Summa ca 1 100 BYSKE ÄLV: Ovan Nyselet 150 KLASS ] Hakamyrforsen-Ytterstforsen 100 K AUX ÄLV— SKELLEFTE ÄLV: Sakakoski. Långforsen 75 Storselet 130 (Ängesån-Lina älv) Sädvajaure _ 98 .. RÅNE ALV: Bartaure 85 Ruodnejaure, Muorka 40 RICKLEÅN: Livas, Skajtefors 70 Bygdsiljum-Isakfäbodforsen 77 LULE ÄLV' UME ÄLV: Stalojokk. Huorso 275 Klippen 90 Petsaure 80 Forsbäck-Fjällnäs 405 Pasta 65 LÖGDE ÄLV: Rapaatno 255 Storforsen-Hyngelsböle 180 KÅGE ÄLV 40
Prop. 1977/78: 57 27
BURE ÄLV 35 E.! VÄRDERAT:
SÄVARÅN 200 Effektutbyggnader 275 UME ÄLV: MOÄLVEN 90 Overstjuktan 50 NÄTRAÅN: 50 ÖRE ÄLV 200 Bullerforsen, Längseleän 110 LÖGDE ÄLV: (Ångermanälven) Lögda 39 Summa ca 500 ÅNGERMANÄLVE-N : Fatsjö 40
(konventionell utbyggnad) Vojmsjö. Bäsksele. Vilhelmina 81
Summa ca 1 500 Totalt2 ca 12800
11 den geografiska sammanställningen. bilaga I. finns värderingarna ordnade efter älvsträcka från norr till söder. =!Tabellen omfattar flera alternativa projekt. Encrgibeloppen kan därför inte utan vidare summeras.
älvar eller större sammanhängande älvsträckor än enstaka objekt.
Motsvarande syn har präglat ocksa den botaniska bedömningen. Bo- taniska skyddsvärden är inte bara. eller ens huvudsakligen. förekomsten av sällsynta arter eller s. k. utpostbestand. Stort värde har tillmätts bl. a. välutvecklade orörda strandmiljöer och oskadade våtmarker, speciellt deltaland.
Fran zoologisk synpunkt har värderingarna skett util'ran tio olika kriterier där orördheten fatt en särskild tyngd. Bedömningen har inte omfattat projekt inom nationalparkerna.
De olika vetenskapliga bedömningarna har resulterat i skilda rang- ordningar av älvens och älvsträckornas värde. Som geovetenskapligt mest intressanta har utpekats Kaitumsjöarna i Kalixälven, Vuojatätno. Tarradalen, Kamajokk och Rapadalen i Luleälven. Övre Umeälven vid Hemavan, övre Vojmån i Ångermanälvens vattensystem. Vapstälven samt skogsälvarna Öre och Lögde älvar. Till detta kommer enstaka topp- objekt i olika älvar, bl.a. Jokkfallct i Kalix älv och Linafallet i Lina älv. Som mest värdefulla i botaniskt avseende anges Kalixälven. Lule- älvcns källflöden. Storselet i övre Skellefteälven. Tärnaan och Girjesån i Umeälven samt övre Vojmån. Frän zoologisk synpunkt framstår som mest intressanta Kalixälven, Luleälvens källflöden, Pärlälven. övre Skel- lefteälven, övre Vojmän och Helgumsjön i Ångermanälven samt skogs- älvarna Byske och Öre älvar.
Med utgångspunkt i dessa skilda värderingar samt tidigare bedöm- ningar har naturvårdsverket presenterat en sammanvägd bedömning av norrlandsälvarnas naturvärden. l tabell 2.9 anger klass 4 mest värdefull. klass ] minst värdefull.
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.9 Värdering från den vetenskapliga naturvårdens synpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4 UME ÄLV: K ALl X ÄLV: Overstjuktan
inkl. Ängesån-Lina älv GIDE ÄLV LULE ÄLV: MOÄLVEN Vu0jatatn0 ÅNGERMANÄLVEN: ?itsmfet älvs källfl"den Lcjaräh'e"
1 a 11 e "0 Storån
Peuraure-Pärlälven BYSKE ÄLV
Meåforsen-Hclgumsjön
SKELLEFTE ÄLV: KLASS 2
Storselet .. Bergnäs-Slagnäs ÅBY AEV
UME ÄLV: KÅGE ALV Klippen. Tärna SKELLEFTE ÄLV: Forsbäck, Fjällnäs Karsbäeken ÖRE ÄLV BURE ÄLV LÖGDE ÄLV SÄVARÅN VAPSTÄLVEN NÄTRAÅN ÅNGERMANÄLVEN : ÅNGERMANÄLVEN : Övre Vojmån Saxån Övre Åseleälven
Ransarluspen-Fatmomakke. Fatsjö
KLASS 3 Nedre Vojmån
.. Långseleån-Rörströmsälven RÅNE ALV Borga LULE ÄLV: Lermejaurc Flarkån KLASS '
.. _ ÅNGERMANÄLVEN:
SKELLEFTE ALV" Bullerforsen Sadvajaure Flås'öån Bartaure ] Malån Petikån EJ BEDÖMT RICKLEÅN Effektutbyggnader 2.3.4 Fiske
28
Inverkan på fiskets intressen av en fortsatt vattenkraftutbyggnad har bedömts av fiskeristyrelsen med hjälp av fiskeriintendenterna i övre och nedre norra distriktet samt sötvattenslaboratoriet.
Fiskeristyrelsen har vid sin bedömning tagit särskild hänsyn till öns- kemålet att i varje region bibehålla åtminstone ett minimum av orörda vatten. Detta har bl. a. medfört att de få kvarvarande strömmande vatt- nen i utredningsområdets södra del givits högt bevarande- eller skydds- värde. Det är styrelsens uppfattning att man vid en prioritering mellan olika objekt i första hand bör sträva efter att bevara hela älvar eller större sammanhängande områden. Detta har dock inte inneburit att en— staka objekt. som i sig har ett högt värde, klassats lågt. De viktigaste av de kriterier som legat till grund för värdeklassningen av de olika objekten är följande.
Prop. 1977/78: 57 29
Värdet av fritidsfisket har uppskattats med hänsyn bl. a. till fiskets in- riktning (strömfiske. sjö- eller havsfiske). artsammansättningen. tillgäng— ligheten (röjningar, vägar) och frekvensen av användbara fritidsfiske- vatten inom en region eller i anslutning till tätort.
Styrelsens tidigare undersökningar av fritidsfisket har visat att ström— vatten är mest attraktiva. En beräkning av strömvattnens andel av be- rörda älvsträckor har därför gjorts i vissa vatten. Ett områdes orördhet eller vildmarkskaraktär har i vissa fall poängterats.
Övrigt fiske omfattar yrkesfiske. övrigt avsalufiske och husbehovs- fiske. Redan uppkomna skador begränsar enligt fiskeristyrelsen starkt möjligheterna till övrigt fiske, och på många håll kvarstår endast ett s. k. restfiske av obetydligt värde. Vid värderingen av husbehovs- och avsalufiske har hänsyn tagits till de fiskesvårigheter (grumlingar, stub- bar. rötter m. in.) som uppstår vid de olika typer av ingrepp i vatten— miljön som är aktuella.
En biologisk värdering har gjorts av objekten och av effekterna av planerade utbyggnader både vad gäller fritidsfisket och övrigt fiske. ] denna värdering ingår beräkning av bl. a. reproduktionsarealer för t. ex. lax och öring. artsammansättning, tillväxtförhållanden (fördvärg- ning m. m.), parasitangrepp och utbredningsbiologi (spridning av eller kraftig tillväxt av icke önskade bestånd).
En arbetsgrupp på sötvattenslaboratoriet har ställt samman en över- sikt över de fiskbestånd, som bör skyddas på grund av sitt vetenskapliga värde. Som allmän riktlinje har angivits att referensvatten, storöringvat- ten och rinnande vatten bör ges högre vetenskaplig prioritet än vatten med bestånd utvisande originell ekologi eller utpostbestånd. Vid den vetenskapliga värderingen har områden där fiskeribiologisk forskning pågår eller har pågått under lång tid särskilt beaktats. Varken vid den vetenskapliga eller den övriga bedömningen har planerade intrång i nationalparker behandlats. Fiskeristyrelsen har förutsatt att dessa ut- byggnader inte kommer till utförande.
Utredningen har vidare diskuterat möjligheterna till kompensations- åtgärder, t.ex. ersättningsfiske i andra vattendrag. Fisket i närliggande vattendrag är i regel annans egendom och kan med nuvarande regler i VL inte med tvångsrätt disponeras av utbyggaren. Från biologisk syn— punkt är det dessutom enligt fiskeristyrelsen omöjligt att i ett mindre vattendrag skapa ett fiske av samma karaktär som det som går för- lorat i en större älv, eftersom produktionskapaciteten är en annan. Genom insättning av fångstbar fisk kan viss kompensation åstad- kommas, men tillväxtmöjligheterna är begränsade. Fiskens storlek och artsammansättningen i de mindre vattendragen är, likaväl som i de större, anpassade till miljön och för att ge fisket en ändrad karaktär måste kontinuerliga inplanteringar göras. Genom rotenonbehandling av sjöar och tjärnar och därpå följande inplantering av ädelfisk kan att-
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.10 Värdering från fiskesynpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4 ÅNGERMANÄLVEN: K AUX .ÄLV: 133513 [33ng )överledning från inkl. Angesån-Lina alv Storån LULE ÄLV: Vuojatätno KLASS 2 Lilla Lule älVS källflöden -- .. .. LULE ALV: Peuraure-Parlalven P et s au r e BYSKE ÄLV Flarkån SKELLEFTE ÄLV: Effektutbyggnader Bergnäs-Slagnäs KÅGE ÄLV RICKLEÅN SKELLEFTE ÄLV: UME ÄLV: äofåelet Forsbäck-Fjällnäs a n MOÄLVEN UME ALV: __ Klippan KZZSSALVEN NÄTRAÅN RMA ÄLVEN: . .. _ Övre Vojmån ;äåERMANALVEN. Övre Åseleälven
. .. Ransarluspcn-Fatmomakke Lejaralven Fatsjö (konventionell utbyggnad) Nedre. Vojmån KLASS 3 Långseleån-Rörströmsälven RÅNE ÄLV Borga ÅBY ÄLV KLASS 1 Sädvajaure Lermejaure Bartaure _ BURE ÄLV 35%?” [E ALV' SÄVARÅN Karsbäcken UME ÄLV: Effektutbyggnader Tärna UME ÄLV: Överstjuktan Effektutbyggnader öRE ÄLV ÅNGERMANÄLVEN: . .. Bullerforsen LÖGDE ALV Flåsjöån GIDE ÄLV Meåforsen-Helgumsjön
30
raktiva fiskevatten skapas, men även här krävs kontinuerliga inplante- ringar.
Det kan konstateras att kompensationsätgärdernas betydelse som er- sättning för ett förlorat strömfiske är en omstridd fråga. De bästa re- sultaten har nåtts med odling och utsättning av lax och havsöring. Ge- nom inplantering av fisk och näringsdjur i de reglerade vattnen har vissa resultat nåtts. I de mindre vattendragen saknas de biologiska för- utsättningarna för att skapa ersättning som direkt motsvarar ett förlorat älvfiske. För många människor är dock rotenonbehandlade vatten med inplanterad ädelfisk mycket attraktiva fiskevatten, vilket framgår av den fiskekortsstatistik som förs. Dessa kortfiskeområden fyller dock
Prop. 1977/78: 57 31
främst lokala eller regionala behov. Turistfiskaren torde enligt fiskeri- styrelsen i rcgel söka sig till andra vatten.
I fiskeristyrelsens rangordning (se tabell 2.l()) omfattar klass 4 älvar och älvsträckor som helt bör undantas från vidare kraftutbyggnad med hänsyn till fiskets värde och beräknad skada. Klass 3 utgörs av vatten- drag med havsvandranclc fisk och befintligt eller potentiellt stort fritids- fiske. I klass 2 återfinns älvsträckor som redan är skadade vad gäller fis- ket men som alltjämt har viss betydelse för fritids- och husbehovsfiske. Klass 1, slutligen, innehaller vatten som är hart skadade. Fisket be- döms där inte kunna utvecklas till betydelse för en större allmänhet.
2.3.5 Friluftsliv och rekreation I samband med att utredningen tillsattes gavs statens naturvärdsverk i uppdrag att värdera de berörda älvarna från rekreationssynpunkt. Na- turvårdsverkets bedömningar grundar sig i huvudsak pit rapporten "Rc- kreation och friluftsliv vid älvar i norra Norrland" som pä verkets upp- drag har utarbetats vid geografiska institutionen vid Umea universitet. Dessutom har verket använt sig av fiskeristyrelsens yttrande (1975-10-13) till utredningen med avseende pa fritidsfisket samt material som har tagits fram tidigare, främst i samband med den fysiska riksplaneringen. Naturvärdsverkets uppdrag till Umea universitet innebar dels utveck- ling av en metod för värdering av älvsträckorna, dels tillämpning av metoden på dessa. Uppdraget omfattade inte fritidsfisket. För att möj- liggöra genomförandet gav utredningen de fyra berörda länsstyrelserna i uppdrag att förse naturvårdsverket och Umeä universitet med vissa erforderliga grunddata om t. ex. befintliga turistanläggningar, reservat och förordnanden enligt naturvårdslagen samt landskapsvårdande åt- gärder. Naturvårdsverket har vid sin bedömning utgatt från att vattenkraft- utbyggnad i rcgel innebär övervägande negativa effekter för turism och friluftsliv. Det avgörande argumentet har varit att vattenkraftut- byggnad medför förlust av en för friluftslivet särskilt attraktiv naturtyp som förekommer sparsamt till följd av tidigare utbyggnad av älvarna. Naturvårdsverket har först utarbetat en rangordning utan hänsyn tagen till fiskets intressen. Stor vikt har lagts vid längre och samman- hängande älvsträckor med goda naturliga förutsättningar för turism och friluftsliv.
Bedömningen av älvarnas tillgänglighet har i detta sammanhang ut— gått fran i det befintliga vägnätet. omfattande sätäl allmänna vägar som skogsbilvägar. Vid detaljbedömning av tillgängligheten är det också av intresse att känna till framkomligheten vid vandring till fots i ter- rängen. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för denna ut— redning.
Prop. 1977/78: 57 32
Vidare har landskapsbilden varit en viktig faktor vid bedömningen av älvarnas rekreationsvärden. Bedömningen har gjorts dels översiktligt med hjälp av flygbilder och ett omfattande kartmaterial, dels genom ut- förliga fältkontroller. Det finns emellertid inga enkla normer för be- dömning av landskapsbilden. Enskilda individers uppfattning om vad som är värdefullt eller intressant varierar. Vid bedömningen har det högsta värdet asatts storartade landskap, ibland i form av kombinerade natur- och kulturlandskap. Lägsta värde har äsatts monotona landskap, ibland påverkade av kraftiga ingrepp såsom kalhyggen. grustäkter etc.
För att få fram en total bedömning av älvsträckornas värde fran re- kreationssynpunkt har i efterhand fritidsfiskets intressen vägts in i be- dömningen. Samrad har under detta arbete skett med företrädare. för fiskeintressena.
Fritidsfisket utgör den viktigaste enskilda friluftsaktiviteten längs äl- varna och är dessutom den aktivitet som i regel lider störst skada vid en utbyggnad. På grund härav har verket ansett det vara motiverat att ge fisket en avsevärd tyngd vid totalbedömningen av älvarnas rekrea- tionsvärde. Den sammanvägda rangordningen återfinns i tabell 2.1 [, där klass 4 anger högsta och klass I lägsta värde från rekreationssynpunkt.
2.3.6. Kulturminnesvård
Inför utredningens lägesrapport gjorde riksantikvarieämbetet en sam- manställning av känt material om älvdalarnas kulturhistoriska värden. Med utgangspunkt i denna första sammanställning gjordes därefter nya översiktliga inventeringar och besiktningar. dels där det tidigare under- laget hade särskilda brister, dcls där det bedömdes som särskilt troligt att det fanns kulturhistoriskt värdefulla miljöer. En försöksverksamhet med intervjuer av samer gav värdefulla resultat. och flera forsknings— projekt har också utnyttjats. Pa grundval av detta underlag har riks— antikvarieämbetet avgränsat en rad kulturmiljöer av särskilt värde. vid sidan av de miljöer av riksintresse som ämbetet tidigare avgränsat under arbetet med den fysiska riksplaneringen.
Det är viktigt för upplevelsen att en äldre tids lämningar inte rycks ur sitt sammanhang, utan att den omgivande miljön fär bidra till att belysa ursprung och funktion. Av särskilt värde för kulturminnesvården är saledes större omräden som inom ett avgränsat landskapsrum äter- speglar en särpräglad kulturutveckling. Vissa områden kan represen- tera en kontinuerlig kulturutveckling. Andra omräden ger prov på en enhetlig bygd tillkommen under ett begränsat skede. Omrädenas be- tydelse är inte alltid beroende av de enskilda elementens kvalitet utan ofta av det helhetsinnehäll som de kan erbjuda. Mycket talar för ett bevarande av större sammanhängande miljöer, där kulturformens sam- spel med de naturgivna förutsättningarna kan studeras. En vatten- kraftutbyggnad kan därför i en del fall vara ett hot mot kulturhisto-
Prop. 1977/78: 57 33
Tabell 2.11 Värdering från rekreationssynpunkt, inkl. fritidsfiske (klass 4 anger högsta värde) (värde inom parentes avser värdet exkl. fri- tidsfisket)
KLASS 4 UME ÄLV: KALIX ÄLV: Overstjuktan (2) inkl. Ängesån-Lina älv LÖGDE ÄLV LULE ÄLV: GIDE ÄLV Vuojatätno .. Lilla Lule älvs källflöden NATRAÅN Peuraure-Pärlälven (3) åNGåRllWANÄLVEN: .. 'vre se cälven (2) BYSKE ALV Storån (2) BURE ÄLV SÄVARÅN KLASS 2 .. . LULE ÄLV: Eli/IE ÄLV” Lermejaure (3) T" p pe Flarkån arna " Forsbäck, Fjällnäs KÅGE ALV öRE ÄLV SKISkLEFT E ÄLV: MOÄLVEN Pctlkan (3) " VAPSTÄLVEN (3) ägglERMANALVENi ÅNGERMANÄLVEN : Fatsjö Övre Vojmån Bullerforsen Lejarälven (3) Nedre Vojmån Långseleån-Rörströmsälven Borga KLASS 3 Meåforsen—Helgumsjön (3) RÅNE ÄLV (2) KLASS 1 LULE ÄLV: LULE ÄLV: Petsaure Effektutbyggnader ÅBY ÄLV SKELLEFTE ÄLV:
-- _ Karsbäcken åäiléllåanli ALV" Effektutbyggnader Sädvajaure UME ÄLV:
Bartaare (2) " Effektutbyggnader måfs'sagnas (2) ANGERMANÄLVEN:
Ransarluspen-Fatmomakke RICKLEÅN (2) Flåsjöån (2)
riskt värdefulla miljöer även där inga byggnader eller andra lämningar direkt förstörs.
Ämbetet har rangordnat de olika älvsträckornas värde för kultur- minnesvården. Ämbetet understryker att ojämnheten och osäkerheten i underlagsmaterialet egentligen gör det omöjligt att göra en värde- gradering. De prioriteringar som ända görs återspeglar ämbetets kun- skaper i dagsläget. Nya inventeringar och fortsatt utredningsarbete kan komma att ändra ställningstagandet.
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.12 Värdering från kulturminnesvårdssynpunkt (klass 4 anger högsta värde) ((u) anger att värderingen är preliminär och baserad på osäkert underlag) KLASS 4
KALIX ÄLV: Kalix och Kaitum älvar
LULE ÄLV: Vuojatätno Lilla Lule älvs källflöden
BYSKE ÄLV
SKELLEFT'E ÄLV: Petikån
UME ÄLV: Tärna
ÖRE ÄLV LÖGDE ÄLV (u)
KLASS 3
KALIX ÄLV: Ängesån-Lina älv (u) RÅNE ÄLV (u) LULE ÄLV: Petsaure (u) Peuraure-Pärlälven (u) ÅBY ÄLV (u) SKELLEFTE ÄLV: Storselet (u) Malån
BURE ÄLV (u)
UME ÄLV : Forsbäck-Fjällnäs (u) GIDE ÄLV (u) MOÄLVEN VAPSTÄLVEN (u)
ÅNGERMANÄLVEN : Övre Vojmån (u)
Långseleån-Rörströmsälven utom
Ormsjön (u)
Lejarälven
KLASS : KÅGE ÄLV (u)
SKELLEFTE ÄLV: Bartaure (u) Bergnäs-Slagnäs Karsbäcken (u)
RICKLEÅN (u) SÄVARÅN (u)
UME ÄLV : Överstjuktan
NÄTRAÅN (u) ÅNGERMANÄLVEN: Saxån (u) Fatsjö (u) Nedre Vojmån Övre Åseleälven Flåsjöån (u) Storån (u)
KLASS ]
LULE ÄLV: Lermejaurc (u) Flarkån (u) Effektutbyggnader
SKELLEFTE ÄLV: Sädvajaure Effektutbyggnader
UME ÄLV: Klippen1 Effektutbyggnader ÅNGERMANÄLVEN: Ransarluspen-Fatmomakke2 Bullerforsen
Ormsjön Borga Meåforsen-Helgumsjön
34,
1Klassningen förutsätter att översilningsängarna vid Hemavan förblir opå- verkade av företaget. ”Den kulturhistoriska miljön vid Fatmomakke kyrkstad förutsätts förbli Opåverkad av företaget.
I värderingslistan, tabell 2.12, har särskilt osäkra bedömningar mar- kerats med (u). Klasserna har fått följande definitioner:
Klass 4
Kulturmiljöer av oersättlig karaktär, där sambandet mellan na- turmiljö och kulturtyp har hög representativitet. Referensområde för forskningen, av internationell betydelse.
Prop. 1977/78: 57 35
Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas gå emot all utbvgg- nad.
Klass 3 Synnerligen värdefulla kulturmiljöer. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas gå emot generell ut— byggnad, men medgc viss utbyggnad under förutsättning att av ämbetet angivna kulturmiljöer inte berörs. Klass 2 Kvantitativt och kvalitativt värdefulla kulturlämningar före- kommer. Ämbetets tillständsprövning kan förväntas medge viss utbyggnad på sedvanliga villkor. Kostnaderna för dokumentation kan bli avsevärda.
Klass '1 Kulturminnen förekommer men kulturmiljön är starkt för- ändrad genom senare tiders exploatering. Kvantitativt och kvalitativt mindre betydelsefulla kulturläm- ningar förekommer. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas medge utbyggnad på sedvanliga villkor. Kostnaderna för dokumentation kan bli avsevärda.
Klassindelningen kan utformas som utredningsområden (u). Härmed avses områden inom vilka ämbetets kunskap om kul- turlämningar och miljöer är av sådan art att ämbetet f.n. inte är berett att ta slutlig ställning till bevarandefrägan.
2.3.7. Rennäring
Lantbruksstyrelsen har i samrad med lantbruksnämnderna i Norr- bottens. Västerbottens och Jämtlands län bedömt de olika älvsträckornas värde för rennäringen. Nämnden i Västerbotten har dock avstått från att redovisa någon rangordning. Värderingen av älvsträckorna i detta län gjordes därför av utredningens sekretariat på grundval av nämndens beskrivningar och den kartläggning av renskötselns markanvändning som statens planverk publicerat (Rapport 20. del 3). l tabell 2.13 betyder klass 4 mest värdefull och klass [ minst värdefull. Med en asterisk mar- keras sådana älvsträckor som enligt fiskerikonsulenternas bedömning har stor eller mycket stor betydelse för samebyarnas yrkes-, husbehovs- eller fritidsfiske. Fiskets värde bör ses som något som tillkommer ut- över det värde som rangordningSsiffran anger.
I sitt yttrande till utredningen framhåller lantbruksstyrelsen att det är otillräckligt att bara bedöma inverkan av vattenkraftutbyggnad. Fler- talet samebyar påverkas även av andra verksamheter, t. ex. skogsbruk, gruvdrift, vägbyggnad och trafik på väg och järnväg, snöskotertrafik,
Prop. 1977/78: 57 36
Tabell 2.13 Värdering från rennäringssynpunkt (klass 4 anger högsta värde) (*anger fiske av stor eller mycket stor betydelse för samebyarna)
KLASS 4 ÅNGER MANÄLVEN : KALIX ÄLV: saXåni" Kalix och Kaitum älvar* Eatålö V . . Ängesån-Lina älv "e re 019121" Ovrc Åselealven
RÅNE ÄLV Långseleån-Rörströmsälven LULE ÄLV: Lejarälvenä" Vuojatätnoä Storån"— Lermejaurcä Lilla Lule älvs källflöden)? KLASS _2 ÅBY ÄLV KÅGE ALV
BYSKE ÄLV BURE ALV SKELLEFTE ÄLV: RICKLEÅN Storselet* SÄVARÅN Sädvajaure* .. .. - Bartaureä" ORE ALV
Petikän LÖGDE ÄLV Kmbszke" ÅNGERMANÄLVEN: UME ALV: Ransarluspen—Fatmomakke* Tärna* Forsbäck-Fjällnäs* KLASS 1 VAPSTÄLVEN LULE ÄLV: ÅNGERMANÄLVEN : Flarkån övre Vojmån GIDE ÄLV
KLASS 3 MOÄLVEN LULE ÄLV: NÄTRAÅN Petsaure-* ÅNGER MANÄLVEN : Peuraure-Pärlälven* Bullerforsen SKELLEFTE ÄLV: llåiärsgjöan Edit-lgåråas-Slagnas- Mcåforsen-Helgumsjön UME Ål,—V: EJ BEDÖMT
Klippent' Överstjuktanif Effektutbyggnader
turism. fritidsbebyggelse. jakt och fiske. En rättvisande bedömning av renskötselns situation bör alltså grunda sig pä en genomgång sameby- vis av alla de intrång som hittills drabbat renskötseln. och helst också de intrång som kan förutses från olika håll. Detta har inte varit möj- ligt inom utredningens ram, men planverkets nämnda sammanställning har utnyttjats i arbetet. Den innefattar ocksä en redovisning av vissa tidigare intrång i rennäringen.
2.3.8 Jordbruk
Lantbruksstyrelsen har engagerat de fyra berörda lantbruksnämn- derna i arbetet med att bedöma inverkan på jordbruket av ytterligare vattenkraftutbyggnad. Lantbruksnämnderna har värderat dels jordbruks- förutsättningarna längs de olika lib-sträckorna, dels. så långt underlags-
Prop. 1977/78: 57
37
Tabell 2.14 Värdering från jordbrukssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4
KALIX ÄLV: Kalix och .Kaitum älvar
RÅNE ÄLV
KLASS 3
KALIX ÄLV : Ängesån-Lina älv LU LE ÄLV : F larkån Effektutbyggnader KÅGE ÄLV
SKELLEFT E ÄLV: Bergnäs-Slagnäs BURE ÄLV RICKLEÅN SÄVARÅN ÖRE ÄLV MOÄLVEN NÄTRAÅN ÅNGERMANÄLVEN : Helgumsjön KLASS 2 ÅBY ÄLV BYSKE ÄLV
SKELLEFTE ÄLV: Sädvajaure
UME ÄLV: Klippen. Tärna Forsbäck, Fjällnäs LÖGDE ÄLV GIDE ÄLV
ÅNGERMANÄLVEN: Nedre Vojmån Övre Åseleälven Långseleån-Rörströmsälven
KLASS 1
LULE ÄLV: Vuojatätno Petsaure
Lermejaure
Lilla Lule älvs källflöden Peuraure-Pärlälven
SKELLEFTE ÄLV: Storselet Bartaure Malån Petikån Karsbäcken
UME ÄLV: överst j uktan
VAPSTÄLVEN
ÅNGERMANÄLVEN: Saxån Ransarluspen-Fatmomakke Fatsjö Bullerforsen Övre Vojmån Borga
Flåsjöån Lejarälven
Storån Meåforsen
EJ BEDÖMT
Effektutbyggnader i Skellefte älv, Ume älv och Ångermanälven
materialet medgett, inverkan på jordbruket av eventuella utbyggnader. Lantbruksnämndernas värdering av jordbruksförutsättningarna framgår av tabell 2.14. Siffran 4 anger högsta värde, 1 lägsta värde. I några fall har nämnderna avstått från att ange värdet på en älvsträcka. i andra fall har man tillämpat en annan och mer detaljerad indelning än övriga myndigheter. Värderingen och sammanvägningen har då i stället gjorts av utredningens sekretariat på grundval av nämndernas beskriv- ning.
Lantbruksstyrclsen framhåller att vattenkraftutbyggnader på olika sätt kan påverka förutsättningarna för jordbruk i älvdalen. Direkta skador uppstår då odlad mark, anläggningar och vägar däms över. Förluster av mark och anläggningar kan också indirekt försvåra jordbruket genom
Prop. 1977/78: 57 38
att företagsstrukturen påverkas. Oftast är det endast delar av ett jord- bruksföretags mark som direkt går förlorad eller skadas. men det med- för sämre förutsättningar för en rationell produktion vid de kvarvarande delarna. En efterföljande anpassning av företagsstrukturen till de nya förutsättningarna tar ofta lång tid och kan medföra betydande företags- ekonomiska och samhällsekonomiska övergångskostnader. Redan gjor- da investeringar kan antingen direkt gå förlorade genom överdämning eller bli företagsekonomiskt olönsamma genom att de blir överdimen- sionerade i krympande företag.
Det stora flertalet projekt skulle dock enligt lantbruksnämndernas bedömning kunna genomföras utan allvarligare svårigheter för jord— bruket. Svåra skador kan väntas inträffa främst i nedre delen av Kalix älvdal men också vid Vuotnakoski och Parakkakurkkio i övre delen av Kalixälven och vid Sädva i Skellefteälven.
Utbyggnad av en älv kan under vissa förutsättningar också få positiv inverkan på jordbruket. Lantbruksnämnden i Norrbottens län redovisar att en reglering av Råne älv troligen skulle få positiva effekter för jordbruket i vissa områden kring älvens nedre del, som nu påverkas kraftigt av älvens vår- och höstflöden. En utjämnad vattenföring skulle medföra att stora åkerarealcr skulle kunna brukas säkrare och mer intensivt.
2.3.9 Skogsbruk Skogsstyrelsen har för utredningens räkning studerat risken för mins- kad skogsproduktion på grund av att skogsmark däms över. Även för- sämrad produktion till följd av lokalt ändrade grundvattenförhållanden har dock betydelse. liksom bortfallet av produktiv skogsmark för led- ningsgator o. d. Skogsvårdsstyrelsema i de fyra nordligaste länen har beräknat de arealer skogsmark som kan bli överdämda vid en utbyggnad och sär- skilt uppskattat arealer med skog i åldersklasserna 10—60 år. I flera fall har dock underlagsmaterialet inte medgett någon arealberäkning. Spe- ciellt gäller detta för behovet av nya ledningsgator. Skogsvårdsstyrelserna har bedömt de långsiktiga skadeverkningarna efter en fyrgradig skala där 1 motsvarar minsta skada och 4 största skada. Skogsstyrelsen har sedan justerat skogsvärdsstyrelsens värderingar för att få större enhet- lighet. Skogsstyrelsens lista framgår av tabell 2.15. Vattenkraftutbyggnad innebär ofta att god skogsmark tas i anspråk. Skogsstyrelsens inventering har visat att sammanlagt ca 30 000 ha skogs- mark går förlorad enbart genom överdämningar, om samtliga tänkbara projekt byggs ut. Produktionsförmågan hos dessa marker är ca 80000 m3sk årligen. De största produktionsförlusterna uppkommer vid Kalix- älven, Ängesån, Råneälven och Rörströmsälven. De flesta projekten har å andra sidan bedömts orsaka endast små skador på skogliga intressen.
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.15 Värdering från skogsbrukssynpunkt (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4 Flarkån
— Effektutbyggnader SKELLEFTE ÄLV:
KLASS 3 Storselet KALIX ÄLV: Sädvajaurc
inkl. Ängesån-Lina älv Bartaure -- Bergnäs-Slagnäs RÅNE ALV Effektutbyggnader
LULE ÄLV: ..
Pcuraure-Pärlälvcn BURE__ALV ÅBY ÄLV (__JME fw BYSKE ÄLV 035 Au:
SKELLEFTE ÄLV: LOG DE ALV Malån GIDE ÄLV: GIDE ÄLV' utom Skinnmuddselet1 Skinnmuddselet VAPSTÄLVEN
ÅNGERMANÄLVEN : ÅNGERMANÄLVEN:
Hocksjö Saxån Ransarluspen-Fatmomakke KLASS 2—3 Övrc Vojmån ÅNGERMANÄLVEN' Berga
.. _ .. ' Fläsjöån Ovre. Åselealven . .. Lejaralven
KLASS : Sim”
ÅNGERMANÄLVEN: EJ BEDÖMT
Nedre Vojmån . ..
Meåforsen-Helgumsjön KÅGE ALV SKELLEFTE ÄLV:
KLASS 1—2 Petikån ÅNGERMANÄLVEN: KMSbaCke" Fatsjö RlCKLEÅN SÄVARÅN KLASS 1 MOÄLVEN
LULE ÄLV: .. .
Vuojatätno NATRAÅN Petsaure ÅNGER MANÄLVEN : Lermejaure Bulle-rforsen Lilla Lule älvs källflöden Effektutbyggnader 1 Flera regleringsmagasinsarealer är inte redovisade. Dessa kan tänkas beröra relativt god skogsmark.
2.3.10 Utredarens analys och förslag De olika myndigheternas värderingar har vägts samman av utred- ningen i två sammanfattande rangordningar. Underlaget ger en bild av älvarnas olika värden i outbyggt skick och den kraftekonomiska nyttan av en utbyggnad. För att nyttan pa ett tillfredsställandc sätt skall kunna vägas mot övriga behandlade intressen hör det emellertid också klarläggas i vilken utsträckning en utbyggnad skulle komma att skada de redovisade värdena. Detta har dock i önskvärd grad kunnat ske i ett relativt litet antal fall, nämligen dä projekten varit någorlunda
Prop. 1977/78: 57 40
väl utarbetade. Det gäller t. ex. Byske älv och Kalix älv. I flertalet fall har det inte varit möjligt att göra några detaljerade skadebedömningar beroende pa att projekten i vissa fall endast förelegat som" skisser, i andra fall enbart som tänkbara resurser.
Till detta kommer att inventeringen av miljövärden sannolikt i mycket stor utsträckning har koncentrerats till de älvsträckor där kraftföre- tagen ligger långt framme med sin uthyggnadsplanering. Miljövärdena i dessa älvsträckor har därigenom blivit bättre kartlagda än vad som är fallet i älvsträckor där en utbyggnad kan väntas bli aktuell först långt fram i tiden eller där kraftföretagen hittills inte redovisat några kon- kreta utbyggnadsplaner.
Liksom i den sehlstedtska utredningen utgår den slutliga rangord- ningen från en bevaranderangordning. där främst de olika myndighe- ternas värderingar vägts samman. Utredaren har eftersträvat att i första hand värdera älvsträckor, inte projekt. Bedömningen har dock gjorts mot bakgrund av de miljöingrepp som de redovisade utbyggnaderna skulle medföra. Detta innebär att utredarens rangordning inte alltid kan tillämpas om det i ett vattendrag blir fråga om en utbyggnad av annat slag än den nu aktuella. t. ex. småkraftverk av den typ som nu håller på att utvecklas av kraftindustrin.
Givetvis kan inte rangordningen utformas genom en enkel mate- matisk bearbetning av de värderingar som gjorts från olika fackmyn- digheter. Att det på många håll i fjällvärlden knappast existerar något jord- eller skogsbruk. och resp. myndighet alltså satt ettor i sina vär- deringslistor, bctydcr t.ex. inte att älvsträckor i fjällen skulle vara mindre värdefulla eller skyddsvärda. Utredaren har för varje älvsträcka bedömt vilka intressen som bör tillmätas betydelse för placeringen i rangordningen (se bilaga 1).
Älvsträckorna har ordnats i fyra klasser efter sitt värde för de olika bevarandeintressena. Det som värderats är i möjligaste mån sådana egenskaper hos älven och dess närmaste omgivning som skulle kunna påverkas vid en utbyggnad. I den högsta klassen — klass 4 — ingår älv- sträckor med mycket stora bevarandevärden. [ den lägsta klassen — klass I —— ingår älvsträckor där en utbyggnad skulle kunna beröra små eller måttliga bevarandevärden. Dessa älvsträckor är i regel starkt på- verkade av tidigare vattenkraftutbyggnad. Rangordningen av älvsträc- kornas bevarandevärden framgår av tabell 2.16.
Vid den slutliga rangordningen (sc tabell 2.17) har bevaranderangord— ningen ställts mot kraftnyttan, formulerad främst genom den rangord- ning som är resultatet av Svenska kraftverksföreningens och statens vattenfallsverks genomgång av den företagsekonomiska nyttan av de olika projekten.
Så långt möjligt har därvid de principer som tillämpades i den sehl- stedtska utredningen följts. Det har främst inneburit att den slutliga
Prop. 1977/78: 57 41
Tabell 2.16 Bevaranderangordning (klass 4 anger högsta värde)
KLASS 4 Forsbäck KALIX ÄLV' Överstjuktan
inkl. Ängesån-Lina älv GIDE ÄLV LULE ÄLV: MOÄLVEN Vuojatätno -- . Lilla Lule älvs källflöden åäfååmåägwm' Peuraure—Pärlälven H ock sj ö BYSKE ÄLV Helgumsjön SKELLEFTE ÄLV: Storselet KLASS 2 Bartaure L
.. _ LULE Ä V: 235; ALV ' Flarkån Fjällnäs KÅGE ÄLV ÖRE ÄLV SÄVARÅN LÖGDE ÄLV NÄTRAÅN VAPSTÄLVEN ÅNGERMANÄLVEN : ANGERMANÄLVEN : 133754? Övre Vojmån Naälo V . å Lejarälven e re ij n Långseleån KLASS 3 Storån RÅNE ÄLV LULE ÄLV: KLASS ' Petsaure LULE ÄLV: ÅBY ÄLV Effektutbyggnader -. SKELLEFTE ÄLV:
SKELLEFTE ALV: Sä dva j au r e Effektutbyggnader Bergnäs-Slagnäs UME ÄLV: Malån Effektutbyggnader Petikån . ..
.. ANGERMANALVEN : Karsbacken Ransarluspen-Fatmomakke BURE ÄLV Bullerforsen
Borga RlCKLEÅN Flåsjöån UME ÄLV: Meåforsen Klippen Effektutbyggnader
rangordningen fått karaktären av en modifierad bevaranderangordning. där kraftnyttan i flertalet fall inte påverkat projektens placering i rang- ordningen. De skilda förutsättningarna för de båda utredningarna har emellertid tvingat fram vissa skillnader vad gäller rubrikerna för de olika klasserna. De olika klasser som här använts definieras på följande sätt:
Klass 4 Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden. Den redovisa- de kraftnyttan har inte kunnat motivera en placering i lägre klass.
Prop. 1977/78: 57
Tabell 2.17 Slutlig rangordning
KLASS 4 ÅNGERMANÄLVEN: .. _ Lejarälven KALIX. ALV ' Helgumsjön Kaltumjaure Voutnakoski Jokkfall-Långfors KLASS 33 Ängcsån-Lina älv KALIX ÄLV:
Parakkakurkkio-Narkenfors
LULE ÄLV: Vuojatätno BYSKE ÄLV Lilla Lule älvs källflöden Peuraure-Pärlälven KLASS 2 UME ÄLV: RÄNE ÄLV (exkl. Rörån-Livas älv) T?.."m- KÅGE ÄLV Fjallnas . .. SKELLEFTE ÄLV: ÖRE ALV Sädvajaure VAPSTÄLVEN M_ftla" ÅNGERMANÄLVEN: SAVAEÅN Övre Vojmån UME ALV: Klippen GIDE ÄLV KLASS 3b NÄTRAÅN RÅNE ÄLV: ÅNGERMANÄLVEN: Rörån-Livas älv Fatsjö .. _ Nedre Vojmån %?LE ALV" Övre Åseleälven e saure Långseleån ÅBY ÄLV Hocksjö SKELLEFTE ÄLV: KLASS 1 Storselet .. Bartaure LULE ALV: Bergnäs-Slagnäs Flarkån Petlkån ÅNGER MANÄLVEN : Karsbäcken Saxån BURE ÄLV Ransaren-Fatmomakke Bullerforsen RlCKLEÅN Berga UME ÄLV: Flåsiöån Forsbäck Storån Överstjuktan Meaforsen LÖGDE ÄLV KLASS 0 MOÄLVEN Effektutbyggnader Klass 3 b
Klassen innehåller dels älvsträckor med mycket höga beva- randevärden och samtidigt en betydande kraftnytta, dock inte så stor att älvsträckorna bedömts böra hänföras till klass 3 a. dels älvsträckor med höga bevarandevärden och liten eller måttlig kraftnytta. Klass 3 a
Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt en synnerligen stor kraftnytta. Den senare har motiverat att
Prop. 1977/78: 57 43
älvsträckorna i denna klass, trots de mycket höga bevarande- värdena. brutits ut ur bevaranderangordningens klass 4. Klass 2 Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs. [ några fall finns höga bevarandevärden, men i dessa fall har en he- tydande kraftnytta kunnat motivera placering i denna klass. Klass 1 Huvudsakligen älvsträckor med måttliga bevarandevärdcn. I några fall har också en betydande kraftnytta kunnat motivera en flyttning frän klass 2 i bevaranderangordningen till denna klass. Klass 0 Om- och tillbyggnadsprojekt som inte närmare undersökts eller värderats, vare sig från utbyggnads- eller bevarandesyn- punkt.
Utredaren understryker att det är nödvändigt att rangordningen an- vänds med stor försiktighet. Den kan ge en översiktlig bild av vatten- dragen och deras olika värden och den kan bilda underlag för diskus- sionen om vilka älvsträckor som för framtiden bör undantas från ut- byggnad. Den kan däremot inte ge direkt besked om vilka älvar eller älvsträckor som kan byggas ut eller vilka särskilda villkor som bör för- knippas med olika utbyggnader. För en bedömning av om en utbygg— nad verkligcn skulle spoliera de värden som är knutna till vattendraget behövs i flertalet fall den betydligt mer noggranna och detaljerade pröv- ning sotn sker enligt vattenlagen.
Givetvis finns det en rad aspekter på vattenkraftutbyggnad som inte kunnat vägas in i rangordningen. Det gäller t.ex. sysselsättningseffek— terna beträffande vilka det redan i direktiven anges att de måste bc- dömas i ett större regionalpolitiskt sammanhang. i vissa landsdelar eller regioner kan sysselsättningstillskotten bli betydande och få en relativt lång varaktighet medan i andra landsdelar endast ett fåtal arbetstill- fällen skulle kunna erbjudas och detta dessutom under en kort utbygg- nadsperiod. Behovet av sysselsättningstillfällen varierar också kraftigt mellan olika delar av landet. Å andra sidan bör observeras att en ut- byggnad också kan innebära bortfall av sysselsättningstillfällen, t.ex. inom rennäringen och jord- och skogsbruket.
Utifrån byggarbetskraftens synvinkel är det angeläget att bibehålla sysselsättningen för dem som nu är sysselsatta med vattenkraftutbygg- nader — eller i varje fall ge utrymme för en så långsam minskning som möjligt av arbetstillfällena.
Utredningen har vidare inte kunnat göra någon samhällsekonomisk värdering av de olika utbyggnadsmöjligheterna. En sådan värdering har efterlysts av några av de organisationer som haft kontakt med ut-
Prop. 1977/78: 57 44
redningen. Metoderna för samhällsekonomiska värderingar är kom- plicerade och knappast utvecklade för jämförelser med så många alter- nativ som det här är fråga om. Inte heller utredningens underlag i övrigt tillåter en värdering av den typ som här nämnts.
Vägar och bebyggelse är i stor utsträckning koncentrerade till älv- dalarna. Med tanke på utredningens karaktär av översikt och med hän- syn till att flertalet projekt inte är annat än preliminära skisser har det inte varit möjligt för utredningen att göra en detaljerad kartläggning av utbyggnadernas skadeverkningar i detta avseende. .
Tillsammans har den sehlstedtska och den ekströmska utredningen behandlat utbyggnadsmöjligheter motsvarande ca 19 av de 34 TWh/år som bedömts vara ekonomiskt utbyggnadsvärda. De behandlade vatten- kraftresursernas fördelning pa klasser i de slutliga rangordningarna framgår av tabell 2.18.
Tabell 2.18 De behandlade vattenkraftresursernas fördelning på klasser i de slutliga rangordningarna
Klass Södra Norrland Norra Norrland Totalt
och norra Svealand TWh/är TWh/'är ' TWh/är 4 1,8 5,7 7,5 3b 1.0 1,4 2,4 3a 1,1 2,8 3,9 2 0.8 2,0 2,8 1 0,7 0,3 1,0 0 0.9 0.3 1,2
Summa 6,3 12,5 18,8
Utanför utredningsarbetet har framför allt legat tre av de fyra out- byggda huvudälvarna, som tillsammans skulle kunna ge ett energitill- skott av ungefär 12.5 TWh/år. Vidare saknas mer omfattande utred- ningar i främst tre avseenden:
— I södra Norrland och norra Svealand behandlades utbyggnadsmöj- ligheter i de fem huvudälvarna, De möjligheter till utbyggnader som finns i smärre vattendrag är således inte redovisade. Det bör obser- veras att inventeringen av utbyggnadsvärd vattenkraft för den sehl- stedtska utredningen väsentligen gjordes före oljekrisen. Intresset för utbyggnader i de mindre vattendragen var då inte särskilt stort.
»— Vattendragen i landets södra delar, dvs. söder om Dalälven—Klar- älven, har inte varit föremål för utredning. —— Möjligheter att bygga ut. standardiserade småkraftverk genom att bl. a. utnyttja äldre dammar har inte bedömts. Sådana anläggningar har på mycket lång sikt ansetts kunna ge ca 1,5 TWh/är i energi- tillskott.
Prop. 1977/78: 57 45
Enligt utredaren talar båda utredningarnas underlagsmaterial för återhållsamhet när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Landshövding Sehlstedt framhöll att en utbyggnad av projekten i klass 4 i det södra området inte borde komma till stånd och att man även i övrigt borde vara restriktiv när det gäller utbyggnad. I det norra om— rådet är de outnyttjade vattenkraftresurserna avsevärt större. Lands— delen är också glesare befolkad, utom vid kusten och vissa större orter i inlandet. De slutsatser som dras beträffande norra Norrlands älvar är emellertid i huvudsak desamma som de som redovisas i den sehlstedtska utredningen. Projekten i klass 4 bör således inte heller i detta fall kom- ma i fråga för utbyggnad. I övrigt bör observeras de stora bevarande- värden som de mindre vattendragen har. Främst gäller detta de s.k. skogsälvarna, som ofta ligger nära de större orterna vid kusten. Ofta är kraftnyttan samtidigt förhållandevis låg. Beträffande de mindre vattendrag som har påtagliga eller stora bevarandevärden bör därför enligt utredaren en betydande återhållsamhet iakttas.
Vid rangordningen har inte hänsyn tagits till tidsplanerna för de olika projekten. Denna faktor är emellertid av stor betydelse vid ett ställningstagande till vilken utbyggnadsnivå som skall eftersträvas vid en angiven tidpunkt. Med utgångspunkt i rangordningarna och tidplaner för de olika projekten skisseras några olika handlingsalternativ.
Med förhållandevis begränsade skadeverkningar torde det vara möj- ligt att genomföra en ytterligare utbyggnad med 4 a 5 TWh/år på lång sikt och 2 å 3 TWh/år på kort sikt, dvs. fram till mitten av 1980-talet. Med förhållandevis begränsade skadeverkningar har här avsetts en ut- byggnad av älvsträckor i klasserna 0 och 1 samt vissa större projekt i klass 2. Vidare förutsätts då utbyggnad ske av projekt med motsva- rande karaktär i de vattendrag i landet som inte varit föremål för ut- redning.
För att uppnå det av riksdagen i det energipolitiska beslutet är 1975 angivna tillskottet 5 TWh/år på kort sikt, dvs. till mitten av 1980-talet, krävs förutom utbyggnader av projekt i klasserna 0—2 också utbyggnad av projekt i klass 3 och 4. Detsamma gäller om man på längre sikt vill uppnå ett avsevärt större vattenkrafttillskott än 5 TWh/år. I båda dessa fall, varigenom betydande skador skulle tillfogas de motstående intres- sena, är det angeläget att diskutera huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar är att föredra framför ett stort antal ingrepp i småvatten- drag. En sådan handlingslinje vore avgjort att föredra från kraftsyn- punkt, och kan också vara skonsammare från miljösynpunkt.
Utredningen anser vidare att en jämförelse bör göras med olika ut- byggnadsmöjligheter i framför allt Torne älv, Pite älv och Vindelälven innan beslut fattas som kan innebära utbyggnad av projekt i klass 3.
De restriktioner som riksdagen beslutade om i avvaktan på denna ut- redning innebär att i stort endast projekt i klasserna 0 och 1 kan kom-
Prop. 1977/78: 57 46
ma i fråga för utbyggnad. En sådan utbyggnad skulle medföra mycket små konflikter med de motstående intressena men skulle samtidigt också ge relativt obetydliga energitillskott. Om de angivna restriktionerna skall gälla också i fortsättningen kan encrgitillskottet på kort sikt, dvs. till mitten av 1980-talet, beräknas till drygt ] TWh/år, på längre sikt mellan 2 och 3 TWh/år. Smärre ytterligare tillskott torde på längre sikt kunna fås genom utbyggnader av smäkraftverk och utbyggnader mot- svarande klass () och l i vattendrag som inte varit föremål för utred- ning.
2.4. Utredningen rörande översvämningsskydd i Västerdalälven
Utredningen rörande översvämningsskydd i Västerdalälven tillsattes av jordbruksministern våren 1975. Utredningens uppgift har varit att undersöka omfattningen av de skadeverkningar som översvämningarna i Västerdalälven förorsakar och med ledning därav bedöma skyddsver- kan hos det projekt vid Hälla som redovisats i den sehlstedtska utred- ningen samt undersöka vilka rimliga skyddsåtgärder som kan komma i fråga som alternativ till Hällaprojektet.
För att erhålla en så god kunskap som möjligt om flödenas storlek, förlopp och återkomstintervall har utredningen låtit undersöka vatten- förings- och vattenståndsförhållandena längs Västerdalälven under olika flödessituationer. Denna undersökning har bl. a. visat att den fr.o.m. 1928 genomförda regleringen av Venjansjön i Vanån haft en ej obetyd- ligt dämpandc inverkan på flödena i Västerdalälven nedströms Vanåns inflöde. Utförda rensningar i Skivsforsen i början av 1930-talet har dessutom verkat sänkande på högvattenstånden inom Vansbroområdet. Vid bedömning av flödesskador samt olika skyddsåtgärders utformning och skadeförebyggande effekt har utredningen därför utgått från de vattenståndsförhållanden som blir rådande om flödena inträffar i da- gens situation.
Utredningen har inventerat de objekt längs älven som skadas vid översvämningar samt med ledning därav beräknat direkta kostnader för de översvämningsskador som drabbar bebyggelse m. m., jordbruk och allmänna vägar. Till grund för uppskattningen har legat över- svämningsbilden under de flöden som inträffat 1916, 1959 och 1966. Med ledning av för olika älvavsnitt upprättade kurvor över skadekost- nadernas variation med vattenståndet (skadekurvor) och flödenas bc- räknade återkomstintervall (frekvenskurvor) har det kapitaliserade vär- det av sannolika flödesskador (skadornas kapitalvärde) beräknats. För hela Västerdalälven har detta kapitalvärde beräknats till 18 milj. kr. För flöden av 1.9l6. 1959 och 1966 års storlek har engångsskadorna, om dessa flöden Skulle inträffa under nuvarande förhållanden i älven. upp- skattats till resp. 18, 7 och 8 milj. kr. Utöver beräknade direkta kost-
Prop. 1977/78: 57 47
nader för översvämningsskador medför höga flöden intrång och olägen- heter av olika slag såsom tvånget för länsstyrelse och kommuner att hålla beredskap inför eventuella flöden, den oro älvdalens befolkning känner inför hotet om flöden av katastrofnatur ävensom olägenheter för en del begravningsplatser i älvens närhet. Härtill kommer vissa in- direkta kostnader bl. a. till följd av att vägar, vatten och avlopp, tele- och elnät, bostäder m. m. inte kan brukas under längre eller kortare tid. om de skadas av översvämningar. Vidare må påpekas att det även i den förenade Dalälven (sträckan Djurås—havet) uppkommer översväm- ningsskador främst på industrier i Falun. Domnarvet, Kvarnsveden och Långshyttan. Denna älvsträcka omfattas emellertid inte av utrednings- uppdraget, varför några skadeinvcnteringar inte utförts där.
Utredningen har granskat ett av Vesterdalclfvens kraft AB (VKAB) utarbetat förslag till skyddsreglering vid Hälla och funnit att där föreslagna tappningsbestämmelser vid flöden är alltför schematiska för att kunna läggas till grund för en bedömning av denna regle- rings skyddseffekt. Utredningen har därför arbetat om Hällamagasinets tappningsbestämmelser under flödesperioder. Med ledning härav har bedömts att l—lällaregleringen kan komma att sänka de högsta vatten- stånden i älven vid Transtrand med 2.5 m, inom Malungsområdet med l,6 m, inom Vansbroområdet med 0.7 m, inom Nasområdet med 0.6 m. inom Björboområdet med 0,9 m och inom Dala-Flodaområdet med 0,9 m. Hällaregleringens flödessänkande effekt innebär att de ovan an- givna kapitaliserade flödesskadorna. 18 milj. kr. för Västerdalälven. kommer att reduceras med 85 % till 3 milj. kr.
Möjligheten att ersätta Hällamagasinet med andra skyddsregleringar nedströms Hälla har undersökts av utredningen. Härvid har framkom- mit att realistiska förutsättningar saknas för att enbart för skyddsända- mål anlägga nya eller utvidga befintliga magasin. Vilka möjligheter som står till buds om en samordning av skydds- och vattenkraftintressena skulle ske har inte utretts, då det bedömts ligga utanför utrednings— uppdraget att aktualisera ytterligare vattenkraftutbyggnader. Däremot visar undersökningen att ett mera målmedvetet handhavande av tapp- ningen från befintliga magasin i sidovattendragen under flödesperioder bör kunna medföra en viss flödesdämpning i Västerdalälven. Denna dämpning blir dock av begränsad omfattning och bedöms kunna sänka flödestopparna med endast någon dm. Utredningen har vidare under- sökt möjligheten att för sänkning av älvens högvattenstånd utföra rens- ningar i vissa forsar. nämligen Hovaforsen nedströms Malung. Skivs- forsen nedströms Vansbro, Kvarnholsforsen nedströms Nås. Hagelängs- forsen nedströms Björbo och Hagforsen nedströms Dala-Floda. Vid Skivsforsen och vid Kvarnholsforsen har flera större och mindre rens- ningsalternativ undersökts. På övriga ställen omfattar undersökningen ett större och ett mindre alternativ. Rensningsalternativen siktar till en
Prop. 1977/78: 57 48
sänkning av högvattenståndet med i storleksordningen 0,5 resp. 1 m. Med hänsyn till förhållandet mellan å ena sidan kostnader. miljöpå- verkan och andra olägenheter samt å andra sidan inbcsparade skade- kostnader och övriga fördelar med de olika rensningsalternativen har utredningen funnit att det endast är de mindre rensningsalternativen vid Skivsforsen, Kvarnholsforsen och Hagelängsforsen som framstår som realistiska. Sänkning av högsta högvattenstånd (inom resp. skade— område), kostnad och båtnad för dessa tre rensningar har beräknats enligt följande:
Plats för Högsta hög- Kostnad Båtnad rensningsåtgärd vattenav- Mkr Mkr sänkning m1
Skivsforsen 0,5 3,4 2,8 Kvarnholsforsen 0,4 1,5 1,0 Hagelängsforsen 0,4 0.6 0,6
* Vid läge för avbördningskurva
I kostnadsdelen har inte medräknats kostnader till följd av möjliga fiske- och erosionsskador. Ej heller belastar eventuella nackdelar från naturvårdssynpunkt denna post.
Båtnaden har beräknats som minskning av de direkta flödesskadorna. Som tidigare framhållits innebär en sänkning av högvattenstånden här- utöver fördelar som inte kunnat uppskattas i pengar. Även om kost- naden något överstiger den beräkningsbara båtnaden anser utredningen åtgärderna vara realistiska sett ur allmän synpunkt.
Utredningen har också undersökt möjligheterna att utföra invall- ningar m.m. till skydd mot högvatten. Härvid har vissa åtgärder inom Malungs och Vansbro samhällen framstått som realistiska. Kostnad och båtnad av åtgärderna har beräknats enligt följande:
Plats för Kostnad Båtnad invallningsåtgärd Mkr Mkr Malung
nya invallningar samt upp- fyllnad 0.8 0,7 förbättring av befintlig invallning 0,2 0,2 Vansbro
invallning 2,6 2,5
Kortfattat visar resultatet av utredningen att det inom Malungs-, Vansbro-, Nås- och Björboomrädena finns alternativ till Hällaprojektet i form av rensnings- eller invallningsåtgärder. Sammanlagt har de som realistiska ansedda åtgärderna beräknats ge en minskning av de direkta flödesskadorna med 5 milj. kr. och dra en kostnad av 6 milj. kr. Åtgär- derna ger dock inte samma skyddseffekt som Hällaregleringcn vilken
Prop. 1977/78: 57 49
sänker högvattnen längs hela älven och har beräknats ge en minskning av de direkta flödesskadorna med 15 milj. kr. Därtill skall läggas den minskning av flödesskadorna som Hällaregleringen åstadkommer i för- enade Dalälven,
Vidare framstår det som uppenbart för utredningen att man vid bebyggelseplaneringen längs älven i fortsättningen måste ta ökad hän- syn till vattenståndsförhållandena.
FlödesprOgnoser är behövliga oberoende av om Hällaregleringen eller alternativa skyddsåtgärder kommer till stånd eller ej. De av utredningen framtagna tappningsbestämmelserna för Hällaregleringen bygger till väsentlig del på flödesprognosering. Om Hällaregleringen inte kommer till stånd är prognoserna ändå nödvändiga för att dels handha tapp- ningen från befintliga regleringsmagasin bättre, dels underlätta den be— redskap som måste hållas inför väntade flöden. Utredningen förordar därför att den moderna flödesprognosteknik som utarbetats av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) tillämpas på Väster- dalälven i samarbete mellan det allmänna, SMHI och kraftintressen-
terna.
Hänvisningar till S2-4
- Prop. 1977/78:57: Avsnitt 1
3. Remissyttranden över betänkandena Vattenkraft och miljö
3.1. Inledning
Betänkandet (SOU 1.974: 22) Vattenkraft och miljö remissbehandlades under år 1974. Ungefär en tredjedel av remissinstansema kommente- rade i det sammanhanget eller separat även rapporten (Ds B 1974: 4) Vattenkraft och miljö 2. Betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 remissbehandlades under år 1976. Samtliga instanser som haft det första betänkandet på remiss gavs då tillfälle att ge synpunkter även på det sista. Den sammanställning av remissinstansernas synpunk- ter som nu följer utgår huvudsakligen från den senaste remissomgången. där instanserna haft möjlighet att kommentera hela utredningsmateria- let. Synpunkter i de tidigare remissvaren som inte täcks av senare ytt- randen har dock inarbetats. En strikt åtskillnad mellan de olika re- missomgångarna har ansetts mindre viktig än den samlade bilden av utfallet.
I detta avsnitt behandlas sådana frågor som inte har direkt anknyt- ning till någon speciell-älv eller älvsträcka. Synpunkter på enskilda älvar, älvsträckor och projekt har samlats i anslutning till en geografisk sammanställning tillsammans med utredningarnas bedömningar, som redovisas i bilaga 1.. Remissynpunkter på betänkandet (Ds 10 197618) Översvämningsskydd i Västerdalälven sammanfattas i avsnitt 4 .
4 Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 57
Prop. 1977/78: 57 50
Hänvisningar till S3-1
3.2. Allmänt om utredningarna
Remissinstanserna är överlag positiva till att utredningarna har kom- mit till stånd. Bl. a. fiskeristyrelsen, statens planverk, statens naturvårds- verk, sttttens industriverk, statens vattenfallsverk, Svenska kraftverks- föreningen, CDL, naturhistoriska riksmuseet och Friluftsfränziandet menar att man genom utredningsarbetet fått ett värdefullt grundmate- rial och en god överblick. Flera instanser, t.ex. riksantikvarieämbetet, tlomänverket och KVA framhåller också att fakta presenterats på ett överskådligt, lättfattligt och intresseväckande sätt.
3.3. Avgränsningen
Bl. a. Nordiska museet, statens planverk, domänverket, statens vatten- fallsverk. länsstyrelsen i Norrbottens län och Näringslivets energidele- gation anser att det främst från översiktlig synpunkt är olyckligt att Torne älv, Pite älv och Vindelälven har undantagits från utrednings- arbetet. Flera remissinstanser, t.ex. Umeå universitet. anser å andra sidan att nationalparkerna, liksom av riksdagen tidigare undantagna älvar, borde ha lämnats utanför utredningsarbetet. Bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar bristen på ett motsvarande beslutsunderlag för de mindre vattendragen i Svealand och södra Norrland. Fiskeri- konsulenten vid lantbruksnämnden i Jämtlands län anser att det vore önskvärt med en bevarandevärdering även av de vattenkraftresurser som f. 11. inte är ekonomiskt utbyggnadsvärda för att få ett rättvisande jämförelsematerial.
3.4. Angreppssättet
[ huvudsak godtar remissinstansema utredningarnas utgångspunkter och angreppssätt. Kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens in- dustriverk, Näringslivets energidelegation m.fl. understryker dock bris- ten på bedömningar av utbyggnadernas betydelse för samhällsekonomi och energiförsörjning. Umeå universitet framhåller att för en riktig rangordning krävs att man analyserar både alternativa energikällor och alternativa sätt att tillgodose bevarandeintresset och pekar på välutveck- lade ekonomiska modeller för sådana analyser. LO menar att även miljöeffekterna av alternativ energiproduktion måste beaktas vid av- vägningen mellan miljöeffekt och kraftnytta. Bl.a. länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser att betydelsen för sysselsätt- ning och regionalpolitik borde ha vägts in i utredningarnas slutresultat.
Nordiska museet anser att utredningarna har lagt för liten vikt vid utbyggnadernas sekundära effekter, som t. ex. hur många som tvingas flytta, vilka effekterna blir på servicestruktur, befolkningssammansätt- ning och livsmönster. Även Älvräddarnas samorganisation och Gävle-
Prop. 1977/78: 57 5 X
borgs naturvårdsförbund efterlyser etnologiska studier. Älvräddarna anser att utredningarna har tagit för lite hänsyn till lokal expertis och sakkunskap. Vettasjärvi intresseförening anser att utredningen inte har tagit hänsyn till lokalbefolkningens intressen.
Bl. a. SNF påpekar att det inte framgår av utredningarna hur stora värden som redan har tagits i anspråk för vattenkraftändamål, medan bl.a. länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att det är viktigt att få belyst vad som utöver vattenkraftutbyggnaden spelar in i uvecklingen för olika aktiviteter i älvdalama. LO anser att utredningarna har varit för ensidigt inställda på vattenkraftutbyggnadcns skadeverkningar och därigenom underlåtit att väga in förbättringar genom utbyggnad.
3.5. Rangordningsmetoden
Många remissinstanser instämmer i utredarens reservationer beträf- fande den tillämpade tekniken att rangordna de olika älvsträckorna i klasser, meq de flesta menar samtidigt att det är svårt att finna en bättre metod. KVA anser således att klassindelningen är för grov men att det knappast fanns möjligheter att göra den finare. KVA anser dock att det är en olycklig metod att väga ihop olika bevarandevärderingar, dels i den naturvetenskapliga bedömningen, dels i bevaranderangord- ningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att det är logiskt ohåll- bart att väga ihop ojämförbara företeelser och anser också att det vore viktigt att klara ut vad som under olika betingelser är dimensionerande för en viss aktivitet och vilka tröskelvärden som finns i stället för att ge bara en allmän värdesiffra. Statens industriverk anser att det finns flera fundamentala brister i rangordningsmetodiken. Det gäller dels kraftvärderingen (se vidare nedan), dels bevaranderangordningen, där frånvaron av skadebedömning anges som den allvarligaste bristen. Sam- manvägningen av bevarandevärderingen och kraftvärderingen till en slutlig rangordning anser industriverket vara alltför subjektiv och bekla- gar att det inte framgår klart hur olika intressen har vägts mot var- andra, Verket anser det också principiellt fel att rangordna enskilda projekt. Endast projektpaket omfattande alla projekt som påverkar var- andra borde rangordnas. Bl. a. länsstyrelserna i Västerbottens och Norr- bottens län framhåller att de olika värdena inte har nivågrupperats (värden för individ, by, kommun osv.); man kan inte utgå från att nackdelar på en nivå kan kompenseras med fördelar på en annan nivå. Även den regionala fördelningen av värdena borde ha diskuterats mera.
3.6. Värdering från kraftsynpunkt
KVA m.fl. anser att utredningarna ger en god översikt över utbygg— nadsintressena. Flera remissinstanser framhåller dock att underlaget för bedömningarna är otillräckligt, och man understryker bl.a. den av
Prop. 1977/78: 57 52
utredaren påtalade bristen på övergripande kraftekonomiska synpunkter i förhållande till de företagsekonomiska värderingarna. Sådana åsikter framförs av kammarkollegiet, naturhistoriska riksmuseet, statens natur- vårdsverk, KVA, Fältbiologerna, SA CO,/SR, Älvräddarnas samorganisa- tion m.fl. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter det meningsfulla i att bygga kraftrangordningen på en kostnadsjämförelse med kärnkraft, eftersom utbyggnaden av kärnkraftverk inte styrs främst genom eko- nomiska avvägningar. Vattenvärnet och Älvrätlclarnas samorganisation anser att underlaget för kraftvärderingen särskilt i den sehlstedtska ut- redningen är bristfälligt. Älvräddarna vänder sig framför allt emot beskrivningarna av vattenkraftens roll och betydelse i en framtida ener- gipolitik, som man menar tar alltför liten hänsyn till möjligheterna att sänka energikonsumtionen. Vattenvärnet anser att kraftrangordningen bygger på alltför generella slutsatser utifrån ett ofullständigt underlag.
Länsstyrelsen i Jämtlands län och Norrlands naturvärn påpekar att kraftnyttan har beräknats före de inskränkningar av hänsyn till mot- stående intressen som i regel blir följden av vattendomstolens prövning och att den därför innebär en överskattning. Älvräddarnas samorganisa- tion anser att vattenföringen generellt är överskattad och att energi- produktionen därför bör räknas ned 10 %. Man anser vidare att klass I och vissa projekt i klass 2 inte är ekonomiskt utbyggnadsvärda, medan möjligheterna att höja verkningsgraden i befintliga anläggningar har underskattats. Totalt anser älvräddarna att ca 90 TWh/år bör räknas som ekonomiskt utbyggnadsvärt snarare än 95 TWh/år.
Statens industriverk anser att det kraftekonomiska värdet bör be- räknas i ett optimalt, färdigbyggt system, eftersom det viktigaste pro- blemet är att bedöma älvarnas framtida värde i utbyggt resp. outbyggt skick. Med en sådan beräkningsgrund skulle även effektutbyggnaderna ha kunnat inordnas i rangordningen. Verket framhåller vidare vikten av att hela älvsystem bedöms på en gång, så att inte en för utbyggnad olämplig älv byggs ut helt och hållet med för varje steg separat håll- bara motiveringar.
Flera remissinstanser framhåller att underlaget för bedömningarna är otillräckligt. Naturhistoriska riksmuseet bedömer att endast klass 4 i kraftrangordningen innehåller mer genomarbetade projekt och att rang- ordningen därför måste användas försiktigt vid sammanvägningen med bevaranderangordningen. Bl.a. Skellefteå och Åsele kommuner anser att det finns risk att kraftvärderingen snabbt blir inaktuell.
3.7 Behandlingen av de motstående intressena
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till utredningarnas sätt att behandla de motstående intressena och hur de påverkas av vattenkraft- utbyggnad. Excmpelvis SNF anser att de allmänna beskrivningarna av
Prop. 1977/78: 57 53
vattenkraftutbyggnadcrnas skadeverkningar är föredömligt gjorda och att detta i huvudsak gäller även redovisningen projekt för projekt, även om brister i underlagsmaterialet gör dessa beskrivningar mer ojämna. Statens vattenfallsverk. Svenska kraftverksfäreningen, CDL m. fl. vits- ordar också de allmänna beskrivningarna av olika intressen i älvdalarna men framhåller att mer detaljerade studier av lokala förhållanden och möjligheter till modifieringar av projekten mäste till innan man kan avgöra i vilken utsträckning de olika värdena skulle komma att skadas vid en utbyggnad. LO påpekar att utredningarna har utgått från att en utbyggnad ger skadeverkningar och därför kommit att förbise olika positiva verkningar av en utbyggnad.
3.8. Värdering från naturvårdssynpunkt
Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker att en ekologisk grundsyn bör vara vägledande och ansluter sig till utredningarnas an- greppssätt på naturvårdens område, där naturtyper och helhetsmiljöer har betonats mer än enskildheter.
Flera remissinstanser understryker underlagsmaterialets ojämnhet, främst beroende av den tidspress som undersökningen har måst göras under. Naturvårdsverket påtalar behovet av undersökningar över flera vegetationsperioder och anser att naturvärdena kan vara för lågt an- givna. Naturhistorisku riksmuseet och Umeå universitet beklagar svå- righeterna att utläsa hur geovetenskap. botanik och zoologi har vägts samman till vetenskaplig naturvård. Västerbottens länsförbund av SNF anser att kunskapsunderlaget om utbyggnadernas biologiska miljö- effekter behöver förbättras avsevärt före beslut om utbyggnader, Jokk- mokkskretsen av SNF understryker deltabildningarnas känslighet för vattenkraftutbyggnad och framhåller att bevarandevärdet är beroende av att hela avrinningsområdet uppströms får förbli opåverkat. SMHI framhåller att de ekologiska effekterna av grumlingen under byggnads- tiden inte har beaktats och anför också att isförhållandena har upp- märksammats alltför litet; i vissa fall kan issituationen komma att för- ändras så kraftigt att det borde fått påverka rangordningen. SMHI framhåller vidare att konsekvenserna för Östersjöns/Bottniska vikens salthalts- och temperaturförhållandcn bör utredas innan man genom- för ytterligare regleringar. Älvräddarnas samorganisation anser att kli- matet och den försämrade vattenkvalitén p. g. a. minskad syresättning har fått för liten uppmärksamhet. Svenska jägarförbtuulet anser att underlaget har stora brister när det gäller den terrestra faunan. Man understryker älvsträndernas betydelse för t. ex. fågellivet, uttern och älgstammen. Naturhistoriska riksmuseet anser att kraftledningarnas inverkan på landskapet borde ha getts större uppmärksamhet.
Naturhistoriska riksmuseet och KVA understryker att de ekologiska
Prop. 1977/78: 57 54
förändringarna är irreversibla och sträcker sig långt utanför den akva- tiska zonen och att även små ingrepp kan få vittgående följder. SMHI understryker vikten av att stora sammanhängande referensområden be- varas och framhåller också att referensstationer med långa mätscrier bör tillmätas mycket stort värde. Sötvattenslaboratoriet anser att de fiskerivetenskapliga värdena har undervärderats i förhållande till fisket som resurs. Fältbiologerna framhåller att det är viktigt att så många älvsträckor sparas att de räcker både för den vetenskapliga naturvår- dens behov och för fiske och rekreation, eftersom dessa intressen delvis står i motsats till varandra. Naturvårdsverket anser att överledning av vatten från ett avrinningsområde till ett annat bör ifrågasättas generellt, då det kan ge från limnologisk synpunkt mycket betänkliga följdverk- ningar.
Statens vattenfallsverk, Svenska k'raftverksföreningen och CDL anför i gemensamt yttrande 1974 att beskrivningen av skador och förändringar i alltför hög grad är låst till de presenterade projekten. som tycks ha uppfattats som slutgiltiga. Trots uttalade ambitioner om motsatsen saknas i stor utsträckning de långsiktiga perspektiven. Redovisningen ger en överdriven uppfattning om knappheten på outbyggda vattendrag och omfattningen av bestående, oreparabla skador genom utbyggnad. Det är vidare enligt dessa remissinstanser orimligt att tänka sig att forskningsresurserna skall kunna öka så mycket att de räcker till allt det som forskarna vill slå vakt om.
VASO och Jokkmokks arbetarekommun anser att det ekologiska syn- sättet blir för snävt om det inte innefattar också människor och natur även på långt avstånd från utbyggnadsprojekten. Man måste räkna in även dem som får fördelarna av utbyggnaden, liksom t. ex. försurning genom den oljebaserade energiproduktion som kan vara alternativet. VASO anser att även vid en fortsatt vattenkraftutbyggnad kommer variationsrikedomen hos olika morfologiska och ekologiska system att förbli så riklig att den är omöjlig att överblicka. VASO ifrågasätter också om större vattendrag av den typ som ingått i utredningarnas material är lämpliga för den ekologiska forskningen. Svenska handels- kammarförbundet ser svårigheterna att konkret precisera olägenheterna från ekologisk synpunkt som ett tecken på att nackdelarna av en ut- byggnad är relativt små. Detta kan enligt förbundet också ha varit ett motiv för att väga ihop de geovetenskapliga, botaniska och zoologiska bedömningarna, för att sammanlagt ge intryck av större tyngd.
3.9. Värdering från fiskesynpunkt
Fiskeristyrelsen anser, med instämmande av Sveriges fiskares riksför- bund, att fiskets intressen i stort har blivit väl sammanfattade. ] vissa avseenden hade det emellertid varit önskvärt med en mer uttömmande
Prop. 1977/78: 57 55
behandling av fiskets intressen i betänkandetexten. Avsalu- och husbe- hovsfisket, främst i fjällområdet men också i isolerade delar av skogs- regionen, är av väsentlig betydelse för bosättningen och som komple- ment till renskötseln. Detta påpekas också av Norrlands naturvärn. som menar att fisket kan betyda mycket för befolkningens kvarstan- nande. Ytterligare begränsningar av avsalufisket i fjällområdet hotar fiskeflygets omfattning. med vad det innebär av försämrad service. Fiskarnas riksförbund understryker det betydande antal yrkesfiskare (omkring 100) som skulle beröras av utbyggnaderna i norra Norrland, förutom det omfattande husbehovs- och binäringsfisket. Förbundet framhåller också betydelsen för laxfisket i Östersjön av att referens- vatten och nuvarande naturliga reproduktionsområdcn för lax bibe- hålls. Man påpekar också utbyggnadernas betydelse för ålfisket, som inte har kompenserats på samma sätt som laxfisket. Fiskeristyrelsen menar att det är ett oel'tcrgivligt krav att Kalix och Byske älvar sparas för framtiden och att den ekologiska variation som är typisk för det oskadade nordsvenska landskapet skyddas och bibehålls. Styrelsen fram— håller att landets totala smoltproduktion får stor betydelse för möjlig— heterna att byta till sig ett svenskt nordsjöfiske och påpekar att od- lingen av smolt för utsättning brottas med stora svårigheter som inte tenderar att minska. Även Sveriges fritidsfiskares riksförbund under- stryker vikten av att outbyggda älvar kan behållas både som referens- -områden och reproduktionsområden och framhåller att havsöringen i det sammanhanget är undervärderad i förhållande till laxen. Fritids— fiskarna framhåller vidare att undersökningar av statistiska central- byrån tyder på att intresset för fiske i norra Sverige är ännu större än man tidigare trott. KVA och Norrlands naturvärn pekar på fritids- fiskcts växande sociala betydelse för kontakt och utjämning mellan olika befolkningsgrupper. Älvräddarnas samorganisation framhåller att de naturliga strömvattnens popularitet stiger bland fritidsfiskarna. Fiskeristyrelsen påpekar att utrymmet för ett ökat fritidsfiske efter öring, röding och harr i Norrland är begränsat.
Möjligheterna att på olika sätt kompensera skadorna på fisket disku- teras av flera remissinstanser. VASO medger att skadekompenserande åtgärder i utbyggda strömsträckor nu inte kan åstadkommas men an- ser att intensivvårdade sjöar i närheten kan få stor betydelse. Man påpekar också att de naturliga bestånden i regel inte skulle tåla ett utvecklat turistfiske utan utsättning av odlad fisk. Vidare framhåller VASO att fiskbeståndct ofta kan bibehållas i reglerade sjöar, från vilka det ibland förekommer ett betydande avsalufiske (t.ex. Suorvamagasi- net, som svarar för 114 av hela avsalufångsten ovan odlingsgränsen i Norrbottens län). Norsjö kommun karaktäriserar kraftverkcns utlopps- kanaler som ”livligt frekventerade eldoradon för fritidsfiskarna" men anser att utbyggnadstillstånd bör förknippas med villkor om att de
Prop. 1977/78: 57 56
första årens fina ädelfiskbestånd upprätthålls genom utsättning. Även Svenska bygg/1aa'sarbetare/örbundet anser att skadorna på fisket har överdrivits och delvis kan kompenseras. Fiskeristyrelsen hävdar å andra sidan att hela fiskeriadministrationen. med 50 års erfarenhet och med stöd av enkätundersökningar. är enig om att kompensationsåtgärder i stort sett saknar förutsättningar att lyckas. Även fritidsfiskarna anser att man, trots relativt intensiv forskning sedan 40-talct, inte lyckats kompensera strömfisket och i stort sett inte heller sjöfisket. Natur- historiska riksmuseet stryker under svårigheterna att kompensera ska- dorna och menar att dessa svårigheter kan väntas öka vid ytterligare utbyggnad i redan påverkade vatten. KVA menar att även om kom- pensationsåtgärder ibland ger goda resultat blir fisket ändå alltid för- sämrat. Liksom riksmuseet anser KVA att de åtgärder som ibland vidtas i små sidovattendrag inte förtjänar namnet kompensation. särskilt som de skulle kunna vidtas oberoende av en utbyggnad i huvudfåran. Fiskeriintendenten i övre norra distriktet påpekar att fångst av de åter- stående fiskbestånden i reglerade vatten ofta ställer sig svår och dyrbar. SMHI påpekar att grumling under byggnadstiden kan ge skador på fisket som inte har uppmärksammats av utredningarna.
Sveriges fritidsfiskares- riksförbund. Fältbiologerna, Älvrädtlarnas sam- organisation m. fl. stryker under naturupplevelscns betydelse för fri- tidsfiskaren. Fångstens storlek är med detta synsätt ett ointressant mått på fiskets kvalitet. Enligt älvräddarna tenderar rotenonvattncns popu- laritet att sjunka trots en ibland intensiv marknadsföring. Att de ut- byggda älvarnas nedre delar skulle höra till landets förnämsta fiske- vatten anscr älvräddarna vara absolut fel. Några kilometer längst ned i en älv kan aldrig kompensera 20—30 mil förstörda fiskevatten. Enligt älvräddarnas mening finns det nu inte utrymme för ytterligare ingrepp i värdefulla fiskevatten.
3.10. Värdering från rekreationssynpunkt
Jämtland-Hr'irjedalens naturvå'rtlsförbund framhåller att bedömningen av älvarna måste utgå från rekreationslivets ökande betydelse; i dag föga utnyttjade områden kan bli betydelsefulla i framtiden. Statens naturvårdsverk menar att rekreationsbedömningen då och då måste ses över i takt med förändringar i befolknings- och kommunikationsmönst- rct. STF menar att Norrlands orörda natur är ett turistiskt grund- kapital, som ännu inte kan uppskattas till sitt fulla värde. Vattenkraft— utbyggnadcn har visserligen gett vissa fördelar för turismen, men ju mindre som finns kvar av orörd natur, desto mer negativt upplevs för- ändringar. Ävcn Frilafts/rämjandet pekar på den omfattande frilufts- verksamheten kring utbyggda älvar och på regleringsmedlens betydelse, men understryker att det är den orörda naturen som är basen för fri-
Prop. 1977/78: 57 57
luftslivet. Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att skadeverkning- arna har överdrivits och att de delvis kompenseras. Statens vattenfalls- verk anser att erfarenheten visar att utbyggnad i regel är positiv för friluftsliv och rekreation. Svenska kra/tverks'ft'ireningen anser att ut- redningarnas bedömningar från social och rekreativ synpunkt är alltför pessimistiska och att möjligheterna att förebygga eller kompensera ska- dor har underskattats. VASO m.fl. anser att naturvårdsverket har gjort en alltför grov förenkling när man har utgått från förlusterna av strömmande vatten och därmed sett allt som skador. Det saknas en systematisk analys av de rekreativa värdenas förändring vid utbyggnad och därmed ett viktigt underlag för att modifiera projekten. Betoningen av den orörda naturen stämmer dåligt med erfarenheterna att det är anordningar som stugbyar. liftar, fiskestigar m.m. som drar turism. Man måste för varje projekt också bedöma de positiva verkningarna. En riktig bedömning kan enligt VASO göras först i vattendomstol. Den sehlstedtska utredningens rekreationsvärdering betecknas som ogc- nomtränglig och dåligt motiverad. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det är alltför dåligt utrett hur friluftslivet i en älvdal ser ut. Det är sannolikt att utbyggnadens fördelar har undervärderats. Norsjö kom- mun framhåller att vägbyggen i samband med vattenkraftutbyggnad har betytt mycket för friluftslivet, jakten och fisket.
Även Jokkmokks arbetarekommun understryker att utbyggnader un- derlättar rekreationslivet. Man anser också att turismen skadar naturen mer än vattenkraftutbyggnadcr. Näringslivets energidelegation fram- håller att naturupplevelsen inte bara är kvantitativ och att även ut- byggda älvar har positiva värden. Vidare bör man enligt delegationens mening endast ta hänsyn till den bofasta befolkningens rekreationsbe- hov och inte till de mer rörliga turisternas. Friluftsfrämjandet anser att kompensationsåtgärdcr borde genomföras även vid de vattendrag som lämnas outbyggda och framhåller att åtgärder för friluftsliv och turism kan få stor betydelse för ortsbefolkningen.
Naturhistoriska "riksmuseet och KVA anser att förlusten av forsar och fall har överbctonats på bekostnad av mer lugnflytande delar av älvarna och särskilt övergångszonerna. Omväxlingen är av stor bety- delse. Naturliga lugnvatten har också betydande kvaliteter som inte finns i regleringsmagasinens strandzoner. Svenska kanotförbundet vän- der sig mot nedvärderingen av ”det monotona landskapet", som ofta innehåller de mest spännande och framkomliga vattenvägarna. Man framhåller att kanoting är ett färdsätt med lång tradition. Det drabbas ofta hårdare än fisket av vattenkraftutbyggnad och borde vägas in med större tyngd i bedömningarna. Kiruna långfärdspaddlare menar att naturuppfattningen i rekreationsbedömningen över huvud taget före— faller att vara åskådarens snarare än deltagarens. Kanotförbundet un- derstryker att en utbyggnad innebär att älvens helhet går förlorad och
Prop. 1977/78: 57 58
sammanhanget bryts vilket enligt förbundets mening inte går att kom— pensera. Kanotingens karaktär kan inte upplevas på ett reglerings- magasin. Intresset för forspaddling ökar också starkt, inte minst genom trycket från kontinentens paddlare. Med hänsyn till vattenföringens variationer ifkombination med "kontinentens semestertider kan man vänta att skogsälvarna blir alltmer attraktiva för en internationell ka- noting. Med flottningens upphörande har skogslandets älvlandskap bli- vit ett av världens bästa kanotområden. Kiruna långfärdspaddlare fram- håller att det också kan finnas anledning att spara vissa forsar nära tät- orter för teknikträning.
Riksantikvarieämbetet beklagar att analysen av kulturlandskapets betydelse för landskapsbildsupplevelsen inte förts vidare. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att klassningsfaktorerna i Umeå universitets rekreationsbedömning och deras inbördes värde är diskutabla. Det är enligt länsstyrelsens mening inte rimligt att t. ex. Bure älv och Sävarån har placerats i klass 4, men Rickleån i klass 1. Den låga värderingen av övre Juktån och Vapstälven stämmer inte heller med gängse be- dömningar. Umeå universitet å sin sida anser att den av naturvårds- verket företagna ändringen i universitetets rekreationsrangordning är dåligt motiverad. Man framhåller vidare att det är oklart hur fiske och rekreation vägts samman.
Älvräddarnas samorganisation framhåller behovet av en social analys av vilka som drabbas hårdast vid en utbyggnad. Man anser att utred- ningarna har tagit för liten hänsyn till befolkningens behov av när- rekreationsområden och påpekar att särskilt låginkomsttagare ofta har svårt att utnyttja mer avlägsna vatten. Sportfisket utövas av förhål- landevis stor andel låginkomsttagare och bör därför ges stor vikt.
3.11. Värdering från kulturminnesvårdssynpunkt
Riksantikvarieämbetet anser att utredningens sammanfattning av underlagsmaterialet är rättvisande och förtjänstfull.
LRF delar riksantikvarieämbetets och utredningens uppfattning om sambandet mellan miljö och kultur _och betonar de areella näringarnas betydelse, särskilt kombinationsnäringarna. VASO m.fl. bestrider inte heller sambandet mellan miljö och kulturtyp men ifrågasätter varför just vattenkraftutbyggnader skall hindras medan jordbruk, skogsbruk, bebyg- gelse osv. får fortsätta att förändra landskapet. LO anser att det är in- konsekvent att hindra dagens kulturpåverkan i form av kraftverk för att skydda gårdagens. VASO anser det överdrivet att tala om så många miljöer av oersättlig karaktär. Många borde med nu tillgänglig teknik kunna dokumenteras, vilket även från kulturminnesvårdens synpunkt måste'vara att föredra framför en långsam utplåning genom en serie mindre förändringar. Dessutom är det ju ofta möjligt att genomföra
Prop. 1977/78: 57 59
utbyggnaden så att kulturmiljön inte skadas nämnvärt. VASO anser att kulturminnesvårdens värderingar är för höga, bl. a. mot bakgrund av att tre stora älvar redan i direktiven undantagits från utbyggnad.
Nor'rlands naturvärn framhåller att det i och för sig är värdefullt att vattenkraftutbyggnaden har gett anledning och ekonomiska möjligheter till undersökningar i älvdalama. men att de ständigt haft karaktären av brandkårsutryckningar och tagit resurser från andra, kanske mer angelägna forskningsuppgifter.
Länsantikvarien i Jämtlands län påpekar att kulturminnesvårdens inställning har ändrats till ett mångsidigare intresse som kräver mer omfattande inventeringar och dokumentation. Han framhåller vidare att 30 års vattenkraftutbyggnad har berört kulturlämningar från mer än 6000 års mänskligt boende. som delvis har gått förlorade för all framtid. Återstående allt knappare orörda älvsträckor måste därför prövas alltmer restriktivt. Fritidsfiskarna i Jämtlands län menar att lika väl som man lägger ner stora summor på att bevara bebyggelse borde man skapa skyddsbestämmelser för forssträekor som genom sek- ler präglat folkets liv.
3.12. Värdering från rennäringssynpunkt
VASO m.fl. och länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer i den allmänna beskrivningen av rennäringens kulturbärande funktion men framhåller att vattenkraftutbyggnad också kan få positiva följder för renskötseln. Länsstyrelsen menar således att rennäringen för sin existens är beroende av en fungerande samhällsservice och att en utbyggnad som är nödvändig för hela kvarboendesituationen kan vara'positiv på längre sikt för den sameby som drabbas. VASO anser det överdrivet att påstå att renarna skulle svälta ihjäl utan tillgång till låglänta mar- ker i älvdalarna och menar att rennäringens fortbestånd inte torde be- höva utesluta fortsatt vattenkraftutbyggnad.
Norrlands naturvärn framhåller att intrången inte får bedömas bara efter areal; i regel är kvaliteten avgörande. Möjligheterna att skaffa ersättning för förlorade betesmarker och flyttvägar är i det närmaste obefintliga resp. begränsade. Ytterligare betydande ingrepp skulle göra en lönsam renskötsel omöjlig i stora områden. Detta vore ett otillbör- ligt ingrepp i en etnisk minoritets livsföring och mänskliga rättigheter. Även mycket stor ekonomisk vinst bör inte kunna uppväga stora och allvarliga skador på rennäringen. Västerbottens länsförbund av SNF anser att den ekologiskt väl anpassade rennäringen torde komma att få ökad betydelse i framtiden.
SSR ansluter sig i allt väsentligt till utredningens beskrivningar men framhåller bristen på bedömningar för varje sameby för sig. SSR har i anslutning till sitt yttrande redovisat sådana bedömningar. Man me-
Prop. 1977/78: 57 60
nar också att utredningen på ett allmänt plan bcjakat vad som sägs i sameutredningens betänkande (SOU 1975: 99—100) Samerna i Sverige. samtidigt som det knappast tillmätts någon betydelse i rangordningen. Enligt SSR mäste rennäringen i fortsättningen beaktas på ett helt annat sätt än hittills, både när det gäller tillåtlighets- och crsättningsfrågor. Gränsen "år nu nådd, där fortsatt exploatering rycker undan grunden för samernas möjligheter att leva vidare som en ursprunglig, ekologiskt anpassad etnisk minoritet med eget bosättningsonn'äde. Rennäringen kan förändras och utvecklas. men den kan efter redan gjorda intrång inte föda en växande samisk befolkning. Det måste därför finnas ut- rymme för att utveckla nya samiska näringar i Sameätnam. Vattenkraft- utbyggnad skulle ytterligare försvåra denna process.
3.13. Värdering från jord- och skogsbrukssynpunkt
Lantb'ruk.s'st_t-'rel.sen och skogsstyrelsen anser att utredningarna väl har sammanfattat det underlagsmaterial som verken överlämnat. Skogs- vårdsstyrelsen i Västernorrlands län anser att slutsatser och förslag är väl avvägda och att utredningen på ett förtjänstfullt sätt har belyst förhållandet skogsbruk—vattenkraft och de intressen som finns.
Domänverket instämmer i värderingen från skogsbrukssynpunkt. LRF framhåller att det är otillräckligt att bedöma varje näring för sig; jordbruk, skogsbruk och fiske bör ses som en helhet. Betydelsen av de kombinerade jord- och skogsbruksförctagen betonas av lantbruks/rämn- den i Jämtlands län. Länsarbetsnämnden i Västerbottens län delar upp- fattningen att även mindre intrång i enskilda kombinationsföretag kan betyda sysselsättningssvårigheter,,och Umea' universitet anser att kom— binationsföretagen är särskilt känsliga vid den många gånger svåra an- passningen till en ny situation efter vattenkraftutbyggnad. Anpassning av företagsstrukturen är ofta omöjlig, då ersättningsmarker saknas. Det blir då inte bara övergångsproblem för de norrländska jordbruken utan en fråga om deras fortsatta existens. Lantbruksstyrelsen efterlyser en diskussion om konflikten mellan de energipolitiska målen och de jord- brukspolitiska målsättningarna för Norrlands del. LRF anser att vatten- kraftutbyggnad i de allra flesta fall innebär nackdelar för de areella näringarna. som i regel har sammanfallande intressen med kulturmin- nesvården, friluftslivet osv. Arronderingen i älvdalama är ofta otill- fredsställande redan före utbyggnad varför det är svårt att hitta kom— pensationsmöjlighcter. Varje överdämning minskar därmed möjlighe- terna att upprätthålla en rationell produktion.
Skogsstyrelsen och domänverket understryker att bristen på fiber- råvara är påtaglig och att även måttliga ingrepp i produktiv skogsmark därför får allvarliga följder för råvaruförsörjning och sysselsättning, inte minst om man beaktar summan av många var för sig marginella
Prop. 1977/78: 57 61
ingrepp. Åtminstone lokalt kan det bli stora svårigheter att ersätta överdämd skogsareal. Domänverket anser att det beräknade sysselsätt- ningsbortfallet på 210 årsarbetande i skogsbruk och förädlingsindustri bör ökas med 100 årsarbetande i transporter och service. Skogsstyrelsen anger följdsysselsättningen i förädlingsindustrin till 2,5 gånger syssel- sättningen i skogsbruket och kanske det dubbla om man räknar med transporter, service och andra indirekta effekter. Både Skogsstyrelsen och domänverket påpekar också att inverkan av kraftledningsgator har uppmärksammats för litet. Skogsvårdsstyrelsen [ Värmlands län. som ifrågasätter om inte kraftledningsgatorna skulle kunna utnyttjas för särskilt lågvuxen skog,-anser att utredningen har gjort en alltför ensidig arealbedömning av skogsbrukets förluster på bekostnad av olika indi- rekta effekter.
Skogsstyrelsen framhåller att den ändrade hydrologins inverkan på skogen bör vägas in, liksom framtvingade tekniska förändringar och kompensationskostnader.
Skogsvärdsstvrelsen i Värmlands län påpekar att om alternativet till vattenkraftutbyggnad är elproduktion i fossileldade kraftverk torde skogsbruket drabbas hårdare av försurningcn än av överdämningarna. Skogm'årdsstyrelsen [ Norrbottens län framhåller att en fortsatt avfolk- ning av skogsbygderna blir ett hot mot skogsproduktionen i perifera delar. Det är därför viktigt att på olika sätt upprätthålla sysselsätt- ningen. I den mån detta blir följden av en vattenkraftutbyggnad är det alltså till fördel för skogsbruket. VASO m. fl. anser att skogsbrukets förluster har överskattats. Om produktionsbortfallet beräknas efter det diskonterade värdet framstår skadorna som mindre.
3.14. Övrigt underlag för bedömningarna
Norsjö kommun framhåller att vägbyggen i samband med vatten- kraftutbyggnad inte bara har haft stor betydelse för friluftslivet utan ofta också betytt förkortade vägavstånd mellan orter. Man påpekar också att grundvattennivån har förbättrats på många håll. SMHI anser att utbyggnadernas konsekvenser för samfärdseln över isarna har stu- derats för litet. Älvräddarnas samorganisation konstaterar att utred- ningarna förbigått forsarnas renande och syregivande funktion och ex— emplifierar med Granboforsen, som skulle motsvara ett reningsverk för 300 000 personer.
3.15. Sammanvägningen till en bevaranderangordning
Norra Norrland
Bl. &. sö!vattenslaboratoriet och fiskeriintendenten i övre norra di- striktet betecknar bevaranderangordningen som väl avvägd. Svenska byggnadsarbetareförbundet anser att utredningen utifrån sina begrän-
Prop. 1977/78: 57 62
sade direktiv har lagt ned ett förtjänstfullt arbete i de mycket känsliga avvägningsproblem man haft att ta ställning till. Statens industriverk framhåller bristen på skadebedömningar, som gör det svårt att avgöra om rätt egenskaper hos älvsträckorna har värderats och ifrågasätter det riktiga i att ta hänsyn till utbyggnadssituationen i andra vattendrag. Man understryker också sammanvägningens subjektiva karaktär. Flera remissinstanser, bland dem Sorsele naturvärdsförening och Storuman- Tärnukretsen av SNF samt SACO/SR och SSR, påpekar att dåligt kän- da älvsträekor fått låga värden i rangordningen, vilket måste vara helt felaktigt.
Statens naturvårdsverk ifrågasätter det berättigade i att i bevarande- rangordningen ge en älvsträcka lägre klass än den fått i någon sektors- rangordning. Verket anser att i varje fall sådana älvsträckor som från någon synpunkt har bedömts ha högsta skyddsvärde bör placeras i högsta klass även i bevaranderangordningen.
Svenska byggnadsarbetareförbundet konstaterar att naturvård, fiske och rekreation förefaller ha getts större tyngd i sammanvägningen än rennäring och jord- och skogsbruk. Skogsstyrelsen anser att skogsbruket borde ha getts större vikt i den slutliga sammanvägningen och SSR anser att rennäringen borde ha tillmätts större betydelse.
Södra Norrland och no'rra Svealand
Riksantikvarieämbetet framhåller att principerna för sammanväg- ningen är oklara. Naturvård och rekreation förefaller ha getts större tyngd än kulturminnesvårdcn. Även Sveriges in(lustrifr'ir/mntl utläscr att utredningen tagit stor hänsyn till naturvårds- och rekreationsintresse- na och möjligen övervärderat de negativa följderna av en utbyggnad. LRF anser att fritidsintressena har överbetonats. Gävleborgs naturvårds- förbund anser att bristen på gemensamma värderingsnormer har getts onödigt stor subjektivitet, och länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att de olika rangordningarna är så subjektiva att de måste ifrågasättas.
3.16. Sammanvägningen till en slutlig rangordning
Flera remissinstanser anser att utredningarna på ett förtjänstfullt sätt har redovisat olika värderingar och sökt sammanväga dessa till en slut- lig rangordning. Bl. a. SMHI, statens planverk. domänverket och läns- styrelsen i Västernorrlands län tillstyrker i huvudsak den slutliga rang- ordningen.
Naturhistoriska riksmuseet m.fl. framhåller att både kraft- och be- varanderangordningarna är så osäkra att det i ännu högre grad måste gälla för sammanvägningen av dem. Statens industriverk anser att den slutliga rangordningen är resultatet av att en bristfällig kraftvärdering på ett subjektivt sätt ställts mot en subjektiv bevarandevärdering.
Prop. 1977/78: 57 63
Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att den slutliga rangordningen är betydligt mer diskutabel än bevaranderangordningen. Uppgiften är närmast olöslig, vilket bl. a. visas av den tillgripna konstruktionen med klass 3 a. Ålvräddarnas samorganisation anser att den slutliga samman— vägningen till sin natur är en uppgift som bör överlåtas till politikerna och tar avstånd från konstruktionen med klass 3 a, liksom bl.a. fiskeri- styrelsen. Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk. SSR och Älvrätldar- nas samorganisation m.fl. anser att fortsatta beslut om utbyggnad bör utgå från bevaranderangordningen och inte från den slutliga rangord- ningen. Bl.a. kammarkollegiet, .zi'lvräddarnas samorganisation och Fältbiologerna framhåller att de företagsekonomiska intressena genom kraftrangordningens konstruktion får för stor tyngd i den slutliga sam- manvägningen. Vattenvärnet och Västerbottens länsförbund av SNF påpekar att uppdelningen i klass 3a och 3b måste ses som ett till- mötesgående av kraftintresset. Vattenvärnet anser att det klart framgår av utredningen att älvsträckorna i klass 3a egentligen hör hemma i högsta klass.
SNF och Svenska fjällklubben m.fl. anser att alla projekt i national— parker och obrutna fjällområden bör ligga i klass 4. SNF anser också att alla objekt i klass 4 i bevaranderangordningen bör ligga i klass 4 även i den slutliga rangordningen. Fältbiologerna anser att det bör räcka med ett enda starkt bevarandeintresse för att uppväga utbyggnads- intresset.
Lantbruksstyrelsen ifrågasätter om rennäringen har getts vederbörlig tyngd ifråga om Kalix älv och Storån. Skogsstyrelsen anser att skogs- bruket borde ha getts större vikt: nu återfinns endast 25 % av den överdämningshotade skogsmarken i högsta klassen i den slutliga rang— ordningen. Statens naturvärdsve'rk anser liksom statens industriverk att den slutliga rangordningen år oacceptabel. Naturvårdsverket anger ett stort antal älvsträckor som enligt verkets mening klassats för lågt. Svenska kraftverksföreningen anser att det naturvetenskapliga önske— målet om orörd natur har fått väga för tungt.
Bl. a. SNF understryker att objekt i samma klass inte behöver vara likvärdiga och framhåller liksom naturhistoriska "riksmuseet att det krävs noggrann granskning och jämförelse mellan olika objekt för att inte bcvarandeintressena skall drabbas ojämnt av utbyggnadsbeslut.
3.17. Resultatets värde och användbarhet
Ett stort antal remissinstanser, t. ex. fiskerist_t"relsen, statens natur— vårdsverk, statens vattenfallsverk, Svenska kraftt'erksföreningen, CDL och Fri/uftsfräntiandet, framhåller att utredningarna har gett ett mycket värdefullt grundmaterial och en god överblick. Bl.a. ("it-'erstyrelsen för ekonomiskt försvar, domänverket. Sveriges fritidsfiskares riksför-
Prop. 1977/78: 57 64
bund och Vattenvärnet anser att materialet väl bör kunna tjäna som underlag för de närmaste årens översiktliga beslut. 1)om('inverket anser att de båda utredningarna utgör ett mycket bra underlag, då det gäller att väga in vattenkraften i den totala energibilden. Här finns underlag för prioritering både totalt, i jämförelse med andra energikällor, och mellan olika vattendrag.
Samtidigt framhåller många remissinstanser att resultaten måste an- vändas med försiktighet. Den kritik mot kraftvärderingen som tidigare har refererats gäller således i stor utsträckning även slutresultat. På samma sätt gör bristen på skadebedömningar och den ofullständighet som ligger i att tre älvar undantagits från utredningsarbetet. att många instanser framhåller att rangordningarna inte ensamma får läggas till grund för planering och beslut. Naturhistoriska riksmuseet, länsstyrel- sen i Västerbottens län. Åsele kommun m. fl. framhåller att materialet snabbt kan förlora i aktualitet och delvis redan har gjort det genom ändringar i energiförsörjningssituationen och nya kunskaper och värde- ringsgrunder. Vatten/agsutredningen understryker att förändringar i de samhälleliga värderingarna måste medföra ändringar i rangordningen. Riksmuseet anser att forskningsprojektet "Vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter" i avsevärd utsträckning kan komma att ändra perspek- tivet på åtskilliga av utredarens slutsatser. Statens vattenfallsverk anser att utredningens största svaghet är att man måst grunda sig på be- varandevärderingar utan att säkert veta vilket värde de skall tillmätas eller hur mycket som verkligen skulle skadas av utbyggnad. VASO anser att fortsatt bearbetning av projekten sannolikt kommer att kull- kasta mycket av förutsättningarna. Rangordningen bör därför enligt VASO inte läggas till grund för beslut vare sig om utbyggnadsnivå eller om ordningsföljd.
Fiskeristyre/sen, Älvräddarnas samorganisation, Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan. SSR m.fl. framhåller att utredningarna övertygande har visat vilka stora bevarandevärden som är knutna till outbyggda älvar och älvsträckor, liksom vilka små energimängder som kan utvinnas utan stora skador på motstående intressen. Bl.a. Norrlands naturvärn och Miljöförbundet anser att de ekologiska effekterna är otillräckligt under- sökta. Vilhelmina sportfiskeklubl) anser att utredningen har tagit för liten hänsyn till att viktiga effekter på ingrepp i naturen f. n. inte kan mätas på ett tillfredsställande sätt.
Näringslivets energidelegatian anser att utredningarna ger en bild av älvarnas naturvärden i outbyggt skick samt i viss mån den kraftekono- miska nyttan av utbyggnad. Vad som framför allt saknas är över- gripande kraftekonomiska synpunkter, sysselsättningsbedömningar och samhällsekonomiska kalkyler. De motstående intressena har enligt de- legationens bedömning getts större vikt än utbyggnadsintresset. LO ser utredningsmaterialet som en partsinlaga, med en överdriven kon-
Prop. 1977/78: 57 65
centration på de negativa effekterna. Materialet kan tjäna som en varningssignal inför utbyggnad av vissa älvsträckor men inte ensamt läggas till grund för avvägningen mellan olika elproduktionssätt eller mellan olika älvsträckor.
Kommittén för Kalix och Kaitums älvars bevarande anser att inver- kan på den kommunala ekonomin har blivit bristfälligt belyst, och bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län poängterar vikten av att materialet sätts in i ett bredare regionalpolitiskt sammanhang. Svenska kommunförbun- det vill kraftigt betona att beslutsunderlaget måste kompletteras med synpunkter från de berörda kommunerna. Norrlands naturvärn under- stryker att materialet inte kan användas för beslut om utbyggnad, en- dast för beslut om undantag från slutlig prövning. Älvräddarnus surn- organisation pekar på att materialet för flera objekt är ofullständigt och bör kompletteras innan man fattar beslut.
3.18. Vattenkraftutbyggnadens betydelse för energiförsörjningen
VASO framhåller att redogörelsen för vattenkraften i energiförsörj- ningen på ett verklighetstroget sätt beskriver vattenkraftens egenskaper, betydelse och roll i nuvarande kraftsystem. VASO gör därutöver ett försök till analys och beskrivning av vattenkraftens roll i kraftsystem där nya energislag ingår.
Bl.a. statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Ljusdals kommun, Vattenvärnet, Älvräddarnas samorganisation och Miljöför- bundet anser att de möjliga tillskotten från vattenkraften både på kor- tare och längre sikt är så små att de inte får någon väsentlig betydelse för vår energiförsörjning. Stockholms-gruppen Rädda Ljusnan påpekar att en total utbyggnad av vattenkraften med ytterligare 30 TWh en- dast motsvarar l/lO av oljeimporten. [Miljöförbundet påpekar att 5 TWh endast motsvarar ett års förväntad ökning av energiförbrukningen och framhåller att vi måste diskutera hur mycket energi som skall förbru- kas och för vilka ändamål, innan vi offrar oersättliga värden. Kraven på fortsatt vattenkraftutbyggnad bottnar mer i företagsekonomiska in- tressen än i verklig omsorg om vår energiförsörjning. SNF framhåller att vattenkraftens långa projektcrings- och byggnadstid gör den mindre lämpad att lösa de akuta problemen. På längre sikt, i ett samhälle utan växande energibehov, är nuvarande vattenkraftproduktion tillräcklig. Vattenvärnet påpekar att de vattenkraftresurser som nu återstår är de som är minst lämpade för utbyggnad både när det gäller kostnader och skador på motstående intressen.
Några remissinstanser, bl.a. statens vattenfallsverk. länsstyrelsen i Västerbottens län. Näringslivets energidelegation, Svenska skogsarbe- tareförbundet och Svenska hande/skuninmrförbundet framhåller å andra sidan vattenkraftens fördelar gentemot andra kraftslag. ÖB och över-
Prop. 1977/73: 57 66
styrelsen för ekonomiskt försvar pekar på vattenkraftens oberoende av yttre konflikter, driftsäkerhet och övriga egenskaper som är av värde från försvars- och beredskapssynpunkt. Statens industriverk fram- håller att det är en central målsättning för den svenska energipoli- tiken att trygga energiförsörjningen till rimliga priser. Det är därvid fördelaktigt att kunna basera produktionen på inhemska energikällor. vilket också ger gynnsamma återverkningar på den svenska energi- industrin. Sverige tar därigenom på sig en rättvisare del av det globala ansvaret och reserverar de fossila bränslena för andra och mer väsent- liga framtida behov. Handelskammaren i Värmland påpekar att sum- man av ett stort antal vattenkraftprojekt kan ge betydande effekter på oljeförbrukningen, även om de var för sig kan framstå som mar- ginella. Statens vattenfallsverk. Svenska kraftve'rksföreningen och CDL understryker att vattenkraften får en tung roll i ett framtida elkraft— system, oberoende av om detta baseras på kärnkraft eller t. ex. vind- kraft.
Svenska handelskammarförbundet framhåller att det är tveksamt om en höjd elproduktion är nödvändig för sysselsättningen; däremot är el- tillgången en förutsättning för företagens rationalisering och produkti- vitetshöjning, som i sin tur är nödvändig för standardhöjning och re- former. Fram till sekelskiftet är endast vattenkraft, kärnkraft och olje- kraft realistiska alternativ. Kärnkraft och oljekraft framstår på flera sätt som tveksamma. Det är nödvändigt att så långt som möjligt er- sätta oljan, och kärnkraften är om inte annat en dyrbar form för energi- produktion. Kraftekonomiska. miljömässiga. handelspolitiska. bered- skapspolitiska och sysselsättningspolitiska skäl talar enligt förbundets mening entydigt till vattenkraftens fördel i jämförelse med tillgängliga alternativ. Detta motiverar en radikalt ändrad inställning från stats- makterna till vattenkraftutbyggnad, anser handelskammarförbundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet konstaterar att en viss ökning av energiförbrukningen tills vidare är ofrånkomlig och menar att detta måste tillgodoses genom utbyggnad av både vattenkraft och kärnkraft.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att både kraft- och bevarande- aspekterna bör underordnas möjligheterna att förbättra lcvnadsbe- tingelserna i inlandet. Norrlandskraftens fortsatta utbyggnad ger mar- ginella tillskott i förhållande till landets energiförsörjning, men de rc- gionala effekterna kan bli betydande. Elkraftstillgången kan vara av fundamental betydelse i en långsiktig näringspolitisk strategi för om- rådet. Länsarbetsnämnden i Norrbottens län anser att det är uppenbart att en industriell utveckling i länet kräver mer energi, trots alla spar- åtgärder.
Prop. 1977/78: 57 67
3.19. Vattenkraftutbyggnadens betydelse för sysselsättningen
Bl.a. Norsjö kommun, Näringslivets energidelegation och Bergvik och Ala AB stryker under vattenkraftens betydelse för sysselsättningen. Sveriges fritidsfiskares riksförbund, JämHands-Härjedalens naturvärds— förbund, Vattenvärnet m.fl. framhåller å andra sidan att sysselsätt- ningseffektcrna inte får övervärderas. Svenska kommunförbundet me- nar att sysselsättningsaspckten inte ensam utgör motiv för vattenkraft— utbyggnad men att den kan bli av intresse vid avvägning mellan två i övrigt likvärdiga projekt. Stock/1olmsgruppen Rädda Ljusnan påpekar att fortsatt utbyggnad inte ger sysselsättning åt fler än dem som redan är engagerade, vilket är mindre än 1 % av samtliga sysselsatta i de fyra nordligaste länen. Lägre energiförbrukning borde för övrigt snarare skapa arbetstillfällen än avskaffa dem. Norrlands naturvärn framhåller att bygder som haft mycket vattenkraftutbyggnad inte är rikare utan ofta fattigare än förut.
Flera remissinstanser, t. ex. länsstyrelsen i Vt'isterbottens län. menar att man måste ta hänsyn till konsekvenserna för sysselsättningen av en allmän kraftbrist, när vattenkraftens utbyggnadsniva skall bestämmas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att det tillfälliga syssel- sättningstillskottet från vattenkraftutbyggnad måste vägas mot syssel- sättningseffekter av en attraktiv, outbyggd miljö. men att en tryggad energiförsörjning för processindustrin har stor betydelse för sysselsätt- ningen. Där måste vattcnkraftcn ses i samband med andra energislag. Länsstyrelsen i Gävleborgs län pekar på betydelsen för den nord- och mellansvenska industrin av hittillsvarande fördelar när det gäller bl. a. kraftförsörjningen. Fortsatta utbyggnader bör främst komma skogslänen till del.
Umeå universitet anser det tveksamt om man kan påstå att bortfallet av arbetstillfällen i t. ex. de areella näringarna på grund av vattenkraft- utbyggnad är förhållandevis begränsat och till en del kompenseras ge- nom nytillkommande arbetsuppgifter. Man anser att det i utredningen saknas en helhetsbedömning av sysselsättningseffekten från lokal och regional arbetsmarknadssynpunkt. Det är enligt universitetet tveksamt om den studie som gjordes för den sehlstedtska utredningen är relevant för norra Norrland.
AMS anser att vattenkraftutbyggnaden skulle kunna ge ett värdefullt bidrag till en utjämning av de regionala sysselsättningsskillnaderna i norra Norrland under ett flertal år. Länsarbetsnämnden i Norrbottens län pekar på den direkta sysselsättningen i utbyggnaden, som är viktig i alla inlandskommuner, men också på den industriella expansion som en ökad energiproduktion skulle ge utrymme för. Länsarbetsnämnden i Västerbottens län framhåller också utbyggnadernas betydelse för bygg- arbetskraften, särskilt i inlandskommunerna. Liksom nämnden i Norr-
Prop. 1977/78: 57 68
bottens län anser man inte att några rekryteringssvårighcter skulle be- höva uppstå. Man delar utredarens uppfattning att det är angeläget att behålla sysselsättningen för dem som nu är engagerade i vattenkraft- utbyggnad, eller ätminstone åstadkomma en långsam nedtrappning. Länsarbetsnämnderna i Jämtlands och Västernorrlands län framhåller att man i fortsatt. utbyggnadsplanering bör ta större hänsyn till den lokala sysselsättningssituationcn så att åtgärder sätts in i rätt ögonblick; detta kan dock bäst bedömas i ett regionalt perspektiv.
Umeå universitet riktar stark kritik mot utredningen för att den inte kraftigare påpekat behovet av en sysselsättningsplanering. och bl.a. länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att en fast plan för vatten- kraftutbyggnaden snarast bör upprättas. Det är utomordentligt ange- läget att energifrågorna löses på ett sätt som inte motverkar en aktiv regionalpolitik. Länsstyrelsen påpekar att det behövs 4000 nya arbets- tillfällen i länet fram till 1980 för att nå rikets genomsnittliga förvärvs- frekvens. Vindelälven åberopas som ett exempel på hur den lokala och regionala befolkningen genom sin arbetslöshet har fått betala ett be- varande av riksintressena, medan Umeälvens utbyggnad har haft stor positiv betydelse.
Även länsstyrelsen i Norrbottens län betonar att det är angeläget att utbyggnaderna planeras utifrån lokala behov. Länsstyrelsen beskriver utbyggnaderna i Jokkmokks kommun som exempel. Man menar att utbyggnaden skulle ha sett helt annorlunda ut. om omsorgen om lokal- befolkningen fått vara styrande. Fortsatt utbyggnad skulle vara bra men den skulle inte vara nagon långsiktig lösning. Länsstyrelsen framhåller dock att det är för enkelt att säga att arbetskraften i liten utsträckning rekryteras lokalt. Även om de första kommer utifrån får man stora följdeffekter och det är rimligt att tänka sig att antalet lokalt rekryte- rade successivt växer under en lång utbyggnadsperiod. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att även små tillskott kan ha betydelse för syssel- sättningen i de norra delarna av länet. Det är önskvärt att eventuella utbyggnader sprids över tiden. Länsstyrelsen i Norrbottens län fram- håller att en utbyggnad av Kalixälven skulle betyda mycket för Pajala och Överkalix kommuner, me-n då bör utbyggnaden läggas över en längre tid än som planerats. Arjeplogs kommun anser att med en lång- siktig planering skulle fortsatt utbyggnad vara bra för sysselsättning, service och näringsliv i kommunen. LRF anser att det väsentligaste är att bedöma möjligheterna för den bofasta befolkningen inom varje bygd att leva kvar. Kommittén för Kalix och Kaitutns älvars bevarande. anser att den lokala arbetskraften bör sysselsättas med om- och tillbygg- nader som är lättare att planera för en mjuk avtrappning.
Prop. 1977/78: 57 69
3.20. Utbyggnadsnivå
Ett stort antal remissinstanser uttrycker uppfattningen att utrymmet för ytterligare vattenkraftutbyggnad är litet om man inte skall skada mycket stora bevarandevärden. Man framhåller att ett tillskott på 5 TWh/år till 1985 inte skulle kunna nås utan svåra förluster för de motstående intressena. Sådana åsikter framförs av bl. a. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Värmlands och l-"t'istmanlands län. Ljusdals kommun, Umeå universitet, KVA, SNF, Fältbiologerna, Svenska turistft'ireningen, Kiruna långfärdspaddlare, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Norrlands natur- värn.
Ett flertal remissinstanser delar utredarens uppfattning att det är be- fogat med återhållsamhet när det gäller fortsatt utbyggnad. Bl.a. naturlzistoriska riksmuseet. statens tuuurvårdsverk och Norrlands na- turvärn anser att bevarandesynpunkterna under nästan hela utbyggnads- epoken fått stå tillbaka för utbyggnadsintresset. Naturvärnet påpekar att hittillsvarande utbyggnader bl.a. tagit i anspråk sådana områden som man med nutida betraktelsesätt skulle bevara. medan naturvårds- verket menar att de flesta av de från olika bevarandesynpunkter värde- fullaste områdena redan har gått förlorade. Med den ringa tillgång på älvsträckor med naturligt rinnande vatten och vattenfall av nagon be- tydelse som återstår i landet och de relativt marginella kraftvinster som står att få, anser naturvårdsverket att det i fortsättningen är motiverat att låta naturvårdens och friluftslivets intressen komma i första hand. Det av utredningarna framlagda materialet är ett mycket starkt stöd för kraven på återhållsamhet i fråga om fortsatt utbyggnad i de berörda älvarna.
Bl. a. Älvräddarnas samorganisation, Stockholmsgruppen Rädda Ljus- nan och Fältbiologerna anser att utbyggnadsepoken bör betraktas som avslutad. Statens naturvårdsverk kan acceptera huvudsakligen effekt- utbyggnader i befintliga anläggningar. SSR anser att endast effekt- utbyggnader o.d. bör tillåtas i avvaktan på en bedömning samebyvis av följderna av en ytterligare utbyggnad. Fältbiologerna anser att så mycket redan är utbyggt att ett bevarandeintresse bör få väga upp ut- byggnadsintresset. "Endast vissa utbyggnader i klass 1 kan accepteras utöver effektutbyggnader. Älvräda'arnas samorganisation anser att klas- serna 2—4 i bevaranderangordningen bör undantas från utbyggnad, medan Svenska naturskyddsföreningen. Ljusdals kommun och Miljö- förbundet anser att klasserna 2—4 i den slutliga rangordningen hör undantas.
Riksantikvarieämbetet anser att man i första hand bör pröva utbygg- nader i klasserna 0—2: dock bör alla älvsträckor som från kultur- minnesvårdssynpunkt placerats i klass 3 eller 4 bevaras för framtiden.
Prop. 1977/78: 57 70
Någon utbyggnad av de fyra stora outbyggda älvarna bör inte komma i fråga ens på längre sikt. Under förutsättning att vissa projekt i klass 1 och 2 undantas kan fiskeristyrelsen acceptera en utbyggnad av 2—3 TWh/år på kort sikt och 4—5 TWh/år på lång sikt. Klasserna 3 och 4 bör helt undantas. Statens planverk anser också att klasserna 3 och 4 bör undantas, i varje fall tills en jämförelse med de tre undantagna älvarna har gjorts. Krokoms kommun anser att projekt i klasserna 0—2 bör kunna tillåtas, under förutsättning att berörd kommun inte mot- sätter sig. KVA anser att i norra Norrland 10 av 12.5 TWh/år helt bör undantas. i södra Norrland och norra Svealand 4 av 6,3 TWh/år. Man understryker att utbyggnader i klass 2 måste föregås av en ingående prövning. Den yttersta gränsen för en acceptabel utbyggnad går enligt KVA vid 3 TWh,/år. Fritidsfiskarna anser att det vore rimligt att alla återstående orörda älvsträckor skonas. ] andra hand bör alla med be- varandevärde 3 och 4 undantas. Vattenvärnet anser att ett större till- skott än 10 TWh/år är otänkbart även på längre sikt, och Å'lvräddar- nas samorganisation betonar att det måste vara projektens skadeverk- ningar som är utgångspunkten och inte en viss utbyggnadsnivå.
Statens vattenfallsverk, Svenska kraftverksft'ireningen, CDL. läns- styrelsen i Västerbottens Iän, Norsjö kommun, Näringslivets energi- delegatian, LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska skogsar- betareförbundet, Svenska handelskammarförbandet m.fl. anser å andra sidan att det finns utrymme för en avsevärd ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Statens vattenfallsverk framhåller att tidigare beslut om bevarande har fattats i tron att vattenkraften enkelt skulle kunna ersättas. Med nuvarande osäkerhet beträffande kärnkraften måste alla andra resurser tillvaratas för att klara 1980-talets elförsörjning. Vattenfallsverket anser att 15 a 20 TWh/år ytterligare borde kunna accepteras Svenska kraftverksföreningen anser att ytterligare 20—-- 25 TWh/år borde byggas ut. i en takt av ungefär ] TWh varje år. En- dast en av huvudälvarna och delar av klass 4 bör undantas från utbygg- nad genom förhandsbeslut. VASO framhåller att energibalansen för är 1985 innehåller stora osäkerheter. vilket ses som ett argument för största möjliga andel vattenkraft. Utredningens bedömningar av vilka energi- tillskott som kan uppnås vid olika tidpunkter anser VASO realistiska. Näringslivets energidelegation anser att man i dag måste lägga betydligt större vikt vid utbyggnadsintresset än är 1975. Sysselsättningen och de ekonomiska intressena måste väga tyngre än överdrivna bevarande- synpunkter. Fram till år 1985 borde 15 TWh/år byggas ut. därefter ytterligare minst 10 TWh/år. Norsjö kommun ser som ett oeftergivligt krav att en stor del av den norrländska vattenkraften tas i anspråk för att tillgodose det ökade behovet av energi. Länsstyrelsen i Västerbottens län menar också att utvecklingen på energiområdet talar för största möjliga ökning av vattenkraftutbyggnaden och anser, liksom länsstyrel-
Prop. 1977/78: 57 71
sen i Norrbottens län, att det är rimligt att tänka sig att en betydande del av tillskottet 5 TWh,/år till 1985 åstadkoms genom utbyggnader i norra Norrland.
3.21. Utbyggnadsstrategier
Uppfattningen att utbyggnad av ett större objekt kan vara fördel- aktigare än utbyggnad av många små även från bevarandesynpunkt får stöd av flera remissinstanser. t.ex. naturhistoriska riksmuseet, SGU, länsstyrelserna i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Väster- bottens län, KVA och LO. Älvrädda'rnas samorganisation å sin sida anser detta resonemang vara helt irrelevant. Det är enligt Älvräddarna fel att utgå från en bestämd energiproduktion och därefter bestämma vad som måste byggas ut för att uppnå den nivan. [ stället måste skade- nivän vara utgångspunkten, och då är storleken betydelselös. Statens vattenfallsverk framhåller att det högre utbytet av större utbyggnads- projekt gör att de kan bära större kompensationsåtgärder.
Flera instanser instämmer också i rekommendationen att man bör göra jämförelser med de undantagna älvarna innan man beslutar om utbyggnad av Kalix eller Byske älv. Detta betonas bl. a. av kammar- kollegiet, riksantikvarieämbetet, fiskeriintendenten i övre norra distrik- tet, länsstyrelsen i Gävleborgs län, LO och Svenska skogsarbetareför- bundet. Bl. a. SNF tar dock avstånd från en omprövning av de undan- tagna älvarna.
Statens naturvårdsverk, SGU, SNF och Fältbiologerna anser att alla älvsträckor i nationalparker bör betraktas som redan undantagna. Bl. a. statens planverk, SNF, Fältbiologerna och Svenska fjällklubben anser att alla älvsträckor i obrutna fjällområden bör undantas. Svenska kraftverks- föreningen anser att undantag bör göras främst i I'jällområdet, där orörd- heten finns. Vikten av att vissa referensområden av olika karaktär un- dantas under alla förhållanden framhålls bl. a. av SGU och länsstyrel- serna i Värmlands och Gävlebo'rgs län. Även kraftindustrin anser att vissa älvsträckor bör undantas definitivt genom förhandsbeslut.
Fiskeristyrelsen anser att återstående opåverkade vattensystem bör sparas i första hand. Redan påverkade vatten betraktas som svårt ska- dade. Liknande synpunkter framförs bl.a. av Åsele kommun, Fältbio- logerna, Svenska fjällklubben. Svenska turistföreningen. Miljöförbun- det och Svenska jägarförbundet med Norrbottens läns jaktvårdsfr'irening. Flera remissinstanser, t. ex. Härjedalens kommun, reservanter i läns- styrelsen i Västerbottens län, SNF, Fältbiologerna. LRF. Älvräddarnas samorganisation och ll-Iiljöförbundet, pekar på möjligheterna till effek- tiviseringar i befintliga anläggningar och anser att dessa möjligheter bör utnyttjas innan nya älvsträckor tas i anspråk.
Fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, SAC O/SR, -.i'lvräädarnas
Prop. 1977/78: 57 72
samorganisation och Stockholmsgruppen Rädda Ljusnan anser att ut- byggnadsbeslut bör grundas på bevaranderangordningen och inte på den slutliga rangordningen. Lycksele kommun anser att mycket talar för att en fortsatt utbyggnad bör koncentreras till de stora älvarna så att de små kan sparas för rekreationsändamål. Länsstyrelsen i Västernorr- lands län framhåller att länet är ett bra exempel på de mindre vatten- dragens betydelse för de mångas rekreation. Även Robertsfors kommun betonar de små vattendragens förtjänster. Heby kommun anser att man bör utgå från en mer omfattande utbyggnad i norra Sverige än i de mer tättbefolkade södra delarna.
Norrlands naturvärn framhåller att samernas existens måste tryggas. Stora skador på rennäringen bör därför inte accepteras. Varje bygd måste därutöver tillförsäkras nära tillgång till outbyggda vatten. Bl. a. SNF poängterar att samma klass i rangordningen inte betyder likvärdig- het. Vid beslut om utbyggnader är det därför nödvändigt att gå tillbaka till källmaterialet, så att inte ett intresse drabbas oproportionerligt mycket.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att rangordningarna inte får uppfattas som ett slutligt ställningstagande eller förslag till ut- byggnadsordning. Beslut bör fattas i ett bredare regionalpolitiskt sam- manhang. Bedömningar av för- och nackdelar för den berörda lands- delen bör tillmätas den helt avgörande betydelsen vid den totala sam- manvägningen. Det blir obetydliga välfärdsförändringar annat än i de närmaste kommunerna. Utbyggnader i områden med stor arbetslöshet och låg ekonomisk aktivitet har helt annan betydelse än objekt i om- råden med relativt goda sysselsättningsmöjligheter. Om en region ligger under välfärdsgenomsnittet bör en eventuell utbyggnad helt komma re- gionen tillgodo. En långsam. jämn utbyggnadstakt bör eftersträvas. Även statens vattenfallsverk och Jokkmokks arbetarekommim stryker under betydelsen av en kontinuerlig och jämn utbyggnadstakt. Vatten- fallsverket anser att minst ca ] TWh årlig produktionsökning bör efter- strävas.
3.22. Planerings— och beslutsprocessen
Bl.a. statens industriverk understryker uppfattningen att ständiga delbeslut och justeringar är olyckliga sett både från utbyggnads- och bevarandcsynpunkt.
En rad remissinstanser, bl. a. statens vattenfallsverk, Svenska kraft- verksföreningen, CDL och LO samt länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och FCC-distriktet i Norrbottens län betonar vikten av att beslut fattas snabbt om en fortsatt utbyggnad. Norrlands naturvärn anser det vik- tigt att få ett snabbt beslut om undantag av vissa älvsträckor. Älv- räddarnas samorganisation menar att beslut om undantag av älvsträc-
Prop. 1977/78: 57 73
korna i klass 2—4 i bevaranderangordningen bör kunna fattas under 1977. Även statens planverk understryker behovet av klara ställnings- taganden så snart som möjligt men påpekar att de bör föregås av en diskussion om lämpliga bevarandeformer för älvar som skall lämnas orörda. SACO/SR föreslår ett tidsbegränsat skydd för dåligt kända älvar.
Från flera håll framförs synpunkter på angelägna kompletteringar av beslutsunderlaget. Som tidigare refererats anser ett antal remissin- stanser att utredningsmaterialet bör kompletteras beträffande Torne älv, Pite älv och Vindelälven. Länsstyrelserna [ Värmlands, Västman- lands och Kopparbergs län pekar på behovet av kompletteringar be- träffande de mindre vattendragen i det södra utredningsområdet och sö- der därom. Lantbruksnämnden i Västmanlands län anser det dock knap- past meningsfullt att utreda vidare utbyggnader söder om Dalälven— Klarälven, da de i regel redan på förhand kan bedömas ge alldeles för stora skador. Bl. a. Krokoms och Härjedalens kommuner anser att man bör inventera möjligheterna till ombyggnad, tillbyggnad och moderni- sering. utnyttjande av äldre dammar osv. Bl.a. Norrlands naturvärn anser det nödvändigt med en utredning om de ekologiska effekterna. Svenska jägareförbundet förordar en utredning om faunan, och Svenska kanotförbundet anser att man bör avvakta naturvårdsverkets kanot- ledsinventering. för att sedan göra en planering av samma typ som tidigare gjorts i USA (Wild and Scenic Rivers Act). Jokkmokks arbe- tarekommun anser att det finns behov av en helt ny allsidig utredning.
Näringslivets energidelegation förordar bestämt att riksdagen avstår från att fatta beslut som försvårar en vidare utbyggnad av vattenkraf- ten. Nämnden jör energiproduktionsforskning anser att man bör und- vika långsiktiga. bindande beslut och formella restriktioner nu. då vat- tenkraften får olika men alltid betydelsefulla roller beroende på val av energisystem. Bl.a. LO och TCO anser att beslut om vattenkraftut- byggnad måstc fattas i-samband med beslut om den framtida energi- försörjningen i stort. dvs. i ett större energipolitiskt ställningstagande år 1978. Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller att det, oberoen- de av energipolitikens inriktning, krävs en planeringsberedskap både för energiförsörjning och för sysselsättning. Bl. a. länsstyrelserna i Väs- terbottens och Norrbottens län, Umeå universitet, Arjeplogs kommun, LO och LRF betonar att vattenkraftutbyggnaden bör inordnas i en långsiktig sysselsättningsplanering och samlad utvecklingsstratcgi.
Statens industriverk föreslår ett nytt prövningsförfarande för vatten- kraftutbyggnad efter mönster av 136 a & byggnadslagen. Alla projekt på minst 50 MW samt övriga projekt som är så värdefulla för bevarande- intressena att de inte bör komma till stånd utan särskild prövning bör handläggas direkt av regeringen, medan övriga bör prövas av vatten— domstol i vanlig ordning. Förslaget syftar närmast till att finna ett
Prop. 1977/78: 57 74
sätt att inte genom förhandsbeslut omöjliggöra sådana projekt i högt värderade älvsträckor som efter en mer ingående prövning skulle kunna visa sig godtagbara från miljösynpunkt. Åsele kommun, Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Jokkmokks arbetarekommun m.fl. be- tonar att alla projekt bör kunna prövas av vattendomstol, oavsett plats i rangordningen, och även statens vurten/allsverk, Svenska kraftverks- föreningen och CDL anser att de flesta projekt bör bli föremål för vat- tendomstolens mer ingående prövning. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att utredningsförslaget inte får tas som ett paket som omöj- liggör fortsatta individuella bedömningar.
Svenska kommunförbundet betonar att beslutsunderlaget måste kom- pletteras med synpunkter från berörda kommuner. Fältbiologerna, Älv- räddarnas samorganisation och Miljöförbundet anser att kommunalt veto bör kunna gälla mot vattenkraftutbyggnader. LRF framhåller att man bör fästa utomordentligt stor vikt vid berörda kommuners och lokalbefolkningcns synpunkter i kombination med åtgärder för att till- godose lokalbefolkningcns behov av sysselsättning. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att statsmakterna måste garantera insatser för att mildra effekterna när utbyggnad inte tillåts. Länsstyrelsen i Norr- bottens län anser att ett tillstånd till utbyggnad av en del av Kalix älv borde förknippas med villkor att kommunerna tillförs bestående arbets- tillfällen minst motsvarande den genomsnittliga arbetsstyrkan under utbyggnaden. Arjeplogs kommun menar att det vore rimligt att kom- munen kompenseras för miljöförlusterna i en värdebeständig form.
Lantbruksstyrelsen och SSR anser att sökanden bör åläggas att redo- visa driftplaner och eventuella följdverkningar för berörda samebyar. Vägverket betonar att skador på det allmänna vägnätet bör tas med i exploateringskostnaderna. Verket bör få information i så god tid att nödvändiga åtgärder kan projekteras och genomföras innan utbyggna- derna påbörjas. Svenska kanotförbundet framhåller att även kanotfri- luftslivet bör kompenseras på olika sätt vid en utbyggnad. Norrlands naturvärn anser att handläggningen av äldre vattenmål måste påskyn- das. Tillstånd till nybyggnad bör inte gå före reglering av gamla skade- ersättningsfrågor. Älvräddurnas sumorganisation anser att de älvsträckor som inte undantas genom förhandsbeslut bör prövas enligt den nya vattenlag som nu förbereds.
Prop. 1977/78: 57 75
4. Remissyttranden över betänkandet Översvämningsskydd i Väster— dalälven
Hänvisningar till S4
- Prop. 1977/78:57: Avsnitt 3.1
4.1. Allmänt omdöme
Det av utredningen presenterade materialet har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Sålunda framhåller SMHI, som har studerat be- tänkandet enbart från hydrologisk synpunkt. att utredningens slutsatser är riktiga i alla avseenden och att de utgör en god grund för uppbyggandet av ett framtida översvämningsskydd i Västerdalälven. VASO m. fl. me- nar att betänkandet ger en god bild av översvämningsproblematiken 151185 VäSlel'dalälVen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner att det av utredningen nedlagda arbetet på att beräkna skadekostnaderna är särskilt värdefullt. då det ger en god grund vid jämförelsen av olika skyddsåt- gärder. Stora Kopparbergs bergslags AB och Vestert/alel_li-'ens kraft AB framhåller att det i betänkandet görs en noggrann genomgång av hydrologi vid flöden, allmän skadeöversikt, områdesvis redovisning av skador och undersökta åtgärder för flödessänkning. Vattenrt'irnet karak- teriserar betänkandet som ett utmärkt arbete. som ger en innehållsrik dokumentation och en effektiv sakprövning klart inriktad på uppgiften att redovisa översvämningarnas skaderisker. storlek och frekvens. Kom— mitte'n för rädda Västerdalälven och Ä'Irräddarnas samorganisation anser att styrkan i utredningen ligger i det omfattande material som utred- ningen har tagit fram. Speciellt värdefulla är de förslag till åtgärder som föreslås. då de verkar tekniskt sett väl genomtänkta.
Allmän kritik mot betänkandet riktas bl.a. från SNI-'. som anser att utredningsuppdraget har avgränsats alltför snävt. Utredningen borde ha fått i uppdrag att belysa översvämningarnas betydelse för älvdalens natur. hittillsvarande bosättning. odlingslormer m. m. och med detta som bakgrund föreslå åtgärder som förhindrar att översvämningarna vållar allvarligare skador utan att för den skull eliminera översvämningarna i sådana terrängavsnitt. där de är av godo från bl. a. naturvårdssynpunkt. Vattenvärnet påpekar att det förekommer en del luckor i betänkandet och att det föreligger obalans i behandlingen av de olika fackområdena.
4.2 Värdering av skador
Beträffande utredningens allmänna skadeöversikt och områdesvisa redovisning av skadorna vill länsstyrelen i Kopparbergs län särskilt peka på de indirekta skadorna. dvs. sådana skador som inte kan värderas i pengar. Det är enligt länsstyrelsen viktigt att vid bedömningen av beho- vet av insatser för att hindra översvämningsskador komma ihåg att så- dana indirekta kostnader och olägenheter finns. Särskilt förtjänar att på- pekas den begränsning i markanvändningen som föreligger genom att
Prop. 1977/78: 57 76
viss för industri och annan bebyggelse lämplig mark inte kan utnyttjas för sådant ändamål eller kan nyttjas endast i begränsad omfattning. Sta- tens planverk, Stora Kopparbergs bergslags AB, Vesterdalelfvens kraft AB, statens thtenfallsverk, Svenska kraftverksft'ireningen och domän- verket påpekar att de betydande skador som översvämningarna kan förorsaka i förenade Dalälven inte är belysta i betänkandet. Statens industriverk menar att kapitaliseringcn av skadekostnaderna bort ske med hänsyn tagen till att variationer i räntenivån starkt kan påverka skadeberäkningarna. Statens vägverk påpekar att skador på vägar är svåra att uppskatta. då inte bara översvämningarna inverkar. utan även vägkroppens tillstånd vid översvämningstillfället. Sveriges jälthiulogiska ungdoms/öre)ting, Kommittén för rädda Västerdalälven och Älrräddar- nas samorganisation anser att det är en brist i utredningen att man inte har redovisat de verkliga skador som uppstod vid de senaste översväm- ningarna. Trots en till synes ingående redovisning av skador och kost- nader för dessa lämnar utredningen mycket övrigt att önska i fråga om styrkandet av de påstådda skadorna. Avsnittet om skador på jordbruks- mark innehåller sålunda enligt dessa remissinstanser en del felaktiga an- taganden. Bl. a. ifrågasätts om man verkligen kan tillmäta nedlagd åker- mark ett värde om 40 % av skadevärdet hos den sämsta åkermarken. Sammantaget anses att utredningens bedömningar inte utan revidering kan ligga till grund för en objektiv bedömning.
4.3. Bedömning av skadeförebyggande åtgärder
Beträffande de av utredningen föreslagna åtgärderna för flödessänk- ning anser statens naturvårdsverk. Kommittén för rädda Västerdalälven och Älvrt'iddarnas samorganisation att utredningen har klargjort att skyddsåtgärder i Västerdalälven kan komma till stånd utan att Hälla- projektet kommer till utförande. Statens natarvärdsverk säger sig i stort dela utredningens uppfattning beträffande de områden och åtgärder som kan komma ifråga. Vid en eventuellt kommande detaljplanering bör man inte binda sig vid av utredningen undersökta åtgärder. utan söka lösning- ar som ger bästa förhållande mellan båtnad och kostnad. Beträffande det för översvämningar mest utsatta området. Vansbroområdet, fram- hålls att frågan om en kombination mellan rensning och invallning bör bli föremål för fortsatt prövning. trots ett något ofördelaktigt förhållan- de mellan båtnad och kostnad. En sådan kombination ger också möjlig- heter att bli av med rensningsmassor, som annars måste deponeras i terrängen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att den alltjämt hyser den förut framförda uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att åstadkomma ett bestående översvämningsskydd för dem som bor längs älven eller som för sin utkomst är beroende av att stora översvämningsskador inte in-
Prop. 1977/78: 57 77
träffar. Samhällsbyggande och samhällsplanering skulle väsentligt under- lättas av ett verksamt översvämningsskydd. Fran renodlad skyddssyn— punkt är sålunda en utbyggnad av ett flödesdämpande magasin vid Hälla och reglering av detta med hänsyn till skyddsaspekten överlägsen övriga skyddsz'ttgärder. Begränsningen av översvämningsskadorna blir med de föreslagna åtgärderna förhållandevis måttliga. Särskilt vissa delar av Vansbro samhälle. Grönalids hebyggelseområde exempelvis. måste bc- dömas få ett ofullständigt skydd. lnnan några skyddsåtgärder genomförs bör en överarbetning av åtgärdsförslagen ske i samarbete med berörda kommuner. bl.a. för att fastställa kostnaderna. Ett ställningstagande till av utredningen föreslagna skyddsåtgärder maste förenas med ett ställ— ningstagande till hur de skall betalas. Om åtgärderna skall kunna komma till utförande inom rimlig tid måste de enligt länsstyrelsen i första hand bekostas av statsmedel. Det praktiska genomförandet av åtgärderna synes böra ankomma på vederbörande kommun. Det är också nödvändigt att ta ställning till vem som skall svara för underhållskostnaderna. Läns— styrelsen konstater'ar också att någon jämförelse inte har gjorts mellan Hällaprojektets inverkan på miljön i förhållande till den miljöpåverkan som de av utredningen föreslagna alternativa skyddsåtgärderna får. Frå- gan om ytterligare reglering och utbyggnad av Västerdalälven bör enligt länsstyrelsens mening också ses i relation till samhällets utnyttjande av vattenkraftti”gångarna. Denna fråga är i sin tur beroende av hur landets energiförsörjning i stort skall lösas. Först sedan regering och riksdag har tagit ställning till den framtida energipolitiken torde ett säkrare underlag föreligga för ett slutligt ställningstagande till en eventuell fortsatt älv- utbyggnad. Som statlig regional myndighet vill därför länsstyrelsen inte nu ta ställning till Hällaprojektet. För att inte onödigtvis fördröja ge- nomförandet av ett översvämningsskydd föreslår länsstyrelsen att de av utredningen föreslagna alternativa åtgärdsförslagen ytterligare bearbetas, varvid även finansieringsfrågan bör utredas.
De berörda kommunerna, Gagnef, Vansbro och Malung, uttalar sig alla för alternativa åtgärder framför ett genomförande av Hällaprojek- tet. illalangs kom/nan anser att de av utredningen föreslagna invall- ningsårgärderna bör utredas ytterligare. innan anordningarna kan utfö- ras. Alternativen framstår doek som realistiska från såväl kostnads- som miljösynpunkt. Vansbro kommun förordar det alternativ som innebär begränsade rensningar i Skivsforsen och förfinad skötsel av reglerings- dammen i Venjansystemet. Gagnefs och tlf/(Illulgs' komnntner anser att statliga medel bör utgå till åtgärdernas genomförande.
Även kammarkollegiet, statens planverk och statens indttstriverk före- slår ytterligare utredning av alternativen m.m. Sålunda anför kammar- kollegiet att Hällaprojcktet visserligen är en bra lösning på översväm- ningsproblemen i Västerdalälven men att det inte är den enda lösningen. De av utredningen skisserade invallnings- och rensningsåtg'tirderna bör
Prop. 1977/78: 57 78
närmare undersökas, bl. a. från finansieringssynpunkt. Kammarkollegiet föreslår att regeringen utan att avvakta statsmakternas kommande beslut om Västerdalälven föranstaltar om den ytterligare utredning som erford- ras för en allsidig bedömning av de i betänkandet föreslagna skydds- åtgärderna.
Planverket framhåller att de besvärande problem som uppstår längs Västerdalälven vid höga flöden innebär att motåtgärder förr eller senare måste sättas in. Ett genomförande av Hällaprojektet medför emellertid stora negativa återverkningar i ett område som är väl värt att bevara. Det hade varit intressant om utredningen även hade klarlagt konsekven- serna av en utbyggnad av befintliga vattenmagasin i skyddssyfte. Vidare vore det intressant att studera möjligheterna att tillskapa tillfälliga ma- gasin där terrängen är låglänt och i övrigt lämpad. Utredningen bör enligt verket kompletteras med utgångspunkt i bl. a. ovan anförda syn- punkter. Vid en bedömning av vad som kan anses realistiskt anser ver- ket att det från allmän synpunkt kan vara rimligt att kostnaden för en åtgärd i översvämningsskyddande syfte kan få överskrida båtnaden, i vissa fall t. o. m. i högre grad än vad utredningen har räknat med.
Statens industriverk anser att det är naturligt att man närmare under- söker möjligheterna att minska riskerna för översvämningar genom kon— ventionell vattenkraftutbyggnad. Utredningen hade vidare bort belysa och värdera även miljöaspekterna av de olika föreslagna åtgärderna. Verket delar utredningens uppfattning att det är orealistiskt att enbart för skyddsändamål skapa stora magasin. Utredningen visar att ett gott skydd mot översvämningar kan skapas utan Hällamagasinet. Utredning- en bör dock kompletteras för att det skall bli möjligt att bedöma vilket alternativ för Västerdalälvens användning som är bäst med beaktande av samtliga samhällsintressen. Mycket tyder på att en kombination av olika skyddsåtgärder för att förebygga översvämningar och en för skydds- ändamål anpassad, försiktig kraftutbyggnad på särskilt utsatta ställen är det från såväl kostnads- som miljösynpunkt mest realistiska alternativet. En sådan skonsam utbyggnad av vissa delar av älven skulle uppskatt- ningsvis kunna ge en elenergiproduktion — inkl. regleringsvinster i den förenade Dalälven —— på upp till 400 GWh/år.
Statens vägt-'erk anser att de föreslagna rensnings- och invallnings- åtgärderna inte torde medföra några förbättrade förhållanden för vägar- na. En reglering vid Hälla synes däremot medföra att översvämnings- skador på allmänna vägar nedströms Hälla i stort sett kan undvikas. Emellertid torde vägskadorna i allmänhet bli måttliga. De bör därför tillmätas relativt liten betydelse vid bedömningen av frågan om Hälla- anläggningen eller andra översvämningsskydd bör komma till stånd.
Länsstyrelserna i Uppsala, Viistmun/amls och Gävleborgs län fram- håller att avsaknaden av uppgifter rörande Hällaregleringens och de före- slagna alternativa ätgärdernas effekter på vattenföringen m. m. i Dal-
Prop. 1977/78: 57 79
älvens nedre lopp försvårar en bedömning av respektive företags in- verkan på den känsliga miljön i dessa delar. Generellt sett vill läns- styrelserna undvika åtgärder som ytterligare minskar flödena i nedre Dal- älven.
Fiskeristyrelsen. Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Svenska in- sjöfiskares centralförbund anser att utredningens strikt ekonomiska re— sonemang ger en mycket ofullständig bild av de olika alternativens netto- cffekter eftersom utredningens kalkyler inte tar hänsyn till skadorna av olika åtgärder för fiske. naturvård och allmänna rekreationsintressen. Speciellt olyckligt är det att skyddsåtgärdernas inverkan på fiske och andra bevarandeintressen helt förbigås. Fiskeristyrelsen avstyrker be- stämt ett genomförande av Hällaprojektet och förordar begränsade rens- ningar i kombination med invallningar om skyddsåtgärder befinns nöd- vändiga. Vid åtgärdernas genomförande måste största hänsyn tas till fisket.
Lantbruksstyrelsen. (förnäm-TMM, statens vattelt/a/lsverk, Svenska kraftverksföreningen. Sveriges imlustriförlmnd, Stora Kopparbergs berg- slags AB. Vesterdale/fvens kraft AB och Svenska sk()gsarlwtareför- bum/et ställer sig positiva till en utbyggnad av Hällaprojektet. Stora Kopparbergs Bergslags AB och VestertlaleIfi-fens kraft AB framhåller att utredningen i och för sig har visat att det är möjligt att genom andra åtgärder än vattenreglering åstadkomma en dämpning av över- svämningarna. Ett långt effektivare översvämningsskydd kan dock åstad- kommas till lägre kostnad om arbetet kombineras med reglering för kraftutbyggnad. l betänkandet angivna kostnadsbedömningar förefaller i flera avseenden alltför låga. Vid byggande i vatten tillkommer bl. a. avsevärda kostnader för utredningar. för skadevärderingar, för fiske- ersättningar m.m. Rensningar i älven minskar bl.a. älvens naturliga magasineringsförmi'iga med minskad kraftproduktion i nedanförliggandc kraftstationer till följd. Produktionsminskningen kan väntas uppgå till betydande belopp. Det förefaller inte osannolikt att värdet av produk— tionsbortfallet kan vara av samma storleksordning som värdet av de översvämningsskador. som det analyserade å'tgärdspaketet avses elitni- nera. Med de föreslagna åtgärderna får man en oroligare älv med större skillnader mellan hög- och lågvattenstånd och med snabbare väx- lingar. Av betänkandet framgår vidare att man med Hällaprojektet får en större vattenståndssänkning i hela älvsystemet än de som realistiska bedömda åtgärderna kan ge ens lokalt. Detta vinner man utan att man behöver göra något ingrepp i fallsträckorna nedströms. Därutöver ger Hällaprojektet ökad kraftproduktion i nedanför liggande kraftverk. vil- ket bör ställas mot det produktionsbortfall som rensningarna medför.
De nämnda remissinstansema har tillsammans med Dalälvens vatten- regleringsföretag. Gränges AB och Korsnäs-Marma AB lagt fram en studie angående Västerdalälvens reglering för kraftproduktion och över-
Prop. 1977/78: 57 80
svämningsskydd. Studien har bifogats remissyttrandet. Enligt studien är vattenkraftpotcntialen i Västerdalälven betydande. Totalt ytterligare mer än '1 000 GWh/år skulle kunna utvinnas. Vidare konstateras att över— svämningarna skulle kunna förebyggas så att Västerdalälven även under stora vårflöden håller sig inom sin fåra. S_vsselsättningseffekten av en sådan utbyggnad av Västerdalälven har i studien beräknats till lägst 5 000 årsarbetcn eller ca 300 årsarbeten i "15 år (se vidare bilaga I).
Lantbruksstyrelsen förordar att Hällaprojektet genomförs framför de av utredningen föreslagna skyddsåtgärderna. eftersom skyddsverkan på jordbruksmark av Hällaprojektet är mycket större och sträcker sig längs hela älven.
Dotnämierket framhåller att vissa uppgifter i utredningen visar att en sänkning av högvattennivån enligt Hällaalternativet skulle få stor bety- delse även för älvsträckan nedanför Djurås. Det är utomordentligt svart att väga ett bevarande av dokumenterade stora naturvärden mot de för- delar ett genomförande av Hällaprojektet skulle innebära. Hällaprojektet tillstyrks dock. då alternativa åtgärder trots höga kostnader ger ett så mycket sämre översvämningsskydd än en regleringsdamm vid Hälla. Dagens och framtidens energisituation talar också för en utbyggnad av Hälla.
VASO rn. fl. framhåller i ett gemensamt yttrande att erfarenheterna visar att de skador som kan bli följden av höjda nedströmsvattenstånd på grund av vidtagna rensningar kan bli betydande. I beloppet 6 milj. kr. för alternativa skyddsåtgärder ingår inte flera betydande poster. bl. a. produktionsbortfall i nedströms rensningar liggande kraftstationer. at- gärder mot erosions- och fiskeskador. projekterings— och domstolskost— nader. Sammanfattningsvis konstateras att inte ens ett genomförande av samtliga de åtgärder som betecknats som realistiska medför att ett till— fredsställande översvämningsskydd erhålls. .Hälladammen innebär där— emot ett sådant skydd för såväl Västerdalälven som förenade Dalälven.
4.4. Prognosverksamhet
Flera remissinstanser — däriblandåstateus naturvärrlsverk, statens in- dustriverk, liinsst_vrel.u=n i Kopparbergs län, Gagnefs och Malungs kom- muner — tillstyrker utredningens förslag om ianspråktagandet av den typ av hydrologiska prognoser som har arbetats fram vid SMHI. SMHI säger härom att användningen av hydrologiska prognoser ännu befinner sig i ett inledningsskede. Vid SMHI vidtagna simuleringar visar dock att. vid en 100 % riktig meteorologisk prognos. modellen skulle ha kunnat förutsäga de kraftiga vårflödena 1966 och 1967. Om hydrologiska prog- noser skall utföras i allmänhetens intresse, är det lämpligt att dessa ut- förs centralt hos SMI-Il.
Statens naturvårdsverk menar att det är synnerligen angeläget att
Prop. 1977/78: 57 8l
bättre möjligheter skapas för att kunna förutsäga flödessituationcn i älven, oavsett vilka åtgärder som slutligen väljs för att skapa skydd mot översvämningarna. Den av SMHI framtagna prognosmodcllen i förening med ett utbyggt system för hydrologiska observationer inom tillrinningsområdet bör härvid kunna bli ett effektivt instrument. Med ledning av de förutsägelser om tillrinningcn som en utvecklad prognos- verksamhet kan prestera finns bl.a. möjlighet: till avgörande reglerings- åtgärder under kritiska dygn även i små vattendrag. Ett tillvaratagande av dessa marginella möjligheter är klart att föredra framför en ökning av regleringsamplituden i Venjansjön och förbättring av sjöns avbörd- ningsförmåga, vilka åtgärder är klart negativa. från naturvårdssynpunkt.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att utredningens förslag om en förbättrad prognosverksamhct enligt den modell SMHI har utarbetat är intressant. En sådan verksamhet kan få stor betydelse bl. a. för kom- munernas och länsstyrelsens beredskapsplanläggning av räddningsåt- gärder vid höga flöden. Länsstyrelsen har för avsikt att undersöka förutsättningarna för att i samarbete med berörda kommuner och så snart som möjligt förbättra prognosvcrksamheten i enlighet med SMHI:s mo- dell.
4.5. Övrigt
Statens naturvårdsverk, fiskeristyrelsen, SNF. Kommittén för Rädda Västerdalälven, Å'lvräddarnas .mmorganisution och Sveriges fältbio/o— giska ungdomsförening påpekar nödvändigheten av att planeringen av den framtida markanvändningen längs Västerdalälven sker med ökat beaktande av översvämningsriskerna.
Kommittén för Rädda Västerdalälven, Ä'lvräddarnus samorganisation och Vattenvärnet för fram förslag om en stödfond som komplement till lokala skyddsåtgärder. Avkastningen skulle på ett enkelt sätt användas till ersättningar till dem som drabbas av översvämningar och som inte har kunnat skyddas på annat sätt.
Sjösportens samarbetsdeiegation och Svenska kanotförbundet har ytt- rat sig över utredningens förslag från båtsportsynpupnkt. Samarbetsdele- gationen anser att de föreslagna åtgärderna inte kan anses medföra några men för fritidsbåtarna. Is'anotförbzuzdet menar att åtgärder i älven bör genomföras restriktivt och älvens naturliga förlopp om möjligt bibe- hållas så att farbarheten i forsarna inte minskas.
Prop. 1977/78: 57 82
5. Föredraganden 5.1 Bakgrund
Landets försörjning med elektrisk energi var fram till mitten av 1960- talet till största delen baserad på vattenkraft. F. n. svarar vattenkraften för ungefär tre fjärdedelar av elproduktionen. Övrig elenergi kommer från olje- och kärnkraftverk.
Den redan utbyggda och den i övrigt tekniskt utbyggbara vatten- kraften i landet har uppskattats ge en sammanlagd effekt av [30 TWh i årlig produktion. En allt större del av den tekniskt utbyggbara vat- tenkraften har också blivit ekonomiskt utbyggnadsvärd efter hand som de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för vattenkraft- utbyggnader har ändrats. Modern tunnelsprängningsteknik och damm- byggnadsteknik samt kraftöverföring med höga spänningar över långa avstånd har t. ex. bidragit till väsentligt ökade möjligheter att ut- nyttja vattenkraftresurserna. Vad som från en tid till annan kan betrak- tas som utbyggnadsvärd vattenkraft beror vidare i hög grad på kost- nader för alternativ kraftproduktion. den befintliga kraftproduktions- apparatens sammansättning etc.
Enligt kraftföretagens senaste bedömning (år 1974) uppgår de ekono- miskt utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna till totalt ca 95 TWh/år. Av dessa utnyttjas 60 TWh/år i befintliga anläggningar. Ca I TWh/år kan tas ur anläggningar för vilka tillstånd har beviljats men som ännu inte har tagits i drift. De återstående utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna är således ca 34 TWh/år. Härav faller ca 17 TWh/år på de fyra out— byggda huvudälvarna i Norrland. dvs. Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Av återstående 17 TWh/år beräknas ca 8 TWh/år kunna utvinnas i området. norr om Indalsälven, medan ca 9 TWh/år faller inom södra Norrland och Svealand,
Innan regeringens prövningsrätt i vattenmäl den .I januari 1972 ut- vidgades till att omfatta även allmänna planeringssynpunkter var pröv- ningen av vattenkraftutbyggnader formellt begränsad till det aktuella pro- jektet och inte utbyggnadssituationen i stort. Det förekom emellertid särskilda överenskommelser mellan företrädare för dem som ville bevara och dem som ville bygga ut älvarna. Vidare fattade regering och riksdag vissa förhandsbeslut om undantagande av vissa älvsträckor. Sålunda utta- lade riksdagen år 1967 (ABU 1967: 55) att en utbyggnad av Vindelälven med hänsyn till det material som då förelåg inte borde komma till stånd.
Regeringen tillsatte år 1969 en arbetsgrupp med uppdrag att utreda frågan om vattenkraftutbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna, Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Sedan denna utredning hade avslu— tats, meddelade regeringen att den inte skulle komma att föreslå riksda- gen utbyggnad av Vindelälven. Samtidigt gav regeringen i uppdrag åt statens vattenfallsverk att redovisa statens outnyttjade vattenkrafttill- gångar i de större norrlandsälvarna. Som utgångspunkt för arbetet an-
Prop. 1977/78: 57 83
gavs att förutom Vindelälven även Torne älv och Pite älv borde undan- tas från utbyggnad. Sedan vattenfallsverket under år 1970 hade lämnat den begärda redovisningen och presenterat sina förslag till utbyggnads- projekt, beslutade regeringen att man t.v. inte skulle ta ställning till en utbyggnad av den fjärde av de outbyggda huvudälvarna, nämligen Kalixälven.
Under år 1971 tog riksdagen, i samband med budgetbehandlingen. ställning till en rad utbyggnadsprojekt som hade föreslagits av sta- tens vattenfallsverk (NU l97l: 26, rskr 1971: 226). Riksdagsbeslutet inne— bar bl.a. att Ritsems kraftstation skulle byggas. Det s. k. Kaitumprojek- tet, innebärande bl. a. överledning av vatten från Kaitumälven till Lule- älven, skulle däremot inte genomföras.
I december 1.972 tog riksdagen ställning till regeringens proposition om regional utveckling och hushållning med mark och vatten (prop. 1972: Ill, CU 1972: 35, rskr 1972: 348"). Genom propositionen bered— des riksdagen tillfälle att avge yttrande över bl.a. riktlinjer för hus- hållningen med mark och vatten. Riktlinjerna för fjällområdena inne- har att vissa, t.v. preliminärt avgränsade, väglösa områden skulle un- dantas från all tyngre exploatering såsom t. ex. vägbyggnad och fort- satt vattenkraftutbyggnad. För älvdalama innebar riktlinjerna att hu- vudälvar och källflöden i norra Norrland som inte påverkats av vatten- kraftutbyggnader också skulle bevaras opåverkade. Riksdagen anslöt sig i huvudsak till regeringens förslag men uttalade att övervägande skäl ta- lade mot en utbyggnad av, förutom Torne älv, Pite älv och Vindelälven, även Kalix älv.
I anslutning till riksdagens beslut om den fysiska riksplaneringen till- kallades efter regeringens bemyndigande en utredning med uppdrag att närmare studera frågan om vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Senare tillkallades ytterligare en utredning som på mot- svarande sätt skulle studera vattenkraftutbyggnader i norra Norrland.
År "1975 fattade statsmakterna beslut om energihushållning m.m. (prop. "1975: 30, CU 1975: 28, NU 1975: 30, rskr 1975: 202 och 203). Därvid behandlades bl. a. vattenkraftens roll i försörjningen med energi. '] propositionen framhölls att ställningstaganden från riksdagens sida angående utnyttjandet av våra vattendrag i första hand borde avse hela. hittills orörda älvar eller relativt omfattande älvsträckor av na- tionell betydelse från bevarandesynpunkt, medan övriga projekt borde prövas utan ställningstagande på förhand från statsmakterna. I pro- positionen angav regeringen — på grundval av betänkandet (SOU 1974: 22) av utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norr- land och norra Svealand — vissa älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand för vilka t.v. inga beslut beträffande utbyggnad borde fattas. Civilutskottet uttalade att full handlingsfrihet borde bibehållas för ytterligare ett antal älvsträckor till dess ett samlat förslag. baserat
Prop. 1977/78: 57 84
på det slutliga utredningsmaterialet från utredningen om vattenkraftut- byggnad i norra Norrland, kunde läggas fram (CU 1975: 28). Enligt nu återgivna uttalanden bör således regeringen inte fatta slutligt beslut be- träffande utbyggnadsprojekt som berör följande älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand:
I Klarälven Strängsfors'en, Klarabro och Värsjö [ Dalälven. Hälla—Äppelbo, Kvarnholsforsen, Fänforsen, Djurforsen och Tyttbo—Gysinge l Ljusnan Broforsen, Linsellborren, Hamreskans, Härjeåsjöns och Vemåns reglering samt Kasteln—Edänge l Ljungan Sölvbacka, Havern, Kölsillrc och Viforsen l Indalsälven Åreälven, Hosjö och Dammån. Mattmar, Granho-
forsen, Långforsen, Litsnäset, Hårkan och Ammerån
För norra Norrland fanns inte underlag för att göra motsvarande urval av älvsträckor. Civilutskottet uttalade emellertid att även projekt i älvsträckor i norra Norrland med motsvarande bevarandevärden som de nyss angivna t. v. borde undantas från slutliga beslut beträffande ut- byggnad.
Riksdagens beslut innebar inte något ställningstagande till aktualiserade projekt inom andra älvsträckor än de nyss angivna. När det gäller sådana projekt behöver ett samlat förslag, beträffande vattenkraftutbyggnad inte avvaktas. Dessa projekt har, med vissa undantag, placerats i klass 0 och ]. i den gradering av olika utbyggnadsprojekt som har utförts av de båda utredningarna om vattenkraftutbyggnad.
Energibalansen år 1985 skulle enligt regeringsförslaget (prop. 1975: 30) kunna innehålla ytterligare 5 TWh elkraft producerad i vattenkraft- verk. Näringsutskottet konstaterade att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år 1985 öka vattenkraftproduktionen med 5 TWh/år, men godtog ändå förslaget. Civilutskottet anförde att slutliga beslut rörande vattenkraftens roll i försörjningen med elenergi fram till år 1985 borde grundas på det ytterligare underlag som skulle komma fram genom utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Utskottet förutsatte att regeringen, sedan det tillkommande utrednings- materialet hade remissbehandlats, skulle förelägga riksdagen en redovis- ning av detta jämte förslag till kompletterande riktlinjer för vatten- kraftutbyggnader fram till år 1985. "Denna redovisning med åtföljande förslag borde enligt utskottet föreläggas riksdagen redan innan riksdagen under år 1978 skall ta ställning till förslag till huvuddragen i energi- hushållningen under senare delen av 1980-talet.
De båda utredningarna om vattenkraft som jag tidigare har nämnt har presenterat sina överväganden i betänkandena (SOU 1974: 22 och 1976: 28) Vattenkraft och miljö resp. Vattenkraft och miljö 3. Betän- kandena ger tillsammans en bild av förutsättningarna för och konsekven- serna av en fortsatt vattenkraftutbyggnad i landet. Utredningarna har in-
Prop. 1977/78: 57 85
venterat de möjligheter till ytterligare kraftutbyggnader i norra Svealand samt i Norrland som de berörda kraftföretagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom överskådlig tid. Utredningarna har behandlat ut- byggnadsmöjligheter motsvarande ca 19 av de 34 'l'Wh/år som har bc- dömts vara ekonomiskt utbyggnadsvärda. Utanför utredningsarbetet har legat de outbyggda älvarna Torne älv, Pite älv och Vindelälven, vilka till— sammans skulle kunna ge ett energitillskott av ungefär 12,5 TWh/år.
Vidare har utredningarna låtit samla in och ställt samman material som beskriver konsekvenser av redovisade utbyggnader för olika motstående intressen, främst naturvård, friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, rennä- ring samt jordbruk och skogsbruk. På grundval av underlagsmaterialet från dem som företräder utbyggnadsintressena resp. bevarandeintressena har utredningarna genom en rangordning sökt ange vilka älvsträckor som vid ytterligare"vattenkraftutbyggnad i första hand bör komma i fråga och vilka älvsträckor som är minst lämpade för utbyggnad. Härvid har man först bedömt älvsträckornas värde. från bevarandesynpunkt. Det som i möjligaste mån har värderats är sådana egenskaper hos älven och dess närmaste omgivning som skulle kunna påverkas vid en ut— byggnad. Därefter har bevarandexärderingen ställts mot en motsva- rande rangordning av utbyggnadsprojekten efter deras tärde från kraft- ekonomisk synpunkt. Dessa båda rangordningar har vägts samman till en slutlig rangordning. I den högsta klassen i den slutliga rangordningen — klass 4 _ ingår älvsträckor med mycket stora bevarandevärden. I den lägsta klassen _ klass i — ingår älvsträckor där en utbyggnad skulle beröra små eller måttliga bevarandevärden. Sistnämnda älvsträc- kor är i regel starkt påverkade av tidigare vattenkraftutbyggnad. ] en särskild klass () återfinns om- och tillbyggnadsprojekt i befintliga kraft- stationer som inte har undersökts närmare av utredningarna.
Enligt utredningarna talar det material som de har lagt fram för åter- hållsamhet när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Utred- ningarna förordar att en utbyggnad av projekten i klass 4, som rymmer älvsträckor med mycket höga bevarandevärden, inte bör komma till stånd och att stor restriktivitet bör iakttas när det gäller fortsatt vattenkraft- utbyggnad. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland för- ordar bl. a. särskild återhållsamhet i fråga om utbyggnad av mindre vat- tendrag som ligger nära de större orterna vid Norrlandskusten, eftersom dessa vattendrag ofta har stor betydelse för friluftslivet. .Det har inte in- gått i utredningarnas uppgifter att bedöma hur mycket vattenkraft som bör byggas ut och inte heller att lämna förslag om utbyggnad i enskilda fall. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland har dock diskuterat tänkbara handlingsalternativ för en framtida utbyggnad av vattenkraften i hela landet. Med förhållandevis begränsade skadeverk- ningar torde det enligt utredningen vara möjligt att genomföra en ut- byggnad som ger ytterligare 2 ä 3 TWh/år på kort sikt, dvs. fram till
Prop. 1977/78: 57 86
mitten av 1980-talet, och på lång sikt 4 a 5 TWh/är. Utredningen avser därvid utbyggnad av älvsträckor i klasserna () och 1 samt vissa större projekt i klass 2.
Om man skall kunna åstadkomma det av riksdagen angivna tillskottet till energibalansen av 5 TWh/år fram till mitten av "1980—talet krävs en- ligt utredningen förutom utbyggnad av projekt i klasserna 0—2 också utbyggnad av projekt i klasserna 3 eller 4. Om man på längre sikt vill uppnå ett avsevärt större tillskott av vattenkraft skulle enligt utredning- arna betydande skador åsamkas bevarandeintressena. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland anser att det i båda fallen är an- geläget att diskutera huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar är att föredra framför ett stort antal ingrepp i små vattendrag. En sådan hand- lingslinje kunde enligt utredningen vara till fördel från både kraftsynpunkt och miljösynpunkt.
De restriktioner för vattenkraftutbyggnaden som riksdagen angav år l975 innebar att i stort sett endast projekt i klasserna () och 1 t. v. skulle kunna komma i fråga för utbyggnad. Enligt utredningen om vattenkraft- utbyggnad i norra Norrland skulle en sådan utbyggnad medföra små kon- flikter med de motstående intressena men samtidigt också ge endast min- dre energitillskott.
Om de angivna restriktionerna skall gälla också i fortsättningen, kan encrgitillskottet fram till mitten av 1980-talet beräknas bli drygt [ TWh/år. på längre sikt mellan 2 och 3 TWh/år. Vissa ytterligare tillskott torde man kunna få genom utbyggnad av små kraftverk och utbyggnad av projekt motsvarande dem i klass 0 och l i vattendrag som inte har varit föremål för utredning.
Remissinstanserna anser i allmänhet att man genom utredningsarbetet har fått ett värdefullt grundmaterial och en god överblick över förut- sättningarna för och konsekvenserna av en fortsatt vattenkraftutbygg- nad. l huvudsak godtar remissinstansema utgångspunkterna för utred- ningsarbetet och utredningarnas arbetssätt. Många remissinstanser in- stämmer emellertid i utredningarnas reservationer beträffande den till- lämpade metoden att rangordna de olika älvsträckorna i klasser. De flesta menar dock att det är svårt att finna en bättre metod. Utredning- arnas värdering av olika älvsträckor från kraftsynpunkt kommenteras av flera remissinstanser. Dessa anför bl. a. att de huvudsakligen före- tagsekonomiska värderingarna av utbyggnadsprojekten borde ha kom- pletterats med mer övergripande kraftekonomiska synpunkter.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till utredningarnas sätt att behandla de motstående intressena och till bedömningarna av hur dessa påverkas av vattenkraftutbyggnad. Flera remissinstanser anser emeller— tid att underlagsmaterialet är ofullständigt.
Utredningarnas sammanvägningar av de olika intressen som berörs av eventuella vattenkraftutbyggnader till en rangordning av olika älv-
Prop. 1977/78: 57 87
sträckor har mött invändningar från flera remissinstanser. Många re- missinstanser, som företräder särskilda intressen, anser att dessa intres- sen borde ha givits större tyngd i den slutliga rangordningen. Natur- vårdsverket anser sålunda att bevarandeintressena bör tillmätas stor bety- delse och att bevaranderangordningen skall gälla som slutlig rangordning. lndustriverket anser att den slutliga rangordningen är resultatet av att en bristfällig kraftvärdering på ett subjektivt sätt har ställts mot en subjek- tiv bevarandevärdering. Planverket tillstyrker i huvudsak den slutliga rangordningen.
Remissinstansernas uppfattningar om vattenkraftutbyggnadens bety- delse för energiförsörjningen går starkt isär. Bl. a. naturvårdsverket, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Vattenvärnet och Älvräddarnas samorga— nisation anser att de möjliga tillskotten från vattenkraften på både kort och lång sikt är så små att de inte får någon väsentlig betydelse för energiförsörjningen. Några remissinstanser, bl.a. vattenfallsverket, in— dustriverket, länsstyrelsen i Västerbottens län och Svenska skogsarbe— tareförbundet framhåller å andra sidan vattenkraftens fördelar gentemot andra kraftslag.
Ett stort antal remissinstanser anser att utrymmet för ytterligare vat- tenkraftutbyggnad är litet, om man inte skall skada mycket stora beva- randevärden. Man framhåller att ett tillskott på 5 TWh/år fram till år 1985 inte kan åstadkommas utan allvarliga skador för bevarandeintres- sena. Speciellt naturvårdens och friluftslivets företrädare delar utred- ningarnas uppfattning att det är befogat med återhållsamhet när det gäller fortsatt utbyggnad. Företrädare för kraftföretagen, vissa fackliga sammanslutningar m.fl. anser å andra sidan att det finns utrymme för en avsevärd ytterligare utbyggnad av vattenkraften.
Den uppfattning som redovisas av utredningen om vattenkraftutbygg- nad i norra Norrland, nämligen att utbyggnad av ett större objekt kan vara fördelaktigare från miljö- och kraftsynpunkt än utbyggnad av många Små projekt, får stöd av flera remissinstanser. Bland dessa finns företrädare för såväl bevarande- som utbyggnadsintressen. Flera remiss- instanser instämmer också i rekommendationen att man bör göra jäm- förelser med de älvar som har undantagits från utredningsarbetet innan man beslutar om utbyggnad av projekt i klass 3.
När det gäller frågan om vilka älvsträckor som bör undantas från utbyggnad framförs olika förslag. Naturvårdsverket m.fl. anser att alla älvsträckor i nationalparker bör betraktas som undantagna. Planverket, Svenska naturskyddsföreningen m.fl. anser att alla älvsträckor i s.k. obrutna fjällområden bör undantas. Några remissinstanser, däribland fiskeristyrelsen och Svenska turistföreningen, anser att återstående opå- verkade vattensystem bör sparas i första hand. Även företrädare för kraftindustrin anser att vissa älvsträckor bör undantas från utbyggnad, nämligen någon fjällälv och ett mindre antal av de älvsträckor som har
Prop. 1977/78: 57 88
placerats i klass 4. Ett stort antal remissinstanser anser att de älvsträc- kor som har placerats i klasserna 3 och 4 bör undantas.
En rad remissinstanser, bl.a. vattenfallsverket och FCC-distriktet i Norrbottens län, betonar vikten av att ställningstagande till fortsatt ut- byggnad av vattenkraften sker snabbt.
Vissa företrädare för bevarandeintressena anser det viktigt att få ett snabbt beslut om undantag av vissa älvsträckor. Bl.a. LO, TCO och nämnden för energiproduktionsforskning anser däremot att beslut om vattenkraftutbyggnad bör fattas först i samband med beslut om den framtida energiförsörjningen i stort. Flera remissinstanser anser även att beslutsunderlaget bör kompletteras bl. a. beträffande Torne älv, Pite älv och Vindelälven samt de mindre vattendragen söder om Ångerman- älven.
5.2. Riktlinjer för vattendragens utnyttjande
I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningarna har redovisat ett värdefullt. beslutsunderlag. Genom utredningsarbetet har tagits fram ett material som ger grund för översiktliga bedömningar av förutsättningarna för och konsekvenserna av en fortsatt vattenkraftut- byggnad i landet.
De riktlinjer som jag nu kommer att förorda är avsedda att utgöra un- derlag för regeringens handläggning av vattenkraftfrågorna fram till mit- ten av åttiotalet. De kompletterande utredningar beträffande vissa över- ledningsprojekt, beträffande möjlighet att effektivisera utnyttjandet av befintliga kraftverk och beträffande möjligheterna att bygga ut små- kraftverk som jag längre fram kommer att föreslå torde leda till att be- dömningsunderlaget successivt kan vidgas. Vidare har energikommissio— nens bedömningar av vattenkraftens roll i landets energibalans betydelse för framtida ställningstaganden. De förslag som jag nu lägger fram inne- bär att 1975 års beslut i sin helhet ersätts av riktlinjer grundade på den kunskap som för närvarande är tillgänglig. Jag har därvid tillämpat det normala arbetssättet för den fysiska riksplaneringen som innebär en redo- visning av de restriktioner som bör gälla i form av översiktliga riktlinjer. I likhet med utredningarna och flera remissinstanser anser jag att sådana riktlinjer bör undanröja en besvärande oklarhet och utgöra ett betydelse- fullt underlag såväl för kraftföretagens planering som för planeringen på lokal och regional nivå. Särskilt angeläget är det att undanröja den osäkerhet om sysselsättningen som för närvarande råder för dem som direkt eller indirekt har sin försörjning genom vattenkraftutbyggnad. Också de som vill bevara vattendragen torde genom mitt förslag få önskad klarhet.
De flesta remissinstansema anser att utredningarnas beskrivningar av
Prop. 1977/ 78: 57 89
vattenkraftutbyggnadernas effekter är rättvisande. Detta. gäller i huvud- sak även utredningarnas beskrivningar av de olika projekten. även om brister i underlaget gör dessa beskrivningar mer ojämna. Jag vill här påpeka att den prövning enligt vattenlagen (VL) som måste föregå varje beslut om utbyggnad medför att underlaget kompletteras och preciseras. Härigenom kommer konsekvenserna för olika motstående intressen av utbyggnader att kunna behandlas mer fullständigt än vad som nu har varit möjligt. När det gäller de älvsträckor som, enligt vad jag kommer att föreslå, bör undantas från utbyggnad gör jag emellertid den bedömning- en. att redan det befintliga utredningsmaterialet väl har dokumenterat de bevarandevärden som finns i dessa älvsträckor. En komplettering av underlaget skulle visserligen ge en mer nyanserad uppfattning om dessa älvsträckors bevarandevärde. men den grundläggande bedömningen skulle med stor sannolikhet inte förändras.
Jag övergår nu till att ge min syn på hur vattenkraftfrågorna bör handläggas och vilka frågor som det bör ankomma på riksdagen att ta ställning till.
De riktlinjer i den fysiska riksplaneringen som hittills har lagts fast beträffande våra vattendrag är av översiktlig karaktär. Riksdagens ställningstagande angående utnyttjandet av våra vattendrag bör, i en- lighet mcd det synsätt som ligger till grund för den fysiska riksplane— ringen. i första hand avse hela, hittills orörda älvar och relativt omfat— tande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkt. Detta synsätt låg också till grund för det regeringsförslag beträffande vatten— kraftutbyggnad som lades fram i samband med 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975: 30. bilaga 2). Riksdagen (CU 1975: 28. rskr 1975: 203) fann inte anledning till erinran mot den i propositionen förordade for- men för riksdagens medverkan i beslut om vattenkraftutbyggnad, nämli- gen att vissa älvsträckor undantas från slutlig tillåtlighetsprövning enligt VL. Civilutskottet anförde vidare: "När det uttrycket används att viss älvsträcka skall undantas från tillåtlighetsprövning innebär detta inte krav på ändring av VL eller dess tillämpning. Riktlinjebeslutets praktis- ka innebörd är självfallet inte den att domstol kan avvisa ansökan. Där- emot kvarstår regeringens möjlighet — och skyldighet —— att bevaka att riktlinjerna följs. I den mån ansökan inte avser ett kungörelsefall har sålunda regeringen att, genom att förbehålla sig prövningen, bevaka att de av riksdagen godtagna planeringsriktlinjerna beaktas."
De riktlinjer för vattenkraftutbyggnaden som jag förordar i det föl- jande är avsedda att ersätta dem som riksdagen år 1975 beslöt skulle gälla i avvaktan på att den då pågående utredningen om vattenkraftut— byggnad i norra Norrland slutfördes. De nya riktlinjerna tar sikte på att undanta vissa älvsträckor från utbyggnad. Jag vill emellertid framhålla att dessa riktlinjer inte får tolkas så att alla de projekt. som inte omfattas av riktlinjerna är tillåtliga eller kan komma till stånd. Dessa utbyggnads-
Prop. 'l 977/78: 57 90
projekt skall naturligtvis, om de aktualiseras, prövas enligt VL i vanlig ordning.
Regeringen har tidigare denna dag beslutat att förelägga riksdagen för- slag om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområden. Förslaget innebär bl. a. att älvsträckor inom dessa fjällom- råden skall undantas från vattenkraftutbyggnad. Därmed tillgodoses också det krav som några remissinstanser har framfört. nämligen att utbyggnad inte skall ske inom nationalpark.
Utöver älvsträckor i obrutna fjällområden bör undantas sådana där flera bevarandeintressen medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd ur nationell synvinkel. Däremot bör riktlinjerna i den fysiska riksplane- ringen vad gäller utnyttjandet av våra vattendrag i regel inte omfatta älvsträckor där i första hand lokala eller regionala bevarandeintressen be-. rörs eller där modifieringar av planerade utbyggnadsprojekt kan väsentligt mildra de för bevarandeintressena negativa konsekvenserna av en ut- byggnad.
Utredningarnas metod att upprätta en rangordning av olika älvsträckors värde från kraft- resp. bevarandesynpunkt har mött invändningar från flera remissinstanser. Jag är medveten om att metoden i vissa avseenden är bristfällig. Rangordningen ger emellertid en god överblick över de skil- da älvarnas och älvsträckornas bevarandevärden och den kraftnytta som erhålls vid olika utbyggnadsnivåer. Eftersom rangordningen inte är gjord med speciell hänsyn till intresset att inom ramen för den fysiska riksplane- ringen undanta vissa större, sammanhängande älvsträckor från utbyggnad har det inte varit möjligt att enbart lägga utredningarnas klassindelning- ar av olika älvsträckor till grund för urvalet av älvsträckor som bör un- dantas från vattenkraftutbyggnad. Sålunda kommer det förslag till un- dantag av älvsträckor som jag skall redovisa att innehålla älvsträckor ur alla de klasser som utredningarna har arbetat med.
Jag kommer i det följande att närmare precisera vilka älvsträckor som bör undantas från vattenkraftutbyggnad. [ sammanhanget vill jag emellertid framhålla att sådant undantag inte bör innebära att smär- re åtgärder som hänför sig t. ex. till redan företagen reglering helt skall förhindras. Tillåtlighctcn härav bör prövas av regeringen i varje enskilt fall.
Riksdagen har tidigare uttalat att de fyra outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör undantas från utbygg- nad. Det nu föreliggande utredningsmaterialet och remissyttrandena där- över ger inte anledning att ändra detta beslut. Jag anser det emellertid inte fullständigt klarlagt om överledning av vatten från dessa älvar till redan utbyggda älvar är att jämställa med en utbyggnad vad gäller ska- deverkningar i älvarna och deras omgivningar. Sådana överledningar kan vara skonsamma för miljön om de sker i rimlig omfattning samtidigt som de kan ge väsentliga krafttillskott. Denna fråga bör utredas ytterli—
Prop. 1977/78: 57 91
gare. Jag kommer senare att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare som skyndsamt bör utreda kraftnyttan och skade- verkningarna av överledning av vatten från Piteälven till Skellefteälven, från Laisälven till Skellefteälven och från Vindelälven till Umeälven. Om denna utredning ger till resultat att bevarandevärdena i de outbyggda huvudälvarna åsamkas betydande skador av vattenöverledningarna bör de inte komma till stånd.
] likhet med utredningarna och ett stort antal remissinstanser anser jag att de älvar och älvsträckor som har placerats i klass 4 i utredning- arnas slutliga rangordning bör undantas från kraftutbyggnad.
Till dessa älvsträckor hör bl. a. Hällaområdet i Västerdalälven. ! detta område har aktualiserats ett utbyggnadsprojekt. det 5. k. Hällaprojektet, vars syfte skulle vara att dels producera elkraft, dels åstadkomma ett skydd mot översvämningar. Frågan om alternativa åtgärder till utbygg- nad av Hällaprojektet för att åstadkomma översvämningsskydd har ut- retts av en särskild utredning som har avgett betänkandet. (Ds Jo 1976: 8) Översvämningsskydd i Västerdalälven. Som alternativ till utbyggnad har utredningen föreslagit att bl. a. invallningar och rensningar i älvfåran görs. Likaså har utredningen pekat på möjligheterna att genom förbättrad prognosteknik bedöma flödena i älven. De remissinstanser som före- träder bevarandeintressena, liksom berörda kommuner, anser att utred- ningens förslag bör genomföras. De remissinstanser som i huvudsak före- träder kraftintressena menar däremot att Hällaprojektet bör komma till stånd. Länsstyrelsen i länet anser sig inte kunna ta slutlig ställning i frågan.
För egen del anser jag att det finns förutsättningar för att genom andra åtgärder än vattenkraftutbyggnad motverka översvämningar i Väster- dalälven. Vidare vill jag peka på behovet av begränsning av ny bebyg- gelse inom översvämningshotade områden. När det gäller att åstadkom— ma skadeförebyggande åtgärder i enlighet med utredningens förslag förutsätter detta närmare utredning och planering av i första hand de berörda kommunerna. Också länsstyrelsen bör medverka i detta arbete. Chefen för jordbruksdcpartementet har meddelat mig att han avser att återkomma till regeringen i denna fråga när resultat av sådan utredning och planering föreligger.
Utöver de outbyggda huvudälvarna och älvsträckor i klass 4 bör ock- så undantas sådana älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga planeringssynpunkter finns särskilda skäl att bevara. Som jag tidigare har nämnt innebär det att från utbyggnad bör undantas bl. a. alla älvsträckor i obrutna fjällområden samt större sammanhängande, i huvudsak opåverkade älvsträckor som har stor betydelse för den ve- tenskapliga naturvården, kulturminnesvården, friluftslivet, fisket, ren- näringen samt jordbruket och skogsbruket.
Mot denna bakgrund föreslår jag att, utöver de fyra outbyggda hu- vudälvarna, följande älvar och älvsträckor f. n. undantas från utbyggnad:
Prop. 1977/ 78: 57 92
l Klarälven Sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforscn. Österdal— älven uppströms T rängslet samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjärdarna leusnan Sträckan mellan Hede och Svegsjön (Härjedalsljus- nan) och sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna (Mellanljusnan) [Indalsälven Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån—
Dammån samt Hårkan uppströms Hotagen
I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnct. Lång- seleån—Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön Vapstälvcn
Moälven
Lögde älv
Öre älv lUmeälven Tärnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken samt Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan Bure älv [Skellefteälven Källflödena uppströms Sädvajaure resp. Rcbnisjaure Byske älv lLule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure. Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven I Råne älv Rörån—Livas älv
De angivna älvarna och älvsträckorna har angivits på en karta, vilken torde fogas som bilaga 3 till protokollet i detta ärende.
Dessa älvsträckor motsvarar, med dagens bedömningar av vad som är ekonomiskt utbyggnadsvärt, en energiproduktion på ca 8,5 TWh/år på lång sikt eller tillsammans med de fyra outbyggda huvudälvarna ca 25,5 TWh/år. Jag vill också påpeka att det finns flera älvsträckor än de nu angivna som har höga bevarandevärden och att det vid prövning enligt vattenlagen kan visa sig att utbyggnader inom sådana älvsträckor inte bör tillåtas. Jag vill här framhålla att regeringen kommer att till- mäta invändningar från berörda kommuner mot ett visst utbyggnads- projekt stor betydelse vid tillåtlighctsprövningen.
Den handlingslinje jag föreslår när det gäller vattenkraftutbyggnad innebär att ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploa- terade älvar skall eftersträvas. Förutom effektiviseringar i redan befint- liga kraftverk bör, som jag tidigare har anfört, möjligheterna att leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar undersökas. Härutöver bör ytterligare vattenkraft kunna utvinnas ge- nom utbyggnad av små kraftverk och vissa kraftverk i mindre vatten- drag som inte har studerats av de båda utredningarna. [ de områden som nu inte undantas från utbyggnad finns dessutom en del älvsträckor som inte har studerats närmare därför att de hittills inte har varit eko- nomiskt utbyggnadsvärda. Hur mycket vattenkraft som det på lång sikt
Prop. 1977/78: 57 93
kommer att vara möjligt att bygga ut kan därför inte preciseras nu.
Riksdagens energipolitiska beslut är 1975 innebar att vattenkraften skall bidra till energiförsörjningen med ytterligare 5 TWh år 1985. Som jag redan har nämnt fann näringsutskottet (NU .1975: 30) att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år 1985 åstadkomma en så- dan ökning av den årliga vattenkraftproduktionen. I likhet med utred- ningen om vattenkraftutbyggnader i norra Norrland anser jag att ett så stort tillskott inte kan nås år 1985 utan väsentliga skadeverkningar för de motstående intressena. Nya vattenkraftanläggningar kommer heller inte att hinna projekteras, prövas och uppföras i sådan tid att vatten- kraften kan bidra till energibalansen med ytterligare 5 TWh/år fram till år 1985. Det nu lämnade förslaget ger regeringen handlingsfrihet att i samband med kommande förslag till riktlinjer för energipolitiken på nytt pröva vattenkraftens roll i energiförsörjningen.
6. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regering- en föreslår riksdagen att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utnyttjande av vattendragen i norra. Svealand och Norrland.
7. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har an- fört för den åtgärd som föredraganden har hemställt om.
Prop. 1977/78: 57 94
Geografisk sammanställning. Utredningsförslag och remissynpunkter
1. Kalix älv Kalix och Kaitum älvar (SOU 1976: 28 s. 135) (”Etapp I" omfattar projekten Parakkakurkkio-Narkenfors)
Effekt. MW 760 Varav etapp I 452 MW Energi, GWh/år 4 170 Varav etapp I 2 115 GWh/år Kraftvärdering 3—41 Orrfors-Långfors 3, övriga 4 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4-
Rekreation 4
Kulturminnesvård 4
Rennäring 4* Fiske av stor betydelse för same— by Jordbruk (4) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 3 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 3a För etapp I
4 I övrigt
U [ret/arms bedömning
Som den enda av de outbyggda huvudälvarna som ingår i utrednings- uppdraget intar Kalixälven en särställning, främst genom sin storlek. Den svarar ensam för ungefär en tredjedel av det möjliga energitillskottet i utredningens material. Även det minsta projektet i Kalixälven skulle kunna producera mer än någon av de mindre skogsälvarna.
Å andra sidan har älven också betydande bevarandevärden. Samstäm- miga höga värderingar från samtliga tillfrågade myndigheter ställer älven i något av en särklass från bevarandesynpunkt. Det kan delvis bero på att en utbyggnad på flera sätt skulle skilja sig från tidigare utbyggnad i andra älvar. Den låga sjöprocenten gör att en utbyggnad sannolikt förutsätter att stora konstgjorda magasin skapas i de övre delarna. De skisserade magasinen Vuotnajärvi och Vettasjärvi, sammanlagt ca 200 km”. skulle
' Älvsträckornas värden från olika synpunkter har uttryckts med rangordnings- siffror, där klass 4 motsvarar högsta och klass ] lägsta värde. Klasserna definie- ras närmare i avsnitt 2.
Prop. 1977/78: 57 95
innebära omfattande förstörelse av bl. a. våtmarker som är utomordent- ligt värdefulla för växt- och djurlivet. De skulle troligen också medföra skador på rennäringen av större och allvarligare slag än någon tidigare vattenkraftutbyggnad. Det beror på att stora arealer blir överdämda och på att det här är fråga om förluster av vinterbete, som är den begränsande faktorn för samebyarnas renantal. Dessutom skulle för Norrkaitums sameby samtliga flyttningsvägar till vinterbetesland dämmas över genom Vuotnajärvis reglering. Motsvarande inverkan ger Vettasjärvi-magasinet för Laevas sameby.
Genom att Kalixälven är den enda huvudälv som är helt opåverkad av vattenkraftutbyggnad har den ett särskilt värde bl. a. för den ekologiska forskningen och som naturligt laxreproduktionsvatten. Efter tillkomsten av en laxtrappa vid Jokkfall kan älven väntas förstärka sin ställning som den viktigaste laxälven.
Den nedre delen av älven, nedströms Jokkfall, karakteriseras av gam- mal och livskraftig jordbruksbygd, av högsta värde för både jordbruket och kulturminnesvården, En utbyggnad av denna del av älven bedöms medföra svåra skador för dessa intressen.
Det finns alltså mycket starka skäl att bevara Kalixälven outbyggd. Men det finns från kraftförsörjningssynpunkt också mycket starka skäl att bygga ut någon hittills outnyttjad huvudälv för kraftproduktion.
Varje placering av Kalix älv i rangordningen tillsammans med övriga projekt är på sätt och vis missvisande. Bevarandevärdena motiverar utan tvekan en placering i högsta klass. men å andra sidan är det inte orimligt att låta den betydande kraftnyttan påverka placeringen i rangordningen.
Om en utbyggnad av Kalix älv skulle bli aktuell, bör i första hand projekten Parakkakurkkio—Narkenfors komma ifråga. Denna del av älven har placerats i klass 3 a. medan övriga delar av älven placeras i klass 4. En sådan utbyggnad skulle innebära att Vuotnajärvimagasinet inte behö- ver komma till och att kulturbygden i älvens nedre del påverkas relativt litet. Laxreproduktionen borde kunna fortsätta i Ängesån. och Kalixälven nedanför Jokkfall, även om det innebär minskad produktion från älv— systemet som helhet. Dock skulle även en sådan utbyggnad bli ytterst allvarlig bl. a. för naturvården och för renskötseln i Laevas sameby genom inverkan av Vettasjärvimagasinet.
I syfte att minska skadeverkningarna av en utbyggnad kan det finnas anledning att studera möjligheterna att bygga ut en del av älven tried kraf- tigt reducerade magasin. Förutom att dämningsskadorna minskar starkt blir också nedströmsverkningarna mindre kännbara. t. ex. vid laxrepro- duktionsområdena i älvens nedre delar. Företagsekonomiskt torde en sådan utbyggnad vara mindre attraktiv. vilket inte hindrar att den skulle . kunna vara samhällsekonomiskt intressant. En reglering av Kaitumsjöarna bör inte genomföras ens om hela Kalix- älven i övrigt skulle byggas ut, främst med hänsyn till den vetenskapliga
Prop. 1977/ 78: 57 %
naturvärden, för vilken Kaitumsjöarna är ett område av högsta intresse även för internationell forskning.
Remissutfallet i korthet
En rad remissinstanser delar utredningens uppfattning att Kalixälven är fullt jämförbar med övriga outbyggda huvudälvar och att den från be- varandesynpunkt står i något av en särklass i utredningens material. Man framhåller att denna särställning i stor utsträckning hänger ihop med älvens egenskap av hel. outbyggd huvudälv och att älven alltså bör behandlas som en enhet. Så mycket skulle skadas redan vid en partiell utbyggnad att det finns anledning att placera hela älven i klass 4 och undanta den från all utbyggnad.
Sådana synpunkter framförs av bl. a. naturhistoriska riksmuseet, fis- keristyrelsen och fiskeriintendenten i övre norra distriktet, Umeå univer- sitet, KVA, SNF, fältbiolagerna, Svenska Hål/klubben, Vattenvärnet, Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Norrlands naturvärn samt Ä'lvräd- darnas samorganisation med Vettttsiärvi intresseförening och K ommittéen för Kalix och Kaitum älvar. Fiskeintressentcrna understryker att man inte delar utredningens uppfattning att en partiell utbyggnad skulle spara några väsentliga värden för fisket. K ommitte'en för Kalix och Kai- tum älvar framhåller att utredningens underlag inte innehåller några värderingar av effekterna av en partiell utbyggnad och att det alltså saknas underlag för en uppdelning av älven. Även överbefälhavaren, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket, lantbruks- nämnden i Uppsala län, SSR med Laevas och Norrkaitums samebyar samt Kiruna långfärdspaddlare anser att hela älven bör undantas från ut- byggnad. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnätnnden i Norrbottens län ifrågasätter om rennäringen getts vederbörlig tyngd när en del av älven placerats i klass 3a. Kammarkollegiet anser att Vettasjärvi- och Vuotna- järvimagasinen enligt 2 kap. 3 5 2 st. vattenlagen är icke tillåtliga (näring av större betydenhet lider väsentligt förfång). Domänverket och SGU framhåller de stora skador på bl. a. skogsbruket resp. mineralprospekte- ringsmöjligheterna som skulle bli följden av Vettasjärvimagasinet. SMHI påpekar att älven från issynpunkt bör värderas som en helhet.
Å andra sidan förordas en partiell utbyggnad, omfattande etapp I i vattenfallsverkets redovisning. av länsstyrelsen. och Iänsarbetsnämn- den i Norrbottens län, Gällivare och Pajala kommuner samt Norr- bottens FCC-distrikt. Kammarkollegiet och Umeå universitet, som båda i första hand avstyrker utbyggnad, understryker att en partiell utbyggnad måste förknippas med sådana villkor att de stora bevarandevärdena i resten av älven så långt möjligt kan bevaras. Utbyggnad av hela älven till- styrks av Svenska han(lelskammar/örbimdet och Norrbottens handels- kammare samt av Kiruna och Överkalix kommuner.
Motiven för tillstyrkande till utbyggnad är i huvudsak sysselsättningens
Prop. 1977/78: 57 97
lokala betydelse. Kiruna kommun framhåller att ett undantag från ut- byggnad mäste förenas med lokalisei'ingsaigärder som snabbt ger mot— starande antal arbetstillfällen. "V:-inre framhåller man iran bl. a. Gälli- vare komtnun betydelsen ar en sysselsättningspianering. t.ex. en sam- planering med nedtrappningen av verksamheten i Lule älv. och en sam— hällsekonomisk värdering där även sysselsättning-sminskningar i t. ex. de areella näringarna tas med.
Ä'ngesån — Lina älv. Kalix älv (SOU 1976: 28 s. 144)
Effekt, MW 87 Energi,GWh./år 320 Tillkommer 20 GWh/år vid ut- byggnad av nedre. Kalixälven .Kraftvärdering l——2 Sakakoski och langforsen [. övriga 2 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4
Rekreation al
Kulturminnesvärd 3u u Utredningsområde. preliminär klassning Rennäring 4 () Bedömt av utredningen Jordbruk ( 3) Skogsbruk 3 BevarandeVärdering 4 Slutlig rangordning 4
U (redarens bedömning
Starka bevarandevärden är knutna till Ängesan och Lina älv, om också i mindre omfattning än i Kalixälven, Skadorna av en utbyggnad kan b".- faras bli avsevärda genom de. stora magasin i crosionskänsllga områden som redovisats. Samtidigt är kraftnyttan låg. En ekonomiskt försvarbar- ulbyggnad av Ängesän-Lina älv torde förutsätta att Kalixälven nedanför inflödet är utbyggd. Även bevarandevärdena bör ses i samintmhaug med Kalix älv, framför allt beträffande fisket. Om Kalixälven sktllle byggas ut uppströms Jokkfall ökar betydelsen av laxreproduktionen i Ängesiin. En utbyggnad i Kalixälven skulle också i viss utsträckning kunna öka Ängesäns och Linaälvens betydelse för rekreationcn. Älvarna har place- rats i klass 4.
Remissutfallet [ korthet
Ingen av remissinstansema talar för en utbyggnad. Överba/(illa:varen. SGU, länsstyrelsen i Norrbottens län och Gällivare kommun avstyrker. SSR med McI/anbyns, Sörkaitums och Gällivare samebyar bedömer att utbyggnad skulle åstadkomma mycket allvarliga skador på renskötsel-- mark av delvis omistligt värde. SMI-Il redovisar att det finns risk för besvärliga isdämningar på sträckan Sakakoski—Saarenpää vid utbygg—
Prop. 1977/78: 57 98
nad. Särskilt Sakakoski bör från issynpunkt placeras i högsta bevarande- klass.
2. Råne älv tSOU l976: 28 s. 147)
Effekt, MW 77 Energi, GWh/år 345 60 GWh/år tillkommer vid överled- ning till Lule älv Kraftvärdering l Ruodnejaure, Muorka, Livas, Skal- tefors
3 Randaträsk-Mårdselet. konventio- nell utbyggnad 4 Missjöträsk-Bredträsk. överledning Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 3 Rekreation exkl. fiske "2 inkl. fiske 3 Kuliurmimtesvård 3u u Utredningsområde. preliminär klassning Rennäring a' Jordbruk -'l Skogsbruk 3 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b Rörån-Livas älv (.Livas. Skaitefors)
id Råne älv. huvudgrenen
Utl'et'lm'trns bedömning
Liksom i Kalixälven förutsätter en rationell utbyggnad av Råneälven att man skapar konstgjorda magasin i älvens övre delar. Det innebär bl.a. ingrepp i viktiga reuskötselomraden för Gällivare sameby. som tidigare. drabbats av svåra störningar i samband med skogsavverkning.
Utbyggnad av Livas och Skajtefors i Röran-Livasån ger liten kraft— nytta och skulle bl. a. skada Lapptri-iskets hydrologiska forskningsområde. som är helt beroende av att vattendraget är oreglerat. Älvsträckan har därför placerats i klass 3b.
Både en konventionell utbyggnad av Räneälyven och en överledning av vattnet från Randaträsk (.Aimojokkmagasinet) till Lule älv skulle ge relativt gott energiutbyte. Överledningen ger något mer energi än en kon- ventionell utbyggnad och skulle. få bättre lönsamhet. I båda fallen uppstår skador på växt- och djurliv, rennäring och skogsbruk. För jordbruket skulle en utbyggnad troligen innebära en förbättring genom att regle- ringarna skulle minska risken för översvänmingar. som nu är besvärande framför allt i älvens nedre delar.
En överledning torde innebära ett allvarligare ingrepp än en konven- tionell utbyggnad. Skadorna är'doek delvis beroende av vilka villkor i
Prop. 1977/78: 57 99
fråga om minimivattenföring nedströms överledningen m. m. som knyts till ett tillstånd. Den större kraftnyttan hos överledningsalternativet har emellertid motiverat en placering i samma klass som den konventionella utbyggnaden, dvs. klass 2. Till älvsträckan har också räknats de övre delarna av Räneälven.
Remiswutfallet i korthet
Länsarbetsnämnder: i Norrbottens län och Norrbottens F CO-(Iistrikt förordar utbyggnad. Naturhistoriska riksmuseet, KVA, Svenska kanotför- bandet med Kiruna lång/ärdspaddlare samt Norrlands naturvärn anser att hela älven bör föras till klass 3, medan riksanlikvarieämbelet anser utred- ningens klassning rimlig. SMHI. SGU och länsstyrelsen i Norrbottens län anser det mycket angeläget att Rörån-Livas älv undantas från utbyggnad, men länsstyrelsen är därutöver tveksam till både regleringsmagasin i myr- omräden och överledning till annat vattendrag och anser att hela älven bör undantas från tillåtlighetsprövning. Även överbefälhavaren avstyrker utbyggnad. Gällivare kommun förordar konventionell utbyggnad fram- för överledning. SSR med Gällivare sameby bedömer en utbyggnad som mycket allvarlig från renskötselsynpunkt och anser att älven bör föras till klass 4. Kiruna Iäng/ärdsptalal/are menar att rekreationsvärdet är under- skattat och att även den samlade bevarandevärderingen därmed bör vara ett steg högre.
3. Lule älv
Vuojatätno, Lule älv (SOU 1976: 28 s. 154) (Omfattar projekten Slalojokk. Huorso och Vuojat)
Effekt. MW 523 Varav Vuojat 400 MW Energi. GWh/år 1 235 Varav Vuojat 960 GWh/år Kraftvärdcring ] Stalojokk, Huorso 4 Vuojat Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4 Rekreation 4 Kulturminnesvärd 4 Rennäring 4* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk Skogsbruk
Bevarandevärdering Slutlig rangordning
Ata—_—
Berör Sarek och Padjelanta nationalparker samt obrutet fjällområde.
Prop. 1977/78: 57 100
Utredarens bedömning
I Stora Lule älvs källområde finns möjligheter till relativt omfattande utbyggnader i Vuojatätno och dess tillflöden. Vuojat-projektet skulle en- samt ge i det närmaste ] TWh/år och är därmed det näst största projektet i utredningsmaterialet, tillika ett av de ekonomiskt mest fördelaktiga. Det förutsätter dock omfattande regleringar i ett område som faller inom nationalpark och som från samtliga berörda bevarandeintressen angetts ha högsta skyddsvärde. Det finns en stark enighet i underlagsmaterialet om att Vuojatätno—området från bevarandesynpunkt bör ses som enastå- ende och av internationellt intresse. Älvsträckan har därför trots den stora kraftnyttan placerats i klass 4.
Remissutfallet [ korthet
Flera remissinstanser. bl. a. nattlrerdSt-Trket, anser att utbyggnader i nationalpark bör vara uteslutna. Länsstyrelsen i Norrbottens län, Jokk— mokks kommun och Vattenvärnet avstyrker ocksä utbyggnad. SSR med Sirkkas, Tuorpons och Jäkkakaska samebyar stryker under de katastro- fala verkningar för renskötseln som en utbyggnad skulle medföra. SMHI påpekar att även istrafiksynpunkter talar för högsta bevarandeklass, och sötvattenslaboratoriet pekar på det stora fiskcvctcnskapliga värdet. Vatten- fall å sin sida menar att Vuojat är ett av de allra bästa projekten i utred- ningen från kraftsynpunkt och skulle kunna tåla betydande modifieringar till förmån för bevarandevärdena. Verket ger också exempel på sådana modifieringar utan att direkt förorda en utbyggnad. Jokkmokksar/vetare- kommun anser att ett modifierat utförande skulle ge minimala skadeverk- ningar och förordar förutom Vuojat även ett kraftverk i Seukojaure.
Petsaure. Lule älv (SOU 1976: 28 s. l56)
Effekt, MW 60 Alternativt pumpkrat'tverk på | ()00 MW, ej bedömt Energi. GWh/ar 80 Kraftvärdering ] Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 2
Rekreation 3 Kulturminnesvård '3u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring 3* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk ] Skogsbruk ] Bevarandevärdering 3
Slutlig rangordning 3b
Berör Stora Sjöfallets nationalpark och obrutet fjällområde.
Prop. 1977/78: 57 ml
Utredarens bedömning
Petsaure har högt värde från bevarandesynpunkt främst genom sitt läge i en förhållandevis orörd och redan delvis skyddad del av fjällvärlden. Den låga kraftekonomiska nyttan gör det naturligt att placera sträckan i klass 3 b. '
Remissatfallet i korthet
Ingen remissinstans talar för utbyggnad. En rad instanser anser att Petsaure borde rangordnats i högsta klass och undantas från utbyggnad med hänsyn till bl.a. läget i nationalpark och obrutet fjällområde. ska- dorna på för nationalparken väsentliga geovetenskapliga företeelser och skadorna på fisket. renskötseln och vintersamfärdseln över Langas vid Saltoluokta. Synpunkter av denna innebörd framförs av SMHI, riksanti- kvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet, domänverket, SGU, länssty- relsen i Norrbottens län och Jokkmokks kommun, K VA, SNF med Jokk- mokkskrersen, Svenska fiällkluhben. Vattenvärnet samt SSR med Sirkas sameby.
Lermejaure. Lule älv (SOU 1976: 28 s. 157)
Effekt, MW _| 000
Energi -— Pumpkraftverk
Kraftvärdering _—
Vetenskaplig naturvård "5 Fiske |
Rekreation exkl. fiske 3 inkl. fiske 2
Kulturminnesvård J.u u Utredningsområde, preliminär
klassning
Rennäring 4* * Fiske av stor betydelse för sameby Jordbruk 1
Skogsbruk
Bevarandevärdering —
Slutlig rangordning —-
Berör marginellt Stora Sjöfallets nationalpark. Ligger inom Sjaunja fågel- skyddsområde och i obrutet fjällområde.
Utredarens bedömning
Fränvaron av en kraftekonomisk värdering gör att älvsträckan inte kunnat inordnas i den slutliga rangordningen. Pumpkraftverk torde från kraftsynpunkt närmast vara jämförbara med effektutbyggnaderna i klass 0. men en utbyggnad av Lermejaure förutsätter ingrepp i hittills opåverkat vatten i ett område av relativt högt skyddsvärde.
Prop. 1977/ 78: 57 102
Remissutfallet i korthet
SSR. med Mel/anbyns sameby understryker områdets karaktär av omist- ligt vårbetesland och motsätter sig varje ingrepp. Länsstyrelsen i Norr- bottens län anför Lermejaure som ett exempel på vanskligheten i gjorda bedömningar och menar att de relativt låga värderingarna kan hänga samman med att få av inventerarna varit på platsen, till skillnad från samerna som ger området högsta rang. Länsstyrelsens naturvårdsenhet anser att sjön är limnologiskt utomordentligt värdefull. Sötvattenslabo- ratoriet pekar också på ett forskningsprojekt i sjön som inte omnämnts i utredningen. Länsstyrelsen avstyrker utbyggnad, liksom Vattenvärnet.
Jaurekaska, Lule älv (SOU 1976: 28 s. 158)
Effekt. MW 7 Energi, GWh/år 45 Kraftvärdering 2 Motstående intressen ej bedömda
Bevarandevärdering _— Slutlig rangordning _
Utredarens bedömning
Älvsträckan har inte kunnat placeras i rangordningen, då tillräckliga bedömningar av motstående intressen i stort sett saknas.
Remissutfallet i korthet
.Iokkmokkskretsen av SNF ifrågasätter om projektet skulle ge de efter- strävade positiva effekterna på landskapsbilden och avstyrker utbygg- nad. Liksom Sirkas sameby framhåller man att ett. omfattande yrkes- och husbehovsfiske i Langas skulle påverkas negativt, liksom troligen isförhållandena. Samebyn påpekar också att området är viktigt renbetes- land.
Lilla Lule älvs källflöden (SOU 1976: 28 s. l59) (Omfattar projekten Pasta, Kamajokk-Tarraätno, Rapaätno och Tjäko- varats med Sitojaures reglering)
Effekt, MW 220 Varav Tjäkovarats 155 MW Energi, GWh/år 995 Varav Tjäkovarats 280 GWh/är Kraftvärdering Pasta, Rapaätno l ? Kamajokk-Tarraätno, Tjäkovarats Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4 Rekreation 4 Kulturminnesvård 4
Prop. 1977/78: 57 103
Rennäring 4* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk 1
Skogsbruk ] Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
Rapaätno faller inom Sareks nationalpark. Samtliga projekt berör obrutet fjällområde.
Utredarens bedömning
Lilla Lule älvs källflöden är i flera avseenden jämförbara med Stora Lule älvs källområde. En utbyggnad skulle beröra områden som från bevarandesynpunkt genomgående värderats mycket högt och som i stor utsträckning redan skyddats som nationalpark. Vissa delar är av unik och internationellt betydande karaktär, t. ex. för den geovetenskapliga och kulturhistoriska forskningen, samt för turismen. Trots att ett par av projekten skulle ge betydande energitillskott har älvsträckan därför pla- cerats i klass 4.
Remissutfallet i korthet
[ stort sett råder enighet om att området har så stora värden att det bör undantas från utbyggnad. Denna ståndpunkt omfattas av SMHI, naturvårdsverket, SGU, Bodens kommun, Jokkmokkskretsen av SNF, Vattenvärnet och SSR med Sirkas, Tuorpons och Jåkkåkaska samebyar.
Beträffande projektet Tjäkovarats med Sitojaures reglering och i viss mån överledningen från Tarraätno-Kamajokk finns dock även andra meningar. Jokkmokks arbetarekommun anser således att Tarraätno- Kamajokkprojektet skulle kunna modifieras så att man enbart tar in vårflödet i Tjaktjajauremagasinct och att skadorna därmed blir godtag- bara. Vattenfallsverket anser att Tjäkovarats-projektet berör mindre be- varandevärden än övriga och ger exempel på tänkbara modifieringar för att minska skadorna. Man framhåller också betydelsen för sysselsätt- ningsplaneringen av detta projekt om det kan komma till stånd snabbt. Utnsstyrelsen i Norrbottens län menar att Tjäkovarats möjligen kan ac- cepteras om endast Sitojaures naturliga vattenståndsvariationer utnyttjas och föreslår att den möjligheten utreds närmare. Jokkmokks kommun motsätter sig inte Tjäkovarats under förutsättning att kommunen får tillfälle att diskutera den framtida varaktiga sysselsättningen. Jokkmokks arbetarekommun tillstyrker utbyggnad av Tjäkovarats. Flera remiss- instanser framhåller dock vikten av att Sitojaure bevaras outbyggd. SGU pekar på väsentliga geovetenskapliga företeelser, Jokkmokkskretsen av SNF framhåller den enastående faunan i bl. &. Sitojaures-Sitoätnos dalgång och Sitojaures betydelse som rastplats för sjöfågel. Sirkas sameby pekar på att en utbyggnad skulle skada samisk bosättning, isflyttning,
Prop. 1977/78: 57 104
betesområden, alla byns kalvningsland, fiske, älg- och ripjakt. Man under- stryker att hänsyn måste tas till tidigare stora intrång (15 kraftverk på byns marker).
Pärlälven, Lule älv (SOU 1976: 28 s. 161)
Effekt, MW 60 Energi, GWh/år 250 Kraftvärdering 3 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4
Rekreation exkl. fiske 3
inkl. fiske 4
Kulturminnesvård 3u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring S* Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (l) () "Bedömt av utredningen Skogsbruk 3 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
"Berör obrutet fjällområde.
Utredarens bedömning
Pärlälven har delvis samma karaktär som källflödena, även om den rin— ner in relativt långt neri Lilla Luleälvens huvudgren och dess bevarande- värde inte framstår som lika enastående. Den har dock värderats högt från. bevarandesynpunkt, mycket högt från fisket och den vetenskapliga naturvården. Med hänsyn till detta, de stora skadorna vid en överledning och till älvens stora betydelse för Jokkmokksbornas rekreation, i en kommun som i hög grad berörts av tidigare vattenkraftutbyggnad, har älvsträckan trots den relativt stora kraftnyttan med viss tvekan placerats i klass 4.
Remissutfallet i korthet
Jokkmokks kommun anser att det är nödvändigt att bevara Pärlälvens vattensystem. vilket understryks även av Jokkmokkskretsen av SNF och Aktionsgruppen för Pärlälvens bevarande i likalydande yttranden. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ett ingrepp vore ytterst tvek- samt. Vattenvärnet avstyrker, liksom Svenska fjällklubben. som anser att alla älvsträckor i obrutna fjällområden bör placeras i klass 4. Tuorpons sameby framhåller att en utbyggnad skulle bidra till att göra sommarren- skötseln omöjlig för byn. Jokkmokks arbetarekommun anser dock att Peuraure borde byggas ut och den flottningsskadade Pärlälven restaureras.
Prop. 1977/78: 57 105
Man pekar också på möjligheten att göra en överledning från Tjeggelvas i Piteälven till Peuraure.
Flarkån, Lule älv (SOU l976: 28 s. l63)
Effekt, MW lO Energi, GWh/år 30 Kraftvärdering 3 Ett alternativ med pumpning till Svanisträsk har bedömts som klass 2 Vetenskaplig naturvård 3 Fiske "2
Rekreation 2
Kulturminnesvård lu u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring l
Jordbruk . 3
Skogsbruk l Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 1
U tredarens bedönming
De bedömningar av Flarkån som gjorts från bevarandesynpunkt har angett relativt måttliga värden. Bedömningarna har utgått från en utbygg- nad i Bredträskån-Flarkån. Senare har även en mer omfattande utbygg- nad diskuterats. Rangordningen i klass ] utgår dock från den kraftekono- miskt. förmånligare utbyggnad som inte omfattar pumpning.
Remissutfallet i korthet
Kammarkollegiet anser att energiutbytet är för litet för att motivera en nedklassning i den slutliga rangordningen. Kamotförbundet med Kiruna långfiirdspmldlare anser att rekreationsvärdet underskattats och att även bevarandevärderingen borde vara ett steg högre. Slutlig klass borde vara 2 eller 3. Bodens kommun motsätter sig inte utbyggnad. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att Flarkån tillhör den grupp av projekt som bör vara öppen för tillåtlighetsprövning.
Effektutbyggnader i Lule älv
Till utredningen har redovisats effektutbyggnadsmöjligheter i Vietas. Porjus, Harsprånget, Ligga, Messaure, Porsi, Laxede. Seitevarc. Akkats och Letsi. Sammanlagt skulle dessa utbyggnader ge: '
Prop. 1977/78: 57
Effekt, MW Energi, GWh/år
106
2 505 255
Kraftvärdering — Vetenskaplig naturvård — Fiske 2 Rekreation ] Kulturminncsvård ] Rennäring ——- Jord bruk (3) Skogsbruk l Bevarandevärdering l Slutlig rangordning 0
() Bedömt av utredningen
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Endast ett fåtal remissinstanser berör effektutbyggnaderna, som dock tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen och liinsarbetsnämrulen i Norrbottens län, Norrbottens F C O-tlistrikt och Norrbottens handelskanunare.
4. Åby älv (SOU l976: 28 s. 165) (Kan byggas ut konventionellt eller ledas över till en utbyggd Byske älv)
Effekt, MW 68 Energi, GWh/är 230 Överledning skulle ge "1.00 GWh/år Kraftvärdering 2 Överledning klass 4 Vetenskaplig naturvård 2 Fiske )
Rekreation ) Kulturminnesvård Su u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring 4 Jordbruk (2) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk 3 Bevarandevärdering ;)
Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Åbyälvcn har relativt högt bevarandevärde. särskilt för rennäringen men också från flertalet andra bevarandesynpunkter. En konventionell utbyggnad med långa tunnlar skulle innebära allvarliga ingrepp. En över- ledning till en utbyggd Byske älv skulle ge billig energi men också på- tagliga skador, även om den lokala tillrinningen skulle ge förhållandevis stor vattenföring i älvens nedre del. Man måste vidare samtidigt räkna
Prop. 1977/78: 57 107
med att den outbyggda Åbyälvens värde ökar bl. a. för fiske och frilufts- liv om Byskeälven skulle komma att byggas ut. Älven har i valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tvekan placerats i den första klassen.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Norrbottens län. anser att naturvårdsintressena bör till- mätas avgörande betydelse och avstyrker tillåtlighetsprövning. Arvidsjaurs kommun påminner om att kommunen tagit initiativ till att älven klassats som riksintressant för friluftsliv och naturvård och att man tidigare tagit ställning mot utbyggnad. Liksom kommunen godtar Kommittén för Byske och Åby älvars bevarande rangordningen. Kommittén påpekar dock att de botaniska Och geovetenskapliga värdena är ofullständigt undersökta och att undersökningar under 1975 tyder på att det vore motiverat med klass 4 från kulturminnesvårdssynpunkt. För att tillgodose väsentliga re- kreationsbehov i Skellefteå-Piteå-Arvidsjaur-regionen är det enligt kom- mitténs mening absolut nödvändigt att både Byske och Åby älvar be- varas outbyggda. Även SMHI finner det tillfredsställande om älven kan undgå utbyggnad, bl.a. med hänsyn till verkets vattenföringsstation i älven. SSR med Östra och Västra Kikkejaurs samebyar anser att ren- näringsintresset är så starkt att älven borde placeras i klass 4.
5. Byske älv (SOU l976: 28 s. 168)
Effekt, MW 207 Därav ansökt 137 MW Energi, GWh/år 757 Därav ansökt 507 GWh/år Kraftvärdering 4 Ansökt utbyggnad
3 Övriga möjligheter Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4 Rekreation 4 Kulturminnesvård 4 Rennäring 4 Jordbruk (2) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 3 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 3a
U tredarens bedömning
Byske älv är den ojämförligt största av skogsälvarna, mätt i möjlig energiproduktion, och en utbyggnad av älven skulle ge god lönsamhet vid utbyggnad. Samtidigt redovisas mycket stora bevarandevärden från nästan samtliga myndigheter. Älven framstår därigenom i viss mån som ett parallellfall till Kalix älv. Den är mer jämförbar med de outbyggda huvudälvarna än med övriga projekt i utredningen.
Prop. 1977/78: 57 108
Det finns alltså skäl som talar för att Byske älv placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen. Liksom i fråga om en del av Kalix älv har utreda- ren dock ansett att kraftnyttan är så stor att älven bör kunna komma i fråga vid en hög utbyggnadsnivå. Trots sina stora bevarandevärden har älven således placerats i klass 3a.
Om en sådan utbyggnad skulle genomföras måste man utgå från att betydelsen ökar av att bl. a. Åbyälven och Kågeälven kan bevaras out- byggda med hänsyn till rekreationsintresset. Man bör också beakta att projektet Storselet i Skellefteälven skulle innebära ett svårt ingrepp för samma sameby, Semisjaur-Njarg, som drabbas hårdast av en utbyggnad av Byskeälven.
Utbyggnadsmöjligheterna i Byskeälven har indelats i två grupper med olika lönsamhet. För den mest lönsamma gruppen, delen Nyfors-Skogfors med regleringar i älvens övre del, är ansökan ingiven till vattendomstol. Så mycket av bevarandevärdena skulle dock skadas redan vid en partiell utbyggnad att det inte finns skäl att i den slutliga rangordningen dela upp älven. i synnerhet som kraftnyttan också i den övriga delen är stor.
Remissutfallet i korthet
I stort sett finns en fullständig enighet om älvens höga bevarandevär- den. Riksantikvarieämbetet anser att älven skiljer sig både från skogs- älvarna och från fjällälvarna i så många avseenden att den framstår som unik och bör tillhöra klass 4. Naturhistoriska riksmuseet och KVA an- ser att väsentliga geovetenskapliga, floristiska och faunistiska värden skulle gå förlorade vid en utbyggnad och förordar klass 4, liksom fiskeri— styrelsen, som anser det vara ett oeftergivligt krav att älven sparas som referensområde och genbank för produktion av natursmolt. K ammar/ml- legiet har i vattenmålet bestritt företagets tillåtlighet med hänvisning till bl.a. fiskeri- och rennäring, väsentligt minskad trevnad för närboende och betydande förlust från naturvårdssynpunkt samt att allmänna in- tressen förnärmas, här främst kulturminnesvården. Kammarkollegiet an- ser att älven bör placeras i klass 4. SGU menar att en utbyggnad är i hög grad tveksam, och Umeå universitet anser placeringen i klass 3a olycklig. Svenska naturskyddsföreningen med Västerbottens länsförbund och Skel- leftekretsen anser liksom fältbiologerna att klass 4 vore den rätta klassen och att utredningens klassning innebär en långtgående och ej acceptabel kompromiss till fördel för kraftintresset. Sveriges fritidsfiskares riksför- bund anser nedklassningen omotiverad och menar att Byskeälven, till- sammans med Kalix älv, representerar de ojämförligt största värdena. Kommittén för Byske och Åby älvars bevarande anser att det är fullt klart att Byske älv är landets förnämsta skogsälv, som under alla för- hållanden bör undantas. Kommittén anser att älven är en central rekrea- tionsresurs, med 80 000 människor bosatta inom ] timmes reseavstånd, och påminner om den starka lokala opinionen mot utbyggnad, bl. a. ut-
Prop. 1977/78: 57 109
tryckt i en namninsamling som 1973 samlade lO 000 namn på tre månader. Man citerar också fiskeristyrelsens uttalande att älven representerar ”en för landet unik, starkt begränsad tillgång som attraherar fritidsfiskare från stora delar av landet". Kommittén understryker också en utbyggnads svåra konsekvenser för rennäringen och menar att utredningens klassning innebär alltför stor hänsyn till kraftintresset. SSR med Scmisjaur-Njargs, Mausjaurs, Östra och Västra Kikkejaurs samebyar anser att älven hör hemma i klass 4. Semisjaur-Njargs sameby beräknar att det återstående vinterbetet efter en utbyggnad skulle räcka till endast 500—11 000 renar. Även Muusjaurs sameby framhåller att byns renantal måste minskas om (lämningarna i Svärdälven blir av. Kikkejaur-byarna framhåller bl. a. det för samerna betydelsefulla fisket i Kilvcr och Västra Kikkejaur. Svenska kanotförlnuulez framhåller att det är helt fel att en utbyggnad skulle vara positiv för kanotsporten. Andra remissvar som tar ställning mot utbygg- nad har lämnats av bl. a. Friluftsfrämjandets lokalavdelning i Arvidsjaur, Norrlands naturvärn. A rvitlsjaurs fornminnesföreuing, Fällfors fiske- vårdsförening, Jörns sportfiskeklubb, Arvidsjaurs allmänningsförvaltning, Arvidsjaurs fiskenämnd och Skellefteå fiskevårrlsk/ubb.
Bålforsens kraft AB och Skellefteå kraftverk medger också älvens höga bevarandevärden men anser att dessa inte ger något mått på vad som skulle gå förlorat vid en utbyggnad. Man framhåller att utbyggnaden under projekteringens gång modifierats till förmån för motstående in- tressen och att ytterligare modifieringar gjorts sedan utbyggnaden först presenterades för utredningen. Företagen anser det inte troligt att den botaniska artrikedomen skulle minska och menar att det skulle bli obe- tydlig påverkan på den geovetenskapligt mest intressanta älvsträckan Aselet——Fällfors. Inte heller de samiska kulturlämningarna inom Kåta- selet-Storforsområdet, boplatserna mellan Fällfors och Byske cllcr sten- äldersboplatsen vid Bjurselet skulle påverkas. Det är därför enligt före- tagens mening felaktigt att säga att älvdalens egenskap av referensern- räde för den kulturhistoriska forskningen skulle spolieras. De bestrider också utredningens slutomdöme att så mycket går till spillo redan vid en partiell utbyggnad att det inte finns skäl att dela upp älven i den slutliga rangordningen. Bland argumenten för en utbyggnad pekar man särskilt på betydelsen för sysselsättning och kommunal ekonomi. Även länsarbetsnämnden i Norrbottens län och Norrbottens F C O-rlistrikt till- styrker en utbyggnad, som bedöms som viktig av sysselsättningsskäl.
Länsstyrelsen i Västerbottens län godtar rangordningen i 3a. [ en reser- vation framförs dock att älven bör bevaras. [ en annan reservation före- slås att sträckan nedströms Bjurselet placeras i klass 4, vilket även Skel- lefteå kommun förordar. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att en utbyggnad av älven f ramstär som tveksam. Arvidsjaurs kommun påmin- ner om att kommunen tagit initiativet till att älven klassats som riks- intressant för friluftsliv och naturvård och att man redan tidigare tagit ställning mot. utbyggnad. Kommunen anser att älven bör placeras i klass 4.
Prop. 1977/78: 57 6. Kåge älv (SOU 1976: 28 s. 173)
Effekt. MW 12 Energi, GWh/år 40 Kraftvärdering Vetenskaplig naturvård Fiske
Rekreation Kulturminnesvård
rQNNlUI—
lx.) s.»
Rennäring ( Jordbruk ( * Skogsbruk
'.») 's.
Bevarz-tndevi-irderin g
NlUl
Slutlig rangordning
Utredarens bedömning
IH)
11 Utredningsområde-, preliminär klassning () Bedömt av utredningen () Bedömt av utredningen
En utbyggnad av Kåge älv skulle ge litet energitillskott och dålig lön— samhet. Bevarandevärdena har genomgående bedömts som måttliga. Fri- tidsfisket och rekreationsvärdet i övrigt ökar dock i betydelse genom när- heten till en stor befolkning. vilket måste uppmärksammas särskilt om Byske älv skulle komma att byggas ut. Älven har placerats i klass 2.
Remissutfallet [ korthet
Kåge älv behandlas inte särskilt av någon remissinstans.
7. Skellefte älv
Storselet. Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 176)
Effekt. MW 44 Energi. GWh/är 130 Kraftvärdering 3 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 2 Rekreation 3 Kulturminnesvård 3u Rennäring 43 Jordbruk 1 Skogsbruk l Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 3b
Ligger inom obrutet fjällområde.
u Utredningsområde, preliminär klassning
Fiske av stor betydelse för same- by
Prop. 1977/78: 57 lll
Utredarens bedömning
Fallen i Rånikjokk är en del av en storslagen utsikt över Sädvajaute fran mellanriksvägen. Älvsträckan ligger i ett väglöst omradc men rela- tivt tillgängligt från Graddisvägen och Vuoggatjålme och med förutsätt- ningar för en utvecklad fjällturism. Den bedöms ha högt bevarandevärde från flera synpunkter. En utbyggnad skulle bl. a. innebära ett mycket all- varligt intrång för Semisjaur—Njargs sameby, som skulle få sin enda flytt- ningsväg till sommarlanden överdämd. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 4 och 3b med viss tvekan placerats i den senare klassen.
Remissutfallet i korthet
Svenska natarskyddsföreningen och Svenska fjällklubben anser att Storselet bör ligga i klass 4, bl.a. med hänsyn till läget i obrutet fjäll- område. Även SSR anser att objektet hör hemma i klass 4, och läns- styrelsen i Norrbottens län anser att det bör undantas från tillåtlighets- prövning.
Sädvaiaare, Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 178) (Ersätter Ringsele kraftstation på 4 MW, 29 GWh/år)
Effekt, MW 44 Tillskott 40 MW Energi, GWh/år 127 Tillskott 98 GWh/år
Kraftvärdering 3
Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 3 Rekreation 3
Kulturminnesvård ]
Rennäring 4* * Fiske av stor betydelse för same— by Jordbruk 2
Skogsbruk [ Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 2
Berör marginellt Peljekaise nationalpark och obrutet fjällområde.
Utredarens bedömning
Den föreslagna utökade regleringen av Sädvajaure skulle medföra ett marginellt intrång i Peljekaise nationalpark. Flera viktiga bevarandein- tressen skulle beröras, bl. a. värdefull flora och renskötseln i Semisjaur- Njargs sameby, som också berörs av flera andra utbyggnadsprojekt. Sädva-projektet har dock uppfattats som det minst allvarliga för same- byn. Även skadorna på övriga intressen bedöms som måttliga, med hän- syn till att sjön redan är reglerad, Projektet har därför placerats i klass 2.
Prop. 1977/78: 57 112
Remissutfallet i korthet
Kammarkollegiet erinrar om att vattendomstolen funnit tillåtlighets- hinder mot företaget, dels med hänsyn till att bofasta berövas sina bo- städer, vilket kollegiet anser vara tillräckligt skäl för en placering i klass 3b, dels med hänsyn till fiskeintresset nedströms. Även SSR anser att projektet bör placeras i klass 3. F iskeristyrelsen och A'lvrt'iddarnas sam- organisation med Aktionsgruppen. Rädda ArjepIogsströmmarna anser att utredningen inte tillräckligt beaktat skadorna på öringsreproduktio- nen och fritidsfisket i Arjeplogsströmmarna. som anges vara så betydelse- fulla att projektet bör ligga i klass 3b. Fiskeristyrelsen anser att en ut- byggnad skulle kunna godtas om minimivattenföringen sätts till minst 50 mil/S. Länsarbetsnämnden i Norrbottens län framhåller att en ut- byggnad är viktig av sysselsättningsskäl.
Bartaure, Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 180)
Effekt, MW 27 Energi, GWh/år 85 Kraftvärdering 3 Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 3
Rekreation exkl. fiske 2
inkl. fiske 3
Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring 4* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk !
Skogsbruk l Bevarandevärdering 4
Slutlig rangordning 3b
Ligger inom obrutet fjällområde.
Utredarens bedömning
Bl. 3. stor betydelse för renskötseln och stora vetenskapliga värden ger Bartaure högt bevarandevärde, som understryks av läget i en central del av väglöst område. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 4 och 3b med någon tvekan placerats i den senare klassen.
Remissutfallet i korthet
Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklul)ben anser att Bartaure bör ligga i klass 4, bl. a. med hänsyn till läget i obrutet fjäll- område. Även länsstyrelsen i Norrbottens Iän hänvisar till det obrutna
Prop. 1977/78: 57 113
fjällområdet och anser att utbyggnad inte bör komma i fråga utan starka skäl. Man avstyrker tillåtlighetsprövning. SSR med Semisjaur—Njargs och Luokta-Mavas samebyar anser att projektet med hänsyn till rennäringen bör placeras i klass 4. För Semisjaur-Njarg skulle en utbyggnad skada höst- och vinterbete, reservvinterbete och flyttningsled. För Luokta- Mavas skulle en utbyggnad skada bosättning, vår- och höstbete och en viktig flyttningsväg. Renantalet skulle behöva minskas trots mer arbete för renskötarna.
Bergnäs-Slagnas, Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 181)
Effekt, MW 19 Varav Bergnäs 10 MW Energi, GWh/år 80 Varav Bergnäs 40 GWh/år Kraftvärdering 2 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4 Rekreation exkl. fiske 2 inkl. fiske 3 Kulturminnesvård 2 Rennäring 3* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk 3 Skogsbruk ] Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Vid Bergnäs-Slagnäs finns en outnyttjad fallhöjd i tidigare redan starkt påverkat vatten. Där tillämpas nu en minimitappning genom Bergnäs- dammen med syfte att bibehålla den värdefulla storöringstam som har sitt lekområde i strömmarna nedanför dammen. Främst med hänsyn till denna öringstam och fritidsfisket i övrigt, som spelar stor roll för turist- näringen i området, har älvsträckan placerats i klass 3b.
Remissutfallet i korthet
Fiskeristyrelsen och Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att älv- sträckan bör tillhöra klass 4 i bevaranderangordningen. Fiskeriintenden- ten i övre norra distriktet anser att även den slutliga rangordningen bör vara 4. Sötvattenslaboratoriet påpekar att det inte framgår av betänkandet hur få storöringstammar som återstår. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utbyggnad inte bör komma i fråga utan starka skäl och förordar att projektet undantas från tillåtlighetsprövning. Älvräddarnas samorga- nisation med Slagnäsgruppen noterar placeringen i klass 3b med tillfreds- ställelse och framhåller att den företagna ökningen av minimitappningen
Prop. 1977/78: 57 114
genom Bergnäsdammen från [5 till 35 mil/s betytt en stor förbättring för fisket. Svenska kanotförbundet anser att rekreationsvärdet under- skattats och att projektet bör placeras i klass 4 i värderingen från rekrea- tionspunkt.
Malå/z, Skellefte älv (SOU 1.976: 28 s. 182) (En konventionell utbyggnad kan delvis ersättas av en överledning till Skellefteälven)
Effekt, MW ca 25 Energi, GWh/år ca 80 Kraftvärdering 2 Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 2 Rekreation 3 Kulturminnesvård 3 Rennäring (3) () Bedömt av utredningen Jordbruk (1) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 3 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Både en konventionell utbyggnad och överledning till Vargfors förut- sätter relativt omfattande ingrepp. Bevarandevärdena är jämna och rela- tivt höga, dock utan att älven placerats i högsta klass av något bevarande- intresse. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tve- kan placerats i den senare klassen.
Remissutfallet i korthet
Kammarkollegiet, liksom Sveriges fritidsfiskares riksförbund, anser att kraftnyttan inte kan motivera en nedflyttning från bevaranderangord- ningens klass 3. Även riksantikvarieämbetet och domänverket förordar klass 3b. SSR med Malå och Maskaure samebyar förordar klass 4. Malå redovisar tidigare intrång från vattenkraftutbyggnaden i Skellefteälven och från skogsbruket och framhåller att området kring Malå är av av- görande betydelse för den framtida renskötseln i samebyn. En lokal krets av Svenska tmturskyddsföreningen anser att Malån har stort värde för den vetenskapliga naturvården. Efter Skellefteälvens utbyggnad är Malån enda återstående lokal för vissa märkliga arter. En försiktig utbyggnad skulle troligen vara acceptabel, men överledning och stor dämning vid 01- Ersselet och Mensträsket avstyrks. Sötvattens/aboratoriet påpekar att Stora Skeppträsket och Norsjöån föreslagits som referensvatten. Läns- styrelsen i Västerbottens län och Norsjö kommun godtar klassningen.
Prop. 1977/78: 57 115
Kommunen motsätter sig inte utbyggnad, under förutsättning att Malås grundvattentäkt inte påverkas av ett sänkt vattenstånd i ån.
Petikån, Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 184)
Effekt, MW ca 3 Energi, GWh/år ca 10 Kraftvärdering 2 Vetenskaplig naturvård 3 Fiske ] Rekreation exkl. fiske 3 inkl. fiske 2 Kulturminnesvård 4 Rennäring 4 Jordbruk (1) () Bedömt av utredningen Skogsbruk —— Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Mycket stora bevarandevärden är knutna till de för kulturminnesvår- den intressanta dammängarna vid Svansele (som också utgör ett bota- niskt värdefullt naturreservat) men också till jordbrukslandskapet vid Petiknäs och renbetet inom Mausjaurs sameby. En utbyggnad skulle ge litet energitillskott. En bestämd förutsättning för placeringen i klass 3b är att Svansele dammängar inte påverkas.
Remissutfallet !" korthet
Skelleftekretsen av Svenska naturskyddsföreningen, Centralorganisatio- nen SACO/SR och SSR anser att Petikån bör placeras i klass 4. Riks- antikvarieämbetet godtar klassningen under förutsättning att översilnings- ängarna vid Svansele inte berörs. Under samma förutsättning anser Nor- sjö kornmun att Petikån bör kunna placeras i klass 2 och att kommunen inte finner skäl att motsätta sig en utbyggnad.
Karsbäcken. Skellefte älv (SOU 1976: 28 s. 185)
Effekt. MW ca 1 Energi, GWh/år ca 13 Inkl. överledningsvinster i Skellefte älv
Kraftvärdering 2 Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 1
Prop. 1977/78: 57 .. ' 116
Rekreation exkl. fiske
inkl. fiske 1 Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring 4 Jordbruk (1) () Bedömt av utredningen Skogsbruk — Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
U tredarens bedömning
En utbyggnad av Karsbäcken ger liksom Petikån ett litet energitillskott men berör betydligt mindre bevarandevärden, med undantag för Mas- kaure samebys vinterbete. Främst med hänsyn till detta vinterbete har älvsträckan placerats i klass 3b. Om utbyggnad kan ske utan dämningar som allvarligt skadar rennäringen, kan älvsträckan placeras i lägre klass.
Remissutfallet i korthet
Skelleftekretsen av Svenska naturskyddsföreningen framhåller att kun- skaperna om framför allt de botaniska värdena är bristfälliga. Kars- bäcken är faunistiskt intressant, speciellt fågelfaunan. Den låga kraft- nyttan talar snarast för en placering i klass 4. En allsidig biologisk inven- tering bör göras före ställningstagande till utbyggnad. SSR med Malå och Maskaure samebyar anser att Karsbäcken med hänsyn till rennä- ringen bör placeras i klass 4. Malå pekar på det för byn viktiga vinter- betet på södra sidan av Karsbäcken. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län anser dock att Karsbäcken bör kunna byggas ut. Norsjö kommun an- ser att den del som faller inom kommunen bör kunna placeras i klass 2 och att kommunen inte har skäl att motsätta sig utbyggnad.
E ffekzutbyggnader i Skellefte älv Till utredningen har redovisats effektutbyggnadsmöjligheter i Galle- jaur, Vargfors och Finnfors. Sammanlagt skulle dessa utbyggnader ge:
Effekt, MW 152 Energi, GWh/år 25 Kraftvärdering — Vetenskaplig naturvård — Fiske 1 Rekreation 1 Kulturminnesvård 1 Rennäring — Jordbruk Skogsbruk
F— |
Prop. 1977/78: 57 117
Bevarandevärdering ] Slutlig rangordning 0
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissntfallet i korthet
Effektutbyggnaderna, som endast kommenteras av ett fåtal remiss- instanser, tillstyrks av länsarbetsnämnden i Norrbottens län, Norsjö kom- mun och Norrbottens FC O-distrikt.
8. Bure älv (SOU 1976: 28 s. 186)
Effekt, MW IO Energi, GWh/år 35 Kraftvärdering l Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 3 Rekreation 4 Kulturminnesvård 311 U Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring (2) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (3) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 1 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Bureälven är ett av de tydligaste exemplen i utredningens material på en skogsälv i nära samspel med kulturbygd. Det finns också ett flertal lämningar i älven efter tidigare utnyttjande av vattenkraften. Nu är älven en utmärkt kanotled och har stor betydelse för rekreationslivet, bl. a. genom närheten till Skellefteå. Den utbyggnad som redovisats skulle ge relativt litet energi och troligen inte vara lönsam. Älven har placerats i klass 3b.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att älvens rekreationsvärde överskattats, och därmed det samlade bevarandevärdet. Sötvattenslabora— toriet framhåller älvens fiskerivetenskapliga värde, främst knutet till den intressanta artsammansättningen, och påpekar att Bodaträsket avsatts som referenssjö.
Prop. 1977/78: 57 118
9. Rickleån (SOU 1976: 28 s. 189)
Effekt, MW 25 Energi, GWh/år 105 Kraftvärdering 3 Uppströms Robertsfors 2 Nedströms Robertsfors Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 4 Rekreation exkl. fiske 2
inkl. fiske 3 Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär
klassning
Rennäring (2) () Bedömt av utredningen Jordbruk (3) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk — Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning . 3b
Utredarens bedömning
Rickleån utmärks bl.a. av att sträckan mellan Robertsfors och havet aldrig har rensats för flottning och skiljer sig därmed från andra flott- ningsdugliga vattendrag i Norrland. På denna sträcka har sedan 1960 först Laxforskningsinstitutet, senare avdelningen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet bedrivit forskning som skulle påverkas mycket negativt av en utbyggnad, även i älvens övre del. I övrigt har älven stort värde främst från fiskesynpunkt, där den nedre delen erbjuder ett lax- fiske med mycket gamla traditioner.
Älven har placerats i klass 3b. Klassningen förutsätter att den kultur- historiskt värdefulla miljön i Robersfors inte skulle påverkas av en ut- byggnad.
Remissutfallet i korthet
Skogsvårdsstyrelsen. i Västerbottens län anser att Rickleån bör kunna byggas ut. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att sträckan nedom Robertsfors bör rangordnas i klass 4, medan ån uppströms bör kunna placeras i klass 2 och byggas ut, under förutsättning att regleringarna kan skötas så att nuvarande vattenståndsvariationer över året bibehålls nedströms Robertsfors. Rickleä fältstation. knuten till Umeå universitet. framhåller att. än har synnerligen stort bevarandevärde från vetenskaplig synpunkt och att någon nedläggning eller flyttning av stationen inte är aktuell. Man anser, liksom Norrlands naturvärn, att än inte bör byggas ut. Svenska kanotförbundet anser att ån bör placeras i klass 4 i rekreations- och bevarandevärderingarna. Rickleåns gemensamma fiskevårdskommitté framhåller att projektet Älglund skulle spoliera den från fiske- och miljö-
Prop. 1977/78: 57 119
synpunkt mest värdefulla älvsträckan med bl.a. Åselestupet. Man på- pekar också att det skisserade magasinet ovanför Älglund enbart kan räcka till dygnsreglering. Fiskevårdskommittén anser att Rickleån bör placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen. Robertsfors kommun fram- håller att vattenföringen och därmed kraftnyttan troligen överskattats av kraftproducenterna. Kommunen anser att Rickleån bör placeras i klass 4 från den vetenskapliga naturvårdens synpunkt och att den har så stor betydelse för närrekreationen att även rekreationsvärderingen borde hö- jas. Man påpekar också att eventuella dämningar lokalt kan medföra stora skador på jordbruket, t. ex. vid Överklinten. Kommunen anser att än bör placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen och undantas från utbyggnad.
10. Sävarån (SOU 1976: 28 s. 192)
Effekt, MW ? Energi, GWh/år 200 Överslagsmässig bedömning Kraftvärdering ]
Vetenskaplig naturvård 2? Fiske 3
Rekreation 4 Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring (2) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (3) () Bedömt av utredningen
Skogsbruk —
Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 2
Utredarens bedömning
I Sävarån har inga utbyggnadsprojekt presenterats, trots att åns storlek och topografiska förhållanden talar för att en utbyggnad vore möjlig. Sävarån har betydelse för fritidsfisket och är välbelägen i förhållande till Umeå. Beträffande övriga bevarandevärden råder viss osäkerhet. Älven har med någon tvekan i valet mellan klasserna 3b och 2 placerats i den senare klassen.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västerbottens län betonar att underlaget för bedöm- ningarna är otillräckligt. Umeå kommun anser att klassificeringen från fiske- och rekreationssynpunkt är riktig men att värdet för den veten- skapliga naturvården underskattats, bl. a. med hänsyn till åns betydelse som rastplats för flyttande änder och vadare. Kommunen anser att den slutliga klassificeringen bör vara 3b. Svenska naturskyddsföreningens
Prop. 1977/78: 57 120
länsförbund i Västerbottens län instämmer i kommunens yttrande. Natur- skyddsföreningens Vindelnkrets pekar på värdefulla växt- och djurlokaler och på vildmarkskaraktären i åns övre lopp och menar att det vore av stort värde om ån kunde undgå utbyggnad. Västerbottens läns jaktvårds- förening framhåller att än har länets kraftigaste bäverstam och flera vär- defulla våtmarksområden. Sveriges fritidsfiskares riksförbund framhåller åns goda och varierande förutsättningar för strömfiske efter i första hand havsöring och dess betydelse som närrekreationsområde. Fritids- fiskarna anser att ån bör placeras i klass 3 i bevaranderangordningen. Denna uppfattning delas av fiskeristyrelsen, som också anser att än bör placeras i klass 3b i den slutliga rangordningen och undantas från ut- byggnad. SACO/SR och Svenska kanotförbundet anser att ån bör place- ras i klass 4, och även Norrlands naturvärn anser att än bör bevaras out- byggd. Grans sameby påpekar att varje ingrepp i byns vinterbetesland betyder produktionsminskning för samebyn. Skogsvårdsstyrelsen i Väster- bottens län ifrågasätter om inte ett magasin i övre delen av Sävarån skulle kunna utnyttjas i Rickleån, varvid Sävarån kunde garanteras en viss minimivattenföring. SMHI framhåller att det är angeläget att någon av Åby älv, Byske älv och Sävarån bevaras outbyggd med hänsyn till institutets vattenföringsstationer. I första hand bör Sävarån bevaras.
11. Ume älv
Klippen, Umeälv (SOU 1976: 28, s. 196)
Effekt, MW 22 Energi, GWh/år 90 Kraftvärdering 3 Vetenskaplig naturvård 4 Bedömd i sammanhang med Tärna Fiske 2
Rekreation 4
Kulturminnesvård l Klassningen förutsätter att översil- ningsängarna vid Hemavan förblir opåverkade av företaget Rennäring ( 3) * ( ) Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same- by . Jordbruk (2) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 1 Bevarandevärdering 3
Slutlig rangordning 2
Berör marginellt obrutet fjällområde.
Prop. 1977/78: 57 121
U tredarens bedömning
Vid Klippen skulle en forssträcka i ett viktigt turistområde torrläggas vid en utbyggnad. Denna älvsträcka är dock redan nu påverkad av Över- umans reglering.
De värdefulla deltabildningarna vid Hemavan och i Laisan kan också komma att påverkas vid en utbyggnad. En särskild sakkunnig studerar f.n. möjligheterna att undvika allvarliga skador på deltabildningarna. Placeringen i den slutliga rangordningens klass 2 utgår från att sådana möjligheter visar sig finnas, samt att utbyggnaden inte berör de kultur- historiskt värdefulla översilningsängarna vid Hemavan.
Remissutfallet i korthet
Storumans kommun tillstyrker utbyggnad, under förutsättning att na- tur och miljö inte utsätts för alltför kraftig skadeverkan. Särskilda åt- gärder bör vidtas till skydd för deltalandet vid utloppet i Ahasjön. Statens vattenfallsverk anser att den tillsatta sakkunniges arbete tyder på att delta- bildningarna vid Hemavan och i Laisan i stort sett skulle kunna skyddas, medan kammarkollegiet anser det helt orealistiskt att tro att korttids- regleringarna inte skulle bli förödande för deltabildningarna, som bör ligga i högsta bevarandeklass. Kammarkollegiet anser att kraftnyttan är för liten för att motivera en nedflyttning och menar att älvsträckan bör ligga i klass 3b i den slutliga rangordningen. SGU understryker Laisans höga skyddsvärde, och Storuman-Tärnakretsen av SNF anser att ytterligare skador på deltabildningarna inte kan accepteras. Redan nu skadas fågellivet av tappningar under häckningsperioden. SNF :s Vindeln- krets motsätter sig all ytterligare utbyggnad i Umeälven. Umbyns sameby framhåller att byns flyttningar till och från byns enda höstbetesområde i Joefjäll skulle förlängas med ca 10 mil. Man motsätter sig alla nya regle- ringar inom byns område. Svenska samernas riksförbund anser att älv- sträckan bör placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen. Föreningen Rädda Övre Umeälven pekar på de befintliga naturreservaten på Art- fjället och Norra Storfjället på ömse sidor om kraftverksläget och på- minner om läget i primärt rekreationsområde och länsstyrelsens förslag från 1973 om att bilda naturreservat kring Ahasjön. Man bedömer det som sannolikt att en utbyggnad skulle påverka Laisan och Tärna negativt och att det är stor risk för ökad dimbildning kring tunnelutloppet. vilket vore negativt för turistanläggningar, fritidsbebyggelse och planerat flyg- fält. Man påpekar att sysselsättningen 400 årsverken i kraftverksutbygg- naden endast motsvarar två års sysselsättning i turistnäringarna och me- nar att Klippen bör placeras i lägst klass 3b och inte byggas ut. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben anser att läget i kanten av ett obrutet fjällområde gör att älvsträckan hör hemma i klass 4. Svenska kanotförbundet anser att Klippen bör placeras i klass 4 i beva— randerangordningen.
Prop. 1.977/78: 57 122
Tärna, Ume älv (SOU 1976: 28 s. 196)
(Projektet får olika omfattning beroende på om Tärnaåns vatten kan ut- _ nyttjas eller om det leds över till Fjällnäs-Forsbäck)
Effekt, MW 14—15 De lägre siffrorna avser utbyggnad utan Tärnaåns vatten Energi. GWh/år 55—85 Kraftvärdering 2 Avser utbyggnad utan Tärnaåns vatten Vetenskaplig naturvård 4 Bedömd i sammanhang med Klippen Fiske 3
Rekreation 4
Kulturminnesvård 4
Rennäring (4) * ( ) Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (2) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk l Bevarandevärdering 4
Slutlig rangordning '4
Utredarens bedömning
Vid Tärna skulle en för fiske och rekreation betydelsefull fors försvin- na. Vidare förutsätter projektet reglering av Laisan med dess känsliga deltaland och värdefulla kulturminnen. Mycket höga bevarandevärden och relativt låg kraftnytta gör att detta projekt har placerats i klass 4.
Remissutfallet i korthet
Sötvattens'laboratoriet påpekar att Laisan föreslagits som referenssjö. En utbyggnad skulle betyda ingrepp i ett öring-röding-område med rikt differentierad och delvis ovanlig ekologi. Även SGU understryker Laisans höga skyddsvärde. Statens vattenfallsverk framhåller att det finns goda möjligheter att anpassa utbyggnaden efter Laisans bevarandevärden och att kraftnyttan blir påtaglig om Tärnaåns vatten inte får utnyttjas på annat sätt. Storumans kommun avstyrker dock utbyggnaden med hän- visning till områdets betydelse för landskapsbild, sportfiske, närrekrea- tion och camping. Vindelnkretsen av SNF motsätter sig ytterligare ut- byggnader i Umeälven.
Prop. 1977/78: 57 123
F jällnäs och Forsbäck, Ume älv (SOU 1976: 28 s. 199) (Projektet Forsbäck får olika omfattning beroende på om Tärnaåns vat- ten utnyttjas genom överledning eller inte)
Effekt, MW 65 Fjällnäs 15—25 Forsbäck utan resp. med Tärnaåns vatten Energi, GWh/år 250 Fjällnäs 85—155 Forsbäck utan resp. med Tärnaåns vatten Kraftvärdering 3 Avser båda anläggningarna inkl. överledning Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4 Rekreation 4 Kulturminnesvård 3u u Utredningsområde. preliminär klassning Rennäring (4) * ( ) Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (2) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 1 Bevarandevärdering 4 Fjällnäs 3 Forsbäck Slutlig rangordning 4 Fjällnäs
3b Forsbäck
Projektet Fjällnäs berör obrutet fjällområde.
Utredarens bedömning
Projektet Fjällnäs skulle utnyttja vattnet i Tärnaån genom omfattande ingrepp. Mycket höga bevarandevärden har redovisats från alla relevanta bevarandesynpunkter. Särskilt Tärnasjön och Forsavan, som skulle på- verkas vid naturligt låga vattenstånd, är av utomordentligt stor betydelse även i ett internationellt perspektiv. Det gäller såväl från naturvårdens som fiskets och friluftslivets synpunkt. Älvsträckan (Tärnasjön—Tärna- ån) har därför placerats i klass 4.
Även projektet Forsbäck förutsätter stora ingrepp även om en över- ledning av Tärnaåns vatten utesluts. Bevarandevärdena vid Girjesån är mindre än för Tärnaån, men bl. a. fritidsfisket har stor betydelse i ett område där tillgången på fiskevatten genom tidigare vattenkraftutbygg- nad är knapp. Projektet berör vidare Umbyns sameby, som enligt lant- bruksstyrelsens mening inte bör utsättas för ytterligare intrång. Eftersom en utbyggnad av Forsbäck med Tärnaåns vatten inte bör komma ifråga och en utbyggnad för endast Girjesåns vatten ger relativt liten kraftnytta har älvsträckan placerats i klass 3b.
Prop. 1977/78: 57 124
Remissutfallet i korthet
Riksantikvarieämbetet anser att utredningens klassning är riktig. men framhåller att värderingen från kulturminnesvårdssynpunkt kan komma att höjas. Sötvattenslaboratoriet påpekar att man har ett forskningspro- jekt i Biellojaur och att det finns ”dubbla rödingar”, dvs. två olika röding- arter vid sidan av varandra, i Boksjöarna. En utbyggnad skulle medföra ingrepp i ett öring-röding-område med rikt differentierad och delvis ovanlig ekologi. SGU betonar angelägenheten att bevara Tärnasjön och Tärnaån, och Sorsele naturvårdsförening anser att Tärnasjön-Tärnaån- Ånkadalen-Biellojaur har så stora bevarandevärden att de helt kan av- föras från utbyggnadsdiskussionen. Västerbottens läns jaktvårdsförening pekar bl.a. på Ånkadalens betydelse som sommar- och vinterbetesom- råde för älg. SSR anser att även Forsbäck bör placeras i klass 4, och Umbyns sameby framhåller att projekten berör flyttningsmöjligheter som inte kan avvaras. Man motsätter sig ytterligare intrång i byns område. Storuman-Tärnakretsen av SNF framhåller att redovisningen av Girjes- åns bevarandevärden är alltför knapp. Vindelnkretsen av SNF motsätter sig ytterligare utbyggnad i Umeälven. Statens vattenfallsverk framhåller att projekten kan modifieras på olika sätt med hänsyn till de motstående intressena. Forsbäck kan'byggas utan Fjällnäs men med bibehållen över- ledning av Tärnaån. Det kan också byggas utan Tärnaån, vilket ger mindre energi men kraft av högt värde (stor andel vinterdagkraft). Stor- umans kommun anser att projekten bör ses i ett sammanhang men är inte beredd att ta definitiv ställning.
Överstjuktan, Ume älv (SOU 1976: 28 s. 201)
Effekt, MW 15 Energi, GWh/år 50 Kraftvärdering l Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 3
Rekreation exkl. fiske 2
inkl. fiske 3
Kulturminnesvård 2 Rennäring (3) '" () Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (1) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk l
Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
Överstjuktan ligger inom obrutet fjällområde.
Prop. 1977/78: 57 125
U [redarens bedömning
Överstjuktan skulle ge relativt liten kraftnytta med dålig lönsamhet. En utbyggnad skulle bl. a. innebära ingrepp i väglöst land i ett område med flera viktiga vandringleder för fjällturismen och goda fiskemöjlig- heter. Älvsträckan har, i valet mellan klasserna 3b och 2, med viss tvekan placerats i den förstnämnda klassen.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att rekreationsvärdet under- skattats och att de botaniska och zoologiska värdena är ofullständigt kända. Älvsträckan bör ligga i klass 4. en uppfattning som delas även av Svenska naturskyddsföreningen med Sorsele naturvårdsförening och Svenska fjällklubben, bl. a. med hänvisning till läget i obrutet fjällområde. Storuman-Tärnakretsen av SNF anser att bevarandevärdena är dåligt belysta och menar att en naturvårdsinventering skulle vara av stort värde. Man påpekar också att den unika kyrk- Och gravplatsen vid sjön inte nämnts i utredningen. Norrlands naturvärn anser att Överstjuktan bör undantas från utbyggnad, Vindelnkretsen av SNF motsätter sig ytterligare utbyggnad av Umeälven och Umbyns sameby framhåller att inga ytter— ligare intrång i byns område kan tålas.
Effektutbyggnader i Ume älv
Till utredningen har redovisats effektutbyggnadsmöjligheter i Ajaure, Gardikfors. Umluspen, Stensele, Grundfors. Bålforsen. Betsele och Häll- forsen. Sammanlagt skulle dessa utbyggnader ge:
Effekt. MW 310 Energi, GWh/år ? Kraftvärdering —— Vetenskaplig naturvård —- Fiske ] Rekreation l Kulturminnesvård l Rennäring — Jordbruk — Skogsbruk l Bevarandevärdering 1 Slutlig rangordning 0
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet Lycksele kommun tillstyrker effektutbyggnaden.
Prop. 1977/78: 57 126
12. Öre älv (SOU 1976: 28 s. 203)
(Tre utbyggnadsalternativ är tänkbara: utbyggnad av enbart Öre älv, överledning av Lögde älv till Öre älv som byggs ut eller överledning av Öre och Lögde älvar till Ume älv)
Effekt, MW 50 Energi. GWh/år 200 Avser enbart Öre älv. Överled- ningsalternativen skulle ge ytter- ligare drygt 100 GWh/år Kraftvärdering [ Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 3
Rekreation 4
Kulturminnesvård 4 Rennäring (2 ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (3) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk l Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
U [redarens bedömning
! Öre älv finns ett par mindre kraftverk. men älven är i stort sett oregle- rad. Den är av mycket stort intresse bl. a. för den vetenskapliga natur- vården_ friluftslivet och kulturminnesvården, Den kraftekonomiska nyt- tan är liten. De höga bevarandevärdena i kombination med närheten till Umeå har gjort det naturligt att placera älven i klass 4.
Bedömningen bör ses i samband med den diskussion som förs beträf- fande Lögde älv.
Rer-nissutfallet i korthet
Lycksele, Vännäs och Nordmalings kommuner tillstyrker klassningen. och även Umeå kommun. anser att starka skäl talar för ett bevarande. Västerbortens läns jaktvårdsförening framhåller bl. a. att stränderna är synnerligen värdefulla vinterhetcslokaler för älg. och sötvattenslaborato- riet anser att Öre eller Lögde älv bör avsättas som referensvatten. SMHI påpekar att en konventionell utbyggnad av Öreälven skulle ge risk för svåra isdämrlingar vid Bjurholm. En överledning från Lögdeälven skulle förvärra situationen. Vapstens sameby framhåller att en utbyggnad skulle innebära förlust 'åv för samebyn nödvändigt vinterbete, men SSR anser att älven från rennäringens synpunkt skulle kunna placeras i klass 2.
Prop. 1977/78: 57 127 13. Lögde älv (SOU 1976: 28 s. 207)
(Älven kan byggas ut konventionellt eller ledas över till Öreälven och eventuellt vidare till Umeälven. Se Öre älv)
Effekt, MW 39 Energi, GWh/år 219 Avser konventionell utbyggnad Kraftvärdering ] Lögda
3 Storforsen-Hyngelsböle Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 3 Rekreation 3 Kulturminnesvård 4u u Utredningsområde, preliminär
klassning
Rennäring (' 2) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (2) ( ') Bedömt av utredningen Skogsbruk 1 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Lögdeälven har bevarandevärden i klass med Öreälven, ur geoveten- skaplig synvinkel ännu större värde. För den kulturhistoriska forskningen bedöms de båda älvarna vara värdefulla komplement till varandra. För andra intressen, främst naturvård, fiske och friluftsliv, kan man utgå från att en utbyggnad i den ena av de båda älvarna medför att den andra älven ökar i värde. En utbyggnad av Lögdeälven skulle vara betydligt förmånligare från kraftsynpunkt. Lögdeälven bör därför kunna komma ifråga för utbyggnad före Öre älv. Älvens värde i outbyggt skick är dock även här stort i förhållande till kraftnyttan. Den har därför placerats i klass 3b.
Remiss-utfallet i korthet
Vännäs och Nordmalings kommuner tillstyrker rangordningen, medan bl. a. riksantikvarieämbetet anser nedklassning till klass 3b omotiverad. länsstyrelser; i Västerbottens län stryker under kulturminnesvårdens argument och anser att mycket talar för ett bevarande. Sötvattenslabora- toriet framhåller att Öre eller Lögde älv bör avsättas som referensområde för fiskforskningen. Vilhelmina norra sameby framhåller att en utbygg- nad skulle beröra byns knappa vinterbete, men SSR anser att älven från rennäringens synpunkt skulle kunna placeras i klass 2. Svenska kanot- förbundet anser att älven bör ha värdet 4 från rekreationssynpunkt, och bl.a. Svenska naturskyddsföreningen, SACO/SR och Sveriges fritidsfis-
Prop. 1977/78: 57 128
kares riksförbund anser att den bör ligga i klass 4 i den slutliga rang- ordningen.
Vännäs kraft AB anser att redovisningen av de motstående intressena delvis är överdriven, särskilt när det gäller skadebedömningarna. Man anser att älven inte bör undantas från utbyggnad och framhåller att utbyggnadsmöjligheterna omfattar även 90 m fallhöjd uppströms Stora Lögdasjön och årsregleringsmagasin på 25 Mm3 i myrområdena kring Gansjön. Totalt blir energiproduktionen då 260 GWh/år. En utbyggnad skulle dessutom vara till fördel för industrins vattenförsörjning.
14. Gide älv (son 1976: 28 s. 210)
Effekt, MW 50 Energi, GWh/år 270 Kraftvärdering 4 Björnafallet-Nybyggeforsen
3 Uppströms Björnafallet Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 3
Rekreation 3 Kulturminnesvård 3u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring ( 1) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (2) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk 1—3 Flera regleringsmagasinsarealer är inte redovisade. Dessa kan tänkas beröra relativt god skogsmark Bevarandevärdering 3
Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Gideälven har värderats högt från flera olika bevarandesynpunkter men utan någon utpräglad toppvärdering. Älven är påverkad av några mindre kraftverk och regleringar. En fortsatt utbyggnad skulle ge ett rela- tivt stort energitillskott med god lönsamhet. Gide älv är därför en av de skogsälvar som i första hand skulle kunna komma ifråga för utbyggnad och har placerats i klass 2. Vid bedömningen av Gideälvens utbyggnad bör emellertid också hänsyn tas till de beslut som kan komma att fattas beträffande Moälven och Nätraån.
Remissutfallet i korthet
SkogsvårdsstyreLren :" Västerbottens län anser att Gideälven bör komma ifråga för utbyggnad före Åby, Byske och Lögde älvar. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att åtminstone sträckan ovanför Gissjön bör
Prop. 1977/78: 57 129
ligga i klass 3b, bl. a. med hänsyn till dess goda tillgänglighet för frilufts- livet i ett tätbefolkat och starkt industrialiserat kustområde. l avvaktan på en samlad energipolitisk bedömning bör älven inte byggas ut. En lik- nande ståndpunkt omfattas av majoriteten i Örnsköldsviks kommun, som framhåller att ett bevarande förutsätter utbyggnad av kärnkraften. Om kärnkraften skall ersättas måste älven i sin helhet byggas ut. Reservanter i kommunen anser att man redan nu kan fatta beslut om utbyggnad i de delar av älven där skadorna blir begränsade i förhållande till nyttan. Sveriges fritidsfiskares riksförbund framhåller att fisket kan förbättras i älven. som är den enda av betydelse i en region med stora industrier. Man anser att älven bör ligga i klass 4 i bevaranderangordningen och att nedklassningen i den slutliga rangordningen är omotiverad. Fiskeri- styrelsen anser att älven bör ligga i klass % och undantas från utbyggnad. Svenska kanotförbundet anser att älven bör ligga i klass 4 såväl i rekrea- tions- oeh bevarandevärderingarna som i den slutliga rangordningen. Även SA CO/SR talar för klass 4. En lokal krets av SNF motsätter sig reglering av Skinnmuddselet, Vilhelmina norra sameby framhåller att en utbyggnad berör byns knappa vinterbete och 'Viisternorrlands läns jakt- vårdsförening framhåller bl. a. att ytterligare reglering av Gissjön och Bodumsjön skulle hota nuvarande fina sjöfågelbiotoper, förutom att en utbyggnad skulle ge stark påverkan på djurlivet även på vissa andra sträckor.
15. Moälven (SOU 1976: 28 s. 214)
Effekt, MW ? Energi, GWh/år 90 Uppskattat värde Kraftvärdering —— Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 4
Rekreation 4
Kulturminnesvård 3 Rennäring (1) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk. 3
Skogsbruk —
Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
U tredarens bedömning
Moälven har värderats högt från bevarandesynpunkt. särskilt från fis— kets och friluftslivets håll. vilket bl.a. beror på närheten till Örnskölds- vik. Moälvcns betydelse i detta sammanhang skulle ytterligare komma att öka vid en utbyggnad av Gideälven eller Nätraån. Bevarandevärdena i kombination med svag kraftnytta gör att älven placerats i klass 3b.
Prop. 1977/78: 57 "130
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att Moälven. i avvaktan på ett samlat energipolitiskt ställningstagande. inte bör byggas ut. En lik- nande ståndpunkt intas av Örnsköldsviks kommun, som anser att det blir nödvändigt att bygga ut Moälven nedom Anundsjön om kärnkraften skall ersättas. Svenska kanotförbundet anser att Moälven bör ligga i klass 4 i bevaranderangordningen, medan SSR anser att älven kan place- ras i klass 2 i den slutliga rangordningen.
16. Nätraån (SOU 1976: 28 s. 216)
Effekt, MW '? Energi. GWh/år 50 Uppskattat värde
Kraftvärdering —-—
Vetenskaplig naturvård ?. Fiske ?.
Rekreation 3 Kulturminnesvård lu u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring (1) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (3) () Bedömt av utredningen
Skogsbruk Bevarandevärdering
rJ [x)|
Slutlig rangordning
U tredarens bedömning
Nätraån har ännu lägre kraftnytta än Moälven men också påtagligt lägre bevarandevärden. Några konkreta utbyggnadsplaner finns dock inte redovisade. Vid bedömning av Nätraåns utbyggnad bör hänsyn tas även till de beslut som kan komma att fattas beträffande utbyggnad av Mo- älven och Gideälven. Älven har placerats i klass 2.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att Nätraån, i avvaktan på ett samlat energipolitiskt ställningstagande. inte bör byggas ut. En lik- nande ståndpunkt intas av Örnsköldsviks kommun, som anser att ett be- varande av Nätraån förutsätter utbyggnad av kärnkraft. Svenska kanot- förbundet anser att än bör ligga i klass 4 såväl i rekreations- Och beva- randevärderingarna som i den slutliga rangordningen.
Prop. 1977/78: 57 131
17. Vapstälven (SOU 1976: 28 s. 218)
Effekt, MW 41 Energi, GWh/år 143 Kraftvärdering 3 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4
Rekreation exkl. fiske 3
inkl. fiske 4
Kulturminnesvård 3u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring (4)* () Bedömt av utredningen Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (1) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk l Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
U tredarens bedömning
Vapstälven har värderats mycket högt från bevarandesynpunkt, särskilt beträffande den vetenskapliga naturvården, fisket och rennäringen. Den rinner delvis i kontakt med mellanriksvägen (”Sagavägen”) mellan Dika- näs och Hattfjelldal, vilket också ger älven ett naturligt samband med övre Vojmån. Detta samband ger ytterligare tyngd åt båda älvarnas starka bevarandevärden. Vapstälven har därför, trots ganska stor kraftnytta, i valet mellan klasserna 4 och 3b med viss tvekan placerats i klass 4.
Remissutfallet i korthet
Storumans kommun tillstyrker utbyggnad. men Vilhelmina kommun, liksom bl.a. Norrlands .naturvärn, understryker bevarandevärdet och motsätter sig utbyggnad. Sötvattenslaboratoriet framhåller att området i många avseenden lämpar sig för utvidgad fiskerivetenskaplig aktivitet.
18. Ångermanälven
Saxån, Ångermanälven (SOU 1976: 28, s. 225)
Effekt, MW — Enbart regleringsvinster nedströms Energi, GWh/år 20 Ytterligare 5 GWh/år om Ransa- ren-Fatmomakke byggs Kraftvärdering 4 Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 2
Prop. 1977/78: 57 132
Rekreation 2 Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring (3) * () Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (l) () Bedömt av utredningen
Skogsbruk . 1
Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning l
Ligger inom obrutet fjällområde.
U tredarens bedömning
En överledning av en del av Saxåns vatten till Ransarån skulle vara ett mycket lönsamt projekt men ge relativt litet energitillskott. Det skulle innebära små ingrepp men i viss grad dock beröra två skyddsvärda vatten- drag, ett väglöst område av värde för fjällturismen och renskötselområdet för Vilhelmina södra sameby. Förutsättningen för Saxåns placering i klass ] är därför att utbyggnaden kan genomföras med de marginella ingrepp som redovisats och att renhjordarnas flyttning inte allvarligt för- svåras. Viss tvekan har rätt i valet mellan klasserna 2 och 1.
Rernissutfallet i korthet
Kammarkollegiet anser att det pågående vattenmålet visar att före- taget är mer kontroversiellt och av mer ingripande beskaffenhet än ut- redningen visar. De villkor som utredaren anger kan inte uppfyllas. Sär- skilt med hänsyn till renskötseln bör Saxån placeras i klass 3b. Kraft- nyttan är för liten för att motivera en nedklassning. Lantbruksstyrelsen och luntbruksnämnden i Västerbottens län, liksom SSR och Vilhelmina södra sameby, anser att Saxån från rennäringssynpunkt har värde 4. Projektet berör centrum i samebyns barmarksbetesomräde. som tidigare drabbats av en rad intrång. Lantbruksnämnden bedömer projektet icke tillåtligt och ifrågasätter om rennäringen getts vederbörlig tyngd vid sammanvägningen. Även länsstyrelsen i Västerbottens län och Vilhelmina kommun anser att mycket talar för att Saxåns bevarandevärde är högre än utredningen bedömt. Både länsstyrelse och kommun har avstyrkt pro- jektet i vattendomstolen. Svenska naturskyddsföreningen, med Vilhel- minakretsen och Storuman-Tärna-kretsen, Svenska fjällklubben, Norr- lands naturvärn och Vilhelmina Sportfiskeklubb talar också emot en ut- byggnad. Förutom till rennäringen hänvisar man också till områdets värde för fiske och rekreation, läget i obrutet fjällområde och risken för problem med avloppsvattnet från Stekenjokkgruvan. Man anser att skadorna un- derskattats av utredningen.
Prop. 1977/78: 57 133
Rämmen-Fatmomakke. Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 226)
Effekt, MW 14 Energi. GWh/år 46 Kraftvärdering 2 Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 2
Rekreation ] Kulturminnesvård "[ Den kulturhistoriska miljön vid Fatmomakke kyrkstad förutsätts bli opåverkad av företaget Rennäring (2) * () Bedömt av utredningen * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (1) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk 1 Bevarandevärdering 1
Slutlig rangordning [
U tredarens bedömning
En utbyggnad i den redan starkt regleringspåverkade Ransarån mellan Ransaren och Kultsjön skulle skada måttliga bevarandevärden. En mycket bestämd förutsättning för placeringen i klass 1 är dock att anläggningarna utformas så att den kulturhistoriskt utomordentligt värdefulla miljön vid Fatmomakke inte påverkas menligt.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västerbottens län understryker kravet på att miljön vid kyrkstaden inte påverkas men ifrågasätter om detta är möjligt. Vilhelmina kommun avstyrker utbyggnad i avvaktan på en noggrann konsekvens- bedömning och väcker frågan om en alternativ utformning med tunnel till Fatmomakkeviken och minimitappning i Ransarån. Vilhelmina sporr- fiskeklubb motsätter sig klassningen och anser att projektet måste över- vägas mer noggrant. Svenska samernas riksförbund anser att älvsträckan bör ligga i klass 3. Norrlands naturvärn och Villie/minakretsen av SNF motsätter sig utbyggnad.
Prop. 1977/78: 57 134
Marsån med Fatsjön, Ångermanälven (SOU 1976128 3. 227)
( Fatsjö kan byggas antingen för enbart Marsåns vatten eller för en över- ledning .från Vojmsjön, vilket är ett alternativ till utbyggnad av nedre Vojmån)
Effekt, MW 10—50 50 avser överledningsaltemativ Energi. GWh/år 40—200 200 avser överledningsalternativ Kraftvärdering 1 Konventionell utbyggnad
3 Vid överledningsalternativet Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 2—3 3 avser överledningsalternativet Rekreation 2 Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde. preliminär
klassning
Rennäring (3) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk (l) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk l——2 Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
De från bevarandesynpunkt värdefullaste delarna av Marsån torde ligga ovanför Fatsjön. Sjön och sträckan ner till Malgomaj har måttliga be- varandevärden. Skadorna vid en utbyggnad blir dock relativt stora genom torrläggning av en lång älvsträcka och, särskilt vid en utbyggnad för en- bart Marsåns vatten, kraftig dämning av Fatsjön.
En överledning av vatten från Vojmsjön skulle ge betydligt mer energi och bättre lönsamhet. Överledningen måste ses i sammanhang med nedre Vojmån, som med ungefär samma energiutbyte skulle kunna byggas ut konventionellt. Om en överledning förknippas med villkor om en tillräck- ligt. hög minimivattcnföring i Vojmån bör detta alternativ kunna vara att föredra med hänsyn till fritidsfisket i Vojmån. Med hänsyn till de relativt stora ingreppen vid båda utbyggnadsalternativen har Marsån inkl. Fatsjön trots de måttliga bevarandevärdena placerats i klass 2. Beträf- fande Fatsjö utan överledning har dock viss tvekan rått mellan klasserna 2 och 1.
Remis'satfallet (' korthet
Vilhelmina kommun, Vilhelmina Sportfiskeklubb och Norrlands natur- värn kan godta alternativet med överledning från Vojmsjön, om det kopp- las med krav på en minimitappning på minst 10 mil/s genom Vojmsjö- dammen. Svenska samernas riksförbund med Vilhelmina norra sameby framhåller dock att byns betesområden och flyttningsvägar skulle påver- kas mycket negativt, varför Fatsjön med Marsån bör ligga i klass 4. Även Vilhelminakretsen av SNF motsätter sig utbyggnad, med hänvisning bl. a.
Prop. 1977/78: 57 135
till friluftslivet, fisket, rennäringen och det förordnande enligt 19 % Na- turvårdslagen (NVL) som finns vid den berörda sträckan av Marsån.
Bullerforsen, Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 229)
Effekt, MW 5 Energi, GWh/år 25 Kraftvärdering — Vetenskaplig naturvård 1 Fiske 1 Rekreation 2 Kulturminnesvård l Rennäring ( 1) ( ) Bedömt av utredningen Jordbruk ( 1) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk — Bevarandevärdering ] Slutlig rangordning l
Utredarens bedömning
Området är torrt och utan naturlig växtlighet. Fisket är svårt skadat av tidigare regleringar. En utbyggnad bedöms inte orsaka ytterligare skador av allvarligt slag på några motstående intressen. Bullerforsen har därför placerats i klass 1.
Remissutfallet i korthet
Vilhelmina kommun tillstyrker utbyggnad. Även Vilhelmina sportfiske- klabb tillstyrker på villkor att man samtidigt bygger en fisktrappa mel- lan Volgsjön och Malgomaj.
Graningeverken anger i en senare inlaga att Bullerforsen skulle kunna ge en effekt på 9 MW och en energiproduktion på ca 35 GWh/år.
Övre Vojmån, Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 229) (Omfattar projekten Fättjaure, Borka och Bergsjön)
Effekt, MW 28 Energi, GWh/år 120 Kraftvärdering 2 Vetenskaplig naturvård 4 Fiske 4
Rekreation 4 Kulturminnesvård 3u u Utredningsområde, preliminär
klassning
Rennäring (4) () Bedömt av utredningen Jordbruk (1) () Bedömt av utredningen Skogsbruk ] Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
Prop. 1977/78: 57 136
Utredarens bedömning
Övre Vojmån hör till Ångermanälvens outbyggda källflöden. Älvsträc- kan är av stort intresse för den vetenskapliga naturvården, främst geo- vetenskapligt. Många av de mest intressanta enskilda objekten skulle dock behålla en stor del av sitt värde även efter utbyggnad. Däremot måste man räkna med totalskada i fråga om fisket. som är av mycket hög kvalitet och ger älvsträckan en unik ställning i Västerbotten. Även för friluftslivet har älvsträckan stor betydelse, med en redan utbyggd turistservice. Värdet är i hög grad knutet till den outbyggda älven.
Riksantikvarieämbetet anser att det är troligt att ytterligare invente- ringar skulle ge resultat som motiverar högsta klass från bevarandesyn— punkt. Skadorna bedöms bli mycket allvarliga. Framför allt projektet F ätt- jaure skulle vidare innebära svåra intrång i renskötseln i Vilhelmina norra sameby. De höga bevarandevärdena förstärks genom älvsträckans samband med Vapstälven genom "Sagavägen". Detta .i kombination med en relativt låg kraftnytta har gjort att älvsträckan placerats i klass 4 i den slutliga rangordningen.
.Remissutfallet i korthet
Vilhelmina kommun avstyrker bestämt utbyggnad. Bl. a. SMHI och Vilhelmina norra sameby uttrycker tillfredsställelse med utredarens klass- ning. Sötvattenslaboratoriet påpekar att man har ett forskningsprojekt i Fättjaur och att det fiskerivetenskapliga värdet hos älven ovanför Fättjaur inte framgår av utredningen.
Nedre Vojmån, Ångermanälven (SOU l976: 28 s. 231) (Omfattar projekten Vojmsjö, Vojmå, Bäsksele och Vilhelmina. Utbyggnad utesluts om Vojmsjöns vatten leds över till Marsån-Fatsjön.)
Effekt, MW 55 Varav 30 MW i Vojmå Energi, GWh/år 216 Varav 135 GWh/år i Vojmå Kraftvärdering 3 Vojmå
l Vojmsjö, Bäsksele och Vilhelmina Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 2. Rekreation 2 Kulturminnesvård 2 Rennäring (3) () Bedömt av utredningen Jordbruk (2) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 2 Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 2
Prop. 1977/78: 57 137
Utredarens bedömning
Nedre Vojmån är redan starkt påverkad av Vojmsjöns reglering. Fall- höjden kan utnyttjas antingen genom en överledning från Vojmsjön till Fatsjön eller genom konventionell utbyggnad. Strömfisket i Vojmån, som trots Vojmsjöns reglering har betydelse som fritidsfiske, skulle försvinna vid en konventionell utbyggnad. Om överledningsalterna- tivet förknippas med villkor om en tillräcklig minimivattenföring i Vojmån bör detta alternativ kunna vara att föredraga från fiskesynpunkt. Fisket i nedre Vojmån bör tillmätas stor betydelse, särskilt om Volgsjö- fors i övre Åseleälven skulle komma att byggas ut. Vidare bör flytt— ningssvårighcterna för Vilhelmina norra sameby uppmärksammas. Älv- sträckan har i valet mellan klasserna 2 och 1. med viss tvekan placerats i den förstnämnda klassen.
Remissutfallet i korthet
Vilhelmina kommun, Vilhelmina Sportfiskeklubb och Norr/mals natur- värn anser att en överledning av Vojmsjöns vatten till Marsån är att före— dra framför en konventionell utbyggnad av nedre Vojmån, om den för- knippas med en minimitappning på minst 10 mil/s genom Vojmsjödam- men. Sportfiskeklubben framhåller att överledning är det enda acceptabla alternativet (Vilhelmina kraftverk bör dock kunna byggas ut): nedre Vojmån har fortfarande, trots regleringsskador. ett stort bestånd av harr och stor laxöring samt sik, abborre och gädda. Utredningens klassning av älvsträckan bedöms som för låg. SMHI påpekar att en överledning till Fatsjö skulle minska nuvarande isdämningar, medan en konventionell utbyggnad skulle undanröja dem helt. SGU har inga allvarliga invänd- ningar mot en utbyggnad, medan Vilhelmina norra sameby framhåller att såväl betesområden som flyttningsvägar skulle påverkas mycket negativt. De redan nu utomordentligt svåra flyttningsförhållandena innebär att en utbyggnad av nedre Vojmån skulle skära av samebyn från nedanför- liggande vinterbetesmarker. Samebyn anser att älvsträckan med hänsyn till rennäringen bör placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen.
Övre Åseleälven, Ångermanälven (SOU 1976: 28, s. 232) (Omfattar projekten Volgsjöfors, Stenkulla och Åsele)
Effekt, MW 101 Volgsjöfors 20, Stenkulla 55 Energi, GWh/år 430 Volgsjöfors 80, Stenkulla 230 Kraftvärdering Vetenskaplig naturvård Fiske Rekreation exkl. fiske inkl. fiske Kulturminnesvård
IQWRQ-h-P-F
Prop. 1977/78: 57 138
Rennäring (3) () Bedömt av utredningen Jordbruk (2) () Bedömt av utredningen Skogsbruk 2—3 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Övre Åseleälven är den längsta outbyggda älvsträckan i Ångerman- älvens huvudgren. Den är påverkad av regleringar uppströms men har bl. a. genom sin storlek kvar mycket av den orörda älvens egenskaper.
Den översta anläggningen, Volgsjöfors, skulle utnyttja fallhöjden i en fors som i dag har stor betydelse för fritidsfiskare främst från det nära- liggande Vilhelmina men också för en viss fisketurism. En eventuell ut- byggnad av Volgsjöfors bör kombineras med sådana åtgärder i nedre Vojmån att ett tillfredsställande fiske kan skapas och upprätthållas där. De båda övriga anläggningarna, Stenkulla och Åsele, skulle beröra rela- tivt stora bevarandevärden från främst den vetenskapliga naturvårdens och fiskets synpunkt. Den stora kraftnytta som en fullständig avtrappning av älven skulle innebära har dock gjort att älvsträckan placerats i klass 2.
Remissutfallet i korthet
Fritidsfiskarnas riksförbund anser nedklassningen omotiverad. Norr- lands naturvärn anser att utbyggnad inte bör ske. med tanke på vad byg- den redan förlorat. Ävcn en regional krets av Svenska naturskyddsför- eningen avstyrker utbyggnad. Fiskeristyrelsen anser att bevarandevärdet bör vara 4, med 3b som slutlig klass. Volgsjöfors bör i alla händelser undantas. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser det motiverat att höja Volgsjöfors till. 3b. Vilhelmina kommun avstyrker bestämt utbyggnad av Volgsjöfors. Vilhelmina sportfiskeklubb anser att Volgsjöfors ej bör kopp- las till de båda övriga projekten; bedömt för sig har Volgsjöfors större bevarandevärde än kraftnytta. Man hänvisar till en stark lokal opinion mot utbyggnad. Vattenfall understryker att en utbyggnad av alla tre pro- jekten är bättre än en utbyggnad utan Volgsjöfors, bl. a. för att korttids- regleringen skulle ge betydligt större effekter på Stenkullas dämnings- område än i Malgomaj. Åsele kommun framhåller att en utbyggnad förut- sätter att bygden kompenseras på annat sätt. SSR anser att älvsträckan med hänsyn till rennäringen bör rangordnas i klass 4. Vilhelmina norra sameby framhåller att Stenkulla berör en knutpunkt i byns flyttnings- leder och dämmer över det enda naturliga återsamlingsområdet, medan Vilhelmina södra sameby påpekar att projektet Åsele innebär att byns naturliga och nödvändiga flyttningsled till vinterbetet skärs av.
Graningeverken åberopar i en senare inlaga en utredning av Vatten- falls fiskesakkunniga enligt vilken Volgsjöfors spelar en relativt blygsam roll för sportfisket i Vilhelmina kommun, och att goda möjligheter finns att ordna kompensationsfiskevatten.
Prop. 1977/78: 57 139
Långseleån-Rörströmsälven, Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 234) (I Långseleån har inga projekt presenterats, i Rörströmsälven projektet Hocksjö)
Effekt, MW 42 Varav Hocksjö 25 MW Energi, GWh/år 165 Varav Hocksjö 80 GWh/år Kraftvärdering 4 Hocksjö — Långseleån Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 2 Rekreation 2 Kulturminnesvård 1 Ormsjön
3u u I övrigt utredningsområde, preli-
minär klassning
Rennäring 3 Jordbruk (2) ( ) Bedömt av utredningen Skogsbruk 3 Avser Hocksjö Bevarandevärdering 3 Hocksjö
2 Långseleån Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Långsele-Rörströmsälven är påverkad genom överledningen från Korp- än till Saxälven och av Ormsjöns reglering. Bevarandevärdena vid Lång- seleån är troligen måttliga, samtidigt som den kraftekonomiska nyttan är liten. För Hocksjöprojektet i Rörströmsälven redovisas något större be- varandevärden, och skador skulle vid en utbyggnad uppkomma främst på skogsbruket och det vetenskapliga naturvårdsintresset. Samtidigt är den kraftekonomiska nyttan god. Hocksjö har därför placerats i klass 2 till- sammans med övriga delar av älven. Klassningen förutsätter dock att ut- byggnaden inte innebär någon höjning av vattenståndet i Rörströmssjön utöver medelvattenstånd. Beträffande Långseleån har vid bedömningen viss tvekan rått mellan klasserna 2 och 1.
Remissutfallet i korthet
Kammarkollegiet anser att kraftnyttan hos projektet Hocksjö är för liten för att motivera en nedflyttning och framhåller att skadorna på mark, landskapsbild och renskötsel blir mycket betydande i förhållande till storleken. Riksaniikvarieämbetet och länsantikvarien [ Jämtlands län framhåller att de rika fångstkulturlämningarna vid Rörströmsälven gör att den bör räknas till älvar med högt bevarandevärde. Ämbetet förordar klass 3 med dragning mot klass 4. Lantbruksnämnden i Jämtlands län påpekar att projektet Hocksjö kan skada bärkraftiga kombinationsföretag, och skogsvårdssysterelsen i länet framhåller att ett 20-tal privatägda re—
Prop. 1977/78: 57 140
gisterfastigheter berörs av projektet, som hotar existensen hos flertalet av dem. Projektet måste bedömas som allvarligt också med hänsyn till produktionsbortfallet för skogsbruket. Svenska samernas riksförbund med Vilhelmina norra, Frostvikens norra och Frostvikens mellersta samebyar framhåller att Rörströmsälven och framför allt området vid Hocksjö är av stor betydelse för renskötseln. Projektet Hocksjö skulle innebära att Frostvikens norra samebys enda utnyttjningsbara vinterbetesland helt förstördes. Regleringsmagasinet skulle skära av samebyn över hela dess bredd. Samebyn ifrågasätter om utredningen varit medveten om dessa skador och anser det i så fall synnerligen anmärkningsvärt att Skadorna inte redovisats och fått påverka rangordningen. Enligt SSRS och same- byarnas mening bör Hocksjö av hänsyn till rennäringen placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen. Jämtlands läns iaktvårdsförening understry- ker att Hocksjö också skulle medföra avsevärd skada för jaktintresset. Strömsunds kommun anser det klart att Hocksjö medför övervägande negativa följder och menar att projektet bör placeras i klass 4 och inte byggas ut. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det för älvsträckan som helhet finns för dåliga kunskaper om effekterna på motstående intressen och att de behöver konkretiseras före ett slutligt ställningstagande. En lokal krets av SNF avstyrker, med hänsyn främst till vilt och fiske, sådan utbyggnad av Långseleån som skulle avsevärt skada stränderna och vatt- nen.
Borga, Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 236)
Effekt, MW 18 Energi, GWh/år 45 Kraftvärdering 2 _ _ Vetenskaplig naturvård 2 Fiske 2 Rekreation 2 Kulturminnesvård 1 Rennäring 1* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk 1 Skogsbruk I Bevarandevärdering ! Slutlig rangordning 1
U tredarens bedömning
En utbyggnad av projektet Borga skulle beröra måttliga bevarandevär- den och knappast innebära någon nackdel för landskapsbilden i området, som emellertid är av stor betydelse för friluftslivet kring Borgafjälls turist- anläggning. Älvsträckan har placerats i klass 1.
Prop. 1977/78: 57 141
Remissutfallet i korthet
Strömsunds kommun och länsstyrelsen i Jämtlands län anser att Borga bör kunna byggas ut. Inte heller lantbruksnänmden eller F ritidsfiskarna i Jämtlands län motsätter sig en utbyggnad trots att ett relativt omfattande sportfiske i Saxån skulle skadas. Fritidsfiskarna utgår från att detta fiske kan kompenseras genom åtgärder i näraliggande smååar. Vilhelmina södra och Frostvikens norra sameby framhåller att området nedströms Borgadammen fortfarande är användbart för renskötseln och att en ut- byggnad skulle innebära förlust av renbetesmark och försvårad flyttning/ strövning. Svenska san-ternas riksförbund anser att Borga bör placeras .i klass 3 i den slutliga rangordningen.
F låsiöån, Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 236)
Effekt. MW 8 Energi, GWh/"år 35 Kraftvärdering 3 Vetenskaplig naturvård ! Fiske 1 Rekreation exkl. fiske 2 inkl. fiske I Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring [ Jordbruk (l) () Bedömt av utredningen Skogsbruk l Bevarandevärdering [ Slutlig rangordning 1
Utredarens bedömning
En utbyggnad av den redan starkt regleringspåverkade älvsträckan skulle knappast skada några väsentliga bevarandevärden, under förutsätt- ning att dämningen av Flåsjön inte ökas. Riksantikvarieämbetet anser sig dock inte ha underlag för en slutlig bedömning. Älvsträckan har placerats i klass ].
Remissutfallet i korthet
Strömsunds kommun och liin.s'st_s-'relsen i Jämtlands län tillstyrker ut- byggnad. och inte heller Frostvikens mellersta sameby finner anledning att motsätta sig en utbyggnad. Riksantikvarieämbetet framhåller att be- dömningen från kulturminnesvårdens synpunkt är så osäker att det moti- verar en placering i klass 2. Länsantikvarien i Jämtlands län anser att man inte bör ta ställning innan utbyggnadsprojektet preciserats.
Prop. 1977/78: 57 142
Lejarälven. (inkl. Ullersjön), Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 236) (Olika utbyggnadsmöjligheter är tänkbara; separata utbyggnader av Lejar- älven konventionellt och pumpkraftverk i Ullersjön eller en kombination av båda har diskuterats)
Effekt. MW l2 Lejaren 240 Pumpkraftverk i Ullersjön Energi. GWh/år 49 Endast vid konventionell utbygg- nad av Lejarälven Kraftvärdering 3 Avser konventionell utbyggnad Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 4 Rekreation exkl. fiske 3 inkl. fiske 4 Kulturminnesvård 3 Rennäring 3* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk (l.) () Bedömt av utredningen Skogsbruk l Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 3b
Projektet berör obrutet fjällområde.
U tredarens bedömning
Lejarälven med bl. a. det vackra Lejarfallet ligger relativt lättillgäng- ligt i ett väglöst område av stor betydelse för turismen. Det har högt be- varandevärde från de flesta synpunkter, främst fisket. En utbyggnad skulle ge tämligen litet energitillskott. Älven har i valet mellan klasserna 4 och 3b med viss tvekan placerats i den senare klassen.
Retnissutfallet i korthet
Kammarkollegiet anser att kraftnyttan är för liten för att motivera en nedflyttning i rangordningen. Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län, Strömsunds kommun. JämtlatuI-Härjedalens naturvårds- förbund, F ritidsfiskarna i Jämtlands län, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska fjällklubben och Svenska samernas riksförbund anser att älv- sträckan bör ligga i klass 4. Länsstyrelsen betecknar den som det mest bevarandevärda området i länet och förordar ytterligare utredningar. Naturvårdsförbunder anser att en inventering av det högre djurlivet bör göras. Fritidsfiskarna påpekar att området är fiskcvetenskapligt intressant och att forskning pågår. SNF och Fjällklubben hänvisar till läget i obrutet fjällområde. Norrlands naturvän anser att älvsträckan har stor bety- delse för fiske och friluftsliv och inte bör byggas ut. Jämtlands läns iakt-
Prop. 1977/78: 57 143
värdsförening framhåller att också en liten överdämning skulle spoliera älgens vinterbeten. Frostvikens norra sameby betonar att området har utomordentligt barmarksbete, särskilt under våren. Värjaren betecknas som det bästa av samebyns otillräckliga fiskevatten. Frostvikens mellersta sameby framhåller att en reglering skulle skära av den enda flyttnings- vägen förbi Ullersjön och därmed barmarksbetesområdet. I väntan på en grundlig skadebedömning bör älvsträckan placeras i klass 4. SMHI på- pekar att en utbyggnad skulle ge svag is och samfärdselsvårigheter i Stora Blåsjön vid Ankarede och framhåller områdets värde som hydrologiskt referensområde i mellersta Norrlands fjälltrakter.
Storån, Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 238)
Effekt. MW 13 Energi, GWh/år 44 Varav 30 GWh/år regleringsnytta i nedanförliggande kraftverk Kraftvärdering 4 Vetenskaplig naturvård 3 Fiske 3 Rekreation exkl. fiske 2 inkl. fiske 3 Kulturminnesvård 2u u Utredningsområde, preliminär klassning Rennäring 3* * Fiske av stor betydelse för same- by Jordbruk ] Skogsbruk 1 Bevarandevärdering 2 !
Slutlig rangordning
Projektet berör obrutet fjällområde.
U tredarens bedömning
En utbyggnad av Storån skulle skada påtagliga bevarandevärden. främst fiske och rennäring, men den skulle samtidigt vara kraftekonomiskt mycket fördelaktig. Storån har därför i valet mellan klasserna 2 och 1 med viss tvekan placerats i den senare klassen.
Remissutfallet i korthet
Kammarkollegiet anser att kraftnyttan är för liten för att motivera en nedflyttning. Dessutom är bevarandevärderingen för låg. Rennäringens och friluftslivets intressen motiverar enligt kollegiet en placering i klass 3 i bevaranderangogdningen och i klass 3b i den slutliga rangordningen. Lantbruksstyrclsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län ifrågasätter
Prop. 1977/78: 57 144
om rennäringens intressen tillgodosetts i rimlig utsträckning. Lantbruks- nämnden och Svenska samernas riksförbund med Rattevare och Frost- vikens mellersta sameby anser att Storån med hänsyn till rennäringen bör ligga i klass 3. Bl. a. fiskeristyrelsen, sötvattenslaboratoriet och lätts- styrelsens naturvårdsenhet framhåller åns fiskevetenskapliga värde. Fis- keristyrelsen anser att ån från bevarandesynpunkt bör värderas minst som klass 3 och i den slutliga rangordningen placeras i klass 3b och undantas från utbyggnad. Sötvattenslaboratoriet pekar på pågående forsk- ningsprojekt och förslag till referensområde. Naturvärdsenheten fram- håller att undersökningar visat på tre särskilt skyddsvärda naturliga vat- tendrag i länet, nämligen Rogensystemet, Storån och Lejarälven. Av dessa står Storån i en klass för sig som den limnologiskt mest intressanta. Unika vattenkemiska förhållanden, eventuellt utan motsvarighet i landet, ger en ovanlig artsammansättning och gör Storån till en oskattbar tillgång för den limnologiska, hydrologiska och fiskebiologiska forskningen. Sve- riges fritidsfiskares riksförbund, Norrlands naturvän och Aktionsgruppen för Storåns bevarande framhåller betydelsen för fritidsfisket och menar att utredningens uppgifter om att fisket skulle vara föga utnyttjat är fel- aktiga. Fritidsfiskarna anser att delar av än är av riksintresse från fritids- fiskesynpunkt och att den från bevarandesynpunkt hör hemma i klass 4. Även områdets vildmarkskaraktär och värde för friluftslivet, bl. a. kano- ting, framhålls från flera håll. Aktionsgruppen för Storåns bevarande anser att en utbyggnad skulle vara ett hot mot turismens utveckling och protesterar mot rangordningen. Bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska fjällklubben menar att läget i obrutet fjällområde motiverar en placering i klass 4.
Bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län och Strömsunds kommun anser att faktaunderlaget behöver fördjupas innan man kan ta definitiv ställning. Kommunen efterlyser ytterligare utredningar om vildmarkskaraktären, vegetationen, rennäringen, fågelliv och övrigt vilt men betonar att kom- munen godkänt den avgränsning av obrutet fjällområde som skulle på- verkas av utbyggnaden. Man betonar att det är angeläget att komplette- ringarna kan göras så snabbt att beslut kan fattas under 1977. Riksanti- kvarieämbetet och länsantikvarien i Jämtlands län framhåller att det är nödvändigt med ytterligare kulturhistoriska inventeringar. medan Jämt- land-Härjedalens naturvårdsförbund pekar på brister när det gäller in- ventering av floran och vill placera Storån i klass 2 eller 3b. Även Aktions- gruppen för Storåns bevarande anser att det krävs ytterligare utredningar och att beslutet bör anstå till 1978.
I en skrivelse i maj 1977 påtalar kraftintressenterna genom Ångerman- älvens vattenregleringsföretag att fiskeristyrelsen i sitt remissyttrande fel— aktigt uppger att Storån har en unik storöringstam. Efter ytterligare undersökning medger fiskeristyrelsen att uppgiften troligen är felaktig men framhåller att man inte ser sig föranlåten att ändra värderingen av
Prop. 1977/78: 57 145
vattendraget. Bl. a. understryker man på nytt. äns fiskevetenskapliga värde och dess potentiella betydelse för storöringstammen i Ströms vattudal.
Nedre Faxälven, Ångermanälven (SOU l976: 28 s. 239) (Omfattar Meäforsen och Helgumsjön)
Effekt. MW 9 Meåforsen 3 Helgumsjön Energi, GWh/år 40 Meåforsen l4 Helgumsjön Kraftvärdering 2 M'eåforsen 4 Helgumsjön Vetenskaplig naturvård 3 Fiske | Rekreation exkl. fiske 3 inkl. fiske 2 Kulturminnesvård | Rennäring l Jord bruk ! M ea fo rsen % Helgumsjön Skogsbruk 2 Bevarandevärdering I M'eåforsen 3 Helgumsjön Slutlig rangordning | Meåforsen
3b Helgumsjön
U tredarens bedömning
En utbyggnad i Mcåforsen ger relativt litet energitillskott men skulle skada måttliga bevarandevärden. Denna sträcka har därför placerats i klasss ]. Allvarligare skador skulle bli följden av en höjning av dämnings- gränsen i Helgumsjön och åtföljande korttidsreglering. som skulle vara av förhållandevis stor betydelse från kraftekonomisk synpunkt. Framför allt fågellivet insjöns delta skulle skadas. Sjön är en viktig rastplats för flyttfågel och mycket få alternativ torde finnas i Norrlands inland. Främst med hänsyn till fågellivet och till den lilla energivinsten vid en utbyggnad har Helgumsjön i valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tvekan place- rats i den förstnämnda klassen.
Remissutfallet i korthet
SMHI påpekar att en utbyggnad av Meåforsen skulle få positiv effekt på nuvarande isdämningsförhållanden, liksom en dämning av Helgum- sjön. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att Helgumsjöns delta är ett naturvetenskapligt riksintresse och menar att det är tveksamt om energivinsten uppväger skadorna. Man bör inte fatta beslut om ut-
Prop. 1977/78: 57 146
byggnad förrän i samband med ett större energipolitiskt ställningstagande. Sollefteå kommun hänvisar till att man motsatt sig projektet i vatten- domstolen, och även Norrlands naturvärn anser att Helgumsjön bör spa- ras i nuvarande skick. Västernorrlands läns iaktvårdsförbund framhåller att det redovisade projektet skulle medföra obotliga skador på växt- och djurlivet men menar att modifieringar skulle kunna göra skadorna be- tydligt mindrc. Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO) framhåller också att projektet kan modifieras så att våtmarkerna bibe- halls.
Ledingeån. Ångermanälven (SOU 1976: 28 s. 240)
Effekt, MW x' Energi. GWhrär 30- Kraftvl'irdering 4 Bevarandevärdering —- Motstående intressen ej bedömda Slutlig rangordning —— Ej placerad i rangordningen
U tredarens bedömning Någon värdering av motstående intressen har inte gjorts, då projektet inte var känt vid de inventeringar som utförts av berörda myndigheter. Utredningen har inte heller klassat projektet.
Remissutfallet [ korthet
Länsstyrelsen i Västernorrlands län bedömer inte Ledingeån som sär- skilt bevarandevärd. Lantbruksniimnden i länet anger att en dämning av Ledingesjön skulle kunna medföra vissa skador på ett mindre bär- kraftigt jordbruk men anser inte att en utbyggnad av Ledingeån skulle med- föra nämnvärda skador för jordbruket. [fiskeriintendenten ( nedre norra distriktet uppskattar åns värde från fiskesynpunkt till klass 1 eller 2. Västernorrlands läns jaktvårdsförbund påpekar att Ledingeån har en god älgstam och en mycket kraftig bäverstam samt att Ledingesjön är en inte oäven sjöfågellokal. Svenska samernas riksförbund med Frostvikens mel- lersta sameby finner inte anledning att motsätta sig utbyggnad av nedre Faxälven och Ledingeån.
Effektutbyggnader [ Ångermanälven
Till utredningen har redovisats effektutbyggnadsmöjligheter i Stalon på 100 MW. Detta skulle inte ge något energitillskott. Utbyggnaden har inte bedömts av de motstående intressenas företrädare, inte heller av utredaren eller remissinstansema.
Prop. 1977/78: 57 147
19. Indalsälven
Åreälven, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 173)
Effekt, MW 183 Energi, GWh/år 961 Varav 115 i andra anläggningar Kraftvärdering I—IVl» 2 Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård 3—4
Rekreation 4
Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
Utredarens bedömning
Åreälven är helt outbyggd för kraftändamål frånsett några obetydliga stationer, vilka endast ger lokala effekter på miljön.
Av de projekt som redovisats till utredningen anges Handölsprojektet vara mycket betydelsefullt, inte bara genom dess stora energitillskott utan även lokalt för försörjningen av en eventuellt expanderande industri. Av övriga projekt torde Gevsjöströmmen med chsjöns reglering samt Ristafallen vara de mest betydande från kraftsynpunkt.
Beträffande Åreälven är alla bevarandeintressen eniga Och starkt nega- tiva mot utbyggnad i varje form. Områdets centrala och traditionella be- tydelse för turismen. dess kontakt med vildmark samt det faktum att älven är outbyggd innebär utomordentligt starka argument för att bevara älven i sin helhet.
Utredningsmannen har därför funnit det vara av högsta angelägenhet att Åreälven i dess helhet undantas från vattenkraftutbyggnad. Handöls- projektet innebär kraftiga ingrepp i sådana delar av älven som betecknats som synnerligen värdefulla att bevara. Utbyggnadsintresset har inte an- setts kunna påverka bedömningen. '
Remissutfallet i korthet
Utredarens bedömning delas av lantbruksnämnden i Jämtlands län, domänverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SG U, Åre kommun, Jämtlands läns museum, Svenska samernas riksför- bund, fritidsfiskarna och länsstyrelsen i Jämtlands län. Handöls täljstens AB talar i sitt yttrande för en utbyggnad av Handöl med regle-
1 I: Handöl II: Gevsjöströmmen, Ristafallen Ill: Landverk
IV: N och S Rensjön, Kölsjön, Medstuguån, Häggsjön, Tegefors.
2 För Indalsälven, Ljungan, Ljusnan. Dalälven och Klarälven har tillämpats en annan kraftrangordning än i övrigt. Klass I motsvarar högsta värde och klass IV lägsta värde. Se vidare avsnitt 2 i propositionen.
Prop. 1977/78: 57 148
ring av Blåhammarmyren. Företaget framhåller bl. a. att den kraftiga exploateringen för turiständamål troligen kommer att medföra ingrepp och förändringar i naturen i större omfattning än vad en utbyggnad av Handölsprojektet skulle medföra.
Kallsjögruppen, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 1.79)1 (Torrön, Juveln och Anjan)
Effekt, MW 46 Energi, GWh/år 147 Kraftvärdering III Vetenskaplig naturvård ! Kulturminnesvård ! Rekreation l Bevarandevärdering I Slutlig rangordning !
U tredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar projekten som okontroversiella och Åre kommun instämmer med utredarens placering av projekten i klass 1. Jämtlands läns museum framhåller att hällmålningen vid Häst— skotjärn inte får beröras vid en eventuell utbyggnad. Svenska samernas riksförbund påpekar risken för renströvning över de torrlagda älvfårorna, vilket medför merarbete för Kalls sameby.
Hosjö, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 180)
Effekt, MW 21 Energi, GWh/år 145 Varav 65 i andra anläggningar Kraftvärdering II Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård ] Rekreation 4 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
U tredarens bedömning
Dammån, som i sitt övre lopp kallas Storån, är helt opåverkad av vattenkraftutbyggnader. Det redovisade projektet innebär att Storåns vatten avleds och utnyttjas i det föreslagna kraftverket vid Hosjön, för att därifrån via tunnel ledas till Håckrenmagasinet och utnyttjas i Sällsjö-
' Utbyggnad pågår, efter tillstånd av vattendomstol.
Prop. 1977/ 78: 57 149
anläggningen. Projektet är från utbyggnadssynpunkt värdefullt. Det inne- bär emellertid kraftiga ingrepp i ett opåverkat källflöde beläget i det stora väglösa vildmarksområdet mellan Oviksfjällen och Sylarna. Det medför också skador på fisket och fiskproduktionen. Det kan vidare ge verk- ningar längre ner i Dammån. Utredningsmannen avstyrker en utbyggnad av Hosjöprojektet.
Remissutfallet [ korthet Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län, SGU, Åre. kom- mun och Jämtlands läns museum avstyrker utbyggnad. Sveriges fiskares riksförbund anger att en utbyggnad skulle påverka fisket i Storsjön och betonar betydelsen av Åns källsjöar kring Hosjöbottnarna.
Mattmar, lndalsälven (SOU 7974: 22 s. l.82)
Effekt, MW 24 Energi, GWh/är 100 Kraftvärdering ll Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård 2 Rekreation 2 Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Älvsträckan är redan nu starkt påverkad av vattenkraftutbyggnader. Den föreslagna utbyggnaden skulle innebära att den sista outbyggda fall— höjden i Indalsälvens huvudflöde uppströms Storsjön togs i anspråk. Projektet anses från utbyggnadssynpunkt angeläget att genomföra, men skulle innebära konflikter främst med de fiskeintressen som hör till om- rådet. Sökanden har dock föreslagit åtgärder som bl. a. innebär att stor- sjööringens vandring upp i Dammån inte hindras. Projektets placering i utredningsmannens rangordning utgår också från att det ges en utform- ning som tryggar storsjööringens vandring och som även i övrigt bevarar ett gott fiske i området samt att åtgärder vidtas som mildrar verkningarna
från landskapsbildsynpunkt.
Remissutfallet i kort/ze!
En placering av projektet i högre klass förordas. framför allt med hän- syn till älvsträckans betydelse från fiskesynpunkt. av fiskeristyrelsen, fis- keriintendenten [ nedre norra distriktet, lantbruksnämnden i Jämtlands län, kammarkollegiet, Åre kommun och frilidsfiskarna. Även Sveriges fiskares riksförbund påpekar skadeverkningarna för fisket. Kammarkol- legiet framhåller att det är tveksamt om de förbehåll för klassningen som
Prop. 1977/78: 57 150
utredaren anger kan uppfyllas. Projektet har tidigare prövats och befun- nits otillåtligt.
L(hiss-tyreisen i Jämtlands län betecknar projektet som relativt okon- troversiellt. Mot den uppfattningen står reservanter i länsstyrelsen. Öster- sum/s kommun anser inte att klassningen utgör något hinder för utbygg- nad och Krokoms kommun tillstyrker en utbyggnad. Riksantikvarieäm- bem delar utredarens uppfattning. under förutsättning att Ockesjön inte däms sa att kulturlandskapet skadas. Även Jämtlands läns museum fram- hallcr betydelsen ax kulturlandskapet. kring Ockesjön.
.S'torsjätnmteln, Hissmojors — K attstrupejorsen, Indalsälven (SOL; 1911: 22 s 183)
Effekt, MW 167 Energi, GWh/"är 60 Kraftvärdering -— Kulturminnesvård — Bevarandevärdering — Slutlig rangordning 0
U tredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Jiitntlamls lätt betecknar projekten som okontroversiella. De tillstyrks av Krokoms kommun och Östersunds kommun. Jämtlands läns museum framhåller att ytterligare reglering av Storsjön inte kan tillåtas medföra skador på kulturmiljön eller försämra isläggningen på Storsjön, p. g. a. isens betydelse som kommunikationsled vintertid. Riks- (uni/(parlt'älnbctct anser att en ombyggnad bör föras till klass 2 med hän- syn till anläggningens teknik- och arkitekturhistoriska intresse. Enligt LRF (länsförbund ;" Jämtland) finns en stark lokal opinion mot förslaget p. g. a. skador på Strömfisket.
Grunbojorsen, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 183)
Effekt, MW - 24 Energi, GWh/år !()O Kraftvärdering lI Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård ] Rekreation l Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning ]
Prop. 1977/78: 57 151
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Med hänsyn till älvsträckans betydelse för fisket anser fiskeristyrelsen, lantbruksnämnden i Jämtlands län (fiskerikonsulenten) samt fritidsfis— karna att projektet bör föras till en högre klass. Samma uppfattning har uttryckts av Älvräddarnas samorganisation i senare skrivelser. Enligt Svenska samernas riksförbund är älvens omgivningar värdefull vinter— betesmark för Offerdals sameby.
Länsstyrelsen i Jämtlands än betecknar projektet som relativt okon— troversiellt. Östersunds och Krokoms kommuner tillstyrker projektet.
Korsvattenån, Rönnöfors, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 185)
Effekt, MW 15 Energi, GWh/år 44 Kraftvärdering lV Vetenskaplig naturvård 1 Kulturminnesvård 1, 2—3 Korsvattenån 1 Rekreation 2 Bevarandevärdering l Slutlig rangordning ]
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Enligt Svenska samernas riksförbund skulle en utbyggnad av Kors- vattenån ge negativa konsekvenser, då ån utgör gräns mellan Offer— dal och Sösjö samebyar. Ett stängsel skulle enligt förbundet inte få av- sedd effekt, eftersom det skulle leda till att strövningarna inte kommer att kunna ske som tidigare.
Beträffande Rönnöfors kan en utbyggnad godtas av riksantikvarie- ämbetet och Jämtlands läns museum under förutsättning att bruksmiljön inte skadas. Ämbetet föreslår dock att projektet förs till klass 2. Krokoms kommun tillstyrker projektet även om man anser det diskutabelt med hän- syn till den negativa miljöpåverkan och det ringa kraftutbytet.
Länsstyrelsen i Jämtlands lätt betecknar båda projekten som okontro— versiella.
Långforsen, Litsnäset, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. "185)
Effekt. MW 44 Energi, GWh/år 194 Varav '7 i andra anläggningar Kraftvärdering III
Prop. 1977/78: 57 152
Vetenskaplig naturvård 3 Kulturminnesvård 2—3, 4 Litsnäset 4 Rekreation 2 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Långan är redan nu starkt påverkad av regleringar för kraftändamål, särskilt i det övre loppet. Den nedre delen är outbyggd, med undantag av ett mindre bygdekraftverk.
De föreslagna projekten Långforsen Och Litsnäset Skulle genom om— fattande uppdämningar samt torrläggning av långa sträckor avsevärt för- ändra landskapsbilden. En utbyggnad innebär dock konflikter främst med den vetenskapliga naturvården och kulturminnesvården. Konflik- terna med kulturminnesvården bör emellertid vara möjliga att delvis lösa genom lämpliga modifieringar av projekten, främst vad beträffar Lits- näset. Utredningsmannens rangordning av de nämnda projekten i nedre Långaån har gjorts under förutsättning att sådana modifieringar med hän- syn till motstående intressen görs.
Remissutfallet i korthet
En utbyggnad av Långforsen tillstyrks av Krokoms kommun. Projektet Litsnäset bör enligt riksantikvarieäntbetet och lantbruks- nämnden i Jämtlands lätt ( fiskerikonsulenten) placeras i högre klass. En utbyggnad skulle beröra en fångstgropsmiljö av riksintresse, där om- fattningen och anpassningen till landskapet är av stort vetenskapligt och pedagogiskt värde. Även Jämtlands läns museum betonar värdet av fångst- gropsmiljön. Reserva/ner i länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar Lits- näset som kontroversiellt. Östersunds kommun anser dock att projektets placering i rangordningen inte innebär något hinder mot utbyggnad.
Fiskeristyrelsen betecknar hela älvsträckan som riksintresse och fri- tidsfiskarna anser att en placering i klass 3a är motiverad. Svenska samernas riksförbund framhåller att Offerdals sameby skulle drabbas av svåra skador på vinterbetesmark och flyttningsvägar. Länsstyrelsen iJämt- lands län betecknar dock de bägge projekten som relativt okontroversiella. Bålforsens kraft AB framhåller i yttrande 1976 över betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 att projekten nu modifierats så att en utbyggnad inte medför någon torrläggning av älven och så att den möjliga kraftproduktionen något ökas.
Ulen-Rengen, Toskströmmen, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)
Effekt, MW 9 Energi, GWh/år 103 Varav 60 i andra anläggningar
Prop. 1977/78: 57 153
Kraftvärdering III—IV Ulen-Rengen III Vetenskaplig naturvård 3 Avser hela Hårkan Kulturminnesvård 1
Rekreation 4 Bevarandevärdering 3
Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
En utbyggnad innebär att man tar i anspråk en nu opåverkad älvsträcka där rekreationsintressena är starkt uttalade. Projekten anges från utbygg— nadssynpunkt inte vara av högsta angelägenhet, varför utredningsmannen med hänsyn till de starka bevarandeintressena placerat projektet högt i rangordningen.
Remissutfallet i korthet
Projekten föreslås placerade i högsta klass av fiskeristyrelsen. Frilufts- främjandet, Vattenvärnet och fritidsfiskarna. Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar projekten som kontroversiella. En utbyggnad avstyrks av Krokoms kommun. Fritidsfiskarna framhåller bl. a. att en fiskeskola startats i Råvattnet för vilken de outbyggda älvsträckorna är av stor be- tydelse.
Åbervattnet, Kingarna, Häggsjön, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)
Effekt, MW —
Energi GWh/år 12 [ andra anläggningar Kraftvärderin g III—IV Åbervattnet III Vetenskaplig naturvård 3 Avser hela Hårkan Kulturminnesvård ]
Rekreation !, 3 Åbervattnet 3 Bevarandevärdering 2
Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning En utbyggnad innebär att man tar i anspråk opåverkade sjöar och älvsträckor.
Remissutfallet i korthet
Reservanter i länsstyrelsen i Jämtlands län anger Åbervattnet som kontroversiellt medan majoriteten anser en utbyggnad relativt okon- troversiell. Friluftsfrämjandet anser att projektet bör föras till högsta skyddsklass. Enligt Svenska samernas riksförbund skulle betesmar- kerna för Offerdals sameby skäras av, vilket bl. a. skulle resultera i ökat bevakningsarbete och stora omvägar vid flyttningar. Vidare överdäms
Prop. 1977/78: 57 154
enligt SSR värdefull betesmark runt sjön. En reglering av Kingarna bedöms av länsstyrelsen i Jämtlands län som kontroversiell.
Häggsjöns reglering avstyrks av Krokoms kommun och bedöms som kontroversiell av länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt Svenska samernas riksförbund skulle flyttningslcden från samebyns norra del försämras. Vattenvärnet anser att hela Hårkan bör föras till klass 4.
Edsoxforsen, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)
Effekt, MW 18 Energi, GWh/år 73 Kraftvärdering ] ll Vetenskaplig naturvård 3 Avser hela Hårkan Kulturminnesvård 4
Rekreation 2
Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
U tredarens bedömning
En utbyggnad av projektet Edsoxforsen medför uppdämning av en lång älvsträcka i den nedre och relativt opåverkade delen av Hårkan. Projektet berör ett område som är av största intresse för fornminnesvården och som dessutom är väsentligt att bevara från rekreationssynpunkt.
Projektet anges från utbyggnadssynpunkt inte vara av högsta angelä- genhet, varför utredningsmannen med hänsyn till de starka bevarandein- tressena placerat en utbyggnad av projektet Edsoxforsen högt från beva- randesynpunkt.
Remissutfallet i korthet
Riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen och Vattenvärnet anser att en placering av projektet i högsta klass är motiverad. Riksantikvarieämbetet betonar kulturmiljöns rekreativa värde och betydelsen av det omfat- tande fångstgropssystemet. Detta framhålls också av Jämtlands läns mu- seum. Svenska samernas riksförbund påpekar att ett lavrikt skogs- område skulle dämmas över. Svenska kanotförbundet framhåller att en utbyggnad skulle beröra en ovanligt lång och lättpaddlad strömsträcka. Länsstyrelsen i Jämtlands län är oenig om bedömningen av projektet. Majoriteten anser projektet vara relativt okontroversiellt.
Högfors, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 188)
Effekt, MW 7 Energi, GWh/år 53 Kraftvärdering III
Prop. 1977/78: 57 155
Vetenskaplig naturvård 3 Avser hela Hårkan Kulturminnesvård 2 Rekreation 3 Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Placeringen i utredningsmannens rangordning av den föreslagna ny- byggnaden vid Högfors bygger på förutsättningen att tillräcklig minimi- tappning sker genom kanjonlandskapet nedströms det gamla kraftverket.
Remissutfallet i korthet
En placering i högsta klass förordas av Friluftsfrämjandet och Vatten- värnet. Svenska samernas riksförbund framför att en idag svår passage över älven helt skulle omöjliggöras i händelse av utbyggnad.
Projektets placering i rangordningen är inget hinder för utbyggnad, anser Östersunds kommun. Krokoms kommun tillstyrker utbyggnad och länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer projektet som relativt okontrover- siellt. Domänverket framhåller att en utbyggnad, om än i ringa utsträck- ning, skulle beröra kronoparken Hårkaskogen. Verket har ingen erinran mot projektets placering i klass 2, men betonar att man vid en eventuell utbyggnad bör ställa som krav att den nuvarande älvfåran nedom kraft- verket inte torrläggs. Även Å'lvräddarnas samorganisation kan acceptera utbyggnad om dämningsnivån blir oförändrad och minimitappningen till- räcklig.
Ammerån utom överledning, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 192)
Effekt, MW 61 Energi, GWh/år 259 Varav 25 i'andra anläggningar Kraftvärdering III—IV Borgforsen III Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård 1, 2, 2—3 I—Iökvattnet, Lakavattnet 2, Gåx- sjön 2—3 Rekreation 4 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
U tredarens bedömning
Ammerån är helt oreglerad för kraftändamål. Älven har väldokumen- terade och mycket höga värden från vetenskaplig naturvårdssynpunkt. Särskilt starka intressen har knutits till sjösystemet kring Hammerdal. Från rekreationssynpunkt är Ammerån värdefull främst genom det myc- ket goda fisket.
Prop. 1977/78: 57 156
De projekt som redovisats till utredningen har, med undantag för Borg- forsen, angetts tillhöriga den lägsta angelägenhetsgraden från kraftsyn- punkt.
Det är enligt utredningsmannens mening av högsta angelägenhet att de bevarandevärden som redovisats beträffande Ammerån skyddas.
Remissutfallet i korthet
Utredarens bedömning, som inneburit att älvsträckan placerats i högsta klass, delas av domänverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Strömsunds kommun och Ragunda kommun. En utbyggnad bedöms vidare som myc- ket kontroversiell av länsstyrelsen i Jämtlands län och avstyrks av Kro- koms kommun och Jämtlands lärts museum. SMHI anser bedömningen tillfredsställande, bl. a. med hänsyn till behovet av referensstationer och risken för isdämningar.
Lantbruksstyrelsen och lantbruksm'imnden i Jämtlands län anger att konflikter med jordbruksintresset kan uppstå vid bl. a. Gåxsjön och Hammerdalssjön. Svenska samernas riksförbund (SSR) framhåller att Hotagens sameby utnyttjar ett flertal sjöar och vattendrag som flyttnings- leder. Betesområdena skulle vidare, enligt SSR, försämras avsevärt. Frost- vikens södra sameby utnyttjar området vid Borgforsen, där betes- och snö- förhållandena är goda.
Bålforsens Kraft AB (Båkab) anser att Borgforsen från kraftsynpunkt borde ha hamnat i klass II, och i konsekvens med detta borde projektet återfinnas i klass 3b i den slutliga rangordningen.
Ammeråns överledning, Indalsälven (SOU 1974: 22 s. 192)
Effekt, MW _
Energi, GWh/år 90 I andra anläggningar Kraftvärdering [ Vetenskaplig naturvård 4 Avser hela Ammerån Kulturminnesvård 2—3
Rekreation 4 Avser hela Ammerån Bevarandevärdering 4 Avser hela Ammerån Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Det s. k. överledningsprojektet i nedre delen av Ammerån är av mycket stort intresse från utbyggnadssynpunkt. Överledningsprojektet medför lokala skadeverkningar i den nedersta delen av Ammerån före utflödet i Indalsälven, men påverkar däremot inte nämnvärt förhållandena i Am- merån i övrigt. Det ingrepp som görs kan också från landskapsbildsyn- punkt mildras genom att den minimitappning som släpps förbi överled-
Prop. 1977/78: 57 157
ningsstället blir av tillräcklig omfattning och att tappningsbestämmelserna i övrigt utformas så att verkningarna av projektet minskas. Detsamma gäller valet av plats för överledningen. Detta har motiverat att överled- ningen i rangordningen placerats på annan plats än Ammerån i övrigt. Skulle tvingande skäl nödvändiggöra en sådan utbyggnad att Ammerån aktualiseras kan, enligt utredningsmannens mening, endast överlednings- projektet komma ifråga.
Remissutfallet i korthet
Flera remissinstanser anser att överledningen bör placeras i högsta klass tillsammans med övriga delar av Ammerån. Det gäller Jämtlands läns museum, Vattenvärnet och fritidsfiskarna. Länsmuseet anser att miljön i byarna Överammer och Ammer, vilka är av kulturhistoriskt värde skulle beröras. Vidare framhålls angelägenheten av att hela älvsträckan förblir opåverkad.
Ragunda kommun delar utredarens bedömning och även länsstyrelsen i Jämtlands län anser projektet vara kontroversiellt. Länsstyrelsen fram- håller att om ägareintressena ställer krav på en överledning så bör i det läget en diskussion med Ragunda kommun äga rum. Starka motiv talar enligt länsstyrelsen för en snabb effektutbyggnad av Indalsälven utan överledning.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anger att en över- ledning är gynnsam från issynpunkt och att detta skulle kunna motivera projektets placering i en lägre klass. Enligt Bålforsens kraft AB ('Båkab) medför projektet endast lokala skadeverkningar i den nedersta delen av Ammerån. Företaget anser att projektet bör föras till klass 3a.
Krångede - Stads-forsen, Indalsälven (SOU l974: 22 s. 228)
Effekt, MW 259 Energi. GWh/år 497 Enligt senare uppgifter 203 Kraftvärdering —— Bevarandevärdering — Slutlig rangordning O
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Projekten bedöms som från miljösynpunkt okontroversiella, förutsatt att man undviker att genom utökade regleringar skada fisket nedom Bergeforsen, som är av utomordentligt stor betydelse. Lantbruksnämnden i Västernorrlands lätt och fiskeriintendenten i nedre norra distriktet be- farar dock att sådana skador kan uppstå. Sveriges fiskares riksförbund
Prop. 1977/78: 57 l58
förutsätter att nedre Indalsälven inte blir föremål för ytterligare korttids- regleringar. _
Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer projekten som okontroversiella. Ragunda kommun är positiv till utbyggnad, liksom också Svenska bygg- nadsarbetareförbundet, avd. 28.
20. Ljungan
Sölvbacka, Ljungan (SOU 1974: 22 s. I68)
Effekt, M W 1 7 Energi, GWh/ år 77 K raftvä rderin g ll Vetenskaplig naturvård 3 Kulturminnesvård l Rekreation 3 Bevarandevärdering 3
,,
Slutlig rangordning
U tredarens bedömning
Den föreslagna Sölvbackaanläggningen är värdefull från utbyggnads- synpunkt. En utbyggnad enligt de planer som redovisats till utredningen innebär emellertid synnerligen kraftiga miljöförändringar i området, som dels är av stort intresse för fritidsfisket och dels har stora vetenskapliga naturvärden. Utredningsmannen har bedömt det vara möjligt att mildra skadorna av projektet genom modifieringar av de planer kraftintresset redovisat. En sådan modifiering, som bl. a. skulle kunna innebära att den omfattande torrläggningen av Övre Grucken undviks, skulle främst ha betydelse för landskapsbilden. Vid rangordningen har utredningsmannen utgått från att en sådan modifiering kommer till stånd.
Remissutfallet i korthet
De remissinstanser som talar mot en utbyggnad eller för en placering av projektet i högre klass är luntbruksnämnden [ Jämtlands län, kammar- kollegiet, Bergs kommun, Svenska naturskyddsföreningen och Jämtland- Härjedalens nuturvårdsförbund, Bergs naturvårdsförening, Friluftsfräm- jandet, fritidsfiskarna, naturgeografiska institutionen vid Uppsala univer- sitet samt Älvräddarnas samorganisation. Bergs kommun motiverar sitt ställningstagande med att en utbyggnad skulle medföra bortfall av värde- fullt husbehovs- och fritidsfiske samt stark .förfulning av landskapet. Om en utbyggnad ändå skulle komma att tillåtas har kommunen bl. a. ställt som villkor att minimitappning i älvfåran skall vara sådan att den tryggar fiskets bestånd. Uppsala universitet, naturgeografiska institutionen, under-
Prop. 1977/78: 57 159
stryker att en utbyggnad av den planerade omfattningen inte bör komma till stånd.
Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar projektet som kontroversiellt. Jämtlands läns museum tar inte ställning, men anger att projektet inte torde ge större påverkan på den kulturhistoriska miljön.
Havern - Kölsillrc, Ljungan (SOU 1974: 22 s. 170)
Effekt, MW 15 Energi, GWh/år 65 Kraftvärdering lV Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård 2—3 Rekreation 4 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
Utredarens bedömning
Området kring Havern och Kölsillre är påverkat av uppströms belägna regleringar. Projekten ger liten kraftvinst och är dessutom relativt obe- roende av andra regleringar och utbyggnader. Området är samtidigt värde- fullt från rekreationssynpunkt och äger betydande landskapsbildsmässiga värden. Projektet Kölsillrc medför kraftiga förändringar av de nuvarande förhållandena. Sjön Havern är reglerad och regleringsdammen i behov av ombyggnad. Skulle en sådan ombyggnad komma till stånd, måste den ske med största hänsyn till den omgivande miljön.
Remissutfallet i korthet
Utredarens bedömning och projektets placering i rangordningen godtas av skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län, länsstyrelsen i Västernorr— lands län, Ånge kommun och LRF ( provinsförbund i Medelpad). Läns- styrelsen och Ånge kommun talar uttryckligen för ett bevarande av ström- marna. Ånge kommun har föreslagit skydd för området enligt 15 & NVL. Det betecknas av kommunen som ett av de områden i regionen som har de främsta förutsättningarna att utvecklas till ett fritidsområde av allra yppersta klass. Kommunen är beredd att medverka till att området be- varas för sitt avsedda syfte. Lantbruksnämnden i Västernorrlands län betonar områdets värde i outbyggt skick och föreslår i likhet med F rilufts— främjandet att projekten placeras i klass 4.
Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län anger att en utbyggnad vid rätt tidpunkt skulle ge en värdefull utjämnande inverkan på sysselsätt- ningen i Ånge kommun.
Prop. 1977/78: 57 160
Nederede - Skallböle, Matfors, Ljungan (SOU 1974: 22 s. 172)
Effekt, MW 47 Energi, GWh/ år 165 Kraftvärdering _— Bevarandevärdering — Slutlig rangordning ()
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sundsvalls kommun, LRF (pro- vinsförbund i Medelpad) och Klingsta arbetarekommun har inga erin- ringar mot själva anläggningsarbetena. Däremot befarar Sundsvalls kom- mun och LRF att skador kan uppstå p. g. a. utökade regleringar. Av detta skäl är LRF:s provinsförbund negativt till en om- och tillbyggnad av kraft- verken.
Viforsen med Marmens reglering, Ljungan (SOU 1974: 22 s. 172)
Effekt, MW 9 Energi, GWh/år 55 Kraftvärdering III Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård 2 Rekreation I Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning ]
U tredarens bedömning
Det nu outbyggda älvavsnittet från Viforsen till havet är av mycket stort värde från rekreationssynpunkt genom sina särpräglade kvaliteter och sin närhet till Sundsvall. Ett ingrepp i denna miljö måste därför be- traktas som ytterst allvarligt. Projektet Viforsen har dock till utredningen presenterats utan ytterligare dämning av Marmen och med de direkta in- greppen i miljön begränsade till området uppströms Svartedet. Denna begränsning har varit en förutsättning för projektets placering i utred- ningsmannens rangordning. Utredningsmannen har vidare förutsatt att en för fiskeintressena tillfredsställande tappningsplan kan fastställas.
Remissutfallet i korthet
Ett stort antal remissinstanser framför att det aktuella projektet inte motsvarar det som utredaren har utgått från vid sin placering av projektet i klass 1. Enligt statens planverk bör projektet placeras i någon av klas-
Prop. 1977/78: 57 161
serna 2—4 till dess full säkerhet råder om att det uppfyller de förutsätt- ningar för projektets utförande, exempelvis vad gäller fisket, som utreda- ren utgått från. Fiskeristyrelsen. fiskeriintendenten i mellersta distriktet, Svenska naturskyddsföreningen och fritidsfiskarna anser att projektet bör föras till högsta klass. Kammarkollegiet, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sundsvalls kommun och K lingsta arbetarekommun anser det befogat att föra projektet, med den utformning Båkab presenterat, till klass 3. Lantbruksniimnden i Västernorrlands län anser att bevarandevärdena bör tillmätas större tyngd. Regleringen av Marmen bör med hänsyn till fisket och jordbruket föras till klass 3 medan ombyggnaden av Viforsen bör föras till klass 4 om inte tappningsplanen blir tillfredsställande för fisket. Även lantbruksstyrelsen anger att en reglering av Marmen skulle leda till konflikt med jordbrukets intressen.
Sundsvalls kommun Säger i sitt yttrande bl. a. att älvavsnittet nedströms Viforsen inte får påverkas mer än att dess funktion som naturlig fort- plantnings- och uppväxtmiljö för de havsvandrande fiskarna bibehålls oförminskad och dess stora värde för friluftsliv och fritidsfiske bevaras. Marmenbäckenet och Ljungan nedströms Viforsen hari kommunens pro- gram för fysisk riksplanering betecknats som en zon inom vilken en detaljerad områdesplanering skall utgöra grund för bevarandeåtgärder för områdets specifika naturtillgångar. Kommunen framför vidare att Ljungan är den enda av de av Sehlstedt bedömda älvarna 'som har en outbyggd fallhöjd nedströms det sista kraftverket, som utgör en naturlig reproduktionsmiljö för de havsvandrande fiskarna. Vikten av att bevara denna egenskap hos älvsträckan betonas även av Sveriges fiskares riks- förbund.
Bålforsens kraft AB (Båkab) anger att man vid två tillfällen under ut- redningens gång upplyst om att projektet även innefattar rensning av den s. k. Krokforsen. vilket enligt företaget är ekonomiskt försvarbart och torde ge begränsade miljöskador. Båkab framför dock i sitt yttrande år 1976 över betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 att pro- jektet numera fått en utformning som bl. a. innebär att de föreslagna rensningarna helt slopas. Vidare inskränks rcgleringsamplituden för sjön Marmen till 0,6 m under tiden .l.lO—]5.5 och 0,3 m under resten av året. Under tiden 165—31.8 skall inga korttidsvariationer förekomma nedströms Viforsen. Bolaget anser att man därmed har uppfyllt kravet på en tappningsplan som tillgodoser fiskets intressen. Sundsvalls kom- mun (i vattenmålet) och Älvriiddarnas samorganisation (i särskilda skri- velser) anser dock att projektet kan accepteras endast om korttidsvaria- tionerna uppströms Viforsen återregleras fullständigtunder hela året så att inga nedströmsverkningar uppstår.
ll Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 57
Prop. 1977/78: 57 162
21. Ljusnan
Halvfari, Ljusnan (SOU 1974: 22 s. 156)1
Effekt. MW 31 Energi, GWh/år 90 Kraftvärdering lll Vetenskaplig naturvård l Kulturminnesvård l Rekreation 2 Bevarandevärdering l Slutlig rangordning !
U tredarens bedömning Projektet berör inga från bevarandesynpunkt stora värden.
Remissutfallet [ korthet
Riksantikvarieämbetet och Jämtlands läns museum framhåller vikten av att projektet inte berör Långå by. Svenska naturskyddsföreningen och Jänriktad-Härjedalens naturvårds/örbund anser att projektet, bl.a. med hänsyn till den lokala opinionen, bör föras till klass 2. Lantbruksnämn- den i Jämtlands län hävdar genom fiskerikonsulenten att älvsträckan bör ges högsta bevarandevärde.
Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar dock projektet som relativt OkontroverSiellt och Härjedalens kommun motsätter sig inte utbyggnad.
Broforsen - Linsellborren, Ljusnan (SOU 1974: 22 s. 157)
Effekt, MW 40 Energi, GWh/år 302 Varav 102 i andra anläggningar Kraftvärdering l Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård 3—4
Rekreation 4
Bevarandevärdering 4
Slutlig rangordning 3b
U tredarens bedömning
Älvsträckan har mycket stora värden för såväl den vetenskapliga natur- vården och kulturminnesvården som för turism och friluftsliv. En place— ring i klassen närmast de högst värderade projekten är därför, trots den stora kraftnyttan, motiverad.
1 Regeringen har lämnat tillstånd till företaget.
Prop. 1977/78: 57 163
Remissutfallet i korthet
Projektet avstyrks av Härjedalens kommun, Jämtlands läns museum, Gävleborgs naturvårdsförbund, Jämtland—Härjedalens miturvårdsförbund och Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan. Motsvarande innebörd har remissvaren från riksantikvarieämbetet, Friluftsfrämjandet, Vattenvärnet, lantbruksnärnnden i Jämtlands län och fritidsfiskarna i vilka projekten föreslås flyttade till klass 4.
Härjedalens kommun anger att naturreservatbestämmelser bör upp- rättas för området. Förekomsten av fornfynd och stenåldersboplatser har genom 1974 års fornminnesinventering visat sig vara betydande, vilket framhålls av bl. a. riksantikvarieämbetet. Enligt lantbruksnämnden iJämt- lands län skulle en höjning av Vikarsjöarna skada jordbruket vid Hede- viken. Området bör vidare enligt nämnden placeras i högsta klass med hänsyn till renskötseln. Länsstyrelsen i Jämtlands län samt domänverket betraktar projekten som kontroversiella, dock utan att uttryckligen mot- sätta sig dem. En dämning av Vikarsjöarna skulle enligt domänverket skada stora arealer skogsmark på kronoparken Hede. Kammarkollegiet anger tveksamhet inför den höga klassningen från kraftsynpunkt. Berg- vik och Ala AB och Ljusnans och Voxnans regleringsföretag är för ut- byggnad och hävdar bl. a. att skadeeffekterna har överdrivits. Bl. a. anges att inga kulturhistoriskt värdefulla byggnader skadas, att förhållandena för friluftslivet blir lika bra efter en utbyggnad och att skadorna på fisket uppvägs genom aktiv fiskevård i biflöden. Beträffande rennäringen fram- förs att det nedströms Hede på Ljusnans vänstra sida inte finns någon mark där samerna har rätt att uppehålla sig med sina renar. I yttrande år 1976 från de berörda kraftintressenterna anges vidare att det värdefulla deltat i Vikarsjön kan skyddas genom invallningar, varigenom skadeverk- ningar från ovanförliggande regleringar minskas. Kraftföretagen anser- det befogat att föra projekten till en lägre klass, då skälen för den höga placeringen numera delvis är eliminerade.
Härjeän, Ljusnan (SOU 1974: 22 5. 1.61) (Omfattar regleringar i Smedjemorasjön, Hamreskans, Olingsjön och Härjeåsjön)
Effekt, MW — Energi, GWh/år 107 I andra anläggningar Kraftvärdering [Il—IV Hamreskans III Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård 2 Rekreation 1 Bevarandevärdering 1, 2 Smedjemorasjön, Olingsjön 1 Slutlig rangordning 2 Hamreskans, Härjeåsjön 1 Olingsjön, Smedjemorasjön
Prop. 1977/78: 57 164
U tredarens bedömning
Härjeåns reglering omfattar förslag till fyra magasin, av vilka främst projektet Hamreskans berör omfattande markarealer. De föreslagna pro- jekten är inte detaljstuderade från vare sig kraftsynpunkt eller bevarande- synpunkt. Ett genomförande av projekten förutsätter ytterligare bearbet- ning av förslagen i samråd med berörda intressen varvid särskilt problem som berör återfyllningen av Svegssjön och de föreslagna magasinen bör beaktas.
Remissutfallet i korthet
Remissvaren påpekar i flera fall att området är otillräckligt inventerat. Ytterligare inventeringar efterlyses av riksantikvarieämbetet, Jämtlands läns museum, Gävleborgs naturvårdsförbund samt Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan. Aktionsgruppen tillsammans med Järntland-Härjedalens naturvårdsförbund motsätter sig en utbyggnad i Härjeån. Härjedalens kommun går emot en utbyggnad av Härjeåsjön och Hamreskans. Vid Härjeåsjön skulle enligt kommunen de vackra stränderna, där en om- fattande fritidsbegyggelse finns, skadas. Dämningen vid Hamreskans skulle spoliera ett byggnadsminnesmärke av stort historiskt värde. Kommunen motsätter sig ej projekten Olingsjön och Smedjemorasjön. Ä'lvräddarnas samorganisation hävdar i senare skrivelser att klassningen av Smedjemora- sjön och Olingsjön är för låg med hänsyn till områdets vildmarkskaraktär och betydelse för turism, friluftsliv och ett omfattande fritidsfiske.
Länsstyrelsen i Jämtlands län betecknar projektet Härjeåsjön som kon- troversiellt, medan reservanter i länsstyrelsen vill beteckna också Ham- reskans som kontroversiellt. Enligt Svenska samernas riksförbund (SSR) skulle Tännäs sameby beröras av projekten Smedjemorasjön och Ham- reskans, där byn har vinterbetesmarker med riklig lavtillgång och som dessutom utgör trivselland.
Enligt Ljusnans och Voxnans regleringsföretag skulle projektet Ham- reskans inte innebära någon förfulning. Vidare skulle skansen vid en eventuell utbyggnad kunna bevaras. För att mildra verkningarna på land- skapsbilden har företaget utarbetat förslag till åtgärder vid Lillhärdal. Vidare anger företaget att samerna här inte har någon s.k. sedvanerätt. Beträffande Härjeåsjön anges att dämningen inte skulle överstiga vad som tidigare tillämpats för flottning. Regleringen skall utövas med den befintliga flottningsdammen. Enligt yttrande år 1976 skall magasins- nivån sänkas, varigenom företaget anser att tillräckliga sandplager för bad blir tillgängliga även då sjön är fulldämd.
Vemån, Ljusnan (SOU 1974: 22 s. 163)
Effekt, MW — Energi, GWh/år 84
Prop. 1977/78: 57 165
Kraftvärdering lll Vetenskaplig naturvård 3 Kulturminnesvård 2 Rekreation l Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning 2
U tredarens bedömning
Vernäns reglering innebär överdämning av mycket stora markarealer, främst myrmark. Området anges vara av riksintresse för den vetenskap— liga naturvården. Svårigheter att vidta tillräckliga miljövårdande åtgärder i samband med detta projekt medför risk för allvarliga effekter från land- skapsbildssynpunkt. Ett genomförande av projektet förutsätter ytterligare bearbetning av förslagen i samråd med berörda intressen. varvid särskilt problem som berör återfyllningen av Svcgsjön och de föreslagna maga- sinen i Vemån och Härjeån bör beaktas.
Remissutfallet [ korthet
Området är enligt riksantikvarieämbetet, Jämtlands läns museum. Gäv- leborgs naturvårdsförbund och Aktionsgruppen [ör Härjedalsljusnan otill- räckligt inventerat. Aktionsgruppen samt Härjedalens kommun och Jämt- land-Härjedalens naturvårdsfärbund anser att en utbyggnad inte bör komma till stånd. Härjedalens kommun befarar allvarliga effekter på landskapsbilden. Vattenvärnet anser att områdets vetenskapliga värde motiverar en placeringi högre klass.
Ljusnans och Voxnans regleringsföretag är för projektet. Företaget anger att magasinet under flertalet år inte torde vara fyllt förrän en bit in på sommaren.
Mellanljusnan, Ljusnan (SOU (1974: 22 s. 163) (Kasteln, Forsänge, Ångra och Edänge)
Effekt. MW 132 Energi, GWh/år 740 Kraftvärderin g 1 Vetenskaplig naturvård 2—4 Edänge 2, Ångra 3 Kulturminnesvård 1, 3, 3—4 Edänge 3—4, Ångra 3 Rekreation 2—4 Edänge 2. Kasteln 3 Bevarandevärdering 3—4 Edänge och Kasteln 3 Slutlig rangordning 3a.
Prop. 1977/78: 57 166
U tredarens bedömning
Från kraftsynpunkt finns mycket starka utbyggnadsintressen. Dels är de ingående projekten stora. dels ger de ökade möjligheter till korttids- regleringar i andra kraftverk.
Älvavsnittet har emellertid stora värden från bevarandesynpunkt. När- miljön för en stor lokalbefolkning påverkas direkt av de föreslagna ut- byggnaderna, i första hand projekten Ångra och Edänge. Samtliga delar av Mellanljusnan är dessutom av riksintresse från någon synpunkt.
Äleträckan har sålunda så betydande bevarandevärden, att en place- ring i klassen närmast de högst värderade projekten är motiverad. Den stora kraftnyttan har medfört att projektet placerats i klass 3a.
Remissutfallet [ korthet
Ett stort antal remissinstanser motsätter sig utbyggnad. uttryckligen eller genom att vilja föra projekten till klass 4. En placering i högsta klass förordas av riksantikvarieämbetet. fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i mellersta distriktet, reservanter i länsstyrelsen. i Gävleborgs län, Ljusdals kommun, Gästrike-Hälsinge liembygds/örbund, Friluftsfrämjandet, Vat— tenvärnet, jritidsfiskarna och Aktionsgruppen Rädda Ljusnan. Emot ut- byggnad men utan att projektens placering i rangordningen föreslås änd- rad är reservanter [ Ljusdals kommun. Bollnäs kommun. Gävleborgs na— turvärdsförbund Och Norrlands naturvärn.
Enligt riksantikvarieömbetei iir kulturlandskapet i den nedre älvsträc- kan och indikationer om rika fynd efter primitiv järnhantering i den övre delen skäl för att placera hela Mellanljusnan i klass 4. Ljusdals kommun betonar i sitt ställningstagande mot utbyggnad områdets tillgänglighet. den stora lokala och regionala befolkningen, de goda kommunikationerna och närheten till södra Sverige. Vidare poängteras att området är av riks- intreSSe från olika synpunkter samt primärt rekreationsområde. Liknande synpunkter framförs, av bl. a. Bollnäs kommun, Vattenvärnet och Ak- tionsgruppen Rädda Ljusnan.
Utan att ta ställning anger lantbruksstyrelsen och lantbruksniimnden i Gävleborgs län samt LRF (länsförlmndet i Gävleborg) att konflikter med jordbruksintresset skulle uppstå vid en utbyggnad. Lantbruksnämnden anser dock inte att konsekvenserna för jordbruket vid Edänge är av av- görande betydelse. Man framhåller emellertid liksom LRF betydelsen av att undersöka om ett eller flera invallningsföretag kan begränsa skadorna på jordbruksmark. Vidare understryker nämnden sambandet mellan jord- brukets intresse och det allmänna intresset att behålla odlingslandskapet öppet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län tar inte ställning men anför bl.a. att angelägenheten att undanta Edänge bedöms något mindre än för övriga tre projekt. Läm'arbetsnämnden i Gävleborgs län anser att en utbyggnads effekter på arbetsmarknaden blir marginella.
Prop. 1977/78: 57 l67
En eventuell utbyggnads fördelar framhålls av statens industriverk, skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, Sveriges meteorologiska och hydro- logiska institut (SMHI), socialdemokratiska reservanter i Ljusdals kom- mun samt de berörda kraftföretagen Bergvik och Ala AB, Hälsingekraft AB och Voxnans Kraft AB, Statens industriverk ifrågasätter om beva- randeaspekterna, mot bakgrund av den stora kraftnyttan (ersätter årligen 150—200 000 ton olja), borde ha tillmätts så stor betydelse. Reservanter i Ljusdal anser det allmänna intresset av en utbyggnad så starkt att det lokala intresset att lämna bygden orörd förr eller senare måste vika. De berörda kraftföretagen anser att inverkan på vetenskaplig naturvård och jordbruk blir marginell. att en utbyggnad inte får någon negativ inverkan på turismen samt att de eventuella skadeverkningarna kan motverkas ge- nom olika åtgärder eller kompenseras på annat sätt. Kraftföretagen säger i sitt yttrande år 1976 att dämningen vid Ångra och Edänge föreslås minskad med 0,5 resp. 0.25 meter.
Genom fiskevård i bivattendrag och sjöar kan man, enligt kraftföre- tagen, skapa fiskemöjligheter av minst samma värde som de som går för- lorade. Högvattenstånden vid Ljusdal och Färila skulle sänkas varigenom översvämningar skulle undvikas. Elkraftproduktionen motsvarar 10 gånger elbehovet i någon av Hälsinglands städer. En utbyggnad skulle ge syssel- sättning åt 200 människor under en period av 5 år.
Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anger bortfallet av skogsmark till totalt 677 ha. vilket enligt styrelsen kan accepteras med tanke på de Värden som skapas.
Enligt SMHI skulle en utbyggnad ge positiv inverkan på rådande is- dämningsförhållanden, vilket skulle kunna motivera en lägre klass. Års- regleringar uppströms Mellanljusnan bör från isdämningssynpunkt inte genomföras om inte samtidigt kraftverk uppförs i Mellanljusnan.
22. Dalälven
Västerdalälven
I SOU 1974: 22 behandlas i Västerdalälven projekten Hälla, Malungs- fors 1 och Il. Malung I och II, Äppelbo, Eldforsen, Skivsforsen, Kvarn- holsforsen, Fänforsen, Mockfjärd och Djurforsen. Tillsammans skulle dessa projekt (av vilka Eldforsen, Skivsforsen och Mockfjärd är tillbygg- nadsprojekt) ge ett energitillskott på ca 800 GWh/år, inräknat vissa regleringsvinster i kraftverken i huvudälven. Projekten behandlas närmare i det följande.
År 1976 presenterade kraftintressenterna ett nytt och mer omfattande utbyggnadsförslag för Västerdalälven. Det innebar en delvis annorlunda profilreglering än det tidigare förslaget men framför allt en betydligt ökad årsreglering i älvens övre del. Totalt skulle man i 9 nya magasin få en
Prop. 1977/78: 57 168
magasinsvolym på 715 Mm3 mot 175 Mm3 i enbart Hälla-magasinet. Förutom att regleringarna är kraftekonomiskt motiverade skulle de ge ett bättre översvämningsskydd än enbart Hälla. Fallhöjden mellan Hälla och sammanflödet med Österdalälven (252 m) skulle utnyttjas till 93 % ge- nom utbyggnad av 11 nya kraftverk (enligt tidigare förslag till 90 % ge- nom 9 nya kraftverk), och energitillskottet, inkl. vinster i huvudälven, skulle bli ca 1 090 GWh/år. '
Förslaget har inte behandlats i utredningsarbetet eller blivit föremål för remissbehandling. Hällaprojektet är dock detsamma som ingick i den sehlstedtska utredningens material. Projekten Megrinnsforsen-Malungs- forsen-Edsforsen-Krabbforsen-Äppelbo berör samma älvsträcka som projekten Malungsfors I och II. Malung I och II och Äppelbo i SOU 1974: 22. Projekten Eldforsen. Skivsforsen, Kvarnholsforsen, Fänforsen, Mockfjärd och Djurforsen är i huvudsak lika i båda förslagen. De nytill- komna projekten är Limedsforsen, som gäller en älvsträcka mellan Hälla och Lima, och Floda, som berör en del av sträckan mellan Fänforsen och Mockfjärd. De nytillkomna magasinen i Fuluälven faller inom primärt rekreationsområde och till största delen inom ett område som är av riks- intresse för det rörliga friluftslivet. De föreslagna magasinen i Görälven skulle ligga i Norge, i ett område som genom stortingsbeslut år 1973 har undantagits från utbyggnad. Därutöver föreslås magasin i Femån. Ärån och vid Vansbro.
Under år 1976 publicerades också betänkandet (Ds Jo 1976: 8) Över- svämningsskydd i Västerdalälven, där alternativa möjligheter att minska översvämningsriskema diskuteras. Se avsnitt 2.4 samt under Hälla nedan.
Hälla, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 143)
Effekt, MW 45 Energi, GWh/år 260 Varav 105 i andra anläggningar Kraftvärdering II Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård l Rekreation 4 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 4
U tredarens bedömning
Hällaprojektet skulle, om det genomfördes. starkt påverka ett område med utomordentligt stora vetenskapliga värden som därutöver utgör en stor resurs från rekreationssynpunkt.
För Hällaprojektets del kompliceras bilden av frågan om skyddsregle- ring i avsikt att minska översvämningsrisker i de nedre delarna av älven. Av utredningen initierade provstudier ger, enligt utredningsmannens me-
Prop. 1977/78: 57 169
ning, vid handen att godtagbara alternativa lösningar troligen finns. Vid rangordningen har därför utgångspunkten varit att möjligheterna till alter- nativa skyddsåtgärder bör prövas innan översvämningsrisken ges en av- görande betydelse vid bedömningen av Hällaprojektet.
Remissutfallet i korthet Remissbehandlingen av SOU 1974: 22
Utredarens bedömning delas av fiskeriintendenten i mellersta distriktet, domänverket, Vattenvärnet, LRF (Dalarnas länsförbund), fritidsfiskar— na och Kommittén för Rädda Västerdalälven. Enligt domänverket skulle 100 ha skogsmark samt områdets värde från rekreationssynpunkt gå för- lorade. LRF framhåller att Hälladammen skulle lösa problemen för jord- bruket men att skälen emot bedöms så starka att förbundet inte erinrar mot rangordningen. Flera remissinstanser påpekar att Hällaprojektet inte borde ha hänförts till någon klass så länge översvämningsfrågan inte klar- lagts. Det gäller Iantbrnksnämnden i Kopparbergs län,.S'venska kraftverks- föreningen och Stats-anställdas förbund. Det är också vanligt att man inte är beredd att ta ställning utan att översvämningsfrågan noga utretts. Den- na innebörd har remissvaren från länsstyrelsen i Kopparbergs län samt Gagnefs och Vansbro kommuner. Vattenlagsutredningen antyder att det kan finnas skäl till en placering i lägre klass med hänsyn till skyddet mot översvämningar. Malungs kommun anser att frågan om översvämnings- skydd noga bör utredas och ansluter sig i övrigt till utredarens bedömning.
Remi ssbehandlingen av Ds Jo l976: 8 Översvämnings- skydd i Västerdalälven. (Se även avsnitten 2.4 och 4)
Enligt statens industriverk tyder utredningen på att det finns alternativ till Hälladammen för att hindra översvämningar. Verket anser dock att utredningen behöver kompletteras för att man ska kunna bedöma vilket alternativ som är bäst med beaktande av samtliga samhällsintressen. Lik- nande åsikter framförs av statens planverk och kan-mzarkollegiel.
Flera remissinstanser förordar en kombination av åtgärder såsom rens- ningar. invallningar och förutseende samhällsplanering framför en ut- byggnad av Hälla. Det gäller Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, Sveriges insjöfiskares centralförbund och Sveriges fiskares riksförbund, Svenska naturskyddsföreningen, LRF genom liinsförbundet i Dalarna, statens naturvårdsverk, Malungs kommun. Vansbro kommun, Gagnefs kommun, Kommittén för Rädda Västerdalälven, länsstyrelserna [ Väst- manlands och Uppsala län, fiskeristvrclsen och fiskeriintendenten i mel- lersta distriktet.
Vattenvärnet och Borlänge kanorklubb avstyrker Hälla utan att ange alternativa åtgärder som skydd mot översvämningar. Det gäller i huvud- sak även fritidsfiskamu, som även avstyrker rensningar i för fisket vik-- tiga forsar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker med motiveringen att
Prop. 1977/78: 57 170
man från naturvårdssynpunkt bör undvika åtgärder som kan ytterligare minska flödena i nedre Dalälven.
För en utbyggnad av Hälla talar Svenska kraftverksfäreningen, Vatten- regleringsföretagens samarbetsorgan (VASO), Svenska skogsarbetareför- bundet, domänverket, lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna i Koppar- bergs och Gävleborgs län samt statens vattenfallsverk. Skälen för ut- byggnad av Hälla är främst att det skulle medföra ett bättre skydd för hela älvdalen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att utredningen funnit Hälla- projektet överlägset andra lösningar. Länsstyrelsen tar dock inte ställning med hänsyn till bl. a. riksdagens beslut i energifrågan. Statens vägverk anser att Hälla, i jämförelse med alternativa åtgärder, skulle innebära bättre förhållanden. Dock anser vägverket att vägskadorna är relativt små och att denna fråga bör tillmätas relativt liten betydelse vid en be- dömning av Hälla.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) framhåller betydelsen av en bättre prognostisering av flödena. Arbetsmarknadssty- relsen (AMS) betonar att sysselsättningsplanering m.m. bör ske, i hän- delse av utbyggnad, i nära samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. Enligt lt'i/tsarbetsnänunten i Kopparbergs län torde rekryteringen vid en utbyggnad i huvudsak få ske regionalt. Om Hälla byggs vore det därför från sysselsättningssynpunkt fördelaktigt med en fortsatt utbyggnad av Dalälven. detta för att underlätta avvecklingen av den arbetsstyrka som Hällaprojektet skulle kräva.
Malungsfors I, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 146)
Effekt. MW 15 Energi, GWh/år 78 Kraftvärdering III Vetenskaplig naturvård 3 Kulturminnesvård l Rekreation 2 Bevarandevärdering 2
|
Slutlig rangordning
U tredarens bedömning
Undantag från den i huvudsak höga värderingen av Västerdalälven är bl. a. Malungsfors I som ligger i direkt anslutning till det befintliga kraft- verket i Lima och endast berör måttliga bevarandeintressen.
Remissutfallet i korthet Samtliga instanser som yttrat sig angående Malungsfors I föreslår en flyttning av projektet till rangordningens klass 3 tillsammans med projekten
Prop. 1977/78: 57 171
Malungsfors II - Äppelbo. Det gäller Malungs kommun, Svenska kanot- förbundet, fritidsfiskarna, Vattenvärnet och Kommittén för rädda Väster- dalälven.
Malungsfors II - Äppelbo, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 146) (Malungsfors II. Malung I, Malung II. Äppelbo)
Effekt, MW 38 Energi, GWh/år 185 Kraftvärdering IV Vetenskaplig naturvård 3 Kulturminnesvård 3—4 Rekreation 3 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3b
U tredarens bedömning
De föreslagna utbyggnaderna är av begränsat värde från kraftsynpunkt. Projekten i mellersta Västerdalälven berör områden med mycket stora och samverkande bevarandevärden. Älvsträckans läge i landet och dess goda åtkomlighet är därvid också av betydelse.
Remissutfallet i korthet
Malungs kommun, fritidsfiskarna och Kommittén för Rädda Västerdal- älven ansluter sig till utredarens bedömning. Vatten värnet anger strömfis- ket vara i särklass och avstyrker utbyggnad. Friluftsfrämjtutdet och riks- antikvarieämbetet förordar klass 4 för projekten. Riksantikvarieämbetet framföri sitt yttrande att en större förståelse för kulturmiljöernas rekrea- tiva värden skulle ha motiverat klass 4 och betecknar området som ett omistligt kulturlandskap.
Eldforsen, Skivsforsen, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 146)
Effekt, MW [3 Energi, GWh/år 75 Kraftvärdering lV Vetenskaplig naturvård ] Kulturminnesvård 2 Rekreation 2 Bevarandevärdering l Slutlig rangordning "|
U tredarens bedömning Inverkan av tillbyggnadsprojekten Eldforsen och Skivsforsen blir mått-
lig.
Prop. 1977/78: 57 172
Remissutfallet i korthet Kommittén för Rädda Västerdalälven anför att en eventuell utbyggnad inte får göras så att dämningsgränsen höjs inom Vansbro samhälle.
Kvarnholsforsen - Fänforsen, Dalälven (SOU 1.974: 22 s. 149)
Effekt, MW 27 Energi, GWh/år 135 Kraftvärdering ll Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård 3—4, 1 Fänforsen I Rekreation 3 Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 3a
Utredarens bedömning
De föreslagna utbyggnaderna är av stort värde från kraftsynpunkt. En utbyggnad ger möjligheter till korttidsreglering och bättre effektutnyttjan- dei den förenade älven ner till sjön Runn. De förtjänster projekten har från kraftsynpunkt har emellertid inte kunnat förhindra en hög värdering. En utbyggnad står i konflikt med starka motstående intressen. Såväl vetenskapliga som rekreationsmässiga aspekter är här tungt vägande samtidigt som ett bevarande för bygdens och lokalbefolkningcns del är viktigt. Älvsträckans läge och åtkomlighet är av stor betydelse.
Remissutfallet i korthet
Gagne s kommun betecknar en utbyggnad av Fänforsen som för- ödande för landskapsbilden och negativ för friluftslivet. En torrläggning av Fänforsen skulle innebära att den omfattande bebyggelse som finns längs forssträckans norra strand förlorar i värde och attraktivitet.
Lantbruksstyrelsen påpekar konflikten med jordbruksintresset. Lant- bruksnämnden i Kopparbergs län anser, beträffande projektet Kvarn- holsforsen med Bysjöns reglering. att även en måttlig höjning av vattennivån skulle ge betydande skador för jordbruket. Samma åsikt framförs av LRF (Dalarnas länsförbund) som dessutom anser att det finns risk för ökad frost- och dimbildning. Förbundet kräver att en opar- tisk utredning tillsätts för att utreda konsekvenserna av en utbyggnad.
Negativa till en utbyggnad är även Vattenvärnet, Friluftsfrämjandet. fritidsfiskarna, riksuntikvarieämbetet och Kommittén för Rädda Väster- dalälven. Vattenvärnet betonar konsekvenserna för vetenskaplig natur- vård och rekreation av en utbyggnad av Kvarnholsforsen. F riluftsfräm- jandet, riksantikvarieämbetet och Kommittén för Rädda Västerdalälven anser att projekten bör placeras i klass 4. Kommittén för Rädda Väster- dalälven motiverar sitt förslag med bl. a. följande: en dämning av By-
Prop. 1977/78: 57 173
sjön skulle skada Vansbro kommuns enda friluftsbad av betydelse. Höj- ning av grundvattennivån medför enligt kommittén att Nås nya kyrko- gård blir oanvändbar. Vidare menar kommittén att lantbruksnämndens täckdikningsföretag i Nås skulle spolieras vid en permanent högvatten— nivå. Fritidsfiskarna vill ha Kvarnholsforscn i klass 4 och Fänforsen i klass 3b.
Kraftindustrin genom Svenska kraftverksföreningen talar för en place- ring av projekten i klass 2. Motiven för detta torde enligt kraftverks- föreningen framstå klarare då den lämpliga dämningshöjden för Kvarn- holsforsen närmare utretts.
Mockfjärd, Dalälven (SOU I97zl: 22 s. l—l9ll
Effekt, MW 5 Energi. GWh/år 30 Kraftvärdering ll Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård 2 Rekreation I Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning |
U tredarens bedömning Inverkan av projektet blir måttlig.
Remissutfallet i korthet Gagnefs kom/nun har inget att erinra mot en utbyggnad.
Djurforsen, Dalälven (SOU l97a1: 22 s. 149)
Effekt. MW 8 Energi, GWh/år 35 Kraftvärderin g 11 Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård ! Rekreation ] Bevarandevärdering 3 Slutlig rangordning 2
Utredarens bedömning Älvsträckans läge och åtkomlighet är av stor betydelse. Motiven för bevarande gäller dock främst älvsträckan uppströms Mockfjärd.
' Utbyggnad pågår. efter tillstånd av vattendomstol.
Prop. 1977/78: 57 |74
Remissutfallet i korthet
Gagnefs kommun är negativ till utbyggnad och betecknar projektet som förödande för landskapsbilden och negativ för friluftslivet. Klassningen från rekreationssynpunkt är enligt kommunen för låg beroende på ett alltför dåligt underlagsmaterial. Fritidsfiskarna vill flytta projektet till klass 3b.
l-"orshm-vtul - Domnarvet, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 149)
Effekt, MW 55 Energi. GWh/är 168 Kraftvärdering _ Bevarandevärdering _— Slutlig rangordning 0
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Riksantikvarieämbetet anger Forshuvud och Bullerforsen som teknik- och arkitekturhistoriskt intressanta anläggningar. vilket skulle motivera en placering i klass 2.
Avesta Storfors, Dalälven (SOU 1974: 22 s. l53)
Effekt. MW 22 Energi, GWh/ar I()5 Kraftvärdering _— Bevarandevärdering _— Slutlig rangordning 0
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt. Remissutfallet i korthet
Kommunerna längs nedre Dalälven. Hedemora, Sala, Heby, Sandviken. Tierp, Älvkarleby och Gävle, ser inga nämnvärda hinder mot utbyggnad.
Avesta Lil/fors, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)
Effekt, MW 20 Energi, GWh/år 1 10 Kraftvärdering II Vetenskaplig naturvård ]
Prop. 1977/78: 57 175
Kulturminnesvård 2 Rekreation | Bevarandevärdering 2 Slutlig rangordning |
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Sala, Heby, Sandviken, Tierp, Älvkarleby och Gävle kommuner in- stämmer i utredarens bedömning men förutsätter att den arkitekturhisto- riskt intressanta kraftverksbyggnaden bevaras samt att hänsyn tas till möjligheterna att befara älvsträckan nedströms kraftverket med mindre båtar. Hedemora kommun har ingen erinran mot projektet. Riksantikva- rieämbetet anser att den teknik- och arkitekturhistoriskt intressanta kraft- verksbyggnaden motiverar en placering av projektet i klass 2.
Näs, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)
Effekt. MW 15 Energi, GWh/år 62 Kraftvärderi ng —— Bevarandevärdering —— Slutlig rangordning 0
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet
Sala, Heby, Sandviken, Tierp, Älvkarleby och Gävle kommuner samt Gävleborgs naturvärdsförbzmd instämmer i utredarens bedömning men förutsätter att hänsyn tas till den nuvarande kraftstationens teknikhisto- riska intresse och till de medeltida grundläggningar som finns nära forsen. Vidare kräver kommunerna att man ordnar så att mindre båtar kan pas- sera kraftverket. LRF (Dalarna) befarar att det kan bli fråga om att något sänka Bysjön. vilket skulle få negativa effekter för landskapsbilden och jordbruket. En sådan avsänkning avstyrks av förbundet.
Tyttbo - Gysinge, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)
Effekt. MW 44 Energi, GWh/år 210 Kraftvärdering [Il—IV Tyttbo III Vetenskaplig naturvård 4
Prop. 1977/78: 57 176
Kulturminnesvård 1, 4 Tyttbo l Rekreation 4 Bevarandevärdering 4
4
Slutlig rangordning
Utredarens bedömning
Projekten skulle, om de aktualiserades, beröra den sista för kraftända- mål outnyttjade delen av ett större sammanhängande och värdefullt natur- komplex. Det har från såväl vetenskaplig naturvårdssynpunkt som rekrea- tionssynpunkt synnerligen höga värden. Utredningen finner det därför vara av högsta angelägenhetsgrad att den resterande outbyggda delen av det mycket värdefulla området i nedre Dalälven bevaras.
Remissutfallet i korthet
Enigheten kring projektens placeringi högsta skyddsklass är stor. Läns- .s'tyrt'lserna i Uppsala, Västnmnlant/s och Gävleborgs län instämmer i utredarens bedömning, liksom också Salu, Heby, Sandviken, Tierp, Älvkarleby och Gävle kommuner, lantbruksnämnden i Gävleborgs län, läm'arbetsnämnden i Gävleborgs län. skogsvärdsstyrelsen i Uppsala län, Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund, Gävleborgs naturvårdsförband, LRF genom länsförbundet i Gävleborg samt fritidsfiskarna.
Lantbruksnämnden i Gälveborgs län anför bl.a. att en höjning av Färnebofjärden med bara någon decimeter allvarligt skulle påverka torr- läggnings- och odlingsmöjligheterna. Länsstyrelsen i Uppsala lön på- pekar i sitt yttrande år 1976 att betydelsen av området kring nedre Dal- älven ytterligare styrkts genom att det klassificerats som primärt rekrea- tionsområde. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län framför att en ut- byggnad p. g. &. de flacka stränderna kan komma att påverka stora skogs- arealer.
Untra, Älvkarleby, Dalälven (SOU 1974: 22 s. 153)
Effekt, MW 22 Energi, GWh/år 125 Kraftvärdering — Bevarandevärdering — Slutlig rangordning 0
Utredarens bedömning redovisas ej särskilt.
Remissutfallet i korthet Utredarens bedömning accepteras av Sala, Heby, Sandviken. Tierp, Älvkarleby och Gävle kommuner. men de förutsätter att hänsyn tas till
Prop. 1977/78: 57 177
kraftstationernas arkitektoniska och teknikhistoriska värde. Denna syn— punkt framförs även av Gäl-'leborgs naturvärdsförbund och riksantikvarie- ämbetet, Ämbetet anser dessutom att detta Vättle motiverar en placering i klass 2. Kommunerna förutsätter vidare att man vid en eventuell utbygg- nad av Untra inte förändrar forsomrädets karaktär. Fiskeristyre[sen, fiskeriintendenten i mellersta distriktet och Sveriges fiskares riksförbund understryker betydelsen av att förutsättningartm för fisket nedom Älv- karleby kraftstation inte försämras. Fiskeristyrelsen framhåller denna älv- sträcka som ett riksintresse. där för svenska förhållanden ett unikt fiske efter havsvandrande laxartad fisk bedrivs. Sträckan bör enligt fiskeri- styrelsen ovillkorligen skonas fran extrem korttidsreglering. I—"iskeriinten- denten betonar starkt att en eventuell ombyggnad av Älvkarleby inte får medföra rensningar av älven nedströms kraftverket.
23. Klarälven
Övre Klarälven (SOU 1974: 22 s. 138) (Omfattar projekten Strängforsen och Klarabro)
Effekt. MW 86 Energi. GWh/år 395 Kraftvärdering I. 11 Strängsforsen [ Vetenskaplig naturvård 4 Kulturminnesvård |
Rekreation 4 Bevarandevärdering 4 Slutlig rangordning 3a Strängsforsen
3b Klarabro
Utredarens bedömning
Älven är. med undantag av den sträcka som omfattar det berömda meanderloppet och den långa forssträckan mellan Höljes och Vingäng- sjön. helt utnyttjad för kraftändamål. Även dessa avsnitt är dock påver- kade och kommer i än högre grad att bli det fr. o. m. hösten 1974 dit den redan tillåtna korttidsregleringen frän Höljes tas i bruk.
De föreslagna utbyggnaderna, Strängslorsen och Klarabro. anges vara värdefulla frun kraftsynpunkt. Strängsforsen ger förutom mycket kraft även möjlighet till ökat uttag av korttidseffekter i Höljes.
Som framgår av rangordningen har utredningsmannen fäst betydande vikt vid de argument för bevarande av övre Klarälven som framförts. För båda de aktuella projekten — Strängsforsen och Klarabro — gäller att en utbyggnad skulle spoliera viktiga bevarandevärden. Emellertid har utredningsmannen funnit skäl att i rangordningen markera det faktum
Prop. 1977/78: 57 US
att Strängsforsen har större fördelar från kraftsynpunkt. samtidigt som en utbyggnad av Klarabro skulle förorsaka något större skador än en ut- byggnad av Strängsforsen.
Det främsta motivet för en hög värdering frän bevarandesynpunkt av Strängsforsen och Klarabro är det redan nu stora. och av allt att döma växande. intresse från rekreationssynpunkt som riktas mot den långa forssträcka som berörs av de häda projekten. Vidare bör hänsyn tas till att den outbyggda strömsträckan är den enda kvarvarande reproduktions- lokalen på svenska sida för klarälvslaxen. Dessa skäl talar för att den aktuella älvsträckan bör bedömas i ett sammanhang.
Utredningsmannen har. vad gäller det berömda meandcrloppet. vid sin bedömning utgått från att tillfredsställande garantier för skydd av detta under alla förhållanden skapas.
Remissutfallet i korthet
Länsstyrelsen i Värmlands län. Torsby kommun. Svenska naturskydds— föreningen (ombud i Värmland), Arbetsgruppen Rädda Klarälven, Värm- lands kultm'historiska förening. Arvikabygdens natin'värds/örening och Sällskapet för naturskydd i K ristineltnmn talar för att älvsträckan skall undantas från utbyggnad. Samma innebörd har remissvaren från fiskeri- styrelsen och fiskt'riintendenten i östra distriktet, Fri/ttftsfrämjandet. vat- lenlagsntredningen. Valrenviil'nel, Svenska kanotförlmndet och fritids- fiskarna. vilka föreslår en uppflyttning till klass 4 i den slutliga rang- ordningen. Frän fiskesynpunkt framhävs älvens betydelse som reproduk- tionsomräde för lax och öring. Lantbruksnämnden i Värmlands län anser att. utredningen närmare borde ha redogjort för konsekvenserna för Vä- nerns lax- och öringbestånd. Liknande synpunkter framförs av Sveriges fiskares riksförbund. Övriga argument. för bevarande är främst älvens betydelse i outbyggt skick för turism och friluftsliv. Torsby kommun an- ser att bevarandevärdena måste anses större än samhällsnyttan av en utbyggnad. som menligt skulle påverka rekreationsmöjligheterna. Liins- styrelsen i Värmlands län anser att älvsträckan bör undantas från ut- byggnad med hänsyn till principerna i den fysiska riksplaneringen. de marginella krafttillskotten och de höga bevarandevärdena. En förutsätt- ning för fortsatt satsning pä turismen i norra Värmland är. enligt läns- styrelsen. att man inte berövar älvdalen de attraktioner som nu finns. främst landskapets särpräglade utseende med forsarna och fisket. En utbyggnad kan vidare, enligt Iiinsarbetmämnden i Värmlwtds [än. inte motiveras av sysselsättningsskäl.
E-n utbyggnad tillstyrks av Munkfors kommun och kraftindustrin ge- nom Svenska kraftverksföreningen. Kraftindustrin anser att utredningen tagit alltför stor hänsyn till synpunkter rörande naturvård och rekreation. Den lax som leker på svensk sida är enligt kraftindustrin fåtalig. medan det på norsk sida. framför allt ovan Lutufallet. finns utmärkta möjligheter
Prop. 1977/78: 57 179
för naturlig återväxt. Vidare anses kanotsporten ha fått alltför stor bety- delse vid utredningens bedömning. Norra Värmlands betydelse som re- kreationsområde är inte i så hög grad beroende av älven och sommar- turismen.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut .!SMHI ) anser att en utbyggnad skulle få positiv inverkan på nu rådande isdämningsförhållan» den och detta skulle enligt institutet kunna motivera en lägre klass.
Enligt Hagfors kommun bör i första hand Strängsforsen byggas vid en eventuell fortsatt utbyggnad av Klarälven, medan Klarabro bör un- dantas från utbyggnad.
Värsjö, Klarälven (SOU l974: 22 s. HZ)
Effekt, MW 4l Energi. GWh/år 85 Kraftvärdering lll Vetenskaplig naturvård 2 Kulturminnesvård ] Rekreation 2 Bevarandevärdering 3
h)
Slutlig rangordning
Utredarens bedömning Utredningsmannen har vid sin bedömning utgått från att tillfredsstäl- lande garantier skapas för skydd av det berömda meanderioppet.
Remissutfallet i kor/hel
Fritidsfiskm'na. Svenska nalurskyddsföreninge.n (ombud i Värmland) och Arbetsgruppen Rädda Klarälven motsätter sig utbyggnad, fritids- fiskarna och Arbetsgruppen Rädda Klarälven med hänsyn till områdets betydelse för turism och friluftsliv. de manga goda fiskevatten och de säregna naturavsnitt. bl. a. kanjonpartier. som där finns.
Länsstyrelsen i Värmlands liin är inte beredd att ta ställning utan en noggrannare prövning av projektet. Tvekan finns också hos Torsby kom- mun som "i yttersta nödfall" kan tillstyrka en utbyggnad. Hagfors och Munkfors kommuner anser att en utbyggnad kan tillåtas.
Edsforsen. Letten. Klarälven (SOU 1974: 22 s. 143)
Edsforsen Letten Effekt. MW 2 l 6 Energi. GWh/'är 3 0
Prop. 1977/78: 57
Kraftvärdering Vetenskaplig naturvård Kulturminnesvård Rekreation Bevarandevärdering Slutlig rangordning
U tredarens bedömning
Edsforsen
2 l !
l80
Letten
()
Utredningsmannen har förutsatt att det berömda meanderloppet inte skadas.
Remissutfallet i korthet
Vissa remissinstanser berör när det gäller Edsforsen de eventuella konsekvenserna för jordbruket. Hagfors kommun avstyrker utbyggnad till dess närmare studier har gjorts av konsekvenserna för jordbruket. Lant- bruksnänmden i Värmlands län anför att en utbyggnad framtvingar för- stärkning och höjning av de vallar som anlagts till skydd mot översväm- ning. Om detta utförs torde. enligt lantbruksnämnden. inga negativa effek- ter för jordbruket uppstå.
Torsby och Munkfors kommuner tillstyrker utbyggnad, den förra med tvekan.
Prop. 1977/78: 57 l8|
Sammanfattning av Älv-kraft-miljö. Slutrapport från forsk- ningsprojekt Vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter. Åke Sundborg/Naturvårdsverket 1.977
Naturvårdsverkets forskningsnämnd beviljade den 24 juni 1974 ett anslag för att starta en utredning rörande vattenkraftutbyggnadens miljö- effekter. Senare beslutade kraftintressenterna genom Centrala driftled- ningen (CDL) att stödja projektet genom att svara för hälften av kostna- derna. Projektledare har varit professor Åke Sundborg vid naturgeogra- fiska institutionen vid Uppsala universitet och biträdande projektledare fil. kand. Agneta Peterson vid samma institution. Vid sidan av projekt— ledaren har professor Hugo Sjörs vid Uppsala universitet svarat för det biologiska ämnesområdet och professor Erik Bylund vid Umeå universitet för det samh'zillsvetenskapliga.
Projektets målsättning kan kort sammanfattas i tre punkter: [. Att sammanställa och utvärdera vår kunskap om vattenkraftutbygg— nadens miljöeffekter med hänsyn till såväl naturvetenskapliga som kul- tur- och samhällsvetenskapliga synpunkter.
2. Att söka precisera vilka miljöelemcnt och miljöeffekter som är de mest väsentliga och att ange metoder för deras värdering och inbördes sammanvägning.
3. Att föreslå program för undersökningar och inventeringar och ange särskilt angelägna forskningsuppgifter. Det existerar fortfarande väsentliga luckor i vårt vetande. trots ett rikligt material. I syfte att komplettera kännedomen om utbyggnadens miljöeffekter beslöts att ett vattendrag skulle väljas ut för specialstudier. Efter noggrant övervägande utvaldes Umeälven för denna fall-studie. Rc- sultaten av studien av Umeälven och data från den allmänna material- sammanställningen har samlats i en serie underlagsrapporter. Projektets slutrapport kan ses som ett försök till en övergripande ana- lys av vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter. Den bygger i viktiga av- snitt på det. nyssnämnda underlagsmaterialet men behandlar i åtskilliga avseenden problem också utanför dettas räckvidd. Rapporten har i sin helhet författats av Åke Sundborg, som är ansvarig för värderingar och ,äsiktcr. [ rapporten påpekas inledningsvis att den svenska vattenkraftens utbyggnadsgrad är hög internationellt sett. Drygt 60 % av den ekono- miskt utbyggnadsvärda vattenkraften är idag utnyttjad. Motsvarande siffra för Europa (utom Sovjetunionen) är ca 55 %. för Norge 64 % och för hela världen endast ca l5 %. Rapporten ger exempel på dras- tiska effekter som kan uppträda vid vattenkraftutbyggnad i andra klimat- miljöer. 1 ett internationellt perspektiv är miljöeffekterna i Sverige rela- tivt måttliga, vilket har flera orsaker: vattendragens och därmed också
Prop. 1977/78: 57 I82 projektens dimensioner är relativt små i Sverige. klimatet är fuktigt-tem— pererat utan utpräglade extremer. de geomorfologiska processerna kon- tinuerliga men ganska långsamma. växt- och djurliv väl anpassade till den fysiska naturmiljön, näringsliv, bebyggelse och social struktur moderna men byggda på längvarig tradition. Å andra sidan uppträder ändä påtag- liga miljöeffekter som fordrar speciell uppmärksamhet. [ princip krävs självfallet lika stor hänsyn till miljön här som i varje annat klimatområde. Väsentligt är att bedömningen av effekterna vilar på en grundlig känne- dom om det dynamiska landskapet. om hur ingrepp och åtgärder i detalj ändrar förutsättningarna för landskapets utveckling och om vilka miljö— effekter Som dessa ingrepp och åtgärder medför. Samtliga led måste 'ara kända i kedjan dynamisk miljö — yttre ingrepp — miljöeffekter.
De hydrologiska och geomorfologiska förloppen länkar samman älv- dalarnas och sjösystemens olika delområden. Älvdalarna fungerar ocksä som växt- och djurgeografiska spridnings- och kommunikationsvägar. Bland Viktiga älv- och strandtyper med samhöriga biotoper behandlas särskilt fall- och forssträckor. brink- och ravinlandskap. meanderlopp. översvämningsmarker, flätade faror och deltaland. Med bilden av det levande naturlandskapet som bakgrund skildras effekterna av de vanli- gaste ingreppen och åtgärderna på fysisk miljö (klimat. vatten och mark) och på levande miljö (vegetation. djurliv och ekologisk balans). Fram- ställningen avslutas med en tabellarisk sammanfattning av utbyggnadens effekter pa naturmiljön i olika typmiljöer: regleringsmagasin. älvmagasin. nedströmssträckor och byggnads- och anläggningsplatser.
[ rapporten diskuteras också förutsättningarna för vår upplevelse av landskapet och hur landskapsvärdande åtgärder kan påverka landskaps- bilden. bl. a. vid vattenkral'tutbyggnad. Vattenkraftutbyggnadernas sam- band med ekonomi, näringar och fritid behandlas. Därefter redovisas en delstudie inom Umeälvens vattenområde med huvudsyfte att undersöka de enskilda människornas attityder till vattenkraftutbyggnad. De ekono- miska följderna för den enskilde har som väntat haft stor betydelse. Bland enskilda faktorer är effekten på fisket den klart viktigaste. Förlusten av det naturliga landskapet nämns också ofta som en bidragande orsak till människornas inställning. På lång sikt anser man inte att vattenkraft- utbyggnaden längs Umeälven haft någon avgörande betydelse för män- niska och samhälle. även om den lokalt inneburit genomgripande och ofta svära omställningar för enskilda människor.
[ ett avslutande kapitel betonas. att steget ofta är långt vid vatten- kraftens utbyggnad från kunskap till Värdering och beslut. Det är viktigt att man fattar beslut enligt klara principer och pä tillräckligt kunskaps- underlag i fräga om de förväntade miljöeffekterna. En noggrann beskriv- ning och värdering av miljöeffckterna bör ingå i projekteringen av varje större företag.
Beskrivningen och bedömningen av de sannolika miljöeffekterna bör
Prop. 1977/78: 57 |83
ge svar på frågorna: 1. Vilka miljöelement. naturprocesser och samhällsfunktioner påverkas vid en utbyggnad?
2. Vilka människor eller kategorier av människor och vilka allmänna intressen berörs?
'») Kan miljöeffekterna bedömas vara av övervägande positiv eller nega- tiv karaktär?
4. Vilken styrka eller omfattning har varje enskild typ av miljöeffekt i förhållande till motsvarande effekt vid liknande ingrepp i andra älvar eller på andra avsnitt i vattendraget?
5. Vilken vikt bör en förutsedd typ av effekt tillmätas i förhållande till andra miljöeffekter inom projektet?
6. Hur utvecklas miljöeffekterna i kortsiktigt och långsiktigt perspektiv?
7. Kan en negativ effekt helt eller delvis kompenseras genom särskilda åtgärder? För att möjliggöra en översiktlig presentation av de viktigaste miljö- effekterna har konstruerats ett miljöeffektschema, där påverkan på de skilda miljöelementen, naturprocesserna och samhällsfunktionerna kan illustreras genom miniatyrdiagram avseende nationella ekonomiska in- tressen. nationella vetenskapliga (ideella) intressen, regionala intressen. resp. enskilda människor. En procedur skisseras för hur de önskvärda miljöeffektundersökning- arna skulle kunna inordnas i handläggningen. Denna procedur har så nära som möjligt anknutits till nu gällande praxis vid vattendomstolsbehand- lingen. Förslag ges också till konkreta undersökningsprogram för studium av miljöeffekterna och för dokumentation och kontroll. Slutligen ges några exempel på angelägna forskningsuppgifter.
5 l u t 5 a t s e r
Det är inte möjligt att för närvarande göra en sammanfattande värde- ring av de samlade verkningarna av vattenkraftens utbyggnad på miljö och samhälle. Verkningarna växlar med de lokala förhållandena och med åtgärdernas art och omfattning. En viss typ av miljöeffekter kan vara dominerande i ett projekt men betydelselös i ett annat. Varje projekt eller utbyggnadsaltcrnativ måste därför i första hand bedömas separat för senare jämförelse med andra projekt.
Vissa effekter har dock regelbundet visat sig ha en betydande vikt i flertalet projekt. Bland de positiva inslagen är självfallet det ekonomiska värdet av elkraftproduktionen den klart viktigaste effekten. Den stimu- lerande effekten på näringslivet i allmänhet är också betydelsefull. Even- tuella positiva effekter på regional ekonomi. turism och möjligheter för rekreation och rörligt friluftsliv kan ofta återföras på de kompensations- åtgärder kraftföretagen själva vidtar eller åläggs att genomföra. De balan- serar därför i viss utsträckning en del av elkraftproduktionens ekonomiska
Prop. 1977/78: 57 184
utbyte och minskar nettointäkterna, i varje fall ur företagsekonomisk synpunkt. Effekterna av det enskilda företaget på sysselsättningsläget i den berörda bygden är ofta relativt begränsade och av kort varaktighet.
Bedömningen av fiskproduktionen och därmed också både nytto- och fritidsfisket spelar en stor roll i de flesta projekt. Effekterna på fisket och inverkan av eventuella kompensationsåtgärder måste därför tillmätas stor betydelse. Effekterna på jord- och skogsbruk och på rennäringen kan ibland vara av betydande vikt för bygd och individ. men är ofta av under- ordnad betydelse.
Betydelsen av övriga effekter varierar starkt från fall till fall. För- lusten av fors- och fallsträckor väger i regel tungt. Strandmiljöerna i regle- ringsmagasin och på reglerade älvsträckor påverkas ofta i hög grad genom erosion. vilket i sin tur ger ändrade betingelser för vegetation och högre och lägre djurliv. Vattendragens långsiktiga naturliga utveckling bryts. Lokalt kan is- och grundvattenproblem uppträda. Landskapsbilden ändrar karaktär.
Det helt avgörande problemet för det slutliga beslutsfattandet är den avslutande sammanvägningen av de olika effekterna. I princip är detta teoretiskt sett ett olösligt problem. Man kan inte vänta sig att någonsin finna rationella metoder att jämföra ekonomiska vinster med estetiska kvaliteter. med vetenskapliga eller ideella värden eller med enskilda män- niskors attityder. Jämförelsen kommer aldrig att kunna återges i definier- bara, kvantitativa termer utan måste också i framtiden grundas på bedö- marnas mer eller mindre subjektiva värderingar — värderingar som kom- mer att variera både i tid och rum.
En öppen redovisning av de sannolika miljöeffekterna bör dock vara av värde både för den intresserade lekmannen, för fackmannen och för beslutsfattaren. En bedömning och värdering av de olika effekternas rela- tiva betydelse, t.ex. genom en eller flera testgrupper, kan tjäna som en del i underlaget för senare beslut och åtgärder.
Miljöeffektbeskrivningarna kan i första hand tillämpas för enstaka projekt eller vid jämförelser mellan alternativa utbyggnadsprojekt inom samma område. De kan dock med mindre modifikationer utsträckas att omfatta sammanhängande älvsträckor och hela vattensystem.
Erfarenheten visar, att resultaten av bedömningar och sammanväg- ningar av t. ex. ekonomiska, estetiska och vetenskapliga värden varierar beroende på vilka individer eller kategorier som ansvarar för bedöm- ningarna. Men också utvecklingen med tiden är betydelsefull. Det är där- för rimligt att man inte vid en tidpunkt fattar beslut som helt binder kommande generationer i ett cnergiproduktionsmönster som senare kan visa sig olämpligt och svårt att ändra. Bevarad handlingsfrihet bör efter- strävas så långt detta är möjligt.
Prop. 1977 / 78: 57 185
:.; vitkitäte. % hyågnadgellermeålaga-
lll—99.9 MW "' . ) .mer än 100 MW ' Kraftverk i drift, under byggnad eller med lager kraflvunnen dom
3 O O OFöreslaget kraftverk
, ,, ,_ 0 0 OKraflvtrk med föreslagen . j ' tillbyggnad J ' i” * '- ' Be lerin befinlli under
» krallvunnen dum)
Föreslagen reglering
= Ennelellerkanal === Föreslagen tunnel eller kanal
Undaniagna älvsträckor
Kraftverk i drift, under hyggj nad eller med lagakraft— vunnen dom
0 00 Fdreslaget kraftverk 0 00 Kraftverk med föreslagen tillbyggnad
Reglering (befintlig, under byggnad eller med laga- kraftvunnen dom)
1 # Föreslagen reglering Undantagna älvsträckor
Prop. 1977/78: 57 187