Propositionens huvudsakliga innehåll

i propositionen läggs fram förslag om riktlinjer för energihushållningen. [ propositionen framhålls att den energipolitiska planeringen måste för- bättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Ener- giplaneringen. som bör samordnas med annan samhällsplanering, måste ta sikte på att skapa en bred handlingsram inför framtida beslut. Den bör inriktas på olika tidsperspektiv. År 1985 har valts som riktpunkt för pla- neringen på medellång sikt.

I propositionen uttalas att energipolitiken. liksom andra delar av politiken, även i fortsättningen måste medverka till välfärd och trygghet för män- niskorna. Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att uppnå de sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till en hög sysselsättning, fortsatt ekonomisk utveckling. social och ekonomisk utjämning under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall underlätta strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främja en internationell rättvis fördelning av energiråvaror och internationellt planmässig hushållning.

I fråga om energikonsumtionen framhålls att energipolitiken framför allt måste inriktas på att hålla tillbaka förbrukningen. Vi bör allvarligt pröva möjligheterna att komma ned från de sista femton årens ökningstakt om ca 4,5 % per år till i genomsnitt 2 % per år t.o.m. år l985. Vi bör också allvarligt pröva möjligheten att från 1990-talets början hålla energikonsum- tionen på en oförändrad nivå. Det framhålls emellertid att vi måste fullfölja

• Sida 2
•  Original

Prop. 197530 2

energipolitiken på ett sådant sätt att sysselsättningen och andra viktiga väl— fa'rdsmål inte äventyras.

I propositionen föreslås ett llertal såväl kortsiktigt som långsiktigt ver- kande åtgärder för att begränsa energikonsumtionen.

En ändring föreslås av 136 ai byggnadslagen så att även tillkomst och utbyggnad av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig be- tydelse från encrgihushållningssynpunkt skall prövas av regeringen.

Det föreslås att i byggnadsstadgan förs in en bestämmelse med innebörd att hänsyn skall tas till behovet av energihushållning vid planläggning av bebyggelse. Vidare föreslås att i byggnadsstadgan tas in en bestämmelse om krav på god värmehushållning vid utformning av byggnader och in- stallationer i dessa.

Förslag om en höjd encrgibeskattning aviseras. Flera olika utredningar förutskickas. En översyn av energibeskattningens utformning skall göras. Förslag till lagstiftning om kommunal energiplanering förbereds. Energi- statistiken bör vidareutvecklas. lndustrins energianvändning och möjlig- heterna att ta till vara spillvärme kommer att undersökas.

Förslag läggs fram om fortsatt stöd för att stimulera till energibesparande åtgärder i bostäder och vissa andra byggnader. Stöd föreslås till viss prototyp- och demonstrationsverksamhet inom lokalområdet. Fortsatt stöd föreslås även till energibesparande åtgärderi näringslivets byggnader. Dessutom fö- reslås att stödmöjligheter införs för energibesparande åtgärder i anslutning till industriella processer samt för prototyper och demonstrationsanläggning- ar för effektivarc energianvändning inom näringslivet och i samband med viss energiproduktion.

Insatser för information, utbildning och rådgivning föreslås med syfte att främja sparsamhet i energianvändningcn och underlätta introduktionen av energisnål teknik.

På produktionssidan bör politiken inriktas på att skapa garantier för en säker och tillräcklig energitillförsel till lägsta möjliga kostnad.

Strävandena att hålla tillbaka vårt beroende av olja liksom strävandena att trygga försörjningen för det oljebehov som ändå kvarstår måste utgöra viktiga inslag i energipolitiken. Mot bakgrund härav föreslås vissa åtgärder på oljeområdet.

Som ett komplement till de statliga insatserna för prospektering efter olja inom ramen för Oljeprospektering AB och Petroswede AB föreslås att en statlig garanti intill 2000 milj. kr. införs. Garantin skall användas för lån till finansiering av investeringar i utvinning m.m. av olja, naturgas och kol med syfte främst att uppnå långsiktiga leveransavtal.

Vidare föreslås medel till Statsföretag AB för projektering av ett raffinaderi vid Brofjorden. I samband härmed anmäls även att Statsföretag AB f.n. förbereder bildandet av ett bolag med uppgift att driva handel med råolja och oljeprodukter.

[ propositionen föreslås att nu pågående utbyggnad av beredskapslager

• Sida 3
•  Original

Prop. l975:30 _ 3

r,

av råolja och eldningsolja för främst fredskrisbehov senast till år 1985 utökas med en lagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 _milj. mJ råolja. l samband härmed anmäls att säiskilda'l'sakkunniga avses skola tillkallas för att studera fördelningen på olika produktslag för den ökade oljelagringen.

För att behovet av elektrisk energi fram till år 1985 skall kunna tillgodoses behöver kraftproduktionssystemet kompletteras med nya anläggningar. För att undvika långsiktiga bindningar föreslås att elenergibehovet skall till- godoses genom en kombination av vattenkraft. oljebaserad mottryckskraft och kärnkraft.

Beträffande vattenkraft föreslås en utbyggnad i redan påverkade älvar samt i några smärre vattendrag.

Det blir även nödvändigt att bygga ut oljebaserade produktionsanlägg- ningar. Dessa utbyggnader bör i första hand avse s. k. mottrycksanläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.

Kärnkraftprogrammet föreslås t. o. m. år 1985 bli begränsat till befintliga kärnkraftlägen. Sammanlagt bör tretton aggregat. dvs. ytterligare två agg- regat utöver de elva som redan har beslutats, byggas.

Beträffande kärnkraftens säkerhetsfrågor lämnas i proposnionen en re- dovisning av de utredningar och rapporter som behandlar olika aspekter av frågan. Det föreslås att statens kärnkraftinspektion med början den 1 juli 1975 skall överta programansvaret för forskning och utveckling på kärn- säkerhetsområdet.

På kärnbränsleförsörjningens område föreslås medel till Loussavaara- Kirunavaara AB för projektering av ett uranverk i Ranstad.

[ propositionen anförs att en bred satsning på forskning och utveckling inom energiområdet är en nödvändig del av en energipolitik som syftar till att på sikt förändra det nuvarande energiförsörjningssystemet i riktning mot återhållen energikonsumtion och mot en tryggare energiförsörjning. Forskning och utveckling har betydelse även på kortare sikt som ett medel att öka energianvändningens och energiproduktionens effektivitet. Mot den- na bakgrund föreslås i propositionen att ett energiforskningsprogram genom- förs under en treårsperiod inom en total ram av 360 milj. kr.

Den fortsatta energipolitiska planeringen förutsätts bli inriktad så att för- slag till huvuddragen i energihushållningen under senare delen av 1980-talet kan framläggas år 1978. Härvid kan beaktas uppnådda resultat av bl.a. besparingsåtgärder och FoU-insatser. Vidare kommer ytterligare beslutun- derlag beträffande vattenkraft och kärnkraft, bl.a. kärnkraftens säkerhets- frågor. att föreligga.

]" Riksdagen 1075. I saml. Nr 30

• Sida 4
•  Original

Prop. l975:30 4

Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Sträng, Jo- hansson. Holmqvist, Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson, Norling. Löf- berg. Carlsson. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Zachrisson. Leijon

Föredragande: statsministern, statsråden Johansson. Carlsson. Feldt

Proposition om energihushållningen m. m.

Statsministern anför

Inledning

Energifrågorna har under det senaste året tilldragit sig större intresse än kanske någon annan samhällsfråga. Debatten i massmedia, organisationer och folkrörelser har varit intensiv. Tiotusentals människor har visat en ena- stående vilja att sätta sig in i energiproblemen. Detta intresse och enga- gemang är lika glädjande som välmotiverat.

1 ett globalt perspektiv är energiförsörjningen en väsentlig del av problem som ytterst rör mänsklighetens framtid. De handlar om hushållningen med jordens tillgångar och om möjligheterna att styra den tekniska utvecklingen för att skapa en tryggare och rättvisare värld.

1 ett nationellt perspektiv är energipolitiken av utomordentlig betydelse för vårt oberoende. för det fortsatta välfärdsarbetet, den sociala utjämningen i samhället och för bevarandet av en god livsmiljö. Men kraven på in- ternationell solidaritet måste finna uttryck också i den energipolitik vi för i vårt eget land.

Hela efterkrigstiden har i flertalet industriländer varit en period av oav- bruten produktionsstegring och välståndsökning. Den rikliga tillgången på billig energi — främst olja — har variten av drivkrafternaiden utvecklingen. Men samtidigt som välståndet ökat i industriländerna har klyftan mellan rika och fattiga länder vidgats. U-länderna har inte i rimlig utsträckning fått del av de tekniska och ekonomiska framstegen. lngenstans speglas den ojämna fördelningen mellan länderna tydligare än i statistiken över ener- giförbrukningen. USA. med 6 % av jordens befolkning, svarar ensamt för 1/3 av förbrukningen medan ett stort antal länder. med tillsammans 70 % av jordens befolkning, står för bara 15 % av den totala energiförbrukningen.

• Sida 5
•  Original

'Jl

Prop. 1975z30

Sverige tillhör de länder i världen. som har den högsta industriella pro- duktionen och den högsta energikonsumtionen per invånare.

Frågan om en rättvis global fördelning 'måste alltid ha en central plats, när energiproblemen diskuteras. Men det är inte så att det bara är de fattiga länderna som förlorar om utvecklingen får fortsätta i samma riktning och i samma takt som hittills. Förr eller senare måste en ohämmad ökning av energiförbrukningen slå tillbaka på oss alla. Tillgångarna på energi är inte obegränsade. Användningen i allt större omfattning av bränslen av olika slag medför dessutom påtagliga risker för människor och miljö.

Det är inte möjligt att göra några säkra uppskattningar av hur länge de energitillgångar som kan utnyttjas med hittills känd teknik kommer att räcka. För vissa slag av bränslen kan det vara en fråga om decennier. För andra är det fråga om betydligt längre tider. Men ett faktum är att kon- sumtionen i dag till helt övervägande del tillgodoses ur jordens lagrade reserver av olja, kol. naturgas och uran, dvs. inte förnyelsebara råvaror. Endast några få procent av den totala förbrukningen hämtas från vattenkraft och andra energikällor som förnyas.

All produktion av energi är förenad med miljöproblem. Utnyttjandet av vattenkraft innebär ofrånkomligen ingrepp i naturen. Kärnkraften har sär- skilda säkerhetsproblem som hör ihop med den joniserande strålningen. Användningen av fossila bränslen innebär risker för både människors hälsa och naturmiljön. Det gäller i första hand svaveldioxid, som släpps ut vid förbränningen av kol och olja. Den sprider sig över stora områden och kan försura mark och vatten. Utsläppen av koldioxid i luften innebär på längre sikt kanske ännu större risker. Ökade mängder koldioxid i luftlagren kan enligt vissa forskare ge klimatförändringar, som med tiden skulle kunna få katastrofala konsekvenser för våra levnadsbetingelser.

I framtiden kommer många av de begränsnings- och riskproblem som hör ihop med de nya energikällorna att lösas. Men att utveckla ny teknik kräver stora forskningsinsatser. Det tar också lång tid innan ny energiteknik kan få en mera påtaglig roll för energiförsörjningen. Det tog 30 år för kärn- kraften att nå fram till ett kommersiellt genombrott. Varken vätekraft, sol- och vindenergi eller geotermisk energi kommer att kunna bidra till ener- giförsörjningen i nämnvärd utsträckning under de närmaste decennierna.

Debatten om energifrågorna har i stor utsträckning kommit att handla om avigsidorna med en okontrollerad energiförbrukning och riskerna med olika energikällor. Den kritik av utvecklingen som har kommit fram har varit både nyttig och nödvändig. Den har riktat uppmärksamheten på olika riskmoment och understrukit nödvändigheten av att spara energi. Den har bekräftat behovet av att planera och vidta åtgärder för att styra utvecklingen, både ifråga om produktion och konsumtion av energi. Såväl ekonomisk utveckling som välfärd äventyras. om inte samhället tar ett större ansvar för den framtida energiförsörjningen. Men samtidigt är en tryggad tillgång på energi en avgörande förutsättning för att vi skall kunna förverkliga våra

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975:30 6

önskemål om arbete, välfärd och social utjämning.

Jag vill nu presentera huvuddragen i denna övergripande energiplanering och ett antal samordnade åtgärder för att få ett bättre grepp om energi- försörjningen. De förslag som förordas innebär en inledning till planmässig hushållning på energiområdet.

Detta sker efter ett ovanligt grundligt förberedelsearbete. Förslagen baseras inte. bara på ett gediget och omfattande utredningsmaterial. Förberedelse- arbetct har också kunnat dra fördel av en sällsynt omfattande Studieverk- samhet och opinionsbildning i partier. organisationer och folkrörelser. Ener- gifrågorna får inte bli en angelägenhet bara för tekniker och experter. Ener- gifrågorna berör varje medborgare, hans eller hennes möjligheter att för- verkliga sina önskningar om framtiden. Det är en styrka för vår demokrati att människorna i så stor utsträckning som nu har skett har gett besked om att de vill vara med och påverka utvecklingen på energiområdet.

Studieförbundens cirkelverksamhet om energipolitiken är kanske det vik- tigaste nya inslaget. 10 OOO-tals människor har samlats kväll efter kväll för att sätta sig in i energifrågorna. Förväntningarna på studiecirkelverksam- heten har vida överträffats. såväl när det gäller antalet deltagare som när det gäller engagemanget och bredden i de synpunkter som har förts fram.

Energirådet. som inrättades i december 1973. bör också nämnas i detta sammanhang. Energirådet har för regeringen varit ett viktigt kontaktorgan med organisationer och folkrörelser. Rådet har bl. a. arrangerat fyra offentliga utfrågningar kring några av de mest omdebatterade energifrågorna.

Resultatet av dessa olika aktiviteter har blivit att stora grupper nu är betydligt bättre insatta än för något år sedan i en rad svåra frågor med anknytning till energipolitiken. Det är ingen tvekan om att detta har in- neburit en stimulans för fackmän och experter inom området. liksom för de politiker som har att ytterst ta ansvar för besluten. En kunnig och upp- märksam opinion innebär en styrka för demokratin.

Energi- och samhällsutveckling

Vårt lands nuvarande starka beroende av import för att klara energi- försörjningen är en relativt modern företeelse. Sverige var tidigare helt själv- försörjande. Med industrialiseringen under 1800-talet började en import av energiråvaror att växa fram. Behovet av stenkol inledde vårt utlandsbe- roende. På mindre än ett halvsekel växte importen till en tredjedel av den totala energikonsumtionen. Samtidigt pågick en omfattande utbyggnad av vattenkraften. Trots den efter dåvarande mått snabba vattenkraftutbygg- naden fortsatte kol- och koksimporten att stiga.

Andra världskriget medförde tidvis ett nära nog totalt stopp i bränsle- importen. Hårda restriktioner i energianvändningcn, en övergång till ved- bränsle och en forcerad vattenkraftutbyggnad genomfördes för att klara ener- giförsörjningen. '

• Sida 7
•  Original

Prop. l975:30 _ . 7

Efter kriget slog oljan igenom som dominerande energikälla. Från en mycket obetydlig volym steg den till 40-96 av hela energiförbrukningen i början av 1950-talet för att i början av 1970-talet ligga strax över 70 %. Oljan kommer — direkt eller indirekt — till helt dominerande del från om- råden i Mellersta Östern. Endast en massiv utbyggnad av vattenkraft kunde i någon mån begränsa oljeberoendet. Under 1950-talet började en fredlig användning av kärnenergi att uppfattas som en ny möjlighet att minska på vårt oljeberoende.

År 1951 och 1955 tillkallades de första av de olTenliga energiutredningar som har angett förutsättningarna för dagens energipolitiska debatt. Förslag från 1951 års bränsleutredning och 1955 års atomenergiutredning blev grund- material för de energipolitiska övervägandena under 1960-talet.

Bränsleutredningen påpekade bl.a. att bränsleimporten från handels- och säkerhetspolitiska synpunkter hotade att växa oss över huvudet. Båda ut- redningarna föreslog bl. a. att kärnreaktorer snabbt skulle utvecklas för direkt värmealstring. På längre sikt skulle elproduktion från kärnkraftreaktorer ytterligare sänka importberoendet.

Ett genomgående drag i utvecklingen av energiförbrukningen sedan mit- ten av 1950-talet har varit att ökningstakten ständigt visat sig bli högre än vad prognoserna förutsett. 1 genomsnitt har energiförbrukningen ökat med mellan 4 och 5 % per år. Förbrukningen har nu passerat 400 TWh (miljarder kilowattimmar). Energikonsumtionen har mer än trefaldigats på 25 år.

Energiförbrukningens fördelning mellan olika samhällssektorer har varit relativt stabil under en längre tid. inom industrin används drygt 40 % av energin, inom samfärdseln knappt 20 % samt för lokaluppvärmning och övrig förbrukning ca 40 %.

Förbrukningen av elektrisk energi har ökat ännu snabbare än den totala energiförbrukningen i landet. Under 1960-talet ökade elkonsumtionen med 7 a 8 % per år. 1 absoluta tal förbrukades totalt 78 TWh år 1973. Mer än hälften av förbrukningen av elektrisk kraft sker inom industrin. Hushåll, handel m. m. svarar för drygt 40 % och återstoden ca 3 % går till järnvägar, tunnelbanor m.m. inom samfärdselsektorn.

1 samhällsdebatten påtalas ofta de negativa konsekvenserna av energi- användningen. Naturligtvis har det förekommit slöseri med denna. relativt sett, billiga tillgång. Men för den skull kan vi inte bortse från att tillgången på energi till relativt låga priser varit en av flera viktiga faktorer bakom den väldiga förändring som det svenska samhället har genomgått.

Jag skall med några exempel belysa detta. Mellan åren 1950 och 1973 steg det samlade värdet av industriproduktionen 2,8 gånger räknat i fast penningvärde. Samtidigt minskade totala antalet arbetstimmar med ungefär 17 %. Värdet av landets totala industriproduktion har ökat kraftigt samtidigt som insatserna av mänsklig arbetskraft har minskat och energiinsatsen per producerad enhet (specifika energiförbrukningen) har kunnat sänkas.

1 " Rikxdagen 1975. ] .t'aml. Nr 30

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975:30 8

Sedan 1950 har i runda tal byggts två miljoner nya lägenheter samtidigt med att gamla rivits eller moderniserats. Också inom samfärdseln har stora förändringar ägt rum. Mellan 1950 och 1970 ökade godstransporterna från 14 miljarder tonkilometer till 44. Personbilarnas antal ökade under nämnda period från en kvarts miljon till 2.3 miljoner.

Jämsides med en stegrad materiell standard har utrymme skapats för tjänster och service inom den offentliga sektorn. Där har under efterkrigs- tiden antalet arbetstillfällen fördubblats och uppgår nu i runda tal till 900 000. Av ökningen faller den helt dominerande delen på undervisning samt sjuk-. hälso- och socialvård.

Även om det inte finns något fixerat samband mellan ökad ekonomisk tillväxt och energiförbrukning så är det otvetydigt att den ökade energi- användningen haft stor betydelse för de positiva förändringar i samhället somjag här antytt. Samtidigt har miljövårdsarbetet successivt intensifierats för att bl. a. motverka de negativa effekterna av en ökad energiförbrukning.

Det står nu klart att energin måste användas med återhållsamhet. Den tid är förbi då ökad tillgång på energi kunde betraktas som en självklarhet. Menjag tror att de omprövningar som nu måste göras inte behöver medföra övervägande negativa konsekvenser. Energipolitiken måste. liksom alla an- dra delar av politiken,även i fortsättningen medverka till välfärd och trygghet för människorna. Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att uppnå de sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till hög sysselsättning. fortsatt ekonomisk utveckling samt social och eko- nomisk utjämning under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall underlätta strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främja en internationellt rättvis fördelning av energiråvaror och en internationellt planmässig hushållning.

En tryggad sysselsättning kräver en jämn och god tillförsel av energi. Åtgärder som syftar till att dämpa energiförbrukningen eller till omläggning från en energikälla till en annan får inte ske i sådan takt och omfattning att det medför sysselsättningssvårigheter. betalningsbalansproblem eller hindrar fortsatt ekonomisk utveckling och social utjämning. Det gäller såväl beslut om olika restriktioner som direkt ekonomiska styråtgärder. där sociala och fördelningspolitiska hänsyn påkallar varsamhet.

Energipolitisk planering

Planering är i och för sig inte någon nyhet på energiområdet. De långa utbyggnadstiderna för kraftstationer och distributionsanläggningar har sedan länge nödvändiggjort en långsiktig planering inom elsektorn. Nu står vi inför uppgiften att utvidga planeringen till att i princip gälla alla energiformer. produktion och tillförsel av energi samt energikonsumtionens nivå och in- riktning. Planeringen måste samordnas med annan samhällsplanering. fram- för allt med den långsiktiga planeringen för sysselsättning och industriell

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975:30 , _ , 9

utveckling. Där fnns också samband med regionalpolitiken och hushåll- ningen med mark och vatten..

Planeringen måste arbeta med olika tidsperspektiv. De problem som möter under de allra närmaste åren måste lösas. Det gäller bl. a. beredskapen inför avbrott i oljeförsörjningen eller andra plötsliga förändringar. Jag vill erinra om de störningar som blev följden av Suezkrisen 1956 och Störningarna i oljetillförseln förra vintern. Men planeringen skall också beakta kommande generationers möjligheter att forma sitt samhälle liksom faktorer som kan ha betydelse för klimatet och miljön på mycket lång sikt.

Planeringen måste arbeta med en rad osäkerhetsfaktorer. Vår kunskap och våra möjligheter att bedöma utvecklingen av världens oljeförsörjning är begränsade. Priset på råolja. leveransavbrott och störningar är svåra att förutse. Kärnkraftens möjligheter som energikälla. dess driftsegenskaper och säkerhets- och avfallsproblem är andra osäkerhetsmoment. Tekniska och ekonomiska förutsättningar för alternativa energikällor som solenergi, vind- energi och geotermisk energi är i dag mycket ovissa.

Den svenska energiplaneringen måste utgå från att vårt lands ekonomi är en del av en internationell hushållning. Utanför våra gränser förekommer på många håll utomordentligt stora välståndsklyftor med direkt svält och nöd för stora befolkningsgrupper som följd. För att råda bot på detta ställs krav på en ny ekonomisk världsordning och bl. a. en annan fördelning av råvarutillgångarna. Kampen om råvarorna innebär risker för djupgående konflikter mellan nationer och mellan ekonomiska intressen. Det innebär ett hot mot fred och säkerhet.

Vårt land skall bidra till att skapa en rättvisare fördelning av de globala tillgångarna och till skyddet av de grundläggande livsbetingelserna i vår värld. Internationella hänsyn måste därför spela in när vi planerar vår för- brukningsnivå och energiproduktionens fördelning på energikällor.

En given utgångspunkt för den svenska energiplaneringen måste vara att samhällsbyggandet inte får avstanna. Välfärden måste utvidgas till efter- satta grupper. Fler och fler människor — inte minst kvinnorna — kräver förvärvsarbete. Mycket återstår också när det gäller att skaffa rymliga och moderna bostäder åt alla. Under en lO-årsperiod beräknas enligt statistiska centralbyrån befolkningen öka med 250000 människor. Miljön på arbets- platserna är fortfarande på många håll otillfredsställande. En förbättring av arbetsmiljö och yttre miljö kräver ivesteringar som i sin tur förutsätter en fortsatt utveckling av industriproduktionen.

Alla dessa förbättringar kräver energi om än i varierande grad. Vi får därför räkna med att förbrukningen fortsätter att öka ännu ett antal år. Det betyder inte att den måste öka allt framgent. En grundläggande fråga i planeringen är att klargöra vilka samband som finns på längre sikt mellan energiförbrukning och samhällsutveckling. Därmed förbättras underlaget för att göra den rätta avvägningen mellan önskemålen att spara energi och kraven på att fortsätta utbyggnaden av välfärden. Tvärvetenskapliga initiativ.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975z30 10

framtidsstudier och försöksverksamhet som söker förena samhällsforskning och social forskning med ekonomiskt och tekniskt utvecklingsarbete är i detta sammanhang av värde.

Planeringen måste vidare inriktas på att skapa en bred handlingsram inför framtida beslut. Våra föreställningar om samhällets utseende kring början av nästa sekel, t.ex. produktionens volym och inriktning. utformningen av vårt boende. människors levnadsmönster. är i långa stycken oklara. För att inte framtida generationer skall bli ett energisystems fångar måste dagens energiplanering inriktas på att bevara ett stort mått av handlingsfrihet. Häri ligger emellertid ett dilemma. Det är inte möjligt att bevara en mer eller mindre fullständig handlingsfrihet inför framtida beslut. Det skulle göra oss oförmögna att gripa oss an med de näraliggande problem som med nödvändighet måste bemästras. Handlingsfrihet skulle bli liktydigt med handlingsförlamning. Vi tvingas därför fatta beslut som i någon utsträckning binder oss för framtiden. Men de skall samtidigt utformas så att vägarna hålls öppna för en valfrihet även vid kommande beslut.

En dämpad ök ningstakt i konsumtionen ökar valfriheten. På tillförselsidan kan i viss utsträckning utbyggnadsbesluten anpassas så att hårda långsiktiga bindningar undviks.

Forskning och utveckling är en avgörande förutsättning för att på lång sikt skapa handlingsalternativ. Ett förslag till program för energiforskning kommer att läggas fram. Det omfattar en treårig anslagsram om 360 milj. kr.

I anslutning till frågan om forskning är en kort kommentar på sin plats. Världen måste hushålla bättre med fossila bränslen. Samtidigt känner många tvekan inför en massiv kärnkraftsatsning. Vi måste därför söka efter al— ternativa energikällor. En av dem kan bli fusionskraft eller vätekraft — fram- tidens stora men ännu osäkra löfte. Sol- och Vindenergi samt jordvärme är andra möjligheter. Det behövs omfattande insatser av forsknings- och utvecklingsarbete innan de kan användas i större omfattning. [ stor ut- sträckning bör det arbetet kunna ske i internationell samverkan, eftersom det ofta är fråga om mycket stora utvecklingsinsatser. både i kapital och i kvalificerat teknologiskt kunnande. Men denna forskning kommer att ta tid. Vi kan inte räkna med att exempelvis sol-. vind- eller geotermisk kraft skall kunna bidra till Sveriges energiförsörjning i någon nämnvärd omfatt- ning före l990. Fusionsenergin blir — om forskarna över huvud taget lyckas lösa dess problem - sannolikt inte tillgänglig förrän under nästa sekel.

Energiplaneringen har som nämnts flera tidsperspektiv. Året l985 har valts som riktpunkt för den medellånga planeringen. Det är emellertid viktigt att samtidigt beakta de mera långsiktiga frågeställningarna. Planeringen bör utformas så att åtgärderna kontinuerligt kan anpassas till förbättrade kun- skaper. förändrade värderingar. nya tendenser i utvecklingen. Konsekven- serna härav blir en rullande energiplanering med återkommande besluts- tillfa'llen. Som jag senare kommer att redovisa torde vissa viktigare ener-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975:30 ”

gifrågor komma att på nytt aktualiseras 1978.

När energiplaneringen från dessa utgångspunkter skall konkretiseras är det fyra uppgifter som träder i förgrunden.

För darjörsla gäller det att dämpa ökningen av energikonsumtionen. Jäm- sides med en direkt besparing av energiresurser måste vi eftersträva en effektivare användning av den energi som behöver tas i anspråk.

För det andra måste vi driva en aktiv oljepolitik. Den skall inriktas dels på att minska riskerna för ett ensidigt oljeberoende genom att öka import av andra fossila bränslen — kol och om möjligt även naturgas. dels på att öka försörjningstryggheten när det gäller tillförseln av olja och åstadkomma ett starkare nationellt grepp om vår oljelörsörjning.

För det tredje måste vi trygga vårt behov av elkraft. En utbyggnad av såväl oljekraft som vatten- och kärnkraft väcker oro och invändningar från olika synpunkter. Trots detta måste vi f. n. använda alla dessa energikällor för att tillgodose Sveriges elkraftbehov.

För der./färde måste vi också efter måttet av våra krafter delta i en in- ternationell samverkan för energihushållning.

Dessa fyra moment i energiplaneringen vill jag beteckna som de fyra hörnpelarna i svensk energipolitik. Jag kommer i det följande att behandla dem i tur och ordning.

En dämpad ökning av energikonsumtionen

Den första hörnpelaren i vår energipolitik måste bli en medveten strävan att hålla tillbaka energikonsumtionen. Länge framstod en fortsatt ökning av energikonsumtionen som naturnödvändig och problemfri. Nu har insikt vunnits om motiven för att hålla tillbaka förbrukningen: begränsningarna i tillgången, kostnaderna, miljöförstörelsen, hänsynen till den internationella solidariteten, den större valfriheten i framtiden. Den studie- och rådslags- verksamhet som har bedrivits visar att människorna inte uppfattar en ohäm- mad stegring av den materiella produktionen som ett avgörande villkor för fortsatt välstånd. De är tvärtom beredda till vissa uppoffringar för att spara energi. Det kan innebära förändringar'i levnadsvanor och konsum- tionsmönster.

Den ökade medkänslan med världens fattiga folk gör att många människor betraktar sådana förändringar som en naturlig internationell solidaritetshand- ling. Men många av dessa förändringar behöver inte heller betraktas som ofördelaktiga. Förväntningarna för framtiden riktar sig alltmer mot värden av icke materiell art. Kraven på hushållning med knappa naturtillgångar och behov av välfärd på andra områden än de som traditionellt har ansetts centrala för välståndsutvecklingen verkar i samma riktning. Detta innebär framför allt en lägre takt i den privata konsumtionens ökning. Vi får vara beredda att hålla tillbaka ökningen av en del konsumtionsbehov. satsa mer på kollektivtrafik, mer på tjänster som sjukvård, åldringsvård, barntillsyn,

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975:30 12

utbildning, kultur osv.

Men det finns en gräns för besparingar i fråga om energikonsumtionen. Som jag förut har framhållit måste vår energihushållning bidra till att för- verkliga de sociala målen arbete åt alla. en rättvis fördelning, fördjupad välfärd och trygghet. Det finns ännu stora grupperi vårt land som är eftersatta i dessa hänseenden. Många arbetar fortfarande under djupt otillfredsställande förhållanden. En god arbetsmiljö liksom en god yttre miljö kräver fortsatta omfattande investeringar. Framförallt måste vi slå vakt om sysselsättningen. Den är i hög grad beroende av att den svenska industrins slagkraft på ut- landsmarknaderna kan bibehållas. Vi måste därför fullfölja en energipolitik som kan utgöra grundvalen för en fortsatt industriell utveckling i vårt land.

Drastiska förändringar i energipolitiken som leder till betydande störningar i viktiga samhällsfunktioner orsakar social oro och häftiga motreaktioner. Utifrån erfarenheterna av folkbildningsförbundens Studieverksamhet utgår jag från att flertalet inte tror på en plötslig minskning eller ett omedelbart stopp för tillväxten i förbrukningen. Däremot finns det en betydande ma- joritet som tror på en mera måttlig tillväxttakt än hittills. Det finns också starka sympatier för tanken att energiförbrukningen så småningom bör kun- na stabiliseras på en oförändrad nivå.

De europeiska gemenskaperna (EG) har rekommenderat sina medlems- länder att minska den årliga ökningstakten fram till 1985 från 4 till 3 %. En sådan dämpning kan emellertid enligt min mening inte anses vara till- räcklig för Sveriges del. Vi bör allvarligt pröva möjligheten att komma ned från de sista femton årens ökningstakt om ca 4.5 % per år till i genomsnitt 2 % per år under perioden 1973—1985. Vi bör också allvarligt pröva möj- ligheten att från 1990-talets början hålla energikonsumtionen på en oför- ändrad nivå. Det bör finnas förutsättningar att nå detta mål utan att äventyra sysselsättningen och andra viktiga välfärdsmål. Men jag vill understryka att detta är en hög ambitionsnivå. Det kommer att kräva en betydande anspänning av krafterna för att förverkliga den. Erfarenheterna får visa om dessa riktlinjer för planeringen behöver ändras.

För förståelsen av de fortsatta resonemangen vill jag påminna om att behovet av elektrisk kraft hela tiden har ökat snabbare än energiförbruk- ningen totalt. Detta beror främst på elkraftens betydelse för mekanisering och rationalisering i industrin och dess lätthanterlighet och renhet i hus- hållen. De kraftigt ökade oljepriserna kan snarast väntas förstärka denna tendens. En ökning med 2 % för den totala energiförbrukningen kan således betyda en förhållandevis begränsad ökning för olja som bränsle och en be- tydligt snabbare ökning för elektrisk kraft.

I fråga om formerna för att spara energi föreligger ett omfattande ut- redningsmaterial i vårt land och internationellt. Det visar att det finns vä- sentliga sparmöjligheter även på relativt kort sikt. Det gäller kanske främst på uppvärmningssidan både i vad gäller bostäder och andra lokaler. Un- dersökningar rörande konsumtionsvanor i olika länder visar att energiför-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975:30 13

brukningen tar en allt större del av den enskildes budget ju lägre hans inkomst är. Detta understryker angelägenheten av att söka vägar till en lägre energiåtgång i bostäder och hushåll. '

Inom industrin och samfärdseln anses en omställning mot effektivare energianvändning ge mera betydande resultat först på längre sikt. lett vidare perspektiv kan också strukturförändringar, t. ex. i fråga om bostadsbeståndets fördelning på lägenhetstypcr, industrins lokalisering och sammansättning och transportsystemets utformning väntas ge resultat i form av sparad energi.

Jag skall i korthet sammanfatta några av de viktigaste åtgärder som nu bör föreslås i besparingssyfte.

—Den pågående lån- och bidragsgivningen inom bostadsbeståndet och för industrins byggnadsuppvärmning skall fortsätta t. v. Vidare föreslås stöd- möjligheter för prototyper och demonstrationsanläggningar samt för ener- gibesparingsåtgärder i anslutning till industriella processer. —Användningen av energi i våra mest energikrävande industrigrenar —järn- och stålindustrin samt skogsindustrin — skall undersökas liksom möjlig- heterna att utnyttja spillvärme från industri och kraftverk för bl. a. upp- värmning av bostäder. —Förslag till lagstiftning om kommunal energiplanering skall förberedas. —Tillkomst och utbyggnad av energikrävande industri skall prövas av re- geringen. Nu krävs lokaliseringstillstånd för viss resurskrävande eller mil- jöstörande industri. Tillståndsprövningen skall i fortsättningen också avse industri av väsentlig betydelse från energiförsörjningssynpunkt. —1 byggnadsstadgan skall tas in bestämmelser om att bebyggelse planeras och byggnader utformas så att hänsyn tas till behovet av energihushållning. —Förslag kommer om en höjd energibeskattning. Högre energiavgifter blir en stimulans att spara energi. —Energisparkommittén. som tillsattes för att planera och genomföra spar- kampanjen under vintern 1974/75, får sitt uppdrag förlängt och utvidgat. —F.n bred satsning skall ske på forskning och utveckling med sikte på be- sparing och effektivare energianvändning.

En aktiv oljepolitik

Den andra hörnpelaren i vår energipolitik måste vara att driva en aktiv oljepolitik. Önskemålen att minska vårt beroende av importerad energi har sedan länge gått som en röd tråd genom alla energipolitiska utredningar och åtgärder. Ambitionen har genomgående varit att finna inhemska ener- giråvaror i stället för de importerade. Framgången har tyvärr varit begränsad.

Förbrukningen av oljeprodukter i Sverige ökade under perioden 1955—1970 med drygt 8 % om året. Under denna tid ökade oljans andel av den totala energiförbrukningen i landet från knappt hälften till nära 3/4. Hälften av

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975:30 14

oljeförbrukningen för energiändamål går till uppvärmning av bostäder m. m. och en dryg tredjedel används inom industrin. Olja används därutöver som råvara för petrokemiska produkter, smörjmedel. asfalt m.m.

Utvecklingen på den internationella oljemarknaden medgav en sådan ök- ning och den underlättades av en för oss gynnsam prisutveckling.

Den utveckling som tog sin början med ingången av 1970-talet och som kulminerade med händelserna vintern 1973/74 har dels lett till att de 01- jeproducerande länderna i väsentlig om fattning har övertagit kontrollen över råoljeproduktionen från de internationella Oljebolagen och dels resulterat i en höjning av råoljepriset i exporthamn till en nivå som ligger sex till åtta gånger högre än under 1960-talet. Utvecklingen har medfört allvarliga konsekvenser från såväl ekonomiska som försörjningsmässiga synpunkter. 1 det stora flertalet konsumentländer söker man därför efter vägar att minska det ensidiga beroendet av oljan som energikälla. Så måste även Sverige göra.

Beroendet av oljan kan i en tid av internationell oro och internationella kriser innebära ett hot mot vårt nationella oberoende och vår neutralitets- politik. Förbränningen av olja medför miljöförstörelse och hälsorisker genom utsläpp av bl. a. svaveldioxid och tungmetaller. På längre sikt kan också den vid förbränningen bildade koldioxiden medföra förändringar i klimatet, som kan bli ett allvarligt hot mot våra livsbetingelser. För våra överväganden måste det också vara av betydelse att oljan är en energikälla som på sikt kan behöva sparas för länder som inte har andra möjligheter att klara sin energiförsörjning. Kostnaderna för oljeimporten slutligen innebär en stor belastning för betalningsbalansen. Jag vill erinra om att fjolårets prisökningar innebar att kostnaderna för importen av råolja och oljeprodukter steg med 8 miljarder kronor på ett år och starkt medverkade till att förändra ett stort överskott i bytesbalansen till ett avsevärt underskott.

Mot denna bakgrund anser jag det uppenbart att strävandena att begränsa vårt beroende av olja liksom strävandena att trygga försörjningen för det oljebehov som ändå kvarstår måste utgöra viktiga inslag i Sveriges ener- gipolitik. Ett sätt att få till stånd en begränsning är de insatser på kon- sumtionssidan för vilka jag har redogjort tidigare. Ett annat sätt vore att ta i anspråk nya energikällor som fusionskraft, solenergi, vindenergi, jord- värme etc. Som jag också tidigare har redovisat är möjligheterna att före 1990 uppnå påtagliga energitillskott från dessa källor dock begränsade.

En annan möjlighet att minska det ensidiga oljeberoendet är att öka im- porten av andra fossila bränslen - kol och naturgas. Världens koltillgångar är mycket stora och globalt svarar kolet för 30 % av energiförsörjningen. [ Sverige har kolförbrukningen minskat under efterkrigstiden och är nu obetydlig. Kolimporten beräknas dock nu komma att mer än fördubblas fram till 1985. Detta sammanhänger främst med stålindustrins, särskilt Stål- verk 8015, utbyggnad och den svenska koksproduktionen i Luleå. Även andra behov kan medföra en ökad kolimport. Kolförbränning innebär dock

• Sida 15
•  Original

Prop. l975:30 . l5

miljöproblem i ännu högre grad än oljeförbränning.

Naturgas svarar för inemot 20 96 av jordens energiförsörjning. l vårt land skulle naturgas kunna ersätta i förSta hand tjockolja. Våra "förhandlingar om import av naturgas har hittills inte gett positiva resultat. Man kan san- nolikt inte räkna med någon betydande import av naturgas före år 1985. Om framtida norska prospekteringar norr om 62:a breddgraden skulle leda fram till fynd av naturgas kan det på längre sikt bli aktuellt med större import av naturgas till vårt land. Användandet av naturgas gcr väsentligt mindre skador på miljön än olja, eftersom gasen är mycket svavelfattig.

Våra möjligheter att ersätta oljan med andra fossila bränslen är alltså t. v. begränsade. En viss ökad användning av kol kan dock förutses. Vi måste räkna med att olja fram till sekelskiftet kommer att vara ett do- minerande inslag i vår energiförsörjning. De risker som är förenade med det höga importberoendet måste vi söka minska och kontrollera. Det för- utsätter en rad åtgärder av olika slag för att trygga vår oljeförsörjning.

En integrerad oljepolitik under samhällelig ledning får många uppgifter. Jag anser att det ansvar samhället måste ta för energiförsörjningen gör det angeläget att staten medverkar i ökad utsträckning. Vad som nu är aktuellt är bl.a. följande.

—Ökad oljelagring.

—Som ett komplement till statliga insatser för letning efter olja och gas föreslås en statlig garanti intill 2 000 milj. kr. för att underlätta finansiering av investeringar i utvinning av olja. naturgas och kol. -Utvecklande av bilaterala avtal med oljeexporterande stater. Ramavtal utgör en god grund för avtal om leveranser av råolja och i vissa fall även ol- jeprodukter och naturgas till Sverige. —Samarbete med andra oljekonsumerande länder. bl. a. deltagande i det in- ternationella energiprogrammet (lEP) för att i samarbete med övriga OECD- länder i ett krisläge trygga vår oljeför'sö'rjning. —Bildande av ett statligt oljebolag för handel med råolja och petroleum- produkter. —Statligt deltagande i raflinaderinäringen i vån land.

En tryggad kraftförsörjning

Den tredje hörnpelaren i energipolitiken är att tillgodose vårt lands behov av elkraft. Som jag redan har framhållit kan en årlig ökning av energi- förbrukningen om 2 % fram till år l985 betyda en begränsad ökning för olja som bränsle och en relativt snabb ökning för elektrisk kraft. Jag erinrar om att energiprognosutredningen i sitt lägre alternativ med 2.4 % stegring totalt likväl räknat med en årlig ökning av elförbrukningen med ca 6 %.

Vi har med nuvarande teknik tre vägar att tillgodose elkraftbehovet: ut- byggnad av vattenkraft, utbyggnad av olje- eller kolbaserad kraft eller ut-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975:30 16

byggnad av kärnkraft. Valet mellan dessa är den kanske mest omdiskuterade och svårbedömda frågan i den nu aktuella energiplaneringen. Jag skall därför uppehålla mig förhållandevis utförligt vid denna fråga.

Vi måste för att trygga elkraftkonsumtionen fram till år l985. utöver redan beslutat kraftverksbyggande och utöver vad industrin kan bygga ut i mottryekskraft. räkna med en utbyggnad av elkraftproduktionen som ger ett tillskott av grovt räknat 20 TWh. Detta är över 40 TWh lägre än kraft- industrins beräkning från 1972.

Den forcerade vattenkraftutbyggnaden under l950- och 1960-talen hade en stor betydelse för vårt samhälles utveckling till en avancerad industri- och välfärdsstat. Däremot kunde den endast marginellt dämpa stegringen av oljeimporten. Den totala ekonomiskt utbyggbara vattenkraften brukar uppskattas till 95 TWh. Ca 61 TWh är utbyggda eller under utbyggnad. Inom de återstående 34 TWh ryms utbyggnader, som skulle skada värden. som från naturskyddssynpunkt betraktas som omistliga av alla. Redan däri ligger en begränsning. Inom de 34 TWh ligger också de fyra norrlandsälvar. vilka enligt riksdagens uttalande inte bör byggas ut. De svarar för drygt 16 TWh.

Bland de grupper som studerat energifrågan finns en betydande opinion för att bygga ut vattenkraften. Anledningarna härtill är uppenbara. Vat- tenkraftproduktionen är ren, den bygger på naturtillgångar som förnyas och som vi själva kontrollerar. Men en omfattande utbyggnad måste också vägas mot de stora värden ifråga om natur och miljö som vattendragen repre- senterar. Frågan om en utbyggnad av vattenkraft bör därför anstå till en senare tidpunkt i avvaktan på det utredningsarbete som pågår. Eftersom det tar åtta ä tio år att planera och bygga större kraftstationer kommer ett beslut år 1978 att få någon större inverkan för kraftproduktionen först på andra sidan 1985. För tiden fram till 1985 kan tillskottet bli ca 5 TWh. främst genom kompletteringar i redan utbyggda älvar och utbyggnad av en del smärre vattendrag. Vattenkraftproduktionen skulle därmed motsvara 66 TWh.

Med den förutsedda ökningen i efterfrågan aktualiseras därför under de närmaste åren en ytterligare utbyggnad av elkraft. Den kan utgöras av kärn- kraft eller av s.k. mottryckskraft främst baserad på fossila bränslen. Mot- tryckskraft baserad på olja ställer sig gynnsammare än kondenskraft. Dels utnyttjas energiinnehållet i olja ungefär dubbelt så bra som i kondenskraft- verk genom att det uppvärmda kylvattnet kan användas för husuppvärm- ning. Dels blir kraftkostnaden i stora mottrycksanläggningar lägre. Kraft- värmeintressenterna har räknat med att under tiden fram till 1985 kunna bygga ut oljebaserad mottryckskraft i kommunerna motsvarande 4 a 6 TWh.

I oljekrisens spår söker alla industriländer efter vägar till en aktiv ener- gipolitik i syfte att minska hittillsvarande ökningstakt i energikonsumtionen. minska oljans andel i totalförsörjningen och minska oljeimportberoendet.

• Sida 17
•  Original

Prop. l975:30 17

l länder med en utvecklad teknologi på området har man genomgående riktat in ansträngningarna på att bygga ut kärnkraft. Enligt en OECD- studie i energifrågan som offentliggjördes i januari i år skulle OECD-län- dernas kärnkraftutbyggnad mer än tiofaldigas från 1975 till 1990. Målet är en utbyggnad som skulle ge totalt över 6000 TWh i årlig produktion.

Det kunde i och för sig te sig naturligt att Sverige liksom många andra länder nu långsiktigt satsade på en forcerad utbyggnad av kärnkraften. Vi har — till skillnad från andra OECD-länder — såvitt hittills känt inga nämn- värda egna tillgångar på fossila bränslen. Vi har svårigheter att importera naturgas. Vi har inte heller några stora outnyttjade reserver av vattenkraft.

Däremot har Sverige en även efter internationella mått betydande uran- tillgång i Ranstad som skulle kunna täcka behovet för det nu beslutade kärnenergiprogrammet under flera hundra år. Prisutvecklingen på uran går i en riktning som gör det sannolikt att brytning av Ranstadsmalm kan bli ekonomiskt lönsam. Vi har en hög teknisk standard och en på eget utvecklingsarbete baserad kärnkraftsteknik. Och vi har genom vår väl ut- vecklade metall- och verkstadsindustri goda förutsättningar att på längre sikt skapa en nationell självförsörjning för en avancerad kärnkraftproduktion.

Det finns emellertid skäl som manar till försiktighet och som talar mot att man nu binder sig för ett omfattande och långsiktigt utbyggnadsprogram för kärnkraft.

Hit hör de risker som är förbundna med kärnkraftreaktorernas säkerhet och omhändertagande av utbränt bränsle. Mycket grundliga undersökningar har gjorts. både utomlands och i Sverige. av kärnreaktorernas säkerhets- problem. De pekar på att riskerna för reaktorhaverier med konsekvenser för omgivningen är mycket små och att. även om ett sådant haveri skulle inträffa. sannolikheten för större skador på människor och djur utanför re- aktorn är liten. Även om detta är den förhärskande åsikten bland experterna. finns dock även sådana som ställer sig tveksamma härtill. Erfarenheterna från kärnkraftstationer i drift är hittills relativt begränsade. De framlagda beräkningarna är trots allt kalkyler. vilkas tillförlitlighet kan behöva prövas mot bakgrund av erfarenheter av praktisk drift. Under tiden fram till 1970- talets utgång kommer antalet driftår från reaktorer runt om i världen att mångdubblas. Därmed framkommer viktiga erfarenheter för kontroll av kal- kylerna.

Upparbetning av utbränt bränsle för uranåtervinning rn. m. och förvaring av sådant aktivt avfall som inte kan återföras i reaktorns förbränningsprocess är delar av kärnenergins bränslecykel, som inte har genomarbetats på samma grundliga sätt som byggande av reaktorer och framställningen av bränsle- element.

I fråga om upparbetningsanläggningar anses de teoretiska problemen och konstruktionsproblemen nu vara lösta. Nya stora anläggningar är under upp- förande i Förenta staterna och Europa. Överenskommelse föreligger om leverans av svenskt utbränt bränsle till ett europeiskt konsortium för upp-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975:30 l8

arbetning. Den omfattar allt bränsle från beslutade elva aggregat.

Vid Upparbetning av utbränt bränsle får man utom uran för återanvänd- ning också plutonium och radioaktivt avfall. Plutoniumfrågan måste. oavsett om vi bygger ut kärnkraften i Sverige eller inte. lösas i ett internationellt sammanhang. Jag återkommer i ett följande avsnitt till Sveriges insatser för att medverka till en internationell lösning av frågan om plutonium- hanteringen.

Genom avtalct om Upparbetning av våra utbrända bränsleelement behöver vi inte räkna med att förvara vårt avfall förrän tidigast fr.o.m. slutet av l980-talet. Det råder mycket stor enighet bland experterna om att avfallet bör föras över i fast form. varigenom man väsentligt minskar risken för spridning genom olyckshändelse. Målet i fråga om den slutliga förvaringen av avfallet är att den bör ske i fullständig isolering från biosfären och utan behov av mänsklig övervakning. Det övervägande antalet av dem som har sysslat med avfallsfrågorna. liksom även den svenska utredningen om ra- dioaktivt avfall. anser att problemen går att lösa. Någon slutlig utvärdering av olika möjliga metoder har emellertid ännu inte gjorts och ingen metod har hittills tillämpats i full skala.

De senaste årens debatt i dessa frågor har lett till omfattande satsningar för att lösa problemen. Vi kan också konstatera att forskare och tekniker har hunnit längre på vägen att lösa kärnenergins avfallsfrågor än motsvarande frågor beträffande andra farliga biprodukter av industrihantering som exempelvis svavel- och koldioxid. nitrösa gaser och tungmetaller från för- bränning av olja. kvicksilverutsläpp m. rn.

Trots detta bjuder den bild jag tecknat i fråga om riskerna till försiktighet i fråga om omfattande långsiktiga kärnkraftsatsningar. Detta innebär dock inte något hinder för ett kärnkraftprogram i begränsad skala. som nu är aktuellt för Sveriges del.

Ett annat skäl som har anförts mot att nu besluta om en omfattande utbyggnad av kärnkraft är att vi ännu inte har full klarhet om kärnkraftens ekonomi. De stigande kapitalkostnaderna och de driftstörningar som har inträffat har väckt betänksamhet. Det bör emellertid framhållas att kapi- talkostnaderna för kärnkraft inte stigit väsentligt mer än för andra kraftslag och att de ekonomiska kalkylerna inkluderar omfattande avbrott i driften under de första åren. Kostnaderna för kärnkraft och vattenkraft är betydligt lägre än för kraftproduktion som baseras på fossila bränslen. Bara en mycket påtaglig sänkning av oljepriset skulle kunna ändra detta förhållande.

Ytterligare ett starkt skäl för att inte nu binda sig för en omfattande utbyggnad av kärnkraft är den tveksamhet som människor känner inför ett sådant steg. Den har kommit till uttryck både i den studie- och råd- slagsverksamhet jag tidigare har talat om och i den allmänna debatten i massmedia. Ännu för några år sedan dominerade en övervägande positiv inställning till kärnkraftens användning för fredliga ändamål. Den intensiva

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975:30 19

debatten om kärnkraftens risker och säkerhetsproblemen har ändrat detta förhållande. En kritisk inställning till kärnkraften kommer nu till uttryck alltifrån dem som helt tar avstånd från användandet av kärnkraft till dem som redovisar en inställning präglad av tveksamhet och osäkerhet. Den första kraftiga motreaktionen mot den tidigare optimismen synes emellertid allt eftersom man satt sig in i problemen ha ersatts av en nyanserad in- ställning. där dock tveksamheten och försiktigheten alltjämt finns med som ett genomgående drag.

Mot den bakgrunden är det rimligt att Sverige intar en avvaktande hållning och för en försiktigare politik när det gäller den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft än vad som f.n. gäller flertalet andra länder. Vi bör undvika långsiktiga bindningar och sträva efter en reell handlingsfrihet så att vi. allteftersom våra kunskaper blir större och säkrare. fortfarande har alternativa handlingslinjer att villja mellan för att säkerställa vår energiförsörjning.

En bevarad handlingsfrihet ställer bestämda krav på energipolitiken. Å ena sidan måste vi med hänsyn till de långa planerings- och byggnadstiderna på åtta är tio år för större elkraftstationer fatta de beslut som är nödvändiga för att trygga elförsörjningen fram till mitten av 1980-talet. Å andra sidan bör vi klargöra att vi i dagens läge avstår från att fatta vissa beslut. som inom detta område skulle medfört långsiktiga bindningar.

Relativt hårda bindningar för framtiden skulle följa av beslut om att öppna nya platser för kärnkraftstationer. Vi bör därför inte nu ta ställning till sådana frågor. Jag har förut angett att vi inte heller nu bör ta ställning till frågan om utbyggnad av någon av de ännu orörda större älvarna i Norrland.

Vi bör lika litet fatta principbeslut om uppförande av upparbetningsan- läggningar. anrikningsanläggningar eller anordningar för förvaring av ra- dioaktivt avfall.

Å andra sidan medför kravet på handlingsfrihet att forskning och ut- veckling liksom planering på dessa områden måste fortgå. Likaså måste vi bevara och utveckla den teknologi som finns i Sverige på kärnkraftens område. Om vi underlät detta och raserade vår reaktorindustri skulle vi i realiteten frånhända oss handlingsfriheten vid den tidpunkt då vi på nytt måste ta ställning till vår energipolitik.

De utbyggnadsprogram. som täcker efterfrågan på elkraft till i början av 1980-talet. har godtagits i stor enighet i riksdagen. Under den debatt som ägt rum sista året har frågan väckts om en omprövning av utbyggnaden av de elva kärnkraftaggregaten vid Oskarshamns. Barsebäcks. Ringhals och Forsmarks kärnkraftstationer. Kritikerna har menat att om man är tveksam till en fortsatt utbyggnad av kärnkraft bör också utbyggnaden resp. driften av de nuvarande aggregaten stoppas.

De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra. eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer. skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel- sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975:30 20

räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10000 personer enbart inom de av kärnkraft- utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi. som jag nyss har berört. frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen.

Det finns ingen med teknikens hjälp framställd encrgiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vån ställnings- tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraft- programmet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.

Kvar står då frågan hur den ytterligare efterfrågan på elkraft som uppstår fram till 1985 skall kunna tillgodoses. Det finns. som jag förut har nämnt. i huvudsak endast tre källor att tillgå: olje- eller kolbaserad kraft. vattenkraft och kärnkraft.

Utöver den ökning av mottryckskraft som jag förut angett och den ut- byggnad av vattenkraften med ytterligare 5 TWh. som kan ske utan att någon allvarlig konflikt med naturvårdsintressena uppstår. behöver vi även med en stark nedpressning av hittillsvarande ökningstakt ett ytterligare till- skott av ungefär 10 TWh.

Val av oljebaserad kondenskraft skulle innebära att en ny plats måste tas i anspråk för utbyggnaden. Nackdelarna med den oljebaserade kondens- kraften är flera. Oljeberoendet skulle öka. Skulle vi producera 10 TWh i oljekondenskraftverk. ökar oljebehovet med ca 2.5 miljoner ton eller i im- portvärde motsvarande inemot en miljard kronor per år. Elkraftsystemets känslighet för störningar medför särskilda betänkligheter att öka oljebero- endet. Oljekondenskraft drar väsentligt högre kostnader än vattenkraft och kärnkraft. Miljöstörningarna av ett oljeeldat kondenskraftverk blir betydan- de. Läget är i princip detsamma för kolbaserad kraft. Utbyggnad av nya olje- eller koleldade kondenskraftverk bör endast komma ifråga om andra utbyggnadsvägar är stängda.

På kärnkraftsidan kan ett tillskott av elektrisk kraft erhållas genom en komplettering av befintliga kärnkraftstationer med ytterligare aggregat. Det är tillräckligt med ett tillskott av två reaktorer för att erhålla ca 10 TWh. Eftersom en försiktig utvidgning av kärnkraftproduktionen fram till år 1985 sålunda inte kräver någon ny kärnkraftstation sker inte någon nämnvärd ytterligare spridning av kärnkraftens risker eller dess miljöpåverkan. Den binder inte heller våra handlingsmöjligheter för framtiden.

Slutsatsen blir att det tillskott av elkraft som behövs under de närmaste tio åren bör tillgodoses — förutom genom viss utbyggnad av mottryckskraft och vattenkraft — genom komplettering av befintliga kärnkraftstationer med två reaktorer. Chefen för industridepartementet kommer senare denna dag

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975:30 21

att förorda att planläggningen för dessa reaktorer inriktas på förläggning till Forsmarks kärnkraftstation. Den totala elkraftproduktionen skulle med detta tillskott motsvara en efterfrågan på elektrisk energi år 1985 av ca 160 TWh. varav genom kärnkraften ca 40 %. Enbart tillskotten från de två reaktorerna skulle mer än väl täcka t. ex. hela Storstockholms totala

energibehov av idag.

internationell samverkan

Jag vill beteckna nödvändigheten av en internationell samverkan för ener- gihushållning som den fjärde hörnpelaren för den svenska energipolitiken. Vårt lands ekonomi är en del av en internationell hushållning. Vi ställer krav på oss själva att visa internationell solidaritet. Därför måste vi ta hänsyn till andra länders behov och intressen när vi fastställer nivån för vår egen energiförbrukning och förbrukningens fördelning på olika slag av energi.

Energifrågorna är en del av råvarufrågorna och av andra globala fördel- ningsfrågor. Vårt stöd åt u-ländernas krav på en ny och rättvisare ekonomisk världsordning måste ta sig uttryck bl. a. i våra ställningstaganden i olika internationella sammanhang där de ekonomiska relationerna mellan i-länder och u-länder diskuteras. I de internationella rådslagen står energifrågorna allt oftare i centrum för intresset.

Den ekonomiska tillväxten och de materiella framstegen i industriländerna har under efterkrigstiden varit enastående. Det internationella handelsut- bytet har expanderat i snabb takt. och tillsammans med utbytet av tekniska och ekonomiska nyheter blivit dominerande och omistliga förutsättningar för ekonomierna både nationellt och internationellt. En av de viktigaste faktorerna i denna snabba utveckling under efterkrigstiden har varit den rikliga tillgången på billig energi. främst olja.

En dramatisk illustration både till den ojämna ekonomiska fördelningen mellan länderna och till den roll energifrågorna spelar för världshushåll- ningen fick vi vintern 1973/74. Prishöjningarna på olja innebar dels en omfördelning från industriländerna till de oljeproducerande länderna till ett årligt värde av ca 50 miljarder dollar. dels en omfördelning från icke ol- jeproducerande utvecklingsländer till oljeländerna om 10 miljarder dollar. Flertalet oljeproducerande länder som fick del av de kraftigt ökande in- komsterna från oljan är u-länder. För första gången får dessa länder inkomster som kan utgöra underlag för bättre levnadsvillkor. Samtidigt har emellertid detta medfört problem för världsekonomin. Förutsättningarna i producent- Iänderna är inte sådana att dessa inkomster omedelbart kan investeras där. utan oljepengarna söker sig åter ut på världsmarknaden.

Det internationella valutasystemet hade redan under 1970-talets första år drabbats av en serie påfrestningar. Parallellt härmed hade inflationstakten i flertalet länder ökat. En prisstegring på olja som. om den skett gradvis under perioden 1950—1970. inte skulle tett sig anmärkningsvärd jämfört

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975:30 22

med prisutvecklingen i övrigt. medförde genom sitt plötsliga uppträdande 1973 att såväl tendenserna till obalans i valutasystemet som ökningen i inflationstakten förstärktes.

Prisfördyringen lör oljor bidrog således starkt till att ytterligare rubba ba— lansen i de internationella betalningarna och de industrialiserade ländernas interna ekonomier. F. n. prövas olika förslag att inrätta och bygga ut existerande finansiella arrangemang på mellanstatlig basis i syfte att un- derlätta den finansiella anpassningsprocessen. Multilateral återkanalisering i internationella valutafondens (lMF) regi borde därvid vara ett huvudal- ternativ.

För många folkrika u-länder blev de höjda oljepriserna ytterligare en på- frestning i en förut svår situation. Det gäller bl. a. länder som lndien. Sri Lanka. Pakistan. Bangladesh. Etiopien. Tanzania m. fl. med en sammanlagd folkmängd på närmare en miljard. De är fattiga på både olja och andra råvaror. De har därför drabbats både av de högre oljepriserna och av högre importkostnader för varor från industriländerna. Eftersom konstgödselpro- duktionen är baserad på olja får de dessutom räkna med svårigheter för jordbruket som ytterligare förvärrar deras livsmedelssituation. Följden har blivit att deras utvecklingsplaner allvarligt hotas. Detta drabbar i första hand de redan förut sämst lottade människorna i dessa länder.

Till de ljusa inslagen i bilden bör dock att utvecklingsländerna trots på- frestningarna av oljekrisen lyckats bibehålla sin inbördes solidaritet. Olje- producerande stater har gett ett bistånd till övriga utvecklingsländer som proportionellt sett betydligt överstiger genomsnittet för industriländerna. De egna problemen med inflation och arbetslöshet har gjort att många länder ansett sig nödsakade att dra in på biståndet. [ den industrialiserade världen är den kraftigt ökade svenska u-bjälpen därför i dagsläget en ganska unik företeelse.

De förändrade maktrelationer som den beskrivna utvecklingen har med- fört innebär nya konfliktanledningar och risker för kortare och längre kriser. Det är självklart att de mäktigare i-länderna på olika vägar kommer att söka hävda sina intressen och sin maktställning över energiråvaror och andra resurser. Det är också fullt möjligt att de oljeexporterande länderna använder sin nya ställning för direkt politiska syften. så som skedde 1973/74. Dessa förhållanden medför att risken för leveransavbrott och bristsituationer i syn- nerhet beträffande olja kommer att kvarstå under många år.

1 den oljepolitiska krisens spår upptogs förhandlingar mellan de större OECD-länderna om gemensamma åtgärder för att i viss utsträckning säkra tillförseln vid eventuella framtida leveransavbrott. Sverige har med ett neu- tralitetsförbehåll anslutit sig till det internationella energiorganet [EA (ln- ternational Energy Agency). Genom detta tillförsäkras vi lika god försörjning av olja i en kris som övriga medlemsländer. Av speciell betydelse är att fördelningen sker efter på förhand överenskomna regler.

En uppgift för vårt land måste vara att medverka i lösningar av de kriser

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975:30 23

som kan skapa djupgående internationella konflikter. Det är farligt att söka en konfrontation mellan rika och fattiga länder. mellan oljeproducenter och oljekonsumenter. Vi bör söka vägar 'till ökad förståelse och konstruktiv samverkan. Vi skall bl. a. i FN arbeta i denna riktning. Vi bör också utveckla våra förbindelser med de oljeproducerande länderna och med utvecklings- länderna över huvud taget.

Vi bör också medverka till en internationell solidaritets- och jämlikhets- politik som leder till rättvisare fördelning av naturresurser och välstånd. En sådan utveckling förutsätter en maktförskjutning till de fattiga ländernas förmån. I den s. k. Alger-stadgan krävde u-Iänderna ett större mått av reellt oberoende från industriländerna. Dessa krav behandlades av FN:s sjätte särskilda generalförsamling år 1974. Församlingen antog en deklaration om en ny ekonomisk världsordning och ett handlingsprogram som anger hur denna ordning skall genomföras. llandlingsprogrammet från förra året skall konkretiseras och tidsbestämmas. FN:s generalförsamling kommer att hålla en extra session i september 1975 som skall behandla hela det internationella ekonomiska samarbetet mellan i- och u-länder. Där kommer att behandlas frågor om handel med råvaror, kontrollen över naturtillgångar. u-ländernas industrialisering. monetära problem och mycket annat. Även institutionella frågor om u-ländernas inflytande i FN-organen torde bli aktuella. Sverige kommer att ta aktiv del i detta arbete. Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp för att förbereda det svenska deltagandet i extrasessionen. l linje med vår allmänna politik för internationell solidaritet kommer vi att stödja strävandena att ge ett större inflytande över fördelningen av världens resurser åt u-länderna.

Flertalet industriländer, och många u-länder. kommer för att säkerställa sin energiförsörjning att bygga ut kärnkraft. Denna utbyggnad kommer att äga rum oavsett vilken politik vi själva väljer att föra. Det innebär bl.a. en snabbt ökande mängd klyvbart material. bl. a. plutonium, som ett resultat av reaktordriften. Med den ökning av antalet kärnkraftverk i världen som nu kända planer utvisar. skulle plutoniumproduktionen i världen öka från ca 9 ton/år 1975 till ca 160 ton/år 1990. Risken ligger i att materialet kan avledas för framställning av kärnladdningar, vilket ökar de faror som följer av den militära plutoniumhanteringen.

Problemet har uppmärksammats av Sverige. Redan nu medges ingen ex- port av reaktorer eller annan nukleär utrustning med mindre köparlandet godtar kontroll av det internationella atomenergiorganct i Wien (IAEA).

Sverige har i nedrustningskonferensen i Geneve och i FN:s general- församling aktualiserat frågan om de risker som är förbundna med den snabbt ökande plutoniumproduktionen från kärnkraftverk. Detta initiativ kommer att med kraft fullföljas med sikte på mellanstatliga överenskom- melser om ökad internationell kontroll av den fredliga användningen av kärnenergin. Sverige kommer för sin del att göra allt för att få till stånd verkningsfulla åtgärder i detta syfte. Detta får ses som en del av Sveriges

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975:30 24

allmänna nedrustningssträvanden som bl.a. syftar till att minska riskerna för kärnvapenkrig.

I den internationella diskussionen har under senare år lagts dramatiskt ökad tonvikt på de globala resursfrågorna: jorden som ekologiskt system. de gränsöverskridande miljöproblemen. de yttre gränserna för mänsklig ak- tivitet.

Energiomsättning i form av förbränning av olja, kol och uran medför i princip att den globala balansen i olika avseenden förskjuts. Beräkningar visar dock att effekten av enbart den direkta värmealstringen är av måttlig storleksordning.

Förbränning av fossila bränslen (kol, olja, gas) medför emellertid andra sidoverkningar. som kan få större konsekvenser för klimatet och den globala miljön. Förbränningen är alltid i någon utsträckning förenad med utsläpp av vissa tungmetalller och stoft av olika slag. Den ger dessutom alltid upphov till en viss mängd koldioxid. Det är framför allt koldioxiden som i detta sammanhang är av intresse. En försiktig uppskattning visar att en fördubb- ling av koldioxidhalten i atmosfären skulle kunna medföra allvarliga rubb- ningar i klimatförhållandena. En fördubbling uppnås t. ex. om ca 50 år om förbränningen stiger med 5 % per år. vilket ungefär motsvarar den hit- tillsvarande ökningstakten.

Världens totala energiförsörjning domineras av de fossila bränslena med ungefär 30 % kol, 50 % olja och 20 % naturgas. Dessa energiresurser är inte förnyelsebara och vid fortsatta uttag på konstant eller ökande nivå kom- mer de förr eller senare att vara uttömda. Det är inte möjligt att med någon precision ange tidpunkten när dessa energikällor sinar. Uppskattningarna anger vanligen några hundra år för kol och ett antal decennier för olja och naturgas. Det är emellenid troligt att klimatskäl kommer att sätta en tidigare gräns för förbränningen än de globala reservernas storlek.

Även kärnkraften — såväl flssionskraften som fusionskraften — är i prin- cip beroende av energiråvaror som inte är förnyelsebara. Dagens fissions- kraftteknologi medför en uranåtgång som med nu kända resurser kan in- nebära bränslebrist kring sekelskiftet. Om man däremot skulle kunna ut- veckla tekniskt och samhälleligt acceptabla bridreaktorer, skulle råvarorna knappast innebära någon reellt begränsande faktor i den framtida energi- försörjningen. Vid användningen av fusionsteknologi skulle råvarorna ur alla för mänskligheten rimliga perSpektiv kunna betraktas som outtömliga.

Vad jag här har återgivit från den vetenskapliga forskningen kring dessa frågor understryker två ting. Det är för det första nödvändigt att via forskning öka våra kunskaper om dessa sammanhang. De industrialiserade länderna som svarar för den helt dominerande delen av energiförbrukningen måste för det andra med hänsyn till de oroande perspektiven i fråga om klimat- påverkan och miljökonsekvenser eftersträva en stram hushållning med olja. kol och naturgas.

Sedan länge har ett praktiskt samarbete på energiområdet ägt rum mellan

• Sida 25
•  Original

lx.) 'J1

Prop. 1975:30

Danmark. Finland. Norge och Sverige. Det har främst avsett elenergiom- rådet. I dag är ett mycket omfattande överföringsnät utbyggt mellan de fyra länderna. Det medför stora ekonomiska fördelar för samtliga fyra länder och ökar försörjningstryggheten när produktionsstörningar av olika slag eller torrår inträffar i något av länderna. Även när det gäller planeringen av pro- duktions- och överförlngsanläggningar är samverkan nu god och betydande investeringsbelopp har kunnat sparas.

Med all sannolikhet kommer stora fyndigheter av olja och naturgas att göras inom Nordsjön och angränsande norska och danska och eventuellt svenska farvatten. Det kommer att få mycket stor betydelse för de fyra nordiska ländernas energimarknader redan därför att såväl Sverige som Dan- mark och Finland är stora oljekonsumenter och att det är korta avstånd mellan Nordsjöfynden och våra marknader. Det tidigare samarbetet inom elområdet borde kunna vidgas att omfatta samarbete även när det gäller olje- och naturgasområdet.

Min allmänna slutsats är att tillkomsten av oljefyndigheter eller gasfyn- digheter i norska farvatten, i Nordsjön i övrigt och i danska farvatten eller i Östersjön, utgör betydelsefulla faktorer för de nordiska ländernas ener- giförsörjningstrygghet och för industripolitisk samverkan. Inom de nordiska regeringarna och nordiska rådet pågår ett omfattande arbete för att utforma olika konkreta projekt inom dessa samarbetsområden.

Sammanfattning

Med detta har jag i korthet angett huvuddragen i den energipolitik som jag föreslår att regeringen förordar.

Som jag tidigare har nämnt, bör vi allvarligt pröva möjligheten att minska den årliga tillväxten av energiförbrukningen till 2 % i genomsnitt för tiden 1973—1985. Vi bör likaså allvarligt pröva att från omkring l990 hålla för- brukningen på oförändrad nivå. Inom ramen för denna totalbild får vi räkna med att ökningstakten för elkraft blir betydligt högre än för bränsle.

Den påtagliga minskningen av tillväxten förutsätter ett aktivt program för hushållning. som spänner över ett brett fält. Den förutsätter också ett kraftfullt program för forskning och utveckling för att spara energi.

Vi bör delta aktivt i internationellt samarbete på alla de områden jag har nämnt i det föregående. Därigenom kan vi både främja trygghet och välfärd för vårt eget lands medborgare och bidra till att det internationella samfundet utvecklas i riktning mot större rättvisa och sociala framsteg för alla folk.

Den angivna ökningen av 2 % om året medför att den totala energi- förbrukningen brutto år 1985 skulle komma att ligga drygt llO TWh över 1973 års förbrukning. Härav täcks omkring 50 TWh genom redan fattade beslut om utbyggnad av elproduktionen. Återstående dryga 60 TWh kan till drygt en fjärdedel tillgodoses genom ökad användning av olja och i viss mån inhemska bränslen. Denna ökning kommer delvis att resultera

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975:30 26

i ökad produktion av elkraft från industriella mottrycksanläggningar och kommunala kraftvärmeverk. Knappt hälften torde komma att tillgodoses genom en ökning av kolimport och en fjärdedel genom utbyggnad av vat- tenkraft och kärnkraft. Programmet skulle medge en årlig ökningstakt för elförbrukningen om ca 6 %. Detta innebär en kraftig dämpning i förhållande till l960-talets ökningstakt på mellan 7 och 8 %.

Med en sådan planering kan vi undvika långsiktiga bindningaroch bevara handlingsfriheten för framtiden. På grund av de långa planeringstider som gäller på energiområdet krävs att vi år l978 tar ställning till hur energi- försörjningen skall tryggas även efter 1985.

År 1978 bör vi i viktiga hänseenden ha ett bättre underlag för beslut om den fortsatta energipolitiken. Den utredning som har tillkallats rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland har då slutförts och dess resultat kan sammanställas med det förra året redovisade resultatet från utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Ställ- ning kan därmed tas till frågan om fortsatt utbyggnad av vattenkraften.

Vi bör då också ha fått en klarare uppfattning om kärnkraftens säker- hetsproblem och driftsekonomi genom betydligt längre erfarenheter natio- nellt och internationellt av kärnkraftproduktion. Akai-utredningens arbete (utredningen om förvaring av högaktivt avfall från kärnkraftverk) avslutas inom något år och bör ge underlag för en bedömning av hur vi skall lösa problemet med en långtidsförvaring av det högaktiva avfallet. Vi bör vid denna tidpunkt veta mer även om de risker som är förenade med förbränning av fossila bränslen. Möjligheterna till en framtida import av naturgas kan ha klarnat.

Vidare bör 1978 resultaten av de besparingsåtgärder som nu föreslås kunna börja avläsas. Då bör man också i viss utsträckning kunna bedöma effekterna av de föreslagna omfattande forsknings- och utvecklingsprogrammen på olika områden. även om bidragen från nya energikällor sannolikt fortfarande kommer att vara svåra att beräkna. Även den framtidsstudie på energiom- rådet som nyligen påbörjats bör kunna ge värdefullt material på väsentliga punkter.

Statsrådet Johansson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för ener- gihushållningen. Han och statsråden Carlsson och Feldt redovisar de sär- skilda förslag inom resp. industri-, bostads- och handelsdepartementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens an- föranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern hemställer att regeringen l. föreslår riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjerna för energi- hushållning m.m. som han nu har förordat.

2. i en gemensam proposition förelägger riksdagen de förslag som han och övriga föredragande har lagt fram.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975:30 27

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagor 1—3.

• Sida 28
•  Original

GOTAB 75 6774 Stockholm l975

• Sida 29
•  Original

Regeringens proposition 1975:30

Bilaga 1 ' Industridepartementet

Energi- hushållning m.m.

såvitt avser . industridepartementets verksamhetsområde

• Sida 30
•  Original

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

KJ

Encrgiprognosutrcdningen (I 1972203; EPU) tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 mars 1972 för att utreda och bedöma den framtida utvecklingen på energiområdet.

Utredningen avlämnade i augusti 1973 rapporten (Ds I 1973: 2) Lä- gesrapport från energiprognosutredningen med redogörelse för upp- läggningen av utredningens arbete och redovisning av det inventerings- arbete som dittills hade utförts. Utredningen genomförde under hösten 1973 en enkätundersökning bland ett stort antal myndigheter och organi- sationer med sikte på att få synpunkter på och kompletteringar till det i rapporten redovisade materialet. Synpunkter som kommit fram i enkät- svaren har beaktats i utredningens fortsatta arbete.

Utredningen har i september 1974 avlämnat sitt betänkande (SOU 1974: 64) Energi 1985 20001 med bilaga (SOU 1974: 65), innehållande bl. a. redogörelser för specialstudier som utredningen låtit utföra.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, transport- forskningsdelegationen, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet, universi- tetskanslerämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), tekniska fakulteten vid universtetet i Lund, nationalekonomiska institutionen vid universi- tetet i Göteborg, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen.. fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för mil- jöskydd, jordbrukstekniska institutet, kommerskollegium, statens pris— och kartellnämnd, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt för- svar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), .bostadsstyrclsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, Sveriges geolo- giska undersökning (SGU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), sta- tens kärnkraftinspektion, domänvcrket, samtliga länsstyrelser, utred— ningen om kollektivtrafik i tätorter, trafikpolitiska utredningen, energi- beredskapsutredningen, elutredningen, delegationen för naturgasfrågor, utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen), fullmäktige i riksbanken, AB Atomenergi, Centrala driftledningen (CDL), För- eningen för clcktrieitetens rationella användning, HSB:s riksförbund ek för (HSB), Hyresgästernas riksförbund, Ingenjörsvetenskapsakade— mien (lVA), Kooperativa förbundet (KF), Kungl. automobil klubben,

1 Betänkandet har avgetts av landshövdingen Bengt Lyberg, ordförande, ci- vilingenjören Rolf Gradin, professorn Gunnar Hambraeus, verkställande leda- moten i statens delegation för rymdverksamhet Hans Håkansson och docen- ten Karl Göran Mäler. Till utredningen har varit knuten en parlamentarisk grupp bestående av riksdagsledamöterna Rolf Clarkson (m), Einar Hennings- son (s), Harald Pettersson (c), Bernhard Sundelin (s), Jörn Svensson (vpk) och Rune Ångström (fp).

• Sida 33
•  Original

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartemeiitet 3

Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukar- nas riksförbund, Motorförarnas helnyktcrhetsförbund; Näringslivets byggnadsdclegation, AB Stor-Stockholms lokaltrafik, Svensk kärn- bränsleförsörjning AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska busstrafikförbundet, Svenska elverksförening- en, Svenska gasföreningen, Svenska handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsförcningen, Svenska petroleum institutet, Svenska riksbyggen, Svenska Vägföreningen, Svenska värme- verksförcningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges akademikers central- organisation (SACO), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges civilingenjörsförbund CF—STF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sve- riges hantvcrks- och industriorganisation, Sveriges industriförbuno', Sveriges rcdareförcning, Tjänstemännens ccntralorganisation (TCO), WS-tekniska föreningen (VVS-branschen) och Ångpanneföreningcn.

EPU redovisar ett högre och ett lägre alternativ för konsumtions— utvecklingen under de närmaste decennierna. Det högre alternativet mot- svarar förväntad spontan utveckling utan särskilda sparinsatser medan det lägre alternativet motsvarar en nivå åstadkommen bl. a. genom spar- insatser som berör stora delar av vårt samhälle. I skrivelse den 25 no— vember 1974 har ett antal myndigheter anmodats att yttra sig om dels möjligheterna att uppnå ytterligare besparing enligt två närmare angiv- na alternativ, dels åtgärder som behöver vidtas för att alternativen skall uppnås. Redogörelser för möjliga energibesparingsåtgärder m.m. har lämnats av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, post— verket, televerket, SJ, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, byggnadsstyrelsen, UKÄ, Sö, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, konsumentverkct, ÖEF, AMS, bostadsstyrelsen, statens råd för bygg- nadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk och statens industriverk. '

I vissa fall har samråd skett med olika organisationer såsom Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundct och Sveriges industriförbund. Kommunförbundet har i särskild skrivelse redovisat en bedömning av möjligheterna till energibesparing inom kommunal verksamhet rörande fritidsverksamhet, vattenförsörjning och avloppsrening.

Energiprogramkommitte'n (I 1973: 06; EPK) tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1973 för att utarbeta förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet.

EPK har i oktober 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974: 72) Energiforskningä Till betänkandet har fogats ett omfattande expert- material (SOU 1974: 73—76 och Ds I 1974: 8).

2 Betänkandet har avgetts av verkställande direktören Lars Lindmark, ord- förande, riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder, professorn Gunnar Hambraeus, riksdagsledamöterna Kjell Nilsson och Bengt Sjönell, partisekre- teraren Carl Tham, statssekreteraren Inga Thorsson och överingenjören Sig- frid Wennerberg.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 4

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhava- ren, FOA, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinsti— tut, postverket, televerket, SJ, statens vägverk, transportforskningsdele- gationcn, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, byggnadsstyrelsen, RRV, UKÄ, universiteten i Upp- sala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, tek- niska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, högskolan i Linköping, högskolan i Luleå, statens råd för atomforskning, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, SÖ, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, lantbrukshögskolan, jord- brukstekniska institutet, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogshögskolan, statens naturvårdsverk, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, konsumentverket, ÖEF, AMS, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforsk- ning, statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, SGU, statens provningsanstalt, STU, statens kärnkraftinspektion, do- mänverket, trafikpolitiska utredningen, energiberedskapsutredningen, elutredningcn, naturgasdelegationen, Aka—utredningen, AB Atomenergi, CDL, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, IVA, Jernkon- toret, KF, Kungl. automobil klubben, LO, Lantbrukarnas riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Saab-Scania AB, Svensk industri- förening, Svensk kärnbränsleförsörjning AB, Svenska elverksför- eningen, Svenska gasföreningen, Svenska kemiingenjörers riksförening, Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska natur- skyddsföreningen, Svenska petroleum institutet, Svenska uppfinnareför- eningen, Svenska utvecklings AB, Svenska Värmeverksföreningen, Svens- ka åkeriförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges bil- industri- och bilgrossistförening, Sveriges industriförbund, Sveriges reda- reförening. Swedisol, TCO, Vetenskapsakademien, VVS—tekniska för- eningen och Ångpanneföreningen samt enskilda personer.

EPKzs uppdrag utvidgades den 8 november 1974 till att omfatta bl. a. frågan om behovet av och kostnaderna för prototyper och demonstra- tionsanläggningar.

Kommittén har den 15 januari 1975 avlämnat promemorian (Ds I 1975: 1 Energiforskning. Behov av prototyper och demonstrations- anläggningar-7.

I EPKzs uppdrag har inte ingått att utarbeta förslag om organisationen av forsknings— och utvecklingsverksamheten inom energiområdet. Förslag härom har utarbetats inom industridepartementet och redovisats i pro- memorian (Ds I 1974: 10) Organisation av forskning och utveckling in- om energiområdet.

3 Promemorian har avgetts av överingenjören Sigfrid Wennerberg, ordfö- rande, riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder, professorn Gunnar Ham- braeus, riksdagsledamöterna Kjell Nilsson och Bengt Sjönell, partisekretera- ren Carl Tham och statssekreteraren Inga Thorsson.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 5

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statens strål— skyddsinstitut, transportforskningsdelegationen, statskontoret, RRV, UKÄ, ÖEF, statens råd för byggnadsforskning, statens'industriverk, statens vattenfallsvcrk, STU, statens kärnkraftinspektion, forsknings- rådsutredningen, Aka-utredningen, delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk), AB Atom- energi, CDL, Centralorganisationen SACO/SR, IVA, LO, SAF, Sven- ska elvcrksföreningen, Svenska kraftverksföreningen, Svenska petrole- leum institutet, Svenska utvecklingsaktiebolaget, Svenska värmeverks- föreningen, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges industriför- bund och TCO.

Petroindustriutredningen (I 1972: 04)4 tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för att klarlägga utformningen av från samhällssynpunkt bästa möjliga struktur och utbyggnad av trans- port, raffinering och förädling av olja och naturgas. I maj 1974 fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att med förtur behandla frågan om den fortsatta raffinaderiutbyggnaden i Sverige.

Utredningen har i december 1973 avlämnat lägesrapporten (Ds I 1973: 5) Petroindustrin i Sverige, en inventering och i september 1974 delrapporten (Ds I 1974: 7) Petroindustrin i Sverige: alternativa raffi- naderilägen.

Oljeprospektering AB har den 19 november 1974 lämnat en översikt över den hittillsvarande prospekteringen efter olja och naturgas på svenskt område. Petroswede AB har den 24 januari 1975 lämnat en re- dovisning av bolagets prospektering utomlands.

Berol Kemi AB har i februari 1975 överlämnat rapporten Metanol som drivmedel. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med repre- sentanter för jordbruks—, handels- och industridepartementen i samar- bete med AB Volvo. .. .

Närförläggningsutredningen (I 1970: 16)5 tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 mars 1970 för att utreda frågor om förläggning av kärnkraftverk för kombinerad produktion av el och värme. I mars 1971 fick utredningen tilläggsuppdrag att, närmast som underlag för arbetet med den fysiska riksplaneringen, studera även vis- sa frågor om bl. a. samlokalisering av kärnkraftverk och annan industri.

Utredningen har i augusti 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av kärnkraftverk. Med hänvisning till bl. a. den upp- byggnad av resurser på kärnsäkerhetsområdet som skett under de senaste

4 F. d. generaldirektören Erik Grafström, ordförande, direktören Arne Carlsson, teknologie doktorn Ingmar Eidem, riksdagsledamöterna Sven Gus- tafson och Karl-Erik Häll, direktören Alfred Nettelbrandt, generaldirektören Xalfrid Paulsson, direktören Bengt Tengroth och förbundsordföranden Enar gren. 5Verkställande ledamoten i statens delegation för rymdverksamhet Hans Håkansson, ordförande, överingenjören Lars Carlbom, föreståndaren Arne Hedgran, direktörerna Yngve Larsson och Jan-Erik Ryman, kanslirådet Kjell Svensson och tekniske direktören Ingvar Wivstad.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 6

åren har utredningen i skrivelse den 4 december 1974 föreslagit att de frågor som omfattas av tilläggsuppdraget skall bearbetas vidare inom andra befintliga organ. Kungl. Maj:t har den 30 december 1974 beslu— tat att utredningens arbete skall vara avslutat.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhava— ren, FOA, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinsti- tut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statens naturvårdsverk, ÖEF, statens planverk, statens industriverk, statens kärnkraftinspektion, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid uni— versitetet i Uppsala, tekniska fakulteten vid universitetet i Lund, tekniska högskolan i Stockholm, energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola, tekniska fakulteten vid högskolan i Linköping, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, Aka-utredningen, Stockholms handelskammare, IVA, Svenska kommunförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund, AB Atom- energi, CDL, Svenska värmeverksföreningen och Westinghouse Monitor AB.

Till kärnkraftinspektionens yttrande har fogats ett yttrande av in- spektioneus reaktorsäkerhetsnämnd. Länsstyrelserna har hört vissa kom- muner m. fl.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund har, jämte tekniska fakulte— tens yttrande, överlämnat dels ett eget yttrande i ärendet, dels skrivelser från ett antal fakultetsledamöter, som innehåller avvikande synpunkter från dem som redovisats i fakultetens yttrande.

Rektorsämbetct vid tekniska högskolan i Stockholm har förutom ytt— randet från tekniska fakulteten, som utarbetats av en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté, överlämnat yttranden från fem sektioner.

Utredningen om radioaktivt avfall (I 1972:08; Aku-utredningen)" tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1972 för att utreda frågor om högaktivt avfall från kärnkraftverk. I maj 1974 utvidgades uppdraget till att omfatta också de frågor som rör hantering och förvaring av låg- och medelaktivt avfall.

Utredningen har i juni 1974 avlämnat lägesrapporten (Ds I 1974: 6) Kärnkraftens högaktiva avfall. .

Utredningarnas material kompletteras genom följande redogörelser och rapporter.

Kärnsäkforsk har den 11 november 1974 överlämnat årsrapporten Kärnsäkforsk 1973, promemorian Översikt över behovet av fortsatta forskningsinsatser rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor samt yttrande över AB Atomenergis anslagsframställning för budgetåret 1975/ 76 för särskilda säkerhetsarbeten inom kämenergiområdet.

CDL har den 13 juni 1974 överlämnat rapporten Krigsskyddad för-

6 F. d. landshövdingen Gösta Netzén, ordförande, riksdagsledamöterna Jan Bergqvist och Einar Larsson, professorn Lars-Gunnar Larsson, riksdagsleda- moten John Takman, t.f. avdelningschefen Arne Westlin samt riksdagsleda— möterna Anders Wijkman, Nils Erik Wååg och Rune Ångström.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 7

läggning av kärnkraftverk samt den 31 oktober 1974 lägesrapporten Bergförläggning av kärnkraftstationer ur reaktorsäkerhetssynpunkt.

Statens kärnkraftinspektion haf- den 9 september 1974 överlämnat rapporten En sammanställning av onormala händelser vid svenska kärn- kraftverk och den 5 december 1974 skrivelsen Redogörelse för kvalitets- stymingcn för svenska kärnkraftverk med anledning av händelserna med nivåregleringspumpari Ringhals 2.

Kärnkraftinspektionen har vidare i september 1974 lagt fram rap- porterna (SKI 1974: 1) Kontroll av klyvbart uukleärt material och (SKI 1974: 2) Fysiskt skydd för att förhindra eller försvåra förlust av nukleärt klyvbart material.

FOA har i april 1974 presenterat rapporten (FOA-4 rapport C 4567- T3) Risker för kärnladdningsframställning i det fördolda. Rapporten ut- gör den offentliga delen av en hemlig rapport med samma titel från december 1973.

C DL-företagens beredskapsnämnd har den 22 november 1974 avgett rapporten Åtgärder mot sabotage vid värmekraftanläggningar.

Inom utrikesdepartementet har utarbetats promemorian (Ds UD 1975 : ]) lnternationcllt handhavande av klyvbart material.

En sakkunnig för vissa uppgifter i samband med information i ener- gifrågor (I 1974: 04; referensgruppen för encrgiinformation)7 tillkalla-' des med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1974. Den sakkunnige har med skrivelse den 29 november 1974 överlämnat pro- memorian Information i energifrågor.

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand (C 1972: 02) avlämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö. Utredningsarbetet om förutsättningar- na för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnad fortsät- ter genom att en sakkunnig9 (B 1974:01) har tillsatts med uppgift att belysa dessa frågor beträffande norrä "Norrland. Den sakkunnige har lämnat en lägesrapport (Ds B 1974: 4) Vattenkraft och miljö 2.

Värmeanläggningsutredningen (Ju 1973: 06)10 har hösten 1974 avgett betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan med förslag till lag om allmänna värmesystem.

De nyssnämnda frågorna rörande vattenkraftutbyggnader bereds inom bostadsdepartementet i. samband med arbetet med den fysiska rikspla- neringen. Värmeanläggningsutredningens förslag övervägs inom justitie- departcmentet. Betänkandena och rapporten redovisas i det följande i den utsträckning de också belyser energipolitiska frågor.

Energikammitrén avgav år 1970 betänkandet (SOU 1970: 13) Sveri-

T Redaktören Per Ragnarson. 3 F. (1. landshövdingen Ossian Sehlstedt. 9 Redaktören Sören Ekström. 10 Överdirektören Helmer Wallner.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 8

ges energiförsörjning, Energipolitik och organisation.11 I. prop. 1973: 41 angående industripolitisk verksorganisation m.m. behandlades kommit- téns förslag i de delar de hade betydelse för organisationen av det före- slagna industriverket. Kommitténs förslag om upprättandet av en kon- tinuerlig prognos- och utredningsverksamhet anmäldes i samband med tillsättandet av EPU. Övriga förslag bör nu tas upp till behandling.

Svenska värmeverksföreningen har den 3 oktober 1972 överlämnat ett sammandrag av en utredning Möjlig utbyggnad av fjärrvärmebaserad elektrisk mottryckskraft i Sverige. Yttrande häröver har efter remiss av- getts av statens naturvårdsverk, statens planverk, statens vattenfallsverk samt CDL och Svenska kraftverksföreningen som avgett gemensamt yttrande, IVA, Svenska elverksföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum institutet och Svenska teknologföreningen. Byggnads- styrelsen har på eget initiativ avgett yttrande. Frågan utreds därefter ge- mensamt av CDL och Värmeverksföreningen. Organisationerna har den 23 januari 1975 överlämnat en skrivelse med vissa preliminära slut- satser från utredningsarbetet.

Malmö industriverk, Lunds tekniska verk och Sydsvenska kraftaktie- bolaget har den 1 juli 1974 överlämnat en lägesrapport från en gemen- sam utredning avseende möjligheterna att överföra hetvatten från käm- kraftverket i Barsebäck till fjärrvärmesystemen i Malmö och Lund.

Den 17 december 1974 har Stockholms Kraftgrupp AB kommit in med en skrivelse avseende bl.a. möjligheterna att överföra hetvatten från ett kärnkraftverk i Haninge till Storstockholmsområdet.

Den 10 januari 1975 har statens vattenfallsverk redovisat en prelimi- när bedömning, som gjorts av verket i samråd med Energiverken i Gö- teborg, av möjligheterna att överföra hetvatten från kärnkraftverket i Ringhals till fjärrvärrncsystem i Göteborg.

I december 1974 har AB Atomenergi redovisat en lägesrapport (AE— US—134) Lågtemperaturfjärrvärme.

Ett stort antal internationella utredningar har pågått om olika energi- frågor. På officiell nivå har Sverige främst medverkat i arbetet på en långsiktig energistudie inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). En slutrapport, Energy Prospects to 1985, har lagts fram av OECD:s generalsekreterare. Den behandlar bl. a. försörj— nings- och prognosfrågor, miljöfrågor, forskning och utveckling samt energipolitiska målfrågor och internationella samarbetsmöjligheter.

En stor mängd synpunkter och förslag rörande åtgärder på energi- området har förts fram av kommuner, organisationer, företag och en- skilda.

Jag kommer att i det följande lägga fram vissa riktlinjer för energi-

11 Betänkandet har avgetts av departementsrådet Hans Håkansson, ordfö- rande, direktören Bo Aler, generaldirektören Jonas Norrby och professorn Ingemar Ståhl.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 9

politiken som är avsedda att ligga till grund för regeringens och myndig- heternas fortsatta behandling av frågor om användningen av och för- sörjningen med energi. ' ' '

Jag kommer vidare att hemställa att vissa förslag om åtgärder som dessa riktlinjer föranleder inom industridepartementets verksamhetsom- råde underställs riksdagen för godkännande.

I prop. 1975: 1 (bil. 15 s. 124, 163 och 183) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budget- året 1975/76 beräkna

1. till Kostnader för vissa nämnder ett förslagsanslag av 43 000 kr.,

2. till Främjande av landsbygdens elektrifiering ett reservationsan- slag av 9 000 000 kr.,

3. till Statens kärnkraftsinspektion ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

4. till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi ett re- servationsanslag av 47 900 000 kr.,

5. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran ett reservations- anslag av 2 400 000 kr.,

6. till Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet ett reserva- tionsanslag av 9 200 000 kr.,

7. till Internationellt atomenergisamarbete ett förslagsanslag av 4 930 000 kr.,

8. till Kraftstationer m. m. ett investeringsanslag av 1 648 900 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 10

2. Internationell översikt

2.1. Inledning

Energiprognosutredningen (EPU) har både i lägesrapporten och i betänkandet Energi 1985 2000 redovisat uppgifter om de förändringar som inträtt på energimarknaderna de senaste åren och om den energi- politiska planeringen i några för Sverige speciellt intressanta länder.

Energiprogramkommittén (EPK) har också redovisat uppgifter om energiförsörjningssituationen i vissa länder och speciellt om den forsk- ning och utveckling (FoU) på energiområdet som förekommer där.

Den lägesrapport som utredningen om radioaktivt avfall (Aka—utred- ningen) avgett innehåller även uppgifter om internationella utvecklings- tendenser m. m. på speciellt kärnenergiområdet.

Inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har utarbetats en studie över utvecklingen på längre sikt på energiom- rådet för medlemsländernas del. En inventering av energiresurser har publicerats år 1974 av organisationen Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC). En rapport (Nordisk utredningsserie 1.974: 26.) om energisamarbetct i Norden har utarbetats av nordiska ämbets- mannakommittén för industri- och energipolitik och överlämnats till Nordiska ministerrådet i december 1974.

Den följande redovisningen grundas i huvudsak på nämnda utred- ningar och rapporter.

2.2. Vissa allmänna uppgifter om de globala energiflödena m. m.

I den globala energiförsörjningen dominerar råoljan med en andel av bortåt 50 %, därefter kommer kol med drygt 30 % och därnäst natur- gas med knappt 20 % andel. Dessa s. k. fossila energiråvaror dominerar således praktiskt taget fullständigt den globala energibilden. Vattenkraft och uran spelar en avsevärt mindre roll. Uranets betydelse väntas dock komma att öka snabbt.

De globala energiflödena och världskonsumtionen av energi samt Sveriges andel därav åskådliggörs av figur 2.1 och 2.2.

Även om vi i vårt land har en hög energikonsumtion tar vi i anspråk bara en mindre del av det totala utbudet. Således utgör t. ex. vår olje- förbrukning drygt 1 % av världens totala. I brist på egna tillgångar är vi dock helt beroende av den internationella marknaden.

Oljans andel i den globala energiförsörjningen har ökat successivt under de senaste decennierna. Detta har flera orsaker. Produktions- och transportkostnaderna för råolja är klart lägre än motsvarande kost- nader för kol och naturgas. Detta sammanhänger med att oljan på en

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 11

Vatten kraft ”0 elenergi Kärnkraft 50 omvandling | till elenergi K | ! 'å'! 17040 25% ge 'å' bränslen för = uppvärmning, Naturgas :=: m.m, 1060 E = Olja 2840

x X * xxx; xi .

X X X X drivmedel Xxxx XXXXXXX XXXXX XX Nbskxxx xxx' (bensin+ K S%xXXXÄxXXÄXXXXXXXÄXXXSWXÄAXXÄxÄXQÄÄX . raffinering

Figur 2.1 De globala energiflödena år 1973 i Mtoe.1

gång har den lätthanterlighet, som är karakteristisk för de flytande och gasformiga tillstånden, och den koncentration av energi, som är karak- teristisk för de flytande och fasta tillstånden. I många sammanhang där kol skulle kunna användas — t. ex. för uppvärmningsändamål -— är oljan lättare att hantera och dess förbränning lättare att kontrollera.

Elenergins andel av den globala energikonsumtionen har ökat stadigt. Alla primärenergiformer kan omvandlas till elenergi. Elenergin är lätt att . hantera både i detaljdistributionsledet och hos konsumenten. _Den kan användas inom i stort sett alla förbrukningsområden men är f. n. inte ekonomiskt konkurrenskraftig för fordonsdrift.

1 Mtoe = milj. ton ekvivalent olja. Energikvantiteter av olika slag kan om- vandlas efter sitt termiska innehåll och anges i det gemensamma måttet ton ekvivalent olja (toe).

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 17

Vattenkraft (kärnkraft

1,9 % 0,5 7-5 xx fj' ; _/ / . x .- i i Olja li l i i . l

Naturgas 17,5

. '.'».

Världen

Vattenkraft 14,55? "rnkraft Oil ?

Kol och andra bränslen 12,6 %

Sverige

Figur 2.2 Primärenergikonsumtionen i världen och i Sverige år 1971. Cirkel- ytan är proportionell mot energikonsumtionen.

Energiförsörjningen i olika länder har ofta helt olika karaktär med bl. a. varierande självförsörjningsgrad, oljeberoende och konsumtions- sammansättning. I t. ex. Sverige och Japan svarar importerad olja för närmare tre fjärdedelar av energiförsörjningen, medan oljans andel i exempelvis Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien är mindre än hälften och i varierande omfattning täcks eller kommer att täckas

• Sida 43
•  Original

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridcpartementet 13

med inhemsk produktion. Kolet svarar i Sovjetunionen för cirka en tredjedel, i Förenta staterna för en femtedel och i Kina för cirka fyra femtedelar av energiförsörjningen, medan dess andel i Sverige är obetyd- lig och i huvudsak beroende av efterfrågan från processindustrin. I Sverige används inte någon naturgas som i flera andra länder är en betydelsefull primårenergikälla.

När det gäller den internationella oljemarknaden har väsentliga för- skjutningar till producentländernas förmån inträtt under 1970-talets första år, vilket tagit sig uttryck bl. a. i stora prisstegringar. Händelserna i samband med kriget i Mellersta Östern hösten 1973 och den utdragna oljebojkotten under vintern 1973/1974 illustrerade på ett drastiskt sätt hur beroende den industrialiserade världen är av en fungerande olje- tillförsel.

Enligt den inventering som WEC utfört år 1974 uppgår världens kända utvinningsbara tillgångar på fossila bränslen till 760000 Mtoe. Av dessa tillgångar utgörs 47 % av fasta bränslen, dvs. kol och i några länder även torv, 12 % av råolja, 6 % av naturgas och 35 % av olja som kan utvinnas ur oljeskiffer och tjärsand. Ett ofta använt sätt att ange reservernas storlek är att redovisa kvoten mellan tillgång och rå- dande årlig konsumtion. Denna kvot, som alltså anger hur många år reserverna skulle räcka om konsumtionen vore konstant, blir för dessa nu kända utvinningsbara tillgångar 156 år.

De utvinningsbara tillgångarnas storlek är emellertid starkt beroende av dels marknadspriserna, dels utvinningskostnaderna. De utvinnings- bara tillgångarna ökar med andra ord vid ökat marknadspris och/eller förbättrad utvinningsteknik och därav följande lägre kostnad.

Det är därför svårt att ange den totala omfattningen av energi- reserverna i världen. Ett undantag kan göras beträffande tillgångarna på kol, som på grundval av geologiska studier kan anges till storleks— ordningen tjugo gånger de redan kända tillgångarna. Av dessa totala tillgångar beräknas ungefär hälften kunna utvinnas. Med utgångspunkt från denna beräkning av koltillgångarna blir kvoten mellan beräknade utvinningsbara tillgångar på fossila bränslen och nuvarande förbruk- ningsnivå ca 1600 år. I WEC:s översikt påpekas att tillgångarna på oljeskiffer och tjärsand är ofantliga, och att härur utvinningsbar olja kan ökas avsevärt om även lågvärdiga förekomster skulle exploateras, men att detta inte kan göras av ekonomiska skäl.

När det gäller uran redovisas i översikten kända tillgångar som kan utvinnas till en kostnad lägre än 26 dollar per kg. Använda i termiska reaktorer ger dessa urantillgångar 230 000 TWhl, vilket är endast 2,6 % av den energi som kan utvinnas ur de kända tillgångarna på fossila

* 1 TWh = 1 terawattimme : 1 miljard kWh.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 14

bränslen. Använda i bridreaktorer ger de i stället 14 milj. TWh, vilket är ca 50 % mer än de fossila bränslena kan ge. Om tillägg görs för thorium, som också kan användas i bridreaktorer, ökar kända tillgångar för fissionsenergi till motsvarande 18,5 milj. TWh. Kärnbränslereserver- na utgör då två tredjedelar av alla kända bränslereserver. Om förvän- tade men ännu ej kända tillgångar på uran och thorium räknas med blir reserverna av fissionsenergi nästan dubbelt så stora.

Världens totala vattenkraftresurser beräknas motsvara cn energitill- gång av 10 000 TWh per år.

Tidvatten skulle teoretiskt kunna ge totalt 26 000 TWh per år. Under den praktiska förutsättningen att endast tidvatten med större amplitud än 2 ni kan utnyttjas kan emellertid endast 2 51 3 % av den beräknade till- gången exploateras.

Den teoretiska tillgången på jordvärme som är lagrad i vatten eller ånga på djup mindre än 10 000 ni har beräknats motsvara 1 milj. Mtoe. Av tillgången intill 10 000 m djup beräknas ca 1 %, eller motsvarande 10 000 Mtoe kunna användas för elproduktion. Om jordvärmcn används för uppvärmningsändamål kan även förekomster med måttliga tempe- raturer utnyttjas. Mängden teoretiskt utvinningsbar energi blir då större.

Solenergin, mått som total instrålning till jordklotet, utgör en energi— tillgång som är ca 20 000 gånger större än världens nuvarande totala energikonsumtion.

Den totala energin hos vindarna i atmosfären motsvarar teoretiskt 2 600 miljarder TWh per år varav ca 25 % över land. Endast en mind— re del av detta finns emellertid i luftlagren närmast jordytan.

Temperaturskillnaderna i världshaven innehåller stora energimängden Som exempel kan nämnas att golfströmmen utanför Floridas kust har ett energiinnehåll motsvarande 180 000 TWh per år. Den totala globala tillgången är alltså oerhört stor.

WEC redogör även för omfattningen av världens energitillgångar om fusionsenergin kan utnyttjas och hävdar att litium här kan bli den resurs som begränsar möjlig energiutvinning. Med kända och som ut— vinningsbara betraktade tillgångar på litium kan emellertid ca 37 milj. TWh fusionsenergi utvinnas, vilket motsvarar 640 års energiförbrukning på nuvarande nivå. Om allt litium i världshaven utvinns och utnyttjas — vilket naturligtvis skulle ske till högre kostnader — blir totala till- gången på fusionsenergi avsevärt större, 1 360 miljarder TWh, vilket med nuvarande energikonsumtion skulle räcka 20 milj. år.

WEC:s redovisning ger även uppgifter om var energireserverna finns, se tabell 2.1.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

Tabell 2.1. Uppmätta reserver av lagrade energiformer

Fossila bränslen, Mtoe

Fasta Rå- Gas Olje- Totalt bränslen olja skiffer. tjärsand Afrika 9 100 13 300 5 100 2 000 29 500 Asien, totalt (exkl. .Sovjet) 65 700 55 700 10 900 21 600 153 900 härav Mellersta Ostern 700 42 700 3 700 —— 47 100 Kina 56 000 1 800 600 21 600 80 000 Japan 800 —— —' —— 800 Europa. totalt (exkl. Sovjet) 61 600 1 400 3 900 2 900 69 800 härav Osteuropa 27 000 400 400 —— 27 800 Ovriga Europa 34 600 1 000 3 500 2900 42 000 Sovjetunionen 83 800 8 400 14 600 3 500 110 300 Nordamerika 127 800 7 600 9 600 229 500 374 500 härav Förenta staterna 124 200 ' 5 800 ' 6 800 152 000 288 800 Canada 3 200 1 100 2 300 77 500 84 100 Sydamerika ] 300 7 800 1 500 600 11 200 Australien (och övriga Oceanien) 11 600 - 200 600 200 12 600 Totalt (avrundat) 361 000 95 000 46 000 260 000 762 000

2.3 Långsiktig energistudie inom organisationen för ekonomiskt samar— bete oeh utveckling ' '

2.3.1 Inledning

Som redan nämnts har OECD efter beslut hösten 1972 utarbetat en studie över utvecklingen på längre sikt på energiområdet för medlems- ländernas del. OECD:s generalsekreterare har lagt fram en rapport över studien i januari 1975.

I ett första avsnitt behandlar rapporten —— med särskilt beaktande av oljeprishöjningarnas förväntade inverkan '-— OECD-områdets efter- frågan på och tillförsel av energi i olika former för åren 1980 och 1985. I ett följande avsnitt går rapporten igenom möjligheterna till en ratio- nellare energianvändning samt därefter möjligheterna till utvinning in- om OECD av bl. a. olja, naturgas och kol samt till kärnkraftproduktion.

Det avslutande avsnittet ägnas energipolitikens mål och medel, möj- ligheterna till ökat energisamarbete inom OECD samt relationerna till de oljeexporterande länderna och till de icke oljeproducerande utveck- lingsländerna. I det följande lämnas en sammanfattning av de delar av rapporten som är av särskilt intresse för den svenska energipolitiken. OECD:s roll beträffande energi—FoU tas upp särskilt i avsnitt 5.1.

2.3.2 Efterfrågan och tillförsel -— olika prognosalternativ

Man har inom OECD funnit situationen på energimarknaden så svår- bedömbar att man inte velat utforma en entydig prognos. I stället har man valt att lägga fram flera alternativ utgående från olika antaganden

Uran.

Kärnbränsle. TWh

Uran och

termiska thorium, reaktorer brid—

58 100 900 200 ej känd 700 14 000 ej känd 14 000 ej känd 124 000 78 900 44 600 3 500

29 000 229 000

rea ktorer

3 490 000 55 000 11 000 ej känd 44 000 2 700 000 ej känd 2 700 000 ej känd 9 325 000 5 485 000 3 822 000 1 045 000

1 742 000 18 400 000

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 16

beträffande den faktor som ansetts mest kritisk, nämligen priset på im- porterad råolja. Man har för åren 1980 och 1985 tagit fram dels ett "grundfall” baserat på bedömningar gjorda före oktober 1973 och ut- gående från råoljepriset på 1,75—3 dollar/fatl, dels två alternativ base- rade på priserna 6 dollar och 9 dollar (i 1972 års penningvärde, vilket i slutet av år 1974 motsvarade 7,20 dollar och 10,80 dollar) för ett fat rå- olja f. 0. b. Persiska viken. Man söker visa hur efterfrågan och utbud på- verkas av de förändrade priserna men man tar i huvudsak inte med i beräkningarna effekterna av eventuella statliga energipolitiska åtgärder. Vidare utgår man i princip från att bruttonationalproduktens tillväxt blir oförändrad i 6-dollar- och 9-dollarfallen. Dessa högre prisers verkan på efterfrågan har man sökt bedöma med hjälp av antaganden om ener- gins priselasticitet inom olika användningsområden. Prishöjningarnas inverkan på tillförseln av andra bränslen liksom av olja från OECD- området ingår också i kalkylerna.

Den genomsnittliga årliga ökningen till år 1985 av den totala energi- förbrukningen för OECD-ländema uppgår i grundfallet till 4,9 %, i 6— dollarfallet till 4,3 % och i 9-dollarfallet till 3,8 %, tabell 2.2. Ett genom- gående drag är att Förenta staternas siffror ligger under OECD-genom- snittet medan Japans siffror ligger över. Energikonsumtionen beräknas i 6—dollarfallet bli 5,6 % lägre än i grundfallet år 1980 och 7,1 % lägre år 1985. 1 9-dollarfallet blir motsvarande minskning 9,2 % år 1980 och 12,0 % år 1985.

Tabell 2.3 visar förändringen i olika energislags andelar i 6-dollar- och 9-dollarfallen jämfört med grundfallet.

Nuvarande höga oljepriser, dvs. 9-dollarfallet, väntas medföra att oljans andel sjunker fram till år 1980 från 57 % till 47 % av den to- tala energiförbrukningen. Till år 1985 beräknas oljeandelen sjunka yt- terligare till 43 %. I stället väntas i första hand naturgasförbrukningen växa från knappt 19 % till närmare 24 % år 1980 och därefter sjunka något till 22 % år 1985. Kol, som i grundfallet har en andel omkring 15 % år 1980 och 1985, väntas öka med omkring 4 procentenheter i 9-dollarfallet. På grund av de långa utbyggnadstiderna för kärnkraft hinner de höjda oljepriserna inte" påverka kärnkraftkapaciteten till år 1980. Andelen kärnkraft beräknas till 6 % i grundfallet och 7 % i 9- dollarfallet. Till år 1985 blir skillnaden större. Grundfallet skulle då innebära en kärnkraftandel om drygt 10% och 9-dollarfallet drygt 13 %. Vattenkraft/jordvärme beräknas i alla tre fallen ligga kvar på en nivå av ett par procent både år 1980 och 1985.

Av tabellen kan också utläsas skillnader i de olika OECD-regionernas förutsättningar att anpassa sig till det nya läget på oljemarknaden. Inom

1 1 dollar = ca 4,00 kr. (i februari 1975). 1 ton = 7,30 fat. En enkel tumregel när dollar per fat skall översättas till svenska kronor per ton är således att multiplicera dollar per fat med 30.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 17

Europeiska gemenskapen (EG) sjunker till år 1980 oljeandelen från 66 % i grundfallct till 49 % i 9-dollarfallet eller med 17 procentenheter. För hela OECD-Europa beräknas motsvarande sänkning bli 16 procentenhe- ter. För Japans del beräknas den endast bli 5,5 %. För Förenta staterna. som redan tidigare har en jämförelsevis låg oljeandel och en stor in- hemsk oljeproduktion, bcräknas oljeandelen sjunka några procentenheter mer än för Japan men mindre än för Europa.

Tabell 2.2 Total tillförsel av primärenergi. Ökningstakt för grundfallet samt 6 dollar- och 9 dollarfallen 1972—1985

Förenta EG OECD Japan Totalt för staterna Europa OECD” TTE1 1972 1 769,2 958,7 1 157,5 318,3 3 463,3 1980: Grundfallet TTE 2 357,8 1 412,8 1 729,5 636,4 5 067,1 Genomsnittlig ökning 1972—1980 (%) 3,7 5,0 5.1 9,0 4,9 6-dollarfallet TTE 2 247,4 1 336,8 1 632,4 576,7 4 786,0 Minskning i % från grundfallet —4,7 -—5,4 —5,6 .—9,4 —5,6 Genomsnittlig ökning 1972—1980 (%) 3,0 4,2 4,4 7,7 4,1 9-dollarfallet TTE 2 163,6 1 278.4 ] 561,5 554,5 4 600,2 Minskning i % från grundfallet ——8,2 ——9,5 —9,7 —12,9 —9,2 Genomsnittlig ökning 1972—1980 (%) 2,5 3,7 3,8 7,2 3,6 1985: . Grundfallet TTE 2 881,0 1 785,2 2 244,9 854,1 6 420,5 Genomsnittlig ökning 1972—1985 (%) 3,8 4,9 5,2 7,9 4,9 6-dollarfallet TTE 2 667,0 1 686,4 2 121,1 758,5 5 966,6 Minskning i % från grundfallet —7,4 . —5,5 —5,5 —11,2 —7,1 Genomsnittlig ökning 1972—1985 (%) 3,2 ' 4,4 4,8 6,9 4,3 9-dollarfallct TTE 2 522,4 1 607,3 2 022,7 708,5 5 650,0 Minskning i % från grundfallet — 12,4 ' — 10,0 —9,9 —17,0 — 12,0 Genomsnittlig ökning 2,8 4,1 4,4 6,3 3,8

¹ TTE = totalt tillförd primärenergi i Mtoe = Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

Olja

År 1972 förbrukade OECD-länderna drygt 1 900 Mtoe olja, varav drygt 1200 Mtoe importerades till OECD-området. Den höjning av oljepriserna som OPEC—länderna genomfört har klart förbättrat ut- sikterna för produktion av vanlig råolja inom OECD liksom av olja från tjärsand och syntetisk olja från skiffer. Ökad oljeletning och för- bättrade utvinningsmetoder väntas medföra en sådan ökning av reserver- na att en väsentlig höjning av produktionen kan tillåtas på längre sikt

2 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

Tabell 2.3 OECDs energiförbrukning år 1980 och 1985 fördelad på olika energislag i ,.

?; av totalt tillförd 1980 primärenergi kol olja natur- kärn- vatten- (elektri- gas energi kraft! citetl) jordvärme Förenta staterna Grundfallet 18,0 47,6 26,9 5,9 1,5 (14,0) 6-dollarfallet 21,8 43,7 26,7 6,2 1,6 (14,6) 9-dollarfallct 21,8 39,7 30,3 6,5 1,7 (15,1) EG Grundfallet 13,2 65,9 14,7 5,1 1,0 (12,4) 6-dollarfallet 18,2 54,7 19,6 6,5 1,1 (14,1) 9-dollarfallet 19,6 49,1 23,4 6,8 1,1 (14,1) OECD Europa Grundfallet 13.0 66,0 12,8 5,7 2,5 (13.5) 6-dollarfallet 17,2 55,1 17,8 7,3 2,7 (15,1) 9-dollarfallet 18,5 50,0 21,1 7,6 2,8 (16,0) Japan Grundfallet 10,7 75,1 4,0 8,5 1,6 (11,9) 6-dollarfallet 12,0 71,0 5,7 9,4 1,8 (12,1) 9-dollarfallet 12,7 69,5 6,1 9,8 1,9 (12,3) Totalt OECD= Grundfallet 15,4 57,4 18,8 6,0 2,3 (13,7) 6-dollarfallet 18,8 51,0 20,8 6,8 2,6 (14,6) 9-dollarfallet 19,3 47,3 23,6 7,1 2,7 (15,2) % av totalt tillförd 1985 primärenergi kol olja natur- kärn- vatten- (elektri- gas energi kraft/' citet') jordvärme

Förenta staterna Grundfallet 19,7 45,3 23,4 10,2 1,4 (16,4) 6-dollarfallet 21,9 37,7 25,1 13,4 2,0 (17,4) 9-dollarfallet 22,5 34,5 26,7 14,1 2,1 (18,4) EG Grundfallet 9,6 64,8 14,9 9,7 0,9 (14,0) 6-dollarfallet 14,7 52,4 19,9 12,0 0,9 (16,2) 9-dollarfallet 15,8 47,3 23,3 12,5 1,0 (17,3) OECD Europa Grundfallet 9,6 64,2 13,5 10,5 2.2 (14,9) 6-dollarfallet 13,8 52,8 18,2 12,9 2,3 (16,8) 9-dollarfallet 14,8 47,8 21,5 13,5 2,4 (17,8) Japan Grundfallet 9,0 72,9 4,9 11,9 1,3 (11,6) 6-dollarfallet 11,8 67,4 5,9 13,4 1,5 (12,5) 9-dollarfallet 13,1 64,3 6,6 14,4 1,6 (13,3) Totalt OECDz Grundfallet 14,8 55,6 17,3 10,2 2,1 (15,2) 6-dollarfallet 17,6 47,1 20,1 12,7 2,6 (16,6) 9-dollarfallet 18,3 43,4 22,0 13,4 2,8 (17,7)

' I % av den totala slutliga förbrukningen ' Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridcpartementet 19

även om man får ta nya mer svårarbetade områden i anspråk som t. ex. kontinentalsocklarna och Arktis. . . _

Den årliga oljeproduktionen inom OECD-området beräknås i 9-dol- larfallet till ca 1 400 milj. ton år 1985. Produktionen år 1972 var när- mare 700 milj. ton. Som en förutsättning i 9-dollarfallet anges att pris— mekanismen får verka fritt och att således t. ex. priskontrollen i Fören— ta staterna lättar. Vidare behövs ett stabilt ekonomiskt och politiskt klimat för de stora investeringar som krävs. Ett särskilt problem är att investeringarna kan behöva skyddas mot eventuell import av billig olja t. ex. från Mellersta Östern om priserna sänks. Detta gäller även andra investeringar inom energisektorn.

Naturgas

OECD-ländernas förbrukning av naturgas uppgick år 1972 till ca 750 Mtoe, vilket motsvarar omkring en femtedel av deras totala energiför- brukning. Ungefär en tredjedel av inom OECD-området producerad energi härrörde då från naturgas. OECD-rapporten antar att tillgängliga naturgasresurser inom OECD är tillräckligt stora för att produktionen i 9-dollarfallet skall kunna uppgå till ca 1 100 Mtoe år 1985. Liksom i fråga om oljan behövs dock ett stabilt ekonomiskt klimat för investe- ringarna.

Kol

Ändringarna på energimarknaden har lett till en förbättrad konkur- renssituation för kolet. OECD-området har gynnsamma förutsättningar i fråga om kolproduktion; möjligheterna att öka produktionen begrän- sas inte av brist på kolreserver utan av brist på transportkapacitet, gruv- utrustning och arbetskraft samt av miljöskäl.

Fram till år 1985 antas produktionen "öka i Australien, Canada och Förenta staterna. I Europa och Japan, där kolförekomstema är mer svårbearbetade antas produktionen komma att hålla sig i närheten av nuvarande nivå. OECD:s produktion var år 1972 670 Mtoe och be- räknas i 9-dollarfallct till 880 Mtoe år 1980 och till 1 050 Mtoe år 1985. Denna ökning kräver omfattande investeringar. Det sammanlagda ka- pitalbehovet under perioden 1974—1985 beräknas till 38 miljarder dollar i 1972 års penningvärde.

K ä r n k r a t' t

Enligt rapporten medför prishöjningarna på fossila bränslen att kärn- kraft blir ekonomiskt sett betydligt gynnsammare än kol- eller olje- baserad kraft. Kärnkraftens relativt låga bränslekostnader gör det rim- ligt att anta att framtida ökningar av dess totala kostnader blir mindre än ökningarna för andra kraftslag. Kärnkraftverkens fördelar ur miljö- synpunkt anses avsevärda jämfört med olje- och kolbaserade kraftverk.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 20

Den installerade kärnkrafteffekten inom OECD-länderna beräknas uppgå till 58 000 MW år 1974, till 206 000 MW år 1980 och till 513 000 MW år 1985. Energiproduktionen beräknas motsvara både i 6-dollar- och 9—dollarfallcn 326 Mtoe år 1980 och 756 Mtoe år 1985.

I rapporten påpekas att utbyggnadsplanerna kräver åtgärder bl. a. för att säkerställa tillgången till natururan och anrikningstjänster under 1980-talet. Eftersom kärnkraft är kapitalintensivt kan vidare svårigheter möta vid finansieringen av den förutsatta utbyggnaden. Denna kan också bli lägre än beräknat i den mån den inte accepteras från olika säkerhetsaspekter.

Ö v r i g t Vattenkraften spelar en obetydlig roll inom OECD och den saknar

nämnvärda utvecklingsmöjligheter. Jordvärme tillvaratas f.n. i mycket liten utsträckning. För att den skall kunna inta en mer framträdande plats krävs omfattande FoU-insatser.

2.3.3 Energibesparande åtgärder

OECD-rapporten behandlar även möjligheterna till energibesparing. Man inskränker sig emellertid'till att behandla sådana minskningar i energiförbrukningen som kan genomföras utan påtaglig minskning av bruttonationalprodukten och utan försämring av den allmänna levnads- standarden eller den personliga komforten.

Som utgångspunkt för bedömningen av möjligheterna återges föl- jande tabell över energiförbrukningen inom OECD.

Tabell 2.4 Total primärenergiförbrukning år 1972 i % fördelad på användnings- områden och olika OECD-regioner

% av total Nord- OECD Japan Australien primärenergi amerika Europa och Nya Zeeland Industri 37,3 40,5 52,2 40,6 Samfårdsel 24,2 18,3 15,9 27,0 Övrigt1 24,7 27,0 19,4 13,4 Omvandlingsförluster vid elproduktion 13,8 14,2 12,5 19,0

* Bostäder, detaljförbrukning m.m.

I rapporten behandlas ett antal besparingsåtgärder. Som exempel nämns utnyttjande av spillvärme, förbättring .av reglersystem, effektivare utrustning och processer i industrin, värmeåtervinning, utnyttjande av värmepumpar, sänkt inomhustemperatur, sänkt hastighet vid bilkörning, övergång till mindre bilar och till kollektivtrafik. Som medel att uppnå besparingar nämns bl. a. åtgärder i fråga om beskattning och krediter,

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 2.1 stöd till FoU samt administrativa föreskrifter i fråga om trafik och byggnader.

I OECD-rapporten uppskattas den möjliga besparingen av den totala förbrukningen av primärenergi år 1985 till 15—20 % av förbrukningen i grundfallet samma år. Därvid har inräknats effekterna både av pris- ökningarna i sig och av olika statliga åtgärder. Enbart prisökningarna väntas i 9-dollarfallet leda till besparingar om 9 % år 1980 och 12 % år 1985. Den högre nivån 20 % bedömer OECD vara svår att uppnå medan 15 % enligt OECD borde bereda föga svårigheter vid fortsatta höga energipriser och en besparingsinriktad energipolitik. I vissa länder kan dock krävas större ansträngningar än i andra. I bedömningen av besparingsmöjligheterna har inte räknats in de effekter ny teknologi kan ge. Om en besparingseffekt på 20 % uppnås skulle den genom- snittliga årliga ökningen av energiförbrukningen inom hela OECD- området uppgå till 3,1 % fram till år 1985.

2.3.4 Oljcimport Rapporten avspeglar uppfattningen att det stora energipolitiska pro- blemet för flertalet medlemsländer är deras beroende av importerad olja och prisutvecklingen på denna. Rapporten söker därför belysa i vilken mån ökad energiproduktion inom OECD och energibesparing kan minska detta beroende.

I tabell 2.5 anges den förväntade utvecklingen av oljeimporten till olika OECD—områden och totalt för OECD i de tre olika fallen. I 6- dollarfallet väntas den totala importen år 1980 bli något högre och i 9- dollarfallet påtagligt lägre än f. n. Från år 1980 till 1985 väntas en viss ökning i 6-dollarfallet och praktiskt taget oförändrad nivå i 9-dollar- fallet.

Tabell 2.5 OECD:s oljeimport i grund-, 6-dollar- och 9-dollarfallen år 1980 och 1985 i jämförelse med 1972 års import

Mtoe Förenta EG OECD Japan Totalt för staterna Europa OECD= 1972 254,6 580,8 718,4 247,5 1 224,3 1980 Grundfallet 541,9 827,9 948,5 476,2 2 014,3 6-dollarfallet 331,2 571,0 679,8 407,6 1 446,4 9-dollarfallet 140,8 457,8 544,8 382,4 1 084,4 1985 Grundfallet 731,0 1 032,5 1 189,8 620,3 2 634,0 6-dollarfallet 254,6 699,5 835,6 505,1 1 661,9 9-dollarfallet --—67,51 560,3 666,9 447,7 1 071,6

1 Minustecken innebär nettoexport 2 Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet '"

Om oljepriserna bibehålles på nuvarande nivå skulle således olje- importen till OECD-länderna under perioden 1980—1985 minska påtag- ligt jämfört med nuvarande import. Oljeprisstegringama kan emellertid inte omedelbart slå igenom fullt ut på efterfrågan och på produktionen av substituerande energislag. Man får därför enligt rapporten under en övergångsperiod räkna med viss uppgång av importen, dock knappast mer än till 1 600 Mtoe/år, som mot slutet av detta årtionde vänder i en nedgång.

Som nämnts bedöms i rapporten en besparing av den totala energi- förbrukningen år 1980 om ca 15 % jämfört med grundfallet vara fullt möjlig. Härav hänför sig i 9-dollarfallet ca 9 % till prishöjningarnas dämpande verkningar och resten till energipolitiska besparingsåtgärder.

I tabell 2.6 belyses inverkan av en sådan besparing på OECD-områ- dets oljcimport år 1980.

Tabell 2.6 OECD:s oljeimport år 1980

Oljeimport (Mtoe)

Grundfallet 2 014 6-dollarfallet 1 466 9-dollarfallet ] 084 Besparing 15 % 900

2.3.5 Energipolitiska synpunkter

I ett avslutande avsnitt behandlar rapporten olika medel för att nå energipolitiska mål som försörjningstrygghet, rimliga energikostnader och stabila priser. Vidare diskuteras internationellt samarbete på energi- området. I rapporten betonas vikten av att minska importberoendet ge- nom åtgärder både för att öka energiproduktionen inom OECD och för att minska konsumtionstillväxten. Det påpekas att lägre tillväxt av förbrukningen genom besparingar har vissa fördelar framför ökad in- hemsk energiproduktion som medel att begränsa importberoendet. Så- dana fördelar kan vara att resultat nås på kortare tid, positiva miljö- effekter och lägre kostnader. Marknadskrafternas reaktion på de högre energiprisema medför viss energibesparing. Statliga åtgärder kan dock behövas för att motverka bristfälligheter i marknadsmekanismen. Dess- utom kan statliga åtgärder vara befogade för att uppnå större bespa- ringar än vad rnarknadskraftema åstadkommer.

Som exempel på angelägna samarbetsuppgifter inom OECD nämns bl.a. fördelning av olja vid tillförselkriser, utbyte av information om åtgärder för energibesparing, samarbetsprojekt för utvinning av energi- tillgångar inom OECD samt FoU. Angelägenheten av förbättrade rela- tioner till de oljeexporterande länderna betonas liksom vikten av finan-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 23

siellt och tekniskt stöd till de u-länder som har knappa egna energitill— gångar och därigenom drabbats hårt både direkt och indirekt av de

höjda oljepriserna.

2.4 Energipolitiken i vissa andra länder

2.4.1 Inledning

EPU har i lägesrapporten gjort en kort genomgång av några karak- teristiska drag i energiförsörjningsmönstret och pågående planerings- arbete m.m. i Förenta staterna, Japan, Sovjetunionen, europeiska ge- menskapen (EG) och de nordiska länderna. I betänkandet har sedan — mot bakgrund av främst oljekrisen — lämnats uppgifter om reviderade energipolitiska program i Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och de nordiska länderna. EPK:s be- tänkande innehåller i sammanhanget intressanta uppgifter från bl. a. Canada, Frankrike, Förenta staterna, Japan, Kina, Sovjetunionen, Stor- britannien, Förbundsrepubliken Tyskland och de nordiska länderna.

Utredningarnas redogörelser har i förekommande fall kompletterats med senare inkomna uppgifter.

2.4.2 Canada

Den totala förbrukningen av primärenergi i Canada uppgick år 1972 till drygt 155 Mtoe, varav huvudparten täcktes genom inhemsk produk- tion. Canada är nettoexportör av olja och _naturgas men importerar en del av kolbehovet. När det gäller olja och oljeprodukter är Canada emellertid ännu delat på två marknader, en västlig med inhemsk olje- produktion Och en östlig som importerar olja.

Landet har stora resurser av fossila bränslen och uran. Vidare finns där världens största kända tillgångar på oljehaltig s.k. tjärsand. Utvin- ningsmetoderna behöver emellertid utvecklas. I december 1973 presente— rade den kanadensiska regeringen förslag till en ny nationell oljepolitik. Innebörden är bl. a. att en enhetlig nationell oljemarknad skall skapas och att man jämfört med tidigare prognoser för 1980-talet skall ytter— ligare stärka sin självförsörjning med olja och oljeprodukter. Man avser att t.v. bibehålla kapacitet för viss avtagande oljeexport till Förenta staterna, liksom även en kanadensisk marknad för sina traditionella ut- ländska oljeleverantörer. De viktigaste åtgärderna inom den nya olje- politiken är att bygga en rörledning för att sammanbinda landets två oljemarknader och att bilda ett statligt oljebolag för att påskynda olje- prOSpektering och forskning beträffande bl. a. tjärsandens utnyttjande.

Jämsides härmed sker en stark satsning på kärnkraftutbyggnad, från ca 3 000 MW installerad eleffekt år 1975 till ca 7 000 MW år 1980

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 24

och ca 21 000 MW år 1985. Federalt stöd till finansiering av nya kärn- kraftverk förutses bl. a. '

I september 1974 har vidare en särskild politik för uran presenterats, innefattande bl.a. riktlinjer beträffande exporten och åtgärder för att öka uranprospekteringen. I fråga om uranexporten sägs att de inhemska kärnkraftstationcrnas behov skall vara tryggat långsiktigt — minst 15 år — innan export av uran kan tillåtas. Varje kontrakt om uranexport kommer att prövas utifrån detta krav.

Andra krav som skall vara uppfyllda för att exportlicens skall beviljas är att uranet exporteras i den mest bearbetade form som kan uppnås i Canada och att kontrakt inte får avse mer än tio år, eller under särskilda villkor eventuellt ytterligare fem år.

Under åren 1973 och 1974 har nya institutioner inrättats för energi- frågor, t.ex. en byrå för energihushållning med uppgift att se över, föreslå och genomföra åtgärder och forskningsprogram för att nå bättre utnyttjande av energin.

Viktiga inslag i landets energipolitik är FoU avseende. såväl energi- produktion och nya energikällör -— t.ex. utnyttjandet av tjärsanden -— som teknik för förbättrad energianvändning.

2.4.3 Förenta staterna

EPU erinrar om att Förenta staterna f. n. svarar för ungefär en tredje- del av världens totala energiförbrukning. Detta innebär att förhållande- na på den amerikanska cnergimarknaden får återverkningar världen över.

Förenta staternas totala energiförbrukning uppgick år 1972 till 1 800 Mtoe. Gas, kol och olja svarar tillsammans för ca 90 % av energi- tillförseln (se även uppgifter i avsnitt 2.3, tabell 1-3). Landet har mycket stora inhemska energiresurser och har tidigare i huvudsak varit själv- försörjande med energi. Under senare år har emellertid import av ener- gi skett i betydligt ökad omfattning. Prognoser som gjordes före hösten" 1973 pekade på ett importbehov år 1985 av 700 milj ton olja, före- trädesvis från Mellersta Östern.

Det första samlade energipolitiska programmet för Förenta staterna presenterades år 1971 och gick i huvudsak ut på att dels öka ansträng- ningarna att utnyttja konventionella inhemska energitillgångar — t. ex. genom förbättrade metoder att använda kol, utveckling av metoder att utvinna olja ur skiffer samt ökad utvinning av olja på kontinental- sockeln utanför landets kuster —-—, dels intensifiera satsningen på brid- reaktorer och bygga ut landets anläggningar för urananrikning.

Våren 1973 kompletterades programmet på flera punkter i syfte att öka den inhemska produktionen av alla slags energi och att hushålla bättre med energin. Satsningar föreslogs också ske på FoU avseende bl. a. nya energikällor.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet . 25

Under intryck av oljekrisen har sedermera proklamerats ett särskilt energipolitiskt program, Project Independence. Innebörden av pro- grammet är att Förenta staterna skall göras oberoende av energiimport. Tidpunkten då oberoende skall ha uppnåtts var ursprungligen år 1980 - men har senare flyttats till år 1985. Åtgärder som skall sättas in för att ersätta det förväntade importbehovet är av flera slag. Mycket omfattande ansträngningar skall göras för att öka utbudet och användningen av kol och för att producera olja från skiffer. Kärnkraften byggs ut i snabb takt, från ca 54000 MW1 installerad eleffekt år 1975 till ca 130000 år 1980 och ca 280000 år 1985. Uppgifter som lämnats till OECD:s kärnenergiorgan, NEA, anger att ansträngningar görs att accelerera detta program ytterligare. Parallellt härmed skall besparingsåtgärder sättas in för att begränsa energikonsumtionens ökning till 2 % om året i stället för, som tidigare förutsetts, 3,6 % om året.

En central roll i Project Independence spelar FoU-frågorna. Ett sär- skilt program härför har tagits fram i december 1973. Det omfattar federala FoU-insatser om sammanlagt ca $ 10 miljarder under den närmaste f emårsperioden och insatser från den privata sektorn om $ 12,5 miljarder. Av de federala satsningarna avser drygt 40 % kärnkraft- utveckling, drygt 20 % utnyttjande av kol, knappt. 20 "% nya energi- former, ca 15 % hushållnings- och besparingsinsatscr och ca 5 % olje- och naturgasproduktion. Av de privata satsningarna ligger något över 35 % på olje- och gasexploatering, ca 25 % vardera på energibesparan- de åtgärder och på kolutnyttjande, 10 % på kärnkraftutveckling och ett par % på nya energiformer.

Även om Project Independence syftar till att göra Förenta staterna. självförsörjande på energiområdet har möjligheterna att nå detta mål till år 1985 satts i fråga. Även då kommer antagligen viss oljeimport att behövas. Insikten av vikten av internationellt energisamarbete föranledde bl.a. Förenta staterna att i början av år 1974 ta det initiativ som i november samma år resulterade i en överenskommelse om ett interna- tionellt energiprogram (IEP).

I januari 1975 har president Ford i sitt årliga budskap till kongres— sen närmare preciserat målen för landets energipolitik.

— Oljeimporten skall'skäras ned med 1 milj." fat om dagen är 1975 och 2 milj. fat om dagen i slutet av år 1977 (vilket motsvarar en nedskärning med ca 50 resp. ca 100 Mtoe räknat på årsbasis). -— Till år 1985 skall landet göras immunt mot ekonomiska påtryck- ningar från utländska energileverantörer. — Förenta staterna måste utveckla en energiteknologi och ta fram energitillgångar som gör det möjligt för dem att svara för en avse- värd del av västvärldens energibehov vid 1900-talets slut.

En rad åtgärder har aviserats som skall bidra till att nå dessa mål. Importavgiftema på råolja och oljeprodukter kommer att höjas. Ener-

1 MW = megawatt = 1 000 kW.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 26

giskatt, frisläppande av priset på ny naturgas och avgift på annan natur- gas, upphävande av priskontrollen på råolja samt införande av särskild skatt på oljeproducenternas övervinster aviseras. Syftet med dessa åt- gärder är i första hand att sänka konsumtionen. Massiva insatser för att öka energiproduktionen förbereds samtidigt. Oljeprospekteringen på kontinentalsockeln och i Alaska kommer att intensifieras. Åtgärder för att höja kolproduktionen —— bl. a. genom vissa kompromisser med tidi- gare fastlagda miljökrav — kommer att vidtas. Som mål för den kom- mande tioårsperioden anges att 250 stora kolgruvor bör öppnas, 150 stora koleldade kraftverk byggas och 20 stora fabriker för syntetiskt bränsle byggas.

En stark kärnkraftutbyggnad ingår vidare i programmet. Som mål anges här att 200 nya stora kärnkraftverk bör komma till stånd till år 1985. Kraftindustrin föreslås i detta sammanhang få två års förlängning av nuvarande investeringsskattekredit om 12 % för att bygga kraft- verk som inte eldas med naturgas eller olja.

Lagstiftning för att skydda de inhemska energipriserna mot import- konkurrens, förbättrade byggnadsstandards, isolering av 18 milj. bostä- der samt bättre bränsleekonomi i nya fordon föreslås också. Samtidigt föreslås ytterligare medel bli anvisade till forskning och utveckling med målet bl. a. att år 1985 kunna producera syntetbränslen och skifferolja upp till sammanlagt 1 milj. fat om dagen.

2.4.4 Japan

Japan har, framhåller EPU, sedan länge haft en betydande import av energi. Landets egna energitillgångar, främst kol och vattenkraft, är mycket begränsade och kan inte täcka behoven. En fortsatt och ökande energiimport förutses därför.

Energipolitiken har hittills varit inriktad på att till låg kostnad trygga energibehovet för den snabba industriella expansionen. Det kan nämnas, att hela 58 % av den japanska energikonsumtionen faller på industrin och bara 23 % på hushållen. Särskilt på oljeområdet har strävan att trygga tillförseln varit markant och lett till bl. a. direkt deltagande i prospektering och utvinning i Mellersta Östern. Jämsides härmed har, för att i någon mån motverka importberoendet, betydande satsningar gjorts på utbyggnad av kärnkraft. Enligt de planer som hade utarbetats före Oktoberkriget 1973 skulle Japan år 1985-ha byggt upp en kärnkraft- kapacitet om 60 000 MW jämfört med nuvarande knappt 2 000 MW för att därmed täcka drygt 25 % av den förväntade konsumtionen av el- energi samma år. Även med denna planering skulle emellertid landets oljeimport stiga från ca 190 Mtoe år 1970 till ca 615 Mtoe år 1985.

Insikten om bl. a. de miljöproblem som skulle komma att följa av denna utveckling hade redan börjat göra sig gällande i den energipolitis- ka planeringen, när Oktoberkriget och därmed oljekrisen bröt ut. I den

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 27

genomgång av energiprognoser som OECD nu har gjort (se avsnitt 2.2) har både energikonsumtionen åren, 1980 och 1985 och_ oljeimporten räknats ner betydligt för bl.a. Japan. Utbyggnaden av kärnkraft har i stället räknats upp.

Liksom t. ex. Förenta staterna har Japan lanserat ett omfattande FoU- program för energisektorn. I Japans s. k. solskensprojekt ingår satsningar på solenergi, geotermisk energi, syntetisk gas och vätgas samt metoder för energibesparing. Ca 90 % av forskningsbudgeten, eller f.n. mer än 1 000 milj. kr., går emellertid till kärnenergiutveckling, varvid de största insatserna gäller nya reaktortyper, speciellt bridrcaktorn.

2.4.5 Kina

Enligt EPK uppgick Kinas energiproduktion år 1973 till 400 milj. ton kol, 100 TWh elenergi (varav 20 TWh vattenkraft och resten kon- ventionell värmekraft) och 40 milj. ton olja. I energibalansen svarar därmed kolet för 85 %, elenergin för 5 % och oljan för 10 %. Därvid utnyttjas också alternativa energikällor — t.ex. metangas genom fer- mentering av svingödsel m. m. — och små, lokala källor i stort antal — t. ex. de 50000 små vattenkraftverk på tillsammans 500—1000 MW, som byggts de senaste åren. Tillgångarna av kol och olja inom landet är mycket stora och anses utan vidare kunna tillgodose alla tänkbara krav på energi under lång tid framåt. Inga indikationer finns f. n. på att Kina skulle planera att basera någon påtaglig andel av sin energiförsörjning på kärnkraft.

Några uppgifter om kinesisk energi-FoU finns inte tillgängliga.

2.4.6. Sovjetunionen Energikonsumtionen i Sovjetunionen uppgick år 1971 till ca 740 Mtoe. Landet är självförsörjande med energiråvaror och exporterar betydande mängder kol, olja, naturgas och elenergi. 90 % av energireserverna ut- görs av kol. Landet har vidare världens största torvproduktion. En betydande satsning görs på FoU rörande kärnkraft. Officiella uppgifter saknas om den planerade långsiktiga utbyggnaden av kärn- kraftverk. År 1975 anges den installerade effekten till 6 OOO—8 000 MW. Det saknas även uppgifter om annan energi-FoU och om even- tuella energipolitiska program.

2.4.7 Europeiska gemenskapen

Nuvarande och förväntad energikonsumtion inom EG framgår av ma- terialet från OECD (se avsnitt 2.3 ).

Samarbete på energiområdet bedrivs f.n. i vissa frågor. Gemensam- ma bestämmelser finns t. ex. om kolsubventioner, oljelagring och infor- mation om vissa investeringar på energiområdet.

Ansträngningar att komma fram till en för EG—länderna gemensam

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 28

energipolitik har förekommit i flera år. Vid EG:s encrgiministrars möte i december 1974 uppnåddes-enighet om vissa allmänna mål för en ge- mensam energipolitik.

Huvudmålet är att EG:s beroende av energiimport skall sänkas från nuvarande 63 % till 50 % eller om möjligt 40 % år 1985.

Detta skall nås genom att öka utnyttjandet av kärnenergin, upprätt- hålla kolproduktionen på- nuvarande nivå samt stimulera kolimporten, stabilisera konsumtionen av råolja och främja utnyttjandet av naturgas. Om målet uppfylls kommer energibehovet år 1985 att tillgodoses med följande fördelning:

Energislag (.”-'.', kol och koks 17 olja 4l—49 naturgas 23—18 vattenkraft och geotermisk energi 3 kärnenergi 16—13

Beträffande nya energikällor framhålls att teknisk forskning och ut- veckling skall främjas för att utnyttja traditionella energiformer bättre och på lång sikt ersätta dem med nya.

Inom kärnenergisektorn anges att EG skall ha ett nät av kraftverk med en kapacitet av 160 000—200 000 MW.

För att kunna uppnå självförsörjningsmålen krävs också att energin används mera rationellt. EG anger att efterfrågan skall begränsas med omkring 15 % genom olika sparåtgärder. Den årliga konsumtionsökning- en kan därigenom minskas från nuvarande 3,8 % till 3 % år 1985. Des- sa siffror kan dock variera från land till land. En särskild samordnings- kommitté med experter från medlemsstaterna skall tillsättas för frågor" om rationellt energiutnyttjande.

Förberedelser för en särskild, gemensam energiforskningspolitik har också gjorts. Forskningsinsatser förutses på teknik för energibesparing, på utvinnings- och användningsmetoder för fossila bränslen, på fissions- och fusionsteknik m.m. Denna fråga hänger sannolikt samman med hus samarbetet inom IEP utvecklar sig. Det kan erinras om att Frank- rike t. v. inte deltar i IEP. .

I Frankrike lade regeringen i mars 1974 fram en reviderad energi- plan med en rad åtgärder för att dels spara energi, dels trygga energi- försörjningen. När det gäller besparingsåtgärder föreslås bl.a. en lag om isolering i bostadshus och begränsningar i rätten att värma bostads- hus under sommarhalvåret. När det gäller försörjningen föreslås ökad diversifiering på olika energislag, ökad gas- och kolimport samt inten- sifierad utbyggnad av kärnkraft. När det gäller det franska kärnkraft— programmet förutses enligt Aka-utredningen en ökning från 3 100 MW installerad eleffekt år 1975 till 17 000 MW år 1980'och 30 000 MW år

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 29

1985. En ytterligare accelererad utbyggnad eftersträvas emellertid enligt ' EG-kommissioncns förslag, om möjligt upp till ca 57 000 MW vid slutet av år 1985. De franska satsningarna på energi-FoU är sedan flera år av betydande storlek. I programmet ingår FoU avseende solenergi och geotermisk energi, experiment med vindkraft, fusionsforskning m. m. Frankrike tor- de vara det land i världen som f. n. hunnit längst med utveckling av bridrcaktorn. År 1972 uppgick den totala FoU-budgeten till ca 1 800 milj. kr., varav ca 860 milj. kr. inom industrin och branschforsknings- instituten och, med medel från det statliga atomenergikommissariatet, ca 900 milj. kr. på kärnkraftforskning. I oktober 1974 har regeringen i F örbundsrepublikcn Tyskland presen— terat ett nytt energiprogram där huvudsyftet, jämfört med tidigare pla— ner, är att minska oljans roll i energiförsörjningen och öka kolets, na- turgasens och kärnkraftens andelar. Bl. a. har kärnkraftprogrammet räknats upp från 18 000 MW år 1980 och 40000 MW år 1985 till 20 000 MW resp. 45 000 år 50 000 MW. . I januari 1974 presenterades ett särskilt program för energi-FoU. Pro- grammet omfattar arbeten under åren 1974—1977 för sammanlagt 2 550 milj. kr., varav industrin kommer att finansiera 35 %. Tyngdpunk- ten -— två tredjedelar av den totala medelsramen -— ligger på utveck- ling av metoder för att ersätta olja med kol eller kolprodukter. Andra punkter i forskningsprogrammet avser teknik för prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter, metoder för omvandling, transport och lagring av energi samt teknik för att nå en rationell energianvänd- ning. Vid sidan av detta program löper under perioden 1973—1976 ett särskilt kärnforskningsprogram om totalt ca 10 miljarder kr. Tyngdpunk- ten ligger här på utveckling av snabba reaktorer och högtemperatur- reaktorer. I Starbritannicn presenterade det nyinrättade cnergiministeriet under sommaren 1974 vissa avsnitt i en reviderad nationell energiplan. Enligt planen kommer kolets betydelse för landet att öka på nytt. Olje— och gasfyndigheterna i Nordsjön ger förhoppningar om säkrad bränsleför- sörjning på sikt, varvid planen bl. a. tar sikte på ökat statligt inflytande i utvinningen. Kärnkraftutbyggnaden fortsätter — från nuvarande ca 9 000 MW installerad eleffekt till ca 13 000 MW år 1980 och 21 000 MW år 1985. En satsning planeras ske på tungvattenreaktorer som är baserade på inhemsk teknologi. När det gäller energi-FoU har de stat- liga insatserna hittills avsett uteslutande kärnenergiområdet medan indu- strin inkl. de statliga energiföretagen svarat för resten. Bland nya FoU- projekt som nu förbereds nämner EPK att den statliga National Coal Board har presenterat en kolplan som skulle innebära ett femårigt in- vesteringsprogram om mer än 6 000 milj. kr. I programmet skulle i. ex. ingå utvecklingsarbeten rörande omvandling av kol.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 30

I december 1974 har ett energisparprogram presenterats med bl. a. omfattande åtgärder för att främja bättre isolering av bostäder och lån till energibesparande investeringar inom industrin.

2.4.8 De nordiska länderna

Energisituationen är mycket olika i de nordiska länderna. Danmark har inga kända primärenergitillgångar på land, och prospekteringen efter olja och gas på den danska kontinentalsockeln har hittills gett begrän- sade resultat. Prospektering kommer att inledas på kontinentalsockeln vid Grönland. På Grönland finns även vissa urantillgångar. Danmark är f. n. nästan helt importberoende. Främst importeras oljeprodukter. Ener— gikonsumtionen har stigit med nästan 8 % om året under 1960-talet. En energipolitisk redogörelse presenterades för folketinget våren 1974. Där erinrar regeringen om en rad centrala faktorer, som måste ingå i övervägandena om en framtida dansk energipolitik, såsom önskemålet att uppnå största möjliga effektivitet i utnyttjandet av energi, strävan att trygga försörjningen och hålla miljö- och säkerhetsrisker nere, m.m. Frågan om utbyggnad av kärnkraft har aktualiserats från kraftprodu- centernas sida, men den har ännu inte blivit föremål för statsmakternas beslut. Vissa organisatoriska åtgärder har vidtagits under år 1974 för att samordna energipolitiken, koordinera forskningsprojekt m. m.

Finland har ganska stora energitillgångar i sin vattenkraft och an- vänder vid sidan därav främst importerade oljeprodukter, som i stor utsträckning hämtas från Sovjetunionen. Sedan något år importeras även naturgas därifrån. Kol, ved och i viss mån även torv, bidrar också till energiförsörjningen. Utbyggnad pågår av tre kärnkraftaggregat. Ytterligare tre planeras. F.n. pågår inom det finska handels— och in- dustriministeriet en utredning om landets energiförsörjning under den kommande tioårsperioden.

Förslag till FoU-projekt i syfte att effektivisera energianvändningcn har presenterats, men någon totalsamordning av energi-FoU-ansträng- ningarna planeras inte, framhåller EPK.

Island har fortfarande stora outnyttjade energitillgångar i form av vattenkraft och geotermisk energi. Dessa energislag svarar redan nu för merparten av landets energikonsumtion.

Norges energipolitik har tidigare helt betingats av landets stora till- gångar på vattenkraft och den stora andelen elenergi — ca 60 % jäm- fört med knappt 20 % i Sverige — i energikonsumtionen. Fynden av olja och gas i den norska delen av kontinentalsockeln (se figur 2.3) har gett en ny inriktning av energipolitiken. Under åren 1973 och 1974 har en rad förslag lagts fram för stortinget i olika energipolitiska frågor.

Särskilt kan nämnas att stortinget, när det gäller utvinning av olje- 0ch gasfyndigheterna, uttalat sig för en begränsad exploateringstakt (totalt 90 Mtoe om året) med hänsyn till verksamhetens effekter på

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 31

samhällsekonomin. Vidare förutses en successivt ökande roll för det statliga oljeföretaget Statoil. När det gäller konsumtionen av och för- sörjningen med el har en plan lagts fast, som innebär att man å ena sidan håller tillbaka efterfrågan -— med hänsyn till att kapacitetsbrist befaras — och å andra sidan bygger ut ytterligare vattenkraft, kompletterad med värmekraft, sannolikt i form av gaseldade kondenskraftverk. Man överväger således att vidta åtgärder för att — när det gäller uppvärm- ning av bostäder — hålla tillbaka den övergång från olja till el som de kraftigt höjda oljepriserna medfört. Regeringen håller för sannolikt, att ett tillskott av kärnkraft kommer att behövas under senare hälften av 1980-talet, och man avser att i sin planering hålla möjligheten för ett sådant tillskott öppen. I fråga om energi-FoU har förslag lagts fram av ett särskilt energiutskott inom Norges tekniska och naturvetenskapliga forskningsråd. Förslaget omfattar bl. a. forskning inom havsteknik och prospekteringsteknk, forskning och systemstudier rörande eldistributions- nät, forskning rörande verkningsgraden i energikrävande processer och för att minska byggnaders energiförbrukning. Ett särskilt energisekre- tariat har föreslagits få ansvaret för samordning av energi-FoU.

2.5 Nordiskt energisamarbete

Nordiska ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik har den 27 december 1974 till Nordiska ministerrådet överlämnat rapporten (NU 1974: 26) Nordisk energisamarbejde —— baggrund og forudsaetning- er. Rapporten, som har utarbetats mot bakgrund bl. a. av Nordiska rådets rekommendation nr 14/1973 angående ett nordiskt avtal om energi- politiskt samarbete, syftar till att belysa de nordiska ländernas energi- situation och att klarlägga behov och möjligheter för ett fördjupat sam— arbete.

I rapporten pekas inledningsvis på att det föreligger betydande skill- nader i fråga om produktion och förbrukning av energi mellan de nor- diska länderna. Som exempel anförs bl. a. att vattenkrafttillgångarna i Island, Norge och Sverige har lett till ett övervägande elorienterat energi- system, medan man i Danmark i högre grad använder fossila bränslen. Dessa skillnader har inte hindrat att ett värdefullt nordiskt samarbete utvecklat sig på de områden där behov förelegat, t. ex samarbetet mel- lan kraftproducenterna inom Nordel och regeringssamarbetet inom Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor. Även när det gäller det framtida samarbetet anser ämbetsmannakommittén att man bör sikta på att lösa praktiskt uppkommande behov i en pragmatisk form. Med hän— visning till de nordiska ländernas delvis olika förutsättningar framhålls att bilaterala avtal mellan länderna på konkreta områden får ses som ett naturligt led i det nordiska samarbetet.

Tidsperspektivet för rapporten går fram till år 1985. Det framhålls

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal !ndustridepartementet 3':

emellenid att det på vissa områden finns utvecklingstendenser som pekar på nya möjligheter till nordiskt samarbete efter denna tidpunkt.

I rapporten framhålls att den ändrade energisituationen i alla de nor- diska länderna har medfört ett ökat behov av ett bättre energipolitiskt beslutsunderlag i form av statistik, prognoser, analyser och på längre sikt även encrgimodeller. Det arbete som inom varje land utförs på dessa områden skulle enligt ämbetsmannakommitténs mening kunna få värdefulla impulser genom en nära kontakt med arbetet i de övriga nordiska länderna.

Energiförsörjning

I rapporten pekas på den snabba ökningen av oljeförbrukningen sär- skilt i Danmark, Finland och Sverige. I dessa länder utgör kärnkraft, kol och naturgas de viktigaste möjliga alternativa energikällorna. Beträf- fande kol anses det osäkert i vilken utsträckning de-nordiska länderna kommer att kunna väsentligt öka sin förbrukning. Det synes f n. inte heller finnas möjligheter för leveranser av naturgas i större omfattning. Enligt rapporten är det inte realistiskt att räkna med att de nordiska ländernas årliga oljeförbrukning under överskådlig framtid kan bringas ned väsentligt under 1973 års nivå. Om länderna väljer att avstå från vissa alternativ som t. ex. kärnkraft leder detta nödvändigtvis till att ' strävandena efter ett minskat oljeberoende försvåras.

I de nordiska länderna utom Finland kontrollerar de stora multinatio- nella oljeförctagen större delen av apparaten för raffinering och distri- bution av olja. I dessa länder pågår en löpande värdering av- de stora bolagens framtida roll i oljeförsörjningen och av behovet av ökade statli- ga insatser på området.

Danmark och Sverige har anslutit sig till det internationella energiar- ganet (IEA) som upprättats inom OECD. Norge har ansökt om en sär- skild anknytning, medan Finland och Island beslutat att t. v. inte delta som medlemmar i detta samarbete. IEA:s arbete syftar bl. a. till fördel- ning av oljetillgångar i akuta krissituationer. Det framhålls i rapporten att ett motsvarande formaliserat samarbete på nordisk bas härigenom har blivit inaktuellt.

Det framhålls att inom Norden endast Norge förfogar över stora olje- tillgångar. Den aktuella produktionen från Ekofisk-området sker huvud- sakligen i olika enskilda oljebolags regi, och den norska staten har i allmänhet inte dispositionsrätt över denna produktion. Genom att norska staten numera kräver en andel av minst 50 % vid nya koncessioner kommer det statliga oljeförctaget Statoil på längre sikt att få mycket be- tydande produktionsmöjligheter. Den samlade framtida produktionen från olje- och naturgasfyndigheter på norska kontinentalsockeln är doek enligt beslut av regering och storting begränsad till 90 milj. Mtoe om året.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 33

Den norska statliga produktionen av raffinerade produkter kan bli av intresse för de övriga nordiska länderna, eftersom den kan ge under- lag för en hög försörjningssäkerheti jämfört med de alternativ som eljest står till buds. Enligt ämbetsmannakommitténs mening föreligger det på längre sikt möjligheter för ett samarbete mellan Norge och de övriga länderna på grundval av denna produktion. Det framhålls dock att eventuella förhandlingar om ett sådant samarbete torde komma att föras på bilateral bas. Det påpekas att inledande bilaterala kontakter om ett långsiktigt utbyte av oljeprodukter och elkraft redan har ägt rum mellan Norge, Finland och Sverige. Det är emellertid svårt att i dag gå in på mera konkreta överläggningar av detta slag med hänsyn bl. a. till de betydande osäkerhetsmomenten beträffande produktionen från Nord- sjön.

Vidare framhålls att' undersökningar pågår i Norge om raffinering och marknadsföring av norska statens olja. I flera av de andra länderna övervägs frågor om raffinaderiutbyggnad och eventuellt också ett ökat statligt engagemang i oljesektorn. I rapporten betonas vikten av att man på dessa områden håller löpande kontakt mellan de nordiska länderna med sikte på att i möjligaste mån uppnå lösningar som kan underlätta ett eventuellt senare samarbete.

Beträffande naturgas framhålls att ilandföring från fält på kontinental- sockeln måste ske i så stor omfattning att hela produktionen inte kan av- sättas på ett enda nordiskt lands marknad. Ett samarbete om utnyttjandet av naturgas är därför naturligt. Särskilt intressant från nordisk synpunkt är frågan om eventuella gasfynd norr om 62:a breddgraden, som skulle kunna utgöra en kraftig stimulans för en regional industriell utveckling. Det understryks dock att detta är ett långsiktigt perspektiv. Den norska regeringen har beslutat att borrningar i området skall påbörjas år 1977, Och från den tidpunkt då ett eventuellt fynd görs tar det sex 21 sju år innan utvinningen kan börja.

Beträffande kärnenergi erinras om att det föreligger en avsevärd tids— mässig skillnad mellan de nordiska ländernas program, något som blev särskilt märkbart mot slutet av 1960-talet då planerna på utbyggnad av kärnkraftverk i Sverige och Finland blev fastare och då AB Asea- Atom bildades. Detta innebär vissa begränsningar av möjligheterna att vidga det industriella samarbetet, inkl. forskning och utveckling på det reaktor- och bränsletckniska området. Däremot kan det inom kärn- bränslecykeln finnas ett betydande utrymme för samarbete beträffande såväl utveckling som industriell verksamhet. Härför talar bl. a. att kon- kurrensfaktorn inom kärnbränsleindustrin har en relativt liten betydelse. En nordisk samverkan inom delar av. bränslecykeln kan för de enskilda länderna utgöra ett möjligt alternativ till nationell försörjning eller be- roende av utomnordiska försörjningskällor. Det framhålls att ett ställ-

3. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementct 34

ningstagande till frågan är avhängigt av politiska beslut rörande kärn- kraften i de olika länderna.

Det finns enligt ämbetsmannakommitténs mening anledning att under- söka även möjlighetcran- till ökat samarbete mellan de nordiska ländernas säkerhetsmyndigheter, utöver det samarbete som redan sker i reaktor- säkerhetsfrågor på grundval av NARS-avtalet.

Energianvändning

Möjligheterna till energibesparingar uppmärksammas nu i alla de nor- diska länderna. Ämbets'mannakommittén pekar särskilt på att. använd- ningen av mottryckskraft för fjärrvärmeproduktion eller industriella än- damål i Danmark, Finland och Sverige kan medföra betydande bespa- ringar. De forsknings- och utvecklingsuppgifter som föreligger på detta område bör tas upp även'i nordiskt sammanhang. Vidare föreslås att möjligheterna för ett industrisamarbete beträffande energikrävande pro— duktionsprocesser undersöks närmare, liksom utnyttjandet av 'spill— värme frånindustriprocesser. . .

Med hänvisning till att de största besparingsmöjligheterna i alla de nordiska länderna torde finnas i fråga om lokaluppvärmning pekar äm- betsmannakommittén även på vissa samarbetsmöjligheter på byggom— rådet.

Forskning och utveckling

I rapporten framhålls att ökad forskning och utveckling spelar en vik- tig roll i de nordiska ländernas energipolitik. Med hänsyn till att det ofta krävs stora resurser kan en samordning av insatserna både på det nordiska och det internationella planet visa sig fördelaktig; Som exempel på tänkbara områden för nordiskt samarbete anges användning-"av energi till lokaluppvärmning och inom industrin, energiekonomisk forsk- ning samt utnyttjandet av kommunalt och industriellt avfall till energi- ändamål. Ämbetsmannakommittén hänvisar även "till att de nordiska industriförbunden i en särskild rapport till Ministerrådet om energiför- ' sörjning och energiekonomi har uttryckt önskemål om att bidra till lös- ningar av aktuella forsknings— och utvecklingsuppgifter på området.

Beträffande utformningen av ett nordiskt forsknings- och utvecklings- samarbete framhålls att Nordforsk lämpligen skulle kunna förmedla sam— arbete inom den mera grundläggande energiforskningen. Samarbete på konkreta utvecklingsområden skulle i betydande grad kunna förmedlas genom Nordisk industrifond, som numera har energiteknik som ett prioriteterat område. I andra fall kan dén naturliga lösningen vara att samarbetet inriktas på koordinering av forskningsprogram och fördelning av uppgifter mellan nationellt finansierade organ.

• Sida 65
•  Original

Prop. 197 5 : 30 Bilaga 1 Industridepartementet 35

Institutionella frågor

I rapporten erinras om att energisamarbete liksom övrigt samarbete mellan de nordiska regeringarna är inordnat i Ministerrådets struktur. De för energipolitiken ansvariga ministrarna sammanträder regelbundet som ministerråd, och ämbetsmannakommittén har flera möten om året. Energifrågor av intresse för två eller flera av länderna kan tas upp, och nya uppgifter för det nordiska samarbetet kan snabbt föras fram till ' politiskt beslut i Ministerrådet. Enligt ämbetsmannakommitténs upp- fattning har denna struktur visat sig lämplig för behandlingen av energi- politiska frågor.

Ämbetsmannakommittén ser inget behov av nordiska organ för sam- arbete på speciella områden utöver de befintliga, främst Norde] och Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor. Detta utesluter dock inte att vissa ändringar i dessa organs organisations- och arbetsformer kan visa sig nödvändiga som en följd av att nya samarbetsuppgifter tas upp.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartcmentet 36

3.1. Bakgrund

Behovet av åtgärder från samhällets sida för att kontrollera och styra utvecklingen inom energisektorn har under de senaste tio åren bl. a. lett till en tidvis omfattande prognos- och utredningsverksamhct. Särskilt angeläget har det ansetts vara att ha tillgång till god statistisk och väl- grundade prognoser som underlag för de energipolitiska åtgärderna.

År 1964 uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet, stats- rådet Lange, åt särskilt tillkallade sakkunniga att kartlägga läge och utvecklingsperspektiv på energiområdet och därvid även undersöka be- hovet av energipolitiska åtgärder. De sakkunniga, som antog namnet energikommittén, avgav år 1967 rapporten (Ds Fi 1967: 8) Sveriges energiförsörjning 1955—1985 och år 1970 slutbetänkandet (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning Energipolitik och organisation.

Rapporten innehåller dels en analys av energikonsumtionens ut- veckling mellan åren 1955 och 1965 och dess sammansättning år 1965, dels en prognos för energikonsumtionen 1965—1975 och en uppskatt- ning av konsumtionsutvecklingen 1975—1985. Vidare redovisas energi- balanser, som åskådliggör konsekvenserna på tillförselsidan. Denna rap- port har i stor utsträckning utgjort underlag för andra prognoser inom energisektorn och för berörda delar av långtidsutredningarna. Den har också tjänat som utgångspunkt för energiprognosutredningens (EPU) arbete.

Energikommittén hade även i uppdrag att överväga vilka åtgärder som kunde komma att erfordras från statsmakternas sida för att bidra till en gynnsam utveckling inom energisektorn och att därvid bl. a. även undersöka behovet av organisatoriska åtgärder för att samordna statens energipolitiska verksamhet. Denna del av utredningsuppdraget redo- visas i kommitténs slutbetänkande, som innehåller förslag om ett energi- politiskt program med följande huvudpunkter.

— Inrättande av ett centralt energiorgan under industridepartementet med funktion som statens utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor. -—— Komplettering och utvidgning av koncessionslagstiftning för energi- produktion och energidistribution till att omfatta alla anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen. — Införande av krav på planer för värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, 5. k. värmeplaner. —— Komplettering av lagstiftning till skydd för encrgikonsumenterna mot eventuell monopolprissättnin g. —— Upprättande av en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhct för energisektorn samt utveckling av encrgistatistiken.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 37

Frågan om en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhct och utveckling av encrgistatistiken avgjordesi mars 1972 då Kungl. Maj:t lämnade bemyndigande att tillkalla EPU för att bl.a. inleda dessa ar- beten. Som betonades i direktiven för EPU var behovet av verksam- heten bestående, men den kunde inte då organiseras i permanenta for- mer eftersom myndighetsorganisationen för näringspolitiska och energi— politiska uppgifter var föremål för beredning. Utredningen skulle emel- lertid lägga upp sitt arbete så att en övergång till en mer permanent organisationsform kunde ske smidigt. Utredningens sekretariat skulle sedermera kunna införlivas i en ny organisation.

I prop. 1973:41 om industripolitisk verksorganisation behandlades även energikommitténs övriga förslag.

Då framhölls bl. a. —- i likhet med vad kommittén påpekat —— angelä- genheten av att de energipolitiska resurserna på myndighetsplanet kon- centrerades och förstärktes och att verksamheten breddades till en be- vakning av hela energiområdet. Kommitténs förslag om en utvidgad kon- cessionslagstiftning och en Statlig prövning av kommunala värmeplaner borde emellertid övervägas ytterligare. Frågan om en organisation på energisäkerhetsområdet, som hade tagits upp av kommerskollegieutred- ningen i betänkandet (SOU 1971: 69) Näringspolitiken — ny verksorga- nisation, kunde inte heller avgöras slutligt. Förändringarna i rådande organisation borde därför t.v. begränsas men samtidigt utformas så, att en utvidgning av de energipolitiska uppgifterna och en omorganisa- tion av säkerhetsarbetet underlättades.

Mot bakgrund härav förordades att en enhet för energifrågor skulle upprättas inom industriverket. Energienheten skulle redan i inlednings- skedet få erforderliga resurser även för prognos- och utredningsverk- samhet. Dessa resurser skulle dock ställas till EPU:s förfogande tills EPU slutfört sitt uppdrag, vilket beräknades ske under år 1974.

Riksdagen biföll förslaget (NU-1973: 54, rskr 1973: 225). — Överväganden om energikommitténs förslag att komplettera och ut- vidga koncessionslagstiftningen har därefter skett inom industrideparte- mentet. Arbete för att belysa olika aspekter på denna fråga har även uppdragits åt särskilda sakkunniga. Vad gäller särskilt elområdet kan er- inras om elutredningen (I 1971: 01) som tillkallades efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i maj 1971 för att. utreda frågor om eldistributionens och elproduktionens organisation. Vad gäller regler om distribution m.m. av fjärrvärme samt energikommitténs förslag om värmeplaner och om skydd mot monopolprissättning har utredningsarbete skett inom en av statsrådet Lidbom efter bemyndigande i februari 1973 tillkallad utredning, värmeanläggningsutredningen (Ju 1.973: 06). Denna utredning har slutfört sitt uppdrag. Dess betänkande redovisas översiktligt i avsnitt 8.3.1.

• Sida 68
•  Original

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 38

3.2. Nuläge

Frågor rörande den allmänna energipolitiken sorterar under industri- departementet, som handlägger ärenden om bl. a. energiförsörjning och teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Åtgärder rörande oljelagring och andra cnergiberedskapsåtgärder lik- som rörande priskontroll av bl. a. oljeprodukter hör till handelsdeparte- mentets verksamhctsområde. Miljö- och naturskyddsfrågor samt frågor i anslutning till den fysiska riksplaneringen är exempel på verksamheter som bedrivs inom andra departements områden och som ofta har be- tydelsefulla energipolitiska aspekter.

De påfrestningar som energiförsörjningen utsattes för under hösten 1973 och vintern 1974 ledde till att regeringen beslöt att i det uppkom- na läget förstärka samordningen av den energipolitiska verksamheten. Dcls inrättades en särskild försörjningsberedning under ledning av che- fen för handelsdepartcmentct för samordning av frågor om energiför- sörjningen på kort sikt, dels tillsattes en energipolitisk delegation för att samordna arbetet inom olika departement när det gäller långsiktiga frå- gor inom energiområdet. För att få ett forum för diskussion och samråd om både de kortsiktiga och de långsiktiga energifrågorna och deras be- tydelse för samhällsekonomin i dess helhet tillkallades också ett särskilt energiråd.

På myndighetsnivå finns en rad organ som i varierande omfattning arbetar med eller berörs av de energipolitiska frågorna. Vissa åtgärder har vidtagits på senare år för att uppnå en samlad och rationell myn- dighetsorganisation. Hit hör bl. a. inrättandet år 1973 av industriverket som redan har nämnts. Industriverket har ålagts energipolitiska upp- gifter av tre slag, nämligen dels den allmänna prognos- och utrednings— - verksamheten för energisektorn i dess helhet, dels den verksamhet som avser säkerhetskontroll m.m. av elektriska anläggningar samt material- kontroll och standardisering inom elområdet, dels koncessions— och bi- dragsfrågor inom elområdet. Verket handlägger vidare ärenden om reglering av priset på elektrisk ström. För sådana frågor finns också en särskild nämnd, prisregleringsnämnden för elektrisk ström.

Till industridepartementets område hör även frågor om tillsyn och säkerhetsinspektiou enligt atomenergilagen (1956: 306, ändrad senast 1972: 179) och enligt lagen (1902: 71 s. ]) innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar (ändrad senast 1973: 569).

Tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen är statens kämkraftinspck- tion. Inspektionen har även till uppgift att avge utlåtanden i bl. a. kon- cessions- och tillståndsärenden. Inspektionen har härutöver visa upp- gifter av mera allmänt rådgivande och beredande natur och bereder vidare ärenden rörande det internationella atomenergisamarbetet.

Tillsynsmyndighet enligt ellagen är industriverket som enligt vad nyss sagts bl. a. utfärdar säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströms-

• Sida 69
•  Original

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartementet - 39

anläggningar. Verket är chefsmyndighet för statens elektriska inspektion, som är den lokala organisationen för tillsyn av sådana anläggningar.

Inom industridepartementets v'erksamlietsområde finns vidare myn- digheter som bland sina övriga uppgifter även har uppgifter av betydel— se för energiområdet. Exempel härpå är Sveriges geologiska undersök- ning ( SGU), som bl. a. bedriver uranprospektering, och styrelsen för tek— nisk utveckling (STU), som är den centrala förvaltningsmyndigheten för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete inom bl. a. behovsområdet energiteknik.

För att handha ett särskilt, fyraårigt forsknings- och utvecklingspro- gram finns f. n. delegationen för forskning rörande kärnkraftens säker- hets- och miljöfrågor (Kämsäkforsk).

Inom industridepartementets område har vidare statens vattenfalls- verk, vid sidan av sin primära uppgift som producent och distributör av elkraft, vissa energipolitiska myndighetsuppgifter. Vattenfallsverket skall således verka för en rationell elkraftförsörjning inom riket. Detta sker bl. a. genom att verket svarar för utbyggnad, drift och underhåll av stamlinjenätet, dvs. kraftöverföringsledningar för 220 kV och högre spänning. Verket skall dessutom i samråd med andra myndigheter om- besörja beredskapsplanläggning av rikets elkraftförsörjning. I detta sam- manhang kan även erinras om krigsskyddsnämnden för kraftanlägg- ningar, som behandlar frågor om skydd av sådana anläggningar mot brand- och bombskador samt skydd av deras personal.

Viss statlig verksamhet på energiområdet bedrivs i bolagsform. Staten deltar, genom vattenfallsverket och Loussavaara-Kirunavaara AB (LKAB), i den prospektering efter olja. och naturgas, som Oljeprospek— tering AB (OPAB) bedriver i Sverige och på den svenska kontinental- sockeln, liksom i verksamheten inom Petroswede AB, ett bolag som bildats för prospektering utomlands. Ett särskilt halvstatligt bolag, Öst- gas AB, undersöker förutsättningarna för naturgasimport till Sverige. Vidare är staten genom vattenfallsverket delägare i Svensk kärnbränsle- försörjning AB, som har till syfte att främja landets försörjning med kärnbränsle genom exempelvis samordnad upphandling och i AB Kärn- kraftutbildning, som handhar utbildning och träning av driftpersonal vid kärnkraftstationer. AB Atomenergi, som är helt statsägt, svarar för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom främst kämenergiområdet. För kommersiell verksamhet avseende reaktorer och reaktorbränsle sva- rar det halvstatliga företaget AB Asea-Atom. Det statliga Uddcomb Sweden AB levererar annan väsentlig utrustning för kärnkraftverk.

Många andra statliga verksamheter, som bedrivs inom andra de- partements områden, har betydelse även för energiområdet. Här kan särskilt nämnas överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), som un- der handelsdcpartementet har det centrala ansvaret för planeringen av landets försörjningsberedskap beträffande bl.a. importerade bränslen. I

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementct 40

ÖEF:s uppgifter ingår även att svara för ransoneringsförbercdelser på bränsleområdet. Motsvarande förberedelser på drivmedclsområdet ålig- ger under kommunikationsdepartementet transportnämnden och på el- kraftområdet vattenfallsverket. ÖEF har det samordnande ansvaret. Frågor om ransoneringsorganisation, ett samordnat ransoneringssystcm, informationsberedskap m. m. samt om lagstiftningen på området är f. 11. föremål för översyn inom energiberedskapsutredningen (H 1974: 03) och ransoneringslagsutrcdningen (H 1974: 02).

När det gäller statligt stöd till forskning och utveckling som bl. a. av- ser energiområdet kan särskilt erinras om verksamheten vid transport- forskningsdelegationen, som är knuten till kommunikationsdepartcmen- tet, statens råd för byggnadsforskning, som är knutet till bostadsdcparte- mentet, samt statens råd för atomforskning och statens naturvetenskap- liga forskningsråd, vilka är knutna till utbildningsdepartcmentet.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 41

4. F.nergikonsumtionens utveckling

4.1 Hittillsvarande utveckling och nuläge '

Denna redogörelse har hämtats från energiprognosutrcdningens (EPU) betänkande Energi 1985 2000. Uppgifterna för år 1974 har lämnats av statens industriverk.

Sveriges energipolitik sådan den hittills utformats har varit inriktad på att ge en säker och billig försörjning med både elenergi och bränslen för att lämna konsumenterna fritt val mellan olika energiformer. Sverige har därvid haft en fördel av vattenkraft som ger elenergi till låga kost- nader och med stor leveranssäkerhet.

I Sverige har en övergång från fasta till flytande bränslen skett i snabb takt under hela efterkrigstiden —- sannolikt påskyndad både av ett lågt pris och av de fördelar flytande bränslen erbjuder jämfört med fasta. Denna utveckling har varit likartad för hela Västeuropa men gått långsammare i länder med egen kolproduktion.

Sverige importerade år 1973 ca 80 % av förbrukad energi, och av importen utgjordes ca 90 % av råolja eller petroleumprodukter. Landet påverkas därför direkt av de internationella marknadsförhållandena när det gäller import av bränslen. Elförsörjningen är däremot till stor del oberoende av import. Den hittills utbyggda vattenkraften ger under normalår en elproduktion av ca 57 TWh/år. År 1973 var vattenkraft- produktioncn 60 TWh till följd av större vattentillrinning än normalt. Landets totala elförbrukning var år 1973 ca 78 TWh, vilket innebär att vattenkraften svarade för ca 75 % av elförsörjningen. Resten av elpro- duktionen baserades i huvudsak på olja.

Sveriges energiförbrukning har under perioden 1955—1972 ökat med i genomsnitt 4,6 % per år. Energiförbrukningens fördelning på energislag och dennas förändring framgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Totalt tillförd energi

Energiform 1955 1965 1970 1972 Ökning ?; per år ”Normalår" "Normalår"

Mtoe '); Mtoe % Mtoe ');, Mtoe ff, 1955— 1965— 1970—— 1965 1970 1972

Oljeprodukterl 7,5 46 16,6 64 24,7 71 25,1 72 —,'- 8,3 + 8.3 +0.8 Kol och koks 4,0 25 2,2 8 2,0 6 1,6 4 —6,1 —2.0 —10,5 Vattenkraft2 2,2 14 4,6 18 5.23 15 5,5= 16 +7,7 +2,5 +2,8 Kärnkraft — — — — — — 0,4 — — — _. Lutar, ved och vedavfall 2,5 15 2,7 10 3,0 8 2,9 .8 +0,5 42,1 % l ,7 Totalt 16,2 100 26,0 100 34,9 100 35,5 100 —L— 4,9 + 6.1 + 0,9

¹ Av oljeprodukter har för elproduktion förbrukats 1965 0,35 Mtoe;-l970 2,7 Mtoe och 1972 3,0 Mtoe. 2 Vattenkraften har värderats efter sitt termiska energiinnehåll, Om motsvarande mängd skulle ha producerats i värmekraft skulle oljeförbrukningen härför ha varit 1965 13,5 Mtoe, 1970 15,0 Mtoe och 1972 16,0 Mtoe. * Inkl. netto elimport 1970 0,4 Mtoe; 1972 0,2 Mtoe.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga] lndustridepartementet

42

Tabell 4.2 Sveriges encrgibalans 1973 (preliminär, lager- och temperaturkorrigerad)

Tunn eldningsolja Tjock eldningsolja Motorbrännolja Motorbensin Ovriga oljeprodukter

Summa oljeprodukter

Kol och koks Inhemska bränslen (ekv stenkol) Stadsgas 10' m: Kärnkraft Vattenkraft

Import (saldo) För-brukad prima Elpannor

Totalt för landet

Andelar Olja Kol och koks Inhemska bränslen Stadsgas Vattenkraft (-export) Oljekraft Kärnkraft

Kondenskraft, olja Mottryck, olja Gasturbin, olja Gasverk, olja

Tillförd energi Omvandlad energi

Industri

Brutto Verkn

Kalo- 10a nfl 10a Brutto Verkn Netto Netto rital 10J Gcal resp grad 10u TWh resp grad ton enhet ';';; Gcal enhet % 8500 9610 81,4 45 47 13,2 15,3 1111 65 9 300 13 686 127,3 2 963 6129 75 8 500 2 234 19,0 — _ _— — — 7 500 4 258 31,9 — —— — —— —- 10 000 478 4,8 122 75 1,0 179 75 264,7 6700 2513 16,8 2413 70 6 500 4 435 23,9 . 3 900 _ 75 4 000 273 — _— _— —— 33 90 6,0 303 1,8 2,1 860 60,6 61,3 852 52,1 59,9 860 0,7 0,7 . 38,7 95 0,3 99 377,7 68,1 78,0 78 264,7 14,2 15,3 16.8 28,9 1.1" 61,3 52,1 60,6 28,03 6,0 1,8 2,1 Tillfört bränsle chererad elfgas Brutto 10' Brutto % Netto TWh 10' m' 10" m3 Gcal '10' 10' Gcal Gcal 2 213 20,6 20,6 37 7,7 8,9 750 7,0 7,0 78 5.5 6.3 45 0,4 0,4 25 0,1 0,1 148 1 5 1,5 70 l 1 273

Den svaga ökningen under perioden 1970—1972 är helt hänförlig till den låga aktiviteten i vår samhällsekonomi.

En preliminär energibalans för år 1973 redovisas i tabell 4.2. Den visar en ökning av den förbrukade energin jämfört med år 1972 på ca 4,5 % till ca 38 Mtoe. Händelserna i slutetav år 1973 "avspeglas i förbrukningen först år 1974. I tabell 4.3 redovisas förbrukningen för år 1973 och preliminära uppgifter för år 1974.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

43

Samfärdsel Övrigt Nyttiggjord energi Netto Brutto Brutto Verkn Netto Brutto Brutto Verkn Netto Brutto 10' ' Verkn Andel 10' 100 resp grad 10' 10' resp grad 10' 10& Gcal grad % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal % 6,1 9,4 64 25 0,1 0,5 8 390 60 42,8 71,3 49,0 60,3 21,9 42,7 57,0 19 30 0,1 0.2 4 575 70 29,8 42,5 72,6 72,8 32,5 2 234 25 4,8 19,0 — — 4,8 25,0 2,1 4 258 15 4,8 31,9 — — 4,8 15.0 2,1 1,4 1,8 26 20 0,1 0,3 151 70 1,1 1,5 2,6 72,2 1,2 11,3 16,1 — -— — — 100 50 0,3 0,7 11,7 69,0 5,2 19,0 25,4 — —- — — 535 40 1,4 3,5 20,4 70,6 9,1 0,1 0.1 — -—- — — 240 90 0,9 1,0 1,0 0,5 31,6 33.3 2,0 90 1,5 1,7 28,5 95 23,3 24,5 56,7 83,3I 25,4 0,3 0.3 112,5 143,4 21 11,4 53,6 69 99,6 145,0 223,5 65,4' 100 50,2 9,9 73,7 148,00 55,9 11,3 0,3 11,6 69,0 19,0 1,4 20,4 70,6 0,1 0,9 1,0 1 Beräknad exkl. omvandlingar. ' 15 % förluster i vattenkraftstation. ' 70 % förluster i processer från uran till elkraft. ' Beräknad på total producerad kraft. ' Denna post del av annan förbrukning. ' Inkl. omvandling. Tabell 4.3 Energiförbrukningen 1973 och 1974 (preliminära uppgifter) 1973 1974 Mtoe TWh Mtoe TWh Oljeprodukter 26,94 313,3 24,49 284,8 Kol, koks 1,68 19,5 1,70 19,7 Lutar, ved 2,89 33,7 3,33 38,8 Vattenkraft 59,9 57,3 Kärnkraft 2,1 1,9 Nettoimport av el 0,2 2,9 Totalförbrukning, brutto 428,1 405,4

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 44

En detaljerad analys av orsakerna till de senaste decenniernas förbruk- ningsökning fordrar ett studium av många olika samhällssektorer. Vissa analyser har gjorts i anslutning till prognosarbetet, som dock främst tagit sikte på sådana förändringar som kan väntas.

I fråga om utvecklingenunder 1960-talet kan nämnas följande. Den totala energikonsumtionen var år 1960 ca 19,3 Mtoe och år 1970 32,0 Mtoe, dvs. den ökade med 5,2 % per år eller med 66 % på tio år. För- delningen på de olika konsumtionssektorerna framgår av tabell 4.4.

Tabell 4.4 Energikonsumtionen under 1960-talet

1960 1970 Ökning under 1960- Mtoe Mtoe talet Mtoe % %iär Industri 8.0 13,3 5,3 65 5,1 Samfärdsel 4,0 6,2 2,2 55 4,5 Övrigt 7,3 12,5 5,2 71 5,5 Total slutlig förbrukning 19,3 32,0 12,7 66 5,2

En jämförelse med utvecklingen i andra avseenden än beträffande energikonsumtionen för de olika sektorerna ger en belysning av vad som orsakat den ökade energiförbrukningen. Beträffande övrigsektom är den förbättrade bostadsstandarden den mest påtagliga förändringen och inom samfärdselsektorn det ökade bilbeståndet. Denna förbättrade standard har möjliggjorts av en produktionsutveckling inom industrin som kunnat ske med ett minskande energiutnyttjande per produktions- enhet.

Industriproduktionen ökade under 1960-talet med 6,9 % per år, me- dan energiförbrukningen ökade med 5,1 % per år. Industriproduktionen har alltså byggts ut samtidigt som den specifika energiåtgången blivit mindre trots att energipriserna varit låga. En fortgående omstrukturering av industrin har skett där dock de särskilt energikrävande branscherna bibehållit sina andelar av den totala produktionen.

Inom samfärdselsektorn kan över hälften av den ökade energiför- brukningen förklaras av ökad personbilstäthet. Förbättrade prestanda hos bilarna motverkas av ökande vikt och starkare motorer. Den genom- snittliga bensinförbrukningen per bil "synes ha varit relativt konstant sedan 1950-talet. _

Inom övrigsektom är det svårt att finna säkra relationer mellan energiförbrukningen och andra faktorer. De uppskattningar som kan göras är skäligen grova. I sina huvuddrag belyser de ändå olika faktorers betydelse för energiförbruknin gen i samband med uppvärmning.

Den totala bostadsvolymen, mätt i antal rumsenheter, ökade under

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet , . 45

1960-talet med ca 2,4 % per år. Med hänsyn till att energiförbruk- ningen för uppvärmning påverkas av ytan av ytterväggar, grund och yttertak har den ökade bostadsvolymen, gett upphov till en ökning av energiförbrukningen för uppvärmning med ca 1,4 % per år.

En höjd inomhustemperatur ger enligt mätning som Svenska Riks- byggen utfört en ökad bränsleförbrukning med 5 % per grad genom- snittlig temperaturhöjning. Riksbyggen har konstaterat en årlig stegring av inomhustemperaturen med 0,30 C per år. Skulle detta gälla för hela landet och för hela 60-talet skulle det motsvara en förbrukningsökning med ca 1.5 % per år.

Enbart den förbättrade utrymmesstandarden och den höjda inomhus- temperaturen skulle alltså motsvara drygt 50 % av övrigsektorns för- brukningsökning.

4.2 Encrgiprognosutredningens betänkande

4.2.1 Utredningens inriktning

EPU framhåller att dess uppgift inte har varit att framlägga förslag till energipolitiska beslut. Arbetet har helt inriktats på att ange och analysera tänkbara alternativ för den framtida utvecklingen på energi- området. EPU konstaterar inledningsvis att den väntade utvecklingen inom flertalet samhällssektorer ställer ökande krav på en säker energi- tillförsel. En tillväxt av energiförbrukningen är därför att vänta —— om än i långsammare takt än tidigare — och arbetet har i första hand in- riktats på att analysera denna energikonsumtionsutveckling.

Utredningen har sett det som' en huvuduppgift att presentera ett fylligt material för att ge en mångsidig belysning av energifrågorna. Detaljera- de analyser för de tre sektor-erna industri, samfärdsel och övrig förbruk- ning redovisas. Ett stort antal specialstudier kring olika frågeställningar har utförts och presenterats i form av bilagor till betänkandet.

Utredningen har i olika detaljfrågor gjort en rad bedömningar, vilka i viss mån har styrt arbetets inriktning. De viktigaste av dessa bedöm- ningar är:

tillväxten av energiförbrukningen är i avgörande grad direkt be- roende av utvecklingen inom andra samhällssektorer,

energiförsörjningen kan för de kommande 10—12 åren endast baseras på redan nu i stor skala utnyttjade energiformer och teknik, dvs. pe— troleumprodukter, vattenkraft och kärnkraft samt för framtiden even- tuellt naturgas och kol,

förbrukningsökningen totalt förväntas i framtiden bli långsammare än den varit under de senaste decennierna.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 46

4.2.2 Allmänna förutsättningar och utgångspunkter för prognoserna

I fråga om de allmänna förutsättningarna beträffande prisutveck- lingen på energi erinrar EPU om att de höjda råoljepriserna har med- fört en allmän höjning av prisnivån för energi, vilket i sin tur påverkar konsumtionsutvecklingen. Ett framtida råoljepris (i fast penningvärde) som ligger ungefär på nivån från sommaren 1974, dvs. 270—330 kr. per ton, har bedömts vara en rimlig utgångspunkt för prognoserna. Elpriser- na bestäms av de långsiktiga marginalkostnaderna för produktion och distribution. Detta antas komma att gälla även fortsättningsvis och ut- redningen har ingående diskuterat hur anläggnings- och driftkostnader för elanläggningar kan komma att utvecklas. Med den väntade pris- utvecklingen på fossila bränslen kommer elproduktionen i kärnkraft- verk att leda till ett väsentligt lägre elpris än om elproduktionen sker i fossilbränslceldade verk. Detta gäller även om avsevärda kOStnadshöj- ningar till följd av särskilda säkerhetsåtgärder i kärnkraftverk med- räknas.

Utgångspunkten för EPU:s prognoser är att samhällsutvecklingen i stort bestämmer förbrukningen av energi för olika ändamål. EPU kon- staterar att anspråken på energi hänger samman med utvecklingen av vår materiella levnadsstandard. En fortgående ökning av industripro- duktionen och en utökad transportvolym innebär således ökade anspråk på energi. Också fördelningen av en höjd levnadsstandard och dess sprid- ning till olika grupper har betydelse.

Detta innebär dock inte att EPU funnit entydiga samband mellan energiförbrukningen och den totala ekonomiska aktiviteten, uttryckt t. ex. som bruttonationalprodukt. Energiprognoserna har därför i stället baserats på bedömningar eller antaganden om utvecklingen av industri- ' produktion, transportförsörjning, volym av bostäder och andra byggna- der osv. En analys av den specifika åtgången av energi och hur denna påverkas av förändrade priser, teknisk utveckling och andra faktorer har genomförts. Speciellt har fördelningen mellan elenergi och bränslen undersökts under olika förutsättningar.

EPU har utarbetat sina prognoser utifrån fyra alternativa förutsätt- ningar, som har valts för att tillsammans ge en bild av tänkbara ut- vecklingsmöjligheter. Alternativen utgår dels från två energikonusmtions- nivåer som sammanhänger med olikheter i antaganden om den all— männa samhällsutvecklingen, dels från två varianter beträffande pro- duktions- och tillförselsidan vilka sammanhänger med ställningstagandet till ytterligare kärnkraftutbyggnad och till beroendet av import av olja.

I alla alternativ eftersträvas en säker produktion och tillförsel av energi med beaktande av miljö-, beredskaps- och säkerhetsmässiga för- hållanden. Konsumenten kan under givna förutsättningar i princip fritt

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 47

välja energiform. Den höjda prisnivån på energi består och medför bl. a. att energin utnyttjas effektivare.

Alternativ 1 innebär en obehindräd konsumtionsutveeklin'g till följd av att oförändrade tillväxtmål inom samhällsekonomin skall tillgodoses. En fortsatt utbyggnad sker av kärnkraften.

Alternativ 2 innebär samma ambition beträffande tillväxtmål men energiförsörjningen måste ske utan ytterligare kärnkraftutbyggnad, vil- ket då kräver en avsevärd ökning av importen av fossila bränslen.

Alternativ 3 innebär en lägre ambition beträffande tillväxtmål inom samhällsekonomin och en strävan att minska bränsleimporten, bl.a. genom fortsatt kärnkraftutbyggnad.

Alternativ 4 innebär en lägre ambition beträffande tillväxtmålen och en energiförsörjning utan ytterligare kärnkraftutbyggnad.

EPU har inte närmare undersökt möjligheterna till och konsekvenser- na av ett lågenergialternativ som förutsätter att energikonsumtionen inte ökar. EPU har emellertid ansett det värdefullt att försöka inventera, sammanställa och översiktligt analysera de mer eller mindre utarbetade beskrivningar av lågenergisamhällen som presenterats i den allmänna debatten under de senaste åren. EPU har därför låtit utföra en studie i ämnet, vilken fogats som bilaga till EPU:s betänkande.

EPU anser att det är svårt att definiera begreppet lågenergisamhälle, bl.a. därför att en mångfald av idéer, förslag och ansatser till analyser samlats in under ett gemensamt begrepp. EPU gör dock ett par försök till preciseringar som ansluter till den förda debatten:

Den totala energiförbrukningen i Sverige får efter en viss övergångs- tid (IO—20 år) — under vilken energiförbrukningen till följd av den tidigare utvecklingen fortsätter att öka —- inte överstiga en given nivå (t. ex. dagens eller 1960 års). Den fortsatta samhällsutvecklingen måste anpassas efter detta både genom konsumtionsbegränsningar och lämp- lig inriktning av produktionssystemet.

Den samlade energiförbrukningen i Sverige får inte vara större än att anspråken på de resurser som utnyttjas kan tillfredsställas under lång tid (i ett fortvarighetstillstånd). Det innebär att kontinuerliga energikällor som vattenkraft, solenergi, vindkraft, växande bränslen (ved, halm), avfall etc. skall stå för energitillförseln, och att tillåten konsumtionsnivå blir beroende på hur effektivt dessa energiformer på sikt kan utnyttjas.

EPU anför att en genomgång, som den EPU låtit göra, inte kan bli fullständig eller uttömmande. Den slutsats som enligt EPU kan dras är dock att den omställning av hela samhället som fordras för att åstad- komma en utveckling mot ett lågenergisamhälle fordrar ingrepp och centralstyrning av ett slag som inte förekommit i svensk politik åt- minstone under hela 1900-talet.

EPU anser det önskvärt att föra vidare och fördjupa analysen kring vissa frågeställningar i anslutning till föreslagna lågenergisamhällen. En

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 48

sådan analys har redan inletts inom ramen för den energiframtidsstudie som påbörjats under våren 1974 av energipolitiska delegationen och sekretariatet för framtidsstudicr vid statsrådsberedningen.

4.3.3 Encrgikonsumtionens utveckling sektorvis

Utredningen delar upp förbrukningen på sektorerna industri, samfärd- sel och övrigt.

Industrins totala energiförbrukning var 1970 153,6 TWh (13,21 Mtoe) fördelat på 33,2 TWh el och 10,4 Mtoe bränslen. Detta motsvarade 41 % av den totala slutliga förbrukningen av energi. Denna andel har under lång tid varit relativt konstant.

Under perioden 1955—1970 ökade industrins produktionsvolym med i genomsnitt 6,4 % per år. Industrins energiförbrukning ökade under samma period i medeltal 4,9 % per år. Den genomsnittliga ökningstakten för el var 6,2 % och för bränslen 4,3 % per år.

EPU har bedömt industrins utveckling för tiden fram till år 1985 utifrån 1970 års långtidsutredningsmaterial. Utvecklingen efter år 1985 har antagits följa samma mönster. För de mest encrgiförbrukande branscherna har detaljstudier utförts, t. ex. för massa- och pappersin- dustrin och järn- och metallverken som tillsammans svarar för mer än hälften av industrins direkta energikonsumtion.

De enkäter som genomfördes vid uppföljningen 1973 av 1970 års långtidsutredning (LU 70) angav för perioden 1972—1977 en ökning av produktionsvolymen med 6,5 % per år för hela industrin. Även om en viss avmattning nu väntas under 1980-talet bedöms en produktions- volymutveckling motsvarande ca 6 % per år vara en rimlig utgångs- punkt för ett högre tillväxtalternativ. En tillväxt på ca 4 % per år ger på motsvarande sätt en utgångspunkt för en lägre energiprognos.

I alla alternativ väntas en ökande andel elenergi genom att en fort— gående rationalisering och automatisering förutses. Med de energipriser som förutses räknar EPU däremot endast i begränsad omfattning med användning av el för processvärmning. Skillnaderna i fördelning mellan el oeh bränslen mellan de olika alternativen blir därför begränsade. Liksom tidigare väntas energikonsumtionen öka långsammare än pro- duktionen. Industrins totala energiförbrukning bedöms öka under perio— den 1970—1985 med i genomsnitt 4,6 % per år vid produktionstill- växten 6 % per år och med 3,5 % per år vid 4 % produktionstillväxt. [ de högre tillväxtalternativen beräknas därmed industrins totala energi- förbrukning år 1985 till ca 300 TWh och i de lägre tillväxtalternativen till ca 260 TWh. För år 2000 erhålls konsumtionsnivåema 510 TWh resp. 360 TWh, vilket motsvarar ökningstakter i genomsnitt för perioden "1985—2000 på 3,5 % per år resp. 2,2 % per år.

• Sida 79
•  Original

Tabell 4.5 Industrins energiförbrukning

Prop. 1975

1970. Högre tillväxttakt Lägre tillväxttakt

1985 2000 1985 2000

Alt 1 Alt 2 Alt 1 Alt 2 Alt 3 Alt 4 Alt 3 Alt 4

El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- F.l Brän- El Brän- sle sle sle sle sle sle sle sle sle TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe

Gruvindustrin 1,554 0,290 Livsmedelsindustrin 1,01 5 0, 504 Textilindustrin 0,391 0,192 Trävaruindustrin 0,950 0,323 hdassa o

pappersindustrin 10,549 4,403 Grafisk industri 0,203 0,048 Kemisk industri 4,930 0,639 Jord- o stenvaruindustri 1,236 1,042 Järn- o metallverk 7,362 2,062 Verkstadsindustrin 3,424 0,843 Annan industri 0,024 0,007 — — _ Småmduad 1515 — &O — 10 _ _ 10 _. 10

Industrin totalt 33,153 10,353 79,5 19,2 73,9 19,5 160,7 29,7 137,2 31,7 66,8 16,5 62,5

_ .: '— v—LFDOXD misommar;

'.

mtrlOm mqmn _do— aqmm hmmm hqmw oooo mqm— OOO'l—t OIMQF ONNON _u-to.—. aqmw lxm—csr ooo'o _oooo_o_

(*l urnan» V'l—iOINNN oooo vom—un.—

N N

.

Izu—modem _ _ IntrhN QMQNQ't—n '&'NQN hO—Nölox '— _ w—vh qmomm— wmenvov N m_m moäwaoov _ _

_WNINQ'Q'—'O In—ONDNO

Nbaxtr mtl-_lntx—oc—O

30. Bilaga 1 Industridepartementet wnom äowuv

v-q

m—ou äov—ém _ _

v—1

oooo Qom—m_ N cave qmommh

woäucm momåhv moméhm

av N—TQFW momNm— 'I'thDmeD nomNm_ thoomoOC—lo'd' v—N

__

NN & _

| I | | l ]

—wNa=r;_h—O

MYI'VÄOOv—lev—lo C Flow—WMO”? *?

”. ND _!

108,1 21,4

GK

22,7

49

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 50

Jämsides med EPU:s arbete har Industrins utredningsinstitut (IUI) ut- arbetat en rapport benämnd Industrins energiförbrukning —— Analys och prognos fram till 1985. Bl. a. på grund av att EPU och IUI använder olika bcräkningsmetoder är deras värden för industrins förbrukning år 1985 inte direkt jämförbara. Det framgår dock att IUI räknar med en märkbart lägre förbrukning än EPU. Enligt betänkandet kan skillnaden mellan EPU:s och IUI:s prognoser huvudsakligen föras tillbaka på olika antaganden om den specifika energiförbrukningen. IUI:s bedömningar beträffande denna innebär i flera fall en snabbare sänkning än branscher- nas egna bedömningar. IUI:s lägre alternativ torde fordra en snabb mo- dernisering av produktionsapparaten framhåller EPU.

EPU:s antaganden av energiförbrukningens utveckling för industrin totalt och för olika delbranscher framgår av tabell 4.5.

I det följande sammanfattas EPU:s diskussion av utvecklingen inom några av de ut energisynpunkt viktigare delbranscherna.

Beträffande g r u v i n d 11 s t r in behandlar EPU särskilt järn- malmsproduktionen. Denna uppgick år 1970 till 31,5 milj. ton varav 28,4 milj. ton exporterades. Fram till år 2000 väntas produktionen i runda tal fördubblas medan andelen förädlade slutprodukter väntas öka väsentligt snabbare.

Den specifika energiförbrukningen vid järnmalmsbrytning torde öka på grund av sjunkande järnhalt, vilket innebär att mängden brytmassa ökar, successivt skärpta miljökrav m. m.

Inom t r ä v a r 11 i n d u st ri n väntas råvarutillgången begränsa en framtida alltför stark produktionsökning av sågade och hyvlade produk- ter. En framtida expansion måste därför ske genom ökad förädling av produkterna.

Massa- och pappersindustrin svarade år 1970 för 33 % av hela industrins elförbrukning och 43 % av bränsleförbruk- ningen. Drygt hälften av förbrukningen täcktes emellertid med interna bränslen i form av lutar och avfall. Uppgifterna i tabell 4.5 om bränsle- förbrukningen inkluderar interna bränslen.

Prognosen för energiförbrukningen baserar sig på prognoserna för branschens produktion enligt tabell 4.6.

Tabell 4.6 Produktion av massa och papper i milj. ton

1970 1973 1985 2000 Hög Låg Hög Låg

Total massa 8,14 9,46 13,0 11,5 17,5 13,5 Papper och papp 4,36 5,20 8 5 7,5

Tillväxten i Sveriges skogar utreds f. 11. Den bedömning som t. v. kan göras är att tillväxten är 70 å 75 milj. skogskubikmeter per år. Nu-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 51

varande uttag beräknas till ca 70 milj. skogskubikmeter per år. Progno- sens produktionssiffror förutsätter väsentliga och systematiska insatser i skogsbruket för ökning av årsavkastningen. Vidare fordras bl.a. att råvaruresurser i form av klcnvirke från gallringar, hyggesavfall (grenar Och toppar) och stubbar tillvaratas.

Den väntade råvaruknappheten kommer med all sannolikhet att leda till modifieringar i processtekniken, som möjliggör ett högre utbyte, dvs. mer färdigprodukt per m” skogsråvara. Härigenom minskar dock utfallet av lut som internt bränsle, vilket från energisynpunkt medför ett ökat behov av utifrån tillfört bränsle, framför allt olja.

De mekaniska massaprocesserna arbetar med ett vedutbyte nära 100 % och avkastar följaktligen icke något internt bränsle; dessutom är de starkt elkraftkonsumcrande. Det antas att andelen mekanisk massa i den totala massatillverkningen kommer att stiga till år 1985 från f.n. knappt en femtedel till över en fjärdedel.

Den andel av pappersförbrukningen som insamlas för återanvändning i pappersindustrin torde kunna höjas. Insamlingsandclen är f.n. 28 % av den återvinningsbara förbrukningen i Sverige. Huvuddelen därav — motsvarande ca 330 000 ton år 1973 — används inom landet, medan resten exporteras. Återvinningen anses bl. a. genom organiserad insam- ling från hushåll och kontor kunna höjas till inemot 50 % .

Tekniken för energihantcringcn i massa- och pappersindustrin är genomgående väl utvecklad till följd av det intresse som branschen har haft att hålla de betydande kostnaderna för energin nere. Industrierna utnyttjar sedan länge den primärt förbrukade energin i flera omgångar så länge temperaturnivåerna hos sekundärvärmen är tillräckligt höga.

Andelen el av den totala energiförbrukningen torde komma att växa på grund av bl. a. ökad mekanisering och automatik samt stegrade krav på miljövård. Det är lättare att spara värme, t. ex. genom värmeväxling av sekundärvärme, än att nedbringa elförbrukningen.

I prognosen för år 1985 har antagits att den specifika förbrukningen sjunker med ungefär två tredjedelar av skillnaden mellan nuvarande medelvärden och lägsta värden. För mekanisk massa antas emellertid att den specifika elförbrukningen har stigit över dagens nivå. Anledningen är att sådan massa år 1985 till större del torde tillverkas enligt raffinör- eller termomekanisk metod, som har en betydligt högre elkonsumtion per ton massa än den f. n. tillämpade slipmetoden.

I prognosen för år 2000 antas att den specifika bränsleförbrukningen för både massa- och papperstillverkning minskas med 10 % av 1985 års medelförbrukning medan den specifika elförbrukningen antas bli oförändrad.

EPU uttalar också att vid Svenska pappers- och cellulosaingenjörs- föreningens årsmöte 1974 angavs att mottryckskraftproduktionen kunde ökas från nuvarande ca 3,5 TWh/år till ca 8 TWh/år. Denna höga el- produktion synes enligt EPU dock ligga långt fram i tiden. Det är här

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 52

inte fråga om en teknisk utan en ekonomisk avvägning, där knapphet på investeringskapital och konkurrens från andra investeringsobjekt påver- kar bedömningarna.

Den k e mis k a i n d 11 s t r i n består utom av den egentliga ke- miska industrin av oljeraffinaderier, gummivaruindustri och plastbear— betande industri.

Framställningen av oorganiska produkter bedöms bli fördubblad mellan år 1970 och 1985 vilket motsvarar en årlig tillväxttakt av 5 %. För år 1985—2000 väntas den årliga ökningstakten sjunka till 2 % främst beroende på att produktionen av klor/alkali- och gödselmedel helt stagnerar.

För organiska produktgrupper förutses att produktionsvolymen sex- faldigas till år 1985 (motsvarande en ökning av 12,5 % per år) och därefter ytterligare en fördubbling av produktionsvolymen fram till år 2000. De energimässigt helt dominerande produkterna är här de petro- kemiska.

Råvaran nafta för krackning skulle år 1985 utgöra en betydande del av branschens totala energiförbrukning om energiinnehållet i råvaran inkluderas. Endast en mindre sänkning av den specifika energiförbruk— ningen för tillverkning av organiska kemikalier anses möjlig. Avgörande för den bedömningen är att de petrokemiska processerna redan är väl utvecklade och relativt energiekonomiska.

Inom jord- och stenvaruindustrin dominerar från energisynpunkt cementindustrin, som svarar för ungefär hälften av energiförbrukningen. Produktionen av cement väntas framdeles öka långsamt med ungefär 1 % per år. Elkonsumtionen stiger ungefär pro- portionellt mot produktionen medan den specifika bränsleförbrukningen kommer att sjunka genom övergång till den s.k. torra tillverknings- metoden.

Järn- och stålindustrin är energikrävande och svarade år 1970 för ca en femtedel av industrins totala energibehov. Av energi- förbrukningen utgjorde fasta bränslen i form av koks som reduktions- medel en betydande del. Branschen är starkt koncentrerad och omfattar ett begränsat antal stora anläggningar.

År 1970 producerades 3,9 milj. ton handelsfärdigt järn. Importen uppgick till 1,7 milj. ton och exporten till 1,4 milj. ton. För år 1985 och år 2000 har EPU i samråd med Jernkontoret uppskattat produk- tionen till 10—11 resp. 14—-16 milj. ton i de bägge alternativen. Häri ingår 4 milj. ton vid Stålverk 80 i Luleå. Med hänsyn till väntad teknisk utveckling har den specifika energiförbrukningen år 1985 satts något lägre än nuvarande verkliga värden. För år 2000 är energiprognosen beräknad med ytterligare 10 % lägre specifik förbrukning.

För framställning av ferrolegeringar, dvs. legeringar innehållande järn och en eller flera andra metaller, förbrukades år 1972 1,25 TWh el och 0,11 Mtoe bränslen. Produktionen väntas öka med 4,5 % per år

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 53

1972—1985 och med 3,5 % per år 1985—2000. Om järn- och stål- produktionen ökar enligt EPU:s högre alternativ ökar produktionen av ferrolegeringar i motsvarande mån. Varken den specifika oljeförbruk- ningen eller bränsleförbrukuingen väntas undergå någon större för- ändring.

I gruppen icke-järnmetaller är aluminium betydelsefullast ur energi- synpunkt. Framställning av aluminiummetall i Sverige förekommer endast vid smältverket i Sundsvall. Produktionskapaciteten är f.n. ca 85 000 ton per år. Den specifika elförbrukningen är ca 17000 kWh per ton aluminium.

F.n. planeras en utbyggnad i Sundsvall med 60 000 ton per år. Den beräknas vara färdig år 1980 eller 1981. Den specifika förbrukningen väntas sjunka till ca 15 000 kWh per mm.

Den inhemska produktionen täcker f. n. omkring 60 % av förbruk- ningen. Med den konsumtionsökning av aluminium som väntas kommer anläggningen i Sundsvall med planerade utbyggnader ungefärligen att bibehålla denna täckningsgrad en bit in på 1980—talet. I prognosen för år 2000 har räknats med en sammanlagd inhemsk produktion av 300 000 ton per år. Denna prognos innebär att den svenska självförsörjnings- graden bibehålls vid ungefär 65 %.

Om självförsörjningsgraden sätts till 90 % kommer elförbrukningen att öka med ca 1 TWh 1985 och ca 2,5 TWh år 2000 och bränsleför- brukningen med 30 resp. 45 ktoe.

Följande tabell sammanfattar EPU:s bedömning av utvecklingen för järn- och metallverkens del.

Tabell 4.7 Järn- och metallverkens energiförbrukning

1970 1985 2000

E] Bränslen El Bränslen El Bränslen GWh ktoe GWh ktoe GWh ktoe

Högre produktionstillväxt

S_tålverk 80 1 000 1 820 1 000 1 820 Övriga järn- och

stålverk (inkl. gjuterier) 4 243 1 897 5 500 3 590 8 100 5 170 Ferrolegeringsverk ] 290 65 2 565 137 4 425 248 Ickejärnmetallverk 1 829 100 5 250 170 8 900 235

7 362 2 062 14 315 5 717 22 425 7 473

Lägre produktionstillväxt

Stålverk 80 1 000 1 820 1 000 1 820 Övriga järn— och

stålverk (inkl. gjuterier) 4 243 1 897 4 862 3 160 6 900 4 405 Ferrolegeringsverk 1 290 65 2 250 120 3 750 210 Ickejärnmetallverk 1 829 100 4 250 140 6 400 190

7 362 2 062 12 362 5 240 18 050 6 625

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementct 54

V e r k 5 t a d 5 i n d 11 s tr i n kräver förhållandevis litet energi men åtgången varierar mellan delbranscherna. Av energiförbrukningen går ungefär hälften till processer och hälften till uppvärmning. El domine- rar på processidan medan huvudparten av uppvärmningsenergin består av olja. Grovt räknat går omkring två tredjedelar av oljeförbrukningen till uppvärmning.

Verkstadsindustrin totalt har sedan lång tid tillbaka haft en mycket stark utveckling i fråga om produktionen. Genomsnittligt har ökningen sedan år 1955 varit nära 8 % per år, vilket är omkring två procenten- heter mer än för industrin i dess helhet. Verkstadindustrin antas även i fortsättningen utvecklas något snabbare än industrin i dess helhet. EPU antar att ökningen i det högre fallet till år 1985 blir 6,9 % per år och i det lägre fallet 4,6 % per år.

Inom samfärdselsektom uppgick den sammanlagda energiförbruk- ningen år 1970 till 6,24 Mtoe varav 0,16 Mtoe utgjorde el.

Av det totala inrikes pcrsontransportarbetet år 1970 utfördes 84 % med personbil. Totala persontransportarbetet ökade under 1960-talet med i genomsnitt 6 % per år från 43 miljarder personkm år 1960 till 78 miljarder personkm år 1970. Mättnadstcndenser både i fråga om biltät- het och körlängd väntas medföra en långsammare förbrukningsökning än tidigare. Den genomsnittliga specifika förbrukningen per år för per- sonbilar har visat sig variera inom snäva gränser och någon entydig ten- dens är svår att urskilja. Den framtida specifika förbrukningen bestäms förutom av det individuella körsättet även av den tekniska utvecklingen. Högre verkningsgrad hos motorerna och bilar med lägre vikt minskar den specifika förbrukningen avsevärt. Dessa minskningar motverkas emellertid av att en ökad fritid väntas medföra ett större transportarbete.

Det inrikes godstransportarbetet år 1970 uppskattas till ca 44 miljar- der tonkm fördelade på järnväg 17, lastbil 21 och inrikes sjöfart 6 mil- jarder tonkm.

Godstransportarbetet är relaterat till industriproduktionsutvecklingen och byggnadsverksamheten. Liksom i fråga om persontransporterna väntas även här en långsammare tillväxt än tidigare.

Järn- och spårvägar förbrukade år 1970 1,9 TWh elenergi och väntas år 1985 förbruka ca 3 TWh och år 2000 ca 5 TWh. Järnvägens godstransportarbete väntas öka till 25 miljarder tonkm år 1985 och till 33 miljarder tonkm år 2000 delvis på grund av överflyttning av gods från lastbilar till järnväg.

EPU:s bedömningar av utvecklingen för bensin- och motorbrännolje- förbrukningen redovisas i tabellerna 4.8 och 4.9.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

Tabell 4.8 Prognos för bensinförbrukningen 1 000 m8

1970 1985 Högre Bilar 3 280 4 796 Bussar 20 30 Lastbilar 180 160 Fritidsbåtar 110 160 Jord- och skogsbruk 25 10 Övrigt 167 250 3 782 5 406

Lägre

4 460 28 160 130

7 200

4 985

Tabell 4.9 Prognoser för motorbrännoljeförbrukningen, 1 000 m3

1970 Sjöfart utrikes 127 (härtill eldnings- oljor) (1 187) Sjöfart inrikes " [1.65 (härtill eldnings- oljor) (92) Järnvägar 42 Personbilar, taxi, bussar 315 Lastbilar 900 Truckar och jord- bruksmaskiner 320 Fiske 66 Övrig förbrukning 356 2 191 (därtill eld— ningsoljor) (1 279)

1985

Högre

170

(] 430) 80

( 1 20) 40

500 2 100

3 50 75 425

3 740

(1 550)

Lägre

1500

3 140

55 2000 Högre Lägre 5 588 4 704 36 32 160 1 60 210 170 5 3 400 250 6 399 5 319 2000 Högre Lägre 200 (1 700) 90 (160) 50 600 3 500 2 200 400 360 90 480 5 400 4 070 (1 860)

I tabell 4.10 sammanfattas hela samfördselsektorns energiförbrukning.

Tabell _4.10 Energiförbrukning inom samfärdselsektorn, Mtoe

1970 Motorbcnsin 2,84 Motorbrännolja 1,86 Bunkerolja 1,19 Flygdrivmedel 0,19 El 0,16

6,24

1985

Högre alt

4,05 3,18 1,44 0,62 0,26 9,55

Lägre alt

3 ,74 2,67

8,73

2000

Högre alt

4,80 4,60

12,38

Lägre . alt

4,00 3,50

10,48

Totalt väntas energiförbrukningen under perioden 1970—1985 inom samfärdselsektorn öka med i medeltal 2,8 resp. 2,3 % per år i EPU:s högre resp. lägre konsumtionsalternativ. Varken stora omflyttningar av transportarbetet mellan väg och järnväg eller införande av elbilar får

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 56

mer än en förhållandevis marginell effekt på energiförbrukningen och fördelningen mellan olika energislag.

Inom den s.k. övrigsektom, till vilken all förbrukning hänförs som inte redovisas under industri och samfärdsel, var år 1972 energiförbruk— ningen brutto, dvs. till konsumenterna levererad energi, 158,7 TWh (bränslen 132,2 TWh och el 26,5 TWh) eller 43 % av den totala energiförbrukningen i Sverige. Detta motsvarar netto, dvs. nyttiggjord energi, 109,2 TWh vid omräkning med erfarenhetsmässiga värden på vcrkningsgrader och förluster.

EPU bedömer att av nettoförbrukningen går 70,2 TWh till bostäder, 35,8 TWh till övriga lokaler, 0,8 TWh till gatubelysning, 1,8 TWh till fritidsbostäder och 0,6 TWh till jordbruksdrift.

Den specifika energikonsumtionen i bostäder bedömer EPU vara följande:

Antal Specifik energiförbrukning kWh/enhet och är totalt härav hushållsel småhus 1 370 000 26 900 3 460 lägenheter i fler- familjshus ] 900 000 17 500 2 860

För övriga lokaler, 376 milj. m3 byggnadsvolym år 1972, beräknas en specifik energikonsumtion av 100 kWh/m” och år; här täcks ca 25 % med el för belysning, kontorsmaskiner, hissar etc. EPU beräknar att volymen ökar till 420 milj. m3 är 1985 och till 487 milj. m3 är 2000.

EPU har räknat med att antalet bostäder ökar från 3 270000 år 1972 till 3 700000 år 1985 och 4200 000 år 2000. Andelen småhus, som år 1972 var 42 %, väntas öka till 45 % år 1985 och 48 % år 2000.

För att bestämma energibehovet för uppvärmning av detta antagna bestånd av b 0 s t ä d e r har en mängd faktorer som påverkar utvecklingen analyserats. EPU har därvid i vissa fall arbetat med två alternativa utvecklingslinjer som resulterar i en högre och en lägre energiprognos.

Beträffande utrymmesstandarden är det genomsnittliga antalet rums- enheter per bostad i dag 3,8 (fördelat på 3,2 i flerfamiljshus och 4,5 i småhus). Genomsnittliga antalet rumsenheter per person är 1,52. EPU har räknat med att ökningen av utrymmesstandarden kan väntas fort- sätta; man räknar för år 1985 med 1,72 och år 2000 med 2 rumsenheter per person. Med denna ökning av utrymmesstandarden ökar energikon- sumtionen för uppvärmning av bostäder med 0,6 % per år.

EPU räknar med en fortsatt ökning av belysningsnivån i hemmen, särskilt i kök, arbetsrum och vissa ekonomiutrymmen där kvalificerat

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 57

arbete utförs. I den högre prognosvariantcn räknas med 10 % ökning per år av energiuttaget per rn= bostadsyta och i den lägre varianten med 5 % ökning per år. Utomhusbelysningen förväntas öka kraftigt, särskilt i det högre alternativet.

När det gäller användningen av hushållsapparater räknar EPU med en fortsatt ökning av disk- och tvättmaskiner — vilket inte nödvändigt— vis leder till ökad energiförbrukning ——- och med en viss ökning av apparaternas storlek, särskilt när det gäller kyl och frys. En ökad instal— lation av bastuaggregat förutses.

Värmeförlusterna kan minskas genom ökad värmeisolering, i nya hus genom en ändrad dimensionering, i gamla hus genom tilläggsisolering. EPU har försökt bestämma dcls vilka nya dimensioneringsprinciper och vilka tilläggsisoleringar som kan väntas med dagens högre energipriser, dels vilka möjligheter som finns att minska energiförbrukningen ytter- ligare genom även inte direkt lönsamma åtgärder.

Enligt EPU skulle 2,7 TWh per år sparas om alla befintliga småhus förses med treglasfönster. En sådan åtgärd kan ekonomiskt försvaras om den sker successivt vid nybyggnad och i samband med genomgripan— de ombyggnader så att kostnaderna blir endast marginella (beräknad in— vestering drygt 1 miljard kr.) men inte om ett organiserat utbyte skulle ske av i och för sig funktionsdugliga fönster.

Beträffande ventilation och värmeåtervinning uttalar EPU att möjlig— heterna att minska energikonsumtionen för uppvärmning består primärt i att begränsa uppvärmningsbehovet för tilluften. Detta kan genomföras genom bättre anpa8sning av mängden tilluft till behovet, genom bättre metoder att rena luft och framför allt genom att ta tillvara energiinne- hållet i den utgående ventilationsluften med olika typer av värmeåter— vinningsanläggningar.

Enligt EPU skulle ett 50 % -igt genomslag till år 1985 av en maning om sänkning av inomhustemperaturen från 230 till 210 ge en besparing av 4 TWh per år.

För att hålla energiförbrukningen i en byggnad på så låg nivå som möjligt fordras att värme— och ventilationsanläggningarna är rätt inreg— lerade och skötta. EPU anser att mycket står att vinna här och påtalar också behovet av information och utbildning på denna punkt.

EPU behandlar vidare frågan om kollektivmätning. Vid kollektivmät— ning får man å ena sidan väsentliga besparingar för installationerna och framför allt minskade avläsnings- och debiteringskostnader men å andra sidan en viss merförbrukning av värme, varmvatten och el. EPU:s slut- sats av gjorda undersökningar är att man inte kan nå särskilt stora energibesparingar genom att påbjuda obligatorisk övergång till indivi- duell mätning, särskilt inte om man också tar hänsyn till att man på teknisk väg, t. ex. genom bättre injustering av värmesystem. kan minska det onödiga slöseriet med energi i bostäderna. Trots en begränsad energi- vinst, högst en eller ett par TWh per år, föreslår EPU emellertid av

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 58

principiella skäl att möjligheterna till individuell mätning tillvaratas där så kan ske utan väsentliga olägenheter.

I ett mera långsiktigt perspektiv kommer enligt EPU anpassade byggnadskonstruktioner, där man tillgodoser en större del av värmebe- hovet med solenergi, att kunna utvecklas. Samma gäller användningen av värmepump. Med hänsyn till den utvecklingsinsats som behövs och det förhållandet att helt nya principer bara kan tillämpas för nya bygg- nader kommer någon större påverkan på energibehovet för uppvärmning inte att erhållas till år 1985 men däremot till år 2000.

EPU:s bedömning av utvecklingen av den specifika energiförbruk- ningen i bostäder framgår av figur 4.1.

Figur 4.1 Förutsatt utveckling av den specifika energiförbrukningen i småhus och lägenheter vid den högre (1 och 2) och vid den lägre konsumtionspro- gnosen (3 och 4).

kWh lår

35000 (1) +(2)

30 000

_ ___—_____——_ _- _- ——___(3)+(4)

25 000

(1)+(2)

20 000 ' lägenheter

15 000

1972 1985 2000 År

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 59

I de högre alternativen ] och 2 antar EPU dels att man vid alla ny- byggnader i stor utsträckning anpassar värmeisolering, systemval etc. till en förväntad högre prisnivå, dels att man i samband med renove- ringar av befintliga hus förstärker värmeisoleringen i alla de fall där den är exceptionellt dålig.

I de lägre alternativen 3 och 4 förutsätts att den totala specifika nettoenergiförbrukningen i framtiden trots ökad bostadsstandard inte ökar alls på grund av förbättrad värmeisolering, ökad användning av värmeåtervinning, sänkt inomhustemperatur etc. I alla alternativen 1—4 antas att utrymmesstandarden ökar.

EPU anser att eftersom den högre prognosvarianten innebär en i hu- vudsak spontan utveckling kan man räkna med att eventuella kostnads- skillnader får stor inverkan på valet mellan el och bränsle för uppvärm- ningen. I alternativ 1 menar EPU att ett gynnsammare elpris leder till en mycket snabb övergång till elvärme. I alternativ 2 är oljan fortfaran- de ekonomiskt attraktiv som bränsle varför konsumenterna saknar incita- ment att snabbt gå ifrån den individuella oljepannan annat än vid över- gång till fjärrvärme. Fördelningen mellan olika uppvärmningsformer framgår av tabell 4.11 och antagna verkningsgrader av tabell 4.12.

Tabell 4.11 Förutsatt fördelning i den högre konsumtionsprognosen mellan olika uppvärmningsformer, miljoner bostadsenheter

1972 1985 2000 alt. 1 alt. 2 alt. 1 alt. 2

småhus 1,37 1,65 1,65 2,00 2,00

fjärrvärme 0,01 0,25 0,50 0,10 0,80 oljepanna 1,16 0,20 0,75 0,10 0,60 elvärme 0,20 1,20 0,40 1,80 0,60 lägenheter i Her-

familjshus 1,90 2,05 2,05 2,20 2,20 fjärrvärme 0,60 1,05 1,37 1,10 1,75 oljepanna 1,27 0,60 0,60 0,30 0,30 elvärme 0,03 0.40 0,08 0,80 0,15

Tabell 4.12 Verkningsgrader1 för de olika uppvärmningsformerna

1972 1985 2000 fjärrvärme 85 % 85 % 90 % oljepanna, småhus 58 % 65 % 70 % oljepanna, flerfamiljshus 65 % 70 % 75 % elvärme 100 % 100 % 100 %

* Verkningsgraderna är härvid angivna för leveranspunkten för olja resp. el.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet (,0

De resultat för alternativen 1 och 2 som EPU kommer fram till efter omräkning till bruttoenergiförbrukning redovisas i den sammanfattande tabellen 4.13. Vad gäller de lägre konsumtionsalternativen (3 och 4), som redovisas i samma tabell, förutsätter EPU att man i alternativ 3 i hög grad strävar efter att minska oljeberoendet genom att stimulera till övergång till elvärme.

I fråga om 6 v r i ga 10 k ale r anser EPU att den tekniska ut- vecklingen och de ökade kraven på komfort m. m. medför ökad energi- förbrukning för exempelvis kylning, befuktning, belysning etc. Samtidigt kommer enligt EPU med all sannolikhet ökande energipriser och en ökad medvetenhet om nödvändigheten av att hushålla med energi att medföra exempelvis mindre glasytor och därmed mindre både kyl- och värmebehov, högre verkningsgrad på belysningen, tillvaratagande av belysningsvärme i frånluftarmaturcr, programstyrning av temperaturen för optimal energiutnyttjning med avseende på uppvärmningen nattetid rn. ut. Dessutom tillkommer kravet på rationaliserad skötsel och förbätt— rade driftinstruktioner m.m. i samband med all uppvärmning och ven- tilation.

EPU har mot denna bakgrund räknat med två alternativa utveck- lingslinjer, en där specifika energikonsumtionen ökar från nuvarande 100 kWh/m3 årligen till 120 kWh/m:l årligen år 1985 och 150 kWh/m" årligen år 2000 samt en där ökningen begränsas till 110 resp. 120 kWh/ ut8 årligen.

Även i fråga om övriga lokaler räknar EPU med högre andelar el- värme i alternativen 1 och 3 än i alternativen 2 och 4. Den beräknade bruttoenergiförbrukningen framgår av tabell 4.13. _

Elförbrukningen för gatu- och vägbelysning ökade enligt EPU åren 1965—1972 från ca 0,4 TWh per år till drygt 0,8 TWh per år, dvs. med 11 % per år. EPU räknar med en fortsatt ök- ning av gatubelysningen i våra tätorter men framför allt av vägbelys- ningen, bl. a. för att förbättra trafiksäkerheten. I det högre prognos- alternativet räknar EPU med en kraftig ökning, mer än 10 % förbruk- ningsökning per år, medan ökningen i det lägre alternativet beräknas till hälften.

Sammanfattningsvis anför EPU beträffande uppvärmningen att vär- mestandarden redan är hög och jämn, varför den kraftiga ökning av den specifika förbrukningen som vi hittills haft nu kan väntas dämpas. Till detta bidrar också de högre energipriserna. Den totala förbruk- ningen för uppvärmning m. m. inom överigsektorn väntas därigenom öka förhållandevis långsamt, med 1,8—2,1 % per år i de högre alter- nativen och med 0,8—1,1 % per år i de lägre.

Uppvärmning förutses i ökande grad ske med elvärme och fjärr- värme. Valet av uppvärmningsform är starkt beroende på kostnaderna

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartemcntet 61

Tabell 4.13 'Total bruttoenergiförbrukning för övrigsektom, TWh per år

1985 - 2000

alt. 1 alt. 2 alt. 3 alt. 4 alt. ] alt. 2 alt. 3 alt. 4

bostäder 107 117 91 99 126 135 94 100 övriga lokaler 72 72 66 66 102 102 81 81 . gatubelysning 4 4 2 2 18 18 3 3 fritidshus 6 6 4 4 12 12 7 7 jordbruksdrift 1 1 1 1 3 3 3 3 190 200 164 172 261 270 188 194 härav el i bostäder 57 31 50 31 94 53 70 39 övriga lokaler 29 22 26 20 56 36 45 28 gatubelysning 4 4 2 2 18 18 3 3 fritidshus 4 4 3 3 9 9 5 5 jordbruksdrift 1 l 1 1 3 3 3 3

95 62 82 57 180 119 126 78 härav bränsle i bostäder 50 86 41 68 32 82 24 61 övriga lokaler 43 50 40 46 46 66 36 53 fritidshus 2 2 1 1 3 3 2 2

95 138 82 115 81 151 62 116

för energi och den framtida fördelningen mellan el- och fjärrvärme blir därför enligt EPU i hög grad beroende på om elproduktionen kan baseras på kärnkraft eller inte. Inom denna sektor blir därför skillna- derna mellan EPU:s alternativ stora speciellt beträffande avvägningen mellan el och bränslen. Genom att valet av uppvärmningssystem direkt slår igenom på fördelningen mellan energiformer blir skillnaderna mel- lan alternativen beträffande el- och bränsleförbrukning påtagliga redan år 1985.

4.2.4 Produktion och tillförsel

Enligt EPU baserades Sveriges energiförsörjning år 1972 till 71 % på olja. Även om kostnaderna för oljeförsörjningen har stigit mycket kraftigt, och osäkerheten dessutom har ökat beträffande leveranser och produktion, kommer petroleumprodukter under alla förhållanden att vara av avgörande betydelse under lång tid. Mellersta Östern kommer under överskådlig tid att vara det dominerande produktionsområdet, men olja från Nordsjön eller andra områden kan ge betydelsefulla bi- drag.

Naturgas kan i Sverige i första hand ersätta tjockolja. Naturgas skulle i princip kunna importeras från Sovjetunionen, från kontinentala Nordvästeuropa eller från Nordsjön via Norge. Betydande kvantiteter måste få avsättning för att det skall bli lönande att bygga rörledningar för denna gasimport. ] ett inledningsskede skulle import av flytande

• Sida 92
•  Original

Prop.1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 62

naturgas (LNG) kunna bli aktuell. Förutsättningarna för naturgas i Sverige kan ännu inte bedömas med någon säkerhet.

Kal finns i stora kvantiteter på flera håll i världen. Kol skulle kunna ersätta tjockolja i stora anläggningar. Brytning, transport och utnyttjan- de är dock väsentligt besvärligare än för olja och naturgas och erbjuder även större miljöproblem. Detta innebär att kolpriset måste ligga betyd— ligt under tjockoljepriset för att kol skall kunna konkurrera kostnads- mässigt. Möjligheterna att importera kol synes tillräckliga för de kvan— titeter som skulle kunna bli aktuella. Kolanvändning i större omfattning än f. n. kräver emellertid nya anläggningar.

Förbränningsteknikcn för kol utvecklas snabbt men några avancerade nya system, t. ex. för virvelbäddsförbränning eller kolförgasning, har ännu inte konstruerats för stora anläggningar.

Vattenkraften är nu utbyggd till en normalårsproduktion av 57 TWh per år. Dess betydelse förändras gradvis genom att dess reglerbarhet utnyttjas för belastningsutjämning. En ny inventering av vattenkraft som utförts under våren 1974 anger 95 TWh per år som ekonomiskt utbyggnadsvärd. Av detta är på grund av miljöskäl ca 14 TWh per år genom fattade beslut och överenskommelser undandraget utbyggnad.

Kärnkraftutbyggnadcr i Sverige torde enligt EPU under överskådlig tid baseras på lättvattenreaktorer. Tungvattenreaktorcr eller gaskylda högtemperaturreaktorer skulle emellertid också kunna bli aktuella under den kommande 15-årsperioden.

EPU anför att stora inhemska tillgångar av uran finns i Billingen (Ranstad) och att man f.n. undersöker möjligheterna till uranutvinning i stor skala. Prospektering efter ytterligare uranförekomster sker bl.a. "i Norrland, där intressanta spår påträffats. Anrikningstjänster köps f.n. helt utifrån men utvecklingen av gasccntrifugmctodcn skulle enligt EPU —— under förutsättning att en fortsatt kärnkraftutbyggnad kommer till stånd —— kunna möjliggöra en svensk anläggning under 1980-talet.

En rad andra bränslen eller energiformer kan få viss betydelse för energiförsörjningen, men de kan enligt EPU inte ge sådana kvantiteter att landets försörjning kan baseras på dem. Avfall från hushåll, in- dustrier och jordbruk kan tillsammans täcka några procent av landets bränsleförbrukning. Ved och skogsavfall, som tidigare haft stor betydel- se för Sveriges energiförsörjning, används nu i stället i ökande grad som fiberråvara. Torv finns i stora kvantiteter men fordrar gynnsamma lo- kala förutsättningar för att ge en acceptabel ekonomi. En öppnad torv- täkt växer endast långsamt och ger miljöproblem. Den svenska skiffern är oljehaltig men har som mest gett en oljekvantitet motsvarande mindre- än en procent av Sveriges nuvarande förbrukning. Utvinning av be- tydande kvantiteter olja ur skiffer fordrar tekniska lösningar som inte är tillgängliga i dag. Vissa studier har även gjorts beträffande möjlig— heterna att direkt använda skiffer som bränsle. Vindkraften ger med till-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 63

gänglig teknik väsentligt högre produktionskostnader än andra system för elproduktion. Nya tekniska lösningar fordrar stora FoU—insatser. Solenergi i form av uppvärmning genom instrålning är redan aktuell medan solkraftverk synes ligga i en avlägsen framtid. Förutsättningarna för geotermisk energi i Sverige bedöms vara ogynnsamma.

Utredningen framhåller att de primära energiformerna ofta måste omvandlas till för konsumenten bättre lämpade former som el och fjärrvärme. Elproduktionen sker i vattenkraftverk och i ökande ut- sträckning i värmekraftverk. En snabb utbyggnad av fjärrvärme sker och ger ökade möjligheter till kombinerad produktion av el och värme i kraftvärmeverk. Dessa verk är nu oljebaserade men i de större tät- orterna kan man framdeles även tänka sig kärnkraftvärmeverk. Sådana förslag finns för Stockholm och Malmö.

Nya system, t. ex. bridrcaktorer och fusionsenergi, har inte bedömts bli aktuella på grund av de långa tidsperioder som erfordras för att en teknik skall kunna utvecklas till produktionssystem i stor skala.

4.2.5 Energibalanser

Med utgångspunkt i de tidigare behandlade sektorprognoserna samt bedömningarna av de framtida möjligheterna för tillförsel och produk- tion av energi har utredningen upprättat totala energibalanser, vilka framgår av tabellerna 4.14—4.18 och figur 4.2. EPU beräknar att den årliga totala slutliga förbrukningen ökar i de båda högre konsumtions- alternativen (alternativen 1 och 2) från 373 TWh år 1970 till ca 600 TWh år 1985 och ca 900 TWh år 2000. I de lägre alternativen ökar konsumtionen till ca 525 TWh år).-1985 och ca 670 TWh år 2000. Den totala tillväxten i energiförbrukningen är i de båda högre konsumtions- alternativen 3,4 % per år 1970—1985 och 2,8 % per år 1985——2000. Motsvarande för de lägre alternativen är 2,4 resp. 1,6 % per år.

Andelen elenergi har under lång tid ökat och fortsätter att göra detta i alla alternativ. Ökningstakten varierar dock och därmed blir fördel— ningen mellan el och bränslen olika i de redovisade alternativen. I alternativen 1 och 3, med fortsatt kärnkraftutbyggnad, då elpriset blir lågt och elanvändning ekonomiskt attraktivt på många områden, ökar elandelen i förbrukningen från 15 % i början av 1970-talet till ca 30 % år 1985 och nära 40 % år 2000.

I alternativen 2 och 4 utan fortsatt kärnkraftutbyggnad blir mot- svarande andelar knappt 25 % år 1985 och knappt 30 % år 2000. Om- vandlingen av oljans värmeenergi till el blir en kostsam omväg och direktförbränningen av olja bibehåller sin marknadsandel.

Kol och koks samt lutar står nu för praktiskt taget all bränsleför- brukning vid sidan av olja. Användningen av dessa energiformer inom industrin motiveras av processtekniska skäl. Även fortsättningsvis, åt- minstone till år 1985, finns inget ersättningsbränsle som kan väntas

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 64

få betydelse. Bränsleförbrukningen inom övrigsektom består nästan helt av petroleumprodukter. Andra bränslen, i första hand naturgas och kol men också avfall, torv, skiffer etc., kan ersätta främst tjockolja där lämpliga förutsättningar härför finns.

Speciellt hög bränsleförbrukning får man om ingen ytterligare kärn— kraftutbyggnad kommer till stånd. Ökade anspråk ställs då på tillförsel av fossila bränslen både för direkt användning och för elproduktion. Med det utbyggnadsprogram för elproduktion som är beslutat och de konsumtionsprognoscr som då gäller blir kraven på tillkommande kapa- citet för elkraftproduktion till år 1985 visserligen relativt begränsade. Utvecklingen leder emellertid därefter till en snabbt ökande förbrukning av fossila bränslen för elproduktion. I alternativen med fortsatt kärn- kraftutbyggnad får man däremot en minskning av den oljebaserade el- produktionen.

Figur 4.2 EPU:s prognoser. Figuren anger de två konsumtionsnivåer som ut- redningen beräknat samt 1970 års nivå.

TWh Mtoe

1 600

Trend 1 400

1200

1000

800

600

400

------------- 1970 års nivå

200

1955 1970 1985 2000 År

• Sida 95
•  Original

5 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Tabell 4.14 Prognosalternatlv 1: Snabbare konsumtionsutvecklfng, fortsatt kärnkraftutbyggnad ___________________________._______——-—_——————-———— Ändring i % per år

1970

El

TWh

1985

Bränsle El

Mtoe TWh

2000

Bränsle El

Mtoe TWh

1970—1985

Bränsle El Mtoe

l985—2000

Bränsle El

Br änsle

M_E—

Industri Summa, TWh Samfärdsel " Summa, TWh Ovrigt varav elvärme Summa, TWh

Totalt

Total slutlig för- brukning, TWh

Elförbrukning inkl. överföringsför- luster Elproduktion: vat- ten- och kärn- kraft resp. bräns- leförbrukning i värmekraf t

Total bränsleför- brukning

33,2 1,9

22,2 2,5 57,3 64,3 45,6

10,4 6,1 10,6

154 73 146 27,1

373

80 3 95 38

178 205 169

300 111 190 601

18,9 9,3 8,2

36,4

5,6

42,0

161 5 180 60 346 395 360

506 144 260 910

29,7 12,0 6,9 48,6

5,0

53,6

6,0 3,1

10,2 19,9

7,8

8,0 8,9

3,3

4,1 2,9 —1,7

2,0

1,9 2,0

4,5

3,5 1,8 2,1 2,8 3,1 1,7 —1,1 1,9

— 0,8

1,6

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementet

65

• Sida 96
•  Original

Tabell 4.15 Prognosalternativ 2: Snabbare konsumtionsutveckling, ingen ytterligare kärnkraftutbygguad ________________________________.________.—-—————— Ändring i % per år

Prop. 1975

1970 1985 2000 1970 -—-1985 1985 —2000

El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle

TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe _________________________—-—_

Industri 33,2 10,4 74 19,5 137 31,7 5,5 4,3 4,2 3,3 Summa, TWh 154 301 506 4,6 3,5

Samfärdsel 1,9 6,1 3 9,3 5 12,0 3,1 2,9 3,5 1,7 __ Summa, TWh 73 111 144 2,8 1,8 Ovrigt 22,2 10,6 62 11,9 119 13,0 7,1 0,8 4,4 0,6 varav elvärme 2,5 — 12 -—— 18 -— 11,0 — 2,7 — Summa, TWh 146 200 270 2,1 2,0

Totalt 57,3 27,1 139 40,7 261 56,7 6,1 2,7 4,3 2,2

Total slutlig för- brukning, TWh 373 612 920 3,4 2,8

Elförbrukning inkl.

överföringsför-

luster 64,3 160 300 6,3 4,3 Elproduktion: vat-

ten- och kärn-

kraft resp. bräns-

leförbrukning i värmekraft 45,6 4,2 117 7,0 120 35,0 6,5 3,5 0,2 11,3

Total bränsleför- brukning 31,3 47,7 91,7 2,8 4,5

____________________________________—____——-———————————

ON Cx

• Sida 97
•  Original

Tabell 4.16 Prognosalternativ 3: Långsammare konsumtionsutveckling, fortsatt kårnkraftutbyggnad ___—_W—

Ändring i % per år

1970 1985 2000 1970—1985 1985—2000

El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe

Industri 33,2 10,4 67 16,5 108 21,4 4,8 3,1 3,2 1,7 Summa, TWh 154 259 357 3,5 2,2 Samfärdsel 1,9 6,1 3 8,5 5 10,1 3,1 2,2 3,5 1,2 _ Summa, TWh 73 102 122 2,3 1,2 Övrigt 22,2 10,6 82 7,1 126 5,3 9,1 —2,6 2,9 — 1,9 varav elvärme 2,5 —— 37 — 56 — 19,7 ——- 2,8 — Summa, TWh 146 164 188 0,8 0,9 Totalt 57,3 27,1 152 32,1 239 36,8 6,7 1,1 3,1 0,9

Total slutlig för- brukning, TWh 373 525 667 2,3 1,6

Elförbrukning inkl.

överföringsför-

luster 64,3 175 275 6,9 3,1 Elproduktion: vat-

ten- och kärn-

kraft resp. bräns-

leförbrukning i värmekraft 45,6 4,2 146 4,2 250 3,6 7,6 0 3,7 — 1,0

Total bränsleför- brukning 31,3 36,3 40,4 1,0 0,7

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementet

67

• Sida 98
•  Original

Tabell 4.17 Prognosalternativ 4: Långsammare konsumtionsutveckling, ingen ytterligare kärnkraft

Ändring 1 % per år

1970 1985 2000 1970—1985 1985—2000

El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle lil Bränsle TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe

Industri 33,2 10,4 63 16,8 94 22,7 4,4 3,2 2,7 2,0 Summa, TWh 154 258 3 - Samfärdsel 1,9 6,1 3 8,5 5 10,1 3,1 2,2 3,5 1,2 " Summa, TN 'h 73 102 1 Ovrigt 22 2 10,6 57 9,9 78 10,0 6,5 —0,5 2, varav elvärme 2,5 —— 19 — 25 — 14,5 _ 1 Summa, TWh 146 1 194 1,1 0,8 Totalt 57,3 ' 27,1 123 35,2 177 42,8 5,2 1,8 2,5 1,3

(*I 0 l lf) m 00 'n

("*I __. ("i 01 (*I P%

(*I r—

Total slutlig för- brukning, TWh 373 532 674 2,4 1,6

Elförbrukning inkl.

överföringsför-

luster 64,3 140 205 5,3 2,6 Elproduktion: vat-

ten- och kärn-

kraft resp. bräns-

lcförbrukning i värmekraft 45,6 4,2 117 3,9 118 15,2 6,5 —0,5 0,1 9,5

Total bränsleför- brukning 31,3 39,1 58,0 1,5 2,7

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementet

68

• Sida 99
•  Original

Tabell 4.18 Sammanställning av konsumtionsprognoserna

D .!

Ändring i ,.0 per år

1970 1985 2000 1970—1985 1985—2000

Alter- El Br Tot El Br Tot El Br Tot El Br Tot El Br Tot nativ TWh Mtoe TWh TWh Mtoe TWh TWh Mtoe TWh

33,2 10,4 154 80 18,9 300 161 29,7 510 74 19,5 300 137 31,7 510 67 260 108 21,4 360 63 260 94 22,7 360

110 5 12,0 140 110 5 12,0 140 100 5 10,1 120 100 5 10,1 120

190 180 6 9 260 1 200 119 13,0 270 160 126 5,3 190 170 78 10,0 190

Industri

se" —-4

..

?

mg"

1,9 6,1

,. ,, I . _:

srvrnmm

v—r

mao ("unitär/1 NOK—a ND CXOwaO (bv—(Na ("|

'n'nNN oooclNN '_'OOXOO

Samfärdsel

v—tm—N 010010! =?va NNNN

22,2 10,6 146 95

Nuova-n --omo |

Övrigt

--1 N 0

»

Olnooq' v—u—n—u— N...—ir, men—N __.v-r—i —o_.o mmNN ___—T—i cameo ...mlxo FENN _roo— ooNNh trim-nin ere-on— NDWWW oooc_mm wv—w— sffr-mm NNNN _NO— io-ner-e- come—Tn (>>me (”1 _war _.qu- men—ost-

mmmm sffr-NN

Total slutlig förbrukning

57,3 27,1 373 178 36,4 600 346 48,6 910 139 40,7 610 261 56,7 920

8 8

m'a-m_s!- nummer

152 32 1 525 239 36, 670 123 35,2 530 177 42, 670

Dev—INN mm.-un ***—'me Omv-400 Nor.—..— (xxö'xorn

waaq FIN—'—

arqqh v—Clo—

_:va

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementct

69

• Sida 100
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 70

Den totala bränsleförbrukningen ökar från 31,3 Mtoe år 1970 till 42,0 resp. 47,7 Mtoe år 1985 och 53,6 resp. 91,7 Mtoe år 2000 i alter- nativen 1 och 2. 1 de lägre konsumtionsalternativen uppskattas den to- tala bränsleförbrukningen till 36,3 resp. 39,1 Mtoe år 1985 och 40,4 resp. 58,0 Mtoe år 2000.

En bedömning av alternativen från kostnadssynpunkt fordrar en grundlig analys av olika kostnadsposter. Utöver osäkerheten i själva prognoserna får man därvid räkna med en betydande osäkerhet i kost- nadsberäkningarna. De direkta kostnaderna för produktion och tillförsel av energi kan grovt uppskattas, men ger små skillnader. Med en växan- de kärnkraftandel sjunker produktionskostnaderna för alternativen 1 och 3 jämfört med 2 och 4.

Investeringsvolymen i kraftproduktions- och distributionsanläggningar har också grovt uppskattats. Dess andel av de totala bruttoinvesteringar- na år 1970 bedömdes av 1970 års långtidsutredning uppgå till ca 5 %. EPU:s bedömningar för år 1985 framgår av tabell 4.19. Efter år 1985 väntas andelen av bruttoinvesteringarna sjunka något.

Kostnaderna i konsumtionsledet (för utrustning i hushåll, industrier etc.) samt kostnader för miljöskydd, beredskap och säkerhet, vilka ock- så måste beaktas i en total kostnadsjämförelse, är däremot mycket svåra att beräkna, och samtidigt föreligger här större kostnadsskillnader än i produktionsledet.

Figur 4.3 Konsumtionsaltemativen fördelade på buvudsektorerna. Figuren anger faktisk konsumtion 1955 och 1970 samt de fyra alternativen för 1985 och 2000 enligt utredningen. I: industri, S = samfärdsel och Ö = övrig- sektorn.

TWh Mtoe A |_-. = el

sooj

50 2 = bränsle

500 J !-40

400;

:" 30

_ _Åå .. .J__ _ ISO ISÖ lSÖ ISÖ ISÖ ISÖ ISÖ ISÖ 1955 1970 1985 2000 1985 2000 1985 2000

Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3

XW W&W.. __ :l

-|_sö ISÖ

1985 2000 Alternativ 4

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 71

Tabell 4.19 Investeringar i elenergiproduktion i miljarder kr. i 1970 års penningvärde

Alternativ 1 2 3 4 Investering i elproduktions- o distributionsanlägg- ningar 1985 6,3 3,3 4,6 2,8 Andel av bruttoinvestering, % 8 4 7 4 Total bruttoinvestering 1985 (skattning) 85 85 66 66 BNP l985 (skattning) 350 350 275 275

4.2.6 Miljö- och beredskapssynpunkter

EPU konstaterar att i den samlade bedömningen av energiförsörj- ningen måste även miljö-, beredskaps- och säkerhetsfrågorna beaktas. I dessa avseenden refererar EPU bedömningar som gjorts av andra utredningar och myndigheter.

Miljöfrågorna har analyserats av statens naturvårdsverk, som därvid har gjort en sammanvägning av energiförsörjningens direkta och lång- tidsmässiga effekter på luft-, land- och vattenmiljön samt behandlat be- varandeaspekter och möjligheterna till kontroll och styrning av negativa miljöeffekter. Den gradering från miljösynpunkt av olika elkraftproduk- tionsalternativ som naturvårdsverket därvid har gjort anger kärnkraft som bästa alternativ. Därefter följer fossila bränslen mcd inbördes ord- ningen naturgas, olja och kol. Som sista alternativ anges vattenkraft med hänsyn till bevarandeaspekterna.

Från beredskapssynpunkt är en dämpning av importberoendet önsk- värd. Detta kan ske genom utveckling av inhemska energikällor — vil- ket gör att vattenkraften från beredskapssynpunkt är ytterst attraktiv —— och genom en effektivare energihushållning. Dessutom kan särskilda åtgärder av förberedelsekaraktär, bl. a. lagring av bränslen och driv- medel, genomföras.

4.2.7 Möjligheter till ytterligare dämpning av förbrukningen

Utöver de redovisade huvudalternativen diskuterar utredningen även några variationer av dessa. Sålunda skulle t. ex. en kraftig insats för förbättrad effektivitet vid upvärmning och ytterligare minskad specifik förbrukning inom industrin samt utbyggnad av kärnkraftbaserad fjärr- värme i Stockholm och Malmö kunna ge en minskning av energikon- sumtionen med ca 10 % jämfört med konsumtionsalternativ 1.

I fråga om besparingsmöjligheter erinrar EPU om att erfarenheterna från elransoneringen år 1970 och oljekrisen vintern 1973/1974 synes indikera att den normala förbrukningen av energi kan minskas 5—10 % utan alltför besvärande konsekvenser. En rad åtgärder kan vidtas, t. ex.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 72

sänkning av rumstemperaturen med någon grad, minskad ventilation, bättre underhåll, lägre hastigheter på vägar etc.

Valet av uppvärmningsform har stor betydelse för energiförsörjningen. Förslag om införandet av obligatoriska kommunala värmeplaner fram- fördes av energikommittén. Värmeanläggningsutredningen har utarbetat ett lagförslag, som i huvudsak innebär att kommuner som så önskar kan utforma en värmeplan som efter fastställande ges rättsverkan gent- emot konsumenterna. För en samordnad planering fordras dock att värmeplanerna infogas i ett system med fullständiga regionala energi- planer. Detta behöver utredas vidare och energiprognosutredningen före— slår därför att en sådan utredning kommer till stånd.

4.2.8 Utredningens bedömningar

I betänkandets avslutande del framför utredningen vissa synpunkter till ledning vid utformningen av en energipolitik. De prognoser som EPU tagit fram innebär alla att ökningstakten ligger under — och i det längre tidsperspektivct betydligt under — tidigare prognoser. En efter hand dämpad tillväxttakt är vanlig i prognossammanhang. Den prognos- tiserade dämpningen har ofta visat sig bli mindre än väntat eller inträf— fa senare än förutsatt.

Emellertid leder utredningens detaljerade studier av faktorer som påverkar energiförbrukningen fram till bedömningen att en långsam- mare tillväxt av energikonsumtionen totalt är att vänta. Liknande be- dömningar har också gjorts i åtskilliga andra industriländer.

Priserna på energi har höjts under senare tid. Den framtida prisut- vecklingen för energi bedöms inte komma att innebära några sänkningar utom möjligen av kortvarig natur. Räknat i fasta priser förväntas en för- hållandevis stabil eller sakta ökande prisnivå. Det höga energipriset väntas allmänt få en konsumtionsdämpande effekt. Några observationer som ger en säkrare grund för kvantitativa bedömningar har dock inte kunnat göras.

Energikostnaden är fortfarande i de flesta sammanhang förhållande— vis låg, vilket gör att denna kostnad även fortsättningsvis bedöms få en begränsad, om än växande, betydelse när det gäller avvägningar i stort. Den utveckling som sker i samhället -— utifrån sociala, ekonomiska och tekniska möjligheter och ambitioner — kommer alltså inte att för- ändras kraftigt av de senaste årens prisutveckling på energiområdet.

EPU påpekar att en huvudprincip vid utformningen av prognos- alternativcns produktions- och tillförselsida har varit att den efterfrågan som tillåts komma fram på marknaden vid gällande priser också skall tillgodoses.

Utredningen framhåller att priset på energi i huvudsak bestäms ge- nom samspelet mellan det globala utbudet av och den globala efterfrågan på energi. Eftersom Sveriges andel av den totala efterfrågan på världs-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 73

marknaden är liten, har aktioner i Sverige inte någon nämnvärd effekt på prisbildningen. Endast när det gäller val av energislag kan beslut i Sverige påverka kostnadsläget för energiförsörjningen. "Detta hindrar emellertid inte att de priser de slutliga konsumenterna får betala för energi kan avvika från de på världsmarknaden bestämda priserna genom t.ex. tullar, skatter eller subventioner. Men för hela folkhushållet är prisnivåerna på de olika energislagen i huvudsak fastlagda utanför Sveriges gränser och oberoende av efterfrågan i Sverige. Däremot gäller omvänt att efterfrågan påverkas av priset.

Utredningens alternativ inom övrigsektom belyser inverkan av olika uppvärmningsalternativ på energikonsumtionen. Åtskilliga detaljfrågor belyses vidare med delkalkyler beträffande kostnader och andra konse- kvenser. EPU har dock inte kunnat göra någon totalkalkyl på vilken en fast rekommendation beträffande val av uppvärmningsform under olika förutsättningar kan grundas. Detta är emellertid en fråga som närmare skulle behöva utredas, bl. a. för att kunna fogas in i planeringen av värme- och energiförsörjning på både lokal och central nivå i ett sammanhang.

Uppvärmningcn av bostäder och övriga lokaler tar närmare hälften av den samlade energiförbrukningen. Kostnaderna för uppvärmnings- formen är samtidigt starkt beroende av energipriserna. Valet av upp- värmningsalternativ får också stora effekter på prognoserna. En rationell utformning av bostads- och lokaluppvärmningen kan alltså få stor be- tydelse för den fortsatta utbyggnaden av energiförsörjningssystemet. Det är därför önskvärt att totala jämförande kalkyler beträffande valet av uppvärmningsalternativ kan presenteras för större eller mindre områden (delar av, hela eller flera kommuner) som kan beröras av detta.

Den enskilda uppvärmningen genom värmepanna i varje fastighet får allt mindre betydelse vilket framför allt betingats av miljöhänsyn. I stället sker i ökande omfattning en anslutning till fjärrvärme eller in- förande av elvärme. Detta är också från energihushållningssynpunkt en önskvärd utveckling som bör stimuleras.

De största potentiella besparingarna finns inom övrigsektom. Dessa beror dock i jämförelsevis ringa män på fördelningen mellan olika bostadstyper eller lokaler av olika karaktär, varför särskilda insatser för att påverka denna fördelning inte kan motiveras enbart utifrån hänsyn till energiförbrukningen. Oavsett detta finns dock en rad åtgärder som kan ge mer eller mindre betydande minskningar av energiförbrukningen i alla typer av byggnader. Till dessa styråtgärder hör bl. a. lånebestäm- melser, föreskrifter, avgiftsbcläggning och information. Hur denna styrning skall utformas har utredningen inte närmare undersökt.

Bland tänkbara åtgärder nämner EPU följande: krav på förbättrad isolering, eventuellt också tilläggsisolering. införande av utrustning för värmeåtervinning,

• Sida 104
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 74

bättre reglering av värmetillförsel, införande av treglasfönster,

lägre inomhustemperatur,

förbättrad skötsel av värmeutrustning, krav på fönsterorientering; begränsningar av inomhusklimatisering, förbud mot varmluftridåer, maximering av belysningsstandard, förbud mot vissa energikrävande apparater, införande av speciell utrustning som t. ex. värmepump, solfångare. EPU framhåller att ett problem, som i detta sammanhang bör upp- märksammas, är om den besparing som görs verkligen kommer den slutlige konsumenten av energi tillgodo. Med den utformning som av- gifts- och lånebestämmelser för närvarande har kan detta inte åstad- kommas.

Utredningen framhåller vidare värdet av att utnyttja och utveckla inhemska energikällor, verka för en ytterligare förbättrad hushållning med energi, sprida inköpen till flera exportörer och producenter och att öka Sveriges internationella engagemang i utvinning av energi.

Beträffande de olika energiformerna har följande bedömningar gjorts:

Petroleumprodukter, som nu svarar för ca 70 % av Sveriges energi— försörjning, kommer under lång tid att förbli av avgörande betydelse. En betydande sänkning av deras andel torde kräva både en snabb utbygg- nad av kärnkraft och en stor satsning på andra fossila bränslen, i första hand kol och naturgas. Även under sådana förhållanden torde påtagliga effekter på förbrukningen kunna observeras först under 1980-talet.

Utnyttjande av kol i stor skala kräver en betydande utbyggnad av transportkapacitet och lagringsmöjligheter förutom en utbyggnad av anläggningar för att förbränna kol. Bortsett från järnverken och ce— mentindustrin synes i dag möjligheterna vara små att utnyttja kol. En ökad andel kol förutsätter därför att nya anläggningar byggs i stor utsträckning. Det är endast i större anläggningar — kraftverk, process- industrier och motsvarande —— som kol synes kunna bli aktuellt med tanke på de krav på hanteringsutrustning och miljövårdsåtgärder som ställs.

Naturgas kan utan större svårigheter användas som substitut för petroleumprodukter.

Utvecklingsmöjligheterna för kärnkraften måste från tekniska och ekonomiska utgångspunkter bedömas som mycket stora. Dess miljö— påverkan vid normaldrift gör den till det från miljösynpunkt gynn- sammaste elproduktionsalternativet enligt naturvårdsverkets bedömning. De säkerhetsmässiga aspekterna har behandlats av närförläggningsut- redningen, som inte bedömer riskerna för kärnkraft större än för alter— nativa produktionssystem. Avfallshanteringen utreds f.n. av Akautred- ningen. Genom uranfyndigheterna i Billingen kan en inhemsk bränsle- försörjning till kärnkraftverk etableras.

Vattenkraften representerar från tekniska och ekonomiska utgångs- punkter en fördelaktig produktionsform. Vattenkraften är lätt att regle— ra samt erbjuder en mycket driftsäker och helt importoberoende kraft- källa. Den kompletterar genom dessa egenskaper utbyggnaden av värme-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 75

kraft som under alla förhållanden blir den produktionsform som kom- mer att dominera den framtida elutbyggnaden. _

Även om inhemska energikällor från ölika synpunkter äi' värdefulla att ta tillvara synes andra energiformer än de nu nämnda åtminstone inte före år 1985 kunna erbjuda sådana förutsättningar för energipro- duktion att de kan få betydelse för cnergipolitikens utformning i stort.

I fråga om valet av uppvärmningssystem anför EPU att kraftvärme— verk som producerar både el och värme erbjuder en god bränsleekono- mi jämfört med kondenskraftverk för enbart elproduktion. Där de lokala förutsättningarna, framför allt i form av tillräckligt värmeunderlag, så medger bör kraftvärmeverk byggas ut om de kan erbjuda en elproduk- tion till kostnader som är lägre än för alternativa produktionsanlägg- ningar. Fjärrvärmesystem med sådan anslutningseffekt att de bildar ett tillräckligt värmeunderlag för att anslutas till kärnkraftverk erbjuder en från tekniska, ekonomiska och miljömässiga utgångspunkter klart för- delaktig lösning. Sådana system har redan föreslagits i Stockholm och Malmö. Göteborg har också tillräckligt värmeunderlag. De höjda olje- priserna och förbättrad teknik beträffande hetvattenöverföring kan sannolikt skapa förutsättningar för kärnkraftbaserad fjärrvärme också i andra områden, i första hand Linköping-Norrköping och Västerås— Eskilstuna.

Vid ett stopp för ytterligare kärnkraftutbyggnad torde gemensam pro- duktion av elenergi och värme i oljebaserade kraftvärmeverk ske i största möjliga utsträckning.

Exemplen påvisar det samordningsbehov mellan produktion och distri- bution av energi som finns lokalt och regionalt. EPU har som tidigare nämnts ansett detta motivera system med fullständiga regionala energi- planer.

Utredningen framhåller att energifrågorna griper in i flertalet sam- hällssektorer. Det är angeläget att man inte låter mål och medel för åtgärder inom olika sektorer okontrollerat gripa in i varandra. Energi- sektorn har förhållandevis långa planeringsperspektiv och en uttalad långsiktig energipolitik är mycket angelägen. Vid utbyggnader inom industrin finns t. ex. en valfrihet mellan energiformer som starkt be- gränsas i och med att utbyggnaden påbörjas. De långa tidsperioder som inom energisektorn ligger mellan beslut om utbyggnad och färdig pro- duktionskapacitet -— oavsett om det gäller kraftverk, raffinaderiet, fjärrvärmesystem eller andra lämande anläggningar — innebär att också ett avstående från beslut kan ge en framtida obalans mellan efter- frågan och utbud på energi.

Investeringar i energiförsörjningssystem är mycket stora och långsik- tiga. Omläggningar av energipolitiken måste därför ske under relativt långa övergångstider. Den situation som råder för närvarande innehåller betydande osäkerhetsmoment vilket varit vägledande vid valet av de

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 76

prognosalternativ utredningen utformat. Beträffande tillgången på energi är osäkerheten till stor del beroende av förhållanden på den internatio- nella energimarknaden vilka endast obetydligt kan påverkas genom åtgärder inom landet. Så erbjuder t. ex, inhemska bränslen eller vind- kraft knappast några storskaliga lösningar. Ett utnyttjande av dessa energikällor synes bli aktuellt endast där antingen speciella lokala för— utsättningar finns —— såsom sopförbränningsstationer eller torvmossar i anslutning till fjärrvärmesystem —— eller där beredskapsskäl gör det motiverat att ha en viss inhemsk energiproduktion.

EPU anför vidare att fortsatt utbyggnad av kärnkraft i Sverige är ifrågasatt. Även om slutsatserna från de utredningar som behandlat sä- kerhets- och avfallsfrågorna inte synes ge anledning till ett kärnkraft- stopp är frågan inte avgjord. Mycket av argumenteringen och debatten har gällt frågor av en vidare innebörd än säkerhetsmässiga och tekniska.

EPU framhåller avslutningsvis att de globala aspekterna är uppen- bara på energiområdet, kanske tydligare här än på många andra områ- den, och därför måste komma med i en slutlig bedömning. Det framstår som angeläget att de resurser som finns i form av råvaror och tekniskt kunnande utnyttjas för att förbättra levnadsvillkoren för en växande världsbefolkning.

4.2.9 Särskilt yttrande

I ett särskilt yttrande tar experterna Einar Henningsson och Rolf af Klintberg upp frågan om svavelhalten i eldningsoljor.

De anför att programmet för nedtrappning av svavel i eldningsoljor varit baserat på förutsättningen att växande tillförsel av tjocka eld- ningsoljor med naturligt låg svavelhalt skulle komma att stå till buds, trots att huvuddelen (närmare 80 %) av världens råoljeresurser är nor- malsvavliga.

Enligt yttrandet har man emellertid kunnat konstatera att det blivit allt svårare att öka tillförseln till raffinaderierna av naturligt lågsvavliga råoljor liksom att utöka importen av lågsvavliga tjockoljor. Avsvavlingen av tjockoljor vid raffinaderier har visat sig vara förenad med väsentligt större svårigheter än man trodde på 1960-talet.

Vidare har enligt yttrandet vetenskap och praxis kommit fram till att farhågorna för skador genom svavelutsläpp kan ha överdrivits.

I yttrandet anförs avslutningsvis att EPU bör framhålla värdet av en mera förutsättningslös forskning i svavelutsläppsfrågan än som hittills varit kutym från ansvariga myndigheters sida. Vidare anförs att man med hänsyn till svårigheterna att nu bedöma möjligheterna att de när- maste åren tillföra vårt land erforderliga kvantiteter naturligt lågsvavliga eller avsvavlade produkter bör fördröja en fortsatt nedtrappning av svavel i eldningsoljor utom på orter, där skador genom svavelinverkan kan påvisas.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparternentet 77

4.3 Remissyttranden över energiprognosutredningens betänkande

4.3.1 Allmänna synpunkter

Den förhärskande meningen bland remissinstanserna i fråga om ut- vecklingen av energiförbrukningen är att en konsumtion. i nivå med eller strax under EPU:s båda lägre alternativ förefaller rimlig eller sannolik. Den övervägande uppfattningen är att möjligheterna till ratio- nell energianvändning och sparsamhet med energi är avsevärda. Remiss- instanserna betonar att dessa möjligheter bör tas till vara såväl av miljö- och bcredskapshänsyn som av ekonomiska skäl.

I fråga om tillförseln av energi ger remissvaren en mera splittrad bild. Genomgående tillmäts miljöhänsyn och kraven på försörjningstrygghet stor vikt av de remissinstanser som utvecklar sina tankegångar i fråga om valet av energikälla. En ökad oljeförbrukning framstår därför som olämplig för många, bl. a. statens naturvårdsverk och överstyrelsen för ekonomis/ct försvar (ÖEF ). Därmed framträder frågorna om fortsatt ut- byggnad av vattenkraft och kärnkraft som avgörande. Sålunda föredrar naturvårdsverket från sin utgångspunkt kärnkraft medan Landsor- ganisationen i Sverige (LO) förordar att vattenkraft byggs ut under de närmaste åren medan bättre underlag för ytterligare beslut om kärn— kraften arbetas fram.

De remissinstanser som berör kärnkraftens säkerhetsfrågor framför sin principiella ståndpunkt snarare än någon argumentering, vilket torde bero på att dessa frågor inte behandlas i sak i EPU:s betänkande. Så- lunda anser bl. a. AB Atomenergi att kärnkraften vid en samlad bedöm- ning framstår som det gynnsammaste av de alternativ som står till buds. Vissa remissinstanser, t.ex. naturvårdsverket, tar inte själva ställning till säkerhetsfrågorna utan anger kärnkraften som godtagbart alternativ under förutsättning att säkerhetsfrågoma kan bemästras.

Energiproduktionens ekonomiska aspekter berörs av åtskilliga re- missinstanser. EPU:s uppfattning att el kan levereras från kärnbaseradc kondenskraftverk till så låga priser att en snabb expansion av elvärmen blir möjlig får stöd av bl.a. Centrala driftledningen (CDL). Svens/ca värntererks/öreningen däremot, som betraktar kärnkraftvärmeverk som ekonomiskt överlägsna alla andra elproduktionsformer, anser osäkerheten beträffande den kärnbaserade kondenskraftens ekonomi vara betydande och framhåller fossileldade kraftvärmeverk som ett alternativ.

EPU:s förslag att utreda frågan om regionala energiplaner mottas positivt av de remissinstanser som tar upp frågan, t. ex. Svenska kom- munförbundet.

I åtskilliga remissvar uttalas att EPU:s betänkande fyller ett väsent- ligt behov av utredningsmaterial på energiområdet och att det är ange- läget att prognos- och utredningsverksamheten fortsätter.

Kommerskollegium uttalar att EPU har presenterat ett utförligt och

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 73

mångsidigt material som förefaller väl ägnat att tillsammans med re- sultaten från andra slutförda eller pågående undersökningar belysa de nu aktuella energifrågorna.

Kooperativa förbundet (KF) understryker betydelsen av att en samlad bedömning av den framtida energiförbrukningen har kunnat erhållas genom EPU:s arbete. Det är enligt KF angeläget att prognosarbetet fortsätter, varvid förbättrade prognosmetoder som energiprognosmodel- len kan utvecklas och ytterligare underlagsmaterial kan tas fram.

Svenska värmeverksföreningen anser att EPU trots stark tidspress lyckats ta fram ett omfattande och värdefullt material samt att be- tänkandet utgör en mycket värdefull grund för vidare bedömningar av energiförsörjningssituationen.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anför att EPU:s betänkande med bilagedel är en god sammanfattning av den aktuella energipolitiska situationen och att det också ger en klar bild, så gott detta låter sig göra, av energibehov och handlingsmöjligheter under den aktuella tids- perioden, åren 1985—2000.

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks— och industriorganisa- tion uttalar i sitt gemensamma yttrande sin uppskattning av det förtjänst- fulla arbete som EPU utfört samt att utredningen på kort tid lyckats ta fram ett omfattande basmaterial och gjort utvecklingsbara analyser. Enligt yttrandet kan EPU:s material med fördel användas som underlag för en framtida energipolitik. Svenska petroleuminstitutet och Svenska vägföreningen anför liknande synpunkter. Även andra remissinstanser betonar värdet av det framlagda materialet, t. ex. ÖEF , Ingenjörsveten- skapsakademien (IVA), Svenska elverksföreningen, Svenska handels- kammarförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), tekniska högskolan i Stockholm och tekniska fakulteten vid universitetet i Lund.

Flera remissinstanser anmäler behov av y t t e r 1 i g a r e u t r e d- ning och nämner en rad frågor som de anser borde ha behandlats närmare i betänkandet eller som bör uppmärksammas i det fortsatta prognos- och utredningsarbetet.

Försvarets forkningsanstalt (FOA) anser att som grund för en energi- politik med ett långsiktigt perspektiv krävs ytterligare, delvis annorlunda faktaanalyser än de EPU lagt fram.'Av särskilt intresse är enligt FOA sådana analyser som ger bättre förståelse för energiförsörjningssystemet, samhället i övrigt och omvärlden.

Socialstyrelsen anser att det skulle ha varit värdefullt om prognoser också utformats med hänsyn till energikonsumtionseffekter till följd av t. ex. sociala omstruktureringar som pågår i samhället. Komplette- rande utredningar i sådana avseenden med deltagande också av social expertis är enligt styrelsen angelägna för att få en allsidig belysning av energifrågorna.

Statskontoret anser att det hade varit önskvärt om EPU utförligare

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 79

hade belyst frågor om energiförbrukningens effekter på den ekonomiska tillväxten. Enligt statskontoret har utredningen med det underlag som nu presenteras inte klart kunnat visa att den ökningstakt för energikon- sumtionsutvecklingen som förutsätts i de lägre prognosalternativen 3 och 4 behöver medföra en dämpning av den ekonomiska tillväxten.

Nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Göteborg anser att mer forskning behövs rörande prissystemets betydelse för mönstret på energikonsumtionen, inte minst i fråga om effektiviteten av relativ- prisförändringar som energipolitiskt medel.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uttalar att sysselsättningsfrågan en- dast i förbigående berörts av utredningen. Detta anser styrelsen vara en allvarlig brist. AMS understryker vikten av att ekonomiska och beteende- vetenskapliga studier kommer till användning som beslutsunderlag vid utformandet av det framtida energiförsörjningssystemet. En prioritering måste ske av sådan information som belyser olika energiförsörjnings- systems effekter på sysselsättning och strukturutveckling.

IVA förordar ytterligare särskilda utredningar i fråga om bl.a. vilka olika tekniska, sociala och ekonomiska risker som är förknippade med all form av energiproduktion, inkl. de risker som ett utvecklat samhälle kan löpa om ingen ytterligare kraftfull satsning på energin görs.

Svenska bankföreningen anför att det är av vikt att jämföra investe- ringar för ökad energiproduktion med investeringar i energibesparande syfte. En analys av dessa faktorer måste enligt föreningen ingå som ett viktigt element i bedömningen av vilka ekonomiska konsekvenser —— och vilka möjligheter till optimalt resursutnyttjande —- som skulle följa av olika ställningstaganden beträffande Sveriges framtida energipolitik.

4.3.2 Prognosalternativen

Vissa remissinstanser tar upp EPU:s val av prognosalternativ och dess prognosmetodik i allmänhet. Konsumentverket finner EPU:s fyra pro- gnosalternativ realistiska. ÖEF anser att de valda prognosalternativen synes lämpade som underlag för utformningen av den framtida energi- politiken. Enligt Svenska handelskammarförbundet framstår de två exempel för energikonsumtionens ram EPU upprättat som realistiska.

Bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska kärnbränsleförsörj- ning AB lämnar valet av prognosalternativ utan erinran.

KF betecknar de allmänna förutsättningarna bakom EPU:s alterna- tiva konsumtionsprognoser som rimliga.

Statens industriverk anser att den valda metodiken är rimlig med hän- syn till de osäkerheter som råder beträffande långsiktiga bedömningar. Enligt Svenska kommunförbundet synes den av EPU tillämpade pro- gnosmetodiken tillfredsställande.

Statskontoret anser att det hade varit värdefullt om EPU kunnat pre-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 80

sentera ett alternativ med lägre ökningstakt för energikonsumtionsut- vecklingen än den som förutsätts i prognosalternativcn 3 och 4. En- ligt tekniska högskolan i Stockholm borde EPU i stället för att ana- lysera alternativen med 3,4 % resp. 2,4 % tillväxt av energiförbruk- ningen per år ha studerat två extremvärden: ett för en högre tillväxt- takt än vad som kan anses rimligt och ett för ett lågt, högst osannolikt tillväxtalternativ. Enligt högskolans förmenande är det av särskild vikt att det sker en genomgående analys av de konsekvenser som ett lågener— gialternativ får för vårt nuvarande samhälle. Liknande tankegångar förs fram av IVA.

Statens planverk uttalar att EPU:s resultat knappast kan anses utgöra prognoser i egentlig mening utan snarare förslag till alternativa strate— gier eller planer för landets energiförsörjning. Enligt planverket är det angeläget att uppmärksamma huvudalternativens karaktär av alternativa handlingsplaner och att bedöma dem som sådana.

4.3.3 Prognosresultaten Prognosresultaten för den totala energiförbrukningen berörs bl. a. av statens industrivcrk som betecknar prognosutfallet som rimligt mot bakgrund av de antaganden som gjorts. Enligt statistiska centralbyrån förefaller generellt sett den förväntade energikonsumtionsutvecklingen vara för lågt beräknad i alternativen med en högre tillväxttakt. Centralbyrån anför vidare att den lägre tillväxt- takt som dessa alternativ innebär jämfört med den hittillsvarande trend- mässiga utvecklingen motiveras främst av ett högre energipris samt av förväntade mättnadstendenser inom olika sektorer. Ett högre energipris relativt andra insatsvaror bör visserligen ge incitament till besparingar och en lägre energiförbrukning anför centralbyrån. I det längre tids- perspektivet torde dock en successiv anpassning till den nya prisnivån och närmande till den hittillsvarande. utvecklingstrenden kunna för- väntas även om de nu etablerade prisrelationerna består. Vidare har mättnadstendenser alltid givit sig till känna i det moderna industri- samhället. Att mättnadstendenser totalt sett skulle medföra en långsam- mare tillväxttakt för energikonsumtionen förutsätter att dessa i högre grad än tidigare skulle göra sig gällande. En jämförelse med t. ex. ener- gikonsumtionsnivån i Förenta staterna ger enligt centralbyrån emellertid vid handen att Sverige bör ha relativt långt kvar innan denna situation inträffar.

CDL anser att de prognoserade totalenergivärdena i de högre alterna- tiven 1 och 2 ej kan med den förutsatta samhällsutvecklingen och eko- nomiska målsättningen betraktas som överdrivna. Särskilt gäller detta åren fram till år 1985. Perioden därefter rymmer enligt CDL betyd- ligt större osäkerhet beträffande den tekniska utvecklingens möjligheter att verka energibesparande.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 31

TCO anser att behovet av energi åtminstone under perioden 1970— 1985 kommer att motsvara i det närmaste EPU:s högcnergialtcrnativ.

Andra remissinstanser hävdar att prognosresultaten generellt sett snaraSt är för höga. Statens pris- och kartellniimnd anser sålunda att EPU:s prognosalternativ inrymmer en underskattning av de effekter på energiefterfrågans storlek och sammansättning som kan förväntas upp- träda som konsekvens av dels ändrade relativpriser för energi kontra övriga insatsvaror, dels ändrade prisrelationer mellan inbördes subs- tituerbara energislag. Den högre prisnivå på olja och bensin, som etablerats efter prishöjningen under år 1973 och 1974, kan bl.a. till följd av förändrade kostnadsrelationer väntas leda till en successiv anpassning till energibesparande produktionsmetoder, transportsätt, lev- nadsvanor etc.

Vidare framhåller nämnden att priskänsligheten hos efterfrågan på energi kan på kort sikt antas vara relativt låg men på längre sikt större. Mot denna bakgrund ter sig enligt nämnden konsumtionsutvecklingen på längre sikt i nuvarande läge svårbedömbar.

AB Atomenergi framhåller att totalt sett torde det högre av EPU:s alternativ i fråga om energitillväxten innebära en betydande överskatt- ning av efterfrågan för i varje fall den senare delen av tidsperioden (1985—2000).

Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF anser det bl.a. vara troligt att bristande analys av den historiska utvecklingen och alltför liten hänsyn till priselasticiteten leder till att EPU:s prognos kommer att övcrträffa verkligheten med god marginal även om inga nya styrande åt- gärder sätts in. Förbundet uttalar sammanfattningsvis att betänkandet inte utgör ett tillfredssällande underlag för energipolitiska beslut.

Beträffande förbrukningen inom industrisektorn uttalar Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industri- organisation att de i allt väsentligt kan vitsorda EPU:s prognoser och redovisningar från industrisektorn. De har framtagits i nära. samverkan med företrädare för industrin.

Enligt konjunkturinstitutet har EPU knappast beaktat att varuefter- frågan påverkas av de förskjutningar i relativpriserna som orsakas av att varorna innehåller olika mängd energi.- Detta kan nämligen i sin tur leda till förskjutningar i produktionen inom och mellan olika bran- scher och till eventuella förändringar i kraven på förädling. Även om det saknas tillräckligt underlag för att mera detaljerat beräkna effekten på energikonsumtionen av sådana förskjutningar, kan man utgå ifrån att höjningar av energipriset leder till förskjutningar mot varor med mindre energiinnehåll. Även råvaruförsörjningen sätter sina gränser för utveck— lingen t.ex. inom skogsindustrin, där det är mycket tveksamt om det finns förutsättningar för så stor produktion som utredningen-har räknat

6 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 33

med. Sammanfattningsvis finns därför enligt institutet starka skäl för den slutsatsen att EPU i synnerhet genom den övre av sina trendframskriv- ningar kommit för högt i sina beräkningar över energikonsumtionen för den aktuella perioden.

Statens råd för byggnadsforskning anför i fråga om industrins ener- giförbrukning att de två prognosnivåer som EPU arbetar med skiljer sig åt beträffande produktionsvolymens utveckling medan specifika energi- förbrukningen förutsätts få samma utveckling i alla prognosalternativ. Denna förutsättning förefaller rådet högst diskutabe1.-I de lägre alter- nativen 3 och 4 bör det vara rimligt att räkna med att den större energi- knappheten provocerar fram en utveckling av produktionsmetoderna som resulterar i lägre specifik energiförbrukning. VVS-branschen anför liknande synpunkter.

LO anser de lägre tillväxtalternativen vara mest realistiska. Svenska petroleum institutet menar att en lägre årlig produktionstill- växt inom industrin än vad EPU antagit i det lägre alternativet inte kan uteslutas.

I fråga om skogsindustrins energiförbrukning är enligt domänverket virkessituationen sådan att en höjning av produktionen av pappersmas- sa inte är möjlig enligt EPU:s högre produktionsalternativ (13 milj. ton år 1985 och 17,5 milj. ton år 2000). Beträffande trävaruproduktionen är inte en årlig tillväxt ens enligt det lägre alternativet (4 %) möjlig. Verket delar emellertid utredningens uppfattning, att genom fullständigare till- varatagande av virkesproduktionen och genom ett högre utbyte från råvarorna bör en viss ökning av såväl massa- som trävaruproduktionen kunna uppnås. Liksom utredningen anser verket att en ökad förädling kommer att ske såväl på trävarusidan som på massasidan. Det är också sannolikt att andelen slipmassa kommer att öka.

Statens planverk behandlar förbrukningen inom övrig— s 6 k t o r n. Planverk'et uttalar att osäkerheten i prognosundcrlaget är stor. EPU:s antagande att samtliga lägenheter skall renoveras så att de är försedda med bad- eller duschrum år 1985 är svagt underbyggt. Sam- ma gäller antagandet 'att antalet avgångna lägenheter per år i fler- familjshus blir ca 34000 mellan år 1972 och 1975 och ca 35000 mellan år 1985 och 2000. Dessa värden är väsentligt högre än det antal av ca 17 000 lägenheter i flerfamiljshus som avgick per år un— der perioden 1965—1970. Särskilt anmärkningsvärt är antagandet för perioden 1985—2000, eftersom samtliga lägenheter antagits renove- rade till år 1985. Utredningens antagande att husens värmeisolering lätt skall kunna förbättras måste, menar planverket, ses i samband med nyss angivna antaganden beträffande renovering och avgång. Plan- verket anför vidare att EPU synes ha baserat sina antaganden om ef- fekten av värmeisolering av ytterväggar på osäkert underlag. Det är

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 83

enligt planverket troligt att värmeisoleringen hos ytterväggar i redan existerande byggnader är väsentligt bättre än vad EPU antagit. _

Statens råd för byggnadsforskning anser att EPU överskattat den specifika energiförbrukningen inom lokalbcståndet. Också ökningstakten förefaller enligt rådet vara kraftigt överskattad. Vidare finner rådet det vara genomgående i EPU:s material att förbrukningen i första hand kopplas till utvecklingen av byggnadsbestånd och teknik för klimat- system, isolering etc. Driftfrågor behandlas endast i förbigående. Man underskattar potentialen i en utveckling av driftteknik och driftmetoder anser rådet.

Enligt rådet pekar resultat av utförd och pågående FoU på att man under överskådlig framtid bör räkna med att en effektivare fastighets- drift behövs och kommer att utvecklas. Rådet anser att styr- och stimu- lansmedel måste utvecklas. Bl.a. behövs informationsmaterial för och utbildning av driftpersonalen.

Statistiska centralbyrån tar upp en faktor som pekar på att EPU:s förbrukningsvärden är för höga. Preliminära beräkningar som central- byrån utfört i samband med remissbehandlingen visar att den specifika energiförbrukningen uttryckt i kWh per år för eluppvärmda småhus år 1972 uppgick till totalt 19900 och för eluppvärmda lägenheter till totalt 14 060, jämfört med EPU:s redovisade 26 900 resp. 17 500. (En- ligt EPU var nämnda år -200 000 småhus eluppvärmda av totalt 1 370 000 småhus. Antalet eluppvärmda lägenheter i flerfamiljshus upp- gick till 30000 av totalt 1900 000 lägenheter.) Centralbyrån anför vidare att den prognosmetodik som utredningen använt innebär att den specifika energiförbrukningen för eluppvärmda bostäder använts som basvärde oavsett vilket uppvärmningssätt som de facto gäller. Den- na metodik kan kanske vara rimlig men innebär att, om för höga cl- siffror använts erhålles" även för höga värden för den icke-elupp- värmda sektorn. Enligt centralbyråns beräkningar — som då samman- faller metodmässigt med EPU:s men som baseras på ur elstatistiken be- räknade ingångsvärdcn — fås den specifika energiförbrukningen (i kWh per år) för uppvärmning resp. drift 17 020 resp. 2880 i småhus och 11 520 resp. 2 540 i flerfamiljshus. Under förutsättning att dessa beräk- nade värden kan anses vara representativa för det totala bostadsbestån— det kommcr enligt de förutsättningar EPU i övrigt antagit väsentligt lägre prognosvärden att erhållas för bostädernas totala energiförbruk- ning. Centralbyrån nämner i sammanhanget att den av EPU angivna verkningsgraden för fjärrvärme förefaller alltför hög mot bakgrund av beräkningar utförda av centralbyrån på basis av nyligen insamlad stati- stik för värmeverken.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 84

Centralbyrån redovisar i följande sammanställning en jämförelse mel- lan EPU:s och centralbyråns resultat för EPU:s prognogalternativ 1 (i TWh).

EPU SCB EPU minus

SCB Förbrukning för elvärme år 1985 38 28 + 10 Förbrukning för elvärme år 2000 60 44 + 16 Totalt energiförbrukning i bostäder är 1985 107 83 —;—24 Totalt energiförbrukning i bostäder år 2000 126 98 +28

Närmast med tanke på förbrukningen inom t r a n 5 p 0 r ts e k t o r n anför statens institut för byggnadsforskning att billig energi bl. a. har gett förutsättningar för ett upplöst glest stadsbyggande med separering av olika funktioner som service, arbete, bostad och rekreation. De lång- siktiga konsekvenserna av detta är enligt institutet ännu inte kända. Institutet finner därför att EPU:s bedömning att vi nått ett mättnads- tak i fråga om biltäthet och energikonsumtion är väl Optimistisk.

Flera remissinstanser behandlar särskilt e 1 f ö r b r u k n i n g e n s utveckling. CDL framhåller att man för egen del sedan lång tid till— baka har utarbetat prognoser över elförbrukningen i landet. En sådan lades fram är 1972. Eftersom elförbrukningen under de senaste åren ökat avsevärt långsammare än beräknat har CDL under år 1974 gjort en översyn av prognosen. Elkonsumtionen har därvid beräknats enligt två olika utvecklingsalternativ. Båda alternativen förutsätter fortsatt kärn- kraftutbyggnad med därav följande gynnsammare prisutveckling för elkraften jämfört med andra energiformer. De grundläggande förutsätt- ningarna överensstämmer i stort med motsvarande antaganden i EPU:s prognoser.

Resultatet av CDL:s beräkningar framgår av den följande tabellen 4.20. i vilken även redovisas EPU:s fyra alternativ för elkonsumtionen samt CDL:s prognos av år 1972.

Skillnaden mellan CDL:s alternativ gäller den ekonomiska utveck- lingen. CDL:s alternativ A förutsätter i stort sett samma samhällseko- nomiska utveckling som under 1960-talet, dock justerad med hänsyn till den långsammare befolkningsökning som statistiska centralbyrån nu för- utser. BNP-tillväxten har antagits bli drygt 4 % per år. Antagandena be- träffande industriproduktionen i olika branscher ger en genomsnittlig sammantagen produktionstillväxt av ca 6 % per år. Grundförutsätt- ningarna för detta alternativ överensstämmer således med vad som gäller för EPU:s alternativ 1. Motsvarande värden enligt alternativ B är ca 3,5 % resp. 5 % per år. Alternativ B innebär därmed i stort sett samma ekonomiska utveckling som genomsnittet för perioden 1950—1970. EPU förutsätter för de lägre energialternativen 4 % tillväxt av produktions- volymen, vilket enligt CDL torde motsvara drygt 3 % för BNP.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 85

Tabell 4.20 CDL:s och EPU:s elkonsumtionsprognoscr för år 1985 (TWh)

Prognos CDL 72 CDL 74 EPU A B 1 2 3 4

Industri 82 79 67 80 74 67 63 Samfärdsel 3 3 3 3 3 3 3 Ovrigt 91 87 76 95 62 82 57 Därav

elvärme 22 27 24 38 12 37 19 annat 69 60 52 57 50 45 38 Summa förbrukning 176 169 146 178 139 152 123 Totalt inkl. förluster 200 190 165 205 160 175 140 Ökning 1970=1985

% per år 7,9 7,5 6,5 8.0 6,3 6,9 5,3

CDL påpekar att dess prognosalternativ A resp. B är något lägre än EPU:s motsvarande alternativ 1 och 3. Beträffande industrin sam- manfaller prognoserna nästan helt. För övrigsektom har CDL kommit till lägre värden. Skillnaden förklaras enligt CDL helt av energibehovet för elvärmda bostäder, där EPU räknat med högre specifika värden än CDL. Beträffande övergsektorn i övrigt ligger CDL:s prognos där- emot högre.

Statens industriverk tar upp frågan om de prisnivåer för energi som EPU anger som bas för sina prognosöverväganden. Verket har inga in- vändningar mot de bränslepriser som antas. Vad gäller elpriserna finns dock enligt verket två faktorer, som EPU ej närmare diskuterar, men som kan påverka prissättningen, nämligen drifttillgängligheten och självfinansieringsmöjligheterna.

Industriverket framhåller att tillgängligheten hos kärnkraftverken hit- tills varit sämre än beräknat vilket verkar höjande på elpriserna. Huru- vida tillgängligheten kommer att öka i framtiden har verket svårt att bedöma, eftersom erfarenhetsmaterialet av längre driftperioder ännu är förhållandevis begränsat.

Industriverket anser vidare att ett ökande krav på självfinansiering av anläggningar kan aktualiseras för att mildra trycket på kapitalmarkna- den. Verket delar EPU:s uppfattning att en fortsatt kärnkraftutbyggnad kan väntas medföra ett relativt kraftigt ökat kapitalbehov under en övergångstid på fem till tio år. Verket framhåller att denna efterfrågan på kapital, med åtföljande högt ränteläge och/eller krav på ökad själv- finansiering, verkar höjande på elpriserna vilket i sin tur kan väntas dämpa efterfrågan och därmed utbyggnadsbehoven.

Chalmers tekniska högskola anser att EPU:s analyser i fråga om bl.a. kärnkraftens fasta och rörliga kostnader och drifttillgänglighet är behäftade med alltför mycken osäkerhet för att oreserverat kunna läggas till grund för beslut om ökad satsning på kärnkraft. Högskolan framhåller vidare att det är uppenbart med nuvarande, sannolikt be-

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 86

stående kostnadsläge för fossila bränslen, att kärnkraft med långa utnyttjningstider kan tolerera avsevärda ökningar relativt av utredningen antagna kostnader innan kondenskraft från fossila bränslen ställer sig billigare. Att ett framtida kraftsystem i Sverige bör innehålla betydande andelar kärnkraft kan därför anses givet men beslut om andelen härav bör fattas på grundval av klart redovisade fakta, betonar högskolan.

Svenska petroleum institutet anser det vara osannolikt, att det vid en i huvudsak spontan utveckling skulle ske en minskning av antalet villor och radhus med individuell oljeeldning från 1160 000 år 1972 till 200 000 år 1985 som anges i alternativ 1.

Svenska värmeverksföreningen menar att mycket stor osäkerhet råder beträffande framtida efterfrågan på el. Om planeringen fullföljs enligt de högre prognosalternativen uppstår enligt föreningen sannolikt ett överskott på elkraft.

VVS-branschen ifrågasätter starkt rimligheten i EPU:s antagande att elvärmeandelen ökar relativt snabbt i alla prognosalternativen. Svenska elverksföreningen instämmer däremot i EPU:s bedömning av elkraftens tillväxt.

Som en allmän kommentar till prognoserna anför Sveriges akademi- kers centralorganisution (SACO) att presentationen av EPU:s resultat kan föranleda en iakttagarc till att tro att energipolitiska beslut bör avse en viss energikonsumtionsnivå formulerad som en viss procentuell årlig tillväxt. I stället bör de energipolitiska besluten enligt SACO:s mening avse olika problemområden som exempelvis försörjningstrygghet, miljö, sysselsättning, prissättning och kapitalanspråk.

4.3.4 Besparingsmöjligherer Som redan framgått bedömer åtskilliga remiss-instanser att möjligheter- na till energibesparing gör att EPU:s högre alternativ i fråga om den framtida energiförbrukningens nivå är för höga. Härutöver återfinns i remissyttrandena åtskilliga uttalanden om att sparmöjlighetema syncs goda och att energisparande är väl motiverat. Detta gäller exempelvis yttrandena från länsstyrelserna i Jönköpings län, Kronobergs län, Ble- kinge län, Kristianstads län och Gävleborgs län samt CDL, LO, Lant- brukarnas riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska natur— skyddsföreningcn, Svenska värmeverksföreningen och Sveriges allmän- nyttiga bostadsföretag.

Flera remissinstanser tar upp mer konkreta 5 p a r å t g ä r d e r inom olika sektorer och anger lämpliga energipolitiska styrmedel. Enligt KF finns betydande möjligheter att förbättra energihushållningen genom besparingsåtgärder och genom effektivare energianvändning. Detta gäl- ler på kort sikt särskilt lokalkomfortområdet. Förbundet anser att på längre sikt måste åtgärder också sättas in för att få fram energisnålare processer inom industrin, t.ex. genom direkta statliga bidrag till in- vesteringar i sådan ny processteknik som ökar utbudet av energi.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 87

VVS-branschen framhåller att besparingspotentialen inom övrigsek- torn är avsevärd. Som exempel på åtgärder inom befintlig bebyggelse nämns '

—— översyn, inreglering och intrimning av pannanläggningar, ventila- tionsanläggningar, värmesystem,

-— förbättrad övervakning och systematiserat underhåll av VVS-an- läggningar,

— temperaturreglering i lokaler, —— introduktion i större skala av känd teknik-för värmeåtervinning,

— mätning av energiförbrukning,

— rationell användning av varmvatten.

Enligt byggnadsstyrelsen borde det genom hård satsning på energi- hushållning inom övrigsektom, speciellt uppvärmning av lokaler, genom stora FoU-insatser och viss styrning genom lagstiftning, normer och lik— nande vara möjligt att nå en energikonsumtion som ligger under alter- nativ 3 och 4 för övrigsektom.

Enligt Näringslivets byggnadsdelegation finns åtskilliga besparings— möjligheter vad gäller bostäder. På kort sikt gäller det främst bättre skötsel och tillsyn av värmeanläggningar och uppvärmningssystem. Till- läggsisolering av det befintliga fastighetsbeståndet —— särskilt det som uppförts före år 1950 — anses välmotiverad. Att öka isoleringen i ny- byggnader anser delegationen ej vara ekonomiskt försvarbart. Delegatio- nen anser vidare att Värmeförlusterna vid ventilation bör kunna minskas genom ändrade normer m.m. En annan åtgärd som delegationen re- kommenderar är användning av 3-glasfönster. Den statliga långivningens betydelse för tillkomsten av energibesparande installationer understryks.

Vissa remissinstanser betraktar sparmöjligheterna som mer begränsa- de.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att en samhälls- planering i syfte att genomföra de av statsmakterna antagna allmänna välfärdspolitiska målen torde leda till en hög energiförbrukning även iframtiden.

Svenska vägföreningen anför att överflyttningar mellan transport- medlen och inom dem till järnväg resp. buss endast ger marginell inver- kan på energibalansen och att miljökrav kan komma att bidra till en - ökning av drivmedelskonsumtionen. Vidare uttalar föreningen att aktiv styrning för reglering av bilinnehav och användning som beräknats i EPU:s lägsta prognosalternativ i det längsta bör undvikas. Energibcspa- ring inom transportsektorn bör eftersträvas genom motorutveckling, transportplanering och frivilliga besparingsinsatser.

Kungliga aulomabilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund och Svenska åkeriförbundet anför liknande synpunkter. T rafikpolitiska ut- redningen framhåller att —— sett i ett totalt energiperspektiv —— endast

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 88

begränsade energieffekter kan uppnås genom överflyttning av person- oeh godstrafik från landsväg till järnväg.

Ytterligare synpunkter på energisparande redovisas i avsnitt 4.4 Ener- gisparundersökningen.

Flera remissinstanser anser att sparåtgärder är önskvärda och möjliga men anger samtidigt som en restriktion för energispa- r an d et att sparåtgärderna inte bör drivas så långt att andra viktiga intressen blir eftersatta.

Enligt socialstyrelsen synes man böra inrikta sig på att för framtiden begränsa och styra energiproduktionens och -konsumtionens volym och former. Styrelsen vill därmed förorda EPU:s lägre alternativ. Dessa bedömningar innebär inte att styrelsen anser att en mera drastisk och snabbt genomförd sänkning av absolut eller per capita-energikonsum- tion kan förordas. Ett sådant alternativ skulle enligt styrelsen ha uppen- bara och omedelbara återverkningar på dct sociala välfärdssystemet och leda till sådana negativa sociala effekter att det knappast kan kom- ma i fråga annat än i ett extremt krisläge utan handlingsfrihet.

Konsumentverket anser att besparingsmöjligheter finns inom industrin och i fråga om lokaluppvärmning m. m. Även när det gäller samfärdseln anser verket att stora besparingsmöjligheter finns men att besparingen inte skall ske på bekostnad av konsumentens möjligheter att täcka sina transportbehov. Utveckling av energisnålare fordon och kollektivt re— sande förordas i stället. Verket finner som slutsats att det borde finnas långt större möjligheter till energibesparingar än vad EPU har prognos- tiserat. Dessa besparingar bör enligt verket ske genom rationellare bruk av energin utan att komunsumenternas standa-rdutveckling påverkas. Denna får nämligen ses som fortsatt utjämning av skillnaderna i den materialla standarden mellan olika grupper i samhället. En stagnation skulle främst drabba mindregynnade människor.

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks— och industriorgani- sation anför att bedömningar gjorda inom berörda industribranscher nästan entydigt visar att en avtagande ökningstakt i energiförsörjningen till industrin tämligen omgående kommer att få negativa konsekvenser för sysselsättningen, löner och arbetstid. Välståndsutvecklingcn i stort, livskvaliteten/levnadsvillkoren skulle kraftigt komma att påverkas nega- tivt vid begränsningar i energitillförseln. Av de alternativ EPU uppsät- ter kan därför organisationerna enbart ansluta sig till 1—2.

De båda organisationerna anför vidare att det inte finns någon rimlig anledning att spara energi mer än vad vi hushållar med övriga resurser —— materiella som mänskliga. Genom insats av energi sparas mänskliga resurser. Den ambitionen måste upprätthållas. Det innebär att de sociala och ekonomiska mål som vi i Sverige under lång tid eftersträvat även fortsättningsvis bör vidhållas och utvecklas. Detta kräver betydande energitillskott, framhålls avslutningsvis.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 89

Det har enligt TCO inte från något håll gjorts troligt, att behovet att hushålla med energi har en sådan-dignitet att det bör betraktas som en restriktion för möjligheterna att förverkliga den fackliga rörelsens grund- läggande mål, nämligen full sysselsättning, goda arbetsförhållanden samt fortsatt och rättvist fördelad standardtillväxt för löntagarna. Organisa- tionen anser det önskvärt med en successiv höjning av energins relativ- pris genom beskattning och prispolitiska åtgärder för att dämpa kon— sumtionen. Övergripande mål medför dock enligt organisationen att drastiska förändringar av den nuvarande energikonsumtionen inte kan genomföras. LO förordar ett aktivt besparingsprogram. LO finner att EPU:s lägre alternativ är mest realistiskt mot bakgrund av bl. a. kraven på fortsatt arbetstidsförkortning.

AMS anför att en snabb och kraftig neddragning av ökningstakten inom energiförsörjningen torde medföra påtagliga konsekvenser för sys— selsättningen med risker för en ökad arbetslöshet. Styrelsen förutsätter att förändringar inom energipolitiken sker med noggrant beaktande av sysselsättningsaspekterna.

KF betonar att energibesparande åtgärder inte får gå ut över nöd— vändiga förbättringar av arbetsmiljön.

Enligt Hyresgästernas riksförbund kan energibesparande åtgärder inte få leda till högre boendekostnader. Förbundet menar att långtgående krav på tekniska förändringar i syfte att nedbringa energiförbrukningen i bostäderna kommer att leda till för samhället oacceptabla boendekost- nadsstegringar. De snabbaste besparingseffekterna torde uppnås genom åtgärder som intrimning av värme- och ventilationssystem samt bättre skötsel av dessa. I fortsättningen är den ekonomiska ramen begränsad och krympande ju högre kraven på energibesparing ställs framhåller förbundet. I fråga om övergång till individuell Uppmätning av varmvat- ten i flerfamiljshus anser förbundet att besparingarna inte kan bli sär- skilt omfattande och att man av principiella skäl bör ställa sig ytterst tveksam till individuell varmvattenmätning. Näringslivets byggnadsdele- gation är däremot positivt inställd till individuell mätning av varmvatten- förbrukningen liksom av elförbrukningen.

En ofta förordad åtgärd för att minska energiförbrukningen är att minska ventilationen i bostäder och andra lokaler. Statens strålskydds- institut påpekar, att naturligt radioaktiva ämnen finns såväl i marken som i byggnadsmaterial. Detta gäller bl. a. radium som omvandlas till den radioaktiva ädelgasen radon. Denna kommer ut i luften och kan samlas i dåligt ventilerade rum. Höga radonhalter medför risk för lung- cancer. Strålskyddsinstitutet har därför rekommenderat att man bör undvika åtgärder för att kraftigt minska ventilationen av bostäder under det normala. Institutet påpekar att en minskning av ventilationen i gru- vor kan vara direkt skadlig från strålskyddssynpunkt.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 90

4.3.5 Energiproduktionen Allmänna synpunkter

Frågorna om den framtida energiproduktionens omfattning och avväg- ningen mellan olika energislag och produktionssystem berörs i stor ut- sträckning av remissinstanserna.

Valet av energikällor måste enligt KF ses mot bakgrund av faktorer som energiråvarornas varierande grad av ändlighet och deras alternativ- användning, miljömässiga hänsyn, beredskaps— och säkerhetsaspekter samt prisnivån på energiråvaror. Även om det är uppenbart att oljan under avsevärd tid kommer att spela en stor roll för Sveriges energi- försörjning, är det enligt KF på längre sikt nödvändigt att den i ökande grad ersätts av andra energikällor. Ett minskat oljeberoende är ange- läget även på kortare sikt med hänsyn till beredskapsaspekter och betal- ningsbalans samt att viktiga alternativa användningsområden finns för oljan. KF anser vidare bl. a. att beroendet av de internationella oljebola- gen bör minskas. Det är även angeläget att den inhemska raffinaderi- kapaciteten byggs ut m. h. t. beredskapsaspekterna.

KF framhåller att beroendet av olja bör reduceras genom ökat ut— nyttjande av främst inhemska energikällor och kol. Vattenkraften bör byggas ut ytterligare. Bidragen från bl. a. ved, avfall, torv och skiffer torde dock enligt KF på kort sikt bli relativt små men kan betraktas som komplement till andra energikällor. KF uttalar att ställningstagande till vidare utbyggnad av kärnkraftverk utöver nu beslutade bör anstå till dess att bättre beslutsunderlag föreligger beträffande lösningar på avfalls- problemen.

I fråga om åtgärder för bättre hushållning med energi anför KF bl. a. att övergång till energisnålare processer inom industrin i många fall torde innebära omfattande nyinvesteringar, som på kort sikt kan te sig företagsekonomiskt olönsamma. KF anser det angeläget att samhälleliga styrmedel prövas för att främja ett rationellare utnyttjande av energin, t. ex. direkta statliga bidrag till investeringar i sådan ny processteknik som främjar utbytet av energi. Beträffande lokalkomfortområdet uttalar sig KF till förmån för kommunala eller regionala värmeförsörjnings- planer. '

LO uttalar att energipolitiken måste utformas så att billig och till- räcklig energi finns för att tillgodose de krav som samhällets fortsatta utveckling och sysselsättningspolitiken ställer. LO anser dock att det på flera avgörande punkter f.n. saknas tillräckliga kunskaper för att det skall gå att utforma ett långsiktigt energiprogram för Sverige. LO menar att det inte i dag går att mer preciserat bedöma vilken tillväxt- takt som skall uppnås inom de speciellt energikonsumerande sektorerna av ekonomin. LO anser dock mot bakgrund av olika faktorer bl.a. en jämfört med 1960-talet lägre produktivitetsstegring under resten

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 91

av seklet och fackföreningsrörelsens krav på en fortsatt arbetstidsför- kortning att EPU:s lägre tillväxtalternativ framstår som. det mest rea- listiska.

LO framhåller vidare att olika energiproduktions- och besparingsalter- nativ med undantag för vattenkraftens kostnader och finansieringskrav är osäkra. Miljökonsckvensema av en expansion av energiproduk- tion med användning av olja och kol är oroande. Samtidigt finns allt- jämt en osäkerhet vad gäller kärnkraftens skilda säkerhetsproblem.

LO uttalar att man för närvarande bör nöja sig med att besluta hur energipolitiken skall utformas de närmaste åren för att mot slutet av 1970-talet ta ställning till en mer långsiktig utformning. Under tiden bör kunskap tas fram för att i görligaste mån undanröja den osäkerhet som finns på många punkter.

I ett räkneexempel anger LO att behovet av ytterligare energi under perioden 1970—1985 kan beräknas till 123 TWh och under perioden 1985—2000 till ytterligare 35 TWh. Som förutsättningar gäller därvid bl. a. att industrins årliga tillväxt blir 4,4 % och befintliga möjligheter till besparingar inom alla sektorer tas till vara. Om man antar att indu- stritillväxten blir 5,6 % per år och förutsättningarna lika i övrigt blir ökningen 157 TWh under perioden 1970—1985 och 115 TWhunder perioden 1985—2000. Vid en antagen ökning av industritillväxten med 6,2 % årligen blir motsvarande värden 172 resp. 158.

LO diskuterar vidare möjligheterna att täcka konsumtionsökningen i de olika alternativen utan att bygga ut mer kärnkraft än de 53 TWh nu beslutade elva aggregat väntas ge. Enligt LO torde det vara ekono- miskt möjligt att bygga ut vattenkraften till 130 TWh per år. Sedan 18 TWh per år, som inte bör byggas ut av miljöskäl, räknats bort åter- står 112 TWh. Härav var 56 TWh per år utbyggda 1970, varför 56 TWh per år skulle återstå att bygga ut. Sedan vattenkraftproduktionen och de 53 TWh kärnkraft per år dragits ifrån konsumtionsökningen i de olika alternativen skulle återstå ett täckningsbehov enligt följande uppställ- ning.

Industritillväxt 4,4 % 5,6 % 6.2 % Kvar att täcka, TWh,

1970—1985 60 94 109 1985—2000 4 84 127

LO pekar på olja och andra bränslen som en möjlighet att täcka detta återstående behov.

De ytterligare behov av energi som finns för perioden 1970—1985 bör således enligt LO kunna täckas genom bl. a. en mycket kraftig ut- byggnad av vattenkraften samtidigt som behoven begränsas genom ett aktivt besparingsprogram. Om så sker synes det inte vara nödvändigt att

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 92

under de närmaste åren besluta om ytterligare utbyggnad av kärnkraften utöver de elva beslutade reaktorerna. Bättre kunskap som underlag för ett sådant beslut kan då tas fram. Planeringsbercdskapen måste dock upprätthållas så att produktionsstörningar inte riskerar att uppstå om en vidareutbyggnad vid senare tidpunkt skulle visa sig önskvärd och nöd- vändig. Planering skall därvid inriktas på att en eventuell vidareutbygg- nad skall ske vid de nu befintliga kärnkraftverken.

TCO bedömer energipolitiken utifrån de fackliga grundmålen full sysselsättning, goda arbetsförhållanden samt fortsatt och rättvist för- delad standardtillväxt för löntagarna. Det finns dock enligt TCO vid valet av medel för att uppnå dessa mål vissa restriktioner som hänsyn till betalningsbalansen och den inhemska ekonomiska stabiliteten eller omsorg om miljön. Vidare finns en växande insikt i stora grupper om att kraven på utjämning mellan rika och fattiga folk förutsätter en långsammare ökning av realinkomsterna i Sverige än med vad som an- nars hade varit möjligt.

Sveriges stora importberoende när det gäller fossila bränslen och de med kärnkraften förknippade riskerna är enligt TCO några motiv för en så försiktig energihushållning som är möjligt inom ramen för mer väsentliga samhällsmål. Mycket talar för, att en uttalad målsättning från statsmakternas sida att med bcskattningsinstrument åstadkomma en viss årlig höjning av relativpriserna för el och bränslen skulle få den däm- pande effekt på energikonsumtionen som bör eftersträvas.

Vidare bör energipolitiken utformas så att beroendet av ett energislag eller en huvudleverantör minskar. Enligt TCO:s uppfattning är det inte nödvändigt att nu ta ställning till frågan om kärnkraftens roll i energi- politiken. Det är i stället angeläget att avvakta ett bättre beslutsunderlag, inte minst i fråga om kärnkraftens avfalls- och säkerhetsproblem.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framhåller att orsakerna till den höjda energikonsumtionen i samhället inte kan hänföras enbart till en höjning av den materiella levnadsstndarden utan också till förändrade levnadsvanor. Det minskade utomhusarbetet medför att varje människa i . princip disponerar två utrymmen vilka båda förbrukar betydande mäng- der energi. Vidare ökar omfattningen av fritidshus för såväl vinter- som sommarrekreation. Detta föranleder också en betydande energikon- sumtion för såväl resor som uppvärmning. Strukturutvecklingen i sam- hället, som medfört en koncentration av bebyggelse och arbetstillfällen till stora centralorter, har skett utan hänsyn till effekterna på energi- konsumtionen. Beträffande produktionsmöjligheterna för energi fram- håller LRF vikten av att FoU sätts in för att ta vara på de möjligheter som finns att genom flera små enheter lösa den lokala energiförsörj- ningen. Av intresse är framför allt mindre anläggningar för vattenkraft och vindkraft. I fråga om kärnkraft uttalar LRF osäkerhet. LRF anför

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 93

även att ökad användning av svavelhaltiga bränslen kommer att med- föra betydande miljöförstöring genom de ökade utsläppen. ,

Enligt LRF synes det mest realistiska vara att inrikta sig på en kraf- tig dämpning av ökningstakten för energiförbrukningen genom bespa— ringsåtgärder över hela fältet samtidigt som ansträngningarna ökas att finna tekniska möjligheter att utnyttja alternativa energikällor.

Svenska arbetsgivareförcningcn (SAF) anför att risken för långsiktig energibrist synes överdriven. Tillgången till energi kommer på lång sikt att vara tillräcklig för att täcka efterfrågan i världsekonomin. Priset på energi i olika former kommer därvid att fungera som instrument så att utbud och efterfrågan på energi anpassas till nya jämviktslägen.

Ändrade realpriser på energi medför ändrad konsumtionsinriktning på lång sikt. Det är mot den bakgrunden inte motiverat att betrakta me- kaniska trenddragningar som uttryck för energibehov. Härtill kommer att nya energiformer kommer till användning allt eftersom realpriset motiverar det.

Vidare anser SAF att kravet på höjd realstandard kommer att göra sig gällande med betydande styrka så att fortsatt energitillväxt blir nöd- vändig. Det innebär enligt SAF att ett lågenergisamhälle inte är något realistiskt framtidsperspektiv.

Sveriges industriförbmzd och Sveriges hantverks- och imlustriorganisa— tion framhåller att industrin självklart kan inrätta sig för varje materiell produktionsnivå som samhället vill uppnå. Organisationerna utgår dock ifrån att samhällets ambition är att vårt materiella välstånd skall ökas. Detta krav kan bäst illustreras med önskemålen om t. ex. ytterligare begränsningar av arbetstiden och en _fysiskt mindre påfrestande in- dustriell produktion med bibehållen reallönenivå. Ambitionen att ytter- ligare förädla våra råvaror, att meningsfullt höja sysselsättningsnivån och att höja ambitionsnivån när det gäller den yttre och inre miljö- vården kan tjäna som ytterligare illustration.

Eftersom en avtagande ökningstakt i energiförsörjningen till industrin skulle få negativa konsekvenser för sysselsättning, lön-er m. ni. kan orga- nisationerna enbart ansluta sig till EPU:s högre konsumtionsalternativ.

I valet mellan försörjningsalternativcn har organisationerna den be- stämda uppfattningen att Sverige måste satsa på en utbyggnad av kärn- kraften. Härför talar både nationella försörjningstrygghetsskäl och inter- nationella solidaritetshänsyn. Enligt organisationernas mening uppvägs de risker som må vara förknippade med kärnkraften mer än väl av den nytta denna energikälla lämnar samhället. Organisationerna delar också värderingen att kärnkraften från miljöskyddssynpunkt är överlägsen alternativa elproduktionsformcr. Vidare instämmer organisationerna i Aka-utredningens slutsats att kärnkraftens avfall inte behöver ge upp- hov till farhågor. I själva verket finns redan förutsättningar för en fullt betryggande avfallsförvaring. Även ekonomiska skäl talar för kärnkraf-

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 94

ten. Organisationerna anför även att t. o. m. om samhället skulle besluta sig för ett extremt lågenergialtcrnativ är en kärnkraftutbyggnad nödvän- dig för att så långt möjligt reducera landets extrema oljeberoende.

Enligt organisationerna bör också vattenkraften byggas ut med ytter- ligare ca 25 TWh/år för att ersätta oljan. Även möjligheterna att bygga ut mottryckskraftproduktionen ytterligare bör uppmärksammas.

Slutligen framhåller organisationerna vikten av att vårbeslutet 1975 — vilket detta än månde bliva — "skapar säkra utgångspunkter beträf- fande den framtida energipolitiken vad gäller valet av energiformer och alternativ i tillväxttakten. Industrin är i hög grad beroende av ett lång- siktigt beslutsunderlag för att inte kostsamma investeringar skall vändas i kapitalslöseri.

Industriverket anser att den övergripande målsättningen för landets energipolitik bör vara att trygga tillförseln av de energikvantiteter som behövs för att samhället skall kunna fungera. Verket påpekar att landet i dag importerar 70 % av sin energiförbrukning i form av olja. Erfaren— heterna från vintern 1973/1974 indikerar att flertalet samhällsfunktioner blir utsatta för mycket svåra störningar vid en reduktion av energiför- brukningen med mer än 10 %.

Industriverket anser det därför ur energipolitisk synpunkt väsentligare att diskutera hur man skall uppnå försörjningstrygghet än om energi- förbrukningens tillväxt blir 4 %, 2 % eller rentav 0 %. Verket framhål- ler också att de svenska urantillgångarna är betydande. Enligt verket erbjuder dessa f. n. den enda realistiska möjligheten att väsentligt öka den inhemska energiproduktionen.

Som en ambition för den framtida energipolitiken anger industriver- ket en kombination av besparingsåtgärder för att dämpa energikonSum- tionsutvecklingen inom ramen för de allmänna målsättningar som gäller för samhällsutvecklingen och en fortsättning av kärnkraftutbygg- naden, i första hand i form av kärnkraftvärmeaggregat.

Industriverket understryker även vikten av att man inte håller igen kapacitetsutbyggnaden så långt att en bristsituation kan riskeras under 1980-talets första år. Den merkostnad som en något för snabb kapa— citetsutbyggnad medför för samhället är liten jämfört med de samhälls- ekonomiska förluster som uppstår vid energibrist.

Efter de nu redovisade allmänna synpunkterna från remissinstanserna på energiproduktionen behandlas i den följande redogörelsen bedöm- ningsgrunderna försörjningstrygghet, miljö och ekonomi i skilda avsnitt.

Försörjningstrygghet

Som framgår av det föregående betonar industriverket m.fl. remiss- instanser försörjningstrygghetens betydelse med hänsyn till landets be- roende av importerat bränsle. Även andra remissinstanser behandlar denna aspekt.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 95

Enligt ÖEF bör en allmän inriktning av energipolitiken vara att efter- sträva lägsta möjliga beroende av import. Det framstår därför som angeläget från samhällsekonomiska och försörjningsmässiga synpunkter att å ena sidan kunna tillgodose energibehoven i största möjliga utsträck- ning genom inhemska resurser och å andra sidan att utan att eftersätta samhällets vidareutveckling i görligaste mån söka dämpa konsumtionen genom effektivare hushållning och sparsamhetsåtgärder av olika slag.

ÖEF anför vidare att en ökad självförsörjninggrad "inom energiområ- det kan nås framför allt genom en ytterligare utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft. En utbyggnad av vattenkraften framstår som utomordent- ligt angelägen från beredskapssynpunkt men kan, även med en liberal utbyggnadspolitik, endast ge begränsade tillskott till energiförsörjning— en. Det angivna syftet kan därför enligt styrelsen endast uppnås genom en fortsatt utbyggnad av kärnkraften, baserad på inhemsk utvinning och anrikning av uran. Överstyrelsen anför också att även om man bort- ser från kärnkraftens dämpning av importberoendet erbjuder kärnkraft jämfört med oljekraft försörjningsmässiga fördelar genom den i kärn- kraftverken inbyggda produktionsuthålligheten.

ÖEF framhåller vidare att koncentrationen av energiproduktion till ett fåtal stora kärnkraftverk medför ökad sårbarhet för energiförsörj- ningen under krigsförhållanden, eftersom det i vissa lägen skulle kunna vara förenligt med en angripares syften att genom direkt bekämpning försöka slå ut dessa verk. Det bör därför eftersträvas att i berg eller på annat skyddat sätt förlägga den kärnkraftproduktion, som erfordras för försörjningen under krig. ÖEF pekar-vidare på den ökning av själv- försörjningsgradcn, som kan vinnas genom att utnyttja andra inhemska bränslen, exempelvis vedavfall, torv och sopor, liksom genom att tillvara— ta spillvärme i samband med kärnkraften. En etablerad fredsanvänd- ning innebär en god grundval för sådan omställning till användning i större skala av inhemska energiresurser, som kan bli nödvändig i kris- lägen. En viktig förutsättning härför är självfallet att eldningsanlägg- ningar av olika slag kan konverteras från olja till inhemskt bränsle.

ÖEF anför vidare att en fortsatt kärnkraftutbyggnad är. en möjlig utväg för att effektivt dämpa importberoendet av framför allt olja, vil- ket under alla förhållanden bör eftersträvas. Överstyrelsen har därmed inte tagit ställning till omfattningen av en framtida kärnkraftutbygg- nad men vill framhålla, att om denna begränsas, måste väsentligt större insatser komma till stånd för att utnyttja inhemska energitillgångar, såsom skifferolja, torv och vedavfall, om importberoendet skall kunna minska. De nämnda inhemska energiråvarorna kan emellertid även vid ett intensivt utnyttjande inte annat än i mindre grad påverka beroendet av importerad energi. I ett sådant läge är det angeläget att energi- importen diversifieras i riktning mot ökad andel kol och minskad andel olja. För att trygga försörjningen under krissituationer krävs enligt

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975: 30 BilagaI Industridepartcmentet 96

överstyrelsen vid en begränsning av kärnkraften ytterligare förstärkning av beredskapen, särskilt i fråga om beredskapslagring av olja och fasta fossila bränslen.

Överstyrelsen anser vidare att som komplement till den reguljära oljehandcln kan det vara från försörjningssynpunkt värdefullt med di- rekta statliga engagemang i form av särskilda handelsavtal med olje- exporterande länder. Med hänsyn härtill och med beaktande av den relativt låga raffinaderikapaciteten i förhållande till konsumtionen är en utbyggnad av den inhemska raffinaderikapaciteten motiverad.

Det betonas av bl. a. kommerskollegium att en dämpning av bränsle- importen är fördelaktig inte bara vad gäller försörjningstryggheten utan också från betalningsbalanssynpunkt. Kollegiet anför vidare att av än större betydelse från betalningsbalans- och beredskapssynpunkt synes vara att möjligheterna att utveckla inhemska energikällor tillvaratas. Kollegiet ansluter sig till EPU:s uppfattning att vattenkraften och kärnkraften därvid synes vara de energiformer som på kortare sikt kan ge bidrag av någon storleksordning.

Energiberedskapsutredningen framhåller att beredskapskraven måste beaktas vid ställningstaganden till energipolitiken.

Utredningen anför att man i en krissituation måste kunna reglera energikonsumtionen på olika sätt. Det är väsentligt enligt utredningen att dessa regleringskrav i möjligaste mån beaktas vid utformning av distributionssystem, fastigheter etc. Tillståndsvillkor, byggnormer och andra bestämmelser bör inrymma detta hänsynstagande. Det är t. ex. viktigt att man i största möjliga utsträckning kan mäta förbrukningen av elkraft, gas, varmvatten och värme individuellt. Merkostnaden för installation och underhåll/avläsning av mätare bör enligt utredningen vägas mot såväl spareffekt som möjligheten att i ett krisläge mer rätt- vist reglera förbrukningen. Utredningen anser därför kollektivmätning vara en ur regleringssynpunkt olämplig metod att mäta energiförbruk- ningen.

Utrcdningcn understryker vidare att det från beredskapssynpunkt är av största betydelse att energiberoendet sprids geografiskt och att olika möjligheter tas till vara att utveckla de inhemska energiresurserna. Be- redskapssynpunkter talar också för en hög raffinaderikapacitet inom ' landet och för en utökad beredskapslagring av råolja i anslutning till raffinaderierna.

Vidare anser utredningen att elproduktionen i minsta möjliga utsträck- ning bör baseras på olja. Utredningen finner det även angeläget att kärnkraftverkens hetvatten maximalt utnyttjas för uppvärmning av fastigheter.

Enligt elutredningen måste en central målsättning för den svenska energipolitiken vara att planera landets energiförsörjning så att beroen- det minskar av importerade bränslen, som är känsliga för internationella

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 97

ekonomiska och politiska störningar —— främst fossila bränslen. Sam- manfattningsvis framhåller elutredningen att starka skäl talar för att den för samhällsutvecklingen erforderliga el- och värmekonsumtionsökningen i betydande utsträckning måste täckas med kärnkraft. Av olika skäl synes det utredningen välbetänkt att —- i förhållande till kraftindustrins tidigare planerade utbyggnad — begränsa kärnkraftutbyggnaden under den närmaste tioårsperioden. Denna begränsning måste emellertid enligt utredningen följas upp med hårda statliga styr- och kontrollåtgärder i syfte att hushålla och spara på tillgängliga energiresurser.

Svenska handeIskammarförbundet anser att det främsta målet för lan- dets energipolitik bör vara att så långt överhuvud taget är möjligt redu- cera vårt nuvarande starka beroende av utlandet för vår energiförsörj- ning. Oljekrisen har enligt förbundet på ett otvetydigt sätt avslöjat de risker för hela vårt samhälle som nuvarande förhållanden innefattar. Förbundet anser därför att strävan måste vara att i största möjliga ut- sträckning minska vårt beroende av olja som energikälla. CDL anser att den framtida svenska energipolitiken i första hand måste baseras på bedömningar av oljetillgången och att man inte kan bortse från att en allvarlig oljebristsituation kan uppstå redan under 1980-talet. CDL un- derstryker vidare att landets stora oljeimport gör oss ytterligt känsliga för störningar i oljetillförseln även på kort sikt. CDL menar att med hänsyn till bl.a. dessa skäl bör elförsörjningen baseras på fortsatt ut- byggnad av kärnkraft- och vattenkraftanläggningar.

Med hänsyn till bl.a. betalningsbalansen och självförsörjningsgraden förordar Svensk kärnbränsleförsörjning AB att utbyggnaden av kärn- kraft i Sverige fortsätter oberoende av vilket alternativ som väljs för den framtida totala energiförbrukningen.

Vissa remissinstanser tar upp ökad k 0 l i m p 0 rt som en möjlig- het att minska oljeberoendet, t. ex. KF. Ångpanneföreningen anför, att föreningen i motsats till EPU anser att kol från Australien, Canada och kanske även Polen kan bedömas vara tillräckligt mycket billigare än olja för att vara intressant för stora anläggningar nära goda ham- nar.

Bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker vikten av att få tillståndennaturgasimport.

Svenska gasföreningen anser att en del av landets energiförsörjning bör överföras från olja till naturgas. Därigenom skulle en värdefull spridning av bränsleimporten åstadkommas liksom miljömässiga för- delar. Utgångspunkten hittills i fråga om naturgas har varit att den inte bör kosta mer hos kunden än tjock eldningsolja. Naturgas har inte stått att få med detta villkor. Föreningen anser att tiden nu är mogen för en övergång till en överbryggande kostnadsmässig totalsyn på hela energiområdet Och ett accepterande av olika produktions- och import-

pris på skilda energislag. För en naturgasimport skulle då prisgapet ej utgöra ett hinder.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 98

M i 1 j 6 f r å g 0 r

Statens naturvårdsverk framhåller att all energiproduktion tar natur- resurser i anspråk och påverkar miljön mer eller mindre negativt. Även konsumtion av energi ger i många fall upphov till negativ miljöpåverkan. Naturvårdsverket finner därför största möjliga sparsamhet med energi angelägen. Verket drar den slutsatsen att målet för energipolitiken under de närmaste 10—15 åren måste vara att det lägre av utredningens kon- sumtionsalternativ inte överskrids; på längre sikt bör ytterligare be- gränsningar eftersträvas. Verkets val av produktionsalternativ görs mot bakgrund av en genomgång av effekter på miljön av olika sätt att pro- ducera energi (baserade på olja, kol, gas, uran, vattenkraft m.m.) och med utgångspunkt i att en viss årlig konsumtionsökning trots sparsam- het inte kan undvikas under den diskuterade perioden. Verket finner kärnkraften vara den energikälla, som från olika miljövårdssynpunkter är att föredra och förordar därför att det erforderliga tillskottet av bas- produktion av elkraft baseras på kärnenergi under förutsättning att sä- kerhetsfrågorna kan lösas. Verket förordrar Också att någon ytterligare utbyggnad av vattenkraft av betydelse inte skall äga rum.

Koncessimzsnämnden för miljöskydd anför att det är uppenbart att vissa energikällor är mer miljöfarliga än andra. Vattenkraft och kärn— kraft ger sålunda mindre olägenheter för omgivningen än t. ex. för- bränning av olja eller kol för energiproduktion. Kylvattenutsläpp före- kommer både från kärnkraftverk och från t.ex. oljeeldade kraftverk. Från de senare tillkommer mycket betydande utsläpp av svaveldioxid, koldioxid, stoft och tungmetaller m. rn.

Om avsvavling av olja eller rökgaser kommer till användning, uppstår vissa avfallsproblem. Förbränning av kol ger svavelproblem av samma slag som vid förbränning av olja och dessutom stora mängder aska. Av dessa skäl och med hänsyn till den begränsade tillgången på olja och de ökande kostnaderna är enligt nämnden det av utredningen skisserade prognosalternativet 2 (högre energiförbrukning utan fortsatt kärnkraft- utbyggnad) knappast vare sig realistiskt eller från miljövårdssynpunkt godtagbart, särskilt om man betraktar problemen efter år 1985.

Fiskerisryrelsen erinrar om att vattenkraftutbyggnadens negativa in- verkan på vattenmiljön, fiskbestånden och fiskets utövande är väl känd. Styrelsen anser att de kvarvarande outbyggda älvarna liksom värdefulla delar av redan utbyggda älvar bör bevaras för framtiden. Styrelsen ut- talar vidare att den skadliga inverkan av fossila bränslen genom surt nedfall är väl dokumenterad. Flera sjöar och vattensystem är i dag helt fisktomma beroende på för lågt pH-värde i vattnet.

Avslutningsvis anför styrelsen att effekten av kylvattenutsläpp på öppna kuster ännu inte är helt klarlagd men att mycket tyder på att ska- dan på fisket är av lokal karaktär.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 99

Svenska naturskyddsföreningen går igenom olika energiproduktions— former från främst miljörisksynpunkt. Föreningen anför att Vattenkraf- ten i vårt land har tagits i anspråk i så stor omfattning att utbyggnad av ännu befintliga orörda älvar, tillflöden och älvsträckor hotar att helt beröva oss denna naturtyp som dessa representerar. Vidare uttalar för- eningen att den oljebaserade energin -— såväl i form av elektricitet som i övrigt — medför allvarliga risker för förstöring av havsvattnet och kusterna samt leder till betydande luftförorening med åtföljande nedfall av svaveldioxid och förstöring av sjöar och marker. Kärnkraftens vik- tigaste negativa miljöpåverkan är den uppvärmning av havsvattnet som är en följd av kylvattenutsläpp. Föreningen anför också att säkerhets- problemen såväl vid driften som i samband med omhändertagandet av restprodukter inte är lösta på godtagbart sätt. Energiframställning med torvbränsle som bas utgör enligt föreningen ett hot mot en naturtyp, som tillhör våra mest opåverkade, och måste användas restriktivt. I fråga om koleldningens miljöpåverkan anför föreningen att det torde vara klart att radioaktiva partiklar frigöres och att luftförorening inte kan undvikas. Föreningen menar också att inte heller konsumtionen av ener- gi är riskfri. Föreningen drar slutsatsen att energikonsumtionsökningen måste bromsas och en konstant energiförbrukning uppnås inom ett eller annat decennium. Enligt föreningen torde trots kraftfulla åtgärder med dessa syften energikonsumtionen ändå komma att öka under en över- gångstid. Utbyggnad av produktionsanläggningar bör tillåtas endast efter en ingående prövning i varje enskilt fall av behovets storlek, kraft- alstringsmetodens lämplighet, lokalisering m. m.

Socialstyrelsen anför att miljöeffekterna till följd av förbränning av fossila bränslen är påtagliga trots genomförda emissionskontrollåtgärder. Kännedomen om de sammantagna hälsoeffekterna av flera samtidigt fö- rekommande expositionsfaktorer såsom svaveldioxid, nitrösa gaser, kol- monoxid, tungmetaller etc. är enligt styrelsen mycket ringa. De po- tentiella möjligheterna att negativa hälsopåverkande effekter kan upp— komma redan vid låga expositionsnivåer och bland särskilt disponerade personer måste beaktas.

Därtill kommer att möjligheten av ackumulering oeh koncentration" av icke nedbrytbara toxiska ämnen via ekologiska kedjor som slutligen såsom livsmedel kan påverka människan utgör en svårövervakad osä— kerhetsfaktor från hälsovårdssynpunkt. Styrelsen anför därför att en reduktion av svåväl den relativa som absoluta andelen fossil energi bör övervägas. Ökad användning av vattenkraft för elproduktion ter sig enligt styrelsen från hälsovårdssynpunkt angeläget.

Lantbrukarnas riksförbund ställer sig tveksamt till att utnyttja torv i stor skala främst med hänsyn till konsekvenserna för grundvattnet och till de svåra ingreppen i den naturliga miljön. Förbundet framhåller i sammanhanget att halm och gödsel är alltför värdefulla som råvaror för

• Sida 130
•  Original

Prop. 197 5: 30 Bilaga 1 industridepartementet 100

foderframställning och jordförbättringsmedel för att användas som bränsle.

I fråga om v a t t e n k r a f t e n menar flera remissinstanser med hänsyn till olägenheterna med alternativa energikällor att dess nack- delar ur miljösynpunkt inte är så betydande att vidare utbyggnad bör stoppas.

LO anför att från miljö- och hälsosynpunkt bör konsumtionstillväxten för olja och kol så långt möjligt hållas nere på grund av den starka kemiska nedsmutsning som dessa bränslen åstadkommer och som både förstör livsmiljön och riskerar att få påtagliga effekter t. o. m. på klima- tet. I fråga om vattenkraften kan bevarandeaspekten inte få ha en av- görande betydelse för bedömningen av miljöeffekterna. LO vill speciellt mot bakgrund av de begränsade erfarenheterna av kärnkraft samt vad nyss sagts om olja och kol understryka vattenkraftens betydande grad av miljövänlighet.

KF uttalar sig för ytterligare utbyggnad av vattenkraften, men anser det nödvändigt att vissa vattensystem undantas med hänsyn till att omistliga miljövärden annars skulle gå förlorade. Även andra remiss- instanser är positiva till vidare utbyggnad av vattenkraft, t. ex. CDL, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands och Örebro län.

Ekonomiska frågor m.m.

Energiförsörjningens kostnader, erforderliga investeringars storlek, finansieringsproblem o.dyl. diskuteras utförligt av flera remissinstanser. En huvudfråga är därvid vad som är fördelaktigast; uppvärmning med el från kärnkondenskraftverk eller fjärrvärme från fossileldade kraft- värmeverk.

CDL framhåller att EPU:s alternativ 1 och 3, dvs. med fortsatt kärn- kraftutbyggnad, ger en betydande ekonomisk vinst jämfört med alter- nativen utan kärnkraft. Vidare anför CDL att en väsentlig faktor, som talar till kärnkraftens fördel men som icke belysts i utredningen, gäller den olika graden av ekonomisk osäkerhet hos fossilbränslealternativen jämfört med kärnkraftalternativen. I en fossileldad produktionsanlägg— ning (för såväl elkraft som annan energiproduktion) utgöres den stora delen av kOstnaden av bränslekostnad. En höjning av bränslepriset får därför stora verkningar, framhåller driftledningen vidare. Härtill kommer att en sådan höjning drabbar produktionen i såväl befintliga som nytillkommande anläggningar. I en kärnkraftanläggning utgör uranbränslekostnaden endast en mindre del av totalkostnaden. En höjning av uranbränslepriset betyder därför mindre på totalkostnaden. Detta ligger dessutom, när det gäller inhemskt uran, under vår egen kon- troll, vilket inte oljepriserna gör. I framtida stadium kommer således den ekonomiska känsligheten för ändrade förutsättningar beträffande bränsle- kostnaden att vara betydligt större i alternativen 2 och 4 än i alternativen

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 101

] och 3. Detta förhållande kan få stor betydelse för samhällsekonomi och handelsbalans anför CDL.

Svenska värmeverksföreningen anför att prognoserna för den framtida totala energiförbrukningen är mycket osäkra, särskilt vad gäller elför- brukningen. Behovet av kärnkraftutbyggnad bedöms vara betydligt lägre än vad som tidigare förutsatts.

Föreningen anser att de framtida kostnaderna för elproduktion vid kärnkondens torde bli högre än 5,5—6 öre kWh, som EPU räknat med.

Vidare framhåller föreningen att mindre kapitalkrävande energiformer bör väljas för att minska det ekonomiska risktagandct. Föreningen uttalar också att fjärrvärme generellt är det ekonomiskt gynnsammaste uppvärmningsalternativet för tätare bebyggelse, att elvärme kräver 5 år 10 gånger större investeringar än fjärrvärme, att bland metoder för el— produktion utmärks kärnkondenskraftverk av ett väsentligt större speci- fikt investeringsbehov än exempelvis fossileldade kraftvärmeverk och att kärnkraftvärmeverk —— lokaliserade inom rimligt avstånd från tät- orten — är, där fjärrvärmeunderlaget är utbyggt, ekonomiskt överlägsna alla andra värmebaserade elproduktionsmetoder. Vidare anför förening- en att osäkerheten beträffande elproduktionskostnaden i kärnkondens- kraftverk, fossileldade kondenskraftverk och fossileldade kraftvärme- verk är så stor, att man i dag inte enbart på konventionellt ekonomiska grunder kan bestämma lämpligaste kombination i produktionsledet. Oavsett prognosalternativ enligt EPU finns det utrymme för utbyggnad av såväl kärnkondenskraftverk, kärnkraftvärmeverk som fossileldade kraftvärmeverk. Enligt föreningen ger samtliga prognosalternativ för fjärrvärme i EPU underlag för en väsentligt ökad utbyggnad av fossil- eldade kraftvärmeverk.

Byggnadsstyrelsen hänvisar till brister på reella erfarenheter i fråga om kärnkraft och menar att förväntningar om billig kärnkraft är väl optimistiska. Enligt styrelsen kommer konventionell värmekraft troligt— vis att ställa sig konkurrenskraftig under två är tre decennier.

Med hänsyn till att uppvärmning av lokaler har stor betydelse för landets totala energiförbrukning ifrågasätter byggnadsstyrelsen om inte användningen av el för uppvärmning bör bli föremål för styrning, och instämmer i förslaget till samordnade värmeplaner, baserade på regionala energiplaner, eftersom en snabb utbyggnad av tätorternas fjärrvärme- anläggningar — företrädesvis i samband med elkraftgenerering -— ger det bästa utbytet av råenergin.

Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF anför att med nuvarande osä- kerhet i fråga om framtida oljepriser och kärnkraftkostnader är det svårt att entydigt peka ut något kraftslag som är ekonomiskt överlägset de övriga med undantag av kärnkraftvärmeverk och vattenkraft. I ett osä- kert prognosläge blir det enligt förbundet angeläget att prioritera pro-

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 102

duktionsformer med liten andel investeringskostnad samt kort plane- rings- och byggnadstid.

Ångpamzeföreningen tar upp frågan om möjligheten av framtida för- sämrade finansieringsvillkor och anför att andra antaganden om vill— koren för energisektorns framtida kapitalförsörjning än EPU:s innebär också att fördelningen mellan olika kraftslag för att täcka elförbruk- ningen förskjuts.

Föreningen framhåller möjligheterna att systematiskt utnyttja mot— trycksmöjligheterna i industrin och mottrycksproduktionen i kommu- nernas fjärrvärmenät. Totalt motsvarar dessa möjligheter enligt för- eningen såväl effekt- som energimässigt ett par stora kärnkraftaggregat. Föreningen framhåller att en förutsättning för att utbyggnad av dessa möjligheter skall komma till stånd dock är att finansieringen kan ordnas på samma villkor som för övrig kraftproduktion. Normalt lägger in- dustrin höga lönsamhetskrav på investeringar i mottrycksaggregat och finner därför i allmänhet att det blir billigare att köpa elkraft från något större kraftföretag.

Andra remissinstanser som anser att möjligheterna till kombinerad produktion av elkraft och värme bör tillvaratas i ökad utsträckning är IVA och Svenska kommunförbundet.

AB Atomenergi anser att EPU kraftigt underskattat de ekonomiska fördelarna med kärnkraften. EPU har ej beaktat inverkan av de fram- steg i kärnkrafttekniken som rimligtvis kan förväntas.

Bolaget anför sammanfattningsvis följande. Kärnkraften ger en vä- sentlig förbättring i ekonomi, miljö, försörjningstrygghet och handels- balans jämfört med andra till buds stående medel för att täcka landets energibehov. För att begränsa den totalt erforderliga utbyggnaden och därmed också minska miljöpåverkan är det önskvärt att satsa hårt på spillvärmeutnyttjning från kärnkraftvärmeverk i alla regioner, där detta kan ske lönsamt eller med hänsyn till försörjningsaspekterna riktig eko- nomi. Fjärrvärme befriar dessutom lokalmiljön från luftföroreningar från direkt eldning.

Den mycket kraftiga satsningen på elvärme och elanvändning i in- dustriprocesser som EPU förutsett för alternativ 1 och 3 innebär onödigt stora kärnkraftutbyggnader med det samtidiga antagandet att spillvärme från kärnkraftverken ej kommer att-tillvaratas. Beräkningar som bolaget gjort, visar att oljebesparingar av samma storleksordning som i EPU:s alternativ 1 och 3 kan åstadkommas med en kärnkraftutbyggnad för perioden 1980—2000 som är endast hälften så stor som utredningens. Beräkningarna utgår från samma totala installerade elkrafteffekt som utredningens alternativ 2 och 4, men stora delar av oljekondenskraften och mottryckskraften har ersatts med kärnkraft respektive kärnkraft- värmeverk.

Bolaget anser att kärnkraftutbyggnadsprogrammet för 1980—talet bör inriktas så att importbehovet av fossilt bränsle hålles i närheten av nu-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 103

varande nivå även om tillväxttakten för energi är något högre än utred- ningens antagna lägre tillväxtalternativ. För 1990-talet däremot bör man ha hunnit dämpa energitillväxten till högst dessa värden.

Med dessa synpunkter som utgångspunkt lägger bolaget fram ett förslag som framgår av tabell 4.21. Kärnkraftutbyggnaden i detta alter- nativ är lägre än utredningens kärnkraftalternativ, men ger trots detta mycket stora besparingar av importbränslc och kostnader. Förslagets kämkraftutby gnad under 1980-talet motsvarar drygt hälften av den utbyggnad som beskrivs i CDL:s studie från år 1972, vilket bl.a. beror på att spillvärmen från närförlagda kärnkraftverk tillvaratas för upp- värmningsändamål.

Tabell 4.21 Förslag till planeringsförutsättning för kärnkraftutbyggnad

1985 1990 2000

1. Ytterligare kärnkraftutbyggnad efter de 11 beslutade enheterna GW 4 8 16 2. Därav mottryckskraft GW 1.5 4 6.5 3. Fossil kondenskraft GW 3 3.3 4 4. Fossil mottryckskraft GW 3 3,3 4 5. Oljebesparing jämförd med utredningens alt. 4 om belastningen följer den lägre energitillväxten Mtoe/'är 5 ll 21

Även andra remissinstanser uttalar sig positivt om kärnbaserade kraft- värmeverk som produktionslösning, t.ex. länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar på möjligheterna att utnyttja ett tredje aggregat i Barsebäck för fjärrvärmeöverföring till Malmö-, Lund-, Helsingborg— och Landskronaregionerna.

Utredningen om radioaktivt avfall anför att kostnaderna för en säker teknik för hanteringen av radioaktivt avfall kommer ekonomiskt att belasta kärnkraften, som dock utan svårigheter kan bära dessa. Priset per producerad kilowattimme i kärnkraftverk kommer enligt utredning- en sannolikt att inom överskådlig tid ligga lägre än för elkraft från olje- och koleldade stationer.

Utredningen framhåller vidare som sin bedömning att de problem som föreligger i samband med upparbetning samt hantering och förvaring av plutonium och högaktivt avfall inte kan anses utgöra hinder för utbygg- naden av kärnkraft i Sverige, om en sådan utbyggnad bedöms vara lämplig från andra synpunkter.

Vissa remissinstanser anser dock att beslut om ytterligare kärnkraft bör anstå i avvaktan på bättre beslutsunderlag i fråga om avfalls- och säkerhetsproblemen, t. ex. som tidigare nämnts KF, LO och TCO.

4.3.6 Övrigt I fråga om förslaget om regional energiplanering ställer sig flera remissinstanser positiva, t. ex. länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge,

• Sida 134
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 104

Hallands, Jämtlands och Västerbottens län samt KF och Svenska värme- verksföreningen.

Svenska kommunförbundet anför att EPU:s syn på den kommunala planeringen som ett medel att bättre kunna beakta de samhälleliga as- pekterna vid valet av uppvärmningsform helt överensstämmer med för- bundets uppfattning. Genom en integrering av energiförsörjningen i dess helhet med övrig kommunal planering kan alla de möjligheter utnyttjas, som följer av en total behandling av planeringsproblematiken. Vad i be- tänkandet anges som regional värmeplanering avser enligt förbundet up- penbarligen planering på kommunal nivå. Förbundet delar utredningens uppfattning, att denna kommunala planering bör omfatta all planering för ledningsbunden energi. Förbundet stöder därför EPU:s förslag att samordningen mellan energiplanering på riksnivå och den lokala energi- planeringen utreds och att härvid beaktas hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den lokala energiplaneringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sig för att en lokal och regional energiplanering integrerad med samhällsplaneringen i övrigt kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att kommunernas ansvar för och engagemang i energiförsörjningen gör det naturligt att primärt förankra en energipolitisk planering i kommunerna. Energifrågornas betydelse för den regionala utvecklingen gör det enligt länsstyrelsens mening ock- så nödvändigt att en framtida energipolitisk planering samordnas med andra planeringsinsatser på den regionala nivån. Länsstyrelsen anser att starka skäl därför talar för att länsstyrelserna, som ett naturligt kom- plement till sin planering inom de fysiska och regionalpolitiska områ- dena, också ges ansvar för en regional energipolitisk planering.

Energiberedskapsutredningen förordar att fullständiga energiplaner utarbetas lokalt och att dessa knyts ihop med en riksplanering. Utred- ningen framhåller betydelsen av att man i sådan planering som ett natur- ligt moment tar med beredskapen ur alla dess aspekter (produktion, lag- ring, omställning, reglering etc.). Den försörjningsansvariga myndigheten måste enligt utredningen då också få möjlighet att ange utgångspunkter för planeringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att länet har ett kraftigt energiöverskott som överförs till andra delar av landet. Därvid upp- står överföringsförluster som ökar med stigande energipriser. Från den synpunkten är det enligt länsstyrelsen en samhällsekonomisk väl- motiverad lokalisering att förlägga energikrävande industrier till Norr- botten.

Ett mål bör enligt länsstyrelsen sålunda vara att på sikt minimera överföringen av elkraft. Vattenkraften torde emellertid i stigande ut- sträckning användas vid toppbelastningar i de södra delarna av landet. Det ligger enligt länsstyrelsen inte i länets och dess näringslivs intresse att en sådan utveckling skulle bli alltför långtgående. Med tanke på

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 105

överföringsförlusterna är en sådan utveckling sannolikt inte heller för- nuftig utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter. Länsstyrelsen uttalar även att ur länets synvinkel skulle en regionalisering av energiförsörj- ningen ha betydande fördelar.

4.4 Energisparundersökning

4.4.] Bakgrund och förutsättningar

EPU har som redan framgått analyserat tänkbara alternativ för den framtida utvecklingen på energiområdet. Utredningen har inte haft i uppdrag att lägga fram direkta förslag till lämplig energipolitik. Som en komplettering till EPU har därför 25 statliga myndigheter ombetts att i anslutning till remissbehandlingen av EPU:s betänkande göra en energisparundersökning.

Varje myndighet har uppmanats att för sitt ansvarsområde göra en genomgång av förutsättningarna för och konsekvenserna av åtgärder för att spara energi. Myndigheternas bedömningar har skett utifrån två spar- alternativ, varav det ena motsvarar EPU:s lägre konsumtionsprognos (2,4 % ökning per år i genomsnitt fram till år 1985). Det andra alterna- tivet innebär en ytterligare nedräkning av EPU:s lägsta alternativ med 0,4 procentenheter. De bägge alternativen framgår av tabell 4.22. Den visar fördelningen på olika sektorer, utvecklingen av energikonsumtio-

Tabell 4.22 Alternativa utvecklingar av energikonsumtionen

Sektor Ökning Energi- Förutsedd ökning 1970—l985, % per år 1965—1970 kons. % per år 1970 Spontan Sparalt. I Sparalt. 11 TWh (EPU 1 o. 2) (EPU 3 0.4)

Jordbruk, skogsbruk,

fiske1 3,8 4,1 0,6 0.3 0,0 Gruvor, mineralbrott 7,6 4,9 7,2 5,2 4,8 Tillverkningsindustri 3.5 l45,4 4,7 3,6 3,2 Byggnadsindustri 11,8 0,7 2,4 2,4 2,0 Varuhandel, hotell,

banker, försäkring, privata tjänster 4,8 14,4 3,7 3,2 2,8 Samfärdsel 6,3 70,0 3,4 2,7 2,3 Post, tele 2,9 3,7 3,3 2,7 2,3 Sjukvård 4,6 8,5 2,9 2,0 1,6 Undervisning 5,5 5,5 3,3 2,5 2,1 Försvar2 1,0 2,0 2.7 1.5 1,1 (Drivmedel för försvaret" — -— 0,0 — 1,0 —2,0) Ovrig förvaltning 5,8 4.1 6,1 5.0 4,6 Bostäder 4,8 102,6 0,6 —0.5 —0,9 Övrigt' 4,2 2,7 5,5 2,7 2,3 Summa 4,6 368,6 3,4 2,4 2,0

¹ Exkl. därtill hörande hushåll. = Exkl. drivmedel. " Ingår i Samfärdsel. ' I huvudsak fritidssektorn, där uppvärmning av fritidshus dominerar.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 106

nen 1965—1970 samt EPU:s högre alternativ för perioden fram till år 1985.

Myndigheterna har ombetts göra sina bedömningar för två olika perio- der, nämligen dels budgetåren 1975 / 76 och 1976 / 77, dels hela perioden fram till år 1985.

I vissa fall har samråd skett med olika organisationer såsom Lands- tingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Sveriges industriförbund.

4.4.2 Möjligheter till energibesparing

Samtliga tillfrågade myndigheter utom ÖEF har yttrat sig om den framtida nivån på energikonsumtionen. Alla dessa anser att det går att spara energi enligt något av de bägge alternativen utan att målen för samhällsutvecklingen för resp. myndighets ansvarsområde kommer att äventyras.

ÖEF, vars ansvarsområde sträcker sig över flera sektorer, avstår från att bedöma sparmöjligheterna. ÖEF diskuterar i stället alhnänt om för- utsättningar och konsekvenser i anslutning till energisparande. ÖEF be- tonar att rena förbrukningsregleringar normalt inte bör tillämpas för att nå energibesparing. Sådana åtgärder bör endast tillgripas om till- förselsituationen ger anledning därtill.

Var gäller sparmöjligheterna på kortare och längre sikt anser de myn- digheter som yttrat sig beträffande näringslivs- och samfärdselsektorerna genomgående att sparinsatserna där inte får ordentlig effekt förrän om flera år. De kortsiktiga sparmöjligheterna anges vara förhållandevis be- gränsade i dessa sektorer.

För bostäder och övriga lokaler är bilden delvis annorlunda. Med hänvisning till bl.a. de goda sparresultaten föregående vinter bedömer bl. a. UKÄ, SÖ, statens råd för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning att möjligheterna är gynnsamma att redan på kort sikt dra ned förbrukningen, främst inom kontor och olika för- valtningslokaler.

N ä r i n g 5 liv

Statens industriverk konstaterar att energifaktorn hittills endast i ringa grad har styrt industriutvecklingen. Snarare har allmänpolitiska och näringspolitiska ambitioner angivit inriktningen. Verket anser att så bör ske även framdeles. Energisparande inom industrin bör därför främst inriktas på en effektiviserad energianvändning, dvs. åtgärder som inte påverkar produktionsförutsättningama. Industriverket nämner att väsentliga expansionsplaner har presenterats och i flera fall beslutats inom energikrävande industribranscher, t. ex. Stålverk 80, petrokemisk industri i Stenungsund, aluminiumindustri och Skogsindustri.

Vidare anför industriverket att en långsam industriutveckling kan leda till en låg investeringstakt och därmed en sämre effektivitetsut-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 107

veckling. Vid ersättande av gamla maskiner och anläggningar med nya erhålls i regel en minskad specifik energiförbrukning.

Industriverket pekar på olika möjligheter till energibesparing inom industrin. Mottrycksproduktionen bör kunna öka med 50 % motsva- rande 2 TWh per år. Goda möjligheter till värmeåtervinning föreligger i flera fall. Lågtemperaturvärme kan nyttiggöras genom värmepump och ibland direkt för lokaluppvärmning. Värme i utgående friskluft kan tas omhand i värmeväxlare. Inom skogsindustrin samt järn- och stålindustrin avgår stora kvantiteter lågtemperaturvärme med kylvatten. Ibland bör detta kunna utnyttjas för fjärrvärme. Specifika energiförbrukningen för npparbetning av returpapper är ca en fjärdedel av värdet från slip- massatillverkning. En ökning av återvinningsgraden för papper från f. n. 28 % till 50—60 % ger en besparing av 1—l,5 TWh per år. Alu- miniumtillverkning från skrot drar endast 5—10 % av den energi- mängd som åtgår vid produktion av primäraluminium. En ökning av skrotandelen i järn- och stålindustrin skulle också ge vinster. Minskad tidningspappertjocklek från 49 g/m= till 45 g/m= ger energibesparing. Utvecklingen mot större integration inorn t. ex. skogsindustrin är värde- full från energisynpunkt.

Industriverket anser sammanfattningsvis att sparalternativ I kan upp- nås förutsatt att styrningsåtgärder vidtas. Alterantiv II kan endast reali- seras om industriproduktionens ökningstakt blir lägre än 4 % per år, vilket inte är förenligt med deklarerade mål för industripolitik och sys- selsättning.

AMS utför i egen regi s.k. industriella beredskapsarbeten samt be- redskapsarbeten inom byggnads- och anläggningssektorn, skogsvården m. m. Därvid sysselsätts f. n. sammanlagt ca 4 500 personer. Under för- utsättning att arbetsmarknadsläget är i stort sett oförändrat, räknar AMS med att kunna hålla energiåtgången i samband med beredskapsarbeten inom ramen för alternativ 11 under de närmaste åren. Beträffande kon- torsarbetscentralerna håller AMS för troligt att såväl arbetsvolymen som energiåtgång kommer att öka med ca 5 % per år, vilket motsvarar spar- alternativ 1. Sistnämnda alternativ bedöms även möjligt att nå beträf- fande styrelsens egen administration och service.

AMS framhåller att vid ett eveneutllt avsevärt försämrat sysselsätt— ningsläge kommer ökat energibehov för beredskapsarbeten att åtmin- stone delvis motsvaras av minskat behov inom näringslivet i övrigt. Dess— utom kommer valet av verksamheter för sådana arbetet att inverka på energiförbrukningen, eftersom energibehovet per anställd varierar för olika slags beredskapsarbeten.

Statens vägverk uppskattar energiåtgången för statlig, kommunal och enskild väghållning till 4,4 TWh budgetåret 1975/76. I denna siffra ingår inte energi för framställning av material (asfalt, betong m. m.). Ej heller ingår vägbelysning. Vägverket beräknar att energiåtgången för väg-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 108

byggande kommer att öka med 1,9 % resp. 1 % under de två nästkom- mande budgetåren. Resterande period fram till år 1985 räknas med en konstant nivå. För drift av vägar anges en årlig ökning om 1 % under hela perioden. Den av vägverket angivna utvecklingen för väghållningen är således förenlig med bägge sparalternativen. En viss energibesparing i förhållande härtill anges vara möjlig.

Enligt statens jordbruksnämnd bör det vara möjligt att nå sparalter- nativ II till år 1985 utan att gällande jordbrukspolitiska produktions- målsättning behövet: ändras.

Skogsstyrelsen förutser en mindre ökning av skogsbrukets energiför- brukning till följd av utökat skogsvårdsprogram och ökad mekanise- ringsgrad. En tänkbar utveckling innebärande att axeltrycket höjs för transporter på allmänna vägar verkar i motsatt riktning. Styrelsen be- dömer att energiförbrukningen kan hållas inom ramen för bägge spar- alternativen utan att några skogliga planer behöver nämnvärt rubbas.

Fiskeristyrelsen anför att effektiviteten i fisket ökar vilket minskar fiskeansträngningen. Å andra sidan ökar motorstyrkan på båtarna och därmed båtarnas hastighet. Den sammanlagda effekten härav bedöms av fiskeristyrelsen leda till att en ökning av energiförbrukningen enligt sparalternativ II är tillräcklig utan att några särskilda besparingsinsatser behöver vidtas f. n. En förutsättning är dock att fiskeplatser och fiske— gränser inte förändras så att svenska fiskare måste söka sig till allt avlägsnare områden.

Inom byggnadsindustrin är besparingsmöjligheterna goda enligt statens råd för byggnadsforskning. Ökningstakten enligt det lägre utvecklings- alternativet (2 % per år) bör kunna halveras genom systematiska be- sparingsåtgärder.

Transporter

Statens t-fägverk, state/ts väg- och trafikinstitut och transportnämndett anger i ett gemensamt yttrande att vägtrafiken svarar för 11,5 % av totala energiförbrukningen, varav knappt tre fjärdedelar faller på per- sonbilar. Enligt dessa myndigheters bedömningar är besparingsmöjlig- heterna bättre beträffande persontransporter än för godstransporter. På kort sikt är dock dessa möjligheter små. Fram till år 1985 bör det ge- nom olika åtgärder vara möjligt att nå en konsumtionsnivå som ligger någonstans emellan de båda sparalternativen.

Transportnämnden framhåller utöver vad som framgår av det gemen- samma yttrandet att samfärdselsektorn totalt sett är en relativt liten energikonsument och i stort en funktion av samhällsstrukturen i övrigt samt att sektorns drivmedel f.n. endast i liten utsträckning kan ersättas med annan energi.

Konsumentverket anser att energiutvecklingen för transporter är svår-

• Sida 139
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 109

bedömbar. Möjligheterna till besparingar utan större olägenheter för konsumenterna är goda enligt verket.

Försvarets totala drivmedelsförbrukning beräknas av överbefälhavaren till 429 000 m3 budgetåret 1974/75. Utvecklingen av denna förbruk- ning har i cnergisparundersökningen angivits till en årlig minskning om 1 % resp. 2 % i de bägge sparalternativen. ÖB anser att försvarets förbrukning av fordonsdrivmedel och flygdrivmedel kan sparas med mel- lan 1 % och 2 % per år fram till år 1985. Fartygsdrivmedel kan sparas med 1 % per år. Sammanfattningsvis anser ÖB att drivmedel kan sparas enligt alternativ I under perioden. För att uppnå alternativ II måste gällande målsättningar för krigsmakten förändras.

Civilförsvarsstyrelsen, som haft samma procentuella förändringstal i de bägge alternativen som ÖB, anser också att alternativ I kan uppnås men att alternativ II innebär en drastisk sänkning av nuvarande ambi- tionsnivå för styrelsens verksamhet.

SJ räknar med en volymökning av godstransporterna på ca 5 % per år fram till år 1985. Persontransporterna beräknas vara ungefär kon- stanta under denna period. Energiförbrukningen för järnvägstranspor- ter beräknas till följd härav öka med mindre än 2 % per år. Utveck— lingen liggcr därmed lägre än det lägsta sparalternativet. SJ:s bedöm- ning grundar sig på att ingen överföring av trafik sker från andra transportmedel genom samhälleliga styråtgärder.

Sjöfartsverket framhåller att förbättrad drivmedelsekonomi inom sjö- farten kan uppnås genom en ytterligare ökning av fartygens lastförmåga, förbättrad lastfunktion och begränsning av fartygens hastighet. Verket anser det fullt möjligt att inom ramen för en energiökning som är betyd— ligt lägre än sparalternativ II upprätthålla en godtagbar transportförsörj— ning.

Utvecklingen inom flyget pekar enligt luftfartsverket på en årlig ök- ning om drygt 10 % av antalet passagerarkilometer under perioden 1970—1985. Till följd härav kommer drivemedelsförbrukningen att öka med 6 % årligen om inga åtgärder vidtas. Genom en höjning av beläggningsgraden främst i utrikes linjefart kan dock stora energibe- sparingar göras. Verket anser en utveckling i närheten av de bägge spar- alternativen möjlig att uppnå utan att restriktioner på passagerarutveck— lingen behöver tillgripas.

Televerket anför att televerksamheten är föga resurskrävande och representerar knappt 20/..., av landets energikonsumtion Verket bedö- mer det möjligt att nå alternativ I fram till år 1985. En reservation görs dock beträffande rundradion, speciellt TV. Denna verksamhet, som representerar hälften av televerkets energiförbrukning, kan under 1980- talet komma att öka kraftigt genom ökat progamrutbud och därav föl— jande behov av nya sändarnät. Apparatförbrukningen i hemmen ingår inte i verkets bedömningar.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 110

Poststyrclsen anser att energiförbrukningen för posttransporter inte behöver öka mer än enligt de båda sparalternativen såvida inte oväntat stora förändringar inträffar beträffande postvolym och serviceinriktning under perioden.

Bostäder och övriga lokaler

Bostadsstyrelsen erinrar om att bostadsektorns energikonsumtion ut- gör närmare 30 % av totala förbrukningen. Styrelsen bedömer det möj— ligt att fram till år 1985 spara totalt 8 TWh jämfört med nuvarande nivå. Detta innebär en årligt minskning om 0,75 %. För att denna ut- veckling skall nås måste hushållens specifika energiförbrukning för värme minska samt specifika elbehovet vara i stort sett konstant. Alter- nativet ligger mitt emellan de båda sparalternativen.

Statens råd för byggnadsforskning påpekar att lokaluppvärmningen — bostäder, kontor, affärer, industrilokaler m.m. —— svarar för hälften av totala energiförbrukningen och således har stor betydelse i vår energi— balans. Rådet bedömer besparingsmöjligheterna vara gynnsamma och anser att det lägre utvecklingsalternativet är uppnåeligt för bostäder och övriga lokaler. Inte heller länge gående besparingar behöver ute- slutas. För att nå ett stort sparande krävs dock att en rad åtgärder vidtas såväl vid nybyggande som — framför allt — i den existerande bebyg- gelsen. Samhället måste därför tillgripa en rad stimulans- och styrmedel.

Även statens institut för byggnadsforskning anser det möjligt att göra stora energibesparingar i den befintliga bostadsbebyggelsen genom rela- tivt enkla åtgärder. På längre sikt bör en komplettering ske med åt— gärder som berör byggnadsstommen och som leder till mer avancerad styrning av värme och ventliation i bostäder och på arbetsplatser. Stora integrationsvinster föreligger vid den framtida energiplaneringen, bl. a. genom att den kommunala energiplaneringen integreras i den fysiska översiktplaneringen.

För b05täderna anser konsumentverket, att en årlig besparing om 2 % , dvs. betydligt lägre än sparalternativ II, är fullt realistiskt.

Planverket har svårt att värdera vilken besparingseffekt som kan nås med hjälp av olika insatser. Enligt. verket förefaller alternativ I vara möjligt att uppnå.

Byggnadsstyrelsen förutser att byggnadsvolymen i styrelsens lokalin— nehav fördubblas fram till år 1985 såväl beträffande undervisningslo- kaler som lokaler för övrig förvaltning. Vid en fri utveckling kommer till följd härav totala energiförbrukningen att öka med drygt 5 % per år. Styrelsen bedömer det dock möjligt att genom olika åtgärder kraftigt minska förbrukningen. För perioden 1972—1985 kan den genomsnittliga ökningstakten därmed anges till 1,7 % per år för undervisningslokaler och till 3,7 % per år för övriga förvaltningslokaler, dvs. 2.7 % per år för styrelsens totala ansvarsområde. Ett sådant alternativ ligger lägre än sparalternativ II.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 111

Enligt UKÄ föreligger avsevärda möjligheter att begränsa energi- konsumtionen genom vidtagande av vissa enkla tekniska åtgärder och noggrannare skötsel och övervakning. Erfarenheterna från vintern 1973 —1974 tyder på att 20 % kan sparas utan menlig inverkan på verksam— hetens bedrivande eller på komforten. Sparalternativ II bör kunna kla- ras med bred marginal enligt UKÄ.

Även SÖ anser att man med insatser från centralt och lokalt håll kan nå ett besparingsresultat som ligger lägre än alternativ II. Besparingarna bör främst inrikats på byggande och drift av skolbyggnader. Besparings- möjligheterna i den direkta undervisningen anses marginella och energi- förbrukningen för Skolskjutsar kan endast minskas om standarden sänks.

Mer än fyra femtedelar av totala energiförbrukningen inom social- och sjukvårdssektorn kan hänföras till uppvärmning av vårdinrättningar, fritidshem, förskolor etc. Enligt socialstyrelsens mening kommer bygg- nadsvolymen att öka kraftigt (3 % per år) under perioden fram till år 1985. Främst är det utbyggnaden av långtidsvården och barnaomsorgen, som kräver ökade resurser. Trots denna ökning anser styrelsen det fullt möjligt att klara alternativ I under perioden fram till år 1985, medan tveksamheten är stor inför alternativ II. Detta senare alternativ skulle kunna innebära att viktiga sektorsmål äventyras. Styrelsen betonar att energibesparing under inga förhållanden får leda till en standardsänk- ning inom den egentliga medicinska driften.

Överbefälhavaren anser det möjligt att nå alternativ I beträffande fastighetsförvaltningsområdet inom försvaret. För att nå alternativ II måste en allmän temperatursänkning med ca 20 C accepteras. Enligt ÖB bedöms detta kräva att samhället i övrigt genomför motsvarande temperatursänkning.

Paststyrelsen beräknar sitt lokaltillskott till 3 % per år fram till år 1985. Erfarenheterna från vintern 1973—1974 visar att besparingsmöj- ligheterna beträffande uppvärmning, ventilation och belysning av post- lokaler är betydande. En spareffekt om 10 % bedöms möjlig utan nämn- värd standardsänkning. Mot bakgrund härav anger styrelsen att bägge sparalternativen kan klaras.

Televerket anser det möjligt att begränsa sitt behov av energi för lokaluppvärmning i enlighet med alternativ 1.

Svenska kommunförbundet anger att energiförbrukningen för fritids- sektorn kommer att öka från 2,4 TWh år 1974 till 6,9 TWh år 1985. Detta motsvarar en årlig ökning om 10 %. Av sektorns förbrukning fal- ler huvuddelen f.n. på Sporthallar (0,78 TWh) och simhallar (1,17 TWh).

Även energiförbrukningen för vattenförsörjning och avloppsrening be- räknas av förbundet öka kraftigt fram till år 1985 per år.

Kommunförbundet anser att besparingsmöjligheterna är små inom vat-

3,3 % resp 7,5 %

• Sida 142
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 112

ten och avlopps- och fritidssektorerna. En framtida arbetstidsförkort- ning och en ökad spridning av semestertiden innebär sannolikt snarare ett ökat utnyttjande av fritidsanläggningar.

4-4'3 FörfS/"gm energibesparingsåtgärder

Myndigheterna har redovisat ett flertal åtgärdsförslag. Allmänt anges en viss osäkerhet om de föreslagna åtgärdernas effekter. Många för— ordar därför fördjupade studier kring sådana frågor.

N ä r i n g 5 l i v

Statens industriverk diskuterar ett flertal åtgärder för att nå spar- effekter utöver vad höjda energipriser torde ge. Åtgärderna är huvud- sakligen inriktade på effektiviserad energianvändning.

Verket bedömer att information och kurser samt sparkampanjer kan ge goda resultat. Regler och föreskrifter kan även införas. Industriverket varnar dock för att i alltför stor grad bygga ett energisparande på regleringar. Energiskatter bedöms enligt verket vara ett användbart medel med goda styrningseffekter på lång sikt. Ett problem i samman- hanget är dock att en relativt måttlig skattesats medför en stor kost- nadsökning för konsumenterna. En tioprocentig skatt på import av fossila bränslen ger 1 miljard kr. Vidare påpekas att energiintensiva branscher ofta är viktiga exportindustrier. Ett sätt att påskynda inves- teringarna i energibesparande åtgärder är att ge statsbidrag. Ett lik- nande system finns redan prövat på miljövårdsområdet. En intensifierad FoU-verksamhet förordas även.

Industriverket presenterar en stomme till ett åtgärdsprogram. Grund- läggande för ett effektivt program är goda kunskaper om de aktuella problemen. Industriverket framhåller att fördjupade studier av möj- ligheterna till energibesparingar inom olika områden bör genomföras i samarbete med olika branschförbund.

Verket nämner vidare informations-, utbildnings- och förmedlings- verksamhet. Utbildnings- och kursverksamhet, framförallt i form av specialkurser riktade till sådana inom företagen som sköter eller an- svarar för produktionen, förordas. Rådgivning oeh förmedling av vunna erfarenheter och uppnådda resultat kan ske via företagareföreningar och branschförbund. En komplettering med branschkonsulter, speciellt inriktade på förbättrad energianvändning inom små och medelstora företag här sannolikt ske.

Industriverket administrerar f.n. 35 milj. kr. till energisparande åt- gärder för näringslivets byggnader inom företag med högst 200 anställda. Verket anser att detta stöd bör utvidgas till att omfatta även större före- tag. Investeringsstöd bör även utgå till modifiering eller komplettering av produktionsutrustning i syfte att sänka energiförbrukningen. Exem- pelvis skulle investeringar för ökad industriell mottrycksproduktion stöd-

• Sida 143
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 113

jas liksom produktionsmetoder som medför ökad återvinning av energi och material. Stödet kan ske i form av bidrag, räntesubventioner m. m. Industriverket förordar en utredning med uppgift 'att sammanställa information och närmare undersöka lämpliga former för statligt stöd till sådana energibesparande investeringar.

EPK:s förslag angående stöd till teknisk FoU bör ses som ett mini- miförslag som kraftigt utvidgas i samband med utredningar där be- hoven kartläggs och preciseras.

Industriförbundet och vissa branschorganisationer har yttrat sig till industriverket. Förbundet understryker vikten av en satsning på industri- ellt mottryck. Vidare avvisas höjda energiskatter. I stället förordas stats- bidrag som den lämpligaste styrningsformen. Kemikontoret avvisar också höjd energibeskattning och förordar i stället att denna skatt helt avskaffas. Statsbidrag till såväl byggnader som maskiner till i princip alla företag framhålls som verksamt styrmedel. Kemikontoret avvisar direkta styrningsåtgärder innebärande skärpta restriktioner för etable- ring resp. nybyggnad vad gäller energiintensiva industrier. Bättre sam- ordning behövs av spar- och återvinningsaktiviteter mellan stat, kom- mun och näringsliv.

Planverket föreslår att & 136 a i byggnadslagen (1947: 385) komplet- teras så att inte enbart valet av plats utan även tillkomsten av en viss industri prövas med hänsyn till landets samlade hushållning med mark och vatten samt med energiresurser.

I anslutning till vad planverket föreslagit kan nämnas följande. Enligt bestämmelser i 136 a & byggnadslagen kan regeringen i vissa fall pröva huruvida viss industriell eller liknande verksamhet lämpligen bör få förläggas till viss plats. En förutsättning för att lokaliserings- frågan skall kunna underkastas prövning är att valet av plats är av vä- sentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vat- tentillgångar. Bestämmelsen omfattar inte bara nyanläggning utan även väsentlig utvidgning av industriell eller liknande verksamhet. Inom den givna ramen föreskriver regeringen vilka slag av sådan verksamhet som skall underkastas regeringens prövning. Enligt 1 5 första stycket kun- görelsen (1972:781) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136 att byggnadslagen (1947: 385) m.m. skall nyan- läggning av vissa uppräknade slag av verksamheter, däribland järn- och stålverk, metallverk samt pappersbruk och cellulosafabrik, prövas av regeringen. Utanför de uppräknade slagen av verksamhet står bl.a. fabriker för framställning av oorganiska kemikalier. Kungörelsen tar sikte på nyanläggning av verksamhet som under alla omständigheter är av intresse från riksplaneringssynpunkt. Därutöver har regeringen enligt l36aå byggnadslagen befogenhet att i visst fall besluta att lokalise-

8 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 144
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 114

ringen av viss verksamhet skall prövas av regeringen. Ett sådant beslut kan avse verksamhet av annat slag än som anges i nyssnämnda kungö- relse eller avse väsentlig utvidgning av verksamhet. Beslutet måste dock ligga inom den ram som dras upp i 136 a 5 första stycket första punkten. Det måste således vara fråga om industriell eller liknande verksamhet och valet av plats för verksamheten måste dessutom vara av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentill- gångar.

För det fall att lokaliseringsprövning skall ske enligt 136 a % byggnads- lagen, vare sig detta beror på föreskrifter i kungörelsen eller särskilt be- slut av regeringen. skall lokaliseringsfrågan enligt motivuttalande (prop. 19722111 bil. 2 s. 361) göras till föremål för en samordnad, allsidig bedömning med utgångspunkt i det material som den fysiska riksplane- ringen innehåller. Härvid skall kravet på hushållning med speciella na- turresurser vägas samman med bl. a. arbetsmarknadspolitiska och regio- nalpolitiska synpunkter, frågor om råvarutillgång osv.

Sedan bestämmelserna i 136 a 5 byggnadslagen om särskild tillstånds- prövning av viss industrilokalisering trädde i kraft den 1 januari 1973 har lokaliseringstillstånd sökts i 37 fall. Av ansökningarna har 19 av- sett om- och tillbyggnader av befintliga anläggningar. Kungl. Maj:t har helt eller delvis lämnat lokaliseringstillstånd i 13 fall. En ansökan om lokaliseringstillstånd har lämnats utan bifall.

Energiåtgången inom industrin var år 1973 följande.

Tabell 4.23 1973 Total Antal Salu- Energi- Energi- energi- arbe- värde åtgång åtgång åtgång tare milj. per arbe— per kr Twh kr tare 1 000 saluvärde kWh kWh Järn-, stål- och ferro- legeringsverk 27,0 40 300 7 215 667 3,75 Metallverk 3.1 7 900 2 747 396 1,14 Massa och papper 37,9 46 200 10 192 819 3,71 Cement 7,2 1 900 427 3 724 16,9 Kemikalieindustri 4,4 4 200 1 370 1 032 3,18 Gödselmedel 0,7 900 403 769 1,78 Raffinaderier 1,0 600 1 541 1 498 0,62 Totalt för dessa branscher 81,3 102 000 23 895 797 34,0 Totalt för industrin 105.3 646 000 118 479 233 1,27

Som framgår av tabellen har de uppräknade industribranscherna en energiförbrukning som väsentligt överstiger genomsnittet för industrin i dess helhet. Dessa branscher svarar för 16 % av antalet sysselsatta ar-

• Sida 145
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 115

betare inom industrin och för 20 % av saluvärdet men för 54 % av energianvändningcn. Av branscherna är det endast kemikalieindustrin som f. 11. inte helt omfattas av lokaliseringsprövning enligt 136 a & bygg- nadslagen. Kemikalieindustrin omfattar produktion av bl. a. sådana pro- dukter som svavelsyra, sulfitsprit, klor och av icke-metaller såsom kisel. arsenik och fosfor. Sådan produktion är i regel miljöstörande och, som framgår av tabellen, energikrävande. Som exempel kan nämnas att till- verkning av kisel medför en specifik elförbrukning på 14 000 kWh per ton och samma slags miljöpåverkan som ett ferrolegeringsverk.

ÖEF anser att en effektiv väg till energibesparing inom industrin är satsning på FoU. ÖEF förordar FoU i enlighet med EPKzs förslag. På kort sikt kan även god effekt nås genom bl. a. tillvaratagande av spill- värme och återvinning av energikrävande varor. Vidare bör övervägas om inte investeringsfonder skall få tas i anspråk för att främja energi- snåla investeringar samt liberala avskrivningsregler och lånemöjligheter för sådana investeringar.

Vägverket anför som en möjlig åtgärd till energibesparing i samband med vägbyggande att det görs en noggrannare övertäckning av material som ingår i beläggningsmassan. Detta medför sänkt vattenhalt vilket underlättar uppvärmnings- och tillverkningsprocessen. Besparingseffekten av denna åtgärd anges till 2 % av vägbyggnadssektorns totalbehov år 1985.

Inom driftsektorn föreligger besparingsmöjligheter på kort sikt genom sänkning av hastighet och turtäthet på färjor och sänkning av tempera- tur och luftväxling vid vägstationer. Dessa åtgärder kan ge en inbespa- ring motsvarande 2,9 % av hela driftsidans förbrukning. På längre sikt kan även noggrannare övertäckning av material ingående i beläggnings- massan ge en inbesparing motsvarande 3,6 % av 1985 års nivå.

Statens jordbruksnämnd, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen anser att det lägre utvecklingsalternativet, sparalternativ II, kan klaras utan sär- skilt långtgående åtgärder. För såväl jordbruk som skogsbruk och fiske är drivmedel en tung energipost. En konstant nivå eller svag ökning av drivmedelsförbrukningen anges vara förenlig med produktionsmålen för dessa näringsgrenar om man främjar ökad mekanisering och fortsatt övergång till större maskinenheter.

Transporter

Statens vägverk, statens väg- och trafikinstitut och transportnämnden anger i sitt gemensamma yttrande att besparingar på kort sikt kan upp- nås genom överföring till kollektiv trafik, bättre framförande av bil, dvs. en ”mjukare” körning och lägre snitthastighet och förbättrat for- donsunderhåll. Detta bör kunna åstadkommas genom en bred informa- tionsverksamhet. '

• Sida 146
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 116

På medellång sikt bör förutom dessa åtgärder en ökad personbils— beläggning och introduktionen av nya bilmodeller med förbättrad bräns- leeffektivitet medföra vissa besparingar. Följande åtgärder nämns som exempel: höjd kollektivtrafikstandard, restriktioner på bilismen i tät- orternas centrala delar, varudeklaration av nya bilmodellers bränsleeko- nomi, ökad differentierad fordonsskatt, direkta stimulansåtgärder för samåkande bostad—arbetsplats, måttligt höjd bensinskatt.

Fram till mitten av 1980-talet kan dessutom förskjutning av arbets- tider och högre åkkomfort med kollektiva trafikmedel ge effekt.

Mot slutet av 1980-talet kan vägtrafikens energiförbrukning komma att reduceras väsentligt genom ny fordonsteknologi med avsevärt höjd bränsleeffektivitet.

Transportnämnden framhåller att planering bör igångsättas för att förbereda förskjutning av arbetstider, åtgärder för att stimulera kollek- tivtrafiken, samåkning m. rn.

Väg- och trafikinstitutet anför som exempel på långsiktigt verkande åtgärder minskning av transportavstånd genom planeringsåtgärder, stöd till och utveckling av transportsystem och fordonsteknisk utveckling. Institutet anser vidare att ransoneringar av drivmedel endast hör till- gripas i extrema bristsituationer.

Konsumentverket nämner övergång till lättare bilar, mer ekonomiska motorer, ekonomitrimning och minskning av hastigheten som lämpliga sätt att minska energiförbrukningen. Styrmedel för att åstadkomma det- ta kan vara lämplig utformning av skatter på fordon och drivmedel, förbättrad kollektiv trafikstandard och hastighetsbegränsningar.

ÖEF anför att studier och utveckling av energisnålare transportsystem för både person- och godsbefordran bör stimuleras.

SJ pekar på att samhället kan göra stora energivinster genom att järnvägen utnyttjas mer på bekostnad av framför allt långa, tunga väg— transporter i de frekventa relationerna.

Bostäder och övriga lokaler

Bostadsstyrelsen anser att det behövs investeringar i storleksordningen 10—15 miljarder kr. totalt för att uppnå det angivna sparresultatet. Bland olika åtgärder förordar styrelsen förbättrad värmeisolering samt energiekonomiska husinstallationer. Uppmärksamhet bör även ägnas behovet att stabilisera byggnadernas effektbehov. Centraliserad värme- försörjning i kommunal regi framhålls även.

Statens råd för byggnadsforskning skiljer på brukaråtgärder, förvaltar- åtgärder och byggåtgärder. Enligt rådet får brukaråtgärder det snabbaste genomslaget. Som exempel på sådana åtgärder nämns sparkampanjer, iri- formation avseende pannskötsel, intrimning och reglering av värmesy-

stem. Även förvaltaråtgärder bör kunna få stor effekt på kort sikt. Enligt

• Sida 147
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 117

rådets erfarenheter kan betydande besparingar nås genom effektiviserad drift. För att så skall ske krävs en samlad insats av snabbt verkande styr- och stimulansmedel, exempelvis översyn av taxor och specialskatter, översyn av hyresavtalsprinciper, rådgivning och utbildning via bl.a. industriverket och universitet och högskolor, fortbildning av drift- personal.

På längre sikt —-— fram till år 1985 -- bör de kortsiktigt insatta för- valtar— och brukaråtgärderna fullföljas och byggas ut.

I detta tidsperspektiv bör även byggåtgärder kunna få effekt. Detta gäller både ny— och ombyggnader. Kommunala energiplaner bör ut- vecklas till direkta styrmedel. Byggnormen bör också tas i bruk som styrmedel. Statsbidrag till energibesparingar bör utsträckas till att gälla även andra lokaler än vad som f. n. omfattas.

Bland brukaråtgärderna framhålls frågan om hjälpmedel till konsu- menternas energibesparing. Härför behövs utveckling av bl. a. energi- snål hushållsutrustning. Rådet nämner vidare behovet av ökad FoU. Kommunala energikonsulter bör även tillskapas.

Statens institut för byggnadsforskning anför att hur snabbt olika åt- gärder kan slå igenom beror bl. a. på vilka resurser som sätts in på utbildning och information, hur normer anpassas, hur bidrag, lån och avgifter är utformade etc. Snabb effekt i befintlig bebyggelse bedöms bl. a. kunna åstadkommas genom inreglering och injustering av pann- anläggningar, uppvärmnings- och ventilationssystem samt sänkning av temperaturen i outhyrda lägenheter och lokaler. För att genomföra så- dana åtgärder krävs information och utbildning för fastighetsskötare, hyresgäster rn. fl.

Bland mer långsiktigt verkande åtgärder i befintlig bebyggelse nämner institutet bl. a. ökad möjlighet till behovsanpassad ventilation i lokaler som endast används en del av veckan, t. ex. skolor, ökat utnyttjande av värmeväxlare eller värmepump, bättre temperaturreglering och använd- ning av termostatventiler.

Vid nybyggnader anför institutet att snabb besparingseffekt kan fås genom t. ex. bättre kontroll och injustering av oljebrännare och pannor liksom inreglering av värmesystem och ventilation och installation av efterfrågestyrd ventilation. Mer långsiktigt verkar förbättrad kontroll av projektering och utförande av installationer för värme, varmvatten och luft". Betydelsen av FoU-insatser betonas.

Konsumentverket föreslår fortsatta lån och bidrag till energibesparan- de åtgärder i det befintliga bostadbeståndet. Konsumenterna behöver rådgivningsinstanser dit man kan vända sig med värmeproblem. Ett landsomfattande nät av "värmekonsulter" skulle kunna vara av stor nytta. När det gäller nybyggnation är byggnormer ett utmärkt styrmedel mot en högre värmestandard. Lämpligt utformade låneregler kan också verka i samma riktning. FoU-insatserna bör också öka kraftigt.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 118

ÖEF anser att sparkampanjer bör genomföras regelbundet. Det är också angeläget med en brett upplagd fortlöpande information och kurs- verksamhet i statlig regi om rationell eldning och användning av energi. Föreskrifter om temperaturrestriktioner och reglering av varm- vattenförbrukningen kan också komma ifråga. Särskilda bestämmelser i energibesparande syfte i byggnadslagstiftningen bör övervägas. Län och bidrag bör även fortsättningsvis utgå. FoU-insatser avseende bygg- nadsisolerings-, ventilations- och apparatteknik bör få ordentligt stöd.

Vissa ändringar i byggnadslagstiftningen föreslås av planverket. Ett klart uttalande bör införas i byggnadsstadgans 9 5, där de allmänna be- stämmelserna om planläggning finns med innebörd att hänsyn skall tas även till övergripande behov av energihushållning. En komplettering av byggnadsstadgan bör göras med en ny paragraf som tar sikte på be- gränsning av byggnadernas värmeförbrukning. Verket diskuterar även införandet av bestämmelser i byggnadsstadgan att byggnader skall kun- na uppvärmas även vid minskad eller utebliven tillförsel av importbräns- len. Samråd bör ske med ÖEF innan slutlig utformning av sådan be- stämmelse sker. Byggnadsstadgans bestämmelser om nybyggnad gäller i allt väsentligt även ombyggnader. Verket föreslår därutöver att byte av panninstallation skall kräva byggnadslov så att det befintliga beståndet kan bli bättre rustat att möta störningar i tillförseln av importbränslen.

Planverket understryker betydelsen av utbildning och-information rö- rande värmehushållningsfrågor för erhållande av stora besparingar på kort sikt. Verket anser det vara byggnadsnämndernas uppgift att till- handahålla sådan information och rådgivning. Planverket betonar att byggnadsnämndernas resurser måste förstärkas.

Byggnadsstyrelsen anger att man undersökt ca 300 olika energibe— sparingsåtgärder. De mest lönsamma är enligt hittills vunna erfarenheter installation av utrustning för styrning av drifttider för värme och ven- tilation, installation av utrustning för återluftföring, inreglering av vär- mesystem, installation och utrustning för värmeåtervinning i samband med ventilation och upprustning av reglerautomatik för värme och ven- tilation. Styrelsen nämner exempelvis att drifttiderna för ventilation ofta kan skäras ned med 75 % genom att styrutrustning installeras. Styrel- sen har beräknat kostnaderna för energibesparingsåtgärder. 1 stor ut- sträckning kan åtgärderna utföras av anläggningarnas driftpersonal. För övriga åtgärder anges ett investeringsbehov om totalt 47 milj. kr. fram till år 1985. Enligt vunna erfarenheter kan investeringsbehovet an- ges till ca 30 öre för varje kWh som sparas per år.

Byggnadsstyrelsen har i augusti år 1974 utgivit anvisningar för energi— ekonomi. Anvisningarna berör byggnadens geometriska utformning, begränsar fönsterstorlekar samt ger riktlinjer för värmeisolering och fönstertyp. Begränsning av temperatur och drifttider förordas även.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 1l9

Styrelsen anser att en komfortabel innctemperatur bör kunna ligga under 23—250C.

Även UKÄ' diskuterar lokalhållning och förordar inreglering av vär- me- och ventilationssystem och att drifttider för ventilation anpassas ef- ter verkliga behovet. Inomhustemperaturen bör hållas mellan 20 och 220C när lokalerna används. Lokalernas utnyttjningsgrad bör kunna för- bättras och energiförbrukningen anpassas till behoven bl.a. genom att belysningen hålls släckt och rumstemperaturen dras ned.

Enligt UKÄzs egna erfarenheter lönar sig energibesparing även eko- nomiskt eftersom kostnaderna för åtgärderna understiger minskningen av utgifterna för energi.

Enligt SÖ är sparkampanjer, sänkt inomhustemperatur, inreglering, justering och kontroll av befintliga anläggningar snabbverkande åtgär- der. På längre sikt bedöms utbildning av fastighetsskötarc, information till lärare och elever ge resultat. Detta gäller också beträffande förbätt- rad värmeisolering, utveckling av teknisk utrustning samt nya normer, anvisningar och information för skolbyggnadsprojektering.

SÖ framhåller vidare att ett ökat sambruk av skollokaler för olika kommunala aktiviteter medför besparingar. I motsatt riktning verkar' dock en förväntad årlig ökning av lokalbeståndet liksom modernisering och renovering av äldre skolbyggnader. Ett genomförande av SIA-ut- redningens förslag om en utökning av skoldagen ökar också energi- behoven.

Socialstyrelsen bedömcr att den specifika bränsleförbrukningen genom en allmän tillämpning av SPRI-råd, som innebär att rumstemperaturen under eldningssäsongen skall hållas inom intervallet 20-—24o C och 20— 260 C under övriga delar av året. genom normer för ventilationsutflöden m.m. kan minskas med 15 % momentant. Delvis bör denna minskning kunna genomföras redan under de två närmaste budgetåren. Socialsty- relsen räknar med att den specifika förbrukningen därefter skall öka en- dast obetydligt under perioden.

Överbefälhavaren anger att genomförbara sparåtgärder är minskad elförbrukning, ekonomitrimning av ång— och värmepannor, tätning av fönster och dörrar, inreglering av kulvert-, ventilations- och radiator- systcm, värmeåtervinning i byggnader och temperatursänkning. Om alla dessa åtgärder genomförs kan en minskning av energiutgifterna erhållas med ca 25 milj. kr. per år, varav 7 milj. kr. till följd av sänkt inomhus- temperatur och 4 milj. kr. genom minskad elförbrukning. Investerings— kostnaderna beräknas till totalt 18 milj. kr. och årliga uppföljningskost- naden till 1 milj. kr. För att sparalternativen skall kunna innehållas även på sikt måste en anpassning ske av den fortsatta nybyggnaden och istånd- sättningen. Kostnaderna för dessa insatser är inte närmare undersökta.

Poststyrelsen betonar vikten av förbättrad drift. Styrelsen har redan vidtagit flera åtgärder med detta syfte. Bl. a. har utbildning av personal

• Sida 150
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 industridepartementet 130

skett vid SIFU-kurser och skötselanvisningar för uppvärmning m. ni. har utarbetats av postverkets fastighetsförvaltning.

Även televerket framhåller att översyn och förbättring av värme- och ventilationssystem bör göras i syfte att spara energi.

4.5 Energisparkampanj

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 till- kallades energisparkommirtén (I 1974: 05) för att svara för upplägg- ningen och biträda vid genomförandet av en energisparkampanj under vintern 1974/ 75.

I direktiven till kommittén framhålls att en av energipolitikens huvud- uppgifter bör vara att främja ökad sparsamhet med energi och på så sätt åstadkomma en bättre hushållning med energiresurserna. Detta kan åstadkommas bl. a. genom att medborgarna får råd, upplysningar och uppmaningar om olika sätt att spara energi. Den sparkampanj som genomfördes vintern 1973—1974 visade att en väsentlig besparing av konsumtionen av bränslen och elenergi uppnåddes genom att på detta sätt vända sig till medborgarna.

Vidare anges i direktiven att en energisparkampanj är motiverad av flera skäl. De höjda oljepriserna har medfört att landets kostnader för import av råolja och petroleumprodukter under år 1974 beräknas ligga ca 7 miljarder kr. över föregående års, vilket innebär en stor påfrestning på bytesbalansen. För att de enskilda konsumenterna och företagen på bästa sätt skall kunna anpassa sig till de höjda energi— priserna behövs råd och anvisningar om hur energikonsumtionen kan begränsas. En sparkampanj ligger också i linje med strävanden till varaktig energibesparing.

Riksdagen har anslagit 6 milj. kr. för utgifterna för kampanjen (prop. 1974: 170 bil. 11, NU 1974: 56, rskr 1974: 396). Energisparkampanjen har påbörjats i december 1974.

Annonser med råd om energisparande i hushållen har införts i dags- press, fackförbunds-, folkrörelse—, konsumentpress m.m. Affischering har förekommit utomhus, på tåg, bussar etc. och på arbetsplatser. Bro- schyrer har sammanställts och distribuerats liksom ett specialnummer av konsumentverkets tidskrift Råd och Rön. Inslag om energisparande har sänts i bägge TV-kanalerna.

Överläggningar om möjligheter till energisparande har även genom- förts med representanter för fastighetsägare, hyresgäster, näringslivs- organisationer, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, stat- liga myndigheter, löntagarorganisationer, motororganisationer, köpman- naförbundet m. fl.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 121

4.6 Energiinformation

För att stimulera till en bred debatt i energipolitiska frågor har en studie- oeh informationskampanj bedrivits under år 1974. En väsentlig insats har därvid gjorts av Studieförbunden. Förbunden har erhållit sär- skilt stöd för verksamheten. Efter godkännande av riksdagen (prop. 1974: 28 s. 475, UbU 1974: 27, rskr 1974: 249) har således, för cirklar som påbörjats före viss tid, en generell dispens lämnats beträffande minsta antalet studietimmar, så att även cirklar med 10 i stället för normalt 20 studietimmar blivit berättigade till statsbidrag. Ett särskilt konferens- och materialbidrag på sammanlagt 2,8 milj. kr. har utgått för förbundens cirkelledarutbildning, materialframslällning m. m.

Vid sidan av dessa åtgärder har stöd till studieverksamheten utgått i form av dels en annonskampanj -— beräknad kostnad 1 milj. kr. -— för att främja rekryteringen av kursdeltagare, dels möjlighet till faktagransk- ning och annat bistånd i förbundens utarbetande av studiematerial. För att svara för sådan granskning har med stöd av Kungl. Maj:ts be- myndigande tillkallats en särskild sakkunnig och en grupp av experter inom berörda tekniskt-vetenskapliga områden (I 1974: 04; referensgrup- pen för energiinformation).

Antalet cirklar antogs inledningsvis komma att uppgå till ca 3 000. I september 1974 beräknade skolöverstyrelsen preliminärt att antalet cirklar skulle bli drygt 6 500 och Arbetarnas bildningsförbund redovisa- de ett ännu högre antal. Slutlig uppgift om antalet anordnade cirklar föreligger inte ännu.

Referensgruppen för energiinformation har i september 1974 arran- gerat studiedagar om energifrågorna för studieledare från de olika stu- dieförbunden. Gruppen har vidare gett ut en argumentkatalog, Argument i energidebatten.

Med skrivelse den 29 november 1974 har referensgruppen överlämnat promemorian Information i energifrågor — förslag till förbättringar, organisatoriskt, personellt och finansiellt.

I promemorian framhålls bl.a. att viss kritik har riktats mot infor- mationen på energiområdet i samband med de senaste årens energi- debatt. Förhållanden som därvid har påtalats är bl. a. att företagen inom energibranschen dominerar informationsutbudet tack vare sina eko- nomiska resurser, att det offentliga trycket i form av utredningsbctän- kanden, propositioner m. m. kan vara svårtillgängligt och svårläst samt att påtagliga svårigheter finns för allmänheten att överblicka olika myn- digheters ansvarsområden, få information på ett inte alltför tekniskt språk och få del av utländskt informationsmaterial.

Mot denna bakgrund diskuteras i promemorian vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att komma till rätta med de konstaterade problemen och vissa förslag redovisas. Således föreslås bl. a. att ett

• Sida 152
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 122

särskilt, fristående sekretariat för information i energifrågor skall in- rättas för, i första hand, en försöksperiod om tre år. Till sekretariatets huvuduppgifter bör höra att samordna och stödja de tillståndsgivande och kontrollerande myndigheternas information och ta initiativ till in- formationsmöten m.m. och att sprida kännedom om nya metoder för energiutvinning och energisparande. Sekretariatet föreslås till sitt för- fogande få en allsidigt vetenskapligt och tekniskt sammansatt referens- grupp, omfattande även observatörer från de politiska partierna, som kan fungera som ett råd för samhällsinformation på energiområdet.

• Sida 153
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 123

5. Forskning och utveckling inom energiområdet

Under denna rubrik behandlas huvuddelen av frågorna om forskning och utveckling (FoU) inom det energipolitiska området. Forskning rö- rande kärnkraftens säkerhets— och miljöfrågor samt kärnkraftens radio- aktiva avfall behandlas huvudsakligen i avsnittet 10 Kärnkraftens sär- skilda säkerhetsfrågor.

5.1. Studie inom OECD

Inom ramen för den långsiktiga energistudie som organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) genomfört (jfr avsnitt 2.3) har utförts en omfattande analys av FoU i OECD:s medlemsländer (Energy Research and Development —— Problems and Perspectives. OECD dokument nr SPT (74)21). Rapporten omfattar bl. a. en genom- gång av forskningssituationen inom olika delar av energiområdet, såväl energiproduktion som överföring och konsumtion av energi, en redo- görelse för FoU-situationen inom energiområdet i olika länder i form av ett omfattande tabellmaterial samt en diskussion av möjligheterna till internationellt forskningssamarbete.

Rapportens slutsatskapitel anger att för tiden fram till mitten av 1980- talet kommer OECD-ländernas energibehov att tillgodoses i huvudsak av de primärenergikällor och den teknologi som används idag. Icke desto mindre kan FoU-insatser, speciellt de som redan pågår, ge bety- delsefulla bidrag när det gäller att finna nya energikällor och att för- bättra använd teknik.

För perioden 1985—2000 väntas nuvarande FoU—insatser kunna på- verka energiförsörjningen avsevärt mer. Olja kan komma att utvinnas på stora havsdjup. Utvinningstekniken bör kunna medge bättre ut- nyttjande av oljekällorna. Koltekniken bör kunna utvecklas vad gäller såväl direkt förbränning som konverteringsprocesser för omvandling till gasformiga och flytande bränslen. Inom kärnkrafttekniken bör man kun- na utnyttja bridreaktorer och gaskylda högtemperaturreaktorer. Vissa speciella energikällor som geotermisk energi kan komma att lokalt spela betydelsefulla roller. Ny teknik för energibesparing kan under denna tidsperiod ge möjlighet att märkbart påverka energikonsumtionens stor- lek.

För tiden efter år 2000 anges att situationen är mycket mera osäker. De fossila bränslena, särskilt kolet, kommer att fortsätta att spela en väsentlig roll, men de måste successivt lämna plats för andra, mera ut- hålliga energiformer. Här nämns snabba bridreaktorer, termonukleär fusion, solenergi och kanske geotermisk energi.

Slutsatserna av de angivna utvecklingsmöjligheterna skulle enligt

• Sida 154
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 124

OECD-rapporten kunna vara att OECD-länderna kan se med tillförsikt på framtiden, men med hänsyn till politiska, ekonomiska och sociala faktorer i övrigt måste man iaktta stor försiktighet. Energiförsörjningen är i första hand relaterad till samhällsstrukturen och samhällets ställ— ningstagandcn, och dess framtida utveckling kommer huvudsakligen att bero på ländernas politiska beslut ifråga om samhällsstrukturen och den ekonomiska tillväxtens former. Inom ramarna för dessa avgöranden kan teknik och vetenskap bjuda väsentliga bidrag.

OECD—rapporten ser energiområdet som en god illustration till de problem som idag möter forskningspolitiken när det gäller att tillgodose mål som ständigt förändras. Energifrågorna kan inte lösas en gång för alla och de FoU-program som nu inleds kommer ofta inte att leda till resultat förrän efter 10—20 år. Detta framhäver betydelsen av en långsiktig FoU-politik inom energiområdet baserad på bedömningar av framtida problem och behov.

OECD—studiens institutionella del leder till slutsatsen att en av de vik- tigaste åtgärderna för FoU-ansvariga organ är att samordna olika orga- nisationers verksamhet inom energiområdet. Som betydelsefulla för det samordnande organets arbete anges politisk tyngd och tillgång till fi- nansiella resurser.

Energifrågornas betydelse och komplexitet motiverar internationellt FoU-samarbete. Samarbetet bör för att kunna fungera effektivt kon- centreras till vissa utvalda sektorer. Som lämpliga exempel på sam- arbetsområden anger OECD-rapporten följande:

Prospektering och värdering av energitillgångar Underjordisk lagring eller lagring under vatten av fossila bränslen Kolteknik

Kärnkraftens säkerhetsfrågor Hantering av radioaktivt avfall Termonukleär fusion

Solenergi Geotermisk energi

Energi ur avfall

Bränsleceller

Värme som energibärare Nya energibärare (metanol, väte m. m.)

Energibesparande åtgärder Allmänna energisystemstudier

5.2. Energiprogramkommitténs betänkande

5.2.1 Inledning Energiprogramkommittén (EPK) föreslår ett samordnat svenskt FoU- program inom energiområdet, som syftar till att säkra och öka till- gången på energi, minska behovet av energi samt minska kostnaderna för

• Sida 155
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 125

att utnyttja" energi. Programmet har för de närmaste tre åren kostnads- bcräknats till cirka 420 milj. kr. i 1974 års priser.

Som underlag för sitt förslag har kommittén analyserat den svenska energiförsörjningen genom att bl. a. jämföra den med globala förhål- landen. Kommittén har vidare kartlagt pågående och planerad FOU inom och utom landet. Ett stort antal experter har medverkat vid ut- arbetandet av ett omfattande bakgrundsmaterial. Kommittén har också inbjudit några författare att i idépromemorior redovisa en självständig syn på energiforskningsproblematiken.

EPK har i sitt betänkande inledningsvis behandlat bl. a. energiförsörj- ningen och de globala energireservernas storlek enligt tillgängliga upp- gifter. Dessa frågor har redovisats tidigare i den internationella översik- ten (avsnitt 2).

5.2.2. Forskning och ulveckling inom energiområdet -— verksamhet, planer och organisation

EPK skickade vid årsskiftet 1973/74 ut en enkät till myndigheter, in- stitutioner, företag m.fl. angående FoU inom energiområdet. Svar har kommit in från ett 50-tal instanser. Enkätsvarens utförlighet har varierat kraftigt. Endast från den icke affärsdrivande delen av den offentliga sektorn har kunnat erhållas svar som har bedömts ge en rimlig total— bild av pågående verksamhet. Enkätresultatet för detta område samman— fattas i följande tabell.

Tabell 5.1 FoU-projekt inom energiområdet finansierade med allmänna medel

Totalt Antal projekt Redovisad ' antal med kostnads- kostnad projekt uppgift (1000—tal kr.) Kärncncrgi 15 13 35 650 Konventionell energi- produktion 16 14 2 743 Fasta bränslen 4 1 100 Icke-konventionella energiformer 8 8 2 405 Energianvändning Industrin 4 3 230 Transporter 8 3 320 . Lokalkomfort 20 9 839 Övrigt 15 14 1 274 90 65 43 561

EPK lämnar vidare följande uppgifter om FoU-verksamheten.

K ä r n e n e r g i De största kända uranfyndigheterna i Sverige ligger vid Ranstad i

Västergötland. Här har man under de senaste åren sökt utröna de tek- niska och ekonomiska förutsättningarna för uranutvinning i stor skala.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 126

Under budgetåret 1973/74 var det direkta statliga stödet till verksam- heten 2,2 milj. kr. Förhandlingar har nu upptagits mellan AB Atom- energi och andra intressenter om eventuell framtida exploatering.

Anrikning av uran kräver mycket avancerad teknik oavsett vilken metod som väljs. Stora ansträngningar görs f. n. för att bygga upp en västeuropeisk anrikningsverksamhet med koncentration kring två sam- manslutningar med skilda projekt. Eurodif med Frankrike som ledande nation avser att bygga en anrikningsanläggning baserad på den beprö- vade gasdiffusionstekniken. Urenco baserar sitt arbete på den gemen- samma utveckling av gascentrifugtekniken som sker i Förbundsrepubli- ken Tyskland, Holland och Storbritannien. Sedan år 1972 bedrivs i Sverige ett basteknologiskt arbete som framför allt är inriktat på gas— centrifugteknikens gasdynamiska aspekter. Projektet drog budgetåret 1973/74 en kostnad av 6,6 milj. kr. och sammanhålls av AB Atom- energi. Sverige är f. n. representerat i en internationell studie av centri- fugtekniken baserad på det pågående Urenco-projektet. Deltagande i denna studie ger dock på grund av långtgående sekretessbestämmelser endast ett begränsat informationsutbyte.

Den del av lättvattenreaktorutveeklingen som finaniseras över stats- anslaget till AB Atomenergi uppgick budgetåret 1973/74 till ca 20 milj. kr. Häri ingår inte de medel som anvisats för särskilda säkerhets- arbeten, vilket område har legat utanför EPK:s uppdrag.

Den nuvarande svenska verksamheten inom området gaskylda hög- temperaturrcaktorer är i stort sett begränsad till deltagande i OECD:s s. k. Dragon-projekt.

Bridrcaktorer karaktäriseras framför allt av väsentligt mycket bättre bränsleekonomi än andra typer av reaktorer. Med bridrcaktorer be- räknar man kunna utvinna omkring 50—100 gånger mer energi ur uranet än vad som är möjligt med andra reaktorer. AB Atomenergi har tidigare bedrivit viss forskning avseende bridrcaktorer men verksam- heten skars ned väsentligt år 1972. F.n. följer man i huvudsak den internationella utvecklingen.

Konventionell energiproduktion

De tekniska problem som är förknippade med vattenkraftens utnytt- jande förefaller enligt EPK att från FoU-synpunkt i allt väsentligt re- dan vara lösta.

Inom området värmekrajtverk och turbiner domineras FoU-arbetet starkt av utvecklingsprojekt hos den tunga elektriska industrin och hos kraftföretagen.

I magnethydrodynamiska generatorer (MHD-generatorer) alstras el- energi genom att en het, joniserad gas med hög hastighet tvingas pas- sera ett magnetfält. I gasen induceras en spänning som kan tas ut med hjälp av två elektroder. Strömmen av joniserad gas alstras genom för-

• Sida 157
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 137

bränning av exempelvis ett fossilt bränsle. AB Atomenergi bedriver un- der medverkan av bl.a. statens vattenfallsverk viss verksamhet inom om- rådet.

Önskemålet att lagra energi över dygnscykeln kan komma att ac- centueras med en framtida ökande andel kärnkraft i elproduktionen. I EPK:s enkätsvar redovisas ett fåtal projekt avseende pumpkraftverk och luftmagasinkraftverk.

Ett stort antal FoU-projekt inom cldistributionsområdet bedrivs vid bl. a. vattenfallsverket och Asea.

För distribution och ackumulering av värme gäller FoU-problemen bl.a. ledningskonstruktion och ledningsdragning. Atomenergi bedriver bl. a. ett projekt som syftar till att möjliggöra billigare ledningssystem ge- nom användande av lägre vattentemperaturer. Ett annat projekt avser möjligheterna att överföra mottrycksvärme från Barsebäck till Lund och Malmö.

Fasta bränslen

Användningen av fasta bränslen innebär enligt EPK flera problem. Om de används direkt är det svårt att reglera förbränningen och man kan få betydande miljöproblem i form av bl. a. stoftutsläpp. För att på bättre sätt utnyttja fasta bränslen kan man gå vägen över förgasning och gasen kan i sin tur vidareförädlas till andra gasformiga eller flytande bränslen. Inom området konvertering eller förbränning av fasta bränslen redovisas arbeten inriktade på flera olika råvaror —— skiffer, kol, torv, avfall m. m.

Icke-konventionella energiformer

Möjligheterna att tillvarata energi ur biosystem studeras i projekt som syftar till utnyttjande av solenergi genom artificiellt efterliknande av växters fotosyntes.

Strömkällor i nya energisystem kan vara exempelvis bränsleceller eller batterier. I Sverige bedrivs viss FoU-verksamhet med inriktning på bränsleceller och en omfattande verksamhet inom batteriområdet. Den- na redovisas i samband med behandlingen av transportsektorn.

Furionsenergi frigörs när lätta atomkärnor reagerar med varandra och bildar tyngre kärnor. Betydande summor satsas idag på fusions- forskning i framför allt Förenta staterna och Sovjetunionen, men man har ännu inte lyckats åstadkomma någon kontrollerad fusionsreaktion. Den svenska forskningen är koncentrerad till tekniska högskolan i Stockholm och gäller framför allt en speciell metod för inneslutning av plasma i ringkonfigurationer.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 133

Energianvändning inom industrin

Endast en mindre del av verksamheten inom detta område finansieras med allmänna medel och EPK har inte kunnat få någon god bild av pågående arbete. Som exempel anges projekt som syftar till att till- varata spillvärme från olika processer —— varma avgaser från kulsinter- verk, överskottsvärme vid slaggranulering m. m.

Energianvändning för transporter och samfärdsel

Inom detta område bedrivs verksamhet avseende dels utveckling av elektriska batterier oeh förbränningsmotorer, dels allmänna transport- systemstudier. Svenska utvecklings AB bedriver ett omfattande projekt avseende järn-luft-batterier, i första hand inriktat mot gruvfordon och gaffeltruckar för inomhusanvändning. Saab-Scania AB redovisar utveck- ling av ångmotorer för bilar och United Stirling utvecklar stirlingmo- torer.

Energianvändning för byggnader, lokalkomfort och hushåll

Verksamheten inom detta område är enligt EPK mycket omfattande och fördelad på ett stort antal skilda projekt. En stor del av arbetena är förlagd till de tekniska högskolorna och till statens institut för bygg- nadsforskning. Vidare förekommer enskilda uppfinnare, mindre företag, konsultbyråer osv. Statens råd för byggnadsforskning finansierar en stor del av FoU-arbetet inom detta område.

Forskningsorganisationen

EPK konstaterar att det statliga FoU-stödet under den senaste tio- årsperioden har ökat väsentligt och att kostnaderna för utfört tekniskt FoU-arbete i landet fördelar sig ungefär lika mellan staten och närings- livet. Av tradition faller huvuddelen av ansvaret för de statliga forsk- ningsinsatserna på utbildningsdepartementet, men industridepartementet har huvudmannaskap för frågor rörande teknisk forskning och utveck- ling. EPK noterar att det inte finns någon samlad myndighetsorganisa- tion för fördelning av allmänna medel till FoU inom energiområdet. Ansvaret för dessa frågor är f.n. delat mellan i första hand industri- departementet, utbildningsdepartementet och bostadsdepartementet samt myndigheter och organisationer inom dessa departements områden.

Under industrihuvudtiteln anvisas medel dels direkt till det forsk- ningsutförande AB Atomenergi, dels till styrelsen för teknisk utveckling (STU). F. n. har vidare delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk) en med STU likartad uppgift inom sitt verksamhetsområde.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 129

Det mest omfattande energi-FoU-arbetct inom den offentliga sektorn bedrivs vid AB Atomenergi. Bolagets kompetens spänner över stora delar av bl.a. de energitekniska och materialvetenskapliga områdena. Budgeten uppgår f. 11. till över 100 milj. kr. per år, varav ca hälften finansieras med direkta statsanslag. Ytterligare ca 8 milj. kr. tillförs AB Atomenergi via främst forskningsråden och STU.

STU är central myndighet för initiativ och stöd till teknisk forskning och industriell utveckling. Inom behovsområdet energiteknik under an- slaget för stöd till teknisk forskning och utveckling har styrelsen inne- varande budgetår ca 9 milj. kr. till förfogande för projekt inom i prin- cip hela det energitekniska området. Även inom andra bchovsområden fördelas vissa medel för FoU-projekt som har betydelse från energi— synpunkt.

Kärnsäkforsk fördelar betydande belopp till säkerhets- och miljöinrik- tad forskning kring lättvattenreaktorer. Det har dock fallit utanför EPK:s uppdrag att närmare behandla dessa frågor.

Statens vattenfallsverk bedriver eller finansierar betydande utveck- lingsverksamhet, huvudsakligen inom ramen för sina verksuppgifter. FoU-budgeten uppgår för närvarande till ca 18 milj. kr. per år.

Under utbildningsdepartcmentet lyder flertalet statliga forskningsråd samt universiteten och de flesta fackhögskolorna.

Statens råd för atomforskning stöder .inom energiområdet i huvudsak fusionsforskning och övriga plasmafysik samt strålningsbiologisk forsk- ning.

Statens namrvetenskapliga forskningsråd synes enligt EPK:s bedöm— ning f.n. spela endast en mindre roll som stödorgan för energi—FoU. Många av de forskningsprojekt av grundläggande karaktär som rådet ger anslag till kan dock indirekt och framför allt på längre sikt antas vara av betydelse för utvecklingen inom energiområdet, framhåller EPK.

Universitetskanslersiimbetet (UKÄ) är central förvaltningsmyndighet för universitet och högskolor, och har som sådan vissa anslagsfördelande uppgifter. De anslag som via UKÄ tillförs universiteten och högskolor- na har karaktären av basrcsurser och medger endast i mycket begränsad utsträckning engagemang i mera omfattande forskningsprojekt.

Vid de tekniska fakulteterna drivs forskning inom energiområdet eller med anknytning därtill av ett mycket stort antal institutioner med be- tydande personella och materiella resurser.

EPK anger att rcsursbilden vid universiteten och övriga högskolor är mycket oklar men att vid bl. a. vissa av de naturvetenskapliga fakul- teterna bedrivs forskning som ligger nära de områden som kommittén haft att bearbeta.

Statens råd för byggnadsforskning finansieras huvudsakligen med byggforskningsavgifter samt vissa direkta statsanslag. Rådet har upprättat

9. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 160
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 130

ett särskilt forskningsblock för energifrågor och uppställt en femårig utvecklingsplan för arbetet.

Statens institut för byggnadsforskning är vid sidan av de tekniska fakulteterna det främsta forskningsorganet inom byggsektorn.

Bland övriga allmänna organ med anknytning till energiforsknings- området nämner EPK försvarets forskningsanstalt (FOA), som f.n. har ytterst begränsad verksamhet inom energiområdet, överstyrelsen för eko- nomiskt försvar (ÖEF), som inriktar sin verksamhet inom energiområdet på att bl. a. söka få fram sådana råvaror och processer för encrgifram- ställning som kan vara av betydelse i ett beredskapsläge samt transport- forskningsdelegationen, som handhar uppgifter som avser planläggning, samordning och stöd till FoU rörande transporter, trafik och trafik- säkerhet.

Av den tidigare redovisade sammanställningen har det framgått att de av EPK kartlagda FoU-projekten inom energiområdet under år 1974 kostar ca 44 milj. kr. av allmänna medel. EPK anger dock att denna siffra torde vara något för låg och att den totala statliga satsningen torde ligga något över 50 milj. kr. Häri ingår då inte de medel som avsätts av affärsverken, främst vattenfallsverket.

EPK redovisar att man inte har kunnat kartlägga forskningsresurserna hos företag och andra organisationer. Resurserna bedöms vara bety- dande men beräknas endast till mycket liten del vara tillgängliga för allmänna insatser inom energiområdet. Kommittén nämner att vissa branschforskningsinstitut utgör potentiella FoU-resurser och att möjlig- heter torde finnas att engagera dessa för exempelvis insatser på process- utveckling m. m.

5.2.3 Internationell forskning och utveckling på energiområdet

Energiprogramkommittén framhåller att energiförsörjningen i olika länder ofta har helt skiljaktig karaktär med bl.a. varierande självför- sörjningsgrad, oljeberoende och elkraftandelar och att det är naturligt att ländernas energipolitik och tillhörande forskningspolitik måste vara beroende av dessa förhållanden.

EPK anger vidare att bl. 3. Sverige och Japan till närmare tre fjärde- delar är beroende av importerad olja för sin energiförsörjning, medan motsvarande andelar i exempelvis Förenta staterna, Sovjetunionen och England är mindre än hälften. Kolet svarar i Sovjetunionen för cirka en tredjedel, i Förenta staterna för en femtedel och i Kina för cirka fyra femtedelar av energiförsörjningen, medan dess andel i Sverige är obetydlig. Den svenska energibalansen saknar vidare naturgas, en för flera andra länder betydelsefull primärenergikälla.

EPK har med utgångspunkt i ett material som sammanställts inom OECD noterat att de svenska energi-FoU—utgifterna per invånare är för— hållandevis låga. Först en tre- eller fyrdubbling av de nuvarande svenska

• Sida 161
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 131

utgifterna skulle föra dcm upp i nivå med satsningarna per capita i län- der som Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Canada.

EPK har beskrivit energisituationen och åtgärder inom FoU-området i olika länder. Alven encrgiprognosutredningen (EPU) har redovisat vissa uppgifter härom. I dessa delar hänvisas till avsnittet 2.4. EPK behandlar därutöver pågående internationellt samarbete för forskning och utveck— ling inom energiområdet, dels beträffande allmänna policyfrågor, dels beträffande vetenskaplig och teknisk samverkan. Kommitten noterar att det internationella policyskapande samarbetet intensifierats, men att detta inte vid tiden för utredningens slutförande har kunnat ge resultat som kan vara till hjälp vid utarbetandet av en nationell energipolitik.

5.2.4 Allmänt om ancrgiprogratnkommitténs förslag

För det totalt föreslagna programmet för forskning och utveckling inom energiområdet använder EPK beteckningen huvudprogram. Hu- vudprogrammet har sedan indelats i program, delprogram och i några fall programelement.

EPK lägger fram förslag till ett brett FoU-program med insatser för många olika processer och energisystem som skall vara tillämpbara i olika situationer och tidsperspektiv. Motiven till programmets bredd är främst osäkerhet i framtidsbedömningar om prisnivån på energi, relativa prisskillnader mellan olika energislag, olika energislags tillgänglighet, kapitalkostnader m. m.

Med hänsyn till de tekniska möjligheterna till omvandling mellan olika energislag anser EPK att man kan förutse att önskade energiformer eller nära substitut normalt kommer att vara tillgängliga men till priser som är svåra att förutsäga. Med hänsyn till att energi emellertid för- brukas i mycket stora kvantiteter kommer energiförsörjningssystemen att ha relativt stor tröghet varför störningar kan uppstå intill dess att åt- gärder för att utjämna produktion och efterfrågan har kunnat ge effekt.

EPK har inte haft till uppgift att framlägga förslag om en allmän energipolitik. När statsmakterna tar ställning i dessa frågor — eller i andra frågor av energipolitisk natur — får detta enligt EPK konse- kvenser även för FoU-insatserna eftersom FoU är ett viktigt medel att förverkliga uppställda mål. Eftersom energipolitiken f.n. är under om- prövning har kommittén funnit sin uppgift närmast vara att skapa under- lag för denna omprövning genom att belysa möjligheterna att med FoU- åtgärder bidra till uppnående av olika mål.

Det program som EPK lägger fram avser till stor del insatser för tillämpad FoU. Kommittén anser att det ligger utanför dess uppdrag att försöka utvärdera vilka framtida bidrag den grundläggande forsk- ningen kan ge till energiproblemens lösande. Däremot påpekar kom- mittén att en satsning på ett mer långsiktigt FoU-program inom energi-

• Sida 162
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 132

området måste kombineras med satsningar på en allmänt kunskapsut- vidgande grundforskning.

Under sitt arbete har EPK konstaterat att värdefulla forskningsresul- tat inte kommit till praktisk användning på grund av bristande resurser att informera om och i praktiskt bruk demonstrera de gjorde framstegen. Ett annat nödvändigt komplement till FoU-verksamheten är därför att skapa möjligheter att omsätta lovande resultat i prototyper och demon- strationsanläggningar.

Avvägningen av de belopp som EPK föreslår som stöd till olika pro- gram har baserats på en sammanvägning av ett stort antal faktorer. För- ändringens angelägenhetsgrad, FoU-insatsens betydelse och den offent— liga sektorns roll och ansvar inom området hör till dessa faktorer. Vida- re har beaktats bl.a. möjligheterna till samverkan med internationellt bedriven forskning och också de tillgängliga svenska FoU-resursernas storlek och kompetens. De av kommittén föreslagna forskningsanslagen bör därför inte ses som endast ett uttryck för en prioritering av värdet av olika förändringar ur energiförsörjningssynpunkt. Förslagen har i många fall begränsats av de under de närmaste åren tillgängliga perso- nella Och kompetensmässiga resurserna. EPK bedömer vidare att de om- fattande FoU-åtgärder som flertalet industrinationer för närvarande initierar kommer att leda till att en stor mängd värdefulla framsteg görs oberoende av de svenska insatserna. Det blir härvid enligt EPK betydelsefullt att med stor bredd följa forskningsresultat i andra länder för att vi i Sverige skall kunna tillgodogöra oss dessa så snabbt som möjligt.

Mera djupgående svenska insatser bör koncentreras till områden med för Sverige specifika problem, eller till områden där Sverige genom be- fintlig kompetens har goda förutsättningar att lämna värdefulla bidrag till den internationella utvecklingen.

EPK:s förslag till samlat FoU-program inom energiområdet (huvud- programmet) har indelats i sex program:

Energiproduktion

Energianvändning i industriella processer Energianvändning för transporter och samfärdsel

Energianvändning för lokalkomfort — boende och arbetsmiljö Återvinning av energi i varor

Allmänna energisystemstudier Programmen har i flera fall uppdelats på delprogram.

5.2.5 Energiproduktion

EPK finner att för att nå målet att öka och säkra tillförseln av energi bör energiproduktionssystemet

utvidgas att kunna utnyttja fler energislag och fler leveranskällor för energi (såväl inhemska som utländska),

• Sida 163
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 133

ges högre grad av flexibilitet inte bara vad gäller utbytbarhet mellan primärenergislag utan även vad gäller leverans av förädlad energi,

utnyttja energipotentialen i större utsträckning samt kunna konvertera primärenergin till förädlade energislag som är funk- tions-, miljö- och hanteringsanpassade till användarnas behov.

I förhållande till det nuvarande svenska energiförsörjningssystemet bör enligt EPK följande förändringsmål uppställas för FoU-insatserna:

kraftigt utvidgad lågtemperaturmarknad,

etablering av en metanolmarknad, industrins inordnande i energiproduktionssystemet som leverantör av lågtemperaturvärme och mottryckskraft,

flexibelt utnyttjande av flera primärenergislag, införandet av nya konverteringsprocesser för organiska bränslen.

FissiOnsenergi

EPK har behandlat fissionsenergin som ett separat delprogram med hänvisning till de aktuella FoU-insatsernas storlek och områdets spe- ciella vikt. Man finner att kärnkraften ifråga om möjligheterna att öka och säkra tillgången på energi har unika fördelar framför andra energi- slag men att dessa unika fördelar är kopplade till lika unika problem. De svenska uranreserverna ger vid utnyttjande av uranet som bränsle i lättvattenreaktorer en elkraftproduktion i storleksordningen 500 års- behov räknat på dagens svenska elförbrukning.

EPK har inte haft till uppgift att studera problemen kring kärnkraf- tens säkerhets- och miljöfrågor samt rörande radioaktivt avfall. Dessa frågor behandlas särskilt av Kämsäkforsk resp. av utredningen om radio- aktivt avfall (Aka-utredningen);

Som mål för fortsatt forskning kring Iättvattenreaktorer uppställer EPK att konsolidera tekniken i syfte att öka tillgänglighet och livs- längd hos reaktorerna. Drifterfarenheter bör bearbetas och frågor rö- rande maten'alpåverkan under drift utvärderas. Arbeten med andra ty- per av tryckkärl än de nuvarande stålkärlen berörs också.

EPK framhåller att de berörda frågorna är i vid bemärkelse säker- hetsinriktade och främjar ett riktigt utnyttjande av redan beslutad kärn- kraftutbyggnad. Kommittén föreslår statligt stöd under en treårsperiod med 24 milj. kr. per år oavsett statsmakternas beslut beträffande ytter- ligare kärnkraftutbyggnad.

Som mål för studier av framtida reaktortyper uppställer EPK att skapa kompetens att kunna utvärdera utvecklingen i de länder där stora satsningar sker inom området. Utvärderingen skall resultera i besluts- underlag till myndigheter och kraftindustri. Kommittén bedömer att forskningen kring nya reaktortyper bör utökas och speciellt inriktas på att studera säkerhetsproblem och egenskaper för kraftproduktion. För inledande studier beräknas sammanlagt 21,5 milj. kr. under en tid av tre år.

• Sida 164
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 134

Forskning kring utvinning av uran bör syfta till att möjligöra en in- hemsk produktion av uran främst för att täcka det svenska behovet. EPK finner, med hänsyn till de redan kända uranförekomsterna, att om- fattande prospektering och geologisk forskning inte kan anses vara ener- gipolitiskt motiverad på kort sikt. En allmän kartläggning bör dock genomföras för att ge en viss uppfattning om olika typer av uranmine- raliseringar inom landet. För detta föreslås stöd med 3,5 milj. kr. per år under en treårsperiod.

EPK anser att anrikning av uran är av stor betydelse för möjligheter- na att säkra tillgången på energi. Den nu pågående internationella tek- nikutvecklingen för centrifuganrikning har till syfte att med bibehållen driftekonomi möjliggöra mindre anläggningar än de traditionella gas- diffusionsanläggningarna. De svenska insatserna bör enligt EPK:s upp— fattning under alla förhållanden drivas så långt att ett klarläggande av anläggningsstorlekens betydelse för uranbränslekostnaden kan redovisas. Kommittén föreslår att medel tilldelas denna verksamhet med samman- lagt 17,6 milj. kr. under de närmaste två åren. Vidare föreslås fortsatt forskning i syfte att bevaka utvecklingen av alternativ teknik för uran- anrikning. Kostnadsramen för detta bör vara 0,4 milj. kr. per år.

För upparbetning av uranbränsle föreslår EPK att medel anvisas inom ramen för det program som handläggs av Aka-utredningen.

EPK anser att återanvändning av plutonium i lättvattenreaktorer är av stor betydelse som komplement till eller ersättning för anriknings- tjänster och bör bli föremål för ytterligare forskning i syfte att-klar- lägga säkerhet. ekonomi m. m.

Konventionell elkraft- och värmeproduktion

EPK anser att målet för detta delprogram bör vara att förbättra verk- ningsgraden för energiomvandling och distribution inom ramen för den redan etablerade delen av elkraftsystemet. Vidare bör sådana åtgärder som leder till ett ökat utnyttjande av de många mindre energikällorna inom området stödjas genom FoU-insatser.

Inom delprogrammet betonar EPK särskilt behovet av forskning kring MHD-generatorer och generering-av mottryckskraft. MHD-generatorer- na kan bli av stor betydelse för att väsentligt förbättra verkningsgraden vid elkraftproduktionen. Om utvecklingen går mot en starkt ökande an- del kol och en låg utbyggnadstakt för kärnkraften bör enligt EPK in- satser göras för att möjliggöra en tidig introduktion av MHD-generatorer i den svenska energiproduktionen. Mer kortsiktigt finner kommittén att ökad elkraftproduktion bör kunna uppnås genom ett bättre utnyttjande av värmefallet i högtemperaturprocesser inom industrin genom genere- ring av mottryckskraft. FoU i syfte att kartlägga och genomföra detta bör fullföljas inom de närmaste två åren. För delprogrammet föreslås statligt stöd med 3 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 13 5

Spillvärmeutnyttjande

Som mål för FoU inom spillvärmeområdet anger EPK att utnyttja lågtemperaturvärme från värmekraftproduktion och industriella proces- ser för främst uppvärmning av lokaler. Speciella ansträngningar bör enligt kommittén ägnas åt att ta tillvara spillvärme från kärnkraftverk.

Som stöd till forskning för spillvärmeutnyttjandc föreslår kommittén 10 milj. kr. per år under de närmaste fem åren och för de därpå följan- de fem åren 2 milj. kr. per år.

Olja och naturgas

De största problemen kring användningen av olja ligger idag inom miljöområdet. Kostnadsfrågor och miljöproblem för de allmänt använda energislagen har inte behandlats av EPK. Tekniken för utvinning av olja och gas är i stort utvecklad och kommersiellt tillgänglig. Pågående olje- och gasprospcktering kan enligt kommitténs mening möjligen kom- ma att medföra hastigt uppkommande behov av forsknings- och utveck- lingsarbete inom detta område men f.n. föreslås inga medel bli särskilt anslagna till detta delprogram.

Organiska bränslen som substitut för olja

Målet för FoU inom området bör enligt EPK vara att utveckla teknik för utnyttjande av organiska bränslen som substitut för olja vid värme- kraftproduktion, i industriella processer och i form av flytande bränslen, bl. a. som drivmedel.

Kolteknik och därmed sammanhängande förbrännings- och förgas— ningsteknik är föremål för mycket stora internationella satsningar. Målet för svenskt vidkommande bör vara att aktivt följa utvecklingen inom området i syfte att kunna utvärdera framstegen.

Svensk FoU som led i att införa kol i större omfattning i det svenska energisystemet bör enligt kommitténs uppfattning göras beroende av möjligheterna till import i stor skala. Studiet av teknik för nyttiggörande av kol kan emellertid ha betydelse även utan stor import av kol efter- som vissa delar av processerna är tillämpliga på eller anpassningsbara till teknik för nyttiggörande av inhemska bränslen. Studier av dessa pro- cessystem är av naturliga skäl av större intresse för svenskt vidkomman- de och bör bl. a. sikta på att kunna utvärdera och ge kompetens till in- hämtande av utländsk erfarenhet.

Lönsamheten för utvinning av det organiska energiinnehållet i våra skiffrar synes i stor utsträckning vara förknippad med frågan om ut- vinning av skifferns uraninnehåll. EPK finner att mera omfattande ut- vecklingsarbete bör initieras först i samband med att frågan om utnytt- jande av Billingens skiffrar för uranproduktion är avgjord.

Torv bör enligt kommitténs bedömning göras till föremål för avse-

• Sida 166
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga1 Industridepartementet 136

värda FoU-insatser både som råvara för drivmedelsframställning och som bränsle för värmekraftproduktion.

Forskningen kring konverteringssystem för organiska bränslen bör in- riktas på att få fram anläggningar som kan använda alternativa bränsle- slag. Statliga medel bör enligt EPK satsas på försöksanläggningar, där prov i större skala kan göras med olika bränslen.

Kommittén föreslår att 12 milj. kr. per år anslås till delprogrammet för de närmaste tre åren. Utvecklingen på längre sikt är beroende av flera faktorer, bl.a. bränsletillgången, kärnkraftutbyggnaden och en ut- värdering av det föreslagna kortsiktiga FoU-programmet.

Nya energisystem

Målet för FoU inom detta delprogram bör enligt EPK vara att följa den internationella utvecklingen av nya energisystem samt att analysera tillämpbarhet och nödvändig anpassning till svenska förhållanden. Denna insats bör resultera i information, beslutsunderlag och rekommenda- tioner om energipolitiska åtgärder, fortsatt forskningsinriktning samt ge- nomförandeåtgärder.

Kommittén finner bl. a. att metanol i begränsad användning redan på relativt kort sikt kan vara intressant. Förutsättningarna för metanolan- vändning bör klarläggas inom den närmaste treårsperioden.

Forskningsinsatsen bör inriktas mot att på bred front följa utveck- lingen av komponenter med allsidig systemanvändning. För bränsle- celler med metanol och väte som energikälla bör direkt svenskt utveck- lingsarbete stödjas.

Kommittén föreslår att till studier av nya energisystem anslås 4 milj. kr. per år. För forskning kring systemkomponenter bör anslås 2 milj. kr. per år.

Övriga energislag

Till delprogrammet hänförs fusionsenergi, geotermisk energi, solener- gi och vindenergi.

EPK bedömer det väsentligt att Sverige har kompetens att medverka i och följa det internationella arbetet inom plasmafysik och fusionsforsk- ning med möjlighet att utvärdera resultaten. Utökad forskning och ökat internationellt samarbete bör stödjas. För de närmaste tre åren föreslås stöd med 5 milj. kr. per år.

Geotermisk energi kan komma att få stor betydelse på de platser där den är lättillgänglig. Kommittén föreslår studier av värmefördelningen i den svenska berggrunden till en kostnad av 400 000 kr. Om studien ger positiva resultat anser kommittén att avsevärt större belopp kan behöva avsättas för fortsatt arbete. Tekniken för utnyttjande av geotermisk energi torde kunna köpas utomlands, men de eventuella provborrningar i Sverige som kan bli en naturlig fortsättning på arbetet torde komma att kräva stora belopp.

• Sida 167
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet ' 137

EPK finner att solenergi för industriell elenergiproduktion inte har förutsättningar att kunna tillämpas i Sverige. Internationellt pågår stora satsningar främst för tillämpningar i solrika trakter. Kommittén anser att stöd för att översiktligt följa denna utveckling bör ges med 200 000 kr. per år. Utnyttjande av solenergi för lokaluppvärmning m.m. be- handlas i avsnitt 5.2.8.

Hittills gjorda utredningar indikerar att elproduktion med hjälp av vindkraft är dyrbar men starkt beroende av antalet möjliga drifttimmar per år och rådande vindstyrkor. En kartläggning av dessa förhållanden på olika platser i Sverige bör enligt EPK genomföras för att ge underlag för ett närmare ställningstagande. Kostnaden för en sådan studie har uppskattats till 400 000 kr. under ett år. För att följa den internationella utvecklingen föreslår kommittén anslag med 200 000 kr. per år.

5.2.6 Näringslivets energianvändning

EPK noterar att näringslivets energianvändning kan indelas i tre hu- vudkategorier, nämligen energianvändning i form av uppvärmning, ven- tilation och belysning, energianvändning för interna och externa trans- porter samt energianvändning för industriella processer och hjälpanord- ningar i anslutning till dessa.

Inom programmet behandlas endast kommitténs överväganden kring energiförbrukning som är direkt relaterad till produktion av olika slag.

Processer i egentlig industri

EPK hävdar att det statliga stödet i form av energi—FoU inriktad på industrins processer i första hand bör omfatta uppföljning, utvärdering och dokumentation av inhemska och utländska framsteg inom resp. bransch. I den utsträckning FoU-insatser krävs är det också motiverat att stödja information och utbildning kring marknadens produkter och anläggningarnas skötsel.

Egentlig processutveckling bör enligt EPK kraftsamlas till de områden där svensk industri har en särprägel och utnyttjar större mängder ener- gi. Möjligheterna att kunna omsätta resultaten direkt i driften eller ge- nom svensk utrustningstillverkande industri bör därvid särskilt beaktas. De uppställda kriterierna uppfylls enligt kommittén i första hand av skogs-, stål— och metallindustrin.

EPK har funnit att ytterligare utredningar och internationella studier är nödvändiga för att kunna fastlägga mer preciserade handlingspro- gram och kommittén finner det inte vara lämpligt att på nuvarande stadium ge mer detaljerade riktlinjer för vilka processer som bör bli fö- remål för statligt stödd forskning.

Utifrån mer allmänna bedömningar om behov och rimlig insats före- slår kommittén att medel inom detta område anslås med 10 milj. kr. per år under en första treårsperiod.

• Sida 168
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 138

Jord- och skogsbruk

Energianvändningen inom dessa två områden utgör enligt EPK inte en så stor andel av landets totala förbrukning att särskilda FoU-insatser kan motiveras därav. Med hänsyn till områdenas vikt för nationalför— sörjningen, det stora antalet mindre intressenter och områdenas sam- band med det biologiska kretSIOppet finner kommittén dock att upp- märksamhet bör ägnas dessa områden.

För jord- och skogsbruket kan det med hänsyn till deras närhet till naturens kretslopp och avstånden till tätbebyggelse vara motiverat att använda energikällor som vindkraft, skogsavfall m.m. Kommittén framhåller vikten av att energifrågorna inom dessa områden ges en hel- hetssyn som utgår från de speciella omständigheter som råder inom jord- och skogsbruket, och föreslår att 2 milj. kr. per år anslås för den närmaste treårsperioden.

5.2.7 Energianvändning för transporter och samfärdsel

Energiförbrukningen för transporter kan minskas genom att man be- gränsar behovet av transportarbete, genom att man ändrar fördelningen av transportarbetet mellan olika transportmedel, genom ett ökat utnytt- jande av transportmedlens kapacitet och genom en ökad verkningsgrad hos driftsystemet.

EPK framhåller att varje transport ytterst är en konsekvens av ett befintligt lokaliseringsmönster och att utvecklingen på transportområdet i hög grad är att se som resultatet av politiska, företagsekonomiska och enskilda beslut inom andra områden. Enligt kommitténs mening bör forskning kring dessa samband bedrivas i syfte att-för framtiden ge ett bättre underlag för beslutsfattare i olika positioner. Genom sin koppling till samhällsfrågorna i stort bör denna forskning dock bedrivasinom programmet Allmänna energisystemstudier.

Transportsystemet Den helt avgörande faktorn för god energiekonomi är att få en hög

utnyttjning av det valda transportmedlet, dvs. en hög'lastfaktor. EPK " anser att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt studier av gynnsamma kom- binationer av lastbils-, järnvägs- och sjötransporter. Det är enligt kom- mittén motiverat att från energisynpunkt stödja ökad FoU för transport- systemutveckling med 2 milj. kr. per år under den närmaste treårsperio- den. Större delen av dessa medel bör satsas på kollektivtrafikteknik.

Energianvändning i drivsystem

För energianvändning i drivsystem föreslår EPK stöd med 6 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden. Insatserna bör bl. a. omfatta fortsatt utvecklingsarbete rörande Stirlingmotorn och stöd till forskning kring batterier, mekaniska ackumulatorer och bränsleceller. Kommittén

• Sida 169
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 139

föreslår vidare att stöd bör utgå till forskning i syfte att klarlägga prob- lem oeh förutsättningar kring kärnkraftdrift för fartyg. För detta föreslås anslag med 1 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden.

5.2.8 Energianvändning för lokalkomfort —- boende och arbetsmiljö

Energianvändningen för lokalkomfort svarar för ungefär hälften av landets totala energiförbrukning och EPK menar att möjligheterna att påverka den generellt sett är större än för övriga områden och oftast erfordrar endast en begränsad FoU-insats.

EPK har vidare funnit att besparingar kan åstadkommas genom att redan föreliggande FoU-resultat sprids till mer allmän kännedom och genom att incitament skapas för deras tillämpning. Detta kan på kort sikt ge betydande resultat utan omfattande forskningsinsats.

Kommittén framhåller att-svensk forskning och erfarenhet inom lokal- komfortområdet internationellt ligger väl framme. Detta gör att Sverige inom området på ett verkningsfullt sätt kan bidra till den internationella forskningen genom aktivt och ledande deltagande.

Enligt EPK:s mening gör trögheten i förändringen i vårt byggnads- bestånd det angeläget att snabbt styra in ett nytt synsätt på lokalers energibehov.

Klimathygien

Målet för FoU inom det klimathygieniska området bör vara att ge kunskaper om och ett fastare underlag för riktlinjer och normer vid ut- formningen av lokalkomfort i olika boende- och arbetsmiljöer.

EPK föreslår anslag med 8 milj. kr. för den närmaste treårsperioden och 9 milj. kr. för de därpå följande sju åren.

Byggnaden

Målet för FoU inom detta delprogram bör vara att ge underlag för att förvalta byggnader, utforma byggnad och konstruktion, välja bygg- material och byggnadskomponenter på sådant sätt att energiåtgången optimeras och komfortkraven under drift upprätthålls.

EPK har kommit fram till att stora mängder energi kan sparas ge- nom projektering som tar hänsyn till utnyttjande av solinstrålning och lokala klimatförhållanden vid utformningen av byggnader och deras placering.

Projektering för god energiekonomi kräver en förfinad beräknings- teknik för att kunna gripa alla faktorer. Sådan projekteringsteknik bör utvecklas.

Insatser inom detta område bör enligt EPK inriktas även på befintligt byggnadsbestånd. .

För delprogrammet Byggnaden föreslås anslag med 9 milj. kr. under en treårsperiod och 10 milj. kr. för den följande sjuårspcrioden.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 140

Installations- och apparatteknik

Målet för FoU inom delprogrammet bör vara att utveckla fastighets- driften samt att med utgångspunkt från accepterade klimatkriterier ut- veckla och energimässigt integrera apparater för värme-, luft- och be— lysningskomfort samt förbättra regler- och kontrollsystemet för att nå en god energiekonomi.

EPK påpekar att för den långsiktiga utvecklingen av uppvärmnings- tekniken utgör lågtemperatursystemen en viktig del av möjligheterna att tillvarata spillvärme från värmekraftproduktion och industriella proces- ser. Även andra uppvärmningssystem bör enligt kommitténs unppfattning studeras. Här nämns bl. a. strålningsvärme, värmepumpar för byggnads- och varmvattenuppvärmning samt solenergitillämpningar.

Enligt EPK understryker kopplingen mellan uppvärmningsbehov och ventilation behovet av särskilda forskningsinsatser för att utveckla reglersystem. Kontroll- och mätsystem för värmeförbrukningen som ger reglermöjlighet hos varje enskild lokalutnyttjare är direkt avgörande för energiförbrukningsnivån inte minst om den kan knytas till kostna- derna för förbrukningen. Behovet av utveckling av tekniken för värme— mätning framförs av EPK dels under detta delprogram, dels under de]- programmet Spillvärmeutnyttjande inom energiproduktionsprogrammet.

Kommittén föreslår att för delprogrammet Installations- och apparat- teknik anslås totalt 35 milj. kr. för den första treårsperioden och lika mycket för resterande sjuårsperiod.

Entreprenader

Målet för FoU inom delprogrammet bör vara främst att minska energibehovet för uttorkningen av byggnader och, vad avser anlägg- ningsarbeten, att utveckla teknik och utrustning som är mindre energi- krävande. EPK finner att forskningen inom anläggningssektorn kan kon- centreras till maskinutrustningen. Utvecklingsarbetet bör inriktas dels på driften av maskinerna, där övergång från tryckluft— till hydraulmaskiner anges erbjuda energibesparingsmöjligheter, dels på planerings- och pro- duktionstekniken.

Kommittén föreslår att ca 2 milj. kr. per år anslås under den första femårsperioden.

Systemfrågor jämte information och utbildning

Målet för FoU inom detta delprogram bör vara att klarlägga sam- banden mellan bebyggelsens struktur, försörjningssystemens och bygg- objektens utformning samt byggnadsdelarnas konstruktion å ena sidan och energiåtgången å den andra. EPK anser att dagens beslutsunderlag för samhällets bebyggelseplanering av bostäder, lokaler, industrianlägg- ningar, kommunikationer etc. är otillräckligt på vitala punkter, däribland vad gäller konsekvenserna för energiförbrukningen.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 141

Framförallt menar kommittén att underlag saknas för att utveckla integrerade system som kan erbjuda radikalt lägre totalenerginivå. En successiv uppbyggnad av modeller för lokalkomfortens energiförsörj- ningssystem bedöms kräva 1,5 milj. kr. per år under tioårsperioden.

För att utforma informations- och utbildningsmaterial uppskattar EPK ett behov av sammanlagt 6 milj. kr. under den första treårsperio- den.

5.2.9 Återvinning av energi 1" varor

Återvinning av energikrävande varor och nyttiggörande av energin i avfall kan enligt EPK indelas i tre områden, nämligen avfallsråvaror från industri, uppsamlingsskrot och blandat avfall från hushåll, handel och industri.

Återvinningsindustrin utgör en del av processkedjan att återvinna rå- varor till produktionen. Stöd till återvinningsindustrin kan, framhåller EPK, motiveras främst på sådana punkter där den företagsekonomiska situationen inte medger att återvinningen fullföljs. Behovet av sådant stöd ligger enligt kommitténs uppfattning inte i första band inom FoU- området, men vissa FoU-insatser anses motiverade. Dessa berör hante- ringen av komplext metallskrot, den ökande kontamineringen av stål, extraktion av material ur kemiskt avfall samt omhändertagande och återvinning av plastavfall.

För det blandade avfallet och avfallet från jord- och skogsbruk måste de alternativa användningsmöjligheterna noga värderas. Kommittén finner att viktiga insatser kan göras för 'att underlätta återvinningen av värdefulla komponenter. FoU-insatser bör t.ex. göras för att kunna få till stånd en rationell sortering av avfallet. Den del av avfallet som inte återvinns kan förbrännas, pyrolyseras eller brytas ner genom biologiska processer. Härvid kan energi tillvaratas som värme eller genom produk— tion av gas eller metanol. Dessa processteg behöver stöd för sin ut- veckling.

EPK föreslår anslag inom området med 3,5 milj. kr. per år under de närmaste två åren. Insatser under resten av programperioden bör kun- na drivas inom en ram av 2'milj. kr. per år. Kommittén noterar slutligen att forskningen inom avfalls'området måste hållas samman så att balans mellan miljö-, energi- och återvinningsaspekter uppnås. För ett samlat avfallsprogram kan väsentligt större belopp erfordras.

5.2.10 Allmänna energisystemstudier

FoU som avser energiförsörjningssystemet i dess helhet och dess ut- veckling har samlats i ett särskilt program. Hit hör bl. a. samhälls- planerings— och lokaliseringsfrågor analyserade från energisynpunkt. EPK betonar särskilt vikten av FoU med ekonomisk, samhällsvetenskap-

• Sida 172
•  Original

' Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 142

lig och beteendevetenskaplig inriktning som komplement till och i många fall som förutsättning för tidigare berörda program.

Kommittén noterar att de ekonomiska analyser av samhället som hittills gjorts framförallt beaktar två produktionsfaktorcr — kapital och arbete. Den senare tidens ökade medvetenhet om ändliga råvarutill- gångar, däribland många energiråvaror, har lett till olika studier av rå— varor och energi som produktionsbegränsande faktorer. EPK under- stryker vikten av energiekonomiska studier och utvecklingen av forsk— ningsmetodik inom detta område. Kommittén framhåller därvid att en förutsättning för att systeminriktad FoU av angiven karaktär skall kun— na bedrivas är att data och statistik kring energisystemet finns tillgäng- liga. En första åtgärd bör därför enligt kommitténs uppfattning vara att lämna stöd till de ansträngningar som nu görs att bygga en samlad in— formationsbas avseende energiförsörjningssystemet och dess tänkbara ut- vecklingsvägar.

Information och dokumentation

Målet för utvecklingen inom detta delprogram bör vara att inom två år ha skapat konkreta och detaljerade förutsättningar för att etablera en informationsbas avseende det svenska energiförsörjningssystemet och de faktorer som kan påverka dess utveckling.

Systemstudier

Målet för delprogrammet bör enligt EPK vara att bedriva systemin- riktad FoU avseende energiförsörjningssystemet som helhet ur främst ekonomiska, samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga perspek- tiv för att ge beslutsunderlag och rekommendationer till åtgärder för be- slutsfattare i olika positioner. Som särskilt delmål anges att genom egna metodstudier följa upp erfarenheter och effekter av utländsk och inter- nationellt bedriven metodutveckling inom det systemanalytiska området avseende energiförsörjningssystemet.

Kommittén föreslår att särskild uppmärksamhet ägnas åt samspelet mellan energiförsörjningen och den fysiska samhällsutformningen, energiflödesanalyser, olika energisystems miljökonsekvenser samt olika konsumtionsnivåers effekter på samhällsstrukturen i vid bemärkelse.

Den ekonomiska forskningen bör bl. a. syfta till att belysa olika ener- giförsörjningssystems effekter på samhällsekonomin -— sysselsättning, strukturutveckling och bytesbalans.

På kort sikt bör tonvikten läggas på analyser av olika energisystems flexibilitet och de samhälleliga konsekvenserna vid brist på olika energi- slag.

EPK föreslår att medel anslås till en förstudie för att närmare klar- lägga arbetets uppläggning och organisation med 2 milj. kr. per år under en tvåårsperiod.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1975: 30 BilagaI Industridepartementet 143

5.2.1] Salnnmnfatming av energiprogramkommittens förslag

EPK:s programförslag sammanfattas i tabell 5.2.

Tabell 5.2 EPK:s förslag till anslag för huvudprogrammet Energiforskning. Beloppen är angivna i milj. kr. i 1974 års penningvärde

Program och delprogram Totalt tre Medelvärde första åren per år Energiproduktion 234,9 78,3 Fissionsenergi 124, 9 41 , 6 Konv. elkraft- och värmeproduktion 9,0 3,0 Spillvärmeutnyttjande 30,0 10,0 Olja och naturgas —— — Organiska bränslen 36,0 12,0 Nya energisystem 18,0 6,0 Övriga energislag 17,0 5,7 Näringslivets energianvändning 36,0 12,0 Egentlig industri 30,0 10,0 Jord- och skogsbruk 6,0 2,0 Transporter och samfärdsel 27,0 9,0 Transportsystem 6,0 2,0 Drivsystem 18,0 6,0 Skeppsreaktorer 3,0 1,0 Lokalkomfort -— boende och arbetsmiljö 68,5 22,9 Klimathygien 8,0 2,7 Byggnaden 9,0 3,0 Installations- och apparatteknik 35,0 11,7 Entreprenader 6,0 2,0 System, information och utbildning 10,5 3,5 Återvinning 9,0 3,0 Allmänna energisysternsludier 4,01 2,0 Oföra'elade medel på huvudprogramnird 40,6 13,5 Totalt Energifarskning 420,0 140,7 * 2 år.

5.2.12 Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

EPK anger att en målmedveten och i alla sina delar konsistent ut- veckling av encrgiförsörjningssystemet förutsätter samordning, analys och översikt av hela huvudprogrammet för FoU inom energiområdet. Kommittén påpekar samtidigt att enskilda program och delprogram har starka samband med andra verksamhetsområden och att FoU inom ett område kan motiveras också utifrån andra förutsättningar än de energi- politiska. Med hänsyn härtill torde det inte vara lämpligt att samla bc- ställaransvaret för FoU inom hela energiområdet till en organisation. Kommittén framhåller vidare att FoU endast är ett av medlen i ett to- talt energipolitiskt handlingsprogram och att även här samordning mås- te äga rum mellan FoU-programmet och andra åtgärder.

Ansvaret för samordning av huvudprogrammet på statsmaktsnivå bör enligt EPK åvila ett av statsdepartementen, med nuvarande arbetsför- delning industridepartementet. Kommittén har vidare funnit det nöd- vändigt att organisatoriska förutsättningar skapas för att möjliggöra en samordnad analys, planering och uppföljning av FoU-verksamheten

• Sida 174
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 144

inom energiområdet och för att underlätta beredningen av energiforsk- ningsfrågorna.

Kommittén anger att ansvaret för varje program bör knytas till ett organ som fyller rollen av FoU-beställare, värderar oeh bevakar pro- grammet, utvecklar nya delprogram och programelement m.m. Vid val av programansvarigt organ måste hänsyn tas till bl.a. samord- ningsbehovet mellan olika åtgärder inom en samhällssektor. Valet av programansvarigt organ måste också baseras på andra aspekter än en- bart de som betingas av energiforskningens behov. Kommittén anger att man inte kunnat göra någon fullständig analys av detta men pekar på vissa möjligheter att fördela programansvaret, närmast som exempel för att illustrera möjligheterna att skapa ett sammanhållet ansvar på programnivå.

5.2.13 Reservationer och särskilda yttranden Ledamoten Carl Tham framhåller i en reservation att han inte kan ansluta sig till kommitténs på expertmaterialet grundade bedömning att de föreslagna FoU-insatserna på fissionsenergiområdet bör genomföras oavsett statsmakternas ställningstagande till den fortsatta kärnkraftut- byggnaden. Han hävdar i stället att om den nu planerade utbyggnaden inte fullföljs bör anslagen till fissionsforskningen sättas betydligt lägre än vad EPK angivit. De medel som därvid frigörs bör då satsas på andra centrala sektorer inom energiområdet. Ledamoten Bengt Sjönell reserverar sig mot de delar av EPK:s förslag som siktar till att genom FoU-insatser ge förutsättningar för ytterligare utbyggnad av kärnkraften. De medel som frigörs genom ett minskat kärnenergiprogram bör tillföras andra forskningsområden. Särskilt före- slår Sjönell en kraftig FoU-satsning på geotermisk energi, närmast i form av utveckling av djupborrningsteknik och provborrningar. Detta förslag stöds även av Tham. I ett särskilt uttalande framhåller ledamoten Inga Thorsson att de politiska riktlinjerna för den samhälleliga utvecklingen måste styra FoU- arbetet och inte tvärtom, men att å andra sidan visst mått av FoU krävs för att politiska riktlinjer skall kunna fastställas. Med hänvisning härtill anger Inga Thorsson det som ett allvarligt dilemma att ta ställ- ning till ett FoU-program inom fissionsenergiområdet innan regering och riksdag fattat beslut om den fortsatta energipolitiken, och att hon skulle velat se olika FoU-alternativ för fissionsenergin avpassade efter kommande energipolitiska beslut. I en reservation beträffande forskningsorganisationen förordar Tham inrättandet av ett särskilt forskningsfinansierande organ som kan stödja icke målbunden forskning" och studier rörande energifrågorna. Till detta förslag ansluter sig även "Sjönell. Experten Dick Lundqvist behandlar i ett särskilt yttrande möjligheter-

• Sida 175
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 145

na att basera svensk energiproduktion på geotermisk energi. Med hän- visning till den svenska berggrundens beskaffenhet och de stora tekniska svårigheter som föreligger framhåller han att sannolikheten ter sig mycket liten för att i Sverige inom överskådlig tid kunna nyttiggöra geotermisk energi.

5.3 Remissyttranden över energiprogramkommitténs betänkande

Energiprogramkommitténs betänkande har mottagits positivt av det övervägande flertalet remissinstanser. Lovord över EPK:s arbete ut- trycks i många yttranden. FOA framhåller exempelvis att EPK på kort tid har sammanställt ett.imponerande underlag som allsidigt belyser energiforskningsområdet. UKÄ bedömer att betänkandet i sina grund- drag utgör ett gott underlag för framtida insatser' på energiforskningcns område. Motsvarande uppfattning uttrycks av bl.a. statens naturveten- skapliga forskningsråd och av.statens provningsanstalt.

Matematisk-naturvctenskapliga fakulteten vid universitetet i Umeå finner utredningen allmänt väl avvägd och betänkandet författat med en klarhet och enkelhet som är ovanlig att finna i SOU—betänkanden. Ång- panneföreningen konstaterar att huvudbetänkande jämte expertmaterial är ett imponerande och väl systematiserat arbete som tagits fram på en nästan otroligt kort tid. Föreningen framhåller särskilt den förtjänstfulla vidareutvecklingen av den energibalans som föreningen själv tidigare ta- git fram, samt de tankeväckande räkneexcmplen rörande världens ener- gitillgångar. På den senare punkten bidrar betänkandet enligt förening- ens uppfattning på ett mycket enkelt och klarläggande sätt till att skingra de missförstånd som alltjämt råder om hur storleken på energi- tillgångar beräknas.

5.3.1 .Målfrågor och allmänna energipolitiska synpunkter

Ett mycket stort antal'remissinstanser framhåller behovet av ökat forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet, och inte någon ställer sig direkt avvisande till de av EPK föreslagna insatserna i stort.

Flera remissorgan har-i eller som bakgrund för sina remissyttran- den berört allmänna energipolitiska frågeställningar. Statens industri- verk framhåller att riklig tillgång på energi har varit en grundläggande förutsättning för utvecklingen inom flertalet samhällssektorer och att . energifaktorn hittills ej varit styrande därvid. Verket anser att detta har varit en rimlig avvägning och att samhällsutvecklingen även i fortsätt- ningen i första hand bör-styras av de vidare målsättningar som gäller dess utveckling i stort och som bl.a. kommit till uttryck i närings- och bostadspolitiken. Motsvarande uppfattning anförs även av elutred- ' '

ningen. Statens konsumentverk framhåller att en uppbromsning av standard-

10 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 176
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 146

höjningen på grund av brist på energi i första hand skulle drabba de grupper i samhället som fortfarande inte har fått ta del av den allmänna standardhöjningen i fråga om bostad och arbetsförhållandcn i hemmen.

Landsorganisationen i Sverige (LO) menar att energipolitiken måstc utformas så att billig och tillräcklig energi finns för att tillgodose de krav som samhällets fortsatta utveckling och sysselsättningspolitik krä— ver.

Ett minskat importberoende, och då främst ett minskat oljeberoende, framhålls av många instanser som ett väsentligt energipolitiskt mål. Överbefälhavaren anger att forskningen i första hand bör inriktas på att åstadkomma ett ökat utnyttjande av inhemsk energi. AB Atomenergi framhåller att det är nödvändigt för försörjningstryggheten, ekonomin och omsorgen om miljön och världens tillgångar av knappa bränsleråva- ror att prioritera åtgärder som kan minska beroendet av olja och andra fossila bränslen. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) hävdar att en utvcckling motiverad med utgångspunkt från att klara krissituationer och att öka försörjningstryggheten är starkt önskvärd. Här avser man främst en satsning på inhemska energikällor och på att skapa alternativa vägar för energiförsörjningen. Likartade uppfattningar anförs av ett stort antal instanser såsom bl. a. ÖEF .

Statens väg- och trafikinstitut konstaterar att de medel som kan till- gripas för att effektivisera den svenska energiförsörjningen beror på den yttre situation som landet befinner sig i. Institutet saknar en sådan diskussion i betänkandet och anger att uppmärksamhet bör ägnas frå- gan om man skall prioritera de FoU-projekt som är av särskilt intresse i ett beredskapsläge eller om FoU-programmet skall baseras på ett anta— gande om ”normala" förhållanden. Statens råd för byggnadsforskning anser att det angivna huvudmålet att effektivisera den svenska energi- försörjningen främst bör avse att effektivt kunna utnyttja energin. Det- ta berör både produktion och konsumtion och bör medföra en sänkt ökningstakt för energiomsättningcn. Rådet framhållet att ökat statligt stöd till energi-FoU måste kompletteras med användning av styrmedel som energiplaner, normer m.m. Rådet påpekar bl. a. möjligheten att via skatter, avgifter m.m. på energi påverka energikonsumtionens in- riktning.

Riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter om inte ett långsiktigt FoU- program inom energiområdet bör föregås av ett energipolitiskt beslut. Först efter ett sådant beslut torde det enligt verkets uppfattning vara möjligt att utarbeta ett relevant underlag och göra de överväganden som behövs för ett mer långsiktigt FoU-program. Liknande tankegång- ar framförs av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universite- tet i Göteborg och av Chalmers tekniska högskola som framhåller att ett logiskt FoU-program måste baseras på frågor av typen: Skall Sverige fortsätta att vara ett högindustrialiserat land eller övergå till ett låg-

• Sida 177
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 147

encrgisamhälle? I vilken utsträckning och hur skall vi vara beroende av import av energiråvaror? Även STU framhåller att valet av.ingående komponenter i det framtida svenska energiförsörjningssystemet inte kan få ske endast utifrån strikt kraft- och/eller företagsekonomiska besluts- mekanismer, utan att hänsyn i stor omfattning måste tas till sådana svårmätbara beslutsvariabler som exempelvis miljökostnader, betal- ningsbalanshänsyn, beredskapsaspekter och sysselsättningseffekter. Från- varon av ett operativt energipolitiskt program utgör härvid enligt STU en stor brist.

RRV föreslår i anslutning till sin nyss redovisade uppfattning om be- hovet av energipolitiska ställningstaganden ytterligare utredningar innan ett långsiktigt FoU-program inom energisektorn beslutas, men menar att de delar av EPK:s förslag som kan påverka de närmaste årens energi- försörjning snarast bör påbörjas. Detta bör även gälla grundforskning för energiförsörjningen på lång sikt. Som en möjlighet anger verket att man kan överväga en uppdelning av energiprogrammet i dels ett program som syftar till förbättringar i dagens energiförsörjning, dels ett program som syftar till långsiktiga lösningar på 10—25 års sikt. '

Energifrågornas långsiktiga tidsperspektiv framhålls av flera remiss- organ. Naturvetenskapliga forskningsrådet påpekar att det i en situa- tion som den nuvarande, med stor uppmärksamhet riktad på energipro- blemen och med en känsla hos många att omfattande åtgärder krävs för att säkerställa framtidens behov av energi, ligger nära till hands att de stora behoven av kortsiktiga forskningsinsatser blir helt dominerande. Rådet framhåller därför betydelsen av långsiktig grundläggande forsk- ning på de områden som kan vara av betydelse i energisammanhang. Universitetet i Uppsala understryker behovet av långsiktiga forsknings- program med periodvis för minst fem år åt gången klart angivna finan- siella åtaganden som en förutsättning för att öka forskningsresurserna genom intensifiering av verksamheten på universitets- och högskolenivå. STU framhåller betydelsen av att det energipolitiska programmet får en tillräckligt lång tidshorisont, att det innehåller en strategisk långsiktig planeringsaktivitet och att arbetet blir en kontinuerlig process med successiva uppdateringar. Motsvarande uppfattning framförs av statens råd för samlzällsforskning. FOA anger att flera långsiktiga planerings- problem inom energiområdet är metodiskt besläktade med liknande totalförsvarsfrågor genom de starka kraven på hänsynstagande till så- väl utvecklingen inom den internationella miljön som den allmänna samhällsutvecklingen samt genom sitt starka inslag av komplexa teknis— ka problem. Det är i båda fallen fråga om stora investeringar i ut- rustningar och anläggningar med betydande projekteringstid och lång livslängd och förändringar måste ske stegvis.

• Sida 178
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 143

5.3.2 Allmänt om energiprogramkommitténs arbete

Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund välkomnar detta som den anger veterligen första försök att precisera medel och mål för samlade svenska forsknings- och utvecklingsinsatser inom energiområdet och konstaterar att euergiprogramkommittén och de till denna knutna ex- pertgrupperna under en påfallande kort tidsperiod har insamlat och sammanställt ett omfattande och intressant material. Mot bakgrund av den valda arbetsuppläggningen med skilda sponsorer för var sitt ansvars- område noterar fakulteten med tillfredsställclse att EPK. i betänkandet inte endast presterat en god syntes av ett ojämnt material utan även av- givit klara och välgrundade motiveringar för sina förslag.

Ett brett upplagt forskningsprogram framstår enligt FOA som ett viktigt medel att skapa reell handlingsfrihet i framtida energipolitiska be- slutssituationcr. Anstalten noterar kommitténs uttalande att en tner detaljerad inriktning av FoU-insatserna endast har varit möjliga att göra för en kortare tidsperiod och att flera av de föreslagna program- men/delprogrammen efter något eller några år kräver ställningstagan- den som bl. a. baseras på olika analyser inom ramen för det av kommit- tén föreslagna programmet Allmänna energisystemstudier. Anstalten understryker kommitténs bedömning att det är angeläget att sådana studier snabbt kommer till stånd, bl.a. som underlag för en önskvärd långsiktig resursutveckling vid de forskningsutförande institutionerna. Tekniska fakulteten vid universitet i Lund framhåller att forsknings— programmets bredd icke kan diskuteras utan beaktande av tidsperspek- tivet, och att ett alltmera förlängt tidsperspektiv motiverar ett bredare program. Detta synsätt motiverar enligt fakulteten en skarpare gräns- dragning än vad som görs i betänkandet mellan de båda olikartade be- ståndsdelar som bildar den numera vanliga förkortningen ”FOU”. Ett meningsfyllt program för svensk energiforskning bör enligt fakulteten på lång sikt ge stöd åt en allmänt kunskapsutvccklande grundforskning. Det bör vidare i ett i förhållande härtill kortare tidsperspektiv stödja för olika utvecklingsmål nödvändig målinriktad och grundläggande forskning. Det bör slutligen i det korta tidsperspektivet ge stöd åt olika klart definierade utvecklingsprojekt.

Karolinska institutet finner att direktiven lett till en begränsning av programarbctet till energiforskningens tekniska problemställningar och framhåller behovet av en komplettering avseende de konsekvenser de olika energikonsumtions—loch energiproduktionsformerna har för män- niskan i samhället. Även samhällsvetenskapliga fakulteten vid universi- tetet i Göteborg anger att utredningen vid anskaffande av bakgrunds- matcrial varit i alltför stor utsträckning inriktad på tekniska problem. Motsvarande uppfattning redovisas likaså av socialstyrelsen. Arbets- marknadsstyrelsen saknar en belysning av sysselsättningsfrågor i utred-

• Sida 179
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 149

ningen eftersom ett ställningstagande till försörjnings- och kostnads- alternativen enligt styrelsen inte låter sig. göras utan beaktande av sys- selsättaingskonsekvenserna. Svenska uppfinnareföreningen erinrar om vikten av att förutsättningarna för uppkomsten av innovationer beaktas innan forskningsprogram och resursfördelning fastställs. I anslutning härtill framhåller föreningen bl. a. betydelsen av ekonomiska bevekelse- grunder som underlag för en vidgad innovationsverksamhet samt beho- vet av en komplettering av institutionsforskningen med en satsning på innovationsverksamhet vid företag och genom enskilda uppfinnare.

Universitetet i Uppsala hävdar att energiforskningen inte kan betrak- tas enbart ur de snäva synpunkter som berör svensk samhällsekonomi utan att problemet är globalt och att man väntar sig att Sverige såsom ett av jordens rikaste länder gör en internationellt sett betydelsefull in- sas. Eftersom energiproblemen kommer att successivt skärpas under kommande 30—40 år anser fakulteten också att utredningens direktiv varit alltför kortsiktiga då de begränsats till att gälla mål och riktlinjer för endast en tioårsperiod. Samma uppfattning framförs av Veten- skapsakademien. Även Svensk industriförening framhåller att kommit- téns programförslag är för starkt präglat av begränsning i tidsperspekti— vet. Prioritet ges åt de problemområden som idag är föremål för inten- sivt utvecklingsarbete medan de frågor som bör fånga det "allmänna FoU-intresset om 15—25 år ägnas mindre uppmärksamhet.

UKÅ framhåller att energiforskningens uppgift bl.a. är att skapa en grund för beslut om energipolitiken. Forskningens inriktning får där- för på sikt avgörande betydelse för utvecklingen på viktiga och vitt skilda samhällsområden. Det är därför nödvändigt att forskningen omfattar och grundas på en totalbedömning av de sociala och sam- hällsekonomiska aspekterna, och att det långsiktiga perspektivet blir vägledande för forskningsinsatsema. Denna totalbedömning och det långsiktiga perspektivet har enligt -universitetskanslersämbetets uppfatt- ning inte tillräckligt betonats. Som exempel anges forskning kring de grundläggande samhällsekonomiska bedömningar som varit och bör vara styrande för energiproduktion och energianvändning i olika delar.

IVA menar att avsaknaden av en formulerad energipolitik och den korta tid som stått till utredningens förfogande har medfört att utveck- lingsprogrammet ej kunnat underbyggas med tillfredsställande analyser över sambanden mellan utvecklingsinsatser och mål inom cnergifältet. Även VVS-tekniska föreningen efterlyser en redovisning och bedöm- ning av de olika medel som kan användas för att uppfylla målet att ef- fektivisera den svenska energiförsörjningen. Föreningen framhåller att en kraftigt intensifierad FoU-verksamhet är en nödvändig förutsätt— ning för att en väsentlig effektivisering av energiförsörjningen skall kunna åstadkommas på sikt men att de omedelbara och kortsiktiga effekterna av en ökad FoU-satsning inte får överbetonas. Universitetet i

• Sida 180
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 150

Stockholm noterar att universitetens roll inom forskning och utveck— ling med tillämpning som mål är relativt mindre än inom grundforsk- ningen, men att en gränsdragning mellan universitet och andra som bedriver FoU kan te sig svår. Huruvida de satsningar EPK föreslagit kommer att vara komplementära eller alternativa (och möjligen onö- diga) till de satsningar som ändå görs och huruvida dessa satsningar till- samman är tillräcldiga för att nå önskvärda samhällsmål utgör en myc- ket svårbedömbar och av EPK obesvarad frågeställning.

Ångpanneföreningen efterlyser en tidsmässig angelägenhetsgradering av de olika FoU-projekten. Bl.a. vissa kartläggningsarbeten betr. spill- värmetillgångar framhålls som ytterst brådskande för att inte nu existe— rande kombinationsmöjligheter skall försvinna vid nyinvesteringar.

Energiprogramkommittén har avgränsat sitt program inom grund— forskningen till att gälla målstyrda uppgifter. Statens råd för atomforsk- ning finner emellertid att kommittén på grundforskningssidan egentligen endast behandlat fusionsforskningen, medan annan mot energisidan rik- tad forskning av grundläggande karaktär har rönt synnerligen knapp— händig behandling, om den över huvud taget behandlats alls. Rådet an- ger vidare att till energiforskning måste räknas också studiet av den in- verkan som produktion och konsumtion av energi har på miljön.

FOA anser att EPK inte tillfredsställande belyst det svenska energi- forskningsprogrammets beroende av att kompletterande forsknings- och utvecklingsresultat kan erhållas från utlandet.

VVS-tekniska föreningen framhåller att EPK:s beskrivning av på- gående utvecklingsarbete som ej finansieras med allmänna medel blivit synnerligen fragmentarisk och således ofullständigt genomförd.

5.3.3 Programförslagets allmänna inriktning, avvägning och struktur

Flertalet remissinstanser ansluter sig i huvudsak till utredningens för- slag. Stöd för den föreslagna anslagsramen, 420 milj. kr. under en treårsperiod, uttalas av UKÅ, universiteten i Stockholm och Umeå och av statens råd för byggnadsforskning.

Flera remissorgan framhåller att den av EPK föreslagna satsningen i internationell jämförelse ändock är liten. Universitetet i Uppsala anger att för att genom internationellt samarbete få tillgång till FoU i andra" länder är det nödvändigt att öka den svenska insatsen. Ökningen bör dock ske i en sådan takt och på sådant sätt att grundläggande forskning på andra områden inte störs. Universitetet i Göteborg och Chalmers tek- niska högskola anger att den föreslagna ramen synes vara i underkant och att den bör höjas till över 200 milj. kr. per år så länge välmotive- rade projekt finns att stödja. En successiv ytterligare anslagsökning för- ordas av matemetisk-naturvetenskapliga. fakulteten vid universitetet i Lund med hänvisning till satsningen i andra OECD-länder. Rektorsäm- betet vid universitetet i Stockholm framhåller att den av EPK föreslagna

• Sida 181
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementct 151

ökningen skulle ställa Sverige i paritet med andra avancerade industri- länder som Förenta staterna, Canada och Förbundsrepubliken Tysk- land. Ämbetet anger dock att det är tveksamt om 420 milj. kr. bör satsas under en treårsperiod med enbart en tekniskt inriktad bedöm- ning som grund. Bedömningskraven bör rimligen utformas så att hän- syn tas till kostnader, förväntade direkta och indirekta värden samt osäkerhet. En utvärdering i sådana termer bör göras. Även statens naturvårdsverk anger att den svenska per—capita-insatsen efter före- slagen höjning är mindre än i andra länder och Centrala driftledningen (CDL) anför liknande synpunkter. LO anser att ytterligare ökning av anslagen till energiforskning skall ges om så är nödvändigt så att inte de ekonomiska resurserna blir en flaskhals för den framtida utveckling- en på området.

Svenska petrolctuninstitutet konstaterar att det beräknade totala me- delvärdet per år, 140 milj. kr., motsvarar mindre än 1 % av energiför- brukningens värde i konsumtionsledet. Med hänsyn till de potentiella besparingsmöjligheterna ifrågasätter institutet om det inte kunde vara samhällsekonbmiskt lönsamt att i initialskedet satsa ytterligare inom så- dana forsknings- och utvecklingsområden där stora besparingar kan uppnås utan risk för negativa återverkningar.

Svenska utvecklings AB framhåller att de föreslagna medlen torde vara klart otillräckliga exempelvis när det gäller system för utvinning av metanol ur alternativa fossila bränslen, batterier och bränsleceller, nya system för vindkraft och vätekraft, system för utnyttjande av spillvärme, framdrivningssystem inom transportområdet samt demonstrationsan- läggningar på lokalkomfortområdet.

STU och IVA framhåller att den föreslagna kostnadsramen sanno- likt utgör den övre gränsen för vad tillgängliga resurser kan prestera inom den angivna tidsramen. RRV anser sig inte kunna ta ställning till den totala storleksramen men framhåller att den föreslagna ökningen torde innebära risk för brist på kvalificerade resurser i form av forsk- ningspersonal och laboratorieutrustning. Man förordar därför en suc- cessiv ökning av stödet och framhåller att vid alltför snabb ökning följden kan bli att man med allmänna medel delvis kommer att finan- siera FoU som eljest skulle ha kommit till stånd även utan statligt stöd.

STU och statens råd för byggnadsforskning- framhåller behovet av planering på längre sikt än tre år. STU anger att det inte är välmotiverat att låta ambitionsnivån avta under tioårsperioden medan byggforsk- ningsrådet ansluter sig till EPK:s bedömning att FoU-nivån efter den första treårsperioden sannolikt behöver höjas.

Universitetet i Uppsala anför att med tanke på landets begränsade re- surser vore en splittring i enlighet med EPK:s programförslag olycklig och att programmet bör struktureras om med ökad tonvikt på lång- siktiga problem. Elverksföreningen ser däremot i betänkandet illustratio-

• Sida 182
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 152

ner till en påtaglig prioritering i den statliga bidragsverksamheten av teoretiska forskningsprojekt på bekostnad av utvecklingsarbete och för- ordar en omprövning härvidlag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund, State/I:: naturvårdsverk och IVA m.fl. organ berör avvägningen mellan FoU inom produktions- resp. konsumtionssektorerna. Den förstnämnda anger att inriktningen på olika former för en ökad produktion av energi förefaller väl ensidig och att forskningen borde ges en betydligt vidare ram och leda fram till en verkligt allsidig belysning av olika energipro- duktionsmetoders verkningar ur ekonomiska och miljömässiga aspek- ter. Naturvårdsverket hävdar att eftersom all energiproduktion är mil- jöstörande bör FoU för energibesparing ges högre prioritering. Häri inbegriper verket då bl. a. fjärrvärmetcknik. IVA förordar att en större satsning än den av utredningen angivna görs för energibesparande åt— gärder på konsumtionssidan. LO menar att man inte har möjlighet att bedöma rimligheten i den detaljfördelning EPK föreslagit, men anser att huvudinriktningen i EPK:s förslag är riktig. Vid ett beslut om be— gränsning av kärnkraftutbyggnaden borde dock. enligt organisationens uppfattning bl. a. insatserna rörande MHD—generatorer för elkraftpro- duktion och organiska bränslen intensifieras. Vidare- kunde forskningen kring oljans och kolets miljöskadliga effekter och kring samhällsstruk— turens betydelse för energikonsumtionen utvidgas. I ett läge då flertalet länder koncentrerar sig på kärnkraftforskning anser LO att långsiktiga xinster finns att hämta om den svenska forskningen inom området ges en mer bckvakande inriktning till förmån för konstruktiva insatser på andra områden. Organisationen framhåller också att EPK borde ha gi- vit ett alternativt förslag som visar fördelningen av forskningsresurser- ha om kärnkraftutbyggnaden begränsas till de redan beslutade elva aggregaten.

Några remissorgan har särskilt tagit upp den av EPK föreslagna pro- gramstrukturen. FOA, UKÄ, statens industriverk och VVS-tekniska föreningar: anger att man finner" programstrukturen ändamålsenlig, men F OA framhåller att det från såväl avvägnings- som genomförande— synpunkt är angeläget att forskningen kring kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor och kring hantering av det aktiva avfallet från kärn— kraftdriften inordnas i ett framtida huvudprogram för energiforskning.

STU framhåller att programstrukturen har förtjänster som underlag för en välbehövlig energipolitik men att den har allvarliga brister för ge- nomförandefasen. Härvid krävs enligt STU:s uppfattning en program— struktur som tar hänsyn till den kompetens FoU-arbetet kan tillföras ge- nom både de verkställande och de administrativa organen.

• Sida 183
•  Original

Prop. 1.975: 30 Bilaga]. Industridepartcmentet 153

5.3.4 Energiproduktion

Allmänt

Många remissinstanser tar vårt lands stora oljeberoende till utgångs- punkt för olika synpunktcr på energiproduktionsforskningens inriktning. Chalmers tekniska högskola anger att Sverige liksom Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland i framtiden inte bör bygga fler kondens- kraftverk för fossila bränslen och att oljeeldade kraftverk i möjligaste mån bör byggas om för alternativ eldning med olika bränslen.

Centrala driftledningen (CDL) stöder i sin helhet EPK:s programför- slag inom kärnkraftområdet och delar även kommitténs uppfattning om nödvändigheten av kraftfullt FoU-stöd för utnyttjande av övriga energi- slag, bl. a. kol.

IVA och Vetenskapsakademien framhåller behovet av större insatser än vad EPK föreslagit på forskning rörande utnyttjande av förnyelse- bara energircsurscr. IVA anger vattenkraft, energiodlingar, solenergi och vindenergi. Vetenskapsakademien anger solenergi genom biosystem eller kemiska processer. vindkraft Och geotermisk energi.

Statens råd för atomforskning ifrågasätter om man inte beträffande vindenergi och geotermisk energi samt omvandling av solstrålning till elektrisk energi bör satsa på en något mer ambitiös nivå än vad EPK föreslagit för att utröna om dessa energikällor överhuvudtaget kan vän- tas bli av någon väsentlig betydelse inom förutsebar tid. Jernkontoret framhåller att det förefaller som om överdrivna förväntningar knyts till andra inhemska energireserver än vattenkraft och kärnkraft och att det föreligger ett behov att skyndsamt få utrett den roll som dessa resurser kan komma att spela för vår energibalans i olika tidsperspektiv. Först efter en sådan utredning synes tiden mogen att lägga fram förslag till konkreta FoU-projekt.

Främst av beredskapsskäl föreslår ÖEF och energiberedskapsutred- ningen fortsatta FoU-insatser beträffande bl. a. torv, ved, hyggesavfall och annat avfall. Båda organen uttrycker sitt stora intresse för studier av olika sätt att producera och utnyttja metanol som energibärare.

STU framhåller att energidistributionsanläggningar tenderar att bli en allt besvärligare komponent i vårt energiförsörjningssystem och förordar därför att energidistribution särbehandlas och blir föremål för mer stöd än vad som föreslagits av EPK under delprogrammet Konventionell el- kraft- och värmeproduktion. Tekniska högskolan i Stockholm framhål- ler att de flesta energikällor som f.n. diskuteras som alternativ till fos— sila bränslen i huvudsak kan nyttiggöras först efter omformning till elektrisk energi och att stora personella och ekonomiska resurser för forskning och utveckling inom det elkrafttekniska området fordras för att möta dessa krav av såväl systemteknisk som komponentteknisk na- tur.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Iudustridepartemcntet 154

Energiproduktionens miljöfrågor uppmärksammas av flera remiss- organ. Fiskeristyrelsen betonar vikten av att de beaktas på ett tidigt stadium i forskningsarbeten rörande nya och ökade system för energi- produktion och framhåller särskilt behovet av undersökningar rörande miljöeffekter av kylvattenutsläpp, vattenregleringar och svavelutsläpp. Statens naturvårdsverk framhåller att miljöaspekterna måste få en fram- skjuten plats i FoU-arbetet, och påpekar bl.a. att många former av toppkraftproduktion är starkt miljöstörande. AB Atomenergi menar att för såväl olje- som kolförbränning bör konsekvenserna för miljön samt riskfaktorerna karläggas lika grundligt som skett och sker för kärn- energin. Betydligt mer omfattande studier av dessa miljöfrågor synes påkallade. Vetenskapsakademien framhåller att miljöeffekten av olika typer av energiutvinning och energiomvandling har beaktats för litet av EPK och att det är av väsentlig betydelse att en kraftfull forsknings- insats sker för att identifiera och utvärdera miljöeffektemas betydelse i detta sammanhang. Speciellt framhåller akademien miljöeffekterna av brytning av skifferbundna nukleära och organiska bränslen. Samma gäller i ännu högre grad torvbrytning, vilket akademien tidigare påpekat i en skrivelse till riksdagens näringsutskott.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg menar att kunska- perna rörande effekterna av exponering för samhällets luftföroreningar är förhållandevis goda och håller det för tveksamt huruvida ytterligare forskning bör ges den prioritet som EPK föreslår i ett läge då den me- dicinsk-hygieniska expertisen är begränsad och för närvarande torde ha viktigare uppgifter inom det industriella området.

Fissionsenergi

Ett stort antal remissinstanser stöder i huvudsak EPK:s förslag till FoU-program inom kärnkraftområdet, här-ibland FOA, universiteten i Uppsala, Lund, Göteborgoch Stockholm, statens råd för atomforsk- ning, AB Atomenergi, CDL, Hyresgästernas riksförbund, IVA och Ve- tenskapsakademien. Kooperativa förbundet uttalar att man inte vill av- styrka att en betydande del av FoU-verksamheten inriktas på kärn- kraftforskning. .

Chalmers tekniska högskola anger att en förutsättning för en omfat- tande satsning på kärnkraft är att dess risker kan konstateras vara små för allmänheten, ej endast jämfört med andra risker i samhället utan även totalt sett. Den verksamhet som nu handlägges av Kärnsäkforsk och Aka-utredningen måste påskyndas och snarast leda till någon form av slutligt ställningstagande.

Socialstyrelsen framhåller att det med hänsyn till den om som uppen- barligen råder bland delar av befolkningen om riskerna med fortsatt kärnkraftutbyggnad är angeläget att forskning kring avfallshanterings-

• Sida 185
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 155

problematiken och reaktordriftkontrollen ges hög prioritet oberoende av om statsmakterna i de energipolitiska besluten stannar för fortsatt kärnkraftutbyggnad eller ej. Flera andra remissinstanser har tagit upp frågan om betydelsen för de fortsatta FoU-insatserna inom fissionsener- giområdet av riksdagens ställningstagande år 1975 till en vidare kärn- kraftutbyggnad. Universitetet i Stockholm, statens råd för atomforsk- ning, STU, AB Atomenergi och Hyresgästernas riksförbund uttalar att oavsett riksdagens ställningstagande bör ambitionsnivån för fissions- forskningen bibehållas. Man hänvisar bl.a. till behovet av ytterligare kunskapsunderlag och universitet i Uppsala framhåller att en viktig omständighet är, att Sverige har en internationell position beträffande kärnkraftens säkerhet, att ett stopp inom forskningen kring fissionsener- gin vore olyckligt och att en sådan åtgärd knappast skulle komma att följas i andra länder med förutsättningar för fissionsenergiutveckling. Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund, som anser att kärnenergin som en effektiv teknologi kan ge ett rationellt bidrag till den svenska energiförsörjningen, understryker likaså att oavsett vilken utformning som ges åt det svenska kämenergiprogrammet kommer en forsatt forskning inom området att vara oundviklig för att inom landet kunna garantera en kompetent bedömning av olika aspekter på kärnenergins utnyttjande, nationellt och globalt.

LO anger att en del av den föreslagna kärnkraftforskningen torde kunna skjutas på framtiden i avvaktan på beslut om fortsatt kärnkraft- utbyggnad. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) menar att först när energipolitikens framtida inriktning klarlagts är det möjligt att ta ställning till EPK:s kärnkraftprogram.

FOA finner att det mot bakgrund av den rådande osäkerheten hade varit värdefullt om EPK presenterat alternativa förslag. Oavsett vilket beslut som tas av riksdagen beträffande- kämkraftutbyggnad behövs långsiktiga insatser i form av ett basprogram för att följa utveckling- en inom fissionsenergiområdet. Även byggnadsstyrelsen framhåller att det är rimligt att ett beslut av statsmakterna i fråga om kärnkraftut- byggnaden får avgörande inverkan på FoU-verksamhetens inriktning och resurstilldelning. Universitetet i Umeå anger att man finner det be- synnerligt att anslag på 24 milj. kr. föreslås till kämenergiforskning även i det fall att riksdagen skulle ta avstånd från utbyggnad av kärnenergi- produktionen. I sådant fall torde denna summa bättre kunna användas på i synnerhet långsiktig forskning rörande andra energikällor. Svenska naturskyddsföreningen menar att den av kommittén föreslagna medels- fördelningen med stora anslag till fissionsenergiforskning ger anledning till betänkligheter och under inga omständigheter bör få bli vägledande för resursfördelningen efter den treårsperiod som förslaget närmast tar sikte på.

• Sida 186
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 156

CDL konstaterar att riskerna med förbränning av fossila bränslen är stora och med nuvarande kunskaper ofullständigt kända samt endast i undantagsfall beräkningsbara. CDL förordar därför att man väljer kärn- energin som den produktionsmetod som har de små och beräknings- bara riskerna.

Elutredningen konstaterar att det under den närmaste tio- till femton- årsperioden redan med beslutad samhällsutbyggnad föreligger ett ökat behov av energi, vilket lämpligen bör tillgodoses med kärnkraft.

Sveriges ketniingeniörers riksförening påpekar att vi under decennier framöver måste leva med såväl fossila bränslen som kärnkraft och att det är anmärkningsvärt att inte kombinationer av kärnkraft och fossila bränslen för metanolproduktion eller syntesgasframställning fått en mer seriös behandling av EPK.

Sötvattenlaboratoriet framhåller att kärnkraften f.n. ur miljövårds- synpunkt ter sig betydligt skonsammare än övriga aktuella alternativ. Man anger vidare att våra kyliga havskuster tål större utsläpp av varm- vatten än vad t. ex. tropiska vatten gör och att varmvattenutsläppen har vissa direkta positiva inslag som bör kunna utnyttjas vid akvakultur.

Universitetet i Uppsala anger beredskapssynpunkten som ytterligare ett motiv för en kärnkraftsatsning. En kärnkraftstation kan drivas i flera år på en laddning, medan vår oljelagringskapacitet rör sig om några må- nader. Man framhåller behovet av bredare och djupare information av- seende kärnkraftens säkerhetsproblem än vad som ges idag. Såväl miljö- som beredskapsskäl åberopas även av CDL som motiv för kärnkraftal- ternativet vid fortsatt större utbyggnad av elproduktionen.

ÖEF och Chalmers tekniska högskola framhåller behovet att utnyttja kärnkraften i ökad omfattning och även för direkt värmeförsörjning genom hetvattendistribution. .

Beträffande det statliga FoU-stödet till kärnkraftutvecklingen fram- håller statens industriverk att kärnkraften numera får anses kommer— siellt etablerad varför kraftproducenter och reaktortillverkare i princip bör bekosta den fortsatta tekniska utvecklingen. Liknande uppfattningar framförs av IVA och av Chalmers tekniska högskola, vilken framhåller att medel i dessa avseenden i varje fall bör anvisas utanför EPK:s ram. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göte- borg framför motsvarande synpunkter.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) påpekar att EPK inte till- räckligt upprätthållit distinktionen mellan prospektering och exploate- ring av uranfyndigheter. Man framhåller behovet av ytterligare uran- prospektering och vikten av att den rutinmässiga prospekteringen vita- liseras genom forsknings- och utvecklingsinsatser. Chalmers tekniska högskola anser att en undersökning bör göras för att söka fastställa stor- leken av världens låghaltiga urantillgångar och kostnaderna för att ut- vinna dessa. En sådan utredning kan möjligen enligt högskolans uppfatt-

• Sida 187
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 157

ning visa att det inte finns behov av någon natriumkyld bridreaktor före år 2000. . .

Statens provningsanstalt anger att EPK:s förslag till insatser för att skapa en svensk anrikningsanläggning bör kunna minskas även om detta innebär en viss fördröjning av programmet. IVA förordar en undersök- ning av möjligheterna att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar göra Sverige oberoende av utlandet genom kärnbränslecykelns alla led inklusive anrikning och upparbetning av avfall.

AB Svensk kärnbränsleförsörjning anger att målsättningen för ett FoU-program för upparbetning av uranbränsle bör vara att'gc förutsätt- ningar för en svensk upparbetningsanläggning och inhemsk avfallshante- ring mot slutet av 1980—talet. Man framhåller vidare att återanvändning av plutonium är angelägen dels för att utnyttja plutoniet som energirå- vara, dels för undvikande av uppbyggnad av plutoniumlager. Även ma- tematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg fin- ner det motiverat med betydligt ökad insats för plutoniumåtercykling.

Chalmers tekniska högskola framhåller att upparbetningen av utbränt kärnbränsle och plutoniumålerföring är integrerade delar av kärnbräns- lecykeln i lika hög grad som anrikning och att satsningen på båda dessa områden underdimcnsionerats av EPK. Man framhåller att utvecklingen inom upparbetningsområdet f.n. karaktäriseras av en viss konservatism, vilken högskolan varnar för. I FoU-programmet för denna verksamhet bör därför ny teknik allsidigt prövas och kostnadsreduceringar analyse- ras. Det internationella samarbetet bör utvidgas.

Aku-utredningen anmäler att ett svenskt FoU-program för hantering, behandling och förvaring av radioaktivt avfall synes ofrånkomligt. Ut- redningen tillstyrker vidare EPK:s förslag till forskning kring pluto- niumåterföring och framhåller att med hänsyn till de speciella riskerna med plutonium är det angeläget att utveckla tekniken att återföra pluto-. nium till lättvattenreaktorer för att därigenom undvika att stora pluto- niumlager byggs upp.

Beträffande andra reaktortyper än lättvattenreaktorer framhåller uni- versitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola fördelarna med en övergång till gaskylda högtemperaturreaktorer, vilka dels skulle ge högre verkningsgrad, dels kunde lämna processvärme till kemisk och metallurgisk industri. Chalmers tekniska högskola framhåller vidare att den gaskylda högtemperaturreaktorn i modifierad form kan fungera som bridreaktor och anger att den gaskylda bridern möjligen skulle kunna göra att den mera komplicerade natriumkylda bridreaktorn blir onödig. Högskolan anser att det föreslagna beloppet om 3,7 milj. kr. för 1975/76 bör höjas avsevärt och att betydande samarbete bör upptas med motsvarande västtyska och amerikanska utvecklingsprojekt. Tekniska högskolan i Stockholm anger att till programmet bör fogas en ingående studie av tungvattenreaktorer, exempelvis CANDU, för anpassning till

• Sida 188
•  Original

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet 158

svenska förhållanden. Man framhåller att kombinationen tungvatten- reaktorer och stora uranfyndigheter kan göra Sverige oberoende av om- världen i avseende på uranbränsle.

Frågor om tillvaratagande av spillvärme från bl. a. kärnkraftverk be- handlas under särskild rubrik.

Konventionell elkraft- och värmeproduktion

Inom detta delprogram har EPK behandlat magnethydrodynamiska generatorer, generering av mottryckskraft, konventionell elproduktion samt överföring av elkraft. Kommittén anger särskilt att gränsdrag- ningen gentemot delprogrammen Spillvärmeutnyttjande och Organiska bränslen av naturliga skäl är diffus. Flertalet remissinstanser har inte närmare berört området. Sveriges industriförbund framhåller att det be- träffande produktion av mottryckskraft inom industrin finns utrymme för nyskapande utvecklingsverksamhet. Tekniska högskolan i Stockholm menar att en kraftigt ökad FoU-insats på det elkrafttekniska området är nödvändig.

Spillvärmeutnyttjande

STU uttalar att ökat utnyttjande av s.k. spillvärme tillsammans med åtgärder inom lokalkomfortområdet sannolikt utgör det i energieffekti- vitetshöjande syfte intressantaste delprogrammet. Med hänsyn till det starka beroendet av lokala och regionala förutsättningar finner styrelsen en hög ambitionsnivå motiverad både vad gäller utveckling av system och komponenter. I första hand finner STU det angeläget att såväl be- fintliga som planerade fjärrvärmesystem baseras på energikombinat, för vilket erforderlig teknik i huvudsak redan finns utvecklad. CDL fram- håller betydelsen av att utveckla metoder för att ta vara på överskotts- värmet från elproduktionen i värmekraftverk, dels för lokaluppvärm- ning, dels genom nya processer för framställning av syntetiska bränslen. Även AB Atomenergi tar upp dessa frågor och anger att de beräknade spillvärmemängderna inom några decennier teoretiskt kommer att vara tillräckliga för att tillgodose landets hela lokaluppvärmnings- och tapp- varmvattenbehov samt industriella behov av lågtemperaturvärme.

För att praktiskt genomföra effektivt Spillvärmeutnyttjande är det nödvändigt att lösa distributionsproblemen på ett ekonomiskt sätt och Atomenergi noterar med tillfredsställelse den av EPK förordade starka FoU-satsningen.

EPK har dels under delprogrammet Spillvärtneutnyttjande inom ener- giproduktionsprogrammet, dels under delprogrammet Installations- och apparatteknik inom lokalkomfortprogrammet hävdat att tekniken för mätning av värmeförbrukning bör utvecklas. Denna uppfattning delas icke av Hyresgästernas riksförbund som framhåller att en sådan be-

• Sida 189
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 159

dömning för att vara meningsfylld måste vara grundad på uppfattningen att utnyttjande av denna teknik skulle vara betydelsefullt för energi- försörjningen.

Olja och naturgas

EPK har för detta delprogram inte föreslagit särskilda FoU-medel utan angivit att medel vid uppkommande behov bör kunna anslås från huvudprogrammets ofördelade reservpost.

Naturgastielegationen framhåller att den omständigheten att det för närvarande är osäkert om naturgas framdeles kommer att införas på den svenska energimarknaden inte bör leda till att all FoU på området ställs på framtiden. Svenska gasföreningen hävdar att det föreligger ett stort intresse för att tillföra Sverige naturgas som ett ytterligare förnämligt energislag vilket skulle kunna utgöra en bas för utveckling av ett flertal tänkbara gasekonomier. Mot bakgrund härav finner man EPK:s ställ- ningstagande att icke nu föreslå FoU-medel överraskande.

Organiska bränslen som substitut för olja

Inom detta delprogram har EPK föreslagit åtgärder beträffande torv- och skifferutvinning, energiodling, avfallets alternativanvändning, för- brännings- och förgasningsteknik samt rörande konvertering av gas till metanol och utvinning av metanol ur biosystem.

Beträffande torv framhåller universitetet i Stockholm och statens na- turvetenskapliga forskningsråd bristen på grundläggande kunskapsun- derlag inom området. Universitetet i Umeå bedömer att utvinning av torv för energiproduktion inte torde vara realistisk. Lantbrukshögskolan anger att myrmarkerna som energikälla bör betraktas som yttersta re- serv i en krissituation. Sveriges geologiska undersökning anser däremot att man mot bakgrund av erfarenheterna från andra länder kan räkna med att torv bör kunna få användning som energikälla om också i be- gränsad utsträckning.

I fråga om inhemsk oljeförsörjning och skifferutnyttjande uttalar uni- versitetet i Uppsala att fakultetens geologiska expertis ställer sig kritisk mot nuvarande överproportionering av de tekniska prospekteringsinsat- serna inom svenska land- och shelfområden. Vad gäller utnyttjande av uran och organiska beståndsdelar i de svenska skifferförekomsterna framhåller universitet att om någon av dessa komponenter i en framtida energisituation blir aktuell för utvinning bör planer och teknologi finnas färdiga för samtidigt eller senare utnyttjande av även de övriga. Natur- vårdsproblemen liksom de allmänna miljöproblemen vid varje form av exploatering av dessa fyndigheter kommer emellertid enligt fakulteten att bli synnerligen areellt omfattande.

Universitetet i Stockholm och statens naturvetenskapliga forsknings- råd tar upp det i EPK:s betänkande angivna förslaget om försök med

• Sida 190
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 160

algodlingar. I yttrandena framhålls att den höga produktion som sker i vissa havsområden betingas av att olika vattenmassor möts och att natu- ren där tillhandahåller erforderlig energi för cirkulation, flotation och transport av närsalter. I en odling måste energi matas in i systemet var- vid förtjänsten blir mycket låg i jämförelse med naturliga förhållanden.

Skogshögskolan framhåller beträffande energi från jord- och skogs- bruk att det är orealistiskt att räkna med att energibehovet skall kunna tillgodoses genom avkastningen från landets skogar. Den nuvarande skogsindustriella förädlingen är helt överlägsen en användning som bränsle ur såväl miljö- och sysselsättningssynpunkt som vad gäller på- verkan på handelsbalansen. Lantbrukarnas riksförbund framhåller beho- vet av en analys av önskvärdheten att återföra jordbruksavfallet i jord- förbättrande syfte alternativt för produktion av energi för lokalanvänd- ning. Först efter en sådan studie kan man ta ställning till ett vidare pro- gram för jordbruksavfallets utnyttjande för energiproduktion.

AB Atomenergi ansluter sig tillsammans med flera andra remissorgan till EPK:s förslag om insatser på problem som är förknippade med kol- förbränning, men betonar de miljömässiga svårigheterna och framhåller att betydligt mer omfattande studier av olje- och kolförbränningens miljöfrågor än vad EPK föreslagit synes påkallade.

Nya energisystem

Chalmers tekniska högskola framhåller att" området innehåller så många lovande och verklighetsnära projekt att en större satsning än de 18 milj. kr. som EPK föreslagit för den närmaste treårsperioden är mo- tiverad. Högskolan betonar betydelsen av att fordonsbatterier kan ut- vecklas till allmän användbarhet för varudistribution och kollektivtrafik. Man framhåller att EPK inte beaktat system med .termojoniska ener- giomvandlare, vilka visserligen ännu ej utnyttjats för produktion av elektrisk ström i stor skala men-vilka synes ha betydande utvecklingspo- tential. Vidare framhålls betydelsen av studier av olika lagringsformer för energi.

FOA ansluter sig till EPK:s bedömning att metanol-baserade energi- system kan erbjuda intressanta utvecklingsmöjligheter redan inom för- hållandevis kort tid men hävdar att analyserna av metanolsystem skulle bli säkrare om en del tekniska system kunde studeras närmare på ett tidigt stadium. Man framhåller vidare betydelsen av studier av riskerna med en vidgad metanolanvändning på grund av metanolens flyktighet, giftighet och antändlighet samt explosionsbenägenhet vid luftblandning- ar. Stöd för förslaget uttalas vidare av ÖEF, Chalmers tekniska högskola och enargiberedskapsutredningen samt av statens naturvårdsverk, som anger att det finns möjligheter att utnyttja även andra alkoholer än metanol, och att dessa har fördelar framför konventionella bränslen inte minst ur miljösynpunkt.

• Sida 191
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 161

Övriga energislag Till detta delprogram har EPK hänfört fusionsenergi, geotermisk energi, solenergi (dock ej för direkt lokaluppvärmning) och vindenergi.

Fusionsenergi

Utredningens förslag om ökade anslag till plasmafysik med fusions- forskning tillstyrks av de remissinstanser som tagit upp frågan, bl. a. tekniska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universi- tetet i Lund och IVA. Den förstnämnda påminner dock samtidigt om de stora svårigheter och den osäkerhet som föreligger beträffande möj- ligheterna att nå framgång i detta forskningsarbete. Statens råd för atom- forskning ansluter sig till EPK:s uttalande att den svenska insatsen inom fusionsområdet bör koncentreras kring väsentliga delproblem och prin— cipfrågor som vilar på grundvetenskaplig bas. Rådet betonar vidare att det finns skäl att med stor bredd följa forskningsresultaten i andra länder och anmäler att det beslutat delta i planläggningsfasen inom Euratom av en europeisk Tokamakmaskin (JET) genom att placera kvalificerade svenska tekniker vid detta projekt under år 1975. En framtida svensk associering till Euratoms fusionsforskningsprogram skulle enligt rådets uppfattning vara värdefull i detta sammanhang. STU framhåller att mot bakgrund av teknikens ståndpunkt, den potentiella betydelsen samt be- hovet att upprätthålla en god kompetens som ger tillgång till de inter- nationella landvinningarna så instämmer man i den föreslagna program- nivån med inriktning på plasmafysikalisk forskning.

Universitetet i Uppsala föreslår att anslaget för fusionsforskning ökas till minst 10 milj. kr. per år under minst 10 år. CDL framhåller vikten av ett kraftfullt, kontinuerligt stöd. Svenska utvecklings AB och Veten- skapsakademien framför liknande åsikter. Även Kooperativa förbundet föreslår en större satsning än vad EPK angivit.

F OA, tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och STU erinrar om att även fusionskraften kommer att skapa miljö- och säkerhetsproblem, bl. a. i form av radioaktivitet och radioaktivt avfallsmaterial.

Geotermisk energi

De remissinstanser som behandlar frågan om möjligheterna att i Sve- rige utvinna geotermisk energi intar i allmänhet en avvisande eller av- vaktande inställning. I yttranden från universiteten i Stockholm och i Umeå uttalas stark misstro mot dessa möjligheter. Statens naturveten- skapliga forskningsråd, SGU och STU anger klar tveksamhet men fram- håller att temperaturförhållandena i den svenska berggrunden bör un- dersökas närmare. Tekniska högskolan i Stockholm finner att den geo- termiska energins möjligheter bör undersökas genom mätningar av ter- miska gradienter och provborrningar till större djup. Högskolan menar

ll Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 192
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 162

vidare att säkerhetsproblemcn med utsläpp av giftiga gaser, förhöjda halter av tungmetaller i det vatten som pumpas upp ur jorden och risker för utlösning av jordbävningar också bör studeras. CDL anger att man inte har någon invändning mot den av EPK föreslagna studien men understryker vad som anförts i experten Dick Lundqvists särskilda ytt- rande, där stor tveksamhet uttalas mot möjligheterna att i Sverige ut- nyttja geotermisk energi.

Solenergi för elproduktion

Tekniska högskolan i Stockholm delar EPK:s uppfattning att solener- gin i vårt land troligen främst kommer ifråga för värmealstring. CDL ifrågasätter dock denna bedömning eftersom nya ämnen för konverte- ring av strålning till elektrisk energi ständigt utvecklas. En svensk forsk- ningsgrupp bör enligt CDL ges möjlighet att delta i något internationellt utvecklingsprojekt kring solenergi för elkraftproduktion.

Vindenergi

STU har genomfört en förstudie inom vindenergiområdet och anmä- ler att man avser fortsätta satsningen med framtagande av underlag för beslut om en eventuell introduktion av tekniken för storskalig produk- tion av elström. Man betonar att för detta arbete krävs en satsning i vä- sentligt större omfattning än vad som föreslagits av EPK. Även tekniska högskolan i Stockholm hävdar behovet av ytterligare forskning inom vindenergiområdet, och påpekar att säkerhetskraven bör ställas lika höga på vindkraftverk som på kärnkraftverk. De problem som är för— knippade med inmatningen på elkraftnätet och med lagringen av vind- energi bör utredas.

CDL anser att det är av värde att denna energiform undersöks och att vägen hålls öppen för vidare utveckling. Saab-Scania AB anger att det bör vara möjligt att ta i drift vindkraftverk före år 1985 om arbetet star- tas inom en snar framtid. Tänkbar installerad effekt 1985 uppskattas till 500 MW, vilket skulle kunna ge 1 TWh per år. Företaget finner att man bör skilja på två olika utbyggnadsnivåer för vindenergin, nämligen dels en så begränsad nivå att utbyggd vattenkraft genom korttidsreglering kan kompensera variationer i tillgänglig vind så att energilagring inte behövs, dels en ytterligare utbyggnad som kräver energilagring genom pumpkraftverk eller dylikt. Den av EPK föreslagna verksamheten bör utökas med tillämpningsstudier, konstruktionsstudier och planering av utveckling och introduktion av vindkraft. Företaget bedömer att genom- förbarheten för ett vindenergiprogram är hög i jämförelse med andra outtömliga energikällor.

• Sida 193
•  Original

Prop. 31:30 Bilagal Industridepartementet 163

5.3.5 Näringslivets energianvändning Energianvändning i industriella processer Statens industriverk anser att programmet inom detta område i högre grad än vad EPKföreslagit bör inriktas på relativt grundläggande stu- dier i syfte att effektivisera energiutnyttjandet. Verket framhåller att EPK:s förslag får betraktas som ett minimiprogram och att en utvidg- ning bör övervägas. Även Chalmers tekniska högskola anger att det före- faller sannolikt att kraven på FoU-stöd väsentligt kommer att överstiga vad EPK föreslagit. Domänverket framhåller att programmet bör ges högre anslag, främst för de stora energiförbrukarna inom industrisek- torn. STU anser att behov av stöd till utveckling av helt nya energisnåla processer kommer att kräva insatser i väsentligt ökad grad och framhål- ler bl.a. behovet av kartläggningsarbeten kring energiflöden, energief- fektivitet och förbättringspotential för olika industriella processer. Inter- nationellt samarbete för uppbyggnad av en informationsbas för värde- ring av sådana data blir härvid enligt styrelsen ett viktigt komplement. CDL framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas vissa energikrä- vande enhetsoperationer som t. ex. malning och luftkonditionering, vilka inte hänför sig till någon speciell industrigren och därför inte blir be- handlade vid den gängse sektorindelningen. Åtgärder för minskad energiförbrukning inom järn- och stålindustrin bör enligt Jernkontorets uppfattning i varje fall på kort sikt inriktas på bättre styrning och kontroll av förbränningsprocesserna samt bättre till- varatagande av spillvärme.

Energifrågor inom jord- och skogsbruk Lantbruksstyrelsen och Lantbrukarnas riksförbund ansluter sig i hu- vudsak till EPK:s framställning inom detta område, medan lantbruks- högskolan som allmän reaktion framhåller .att systemavgränsningar sak- nas eller är diffusa. Högskolan anger att jordbruket använder sig av tre olika former av energiinsatser, nämligen solenergi, direkt hjälpenergi (drivmedel och elström) samt indirekt hjälpenergi (handelsgödsel, ma- skiner, byggnader etc.) och att ett huvudmål för energianvändningcn i jordbruket måste vara att producera livsmedel med minsta möjliga in- satser av hjälpenergi. Detta leder till två slutsatser: För det första erfor— dras, eftersom varje livsmedelsprodukt drar med sig olika former av energiinsatser i olika led, en fullständig analys som helst bör drivas att omfatta även förädling av produkterna. Dessförinnan är det svårt att ut— tala sig om energibesparingar. För det andra är det av intresse att ut- veckla produktionsmetoder och växtslag som kan maximera bindandet av solenergi om detta leder till en mindre insats av hjälpenergi per pro- ducerad enhet. Lantbrukshögskolan och Iantbruksstyrclsen noterar att

• Sida 194
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industridepartementet 164

trädgårdsnäringen inte behandlats i utredningen och framhåller växt- husproduktionens f.n. stora energibehov. Lantbrukshögskolan anger ett flertal angelägna forskningsområden.

Jordbruksnämnden och skogshögskolan anger att forskningen inom många områden till en början bör inriktas på att närmare klarlägga för- utsättningarna för olika utvecklingsprojekt. Som exempel anges av skogshögskolan att man i stället för att förutsätta att allt hyggesavfall är värdefullare för fiberproduktion än som bränsle borde göra lönsamhets- kalkyler för olika utnyttjandealternativ. Högskolan uttalar vidare stöd för förslaget om utveckling av ignifluidteknik för förgasning av förore- nat och ej utnyttjat avfall.

Skogshögskolan framhåller att skogsnäringens positiva betydelse för landets energibalans i grunden beror på att skogens biomassa produce- ras inom landet och sålunda är en ren nettoproduktion. De naturliga processerna kan påskyndas exempelvis genom gödsling och man anför att kvävegödsling motsvarande ianspråktagande av ett ton olja resulte- rar i en ökad skogsproduktion motsvarande ca 18 ton olja. Med detta be- traktelsesätt skulle således skogsgödslingen vara positiv-.ur-energisyn- punkt. Domänverket instämmer i utredningens uttalande att ved- och hyggesavfall normalt inte är något attraktivt bränsle och att använd- ningen av vedråvara endast kan ses som ett alternativ vid total avspärr- ning. Lantbruksstyrelsen framhåller att i den mån avsättningsmöjlighe- terna tillåter det skulle skogsindustrins energibehov kunna minskas ge- nom övergång till trävaruproduktion i stället för pappersmasseproduk- tion. Med hänvisning till energiprognosutredningens material anges att trävaruindustrin förbrukar 0,8 GWh per milj. kr. produktvärde medan motsvarande energiförbrukning för massa- och pappersindustrin är 10,7 GWh.

Lantbruksstyrelsen och fordbrukstekniska institutet uttalar stöd för EPK:s förslag om utvecklingsarbete för framställning av metangas ur stallgödsel. Lantbruksstyrelsen påpekar att detta endast i ringa grad skulle påverka gödselns gödselvärde och dess värde som jordförbätt- ringsmedel, eftersom växtnäringsämnena och de mullbindande substan- serna finns kvar i gödseln efter rötningsprocessen. Däremot avvisar sty- relsen tanken att utnyttja halm som bränsle för bostadsuppvärmning med hänvisning till dess värde som foder och jordförbättringsmedel.

Jordbrukstekniska institutet framhåller att medel bör reserveras även för undersökningar rörande utveckling av tekniken för förtorkning av hö och spannmål.

Jordbrukstekniska institutet och Iantbrukshögskolan framhåller att de av EPK föreslagna anslagsramarna bör höjas, den sistnämnda anger till minst 3 milj. kr. per år.

• Sida 195
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 165

5.3.6 Energianvändning för transporter och samfärdsel Flera remissinstanser, däribland Kungl. Atttomobt'lklubben och Motor— förarnas helnykterhetsfärbund, framhåller värdet av det faktaunderlag som tagits fram genom EPK:s arbete, även om bl.a. Svenska utveck- lings AB ställer sig kritiskt till vissa detaljer i materialet. Sveriges Reda- reförening beklagar att sjöfartsnäringens viktiga roll för Sveriges för- sörjning med energiråvara inte tillräckligt uppmärksammats av kommit- tén. Allmänna trafikpolitiska frågeställningar tas upp i många remissytt- randen, bl. 3. från Svenska åkeriförbundet. Statens råd för byggnads- forskning anser att transportsektorns samband med fysisk samhällspla- nering undervärderats av EPK. FoU om lokaliseringsmönster och plane- ring är väsentlig om transportsektorns energianvändning på längre sikt skall kunna effektiviseras. Många yttranden påpekar den ringa effekten av åtgärder inom trans- portsektorn på den totala energibalansen. Transportnämnden framhåller att när ingrepp görs inom denna sektor blir konsekvenserna i allmänhet mycket svåröverskådliga och att ett gott statistiskt underlag erfordras för att ge kunskap om dagens situation. Den bristande statistiken om transporter i samhället påtalas även av Chalmers tekniska högskola. Flera remissorgan framhåller att endast obetydliga energivinster står att få genom överföring av godstransporter mellan olika typer av trans- portmedel. Statens järnvägar framhåller dock att en överföring av trafik till järnväg i de tunga relationerna torde medföra högre beläggningstal både för person- och godstransporterna, vilket skulle sänka energiför- brukningen per transporterad enhet. Redareföreningen noterar att den inrikes sjöfartens roll som bränslesnålt alternativ till andra transportfor- mer har observerats men framhåller att EPK:s förslag om anslag med 2 milj. kr. per år synes vara för lågt om ett realistiskt resultat skall för- väntas. Många remissorgan framhåller samfärdselns beroende av petroleum- produkter. Vägverket hävdar att för människor i mindre tätbefolkade områden är bilen näst intill oumbärlig och att en kraftig begränsning av bilanvändningen kan medföra stora påfrestningar på samhället. Detta motiverar insatser för att få fram alternativa drivmedel. Användning av metanol som drivmedel eller som komplement till konventionella driv- medel i olika motortyper framhålls av bl. a. statens vägverk och Bilin- dustriföreningen. ÖEF anför att stor beredskapsbetydelse måste tillmätas forskningen rörande nya bilmotorer med hög verkningsgrad och möjlig- het att använda andra energiformer än konventionella drivmedel. Även trmtspormämnden framför likartade synpunkter. Energiberedskapsut- redningen framhåller att eftersom nuvarande drivmedelsberedskap byg- ger på förutsättningen att en del av fordonsparken efter viss tid kan

• Sida 196
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 166

övergå till gengasdrift bör det vara angeläget att genom fortsatt FoU förbättra gengasens användbarhet.

Beträffande programförslagets inriktning framhåller statens vägverk att för insatser på kollektivtrafikteknik talar inte främst energipolitiska utan social- och miljöpolitiska skäl. Verket menar att från energipolitisk synpunkt synes det viktigare att under de tre första åren anlägga ett energiekonomiskt synsätt med fokus på energibesparande åtgärder för att därefter — då förutsättningarna förtydligats genom FoU-arbetet inom programmet Allmänna energisystemstudier —— ge hög prioritet åt studier kring alternativa framtida transportsystem. Transportforsknings— delegationen anger att forskning med inriktning på kollektivtrafikteknik bör underordnas FoU som tar sikte på att bedöma framtida behov, krav och trolig utveckling av relationerna mellan privatbilism och kollektiv- trafik. Chalmers tekniska högskola konstaterar med hänvisning till ame- rikanska undersökningar att de största energitekniska vinsterna inom transportsektorn står att göra genom minskad fordonsstorlek och genom höjd motor— och transmissionsverkningsgrad. Slutsatsen härav är att en stor del av det belopp som föreslås bör läggas'på utveckling av motor- och transmissionssystem lämpliga för city- och weekendfordon i stället för på kollektivtrafik. Man framhåller att vinsterna med kollektivtrafik i Sverige torde stå i omvänd proportion'till den ökade utflyttningen inom" tätorterna. Trafikpolitiska utredningen anser dock att EPK valt att satsa alltför stor del av anslaget för transportsektorn på delprogrammet Ener- gianvändning i drivsystem med hänsyn till den kommersiella verksamhet som redan finns inom området; Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund hävdar att verkligt stora energibesparingar inom samfärdselsek- torn torde kunna uppnås främst genom förändringar i transportsyste— men och ändrade lokaliseringsmönster, varför delprogrammet Trans- portsystem (6 milj. kr.) anses vara kraftigt underdimensionerat- jämfört ' med Drivsystem och Skeppsreaktorer (21 milj. kr.).

Beträffande av EPK angivna utvecklingsprojekt finner vägverket det föreslagna stödet till utvecklingen av stirlingmotorer vara angeläget och har inget att erinra mot förslaget om stöd till batteriutveckling. Saab- Seanz'a AB framhåller att med hänsyn till att vätgas kan vara aktuell som energibärare fram emot år 2000 bör förberedande studier inrymmas i ett energiforskningsprogram.

EPK:s förslag om studium av kärnkraftdrift av fartyg stöds av Redztrej'öreningen, men ifrågasätts av såväl transportfarskningsdelegatio- nen som av trafikpolitiska utredningen. Den förstnämnda framhåller att en bättre medelsanvändning torde kunna erhållas om det aktuella belop- pet används till forskning rörande möjligheterna till energibesparing ge- nom att i högre grad utnyttja sjöfarten i första hand inom godstransport- området. Trafikpolitiska utredningen framhåller att forskning rörande kärnkraftdrift av fartyg i första hand är av intresse för varvsindustrin -

• Sida 197
•  Original

i'rop. 1975:30 Bilaga]. Industridepartementet 167

och för den svenska rederinäringen och genom sin i första hand kommer- siella inriktning inte uppfyller EPK:s målsättningskriterier. Utredningen anser inte heller att kärnkraftdriften torde medföra någon större påver- kan på energiåtgången för transporter i Sverige.

Tru/rmvrrforskningsdelegationen tar upp frågan om dess verksamhets- område och ifrågasätter om energiforskning inom detta enbart skall syfta till att begränsa energikonsumtionen inom transportsektorn. Dele- gationcn anmäler att den f.n. utarbetar ett program för energiforsk- ning inom sitt verksamhetsområde. Programmet avses innehålla ett antal konkreta projekt, vilka var för sig kan kostnadsuppskattas. I början av år 1975 anser sig delegationen således kunna ange en ram för de FoU- insatser inom energiområdet den anser nödvändiga.

5 ..?.7 Energianvändning för lokalkomfort —— boende och arbetsmiljö

Statens råd för byggnadsforskning hävdar att nolltillväxt inom netto- energiförbrukningen för detta område är tekniskt möjlig, men att om detta skall kunna uppnås enbart genom byggnads- och installationstek- niska åtgärder måste de vara av mycket långtgående karaktär. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser däremot att den även fortsättningsvis sannolikt ökade utrymmesstandarden, eventuell ökad småhusproduk- tion, tröghet i ombyggnadsarbeten och ökning av antalet fritidshus kom- mer att ha alltför stor inverkan för att nolltillväxt skall vara möjlig.

Frågor om byggnadsnormer, energimätning m. ni. har varit föremål för många remissinstansers uppmärksamhet. Energiberedskapsutred- ningen konstaterar att förbrukningsbegränsningar kan uppnås t. ex. ge- nom användningsrestriktioner, sänkt rumstemperatur, varmvattenstopp m. m. Sådana åtgärder underlättas av en" väl utvecklad mät- och styrtek- nik. Utredningen framhåller också att effektivare energihushållning kan uppnås genom ändrade normer och föreskrifter och understryker att reg- ler för individuell energimätning bör övervägas. FoU-insatser bör göras beträffande värme- och varmvattenmätning samt möjlig anpassning hos olika hushållsgrupper till en ändrad inomhusmiljö genom exempelvis kallare varmvatten, mindre ventilation och belysning. HSB:s riksförbund ansluter isg till EPK:s påpekande att statliga och kommunala an- visningar och bestämmelser kraftigt styr byggnadernas utformning och framhåller att väsentliga energibesparingar säkerligen kan göras genom en översyn av dessa bestämmelser med inriktning på de driftekonomiska konsekvenserna av normerna. Förbundet framhåller även att tanken på att man i samband med projekteringen även skall upprätta energibalan- ser för fastigheterna bör prövas ingående.

Hyresgästernas riksförbund berör frågan om taxor med riktat sparin- citament och uttalar att man bestämt motsätter sig sådana. Förbundet anger att man av sociala skäl inte kan acceptera ett användande av konstlade energipriser som metod, för ransonering av de enskilda konsu-

• Sida 198
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 168

menternas förbrukning. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anför däremot att ifråga om de enskilda hushållens konsumtion av energi för uppvärmning, varmvatten, elström m.m. fordras en taxepolitik med starka incitament till ökad sparsamhet. Taxesystemet bör samtidigt ges en sådan konstruktion att boendekostnaderna så långt möjligt inte ökas påtagligt. LO anser att prishöjningar på energi eller andra sparåtgärcler endast får användas om de kopplas med fördelningSpolitiska åtgärder som kompenserar ekonomiskt eller på annat sätt svaga grupper.

ÖEF menar att det av EPK föreslagna FoU-stödet till lokalkom- fortområdet är synnerligen angeläget, särskilt med hänsyn till de be- sparingseffekter som torde kunna nås på kort sikt. Styrelsen under- stryker behovet av en bred informationsverksamhet till allmänheten och fortlöpande utbildning av eldningsteknisk personal och fastighetsskötare och ifrågasätter om det av utredningen föreslagna stödet härför är till- räckligt. STU framhåller att lokalkomfortområdet tillsammans med det s.k. spillvärmeprogrammet utgör de områden där den svenska FoU- insatsen bör ha den högsta ambitionsnivån och bredden. Statens råd för byggnadsforskning och statens provningsanstalt betonar att det inom lokalkomfortområdet finns flera delområden där Sverige har sådan spe- ciell vetenskaplig kompetens som enligt EPK:s uppfattning bör motivera särskilda forskningsinsatser.

Flera remissorgan verksamma inom området ansluter sig till EPK:s bedömning av totalt under den närmaste tioårsperioden erforderliga FoU-medel, men framhåller att en så snabb ökning av resurserna som EPK angivit inte är realistisk. Statens institut för byggnadsforskning be- dömer att eftersom tillgången på kvalificerade forskare är begränsad problem kan uppstå när det gäller att under de första åren effektivt ut- nyttja föreslagna resurser. Motsvarande uppfattning framförs av bygg- nadsstyrelsen, tekniska högskolan i Stockholm, statens planverk och VVS-tekniska föreningen. Statens. råd för byggnadsforskning anger för budgetåren 1974/75—1977l78 de rimliga totala insatserna för energiin- riktad byggnadsforskning till resp. 7, 17, 22 och 27 milj. kr.

Avvägningen mellan de av EPK föreslagna satsningar för delprogram- men Byggnaden resp. Installations- och apparatteknik (8 resp. 35 milj. kr. under de tre första åren) ifrågasätts av bl. a. statens provningsttn- _rmlt, som anger att de omvända förhållandena bättre skulle svara mot en samhällsriktig och energirationell satsning. Bostadsstyrelsen anser det angeläget att ökade resurser i första hand tilldelas FoU-arbete beträf- fande tillämpning av sådan teknik inom bostadssektorn som erfarenhets- mässigt bör leda till energibesparingar. Byggnadsstyrelsen beklagar att utredningen inte presenterat något FoU-program beträffande den byggda miljöns förhållande till naturomgivningen (byggnadsekologi) och inte heller något program för energifrågornas behandling i samband med planarbete.

• Sida 199
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementel 169

Klimathygien ..

Byggnadsstyrelsen framhåller att ett bättre underlag för riktlinjer och normer när det gäller klimathygien är av stor betydelse. Inte minst vik- tigt är att samspelet mellan olika klimatfaktorer klarläggs liksom dessas . betydelse för den totala upplevelsen av klimatet. Socialstyrelsen anser det angeläget påpeka att den biologiska variationen beträffande krav på olika inomhusklimatvariabler är stor och att andra förhållanden tycks gälla för t. ex. små barn, åldringar och vissa fysiskt handikappade än för vuxna, ”friska” individer, för vilka de generella normerna hittills i regel konstruerats. CiviI/örsvarsstyrelsen anför att den klimathygieniska forskningen utöver att ge underlag beträffande samspelet mellan psyko- logiska och fysiologiska komfortfaktorer i fred även bör kunna ge gräns- värden för den mänskliga prestationsförmågan om bostadsvärmen för- svinner i krig.

Hyresgästernas ;iksförbund menar att normerna utformas under hän— synstagande till andra väsentliga mål än energipolitiska, t. ex. rimlig boendekostnad. Grunderna för utformning av byggbestämmelser och lå- neregler kan naturligtvis inte ifrågasättas. Även om energipriserna hit- tills har betraktats som låga, har uppvärmningskostnaderna ingalunda varit obetydliga för de totala boendekostnadernas storlek.

FOA tillstyrker det av EPK föreslagna programmet. Byggnadsstyrel- sen påpekar att FoU-verksamhet som syftar till att sänka uteluftsflödena bör kompletteras med insatser ägnade åt radongasens inverkan på den nedre gränsen för uteluftsflödet i olika arbetsmiljöer och bostäder.

Byggnaden

I utredningen och expertmaterialet framhålls att stora mängder energi kan sparas genom tillvaratagande av solinstrålningens energiinnehåll för lokaluppvärmning. Byggnadsstyrelsen menar att det är viktigt att FoU- insatser avsätts för andra alternativa energikällor, som till acceptabla in- vesteringskostnader och miljökonsekvenser kan ge tillskott till energi- produktionen. Forskningen kring solenergins tillvaratagande bör enligt styrelsens uppfattning speciellt inriktas på praktiska försök i experi- menthus. Tekniska högskola:: i Stockholm uttalar att det vid utnyttjande av solenergi för uppvärmning främst är två komponenter som behöver ägnas intresse, nämligen solfångaren och värmelagringsenheten. Statens provningsansialt menar att EPK har förbisett de betydande arbeten som f. n. pågår bl. a. i Förenta staterna för att i anslutning till eller som en del av byggnaden anordna ”solfångande lådor”. Anstalten framhåller vi- dare att med hänsyn till de långa perioderna av mycket låg solintensitet (november —januari) år det särskilt angeläget att i Sverige sätta in ar- bete på sådan typ av lagringsmedier som kan utjämna underskottet un- der dessa perioder mot överskottet under andra delar av året. Prov-

• Sida 200
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 170

ningsanstaltcn anser att större anslag bör ges för dessa uppgifter än vad EPK föreslagit.

Byggnadstyrelsen anför att den som stor lokalförvaltare har särskilt intresse av att FoU-insatser görs för att minska energiåtgången i det be- fintliga byggnadsbeståndet. Detta bör också vara ett allmänt intresse cf- tersom dagens byggnadsbestånd länge kommer att ha dominerande in- verkan på energiförbrukningen för lokalkomfort. Styrelsen stöder därför kommitténs betoning av vikten av FoU—insatser inom detta område och framhåller att det är nödvändigt att enkla och billiga kontrollmetoder utarbetas för att mäta värmeflöden genom byggnadsdelar samt att ener- gifrågorna vid ombyggnad studeras. Styrelsen förordar att delprogram"— met Byggnaden förstärks eventuellt på bekostnad av delprogrammet Klimathygien.

Installations— och apparat-teknik

Svenska värmet'crks/öreningen instämmer i EPK:s påpekande att sys— tem- och komponentutveckling för den del av fjärrvärmesystemen som faller på den enskilda byggnaden är väsentlig. Det är dock enligt fören— ingens uppfattning inte givet att temperaturnivån i de använda systemen med nödvändighet kommer att väljas lägre än i de nuvarande fjärrvär- mesystemen — det finns en rad faktorer som istället tyder på att tempe- raturen bör höjas. . . I. .

Byggnadssryrelsen bedömer att störrelFoUl-insatser bör ägnas åt att utreda vad som egentligen är bra belysning och framhåller att vid be- sparingskampanjen under vintern 1973i74 belysningsstyrkorna i många fall sänktes högst väsentligt, något som av många individer i varje fall inte upplevdes som negativt.

Kommunförbundet noterar att Sverige av allt att döma under över- skådlig tid kommer att få brottas med energiknapphet och att det därför är angeläget att energiforskningen inriktas. på uppgiften att utveckla . lämpliga instrument för mätning av energi i detaljkonsumentledet. Så— dana mätningar är av betydelse säväl för den enskildes ekonomiska in- tresse av att spara energi som för möjligheten att ransonera tillgången på energi i olika former.

Entreprenader

EPK:s förslag inom detta område har inte närmare kommenterats av remissinstanserna.

Systemfrågor jämte information och utbildning

Statens planverk betonar att kunskapen om det svenska byggnadsbe- ståndets fördelning på olika typer av byggnader, byggnadernas ålder, värmeisolering m.m. är bristfällig och att kunskapsbristerna är särskilt

• Sida 201
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartemenlet 17;

stora då det gäller andra typer av byggnader än bostäder. Ökad kunskap i dessa frågor är enligt verkets uppfattning nödvändig för en realistisk analys av energianvändningcn och behövs också som underlag för be- dömning av vilka åtgärder som är ägnade att åstadkomma en god ener- gihushållning. Närmare studier av dessa frågor bör inledas skyndsamt.

Flera remissinstanser betonar speciellt vikten av informations- och ut- bildningsfrågor inom detta delprogram. Byggnadsstyrelsen anger att dess erfarenhet visar att stor energibesparing kan uppnås genom enbart infor- mation och utbildning beträffande intrimning och drift av anläggningar. Man pekar särskilt på vikten av ökade resurser för utbildning i fastig- hetsdrift. Även statens provningsanstalt understryker information och utbildning och hävdar att de av EPK föreslagna medlen under detta del- program till övervägande del bör användas för dessa två ändamål. An- stalten framhåller att omfattande systemstudier och beräkningsmodeller är av underordnad betydelse och i sin tillämpning i avgörande grad be- roende av byggnadsutförandet.

5.3.8 Återvinning av energi i varor

Lantbrukshögskolan anför att den glöbala syn på världens livsmedels- försörjning som nu alltmer tillämpas tycks medföra en omvärdering av den svenska odlingsmarken i riktning mot att i största möjliga utsträck- ning bevara den och förbättra dess produktivitet. Det blir härvid en angelägen uppgift att i största möjliga utsträckning återföra allt biolo- giskt avfall till marken och till det biologiska kretsloppet. På samma sätt menar högskolan att insikten om' r'åvaruresurSernas begränsning och vä- dan av att okontrollerat sprida olika-"element i naturen ökat kraven på avfallskontroll och återanvändning. Härav följer att det marginella ener— gitillskott som EPK hänför till jordbruksavfall och liknande enligt hög- skolans uppfattning knappast får någon relevans i en energiprognos.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg framhåller att åter- vinning av vissa delar av -hushållsavfall,"t. ex. papper, metaller, glas etc. måste ingå som en väsentlig-del av" en energibesparande politik; Försök härmed har utförts utomlands på olika ställen under en lång följd av år och fakulteten anser det vara en brist att erfarenheter som inhämtats vid ' denna verksamhet inte redovisats av EPK. '

Svenska utvecklings AB menar att det är värdefullt att EPK pekat på att olämpliga metallkombinationer försvårar återanvändning. FoU och försöksanläggningar för hantering av komplext metallskrot bör enligt bolaget ges avsevärt stöd och premiering av återvinningsvänliga produktkonstruktioner övervägas. '

Med hänsyn till ätervinningens säväl energi- som miljömässiga bety- delse förordar Chalmers tekniska högskola en fördubbling av det av EPK föreslagna beloppet, 3 milj. kr. per år. Även Kooperativa förbun- (lt?! föreslår ökade medel för detta program.

• Sida 202
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 17:

5.3.9 Allmänna energisystemstudier

Ett stort antal remissorgan, häribland RRV, samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg, Svenska utvecklings AB och TCO. uttalar sitt stöd för förslaget om ett särskilt program för allmänna energisystemstudier. Denna uppfattning delas även av IVA. UKÅ, tek- niska fakulteten vid universitetet i Lund, CDL och VVS-tekniska för- eningen. vilka alla förutser att högre anslag än vad EPK föreslagit torde komma att erfordras. Ökat anslag föreslås också av statens råd för bygg- nadsforskning.

FOA biträder i stort den inriktning EPK föreslagit för programmet men anser att kommittén inte tillräckligt betonat behovet av en stark koppling mellan detta program och tekniska systemstudier inom andra program, framför allt då delprogrammet Nya energisystem. Enligt UKÄ:s uppfattning bör programmet få till uppgift att skapa underlag för de energipolitiska ställningstagandena och därmed också komma att bli vägledande för insatserna inom de andra programmen. Medicinska fakulteten vid karolinska institutet anser att en större andel av forsk- ningsresursema borde gå till utredningar av sådana samhällsstrukturer som skulle kunna minska det totala energibehovet, ett tema som bl.a. diskuteras i de idépromemorior som EPK utgivit. Svenska värmeverks- föreningen finner det angeläget att jämförande studier med avseende på totalekonomi, kapitalbehov, utnyttjande av energiråvaror m.m. görs av samhällen med stort inslag av elanvändning resp. samhällen där det huvudsakliga uppvärmningsbehovet täcks av fjärrvärme. LO pekar på behovet av utveckling av metoder för att mäta samhällsekonomiska effekter av olika energialternativ.

Beträffande uppläggningen av arbetet inom programmet anger statens råd för samhälls-forskning att den tanke som framskymtar i betänkandet. nämligen att hela anslaget under uppbyggnadsperioden skall avsättas för en enda förstudie, knappast är att förorda. Rådet anser det vara lämp- ligare att från början arbeta längs flera linjer. Rektorsämbetet vid uni— versitetet i Stockholm föreslår att projektorganiserat samarbete mellan naturvetare, tekniker och samhällsvetare bör initieras och anger att så- dana initiativ bör utgå från forskningsrådens samarbetsdelegation. Sär- skilda medel bör ställas till förfogande härför.

Statens råd för smnhällsforskning och arbetsntarknadsstyrelsen anslu- ter sig till EPK:s förslag om en utbyggd informationsbas. Den sist- nämnda anger att en prioritering därvid bör ske av sådan information som belyser olika energiförsörjningssystems effekter på sysselsättning och strukturutveckling.

Statens industriverk anger att jämförande studier av olika länders energiförsörjning borde kunna ge värdefull kunskap. Verket framhåller vidare behovet av ytterligare analyser av energins roll i samhällsekono-

• Sida 203
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 173

min. vilka enligt verkets uppfattning bör kunna användas i olika model- ler eller systemstudier där energiförsörjningen ingår som en=större eller mindre del. Verket bedömer att dessa analyser inte torde inrymmas inom den angivna ramen för programmet Allmänna energisystemstu- dier. Eftersom de ger förutsättningarna för produktion och tillförsel av energi anser industriverket att de bör föras till programmet Energipro- duktion.

5.3.10 Åtgärder utanför energiprogramkommitténs progt'amram

Behov av grundforskning, basresurser och ut- bildningsinsatser

Flertalet forskningsinriktade remissinstanser betonar i kraftfulla orda- lag EPKzs uttalande att en satsning på ett mer långsiktigt FoU-program för energiområdet oundgängligen måste vara förknippad med motsva- rande satsning på en allmänt kunskapsutvidgande grundforskning. Sta- tens råd för atomforskning och statens naturvetenskapliga forskningsråd- framhåller att detta är en stark motivering för ökade anslag till råden. UKÅ framhåller att ett beslut om ökade insatser på energiforskning bör omfatta konkreta åtgärder för att bygga ut' den långsiktigt inriktade naturvetenskapliga forskningen och framhåller särskilt behovet av forsk- ning kring olika energiformers relativa miljöeffekter. Statens industri- verk, som också betonar stödet till grundläggande forskning, framhåller att detta stöd bör ske i anslutning till annat forskningsstöd och att bl- dragsprövningen härvid bör ske med hänsyn till i första hand det en— skilda projektets värde från tekniskt-naturvetenskapliga synpunkter.

Dessa bedömningar delas också av Vetenskapsakademie'n och av IVA. Den sistnämnda framhåller att det bl.a. erfordras forskning rörande dels energitillgången, dels ekologiska och globala effekter av energiutnytt- jandet.

Universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå fram- håller likaså tillsammans med Chalmers tekniska högskola behovet av ökade grundforskningsinsatser. Från universitetet i Uppsala föreslås att en expertgrupp från universitet och högskolor får komplettera energi- programkommitténs arbete med en strukturering och bedömning av be- hovet av för energiforskningen nödvändig grundforskning. Rektorsäm— betet vid universitetet i Stockholm framhåller att en omedelbar satsning på ett energianknutet grundforskningsprogram är angelägen eftersom den mer långsiktiga energiforskningen sannolikt hotas mindre av brist på medel än av brist på kvalificerade forskare. Flera andra remissorgan, häribland Chalmers tekniska högskola, statens råd för samhällsfarskning och universitetet i Göteborg framhåller att forskningspotentialen f.n. är relativt låg och behöver byggas upp genom särskilda utbildningsåtgärder inom universitet och högskolor.

• Sida 204
•  Original

Prop. 1975-: 30 Bilaga 1 lndustridepartemcntet 174

Några remissorgan söker uppskatta medelsbehovct för intensifierad grundforskning med anknytning till energiområdet. UKÅ anger att stor- leksordningen ltt—15% av den totala årliga ökning som kommer att föreslås är rimlig. Medlen föreslås anvisade på sådant sätt att nuvarande bemyndiganden att inrätta extra forskartjänster kan utnyttjas. Samma bedömning anges av unit-versitetet i Umeå. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anger som riktvärde cirka 10 % av den totala FoU-in- satsen att användas inom rådets verksamhetsfält och framhåller möjlig- heterna att inleda en förstärkt verksamhet "inom området redan under budgetåret 1975/76 om erforderliga medel ställs till förfogande. Statens råd för atomforskning anmäler att en särskild arbetsgrupp tillsatts för att formulera ett handlingsprogram för energianknutcn forskning av grundläggande karaktär och att man beräknar en erforderlig anslags- ökning om cirka 2 milj. kr. per år utöver bidragen till fusionsforskning.

Förutom ökade forskningsmedel påpekar flera remissorgan, däribland statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för atomforsk- ning, behovet av förstärkning av basresurserna vid universiteten och de tekniska högskolorna. V etenskapsakademien anger att detta behov måste tillgodoses utan att det går ut över annan väsentlig forskning och utbild- ning. Akademien framhåller att konkretaförslag borde ha framlagts av EPK och att det hade varit motiverat om den grundläggande forsk- ningen hade behandlats såsom skett i avsnittet om fusionsforskning. Även tekniska fakulteten vid universitetet i Lund beklagar att EPK inte har funnit skäl att avge något förslag om förstärkning av den högre ut- bildningens och forskningens basresurser och hävdar att dessa bör an- passas till såväl undervisningsvolym som forskningsvolym. Vid fakulte- ten erforderlig förstärkning uppskattas till 5 milj. kr. per år. UKÅ an- mäler att den basorganisation för energiforskning som nu finns är hårt ansträngd med brister i handledarresurser och utrustning. För att de ökade resurser som föreslås för energiforskning skall kunna utnyttjas effektivt anser UKÄ det därför nödvändigt att snabba åtgärder vidtas för att basorganisationen ifråga om tjänster, lokaler och utrustning skall kunna byggas ut. Byggnadsstyrelsen anger att det torde få ankomma på Lup-organisationen att utarbeta lokalprogram och styrelsen förklarar sig också beredd att i lokalförsörjningsplaneringen i övrigt prioritera lokalfrågor för verksamhet inom energiområdet.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller att det är väsent- ligt att inom Sverige ha aktiva forskningsinstitutioner som upprätthåller en helt nödvändig kunskapsberedskap baserad på egen forskning, kom- binerad med information om den internationella forskningen. Den om- fattande internationella forskningens resultat kan ej utnyttjas för och anpassas till våra problemkomplex om vi inte har erforderlig kompetens uppbyggd genom egen forskning.

• Sida 205
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 175

Flera remissorgan betonar behovet av förstärkta utbildningsinsatser inom energiområdet.

Statens institut för byggnadsforskning framhåller att det idag saknas energiteoretiker som behärskar både den tekniska Och den ekonomiska sidan av energiproblematiken. FOA exemplifierar med att fysiker som läser förbränningslära saknar grundutbildning i tillämpliga kemiska äm- nen medan kemisterna inte läser gasdynamik. Jernkontoret och tekniska högskolan i Stockholm framhåller behovet av högskoleutbildade energi- ingenjörer.

IVA framhåller vidare behovet av ökad forskarutbildning och föreslår att medel bör avsättas för inbjudan av utländska sakkunniga, för stipen- dier till yngre svenska forskare och ingenjörer för utlandsvistelser samt för ökad forskarutbildning. IVA anger dessutom att medel generellt bör avsättas för framtagande av sådan kunskap som kan användas i ett internationellt kunskapsutbyte.

UKÄ framhåller att erfarenheterna från senaste vinterns ”energikris” visar att mycket stora besparingar kan uppnås genom utbildning och information. En naturlig form för sådan utbildningsverksamhet på högskoleområdet är fort- och vidareutbildning. Ämbetet föreslår att av de medel som kommer att anvisas för insatser på energiområdet bör avsättas resurser för att inom ramen för fort— och vidareutbildningen vid teknisk fakultet genomföra ett utbildningsprogram för ingenjörer på olika nivåer med ansvar för energifrågor.

Flera remissinstanser, däribland universitetet i Göteborg framhåller beträffande tillgången på forskare och tekniker att huvuddelen av det. skisserade FoU-programmet sannolikt måste komma attutföras vid hel- eller halvstatliga institutioner. Beträffande personalsituationen anförs att de enda betydande tillgängliga personalresurserna i vårt land finns vid universiteten och de tekniska högskolorna och att vid dessa antalet fors- kare relativt snabbt kan ökas genom antagning av nya doktorander.

Behov av demonstrationsanläggningar

Tekniska högskolan i Stockholm framhåller att väsentligt för samtliga redovisade delområden är att ett kraftigt stöd ges till demonstrationspro- jekt i vilka nya metoder, material och konstruktioner kan redovisas och där effekten och lönsamheten av olika energibesparande. åtgärder kan åskådliggöras. Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund betonar li- kaså behovet av att sådana anläggningar kommer till stånd i en betyd- ligt större omfattning än vad som hittills varit fallet i Sverige. Fakul- teten påpekar att sådana satsningar motiverar objektivt genomförda samt kritiskt granskade prestandabestämningar, arbetsuppgifter som universitets- och högskoleinstitutioner anges vara särskilt lämpadelför.

Statens råd för byggnadsforskning bedömer värdet av prototyp- och demonstrationsanläggningar vara särskilt stort inom lokalkomfortområ-

• Sida 206
•  Original

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 17(1

det och studerar för närvarande frågan om pilot- och demonstrations- projekt. Byggnadsstyrelsen uttalar stöd för EPK:s uppfattning om bety- delsen av prototyper och demonstrationsanläggningar och anser att stora lokalhållare som stat, kommuner och landsting borde kunna med- verka i en sådan försöksverksamhet genom att i produktionen föra in in- tressanta energibesparande åtgärder. I de fall sådana åtgärder i initial- skeden medför högre investeringskostnader än normalt bör allmänna medel kunna satsas som subventionering så att den beräknade energibe- sparingen motsvarar den ökade investeringskostnadens andel i årskost- naden.

Övriga av remissinstanserna angivna behov

Energilagring

! V A, statens planverk och Svenska utvecklings AB uttalar att större insatser bör ägnas forskning rörande möjligheterna att lagra energi under en längre tid. Lagringsmöjligheterna är av stor betydelse för möjlig- heterna att utnyttja bl. a. 501- och vindenergi.

Forskningsinformation m.m.

STU poängterar att många FoU-satsningar tidigare inte kommit till användning bl. a. på grund av de låga energipriserna och att det därför är väsentligt att samtliga satsningar inom olika program innehåller en fas som innebär tillgodogörande av tidigare FoU-resultat.

Konsumentverket ifrågasätter om inte en satsning på forskning kring information riktad till allmänheten om besparingsmöjligheter vore befo- gad med hänsyn till den relativt stora effekt som väl genomförda in- formationskampanjer kan ge. Man avser t. ex. undersökningar om kam- panjuppläggning och forskning rörande metoder för mätning av kam- panjemas effekt.

Provnings- och kontrollmetoder

Statens provningsanstalt framhåller att projekt för rationell energian- vändning och energiutvinning förutsätter att kontroll— och provnings- metoderna starkt utvecklas. Bland behoven nämns förbättrad mätning av energiförbrukning, provningsmetoder för värmeförluster, metoder för funktionskontroll av eldstäder, ventilationssystem m.m., provningsme- toder för reglersystem osv. För verksamhet av detta slag bör anvisas 5 milj. kr. per år, framhåller anstalten.

5.3.1] Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

Många remissinstanser delar EPK:s uppfattning att en målmedveten och konsistent utveckling av energiförsörjningssystemct förutsätter sam- ordning, analys och översikt av hela huvudprogrammet. Än klarare stöd

• Sida 207
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 171

uttalas för 'EPKzs slutsats att det inte torde vara lämpligt att samla be- stiillaranstaret för FoU inom hela energiområdet till en organisation. Statskontoret erinrar om att bl.a. frågor om organisatoriska föränd- ringar kommer att beröras av utredningen om STU:s organisation och vcrksamhetsformer och att forskningsorganisatoriska frågor vidare ut- reds av forskningsrådsutredningen. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att vänta med organisationsförändringar inom energiforsk- ningsområdet.

FOA. hävdar behovet av en förhållandevis decentraliserad besluts- struktur vad gäller beställning och genomförande av enskilda projekt. Forskningsanstalten menar vidare att i det övergripande programansva- ret för energiforskningen bör också ingå att verka för ett nära samspel mellan forskande organ, framför allt sådana med systeminriktat arbete, och planeringsansvariga instanser på olika nivåer så att forskningsin- formation snabbt och effektivt kan föras in i planeringsarbetet. FOA betonar vidare det nödvändiga i att det övergripande programansvaret "förenas med ett direkt beställaransvar för programmet Allmänna energi- systemstudier. Anstalten finner att det" är en brist att betänkandet inte innehåller någon sammanfattande analys av hur de föreslagna, starkt ökade insatserna för energiforskning skall fördelas på olika forsknings- organ och vilka prioriteringsproblem som härvid kan uppkomma. STU framhåller att behovet av samordning inte" får bli ett självändamål. En- ligt styrelsens uppfattning finns ett starkt behov av samordning vid till- skapandet av ett energipolitiskt program, medan samordning på FoU- administrerande och genomförande nivåer huvudsakligen är ett informa- tionsproblem. .

Statens viigverk framhåller att entydiga ansvars-förhållanden måste skapas inom varje program och delprogram och att en preliminär lös- ning snarast bör åstadkommas. Universitetet i Göteborg, Chalmers tek— niska högskola och IVA framhåller att aktuella anslagsbeviljande organ. (STU, statens råd för byggnadsforskning, statens naturvetenskapliga --

forskningsråd, statens råd för atomforskning rn. fl.) bör kunna tilldelas . . , programansvar inom skilda områden och ges till uppgift att fördela me— del inom ramen för ökade anslag. Tekniska högskolan i Stockholm an- ger också att fördelningen av 'det framtida FoU-stödet i huvudsak bör ske genom de redan etablerade organisationerna för forsknings- och ut— vecklingsstöd. Särskilt stora och betydelsefulla forskningsprojekt föreslås inordnade direkt under industridepartementet. Högskolan anser sålunda inte att det är lämpligt att samla FoU—stödet för hela energiområdet inom ett nytt energiforskningsverk.

UKÄ ansluter sig närmast till förslaget om inrättande av en särskild energiforskningsnåmnd med ansvar dels för programmet Allmänna energisystemstudier, dels för samordningen av de övriga programmen. Ämbetet finnet att det vore olyckligt att som diskuteras i betänkandet

12. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 208
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga ]. Industridepartementet l78

lägga beställarfunktionen för allmänna energisystemstudier och för ener- giproduktionsforskning på en och samma organisation, eftersom riskerna för att energiproduktionssystemen blir styrande för utvecklingen därmed kvarstår. Sko/överstyrelsen uttalar att samordning av huvudprogrammet på statsmaktsnivå som kommittén föreslagit bör åvila industrideparte— mentet. Huvudman för systemanalys och systeminriktad FoU bör vara en encrgiforskningsnämnd, vars sekretariat inordnas i STU.

Försvarets forskningsanstalt framhåller betydelsen ur avvägnings- och genomförandesynpunkt av att forskning kring säkerhetsfrågor och mil- jöfrågor förknippade med såväl kärnkraft som andra energiformer på sikt inordnas i huvudprogrammet Energiforskning även om dessa upp- gifter formellt fallit utanför EPK:s uppdrag.

Beträffande ansvar för programmet Lokalkomfort —— boende och ar- betsmiljö hävdar byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, HSB:s riksförbund och VVS-tekniska föreningen att detta bör läggas på statens råd för byggnadsforskning. Bostadsstyrelsen framhåller att det blir av stor be- tydelse för energiförsörjningspotentialen i framtiden att nu pågående verksamhetsprogram med anknytning till energifrågor effektivt fullföljs inom ramen för kontinuitet i utvecklingsarbetet. Statens råd för bygg- nadsforskning anmäler att man som EPK angivit är berett att ta an- svar för detta program, vilket dock förutsätter bl. a. att rådet får befo- genheter att till industriell produktutveckling utge stöd som inte är för- enat med krav på offentliggörande. Vidare måste personella förstärk- ningar tillföras rådet.

I frågan om ansvar för programmet Energianvändning för transporter och samfärdsel är remissorganens uppfattningar delade. Transportforsk- ningsdelegationen anger att dess arbetsområde främst rör frågor om översiktlig teknisk och ekonomisk värdering av transportsystem samt metoder för denna värdering. Tekniskt inriktad energiforskning med tiHämpning inom transportområdet, t.ex. utveckling av motorer med högre verkningsgrad och elbilar, finansieras normalt inte av delegatio- nen. Med hänvisning till EPK:s påpekande om behovet av ett entydigt ansvarsförhållande mellan bl.a. transportforskningsdelegationen och STU menar delegationen att hittillsvarande erfarenheter inte givit anled- ning till diskussion av nuvarande organisations ändamålsenlighet eller ifrågasättande av rådande ansvarsförhållande. De ansvarsområden som anges i författningar och som utvecklats i praxis är enligt delegationens uppfattning tillräckliga.

Trafikpolitiska utredningen framhåller betydelsen av att energiforsk- ningen inom transportområdet samordnas med den allmänna transport- forskningen eftersom i stort sett samma målsättning gäller. Av detta skäl bör transportforskningsdelegationen vara ansvarig för den systeminrik— tade forskningen. Den komponentorienterade forskningen anges av ut- redningen vara klart avgränsad från den systemorienterade och med för-

• Sida 209
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 179

del kunna handhas av STU. Sveriges Redareförening anser att transport- nämnden bör ges i uppdrag att koordinera forskningsarbetet inom pro- grammet Energianvändning för transporter och samfärdsel.

Lambrukshögskolan hävdar att det naturliga programansvariga orga- net för delprogrammet Jord- och skogsbruk torde vara statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Härvid bör dock enligt högskolans upp- fattning uppstållas krav på utarbetande av-ett program där pågående forskning på de olika delområdena samordnas och integreras med,.nya.- forskningsuppgifter.

Statens strålskyddsinstitut, som är representerat i delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäk- forskl konstaterar att denna delegation är ett tillfälligt organ vars upp- gifter kan beräknas till en del övertas av statens kärnkraftinspektion men att den del av delegationens verksamhet som omfattar strålskydds- frågor inte på motsvarande sätt har naturlig hemvist. Med hänsyn här- till är det enligt institutets uppfattning angeläget att den utredning som för närvarande verkställs beträffande strålskyddsinstitutet inom stats- kontoret tar ställning till om det inte behövs en särskild forsknings- nämnd också för dessa frågor.

5.4. Departementspromemoria angående organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

För att komplettera det underlag som EPK lagt fram utarbetades inom industridepartementet promemorian (Ds I 1974: 10) Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet. Promemorian utgår från den allmänna uppläggningen av EPK:s program utan att därför ställning tas till de konkreta förslag som läggs fram i betänkandet.

Promemorian innehåller vissa förslag till organisatoriska och finan- siella åtgärder även angående FoU rörande kärnkraftens säkerhetsfrå- gor. Detta senare behandlades inte av EPK.

De organisatoriska överväganden och förslag som promemorian inne— håller läggs fram mot bakgrund av en redogörelse för nuvarande FoU- organisation och verksamhet inom energiområdet.

5.4.1. Promemorians allmänna överväganden

FoU inom energiområdet behövs för att samhället främst på lång sikt skall kunna öka och säkra tillgången på energi och uppnå en effektiv energianvändning. En samlad långsiktig planering behövs av'flera skäl. Statsmakternas krav på energipolitisk handlingsfrihet gör en sådan pla- nering nödvändig. Den behövs också för att insatserna skall kunna be- drivas målmedvetet och genomföras effektivt. Vidare behövs en ökad samordning av det FoU-arbete som redan bedrivs.

• Sida 210
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 130

De krav på samordning som EPK identifierat, den slutsats som kom- mittén dragit om nödvändigheten avlatt analys, planering och uppfölj- ning kan ske i ett sammanhang och den programstruktur och fördelning . på befintliga organ som kommittén angivit är utgångspunkterna för de i promemorian redovisade fortsatta övervägandena. Det konstateras här— vid att de organisatoriska resurser som redan finns bör utnyttjas så ef— fektivt som möjligt. En organisatorisk samordning av de organ som ut- för FoU inom energiområdet är dock inte möjlig. Genom att göra skill— nad mellan rollerna som beställare av forskning och utveckling å den ena sidan och utförare å den andra kan man emellertid åstadkomma ett system som kan fungera tillfredsställande även då flera samhällSsektorer ställer krav på samma utförande organs resurser och prestationer.

Genom att på det sätt som EPK angett fördela verksamheten på ett antal program och genom att utse ansvariga organ som beställare för de olika programmen kan kraven på samordning och effektivitet inom varje program tillgodoses. De programansvariga organen kan genom att . systematiskt lägga ut beställningar se till att behövliga initiativ tas, att dubbelarbete undviks, att önskvärt samarbete mellan .de olika utförande organen kommer till stånd och att behövlig uppföljning av arbetet sker.

Utgångspunkt för organisationsförslaget är vidare antagandet om ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet fr.o.m. budgetåret 1975/76. Vad som därefter kommer att gälla. kan, enligt promemorian, inte bedömas nu. Erfarenheterna från. treårsperio- den får bl. a. bli avgörande härför. ' '

I promemorian anges att ett planeringssystem bör utformas främst för att ge statsmakterna beslutsunderlag rörande inriktning och dimensione- ring av FoU inom energiområdet såväl under'den första treårsperioden som för tiden därefter. Planeringssystemet bör byggas upp på den av" EPK föreslagna programstrukturen eller liknande programstruktur. '

En konsekvens av att befintliga organ'på beställningsnivån utnyttjas är att samordningen mellan programmen och den övergripande" plane- ringen och uppföljningen inte kan läggas på något av'de' programansva- riga organen. Frågor rörande resurstilldelning liksom den slutliga avväg- ningen mellan olika program och vissa delprogram bör som hittills be- redas inom regeringens kansli. Överväganden av detta slag bör baseras på en övergripande analys och uppföljning.

Något befintligt organ som är lämpat att ta ansvaret för denna över- gripande analys och uppföljning finns f. n. inte. Ett särskilt organhen delegation för energiforskning, föreslås därför bli inrättat. Förutomatt förse regeringen med planerings- och beslutsunderlag bör delegationen genom löpande samråd med berörda myndigheter identifiera behov av samordning och verka för att de tillgodoses. En väsentlig uppgift bör även vara att bevaka möjligheterna till internationellt samarbete. Inom

• Sida 211
•  Original

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet ' _ 18!

industridepartementet handläggs f.n. såväl de energipolitiska frågorna som frågor rörande teknisk forskning och utveckling. Delegationen bör därför knytas till industridepartementet.

5.4.2. Delegulionens uppgifter och organisation

Delegationcns första huvuduppgift bör enligt promemorian vara att med utgångspunkt i en fortlöpande uppföljning och utvärdering svara för att underlag för planering i ett mera långsiktigt perspektiv tas fram. ' Underlaget bör bl. a. göra det möjligt för statsmakterna att innan den antagna treårsperioden "löper ttt'besluta om omfattning och inriktning av därefter följande FoU-program på energiområdet.

Delegationens andra huvuduppgift bör vara att följa'upp, analysera och utvärdera FoU-program som genomförts, pågår eller beslutats; I denna uppgift ingår också att genom samråd verka- för att samordnings- ' behov tillgodoses samt att bevaka möjligheter till nordiskt och övrigt-in- ternationellt FoU-samarbete och verka för att dessa möjligheter på ett systematiskt sätt tas till vara av FoU-beställande "och FoU-utförande organ. ' '

Till de båda huvuduppgifterna bör höra att årligen i anslutning till förberedelserna för nästkommande budgetpro'position "avge remissytt- rande till regeringen över programansvariga organs anslagsfram'ställ- ningar och att i övrigt bereda uppkömmande fragor rörande FoU' inom ' energiområdet åt regeringen. ' '

Båda dessa huvuduppgifter för delegationen innebär eller förutsätter analyser och studier av allmän karaktär rörande energisystem i vid bemärkelse. Studier av detta slag bedrivs för närvarande 'i mycket be- gränsad omfattning. I EPK:s förslag ingår ett program för allmänna energisystemstudier, där en tvåårig förstudie föreslås. Kommittén har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att som'underlag för regeringens ställ— ningstagande utarbeta förslag till en plan för en sådan förstudie. Ansva- ret för en eventuell förstudie av detta slag bör mot bakgrund av vad som

nyss anförts knytas till delegationen. '

Delegationen föreslås bestå av ca tio ledamöter. Däribland bör finnas företrädare för politiska partier, vissa myndigheter, LO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Till delegationen bör som experter knytas företrädare för bl. a. transportforskningsdelega- tionen, universitets- och högskoleväsendet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens råd för byggnadsforskning, den i promemorian före- slagna nyinrättade nämnden för energiproduktionsforskning samt STU.

Innan närmare erfarenheter erhållits av samordnings- och planerings- systemet bör delegationen inte ges permanent karaktär utan i stället or- ganiseras i form av en kommitté. Delegationen bör ha egna kvalifice- rade sekretariatsresurser för sina båda huvuduppgifter samt för sam-

• Sida 212
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 132

manhållning av analys- och studieverksamhet. Den bör vidare ha möjlig- het att i erforderlig omfattning anlita särskild expertis och att lägga ut

uppdrag.

5 .4 .3 Programansvariga organ

Ansvaret som beställare bör enligt promemorian i första hand läggas på befintliga organ. Detta innebär att programansvaret för Lokalkom- fort — boende och arbetsmiljö bör läggas på byggforskningsrådet. Ansva- ret för programmet Energianvändning i transporter och samfärdsel bör kunna läggas på transportforskningsdelegationen. Den mer komponent- orienterade verksamheten inom programmet bör bedrivas i samarbete med STU. Programmen Energianvändning i industriella processer och Återvinning av energikrävande varor faller naturligt inom STU:s verk- samhetsområde. Programansvaret bör därför läggas på STU.

Övervägande skäl talar för att ett särskilt organ bör inrättas för pro- grammet Energiproduktion. Organet bör lämpligen kallas nämnden för energiproduktionsforskning. Det bör t. v. kunna ankomma på regeringen att besluta rörande vissa delar av programmet. Detta kan bl. a. gälla vissa beställningar hos AB Atomenergi. Nämnden bör i de delar av pro- grammet där regeringen förbehållit sig beslutanderätten ha en rådgi- vande ställning och yttra sig över anslagsäskanden. På sikt bör ifrågava- rande delar av programansvaret delegeras till nämnden, sedan tillräcklig erfarenhet av systemet vunnits och nämnden fått erforderlig kompetens.

Nämnden bör beståav ca tio ledamöter, vilka förordnas av rege- ringen. I nämnden bör ingå generaldirektören och chefen för statens in- dustriverk, ordförande, samt företrädare för överstyrelsen för ekono- miskt försvar, CDL, Värmeverksföreningen, IVA, Svenska kommunför- bundet, Svenska petroleum institutet, Sveriges industriförbund, LO och TCO. De resurser som nämnden kan komma att behöva för sin verk- samhet bör finnas inom industriverket. .

Promemorian behandlar vissa frågor rörande AB Atomenergi med ut— gångspunkt från att AB Atomenergi i dag i viss utsträckning fungerar både som beställare och utförare av FoU inom energiområdet. Bolaget har aktualiserat frågan om ett särskiljande av statens roller som ägare resp. programfinansiär i en skrivelse rörande bolagets finansiering och ekonomiska målsättning i samband med anslagsframställningen för bud- getåret 1975/76. De organisationsförändringar som föreslagits öppnar möjligheten att lägga beställaransvaret för betydande delar av AB Atom- energis verksamhet på den föreslagna nämnden för energiproduktions- forskning.

Under senare år har AB Atomenergi vidgat sitt verksamhetsområde till att även avse utnyttjande av spillvärme från kraftverk och indu- striclla processer. Bolaget har med sina resurser i form av utrustning och kunnande förutsättningar att bedriva verksamhet inom flera av de pro-

• Sida 213
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 183

gram som EPK föreslagit. Om de beställande organen i framtiden i större omfattning kommer att lägga uppdrag på bolaget inom områden utanför det nukleära kan det, enligt promemorian, bli aktuellt med ändring i bolagsordningen bl.a. med avseende på bolagets ändamål och namn.

5.4.4. Pragramansvar för kärnsäkerhetsforskm'ngen

Statens kärnkraftinspektion bör enligt promemorian ha det samlade programansvaret för sådan forskning och utveckling som rör säkerheten för driftpersonalen och tredje man vid de kärnkraftanläggningar som är under uppförande eller i drift. I betydande utsträckning bör detta ansvar också innefatta projektansvar, dvs styrning och beställning av enskilda forskningsuppdrag. Kärnkraftinspektionen måste härvid ha möjlighet att lägga uppdragen där det enligt inspektionens bedömning är mest lämp- ligt.

Kärnsäkforsk ansvarar för ett särskilt program för forskning och ut- veckling avseende kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. Största delen av detta arbete åligger det kärnkraftinspektionen att initiera. Resultaten av verksamheten ställs fortlöpande till inspektionens förfogande. Utfö- randet av programmet sker huvudsakligen vid AB Atomenergi. En följd av att programansvaret för forskningen rörande kärnkraftens sä- kerhetsfrågor samlas hos kärnkraftinspektionen är att ansvaret för stör- re delen av det forskningsprogram som f. 11. vilar på Kärnsäkforsk bör föras öter till kärnkraftinspektionen. Viss forskning, t. ex. radioekolo- giska undersökningar, som nu utförs inom Kärnsäkforsk, hör snarast samman med verksamheten inom statens strålskyddsinstitut. Eftersom verksamheten inom institutet f.n. utreds kan det under ett övergångs- skede vara lämpligt att även detta arbete förs till inspektionen. De ar— beten inom Kärnsäkforsk som faller inom kärnkraftinspektionens ar- betsområde och ansvar föreslås bli överförda dit den 1 juli 1975. För att underlätta kontinuiteten i arbetet föreslås dock Kärnsiikforsk som orga- nisation kiarstå fram till den 3! december 1975.

Kostnaderna för Kärnsäkforsks verksamhet bestrids nu av kraftföre- tag genom frivilliga bidrag som fördelas mellan företagen i förhållan- de till den installerade effekten hos kärnkraftaggregaten. Starka skäl talar för att kraftindustrin i fortsättningen bör svara för kostnaderna för hela den del av kärnsäkerhetsforskningen som faller inom kärnkraftin- spektionens programansvar. Forskningen inom inspektionens program- ansvar bör finansieras med avgifter som utgår årligen med lika stora belopp per aggregat oavsett effekten. Denna avgift skall gälla kärnkraft- aggregat för vilka koncession beviljats. Kärnsäkforsk har lämnat för- slag till program för åren 1975 och 1976. Förslaget ger underlag för en beräkning av kostnaderna för vad som erfordras under den närmaste ti- den.

• Sida 214
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet l84

Den säkerltetsforskning som nu bedrivs inom kärnkraftområdct kan som nämnts uppdelas på flera intressentområdcn. Viss del av verksam- heten hör till kärnkraftinspektionens arbetsområde, andra delar är främst av betydelse för kraftföretagcn eller reaktortillvcrkarna, medan ytterligare en del är av allmän långsiktig karaktär och därför av mer allmänt värde för flera intressenter. Om huvuddelen av Kärnsäkforsks verksamhet skall övertas av kärnkraftinspektionen, bör detta ha till följd att ansvaret för det f.n. statsfinansierade kärnsäkerhctsprogrammet förs över till de olika intressentgruppcrna. Den del som mera direkt kan hänföras till kärnkraftinspektionens verksamhetsområde förs dit och fi- nansieras på samma sätt som inspektionens övriga forskningsvcrksam- het. De mera långsiktiga arbetena som huvudsakligen bedrivs av energi- politiska skäl bör falla inom ramen för programmet för energiforskning och finansieras i enlighet härmed. Finansiering av produktutveckling inom kärnsäkerhetsområdet bör i princip ombesörjas av kraftföretagen och rcaktortillvcrkarna.

l Åka—utredningens uppdrag ingår att överväga vilken FoU som be- hövs rörande hantering och förvaring av radioaktivt avfall och under vilka organisatoriska former dessa insatser skall göras. Överväganden rörande organisation får därför-anstå i avvaktan på utredningens för- slag.

5.5. Remissyttranden beträffande promemorian Organisation av forsk- ning och utveckling inom energiområdet

Promemorian har i sina huvuddrag bemötts positivt av flertalet re- missinstanser. Den strävan. att renodla de FoU-beställande resp. FoU- utförandc funktionerna som promemorian ger uttryck för har vunnit anslutning från bl. a. statskontoret, RR V, UKÄ, STU, Centralorganisa- tionen SACO/SR och Sveriges Civilingenjörsförbund CF-ST F .

5.5.1. Delegationen för energiforskning

Förslaget att inrätta ett särskilt organ för planering av energi-FOU i ett långsiktigt perspektiv och. med uppgift att följa upp, analysera och utvärdera FoU-program tillstyrks av flertalet remissinstanser, häribland statskontoret, RRV, UKÄ', ÖEF, statens industriverk, STU, statens vat- tenfallsverk, AB Atomenergi, Sveriges industriförbund, Svenska arbets- givareföreningen och TCO. .

Industriverket framhåller att statens verksamhet på energiområdet f. n. är organisatoriskt splittrad och delar promemorians uppfattning att organisationen bör förstärkas för att säkra samordningen av program- men och inordna dessa i ett näringspolitiskt sammanhang. Verket menar att en delegation för energiforskning synes ändamålsenlig och framhåller

• Sida 215
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 185.

att den bör ha anknytning till en myndighet med "såväl näringspolitisk som energipolitisk inriktning. Statens vattenfallsverk ser den föreslagna delegationen som ett forum för att bevaka den samhälleliga styrningen och samordningen på området. Verket vitsordar behovet av sådan styr— ning och samordning och tillstyrker förslaget. AB Atomenergi noterar med tillfredsställelse förslaget om ett samordningsorgan med ansvar . för avvägningen mellan olika FoU-områden .inför statsmakternas ställ- ningstaganden. Bolaget bedömer att förutsättningar föreligger för att den föreslagna delegationen för energiforskning skall kunna fungera tillfredsställande såsom ett regeringens remissorgan med bre-tt förankrad representation och med uppgift att på ett övergripande plan uttala sig om hos programansvariga organ analyserade och beredda forsknings- planer. .

Forsktiingsrådsutrcdningen vitsordar behovet.av överblick och sam- planering och vill därför inte-resa invändningar mot att den föreslagna. delegationen inrättas. Utredningen framhåller emellertid att betydande delar av det av EPK föreslagna forskningsprogrammet också ligger inom forskningsrådens under utbildningsdepartementet område och att det därför är anegläget att berörda forskningsråd nära knyts till den föreslagna delegationen. '

IVA menar att ett sammanhållande organ med de i promemorian angivna arbetsuppgiftema för framtiden kan visa sig vara motiverat men ser samtidigt vissa svårigheter i förhållande till samordningen med redan befintliga eller planerade organ. Akademien välkomnar därför förslaget om att delegationen skall organiseras i form av en kommitté så att närmare erfarenheter kan vinnas innan. den permanentas. Aka- demien anser vidare att andra former än den nu föreslagna på längre sikt bör övervägas för planeringen på energiområdet.

Sveriges industriförbund framhåller att det är uppenbart att staten av planeringsskäl måste ha en god överblick över hela energiområdet. att som en del av energipolitiken måste ingå ett FoU-program på till- räckligt lång sikt och att resurser krävs för att detta program- skall kun- na hållas aktuellt. Förbundet tror att den föreslagna delegationen kan bidra till att fylla dessa behov och tillstyrker att den inrättas. lndustri- - förbundet påpekar därutöver att en betydande del av all FoU på energi- _ området utförs inom industriföretagen utan statens medverkan.- Detta talar enligt förbundet ytterligare för att i delegationen bör utnyttjas teknisk expertis från företagen så att den statsstödda forskningen kan komplettera och dra nytta av detta industrins egna arbete. Industriför- bundet, liksom även LO, framhåller vidare att risken för kömpetens— konflikter mellan den föreslagna delegationen och existerande organ underskattas i promemorian och anser-att frågan på nytt bör analyseras på basis av svaren från berörda-remissinstanser.

• Sida 216
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 186

T CO framhåller att det med tanke på den stora och växande betydel— se som energiforskningen har är angeläget att delegationen verkligen ges den breda sammansättning som föreslagits, dvs. med representation både från de politiska partierna och de stora intresseorganisationema. Statskontoret framhåller att den prognosverksamhet inom energiområdet som påbörjats av EPU nu fortsätter inom statens industriverk och att detta verk således redan har ansvar för att visst planeringsunderlag inom energiområdet tas fram. Med hänsyn härtill anser statskontoret att in- dustriverket bör vara företrätt i delegationen. Önskemål om representa- tion i den föreslagna delegationen framförs i övrigt av ÖEF, statens råd för byggnadsforskning, statens vattenfallsverk, IVA. Svenska petrole- um institutet och C entralorganisationen SAC O/SR.

IVA ifrågasätter den föreslagna benämningen ”delegation" med hän- syn till att denna i andra sammanhang synes avse ett organ med bc- viljande karaktär. Enligt gängse nomenklatur och efter jämförelse med andra liknande organ föreslår akademien att det samordnande organet ges namnet 7*energiforskningsberedningen”.

5.5.2. Programansvariga organ

Allmänna energisystemstudier

Promemorians förslag att programansvaret för Allmänna energisy- stemstudier skall läggas på delegationen för energiforskning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland UKÄ'. statens råd för b yggnadsforskning, statens industriverk, STU, statens vat- tenfallsverk och Svenska värmeverksföreningen. RRV menar att, med hänsyn till programmets karaktär. det är naturligt att delegationen blir programansvarigt organ.

Forskningsrådsutrcdningen konstaterar att till programmet Allmänna energisystemstudier hör bl.a. forskning med ekonomisk, samhällsveten— skaplig och beteendevetenskaplig inriktning. Uppgifter av dessa "slag ligger i särskilt hög grad inom forskningsrådsorganisationens kompe- tensområde och har samtidigt en klar framtidsinriktning. Utredningen menar att ett sammanförande av programansvar för viss energiforsk- ning och ett allmänt samordningsansvar för övrig energiforsk- ning inte synes självklart lämpligt och vill peka på den möjlighet som. i avvaktan på en ny rådsorganisation. erbjuder sig i den till forsknings- rådsorganisationen knutna samarbetskommittén för långsiktsmotiverad forskning. Enligt utredningens uppfattning kan denna kommitté väl tän- kas fungera som beställare av allmänna energisystemstudier.

AB Atomenergi menar att energiforskningsdelegationcns ansvar i första hand bör avse att initiera erforderliga övergripande studier samt utvärdering och sammanvägning av de framkomna resultaten. Bolaget

• Sida 217
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga]. [ndustridepartementet 137

framhåller att systemstudier betr. olika delar av energiområdet redan bedrivs hos olika myndigheter, FoU-organ och andra organisationer. De kompletteringsbehov som identifieras bör kunna tillgodoses genom att ett förslags- och utförandeansvar kanaliseras till statens industriverk, där sådan verksamhet bör pågå i anslutning till den prognosverksamhet som åvilar verket.

IVA invänder mot promemorians förslag att lägga programansvaret på delegationen för energiforskning att de programansvariga myndig- heterna därvid inte samlas på samma myndighetsnivå. Det vore enligt akademiens uppfattning bättre att en existerande myndighet med upp- drag att utföra liknande studier tilldelades dessa uppgifter. Akademien- föreslt'ir energibyrån vid statens industriverk,

Energiproduktion

Remissopinionen beträffande förslaget att ett särskilt organ, nämnden för energiproduktionsforskning, skall ges ansvaret för programmet Energiproduktion är mycket splittrad. Ett antal remissinstanser till- styrker uttryckligen förslaget eller lämnar det utan erinran. Till denna grupp hör bl.a. UKÄ, statens industriverk, statens vattenfallsverk, AB Atomenergi, Centralorganisationen SACO/SR och TCO. Viss tveksam- het uttalas av bl. a. RRV och forskningsrådsutredningen. Avstyrkanden eller i huvudsak kritiska yttranden har avgivits av bl. a. statskontoret. statens råd för byggnadsforskning, STU och IVA. '

Svenska kraftverksföreningen framhåller att även om det bland be- fintliga statliga nämnder och organ borde finnas något som vore läm- pat att anförtros energiproduktionsforskningen vill föreningen inte mot- sätta sig inrättandet av den nya nämnden. Föreningen anser dock att- kraftindustrin bör få två delegater i nämnden så att både vattenfalls- verket oeh den icke-statliga kraftindustrin blir representerade. _

Statens vattenfallsverk tillstyrker att en nämnd för energiproduktions- forskning inrättas men anser att samhällets kontroll och styrning inom området borde kunna utövas av delegationen för energiforskning. Nämndens sammansättning bör därför vara likartad med programan- svariga organs sammansättning inom andra områden. Vattenfallsverket framhåller att industrins tekniska kunnande och kunskap om mark- nadsförhållanden bör utnyttjas och att branschrepresentanter från in- dustriell verksamhet därför bör ingå i nämnden.

Cenralorganisationen SACO/SR tillstyrker att nämnden inrättas men ifrågasätter det ändamålsenliga i att också på denna nivå ha ett inslag av representation för allmänna intressen.

Statens industriverk tillstyrker mot bakgrund av behovet av förbättrad programsamordning och samordning av energipolitiken med målsätt- ningar inom andra samhällsområden att den föreslagna nämnden in-

• Sida 218
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industridepartementet 188

rättas. UKÄ framhåller att beställarfunktionen för energiproduktions- forskning bör uppdras åt-ett särskilt organ och menar att nämnden för energiproduktionsforskning bör få i huvudsak de uppgifter och den organisation som föreslagits. '

Statskontoret anser att den grundprincip som-' varit utgångspunkten för promemorian, nämligen att den befintliga FoU—beställarorganisa- tionen så långt som möjligt bör utnyttjas, tillgodoses bäst om program- ansvaret för delprogrammet Energiproduktion läggs på ett redan existe- rande organ, förslagsvis statens. industriverk;

RRV anger med hänvisning till'att STU:s verksamhet inom behovs- området Energiteknik till stor del avser energiproduktion att det finns anledning överväga om STU kan bli programansvarigt organ för energi- produktionsforskning. Statens råd för byggnadsforskning förordar att programansvaret knyts till STU. Man framhåller att uppbyggnaden av en helt ny forskningsadministration tar avsevärd tid och medför risker för forskningens effektivitet. "Rådet framhåller även att den föreslagna nämnden med anknytning till industriverket skulle innebära att rådets kontaktnät med olika forskningsorgan ytterligare komplicerades. ."

STU framhåller att de uppgifter som givits STU framförts i departe- mentspromemorian även för den föreslagna nämnden för energiproduk- ' tionsforskning. Styrelsen framhåller att de "resurser som'behövs för verksamheten finns inom STU, att STU har tillgång till en inarbetad organisation och att ansvaret för programmet Energiproduktionsforskl ning bör läggas på STU. Om emellertid en nämnd. för energiproduk- tionsforskning inrättas vid statens industriverk framhåller STU bety- delsen av att samverkan med STU stärks". Det framstår enligt. styrelsen — ' som uppenbart att denna behöver företrädas i nämnden.

Sveriges industriförbund anser att beställarfunktionen för energi- produktionsforskningen bör kunna handhas av STU. Motsvarande upp- fattning framförs även av Svenska arbetsgivareföreningen, Sitenska pe- troleum institutet och Svenska elverksföreningen. I produktionsfrågor bör man emellertid enligt industriförbundet överväga att bredda den vid STU inrättade energitekniska nämndens kompetens. med ledamöter från t. ex. statens industriverk, CDL m. fl.

IVA noterar att STU redan idag har ett visst programansvar för energiproduktionsforskning, att det ej framgår av promemorian hur detta programansvar skulle påverkas men att STU ej heller fortsätt- ningsvis avses få ansvaret för fördelningen av resurser mellan kärnkraft och andra energikällor. Det bör enligt promemorian tills vidare ankom— ma på regeringen att besluta bl. a. rörande vissa FoU-beställningar hos AB Atomenergi. Akademien menar därför att STU" lika väl som nämn- den kan vara programansvarig för övriga delar av programmet. Den delegering som på längre sikt bör göras av programansvarct för kärn- kraft-FOU bör enligt akademien lika väl kunna ske till STU.

• Sida 219
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet l89

Energianvändning för ._trlansportcr och sam— f ä r d 5 e I.

I promemorian anges att programansvaret bör kunna läggas på trans- portforskningsdelegationen. Transpartforskningsdelegationen menar - dock att ansvaret för delprogrammen Drivsystem och Skeppsreaktorer såsom EPK föreslagit bör ligga på STU, där kompetens och resurser för administration av denna typ av forskning finns. Delegationen fram— håller att hittillsvarande erfarenheter inte har givit anledning till ifråga- sättande av rådande ansvarsfördelning och kompetensområden mellan denna och STU. Enligt delegationens mening bördess program- och beställaransvar således endast omfatta delprogrammet.Transportsystem. STU framhåller att det finns etablerade samarbetsformer mellan STU och transportforskningsdelegationen och att programuppgifterna även- i fortsättningen bör fördelas efter denna modell.

Energianvändning. för lokalkomfort

För programmet Energianvändning för lokalkomfort — boende och arbetsmiljö föreslås i departementspromemorian att statens råd för byggnadsforskning skall vara programansvarigt organ.-

RRV framhåller att det med hänsyn till nuvarande gränsdragning mel- lan STUzs och byggforskningsrådets- ansvarsområden samt med hänsyn till STU:s kompetens och kontaktnät inom teknisk utveckling finns arr- ledning att göra en uppdelning av programansvaret på det- sätt som i'- promemorian skisserats inom transportområdet. Den mer komponent- inriktade verksamheten, speciellt delprogrammet Installations- och apparatteknik, bör bedrivas i samarbete med STU.

Statens råd för byggnadsforskning framhåller att rådet är berett att ta det ansvar som föreslagits, men att detta förutsätter dels att rådet. får befogenhet att till industriell produktutveckling utge stöd som ej är förenat med krav på offentliggörande, dels att personellaförstärkningar tillförs rådets egen organisation. .

STU menar att samarbetet mellan STU och byggforskningsrådet fungerar utmärkt och att de båda organisationerna kompletterar varand— ra på ett tillfredsställande sät-t. STU anger vissa kompetensskillnader' mellan de båda organen, vilka enligt STU:s uppfattning utgör ett vä- sentligt hinder för att lägga hela programansvaret på .endera av dessa myndigheter. Särskilt framhåller STU sin egen tillgång till goda indu- striella kontakter i förening med goda sekretessmöjligheter, den breda erfarenheten av industriellt utvecklingsarbete och möjligheten att träffa "kommersiella” avtal om FoU-satsningar.

• Sida 220
•  Original

Prop. ]975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet [90

5.5.3. Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen

Promemorians förslag tas upp bara av ett begränsat antal remissin- stanser och i flera fall behandlas härvid bara vissa delar av förslaget.

Alta-inredningen anser det riktigt att kärnkraftinspektionen tilldelas ett huvudansvar för stora delar av forskningen kring kärnkraftens säker- hetsf-rågor men erinrar samtidigt om- det ansvar som-statens strålskydds- institut har för strålskyddsfrågor påenergiområdet.—Några remissin- stanser anför att man inte har någon erinran mot promemorians orga— nisationsförslag. Till dessa hör UKÅ och statens vattenfallsverk. IVA ser det som positivt att ansvaret för kärnsäkerhetsforskningen läggs på den inspekterande myndigheten och tillstyrker förslaget.

Kärnst'ikjorsk framhåller att vad beträffar det framtida programan- svaret för de totala FoU-insatserna inom kärnkraftens säkerhets- och miljöområde synes man ha att välja mellan ett bibehållande av Kämsäk— forsk i mer eller mindre oförändrad form eller att skapa ett eller flera nya organ. Delegationen framhåller att flera skäl talar för ett bibehål- lande av ett från statens kärnkraftinspektion fristående organ. FoU-pro- grammet innefattar många frågor som faller under andra myndigheters ansvar. Vissa av de av delegationen finansierade uppgifterna och de in- satser som gjorts av AB Atomenergi med direkta statsanslag har vidare varit av mera allmän och långsiktig karaktär än vad som fallerinom ramen för kärnkraftinspektionens programansvar. Delegationen föreslår därför i första hand att dess verksamhet bedrivs till slutet av den över- enskomna avtalstiden och att dess ansvar därefter övertas av ett perma- nent organ med liknande ställning. Varje uppdelning av programansva- ret kan, framhåller delegationen, befaras leda till gränsdragningsproblem' och försvårad överblick. Även Svenska kraftverksföreningen menar att nuvarande ordning för kärnsäkerhetsforskningen bör bibehållas.

Statens vattenfallsverk anger att verket inte har någon erinran mot att större delen av Kärnsäkforsk:s forskningsprogram överförs till sta- tens kärnkraftinspektion. Verket menar dock att det inte synes rea- listiskt att tillämpa en ändrad ansvarsfördelning för dessa frågor redan från den 1 juli 1975. Motsvarande uppfattning framförs även av Kärn- säkforsk, som framför allt hänvisar till kraven på tillgång till kvalifice— rad personal för handläggning av dessa frågor.

Statens vattenfallsverk menar att hittillsvarande erfarenheter från Kärnsäkforskzs verksamhet är goda och att det lämpligaste sättet att ta tillvara dessa erfarenheter synes vara att låta kraftindustrin ingå i ett rådgivande organ inom statens kärnkraftinspektion.

Flera remissyttranden ger uttryck för tveksamhet inför delar av pro— memorians förslag, bl.a. beträffande strålskyddsfrågor. Statens strål- skyddsinstitut framhåller att då det gäller skyddet mot risker och ska-

• Sida 221
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga]. Industridepartententet 191

dor i det löpande arbetet och den normala driften har strålskyddsinsti— tutet det direkta myndighetsansvaret beträffande såväl personalen som allmänheten. Detta gäller även hanteringen och disponeringen av radio- aktivt avfall. Även statens vattenfallsverk, statens kärnkraftinspektion och Kärnsäkforsk erinrar om att uppgifterna inom kärnsäkerhetsforsk- ningen även innefattar dels strålskyddsfrågor, där strålskyddsinstitutet och naturvårdsverket är berörda, dels vissa principiella långsiktiga frå— geställningar.

.S'trålskyddsinstitutet finner det principiellt olämpligt att lägga ansvaret för den forskning som faller inom institutets område på en forsknings- nämnd inom kärnkraftinspektionen. Som alternativa möjligheter anges att antingen skapa en parallell nämnd inom strålskyddsinstitutet eller att skapa en fristående forskningsnämnd mellan institutet och kärn- kraftinspektionen, ev. även naturvårdsverket. Institutet föreslår emeller- tid att statskontoret ges i uppdrag att med förtur behandla detta del- problem. Till dess att en ny organisation kan träda i funktion bör Kärnsäkforsk få möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Även statens kärnkraftinspektion menar att strålskyddsinstitutet bör kunna utöva sam- ma inflytande som FoU-beställare inom sitt område som kärnkraftin- spektionen föreslås få inom sitt. Eftersom de två områdena fordrar var sin typ av specialister reses, menar kärnkraftinspektionen, frågan om inte strålskyddsinstitutet borde ha en parallell organisation för FoU inom sitt område. Även AB Atomenergi erinrar om nödvändigheten av nära samråd med strålskyddsinstitutet och naturvårdsverket. Statskon- toret förordar att ansvaret för här berörd forskning provisoriskt över- förs till en kommitté i vilken kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet och statens naturvårdsverk är företrädda. Definitivt beslut i frågan om huvudmannaskap för strålskyddsforskningen bör enligt statskontoret inte fattas förrän resultatet av dess översyn av strålskyddsinstitutets or- gansation föreligger. Denna översyn väntas vara avslutad under år 1975.

Beträffande finansieringen av forskningen kring kärnkraftens säker- hetsfrågor, framhåller Sveriges industriförbund att promemorians förslag föregriper det pågående arbetet i forskningsavgiftskomtnittén och för- bundet vill därför avstyrka förslaget. Svenska elverksföreningen uttalar stark tveksamhet inför promemorians förslag att belasta kraftindustrin, dvs. ytterst elkonsumentema, med hela kostnaden för den säkerhets- forskning som skulle komma att falla under kärnkraftinspektionens fö- reslagna utvidgade programansvar. Elverksföreningen liksom också AB Atomenergi ifrågasätter vidare de föreslagna principerna för avgiftsut- tag. AB Atomenergi framhåller att om en avgiftsfinansiering skall till- gripas bör hänsyn tas till bl. a. anläggningens art, effekt och förläggning. Statens kärnkraftinspektion förordar att avgiften schablonmässigt görs proportionell mot verkets avsedda effekt.

• Sida 222
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 192

Kärttsäkforsk framhåller särskilt att säkerhets- och miljöproblemen vid andra system än kärnkraft för el- och värmeproduktion-i stora en- heter är otillräckligt belysta, och att detta har försvårat en totalbe- dömning av kärnkraften som alternativ till dessa delvis oanalyserade system. Delegationen menar att en komplettering av EPK:s och depar- tementspromemorians förslag i dessa avseenden bör ske, och att detta måste få konsekvenser både för programinnehållet och för organisa- tionsfrågorna. Motsvarande uppfattning framförs även av statens vatten— lctllsverk och av AB Atomenergi.

5.6 Energiprogramkommitténs promemoria angående prototyper och demonstrationsanläggningar inom energiområdet [ enlighet med sina tilläggsdirektiv den '11 november 1974 avlämnade EPK den 15 januari 1975 en promemoria (Ds [ 1975": 1) med en första redovisning av behov av och kostnader för försöks- och demonstrations- anläggningar inom energiområdet. ' ' Promemorian grundar sig på en systematisk genomgång av EPK:s tidigare arbetsmaterial kompletterat med en enkät till viktigare intres- senter beträffande behövet av' förs'öks- och demonstrationsanlägg- _ ningar. Vidare har genomförts särskilda" intervjuer och kontakter tagits med programorgan och övriga intressenter av speciell betydelse.

5.6.1. Ettergiprogramkonunitte'ns förslag till statligt finansiellt stöd

EPK har gjort en preliminär-bedömning av behoven inom de olika områdena och av förutsättningarna för privat. finansiering av projekt med den karaktär som föreslagits inom de olika områdena. Det har i detta material inte varit möjligtattprecisera vilka delar av enskilda pro- jekt eller projektgrupper som inte kan finansieras av tillverkare resp. användare eller genom etablerade stödgivande organ.

EPK har utgått från att det statliga finansieringsstödet i genom— snitt inte torde överstiga 50 % inom. områdena energiproduktion. energianvändning i industriella processer och transporter och sam—i färdsel, återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall, me- dan för området energianvändning för lokalkomfort en nästan full- ständig statlig finansiering har bedömts nödvändig med hänsyn till projektförslagens karaktär. På grundval av de i tabell 5.3 redovisade behovsuppskattningarna förslår EPK därför att 50 milj. kr. reserveras för finansiellt stöd under nästkommande budgetår. Det förhållandet att kommittén i avvaktan prål-noggrannare utredningsunderlag begränsat sitt förslag till att omfatta ett år innebär enligt EPK inte att initieringen av projekt bör begränsas till denna summa. Totalt bör dock projekt inte igångsättas i större utsträckning än vad som angivits som behov för de tre första åren.

• Sida 223
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridcpartementet 193 -

Tabell 5.3 Behov av prototyper och demonstrationsanläggningar

(Belopp i milj. kr.) Behov av statlig Totalt behov för finansiering tre är första året första året '

Energiproduktion 150 35 18 Energianvändning i in- . dustriella processer och för transporter och samfärdsel, åter- vinning av energikrä- vande varor och energi ur avfall 60 20 10 Energianvändning för lokalkomfort 35 18 18 Tillägg för oförutsett 30 7 4 Totalt 275 80 50"

5.6.2. Energiproduktion

] huvudsaklig anslutning till den indelning av energiproduktionsom- rådet i delområden som EPK tidigare föreslagit, bedömer kommittén behovet av försöks- och demonstrationsanläggningar fördela sig på del- områden enligt följande.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första året Förbränningsanläggningar 30 10 Torvutvinning och torvutnyttjande 20 5 Spillvärmeutnyttjande 40 5 Flytande bränslen 20 5 Övriga energislag 40 10

Totalt 150 35

Som den tidigare framhållit anser EPK frågan om utvinning av det organiska energiinnehållet i inhemska skiffrar vara i stor utsträckning förknippad med frågan om utvinning av skifferns uraninnehåll. Någon uppskattning av behovet av medel för eventuell försöksanläggning för utvinning av organiskt bränsle, t.ex. i form av metanol från skiffer, är enligt EPK:s uppfattning inte möjlig att nu göra. Härför erfordras ytterligare utredning och FoU-insats enligt EPK:s tidigare betänkande. Kommittén har dock fått uppfattningen att kostnaderna för en för- söksanläggning inom skifferområdet inte kan inrymmas i den angivna ramen.

• Sida 224
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 194

5.6.3 Energianvändning i industriella processer och för transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall EPK bedömer att behovet fördelar sig på olika områden på följande sätt.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första året

Malm-, järn- och stål-, metall- och verkstadsindnstri 12 4 Skogs-, massa- och pappers- industri 18 6 Ovrig industri 6 2 Transporter och samfärdsel 12 4 Återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall 12 4

Totalt 60 20

5.6.4. Energia/1vändning för lokalkomfort — boende och arbetsmiljö

EPK föreslår följande fördelning av belopp på olika delområden.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första året

Planering med nya byggnormer 2 1,5 Samverkan med energiplanering i kommun inkl. sådana åtgärder i byggnader och försörjnings- system som förorsakas av de- monstrationsprogrammet 7 3 Trimning och sanering av be- fintliga små och medelstora värmeanläggningar 6 6 Nya metoder och konstruktioner i byggande och drift. inkl. ut- byggnad av mätcentra 14 4,5 Information och samverkan med utbildningsenheter, framställ- ning av utbildningsniateriel

m.m. 6 3

Totalt 35 18

Kommittén framhåller att detta område har en från övriga områden avvikande karaktär. Fullskaleförsök ingår i viss utsträckning i det nor- mala FoU-arbetet och har i denna omfattning beaktats itidigare för— slag från kommittén. De byggnader som behövs för försöks- och de- monstrationsverksamhet är som regel i normalt bruk och kräver sär- skild finansiering endast i fråga om kostnader för mätanorclningar, i vissa fall ersättning för förlorade liyresinkomster och liknande mer- kostnader som orsakas av försöks- och demonstrationsvcrksamheten. Kommitténs förslag inom detta område avser därför enbart sådana

• Sida 225
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 195

kostnader som motiveras av att landets energisituation kräver dels att fullskaleförsök genomförs i större utsträckning än i den normala FoU- verksamhcten, dels att informationen kring denna verksamhet måste intensifieras. Det statliga stödet har därför bedömts behöva utgå med 100 % av projektkostnaderna.

Kommittén har bedömt att verksamheten inom några av delområdena bör kunna ingå i den statliga energisparkampanjen och att motsvarande belopp då får inräknas i kampanjkostnaderna.

5.7. Övriga frågor

5.7.1. Urananrikning

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB och AB Atomenergi har på be- gäran kompletterat EPK:s programförslag beträffande urananrikning. Efter gemensam utvärdering av dessa frågor anför företagen följande synpunkter.

Målsättningen för den närmaste treårsperiodens forsknings- och ut- vecklingsverksamhet på anrikningsområdet bör vara att bidra till en fortsatt kompetensuppbyggnad inom anrikningsteknologin. Denna verk- samhet syftar till att inom landet utveckla den tekniska och industriella bakgrund som erfordras för att man skall kunna förvärva teknologi, anläggningar och utrustningar vid den tidpunkt då en etablering inom landet blir aktuell. Liksom hittills bör gascentrifugtekniken ägnas sär- skild uppmärksamhet. Till skillnad från tidigare bör dock verksamheten breddas för att möjliggöra att även alternativa tekniska lösningar kan studeras med en högre ambitionsnivå än som hittills varit fallet.

Med den ovan angivna ambitionsnivån torde enligt företagens ge- mensamma bedömning den av EPK angivna medelsvolymen för den närmaste tvåårsperioden, dvs. 20 milj. kr. i 1975 års penningvärde, täcka behovet av statliga bidrag för tekniskt forsknings— och utveck- lingsarbete under hela den kommande treårsperioden.

5.7.2. Kärnvärmeverk

I en särskild skrivelse till industridepartementet har tekn. lie. Erik Svenke aktualiserat frågan om att använda enkla, enbart varmvatten- producerande lättvattenreaktorer för bostads- och lokaluppvärmning. Därmed skulle Sveriges oljeberoende kunna minska och en ökad trygg- het i energiförsörjningen uppnås.

En sådan reaktor förutsätts ha väsentligt förenklad säkerhetskarak- teristik jämfört med de vid höga tryck och temperaturer arbetande kärnkraftverken, så att en teoretisk större olycka av den art som disku- teras för dessa senare kan uteslutas. Reaktorn skall sålunda utan in- vändning kunna närförläggas. Vidare räknas med hög drifttillgänglighet.

• Sida 226
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 196

Reaktorns storlek kan lämpligen svara mot värmebehovet för 50000 människor. I skrivelsen föreslås

-— att industridepartementet föranstaltar om en allsidig oeh snabb ut- redning -— systemanalys —— över en dylik väg att säkra bostads- och lokaluppvärmning, -—— att industridepartementet föranstaltar om en förstudie över förut- sättningar för och karaktcristika hos en enkel värmereaktor med förutsättningar att utan invändning kunna närförläggas, ' -— att industridepartementet låter utreda möjligheten att utprova en sådan värmereaktor, exempelvis med utnyttjande av bergrum och del av utrustningen i Ågestaanläggningen, -— att industridepartementet avsätter medel för angivna ändamål inom ramen för den kommande energipolitiska propositionen.

Skrivelsen har remitterats till ÖEF, STU och statens industriverk. Alla tre remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till de framlag- da förslagen.

ÖEF ansluter sig i princip till Svenkes slutsatser ifråga om de säker- hetsrisker som vårt stora oljeberoende innebär. Överstyrelsen anser att Svenkes förslag noga bör prövas och tycker att de föreslagna åtgärderna synes lämpliga för att åstadkomma erforderligt tekniskt och ekonomiskt underlag för att bedöma möjligheterna och förutsättningarna för att pröva förslaget i stor skala. ' ,

Även STU anser att det är nödvändigt att utveckla alternativ till oljan i vår energiförsörjning och att det därför finns starka skäl att med största skyndsamhet utreda Svenkes förslag. STU bedömer att möjlig- heten att kunna utnyttja den föreslagna reaktorn i ett framtida energi- försörjningssystem kommer att vara beroende av hur de alternativa och/ eller kompletterande försörjningssystemen utvecklas. Därför framhålls behovet att ha en bred kontakt med utvecklingstrender på många andra områden inom energitekniken.

Statens industriverk delar Svenkes uppfattning att en ökad produktion av kärnvärme är önskvärd för att minska Sveriges stora beroende av importerad olja. Verket anser dock att denna produktion i första hand bör ske i form av kärnkraftvärmeverk. En utbyggnad av ett kärnvärme- system enligt Svenkes förslag bör enligt verkets uppfattning tills vidare komma i andra hand och ske stegvis i den takt som erfarenheten med- ger. Beträffande Svenkes förslag till utredning tillstyrker industriverket att en utredning med föreslaget syfte kommer till stånd. Verket anser att utprovandet av en kärnvärmereaktorprototyp är ett försöksprojekt som bör kunna erhålla statligt stöd. Projektet bör dock inte påbörjas förrän positivt besked föreligger från den nämnda utredningen.

Vidare har AB Atomenergi och AB Asea-Atom på begäran lämnat förslag till arbetsprogram på detta område. Förslaget omfattar ett två-

• Sida 227
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 197

årigt utredningsarbete till en kostnad av totalt 20 milj. kr., varav 5,3 milj. kr. faller på första året; Utredningen bör enligt bolagens gemensamma uppfattning leda fram till följande underlag:

_ en detaljprojektering av ett tätortsförlagt kärnvärmeverk med lämp- lig effekt, -— bästa möjliga kostnadsuppskattningar för värmeverk med avvikan- de effekt och på andra förläggningsplatser än referensanläggningen ovan, —— en djupgående penetration av säkerhetsfrågorna för referensan- läggningen, —— en detaljerad ekonomisk jämförelse av referensanläggningen och det därtill kopplade fjärrvärmenätct i jämförelse med andra för- sörjningsaltemativ, —— en totalanalys av optimal insats av kärnvärmeverk inom landet.

• Sida 228
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 198

6. Olja 6.1 Allmänt

Frågor som rör den långsiktiga oljeförsörjningen, oljeindustrins och den petrokemiska industrins struktur samt verksamheten inom den statli- ga företagssektorn på oljeområdet bereds inom industridepartementet. Sistnämnda verksamhet bedrivs huvudsakligen inom Statsföretagsgrup- pen. Statsföretag AB har under de senaste åren ökat sitt engagemang inom den oljebaserade industrin genom förvärvet av MoDoKemi AB, numera Berol Kemi AB, som är en av huvudintressenterna i det petro- kemiska komplexet i Stenungsund. Statsföretag har även bedrivit för- studier för ett raffinaderiprojekt och har i samband därmed ingett an- sökan om lokaliseringstillstånd för ett raffinaderi vid Brofjorden. Vidare är Statsföretagsgruppen genom Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) delägare jämte statens vattenfallsverk i de halvstatliga bolagen Oljepro- spektering AB och Petroswede AB, som resp. inom och utom landet bedriver prospektering efter olja och naturgas.

Frågor om miljöskydd bereds inom jordbruksdepartementet. Av särskilt intresse i detta sammanhang är frågan om begränsning av sva- velutsläppen, som i Sverige orsakas huvudsakligen av förbränning av eldningsolja. Sedan år 1969 gäller förbud mot förbränning av eldnings- olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent. Regeringen har före- skrivit en begränsning till 1 % inom vissa delar av landet, bl.a. stor- stadsregionerna. I december 1974 har naturvårdsverket föreslagit att den högre gränsen fr. o. rn. den 1 oktober 1975 skall gälla även för bl. a. stora delar av Västsverige. Vid sidan av dessa generella begränsningar sker även individuell prövning av svavelutsläpp från vissa industrianlägg- ningar med stöd av miljöskyddslagcn (1969: 387).

Frågor om lokalisering av raffinaderier bereds inom bostadsdepar- tementet med utgångspunkt från de av riksdagen antagna riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Ansökningar om lokaliseringstillstånd enligt 136 a 5 byggnadslagen för ett antal raffinaderiprojekt är f. n. föremål för rege- ringens prövning.

Frågor rörande beredskapen på oljeförsörjningens område bereds inom handelsdepartementet med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) som tillsynsmyndighet. Chefen för handelsdepartementet kom- mer senare denna dag att redovisa de viktigare åtgärder i fråga om försörjningsberedskapen för olja som hittills har vidtagits.

Till handelsdepartementets ansvarsområde hör även frågor om pris- och konkurrensförhållanden samt prisreglering. Central myndighet på detta område är statens pris- och kartellnämnd. I december 1973 inför-

• Sida 229
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 199

des högstpriser på flertalet oljeprodukter. Som ett komplement härtill upprättades i början av år 1974 ett clearingsystem. Syftet härmed var att möjliggöra sådan import av betydelse för oljeförsörjningen som måste ske till priser som var högre än de svenska högstpriserna. 'Clearing- systemet avvecklades vid utgången av april 1974 sedan försörjnings— läget förbättrats och de internationella priserna på oljeprodukter stabili- serats.

Sverige har under en följd av år deltagit i det internationella sam- arbetet inom OECD beträffande bl. a. oljelagring och fördelning av olja i krislägen. Detta samarbete har under de senaste månaderna intensifie- rats genom tillkomsten av ett internationellt energiprogram (International Energy Program, IEP), som förvaltas av ett särskilt energiorgan (Inter- national Energy Agency, IEA) inom OECD:s ram. Förutom föreskrifter om fördelning av olja och konsumtionsbegränsningar i krislägen inne- håller programmet bestämmelser om bl. a. ett informationssystem rö- rande den internationella oljemarknaden, samråd med oljeproducerande länder och andra konsumentländer samt långsiktigt samarbete rörande forskning och utveckling på energiområdet. Frågor om Sveriges del- tagande i IEP handläggs inom utrikes-, handels- och industrideparte- menten. En närmare redogörelse för programmet lämnas av chefen för handelsdepartementet senare denna dag.

6.2. Rapport från Oljeprospektering AB

Oljeprospektering AB (OPAB) bildades år 1969 för att prospektera efter olja och naturgas i Sverige och på angränsande delar av kontinen— talsockeln (prop. 1968: 51, SU 1968: 86, rskr 1968: 24). Staten äger hälften av aktierna genom vattenfallsverket och LKAB. Övriga delägare är f. n. tio industri- och kraftföretag. OPAB har meddelats koncessioner för vissa landområden i Malmöhus, Kristianstads, Kalmar och Gotlands län. Dessutom har bolaget fått undersökningstillstånd för hela den svenska kontinentalsockeln, utanför ostkusten dock inte norr om 59:e breddgraden. Dessa koncessioner och tillstånd gäller en tid av åtta år från den 27 juni 1969.

OPAB har till utgången av år 1974 utfört undersökningsarbeten till en total kostnad av omkring 112 milj. kr. Efter förslag av bolaget har Kungl. Maj:t den 13 december 1974 föreskrivit ett arbetsprogram som" innebär att bolaget skall utföra arbeten i sådan omfattning att den sam- manlagda kostnaden under hela koncessionstiden uppgår till minst 150 milj. kr.

OPAB har den 19 november 1974 lämnat en översikt över sina pros- pekteringsinsatser jämte preliminära bedömningar av möjligheterna att

• Sida 230
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 200

ekonomiskt intressanta förekomster av olja eller naturgas skall uppträda på svenskt område.

OPAB erinrar inledningsvis om att underlaget för att bedöma möj— ligheterna att påträffa olje- eller gasförekomster var begränsade både kvalitativt och kvantitativt år 1969 när bolagets verksamhet påbörjades. Planeringen styrdes därför i inledningsskedet av bl. a. den översiktliga kännedom som förelåg om sedimentområdenas regionala geologi. Vidare fanns framför allt för sydvästra Skåne kompletterande geologiskt under- lag från tidigare utförda prospekteringsarbeten. Med utgångspunkt här- ifrån kunde en viss prioritering av undersökningsområdena genomföras, som bl. a. ledde till en tidsmässig förskjutning av arbetena mellan de olika områdena. F. n. har sålunda prospekteringen i huvudsak slutförts inom vissa koncessionsavsnitt medan planerade borrningsprogram i andra avsnitt ännu inte påbörjats.

På land har borrningar bedrivits i Skåne från maj 1971 till hösten 1973. Geologiska förutsättningar för olje- och gasförekomster har på- visats i form av bl. a. goda reservoarbergarter, men hittills har endast påträffats spår av gas i några borrningar och i ett fall spår av olja. På Öland har ett borrprogram genomförts under år 1972, varvid spår av gas i mycket små kvantiteter påträffats. Resultaten från borrningarna ger vid handen att förutsättningar saknas för utvinningsvärda mängder. ol ja eller naturgas på Öland.

På Gotland har däremot goda spår av olja påträffats vid ett par borr- platser. En vid Hamra påborrad revbildning har hittills gett mellan 6 000 och 7 000 liter olja. OPAB planerar nu ett seismiskt program för att få anvisningar på ytterligare borrplatser. .

När det gäller kantinentalsockelområdena har borrningar bedrivits i Östersjön dels söder om Skåne och i Hanöbukten, dels utanför Got- land. ] Kattegatt har ännu inga borrningar skett. OPAB framhåller be- träffande dessa områden att möjligheter kan finnas att påträffa olje- eller naturgasfyndigheter söder om Skåne och utanför Gotland och att ytter- ligare borrningar behövs innan en totalbedömning och utvärdering kan göras. Utskiterna att finna olje- eller gasförekomster i Hanöbukten be- dömer OPAB däremot som mycket ringa. I Kattegatt har seismiska mätningar gett resultat som motiverar prospekteringsborrningar.

6.3. Rapport från Petroswede AB

Petroswede AB bildades år 1973-med uppgift att prospektera efter olja och naturgas utomlands (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973: 184). Staten äger genom vattenfallsverket och LKAB hälften av aktier- na. Övriga delägare är bl. a. de svenskägda Oljebolagen Nynäs-Petroleum och OK samt Salén-koncernen.

• Sida 231
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 201

Petroswede har i januari 1975 lämnat en redogörelse för den hittills- varande verksamheten.

Bolaget framhåller att intresset från början av naturliga skäl knöts i första hand till möjligheterna att delta aktivt i Oljeprospektering i Nord— sjön. Därutöver beslöts att även bevaka tänkbara projekt i andra, geo— logiskt och geografiskt intressanta och från politisk synpunkt sä stabila områden som möjligt.

Prospektering

Beträffande verksamheten i Nordsjön framhålls följande. Petroswede ingick i ett internationellt konsortium som ingav ansökan om koncessio- ner på den norska kontinentalsockeln hösten 1973. Konkurrensen om nya områden i Norge har varit hård. De norska myndigheterna har, i enlighet med beslut i stortinget, tillämpat en ytterst restriktiv politik vid tilldelning av nya koncessioner. Konsortiets ansökan i Norge har av- slagits.

Bolaget övertog under 1973 ett tidigare av OPAB träffat optionsavtal med ett franskt konsortium om förvärv av intresseandel i en koncession i den brittiska delen av Nordsjön. Bolaget har beslutat att genomföra borrning av ett hål under första halvåret 1975. Den beräknade kostna- den uppgår till omkring 20 milj. kr. Vid ett positivt resultat av denna provborrning kan fortsatta borrningar till en kostnad av 25 51 50 milj. kr. aktualiseras under åren 1976—1977 för utvärdering av eventuell fyn- dighet. Skulle dessa bekräfta en lönsamt exploateringsbar 'oljefyndighet uppkommer därefter behov av produktionsinvestcringar för utvinning av storleksordningen lägst 500 milj. kr.

Vidare undersöks kontinuerligt olika projekt och anbud knutna till existerande koncessioner i Nordsjön beträffande möjligheter och villkor för förvärv av intresseandelar för fortsatt prospektering.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter till prospektering som er- bjuds i Nordsjöområdet på kort sikt har bolaget sökt sig till andra om- råden, i första hand i Europa, Medelshavsområdct och Nordafrika.

Petroswede har under år 1974 genomfört förhandlingar med egyp- tiska myndigheter och det statliga egyptiska oljebolaget (EGPC). I de- cember 1974 träffades ett slutligt avtal som innebär att Petroswede som entreprenör för EGPC åtagit sig att under minst fyra och högst åtta år bedriva prospektering i ett koncessionsområde om 4 100 rn2 på land väs- ter om Nilen. För den första fyraårsperioden har projektet kostnads- bcräknats till 20 milj. kr., vilket belopp motsvarar bolagets kontrakts- enliga minimiåtagande under perioden. Verksamheten kommer att i stor utsträckning genomföras med anlitande av utländska underentrepre-

• Sida 232
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 202

nörer under ledning av en till Kairo lokaliserad del av Petroswedes or— ganisation. Som ett första led inleds seismiska mätningar våren 1975. Provborrningar beräknas börja under år 1976. I händelse av positiva resultat i form av kommersiellt utvinningsbar olja kommer ett svenskt- egyptiskt bolag att svara för exploatering och produktion. Petroswede disponerar därefter upp till ca 52 % av producerad råolja per år för täckning av nedlagda prospekteringskostnader, produktionsinvestcring- ar samt vinst. Petroswede är f. n. enda utländska part i avtalet. Bolaget är dock oförhindrat att senare överlåta viss andel till annan intressent i syfte att reducera egen risk och egna åtaganden.

Ett preliminärt avtal har vidare träffats med ett internationellt kon- sortium angående förberedelser för ansökan om koncession på den ir— ländska kontincntalsockeln, där vissa block väntas komma att utbjudas under år 1975.

Härutöver har vissa preliminära samarbetsavtal av liknande natur träf- fats. Förhandlingar om nya koncessioner pågår i konkurrens med andra intressenter.

Sammanfattningsvis framhåller Petroswede att bolaget hittills besluta- de insatskapital av 100 milj. kr. efter ett och ett halvt års verksamhet disponerats för prospektering under åren 1975—1978 dels genom bundna åtaganden i ingångna avtal dels som reserv för aktuella men ännu inte definitiva ytterligare projekt under perioden dels för administration av verksamheten. I den mån igångsatta projekt i framtiden resulterar i ut- vinningsvärda fynd kan produktionsinvestcringar till miljardbelopp samt en väsentligt utbyggd organisation komma att aktualiseras.

Riskspridning och finansiering

Petroswede framhåller att den höga riskfaktorn i förening med stora kostnader för provbormingar medför att företag engagerade i prospek- tering strävar efter riskspridning i ekonomiskt och geografiskt hänseen- de. Bolagets planerade verksamhet inom nuvarande kostnadsram inne- bär en viss men starkt begränsad riskspridning. Enligt bolagets uppfatt- ning är 100 milj. kr. för prospektering utomlands ett blygsamt belopp, särskilt vid jämförelser med insatser från vissa andra industrinationers sida.

Finansieringen av prospekterings— och utvinningsverksamheten sker normalt i två steg. Under prospekteringsfasen, då insatserna sker med betydande risk, krävs i princip självfinansiering, vilket innebär att upp- ' låning på kapitalmarknaden för täckning av kostnader för seismiska' mätningar och provborrningar som regel inte är möjlig. Ett intressant undantag utgör Västtyskland, där staten sedan år 1970 tillskjuter upp till 75 % av ”riskkapitalet” vid prospektering i form av lån till olika pro-

• Sida 233
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 203

jekt. Om det inte sker något fynd avskrivs lånet för vederbörande pro- jekt, medan i fall av produktion återbetalning sker på gynnsamma vill- kor.

Exploatering av klart verifierade, lönsamma fyndigheter har som re- gel kunnat finansieras huvudsakligen på det för likartade investerings- projekt gängse sättet genom upplåning. Säkerhet har därvid utgjorts av resp. fyndighet som sådan i kombination med garantier till långivare på den internationella kapitalmarknaden.

Köp av etablerad produktion

Petroswede framhåller att svensk andel i råoljeproduktion kan upp- nås även genom förvärv av intresse i konstaterade fyndigheter, som en- dera bragts i produktion eller som står inför exploatering inom en nära framtid. Olika möjligheter till sådana förvärv har studerats av Petro- swede på grundval av anbud av olika slag. I princip kräver varje sådant - engagemang betydande kapitalinsatscr, vare sig formen utgörs av di— rekta produktionsinvestcringar i nya fält, köp av företag med produk- tion i drift eller finansieringsstöd och garantier som motprestation till köpavtal avseende andel av framtida råoljeproduktion.

6.4 Rapporter från petroindustriutredningen

6.4.1 Lägesrapporten Petroindustrin :" Sverige

Petroindustriutredningens lägesrapport (Ds I 1973: 5) Petroindustrin i Sverige — en inventering, som avgavs i december 1973, utgör en sam- manfattande redogörelse för det inventeringsarbete som utredningen dit- tills hade utfört. Mcd begreppet petroindustrin avses i rapporten an- läggningar för raffinering av råolja och vidareförädling av petroleum- fraktioner och naturgas, dvs. oljeraffinaderier och petrokemisk industri. I det följande redovisas främst de delar av rapporten som är av in- tresse från cnergipolitisk synpunkt.

I rapporten anges inledningsvis att petroindustrin år 1970 sysselsatte ca 3 000 personer. Saluvärdet av produktionen uppgick samma år till ca 2 miljarder kr. och förädlingsvärdet till ca 700 milj. kr. Petroin- dustrin utgör således en liten del av hela industrin i Sverige, endast ca 0,3 % i fråga om antalet sysselsatta och ca 1,4 % i fråga om förädlings- värde. Såväl produktions— som sysselsättningsmässigt har emellertid bran- schen fått en kraftigt, absolut och relativt, ökad betydelse under efter- krigstiden.

• Sida 234
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 204 I Sverige finns fem raffinaderier som ur importerad råolja framställer olika petroleumprodukter. Kapaciteten år 1973 anges i följande upp- ställning:

Milj. ton råolja

Shell-Koppartrans, Göteborg 4,7 BP, Göteborg 5,0 Nynäs-Petroleum, Nynäshamn 2,6 Ny näs-Petroleum, Göteborg 0,3 Nynäs-Petroleum, Malmö 0.2

12,8

Nynäs-Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen asfalt. Ett nytt raffinaderi är under byggnad, nämligen Scanraff vid Brofjorden i Lysekil, som ägs av Oljekonsumenternas för- bund (OK) och Texaco med vardera 50 %. Raffinaderiet avses komma att tas i drift år 1975 med en kapacitet av 8,3 milj. ton råolja per år.

År 1970 sysselsattes 950 personer vid de fem raffinaderierna. Pro- duktionens saluvärde var detta år 1,4 miljarder kr. och förädlingsvärdet 330 milj. kr. Av Sveriges totala industriproduktion svarar raffinaderierna för ca 1 %. Oljeraffinering är en mycket kapitalintensiv produktion, vil- ket belyses av att förädlingsvärdet per sysselsatt år 1970 uppgick till nära 350000 kr., medan genomsnittet för industrin som helhet var 50 000 kr. Största kostnadsposten utgör råvarorna som svarar för nära 75 % av saluvärdet. '

Landets försörjning beträffande olika oljeprodukter belyses .i följande tabell. '

Tabell 6.1 Sveriges försörjning med oljeprodukter år 1972

' lnhemsk- Import Export- Förbruk- Självför- raffinering ning ädlings- milj. ma milj. m3 milj. 1113 milj. m=l grad, % Motorbensin 1,7 2,4 0,2 3,8 45 Övriga drivmedel 0.9 2.1 0,2 ' 2,9 32 Lätt eldningsolja 3,4 6,4 0,6 9,3 37 Tung eldningsolja 5,2 9,2 0,9 13,5 39 Övriga energiprodukter 0,9 0,2 0,1 1,0 87 Petrokemiska råvaror 0,2 1,2 0,2 1,2 14

12,4 21,5 2,1 31,7 39

I rapporten konstateras att självförädlingsgraden — dvs. förhållandet mellan inhemsk förädling och förbrukning — är särskilt låg för övriga

• Sida 235
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 305 drivmedel samt för petrokemiska råvaror, som i tabellen avser gas- bensin (natta). I rapporten ges vissa närmare uppgifter om importen.

Tabell 6.2 Petroleumimporten procentuellt fördelad på länderområden

1960 1965. . 1970 1972 Latinamerika m. m. 19 26 13 13 Afrika -— 1 11 14 Mellersta Östern 24 15 19 18 Yästcuropa 43 42 41 38 Oststaterna 14 16 16 . 17 100 100 100 100

Total volym milj. rn” 15,5 22,3 36,4 34,6 varav råolja % . 20 22 37 39

Det könstateras att importens sammansättning skiljer sig åt mellan de olika Områdena. Importen från Afrika utgörs till övervägande del av råolja med Nigeria som främsta leverantörsland. Importen från Väst- europa utgörs i huvudsak av produkter. Danmark, Nederländerna, Norge och Storbritannien är viktiga leverantörer. Importen från Öststa— terna utgörs främst av sovjetisk tung eldningsolja.

I rapporten redogörs härefter för planerade utbyggnader av raffinade- rier i Sverige enligt de ansökningar om koncession resp. lokaliserings— tillstånd som förelåg vid tidpunkten för rapportens avgivande. Shell- Koppartrans har ansökt om tillstånd att få öka den tillåtna produktions- kapaciteten från 4,7 till 13 milj. ton råolja per år. BP har ansökt om tillstånd för en ökning från 5 till 15 milj. kr. per år. Från Nynäs- Petroleum föreligger en ansökan om att öka kapaciteten vid bolagets asfaltraffinaderi i Göteborg från 0,3 till 1,6 milj. ton per år. Slutligen har Scanraff begärt tillstånd att i första hand öka den årliga råoljeför- brukningen vid anläggningen från 7 milj. ton enligt den ursprungliga koncessionen till 8,3 milj. ton samt att därefter komplettera raffinaderiet för en årlig förbrukning av 10 milj. ton.

Vidare nämns i rapporten att Nynäs-Petroleum studerat möjligheterna att förlägga ett nytt raffinaderi till Nynäshamn intill det nuvarande raf- finaderiet. Kapaciteten aVSes enligt planerna byggas ut i två etapper om vardera 5 milj. ton.

Utredningen anför följande synpunkter på svensk oljemarknad mot internationell bakgrund.

Den svenska oljemarknaden, som utgör drygt 1 % av den globala oljekonsumtionen, har kännetecknats av en snabb expansion. Även pro- duktionen från raffinaderierna i Sverige har ökat. Den inhemska pro-

• Sida 236
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 206

duktionen utgör emellertid en efter internationella förhållanden relativt sett liten del av den totala konsumtionen av oljeprodukter -—— efter fär- digställandet av Scanraff 50 it 60 %. I och med att raffinaderikapacite- ten är koncentrerad till Västkusten, har detta bl. a. medfört att Stock- holmsregionen och Mälardalen till övervägande del försörjs med olje- produkter från utlandet. Inncbördcn av nu kända planer på en ökning av raffineringskapaciteten är att koncentrationen till Västkusten ytter- ligare accentueras.

I rapporten framhålls att Sveriges beroende av utländska multinatio- nella företag är stort. Det största enskilda företaget på den svenska mark- naden är BP med en marknadsandel på nära 20 % år 1970. De båda europeiska multinationella företagen (BP och Shell) hade samma år tillsammans 35 % av den svenska marknaden mot de amerikanska multi- nationella företagens 27 %. De svenska företag, som också engagerar sig inom raffinaderisektorn (Nynäs och OK), svarade för 26 %.

Vidare framhålls att utvecklingen under de senaste åren har medfört en ny situation på den internationella oljemarknaden. OPEC-länderna har fört en aktiv och i stort sett enhetlig och framgångsrik politik för att dels öka producentländernas ersättning för den olja som utvinns inom deras områden, dels succeSSivt överta en allt större andel av de internationella oljebolagens anläggningar och företag i producentländer— na. Detta innebär bl.a. att successivt allt större kvantiteter råolja kan finnas disponibla antingen för inköp av de traditionella internationella företagen eller för nationella oljeföretag i konsumentländerna, som un- der senare år har ökat i antal. Oljeföretagens funktion som distributörer och innehavare av raffinaderikapacitet torde dock i båda fallen även framdeles bli av väsentlig betydelse. En konsekvens av de högre ersätt- ningarna till producentländerna och deras disposition av en allt större andel av råoljan kan bli att de i ökad omfattning och olika former kan komma att intressera sig för raffinaderiutbyggnader i det egna landet m. m.

Som ett annat nytt inslag i bilden anges de väsentliga kvantiteter av olja och naturgas som kan komma att utvinnas från Nordsjön och an- gränsande farvatten. Vissa beräkningar tyder på att produktionen från ifrågavarande områden år 1985 kan komma att motsvara 10—15 % av totala oljekonsumtionen i Västeuropa. Av än större betydelse kan då fyndigheterna bli för länderna kring Nordsjön.

Rapporten hänvisar till att man, mot bakgrund av den internationella utvecklingen och efterfrågeökningen, långsiktigt bör räkna med en knapphet i utbudet av råolja jämfört med efterfrågan. Om utvecklingen går i denna riktning måste detta — för länder som Sverige —— påverka planeringen av utbyggnad och lokalisering av petroindustrin. En ut- bngnad av raffineringskapaciteten kan ske i råoljeländerna eller i an-

• Sida 237
•  Original

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet 207

knytning till de stora konsumentområdena. Från konsumentländernas synpunkt brukar den sistnämnda lokaliseringen allmänt anges som mest fördelaktig, till stor del beroende på att det är mer ekonomiskt att trans- portera råolja än produkter, antingen transporterna sker med fartyg eller rörledning. Dessutom hävdas ofta att raffinaderier i konsumentländerna är mer flexibla vad gäller produktsammansättningen. Frågan om var lokaliseringar kan komma att ske får emellertid antas till stor del kom- ma att bestämmas av nationella ambitioner liksom av finansieringsmöjlig- heter i producent- och konsumentländer. I rapporten framhålls att för- delningen mellan dessa alternativ inte kan förutsägas.

I rapporten framhålls slutligen att ett alternativ med import av natur- gas i väsentlig grad måste komma att påverka utformningen av de fram- tida raffineringsenheterna. Med hänsyn till ovissheten om möjligheterna att få till stånd en sådan import har dock utredningen ansett det natur- ligt att i första hand analysera oljeförsörjningens utformning utan något inslag av naturgas.

6.4.2 Delrapporten Alternativa raffinaderilägcn

Genom tilläggsdirektiv i maj 1974 fick petroindustriutredningen i uppdrag att med förtur behandla frågan om den fortsatta raffinaderiut- byggnaden. Med anledning därav avgav utredningen i september 1974 delrapporten (Ds I 1974: 7) Petroindustrin i Sverige —— alternativa raf- finaderilägen. Delrapporten är avsedd att tjäna som underlag för en samhällsekonomisk bedömning av olika utbyggnads- och lokaliserings- alternativ.

I delrapporten hänvisas inledningsvis till att flera ytterligare expan- sionsplaner inom raffinaderiindustrin har presenterats sedan utredningens tidigare lägesrapport lades fram. Lokaliseringsprövning enligt 136 a & byggnadslagen har således begärts dels av Statsföretag AB för ett nytt raffinaderi i storleksordningen 10 milj. ton råolja om året vid Bro- fjorden i Lysekils kommun, dels av Oxelölagcr AB för ett raffinaderi med en kapacitet av 6 milj. årston i Oxelösund.

Utgångspunkt för utredningens beräkningar av marknadsutrymmer är en prognos för efterfrågan på oljeprodukter år 1980 som redovisas i ett högalternativ, 37 milj. ton, och ett lågalternativ, 28 milj. ton. Det under- stryks att prognosvalet inte innebär någon värdering av realismen i prog- noserna. Produktionen vid raffinaderier år 1980 anges till 28 milj. ton, vilket inrymmer nuvarande raffinaderier inkl. Scanraff samt ett tänkt tillskott från ett nytt raffinaderi eller från utbyggnad av befintliga raffi- naderier med totalt 8,5 milj. ton. Tillskottet motsvarar produktionen från ett raffinaderi med en kapacitet av ca 10 milj. årston vid normalt ut-

• Sida 238
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 208

nyttjande. Vid ett sådant tillskott skulle självförädlingsgraden utgöra mellan 75 och 90 % , beroende på valet av efterfrågeprognos.

I rapporten redovisas en prövning av konsekvenserna av ett produk- tionstillskott av nämnda storlek antingen från ett enda läge, varvid ett kustläge förutsätts, eller från två lägen. -I det senare fallet kalkyleras med såväl två kustlägen som en kombination av ett kust- och ett inlands- läge. Beräkningar har gjorts för såväl tillbyggnader som nybyggnader samt för både konventionella raffinaderier med bensinproduktion och specialraffinaderier med inriktning på produktion av petrokemisk råvara, dvs. gasbensin. I rapporten framhålls att utrymmet för raffinaderiexpan- sion år 1980 utöver vad som antagits förefaller begränsat såvida inte en stor export av vissa produkter, främst bensin, eftersträvas. Vidare fram- hålls att utbyggnad av ett specialraffinaderi kan komma att fylla ett be- hov på den svenska marknaden bl. a. med hänsyn till den petrokemiska industrins expansionsplaner.

I rapporten understryks att vissa effekter av raffinaderiutbyggnader är svåra att värdera i monetära enheter. Som ett exempel härpå anges flexibilitet i fråga om försörjningen med olika råoljor. Det påpekas att k05tnaden för råolja f. 0. b. uppgår till grovt räknat 300——400 kr. per ton, jämfört med 50 kr. per ton för råoljefrakt, 30—40 kr. per ton för raffinering och 30 kr. per ton för distribution. Detta innebär att ett raffinaderi som av marknads- eller'transportskäl har mindre valmöjlig- heter i fråga om inköp av råoljor kan påföras ytterst betydande mer- kostnader.

Det framhålls att den samhällsekonomiska bedömningen av olika 10- kaliseringsalternativ måste ta hänsyn till såväl de direkta resursinsatserna för produktion och transporter som konsekvenser i fråga om miljöpå- verkan, samhällsinvesteringar och- inverkan på den yttre miljön.

Beträffande råoljetransporter anges i rapporten en kostnadsdifferens mellan västkust- och ostkustläge av ca 9 kr. per ton till Västkustens fördel. Därvid har antagits omlastning i Brofjorden. Denna kostnadsför- del skulle minska vid en försörjning av raffinaderiet med råolja från Nordsjön. Som tänkbart alternativ till fartygstransport av råolja från Västkusten till Ostkusten anges transport i rörledning. Beräkningar som utredningen låtit utföra tyder på att 9 milj. ton råolja om året skulle kunna transporteras i ledning mellan Brofjorden och Nynäshamn för ca 6 kr. per ton. Det framhålls dock att förutsättningarna för att genom- föra ett sådant projekt inte studerats närmare.

Beträffande produkttransporter anförs att en lokalisering till ostkust eller inland — vilket senare förutsätter rörledning för råolja — ger väsentligt lägre kostnader än västkustalternativen om landets totala försörjning beaktas.

• Sida 239
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartemgntet 309

[ rapportens avsnitt om produktionskostnader pekas bl.a. på stor- driftsfördelarna vid raffinering. I vissa fall kan inte obetydliga fördelar vinnas genom utbyggnad av ett befintligt raffinaderi. Det framhålls dock att kostnadsuppskattningar på grund av materialets karaktär är osäkra.

Sammanfattningen av transport— och produktionskostnader ger — om rörledningstransport av råolja utesluts ——- till resultat att en utbyggnad av befintligt raffinaderi i Brofjorden med hela kapacitetstillskottet skulle ge det gynnsammaste resultatet. Därefter kommer utbyggnad i Göteborg eller nybyggnad i Brofjoden. Ostkustlägena Nynäshamn, Oxelösund, Gävle och Tunaberg hänförs till en tredje grupp. Till samma grupp hän- förs kombinationen av utbyggnad med specialraffinaderi i Brofjorden och konventionellt raffinaderi i Göteborg. Alla andra kombinationer be- räknas ge högre kostnader. Skillnaden i årskostnad för det fördelaktigaste och det minst fördelaktiga av de redovisade alternativen uppgår till ca 90 milj. kr. om året i 1973 års penningvärde.

Om rörledningstransport av råolja förutsätts blir utbyggnad i Bro- fjorden fortfarande gynnsammast. Däremot förbättras situationen för ostkustlägena och för inlandslägena Otterbäcken och Borlänge. Även här gäller att en fördelning av produktionstillskottet på två orter ger högre kostnader.

I rapporten redovisas även genomgångar av miljöpåverkan och effek- ter på sysselsättning och samhällskapital av raffinaderilokalisering. Nå- gon kvantitativ jämförelse av dessa faktorer vid olika lägen sker inte. Däremot redovisas vissa kvalitativa jämförelser. Dessa innebär att ost- kustlägena ter sig något fördelaktigare än lägena på Västkusten. Det understryks starkt att någon sammanvägning av kostnadsdifferenser och effekter på miljö och samhällskapital inte kan göras.

[ rapporten redovisas vissa allmänna slutsatser från utredningens sida. Eftersom utredningen haft i uppdrag att ge underlag för beslut i de aktuella lokaliseringsärendena har utredningen särskilt ansett sig böra kommentera sådana lägen för vilka ansökningar föreligger, dvs. Bro- fjorden, Göteborg, Nynäshamn och Oxelösund. Alternativa inlands- lägen samt Tunaberg och Gävle blir inte i detta sammanhang aktuella. En reell prövning av dessa alternativ torde därför bli aktuell först för projekt som eventuellt kan komma i fråga under 1980-talet.

I rapporten understryks att beslut om viss tillståndsgivning i dagens läge måste grundas på råoljetillförsel sjövägen. Utredningens beräkningar rörande transporter av råolja i rörledning har inte genomförts så långt att beslut om viss lokalisering kan baseras på antaganden om sådan transport. Även transportfrågan utgör sålunda ett hinder för att nu ta upp inlandslägen till slutlig bedömning.

I rapporten framhålls att skillnaderna i årskostnader för vissa av de .aktuella lokaliseringsalternativen är betydande. Å andra sidan är belop-

• Sida 240
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 210

pen närmast marginella om man jämför med den totala kostnaden för vår oljeförsörjning —— ca 10—15 miljarder kr. vid nuvarande priser. Sistnämnda omständighet kan gör att alternativ, som kan anses medföra en förbättring av försörjningstryggheten, från samhällsynpunkt kan vara acceptabla, även om de skulle ha relativt sett höga årskostnader.

Vidare påpekas att en alltför stor koncentration till t. ex. Göteborg eller Brofjorden eller en utbyggnad av ett raffinaderi till storleksord— ningen 15 eller 20 milj. ton kan medföra särskilt stora försörjningsris- ker resp. företagsekonomiska risker vid allvarliga driftsstörningar. En koncentration kan möjligen också från försvarsberedskapssynpunkt inge betänkligheter.

Enligt utredningens uppfattning bör en utbyggnad på raffinaderisidan primärt tjäna att tillgodose den svenska marknadens behov. En annan utgångspunkt har varit att större trygghet bör skapas för tillförseln av råolja och produkter, vilket allmänt har ansetts kräva att samhället får en bättre kontroll och överblick över försörjningsläget i olika situationer. Detta synes i första hand aktualisera frågan om en ökad statlig insyn eller direkt statligt engagemang i såväl råoljehandeln som prospekterings- verksamheten. Därvid är det enligt utredningen viktigt att inköpskällor- na sprids och riskfördclningcn därmed förbättras. Långsiktiga ramavtal med producentländerna är värdefulla och bör vidareutvecklas. Man får samtidigt utgå ifrån att en stor del av den internationella oljehandeln även i fortsättningen kommer att handhas av de stora internationella bolagen.

Det anförda kan enligt utredningen även utgöra motiv för att staten direkt engagerar sig i utbyggnader eller med sina styrinstrument bevakar att man vid en utbyggnad får tillgodosett viktiga svenska försörjnings- behov som exempelvis en utbyggnad av petroindustrin skulle skapa i fråga om gasbensin. Ett direkt engagemang kan innefatta samverkan med andra nationella företag eller med internationella företag.

Möjligheterna att förverkliga de angivna ambitionerna bör enligt ut- redningens mening vara vägledande för det beslut i raffinaderifrågan som skall träffas. Detta gäller i all synnerhet som de lokaliseringsfaktorer som redovisats i rapporten enligt utredningens bedömning inte entydigt pekar mot någon viss lösning. Vidare kan — med beaktande av den svenska målsättningen i frågan om svavelpolitiken —— önskemål om an- vändning av den nya tekniken för avsvavling av tjockolja komma att aktualiseras. Om den petrokemiska industrin på Västkusten byggs ut bör enligt utredningens uppfattning stor tyngd läggas på att dess råvaru- försörjning till väsentlig del tryggas genom inhemsk produktion. Detta talar för en förläggning av ny raffinaderikapacitet till Västkusten. Om samtidigt andra skäl anses tala för ostkustförläggning kan en fördelning

• Sida 241
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 211

tänkas som innebär ett produktionstillskott på Västkusten med produk- tion av petrokemisk råvara som väsentligt inslag och en utbyggnad på Ostkusten med inriktning på bensinproduktion.

• Sida 242
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga1 Industridepartementet 212

7. Övriga bränslen

7.1. Allmänt

I det följande redovisas uppgifter beträffande bränSIen, som i princip kan användas som substitut för oljeprodukter. Uppgifterna har hämtats bl. a. ur EPU:s betänkande.

Kol används i Sverige numera huvudsakligen för metallurgiska ända- mål. Praktiskt taget hela behovet importeras. Även en eventuell framtida användning av naturgas i Sverige torde kommit att baseras på import.

Inhemska bränslen svarar för endast ca 8 % av den totala energitill- förseln i Sverige. Härav utgör den övervägande delen avfallslutar m. m. inom skogsindustrin.

Möjligheter till ökad användning av inhemska bränslen utgör ett vik- tigt led i försörjningsberedskapen på energiområdet, som hör till han- delsdepartementets ansvarsområde. Överstyrelsen för ekonomiskt för- svar (ÖEF) handhar förberedelsser för produktion av bränslen och driv- medel ur inhemska råvaror vid en avspärrning.

7.2 Kol

De totala kolreserverna i världen är betydande. Koltillgångarnas storlek har behandlats i avsnittet 2.2. Den årliga världsproduktionen av kol uppgår f. 11. till ca 2,5 miljarder ton.

Kolet förbrukas till största delen i produktionsländerna. Världsban- deln med kol omfattar endast ca 5 % av produktionen.

Störst bland producentländerna är Förenta staterna med en produk- tion om 541 milj. ton år 1972 samt Sovjetunionen och Kina vars pro— duktionsvolymer detta år var av nästan samma storlek. 1 Europa har Polen, Storbritannien och Västtyskland en betydande produktion, 151, 116 resp. 102 milj. ton år 1972.

Förenta staterna har den största kolexporten, 53 milj. ton år 1972. I övrigt domineras världshandeln av Polen, Sovjetunionen och Asutra— lien. Dessa länders export år 1972 uppgick till 35, 29 resp. 24 milj. ton.

Kolförbränning ger enligt naturvårdsverket stora och i dagens läge svårhanterliga effekter från miljövårdssynpunkt. De negativa effekterna av förbränning av olja och i synnerhet naturgas är mindre enligt ver- kets bedömning.

Koleldning liksom oljeeldning medför utsläpp av svaveldioxid. Bljla. lågsvavligt polskt kol är från denna synpunkt jämförbart med olja med 1 % svavelhalt. Kolförbränning alstrar mer kväveoxider än oljeförbrän- ning. Vidare medför koleldning stoftutsläpp, som dock kan begränsas i större anläggningar. Kol innehåller vidare bl. a. olika tungmetaller som frigörs vid förbränning.

• Sida 243
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 313

Kol skiljer sig från eldningsolja i miljöhänseendc vidare genom en relativt stor askhalt som orsakar deponeringsproblem. Transporten av kol till sjöss är relativt riskfri från miljövårdssynpunkt. Däremot medför upplag och bandtransport av kol dammproblem.

Kolcts tillbakagång under de senaste decennierna har framför allt berott på kostnadsskäl. Brytning och övrig hantering av kol kräver stora insatser av arbetskraft och kapital. Utvinning, transport och raffinering av olja har däremot kunnat ske till så låga kostnader att det varit möj- ligt att marknadsföra oljan under efterkrigstiden till i stort sett oför- ändrade löpande priser varigenom kolet konkurrerats undan. Investering i och drift av förbränningsanläggningar är vidare kostsammare för olja än för kol.

Det senaste årets förändringar på oljemarknaden har lett till ett på— tagligt ökat intresse för kol. I de största västeuropeiska producent- länderna Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland väntades ti- digare, trots kraftigt statligt stöd till kolindustrin, sjunkande produktion. Numera inriktas planeringen på att i vart fall hålla utvinningen på oför- ändrad nivå. För Förenta staternas del väntas en betydande ökning. För hela OECD-området förutses att kolets andel av den totala energiför- brukningen kommer att uppgå till 18—19 % åren 1980—1985, vilket motsvarar dagens nivå. Om de tidigare oljepriserna fortsatt att gälla beräknar OECD att kolandelen under denna period hade stannat vid ca 15 %.

Sveriges förbrukning av kol och koks uppgick år 1973 till 1,68 Mtoe. Huvuddelen kol och koks utnyttjas inom järn— och stålindustrin för re- ducering av järnmalm i masugnar varvid samtidigt smältvärme avges. I Sverige finns inte sådana förbränningsanläggningar att nämnvärt större kvantiteter kol än för närvarande kan användas vare sig för hus- uppvärmning eller elproduktion. Endast tre kraftverk i Sverige är byggda för kolförbränning.

EPU beräknar att kol och koksförbrukningen ökar till 4,2—4,6 Mtoe år 1985 till följd av utbyggnader inom järn- och stålindustrin, bl.a. Stålverk 80 i Luleå. För andra användningsområden förutses ingen ökning.

7.3. Naturgas

Gas har hittills använts i Sverige i mycket liten omfattning. I ett tio- tal städer förekommer viss distribution av stadsgas. Frågan om förut- sättningarna för en introduktion av naturgas på den svenska energi- marknaden har under de senaste åren varit föremål för betydande in- tresse.

1968 års utredning (Fi 1969: 49) om rörtransport av olja och gas redo- visade i betänkandet (SOU 1972: 25) Naturgas i Sverige vissa översiktliga

• Sida 244
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 214

studier av marknadsförutsättningar, överföringssystem m. m. Utredning- en bedömde den möjliga avsättningen för naturgas i Sverige till omkring 8 miljarder m3 naturgas (6,5 Mtoe) om året vid slutet av 1970-talet, huvudsakligen som ersättning för tjockolja hos storförbrukare, dvs. kraft- verk, storindustri och värmeverk. Utredningen förutsatte därvid leve- rans av gasen till ett pris motsvarande högst priset på tjockolja. Av- sättningen antogs fördelad på två ungefär lika stora marknader, dels östra och mellersta Sverige dels Sydsverige och Västkusten.

Våren 1973 bildades ett särskilt bolag, Östgas AB, för utrednings- samarbete rörande import av naturgas från Sovjetunionen (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973:184). Delägare i bolaget är dels statens vattenfallsverk dels ett antal kommunala och enskilda företag. Östgas utförde år 1973 en förprojektering av en naturgasledning från finsk till svensk kust.

Vidare tillkallades en delegation (I 1973: 03) med uppgift att sam- ordna den svenska utrednings- och förhandlingsverksamheten m.m. av- seende import av naturgas till Sverige. Delegationens arbete har i första hand inriktats på att klarlägga möjligheterna att importera naturgas västerifrån, antingen i rörledning från fyndigheter i Nordsjön eller i form av nedfryst flytande gas (LNG) med fartyg från avlägsnare pro- duktionsområden.

Delegationen har den 25 november 1974 lämnat en redogörelse för naturgasfrågans läge. Delegationen konstaterar att naturgas kommit att spela en allt viktigare roll i de flesta västeuropeiska länder. Natur- gasens andel av EG-ländernas energiförbrukning beräknas öka från f.n. ca 10 % till över 20 % under 1980—talet. Det råder f.n. en ut- präglad säljarens marknad. För svensk del innebär detta, i förening med avståndet till de stora produktionskällorna och avsaknaden av en uppbyggd gasmarknad, ett besvärligt konkurrensläge. Delegationen erinrar om at leveranserna av naturgas från Ekofisk- och Friggfyndig- heterna i norska delen av Nordsjön väntas komma att ske i första hand genom rörledningar till resp. Storbritannien och Västtyskland.

Delegationen redovisar resultatet av vissa studier rörande de ekono- miska villkor som kan tänkas gälla vid import av rörtransporterad gas från Nordsjön. Beräkningar har gjorts av skillnaden mellan å ena sidan ett gaspris beräknat utifrån kända priser för leveranser till den nord- europeiska marknaden å andra sidan betalningsförmågan för köpare på den svenska marknaden. Detta s.k. prisgap har varierat beroende på bl.a. importväg och avsättningsområde. Det lägsta prisgapet, 1 51 3 kr. per Gcall, har räknats fram för tänkta leveranser av några miljarder m3 till Skåne och Västsverige.

Delegationen påpekar att en introduktion av naturgas innebär be- tydande investeringar. Uppbyggnaden av en marknad för 7 a 8 miljarder

' 1 kr. per Geal (gigakalori) motsvarar 10 kr. per toe (ton oljeekvivalent).

• Sida 245
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 215

m3 om året i Syd- och Mellansverige kan sålunda beräknas medföra an- läggningskostnader av 1,5 å 2 miljarder [kr. inom landet, vartill kommer kostnader för andel i anläggningar för överföring till Sverige.

Delegationen ger följande sammanfattande bedömning av möjligheter- na att introducera naturgas på den svenska energimarknaden. Till bör— jan av 1980-talet är möjligheterna till import i stor skala begränsade, även om Sverige kan tänkas få del av sannolika nya naturgasleveranser från Nordsjön söder om 62:a breddgraden. Import av LNG är tänkbar i mindre skala och för kvalificerade ändamål, t. ex. tillverkning av metanol. I båda fallen torde samverkan med danska, norska eller nord- tySka köpare vara en förutsättning. På lång sikt kan andra produktions- områden komma i fråga, särskilt den norska kontinentalsockeln norr om 62:21 breddgraden.

Delegationen framhåller att en import av naturgas i varje fall inte under ett inledande skede kan antas bli kommersiellt lönsam. Ett motiv för importen kan emellertid vara naturgasens allmänna mervärden. Im- port på kommsersiell bas förutsätter styrning eller stimulansåtgärder från samhällets sida.

7.4 övriga bränslen

Torvmarkerna i Sverige beräknas uppgå till 6 milj. hektar, vilket mot- svarar drygt 12 % av landets totala yta. Bränsleinnehållet i torven har uppskattats till 3 500—4 000 Mtoe. Ett ton frästorv med 50 % fuktig- hetshalt motsvarar i värmevärde 0,22 ton eldningsolja.

Torv nybildas men i så långsam takt att man inte kan betrakta torv som en i praktisk mening förnyelsebar tillgång. Tillväxten sker på in- takta torvmarker medan torvtäkter inte läks märkbart.

Torvtäkt kan få stor inverkan på miljön, särskilt om täktverksamheten bedrivs i stor skala. Myrarna är särpräglade från ekologisk och geologisk synpunkt. De har betydelse för friluftsliv och forskning. Större torv- täkter kan leda till rubbningar i den naturliga vattenhushållningcn.

Torv utnyttjas f. n. för energiproduktion i bl. a. Finland, Irland och Sovjetunionen. I Sverige har torv använts framför allt när bränsletill- förseln begränsats under kristider. Under andra världskrigets sista år uppgick produktionen av bränntorv till omkring 1 250 000 ton. Därefter minskade produktionen successivt och upphörde i det närmaste under 1960-talet.

Förändringarna på oljemarknaden under senare tid har medfört att möjligheterna att använda torv för energiproduktion åter övervägs. ÖEF har den 30 januari 1975 lagt fram en rapport om förutsättning— arna för torvproduktion i närheten av Växjö, Boden resp. Arvidsjaur samt för torveldning i värmeanläggningar i Boden resp. Växjö. Forti-

• Sida 246
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 216

fikationsförvaltningen utreder frågan om torveldning vid fredsförbandet i Arvidsjaur. ÖEFzs rapport rcmissbehandlas f. n.

Energiinnehållet i de svenska s.k. oljerkiffrarna är avsevärt. Enligt EPU motsvarar det totalt ca 3 000 Mtoe. Energihalten är dock låg, be- tydligt lägre än i de nordamerikanska skiffrar som numera är intressan- ta från energisynpunkt, medan svavelhalten är jämförelsevis hög. Eko- nomiska skäl och miljöproblem hindrar därför utvinning med nu till- gängliga metoder. Frågan om forsknings- och utvecklingsinsatser har be- handlats av energiprogramkommittén (jfr avsnitt 5.1.7).

Av den i landet förbrukade primärenergin utgör 6 a 7 % skogsproduk- ter. Denna energi förbrukas i huvudsak inom skogsindustrin. De av- fallslutar som erhålls vid framställning av kemisk pappersmassa täckte år 1973 ca 50 % av massa- och pappersindustrins hela bränslebehov. Bark täckte ytterligare 8 %. Skogsindustrin väntas p. g. a. begränsad tillgång till skog komma att utnyttja allt klenare virkesdimensioner och sannolikt i stor utsträckning också grenar och stubbar som råvara. Det kan därför inte antas att skogen kommer att tas i anspråk som bränsle i större omfattning.

Av den totala mängden hushållsavfall, ca 2,4 milj. ton, förbränns omkring 1 milj. ton varav inemot 0,6 milj. ton i anläggningar där vär- men tas tillvara. Denna mängd värme motsvarar ca 0,07 Mtoe om året. Övrigt avfall deponeras. Det totala energiinehållet i allt kommunalt avfall, i vilket utom hushållsavfall även ingår avfall från kontor, han- del m.m., beräknas motsvara knappt 0,5 Mtoe om året. Avfallet består till stor del av papper och annat som kan återanvändas. — Utvinning av energi ur såväl industri- som hushållsavfall behandlas i en rapport (Ds Jo 1974: 5) framlagd av en arbetsgrupp, som tillsatts av chefen för jordbruksdepartementet för att utreda vissa frågor på avfallsområdet.

Det totala värmevärdet i halm uppgår till ca 1,8 Mtoe per år. Hal- men används i stor utsträckning som jordförbättringsmedel antingen i gödrcl eller genom nedplöjning. Värmevärdet i gödsel uppskattas till 0,5 Mtoe per är.

7.5. Metanol

Berol Kemi AB har under februari 1975 översänt ett underlag som utarbetats för ett planerat bolag Svensk Metanolutveckling AB, som skall ägas gemensamt av Berol Kemi AB och AB Volvo. Underlaget består av rapporten Metanol som drivmedel — beslutsunderlag med verksamhetsplan. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med re- presentanter för jordbruks-, handels- och industridepartementen i sam- arbete med AB Volvo.

Av rapporten framgår bl.a. att det i samband med krissituationer

• Sida 247
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 217

väntas bli en mera uttalad brist på lätta än på tunga petroleumfrak- tioner. Anledningen härtill är att tunga fraktioner i många fall kan er- sättas mcd andra energiformer såsom kärnkraft, vattenkraft och kol.

En av de möjliga ersättningarna för lätta petroleumfraktioner är metanol. Den kan framställas i stor skala med naturgas, kol och tunga petroleumfraktioner som råvara. Även andra organiska material kan användas som utgångsmaterial. Metanol har visat sig vara ett utmärkt motorbränsle med högt oktantal och är användbart i såväl otto- som dieselmotorer. I vissa proportioner är metanol blandbar med bensin. En bensin med 10—20 % metanoltillsats kan användas för drift av otto— motorer, dvs. vanliga bilmotorer, utan att de kräver ombyggnad. Meta- nolinblandning ger också renare avgaser bl. a. genom att blytillsatsen kan avsevärt sänkas. Möjlighet finns också att köra såväl bensin som diesel- motorer på ren metanol efter viss ombyggnad.

Vid en eventuell tillverkning av metanol inom landet ur inhemska bränslen erhålls en bättre beredskap i händelse av kris, avspärrning eller krig, vilket är ett viktigt motiv att införa metanol som motorbränsle. Metanolen kan tänkas komplettera eller möjligen ersätta gengasen som beredskapsalternativ.

Vid användning av metanol som motorbränsle under normalförhål— landen skulle man kunna dels blanda in 15—20 % metanol i bensinen dels låta allmänna dieseldrivna kommunikationsmedel i storstadsregio- nerna använda ren metanol som bränsle i miljöförbättrandc syfte. Man skulle då få en förbrukning, baserad på 1972 års konsumtion, av 0,7—1 milj. 1113 metanol, vilket innebär en besparing av 0,35—0,5 milj. m3 bensin och dieselolja. Detta motsvarar 1,5 % av den totala oljekonsum- tionen och cirka 10 % av bcnsinförbrukningen. Som jämförelse kan nämnas att världsproduktionen av metanol år 1973 var ca 7 milj. ton motsvarande ca 9 milj. m".

En inblandning av metanol i motorbensin i större omfattning kan tän— kas påbörjas först om fem å sex år eftersom det tar omkring fyra år att projektera och bygga en anläggning för metanolproduktion. En me- tanolförsörjning baserad på inhemska råvaror ligger minst tio år fram i tiden. Därvid synes en möjlighet föreligga att utnyttja skiffcrlakrester från en uranproduktion i Ranstad.

För att få erfarenhet av motordrift med metanol såväl i blandningar med bensin som i ren form måste omfattande försök göras med ak- tuella motortypcr i motorlaboratorier. Dessutom måste långvariga prov med fordon i praktisk drift genomföras. Förutom undersökning av even- tuella problcm med olika blandningsförhållanden kan dylika prov även ge underlag för bedömning av distribution av bränsle, drifttillgänglighet och säkerhetsfrågor.

Vid genomförandet av inblandning av metanol i större omfattning bör tillgången på metanol kunna säkras genom import från länder med

• Sida 248
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 218

rikliga naturgasförekomster. För att få tillräcklig leveranssäkerhet kan det visa sig lämpligt med ekonomiskt engagemang i produktionsanlägg- ningar för metanol i dessa länder.

Berol Kemi AB föreslår nu att de tillsammans med Volvo bildar ett bolag med uppgift att ingående pröva förutsättningarna för använd- ning av metanol som motorbränsle i blandning med petroleumfraktioner och i ren form. Vidare skall bolaget undersöka och utvärdera dc tek- niska och ekonomiska förutsättningarna för en metanolproduktion inom och utom landet. Arbetet skall utmynna i en plan för metanolanvänd- ning under normala förhållanden som under tider av kris, aVSpärrning och krig.

• Sida 249
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 219

8. Elektrisk energi och värme

8.1 1972 års CDL-studie

De svenska kraftproducentema gör med vissa mellanrum gemen- samma studier av kraftproduktionssystemets optimala sammansättning som underlag för den långsiktiga planeringen av sina kraftutbyggnader. Den senaste studien av detta slag, Sveriges elförsörjning 1975—1990, publicerades av Centrala driftledningen (CDL) år 1972. Till skillnad från tidigare studier behandlades i denna även lokaliseringen av större kraftanläggningar.

Till grund för studien har lagts en översiktlig prognos för elkonsum- tionens fortsatta tillväxt. CDL hade sålunda funnit att utbyggnaden av kraftproduktionssystemct borde planeras för en elförbrukning av 145 TWh1 år 1980 och 250 TWh år 1990 jämfört med ca 75 TWh år 1972. Förbrukningen av elektrisk energi förutsattes således öka med 8,4 % per år fram till år 1980 och med 5,6 % under 1980-talet eller med 7 % under hela perioden 1972—1990.

Mot denna bakgrund hade CDL undersökt med vilka kraftslag den väntade ökningen av elkonsumtionen på gynnsammaste sätt kunde täc- kas med hänsyn till miljömässiga, ekonomiska och andra synpunkter. Alla tecken tydde enligt CDL på att oljepriserna framdeles skulle bli så höga, att oljeeldade värmekraftverk inte skulle kunna konkurrera med kärnkraften. Kärnkraften borde därför svara för den belastningsökning som inte kunde tillgodoses med nya vattenkraftverk, kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar. För att täcka kortvariga belastnings- toppar behövdes därutöver speciella toppkraftverk —— lämpligen en kombination av vattenkrafteffekt, gasturbiner och enklare Oljekondens- verk. Även om således nya oljebaserade värmekraftverk behövde upp- föras också i fortsättningen, skulle den totala årliga oljekraftproduktio- nen ändå komma att minska till följd av kortare utnyttjningstider. Detta skulle leda till en lägre oljeförbrukning och reducerade rökgasutsläpp. CDL:s överväganden ledde fram till följande kraftbalanser.

Tabell 8.1 Kraftbalanser enligt CDL Encrgibalanser ( i TWh)

1975 1980 1985 1990 Encrgikonsumtion enligt prognos 100,0 145,0 200,0 250,0 Medelårsproduktion: Vattenkraft 59,0 62,5 64,0 65,0 Kärnkraft 14,0 45,0 100,0 150,0 Kraftvärme och industriellt mottryck 11,0 18,0 19,5 20,0 Oljekondens 15,5 19,0 16,0 14,0 Gasturbiner 0,5 0,5 0,5 1,0 Summa medelårsproduktion 100,0 145,0 200,0 250,0

1 1 TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar.

• Sida 250
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 220

Efeklbalanser ( [ M W 1 )

1975 1980 1985 1990 Belastningens maximala tim- efl'ek inkl. fast export 19 400 27 900 38 500 48 000 Installerad maskinetlekt: Vattenkraft 12 840 14 370 15 600 16 200 Kärnkraft 3 180 8 260 16 000 23 600 Kraftvärme och industriellt mottryck 2 480 4 l40 4 700 4 900 Oljekondens 3 360 3 850 5000 5 500 Gasturbiner 1 710 3 180 5 300 7 600 Avgår för revision, reparation etc. — 4 170 — 5 900 — 8 100 — 9 800 Summa disponibel effekt 19 400 27 900 38 500 48 000

1 1 MW (megawatt) =.- 1 000 kilowatt

De av CDL framräknade kraftbalanserna utmynnade i en rekommen- dation, som vad kärnkraften beträffar innebar utbyggnad av samman— lagt elva aggregat till år 1980 och därutöver tretton aggregat under 1980-talet.

I fråga om lokaliseringen av kärnkraftaggregaten föreslog CDL, att utbyggnaden i första hand skulle ske på redan etablerade platser, dvs. Ringhals, Barsebäck, Oskarshamn och Forsmark, så långt detta var möjligt med hänsyn till lokala förhållanden och elförbrukningens re- gionala fördelning. Med denna förutsättning kunde behovet av an- talet nya lägen begränsas till två, nämligen ett på sörmlandskusten och ett vid Brodalen utanför Lysekil på västkusten. Beroende på resultatet av den då pågående utredningen (I 1970: 16) rörande närförläggning av kärnkraftverk kunde därutöver tillkomma kämbränslebaserade kraft- värmeaggregat i Stockholm, Göteborg och Malmö.

CDL framhöll slutligen att utbyggnaden av produktionssystemet kräv— de ett omfattande överföringsnät. Det hade därvid förutsatts att detta delvis skulle komma att byggas ut för högre spänningar än 400 kV.

8.2. Energikommitténs betänkande

Energikommittén framhåller i sitt betänkande (SOU 1970: 13) Sveri- ges energiförsörjning, Energipolitik och organisation att möjligheterna att vidta energipolitiska åtgärder behöver förbättras när det gäller vär— meförsörjningen, inte minst med tanke på den utveckling som skett un— der senare år. Med hänsyn till att värmeförsörjningen av naturliga skäl utgör en så avsevärd del av den svenska energibalansen är det enligt kommitténs mening i hög grad angeläget att se till att den sker på ratio- nellast möjliga sätt. Det är inte bara de olika värmekonsumcntemas eko- nomi som berörs härav. En betydelsefull faktor är också de konsekven- ser på beredskaps— och miljövårdsområdena som värmeförsörjningen för med sig.

• Sida 251
•  Original

(Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 221

Det är enligt kommittén svårt att tänka sig att en samordnad plane- ring och utbyggnad av värmeförsörjningen skall kunna åstadkommas 'på annat sätt än genom samordnade statliga och kommunala åtgärder.

Kommunerna har en nyckelroll när det gäller värmeförsörjningen för tätortsbebyggclscn, den i detta sammanhang intressantaste sektorn. Även _om kommunerna emellertid var för sig skulle ha en ändamålsenlig pla— nering är det enligt kommitténs mening väsentligt att möjlighet skapas för en central energipolitisk bedömning av den fortsatta utbyggnaden av värmeförsörjningen. Kommittén hänvisar bl. a. till möjligheterna att utnyttja kylvattnet från mycket stora kraftanläggningar till att försörja :större regioner. Det kommer att vara en angelägen energipolitisk uppgift .att se till att sådana möjligheter så långt det är tekniskt-ekonomiskt för- svarbart tas tillvara med hänsyn till exempelvis de samhälleliga fördelar- lna på beredskaps- och miljövårdsområdena.

Samtliga kommuner som inrymmer stadsplanelagda områden bör därför enligt energikommittén åläggas ansvar för att värmeförsörjningen inom tätbebyggelse sker enligt av kommunen utarbetad plan, förslags- vis benämnd värmeplan. Det kan övervägas att på lämpligt sätt infoga värmeplan som villkor för fastställande av stadsplan.

Kommittén anför att ett genomförande av förslaget om planering av "värmeförsörjning torde behöva ske successivt under ett antal år. Dels måste en lagstiftning utformas som står i samklang med annan lagstift- ning om kommunernas planering och lagstiftning på energiområdet, -dels måste lagstiftningen under en övergångstid tillämpas huvudsakligen för nybebyggelse. För existerande bebyggelse måste nämligen en in— ventering göras av förekommande värmesystem, dettas tekniska och ekonomiska livslängd, ägareförhållanden m.m. innan den kan infogas .i större kommunala värmeplaner.

Remissinsranserna ställer sig i allmänhet positiva till en planerad "värmeförsörjning enligt energikommitténs förslag. Bl. a. framhåller sta- 'tens naturvårdsverk behovet av en samordnad prövning av tätorternas hela värmesystem. Den förprövning av enskilda värmeanläggningar som _kan ske inom miljöskydds- och byggnadslagstiftningens ram är nämligen :inte tillräcklig. Många remissinstanser ifrågasätter om inte planeringen "bör utvidgas till att omfatta all energiförsörjning i en kommun, dvs. att 'en energiplan skall upprättas.

"8.3 Värmeanläggningsutredningens betänkande

Regler för distribution m.m. av fjärrvärme samt energikommitténs förslag om värmeplaner har utretts vidare inom en av statsrådet Lidbom efter bemyndigande i februari 1973 tillkallad utredning, värmeanlägg- gningsutredningen (Ju 1973: 06).

• Sida 252
•  Original

Prop. 197 5: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 2 lx) lx)

8.3.7. Betänkandet

I betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan läg— ger utredningen fram förslag till lagstiftning om värmeförsörjning med fjärrvärme, elvärme och gasvärme, s. k. kollektiva uppvärmningssystem.

Utredningen betonar att den lokala värmeförsörjningen måste ses i samband med hela den lokala energiförsörjningen, vilken i sin tur är beroende av utformningen av den övergripande energipolitiken. Enligt utredningens mening finns det behov av även en lagstiftning om lokal energiplanering (energiförsörjning). Om en sådan lagstiftning genom- förs kommer en däri reglerad energiplanering att bilda underlaget även för värmeplaneringen.

Grundläggande energipolitiska frågor bör enligt förslaget avgöras genom energiplaneringen. Dit hör spörsmål angående produktion av energi eller tillseende av att energi står till förfogande på annat sätt. Vid energiplaneringen tillses vidare att energiproduktionen anordnas på sådant sätt och att den kollektiva uppvärmningen får sådan omfattning att miljövårdens intresse av att skapa förbättrade luftvårdsförhällanden tillgodoses.

Utredningens förslag är begränsat till den lokala distributionen av energi för uppvärmning. En värmeplan omfattar enligt förslaget energi- distribution enbart för uppvärmning. Värmeplanen syftar till en optimal fördelning inom värmeplans område mellan de skilda uppvärmnings- formerna (elvärme, fjärrvärme, gasvärme). Energidistributören har att skaffa sig garanti för att hans leveransskyldighet gentemot fastighets- ägarna kan fullgöras. Fastighetsägarna skyddas genom en regel om skadestånd vid leveransbrist.

Värmeplan skall enligt förslaget upprättas genom kommunens för- sorg och antas av kommunfullmätige. Samordning med kommunens övriga verksamhetsplanering och ekonomiska planering och med kom- munens fysiska planering och miljövårdsarbete kan därvid ske på ett enkelt sätt. Värmeplaneringen avses vara rullande. Den föreslås omfatta enbart tätort. För samordningen av värmeförsörjningen inom kommu- nens område skall all värmeplanering, även där den avser flera tätorter, ske genom upprättande av en enda värmeplan som i den rullande pla- neringen ändras för att fylla aktuella behov.

Allmänna värmesystem inrättas enligt utredningens förslag genom värmeplan. Verksamhetsområdet för ett allmänt värmesystem inne- fattar inte bara delar inom vilka värmeförsörjningen redan har ordnats med ett visst kollektivt värmesystem utan också delar där värmeförsörj- ningen skall ordnas på samma sätt enligt värmeplanen.

På grund av kravet att sammanhålla den affärsdrivande verksamhet som blir följden av en värmeplan får enligt förslaget i en kommun finnas endast ett allmänt värmesystem per nyttoenergislag (el, fjärr—

• Sida 253
•  Original

PJ T.) U.!

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

värme, gas) och huvudman. Ett verksamhetsområde kan därför omfatta flera områden på marken i en eller flera tätorter.

Huvudman för allmänt elvärmesystem blir enligt förslaget den som innehar koncession enligt ellagstiftningen, i förevarande fall vanligen s.k. områdeskoncession. För gasdistributionen bestämmer kommunen vem som skall vara huvudman för allmänt gasvärmesystem. Kommu- nen bestämmer enligt förslaget också vem som skall vara huvudman för fjärrvärmeanläggning som tillkommer efter värmeplanens antagande. Finns redan fjärrvärmeanläggning utbyggd av annan än kommunen får fråga om huvudmannaskapet lösas efter förhandling mellan kommunen och den förefintlige ägaren av anläggningen.

8.3.2 Remissinstanserna m. m.

Energiprognosutredningen (EPU) har i betänkandet Energi 1985 2000 berört frågan om lokal värme- och energiplanering och då spe- ciellt möjligheterna att med hjälp av en sådan planering uppnå en ra- tionellare energianvändning. Energiprognosutrcdningen förklarar att den delar värmcanläggningsutredningens uppfattning att den lokala energi- försörjningen bör ses i ett sammanhang och att värmeplaner bör ingå i fullständiga energiplaner, dvs. planer som behandlar produktion och tillförsel av alla energislag för alla konsumtionsändamål. En sådan lokal energiplanering får inte minst betydelse som underlag för den långsik- tiga prognosverksamhet, som utredningens arbete varit en inledning till. Energiprognosutredningen föreslår mot denna bakgrund att samord- ningen mellan energiplanering på riksnivå och den lokala energiplane- ringen utreds och att man härvid speciellt beaktar hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den lokala energiplaneringen.

Vid remissbehandlingen av vänncanläggningsutredningens betänkande har remissinstanserna allmänt understrukit behovet av energiplanering som grund för de av utredningen föreslagna värmeplanerna.

Betänkandet jämte remissvaren bereds f.n. inom justitiedepartemen- tet.

8.4 Centrala (lriftlcdningens och Svenska värmeverksföreningens ge.- mensamma utredning om kraftvärmeverkens roll

Svenska värmeverksföreningen har den 3 oktober 1972 överlämnat ett sammandrag av en kraftvänneutredning, Möjlig utbyggnad av fjärr- värmebaserad elektrisk mottryckskraft i Sverige. Enligt denna utredning, som grundas på en inventering av 130 tätorter med ett invånarantal över 10 000, finns i 93 tätorter antingen redan utbyggd fjärrvärmedistribu- tion eller tekniska förutsättningar för en sådan.

Det totala värmebehovet för dessa 93 tätorter uppgår enligt utred-

• Sida 254
•  Original

Prop. "1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 224

ningen till 20 580 MWvl. Om lämpligt avvägda kraftvärmeverk av olika typer utbygges i dessa tätorter kan däri tillsammans produceras cirka 6700 NIWeI utöver befintliga kraftvärmeverk om ca 800 MW.-. Den totalt möjliga produktionseffekten uppgår sålunda till ca 7 500 MWe. Det ingår såväl kärnkraftvärmeverk som öljebaserade kraftvärmeverk samt kraftvärmeverk i form av dieselaggregat för de mindre tätorterna. Av Sveriges totala aktuella elkraftbehov ca 17 000 MWe svarar kraft- värmeverkcn år 1972 för ca 800 MWe men de skulle vid en full ut- byggnad kunna ge en 7 500 MWe. Då det totala elkraftbehovet i stort sett fördubblas på en 10-årsperiod skulle ca 40 % härav kunna utbyg- gas som fjärrvärmebaserad mottryckskraft.

Sammanfattningen av Värmeverksföreningens studie har översänts till några myndigheter och organisationer verksamma inom byggnads- och energiområdet för yttrande. Remissinstansema framhåller i sina svar att samproduktion av el och värme i oljeeldade kraftvärmeverk innebär för— delar från miljö- och energibesparingssynpunkt i jämförelse med olje- eldade värmecentraler och kondenskraftverk, men att kostnadsaspekterna och särskilt då i jämförelse med kärnkraftutbyggnad inte kan bedömas med utgångspunkt från det redovisade materialet. Bl. a. ÖEF och bygg- nadsstyrelsen efterlyste mera detaljerade uppgifter om beräkningsun— derlaget.

Centrala driftledningen (CDL) hänvisar i sitt svar till den kraftbalans- studie som man själv nyss redovisat, 1972 års CDL-studie Sveriges el- försörjning 1975—1990. I denna studie har CDL funnit att den eko— nomiskt fördelaktiga utbyggnaden av kraftvärmeverk fram till år 1990 uppgår till totalt ca 5 500 MW. Skillnaden jämfört med Värmeverks- föreningens utredning, ca 2 000 MW, härrör främst från de mindre tät- orterna, där man har litet värmeunderlag och skulle få bygga ut små kraftvärmeverkenheter, som enligt CDL:s uppfattning inte blir ekono- miska.

CDL och Värmeverksföreningen kom i samband med remissbehand- lingen av Värrneverksföreningens utredning överens om att gemensamt utreda kraftvärmefrågan. Avsikten var att den gemensamma utredningen skulle bedrivas så skyndsamt att resultatet skulle kunna läggas till grund för arbetet i EPU med energibalanser. Beroende bl. a. på de stora änd- ringar av förutsättningarna, främst då ifråga om priserna på olja och kärnkraftstationer, som inträffat blev detta. emellertid inte möjligt.

Även om CDL:s och Värmeverksföreningens gemensamma kraftvär- meutredning ännu inte kunnat slutföras har det dock varit möjligt att dra vissa slutsatser av det hittills framtagna materialet. Organisationerna framhåller i en gemensam skrivelse den 23 januari 1975 att de f.n. be- dömer det sannolikt med en utbyggnad av fossileldade kraftvärmeverk

1 Med beteckningarna MWv och MW., avses vänneefl'ekt resp. elektrisk etfekt, mätt i megawatt.

• Sida 255
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 335

(energikombinaf) med en sammanlagd effekt av 1 000 till 1500 MWe fram till mitten av 1980-talet utöver nu befintliga anläggningar. 1 an- givna värden inrymmes enligt Värmeverksföreningens uppfattning ej utbyggnaderna i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö, eftersom de på grund av sin storlek bör särbehandlas. Enligt CDL:s uppfattning inrymmes i värdena' viss del av dessa utbyggnader Det är emellertid organisationernas uppfattning att el- och värmeför- sörjningen inom dessa områden med fördel sker från kärnkraftvärme- verk.

8.5 Utredningar om långdistansöverföring av hetvatten från kärnkraft- stationer

Kombinerad produktion av el och fjärrvärme-baserad på kärnenergi har demonstrerats i kraftvärmeverket i Ågesta. Under tio år har detta verk svarat för uppvärmningen av huvuddelen av stadsdelen Farsta i Stockholm. Anläggningen, som är den första och hittills enda av sitt slag i världen, hade dock för liten effekt, 10 MWe och 65 MW'v för att vara kommersiellt attraktiv. Den avveékladcs under sommaren 1974 i och med att forsknings- och utbildningsprogrammet genomförts.

EPU redogör i betänkandet Energi 1985 2000 för förutsättningarna för kärnkraftbaserad fjärrvärme. Utredningen framhåller bl. a. att kärn- kraftverken är förenade med stora, fasta, av kapaciteten oberoende kost- nader och att det därför är motiverat att bygga stora enheter, f. n. minst 600 MWe, vilket motsvarar en värmeeffekt hos reaktorn av ca 1 700 MW.-. Även anordningarna för avtappning av värme från turbinen och överföring av denna till ett fjärrvärmenät' är förenad med betydande fasta kostnader. Detta medför att en befolkning om något eller några hundratusen personer behövs för att skapa underlag för kämkraftbase- rad fjärrvärme. Detta innebär att sådan endast har betraktats som möj- lig i Stockholm, Göteborg och Malmö. Möjligcn skulle också Norrkö- ping-Linköpingsområdet och Västerås-Eskilstuna erbjuda tillräckligt vär- meunderlag. En utbyggnad av kärnkraftvärmeverk i storstadsregionerna skulle enligt EPU kunna realiseras till mitten av 1980-talet. Med denna omfattning som f. n. bedöms rimlig skulle dessa anläggningar kunna be- gränsa användningen av olja (eller andra konventionella bränslen) med 1,5—2,0 milj. m3 eldningsolja per år mot slutet av 1980-talet.

8.5.1 Värmeöverföring från Barsebäcksverket till Lund och Malmö Frågan om utnyttjning av värme från Barsebäcksverket i fjärrvärme- näten i Malmö och Lund utreddes redan i slutet av 1960-talet. Projek-' tet bedömdes med då gällande förutsättningar orealistiskt. Förutsättning- arna har emellertid ändrats främst genom de stegrade oljepriserna.

15 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

• Sida 256
•  Original

Prop. 1975: 30 BilagaI Industridepartementet 226

Malmö industriverk, Lunds tekniska verk och Sydsvenska kraftaktie- bolaget utreder därför ånyo genom en gemensam arbetsgrupp möjlighe- terna att från Barsebäck till Lund och Malmö överföra hetvatten för an- vändning i de båda kommunernas fjärrvärmesystem. Utredningen avses bli klar under första halvåret 1975. Redan nu föreligger vissa prelimi- nära resultat, som redovisats i en lägesrapport den 1 juli 1.974. En del framkomna resultat har även utgjort underlag för närförläggningsut- redningens studier.

Enligt denna lägesrapport finns i såväl Malmö som Lund utbyggda fjärrvärmenät som successivt utvidgas. I Lund försåg fjärrvärmenätct år 1973 sina kunder med sammanlagt 250 MW,-. År 1990 väntas värme- behovet ha stigit till 470 MW. För Malmö förutses värmekundemas ut- tag öka från drygt 1 000 MW år 1974 till 2 000 MW år 1990, främst genom att allt fler abonnenter ansluts till fjärrvärmenätet.

Som redan nämnts utreds möjligheterna att tillgodose huvuddelen av dessa värmebehov från Barsebäck. Värmeenergin antas bli överförd från kraftverket i form av_ hetvatten i en 26 km lång rörledning till Malmö med en 4 km lång avgrening till Lund. Anslutningen till de lokala fjärr- värmenåten avses ske i mottagningsstationer i dcbåda kommunerna. Efter nedkylning i mottagningsstationernas värmeväxlare förs vattnet tillbaka till Barsebäck i en rörledning av samma slag som lett det heta vattnet från Barsebäck. .

Vid förläggning av hetvattenledningen helt ovan jord blir totalkost- naden lägre än för fjärrvärme från oljeeldade värmeverk, om priset på tung eldningsolja överstiger 230 kr./ton. Kulvertförläggning hela Iedningssträckan försämrar resultatet och lönsamhetsgränsen flyttas upp- åt till ca 270 kr./ton olja. Förläggning i öppet dike intar ur ekonomisk synpunkt en mellanställning mellan ovanjords— och kulvertförläggning. I dag gällande pris för olja av här aktuellt slag är ca 300 kr./ton.

Projektets ekonomiska resultat är givetvis starkt beroende av såväl det framtida oljepriset som kostnadsstegringar för anläggningsarbeten etc.

Det fortsatta utredningsarbetet innefattar bl. a. studium av möjligheten till värmcleverans från Barsebäck även till Landskrona och Helsingborg samt till kommuner längs hetvattenledningarnas väg. Även uppvärmf ning av växthus längs ledningen kan bli aktuell. Finansieringen är en annan väsentlig fråga, som studeras. Som redan nämnts väntas utred- ningsarbetet vara slutfört under detta år.

8.5.2 Kärnkraftvärme för Stockholmsområdet

År 1968 ansökte dåvarande Stockholms Elverk om tillstånd att få förlägga ett kärnkraftvärmeverk i Värtan för att försörja Stockholms fjärrvärmenät. Ansökan föranledde särskilt utredningsarbete inom in- dustridepartementet och senare inom närförläggningsutredningen. Pro-

• Sida 257
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 237

jektet är inte längre aktuellt och ansökan har tagits tillbaka. Därefter har Stockholms Kraftgrupp AB, där även nuvarande Stockholms Ener— giverk ingår, undersökt förutsättningarna för fem andra förläggnings- platser i stockholmsområdet, varvid Haninge bedömts som mest gynn- sam.

Stockholms Kraftgrupp har i en skrivelse den 17 december 1974 refe- rerat till de undersökningar som gjordes under åren 1972 och 1973 av förutsättningarna för att överföra 2 000 MWv från ett kärnkraftverk i Haninge till ett fjärrvärmenät gemensamt för Stockholms kommun och dess grannkommuner. I dessa undersökningar påvisas klar lönsamhet för Haningeprojektet jämfört med andra alternativ och vinsten av projektet förväntades ligga i intervallet upp till 50 milj. kr. per år.

Någon genomgång av lönsamheten med dagens kostnadsförutsätt- ningar har inte verkställts ännu. Kostnadssituationen under det gångna året har varit mycket oklar och inte bara bränslen utan även värme- överförings- och kraftverksutrustning har stigit kraftigt i pris. Detta påverkar inte endast kostnaderna i de alternativ som skall jämföras utan kan även påverka valet av de alternativ mellan vilka jämförelse bör göras. Även om lönsamheten ej beräknats med dagens förutsättning— ar har den dock med säkerhet blivit förbättrad jämfört med tidigare. Mycket överslagsmässiga beräkningar som Stockholms Kraftgrupp gjort tyder på att vinsten med nu aktuella förutsättningar skulle uppgå till storleksordningen 150 milj. kr. per år.

Även frågan om möjligheterna att med tillfredsställande ekonomi överföra hetvatten från kärnkraftverket i Forsmark till Stockholmsom— rådet har aktualiserats. Stockholms Kraftgrupp redogör i sin skrivelse också för preliminära bedömningar av detta projekt, vilka utförts i sam- arbete mcd Storstockholms fjärrvärmekommuners samarbetsorgan STOSEB. Enligt dessa preliminära bedömningar innebär vattenöverfö- ring från Forsmark aggregat 3 eller 4 till Stockholmsområdet jämfört med överföring från Haninge att överföringsavståndet ökar ca 100 km, att investeringen ökar 2—2,5 miljarder kr. och att årskostnaden ökar 275—325 milj. kr. per år. Dessutom ökar Värmeförlusterna och risken för driftstörningar i samband med värmeöverföringen.

Jämfört med ett oljeeldat alternativ bedöms merkostnaden för värme från Forsmark således kunna bli av storleksordningen 150 milj. kr. per år.

Om aggregaten 3 och 4 i Forsmark inte skulle komma till stånd har alternativ med ombyggnad av det redan påbörjade andra aggregatet i Forsmark för el— och värmeproduktion nämnts. Detta skulle emellertid medföra ytterligare merkostnader till följd av ombyggnaden och genom den därav försenade elproduktionen samt försämrad kraftbalans. Trots att detta alternativ möjligen kan realiseras något tidigare än Forsmark 3

• Sida 258
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 228

och 4 eller Haninge får alternativet ändå enligt Stockholms Kraftgrupp anses vara orealistiskt.

Stockholms Kraftgrupp framhåller i sin skrivelse också att kostnads- situationen under senaste året har varit så labil att det varit svårt att genomföra något så när säkra kalkyler. Avsikten är därför att under år 1975 genomföra nya kalkyler med aktuella förutsättningar. Därvid kommer även möjligheterna att överföra värme från Forsmark till Stockholm att belysas mera i detalj.

8.5.3 V ärmeöverföring från Ringhals till Göteborgsområdet Några färdiga utredningar rörande möjligheten att överföra fjärrvärme från Ringhals till Göteborg finns ej. Förberedande uppskattningar har dock gjorts och ytterligare analyser genomförs under innevarande år av såväl Energiverken i Göteborg som statens vattenfallsverk.

Vattenfallsverket har i en skrivelse den 10 januari 1975 redovisat en preliminär och grov bedömning som framtagits inom verket i visst sam- råd med Energiverken i Göteborg. Den värmeeffekt, som bör överföras har uppskattats till ca 1 000 MW. Värdet påverkas av ännu ej klarlagda förutsättningar beträffande värmeprognos, tidpunkt för projektets idrift- tagning och optimal andel kämvärmeeffekt. Tidig idrifttagning kan t. ex. kräva extra stimulans av fjärrvärmeanslutningen. Överföringsavståndet är ca 60 km.

Investeringen i huvudledning och pumpstationer blir ca 700 milj. kr. om man väljer likartade förutsättningar som i Barsebäcksprojektet, dvs. hög temperatur och ungefär halva sträckan ovan jord resp. i tunnel. Investeringen kan bli några hundra milj. kr. högre vid ändrade förut- sättningar i dessa avseenden.

Jämfört med alternativ med oljebaserad fjärrvärme blir merkostnaden för hetvattenöverföring från Ringhals ca 200 milj. kr. per år. Då poten- tiella fjärrvärmekonsumenter kan välja egen oljebaserad värmeförsörj- ning, krävs att merkostnaderna subventioneras bort för att anslutningen till fjärrvärmen skall nå prognoserade värden. Jämförs denna kalkyl med motsvarande för Stockholmsregionen, måste bl. a. beaktas att lägre effekt skall transporteras i Göteborgsfallet.

Den enda rimliga lösningen för fjärrvärme från Ringhals, är enligt vattenfallsverket en utbyggnad av stationens femte aggregat. Det har alltså här förutsatts att en utbyggnad av detta aggregat kan ske vid önskad tidpunkt.

8.5.4 Låg!emperaturfjärrvärme från kärnkraftverk AB Atomenergi gör med anslag från styrelsen för teknisk utveckling (STU) en systematisk studie av fjärrvärmesystemens optimala utform- ning och möjligheten till ytterligare förbättringar genom tillämpning av

• Sida 259
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 239

ny teknik. En styrgrupp i vilken Svenska värmeverksföreningen och CDL deltar är rådgivande.

AB Atomenergi framhåller i en lägesrapport i december 1974 (AE- US-134') Lågtcmperaturfjärrvärme, att utnyttjning av spillvärme från kärnkraftvärmeverk i fjärrvärmenät utbyggda med i stort sett konven- tionell teknik, skulle vara lönsam för storstadsregionerna. Dessa innehål- ler nära hälften av landets befolkning. Även långa varmvattentranspor- ter är därvid försvarbara vid en optimal utformning. Med annan teknik för transport, fördelning, lagring och utnyttjning, som redan bearbetas på allvar på försöks- eller demonstrationsstadium, kan spillvärmeutnyttjning förväntas bli lönsam även i glesare bostadsområden och i andra regioner. Därigenom ökas de fördelar som kan vinnas. Detta gör ökad satsning på utvecklingsarbeten inom området hetvattendistribution angelägen, vilket även betonats av energiprogramkommittén.

8.6 Utredning om det svenska storkraftnätet

I anslagsframställningen för budgetåret 1975 / 76 anför statens vatten- fallsverk att den ökade elkonsumtionen i Sverige under överskådlig framtid väsentligen bör tillgodoses genom utbyggnad av kärnkraftan- läggningar i landets södra och mellersta delar. Verket räknar emeller- tid av olika skål med att antalet stationslägen kommer att bli förhållan- devis begränsat. Detta leder till att kraftstationerna blir stora, vilket i sin ur skapar stora överföringsbehov. Av denna anledning har under- sökts om det svenska storkraftnätet bör byggas ut för högre system- spänning än nuvarande 400 le. I bilaga till anslagsframställningen re- dogör verket för resultatet av undersökningarna.

Vattenfallsverket har funnit, att övergång till en högsta systemspän- ning av 800 kV är det enda tänkbara alternativet f. n. till en fortsatt utbyggnad för 400 kV. Ett 800 kV system ger ökad flexibilitet för kraftutbyggnaderna och minskar på sikt markintrånget. Det senare måste framdeles tillmätas allt större betydelse inte bara från ekonomisk synpunkt.

Om kraftsystemet får byggas ut på ett från kraftförsörjningssynpunkt optimalt sätt skulle ett 800 kV system inte kunna motiveras på rent ekonomiska grunder. Bl. a. medför kravet på driftsäkerhet att ett nytt spänningssystem måste byggas ut relativt snabbt, vilket innebär att dess överföringskapacitet till en början blir underutnyttjad.

En faktor som emellertid i hög grad påverkar kostnadsrelationerna mellan de olika systemspänningarna är lokaliseringen av tillkommande kraftproduktionsanläggningar. Avvikelserna från en optimal lokalisering behöver inte bli alltför stora för att ett 800 kV system skall bli attrak- tivt från ekonomisk synpunkt. Högre systemspänning minskar också

* ] kV = kilovolt = 1000 volt.

• Sida 260
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparlementet 230

överföringsförlusterna. Övergång till 800 kV i Sverige skulle vidare underlätta det framtida kraftutbytet inom Norden.

En viktig faktor som påverkar bedömningen av en högre systemspän- ning i det svenska storkraftnätet är elkonsumtionens utveckling. Ju lägre ökningstakten blir desto senare kan fördelarna. med 800 kV tillgodo- göras. Vattenfallsverkets beräkningar visar emellertid att lokaliseringen av kraftproduktionsanläggningarna har betydligt större inflytande på kostnaderna än rimliga variationer i konsumtionsutvecklingen.

Med antagandet att behovet av elektrisk energi under överskådlig framtid kommer att tillgodoses genom utbyggnad av kärnkraft i stort sett i den omfattning som kraftföretagen hittills inriktat sin planering på och med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande lokaliseringen av tillkommande kraftproduktionsanläggningar måste planeringen av stor- kraftnätet ske på ett sådant sätt att de första delarna av ett eventuellt 800 kV nät kan tas i drift i början av 1980-talet. Ett ställningstagande till 800 kV systemet krävs under våren 1975. Enligt vattenfallsverkets nu- varande bedömning behövs dock inte något begynnelseanslag förrän budgetåret 1976/77.

• Sida 261
•  Original

Prop. 1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 231

9 Vattenkraft m. m. 9.1 Vattenkraft 9.1.1 Inledning

Sveriges försörjning med elektrisk energi har hittills till helt över- vägande del varit baserad på inhemsk vattenkraft. Vattenkraftens roll i den framtida energiförsörjningen har behandlats i energiprognosutred- ningens och energiprogramkommitténs tidigare nämnda betänkanden (SOU 1974: 64 och SOU 1974:72). Synpunkter och förslag rörande vattenkraftutbyggnadcrna har vidare framförts av myndigheter, kom- muner, organisationer och enskilda såväl i remissvaren på de båda be- tänkandena som i Särskilda skrivelser. Bl. a. har Landsorganisationen i Sverige (LO) hemställt att regeringen på nytt prövar vattenkraftens roll i den framtida energiförsörjningen. En sådan prövning bör enligt LO innefatta en kartläggning av den totalt-utbyggbara vattenkraften grun- dad på en bedömning utifrån ett vidare samhällsekonomiskt betraktelse- sätt. Därvid måste särskilda hänsyn tas till skyddsintressen för de av ut- byggnader ännu inte berörda huvudvattendragen. Dessa bör dock ingå i den totala kartläggningen. Vattenkraftutbyggnadernas betydelse för en fortsatt industriell utveckling i de norra delarna av landet bör enligt LO särskilt beaktas.

Riksdagen lade i december 1972 fast vissa riktlinjer för hushållningen med mark och vatten (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). I det utredningsmaterial som låg till grund för propositionen föreslogs att dittills outbyggda huvudälvar och källflöden i norra Sveri- ge skulle bevaras opåverkade. I fråga om de redan utbyggda huvudvat- tendragen i södra Norrland och norra Svealand föreslogs en särskild ut- redning för att pröva aktualiserade utbyggnadsobjekt.

I samband med att riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen antogs av riksdagen tillkallades en sakkunnig för att studera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnader i Indalsälven, Ljung- an, Ljusnan, Dalälven och Klarälven. Den sakkunnige, som antog be— nämningen utredningen (C 1972: 02) rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand, lämnade i maj 1974 sitt betänkande (SOU 1974: 22), Vattenkraft och miljö. Betänkandet har remissbehand- lats. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag att redogö- ra närmare för innehållet i betänkandet och för remissutfallet.

I februari 1974 presenterades en utredning rörande statens outnytt- jade vattenkrafttillgångar i Kalixälven, som gjorts av statens vattenfalls- verk på uppdrag av regeringen. Vidare har Svenska kraftverksföreningen i samarbete med vattenfallsverket inventerat utbyggnadsmöjligheter i vattendragen norr om Indalsälven. Undersökningen redovisades i juni 1974. För komplettering av detta material tillkallades en sakkunnig

• Sida 262
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 333

med uppdrag att utreda frågor om vattenkraftutbyggnad i norra Norr- land (B 1974: Oi). Ett antal myndigheter, däribland industriverket, na- turvårdsverket och riksantikvarieämbctet, har fått i uppdrag att ställa er- forderligt material till utredningens förfogande.

I enlighet med sina direktiv överlämnade utredningen i oktober 1974 en lägesrapport (Ds B 1974: 4). Ett slutbetänkande väntas föreligga un- der våren 1976.

9.1.2 Va!lenkraj'tnl/vyggnader i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand tillsattes hösten 1972. I de direktiv utredningen fick an- gavs två huvuduppgifter.

Utredningen skulle göra en analys av förutsättningarna för och kon- sekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. En beskriv-. ning av de berörda älvsträckorna, med avseende på deras värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt. skulle därvid också göras.

Utredningen skulle vidare lämna förslag till avvägning mellan de olika intressena genom en rangordning av olika eventuella vattenkraftut- byggnader.

Beträffande dc föreslagna projektens regional- och arbetsmarknads- politiska effekter fastslås i direktiven att utredningen bör göra en ana- lys, men inte väga in resultatet av analysen i bedömningen av de ak- tuella projekten.

I bctänkandet framhålls att utredningen inte har haft till uppgift att föreslå vilken grad av utbyggnad av vattenkraft som bör ske i de fem älvar som behandlas. För ett sådant ställningstagande behövs resultaten också från andra pågående utredningar. För att göra underlaget för ett ställningstagande fullständigt behöver viktiga frågeställningar belysas, exempelvis energikonsumtionens -— och därmed produktionens —— fram— tida nivå, produktionens fördelning på olika kraftslag, utbyggnadernas omfattning i andra delar av landet, beredskapsplaneringen och bedöm- ningen av olika kraftslags inverkan på miljön.

Däremot kan en inbördes rangordning göras mellan de projekt som utredningen har haft att arbeta med. Den rangordning som utredningen har gjort omfattar fem olika klasser. Beträffande en av klasserna ut— talas en klar rekommendation till förmån för bevarande av de till klas- sen hänförda älvsträckorna i orört skick (klass 4). Detta gäller Hälla- området i Västerdalälven, Dalälven vid Tyttbo-Gysinge, huvuddelen av Ammerån, hela Åreälven och Hosjö med Indalsälvens biflöde Damm- ån. I den motsatta änden av rangordningen uttalas att nämnvärda invändningar mot utbyggnad inte tycks'finnas. Detta gäller dels sådana

• Sida 263
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 333

projekt som är att betrakta som om- och tillbyggnader (klass 0), dels projekt som, om de kom till utförande, skulle skada måttliga bevarande- värden (klass 1). Beträffande övriga projekt tar inte utredningen lika ut- talat ställning till utbyggnad eller ej. Det betonas emellertid, att en ut- byggnadsnivå omfattande samtliga klasser i den föreslagna rangord- ningen utom klass 4 skulle innebära en för bevarandeintrcssena ytterst allvarlig utbyggnad.

Den samlade kraftnyttan av projekten i de olika klasserna framgår av följande sammanställning.

Klasser i TWh1 [år i TWh/år vid utbyggnads- utredningsman- varje klass nivå t.o.m. angiven klass nens rangordning (om- och tillbyggnader inräknade)

4 2,1 7,1 3 b 1,1 5,0 3 a 1,1 3,9 2 0,9 2,8 ] 0,8 2,0 0 1,2 l 2

1 l TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar.

9.1.3 l'ancnkmftznby gnader i norra Norrland

Den pågående utredningen om vattenkraftutbyggnader i vattendragen norr om Indalsälven har sammanfattningsvis följande uppgifter.

Utredningen skall inventera de möjligheter till ytterligare vattenkraft- utbyggnader som finns inom landet.

Utredningen skall sammanställa material som gör det möjligt att be- skriva konsekvenserna för motstående intressen av föreslagna utbygg- nader i älvarna norr om Indalsälven med undantag för Torne och Pite älvar samt Vindelälven.

Utredningen skall rangordna utbyggnadsprojekten i norra Norrland med hänsyn till deras effekter på motstående intressen och med hänsyn till deras kraftekonomiska värden. Rangordningen skall syfta till att de tänkbara utbyggnadsprojekten inom landet skall kunna bedömas i ett sammanhang.

Det är däremot inte utredningens uppgift att bestämma den lämpliga graden av vattenkraftutbyggnad vare sig i landet som helhet eller i norra Norrland. Avsikten är att utredningen skall presentera en rangordning av de tänkbara utbyggnadsprojekten i norra Norrland på motsvarande sätt som gjordes i utredningen rörande vattenkraftutbygnader i södra Norrland och norra Svealand. Det kan i detta sammanhang påpekas att förhållandena i norra Norrland i flera avseenden skiljer sig väsentligt från det södra området.

• Sida 264
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 234

Enligt betänkandet (SOU 1974: 22), Vattenkraft och miljö, är samtliga stora vattendrag i södra Norrland och norra Svealand utnyttjade för kraftproduktion. De av vattenkraftutbyggnader opåverkade älvsträc- korna — mestadels källflöden till huvudälvarna —— är så begränsade att de i betänkandet genomgående hänförts till den klass som oberoende av kraftnyttan föreslås bli undantagen från utbyggnad. Samtidigt finns relativt goda möjligheter till kompletterande utbyggnader i redan på- verkade älvsträckor, dvs. sträckor som berörs av uppströms liggande anläggningar. Med hänsyn till den höga utnyttjandegraden i södra Norrland och norra Svealand kan önskemål komma att framföras om en annorlunda fördelning mellan norr och söder vid en fortsatt vatten- kraftutbyggnad.

I norra Norrland finns den övervägande delen av landets outbyggda vattendrag samtidigt som utrymmet för nya kraftverk i redan utbyggda älvar är relativt litet.

Av lägesrapportcn framgår att den totala mängd vattenkraft i landet som i dag enligt kraftföretagen är ekonomiskt möjlig att utnyttja utgör ca 95 TWh/år enligt inventeringar och bedömningar som gjorts av Svens- ka kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk. En närmare redo- visning framgår av figur 9.1. Av dessa är 59 TWh,/år redan nyttiggjorda i befintliga anläggningar. Ytterligare 2 TWh/år kommer att erhållas vid anläggningar som ännu inte är i drift, men för vilka tillåtlighetsdom har avkunnats.

Det mesta av landets återstående utbyggnadsvärda vattenkraft åter- finns, som nämnts, i området norr om Indalsälven. Av de totala vatten- kraftrcsursema, drygt 60 TWh/år, är ca 59 % eller 35,6 TWh/år redan utnyttjade. Den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften är således ca 25 TWh/år. Av detta motsvarar 11,8 TWh/år av Torne älv, Pite älv och Vindelälven, som enligt utredningens direktiv undantagits från utbygg- nad. Utredningen har således att bedöma utbyggnad av vattenkraft- resurser motsvarande knappt 13 TWh/år, varav ca 4 TWh/år i Kalix älv.

De fem huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand represen- terar enligt den utredning som har studerat dessa älvar en total vatten- kraftresurs på 28,1 TWh/år, varav 21 TWh/år redan är utbyggd eller kommer att bli utbyggd enligt medgivande av vattendomstol. Ytter- ligare utbyggnadsvärd vattenkraft har senare redovisats av kraftin- dustrin och i dag beräknas det möjliga tillskottet inom utredningsom- rådet vara ca 9 TWh/år. Detta innebär att den totala vattenkraftsresur- sen inom området f. n. är ianspråktagen till ca 70 %.

Vattenkraften i södra Sverige utgör enligt lägesrapporten en mycket liten del av landets samlade resurser. Svenska kraftverksföreningen och vattenfallsverket beräknar den totala resursen vattenkraft till 5 TWh/år i denna del av landet. Det mesta är redan tillgodogjort. Endast 0,6 TWh/år återstår, dvs. ca 1 % av Sveriges vattenkraftproduktion.

• Sida 265
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepar'ggnjemet 335

NORRA NORRLAND Tot 50,3 TWh/år

SÖDRA NORRLAND OCH NORRA SVEALAND Tot 30,0 TWh/år

€. OVRIGA SVERIGE

Defining cllur Inga—lm Tot 5,9 TWh/år

utbyggnad övriga reimuåt Hby—unds— möjlighhr

åhdanhg frin ulrcån'mgeu

33 Entrgimingckri TWh/år Cirkhma ir yiproparhonlla mo): mrfmänigkrna.

Figur 9.1 Den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften.

• Sida 266
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 236

Den återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften skulle så- ledes motsvara totalt ca 34 TWh/år. Denna siffra torde dock vara för låg. Information från berörda kraftföretag tyder på, att den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften överstiger de 95 TWh/år som angavs i juni 1974.

De preliminära rapporter med material för övergripande krafteko- nomiska bedömningar och för bedömningar av motstående intressen som har inkommit till utredningen innehåller inte tillräckligt underlag för en rangordning av olika utbyggnadsprojekt i älvarna i norra Norrland. Lägesrapporten innehåller därför inga bedömningar av hur stor del av projekten som kan komma att placeras i'olika klasser i en rangordning. Någon sådan bedömning skall enligt utredningens direktiv 'inte heller göras i liigesrapporten.

Utredningen har däremot haft i uppdrag att i lägesrapporten presen- tera ett material som möjliggör en bedömning av hur mycket ytterligare elkraft som kan produceras i de berörda vattendragen i norra Norrland under förutsättning i det ena fallet, att endast obetydliga intrång på mot- stående intressen kan tolereras och i det andra fallet, att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda bevarandeintressen kan karaktäriseras som omistliga undantas från vattenkraftutbyggnad.

En utbyggnadsnivå enligt det senare alternativet torde enligt utred- ' ningen —— mot bakgrund av det preliminära material som berörda myndigheter överlämnat — innebära ett bevarande av dels de i direk— tiven undantagna älvarna, dels opåverkade källflöden i eller i omedelbar anslutning till nationalparkerna (ca 3 TWh/år), dels klass 4 'i Vatten- kraft och miljö (ca 2 TWh/år) och dels vissa av skogsälvama samt even- tuellt nedre delen av Kalixälven (1—3 TWh/år). På detta sätt erhålls en utbyggnadsnivå i hela landet på 75—77 TWh/år. En sådan nivå skulle innebära betydande konflikter med motstående intressen. Utredningen reserverar sig dock för den svårtolkade innebörden i begreppet omist- lig.

En utbyggnadsnivå enligt det första alternativet skulle enligt utred- ningens mening ge ett tillskott på mellan 2 och 3 TWh/år i området sö- der om Ångermanälven och ungefär lika mycket i det norra området. Sammanlagt skulle denna utbyggnadsnivå innebära en årsproduktion i hela landet på 65—67 TWh/år. En sådan nivå skulle huvudsakligen in- nebära ytterligare utbyggnad i redan starkt påverkade vattendrag i form .- av tillbyggnader av befintliga kraftverk och utbyggnader av genom- gående relativt lågt värderade älvsträekor. Det tillskott som härigenom erhålls (4—6 TWh/år) kan nås med begränsade skador för motstående intressen.

Mer detaljerade diskussioner kring frågan om vilka vattendrag som vid olika nivåer bör byggas ut eller undantas från utbyggnad kan enligt

• Sida 267
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 337

utredningen föras först när ett mer omfattande och adekvat underlag föreligger, dvs. när de berörda myndigheterna har utarbetat sitt slutliga

underlagsmaterial.

9.2 Vindkraft

I bilaga till anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 redogör statens vattenfallsverk för en av verket utförd utredning av de tekniska och ekonomiska möjligheterna att i Sverige utnyttja vinden för pro— duktion av elektrisk energi. Studien har gällt tillämpning av befintlig teknik för vindgeneratorer avsedda att anslutas till kra'ftnätet.

Vindkraftens lönsamhet är beroende av vindresurserna, vindkraftver- kens driftegenskaper och kostnader och kostnaderna för alternativ kraft. Sverige har internationellt sett relativt gynnsamma vindförhållanden. De bästa förutsättningarna för vindkraftproduktion finns i södra'Sveriges kustområden och i första hand på västkusten.

Tekniska och ekonomiska kalkyler har utförts för ett vindkraftverk med 60 m tornhöjd och 57 m propellerdiameter. Ett sådant aggregat ger en högsta effekt av 2 MW1 vid vindhastigheten 15 m/s. Energiproduktio- nen varierar beroende på förläggningsplats och uppgår vid kustförlägg- ning till i medeltal 4 milj. kWh. Om vinden skall kunna få någon bety— delse för landets kraftförsörjning måste således ett mycket stort antal aggregat placeras ut i landet och helst längs kusterna. Avståndet mellan aggregaten bör därvid vara ca 500 rn för att de inte skall påverka varan- dra i vindriktningen. Det har visat sig relativt besvärligt att finna till- räckliga och från naturskyddssynpunkt acceptabla markområden för en sådan utbyggnad i stor skala. De bästa vindkraftlägena finns oftast på platser som samtidigt är eftertraktade som rekreations— och frilufts- livsområden.

Kostnaden för energin från ett vindkraftverk bestäms nästan helt av anläggningskostnaden. Enligt vattenfallsverkets beräkningar uppgår ener- gikostnaden till 15 51 20 öre/kWh, vilket är tre till fyra gånger dyrare än energin från ett kärnkraftverk. Detta gäller under förutsättning att ut— byggnad av vindkraft sker i en så begränsad omfattning att den kan nyttiggöras på enklast möjliga sätt inom ramen för det befintliga kraft— systcmet. En utbyggnad i större omfattning kräver till följd av vindens oregelbundenhet speciella åtgärder i form av energilagring och kom— plettering av produktionsanläggningarna. Detta skulle höja kostnaderna ytterligare.

Enligt vattenfallsverket utgör vindkraften f.n. inte något realistiskt alternativ för kraftförsörjning. Verket kan därför inte föreslå något vindkraftaggregat till utförande. Verket avser emellertid att följa utveck— lingen och medverka i svensk forskning och utveckling på området.

1 1 MW (megawatt) = 1000 kilowatt.

• Sida 268
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 233

Ett projekt har redan satts igång som avser utnyttjande av vindenergi för fastighetsuppvärmning.

Parallellt med vattenfallsverkets vindkraftutredning och delvis sam- ordnat med denna har även genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) gjorts en studie om Vindkraftens framtida möjligheter i Sverige. Denna studie är inriktad på framtida vindenergisystem med ny teknik för såväl lokala som storskaliga energileveranser.

I studien analyseras små och stora — upp till 20 MW — vindaggre- gat med avseende på systemoptimering vid en totalt installerad effekt är 1990 om 4 OOO—8 000 MW med en produktion av 11—23 TWh/år. Vidare behandlas olika energilagringssystem anpassade till vindkraft.

Ett effektivt energiuttag i större skala kräver utbyggnad av kustlo- kaliserade gruppstationer, varvid valet av aggregatstorlek spelar stor roll för markbehovet. För 4 000 MW installerad vindgeneratoreffekt i lan— det åtgår ca 7 kvadratmil markyta om aggregatstorleken är 0,1 MW och 0,8 kvadratmil om aggregatstorleken 10 MW kan användas.

Vissa miljöproblem i samband med vindenergialstring måste beaktas och undersökas närmare, t. ex. buller, nedisning, radiostörningar, fågel- och flygkollisioner.

De framtida systemlösningarnas ekonomi och konkurrenskraft har av naturliga skäl endast kunnat bedömas i grova drag. Analysen av tänkbara utvecklade vindgeneratorsystem — såväl konventionella som radikalt nya typer —— visar emellertid att det finns möjligheter att stegvis minska kostnaderna till en nivå som ligger betydligt under de 15 öre/kWh, som ett vindkraftsystem för elproduktion med dagens teknik beräknas leda till. I studien dras därför slutsatsen, att det är motiverat att i Sverige

genomföra ett forsknings- och utvecklingsprogram avseende långsiktig utveckling av vindenergisystem för olika tillämpningsområden. Ett så- dant program bör sikta på insats av större system tidigast 1985—1990.

• Sida 269
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparten'ientet

IJ w NO

10. Kärnenergi

10.1. Allmänt

Den beslutade svenska kärnkraftutbyggnaden omfattar elva aggregat, av vilka fyra tagits i drift och de återstående befinner sig i olika stadier av uppförande och projektering. Aggregaten anges i följande uppställ- ning. Kraftvärmeverket i Ågesta, som togs i drift redan år 1964, har nyligen lagts ned och redovisas därför inte.

Tabell 10.1 Beslutad kärnkraftutbyggnad i Sverige

Anläggning Ägare Kommer- Typ Netto— siell effekt drift MW

Oskarshamn 1 OKGl 1972 BWR 440 Oskarshamn 2 OKG 1974 BWR 580 Ringhals ] Vattenfall l974,-'75 BWR 760 Ringhals 2 Vattenfall 1974575 PWR 820 Barsebäck 1 Sydkraft 1975 BWR 580 Ringhals 3 Vattenfall 1977/78 PWR 900 Barsebäck 2 Sydkraft 1977 BWR 580 Forsmark 1 FKA= l978!79 BWR 900 Ringhals 4 Vattenfall 1979,'80 PWR 900 Forsmark 2 FKA l980,!8| BWR 900 Oskarshamn 3 OKG 1981 900

8 260

¹ Oskarshamns kraftgrupp AB, i vilket företag Sydsvenska kraft AB (Syd- kraft) är största intressent. * Forsmarks kraftgrupp AB, som ägs till ca 75 *); av statens vattenfallsverk (Vattenfall).

Med undantag för Oskarshamn 3 är samtliga aggregat redan beställ- da. Reaktorerna av kokartyp (BWR) levereras av AB Asea-Atom, me- dan tryckvattenreaktorerna (PWR) är av det amerikanska företaget Westinghouse's konstruktion. De tio aggregat som är i drift eller be— ställda utgör —— inkl. beställt kärnbränsle -——- en investering av ca 11 miljarder kr. Över hälften av den beslutade kärnkraftutbyggnaden sker i statens regi och finansieras över investeringsanslaget Kraftstationcr m. m.

För utbyggnaden efter början av 1980-talet finns inga fasta planer. Kraftindustrin gjorde emellertid år 1972 genom sin .samarbetsorganisa- tion Centrala driftledningen (CDL) en bedömning av behovet av ny produktionskapacitet åren 1975—1990. Enligt CDL skulle —— utöver de elva beslutade kärnkraftaggregaten — 13 aggregat kunna behöva tas i drift t.o.m. år 1990. Den sammanlagda effekten i kärnkraftverk skulle därmed uppgå till 16 000 MW år 1985 och 23 600 MW år 1990. Praktiskt taget all tillkommande elproduktion under 1980-talet beräk- nades komma från kärnkraft. Enligt CDL-studien borde vidare två nya

• Sida 270
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 240

platser —— en på västkusten och en på östkusten —- öppnas för några av de aggregat som behövde tas i drift under 1980-talet. Därutöver kun- de enligt studien tillkomma något läge för kärnkraftvärmeverk i stor- stadsregioner.

Med hänvisning till kraftindustrins bedömning av utbyggnad-Shebo- vet under 1980-talet uttalade sig riksdagen (NU 1973149, rskr 1973: 184) i maj 1973 för att inga beslut om att bygga ut kärnkraften ytter- ligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattan- de bl.a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenscr, förelagts riksdagen. Det förutsattes att det redan beslutade programmet skulle fullföljas.

I samband med behandlingen av anslagen till energiändamål för in— nevarande budgetår bekräftade riksdagen (NU 1974: 26, rskr 1974: 198) sitt tidigare ställningstagande.

Tillstånd enligt atomenergilagen (1956: 306) för att uppföra kärn- energianläggningar lämnas av regeringen. Frågor om sådana tillstånd handläggs inom industridepartementet. Säkerhetsgranskning och tillsyn av anläggningarna utövas av statens kärnkraftsinspektion. Tillsynsmyn- dighet enligt strålskyddslagen(1958: 110) är statens strålskyddsinstitut, som hör till socialdepartementet.

Lokaliseringcn av kärnkraftanläggningar prövas av regeringen med stöd av 136a & byggnadslagen (1947z385) enligt den ordning som fr.o.m. år 1973 gäller vid nyanläggning av viss industriell verksamhet. Sådana ärenden bereds inom bostadsdepartementet i samråd med and- ra herörda departement med utgångspunkt från de riktlinjer för den fysiska riksplaneringen som antogs av riksdagen i december 1972 (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Riksdagen uttala- de sig därvid för att utbyggnaden av kärnkraftverk t.v. borde begrän- sas till de fyra nuvarande lägena Simpevarp (Oskarshamn), Värö (Ring- hals), Barsebäck och Forsmark. Riksdagen förutsatte att den skulle få tillfälle att pröva förslag om eventuella nya lägen grundade på fortsatta. omfattande undersökningar.

I övrigt hör frågor rörande kärnenergi till industridepartementets an- svarsområde.

Detta gäller den målinriktade forsknings- och utvecklingrverksamhet som bedrivs inom det helstatliga AB Atomenergi i Studsvik nära Ny- köping. En huvuduppgift för Atomenergi är att stödja svensk industri på kämcnergiområdet.

Staten har därjämte i betydande utsträckning engagerat sig i indu- striell verksamhet på området. År 1969 bildades AB Asea-Atom, som ägs med hälften vardera av staten och ASEA. Asea-Atom levererar kärnreaktorer av egen konstruktion och tillverkar därjämte kärnbräns- leelement vid en anläggning i Västerås. Bolaget har hittills fått order på

• Sida 271
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparternentet 241

nio reaktorer, varav två från Finland. Antalet anställda vid Asea-Atom uppgår till ca 1 000.

Tunga komponenter till kärnkraftverk, framför allt reaktortryckkärl, tillverkas av Uddcomb Sweden AB, som bildades år 1969 av staten, Uddeholms AB och det amerikanska företaget Combustion Engineering. Uddcomb, som till skillnad från Asea-Atom ingår i Statsföretagsgrup- pen, har verksamheten förlagd till nyuppförda anläggningar i Karls- krona. Företaget har ca 500 anställda.

Utöver de här nämnda finns ett antal företag, som levererar kvalifi- cerad utrustning till kärnenergianläggningar inom och utom landet. De kärnkraftverk som nu uppförs i Sverige är till övervägande del base- rade på leveranser från svenska företag. Antalet anställda inom verk- stadsindustrin som f.n. arbetar med sådana leveranser har uppskattats till 4 000 ä 5 000. Antalet sysselsatta vid de olika kärnkraftverk som är i drift eller under uppförande är ungefär lika stort.

I fråga om försörjningen med kärnbränsle är kraftföretagen f. n. hu- vudsakligen hänvisade till utländska leverantörer.

Bränsleförsörjningen för en kärnreaktor består av flera led, som sammantagna benämns kärnbränslecykeln. Det första ledet är utvinning av uran, som utgör en i huvudsak konventionell gruvhantering. Lätt- vattenreaktorer behöver för sin drift anrikat uran, dvs. naturligt uran som efter konvertering till gasform bearbetas i en anrikningsanläggning för att höja halten av isotopen U-235. Efter ny konvertering till fast form kapslas det anrikade uranet i rör, som fogas samman till bränsle- element och förs in i kärnreaktorn. Vid bestrålningen i reaktorn för- brukas isotopen U-235 under samtidig energialstring. Bränsleelcmenten som efter användning tas ut ur reaktorn innehåller fortfarande vissa mängder U-235 och dessutom nybildat plutonium. Dessa båda ämnen tas till vara genom Upparbetning, varvid de skiljs från de radioaktiva klyvningsproduktcr som också bildats vid reaktordriften. Plutonium väntas kunna delvis ersätta anrikat uran vid drift av nuvarande reak- tortyper och har ett potentiellt viktigt användningsområde även som bränsle i s. k. snabba bridrcaktorer, som dock ännu inte är kommersiellt utvecklade. Det sista ledet i kärnbränslecykeln är behandlingen och den långsiktiga förvaringen av det högaktiva avfallet från upparbetningsan- läggningarna.

Av dessa olika led i kärnbränslecykeln utförs f. n. endast bränslcele- menttillverkning i kommersiell skala i Sverige.

År 1972 bildades ett särskilt företag, Svensk kärnbränsleförsörjning AB, enligt ett konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, OKG och Sydkraft. Bolagets uppgift är att planera och samordna samt i viss ut- sträckning även ombesörja kraftföretagens anskaffning av kärnbränsle. En särskild statlig säkerhet har ställts till bolagets förfogande för att möjliggöra ekonomiska åtaganden i samband med upphandlingar inom

• Sida 272
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 242

kärnbränslecykeln. Säkerheten uppgår f.n. till 800 milj. kr. (prop. 1974: 170 bil. 11, NU 1974: 56, rskr 1974: 396).

I det följande redogörs närmare för kärnbränslebolagets verksamhet och för vissa aktuella frågor på kärnbränsleförsörjningens område.

10.2. Rapport angående Ranstadsprojektet

AB Atomenergi har den 30 augusti 1974 överlämnat en rapport om Ranstadsprojektet avseende utvinning av uran ur skiffer. Atomenergi er- inrar om att bolaget i samband med statsmakternas beslut (prop. 1972: 57, NU 1972: 39, rskr 1972: 200) om det nu löpande treåriga utveck— lingsprogrammet för budgetåren 1972/73—1974/75 fick i uppdrag att efter två år lägga fram en redovisning av arbetet, som skulle göra det möjligt för potentiella avnämare att ta ställning till Ranstad som för- sörjningsalternativ på lång sikt. En förutsättning för programmet var att ett eventuellt beslut om en kommersiellt betingad exploatering borde fattas senast den 1 januari 1975.

Utvecklingsarbetet bedrivs enligt ett avtal mellan Atomenergi och statens vattenfallsverk enligt vilket parterna skall gemensamt styra och finansiera arbetet. Kostnaderna för treårsprogrammet beräknas enligt avtalet uppgå till ca 20 milj. kr. Genom särskilda avtal medverkar även Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden AB i vissa delar av arbetet.

Rapporten behandlar en utbyggnad av nuvarande försöksanläggning i Ranstad, som har en kapacitet av 120 ton uran om året, till 1 275 ton om året. Produktionen baseras på den uranförande alunskiffern i Bil- lingen, som utgör en stor men låghaltig råvarubas. Fyndigheten omfat— tar en total yta av ca 500 km2 mcd mäktigheter mellan 2,5 och 4 m. Uranhaltcn i skiffern uppgår till omkring 300 g per ton. Det totala uran- innehållet är ca 1 milj. ton, varav minst 300 000 ton bedöms vara ut- vinningsbart. För en utbyggd anläggning vid Ranstad tas uranskiffern i verkets närmaste omgivning i anspråk. Efter 25 års drift beräknas gru- van komma att sträcka sig 6——7 km in under Billingen, där skiffern lig- ger med betydande bergtäckning. I Ranstads närhet finns dock ett be— gränsat område där dagbrytning kan ske.

Som utgångspunkt för de tekniska och ekonomiska kalkylerna har valts en brytning av 6 milj. ton gruvgods om året. En sådan kapacitet har bedömts vara väl anpassad till i dag tillgängliga maskinstorlekar och innebär även att de befintliga anläggningarna kan utnyttjas i inte oväsentlig grad.

Huvudprocesserna är gruvbrytning, mineralberedning, lakning i sum- par med svavelsyra, utvinning av utan ur laklösning med vätskeextrak— tion samt restprodukthantering. Av olika metoder för utvinning av uran ur skiffer bedöms lakningen, som används i nuvarande verk, fortfarande

• Sida 273
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 243

vara den fördelaktigaste metoden för Billingen-skiffrarna. Som slut- produkt erhålls ett koncentrat innehållande 70 % uran.

Huvuddelen av skiffern bryts under jord. Svavelsyrabehovct, som till- verkas på platsen, uppgår till ca 325 000 ton om året. Restprodukterna neutraliseras med finmald kalksten som erhålls vid mineralberedning och gruvbrytning. Skifferlakresterna deponeras i dagbrottsområdet och packas, täcks med jord och besås efter hand. Slammet efter neutralisa- tion av laklösningarna deponeras i de utbrutna bergrummen.

Behovet av processvatten begränsas genom intern cirkulation. För— lusterna av vatten täcks från brunnar i området och via det kommu- nala nätet från Vättern. Utbyggnaden av processanläggningarna sker huvudsakligen inom befintligt verksområde. Däremot kräver gruvbryt— ning och restprodukthantering tillgång till ytterligare markområden.

Utbyggnaden beräknas kunna genomföras på fem och ett halvt år efter principbeslut. Härav utgör den egentliga byggnadstiden ca fyra år. Tidplanen förutsätter koneessionsbehandling m.m. utan extraordinära dröjsmål.

Utredningen behandlar enbart utvinning av uran ur skiffern. Arbete pågår att finna metoder att utvinna även vanadin, molybden och even- tuellt andra biprodukter som erhålls tillsammans med uran i laklös- ningarna.

Möjligheten att utnyttja de utbrutna bergrummen som undre magasin till ett pumpkraftverk har studerats i samarbete med vattenfallsverket. Det har emellertid visat sig att det första krafttillskottet från ett pump- kraftverk inte kan erhållas förrän in på 1990-talet. Med anledning härav beaktas inte i rapporten möjligheten att utnyttja de utbrutna bergrum- men för kraftproduktion.

Möjligheten att använda skifferlakrester för utvinning av elenergi vid produktion av svavelsyra har studerats av Atomenergi i samband med tidigare utredningar. Produktion av svavelsyra på detta sätt är inte längre aktuell. På grund av den rådande energisituationen kan elproduk- tion eller framställning av gas eller flytande bränsle ur lakrest få för- nyad aktualitet. Hänsyn till sådana möjligheter har dock inte tagits i rapporten.

Den totala nyinvesteringen beräknas uppgå till ca 700 milj. kr., var- till kommer ränta under byggnadstiden. Driftkostnadema beräknas till 110 milj. kr. om året. Kostnaderna avser prisnivån i januari 1974. I rapporten presenteras inga beräkningar över produktionskostnaderna, då dessa är beroende av finansieringsvillkor och värdet av nuvarande anläggningar m. m.

Den totala arbetsstyrkan vid fullt utbyggd produktion beräknas till omkring 800. För det pågående utvecklingsprogrammet och för drift

och underhåll av nuvarande anläggningar är f.n. ca 70 personer an- ställda vid Ranstadsverket.

• Sida 274
•  Original

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridepartementet 244

Miljöarpekrer/m på en utbyggnad av Ranstadsverket har ägnats stor uppmärksamhet under utvecklingsprogrammet. Som mål hår angetts att miljön inte väsentligt förändras sett även på längre sikt. På grund av att brytningen koncentreras till underjordsgruvan och att den valda tekniken medger en successiv återställning av dagbrott och lakrestupp- lag bedöms verksamheten kunna genomföras med godtagbar påverkan på områdets utseende.

Enligt rapporten innebär den förutsatta tekniken för deponering av lakrester att inga okontrollerade utsläpp av processvatten till recipien- ten förekommer. Det framhålls dock att ytterligare studier av avfalls— deponeringen från vattenvårdssynpunkt är nödvändiga. Från luftvårds— synpunkt bedöms verksamheten kunna genomföras inom ramen för gäl- lande normer för utsläpp. Bullerstörningar bedöms ligga på en för om- givningen acceptabel nivå.

I rapporten ges en översikt över uranmarknaden. Det framhålls att - kärnreaktorer för start behöver en viss kvantitet bränsle som under drift successivt förnyas. Ett lättvattenaggregat på 1000 MW elektrisk effekt kräver för start ca 100 ton anrikat uran och för ersättningsbränsle 25—30 ton anrikat uran om året. Motsvarande mängder naturligt uran är ca 500 ton uran för start och ca 100 ton uran om året för ersätt- ningsbränsle. Natururanbehoven är ungefärligen proportionella mot agg— regateffekten. Uran till första bränslehärden behöver levereras ca två år före idrifttagningen och behovet för ersättningsbränsle ca ett år före varje årligt bränslebyte. De angivna natururanbehoven för ersättnings- bränsle förutsätter återanvändning av uran och plutonium från använt bränsle.

Behovet av naturligt uran för ersättningsbränsle till den nu beslutade utbyggnaden av kärnkraftverk i Sverige anges till ca 850 ton uran om året efter år 1980. Vid ett utbyggnadsprogram i enlighet med CDL:s bedömning är 1972 skulle behovet öka till omkring 2 000 ton år 1.980, 3 000 ton är 1985 och 4 000 ton år 1990.

OKG, Sydkraft och statens vattenfallsverk har genom upphandlingar på den internationella marknaden täckt in hela sitt uranbehov under 1970-talet för hittills beslutade kärnkraftaggregat. Även för perioden 1980—1985 har en väsentlig del av uranbehovet upphandlats. De kvar- stående behoven under denna period utgör totalt ca 2000 ton uran eller genomsnittligt ca 350 ton om året.

Västvärldens nu kända och uppskattade sannolikt tillkommande uran- tillgångar har redovisats i en studie genomförd av Europeiska atom- energiorganct (NEA) och Internationella atomenergiorganct (IAEA) år 1973. Prisklasserna avser beräknad produktionskostnad per pound uranoxid vid kostnadsläget i början av år 1973, uttryckt i dollar av mars 1973. Priserna inkluderar ej pålägg för prospektering efter nya fyndig- heter eller för finansiering av nya anläggningar.

• Sida 275
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 245

Tabell 10.2 Västvärldens urantillgångar (kända och sannolika)

Land Prisklass

under 10 Sllb 10—15 S/lb 1 000 ton U 1 000 ton U

Australien 150 59 Canada 375 34] Frankrike 61 45 Förenta staterna 797 372 Niger 60 20 Sverige — 310 Sydafrika (inkl. Namibia) 210 88 Ovriga 129 77

1 782 1 312

I NEA/IAEA-studien uppskattas det ackumulerade uranbchovet i västvärlden för perioden 1974—1980 till ca 250000 ton uran och - för tiden 1974—1990 nu drygt 1 400 000 ton uran.

Under 1950-talet skedde det en snabb utbyggnad av utvinnings- kapaeiteten för uran, främst i Förenta staterna, Canada, Sydafrika och Frankrike. Produktionen användes till största delen för militära ända- mål. Då de militära leveranserna minskade i början av 1960-talet på— verkades såväl prospektering och produktionsnivå som priser starkt. Under senare delen av 1960-talet stabiliserades priset vid 6—7 $/lb uranoxid. Produktionen år 1973 uppgick till ca 20 000 ton uran, varav 10 000 ton i Förenta staterna. Produktionskapaciteten i nu befintliga anläggningar och i nya anläggningar, som planeras, väntas år 1975 uppgå till ca 30000 ton uran om året och det anses möjligt att öka utvinningskapaciteten till drygt 50000 ton uran omkring år 1978, om uranmarknaden utvecklas gynnsamt och utbyggnaden påbörjas i tid. Under förutsättning att en sådan utbyggnad kommer till stånd an- ses det inte föreligga några svårigheter att täcka uranbchoven under 1970-talet.

I rapporten framhålls att uranmarknaden sedan något år har för- ändrats radikalt jämfört med tidigare. Uranpriset har stigit brant och någon stabilisering har ännu inte skett.

Beträffande värdet av inhemsk uranutvinning från försörjningssyn- punkt framhålls i rapporten följande. Den svenska kärnkraftinstalla- tionen torde i varje fall fram till sekelskiftet komma att domineras av reaktorer som för sin drift kräver anrikat uran. Tillgång till naturligt uran är därvid ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att trygga reaktorernas bränsleförsörjning. Denna bränsleförsörjning kräver dess- utom tillgång till andra tjänster i bränslecykeln, framför allt anrikning. Denna kräver mycket stora investeringar. Tekniken är dessutom inte fritt tillgänglig. Innnan anrikningskapacitet finns inom landet ger en in- hemsk uranutvinning alltså inte någon ökad säkerhet i försörjningen

• Sida 276
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 246

med kärnbränsle vid avspärrning. Däremot vore en inhemsk försörj- ningskälla av värde vid störningar och handelshinder som endast be- rör uranmarknaden. Under förutsättning att denna marknad kommer att karaktäriseras av bristande konkurrens kan det också vara för— delaktigt att vid förhandlingar om inköp av uran ha tillgång till pro- duktionskapacitet inom landet.

Atomenergi har efter samråd med statens vattenfallsverk kommit till slutsatsen att de erhållna resultaten och den senaste tidens marknads- utveckling beträffande naturligt uran är sådana att överläggningar med andra intressenter och avnämare bör inledas i avsikt att undersöka förutsättningarna för en utbyggnad utan ytterligare dröjsmål. Mot denna bakgrund avser bolaget att under hösten 1974 gemensamt med vattenfallsverket och LKAB studera de olika frågor, som är av bety- delse för ett ställningstagande till en utbyggnad i Ranstad. Bl. a. kommer frågor rörande marknadsutvecklingen och finansieringen av projektet att studeras. Samtidigt fortsätter utvecklingsprojektet inom ramen av treårsprogrammet med kompletterande tekniska utredningar. Bolaget bedömer det möjligt att till årsskiftet klarlägga samtliga förutsättningar för en investering i en utbyggd uranproduktion vid Ranstadsverket.

LKAB har den 3 februari 1975 hemställt om medel till projektering av en utbyggnad av Ranstadsverket.

Enligt LKAB:s bedömning skulle produktionen från ett utbyggt verk kunna ge tillfredsställande lönsamhet, förutsatt bl. a. att långtids- kontrakt kan träffas med potentiella kunder. Det fortsatta projekterings- arbetet bör läggas upp med sikte på att få ett fullständigt beslutsunder- lag rörande uranutvinning och att även vinna klarhet om möjligheterna att ta till vara biprodukter. Arbetet beräknas pågå till slutet av år 1976.

Kostnaderna under perioden den 1 juli 1975—den 31 december 1976 beräknas till 25 milj. kr., varvid förutsätts att nuvarande organisation i Ranstad i huvudsak vidmakthålls. Av kostnaderna hänför sig 13,5 milj. kr. till drift av verket och 11,5 milj. kr. till teknisk projektering, inkl. arbete med tillstånds- och koncessionsfrågor samt undersökningar och eventuell projektering för utvinning av biprodukter, främst alumi- mum.

10.3. Redogörelse för försörjningsläget beträffande kärnbränsle

Svensk kärnbränsleförsörjning AB har den 22 januari 1975 avgett en redogörelse för det aktuella försörjningsläget beträffande kärnbränsle och för vissa frågor som behandlats inom bolaget under år 1974.

Bolaget framhåller inledningsvis att kärnbränslemarknaden under det senaste året förändrats. Flera länder i Europa har fattat beslut om att öka takten i kärnkraftutbyggnaden. Detta leder till ett hårdare efter- frågetryck inom hela kärnbränslecykeln. Den tidigare överkapaciteten

• Sida 277
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilagal Industrideparternentet 347

är uppbokad, och nu finns stora behov av nyinvesteringar i kärnbränsle- cykelns alla olika led. Kapitalbehovct för dessa investeringar kommer sannolikt att till betydande del få tillgodoses av kraftföretagen i form av förskottsinbetalningar. Bolaget erinrar om att dess ekonomiska bas nyligen stärkts genom höjningen av den statliga säkerheten för dess åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykcln från 300 milj. kr. till 800 milj. kr. Den nuvarande osäkerheten i de svenska utbyggnadsplanerna för kärnkraft innebär dock att företagets möjligheter till långsiktiga engagemang är begränsade.

Naturligt uran

Bolaget framhåller att nuvarande utvinningskapacitet i världen vä- sentligen bokats upp för 1970-talet. Priset på natururankoncentrat har på mindre tid än ett år stigit två å tre gånger. Utvidgad prospektering och starkt ökad utvinningskapacitet torde erfordras för att möta den ef- terfrågan som prognoser och anbudsinfordrmgar visar. Producenterna räknar i framtiden med långtidskontrakt med delbetalning i förskott. Denna efterfråge- och marknadsförändring tar sig uttryck även i att flera av exportländerna inför exportbegränsningar, speciella exportvill- kor och krav på kombinationsaffärer.

Mot denna bakgrund är kärnbränslcbolaget positivt inställt till att uranutvinning startas i Ranstad i enlighet med den av Atomenergi framlagda rapporten. Bolaget syftar till att för delägarnas räkning sluta avtal med kommande producentföretag som på relativt lång sikt garan- terar avsättning av uran från Ranstad. Bolaget framhåller att en pro- duktion av ca 1 300 ton om året under 1980-talet kommer att i huvud- sak förbrukas av det redan beslutade kärnkraftprogrammets elva reak- torer. Återstående kapacitet kan tas i anspråk för export i den mån som ytterligare inhemska behov inte gör sig gällande.

Bolaget bedömer att natururanct, som är det primära ledet i kärn- bränslecykeln, på lång sikt kan bli en knapp resurs och att det därför är väl motiverat att nu starta en utbyggnad i Ranstad. En sådan utbyggnad bör utföras i tiden före en eventuell utbyggnad av de senare leden i kärnbränslecykeln, som är en fråga om industriell förädlingskapacitet och inte om naturresurser.

A n r i k n in g

Bolaget erinrar om att 1966 års avtal mellan Sverige och Förenta staterna om samarbete rörande atomenergins fredliga användning utgör grunden för försörjningen med anrikningtjänster för det nu beslutade svenska kärnkraftprogrammet. Avtalet, som gäller till år 1996, innebär således ett åtagande från amerikansk sida att tillhandahålla anriknings- tjänster för de elva kraftreaktorer med en effekt av sammanlagt ca 8 300 MW som beräknas vara i drift omkring år 1980.

• Sida 278
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartemcntet 248

Tidigare innebar avtalet — liksom motsvarande avtal mellan Förenta staterna och en rad andra länder -— ett ensidigt åtagande från Förenta staternas atomenergikommission (USAEC) att tillhandahålla anrik- ningstjänster utan förpliktelse för köparlandet att teckna kontrakt. För— utsättningen för denna typ av avtal var en stor outnyttjad kapacitet i de amerikanska anrikningsanläggningarna. Genom snabbt accelererande utbyggnad av kärnkraft i Förenta staterna och den övriga västvärlden väntas denna kapacitet —— även med hänsyn tagen till vissa kapacitets- höjande åtgärder — komma att bli fullt utnyttjad i början av 1980—talet.

Mot denna bakgrund har en omläggning skett av Förenta staternas atomsamarbetsavtal med olika länder, innebärande att garantier för försörjningen med anrikningstjänster till ytterligare kärnkraftreaktorer inte lämnas. För Sveriges del skedde omläggningen genom en ändring i juni 1974 av 1966 års avtal. Avtalsändringen innebar inte någon änd- ring i sak av den amerikanska leveransgarantin för de elva beslutade reaktorerna. Däremot kommer motsvarande garantier för nya reakto- rer inte att erbjudas. Avtalet utgör således endast en formell ram —-— motiverad bl. a. av säkerhetskontrollhänsyn _ för kommersiella kon- trakt som i framtiden i mån av kapacitet kan komma att tecknas med svenska företag.

Parallellt med den angivna omläggningen av regeringsavtalen har USAEC:s kontraktsvillkor väsentligt skärpts. De tidigare tecknade s.k. behovskontrakten, som medger anpassning till kundens faktiska behov, har ersatts med kontrakt för fasta kvantiteter. Kontakten måste teck- nas minst åtta år före leverans, dvs. ca tio år före reaktorns idrifttag- ning, och kunden måste därvid binda sig för en kvantitet som mot- svarar ca tio års förbrukning. Om kontraktet innefattar en första bränsle- härd krävs förskottsbetalning med ca 15 milj. kr. fördelat på tre år.

Anrikningskontrakt av den tidigare behovstypen har t.o.m. år 1972 träffats mellan vederbörande svenska kraftföretag och USAEC för sex kraftreaktorer, nämligen Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1 och 2 samt Barsebäck 1 och 2.

Kärnbränslebolaget står såsom svensk kontraktspart för de anrik— ningskontrakt enligt den nyare typen med fasta kvantiteter som teck- nats med USAEC fr.o.m. år 1973 för ytterligare sex reaktorer, näm- ligen Forsmark 1, 2 och 3, Ringhals 3 och 4 samt Oskarshamn 3.

Bolaget har i samband med tecknande av kontrakt för anriknings- tjänster till de sex sistnämnda reaktorerna erlagt förskottsbetalningar till USAEC med sammanlagt ca 42,5 milj. kr. Dessa betalningar har finansierats genom lån från Allmänna pensionsfonden.

F.n. saknas det möjligheter att teckna anrikningskontrakt i Förenta staterna för långtidsleveranser avseende tiden efter år 1982. Investe- ringar i nya anläggningar diskuteras, men flera viktiga frågor är fort- farande olösta. USAEC har ombildats, och det är ovisst om nya anrik-

• Sida 279
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartenrentet 249

ningsanläggningar kommer att uppföras i statlig eller enskild regi. För- utsättningarna för framtida leveranser av anrikningstjänstcr från För- enta staterna utöver vad som hittills kontrakterats är alltså mycket svår- bedömda.

Bolagct framhåller vidare att Sovjetunionen f.n. i praktiken är den enda alternativa leverantören till Förenta staterna av anrikningstjäns- ter. Enligt tillgängliga uppgifter förfogar Sovjetunionen över en bety- dande outnyttjad kapacitet på området. Avtal har på senare tid träffats om leveranser till flera västeuropeiska länder.

1970 års svensk-sovjetiska atomsamarbetsavtal möjliggör legoanrik— ning i Sovjetunionen för svensk räkning. Företaget har under året träf- fat kontrakt med vederbörande sovjetiska cxportorganisation avseende en engångskvantitet anrikningsarbete för leverans år 1979, svarande mot behovet för den första bränslehärden till en reaktor, samt optioner avseende ytterligare leveranser fr. o. 111. år 1981.

Genom detta kontrakt kan bolaget bygga upp ett reservlager för del- ägarnas gemensamma behov.

Beträffande övriga leverantörer framhåller bolaget följande. Flera projekt avseende byggnad av nya anrikningsanläggningar på olika håll i världen är för närvarande föremål för utredningar och diskussioner. I tekniskt hänseende står valet mellan anläggningar baserade på den väletablerade gasdiffusionsprocessen och den i stor skala ännu oprö- vade gascentrifugprocessen. Gascentrifugprocessen har fördelen att kun- na byggas ut i mindre steg och att kraftbehovet är lägre än vad som gäller gasdiffusionsprocessen. Å andra sidan blir investerings- och un- derhållskostnaderna högre för gascentrifugprocessen.

Två projekt gäller uppförande av anläggningar i Västeuropa. På franskt initiativ har franska, belgiska, italienska och spanska intressen- ter beslutat att inom ramen för ett samägt bolag, Eurodif, uppföra en diffusionsanläggning med en kapacitet av 9 000 ton anrikningsarbete om året. Anläggningen byggs i Tricastin i Frankrike. Den planeras tas i drift under år 1979 och nå full kapacitet år 1981. Till följd bl. a. av det starkt ökade utbyggnadsprogrammet för kärnkraft i intressentlän- dcrna är nu Eurodifs kapacitet redan fulltecknad och en utbyggnad av kapaciteten planeras därför. Därjämte planeras en andra anläggning med en kapacitet av 9 000 ton anrikningsarbete om året som når full drift år 1985. Flera olika alternativ för lokalisering av denna anlägg- ning i Europa, Canada och Australien diskuteras nu. Kärnbränslebola- get har erbjudits att teckna kontrakt om anrikning i denna nya anlägg- ning.

Det andra europeiska projektet avser utbyggnad av anläggningar en— ligt gascentrifugtekniken. Detta projekt baseras på en överenskommel- se mellan de brittiska, nederländska och västtyska regeringarna. Bolag har bildats för såväl produktion av anrikat uran som tillverkning av

• Sida 280
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 250

centrifuger jämte projektering och uppförande av anläggningar. Produk— tionsbolaget Urenco väntas år 1976 ha kapacitet vid anläggningar i Ne- derländerna och Storbritannien på sammanlagt 400 ton anrikningsar- bete. Denna utbyggnad är i huvudsak garanterad av regeringarna. Mål- sättningen är att därefter nå en kapacitet av 2 000 ton år 1982. En sär- skild studiegrupp, Association for Centrifuge Enrichment (ACE), har bildats i syfte att ge såväl kraftindustri utanför de tre länderna som and- ra intressenter insyn i projektet. Principiella kontraktsvillkor för anrik- ningstjänstcr har lagts fram. Enligt dessa är beställningstiden väsentligt kortare än enligt de amerikanska villkoren. Urenco kräver dock — lik- som Eurodif — viss förskottsbetalning.

Kärnbränslcbolaget har jämte Atomenergi deltagit i arbetet inom ACE som avslutats med en rapport i juli 1974. Bolaget har tagit upp diskussioner med Urenco beträffande förutsättningarna för att förvärva en centrifuganläggning inom ramen för ett framtida industriellt sam- arbete.

Bolaget konstaterar att försörjningsläget beträffande anrikningstjäns- ter synes i dagsläget tillfredsställande för svensk del. Trots detta måste frågan om den långsiktiga försörjningen med anrikningstjänster ägnas stor uppmärksamhet. Det torde från olika synpunkter vara önskvärt att en mera normal marknadssituation med flera leverantörer utbildas. I ett långsiktigt perspektiv uppkommer även frågan om en svensk an- rikningsanläggning. Bolaget anser att viss svensk forskning och utveck- ling hör bedrivas de närmaste åren så att kompetens kan finnas tillgäng- lig för att bedöma olika tekniska metoder. Bolaget har gemensamt med Atomenergi redovisat synpunkter på denna fråga i en särskild skrivelse (jfr avsnitt 5.7.1 ).

Upparbetning

Sedan de utbrända bränsleelementen tagits ut ur reaktorn lagras de i bassänger vid kraftstationen under minst sex månader. Under denna tid minskar värmeavgivning och radioaktiv strålning så att transport till upparbetningsanläggningen lättare kan ske. En betydligt längre tids lag— ring vid kraftverket är möjlig.

Upparbetningen är en mekanisk och kemisk industrihantering. Den första anläggningen togs i drift i Förenta staterna för militära ändamål i början av 1940-talet. Ett tiotal anläggningar finns nu i drift i västvärl— den. Samtliga utnyttjar likartade kemiska processer som har ursprung i den första amerikanska metoden. Denna upparbetningsprincip, som så- ledes nu har ca 30 års erfarenhetsbakgrund, har kunnat modifieras för att passa olika slag av kärnbränslen.

Den största anläggningen i drift finns i Storbritannien, där bränsle från gaskylda reaktorer bearbetas. Någon stor industrianläggning för bearbetning av bränsle från lättvattenreaktorer finns f.n. inte i drift.

• Sida 281
•  Original

"Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 2 51

År 1976 tas emellertid en sådan anläggning i drift i Förenta staterna. Tillbyggnader sker vidare i Storbritannien och Frankrike. Den brittiska tillbyggnaden är genom ett missöde försenad och väntas, liksom den franska, kunna behandla lättvattenreaktorbränsle från år 1976. Där- jämte beräknas en helt ny brittisk anläggning komma att tas i drift år 1983. Vidare finns i Västtyskland långt framskridna planer på att bygga en upparbetningsanläggning. Bolaget påpekar att General Electrics an- läggning i Förenta staterna, som färdigställts men som inte kunnat tas i drift, baserades på en ny och oprövad process.

Under den närmaste framtiden föreligger underkapacitet i fråga om upparbetningstjänster för bränsle till lättvattenreaktorer. Detta kan en- ligt bolaget mötas med ökad tillfällig lagring av utbränt bränsle vid kärn- kraftstationerna eller upparbetningsanläggningarna. Situationen kan en- ligt bolaget inte primärt tillskrivas avsaknad av tekniska metoder utan främst andra faktorer såsom osäkerhet över marknad och ekonomi samt brist på regler och klara ansvarsdefinitioner.

Bolaget påpekar att för endast några år sedan en hotande överkapaci- tet ansågs vara det dominerande problemet för upparbetningsverksam- heten i Västeuropa. Mot denna bakgrund bildades organisationen United Reprocessors med uppgift att samordna verksamheten vid befintliga och planerade anläggningar. United Reprocessors ägs av brittiska och franska staten samt ett konsortium av tyska företag.

Bolaget har accepterat ett erbjudande från United Reprocessors att transportera, förvara och upparbeta allt utbränt kärnbränsle från de elva beslutade svenska kärnreaktorerna vid de engelska och franska an- läggningarna. Närmare förhandlingar om ett kontrakt kommer att föras under våren 1975.

Hantering av högaktivt avfall

Vid upparbetning av utbränt bränsle erhålles dels uran, dels pluto- nium, dels högaktivt avfall i form av en lösning. Avfallet är starkt radio- aktivt och utvecklar under en tid betydande värme.

Syftet med avfallshanteringen är att uppnå en slutlig förvaring av avfallet som innebär isolering från biosfären och som inte kräver direkt mänsklig övervakning. Förvaringen sker dock t.v. under övervakning i flytande form i särskilda behållare. Detta är en medvetet vald buffertåt- gärd.

Genom överföring av avfall i fast form kan risken för spridning ge- nom olyckshändelse minskas väsentligt. Överföringen är en krävande industriell process. En anläggning för s.k. kalcinering har varit i drift i åtta år i Förenta staterna med god driftsäkerhet. Numera ställs dock krav på att avfallet skall sammansmältas med andra ämnen så att slut- produkten blir i hög grad olöslig i vatten och allmänt motståndskraftig. Forskning och industriella försök häröver pågår i många länder. Genom

• Sida 282
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 252

en fransk process har i nästan industriell skala nu producerats fast av- fall i glas. Ei försöksanläggning har drivits i fem år. En större industri- anläggning baserad på processen är under uppförande i Frankrike och licenser erbjuds utomlands. Enligt bolagets uppfattning bestyrker de ar- beten och processdemonstrationer som pågår att en etablerad industriell hantering kommer att finnas på 1980-talet.

Den slutliga förvaringen av det fasta avfallet förutsätts ske i djup- liggande, stabila och täta bergformationer. Mest undersökta är saltfor- mationer. I Sverige knyts intresset främst till urbergsmassiv av gnejs- granittyp.

Undersökningar har pågått utomlands i många är över deponerings- villkor i saltformationer. Härigenom är enligt bolagets uppfattning prin- ciper för deponeringen klart anvisade. Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsarbete erfordras emellertid för att ytterligare belysa pro- cessen. Bolaget räknar med att det kommer att dröja 15—25 år innan slutdeponering av högaktivt avfall utvecklas till en reguljär industriell verksamhet.

Bolaget erinrar slutligen om att utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) f.n. bearbetar frågor om forskning och utveckling, organisation, lagstiftning m. rn. i samband med en eventuell svensk verk- samhet på upparbetnings- och avfallsområdet samt förutsättningar för lokalisering av anläggningar. Bolaget kommer att i samråd med utred- ningen och under medverkan av AB Atomenergi utföra en förstudie av en upparbetningsanläggning med syfte att få en uppfattning om teknik och ekonomi för en eventuell inhemsk anläggning mot slutet av 1980- talet. Uppförandet av en sådan anläggning beräknas ta ca tio år.

Vidare kommer bolaget att gemensamt med styrelsen för teknisk ut- veckling och statens råd för atomforskning i avvaktan på Aka-utred- ningens förslag finansiera viss forskning på avfallsområdet vid de tek- niska högskolorna och AB Atomenergi.

• Sida 283
•  Original

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 253

11. Kärnenergins särskilda säkerhetsfrågor

11.1. Internationellt kärnsäkerhetssamarbete

Det internationella atomenergiorganct i Wien (IAEA) redovisar i sin årsrapport för perioden den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 samt i sitt arbetsprograrn för perioden 1975—1980 sitt nuvarande och planerade arbete på kärnsäkerhetsområdet.

På grund av en förutsedd snabb ökning av kärnkraftutbyggnaden i världen kommer arbetet att inriktas på säkerhets— och avfallshanterings- problem och bedrivas inom följande områden:

— utfärdande och uppdatering av säkerhetsnormer och rekommendatio- ner för säker drift av kärnenergianläggningar, —- initiering och samordning av forskning inriktad på skydd för män- niskor och miljö från skadliga effekter av radioaktiva och icke- radioaktiva utsläpp från kärnenergianläggningar samt insamlande, ut- byte och spridning av information om resultaten av sådan forskning och av utveckling av teknik och metoder, samt — bistånd med utveckling och tillämpning av nödvändiga åtgärder för strålskydd, avfallshantering och kärnsäkerhet vid kärnenergiverk— samhet.