Prop. 1975:30

Regeringens proposition om enerighushållningen m.m.

Regeringens proposition nr 30 år 1975 Prop. 197530

Nr 30

Regeringens proposition om energihushållningen m. m.;

beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder som föredragandena har hemställt om.

På regeringens vägnar

OLOF PALME RUNE B. JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

i propositionen läggs fram förslag om riktlinjer för energihushållningen. [ propositionen framhålls att den energipolitiska planeringen måste för- bättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Ener- giplaneringen. som bör samordnas med annan samhällsplanering, måste ta sikte på att skapa en bred handlingsram inför framtida beslut. Den bör inriktas på olika tidsperspektiv. År 1985 har valts som riktpunkt för pla- neringen på medellång sikt.

I propositionen uttalas att energipolitiken. liksom andra delar av politiken, även i fortsättningen måste medverka till välfärd och trygghet för män- niskorna. Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att uppnå de sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till en hög sysselsättning, fortsatt ekonomisk utveckling. social och ekonomisk utjämning under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall underlätta strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främja en internationell rättvis fördelning av energiråvaror och internationellt planmässig hushållning.

I fråga om energikonsumtionen framhålls att energipolitiken framför allt måste inriktas på att hålla tillbaka förbrukningen. Vi bör allvarligt pröva möjligheterna att komma ned från de sista femton årens ökningstakt om ca 4,5 % per år till i genomsnitt 2 % per år t.o.m. år l985. Vi bör också allvarligt pröva möjligheten att från 1990-talets början hålla energikonsum- tionen på en oförändrad nivå. Det framhålls emellertid att vi måste fullfölja

Prop. 197530 2

energipolitiken på ett sådant sätt att sysselsättningen och andra viktiga väl— fa'rdsmål inte äventyras.

I propositionen föreslås ett llertal såväl kortsiktigt som långsiktigt ver- kande åtgärder för att begränsa energikonsumtionen.

En ändring föreslås av 136 ai byggnadslagen så att även tillkomst och utbyggnad av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig be- tydelse från encrgihushållningssynpunkt skall prövas av regeringen.

Det föreslås att i byggnadsstadgan förs in en bestämmelse med innebörd att hänsyn skall tas till behovet av energihushållning vid planläggning av bebyggelse. Vidare föreslås att i byggnadsstadgan tas in en bestämmelse om krav på god värmehushållning vid utformning av byggnader och in- stallationer i dessa.

Förslag om en höjd encrgibeskattning aviseras. Flera olika utredningar förutskickas. En översyn av energibeskattningens utformning skall göras. Förslag till lagstiftning om kommunal energiplanering förbereds. Energi- statistiken bör vidareutvecklas. lndustrins energianvändning och möjlig- heterna att ta till vara spillvärme kommer att undersökas.

Förslag läggs fram om fortsatt stöd för att stimulera till energibesparande åtgärder i bostäder och vissa andra byggnader. Stöd föreslås till viss prototyp- och demonstrationsverksamhet inom lokalområdet. Fortsatt stöd föreslås även till energibesparande åtgärderi näringslivets byggnader. Dessutom fö- reslås att stödmöjligheter införs för energibesparande åtgärder i anslutning till industriella processer samt för prototyper och demonstrationsanläggning- ar för effektivarc energianvändning inom näringslivet och i samband med viss energiproduktion.

Insatser för information, utbildning och rådgivning föreslås med syfte att främja sparsamhet i energianvändningcn och underlätta introduktionen av energisnål teknik.

På produktionssidan bör politiken inriktas på att skapa garantier för en säker och tillräcklig energitillförsel till lägsta möjliga kostnad.

Strävandena att hålla tillbaka vårt beroende av olja liksom strävandena att trygga försörjningen för det oljebehov som ändå kvarstår måste utgöra viktiga inslag i energipolitiken. Mot bakgrund härav föreslås vissa åtgärder på oljeområdet.

Som ett komplement till de statliga insatserna för prospektering efter olja inom ramen för Oljeprospektering AB och Petroswede AB föreslås att en statlig garanti intill 2000 milj. kr. införs. Garantin skall användas för lån till finansiering av investeringar i utvinning m.m. av olja, naturgas och kol med syfte främst att uppnå långsiktiga leveransavtal.

Vidare föreslås medel till Statsföretag AB för projektering av ett raffinaderi vid Brofjorden. I samband härmed anmäls även att Statsföretag AB f.n. förbereder bildandet av ett bolag med uppgift att driva handel med råolja och oljeprodukter.

[ propositionen föreslås att nu pågående utbyggnad av beredskapslager

Prop. l975:30 _ 3

r,

av råolja och eldningsolja för främst fredskrisbehov senast till år 1985 utökas med en lagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 _milj. mJ råolja. l samband härmed anmäls att säiskilda'l'sakkunniga avses skola tillkallas för att studera fördelningen på olika produktslag för den ökade oljelagringen.

För att behovet av elektrisk energi fram till år 1985 skall kunna tillgodoses behöver kraftproduktionssystemet kompletteras med nya anläggningar. För att undvika långsiktiga bindningar föreslås att elenergibehovet skall till- godoses genom en kombination av vattenkraft. oljebaserad mottryckskraft och kärnkraft.

Beträffande vattenkraft föreslås en utbyggnad i redan påverkade älvar samt i några smärre vattendrag.

Det blir även nödvändigt att bygga ut oljebaserade produktionsanlägg- ningar. Dessa utbyggnader bör i första hand avse s. k. mottrycksanläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.

Kärnkraftprogrammet föreslås t. o. m. år 1985 bli begränsat till befintliga kärnkraftlägen. Sammanlagt bör tretton aggregat. dvs. ytterligare två agg- regat utöver de elva som redan har beslutats, byggas.

Beträffande kärnkraftens säkerhetsfrågor lämnas i proposnionen en re- dovisning av de utredningar och rapporter som behandlar olika aspekter av frågan. Det föreslås att statens kärnkraftinspektion med början den 1 juli 1975 skall överta programansvaret för forskning och utveckling på kärn- säkerhetsområdet.

På kärnbränsleförsörjningens område föreslås medel till Loussavaara- Kirunavaara AB för projektering av ett uranverk i Ranstad.

[ propositionen anförs att en bred satsning på forskning och utveckling inom energiområdet är en nödvändig del av en energipolitik som syftar till att på sikt förändra det nuvarande energiförsörjningssystemet i riktning mot återhållen energikonsumtion och mot en tryggare energiförsörjning. Forskning och utveckling har betydelse även på kortare sikt som ett medel att öka energianvändningens och energiproduktionens effektivitet. Mot den- na bakgrund föreslås i propositionen att ett energiforskningsprogram genom- förs under en treårsperiod inom en total ram av 360 milj. kr.

Den fortsatta energipolitiska planeringen förutsätts bli inriktad så att för- slag till huvuddragen i energihushållningen under senare delen av 1980-talet kan framläggas år 1978. Härvid kan beaktas uppnådda resultat av bl.a. besparingsåtgärder och FoU-insatser. Vidare kommer ytterligare beslutun- derlag beträffande vattenkraft och kärnkraft, bl.a. kärnkraftens säkerhets- frågor. att föreligga.

]" Riksdagen 1075. I saml. Nr 30

Prop. l975:30 4

Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Sträng, Jo- hansson. Holmqvist, Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson, Norling. Löf- berg. Carlsson. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Zachrisson. Leijon

Föredragande: statsministern, statsråden Johansson. Carlsson. Feldt

Proposition om energihushållningen m. m.

Statsministern anför

Inledning

Energifrågorna har under det senaste året tilldragit sig större intresse än kanske någon annan samhällsfråga. Debatten i massmedia, organisationer och folkrörelser har varit intensiv. Tiotusentals människor har visat en ena- stående vilja att sätta sig in i energiproblemen. Detta intresse och enga- gemang är lika glädjande som välmotiverat.

1 ett globalt perspektiv är energiförsörjningen en väsentlig del av problem som ytterst rör mänsklighetens framtid. De handlar om hushållningen med jordens tillgångar och om möjligheterna att styra den tekniska utvecklingen för att skapa en tryggare och rättvisare värld.

1 ett nationellt perspektiv är energipolitiken av utomordentlig betydelse för vårt oberoende. för det fortsatta välfärdsarbetet, den sociala utjämningen i samhället och för bevarandet av en god livsmiljö. Men kraven på in- ternationell solidaritet måste finna uttryck också i den energipolitik vi för i vårt eget land.

Hela efterkrigstiden har i flertalet industriländer varit en period av oav- bruten produktionsstegring och välståndsökning. Den rikliga tillgången på billig energi främst olja har variten av drivkrafternaiden utvecklingen. Men samtidigt som välståndet ökat i industriländerna har klyftan mellan rika och fattiga länder vidgats. U-länderna har inte i rimlig utsträckning fått del av de tekniska och ekonomiska framstegen. lngenstans speglas den ojämna fördelningen mellan länderna tydligare än i statistiken över ener- giförbrukningen. USA. med 6 % av jordens befolkning, svarar ensamt för 1/3 av förbrukningen medan ett stort antal länder. med tillsammans 70 % av jordens befolkning, står för bara 15 % av den totala energiförbrukningen.

'Jl

Prop. 1975z30

Sverige tillhör de länder i världen. som har den högsta industriella pro- duktionen och den högsta energikonsumtionen per invånare.

Frågan om en rättvis global fördelning 'måste alltid ha en central plats, när energiproblemen diskuteras. Men det är inte så att det bara är de fattiga länderna som förlorar om utvecklingen får fortsätta i samma riktning och i samma takt som hittills. Förr eller senare måste en ohämmad ökning av energiförbrukningen slå tillbaka på oss alla. Tillgångarna på energi är inte obegränsade. Användningen i allt större omfattning av bränslen av olika slag medför dessutom påtagliga risker för människor och miljö.

Det är inte möjligt att göra några säkra uppskattningar av hur länge de energitillgångar som kan utnyttjas med hittills känd teknik kommer att räcka. För vissa slag av bränslen kan det vara en fråga om decennier. För andra är det fråga om betydligt längre tider. Men ett faktum är att kon- sumtionen i dag till helt övervägande del tillgodoses ur jordens lagrade reserver av olja, kol. naturgas och uran, dvs. inte förnyelsebara råvaror. Endast några få procent av den totala förbrukningen hämtas från vattenkraft och andra energikällor som förnyas.

All produktion av energi är förenad med miljöproblem. Utnyttjandet av vattenkraft innebär ofrånkomligen ingrepp i naturen. Kärnkraften har sär- skilda säkerhetsproblem som hör ihop med den joniserande strålningen. Användningen av fossila bränslen innebär risker för både människors hälsa och naturmiljön. Det gäller i första hand svaveldioxid, som släpps ut vid förbränningen av kol och olja. Den sprider sig över stora områden och kan försura mark och vatten. Utsläppen av koldioxid i luften innebär på längre sikt kanske ännu större risker. Ökade mängder koldioxid i luftlagren kan enligt vissa forskare ge klimatförändringar, som med tiden skulle kunna få katastrofala konsekvenser för våra levnadsbetingelser.

I framtiden kommer många av de begränsnings- och riskproblem som hör ihop med de nya energikällorna att lösas. Men att utveckla ny teknik kräver stora forskningsinsatser. Det tar också lång tid innan ny energiteknik kan få en mera påtaglig roll för energiförsörjningen. Det tog 30 år för kärn- kraften att nå fram till ett kommersiellt genombrott. Varken vätekraft, sol- och vindenergi eller geotermisk energi kommer att kunna bidra till ener- giförsörjningen i nämnvärd utsträckning under de närmaste decennierna.

Debatten om energifrågorna har i stor utsträckning kommit att handla om avigsidorna med en okontrollerad energiförbrukning och riskerna med olika energikällor. Den kritik av utvecklingen som har kommit fram har varit både nyttig och nödvändig. Den har riktat uppmärksamheten på olika riskmoment och understrukit nödvändigheten av att spara energi. Den har bekräftat behovet av att planera och vidta åtgärder för att styra utvecklingen, både ifråga om produktion och konsumtion av energi. Såväl ekonomisk utveckling som välfärd äventyras. om inte samhället tar ett större ansvar för den framtida energiförsörjningen. Men samtidigt är en tryggad tillgång på energi en avgörande förutsättning för att vi skall kunna förverkliga våra

Prop. 1975:30 6

önskemål om arbete, välfärd och social utjämning.

Jag vill nu presentera huvuddragen i denna övergripande energiplanering och ett antal samordnade åtgärder för att få ett bättre grepp om energi- försörjningen. De förslag som förordas innebär en inledning till planmässig hushållning på energiområdet.

Detta sker efter ett ovanligt grundligt förberedelsearbete. Förslagen baseras inte. bara på ett gediget och omfattande utredningsmaterial. Förberedelse- arbetct har också kunnat dra fördel av en sällsynt omfattande Studieverk- samhet och opinionsbildning i partier. organisationer och folkrörelser. Ener- gifrågorna får inte bli en angelägenhet bara för tekniker och experter. Ener- gifrågorna berör varje medborgare, hans eller hennes möjligheter att för- verkliga sina önskningar om framtiden. Det är en styrka för vår demokrati att människorna i så stor utsträckning som nu har skett har gett besked om att de vill vara med och påverka utvecklingen på energiområdet.

Studieförbundens cirkelverksamhet om energipolitiken är kanske det vik- tigaste nya inslaget. 10 OOO-tals människor har samlats kväll efter kväll för att sätta sig in i energifrågorna. Förväntningarna på studiecirkelverksam- heten har vida överträffats. såväl när det gäller antalet deltagare som när det gäller engagemanget och bredden i de synpunkter som har förts fram.

Energirådet. som inrättades i december 1973. bör också nämnas i detta sammanhang. Energirådet har för regeringen varit ett viktigt kontaktorgan med organisationer och folkrörelser. Rådet har bl. a. arrangerat fyra offentliga utfrågningar kring några av de mest omdebatterade energifrågorna.

Resultatet av dessa olika aktiviteter har blivit att stora grupper nu är betydligt bättre insatta än för något år sedan i en rad svåra frågor med anknytning till energipolitiken. Det är ingen tvekan om att detta har in- neburit en stimulans för fackmän och experter inom området. liksom för de politiker som har att ytterst ta ansvar för besluten. En kunnig och upp- märksam opinion innebär en styrka för demokratin.

Energi- och samhällsutveckling

Vårt lands nuvarande starka beroende av import för att klara energi- försörjningen är en relativt modern företeelse. Sverige var tidigare helt själv- försörjande. Med industrialiseringen under 1800-talet började en import av energiråvaror att växa fram. Behovet av stenkol inledde vårt utlandsbe- roende. På mindre än ett halvsekel växte importen till en tredjedel av den totala energikonsumtionen. Samtidigt pågick en omfattande utbyggnad av vattenkraften. Trots den efter dåvarande mått snabba vattenkraftutbygg- naden fortsatte kol- och koksimporten att stiga.

Andra världskriget medförde tidvis ett nära nog totalt stopp i bränsle- importen. Hårda restriktioner i energianvändningcn, en övergång till ved- bränsle och en forcerad vattenkraftutbyggnad genomfördes för att klara ener- giförsörjningen. '

Prop. l975:30 _ . 7

Efter kriget slog oljan igenom som dominerande energikälla. Från en mycket obetydlig volym steg den till 40-96 av hela energiförbrukningen i början av 1950-talet för att i början av 1970-talet ligga strax över 70 %. Oljan kommer — direkt eller indirekt till helt dominerande del från om- råden i Mellersta Östern. Endast en massiv utbyggnad av vattenkraft kunde i någon mån begränsa oljeberoendet. Under 1950-talet började en fredlig användning av kärnenergi att uppfattas som en ny möjlighet att minska på vårt oljeberoende.

År 1951 och 1955 tillkallades de första av de olTenliga energiutredningar som har angett förutsättningarna för dagens energipolitiska debatt. Förslag från 1951 års bränsleutredning och 1955 års atomenergiutredning blev grund- material för de energipolitiska övervägandena under 1960-talet.

Bränsleutredningen påpekade bl.a. att bränsleimporten från handels- och säkerhetspolitiska synpunkter hotade att växa oss över huvudet. Båda ut- redningarna föreslog bl. a. att kärnreaktorer snabbt skulle utvecklas för direkt värmealstring. På längre sikt skulle elproduktion från kärnkraftreaktorer ytterligare sänka importberoendet.

Ett genomgående drag i utvecklingen av energiförbrukningen sedan mit- ten av 1950-talet har varit att ökningstakten ständigt visat sig bli högre än vad prognoserna förutsett. 1 genomsnitt har energiförbrukningen ökat med mellan 4 och 5 % per år. Förbrukningen har nu passerat 400 TWh (miljarder kilowattimmar). Energikonsumtionen har mer än trefaldigats på 25 år.

Energiförbrukningens fördelning mellan olika samhällssektorer har varit relativt stabil under en längre tid. inom industrin används drygt 40 % av energin, inom samfärdseln knappt 20 % samt för lokaluppvärmning och övrig förbrukning ca 40 %.

Förbrukningen av elektrisk energi har ökat ännu snabbare än den totala energiförbrukningen i landet. Under 1960-talet ökade elkonsumtionen med 7 a 8 % per år. 1 absoluta tal förbrukades totalt 78 TWh år 1973. Mer än hälften av förbrukningen av elektrisk kraft sker inom industrin. Hushåll, handel m. m. svarar för drygt 40 % och återstoden ca 3 % går till järnvägar, tunnelbanor m.m. inom samfärdselsektorn.

1 samhällsdebatten påtalas ofta de negativa konsekvenserna av energi- användningen. Naturligtvis har det förekommit slöseri med denna. relativt sett, billiga tillgång. Men för den skull kan vi inte bortse från att tillgången på energi till relativt låga priser varit en av flera viktiga faktorer bakom den väldiga förändring som det svenska samhället har genomgått.

Jag skall med några exempel belysa detta. Mellan åren 1950 och 1973 steg det samlade värdet av industriproduktionen 2,8 gånger räknat i fast penningvärde. Samtidigt minskade totala antalet arbetstimmar med ungefär 17 %. Värdet av landets totala industriproduktion har ökat kraftigt samtidigt som insatserna av mänsklig arbetskraft har minskat och energiinsatsen per producerad enhet (specifika energiförbrukningen) har kunnat sänkas.

1 " Rikxdagen 1975. ] .t'aml. Nr 30

Prop. 1975:30 8

Sedan 1950 har i runda tal byggts två miljoner nya lägenheter samtidigt med att gamla rivits eller moderniserats. Också inom samfärdseln har stora förändringar ägt rum. Mellan 1950 och 1970 ökade godstransporterna från 14 miljarder tonkilometer till 44. Personbilarnas antal ökade under nämnda period från en kvarts miljon till 2.3 miljoner.

Jämsides med en stegrad materiell standard har utrymme skapats för tjänster och service inom den offentliga sektorn. Där har under efterkrigs- tiden antalet arbetstillfällen fördubblats och uppgår nu i runda tal till 900 000. Av ökningen faller den helt dominerande delen på undervisning samt sjuk-. hälso- och socialvård.

Även om det inte finns något fixerat samband mellan ökad ekonomisk tillväxt och energiförbrukning så är det otvetydigt att den ökade energi- användningen haft stor betydelse för de positiva förändringar i samhället somjag här antytt. Samtidigt har miljövårdsarbetet successivt intensifierats för att bl. a. motverka de negativa effekterna av en ökad energiförbrukning.

Det står nu klart att energin måste användas med återhållsamhet. Den tid är förbi då ökad tillgång på energi kunde betraktas som en självklarhet. Menjag tror att de omprövningar som nu måste göras inte behöver medföra övervägande negativa konsekvenser. Energipolitiken måste. liksom alla an- dra delar av politiken,även i fortsättningen medverka till välfärd och trygghet för människorna. Energipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att uppnå de sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till hög sysselsättning. fortsatt ekonomisk utveckling samt social och eko- nomisk utjämning under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall underlätta strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främja en internationellt rättvis fördelning av energiråvaror och en internationellt planmässig hushållning.

En tryggad sysselsättning kräver en jämn och god tillförsel av energi. Åtgärder som syftar till att dämpa energiförbrukningen eller till omläggning från en energikälla till en annan får inte ske i sådan takt och omfattning att det medför sysselsättningssvårigheter. betalningsbalansproblem eller hindrar fortsatt ekonomisk utveckling och social utjämning. Det gäller såväl beslut om olika restriktioner som direkt ekonomiska styråtgärder. där sociala och fördelningspolitiska hänsyn påkallar varsamhet.

Energipolitisk planering

Planering är i och för sig inte någon nyhet på energiområdet. De långa utbyggnadstiderna för kraftstationer och distributionsanläggningar har sedan länge nödvändiggjort en långsiktig planering inom elsektorn. Nu står vi inför uppgiften att utvidga planeringen till att i princip gälla alla energiformer. produktion och tillförsel av energi samt energikonsumtionens nivå och in- riktning. Planeringen måste samordnas med annan samhällsplanering. fram- för allt med den långsiktiga planeringen för sysselsättning och industriell

Prop. 1975:30 , _ , 9

utveckling. Där fnns också samband med regionalpolitiken och hushåll- ningen med mark och vatten..

Planeringen måste arbeta med olika tidsperspektiv. De problem som möter under de allra närmaste åren måste lösas. Det gäller bl. a. beredskapen inför avbrott i oljeförsörjningen eller andra plötsliga förändringar. Jag vill erinra om de störningar som blev följden av Suezkrisen 1956 och Störningarna i oljetillförseln förra vintern. Men planeringen skall också beakta kommande generationers möjligheter att forma sitt samhälle liksom faktorer som kan ha betydelse för klimatet och miljön på mycket lång sikt.

Planeringen måste arbeta med en rad osäkerhetsfaktorer. Vår kunskap och våra möjligheter att bedöma utvecklingen av världens oljeförsörjning är begränsade. Priset på råolja. leveransavbrott och störningar är svåra att förutse. Kärnkraftens möjligheter som energikälla. dess driftsegenskaper och säkerhets- och avfallsproblem är andra osäkerhetsmoment. Tekniska och ekonomiska förutsättningar för alternativa energikällor som solenergi, vind- energi och geotermisk energi är i dag mycket ovissa.

Den svenska energiplaneringen måste utgå från att vårt lands ekonomi är en del av en internationell hushållning. Utanför våra gränser förekommer på många håll utomordentligt stora välståndsklyftor med direkt svält och nöd för stora befolkningsgrupper som följd. För att råda bot på detta ställs krav på en ny ekonomisk världsordning och bl. a. en annan fördelning av råvarutillgångarna. Kampen om råvarorna innebär risker för djupgående konflikter mellan nationer och mellan ekonomiska intressen. Det innebär ett hot mot fred och säkerhet.

Vårt land skall bidra till att skapa en rättvisare fördelning av de globala tillgångarna och till skyddet av de grundläggande livsbetingelserna i vår värld. Internationella hänsyn måste därför spela in när vi planerar vår för- brukningsnivå och energiproduktionens fördelning på energikällor.

En given utgångspunkt för den svenska energiplaneringen måste vara att samhällsbyggandet inte får avstanna. Välfärden måste utvidgas till efter- satta grupper. Fler och fler människor inte minst kvinnorna kräver förvärvsarbete. Mycket återstår också när det gäller att skaffa rymliga och moderna bostäder åt alla. Under en lO-årsperiod beräknas enligt statistiska centralbyrån befolkningen öka med 250000 människor. Miljön på arbets- platserna är fortfarande på många håll otillfredsställande. En förbättring av arbetsmiljö och yttre miljö kräver ivesteringar som i sin tur förutsätter en fortsatt utveckling av industriproduktionen.

Alla dessa förbättringar kräver energi om än i varierande grad. Vi får därför räkna med att förbrukningen fortsätter att öka ännu ett antal år. Det betyder inte att den måste öka allt framgent. En grundläggande fråga i planeringen är att klargöra vilka samband som finns på längre sikt mellan energiförbrukning och samhällsutveckling. Därmed förbättras underlaget för att göra den rätta avvägningen mellan önskemålen att spara energi och kraven på att fortsätta utbyggnaden av välfärden. Tvärvetenskapliga initiativ.

Prop. 1975z30 10

framtidsstudier och försöksverksamhet som söker förena samhällsforskning och social forskning med ekonomiskt och tekniskt utvecklingsarbete är i detta sammanhang av värde.

Planeringen måste vidare inriktas på att skapa en bred handlingsram inför framtida beslut. Våra föreställningar om samhällets utseende kring början av nästa sekel, t.ex. produktionens volym och inriktning. utformningen av vårt boende. människors levnadsmönster. är i långa stycken oklara. För att inte framtida generationer skall bli ett energisystems fångar måste dagens energiplanering inriktas på att bevara ett stort mått av handlingsfrihet. Häri ligger emellertid ett dilemma. Det är inte möjligt att bevara en mer eller mindre fullständig handlingsfrihet inför framtida beslut. Det skulle göra oss oförmögna att gripa oss an med de näraliggande problem som med nödvändighet måste bemästras. Handlingsfrihet skulle bli liktydigt med handlingsförlamning. Vi tvingas därför fatta beslut som i någon utsträckning binder oss för framtiden. Men de skall samtidigt utformas så att vägarna hålls öppna för en valfrihet även vid kommande beslut.

En dämpad ök ningstakt i konsumtionen ökar valfriheten. På tillförselsidan kan i viss utsträckning utbyggnadsbesluten anpassas så att hårda långsiktiga bindningar undviks.

Forskning och utveckling är en avgörande förutsättning för att på lång sikt skapa handlingsalternativ. Ett förslag till program för energiforskning kommer att läggas fram. Det omfattar en treårig anslagsram om 360 milj. kr.

I anslutning till frågan om forskning är en kort kommentar på sin plats. Världen måste hushålla bättre med fossila bränslen. Samtidigt känner många tvekan inför en massiv kärnkraftsatsning. Vi måste därför söka efter al— ternativa energikällor. En av dem kan bli fusionskraft eller vätekraft — fram- tidens stora men ännu osäkra löfte. Sol- och Vindenergi samt jordvärme är andra möjligheter. Det behövs omfattande insatser av forsknings- och utvecklingsarbete innan de kan användas i större omfattning. [ stor ut- sträckning bör det arbetet kunna ske i internationell samverkan, eftersom det ofta är fråga om mycket stora utvecklingsinsatser. både i kapital och i kvalificerat teknologiskt kunnande. Men denna forskning kommer att ta tid. Vi kan inte räkna med att exempelvis sol-. vind- eller geotermisk kraft skall kunna bidra till Sveriges energiförsörjning i någon nämnvärd omfatt- ning före l990. Fusionsenergin blir — om forskarna över huvud taget lyckas lösa dess problem - sannolikt inte tillgänglig förrän under nästa sekel.

Energiplaneringen har som nämnts flera tidsperspektiv. Året l985 har valts som riktpunkt för den medellånga planeringen. Det är emellertid viktigt att samtidigt beakta de mera långsiktiga frågeställningarna. Planeringen bör utformas så att åtgärderna kontinuerligt kan anpassas till förbättrade kun- skaper. förändrade värderingar. nya tendenser i utvecklingen. Konsekven- serna härav blir en rullande energiplanering med återkommande besluts- tillfa'llen. Som jag senare kommer att redovisa torde vissa viktigare ener-

Prop. 1975:30 ”

gifrågor komma att på nytt aktualiseras 1978.

När energiplaneringen från dessa utgångspunkter skall konkretiseras är det fyra uppgifter som träder i förgrunden.

För darjörsla gäller det att dämpa ökningen av energikonsumtionen. Jäm- sides med en direkt besparing av energiresurser måste vi eftersträva en effektivare användning av den energi som behöver tas i anspråk.

För det andra måste vi driva en aktiv oljepolitik. Den skall inriktas dels på att minska riskerna för ett ensidigt oljeberoende genom att öka import av andra fossila bränslen kol och om möjligt även naturgas. dels på att öka försörjningstryggheten när det gäller tillförseln av olja och åstadkomma ett starkare nationellt grepp om vår oljelörsörjning.

För det tredje måste vi trygga vårt behov av elkraft. En utbyggnad av såväl oljekraft som vatten- och kärnkraft väcker oro och invändningar från olika synpunkter. Trots detta måste vi f. n. använda alla dessa energikällor för att tillgodose Sveriges elkraftbehov.

För der./färde måste vi också efter måttet av våra krafter delta i en in- ternationell samverkan för energihushållning.

Dessa fyra moment i energiplaneringen vill jag beteckna som de fyra hörnpelarna i svensk energipolitik. Jag kommer i det följande att behandla dem i tur och ordning.

En dämpad ökning av energikonsumtionen

Den första hörnpelaren i vår energipolitik måste bli en medveten strävan att hålla tillbaka energikonsumtionen. Länge framstod en fortsatt ökning av energikonsumtionen som naturnödvändig och problemfri. Nu har insikt vunnits om motiven för att hålla tillbaka förbrukningen: begränsningarna i tillgången, kostnaderna, miljöförstörelsen, hänsynen till den internationella solidariteten, den större valfriheten i framtiden. Den studie- och rådslags- verksamhet som har bedrivits visar att människorna inte uppfattar en ohäm- mad stegring av den materiella produktionen som ett avgörande villkor för fortsatt välstånd. De är tvärtom beredda till vissa uppoffringar för att spara energi. Det kan innebära förändringar'i levnadsvanor och konsum- tionsmönster.

Den ökade medkänslan med världens fattiga folk gör att många människor betraktar sådana förändringar som en naturlig internationell solidaritetshand- ling. Men många av dessa förändringar behöver inte heller betraktas som ofördelaktiga. Förväntningarna för framtiden riktar sig alltmer mot värden av icke materiell art. Kraven på hushållning med knappa naturtillgångar och behov av välfärd på andra områden än de som traditionellt har ansetts centrala för välståndsutvecklingen verkar i samma riktning. Detta innebär framför allt en lägre takt i den privata konsumtionens ökning. Vi får vara beredda att hålla tillbaka ökningen av en del konsumtionsbehov. satsa mer på kollektivtrafik, mer på tjänster som sjukvård, åldringsvård, barntillsyn,

Prop. 1975:30 12

utbildning, kultur osv.

Men det finns en gräns för besparingar i fråga om energikonsumtionen. Som jag förut har framhållit måste vår energihushållning bidra till att för- verkliga de sociala målen arbete åt alla. en rättvis fördelning, fördjupad välfärd och trygghet. Det finns ännu stora grupperi vårt land som är eftersatta i dessa hänseenden. Många arbetar fortfarande under djupt otillfredsställande förhållanden. En god arbetsmiljö liksom en god yttre miljö kräver fortsatta omfattande investeringar. Framförallt måste vi slå vakt om sysselsättningen. Den är i hög grad beroende av att den svenska industrins slagkraft på ut- landsmarknaderna kan bibehållas. Vi måste därför fullfölja en energipolitik som kan utgöra grundvalen för en fortsatt industriell utveckling i vårt land.

Drastiska förändringar i energipolitiken som leder till betydande störningar i viktiga samhällsfunktioner orsakar social oro och häftiga motreaktioner. Utifrån erfarenheterna av folkbildningsförbundens Studieverksamhet utgår jag från att flertalet inte tror på en plötslig minskning eller ett omedelbart stopp för tillväxten i förbrukningen. Däremot finns det en betydande ma- joritet som tror på en mera måttlig tillväxttakt än hittills. Det finns också starka sympatier för tanken att energiförbrukningen så småningom bör kun- na stabiliseras på en oförändrad nivå.

De europeiska gemenskaperna (EG) har rekommenderat sina medlems- länder att minska den årliga ökningstakten fram till 1985 från 4 till 3 %. En sådan dämpning kan emellertid enligt min mening inte anses vara till- räcklig för Sveriges del. Vi bör allvarligt pröva möjligheten att komma ned från de sista femton årens ökningstakt om ca 4.5 % per år till i genomsnitt 2 % per år under perioden 1973—1985. Vi bör också allvarligt pröva möj- ligheten att från 1990-talets början hålla energikonsumtionen på en oför- ändrad nivå. Det bör finnas förutsättningar att nå detta mål utan att äventyra sysselsättningen och andra viktiga välfärdsmål. Men jag vill understryka att detta är en hög ambitionsnivå. Det kommer att kräva en betydande anspänning av krafterna för att förverkliga den. Erfarenheterna får visa om dessa riktlinjer för planeringen behöver ändras.

För förståelsen av de fortsatta resonemangen vill jag påminna om att behovet av elektrisk kraft hela tiden har ökat snabbare än energiförbruk- ningen totalt. Detta beror främst på elkraftens betydelse för mekanisering och rationalisering i industrin och dess lätthanterlighet och renhet i hus- hållen. De kraftigt ökade oljepriserna kan snarast väntas förstärka denna tendens. En ökning med 2 % för den totala energiförbrukningen kan således betyda en förhållandevis begränsad ökning för olja som bränsle och en be- tydligt snabbare ökning för elektrisk kraft.

I fråga om formerna för att spara energi föreligger ett omfattande ut- redningsmaterial i vårt land och internationellt. Det visar att det finns vä- sentliga sparmöjligheter även på relativt kort sikt. Det gäller kanske främst på uppvärmningssidan både i vad gäller bostäder och andra lokaler. Un- dersökningar rörande konsumtionsvanor i olika länder visar att energiför-

Prop. 1975:30 13

brukningen tar en allt större del av den enskildes budget ju lägre hans inkomst är. Detta understryker angelägenheten av att söka vägar till en lägre energiåtgång i bostäder och hushåll. '

Inom industrin och samfärdseln anses en omställning mot effektivare energianvändning ge mera betydande resultat först på längre sikt. lett vidare perspektiv kan också strukturförändringar, t. ex. i fråga om bostadsbeståndets fördelning på lägenhetstypcr, industrins lokalisering och sammansättning och transportsystemets utformning väntas ge resultat i form av sparad energi.

Jag skall i korthet sammanfatta några av de viktigaste åtgärder som nu bör föreslås i besparingssyfte.

—Den pågående lån- och bidragsgivningen inom bostadsbeståndet och för industrins byggnadsuppvärmning skall fortsätta t. v. Vidare föreslås stöd- möjligheter för prototyper och demonstrationsanläggningar samt för ener- gibesparingsåtgärder i anslutning till industriella processer. —Användningen av energi i våra mest energikrävande industrigrenar —järn- och stålindustrin samt skogsindustrin — skall undersökas liksom möjlig- heterna att utnyttja spillvärme från industri och kraftverk för bl. a. upp- värmning av bostäder. —Förslag till lagstiftning om kommunal energiplanering skall förberedas. —Tillkomst och utbyggnad av energikrävande industri skall prövas av re- geringen. Nu krävs lokaliseringstillstånd för viss resurskrävande eller mil- jöstörande industri. Tillståndsprövningen skall i fortsättningen också avse industri av väsentlig betydelse från energiförsörjningssynpunkt. —1 byggnadsstadgan skall tas in bestämmelser om att bebyggelse planeras och byggnader utformas så att hänsyn tas till behovet av energihushållning. —Förslag kommer om en höjd energibeskattning. Högre energiavgifter blir en stimulans att spara energi. —Energisparkommittén. som tillsattes för att planera och genomföra spar- kampanjen under vintern 1974/75, får sitt uppdrag förlängt och utvidgat. —F.n bred satsning skall ske på forskning och utveckling med sikte på be- sparing och effektivare energianvändning.

En aktiv oljepolitik

Den andra hörnpelaren i vår energipolitik måste vara att driva en aktiv oljepolitik. Önskemålen att minska vårt beroende av importerad energi har sedan länge gått som en röd tråd genom alla energipolitiska utredningar och åtgärder. Ambitionen har genomgående varit att finna inhemska ener- giråvaror i stället för de importerade. Framgången har tyvärr varit begränsad.

Förbrukningen av oljeprodukter i Sverige ökade under perioden 1955—1970 med drygt 8 % om året. Under denna tid ökade oljans andel av den totala energiförbrukningen i landet från knappt hälften till nära 3/4. Hälften av

Prop. 1975:30 14

oljeförbrukningen för energiändamål går till uppvärmning av bostäder m. m. och en dryg tredjedel används inom industrin. Olja används därutöver som råvara för petrokemiska produkter, smörjmedel. asfalt m.m.

Utvecklingen på den internationella oljemarknaden medgav en sådan ök- ning och den underlättades av en för oss gynnsam prisutveckling.

Den utveckling som tog sin början med ingången av 1970-talet och som kulminerade med händelserna vintern 1973/74 har dels lett till att de 01- jeproducerande länderna i väsentlig om fattning har övertagit kontrollen över råoljeproduktionen från de internationella Oljebolagen och dels resulterat i en höjning av råoljepriset i exporthamn till en nivå som ligger sex till åtta gånger högre än under 1960-talet. Utvecklingen har medfört allvarliga konsekvenser från såväl ekonomiska som försörjningsmässiga synpunkter. 1 det stora flertalet konsumentländer söker man därför efter vägar att minska det ensidiga beroendet av oljan som energikälla. Så måste även Sverige göra.

Beroendet av oljan kan i en tid av internationell oro och internationella kriser innebära ett hot mot vårt nationella oberoende och vår neutralitets- politik. Förbränningen av olja medför miljöförstörelse och hälsorisker genom utsläpp av bl. a. svaveldioxid och tungmetaller. På längre sikt kan också den vid förbränningen bildade koldioxiden medföra förändringar i klimatet, som kan bli ett allvarligt hot mot våra livsbetingelser. För våra överväganden måste det också vara av betydelse att oljan är en energikälla som på sikt kan behöva sparas för länder som inte har andra möjligheter att klara sin energiförsörjning. Kostnaderna för oljeimporten slutligen innebär en stor belastning för betalningsbalansen. Jag vill erinra om att fjolårets prisökningar innebar att kostnaderna för importen av råolja och oljeprodukter steg med 8 miljarder kronor på ett år och starkt medverkade till att förändra ett stort överskott i bytesbalansen till ett avsevärt underskott.

Mot denna bakgrund anser jag det uppenbart att strävandena att begränsa vårt beroende av olja liksom strävandena att trygga försörjningen för det oljebehov som ändå kvarstår måste utgöra viktiga inslag i Sveriges ener- gipolitik. Ett sätt att få till stånd en begränsning är de insatser på kon- sumtionssidan för vilka jag har redogjort tidigare. Ett annat sätt vore att ta i anspråk nya energikällor som fusionskraft, solenergi, vindenergi, jord- värme etc. Som jag också tidigare har redovisat är möjligheterna att före 1990 uppnå påtagliga energitillskott från dessa källor dock begränsade.

En annan möjlighet att minska det ensidiga oljeberoendet är att öka im- porten av andra fossila bränslen - kol och naturgas. Världens koltillgångar är mycket stora och globalt svarar kolet för 30 % av energiförsörjningen. [ Sverige har kolförbrukningen minskat under efterkrigstiden och är nu obetydlig. Kolimporten beräknas dock nu komma att mer än fördubblas fram till 1985. Detta sammanhänger främst med stålindustrins, särskilt Stål- verk 8015, utbyggnad och den svenska koksproduktionen i Luleå. Även andra behov kan medföra en ökad kolimport. Kolförbränning innebär dock

Prop. l975:30 . l5

miljöproblem i ännu högre grad än oljeförbränning.

Naturgas svarar för inemot 20 96 av jordens energiförsörjning. l vårt land skulle naturgas kunna ersätta i förSta hand tjockolja. Våra "förhandlingar om import av naturgas har hittills inte gett positiva resultat. Man kan san- nolikt inte räkna med någon betydande import av naturgas före år 1985. Om framtida norska prospekteringar norr om 62:a breddgraden skulle leda fram till fynd av naturgas kan det på längre sikt bli aktuellt med större import av naturgas till vårt land. Användandet av naturgas gcr väsentligt mindre skador på miljön än olja, eftersom gasen är mycket svavelfattig.

Våra möjligheter att ersätta oljan med andra fossila bränslen är alltså t. v. begränsade. En viss ökad användning av kol kan dock förutses. Vi måste räkna med att olja fram till sekelskiftet kommer att vara ett do- minerande inslag i vår energiförsörjning. De risker som är förenade med det höga importberoendet måste vi söka minska och kontrollera. Det för- utsätter en rad åtgärder av olika slag för att trygga vår oljeförsörjning.

En integrerad oljepolitik under samhällelig ledning får många uppgifter. Jag anser att det ansvar samhället måste ta för energiförsörjningen gör det angeläget att staten medverkar i ökad utsträckning. Vad som nu är aktuellt är bl.a. följande.

—Ökad oljelagring.

—Som ett komplement till statliga insatser för letning efter olja och gas föreslås en statlig garanti intill 2 000 milj. kr. för att underlätta finansiering av investeringar i utvinning av olja. naturgas och kol. -Utvecklande av bilaterala avtal med oljeexporterande stater. Ramavtal utgör en god grund för avtal om leveranser av råolja och i vissa fall även ol- jeprodukter och naturgas till Sverige. —Samarbete med andra oljekonsumerande länder. bl. a. deltagande i det in- ternationella energiprogrammet (lEP) för att i samarbete med övriga OECD- länder i ett krisläge trygga vår oljeför'sö'rjning. —Bildande av ett statligt oljebolag för handel med råolja och petroleum- produkter. —Statligt deltagande i raflinaderinäringen i vån land.

En tryggad kraftförsörjning

Den tredje hörnpelaren i energipolitiken är att tillgodose vårt lands behov av elkraft. Som jag redan har framhållit kan en årlig ökning av energi- förbrukningen om 2 % fram till år l985 betyda en begränsad ökning för olja som bränsle och en relativt snabb ökning för elektrisk kraft. Jag erinrar om att energiprognosutredningen i sitt lägre alternativ med 2.4 % stegring totalt likväl räknat med en årlig ökning av elförbrukningen med ca 6 %.

Vi har med nuvarande teknik tre vägar att tillgodose elkraftbehovet: ut- byggnad av vattenkraft, utbyggnad av olje- eller kolbaserad kraft eller ut-

Prop. 1975:30 16

byggnad av kärnkraft. Valet mellan dessa är den kanske mest omdiskuterade och svårbedömda frågan i den nu aktuella energiplaneringen. Jag skall därför uppehålla mig förhållandevis utförligt vid denna fråga.

Vi måste för att trygga elkraftkonsumtionen fram till år l985. utöver redan beslutat kraftverksbyggande och utöver vad industrin kan bygga ut i mottryekskraft. räkna med en utbyggnad av elkraftproduktionen som ger ett tillskott av grovt räknat 20 TWh. Detta är över 40 TWh lägre än kraft- industrins beräkning från 1972.

Den forcerade vattenkraftutbyggnaden under l950- och 1960-talen hade en stor betydelse för vårt samhälles utveckling till en avancerad industri- och välfärdsstat. Däremot kunde den endast marginellt dämpa stegringen av oljeimporten. Den totala ekonomiskt utbyggbara vattenkraften brukar uppskattas till 95 TWh. Ca 61 TWh är utbyggda eller under utbyggnad. Inom de återstående 34 TWh ryms utbyggnader, som skulle skada värden. som från naturskyddssynpunkt betraktas som omistliga av alla. Redan däri ligger en begränsning. Inom de 34 TWh ligger också de fyra norrlandsälvar. vilka enligt riksdagens uttalande inte bör byggas ut. De svarar för drygt 16 TWh.

Bland de grupper som studerat energifrågan finns en betydande opinion för att bygga ut vattenkraften. Anledningarna härtill är uppenbara. Vat- tenkraftproduktionen är ren, den bygger på naturtillgångar som förnyas och som vi själva kontrollerar. Men en omfattande utbyggnad måste också vägas mot de stora värden ifråga om natur och miljö som vattendragen repre- senterar. Frågan om en utbyggnad av vattenkraft bör därför anstå till en senare tidpunkt i avvaktan på det utredningsarbete som pågår. Eftersom det tar åtta ä tio år att planera och bygga större kraftstationer kommer ett beslut år 1978 att få någon större inverkan för kraftproduktionen först på andra sidan 1985. För tiden fram till 1985 kan tillskottet bli ca 5 TWh. främst genom kompletteringar i redan utbyggda älvar och utbyggnad av en del smärre vattendrag. Vattenkraftproduktionen skulle därmed motsvara 66 TWh.

Med den förutsedda ökningen i efterfrågan aktualiseras därför under de närmaste åren en ytterligare utbyggnad av elkraft. Den kan utgöras av kärn- kraft eller av s.k. mottryckskraft främst baserad på fossila bränslen. Mot- tryckskraft baserad på olja ställer sig gynnsammare än kondenskraft. Dels utnyttjas energiinnehållet i olja ungefär dubbelt så bra som i kondenskraft- verk genom att det uppvärmda kylvattnet kan användas för husuppvärm- ning. Dels blir kraftkostnaden i stora mottrycksanläggningar lägre. Kraft- värmeintressenterna har räknat med att under tiden fram till 1985 kunna bygga ut oljebaserad mottryckskraft i kommunerna motsvarande 4 a 6 TWh.

I oljekrisens spår söker alla industriländer efter vägar till en aktiv ener- gipolitik i syfte att minska hittillsvarande ökningstakt i energikonsumtionen. minska oljans andel i totalförsörjningen och minska oljeimportberoendet.

Prop. l975:30 17

l länder med en utvecklad teknologi på området har man genomgående riktat in ansträngningarna på att bygga ut kärnkraft. Enligt en OECD- studie i energifrågan som offentliggjördes i januari i år skulle OECD-län- dernas kärnkraftutbyggnad mer än tiofaldigas från 1975 till 1990. Målet är en utbyggnad som skulle ge totalt över 6000 TWh i årlig produktion.

Det kunde i och för sig te sig naturligt att Sverige liksom många andra länder nu långsiktigt satsade på en forcerad utbyggnad av kärnkraften. Vi har till skillnad från andra OECD-länder såvitt hittills känt inga nämn- värda egna tillgångar på fossila bränslen. Vi har svårigheter att importera naturgas. Vi har inte heller några stora outnyttjade reserver av vattenkraft.

Däremot har Sverige en även efter internationella mått betydande uran- tillgång i Ranstad som skulle kunna täcka behovet för det nu beslutade kärnenergiprogrammet under flera hundra år. Prisutvecklingen på uran går i en riktning som gör det sannolikt att brytning av Ranstadsmalm kan bli ekonomiskt lönsam. Vi har en hög teknisk standard och en på eget utvecklingsarbete baserad kärnkraftsteknik. Och vi har genom vår väl ut- vecklade metall- och verkstadsindustri goda förutsättningar att på längre sikt skapa en nationell självförsörjning för en avancerad kärnkraftproduktion.

Det finns emellertid skäl som manar till försiktighet och som talar mot att man nu binder sig för ett omfattande och långsiktigt utbyggnadsprogram för kärnkraft.

Hit hör de risker som är förbundna med kärnkraftreaktorernas säkerhet och omhändertagande av utbränt bränsle. Mycket grundliga undersökningar har gjorts. både utomlands och i Sverige. av kärnreaktorernas säkerhets- problem. De pekar på att riskerna för reaktorhaverier med konsekvenser för omgivningen är mycket små och att. även om ett sådant haveri skulle inträffa. sannolikheten för större skador på människor och djur utanför re- aktorn är liten. Även om detta är den förhärskande åsikten bland experterna. finns dock även sådana som ställer sig tveksamma härtill. Erfarenheterna från kärnkraftstationer i drift är hittills relativt begränsade. De framlagda beräkningarna är trots allt kalkyler. vilkas tillförlitlighet kan behöva prövas mot bakgrund av erfarenheter av praktisk drift. Under tiden fram till 1970- talets utgång kommer antalet driftår från reaktorer runt om i världen att mångdubblas. Därmed framkommer viktiga erfarenheter för kontroll av kal- kylerna.

Upparbetning av utbränt bränsle för uranåtervinning rn. m. och förvaring av sådant aktivt avfall som inte kan återföras i reaktorns förbränningsprocess är delar av kärnenergins bränslecykel, som inte har genomarbetats på samma grundliga sätt som byggande av reaktorer och framställningen av bränsle- element.

I fråga om upparbetningsanläggningar anses de teoretiska problemen och konstruktionsproblemen nu vara lösta. Nya stora anläggningar är under upp- förande i Förenta staterna och Europa. Överenskommelse föreligger om leverans av svenskt utbränt bränsle till ett europeiskt konsortium för upp-

Prop. 1975:30 l8

arbetning. Den omfattar allt bränsle från beslutade elva aggregat.

Vid Upparbetning av utbränt bränsle får man utom uran för återanvänd- ning också plutonium och radioaktivt avfall. Plutoniumfrågan måste. oavsett om vi bygger ut kärnkraften i Sverige eller inte. lösas i ett internationellt sammanhang. Jag återkommer i ett följande avsnitt till Sveriges insatser för att medverka till en internationell lösning av frågan om plutonium- hanteringen.

Genom avtalct om Upparbetning av våra utbrända bränsleelement behöver vi inte räkna med att förvara vårt avfall förrän tidigast fr.o.m. slutet av l980-talet. Det råder mycket stor enighet bland experterna om att avfallet bör föras över i fast form. varigenom man väsentligt minskar risken för spridning genom olyckshändelse. Målet i fråga om den slutliga förvaringen av avfallet är att den bör ske i fullständig isolering från biosfären och utan behov av mänsklig övervakning. Det övervägande antalet av dem som har sysslat med avfallsfrågorna. liksom även den svenska utredningen om ra- dioaktivt avfall. anser att problemen går att lösa. Någon slutlig utvärdering av olika möjliga metoder har emellertid ännu inte gjorts och ingen metod har hittills tillämpats i full skala.

De senaste årens debatt i dessa frågor har lett till omfattande satsningar för att lösa problemen. Vi kan också konstatera att forskare och tekniker har hunnit längre på vägen att lösa kärnenergins avfallsfrågor än motsvarande frågor beträffande andra farliga biprodukter av industrihantering som exempelvis svavel- och koldioxid. nitrösa gaser och tungmetaller från för- bränning av olja. kvicksilverutsläpp m. rn.

Trots detta bjuder den bild jag tecknat i fråga om riskerna till försiktighet i fråga om omfattande långsiktiga kärnkraftsatsningar. Detta innebär dock inte något hinder för ett kärnkraftprogram i begränsad skala. som nu är aktuellt för Sveriges del.

Ett annat skäl som har anförts mot att nu besluta om en omfattande utbyggnad av kärnkraft är att vi ännu inte har full klarhet om kärnkraftens ekonomi. De stigande kapitalkostnaderna och de driftstörningar som har inträffat har väckt betänksamhet. Det bör emellertid framhållas att kapi- talkostnaderna för kärnkraft inte stigit väsentligt mer än för andra kraftslag och att de ekonomiska kalkylerna inkluderar omfattande avbrott i driften under de första åren. Kostnaderna för kärnkraft och vattenkraft är betydligt lägre än för kraftproduktion som baseras på fossila bränslen. Bara en mycket påtaglig sänkning av oljepriset skulle kunna ändra detta förhållande.

Ytterligare ett starkt skäl för att inte nu binda sig för en omfattande utbyggnad av kärnkraft är den tveksamhet som människor känner inför ett sådant steg. Den har kommit till uttryck både i den studie- och råd- slagsverksamhet jag tidigare har talat om och i den allmänna debatten i massmedia. Ännu för några år sedan dominerade en övervägande positiv inställning till kärnkraftens användning för fredliga ändamål. Den intensiva

Prop. 1975:30 19

debatten om kärnkraftens risker och säkerhetsproblemen har ändrat detta förhållande. En kritisk inställning till kärnkraften kommer nu till uttryck alltifrån dem som helt tar avstånd från användandet av kärnkraft till dem som redovisar en inställning präglad av tveksamhet och osäkerhet. Den första kraftiga motreaktionen mot den tidigare optimismen synes emellertid allt eftersom man satt sig in i problemen ha ersatts av en nyanserad in- ställning. där dock tveksamheten och försiktigheten alltjämt finns med som ett genomgående drag.

Mot den bakgrunden är det rimligt att Sverige intar en avvaktande hållning och för en försiktigare politik när det gäller den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft än vad som f.n. gäller flertalet andra länder. Vi bör undvika långsiktiga bindningar och sträva efter en reell handlingsfrihet så att vi. allteftersom våra kunskaper blir större och säkrare. fortfarande har alternativa handlingslinjer att villja mellan för att säkerställa vår energiförsörjning.

En bevarad handlingsfrihet ställer bestämda krav på energipolitiken. Å ena sidan måste vi med hänsyn till de långa planerings- och byggnadstiderna på åtta är tio år för större elkraftstationer fatta de beslut som är nödvändiga för att trygga elförsörjningen fram till mitten av 1980-talet. Å andra sidan bör vi klargöra att vi i dagens läge avstår från att fatta vissa beslut. som inom detta område skulle medfört långsiktiga bindningar.

Relativt hårda bindningar för framtiden skulle följa av beslut om att öppna nya platser för kärnkraftstationer. Vi bör därför inte nu ta ställning till sådana frågor. Jag har förut angett att vi inte heller nu bör ta ställning till frågan om utbyggnad av någon av de ännu orörda större älvarna i Norrland.

Vi bör lika litet fatta principbeslut om uppförande av upparbetningsan- läggningar. anrikningsanläggningar eller anordningar för förvaring av ra- dioaktivt avfall.

Å andra sidan medför kravet på handlingsfrihet att forskning och ut- veckling liksom planering på dessa områden måste fortgå. Likaså måste vi bevara och utveckla den teknologi som finns i Sverige på kärnkraftens område. Om vi underlät detta och raserade vår reaktorindustri skulle vi i realiteten frånhända oss handlingsfriheten vid den tidpunkt då vi på nytt måste ta ställning till vår energipolitik.

De utbyggnadsprogram. som täcker efterfrågan på elkraft till i början av 1980-talet. har godtagits i stor enighet i riksdagen. Under den debatt som ägt rum sista året har frågan väckts om en omprövning av utbyggnaden av de elva kärnkraftaggregaten vid Oskarshamns. Barsebäcks. Ringhals och Forsmarks kärnkraftstationer. Kritikerna har menat att om man är tveksam till en fortsatt utbyggnad av kärnkraft bör också utbyggnaden resp. driften av de nuvarande aggregaten stoppas.

De konsekvenser som ett stopp av idrifttagna kärnkraftstationer skulle medföra. eller som successivt skulle inträda om vi stoppade utbyggandet av påbörjade kärnkraftstationer. skulle bli ytterst allvarliga för vår syssel- sättning och vår samhällsutveckling. Vi skulle inom de närmaste åren få

Prop. 1975:30 20

räkna med omfattande restriktioner i användningen av elektrisk kraft och risk för arbetslöshet för ca 10000 personer enbart inom de av kärnkraft- utbyggnaden direkt berörda företagen. Dessutom skulle vi. som jag nyss har berört. frånhända oss handlingsfrihet inför den fortsatta utvecklingen.

Det finns ingen med teknikens hjälp framställd encrgiform som är helt riskfri eller som inte har nackdelar av olika slag. Det gäller såväl fossila bränslen som vattenkraft och kärnkraft. Utsikterna att komma till rätta med de risker som är förbundna med kärnkraften kan betecknas som relativt goda. Skulle det komma fram nya informationer som visar att dessa slutsatser är oriktiga måste vi självfallet vara beredda att ompröva vån ställnings- tagande. Såvitt nu kan bedömas finns det emellertid inte anledning tro att så kommer att ske. Vi bör därför låta det tidigare beslutade kärnkraft- programmet fortgå enligt hittills beviljade tillstånd.

Kvar står då frågan hur den ytterligare efterfrågan på elkraft som uppstår fram till 1985 skall kunna tillgodoses. Det finns. som jag förut har nämnt. i huvudsak endast tre källor att tillgå: olje- eller kolbaserad kraft. vattenkraft och kärnkraft.

Utöver den ökning av mottryckskraft som jag förut angett och den ut- byggnad av vattenkraften med ytterligare 5 TWh. som kan ske utan att någon allvarlig konflikt med naturvårdsintressena uppstår. behöver vi även med en stark nedpressning av hittillsvarande ökningstakt ett ytterligare till- skott av ungefär 10 TWh.

Val av oljebaserad kondenskraft skulle innebära att en ny plats måste tas i anspråk för utbyggnaden. Nackdelarna med den oljebaserade kondens- kraften är flera. Oljeberoendet skulle öka. Skulle vi producera 10 TWh i oljekondenskraftverk. ökar oljebehovet med ca 2.5 miljoner ton eller i im- portvärde motsvarande inemot en miljard kronor per år. Elkraftsystemets känslighet för störningar medför särskilda betänkligheter att öka oljebero- endet. Oljekondenskraft drar väsentligt högre kostnader än vattenkraft och kärnkraft. Miljöstörningarna av ett oljeeldat kondenskraftverk blir betydan- de. Läget är i princip detsamma för kolbaserad kraft. Utbyggnad av nya olje- eller koleldade kondenskraftverk bör endast komma ifråga om andra utbyggnadsvägar är stängda.

På kärnkraftsidan kan ett tillskott av elektrisk kraft erhållas genom en komplettering av befintliga kärnkraftstationer med ytterligare aggregat. Det är tillräckligt med ett tillskott av två reaktorer för att erhålla ca 10 TWh. Eftersom en försiktig utvidgning av kärnkraftproduktionen fram till år 1985 sålunda inte kräver någon ny kärnkraftstation sker inte någon nämnvärd ytterligare spridning av kärnkraftens risker eller dess miljöpåverkan. Den binder inte heller våra handlingsmöjligheter för framtiden.

Slutsatsen blir att det tillskott av elkraft som behövs under de närmaste tio åren bör tillgodoses förutom genom viss utbyggnad av mottryckskraft och vattenkraft — genom komplettering av befintliga kärnkraftstationer med två reaktorer. Chefen för industridepartementet kommer senare denna dag

Prop. 1975:30 21

att förorda att planläggningen för dessa reaktorer inriktas på förläggning till Forsmarks kärnkraftstation. Den totala elkraftproduktionen skulle med detta tillskott motsvara en efterfrågan på elektrisk energi år 1985 av ca 160 TWh. varav genom kärnkraften ca 40 %. Enbart tillskotten från de två reaktorerna skulle mer än väl täcka t. ex. hela Storstockholms totala

energibehov av idag.

internationell samverkan

Jag vill beteckna nödvändigheten av en internationell samverkan för ener- gihushållning som den fjärde hörnpelaren för den svenska energipolitiken. Vårt lands ekonomi är en del av en internationell hushållning. Vi ställer krav på oss själva att visa internationell solidaritet. Därför måste vi ta hänsyn till andra länders behov och intressen när vi fastställer nivån för vår egen energiförbrukning och förbrukningens fördelning på olika slag av energi.

Energifrågorna är en del av råvarufrågorna och av andra globala fördel- ningsfrågor. Vårt stöd åt u-ländernas krav på en ny och rättvisare ekonomisk världsordning måste ta sig uttryck bl. a. i våra ställningstaganden i olika internationella sammanhang där de ekonomiska relationerna mellan i-länder och u-länder diskuteras. I de internationella rådslagen står energifrågorna allt oftare i centrum för intresset.

Den ekonomiska tillväxten och de materiella framstegen i industriländerna har under efterkrigstiden varit enastående. Det internationella handelsut- bytet har expanderat i snabb takt. och tillsammans med utbytet av tekniska och ekonomiska nyheter blivit dominerande och omistliga förutsättningar för ekonomierna både nationellt och internationellt. En av de viktigaste faktorerna i denna snabba utveckling under efterkrigstiden har varit den rikliga tillgången på billig energi. främst olja.

En dramatisk illustration både till den ojämna ekonomiska fördelningen mellan länderna och till den roll energifrågorna spelar för världshushåll- ningen fick vi vintern 1973/74. Prishöjningarna på olja innebar dels en omfördelning från industriländerna till de oljeproducerande länderna till ett årligt värde av ca 50 miljarder dollar. dels en omfördelning från icke ol- jeproducerande utvecklingsländer till oljeländerna om 10 miljarder dollar. Flertalet oljeproducerande länder som fick del av de kraftigt ökande in- komsterna från oljan är u-länder. För första gången får dessa länder inkomster som kan utgöra underlag för bättre levnadsvillkor. Samtidigt har emellertid detta medfört problem för världsekonomin. Förutsättningarna i producent- Iänderna är inte sådana att dessa inkomster omedelbart kan investeras där. utan oljepengarna söker sig åter ut på världsmarknaden.

Det internationella valutasystemet hade redan under 1970-talets första år drabbats av en serie påfrestningar. Parallellt härmed hade inflationstakten i flertalet länder ökat. En prisstegring på olja som. om den skett gradvis under perioden 1950—1970. inte skulle tett sig anmärkningsvärd jämfört

Prop. 1975:30 22

med prisutvecklingen i övrigt. medförde genom sitt plötsliga uppträdande 1973 att såväl tendenserna till obalans i valutasystemet som ökningen i inflationstakten förstärktes.

Prisfördyringen lör oljor bidrog således starkt till att ytterligare rubba ba— lansen i de internationella betalningarna och de industrialiserade ländernas interna ekonomier. F. n. prövas olika förslag att inrätta och bygga ut existerande finansiella arrangemang på mellanstatlig basis i syfte att un- derlätta den finansiella anpassningsprocessen. Multilateral återkanalisering i internationella valutafondens (lMF) regi borde därvid vara ett huvudal- ternativ.

För många folkrika u-länder blev de höjda oljepriserna ytterligare en på- frestning i en förut svår situation. Det gäller bl. a. länder som lndien. Sri Lanka. Pakistan. Bangladesh. Etiopien. Tanzania m. fl. med en sammanlagd folkmängd på närmare en miljard. De är fattiga på både olja och andra råvaror. De har därför drabbats både av de högre oljepriserna och av högre importkostnader för varor från industriländerna. Eftersom konstgödselpro- duktionen är baserad på olja får de dessutom räkna med svårigheter för jordbruket som ytterligare förvärrar deras livsmedelssituation. Följden har blivit att deras utvecklingsplaner allvarligt hotas. Detta drabbar i första hand de redan förut sämst lottade människorna i dessa länder.

Till de ljusa inslagen i bilden bör dock att utvecklingsländerna trots på- frestningarna av oljekrisen lyckats bibehålla sin inbördes solidaritet. Olje- producerande stater har gett ett bistånd till övriga utvecklingsländer som proportionellt sett betydligt överstiger genomsnittet för industriländerna. De egna problemen med inflation och arbetslöshet har gjort att många länder ansett sig nödsakade att dra in på biståndet. [ den industrialiserade världen är den kraftigt ökade svenska u-bjälpen därför i dagsläget en ganska unik företeelse.

De förändrade maktrelationer som den beskrivna utvecklingen har med- fört innebär nya konfliktanledningar och risker för kortare och längre kriser. Det är självklart att de mäktigare i-länderna på olika vägar kommer att söka hävda sina intressen och sin maktställning över energiråvaror och andra resurser. Det är också fullt möjligt att de oljeexporterande länderna använder sin nya ställning för direkt politiska syften. så som skedde 1973/74. Dessa förhållanden medför att risken för leveransavbrott och bristsituationer i syn- nerhet beträffande olja kommer att kvarstå under många år.

1 den oljepolitiska krisens spår upptogs förhandlingar mellan de större OECD-länderna om gemensamma åtgärder för att i viss utsträckning säkra tillförseln vid eventuella framtida leveransavbrott. Sverige har med ett neu- tralitetsförbehåll anslutit sig till det internationella energiorganet [EA (ln- ternational Energy Agency). Genom detta tillförsäkras vi lika god försörjning av olja i en kris som övriga medlemsländer. Av speciell betydelse är att fördelningen sker efter på förhand överenskomna regler.

En uppgift för vårt land måste vara att medverka i lösningar av de kriser

Prop. 1975:30 23

som kan skapa djupgående internationella konflikter. Det är farligt att söka en konfrontation mellan rika och fattiga länder. mellan oljeproducenter och oljekonsumenter. Vi bör söka vägar 'till ökad förståelse och konstruktiv samverkan. Vi skall bl. a. i FN arbeta i denna riktning. Vi bör också utveckla våra förbindelser med de oljeproducerande länderna och med utvecklings- länderna över huvud taget.

Vi bör också medverka till en internationell solidaritets- och jämlikhets- politik som leder till rättvisare fördelning av naturresurser och välstånd. En sådan utveckling förutsätter en maktförskjutning till de fattiga ländernas förmån. I den s. k. Alger-stadgan krävde u-Iänderna ett större mått av reellt oberoende från industriländerna. Dessa krav behandlades av FN:s sjätte särskilda generalförsamling år 1974. Församlingen antog en deklaration om en ny ekonomisk världsordning och ett handlingsprogram som anger hur denna ordning skall genomföras. llandlingsprogrammet från förra året skall konkretiseras och tidsbestämmas. FN:s generalförsamling kommer att hålla en extra session i september 1975 som skall behandla hela det internationella ekonomiska samarbetet mellan i- och u-länder. Där kommer att behandlas frågor om handel med råvaror, kontrollen över naturtillgångar. u-ländernas industrialisering. monetära problem och mycket annat. Även institutionella frågor om u-ländernas inflytande i FN-organen torde bli aktuella. Sverige kommer att ta aktiv del i detta arbete. Regeringen har tillsatt en särskild arbetsgrupp för att förbereda det svenska deltagandet i extrasessionen. l linje med vår allmänna politik för internationell solidaritet kommer vi att stödja strävandena att ge ett större inflytande över fördelningen av världens resurser åt u-länderna.

Flertalet industriländer, och många u-länder. kommer för att säkerställa sin energiförsörjning att bygga ut kärnkraft. Denna utbyggnad kommer att äga rum oavsett vilken politik vi själva väljer att föra. Det innebär bl.a. en snabbt ökande mängd klyvbart material. bl. a. plutonium, som ett resultat av reaktordriften. Med den ökning av antalet kärnkraftverk i världen som nu kända planer utvisar. skulle plutoniumproduktionen i världen öka från ca 9 ton/år 1975 till ca 160 ton/år 1990. Risken ligger i att materialet kan avledas för framställning av kärnladdningar, vilket ökar de faror som följer av den militära plutoniumhanteringen.

Problemet har uppmärksammats av Sverige. Redan nu medges ingen ex- port av reaktorer eller annan nukleär utrustning med mindre köparlandet godtar kontroll av det internationella atomenergiorganct i Wien (IAEA).

Sverige har i nedrustningskonferensen i Geneve och i FN:s general- församling aktualiserat frågan om de risker som är förbundna med den snabbt ökande plutoniumproduktionen från kärnkraftverk. Detta initiativ kommer att med kraft fullföljas med sikte på mellanstatliga överenskom- melser om ökad internationell kontroll av den fredliga användningen av kärnenergin. Sverige kommer för sin del att göra allt för att få till stånd verkningsfulla åtgärder i detta syfte. Detta får ses som en del av Sveriges

Prop. 1975:30 24

allmänna nedrustningssträvanden som bl.a. syftar till att minska riskerna för kärnvapenkrig.

I den internationella diskussionen har under senare år lagts dramatiskt ökad tonvikt på de globala resursfrågorna: jorden som ekologiskt system. de gränsöverskridande miljöproblemen. de yttre gränserna för mänsklig ak- tivitet.

Energiomsättning i form av förbränning av olja, kol och uran medför i princip att den globala balansen i olika avseenden förskjuts. Beräkningar visar dock att effekten av enbart den direkta värmealstringen är av måttlig storleksordning.

Förbränning av fossila bränslen (kol, olja, gas) medför emellertid andra sidoverkningar. som kan få större konsekvenser för klimatet och den globala miljön. Förbränningen är alltid i någon utsträckning förenad med utsläpp av vissa tungmetalller och stoft av olika slag. Den ger dessutom alltid upphov till en viss mängd koldioxid. Det är framför allt koldioxiden som i detta sammanhang är av intresse. En försiktig uppskattning visar att en fördubb- ling av koldioxidhalten i atmosfären skulle kunna medföra allvarliga rubb- ningar i klimatförhållandena. En fördubbling uppnås t. ex. om ca 50 år om förbränningen stiger med 5 % per år. vilket ungefär motsvarar den hit- tillsvarande ökningstakten.

Världens totala energiförsörjning domineras av de fossila bränslena med ungefär 30 % kol, 50 % olja och 20 % naturgas. Dessa energiresurser är inte förnyelsebara och vid fortsatta uttag på konstant eller ökande nivå kom- mer de förr eller senare att vara uttömda. Det är inte möjligt att med någon precision ange tidpunkten när dessa energikällor sinar. Uppskattningarna anger vanligen några hundra år för kol och ett antal decennier för olja och naturgas. Det är emellenid troligt att klimatskäl kommer att sätta en tidigare gräns för förbränningen än de globala reservernas storlek.

Även kärnkraften såväl flssionskraften som fusionskraften är i prin- cip beroende av energiråvaror som inte är förnyelsebara. Dagens fissions- kraftteknologi medför en uranåtgång som med nu kända resurser kan in- nebära bränslebrist kring sekelskiftet. Om man däremot skulle kunna ut- veckla tekniskt och samhälleligt acceptabla bridreaktorer, skulle råvarorna knappast innebära någon reellt begränsande faktor i den framtida energi- försörjningen. Vid användningen av fusionsteknologi skulle råvarorna ur alla för mänskligheten rimliga perSpektiv kunna betraktas som outtömliga.

Vad jag här har återgivit från den vetenskapliga forskningen kring dessa frågor understryker två ting. Det är för det första nödvändigt att via forskning öka våra kunskaper om dessa sammanhang. De industrialiserade länderna som svarar för den helt dominerande delen av energiförbrukningen måste för det andra med hänsyn till de oroande perspektiven i fråga om klimat- påverkan och miljökonsekvenser eftersträva en stram hushållning med olja. kol och naturgas.

Sedan länge har ett praktiskt samarbete på energiområdet ägt rum mellan

lx.) 'J1

Prop. 1975:30

Danmark. Finland. Norge och Sverige. Det har främst avsett elenergiom- rådet. I dag är ett mycket omfattande överföringsnät utbyggt mellan de fyra länderna. Det medför stora ekonomiska fördelar för samtliga fyra länder och ökar försörjningstryggheten när produktionsstörningar av olika slag eller torrår inträffar i något av länderna. Även när det gäller planeringen av pro- duktions- och överförlngsanläggningar är samverkan nu god och betydande investeringsbelopp har kunnat sparas.

Med all sannolikhet kommer stora fyndigheter av olja och naturgas att göras inom Nordsjön och angränsande norska och danska och eventuellt svenska farvatten. Det kommer att få mycket stor betydelse för de fyra nordiska ländernas energimarknader redan därför att såväl Sverige som Dan- mark och Finland är stora oljekonsumenter och att det är korta avstånd mellan Nordsjöfynden och våra marknader. Det tidigare samarbetet inom elområdet borde kunna vidgas att omfatta samarbete även när det gäller olje- och naturgasområdet.

Min allmänna slutsats är att tillkomsten av oljefyndigheter eller gasfyn- digheter i norska farvatten, i Nordsjön i övrigt och i danska farvatten eller i Östersjön, utgör betydelsefulla faktorer för de nordiska ländernas ener- giförsörjningstrygghet och för industripolitisk samverkan. Inom de nordiska regeringarna och nordiska rådet pågår ett omfattande arbete för att utforma olika konkreta projekt inom dessa samarbetsområden.

Sammanfattning

Med detta har jag i korthet angett huvuddragen i den energipolitik som jag föreslår att regeringen förordar.

Som jag tidigare har nämnt, bör vi allvarligt pröva möjligheten att minska den årliga tillväxten av energiförbrukningen till 2 % i genomsnitt för tiden 1973—1985. Vi bör likaså allvarligt pröva att från omkring l990 hålla för- brukningen på oförändrad nivå. Inom ramen för denna totalbild får vi räkna med att ökningstakten för elkraft blir betydligt högre än för bränsle.

Den påtagliga minskningen av tillväxten förutsätter ett aktivt program för hushållning. som spänner över ett brett fält. Den förutsätter också ett kraftfullt program för forskning och utveckling för att spara energi.

Vi bör delta aktivt i internationellt samarbete på alla de områden jag har nämnt i det föregående. Därigenom kan vi både främja trygghet och välfärd för vårt eget lands medborgare och bidra till att det internationella samfundet utvecklas i riktning mot större rättvisa och sociala framsteg för alla folk.

Den angivna ökningen av 2 % om året medför att den totala energi- förbrukningen brutto år 1985 skulle komma att ligga drygt llO TWh över 1973 års förbrukning. Härav täcks omkring 50 TWh genom redan fattade beslut om utbyggnad av elproduktionen. Återstående dryga 60 TWh kan till drygt en fjärdedel tillgodoses genom ökad användning av olja och i viss mån inhemska bränslen. Denna ökning kommer delvis att resultera

Prop. 1975:30 26

i ökad produktion av elkraft från industriella mottrycksanläggningar och kommunala kraftvärmeverk. Knappt hälften torde komma att tillgodoses genom en ökning av kolimport och en fjärdedel genom utbyggnad av vat- tenkraft och kärnkraft. Programmet skulle medge en årlig ökningstakt för elförbrukningen om ca 6 %. Detta innebär en kraftig dämpning i förhållande till l960-talets ökningstakt på mellan 7 och 8 %.

Med en sådan planering kan vi undvika långsiktiga bindningaroch bevara handlingsfriheten för framtiden. På grund av de långa planeringstider som gäller på energiområdet krävs att vi år l978 tar ställning till hur energi- försörjningen skall tryggas även efter 1985.

År 1978 bör vi i viktiga hänseenden ha ett bättre underlag för beslut om den fortsatta energipolitiken. Den utredning som har tillkallats rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland har då slutförts och dess resultat kan sammanställas med det förra året redovisade resultatet från utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Ställ- ning kan därmed tas till frågan om fortsatt utbyggnad av vattenkraften.

Vi bör då också ha fått en klarare uppfattning om kärnkraftens säker- hetsproblem och driftsekonomi genom betydligt längre erfarenheter natio- nellt och internationellt av kärnkraftproduktion. Akai-utredningens arbete (utredningen om förvaring av högaktivt avfall från kärnkraftverk) avslutas inom något år och bör ge underlag för en bedömning av hur vi skall lösa problemet med en långtidsförvaring av det högaktiva avfallet. Vi bör vid denna tidpunkt veta mer även om de risker som är förenade med förbränning av fossila bränslen. Möjligheterna till en framtida import av naturgas kan ha klarnat.

Vidare bör 1978 resultaten av de besparingsåtgärder som nu föreslås kunna börja avläsas. Då bör man också i viss utsträckning kunna bedöma effekterna av de föreslagna omfattande forsknings- och utvecklingsprogrammen på olika områden. även om bidragen från nya energikällor sannolikt fortfarande kommer att vara svåra att beräkna. Även den framtidsstudie på energiom- rådet som nyligen påbörjats bör kunna ge värdefullt material på väsentliga punkter.

Statsrådet Johansson utvecklar senare de närmare riktlinjerna för ener- gihushållningen. Han och statsråden Carlsson och Feldt redovisar de sär- skilda förslag inom resp. industri-, bostads- och handelsdepartementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens an- föranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsministern hemställer att regeringen l. föreslår riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjerna för energi- hushållning m.m. som han nu har förordat.

2. i en gemensam proposition förelägger riksdagen de förslag som han och övriga föredragande har lagt fram.

Prop. 1975:30 27

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagor 1—3.

GOTAB 75 6774 Stockholm l975

Regeringens proposition 1975:30

Bilaga 1 ' Industridepartementet

Energi- hushållning m.m.

såvitt avser . industridepartementets verksamhetsområde

Utdrag IN DUSTRI DEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-02-27

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om energihushållning m. m. såvitt avser Indu- stridepartementets verksamhetsområde

1 Inledning

Energifrågorna har under senare år tilldragit sig ett alltmer ökat intresse. Riskerna på kort och lång sikt för allvarliga svårigheter med tillförseln av importerad energi har blivit påtagliga. Stora prissteg- ringar på energi medför påfrestningar för samhällsekonomin och för enskilda. Miljö- och säkerhetsfrågor sammanhängande med produk- tion och distribution av energi har trätt i förgrunden. Antaganden om fortsatt ökning av förbrukningen har gjort energiproblemen än mer påträngande.

Regeringen har sedan hösten 1973 inriktat sitt arbete på att lägga fram förslag till riktlinjer för energihushållningen under de närmaste 10—15 åren. Ett omfattande utredningsarbete för att få fram underlag för beslut om energipolitiska åtgärder hade redan påbörjats och har där- efter intensifierats. I detta sammanhang bör nämnas riksdagens beslut våren 1973 i samband med behandlingen av anslagen till energiförsörj- ning m. m. angående fortsatt utbyggnad av kärnkraftverk (NU 1973: 49, rskr 1973: 184). Riksdagen beslöt att inga beslut att bygga ut kärnkraf- ten ytterligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, in- nefattande bl.a. information om forskningsresultat och utvecklingsten- denser, hade förelagts riksdagen.

1 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

KJ

Encrgiprognosutrcdningen (I 1972203; EPU) tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 mars 1972 för att utreda och bedöma den framtida utvecklingen på energiområdet.

Utredningen avlämnade i augusti 1973 rapporten (Ds I 1973: 2) Lä- gesrapport från energiprognosutredningen med redogörelse för upp- läggningen av utredningens arbete och redovisning av det inventerings- arbete som dittills hade utförts. Utredningen genomförde under hösten 1973 en enkätundersökning bland ett stort antal myndigheter och organi- sationer med sikte på att få synpunkter på och kompletteringar till det i rapporten redovisade materialet. Synpunkter som kommit fram i enkät- svaren har beaktats i utredningens fortsatta arbete.

Utredningen har i september 1974 avlämnat sitt betänkande (SOU 1974: 64) Energi 1985 20001 med bilaga (SOU 1974: 65), innehållande bl. a. redogörelser för specialstudier som utredningen låtit utföra.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell utveckling, överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, transport- forskningsdelegationen, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, statskontoret, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet, universi- tetskanslerämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), tekniska fakulteten vid universtetet i Lund, nationalekonomiska institutionen vid universi- tetet i Göteborg, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen.. fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för mil- jöskydd, jordbrukstekniska institutet, kommerskollegium, statens pris— och kartellnämnd, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt för- svar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), .bostadsstyrclsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, Sveriges geolo- giska undersökning (SGU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), sta- tens kärnkraftinspektion, domänvcrket, samtliga länsstyrelser, utred— ningen om kollektivtrafik i tätorter, trafikpolitiska utredningen, energi- beredskapsutredningen, elutredningen, delegationen för naturgasfrågor, utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen), fullmäktige i riksbanken, AB Atomenergi, Centrala driftledningen (CDL), För- eningen för clcktrieitetens rationella användning, HSB:s riksförbund ek för (HSB), Hyresgästernas riksförbund, Ingenjörsvetenskapsakade— mien (lVA), Kooperativa förbundet (KF), Kungl. automobil klubben,

1 Betänkandet har avgetts av landshövdingen Bengt Lyberg, ordförande, ci- vilingenjören Rolf Gradin, professorn Gunnar Hambraeus, verkställande leda- moten i statens delegation för rymdverksamhet Hans Håkansson och docen- ten Karl Göran Mäler. Till utredningen har varit knuten en parlamentarisk grupp bestående av riksdagsledamöterna Rolf Clarkson (m), Einar Hennings- son (s), Harald Pettersson (c), Bernhard Sundelin (s), Jörn Svensson (vpk) och Rune Ångström (fp).

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartemeiitet 3

Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukar- nas riksförbund, Motorförarnas helnyktcrhetsförbund; Näringslivets byggnadsdclegation, AB Stor-Stockholms lokaltrafik, Svensk kärn- bränsleförsörjning AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska busstrafikförbundet, Svenska elverksförening- en, Svenska gasföreningen, Svenska handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsförcningen, Svenska petroleum institutet, Svenska riksbyggen, Svenska Vägföreningen, Svenska värme- verksförcningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges akademikers central- organisation (SACO), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges civilingenjörsförbund CF—STF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sve- riges hantvcrks- och industriorganisation, Sveriges industriförbuno', Sveriges rcdareförcning, Tjänstemännens ccntralorganisation (TCO), WS-tekniska föreningen (VVS-branschen) och Ångpanneföreningcn.

EPU redovisar ett högre och ett lägre alternativ för konsumtions— utvecklingen under de närmaste decennierna. Det högre alternativet mot- svarar förväntad spontan utveckling utan särskilda sparinsatser medan det lägre alternativet motsvarar en nivå åstadkommen bl. a. genom spar- insatser som berör stora delar av vårt samhälle. I skrivelse den 25 no— vember 1974 har ett antal myndigheter anmodats att yttra sig om dels möjligheterna att uppnå ytterligare besparing enligt två närmare angiv- na alternativ, dels åtgärder som behöver vidtas för att alternativen skall uppnås. Redogörelser för möjliga energibesparingsåtgärder m.m. har lämnats av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, post— verket, televerket, SJ, statens vägverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, byggnadsstyrelsen, UKÄ, Sö, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, konsumentverkct, ÖEF, AMS, bostadsstyrelsen, statens råd för bygg- nadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk och statens industriverk. '

I vissa fall har samråd skett med olika organisationer såsom Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundct och Sveriges industriförbund. Kommunförbundet har i särskild skrivelse redovisat en bedömning av möjligheterna till energibesparing inom kommunal verksamhet rörande fritidsverksamhet, vattenförsörjning och avloppsrening.

Energiprogramkommitte'n (I 1973: 06; EPK) tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1973 för att utarbeta förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet.

EPK har i oktober 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974: 72) Energiforskningä Till betänkandet har fogats ett omfattande expert- material (SOU 1974: 73—76 och Ds I 1974: 8).

2 Betänkandet har avgetts av verkställande direktören Lars Lindmark, ord- förande, riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder, professorn Gunnar Hambraeus, riksdagsledamöterna Kjell Nilsson och Bengt Sjönell, partisekre- teraren Carl Tham, statssekreteraren Inga Thorsson och överingenjören Sig- frid Wennerberg.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 4

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhava- ren, FOA, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinsti— tut, postverket, televerket, SJ, statens vägverk, transportforskningsdele- gationcn, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden, statens väg- och trafikinstitut, byggnadsstyrelsen, RRV, UKÄ, universiteten i Upp- sala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, tek- niska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, högskolan i Linköping, högskolan i Luleå, statens råd för atomforskning, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, SÖ, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, lantbrukshögskolan, jord- brukstekniska institutet, Skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogshögskolan, statens naturvårdsverk, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, konsumentverket, ÖEF, AMS, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforsk- ning, statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk, SGU, statens provningsanstalt, STU, statens kärnkraftinspektion, do- mänverket, trafikpolitiska utredningen, energiberedskapsutredningen, elutredningcn, naturgasdelegationen, Aka—utredningen, AB Atomenergi, CDL, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, IVA, Jernkon- toret, KF, Kungl. automobil klubben, LO, Lantbrukarnas riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Saab-Scania AB, Svensk industri- förening, Svensk kärnbränsleförsörjning AB, Svenska elverksför- eningen, Svenska gasföreningen, Svenska kemiingenjörers riksförening, Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska natur- skyddsföreningen, Svenska petroleum institutet, Svenska uppfinnareför- eningen, Svenska utvecklings AB, Svenska Värmeverksföreningen, Svens- ka åkeriförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges bil- industri- och bilgrossistförening, Sveriges industriförbund, Sveriges reda- reförening. Swedisol, TCO, Vetenskapsakademien, VVS—tekniska för- eningen och Ångpanneföreningen samt enskilda personer.

EPKzs uppdrag utvidgades den 8 november 1974 till att omfatta bl. a. frågan om behovet av och kostnaderna för prototyper och demonstra- tionsanläggningar.

Kommittén har den 15 januari 1975 avlämnat promemorian (Ds I 1975: 1 Energiforskning. Behov av prototyper och demonstrations- anläggningar-7.

I EPKzs uppdrag har inte ingått att utarbeta förslag om organisationen av forsknings— och utvecklingsverksamheten inom energiområdet. Förslag härom har utarbetats inom industridepartementet och redovisats i pro- memorian (Ds I 1974: 10) Organisation av forskning och utveckling in- om energiområdet.

3 Promemorian har avgetts av överingenjören Sigfrid Wennerberg, ordfö- rande, riksdagsledamoten Staffan Burenstam Linder, professorn Gunnar Ham- braeus, riksdagsledamöterna Kjell Nilsson och Bengt Sjönell, partisekretera- ren Carl Tham och statssekreteraren Inga Thorsson.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 5

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statens strål— skyddsinstitut, transportforskningsdelegationen, statskontoret, RRV, UKÄ, ÖEF, statens råd för byggnadsforskning, statens'industriverk, statens vattenfallsvcrk, STU, statens kärnkraftinspektion, forsknings- rådsutredningen, Aka-utredningen, delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk), AB Atom- energi, CDL, Centralorganisationen SACO/SR, IVA, LO, SAF, Sven- ska elvcrksföreningen, Svenska kraftverksföreningen, Svenska petrole- leum institutet, Svenska utvecklingsaktiebolaget, Svenska värmeverks- föreningen, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges industriför- bund och TCO.

Petroindustriutredningen (I 1972: 04)4 tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för att klarlägga utformningen av från samhällssynpunkt bästa möjliga struktur och utbyggnad av trans- port, raffinering och förädling av olja och naturgas. I maj 1974 fick utredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att med förtur behandla frågan om den fortsatta raffinaderiutbyggnaden i Sverige.

Utredningen har i december 1973 avlämnat lägesrapporten (Ds I 1973: 5) Petroindustrin i Sverige, en inventering och i september 1974 delrapporten (Ds I 1974: 7) Petroindustrin i Sverige: alternativa raffi- naderilägen.

Oljeprospektering AB har den 19 november 1974 lämnat en översikt över den hittillsvarande prospekteringen efter olja och naturgas på svenskt område. Petroswede AB har den 24 januari 1975 lämnat en re- dovisning av bolagets prospektering utomlands.

Berol Kemi AB har i februari 1975 överlämnat rapporten Metanol som drivmedel. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med repre- sentanter för jordbruks—, handels- och industridepartementen i samar- bete med AB Volvo. .. .

Närförläggningsutredningen (I 1970: 16)5 tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 mars 1970 för att utreda frågor om förläggning av kärnkraftverk för kombinerad produktion av el och värme. I mars 1971 fick utredningen tilläggsuppdrag att, närmast som underlag för arbetet med den fysiska riksplaneringen, studera även vis- sa frågor om bl. a. samlokalisering av kärnkraftverk och annan industri.

Utredningen har i augusti 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av kärnkraftverk. Med hänvisning till bl. a. den upp- byggnad av resurser på kärnsäkerhetsområdet som skett under de senaste

4 F. d. generaldirektören Erik Grafström, ordförande, direktören Arne Carlsson, teknologie doktorn Ingmar Eidem, riksdagsledamöterna Sven Gus- tafson och Karl-Erik Häll, direktören Alfred Nettelbrandt, generaldirektören Xalfrid Paulsson, direktören Bengt Tengroth och förbundsordföranden Enar gren. 5Verkställande ledamoten i statens delegation för rymdverksamhet Hans Håkansson, ordförande, överingenjören Lars Carlbom, föreståndaren Arne Hedgran, direktörerna Yngve Larsson och Jan-Erik Ryman, kanslirådet Kjell Svensson och tekniske direktören Ingvar Wivstad.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 6

åren har utredningen i skrivelse den 4 december 1974 föreslagit att de frågor som omfattas av tilläggsuppdraget skall bearbetas vidare inom andra befintliga organ. Kungl. Maj:t har den 30 december 1974 beslu— tat att utredningens arbete skall vara avslutat.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhava— ren, FOA, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, statens strålskyddsinsti- tut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), statens naturvårdsverk, ÖEF, statens planverk, statens industriverk, statens kärnkraftinspektion, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid uni— versitetet i Uppsala, tekniska fakulteten vid universitetet i Lund, tekniska högskolan i Stockholm, energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola, tekniska fakulteten vid högskolan i Linköping, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kalmar, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, Aka-utredningen, Stockholms handelskammare, IVA, Svenska kommunförbundet, Sveriges civilingenjörsförbund, AB Atom- energi, CDL, Svenska värmeverksföreningen och Westinghouse Monitor AB.

Till kärnkraftinspektionens yttrande har fogats ett yttrande av in- spektioneus reaktorsäkerhetsnämnd. Länsstyrelserna har hört vissa kom- muner m. fl.

Rektorsämbetet vid universitetet i Lund har, jämte tekniska fakulte— tens yttrande, överlämnat dels ett eget yttrande i ärendet, dels skrivelser från ett antal fakultetsledamöter, som innehåller avvikande synpunkter från dem som redovisats i fakultetens yttrande.

Rektorsämbetct vid tekniska högskolan i Stockholm har förutom ytt— randet från tekniska fakulteten, som utarbetats av en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté, överlämnat yttranden från fem sektioner.

Utredningen om radioaktivt avfall (I 1972:08; Aku-utredningen)" tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 december 1972 för att utreda frågor om högaktivt avfall från kärnkraftverk. I maj 1974 utvidgades uppdraget till att omfatta också de frågor som rör hantering och förvaring av låg- och medelaktivt avfall.

Utredningen har i juni 1974 avlämnat lägesrapporten (Ds I 1974: 6) Kärnkraftens högaktiva avfall. .

Utredningarnas material kompletteras genom följande redogörelser och rapporter.

Kärnsäkforsk har den 11 november 1974 överlämnat årsrapporten Kärnsäkforsk 1973, promemorian Översikt över behovet av fortsatta forskningsinsatser rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor samt yttrande över AB Atomenergis anslagsframställning för budgetåret 1975/ 76 för särskilda säkerhetsarbeten inom kämenergiområdet.

CDL har den 13 juni 1974 överlämnat rapporten Krigsskyddad för-

6 F. d. landshövdingen Gösta Netzén, ordförande, riksdagsledamöterna Jan Bergqvist och Einar Larsson, professorn Lars-Gunnar Larsson, riksdagsleda- moten John Takman, t.f. avdelningschefen Arne Westlin samt riksdagsleda— möterna Anders Wijkman, Nils Erik Wååg och Rune Ångström.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 7

läggning av kärnkraftverk samt den 31 oktober 1974 lägesrapporten Bergförläggning av kärnkraftstationer ur reaktorsäkerhetssynpunkt.

Statens kärnkraftinspektion haf- den 9 september 1974 överlämnat rapporten En sammanställning av onormala händelser vid svenska kärn- kraftverk och den 5 december 1974 skrivelsen Redogörelse för kvalitets- stymingcn för svenska kärnkraftverk med anledning av händelserna med nivåregleringspumpari Ringhals 2.

Kärnkraftinspektionen har vidare i september 1974 lagt fram rap- porterna (SKI 1974: 1) Kontroll av klyvbart uukleärt material och (SKI 1974: 2) Fysiskt skydd för att förhindra eller försvåra förlust av nukleärt klyvbart material.

FOA har i april 1974 presenterat rapporten (FOA-4 rapport C 4567- T3) Risker för kärnladdningsframställning i det fördolda. Rapporten ut- gör den offentliga delen av en hemlig rapport med samma titel från december 1973.

C DL-företagens beredskapsnämnd har den 22 november 1974 avgett rapporten Åtgärder mot sabotage vid värmekraftanläggningar.

Inom utrikesdepartementet har utarbetats promemorian (Ds UD 1975 : ]) lnternationcllt handhavande av klyvbart material.

En sakkunnig för vissa uppgifter i samband med information i ener- gifrågor (I 1974: 04; referensgruppen för encrgiinformation)7 tillkalla-' des med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1974. Den sakkunnige har med skrivelse den 29 november 1974 överlämnat pro- memorian Information i energifrågor.

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand (C 1972: 02) avlämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö. Utredningsarbetet om förutsättningar- na för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnad fortsät- ter genom att en sakkunnig9 (B 1974:01) har tillsatts med uppgift att belysa dessa frågor beträffande norrä "Norrland. Den sakkunnige har lämnat en lägesrapport (Ds B 1974: 4) Vattenkraft och miljö 2.

Värmeanläggningsutredningen (Ju 1973: 06)10 har hösten 1974 avgett betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan med förslag till lag om allmänna värmesystem.

De nyssnämnda frågorna rörande vattenkraftutbyggnader bereds inom bostadsdepartementet i. samband med arbetet med den fysiska rikspla- neringen. Värmeanläggningsutredningens förslag övervägs inom justitie- departcmentet. Betänkandena och rapporten redovisas i det följande i den utsträckning de också belyser energipolitiska frågor.

Energikammitrén avgav år 1970 betänkandet (SOU 1970: 13) Sveri-

T Redaktören Per Ragnarson. 3 F. (1. landshövdingen Ossian Sehlstedt. 9 Redaktören Sören Ekström. 10 Överdirektören Helmer Wallner.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 8

ges energiförsörjning, Energipolitik och organisation.11 I. prop. 1973: 41 angående industripolitisk verksorganisation m.m. behandlades kommit- téns förslag i de delar de hade betydelse för organisationen av det före- slagna industriverket. Kommitténs förslag om upprättandet av en kon- tinuerlig prognos- och utredningsverksamhet anmäldes i samband med tillsättandet av EPU. Övriga förslag bör nu tas upp till behandling.

Svenska värmeverksföreningen har den 3 oktober 1972 överlämnat ett sammandrag av en utredning Möjlig utbyggnad av fjärrvärmebaserad elektrisk mottryckskraft i Sverige. Yttrande häröver har efter remiss av- getts av statens naturvårdsverk, statens planverk, statens vattenfallsverk samt CDL och Svenska kraftverksföreningen som avgett gemensamt yttrande, IVA, Svenska elverksföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum institutet och Svenska teknologföreningen. Byggnads- styrelsen har på eget initiativ avgett yttrande. Frågan utreds därefter ge- mensamt av CDL och Värmeverksföreningen. Organisationerna har den 23 januari 1975 överlämnat en skrivelse med vissa preliminära slut- satser från utredningsarbetet.

Malmö industriverk, Lunds tekniska verk och Sydsvenska kraftaktie- bolaget har den 1 juli 1974 överlämnat en lägesrapport från en gemen- sam utredning avseende möjligheterna att överföra hetvatten från käm- kraftverket i Barsebäck till fjärrvärmesystemen i Malmö och Lund.

Den 17 december 1974 har Stockholms Kraftgrupp AB kommit in med en skrivelse avseende bl.a. möjligheterna att överföra hetvatten från ett kärnkraftverk i Haninge till Storstockholmsområdet.

Den 10 januari 1975 har statens vattenfallsverk redovisat en prelimi- när bedömning, som gjorts av verket i samråd med Energiverken i Gö- teborg, av möjligheterna att överföra hetvatten från kärnkraftverket i Ringhals till fjärrvärrncsystem i Göteborg.

I december 1974 har AB Atomenergi redovisat en lägesrapport (AE— US—134) Lågtemperaturfjärrvärme.

Ett stort antal internationella utredningar har pågått om olika energi- frågor. På officiell nivå har Sverige främst medverkat i arbetet på en långsiktig energistudie inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). En slutrapport, Energy Prospects to 1985, har lagts fram av OECD:s generalsekreterare. Den behandlar bl. a. försörj— nings- och prognosfrågor, miljöfrågor, forskning och utveckling samt energipolitiska målfrågor och internationella samarbetsmöjligheter.

En stor mängd synpunkter och förslag rörande åtgärder på energi- området har förts fram av kommuner, organisationer, företag och en- skilda.

Jag kommer att i det följande lägga fram vissa riktlinjer för energi-

11 Betänkandet har avgetts av departementsrådet Hans Håkansson, ordfö- rande, direktören Bo Aler, generaldirektören Jonas Norrby och professorn Ingemar Ståhl.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 9

politiken som är avsedda att ligga till grund för regeringens och myndig- heternas fortsatta behandling av frågor om användningen av och för- sörjningen med energi. ' ' '

Jag kommer vidare att hemställa att vissa förslag om åtgärder som dessa riktlinjer föranleder inom industridepartementets verksamhetsom- råde underställs riksdagen för godkännande.

I prop. 1975: 1 (bil. 15 s. 124, 163 och 183) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budget- året 1975/76 beräkna

1. till Kostnader för vissa nämnder ett förslagsanslag av 43 000 kr.,

2. till Främjande av landsbygdens elektrifiering ett reservationsan- slag av 9 000 000 kr.,

3. till Statens kärnkraftsinspektion ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

4. till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi ett re- servationsanslag av 47 900 000 kr.,

5. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran ett reservations- anslag av 2 400 000 kr.,

6. till Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet ett reserva- tionsanslag av 9 200 000 kr.,

7. till Internationellt atomenergisamarbete ett förslagsanslag av 4 930 000 kr.,

8. till Kraftstationer m. m. ett investeringsanslag av 1 648 900 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 10

2. Internationell översikt

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1975:30: Avsnitt 5.2

2.1. Inledning

Energiprognosutredningen (EPU) har både i lägesrapporten och i betänkandet Energi 1985 2000 redovisat uppgifter om de förändringar som inträtt på energimarknaderna de senaste åren och om den energi- politiska planeringen i några för Sverige speciellt intressanta länder.

Energiprogramkommittén (EPK) har också redovisat uppgifter om energiförsörjningssituationen i vissa länder och speciellt om den forsk- ning och utveckling (FoU) på energiområdet som förekommer där.

Den lägesrapport som utredningen om radioaktivt avfall (Aka—utred- ningen) avgett innehåller även uppgifter om internationella utvecklings- tendenser m. m. på speciellt kärnenergiområdet.

Inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har utarbetats en studie över utvecklingen på längre sikt på energiom- rådet för medlemsländernas del. En inventering av energiresurser har publicerats år 1974 av organisationen Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC). En rapport (Nordisk utredningsserie 1.974: 26.) om energisamarbetct i Norden har utarbetats av nordiska ämbets- mannakommittén för industri- och energipolitik och överlämnats till Nordiska ministerrådet i december 1974.

Den följande redovisningen grundas i huvudsak på nämnda utred- ningar och rapporter.

2.2. Vissa allmänna uppgifter om de globala energiflödena m. m.

I den globala energiförsörjningen dominerar råoljan med en andel av bortåt 50 %, därefter kommer kol med drygt 30 % och därnäst natur- gas med knappt 20 % andel. Dessa s. k. fossila energiråvaror dominerar således praktiskt taget fullständigt den globala energibilden. Vattenkraft och uran spelar en avsevärt mindre roll. Uranets betydelse väntas dock komma att öka snabbt.

De globala energiflödena och världskonsumtionen av energi samt Sveriges andel därav åskådliggörs av figur 2.1 och 2.2.

Även om vi i vårt land har en hög energikonsumtion tar vi i anspråk bara en mindre del av det totala utbudet. Således utgör t. ex. vår olje- förbrukning drygt 1 % av världens totala. I brist på egna tillgångar är vi dock helt beroende av den internationella marknaden.

Oljans andel i den globala energiförsörjningen har ökat successivt under de senaste decennierna. Detta har flera orsaker. Produktions- och transportkostnaderna för råolja är klart lägre än motsvarande kost- nader för kol och naturgas. Detta sammanhänger med att oljan på en

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 11

Vatten kraft ”0 elenergi Kärnkraft 50 omvandling | till elenergi K | ! 'å'! 17040 25% ge 'å' bränslen för = uppvärmning, Naturgas :=: m.m, 1060 E = Olja 2840

x X * xxx; xi .

X X X X drivmedel Xxxx XXXXXXX XXXXX XX Nbskxxx xxx' (bensin+ K S%xXXXÄxXXÄXXXXXXXÄXXXSWXÄAXXÄxÄXQÄÄX . raffinering

Figur 2.1 De globala energiflödena år 1973 i Mtoe.1

gång har den lätthanterlighet, som är karakteristisk för de flytande och gasformiga tillstånden, och den koncentration av energi, som är karak- teristisk för de flytande och fasta tillstånden. I många sammanhang där kol skulle kunna användas t. ex. för uppvärmningsändamål -— är oljan lättare att hantera och dess förbränning lättare att kontrollera.

Elenergins andel av den globala energikonsumtionen har ökat stadigt. Alla primärenergiformer kan omvandlas till elenergi. Elenergin är lätt att . hantera både i detaljdistributionsledet och hos konsumenten. _Den kan användas inom i stort sett alla förbrukningsområden men är f. n. inte ekonomiskt konkurrenskraftig för fordonsdrift.

1 Mtoe = milj. ton ekvivalent olja. Energikvantiteter av olika slag kan om- vandlas efter sitt termiska innehåll och anges i det gemensamma måttet ton ekvivalent olja (toe).

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 17

Vattenkraft (kärnkraft

1,9 % 0,5 7-5 xx fj' ; _/ / . x .- i i Olja li l i i . l

Naturgas 17,5

. '.'».

Världen

Vattenkraft 14,55? "rnkraft Oil ?

Kol och andra bränslen 12,6 %

Sverige

Figur 2.2 Primärenergikonsumtionen i världen och i Sverige år 1971. Cirkel- ytan är proportionell mot energikonsumtionen.

Energiförsörjningen i olika länder har ofta helt olika karaktär med bl. a. varierande självförsörjningsgrad, oljeberoende och konsumtions- sammansättning. I t. ex. Sverige och Japan svarar importerad olja för närmare tre fjärdedelar av energiförsörjningen, medan oljans andel i exempelvis Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien är mindre än hälften och i varierande omfattning täcks eller kommer att täckas

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridcpartementet 13

med inhemsk produktion. Kolet svarar i Sovjetunionen för cirka en tredjedel, i Förenta staterna för en femtedel och i Kina för cirka fyra femtedelar av energiförsörjningen, medan dess andel i Sverige är obetyd- lig och i huvudsak beroende av efterfrågan från processindustrin. I Sverige används inte någon naturgas som i flera andra länder är en betydelsefull primårenergikälla.

När det gäller den internationella oljemarknaden har väsentliga för- skjutningar till producentländernas förmån inträtt under 1970-talets första år, vilket tagit sig uttryck bl. a. i stora prisstegringar. Händelserna i samband med kriget i Mellersta Östern hösten 1973 och den utdragna oljebojkotten under vintern 1973/1974 illustrerade på ett drastiskt sätt hur beroende den industrialiserade världen är av en fungerande olje- tillförsel.

Enligt den inventering som WEC utfört år 1974 uppgår världens kända utvinningsbara tillgångar på fossila bränslen till 760000 Mtoe. Av dessa tillgångar utgörs 47 % av fasta bränslen, dvs. kol och i några länder även torv, 12 % av råolja, 6 % av naturgas och 35 % av olja som kan utvinnas ur oljeskiffer och tjärsand. Ett ofta använt sätt att ange reservernas storlek är att redovisa kvoten mellan tillgång och rå- dande årlig konsumtion. Denna kvot, som alltså anger hur många år reserverna skulle räcka om konsumtionen vore konstant, blir för dessa nu kända utvinningsbara tillgångar 156 år.

De utvinningsbara tillgångarnas storlek är emellertid starkt beroende av dels marknadspriserna, dels utvinningskostnaderna. De utvinnings- bara tillgångarna ökar med andra ord vid ökat marknadspris och/eller förbättrad utvinningsteknik och därav följande lägre kostnad.

Det är därför svårt att ange den totala omfattningen av energi- reserverna i världen. Ett undantag kan göras beträffande tillgångarna på kol, som på grundval av geologiska studier kan anges till storleks— ordningen tjugo gånger de redan kända tillgångarna. Av dessa totala tillgångar beräknas ungefär hälften kunna utvinnas. Med utgångspunkt från denna beräkning av koltillgångarna blir kvoten mellan beräknade utvinningsbara tillgångar på fossila bränslen och nuvarande förbruk- ningsnivå ca 1600 år. I WEC:s översikt påpekas att tillgångarna på oljeskiffer och tjärsand är ofantliga, och att härur utvinningsbar olja kan ökas avsevärt om även lågvärdiga förekomster skulle exploateras, men att detta inte kan göras av ekonomiska skäl.

När det gäller uran redovisas i översikten kända tillgångar som kan utvinnas till en kostnad lägre än 26 dollar per kg. Använda i termiska reaktorer ger dessa urantillgångar 230 000 TWhl, vilket är endast 2,6 % av den energi som kan utvinnas ur de kända tillgångarna på fossila

* 1 TWh = 1 terawattimme : 1 miljard kWh.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 14

bränslen. Använda i bridreaktorer ger de i stället 14 milj. TWh, vilket är ca 50 % mer än de fossila bränslena kan ge. Om tillägg görs för thorium, som också kan användas i bridreaktorer, ökar kända tillgångar för fissionsenergi till motsvarande 18,5 milj. TWh. Kärnbränslereserver- na utgör då två tredjedelar av alla kända bränslereserver. Om förvän- tade men ännu ej kända tillgångar på uran och thorium räknas med blir reserverna av fissionsenergi nästan dubbelt så stora.

Världens totala vattenkraftresurser beräknas motsvara cn energitill- gång av 10 000 TWh per år.

Tidvatten skulle teoretiskt kunna ge totalt 26 000 TWh per år. Under den praktiska förutsättningen att endast tidvatten med större amplitud än 2 ni kan utnyttjas kan emellertid endast 2 51 3 % av den beräknade till- gången exploateras.

Den teoretiska tillgången på jordvärme som är lagrad i vatten eller ånga på djup mindre än 10 000 ni har beräknats motsvara 1 milj. Mtoe. Av tillgången intill 10 000 m djup beräknas ca 1 %, eller motsvarande 10 000 Mtoe kunna användas för elproduktion. Om jordvärmcn används för uppvärmningsändamål kan även förekomster med måttliga tempe- raturer utnyttjas. Mängden teoretiskt utvinningsbar energi blir då större.

Solenergin, mått som total instrålning till jordklotet, utgör en energi— tillgång som är ca 20 000 gånger större än världens nuvarande totala energikonsumtion.

Den totala energin hos vindarna i atmosfären motsvarar teoretiskt 2 600 miljarder TWh per år varav ca 25 % över land. Endast en mind— re del av detta finns emellertid i luftlagren närmast jordytan.

Temperaturskillnaderna i världshaven innehåller stora energimängden Som exempel kan nämnas att golfströmmen utanför Floridas kust har ett energiinnehåll motsvarande 180 000 TWh per år. Den totala globala tillgången är alltså oerhört stor.

WEC redogör även för omfattningen av världens energitillgångar om fusionsenergin kan utnyttjas och hävdar att litium här kan bli den resurs som begränsar möjlig energiutvinning. Med kända och som ut— vinningsbara betraktade tillgångar på litium kan emellertid ca 37 milj. TWh fusionsenergi utvinnas, vilket motsvarar 640 års energiförbrukning på nuvarande nivå. Om allt litium i världshaven utvinns och utnyttjas — vilket naturligtvis skulle ske till högre kostnader — blir totala till- gången på fusionsenergi avsevärt större, 1 360 miljarder TWh, vilket med nuvarande energikonsumtion skulle räcka 20 milj. år.

WEC:s redovisning ger även uppgifter om var energireserverna finns, se tabell 2.1.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

Tabell 2.1. Uppmätta reserver av lagrade energiformer

Fossila bränslen, Mtoe

Fasta Rå- Gas Olje- Totalt bränslen olja skiffer. tjärsand Afrika 9 100 13 300 5 100 2 000 29 500 Asien, totalt (exkl. .Sovjet) 65 700 55 700 10 900 21 600 153 900 härav Mellersta Ostern 700 42 700 3 700 —— 47 100 Kina 56 000 1 800 600 21 600 80 000 Japan 800 —— —' —— 800 Europa. totalt (exkl. Sovjet) 61 600 1 400 3 900 2 900 69 800 härav Osteuropa 27 000 400 400 —— 27 800 Ovriga Europa 34 600 1 000 3 500 2900 42 000 Sovjetunionen 83 800 8 400 14 600 3 500 110 300 Nordamerika 127 800 7 600 9 600 229 500 374 500 härav Förenta staterna 124 200 ' 5 800 ' 6 800 152 000 288 800 Canada 3 200 1 100 2 300 77 500 84 100 Sydamerika ] 300 7 800 1 500 600 11 200 Australien (och övriga Oceanien) 11 600 - 200 600 200 12 600 Totalt (avrundat) 361 000 95 000 46 000 260 000 762 000

2.3 Långsiktig energistudie inom organisationen för ekonomiskt samar— bete oeh utveckling ' '

2.3.1 Inledning

Som redan nämnts har OECD efter beslut hösten 1972 utarbetat en studie över utvecklingen på längre sikt på energiområdet för medlems- ländernas del. OECD:s generalsekreterare har lagt fram en rapport över studien i januari 1975.

I ett första avsnitt behandlar rapporten —— med särskilt beaktande av oljeprishöjningarnas förväntade inverkan '-— OECD-områdets efter- frågan på och tillförsel av energi i olika former för åren 1980 och 1985. I ett följande avsnitt går rapporten igenom möjligheterna till en ratio- nellare energianvändning samt därefter möjligheterna till utvinning in- om OECD av bl. a. olja, naturgas och kol samt till kärnkraftproduktion.

Det avslutande avsnittet ägnas energipolitikens mål och medel, möj- ligheterna till ökat energisamarbete inom OECD samt relationerna till de oljeexporterande länderna och till de icke oljeproducerande utveck- lingsländerna. I det följande lämnas en sammanfattning av de delar av rapporten som är av särskilt intresse för den svenska energipolitiken. OECD:s roll beträffande energi—FoU tas upp särskilt i avsnitt 5.1.

2.3.2 Efterfrågan och tillförsel -— olika prognosalternativ

Man har inom OECD funnit situationen på energimarknaden så svår- bedömbar att man inte velat utforma en entydig prognos. I stället har man valt att lägga fram flera alternativ utgående från olika antaganden

Uran.

Kärnbränsle. TWh

Uran och

termiska thorium, reaktorer brid—

58 100 900 200 ej känd 700 14 000 ej känd 14 000 ej känd 124 000 78 900 44 600 3 500

29 000 229 000

rea ktorer

3 490 000 55 000 11 000 ej känd 44 000 2 700 000 ej känd 2 700 000 ej känd 9 325 000 5 485 000 3 822 000 1 045 000

1 742 000 18 400 000

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 16

beträffande den faktor som ansetts mest kritisk, nämligen priset på im- porterad råolja. Man har för åren 1980 och 1985 tagit fram dels ett "grundfall” baserat på bedömningar gjorda före oktober 1973 och ut- gående från råoljepriset på 1,75—3 dollar/fatl, dels två alternativ base- rade på priserna 6 dollar och 9 dollar (i 1972 års penningvärde, vilket i slutet av år 1974 motsvarade 7,20 dollar och 10,80 dollar) för ett fat rå- olja f. 0. b. Persiska viken. Man söker visa hur efterfrågan och utbud på- verkas av de förändrade priserna men man tar i huvudsak inte med i beräkningarna effekterna av eventuella statliga energipolitiska åtgärder. Vidare utgår man i princip från att bruttonationalproduktens tillväxt blir oförändrad i 6-dollar- och 9-dollarfallen. Dessa högre prisers verkan på efterfrågan har man sökt bedöma med hjälp av antaganden om ener- gins priselasticitet inom olika användningsområden. Prishöjningarnas inverkan på tillförseln av andra bränslen liksom av olja från OECD- området ingår också i kalkylerna.

Den genomsnittliga årliga ökningen till år 1985 av den totala energi- förbrukningen för OECD-ländema uppgår i grundfallet till 4,9 %, i 6— dollarfallet till 4,3 % och i 9-dollarfallet till 3,8 %, tabell 2.2. Ett genom- gående drag är att Förenta staternas siffror ligger under OECD-genom- snittet medan Japans siffror ligger över. Energikonsumtionen beräknas i 6—dollarfallet bli 5,6 % lägre än i grundfallet år 1980 och 7,1 % lägre år 1985. 1 9-dollarfallet blir motsvarande minskning 9,2 % år 1980 och 12,0 % år 1985.

Tabell 2.3 visar förändringen i olika energislags andelar i 6-dollar- och 9-dollarfallen jämfört med grundfallet.

Nuvarande höga oljepriser, dvs. 9-dollarfallet, väntas medföra att oljans andel sjunker fram till år 1980 från 57 % till 47 % av den to- tala energiförbrukningen. Till år 1985 beräknas oljeandelen sjunka yt- terligare till 43 %. I stället väntas i första hand naturgasförbrukningen växa från knappt 19 % till närmare 24 % år 1980 och därefter sjunka något till 22 % år 1985. Kol, som i grundfallet har en andel omkring 15 % år 1980 och 1985, väntas öka med omkring 4 procentenheter i 9-dollarfallet. På grund av de långa utbyggnadstiderna för kärnkraft hinner de höjda oljepriserna inte" påverka kärnkraftkapaciteten till år 1980. Andelen kärnkraft beräknas till 6 % i grundfallet och 7 % i 9- dollarfallet. Till år 1985 blir skillnaden större. Grundfallet skulle då innebära en kärnkraftandel om drygt 10% och 9-dollarfallet drygt 13 %. Vattenkraft/jordvärme beräknas i alla tre fallen ligga kvar på en nivå av ett par procent både år 1980 och 1985.

Av tabellen kan också utläsas skillnader i de olika OECD-regionernas förutsättningar att anpassa sig till det nya läget på oljemarknaden. Inom

1 1 dollar = ca 4,00 kr. (i februari 1975). 1 ton = 7,30 fat. En enkel tumregel när dollar per fat skall översättas till svenska kronor per ton är således att multiplicera dollar per fat med 30.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 17

Europeiska gemenskapen (EG) sjunker till år 1980 oljeandelen från 66 % i grundfallct till 49 % i 9-dollarfallet eller med 17 procentenheter. För hela OECD-Europa beräknas motsvarande sänkning bli 16 procentenhe- ter. För Japans del beräknas den endast bli 5,5 %. För Förenta staterna. som redan tidigare har en jämförelsevis låg oljeandel och en stor in- hemsk oljeproduktion, bcräknas oljeandelen sjunka några procentenheter mer än för Japan men mindre än för Europa.

Tabell 2.2 Total tillförsel av primärenergi. Ökningstakt för grundfallet samt 6 dollar- och 9 dollarfallen 1972—1985

Förenta EG OECD Japan Totalt för staterna Europa OECD” TTE1 1972 1 769,2 958,7 1 157,5 318,3 3 463,3 1980: Grundfallet TTE 2 357,8 1 412,8 1 729,5 636,4 5 067,1 Genomsnittlig ökning 1972—1980 (%) 3,7 5,0 5.1 9,0 4,9 6-dollarfallet TTE 2 247,4 1 336,8 1 632,4 576,7 4 786,0 Minskning i % från grundfallet —4,7 -—5,4 —5,6 .—9,4 —5,6 Genomsnittlig ökning 1972—1980 (%) 3,0 4,2 4,4 7,7 4,1 9-dollarfallet TTE 2 163,6 1 278.4 ] 561,5 554,5 4 600,2 Minskning i % från grundfallet ——8,2 ——9,5 —9,7 —12,9 —9,2 Genomsnittlig ökning 1972—1980 (%) 2,5 3,7 3,8 7,2 3,6 1985: . Grundfallet TTE 2 881,0 1 785,2 2 244,9 854,1 6 420,5 Genomsnittlig ökning 1972—1985 (%) 3,8 4,9 5,2 7,9 4,9 6-dollarfallet TTE 2 667,0 1 686,4 2 121,1 758,5 5 966,6 Minskning i % från grundfallet —7,4 . —5,5 —5,5 —11,2 —7,1 Genomsnittlig ökning 1972—1985 (%) 3,2 ' 4,4 4,8 6,9 4,3 9-dollarfallct TTE 2 522,4 1 607,3 2 022,7 708,5 5 650,0 Minskning i % från grundfallet — 12,4 ' — 10,0 —9,9 —17,0 — 12,0 Genomsnittlig ökning 2,8 4,1 4,4 6,3 3,8

1 TTE = totalt tillförd primärenergi i Mtoe = Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

Olja

År 1972 förbrukade OECD-länderna drygt 1 900 Mtoe olja, varav drygt 1200 Mtoe importerades till OECD-området. Den höjning av oljepriserna som OPEC—länderna genomfört har klart förbättrat ut- sikterna för produktion av vanlig råolja inom OECD liksom av olja från tjärsand och syntetisk olja från skiffer. Ökad oljeletning och för- bättrade utvinningsmetoder väntas medföra en sådan ökning av reserver- na att en väsentlig höjning av produktionen kan tillåtas på längre sikt

2 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Hänvisningar till PS5

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

Tabell 2.3 OECDs energiförbrukning år 1980 och 1985 fördelad på olika energislag i ,.

?; av totalt tillförd 1980 primärenergi kol olja natur- kärn- vatten- (elektri- gas energi kraft! citetl) jordvärme Förenta staterna Grundfallet 18,0 47,6 26,9 5,9 1,5 (14,0) 6-dollarfallet 21,8 43,7 26,7 6,2 1,6 (14,6) 9-dollarfallct 21,8 39,7 30,3 6,5 1,7 (15,1) EG Grundfallet 13,2 65,9 14,7 5,1 1,0 (12,4) 6-dollarfallet 18,2 54,7 19,6 6,5 1,1 (14,1) 9-dollarfallet 19,6 49,1 23,4 6,8 1,1 (14,1) OECD Europa Grundfallet 13.0 66,0 12,8 5,7 2,5 (13.5) 6-dollarfallet 17,2 55,1 17,8 7,3 2,7 (15,1) 9-dollarfallet 18,5 50,0 21,1 7,6 2,8 (16,0) Japan Grundfallet 10,7 75,1 4,0 8,5 1,6 (11,9) 6-dollarfallet 12,0 71,0 5,7 9,4 1,8 (12,1) 9-dollarfallet 12,7 69,5 6,1 9,8 1,9 (12,3) Totalt OECD= Grundfallet 15,4 57,4 18,8 6,0 2,3 (13,7) 6-dollarfallet 18,8 51,0 20,8 6,8 2,6 (14,6) 9-dollarfallet 19,3 47,3 23,6 7,1 2,7 (15,2) % av totalt tillförd 1985 primärenergi kol olja natur- kärn- vatten- (elektri- gas energi kraft/' citet') jordvärme

Förenta staterna Grundfallet 19,7 45,3 23,4 10,2 1,4 (16,4) 6-dollarfallet 21,9 37,7 25,1 13,4 2,0 (17,4) 9-dollarfallet 22,5 34,5 26,7 14,1 2,1 (18,4) EG Grundfallet 9,6 64,8 14,9 9,7 0,9 (14,0) 6-dollarfallet 14,7 52,4 19,9 12,0 0,9 (16,2) 9-dollarfallet 15,8 47,3 23,3 12,5 1,0 (17,3) OECD Europa Grundfallet 9,6 64,2 13,5 10,5 2.2 (14,9) 6-dollarfallet 13,8 52,8 18,2 12,9 2,3 (16,8) 9-dollarfallet 14,8 47,8 21,5 13,5 2,4 (17,8) Japan Grundfallet 9,0 72,9 4,9 11,9 1,3 (11,6) 6-dollarfallet 11,8 67,4 5,9 13,4 1,5 (12,5) 9-dollarfallet 13,1 64,3 6,6 14,4 1,6 (13,3) Totalt OECDz Grundfallet 14,8 55,6 17,3 10,2 2,1 (15,2) 6-dollarfallet 17,6 47,1 20,1 12,7 2,6 (16,6) 9-dollarfallet 18,3 43,4 22,0 13,4 2,8 (17,7)

' I % av den totala slutliga förbrukningen ' Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridcpartementet 19

även om man får ta nya mer svårarbetade områden i anspråk som t. ex. kontinentalsocklarna och Arktis. . . _

Den årliga oljeproduktionen inom OECD-området beräknås i 9-dol- larfallet till ca 1 400 milj. ton år 1985. Produktionen år 1972 var när- mare 700 milj. ton. Som en förutsättning i 9-dollarfallet anges att pris— mekanismen får verka fritt och att således t. ex. priskontrollen i Fören— ta staterna lättar. Vidare behövs ett stabilt ekonomiskt och politiskt klimat för de stora investeringar som krävs. Ett särskilt problem är att investeringarna kan behöva skyddas mot eventuell import av billig olja t. ex. från Mellersta Östern om priserna sänks. Detta gäller även andra investeringar inom energisektorn.

Naturgas

OECD-ländernas förbrukning av naturgas uppgick år 1972 till ca 750 Mtoe, vilket motsvarar omkring en femtedel av deras totala energiför- brukning. Ungefär en tredjedel av inom OECD-området producerad energi härrörde då från naturgas. OECD-rapporten antar att tillgängliga naturgasresurser inom OECD är tillräckligt stora för att produktionen i 9-dollarfallet skall kunna uppgå till ca 1 100 Mtoe år 1985. Liksom i fråga om oljan behövs dock ett stabilt ekonomiskt klimat för investe- ringarna.

Kol

Ändringarna på energimarknaden har lett till en förbättrad konkur- renssituation för kolet. OECD-området har gynnsamma förutsättningar i fråga om kolproduktion; möjligheterna att öka produktionen begrän- sas inte av brist på kolreserver utan av brist på transportkapacitet, gruv- utrustning och arbetskraft samt av miljöskäl.

Fram till år 1985 antas produktionen "öka i Australien, Canada och Förenta staterna. I Europa och Japan, där kolförekomstema är mer svårbearbetade antas produktionen komma att hålla sig i närheten av nuvarande nivå. OECD:s produktion var år 1972 670 Mtoe och be- räknas i 9-dollarfallct till 880 Mtoe år 1980 och till 1 050 Mtoe år 1985. Denna ökning kräver omfattande investeringar. Det sammanlagda ka- pitalbehovet under perioden 1974—1985 beräknas till 38 miljarder dollar i 1972 års penningvärde.

K ä r n k r a t' t

Enligt rapporten medför prishöjningarna på fossila bränslen att kärn- kraft blir ekonomiskt sett betydligt gynnsammare än kol- eller olje- baserad kraft. Kärnkraftens relativt låga bränslekostnader gör det rim- ligt att anta att framtida ökningar av dess totala kostnader blir mindre än ökningarna för andra kraftslag. Kärnkraftverkens fördelar ur miljö- synpunkt anses avsevärda jämfört med olje- och kolbaserade kraftverk.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 20

Den installerade kärnkrafteffekten inom OECD-länderna beräknas uppgå till 58 000 MW år 1974, till 206 000 MW år 1980 och till 513 000 MW år 1985. Energiproduktionen beräknas motsvara både i 6-dollar- och 9—dollarfallcn 326 Mtoe år 1980 och 756 Mtoe år 1985.

I rapporten påpekas att utbyggnadsplanerna kräver åtgärder bl. a. för att säkerställa tillgången till natururan och anrikningstjänster under 1980-talet. Eftersom kärnkraft är kapitalintensivt kan vidare svårigheter möta vid finansieringen av den förutsatta utbyggnaden. Denna kan också bli lägre än beräknat i den mån den inte accepteras från olika säkerhetsaspekter.

Ö v r i g t Vattenkraften spelar en obetydlig roll inom OECD och den saknar

nämnvärda utvecklingsmöjligheter. Jordvärme tillvaratas f.n. i mycket liten utsträckning. För att den skall kunna inta en mer framträdande plats krävs omfattande FoU-insatser.

2.3.3 Energibesparande åtgärder

OECD-rapporten behandlar även möjligheterna till energibesparing. Man inskränker sig emellertid'till att behandla sådana minskningar i energiförbrukningen som kan genomföras utan påtaglig minskning av bruttonationalprodukten och utan försämring av den allmänna levnads- standarden eller den personliga komforten.

Som utgångspunkt för bedömningen av möjligheterna återges föl- jande tabell över energiförbrukningen inom OECD.

Tabell 2.4 Total primärenergiförbrukning år 1972 i % fördelad på användnings- områden och olika OECD-regioner

% av total Nord- OECD Japan Australien primärenergi amerika Europa och Nya Zeeland Industri 37,3 40,5 52,2 40,6 Samfårdsel 24,2 18,3 15,9 27,0 Övrigt1 24,7 27,0 19,4 13,4 Omvandlingsförluster vid elproduktion 13,8 14,2 12,5 19,0

* Bostäder, detaljförbrukning m.m.

I rapporten behandlas ett antal besparingsåtgärder. Som exempel nämns utnyttjande av spillvärme, förbättring .av reglersystem, effektivare utrustning och processer i industrin, värmeåtervinning, utnyttjande av värmepumpar, sänkt inomhustemperatur, sänkt hastighet vid bilkörning, övergång till mindre bilar och till kollektivtrafik. Som medel att uppnå besparingar nämns bl. a. åtgärder i fråga om beskattning och krediter,

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 2.1 stöd till FoU samt administrativa föreskrifter i fråga om trafik och byggnader.

I OECD-rapporten uppskattas den möjliga besparingen av den totala förbrukningen av primärenergi år 1985 till 15—20 % av förbrukningen i grundfallet samma år. Därvid har inräknats effekterna både av pris- ökningarna i sig och av olika statliga åtgärder. Enbart prisökningarna väntas i 9-dollarfallet leda till besparingar om 9 % år 1980 och 12 % år 1985. Den högre nivån 20 % bedömer OECD vara svår att uppnå medan 15 % enligt OECD borde bereda föga svårigheter vid fortsatta höga energipriser och en besparingsinriktad energipolitik. I vissa länder kan dock krävas större ansträngningar än i andra. I bedömningen av besparingsmöjligheterna har inte räknats in de effekter ny teknologi kan ge. Om en besparingseffekt på 20 % uppnås skulle den genom- snittliga årliga ökningen av energiförbrukningen inom hela OECD- området uppgå till 3,1 % fram till år 1985.

2.3.4 Oljcimport Rapporten avspeglar uppfattningen att det stora energipolitiska pro- blemet för flertalet medlemsländer är deras beroende av importerad olja och prisutvecklingen på denna. Rapporten söker därför belysa i vilken mån ökad energiproduktion inom OECD och energibesparing kan minska detta beroende.

I tabell 2.5 anges den förväntade utvecklingen av oljeimporten till olika OECD—områden och totalt för OECD i de tre olika fallen. I 6- dollarfallet väntas den totala importen år 1980 bli något högre och i 9- dollarfallet påtagligt lägre än f. n. Från år 1980 till 1985 väntas en viss ökning i 6-dollarfallet och praktiskt taget oförändrad nivå i 9-dollar- fallet.

Tabell 2.5 OECD:s oljeimport i grund-, 6-dollar- och 9-dollarfallen år 1980 och 1985 i jämförelse med 1972 års import

Mtoe Förenta EG OECD Japan Totalt för staterna Europa OECD= 1972 254,6 580,8 718,4 247,5 1 224,3 1980 Grundfallet 541,9 827,9 948,5 476,2 2 014,3 6-dollarfallet 331,2 571,0 679,8 407,6 1 446,4 9-dollarfallet 140,8 457,8 544,8 382,4 1 084,4 1985 Grundfallet 731,0 1 032,5 1 189,8 620,3 2 634,0 6-dollarfallet 254,6 699,5 835,6 505,1 1 661,9 9-dollarfallet --—67,51 560,3 666,9 447,7 1 071,6

1 Minustecken innebär nettoexport 2 Häri ingår även Australien, Canada och Nya Zeeland

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet '"

Om oljepriserna bibehålles på nuvarande nivå skulle således olje- importen till OECD-länderna under perioden 1980—1985 minska påtag- ligt jämfört med nuvarande import. Oljeprisstegringama kan emellertid inte omedelbart slå igenom fullt ut på efterfrågan och på produktionen av substituerande energislag. Man får därför enligt rapporten under en övergångsperiod räkna med viss uppgång av importen, dock knappast mer än till 1 600 Mtoe/år, som mot slutet av detta årtionde vänder i en nedgång.

Som nämnts bedöms i rapporten en besparing av den totala energi- förbrukningen år 1980 om ca 15 % jämfört med grundfallet vara fullt möjlig. Härav hänför sig i 9-dollarfallet ca 9 % till prishöjningarnas dämpande verkningar och resten till energipolitiska besparingsåtgärder.

I tabell 2.6 belyses inverkan av en sådan besparing på OECD-områ- dets oljcimport år 1980.

Tabell 2.6 OECD:s oljeimport år 1980

Oljeimport (Mtoe)

Grundfallet 2 014 6-dollarfallet 1 466 9-dollarfallet ] 084 Besparing 15 % 900

2.3.5 Energipolitiska synpunkter

I ett avslutande avsnitt behandlar rapporten olika medel för att nå energipolitiska mål som försörjningstrygghet, rimliga energikostnader och stabila priser. Vidare diskuteras internationellt samarbete på energi- området. I rapporten betonas vikten av att minska importberoendet ge- nom åtgärder både för att öka energiproduktionen inom OECD och för att minska konsumtionstillväxten. Det påpekas att lägre tillväxt av förbrukningen genom besparingar har vissa fördelar framför ökad in- hemsk energiproduktion som medel att begränsa importberoendet. Så- dana fördelar kan vara att resultat nås på kortare tid, positiva miljö- effekter och lägre kostnader. Marknadskrafternas reaktion på de högre energiprisema medför viss energibesparing. Statliga åtgärder kan dock behövas för att motverka bristfälligheter i marknadsmekanismen. Dess- utom kan statliga åtgärder vara befogade för att uppnå större bespa- ringar än vad rnarknadskraftema åstadkommer.

Som exempel på angelägna samarbetsuppgifter inom OECD nämns bl.a. fördelning av olja vid tillförselkriser, utbyte av information om åtgärder för energibesparing, samarbetsprojekt för utvinning av energi- tillgångar inom OECD samt FoU. Angelägenheten av förbättrade rela- tioner till de oljeexporterande länderna betonas liksom vikten av finan-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 23

siellt och tekniskt stöd till de u-länder som har knappa egna energitill— gångar och därigenom drabbats hårt både direkt och indirekt av de

höjda oljepriserna.

2.4 Energipolitiken i vissa andra länder

2.4.1 Inledning

EPU har i lägesrapporten gjort en kort genomgång av några karak- teristiska drag i energiförsörjningsmönstret och pågående planerings- arbete m.m. i Förenta staterna, Japan, Sovjetunionen, europeiska ge- menskapen (EG) och de nordiska länderna. I betänkandet har sedan — mot bakgrund av främst oljekrisen — lämnats uppgifter om reviderade energipolitiska program i Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och de nordiska länderna. EPK:s be- tänkande innehåller i sammanhanget intressanta uppgifter från bl. a. Canada, Frankrike, Förenta staterna, Japan, Kina, Sovjetunionen, Stor- britannien, Förbundsrepubliken Tyskland och de nordiska länderna.

Utredningarnas redogörelser har i förekommande fall kompletterats med senare inkomna uppgifter.

2.4.2 Canada

Den totala förbrukningen av primärenergi i Canada uppgick år 1972 till drygt 155 Mtoe, varav huvudparten täcktes genom inhemsk produk- tion. Canada är nettoexportör av olja och _naturgas men importerar en del av kolbehovet. När det gäller olja och oljeprodukter är Canada emellertid ännu delat på två marknader, en västlig med inhemsk olje- produktion Och en östlig som importerar olja.

Landet har stora resurser av fossila bränslen och uran. Vidare finns där världens största kända tillgångar på oljehaltig s.k. tjärsand. Utvin- ningsmetoderna behöver emellertid utvecklas. I december 1973 presente— rade den kanadensiska regeringen förslag till en ny nationell oljepolitik. Innebörden är bl. a. att en enhetlig nationell oljemarknad skall skapas och att man jämfört med tidigare prognoser för 1980-talet skall ytter— ligare stärka sin självförsörjning med olja och oljeprodukter. Man avser att t.v. bibehålla kapacitet för viss avtagande oljeexport till Förenta staterna, liksom även en kanadensisk marknad för sina traditionella ut- ländska oljeleverantörer. De viktigaste åtgärderna inom den nya olje- politiken är att bygga en rörledning för att sammanbinda landets två oljemarknader och att bilda ett statligt oljebolag för att påskynda olje- prOSpektering och forskning beträffande bl. a. tjärsandens utnyttjande.

Jämsides härmed sker en stark satsning på kärnkraftutbyggnad, från ca 3 000 MW installerad eleffekt år 1975 till ca 7 000 MW år 1980

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 24

och ca 21 000 MW år 1985. Federalt stöd till finansiering av nya kärn- kraftverk förutses bl. a. '

I september 1974 har vidare en särskild politik för uran presenterats, innefattande bl.a. riktlinjer beträffande exporten och åtgärder för att öka uranprospekteringen. I fråga om uranexporten sägs att de inhemska kärnkraftstationcrnas behov skall vara tryggat långsiktigt — minst 15 år innan export av uran kan tillåtas. Varje kontrakt om uranexport kommer att prövas utifrån detta krav.

Andra krav som skall vara uppfyllda för att exportlicens skall beviljas är att uranet exporteras i den mest bearbetade form som kan uppnås i Canada och att kontrakt inte får avse mer än tio år, eller under särskilda villkor eventuellt ytterligare fem år.

Under åren 1973 och 1974 har nya institutioner inrättats för energi- frågor, t.ex. en byrå för energihushållning med uppgift att se över, föreslå och genomföra åtgärder och forskningsprogram för att nå bättre utnyttjande av energin.

Viktiga inslag i landets energipolitik är FoU avseende. såväl energi- produktion och nya energikällör -— t.ex. utnyttjandet av tjärsanden -— som teknik för förbättrad energianvändning.

2.4.3 Förenta staterna

EPU erinrar om att Förenta staterna f. n. svarar för ungefär en tredje- del av världens totala energiförbrukning. Detta innebär att förhållande- na på den amerikanska cnergimarknaden får återverkningar världen över.

Förenta staternas totala energiförbrukning uppgick år 1972 till 1 800 Mtoe. Gas, kol och olja svarar tillsammans för ca 90 % av energi- tillförseln (se även uppgifter i avsnitt 2.3, tabell 1-3). Landet har mycket stora inhemska energiresurser och har tidigare i huvudsak varit själv- försörjande med energi. Under senare år har emellertid import av ener- gi skett i betydligt ökad omfattning. Prognoser som gjordes före hösten" 1973 pekade på ett importbehov år 1985 av 700 milj ton olja, före- trädesvis från Mellersta Östern.

Det första samlade energipolitiska programmet för Förenta staterna presenterades år 1971 och gick i huvudsak ut på att dels öka ansträng- ningarna att utnyttja konventionella inhemska energitillgångar — t. ex. genom förbättrade metoder att använda kol, utveckling av metoder att utvinna olja ur skiffer samt ökad utvinning av olja på kontinental- sockeln utanför landets kuster —-—, dels intensifiera satsningen på brid- reaktorer och bygga ut landets anläggningar för urananrikning.

Våren 1973 kompletterades programmet på flera punkter i syfte att öka den inhemska produktionen av alla slags energi och att hushålla bättre med energin. Satsningar föreslogs också ske på FoU avseende bl. a. nya energikällor.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet . 25

Under intryck av oljekrisen har sedermera proklamerats ett särskilt energipolitiskt program, Project Independence. Innebörden av pro- grammet är att Förenta staterna skall göras oberoende av energiimport. Tidpunkten då oberoende skall ha uppnåtts var ursprungligen år 1980 - men har senare flyttats till år 1985. Åtgärder som skall sättas in för att ersätta det förväntade importbehovet är av flera slag. Mycket omfattande ansträngningar skall göras för att öka utbudet och användningen av kol och för att producera olja från skiffer. Kärnkraften byggs ut i snabb takt, från ca 54000 MW1 installerad eleffekt år 1975 till ca 130000 år 1980 och ca 280000 år 1985. Uppgifter som lämnats till OECD:s kärnenergiorgan, NEA, anger att ansträngningar görs att accelerera detta program ytterligare. Parallellt härmed skall besparingsåtgärder sättas in för att begränsa energikonsumtionens ökning till 2 % om året i stället för, som tidigare förutsetts, 3,6 % om året.

En central roll i Project Independence spelar FoU-frågorna. Ett sär- skilt program härför har tagits fram i december 1973. Det omfattar federala FoU-insatser om sammanlagt ca $ 10 miljarder under den närmaste f emårsperioden och insatser från den privata sektorn om $ 12,5 miljarder. Av de federala satsningarna avser drygt 40 % kärnkraft- utveckling, drygt 20 % utnyttjande av kol, knappt. 20 "% nya energi- former, ca 15 % hushållnings- och besparingsinsatscr och ca 5 % olje- och naturgasproduktion. Av de privata satsningarna ligger något över 35 % på olje- och gasexploatering, ca 25 % vardera på energibesparan- de åtgärder och på kolutnyttjande, 10 % på kärnkraftutveckling och ett par % på nya energiformer.

Även om Project Independence syftar till att göra Förenta staterna. självförsörjande på energiområdet har möjligheterna att nå detta mål till år 1985 satts i fråga. Även då kommer antagligen viss oljeimport att behövas. Insikten av vikten av internationellt energisamarbete föranledde bl.a. Förenta staterna att i början av år 1974 ta det initiativ som i november samma år resulterade i en överenskommelse om ett interna- tionellt energiprogram (IEP).

I januari 1975 har president Ford i sitt årliga budskap till kongres— sen närmare preciserat målen för landets energipolitik.

Oljeimporten skall'skäras ned med 1 milj." fat om dagen är 1975 och 2 milj. fat om dagen i slutet av år 1977 (vilket motsvarar en nedskärning med ca 50 resp. ca 100 Mtoe räknat på årsbasis). -— Till år 1985 skall landet göras immunt mot ekonomiska påtryck- ningar från utländska energileverantörer. Förenta staterna måste utveckla en energiteknologi och ta fram energitillgångar som gör det möjligt för dem att svara för en avse- värd del av västvärldens energibehov vid 1900-talets slut.

En rad åtgärder har aviserats som skall bidra till att nå dessa mål. Importavgiftema på råolja och oljeprodukter kommer att höjas. Ener-

1 MW = megawatt = 1 000 kW.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 26

giskatt, frisläppande av priset på ny naturgas och avgift på annan natur- gas, upphävande av priskontrollen på råolja samt införande av särskild skatt på oljeproducenternas övervinster aviseras. Syftet med dessa åt- gärder är i första hand att sänka konsumtionen. Massiva insatser för att öka energiproduktionen förbereds samtidigt. Oljeprospekteringen på kontinentalsockeln och i Alaska kommer att intensifieras. Åtgärder för att höja kolproduktionen —— bl. a. genom vissa kompromisser med tidi- gare fastlagda miljökrav kommer att vidtas. Som mål för den kom- mande tioårsperioden anges att 250 stora kolgruvor bör öppnas, 150 stora koleldade kraftverk byggas och 20 stora fabriker för syntetiskt bränsle byggas.

En stark kärnkraftutbyggnad ingår vidare i programmet. Som mål anges här att 200 nya stora kärnkraftverk bör komma till stånd till år 1985. Kraftindustrin föreslås i detta sammanhang få två års förlängning av nuvarande investeringsskattekredit om 12 % för att bygga kraft- verk som inte eldas med naturgas eller olja.

Lagstiftning för att skydda de inhemska energipriserna mot import- konkurrens, förbättrade byggnadsstandards, isolering av 18 milj. bostä- der samt bättre bränsleekonomi i nya fordon föreslås också. Samtidigt föreslås ytterligare medel bli anvisade till forskning och utveckling med målet bl. a. att år 1985 kunna producera syntetbränslen och skifferolja upp till sammanlagt 1 milj. fat om dagen.

2.4.4 Japan

Japan har, framhåller EPU, sedan länge haft en betydande import av energi. Landets egna energitillgångar, främst kol och vattenkraft, är mycket begränsade och kan inte täcka behoven. En fortsatt och ökande energiimport förutses därför.

Energipolitiken har hittills varit inriktad på att till låg kostnad trygga energibehovet för den snabba industriella expansionen. Det kan nämnas, att hela 58 % av den japanska energikonsumtionen faller på industrin och bara 23 % på hushållen. Särskilt på oljeområdet har strävan att trygga tillförseln varit markant och lett till bl. a. direkt deltagande i prospektering och utvinning i Mellersta Östern. Jämsides härmed har, för att i någon mån motverka importberoendet, betydande satsningar gjorts på utbyggnad av kärnkraft. Enligt de planer som hade utarbetats före Oktoberkriget 1973 skulle Japan år 1985-ha byggt upp en kärnkraft- kapacitet om 60 000 MW jämfört med nuvarande knappt 2 000 MW för att därmed täcka drygt 25 % av den förväntade konsumtionen av el- energi samma år. Även med denna planering skulle emellertid landets oljeimport stiga från ca 190 Mtoe år 1970 till ca 615 Mtoe år 1985.

Insikten om bl. a. de miljöproblem som skulle komma att följa av denna utveckling hade redan börjat göra sig gällande i den energipolitis- ka planeringen, när Oktoberkriget och därmed oljekrisen bröt ut. I den

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 27

genomgång av energiprognoser som OECD nu har gjort (se avsnitt 2.2) har både energikonsumtionen åren, 1980 och 1985 och_ oljeimporten räknats ner betydligt för bl.a. Japan. Utbyggnaden av kärnkraft har i stället räknats upp.

Liksom t. ex. Förenta staterna har Japan lanserat ett omfattande FoU- program för energisektorn. I Japans s. k. solskensprojekt ingår satsningar på solenergi, geotermisk energi, syntetisk gas och vätgas samt metoder för energibesparing. Ca 90 % av forskningsbudgeten, eller f.n. mer än 1 000 milj. kr., går emellertid till kärnenergiutveckling, varvid de största insatserna gäller nya reaktortyper, speciellt bridrcaktorn.

2.4.5 Kina

Enligt EPK uppgick Kinas energiproduktion år 1973 till 400 milj. ton kol, 100 TWh elenergi (varav 20 TWh vattenkraft och resten kon- ventionell värmekraft) och 40 milj. ton olja. I energibalansen svarar därmed kolet för 85 %, elenergin för 5 % och oljan för 10 %. Därvid utnyttjas också alternativa energikällor t.ex. metangas genom fer- mentering av svingödsel m. m. och små, lokala källor i stort antal t. ex. de 50000 små vattenkraftverk på tillsammans 500—1000 MW, som byggts de senaste åren. Tillgångarna av kol och olja inom landet är mycket stora och anses utan vidare kunna tillgodose alla tänkbara krav på energi under lång tid framåt. Inga indikationer finns f. n. på att Kina skulle planera att basera någon påtaglig andel av sin energiförsörjning på kärnkraft.

Några uppgifter om kinesisk energi-FoU finns inte tillgängliga.

2.4.6. Sovjetunionen Energikonsumtionen i Sovjetunionen uppgick år 1971 till ca 740 Mtoe. Landet är självförsörjande med energiråvaror och exporterar betydande mängder kol, olja, naturgas och elenergi. 90 % av energireserverna ut- görs av kol. Landet har vidare världens största torvproduktion. En betydande satsning görs på FoU rörande kärnkraft. Officiella uppgifter saknas om den planerade långsiktiga utbyggnaden av kärn- kraftverk. År 1975 anges den installerade effekten till 6 OOO—8 000 MW. Det saknas även uppgifter om annan energi-FoU och om even- tuella energipolitiska program.

2.4.7 Europeiska gemenskapen

Nuvarande och förväntad energikonsumtion inom EG framgår av ma- terialet från OECD (se avsnitt 2.3 ).

Samarbete på energiområdet bedrivs f.n. i vissa frågor. Gemensam- ma bestämmelser finns t. ex. om kolsubventioner, oljelagring och infor- mation om vissa investeringar på energiområdet.

Ansträngningar att komma fram till en för EG—länderna gemensam

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 28

energipolitik har förekommit i flera år. Vid EG:s encrgiministrars möte i december 1974 uppnåddes-enighet om vissa allmänna mål för en ge- mensam energipolitik.

Huvudmålet är att EG:s beroende av energiimport skall sänkas från nuvarande 63 % till 50 % eller om möjligt 40 % år 1985.

Detta skall nås genom att öka utnyttjandet av kärnenergin, upprätt- hålla kolproduktionen på- nuvarande nivå samt stimulera kolimporten, stabilisera konsumtionen av råolja och främja utnyttjandet av naturgas. Om målet uppfylls kommer energibehovet år 1985 att tillgodoses med följande fördelning:

Energislag (.”-'.', kol och koks 17 olja 4l—49 naturgas 23—18 vattenkraft och geotermisk energi 3 kärnenergi 16—13

Beträffande nya energikällor framhålls att teknisk forskning och ut- veckling skall främjas för att utnyttja traditionella energiformer bättre och på lång sikt ersätta dem med nya.

Inom kärnenergisektorn anges att EG skall ha ett nät av kraftverk med en kapacitet av 160 000—200 000 MW.

För att kunna uppnå självförsörjningsmålen krävs också att energin används mera rationellt. EG anger att efterfrågan skall begränsas med omkring 15 % genom olika sparåtgärder. Den årliga konsumtionsökning- en kan därigenom minskas från nuvarande 3,8 % till 3 % år 1985. Des- sa siffror kan dock variera från land till land. En särskild samordnings- kommitté med experter från medlemsstaterna skall tillsättas för frågor" om rationellt energiutnyttjande.

Förberedelser för en särskild, gemensam energiforskningspolitik har också gjorts. Forskningsinsatser förutses på teknik för energibesparing, på utvinnings- och användningsmetoder för fossila bränslen, på fissions- och fusionsteknik m.m. Denna fråga hänger sannolikt samman med hus samarbetet inom IEP utvecklar sig. Det kan erinras om att Frank- rike t. v. inte deltar i IEP. .

I Frankrike lade regeringen i mars 1974 fram en reviderad energi- plan med en rad åtgärder för att dels spara energi, dels trygga energi- försörjningen. När det gäller besparingsåtgärder föreslås bl.a. en lag om isolering i bostadshus och begränsningar i rätten att värma bostads- hus under sommarhalvåret. När det gäller försörjningen föreslås ökad diversifiering på olika energislag, ökad gas- och kolimport samt inten- sifierad utbyggnad av kärnkraft. När det gäller det franska kärnkraft— programmet förutses enligt Aka-utredningen en ökning från 3 100 MW installerad eleffekt år 1975 till 17 000 MW år 1980'och 30 000 MW år

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 29

1985. En ytterligare accelererad utbyggnad eftersträvas emellertid enligt ' EG-kommissioncns förslag, om möjligt upp till ca 57 000 MW vid slutet av år 1985. De franska satsningarna på energi-FoU är sedan flera år av betydande storlek. I programmet ingår FoU avseende solenergi och geotermisk energi, experiment med vindkraft, fusionsforskning m. m. Frankrike tor- de vara det land i världen som f. n. hunnit längst med utveckling av bridrcaktorn. År 1972 uppgick den totala FoU-budgeten till ca 1 800 milj. kr., varav ca 860 milj. kr. inom industrin och branschforsknings- instituten och, med medel från det statliga atomenergikommissariatet, ca 900 milj. kr. på kärnkraftforskning. I oktober 1974 har regeringen i F örbundsrepublikcn Tyskland presen— terat ett nytt energiprogram där huvudsyftet, jämfört med tidigare pla— ner, är att minska oljans roll i energiförsörjningen och öka kolets, na- turgasens och kärnkraftens andelar. Bl. a. har kärnkraftprogrammet räknats upp från 18 000 MW år 1980 och 40000 MW år 1985 till 20 000 MW resp. 45 000 år 50 000 MW. . I januari 1974 presenterades ett särskilt program för energi-FoU. Pro- grammet omfattar arbeten under åren 1974—1977 för sammanlagt 2 550 milj. kr., varav industrin kommer att finansiera 35 %. Tyngdpunk- ten -— två tredjedelar av den totala medelsramen -— ligger på utveck- ling av metoder för att ersätta olja med kol eller kolprodukter. Andra punkter i forskningsprogrammet avser teknik för prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter, metoder för omvandling, transport och lagring av energi samt teknik för att nå en rationell energianvänd- ning. Vid sidan av detta program löper under perioden 1973—1976 ett särskilt kärnforskningsprogram om totalt ca 10 miljarder kr. Tyngdpunk- ten ligger här på utveckling av snabba reaktorer och högtemperatur- reaktorer. I Starbritannicn presenterade det nyinrättade cnergiministeriet under sommaren 1974 vissa avsnitt i en reviderad nationell energiplan. Enligt planen kommer kolets betydelse för landet att öka på nytt. Olje— och gasfyndigheterna i Nordsjön ger förhoppningar om säkrad bränsleför- sörjning på sikt, varvid planen bl. a. tar sikte på ökat statligt inflytande i utvinningen. Kärnkraftutbyggnaden fortsätter — från nuvarande ca 9 000 MW installerad eleffekt till ca 13 000 MW år 1980 och 21 000 MW år 1985. En satsning planeras ske på tungvattenreaktorer som är baserade på inhemsk teknologi. När det gäller energi-FoU har de stat- liga insatserna hittills avsett uteslutande kärnenergiområdet medan indu- strin inkl. de statliga energiföretagen svarat för resten. Bland nya FoU- projekt som nu förbereds nämner EPK att den statliga National Coal Board har presenterat en kolplan som skulle innebära ett femårigt in- vesteringsprogram om mer än 6 000 milj. kr. I programmet skulle i. ex. ingå utvecklingsarbeten rörande omvandling av kol.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 30

I december 1974 har ett energisparprogram presenterats med bl. a. omfattande åtgärder för att främja bättre isolering av bostäder och lån till energibesparande investeringar inom industrin.

2.4.8 De nordiska länderna

Energisituationen är mycket olika i de nordiska länderna. Danmark har inga kända primärenergitillgångar på land, och prospekteringen efter olja och gas på den danska kontinentalsockeln har hittills gett begrän- sade resultat. Prospektering kommer att inledas på kontinentalsockeln vid Grönland. På Grönland finns även vissa urantillgångar. Danmark är f. n. nästan helt importberoende. Främst importeras oljeprodukter. Ener— gikonsumtionen har stigit med nästan 8 % om året under 1960-talet. En energipolitisk redogörelse presenterades för folketinget våren 1974. Där erinrar regeringen om en rad centrala faktorer, som måste ingå i övervägandena om en framtida dansk energipolitik, såsom önskemålet att uppnå största möjliga effektivitet i utnyttjandet av energi, strävan att trygga försörjningen och hålla miljö- och säkerhetsrisker nere, m.m. Frågan om utbyggnad av kärnkraft har aktualiserats från kraftprodu- centernas sida, men den har ännu inte blivit föremål för statsmakternas beslut. Vissa organisatoriska åtgärder har vidtagits under år 1974 för att samordna energipolitiken, koordinera forskningsprojekt m. m.

Finland har ganska stora energitillgångar i sin vattenkraft och an- vänder vid sidan därav främst importerade oljeprodukter, som i stor utsträckning hämtas från Sovjetunionen. Sedan något år importeras även naturgas därifrån. Kol, ved och i viss mån även torv, bidrar också till energiförsörjningen. Utbyggnad pågår av tre kärnkraftaggregat. Ytterligare tre planeras. F.n. pågår inom det finska handels— och in- dustriministeriet en utredning om landets energiförsörjning under den kommande tioårsperioden.

Förslag till FoU-projekt i syfte att effektivisera energianvändningcn har presenterats, men någon totalsamordning av energi-FoU-ansträng- ningarna planeras inte, framhåller EPK.

Island har fortfarande stora outnyttjade energitillgångar i form av vattenkraft och geotermisk energi. Dessa energislag svarar redan nu för merparten av landets energikonsumtion.

Norges energipolitik har tidigare helt betingats av landets stora till- gångar på vattenkraft och den stora andelen elenergi — ca 60 % jäm- fört med knappt 20 % i Sverige — i energikonsumtionen. Fynden av olja och gas i den norska delen av kontinentalsockeln (se figur 2.3) har gett en ny inriktning av energipolitiken. Under åren 1973 och 1974 har en rad förslag lagts fram för stortinget i olika energipolitiska frågor.

Särskilt kan nämnas att stortinget, när det gäller utvinning av olje- 0ch gasfyndigheterna, uttalat sig för en begränsad exploateringstakt (totalt 90 Mtoe om året) med hänsyn till verksamhetens effekter på

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 31

samhällsekonomin. Vidare förutses en successivt ökande roll för det statliga oljeföretaget Statoil. När det gäller konsumtionen av och för- sörjningen med el har en plan lagts fast, som innebär att man å ena sidan håller tillbaka efterfrågan -— med hänsyn till att kapacitetsbrist befaras och å andra sidan bygger ut ytterligare vattenkraft, kompletterad med värmekraft, sannolikt i form av gaseldade kondenskraftverk. Man överväger således att vidta åtgärder för att när det gäller uppvärm- ning av bostäder hålla tillbaka den övergång från olja till el som de kraftigt höjda oljepriserna medfört. Regeringen håller för sannolikt, att ett tillskott av kärnkraft kommer att behövas under senare hälften av 1980-talet, och man avser att i sin planering hålla möjligheten för ett sådant tillskott öppen. I fråga om energi-FoU har förslag lagts fram av ett särskilt energiutskott inom Norges tekniska och naturvetenskapliga forskningsråd. Förslaget omfattar bl. a. forskning inom havsteknik och prospekteringsteknk, forskning och systemstudier rörande eldistributions- nät, forskning rörande verkningsgraden i energikrävande processer och för att minska byggnaders energiförbrukning. Ett särskilt energisekre- tariat har föreslagits få ansvaret för samordning av energi-FoU.

2.5 Nordiskt energisamarbete

Nordiska ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik har den 27 december 1974 till Nordiska ministerrådet överlämnat rapporten (NU 1974: 26) Nordisk energisamarbejde —— baggrund og forudsaetning- er. Rapporten, som har utarbetats mot bakgrund bl. a. av Nordiska rådets rekommendation nr 14/1973 angående ett nordiskt avtal om energi- politiskt samarbete, syftar till att belysa de nordiska ländernas energi- situation och att klarlägga behov och möjligheter för ett fördjupat sam— arbete.

I rapporten pekas inledningsvis på att det föreligger betydande skill- nader i fråga om produktion och förbrukning av energi mellan de nor- diska länderna. Som exempel anförs bl. a. att vattenkrafttillgångarna i Island, Norge och Sverige har lett till ett övervägande elorienterat energi- system, medan man i Danmark i högre grad använder fossila bränslen. Dessa skillnader har inte hindrat att ett värdefullt nordiskt samarbete utvecklat sig på de områden där behov förelegat, t. ex samarbetet mel- lan kraftproducenterna inom Nordel och regeringssamarbetet inom Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor. Även när det gäller det framtida samarbetet anser ämbetsmannakommittén att man bör sikta på att lösa praktiskt uppkommande behov i en pragmatisk form. Med hän— visning till de nordiska ländernas delvis olika förutsättningar framhålls att bilaterala avtal mellan länderna på konkreta områden får ses som ett naturligt led i det nordiska samarbetet.

Tidsperspektivet för rapporten går fram till år 1985. Det framhålls

Prop. 1975: 30 Bilagal !ndustridepartementet 3':

emellenid att det på vissa områden finns utvecklingstendenser som pekar på nya möjligheter till nordiskt samarbete efter denna tidpunkt.

I rapporten framhålls att den ändrade energisituationen i alla de nor- diska länderna har medfört ett ökat behov av ett bättre energipolitiskt beslutsunderlag i form av statistik, prognoser, analyser och på längre sikt även encrgimodeller. Det arbete som inom varje land utförs på dessa områden skulle enligt ämbetsmannakommitténs mening kunna få värdefulla impulser genom en nära kontakt med arbetet i de övriga nordiska länderna.

Energiförsörjning

I rapporten pekas på den snabba ökningen av oljeförbrukningen sär- skilt i Danmark, Finland och Sverige. I dessa länder utgör kärnkraft, kol och naturgas de viktigaste möjliga alternativa energikällorna. Beträf- fande kol anses det osäkert i vilken utsträckning de-nordiska länderna kommer att kunna väsentligt öka sin förbrukning. Det synes f n. inte heller finnas möjligheter för leveranser av naturgas i större omfattning. Enligt rapporten är det inte realistiskt att räkna med att de nordiska ländernas årliga oljeförbrukning under överskådlig framtid kan bringas ned väsentligt under 1973 års nivå. Om länderna väljer att avstå från vissa alternativ som t. ex. kärnkraft leder detta nödvändigtvis till att ' strävandena efter ett minskat oljeberoende försvåras.

I de nordiska länderna utom Finland kontrollerar de stora multinatio- nella oljeförctagen större delen av apparaten för raffinering och distri- bution av olja. I dessa länder pågår en löpande värdering av- de stora bolagens framtida roll i oljeförsörjningen och av behovet av ökade statli- ga insatser på området.

Danmark och Sverige har anslutit sig till det internationella energiar- ganet (IEA) som upprättats inom OECD. Norge har ansökt om en sär- skild anknytning, medan Finland och Island beslutat att t. v. inte delta som medlemmar i detta samarbete. IEA:s arbete syftar bl. a. till fördel- ning av oljetillgångar i akuta krissituationer. Det framhålls i rapporten att ett motsvarande formaliserat samarbete på nordisk bas härigenom har blivit inaktuellt.

Det framhålls att inom Norden endast Norge förfogar över stora olje- tillgångar. Den aktuella produktionen från Ekofisk-området sker huvud- sakligen i olika enskilda oljebolags regi, och den norska staten har i allmänhet inte dispositionsrätt över denna produktion. Genom att norska staten numera kräver en andel av minst 50 % vid nya koncessioner kommer det statliga oljeförctaget Statoil på längre sikt att få mycket be- tydande produktionsmöjligheter. Den samlade framtida produktionen från olje- och naturgasfyndigheter på norska kontinentalsockeln är doek enligt beslut av regering och storting begränsad till 90 milj. Mtoe om året.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 33

Den norska statliga produktionen av raffinerade produkter kan bli av intresse för de övriga nordiska länderna, eftersom den kan ge under- lag för en hög försörjningssäkerheti jämfört med de alternativ som eljest står till buds. Enligt ämbetsmannakommitténs mening föreligger det på längre sikt möjligheter för ett samarbete mellan Norge och de övriga länderna på grundval av denna produktion. Det framhålls dock att eventuella förhandlingar om ett sådant samarbete torde komma att föras på bilateral bas. Det påpekas att inledande bilaterala kontakter om ett långsiktigt utbyte av oljeprodukter och elkraft redan har ägt rum mellan Norge, Finland och Sverige. Det är emellertid svårt att i dag gå in på mera konkreta överläggningar av detta slag med hänsyn bl. a. till de betydande osäkerhetsmomenten beträffande produktionen från Nord- sjön.

Vidare framhålls att' undersökningar pågår i Norge om raffinering och marknadsföring av norska statens olja. I flera av de andra länderna övervägs frågor om raffinaderiutbyggnad och eventuellt också ett ökat statligt engagemang i oljesektorn. I rapporten betonas vikten av att man på dessa områden håller löpande kontakt mellan de nordiska länderna med sikte på att i möjligaste mån uppnå lösningar som kan underlätta ett eventuellt senare samarbete.

Beträffande naturgas framhålls att ilandföring från fält på kontinental- sockeln måste ske i så stor omfattning att hela produktionen inte kan av- sättas på ett enda nordiskt lands marknad. Ett samarbete om utnyttjandet av naturgas är därför naturligt. Särskilt intressant från nordisk synpunkt är frågan om eventuella gasfynd norr om 62:a breddgraden, som skulle kunna utgöra en kraftig stimulans för en regional industriell utveckling. Det understryks dock att detta är ett långsiktigt perspektiv. Den norska regeringen har beslutat att borrningar i området skall påbörjas år 1977, Och från den tidpunkt då ett eventuellt fynd görs tar det sex 21 sju år innan utvinningen kan börja.

Beträffande kärnenergi erinras om att det föreligger en avsevärd tids— mässig skillnad mellan de nordiska ländernas program, något som blev särskilt märkbart mot slutet av 1960-talet då planerna på utbyggnad av kärnkraftverk i Sverige och Finland blev fastare och då AB Asea- Atom bildades. Detta innebär vissa begränsningar av möjligheterna att vidga det industriella samarbetet, inkl. forskning och utveckling på det reaktor- och bränsletckniska området. Däremot kan det inom kärn- bränslecykeln finnas ett betydande utrymme för samarbete beträffande såväl utveckling som industriell verksamhet. Härför talar bl. a. att kon- kurrensfaktorn inom kärnbränsleindustrin har en relativt liten betydelse. En nordisk samverkan inom delar av. bränslecykeln kan för de enskilda länderna utgöra ett möjligt alternativ till nationell försörjning eller be- roende av utomnordiska försörjningskällor. Det framhålls att ett ställ-

Hänvisningar till PS6

3. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementct 34

ningstagande till frågan är avhängigt av politiska beslut rörande kärn- kraften i de olika länderna.

Det finns enligt ämbetsmannakommitténs mening anledning att under- söka även möjlighetcran- till ökat samarbete mellan de nordiska ländernas säkerhetsmyndigheter, utöver det samarbete som redan sker i reaktor- säkerhetsfrågor på grundval av NARS-avtalet.

Energianvändning

Möjligheterna till energibesparingar uppmärksammas nu i alla de nor- diska länderna. Ämbets'mannakommittén pekar särskilt på att. använd- ningen av mottryckskraft för fjärrvärmeproduktion eller industriella än- damål i Danmark, Finland och Sverige kan medföra betydande bespa- ringar. De forsknings- och utvecklingsuppgifter som föreligger på detta område bör tas upp även'i nordiskt sammanhang. Vidare föreslås att möjligheterna för ett industrisamarbete beträffande energikrävande pro— duktionsprocesser undersöks närmare, liksom utnyttjandet av 'spill— värme frånindustriprocesser. . .

Med hänvisning till att de största besparingsmöjligheterna i alla de nordiska länderna torde finnas i fråga om lokaluppvärmning pekar äm- betsmannakommittén även på vissa samarbetsmöjligheter på byggom— rådet.

Forskning och utveckling

I rapporten framhålls att ökad forskning och utveckling spelar en vik- tig roll i de nordiska ländernas energipolitik. Med hänsyn till att det ofta krävs stora resurser kan en samordning av insatserna både på det nordiska och det internationella planet visa sig fördelaktig; Som exempel på tänkbara områden för nordiskt samarbete anges användning-"av energi till lokaluppvärmning och inom industrin, energiekonomisk forsk- ning samt utnyttjandet av kommunalt och industriellt avfall till energi- ändamål. Ämbetsmannakommittén hänvisar även "till att de nordiska industriförbunden i en särskild rapport till Ministerrådet om energiför- ' sörjning och energiekonomi har uttryckt önskemål om att bidra till lös- ningar av aktuella forsknings— och utvecklingsuppgifter på området.

Beträffande utformningen av ett nordiskt forsknings- och utvecklings- samarbete framhålls att Nordforsk lämpligen skulle kunna förmedla sam— arbete inom den mera grundläggande energiforskningen. Samarbete på konkreta utvecklingsområden skulle i betydande grad kunna förmedlas genom Nordisk industrifond, som numera har energiteknik som ett prioriteterat område. I andra fall kan dén naturliga lösningen vara att samarbetet inriktas på koordinering av forskningsprogram och fördelning av uppgifter mellan nationellt finansierade organ.

Prop. 197 5 : 30 Bilaga 1 Industridepartementet 35

Institutionella frågor

I rapporten erinras om att energisamarbete liksom övrigt samarbete mellan de nordiska regeringarna är inordnat i Ministerrådets struktur. De för energipolitiken ansvariga ministrarna sammanträder regelbundet som ministerråd, och ämbetsmannakommittén har flera möten om året. Energifrågor av intresse för två eller flera av länderna kan tas upp, och nya uppgifter för det nordiska samarbetet kan snabbt föras fram till ' politiskt beslut i Ministerrådet. Enligt ämbetsmannakommitténs upp- fattning har denna struktur visat sig lämplig för behandlingen av energi- politiska frågor.

Ämbetsmannakommittén ser inget behov av nordiska organ för sam- arbete på speciella områden utöver de befintliga, främst Norde] och Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor. Detta utesluter dock inte att vissa ändringar i dessa organs organisations- och arbetsformer kan visa sig nödvändiga som en följd av att nya samarbetsuppgifter tas upp.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartcmentet 36

3 Översikt beträffande statlig verksamhet och organisation på ener— giområdet

3.1. Bakgrund

Behovet av åtgärder från samhällets sida för att kontrollera och styra utvecklingen inom energisektorn har under de senaste tio åren bl. a. lett till en tidvis omfattande prognos- och utredningsverksamhct. Särskilt angeläget har det ansetts vara att ha tillgång till god statistisk och väl- grundade prognoser som underlag för de energipolitiska åtgärderna.

År 1964 uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet, stats- rådet Lange, åt särskilt tillkallade sakkunniga att kartlägga läge och utvecklingsperspektiv på energiområdet och därvid även undersöka be- hovet av energipolitiska åtgärder. De sakkunniga, som antog namnet energikommittén, avgav år 1967 rapporten (Ds Fi 1967: 8) Sveriges energiförsörjning 1955—1985 och år 1970 slutbetänkandet (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning Energipolitik och organisation.

Rapporten innehåller dels en analys av energikonsumtionens ut- veckling mellan åren 1955 och 1965 och dess sammansättning år 1965, dels en prognos för energikonsumtionen 1965—1975 och en uppskatt- ning av konsumtionsutvecklingen 1975—1985. Vidare redovisas energi- balanser, som åskådliggör konsekvenserna på tillförselsidan. Denna rap- port har i stor utsträckning utgjort underlag för andra prognoser inom energisektorn och för berörda delar av långtidsutredningarna. Den har också tjänat som utgångspunkt för energiprognosutredningens (EPU) arbete.

Energikommittén hade även i uppdrag att överväga vilka åtgärder som kunde komma att erfordras från statsmakternas sida för att bidra till en gynnsam utveckling inom energisektorn och att därvid bl. a. även undersöka behovet av organisatoriska åtgärder för att samordna statens energipolitiska verksamhet. Denna del av utredningsuppdraget redo- visas i kommitténs slutbetänkande, som innehåller förslag om ett energi- politiskt program med följande huvudpunkter.

— Inrättande av ett centralt energiorgan under industridepartementet med funktion som statens utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor. -—— Komplettering och utvidgning av koncessionslagstiftning för energi- produktion och energidistribution till att omfatta alla anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen. Införande av krav på planer för värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, 5. k. värmeplaner. —— Komplettering av lagstiftning till skydd för encrgikonsumenterna mot eventuell monopolprissättnin g. —— Upprättande av en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhct för energisektorn samt utveckling av encrgistatistiken.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 37

Frågan om en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhct och utveckling av encrgistatistiken avgjordesi mars 1972 då Kungl. Maj:t lämnade bemyndigande att tillkalla EPU för att bl.a. inleda dessa ar- beten. Som betonades i direktiven för EPU var behovet av verksam- heten bestående, men den kunde inte då organiseras i permanenta for- mer eftersom myndighetsorganisationen för näringspolitiska och energi— politiska uppgifter var föremål för beredning. Utredningen skulle emel- lertid lägga upp sitt arbete så att en övergång till en mer permanent organisationsform kunde ske smidigt. Utredningens sekretariat skulle sedermera kunna införlivas i en ny organisation.

I prop. 1973:41 om industripolitisk verksorganisation behandlades även energikommitténs övriga förslag.

Då framhölls bl. a. —- i likhet med vad kommittén påpekat —— angelä- genheten av att de energipolitiska resurserna på myndighetsplanet kon- centrerades och förstärktes och att verksamheten breddades till en be- vakning av hela energiområdet. Kommitténs förslag om en utvidgad kon- cessionslagstiftning och en Statlig prövning av kommunala värmeplaner borde emellertid övervägas ytterligare. Frågan om en organisation på energisäkerhetsområdet, som hade tagits upp av kommerskollegieutred- ningen i betänkandet (SOU 1971: 69) Näringspolitiken — ny verksorga- nisation, kunde inte heller avgöras slutligt. Förändringarna i rådande organisation borde därför t.v. begränsas men samtidigt utformas så, att en utvidgning av de energipolitiska uppgifterna och en omorganisa- tion av säkerhetsarbetet underlättades.

Mot bakgrund härav förordades att en enhet för energifrågor skulle upprättas inom industriverket. Energienheten skulle redan i inlednings- skedet få erforderliga resurser även för prognos- och utredningsverk- samhet. Dessa resurser skulle dock ställas till EPU:s förfogande tills EPU slutfört sitt uppdrag, vilket beräknades ske under år 1974.

Riksdagen biföll förslaget (NU-1973: 54, rskr 1973: 225). — Överväganden om energikommitténs förslag att komplettera och ut- vidga koncessionslagstiftningen har därefter skett inom industrideparte- mentet. Arbete för att belysa olika aspekter på denna fråga har även uppdragits åt särskilda sakkunniga. Vad gäller särskilt elområdet kan er- inras om elutredningen (I 1971: 01) som tillkallades efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i maj 1971 för att. utreda frågor om eldistributionens och elproduktionens organisation. Vad gäller regler om distribution m.m. av fjärrvärme samt energikommitténs förslag om värmeplaner och om skydd mot monopolprissättning har utredningsarbete skett inom en av statsrådet Lidbom efter bemyndigande i februari 1973 tillkallad utredning, värmeanläggningsutredningen (Ju 1.973: 06). Denna utredning har slutfört sitt uppdrag. Dess betänkande redovisas översiktligt i avsnitt 8.3.1.

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 38

Hänvisningar till S3-1

3.2. Nuläge

Frågor rörande den allmänna energipolitiken sorterar under industri- departementet, som handlägger ärenden om bl. a. energiförsörjning och teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Åtgärder rörande oljelagring och andra cnergiberedskapsåtgärder lik- som rörande priskontroll av bl. a. oljeprodukter hör till handelsdeparte- mentets verksamhctsområde. Miljö- och naturskyddsfrågor samt frågor i anslutning till den fysiska riksplaneringen är exempel på verksamheter som bedrivs inom andra departements områden och som ofta har be- tydelsefulla energipolitiska aspekter.

De påfrestningar som energiförsörjningen utsattes för under hösten 1973 och vintern 1974 ledde till att regeringen beslöt att i det uppkom- na läget förstärka samordningen av den energipolitiska verksamheten. Dcls inrättades en särskild försörjningsberedning under ledning av che- fen för handelsdepartcmentct för samordning av frågor om energiför- sörjningen på kort sikt, dels tillsattes en energipolitisk delegation för att samordna arbetet inom olika departement när det gäller långsiktiga frå- gor inom energiområdet. För att få ett forum för diskussion och samråd om både de kortsiktiga och de långsiktiga energifrågorna och deras be- tydelse för samhällsekonomin i dess helhet tillkallades också ett särskilt energiråd.

På myndighetsnivå finns en rad organ som i varierande omfattning arbetar med eller berörs av de energipolitiska frågorna. Vissa åtgärder har vidtagits på senare år för att uppnå en samlad och rationell myn- dighetsorganisation. Hit hör bl. a. inrättandet år 1973 av industriverket som redan har nämnts. Industriverket har ålagts energipolitiska upp- gifter av tre slag, nämligen dels den allmänna prognos- och utrednings— - verksamheten för energisektorn i dess helhet, dels den verksamhet som avser säkerhetskontroll m.m. av elektriska anläggningar samt material- kontroll och standardisering inom elområdet, dels koncessions— och bi- dragsfrågor inom elområdet. Verket handlägger vidare ärenden om reglering av priset på elektrisk ström. För sådana frågor finns också en särskild nämnd, prisregleringsnämnden för elektrisk ström.

Till industridepartementets område hör även frågor om tillsyn och säkerhetsinspektiou enligt atomenergilagen (1956: 306, ändrad senast 1972: 179) och enligt lagen (1902: 71 s. ]) innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar (ändrad senast 1973: 569).

Tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen är statens kämkraftinspck- tion. Inspektionen har även till uppgift att avge utlåtanden i bl. a. kon- cessions- och tillståndsärenden. Inspektionen har härutöver visa upp- gifter av mera allmänt rådgivande och beredande natur och bereder vidare ärenden rörande det internationella atomenergisamarbetet.

Tillsynsmyndighet enligt ellagen är industriverket som enligt vad nyss sagts bl. a. utfärdar säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströms-

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartementet - 39

anläggningar. Verket är chefsmyndighet för statens elektriska inspektion, som är den lokala organisationen för tillsyn av sådana anläggningar.

Inom industridepartementets v'erksamlietsområde finns vidare myn- digheter som bland sina övriga uppgifter även har uppgifter av betydel— se för energiområdet. Exempel härpå är Sveriges geologiska undersök- ning ( SGU), som bl. a. bedriver uranprospektering, och styrelsen för tek— nisk utveckling (STU), som är den centrala förvaltningsmyndigheten för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete inom bl. a. behovsområdet energiteknik.

För att handha ett särskilt, fyraårigt forsknings- och utvecklingspro- gram finns f. n. delegationen för forskning rörande kärnkraftens säker- hets- och miljöfrågor (Kämsäkforsk).

Inom industridepartementets område har vidare statens vattenfalls- verk, vid sidan av sin primära uppgift som producent och distributör av elkraft, vissa energipolitiska myndighetsuppgifter. Vattenfallsverket skall således verka för en rationell elkraftförsörjning inom riket. Detta sker bl. a. genom att verket svarar för utbyggnad, drift och underhåll av stamlinjenätet, dvs. kraftöverföringsledningar för 220 kV och högre spänning. Verket skall dessutom i samråd med andra myndigheter om- besörja beredskapsplanläggning av rikets elkraftförsörjning. I detta sam- manhang kan även erinras om krigsskyddsnämnden för kraftanlägg- ningar, som behandlar frågor om skydd av sådana anläggningar mot brand- och bombskador samt skydd av deras personal.

Viss statlig verksamhet på energiområdet bedrivs i bolagsform. Staten deltar, genom vattenfallsverket och Loussavaara-Kirunavaara AB (LKAB), i den prospektering efter olja. och naturgas, som Oljeprospek— tering AB (OPAB) bedriver i Sverige och på den svenska kontinental- sockeln, liksom i verksamheten inom Petroswede AB, ett bolag som bildats för prospektering utomlands. Ett särskilt halvstatligt bolag, Öst- gas AB, undersöker förutsättningarna för naturgasimport till Sverige. Vidare är staten genom vattenfallsverket delägare i Svensk kärnbränsle- försörjning AB, som har till syfte att främja landets försörjning med kärnbränsle genom exempelvis samordnad upphandling och i AB Kärn- kraftutbildning, som handhar utbildning och träning av driftpersonal vid kärnkraftstationer. AB Atomenergi, som är helt statsägt, svarar för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom främst kämenergiområdet. För kommersiell verksamhet avseende reaktorer och reaktorbränsle sva- rar det halvstatliga företaget AB Asea-Atom. Det statliga Uddcomb Sweden AB levererar annan väsentlig utrustning för kärnkraftverk.

Många andra statliga verksamheter, som bedrivs inom andra de- partements områden, har betydelse även för energiområdet. Här kan särskilt nämnas överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), som un- der handelsdcpartementet har det centrala ansvaret för planeringen av landets försörjningsberedskap beträffande bl.a. importerade bränslen. I

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementct 40

ÖEF:s uppgifter ingår även att svara för ransoneringsförbercdelser på bränsleområdet. Motsvarande förberedelser på drivmedclsområdet ålig- ger under kommunikationsdepartementet transportnämnden och på el- kraftområdet vattenfallsverket. ÖEF har det samordnande ansvaret. Frågor om ransoneringsorganisation, ett samordnat ransoneringssystcm, informationsberedskap m. m. samt om lagstiftningen på området är f. 11. föremål för översyn inom energiberedskapsutredningen (H 1974: 03) och ransoneringslagsutrcdningen (H 1974: 02).

När det gäller statligt stöd till forskning och utveckling som bl. a. av- ser energiområdet kan särskilt erinras om verksamheten vid transport- forskningsdelegationen, som är knuten till kommunikationsdepartcmen- tet, statens råd för byggnadsforskning, som är knutet till bostadsdcparte- mentet, samt statens råd för atomforskning och statens naturvetenskap- liga forskningsråd, vilka är knutna till utbildningsdepartcmentet.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 41

4. F.nergikonsumtionens utveckling

4.1 Hittillsvarande utveckling och nuläge '

Denna redogörelse har hämtats från energiprognosutrcdningens (EPU) betänkande Energi 1985 2000. Uppgifterna för år 1974 har lämnats av statens industriverk.

Sveriges energipolitik sådan den hittills utformats har varit inriktad på att ge en säker och billig försörjning med både elenergi och bränslen för att lämna konsumenterna fritt val mellan olika energiformer. Sverige har därvid haft en fördel av vattenkraft som ger elenergi till låga kost- nader och med stor leveranssäkerhet.

I Sverige har en övergång från fasta till flytande bränslen skett i snabb takt under hela efterkrigstiden —- sannolikt påskyndad både av ett lågt pris och av de fördelar flytande bränslen erbjuder jämfört med fasta. Denna utveckling har varit likartad för hela Västeuropa men gått långsammare i länder med egen kolproduktion.

Sverige importerade år 1973 ca 80 % av förbrukad energi, och av importen utgjordes ca 90 % av råolja eller petroleumprodukter. Landet påverkas därför direkt av de internationella marknadsförhållandena när det gäller import av bränslen. Elförsörjningen är däremot till stor del oberoende av import. Den hittills utbyggda vattenkraften ger under normalår en elproduktion av ca 57 TWh/år. År 1973 var vattenkraft- produktioncn 60 TWh till följd av större vattentillrinning än normalt. Landets totala elförbrukning var år 1973 ca 78 TWh, vilket innebär att vattenkraften svarade för ca 75 % av elförsörjningen. Resten av elpro- duktionen baserades i huvudsak på olja.

Sveriges energiförbrukning har under perioden 1955—1972 ökat med i genomsnitt 4,6 % per år. Energiförbrukningens fördelning på energislag och dennas förändring framgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Totalt tillförd energi

Energiform 1955 1965 1970 1972 Ökning ?; per år ”Normalår" "Normalår"

Mtoe '); Mtoe % Mtoe ');, Mtoe ff, 1955— 1965— 1970—— 1965 1970 1972

Oljeprodukterl 7,5 46 16,6 64 24,7 71 25,1 72 —,'- 8,3 + 8.3 +0.8 Kol och koks 4,0 25 2,2 8 2,0 6 1,6 4 —6,1 —2.0 —10,5 Vattenkraft2 2,2 14 4,6 18 5.23 15 5,5= 16 +7,7 +2,5 +2,8 Kärnkraft — — 0,4 — — _. Lutar, ved och vedavfall 2,5 15 2,7 10 3,0 8 2,9 .8 +0,5 42,1 % l ,7 Totalt 16,2 100 26,0 100 34,9 100 35,5 100 —L— 4,9 + 6.1 + 0,9

1 Av oljeprodukter har för elproduktion förbrukats 1965 0,35 Mtoe;-l970 2,7 Mtoe och 1972 3,0 Mtoe. 2 Vattenkraften har värderats efter sitt termiska energiinnehåll, Om motsvarande mängd skulle ha producerats i värmekraft skulle oljeförbrukningen härför ha varit 1965 13,5 Mtoe, 1970 15,0 Mtoe och 1972 16,0 Mtoe. * Inkl. netto elimport 1970 0,4 Mtoe; 1972 0,2 Mtoe.

Prop. 1975: 30 Bilaga] lndustridepartementet

42

Tabell 4.2 Sveriges encrgibalans 1973 (preliminär, lager- och temperaturkorrigerad)

Tunn eldningsolja Tjock eldningsolja Motorbrännolja Motorbensin Ovriga oljeprodukter

Summa oljeprodukter

Kol och koks Inhemska bränslen (ekv stenkol) Stadsgas 10' m: Kärnkraft Vattenkraft

Import (saldo) För-brukad prima Elpannor

Totalt för landet

Andelar Olja Kol och koks Inhemska bränslen Stadsgas Vattenkraft (-export) Oljekraft Kärnkraft

Kondenskraft, olja Mottryck, olja Gasturbin, olja Gasverk, olja

Tillförd energi Omvandlad energi

Industri

Brutto Verkn

Kalo- 10a nfl 10a Brutto Verkn Netto Netto rital 10J Gcal resp grad 10u TWh resp grad ton enhet ';';; Gcal enhet % 8500 9610 81,4 45 47 13,2 15,3 1111 65 9 300 13 686 127,3 2 963 6129 75 8 500 2 234 19,0 _ _— — — 7 500 4 258 31,9 —— — —— —- 10 000 478 4,8 122 75 1,0 179 75 264,7 6700 2513 16,8 2413 70 6 500 4 435 23,9 . 3 900 _ 75 4 000 273 _— _— —— 33 90 6,0 303 1,8 2,1 860 60,6 61,3 852 52,1 59,9 860 0,7 0,7 . 38,7 95 0,3 99 377,7 68,1 78,0 78 264,7 14,2 15,3 16.8 28,9 1.1" 61,3 52,1 60,6 28,03 6,0 1,8 2,1 Tillfört bränsle chererad elfgas Brutto 10' Brutto % Netto TWh 10' m' 10" m3 Gcal '10' 10' Gcal Gcal 2 213 20,6 20,6 37 7,7 8,9 750 7,0 7,0 78 5.5 6.3 45 0,4 0,4 25 0,1 0,1 148 1 5 1,5 70 l 1 273

Den svaga ökningen under perioden 1970—1972 är helt hänförlig till den låga aktiviteten i vår samhällsekonomi.

En preliminär energibalans för år 1973 redovisas i tabell 4.2. Den visar en ökning av den förbrukade energin jämfört med år 1972 på ca 4,5 % till ca 38 Mtoe. Händelserna i slutetav år 1973 "avspeglas i förbrukningen först år 1974. I tabell 4.3 redovisas förbrukningen för år 1973 och preliminära uppgifter för år 1974.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

43

Samfärdsel Övrigt Nyttiggjord energi Netto Brutto Brutto Verkn Netto Brutto Brutto Verkn Netto Brutto 10' ' Verkn Andel 10' 100 resp grad 10' 10' resp grad 10' 10& Gcal grad % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal % 6,1 9,4 64 25 0,1 0,5 8 390 60 42,8 71,3 49,0 60,3 21,9 42,7 57,0 19 30 0,1 0.2 4 575 70 29,8 42,5 72,6 72,8 32,5 2 234 25 4,8 19,0 — 4,8 25,0 2,1 4 258 15 4,8 31,9 — 4,8 15.0 2,1 1,4 1,8 26 20 0,1 0,3 151 70 1,1 1,5 2,6 72,2 1,2 11,3 16,1 -— — 100 50 0,3 0,7 11,7 69,0 5,2 19,0 25,4 —- — 535 40 1,4 3,5 20,4 70,6 9,1 0,1 0.1 — -—- — 240 90 0,9 1,0 1,0 0,5 31,6 33.3 2,0 90 1,5 1,7 28,5 95 23,3 24,5 56,7 83,3I 25,4 0,3 0.3 112,5 143,4 21 11,4 53,6 69 99,6 145,0 223,5 65,4' 100 50,2 9,9 73,7 148,00 55,9 11,3 0,3 11,6 69,0 19,0 1,4 20,4 70,6 0,1 0,9 1,0 1 Beräknad exkl. omvandlingar. ' 15 % förluster i vattenkraftstation. ' 70 % förluster i processer från uran till elkraft. ' Beräknad på total producerad kraft. ' Denna post del av annan förbrukning. ' Inkl. omvandling. Tabell 4.3 Energiförbrukningen 1973 och 1974 (preliminära uppgifter) 1973 1974 Mtoe TWh Mtoe TWh Oljeprodukter 26,94 313,3 24,49 284,8 Kol, koks 1,68 19,5 1,70 19,7 Lutar, ved 2,89 33,7 3,33 38,8 Vattenkraft 59,9 57,3 Kärnkraft 2,1 1,9 Nettoimport av el 0,2 2,9 Totalförbrukning, brutto 428,1 405,4

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 44

En detaljerad analys av orsakerna till de senaste decenniernas förbruk- ningsökning fordrar ett studium av många olika samhällssektorer. Vissa analyser har gjorts i anslutning till prognosarbetet, som dock främst tagit sikte på sådana förändringar som kan väntas.

I fråga om utvecklingenunder 1960-talet kan nämnas följande. Den totala energikonsumtionen var år 1960 ca 19,3 Mtoe och år 1970 32,0 Mtoe, dvs. den ökade med 5,2 % per år eller med 66 % på tio år. För- delningen på de olika konsumtionssektorerna framgår av tabell 4.4.

Tabell 4.4 Energikonsumtionen under 1960-talet

1960 1970 Ökning under 1960- Mtoe Mtoe talet Mtoe % %iär Industri 8.0 13,3 5,3 65 5,1 Samfärdsel 4,0 6,2 2,2 55 4,5 Övrigt 7,3 12,5 5,2 71 5,5 Total slutlig förbrukning 19,3 32,0 12,7 66 5,2

En jämförelse med utvecklingen i andra avseenden än beträffande energikonsumtionen för de olika sektorerna ger en belysning av vad som orsakat den ökade energiförbrukningen. Beträffande övrigsektom är den förbättrade bostadsstandarden den mest påtagliga förändringen och inom samfärdselsektorn det ökade bilbeståndet. Denna förbättrade standard har möjliggjorts av en produktionsutveckling inom industrin som kunnat ske med ett minskande energiutnyttjande per produktions- enhet.

Industriproduktionen ökade under 1960-talet med 6,9 % per år, me- dan energiförbrukningen ökade med 5,1 % per år. Industriproduktionen har alltså byggts ut samtidigt som den specifika energiåtgången blivit mindre trots att energipriserna varit låga. En fortgående omstrukturering av industrin har skett där dock de särskilt energikrävande branscherna bibehållit sina andelar av den totala produktionen.

Inom samfärdselsektorn kan över hälften av den ökade energiför- brukningen förklaras av ökad personbilstäthet. Förbättrade prestanda hos bilarna motverkas av ökande vikt och starkare motorer. Den genom- snittliga bensinförbrukningen per bil "synes ha varit relativt konstant sedan 1950-talet. _

Inom övrigsektom är det svårt att finna säkra relationer mellan energiförbrukningen och andra faktorer. De uppskattningar som kan göras är skäligen grova. I sina huvuddrag belyser de ändå olika faktorers betydelse för energiförbruknin gen i samband med uppvärmning.

Den totala bostadsvolymen, mätt i antal rumsenheter, ökade under

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet , . 45

1960-talet med ca 2,4 % per år. Med hänsyn till att energiförbruk- ningen för uppvärmning påverkas av ytan av ytterväggar, grund och yttertak har den ökade bostadsvolymen, gett upphov till en ökning av energiförbrukningen för uppvärmning med ca 1,4 % per år.

En höjd inomhustemperatur ger enligt mätning som Svenska Riks- byggen utfört en ökad bränsleförbrukning med 5 % per grad genom- snittlig temperaturhöjning. Riksbyggen har konstaterat en årlig stegring av inomhustemperaturen med 0,30 C per år. Skulle detta gälla för hela landet och för hela 60-talet skulle det motsvara en förbrukningsökning med ca 1.5 % per år.

Enbart den förbättrade utrymmesstandarden och den höjda inomhus- temperaturen skulle alltså motsvara drygt 50 % av övrigsektorns för- brukningsökning.

4.2 Encrgiprognosutredningens betänkande

4.2.1 Utredningens inriktning

EPU framhåller att dess uppgift inte har varit att framlägga förslag till energipolitiska beslut. Arbetet har helt inriktats på att ange och analysera tänkbara alternativ för den framtida utvecklingen på energi- området. EPU konstaterar inledningsvis att den väntade utvecklingen inom flertalet samhällssektorer ställer ökande krav på en säker energi- tillförsel. En tillväxt av energiförbrukningen är därför att vänta —— om än i långsammare takt än tidigare och arbetet har i första hand in- riktats på att analysera denna energikonsumtionsutveckling.

Utredningen har sett det som' en huvuduppgift att presentera ett fylligt material för att ge en mångsidig belysning av energifrågorna. Detaljera- de analyser för de tre sektor-erna industri, samfärdsel och övrig förbruk- ning redovisas. Ett stort antal specialstudier kring olika frågeställningar har utförts och presenterats i form av bilagor till betänkandet.

Utredningen har i olika detaljfrågor gjort en rad bedömningar, vilka i viss mån har styrt arbetets inriktning. De viktigaste av dessa bedöm- ningar är:

tillväxten av energiförbrukningen är i avgörande grad direkt be- roende av utvecklingen inom andra samhällssektorer,

energiförsörjningen kan för de kommande 10—12 åren endast baseras på redan nu i stor skala utnyttjade energiformer och teknik, dvs. pe— troleumprodukter, vattenkraft och kärnkraft samt för framtiden even- tuellt naturgas och kol,

förbrukningsökningen totalt förväntas i framtiden bli långsammare än den varit under de senaste decennierna.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 46

4.2.2 Allmänna förutsättningar och utgångspunkter för prognoserna

I fråga om de allmänna förutsättningarna beträffande prisutveck- lingen på energi erinrar EPU om att de höjda råoljepriserna har med- fört en allmän höjning av prisnivån för energi, vilket i sin tur påverkar konsumtionsutvecklingen. Ett framtida råoljepris (i fast penningvärde) som ligger ungefär på nivån från sommaren 1974, dvs. 270—330 kr. per ton, har bedömts vara en rimlig utgångspunkt för prognoserna. Elpriser- na bestäms av de långsiktiga marginalkostnaderna för produktion och distribution. Detta antas komma att gälla även fortsättningsvis och ut- redningen har ingående diskuterat hur anläggnings- och driftkostnader för elanläggningar kan komma att utvecklas. Med den väntade pris- utvecklingen på fossila bränslen kommer elproduktionen i kärnkraft- verk att leda till ett väsentligt lägre elpris än om elproduktionen sker i fossilbränslceldade verk. Detta gäller även om avsevärda kOStnadshöj- ningar till följd av särskilda säkerhetsåtgärder i kärnkraftverk med- räknas.

Utgångspunkten för EPU:s prognoser är att samhällsutvecklingen i stort bestämmer förbrukningen av energi för olika ändamål. EPU kon- staterar att anspråken på energi hänger samman med utvecklingen av vår materiella levnadsstandard. En fortgående ökning av industripro- duktionen och en utökad transportvolym innebär således ökade anspråk på energi. Också fördelningen av en höjd levnadsstandard och dess sprid- ning till olika grupper har betydelse.

Detta innebär dock inte att EPU funnit entydiga samband mellan energiförbrukningen och den totala ekonomiska aktiviteten, uttryckt t. ex. som bruttonationalprodukt. Energiprognoserna har därför i stället baserats på bedömningar eller antaganden om utvecklingen av industri- ' produktion, transportförsörjning, volym av bostäder och andra byggna- der osv. En analys av den specifika åtgången av energi och hur denna påverkas av förändrade priser, teknisk utveckling och andra faktorer har genomförts. Speciellt har fördelningen mellan elenergi och bränslen undersökts under olika förutsättningar.

EPU har utarbetat sina prognoser utifrån fyra alternativa förutsätt- ningar, som har valts för att tillsammans ge en bild av tänkbara ut- vecklingsmöjligheter. Alternativen utgår dels från två energikonusmtions- nivåer som sammanhänger med olikheter i antaganden om den all— männa samhällsutvecklingen, dels från två varianter beträffande pro- duktions- och tillförselsidan vilka sammanhänger med ställningstagandet till ytterligare kärnkraftutbyggnad och till beroendet av import av olja.

I alla alternativ eftersträvas en säker produktion och tillförsel av energi med beaktande av miljö-, beredskaps- och säkerhetsmässiga för- hållanden. Konsumenten kan under givna förutsättningar i princip fritt

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 47

välja energiform. Den höjda prisnivån på energi består och medför bl. a. att energin utnyttjas effektivare.

Alternativ 1 innebär en obehindräd konsumtionsutveeklin'g till följd av att oförändrade tillväxtmål inom samhällsekonomin skall tillgodoses. En fortsatt utbyggnad sker av kärnkraften.

Alternativ 2 innebär samma ambition beträffande tillväxtmål men energiförsörjningen måste ske utan ytterligare kärnkraftutbyggnad, vil- ket då kräver en avsevärd ökning av importen av fossila bränslen.

Alternativ 3 innebär en lägre ambition beträffande tillväxtmål inom samhällsekonomin och en strävan att minska bränsleimporten, bl.a. genom fortsatt kärnkraftutbyggnad.

Alternativ 4 innebär en lägre ambition beträffande tillväxtmålen och en energiförsörjning utan ytterligare kärnkraftutbyggnad.

EPU har inte närmare undersökt möjligheterna till och konsekvenser- na av ett lågenergialternativ som förutsätter att energikonsumtionen inte ökar. EPU har emellertid ansett det värdefullt att försöka inventera, sammanställa och översiktligt analysera de mer eller mindre utarbetade beskrivningar av lågenergisamhällen som presenterats i den allmänna debatten under de senaste åren. EPU har därför låtit utföra en studie i ämnet, vilken fogats som bilaga till EPU:s betänkande.

EPU anser att det är svårt att definiera begreppet lågenergisamhälle, bl.a. därför att en mångfald av idéer, förslag och ansatser till analyser samlats in under ett gemensamt begrepp. EPU gör dock ett par försök till preciseringar som ansluter till den förda debatten:

Den totala energiförbrukningen i Sverige får efter en viss övergångs- tid (IO—20 år) — under vilken energiförbrukningen till följd av den tidigare utvecklingen fortsätter att öka —- inte överstiga en given nivå (t. ex. dagens eller 1960 års). Den fortsatta samhällsutvecklingen måste anpassas efter detta både genom konsumtionsbegränsningar och lämp- lig inriktning av produktionssystemet.

Den samlade energiförbrukningen i Sverige får inte vara större än att anspråken på de resurser som utnyttjas kan tillfredsställas under lång tid (i ett fortvarighetstillstånd). Det innebär att kontinuerliga energikällor som vattenkraft, solenergi, vindkraft, växande bränslen (ved, halm), avfall etc. skall stå för energitillförseln, och att tillåten konsumtionsnivå blir beroende på hur effektivt dessa energiformer på sikt kan utnyttjas.

EPU anför att en genomgång, som den EPU låtit göra, inte kan bli fullständig eller uttömmande. Den slutsats som enligt EPU kan dras är dock att den omställning av hela samhället som fordras för att åstad- komma en utveckling mot ett lågenergisamhälle fordrar ingrepp och centralstyrning av ett slag som inte förekommit i svensk politik åt- minstone under hela 1900-talet.

EPU anser det önskvärt att föra vidare och fördjupa analysen kring vissa frågeställningar i anslutning till föreslagna lågenergisamhällen. En

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 48

sådan analys har redan inletts inom ramen för den energiframtidsstudie som påbörjats under våren 1974 av energipolitiska delegationen och sekretariatet för framtidsstudicr vid statsrådsberedningen.

4.3.3 Encrgikonsumtionens utveckling sektorvis

Utredningen delar upp förbrukningen på sektorerna industri, samfärd- sel och övrigt.

Industrins totala energiförbrukning var 1970 153,6 TWh (13,21 Mtoe) fördelat på 33,2 TWh el och 10,4 Mtoe bränslen. Detta motsvarade 41 % av den totala slutliga förbrukningen av energi. Denna andel har under lång tid varit relativt konstant.

Under perioden 1955—1970 ökade industrins produktionsvolym med i genomsnitt 6,4 % per år. Industrins energiförbrukning ökade under samma period i medeltal 4,9 % per år. Den genomsnittliga ökningstakten för el var 6,2 % och för bränslen 4,3 % per år.

EPU har bedömt industrins utveckling för tiden fram till år 1985 utifrån 1970 års långtidsutredningsmaterial. Utvecklingen efter år 1985 har antagits följa samma mönster. För de mest encrgiförbrukande branscherna har detaljstudier utförts, t. ex. för massa- och pappersin- dustrin och järn- och metallverken som tillsammans svarar för mer än hälften av industrins direkta energikonsumtion.

De enkäter som genomfördes vid uppföljningen 1973 av 1970 års långtidsutredning (LU 70) angav för perioden 1972—1977 en ökning av produktionsvolymen med 6,5 % per år för hela industrin. Även om en viss avmattning nu väntas under 1980-talet bedöms en produktions- volymutveckling motsvarande ca 6 % per år vara en rimlig utgångs- punkt för ett högre tillväxtalternativ. En tillväxt på ca 4 % per år ger på motsvarande sätt en utgångspunkt för en lägre energiprognos.

I alla alternativ väntas en ökande andel elenergi genom att en fort— gående rationalisering och automatisering förutses. Med de energipriser som förutses räknar EPU däremot endast i begränsad omfattning med användning av el för processvärmning. Skillnaderna i fördelning mellan el oeh bränslen mellan de olika alternativen blir därför begränsade. Liksom tidigare väntas energikonsumtionen öka långsammare än pro- duktionen. Industrins totala energiförbrukning bedöms öka under perio— den 1970—1985 med i genomsnitt 4,6 % per år vid produktionstill- växten 6 % per år och med 3,5 % per år vid 4 % produktionstillväxt. [ de högre tillväxtalternativen beräknas därmed industrins totala energi- förbrukning år 1985 till ca 300 TWh och i de lägre tillväxtalternativen till ca 260 TWh. För år 2000 erhålls konsumtionsnivåema 510 TWh resp. 360 TWh, vilket motsvarar ökningstakter i genomsnitt för perioden "1985—2000 på 3,5 % per år resp. 2,2 % per år.

4 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Tabell 4.5 Industrins energiförbrukning

Prop. 1975

1970. Högre tillväxttakt Lägre tillväxttakt

1985 2000 1985 2000

Alt 1 Alt 2 Alt 1 Alt 2 Alt 3 Alt 4 Alt 3 Alt 4

El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- El Brän- F.l Brän- El Brän- sle sle sle sle sle sle sle sle sle TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe

Gruvindustrin 1,554 0,290 Livsmedelsindustrin 1,01 5 0, 504 Textilindustrin 0,391 0,192 Trävaruindustrin 0,950 0,323 hdassa o

pappersindustrin 10,549 4,403 Grafisk industri 0,203 0,048 Kemisk industri 4,930 0,639 Jord- o stenvaruindustri 1,236 1,042 Järn- o metallverk 7,362 2,062 Verkstadsindustrin 3,424 0,843 Annan industri 0,024 0,007 — — _ Småmduad 1515 — &O — 10 _ _ 10 _. 10

Industrin totalt 33,153 10,353 79,5 19,2 73,9 19,5 160,7 29,7 137,2 31,7 66,8 16,5 62,5

_ .: '— v—LFDOXD misommar;

'.

mtrlOm mqmn _do— aqmm hmmm hqmw oooo mqm— OOO'l—t OIMQF ONNON _u-to.—. aqmw lxm—csr ooo'o _oooo_o_

(*l urnan» V'l—iOINNN oooo vom—un.—

N N

.

Izu—modem _ _ IntrhN QMQNQ't—n '&'NQN hO—Nölox '— _ w—vh qmomm— wmenvov N m_m moäwaoov _ _

_WNINQ'Q'—'O In—ONDNO

Nbaxtr mtl-_lntx—oc—O

30. Bilaga 1 Industridepartementet wnom äowuv

v-q

m—ou äov—ém _ _

v—1

oooo Qom—m_ N cave qmommh

woäucm momåhv moméhm

av N—TQFW momNm— 'I'thDmeD nomNm_ thoomoOC—lo'd' v—N

__

NN & _

| I | | l ]

—wNa=r;_h—O

MYI'VÄOOv—lev—lo C Flow—WMO”? *?

”. ND _!

108,1 21,4

GK

22,7

49

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 50

Jämsides med EPU:s arbete har Industrins utredningsinstitut (IUI) ut- arbetat en rapport benämnd Industrins energiförbrukning —— Analys och prognos fram till 1985. Bl. a. på grund av att EPU och IUI använder olika bcräkningsmetoder är deras värden för industrins förbrukning år 1985 inte direkt jämförbara. Det framgår dock att IUI räknar med en märkbart lägre förbrukning än EPU. Enligt betänkandet kan skillnaden mellan EPU:s och IUI:s prognoser huvudsakligen föras tillbaka på olika antaganden om den specifika energiförbrukningen. IUI:s bedömningar beträffande denna innebär i flera fall en snabbare sänkning än branscher- nas egna bedömningar. IUI:s lägre alternativ torde fordra en snabb mo- dernisering av produktionsapparaten framhåller EPU.

EPU:s antaganden av energiförbrukningens utveckling för industrin totalt och för olika delbranscher framgår av tabell 4.5.

I det följande sammanfattas EPU:s diskussion av utvecklingen inom några av de ut energisynpunkt viktigare delbranscherna.

Beträffande g r u v i n d 11 s t r in behandlar EPU särskilt järn- malmsproduktionen. Denna uppgick år 1970 till 31,5 milj. ton varav 28,4 milj. ton exporterades. Fram till år 2000 väntas produktionen i runda tal fördubblas medan andelen förädlade slutprodukter väntas öka väsentligt snabbare.

Den specifika energiförbrukningen vid järnmalmsbrytning torde öka på grund av sjunkande järnhalt, vilket innebär att mängden brytmassa ökar, successivt skärpta miljökrav m. m.

Inom t r ä v a r 11 i n d u st ri n väntas råvarutillgången begränsa en framtida alltför stark produktionsökning av sågade och hyvlade produk- ter. En framtida expansion måste därför ske genom ökad förädling av produkterna.

Massa- och pappersindustrin svarade år 1970 för 33 % av hela industrins elförbrukning och 43 % av bränsleförbruk- ningen. Drygt hälften av förbrukningen täcktes emellertid med interna bränslen i form av lutar och avfall. Uppgifterna i tabell 4.5 om bränsle- förbrukningen inkluderar interna bränslen.

Prognosen för energiförbrukningen baserar sig på prognoserna för branschens produktion enligt tabell 4.6.

Tabell 4.6 Produktion av massa och papper i milj. ton

1970 1973 1985 2000 Hög Låg Hög Låg

Total massa 8,14 9,46 13,0 11,5 17,5 13,5 Papper och papp 4,36 5,20 8 5 7,5

Tillväxten i Sveriges skogar utreds f. 11. Den bedömning som t. v. kan göras är att tillväxten är 70 å 75 milj. skogskubikmeter per år. Nu-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 51

varande uttag beräknas till ca 70 milj. skogskubikmeter per år. Progno- sens produktionssiffror förutsätter väsentliga och systematiska insatser i skogsbruket för ökning av årsavkastningen. Vidare fordras bl.a. att råvaruresurser i form av klcnvirke från gallringar, hyggesavfall (grenar Och toppar) och stubbar tillvaratas.

Den väntade råvaruknappheten kommer med all sannolikhet att leda till modifieringar i processtekniken, som möjliggör ett högre utbyte, dvs. mer färdigprodukt per m” skogsråvara. Härigenom minskar dock utfallet av lut som internt bränsle, vilket från energisynpunkt medför ett ökat behov av utifrån tillfört bränsle, framför allt olja.

De mekaniska massaprocesserna arbetar med ett vedutbyte nära 100 % och avkastar följaktligen icke något internt bränsle; dessutom är de starkt elkraftkonsumcrande. Det antas att andelen mekanisk massa i den totala massatillverkningen kommer att stiga till år 1985 från f.n. knappt en femtedel till över en fjärdedel.

Den andel av pappersförbrukningen som insamlas för återanvändning i pappersindustrin torde kunna höjas. Insamlingsandclen är f.n. 28 % av den återvinningsbara förbrukningen i Sverige. Huvuddelen därav — motsvarande ca 330 000 ton år 1973 — används inom landet, medan resten exporteras. Återvinningen anses bl. a. genom organiserad insam- ling från hushåll och kontor kunna höjas till inemot 50 % .

Tekniken för energihantcringcn i massa- och pappersindustrin är genomgående väl utvecklad till följd av det intresse som branschen har haft att hålla de betydande kostnaderna för energin nere. Industrierna utnyttjar sedan länge den primärt förbrukade energin i flera omgångar så länge temperaturnivåerna hos sekundärvärmen är tillräckligt höga.

Andelen el av den totala energiförbrukningen torde komma att växa på grund av bl. a. ökad mekanisering och automatik samt stegrade krav på miljövård. Det är lättare att spara värme, t. ex. genom värmeväxling av sekundärvärme, än att nedbringa elförbrukningen.

I prognosen för år 1985 har antagits att den specifika förbrukningen sjunker med ungefär två tredjedelar av skillnaden mellan nuvarande medelvärden och lägsta värden. För mekanisk massa antas emellertid att den specifika elförbrukningen har stigit över dagens nivå. Anledningen är att sådan massa år 1985 till större del torde tillverkas enligt raffinör- eller termomekanisk metod, som har en betydligt högre elkonsumtion per ton massa än den f. n. tillämpade slipmetoden.

I prognosen för år 2000 antas att den specifika bränsleförbrukningen för både massa- och papperstillverkning minskas med 10 % av 1985 års medelförbrukning medan den specifika elförbrukningen antas bli oförändrad.

EPU uttalar också att vid Svenska pappers- och cellulosaingenjörs- föreningens årsmöte 1974 angavs att mottryckskraftproduktionen kunde ökas från nuvarande ca 3,5 TWh/år till ca 8 TWh/år. Denna höga el- produktion synes enligt EPU dock ligga långt fram i tiden. Det är här

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 52

inte fråga om en teknisk utan en ekonomisk avvägning, där knapphet på investeringskapital och konkurrens från andra investeringsobjekt påver- kar bedömningarna.

Den k e mis k a i n d 11 s t r i n består utom av den egentliga ke- miska industrin av oljeraffinaderier, gummivaruindustri och plastbear— betande industri.

Framställningen av oorganiska produkter bedöms bli fördubblad mellan år 1970 och 1985 vilket motsvarar en årlig tillväxttakt av 5 %. För år 1985—2000 väntas den årliga ökningstakten sjunka till 2 % främst beroende på att produktionen av klor/alkali- och gödselmedel helt stagnerar.

För organiska produktgrupper förutses att produktionsvolymen sex- faldigas till år 1985 (motsvarande en ökning av 12,5 % per år) och därefter ytterligare en fördubbling av produktionsvolymen fram till år 2000. De energimässigt helt dominerande produkterna är här de petro- kemiska.

Råvaran nafta för krackning skulle år 1985 utgöra en betydande del av branschens totala energiförbrukning om energiinnehållet i råvaran inkluderas. Endast en mindre sänkning av den specifika energiförbruk— ningen för tillverkning av organiska kemikalier anses möjlig. Avgörande för den bedömningen är att de petrokemiska processerna redan är väl utvecklade och relativt energiekonomiska.

Inom jord- och stenvaruindustrin dominerar från energisynpunkt cementindustrin, som svarar för ungefär hälften av energiförbrukningen. Produktionen av cement väntas framdeles öka långsamt med ungefär 1 % per år. Elkonsumtionen stiger ungefär pro- portionellt mot produktionen medan den specifika bränsleförbrukningen kommer att sjunka genom övergång till den s.k. torra tillverknings- metoden.

Järn- och stålindustrin är energikrävande och svarade år 1970 för ca en femtedel av industrins totala energibehov. Av energi- förbrukningen utgjorde fasta bränslen i form av koks som reduktions- medel en betydande del. Branschen är starkt koncentrerad och omfattar ett begränsat antal stora anläggningar.

År 1970 producerades 3,9 milj. ton handelsfärdigt järn. Importen uppgick till 1,7 milj. ton och exporten till 1,4 milj. ton. För år 1985 och år 2000 har EPU i samråd med Jernkontoret uppskattat produk- tionen till 10—11 resp. 14—-16 milj. ton i de bägge alternativen. Häri ingår 4 milj. ton vid Stålverk 80 i Luleå. Med hänsyn till väntad teknisk utveckling har den specifika energiförbrukningen år 1985 satts något lägre än nuvarande verkliga värden. För år 2000 är energiprognosen beräknad med ytterligare 10 % lägre specifik förbrukning.

För framställning av ferrolegeringar, dvs. legeringar innehållande järn och en eller flera andra metaller, förbrukades år 1972 1,25 TWh el och 0,11 Mtoe bränslen. Produktionen väntas öka med 4,5 % per år

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 53

1972—1985 och med 3,5 % per år 1985—2000. Om järn- och stål- produktionen ökar enligt EPU:s högre alternativ ökar produktionen av ferrolegeringar i motsvarande mån. Varken den specifika oljeförbruk- ningen eller bränsleförbrukuingen väntas undergå någon större för- ändring.

I gruppen icke-järnmetaller är aluminium betydelsefullast ur energi- synpunkt. Framställning av aluminiummetall i Sverige förekommer endast vid smältverket i Sundsvall. Produktionskapaciteten är f.n. ca 85 000 ton per år. Den specifika elförbrukningen är ca 17000 kWh per ton aluminium.

F.n. planeras en utbyggnad i Sundsvall med 60 000 ton per år. Den beräknas vara färdig år 1980 eller 1981. Den specifika förbrukningen väntas sjunka till ca 15 000 kWh per mm.

Den inhemska produktionen täcker f. n. omkring 60 % av förbruk- ningen. Med den konsumtionsökning av aluminium som väntas kommer anläggningen i Sundsvall med planerade utbyggnader ungefärligen att bibehålla denna täckningsgrad en bit in på 1980—talet. I prognosen för år 2000 har räknats med en sammanlagd inhemsk produktion av 300 000 ton per år. Denna prognos innebär att den svenska självförsörjnings- graden bibehålls vid ungefär 65 %.

Om självförsörjningsgraden sätts till 90 % kommer elförbrukningen att öka med ca 1 TWh 1985 och ca 2,5 TWh år 2000 och bränsleför- brukningen med 30 resp. 45 ktoe.

Följande tabell sammanfattar EPU:s bedömning av utvecklingen för järn- och metallverkens del.

Tabell 4.7 Järn- och metallverkens energiförbrukning

1970 1985 2000

E] Bränslen El Bränslen El Bränslen GWh ktoe GWh ktoe GWh ktoe

Högre produktionstillväxt

S_tålverk 80 1 000 1 820 1 000 1 820 Övriga järn- och

stålverk (inkl. gjuterier) 4 243 1 897 5 500 3 590 8 100 5 170 Ferrolegeringsverk ] 290 65 2 565 137 4 425 248 Ickejärnmetallverk 1 829 100 5 250 170 8 900 235

7 362 2 062 14 315 5 717 22 425 7 473

Lägre produktionstillväxt

Stålverk 80 1 000 1 820 1 000 1 820 Övriga järn— och

stålverk (inkl. gjuterier) 4 243 1 897 4 862 3 160 6 900 4 405 Ferrolegeringsverk 1 290 65 2 250 120 3 750 210 Ickejärnmetallverk 1 829 100 4 250 140 6 400 190

7 362 2 062 12 362 5 240 18 050 6 625

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementct 54

V e r k 5 t a d 5 i n d 11 s tr i n kräver förhållandevis litet energi men åtgången varierar mellan delbranscherna. Av energiförbrukningen går ungefär hälften till processer och hälften till uppvärmning. El domine- rar på processidan medan huvudparten av uppvärmningsenergin består av olja. Grovt räknat går omkring två tredjedelar av oljeförbrukningen till uppvärmning.

Verkstadsindustrin totalt har sedan lång tid tillbaka haft en mycket stark utveckling i fråga om produktionen. Genomsnittligt har ökningen sedan år 1955 varit nära 8 % per år, vilket är omkring två procenten- heter mer än för industrin i dess helhet. Verkstadindustrin antas även i fortsättningen utvecklas något snabbare än industrin i dess helhet. EPU antar att ökningen i det högre fallet till år 1985 blir 6,9 % per år och i det lägre fallet 4,6 % per år.

Inom samfärdselsektom uppgick den sammanlagda energiförbruk- ningen år 1970 till 6,24 Mtoe varav 0,16 Mtoe utgjorde el.

Av det totala inrikes pcrsontransportarbetet år 1970 utfördes 84 % med personbil. Totala persontransportarbetet ökade under 1960-talet med i genomsnitt 6 % per år från 43 miljarder personkm år 1960 till 78 miljarder personkm år 1970. Mättnadstcndenser både i fråga om biltät- het och körlängd väntas medföra en långsammare förbrukningsökning än tidigare. Den genomsnittliga specifika förbrukningen per år för per- sonbilar har visat sig variera inom snäva gränser och någon entydig ten- dens är svår att urskilja. Den framtida specifika förbrukningen bestäms förutom av det individuella körsättet även av den tekniska utvecklingen. Högre verkningsgrad hos motorerna och bilar med lägre vikt minskar den specifika förbrukningen avsevärt. Dessa minskningar motverkas emellertid av att en ökad fritid väntas medföra ett större transportarbete.

Det inrikes godstransportarbetet år 1970 uppskattas till ca 44 miljar- der tonkm fördelade på järnväg 17, lastbil 21 och inrikes sjöfart 6 mil- jarder tonkm.

Godstransportarbetet är relaterat till industriproduktionsutvecklingen och byggnadsverksamheten. Liksom i fråga om persontransporterna väntas även här en långsammare tillväxt än tidigare.

Järn- och spårvägar förbrukade år 1970 1,9 TWh elenergi och väntas år 1985 förbruka ca 3 TWh och år 2000 ca 5 TWh. Järnvägens godstransportarbete väntas öka till 25 miljarder tonkm år 1985 och till 33 miljarder tonkm år 2000 delvis på grund av överflyttning av gods från lastbilar till järnväg.

EPU:s bedömningar av utvecklingen för bensin- och motorbrännolje- förbrukningen redovisas i tabellerna 4.8 och 4.9.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

Tabell 4.8 Prognos för bensinförbrukningen 1 000 m8

1970 1985 Högre Bilar 3 280 4 796 Bussar 20 30 Lastbilar 180 160 Fritidsbåtar 110 160 Jord- och skogsbruk 25 10 Övrigt 167 250 3 782 5 406

Lägre

4 460 28 160 130

7 200

4 985

Tabell 4.9 Prognoser för motorbrännoljeförbrukningen, 1 000 m3

1970 Sjöfart utrikes 127 (härtill eldnings- oljor) (1 187) Sjöfart inrikes " [1.65 (härtill eldnings- oljor) (92) Järnvägar 42 Personbilar, taxi, bussar 315 Lastbilar 900 Truckar och jord- bruksmaskiner 320 Fiske 66 Övrig förbrukning 356 2 191 (därtill eld— ningsoljor) (1 279)

1985

Högre

170

(] 430) 80

( 1 20) 40

500 2 100

3 50 75 425

3 740

(1 550)

Lägre

1500

3 140

55 2000 Högre Lägre 5 588 4 704 36 32 160 1 60 210 170 5 3 400 250 6 399 5 319 2000 Högre Lägre 200 (1 700) 90 (160) 50 600 3 500 2 200 400 360 90 480 5 400 4 070 (1 860)

I tabell 4.10 sammanfattas hela samfördselsektorns energiförbrukning.

Tabell _4.10 Energiförbrukning inom samfärdselsektorn, Mtoe

1970 Motorbcnsin 2,84 Motorbrännolja 1,86 Bunkerolja 1,19 Flygdrivmedel 0,19 El 0,16

6,24

1985

Högre alt

4,05 3,18 1,44 0,62 0,26 9,55

Lägre alt

3 ,74 2,67

8,73

2000

Högre alt

4,80 4,60

12,38

Lägre . alt

4,00 3,50

10,48

Totalt väntas energiförbrukningen under perioden 1970—1985 inom samfärdselsektorn öka med i medeltal 2,8 resp. 2,3 % per år i EPU:s högre resp. lägre konsumtionsalternativ. Varken stora omflyttningar av transportarbetet mellan väg och järnväg eller införande av elbilar får

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 56

mer än en förhållandevis marginell effekt på energiförbrukningen och fördelningen mellan olika energislag.

Inom den s.k. övrigsektom, till vilken all förbrukning hänförs som inte redovisas under industri och samfärdsel, var år 1972 energiförbruk— ningen brutto, dvs. till konsumenterna levererad energi, 158,7 TWh (bränslen 132,2 TWh och el 26,5 TWh) eller 43 % av den totala energiförbrukningen i Sverige. Detta motsvarar netto, dvs. nyttiggjord energi, 109,2 TWh vid omräkning med erfarenhetsmässiga värden på vcrkningsgrader och förluster.

EPU bedömer att av nettoförbrukningen går 70,2 TWh till bostäder, 35,8 TWh till övriga lokaler, 0,8 TWh till gatubelysning, 1,8 TWh till fritidsbostäder och 0,6 TWh till jordbruksdrift.

Den specifika energikonsumtionen i bostäder bedömer EPU vara följande:

Antal Specifik energiförbrukning kWh/enhet och är totalt härav hushållsel småhus 1 370 000 26 900 3 460 lägenheter i fler- familjshus ] 900 000 17 500 2 860

För övriga lokaler, 376 milj. m3 byggnadsvolym år 1972, beräknas en specifik energikonsumtion av 100 kWh/m” och år; här täcks ca 25 % med el för belysning, kontorsmaskiner, hissar etc. EPU beräknar att volymen ökar till 420 milj. m3 är 1985 och till 487 milj. m3 är 2000.

EPU har räknat med att antalet bostäder ökar från 3 270000 år 1972 till 3 700000 år 1985 och 4200 000 år 2000. Andelen småhus, som år 1972 var 42 %, väntas öka till 45 % år 1985 och 48 % år 2000.

För att bestämma energibehovet för uppvärmning av detta antagna bestånd av b 0 s t ä d e r har en mängd faktorer som påverkar utvecklingen analyserats. EPU har därvid i vissa fall arbetat med två alternativa utvecklingslinjer som resulterar i en högre och en lägre energiprognos.

Beträffande utrymmesstandarden är det genomsnittliga antalet rums- enheter per bostad i dag 3,8 (fördelat på 3,2 i flerfamiljshus och 4,5 i småhus). Genomsnittliga antalet rumsenheter per person är 1,52. EPU har räknat med att ökningen av utrymmesstandarden kan väntas fort- sätta; man räknar för år 1985 med 1,72 och år 2000 med 2 rumsenheter per person. Med denna ökning av utrymmesstandarden ökar energikon- sumtionen för uppvärmning av bostäder med 0,6 % per år.

EPU räknar med en fortsatt ökning av belysningsnivån i hemmen, särskilt i kök, arbetsrum och vissa ekonomiutrymmen där kvalificerat

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 57

arbete utförs. I den högre prognosvariantcn räknas med 10 % ökning per år av energiuttaget per rn= bostadsyta och i den lägre varianten med 5 % ökning per år. Utomhusbelysningen förväntas öka kraftigt, särskilt i det högre alternativet.

När det gäller användningen av hushållsapparater räknar EPU med en fortsatt ökning av disk- och tvättmaskiner vilket inte nödvändigt— vis leder till ökad energiförbrukning ——- och med en viss ökning av apparaternas storlek, särskilt när det gäller kyl och frys. En ökad instal— lation av bastuaggregat förutses.

Värmeförlusterna kan minskas genom ökad värmeisolering, i nya hus genom en ändrad dimensionering, i gamla hus genom tilläggsisolering. EPU har försökt bestämma dcls vilka nya dimensioneringsprinciper och vilka tilläggsisoleringar som kan väntas med dagens högre energipriser, dels vilka möjligheter som finns att minska energiförbrukningen ytter- ligare genom även inte direkt lönsamma åtgärder.

Enligt EPU skulle 2,7 TWh per år sparas om alla befintliga småhus förses med treglasfönster. En sådan åtgärd kan ekonomiskt försvaras om den sker successivt vid nybyggnad och i samband med genomgripan— de ombyggnader så att kostnaderna blir endast marginella (beräknad in— vestering drygt 1 miljard kr.) men inte om ett organiserat utbyte skulle ske av i och för sig funktionsdugliga fönster.

Beträffande ventilation och värmeåtervinning uttalar EPU att möjlig— heterna att minska energikonsumtionen för uppvärmning består primärt i att begränsa uppvärmningsbehovet för tilluften. Detta kan genomföras genom bättre anpa8sning av mängden tilluft till behovet, genom bättre metoder att rena luft och framför allt genom att ta tillvara energiinne- hållet i den utgående ventilationsluften med olika typer av värmeåter— vinningsanläggningar.

Enligt EPU skulle ett 50 % -igt genomslag till år 1985 av en maning om sänkning av inomhustemperaturen från 230 till 210 ge en besparing av 4 TWh per år.

För att hålla energiförbrukningen i en byggnad på så låg nivå som möjligt fordras att värme— och ventilationsanläggningarna är rätt inreg— lerade och skötta. EPU anser att mycket står att vinna här och påtalar också behovet av information och utbildning på denna punkt.

EPU behandlar vidare frågan om kollektivmätning. Vid kollektivmät— ning får man å ena sidan väsentliga besparingar för installationerna och framför allt minskade avläsnings- och debiteringskostnader men å andra sidan en viss merförbrukning av värme, varmvatten och el. EPU:s slut- sats av gjorda undersökningar är att man inte kan nå särskilt stora energibesparingar genom att påbjuda obligatorisk övergång till indivi- duell mätning, särskilt inte om man också tar hänsyn till att man på teknisk väg, t. ex. genom bättre injustering av värmesystem. kan minska det onödiga slöseriet med energi i bostäderna. Trots en begränsad energi- vinst, högst en eller ett par TWh per år, föreslår EPU emellertid av

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 58

principiella skäl att möjligheterna till individuell mätning tillvaratas där så kan ske utan väsentliga olägenheter.

I ett mera långsiktigt perspektiv kommer enligt EPU anpassade byggnadskonstruktioner, där man tillgodoser en större del av värmebe- hovet med solenergi, att kunna utvecklas. Samma gäller användningen av värmepump. Med hänsyn till den utvecklingsinsats som behövs och det förhållandet att helt nya principer bara kan tillämpas för nya bygg- nader kommer någon större påverkan på energibehovet för uppvärmning inte att erhållas till år 1985 men däremot till år 2000.

EPU:s bedömning av utvecklingen av den specifika energiförbruk- ningen i bostäder framgår av figur 4.1.

Figur 4.1 Förutsatt utveckling av den specifika energiförbrukningen i småhus och lägenheter vid den högre (1 och 2) och vid den lägre konsumtionspro- gnosen (3 och 4).

kWh lår

35000 (1) +(2)

30 000

_ ___—_____——_ _- _- ——___(3)+(4)

25 000

(1)+(2)

20 000 ' lägenheter

15 000

1972 1985 2000 År

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 59

I de högre alternativen ] och 2 antar EPU dels att man vid alla ny- byggnader i stor utsträckning anpassar värmeisolering, systemval etc. till en förväntad högre prisnivå, dels att man i samband med renove- ringar av befintliga hus förstärker värmeisoleringen i alla de fall där den är exceptionellt dålig.

I de lägre alternativen 3 och 4 förutsätts att den totala specifika nettoenergiförbrukningen i framtiden trots ökad bostadsstandard inte ökar alls på grund av förbättrad värmeisolering, ökad användning av värmeåtervinning, sänkt inomhustemperatur etc. I alla alternativen 1—4 antas att utrymmesstandarden ökar.

EPU anser att eftersom den högre prognosvarianten innebär en i hu- vudsak spontan utveckling kan man räkna med att eventuella kostnads- skillnader får stor inverkan på valet mellan el och bränsle för uppvärm- ningen. I alternativ 1 menar EPU att ett gynnsammare elpris leder till en mycket snabb övergång till elvärme. I alternativ 2 är oljan fortfaran- de ekonomiskt attraktiv som bränsle varför konsumenterna saknar incita- ment att snabbt gå ifrån den individuella oljepannan annat än vid över- gång till fjärrvärme. Fördelningen mellan olika uppvärmningsformer framgår av tabell 4.11 och antagna verkningsgrader av tabell 4.12.

Tabell 4.11 Förutsatt fördelning i den högre konsumtionsprognosen mellan olika uppvärmningsformer, miljoner bostadsenheter

1972 1985 2000 alt. 1 alt. 2 alt. 1 alt. 2

småhus 1,37 1,65 1,65 2,00 2,00

fjärrvärme 0,01 0,25 0,50 0,10 0,80 oljepanna 1,16 0,20 0,75 0,10 0,60 elvärme 0,20 1,20 0,40 1,80 0,60 lägenheter i Her-

familjshus 1,90 2,05 2,05 2,20 2,20 fjärrvärme 0,60 1,05 1,37 1,10 1,75 oljepanna 1,27 0,60 0,60 0,30 0,30 elvärme 0,03 0.40 0,08 0,80 0,15

Tabell 4.12 Verkningsgrader1 för de olika uppvärmningsformerna

1972 1985 2000 fjärrvärme 85 % 85 % 90 % oljepanna, småhus 58 % 65 % 70 % oljepanna, flerfamiljshus 65 % 70 % 75 % elvärme 100 % 100 % 100 %

* Verkningsgraderna är härvid angivna för leveranspunkten för olja resp. el.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet (,0

De resultat för alternativen 1 och 2 som EPU kommer fram till efter omräkning till bruttoenergiförbrukning redovisas i den sammanfattande tabellen 4.13. Vad gäller de lägre konsumtionsalternativen (3 och 4), som redovisas i samma tabell, förutsätter EPU att man i alternativ 3 i hög grad strävar efter att minska oljeberoendet genom att stimulera till övergång till elvärme.

I fråga om 6 v r i ga 10 k ale r anser EPU att den tekniska ut- vecklingen och de ökade kraven på komfort m. m. medför ökad energi- förbrukning för exempelvis kylning, befuktning, belysning etc. Samtidigt kommer enligt EPU med all sannolikhet ökande energipriser och en ökad medvetenhet om nödvändigheten av att hushålla med energi att medföra exempelvis mindre glasytor och därmed mindre både kyl- och värmebehov, högre verkningsgrad på belysningen, tillvaratagande av belysningsvärme i frånluftarmaturcr, programstyrning av temperaturen för optimal energiutnyttjning med avseende på uppvärmningen nattetid rn. ut. Dessutom tillkommer kravet på rationaliserad skötsel och förbätt— rade driftinstruktioner m.m. i samband med all uppvärmning och ven- tilation.

EPU har mot denna bakgrund räknat med två alternativa utveck- lingslinjer, en där specifika energikonsumtionen ökar från nuvarande 100 kWh/m3 årligen till 120 kWh/m:l årligen år 1985 och 150 kWh/m" årligen år 2000 samt en där ökningen begränsas till 110 resp. 120 kWh/ ut8 årligen.

Även i fråga om övriga lokaler räknar EPU med högre andelar el- värme i alternativen 1 och 3 än i alternativen 2 och 4. Den beräknade bruttoenergiförbrukningen framgår av tabell 4.13. _

Elförbrukningen för gatu- och vägbelysning ökade enligt EPU åren 1965—1972 från ca 0,4 TWh per år till drygt 0,8 TWh per år, dvs. med 11 % per år. EPU räknar med en fortsatt ök- ning av gatubelysningen i våra tätorter men framför allt av vägbelys- ningen, bl. a. för att förbättra trafiksäkerheten. I det högre prognos- alternativet räknar EPU med en kraftig ökning, mer än 10 % förbruk- ningsökning per år, medan ökningen i det lägre alternativet beräknas till hälften.

Sammanfattningsvis anför EPU beträffande uppvärmningen att vär- mestandarden redan är hög och jämn, varför den kraftiga ökning av den specifika förbrukningen som vi hittills haft nu kan väntas dämpas. Till detta bidrar också de högre energipriserna. Den totala förbruk- ningen för uppvärmning m. m. inom överigsektorn väntas därigenom öka förhållandevis långsamt, med 1,8—2,1 % per år i de högre alter- nativen och med 0,8—1,1 % per år i de lägre.

Uppvärmning förutses i ökande grad ske med elvärme och fjärr- värme. Valet av uppvärmningsform är starkt beroende på kostnaderna

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartemcntet 61

Tabell 4.13 'Total bruttoenergiförbrukning för övrigsektom, TWh per år

1985 - 2000

alt. 1 alt. 2 alt. 3 alt. 4 alt. ] alt. 2 alt. 3 alt. 4

bostäder 107 117 91 99 126 135 94 100 övriga lokaler 72 72 66 66 102 102 81 81 . gatubelysning 4 4 2 2 18 18 3 3 fritidshus 6 6 4 4 12 12 7 7 jordbruksdrift 1 1 1 1 3 3 3 3 190 200 164 172 261 270 188 194 härav el i bostäder 57 31 50 31 94 53 70 39 övriga lokaler 29 22 26 20 56 36 45 28 gatubelysning 4 4 2 2 18 18 3 3 fritidshus 4 4 3 3 9 9 5 5 jordbruksdrift 1 l 1 1 3 3 3 3

95 62 82 57 180 119 126 78 härav bränsle i bostäder 50 86 41 68 32 82 24 61 övriga lokaler 43 50 40 46 46 66 36 53 fritidshus 2 2 1 1 3 3 2 2

95 138 82 115 81 151 62 116

för energi och den framtida fördelningen mellan el- och fjärrvärme blir därför enligt EPU i hög grad beroende på om elproduktionen kan baseras på kärnkraft eller inte. Inom denna sektor blir därför skillna- derna mellan EPU:s alternativ stora speciellt beträffande avvägningen mellan el och bränslen. Genom att valet av uppvärmningssystem direkt slår igenom på fördelningen mellan energiformer blir skillnaderna mel- lan alternativen beträffande el- och bränsleförbrukning påtagliga redan år 1985.

4.2.4 Produktion och tillförsel

Enligt EPU baserades Sveriges energiförsörjning år 1972 till 71 % på olja. Även om kostnaderna för oljeförsörjningen har stigit mycket kraftigt, och osäkerheten dessutom har ökat beträffande leveranser och produktion, kommer petroleumprodukter under alla förhållanden att vara av avgörande betydelse under lång tid. Mellersta Östern kommer under överskådlig tid att vara det dominerande produktionsområdet, men olja från Nordsjön eller andra områden kan ge betydelsefulla bi- drag.

Naturgas kan i Sverige i första hand ersätta tjockolja. Naturgas skulle i princip kunna importeras från Sovjetunionen, från kontinentala Nordvästeuropa eller från Nordsjön via Norge. Betydande kvantiteter måste få avsättning för att det skall bli lönande att bygga rörledningar för denna gasimport. ] ett inledningsskede skulle import av flytande

Prop.1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 62

naturgas (LNG) kunna bli aktuell. Förutsättningarna för naturgas i Sverige kan ännu inte bedömas med någon säkerhet.

Kal finns i stora kvantiteter på flera håll i världen. Kol skulle kunna ersätta tjockolja i stora anläggningar. Brytning, transport och utnyttjan- de är dock väsentligt besvärligare än för olja och naturgas och erbjuder även större miljöproblem. Detta innebär att kolpriset måste ligga betyd— ligt under tjockoljepriset för att kol skall kunna konkurrera kostnads- mässigt. Möjligheterna att importera kol synes tillräckliga för de kvan— titeter som skulle kunna bli aktuella. Kolanvändning i större omfattning än f. n. kräver emellertid nya anläggningar.

Förbränningsteknikcn för kol utvecklas snabbt men några avancerade nya system, t. ex. för virvelbäddsförbränning eller kolförgasning, har ännu inte konstruerats för stora anläggningar.

Vattenkraften är nu utbyggd till en normalårsproduktion av 57 TWh per år. Dess betydelse förändras gradvis genom att dess reglerbarhet utnyttjas för belastningsutjämning. En ny inventering av vattenkraft som utförts under våren 1974 anger 95 TWh per år som ekonomiskt utbyggnadsvärd. Av detta är på grund av miljöskäl ca 14 TWh per år genom fattade beslut och överenskommelser undandraget utbyggnad.

Kärnkraftutbyggnadcr i Sverige torde enligt EPU under överskådlig tid baseras på lättvattenreaktorer. Tungvattenreaktorcr eller gaskylda högtemperaturreaktorer skulle emellertid också kunna bli aktuella under den kommande 15-årsperioden.

EPU anför att stora inhemska tillgångar av uran finns i Billingen (Ranstad) och att man f.n. undersöker möjligheterna till uranutvinning i stor skala. Prospektering efter ytterligare uranförekomster sker bl.a. "i Norrland, där intressanta spår påträffats. Anrikningstjänster köps f.n. helt utifrån men utvecklingen av gasccntrifugmctodcn skulle enligt EPU —— under förutsättning att en fortsatt kärnkraftutbyggnad kommer till stånd —— kunna möjliggöra en svensk anläggning under 1980-talet.

En rad andra bränslen eller energiformer kan få viss betydelse för energiförsörjningen, men de kan enligt EPU inte ge sådana kvantiteter att landets försörjning kan baseras på dem. Avfall från hushåll, in- dustrier och jordbruk kan tillsammans täcka några procent av landets bränsleförbrukning. Ved och skogsavfall, som tidigare haft stor betydel- se för Sveriges energiförsörjning, används nu i stället i ökande grad som fiberråvara. Torv finns i stora kvantiteter men fordrar gynnsamma lo- kala förutsättningar för att ge en acceptabel ekonomi. En öppnad torv- täkt växer endast långsamt och ger miljöproblem. Den svenska skiffern är oljehaltig men har som mest gett en oljekvantitet motsvarande mindre- än en procent av Sveriges nuvarande förbrukning. Utvinning av be- tydande kvantiteter olja ur skiffer fordrar tekniska lösningar som inte är tillgängliga i dag. Vissa studier har även gjorts beträffande möjlig— heterna att direkt använda skiffer som bränsle. Vindkraften ger med till-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 63

gänglig teknik väsentligt högre produktionskostnader än andra system för elproduktion. Nya tekniska lösningar fordrar stora FoU—insatser. Solenergi i form av uppvärmning genom instrålning är redan aktuell medan solkraftverk synes ligga i en avlägsen framtid. Förutsättningarna för geotermisk energi i Sverige bedöms vara ogynnsamma.

Utredningen framhåller att de primära energiformerna ofta måste omvandlas till för konsumenten bättre lämpade former som el och fjärrvärme. Elproduktionen sker i vattenkraftverk och i ökande ut- sträckning i värmekraftverk. En snabb utbyggnad av fjärrvärme sker och ger ökade möjligheter till kombinerad produktion av el och värme i kraftvärmeverk. Dessa verk är nu oljebaserade men i de större tät- orterna kan man framdeles även tänka sig kärnkraftvärmeverk. Sådana förslag finns för Stockholm och Malmö.

Nya system, t. ex. bridrcaktorer och fusionsenergi, har inte bedömts bli aktuella på grund av de långa tidsperioder som erfordras för att en teknik skall kunna utvecklas till produktionssystem i stor skala.

4.2.5 Energibalanser

Med utgångspunkt i de tidigare behandlade sektorprognoserna samt bedömningarna av de framtida möjligheterna för tillförsel och produk- tion av energi har utredningen upprättat totala energibalanser, vilka framgår av tabellerna 4.14—4.18 och figur 4.2. EPU beräknar att den årliga totala slutliga förbrukningen ökar i de båda högre konsumtions- alternativen (alternativen 1 och 2) från 373 TWh år 1970 till ca 600 TWh år 1985 och ca 900 TWh år 2000. I de lägre alternativen ökar konsumtionen till ca 525 TWh år).-1985 och ca 670 TWh år 2000. Den totala tillväxten i energiförbrukningen är i de båda högre konsumtions- alternativen 3,4 % per år 1970—1985 och 2,8 % per år 1985——2000. Motsvarande för de lägre alternativen är 2,4 resp. 1,6 % per år.

Andelen elenergi har under lång tid ökat och fortsätter att göra detta i alla alternativ. Ökningstakten varierar dock och därmed blir fördel— ningen mellan el och bränslen olika i de redovisade alternativen. I alternativen 1 och 3, med fortsatt kärnkraftutbyggnad, då elpriset blir lågt och elanvändning ekonomiskt attraktivt på många områden, ökar elandelen i förbrukningen från 15 % i början av 1970-talet till ca 30 % år 1985 och nära 40 % år 2000.

I alternativen 2 och 4 utan fortsatt kärnkraftutbyggnad blir mot- svarande andelar knappt 25 % år 1985 och knappt 30 % år 2000. Om- vandlingen av oljans värmeenergi till el blir en kostsam omväg och direktförbränningen av olja bibehåller sin marknadsandel.

Kol och koks samt lutar står nu för praktiskt taget all bränsleför- brukning vid sidan av olja. Användningen av dessa energiformer inom industrin motiveras av processtekniska skäl. Även fortsättningsvis, åt- minstone till år 1985, finns inget ersättningsbränsle som kan väntas

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 64

få betydelse. Bränsleförbrukningen inom övrigsektom består nästan helt av petroleumprodukter. Andra bränslen, i första hand naturgas och kol men också avfall, torv, skiffer etc., kan ersätta främst tjockolja där lämpliga förutsättningar härför finns.

Speciellt hög bränsleförbrukning får man om ingen ytterligare kärn— kraftutbyggnad kommer till stånd. Ökade anspråk ställs då på tillförsel av fossila bränslen både för direkt användning och för elproduktion. Med det utbyggnadsprogram för elproduktion som är beslutat och de konsumtionsprognoscr som då gäller blir kraven på tillkommande kapa- citet för elkraftproduktion till år 1985 visserligen relativt begränsade. Utvecklingen leder emellertid därefter till en snabbt ökande förbrukning av fossila bränslen för elproduktion. I alternativen med fortsatt kärn- kraftutbyggnad får man däremot en minskning av den oljebaserade el- produktionen.

Figur 4.2 EPU:s prognoser. Figuren anger de två konsumtionsnivåer som ut- redningen beräknat samt 1970 års nivå.

TWh Mtoe

1 600

Trend 1 400

1200

1000

800

600

400

------------- 1970 års nivå

200

1955 1970 1985 2000 År

5 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Tabell 4.14 Prognosalternatlv 1: Snabbare konsumtionsutvecklfng, fortsatt kärnkraftutbyggnad ___________________________._______——-—_——————-———— Ändring i % per år

1970

El

TWh

1985

Bränsle El

Mtoe TWh

2000

Bränsle El

Mtoe TWh

1970—1985

Bränsle El Mtoe

l985—2000

Bränsle El

Br änsle

M_E—

Industri Summa, TWh Samfärdsel " Summa, TWh Ovrigt varav elvärme Summa, TWh

Totalt

Total slutlig för- brukning, TWh

Elförbrukning inkl. överföringsför- luster Elproduktion: vat- ten- och kärn- kraft resp. bräns- leförbrukning i värmekraf t

Total bränsleför- brukning

33,2 1,9

22,2 2,5 57,3 64,3 45,6

10,4 6,1 10,6

154 73 146 27,1

373

80 3 95 38

178 205 169

300 111 190 601

18,9 9,3 8,2

36,4

5,6

42,0

161 5 180 60 346 395 360

506 144 260 910

29,7 12,0 6,9 48,6

5,0

53,6

6,0 3,1

10,2 19,9

7,8

8,0 8,9

3,3

4,1 2,9 —1,7

2,0

1,9 2,0

4,5

3,5 1,8 2,1 2,8 3,1 1,7 —1,1 1,9

0,8

1,6

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementet

65

Tabell 4.15 Prognosalternativ 2: Snabbare konsumtionsutveckling, ingen ytterligare kärnkraftutbygguad ________________________________.________.—-—————— Ändring i % per år

Prop. 1975

1970 1985 2000 1970 -—-1985 1985 —2000

El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle

TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe _________________________—-—_

Industri 33,2 10,4 74 19,5 137 31,7 5,5 4,3 4,2 3,3 Summa, TWh 154 301 506 4,6 3,5

Samfärdsel 1,9 6,1 3 9,3 5 12,0 3,1 2,9 3,5 1,7 __ Summa, TWh 73 111 144 2,8 1,8 Ovrigt 22,2 10,6 62 11,9 119 13,0 7,1 0,8 4,4 0,6 varav elvärme 2,5 — 12 -—— 18 -— 11,0 2,7 — Summa, TWh 146 200 270 2,1 2,0

Totalt 57,3 27,1 139 40,7 261 56,7 6,1 2,7 4,3 2,2

Total slutlig för- brukning, TWh 373 612 920 3,4 2,8

Elförbrukning inkl.

överföringsför-

luster 64,3 160 300 6,3 4,3 Elproduktion: vat-

ten- och kärn-

kraft resp. bräns-

leförbrukning i värmekraft 45,6 4,2 117 7,0 120 35,0 6,5 3,5 0,2 11,3

30 Bilaga 1 Industridepartementet

Total bränsleför- brukning 31,3 47,7 91,7 2,8 4,5

____________________________________—____——-———————————

ON Cx

Tabell 4.16 Prognosalternativ 3: Långsammare konsumtionsutveckling, fortsatt kårnkraftutbyggnad ___—_W—

Ändring i % per år

1970 1985 2000 1970—1985 1985—2000

El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe

Industri 33,2 10,4 67 16,5 108 21,4 4,8 3,1 3,2 1,7 Summa, TWh 154 259 357 3,5 2,2 Samfärdsel 1,9 6,1 3 8,5 5 10,1 3,1 2,2 3,5 1,2 _ Summa, TWh 73 102 122 2,3 1,2 Övrigt 22,2 10,6 82 7,1 126 5,3 9,1 —2,6 2,9 — 1,9 varav elvärme 2,5 —— 37 — 56 — 19,7 ——- 2,8 — Summa, TWh 146 164 188 0,8 0,9 Totalt 57,3 27,1 152 32,1 239 36,8 6,7 1,1 3,1 0,9

Total slutlig för- brukning, TWh 373 525 667 2,3 1,6

Elförbrukning inkl.

överföringsför-

luster 64,3 175 275 6,9 3,1 Elproduktion: vat-

ten- och kärn-

kraft resp. bräns-

leförbrukning i värmekraft 45,6 4,2 146 4,2 250 3,6 7,6 0 3,7 — 1,0

Total bränsleför- brukning 31,3 36,3 40,4 1,0 0,7

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementet

67

Tabell 4.17 Prognosalternativ 4: Långsammare konsumtionsutveckling, ingen ytterligare kärnkraft

Ändring 1 % per år

1970 1985 2000 1970—1985 1985—2000

El Bränsle El Bränsle El Bränsle El Bränsle lil Bränsle TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe

Industri 33,2 10,4 63 16,8 94 22,7 4,4 3,2 2,7 2,0 Summa, TWh 154 258 3 - Samfärdsel 1,9 6,1 3 8,5 5 10,1 3,1 2,2 3,5 1,2 " Summa, TN 'h 73 102 1 Ovrigt 22 2 10,6 57 9,9 78 10,0 6,5 —0,5 2, varav elvärme 2,5 —— 19 25 14,5 _ 1 Summa, TWh 146 1 194 1,1 0,8 Totalt 57,3 ' 27,1 123 35,2 177 42,8 5,2 1,8 2,5 1,3

(*I 0 l lf) m 00 'n

("*I __. ("i 01 (*I P%

(*I r—

Total slutlig för- brukning, TWh 373 532 674 2,4 1,6

Elförbrukning inkl.

överföringsför-

luster 64,3 140 205 5,3 2,6 Elproduktion: vat-

ten- och kärn-

kraft resp. bräns-

lcförbrukning i värmekraft 45,6 4,2 117 3,9 118 15,2 6,5 —0,5 0,1 9,5

Total bränsleför- brukning 31,3 39,1 58,0 1,5 2,7

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementet

68

Tabell 4.18 Sammanställning av konsumtionsprognoserna

D .!

Ändring i ,.0 per år

1970 1985 2000 1970—1985 1985—2000

Alter- El Br Tot El Br Tot El Br Tot El Br Tot El Br Tot nativ TWh Mtoe TWh TWh Mtoe TWh TWh Mtoe TWh

33,2 10,4 154 80 18,9 300 161 29,7 510 74 19,5 300 137 31,7 510 67 260 108 21,4 360 63 260 94 22,7 360

110 5 12,0 140 110 5 12,0 140 100 5 10,1 120 100 5 10,1 120

190 180 6 9 260 1 200 119 13,0 270 160 126 5,3 190 170 78 10,0 190

Industri

se" —-4

..

?

mg"

1,9 6,1

,. ,, I . _:

srvrnmm

v—r

mao ("unitär/1 NOK—a ND CXOwaO (bv—(Na ("|

'n'nNN oooclNN '_'OOXOO

Samfärdsel

v—tm—N 010010! =?va NNNN

22,2 10,6 146 95

Nuova-n --omo |

Övrigt

--1 N 0

»

Olnooq' v—u—n—u— N...—ir, men—N __.v-r—i —o_.o mmNN ___—T—i cameo ...mlxo FENN _roo— ooNNh trim-nin ere-on— NDWWW oooc_mm wv—w— sffr-mm NNNN _NO— io-ner-e- come—Tn (>>me (”1 _war _.qu- men—ost-

mmmm sffr-NN

Total slutlig förbrukning

57,3 27,1 373 178 36,4 600 346 48,6 910 139 40,7 610 261 56,7 920

8 8

m'a-m_s!- nummer

152 32 1 525 239 36, 670 123 35,2 530 177 42, 670

Dev—INN mm.-un ***—'me Omv-400 Nor.—..— (xxö'xorn

waaq FIN—'—

arqqh v—Clo—

_:va

Prop. 1975 30 Bilaga 1 Industridepartementct

69

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 70

Den totala bränsleförbrukningen ökar från 31,3 Mtoe år 1970 till 42,0 resp. 47,7 Mtoe år 1985 och 53,6 resp. 91,7 Mtoe år 2000 i alter- nativen 1 och 2. 1 de lägre konsumtionsalternativen uppskattas den to- tala bränsleförbrukningen till 36,3 resp. 39,1 Mtoe år 1985 och 40,4 resp. 58,0 Mtoe år 2000.

En bedömning av alternativen från kostnadssynpunkt fordrar en grundlig analys av olika kostnadsposter. Utöver osäkerheten i själva prognoserna får man därvid räkna med en betydande osäkerhet i kost- nadsberäkningarna. De direkta kostnaderna för produktion och tillförsel av energi kan grovt uppskattas, men ger små skillnader. Med en växan- de kärnkraftandel sjunker produktionskostnaderna för alternativen 1 och 3 jämfört med 2 och 4.

Investeringsvolymen i kraftproduktions- och distributionsanläggningar har också grovt uppskattats. Dess andel av de totala bruttoinvesteringar- na år 1970 bedömdes av 1970 års långtidsutredning uppgå till ca 5 %. EPU:s bedömningar för år 1985 framgår av tabell 4.19. Efter år 1985 väntas andelen av bruttoinvesteringarna sjunka något.

Kostnaderna i konsumtionsledet (för utrustning i hushåll, industrier etc.) samt kostnader för miljöskydd, beredskap och säkerhet, vilka ock- så måste beaktas i en total kostnadsjämförelse, är däremot mycket svåra att beräkna, och samtidigt föreligger här större kostnadsskillnader än i produktionsledet.

Figur 4.3 Konsumtionsaltemativen fördelade på buvudsektorerna. Figuren anger faktisk konsumtion 1955 och 1970 samt de fyra alternativen för 1985 och 2000 enligt utredningen. I: industri, S = samfärdsel och Ö = övrig- sektorn.

TWh Mtoe A |_-. = el

sooj

50 2 = bränsle

500 J !-40

400;

:" 30

_ _Åå .. .J__ _ ISO ISÖ lSÖ ISÖ ISÖ ISÖ ISÖ ISÖ 1955 1970 1985 2000 1985 2000 1985 2000

Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3

XW W&W.. __ :l

-|_sö ISÖ

1985 2000 Alternativ 4

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 71

Tabell 4.19 Investeringar i elenergiproduktion i miljarder kr. i 1970 års penningvärde

Alternativ 1 2 3 4 Investering i elproduktions- o distributionsanlägg- ningar 1985 6,3 3,3 4,6 2,8 Andel av bruttoinvestering, % 8 4 7 4 Total bruttoinvestering 1985 (skattning) 85 85 66 66 BNP l985 (skattning) 350 350 275 275

4.2.6 Miljö- och beredskapssynpunkter

EPU konstaterar att i den samlade bedömningen av energiförsörj- ningen måste även miljö-, beredskaps- och säkerhetsfrågorna beaktas. I dessa avseenden refererar EPU bedömningar som gjorts av andra utredningar och myndigheter.

Miljöfrågorna har analyserats av statens naturvårdsverk, som därvid har gjort en sammanvägning av energiförsörjningens direkta och lång- tidsmässiga effekter på luft-, land- och vattenmiljön samt behandlat be- varandeaspekter och möjligheterna till kontroll och styrning av negativa miljöeffekter. Den gradering från miljösynpunkt av olika elkraftproduk- tionsalternativ som naturvårdsverket därvid har gjort anger kärnkraft som bästa alternativ. Därefter följer fossila bränslen mcd inbördes ord- ningen naturgas, olja och kol. Som sista alternativ anges vattenkraft med hänsyn till bevarandeaspekterna.

Från beredskapssynpunkt är en dämpning av importberoendet önsk- värd. Detta kan ske genom utveckling av inhemska energikällor — vil- ket gör att vattenkraften från beredskapssynpunkt är ytterst attraktiv —— och genom en effektivare energihushållning. Dessutom kan särskilda åtgärder av förberedelsekaraktär, bl. a. lagring av bränslen och driv- medel, genomföras.

4.2.7 Möjligheter till ytterligare dämpning av förbrukningen

Utöver de redovisade huvudalternativen diskuterar utredningen även några variationer av dessa. Sålunda skulle t. ex. en kraftig insats för förbättrad effektivitet vid upvärmning och ytterligare minskad specifik förbrukning inom industrin samt utbyggnad av kärnkraftbaserad fjärr- värme i Stockholm och Malmö kunna ge en minskning av energikon- sumtionen med ca 10 % jämfört med konsumtionsalternativ 1.

I fråga om besparingsmöjligheter erinrar EPU om att erfarenheterna från elransoneringen år 1970 och oljekrisen vintern 1973/1974 synes indikera att den normala förbrukningen av energi kan minskas 5—10 % utan alltför besvärande konsekvenser. En rad åtgärder kan vidtas, t. ex.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 72

sänkning av rumstemperaturen med någon grad, minskad ventilation, bättre underhåll, lägre hastigheter på vägar etc.

Valet av uppvärmningsform har stor betydelse för energiförsörjningen. Förslag om införandet av obligatoriska kommunala värmeplaner fram- fördes av energikommittén. Värmeanläggningsutredningen har utarbetat ett lagförslag, som i huvudsak innebär att kommuner som så önskar kan utforma en värmeplan som efter fastställande ges rättsverkan gent- emot konsumenterna. För en samordnad planering fordras dock att värmeplanerna infogas i ett system med fullständiga regionala energi- planer. Detta behöver utredas vidare och energiprognosutredningen före— slår därför att en sådan utredning kommer till stånd.

4.2.8 Utredningens bedömningar

I betänkandets avslutande del framför utredningen vissa synpunkter till ledning vid utformningen av en energipolitik. De prognoser som EPU tagit fram innebär alla att ökningstakten ligger under och i det längre tidsperspektivct betydligt under — tidigare prognoser. En efter hand dämpad tillväxttakt är vanlig i prognossammanhang. Den prognos- tiserade dämpningen har ofta visat sig bli mindre än väntat eller inträf— fa senare än förutsatt.

Emellertid leder utredningens detaljerade studier av faktorer som påverkar energiförbrukningen fram till bedömningen att en långsam- mare tillväxt av energikonsumtionen totalt är att vänta. Liknande be- dömningar har också gjorts i åtskilliga andra industriländer.

Priserna på energi har höjts under senare tid. Den framtida prisut- vecklingen för energi bedöms inte komma att innebära några sänkningar utom möjligen av kortvarig natur. Räknat i fasta priser förväntas en för- hållandevis stabil eller sakta ökande prisnivå. Det höga energipriset väntas allmänt få en konsumtionsdämpande effekt. Några observationer som ger en säkrare grund för kvantitativa bedömningar har dock inte kunnat göras.

Energikostnaden är fortfarande i de flesta sammanhang förhållande— vis låg, vilket gör att denna kostnad även fortsättningsvis bedöms få en begränsad, om än växande, betydelse när det gäller avvägningar i stort. Den utveckling som sker i samhället -— utifrån sociala, ekonomiska och tekniska möjligheter och ambitioner kommer alltså inte att för- ändras kraftigt av de senaste årens prisutveckling på energiområdet.

EPU påpekar att en huvudprincip vid utformningen av prognos- alternativcns produktions- och tillförselsida har varit att den efterfrågan som tillåts komma fram på marknaden vid gällande priser också skall tillgodoses.

Utredningen framhåller att priset på energi i huvudsak bestäms ge- nom samspelet mellan det globala utbudet av och den globala efterfrågan på energi. Eftersom Sveriges andel av den totala efterfrågan på världs-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 73

marknaden är liten, har aktioner i Sverige inte någon nämnvärd effekt på prisbildningen. Endast när det gäller val av energislag kan beslut i Sverige påverka kostnadsläget för energiförsörjningen. "Detta hindrar emellertid inte att de priser de slutliga konsumenterna får betala för energi kan avvika från de på världsmarknaden bestämda priserna genom t.ex. tullar, skatter eller subventioner. Men för hela folkhushållet är prisnivåerna på de olika energislagen i huvudsak fastlagda utanför Sveriges gränser och oberoende av efterfrågan i Sverige. Däremot gäller omvänt att efterfrågan påverkas av priset.

Utredningens alternativ inom övrigsektom belyser inverkan av olika uppvärmningsalternativ på energikonsumtionen. Åtskilliga detaljfrågor belyses vidare med delkalkyler beträffande kostnader och andra konse- kvenser. EPU har dock inte kunnat göra någon totalkalkyl på vilken en fast rekommendation beträffande val av uppvärmningsform under olika förutsättningar kan grundas. Detta är emellertid en fråga som närmare skulle behöva utredas, bl. a. för att kunna fogas in i planeringen av värme- och energiförsörjning på både lokal och central nivå i ett sammanhang.

Uppvärmningcn av bostäder och övriga lokaler tar närmare hälften av den samlade energiförbrukningen. Kostnaderna för uppvärmnings- formen är samtidigt starkt beroende av energipriserna. Valet av upp- värmningsalternativ får också stora effekter på prognoserna. En rationell utformning av bostads- och lokaluppvärmningen kan alltså få stor be- tydelse för den fortsatta utbyggnaden av energiförsörjningssystemet. Det är därför önskvärt att totala jämförande kalkyler beträffande valet av uppvärmningsalternativ kan presenteras för större eller mindre områden (delar av, hela eller flera kommuner) som kan beröras av detta.

Den enskilda uppvärmningen genom värmepanna i varje fastighet får allt mindre betydelse vilket framför allt betingats av miljöhänsyn. I stället sker i ökande omfattning en anslutning till fjärrvärme eller in- förande av elvärme. Detta är också från energihushållningssynpunkt en önskvärd utveckling som bör stimuleras.

De största potentiella besparingarna finns inom övrigsektom. Dessa beror dock i jämförelsevis ringa män på fördelningen mellan olika bostadstyper eller lokaler av olika karaktär, varför särskilda insatser för att påverka denna fördelning inte kan motiveras enbart utifrån hänsyn till energiförbrukningen. Oavsett detta finns dock en rad åtgärder som kan ge mer eller mindre betydande minskningar av energiförbrukningen i alla typer av byggnader. Till dessa styråtgärder hör bl. a. lånebestäm- melser, föreskrifter, avgiftsbcläggning och information. Hur denna styrning skall utformas har utredningen inte närmare undersökt.

Bland tänkbara åtgärder nämner EPU följande: krav på förbättrad isolering, eventuellt också tilläggsisolering. införande av utrustning för värmeåtervinning,

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 74

bättre reglering av värmetillförsel, införande av treglasfönster,

lägre inomhustemperatur,

förbättrad skötsel av värmeutrustning, krav på fönsterorientering; begränsningar av inomhusklimatisering, förbud mot varmluftridåer, maximering av belysningsstandard, förbud mot vissa energikrävande apparater, införande av speciell utrustning som t. ex. värmepump, solfångare. EPU framhåller att ett problem, som i detta sammanhang bör upp- märksammas, är om den besparing som görs verkligen kommer den slutlige konsumenten av energi tillgodo. Med den utformning som av- gifts- och lånebestämmelser för närvarande har kan detta inte åstad- kommas.

Utredningen framhåller vidare värdet av att utnyttja och utveckla inhemska energikällor, verka för en ytterligare förbättrad hushållning med energi, sprida inköpen till flera exportörer och producenter och att öka Sveriges internationella engagemang i utvinning av energi.

Beträffande de olika energiformerna har följande bedömningar gjorts:

Petroleumprodukter, som nu svarar för ca 70 % av Sveriges energi— försörjning, kommer under lång tid att förbli av avgörande betydelse. En betydande sänkning av deras andel torde kräva både en snabb utbygg- nad av kärnkraft och en stor satsning på andra fossila bränslen, i första hand kol och naturgas. Även under sådana förhållanden torde påtagliga effekter på förbrukningen kunna observeras först under 1980-talet.

Utnyttjande av kol i stor skala kräver en betydande utbyggnad av transportkapacitet och lagringsmöjligheter förutom en utbyggnad av anläggningar för att förbränna kol. Bortsett från järnverken och ce— mentindustrin synes i dag möjligheterna vara små att utnyttja kol. En ökad andel kol förutsätter därför att nya anläggningar byggs i stor utsträckning. Det är endast i större anläggningar kraftverk, process- industrier och motsvarande —— som kol synes kunna bli aktuellt med tanke på de krav på hanteringsutrustning och miljövårdsåtgärder som ställs.

Naturgas kan utan större svårigheter användas som substitut för petroleumprodukter.

Utvecklingsmöjligheterna för kärnkraften måste från tekniska och ekonomiska utgångspunkter bedömas som mycket stora. Dess miljö— påverkan vid normaldrift gör den till det från miljösynpunkt gynn- sammaste elproduktionsalternativet enligt naturvårdsverkets bedömning. De säkerhetsmässiga aspekterna har behandlats av närförläggningsut- redningen, som inte bedömer riskerna för kärnkraft större än för alter— nativa produktionssystem. Avfallshanteringen utreds f.n. av Akautred- ningen. Genom uranfyndigheterna i Billingen kan en inhemsk bränsle- försörjning till kärnkraftverk etableras.

Vattenkraften representerar från tekniska och ekonomiska utgångs- punkter en fördelaktig produktionsform. Vattenkraften är lätt att regle— ra samt erbjuder en mycket driftsäker och helt importoberoende kraft- källa. Den kompletterar genom dessa egenskaper utbyggnaden av värme-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 75

kraft som under alla förhållanden blir den produktionsform som kom- mer att dominera den framtida elutbyggnaden. _

Även om inhemska energikällor från ölika synpunkter äi' värdefulla att ta tillvara synes andra energiformer än de nu nämnda åtminstone inte före år 1985 kunna erbjuda sådana förutsättningar för energipro- duktion att de kan få betydelse för cnergipolitikens utformning i stort.

I fråga om valet av uppvärmningssystem anför EPU att kraftvärme— verk som producerar både el och värme erbjuder en god bränsleekono- mi jämfört med kondenskraftverk för enbart elproduktion. Där de lokala förutsättningarna, framför allt i form av tillräckligt värmeunderlag, så medger bör kraftvärmeverk byggas ut om de kan erbjuda en elproduk- tion till kostnader som är lägre än för alternativa produktionsanlägg- ningar. Fjärrvärmesystem med sådan anslutningseffekt att de bildar ett tillräckligt värmeunderlag för att anslutas till kärnkraftverk erbjuder en från tekniska, ekonomiska och miljömässiga utgångspunkter klart för- delaktig lösning. Sådana system har redan föreslagits i Stockholm och Malmö. Göteborg har också tillräckligt värmeunderlag. De höjda olje- priserna och förbättrad teknik beträffande hetvattenöverföring kan sannolikt skapa förutsättningar för kärnkraftbaserad fjärrvärme också i andra områden, i första hand Linköping-Norrköping och Västerås— Eskilstuna.

Vid ett stopp för ytterligare kärnkraftutbyggnad torde gemensam pro- duktion av elenergi och värme i oljebaserade kraftvärmeverk ske i största möjliga utsträckning.

Exemplen påvisar det samordningsbehov mellan produktion och distri- bution av energi som finns lokalt och regionalt. EPU har som tidigare nämnts ansett detta motivera system med fullständiga regionala energi- planer.

Utredningen framhåller att energifrågorna griper in i flertalet sam- hällssektorer. Det är angeläget att man inte låter mål och medel för åtgärder inom olika sektorer okontrollerat gripa in i varandra. Energi- sektorn har förhållandevis långa planeringsperspektiv och en uttalad långsiktig energipolitik är mycket angelägen. Vid utbyggnader inom industrin finns t. ex. en valfrihet mellan energiformer som starkt be- gränsas i och med att utbyggnaden påbörjas. De långa tidsperioder som inom energisektorn ligger mellan beslut om utbyggnad och färdig pro- duktionskapacitet -— oavsett om det gäller kraftverk, raffinaderiet, fjärrvärmesystem eller andra lämande anläggningar innebär att också ett avstående från beslut kan ge en framtida obalans mellan efter- frågan och utbud på energi.

Investeringar i energiförsörjningssystem är mycket stora och långsik- tiga. Omläggningar av energipolitiken måste därför ske under relativt långa övergångstider. Den situation som råder för närvarande innehåller betydande osäkerhetsmoment vilket varit vägledande vid valet av de

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 76

prognosalternativ utredningen utformat. Beträffande tillgången på energi är osäkerheten till stor del beroende av förhållanden på den internatio- nella energimarknaden vilka endast obetydligt kan påverkas genom åtgärder inom landet. Så erbjuder t. ex, inhemska bränslen eller vind- kraft knappast några storskaliga lösningar. Ett utnyttjande av dessa energikällor synes bli aktuellt endast där antingen speciella lokala för— utsättningar finns —— såsom sopförbränningsstationer eller torvmossar i anslutning till fjärrvärmesystem —— eller där beredskapsskäl gör det motiverat att ha en viss inhemsk energiproduktion.

EPU anför vidare att fortsatt utbyggnad av kärnkraft i Sverige är ifrågasatt. Även om slutsatserna från de utredningar som behandlat sä- kerhets- och avfallsfrågorna inte synes ge anledning till ett kärnkraft- stopp är frågan inte avgjord. Mycket av argumenteringen och debatten har gällt frågor av en vidare innebörd än säkerhetsmässiga och tekniska.

EPU framhåller avslutningsvis att de globala aspekterna är uppen- bara på energiområdet, kanske tydligare här än på många andra områ- den, och därför måste komma med i en slutlig bedömning. Det framstår som angeläget att de resurser som finns i form av råvaror och tekniskt kunnande utnyttjas för att förbättra levnadsvillkoren för en växande världsbefolkning.

4.2.9 Särskilt yttrande

I ett särskilt yttrande tar experterna Einar Henningsson och Rolf af Klintberg upp frågan om svavelhalten i eldningsoljor.

De anför att programmet för nedtrappning av svavel i eldningsoljor varit baserat på förutsättningen att växande tillförsel av tjocka eld- ningsoljor med naturligt låg svavelhalt skulle komma att stå till buds, trots att huvuddelen (närmare 80 %) av världens råoljeresurser är nor- malsvavliga.

Enligt yttrandet har man emellertid kunnat konstatera att det blivit allt svårare att öka tillförseln till raffinaderierna av naturligt lågsvavliga råoljor liksom att utöka importen av lågsvavliga tjockoljor. Avsvavlingen av tjockoljor vid raffinaderier har visat sig vara förenad med väsentligt större svårigheter än man trodde på 1960-talet.

Vidare har enligt yttrandet vetenskap och praxis kommit fram till att farhågorna för skador genom svavelutsläpp kan ha överdrivits.

I yttrandet anförs avslutningsvis att EPU bör framhålla värdet av en mera förutsättningslös forskning i svavelutsläppsfrågan än som hittills varit kutym från ansvariga myndigheters sida. Vidare anförs att man med hänsyn till svårigheterna att nu bedöma möjligheterna att de när- maste åren tillföra vårt land erforderliga kvantiteter naturligt lågsvavliga eller avsvavlade produkter bör fördröja en fortsatt nedtrappning av svavel i eldningsoljor utom på orter, där skador genom svavelinverkan kan påvisas.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparternentet 77

4.3 Remissyttranden över energiprognosutredningens betänkande

4.3.1 Allmänna synpunkter

Den förhärskande meningen bland remissinstanserna i fråga om ut- vecklingen av energiförbrukningen är att en konsumtion. i nivå med eller strax under EPU:s båda lägre alternativ förefaller rimlig eller sannolik. Den övervägande uppfattningen är att möjligheterna till ratio- nell energianvändning och sparsamhet med energi är avsevärda. Remiss- instanserna betonar att dessa möjligheter bör tas till vara såväl av miljö- och bcredskapshänsyn som av ekonomiska skäl.

I fråga om tillförseln av energi ger remissvaren en mera splittrad bild. Genomgående tillmäts miljöhänsyn och kraven på försörjningstrygghet stor vikt av de remissinstanser som utvecklar sina tankegångar i fråga om valet av energikälla. En ökad oljeförbrukning framstår därför som olämplig för många, bl. a. statens naturvårdsverk och överstyrelsen för ekonomis/ct försvar (ÖEF ). Därmed framträder frågorna om fortsatt ut- byggnad av vattenkraft och kärnkraft som avgörande. Sålunda föredrar naturvårdsverket från sin utgångspunkt kärnkraft medan Landsor- ganisationen i Sverige (LO) förordar att vattenkraft byggs ut under de närmaste åren medan bättre underlag för ytterligare beslut om kärn— kraften arbetas fram.

De remissinstanser som berör kärnkraftens säkerhetsfrågor framför sin principiella ståndpunkt snarare än någon argumentering, vilket torde bero på att dessa frågor inte behandlas i sak i EPU:s betänkande. Så- lunda anser bl. a. AB Atomenergi att kärnkraften vid en samlad bedöm- ning framstår som det gynnsammaste av de alternativ som står till buds. Vissa remissinstanser, t.ex. naturvårdsverket, tar inte själva ställning till säkerhetsfrågorna utan anger kärnkraften som godtagbart alternativ under förutsättning att säkerhetsfrågoma kan bemästras.

Energiproduktionens ekonomiska aspekter berörs av åtskilliga re- missinstanser. EPU:s uppfattning att el kan levereras från kärnbaseradc kondenskraftverk till så låga priser att en snabb expansion av elvärmen blir möjlig får stöd av bl.a. Centrala driftledningen (CDL). Svens/ca värntererks/öreningen däremot, som betraktar kärnkraftvärmeverk som ekonomiskt överlägsna alla andra elproduktionsformer, anser osäkerheten beträffande den kärnbaserade kondenskraftens ekonomi vara betydande och framhåller fossileldade kraftvärmeverk som ett alternativ.

EPU:s förslag att utreda frågan om regionala energiplaner mottas positivt av de remissinstanser som tar upp frågan, t. ex. Svenska kom- munförbundet.

I åtskilliga remissvar uttalas att EPU:s betänkande fyller ett väsent- ligt behov av utredningsmaterial på energiområdet och att det är ange- läget att prognos- och utredningsverksamheten fortsätter.

Kommerskollegium uttalar att EPU har presenterat ett utförligt och

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 73

mångsidigt material som förefaller väl ägnat att tillsammans med re- sultaten från andra slutförda eller pågående undersökningar belysa de nu aktuella energifrågorna.

Kooperativa förbundet (KF) understryker betydelsen av att en samlad bedömning av den framtida energiförbrukningen har kunnat erhållas genom EPU:s arbete. Det är enligt KF angeläget att prognosarbetet fortsätter, varvid förbättrade prognosmetoder som energiprognosmodel- len kan utvecklas och ytterligare underlagsmaterial kan tas fram.

Svenska värmeverksföreningen anser att EPU trots stark tidspress lyckats ta fram ett omfattande och värdefullt material samt att be- tänkandet utgör en mycket värdefull grund för vidare bedömningar av energiförsörjningssituationen.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anför att EPU:s betänkande med bilagedel är en god sammanfattning av den aktuella energipolitiska situationen och att det också ger en klar bild, så gott detta låter sig göra, av energibehov och handlingsmöjligheter under den aktuella tids- perioden, åren 1985—2000.

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks— och industriorganisa- tion uttalar i sitt gemensamma yttrande sin uppskattning av det förtjänst- fulla arbete som EPU utfört samt att utredningen på kort tid lyckats ta fram ett omfattande basmaterial och gjort utvecklingsbara analyser. Enligt yttrandet kan EPU:s material med fördel användas som underlag för en framtida energipolitik. Svenska petroleuminstitutet och Svenska vägföreningen anför liknande synpunkter. Även andra remissinstanser betonar värdet av det framlagda materialet, t. ex. ÖEF , Ingenjörsveten- skapsakademien (IVA), Svenska elverksföreningen, Svenska handels- kammarförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), tekniska högskolan i Stockholm och tekniska fakulteten vid universitetet i Lund.

Flera remissinstanser anmäler behov av y t t e r 1 i g a r e u t r e d- ning och nämner en rad frågor som de anser borde ha behandlats närmare i betänkandet eller som bör uppmärksammas i det fortsatta prognos- och utredningsarbetet.

Försvarets forkningsanstalt (FOA) anser att som grund för en energi- politik med ett långsiktigt perspektiv krävs ytterligare, delvis annorlunda faktaanalyser än de EPU lagt fram.'Av särskilt intresse är enligt FOA sådana analyser som ger bättre förståelse för energiförsörjningssystemet, samhället i övrigt och omvärlden.

Socialstyrelsen anser att det skulle ha varit värdefullt om prognoser också utformats med hänsyn till energikonsumtionseffekter till följd av t. ex. sociala omstruktureringar som pågår i samhället. Komplette- rande utredningar i sådana avseenden med deltagande också av social expertis är enligt styrelsen angelägna för att få en allsidig belysning av energifrågorna.

Statskontoret anser att det hade varit önskvärt om EPU utförligare

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 79

hade belyst frågor om energiförbrukningens effekter på den ekonomiska tillväxten. Enligt statskontoret har utredningen med det underlag som nu presenteras inte klart kunnat visa att den ökningstakt för energikon- sumtionsutvecklingen som förutsätts i de lägre prognosalternativen 3 och 4 behöver medföra en dämpning av den ekonomiska tillväxten.

Nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Göteborg anser att mer forskning behövs rörande prissystemets betydelse för mönstret på energikonsumtionen, inte minst i fråga om effektiviteten av relativ- prisförändringar som energipolitiskt medel.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uttalar att sysselsättningsfrågan en- dast i förbigående berörts av utredningen. Detta anser styrelsen vara en allvarlig brist. AMS understryker vikten av att ekonomiska och beteende- vetenskapliga studier kommer till användning som beslutsunderlag vid utformandet av det framtida energiförsörjningssystemet. En prioritering måste ske av sådan information som belyser olika energiförsörjnings- systems effekter på sysselsättning och strukturutveckling.

IVA förordar ytterligare särskilda utredningar i fråga om bl.a. vilka olika tekniska, sociala och ekonomiska risker som är förknippade med all form av energiproduktion, inkl. de risker som ett utvecklat samhälle kan löpa om ingen ytterligare kraftfull satsning på energin görs.

Svenska bankföreningen anför att det är av vikt att jämföra investe- ringar för ökad energiproduktion med investeringar i energibesparande syfte. En analys av dessa faktorer måste enligt föreningen ingå som ett viktigt element i bedömningen av vilka ekonomiska konsekvenser —— och vilka möjligheter till optimalt resursutnyttjande —- som skulle följa av olika ställningstaganden beträffande Sveriges framtida energipolitik.

4.3.2 Prognosalternativen

Vissa remissinstanser tar upp EPU:s val av prognosalternativ och dess prognosmetodik i allmänhet. Konsumentverket finner EPU:s fyra pro- gnosalternativ realistiska. ÖEF anser att de valda prognosalternativen synes lämpade som underlag för utformningen av den framtida energi- politiken. Enligt Svenska handelskammarförbundet framstår de två exempel för energikonsumtionens ram EPU upprättat som realistiska.

Bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska kärnbränsleförsörj- ning AB lämnar valet av prognosalternativ utan erinran.

KF betecknar de allmänna förutsättningarna bakom EPU:s alterna- tiva konsumtionsprognoser som rimliga.

Statens industriverk anser att den valda metodiken är rimlig med hän- syn till de osäkerheter som råder beträffande långsiktiga bedömningar. Enligt Svenska kommunförbundet synes den av EPU tillämpade pro- gnosmetodiken tillfredsställande.

Statskontoret anser att det hade varit värdefullt om EPU kunnat pre-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 80

sentera ett alternativ med lägre ökningstakt för energikonsumtionsut- vecklingen än den som förutsätts i prognosalternativcn 3 och 4. En- ligt tekniska högskolan i Stockholm borde EPU i stället för att ana- lysera alternativen med 3,4 % resp. 2,4 % tillväxt av energiförbruk- ningen per år ha studerat två extremvärden: ett för en högre tillväxt- takt än vad som kan anses rimligt och ett för ett lågt, högst osannolikt tillväxtalternativ. Enligt högskolans förmenande är det av särskild vikt att det sker en genomgående analys av de konsekvenser som ett lågener— gialternativ får för vårt nuvarande samhälle. Liknande tankegångar förs fram av IVA.

Statens planverk uttalar att EPU:s resultat knappast kan anses utgöra prognoser i egentlig mening utan snarare förslag till alternativa strate— gier eller planer för landets energiförsörjning. Enligt planverket är det angeläget att uppmärksamma huvudalternativens karaktär av alternativa handlingsplaner och att bedöma dem som sådana.

4.3.3 Prognosresultaten Prognosresultaten för den totala energiförbrukningen berörs bl. a. av statens industrivcrk som betecknar prognosutfallet som rimligt mot bakgrund av de antaganden som gjorts. Enligt statistiska centralbyrån förefaller generellt sett den förväntade energikonsumtionsutvecklingen vara för lågt beräknad i alternativen med en högre tillväxttakt. Centralbyrån anför vidare att den lägre tillväxt- takt som dessa alternativ innebär jämfört med den hittillsvarande trend- mässiga utvecklingen motiveras främst av ett högre energipris samt av förväntade mättnadstendenser inom olika sektorer. Ett högre energipris relativt andra insatsvaror bör visserligen ge incitament till besparingar och en lägre energiförbrukning anför centralbyrån. I det längre tids- perspektivet torde dock en successiv anpassning till den nya prisnivån och närmande till den hittillsvarande. utvecklingstrenden kunna för- väntas även om de nu etablerade prisrelationerna består. Vidare har mättnadstendenser alltid givit sig till känna i det moderna industri- samhället. Att mättnadstendenser totalt sett skulle medföra en långsam- mare tillväxttakt för energikonsumtionen förutsätter att dessa i högre grad än tidigare skulle göra sig gällande. En jämförelse med t. ex. ener- gikonsumtionsnivån i Förenta staterna ger enligt centralbyrån emellertid vid handen att Sverige bör ha relativt långt kvar innan denna situation inträffar.

CDL anser att de prognoserade totalenergivärdena i de högre alterna- tiven 1 och 2 ej kan med den förutsatta samhällsutvecklingen och eko- nomiska målsättningen betraktas som överdrivna. Särskilt gäller detta åren fram till år 1985. Perioden därefter rymmer enligt CDL betyd- ligt större osäkerhet beträffande den tekniska utvecklingens möjligheter att verka energibesparande.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 31

TCO anser att behovet av energi åtminstone under perioden 1970— 1985 kommer att motsvara i det närmaste EPU:s högcnergialtcrnativ.

Andra remissinstanser hävdar att prognosresultaten generellt sett snaraSt är för höga. Statens pris- och kartellniimnd anser sålunda att EPU:s prognosalternativ inrymmer en underskattning av de effekter på energiefterfrågans storlek och sammansättning som kan förväntas upp- träda som konsekvens av dels ändrade relativpriser för energi kontra övriga insatsvaror, dels ändrade prisrelationer mellan inbördes subs- tituerbara energislag. Den högre prisnivå på olja och bensin, som etablerats efter prishöjningen under år 1973 och 1974, kan bl.a. till följd av förändrade kostnadsrelationer väntas leda till en successiv anpassning till energibesparande produktionsmetoder, transportsätt, lev- nadsvanor etc.

Vidare framhåller nämnden att priskänsligheten hos efterfrågan på energi kan på kort sikt antas vara relativt låg men på längre sikt större. Mot denna bakgrund ter sig enligt nämnden konsumtionsutvecklingen på längre sikt i nuvarande läge svårbedömbar.

AB Atomenergi framhåller att totalt sett torde det högre av EPU:s alternativ i fråga om energitillväxten innebära en betydande överskatt- ning av efterfrågan för i varje fall den senare delen av tidsperioden (1985—2000).

Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF anser det bl.a. vara troligt att bristande analys av den historiska utvecklingen och alltför liten hänsyn till priselasticiteten leder till att EPU:s prognos kommer att övcrträffa verkligheten med god marginal även om inga nya styrande åt- gärder sätts in. Förbundet uttalar sammanfattningsvis att betänkandet inte utgör ett tillfredssällande underlag för energipolitiska beslut.

Beträffande förbrukningen inom industrisektorn uttalar Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industri- organisation att de i allt väsentligt kan vitsorda EPU:s prognoser och redovisningar från industrisektorn. De har framtagits i nära. samverkan med företrädare för industrin.

Enligt konjunkturinstitutet har EPU knappast beaktat att varuefter- frågan påverkas av de förskjutningar i relativpriserna som orsakas av att varorna innehåller olika mängd energi.- Detta kan nämligen i sin tur leda till förskjutningar i produktionen inom och mellan olika bran- scher och till eventuella förändringar i kraven på förädling. Även om det saknas tillräckligt underlag för att mera detaljerat beräkna effekten på energikonsumtionen av sådana förskjutningar, kan man utgå ifrån att höjningar av energipriset leder till förskjutningar mot varor med mindre energiinnehåll. Även råvaruförsörjningen sätter sina gränser för utveck— lingen t.ex. inom skogsindustrin, där det är mycket tveksamt om det finns förutsättningar för så stor produktion som utredningen-har räknat

6 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 33

med. Sammanfattningsvis finns därför enligt institutet starka skäl för den slutsatsen att EPU i synnerhet genom den övre av sina trendframskriv- ningar kommit för högt i sina beräkningar över energikonsumtionen för den aktuella perioden.

Statens råd för byggnadsforskning anför i fråga om industrins ener- giförbrukning att de två prognosnivåer som EPU arbetar med skiljer sig åt beträffande produktionsvolymens utveckling medan specifika energi- förbrukningen förutsätts få samma utveckling i alla prognosalternativ. Denna förutsättning förefaller rådet högst diskutabe1.-I de lägre alter- nativen 3 och 4 bör det vara rimligt att räkna med att den större energi- knappheten provocerar fram en utveckling av produktionsmetoderna som resulterar i lägre specifik energiförbrukning. VVS-branschen anför liknande synpunkter.

LO anser de lägre tillväxtalternativen vara mest realistiska. Svenska petroleum institutet menar att en lägre årlig produktionstill- växt inom industrin än vad EPU antagit i det lägre alternativet inte kan uteslutas.

I fråga om skogsindustrins energiförbrukning är enligt domänverket virkessituationen sådan att en höjning av produktionen av pappersmas- sa inte är möjlig enligt EPU:s högre produktionsalternativ (13 milj. ton år 1985 och 17,5 milj. ton år 2000). Beträffande trävaruproduktionen är inte en årlig tillväxt ens enligt det lägre alternativet (4 %) möjlig. Verket delar emellertid utredningens uppfattning, att genom fullständigare till- varatagande av virkesproduktionen och genom ett högre utbyte från råvarorna bör en viss ökning av såväl massa- som trävaruproduktionen kunna uppnås. Liksom utredningen anser verket att en ökad förädling kommer att ske såväl på trävarusidan som på massasidan. Det är också sannolikt att andelen slipmassa kommer att öka.

Statens planverk behandlar förbrukningen inom övrig— s 6 k t o r n. Planverk'et uttalar att osäkerheten i prognosundcrlaget är stor. EPU:s antagande att samtliga lägenheter skall renoveras så att de är försedda med bad- eller duschrum år 1985 är svagt underbyggt. Sam- ma gäller antagandet 'att antalet avgångna lägenheter per år i fler- familjshus blir ca 34000 mellan år 1972 och 1975 och ca 35000 mellan år 1985 och 2000. Dessa värden är väsentligt högre än det antal av ca 17 000 lägenheter i flerfamiljshus som avgick per år un— der perioden 1965—1970. Särskilt anmärkningsvärt är antagandet för perioden 1985—2000, eftersom samtliga lägenheter antagits renove- rade till år 1985. Utredningens antagande att husens värmeisolering lätt skall kunna förbättras måste, menar planverket, ses i samband med nyss angivna antaganden beträffande renovering och avgång. Plan- verket anför vidare att EPU synes ha baserat sina antaganden om ef- fekten av värmeisolering av ytterväggar på osäkert underlag. Det är

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 83

enligt planverket troligt att värmeisoleringen hos ytterväggar i redan existerande byggnader är väsentligt bättre än vad EPU antagit. _

Statens råd för byggnadsforskning anser att EPU överskattat den specifika energiförbrukningen inom lokalbcståndet. Också ökningstakten förefaller enligt rådet vara kraftigt överskattad. Vidare finner rådet det vara genomgående i EPU:s material att förbrukningen i första hand kopplas till utvecklingen av byggnadsbestånd och teknik för klimat- system, isolering etc. Driftfrågor behandlas endast i förbigående. Man underskattar potentialen i en utveckling av driftteknik och driftmetoder anser rådet.

Enligt rådet pekar resultat av utförd och pågående FoU på att man under överskådlig framtid bör räkna med att en effektivare fastighets- drift behövs och kommer att utvecklas. Rådet anser att styr- och stimu- lansmedel måste utvecklas. Bl.a. behövs informationsmaterial för och utbildning av driftpersonalen.

Statistiska centralbyrån tar upp en faktor som pekar på att EPU:s förbrukningsvärden är för höga. Preliminära beräkningar som central- byrån utfört i samband med remissbehandlingen visar att den specifika energiförbrukningen uttryckt i kWh per år för eluppvärmda småhus år 1972 uppgick till totalt 19900 och för eluppvärmda lägenheter till totalt 14 060, jämfört med EPU:s redovisade 26 900 resp. 17 500. (En- ligt EPU var nämnda år -200 000 småhus eluppvärmda av totalt 1 370 000 småhus. Antalet eluppvärmda lägenheter i flerfamiljshus upp- gick till 30000 av totalt 1900 000 lägenheter.) Centralbyrån anför vidare att den prognosmetodik som utredningen använt innebär att den specifika energiförbrukningen för eluppvärmda bostäder använts som basvärde oavsett vilket uppvärmningssätt som de facto gäller. Den- na metodik kan kanske vara rimlig men innebär att, om för höga cl- siffror använts erhålles" även för höga värden för den icke-elupp- värmda sektorn. Enligt centralbyråns beräkningar som då samman- faller metodmässigt med EPU:s men som baseras på ur elstatistiken be- räknade ingångsvärdcn fås den specifika energiförbrukningen (i kWh per år) för uppvärmning resp. drift 17 020 resp. 2880 i småhus och 11 520 resp. 2 540 i flerfamiljshus. Under förutsättning att dessa beräk- nade värden kan anses vara representativa för det totala bostadsbestån— det kommcr enligt de förutsättningar EPU i övrigt antagit väsentligt lägre prognosvärden att erhållas för bostädernas totala energiförbruk- ning. Centralbyrån nämner i sammanhanget att den av EPU angivna verkningsgraden för fjärrvärme förefaller alltför hög mot bakgrund av beräkningar utförda av centralbyrån på basis av nyligen insamlad stati- stik för värmeverken.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 84

Centralbyrån redovisar i följande sammanställning en jämförelse mel- lan EPU:s och centralbyråns resultat för EPU:s prognogalternativ 1 (i TWh).

EPU SCB EPU minus

SCB Förbrukning för elvärme år 1985 38 28 + 10 Förbrukning för elvärme år 2000 60 44 + 16 Totalt energiförbrukning i bostäder är 1985 107 83 —;—24 Totalt energiförbrukning i bostäder år 2000 126 98 +28

Närmast med tanke på förbrukningen inom t r a n 5 p 0 r ts e k t o r n anför statens institut för byggnadsforskning att billig energi bl. a. har gett förutsättningar för ett upplöst glest stadsbyggande med separering av olika funktioner som service, arbete, bostad och rekreation. De lång- siktiga konsekvenserna av detta är enligt institutet ännu inte kända. Institutet finner därför att EPU:s bedömning att vi nått ett mättnads- tak i fråga om biltäthet och energikonsumtion är väl Optimistisk.

Flera remissinstanser behandlar särskilt e 1 f ö r b r u k n i n g e n s utveckling. CDL framhåller att man för egen del sedan lång tid till— baka har utarbetat prognoser över elförbrukningen i landet. En sådan lades fram är 1972. Eftersom elförbrukningen under de senaste åren ökat avsevärt långsammare än beräknat har CDL under år 1974 gjort en översyn av prognosen. Elkonsumtionen har därvid beräknats enligt två olika utvecklingsalternativ. Båda alternativen förutsätter fortsatt kärn- kraftutbyggnad med därav följande gynnsammare prisutveckling för elkraften jämfört med andra energiformer. De grundläggande förutsätt- ningarna överensstämmer i stort med motsvarande antaganden i EPU:s prognoser.

Resultatet av CDL:s beräkningar framgår av den följande tabellen 4.20. i vilken även redovisas EPU:s fyra alternativ för elkonsumtionen samt CDL:s prognos av år 1972.

Skillnaden mellan CDL:s alternativ gäller den ekonomiska utveck- lingen. CDL:s alternativ A förutsätter i stort sett samma samhällseko- nomiska utveckling som under 1960-talet, dock justerad med hänsyn till den långsammare befolkningsökning som statistiska centralbyrån nu för- utser. BNP-tillväxten har antagits bli drygt 4 % per år. Antagandena be- träffande industriproduktionen i olika branscher ger en genomsnittlig sammantagen produktionstillväxt av ca 6 % per år. Grundförutsätt- ningarna för detta alternativ överensstämmer således med vad som gäller för EPU:s alternativ 1. Motsvarande värden enligt alternativ B är ca 3,5 % resp. 5 % per år. Alternativ B innebär därmed i stort sett samma ekonomiska utveckling som genomsnittet för perioden 1950—1970. EPU förutsätter för de lägre energialternativen 4 % tillväxt av produktions- volymen, vilket enligt CDL torde motsvara drygt 3 % för BNP.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 85

Tabell 4.20 CDL:s och EPU:s elkonsumtionsprognoscr för år 1985 (TWh)

Prognos CDL 72 CDL 74 EPU A B 1 2 3 4

Industri 82 79 67 80 74 67 63 Samfärdsel 3 3 3 3 3 3 3 Ovrigt 91 87 76 95 62 82 57 Därav

elvärme 22 27 24 38 12 37 19 annat 69 60 52 57 50 45 38 Summa förbrukning 176 169 146 178 139 152 123 Totalt inkl. förluster 200 190 165 205 160 175 140 Ökning 1970=1985

% per år 7,9 7,5 6,5 8.0 6,3 6,9 5,3

CDL påpekar att dess prognosalternativ A resp. B är något lägre än EPU:s motsvarande alternativ 1 och 3. Beträffande industrin sam- manfaller prognoserna nästan helt. För övrigsektom har CDL kommit till lägre värden. Skillnaden förklaras enligt CDL helt av energibehovet för elvärmda bostäder, där EPU räknat med högre specifika värden än CDL. Beträffande övergsektorn i övrigt ligger CDL:s prognos där- emot högre.

Statens industriverk tar upp frågan om de prisnivåer för energi som EPU anger som bas för sina prognosöverväganden. Verket har inga in- vändningar mot de bränslepriser som antas. Vad gäller elpriserna finns dock enligt verket två faktorer, som EPU ej närmare diskuterar, men som kan påverka prissättningen, nämligen drifttillgängligheten och självfinansieringsmöjligheterna.

Industriverket framhåller att tillgängligheten hos kärnkraftverken hit- tills varit sämre än beräknat vilket verkar höjande på elpriserna. Huru- vida tillgängligheten kommer att öka i framtiden har verket svårt att bedöma, eftersom erfarenhetsmaterialet av längre driftperioder ännu är förhållandevis begränsat.

Industriverket anser vidare att ett ökande krav på självfinansiering av anläggningar kan aktualiseras för att mildra trycket på kapitalmarkna- den. Verket delar EPU:s uppfattning att en fortsatt kärnkraftutbyggnad kan väntas medföra ett relativt kraftigt ökat kapitalbehov under en övergångstid på fem till tio år. Verket framhåller att denna efterfrågan på kapital, med åtföljande högt ränteläge och/eller krav på ökad själv- finansiering, verkar höjande på elpriserna vilket i sin tur kan väntas dämpa efterfrågan och därmed utbyggnadsbehoven.

Chalmers tekniska högskola anser att EPU:s analyser i fråga om bl.a. kärnkraftens fasta och rörliga kostnader och drifttillgänglighet är behäftade med alltför mycken osäkerhet för att oreserverat kunna läggas till grund för beslut om ökad satsning på kärnkraft. Högskolan framhåller vidare att det är uppenbart med nuvarande, sannolikt be-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 86

stående kostnadsläge för fossila bränslen, att kärnkraft med långa utnyttjningstider kan tolerera avsevärda ökningar relativt av utredningen antagna kostnader innan kondenskraft från fossila bränslen ställer sig billigare. Att ett framtida kraftsystem i Sverige bör innehålla betydande andelar kärnkraft kan därför anses givet men beslut om andelen härav bör fattas på grundval av klart redovisade fakta, betonar högskolan.

Svenska petroleum institutet anser det vara osannolikt, att det vid en i huvudsak spontan utveckling skulle ske en minskning av antalet villor och radhus med individuell oljeeldning från 1160 000 år 1972 till 200 000 år 1985 som anges i alternativ 1.

Svenska värmeverksföreningen menar att mycket stor osäkerhet råder beträffande framtida efterfrågan på el. Om planeringen fullföljs enligt de högre prognosalternativen uppstår enligt föreningen sannolikt ett överskott på elkraft.

VVS-branschen ifrågasätter starkt rimligheten i EPU:s antagande att elvärmeandelen ökar relativt snabbt i alla prognosalternativen. Svenska elverksföreningen instämmer däremot i EPU:s bedömning av elkraftens tillväxt.

Som en allmän kommentar till prognoserna anför Sveriges akademi- kers centralorganisution (SACO) att presentationen av EPU:s resultat kan föranleda en iakttagarc till att tro att energipolitiska beslut bör avse en viss energikonsumtionsnivå formulerad som en viss procentuell årlig tillväxt. I stället bör de energipolitiska besluten enligt SACO:s mening avse olika problemområden som exempelvis försörjningstrygghet, miljö, sysselsättning, prissättning och kapitalanspråk.

4.3.4 Besparingsmöjligherer Som redan framgått bedömer åtskilliga remiss-instanser att möjligheter- na till energibesparing gör att EPU:s högre alternativ i fråga om den framtida energiförbrukningens nivå är för höga. Härutöver återfinns i remissyttrandena åtskilliga uttalanden om att sparmöjlighetema syncs goda och att energisparande är väl motiverat. Detta gäller exempelvis yttrandena från länsstyrelserna i Jönköpings län, Kronobergs län, Ble- kinge län, Kristianstads län och Gävleborgs län samt CDL, LO, Lant- brukarnas riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska natur— skyddsföreningcn, Svenska värmeverksföreningen och Sveriges allmän- nyttiga bostadsföretag.

Flera remissinstanser tar upp mer konkreta 5 p a r å t g ä r d e r inom olika sektorer och anger lämpliga energipolitiska styrmedel. Enligt KF finns betydande möjligheter att förbättra energihushållningen genom besparingsåtgärder och genom effektivare energianvändning. Detta gäl- ler på kort sikt särskilt lokalkomfortområdet. Förbundet anser att på längre sikt måste åtgärder också sättas in för att få fram energisnålare processer inom industrin, t.ex. genom direkta statliga bidrag till in- vesteringar i sådan ny processteknik som ökar utbudet av energi.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 87

VVS-branschen framhåller att besparingspotentialen inom övrigsek- torn är avsevärd. Som exempel på åtgärder inom befintlig bebyggelse nämns '

—— översyn, inreglering och intrimning av pannanläggningar, ventila- tionsanläggningar, värmesystem,

-— förbättrad övervakning och systematiserat underhåll av VVS-an- läggningar,

— temperaturreglering i lokaler, —— introduktion i större skala av känd teknik-för värmeåtervinning,

— mätning av energiförbrukning,

— rationell användning av varmvatten.

Enligt byggnadsstyrelsen borde det genom hård satsning på energi- hushållning inom övrigsektom, speciellt uppvärmning av lokaler, genom stora FoU-insatser och viss styrning genom lagstiftning, normer och lik— nande vara möjligt att nå en energikonsumtion som ligger under alter- nativ 3 och 4 för övrigsektom.

Enligt Näringslivets byggnadsdelegation finns åtskilliga besparings— möjligheter vad gäller bostäder. På kort sikt gäller det främst bättre skötsel och tillsyn av värmeanläggningar och uppvärmningssystem. Till- läggsisolering av det befintliga fastighetsbeståndet —— särskilt det som uppförts före år 1950 anses välmotiverad. Att öka isoleringen i ny- byggnader anser delegationen ej vara ekonomiskt försvarbart. Delegatio- nen anser vidare att Värmeförlusterna vid ventilation bör kunna minskas genom ändrade normer m.m. En annan åtgärd som delegationen re- kommenderar är användning av 3-glasfönster. Den statliga långivningens betydelse för tillkomsten av energibesparande installationer understryks.

Vissa remissinstanser betraktar sparmöjligheterna som mer begränsa- de.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att en samhälls- planering i syfte att genomföra de av statsmakterna antagna allmänna välfärdspolitiska målen torde leda till en hög energiförbrukning även iframtiden.

Svenska vägföreningen anför att överflyttningar mellan transport- medlen och inom dem till järnväg resp. buss endast ger marginell inver- kan på energibalansen och att miljökrav kan komma att bidra till en - ökning av drivmedelskonsumtionen. Vidare uttalar föreningen att aktiv styrning för reglering av bilinnehav och användning som beräknats i EPU:s lägsta prognosalternativ i det längsta bör undvikas. Energibcspa- ring inom transportsektorn bör eftersträvas genom motorutveckling, transportplanering och frivilliga besparingsinsatser.

Kungliga aulomabilklubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund och Svenska åkeriförbundet anför liknande synpunkter. T rafikpolitiska ut- redningen framhåller att —— sett i ett totalt energiperspektiv —— endast

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 88

begränsade energieffekter kan uppnås genom överflyttning av person- oeh godstrafik från landsväg till järnväg.

Ytterligare synpunkter på energisparande redovisas i avsnitt 4.4 Ener- gisparundersökningen.

Flera remissinstanser anser att sparåtgärder är önskvärda och möjliga men anger samtidigt som en restriktion för energispa- r an d et att sparåtgärderna inte bör drivas så långt att andra viktiga intressen blir eftersatta.

Enligt socialstyrelsen synes man böra inrikta sig på att för framtiden begränsa och styra energiproduktionens och -konsumtionens volym och former. Styrelsen vill därmed förorda EPU:s lägre alternativ. Dessa bedömningar innebär inte att styrelsen anser att en mera drastisk och snabbt genomförd sänkning av absolut eller per capita-energikonsum- tion kan förordas. Ett sådant alternativ skulle enligt styrelsen ha uppen- bara och omedelbara återverkningar på dct sociala välfärdssystemet och leda till sådana negativa sociala effekter att det knappast kan kom- ma i fråga annat än i ett extremt krisläge utan handlingsfrihet.

Konsumentverket anser att besparingsmöjligheter finns inom industrin och i fråga om lokaluppvärmning m. m. Även när det gäller samfärdseln anser verket att stora besparingsmöjligheter finns men att besparingen inte skall ske på bekostnad av konsumentens möjligheter att täcka sina transportbehov. Utveckling av energisnålare fordon och kollektivt re— sande förordas i stället. Verket finner som slutsats att det borde finnas långt större möjligheter till energibesparingar än vad EPU har prognos- tiserat. Dessa besparingar bör enligt verket ske genom rationellare bruk av energin utan att komunsumenternas standa-rdutveckling påverkas. Denna får nämligen ses som fortsatt utjämning av skillnaderna i den materialla standarden mellan olika grupper i samhället. En stagnation skulle främst drabba mindregynnade människor.

Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks— och industriorgani- sation anför att bedömningar gjorda inom berörda industribranscher nästan entydigt visar att en avtagande ökningstakt i energiförsörjningen till industrin tämligen omgående kommer att få negativa konsekvenser för sysselsättningen, löner och arbetstid. Välståndsutvecklingcn i stort, livskvaliteten/levnadsvillkoren skulle kraftigt komma att påverkas nega- tivt vid begränsningar i energitillförseln. Av de alternativ EPU uppsät- ter kan därför organisationerna enbart ansluta sig till 1—2.

De båda organisationerna anför vidare att det inte finns någon rimlig anledning att spara energi mer än vad vi hushållar med övriga resurser —— materiella som mänskliga. Genom insats av energi sparas mänskliga resurser. Den ambitionen måste upprätthållas. Det innebär att de sociala och ekonomiska mål som vi i Sverige under lång tid eftersträvat även fortsättningsvis bör vidhållas och utvecklas. Detta kräver betydande energitillskott, framhålls avslutningsvis.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 89

Det har enligt TCO inte från något håll gjorts troligt, att behovet att hushålla med energi har en sådan-dignitet att det bör betraktas som en restriktion för möjligheterna att förverkliga den fackliga rörelsens grund- läggande mål, nämligen full sysselsättning, goda arbetsförhållanden samt fortsatt och rättvist fördelad standardtillväxt för löntagarna. Organisa- tionen anser det önskvärt med en successiv höjning av energins relativ- pris genom beskattning och prispolitiska åtgärder för att dämpa kon— sumtionen. Övergripande mål medför dock enligt organisationen att drastiska förändringar av den nuvarande energikonsumtionen inte kan genomföras. LO förordar ett aktivt besparingsprogram. LO finner att EPU:s lägre alternativ är mest realistiskt mot bakgrund av bl. a. kraven på fortsatt arbetstidsförkortning.

AMS anför att en snabb och kraftig neddragning av ökningstakten inom energiförsörjningen torde medföra påtagliga konsekvenser för sys— selsättningen med risker för en ökad arbetslöshet. Styrelsen förutsätter att förändringar inom energipolitiken sker med noggrant beaktande av sysselsättningsaspekterna.

KF betonar att energibesparande åtgärder inte får gå ut över nöd— vändiga förbättringar av arbetsmiljön.

Enligt Hyresgästernas riksförbund kan energibesparande åtgärder inte få leda till högre boendekostnader. Förbundet menar att långtgående krav på tekniska förändringar i syfte att nedbringa energiförbrukningen i bostäderna kommer att leda till för samhället oacceptabla boendekost- nadsstegringar. De snabbaste besparingseffekterna torde uppnås genom åtgärder som intrimning av värme- och ventilationssystem samt bättre skötsel av dessa. I fortsättningen är den ekonomiska ramen begränsad och krympande ju högre kraven på energibesparing ställs framhåller förbundet. I fråga om övergång till individuell Uppmätning av varmvat- ten i flerfamiljshus anser förbundet att besparingarna inte kan bli sär- skilt omfattande och att man av principiella skäl bör ställa sig ytterst tveksam till individuell varmvattenmätning. Näringslivets byggnadsdele- gation är däremot positivt inställd till individuell mätning av varmvatten- förbrukningen liksom av elförbrukningen.

En ofta förordad åtgärd för att minska energiförbrukningen är att minska ventilationen i bostäder och andra lokaler. Statens strålskydds- institut påpekar, att naturligt radioaktiva ämnen finns såväl i marken som i byggnadsmaterial. Detta gäller bl. a. radium som omvandlas till den radioaktiva ädelgasen radon. Denna kommer ut i luften och kan samlas i dåligt ventilerade rum. Höga radonhalter medför risk för lung- cancer. Strålskyddsinstitutet har därför rekommenderat att man bör undvika åtgärder för att kraftigt minska ventilationen av bostäder under det normala. Institutet påpekar att en minskning av ventilationen i gru- vor kan vara direkt skadlig från strålskyddssynpunkt.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 90

4.3.5 Energiproduktionen Allmänna synpunkter

Frågorna om den framtida energiproduktionens omfattning och avväg- ningen mellan olika energislag och produktionssystem berörs i stor ut- sträckning av remissinstanserna.

Valet av energikällor måste enligt KF ses mot bakgrund av faktorer som energiråvarornas varierande grad av ändlighet och deras alternativ- användning, miljömässiga hänsyn, beredskaps— och säkerhetsaspekter samt prisnivån på energiråvaror. Även om det är uppenbart att oljan under avsevärd tid kommer att spela en stor roll för Sveriges energi- försörjning, är det enligt KF på längre sikt nödvändigt att den i ökande grad ersätts av andra energikällor. Ett minskat oljeberoende är ange- läget även på kortare sikt med hänsyn till beredskapsaspekter och betal- ningsbalans samt att viktiga alternativa användningsområden finns för oljan. KF anser vidare bl. a. att beroendet av de internationella oljebola- gen bör minskas. Det är även angeläget att den inhemska raffinaderi- kapaciteten byggs ut m. h. t. beredskapsaspekterna.

KF framhåller att beroendet av olja bör reduceras genom ökat ut— nyttjande av främst inhemska energikällor och kol. Vattenkraften bör byggas ut ytterligare. Bidragen från bl. a. ved, avfall, torv och skiffer torde dock enligt KF på kort sikt bli relativt små men kan betraktas som komplement till andra energikällor. KF uttalar att ställningstagande till vidare utbyggnad av kärnkraftverk utöver nu beslutade bör anstå till dess att bättre beslutsunderlag föreligger beträffande lösningar på avfalls- problemen.

I fråga om åtgärder för bättre hushållning med energi anför KF bl. a. att övergång till energisnålare processer inom industrin i många fall torde innebära omfattande nyinvesteringar, som på kort sikt kan te sig företagsekonomiskt olönsamma. KF anser det angeläget att samhälleliga styrmedel prövas för att främja ett rationellare utnyttjande av energin, t. ex. direkta statliga bidrag till investeringar i sådan ny processteknik som främjar utbytet av energi. Beträffande lokalkomfortområdet uttalar sig KF till förmån för kommunala eller regionala värmeförsörjnings- planer. '

LO uttalar att energipolitiken måste utformas så att billig och till- räcklig energi finns för att tillgodose de krav som samhällets fortsatta utveckling och sysselsättningspolitiken ställer. LO anser dock att det på flera avgörande punkter f.n. saknas tillräckliga kunskaper för att det skall gå att utforma ett långsiktigt energiprogram för Sverige. LO menar att det inte i dag går att mer preciserat bedöma vilken tillväxt- takt som skall uppnås inom de speciellt energikonsumerande sektorerna av ekonomin. LO anser dock mot bakgrund av olika faktorer bl.a. en jämfört med 1960-talet lägre produktivitetsstegring under resten

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 91

av seklet och fackföreningsrörelsens krav på en fortsatt arbetstidsför- kortning att EPU:s lägre tillväxtalternativ framstår som. det mest rea- listiska.

LO framhåller vidare att olika energiproduktions- och besparingsalter- nativ med undantag för vattenkraftens kostnader och finansieringskrav är osäkra. Miljökonsckvensema av en expansion av energiproduk- tion med användning av olja och kol är oroande. Samtidigt finns allt- jämt en osäkerhet vad gäller kärnkraftens skilda säkerhetsproblem.

LO uttalar att man för närvarande bör nöja sig med att besluta hur energipolitiken skall utformas de närmaste åren för att mot slutet av 1970-talet ta ställning till en mer långsiktig utformning. Under tiden bör kunskap tas fram för att i görligaste mån undanröja den osäkerhet som finns på många punkter.

I ett räkneexempel anger LO att behovet av ytterligare energi under perioden 1970—1985 kan beräknas till 123 TWh och under perioden 1985—2000 till ytterligare 35 TWh. Som förutsättningar gäller därvid bl. a. att industrins årliga tillväxt blir 4,4 % och befintliga möjligheter till besparingar inom alla sektorer tas till vara. Om man antar att indu- stritillväxten blir 5,6 % per år och förutsättningarna lika i övrigt blir ökningen 157 TWh under perioden 1970—1985 och 115 TWhunder perioden 1985—2000. Vid en antagen ökning av industritillväxten med 6,2 % årligen blir motsvarande värden 172 resp. 158.

LO diskuterar vidare möjligheterna att täcka konsumtionsökningen i de olika alternativen utan att bygga ut mer kärnkraft än de 53 TWh nu beslutade elva aggregat väntas ge. Enligt LO torde det vara ekono- miskt möjligt att bygga ut vattenkraften till 130 TWh per år. Sedan 18 TWh per år, som inte bör byggas ut av miljöskäl, räknats bort åter- står 112 TWh. Härav var 56 TWh per år utbyggda 1970, varför 56 TWh per år skulle återstå att bygga ut. Sedan vattenkraftproduktionen och de 53 TWh kärnkraft per år dragits ifrån konsumtionsökningen i de olika alternativen skulle återstå ett täckningsbehov enligt följande uppställ- ning.

Industritillväxt 4,4 % 5,6 % 6.2 % Kvar att täcka, TWh,

1970—1985 60 94 109 1985—2000 4 84 127

LO pekar på olja och andra bränslen som en möjlighet att täcka detta återstående behov.

De ytterligare behov av energi som finns för perioden 1970—1985 bör således enligt LO kunna täckas genom bl. a. en mycket kraftig ut- byggnad av vattenkraften samtidigt som behoven begränsas genom ett aktivt besparingsprogram. Om så sker synes det inte vara nödvändigt att

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 92

under de närmaste åren besluta om ytterligare utbyggnad av kärnkraften utöver de elva beslutade reaktorerna. Bättre kunskap som underlag för ett sådant beslut kan då tas fram. Planeringsbercdskapen måste dock upprätthållas så att produktionsstörningar inte riskerar att uppstå om en vidareutbyggnad vid senare tidpunkt skulle visa sig önskvärd och nöd- vändig. Planering skall därvid inriktas på att en eventuell vidareutbygg- nad skall ske vid de nu befintliga kärnkraftverken.

TCO bedömer energipolitiken utifrån de fackliga grundmålen full sysselsättning, goda arbetsförhållanden samt fortsatt och rättvist för- delad standardtillväxt för löntagarna. Det finns dock enligt TCO vid valet av medel för att uppnå dessa mål vissa restriktioner som hänsyn till betalningsbalansen och den inhemska ekonomiska stabiliteten eller omsorg om miljön. Vidare finns en växande insikt i stora grupper om att kraven på utjämning mellan rika och fattiga folk förutsätter en långsammare ökning av realinkomsterna i Sverige än med vad som an- nars hade varit möjligt.

Sveriges stora importberoende när det gäller fossila bränslen och de med kärnkraften förknippade riskerna är enligt TCO några motiv för en så försiktig energihushållning som är möjligt inom ramen för mer väsentliga samhällsmål. Mycket talar för, att en uttalad målsättning från statsmakternas sida att med bcskattningsinstrument åstadkomma en viss årlig höjning av relativpriserna för el och bränslen skulle få den däm- pande effekt på energikonsumtionen som bör eftersträvas.

Vidare bör energipolitiken utformas så att beroendet av ett energislag eller en huvudleverantör minskar. Enligt TCO:s uppfattning är det inte nödvändigt att nu ta ställning till frågan om kärnkraftens roll i energi- politiken. Det är i stället angeläget att avvakta ett bättre beslutsunderlag, inte minst i fråga om kärnkraftens avfalls- och säkerhetsproblem.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framhåller att orsakerna till den höjda energikonsumtionen i samhället inte kan hänföras enbart till en höjning av den materiella levnadsstndarden utan också till förändrade levnadsvanor. Det minskade utomhusarbetet medför att varje människa i . princip disponerar två utrymmen vilka båda förbrukar betydande mäng- der energi. Vidare ökar omfattningen av fritidshus för såväl vinter- som sommarrekreation. Detta föranleder också en betydande energikon- sumtion för såväl resor som uppvärmning. Strukturutvecklingen i sam- hället, som medfört en koncentration av bebyggelse och arbetstillfällen till stora centralorter, har skett utan hänsyn till effekterna på energi- konsumtionen. Beträffande produktionsmöjligheterna för energi fram- håller LRF vikten av att FoU sätts in för att ta vara på de möjligheter som finns att genom flera små enheter lösa den lokala energiförsörj- ningen. Av intresse är framför allt mindre anläggningar för vattenkraft och vindkraft. I fråga om kärnkraft uttalar LRF osäkerhet. LRF anför

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 93

även att ökad användning av svavelhaltiga bränslen kommer att med- föra betydande miljöförstöring genom de ökade utsläppen. ,

Enligt LRF synes det mest realistiska vara att inrikta sig på en kraf- tig dämpning av ökningstakten för energiförbrukningen genom bespa— ringsåtgärder över hela fältet samtidigt som ansträngningarna ökas att finna tekniska möjligheter att utnyttja alternativa energikällor.

Svenska arbetsgivareförcningcn (SAF) anför att risken för långsiktig energibrist synes överdriven. Tillgången till energi kommer på lång sikt att vara tillräcklig för att täcka efterfrågan i världsekonomin. Priset på energi i olika former kommer därvid att fungera som instrument så att utbud och efterfrågan på energi anpassas till nya jämviktslägen.

Ändrade realpriser på energi medför ändrad konsumtionsinriktning på lång sikt. Det är mot den bakgrunden inte motiverat att betrakta me- kaniska trenddragningar som uttryck för energibehov. Härtill kommer att nya energiformer kommer till användning allt eftersom realpriset motiverar det.

Vidare anser SAF att kravet på höjd realstandard kommer att göra sig gällande med betydande styrka så att fortsatt energitillväxt blir nöd- vändig. Det innebär enligt SAF att ett lågenergisamhälle inte är något realistiskt framtidsperspektiv.

Sveriges industriförbmzd och Sveriges hantverks- och imlustriorganisa— tion framhåller att industrin självklart kan inrätta sig för varje materiell produktionsnivå som samhället vill uppnå. Organisationerna utgår dock ifrån att samhällets ambition är att vårt materiella välstånd skall ökas. Detta krav kan bäst illustreras med önskemålen om t. ex. ytterligare begränsningar av arbetstiden och en _fysiskt mindre påfrestande in- dustriell produktion med bibehållen reallönenivå. Ambitionen att ytter- ligare förädla våra råvaror, att meningsfullt höja sysselsättningsnivån och att höja ambitionsnivån när det gäller den yttre och inre miljö- vården kan tjäna som ytterligare illustration.

Eftersom en avtagande ökningstakt i energiförsörjningen till industrin skulle få negativa konsekvenser för sysselsättning, lön-er m. ni. kan orga- nisationerna enbart ansluta sig till EPU:s högre konsumtionsalternativ.

I valet mellan försörjningsalternativcn har organisationerna den be- stämda uppfattningen att Sverige måste satsa på en utbyggnad av kärn- kraften. Härför talar både nationella försörjningstrygghetsskäl och inter- nationella solidaritetshänsyn. Enligt organisationernas mening uppvägs de risker som må vara förknippade med kärnkraften mer än väl av den nytta denna energikälla lämnar samhället. Organisationerna delar också värderingen att kärnkraften från miljöskyddssynpunkt är överlägsen alternativa elproduktionsformcr. Vidare instämmer organisationerna i Aka-utredningens slutsats att kärnkraftens avfall inte behöver ge upp- hov till farhågor. I själva verket finns redan förutsättningar för en fullt betryggande avfallsförvaring. Även ekonomiska skäl talar för kärnkraf-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 94

ten. Organisationerna anför även att t. o. m. om samhället skulle besluta sig för ett extremt lågenergialtcrnativ är en kärnkraftutbyggnad nödvän- dig för att så långt möjligt reducera landets extrema oljeberoende.

Enligt organisationerna bör också vattenkraften byggas ut med ytter- ligare ca 25 TWh/år för att ersätta oljan. Även möjligheterna att bygga ut mottryckskraftproduktionen ytterligare bör uppmärksammas.

Slutligen framhåller organisationerna vikten av att vårbeslutet 1975 vilket detta än månde bliva — "skapar säkra utgångspunkter beträf- fande den framtida energipolitiken vad gäller valet av energiformer och alternativ i tillväxttakten. Industrin är i hög grad beroende av ett lång- siktigt beslutsunderlag för att inte kostsamma investeringar skall vändas i kapitalslöseri.

Industriverket anser att den övergripande målsättningen för landets energipolitik bör vara att trygga tillförseln av de energikvantiteter som behövs för att samhället skall kunna fungera. Verket påpekar att landet i dag importerar 70 % av sin energiförbrukning i form av olja. Erfaren— heterna från vintern 1973/1974 indikerar att flertalet samhällsfunktioner blir utsatta för mycket svåra störningar vid en reduktion av energiför- brukningen med mer än 10 %.

Industriverket anser det därför ur energipolitisk synpunkt väsentligare att diskutera hur man skall uppnå försörjningstrygghet än om energi- förbrukningens tillväxt blir 4 %, 2 % eller rentav 0 %. Verket framhål- ler också att de svenska urantillgångarna är betydande. Enligt verket erbjuder dessa f. n. den enda realistiska möjligheten att väsentligt öka den inhemska energiproduktionen.

Som en ambition för den framtida energipolitiken anger industriver- ket en kombination av besparingsåtgärder för att dämpa energikonSum- tionsutvecklingen inom ramen för de allmänna målsättningar som gäller för samhällsutvecklingen och en fortsättning av kärnkraftutbygg- naden, i första hand i form av kärnkraftvärmeaggregat.

Industriverket understryker även vikten av att man inte håller igen kapacitetsutbyggnaden så långt att en bristsituation kan riskeras under 1980-talets första år. Den merkostnad som en något för snabb kapa— citetsutbyggnad medför för samhället är liten jämfört med de samhälls- ekonomiska förluster som uppstår vid energibrist.

Efter de nu redovisade allmänna synpunkterna från remissinstanserna på energiproduktionen behandlas i den följande redogörelsen bedöm- ningsgrunderna försörjningstrygghet, miljö och ekonomi i skilda avsnitt.

Försörjningstrygghet

Som framgår av det föregående betonar industriverket m.fl. remiss- instanser försörjningstrygghetens betydelse med hänsyn till landets be- roende av importerat bränsle. Även andra remissinstanser behandlar denna aspekt.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 95

Enligt ÖEF bör en allmän inriktning av energipolitiken vara att efter- sträva lägsta möjliga beroende av import. Det framstår därför som angeläget från samhällsekonomiska och försörjningsmässiga synpunkter att å ena sidan kunna tillgodose energibehoven i största möjliga utsträck- ning genom inhemska resurser och å andra sidan att utan att eftersätta samhällets vidareutveckling i görligaste mån söka dämpa konsumtionen genom effektivare hushållning och sparsamhetsåtgärder av olika slag.

ÖEF anför vidare att en ökad självförsörjninggrad "inom energiområ- det kan nås framför allt genom en ytterligare utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft. En utbyggnad av vattenkraften framstår som utomordent- ligt angelägen från beredskapssynpunkt men kan, även med en liberal utbyggnadspolitik, endast ge begränsade tillskott till energiförsörjning— en. Det angivna syftet kan därför enligt styrelsen endast uppnås genom en fortsatt utbyggnad av kärnkraften, baserad på inhemsk utvinning och anrikning av uran. Överstyrelsen anför också att även om man bort- ser från kärnkraftens dämpning av importberoendet erbjuder kärnkraft jämfört med oljekraft försörjningsmässiga fördelar genom den i kärn- kraftverken inbyggda produktionsuthålligheten.

ÖEF framhåller vidare att koncentrationen av energiproduktion till ett fåtal stora kärnkraftverk medför ökad sårbarhet för energiförsörj- ningen under krigsförhållanden, eftersom det i vissa lägen skulle kunna vara förenligt med en angripares syften att genom direkt bekämpning försöka slå ut dessa verk. Det bör därför eftersträvas att i berg eller på annat skyddat sätt förlägga den kärnkraftproduktion, som erfordras för försörjningen under krig. ÖEF pekar-vidare på den ökning av själv- försörjningsgradcn, som kan vinnas genom att utnyttja andra inhemska bränslen, exempelvis vedavfall, torv och sopor, liksom genom att tillvara— ta spillvärme i samband med kärnkraften. En etablerad fredsanvänd- ning innebär en god grundval för sådan omställning till användning i större skala av inhemska energiresurser, som kan bli nödvändig i kris- lägen. En viktig förutsättning härför är självfallet att eldningsanlägg- ningar av olika slag kan konverteras från olja till inhemskt bränsle.

ÖEF anför vidare att en fortsatt kärnkraftutbyggnad är. en möjlig utväg för att effektivt dämpa importberoendet av framför allt olja, vil- ket under alla förhållanden bör eftersträvas. Överstyrelsen har därmed inte tagit ställning till omfattningen av en framtida kärnkraftutbygg- nad men vill framhålla, att om denna begränsas, måste väsentligt större insatser komma till stånd för att utnyttja inhemska energitillgångar, såsom skifferolja, torv och vedavfall, om importberoendet skall kunna minska. De nämnda inhemska energiråvarorna kan emellertid även vid ett intensivt utnyttjande inte annat än i mindre grad påverka beroendet av importerad energi. I ett sådant läge är det angeläget att energi- importen diversifieras i riktning mot ökad andel kol och minskad andel olja. För att trygga försörjningen under krissituationer krävs enligt

Prop. 1975: 30 BilagaI Industridepartcmentet 96

överstyrelsen vid en begränsning av kärnkraften ytterligare förstärkning av beredskapen, särskilt i fråga om beredskapslagring av olja och fasta fossila bränslen.

Överstyrelsen anser vidare att som komplement till den reguljära oljehandcln kan det vara från försörjningssynpunkt värdefullt med di- rekta statliga engagemang i form av särskilda handelsavtal med olje- exporterande länder. Med hänsyn härtill och med beaktande av den relativt låga raffinaderikapaciteten i förhållande till konsumtionen är en utbyggnad av den inhemska raffinaderikapaciteten motiverad.

Det betonas av bl. a. kommerskollegium att en dämpning av bränsle- importen är fördelaktig inte bara vad gäller försörjningstryggheten utan också från betalningsbalanssynpunkt. Kollegiet anför vidare att av än större betydelse från betalningsbalans- och beredskapssynpunkt synes vara att möjligheterna att utveckla inhemska energikällor tillvaratas. Kollegiet ansluter sig till EPU:s uppfattning att vattenkraften och kärnkraften därvid synes vara de energiformer som på kortare sikt kan ge bidrag av någon storleksordning.

Energiberedskapsutredningen framhåller att beredskapskraven måste beaktas vid ställningstaganden till energipolitiken.

Utredningen anför att man i en krissituation måste kunna reglera energikonsumtionen på olika sätt. Det är väsentligt enligt utredningen att dessa regleringskrav i möjligaste mån beaktas vid utformning av distributionssystem, fastigheter etc. Tillståndsvillkor, byggnormer och andra bestämmelser bör inrymma detta hänsynstagande. Det är t. ex. viktigt att man i största möjliga utsträckning kan mäta förbrukningen av elkraft, gas, varmvatten och värme individuellt. Merkostnaden för installation och underhåll/avläsning av mätare bör enligt utredningen vägas mot såväl spareffekt som möjligheten att i ett krisläge mer rätt- vist reglera förbrukningen. Utredningen anser därför kollektivmätning vara en ur regleringssynpunkt olämplig metod att mäta energiförbruk- ningen.

Utrcdningcn understryker vidare att det från beredskapssynpunkt är av största betydelse att energiberoendet sprids geografiskt och att olika möjligheter tas till vara att utveckla de inhemska energiresurserna. Be- redskapssynpunkter talar också för en hög raffinaderikapacitet inom ' landet och för en utökad beredskapslagring av råolja i anslutning till raffinaderierna.

Vidare anser utredningen att elproduktionen i minsta möjliga utsträck- ning bör baseras på olja. Utredningen finner det även angeläget att kärnkraftverkens hetvatten maximalt utnyttjas för uppvärmning av fastigheter.

Enligt elutredningen måste en central målsättning för den svenska energipolitiken vara att planera landets energiförsörjning så att beroen- det minskar av importerade bränslen, som är känsliga för internationella

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 97

ekonomiska och politiska störningar —— främst fossila bränslen. Sam- manfattningsvis framhåller elutredningen att starka skäl talar för att den för samhällsutvecklingen erforderliga el- och värmekonsumtionsökningen i betydande utsträckning måste täckas med kärnkraft. Av olika skäl synes det utredningen välbetänkt att —- i förhållande till kraftindustrins tidigare planerade utbyggnad begränsa kärnkraftutbyggnaden under den närmaste tioårsperioden. Denna begränsning måste emellertid enligt utredningen följas upp med hårda statliga styr- och kontrollåtgärder i syfte att hushålla och spara på tillgängliga energiresurser.

Svenska handeIskammarförbundet anser att det främsta målet för lan- dets energipolitik bör vara att så långt överhuvud taget är möjligt redu- cera vårt nuvarande starka beroende av utlandet för vår energiförsörj- ning. Oljekrisen har enligt förbundet på ett otvetydigt sätt avslöjat de risker för hela vårt samhälle som nuvarande förhållanden innefattar. Förbundet anser därför att strävan måste vara att i största möjliga ut- sträckning minska vårt beroende av olja som energikälla. CDL anser att den framtida svenska energipolitiken i första hand måste baseras på bedömningar av oljetillgången och att man inte kan bortse från att en allvarlig oljebristsituation kan uppstå redan under 1980-talet. CDL un- derstryker vidare att landets stora oljeimport gör oss ytterligt känsliga för störningar i oljetillförseln även på kort sikt. CDL menar att med hänsyn till bl.a. dessa skäl bör elförsörjningen baseras på fortsatt ut- byggnad av kärnkraft- och vattenkraftanläggningar.

Med hänsyn till bl.a. betalningsbalansen och självförsörjningsgraden förordar Svensk kärnbränsleförsörjning AB att utbyggnaden av kärn- kraft i Sverige fortsätter oberoende av vilket alternativ som väljs för den framtida totala energiförbrukningen.

Vissa remissinstanser tar upp ökad k 0 l i m p 0 rt som en möjlig- het att minska oljeberoendet, t. ex. KF. Ångpanneföreningen anför, att föreningen i motsats till EPU anser att kol från Australien, Canada och kanske även Polen kan bedömas vara tillräckligt mycket billigare än olja för att vara intressant för stora anläggningar nära goda ham- nar.

Bl. a. länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker vikten av att få tillståndennaturgasimport.

Svenska gasföreningen anser att en del av landets energiförsörjning bör överföras från olja till naturgas. Därigenom skulle en värdefull spridning av bränsleimporten åstadkommas liksom miljömässiga för- delar. Utgångspunkten hittills i fråga om naturgas har varit att den inte bör kosta mer hos kunden än tjock eldningsolja. Naturgas har inte stått att få med detta villkor. Föreningen anser att tiden nu är mogen för en övergång till en överbryggande kostnadsmässig totalsyn på hela energiområdet Och ett accepterande av olika produktions- och import-

pris på skilda energislag. För en naturgasimport skulle då prisgapet ej utgöra ett hinder.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 98

M i 1 j 6 f r å g 0 r

Statens naturvårdsverk framhåller att all energiproduktion tar natur- resurser i anspråk och påverkar miljön mer eller mindre negativt. Även konsumtion av energi ger i många fall upphov till negativ miljöpåverkan. Naturvårdsverket finner därför största möjliga sparsamhet med energi angelägen. Verket drar den slutsatsen att målet för energipolitiken under de närmaste 10—15 åren måste vara att det lägre av utredningens kon- sumtionsalternativ inte överskrids; på längre sikt bör ytterligare be- gränsningar eftersträvas. Verkets val av produktionsalternativ görs mot bakgrund av en genomgång av effekter på miljön av olika sätt att pro- ducera energi (baserade på olja, kol, gas, uran, vattenkraft m.m.) och med utgångspunkt i att en viss årlig konsumtionsökning trots sparsam- het inte kan undvikas under den diskuterade perioden. Verket finner kärnkraften vara den energikälla, som från olika miljövårdssynpunkter är att föredra och förordar därför att det erforderliga tillskottet av bas- produktion av elkraft baseras på kärnenergi under förutsättning att sä- kerhetsfrågorna kan lösas. Verket förordrar Också att någon ytterligare utbyggnad av vattenkraft av betydelse inte skall äga rum.

Koncessimzsnämnden för miljöskydd anför att det är uppenbart att vissa energikällor är mer miljöfarliga än andra. Vattenkraft och kärn— kraft ger sålunda mindre olägenheter för omgivningen än t. ex. för- bränning av olja eller kol för energiproduktion. Kylvattenutsläpp före- kommer både från kärnkraftverk och från t.ex. oljeeldade kraftverk. Från de senare tillkommer mycket betydande utsläpp av svaveldioxid, koldioxid, stoft och tungmetaller m. rn.

Om avsvavling av olja eller rökgaser kommer till användning, uppstår vissa avfallsproblem. Förbränning av kol ger svavelproblem av samma slag som vid förbränning av olja och dessutom stora mängder aska. Av dessa skäl och med hänsyn till den begränsade tillgången på olja och de ökande kostnaderna är enligt nämnden det av utredningen skisserade prognosalternativet 2 (högre energiförbrukning utan fortsatt kärnkraft- utbyggnad) knappast vare sig realistiskt eller från miljövårdssynpunkt godtagbart, särskilt om man betraktar problemen efter år 1985.

Fiskerisryrelsen erinrar om att vattenkraftutbyggnadens negativa in- verkan på vattenmiljön, fiskbestånden och fiskets utövande är väl känd. Styrelsen anser att de kvarvarande outbyggda älvarna liksom värdefulla delar av redan utbyggda älvar bör bevaras för framtiden. Styrelsen ut- talar vidare att den skadliga inverkan av fossila bränslen genom surt nedfall är väl dokumenterad. Flera sjöar och vattensystem är i dag helt fisktomma beroende på för lågt pH-värde i vattnet.

Avslutningsvis anför styrelsen att effekten av kylvattenutsläpp på öppna kuster ännu inte är helt klarlagd men att mycket tyder på att ska- dan på fisket är av lokal karaktär.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 99

Svenska naturskyddsföreningen går igenom olika energiproduktions— former från främst miljörisksynpunkt. Föreningen anför att Vattenkraf- ten i vårt land har tagits i anspråk i så stor omfattning att utbyggnad av ännu befintliga orörda älvar, tillflöden och älvsträckor hotar att helt beröva oss denna naturtyp som dessa representerar. Vidare uttalar för- eningen att den oljebaserade energin -— såväl i form av elektricitet som i övrigt medför allvarliga risker för förstöring av havsvattnet och kusterna samt leder till betydande luftförorening med åtföljande nedfall av svaveldioxid och förstöring av sjöar och marker. Kärnkraftens vik- tigaste negativa miljöpåverkan är den uppvärmning av havsvattnet som är en följd av kylvattenutsläpp. Föreningen anför också att säkerhets- problemen såväl vid driften som i samband med omhändertagandet av restprodukter inte är lösta på godtagbart sätt. Energiframställning med torvbränsle som bas utgör enligt föreningen ett hot mot en naturtyp, som tillhör våra mest opåverkade, och måste användas restriktivt. I fråga om koleldningens miljöpåverkan anför föreningen att det torde vara klart att radioaktiva partiklar frigöres och att luftförorening inte kan undvikas. Föreningen menar också att inte heller konsumtionen av ener- gi är riskfri. Föreningen drar slutsatsen att energikonsumtionsökningen måste bromsas och en konstant energiförbrukning uppnås inom ett eller annat decennium. Enligt föreningen torde trots kraftfulla åtgärder med dessa syften energikonsumtionen ändå komma att öka under en över- gångstid. Utbyggnad av produktionsanläggningar bör tillåtas endast efter en ingående prövning i varje enskilt fall av behovets storlek, kraft- alstringsmetodens lämplighet, lokalisering m. m.

Socialstyrelsen anför att miljöeffekterna till följd av förbränning av fossila bränslen är påtagliga trots genomförda emissionskontrollåtgärder. Kännedomen om de sammantagna hälsoeffekterna av flera samtidigt fö- rekommande expositionsfaktorer såsom svaveldioxid, nitrösa gaser, kol- monoxid, tungmetaller etc. är enligt styrelsen mycket ringa. De po- tentiella möjligheterna att negativa hälsopåverkande effekter kan upp— komma redan vid låga expositionsnivåer och bland särskilt disponerade personer måste beaktas.

Därtill kommer att möjligheten av ackumulering oeh koncentration" av icke nedbrytbara toxiska ämnen via ekologiska kedjor som slutligen såsom livsmedel kan påverka människan utgör en svårövervakad osä— kerhetsfaktor från hälsovårdssynpunkt. Styrelsen anför därför att en reduktion av svåväl den relativa som absoluta andelen fossil energi bör övervägas. Ökad användning av vattenkraft för elproduktion ter sig enligt styrelsen från hälsovårdssynpunkt angeläget.

Lantbrukarnas riksförbund ställer sig tveksamt till att utnyttja torv i stor skala främst med hänsyn till konsekvenserna för grundvattnet och till de svåra ingreppen i den naturliga miljön. Förbundet framhåller i sammanhanget att halm och gödsel är alltför värdefulla som råvaror för

Prop. 197 5: 30 Bilaga 1 industridepartementet 100

foderframställning och jordförbättringsmedel för att användas som bränsle.

I fråga om v a t t e n k r a f t e n menar flera remissinstanser med hänsyn till olägenheterna med alternativa energikällor att dess nack- delar ur miljösynpunkt inte är så betydande att vidare utbyggnad bör stoppas.

LO anför att från miljö- och hälsosynpunkt bör konsumtionstillväxten för olja och kol så långt möjligt hållas nere på grund av den starka kemiska nedsmutsning som dessa bränslen åstadkommer och som både förstör livsmiljön och riskerar att få påtagliga effekter t. o. m. på klima- tet. I fråga om vattenkraften kan bevarandeaspekten inte få ha en av- görande betydelse för bedömningen av miljöeffekterna. LO vill speciellt mot bakgrund av de begränsade erfarenheterna av kärnkraft samt vad nyss sagts om olja och kol understryka vattenkraftens betydande grad av miljövänlighet.

KF uttalar sig för ytterligare utbyggnad av vattenkraften, men anser det nödvändigt att vissa vattensystem undantas med hänsyn till att omistliga miljövärden annars skulle gå förlorade. Även andra remiss- instanser är positiva till vidare utbyggnad av vattenkraft, t. ex. CDL, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands och Örebro län.

Ekonomiska frågor m.m.

Energiförsörjningens kostnader, erforderliga investeringars storlek, finansieringsproblem o.dyl. diskuteras utförligt av flera remissinstanser. En huvudfråga är därvid vad som är fördelaktigast; uppvärmning med el från kärnkondenskraftverk eller fjärrvärme från fossileldade kraft- värmeverk.

CDL framhåller att EPU:s alternativ 1 och 3, dvs. med fortsatt kärn- kraftutbyggnad, ger en betydande ekonomisk vinst jämfört med alter- nativen utan kärnkraft. Vidare anför CDL att en väsentlig faktor, som talar till kärnkraftens fördel men som icke belysts i utredningen, gäller den olika graden av ekonomisk osäkerhet hos fossilbränslealternativen jämfört med kärnkraftalternativen. I en fossileldad produktionsanlägg— ning (för såväl elkraft som annan energiproduktion) utgöres den stora delen av kOstnaden av bränslekostnad. En höjning av bränslepriset får därför stora verkningar, framhåller driftledningen vidare. Härtill kommer att en sådan höjning drabbar produktionen i såväl befintliga som nytillkommande anläggningar. I en kärnkraftanläggning utgör uranbränslekostnaden endast en mindre del av totalkostnaden. En höjning av uranbränslepriset betyder därför mindre på totalkostnaden. Detta ligger dessutom, när det gäller inhemskt uran, under vår egen kon- troll, vilket inte oljepriserna gör. I framtida stadium kommer således den ekonomiska känsligheten för ändrade förutsättningar beträffande bränsle- kostnaden att vara betydligt större i alternativen 2 och 4 än i alternativen

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 101

] och 3. Detta förhållande kan få stor betydelse för samhällsekonomi och handelsbalans anför CDL.

Svenska värmeverksföreningen anför att prognoserna för den framtida totala energiförbrukningen är mycket osäkra, särskilt vad gäller elför- brukningen. Behovet av kärnkraftutbyggnad bedöms vara betydligt lägre än vad som tidigare förutsatts.

Föreningen anser att de framtida kostnaderna för elproduktion vid kärnkondens torde bli högre än 5,5—6 öre kWh, som EPU räknat med.

Vidare framhåller föreningen att mindre kapitalkrävande energiformer bör väljas för att minska det ekonomiska risktagandct. Föreningen uttalar också att fjärrvärme generellt är det ekonomiskt gynnsammaste uppvärmningsalternativet för tätare bebyggelse, att elvärme kräver 5 år 10 gånger större investeringar än fjärrvärme, att bland metoder för el— produktion utmärks kärnkondenskraftverk av ett väsentligt större speci- fikt investeringsbehov än exempelvis fossileldade kraftvärmeverk och att kärnkraftvärmeverk —— lokaliserade inom rimligt avstånd från tät- orten är, där fjärrvärmeunderlaget är utbyggt, ekonomiskt överlägsna alla andra värmebaserade elproduktionsmetoder. Vidare anför förening- en att osäkerheten beträffande elproduktionskostnaden i kärnkondens- kraftverk, fossileldade kondenskraftverk och fossileldade kraftvärme- verk är så stor, att man i dag inte enbart på konventionellt ekonomiska grunder kan bestämma lämpligaste kombination i produktionsledet. Oavsett prognosalternativ enligt EPU finns det utrymme för utbyggnad av såväl kärnkondenskraftverk, kärnkraftvärmeverk som fossileldade kraftvärmeverk. Enligt föreningen ger samtliga prognosalternativ för fjärrvärme i EPU underlag för en väsentligt ökad utbyggnad av fossil- eldade kraftvärmeverk.

Byggnadsstyrelsen hänvisar till brister på reella erfarenheter i fråga om kärnkraft och menar att förväntningar om billig kärnkraft är väl optimistiska. Enligt styrelsen kommer konventionell värmekraft troligt— vis att ställa sig konkurrenskraftig under två är tre decennier.

Med hänsyn till att uppvärmning av lokaler har stor betydelse för landets totala energiförbrukning ifrågasätter byggnadsstyrelsen om inte användningen av el för uppvärmning bör bli föremål för styrning, och instämmer i förslaget till samordnade värmeplaner, baserade på regionala energiplaner, eftersom en snabb utbyggnad av tätorternas fjärrvärme- anläggningar företrädesvis i samband med elkraftgenerering -— ger det bästa utbytet av råenergin.

Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF anför att med nuvarande osä- kerhet i fråga om framtida oljepriser och kärnkraftkostnader är det svårt att entydigt peka ut något kraftslag som är ekonomiskt överlägset de övriga med undantag av kärnkraftvärmeverk och vattenkraft. I ett osä- kert prognosläge blir det enligt förbundet angeläget att prioritera pro-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 102

duktionsformer med liten andel investeringskostnad samt kort plane- rings- och byggnadstid.

Ångpamzeföreningen tar upp frågan om möjligheten av framtida för- sämrade finansieringsvillkor och anför att andra antaganden om vill— koren för energisektorns framtida kapitalförsörjning än EPU:s innebär också att fördelningen mellan olika kraftslag för att täcka elförbruk- ningen förskjuts.

Föreningen framhåller möjligheterna att systematiskt utnyttja mot— trycksmöjligheterna i industrin och mottrycksproduktionen i kommu- nernas fjärrvärmenät. Totalt motsvarar dessa möjligheter enligt för- eningen såväl effekt- som energimässigt ett par stora kärnkraftaggregat. Föreningen framhåller att en förutsättning för att utbyggnad av dessa möjligheter skall komma till stånd dock är att finansieringen kan ordnas på samma villkor som för övrig kraftproduktion. Normalt lägger in- dustrin höga lönsamhetskrav på investeringar i mottrycksaggregat och finner därför i allmänhet att det blir billigare att köpa elkraft från något större kraftföretag.

Andra remissinstanser som anser att möjligheterna till kombinerad produktion av elkraft och värme bör tillvaratas i ökad utsträckning är IVA och Svenska kommunförbundet.

AB Atomenergi anser att EPU kraftigt underskattat de ekonomiska fördelarna med kärnkraften. EPU har ej beaktat inverkan av de fram- steg i kärnkrafttekniken som rimligtvis kan förväntas.

Bolaget anför sammanfattningsvis följande. Kärnkraften ger en vä- sentlig förbättring i ekonomi, miljö, försörjningstrygghet och handels- balans jämfört med andra till buds stående medel för att täcka landets energibehov. För att begränsa den totalt erforderliga utbyggnaden och därmed också minska miljöpåverkan är det önskvärt att satsa hårt på spillvärmeutnyttjning från kärnkraftvärmeverk i alla regioner, där detta kan ske lönsamt eller med hänsyn till försörjningsaspekterna riktig eko- nomi. Fjärrvärme befriar dessutom lokalmiljön från luftföroreningar från direkt eldning.

Den mycket kraftiga satsningen på elvärme och elanvändning i in- dustriprocesser som EPU förutsett för alternativ 1 och 3 innebär onödigt stora kärnkraftutbyggnader med det samtidiga antagandet att spillvärme från kärnkraftverken ej kommer att-tillvaratas. Beräkningar som bolaget gjort, visar att oljebesparingar av samma storleksordning som i EPU:s alternativ 1 och 3 kan åstadkommas med en kärnkraftutbyggnad för perioden 1980—2000 som är endast hälften så stor som utredningens. Beräkningarna utgår från samma totala installerade elkrafteffekt som utredningens alternativ 2 och 4, men stora delar av oljekondenskraften och mottryckskraften har ersatts med kärnkraft respektive kärnkraft- värmeverk.

Bolaget anser att kärnkraftutbyggnadsprogrammet för 1980—talet bör inriktas så att importbehovet av fossilt bränsle hålles i närheten av nu-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 103

varande nivå även om tillväxttakten för energi är något högre än utred- ningens antagna lägre tillväxtalternativ. För 1990-talet däremot bör man ha hunnit dämpa energitillväxten till högst dessa värden.

Med dessa synpunkter som utgångspunkt lägger bolaget fram ett förslag som framgår av tabell 4.21. Kärnkraftutbyggnaden i detta alter- nativ är lägre än utredningens kärnkraftalternativ, men ger trots detta mycket stora besparingar av importbränslc och kostnader. Förslagets kämkraftutby gnad under 1980-talet motsvarar drygt hälften av den utbyggnad som beskrivs i CDL:s studie från år 1972, vilket bl.a. beror på att spillvärmen från närförlagda kärnkraftverk tillvaratas för upp- värmningsändamål.

Tabell 4.21 Förslag till planeringsförutsättning för kärnkraftutbyggnad

1985 1990 2000

1. Ytterligare kärnkraftutbyggnad efter de 11 beslutade enheterna GW 4 8 16 2. Därav mottryckskraft GW 1.5 4 6.5 3. Fossil kondenskraft GW 3 3.3 4 4. Fossil mottryckskraft GW 3 3,3 4 5. Oljebesparing jämförd med utredningens alt. 4 om belastningen följer den lägre energitillväxten Mtoe/'är 5 ll 21

Även andra remissinstanser uttalar sig positivt om kärnbaserade kraft- värmeverk som produktionslösning, t.ex. länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län pekar på möjligheterna att utnyttja ett tredje aggregat i Barsebäck för fjärrvärmeöverföring till Malmö-, Lund-, Helsingborg— och Landskronaregionerna.

Utredningen om radioaktivt avfall anför att kostnaderna för en säker teknik för hanteringen av radioaktivt avfall kommer ekonomiskt att belasta kärnkraften, som dock utan svårigheter kan bära dessa. Priset per producerad kilowattimme i kärnkraftverk kommer enligt utredning- en sannolikt att inom överskådlig tid ligga lägre än för elkraft från olje- och koleldade stationer.

Utredningen framhåller vidare som sin bedömning att de problem som föreligger i samband med upparbetning samt hantering och förvaring av plutonium och högaktivt avfall inte kan anses utgöra hinder för utbygg- naden av kärnkraft i Sverige, om en sådan utbyggnad bedöms vara lämplig från andra synpunkter.

Vissa remissinstanser anser dock att beslut om ytterligare kärnkraft bör anstå i avvaktan på bättre beslutsunderlag i fråga om avfalls- och säkerhetsproblemen, t. ex. som tidigare nämnts KF, LO och TCO.

4.3.6 Övrigt I fråga om förslaget om regional energiplanering ställer sig flera remissinstanser positiva, t. ex. länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge,

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 104

Hallands, Jämtlands och Västerbottens län samt KF och Svenska värme- verksföreningen.

Svenska kommunförbundet anför att EPU:s syn på den kommunala planeringen som ett medel att bättre kunna beakta de samhälleliga as- pekterna vid valet av uppvärmningsform helt överensstämmer med för- bundets uppfattning. Genom en integrering av energiförsörjningen i dess helhet med övrig kommunal planering kan alla de möjligheter utnyttjas, som följer av en total behandling av planeringsproblematiken. Vad i be- tänkandet anges som regional värmeplanering avser enligt förbundet up- penbarligen planering på kommunal nivå. Förbundet delar utredningens uppfattning, att denna kommunala planering bör omfatta all planering för ledningsbunden energi. Förbundet stöder därför EPU:s förslag att samordningen mellan energiplanering på riksnivå och den lokala energi- planeringen utreds och att härvid beaktas hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den lokala energiplaneringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sig för att en lokal och regional energiplanering integrerad med samhällsplaneringen i övrigt kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att kommunernas ansvar för och engagemang i energiförsörjningen gör det naturligt att primärt förankra en energipolitisk planering i kommunerna. Energifrågornas betydelse för den regionala utvecklingen gör det enligt länsstyrelsens mening ock- så nödvändigt att en framtida energipolitisk planering samordnas med andra planeringsinsatser på den regionala nivån. Länsstyrelsen anser att starka skäl därför talar för att länsstyrelserna, som ett naturligt kom- plement till sin planering inom de fysiska och regionalpolitiska områ- dena, också ges ansvar för en regional energipolitisk planering.

Energiberedskapsutredningen förordar att fullständiga energiplaner utarbetas lokalt och att dessa knyts ihop med en riksplanering. Utred- ningen framhåller betydelsen av att man i sådan planering som ett natur- ligt moment tar med beredskapen ur alla dess aspekter (produktion, lag- ring, omställning, reglering etc.). Den försörjningsansvariga myndigheten måste enligt utredningen då också få möjlighet att ange utgångspunkter för planeringen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att länet har ett kraftigt energiöverskott som överförs till andra delar av landet. Därvid upp- står överföringsförluster som ökar med stigande energipriser. Från den synpunkten är det enligt länsstyrelsen en samhällsekonomisk väl- motiverad lokalisering att förlägga energikrävande industrier till Norr- botten.

Ett mål bör enligt länsstyrelsen sålunda vara att på sikt minimera överföringen av elkraft. Vattenkraften torde emellertid i stigande ut- sträckning användas vid toppbelastningar i de södra delarna av landet. Det ligger enligt länsstyrelsen inte i länets och dess näringslivs intresse att en sådan utveckling skulle bli alltför långtgående. Med tanke på

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 105

överföringsförlusterna är en sådan utveckling sannolikt inte heller för- nuftig utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter. Länsstyrelsen uttalar även att ur länets synvinkel skulle en regionalisering av energiförsörj- ningen ha betydande fördelar.

4.4 Energisparundersökning

4.4.] Bakgrund och förutsättningar

EPU har som redan framgått analyserat tänkbara alternativ för den framtida utvecklingen på energiområdet. Utredningen har inte haft i uppdrag att lägga fram direkta förslag till lämplig energipolitik. Som en komplettering till EPU har därför 25 statliga myndigheter ombetts att i anslutning till remissbehandlingen av EPU:s betänkande göra en energisparundersökning.

Varje myndighet har uppmanats att för sitt ansvarsområde göra en genomgång av förutsättningarna för och konsekvenserna av åtgärder för att spara energi. Myndigheternas bedömningar har skett utifrån två spar- alternativ, varav det ena motsvarar EPU:s lägre konsumtionsprognos (2,4 % ökning per år i genomsnitt fram till år 1985). Det andra alterna- tivet innebär en ytterligare nedräkning av EPU:s lägsta alternativ med 0,4 procentenheter. De bägge alternativen framgår av tabell 4.22. Den visar fördelningen på olika sektorer, utvecklingen av energikonsumtio-

Tabell 4.22 Alternativa utvecklingar av energikonsumtionen

Sektor Ökning Energi- Förutsedd ökning 1970—l985, % per år 1965—1970 kons. % per år 1970 Spontan Sparalt. I Sparalt. 11 TWh (EPU 1 o. 2) (EPU 3 0.4)

Jordbruk, skogsbruk,

fiske1 3,8 4,1 0,6 0.3 0,0 Gruvor, mineralbrott 7,6 4,9 7,2 5,2 4,8 Tillverkningsindustri 3.5 l45,4 4,7 3,6 3,2 Byggnadsindustri 11,8 0,7 2,4 2,4 2,0 Varuhandel, hotell,

banker, försäkring, privata tjänster 4,8 14,4 3,7 3,2 2,8 Samfärdsel 6,3 70,0 3,4 2,7 2,3 Post, tele 2,9 3,7 3,3 2,7 2,3 Sjukvård 4,6 8,5 2,9 2,0 1,6 Undervisning 5,5 5,5 3,3 2,5 2,1 Försvar2 1,0 2,0 2.7 1.5 1,1 (Drivmedel för försvaret" — -— 0,0 1,0 —2,0) Ovrig förvaltning 5,8 4.1 6,1 5.0 4,6 Bostäder 4,8 102,6 0,6 —0.5 —0,9 Övrigt' 4,2 2,7 5,5 2,7 2,3 Summa 4,6 368,6 3,4 2,4 2,0

1 Exkl. därtill hörande hushåll. = Exkl. drivmedel. " Ingår i Samfärdsel. ' I huvudsak fritidssektorn, där uppvärmning av fritidshus dominerar.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 106

nen 1965—1970 samt EPU:s högre alternativ för perioden fram till år 1985.

Myndigheterna har ombetts göra sina bedömningar för två olika perio- der, nämligen dels budgetåren 1975 / 76 och 1976 / 77, dels hela perioden fram till år 1985.

I vissa fall har samråd skett med olika organisationer såsom Lands- tingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Sveriges industriförbund.

4.4.2 Möjligheter till energibesparing

Samtliga tillfrågade myndigheter utom ÖEF har yttrat sig om den framtida nivån på energikonsumtionen. Alla dessa anser att det går att spara energi enligt något av de bägge alternativen utan att målen för samhällsutvecklingen för resp. myndighets ansvarsområde kommer att äventyras.

ÖEF, vars ansvarsområde sträcker sig över flera sektorer, avstår från att bedöma sparmöjligheterna. ÖEF diskuterar i stället alhnänt om för- utsättningar och konsekvenser i anslutning till energisparande. ÖEF be- tonar att rena förbrukningsregleringar normalt inte bör tillämpas för att nå energibesparing. Sådana åtgärder bör endast tillgripas om till- förselsituationen ger anledning därtill.

Var gäller sparmöjligheterna på kortare och längre sikt anser de myn- digheter som yttrat sig beträffande näringslivs- och samfärdselsektorerna genomgående att sparinsatserna där inte får ordentlig effekt förrän om flera år. De kortsiktiga sparmöjligheterna anges vara förhållandevis be- gränsade i dessa sektorer.

För bostäder och övriga lokaler är bilden delvis annorlunda. Med hänvisning till bl.a. de goda sparresultaten föregående vinter bedömer bl. a. UKÄ, SÖ, statens råd för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning att möjligheterna är gynnsamma att redan på kort sikt dra ned förbrukningen, främst inom kontor och olika för- valtningslokaler.

N ä r i n g 5 liv

Statens industriverk konstaterar att energifaktorn hittills endast i ringa grad har styrt industriutvecklingen. Snarare har allmänpolitiska och näringspolitiska ambitioner angivit inriktningen. Verket anser att så bör ske även framdeles. Energisparande inom industrin bör därför främst inriktas på en effektiviserad energianvändning, dvs. åtgärder som inte påverkar produktionsförutsättningama. Industriverket nämner att väsentliga expansionsplaner har presenterats och i flera fall beslutats inom energikrävande industribranscher, t. ex. Stålverk 80, petrokemisk industri i Stenungsund, aluminiumindustri och Skogsindustri.

Vidare anför industriverket att en långsam industriutveckling kan leda till en låg investeringstakt och därmed en sämre effektivitetsut-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 107

veckling. Vid ersättande av gamla maskiner och anläggningar med nya erhålls i regel en minskad specifik energiförbrukning.

Industriverket pekar på olika möjligheter till energibesparing inom industrin. Mottrycksproduktionen bör kunna öka med 50 % motsva- rande 2 TWh per år. Goda möjligheter till värmeåtervinning föreligger i flera fall. Lågtemperaturvärme kan nyttiggöras genom värmepump och ibland direkt för lokaluppvärmning. Värme i utgående friskluft kan tas omhand i värmeväxlare. Inom skogsindustrin samt järn- och stålindustrin avgår stora kvantiteter lågtemperaturvärme med kylvatten. Ibland bör detta kunna utnyttjas för fjärrvärme. Specifika energiförbrukningen för npparbetning av returpapper är ca en fjärdedel av värdet från slip- massatillverkning. En ökning av återvinningsgraden för papper från f. n. 28 % till 50—60 % ger en besparing av 1—l,5 TWh per år. Alu- miniumtillverkning från skrot drar endast 5—10 % av den energi- mängd som åtgår vid produktion av primäraluminium. En ökning av skrotandelen i järn- och stålindustrin skulle också ge vinster. Minskad tidningspappertjocklek från 49 g/m= till 45 g/m= ger energibesparing. Utvecklingen mot större integration inorn t. ex. skogsindustrin är värde- full från energisynpunkt.

Industriverket anser sammanfattningsvis att sparalternativ I kan upp- nås förutsatt att styrningsåtgärder vidtas. Alterantiv II kan endast reali- seras om industriproduktionens ökningstakt blir lägre än 4 % per år, vilket inte är förenligt med deklarerade mål för industripolitik och sys- selsättning.

AMS utför i egen regi s.k. industriella beredskapsarbeten samt be- redskapsarbeten inom byggnads- och anläggningssektorn, skogsvården m. m. Därvid sysselsätts f. n. sammanlagt ca 4 500 personer. Under för- utsättning att arbetsmarknadsläget är i stort sett oförändrat, räknar AMS med att kunna hålla energiåtgången i samband med beredskapsarbeten inom ramen för alternativ 11 under de närmaste åren. Beträffande kon- torsarbetscentralerna håller AMS för troligt att såväl arbetsvolymen som energiåtgång kommer att öka med ca 5 % per år, vilket motsvarar spar- alternativ 1. Sistnämnda alternativ bedöms även möjligt att nå beträf- fande styrelsens egen administration och service.

AMS framhåller att vid ett eveneutllt avsevärt försämrat sysselsätt— ningsläge kommer ökat energibehov för beredskapsarbeten att åtmin- stone delvis motsvaras av minskat behov inom näringslivet i övrigt. Dess— utom kommer valet av verksamheter för sådana arbetet att inverka på energiförbrukningen, eftersom energibehovet per anställd varierar för olika slags beredskapsarbeten.

Statens vägverk uppskattar energiåtgången för statlig, kommunal och enskild väghållning till 4,4 TWh budgetåret 1975/76. I denna siffra ingår inte energi för framställning av material (asfalt, betong m. m.). Ej heller ingår vägbelysning. Vägverket beräknar att energiåtgången för väg-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 108

byggande kommer att öka med 1,9 % resp. 1 % under de två nästkom- mande budgetåren. Resterande period fram till år 1985 räknas med en konstant nivå. För drift av vägar anges en årlig ökning om 1 % under hela perioden. Den av vägverket angivna utvecklingen för väghållningen är således förenlig med bägge sparalternativen. En viss energibesparing i förhållande härtill anges vara möjlig.

Enligt statens jordbruksnämnd bör det vara möjligt att nå sparalter- nativ II till år 1985 utan att gällande jordbrukspolitiska produktions- målsättning behövet: ändras.

Skogsstyrelsen förutser en mindre ökning av skogsbrukets energiför- brukning till följd av utökat skogsvårdsprogram och ökad mekanise- ringsgrad. En tänkbar utveckling innebärande att axeltrycket höjs för transporter på allmänna vägar verkar i motsatt riktning. Styrelsen be- dömer att energiförbrukningen kan hållas inom ramen för bägge spar- alternativen utan att några skogliga planer behöver nämnvärt rubbas.

Fiskeristyrelsen anför att effektiviteten i fisket ökar vilket minskar fiskeansträngningen. Å andra sidan ökar motorstyrkan på båtarna och därmed båtarnas hastighet. Den sammanlagda effekten härav bedöms av fiskeristyrelsen leda till att en ökning av energiförbrukningen enligt sparalternativ II är tillräcklig utan att några särskilda besparingsinsatser behöver vidtas f. n. En förutsättning är dock att fiskeplatser och fiske— gränser inte förändras så att svenska fiskare måste söka sig till allt avlägsnare områden.

Inom byggnadsindustrin är besparingsmöjligheterna goda enligt statens råd för byggnadsforskning. Ökningstakten enligt det lägre utvecklings- alternativet (2 % per år) bör kunna halveras genom systematiska be- sparingsåtgärder.

Transporter

Statens t-fägverk, state/ts väg- och trafikinstitut och transportnämndett anger i ett gemensamt yttrande att vägtrafiken svarar för 11,5 % av totala energiförbrukningen, varav knappt tre fjärdedelar faller på per- sonbilar. Enligt dessa myndigheters bedömningar är besparingsmöjlig- heterna bättre beträffande persontransporter än för godstransporter. På kort sikt är dock dessa möjligheter små. Fram till år 1985 bör det ge- nom olika åtgärder vara möjligt att nå en konsumtionsnivå som ligger någonstans emellan de båda sparalternativen.

Transportnämnden framhåller utöver vad som framgår av det gemen- samma yttrandet att samfärdselsektorn totalt sett är en relativt liten energikonsument och i stort en funktion av samhällsstrukturen i övrigt samt att sektorns drivmedel f.n. endast i liten utsträckning kan ersättas med annan energi.

Konsumentverket anser att energiutvecklingen för transporter är svår-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 109

bedömbar. Möjligheterna till besparingar utan större olägenheter för konsumenterna är goda enligt verket.

Försvarets totala drivmedelsförbrukning beräknas av överbefälhavaren till 429 000 m3 budgetåret 1974/75. Utvecklingen av denna förbruk- ning har i cnergisparundersökningen angivits till en årlig minskning om 1 % resp. 2 % i de bägge sparalternativen. ÖB anser att försvarets förbrukning av fordonsdrivmedel och flygdrivmedel kan sparas med mel- lan 1 % och 2 % per år fram till år 1985. Fartygsdrivmedel kan sparas med 1 % per år. Sammanfattningsvis anser ÖB att drivmedel kan sparas enligt alternativ I under perioden. För att uppnå alternativ II måste gällande målsättningar för krigsmakten förändras.

Civilförsvarsstyrelsen, som haft samma procentuella förändringstal i de bägge alternativen som ÖB, anser också att alternativ I kan uppnås men att alternativ II innebär en drastisk sänkning av nuvarande ambi- tionsnivå för styrelsens verksamhet.

SJ räknar med en volymökning av godstransporterna på ca 5 % per år fram till år 1985. Persontransporterna beräknas vara ungefär kon- stanta under denna period. Energiförbrukningen för järnvägstranspor- ter beräknas till följd härav öka med mindre än 2 % per år. Utveck— lingen liggcr därmed lägre än det lägsta sparalternativet. SJ:s bedöm- ning grundar sig på att ingen överföring av trafik sker från andra transportmedel genom samhälleliga styråtgärder.

Sjöfartsverket framhåller att förbättrad drivmedelsekonomi inom sjö- farten kan uppnås genom en ytterligare ökning av fartygens lastförmåga, förbättrad lastfunktion och begränsning av fartygens hastighet. Verket anser det fullt möjligt att inom ramen för en energiökning som är betyd— ligt lägre än sparalternativ II upprätthålla en godtagbar transportförsörj— ning.

Utvecklingen inom flyget pekar enligt luftfartsverket på en årlig ök- ning om drygt 10 % av antalet passagerarkilometer under perioden 1970—1985. Till följd härav kommer drivemedelsförbrukningen att öka med 6 % årligen om inga åtgärder vidtas. Genom en höjning av beläggningsgraden främst i utrikes linjefart kan dock stora energibe- sparingar göras. Verket anser en utveckling i närheten av de bägge spar- alternativen möjlig att uppnå utan att restriktioner på passagerarutveck— lingen behöver tillgripas.

Televerket anför att televerksamheten är föga resurskrävande och representerar knappt 20/..., av landets energikonsumtion Verket bedö- mer det möjligt att nå alternativ I fram till år 1985. En reservation görs dock beträffande rundradion, speciellt TV. Denna verksamhet, som representerar hälften av televerkets energiförbrukning, kan under 1980- talet komma att öka kraftigt genom ökat progamrutbud och därav föl— jande behov av nya sändarnät. Apparatförbrukningen i hemmen ingår inte i verkets bedömningar.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 110

Poststyrclsen anser att energiförbrukningen för posttransporter inte behöver öka mer än enligt de båda sparalternativen såvida inte oväntat stora förändringar inträffar beträffande postvolym och serviceinriktning under perioden.

Bostäder och övriga lokaler

Bostadsstyrelsen erinrar om att bostadsektorns energikonsumtion ut- gör närmare 30 % av totala förbrukningen. Styrelsen bedömer det möj— ligt att fram till år 1985 spara totalt 8 TWh jämfört med nuvarande nivå. Detta innebär en årligt minskning om 0,75 %. För att denna ut- veckling skall nås måste hushållens specifika energiförbrukning för värme minska samt specifika elbehovet vara i stort sett konstant. Alter- nativet ligger mitt emellan de båda sparalternativen.

Statens råd för byggnadsforskning påpekar att lokaluppvärmningen bostäder, kontor, affärer, industrilokaler m.m. —— svarar för hälften av totala energiförbrukningen och således har stor betydelse i vår energi— balans. Rådet bedömer besparingsmöjligheterna vara gynnsamma och anser att det lägre utvecklingsalternativet är uppnåeligt för bostäder och övriga lokaler. Inte heller länge gående besparingar behöver ute- slutas. För att nå ett stort sparande krävs dock att en rad åtgärder vidtas såväl vid nybyggande som — framför allt i den existerande bebyg- gelsen. Samhället måste därför tillgripa en rad stimulans- och styrmedel.

Även statens institut för byggnadsforskning anser det möjligt att göra stora energibesparingar i den befintliga bostadsbebyggelsen genom rela- tivt enkla åtgärder. På längre sikt bör en komplettering ske med åt— gärder som berör byggnadsstommen och som leder till mer avancerad styrning av värme och ventliation i bostäder och på arbetsplatser. Stora integrationsvinster föreligger vid den framtida energiplaneringen, bl. a. genom att den kommunala energiplaneringen integreras i den fysiska översiktplaneringen.

För b05täderna anser konsumentverket, att en årlig besparing om 2 % , dvs. betydligt lägre än sparalternativ II, är fullt realistiskt.

Planverket har svårt att värdera vilken besparingseffekt som kan nås med hjälp av olika insatser. Enligt. verket förefaller alternativ I vara möjligt att uppnå.

Byggnadsstyrelsen förutser att byggnadsvolymen i styrelsens lokalin— nehav fördubblas fram till år 1985 såväl beträffande undervisningslo- kaler som lokaler för övrig förvaltning. Vid en fri utveckling kommer till följd härav totala energiförbrukningen att öka med drygt 5 % per år. Styrelsen bedömer det dock möjligt att genom olika åtgärder kraftigt minska förbrukningen. För perioden 1972—1985 kan den genomsnittliga ökningstakten därmed anges till 1,7 % per år för undervisningslokaler och till 3,7 % per år för övriga förvaltningslokaler, dvs. 2.7 % per år för styrelsens totala ansvarsområde. Ett sådant alternativ ligger lägre än sparalternativ II.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 111

Enligt UKÄ föreligger avsevärda möjligheter att begränsa energi- konsumtionen genom vidtagande av vissa enkla tekniska åtgärder och noggrannare skötsel och övervakning. Erfarenheterna från vintern 1973 —1974 tyder på att 20 % kan sparas utan menlig inverkan på verksam— hetens bedrivande eller på komforten. Sparalternativ II bör kunna kla- ras med bred marginal enligt UKÄ.

Även SÖ anser att man med insatser från centralt och lokalt håll kan nå ett besparingsresultat som ligger lägre än alternativ II. Besparingarna bör främst inrikats på byggande och drift av skolbyggnader. Besparings- möjligheterna i den direkta undervisningen anses marginella och energi- förbrukningen för Skolskjutsar kan endast minskas om standarden sänks.

Mer än fyra femtedelar av totala energiförbrukningen inom social- och sjukvårdssektorn kan hänföras till uppvärmning av vårdinrättningar, fritidshem, förskolor etc. Enligt socialstyrelsens mening kommer bygg- nadsvolymen att öka kraftigt (3 % per år) under perioden fram till år 1985. Främst är det utbyggnaden av långtidsvården och barnaomsorgen, som kräver ökade resurser. Trots denna ökning anser styrelsen det fullt möjligt att klara alternativ I under perioden fram till år 1985, medan tveksamheten är stor inför alternativ II. Detta senare alternativ skulle kunna innebära att viktiga sektorsmål äventyras. Styrelsen betonar att energibesparing under inga förhållanden får leda till en standardsänk- ning inom den egentliga medicinska driften.

Överbefälhavaren anser det möjligt att nå alternativ I beträffande fastighetsförvaltningsområdet inom försvaret. För att nå alternativ II måste en allmän temperatursänkning med ca 20 C accepteras. Enligt ÖB bedöms detta kräva att samhället i övrigt genomför motsvarande temperatursänkning.

Paststyrelsen beräknar sitt lokaltillskott till 3 % per år fram till år 1985. Erfarenheterna från vintern 1973—1974 visar att besparingsmöj- ligheterna beträffande uppvärmning, ventilation och belysning av post- lokaler är betydande. En spareffekt om 10 % bedöms möjlig utan nämn- värd standardsänkning. Mot bakgrund härav anger styrelsen att bägge sparalternativen kan klaras.

Televerket anser det möjligt att begränsa sitt behov av energi för lokaluppvärmning i enlighet med alternativ 1.

Svenska kommunförbundet anger att energiförbrukningen för fritids- sektorn kommer att öka från 2,4 TWh år 1974 till 6,9 TWh år 1985. Detta motsvarar en årlig ökning om 10 %. Av sektorns förbrukning fal- ler huvuddelen f.n. på Sporthallar (0,78 TWh) och simhallar (1,17 TWh).

Även energiförbrukningen för vattenförsörjning och avloppsrening be- räknas av förbundet öka kraftigt fram till år 1985 per år.

Kommunförbundet anser att besparingsmöjligheterna är små inom vat-

3,3 % resp 7,5 %

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 112

ten och avlopps- och fritidssektorerna. En framtida arbetstidsförkort- ning och en ökad spridning av semestertiden innebär sannolikt snarare ett ökat utnyttjande av fritidsanläggningar.

4-4'3 FörfS/"gm energibesparingsåtgärder

Myndigheterna har redovisat ett flertal åtgärdsförslag. Allmänt anges en viss osäkerhet om de föreslagna åtgärdernas effekter. Många för— ordar därför fördjupade studier kring sådana frågor.

N ä r i n g 5 l i v

Statens industriverk diskuterar ett flertal åtgärder för att nå spar- effekter utöver vad höjda energipriser torde ge. Åtgärderna är huvud- sakligen inriktade på effektiviserad energianvändning.

Verket bedömer att information och kurser samt sparkampanjer kan ge goda resultat. Regler och föreskrifter kan även införas. Industriverket varnar dock för att i alltför stor grad bygga ett energisparande på regleringar. Energiskatter bedöms enligt verket vara ett användbart medel med goda styrningseffekter på lång sikt. Ett problem i samman- hanget är dock att en relativt måttlig skattesats medför en stor kost- nadsökning för konsumenterna. En tioprocentig skatt på import av fossila bränslen ger 1 miljard kr. Vidare påpekas att energiintensiva branscher ofta är viktiga exportindustrier. Ett sätt att påskynda inves- teringarna i energibesparande åtgärder är att ge statsbidrag. Ett lik- nande system finns redan prövat på miljövårdsområdet. En intensifierad FoU-verksamhet förordas även.

Industriverket presenterar en stomme till ett åtgärdsprogram. Grund- läggande för ett effektivt program är goda kunskaper om de aktuella problemen. Industriverket framhåller att fördjupade studier av möj- ligheterna till energibesparingar inom olika områden bör genomföras i samarbete med olika branschförbund.

Verket nämner vidare informations-, utbildnings- och förmedlings- verksamhet. Utbildnings- och kursverksamhet, framförallt i form av specialkurser riktade till sådana inom företagen som sköter eller an- svarar för produktionen, förordas. Rådgivning oeh förmedling av vunna erfarenheter och uppnådda resultat kan ske via företagareföreningar och branschförbund. En komplettering med branschkonsulter, speciellt inriktade på förbättrad energianvändning inom små och medelstora företag här sannolikt ske.

Industriverket administrerar f.n. 35 milj. kr. till energisparande åt- gärder för näringslivets byggnader inom företag med högst 200 anställda. Verket anser att detta stöd bör utvidgas till att omfatta även större före- tag. Investeringsstöd bör även utgå till modifiering eller komplettering av produktionsutrustning i syfte att sänka energiförbrukningen. Exem- pelvis skulle investeringar för ökad industriell mottrycksproduktion stöd-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 113

jas liksom produktionsmetoder som medför ökad återvinning av energi och material. Stödet kan ske i form av bidrag, räntesubventioner m. m. Industriverket förordar en utredning med uppgift 'att sammanställa information och närmare undersöka lämpliga former för statligt stöd till sådana energibesparande investeringar.

EPK:s förslag angående stöd till teknisk FoU bör ses som ett mini- miförslag som kraftigt utvidgas i samband med utredningar där be- hoven kartläggs och preciseras.

Industriförbundet och vissa branschorganisationer har yttrat sig till industriverket. Förbundet understryker vikten av en satsning på industri- ellt mottryck. Vidare avvisas höjda energiskatter. I stället förordas stats- bidrag som den lämpligaste styrningsformen. Kemikontoret avvisar också höjd energibeskattning och förordar i stället att denna skatt helt avskaffas. Statsbidrag till såväl byggnader som maskiner till i princip alla företag framhålls som verksamt styrmedel. Kemikontoret avvisar direkta styrningsåtgärder innebärande skärpta restriktioner för etable- ring resp. nybyggnad vad gäller energiintensiva industrier. Bättre sam- ordning behövs av spar- och återvinningsaktiviteter mellan stat, kom- mun och näringsliv.

Planverket föreslår att & 136 a i byggnadslagen (1947: 385) komplet- teras så att inte enbart valet av plats utan även tillkomsten av en viss industri prövas med hänsyn till landets samlade hushållning med mark och vatten samt med energiresurser.

I anslutning till vad planverket föreslagit kan nämnas följande. Enligt bestämmelser i 136 a & byggnadslagen kan regeringen i vissa fall pröva huruvida viss industriell eller liknande verksamhet lämpligen bör få förläggas till viss plats. En förutsättning för att lokaliserings- frågan skall kunna underkastas prövning är att valet av plats är av vä- sentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vat- tentillgångar. Bestämmelsen omfattar inte bara nyanläggning utan även väsentlig utvidgning av industriell eller liknande verksamhet. Inom den givna ramen föreskriver regeringen vilka slag av sådan verksamhet som skall underkastas regeringens prövning. Enligt 1 5 första stycket kun- görelsen (1972:781) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136 att byggnadslagen (1947: 385) m.m. skall nyan- läggning av vissa uppräknade slag av verksamheter, däribland järn- och stålverk, metallverk samt pappersbruk och cellulosafabrik, prövas av regeringen. Utanför de uppräknade slagen av verksamhet står bl.a. fabriker för framställning av oorganiska kemikalier. Kungörelsen tar sikte på nyanläggning av verksamhet som under alla omständigheter är av intresse från riksplaneringssynpunkt. Därutöver har regeringen enligt l36aå byggnadslagen befogenhet att i visst fall besluta att lokalise-

8 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 114

ringen av viss verksamhet skall prövas av regeringen. Ett sådant beslut kan avse verksamhet av annat slag än som anges i nyssnämnda kungö- relse eller avse väsentlig utvidgning av verksamhet. Beslutet måste dock ligga inom den ram som dras upp i 136 a 5 första stycket första punkten. Det måste således vara fråga om industriell eller liknande verksamhet och valet av plats för verksamheten måste dessutom vara av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentill- gångar.

För det fall att lokaliseringsprövning skall ske enligt 136 a % byggnads- lagen, vare sig detta beror på föreskrifter i kungörelsen eller särskilt be- slut av regeringen. skall lokaliseringsfrågan enligt motivuttalande (prop. 19722111 bil. 2 s. 361) göras till föremål för en samordnad, allsidig bedömning med utgångspunkt i det material som den fysiska riksplane- ringen innehåller. Härvid skall kravet på hushållning med speciella na- turresurser vägas samman med bl. a. arbetsmarknadspolitiska och regio- nalpolitiska synpunkter, frågor om råvarutillgång osv.

Sedan bestämmelserna i 136 a 5 byggnadslagen om särskild tillstånds- prövning av viss industrilokalisering trädde i kraft den 1 januari 1973 har lokaliseringstillstånd sökts i 37 fall. Av ansökningarna har 19 av- sett om- och tillbyggnader av befintliga anläggningar. Kungl. Maj:t har helt eller delvis lämnat lokaliseringstillstånd i 13 fall. En ansökan om lokaliseringstillstånd har lämnats utan bifall.

Energiåtgången inom industrin var år 1973 följande.

Tabell 4.23 1973 Total Antal Salu- Energi- Energi- energi- arbe- värde åtgång åtgång åtgång tare milj. per arbe— per kr Twh kr tare 1 000 saluvärde kWh kWh Järn-, stål- och ferro- legeringsverk 27,0 40 300 7 215 667 3,75 Metallverk 3.1 7 900 2 747 396 1,14 Massa och papper 37,9 46 200 10 192 819 3,71 Cement 7,2 1 900 427 3 724 16,9 Kemikalieindustri 4,4 4 200 1 370 1 032 3,18 Gödselmedel 0,7 900 403 769 1,78 Raffinaderier 1,0 600 1 541 1 498 0,62 Totalt för dessa branscher 81,3 102 000 23 895 797 34,0 Totalt för industrin 105.3 646 000 118 479 233 1,27

Som framgår av tabellen har de uppräknade industribranscherna en energiförbrukning som väsentligt överstiger genomsnittet för industrin i dess helhet. Dessa branscher svarar för 16 % av antalet sysselsatta ar-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 115

betare inom industrin och för 20 % av saluvärdet men för 54 % av energianvändningcn. Av branscherna är det endast kemikalieindustrin som f. 11. inte helt omfattas av lokaliseringsprövning enligt 136 a & bygg- nadslagen. Kemikalieindustrin omfattar produktion av bl. a. sådana pro- dukter som svavelsyra, sulfitsprit, klor och av icke-metaller såsom kisel. arsenik och fosfor. Sådan produktion är i regel miljöstörande och, som framgår av tabellen, energikrävande. Som exempel kan nämnas att till- verkning av kisel medför en specifik elförbrukning på 14 000 kWh per ton och samma slags miljöpåverkan som ett ferrolegeringsverk.

ÖEF anser att en effektiv väg till energibesparing inom industrin är satsning på FoU. ÖEF förordar FoU i enlighet med EPKzs förslag. På kort sikt kan även god effekt nås genom bl. a. tillvaratagande av spill- värme och återvinning av energikrävande varor. Vidare bör övervägas om inte investeringsfonder skall få tas i anspråk för att främja energi- snåla investeringar samt liberala avskrivningsregler och lånemöjligheter för sådana investeringar.

Vägverket anför som en möjlig åtgärd till energibesparing i samband med vägbyggande att det görs en noggrannare övertäckning av material som ingår i beläggningsmassan. Detta medför sänkt vattenhalt vilket underlättar uppvärmnings- och tillverkningsprocessen. Besparingseffekten av denna åtgärd anges till 2 % av vägbyggnadssektorns totalbehov år 1985.

Inom driftsektorn föreligger besparingsmöjligheter på kort sikt genom sänkning av hastighet och turtäthet på färjor och sänkning av tempera- tur och luftväxling vid vägstationer. Dessa åtgärder kan ge en inbespa- ring motsvarande 2,9 % av hela driftsidans förbrukning. På längre sikt kan även noggrannare övertäckning av material ingående i beläggnings- massan ge en inbesparing motsvarande 3,6 % av 1985 års nivå.

Statens jordbruksnämnd, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen anser att det lägre utvecklingsalternativet, sparalternativ II, kan klaras utan sär- skilt långtgående åtgärder. För såväl jordbruk som skogsbruk och fiske är drivmedel en tung energipost. En konstant nivå eller svag ökning av drivmedelsförbrukningen anges vara förenlig med produktionsmålen för dessa näringsgrenar om man främjar ökad mekanisering och fortsatt övergång till större maskinenheter.

Transporter

Statens vägverk, statens väg- och trafikinstitut och transportnämnden anger i sitt gemensamma yttrande att besparingar på kort sikt kan upp- nås genom överföring till kollektiv trafik, bättre framförande av bil, dvs. en ”mjukare” körning och lägre snitthastighet och förbättrat for- donsunderhåll. Detta bör kunna åstadkommas genom en bred informa- tionsverksamhet. '

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 116

På medellång sikt bör förutom dessa åtgärder en ökad personbils— beläggning och introduktionen av nya bilmodeller med förbättrad bräns- leeffektivitet medföra vissa besparingar. Följande åtgärder nämns som exempel: höjd kollektivtrafikstandard, restriktioner på bilismen i tät- orternas centrala delar, varudeklaration av nya bilmodellers bränsleeko- nomi, ökad differentierad fordonsskatt, direkta stimulansåtgärder för samåkande bostad—arbetsplats, måttligt höjd bensinskatt.

Fram till mitten av 1980-talet kan dessutom förskjutning av arbets- tider och högre åkkomfort med kollektiva trafikmedel ge effekt.

Mot slutet av 1980-talet kan vägtrafikens energiförbrukning komma att reduceras väsentligt genom ny fordonsteknologi med avsevärt höjd bränsleeffektivitet.

Transportnämnden framhåller att planering bör igångsättas för att förbereda förskjutning av arbetstider, åtgärder för att stimulera kollek- tivtrafiken, samåkning m. rn.

Väg- och trafikinstitutet anför som exempel på långsiktigt verkande åtgärder minskning av transportavstånd genom planeringsåtgärder, stöd till och utveckling av transportsystem och fordonsteknisk utveckling. Institutet anser vidare att ransoneringar av drivmedel endast hör till- gripas i extrema bristsituationer.

Konsumentverket nämner övergång till lättare bilar, mer ekonomiska motorer, ekonomitrimning och minskning av hastigheten som lämpliga sätt att minska energiförbrukningen. Styrmedel för att åstadkomma det- ta kan vara lämplig utformning av skatter på fordon och drivmedel, förbättrad kollektiv trafikstandard och hastighetsbegränsningar.

ÖEF anför att studier och utveckling av energisnålare transportsystem för både person- och godsbefordran bör stimuleras.

SJ pekar på att samhället kan göra stora energivinster genom att järnvägen utnyttjas mer på bekostnad av framför allt långa, tunga väg— transporter i de frekventa relationerna.

Bostäder och övriga lokaler

Bostadsstyrelsen anser att det behövs investeringar i storleksordningen 10—15 miljarder kr. totalt för att uppnå det angivna sparresultatet. Bland olika åtgärder förordar styrelsen förbättrad värmeisolering samt energiekonomiska husinstallationer. Uppmärksamhet bör även ägnas behovet att stabilisera byggnadernas effektbehov. Centraliserad värme- försörjning i kommunal regi framhålls även.

Statens råd för byggnadsforskning skiljer på brukaråtgärder, förvaltar- åtgärder och byggåtgärder. Enligt rådet får brukaråtgärder det snabbaste genomslaget. Som exempel på sådana åtgärder nämns sparkampanjer, iri- formation avseende pannskötsel, intrimning och reglering av värmesy-

stem. Även förvaltaråtgärder bör kunna få stor effekt på kort sikt. Enligt

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 117

rådets erfarenheter kan betydande besparingar nås genom effektiviserad drift. För att så skall ske krävs en samlad insats av snabbt verkande styr- och stimulansmedel, exempelvis översyn av taxor och specialskatter, översyn av hyresavtalsprinciper, rådgivning och utbildning via bl.a. industriverket och universitet och högskolor, fortbildning av drift- personal.

På längre sikt —-— fram till år 1985 -- bör de kortsiktigt insatta för- valtar— och brukaråtgärderna fullföljas och byggas ut.

I detta tidsperspektiv bör även byggåtgärder kunna få effekt. Detta gäller både ny— och ombyggnader. Kommunala energiplaner bör ut- vecklas till direkta styrmedel. Byggnormen bör också tas i bruk som styrmedel. Statsbidrag till energibesparingar bör utsträckas till att gälla även andra lokaler än vad som f. n. omfattas.

Bland brukaråtgärderna framhålls frågan om hjälpmedel till konsu- menternas energibesparing. Härför behövs utveckling av bl. a. energi- snål hushållsutrustning. Rådet nämner vidare behovet av ökad FoU. Kommunala energikonsulter bör även tillskapas.

Statens institut för byggnadsforskning anför att hur snabbt olika åt- gärder kan slå igenom beror bl. a. på vilka resurser som sätts in på utbildning och information, hur normer anpassas, hur bidrag, lån och avgifter är utformade etc. Snabb effekt i befintlig bebyggelse bedöms bl. a. kunna åstadkommas genom inreglering och injustering av pann- anläggningar, uppvärmnings- och ventilationssystem samt sänkning av temperaturen i outhyrda lägenheter och lokaler. För att genomföra så- dana åtgärder krävs information och utbildning för fastighetsskötare, hyresgäster rn. fl.

Bland mer långsiktigt verkande åtgärder i befintlig bebyggelse nämner institutet bl. a. ökad möjlighet till behovsanpassad ventilation i lokaler som endast används en del av veckan, t. ex. skolor, ökat utnyttjande av värmeväxlare eller värmepump, bättre temperaturreglering och använd- ning av termostatventiler.

Vid nybyggnader anför institutet att snabb besparingseffekt kan fås genom t. ex. bättre kontroll och injustering av oljebrännare och pannor liksom inreglering av värmesystem och ventilation och installation av efterfrågestyrd ventilation. Mer långsiktigt verkar förbättrad kontroll av projektering och utförande av installationer för värme, varmvatten och luft". Betydelsen av FoU-insatser betonas.

Konsumentverket föreslår fortsatta lån och bidrag till energibesparan- de åtgärder i det befintliga bostadbeståndet. Konsumenterna behöver rådgivningsinstanser dit man kan vända sig med värmeproblem. Ett landsomfattande nät av "värmekonsulter" skulle kunna vara av stor nytta. När det gäller nybyggnation är byggnormer ett utmärkt styrmedel mot en högre värmestandard. Lämpligt utformade låneregler kan också verka i samma riktning. FoU-insatserna bör också öka kraftigt.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 118

ÖEF anser att sparkampanjer bör genomföras regelbundet. Det är också angeläget med en brett upplagd fortlöpande information och kurs- verksamhet i statlig regi om rationell eldning och användning av energi. Föreskrifter om temperaturrestriktioner och reglering av varm- vattenförbrukningen kan också komma ifråga. Särskilda bestämmelser i energibesparande syfte i byggnadslagstiftningen bör övervägas. Län och bidrag bör även fortsättningsvis utgå. FoU-insatser avseende bygg- nadsisolerings-, ventilations- och apparatteknik bör få ordentligt stöd.

Vissa ändringar i byggnadslagstiftningen föreslås av planverket. Ett klart uttalande bör införas i byggnadsstadgans 9 5, där de allmänna be- stämmelserna om planläggning finns med innebörd att hänsyn skall tas även till övergripande behov av energihushållning. En komplettering av byggnadsstadgan bör göras med en ny paragraf som tar sikte på be- gränsning av byggnadernas värmeförbrukning. Verket diskuterar även införandet av bestämmelser i byggnadsstadgan att byggnader skall kun- na uppvärmas även vid minskad eller utebliven tillförsel av importbräns- len. Samråd bör ske med ÖEF innan slutlig utformning av sådan be- stämmelse sker. Byggnadsstadgans bestämmelser om nybyggnad gäller i allt väsentligt även ombyggnader. Verket föreslår därutöver att byte av panninstallation skall kräva byggnadslov så att det befintliga beståndet kan bli bättre rustat att möta störningar i tillförseln av importbränslen.

Planverket understryker betydelsen av utbildning och-information rö- rande värmehushållningsfrågor för erhållande av stora besparingar på kort sikt. Verket anser det vara byggnadsnämndernas uppgift att till- handahålla sådan information och rådgivning. Planverket betonar att byggnadsnämndernas resurser måste förstärkas.

Byggnadsstyrelsen anger att man undersökt ca 300 olika energibe— sparingsåtgärder. De mest lönsamma är enligt hittills vunna erfarenheter installation av utrustning för styrning av drifttider för värme och ven- tilation, installation av utrustning för återluftföring, inreglering av vär- mesystem, installation och utrustning för värmeåtervinning i samband med ventilation och upprustning av reglerautomatik för värme och ven- tilation. Styrelsen nämner exempelvis att drifttiderna för ventilation ofta kan skäras ned med 75 % genom att styrutrustning installeras. Styrel- sen har beräknat kostnaderna för energibesparingsåtgärder. 1 stor ut- sträckning kan åtgärderna utföras av anläggningarnas driftpersonal. För övriga åtgärder anges ett investeringsbehov om totalt 47 milj. kr. fram till år 1985. Enligt vunna erfarenheter kan investeringsbehovet an- ges till ca 30 öre för varje kWh som sparas per år.

Byggnadsstyrelsen har i augusti år 1974 utgivit anvisningar för energi— ekonomi. Anvisningarna berör byggnadens geometriska utformning, begränsar fönsterstorlekar samt ger riktlinjer för värmeisolering och fönstertyp. Begränsning av temperatur och drifttider förordas även.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 1l9

Styrelsen anser att en komfortabel innctemperatur bör kunna ligga under 23—250C.

Även UKÄ' diskuterar lokalhållning och förordar inreglering av vär- me- och ventilationssystem och att drifttider för ventilation anpassas ef- ter verkliga behovet. Inomhustemperaturen bör hållas mellan 20 och 220C när lokalerna används. Lokalernas utnyttjningsgrad bör kunna för- bättras och energiförbrukningen anpassas till behoven bl.a. genom att belysningen hålls släckt och rumstemperaturen dras ned.

Enligt UKÄzs egna erfarenheter lönar sig energibesparing även eko- nomiskt eftersom kostnaderna för åtgärderna understiger minskningen av utgifterna för energi.

Enligt SÖ är sparkampanjer, sänkt inomhustemperatur, inreglering, justering och kontroll av befintliga anläggningar snabbverkande åtgär- der. På längre sikt bedöms utbildning av fastighetsskötarc, information till lärare och elever ge resultat. Detta gäller också beträffande förbätt- rad värmeisolering, utveckling av teknisk utrustning samt nya normer, anvisningar och information för skolbyggnadsprojektering.

SÖ framhåller vidare att ett ökat sambruk av skollokaler för olika kommunala aktiviteter medför besparingar. I motsatt riktning verkar' dock en förväntad årlig ökning av lokalbeståndet liksom modernisering och renovering av äldre skolbyggnader. Ett genomförande av SIA-ut- redningens förslag om en utökning av skoldagen ökar också energi- behoven.

Socialstyrelsen bedömcr att den specifika bränsleförbrukningen genom en allmän tillämpning av SPRI-råd, som innebär att rumstemperaturen under eldningssäsongen skall hållas inom intervallet 20-—24o C och 20— 260 C under övriga delar av året. genom normer för ventilationsutflöden m.m. kan minskas med 15 % momentant. Delvis bör denna minskning kunna genomföras redan under de två närmaste budgetåren. Socialsty- relsen räknar med att den specifika förbrukningen därefter skall öka en- dast obetydligt under perioden.

Överbefälhavaren anger att genomförbara sparåtgärder är minskad elförbrukning, ekonomitrimning av ång— och värmepannor, tätning av fönster och dörrar, inreglering av kulvert-, ventilations- och radiator- systcm, värmeåtervinning i byggnader och temperatursänkning. Om alla dessa åtgärder genomförs kan en minskning av energiutgifterna erhållas med ca 25 milj. kr. per år, varav 7 milj. kr. till följd av sänkt inomhus- temperatur och 4 milj. kr. genom minskad elförbrukning. Investerings— kostnaderna beräknas till totalt 18 milj. kr. och årliga uppföljningskost- naden till 1 milj. kr. För att sparalternativen skall kunna innehållas även på sikt måste en anpassning ske av den fortsatta nybyggnaden och istånd- sättningen. Kostnaderna för dessa insatser är inte närmare undersökta.

Poststyrelsen betonar vikten av förbättrad drift. Styrelsen har redan vidtagit flera åtgärder med detta syfte. Bl. a. har utbildning av personal

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 industridepartementet 130

skett vid SIFU-kurser och skötselanvisningar för uppvärmning m. ni. har utarbetats av postverkets fastighetsförvaltning.

Även televerket framhåller att översyn och förbättring av värme- och ventilationssystem bör göras i syfte att spara energi.

4.5 Energisparkampanj

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 till- kallades energisparkommirtén (I 1974: 05) för att svara för upplägg- ningen och biträda vid genomförandet av en energisparkampanj under vintern 1974/ 75.

I direktiven till kommittén framhålls att en av energipolitikens huvud- uppgifter bör vara att främja ökad sparsamhet med energi och på så sätt åstadkomma en bättre hushållning med energiresurserna. Detta kan åstadkommas bl. a. genom att medborgarna får råd, upplysningar och uppmaningar om olika sätt att spara energi. Den sparkampanj som genomfördes vintern 1973—1974 visade att en väsentlig besparing av konsumtionen av bränslen och elenergi uppnåddes genom att på detta sätt vända sig till medborgarna.

Vidare anges i direktiven att en energisparkampanj är motiverad av flera skäl. De höjda oljepriserna har medfört att landets kostnader för import av råolja och petroleumprodukter under år 1974 beräknas ligga ca 7 miljarder kr. över föregående års, vilket innebär en stor påfrestning på bytesbalansen. För att de enskilda konsumenterna och företagen på bästa sätt skall kunna anpassa sig till de höjda energi— priserna behövs råd och anvisningar om hur energikonsumtionen kan begränsas. En sparkampanj ligger också i linje med strävanden till varaktig energibesparing.

Riksdagen har anslagit 6 milj. kr. för utgifterna för kampanjen (prop. 1974: 170 bil. 11, NU 1974: 56, rskr 1974: 396). Energisparkampanjen har påbörjats i december 1974.

Annonser med råd om energisparande i hushållen har införts i dags- press, fackförbunds-, folkrörelse—, konsumentpress m.m. Affischering har förekommit utomhus, på tåg, bussar etc. och på arbetsplatser. Bro- schyrer har sammanställts och distribuerats liksom ett specialnummer av konsumentverkets tidskrift Råd och Rön. Inslag om energisparande har sänts i bägge TV-kanalerna.

Överläggningar om möjligheter till energisparande har även genom- förts med representanter för fastighetsägare, hyresgäster, näringslivs- organisationer, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, stat- liga myndigheter, löntagarorganisationer, motororganisationer, köpman- naförbundet m. fl.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 121

4.6 Energiinformation

För att stimulera till en bred debatt i energipolitiska frågor har en studie- oeh informationskampanj bedrivits under år 1974. En väsentlig insats har därvid gjorts av Studieförbunden. Förbunden har erhållit sär- skilt stöd för verksamheten. Efter godkännande av riksdagen (prop. 1974: 28 s. 475, UbU 1974: 27, rskr 1974: 249) har således, för cirklar som påbörjats före viss tid, en generell dispens lämnats beträffande minsta antalet studietimmar, så att även cirklar med 10 i stället för normalt 20 studietimmar blivit berättigade till statsbidrag. Ett särskilt konferens- och materialbidrag på sammanlagt 2,8 milj. kr. har utgått för förbundens cirkelledarutbildning, materialframslällning m. m.

Vid sidan av dessa åtgärder har stöd till studieverksamheten utgått i form av dels en annonskampanj -— beräknad kostnad 1 milj. kr. -— för att främja rekryteringen av kursdeltagare, dels möjlighet till faktagransk- ning och annat bistånd i förbundens utarbetande av studiematerial. För att svara för sådan granskning har med stöd av Kungl. Maj:ts be- myndigande tillkallats en särskild sakkunnig och en grupp av experter inom berörda tekniskt-vetenskapliga områden (I 1974: 04; referensgrup- pen för energiinformation).

Antalet cirklar antogs inledningsvis komma att uppgå till ca 3 000. I september 1974 beräknade skolöverstyrelsen preliminärt att antalet cirklar skulle bli drygt 6 500 och Arbetarnas bildningsförbund redovisa- de ett ännu högre antal. Slutlig uppgift om antalet anordnade cirklar föreligger inte ännu.

Referensgruppen för energiinformation har i september 1974 arran- gerat studiedagar om energifrågorna för studieledare från de olika stu- dieförbunden. Gruppen har vidare gett ut en argumentkatalog, Argument i energidebatten.

Med skrivelse den 29 november 1974 har referensgruppen överlämnat promemorian Information i energifrågor — förslag till förbättringar, organisatoriskt, personellt och finansiellt.

I promemorian framhålls bl.a. att viss kritik har riktats mot infor- mationen på energiområdet i samband med de senaste årens energi- debatt. Förhållanden som därvid har påtalats är bl. a. att företagen inom energibranschen dominerar informationsutbudet tack vare sina eko- nomiska resurser, att det offentliga trycket i form av utredningsbctän- kanden, propositioner m. m. kan vara svårtillgängligt och svårläst samt att påtagliga svårigheter finns för allmänheten att överblicka olika myn- digheters ansvarsområden, få information på ett inte alltför tekniskt språk och få del av utländskt informationsmaterial.

Mot denna bakgrund diskuteras i promemorian vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att komma till rätta med de konstaterade problemen och vissa förslag redovisas. Således föreslås bl. a. att ett

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 122

särskilt, fristående sekretariat för information i energifrågor skall in- rättas för, i första hand, en försöksperiod om tre år. Till sekretariatets huvuduppgifter bör höra att samordna och stödja de tillståndsgivande och kontrollerande myndigheternas information och ta initiativ till in- formationsmöten m.m. och att sprida kännedom om nya metoder för energiutvinning och energisparande. Sekretariatet föreslås till sitt för- fogande få en allsidigt vetenskapligt och tekniskt sammansatt referens- grupp, omfattande även observatörer från de politiska partierna, som kan fungera som ett råd för samhällsinformation på energiområdet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 123

Hänvisningar till PS13

5. Forskning och utveckling inom energiområdet

Under denna rubrik behandlas huvuddelen av frågorna om forskning och utveckling (FoU) inom det energipolitiska området. Forskning rö- rande kärnkraftens säkerhets— och miljöfrågor samt kärnkraftens radio- aktiva avfall behandlas huvudsakligen i avsnittet 10 Kärnkraftens sär- skilda säkerhetsfrågor.

5.1. Studie inom OECD

Inom ramen för den långsiktiga energistudie som organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) genomfört (jfr avsnitt 2.3) har utförts en omfattande analys av FoU i OECD:s medlemsländer (Energy Research and Development —— Problems and Perspectives. OECD dokument nr SPT (74)21). Rapporten omfattar bl. a. en genom- gång av forskningssituationen inom olika delar av energiområdet, såväl energiproduktion som överföring och konsumtion av energi, en redo- görelse för FoU-situationen inom energiområdet i olika länder i form av ett omfattande tabellmaterial samt en diskussion av möjligheterna till internationellt forskningssamarbete.

Rapportens slutsatskapitel anger att för tiden fram till mitten av 1980- talet kommer OECD-ländernas energibehov att tillgodoses i huvudsak av de primärenergikällor och den teknologi som används idag. Icke desto mindre kan FoU-insatser, speciellt de som redan pågår, ge bety- delsefulla bidrag när det gäller att finna nya energikällor och att för- bättra använd teknik.

För perioden 1985—2000 väntas nuvarande FoU—insatser kunna på- verka energiförsörjningen avsevärt mer. Olja kan komma att utvinnas på stora havsdjup. Utvinningstekniken bör kunna medge bättre ut- nyttjande av oljekällorna. Koltekniken bör kunna utvecklas vad gäller såväl direkt förbränning som konverteringsprocesser för omvandling till gasformiga och flytande bränslen. Inom kärnkrafttekniken bör man kun- na utnyttja bridreaktorer och gaskylda högtemperaturreaktorer. Vissa speciella energikällor som geotermisk energi kan komma att lokalt spela betydelsefulla roller. Ny teknik för energibesparing kan under denna tidsperiod ge möjlighet att märkbart påverka energikonsumtionens stor- lek.

För tiden efter år 2000 anges att situationen är mycket mera osäker. De fossila bränslena, särskilt kolet, kommer att fortsätta att spela en väsentlig roll, men de måste successivt lämna plats för andra, mera ut- hålliga energiformer. Här nämns snabba bridreaktorer, termonukleär fusion, solenergi och kanske geotermisk energi.

Slutsatserna av de angivna utvecklingsmöjligheterna skulle enligt

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 124

OECD-rapporten kunna vara att OECD-länderna kan se med tillförsikt på framtiden, men med hänsyn till politiska, ekonomiska och sociala faktorer i övrigt måste man iaktta stor försiktighet. Energiförsörjningen är i första hand relaterad till samhällsstrukturen och samhällets ställ— ningstagandcn, och dess framtida utveckling kommer huvudsakligen att bero på ländernas politiska beslut ifråga om samhällsstrukturen och den ekonomiska tillväxtens former. Inom ramarna för dessa avgöranden kan teknik och vetenskap bjuda väsentliga bidrag.

OECD—rapporten ser energiområdet som en god illustration till de problem som idag möter forskningspolitiken när det gäller att tillgodose mål som ständigt förändras. Energifrågorna kan inte lösas en gång för alla och de FoU-program som nu inleds kommer ofta inte att leda till resultat förrän efter 10—20 år. Detta framhäver betydelsen av en långsiktig FoU-politik inom energiområdet baserad på bedömningar av framtida problem och behov.

OECD—studiens institutionella del leder till slutsatsen att en av de vik- tigaste åtgärderna för FoU-ansvariga organ är att samordna olika orga- nisationers verksamhet inom energiområdet. Som betydelsefulla för det samordnande organets arbete anges politisk tyngd och tillgång till fi- nansiella resurser.

Energifrågornas betydelse och komplexitet motiverar internationellt FoU-samarbete. Samarbetet bör för att kunna fungera effektivt kon- centreras till vissa utvalda sektorer. Som lämpliga exempel på sam- arbetsområden anger OECD-rapporten följande:

Prospektering och värdering av energitillgångar Underjordisk lagring eller lagring under vatten av fossila bränslen Kolteknik

Kärnkraftens säkerhetsfrågor Hantering av radioaktivt avfall Termonukleär fusion

Solenergi Geotermisk energi

Energi ur avfall

Bränsleceller

Värme som energibärare Nya energibärare (metanol, väte m. m.)

Energibesparande åtgärder Allmänna energisystemstudier

Hänvisningar till S5-1

5.2. Energiprogramkommitténs betänkande

5.2.1 Inledning Energiprogramkommittén (EPK) föreslår ett samordnat svenskt FoU- program inom energiområdet, som syftar till att säkra och öka till- gången på energi, minska behovet av energi samt minska kostnaderna för

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 125

att utnyttja" energi. Programmet har för de närmaste tre åren kostnads- bcräknats till cirka 420 milj. kr. i 1974 års priser.

Som underlag för sitt förslag har kommittén analyserat den svenska energiförsörjningen genom att bl. a. jämföra den med globala förhål- landen. Kommittén har vidare kartlagt pågående och planerad FOU inom och utom landet. Ett stort antal experter har medverkat vid ut- arbetandet av ett omfattande bakgrundsmaterial. Kommittén har också inbjudit några författare att i idépromemorior redovisa en självständig syn på energiforskningsproblematiken.

EPK har i sitt betänkande inledningsvis behandlat bl. a. energiförsörj- ningen och de globala energireservernas storlek enligt tillgängliga upp- gifter. Dessa frågor har redovisats tidigare i den internationella översik- ten (avsnitt 2).

Hänvisningar till S5-2

5.2.2. Forskning och ulveckling inom energiområdet -— verksamhet, planer och organisation

EPK skickade vid årsskiftet 1973/74 ut en enkät till myndigheter, in- stitutioner, företag m.fl. angående FoU inom energiområdet. Svar har kommit in från ett 50-tal instanser. Enkätsvarens utförlighet har varierat kraftigt. Endast från den icke affärsdrivande delen av den offentliga sektorn har kunnat erhållas svar som har bedömts ge en rimlig total— bild av pågående verksamhet. Enkätresultatet för detta område samman— fattas i följande tabell.

Tabell 5.1 FoU-projekt inom energiområdet finansierade med allmänna medel

Totalt Antal projekt Redovisad ' antal med kostnads- kostnad projekt uppgift (1000—tal kr.) Kärncncrgi 15 13 35 650 Konventionell energi- produktion 16 14 2 743 Fasta bränslen 4 1 100 Icke-konventionella energiformer 8 8 2 405 Energianvändning Industrin 4 3 230 Transporter 8 3 320 . Lokalkomfort 20 9 839 Övrigt 15 14 1 274 90 65 43 561

EPK lämnar vidare följande uppgifter om FoU-verksamheten.

K ä r n e n e r g i De största kända uranfyndigheterna i Sverige ligger vid Ranstad i

Västergötland. Här har man under de senaste åren sökt utröna de tek- niska och ekonomiska förutsättningarna för uranutvinning i stor skala.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 126

Under budgetåret 1973/74 var det direkta statliga stödet till verksam- heten 2,2 milj. kr. Förhandlingar har nu upptagits mellan AB Atom- energi och andra intressenter om eventuell framtida exploatering.

Anrikning av uran kräver mycket avancerad teknik oavsett vilken metod som väljs. Stora ansträngningar görs f. n. för att bygga upp en västeuropeisk anrikningsverksamhet med koncentration kring två sam- manslutningar med skilda projekt. Eurodif med Frankrike som ledande nation avser att bygga en anrikningsanläggning baserad på den beprö- vade gasdiffusionstekniken. Urenco baserar sitt arbete på den gemen- samma utveckling av gascentrifugtekniken som sker i Förbundsrepubli- ken Tyskland, Holland och Storbritannien. Sedan år 1972 bedrivs i Sverige ett basteknologiskt arbete som framför allt är inriktat på gas— centrifugteknikens gasdynamiska aspekter. Projektet drog budgetåret 1973/74 en kostnad av 6,6 milj. kr. och sammanhålls av AB Atom- energi. Sverige är f. n. representerat i en internationell studie av centri- fugtekniken baserad på det pågående Urenco-projektet. Deltagande i denna studie ger dock på grund av långtgående sekretessbestämmelser endast ett begränsat informationsutbyte.

Den del av lättvattenreaktorutveeklingen som finaniseras över stats- anslaget till AB Atomenergi uppgick budgetåret 1973/74 till ca 20 milj. kr. Häri ingår inte de medel som anvisats för särskilda säkerhets- arbeten, vilket område har legat utanför EPK:s uppdrag.

Den nuvarande svenska verksamheten inom området gaskylda hög- temperaturrcaktorer är i stort sett begränsad till deltagande i OECD:s s. k. Dragon-projekt.

Bridrcaktorer karaktäriseras framför allt av väsentligt mycket bättre bränsleekonomi än andra typer av reaktorer. Med bridrcaktorer be- räknar man kunna utvinna omkring 50—100 gånger mer energi ur uranet än vad som är möjligt med andra reaktorer. AB Atomenergi har tidigare bedrivit viss forskning avseende bridrcaktorer men verksam- heten skars ned väsentligt år 1972. F.n. följer man i huvudsak den internationella utvecklingen.

Konventionell energiproduktion

De tekniska problem som är förknippade med vattenkraftens utnytt- jande förefaller enligt EPK att från FoU-synpunkt i allt väsentligt re- dan vara lösta.

Inom området värmekrajtverk och turbiner domineras FoU-arbetet starkt av utvecklingsprojekt hos den tunga elektriska industrin och hos kraftföretagen.

I magnethydrodynamiska generatorer (MHD-generatorer) alstras el- energi genom att en het, joniserad gas med hög hastighet tvingas pas- sera ett magnetfält. I gasen induceras en spänning som kan tas ut med hjälp av två elektroder. Strömmen av joniserad gas alstras genom för-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 137

bränning av exempelvis ett fossilt bränsle. AB Atomenergi bedriver un- der medverkan av bl.a. statens vattenfallsverk viss verksamhet inom om- rådet.

Önskemålet att lagra energi över dygnscykeln kan komma att ac- centueras med en framtida ökande andel kärnkraft i elproduktionen. I EPK:s enkätsvar redovisas ett fåtal projekt avseende pumpkraftverk och luftmagasinkraftverk.

Ett stort antal FoU-projekt inom cldistributionsområdet bedrivs vid bl. a. vattenfallsverket och Asea.

För distribution och ackumulering av värme gäller FoU-problemen bl.a. ledningskonstruktion och ledningsdragning. Atomenergi bedriver bl. a. ett projekt som syftar till att möjliggöra billigare ledningssystem ge- nom användande av lägre vattentemperaturer. Ett annat projekt avser möjligheterna att överföra mottrycksvärme från Barsebäck till Lund och Malmö.

Fasta bränslen

Användningen av fasta bränslen innebär enligt EPK flera problem. Om de används direkt är det svårt att reglera förbränningen och man kan få betydande miljöproblem i form av bl. a. stoftutsläpp. För att på bättre sätt utnyttja fasta bränslen kan man gå vägen över förgasning och gasen kan i sin tur vidareförädlas till andra gasformiga eller flytande bränslen. Inom området konvertering eller förbränning av fasta bränslen redovisas arbeten inriktade på flera olika råvaror —— skiffer, kol, torv, avfall m. m.

Icke-konventionella energiformer

Möjligheterna att tillvarata energi ur biosystem studeras i projekt som syftar till utnyttjande av solenergi genom artificiellt efterliknande av växters fotosyntes.

Strömkällor i nya energisystem kan vara exempelvis bränsleceller eller batterier. I Sverige bedrivs viss FoU-verksamhet med inriktning på bränsleceller och en omfattande verksamhet inom batteriområdet. Den- na redovisas i samband med behandlingen av transportsektorn.

Furionsenergi frigörs när lätta atomkärnor reagerar med varandra och bildar tyngre kärnor. Betydande summor satsas idag på fusions- forskning i framför allt Förenta staterna och Sovjetunionen, men man har ännu inte lyckats åstadkomma någon kontrollerad fusionsreaktion. Den svenska forskningen är koncentrerad till tekniska högskolan i Stockholm och gäller framför allt en speciell metod för inneslutning av plasma i ringkonfigurationer.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 133

Energianvändning inom industrin

Endast en mindre del av verksamheten inom detta område finansieras med allmänna medel och EPK har inte kunnat få någon god bild av pågående arbete. Som exempel anges projekt som syftar till att till- varata spillvärme från olika processer —— varma avgaser från kulsinter- verk, överskottsvärme vid slaggranulering m. m.

Energianvändning för transporter och samfärdsel

Inom detta område bedrivs verksamhet avseende dels utveckling av elektriska batterier oeh förbränningsmotorer, dels allmänna transport- systemstudier. Svenska utvecklings AB bedriver ett omfattande projekt avseende järn-luft-batterier, i första hand inriktat mot gruvfordon och gaffeltruckar för inomhusanvändning. Saab-Scania AB redovisar utveck- ling av ångmotorer för bilar och United Stirling utvecklar stirlingmo- torer.

Energianvändning för byggnader, lokalkomfort och hushåll

Verksamheten inom detta område är enligt EPK mycket omfattande och fördelad på ett stort antal skilda projekt. En stor del av arbetena är förlagd till de tekniska högskolorna och till statens institut för bygg- nadsforskning. Vidare förekommer enskilda uppfinnare, mindre företag, konsultbyråer osv. Statens råd för byggnadsforskning finansierar en stor del av FoU-arbetet inom detta område.

Forskningsorganisationen

EPK konstaterar att det statliga FoU-stödet under den senaste tio- årsperioden har ökat väsentligt och att kostnaderna för utfört tekniskt FoU-arbete i landet fördelar sig ungefär lika mellan staten och närings- livet. Av tradition faller huvuddelen av ansvaret för de statliga forsk- ningsinsatserna på utbildningsdepartementet, men industridepartementet har huvudmannaskap för frågor rörande teknisk forskning och utveck- ling. EPK noterar att det inte finns någon samlad myndighetsorganisa- tion för fördelning av allmänna medel till FoU inom energiområdet. Ansvaret för dessa frågor är f.n. delat mellan i första hand industri- departementet, utbildningsdepartementet och bostadsdepartementet samt myndigheter och organisationer inom dessa departements områden.

Under industrihuvudtiteln anvisas medel dels direkt till det forsk- ningsutförande AB Atomenergi, dels till styrelsen för teknisk utveckling (STU). F. n. har vidare delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk) en med STU likartad uppgift inom sitt verksamhetsområde.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 129

Det mest omfattande energi-FoU-arbetct inom den offentliga sektorn bedrivs vid AB Atomenergi. Bolagets kompetens spänner över stora delar av bl.a. de energitekniska och materialvetenskapliga områdena. Budgeten uppgår f. 11. till över 100 milj. kr. per år, varav ca hälften finansieras med direkta statsanslag. Ytterligare ca 8 milj. kr. tillförs AB Atomenergi via främst forskningsråden och STU.

STU är central myndighet för initiativ och stöd till teknisk forskning och industriell utveckling. Inom behovsområdet energiteknik under an- slaget för stöd till teknisk forskning och utveckling har styrelsen inne- varande budgetår ca 9 milj. kr. till förfogande för projekt inom i prin- cip hela det energitekniska området. Även inom andra bchovsområden fördelas vissa medel för FoU-projekt som har betydelse från energi— synpunkt.

Kärnsäkforsk fördelar betydande belopp till säkerhets- och miljöinrik- tad forskning kring lättvattenreaktorer. Det har dock fallit utanför EPK:s uppdrag att närmare behandla dessa frågor.

Statens vattenfallsverk bedriver eller finansierar betydande utveck- lingsverksamhet, huvudsakligen inom ramen för sina verksuppgifter. FoU-budgeten uppgår för närvarande till ca 18 milj. kr. per år.

Under utbildningsdepartcmentet lyder flertalet statliga forskningsråd samt universiteten och de flesta fackhögskolorna.

Statens råd för atomforskning stöder .inom energiområdet i huvudsak fusionsforskning och övriga plasmafysik samt strålningsbiologisk forsk- ning.

Statens namrvetenskapliga forskningsråd synes enligt EPK:s bedöm— ning f.n. spela endast en mindre roll som stödorgan för energi—FoU. Många av de forskningsprojekt av grundläggande karaktär som rådet ger anslag till kan dock indirekt och framför allt på längre sikt antas vara av betydelse för utvecklingen inom energiområdet, framhåller EPK.

Universitetskanslersiimbetet (UKÄ) är central förvaltningsmyndighet för universitet och högskolor, och har som sådan vissa anslagsfördelande uppgifter. De anslag som via UKÄ tillförs universiteten och högskolor- na har karaktären av basrcsurser och medger endast i mycket begränsad utsträckning engagemang i mera omfattande forskningsprojekt.

Vid de tekniska fakulteterna drivs forskning inom energiområdet eller med anknytning därtill av ett mycket stort antal institutioner med be- tydande personella och materiella resurser.

EPK anger att rcsursbilden vid universiteten och övriga högskolor är mycket oklar men att vid bl. a. vissa av de naturvetenskapliga fakul- teterna bedrivs forskning som ligger nära de områden som kommittén haft att bearbeta.

Statens råd för byggnadsforskning finansieras huvudsakligen med byggforskningsavgifter samt vissa direkta statsanslag. Rådet har upprättat

9. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 130

ett särskilt forskningsblock för energifrågor och uppställt en femårig utvecklingsplan för arbetet.

Statens institut för byggnadsforskning är vid sidan av de tekniska fakulteterna det främsta forskningsorganet inom byggsektorn.

Bland övriga allmänna organ med anknytning till energiforsknings- området nämner EPK försvarets forskningsanstalt (FOA), som f.n. har ytterst begränsad verksamhet inom energiområdet, överstyrelsen för eko- nomiskt försvar (ÖEF), som inriktar sin verksamhet inom energiområdet på att bl. a. söka få fram sådana råvaror och processer för encrgifram- ställning som kan vara av betydelse i ett beredskapsläge samt transport- forskningsdelegationen, som handhar uppgifter som avser planläggning, samordning och stöd till FoU rörande transporter, trafik och trafik- säkerhet.

Av den tidigare redovisade sammanställningen har det framgått att de av EPK kartlagda FoU-projekten inom energiområdet under år 1974 kostar ca 44 milj. kr. av allmänna medel. EPK anger dock att denna siffra torde vara något för låg och att den totala statliga satsningen torde ligga något över 50 milj. kr. Häri ingår då inte de medel som avsätts av affärsverken, främst vattenfallsverket.

EPK redovisar att man inte har kunnat kartlägga forskningsresurserna hos företag och andra organisationer. Resurserna bedöms vara bety- dande men beräknas endast till mycket liten del vara tillgängliga för allmänna insatser inom energiområdet. Kommittén nämner att vissa branschforskningsinstitut utgör potentiella FoU-resurser och att möjlig- heter torde finnas att engagera dessa för exempelvis insatser på process- utveckling m. m.

5.2.3 Internationell forskning och utveckling på energiområdet

Energiprogramkommittén framhåller att energiförsörjningen i olika länder ofta har helt skiljaktig karaktär med bl.a. varierande självför- sörjningsgrad, oljeberoende och elkraftandelar och att det är naturligt att ländernas energipolitik och tillhörande forskningspolitik måste vara beroende av dessa förhållanden.

EPK anger vidare att bl. 3. Sverige och Japan till närmare tre fjärde- delar är beroende av importerad olja för sin energiförsörjning, medan motsvarande andelar i exempelvis Förenta staterna, Sovjetunionen och England är mindre än hälften. Kolet svarar i Sovjetunionen för cirka en tredjedel, i Förenta staterna för en femtedel och i Kina för cirka fyra femtedelar av energiförsörjningen, medan dess andel i Sverige är obetydlig. Den svenska energibalansen saknar vidare naturgas, en för flera andra länder betydelsefull primärenergikälla.

EPK har med utgångspunkt i ett material som sammanställts inom OECD noterat att de svenska energi-FoU—utgifterna per invånare är för— hållandevis låga. Först en tre- eller fyrdubbling av de nuvarande svenska

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 131

utgifterna skulle föra dcm upp i nivå med satsningarna per capita i län- der som Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Canada.

EPK har beskrivit energisituationen och åtgärder inom FoU-området i olika länder. Alven encrgiprognosutredningen (EPU) har redovisat vissa uppgifter härom. I dessa delar hänvisas till avsnittet 2.4. EPK behandlar därutöver pågående internationellt samarbete för forskning och utveck— ling inom energiområdet, dels beträffande allmänna policyfrågor, dels beträffande vetenskaplig och teknisk samverkan. Kommitten noterar att det internationella policyskapande samarbetet intensifierats, men att detta inte vid tiden för utredningens slutförande har kunnat ge resultat som kan vara till hjälp vid utarbetandet av en nationell energipolitik.

5.2.4 Allmänt om ancrgiprogratnkommitténs förslag

För det totalt föreslagna programmet för forskning och utveckling inom energiområdet använder EPK beteckningen huvudprogram. Hu- vudprogrammet har sedan indelats i program, delprogram och i några fall programelement.

EPK lägger fram förslag till ett brett FoU-program med insatser för många olika processer och energisystem som skall vara tillämpbara i olika situationer och tidsperspektiv. Motiven till programmets bredd är främst osäkerhet i framtidsbedömningar om prisnivån på energi, relativa prisskillnader mellan olika energislag, olika energislags tillgänglighet, kapitalkostnader m. m.

Med hänsyn till de tekniska möjligheterna till omvandling mellan olika energislag anser EPK att man kan förutse att önskade energiformer eller nära substitut normalt kommer att vara tillgängliga men till priser som är svåra att förutsäga. Med hänsyn till att energi emellertid för- brukas i mycket stora kvantiteter kommer energiförsörjningssystemen att ha relativt stor tröghet varför störningar kan uppstå intill dess att åt- gärder för att utjämna produktion och efterfrågan har kunnat ge effekt.

EPK har inte haft till uppgift att framlägga förslag om en allmän energipolitik. När statsmakterna tar ställning i dessa frågor eller i andra frågor av energipolitisk natur får detta enligt EPK konse- kvenser även för FoU-insatserna eftersom FoU är ett viktigt medel att förverkliga uppställda mål. Eftersom energipolitiken f.n. är under om- prövning har kommittén funnit sin uppgift närmast vara att skapa under- lag för denna omprövning genom att belysa möjligheterna att med FoU- åtgärder bidra till uppnående av olika mål.

Det program som EPK lägger fram avser till stor del insatser för tillämpad FoU. Kommittén anser att det ligger utanför dess uppdrag att försöka utvärdera vilka framtida bidrag den grundläggande forsk- ningen kan ge till energiproblemens lösande. Däremot påpekar kom- mittén att en satsning på ett mer långsiktigt FoU-program inom energi-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 132

området måste kombineras med satsningar på en allmänt kunskapsut- vidgande grundforskning.

Under sitt arbete har EPK konstaterat att värdefulla forskningsresul- tat inte kommit till praktisk användning på grund av bristande resurser att informera om och i praktiskt bruk demonstrera de gjorde framstegen. Ett annat nödvändigt komplement till FoU-verksamheten är därför att skapa möjligheter att omsätta lovande resultat i prototyper och demon- strationsanläggningar.

Avvägningen av de belopp som EPK föreslår som stöd till olika pro- gram har baserats på en sammanvägning av ett stort antal faktorer. För- ändringens angelägenhetsgrad, FoU-insatsens betydelse och den offent— liga sektorns roll och ansvar inom området hör till dessa faktorer. Vida- re har beaktats bl.a. möjligheterna till samverkan med internationellt bedriven forskning och också de tillgängliga svenska FoU-resursernas storlek och kompetens. De av kommittén föreslagna forskningsanslagen bör därför inte ses som endast ett uttryck för en prioritering av värdet av olika förändringar ur energiförsörjningssynpunkt. Förslagen har i många fall begränsats av de under de närmaste åren tillgängliga perso- nella Och kompetensmässiga resurserna. EPK bedömer vidare att de om- fattande FoU-åtgärder som flertalet industrinationer för närvarande initierar kommer att leda till att en stor mängd värdefulla framsteg görs oberoende av de svenska insatserna. Det blir härvid enligt EPK betydelsefullt att med stor bredd följa forskningsresultat i andra länder för att vi i Sverige skall kunna tillgodogöra oss dessa så snabbt som möjligt.

Mera djupgående svenska insatser bör koncentreras till områden med för Sverige specifika problem, eller till områden där Sverige genom be- fintlig kompetens har goda förutsättningar att lämna värdefulla bidrag till den internationella utvecklingen.

EPK:s förslag till samlat FoU-program inom energiområdet (huvud- programmet) har indelats i sex program:

Energiproduktion

Energianvändning i industriella processer Energianvändning för transporter och samfärdsel

Energianvändning för lokalkomfort boende och arbetsmiljö Återvinning av energi i varor

Allmänna energisystemstudier Programmen har i flera fall uppdelats på delprogram.

5.2.5 Energiproduktion

EPK finner att för att nå målet att öka och säkra tillförseln av energi bör energiproduktionssystemet

utvidgas att kunna utnyttja fler energislag och fler leveranskällor för energi (såväl inhemska som utländska),

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 133

ges högre grad av flexibilitet inte bara vad gäller utbytbarhet mellan primärenergislag utan även vad gäller leverans av förädlad energi,

utnyttja energipotentialen i större utsträckning samt kunna konvertera primärenergin till förädlade energislag som är funk- tions-, miljö- och hanteringsanpassade till användarnas behov.

I förhållande till det nuvarande svenska energiförsörjningssystemet bör enligt EPK följande förändringsmål uppställas för FoU-insatserna:

kraftigt utvidgad lågtemperaturmarknad,

etablering av en metanolmarknad, industrins inordnande i energiproduktionssystemet som leverantör av lågtemperaturvärme och mottryckskraft,

flexibelt utnyttjande av flera primärenergislag, införandet av nya konverteringsprocesser för organiska bränslen.

FissiOnsenergi

EPK har behandlat fissionsenergin som ett separat delprogram med hänvisning till de aktuella FoU-insatsernas storlek och områdets spe- ciella vikt. Man finner att kärnkraften ifråga om möjligheterna att öka och säkra tillgången på energi har unika fördelar framför andra energi- slag men att dessa unika fördelar är kopplade till lika unika problem. De svenska uranreserverna ger vid utnyttjande av uranet som bränsle i lättvattenreaktorer en elkraftproduktion i storleksordningen 500 års- behov räknat på dagens svenska elförbrukning.

EPK har inte haft till uppgift att studera problemen kring kärnkraf- tens säkerhets- och miljöfrågor samt rörande radioaktivt avfall. Dessa frågor behandlas särskilt av Kämsäkforsk resp. av utredningen om radio- aktivt avfall (Aka-utredningen);

Som mål för fortsatt forskning kring Iättvattenreaktorer uppställer EPK att konsolidera tekniken i syfte att öka tillgänglighet och livs- längd hos reaktorerna. Drifterfarenheter bör bearbetas och frågor rö- rande maten'alpåverkan under drift utvärderas. Arbeten med andra ty- per av tryckkärl än de nuvarande stålkärlen berörs också.

EPK framhåller att de berörda frågorna är i vid bemärkelse säker- hetsinriktade och främjar ett riktigt utnyttjande av redan beslutad kärn- kraftutbyggnad. Kommittén föreslår statligt stöd under en treårsperiod med 24 milj. kr. per år oavsett statsmakternas beslut beträffande ytter- ligare kärnkraftutbyggnad.

Som mål för studier av framtida reaktortyper uppställer EPK att skapa kompetens att kunna utvärdera utvecklingen i de länder där stora satsningar sker inom området. Utvärderingen skall resultera i besluts- underlag till myndigheter och kraftindustri. Kommittén bedömer att forskningen kring nya reaktortyper bör utökas och speciellt inriktas på att studera säkerhetsproblem och egenskaper för kraftproduktion. För inledande studier beräknas sammanlagt 21,5 milj. kr. under en tid av tre år.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 134

Forskning kring utvinning av uran bör syfta till att möjligöra en in- hemsk produktion av uran främst för att täcka det svenska behovet. EPK finner, med hänsyn till de redan kända uranförekomsterna, att om- fattande prospektering och geologisk forskning inte kan anses vara ener- gipolitiskt motiverad på kort sikt. En allmän kartläggning bör dock genomföras för att ge en viss uppfattning om olika typer av uranmine- raliseringar inom landet. För detta föreslås stöd med 3,5 milj. kr. per år under en treårsperiod.

EPK anser att anrikning av uran är av stor betydelse för möjligheter- na att säkra tillgången på energi. Den nu pågående internationella tek- nikutvecklingen för centrifuganrikning har till syfte att med bibehållen driftekonomi möjliggöra mindre anläggningar än de traditionella gas- diffusionsanläggningarna. De svenska insatserna bör enligt EPK:s upp— fattning under alla förhållanden drivas så långt att ett klarläggande av anläggningsstorlekens betydelse för uranbränslekostnaden kan redovisas. Kommittén föreslår att medel tilldelas denna verksamhet med samman- lagt 17,6 milj. kr. under de närmaste två åren. Vidare föreslås fortsatt forskning i syfte att bevaka utvecklingen av alternativ teknik för uran- anrikning. Kostnadsramen för detta bör vara 0,4 milj. kr. per år.

För upparbetning av uranbränsle föreslår EPK att medel anvisas inom ramen för det program som handläggs av Aka-utredningen.

EPK anser att återanvändning av plutonium i lättvattenreaktorer är av stor betydelse som komplement till eller ersättning för anriknings- tjänster och bör bli föremål för ytterligare forskning i syfte att-klar- lägga säkerhet. ekonomi m. m.

Konventionell elkraft- och värmeproduktion

EPK anser att målet för detta delprogram bör vara att förbättra verk- ningsgraden för energiomvandling och distribution inom ramen för den redan etablerade delen av elkraftsystemet. Vidare bör sådana åtgärder som leder till ett ökat utnyttjande av de många mindre energikällorna inom området stödjas genom FoU-insatser.

Inom delprogrammet betonar EPK särskilt behovet av forskning kring MHD-generatorer och generering-av mottryckskraft. MHD-generatorer- na kan bli av stor betydelse för att väsentligt förbättra verkningsgraden vid elkraftproduktionen. Om utvecklingen går mot en starkt ökande an- del kol och en låg utbyggnadstakt för kärnkraften bör enligt EPK in- satser göras för att möjliggöra en tidig introduktion av MHD-generatorer i den svenska energiproduktionen. Mer kortsiktigt finner kommittén att ökad elkraftproduktion bör kunna uppnås genom ett bättre utnyttjande av värmefallet i högtemperaturprocesser inom industrin genom genere- ring av mottryckskraft. FoU i syfte att kartlägga och genomföra detta bör fullföljas inom de närmaste två åren. För delprogrammet föreslås statligt stöd med 3 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 13 5

Spillvärmeutnyttjande

Som mål för FoU inom spillvärmeområdet anger EPK att utnyttja lågtemperaturvärme från värmekraftproduktion och industriella proces- ser för främst uppvärmning av lokaler. Speciella ansträngningar bör enligt kommittén ägnas åt att ta tillvara spillvärme från kärnkraftverk.

Som stöd till forskning för spillvärmeutnyttjandc föreslår kommittén 10 milj. kr. per år under de närmaste fem åren och för de därpå följan- de fem åren 2 milj. kr. per år.

Olja och naturgas

De största problemen kring användningen av olja ligger idag inom miljöområdet. Kostnadsfrågor och miljöproblem för de allmänt använda energislagen har inte behandlats av EPK. Tekniken för utvinning av olja och gas är i stort utvecklad och kommersiellt tillgänglig. Pågående olje- och gasprospcktering kan enligt kommitténs mening möjligen kom- ma att medföra hastigt uppkommande behov av forsknings- och utveck- lingsarbete inom detta område men f.n. föreslås inga medel bli särskilt anslagna till detta delprogram.

Organiska bränslen som substitut för olja

Målet för FoU inom området bör enligt EPK vara att utveckla teknik för utnyttjande av organiska bränslen som substitut för olja vid värme- kraftproduktion, i industriella processer och i form av flytande bränslen, bl. a. som drivmedel.

Kolteknik och därmed sammanhängande förbrännings- och förgas— ningsteknik är föremål för mycket stora internationella satsningar. Målet för svenskt vidkommande bör vara att aktivt följa utvecklingen inom området i syfte att kunna utvärdera framstegen.

Svensk FoU som led i att införa kol i större omfattning i det svenska energisystemet bör enligt kommitténs uppfattning göras beroende av möjligheterna till import i stor skala. Studiet av teknik för nyttiggörande av kol kan emellertid ha betydelse även utan stor import av kol efter- som vissa delar av processerna är tillämpliga på eller anpassningsbara till teknik för nyttiggörande av inhemska bränslen. Studier av dessa pro- cessystem är av naturliga skäl av större intresse för svenskt vidkomman- de och bör bl. a. sikta på att kunna utvärdera och ge kompetens till in- hämtande av utländsk erfarenhet.

Lönsamheten för utvinning av det organiska energiinnehållet i våra skiffrar synes i stor utsträckning vara förknippad med frågan om ut- vinning av skifferns uraninnehåll. EPK finner att mera omfattande ut- vecklingsarbete bör initieras först i samband med att frågan om utnytt- jande av Billingens skiffrar för uranproduktion är avgjord.

Torv bör enligt kommitténs bedömning göras till föremål för avse-

Prop. 1975: 30 Bilaga1 Industridepartementet 136

värda FoU-insatser både som råvara för drivmedelsframställning och som bränsle för värmekraftproduktion.

Forskningen kring konverteringssystem för organiska bränslen bör in- riktas på att få fram anläggningar som kan använda alternativa bränsle- slag. Statliga medel bör enligt EPK satsas på försöksanläggningar, där prov i större skala kan göras med olika bränslen.

Kommittén föreslår att 12 milj. kr. per år anslås till delprogrammet för de närmaste tre åren. Utvecklingen på längre sikt är beroende av flera faktorer, bl.a. bränsletillgången, kärnkraftutbyggnaden och en ut- värdering av det föreslagna kortsiktiga FoU-programmet.

Nya energisystem

Målet för FoU inom detta delprogram bör enligt EPK vara att följa den internationella utvecklingen av nya energisystem samt att analysera tillämpbarhet och nödvändig anpassning till svenska förhållanden. Denna insats bör resultera i information, beslutsunderlag och rekommenda- tioner om energipolitiska åtgärder, fortsatt forskningsinriktning samt ge- nomförandeåtgärder.

Kommittén finner bl. a. att metanol i begränsad användning redan på relativt kort sikt kan vara intressant. Förutsättningarna för metanolan- vändning bör klarläggas inom den närmaste treårsperioden.

Forskningsinsatsen bör inriktas mot att på bred front följa utveck- lingen av komponenter med allsidig systemanvändning. För bränsle- celler med metanol och väte som energikälla bör direkt svenskt utveck- lingsarbete stödjas.

Kommittén föreslår att till studier av nya energisystem anslås 4 milj. kr. per år. För forskning kring systemkomponenter bör anslås 2 milj. kr. per år.

Övriga energislag

Till delprogrammet hänförs fusionsenergi, geotermisk energi, solener- gi och vindenergi.

EPK bedömer det väsentligt att Sverige har kompetens att medverka i och följa det internationella arbetet inom plasmafysik och fusionsforsk- ning med möjlighet att utvärdera resultaten. Utökad forskning och ökat internationellt samarbete bör stödjas. För de närmaste tre åren föreslås stöd med 5 milj. kr. per år.

Geotermisk energi kan komma att få stor betydelse på de platser där den är lättillgänglig. Kommittén föreslår studier av värmefördelningen i den svenska berggrunden till en kostnad av 400 000 kr. Om studien ger positiva resultat anser kommittén att avsevärt större belopp kan behöva avsättas för fortsatt arbete. Tekniken för utnyttjande av geotermisk energi torde kunna köpas utomlands, men de eventuella provborrningar i Sverige som kan bli en naturlig fortsättning på arbetet torde komma att kräva stora belopp.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet ' 137

EPK finner att solenergi för industriell elenergiproduktion inte har förutsättningar att kunna tillämpas i Sverige. Internationellt pågår stora satsningar främst för tillämpningar i solrika trakter. Kommittén anser att stöd för att översiktligt följa denna utveckling bör ges med 200 000 kr. per år. Utnyttjande av solenergi för lokaluppvärmning m.m. be- handlas i avsnitt 5.2.8.

Hittills gjorda utredningar indikerar att elproduktion med hjälp av vindkraft är dyrbar men starkt beroende av antalet möjliga drifttimmar per år och rådande vindstyrkor. En kartläggning av dessa förhållanden på olika platser i Sverige bör enligt EPK genomföras för att ge underlag för ett närmare ställningstagande. Kostnaden för en sådan studie har uppskattats till 400 000 kr. under ett år. För att följa den internationella utvecklingen föreslår kommittén anslag med 200 000 kr. per år.

5.2.6 Näringslivets energianvändning

EPK noterar att näringslivets energianvändning kan indelas i tre hu- vudkategorier, nämligen energianvändning i form av uppvärmning, ven- tilation och belysning, energianvändning för interna och externa trans- porter samt energianvändning för industriella processer och hjälpanord- ningar i anslutning till dessa.

Inom programmet behandlas endast kommitténs överväganden kring energiförbrukning som är direkt relaterad till produktion av olika slag.

Processer i egentlig industri

EPK hävdar att det statliga stödet i form av energi—FoU inriktad på industrins processer i första hand bör omfatta uppföljning, utvärdering och dokumentation av inhemska och utländska framsteg inom resp. bransch. I den utsträckning FoU-insatser krävs är det också motiverat att stödja information och utbildning kring marknadens produkter och anläggningarnas skötsel.

Egentlig processutveckling bör enligt EPK kraftsamlas till de områden där svensk industri har en särprägel och utnyttjar större mängder ener- gi. Möjligheterna att kunna omsätta resultaten direkt i driften eller ge- nom svensk utrustningstillverkande industri bör därvid särskilt beaktas. De uppställda kriterierna uppfylls enligt kommittén i första hand av skogs-, stål— och metallindustrin.

EPK har funnit att ytterligare utredningar och internationella studier är nödvändiga för att kunna fastlägga mer preciserade handlingspro- gram och kommittén finner det inte vara lämpligt att på nuvarande stadium ge mer detaljerade riktlinjer för vilka processer som bör bli fö- remål för statligt stödd forskning.

Utifrån mer allmänna bedömningar om behov och rimlig insats före- slår kommittén att medel inom detta område anslås med 10 milj. kr. per år under en första treårsperiod.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 138

Jord- och skogsbruk

Energianvändningen inom dessa två områden utgör enligt EPK inte en så stor andel av landets totala förbrukning att särskilda FoU-insatser kan motiveras därav. Med hänsyn till områdenas vikt för nationalför— sörjningen, det stora antalet mindre intressenter och områdenas sam- band med det biologiska kretSIOppet finner kommittén dock att upp- märksamhet bör ägnas dessa områden.

För jord- och skogsbruket kan det med hänsyn till deras närhet till naturens kretslopp och avstånden till tätbebyggelse vara motiverat att använda energikällor som vindkraft, skogsavfall m.m. Kommittén framhåller vikten av att energifrågorna inom dessa områden ges en hel- hetssyn som utgår från de speciella omständigheter som råder inom jord- och skogsbruket, och föreslår att 2 milj. kr. per år anslås för den närmaste treårsperioden.

5.2.7 Energianvändning för transporter och samfärdsel

Energiförbrukningen för transporter kan minskas genom att man be- gränsar behovet av transportarbete, genom att man ändrar fördelningen av transportarbetet mellan olika transportmedel, genom ett ökat utnytt- jande av transportmedlens kapacitet och genom en ökad verkningsgrad hos driftsystemet.

EPK framhåller att varje transport ytterst är en konsekvens av ett befintligt lokaliseringsmönster och att utvecklingen på transportområdet i hög grad är att se som resultatet av politiska, företagsekonomiska och enskilda beslut inom andra områden. Enligt kommitténs mening bör forskning kring dessa samband bedrivas i syfte att-för framtiden ge ett bättre underlag för beslutsfattare i olika positioner. Genom sin koppling till samhällsfrågorna i stort bör denna forskning dock bedrivasinom programmet Allmänna energisystemstudier.

Transportsystemet Den helt avgörande faktorn för god energiekonomi är att få en hög

utnyttjning av det valda transportmedlet, dvs. en hög'lastfaktor. EPK " anser att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt studier av gynnsamma kom- binationer av lastbils-, järnvägs- och sjötransporter. Det är enligt kom- mittén motiverat att från energisynpunkt stödja ökad FoU för transport- systemutveckling med 2 milj. kr. per år under den närmaste treårsperio- den. Större delen av dessa medel bör satsas på kollektivtrafikteknik.

Energianvändning i drivsystem

För energianvändning i drivsystem föreslår EPK stöd med 6 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden. Insatserna bör bl. a. omfatta fortsatt utvecklingsarbete rörande Stirlingmotorn och stöd till forskning kring batterier, mekaniska ackumulatorer och bränsleceller. Kommittén

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 139

föreslår vidare att stöd bör utgå till forskning i syfte att klarlägga prob- lem oeh förutsättningar kring kärnkraftdrift för fartyg. För detta föreslås anslag med 1 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden.

5.2.8 Energianvändning för lokalkomfort —- boende och arbetsmiljö

Energianvändningen för lokalkomfort svarar för ungefär hälften av landets totala energiförbrukning och EPK menar att möjligheterna att påverka den generellt sett är större än för övriga områden och oftast erfordrar endast en begränsad FoU-insats.

EPK har vidare funnit att besparingar kan åstadkommas genom att redan föreliggande FoU-resultat sprids till mer allmän kännedom och genom att incitament skapas för deras tillämpning. Detta kan på kort sikt ge betydande resultat utan omfattande forskningsinsats.

Kommittén framhåller att-svensk forskning och erfarenhet inom lokal- komfortområdet internationellt ligger väl framme. Detta gör att Sverige inom området på ett verkningsfullt sätt kan bidra till den internationella forskningen genom aktivt och ledande deltagande.

Enligt EPK:s mening gör trögheten i förändringen i vårt byggnads- bestånd det angeläget att snabbt styra in ett nytt synsätt på lokalers energibehov.

Hänvisningar till US27

Klimathygien

Målet för FoU inom det klimathygieniska området bör vara att ge kunskaper om och ett fastare underlag för riktlinjer och normer vid ut- formningen av lokalkomfort i olika boende- och arbetsmiljöer.

EPK föreslår anslag med 8 milj. kr. för den närmaste treårsperioden och 9 milj. kr. för de därpå följande sju åren.

Byggnaden

Målet för FoU inom detta delprogram bör vara att ge underlag för att förvalta byggnader, utforma byggnad och konstruktion, välja bygg- material och byggnadskomponenter på sådant sätt att energiåtgången optimeras och komfortkraven under drift upprätthålls.

EPK har kommit fram till att stora mängder energi kan sparas ge- nom projektering som tar hänsyn till utnyttjande av solinstrålning och lokala klimatförhållanden vid utformningen av byggnader och deras placering.

Projektering för god energiekonomi kräver en förfinad beräknings- teknik för att kunna gripa alla faktorer. Sådan projekteringsteknik bör utvecklas.

Insatser inom detta område bör enligt EPK inriktas även på befintligt byggnadsbestånd. .

För delprogrammet Byggnaden föreslås anslag med 9 milj. kr. under en treårsperiod och 10 milj. kr. för den följande sjuårspcrioden.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 140

Installations- och apparatteknik

Målet för FoU inom delprogrammet bör vara att utveckla fastighets- driften samt att med utgångspunkt från accepterade klimatkriterier ut- veckla och energimässigt integrera apparater för värme-, luft- och be— lysningskomfort samt förbättra regler- och kontrollsystemet för att nå en god energiekonomi.

EPK påpekar att för den långsiktiga utvecklingen av uppvärmnings- tekniken utgör lågtemperatursystemen en viktig del av möjligheterna att tillvarata spillvärme från värmekraftproduktion och industriella proces- ser. Även andra uppvärmningssystem bör enligt kommitténs unppfattning studeras. Här nämns bl. a. strålningsvärme, värmepumpar för byggnads- och varmvattenuppvärmning samt solenergitillämpningar.

Enligt EPK understryker kopplingen mellan uppvärmningsbehov och ventilation behovet av särskilda forskningsinsatser för att utveckla reglersystem. Kontroll- och mätsystem för värmeförbrukningen som ger reglermöjlighet hos varje enskild lokalutnyttjare är direkt avgörande för energiförbrukningsnivån inte minst om den kan knytas till kostna- derna för förbrukningen. Behovet av utveckling av tekniken för värme— mätning framförs av EPK dels under detta delprogram, dels under de]- programmet Spillvärmeutnyttjande inom energiproduktionsprogrammet.

Kommittén föreslår att för delprogrammet Installations- och apparat- teknik anslås totalt 35 milj. kr. för den första treårsperioden och lika mycket för resterande sjuårsperiod.

Entreprenader

Målet för FoU inom delprogrammet bör vara främst att minska energibehovet för uttorkningen av byggnader och, vad avser anlägg- ningsarbeten, att utveckla teknik och utrustning som är mindre energi- krävande. EPK finner att forskningen inom anläggningssektorn kan kon- centreras till maskinutrustningen. Utvecklingsarbetet bör inriktas dels på driften av maskinerna, där övergång från tryckluft— till hydraulmaskiner anges erbjuda energibesparingsmöjligheter, dels på planerings- och pro- duktionstekniken.

Kommittén föreslår att ca 2 milj. kr. per år anslås under den första femårsperioden.

Systemfrågor jämte information och utbildning

Målet för FoU inom detta delprogram bör vara att klarlägga sam- banden mellan bebyggelsens struktur, försörjningssystemens och bygg- objektens utformning samt byggnadsdelarnas konstruktion å ena sidan och energiåtgången å den andra. EPK anser att dagens beslutsunderlag för samhällets bebyggelseplanering av bostäder, lokaler, industrianlägg- ningar, kommunikationer etc. är otillräckligt på vitala punkter, däribland vad gäller konsekvenserna för energiförbrukningen.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 141

Framförallt menar kommittén att underlag saknas för att utveckla integrerade system som kan erbjuda radikalt lägre totalenerginivå. En successiv uppbyggnad av modeller för lokalkomfortens energiförsörj- ningssystem bedöms kräva 1,5 milj. kr. per år under tioårsperioden.

För att utforma informations- och utbildningsmaterial uppskattar EPK ett behov av sammanlagt 6 milj. kr. under den första treårsperio- den.

5.2.9 Återvinning av energi 1" varor

Återvinning av energikrävande varor och nyttiggörande av energin i avfall kan enligt EPK indelas i tre områden, nämligen avfallsråvaror från industri, uppsamlingsskrot och blandat avfall från hushåll, handel och industri.

Återvinningsindustrin utgör en del av processkedjan att återvinna rå- varor till produktionen. Stöd till återvinningsindustrin kan, framhåller EPK, motiveras främst på sådana punkter där den företagsekonomiska situationen inte medger att återvinningen fullföljs. Behovet av sådant stöd ligger enligt kommitténs uppfattning inte i första band inom FoU- området, men vissa FoU-insatser anses motiverade. Dessa berör hante- ringen av komplext metallskrot, den ökande kontamineringen av stål, extraktion av material ur kemiskt avfall samt omhändertagande och återvinning av plastavfall.

För det blandade avfallet och avfallet från jord- och skogsbruk måste de alternativa användningsmöjligheterna noga värderas. Kommittén finner att viktiga insatser kan göras för 'att underlätta återvinningen av värdefulla komponenter. FoU-insatser bör t.ex. göras för att kunna få till stånd en rationell sortering av avfallet. Den del av avfallet som inte återvinns kan förbrännas, pyrolyseras eller brytas ner genom biologiska processer. Härvid kan energi tillvaratas som värme eller genom produk— tion av gas eller metanol. Dessa processteg behöver stöd för sin ut- veckling.

EPK föreslår anslag inom området med 3,5 milj. kr. per år under de närmaste två åren. Insatser under resten av programperioden bör kun- na drivas inom en ram av 2'milj. kr. per år. Kommittén noterar slutligen att forskningen inom avfalls'området måste hållas samman så att balans mellan miljö-, energi- och återvinningsaspekter uppnås. För ett samlat avfallsprogram kan väsentligt större belopp erfordras.

5.2.10 Allmänna energisystemstudier

FoU som avser energiförsörjningssystemet i dess helhet och dess ut- veckling har samlats i ett särskilt program. Hit hör bl. a. samhälls- planerings— och lokaliseringsfrågor analyserade från energisynpunkt. EPK betonar särskilt vikten av FoU med ekonomisk, samhällsvetenskap-

' Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 142

lig och beteendevetenskaplig inriktning som komplement till och i många fall som förutsättning för tidigare berörda program.

Kommittén noterar att de ekonomiska analyser av samhället som hittills gjorts framförallt beaktar två produktionsfaktorcr kapital och arbete. Den senare tidens ökade medvetenhet om ändliga råvarutill- gångar, däribland många energiråvaror, har lett till olika studier av rå— varor och energi som produktionsbegränsande faktorer. EPK under- stryker vikten av energiekonomiska studier och utvecklingen av forsk— ningsmetodik inom detta område. Kommittén framhåller därvid att en förutsättning för att systeminriktad FoU av angiven karaktär skall kun— na bedrivas är att data och statistik kring energisystemet finns tillgäng- liga. En första åtgärd bör därför enligt kommitténs uppfattning vara att lämna stöd till de ansträngningar som nu görs att bygga en samlad in— formationsbas avseende energiförsörjningssystemet och dess tänkbara ut- vecklingsvägar.

Information och dokumentation

Målet för utvecklingen inom detta delprogram bör vara att inom två år ha skapat konkreta och detaljerade förutsättningar för att etablera en informationsbas avseende det svenska energiförsörjningssystemet och de faktorer som kan påverka dess utveckling.

Systemstudier

Målet för delprogrammet bör enligt EPK vara att bedriva systemin- riktad FoU avseende energiförsörjningssystemet som helhet ur främst ekonomiska, samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga perspek- tiv för att ge beslutsunderlag och rekommendationer till åtgärder för be- slutsfattare i olika positioner. Som särskilt delmål anges att genom egna metodstudier följa upp erfarenheter och effekter av utländsk och inter- nationellt bedriven metodutveckling inom det systemanalytiska området avseende energiförsörjningssystemet.

Kommittén föreslår att särskild uppmärksamhet ägnas åt samspelet mellan energiförsörjningen och den fysiska samhällsutformningen, energiflödesanalyser, olika energisystems miljökonsekvenser samt olika konsumtionsnivåers effekter på samhällsstrukturen i vid bemärkelse.

Den ekonomiska forskningen bör bl. a. syfta till att belysa olika ener- giförsörjningssystems effekter på samhällsekonomin -— sysselsättning, strukturutveckling och bytesbalans.

På kort sikt bör tonvikten läggas på analyser av olika energisystems flexibilitet och de samhälleliga konsekvenserna vid brist på olika energi- slag.

EPK föreslår att medel anslås till en förstudie för att närmare klar- lägga arbetets uppläggning och organisation med 2 milj. kr. per år under en tvåårsperiod.

Prop. 1975: 30 BilagaI Industridepartementet 143

5.2.1] Salnnmnfatming av energiprogramkommittens förslag

EPK:s programförslag sammanfattas i tabell 5.2.

Tabell 5.2 EPK:s förslag till anslag för huvudprogrammet Energiforskning. Beloppen är angivna i milj. kr. i 1974 års penningvärde

Program och delprogram Totalt tre Medelvärde första åren per år Energiproduktion 234,9 78,3 Fissionsenergi 124, 9 41 , 6 Konv. elkraft- och värmeproduktion 9,0 3,0 Spillvärmeutnyttjande 30,0 10,0 Olja och naturgas —— Organiska bränslen 36,0 12,0 Nya energisystem 18,0 6,0 Övriga energislag 17,0 5,7 Näringslivets energianvändning 36,0 12,0 Egentlig industri 30,0 10,0 Jord- och skogsbruk 6,0 2,0 Transporter och samfärdsel 27,0 9,0 Transportsystem 6,0 2,0 Drivsystem 18,0 6,0 Skeppsreaktorer 3,0 1,0 Lokalkomfort -— boende och arbetsmiljö 68,5 22,9 Klimathygien 8,0 2,7 Byggnaden 9,0 3,0 Installations- och apparatteknik 35,0 11,7 Entreprenader 6,0 2,0 System, information och utbildning 10,5 3,5 Återvinning 9,0 3,0 Allmänna energisysternsludier 4,01 2,0 Oföra'elade medel på huvudprogramnird 40,6 13,5 Totalt Energifarskning 420,0 140,7 * 2 år.

5.2.12 Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

EPK anger att en målmedveten och i alla sina delar konsistent ut- veckling av encrgiförsörjningssystemet förutsätter samordning, analys och översikt av hela huvudprogrammet för FoU inom energiområdet. Kommittén påpekar samtidigt att enskilda program och delprogram har starka samband med andra verksamhetsområden och att FoU inom ett område kan motiveras också utifrån andra förutsättningar än de energi- politiska. Med hänsyn härtill torde det inte vara lämpligt att samla bc- ställaransvaret för FoU inom hela energiområdet till en organisation. Kommittén framhåller vidare att FoU endast är ett av medlen i ett to- talt energipolitiskt handlingsprogram och att även här samordning mås- te äga rum mellan FoU-programmet och andra åtgärder.

Ansvaret för samordning av huvudprogrammet på statsmaktsnivå bör enligt EPK åvila ett av statsdepartementen, med nuvarande arbetsför- delning industridepartementet. Kommittén har vidare funnit det nöd- vändigt att organisatoriska förutsättningar skapas för att möjliggöra en samordnad analys, planering och uppföljning av FoU-verksamheten

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 144

inom energiområdet och för att underlätta beredningen av energiforsk- ningsfrågorna.

Kommittén anger att ansvaret för varje program bör knytas till ett organ som fyller rollen av FoU-beställare, värderar oeh bevakar pro- grammet, utvecklar nya delprogram och programelement m.m. Vid val av programansvarigt organ måste hänsyn tas till bl.a. samord- ningsbehovet mellan olika åtgärder inom en samhällssektor. Valet av programansvarigt organ måste också baseras på andra aspekter än en- bart de som betingas av energiforskningens behov. Kommittén anger att man inte kunnat göra någon fullständig analys av detta men pekar på vissa möjligheter att fördela programansvaret, närmast som exempel för att illustrera möjligheterna att skapa ett sammanhållet ansvar på programnivå.

5.2.13 Reservationer och särskilda yttranden Ledamoten Carl Tham framhåller i en reservation att han inte kan ansluta sig till kommitténs på expertmaterialet grundade bedömning att de föreslagna FoU-insatserna på fissionsenergiområdet bör genomföras oavsett statsmakternas ställningstagande till den fortsatta kärnkraftut- byggnaden. Han hävdar i stället att om den nu planerade utbyggnaden inte fullföljs bör anslagen till fissionsforskningen sättas betydligt lägre än vad EPK angivit. De medel som därvid frigörs bör då satsas på andra centrala sektorer inom energiområdet. Ledamoten Bengt Sjönell reserverar sig mot de delar av EPK:s förslag som siktar till att genom FoU-insatser ge förutsättningar för ytterligare utbyggnad av kärnkraften. De medel som frigörs genom ett minskat kärnenergiprogram bör tillföras andra forskningsområden. Särskilt före- slår Sjönell en kraftig FoU-satsning på geotermisk energi, närmast i form av utveckling av djupborrningsteknik och provborrningar. Detta förslag stöds även av Tham. I ett särskilt uttalande framhåller ledamoten Inga Thorsson att de politiska riktlinjerna för den samhälleliga utvecklingen måste styra FoU- arbetet och inte tvärtom, men att å andra sidan visst mått av FoU krävs för att politiska riktlinjer skall kunna fastställas. Med hänvisning härtill anger Inga Thorsson det som ett allvarligt dilemma att ta ställ- ning till ett FoU-program inom fissionsenergiområdet innan regering och riksdag fattat beslut om den fortsatta energipolitiken, och att hon skulle velat se olika FoU-alternativ för fissionsenergin avpassade efter kommande energipolitiska beslut. I en reservation beträffande forskningsorganisationen förordar Tham inrättandet av ett särskilt forskningsfinansierande organ som kan stödja icke målbunden forskning" och studier rörande energifrågorna. Till detta förslag ansluter sig även "Sjönell. Experten Dick Lundqvist behandlar i ett särskilt yttrande möjligheter-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 145

na att basera svensk energiproduktion på geotermisk energi. Med hän- visning till den svenska berggrundens beskaffenhet och de stora tekniska svårigheter som föreligger framhåller han att sannolikheten ter sig mycket liten för att i Sverige inom överskådlig tid kunna nyttiggöra geotermisk energi.

5.3 Remissyttranden över energiprogramkommitténs betänkande

Energiprogramkommitténs betänkande har mottagits positivt av det övervägande flertalet remissinstanser. Lovord över EPK:s arbete ut- trycks i många yttranden. FOA framhåller exempelvis att EPK på kort tid har sammanställt ett.imponerande underlag som allsidigt belyser energiforskningsområdet. UKÄ bedömer att betänkandet i sina grund- drag utgör ett gott underlag för framtida insatser' på energiforskningcns område. Motsvarande uppfattning uttrycks av bl.a. statens naturveten- skapliga forskningsråd och av.statens provningsanstalt.

Matematisk-naturvctenskapliga fakulteten vid universitetet i Umeå finner utredningen allmänt väl avvägd och betänkandet författat med en klarhet och enkelhet som är ovanlig att finna i SOU—betänkanden. Ång- panneföreningen konstaterar att huvudbetänkande jämte expertmaterial är ett imponerande och väl systematiserat arbete som tagits fram på en nästan otroligt kort tid. Föreningen framhåller särskilt den förtjänstfulla vidareutvecklingen av den energibalans som föreningen själv tidigare ta- git fram, samt de tankeväckande räkneexcmplen rörande världens ener- gitillgångar. På den senare punkten bidrar betänkandet enligt förening- ens uppfattning på ett mycket enkelt och klarläggande sätt till att skingra de missförstånd som alltjämt råder om hur storleken på energi- tillgångar beräknas.

5.3.1 .Målfrågor och allmänna energipolitiska synpunkter

Ett mycket stort antal'remissinstanser framhåller behovet av ökat forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet, och inte någon ställer sig direkt avvisande till de av EPK föreslagna insatserna i stort.

Flera remissorgan har-i eller som bakgrund för sina remissyttran- den berört allmänna energipolitiska frågeställningar. Statens industri- verk framhåller att riklig tillgång på energi har varit en grundläggande förutsättning för utvecklingen inom flertalet samhällssektorer och att . energifaktorn hittills ej varit styrande därvid. Verket anser att detta har varit en rimlig avvägning och att samhällsutvecklingen även i fortsätt- ningen i första hand bör-styras av de vidare målsättningar som gäller dess utveckling i stort och som bl.a. kommit till uttryck i närings- och bostadspolitiken. Motsvarande uppfattning anförs även av elutred- ' '

ningen. Statens konsumentverk framhåller att en uppbromsning av standard-

10 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 146

höjningen på grund av brist på energi i första hand skulle drabba de grupper i samhället som fortfarande inte har fått ta del av den allmänna standardhöjningen i fråga om bostad och arbetsförhållandcn i hemmen.

Landsorganisationen i Sverige (LO) menar att energipolitiken måstc utformas så att billig och tillräcklig energi finns för att tillgodose de krav som samhällets fortsatta utveckling och sysselsättningspolitik krä— ver.

Ett minskat importberoende, och då främst ett minskat oljeberoende, framhålls av många instanser som ett väsentligt energipolitiskt mål. Överbefälhavaren anger att forskningen i första hand bör inriktas på att åstadkomma ett ökat utnyttjande av inhemsk energi. AB Atomenergi framhåller att det är nödvändigt för försörjningstryggheten, ekonomin och omsorgen om miljön och världens tillgångar av knappa bränsleråva- ror att prioritera åtgärder som kan minska beroendet av olja och andra fossila bränslen. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) hävdar att en utvcckling motiverad med utgångspunkt från att klara krissituationer och att öka försörjningstryggheten är starkt önskvärd. Här avser man främst en satsning på inhemska energikällor och på att skapa alternativa vägar för energiförsörjningen. Likartade uppfattningar anförs av ett stort antal instanser såsom bl. a. ÖEF .

Statens väg- och trafikinstitut konstaterar att de medel som kan till- gripas för att effektivisera den svenska energiförsörjningen beror på den yttre situation som landet befinner sig i. Institutet saknar en sådan diskussion i betänkandet och anger att uppmärksamhet bör ägnas frå- gan om man skall prioritera de FoU-projekt som är av särskilt intresse i ett beredskapsläge eller om FoU-programmet skall baseras på ett anta— gande om ”normala" förhållanden. Statens råd för byggnadsforskning anser att det angivna huvudmålet att effektivisera den svenska energi- försörjningen främst bör avse att effektivt kunna utnyttja energin. Det- ta berör både produktion och konsumtion och bör medföra en sänkt ökningstakt för energiomsättningcn. Rådet framhållet att ökat statligt stöd till energi-FoU måste kompletteras med användning av styrmedel som energiplaner, normer m.m. Rådet påpekar bl. a. möjligheten att via skatter, avgifter m.m. på energi påverka energikonsumtionens in- riktning.

Riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter om inte ett långsiktigt FoU- program inom energiområdet bör föregås av ett energipolitiskt beslut. Först efter ett sådant beslut torde det enligt verkets uppfattning vara möjligt att utarbeta ett relevant underlag och göra de överväganden som behövs för ett mer långsiktigt FoU-program. Liknande tankegång- ar framförs av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universite- tet i Göteborg och av Chalmers tekniska högskola som framhåller att ett logiskt FoU-program måste baseras på frågor av typen: Skall Sverige fortsätta att vara ett högindustrialiserat land eller övergå till ett låg-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 147

encrgisamhälle? I vilken utsträckning och hur skall vi vara beroende av import av energiråvaror? Även STU framhåller att valet av.ingående komponenter i det framtida svenska energiförsörjningssystemet inte kan få ske endast utifrån strikt kraft- och/eller företagsekonomiska besluts- mekanismer, utan att hänsyn i stor omfattning måste tas till sådana svårmätbara beslutsvariabler som exempelvis miljökostnader, betal- ningsbalanshänsyn, beredskapsaspekter och sysselsättningseffekter. Från- varon av ett operativt energipolitiskt program utgör härvid enligt STU en stor brist.

RRV föreslår i anslutning till sin nyss redovisade uppfattning om be- hovet av energipolitiska ställningstaganden ytterligare utredningar innan ett långsiktigt FoU-program inom energisektorn beslutas, men menar att de delar av EPK:s förslag som kan påverka de närmaste årens energi- försörjning snarast bör påbörjas. Detta bör även gälla grundforskning för energiförsörjningen på lång sikt. Som en möjlighet anger verket att man kan överväga en uppdelning av energiprogrammet i dels ett program som syftar till förbättringar i dagens energiförsörjning, dels ett program som syftar till långsiktiga lösningar på 10—25 års sikt. '

Energifrågornas långsiktiga tidsperspektiv framhålls av flera remiss- organ. Naturvetenskapliga forskningsrådet påpekar att det i en situa- tion som den nuvarande, med stor uppmärksamhet riktad på energipro- blemen och med en känsla hos många att omfattande åtgärder krävs för att säkerställa framtidens behov av energi, ligger nära till hands att de stora behoven av kortsiktiga forskningsinsatser blir helt dominerande. Rådet framhåller därför betydelsen av långsiktig grundläggande forsk- ning på de områden som kan vara av betydelse i energisammanhang. Universitetet i Uppsala understryker behovet av långsiktiga forsknings- program med periodvis för minst fem år åt gången klart angivna finan- siella åtaganden som en förutsättning för att öka forskningsresurserna genom intensifiering av verksamheten på universitets- och högskolenivå. STU framhåller betydelsen av att det energipolitiska programmet får en tillräckligt lång tidshorisont, att det innehåller en strategisk långsiktig planeringsaktivitet och att arbetet blir en kontinuerlig process med successiva uppdateringar. Motsvarande uppfattning framförs av statens råd för samlzällsforskning. FOA anger att flera långsiktiga planerings- problem inom energiområdet är metodiskt besläktade med liknande totalförsvarsfrågor genom de starka kraven på hänsynstagande till så- väl utvecklingen inom den internationella miljön som den allmänna samhällsutvecklingen samt genom sitt starka inslag av komplexa teknis— ka problem. Det är i båda fallen fråga om stora investeringar i ut- rustningar och anläggningar med betydande projekteringstid och lång livslängd och förändringar måste ske stegvis.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 143

5.3.2 Allmänt om energiprogramkommitténs arbete

Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund välkomnar detta som den anger veterligen första försök att precisera medel och mål för samlade svenska forsknings- och utvecklingsinsatser inom energiområdet och konstaterar att euergiprogramkommittén och de till denna knutna ex- pertgrupperna under en påfallande kort tidsperiod har insamlat och sammanställt ett omfattande och intressant material. Mot bakgrund av den valda arbetsuppläggningen med skilda sponsorer för var sitt ansvars- område noterar fakulteten med tillfredsställclse att EPK. i betänkandet inte endast presterat en god syntes av ett ojämnt material utan även av- givit klara och välgrundade motiveringar för sina förslag.

Ett brett upplagt forskningsprogram framstår enligt FOA som ett viktigt medel att skapa reell handlingsfrihet i framtida energipolitiska be- slutssituationcr. Anstalten noterar kommitténs uttalande att en tner detaljerad inriktning av FoU-insatserna endast har varit möjliga att göra för en kortare tidsperiod och att flera av de föreslagna program- men/delprogrammen efter något eller några år kräver ställningstagan- den som bl. a. baseras på olika analyser inom ramen för det av kommit- tén föreslagna programmet Allmänna energisystemstudier. Anstalten understryker kommitténs bedömning att det är angeläget att sådana studier snabbt kommer till stånd, bl.a. som underlag för en önskvärd långsiktig resursutveckling vid de forskningsutförande institutionerna. Tekniska fakulteten vid universitet i Lund framhåller att forsknings— programmets bredd icke kan diskuteras utan beaktande av tidsperspek- tivet, och att ett alltmera förlängt tidsperspektiv motiverar ett bredare program. Detta synsätt motiverar enligt fakulteten en skarpare gräns- dragning än vad som görs i betänkandet mellan de båda olikartade be- ståndsdelar som bildar den numera vanliga förkortningen ”FOU”. Ett meningsfyllt program för svensk energiforskning bör enligt fakulteten på lång sikt ge stöd åt en allmänt kunskapsutvccklande grundforskning. Det bör vidare i ett i förhållande härtill kortare tidsperspektiv stödja för olika utvecklingsmål nödvändig målinriktad och grundläggande forskning. Det bör slutligen i det korta tidsperspektivet ge stöd åt olika klart definierade utvecklingsprojekt.

Karolinska institutet finner att direktiven lett till en begränsning av programarbctet till energiforskningens tekniska problemställningar och framhåller behovet av en komplettering avseende de konsekvenser de olika energikonsumtions—loch energiproduktionsformerna har för män- niskan i samhället. Även samhällsvetenskapliga fakulteten vid universi- tetet i Göteborg anger att utredningen vid anskaffande av bakgrunds- matcrial varit i alltför stor utsträckning inriktad på tekniska problem. Motsvarande uppfattning redovisas likaså av socialstyrelsen. Arbets- marknadsstyrelsen saknar en belysning av sysselsättningsfrågor i utred-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 149

ningen eftersom ett ställningstagande till försörjnings- och kostnads- alternativen enligt styrelsen inte låter sig. göras utan beaktande av sys- selsättaingskonsekvenserna. Svenska uppfinnareföreningen erinrar om vikten av att förutsättningarna för uppkomsten av innovationer beaktas innan forskningsprogram och resursfördelning fastställs. I anslutning härtill framhåller föreningen bl. a. betydelsen av ekonomiska bevekelse- grunder som underlag för en vidgad innovationsverksamhet samt beho- vet av en komplettering av institutionsforskningen med en satsning på innovationsverksamhet vid företag och genom enskilda uppfinnare.

Universitetet i Uppsala hävdar att energiforskningen inte kan betrak- tas enbart ur de snäva synpunkter som berör svensk samhällsekonomi utan att problemet är globalt och att man väntar sig att Sverige såsom ett av jordens rikaste länder gör en internationellt sett betydelsefull in- sas. Eftersom energiproblemen kommer att successivt skärpas under kommande 30—40 år anser fakulteten också att utredningens direktiv varit alltför kortsiktiga då de begränsats till att gälla mål och riktlinjer för endast en tioårsperiod. Samma uppfattning framförs av Veten- skapsakademien. Även Svensk industriförening framhåller att kommit- téns programförslag är för starkt präglat av begränsning i tidsperspekti— vet. Prioritet ges åt de problemområden som idag är föremål för inten- sivt utvecklingsarbete medan de frågor som bör fånga det "allmänna FoU-intresset om 15—25 år ägnas mindre uppmärksamhet.

UKÅ framhåller att energiforskningens uppgift bl.a. är att skapa en grund för beslut om energipolitiken. Forskningens inriktning får där- för på sikt avgörande betydelse för utvecklingen på viktiga och vitt skilda samhällsområden. Det är därför nödvändigt att forskningen omfattar och grundas på en totalbedömning av de sociala och sam- hällsekonomiska aspekterna, och att det långsiktiga perspektivet blir vägledande för forskningsinsatsema. Denna totalbedömning och det långsiktiga perspektivet har enligt -universitetskanslersämbetets uppfatt- ning inte tillräckligt betonats. Som exempel anges forskning kring de grundläggande samhällsekonomiska bedömningar som varit och bör vara styrande för energiproduktion och energianvändning i olika delar.

IVA menar att avsaknaden av en formulerad energipolitik och den korta tid som stått till utredningens förfogande har medfört att utveck- lingsprogrammet ej kunnat underbyggas med tillfredsställande analyser över sambanden mellan utvecklingsinsatser och mål inom cnergifältet. Även VVS-tekniska föreningen efterlyser en redovisning och bedöm- ning av de olika medel som kan användas för att uppfylla målet att ef- fektivisera den svenska energiförsörjningen. Föreningen framhåller att en kraftigt intensifierad FoU-verksamhet är en nödvändig förutsätt— ning för att en väsentlig effektivisering av energiförsörjningen skall kunna åstadkommas på sikt men att de omedelbara och kortsiktiga effekterna av en ökad FoU-satsning inte får överbetonas. Universitetet i

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 150

Stockholm noterar att universitetens roll inom forskning och utveck— ling med tillämpning som mål är relativt mindre än inom grundforsk- ningen, men att en gränsdragning mellan universitet och andra som bedriver FoU kan te sig svår. Huruvida de satsningar EPK föreslagit kommer att vara komplementära eller alternativa (och möjligen onö- diga) till de satsningar som ändå görs och huruvida dessa satsningar till- samman är tillräcldiga för att nå önskvärda samhällsmål utgör en myc- ket svårbedömbar och av EPK obesvarad frågeställning.

Ångpanneföreningen efterlyser en tidsmässig angelägenhetsgradering av de olika FoU-projekten. Bl.a. vissa kartläggningsarbeten betr. spill- värmetillgångar framhålls som ytterst brådskande för att inte nu existe— rande kombinationsmöjligheter skall försvinna vid nyinvesteringar.

Energiprogramkommittén har avgränsat sitt program inom grund— forskningen till att gälla målstyrda uppgifter. Statens råd för atomforsk- ning finner emellertid att kommittén på grundforskningssidan egentligen endast behandlat fusionsforskningen, medan annan mot energisidan rik- tad forskning av grundläggande karaktär har rönt synnerligen knapp— händig behandling, om den över huvud taget behandlats alls. Rådet an- ger vidare att till energiforskning måste räknas också studiet av den in- verkan som produktion och konsumtion av energi har på miljön.

FOA anser att EPK inte tillfredsställande belyst det svenska energi- forskningsprogrammets beroende av att kompletterande forsknings- och utvecklingsresultat kan erhållas från utlandet.

VVS-tekniska föreningen framhåller att EPK:s beskrivning av på- gående utvecklingsarbete som ej finansieras med allmänna medel blivit synnerligen fragmentarisk och således ofullständigt genomförd.

5.3.3 Programförslagets allmänna inriktning, avvägning och struktur

Flertalet remissinstanser ansluter sig i huvudsak till utredningens för- slag. Stöd för den föreslagna anslagsramen, 420 milj. kr. under en treårsperiod, uttalas av UKÅ, universiteten i Stockholm och Umeå och av statens råd för byggnadsforskning.

Flera remissorgan framhåller att den av EPK föreslagna satsningen i internationell jämförelse ändock är liten. Universitetet i Uppsala anger att för att genom internationellt samarbete få tillgång till FoU i andra" länder är det nödvändigt att öka den svenska insatsen. Ökningen bör dock ske i en sådan takt och på sådant sätt att grundläggande forskning på andra områden inte störs. Universitetet i Göteborg och Chalmers tek- niska högskola anger att den föreslagna ramen synes vara i underkant och att den bör höjas till över 200 milj. kr. per år så länge välmotive- rade projekt finns att stödja. En successiv ytterligare anslagsökning för- ordas av matemetisk-naturvetenskapliga. fakulteten vid universitetet i Lund med hänvisning till satsningen i andra OECD-länder. Rektorsäm- betet vid universitetet i Stockholm framhåller att den av EPK föreslagna

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementct 151

ökningen skulle ställa Sverige i paritet med andra avancerade industri- länder som Förenta staterna, Canada och Förbundsrepubliken Tysk- land. Ämbetet anger dock att det är tveksamt om 420 milj. kr. bör satsas under en treårsperiod med enbart en tekniskt inriktad bedöm- ning som grund. Bedömningskraven bör rimligen utformas så att hän- syn tas till kostnader, förväntade direkta och indirekta värden samt osäkerhet. En utvärdering i sådana termer bör göras. Även statens naturvårdsverk anger att den svenska per—capita-insatsen efter före- slagen höjning är mindre än i andra länder och Centrala driftledningen (CDL) anför liknande synpunkter. LO anser att ytterligare ökning av anslagen till energiforskning skall ges om så är nödvändigt så att inte de ekonomiska resurserna blir en flaskhals för den framtida utveckling- en på området.

Svenska petrolctuninstitutet konstaterar att det beräknade totala me- delvärdet per år, 140 milj. kr., motsvarar mindre än 1 % av energiför- brukningens värde i konsumtionsledet. Med hänsyn till de potentiella besparingsmöjligheterna ifrågasätter institutet om det inte kunde vara samhällsekonbmiskt lönsamt att i initialskedet satsa ytterligare inom så- dana forsknings- och utvecklingsområden där stora besparingar kan uppnås utan risk för negativa återverkningar.

Svenska utvecklings AB framhåller att de föreslagna medlen torde vara klart otillräckliga exempelvis när det gäller system för utvinning av metanol ur alternativa fossila bränslen, batterier och bränsleceller, nya system för vindkraft och vätekraft, system för utnyttjande av spillvärme, framdrivningssystem inom transportområdet samt demonstrationsan- läggningar på lokalkomfortområdet.

STU och IVA framhåller att den föreslagna kostnadsramen sanno- likt utgör den övre gränsen för vad tillgängliga resurser kan prestera inom den angivna tidsramen. RRV anser sig inte kunna ta ställning till den totala storleksramen men framhåller att den föreslagna ökningen torde innebära risk för brist på kvalificerade resurser i form av forsk- ningspersonal och laboratorieutrustning. Man förordar därför en suc- cessiv ökning av stödet och framhåller att vid alltför snabb ökning följden kan bli att man med allmänna medel delvis kommer att finan- siera FoU som eljest skulle ha kommit till stånd även utan statligt stöd.

STU och statens råd för byggnadsforskning- framhåller behovet av planering på längre sikt än tre år. STU anger att det inte är välmotiverat att låta ambitionsnivån avta under tioårsperioden medan byggforsk- ningsrådet ansluter sig till EPK:s bedömning att FoU-nivån efter den första treårsperioden sannolikt behöver höjas.

Universitetet i Uppsala anför att med tanke på landets begränsade re- surser vore en splittring i enlighet med EPK:s programförslag olycklig och att programmet bör struktureras om med ökad tonvikt på lång- siktiga problem. Elverksföreningen ser däremot i betänkandet illustratio-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 152

ner till en påtaglig prioritering i den statliga bidragsverksamheten av teoretiska forskningsprojekt på bekostnad av utvecklingsarbete och för- ordar en omprövning härvidlag.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Lund, State/I:: naturvårdsverk och IVA m.fl. organ berör avvägningen mellan FoU inom produktions- resp. konsumtionssektorerna. Den förstnämnda anger att inriktningen på olika former för en ökad produktion av energi förefaller väl ensidig och att forskningen borde ges en betydligt vidare ram och leda fram till en verkligt allsidig belysning av olika energipro- duktionsmetoders verkningar ur ekonomiska och miljömässiga aspek- ter. Naturvårdsverket hävdar att eftersom all energiproduktion är mil- jöstörande bör FoU för energibesparing ges högre prioritering. Häri inbegriper verket då bl. a. fjärrvärmetcknik. IVA förordar att en större satsning än den av utredningen angivna görs för energibesparande åt— gärder på konsumtionssidan. LO menar att man inte har möjlighet att bedöma rimligheten i den detaljfördelning EPK föreslagit, men anser att huvudinriktningen i EPK:s förslag är riktig. Vid ett beslut om be— gränsning av kärnkraftutbyggnaden borde dock. enligt organisationens uppfattning bl. a. insatserna rörande MHD—generatorer för elkraftpro- duktion och organiska bränslen intensifieras. Vidare- kunde forskningen kring oljans och kolets miljöskadliga effekter och kring samhällsstruk— turens betydelse för energikonsumtionen utvidgas. I ett läge då flertalet länder koncentrerar sig på kärnkraftforskning anser LO att långsiktiga xinster finns att hämta om den svenska forskningen inom området ges en mer bckvakande inriktning till förmån för konstruktiva insatser på andra områden. Organisationen framhåller också att EPK borde ha gi- vit ett alternativt förslag som visar fördelningen av forskningsresurser- ha om kärnkraftutbyggnaden begränsas till de redan beslutade elva aggregaten.

Några remissorgan har särskilt tagit upp den av EPK föreslagna pro- gramstrukturen. FOA, UKÄ, statens industriverk och VVS-tekniska föreningar: anger att man finner" programstrukturen ändamålsenlig, men F OA framhåller att det från såväl avvägnings- som genomförande— synpunkt är angeläget att forskningen kring kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor och kring hantering av det aktiva avfallet från kärn— kraftdriften inordnas i ett framtida huvudprogram för energiforskning.

STU framhåller att programstrukturen har förtjänster som underlag för en välbehövlig energipolitik men att den har allvarliga brister för ge- nomförandefasen. Härvid krävs enligt STU:s uppfattning en program— struktur som tar hänsyn till den kompetens FoU-arbetet kan tillföras ge- nom både de verkställande och de administrativa organen.

Prop. 1.975: 30 Bilaga]. Industridepartcmentet 153

5.3.4 Energiproduktion

Allmänt

Många remissinstanser tar vårt lands stora oljeberoende till utgångs- punkt för olika synpunktcr på energiproduktionsforskningens inriktning. Chalmers tekniska högskola anger att Sverige liksom Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland i framtiden inte bör bygga fler kondens- kraftverk för fossila bränslen och att oljeeldade kraftverk i möjligaste mån bör byggas om för alternativ eldning med olika bränslen.

Centrala driftledningen (CDL) stöder i sin helhet EPK:s programför- slag inom kärnkraftområdet och delar även kommitténs uppfattning om nödvändigheten av kraftfullt FoU-stöd för utnyttjande av övriga energi- slag, bl. a. kol.

IVA och Vetenskapsakademien framhåller behovet av större insatser än vad EPK föreslagit på forskning rörande utnyttjande av förnyelse- bara energircsurscr. IVA anger vattenkraft, energiodlingar, solenergi och vindenergi. Vetenskapsakademien anger solenergi genom biosystem eller kemiska processer. vindkraft Och geotermisk energi.

Statens råd för atomforskning ifrågasätter om man inte beträffande vindenergi och geotermisk energi samt omvandling av solstrålning till elektrisk energi bör satsa på en något mer ambitiös nivå än vad EPK föreslagit för att utröna om dessa energikällor överhuvudtaget kan vän- tas bli av någon väsentlig betydelse inom förutsebar tid. Jernkontoret framhåller att det förefaller som om överdrivna förväntningar knyts till andra inhemska energireserver än vattenkraft och kärnkraft och att det föreligger ett behov att skyndsamt få utrett den roll som dessa resurser kan komma att spela för vår energibalans i olika tidsperspektiv. Först efter en sådan utredning synes tiden mogen att lägga fram förslag till konkreta FoU-projekt.

Främst av beredskapsskäl föreslår ÖEF och energiberedskapsutred- ningen fortsatta FoU-insatser beträffande bl. a. torv, ved, hyggesavfall och annat avfall. Båda organen uttrycker sitt stora intresse för studier av olika sätt att producera och utnyttja metanol som energibärare.

STU framhåller att energidistributionsanläggningar tenderar att bli en allt besvärligare komponent i vårt energiförsörjningssystem och förordar därför att energidistribution särbehandlas och blir föremål för mer stöd än vad som föreslagits av EPK under delprogrammet Konventionell el- kraft- och värmeproduktion. Tekniska högskolan i Stockholm framhål- ler att de flesta energikällor som f.n. diskuteras som alternativ till fos— sila bränslen i huvudsak kan nyttiggöras först efter omformning till elektrisk energi och att stora personella och ekonomiska resurser för forskning och utveckling inom det elkrafttekniska området fordras för att möta dessa krav av såväl systemteknisk som komponentteknisk na- tur.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Iudustridepartemcntet 154

Energiproduktionens miljöfrågor uppmärksammas av flera remiss- organ. Fiskeristyrelsen betonar vikten av att de beaktas på ett tidigt stadium i forskningsarbeten rörande nya och ökade system för energi- produktion och framhåller särskilt behovet av undersökningar rörande miljöeffekter av kylvattenutsläpp, vattenregleringar och svavelutsläpp. Statens naturvårdsverk framhåller att miljöaspekterna måste få en fram- skjuten plats i FoU-arbetet, och påpekar bl.a. att många former av toppkraftproduktion är starkt miljöstörande. AB Atomenergi menar att för såväl olje- som kolförbränning bör konsekvenserna för miljön samt riskfaktorerna karläggas lika grundligt som skett och sker för kärn- energin. Betydligt mer omfattande studier av dessa miljöfrågor synes påkallade. Vetenskapsakademien framhåller att miljöeffekten av olika typer av energiutvinning och energiomvandling har beaktats för litet av EPK och att det är av väsentlig betydelse att en kraftfull forsknings- insats sker för att identifiera och utvärdera miljöeffektemas betydelse i detta sammanhang. Speciellt framhåller akademien miljöeffekterna av brytning av skifferbundna nukleära och organiska bränslen. Samma gäller i ännu högre grad torvbrytning, vilket akademien tidigare påpekat i en skrivelse till riksdagens näringsutskott.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg menar att kunska- perna rörande effekterna av exponering för samhällets luftföroreningar är förhållandevis goda och håller det för tveksamt huruvida ytterligare forskning bör ges den prioritet som EPK föreslår i ett läge då den me- dicinsk-hygieniska expertisen är begränsad och för närvarande torde ha viktigare uppgifter inom det industriella området.

Fissionsenergi

Ett stort antal remissinstanser stöder i huvudsak EPK:s förslag till FoU-program inom kärnkraftområdet, här-ibland FOA, universiteten i Uppsala, Lund, Göteborgoch Stockholm, statens råd för atomforsk- ning, AB Atomenergi, CDL, Hyresgästernas riksförbund, IVA och Ve- tenskapsakademien. Kooperativa förbundet uttalar att man inte vill av- styrka att en betydande del av FoU-verksamheten inriktas på kärn- kraftforskning. .

Chalmers tekniska högskola anger att en förutsättning för en omfat- tande satsning på kärnkraft är att dess risker kan konstateras vara små för allmänheten, ej endast jämfört med andra risker i samhället utan även totalt sett. Den verksamhet som nu handlägges av Kärnsäkforsk och Aka-utredningen måste påskyndas och snarast leda till någon form av slutligt ställningstagande.

Socialstyrelsen framhåller att det med hänsyn till den om som uppen- barligen råder bland delar av befolkningen om riskerna med fortsatt kärnkraftutbyggnad är angeläget att forskning kring avfallshanterings-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 155

problematiken och reaktordriftkontrollen ges hög prioritet oberoende av om statsmakterna i de energipolitiska besluten stannar för fortsatt kärnkraftutbyggnad eller ej. Flera andra remissinstanser har tagit upp frågan om betydelsen för de fortsatta FoU-insatserna inom fissionsener- giområdet av riksdagens ställningstagande år 1975 till en vidare kärn- kraftutbyggnad. Universitetet i Stockholm, statens råd för atomforsk- ning, STU, AB Atomenergi och Hyresgästernas riksförbund uttalar att oavsett riksdagens ställningstagande bör ambitionsnivån för fissions- forskningen bibehållas. Man hänvisar bl.a. till behovet av ytterligare kunskapsunderlag och universitet i Uppsala framhåller att en viktig omständighet är, att Sverige har en internationell position beträffande kärnkraftens säkerhet, att ett stopp inom forskningen kring fissionsener- gin vore olyckligt och att en sådan åtgärd knappast skulle komma att följas i andra länder med förutsättningar för fissionsenergiutveckling. Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund, som anser att kärnenergin som en effektiv teknologi kan ge ett rationellt bidrag till den svenska energiförsörjningen, understryker likaså att oavsett vilken utformning som ges åt det svenska kämenergiprogrammet kommer en forsatt forskning inom området att vara oundviklig för att inom landet kunna garantera en kompetent bedömning av olika aspekter på kärnenergins utnyttjande, nationellt och globalt.

LO anger att en del av den föreslagna kärnkraftforskningen torde kunna skjutas på framtiden i avvaktan på beslut om fortsatt kärnkraft- utbyggnad. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) menar att först när energipolitikens framtida inriktning klarlagts är det möjligt att ta ställning till EPK:s kärnkraftprogram.

FOA finner att det mot bakgrund av den rådande osäkerheten hade varit värdefullt om EPK presenterat alternativa förslag. Oavsett vilket beslut som tas av riksdagen beträffande- kämkraftutbyggnad behövs långsiktiga insatser i form av ett basprogram för att följa utveckling- en inom fissionsenergiområdet. Även byggnadsstyrelsen framhåller att det är rimligt att ett beslut av statsmakterna i fråga om kärnkraftut- byggnaden får avgörande inverkan på FoU-verksamhetens inriktning och resurstilldelning. Universitetet i Umeå anger att man finner det be- synnerligt att anslag på 24 milj. kr. föreslås till kämenergiforskning även i det fall att riksdagen skulle ta avstånd från utbyggnad av kärnenergi- produktionen. I sådant fall torde denna summa bättre kunna användas på i synnerhet långsiktig forskning rörande andra energikällor. Svenska naturskyddsföreningen menar att den av kommittén föreslagna medels- fördelningen med stora anslag till fissionsenergiforskning ger anledning till betänkligheter och under inga omständigheter bör få bli vägledande för resursfördelningen efter den treårsperiod som förslaget närmast tar sikte på.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 156

CDL konstaterar att riskerna med förbränning av fossila bränslen är stora och med nuvarande kunskaper ofullständigt kända samt endast i undantagsfall beräkningsbara. CDL förordar därför att man väljer kärn- energin som den produktionsmetod som har de små och beräknings- bara riskerna.

Elutredningen konstaterar att det under den närmaste tio- till femton- årsperioden redan med beslutad samhällsutbyggnad föreligger ett ökat behov av energi, vilket lämpligen bör tillgodoses med kärnkraft.

Sveriges ketniingeniörers riksförening påpekar att vi under decennier framöver måste leva med såväl fossila bränslen som kärnkraft och att det är anmärkningsvärt att inte kombinationer av kärnkraft och fossila bränslen för metanolproduktion eller syntesgasframställning fått en mer seriös behandling av EPK.

Sötvattenlaboratoriet framhåller att kärnkraften f.n. ur miljövårds- synpunkt ter sig betydligt skonsammare än övriga aktuella alternativ. Man anger vidare att våra kyliga havskuster tål större utsläpp av varm- vatten än vad t. ex. tropiska vatten gör och att varmvattenutsläppen har vissa direkta positiva inslag som bör kunna utnyttjas vid akvakultur.

Universitetet i Uppsala anger beredskapssynpunkten som ytterligare ett motiv för en kärnkraftsatsning. En kärnkraftstation kan drivas i flera år på en laddning, medan vår oljelagringskapacitet rör sig om några må- nader. Man framhåller behovet av bredare och djupare information av- seende kärnkraftens säkerhetsproblem än vad som ges idag. Såväl miljö- som beredskapsskäl åberopas även av CDL som motiv för kärnkraftal- ternativet vid fortsatt större utbyggnad av elproduktionen.

ÖEF och Chalmers tekniska högskola framhåller behovet att utnyttja kärnkraften i ökad omfattning och även för direkt värmeförsörjning genom hetvattendistribution. .

Beträffande det statliga FoU-stödet till kärnkraftutvecklingen fram- håller statens industriverk att kärnkraften numera får anses kommer— siellt etablerad varför kraftproducenter och reaktortillverkare i princip bör bekosta den fortsatta tekniska utvecklingen. Liknande uppfattningar framförs av IVA och av Chalmers tekniska högskola, vilken framhåller att medel i dessa avseenden i varje fall bör anvisas utanför EPK:s ram. Även matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göte- borg framför motsvarande synpunkter.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) påpekar att EPK inte till- räckligt upprätthållit distinktionen mellan prospektering och exploate- ring av uranfyndigheter. Man framhåller behovet av ytterligare uran- prospektering och vikten av att den rutinmässiga prospekteringen vita- liseras genom forsknings- och utvecklingsinsatser. Chalmers tekniska högskola anser att en undersökning bör göras för att söka fastställa stor- leken av världens låghaltiga urantillgångar och kostnaderna för att ut- vinna dessa. En sådan utredning kan möjligen enligt högskolans uppfatt-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 157

ning visa att det inte finns behov av någon natriumkyld bridreaktor före år 2000. . .

Statens provningsanstalt anger att EPK:s förslag till insatser för att skapa en svensk anrikningsanläggning bör kunna minskas även om detta innebär en viss fördröjning av programmet. IVA förordar en undersök- ning av möjligheterna att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar göra Sverige oberoende av utlandet genom kärnbränslecykelns alla led inklusive anrikning och upparbetning av avfall.

AB Svensk kärnbränsleförsörjning anger att målsättningen för ett FoU-program för upparbetning av uranbränsle bör vara att'gc förutsätt- ningar för en svensk upparbetningsanläggning och inhemsk avfallshante- ring mot slutet av 1980—talet. Man framhåller vidare att återanvändning av plutonium är angelägen dels för att utnyttja plutoniet som energirå- vara, dels för undvikande av uppbyggnad av plutoniumlager. Även ma- tematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg fin- ner det motiverat med betydligt ökad insats för plutoniumåtercykling.

Chalmers tekniska högskola framhåller att upparbetningen av utbränt kärnbränsle och plutoniumålerföring är integrerade delar av kärnbräns- lecykeln i lika hög grad som anrikning och att satsningen på båda dessa områden underdimcnsionerats av EPK. Man framhåller att utvecklingen inom upparbetningsområdet f.n. karaktäriseras av en viss konservatism, vilken högskolan varnar för. I FoU-programmet för denna verksamhet bör därför ny teknik allsidigt prövas och kostnadsreduceringar analyse- ras. Det internationella samarbetet bör utvidgas.

Aku-utredningen anmäler att ett svenskt FoU-program för hantering, behandling och förvaring av radioaktivt avfall synes ofrånkomligt. Ut- redningen tillstyrker vidare EPK:s förslag till forskning kring pluto- niumåterföring och framhåller att med hänsyn till de speciella riskerna med plutonium är det angeläget att utveckla tekniken att återföra pluto-. nium till lättvattenreaktorer för att därigenom undvika att stora pluto- niumlager byggs upp.

Beträffande andra reaktortyper än lättvattenreaktorer framhåller uni- versitetet i Göteborg och Chalmers tekniska högskola fördelarna med en övergång till gaskylda högtemperaturreaktorer, vilka dels skulle ge högre verkningsgrad, dels kunde lämna processvärme till kemisk och metallurgisk industri. Chalmers tekniska högskola framhåller vidare att den gaskylda högtemperaturreaktorn i modifierad form kan fungera som bridreaktor och anger att den gaskylda bridern möjligen skulle kunna göra att den mera komplicerade natriumkylda bridreaktorn blir onödig. Högskolan anser att det föreslagna beloppet om 3,7 milj. kr. för 1975/76 bör höjas avsevärt och att betydande samarbete bör upptas med motsvarande västtyska och amerikanska utvecklingsprojekt. Tekniska högskolan i Stockholm anger att till programmet bör fogas en ingående studie av tungvattenreaktorer, exempelvis CANDU, för anpassning till

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet 158

svenska förhållanden. Man framhåller att kombinationen tungvatten- reaktorer och stora uranfyndigheter kan göra Sverige oberoende av om- världen i avseende på uranbränsle.

Frågor om tillvaratagande av spillvärme från bl. a. kärnkraftverk be- handlas under särskild rubrik.

Konventionell elkraft- och värmeproduktion

Inom detta delprogram har EPK behandlat magnethydrodynamiska generatorer, generering av mottryckskraft, konventionell elproduktion samt överföring av elkraft. Kommittén anger särskilt att gränsdrag- ningen gentemot delprogrammen Spillvärmeutnyttjande och Organiska bränslen av naturliga skäl är diffus. Flertalet remissinstanser har inte närmare berört området. Sveriges industriförbund framhåller att det be- träffande produktion av mottryckskraft inom industrin finns utrymme för nyskapande utvecklingsverksamhet. Tekniska högskolan i Stockholm menar att en kraftigt ökad FoU-insats på det elkrafttekniska området är nödvändig.

Spillvärmeutnyttjande

STU uttalar att ökat utnyttjande av s.k. spillvärme tillsammans med åtgärder inom lokalkomfortområdet sannolikt utgör det i energieffekti- vitetshöjande syfte intressantaste delprogrammet. Med hänsyn till det starka beroendet av lokala och regionala förutsättningar finner styrelsen en hög ambitionsnivå motiverad både vad gäller utveckling av system och komponenter. I första hand finner STU det angeläget att såväl be- fintliga som planerade fjärrvärmesystem baseras på energikombinat, för vilket erforderlig teknik i huvudsak redan finns utvecklad. CDL fram- håller betydelsen av att utveckla metoder för att ta vara på överskotts- värmet från elproduktionen i värmekraftverk, dels för lokaluppvärm- ning, dels genom nya processer för framställning av syntetiska bränslen. Även AB Atomenergi tar upp dessa frågor och anger att de beräknade spillvärmemängderna inom några decennier teoretiskt kommer att vara tillräckliga för att tillgodose landets hela lokaluppvärmnings- och tapp- varmvattenbehov samt industriella behov av lågtemperaturvärme.

För att praktiskt genomföra effektivt Spillvärmeutnyttjande är det nödvändigt att lösa distributionsproblemen på ett ekonomiskt sätt och Atomenergi noterar med tillfredsställelse den av EPK förordade starka FoU-satsningen.

EPK har dels under delprogrammet Spillvärtneutnyttjande inom ener- giproduktionsprogrammet, dels under delprogrammet Installations- och apparatteknik inom lokalkomfortprogrammet hävdat att tekniken för mätning av värmeförbrukning bör utvecklas. Denna uppfattning delas icke av Hyresgästernas riksförbund som framhåller att en sådan be-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 159

dömning för att vara meningsfylld måste vara grundad på uppfattningen att utnyttjande av denna teknik skulle vara betydelsefullt för energi- försörjningen.

Olja och naturgas

EPK har för detta delprogram inte föreslagit särskilda FoU-medel utan angivit att medel vid uppkommande behov bör kunna anslås från huvudprogrammets ofördelade reservpost.

Naturgastielegationen framhåller att den omständigheten att det för närvarande är osäkert om naturgas framdeles kommer att införas på den svenska energimarknaden inte bör leda till att all FoU på området ställs på framtiden. Svenska gasföreningen hävdar att det föreligger ett stort intresse för att tillföra Sverige naturgas som ett ytterligare förnämligt energislag vilket skulle kunna utgöra en bas för utveckling av ett flertal tänkbara gasekonomier. Mot bakgrund härav finner man EPK:s ställ- ningstagande att icke nu föreslå FoU-medel överraskande.

Organiska bränslen som substitut för olja

Inom detta delprogram har EPK föreslagit åtgärder beträffande torv- och skifferutvinning, energiodling, avfallets alternativanvändning, för- brännings- och förgasningsteknik samt rörande konvertering av gas till metanol och utvinning av metanol ur biosystem.

Beträffande torv framhåller universitetet i Stockholm och statens na- turvetenskapliga forskningsråd bristen på grundläggande kunskapsun- derlag inom området. Universitetet i Umeå bedömer att utvinning av torv för energiproduktion inte torde vara realistisk. Lantbrukshögskolan anger att myrmarkerna som energikälla bör betraktas som yttersta re- serv i en krissituation. Sveriges geologiska undersökning anser däremot att man mot bakgrund av erfarenheterna från andra länder kan räkna med att torv bör kunna få användning som energikälla om också i be- gränsad utsträckning.

I fråga om inhemsk oljeförsörjning och skifferutnyttjande uttalar uni- versitetet i Uppsala att fakultetens geologiska expertis ställer sig kritisk mot nuvarande överproportionering av de tekniska prospekteringsinsat- serna inom svenska land- och shelfområden. Vad gäller utnyttjande av uran och organiska beståndsdelar i de svenska skifferförekomsterna framhåller universitet att om någon av dessa komponenter i en framtida energisituation blir aktuell för utvinning bör planer och teknologi finnas färdiga för samtidigt eller senare utnyttjande av även de övriga. Natur- vårdsproblemen liksom de allmänna miljöproblemen vid varje form av exploatering av dessa fyndigheter kommer emellertid enligt fakulteten att bli synnerligen areellt omfattande.

Universitetet i Stockholm och statens naturvetenskapliga forsknings- råd tar upp det i EPK:s betänkande angivna förslaget om försök med

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 160

algodlingar. I yttrandena framhålls att den höga produktion som sker i vissa havsområden betingas av att olika vattenmassor möts och att natu- ren där tillhandahåller erforderlig energi för cirkulation, flotation och transport av närsalter. I en odling måste energi matas in i systemet var- vid förtjänsten blir mycket låg i jämförelse med naturliga förhållanden.

Skogshögskolan framhåller beträffande energi från jord- och skogs- bruk att det är orealistiskt att räkna med att energibehovet skall kunna tillgodoses genom avkastningen från landets skogar. Den nuvarande skogsindustriella förädlingen är helt överlägsen en användning som bränsle ur såväl miljö- och sysselsättningssynpunkt som vad gäller på- verkan på handelsbalansen. Lantbrukarnas riksförbund framhåller beho- vet av en analys av önskvärdheten att återföra jordbruksavfallet i jord- förbättrande syfte alternativt för produktion av energi för lokalanvänd- ning. Först efter en sådan studie kan man ta ställning till ett vidare pro- gram för jordbruksavfallets utnyttjande för energiproduktion.

AB Atomenergi ansluter sig tillsammans med flera andra remissorgan till EPK:s förslag om insatser på problem som är förknippade med kol- förbränning, men betonar de miljömässiga svårigheterna och framhåller att betydligt mer omfattande studier av olje- och kolförbränningens miljöfrågor än vad EPK föreslagit synes påkallade.

Nya energisystem

Chalmers tekniska högskola framhåller att" området innehåller så många lovande och verklighetsnära projekt att en större satsning än de 18 milj. kr. som EPK föreslagit för den närmaste treårsperioden är mo- tiverad. Högskolan betonar betydelsen av att fordonsbatterier kan ut- vecklas till allmän användbarhet för varudistribution och kollektivtrafik. Man framhåller att EPK inte beaktat system med .termojoniska ener- giomvandlare, vilka visserligen ännu ej utnyttjats för produktion av elektrisk ström i stor skala men-vilka synes ha betydande utvecklingspo- tential. Vidare framhålls betydelsen av studier av olika lagringsformer för energi.

FOA ansluter sig till EPK:s bedömning att metanol-baserade energi- system kan erbjuda intressanta utvecklingsmöjligheter redan inom för- hållandevis kort tid men hävdar att analyserna av metanolsystem skulle bli säkrare om en del tekniska system kunde studeras närmare på ett tidigt stadium. Man framhåller vidare betydelsen av studier av riskerna med en vidgad metanolanvändning på grund av metanolens flyktighet, giftighet och antändlighet samt explosionsbenägenhet vid luftblandning- ar. Stöd för förslaget uttalas vidare av ÖEF, Chalmers tekniska högskola och enargiberedskapsutredningen samt av statens naturvårdsverk, som anger att det finns möjligheter att utnyttja även andra alkoholer än metanol, och att dessa har fördelar framför konventionella bränslen inte minst ur miljösynpunkt.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 161

Övriga energislag Till detta delprogram har EPK hänfört fusionsenergi, geotermisk energi, solenergi (dock ej för direkt lokaluppvärmning) och vindenergi.

Fusionsenergi

Utredningens förslag om ökade anslag till plasmafysik med fusions- forskning tillstyrks av de remissinstanser som tagit upp frågan, bl. a. tekniska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universi- tetet i Lund och IVA. Den förstnämnda påminner dock samtidigt om de stora svårigheter och den osäkerhet som föreligger beträffande möj- ligheterna att nå framgång i detta forskningsarbete. Statens råd för atom- forskning ansluter sig till EPK:s uttalande att den svenska insatsen inom fusionsområdet bör koncentreras kring väsentliga delproblem och prin— cipfrågor som vilar på grundvetenskaplig bas. Rådet betonar vidare att det finns skäl att med stor bredd följa forskningsresultaten i andra länder och anmäler att det beslutat delta i planläggningsfasen inom Euratom av en europeisk Tokamakmaskin (JET) genom att placera kvalificerade svenska tekniker vid detta projekt under år 1975. En framtida svensk associering till Euratoms fusionsforskningsprogram skulle enligt rådets uppfattning vara värdefull i detta sammanhang. STU framhåller att mot bakgrund av teknikens ståndpunkt, den potentiella betydelsen samt be- hovet att upprätthålla en god kompetens som ger tillgång till de inter- nationella landvinningarna så instämmer man i den föreslagna program- nivån med inriktning på plasmafysikalisk forskning.

Universitetet i Uppsala föreslår att anslaget för fusionsforskning ökas till minst 10 milj. kr. per år under minst 10 år. CDL framhåller vikten av ett kraftfullt, kontinuerligt stöd. Svenska utvecklings AB och Veten- skapsakademien framför liknande åsikter. Även Kooperativa förbundet föreslår en större satsning än vad EPK angivit.

F OA, tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och STU erinrar om att även fusionskraften kommer att skapa miljö- och säkerhetsproblem, bl. a. i form av radioaktivitet och radioaktivt avfallsmaterial.

Geotermisk energi

De remissinstanser som behandlar frågan om möjligheterna att i Sve- rige utvinna geotermisk energi intar i allmänhet en avvisande eller av- vaktande inställning. I yttranden från universiteten i Stockholm och i Umeå uttalas stark misstro mot dessa möjligheter. Statens naturveten- skapliga forskningsråd, SGU och STU anger klar tveksamhet men fram- håller att temperaturförhållandena i den svenska berggrunden bör un- dersökas närmare. Tekniska högskolan i Stockholm finner att den geo- termiska energins möjligheter bör undersökas genom mätningar av ter- miska gradienter och provborrningar till större djup. Högskolan menar

ll Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 162

vidare att säkerhetsproblemcn med utsläpp av giftiga gaser, förhöjda halter av tungmetaller i det vatten som pumpas upp ur jorden och risker för utlösning av jordbävningar också bör studeras. CDL anger att man inte har någon invändning mot den av EPK föreslagna studien men understryker vad som anförts i experten Dick Lundqvists särskilda ytt- rande, där stor tveksamhet uttalas mot möjligheterna att i Sverige ut- nyttja geotermisk energi.

Solenergi för elproduktion

Tekniska högskolan i Stockholm delar EPK:s uppfattning att solener- gin i vårt land troligen främst kommer ifråga för värmealstring. CDL ifrågasätter dock denna bedömning eftersom nya ämnen för konverte- ring av strålning till elektrisk energi ständigt utvecklas. En svensk forsk- ningsgrupp bör enligt CDL ges möjlighet att delta i något internationellt utvecklingsprojekt kring solenergi för elkraftproduktion.

Vindenergi

STU har genomfört en förstudie inom vindenergiområdet och anmä- ler att man avser fortsätta satsningen med framtagande av underlag för beslut om en eventuell introduktion av tekniken för storskalig produk- tion av elström. Man betonar att för detta arbete krävs en satsning i vä- sentligt större omfattning än vad som föreslagits av EPK. Även tekniska högskolan i Stockholm hävdar behovet av ytterligare forskning inom vindenergiområdet, och påpekar att säkerhetskraven bör ställas lika höga på vindkraftverk som på kärnkraftverk. De problem som är för— knippade med inmatningen på elkraftnätet och med lagringen av vind- energi bör utredas.

CDL anser att det är av värde att denna energiform undersöks och att vägen hålls öppen för vidare utveckling. Saab-Scania AB anger att det bör vara möjligt att ta i drift vindkraftverk före år 1985 om arbetet star- tas inom en snar framtid. Tänkbar installerad effekt 1985 uppskattas till 500 MW, vilket skulle kunna ge 1 TWh per år. Företaget finner att man bör skilja på två olika utbyggnadsnivåer för vindenergin, nämligen dels en så begränsad nivå att utbyggd vattenkraft genom korttidsreglering kan kompensera variationer i tillgänglig vind så att energilagring inte behövs, dels en ytterligare utbyggnad som kräver energilagring genom pumpkraftverk eller dylikt. Den av EPK föreslagna verksamheten bör utökas med tillämpningsstudier, konstruktionsstudier och planering av utveckling och introduktion av vindkraft. Företaget bedömer att genom- förbarheten för ett vindenergiprogram är hög i jämförelse med andra outtömliga energikällor.

Prop. 31:30 Bilagal Industridepartementet 163

5.3.5 Näringslivets energianvändning Energianvändning i industriella processer Statens industriverk anser att programmet inom detta område i högre grad än vad EPKföreslagit bör inriktas på relativt grundläggande stu- dier i syfte att effektivisera energiutnyttjandet. Verket framhåller att EPK:s förslag får betraktas som ett minimiprogram och att en utvidg- ning bör övervägas. Även Chalmers tekniska högskola anger att det före- faller sannolikt att kraven på FoU-stöd väsentligt kommer att överstiga vad EPK föreslagit. Domänverket framhåller att programmet bör ges högre anslag, främst för de stora energiförbrukarna inom industrisek- torn. STU anser att behov av stöd till utveckling av helt nya energisnåla processer kommer att kräva insatser i väsentligt ökad grad och framhål- ler bl.a. behovet av kartläggningsarbeten kring energiflöden, energief- fektivitet och förbättringspotential för olika industriella processer. Inter- nationellt samarbete för uppbyggnad av en informationsbas för värde- ring av sådana data blir härvid enligt styrelsen ett viktigt komplement. CDL framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas vissa energikrä- vande enhetsoperationer som t. ex. malning och luftkonditionering, vilka inte hänför sig till någon speciell industrigren och därför inte blir be- handlade vid den gängse sektorindelningen. Åtgärder för minskad energiförbrukning inom järn- och stålindustrin bör enligt Jernkontorets uppfattning i varje fall på kort sikt inriktas på bättre styrning och kontroll av förbränningsprocesserna samt bättre till- varatagande av spillvärme.

Energifrågor inom jord- och skogsbruk Lantbruksstyrelsen och Lantbrukarnas riksförbund ansluter sig i hu- vudsak till EPK:s framställning inom detta område, medan lantbruks- högskolan som allmän reaktion framhåller .att systemavgränsningar sak- nas eller är diffusa. Högskolan anger att jordbruket använder sig av tre olika former av energiinsatser, nämligen solenergi, direkt hjälpenergi (drivmedel och elström) samt indirekt hjälpenergi (handelsgödsel, ma- skiner, byggnader etc.) och att ett huvudmål för energianvändningcn i jordbruket måste vara att producera livsmedel med minsta möjliga in- satser av hjälpenergi. Detta leder till två slutsatser: För det första erfor— dras, eftersom varje livsmedelsprodukt drar med sig olika former av energiinsatser i olika led, en fullständig analys som helst bör drivas att omfatta även förädling av produkterna. Dessförinnan är det svårt att ut— tala sig om energibesparingar. För det andra är det av intresse att ut- veckla produktionsmetoder och växtslag som kan maximera bindandet av solenergi om detta leder till en mindre insats av hjälpenergi per pro- ducerad enhet. Lantbrukshögskolan och Iantbruksstyrclsen noterar att

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industridepartementet 164

trädgårdsnäringen inte behandlats i utredningen och framhåller växt- husproduktionens f.n. stora energibehov. Lantbrukshögskolan anger ett flertal angelägna forskningsområden.

Jordbruksnämnden och skogshögskolan anger att forskningen inom många områden till en början bör inriktas på att närmare klarlägga för- utsättningarna för olika utvecklingsprojekt. Som exempel anges av skogshögskolan att man i stället för att förutsätta att allt hyggesavfall är värdefullare för fiberproduktion än som bränsle borde göra lönsamhets- kalkyler för olika utnyttjandealternativ. Högskolan uttalar vidare stöd för förslaget om utveckling av ignifluidteknik för förgasning av förore- nat och ej utnyttjat avfall.

Skogshögskolan framhåller att skogsnäringens positiva betydelse för landets energibalans i grunden beror på att skogens biomassa produce- ras inom landet och sålunda är en ren nettoproduktion. De naturliga processerna kan påskyndas exempelvis genom gödsling och man anför att kvävegödsling motsvarande ianspråktagande av ett ton olja resulte- rar i en ökad skogsproduktion motsvarande ca 18 ton olja. Med detta be- traktelsesätt skulle således skogsgödslingen vara positiv-.ur-energisyn- punkt. Domänverket instämmer i utredningens uttalande att ved- och hyggesavfall normalt inte är något attraktivt bränsle och att använd- ningen av vedråvara endast kan ses som ett alternativ vid total avspärr- ning. Lantbruksstyrelsen framhåller att i den mån avsättningsmöjlighe- terna tillåter det skulle skogsindustrins energibehov kunna minskas ge- nom övergång till trävaruproduktion i stället för pappersmasseproduk- tion. Med hänvisning till energiprognosutredningens material anges att trävaruindustrin förbrukar 0,8 GWh per milj. kr. produktvärde medan motsvarande energiförbrukning för massa- och pappersindustrin är 10,7 GWh.

Lantbruksstyrelsen och fordbrukstekniska institutet uttalar stöd för EPK:s förslag om utvecklingsarbete för framställning av metangas ur stallgödsel. Lantbruksstyrelsen påpekar att detta endast i ringa grad skulle påverka gödselns gödselvärde och dess värde som jordförbätt- ringsmedel, eftersom växtnäringsämnena och de mullbindande substan- serna finns kvar i gödseln efter rötningsprocessen. Däremot avvisar sty- relsen tanken att utnyttja halm som bränsle för bostadsuppvärmning med hänvisning till dess värde som foder och jordförbättringsmedel.

Jordbrukstekniska institutet framhåller att medel bör reserveras även för undersökningar rörande utveckling av tekniken för förtorkning av hö och spannmål.

Jordbrukstekniska institutet och Iantbrukshögskolan framhåller att de av EPK föreslagna anslagsramarna bör höjas, den sistnämnda anger till minst 3 milj. kr. per år.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 165

5.3.6 Energianvändning för transporter och samfärdsel Flera remissinstanser, däribland Kungl. Atttomobt'lklubben och Motor— förarnas helnykterhetsfärbund, framhåller värdet av det faktaunderlag som tagits fram genom EPK:s arbete, även om bl.a. Svenska utveck- lings AB ställer sig kritiskt till vissa detaljer i materialet. Sveriges Reda- reförening beklagar att sjöfartsnäringens viktiga roll för Sveriges för- sörjning med energiråvara inte tillräckligt uppmärksammats av kommit- tén. Allmänna trafikpolitiska frågeställningar tas upp i många remissytt- randen, bl. 3. från Svenska åkeriförbundet. Statens råd för byggnads- forskning anser att transportsektorns samband med fysisk samhällspla- nering undervärderats av EPK. FoU om lokaliseringsmönster och plane- ring är väsentlig om transportsektorns energianvändning på längre sikt skall kunna effektiviseras. Många yttranden påpekar den ringa effekten av åtgärder inom trans- portsektorn på den totala energibalansen. Transportnämnden framhåller att när ingrepp görs inom denna sektor blir konsekvenserna i allmänhet mycket svåröverskådliga och att ett gott statistiskt underlag erfordras för att ge kunskap om dagens situation. Den bristande statistiken om transporter i samhället påtalas även av Chalmers tekniska högskola. Flera remissorgan framhåller att endast obetydliga energivinster står att få genom överföring av godstransporter mellan olika typer av trans- portmedel. Statens järnvägar framhåller dock att en överföring av trafik till järnväg i de tunga relationerna torde medföra högre beläggningstal både för person- och godstransporterna, vilket skulle sänka energiför- brukningen per transporterad enhet. Redareföreningen noterar att den inrikes sjöfartens roll som bränslesnålt alternativ till andra transportfor- mer har observerats men framhåller att EPK:s förslag om anslag med 2 milj. kr. per år synes vara för lågt om ett realistiskt resultat skall för- väntas. Många remissorgan framhåller samfärdselns beroende av petroleum- produkter. Vägverket hävdar att för människor i mindre tätbefolkade områden är bilen näst intill oumbärlig och att en kraftig begränsning av bilanvändningen kan medföra stora påfrestningar på samhället. Detta motiverar insatser för att få fram alternativa drivmedel. Användning av metanol som drivmedel eller som komplement till konventionella driv- medel i olika motortyper framhålls av bl. a. statens vägverk och Bilin- dustriföreningen. ÖEF anför att stor beredskapsbetydelse måste tillmätas forskningen rörande nya bilmotorer med hög verkningsgrad och möjlig- het att använda andra energiformer än konventionella drivmedel. Även trmtspormämnden framför likartade synpunkter. Energiberedskapsut- redningen framhåller att eftersom nuvarande drivmedelsberedskap byg- ger på förutsättningen att en del av fordonsparken efter viss tid kan

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 166

övergå till gengasdrift bör det vara angeläget att genom fortsatt FoU förbättra gengasens användbarhet.

Beträffande programförslagets inriktning framhåller statens vägverk att för insatser på kollektivtrafikteknik talar inte främst energipolitiska utan social- och miljöpolitiska skäl. Verket menar att från energipolitisk synpunkt synes det viktigare att under de tre första åren anlägga ett energiekonomiskt synsätt med fokus på energibesparande åtgärder för att därefter — då förutsättningarna förtydligats genom FoU-arbetet inom programmet Allmänna energisystemstudier —— ge hög prioritet åt studier kring alternativa framtida transportsystem. Transportforsknings— delegationen anger att forskning med inriktning på kollektivtrafikteknik bör underordnas FoU som tar sikte på att bedöma framtida behov, krav och trolig utveckling av relationerna mellan privatbilism och kollektiv- trafik. Chalmers tekniska högskola konstaterar med hänvisning till ame- rikanska undersökningar att de största energitekniska vinsterna inom transportsektorn står att göra genom minskad fordonsstorlek och genom höjd motor— och transmissionsverkningsgrad. Slutsatsen härav är att en stor del av det belopp som föreslås bör läggas'på utveckling av motor- och transmissionssystem lämpliga för city- och weekendfordon i stället för på kollektivtrafik. Man framhåller att vinsterna med kollektivtrafik i Sverige torde stå i omvänd proportion'till den ökade utflyttningen inom" tätorterna. Trafikpolitiska utredningen anser dock att EPK valt att satsa alltför stor del av anslaget för transportsektorn på delprogrammet Ener- gianvändning i drivsystem med hänsyn till den kommersiella verksamhet som redan finns inom området; Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund hävdar att verkligt stora energibesparingar inom samfärdselsek- torn torde kunna uppnås främst genom förändringar i transportsyste— men och ändrade lokaliseringsmönster, varför delprogrammet Trans- portsystem (6 milj. kr.) anses vara kraftigt underdimensionerat- jämfört ' med Drivsystem och Skeppsreaktorer (21 milj. kr.).

Beträffande av EPK angivna utvecklingsprojekt finner vägverket det föreslagna stödet till utvecklingen av stirlingmotorer vara angeläget och har inget att erinra mot förslaget om stöd till batteriutveckling. Saab- Seanz'a AB framhåller att med hänsyn till att vätgas kan vara aktuell som energibärare fram emot år 2000 bör förberedande studier inrymmas i ett energiforskningsprogram.

EPK:s förslag om studium av kärnkraftdrift av fartyg stöds av Redztrej'öreningen, men ifrågasätts av såväl transportfarskningsdelegatio- nen som av trafikpolitiska utredningen. Den förstnämnda framhåller att en bättre medelsanvändning torde kunna erhållas om det aktuella belop- pet används till forskning rörande möjligheterna till energibesparing ge- nom att i högre grad utnyttja sjöfarten i första hand inom godstransport- området. Trafikpolitiska utredningen framhåller att forskning rörande kärnkraftdrift av fartyg i första hand är av intresse för varvsindustrin -

i'rop. 1975:30 Bilaga]. Industridepartementet 167

och för den svenska rederinäringen och genom sin i första hand kommer- siella inriktning inte uppfyller EPK:s målsättningskriterier. Utredningen anser inte heller att kärnkraftdriften torde medföra någon större påver- kan på energiåtgången för transporter i Sverige.

Tru/rmvrrforskningsdelegationen tar upp frågan om dess verksamhets- område och ifrågasätter om energiforskning inom detta enbart skall syfta till att begränsa energikonsumtionen inom transportsektorn. Dele- gationcn anmäler att den f.n. utarbetar ett program för energiforsk- ning inom sitt verksamhetsområde. Programmet avses innehålla ett antal konkreta projekt, vilka var för sig kan kostnadsuppskattas. I början av år 1975 anser sig delegationen således kunna ange en ram för de FoU- insatser inom energiområdet den anser nödvändiga.

5 ..?.7 Energianvändning för lokalkomfort —— boende och arbetsmiljö

Statens råd för byggnadsforskning hävdar att nolltillväxt inom netto- energiförbrukningen för detta område är tekniskt möjlig, men att om detta skall kunna uppnås enbart genom byggnads- och installationstek- niska åtgärder måste de vara av mycket långtgående karaktär. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anser däremot att den även fortsättningsvis sannolikt ökade utrymmesstandarden, eventuell ökad småhusproduk- tion, tröghet i ombyggnadsarbeten och ökning av antalet fritidshus kom- mer att ha alltför stor inverkan för att nolltillväxt skall vara möjlig.

Frågor om byggnadsnormer, energimätning m. ni. har varit föremål för många remissinstansers uppmärksamhet. Energiberedskapsutred- ningen konstaterar att förbrukningsbegränsningar kan uppnås t. ex. ge- nom användningsrestriktioner, sänkt rumstemperatur, varmvattenstopp m. m. Sådana åtgärder underlättas av en" väl utvecklad mät- och styrtek- nik. Utredningen framhåller också att effektivare energihushållning kan uppnås genom ändrade normer och föreskrifter och understryker att reg- ler för individuell energimätning bör övervägas. FoU-insatser bör göras beträffande värme- och varmvattenmätning samt möjlig anpassning hos olika hushållsgrupper till en ändrad inomhusmiljö genom exempelvis kallare varmvatten, mindre ventilation och belysning. HSB:s riksförbund ansluter isg till EPK:s påpekande att statliga och kommunala an- visningar och bestämmelser kraftigt styr byggnadernas utformning och framhåller att väsentliga energibesparingar säkerligen kan göras genom en översyn av dessa bestämmelser med inriktning på de driftekonomiska konsekvenserna av normerna. Förbundet framhåller även att tanken på att man i samband med projekteringen även skall upprätta energibalan- ser för fastigheterna bör prövas ingående.

Hyresgästernas riksförbund berör frågan om taxor med riktat sparin- citament och uttalar att man bestämt motsätter sig sådana. Förbundet anger att man av sociala skäl inte kan acceptera ett användande av konstlade energipriser som metod, för ransonering av de enskilda konsu-

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 168

menternas förbrukning. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag anför däremot att ifråga om de enskilda hushållens konsumtion av energi för uppvärmning, varmvatten, elström m.m. fordras en taxepolitik med starka incitament till ökad sparsamhet. Taxesystemet bör samtidigt ges en sådan konstruktion att boendekostnaderna så långt möjligt inte ökas påtagligt. LO anser att prishöjningar på energi eller andra sparåtgärcler endast får användas om de kopplas med fördelningSpolitiska åtgärder som kompenserar ekonomiskt eller på annat sätt svaga grupper.

ÖEF menar att det av EPK föreslagna FoU-stödet till lokalkom- fortområdet är synnerligen angeläget, särskilt med hänsyn till de be- sparingseffekter som torde kunna nås på kort sikt. Styrelsen under- stryker behovet av en bred informationsverksamhet till allmänheten och fortlöpande utbildning av eldningsteknisk personal och fastighetsskötare och ifrågasätter om det av utredningen föreslagna stödet härför är till- räckligt. STU framhåller att lokalkomfortområdet tillsammans med det s.k. spillvärmeprogrammet utgör de områden där den svenska FoU- insatsen bör ha den högsta ambitionsnivån och bredden. Statens råd för byggnadsforskning och statens provningsanstalt betonar att det inom lokalkomfortområdet finns flera delområden där Sverige har sådan spe- ciell vetenskaplig kompetens som enligt EPK:s uppfattning bör motivera särskilda forskningsinsatser.

Flera remissorgan verksamma inom området ansluter sig till EPK:s bedömning av totalt under den närmaste tioårsperioden erforderliga FoU-medel, men framhåller att en så snabb ökning av resurserna som EPK angivit inte är realistisk. Statens institut för byggnadsforskning be- dömer att eftersom tillgången på kvalificerade forskare är begränsad problem kan uppstå när det gäller att under de första åren effektivt ut- nyttja föreslagna resurser. Motsvarande uppfattning framförs av bygg- nadsstyrelsen, tekniska högskolan i Stockholm, statens planverk och VVS-tekniska föreningen. Statens. råd för byggnadsforskning anger för budgetåren 1974/75—1977l78 de rimliga totala insatserna för energiin- riktad byggnadsforskning till resp. 7, 17, 22 och 27 milj. kr.

Avvägningen mellan de av EPK föreslagna satsningar för delprogram- men Byggnaden resp. Installations- och apparatteknik (8 resp. 35 milj. kr. under de tre första åren) ifrågasätts av bl. a. statens provningsttn- _rmlt, som anger att de omvända förhållandena bättre skulle svara mot en samhällsriktig och energirationell satsning. Bostadsstyrelsen anser det angeläget att ökade resurser i första hand tilldelas FoU-arbete beträf- fande tillämpning av sådan teknik inom bostadssektorn som erfarenhets- mässigt bör leda till energibesparingar. Byggnadsstyrelsen beklagar att utredningen inte presenterat något FoU-program beträffande den byggda miljöns förhållande till naturomgivningen (byggnadsekologi) och inte heller något program för energifrågornas behandling i samband med planarbete.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementel 169

Klimathygien ..

Byggnadsstyrelsen framhåller att ett bättre underlag för riktlinjer och normer när det gäller klimathygien är av stor betydelse. Inte minst vik- tigt är att samspelet mellan olika klimatfaktorer klarläggs liksom dessas . betydelse för den totala upplevelsen av klimatet. Socialstyrelsen anser det angeläget påpeka att den biologiska variationen beträffande krav på olika inomhusklimatvariabler är stor och att andra förhållanden tycks gälla för t. ex. små barn, åldringar och vissa fysiskt handikappade än för vuxna, ”friska” individer, för vilka de generella normerna hittills i regel konstruerats. CiviI/örsvarsstyrelsen anför att den klimathygieniska forskningen utöver att ge underlag beträffande samspelet mellan psyko- logiska och fysiologiska komfortfaktorer i fred även bör kunna ge gräns- värden för den mänskliga prestationsförmågan om bostadsvärmen för- svinner i krig.

Hyresgästernas ;iksförbund menar att normerna utformas under hän— synstagande till andra väsentliga mål än energipolitiska, t. ex. rimlig boendekostnad. Grunderna för utformning av byggbestämmelser och lå- neregler kan naturligtvis inte ifrågasättas. Även om energipriserna hit- tills har betraktats som låga, har uppvärmningskostnaderna ingalunda varit obetydliga för de totala boendekostnadernas storlek.

FOA tillstyrker det av EPK föreslagna programmet. Byggnadsstyrel- sen påpekar att FoU-verksamhet som syftar till att sänka uteluftsflödena bör kompletteras med insatser ägnade åt radongasens inverkan på den nedre gränsen för uteluftsflödet i olika arbetsmiljöer och bostäder.

Byggnaden

I utredningen och expertmaterialet framhålls att stora mängder energi kan sparas genom tillvaratagande av solinstrålningens energiinnehåll för lokaluppvärmning. Byggnadsstyrelsen menar att det är viktigt att FoU- insatser avsätts för andra alternativa energikällor, som till acceptabla in- vesteringskostnader och miljökonsekvenser kan ge tillskott till energi- produktionen. Forskningen kring solenergins tillvaratagande bör enligt styrelsens uppfattning speciellt inriktas på praktiska försök i experi- menthus. Tekniska högskola:: i Stockholm uttalar att det vid utnyttjande av solenergi för uppvärmning främst är två komponenter som behöver ägnas intresse, nämligen solfångaren och värmelagringsenheten. Statens provningsansialt menar att EPK har förbisett de betydande arbeten som f. n. pågår bl. a. i Förenta staterna för att i anslutning till eller som en del av byggnaden anordna ”solfångande lådor”. Anstalten framhåller vi- dare att med hänsyn till de långa perioderna av mycket låg solintensitet (november —januari) år det särskilt angeläget att i Sverige sätta in ar- bete på sådan typ av lagringsmedier som kan utjämna underskottet un- der dessa perioder mot överskottet under andra delar av året. Prov-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 170

ningsanstaltcn anser att större anslag bör ges för dessa uppgifter än vad EPK föreslagit.

Byggnadstyrelsen anför att den som stor lokalförvaltare har särskilt intresse av att FoU-insatser görs för att minska energiåtgången i det be- fintliga byggnadsbeståndet. Detta bör också vara ett allmänt intresse cf- tersom dagens byggnadsbestånd länge kommer att ha dominerande in- verkan på energiförbrukningen för lokalkomfort. Styrelsen stöder därför kommitténs betoning av vikten av FoU—insatser inom detta område och framhåller att det är nödvändigt att enkla och billiga kontrollmetoder utarbetas för att mäta värmeflöden genom byggnadsdelar samt att ener- gifrågorna vid ombyggnad studeras. Styrelsen förordar att delprogram"— met Byggnaden förstärks eventuellt på bekostnad av delprogrammet Klimathygien.

Installations— och apparat-teknik

Svenska värmet'crks/öreningen instämmer i EPK:s påpekande att sys— tem- och komponentutveckling för den del av fjärrvärmesystemen som faller på den enskilda byggnaden är väsentlig. Det är dock enligt fören— ingens uppfattning inte givet att temperaturnivån i de använda systemen med nödvändighet kommer att väljas lägre än i de nuvarande fjärrvär- mesystemen det finns en rad faktorer som istället tyder på att tempe- raturen bör höjas. . . I. .

Byggnadssryrelsen bedömer att störrelFoUl-insatser bör ägnas åt att utreda vad som egentligen är bra belysning och framhåller att vid be- sparingskampanjen under vintern 1973i74 belysningsstyrkorna i många fall sänktes högst väsentligt, något som av många individer i varje fall inte upplevdes som negativt.

Kommunförbundet noterar att Sverige av allt att döma under över- skådlig tid kommer att få brottas med energiknapphet och att det därför är angeläget att energiforskningen inriktas. på uppgiften att utveckla . lämpliga instrument för mätning av energi i detaljkonsumentledet. Så— dana mätningar är av betydelse säväl för den enskildes ekonomiska in- tresse av att spara energi som för möjligheten att ransonera tillgången på energi i olika former.

Entreprenader

EPK:s förslag inom detta område har inte närmare kommenterats av remissinstanserna.

Systemfrågor jämte information och utbildning

Statens planverk betonar att kunskapen om det svenska byggnadsbe- ståndets fördelning på olika typer av byggnader, byggnadernas ålder, värmeisolering m.m. är bristfällig och att kunskapsbristerna är särskilt

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartemenlet 17;

stora då det gäller andra typer av byggnader än bostäder. Ökad kunskap i dessa frågor är enligt verkets uppfattning nödvändig för en realistisk analys av energianvändningcn och behövs också som underlag för be- dömning av vilka åtgärder som är ägnade att åstadkomma en god ener- gihushållning. Närmare studier av dessa frågor bör inledas skyndsamt.

Flera remissinstanser betonar speciellt vikten av informations- och ut- bildningsfrågor inom detta delprogram. Byggnadsstyrelsen anger att dess erfarenhet visar att stor energibesparing kan uppnås genom enbart infor- mation och utbildning beträffande intrimning och drift av anläggningar. Man pekar särskilt på vikten av ökade resurser för utbildning i fastig- hetsdrift. Även statens provningsanstalt understryker information och utbildning och hävdar att de av EPK föreslagna medlen under detta del- program till övervägande del bör användas för dessa två ändamål. An- stalten framhåller att omfattande systemstudier och beräkningsmodeller är av underordnad betydelse och i sin tillämpning i avgörande grad be- roende av byggnadsutförandet.

5.3.8 Återvinning av energi i varor

Lantbrukshögskolan anför att den glöbala syn på världens livsmedels- försörjning som nu alltmer tillämpas tycks medföra en omvärdering av den svenska odlingsmarken i riktning mot att i största möjliga utsträck- ning bevara den och förbättra dess produktivitet. Det blir härvid en angelägen uppgift att i största möjliga utsträckning återföra allt biolo- giskt avfall till marken och till det biologiska kretsloppet. På samma sätt menar högskolan att insikten om' r'åvaruresurSernas begränsning och vä- dan av att okontrollerat sprida olika-"element i naturen ökat kraven på avfallskontroll och återanvändning. Härav följer att det marginella ener— gitillskott som EPK hänför till jordbruksavfall och liknande enligt hög- skolans uppfattning knappast får någon relevans i en energiprognos.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg framhåller att åter- vinning av vissa delar av -hushållsavfall,"t. ex. papper, metaller, glas etc. måste ingå som en väsentlig-del av" en energibesparande politik; Försök härmed har utförts utomlands på olika ställen under en lång följd av år och fakulteten anser det vara en brist att erfarenheter som inhämtats vid ' denna verksamhet inte redovisats av EPK. '

Svenska utvecklings AB menar att det är värdefullt att EPK pekat på att olämpliga metallkombinationer försvårar återanvändning. FoU och försöksanläggningar för hantering av komplext metallskrot bör enligt bolaget ges avsevärt stöd och premiering av återvinningsvänliga produktkonstruktioner övervägas. '

Med hänsyn till ätervinningens säväl energi- som miljömässiga bety- delse förordar Chalmers tekniska högskola en fördubbling av det av EPK föreslagna beloppet, 3 milj. kr. per år. Även Kooperativa förbun- (lt?! föreslår ökade medel för detta program.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 17:

5.3.9 Allmänna energisystemstudier

Ett stort antal remissorgan, häribland RRV, samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg, Svenska utvecklings AB och TCO. uttalar sitt stöd för förslaget om ett särskilt program för allmänna energisystemstudier. Denna uppfattning delas även av IVA. UKÅ, tek- niska fakulteten vid universitetet i Lund, CDL och VVS-tekniska för- eningen. vilka alla förutser att högre anslag än vad EPK föreslagit torde komma att erfordras. Ökat anslag föreslås också av statens råd för bygg- nadsforskning.

FOA biträder i stort den inriktning EPK föreslagit för programmet men anser att kommittén inte tillräckligt betonat behovet av en stark koppling mellan detta program och tekniska systemstudier inom andra program, framför allt då delprogrammet Nya energisystem. Enligt UKÄ:s uppfattning bör programmet få till uppgift att skapa underlag för de energipolitiska ställningstagandena och därmed också komma att bli vägledande för insatserna inom de andra programmen. Medicinska fakulteten vid karolinska institutet anser att en större andel av forsk- ningsresursema borde gå till utredningar av sådana samhällsstrukturer som skulle kunna minska det totala energibehovet, ett tema som bl.a. diskuteras i de idépromemorior som EPK utgivit. Svenska värmeverks- föreningen finner det angeläget att jämförande studier med avseende på totalekonomi, kapitalbehov, utnyttjande av energiråvaror m.m. görs av samhällen med stort inslag av elanvändning resp. samhällen där det huvudsakliga uppvärmningsbehovet täcks av fjärrvärme. LO pekar på behovet av utveckling av metoder för att mäta samhällsekonomiska effekter av olika energialternativ.

Beträffande uppläggningen av arbetet inom programmet anger statens råd för samhälls-forskning att den tanke som framskymtar i betänkandet. nämligen att hela anslaget under uppbyggnadsperioden skall avsättas för en enda förstudie, knappast är att förorda. Rådet anser det vara lämp- ligare att från början arbeta längs flera linjer. Rektorsämbetet vid uni— versitetet i Stockholm föreslår att projektorganiserat samarbete mellan naturvetare, tekniker och samhällsvetare bör initieras och anger att så- dana initiativ bör utgå från forskningsrådens samarbetsdelegation. Sär- skilda medel bör ställas till förfogande härför.

Statens råd för smnhällsforskning och arbetsntarknadsstyrelsen anslu- ter sig till EPK:s förslag om en utbyggd informationsbas. Den sist- nämnda anger att en prioritering därvid bör ske av sådan information som belyser olika energiförsörjningssystems effekter på sysselsättning och strukturutveckling.

Statens industriverk anger att jämförande studier av olika länders energiförsörjning borde kunna ge värdefull kunskap. Verket framhåller vidare behovet av ytterligare analyser av energins roll i samhällsekono-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 173

min. vilka enligt verkets uppfattning bör kunna användas i olika model- ler eller systemstudier där energiförsörjningen ingår som en=större eller mindre del. Verket bedömer att dessa analyser inte torde inrymmas inom den angivna ramen för programmet Allmänna energisystemstu- dier. Eftersom de ger förutsättningarna för produktion och tillförsel av energi anser industriverket att de bör föras till programmet Energipro- duktion.

5.3.10 Åtgärder utanför energiprogramkommitténs progt'amram

Behov av grundforskning, basresurser och ut- bildningsinsatser

Flertalet forskningsinriktade remissinstanser betonar i kraftfulla orda- lag EPKzs uttalande att en satsning på ett mer långsiktigt FoU-program för energiområdet oundgängligen måste vara förknippad med motsva- rande satsning på en allmänt kunskapsutvidgande grundforskning. Sta- tens råd för atomforskning och statens naturvetenskapliga forskningsråd- framhåller att detta är en stark motivering för ökade anslag till råden. UKÅ framhåller att ett beslut om ökade insatser på energiforskning bör omfatta konkreta åtgärder för att bygga ut' den långsiktigt inriktade naturvetenskapliga forskningen och framhåller särskilt behovet av forsk- ning kring olika energiformers relativa miljöeffekter. Statens industri- verk, som också betonar stödet till grundläggande forskning, framhåller att detta stöd bör ske i anslutning till annat forskningsstöd och att bl- dragsprövningen härvid bör ske med hänsyn till i första hand det en— skilda projektets värde från tekniskt-naturvetenskapliga synpunkter.

Dessa bedömningar delas också av Vetenskapsakademie'n och av IVA. Den sistnämnda framhåller att det bl.a. erfordras forskning rörande dels energitillgången, dels ekologiska och globala effekter av energiutnytt- jandet.

Universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå fram- håller likaså tillsammans med Chalmers tekniska högskola behovet av ökade grundforskningsinsatser. Från universitetet i Uppsala föreslås att en expertgrupp från universitet och högskolor får komplettera energi- programkommitténs arbete med en strukturering och bedömning av be- hovet av för energiforskningen nödvändig grundforskning. Rektorsäm— betet vid universitetet i Stockholm framhåller att en omedelbar satsning på ett energianknutet grundforskningsprogram är angelägen eftersom den mer långsiktiga energiforskningen sannolikt hotas mindre av brist på medel än av brist på kvalificerade forskare. Flera andra remissorgan, häribland Chalmers tekniska högskola, statens råd för samhällsfarskning och universitetet i Göteborg framhåller att forskningspotentialen f.n. är relativt låg och behöver byggas upp genom särskilda utbildningsåtgärder inom universitet och högskolor.

Prop. 1975-: 30 Bilaga 1 lndustridepartemcntet 174

Några remissorgan söker uppskatta medelsbehovct för intensifierad grundforskning med anknytning till energiområdet. UKÅ anger att stor- leksordningen ltt—15% av den totala årliga ökning som kommer att föreslås är rimlig. Medlen föreslås anvisade på sådant sätt att nuvarande bemyndiganden att inrätta extra forskartjänster kan utnyttjas. Samma bedömning anges av unit-versitetet i Umeå. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anger som riktvärde cirka 10 % av den totala FoU-in- satsen att användas inom rådets verksamhetsfält och framhåller möjlig- heterna att inleda en förstärkt verksamhet "inom området redan under budgetåret 1975/76 om erforderliga medel ställs till förfogande. Statens råd för atomforskning anmäler att en särskild arbetsgrupp tillsatts för att formulera ett handlingsprogram för energianknutcn forskning av grundläggande karaktär och att man beräknar en erforderlig anslags- ökning om cirka 2 milj. kr. per år utöver bidragen till fusionsforskning.

Förutom ökade forskningsmedel påpekar flera remissorgan, däribland statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens råd för atomforsk- ning, behovet av förstärkning av basresurserna vid universiteten och de tekniska högskolorna. V etenskapsakademien anger att detta behov måste tillgodoses utan att det går ut över annan väsentlig forskning och utbild- ning. Akademien framhåller att konkretaförslag borde ha framlagts av EPK och att det hade varit motiverat om den grundläggande forsk- ningen hade behandlats såsom skett i avsnittet om fusionsforskning. Även tekniska fakulteten vid universitetet i Lund beklagar att EPK inte har funnit skäl att avge något förslag om förstärkning av den högre ut- bildningens och forskningens basresurser och hävdar att dessa bör an- passas till såväl undervisningsvolym som forskningsvolym. Vid fakulte- ten erforderlig förstärkning uppskattas till 5 milj. kr. per år. UKÅ an- mäler att den basorganisation för energiforskning som nu finns är hårt ansträngd med brister i handledarresurser och utrustning. För att de ökade resurser som föreslås för energiforskning skall kunna utnyttjas effektivt anser UKÄ det därför nödvändigt att snabba åtgärder vidtas för att basorganisationen ifråga om tjänster, lokaler och utrustning skall kunna byggas ut. Byggnadsstyrelsen anger att det torde få ankomma på Lup-organisationen att utarbeta lokalprogram och styrelsen förklarar sig också beredd att i lokalförsörjningsplaneringen i övrigt prioritera lokalfrågor för verksamhet inom energiområdet.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller att det är väsent- ligt att inom Sverige ha aktiva forskningsinstitutioner som upprätthåller en helt nödvändig kunskapsberedskap baserad på egen forskning, kom- binerad med information om den internationella forskningen. Den om- fattande internationella forskningens resultat kan ej utnyttjas för och anpassas till våra problemkomplex om vi inte har erforderlig kompetens uppbyggd genom egen forskning.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 175

Flera remissorgan betonar behovet av förstärkta utbildningsinsatser inom energiområdet.

Statens institut för byggnadsforskning framhåller att det idag saknas energiteoretiker som behärskar både den tekniska Och den ekonomiska sidan av energiproblematiken. FOA exemplifierar med att fysiker som läser förbränningslära saknar grundutbildning i tillämpliga kemiska äm- nen medan kemisterna inte läser gasdynamik. Jernkontoret och tekniska högskolan i Stockholm framhåller behovet av högskoleutbildade energi- ingenjörer.

IVA framhåller vidare behovet av ökad forskarutbildning och föreslår att medel bör avsättas för inbjudan av utländska sakkunniga, för stipen- dier till yngre svenska forskare och ingenjörer för utlandsvistelser samt för ökad forskarutbildning. IVA anger dessutom att medel generellt bör avsättas för framtagande av sådan kunskap som kan användas i ett internationellt kunskapsutbyte.

UKÄ framhåller att erfarenheterna från senaste vinterns ”energikris” visar att mycket stora besparingar kan uppnås genom utbildning och information. En naturlig form för sådan utbildningsverksamhet på högskoleområdet är fort- och vidareutbildning. Ämbetet föreslår att av de medel som kommer att anvisas för insatser på energiområdet bör avsättas resurser för att inom ramen för fort— och vidareutbildningen vid teknisk fakultet genomföra ett utbildningsprogram för ingenjörer på olika nivåer med ansvar för energifrågor.

Flera remissinstanser, däribland universitetet i Göteborg framhåller beträffande tillgången på forskare och tekniker att huvuddelen av det. skisserade FoU-programmet sannolikt måste komma attutföras vid hel- eller halvstatliga institutioner. Beträffande personalsituationen anförs att de enda betydande tillgängliga personalresurserna i vårt land finns vid universiteten och de tekniska högskolorna och att vid dessa antalet fors- kare relativt snabbt kan ökas genom antagning av nya doktorander.

Behov av demonstrationsanläggningar

Tekniska högskolan i Stockholm framhåller att väsentligt för samtliga redovisade delområden är att ett kraftigt stöd ges till demonstrationspro- jekt i vilka nya metoder, material och konstruktioner kan redovisas och där effekten och lönsamheten av olika energibesparande. åtgärder kan åskådliggöras. Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund betonar li- kaså behovet av att sådana anläggningar kommer till stånd i en betyd- ligt större omfattning än vad som hittills varit fallet i Sverige. Fakul- teten påpekar att sådana satsningar motiverar objektivt genomförda samt kritiskt granskade prestandabestämningar, arbetsuppgifter som universitets- och högskoleinstitutioner anges vara särskilt lämpadelför.

Statens råd för byggnadsforskning bedömer värdet av prototyp- och demonstrationsanläggningar vara särskilt stort inom lokalkomfortområ-

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartementet ' 17(1

det och studerar för närvarande frågan om pilot- och demonstrations- projekt. Byggnadsstyrelsen uttalar stöd för EPK:s uppfattning om bety- delsen av prototyper och demonstrationsanläggningar och anser att stora lokalhållare som stat, kommuner och landsting borde kunna med- verka i en sådan försöksverksamhet genom att i produktionen föra in in- tressanta energibesparande åtgärder. I de fall sådana åtgärder i initial- skeden medför högre investeringskostnader än normalt bör allmänna medel kunna satsas som subventionering så att den beräknade energibe- sparingen motsvarar den ökade investeringskostnadens andel i årskost- naden.

Övriga av remissinstanserna angivna behov

Energilagring

! V A, statens planverk och Svenska utvecklings AB uttalar att större insatser bör ägnas forskning rörande möjligheterna att lagra energi under en längre tid. Lagringsmöjligheterna är av stor betydelse för möjlig- heterna att utnyttja bl. a. 501- och vindenergi.

Forskningsinformation m.m.

STU poängterar att många FoU-satsningar tidigare inte kommit till användning bl. a. på grund av de låga energipriserna och att det därför är väsentligt att samtliga satsningar inom olika program innehåller en fas som innebär tillgodogörande av tidigare FoU-resultat.

Konsumentverket ifrågasätter om inte en satsning på forskning kring information riktad till allmänheten om besparingsmöjligheter vore befo- gad med hänsyn till den relativt stora effekt som väl genomförda in- formationskampanjer kan ge. Man avser t. ex. undersökningar om kam- panjuppläggning och forskning rörande metoder för mätning av kam- panjemas effekt.

Provnings- och kontrollmetoder

Statens provningsanstalt framhåller att projekt för rationell energian- vändning och energiutvinning förutsätter att kontroll— och provnings- metoderna starkt utvecklas. Bland behoven nämns förbättrad mätning av energiförbrukning, provningsmetoder för värmeförluster, metoder för funktionskontroll av eldstäder, ventilationssystem m.m., provningsme- toder för reglersystem osv. För verksamhet av detta slag bör anvisas 5 milj. kr. per år, framhåller anstalten.

5.3.1] Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

Många remissinstanser delar EPK:s uppfattning att en målmedveten och konsistent utveckling av energiförsörjningssystemct förutsätter sam- ordning, analys och översikt av hela huvudprogrammet. Än klarare stöd

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 171

uttalas för 'EPKzs slutsats att det inte torde vara lämpligt att samla be- stiillaranstaret för FoU inom hela energiområdet till en organisation. Statskontoret erinrar om att bl.a. frågor om organisatoriska föränd- ringar kommer att beröras av utredningen om STU:s organisation och vcrksamhetsformer och att forskningsorganisatoriska frågor vidare ut- reds av forskningsrådsutredningen. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att vänta med organisationsförändringar inom energiforsk- ningsområdet.

FOA. hävdar behovet av en förhållandevis decentraliserad besluts- struktur vad gäller beställning och genomförande av enskilda projekt. Forskningsanstalten menar vidare att i det övergripande programansva- ret för energiforskningen bör också ingå att verka för ett nära samspel mellan forskande organ, framför allt sådana med systeminriktat arbete, och planeringsansvariga instanser på olika nivåer så att forskningsin- formation snabbt och effektivt kan föras in i planeringsarbetet. FOA betonar vidare det nödvändiga i att det övergripande programansvaret "förenas med ett direkt beställaransvar för programmet Allmänna energi- systemstudier. Anstalten finner att det" är en brist att betänkandet inte innehåller någon sammanfattande analys av hur de föreslagna, starkt ökade insatserna för energiforskning skall fördelas på olika forsknings- organ och vilka prioriteringsproblem som härvid kan uppkomma. STU framhåller att behovet av samordning inte" får bli ett självändamål. En- ligt styrelsens uppfattning finns ett starkt behov av samordning vid till- skapandet av ett energipolitiskt program, medan samordning på FoU- administrerande och genomförande nivåer huvudsakligen är ett informa- tionsproblem. .

Statens viigverk framhåller att entydiga ansvars-förhållanden måste skapas inom varje program och delprogram och att en preliminär lös- ning snarast bör åstadkommas. Universitetet i Göteborg, Chalmers tek— niska högskola och IVA framhåller att aktuella anslagsbeviljande organ. (STU, statens råd för byggnadsforskning, statens naturvetenskapliga --

forskningsråd, statens råd för atomforskning rn. fl.) bör kunna tilldelas . . , programansvar inom skilda områden och ges till uppgift att fördela me— del inom ramen för ökade anslag. Tekniska högskolan i Stockholm an- ger också att fördelningen av 'det framtida FoU-stödet i huvudsak bör ske genom de redan etablerade organisationerna för forsknings- och ut— vecklingsstöd. Särskilt stora och betydelsefulla forskningsprojekt föreslås inordnade direkt under industridepartementet. Högskolan anser sålunda inte att det är lämpligt att samla FoU—stödet för hela energiområdet inom ett nytt energiforskningsverk.

UKÄ ansluter sig närmast till förslaget om inrättande av en särskild energiforskningsnåmnd med ansvar dels för programmet Allmänna energisystemstudier, dels för samordningen av de övriga programmen. Ämbetet finnet att det vore olyckligt att som diskuteras i betänkandet

12. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga ]. Industridepartementet l78

lägga beställarfunktionen för allmänna energisystemstudier och för ener- giproduktionsforskning på en och samma organisation, eftersom riskerna för att energiproduktionssystemen blir styrande för utvecklingen därmed kvarstår. Sko/överstyrelsen uttalar att samordning av huvudprogrammet på statsmaktsnivå som kommittén föreslagit bör åvila industrideparte— mentet. Huvudman för systemanalys och systeminriktad FoU bör vara en encrgiforskningsnämnd, vars sekretariat inordnas i STU.

Försvarets forskningsanstalt framhåller betydelsen ur avvägnings- och genomförandesynpunkt av att forskning kring säkerhetsfrågor och mil- jöfrågor förknippade med såväl kärnkraft som andra energiformer på sikt inordnas i huvudprogrammet Energiforskning även om dessa upp- gifter formellt fallit utanför EPK:s uppdrag.

Beträffande ansvar för programmet Lokalkomfort —— boende och ar- betsmiljö hävdar byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, HSB:s riksförbund och VVS-tekniska föreningen att detta bör läggas på statens råd för byggnadsforskning. Bostadsstyrelsen framhåller att det blir av stor be- tydelse för energiförsörjningspotentialen i framtiden att nu pågående verksamhetsprogram med anknytning till energifrågor effektivt fullföljs inom ramen för kontinuitet i utvecklingsarbetet. Statens råd för bygg- nadsforskning anmäler att man som EPK angivit är berett att ta an- svar för detta program, vilket dock förutsätter bl. a. att rådet får befo- genheter att till industriell produktutveckling utge stöd som inte är för- enat med krav på offentliggörande. Vidare måste personella förstärk- ningar tillföras rådet.

I frågan om ansvar för programmet Energianvändning för transporter och samfärdsel är remissorganens uppfattningar delade. Transportforsk- ningsdelegationen anger att dess arbetsområde främst rör frågor om översiktlig teknisk och ekonomisk värdering av transportsystem samt metoder för denna värdering. Tekniskt inriktad energiforskning med tiHämpning inom transportområdet, t.ex. utveckling av motorer med högre verkningsgrad och elbilar, finansieras normalt inte av delegatio- nen. Med hänvisning till EPK:s påpekande om behovet av ett entydigt ansvarsförhållande mellan bl.a. transportforskningsdelegationen och STU menar delegationen att hittillsvarande erfarenheter inte givit anled- ning till diskussion av nuvarande organisations ändamålsenlighet eller ifrågasättande av rådande ansvarsförhållande. De ansvarsområden som anges i författningar och som utvecklats i praxis är enligt delegationens uppfattning tillräckliga.

Trafikpolitiska utredningen framhåller betydelsen av att energiforsk- ningen inom transportområdet samordnas med den allmänna transport- forskningen eftersom i stort sett samma målsättning gäller. Av detta skäl bör transportforskningsdelegationen vara ansvarig för den systeminrik— tade forskningen. Den komponentorienterade forskningen anges av ut- redningen vara klart avgränsad från den systemorienterade och med för-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 179

del kunna handhas av STU. Sveriges Redareförening anser att transport- nämnden bör ges i uppdrag att koordinera forskningsarbetet inom pro- grammet Energianvändning för transporter och samfärdsel.

Lambrukshögskolan hävdar att det naturliga programansvariga orga- net för delprogrammet Jord- och skogsbruk torde vara statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Härvid bör dock enligt högskolans upp- fattning uppstållas krav på utarbetande av-ett program där pågående forskning på de olika delområdena samordnas och integreras med,.nya.- forskningsuppgifter.

Statens strålskyddsinstitut, som är representerat i delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäk- forskl konstaterar att denna delegation är ett tillfälligt organ vars upp- gifter kan beräknas till en del övertas av statens kärnkraftinspektion men att den del av delegationens verksamhet som omfattar strålskydds- frågor inte på motsvarande sätt har naturlig hemvist. Med hänsyn här- till är det enligt institutets uppfattning angeläget att den utredning som för närvarande verkställs beträffande strålskyddsinstitutet inom stats- kontoret tar ställning till om det inte behövs en särskild forsknings- nämnd också för dessa frågor.

5.4. Departementspromemoria angående organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

För att komplettera det underlag som EPK lagt fram utarbetades inom industridepartementet promemorian (Ds I 1974: 10) Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet. Promemorian utgår från den allmänna uppläggningen av EPK:s program utan att därför ställning tas till de konkreta förslag som läggs fram i betänkandet.

Promemorian innehåller vissa förslag till organisatoriska och finan- siella åtgärder även angående FoU rörande kärnkraftens säkerhetsfrå- gor. Detta senare behandlades inte av EPK.

De organisatoriska överväganden och förslag som promemorian inne— håller läggs fram mot bakgrund av en redogörelse för nuvarande FoU- organisation och verksamhet inom energiområdet.

5.4.1. Promemorians allmänna överväganden

FoU inom energiområdet behövs för att samhället främst på lång sikt skall kunna öka och säkra tillgången på energi och uppnå en effektiv energianvändning. En samlad långsiktig planering behövs av'flera skäl. Statsmakternas krav på energipolitisk handlingsfrihet gör en sådan pla- nering nödvändig. Den behövs också för att insatserna skall kunna be- drivas målmedvetet och genomföras effektivt. Vidare behövs en ökad samordning av det FoU-arbete som redan bedrivs.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 130

De krav på samordning som EPK identifierat, den slutsats som kom- mittén dragit om nödvändigheten avlatt analys, planering och uppfölj- ning kan ske i ett sammanhang och den programstruktur och fördelning . på befintliga organ som kommittén angivit är utgångspunkterna för de i promemorian redovisade fortsatta övervägandena. Det konstateras här— vid att de organisatoriska resurser som redan finns bör utnyttjas så ef— fektivt som möjligt. En organisatorisk samordning av de organ som ut- för FoU inom energiområdet är dock inte möjlig. Genom att göra skill— nad mellan rollerna som beställare av forskning och utveckling å den ena sidan och utförare å den andra kan man emellertid åstadkomma ett system som kan fungera tillfredsställande även då flera samhällSsektorer ställer krav på samma utförande organs resurser och prestationer.

Genom att på det sätt som EPK angett fördela verksamheten på ett antal program och genom att utse ansvariga organ som beställare för de olika programmen kan kraven på samordning och effektivitet inom varje program tillgodoses. De programansvariga organen kan genom att . systematiskt lägga ut beställningar se till att behövliga initiativ tas, att dubbelarbete undviks, att önskvärt samarbete mellan .de olika utförande organen kommer till stånd och att behövlig uppföljning av arbetet sker.

Utgångspunkt för organisationsförslaget är vidare antagandet om ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet fr.o.m. budgetåret 1975/76. Vad som därefter kommer att gälla. kan, enligt promemorian, inte bedömas nu. Erfarenheterna från. treårsperio- den får bl. a. bli avgörande härför. ' '

I promemorian anges att ett planeringssystem bör utformas främst för att ge statsmakterna beslutsunderlag rörande inriktning och dimensione- ring av FoU inom energiområdet såväl under'den första treårsperioden som för tiden därefter. Planeringssystemet bör byggas upp på den av" EPK föreslagna programstrukturen eller liknande programstruktur. '

En konsekvens av att befintliga organ'på beställningsnivån utnyttjas är att samordningen mellan programmen och den övergripande" plane- ringen och uppföljningen inte kan läggas på något av'de' programansva- riga organen. Frågor rörande resurstilldelning liksom den slutliga avväg- ningen mellan olika program och vissa delprogram bör som hittills be- redas inom regeringens kansli. Överväganden av detta slag bör baseras på en övergripande analys och uppföljning.

Något befintligt organ som är lämpat att ta ansvaret för denna över- gripande analys och uppföljning finns f. n. inte. Ett särskilt organhen delegation för energiforskning, föreslås därför bli inrättat. Förutomatt förse regeringen med planerings- och beslutsunderlag bör delegationen genom löpande samråd med berörda myndigheter identifiera behov av samordning och verka för att de tillgodoses. En väsentlig uppgift bör även vara att bevaka möjligheterna till internationellt samarbete. Inom

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet ' _ 18!

industridepartementet handläggs f.n. såväl de energipolitiska frågorna som frågor rörande teknisk forskning och utveckling. Delegationen bör därför knytas till industridepartementet.

5.4.2. Delegulionens uppgifter och organisation

Delegationcns första huvuduppgift bör enligt promemorian vara att med utgångspunkt i en fortlöpande uppföljning och utvärdering svara för att underlag för planering i ett mera långsiktigt perspektiv tas fram. ' Underlaget bör bl. a. göra det möjligt för statsmakterna att innan den antagna treårsperioden "löper ttt'besluta om omfattning och inriktning av därefter följande FoU-program på energiområdet.

Delegationens andra huvuduppgift bör vara att följa'upp, analysera och utvärdera FoU-program som genomförts, pågår eller beslutats; I denna uppgift ingår också att genom samråd verka- för att samordnings- ' behov tillgodoses samt att bevaka möjligheter till nordiskt och övrigt-in- ternationellt FoU-samarbete och verka för att dessa möjligheter på ett systematiskt sätt tas till vara av FoU-beställande "och FoU-utförande organ. ' '

Till de båda huvuduppgifterna bör höra att årligen i anslutning till förberedelserna för nästkommande budgetpro'position "avge remissytt- rande till regeringen över programansvariga organs anslagsfram'ställ- ningar och att i övrigt bereda uppkömmande fragor rörande FoU' inom ' energiområdet åt regeringen. ' '

Båda dessa huvuduppgifter för delegationen innebär eller förutsätter analyser och studier av allmän karaktär rörande energisystem i vid bemärkelse. Studier av detta slag bedrivs för närvarande 'i mycket be- gränsad omfattning. I EPK:s förslag ingår ett program för allmänna energisystemstudier, där en tvåårig förstudie föreslås. Kommittén har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att som'underlag för regeringens ställ— ningstagande utarbeta förslag till en plan för en sådan förstudie. Ansva- ret för en eventuell förstudie av detta slag bör mot bakgrund av vad som

nyss anförts knytas till delegationen. '

Delegationen föreslås bestå av ca tio ledamöter. Däribland bör finnas företrädare för politiska partier, vissa myndigheter, LO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Till delegationen bör som experter knytas företrädare för bl. a. transportforskningsdelega- tionen, universitets- och högskoleväsendet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens råd för byggnadsforskning, den i promemorian före- slagna nyinrättade nämnden för energiproduktionsforskning samt STU.

Innan närmare erfarenheter erhållits av samordnings- och planerings- systemet bör delegationen inte ges permanent karaktär utan i stället or- ganiseras i form av en kommitté. Delegationen bör ha egna kvalifice- rade sekretariatsresurser för sina båda huvuduppgifter samt för sam-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 132

manhållning av analys- och studieverksamhet. Den bör vidare ha möjlig- het att i erforderlig omfattning anlita särskild expertis och att lägga ut

uppdrag.

5 .4 .3 Programansvariga organ

Ansvaret som beställare bör enligt promemorian i första hand läggas på befintliga organ. Detta innebär att programansvaret för Lokalkom- fort boende och arbetsmiljö bör läggas på byggforskningsrådet. Ansva- ret för programmet Energianvändning i transporter och samfärdsel bör kunna läggas på transportforskningsdelegationen. Den mer komponent- orienterade verksamheten inom programmet bör bedrivas i samarbete med STU. Programmen Energianvändning i industriella processer och Återvinning av energikrävande varor faller naturligt inom STU:s verk- samhetsområde. Programansvaret bör därför läggas på STU.

Övervägande skäl talar för att ett särskilt organ bör inrättas för pro- grammet Energiproduktion. Organet bör lämpligen kallas nämnden för energiproduktionsforskning. Det bör t. v. kunna ankomma på regeringen att besluta rörande vissa delar av programmet. Detta kan bl. a. gälla vissa beställningar hos AB Atomenergi. Nämnden bör i de delar av pro- grammet där regeringen förbehållit sig beslutanderätten ha en rådgi- vande ställning och yttra sig över anslagsäskanden. På sikt bör ifrågava- rande delar av programansvaret delegeras till nämnden, sedan tillräcklig erfarenhet av systemet vunnits och nämnden fått erforderlig kompetens.

Nämnden bör beståav ca tio ledamöter, vilka förordnas av rege- ringen. I nämnden bör ingå generaldirektören och chefen för statens in- dustriverk, ordförande, samt företrädare för överstyrelsen för ekono- miskt försvar, CDL, Värmeverksföreningen, IVA, Svenska kommunför- bundet, Svenska petroleum institutet, Sveriges industriförbund, LO och TCO. De resurser som nämnden kan komma att behöva för sin verk- samhet bör finnas inom industriverket. .

Promemorian behandlar vissa frågor rörande AB Atomenergi med ut— gångspunkt från att AB Atomenergi i dag i viss utsträckning fungerar både som beställare och utförare av FoU inom energiområdet. Bolaget har aktualiserat frågan om ett särskiljande av statens roller som ägare resp. programfinansiär i en skrivelse rörande bolagets finansiering och ekonomiska målsättning i samband med anslagsframställningen för bud- getåret 1975/76. De organisationsförändringar som föreslagits öppnar möjligheten att lägga beställaransvaret för betydande delar av AB Atom- energis verksamhet på den föreslagna nämnden för energiproduktions- forskning.

Under senare år har AB Atomenergi vidgat sitt verksamhetsområde till att även avse utnyttjande av spillvärme från kraftverk och indu- striclla processer. Bolaget har med sina resurser i form av utrustning och kunnande förutsättningar att bedriva verksamhet inom flera av de pro-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 183

gram som EPK föreslagit. Om de beställande organen i framtiden i större omfattning kommer att lägga uppdrag på bolaget inom områden utanför det nukleära kan det, enligt promemorian, bli aktuellt med ändring i bolagsordningen bl.a. med avseende på bolagets ändamål och namn.

5.4.4. Pragramansvar för kärnsäkerhetsforskm'ngen

Statens kärnkraftinspektion bör enligt promemorian ha det samlade programansvaret för sådan forskning och utveckling som rör säkerheten för driftpersonalen och tredje man vid de kärnkraftanläggningar som är under uppförande eller i drift. I betydande utsträckning bör detta ansvar också innefatta projektansvar, dvs styrning och beställning av enskilda forskningsuppdrag. Kärnkraftinspektionen måste härvid ha möjlighet att lägga uppdragen där det enligt inspektionens bedömning är mest lämp- ligt.

Kärnsäkforsk ansvarar för ett särskilt program för forskning och ut- veckling avseende kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. Största delen av detta arbete åligger det kärnkraftinspektionen att initiera. Resultaten av verksamheten ställs fortlöpande till inspektionens förfogande. Utfö- randet av programmet sker huvudsakligen vid AB Atomenergi. En följd av att programansvaret för forskningen rörande kärnkraftens sä- kerhetsfrågor samlas hos kärnkraftinspektionen är att ansvaret för stör- re delen av det forskningsprogram som f. 11. vilar på Kärnsäkforsk bör föras öter till kärnkraftinspektionen. Viss forskning, t. ex. radioekolo- giska undersökningar, som nu utförs inom Kärnsäkforsk, hör snarast samman med verksamheten inom statens strålskyddsinstitut. Eftersom verksamheten inom institutet f.n. utreds kan det under ett övergångs- skede vara lämpligt att även detta arbete förs till inspektionen. De ar— beten inom Kärnsäkforsk som faller inom kärnkraftinspektionens ar- betsområde och ansvar föreslås bli överförda dit den 1 juli 1975. För att underlätta kontinuiteten i arbetet föreslås dock Kärnsiikforsk som orga- nisation kiarstå fram till den 3! december 1975.

Kostnaderna för Kärnsäkforsks verksamhet bestrids nu av kraftföre- tag genom frivilliga bidrag som fördelas mellan företagen i förhållan- de till den installerade effekten hos kärnkraftaggregaten. Starka skäl talar för att kraftindustrin i fortsättningen bör svara för kostnaderna för hela den del av kärnsäkerhetsforskningen som faller inom kärnkraftin- spektionens programansvar. Forskningen inom inspektionens program- ansvar bör finansieras med avgifter som utgår årligen med lika stora belopp per aggregat oavsett effekten. Denna avgift skall gälla kärnkraft- aggregat för vilka koncession beviljats. Kärnsäkforsk har lämnat för- slag till program för åren 1975 och 1976. Förslaget ger underlag för en beräkning av kostnaderna för vad som erfordras under den närmaste ti- den.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet l84

Den säkerltetsforskning som nu bedrivs inom kärnkraftområdct kan som nämnts uppdelas på flera intressentområdcn. Viss del av verksam- heten hör till kärnkraftinspektionens arbetsområde, andra delar är främst av betydelse för kraftföretagcn eller reaktortillvcrkarna, medan ytterligare en del är av allmän långsiktig karaktär och därför av mer allmänt värde för flera intressenter. Om huvuddelen av Kärnsäkforsks verksamhet skall övertas av kärnkraftinspektionen, bör detta ha till följd att ansvaret för det f.n. statsfinansierade kärnsäkerhctsprogrammet förs över till de olika intressentgruppcrna. Den del som mera direkt kan hänföras till kärnkraftinspektionens verksamhetsområde förs dit och fi- nansieras på samma sätt som inspektionens övriga forskningsvcrksam- het. De mera långsiktiga arbetena som huvudsakligen bedrivs av energi- politiska skäl bör falla inom ramen för programmet för energiforskning och finansieras i enlighet härmed. Finansiering av produktutveckling inom kärnsäkerhetsområdet bör i princip ombesörjas av kraftföretagen och rcaktortillvcrkarna.

l Åka—utredningens uppdrag ingår att överväga vilken FoU som be- hövs rörande hantering och förvaring av radioaktivt avfall och under vilka organisatoriska former dessa insatser skall göras. Överväganden rörande organisation får därför-anstå i avvaktan på utredningens för- slag.

5.5. Remissyttranden beträffande promemorian Organisation av forsk- ning och utveckling inom energiområdet

Promemorian har i sina huvuddrag bemötts positivt av flertalet re- missinstanser. Den strävan. att renodla de FoU-beställande resp. FoU- utförandc funktionerna som promemorian ger uttryck för har vunnit anslutning från bl. a. statskontoret, RR V, UKÄ, STU, Centralorganisa- tionen SACO/SR och Sveriges Civilingenjörsförbund CF-ST F .

5.5.1. Delegationen för energiforskning

Förslaget att inrätta ett särskilt organ för planering av energi-FOU i ett långsiktigt perspektiv och. med uppgift att följa upp, analysera och utvärdera FoU-program tillstyrks av flertalet remissinstanser, häribland statskontoret, RRV, UKÄ', ÖEF, statens industriverk, STU, statens vat- tenfallsverk, AB Atomenergi, Sveriges industriförbund, Svenska arbets- givareföreningen och TCO. .

Industriverket framhåller att statens verksamhet på energiområdet f. n. är organisatoriskt splittrad och delar promemorians uppfattning att organisationen bör förstärkas för att säkra samordningen av program- men och inordna dessa i ett näringspolitiskt sammanhang. Verket menar att en delegation för energiforskning synes ändamålsenlig och framhåller

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 185.

att den bör ha anknytning till en myndighet med "såväl näringspolitisk som energipolitisk inriktning. Statens vattenfallsverk ser den föreslagna delegationen som ett forum för att bevaka den samhälleliga styrningen och samordningen på området. Verket vitsordar behovet av sådan styr— ning och samordning och tillstyrker förslaget. AB Atomenergi noterar med tillfredsställelse förslaget om ett samordningsorgan med ansvar . för avvägningen mellan olika FoU-områden .inför statsmakternas ställ- ningstaganden. Bolaget bedömer att förutsättningar föreligger för att den föreslagna delegationen för energiforskning skall kunna fungera tillfredsställande såsom ett regeringens remissorgan med bre-tt förankrad representation och med uppgift att på ett övergripande plan uttala sig om hos programansvariga organ analyserade och beredda forsknings- planer. .

Forsktiingsrådsutrcdningen vitsordar behovet.av överblick och sam- planering och vill därför inte-resa invändningar mot att den föreslagna. delegationen inrättas. Utredningen framhåller emellertid att betydande delar av det av EPK föreslagna forskningsprogrammet också ligger inom forskningsrådens under utbildningsdepartementet område och att det därför är anegläget att berörda forskningsråd nära knyts till den föreslagna delegationen. '

IVA menar att ett sammanhållande organ med de i promemorian angivna arbetsuppgiftema för framtiden kan visa sig vara motiverat men ser samtidigt vissa svårigheter i förhållande till samordningen med redan befintliga eller planerade organ. Akademien välkomnar därför förslaget om att delegationen skall organiseras i form av en kommitté så att närmare erfarenheter kan vinnas innan. den permanentas. Aka- demien anser vidare att andra former än den nu föreslagna på längre sikt bör övervägas för planeringen på energiområdet.

Sveriges industriförbund framhåller att det är uppenbart att staten av planeringsskäl måste ha en god överblick över hela energiområdet. att som en del av energipolitiken måste ingå ett FoU-program på till- räckligt lång sikt och att resurser krävs för att detta program- skall kun- na hållas aktuellt. Förbundet tror att den föreslagna delegationen kan bidra till att fylla dessa behov och tillstyrker att den inrättas. lndustri- - förbundet påpekar därutöver att en betydande del av all FoU på energi- _ området utförs inom industriföretagen utan statens medverkan.- Detta talar enligt förbundet ytterligare för att i delegationen bör utnyttjas teknisk expertis från företagen så att den statsstödda forskningen kan komplettera och dra nytta av detta industrins egna arbete. Industriför- bundet, liksom även LO, framhåller vidare att risken för kömpetens— konflikter mellan den föreslagna delegationen och existerande organ underskattas i promemorian och anser-att frågan på nytt bör analyseras på basis av svaren från berörda-remissinstanser.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 186

T CO framhåller att det med tanke på den stora och växande betydel— se som energiforskningen har är angeläget att delegationen verkligen ges den breda sammansättning som föreslagits, dvs. med representation både från de politiska partierna och de stora intresseorganisationema. Statskontoret framhåller att den prognosverksamhet inom energiområdet som påbörjats av EPU nu fortsätter inom statens industriverk och att detta verk således redan har ansvar för att visst planeringsunderlag inom energiområdet tas fram. Med hänsyn härtill anser statskontoret att in- dustriverket bör vara företrätt i delegationen. Önskemål om representa- tion i den föreslagna delegationen framförs i övrigt av ÖEF, statens råd för byggnadsforskning, statens vattenfallsverk, IVA. Svenska petrole- um institutet och C entralorganisationen SAC O/SR.

IVA ifrågasätter den föreslagna benämningen ”delegation" med hän- syn till att denna i andra sammanhang synes avse ett organ med bc- viljande karaktär. Enligt gängse nomenklatur och efter jämförelse med andra liknande organ föreslår akademien att det samordnande organet ges namnet 7*energiforskningsberedningen”.

5.5.2. Programansvariga organ

Allmänna energisystemstudier

Promemorians förslag att programansvaret för Allmänna energisy- stemstudier skall läggas på delegationen för energiforskning tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, däribland UKÄ'. statens råd för b yggnadsforskning, statens industriverk, STU, statens vat- tenfallsverk och Svenska värmeverksföreningen. RRV menar att, med hänsyn till programmets karaktär. det är naturligt att delegationen blir programansvarigt organ.

Forskningsrådsutrcdningen konstaterar att till programmet Allmänna energisystemstudier hör bl.a. forskning med ekonomisk, samhällsveten— skaplig och beteendevetenskaplig inriktning. Uppgifter av dessa "slag ligger i särskilt hög grad inom forskningsrådsorganisationens kompe- tensområde och har samtidigt en klar framtidsinriktning. Utredningen menar att ett sammanförande av programansvar för viss energiforsk- ning och ett allmänt samordningsansvar för övrig energiforsk- ning inte synes självklart lämpligt och vill peka på den möjlighet som. i avvaktan på en ny rådsorganisation. erbjuder sig i den till forsknings- rådsorganisationen knutna samarbetskommittén för långsiktsmotiverad forskning. Enligt utredningens uppfattning kan denna kommitté väl tän- kas fungera som beställare av allmänna energisystemstudier.

AB Atomenergi menar att energiforskningsdelegationcns ansvar i första hand bör avse att initiera erforderliga övergripande studier samt utvärdering och sammanvägning av de framkomna resultaten. Bolaget

Prop. 1975: 30 Bilaga]. [ndustridepartementet 137

framhåller att systemstudier betr. olika delar av energiområdet redan bedrivs hos olika myndigheter, FoU-organ och andra organisationer. De kompletteringsbehov som identifieras bör kunna tillgodoses genom att ett förslags- och utförandeansvar kanaliseras till statens industriverk, där sådan verksamhet bör pågå i anslutning till den prognosverksamhet som åvilar verket.

IVA invänder mot promemorians förslag att lägga programansvaret på delegationen för energiforskning att de programansvariga myndig- heterna därvid inte samlas på samma myndighetsnivå. Det vore enligt akademiens uppfattning bättre att en existerande myndighet med upp- drag att utföra liknande studier tilldelades dessa uppgifter. Akademien- föreslt'ir energibyrån vid statens industriverk,

Energiproduktion

Remissopinionen beträffande förslaget att ett särskilt organ, nämnden för energiproduktionsforskning, skall ges ansvaret för programmet Energiproduktion är mycket splittrad. Ett antal remissinstanser till- styrker uttryckligen förslaget eller lämnar det utan erinran. Till denna grupp hör bl.a. UKÄ, statens industriverk, statens vattenfallsverk, AB Atomenergi, Centralorganisationen SACO/SR och TCO. Viss tveksam- het uttalas av bl. a. RRV och forskningsrådsutredningen. Avstyrkanden eller i huvudsak kritiska yttranden har avgivits av bl. a. statskontoret. statens råd för byggnadsforskning, STU och IVA. '

Svenska kraftverksföreningen framhåller att även om det bland be- fintliga statliga nämnder och organ borde finnas något som vore läm- pat att anförtros energiproduktionsforskningen vill föreningen inte mot- sätta sig inrättandet av den nya nämnden. Föreningen anser dock att- kraftindustrin bör få två delegater i nämnden så att både vattenfalls- verket oeh den icke-statliga kraftindustrin blir representerade. _

Statens vattenfallsverk tillstyrker att en nämnd för energiproduktions- forskning inrättas men anser att samhällets kontroll och styrning inom området borde kunna utövas av delegationen för energiforskning. Nämndens sammansättning bör därför vara likartad med programan- svariga organs sammansättning inom andra områden. Vattenfallsverket framhåller att industrins tekniska kunnande och kunskap om mark- nadsförhållanden bör utnyttjas och att branschrepresentanter från in- dustriell verksamhet därför bör ingå i nämnden.

Cenralorganisationen SACO/SR tillstyrker att nämnden inrättas men ifrågasätter det ändamålsenliga i att också på denna nivå ha ett inslag av representation för allmänna intressen.

Statens industriverk tillstyrker mot bakgrund av behovet av förbättrad programsamordning och samordning av energipolitiken med målsätt- ningar inom andra samhällsområden att den föreslagna nämnden in-

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industridepartementet 188

rättas. UKÄ framhåller att beställarfunktionen för energiproduktions- forskning bör uppdras åt-ett särskilt organ och menar att nämnden för energiproduktionsforskning bör få i huvudsak de uppgifter och den organisation som föreslagits. '

Statskontoret anser att den grundprincip som-' varit utgångspunkten för promemorian, nämligen att den befintliga FoU—beställarorganisa- tionen så långt som möjligt bör utnyttjas, tillgodoses bäst om program- ansvaret för delprogrammet Energiproduktion läggs på ett redan existe- rande organ, förslagsvis statens. industriverk;

RRV anger med hänvisning till'att STU:s verksamhet inom behovs- området Energiteknik till stor del avser energiproduktion att det finns anledning överväga om STU kan bli programansvarigt organ för energi- produktionsforskning. Statens råd för byggnadsforskning förordar att programansvaret knyts till STU. Man framhåller att uppbyggnaden av en helt ny forskningsadministration tar avsevärd tid och medför risker för forskningens effektivitet. "Rådet framhåller även att den föreslagna nämnden med anknytning till industriverket skulle innebära att rådets kontaktnät med olika forskningsorgan ytterligare komplicerades. ."

STU framhåller att de uppgifter som givits STU framförts i departe- mentspromemorian även för den föreslagna nämnden för energiproduk- ' tionsforskning. Styrelsen framhåller att de "resurser som'behövs för verksamheten finns inom STU, att STU har tillgång till en inarbetad organisation och att ansvaret för programmet Energiproduktionsforskl ning bör läggas på STU. Om emellertid en nämnd. för energiproduk- tionsforskning inrättas vid statens industriverk framhåller STU bety- delsen av att samverkan med STU stärks". Det framstår enligt. styrelsen ' som uppenbart att denna behöver företrädas i nämnden.

Sveriges industriförbund anser att beställarfunktionen för energi- produktionsforskningen bör kunna handhas av STU. Motsvarande upp- fattning framförs även av Svenska arbetsgivareföreningen, Sitenska pe- troleum institutet och Svenska elverksföreningen. I produktionsfrågor bör man emellertid enligt industriförbundet överväga att bredda den vid STU inrättade energitekniska nämndens kompetens. med ledamöter från t. ex. statens industriverk, CDL m. fl.

IVA noterar att STU redan idag har ett visst programansvar för energiproduktionsforskning, att det ej framgår av promemorian hur detta programansvar skulle påverkas men att STU ej heller fortsätt- ningsvis avses få ansvaret för fördelningen av resurser mellan kärnkraft och andra energikällor. Det bör enligt promemorian tills vidare ankom— ma på regeringen att besluta bl. a. rörande vissa FoU-beställningar hos AB Atomenergi. Akademien menar därför att STU" lika väl som nämn- den kan vara programansvarig för övriga delar av programmet. Den delegering som på längre sikt bör göras av programansvarct för kärn- kraft-FOU bör enligt akademien lika väl kunna ske till STU.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet l89

Energianvändning för ._trlansportcr och sam— f ä r d 5 e I.

I promemorian anges att programansvaret bör kunna läggas på trans- portforskningsdelegationen. Transpartforskningsdelegationen menar - dock att ansvaret för delprogrammen Drivsystem och Skeppsreaktorer såsom EPK föreslagit bör ligga på STU, där kompetens och resurser för administration av denna typ av forskning finns. Delegationen fram— håller att hittillsvarande erfarenheter inte har givit anledning till ifråga- sättande av rådande ansvarsfördelning och kompetensområden mellan denna och STU. Enligt delegationens mening bördess program- och beställaransvar således endast omfatta delprogrammet.Transportsystem. STU framhåller att det finns etablerade samarbetsformer mellan STU och transportforskningsdelegationen och att programuppgifterna även- i fortsättningen bör fördelas efter denna modell.

Energianvändning. för lokalkomfort

För programmet Energianvändning för lokalkomfort — boende och arbetsmiljö föreslås i departementspromemorian att statens råd för byggnadsforskning skall vara programansvarigt organ.-

RRV framhåller att det med hänsyn till nuvarande gränsdragning mel- lan STUzs och byggforskningsrådets- ansvarsområden samt med hänsyn till STU:s kompetens och kontaktnät inom teknisk utveckling finns arr- ledning att göra en uppdelning av programansvaret på det- sätt som i'- promemorian skisserats inom transportområdet. Den mer komponent- inriktade verksamheten, speciellt delprogrammet Installations- och apparatteknik, bör bedrivas i samarbete med STU.

Statens råd för byggnadsforskning framhåller att rådet är berett att ta det ansvar som föreslagits, men att detta förutsätter dels att rådet. får befogenhet att till industriell produktutveckling utge stöd som ej är förenat med krav på offentliggörande, dels att personellaförstärkningar tillförs rådets egen organisation. .

STU menar att samarbetet mellan STU och byggforskningsrådet fungerar utmärkt och att de båda organisationerna kompletterar varand— ra på ett tillfredsställande sät-t. STU anger vissa kompetensskillnader' mellan de båda organen, vilka enligt STU:s uppfattning utgör ett vä- sentligt hinder för att lägga hela programansvaret på .endera av dessa myndigheter. Särskilt framhåller STU sin egen tillgång till goda indu- striella kontakter i förening med goda sekretessmöjligheter, den breda erfarenheten av industriellt utvecklingsarbete och möjligheten att träffa "kommersiella” avtal om FoU-satsningar.

Prop. ]975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet [90

5.5.3. Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen

Promemorians förslag tas upp bara av ett begränsat antal remissin- stanser och i flera fall behandlas härvid bara vissa delar av förslaget.

Alta-inredningen anser det riktigt att kärnkraftinspektionen tilldelas ett huvudansvar för stora delar av forskningen kring kärnkraftens säker- hetsf-rågor men erinrar samtidigt om- det ansvar som-statens strålskydds- institut har för strålskyddsfrågor påenergiområdet.—Några remissin- stanser anför att man inte har någon erinran mot promemorians orga— nisationsförslag. Till dessa hör UKÅ och statens vattenfallsverk. IVA ser det som positivt att ansvaret för kärnsäkerhetsforskningen läggs på den inspekterande myndigheten och tillstyrker förslaget.

Kärnst'ikjorsk framhåller att vad beträffar det framtida programan- svaret för de totala FoU-insatserna inom kärnkraftens säkerhets- och miljöområde synes man ha att välja mellan ett bibehållande av Kämsäk— forsk i mer eller mindre oförändrad form eller att skapa ett eller flera nya organ. Delegationen framhåller att flera skäl talar för ett bibehål- lande av ett från statens kärnkraftinspektion fristående organ. FoU-pro- grammet innefattar många frågor som faller under andra myndigheters ansvar. Vissa av de av delegationen finansierade uppgifterna och de in- satser som gjorts av AB Atomenergi med direkta statsanslag har vidare varit av mera allmän och långsiktig karaktär än vad som fallerinom ramen för kärnkraftinspektionens programansvar. Delegationen föreslår därför i första hand att dess verksamhet bedrivs till slutet av den över- enskomna avtalstiden och att dess ansvar därefter övertas av ett perma- nent organ med liknande ställning. Varje uppdelning av programansva- ret kan, framhåller delegationen, befaras leda till gränsdragningsproblem' och försvårad överblick. Även Svenska kraftverksföreningen menar att nuvarande ordning för kärnsäkerhetsforskningen bör bibehållas.

Statens vattenfallsverk anger att verket inte har någon erinran mot att större delen av Kärnsäkforsk:s forskningsprogram överförs till sta- tens kärnkraftinspektion. Verket menar dock att det inte synes rea- listiskt att tillämpa en ändrad ansvarsfördelning för dessa frågor redan från den 1 juli 1975. Motsvarande uppfattning framförs även av Kärn- säkforsk, som framför allt hänvisar till kraven på tillgång till kvalifice— rad personal för handläggning av dessa frågor.

Statens vattenfallsverk menar att hittillsvarande erfarenheter från Kärnsäkforskzs verksamhet är goda och att det lämpligaste sättet att ta tillvara dessa erfarenheter synes vara att låta kraftindustrin ingå i ett rådgivande organ inom statens kärnkraftinspektion.

Flera remissyttranden ger uttryck för tveksamhet inför delar av pro— memorians förslag, bl.a. beträffande strålskyddsfrågor. Statens strål- skyddsinstitut framhåller att då det gäller skyddet mot risker och ska-

Prop. 1975: 30 Bilaga]. Industridepartententet 191

dor i det löpande arbetet och den normala driften har strålskyddsinsti— tutet det direkta myndighetsansvaret beträffande såväl personalen som allmänheten. Detta gäller även hanteringen och disponeringen av radio- aktivt avfall. Även statens vattenfallsverk, statens kärnkraftinspektion och Kärnsäkforsk erinrar om att uppgifterna inom kärnsäkerhetsforsk- ningen även innefattar dels strålskyddsfrågor, där strålskyddsinstitutet och naturvårdsverket är berörda, dels vissa principiella långsiktiga frå— geställningar.

.S'trålskyddsinstitutet finner det principiellt olämpligt att lägga ansvaret för den forskning som faller inom institutets område på en forsknings- nämnd inom kärnkraftinspektionen. Som alternativa möjligheter anges att antingen skapa en parallell nämnd inom strålskyddsinstitutet eller att skapa en fristående forskningsnämnd mellan institutet och kärn- kraftinspektionen, ev. även naturvårdsverket. Institutet föreslår emeller- tid att statskontoret ges i uppdrag att med förtur behandla detta del- problem. Till dess att en ny organisation kan träda i funktion bör Kärnsäkforsk få möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Även statens kärnkraftinspektion menar att strålskyddsinstitutet bör kunna utöva sam- ma inflytande som FoU-beställare inom sitt område som kärnkraftin- spektionen föreslås få inom sitt. Eftersom de två områdena fordrar var sin typ av specialister reses, menar kärnkraftinspektionen, frågan om inte strålskyddsinstitutet borde ha en parallell organisation för FoU inom sitt område. Även AB Atomenergi erinrar om nödvändigheten av nära samråd med strålskyddsinstitutet och naturvårdsverket. Statskon- toret förordar att ansvaret för här berörd forskning provisoriskt över- förs till en kommitté i vilken kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet och statens naturvårdsverk är företrädda. Definitivt beslut i frågan om huvudmannaskap för strålskyddsforskningen bör enligt statskontoret inte fattas förrän resultatet av dess översyn av strålskyddsinstitutets or- gansation föreligger. Denna översyn väntas vara avslutad under år 1975.

Beträffande finansieringen av forskningen kring kärnkraftens säker- hetsfrågor, framhåller Sveriges industriförbund att promemorians förslag föregriper det pågående arbetet i forskningsavgiftskomtnittén och för- bundet vill därför avstyrka förslaget. Svenska elverksföreningen uttalar stark tveksamhet inför promemorians förslag att belasta kraftindustrin, dvs. ytterst elkonsumentema, med hela kostnaden för den säkerhets- forskning som skulle komma att falla under kärnkraftinspektionens fö- reslagna utvidgade programansvar. Elverksföreningen liksom också AB Atomenergi ifrågasätter vidare de föreslagna principerna för avgiftsut- tag. AB Atomenergi framhåller att om en avgiftsfinansiering skall till- gripas bör hänsyn tas till bl. a. anläggningens art, effekt och förläggning. Statens kärnkraftinspektion förordar att avgiften schablonmässigt görs proportionell mot verkets avsedda effekt.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 192

Kärttsäkforsk framhåller särskilt att säkerhets- och miljöproblemen vid andra system än kärnkraft för el- och värmeproduktion-i stora en- heter är otillräckligt belysta, och att detta har försvårat en totalbe- dömning av kärnkraften som alternativ till dessa delvis oanalyserade system. Delegationen menar att en komplettering av EPK:s och depar- tementspromemorians förslag i dessa avseenden bör ske, och att detta måste få konsekvenser både för programinnehållet och för organisa- tionsfrågorna. Motsvarande uppfattning framförs även av statens vatten— lctllsverk och av AB Atomenergi.

5.6 Energiprogramkommitténs promemoria angående prototyper och demonstrationsanläggningar inom energiområdet [ enlighet med sina tilläggsdirektiv den '11 november 1974 avlämnade EPK den 15 januari 1975 en promemoria (Ds [ 1975": 1) med en första redovisning av behov av och kostnader för försöks- och demonstrations- anläggningar inom energiområdet. ' ' Promemorian grundar sig på en systematisk genomgång av EPK:s tidigare arbetsmaterial kompletterat med en enkät till viktigare intres- senter beträffande behövet av' förs'öks- och demonstrationsanlägg- _ ningar. Vidare har genomförts särskilda" intervjuer och kontakter tagits med programorgan och övriga intressenter av speciell betydelse.

5.6.1. Ettergiprogramkonunitte'ns förslag till statligt finansiellt stöd

EPK har gjort en preliminär-bedömning av behoven inom de olika områdena och av förutsättningarna för privat. finansiering av projekt med den karaktär som föreslagits inom de olika områdena. Det har i detta material inte varit möjligtattprecisera vilka delar av enskilda pro- jekt eller projektgrupper som inte kan finansieras av tillverkare resp. användare eller genom etablerade stödgivande organ.

EPK har utgått från att det statliga finansieringsstödet i genom— snitt inte torde överstiga 50 % inom. områdena energiproduktion. energianvändning i industriella processer och transporter och sam—i färdsel, återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall, me- dan för området energianvändning för lokalkomfort en nästan full- ständig statlig finansiering har bedömts nödvändig med hänsyn till projektförslagens karaktär. På grundval av de i tabell 5.3 redovisade behovsuppskattningarna förslår EPK därför att 50 milj. kr. reserveras för finansiellt stöd under nästkommande budgetår. Det förhållandet att kommittén i avvaktan prål-noggrannare utredningsunderlag begränsat sitt förslag till att omfatta ett år innebär enligt EPK inte att initieringen av projekt bör begränsas till denna summa. Totalt bör dock projekt inte igångsättas i större utsträckning än vad som angivits som behov för de tre första åren.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridcpartementet 193 -

Tabell 5.3 Behov av prototyper och demonstrationsanläggningar

(Belopp i milj. kr.) Behov av statlig Totalt behov för finansiering tre är första året första året '

Energiproduktion 150 35 18 Energianvändning i in- . dustriella processer och för transporter och samfärdsel, åter- vinning av energikrä- vande varor och energi ur avfall 60 20 10 Energianvändning för lokalkomfort 35 18 18 Tillägg för oförutsett 30 7 4 Totalt 275 80 50"

5.6.2. Energiproduktion

] huvudsaklig anslutning till den indelning av energiproduktionsom- rådet i delområden som EPK tidigare föreslagit, bedömer kommittén behovet av försöks- och demonstrationsanläggningar fördela sig på del- områden enligt följande.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första året Förbränningsanläggningar 30 10 Torvutvinning och torvutnyttjande 20 5 Spillvärmeutnyttjande 40 5 Flytande bränslen 20 5 Övriga energislag 40 10

Totalt 150 35

Som den tidigare framhållit anser EPK frågan om utvinning av det organiska energiinnehållet i inhemska skiffrar vara i stor utsträckning förknippad med frågan om utvinning av skifferns uraninnehåll. Någon uppskattning av behovet av medel för eventuell försöksanläggning för utvinning av organiskt bränsle, t.ex. i form av metanol från skiffer, är enligt EPK:s uppfattning inte möjlig att nu göra. Härför erfordras ytterligare utredning och FoU-insats enligt EPK:s tidigare betänkande. Kommittén har dock fått uppfattningen att kostnaderna för en för- söksanläggning inom skifferområdet inte kan inrymmas i den angivna ramen.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 194

5.6.3 Energianvändning i industriella processer och för transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall EPK bedömer att behovet fördelar sig på olika områden på följande sätt.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första året

Malm-, järn- och stål-, metall- och verkstadsindnstri 12 4 Skogs-, massa- och pappers- industri 18 6 Ovrig industri 6 2 Transporter och samfärdsel 12 4 Återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall 12 4

Totalt 60 20

5.6.4. Energia/1vändning för lokalkomfort — boende och arbetsmiljö

EPK föreslår följande fördelning av belopp på olika delområden.

(Belopp i milj. kr.) Totalt tre år Första året

Planering med nya byggnormer 2 1,5 Samverkan med energiplanering i kommun inkl. sådana åtgärder i byggnader och försörjnings- system som förorsakas av de- monstrationsprogrammet 7 3 Trimning och sanering av be- fintliga små och medelstora värmeanläggningar 6 6 Nya metoder och konstruktioner i byggande och drift. inkl. ut- byggnad av mätcentra 14 4,5 Information och samverkan med utbildningsenheter, framställ- ning av utbildningsniateriel

m.m. 6 3

Totalt 35 18

Kommittén framhåller att detta område har en från övriga områden avvikande karaktär. Fullskaleförsök ingår i viss utsträckning i det nor- mala FoU-arbetet och har i denna omfattning beaktats itidigare för— slag från kommittén. De byggnader som behövs för försöks- och de- monstrationsverksamhet är som regel i normalt bruk och kräver sär- skild finansiering endast i fråga om kostnader för mätanorclningar, i vissa fall ersättning för förlorade liyresinkomster och liknande mer- kostnader som orsakas av försöks- och demonstrationsvcrksamheten. Kommitténs förslag inom detta område avser därför enbart sådana

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 195

kostnader som motiveras av att landets energisituation kräver dels att fullskaleförsök genomförs i större utsträckning än i den normala FoU- verksamhcten, dels att informationen kring denna verksamhet måste intensifieras. Det statliga stödet har därför bedömts behöva utgå med 100 % av projektkostnaderna.

Kommittén har bedömt att verksamheten inom några av delområdena bör kunna ingå i den statliga energisparkampanjen och att motsvarande belopp då får inräknas i kampanjkostnaderna.

5.7. Övriga frågor

5.7.1. Urananrikning

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB och AB Atomenergi har på be- gäran kompletterat EPK:s programförslag beträffande urananrikning. Efter gemensam utvärdering av dessa frågor anför företagen följande synpunkter.

Målsättningen för den närmaste treårsperiodens forsknings- och ut- vecklingsverksamhet på anrikningsområdet bör vara att bidra till en fortsatt kompetensuppbyggnad inom anrikningsteknologin. Denna verk- samhet syftar till att inom landet utveckla den tekniska och industriella bakgrund som erfordras för att man skall kunna förvärva teknologi, anläggningar och utrustningar vid den tidpunkt då en etablering inom landet blir aktuell. Liksom hittills bör gascentrifugtekniken ägnas sär- skild uppmärksamhet. Till skillnad från tidigare bör dock verksamheten breddas för att möjliggöra att även alternativa tekniska lösningar kan studeras med en högre ambitionsnivå än som hittills varit fallet.

Med den ovan angivna ambitionsnivån torde enligt företagens ge- mensamma bedömning den av EPK angivna medelsvolymen för den närmaste tvåårsperioden, dvs. 20 milj. kr. i 1975 års penningvärde, täcka behovet av statliga bidrag för tekniskt forsknings— och utveck- lingsarbete under hela den kommande treårsperioden.

Hänvisningar till S5-7-1

  • Prop. 1975:30: Avsnitt 10.3

5.7.2. Kärnvärmeverk

I en särskild skrivelse till industridepartementet har tekn. lie. Erik Svenke aktualiserat frågan om att använda enkla, enbart varmvatten- producerande lättvattenreaktorer för bostads- och lokaluppvärmning. Därmed skulle Sveriges oljeberoende kunna minska och en ökad trygg- het i energiförsörjningen uppnås.

En sådan reaktor förutsätts ha väsentligt förenklad säkerhetskarak- teristik jämfört med de vid höga tryck och temperaturer arbetande kärnkraftverken, så att en teoretisk större olycka av den art som disku- teras för dessa senare kan uteslutas. Reaktorn skall sålunda utan in- vändning kunna närförläggas. Vidare räknas med hög drifttillgänglighet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 196

Reaktorns storlek kan lämpligen svara mot värmebehovet för 50000 människor. I skrivelsen föreslås

-— att industridepartementet föranstaltar om en allsidig oeh snabb ut- redning -— systemanalys —— över en dylik väg att säkra bostads- och lokaluppvärmning, -—— att industridepartementet föranstaltar om en förstudie över förut- sättningar för och karaktcristika hos en enkel värmereaktor med förutsättningar att utan invändning kunna närförläggas, ' -— att industridepartementet låter utreda möjligheten att utprova en sådan värmereaktor, exempelvis med utnyttjande av bergrum och del av utrustningen i Ågestaanläggningen, -— att industridepartementet avsätter medel för angivna ändamål inom ramen för den kommande energipolitiska propositionen.

Skrivelsen har remitterats till ÖEF, STU och statens industriverk. Alla tre remissinstanserna ställer sig i huvudsak positiva till de framlag- da förslagen.

ÖEF ansluter sig i princip till Svenkes slutsatser ifråga om de säker- hetsrisker som vårt stora oljeberoende innebär. Överstyrelsen anser att Svenkes förslag noga bör prövas och tycker att de föreslagna åtgärderna synes lämpliga för att åstadkomma erforderligt tekniskt och ekonomiskt underlag för att bedöma möjligheterna och förutsättningarna för att pröva förslaget i stor skala. ' ,

Även STU anser att det är nödvändigt att utveckla alternativ till oljan i vår energiförsörjning och att det därför finns starka skäl att med största skyndsamhet utreda Svenkes förslag. STU bedömer att möjlig- heten att kunna utnyttja den föreslagna reaktorn i ett framtida energi- försörjningssystem kommer att vara beroende av hur de alternativa och/ eller kompletterande försörjningssystemen utvecklas. Därför framhålls behovet att ha en bred kontakt med utvecklingstrender på många andra områden inom energitekniken.

Statens industriverk delar Svenkes uppfattning att en ökad produktion av kärnvärme är önskvärd för att minska Sveriges stora beroende av importerad olja. Verket anser dock att denna produktion i första hand bör ske i form av kärnkraftvärmeverk. En utbyggnad av ett kärnvärme- system enligt Svenkes förslag bör enligt verkets uppfattning tills vidare komma i andra hand och ske stegvis i den takt som erfarenheten med- ger. Beträffande Svenkes förslag till utredning tillstyrker industriverket att en utredning med föreslaget syfte kommer till stånd. Verket anser att utprovandet av en kärnvärmereaktorprototyp är ett försöksprojekt som bör kunna erhålla statligt stöd. Projektet bör dock inte påbörjas förrän positivt besked föreligger från den nämnda utredningen.

Vidare har AB Atomenergi och AB Asea-Atom på begäran lämnat förslag till arbetsprogram på detta område. Förslaget omfattar ett två-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 197

årigt utredningsarbete till en kostnad av totalt 20 milj. kr., varav 5,3 milj. kr. faller på första året; Utredningen bör enligt bolagens gemensamma uppfattning leda fram till följande underlag:

_ en detaljprojektering av ett tätortsförlagt kärnvärmeverk med lämp- lig effekt, -— bästa möjliga kostnadsuppskattningar för värmeverk med avvikan- de effekt och på andra förläggningsplatser än referensanläggningen ovan, —— en djupgående penetration av säkerhetsfrågorna för referensan- läggningen, —— en detaljerad ekonomisk jämförelse av referensanläggningen och det därtill kopplade fjärrvärmenätct i jämförelse med andra för- sörjningsaltemativ, —— en totalanalys av optimal insats av kärnvärmeverk inom landet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 198

6. Olja 6.1 Allmänt

Frågor som rör den långsiktiga oljeförsörjningen, oljeindustrins och den petrokemiska industrins struktur samt verksamheten inom den statli- ga företagssektorn på oljeområdet bereds inom industridepartementet. Sistnämnda verksamhet bedrivs huvudsakligen inom Statsföretagsgrup- pen. Statsföretag AB har under de senaste åren ökat sitt engagemang inom den oljebaserade industrin genom förvärvet av MoDoKemi AB, numera Berol Kemi AB, som är en av huvudintressenterna i det petro- kemiska komplexet i Stenungsund. Statsföretag har även bedrivit för- studier för ett raffinaderiprojekt och har i samband därmed ingett an- sökan om lokaliseringstillstånd för ett raffinaderi vid Brofjorden. Vidare är Statsföretagsgruppen genom Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) delägare jämte statens vattenfallsverk i de halvstatliga bolagen Oljepro- spektering AB och Petroswede AB, som resp. inom och utom landet bedriver prospektering efter olja och naturgas.

Frågor om miljöskydd bereds inom jordbruksdepartementet. Av särskilt intresse i detta sammanhang är frågan om begränsning av sva- velutsläppen, som i Sverige orsakas huvudsakligen av förbränning av eldningsolja. Sedan år 1969 gäller förbud mot förbränning av eldnings- olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent. Regeringen har före- skrivit en begränsning till 1 % inom vissa delar av landet, bl.a. stor- stadsregionerna. I december 1974 har naturvårdsverket föreslagit att den högre gränsen fr. o. rn. den 1 oktober 1975 skall gälla även för bl. a. stora delar av Västsverige. Vid sidan av dessa generella begränsningar sker även individuell prövning av svavelutsläpp från vissa industrianlägg- ningar med stöd av miljöskyddslagcn (1969: 387).

Frågor om lokalisering av raffinaderier bereds inom bostadsdepar- tementet med utgångspunkt från de av riksdagen antagna riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Ansökningar om lokaliseringstillstånd enligt 136 a 5 byggnadslagen för ett antal raffinaderiprojekt är f. n. föremål för rege- ringens prövning.

Frågor rörande beredskapen på oljeförsörjningens område bereds inom handelsdepartementet med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) som tillsynsmyndighet. Chefen för handelsdepartementet kom- mer senare denna dag att redovisa de viktigare åtgärder i fråga om försörjningsberedskapen för olja som hittills har vidtagits.

Till handelsdepartementets ansvarsområde hör även frågor om pris- och konkurrensförhållanden samt prisreglering. Central myndighet på detta område är statens pris- och kartellnämnd. I december 1973 inför-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 199

des högstpriser på flertalet oljeprodukter. Som ett komplement härtill upprättades i början av år 1974 ett clearingsystem. Syftet härmed var att möjliggöra sådan import av betydelse för oljeförsörjningen som måste ske till priser som var högre än de svenska högstpriserna. 'Clearing- systemet avvecklades vid utgången av april 1974 sedan försörjnings— läget förbättrats och de internationella priserna på oljeprodukter stabili- serats.

Sverige har under en följd av år deltagit i det internationella sam- arbetet inom OECD beträffande bl. a. oljelagring och fördelning av olja i krislägen. Detta samarbete har under de senaste månaderna intensifie- rats genom tillkomsten av ett internationellt energiprogram (International Energy Program, IEP), som förvaltas av ett särskilt energiorgan (Inter- national Energy Agency, IEA) inom OECD:s ram. Förutom föreskrifter om fördelning av olja och konsumtionsbegränsningar i krislägen inne- håller programmet bestämmelser om bl. a. ett informationssystem rö- rande den internationella oljemarknaden, samråd med oljeproducerande länder och andra konsumentländer samt långsiktigt samarbete rörande forskning och utveckling på energiområdet. Frågor om Sveriges del- tagande i IEP handläggs inom utrikes-, handels- och industrideparte- menten. En närmare redogörelse för programmet lämnas av chefen för handelsdepartementet senare denna dag.

6.2. Rapport från Oljeprospektering AB

Oljeprospektering AB (OPAB) bildades år 1969 för att prospektera efter olja och naturgas i Sverige och på angränsande delar av kontinen— talsockeln (prop. 1968: 51, SU 1968: 86, rskr 1968: 24). Staten äger hälften av aktierna genom vattenfallsverket och LKAB. Övriga delägare är f. n. tio industri- och kraftföretag. OPAB har meddelats koncessioner för vissa landområden i Malmöhus, Kristianstads, Kalmar och Gotlands län. Dessutom har bolaget fått undersökningstillstånd för hela den svenska kontinentalsockeln, utanför ostkusten dock inte norr om 59:e breddgraden. Dessa koncessioner och tillstånd gäller en tid av åtta år från den 27 juni 1969.

OPAB har till utgången av år 1974 utfört undersökningsarbeten till en total kostnad av omkring 112 milj. kr. Efter förslag av bolaget har Kungl. Maj:t den 13 december 1974 föreskrivit ett arbetsprogram som" innebär att bolaget skall utföra arbeten i sådan omfattning att den sam- manlagda kostnaden under hela koncessionstiden uppgår till minst 150 milj. kr.

OPAB har den 19 november 1974 lämnat en översikt över sina pros- pekteringsinsatser jämte preliminära bedömningar av möjligheterna att

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 200

ekonomiskt intressanta förekomster av olja eller naturgas skall uppträda på svenskt område.

OPAB erinrar inledningsvis om att underlaget för att bedöma möj— ligheterna att påträffa olje- eller gasförekomster var begränsade både kvalitativt och kvantitativt år 1969 när bolagets verksamhet påbörjades. Planeringen styrdes därför i inledningsskedet av bl. a. den översiktliga kännedom som förelåg om sedimentområdenas regionala geologi. Vidare fanns framför allt för sydvästra Skåne kompletterande geologiskt under- lag från tidigare utförda prospekteringsarbeten. Med utgångspunkt här- ifrån kunde en viss prioritering av undersökningsområdena genomföras, som bl. a. ledde till en tidsmässig förskjutning av arbetena mellan de olika områdena. F. n. har sålunda prospekteringen i huvudsak slutförts inom vissa koncessionsavsnitt medan planerade borrningsprogram i andra avsnitt ännu inte påbörjats.

På land har borrningar bedrivits i Skåne från maj 1971 till hösten 1973. Geologiska förutsättningar för olje- och gasförekomster har på- visats i form av bl. a. goda reservoarbergarter, men hittills har endast påträffats spår av gas i några borrningar och i ett fall spår av olja. På Öland har ett borrprogram genomförts under år 1972, varvid spår av gas i mycket små kvantiteter påträffats. Resultaten från borrningarna ger vid handen att förutsättningar saknas för utvinningsvärda mängder. ol ja eller naturgas på Öland.

På Gotland har däremot goda spår av olja påträffats vid ett par borr- platser. En vid Hamra påborrad revbildning har hittills gett mellan 6 000 och 7 000 liter olja. OPAB planerar nu ett seismiskt program för att få anvisningar på ytterligare borrplatser. .

När det gäller kantinentalsockelområdena har borrningar bedrivits i Östersjön dels söder om Skåne och i Hanöbukten, dels utanför Got- land. ] Kattegatt har ännu inga borrningar skett. OPAB framhåller be- träffande dessa områden att möjligheter kan finnas att påträffa olje- eller naturgasfyndigheter söder om Skåne och utanför Gotland och att ytter- ligare borrningar behövs innan en totalbedömning och utvärdering kan göras. Utskiterna att finna olje- eller gasförekomster i Hanöbukten be- dömer OPAB däremot som mycket ringa. I Kattegatt har seismiska mätningar gett resultat som motiverar prospekteringsborrningar.

6.3. Rapport från Petroswede AB

Petroswede AB bildades år 1973-med uppgift att prospektera efter olja och naturgas utomlands (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973: 184). Staten äger genom vattenfallsverket och LKAB hälften av aktier- na. Övriga delägare är bl. a. de svenskägda Oljebolagen Nynäs-Petroleum och OK samt Salén-koncernen.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 201

Petroswede har i januari 1975 lämnat en redogörelse för den hittills- varande verksamheten.

Bolaget framhåller att intresset från början av naturliga skäl knöts i första hand till möjligheterna att delta aktivt i Oljeprospektering i Nord— sjön. Därutöver beslöts att även bevaka tänkbara projekt i andra, geo— logiskt och geografiskt intressanta och från politisk synpunkt sä stabila områden som möjligt.

Prospektering

Beträffande verksamheten i Nordsjön framhålls följande. Petroswede ingick i ett internationellt konsortium som ingav ansökan om koncessio- ner på den norska kontinentalsockeln hösten 1973. Konkurrensen om nya områden i Norge har varit hård. De norska myndigheterna har, i enlighet med beslut i stortinget, tillämpat en ytterst restriktiv politik vid tilldelning av nya koncessioner. Konsortiets ansökan i Norge har av- slagits.

Bolaget övertog under 1973 ett tidigare av OPAB träffat optionsavtal med ett franskt konsortium om förvärv av intresseandel i en koncession i den brittiska delen av Nordsjön. Bolaget har beslutat att genomföra borrning av ett hål under första halvåret 1975. Den beräknade kostna- den uppgår till omkring 20 milj. kr. Vid ett positivt resultat av denna provborrning kan fortsatta borrningar till en kostnad av 25 51 50 milj. kr. aktualiseras under åren 1976—1977 för utvärdering av eventuell fyn- dighet. Skulle dessa bekräfta en lönsamt exploateringsbar 'oljefyndighet uppkommer därefter behov av produktionsinvestcringar för utvinning av storleksordningen lägst 500 milj. kr.

Vidare undersöks kontinuerligt olika projekt och anbud knutna till existerande koncessioner i Nordsjön beträffande möjligheter och villkor för förvärv av intresseandelar för fortsatt prospektering.

Med hänsyn till de begränsade möjligheter till prospektering som er- bjuds i Nordsjöområdet på kort sikt har bolaget sökt sig till andra om- råden, i första hand i Europa, Medelshavsområdct och Nordafrika.

Petroswede har under år 1974 genomfört förhandlingar med egyp- tiska myndigheter och det statliga egyptiska oljebolaget (EGPC). I de- cember 1974 träffades ett slutligt avtal som innebär att Petroswede som entreprenör för EGPC åtagit sig att under minst fyra och högst åtta år bedriva prospektering i ett koncessionsområde om 4 100 rn2 på land väs- ter om Nilen. För den första fyraårsperioden har projektet kostnads- bcräknats till 20 milj. kr., vilket belopp motsvarar bolagets kontrakts- enliga minimiåtagande under perioden. Verksamheten kommer att i stor utsträckning genomföras med anlitande av utländska underentrepre-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 202

nörer under ledning av en till Kairo lokaliserad del av Petroswedes or— ganisation. Som ett första led inleds seismiska mätningar våren 1975. Provborrningar beräknas börja under år 1976. I händelse av positiva resultat i form av kommersiellt utvinningsbar olja kommer ett svenskt- egyptiskt bolag att svara för exploatering och produktion. Petroswede disponerar därefter upp till ca 52 % av producerad råolja per år för täckning av nedlagda prospekteringskostnader, produktionsinvestcring- ar samt vinst. Petroswede är f. n. enda utländska part i avtalet. Bolaget är dock oförhindrat att senare överlåta viss andel till annan intressent i syfte att reducera egen risk och egna åtaganden.

Ett preliminärt avtal har vidare träffats med ett internationellt kon- sortium angående förberedelser för ansökan om koncession på den ir— ländska kontincntalsockeln, där vissa block väntas komma att utbjudas under år 1975.

Härutöver har vissa preliminära samarbetsavtal av liknande natur träf- fats. Förhandlingar om nya koncessioner pågår i konkurrens med andra intressenter.

Sammanfattningsvis framhåller Petroswede att bolaget hittills besluta- de insatskapital av 100 milj. kr. efter ett och ett halvt års verksamhet disponerats för prospektering under åren 1975—1978 dels genom bundna åtaganden i ingångna avtal dels som reserv för aktuella men ännu inte definitiva ytterligare projekt under perioden dels för administration av verksamheten. I den mån igångsatta projekt i framtiden resulterar i ut- vinningsvärda fynd kan produktionsinvestcringar till miljardbelopp samt en väsentligt utbyggd organisation komma att aktualiseras.

Riskspridning och finansiering

Petroswede framhåller att den höga riskfaktorn i förening med stora kostnader för provbormingar medför att företag engagerade i prospek- tering strävar efter riskspridning i ekonomiskt och geografiskt hänseen- de. Bolagets planerade verksamhet inom nuvarande kostnadsram inne- bär en viss men starkt begränsad riskspridning. Enligt bolagets uppfatt- ning är 100 milj. kr. för prospektering utomlands ett blygsamt belopp, särskilt vid jämförelser med insatser från vissa andra industrinationers sida.

Finansieringen av prospekterings— och utvinningsverksamheten sker normalt i två steg. Under prospekteringsfasen, då insatserna sker med betydande risk, krävs i princip självfinansiering, vilket innebär att upp- ' låning på kapitalmarknaden för täckning av kostnader för seismiska' mätningar och provborrningar som regel inte är möjlig. Ett intressant undantag utgör Västtyskland, där staten sedan år 1970 tillskjuter upp till 75 % av ”riskkapitalet” vid prospektering i form av lån till olika pro-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 203

jekt. Om det inte sker något fynd avskrivs lånet för vederbörande pro- jekt, medan i fall av produktion återbetalning sker på gynnsamma vill- kor.

Exploatering av klart verifierade, lönsamma fyndigheter har som re- gel kunnat finansieras huvudsakligen på det för likartade investerings- projekt gängse sättet genom upplåning. Säkerhet har därvid utgjorts av resp. fyndighet som sådan i kombination med garantier till långivare på den internationella kapitalmarknaden.

Köp av etablerad produktion

Petroswede framhåller att svensk andel i råoljeproduktion kan upp- nås även genom förvärv av intresse i konstaterade fyndigheter, som en- dera bragts i produktion eller som står inför exploatering inom en nära framtid. Olika möjligheter till sådana förvärv har studerats av Petro- swede på grundval av anbud av olika slag. I princip kräver varje sådant - engagemang betydande kapitalinsatscr, vare sig formen utgörs av di— rekta produktionsinvestcringar i nya fält, köp av företag med produk- tion i drift eller finansieringsstöd och garantier som motprestation till köpavtal avseende andel av framtida råoljeproduktion.

6.4 Rapporter från petroindustriutredningen

6.4.1 Lägesrapporten Petroindustrin :" Sverige

Petroindustriutredningens lägesrapport (Ds I 1973: 5) Petroindustrin i Sverige — en inventering, som avgavs i december 1973, utgör en sam- manfattande redogörelse för det inventeringsarbete som utredningen dit- tills hade utfört. Mcd begreppet petroindustrin avses i rapporten an- läggningar för raffinering av råolja och vidareförädling av petroleum- fraktioner och naturgas, dvs. oljeraffinaderier och petrokemisk industri. I det följande redovisas främst de delar av rapporten som är av in- tresse från cnergipolitisk synpunkt.

I rapporten anges inledningsvis att petroindustrin år 1970 sysselsatte ca 3 000 personer. Saluvärdet av produktionen uppgick samma år till ca 2 miljarder kr. och förädlingsvärdet till ca 700 milj. kr. Petroin- dustrin utgör således en liten del av hela industrin i Sverige, endast ca 0,3 % i fråga om antalet sysselsatta och ca 1,4 % i fråga om förädlings- värde. Såväl produktions— som sysselsättningsmässigt har emellertid bran- schen fått en kraftigt, absolut och relativt, ökad betydelse under efter- krigstiden.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 204 I Sverige finns fem raffinaderier som ur importerad råolja framställer olika petroleumprodukter. Kapaciteten år 1973 anges i följande upp- ställning:

Milj. ton råolja

Shell-Koppartrans, Göteborg 4,7 BP, Göteborg 5,0 Nynäs-Petroleum, Nynäshamn 2,6 Ny näs-Petroleum, Göteborg 0,3 Nynäs-Petroleum, Malmö 0.2

12,8

Nynäs-Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen asfalt. Ett nytt raffinaderi är under byggnad, nämligen Scanraff vid Brofjorden i Lysekil, som ägs av Oljekonsumenternas för- bund (OK) och Texaco med vardera 50 %. Raffinaderiet avses komma att tas i drift år 1975 med en kapacitet av 8,3 milj. ton råolja per år.

År 1970 sysselsattes 950 personer vid de fem raffinaderierna. Pro- duktionens saluvärde var detta år 1,4 miljarder kr. och förädlingsvärdet 330 milj. kr. Av Sveriges totala industriproduktion svarar raffinaderierna för ca 1 %. Oljeraffinering är en mycket kapitalintensiv produktion, vil- ket belyses av att förädlingsvärdet per sysselsatt år 1970 uppgick till nära 350000 kr., medan genomsnittet för industrin som helhet var 50 000 kr. Största kostnadsposten utgör råvarorna som svarar för nära 75 % av saluvärdet. '

Landets försörjning beträffande olika oljeprodukter belyses .i följande tabell. '

Tabell 6.1 Sveriges försörjning med oljeprodukter år 1972

' lnhemsk- Import Export- Förbruk- Självför- raffinering ning ädlings- milj. ma milj. m3 milj. 1113 milj. m=l grad, % Motorbensin 1,7 2,4 0,2 3,8 45 Övriga drivmedel 0.9 2.1 0,2 ' 2,9 32 Lätt eldningsolja 3,4 6,4 0,6 9,3 37 Tung eldningsolja 5,2 9,2 0,9 13,5 39 Övriga energiprodukter 0,9 0,2 0,1 1,0 87 Petrokemiska råvaror 0,2 1,2 0,2 1,2 14

12,4 21,5 2,1 31,7 39

I rapporten konstateras att självförädlingsgraden dvs. förhållandet mellan inhemsk förädling och förbrukning är särskilt låg för övriga

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 305 drivmedel samt för petrokemiska råvaror, som i tabellen avser gas- bensin (natta). I rapporten ges vissa närmare uppgifter om importen.

Tabell 6.2 Petroleumimporten procentuellt fördelad på länderområden

1960 1965. . 1970 1972 Latinamerika m. m. 19 26 13 13 Afrika -— 1 11 14 Mellersta Östern 24 15 19 18 Yästcuropa 43 42 41 38 Oststaterna 14 16 16 . 17 100 100 100 100

Total volym milj. rn” 15,5 22,3 36,4 34,6 varav råolja % . 20 22 37 39

Det könstateras att importens sammansättning skiljer sig åt mellan de olika Områdena. Importen från Afrika utgörs till övervägande del av råolja med Nigeria som främsta leverantörsland. Importen från Väst- europa utgörs i huvudsak av produkter. Danmark, Nederländerna, Norge och Storbritannien är viktiga leverantörer. Importen från Öststa— terna utgörs främst av sovjetisk tung eldningsolja.

I rapporten redogörs härefter för planerade utbyggnader av raffinade- rier i Sverige enligt de ansökningar om koncession resp. lokaliserings— tillstånd som förelåg vid tidpunkten för rapportens avgivande. Shell- Koppartrans har ansökt om tillstånd att få öka den tillåtna produktions- kapaciteten från 4,7 till 13 milj. ton råolja per år. BP har ansökt om tillstånd för en ökning från 5 till 15 milj. kr. per år. Från Nynäs- Petroleum föreligger en ansökan om att öka kapaciteten vid bolagets asfaltraffinaderi i Göteborg från 0,3 till 1,6 milj. ton per år. Slutligen har Scanraff begärt tillstånd att i första hand öka den årliga råoljeför- brukningen vid anläggningen från 7 milj. ton enligt den ursprungliga koncessionen till 8,3 milj. ton samt att därefter komplettera raffinaderiet för en årlig förbrukning av 10 milj. ton.

Vidare nämns i rapporten att Nynäs-Petroleum studerat möjligheterna att förlägga ett nytt raffinaderi till Nynäshamn intill det nuvarande raf- finaderiet. Kapaciteten aVSes enligt planerna byggas ut i två etapper om vardera 5 milj. ton.

Utredningen anför följande synpunkter på svensk oljemarknad mot internationell bakgrund.

Den svenska oljemarknaden, som utgör drygt 1 % av den globala oljekonsumtionen, har kännetecknats av en snabb expansion. Även pro- duktionen från raffinaderierna i Sverige har ökat. Den inhemska pro-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 206

duktionen utgör emellertid en efter internationella förhållanden relativt sett liten del av den totala konsumtionen av oljeprodukter -—— efter fär- digställandet av Scanraff 50 it 60 %. I och med att raffinaderikapacite- ten är koncentrerad till Västkusten, har detta bl. a. medfört att Stock- holmsregionen och Mälardalen till övervägande del försörjs med olje- produkter från utlandet. Inncbördcn av nu kända planer på en ökning av raffineringskapaciteten är att koncentrationen till Västkusten ytter- ligare accentueras.

I rapporten framhålls att Sveriges beroende av utländska multinatio- nella företag är stort. Det största enskilda företaget på den svenska mark- naden är BP med en marknadsandel på nära 20 % år 1970. De båda europeiska multinationella företagen (BP och Shell) hade samma år tillsammans 35 % av den svenska marknaden mot de amerikanska multi- nationella företagens 27 %. De svenska företag, som också engagerar sig inom raffinaderisektorn (Nynäs och OK), svarade för 26 %.

Vidare framhålls att utvecklingen under de senaste åren har medfört en ny situation på den internationella oljemarknaden. OPEC-länderna har fört en aktiv och i stort sett enhetlig och framgångsrik politik för att dels öka producentländernas ersättning för den olja som utvinns inom deras områden, dels succeSSivt överta en allt större andel av de internationella oljebolagens anläggningar och företag i producentländer— na. Detta innebär bl.a. att successivt allt större kvantiteter råolja kan finnas disponibla antingen för inköp av de traditionella internationella företagen eller för nationella oljeföretag i konsumentländerna, som un- der senare år har ökat i antal. Oljeföretagens funktion som distributörer och innehavare av raffinaderikapacitet torde dock i båda fallen även framdeles bli av väsentlig betydelse. En konsekvens av de högre ersätt- ningarna till producentländerna och deras disposition av en allt större andel av råoljan kan bli att de i ökad omfattning och olika former kan komma att intressera sig för raffinaderiutbyggnader i det egna landet m. m.

Som ett annat nytt inslag i bilden anges de väsentliga kvantiteter av olja och naturgas som kan komma att utvinnas från Nordsjön och an- gränsande farvatten. Vissa beräkningar tyder på att produktionen från ifrågavarande områden år 1985 kan komma att motsvara 10—15 % av totala oljekonsumtionen i Västeuropa. Av än större betydelse kan då fyndigheterna bli för länderna kring Nordsjön.

Rapporten hänvisar till att man, mot bakgrund av den internationella utvecklingen och efterfrågeökningen, långsiktigt bör räkna med en knapphet i utbudet av råolja jämfört med efterfrågan. Om utvecklingen går i denna riktning måste detta — för länder som Sverige —— påverka planeringen av utbyggnad och lokalisering av petroindustrin. En ut- bngnad av raffineringskapaciteten kan ske i råoljeländerna eller i an-

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet 207

knytning till de stora konsumentområdena. Från konsumentländernas synpunkt brukar den sistnämnda lokaliseringen allmänt anges som mest fördelaktig, till stor del beroende på att det är mer ekonomiskt att trans- portera råolja än produkter, antingen transporterna sker med fartyg eller rörledning. Dessutom hävdas ofta att raffinaderier i konsumentländerna är mer flexibla vad gäller produktsammansättningen. Frågan om var lokaliseringar kan komma att ske får emellertid antas till stor del kom- ma att bestämmas av nationella ambitioner liksom av finansieringsmöjlig- heter i producent- och konsumentländer. I rapporten framhålls att för- delningen mellan dessa alternativ inte kan förutsägas.

I rapporten framhålls slutligen att ett alternativ med import av natur- gas i väsentlig grad måste komma att påverka utformningen av de fram- tida raffineringsenheterna. Med hänsyn till ovissheten om möjligheterna att få till stånd en sådan import har dock utredningen ansett det natur- ligt att i första hand analysera oljeförsörjningens utformning utan något inslag av naturgas.

6.4.2 Delrapporten Alternativa raffinaderilägcn

Genom tilläggsdirektiv i maj 1974 fick petroindustriutredningen i uppdrag att med förtur behandla frågan om den fortsatta raffinaderiut- byggnaden. Med anledning därav avgav utredningen i september 1974 delrapporten (Ds I 1974: 7) Petroindustrin i Sverige —— alternativa raf- finaderilägen. Delrapporten är avsedd att tjäna som underlag för en samhällsekonomisk bedömning av olika utbyggnads- och lokaliserings- alternativ.

I delrapporten hänvisas inledningsvis till att flera ytterligare expan- sionsplaner inom raffinaderiindustrin har presenterats sedan utredningens tidigare lägesrapport lades fram. Lokaliseringsprövning enligt 136 a & byggnadslagen har således begärts dels av Statsföretag AB för ett nytt raffinaderi i storleksordningen 10 milj. ton råolja om året vid Bro- fjorden i Lysekils kommun, dels av Oxelölagcr AB för ett raffinaderi med en kapacitet av 6 milj. årston i Oxelösund.

Utgångspunkt för utredningens beräkningar av marknadsutrymmer är en prognos för efterfrågan på oljeprodukter år 1980 som redovisas i ett högalternativ, 37 milj. ton, och ett lågalternativ, 28 milj. ton. Det under- stryks att prognosvalet inte innebär någon värdering av realismen i prog- noserna. Produktionen vid raffinaderier år 1980 anges till 28 milj. ton, vilket inrymmer nuvarande raffinaderier inkl. Scanraff samt ett tänkt tillskott från ett nytt raffinaderi eller från utbyggnad av befintliga raffi- naderier med totalt 8,5 milj. ton. Tillskottet motsvarar produktionen från ett raffinaderi med en kapacitet av ca 10 milj. årston vid normalt ut-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 208

nyttjande. Vid ett sådant tillskott skulle självförädlingsgraden utgöra mellan 75 och 90 % , beroende på valet av efterfrågeprognos.

I rapporten redovisas en prövning av konsekvenserna av ett produk- tionstillskott av nämnda storlek antingen från ett enda läge, varvid ett kustläge förutsätts, eller från två lägen. -I det senare fallet kalkyleras med såväl två kustlägen som en kombination av ett kust- och ett inlands- läge. Beräkningar har gjorts för såväl tillbyggnader som nybyggnader samt för både konventionella raffinaderier med bensinproduktion och specialraffinaderier med inriktning på produktion av petrokemisk råvara, dvs. gasbensin. I rapporten framhålls att utrymmet för raffinaderiexpan- sion år 1980 utöver vad som antagits förefaller begränsat såvida inte en stor export av vissa produkter, främst bensin, eftersträvas. Vidare fram- hålls att utbyggnad av ett specialraffinaderi kan komma att fylla ett be- hov på den svenska marknaden bl. a. med hänsyn till den petrokemiska industrins expansionsplaner.

I rapporten understryks att vissa effekter av raffinaderiutbyggnader är svåra att värdera i monetära enheter. Som ett exempel härpå anges flexibilitet i fråga om försörjningen med olika råoljor. Det påpekas att k05tnaden för råolja f. 0. b. uppgår till grovt räknat 300——400 kr. per ton, jämfört med 50 kr. per ton för råoljefrakt, 30—40 kr. per ton för raffinering och 30 kr. per ton för distribution. Detta innebär att ett raffinaderi som av marknads- eller'transportskäl har mindre valmöjlig- heter i fråga om inköp av råoljor kan påföras ytterst betydande mer- kostnader.

Det framhålls att den samhällsekonomiska bedömningen av olika 10- kaliseringsalternativ måste ta hänsyn till såväl de direkta resursinsatserna för produktion och transporter som konsekvenser i fråga om miljöpå- verkan, samhällsinvesteringar och- inverkan på den yttre miljön.

Beträffande råoljetransporter anges i rapporten en kostnadsdifferens mellan västkust- och ostkustläge av ca 9 kr. per ton till Västkustens fördel. Därvid har antagits omlastning i Brofjorden. Denna kostnadsför- del skulle minska vid en försörjning av raffinaderiet med råolja från Nordsjön. Som tänkbart alternativ till fartygstransport av råolja från Västkusten till Ostkusten anges transport i rörledning. Beräkningar som utredningen låtit utföra tyder på att 9 milj. ton råolja om året skulle kunna transporteras i ledning mellan Brofjorden och Nynäshamn för ca 6 kr. per ton. Det framhålls dock att förutsättningarna för att genom- föra ett sådant projekt inte studerats närmare.

Beträffande produkttransporter anförs att en lokalisering till ostkust eller inland — vilket senare förutsätter rörledning för råolja ger väsentligt lägre kostnader än västkustalternativen om landets totala försörjning beaktas.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartemgntet 309

[ rapportens avsnitt om produktionskostnader pekas bl.a. på stor- driftsfördelarna vid raffinering. I vissa fall kan inte obetydliga fördelar vinnas genom utbyggnad av ett befintligt raffinaderi. Det framhålls dock att kostnadsuppskattningar på grund av materialets karaktär är osäkra.

Sammanfattningen av transport— och produktionskostnader ger om rörledningstransport av råolja utesluts ——- till resultat att en utbyggnad av befintligt raffinaderi i Brofjorden med hela kapacitetstillskottet skulle ge det gynnsammaste resultatet. Därefter kommer utbyggnad i Göteborg eller nybyggnad i Brofjoden. Ostkustlägena Nynäshamn, Oxelösund, Gävle och Tunaberg hänförs till en tredje grupp. Till samma grupp hän- förs kombinationen av utbyggnad med specialraffinaderi i Brofjorden och konventionellt raffinaderi i Göteborg. Alla andra kombinationer be- räknas ge högre kostnader. Skillnaden i årskostnad för det fördelaktigaste och det minst fördelaktiga av de redovisade alternativen uppgår till ca 90 milj. kr. om året i 1973 års penningvärde.

Om rörledningstransport av råolja förutsätts blir utbyggnad i Bro- fjorden fortfarande gynnsammast. Däremot förbättras situationen för ostkustlägena och för inlandslägena Otterbäcken och Borlänge. Även här gäller att en fördelning av produktionstillskottet på två orter ger högre kostnader.

I rapporten redovisas även genomgångar av miljöpåverkan och effek- ter på sysselsättning och samhällskapital av raffinaderilokalisering. Nå- gon kvantitativ jämförelse av dessa faktorer vid olika lägen sker inte. Däremot redovisas vissa kvalitativa jämförelser. Dessa innebär att ost- kustlägena ter sig något fördelaktigare än lägena på Västkusten. Det understryks starkt att någon sammanvägning av kostnadsdifferenser och effekter på miljö och samhällskapital inte kan göras.

[ rapporten redovisas vissa allmänna slutsatser från utredningens sida. Eftersom utredningen haft i uppdrag att ge underlag för beslut i de aktuella lokaliseringsärendena har utredningen särskilt ansett sig böra kommentera sådana lägen för vilka ansökningar föreligger, dvs. Bro- fjorden, Göteborg, Nynäshamn och Oxelösund. Alternativa inlands- lägen samt Tunaberg och Gävle blir inte i detta sammanhang aktuella. En reell prövning av dessa alternativ torde därför bli aktuell först för projekt som eventuellt kan komma i fråga under 1980-talet.

I rapporten understryks att beslut om viss tillståndsgivning i dagens läge måste grundas på råoljetillförsel sjövägen. Utredningens beräkningar rörande transporter av råolja i rörledning har inte genomförts så långt att beslut om viss lokalisering kan baseras på antaganden om sådan transport. Även transportfrågan utgör sålunda ett hinder för att nu ta upp inlandslägen till slutlig bedömning.

I rapporten framhålls att skillnaderna i årskostnader för vissa av de .aktuella lokaliseringsalternativen är betydande. Å andra sidan är belop-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 210

pen närmast marginella om man jämför med den totala kostnaden för vår oljeförsörjning —— ca 10—15 miljarder kr. vid nuvarande priser. Sistnämnda omständighet kan gör att alternativ, som kan anses medföra en förbättring av försörjningstryggheten, från samhällsynpunkt kan vara acceptabla, även om de skulle ha relativt sett höga årskostnader.

Vidare påpekas att en alltför stor koncentration till t. ex. Göteborg eller Brofjorden eller en utbyggnad av ett raffinaderi till storleksord— ningen 15 eller 20 milj. ton kan medföra särskilt stora försörjningsris- ker resp. företagsekonomiska risker vid allvarliga driftsstörningar. En koncentration kan möjligen också från försvarsberedskapssynpunkt inge betänkligheter.

Enligt utredningens uppfattning bör en utbyggnad på raffinaderisidan primärt tjäna att tillgodose den svenska marknadens behov. En annan utgångspunkt har varit att större trygghet bör skapas för tillförseln av råolja och produkter, vilket allmänt har ansetts kräva att samhället får en bättre kontroll och överblick över försörjningsläget i olika situationer. Detta synes i första hand aktualisera frågan om en ökad statlig insyn eller direkt statligt engagemang i såväl råoljehandeln som prospekterings- verksamheten. Därvid är det enligt utredningen viktigt att inköpskällor- na sprids och riskfördclningcn därmed förbättras. Långsiktiga ramavtal med producentländerna är värdefulla och bör vidareutvecklas. Man får samtidigt utgå ifrån att en stor del av den internationella oljehandeln även i fortsättningen kommer att handhas av de stora internationella bolagen.

Det anförda kan enligt utredningen även utgöra motiv för att staten direkt engagerar sig i utbyggnader eller med sina styrinstrument bevakar att man vid en utbyggnad får tillgodosett viktiga svenska försörjnings- behov som exempelvis en utbyggnad av petroindustrin skulle skapa i fråga om gasbensin. Ett direkt engagemang kan innefatta samverkan med andra nationella företag eller med internationella företag.

Möjligheterna att förverkliga de angivna ambitionerna bör enligt ut- redningens mening vara vägledande för det beslut i raffinaderifrågan som skall träffas. Detta gäller i all synnerhet som de lokaliseringsfaktorer som redovisats i rapporten enligt utredningens bedömning inte entydigt pekar mot någon viss lösning. Vidare kan — med beaktande av den svenska målsättningen i frågan om svavelpolitiken —— önskemål om an- vändning av den nya tekniken för avsvavling av tjockolja komma att aktualiseras. Om den petrokemiska industrin på Västkusten byggs ut bör enligt utredningens uppfattning stor tyngd läggas på att dess råvaru- försörjning till väsentlig del tryggas genom inhemsk produktion. Detta talar för en förläggning av ny raffinaderikapacitet till Västkusten. Om samtidigt andra skäl anses tala för ostkustförläggning kan en fördelning

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 211

tänkas som innebär ett produktionstillskott på Västkusten med produk- tion av petrokemisk råvara som väsentligt inslag och en utbyggnad på Ostkusten med inriktning på bensinproduktion.

Prop. 1975: 30 Bilaga1 Industridepartementet 212

7. Övriga bränslen

7.1. Allmänt

I det följande redovisas uppgifter beträffande bränSIen, som i princip kan användas som substitut för oljeprodukter. Uppgifterna har hämtats bl. a. ur EPU:s betänkande.

Kol används i Sverige numera huvudsakligen för metallurgiska ända- mål. Praktiskt taget hela behovet importeras. Även en eventuell framtida användning av naturgas i Sverige torde kommit att baseras på import.

Inhemska bränslen svarar för endast ca 8 % av den totala energitill- förseln i Sverige. Härav utgör den övervägande delen avfallslutar m. m. inom skogsindustrin.

Möjligheter till ökad användning av inhemska bränslen utgör ett vik- tigt led i försörjningsberedskapen på energiområdet, som hör till han- delsdepartementets ansvarsområde. Överstyrelsen för ekonomiskt för- svar (ÖEF) handhar förberedelsser för produktion av bränslen och driv- medel ur inhemska råvaror vid en avspärrning.

7.2 Kol

De totala kolreserverna i världen är betydande. Koltillgångarnas storlek har behandlats i avsnittet 2.2. Den årliga världsproduktionen av kol uppgår f. 11. till ca 2,5 miljarder ton.

Kolet förbrukas till största delen i produktionsländerna. Världsban- deln med kol omfattar endast ca 5 % av produktionen.

Störst bland producentländerna är Förenta staterna med en produk- tion om 541 milj. ton år 1972 samt Sovjetunionen och Kina vars pro— duktionsvolymer detta år var av nästan samma storlek. 1 Europa har Polen, Storbritannien och Västtyskland en betydande produktion, 151, 116 resp. 102 milj. ton år 1972.

Förenta staterna har den största kolexporten, 53 milj. ton år 1972. I övrigt domineras världshandeln av Polen, Sovjetunionen och Asutra— lien. Dessa länders export år 1972 uppgick till 35, 29 resp. 24 milj. ton.

Kolförbränning ger enligt naturvårdsverket stora och i dagens läge svårhanterliga effekter från miljövårdssynpunkt. De negativa effekterna av förbränning av olja och i synnerhet naturgas är mindre enligt ver- kets bedömning.

Koleldning liksom oljeeldning medför utsläpp av svaveldioxid. Bljla. lågsvavligt polskt kol är från denna synpunkt jämförbart med olja med 1 % svavelhalt. Kolförbränning alstrar mer kväveoxider än oljeförbrän- ning. Vidare medför koleldning stoftutsläpp, som dock kan begränsas i större anläggningar. Kol innehåller vidare bl. a. olika tungmetaller som frigörs vid förbränning.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 313

Kol skiljer sig från eldningsolja i miljöhänseendc vidare genom en relativt stor askhalt som orsakar deponeringsproblem. Transporten av kol till sjöss är relativt riskfri från miljövårdssynpunkt. Däremot medför upplag och bandtransport av kol dammproblem.

Kolcts tillbakagång under de senaste decennierna har framför allt berott på kostnadsskäl. Brytning och övrig hantering av kol kräver stora insatser av arbetskraft och kapital. Utvinning, transport och raffinering av olja har däremot kunnat ske till så låga kostnader att det varit möj- ligt att marknadsföra oljan under efterkrigstiden till i stort sett oför- ändrade löpande priser varigenom kolet konkurrerats undan. Investering i och drift av förbränningsanläggningar är vidare kostsammare för olja än för kol.

Det senaste årets förändringar på oljemarknaden har lett till ett på— tagligt ökat intresse för kol. I de största västeuropeiska producent- länderna Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland väntades ti- digare, trots kraftigt statligt stöd till kolindustrin, sjunkande produktion. Numera inriktas planeringen på att i vart fall hålla utvinningen på oför- ändrad nivå. För Förenta staternas del väntas en betydande ökning. För hela OECD-området förutses att kolets andel av den totala energiför- brukningen kommer att uppgå till 18—19 % åren 1980—1985, vilket motsvarar dagens nivå. Om de tidigare oljepriserna fortsatt att gälla beräknar OECD att kolandelen under denna period hade stannat vid ca 15 %.

Sveriges förbrukning av kol och koks uppgick år 1973 till 1,68 Mtoe. Huvuddelen kol och koks utnyttjas inom järn— och stålindustrin för re- ducering av järnmalm i masugnar varvid samtidigt smältvärme avges. I Sverige finns inte sådana förbränningsanläggningar att nämnvärt större kvantiteter kol än för närvarande kan användas vare sig för hus- uppvärmning eller elproduktion. Endast tre kraftverk i Sverige är byggda för kolförbränning.

EPU beräknar att kol och koksförbrukningen ökar till 4,2—4,6 Mtoe år 1985 till följd av utbyggnader inom järn- och stålindustrin, bl.a. Stålverk 80 i Luleå. För andra användningsområden förutses ingen ökning.

7.3. Naturgas

Gas har hittills använts i Sverige i mycket liten omfattning. I ett tio- tal städer förekommer viss distribution av stadsgas. Frågan om förut- sättningarna för en introduktion av naturgas på den svenska energi- marknaden har under de senaste åren varit föremål för betydande in- tresse.

1968 års utredning (Fi 1969: 49) om rörtransport av olja och gas redo- visade i betänkandet (SOU 1972: 25) Naturgas i Sverige vissa översiktliga

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 214

studier av marknadsförutsättningar, överföringssystem m. m. Utredning- en bedömde den möjliga avsättningen för naturgas i Sverige till omkring 8 miljarder m3 naturgas (6,5 Mtoe) om året vid slutet av 1970-talet, huvudsakligen som ersättning för tjockolja hos storförbrukare, dvs. kraft- verk, storindustri och värmeverk. Utredningen förutsatte därvid leve- rans av gasen till ett pris motsvarande högst priset på tjockolja. Av- sättningen antogs fördelad på två ungefär lika stora marknader, dels östra och mellersta Sverige dels Sydsverige och Västkusten.

Våren 1973 bildades ett särskilt bolag, Östgas AB, för utrednings- samarbete rörande import av naturgas från Sovjetunionen (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973:184). Delägare i bolaget är dels statens vattenfallsverk dels ett antal kommunala och enskilda företag. Östgas utförde år 1973 en förprojektering av en naturgasledning från finsk till svensk kust.

Vidare tillkallades en delegation (I 1973: 03) med uppgift att sam- ordna den svenska utrednings- och förhandlingsverksamheten m.m. av- seende import av naturgas till Sverige. Delegationens arbete har i första hand inriktats på att klarlägga möjligheterna att importera naturgas västerifrån, antingen i rörledning från fyndigheter i Nordsjön eller i form av nedfryst flytande gas (LNG) med fartyg från avlägsnare pro- duktionsområden.

Delegationen har den 25 november 1974 lämnat en redogörelse för naturgasfrågans läge. Delegationen konstaterar att naturgas kommit att spela en allt viktigare roll i de flesta västeuropeiska länder. Natur- gasens andel av EG-ländernas energiförbrukning beräknas öka från f.n. ca 10 % till över 20 % under 1980—talet. Det råder f.n. en ut- präglad säljarens marknad. För svensk del innebär detta, i förening med avståndet till de stora produktionskällorna och avsaknaden av en uppbyggd gasmarknad, ett besvärligt konkurrensläge. Delegationen erinrar om at leveranserna av naturgas från Ekofisk- och Friggfyndig- heterna i norska delen av Nordsjön väntas komma att ske i första hand genom rörledningar till resp. Storbritannien och Västtyskland.

Delegationen redovisar resultatet av vissa studier rörande de ekono- miska villkor som kan tänkas gälla vid import av rörtransporterad gas från Nordsjön. Beräkningar har gjorts av skillnaden mellan å ena sidan ett gaspris beräknat utifrån kända priser för leveranser till den nord- europeiska marknaden å andra sidan betalningsförmågan för köpare på den svenska marknaden. Detta s.k. prisgap har varierat beroende på bl.a. importväg och avsättningsområde. Det lägsta prisgapet, 1 51 3 kr. per Gcall, har räknats fram för tänkta leveranser av några miljarder m3 till Skåne och Västsverige.

Delegationen påpekar att en introduktion av naturgas innebär be- tydande investeringar. Uppbyggnaden av en marknad för 7 a 8 miljarder

' 1 kr. per Geal (gigakalori) motsvarar 10 kr. per toe (ton oljeekvivalent).

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 215

m3 om året i Syd- och Mellansverige kan sålunda beräknas medföra an- läggningskostnader av 1,5 å 2 miljarder [kr. inom landet, vartill kommer kostnader för andel i anläggningar för överföring till Sverige.

Delegationen ger följande sammanfattande bedömning av möjligheter- na att introducera naturgas på den svenska energimarknaden. Till bör— jan av 1980-talet är möjligheterna till import i stor skala begränsade, även om Sverige kan tänkas få del av sannolika nya naturgasleveranser från Nordsjön söder om 62:a breddgraden. Import av LNG är tänkbar i mindre skala och för kvalificerade ändamål, t. ex. tillverkning av metanol. I båda fallen torde samverkan med danska, norska eller nord- tySka köpare vara en förutsättning. På lång sikt kan andra produktions- områden komma i fråga, särskilt den norska kontinentalsockeln norr om 62:21 breddgraden.

Delegationen framhåller att en import av naturgas i varje fall inte under ett inledande skede kan antas bli kommersiellt lönsam. Ett motiv för importen kan emellertid vara naturgasens allmänna mervärden. Im- port på kommsersiell bas förutsätter styrning eller stimulansåtgärder från samhällets sida.

7.4 övriga bränslen

Torvmarkerna i Sverige beräknas uppgå till 6 milj. hektar, vilket mot- svarar drygt 12 % av landets totala yta. Bränsleinnehållet i torven har uppskattats till 3 500—4 000 Mtoe. Ett ton frästorv med 50 % fuktig- hetshalt motsvarar i värmevärde 0,22 ton eldningsolja.

Torv nybildas men i så långsam takt att man inte kan betrakta torv som en i praktisk mening förnyelsebar tillgång. Tillväxten sker på in- takta torvmarker medan torvtäkter inte läks märkbart.

Torvtäkt kan få stor inverkan på miljön, särskilt om täktverksamheten bedrivs i stor skala. Myrarna är särpräglade från ekologisk och geologisk synpunkt. De har betydelse för friluftsliv och forskning. Större torv- täkter kan leda till rubbningar i den naturliga vattenhushållningcn.

Torv utnyttjas f. n. för energiproduktion i bl. a. Finland, Irland och Sovjetunionen. I Sverige har torv använts framför allt när bränsletill- förseln begränsats under kristider. Under andra världskrigets sista år uppgick produktionen av bränntorv till omkring 1 250 000 ton. Därefter minskade produktionen successivt och upphörde i det närmaste under 1960-talet.

Förändringarna på oljemarknaden under senare tid har medfört att möjligheterna att använda torv för energiproduktion åter övervägs. ÖEF har den 30 januari 1975 lagt fram en rapport om förutsättning— arna för torvproduktion i närheten av Växjö, Boden resp. Arvidsjaur samt för torveldning i värmeanläggningar i Boden resp. Växjö. Forti-

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 216

fikationsförvaltningen utreder frågan om torveldning vid fredsförbandet i Arvidsjaur. ÖEFzs rapport rcmissbehandlas f. n.

Energiinnehållet i de svenska s.k. oljerkiffrarna är avsevärt. Enligt EPU motsvarar det totalt ca 3 000 Mtoe. Energihalten är dock låg, be- tydligt lägre än i de nordamerikanska skiffrar som numera är intressan- ta från energisynpunkt, medan svavelhalten är jämförelsevis hög. Eko- nomiska skäl och miljöproblem hindrar därför utvinning med nu till- gängliga metoder. Frågan om forsknings- och utvecklingsinsatser har be- handlats av energiprogramkommittén (jfr avsnitt 5.1.7).

Av den i landet förbrukade primärenergin utgör 6 a 7 % skogsproduk- ter. Denna energi förbrukas i huvudsak inom skogsindustrin. De av- fallslutar som erhålls vid framställning av kemisk pappersmassa täckte år 1973 ca 50 % av massa- och pappersindustrins hela bränslebehov. Bark täckte ytterligare 8 %. Skogsindustrin väntas p. g. a. begränsad tillgång till skog komma att utnyttja allt klenare virkesdimensioner och sannolikt i stor utsträckning också grenar och stubbar som råvara. Det kan därför inte antas att skogen kommer att tas i anspråk som bränsle i större omfattning.

Av den totala mängden hushållsavfall, ca 2,4 milj. ton, förbränns omkring 1 milj. ton varav inemot 0,6 milj. ton i anläggningar där vär- men tas tillvara. Denna mängd värme motsvarar ca 0,07 Mtoe om året. Övrigt avfall deponeras. Det totala energiinehållet i allt kommunalt avfall, i vilket utom hushållsavfall även ingår avfall från kontor, han- del m.m., beräknas motsvara knappt 0,5 Mtoe om året. Avfallet består till stor del av papper och annat som kan återanvändas. Utvinning av energi ur såväl industri- som hushållsavfall behandlas i en rapport (Ds Jo 1974: 5) framlagd av en arbetsgrupp, som tillsatts av chefen för jordbruksdepartementet för att utreda vissa frågor på avfallsområdet.

Det totala värmevärdet i halm uppgår till ca 1,8 Mtoe per år. Hal- men används i stor utsträckning som jordförbättringsmedel antingen i gödrcl eller genom nedplöjning. Värmevärdet i gödsel uppskattas till 0,5 Mtoe per är.

Hänvisningar till S7-3

7.5. Metanol

Berol Kemi AB har under februari 1975 översänt ett underlag som utarbetats för ett planerat bolag Svensk Metanolutveckling AB, som skall ägas gemensamt av Berol Kemi AB och AB Volvo. Underlaget består av rapporten Metanol som drivmedel — beslutsunderlag med verksamhetsplan. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp med re- presentanter för jordbruks-, handels- och industridepartementen i sam- arbete med AB Volvo.

Av rapporten framgår bl.a. att det i samband med krissituationer

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 217

väntas bli en mera uttalad brist på lätta än på tunga petroleumfrak- tioner. Anledningen härtill är att tunga fraktioner i många fall kan er- sättas mcd andra energiformer såsom kärnkraft, vattenkraft och kol.

En av de möjliga ersättningarna för lätta petroleumfraktioner är metanol. Den kan framställas i stor skala med naturgas, kol och tunga petroleumfraktioner som råvara. Även andra organiska material kan användas som utgångsmaterial. Metanol har visat sig vara ett utmärkt motorbränsle med högt oktantal och är användbart i såväl otto- som dieselmotorer. I vissa proportioner är metanol blandbar med bensin. En bensin med 10—20 % metanoltillsats kan användas för drift av otto— motorer, dvs. vanliga bilmotorer, utan att de kräver ombyggnad. Meta- nolinblandning ger också renare avgaser bl. a. genom att blytillsatsen kan avsevärt sänkas. Möjlighet finns också att köra såväl bensin som diesel- motorer på ren metanol efter viss ombyggnad.

Vid en eventuell tillverkning av metanol inom landet ur inhemska bränslen erhålls en bättre beredskap i händelse av kris, avspärrning eller krig, vilket är ett viktigt motiv att införa metanol som motorbränsle. Metanolen kan tänkas komplettera eller möjligen ersätta gengasen som beredskapsalternativ.

Vid användning av metanol som motorbränsle under normalförhål— landen skulle man kunna dels blanda in 15—20 % metanol i bensinen dels låta allmänna dieseldrivna kommunikationsmedel i storstadsregio- nerna använda ren metanol som bränsle i miljöförbättrandc syfte. Man skulle då få en förbrukning, baserad på 1972 års konsumtion, av 0,7—1 milj. 1113 metanol, vilket innebär en besparing av 0,35—0,5 milj. m3 bensin och dieselolja. Detta motsvarar 1,5 % av den totala oljekonsum- tionen och cirka 10 % av bcnsinförbrukningen. Som jämförelse kan nämnas att världsproduktionen av metanol år 1973 var ca 7 milj. ton motsvarande ca 9 milj. m".

En inblandning av metanol i motorbensin i större omfattning kan tän— kas påbörjas först om fem å sex år eftersom det tar omkring fyra år att projektera och bygga en anläggning för metanolproduktion. En me- tanolförsörjning baserad på inhemska råvaror ligger minst tio år fram i tiden. Därvid synes en möjlighet föreligga att utnyttja skiffcrlakrester från en uranproduktion i Ranstad.

För att få erfarenhet av motordrift med metanol såväl i blandningar med bensin som i ren form måste omfattande försök göras med ak- tuella motortypcr i motorlaboratorier. Dessutom måste långvariga prov med fordon i praktisk drift genomföras. Förutom undersökning av even- tuella problcm med olika blandningsförhållanden kan dylika prov även ge underlag för bedömning av distribution av bränsle, drifttillgänglighet och säkerhetsfrågor.

Vid genomförandet av inblandning av metanol i större omfattning bör tillgången på metanol kunna säkras genom import från länder med

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 218

rikliga naturgasförekomster. För att få tillräcklig leveranssäkerhet kan det visa sig lämpligt med ekonomiskt engagemang i produktionsanlägg- ningar för metanol i dessa länder.

Berol Kemi AB föreslår nu att de tillsammans med Volvo bildar ett bolag med uppgift att ingående pröva förutsättningarna för använd- ning av metanol som motorbränsle i blandning med petroleumfraktioner och i ren form. Vidare skall bolaget undersöka och utvärdera dc tek- niska och ekonomiska förutsättningarna för en metanolproduktion inom och utom landet. Arbetet skall utmynna i en plan för metanolanvänd- ning under normala förhållanden som under tider av kris, aVSpärrning och krig.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 219

8. Elektrisk energi och värme

8.1 1972 års CDL-studie

De svenska kraftproducentema gör med vissa mellanrum gemen- samma studier av kraftproduktionssystemets optimala sammansättning som underlag för den långsiktiga planeringen av sina kraftutbyggnader. Den senaste studien av detta slag, Sveriges elförsörjning 1975—1990, publicerades av Centrala driftledningen (CDL) år 1972. Till skillnad från tidigare studier behandlades i denna även lokaliseringen av större kraftanläggningar.

Till grund för studien har lagts en översiktlig prognos för elkonsum- tionens fortsatta tillväxt. CDL hade sålunda funnit att utbyggnaden av kraftproduktionssystemct borde planeras för en elförbrukning av 145 TWh1 år 1980 och 250 TWh år 1990 jämfört med ca 75 TWh år 1972. Förbrukningen av elektrisk energi förutsattes således öka med 8,4 % per år fram till år 1980 och med 5,6 % under 1980-talet eller med 7 % under hela perioden 1972—1990.

Mot denna bakgrund hade CDL undersökt med vilka kraftslag den väntade ökningen av elkonsumtionen på gynnsammaste sätt kunde täc- kas med hänsyn till miljömässiga, ekonomiska och andra synpunkter. Alla tecken tydde enligt CDL på att oljepriserna framdeles skulle bli så höga, att oljeeldade värmekraftverk inte skulle kunna konkurrera med kärnkraften. Kärnkraften borde därför svara för den belastningsökning som inte kunde tillgodoses med nya vattenkraftverk, kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar. För att täcka kortvariga belastnings- toppar behövdes därutöver speciella toppkraftverk —— lämpligen en kombination av vattenkrafteffekt, gasturbiner och enklare Oljekondens- verk. Även om således nya oljebaserade värmekraftverk behövde upp- föras också i fortsättningen, skulle den totala årliga oljekraftproduktio- nen ändå komma att minska till följd av kortare utnyttjningstider. Detta skulle leda till en lägre oljeförbrukning och reducerade rökgasutsläpp. CDL:s överväganden ledde fram till följande kraftbalanser.

Tabell 8.1 Kraftbalanser enligt CDL Encrgibalanser ( i TWh)

1975 1980 1985 1990 Encrgikonsumtion enligt prognos 100,0 145,0 200,0 250,0 Medelårsproduktion: Vattenkraft 59,0 62,5 64,0 65,0 Kärnkraft 14,0 45,0 100,0 150,0 Kraftvärme och industriellt mottryck 11,0 18,0 19,5 20,0 Oljekondens 15,5 19,0 16,0 14,0 Gasturbiner 0,5 0,5 0,5 1,0 Summa medelårsproduktion 100,0 145,0 200,0 250,0

1 1 TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 220

Efeklbalanser ( [ M W 1 )

1975 1980 1985 1990 Belastningens maximala tim- efl'ek inkl. fast export 19 400 27 900 38 500 48 000 Installerad maskinetlekt: Vattenkraft 12 840 14 370 15 600 16 200 Kärnkraft 3 180 8 260 16 000 23 600 Kraftvärme och industriellt mottryck 2 480 4 l40 4 700 4 900 Oljekondens 3 360 3 850 5000 5 500 Gasturbiner 1 710 3 180 5 300 7 600 Avgår för revision, reparation etc. 4 170 5 900 8 100 9 800 Summa disponibel effekt 19 400 27 900 38 500 48 000

1 1 MW (megawatt) =.- 1 000 kilowatt

De av CDL framräknade kraftbalanserna utmynnade i en rekommen- dation, som vad kärnkraften beträffar innebar utbyggnad av samman— lagt elva aggregat till år 1980 och därutöver tretton aggregat under 1980-talet.

I fråga om lokaliseringen av kärnkraftaggregaten föreslog CDL, att utbyggnaden i första hand skulle ske på redan etablerade platser, dvs. Ringhals, Barsebäck, Oskarshamn och Forsmark, så långt detta var möjligt med hänsyn till lokala förhållanden och elförbrukningens re- gionala fördelning. Med denna förutsättning kunde behovet av an- talet nya lägen begränsas till två, nämligen ett på sörmlandskusten och ett vid Brodalen utanför Lysekil på västkusten. Beroende på resultatet av den då pågående utredningen (I 1970: 16) rörande närförläggning av kärnkraftverk kunde därutöver tillkomma kämbränslebaserade kraft- värmeaggregat i Stockholm, Göteborg och Malmö.

CDL framhöll slutligen att utbyggnaden av produktionssystemet kräv— de ett omfattande överföringsnät. Det hade därvid förutsatts att detta delvis skulle komma att byggas ut för högre spänningar än 400 kV.

8.2. Energikommitténs betänkande

Energikommittén framhåller i sitt betänkande (SOU 1970: 13) Sveri- ges energiförsörjning, Energipolitik och organisation att möjligheterna att vidta energipolitiska åtgärder behöver förbättras när det gäller vär— meförsörjningen, inte minst med tanke på den utveckling som skett un— der senare år. Med hänsyn till att värmeförsörjningen av naturliga skäl utgör en så avsevärd del av den svenska energibalansen är det enligt kommitténs mening i hög grad angeläget att se till att den sker på ratio- nellast möjliga sätt. Det är inte bara de olika värmekonsumcntemas eko- nomi som berörs härav. En betydelsefull faktor är också de konsekven- ser på beredskaps— och miljövårdsområdena som värmeförsörjningen för med sig.

(Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 221

Det är enligt kommittén svårt att tänka sig att en samordnad plane- ring och utbyggnad av värmeförsörjningen skall kunna åstadkommas 'på annat sätt än genom samordnade statliga och kommunala åtgärder.

Kommunerna har en nyckelroll när det gäller värmeförsörjningen för tätortsbebyggclscn, den i detta sammanhang intressantaste sektorn. Även _om kommunerna emellertid var för sig skulle ha en ändamålsenlig pla— nering är det enligt kommitténs mening väsentligt att möjlighet skapas för en central energipolitisk bedömning av den fortsatta utbyggnaden av värmeförsörjningen. Kommittén hänvisar bl. a. till möjligheterna att utnyttja kylvattnet från mycket stora kraftanläggningar till att försörja :större regioner. Det kommer att vara en angelägen energipolitisk uppgift .att se till att sådana möjligheter så långt det är tekniskt-ekonomiskt för- svarbart tas tillvara med hänsyn till exempelvis de samhälleliga fördelar- lna på beredskaps- och miljövårdsområdena.

Samtliga kommuner som inrymmer stadsplanelagda områden bör därför enligt energikommittén åläggas ansvar för att värmeförsörjningen inom tätbebyggelse sker enligt av kommunen utarbetad plan, förslags- vis benämnd värmeplan. Det kan övervägas att på lämpligt sätt infoga värmeplan som villkor för fastställande av stadsplan.

Kommittén anför att ett genomförande av förslaget om planering av "värmeförsörjning torde behöva ske successivt under ett antal år. Dels måste en lagstiftning utformas som står i samklang med annan lagstift- ning om kommunernas planering och lagstiftning på energiområdet, -dels måste lagstiftningen under en övergångstid tillämpas huvudsakligen för nybebyggelse. För existerande bebyggelse måste nämligen en in— ventering göras av förekommande värmesystem, dettas tekniska och ekonomiska livslängd, ägareförhållanden m.m. innan den kan infogas .i större kommunala värmeplaner.

Remissinsranserna ställer sig i allmänhet positiva till en planerad "värmeförsörjning enligt energikommitténs förslag. Bl. a. framhåller sta- 'tens naturvårdsverk behovet av en samordnad prövning av tätorternas hela värmesystem. Den förprövning av enskilda värmeanläggningar som _kan ske inom miljöskydds- och byggnadslagstiftningens ram är nämligen :inte tillräcklig. Många remissinstanser ifrågasätter om inte planeringen "bör utvidgas till att omfatta all energiförsörjning i en kommun, dvs. att 'en energiplan skall upprättas.

"8.3 Värmeanläggningsutredningens betänkande

Regler för distribution m.m. av fjärrvärme samt energikommitténs förslag om värmeplaner har utretts vidare inom en av statsrådet Lidbom efter bemyndigande i februari 1973 tillkallad utredning, värmeanlägg- gningsutredningen (Ju 1973: 06).

Prop. 197 5: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 2 lx) lx)

8.3.7. Betänkandet

I betänkandet (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan läg— ger utredningen fram förslag till lagstiftning om värmeförsörjning med fjärrvärme, elvärme och gasvärme, s. k. kollektiva uppvärmningssystem.

Utredningen betonar att den lokala värmeförsörjningen måste ses i samband med hela den lokala energiförsörjningen, vilken i sin tur är beroende av utformningen av den övergripande energipolitiken. Enligt utredningens mening finns det behov av även en lagstiftning om lokal energiplanering (energiförsörjning). Om en sådan lagstiftning genom- förs kommer en däri reglerad energiplanering att bilda underlaget även för värmeplaneringen.

Grundläggande energipolitiska frågor bör enligt förslaget avgöras genom energiplaneringen. Dit hör spörsmål angående produktion av energi eller tillseende av att energi står till förfogande på annat sätt. Vid energiplaneringen tillses vidare att energiproduktionen anordnas på sådant sätt och att den kollektiva uppvärmningen får sådan omfattning att miljövårdens intresse av att skapa förbättrade luftvårdsförhällanden tillgodoses.

Utredningens förslag är begränsat till den lokala distributionen av energi för uppvärmning. En värmeplan omfattar enligt förslaget energi- distribution enbart för uppvärmning. Värmeplanen syftar till en optimal fördelning inom värmeplans område mellan de skilda uppvärmnings- formerna (elvärme, fjärrvärme, gasvärme). Energidistributören har att skaffa sig garanti för att hans leveransskyldighet gentemot fastighets- ägarna kan fullgöras. Fastighetsägarna skyddas genom en regel om skadestånd vid leveransbrist.

Värmeplan skall enligt förslaget upprättas genom kommunens för- sorg och antas av kommunfullmätige. Samordning med kommunens övriga verksamhetsplanering och ekonomiska planering och med kom- munens fysiska planering och miljövårdsarbete kan därvid ske på ett enkelt sätt. Värmeplaneringen avses vara rullande. Den föreslås omfatta enbart tätort. För samordningen av värmeförsörjningen inom kommu- nens område skall all värmeplanering, även där den avser flera tätorter, ske genom upprättande av en enda värmeplan som i den rullande pla- neringen ändras för att fylla aktuella behov.

Allmänna värmesystem inrättas enligt utredningens förslag genom värmeplan. Verksamhetsområdet för ett allmänt värmesystem inne- fattar inte bara delar inom vilka värmeförsörjningen redan har ordnats med ett visst kollektivt värmesystem utan också delar där värmeförsörj- ningen skall ordnas på samma sätt enligt värmeplanen.

På grund av kravet att sammanhålla den affärsdrivande verksamhet som blir följden av en värmeplan får enligt förslaget i en kommun finnas endast ett allmänt värmesystem per nyttoenergislag (el, fjärr—

PJ T.) U.!

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

värme, gas) och huvudman. Ett verksamhetsområde kan därför omfatta flera områden på marken i en eller flera tätorter.

Huvudman för allmänt elvärmesystem blir enligt förslaget den som innehar koncession enligt ellagstiftningen, i förevarande fall vanligen s.k. områdeskoncession. För gasdistributionen bestämmer kommunen vem som skall vara huvudman för allmänt gasvärmesystem. Kommu- nen bestämmer enligt förslaget också vem som skall vara huvudman för fjärrvärmeanläggning som tillkommer efter värmeplanens antagande. Finns redan fjärrvärmeanläggning utbyggd av annan än kommunen får fråga om huvudmannaskapet lösas efter förhandling mellan kommunen och den förefintlige ägaren av anläggningen.

8.3.2 Remissinstanserna m. m.

Energiprognosutredningen (EPU) har i betänkandet Energi 1985 2000 berört frågan om lokal värme- och energiplanering och då spe- ciellt möjligheterna att med hjälp av en sådan planering uppnå en ra- tionellare energianvändning. Energiprognosutrcdningen förklarar att den delar värmcanläggningsutredningens uppfattning att den lokala energi- försörjningen bör ses i ett sammanhang och att värmeplaner bör ingå i fullständiga energiplaner, dvs. planer som behandlar produktion och tillförsel av alla energislag för alla konsumtionsändamål. En sådan lokal energiplanering får inte minst betydelse som underlag för den långsik- tiga prognosverksamhet, som utredningens arbete varit en inledning till. Energiprognosutredningen föreslår mot denna bakgrund att samord- ningen mellan energiplanering på riksnivå och den lokala energiplane- ringen utreds och att man härvid speciellt beaktar hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den lokala energiplaneringen.

Vid remissbehandlingen av vänncanläggningsutredningens betänkande har remissinstanserna allmänt understrukit behovet av energiplanering som grund för de av utredningen föreslagna värmeplanerna.

Betänkandet jämte remissvaren bereds f.n. inom justitiedepartemen- tet.

8.4 Centrala (lriftlcdningens och Svenska värmeverksföreningens ge.- mensamma utredning om kraftvärmeverkens roll

Svenska värmeverksföreningen har den 3 oktober 1972 överlämnat ett sammandrag av en kraftvänneutredning, Möjlig utbyggnad av fjärr- värmebaserad elektrisk mottryckskraft i Sverige. Enligt denna utredning, som grundas på en inventering av 130 tätorter med ett invånarantal över 10 000, finns i 93 tätorter antingen redan utbyggd fjärrvärmedistribu- tion eller tekniska förutsättningar för en sådan.

Det totala värmebehovet för dessa 93 tätorter uppgår enligt utred-

Prop. "1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 224

ningen till 20 580 MWvl. Om lämpligt avvägda kraftvärmeverk av olika typer utbygges i dessa tätorter kan däri tillsammans produceras cirka 6700 NIWeI utöver befintliga kraftvärmeverk om ca 800 MW.-. Den totalt möjliga produktionseffekten uppgår sålunda till ca 7 500 MWe. Det ingår såväl kärnkraftvärmeverk som öljebaserade kraftvärmeverk samt kraftvärmeverk i form av dieselaggregat för de mindre tätorterna. Av Sveriges totala aktuella elkraftbehov ca 17 000 MWe svarar kraft- värmeverkcn år 1972 för ca 800 MWe men de skulle vid en full ut- byggnad kunna ge en 7 500 MWe. Då det totala elkraftbehovet i stort sett fördubblas på en 10-årsperiod skulle ca 40 % härav kunna utbyg- gas som fjärrvärmebaserad mottryckskraft.

Sammanfattningen av Värmeverksföreningens studie har översänts till några myndigheter och organisationer verksamma inom byggnads- och energiområdet för yttrande. Remissinstansema framhåller i sina svar att samproduktion av el och värme i oljeeldade kraftvärmeverk innebär för— delar från miljö- och energibesparingssynpunkt i jämförelse med olje- eldade värmecentraler och kondenskraftverk, men att kostnadsaspekterna och särskilt då i jämförelse med kärnkraftutbyggnad inte kan bedömas med utgångspunkt från det redovisade materialet. Bl. a. ÖEF och bygg- nadsstyrelsen efterlyste mera detaljerade uppgifter om beräkningsun— derlaget.

Centrala driftledningen (CDL) hänvisar i sitt svar till den kraftbalans- studie som man själv nyss redovisat, 1972 års CDL-studie Sveriges el- försörjning 1975—1990. I denna studie har CDL funnit att den eko— nomiskt fördelaktiga utbyggnaden av kraftvärmeverk fram till år 1990 uppgår till totalt ca 5 500 MW. Skillnaden jämfört med Värmeverks- föreningens utredning, ca 2 000 MW, härrör främst från de mindre tät- orterna, där man har litet värmeunderlag och skulle få bygga ut små kraftvärmeverkenheter, som enligt CDL:s uppfattning inte blir ekono- miska.

CDL och Värmeverksföreningen kom i samband med remissbehand- lingen av Värrneverksföreningens utredning överens om att gemensamt utreda kraftvärmefrågan. Avsikten var att den gemensamma utredningen skulle bedrivas så skyndsamt att resultatet skulle kunna läggas till grund för arbetet i EPU med energibalanser. Beroende bl. a. på de stora änd- ringar av förutsättningarna, främst då ifråga om priserna på olja och kärnkraftstationer, som inträffat blev detta. emellertid inte möjligt.

Även om CDL:s och Värmeverksföreningens gemensamma kraftvär- meutredning ännu inte kunnat slutföras har det dock varit möjligt att dra vissa slutsatser av det hittills framtagna materialet. Organisationerna framhåller i en gemensam skrivelse den 23 januari 1975 att de f.n. be- dömer det sannolikt med en utbyggnad av fossileldade kraftvärmeverk

1 Med beteckningarna MWv och MW., avses vänneefl'ekt resp. elektrisk etfekt, mätt i megawatt.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 335

(energikombinaf) med en sammanlagd effekt av 1 000 till 1500 MWe fram till mitten av 1980-talet utöver nu befintliga anläggningar. 1 an- givna värden inrymmes enligt Värmeverksföreningens uppfattning ej utbyggnaderna i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö, eftersom de på grund av sin storlek bör särbehandlas. Enligt CDL:s uppfattning inrymmes i värdena' viss del av dessa utbyggnader Det är emellertid organisationernas uppfattning att el- och värmeför- sörjningen inom dessa områden med fördel sker från kärnkraftvärme- verk.

8.5 Utredningar om långdistansöverföring av hetvatten från kärnkraft- stationer

Kombinerad produktion av el och fjärrvärme-baserad på kärnenergi har demonstrerats i kraftvärmeverket i Ågesta. Under tio år har detta verk svarat för uppvärmningen av huvuddelen av stadsdelen Farsta i Stockholm. Anläggningen, som är den första och hittills enda av sitt slag i världen, hade dock för liten effekt, 10 MWe och 65 MW'v för att vara kommersiellt attraktiv. Den avveékladcs under sommaren 1974 i och med att forsknings- och utbildningsprogrammet genomförts.

EPU redogör i betänkandet Energi 1985 2000 för förutsättningarna för kärnkraftbaserad fjärrvärme. Utredningen framhåller bl. a. att kärn- kraftverken är förenade med stora, fasta, av kapaciteten oberoende kost- nader och att det därför är motiverat att bygga stora enheter, f. n. minst 600 MWe, vilket motsvarar en värmeeffekt hos reaktorn av ca 1 700 MW.-. Även anordningarna för avtappning av värme från turbinen och överföring av denna till ett fjärrvärmenät' är förenad med betydande fasta kostnader. Detta medför att en befolkning om något eller några hundratusen personer behövs för att skapa underlag för kämkraftbase- rad fjärrvärme. Detta innebär att sådan endast har betraktats som möj- lig i Stockholm, Göteborg och Malmö. Möjligcn skulle också Norrkö- ping-Linköpingsområdet och Västerås-Eskilstuna erbjuda tillräckligt vär- meunderlag. En utbyggnad av kärnkraftvärmeverk i storstadsregionerna skulle enligt EPU kunna realiseras till mitten av 1980-talet. Med denna omfattning som f. n. bedöms rimlig skulle dessa anläggningar kunna be- gränsa användningen av olja (eller andra konventionella bränslen) med 1,5—2,0 milj. m3 eldningsolja per år mot slutet av 1980-talet.

8.5.1 Värmeöverföring från Barsebäcksverket till Lund och Malmö Frågan om utnyttjning av värme från Barsebäcksverket i fjärrvärme- näten i Malmö och Lund utreddes redan i slutet av 1960-talet. Projek-' tet bedömdes med då gällande förutsättningar orealistiskt. Förutsättning- arna har emellertid ändrats främst genom de stegrade oljepriserna.

15 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 BilagaI Industridepartementet 226

Malmö industriverk, Lunds tekniska verk och Sydsvenska kraftaktie- bolaget utreder därför ånyo genom en gemensam arbetsgrupp möjlighe- terna att från Barsebäck till Lund och Malmö överföra hetvatten för an- vändning i de båda kommunernas fjärrvärmesystem. Utredningen avses bli klar under första halvåret 1975. Redan nu föreligger vissa prelimi- nära resultat, som redovisats i en lägesrapport den 1 juli 1.974. En del framkomna resultat har även utgjort underlag för närförläggningsut- redningens studier.

Enligt denna lägesrapport finns i såväl Malmö som Lund utbyggda fjärrvärmenät som successivt utvidgas. I Lund försåg fjärrvärmenätct år 1973 sina kunder med sammanlagt 250 MW,-. År 1990 väntas värme- behovet ha stigit till 470 MW. För Malmö förutses värmekundemas ut- tag öka från drygt 1 000 MW år 1974 till 2 000 MW år 1990, främst genom att allt fler abonnenter ansluts till fjärrvärmenätet.

Som redan nämnts utreds möjligheterna att tillgodose huvuddelen av dessa värmebehov från Barsebäck. Värmeenergin antas bli överförd från kraftverket i form av_ hetvatten i en 26 km lång rörledning till Malmö med en 4 km lång avgrening till Lund. Anslutningen till de lokala fjärr- värmenåten avses ske i mottagningsstationer i dcbåda kommunerna. Efter nedkylning i mottagningsstationernas värmeväxlare förs vattnet tillbaka till Barsebäck i en rörledning av samma slag som lett det heta vattnet från Barsebäck. .

Vid förläggning av hetvattenledningen helt ovan jord blir totalkost- naden lägre än för fjärrvärme från oljeeldade värmeverk, om priset på tung eldningsolja överstiger 230 kr./ton. Kulvertförläggning hela Iedningssträckan försämrar resultatet och lönsamhetsgränsen flyttas upp- åt till ca 270 kr./ton olja. Förläggning i öppet dike intar ur ekonomisk synpunkt en mellanställning mellan ovanjords— och kulvertförläggning. I dag gällande pris för olja av här aktuellt slag är ca 300 kr./ton.

Projektets ekonomiska resultat är givetvis starkt beroende av såväl det framtida oljepriset som kostnadsstegringar för anläggningsarbeten etc.

Det fortsatta utredningsarbetet innefattar bl. a. studium av möjligheten till värmcleverans från Barsebäck även till Landskrona och Helsingborg samt till kommuner längs hetvattenledningarnas väg. Även uppvärmf ning av växthus längs ledningen kan bli aktuell. Finansieringen är en annan väsentlig fråga, som studeras. Som redan nämnts väntas utred- ningsarbetet vara slutfört under detta år.

8.5.2 Kärnkraftvärme för Stockholmsområdet

År 1968 ansökte dåvarande Stockholms Elverk om tillstånd att få förlägga ett kärnkraftvärmeverk i Värtan för att försörja Stockholms fjärrvärmenät. Ansökan föranledde särskilt utredningsarbete inom in- dustridepartementet och senare inom närförläggningsutredningen. Pro-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 237

jektet är inte längre aktuellt och ansökan har tagits tillbaka. Därefter har Stockholms Kraftgrupp AB, där även nuvarande Stockholms Ener— giverk ingår, undersökt förutsättningarna för fem andra förläggnings- platser i stockholmsområdet, varvid Haninge bedömts som mest gynn- sam.

Stockholms Kraftgrupp har i en skrivelse den 17 december 1974 refe- rerat till de undersökningar som gjordes under åren 1972 och 1973 av förutsättningarna för att överföra 2 000 MWv från ett kärnkraftverk i Haninge till ett fjärrvärmenät gemensamt för Stockholms kommun och dess grannkommuner. I dessa undersökningar påvisas klar lönsamhet för Haningeprojektet jämfört med andra alternativ och vinsten av projektet förväntades ligga i intervallet upp till 50 milj. kr. per år.

Någon genomgång av lönsamheten med dagens kostnadsförutsätt- ningar har inte verkställts ännu. Kostnadssituationen under det gångna året har varit mycket oklar och inte bara bränslen utan även värme- överförings- och kraftverksutrustning har stigit kraftigt i pris. Detta påverkar inte endast kostnaderna i de alternativ som skall jämföras utan kan även påverka valet av de alternativ mellan vilka jämförelse bör göras. Även om lönsamheten ej beräknats med dagens förutsättning— ar har den dock med säkerhet blivit förbättrad jämfört med tidigare. Mycket överslagsmässiga beräkningar som Stockholms Kraftgrupp gjort tyder på att vinsten med nu aktuella förutsättningar skulle uppgå till storleksordningen 150 milj. kr. per år.

Även frågan om möjligheterna att med tillfredsställande ekonomi överföra hetvatten från kärnkraftverket i Forsmark till Stockholmsom— rådet har aktualiserats. Stockholms Kraftgrupp redogör i sin skrivelse också för preliminära bedömningar av detta projekt, vilka utförts i sam- arbete mcd Storstockholms fjärrvärmekommuners samarbetsorgan STOSEB. Enligt dessa preliminära bedömningar innebär vattenöverfö- ring från Forsmark aggregat 3 eller 4 till Stockholmsområdet jämfört med överföring från Haninge att överföringsavståndet ökar ca 100 km, att investeringen ökar 2—2,5 miljarder kr. och att årskostnaden ökar 275—325 milj. kr. per år. Dessutom ökar Värmeförlusterna och risken för driftstörningar i samband med värmeöverföringen.

Jämfört med ett oljeeldat alternativ bedöms merkostnaden för värme från Forsmark således kunna bli av storleksordningen 150 milj. kr. per år.

Om aggregaten 3 och 4 i Forsmark inte skulle komma till stånd har alternativ med ombyggnad av det redan påbörjade andra aggregatet i Forsmark för el— och värmeproduktion nämnts. Detta skulle emellertid medföra ytterligare merkostnader till följd av ombyggnaden och genom den därav försenade elproduktionen samt försämrad kraftbalans. Trots att detta alternativ möjligen kan realiseras något tidigare än Forsmark 3

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 228

och 4 eller Haninge får alternativet ändå enligt Stockholms Kraftgrupp anses vara orealistiskt.

Stockholms Kraftgrupp framhåller i sin skrivelse också att kostnads- situationen under senaste året har varit så labil att det varit svårt att genomföra något så när säkra kalkyler. Avsikten är därför att under år 1975 genomföra nya kalkyler med aktuella förutsättningar. Därvid kommer även möjligheterna att överföra värme från Forsmark till Stockholm att belysas mera i detalj.

8.5.3 V ärmeöverföring från Ringhals till Göteborgsområdet Några färdiga utredningar rörande möjligheten att överföra fjärrvärme från Ringhals till Göteborg finns ej. Förberedande uppskattningar har dock gjorts och ytterligare analyser genomförs under innevarande år av såväl Energiverken i Göteborg som statens vattenfallsverk.

Vattenfallsverket har i en skrivelse den 10 januari 1975 redovisat en preliminär och grov bedömning som framtagits inom verket i visst sam- råd med Energiverken i Göteborg. Den värmeeffekt, som bör överföras har uppskattats till ca 1 000 MW. Värdet påverkas av ännu ej klarlagda förutsättningar beträffande värmeprognos, tidpunkt för projektets idrift- tagning och optimal andel kämvärmeeffekt. Tidig idrifttagning kan t. ex. kräva extra stimulans av fjärrvärmeanslutningen. Överföringsavståndet är ca 60 km.

Investeringen i huvudledning och pumpstationer blir ca 700 milj. kr. om man väljer likartade förutsättningar som i Barsebäcksprojektet, dvs. hög temperatur och ungefär halva sträckan ovan jord resp. i tunnel. Investeringen kan bli några hundra milj. kr. högre vid ändrade förut- sättningar i dessa avseenden.

Jämfört med alternativ med oljebaserad fjärrvärme blir merkostnaden för hetvattenöverföring från Ringhals ca 200 milj. kr. per år. Då poten- tiella fjärrvärmekonsumenter kan välja egen oljebaserad värmeförsörj- ning, krävs att merkostnaderna subventioneras bort för att anslutningen till fjärrvärmen skall nå prognoserade värden. Jämförs denna kalkyl med motsvarande för Stockholmsregionen, måste bl. a. beaktas att lägre effekt skall transporteras i Göteborgsfallet.

Den enda rimliga lösningen för fjärrvärme från Ringhals, är enligt vattenfallsverket en utbyggnad av stationens femte aggregat. Det har alltså här förutsatts att en utbyggnad av detta aggregat kan ske vid önskad tidpunkt.

8.5.4 Låg!emperaturfjärrvärme från kärnkraftverk AB Atomenergi gör med anslag från styrelsen för teknisk utveckling (STU) en systematisk studie av fjärrvärmesystemens optimala utform- ning och möjligheten till ytterligare förbättringar genom tillämpning av

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 239

ny teknik. En styrgrupp i vilken Svenska värmeverksföreningen och CDL deltar är rådgivande.

AB Atomenergi framhåller i en lägesrapport i december 1974 (AE- US-134') Lågtcmperaturfjärrvärme, att utnyttjning av spillvärme från kärnkraftvärmeverk i fjärrvärmenät utbyggda med i stort sett konven- tionell teknik, skulle vara lönsam för storstadsregionerna. Dessa innehål- ler nära hälften av landets befolkning. Även långa varmvattentranspor- ter är därvid försvarbara vid en optimal utformning. Med annan teknik för transport, fördelning, lagring och utnyttjning, som redan bearbetas på allvar på försöks- eller demonstrationsstadium, kan spillvärmeutnyttjning förväntas bli lönsam även i glesare bostadsområden och i andra regioner. Därigenom ökas de fördelar som kan vinnas. Detta gör ökad satsning på utvecklingsarbeten inom området hetvattendistribution angelägen, vilket även betonats av energiprogramkommittén.

8.6 Utredning om det svenska storkraftnätet

I anslagsframställningen för budgetåret 1975 / 76 anför statens vatten- fallsverk att den ökade elkonsumtionen i Sverige under överskådlig framtid väsentligen bör tillgodoses genom utbyggnad av kärnkraftan- läggningar i landets södra och mellersta delar. Verket räknar emeller- tid av olika skål med att antalet stationslägen kommer att bli förhållan- devis begränsat. Detta leder till att kraftstationerna blir stora, vilket i sin ur skapar stora överföringsbehov. Av denna anledning har under- sökts om det svenska storkraftnätet bör byggas ut för högre system- spänning än nuvarande 400 le. I bilaga till anslagsframställningen re- dogör verket för resultatet av undersökningarna.

Vattenfallsverket har funnit, att övergång till en högsta systemspän- ning av 800 kV är det enda tänkbara alternativet f. n. till en fortsatt utbyggnad för 400 kV. Ett 800 kV system ger ökad flexibilitet för kraftutbyggnaderna och minskar på sikt markintrånget. Det senare måste framdeles tillmätas allt större betydelse inte bara från ekonomisk synpunkt.

Om kraftsystemet får byggas ut på ett från kraftförsörjningssynpunkt optimalt sätt skulle ett 800 kV system inte kunna motiveras på rent ekonomiska grunder. Bl. a. medför kravet på driftsäkerhet att ett nytt spänningssystem måste byggas ut relativt snabbt, vilket innebär att dess överföringskapacitet till en början blir underutnyttjad.

En faktor som emellertid i hög grad påverkar kostnadsrelationerna mellan de olika systemspänningarna är lokaliseringen av tillkommande kraftproduktionsanläggningar. Avvikelserna från en optimal lokalisering behöver inte bli alltför stora för att ett 800 kV system skall bli attrak- tivt från ekonomisk synpunkt. Högre systemspänning minskar också

* ] kV = kilovolt = 1000 volt.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparlementet 230

överföringsförlusterna. Övergång till 800 kV i Sverige skulle vidare underlätta det framtida kraftutbytet inom Norden.

En viktig faktor som påverkar bedömningen av en högre systemspän- ning i det svenska storkraftnätet är elkonsumtionens utveckling. Ju lägre ökningstakten blir desto senare kan fördelarna. med 800 kV tillgodo- göras. Vattenfallsverkets beräkningar visar emellertid att lokaliseringen av kraftproduktionsanläggningarna har betydligt större inflytande på kostnaderna än rimliga variationer i konsumtionsutvecklingen.

Med antagandet att behovet av elektrisk energi under överskådlig framtid kommer att tillgodoses genom utbyggnad av kärnkraft i stort sett i den omfattning som kraftföretagen hittills inriktat sin planering på och med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande lokaliseringen av tillkommande kraftproduktionsanläggningar måste planeringen av stor- kraftnätet ske på ett sådant sätt att de första delarna av ett eventuellt 800 kV nät kan tas i drift i början av 1980-talet. Ett ställningstagande till 800 kV systemet krävs under våren 1975. Enligt vattenfallsverkets nu- varande bedömning behövs dock inte något begynnelseanslag förrän budgetåret 1976/77.

Prop. 1975:30 Bilaga 1 Industridepartementet 231

9 Vattenkraft m. m. 9.1 Vattenkraft 9.1.1 Inledning

Sveriges försörjning med elektrisk energi har hittills till helt över- vägande del varit baserad på inhemsk vattenkraft. Vattenkraftens roll i den framtida energiförsörjningen har behandlats i energiprognosutred- ningens och energiprogramkommitténs tidigare nämnda betänkanden (SOU 1974: 64 och SOU 1974:72). Synpunkter och förslag rörande vattenkraftutbyggnadcrna har vidare framförts av myndigheter, kom- muner, organisationer och enskilda såväl i remissvaren på de båda be- tänkandena som i Särskilda skrivelser. Bl. a. har Landsorganisationen i Sverige (LO) hemställt att regeringen på nytt prövar vattenkraftens roll i den framtida energiförsörjningen. En sådan prövning bör enligt LO innefatta en kartläggning av den totalt-utbyggbara vattenkraften grun- dad på en bedömning utifrån ett vidare samhällsekonomiskt betraktelse- sätt. Därvid måste särskilda hänsyn tas till skyddsintressen för de av ut- byggnader ännu inte berörda huvudvattendragen. Dessa bör dock ingå i den totala kartläggningen. Vattenkraftutbyggnadernas betydelse för en fortsatt industriell utveckling i de norra delarna av landet bör enligt LO särskilt beaktas.

Riksdagen lade i december 1972 fast vissa riktlinjer för hushållningen med mark och vatten (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). I det utredningsmaterial som låg till grund för propositionen föreslogs att dittills outbyggda huvudälvar och källflöden i norra Sveri- ge skulle bevaras opåverkade. I fråga om de redan utbyggda huvudvat- tendragen i södra Norrland och norra Svealand föreslogs en särskild ut- redning för att pröva aktualiserade utbyggnadsobjekt.

I samband med att riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen antogs av riksdagen tillkallades en sakkunnig för att studera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnader i Indalsälven, Ljung- an, Ljusnan, Dalälven och Klarälven. Den sakkunnige, som antog be— nämningen utredningen (C 1972: 02) rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand, lämnade i maj 1974 sitt betänkande (SOU 1974: 22), Vattenkraft och miljö. Betänkandet har remissbehand- lats. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag att redogö- ra närmare för innehållet i betänkandet och för remissutfallet.

I februari 1974 presenterades en utredning rörande statens outnytt- jade vattenkrafttillgångar i Kalixälven, som gjorts av statens vattenfalls- verk på uppdrag av regeringen. Vidare har Svenska kraftverksföreningen i samarbete med vattenfallsverket inventerat utbyggnadsmöjligheter i vattendragen norr om Indalsälven. Undersökningen redovisades i juni 1974. För komplettering av detta material tillkallades en sakkunnig

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 333

med uppdrag att utreda frågor om vattenkraftutbyggnad i norra Norr- land (B 1974: Oi). Ett antal myndigheter, däribland industriverket, na- turvårdsverket och riksantikvarieämbctet, har fått i uppdrag att ställa er- forderligt material till utredningens förfogande.

I enlighet med sina direktiv överlämnade utredningen i oktober 1974 en lägesrapport (Ds B 1974: 4). Ett slutbetänkande väntas föreligga un- der våren 1976.

9.1.2 Va!lenkraj'tnl/vyggnader i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand tillsattes hösten 1972. I de direktiv utredningen fick an- gavs två huvuduppgifter.

Utredningen skulle göra en analys av förutsättningarna för och kon- sekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. En beskriv-. ning av de berörda älvsträckorna, med avseende på deras värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt. skulle därvid också göras.

Utredningen skulle vidare lämna förslag till avvägning mellan de olika intressena genom en rangordning av olika eventuella vattenkraftut- byggnader.

Beträffande dc föreslagna projektens regional- och arbetsmarknads- politiska effekter fastslås i direktiven att utredningen bör göra en ana- lys, men inte väga in resultatet av analysen i bedömningen av de ak- tuella projekten.

I bctänkandet framhålls att utredningen inte har haft till uppgift att föreslå vilken grad av utbyggnad av vattenkraft som bör ske i de fem älvar som behandlas. För ett sådant ställningstagande behövs resultaten också från andra pågående utredningar. För att göra underlaget för ett ställningstagande fullständigt behöver viktiga frågeställningar belysas, exempelvis energikonsumtionens -— och därmed produktionens —— fram— tida nivå, produktionens fördelning på olika kraftslag, utbyggnadernas omfattning i andra delar av landet, beredskapsplaneringen och bedöm- ningen av olika kraftslags inverkan på miljön.

Däremot kan en inbördes rangordning göras mellan de projekt som utredningen har haft att arbeta med. Den rangordning som utredningen har gjort omfattar fem olika klasser. Beträffande en av klasserna ut— talas en klar rekommendation till förmån för bevarande av de till klas- sen hänförda älvsträckorna i orört skick (klass 4). Detta gäller Hälla- området i Västerdalälven, Dalälven vid Tyttbo-Gysinge, huvuddelen av Ammerån, hela Åreälven och Hosjö med Indalsälvens biflöde Damm- ån. I den motsatta änden av rangordningen uttalas att nämnvärda invändningar mot utbyggnad inte tycks'finnas. Detta gäller dels sådana

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 333

projekt som är att betrakta som om- och tillbyggnader (klass 0), dels projekt som, om de kom till utförande, skulle skada måttliga bevarande- värden (klass 1). Beträffande övriga projekt tar inte utredningen lika ut- talat ställning till utbyggnad eller ej. Det betonas emellertid, att en ut- byggnadsnivå omfattande samtliga klasser i den föreslagna rangord- ningen utom klass 4 skulle innebära en för bevarandeintrcssena ytterst allvarlig utbyggnad.

Den samlade kraftnyttan av projekten i de olika klasserna framgår av följande sammanställning.

Klasser i TWh1 [år i TWh/år vid utbyggnads- utredningsman- varje klass nivå t.o.m. angiven klass nens rangordning (om- och tillbyggnader inräknade)

4 2,1 7,1 3 b 1,1 5,0 3 a 1,1 3,9 2 0,9 2,8 ] 0,8 2,0 0 1,2 l 2

1 l TWh (terawattimme) = 1 000 milj. kilowattimmar.

9.1.3 l'ancnkmftznby gnader i norra Norrland

Den pågående utredningen om vattenkraftutbyggnader i vattendragen norr om Indalsälven har sammanfattningsvis följande uppgifter.

Utredningen skall inventera de möjligheter till ytterligare vattenkraft- utbyggnader som finns inom landet.

Utredningen skall sammanställa material som gör det möjligt att be- skriva konsekvenserna för motstående intressen av föreslagna utbygg- nader i älvarna norr om Indalsälven med undantag för Torne och Pite älvar samt Vindelälven.

Utredningen skall rangordna utbyggnadsprojekten i norra Norrland med hänsyn till deras effekter på motstående intressen och med hänsyn till deras kraftekonomiska värden. Rangordningen skall syfta till att de tänkbara utbyggnadsprojekten inom landet skall kunna bedömas i ett sammanhang.

Det är däremot inte utredningens uppgift att bestämma den lämpliga graden av vattenkraftutbyggnad vare sig i landet som helhet eller i norra Norrland. Avsikten är att utredningen skall presentera en rangordning av de tänkbara utbyggnadsprojekten i norra Norrland på motsvarande sätt som gjordes i utredningen rörande vattenkraftutbygnader i södra Norrland och norra Svealand. Det kan i detta sammanhang påpekas att förhållandena i norra Norrland i flera avseenden skiljer sig väsentligt från det södra området.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 234

Enligt betänkandet (SOU 1974: 22), Vattenkraft och miljö, är samtliga stora vattendrag i södra Norrland och norra Svealand utnyttjade för kraftproduktion. De av vattenkraftutbyggnader opåverkade älvsträc- korna mestadels källflöden till huvudälvarna —— är så begränsade att de i betänkandet genomgående hänförts till den klass som oberoende av kraftnyttan föreslås bli undantagen från utbyggnad. Samtidigt finns relativt goda möjligheter till kompletterande utbyggnader i redan på- verkade älvsträckor, dvs. sträckor som berörs av uppströms liggande anläggningar. Med hänsyn till den höga utnyttjandegraden i södra Norrland och norra Svealand kan önskemål komma att framföras om en annorlunda fördelning mellan norr och söder vid en fortsatt vatten- kraftutbyggnad.

I norra Norrland finns den övervägande delen av landets outbyggda vattendrag samtidigt som utrymmet för nya kraftverk i redan utbyggda älvar är relativt litet.

Av lägesrapportcn framgår att den totala mängd vattenkraft i landet som i dag enligt kraftföretagen är ekonomiskt möjlig att utnyttja utgör ca 95 TWh/år enligt inventeringar och bedömningar som gjorts av Svens- ka kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk. En närmare redo- visning framgår av figur 9.1. Av dessa är 59 TWh,/år redan nyttiggjorda i befintliga anläggningar. Ytterligare 2 TWh/år kommer att erhållas vid anläggningar som ännu inte är i drift, men för vilka tillåtlighetsdom har avkunnats.

Det mesta av landets återstående utbyggnadsvärda vattenkraft åter- finns, som nämnts, i området norr om Indalsälven. Av de totala vatten- kraftrcsursema, drygt 60 TWh/år, är ca 59 % eller 35,6 TWh/år redan utnyttjade. Den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften är således ca 25 TWh/år. Av detta motsvarar 11,8 TWh/år av Torne älv, Pite älv och Vindelälven, som enligt utredningens direktiv undantagits från utbygg- nad. Utredningen har således att bedöma utbyggnad av vattenkraft- resurser motsvarande knappt 13 TWh/år, varav ca 4 TWh/år i Kalix älv.

De fem huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand represen- terar enligt den utredning som har studerat dessa älvar en total vatten- kraftresurs på 28,1 TWh/år, varav 21 TWh/år redan är utbyggd eller kommer att bli utbyggd enligt medgivande av vattendomstol. Ytter- ligare utbyggnadsvärd vattenkraft har senare redovisats av kraftin- dustrin och i dag beräknas det möjliga tillskottet inom utredningsom- rådet vara ca 9 TWh/år. Detta innebär att den totala vattenkraftsresur- sen inom området f. n. är ianspråktagen till ca 70 %.

Vattenkraften i södra Sverige utgör enligt lägesrapporten en mycket liten del av landets samlade resurser. Svenska kraftverksföreningen och vattenfallsverket beräknar den totala resursen vattenkraft till 5 TWh/år i denna del av landet. Det mesta är redan tillgodogjort. Endast 0,6 TWh/år återstår, dvs. ca 1 % av Sveriges vattenkraftproduktion.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepar'ggnjemet 335

NORRA NORRLAND Tot 50,3 TWh/år

SÖDRA NORRLAND OCH NORRA SVEALAND Tot 30,0 TWh/år

€. OVRIGA SVERIGE

Defining cllur Inga—lm Tot 5,9 TWh/år

utbyggnad övriga reimuåt Hby—unds— möjlighhr

åhdanhg frin ulrcån'mgeu

33 Entrgimingckri TWh/år Cirkhma ir yiproparhonlla mo): mrfmänigkrna.

Figur 9.1 Den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 236

Den återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften skulle så- ledes motsvara totalt ca 34 TWh/år. Denna siffra torde dock vara för låg. Information från berörda kraftföretag tyder på, att den ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften överstiger de 95 TWh/år som angavs i juni 1974.

De preliminära rapporter med material för övergripande krafteko- nomiska bedömningar och för bedömningar av motstående intressen som har inkommit till utredningen innehåller inte tillräckligt underlag för en rangordning av olika utbyggnadsprojekt i älvarna i norra Norrland. Lägesrapporten innehåller därför inga bedömningar av hur stor del av projekten som kan komma att placeras i'olika klasser i en rangordning. Någon sådan bedömning skall enligt utredningens direktiv 'inte heller göras i liigesrapporten.

Utredningen har däremot haft i uppdrag att i lägesrapporten presen- tera ett material som möjliggör en bedömning av hur mycket ytterligare elkraft som kan produceras i de berörda vattendragen i norra Norrland under förutsättning i det ena fallet, att endast obetydliga intrång på mot- stående intressen kan tolereras och i det andra fallet, att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda bevarandeintressen kan karaktäriseras som omistliga undantas från vattenkraftutbyggnad.

En utbyggnadsnivå enligt det senare alternativet torde enligt utred- ' ningen —— mot bakgrund av det preliminära material som berörda myndigheter överlämnat — innebära ett bevarande av dels de i direk— tiven undantagna älvarna, dels opåverkade källflöden i eller i omedelbar anslutning till nationalparkerna (ca 3 TWh/år), dels klass 4 'i Vatten- kraft och miljö (ca 2 TWh/år) och dels vissa av skogsälvama samt even- tuellt nedre delen av Kalixälven (1—3 TWh/år). På detta sätt erhålls en utbyggnadsnivå i hela landet på 75—77 TWh/år. En sådan nivå skulle innebära betydande konflikter med motstående intressen. Utredningen reserverar sig dock för den svårtolkade innebörden i begreppet omist- lig.

En utbyggnadsnivå enligt det första alternativet skulle enligt utred- ningens mening ge ett tillskott på mellan 2 och 3 TWh/år i området sö- der om Ångermanälven och ungefär lika mycket i det norra området. Sammanlagt skulle denna utbyggnadsnivå innebära en årsproduktion i hela landet på 65—67 TWh/år. En sådan nivå skulle huvudsakligen in- nebära ytterligare utbyggnad i redan starkt påverkade vattendrag i form .- av tillbyggnader av befintliga kraftverk och utbyggnader av genom- gående relativt lågt värderade älvsträekor. Det tillskott som härigenom erhålls (4—6 TWh/år) kan nås med begränsade skador för motstående intressen.

Mer detaljerade diskussioner kring frågan om vilka vattendrag som vid olika nivåer bör byggas ut eller undantas från utbyggnad kan enligt

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 337

utredningen föras först när ett mer omfattande och adekvat underlag föreligger, dvs. när de berörda myndigheterna har utarbetat sitt slutliga

underlagsmaterial.

9.2 Vindkraft

I bilaga till anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 redogör statens vattenfallsverk för en av verket utförd utredning av de tekniska och ekonomiska möjligheterna att i Sverige utnyttja vinden för pro— duktion av elektrisk energi. Studien har gällt tillämpning av befintlig teknik för vindgeneratorer avsedda att anslutas till kra'ftnätet.

Vindkraftens lönsamhet är beroende av vindresurserna, vindkraftver- kens driftegenskaper och kostnader och kostnaderna för alternativ kraft. Sverige har internationellt sett relativt gynnsamma vindförhållanden. De bästa förutsättningarna för vindkraftproduktion finns i södra'Sveriges kustområden och i första hand på västkusten.

Tekniska och ekonomiska kalkyler har utförts för ett vindkraftverk med 60 m tornhöjd och 57 m propellerdiameter. Ett sådant aggregat ger en högsta effekt av 2 MW1 vid vindhastigheten 15 m/s. Energiproduktio- nen varierar beroende på förläggningsplats och uppgår vid kustförlägg- ning till i medeltal 4 milj. kWh. Om vinden skall kunna få någon bety— delse för landets kraftförsörjning måste således ett mycket stort antal aggregat placeras ut i landet och helst längs kusterna. Avståndet mellan aggregaten bör därvid vara ca 500 rn för att de inte skall påverka varan- dra i vindriktningen. Det har visat sig relativt besvärligt att finna till- räckliga och från naturskyddssynpunkt acceptabla markområden för en sådan utbyggnad i stor skala. De bästa vindkraftlägena finns oftast på platser som samtidigt är eftertraktade som rekreations— och frilufts- livsområden.

Kostnaden för energin från ett vindkraftverk bestäms nästan helt av anläggningskostnaden. Enligt vattenfallsverkets beräkningar uppgår ener- gikostnaden till 15 51 20 öre/kWh, vilket är tre till fyra gånger dyrare än energin från ett kärnkraftverk. Detta gäller under förutsättning att ut— byggnad av vindkraft sker i en så begränsad omfattning att den kan nyttiggöras på enklast möjliga sätt inom ramen för det befintliga kraft— systcmet. En utbyggnad i större omfattning kräver till följd av vindens oregelbundenhet speciella åtgärder i form av energilagring och kom— plettering av produktionsanläggningarna. Detta skulle höja kostnaderna ytterligare.

Enligt vattenfallsverket utgör vindkraften f.n. inte något realistiskt alternativ för kraftförsörjning. Verket kan därför inte föreslå något vindkraftaggregat till utförande. Verket avser emellertid att följa utveck— lingen och medverka i svensk forskning och utveckling på området.

1 1 MW (megawatt) = 1000 kilowatt.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 233

Ett projekt har redan satts igång som avser utnyttjande av vindenergi för fastighetsuppvärmning.

Parallellt med vattenfallsverkets vindkraftutredning och delvis sam- ordnat med denna har även genom styrelsen för teknisk utveckling (STU) gjorts en studie om Vindkraftens framtida möjligheter i Sverige. Denna studie är inriktad på framtida vindenergisystem med ny teknik för såväl lokala som storskaliga energileveranser.

I studien analyseras små och stora upp till 20 MW — vindaggre- gat med avseende på systemoptimering vid en totalt installerad effekt är 1990 om 4 OOO—8 000 MW med en produktion av 11—23 TWh/år. Vidare behandlas olika energilagringssystem anpassade till vindkraft.

Ett effektivt energiuttag i större skala kräver utbyggnad av kustlo- kaliserade gruppstationer, varvid valet av aggregatstorlek spelar stor roll för markbehovet. För 4 000 MW installerad vindgeneratoreffekt i lan— det åtgår ca 7 kvadratmil markyta om aggregatstorleken är 0,1 MW och 0,8 kvadratmil om aggregatstorleken 10 MW kan användas.

Vissa miljöproblem i samband med vindenergialstring måste beaktas och undersökas närmare, t. ex. buller, nedisning, radiostörningar, fågel- och flygkollisioner.

De framtida systemlösningarnas ekonomi och konkurrenskraft har av naturliga skäl endast kunnat bedömas i grova drag. Analysen av tänkbara utvecklade vindgeneratorsystem såväl konventionella som radikalt nya typer —— visar emellertid att det finns möjligheter att stegvis minska kostnaderna till en nivå som ligger betydligt under de 15 öre/kWh, som ett vindkraftsystem för elproduktion med dagens teknik beräknas leda till. I studien dras därför slutsatsen, att det är motiverat att i Sverige

genomföra ett forsknings- och utvecklingsprogram avseende långsiktig utveckling av vindenergisystem för olika tillämpningsområden. Ett så- dant program bör sikta på insats av större system tidigast 1985—1990.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparten'ientet

IJ w NO

10. Kärnenergi

10.1. Allmänt

Den beslutade svenska kärnkraftutbyggnaden omfattar elva aggregat, av vilka fyra tagits i drift och de återstående befinner sig i olika stadier av uppförande och projektering. Aggregaten anges i följande uppställ- ning. Kraftvärmeverket i Ågesta, som togs i drift redan år 1964, har nyligen lagts ned och redovisas därför inte.

Tabell 10.1 Beslutad kärnkraftutbyggnad i Sverige

Anläggning Ägare Kommer- Typ Netto— siell effekt drift MW

Oskarshamn 1 OKGl 1972 BWR 440 Oskarshamn 2 OKG 1974 BWR 580 Ringhals ] Vattenfall l974,-'75 BWR 760 Ringhals 2 Vattenfall 1974575 PWR 820 Barsebäck 1 Sydkraft 1975 BWR 580 Ringhals 3 Vattenfall 1977/78 PWR 900 Barsebäck 2 Sydkraft 1977 BWR 580 Forsmark 1 FKA= l978!79 BWR 900 Ringhals 4 Vattenfall 1979,'80 PWR 900 Forsmark 2 FKA l980,!8| BWR 900 Oskarshamn 3 OKG 1981 900

8 260

1 Oskarshamns kraftgrupp AB, i vilket företag Sydsvenska kraft AB (Syd- kraft) är största intressent. * Forsmarks kraftgrupp AB, som ägs till ca 75 *); av statens vattenfallsverk (Vattenfall).

Med undantag för Oskarshamn 3 är samtliga aggregat redan beställ- da. Reaktorerna av kokartyp (BWR) levereras av AB Asea-Atom, me- dan tryckvattenreaktorerna (PWR) är av det amerikanska företaget Westinghouse's konstruktion. De tio aggregat som är i drift eller be— ställda utgör —— inkl. beställt kärnbränsle -——- en investering av ca 11 miljarder kr. Över hälften av den beslutade kärnkraftutbyggnaden sker i statens regi och finansieras över investeringsanslaget Kraftstationcr m. m.

För utbyggnaden efter början av 1980-talet finns inga fasta planer. Kraftindustrin gjorde emellertid år 1972 genom sin .samarbetsorganisa- tion Centrala driftledningen (CDL) en bedömning av behovet av ny produktionskapacitet åren 1975—1990. Enligt CDL skulle —— utöver de elva beslutade kärnkraftaggregaten 13 aggregat kunna behöva tas i drift t.o.m. år 1990. Den sammanlagda effekten i kärnkraftverk skulle därmed uppgå till 16 000 MW år 1985 och 23 600 MW år 1990. Praktiskt taget all tillkommande elproduktion under 1980-talet beräk- nades komma från kärnkraft. Enligt CDL-studien borde vidare två nya

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 240

platser —— en på västkusten och en på östkusten —- öppnas för några av de aggregat som behövde tas i drift under 1980-talet. Därutöver kun- de enligt studien tillkomma något läge för kärnkraftvärmeverk i stor- stadsregioner.

Med hänvisning till kraftindustrins bedömning av utbyggnad-Shebo- vet under 1980-talet uttalade sig riksdagen (NU 1973149, rskr 1973: 184) i maj 1973 för att inga beslut om att bygga ut kärnkraften ytter- ligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattan- de bl.a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenscr, förelagts riksdagen. Det förutsattes att det redan beslutade programmet skulle fullföljas.

I samband med behandlingen av anslagen till energiändamål för in— nevarande budgetår bekräftade riksdagen (NU 1974: 26, rskr 1974: 198) sitt tidigare ställningstagande.

Tillstånd enligt atomenergilagen (1956: 306) för att uppföra kärn- energianläggningar lämnas av regeringen. Frågor om sådana tillstånd handläggs inom industridepartementet. Säkerhetsgranskning och tillsyn av anläggningarna utövas av statens kärnkraftsinspektion. Tillsynsmyn- dighet enligt strålskyddslagen(1958: 110) är statens strålskyddsinstitut, som hör till socialdepartementet.

Lokaliseringcn av kärnkraftanläggningar prövas av regeringen med stöd av 136a & byggnadslagen (1947z385) enligt den ordning som fr.o.m. år 1973 gäller vid nyanläggning av viss industriell verksamhet. Sådana ärenden bereds inom bostadsdepartementet i samråd med and- ra herörda departement med utgångspunkt från de riktlinjer för den fysiska riksplaneringen som antogs av riksdagen i december 1972 (prop. 1972: 111 bil. 2 och 3, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Riksdagen uttala- de sig därvid för att utbyggnaden av kärnkraftverk t.v. borde begrän- sas till de fyra nuvarande lägena Simpevarp (Oskarshamn), Värö (Ring- hals), Barsebäck och Forsmark. Riksdagen förutsatte att den skulle få tillfälle att pröva förslag om eventuella nya lägen grundade på fortsatta. omfattande undersökningar.

I övrigt hör frågor rörande kärnenergi till industridepartementets an- svarsområde.

Detta gäller den målinriktade forsknings- och utvecklingrverksamhet som bedrivs inom det helstatliga AB Atomenergi i Studsvik nära Ny- köping. En huvuduppgift för Atomenergi är att stödja svensk industri på kämcnergiområdet.

Staten har därjämte i betydande utsträckning engagerat sig i indu- striell verksamhet på området. År 1969 bildades AB Asea-Atom, som ägs med hälften vardera av staten och ASEA. Asea-Atom levererar kärnreaktorer av egen konstruktion och tillverkar därjämte kärnbräns- leelement vid en anläggning i Västerås. Bolaget har hittills fått order på

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparternentet 241

nio reaktorer, varav två från Finland. Antalet anställda vid Asea-Atom uppgår till ca 1 000.

Tunga komponenter till kärnkraftverk, framför allt reaktortryckkärl, tillverkas av Uddcomb Sweden AB, som bildades år 1969 av staten, Uddeholms AB och det amerikanska företaget Combustion Engineering. Uddcomb, som till skillnad från Asea-Atom ingår i Statsföretagsgrup- pen, har verksamheten förlagd till nyuppförda anläggningar i Karls- krona. Företaget har ca 500 anställda.

Utöver de här nämnda finns ett antal företag, som levererar kvalifi- cerad utrustning till kärnenergianläggningar inom och utom landet. De kärnkraftverk som nu uppförs i Sverige är till övervägande del base- rade på leveranser från svenska företag. Antalet anställda inom verk- stadsindustrin som f.n. arbetar med sådana leveranser har uppskattats till 4 000 ä 5 000. Antalet sysselsatta vid de olika kärnkraftverk som är i drift eller under uppförande är ungefär lika stort.

I fråga om försörjningen med kärnbränsle är kraftföretagen f. n. hu- vudsakligen hänvisade till utländska leverantörer.

Bränsleförsörjningen för en kärnreaktor består av flera led, som sammantagna benämns kärnbränslecykeln. Det första ledet är utvinning av uran, som utgör en i huvudsak konventionell gruvhantering. Lätt- vattenreaktorer behöver för sin drift anrikat uran, dvs. naturligt uran som efter konvertering till gasform bearbetas i en anrikningsanläggning för att höja halten av isotopen U-235. Efter ny konvertering till fast form kapslas det anrikade uranet i rör, som fogas samman till bränsle- element och förs in i kärnreaktorn. Vid bestrålningen i reaktorn för- brukas isotopen U-235 under samtidig energialstring. Bränsleelcmenten som efter användning tas ut ur reaktorn innehåller fortfarande vissa mängder U-235 och dessutom nybildat plutonium. Dessa båda ämnen tas till vara genom Upparbetning, varvid de skiljs från de radioaktiva klyvningsproduktcr som också bildats vid reaktordriften. Plutonium väntas kunna delvis ersätta anrikat uran vid drift av nuvarande reak- tortyper och har ett potentiellt viktigt användningsområde även som bränsle i s. k. snabba bridrcaktorer, som dock ännu inte är kommersiellt utvecklade. Det sista ledet i kärnbränslecykeln är behandlingen och den långsiktiga förvaringen av det högaktiva avfallet från upparbetningsan- läggningarna.

Av dessa olika led i kärnbränslecykeln utförs f. n. endast bränslcele- menttillverkning i kommersiell skala i Sverige.

År 1972 bildades ett särskilt företag, Svensk kärnbränsleförsörjning AB, enligt ett konsortialavtal mellan statens vattenfallsverk, OKG och Sydkraft. Bolagets uppgift är att planera och samordna samt i viss ut- sträckning även ombesörja kraftföretagens anskaffning av kärnbränsle. En särskild statlig säkerhet har ställts till bolagets förfogande för att möjliggöra ekonomiska åtaganden i samband med upphandlingar inom

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 242

kärnbränslecykeln. Säkerheten uppgår f.n. till 800 milj. kr. (prop. 1974: 170 bil. 11, NU 1974: 56, rskr 1974: 396).

I det följande redogörs närmare för kärnbränslebolagets verksamhet och för vissa aktuella frågor på kärnbränsleförsörjningens område.

10.2. Rapport angående Ranstadsprojektet

AB Atomenergi har den 30 augusti 1974 överlämnat en rapport om Ranstadsprojektet avseende utvinning av uran ur skiffer. Atomenergi er- inrar om att bolaget i samband med statsmakternas beslut (prop. 1972: 57, NU 1972: 39, rskr 1972: 200) om det nu löpande treåriga utveck— lingsprogrammet för budgetåren 1972/73—1974/75 fick i uppdrag att efter två år lägga fram en redovisning av arbetet, som skulle göra det möjligt för potentiella avnämare att ta ställning till Ranstad som för- sörjningsalternativ på lång sikt. En förutsättning för programmet var att ett eventuellt beslut om en kommersiellt betingad exploatering borde fattas senast den 1 januari 1975.

Utvecklingsarbetet bedrivs enligt ett avtal mellan Atomenergi och statens vattenfallsverk enligt vilket parterna skall gemensamt styra och finansiera arbetet. Kostnaderna för treårsprogrammet beräknas enligt avtalet uppgå till ca 20 milj. kr. Genom särskilda avtal medverkar även Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden AB i vissa delar av arbetet.

Rapporten behandlar en utbyggnad av nuvarande försöksanläggning i Ranstad, som har en kapacitet av 120 ton uran om året, till 1 275 ton om året. Produktionen baseras på den uranförande alunskiffern i Bil- lingen, som utgör en stor men låghaltig råvarubas. Fyndigheten omfat— tar en total yta av ca 500 km2 mcd mäktigheter mellan 2,5 och 4 m. Uranhaltcn i skiffern uppgår till omkring 300 g per ton. Det totala uran- innehållet är ca 1 milj. ton, varav minst 300 000 ton bedöms vara ut- vinningsbart. För en utbyggd anläggning vid Ranstad tas uranskiffern i verkets närmaste omgivning i anspråk. Efter 25 års drift beräknas gru- van komma att sträcka sig 6——7 km in under Billingen, där skiffern lig- ger med betydande bergtäckning. I Ranstads närhet finns dock ett be— gränsat område där dagbrytning kan ske.

Som utgångspunkt för de tekniska och ekonomiska kalkylerna har valts en brytning av 6 milj. ton gruvgods om året. En sådan kapacitet har bedömts vara väl anpassad till i dag tillgängliga maskinstorlekar och innebär även att de befintliga anläggningarna kan utnyttjas i inte oväsentlig grad.

Huvudprocesserna är gruvbrytning, mineralberedning, lakning i sum- par med svavelsyra, utvinning av utan ur laklösning med vätskeextrak— tion samt restprodukthantering. Av olika metoder för utvinning av uran ur skiffer bedöms lakningen, som används i nuvarande verk, fortfarande

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 243

vara den fördelaktigaste metoden för Billingen-skiffrarna. Som slut- produkt erhålls ett koncentrat innehållande 70 % uran.

Huvuddelen av skiffern bryts under jord. Svavelsyrabehovct, som till- verkas på platsen, uppgår till ca 325 000 ton om året. Restprodukterna neutraliseras med finmald kalksten som erhålls vid mineralberedning och gruvbrytning. Skifferlakresterna deponeras i dagbrottsområdet och packas, täcks med jord och besås efter hand. Slammet efter neutralisa- tion av laklösningarna deponeras i de utbrutna bergrummen.

Behovet av processvatten begränsas genom intern cirkulation. För— lusterna av vatten täcks från brunnar i området och via det kommu- nala nätet från Vättern. Utbyggnaden av processanläggningarna sker huvudsakligen inom befintligt verksområde. Däremot kräver gruvbryt— ning och restprodukthantering tillgång till ytterligare markområden.

Utbyggnaden beräknas kunna genomföras på fem och ett halvt år efter principbeslut. Härav utgör den egentliga byggnadstiden ca fyra år. Tidplanen förutsätter koneessionsbehandling m.m. utan extraordinära dröjsmål.

Utredningen behandlar enbart utvinning av uran ur skiffern. Arbete pågår att finna metoder att utvinna även vanadin, molybden och even- tuellt andra biprodukter som erhålls tillsammans med uran i laklös- ningarna.

Möjligheten att utnyttja de utbrutna bergrummen som undre magasin till ett pumpkraftverk har studerats i samarbete med vattenfallsverket. Det har emellertid visat sig att det första krafttillskottet från ett pump- kraftverk inte kan erhållas förrän in på 1990-talet. Med anledning härav beaktas inte i rapporten möjligheten att utnyttja de utbrutna bergrum- men för kraftproduktion.

Möjligheten att använda skifferlakrester för utvinning av elenergi vid produktion av svavelsyra har studerats av Atomenergi i samband med tidigare utredningar. Produktion av svavelsyra på detta sätt är inte längre aktuell. På grund av den rådande energisituationen kan elproduk- tion eller framställning av gas eller flytande bränsle ur lakrest få för- nyad aktualitet. Hänsyn till sådana möjligheter har dock inte tagits i rapporten.

Den totala nyinvesteringen beräknas uppgå till ca 700 milj. kr., var- till kommer ränta under byggnadstiden. Driftkostnadema beräknas till 110 milj. kr. om året. Kostnaderna avser prisnivån i januari 1974. I rapporten presenteras inga beräkningar över produktionskostnaderna, då dessa är beroende av finansieringsvillkor och värdet av nuvarande anläggningar m. m.

Den totala arbetsstyrkan vid fullt utbyggd produktion beräknas till omkring 800. För det pågående utvecklingsprogrammet och för drift

och underhåll av nuvarande anläggningar är f.n. ca 70 personer an- ställda vid Ranstadsverket.

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridepartementet 244

Miljöarpekrer/m på en utbyggnad av Ranstadsverket har ägnats stor uppmärksamhet under utvecklingsprogrammet. Som mål hår angetts att miljön inte väsentligt förändras sett även på längre sikt. På grund av att brytningen koncentreras till underjordsgruvan och att den valda tekniken medger en successiv återställning av dagbrott och lakrestupp- lag bedöms verksamheten kunna genomföras med godtagbar påverkan på områdets utseende.

Enligt rapporten innebär den förutsatta tekniken för deponering av lakrester att inga okontrollerade utsläpp av processvatten till recipien- ten förekommer. Det framhålls dock att ytterligare studier av avfalls— deponeringen från vattenvårdssynpunkt är nödvändiga. Från luftvårds— synpunkt bedöms verksamheten kunna genomföras inom ramen för gäl- lande normer för utsläpp. Bullerstörningar bedöms ligga på en för om- givningen acceptabel nivå.

I rapporten ges en översikt över uranmarknaden. Det framhålls att - kärnreaktorer för start behöver en viss kvantitet bränsle som under drift successivt förnyas. Ett lättvattenaggregat på 1000 MW elektrisk effekt kräver för start ca 100 ton anrikat uran och för ersättningsbränsle 25—30 ton anrikat uran om året. Motsvarande mängder naturligt uran är ca 500 ton uran för start och ca 100 ton uran om året för ersätt- ningsbränsle. Natururanbehoven är ungefärligen proportionella mot agg— regateffekten. Uran till första bränslehärden behöver levereras ca två år före idrifttagningen och behovet för ersättningsbränsle ca ett år före varje årligt bränslebyte. De angivna natururanbehoven för ersättnings- bränsle förutsätter återanvändning av uran och plutonium från använt bränsle.

Behovet av naturligt uran för ersättningsbränsle till den nu beslutade utbyggnaden av kärnkraftverk i Sverige anges till ca 850 ton uran om året efter år 1980. Vid ett utbyggnadsprogram i enlighet med CDL:s bedömning är 1972 skulle behovet öka till omkring 2 000 ton år 1.980, 3 000 ton är 1985 och 4 000 ton år 1990.

OKG, Sydkraft och statens vattenfallsverk har genom upphandlingar på den internationella marknaden täckt in hela sitt uranbehov under 1970-talet för hittills beslutade kärnkraftaggregat. Även för perioden 1980—1985 har en väsentlig del av uranbehovet upphandlats. De kvar- stående behoven under denna period utgör totalt ca 2000 ton uran eller genomsnittligt ca 350 ton om året.

Västvärldens nu kända och uppskattade sannolikt tillkommande uran- tillgångar har redovisats i en studie genomförd av Europeiska atom- energiorganct (NEA) och Internationella atomenergiorganct (IAEA) år 1973. Prisklasserna avser beräknad produktionskostnad per pound uranoxid vid kostnadsläget i början av år 1973, uttryckt i dollar av mars 1973. Priserna inkluderar ej pålägg för prospektering efter nya fyndig- heter eller för finansiering av nya anläggningar.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 245

Tabell 10.2 Västvärldens urantillgångar (kända och sannolika)

Land Prisklass

under 10 Sllb 10—15 S/lb 1 000 ton U 1 000 ton U

Australien 150 59 Canada 375 34] Frankrike 61 45 Förenta staterna 797 372 Niger 60 20 Sverige 310 Sydafrika (inkl. Namibia) 210 88 Ovriga 129 77

1 782 1 312

I NEA/IAEA-studien uppskattas det ackumulerade uranbchovet i västvärlden för perioden 1974—1980 till ca 250000 ton uran och - för tiden 1974—1990 nu drygt 1 400 000 ton uran.

Under 1950-talet skedde det en snabb utbyggnad av utvinnings- kapaeiteten för uran, främst i Förenta staterna, Canada, Sydafrika och Frankrike. Produktionen användes till största delen för militära ända- mål. Då de militära leveranserna minskade i början av 1960-talet på— verkades såväl prospektering och produktionsnivå som priser starkt. Under senare delen av 1960-talet stabiliserades priset vid 6—7 $/lb uranoxid. Produktionen år 1973 uppgick till ca 20 000 ton uran, varav 10 000 ton i Förenta staterna. Produktionskapaciteten i nu befintliga anläggningar och i nya anläggningar, som planeras, väntas år 1975 uppgå till ca 30000 ton uran om året och det anses möjligt att öka utvinningskapaciteten till drygt 50000 ton uran omkring år 1978, om uranmarknaden utvecklas gynnsamt och utbyggnaden påbörjas i tid. Under förutsättning att en sådan utbyggnad kommer till stånd an- ses det inte föreligga några svårigheter att täcka uranbchoven under 1970-talet.

I rapporten framhålls att uranmarknaden sedan något år har för- ändrats radikalt jämfört med tidigare. Uranpriset har stigit brant och någon stabilisering har ännu inte skett.

Beträffande värdet av inhemsk uranutvinning från försörjningssyn- punkt framhålls i rapporten följande. Den svenska kärnkraftinstalla- tionen torde i varje fall fram till sekelskiftet komma att domineras av reaktorer som för sin drift kräver anrikat uran. Tillgång till naturligt uran är därvid ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att trygga reaktorernas bränsleförsörjning. Denna bränsleförsörjning kräver dess- utom tillgång till andra tjänster i bränslecykeln, framför allt anrikning. Denna kräver mycket stora investeringar. Tekniken är dessutom inte fritt tillgänglig. Innnan anrikningskapacitet finns inom landet ger en in- hemsk uranutvinning alltså inte någon ökad säkerhet i försörjningen

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 246

med kärnbränsle vid avspärrning. Däremot vore en inhemsk försörj- ningskälla av värde vid störningar och handelshinder som endast be- rör uranmarknaden. Under förutsättning att denna marknad kommer att karaktäriseras av bristande konkurrens kan det också vara för— delaktigt att vid förhandlingar om inköp av uran ha tillgång till pro- duktionskapacitet inom landet.

Atomenergi har efter samråd med statens vattenfallsverk kommit till slutsatsen att de erhållna resultaten och den senaste tidens marknads- utveckling beträffande naturligt uran är sådana att överläggningar med andra intressenter och avnämare bör inledas i avsikt att undersöka förutsättningarna för en utbyggnad utan ytterligare dröjsmål. Mot denna bakgrund avser bolaget att under hösten 1974 gemensamt med vattenfallsverket och LKAB studera de olika frågor, som är av bety- delse för ett ställningstagande till en utbyggnad i Ranstad. Bl. a. kommer frågor rörande marknadsutvecklingen och finansieringen av projektet att studeras. Samtidigt fortsätter utvecklingsprojektet inom ramen av treårsprogrammet med kompletterande tekniska utredningar. Bolaget bedömer det möjligt att till årsskiftet klarlägga samtliga förutsättningar för en investering i en utbyggd uranproduktion vid Ranstadsverket.

LKAB har den 3 februari 1975 hemställt om medel till projektering av en utbyggnad av Ranstadsverket.

Enligt LKAB:s bedömning skulle produktionen från ett utbyggt verk kunna ge tillfredsställande lönsamhet, förutsatt bl. a. att långtids- kontrakt kan träffas med potentiella kunder. Det fortsatta projekterings- arbetet bör läggas upp med sikte på att få ett fullständigt beslutsunder- lag rörande uranutvinning och att även vinna klarhet om möjligheterna att ta till vara biprodukter. Arbetet beräknas pågå till slutet av år 1976.

Kostnaderna under perioden den 1 juli 1975—den 31 december 1976 beräknas till 25 milj. kr., varvid förutsätts att nuvarande organisation i Ranstad i huvudsak vidmakthålls. Av kostnaderna hänför sig 13,5 milj. kr. till drift av verket och 11,5 milj. kr. till teknisk projektering, inkl. arbete med tillstånds- och koncessionsfrågor samt undersökningar och eventuell projektering för utvinning av biprodukter, främst alumi- mum.

10.3. Redogörelse för försörjningsläget beträffande kärnbränsle

Svensk kärnbränsleförsörjning AB har den 22 januari 1975 avgett en redogörelse för det aktuella försörjningsläget beträffande kärnbränsle och för vissa frågor som behandlats inom bolaget under år 1974.

Bolaget framhåller inledningsvis att kärnbränslemarknaden under det senaste året förändrats. Flera länder i Europa har fattat beslut om att öka takten i kärnkraftutbyggnaden. Detta leder till ett hårdare efter- frågetryck inom hela kärnbränslecykeln. Den tidigare överkapaciteten

Prop. 1975: 30 Bilagal Industrideparternentet 347

är uppbokad, och nu finns stora behov av nyinvesteringar i kärnbränsle- cykelns alla olika led. Kapitalbehovct för dessa investeringar kommer sannolikt att till betydande del få tillgodoses av kraftföretagen i form av förskottsinbetalningar. Bolaget erinrar om att dess ekonomiska bas nyligen stärkts genom höjningen av den statliga säkerheten för dess åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykcln från 300 milj. kr. till 800 milj. kr. Den nuvarande osäkerheten i de svenska utbyggnadsplanerna för kärnkraft innebär dock att företagets möjligheter till långsiktiga engagemang är begränsade.

Naturligt uran

Bolaget framhåller att nuvarande utvinningskapacitet i världen vä- sentligen bokats upp för 1970-talet. Priset på natururankoncentrat har på mindre tid än ett år stigit två å tre gånger. Utvidgad prospektering och starkt ökad utvinningskapacitet torde erfordras för att möta den ef- terfrågan som prognoser och anbudsinfordrmgar visar. Producenterna räknar i framtiden med långtidskontrakt med delbetalning i förskott. Denna efterfråge- och marknadsförändring tar sig uttryck även i att flera av exportländerna inför exportbegränsningar, speciella exportvill- kor och krav på kombinationsaffärer.

Mot denna bakgrund är kärnbränslcbolaget positivt inställt till att uranutvinning startas i Ranstad i enlighet med den av Atomenergi framlagda rapporten. Bolaget syftar till att för delägarnas räkning sluta avtal med kommande producentföretag som på relativt lång sikt garan- terar avsättning av uran från Ranstad. Bolaget framhåller att en pro- duktion av ca 1 300 ton om året under 1980-talet kommer att i huvud- sak förbrukas av det redan beslutade kärnkraftprogrammets elva reak- torer. Återstående kapacitet kan tas i anspråk för export i den mån som ytterligare inhemska behov inte gör sig gällande.

Bolaget bedömer att natururanct, som är det primära ledet i kärn- bränslecykeln, på lång sikt kan bli en knapp resurs och att det därför är väl motiverat att nu starta en utbyggnad i Ranstad. En sådan utbyggnad bör utföras i tiden före en eventuell utbyggnad av de senare leden i kärnbränslecykeln, som är en fråga om industriell förädlingskapacitet och inte om naturresurser.

A n r i k n in g

Bolaget erinrar om att 1966 års avtal mellan Sverige och Förenta staterna om samarbete rörande atomenergins fredliga användning utgör grunden för försörjningen med anrikningtjänster för det nu beslutade svenska kärnkraftprogrammet. Avtalet, som gäller till år 1996, innebär således ett åtagande från amerikansk sida att tillhandahålla anriknings- tjänster för de elva kraftreaktorer med en effekt av sammanlagt ca 8 300 MW som beräknas vara i drift omkring år 1980.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartemcntet 248

Tidigare innebar avtalet liksom motsvarande avtal mellan Förenta staterna och en rad andra länder -— ett ensidigt åtagande från Förenta staternas atomenergikommission (USAEC) att tillhandahålla anrik- ningstjänster utan förpliktelse för köparlandet att teckna kontrakt. För— utsättningen för denna typ av avtal var en stor outnyttjad kapacitet i de amerikanska anrikningsanläggningarna. Genom snabbt accelererande utbyggnad av kärnkraft i Förenta staterna och den övriga västvärlden väntas denna kapacitet —— även med hänsyn tagen till vissa kapacitets- höjande åtgärder komma att bli fullt utnyttjad i början av 1980—talet.

Mot denna bakgrund har en omläggning skett av Förenta staternas atomsamarbetsavtal med olika länder, innebärande att garantier för försörjningen med anrikningstjänster till ytterligare kärnkraftreaktorer inte lämnas. För Sveriges del skedde omläggningen genom en ändring i juni 1974 av 1966 års avtal. Avtalsändringen innebar inte någon änd- ring i sak av den amerikanska leveransgarantin för de elva beslutade reaktorerna. Däremot kommer motsvarande garantier för nya reakto- rer inte att erbjudas. Avtalet utgör således endast en formell ram —-— motiverad bl. a. av säkerhetskontrollhänsyn _ för kommersiella kon- trakt som i framtiden i mån av kapacitet kan komma att tecknas med svenska företag.

Parallellt med den angivna omläggningen av regeringsavtalen har USAEC:s kontraktsvillkor väsentligt skärpts. De tidigare tecknade s.k. behovskontrakten, som medger anpassning till kundens faktiska behov, har ersatts med kontrakt för fasta kvantiteter. Kontakten måste teck- nas minst åtta år före leverans, dvs. ca tio år före reaktorns idrifttag- ning, och kunden måste därvid binda sig för en kvantitet som mot- svarar ca tio års förbrukning. Om kontraktet innefattar en första bränsle- härd krävs förskottsbetalning med ca 15 milj. kr. fördelat på tre år.

Anrikningskontrakt av den tidigare behovstypen har t.o.m. år 1972 träffats mellan vederbörande svenska kraftföretag och USAEC för sex kraftreaktorer, nämligen Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1 och 2 samt Barsebäck 1 och 2.

Kärnbränslebolaget står såsom svensk kontraktspart för de anrik— ningskontrakt enligt den nyare typen med fasta kvantiteter som teck- nats med USAEC fr.o.m. år 1973 för ytterligare sex reaktorer, näm- ligen Forsmark 1, 2 och 3, Ringhals 3 och 4 samt Oskarshamn 3.

Bolaget har i samband med tecknande av kontrakt för anriknings- tjänster till de sex sistnämnda reaktorerna erlagt förskottsbetalningar till USAEC med sammanlagt ca 42,5 milj. kr. Dessa betalningar har finansierats genom lån från Allmänna pensionsfonden.

F.n. saknas det möjligheter att teckna anrikningskontrakt i Förenta staterna för långtidsleveranser avseende tiden efter år 1982. Investe- ringar i nya anläggningar diskuteras, men flera viktiga frågor är fort- farande olösta. USAEC har ombildats, och det är ovisst om nya anrik-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartenrentet 249

ningsanläggningar kommer att uppföras i statlig eller enskild regi. För- utsättningarna för framtida leveranser av anrikningstjänstcr från För- enta staterna utöver vad som hittills kontrakterats är alltså mycket svår- bedömda.

Bolagct framhåller vidare att Sovjetunionen f.n. i praktiken är den enda alternativa leverantören till Förenta staterna av anrikningstjäns- ter. Enligt tillgängliga uppgifter förfogar Sovjetunionen över en bety- dande outnyttjad kapacitet på området. Avtal har på senare tid träffats om leveranser till flera västeuropeiska länder.

1970 års svensk-sovjetiska atomsamarbetsavtal möjliggör legoanrik— ning i Sovjetunionen för svensk räkning. Företaget har under året träf- fat kontrakt med vederbörande sovjetiska cxportorganisation avseende en engångskvantitet anrikningsarbete för leverans år 1979, svarande mot behovet för den första bränslehärden till en reaktor, samt optioner avseende ytterligare leveranser fr. o. 111. år 1981.

Genom detta kontrakt kan bolaget bygga upp ett reservlager för del- ägarnas gemensamma behov.

Beträffande övriga leverantörer framhåller bolaget följande. Flera projekt avseende byggnad av nya anrikningsanläggningar på olika håll i världen är för närvarande föremål för utredningar och diskussioner. I tekniskt hänseende står valet mellan anläggningar baserade på den väletablerade gasdiffusionsprocessen och den i stor skala ännu oprö- vade gascentrifugprocessen. Gascentrifugprocessen har fördelen att kun- na byggas ut i mindre steg och att kraftbehovet är lägre än vad som gäller gasdiffusionsprocessen. Å andra sidan blir investerings- och un- derhållskostnaderna högre för gascentrifugprocessen.

Två projekt gäller uppförande av anläggningar i Västeuropa. På franskt initiativ har franska, belgiska, italienska och spanska intressen- ter beslutat att inom ramen för ett samägt bolag, Eurodif, uppföra en diffusionsanläggning med en kapacitet av 9 000 ton anrikningsarbete om året. Anläggningen byggs i Tricastin i Frankrike. Den planeras tas i drift under år 1979 och nå full kapacitet år 1981. Till följd bl. a. av det starkt ökade utbyggnadsprogrammet för kärnkraft i intressentlän- dcrna är nu Eurodifs kapacitet redan fulltecknad och en utbyggnad av kapaciteten planeras därför. Därjämte planeras en andra anläggning med en kapacitet av 9 000 ton anrikningsarbete om året som når full drift år 1985. Flera olika alternativ för lokalisering av denna anlägg- ning i Europa, Canada och Australien diskuteras nu. Kärnbränslebola- get har erbjudits att teckna kontrakt om anrikning i denna nya anlägg- ning.

Det andra europeiska projektet avser utbyggnad av anläggningar en— ligt gascentrifugtekniken. Detta projekt baseras på en överenskommel- se mellan de brittiska, nederländska och västtyska regeringarna. Bolag har bildats för såväl produktion av anrikat uran som tillverkning av

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 250

centrifuger jämte projektering och uppförande av anläggningar. Produk— tionsbolaget Urenco väntas år 1976 ha kapacitet vid anläggningar i Ne- derländerna och Storbritannien på sammanlagt 400 ton anrikningsar- bete. Denna utbyggnad är i huvudsak garanterad av regeringarna. Mål- sättningen är att därefter nå en kapacitet av 2 000 ton år 1982. En sär- skild studiegrupp, Association for Centrifuge Enrichment (ACE), har bildats i syfte att ge såväl kraftindustri utanför de tre länderna som and- ra intressenter insyn i projektet. Principiella kontraktsvillkor för anrik- ningstjänstcr har lagts fram. Enligt dessa är beställningstiden väsentligt kortare än enligt de amerikanska villkoren. Urenco kräver dock lik- som Eurodif — viss förskottsbetalning.

Kärnbränslcbolaget har jämte Atomenergi deltagit i arbetet inom ACE som avslutats med en rapport i juli 1974. Bolaget har tagit upp diskussioner med Urenco beträffande förutsättningarna för att förvärva en centrifuganläggning inom ramen för ett framtida industriellt sam- arbete.

Bolaget konstaterar att försörjningsläget beträffande anrikningstjäns- ter synes i dagsläget tillfredsställande för svensk del. Trots detta måste frågan om den långsiktiga försörjningen med anrikningstjänster ägnas stor uppmärksamhet. Det torde från olika synpunkter vara önskvärt att en mera normal marknadssituation med flera leverantörer utbildas. I ett långsiktigt perspektiv uppkommer även frågan om en svensk an- rikningsanläggning. Bolaget anser att viss svensk forskning och utveck- ling hör bedrivas de närmaste åren så att kompetens kan finnas tillgäng- lig för att bedöma olika tekniska metoder. Bolaget har gemensamt med Atomenergi redovisat synpunkter på denna fråga i en särskild skrivelse (jfr avsnitt 5.7.1 ).

Upparbetning

Sedan de utbrända bränsleelementen tagits ut ur reaktorn lagras de i bassänger vid kraftstationen under minst sex månader. Under denna tid minskar värmeavgivning och radioaktiv strålning så att transport till upparbetningsanläggningen lättare kan ske. En betydligt längre tids lag— ring vid kraftverket är möjlig.

Upparbetningen är en mekanisk och kemisk industrihantering. Den första anläggningen togs i drift i Förenta staterna för militära ändamål i början av 1940-talet. Ett tiotal anläggningar finns nu i drift i västvärl— den. Samtliga utnyttjar likartade kemiska processer som har ursprung i den första amerikanska metoden. Denna upparbetningsprincip, som så- ledes nu har ca 30 års erfarenhetsbakgrund, har kunnat modifieras för att passa olika slag av kärnbränslen.

Den största anläggningen i drift finns i Storbritannien, där bränsle från gaskylda reaktorer bearbetas. Någon stor industrianläggning för bearbetning av bränsle från lättvattenreaktorer finns f.n. inte i drift.

"Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 2 51

År 1976 tas emellertid en sådan anläggning i drift i Förenta staterna. Tillbyggnader sker vidare i Storbritannien och Frankrike. Den brittiska tillbyggnaden är genom ett missöde försenad och väntas, liksom den franska, kunna behandla lättvattenreaktorbränsle från år 1976. Där- jämte beräknas en helt ny brittisk anläggning komma att tas i drift år 1983. Vidare finns i Västtyskland långt framskridna planer på att bygga en upparbetningsanläggning. Bolaget påpekar att General Electrics an- läggning i Förenta staterna, som färdigställts men som inte kunnat tas i drift, baserades på en ny och oprövad process.

Under den närmaste framtiden föreligger underkapacitet i fråga om upparbetningstjänster för bränsle till lättvattenreaktorer. Detta kan en- ligt bolaget mötas med ökad tillfällig lagring av utbränt bränsle vid kärn- kraftstationerna eller upparbetningsanläggningarna. Situationen kan en- ligt bolaget inte primärt tillskrivas avsaknad av tekniska metoder utan främst andra faktorer såsom osäkerhet över marknad och ekonomi samt brist på regler och klara ansvarsdefinitioner.

Bolaget påpekar att för endast några år sedan en hotande överkapaci- tet ansågs vara det dominerande problemet för upparbetningsverksam- heten i Västeuropa. Mot denna bakgrund bildades organisationen United Reprocessors med uppgift att samordna verksamheten vid befintliga och planerade anläggningar. United Reprocessors ägs av brittiska och franska staten samt ett konsortium av tyska företag.

Bolaget har accepterat ett erbjudande från United Reprocessors att transportera, förvara och upparbeta allt utbränt kärnbränsle från de elva beslutade svenska kärnreaktorerna vid de engelska och franska an- läggningarna. Närmare förhandlingar om ett kontrakt kommer att föras under våren 1975.

Hantering av högaktivt avfall

Vid upparbetning av utbränt bränsle erhålles dels uran, dels pluto- nium, dels högaktivt avfall i form av en lösning. Avfallet är starkt radio- aktivt och utvecklar under en tid betydande värme.

Syftet med avfallshanteringen är att uppnå en slutlig förvaring av avfallet som innebär isolering från biosfären och som inte kräver direkt mänsklig övervakning. Förvaringen sker dock t.v. under övervakning i flytande form i särskilda behållare. Detta är en medvetet vald buffertåt- gärd.

Genom överföring av avfall i fast form kan risken för spridning ge- nom olyckshändelse minskas väsentligt. Överföringen är en krävande industriell process. En anläggning för s.k. kalcinering har varit i drift i åtta år i Förenta staterna med god driftsäkerhet. Numera ställs dock krav på att avfallet skall sammansmältas med andra ämnen så att slut- produkten blir i hög grad olöslig i vatten och allmänt motståndskraftig. Forskning och industriella försök häröver pågår i många länder. Genom

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 252

en fransk process har i nästan industriell skala nu producerats fast av- fall i glas. Ei försöksanläggning har drivits i fem år. En större industri- anläggning baserad på processen är under uppförande i Frankrike och licenser erbjuds utomlands. Enligt bolagets uppfattning bestyrker de ar- beten och processdemonstrationer som pågår att en etablerad industriell hantering kommer att finnas på 1980-talet.

Den slutliga förvaringen av det fasta avfallet förutsätts ske i djup- liggande, stabila och täta bergformationer. Mest undersökta är saltfor- mationer. I Sverige knyts intresset främst till urbergsmassiv av gnejs- granittyp.

Undersökningar har pågått utomlands i många är över deponerings- villkor i saltformationer. Härigenom är enligt bolagets uppfattning prin- ciper för deponeringen klart anvisade. Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsarbete erfordras emellertid för att ytterligare belysa pro- cessen. Bolaget räknar med att det kommer att dröja 15—25 år innan slutdeponering av högaktivt avfall utvecklas till en reguljär industriell verksamhet.

Bolaget erinrar slutligen om att utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) f.n. bearbetar frågor om forskning och utveckling, organisation, lagstiftning m. rn. i samband med en eventuell svensk verk- samhet på upparbetnings- och avfallsområdet samt förutsättningar för lokalisering av anläggningar. Bolaget kommer att i samråd med utred- ningen och under medverkan av AB Atomenergi utföra en förstudie av en upparbetningsanläggning med syfte att få en uppfattning om teknik och ekonomi för en eventuell inhemsk anläggning mot slutet av 1980- talet. Uppförandet av en sådan anläggning beräknas ta ca tio år.

Vidare kommer bolaget att gemensamt med styrelsen för teknisk ut- veckling och statens råd för atomforskning i avvaktan på Aka-utred- ningens förslag finansiera viss forskning på avfallsområdet vid de tek- niska högskolorna och AB Atomenergi.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 253

Hänvisningar till S10-3

11. Kärnenergins särskilda säkerhetsfrågor

11.1. Internationellt kärnsäkerhetssamarbete

Det internationella atomenergiorganct i Wien (IAEA) redovisar i sin årsrapport för perioden den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 samt i sitt arbetsprograrn för perioden 1975—1980 sitt nuvarande och planerade arbete på kärnsäkerhetsområdet.

På grund av en förutsedd snabb ökning av kärnkraftutbyggnaden i världen kommer arbetet att inriktas på säkerhets— och avfallshanterings- problem och bedrivas inom följande områden:

utfärdande och uppdatering av säkerhetsnormer och rekommendatio- ner för säker drift av kärnenergianläggningar, —- initiering och samordning av forskning inriktad på skydd för män- niskor och miljö från skadliga effekter av radioaktiva och icke- radioaktiva utsläpp från kärnenergianläggningar samt insamlande, ut- byte och spridning av information om resultaten av sådan forskning och av utveckling av teknik och metoder, samt — bistånd med utveckling och tillämpning av nödvändiga åtgärder för strålskydd, avfallshantering och kärnsäkerhet vid kärnenergiverk— samhet.

Programmet som är kostnadsberäknat till 2,3 milj. dollar för år 1975 innehåller de fyra delprogrammen strålskydd, avfallshantering, kärnsä— kerhet och fredlig användning av kärnladdningar.

Strålskyddsarbetet som påbörjades år 1957 kommer att inriktas på förberedelse och harmonisering av strålskyddsnormer, bistånd till med- lemsländer att tillämpa normerna, initiering och samordning av forsk- ning samt strålskyddstjänster för IAEAzs egen personal.

Delprogrammet för avfallshantering innehåller behandling och för- varing av radioaktivt avfall, miljöpåverkan av radioaktivt material från kärnenergiproduktion och avställning av kärnenergianläggningar.

Delprogrammet för kärnsäkerhet inriktas på att bistå medlemsländer vid förläggning, konstruktion, uppförande och drift av forskningsreak— torer, kärnkraftverk, anläggningar för förvaring och bearbetning av klyvbart material samt med råd om proceduren för tillståndsgivning och uppföljning av denna. IAEA biträder med rådgivning på platsen, utarbetande av ett internationellt system av säkerhetsnormer och -anvis- ningar, informationsutbyte samt utbildning.

Delprogrammet för fredlig användning av kärnladdningar som är av mindre omfattning än de övriga har till syfte att studera möjligheterna att få fredlig användning av kärnladdningar under lämplig internationell kontroll.

Verksamheten vid IAEA bedrivs vanligen genom expertpaneler, dit representanter från olika medlemsländer kallas för att studera olika frågor. Under hösten 1974 har expertpaneler med svenskt deltagande

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industridepartementet 354

sammanträtt för att bl. a. studera kvalitetsstyrning vid kärnkraftverk, kvalitetsstyrning vid kärnbränslefabriker, användning av plutonium i kärnkraftverk, säkerhetsfrågor i samband med transporter av klyvbart material, och för att utarbeta en handbok för överföring av låg— och medelaktivt avfall till fast form.

IAEA har nyligen organiserat en rådgivande grupp för säkerhets- raka/nm('Itdtttioncr som skall fungera som en stående kommitté med uppgift att leda det arbete med föreskrifter och riktlinjer för säkerheten vid kärnkraftverk som ingår i IAEA:s säkerhetsprogram.

Arbetet bedrivs i ett antal arbetsgrupper och inriktas till att börja med på allmänna säkerhetsprinciper på områdena myndighetsorganisa- tion, lägen, konstruktion, drift och kvalitetsstyrning. Redogörelser kom- mer att begäras från medlemsländerna varefter arbetsgrupperna ana— lyserar och utvärderar skillnader mellan natiOnella säkerhetsriktlinjer, och lämnar förslag till allmänna riktlinjer som kan godtas som inter- nationell standard.

I den s.k. Londonkonventionen om förhindrande av havsförorening genom utsläpp av avfall i havet åläggs IAEA att definiera vilket radio- aktivt avfall som med tanke på strålriskerna inte bör släppas ut i havet samt att ge rekommendationer för utfärdandet av nationella till- stånd för dumpning i havet av sådant radioaktivt avfall som inte skall omfattas av ett förbud enligt konventionen mot dumpning.

En expertgrupp har under åren 1973 och 1974 sammanträtt och lämnat förslag till utformning av IAEA:s definition och rekommenda- tioner. Förslaget som innehåller dels gränsvärden för koncentrationen av radioaktivitet i det avfall som inte bör dumpas i havet, dels rekom- mendationer för förfarandet vid dumpning av avfall med lägre aktivitet, godkändes av IAEA:s styrelse i september 1974 med förbehållet att förslaget skall ses över periodiskt med början redan under år 1975 och att dessa rekommendationer inte skall tolkas som en uppmuntran att dumpa radioaktivt avfall under de angivna gränsvärdena i havet.

Vidare har IAEA i december 1974 sammankallat en rådgivande grupp för utveckling av IAEA:s program rörande teknologi för hante- ring, lagring och slutlig förvaring av radioaktivt avfall. Vid detta möte sammanställdes ett förslag till arbetsprogram med prioritering av olika områden.

Det arbete som enligt gruppen bör sätta igång under år 1975 är bl. a. möte med en expertpanel av oceanografer för att utröna effekterna i olika havsområden av dumpning av radioaktivt avfall, vilket skall bilda underlag för andra studier om havsdumpning. Det pågående arbetet om allmänna säkerhetsprinciper för gruvor och malmbehandling bör fort- sätta. Vidare prioriteras ett möte om geologiska kriterier med deltagande av geologer och avfallsexperter och allmänna säkerhetsprinciper för avfall.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industrideparterneptet 2 5 5

Under år 1976 bör IAEA enligt gruppen organisera dels en teknisk kommitté för ett långsiktigt arbete om högaktivt och alfaaktivt avfall, dels en arbetsgrupp för att se över rekommendationer för tillämpning av Londonkonventionen och dels en arbetsgrupp med uppgift att upp- datera en rapport från år 1961 angående dumpning av avfall i havet. Grupperna kan sammanträda först när resultatet från den tidigare om- nämnda expcrtpanelens arbete med oceanografiska studier föreligger. Vidare planeras en arbetsgrupp för att studera möjligheterna att så lån gt som möjligt begränsa volymen radioaktivt avfall.

IAEA:s ansvar för och verksamhet med kontroll av klyvbart material redovisas i avsnittet 11.8.1.

Även OECD:s kärnenergiorgan (NEA) är verksamt på kärnsäker- hetsområdet dels genom gemensamma projekt som Eurochemic i Belgien och Halden i Norge, dels genom samarbete beträffande reaktorsäker- het och behandling av låg- och medelaktivt avfall. Vidare finns inom NEA kommittéer för kärnsäkerhet och strålskydd.

Eurochemic är ett bolag med AB Atomenergi som svensk aktieägare. Upparbetningsprogrammet upphörde under år 1974 och inom bolaget pågår nu diskussioner om det fortsatta arbetsprogrammet. Avsikten är att man parallellt med att ta hand om det radioaktiva avfall som har bildats vid upparbetningsanläggningen skall ha ett program för forsk- ning och utveckling för behandling och solidifiering av högaktivt avfall. I övrigt hänvisas beträffande Eurochemics verksamhet till avsnittet 10.3.

Vid försöksreaktorn i Halden utförs bl. a. uthållighetsprov för bränsle- element.

Inom NEA finns vidare en kommitté för säkerhet vid nukleära an- läggningar. Denna har genom arbetsgrupper initierat samarbete rörande bl.a. skydd av kärnenergianläggningar mot yttre påverkan, utbyte av information efter kärnkraftolyckor, härdnödkylning, bränsleelements säkerhet, säkerhetsaspekter på stålkomponenter i kärnkraftverk m.m. Kommittén har också beslutat studera säkerhetsföreskriftcr för kärn- cnergianläggningar.

NEA:s strålskyddskommitté har under år 1974 startat en arbetsgrupp för att studera hantering och förvaring av låg- och medelaktivt avfall. Vidare har rapporter lämnats om slutlig förvaring av radioaktivt avfall och om hantering av högaktivt avfall från upparbetningsanläggningar samt om praxis för avfallshantering i västeuropeiska länder.

Internationella strålskyddskommissionen (ICRP) utfärdar rekommen- dationer som är av avgörande betydelse för arbetet inom NEA:s strål- skyddskommitté. För att underlätta tolkningen av ICRP:s strålskydds- normer deltar representanter för ICRP regelbundet i strålskyddskom- mitténs möten.

Sverige deltar i projektdefinitionsfasen i några av de forskningspro-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 256

jekt som skall genomföras inom ramen för International Energy Pro- gram. Av dessa är två. kärnsäkerhetsprojekt, nämligen de som gäller hantering av radioaktivt avfall och kärnsäkerhet. Projektdefinitions- fasen skall vara avslutad under första halvåret 1975. Ett svenskt defini- tivt ställningstagande kommer dessförinnan att ske. Projektet hantering av radioaktivt avfall kommer att byggas upp kring Eurochemics avfalls— hanteringsprogram. I kärnsäkerhetsprojektet har det föreslagits att bl. 3. de svenska arbetena i Marviken skall ingå.

Statens kärnkraftinspektion undertecknade i december 1974 ett avtal med Amerikanska atomenergikommissionen (ABC), som nu har ombil- dats till Nuclear Regulatory Commission, om informationsutbyte och samarbete på kärnsäkerhetsområdet.

Informationsutbytet skall omfatta rapporter som ges ut av resp. myn— dighet angående kärnsäkerhetsfrågor, tillståndsgivning och säkerhets- och miljöbeslut i samband härmed, detaljerad information om ameri- kanska föreskrifter beträffande sådana reaktortyper som också byggs i Sverige, rapporter om drifterfarenhet såsom driftstörningar, olyckor och avstängning och historiska data om tillförlitligheten hos komponen- ter och system. Samarbetet skall omfatta information till den andra parten om säkerhetsföreskrifter och normer som utarbetas eller planeras av någon part och ungefärlig tidsberäkning för arbetet samt överlämnan- de av kopior av säkerhetsnormer som tillämpas av säkerhetsmyndigheter- na i resp. land.

Även AB Atomenergi har under hösten 1974 träffat ett samarbetsav- tal med AEC. Avtalet rör samarbete avseende forskning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet. Samarbetet skall omfatta utbyte av informa- tion rörande forskningen på säkerhetsområdet som resp. part har rätt att lämna ut, inkl. säkerhetsinformation rörande lättvattenreaktorer inom vissa definierade tekniska områden. Informationsutbytet skall ha for- men av tekniska rapporter, experimentdata, korrespondens, pressmed- delanden, besök, gemensamma expertmöten m.m. Varje part skall till den andra omedelbart lämna information om forskningsresultat som har väsentliga säkerhetskonsekvenser. I avtalet förutsätts att samarbete i gemensamma forskningsprojekt regleras från fall till fall.

Det nordiska samarbetet på kärnsäkerhetsområdet bedrivs inom den nordiska arbetsgruppen för reaktorsäkerhet (NARS). Samarbetet regle- ras i ett avtal från år 1970 och omfattar rekommendationer rörande en redogörelse för säkerheten vid nukleära anläggningar i de nordiska län- derna med hänsyn till allmänna principer, innehåll och disposition samt utarbetande av säkerhetskriterier för sådana anläggningar i den mån detta är möjligt. NARS har lämnat förslag till innehåll i säkerhetsrap- porten samt till en metod för beskrivning av fel och driftstörningar. Dis— kussioner pågår mellan de nordiska länderna om en förlängning av avtalet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 257

Strålskyddsinstituten i de nordiska länderna har under år 1974 publi- cerat en översyn av internationella strålskyddsnormcrs tillämpbarhet i de nordiska länderna. I översynen ingår en genomgång av allmänna principer och rekommendationer för begränsning av utsläpp av radio- aktiva ämnen från kärnkraftverk.

Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor har utarbetat ett förslag till riktlinjer för kontakt mellan de nordiska länderna rörande säker- hetsfrågor vid förläggning av nukleära anläggningar vid gränserna. Vid det nordiska ministerrådsmötet i december 1973 anslöt sig rådet till riktlinjerna och uttryckte sin tillfredsställelse över att de redan till— lämpas i det nordiska samarbetet.

11.2. Närförläggningsutredningens betänkande

Närförläggningsutredningen (I 1970: 16) avgav i augusti 1974 betän- kandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av kärnkraftverk. Till betänkan- det fogades ett trettiotal expertrapporter, som utgör det tekniska under- laget för betänkandet.

Uppdraget

Utredningen erinrar inledningsvis om bakgrunden till dess uppdrag. Behovet av en utredning rörande säkerhetsfrågorna vid förläggning av kärnkraftverk i och nära större tätorter aktualiserades i samband med Stockholms elverks ansökan år 1968 om tillstånd att uppföra ett käm- kraftvärmeverk dvs. ett verk för kombinerad produktion av el och fjärrvärme vid Värtan endast några kilometer från Stockholms cent- rum. Även några andra projekt med närförlagda kärnkraftvärmeverk diskuterades vid denna tid.

Säkerhetsmyndigheternas granskning av Värtanprojektet ledde fram till uppfattningen att det krävdes ytterligare teoretiskt och erfarenhets- mässigt underlag innan man kunde bedöma förläggning av kärnkraft- stationer i nära anslutning till tät bostadsbebyggelse. År 1969 inleddes en brett upplagd principiell studie av närförläggningsfrågan i samarbete mellan myndigheterna, berörda kraftföretag och AB Atomenergi. I pla— nen för studien ingick en analys av de ekonomiska och miljömässiga motiven för närförläggning av kärnkraftvärmeverk. Denna analys skulle innefatta en jämförelse med konventionella system för värmeförsörjning. Vidare ingick undersökningar om säkerhetsproblemen vid närförlägg- ning. Huvudsyftet med studien var att skapa erforderligt underlag för myndigheternas prövning av konkreta projekt. Från år 1970 bedrevs studien i form av en offentlig utredning.

17 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 258

Tekniska redogörelser för kraftreaktorer

Utredningen har valt att speciellt studera lättvattenreaktorer. Dessa representerar en etablerad teknik. Samtliga hittills byggda och planerade kommersiella kärnkraftverk i Sverige är av denna typ.

De detaljerade säkerhetsanalyser som gjorts av utredningen utgår från två referenskonstruktioner, den ena en kokarreaktor (BWR) av AB ASEA-Atoms typ, den andra en tryckvattenrcaktor (PWR) av den typ som konstruerats av det amerikanska företaget Westinghouse. Dessa re- ferensreaktorer har, i likhet med alla nu aktuella reaktorer för elkraft— produktion, omfattande anordningar för skydd mot utsläpp av radio- aktivitet både vid normal drift och vid mer eller mindre allvarliga stör- ningar. Som exempel härpå kan nämnas den trycktäta byggnad, inne— slutningen, som omger själva reaktorn samt olika system för kylning av härden vid tänkta haverisituationcr.

Erfarenheterna med stora lättvattenreaktorer'är enligt utredningens bedömning positiva från säkerhets- och miljösynpunkt. Inga radioaktivi- tetsutsläpp har förekommit där personer i omgivningen skadats. Rent tekniskt'har driften inte varit problemfri, vilket inte heller har kunnat förväntas med hänsyn till att det rört sig om en delvis ny teknik. Vissa typer av fel och störningar kan direkt återföras på den snabba ökning i aggregateffekt som har kännetecknat såväl kärnkraftverken som olje— och kolkraftverk. En stor del av driftstörningarna har orsakats av kon- ventionella komponenter och av system som inte är specifika för kraft- reaktorer. Speciellt kan nämnas turbinen med tillhörande utrustning. Ett kärnkraftverk är dock så konstruerat att enstaka felfungerandc kom— ponenter inte påverkar anläggningens säkerhet gentemot omgivningen.

Myndigheternas ställningstaganden i lokaliseringsfrågor rörande lätt- vattenreaktorer sker efter i stort sett enhetliga principer i alla länder. Man har hittills krävt att den bofasta befolkningen inom avståndet 1 år 2 km skall vara liten o'ch eftersträvat'avstånd på något tiotal km till större tätorter i den mån sådana lägen funnits tillgängliga. Mera ut- präglade närlägen har varit diskuterade i Förenta staterna, Förbunds- republiken Tyskland och Sverige, men har ännu inte godkänts av myn- digheterna. ' '

Kärnkraftverks—omgivningspåverkan

Utredningen övergår härefter till en redogörelse för dess analyser av riskerna för omgivningen vid olika typer av förläggningar. Begreppet ' risk används i utredningen genomgående i betydelsen sannolikhet gånger konsekvens. Om exempelvis sannolikheten för en viss olycka är ett per 10000 år och olyckans konsekvens 100 fall av en viss sjukdom, är således risken 0,01 sjukdomsfall per år, eller 1 fall per 100 år.

Utredningens jämförelser av omgivningspåverkan har gjorts för såväl

Prop. 1975: 30 Bilagal Industrideparternentet 359

normaldriftens utsläpp av radioaktivitet som för haverier. Med hänsyn till gällande strålskyddsnormer och hittillsvarande erfarenheter kan nor- malutsläppens verkningar förutsättas bli absolut sett mycket små. Även beräkningar med mycket ogynnsamma antaganden ger en så låg risk som ett sjukdomsfall per tio år för en kraftreaktor av den storlek som utredningen har studerat. De skillnader i normalutsläppens verkningar som kan förekomma mellan olika lägen blir därmed så små att de inte påverkar lägesvalet. Utredningen betonar att effekterna av så låga doser som det här är fråga om _— l it 10 % av den naturligen förekommande strålningsnivån — är så små att att de inte kan påvisas. Alla uppskatt- ningar av verkningarna innehåller sålunda säkerhetsmarginaler så att an- givna värden skall betraktas som övre gränsvärden för vad som kan erhållas i verkligheten.

Analys av reaktorhaverier

Utredningens säkerhetsanalyser har koncentrerats till haverier. För analysen krävs information om sannolikheten för olika haveriförlopp och av haverierna orsakade aktivitetsutsläpp. Vidare måste de konse- kvenser som med varierande sannolikheter kan uppstå i omgivningen kunna beräknas ur uppgifter om aktivitetsutsläppets art, utsläppshöjd och utsläppstid, befolkningsfördelning och atmosfäriska spridningsför- hållanden. Ett stort haveri i ett kärnkraftverk kan ge konsekvenser både för människors hälsa .och av materiellt slag med huvudsakligen eko- nomiska konsekvenser. Utredningen har dock begränsat sig till att stu- dera hälsoeffekterna. '

Utredningen har för analyserna uppskattat sannolikheterna för olika haverityper och fel i funktionssätten hos de för säkerheten väsentliga systemen i en kraftreaktor. Konsekvenserna vid eventuella svåra "haverier i form av frigörelse av aktivitet ur reaktorhärden, spridning av denna aktivitet till omgivningen samt därav resulterande stråldoser och hälso- effekter avseende människor har också uppskattats till sin omfattning och sannolikhet. För dessa beräkningar har underlag tagits fram be- träffande atmosfärisk spridning, geografiska befolkningsfördelningar samt samband mellan luftens halt av radioaktivitet och de stråldoser resp. hälsoeffekter som aktiviteten kan ge upphov till.

För sina analyser av närförläggningsfrågan från säkerhetssynpunkt har utredningen jämfört kärnkraftverk med fyra olika lägen i förhållande till en schematiserad miljonstad med befolkningen fördelad inom en cirkel med radien 25 km. Avståndet mellan kärnkraftverket och mil- jonstadens centrum har satts till resp. 5, 20, 40 och 100 km. Vid de två senare lägena har samhällen med 500 .och 15 000 invånare förutsatts ligga på resp. 5 och 15 km avstånd från verket. Glesbygdsbefolkningen utanför tätorterna har-inte bedömts påverka de gjorda jämförelserna var- för denna inte har tagits med i modellfördelningarna.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 260

Enligt utredningen framkommer skillnader från säkerhetssynpunkt mellan lägen på olika avstånd från en storstad först när man betraktar verkningarna av ytterst svåra haverier, där en stor del av reaktorns aktivitetsinnehåll frigörs ur bränslet samtidigt som såväl reaktorns hu- vudkylsystem som dess inneslutning skadas. Utredningens analyser har därför inriktats på beräkning av sannolikheten för och en bedömning av konsekvensernas omfattning vid sådana svåra haverier.

För vart och ett av de valda lägena har konsekvenserna i omgivningen av mycket stora haverier beräknats i sex fall med skilda antaganden be- träffande utsläppt aktivitet, utsläppshöjd och vädersituationens sannolik- het. Härvid framhålls att de konsekvensbilder som redovisas har karak- tären av ”värsta tänkbara olycka” och att deras sannolikhet är extremt låg, enligt utredningens beräkningar 1 21 10 per miljon år och reaktor.

Utredningen framhåller att aktivitetsutsläpp ledande till skador av sådan omfattning i ett kärnkraftverks omgivning kan förekomma endast i samband med att reaktorn så gott som totalförstörs. Kraftreaktorer ut- förs så att även mycket stora brott på huvudkylsystemet skall kunna hända utan att farliga stråldoser uppträder i omgivningen. Stora have- riutsläpp blir därför ytterst osannolika och torde inte vara tänkbara annat än i samband med katastrofala brott på reaktortryckkärlet. Endast i kombination med mycket osannolika ogynnsamma atmosfäriska sprid- ningsförhållanden kan sådana stora utsläpp ge några allvarliga akut- skador i omgivningen. Sannolikheten för att något haveri skall ge några sådana skador bedöms vara högst 0,1 år 1 per miljon år och reaktor. Så låga sannolikheter beaktas normalt ej i andra verksamheter och är svåra att tolka på ett gripbart sätt. Den angivna sannolikheten innebär att om 100 reaktorer drivs i Sverige i 100 år så är sannolikheten mindre än 1 på 100 år 1 på 1 000 att landet skall drabbas av någon sådan olycka.

Det beräkningsfall som ger största antalet dödsfall, några hundra, av- ser 5 km-läget med en befolkningsfri zon på endast 0,5 km radie. Antas denna radie i stället vara 2 km skulle detta beräkningsfall liksom samt- liga andra ge från något fåtal till ett tiotal dödsfall vid dessa extremt svåra haverier. Omfattningen av denna värsta tänkbara olycka är så- ledes beträffande dödsfall av högst samma storleksordning som en stor flygolycka.

Även för de värsta tänkbara haverikonsekvenserna vid närförlagda kärnkraftverk ger således enligt utredningen en jämförelse vid handen att sådana verk inte inför konsekvenser av hittills okänd storlek.

Detta framstår enligt utredningen klarast för dödsfall och allvarliga akuta skador. Vid de kärnkraftaggregat som utredningen har studerat beräknas inga dödsfall i samband med haverier kunna inträffa på längre aVStånd från anläggningen än 2 år 3 km. Skulle ett stort utsläpp av radioaktiv jod äga rum vid ett haveri kan detta medföra att ett stort antal människor råkar ut för en överexponering av sköldkörteln genom

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industrideparte'men'tet 261

inandning av joden, vilket resulterar i en efter relativt lång tid upp- trädande kronisk störning av sköldkörtelfunktionen. Skadan är dock relativt lindrig och har goda behandlingsmöjligheter. Sena effekter, främst i form av cancer, och genetiska skador skulle enligt utredningen även vid ett mycket allvarligt reaktorhavcri få så måttlig omfattning att effekterna inte skulle kunna urskiljas bland normalt förekommande fall av liknande typ.

Alternativa fjärrvärmekällor

I utredningens uppdrag har ingått även en ekonomisk och miljömäs- sig värdering av närförläggningsfrågan. En jämförelse har gjorts mellan tre alternativa system för fjärrvärmeförsörjning i en storstad. Grund- alternativet har antagits vara enbart oljeeldade hetvattencentraler. Av de två övriga alternativen har det ena ett oljeeldat mottrycksverk, det andra ett kärnkraftvärmeverk för samtidig produktion av elkraft och fjärrvärme. Förutom utredningens egna studier har även material av- seende konkreta projekt för landets tre storstadsregioner stått till för- fogande.

Den miljömässiga jämförelsen har baserats på de förändringar i luft- föroreningssituationen —— framför allt beträffande svavelutsläpp — som de olika alternativen ger upphov till. Utredningen har därvid sökt upp- skatta i pengar de minskade skador på människors hälsa, på material och fast egendom som en sänkt luftföroreningsnivå innebär. Den tek— nisk-ekonomiska jämförelsen har gjorts på basis av beräknade årskost- nader för erforderlig fjärrvärmeproduktion i de tre alternativa fallen.

Utredningen finner att kärkraftvärmeverk ekonomiskt är motiverade i varje fall inom de tre största tätortsregionerna i landet. Slutsatsen gäller så länge oljepriserna ligger över 130—140 kr. per ton och i övrigt med de kostnader som gällde år 1973. En övergång från olja till kärnbränsle bedöms också ha stora försörjningspolitiska fördelar med avsevärd eko- nomisk betydelse. Förbättringen av luftföroreningssituationen vid över— gången från lokal uppvärmning med oljeeldade anläggningar till fjärr- värme i en miljonstads innerområde har uppskattats ha ett värde av storleksordningen några hundra milj. kr. per år. Fjärrvärme med kärn- kraftvärmeverk ger en ytterligare förbättring relativt oljeeldade alterna- tiv som uppskattats till ca 60 milj. kr. per år.

Säkerhetsbedömningens dilemma

Utredningen framhåller att dess studier visat att införandet av kärn- kraftvärmeverk i omedelbar närhet av stora bebyggelsecentra skulle vara miljömässigt motiverat genom de förbättringar i den allmänna luft— föroreningssituationen som erhålls. Även säkerheten mot haverier be- döms vara sådan att haverikonsekvenserna i omgivningen t.o.m. från ett närförlagt kärnkraftverk är små i medeltal över längre tid och för

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 262

landet som helhet. Vad som varit föremål för utredningens ingående överväganden är två speciella frågor i anknytning till haverisäkerheten, nämligen hur man skall bedöma mycket stora haverikonsekvenser med mycket låg sannolikhet och vilken vikt man skall tillmäta vissa hälso- effekter av lindrigare art som kan uppträda i stort antal vid sådana osannolika stora haverier.

Utredningen påpekar att det i båda fallen saknas ledning av tidigare samhälleliga ställningstaganden i liknande frågor. Detta beror i huvud— sak på att så osannolika företeelser inte har bedömts kräva beaktande från samhällets sida i form av beredskap e.d. I stort sett har andra risker överhuvudtaget inte analyserats på det sätt som skett beträffande kärnkraften.

Enligt utredningen blir presentationen av kärnkraftens haveririsker av denna anledning mycket komplicerad och kan lätt resultera i missupp- fattning av informationens innebörd. Varken allmänheten eller besluts- fattarna har tidigare ställts inför problemet att väga säkra fördelar bättre luft, lägre kostnader, mindre beroende av utlandet mot en synnerligen liten risk som dock innefattar möjligheten av en stor kon- sekvens. Vanligen bortser man helt från den stora konsekvensen på grund av den låga sannolikheten. Som exempel på detta synsätt anför utredningen byggnaders begränsade säkerhet mot osannolika mycket starka vindar och stora jordskalv, flygtrafik med stora plan över tät- bebyggelse, dammbyggnaders och brobyggnaders begränsade säkerhet mot extrema påfrestningar samt transporter av farliga kemikalier i tät- bebyggelse.

När det gäller betydelsen av stora, osannolika haverier, understryks vikten av att en bedömning sker med beaktande av att andra slag av risker i samhället torde kunna ge konsekvenser av lika stor omfattning som en del av utredningens beräkningsfall har resulterat i. Det är endast analysen på dessa låga sannolikhetsnivåer som saknas för andra verk- samheter.

Utredningens rekommendationer

Ekonomiska och försörjningspolitiska skäl samt önskemålet att redu— cera luftföroreningarna motiverar att värmeproduktionen i landets stor- stadsregioner baseras på kärnkraftvärmeverk.

Redovisade slutsatser rörande normalutsläpp och omgivningsrisker vid haverier visar att närförläggning av kärnkraftverk inte medför större risker i betydelse konsekvens multiplicerad med sannolikhet —— än vad som accepteras för många andra verksamheter.

I det mest utpräglade närförläggningsalternativet som har studerats av utredningen förutsätts verket placerat 5 km från storstadens centrum och omgivet av en zon utan bebyggelse på endast 500 m. Konsekvenser— na av ett haveri kan emellertid minskas om man liksom för hittills

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 263

beslutade förläggningar av kärnkraftverk i Sverige har en zon med spe- ciella bebyggelscrestriktioner ut till ca 2 km avstånd. Utredningen finner därför ingen anledning föreslå att kravet på en zon av denna storlek f.n. frångås. Även vissa extraordinära säkerhetsbefrämjande åtgärder såsom speciellt utformad inneslutning och konservativ dimensionering . av reaktorns prestanda kan komma att aktualiseras vid en utpräglad närförläggning. .

Olika merkostnader vid en utpräglad närförläggning skall vägas mot kostnaderna för förlängning av hetvattenledningarna vid en mer avlägsen förläggning. De ekonomiska motiven för de mest utpräglade närlägena blir därigenom inte särskilt starka. Fördelarna med kärnkraftvärmeverk i storstadsregioner är dock stora och förläggningar även på ca 20 km avstånd från stadscentrum är ekonomiskt intressanta.

Närförläggningsutredningen rekommenderar med hänsyn till här an- förda omständigheter att värmeproduktionen i landets storstadsregioner utnyttjar kärnkraftvärmeverk men att utpräglad närförläggning undviks till dess ytterligare erfarenheter vunnits av anläggningar lokaliserade cn- ligt nuvarande principer.

11.3. Remissyttranden över närförläggningsutretlningens betänkande

Allmänna synpunkter

Närförläggningsutrcdningens tyngdpunkt ligger på en teknisk analys av säkerhetsfrågorna vid förläggning av kärnkraftverk på olika avstånd från stora befolkningskoncentrationer. Många av remissinstanserna har förklarat sig sakna kompetens att företa en granskning av utredningens material. Dessa remissinstanser har i allmänhet begränsat sig till att kom- mentera vissa avsnitt av betänkandet. I några remissyttranden, bl. a. från försvarets forskningsanstalt (FOA), statens strålskyddsinstitut samt vissa universitet och högskolor, förs dock en ingående teknisk diskussion av materialet. FOA anför som sammanfattande bedömning att utred- ningen har beaktat de faktorer som är av väsentlig betydelse för när- förläggningsfrågan och att den har använt sig av en i stort sett till— fredsställande metodik. FOA har emellertid, liksom bl.a. statens plan- verk, funnit utredningens tekniska material svårgenomträngligt.

Statens strålskyddsinstitut framhåller att utredningens material på ett värdefullt sätt kompletterar andra utredningar som har belyst andra aspekter av kärnkraftens säkerhetsproblem. Institutet framhåller dock att materialet självfallet inte utgör tillräcklig grund för exempelvis en totalbedömning av kärnkraften som elenergi- eller värmekälla.

Statens kärnlo'aftinspektion framhåller att de ansträngningar som utredningen har gjort för att närmare analysera konsekvenserna av större haverier är av värde från allmän reaktorsäkerhetssynpunkt och när det gäller att bedöma mera konventionella förläggningsplatser. In-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet ”64

4.

spektionen erinrar om att utredningen inte har haft mandat att generellt ta ställning till kärnkraft som energikälla. Det valet beror på bedöm- ningen av flera frågor, risker från högaktivt avfall, missbruk av plu- tonium, bränsleförsörjningsproblem m.m., som utredningen har saknat anledning att beröra. Utredningens resultat och rekommendationer är baserade enbart utifrån studier av direkta risker och miljöeffekter från resp. olje- och kärnkraftanläggningar. Den väsentligaste uppgiften har varit att bedöma hur riskbilden förändras vid val av olika avstånd mellan kärnkraftverk och storstad. Kärnkraftinspektionen framhåller att förut- sättningarna för att överföra fjärrvärme över längre avstånd synes ha förbättrats väsentligt sedan utredningen startade. Därmed finns det enligt inspektionens uppfattning inte längre något motiv för den ut- präglade närförläggning som var aktuell vid utredningens tillkomst. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) påpekar att begreppet närför- läggning har aktualiserats på grund av de ekonomiska fördelar som står att vinna genom att kylvattenvärmet kan tillvaratas. Dessa fördelar minskar självfallet när avståndet från ett tättbebyggt område ökar. Be- greppet närförläggning borde således innebära förläggning i den närhet till ett tättbebyggt område där påtagliga ekonomiska fördelar av för— läggningen står att vinna. Denna närhet kan emellertid sträcka sig ut till avstånd där konsekvenserna av ett haveri inte märkbart skulle skilja sig från de som skulle bli följden av samma haveri i en anläggning som ligger mycket långt från ett tättbebyggt område. Mot denna bakgrund anser IVA att begreppet närförläggning i fråga om säkerhetsaspekter är föga upplysande.

Centrum för tvärvetenskap finner starka skäl att anta att de miljö- mässiga vinster man eventuellt uppnår med kärnkraftvärmeverk i stor- städerna kommer att reduceras eller elimineras genom den samhällsut- veckling som energiutbyggnaden är förknippad med. Sådana kopplingar mellan samhällsstruktur, ekonomi och tekniska frågor förutsätter en be- handling på bred kunskapsmässig bas. Det är enligt centrum viktigt att utredningens resultat av de beslutsfattande instanserna inte betraktas som annat än en belysning av vissa aspekter av en komplicerad samhälIS- fråga.

Sannolikheten för reaktorhaverier

IVA framhåller att drifterfarenhet med lättvattenreaktorer klart styr— ker utredningens uppfattning att säkerhetsriskerna är ytterligt små, eftersom ingen olycka med omgivningsverkningar av betydelse har ägt rum. Det statistiska materialet är ännu otillräckligt för ett helt in- vändningsfritt matematiskt bedömande av säkerheten på grund av de förhållandevis korta drifttiderna. Driftresultaten motsäger emellertid enligt IVA:s uppfattning inte på något sätt de sannolikhetstekniska be- dömningarna som utredningen redogör för.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 265

Tekniska högskolan i Stockholm framhåller att den metodik utred- ningen använt är känd från liknande analyser inom t.ex. flyg- och rymdverksamhet. Problemet är att man inte har något tillförlitligt under- lag för sannolikhetsvärdena på haveriinitierande händelser såsom brott på reaktorns kylledningar eller brott på reaktortanken. Man har härvid varit hänvisad till statistiskt material från andra industrianläggningar samt till beräkningar och antaganden. Högskolan anser att sannolik- heten för haveri troligen är lägre än den av utredningen framräknade.

Flera andra remissinstanser, bl. a. FOA och statens strålskyddsinsti- tut, pekar på att erfarenheterna från reaktordrift ännu inte ger en på- litlig grund för sannolikhetsberäkningar. Strålskyddsinstitutet framhåller att erfarenheten omfattar ett antal reaktorer av vitt skilda konstruktioner och byggda i länder under olika villkor och skiftande förutsättningar. Antalet kärnkraftverk med lång drifttid är också ännu tämligen litet. Det synes svårt att extrapolera denna erfarenhet till att säga något om sannolikheten för allvarliga olyckor. Beträffande felfunktionsanalysen framhåller strålskyddsinstitutet att de sannolikheter som låter sig beräk- nas är förhållandevis ointressanta och att de orsaker till olyckor som är mest intressanta —— t. ex. konstruktionsfel, bristande inspektion, mänskliga missförstånd inte går att göra till föremål för sannolik- hetsberäkningar. Institutet understryker att detta inte innebär en kritik mot beräkningarna som sådana utan enbart mot tolkningen av deras resultat. Det är helt nödvändigt att, såsom utredningen har gjort, söka analysera situationen och identifiera de olika riskkomponenterna nume- riskt. Endast härigenom kan man hoppas få en klarare bild av var man kan vänta sig osäkerhetsmomenten.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala finner att utredningen omnämnt alla väsentliga synpunkter men anser det möjligt att de svårbedömda riskerna för mänsklig felfunktion har underskattats.

Flera remissinstanser tar upp frågan om krigshandlingar och sabo- tage. Överbefälhavaren påpekar att konventionella vapen med erforderlig storlek och verkan för att slå igenom även det betongskydd, som om- ger bl. a. reaktorn, finns i dag.

FOA framhåller beträffande krigsfallet att störningar av kraftpro- duktionen torde kunna uppnås enklast genom insats mot andra delar av verket än själva reaktorinneslutningen. En fientlig avsikt att åstad- komma terror mot civilbefolkning kan troligen uppfyllas enklare med helt andra slag av krigshandlingar. FOA anser emellertid att möjlig- heten av sabotage avfärdas väl lättvindigt av utredningen, även om sådana sabotage naturligtvis ej behöver leda till svära omgivningskon- sekvenser. Utöver möjligheten till ett avancerat och svårutförbart sabo- tage, som kan medföra aktivitetsutspridning, bör enligt FOA beaktas ut- pressningsaktion mot reaktorstation med hot om förstöring. Oavsett

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 066

4-

de reella riskerna för aktivitetsutsläpp torde, i synnerhet vid närför- lagda reaktorer, den psykologiskt betingade reaktionen bli avsevärd. Lik- nande synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen.

Konsekvenser av reaktorhaverier

Utredningens beräkningar av haverikonsekvenser har bedömts som rimliga av flertalet remissinstanser.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala anser att utredningens uppskattning av konsekvenserna av svåra reaktor- olyckor är gjord med all vederbörlig hänsyn till av fakulteten kända förhållanden och frågeställningar. Omfattning av effekter och risker för befolkningen har bedömts med tillräcklig noggrannhet för att tjäna som underbyggnad för de positiva rekommendationer utredningen anser sig kunna göra. Fakulteten påpekar att de erhållna riskerna för strål— ningsskador blir mycket små även för det extrema närförläggningsalter- nativet 5 km.

Statens strå/skyddsinstitut framhåller att utredningen visat att även en mycket svår och av allt att döma synnerligen osannolik olycka i ett kärnkraftverk inte kommer att leda till akuta strålskador och dödsfall annat än mycket nära kraftverket. Detta är enligt institutet en betydelse- full slutsats. Institutet understryker också att den konsekvensberäkning som är möjlig sedan man väl gjort antaganden om utsläppta aktivitets- mängder är pålitligare när det gäller radioaktiva ämnen än någon annan miljöförorening.

FOA påpekar att utredningens skadebilder i de värsta av de behand- lade fallen skiljer sig från de ofta citerade uppgifter som ges i den amerikanska rapporten WASH-740 från år 1957. Skillnaderna synes i första hand orsakas av olika antaganden beträffande total mängd ut- släppt aktivitet och formen för dennas spridning. Enligt FOA:s prelimi- nära bedömning kan man inte skissera ett fysikaliskt rimligt händelse- förlopp som medför utspridning av så stor aktivitetsmängd som antas i WASH—74O i kombination med en marknära utbredning av ett kon- centrerat moln. FOA ansluter sig därför till utredningens uppfattning att det i WASI-I-74O behandlade fallet inte är realistiskt.

Flera remissinstanser har anfört erinringar mot vissa aspekter av ut— redningens konsekvensberäkningar. Sveriges meteorologiska och hydro- logiska institut (SMHI) understryker kraftigt att varje läge som kan komma att diskuteras för närförläggning av kärnkraftverk besitter sina speciella egenskaper vad gäller luft- och vattenrecipienterna, något som måste beaktas vid konsekvensbedömningar och tekniska överväganden, t. ex. lokalisering av utsläpp. SMHI påpekar vidare att de meteorologiska spridningsmodeller som har legat till grund för utredningens beräkningar av haverikonsekvenser inte tar hänsyn till de lokalmeteorologiska ef-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 267

fekter som uppträder vid en storstad och som kan modifiera beräk- ningsresultaten.

Strålskyddsinstitutet anser att utredningen inte tillräckligt har belyst konsekvenserna av mindre omfattande olyckor i avseende på ett antal andra skadeverkningar av såväl biologisk som ekonomisk natur. Ut- redningens antaganden, som troligen har varit tillräckliga för dess syf- ten, är enligt institutet otillräckliga om man vill skaffa sig en totalbild av konsekvenserna av en olycka. Institutet anser därför att konsekven- serna av mindre och medelstora olyckor, särskilt med avseende på verk- ningar som utredningen har bedömt som lindriga, behöver utredas ytter- ligare. .

Det är enligt institutet inte osannolikt att förhållandevis triviala olyc- kor, med aktivitetsspridning i omgivningen utan att några akuta strål- skador förorsakas, kan ge upphov till sådana markbeläggningar att de ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna blir stora.

Institutet påpekar att den relativa betydelsen av markbeläggningen ökar med tiden genom den allt längre strålexponering den kan förorsaka. Den blir därför enligt institutets uppfattning troligen den avgörande fak- torn vid ett ställningstagande till evakuering av det drabbade området.

Strålskyddsinstitutet påpekar vidare att utredningens skadeberäkningar baseras på utsläpp från reaktorn av jod och ädelgaser i omgivningen. Det är dock inte uteslutet att andra lättflyktiga radioaktiva ämnen skulle kunna spridas, bl. a. cesium. Även om institutet instämmer med utred- ningens bedömning att cesium är av mindre betydelse för den akuta riskbilden hävdar institutet att det inte endast är den akuta riskbilden som är av intresse. Strålskyddsinstitutet påpekar även att utredningen inte har behandlat frågan om möjliga utsläpp av plutonium.

Även FOA anser att uppskattning av de ekonomiska följderna av re- aktorolyckor hade varit önskvärd för att man skall kunna försäkra sig om att de ekonomiska aspekterna — även av mindre allvarliga utsläpp —- inte blir så allvarliga att de kan påverkar närförläggningsfrågan.

Energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola finner inte att utredningen tillfredsställande har motiverat att maximala utsläppet av jod begränsas till 30 % av reaktorhärdens innehåll. I avsaknad av en beskrivning av händelseförloppet är det omöjligt att bedöma om inte även andra utsläpp borde beaktas. Centrum kan därför inte acceptera utredningens uppskattningar av de maximala konsekvenserna.

Skyddsåtgärder

Frågan om åtgärder för att höja säkerheten vid närförlagda kärn- kraftverk berörs av några remissinstanser. Såväl konstruktiva åtgärder som beredskapsåtgärder behandlas.

Kärnkraftinspektionens reaktorsäkerhetsnämnd framhåller bl.a. att bergrumsförläggning ger ett ökat skydd mot vissa yttre påverkningar

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 268

men kan medföra nya svagheter i ett förstagångsutförande. Nämnden delar utredningens uppfattning att med bergrumsförläggning är förknip— pade en del problem som inte är tillräckligt utredda.

Vidare betonar nämnden vikten av de insatser som görs för att säker- ställa reaktortankars integritet genom omsorgsfull dimensionering, nog- grann kontroll av material och tillverkning samt noggrann periodisk in- spektion med utnyttjande av bästa tillgängliga kunskaper och teknik, ävensom det forsknings- och utredningsarbete, som bedrivs för att nå ökade kunskaper om tankmaterialens brottegenskaper och förbättra tillverknings- och kontrollmetoder.

Enligt FOA medför bergförläggning av kärnkraftverk ett gott skydd mot allvarlig skada som följd av angrepp med konventionella bomber. Även möjligheten till förstöring genom sabotage förefaller kunna redu- ceras genom en lämpligt utförd bergförläggning. En bergförläggning bör vidare minska möjligheterna för aktivitet att komma ut vid inträffat ha- veri. Vilken minskning i mängden utsläppt aktivitet som kan förväntas som följd av bergförläggning är en väsentlig fråga som bör utredas när- mare. FOA framhåller vidare att en första bergförlagd reaktor kan få karaktären av en försöksanläggning och att den därigenom inte lämpar sig för närförläggning.

IVA anser att utredningen klarare borde ha belyst frågan om vilka ytterligare krav på säkerhet som måste läggas på närförlagda kärnkraft- verk i jämförelse med glesförlagda för att de ekonomiska fördelarna vid närförläggning inte skall uppvägas av ökade risker. Enligt IVA:s upp- fattning bör sådana systemlösningar eftersträvas som på ett lättfattligt och övertygande sätt fungerar som fundamentalt säkerhetsfrämjande och som även av allmänheten ses som sådana. En påtaglig sådan sub- jektiv trygghetsfrämjande åtgärd är en inneslutning av reaktorerna i bergrum eller under jord. Frågan är enligt IVA inte behandlad i till- räcklig utsträckning och behovet av ytterligare utredningar är starkt påkallat.

Statens strålskyddsinstitut anför vissa synpunkter på evakuering och andra beredskapsåtgärder. Med tanke på" de praktiska svårigheterna mås- te man räkna med att de ansvariga myndigheterna kommer att vara mycket tveksamma att iscensätta en evakuering. Det är enligt institutet uppenbart att dessa problem blir svårare ju mer tätbefolkat det drab- bade området är. Frågan om evakuering och andra beredskapsåtgärder innebär enligt institutet ett komplex av informationsproblem och för- troendefrågor. Institutet framhåller att okunnigheten om strålriskerna fortfarande är stor och den verkliga risken oftast överskattad.

Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att länsstyrelse i län där kärnkraftverk är belägna skall upprätta en beredskapsplan. På länssty- relsen vilar också det omedelbara ansvaret för de åtgärder som måste vidtas efter det att en olycka har inträffat. Länsstyrelsen anser att ut-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartgmentet 269

redningen borde ha redovisat huruvida beredskapsåtgärderna vid när- förlagda kärnkraftverk bör och kan förstärkas och, om så är fallet, på vilka sätt förstärkningarna bör ske.

SMHI rekommenderar skärpt katastofberedskap vid närförlagda an- läggningar omfattande bl. a. spridningsprognoser vid reaktorhaveri och olyckshändelser i samband med transporter av radioaktivt material.

Socialstyrelsen anser att allmänheten och i synnerhet då de närmast boende bör ges en saklig information i god tid före ett kärnkraftverks ibruktagande om vad som kan hända vid olycksfall och hur de enskilda skall agera i sådana situationer. Vidare framhåller styrelsen att det stora antalet skadefall i samband med ett reaktorhaveri vid ett närförlagt kärnkraftverk kräver särskilda sjukvårdsorganisatoriska insatser. Hur man skall behandla det stora antal människor det här blir fråga om bör enligt styrelsen utredas vidare.

CivilförsvarsstyreLsen anser, liksom länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att det finns behov av bättre samordning på beredskaps- och ansvarssidan mellan organisationer och ansvariga myndigheter. Samord— ning erfordras av bestämmelser och åtgärder för befolkningens skydd i fred och krig i avseende på de nödlägen och katastrofer som kan upp- stå. Vad beträffar krigsfallet har civilförsvarsstyrelsen som underlag för sin bedömning grovt studerat möjligheterna till riskminskning änder krig. Utredningens beskrivning av tänkbara utsläpp är dock inte till- räcklig som underlag för mera noggranna analyser av civilförsvarsätgär- der och deras effekt. Skyddsmöjligheterna måste i första hand kunna klarläggas mera noggrant.

Civilförsvarsstyrelsen anser vidare att frågan om sabotage vid kärn- kraftverk bör belysas ytterligare. Även om de faktiska skadeverkningar— na skulle befinnas små, blir den psykologiska effekten enligt styrelsen förödande om man inte på förhand kan överblicka konsekvenser och

erforderliga motåtgärder.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att frågan om haverikonsekven- ser i krigsfall och vid sabotage samt skyddet av kärnkraftverk bör när- mare utredas. I detta sammanhang bör övervägas om skyddsrumsbygg- nadsskyldighet bör införas inom närområdet till kärnkraftverk eller ut- rymningsplan upprättas. För att ge underlag för snabba skadeförebyg— gande åtgärder är enligt länsstyrelsen ytterligare utredning önskvärd beträffande såväl fredsförhållanden som beredskapsförhållanden, då ci- vilförsvarets alarmeringsorganisation disponeras. Liknande synpunkter framförs av Länsstyrelsen iHaIIands län.

Sammanfattande riskbedömning

Många remissinstanser har anfört synpunkter på utredningens be- dömning av riskerna vid närförläggning och jämförelserna med andra risker i samhället.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 270

Statens kärnkraftinspektion framhåller att utredningens analyser syftar till att på ett kvantitativt sätt -— genom att utgå från erfarenhetsmässigt uppskattade sannolikheter för primära komponentfel kartlägga de möjliga konsekvenserna av stora haverier. Det ligger i sakens natur att det måste vara vanskligt att belägga sådana små sannolikheter som det här är fråga om och att man därför måste tolka de kvantitativa resul- taten med stor försiktighet. Kärnkraftinspektionen understryker emeller- tid, att den analysteknik som använts är ägnad att ge en klarare bild av riskerna och att det är värdefullt att analystekniken vidareutvecklas.

FOA finner att det redovisade underlaget inte tillräckligt har klar- lagt de risker som är förknippade med närförläggning av kärnkraft- verk. Utredningens bedömning av haverisannolikhetema har dock givit så låga värden att man torde ha en säkerhetsmarginal för feluppskatt- ningar sett mot bakgrund av de risknivåer som samhället accepterar för andra aktiviteter. FOA framhåller vidare att närförläggning av kärn- kraftverk aktualiserar ävenfrågor som berör hur individens eller mindre gruppers risker skall ställas i relation till hela samhällets risk, om och hur sabotage och krigshandlingar skall vägas in i riskbilden, samt hur frekventa händelser med i det enstaka fallet små konsekvenser för sam- hället skall jämföras med osannolika händelser med betydande konse- kvenser.

Energitekniskt centrum vid-Chalmers tekniska högskola finner be— tydande brister i utredningens sätt att uppskatta haverisannolikheter lik- som omgivningskonsekvenser vid ett svårt haveri, ehuru den allmänna- bilden av en mycket låg sannolikhet för svåra haverier synes trovärdig. Då betänkandet omfattar de flesta viktiga frågeställningar vad beträffar kärnkraftens säkerhet, kan det utgöra en god grund för en fortsatt dju- pare analys, vilken centrum anser nödvändig innan en närförläggning av kärnkraftverk kan accepteras från risksynpunkt.

Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund anser det angeläget att närförläggningsfrågan belyses genom kvantitativa undersökningar. Un- dersökningar av denna art kännetecknas av en på grund av problemets karaktär hög svårighetsgrad. Omfattningen av utredningens beräkningar får enligt fakulteten inte undanskymma förhållandet att osäkerheten i de framlagda slutsatserna är betydande.

Flera remissinstanser gör jämförelser mellan närförläggningsutred- ningen och den amerikanska reaktorsåkerhetsstudie (WASH-1400) som letts av professor N. Rasmussen på uppdrag av Förenta staternas atom- energikommission och som lagts fram i preliminär form sedan närings- förläggningsutredningen avgett sitt betänkande.

Statens kärnkraftinspektion påpekar att det i flera fall finns väsentliga skillnader mellan Rasmussenrapporten och det svenska betänkandet såväl när det gäller antaganden som delresultat." För båda rapporterna gäller dock att den bild de ger av ett svårt reaktorhaveri inte motsvarar

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 271

den katastrofbild som har framgått ur äldre studier och att sannolik- heten för ett sådant haveri har beräknats vara utomordentligt liten.

AB Atomenergi framhåller att bolaget påbörjat en detaljerad jäm- förelse mellan utredningens resultat och Rasmussenrapporten. Sistnämn— da undersökning avsåg att studera kärnkraftens absoluta risknivå så- vitt avser haveririsken och jämföra den med andra risker för Förenta staternas befolkning. Studien har alltså haft en annan målsättning än närförläggningsutredningen och har genomförts med avsevärt större re- surser. Preliminärt kan enligt Atomenergis uppfattning sägas att de båda utredningarna, trots avvikelser i flera avseenden, visar god överens- stämmelse i fråga om de allmänna slutsatserna rörande kärnkraftens säkerhet.

Statens industriverk anser det angeläget att man klarar ut om det före— ligger några större olikheter mellan utredningens resultat och de resultat som redovisas i WASH-14OO och, om så skulle vara fallet, att dessa olikheter förklaras på ett tillfredsställande sätt. En sådan fördjupad granskning av utredningens kalkyler med hänsyn till vad som har fram- kommit i remissbehandlingen och vid en jämförelse med den ameri- kanska rapporten kan vara ett naturligt första led i ett fortsatt arbete för att få underlag för ett ställningstagande till utpräglade närförlägg- ningar. Liknande synpunkter framförs av Sveriges civilingenjörsförbund.

Ett antal remissinstanser berör frågan om jämförelser mellan risker för stora reaktorolyckor och andra risker i samhället. Statens industri- verk delar utredningens uppfattning att kärnkraftverk förlagda på ett avstånd av minst 20 km från en tätort innebär en i praktiken" försumbar risk för befolkningen jämfört med övriga risker som denna är utsatt för. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala anser att utredningen har visat att skaderisken orsakad av stora reaktor- haverier vid en sådan jämförelse ter sig mycket måttlig även såvitt avser extrem närförläggning 5 km från stadscentrum'i referensstaden med bc- byggelserestriktioner inom en zon med radie 500 m.

Statens strålskyddsinstitut ser det som något inte bara positivt utan nödvändigt att göra jämförelser inom andra riskområden när man be- dömer strålrisker. Just genom att dessa risker beräknas och redovisas verkar de särskilt skrämmande och det kan med fog anmärkas att många beräkningar är ytterligt osäkra. Så länge inte motsvarande be- räkningar görs inom andra samhällsområden kommer informationsprob— lemen att bestå och resultaten av riskberäkningarna att misstolkas genom avsaknaden av uppskattade risker och kritisk bedömning då det gäller andra företeelser.

AB Atomenergi framhåller att många samhällsaktiviteter, som allmänt betraktas som harmlösa, teöretiskt sett kan leda till katastrofer, om man liksom i kärnkraftfallet förutsätter en rad mycket osannolika omstän- digheter. För att ge perspektiv åt haveririskern'a från kärnkraften har

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

b.) Nl L)

utredningen som jämförelse angett de risker som är förknippade med vägtrafik, passagerar-flyg, jordbävningar och ras. Dessa risker är i flera avseenden så olika kärnkraftens t.ex. i fråga om frivillighet att jämförelsen har ifrågasatts av vissa bedömare. Betydligt mera relevant vore enligt Atomenergi en jämförelse mellan kärnkraften och alternativa kraftkällor, dvs. olja-kol-gas. Det saknas dock i stort sett underlag för en sådan jämförelse. Det kan alltså enligt Atomenergi hävdas att risk- analysen för kärnkraften har drivits betydligt längre än för alternativa energikällor, vilket kan ge upphov till skevheter i bedömningsunderlaget.

IVA gör jämförelser av yrkesmässiga dödsfallsrisker för kärnkraft och koleldade kraftverk. Dödsfallsfrekvensen vid underjordsbrytning av kol är ganska konstant i olika länder och ligger mellan 0,5 och 0,7 dödsfall per milj. ton kol. Ett kolkraftverk på 1 000 MW behöver ca 2 milj. ton kol per år och förorsakar således med stor sannolikhet ett dödsfall per år i en kolgruva med underjordsbrytning. IVA har sedan några år tillbaka framhållit behovet av analyser av risk och nytta inom et flertal teknik- områden.

Sveriges civilingenjörsförbund framhåller att den höga säkerheten hos kärnkrafttekniken inte utan vidare är tillräcklig för att svara mot all— mänhetens värdering att det finns en gräns för den största konsekvens man ser sig nödsakad att godta, hur liten sannolikheten än är för en olycka med denna konsekvens. Det är enligt förbundet en uppgift för politiker att fastlägga denna gräns för största konsekvens av en olycka. Konsekvensen skall naturligtvis vägas mot nyttan men också mot alter- nativa sätt att ge de nyttigheter kärnkrafttekniken avses tillhandahålla. Förbundet har för sin del kommit till att gränsen för den största kon— sekvens av det allvarligaste kärnkrafthaveriet samhället kan se sig nöd- sakat att godta är några tiotal döda eller allvarligt skadade. Förbundet finner att ovanjordförläggning av kärnkraft nära en tätort inte ger garan- ti för att konsekvenserna av det allvarligaste haveriet begränsas till den. antagna gränsen. Genom förläggning i berg kan man enligt förbundet få en sådan garanti.

Alternativa fjärrvärmesystem

Utredningens material om miljöeffekter vid olika fjärrvärmesystem kommenteras framför allt från luftvårdssynpunkt.

Statens naturvårdsverk anser att den modell för samband mellan häl- soeffekter och luftförorening som utredningen har använt för svavel- dioxid är otillräckligt underbyggd. Tillförlitlig information för sådana precisa bedömningar som utredningen eftersträvar saknas. Det går där- för enligt verket inte att göra någon beräkning av hälsorisker i samband med fossilbränsledrivna kraftverk motsvarande den som utredningen har gjort för risker med kärnkraftverk.

Naturvårdsverket framhåller vidare att problemet med svavelutsläpp

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 273

i samband med tätorternas uppvärmning är både lokalt och regionalt. Det lokala problemet kan i allmänhet lösas genom fjärrvärmesystem baserade på fossileldade hetvattencentraler eller kraftvärmeverk. Från regional synpunkt ter sig förhållandena annorlunda. För att komma tillrätta med försurningseffekterna måste en minskning av de totala ut- släppen eftersträvas. Från samhällsekonomisk synpunkt bör därvid sådana metoder användas som reducerar utsläppen till lägsta kostnad räknat per ton infångat svavel. Här skulle enligt naturvårdsverkets upp- fattning en introduktion av kärnkraftvärme kunna ge markant förbätt- ring jämfört med oljeeldade alternativ och väsentligt bidra till en ned- trappning av svavelemissionerna inom landet. Denna utsläppsreduktion skulle åstadkommas till en betydligt lägre kostnad än vid de andra meto- der, i första hand tjockoljeavsvavling, som står till buds. Mot bakgrund härav anser naturvårdsverket, att tillräckligt värmeunderlag bör reserve- ras för kärnkraftvärme vid en utbyggnad av fjärrvärmeanläggningar i stora tätorter.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala framhåller att direkta jämförelser mellan konsekvenser av å ena sidan utsläpp av radioaktiva ämnen och å andra sidan utsläpp av svavel- dioxid, nitrösa gaser, sot, metaller etc., är svåra att göra. Fakulteten finner det angeläget att man närmare undersöker och preciserar skade- riskerna från användning av fossilt bränsle för kraft och värme i stor- stadsregioner för att få fram bättre underlag för jämförelse med de f. n. bättre kända riskerna med kärnkraftverk.

Även socialstyrelsen anser att det saknas kunskaper som skulle kunna göra det möjligt att beskriva dos-effektrelationerna på ett så entydigt sätt som utredningen har tillåtit sig göra. Styrelsen anser dock liksom ut- redningen att det föreligger potentiella möjligheter att negativa effekter på befolkningens hälsotillstånd kan uppkomma redan vid låga exposi- tionsnivåer, särskilt bland känsliga grupper.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser i likhet med Göteborgs kommun att stora förbättringar av storstadens luftmiljö kan uppnås vid övergång till fjärrvärme, men att skillnaden i detta hänseende mel- lan ett modernt fossileldat kraftvärmeverk och en kärnkraftanläggning torde vara marginell.

Vissa vattenvårdssynpunkter på närförläggningsfrågan anförs av sta- tens naturvårdsverk. Vid närförläggning måste man enligt verket räkna med att recipienten oftast är förorenad av såväl tungmetaller som klo- rerade kolväten och närsalter från kommunala och industriella utsläpp. En sådan recipient måste anses vara en mycket olämplig mottagare för varmvattenutsläpp. I ett närläge kan ett värmepåslag i kombination med närsaltbclastning och otillräcklig vattenomsättning avsevärt öka risken för vattenförstöring. Risken för negativa kombinationseffekter mellan värme och olika miljögifter måste särskilt beaktas. Naturvårds-

18 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 274

verket finner det mot denna bakgrund nödvändigt att stor försiktighet iakttas i fråga om utsläpp av uppvärmt kylvatten i närlägesrecipienter. Liknande synpunkter framförs av SMHI.

Utredningens teknisk-ekonomiska bedömning av de olika fjärrvärme- alternativen kommenteras av bl.a. statens industriverk. Enligt verket torde de ekonomiska fördelarna med kärnkraftvärme inte vara omtvista— de, även om investeringsbehoven blir betydande och kan fordra spe- ciella överväganden. Vissa principstudier indikerar att ekonomiskt möj- liga överföringsavstånd för hetvatten vid rådande oljepriser kan bli väsentligt längre än de 20—30 km som tidigare ansetts maximala. Så— dana studier måste dock verifieras genom analyser av faktiska projekt innan de läggs till grund för utbyggnadsplanering.

Den analys närförläggningsutredningcn gör av de ekonomiska förut- sättningarna för fjärrvärme från icke-närförlagda kärnkraftverk finner industriverket väl försiktig. Sedan utredningen publicerades har bl.a. mer detaljerade analyser av fjärrvärme i Malmö-Lund från Barsebäck presenterats. Dessa understryker enligt verket de potentiella ekonomiska fördelarna med kärnvärme vid rådande oljepriser även med beaktande av de höjningar av anläggningskostnader som kan förutses.

Även AB Atomenergi påpekar att flera faktorer på senare tid till- kommit som ändrar de ekonomiska förutsättningarna för bedömningen till fördel för kärnkraften. Förutom till de höjda oljepriserna hänvisar Atomenergi till de nya tekniska rön beträffande distributionssystem för fjärrvärme som har framkommit bl. a. inom bolaget. Varmvattendistri- bution vid något lägre temperaturer än de nu vedertagna bör göra det möjligt att övergå till nya och billigare konstruktioner bl.a. med ut- nyttjande av plastmaterial. Genom att fjärrvärme med de nya systemen tycks kunna distribueras över betydligt större avstånd än man tidigare har räknat med utan att kostnaden blir prohibitiv träder närförlägg- ningsproblematiken enligt Atomenergis mening i bakgrunden.

Statens planverk anser att vissa forskningsinsatser vad gäller möjlig- heterna till långväga överföringar av värme kunde vara värdefulla bl.a. med tanke på befintliga kärnkraftverk som t. ex. Barsebäck och Fors- mark. Flera remissinstanser påpekar att denna fråga inte har behandlats i betänkandet.

Svenska värmeverksföreningen påpekar att utredningen inte har under- sökt frågan om på hur långt avstånd ett kärnkraftvärmeverk kan pla- ceras från tätorten med bibehållen ekonomisk överlägsenhet. Värme— verksföreningen varnar bestämt för att några slutsatser beträffande eko- nomiskt förläggningsavstånd dras utgående från de av utredningen an- givna kostnadsuppgifterna. Föreningen förordar att denna fråga utreds särskilt med användande av aktuella kostnader under varierande förut- sättningar med hänsynstagande till olika teknik.

Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att utredningen inte har

| J r—l U|

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartemenfet

tagn HHräcng hänsyn du de ekononnska konsekvenserna av skyddsåb gärder och frizoner som erfordras och som kan komma att ändra ut- redningens slutsatser. Statens naturvårdsverk påpekar att utredningen inte behandlar frågan ont de ohka kraven på rnark och påverkan på naturmiljön i övrigt, som sker vid olika typer av värmeförsörjning. Ge- nom att lokalisering måste ske till ett relativt orört område kommer in- greppen och markanspråken att bli större än för oljebaserade system, särskilt vad gäller distributionsanläggningar för el och värme. Detta är en nackdel för kärnkraftsalternativet som inte har berörts av utredning- en. Enligt naturvårdsverket kommer vidare påverkan på landskapsbilden också att bli större än vad som är nödvändigt med andra alternativ för produktion av värme— och elenergi. Bergrumsförläggning skulle enligt naturvårdsverket kunna motverka dessa nackdelar vid närförläggning av kärnkraftverk.

Även statens planverk framhåller att flera plan— och miljömässiga problem kan uppstå vid närförläggning i eller i anslutning till en stor- stad. Verkct pekar som exempel på svårigheten att inom ett starkt urbaniserat område förlägga kraftledningsgator. Ett annat problem som enligt planverket kan behöva beaktas närmare utgör de under utbygg- nadsskedet omfattande transporterna. Verket pekar vidare på att de problem som är förknippade med framtida förnyelse av aggregat och hantming av anläggningarsorn hartagnstu bruk kan behöva.kladäggas jttcrhgare.

Frågan OH] avveckhng av kärnkrafherk tas upp av Hera andra rc- missinstanser. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kan det övervägas om inte väl genomarbetade avvecklingsplaner skall bifogas framtida ansök- ningar om koncessioner enligt atomenergilagen. Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län. Även utred- ningen om radioaktivt avfall anser det angeläget att frågorna kring av- veckling och nedmontering av reaktorer beaktas på ett tidigt staduim. Utredningen ser som en av sina primära uppgifter att närmare studera problemen med nedläggning av kärnkraftverk.

Energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska högskola riktar stark kritik mot utredningens jämförelser av såväl miljöeffekter som ekonomi. Centrum anser att utredningens värdering av de skador som kan upp- komma genom utsläpp av svaveldioxid från oljekraftvärmeverk i modell- staden ligger för högt. Vidare påpekar centrum att för alternativet kärn- kraftverk med alla sannolikhet tillkommer samhällsplaneringskostnader, t. ex. ändrat markutnyttjande i zonen runt ett kärnkraftverk. Utredning— en har inte heller beaktat samhällets totala kostnader för att bygga, driva och kontrollera godtagbara kärnkraftverk. Energitekniskt centrum anser att utredningens slutsats att kärnkraften bjuder ett ekonomiskt alternativ till fossilt bränsle för fjärrvärmebruk inte är tillräckligt under-

byggd.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 276

Utredningens rekommendationer

Utredningens allmänna rekommendation att kärnkraft skall utnyttjas för storstadsregionernas värmeförsörjning får stöd från överstyrelsen för ekonomiskt försvart, länsstyrelsen i Hallands län, IVA, Stockholms han- delskammare, AB Atomenergi, Centrala driftledningen (CDL) och Svenska värmeverksföreningen. Dessa remissinstanser åberopar huvud- sakligen allmänna försörjningspolitiska och miljömässiga skäl.

Statens naturvårdsverk anser, främst med hänsyn till de regionala luft- vårdsaspektcrna, att kärnbränsle är att föredra framför olja eller kol för samtidig produktion av fjärrvärme och elkraft. Vid sammanvägning av allmänna naturvårds- och miljöskyddssynpunkter här verket således funnit att luftvårdsproblemen i detta fall väger tyngre. iÖvriga befarade miljöstörningar kan i de flesta fall motverkas genom tekniska åtgärder. Verkets bedömningar i närförläggningsfrågan omfattar emellertid inte de problem som hänger samman med riskerna för befolkningen genom spridning av radioaktiva ämnen från en kärnkraftanläggning vare sig under normaldrift eller vid haverier. Naturvårdsverkets vägning är så- ledes endast relevant om samhället i sin kommande bedömning av dessa frågor finner att Sverige bör satsa på en fortsatt produktion av elenergi i kärnkraftanläggningar.

Vad gäller frågan om lägen för befintliga kärnkraftstationer i för- hållande till närmaste storstadsregion är det enligt naturvårdsverket uppenbart att stora insatser måste göras för att söka lösa" de tekniska och ekonomiska problemen med transport av hetvatten över långa sträckor innan slutligt ställningstagande tas till eventuella nylokaliseringar. Efter- som vattenvårdsproblem kan komma att uppstå även vid kustförlagda kondenskraftverk bör enligt verkets mening i första han'd övervägas för- utsättningarna för att avlasta recipienten genom hetvattenavtappning till fjärrvärmenät.

Statens industriverk förordar starkt att en eventuell utbyggnad av kärnkraft utöver de nu beslutade elva aggregaten i första hand sker för sådana kärnkraftverk som kan anslutas till fjärrvärmenät. Härvid bör ett tredje aggregat i Barsebäck utfört enligt de projektstudier som har presenterats av Sydvärmegruppen ges högsta prioritet. Vidare föreslår industriverket, i likhet med länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att möjligheterna att från ett femte aggregat i Ringhalsjförse Göteborg med fjärrvärme närmare undersöks. På sikt kan enligt industriverket även en fjärrvärmeleverans till Mälarregionen från Fors'mark bli intres- sant. Även Iänsstyrelsen i Kalmar län anser att, om ytterligare kärnkraft- verk skall byggas. det bör förläggas så att värmeenergin kan tas tillvara.

Matematisk—namrvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala anser att konkreta exempel hade varit att föredra framför en generell behandling med hänsyn till att endast ett fåtal närförläggningslösningar kan vara aktuella i vårt land. Fakulteten är dock, efter latt ha tagit del

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 277

av utredningens rapport i detalj, beredd att se resultaten som ett klar- tecken för en mera djupgående och konkret analys i syfte att allvarligt pröva möjligheten att med kärnenergi lösa de svåra energipolitiska och miljömässiga problem som storstadsregioncrna har att brottas med.

Enligt statens planverks uppfattning bör i det fall riksdagen tar ställ- ning för en fortsatt kärnkraftutbyggnad i första hand en utbyggnad ske i de fyra befintliga lägena där de planmässiga förutsättningarna i stor utsträckning klarlagts. Vid ställningstagande till eventuella nya lägen för kärnkraftverk bör beslut om närförläggning tills vidare avvakta ytter- ligare erfarenheter. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Uppsala län och Göteborgs och Bohus län.

Tekniska fakulteten vid universitetet i Lund anser att närförläggnings- utredningen lämnar beaktansvärda principiella bidrag till belysning av närförläggningsfrågan. Utan ytterligare studier och praktisk drifterfaren- het bör dock enligt fakulteten inte de av utredningen utförda beräk- ningarna användas som argument för närförläggning av kärnkraftverk.

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan ansluter sig till utredningens bedömning att nuvarande bebyggelserestriktioner till ca 2 km från ett kärnkraftverk bör bibehållas. Enligt statens strålskyddsinsti- tut synes utredningens resultat bekräfta att det har varit en klok åtgärd att föreskriva dessa restriktioner.

Remissinstanserna har i allmänhet tolkat utredningen så att förlägg- ning ea 20 km från en Storstads centrum är acceptabel men att utpräglad närförläggning. exemplifierat med utredningens 5 km-fall, bör undvikas tills ytterligare erfarenheter vunnits. Flera remissinstanser ansluter sig till en sådan uppfattning, bl. a. matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Uppsala och IVA.

Tekniska högskolan i Stockholm framhåller att det genom utredningen inte har framkommit någonting som kan ifrågasätta en fortsatt utbygg— nad av kärnkraften, om man beaktar de miljömässiga och ekonomiska fördelar kärnkraften ger. Det i betänkandet rekommenderade närmaste förläggningsavståndet på 20 km och en restriktionszon på 2 km är en- ligt högskolan tillrådligt tills man får större erfarenhet av drift av kärn- kraftverk. Analysen visar emellertid att en förläggning av kärnkraft- verk på avstånd ned till 5 km från tätorter inte ger grund för något oro. Man har dock i ett sådant fall att ta hänsyn till huruvida andra tekniska alternativ såsom bergförläggning samt val av andra reaktordata eller en annan reaktortyp kan ställa sig fördelaktigare. Eventuella högre kost— nader för anläggningen får ställas mot lägre kostnader för fjärrvärme- ledningarna. Detta har inte analyserats av utredningen.

Svenska kommunförbundet delar utredningens uppfattning att de ekonomiska motiven för de mest utpräglade närlägena inte är särskilt starka. För den skull bör enligt förbundet förläggning närmare en stor- stadsregions centrum än 20 km inte komma i fråga. Kommunförbundet

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 278

erinrar vidare om att enligt bestämmelserna i byggnadslagen % 136 a en lokalisering av kärnkraftverk inte kan Ske mot berörd kommuns vilja. Det är enligt förbundet väsentligt att ingen ändring sker i detta avseende utan att även i fortsättningen den närmast berörda befolkningens mening tillmäts avgörande betydelse.

Flera remissinstanser pekar på att man vid en närförläggning enligt utredningens förslag bör lägga större vikt vid skydd mot krigshandlingar. Enligt överbe/äl/zai'm-en är det bästa alternativet bergförläggning. Där detta inte är möjligt bör gropförläggning användas. I de fall närförlagt kärnkraftverk inte ges erforderligt krigsskydd måste andra åtgärder vidtas för att minska verkningarna av krigshandlingar.

Civilförsvarsstyruise/z anser att en belysning av förhållandena under beredskap och krig krävs som underlag för utarbetande av en helhetssyn på lokalisering av kärnkraftverk. Styrelsen förutsätter i fråga om kärn- kraftvärmeverk för kombinerad el- och värmeproduktion att anläggning- ama stängs av i krig, vilket innebär att tätorters värmeförsörjning måste kunna upprätthållas på annat sätt. Närförläggning av sådana anläggning- ar enligt utredningens förslag kan godtas under den absoluta förutsätt- ningen att förebyggande civilförsvarsåtgärder vidtas. Kostnader som uppkommer bör belasta anläggningens ägare.

Statens kärnkraftinspektion finner att det som har framförts av när- förläggningsutredningen inte utgör skäl för att frångå det betraktelse- sätt som hittills har tillämpats för kärnkraftverkens lokalisering.

Övriga frågor

Några remissinstanser har fört fram önskemål om ytterligare under- lag rörande frågor som inte behandlats närmare av utredningen.

Statens industriverk påpekar att utredningen har begränsat sin under— sökning till de reaktortyper som f. n. planeras komma till användning i landet, dvs. lättvattenreaktorer av kokar- och tryckvattentyp. För båda dessa typer gäller att tankbrott ger de dominerande riskerna. För reaktor- typer, som saknar trycktank såsom gaskylda reaktorer eller tungvatten- reaktorer av kanadensisk typ, kan man inte utesluta att riskerna vid närförläggning skulle kunna vara väsentligt lägre. Det skulle då kunna finnas reaktortyper för vilka det kan vara motiverat att sänka det av närför]äggningsutredningen rekommenderade minsta avståndet om 20 km från centrum av en miljonstad. Statens industriverk finner det därför angeläget att även andra reaktortyper undersöks och då främst sådana som skulle kunna motivera en förläggning närmare ett storstadscentrum än 20 km.

Liknande önskemål framförs av bl.a. FOA, statens naturvårdsverk, I VA och flera tekniska högskolor.

Enligt naturvårdsverkets uppfattning kan små decentraliserade anlägg- ningar med hänsyn till landskapsbild och ianspråktagande av mark vara

Prop. "1975: 30 Bilagal Industridepartementet

IJ x] k?

att föredra i icke exploaterad närmiljö. Verket fäster uppmärksamheten på att andra fördelar än de rent miljömässiga kan uppnås genom ut- nyttjande av mindre reaktorenheter vid närförläggning. Ett system med flera och mindre enheter borde medge en bättre ekonomisk riskspridning genom ökad standardisering av komponenter och lägre frekvens av ma- terialfel eftersom mera konventionell teknik och långvarig erfarenhet från oljeeldade anläggningar kan utnyttjas. Deccntraliserad produktion och högre drifttillgänglighet borde vidare medföra eldistributionstekniska och ekonomiska vinster. Verket anser det därför angeläget att insatser görs för att stärka de ekonomiska motiven för närförläggning även vid tätorter med mindre värmebehov än storstäderna.

Naturvårdsverket erinrar i sammanhanget om att driften vid Sveriges enda igångsatta kärnkraftvärmeverk i Ågesta i Stockholm av företags- ekonomiska skäl lades ned under år 1974. Naturvårdsverket efterlyser en samlad utvärdering av alla erfarenheter, ekonomiska och miljömäs- siga, från de senaste tio årens drift av Ågesta-verket. Flera andra re- missinstanser efterlyser en redovisning av erfarenheterna från Ågesta.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara en brist att utredningen inte ger någon vägledning i frågan om större samlade kärnkraftstationer från strålskydds- och beredskapssynpunkt är att föredra framför flera förläggningsplatser med färre antal reaktorer. Inför framtida ställnings- taganden anser länsstyrelsen det vara angeläget att utredningen full- följer sina studier vad gäller samlokalisering av kärnkraftverk och annan industri. Länsstyrelsen understryker vikten av att möjligheterna och villkoren för en sådan samlokalisering klarläggs så snart ske kan, efter- som frågan har stor betydelse från planeringssynpunkt. Länsstyrelsen i Stockholms län framför liknande synpunkter.

Några remissinstanser framför önskemål om ökade insatser för kon- troll, standardisering, utbildning m.m. Sveriges civilingenjörsförbuntl framhåller att närförläggning av ett kärnkraftverk måste betraktas som en mycket känslig tillämpning av en relativt ny teknologi. Detta gäller särskilt för Sverige som i stort sett saknar en grundad tradition på vår- mekraftverksområdet. Man har enligt förbundet föga studerat hur da- gens kärnkraftindustri och de övervakande myndigheterna är rustade för att möta de stränga krav som kärnkraftverk, oavsett förläggnings- form, ställer. Enligt förbundet bör resurerna för kontrollen av kon- struktion, byggande, drifttagande och drift ökas. Vidare bör normerings- och standardiseringsarbetet intensifieras och den inhemska utbildningen samt forsknings- och utvecklingsverksamheten förstärkas. Liknande syn- punkter framförs av energitekniskt centrum vid Chalmers tekniska hög- skola och tekniska högskolan i Stockholm.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 280

11.4 Lägesrapport från utredningen om radioaktivt avfall

Utredningen (I 1972: 8) om radioaktivt avfall (Aka-utredningen) till— sattes i början av år 1973 med uppgift att belysa frågor rörande upp- arbetning av använt kärnbränsle och hantering Och förvaring av hög- aktivt avfall från upparbetningsprocessen. Den fick i maj 1974 upp- draget utvidgat till att avse allt radioaktivt avfall.

Utredningen avlämnade i juni 1974 lägesrapporten (Ds I 1974: 6) Kärnkraftens högaktiva avfall, som innehåller en redogörelse för arbetet fram till denna tidpunkt.

Utredningen sammanfattar i rapporten resultatet av sitt arbete. Av den härvid lämnade rapporten framgår i huvudsak följande.

II.—1.1 Allmänna uppgifter

Ett kärnkraftverk omfattar ofta flera aggregat. Ett aggregat består av reaktor och turbin. I reaktorn sker en kärnreaktion i bränslet, varvid värme utvecklas. Värmet överförs till vatten som förångas. Ångan driver en turbin vilken i sin tur driver en generator som alstrar elektricitet. Kärnbränslets kretslopp, den s.k. bränslecykeln, omfattar hela den serie av processer som bränslet undergår från malmbrytningen i gruvan fram till förvaringen av det högaktiva avfallet.

Vid reaktordriften bildas i kärnbränslet radioaktivt material, i första hand klyvningsproduktcr och plutonium. Efter utbränningen i kärn- reaktorn tas bränsleelementen ut och ersätts med färskt bränsle. Det använda bränslet får under några månader svalna i en särskild vatten- bassäng intill reaktorn, och under denna tid försvinner de mera kort- livade klyvningsprodukterna. Det forslas därefter i tunga, strålskärmade, stötsäkra transportbehållare till en anläggning för upparbetning av bränsle. I upparbetningsanläggningen skiljs kvarvarande uran och ny- bildat plutonium från klyvningsprodukterna, som utgör det högaktiva av- fallet. Uranet återförs i bränslets kretslopp för användning i nya bränsle- element, i allmänhet först efter förnyad anrikning. Avsikten är att läng- re fram också återföra plutonium. Det högaktiva avfallet lagras i an- slutning till upparbetningsanläggningen, till en början i flytande form. Avfallet kommer längre fram att överföras till fast form för långtids- förvaring.

De nya grundämnen som bildas vid kärnklyvningen är av två slag, dels klyvningsproduktcr från kärnklyvningen, dels s.k. transuraner, varav den viktigaste är plutonium. Många av klyvningsprodukterna och transuranerna är starkt radioaktiva. De sönderfaller och övergår till andra grundämnen varvid de utsänder strålning av olika slag. Halve— ringstiden, som är den tid som åtgår för sönderfall av hälften av det ursprungliga antalet atomer, varierar hos klyvningsprodukterna från bråkdelar av sekunder till i några fall miljontals år. Även de fysikaliska

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 28!

egenskaperna växlar. Sålunda är några av klyvningsprodukterna gas- formiga, t.ex. xenon och krypton, medan andra är lättflyktiga såsom jod.

Som ett exempel visas bränslegången för Oskarshamnsverket 1 som varit i drift sedan år 1972. Antalet bränsleelement i reaktorn är 448. Uraninnehållet i de ca 75 bränsleelement, som årligen tas ut från re- aktorn är ca 14500 kg. Plutoniuminnehållet i detta använda bränsle är ca 100 kg, varav 65 % är klyvbart, dvs. består av plutoniumisotoper- na 239 och 241.

Utredningen gör i lägesrapporten ingen egen uppskattning av behovet av kärnbränsle och tjänster inom bränslekretsloppet utan hänvisar till departementspromemorian (Ds I 1971: 4) Sveriges försörjning med kärnbränsle. Behovet av upparbetningstjänster anges där till 300 ton räknat som uran för året 1985.

Alla länder har en stark statlig kontroll över hela kärnenergiområdet. Förenta staterna, Sovjetunionen, Storbritannien, Frankrike och för- modligen även Kina har egna anläggningar som täcker hela kärnbräns- lecykeln. Fler nationer planerar nu att skaffa sig kontroll över och delta i nya anläggningar för urananrikning, tillverkning av bränsleele- ment samt upparbetning av använt bränsle.

11.4.2 Upparbetning av använt kärnbränsle och hantering av högaktivt avfall

I Västeuropa finns två stora anläggningar för upparbetning av kraft- reaktorbränsle, Windscale i England och La Hague i Frankrike. Kapa- citeten hos dessa anläggningar beräknas vara tillräcklig för Västeuropas behov fram till början av 1980-talet då nya anläggningar behövs.

Sverige deltar sedan år 1957 i Eurochemic-bolaget, som är ett sam- arbetsprojekt inom OECD:s ram för upparbetning av använt kärn- bränsle. Sedan driften av anläggningen påbörjades år 1966 har vid Eurochemic upparbetats 190 ton använt bränsle och utvunnits ca 800 kg plutonium. Dessutom har 1 300 kg höganrikat uran från forskningsrcak- torer behandlats. Bl. a. har bränsle från reaktorn R2 i Studsvik och från Ågestareaktorn upparbetats.

Verksamheten vid Eurochemic har varit tekniskt framgångsrik men har inte kunnat drivas under villkor som på sikt har ansetts ekonomiskt godtagbara. Upparbetningsverksamheten upphörde därför under år 1974. En betydelsefull uppgift för bolaget är nu att ta hand om det avfall som har uppstått under upparbetningsperioden.

Storbritannien, Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland träffade år 1971 en överenskommelse om att bilda ett särskilt företag, United Reprocessors GmbH, för marknadsföring av upparbetningstjänster för de franska och engelska upparbetningsanläggningarna.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 782

En ekonomisk storlek av en upparbetningsanläggning uppskattas av utredningen motsvara en kapacitet av åtminstone 1 000 ton uran per år under nuvarande förutsättningar. Investeringskostnaden för en anlägg- ning har beräknats till 45 milj. dollar vid en kapacitet av 300 ton per år och till 84 milj. dollar vid en kapacitet av 1 500 ton per år.

Transporten av det använda bränslet från kärnkraftstationen till tipp- arbetningsanläggningen äger rum efter en tid av minst tre men ofta sex månader efter det bränslet har tagits ut ur reaktorn. Transporten sker i tunga, väl strålskärmade behållare som väger från 30 till 90 ton och kan ta 5 till 25 bränsleelement åt gången.

Vid upparbetningsanläggningen sönderdelas bränsleelementen meka- niskt varefter uran, plutonium och klyvningsproduktcr skiljs från var- andra genom en serie kemiska processer som inleds med upplösning av uranoxiden i salpetersyra. De avskilda klyvningsprodukterna utgör hu- vudbeståndsdelen i det högaktiva avfallet.

Det högaktiva avfallet i form av en vattenlösning indunstas och förva- ras vid anläggningen som en koncentrerad lösning i lagringstankar av rostfritt stål.

Vad gäller inställningen i utlandet till sättet att hantera och förvara högaktivt avfall anför utredningen, att det synes vara en gemensam upp- fattning i kärnkraftländerna att avfallet snarast möjligt bör överföras till fast form och att förvaringen bör ske i statlig regi.

I Förenta staterna finns redan nu bestämmelser om att det högaktiva avfallet från upparbetning av använt kraftreaktorbränsle skall föras över till fast form. Andra länder kommer sannolikt att införa liknande föreskrifter. Flertalet länder med egna upparbetaingsanläggningar pla— nerar att till en början förvara fast högaktivt avfall under kontroll i sär- skilda anläggningar ovan jord. Först efter ett antal års lagring på detta sätt ämnar man lagra materialet i härför lämpade geologiska bildningar.

I Förbundsrepubliken Tyskland har en stor förvaringsanläggning an- lagts i en nedlagd saltgruva i Asse, nära Braunschweig. Hittills lagras där endast låg- och medelaktivt avfall. Utredningen som besökt anläggningen anger, att försök kommer att göras under år 1977 med förvaring av be- hållare mcd högaktivt avfall. Avfallet lagras som glas insmält i Stålbe— hållare.

Utredningen har även tagit del av de franska erfarenheterna och nämner särskilt en anläggning i stor försöksskala för framställning av högaktivt glas. Från denna har man erhållit det första högaktiva av- fallet i form av glas tappat på stålbehållare. Ett franskt företag avser att på världsmarknaden sälja anläggningar där denna process används.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 333

[1.4.3 .—ll:'mänr om slrciiningsrisker

Utredningen ägnar stor uppmärksamhet åt strålningsriskerna i sam- band med hanteringen av det högaktiva avfallet. För att förstå vilka risker de radioaktiva ämnena i avfallet kan innebära för biologiskt liv är det viktigt att känna till vilka ämnen som förekommer samt deras "livslängd, strålningsegenskaper och hur de transporteras i naturen. De åtgärder, som nu vidtas för att skydda människan som individ, torde i de flesta fall innebära skydd även för andra levande organismer.

Kunskaperna om strålningsskador härrör från följderna av stora strål- doser, bl. a. från atombomberna i Japan och från medicinsk strålbehand- ling. Små stråldoser kan inte förorsaka akuta strålskador men skulle kunna ge sena effekter såsom cancer och leukemi. Om effekten av mycket små stråldoser är forskarna osäkra. Man är enig om att effekten, om den äver huvud taget finns, är mycket liten. Frågan om det finns något tröskelvärde, under vilket strålning inte längre är skadlig, är emellertid fortfarande obesvarad.

De problem som har samband med strålning från högaktivt avfall rör dels riskerna från _vttre strålning, t. ex. från utsläpp av krypton-SS, dels riskerna från inre strålning, som härrör från radioaktivt material som kommit in i kroppen, varvid särskilt uppmärksammas strontium-90, jod—131 och plutonium. Det föreligger också risker för anrikning av vis- sa radioaktiva ämnen i olika naturliga näringskedjor.

Internationella strålskyddkommissionen (lCRP) har gett ut rekom- mendationer, ur vilka man kan beräkna högsta tillåtna intag av olika ämnen. Förenta nationernas strålningskommitté (UNSCEAR) har stu- derat de viktigaste anrikningsmekanismerna.

Alla länder stöder sin lagstiftning, då det gäller strålskyddsnormer, på rekommendationer från ICRP.

] 1.4.4 Kfir/rkraftdebmze/z

Utredningen går även in på den debatt om kärnkraftens risker som förs bl. a. i Sverige. Frågan om energiförsörjningen i framtiden diskute— ras nu intensivt i många länder. Användning av kärnkraft ses därvid som en viktig dellösning, men även som en säkerhetsrisk.

Den svenska debatten har främst kretsat kring frågan om kärnkraftens säkerhet. Kritikerna framhåller att så länge inga lösningar presenterats på kärnkraftens avfallsproblem får man inte fortsätta med utbyggnaden av kärnkraften. Man bör i stället avvakta den pågående forskningen om alternativa energikällor som solen, vinden och jordvärmen. Vidare bör anslagen till fusionsforskningen öka. Nu använd teknik för kärnkraft inte bara ökar det radioaktiva avfallet utan leder, betonas det, också till stora lager av plutonium. Man framhåller också, att fler länder får till- gång till plutonium som kan användas till framställning av kärnvapen.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 284

Vissa bedömare håller före att människans bristande förmåga att be- härska den komplicerade teknik som framställning av kärnkraft förut- sätter förr eller senare kan leda till olyckor. Sabotage eller krigshand- lingar riktade mot atomanläggningar antas vidare kunna få allvarliga följder.

Förespråkarna för kärnkraft hävdar att det finns kända och bepröva- de metoder för att hålla radioaktivt avfall säkert isolerat från omgiv- ningen. Kostnaden för en sådan hantering uppges vara mindre än 1 % av kilowattimmepriset. Ofta erinrar man om det intensiva forsknings- arbete som nu pågår och som snabbt anses kunna göra hanteringen och förvaringen av högaktivt avfall ännu säkrare.

Såväl bland kritikerna som bland förespråkarna finns alla nyanse- ringar företrädda. Utredningen har för sin del inte funnit anledning att i sin lägesrapport närmare utvärdera de kontroversiella synpunkter som förekommer i den svenska debatten om kärnkraft.

II.—1.5 Upparbetning av bränsle från svenska kärnkraftverk

Utredningen anser inte att upparbetning av använt bränsle från svenska kärnkraftverk är en absolut förutsättning för reaktordriften. Det är möjligt att lagra bränsleelementen under ganska lång tid. Men denna metod måste dock, framhåller utredningen, alltid betraktas som tillfällig. Kraftföretagen, som tidigare inte behövt uppmärksamma upparbetnings— ledet lika mycket som övriga led i bränslekretsloppet, har på senare tid fått ett ökat intresse för såväl upparbetningen som för hanteringen och förvaringen av det högaktiva avfallet.

De svenska kraftföretagen underhandlar genom sitt företag Svensk kärnbränsleförsörjning AB om ett relativt omfattande upparbetningsavtal för de kärnkraftaggregat som hittils är beslutade. Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB har redan slutit ett kontrakt om upparbetning av använt bränsle från kärnkraftverket i Simpevarp med British Nuclear Fuels, som är en av deltagarna i United Reprocessors.

Utredningen bedömer det som sannolikt att de svenska kraftföretagen kan utnyttja befintlig kapacitet vid de engelska och franska anlägg— ningarna för den närmaste framtiden, varvid också hanteringen av det högaktiva avfallet kommer att ske vid dessa anläggningar. Det är svå- rare att säkert bedöma situationen under 1980-talet, eftersom ny kapa- citet då måste komma till. Samma möjligheter för upparbetning och omhändertagande av avfall kan komma att gälla också under denna period. Ett annat alternativ är att upparbetning ombesörjes utomlands men att kraftföretaget måste förbinda sig att återta avfallet. En tredje möjlighet är att villkor uppställs som starkt försvårar upparbetning i utlandet. I så fall aktualiseras frågan om en inhemsk anläggning för upparbetning och en inhemsk lagringsplats för det högaktiva avfallet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 235

Slutligen är det tänkbart att det blir möjligt att lagra avfallet i inter- nationell regi.

11.4.6 Salnmansältningen av det högaktiva avfallet

Utredningen anger att en 900 MW kokarreaktor, motsvarande t. ex. Forsmark ], årligen förbrukar ca 140 ton naturligt uran och att den producerar ca 6 TWh elenergi. Samtidigt bildas ca 800 kg klyvnings- produkter och ca 200 kg plutonium. Åtgången av naturligt uran kan minskas något om resturanet och plutoniet återföres till reaktorn.

Vid klyvning av uran eller plutonium bildas 250—300 olika nuklider varav de. flesta är mycket kortlivade och sönderfaller redan i reaktorn. De klyvningprodukter i bränslet som har betydelse för det högaktiva avfallet presenteras i olika tabeller och även värmeutvecklingen i bräns- let anges vid olika tidpunkter efter uttaget från reaktorn. Bränslets inne- håll av transuraner återges också.

De anläggningar för upparbetning av använt bränsle som nu är upp- förda, under byggnad eller i planeringsskedet bygger alla på varianter av den amerikanska Purexprocessen. Den utvecklades under 1940-talet för utvinning av vapenplutonium och används nu också som process för upparbetning av civilt kärnkraftbränsle. Årsproduktionen av flytande högaktivt avfall från upparbetning av använt bränsle från en 900 MW reaktor uppskattas till ca 15 m”. Koncentrationen klyvningsproduktcr är därvid ca 50 g per liter. Totalaktiviteten uppgår ett år efter bränsleut- taget till 55 milj. curie, vilket ger en avgiven värmeeffekt av totalt 260 kW. Det medelaktiva avkapslingsavfallet utgör ca 10—15 m”. Ge- nom hoppressning kan det nedbringas till ca 1,5 m".

Det högaktiva avfallets sammansättning ändras med tiden beroende på det radioaktiva sönderfallet. Efter tio års förvaring dominerar stron- tium-90 och cesium-137. Efter 1000 års svalning återstår de mycket långlivade klyvningsprodukterna zirkonium-93, teknetium-99 och ce— sium—135. Avfallet innehåller även vissa mängder uran, plutonium, nep- tunium, americium och curium.

11.4.7 Utbyggnaden av kärnkraft i världen samt produktion av plnto- ninm och högaktivt avfall . Tillgängliga prognoser för kärnkraften tyder på en hög utbyggnads- takt i många länder. Utredningen presenterar prognoser för utbyggnaden av kärnkraft i ett antal viktiga industriländer och även för världen som helhet (exkl. Kina) fram till år 1990. För Sveriges del har CDL:s studie från 1972 över elförsörjningen 1975—1990 använts som underlag. Utredningen påpekar att man som en följd av 1973 års oljckris kan för- utsäga ett behov av en snabbare utbyggnad i världen än den utredningen redovisar men att det ännu inte är möjligt att helt överblicka den upp- komna situationen.

Prep. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

286

På grundval av tillgängligt material har utredningen beräknat den installerade kärnkraften i världen till ca 100 000 MW år 1975, 280 000 MW år 1980 Och 600000 MW år 1985. Effekten för år 1990 anges till ca 1 100 000 MW. År 1980 svarar Förenta staterna ensamt för unge- fär hälften av den installerade effekten, Västeuropa för ca 30 %, medan Sveriges andel uppgår till ca 3 %.

Detaljerade tabeller över installerad kärnkraft, plutoniumproduktion och högaktivt avfall vid olika tidpunkter fördelat på olika länder redo- visas av utredningen och återges här i sammandrag.

Tabell 11.1 Installerad kärnkraft, prognos fram till år 1990

Sverige Norden

EG Yästeuropa Ostcuropa (inkl. Sovjet) Nordamerika Latinamerika

Indien Japan Asien (utom Sovjet och Kina) Världen (utom Kina)

Installerad el-cffekt, MW

1975 I

3 200 3 200 Zl 000 26 000 4 300 57 000 I 300 600 8 600 10 000

980

8 300 l 1 ()00 55 000 80 000 16 000 40 000

3 000 I 300 32 000 38 000

97 000 280 000

l985

16 000 22 000 130 000 180 000 46 000 300 000

60 000 (600 000)

1990

24 000 260 000 350 000

84 000 540 000 100 000

(1 100 000)

Tabell 11.2 Beräknade mängder plutonium från använt civilt kärnbränsle

Sverige Norden

EG Västeuropa Östeuropa (inkl. Sovjet) Nordamerika Latinamerika

Indien Japan Asien (utom Sovjet och Kina) Världen (utom Kina)

Plutoniumproduktion, ton/år

1975 I 0,1 0,1 3,5 3 1 0,6 4,7 1 0,1 0,1 0,5 0,7 9 3

980

u. ”mit—'—

&D'oowuu

(J.-Pwlopot_s'JF**—I_H

1985

2,4 12; 25

c; 43

9

(80)

1990

3,5

34 45 17 82

17

(160)

___._——_————————————_————————'—

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 237

Tabell I1.3 Beräknadc mängder högaktivt avfall i fast form (100 liter glas per ton uran) fran använt civilt kärnbränsle

Produktion av högaktivt avfall, nin/ar

1975 1980 1985 1990

Sverige 1,6 15 32 56 Norden 1.6 19 40

EG 34 105 234 460 Västeuropa 42 152 336 610 Östeuropa (inkl. Sovjet) 8 34 81 230 Nordamerika (54 220 574 1 090 Latinamerika 0.9 6

Indien 1.6 4 Japan 7 51 121 230 Asien (utom Sovjet och Kina) 9 67 Världcn (utom Kina) 124 479 (I 100) (2 200)

11.4.8 Strålrisker från högaktivt avfall

Utredningen behandlar mycket detaljerat de strålrisker som kan före- komma vid hantering av radioaktivt material och särskilt de risker som finns i samband med hantering av radioaktivt avfall.

Inledningsvis redogörs för människans naturliga stråldosbelastning och dess variationer. Människan liksom den biologiska arvsmassan har ständigt existerat i den naturliga strålningsmiljön som därför måste be- handlas som normal från strålrisksynpunkt. På samma sätt är det rimligt att anta att små stråldostillskott, som är avsevärt mindre än de naturliga variationerna i bakgrundstrålningen, inte innebär någon påvisbar änd- ring i den enskilda individens totala riskbild. Totalt ger naturliga strål- källor i genomsnitt en stråldos på ca 100 millirad per år. I en del lätt- betonghus kan dosbidraget från omgivningen uppgå till 250 mrad per år.

Utöver stråldoserna från naturligt förekommande strälkällor utsätts människan för varierande stråldoser från artificiella strålkällor. Bland dessa dominerar medicinsk apparatur för strålbehandling och röntgen- diagnostik.

Stråldoscn till benmärg och könskörtlar genom röntgendiagnostik ger för den svenska befolkningen en genomsnittsdos av 120 millirad per in- divid och år. Detta är ungefär lika mycket som den naturliga stråldos- belastningen.

Vid röntgenundersökningar kan enstaka organ få högre stråldoser. Så är t. ex. stråldosen i sköldkörteln vid de enklaste sköldkörtelunder- sökningarna i regel ca 15 rad och vid 5. k. scintigrafiska undersökningar med jod-131 ca 75 rad.

Kärnvapenprov samt civil och militär reaktordrift har lett till en ansamling av långlivade radioaktiva ämnen i miljön. Utredningen åter- ger en sammanställning av de viktigaste av dessa, där primäruppgifterna insamlats av UNSCE-AR.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 288

Tabell l1.4 Totalt ackumulerade mängder av långlivade radioaktiva ämnen i miljön är 1972

Ämne Mängd. kg Källor

Tritium 100 Kärnvapenprov Kol-l4 1 600 " Krypton-85 150 Rcaktordrift Strontium-90 ] IO Kärnvapcnprov Cesium—137 300 " Plutonium-139 5 000 ”

Stråldoser från radioaktiva ämnen kan åstadkommas genom bestrål- ning från strålkällor utanför kroppen eller genom bestrålning från radio- aktiva ämnen som kommit in i kroppen med vatten, föda eller and- ningsluft. Utredningen ägnar särskild uppmärksamhet åt detta senare bestrålningssätt och återger de relativa riskerna från olika ämnen i det radioaktiva avfallet. Särskilt påpekas att vissa radioaktiva ämnen som tillförs kroppen med dricksvatten eller föda endast mycket obetydligt absorberas i matsmältningskanalen och att de därför inte upplagras i kroppen. Exempel på sådana element är zirkonium, niob, cerium och promctium. Transuranelementen, t. ex. plutonium, hör också till denna kategori och tas endast upp till 0,001——0,01 %. Beroende på den stora giftigheten hos dessa senare element kan ändå den stråldos, som för- orsakas i benvävnad, bli betydande. Några ämnen som tritium, jod och cesium tas upp nära hundraprocentigt.

Inandning är också en viktig transportväg. Om det radioaktiva ämnet är i olöslig form ger det en stråldos enbart i andningsorganen. Är det lösligt når det de olika organen på samma sätt som om det hade tagits upp ur mag-tarmkanalen. För plutonium visar det sig att skelettet får en mycket högre stråldos per intagen aktivitetsmängd om intaget skett genom luftvägarna än om det skett genom svalget. Hur stor dosen blir är beroende på lösligheten hos den aktuella plutoniumföreningen.

Utredningen påpekar, att som resultat av beräkningar av stråldosen per aktivitetsmängd för de viktigaste nukliderna i det högaktiva avfallet framkommit, att plutonium-239 inte är den mest kritiska nukliden, då det gäller intag via svalget. Såväl strontium-90 som jod-129 och jod-131 ger högre stråldOSer än någon av de aktuella transuranelementen. Radium-226 ger ännu högre stråldoser.

Vid inandning är bilden en annan och transuranelementen ger de högsta stråldoserna per inandad aktivitetsmängd.

Vid beräkning av de stråldoser som skulle kunna förorsakas om en olycka inträffar under lagring och transport av högaktivt avfall eller plutonium eller genom aktivitetsläckage från upparbetningsanläggningar. måste man göra något antagande om vilken bråkdel av den totala mäng- den som kan slippa fri. Därefter måste antaganden göras om rimliga spridningsvägar genom vilka de radioaktiva ämnena kan nå människan.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 239

Utredningen anger en beräkningsmetod som kan användas för sådana beräkningar men gör inga kvantitativa bedömningar i rapporten. Utredningen går vidare in på de biologiska strålriskerna. Skadeverk- ningar från joniserande strålning kan delas in i fyra grupper: cell- dcstruktion som leder till vävnadsdöd och organskador, cancerogena verkningar, ärftliga skador samt skador på fostrets utveckling. Beträffande frågan om sambandet mellan läga stråldoser och cancer anger utredningen att cancerrisken vid dessa låga doser är så liten att dess existens inte kan bevisas eller motbevisas genom studier av cancer- frekvenscn hos stora befolkningsgrupper. Människokroppen har säkert förmåga att avlägsna nybildade felbyggda celler genom den immuno- logiska försvarsmekanismcn, men man vet inte hur effektiv denna meka- nism är. ICRP och UNSCEAR grundar därför sina bedömningar på an- tagandet om ett linjärt samband mellan dos och risk. Man är därvid medveten om att risken vid små stråldoser kanske starkt överskattas. Utredningen anger, att den totala årliga genomsnittliga stråldosen från kärnkraftindustrin i början av 2000-talet, inkluderande utsläppen från utländska reaktorer och upparbetningsanläggningar, i Sverige vän— tas ge upphov till högst tio cancerfall per år. Detta bör sättas i relation till den naturliga caneerfrekvensen i Sverige på ca 30000 fall per år. Utredningen understryker att antalet tio är rent hypotetisk och endast gäller under förutsättning att små stråldoser har proportionsvis lika stora canccrogen effekt som stora stråldoser. ICRP utger sedan år 1928 strålskyddsrekommendationer som till- lämpas av myndigheterna i praktiskt taget alla länder. lCRP:s nu gäl- lande rekommendationer omfattar följande viktiga punkter:

—— onödiga strålkällor och onödig bestrålning skall undvikas.

strälkällor och användning av strålning måste kunna försvaras med tanke på den resulterande nyttan, alla stråldoser skall hållas så låga som möjligt med hänsyn till eko- nomiska och samhälleliga överväganden, inga stråldoser får överstiga vissa rekommenderade dosgränser.

ICRP anger också rekommenderade högsta tillåtna stråldoser för så- väl personer i strälningsarbete som för personer som inte arbetar med strålning. Ur dessa dosgränser kan myndigheterna i de olika länderna härleda gränser t.ex. för utsläpp av radioaktiva ämnen från en viss anläggning. I Sverige görs detta av statens strålskyddsinstitut.

Efter dessa mera allmänna överväganden beträffande strålningsrisker behandlar utredningen frågor rörande strålningsriskerna från hantering och upparbetning av använt kärnbränsle samt från högaktivt avfall.

Om bränsleelementen trots de kraftiga transportbehållarna skulle skadas under en transport från ett kärnkraftverk till en upparbetnings— anläggning, kan gasformiga och lättflyktiga ämnen läcka ut, i första hand kryptan-85 och jod-131. Om bränslebehållarna är intakta innebär

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 290

transporten inte större risker än andra transporter av radioaktivt material enligt gällande transportbestämmelser. Skulle en transportbehållare för- loras vid transport till sjöss förblir den sannolikt tät och kan då bärgas från måttliga djup utan större risk. Om läckage skulle förekomma är det de långlivade nukliderna strontium-90 och cesium-137 samt trans- uranelementen, som framför allt innebär risker.

Läcker radioaktiva ämnen ut i vatten måste man vid bedömning av strålrisker ta hänsyn till att vissa nuklider anrikas i ekologiska närings- kedjor.

Vid öppnandet av bränsleelementen i en upparbetningsanläggning fri- görs gasformiga och lättflyktiga ämnen. Jod—131 och xenon-137m har relativt kort halveringstid, varför mängderna av dessa nuklider är låga för såvitt bränslet fått svalna ett halvt år eller längre. Däremot förekommer relativt stora mängder krypton-85 som vanligen släpps ut liksom större delen av tritiuminnehållet. En normal storlek på en fram- tida upparbetningsanläggning motsvarar troligen upparbetning av ca 1 000 ton uran per år. En sådan anläggning skulle utan absorption av krypton—SS ge upphov till stråldoser i omgivningen mellan 3 och 30 mrad per år.

Utredningen anger att under vissa angivna förutsättningar kan ut- släpp av de gasformiga klyvningsprodukterna från upparbetningsanlägg- ningen ske utan restriktioner och ändå inte överskrida de mycket rigo- rösa normer som gäller för kärnkraftindustrin med tanke på den globala strålningsmiljön.

Förvaringen av det flytande högaktiva avfallet vid upparbetningsan- läggningarna innebär en potentiell risk för spridning av aktivitet i luft, mark och vatten om inte förvaringsanläggningen är väl konstruerad med tanke på säkerheten. Strontium-90 är den helt dominerande nukliden i fråga om risk, om intag av någon del högaktivt avfall skulle ske via svalget. Risken för spridning av strontium-90, cesium-137 eller trans- uraner minskar kraftigt, om avfallet föreligger i fast form.

11.4.9 Hantering av högaktivt avfall

Av utredningens redogörelse för de tekniska förfaringssätten vid han- tering av högaktivt avfall framgår i huvudsak följande.

Den högaktiva avfallslösningen från upparbetningsanläggningen, in- nehållande över 99 % av det använda bränslets icke-flyktiga klyvnings- produktcr, indunstas och överförs för lagring i tankar i anslutning till upparbetningsanläggningen. Denna teknik har hittills tillämpats vid alla upparbetningsanläggningar och erfarenheter därav finns sedan 1940- talet. En kontrollerad tankförvaring anses nu ge en betryggande säker- het under överskådlig tid. Experterna är dock överens om att en ökad säkerhet uppnås genom att avfallet så snart det är praktiskt möjligt överförts till fast form. Kunskaperna om denna process finns framför

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 291

allt i Förenta staterna, som sedan år 1963 har en sådan anläggning i drift.

Utredningen går även in på de läckage som inträffat från lagrings— tankar för högaktivt avfall i Förenta staterna, men konstaterar att det i samtliga fall är tankar av vanligt stål och äldre modell som läckt på grund av korrosion av tankmaterialet. De moderna tankarna kon— strueras av syrafast stål. I Västeuropa finns erfarenhet av förvaring i tank av avfall från industriell upparbetning framför allt i Storbritannien, Frankrike och Belgien.

Utredningen beskriver de amerikanska riktlinjerna för hantering och långtidsförvaring av högaktivt avfall. Vid en kommersiell förvaringsan— läggning får den mängd flytande högaktivt avfall som förvaras högst motsvara föregående fem års produktion. Slutlig lagring av högaktivt avfall tillåts endast på mark som kontrolleras av den federala regeringen.

11.4.10 Uri-'ccklingsarbcten för högaktivt avfall Enligt utredningen pågår ett internationellt samarbete för att nå fram till normer för behandling av radioaktivt avfall. Utredningen anger ett schema för denna hantering. Efter en tids lagring i flytande form överförs avfallet till fast form och förvaras under en relativt lång tid i övervakade anläggningar nära markytan. Först därefter sker långtids- lagring i stabila geologiska formationer.

Arbeten för utformning av lämpliga processer för överföring av av- fall till fast form pågår i Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike, Italien, Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien (Eurochemic) och Sovjet- uniOnen. Utformning av särskilda anläggningar för en kontrollerad för- varing av fast högaktivt avfall utvecklas framför allt i Förenta stater- na, Storbritannien och Frankrike. Användning av stabila geologiska for- mationer övervägs i Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna, Frankrike och Sovjetunionen.

Utredningen anger att glas synes vara det mest stabila materialet för lagring av högaktivt avfall under långa perioder. Försök pågår dock att framställa ännu mer stabila produkter t. ex. inneslutning av avfallet i kvarts. För avfall med lägre aktivitet kan insmältning i bituminösa pro— dukter, t. ex. asfalt, komma i fråga.

11.4.11 Geologiska synpunkter på långtidsförvaring av högaktivt avfall i Sveriges berggrund

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag av utred- ningen redovisat geologiska synpunkter på långtidsförvaring av hög— aktivt avfall i Sveriges berggrund.

I den redogörelse som SGU lämnat anges att möjligheterna för lång- tidsförvaring av högaktivt fast avfall i Sveriges berggrund har ana- lyserats på grundval av redan kända data.

Prop. 1975: 30 Bilaga1 Industridepartementet 39:

Följande allmänna synpunkter ges:

_ de allmänna geologiska förutsi'ittningarna för långtidsförvaring i svensk berggrund är gynnsamma avfallsdepåer kan förläggas i berg på ett sådant sätt att skydd er— hålls mot spridning av högaktivt avfall till följd av olycksfall eller krigshandling det kan betraktas som uteslutet att bergdeponcrat avfall skulle kom- ma att spridas till följd av en oväntad berggrundsdeformation eller djupgående allmän erosion möjligheterna för en långtidsförvaring i berg med hänsyn till ris- kerna för spridning i vattnets kretslopp bedöms positivt. Närmare undersökningar är dock angelägna förvaringsplatser för högaktivt avfall i Sveriges berggrund kan väl- jas så att risker för spridning av avfallet på grund av jordbävningar helt undviks med hänsyn till risker vid hantering och transport kan en viss sam- ordning av upparbetningsanläggningarnas och längtidsdepåernas lo- kalisering vara önskvärd — avfallsdepåerna bör förläggas till grundvattenfattigt berg _— avfallsdepåerna bör läggas i någon vanlig och i stora mängder upp- trädande bergart. som helt saknar utvinningsvärde bergdepåerna bör förläggas till områden med låg landhöjning och låg topografisk relief. men inte i närheten av större vattendrag.

Med hänsyn till nuvarande borrnings- och gruvteknik är det erforder- liga förvaringsdjupet i sydligaste Sverige mycket rimligt, även om man räknar med mycket negativa förutsättningar. Detsamma gäller för stora delar av landet om tillräckligt tätt berg kan anträffas.

11.4.12 Utredningens slutsatser

Utredningen drar i lägesrapporten inte några slutsatser på grundval av det framlagda materialet, men uttalar som ett allmänt omdöme att den vid en genomgång av olika aspekter på hanteringen av det hög— aktiva avfallet inte funnit något som talar mot att avfallsproblemen är tekniskt och säkerhetsmässigt möjliga att läsa.

11.5 Rapporter från delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor

Delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljö- frågor (Kärnsäkforsk) tillsattes år 1972 för att planera och administrera ett forskningsprogram med inriktning på sådan forskning som är av be- tydelse för myndigheternas bedömning av kraftreaktorers, främst lätt— vattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser radioaktivt utsläpp. Frågor rörande behandling och förvaring av radioaktivt avfall från upparbetning av kärnbränsle är undantagna från delegationens verk- samhet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 393

I skrivelse den 11 november 1974 har Kärnsäkforsk lämnat en redo- görelse för sin verksamhet fram till hösten 1974.

De arbeten som ingår i delegationens forskningsprogram är starkt målinriktade. Projekten löper normalt under ett till två år, men genom ett system med särskilda kontaktmän vid säkerhetsmyndigheterna och underhandsrapportering kan framkomna forskningsresultat utnyttjas utan fördröjningar. Resultaten ställs till förfogande för statens kärn- kraftinspektion. Verksamheten omfattar följande huvudområden

_— haveriförebyggande system och åtgärder, konsekvenslindrande system och åtgärder inkl. störnings- och have- rianalys, —— radioaktivt avfall och reningssystem, — strålskyddsfrågor och miljöeffekter samt

_ säkerhetskritericr.

För de arbeten som har beslutats under tiden den 1 januari 1973— den 31 december 1974 har gällt en kostnadsram på 12 milj. kr.

Årsrapporten för år 1973 innehåller en redovisning av de arbeten som påbörjades före årskiftet 1973/1974. Dessa arbeten har kostnadsbe- räknats till 7 milj. kr. Under de tre första kvartalen år 1974 har ytter- ligare projekt startats för cirka 2 milj. kr.

Under år 1974 har Kärnsäkforsk gjort en programöversikt. Översikten bygger på en översyn av svenska och utländska insatser inom delegatio- nens verksamhetsfält och har även omfattat en granskning av de upp- nådda resultaten och kostnadsutfallet för de egna projekten.

I översikten lämnas en allmän motivering för forskningsinsatser på kärnsäkerhetsområdet och skälen till att sådan forskning bör bedrivas inom Sverige.

Kärnsäkforsk påpekar att den fredliga kärnkraftens utbyggnad har skett under hävdande av mycket stränga säkerhetskrav. Bland de grundläggande säkerhetsprinciperna nämner delegationen att kraftreak- torer vid fel automatiskt skall stängas av utan ingripande av opera- tören. Ett kärnkraftverk skall också tåla mycket stora haverier, utan att farliga mängder radioaktiva ämnen sprids till omgivningen. Detta skall konstruktivt säkerställas genom att viktiga system dubbleras eller förses med reserv, som fungerar efter annan princip än det ordinarie systemet. De i bränslet bildade radioaktiva ämnena skall hållas inneslutna inom ett flertal av varandra oberoende barriärer — det keramiska bränsle- materialet, bränslets kapslingsrör, reaktorns trycktank och en inneslut— ningsbyggnad.

Kärnsäkforsk framhåller vidare att säkerhetssträvandena på kärnkraft— området hittills har resulterat i en låg frekvens av sådana störningar, där större mängder av radioaktiva ämnen frigjorts till omgivningen. Akuta strålskador på personer utanför anläggningarna har inte förekommit överhuvudtaget. Någon Skadestatistik finns därför inte som ledning för

Prop. 1.975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 294

inriktningen av fortsatta säkerhetsinsatser. Belägg för att man när och vidmakthåller en säkerhet motsvarande den höga ambitionsnivån måste därför skapas genom störningsanalys, som ofta utgår från teo- retiska förutsägelser beträffande sannolikheten för fel på komponenter och system.

Enligt delegationen måste FoU med säkerhetsinriktning med hänsyn till framåtskridandet inom kärnkrafttekniken bedrivas fortlöpande även om såväl det aktuella kunskapsläget som rcaktorsäkerheten nu bedöms vara tillfredsställande. Anledningarna till behovet av fortsatt FoU-ar- bete är flera. Den viktigaste är kanske att nya komponenter och system— lösningar införs. Ambitionsnivån _— målet för säkerheten —— höjs också normalt med tiden. Slutligen måste man förutse att nya problem uppträder och liksom drifterfarenhcterna ställer krav på nya lösningar. Från att till en början vara inriktade på beskrivning av fundamentala egenskaper hos system bör FoU-insatsernas tyngdpunkt senare för- skjutas mot metoder för kontrollinspektion och provning. Många av motiven för FoU inom området är således av sådan art att kraven på insatser i mycket blir oberoende av det svenska kärnkraftprogrammets framtida storlek. Ett aktivt svenskt deltagande i det internationella sam— arbetet rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor bedömer dele- gationen vara synnerligen angeläget.

Enligt Kärnsäkforsk bör den svenska verksamheten på området — i överensstämmelse med de allmänna motiven för en fortgående FoU- insats på säkerhets- och miljöområdet —— syfta till att ta fram sådana resultat som erfordras för att säkerhetsmyndigheterna, tillverkare och beställare skall säkerställa att svenska kärnkraftreaktorer både byggs och drivs på ett från säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt. Det bör finnas en strävan att ytterligare höja säkerheten, så långt detta är tek- niskt och ekonomiskt möjligt. Slutligen skall verksamheten leda till att den aktuella säkerhetsnivån beläggs på klarast möjliga sätt.

För att nå dessa mål är enligt Kärnsäkforsk utnyttjandet av informa- tion från andra ledande länder på kärnkraftområdet av största betydel— se. Det är dock, påpekar man, inte möjligt att helt förlita sig på in- formation utifrån.

Motiven för svenska insatser är, framhåller delegationen, i princip av tre slag. För det första krävs under alla förhållanden att viss inhemsk expertis står till förfogande. Detta förutsätter i sin tur en basinsats för att utveckla och bibehålla kompetensen hos denna expertis. För det andra är det nödvändigt med vissa svenska FoU-insatser i sådana fall där utländsk information inte är tillgänglig eller inte är tillämpbar på svenska förhållanden. Relativt stora resurser krävs också för att följa och för svenskt vidkommande utvärdera och anpassa tillgängliga ut- ländska resultat. För att i erforderlig utsträckning få del av utländsk in— formation är det slutligen nödvändigt att genom egna insatser inom lan—

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 395

det eller deltagande i samarbetsprojekt producera resultat av internatio- nellt gångbart värde.

Vid sin genomgång av nya projekt som kan bli aktuella under åren 1975 och 1976 har delegationen följt den indelning i huvudområden som tidigare redovisats.

Inom området haveriförebyggande system och åtgärder har ett flertal projekt lagts ut, främst gällande materialegenskaper och hållfasthets- frågor avseende reaktorernas primärsystem, samt metoder för inspektion och kontroll av integriteten hos detta system. Delegationen har ingående diskuterat lämplig omfattning och inriktning av den svenska insatsen på området. Detta har lett till bedömningen att en fortsatt kraftfull satsning från dess sida här är önskvärd, inte minst sedan närförläggningsutred- ningen i sitt betänkande framhållit betydelse av säkerheten mot stora tankbrott.

Projekt av speciellt intresse har formulerats beträffande fortsatta in- satser rörande olika materialdefekters säkerhetsmässiga betydelse samt upptäckt och bedömning av sådana defekter. Bland metoder för kontroll av defekter i primärsystemens material har uppmärksamheten riktats på olika sätt att upptäcka och mäta läckage. Vidare bedrivs arbeten på inspektionsmetoder som utnyttjar akustisk emission och ultraljud. Dessa behöver fullföljas. Andra projekt som befunnits vara av intresse inom detta huvudområde gäller insatser för förebyggande av haverier genom mänskligt felhandlande samt överhuvudtaget analys och utveckling av tillförlitligheten hos de haveriförebyggande systemen i en reaktor.

Insatserna inom huvudområdet konsekvenslindrande system och åt- gärder samt störnings- och haverianalys är enligt Kärnsäkforsk i många fall präglade av att de kräver dyrbar experimentell utrustning. Detta be- ror på att undersökningarna avser stora komponenter, som skall funge- ra även under extrema påkänningar vad gäller tryck och temperatur samt krafter orsakade av stora massflöden. Mycket stora satsningar förekom- mer här inom framför allt de amerikanska och tyska programmen. Även de internationellt finansierade experimenten i Marviken är av betydande omfattning. Av delegationens projekt kan här nämnas undersökningen av härdnödkylningsförhållandena i svenska kokarreaktorer.

Bland projekt, som kan komma att genomföras som Kärnsäkforskupp- drag, skall här särskilt nämnas undersökningar av tillförlitligheten hos olika säkerhetssystem.

Fortsatta insatser för att möjliggöra direkt provning av stora skalven- tiler bedömer Kärnsäkforsk vara särskilt angelägna. Vidare kan nämnas anpassning och vidareutveckling av datorprogram för beräkning av nöd- kylningsförlopp vid lättvattenreaktorer av såväl tryckvatten- som kokar- typ. Dessa program kan också förväntas bli kompletterade med kvanti- tativa beskrivningar av bränslebeteendet i härdnödkylningssituationer. Den teknik som har använts av bl. a. närförläggningsutredningen med

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 296 haverianalys som underlag för beskrivning av riskbilder bör enligt Kärn- säkforsk vidareutvecklas och kompletteras i olika avseenden.

Inom huvudområdet radioaktivt avfall och reningssystem har dele- gationen enligt vad den anför understött angelägna och aktuella FoU- insatser som avser frågor rörande låg- och medelaktivt avfall från drift av kärnkraftverk. Kärnsäkforsk redovisar i sin programöversikt sitt förslag till insatser på detta område. Möjliga åtgärder för minskning av mängderna och för effektivare segregering av låg- och medelaktivt avfall bör utredas. Arbetet bör bl. &. ta sikte på att få fram underlag för bestämning av en övre gräns för vad som är att från radiologisk synpunkt betrakta som ofarligt material vid lagring. Analyser inriktade på optimering av system och hantering bör genomföras med sikte på att få lägsta totala strålningsbelastning på personer i och utanför an- läggningarna. Sådana optimeringsanalyser torde vara av värde för såväl fast som vätske- och gasformigt avfall. Vidare bör kompletterande undersökningar beträffande de radioaktiva ämnen som ingår i olika avfallskategorier genomföras, liksom studier av mätfrågor i samband med olika avfallstyper. Slutligen synes enligt Kärnsäkforsk FoU-upp- drag vara aktuella med inriktning på frågor rörande omhändertagande och eventuell behandling av kasserade, starkt radioaktiva härdkompo— nenter liksom frågan om nedläggning av uttjänta kärnkraftverk.

Inom huvudområdet strålskyddsfrågor och miljöeffekter framhåller delegationen att de utländska insatserna på området är av stor betydelse för de mera grundläggande kunskaperna medan tillämpningar på svenska förhållanden även här kräver särskilda insatser inom landet. De be- gränsade basresurserna på strålskyddsområdet och framför allt vad det gäller radioekologin inom landet skapar speciella problem.

Delegationen framhåller att radioekologiska frågeställningar kan väntas få ökad betydelse i och med att kärnkraftutbyggnaden världen över ökar mycket snabbt. Förutom frågan om resulterande lokala strål- doser till den närmaste omgivningen, som dock med nuvarande små utsläpp förväntas bli mycket låga, blir det också nödvändigt att visa att det långsiktiga globala stråldostillskottet är tillräckligt lågt. Delega- tionen anser sig därför ha starka skäl att tala för en ökad satsning på radioekologi i Sverige. Delegationen avser att i samråd med represen- tanter för denna forskning undersöka möjligheten till en ökad samord- nad satsning på detta område.

Andra projekt som delegationen funnit angelägna gäller strålrisker från transuraners uppträdande i miljön, framför allt spridning till och via luft från fast avfall. Vidare kan nämnas en särskild analys av strål- dosfördelningen kring landets första kommersiella kraftverk Oskars- hamnsverket under dess första tre driftår, samt studier av teknik för bestämning av mycket låga stråldoser i närområdet till kärnkraftverk.

Inom huvudområdet säkerhetskriterier har delegationen för egen del

Prop.1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 397

inte startat projekt, som direkt inriktats på framtagning av bestämmel- ser inom kärnkraftområdet, men den bedömer att sådana arbeten kan komma att aktualiseras inom områden där inhemska eller utländska normer kan behöva en vidarebcarbetning för tillämpningar på svenska kärnkraftverk. Även fortsättningsvis kan man räkna med att utländska och internationella normer och bestämmelser kommer att spela en bety- delsefull roll i den svenska utvecklingen.

Delegationen föreslår att utöver den nuvarande ramen på 12 milj. kr. ytterligare forskningsuppdrag inom en ram av 8 milj. kr. läggs ut under år 1975 för att utföras under åren 1975 och 1976.

11.6 Rapporter om bergförläggning

I samband med att försvarsstaben år 1972 yttrade sig över av statens vattenfallsverk föreslagna kraftstationslägcn vid Tunaberg, Brodalen och Lyse aktualiserade den frågan om bergförläggning av kärnkraftverk. Med anledning härav beslöt Centrala driftledningen (CDL) i april 1973 att utreda bl.a. de anläggningstekniska möjligheterna att från krigs- skyddssynpunkt förlägga kärnkraftverk i berg.

Utredningen, som har omfattat även studium av merkostnaderna för en bergförläggning från krigsskyddssynpunkt jämfört med en förlägg- ning ovan jord, har utförts i samarbete med försvarsstaben. Resultatet av utredningens arbete har redovisats i rapporten Krigrskyddad förlägg- ning av kärnkraftverk. Rapporten behandlar förläggning såväl i berg som i grop schakt i berg med ovanliggande betongtak — av en kärn- kraftanläggning med aggregat av kokvattentyp (BWR) med 900 MW elektrisk effekt, vilket är den typ som f. n. installeras i Forsmark.

I maj 1974 tillsatte CDL en utredning, vars arbete syftar till att klar- lägga för- och naekdelar från reaktorsäkerhetssynpunkt med en bergför- lagd kärnkraftstation jämfört med en station ovan jord. Utredningen skall vidare redovisa principer och principlösningar för en bcrgförlagd kärnkraftstation samt belysa frågor rörande skydd mot sabotage. Slutli- gen skall utredningen bchandla frågor rörande nedläggning av en kärn- kraftanläggning efter brukbarhetsperiodens slut. Utredningen, vars ar- bete pågår, beräknas vara färdig till sommaren 1975. En lägesrapport Bcrgförliiggning av kärnkraftstationer ur reaktorsäkerhetssynpunkt har avlämnats. Utredningsarbetet avser en kärnkraftstation med aggregat av kokvattentyp med 1 000 MW eleffekt. Även ett alternativ med en reak- tor av tryckvattentyp kommer att behandlas.

Av de två nysmämnda rapporterna framgår i korthet följande. Om förbrukningen av elenergi skulle komma att öka enligt den pro- gnos som CDL redovisade år 1972 kan det, mot bakgrund av att kraftbe- hovet i ett krigsläge är mindre än kraftbehovet i fredstid, bedömas önsk- värt att efter år 1985 hålla ett par kärnkraftaggregat i drift i ett krigs- läge.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 293

En angripare som har för avsikt att slå ut elproduktionen från en kärnkraftanläggning får i praktiken antas ha resurser att välja sådana medel att en ovanjordsanläggning inte kan skyddas häremot. Förlägg- ning i berg och under vissa förutsättningar förläggning i grop innebär en väsentlig förbättring av skyddet.

Bergförläggning med sådan tjocklek på täckningen som betingas av bergtekniska skäl 50 m innebär skydd mot alla typer av konven- tionella vapen, varvid dock tillfartsöppningarna måste ägnas speciell uppmärksamhet. Även vid förläggning i grop i berg med ovanliggande betongtak är det möjligt att utföra taket med en sådan tjocklek och kon— struktion att även de största förekommande konventionella bomberna kan motstås.

Förläggning i berg fordrar bergrum med ca 40 m spännvidd. Så stora spännvidder synes hittills inte ha använts någonstans i världen. Olika förslag till tekniska lösningar har dock studerats och det synes inte före— ligga avgörande tekniska svårigheter att utföra erforderliga bergrum i berg av god kvalitet. Inte heller för gropförläggning av kärnkraftverk synes några anläggningstekniska hinder föreligga.

Bergförläggning bör i första hand ske på sådana platser där tillräcklig bergtäckning kan erhållas utan att stationen behöver förläggas under kylvattenrecipientens nivå försänkt läge. Det är visserligen möjligt att få en helt betryggande säkerhet mot dränkning av anläggningen med ett arrangemang med mellanbassäng. Därvid införs emellertid extra utrust- ning, som minskar aggregatets tillgänglighet.

Berg av den höjd —— ca 100 m — som krävs för att en bergförlagd anläggning nära kusten skall kunna placeras över havsnivån finns hu- vudsakligen endast i Bohuslän och längs Norrlandskusten samt på en- staka ställen längs Östersjökusten. På de platser där kärnkraftanlägg- ningar f.n. är under utbyggnad är förläggning i berg knappast möjlig med hänsyn till såväl topografi som grundförhållanden.

De speciella kraven på god bergtäckning leder till att anläggningen i många fall. där inte tillräcklig bergtäckning finns, antingen måste förläg— gas under kylvattenrecipientens nivå eller sprängas ner i berg och förses med ett ovanliggande betongtak. Det senare kräver mindre höjd mellan markyta och naturlig recipientnivå än bergförläggning.

Gällande normer för strålskydd och aktivitetsutSIäpp vid normal drift bedöms inte vara svårare att tillgodose vid berg- eller gropförläggning än vid ovanjordsförläggning.

Den pågående utredningen undersöker konsekvenserna från reaktor- säkerhetssynpunkt av en bergförläggning av kärnkraftverk. Dessutom studeras de möjligheter som kan finnas att vid bergförläggning höja reaktorsäkerheten utöver den nivå som f.n. accepteras vid förläggning ovan jord.

Utredningsarbetet baseras på en stationsutformning, i vilken reaktorn

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 299

och de centrala hjälpsystemen placeras i ett särskilt bergrum som också tjänstgör som inneslutning för reaktortryekkärlet.

Utredningen bedömer det sannolikt att en bergförlagd anläggning kan ges samma säkerhet mot aktivitetsutsläpp som en anläggning ovan jord vid sådana haverier som har beaktats vid konstruktion av anläggningen. Säkerheten vid svårare haverier än de nyss nämnda är svårare att be- döma. Under den första tiden efter ett svårt haveri anser utredningen att det är möjligt att innehålla den frigjorda aktiviteten. För tiden därefter är det sannolikt att möjligheterna att minska utläckningen av aktivitet är större vid bergförläggning än vid förläggning ovan jord.

Säkerhetssystemen i en bergförlagd anläggning torde i huvudsak få samma utformning som vid förläggning ovan jord men med vissa kom- pletteringar.

En bedömning av hur en förläggning i berg påverkar frågor rörande drift, underhåll och kommunikationer kan inte göras förrän den tek- niska utformningen har genomarbetats noggrannare än vad som kunnat ske fram till den tidpunkt då lägesrapporten avlämnades. Problemen synes dock möjliga att lösa på ett från säkerhetssynpunkt tillfredsstäl- lande sätt, men det är sannolikt att en bergförlagd anläggning kräver en något större driftpersonal än en anläggning förlagd ovan jord.

En klar fördel vid bergförläggning är det goda skyddet mot yttre på- verkan och yttre sabotage.

Vidare underlättas nedläggningen av en kärnkraftstation efter bruk- barhetsperiodens slut om stationen är förlagd i berg. En bergförlagd an- läggning kan liksom en anläggning ovan jord i princip förseglas efter nedläggningen men båda anläggningstyperna fordrar en viss återkom- mande kontroll. Denna fråga kommer dock att belysas närmare i det fortsatta utredningsarbetet. Exempel på andra sådana frågor är bergets mekaniska stabilitet och dräneringsförhållanden, risken för bergras. brandbekämpning, utrymningsmöjligheter för personalen och ventilering av rökgaser vid brand.

I rapporten Krigsskyddad förläggning av kärnkraftverk redovisas merkostnaderna för berg— eller gropförläggning av en anläggning med aggregat av kokvattentyp och 900 MW elektrisk effekt jämfört med en motsvarande anläggning ovan jord, som utförts med skydd mot lättare vapen och splitter. Merkostnaderna beräknas bli ca 200 milj. kr. för bergförläggning och ca 180 milj. kr. för gropförläggning i kostnadsläget medio 1973. Kalkylerna anses ha ett osäkerhetsområde av —20 %— +15 % av merkostnaden. Kostnadsberäkningarna beträffande bergför- läggning gäller under förutsättning att förläggning sker på en plats där erforderlig bergtäckning kan erhållas utan att anläggningen behöver placeras under kylvattenrecipientens nivå. Kostnadsökningen för för— sänkt läge beräknas till 30—40 milj. kr. vid 25—50 m försänkning.

I lägesrapporten Bergförläggning av kärnkraftstationer ur reaktorsä—

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 300

kerhctssynpunkt anges att utredningen ännu inte har gjort någon kost- nadsberäkning för den i rapporten redovisade bergrumsanläggningen. Utredningen anser dock att det med hänsyn till den höjda reaktorsäker- heten är sannolikt att merkostnaden för en sådan anläggning jämfört med förläggning ovan jord kommer att bli högre än vad som redovisas i rapporten Krigsskyddad förläggning av kärnkraftverk.

Byggnadstiden för en berg- eller gropförlagd anläggning beräknas bli omkring ett år längre än för en anläggning ovan jord. Beslut om inrikt- ning på en sådan förläggning vid ett nytt kraftstationsläge bör fattas ca elva år före idrifttagning.

11.7 Rapporter om kvalitetskontroll

Statens kärnkraftinspektion har i skrivelse den 9 september 1974 re- dovisat erfarenheterna fram till juni 1974 av kvalitetsstyrning vid byg— gande och drift av kärnkraftverk i Sverige.

Kvalitetsstyrning är alla de systematiska och planlagda åtgärder som vidtas för att anläggningen skall få den avsedda utformningen och funk- tionen och kunna drivas på ett säkert sätt. Däri ingår, utöver att garan- tera kvaliteten hos material och komponenter, kontroll av att anlägg- ningsdelar konstrueras efter rätt valda belastningsfall, att delsystem samverkar på tillfredsställande sätt m. m.

Som underlag har använts en studie utförd av den energitekniska in- stitutionen vid Chalmers tekniska högskola, vari en genomgång har skett av intressanta onormala händelser vid de svenska kärnkraftverken och deras orsaker och konsekvenser. Sammanställningen omfattar 89 onor- mala händelser av vilka 40 under provdrift och 49 under rutinmässig reaktordrift. Det framhålls i rapporten att det ringa antalet händelser gör varje form av statistisk analys osäker. Den vanligaste feltypen är meka- niska fel där sprickor, brott och tätningsläckage dominerar. Avslutnings- vis framhålls i studien att rapporteringsrutiner och dokumentationer vid kärnkraftinspektionen måste förbättras, om bättre slutsatser, särskilt be- träffande säkerheten, skall kunna erhållas från den fortsatta driften av de svenska kärnkraftverken.

Kärnkraftinspektionen framhåller i sin skrivelse att ingen av de hän- delser som har inträffat har inneburit fara för allmänhet eller driftperso— nal. I skrivelsen anges också att inspektionen avser att förbättra for- merna för rapportering av onormala händelser för att på bästa sätt ut- nyttja detta material för bedömningar av kvalitetsstyrningen.

Med anledning av att tre pumpar i aggregat 2 i Ringhals kraftstation havererade under provdriften har kärnkraftinspektionen gjort en sär- skild undersökning av kvalitetsstyrningen vid Ringhals kraftstation. Un- dersökningen omfattar genomgång av det interna kontrollsystemet hos reaktor-leverantören och hos statens vattenfallsverk. Kärnkraftinspektio-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 301

nen redogör i skrivelse den 5 december 1974 för denna undersökning och redovisar samtidigt hur dess eget kontrollsystem är uppbyggt.

Reaktorleverantören bygger sin kvalitetsstyrning på företagets sam- lade erfarenheter i Förenta staterna och Europa. Leverantören kan därvid anlita konsult från moderbolaget i Förenta staterna. Som princip gäller att de krav på konstruktionsgranskning av valda huvudkomponen- ter som finns hos moderbolaget också skall gälla vid leveranser ut- omlands.

Rcaktorleverantören kontrollerar att tillverkning av komponenterna sker enligt föreliggande Specifikationer och enligt de kontrollplaner som har godkänts av kärnkraftinspektionen. När underleverantör anlitas ut- förs kontrollen av denne, men kontrollen skall övervakas av reaktorleve- rantören.

Under provdriften svarar reaktorlevcrantören för intrimning av an- läggningen och för att erforderliga prov utförs. Kärnkraftinspcktionen skall godkänna provprogrammet.

Statens vattenfallsverk har för sina kärnkraftprojekt förbehållit sig rätt att granska leverantörernas ritningar och att även utföra annan kontroll under tillverknings- och montagcskedet.

Detaljgranskning av tillverkningsritningar vilket kräver konstruktions- erfarenhet från tillverkning av resp. komponenter, utförs i allmänhet inte av vattenfallsverket. Verkets kontrollinsatser är dock mer omfat- tande för kärnkraftverk än för övriga kraftverk. Särskilt när det gäller utrustning som är viktig från säkerhets- och funktionssynpunkt kräver vattenfallsverket olika detaljredovisningar från huvudleverantören för att försäkra sig om tillförlitlig funktion.

Kärnkraftinspektionens prövning av säkerheten vid kärnkraftverk in- leds med prövning av den föreslagna anläggningen före byggstart på grundval av en preliminär säkerhetsrapport, som är en ingående be- skrivning av anläggningen. Säkerhetsrapporten utgör sedan den har god- känts av kärnkraftinspektionen en föreskrift för hur anläggningen och dess delar skall utformas.

Prövningen av den färdiga anläggningen sker på motsvarande sätt på grundval av en slutlig säkerhetsrapport, som bygger på den färdiga an- läggningens utformning och på de kontroll- och provningsresultat som har erhållits. Efter avslutad provdrift fastställer kärnkraftinspektionen de slutliga bestämmelser och villkor som med hänsyn till säkerheten skall gälla för verkets drift.

Som tillståndshavare är det kraftföretagct som ansvarar för att an- läggningen utförs på ett sådant sätt att de uppställda kraven kommer att uppfyllas. Kraftföretaget skall ha en särskild organisation för kvalitets- styrning, som prövas av kärnkraftinspektionen i samband med att till- stånd för byggstart lämnas.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet _ 302

kontroll av kärnkraftverken. De tryckbärande systemen som är av stor betydelse för säkerheten kontrolleras enligt speciella regler med inrikt- ning på ritningsgranskning, tillverkningskontroll, montagekontroll och övervakning av vissa prov. Kärnkraftinspektionen har tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen auktoriserat två svenska företag att göra sådana kontroller, nämligen Ångpanneföreningen och Tekniska röntgencentra- len.

För övriga delar av anläggningarna övervakar inspektionen den kon— troll som kraftföretagct skall utföra. En viktig del av inspektionens kon— trollarbete är uppföljning av resultaten av provdriften.

Eftersom det inte kan uteslutas att det blir fel på vissa aktiva kompo- nenter som motorer eller pumpar ser man till att anläggningen kan tole- rera sådana felfunktioner utan fara för säkerheten. Det sker genom att aktiva komponenter dubbleras eller flerdubblas och genom att olika så- kerhetssystem överlappar varandra.

Vid sin prövning av anläggningar före byggstart arbetar kärnkraftin- spektionen systematiskt för att anläggningens säkerhet skall bli alltmer oberoende av enskilda komponenter.

11.8 Kontroll av klyvbart material

1181. Internationellt handhavande av klyvbart material

En promemoria rörande internationellt handhavande av klyvbart material (Ds UD 1975: 1) har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av tjänstemän inom utrikes-, försvars- och industridepartementen. Efter ett inledningsavsnitt görs en genomgång av möjligheterna att avleda klyvbart material för tillverkning av kärnladdningar samt de medel som nu används för att förhindra sådan inte önskvärd spridning av det klyvbara material som produceras och förvaras i världen. Rapporten avslutas med ett avsnitt med förslag till åtgärder för att ytterligare för- svåra spridningen av klyvbart material. Rapporten har underställts rege- ringen som förslag till underlag för de fortsatta insatserna.

Inledningen

I promemorian erinras inledningsvis om att den svenska delegationen vid nedrustningskonferensen i Geneve i olika inlägg under sommaren 1974 tog upp frågan om de risker av olika slag som är förenade med den planerade expansionen av civila kärnenergiprogram i ett stort antal länder. De åtgärder som dittills hade vidtagits hade visat sig otillräckliga för att hindra spridning av det material och det kunnande som är nöd- vändigt för att framställa en kärnladdning. Planerna för en betydande utvidgning av energiproduktionen genom kärnkraft skulle komma att innebära en snabb ökning av mängden klyvbart material, främst pluto- nium, som skulle kunna komma till användning för tillverkning av kärnladdningar.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 303

I promemorian framhålls vidare att både regeringar för att stärka sina militära påtryckningsmedel och olika slag av kriminella _eller ille- galt politiskt verksamma grupper, de senare i avsikt att erhålla ett ef- fektivt utpressningsmedel, kan tänkas vilja avleda plutonium från den civila kärnbränslecykeln. I det senare fallet måste det ske med illegala metoder. Vetenskapsmän har i den internationella debatten redovisat vilka led i bränslecykcln som är särskilt ömtåliga för avledning eller stöld av plutonium, liksom för sabotage och skilda slag av olyckshän- delser.

Dct sägs vidare i promemorian att en granskning av nu existerande kontroll- och säkerhetsföreskrifter, enligt 1970 års icke-spridningsavtal eller eljest, visar att dessa i flera avseenden är otillräckliga inför den väntade expansionen. Eftersom problemet är internationellt och innebär en risk för fortsatt kärnvapenspridning liksom allmänt hot mot fred och säkerhet, framstod det som angeläget att på internationellt plan få igång en grundlig diskussion kring kärnkraftindustrin och tänkbara skyddsåtgärder, innefattande olika grader av internationellt handhavan— de av klyvbart material.

Bakgrunden

Grundproblemet är att kärnklyvnings- eller fissionsprocessen har såväl militära som civila tillämpningar. Såväl den civila som den mili- tära verksamheten baseras på de klyvbara materialen uran-235 och plutonium.

Uran-235 ingår med 0,7 % i naturligt uran. För militär användning höjs halten uran-235 i allmänhet till över 90 %. Detta sker genom s.k. isotopseparation i särskilda anrikningsanläggningar. Det uran som an- vänds som bränsle i många kraftreaktortypcr, bl. a. de lättvattenreaktorer som dominerar västvärldens utbyggnadsprogram, är anrikat till en be— tydligt lägre halt av uran-235, nämligen 2—3 %

Plutonium bildas i samband med rcaktordrift, då naturligt eller låg- anrikat uran delvis omvandlas till plutonium-239 och efter hand även till tyngre plutoniumisotoper.

Vid framställning av plutonium för vapenändamål, som bara får in- nehålla en ringa andel tyngre plutoniumisotoper, bestrålas uranbränslet endast under relativt kort tid i reaktorn. Plutonium med hög andel tyngre isotoper är emellertid användbart som reaktorbränsle.

Klyvbara material framställdes till en början uteslutande för militära ändamål. I stormakternas kärnvapenprogram ingick dels anrikningsan- läggningar för att få fram uran med den höga halt uran—235 som krävs för kärnvapenframställning, dels särskilda reaktorer för militär pluto— niumproduktion och anläggningar för att från det bestrålade uranet från reaktorerna avskilja det plutonium som bildats under reaktordrif- tcn, s. k. upparbetningsanläggningar.

. Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 304

l promemorian görs en genomgång av de olika leden i framställning av material för kärnvapen och i den civila kärnbränslecykeln.

Utvinning av utan från uranmalm är oberoende av om uranet an- vänds för civila eller militära ändamål.

Nästa led i kärnbränslecykeln är isotopanrikning. De anrikningsan- läggningar som drivs idag har uppförts för militära ändamål och till- godoser fortfarande delvis militära behov.

Anrikningsanläggningarna i Förenta staterna och på senare tid också i Sovjetunionen används därutöver för framställning av anrikat uran för civilt bruk. Det låganrikadc uran som används som bränsle i bl. a. lätt- vattenreaktorcr kan inte användas för kärnvapenframställning.

Den nuvarande anrikningskapaciteten hos kärnvapenmaktcrna räcker för att tillgodose behovet av kraftreaktorbränslc fram till början av 1980-talet. Den snabba kärnkraftutbyggnaden gör att det behövs stora tillskott för tiden därefter. En första civil anläggning för låganrikat uran uppförs nu i Frankrike av franska. belgiska, italienska och spanska in- tressenter. Anläggningen baseras liksom tidigare anläggningar på gas- diffusionsprocessen.

Av övriga anrikningsmetoder står endast gascentrifugprocessen nära industriell tillämpning. Metodutveckling sker framförallt i Förenta sta— terna, Europa och Japan. Ett bolag, Urenco, har bildats av neder- ländska, brittiska och västtyska regeringarna för uppförande av sådana anläggningar i Holland och Storbritannien. Centrifugtekniken kan an— vändas för framställning av höganrikat uran men de aktuella anlägg- ningarna är avsedda för produktion av kraftreaktorbränsle. Tekniken medger uppförande av anläggningar i betydligt mindre skala än dif- fusionstckniken och samtidigt är behovet av elkraft per ton anrikat uran långt mindre.

Efter överföring i oxidform går det anrikade uranet till bränsleele— mentfabriker, där det bearbetas till kutsar och kapslas i långa metallrör som vanligen består av zirkoniumlegeringen zirkaloy. Rören fogas samman i knippen _ bränsleelemcnt — som därefter sätts in i reaktorn.

Utbränningcn av bränsleelement i en lättvattenreaktor tar i allmänhet flera år. Efter utbyte förvaras de utbrända elementen en tid i Särskilda bassänger vid kraftverket där en del av den starka radioaktiviteten får klinga av. Därefter transporteras de i skyddsbchållare till en upparbet— ningsanläggning.

Vid upparbetningen skiljer man genom kemiska processer så långt möjligt ut återstående uran och nybildat plutonium från de klyvnings- produkter som har bildats vid reaktordriften. Processen beskrivs när- mare i avsnitt 11.4.

Tekniken för upparbetning är väl känd och flera länder utanför stor— makternas krets, bl.a. Indien, har kunnat uppföra upparbetningsan- läggningar.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 305

Uranet förs från upparbetningen lämpligen tillbaka till anrikningsan- läggningen för återanrikning. Plutonium kan användas antingen för till- verkning av plutoniumberikat bränsle till nuvarande reaktortyper eller som bränsle i snabba reaktorer. Ett omfattande forsknings- och utveck- lingsa1bete 1örande olika tekniska och sakerhetsmässiga fragor i sam—. band med återföringen pågår såväl internationellt som i Sverige. An- vändning av plutonium i snabbareaktorer innebär väsentligt bättre bränsleekonomi, men enligt gruppens bedömning kommer det att ta lång tid för denna teknik att utvecklas till kommersiell mognad.

Det sista steget i kärnbränslecykeln är hantering och förvaring av det högaktiva avfallet, vilket beskrivs i avsnitt 11.4. .

Efter genOmgången av den civila kärnbränslecykeln ställs i prome- morian frågan vilka punkter i denna som är särskilt intressanta med hänsyn till möjligheterna att avleda material för icke fredligt bruk.

För den närmaste tioårsperioden utgör enligt promemorian pluto- nium det stora problemet med hänsyn till riskerna för kärnvapensprid— ning och illegal användning. Två sätt anges-, på vilka plutonium fram- förallt kan komma att avledas. . |

Det första sättet är att bränsleelement i en reaktor tas ut efter kort tid och upparbetas, vilket ger plutonium av vapenkvalitet. I promemo- rian påpekas att sådan framställning av vapenplutonium är oförenlig med normal kraftproduktion eftersom endast en bråkdel av uranbräns- lets energivärde då kan utnyttjas. Eftersom förfarandet kräver tillgång till både kraftreaktor och upparbetningsanläggning är det möjligt endast för nationella organ. . _ .

Det andra sättet innebär att färdigt plutonium avleds under lagring . eller transport efter upparbetningen. I promemorianframhålls att detta förfarande är enklare eftersom materialet inte kräver tunga strålskär- made anordningar. Även omlplutonium från kraftreaktorer har- ett be— gränsat militärt värde kan det utnyttjas i primitiva laddningar med osä— ker verkan, t. ex. för terrorbruk eller i utpressningssyfte.

Promemorian beskriver inte hur kärnvapenframställning går till utan hänvisar till rapporten Risker för kärnladdningsframställning i det för- dolda (FOA 4 rapport C4567-T3) där en bedömning redovisas av möj- ligheterna för tekniskt mindre utvecklade stater eller illegala organisa— tioner att utan omvärldens kännedom framställa kärnladdningar i liten skala.

De slutsatser som dras i FOA-rapporten .är att en stat som är föga utvecklad från teknisk synpunkt och som endast har ett litet kärn- kraftprogram inte har tillgång. till erforderlig kvalificerad personal in— om landets gränser. Däremot finns vissa förutsättningar för en stat med eget kärnkraftprogram att få tillgång till klyvbartmaterial. Genom rekrytering av personal utomlands kan staten utan omvärldens känne- dom tillverka någon enstaka plutoniumladdning för terrorbruk till en

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 306

kostnad av mindre än 10 milj. kr. Det bedöms som tveksamt om flera stater samtidigt skulle kunna rekrytera personal utifrån för genom- förande av sådana ”illegala” projekt.

För en illegal organisation bedöms avslutningsvis i FOA—rapporten möjligheterna att både rekrytera personal och få tag i klyvbart ma- terial som mycket små.

Som framgår av avsnitt 10.3 är mängden plutonium från civilt kärnbränsle i världen ännu liten, men den kommer att öka snabbt, från omkring 9 ton år 1975 till omkring 80 ton år 1985. För en kärn- laddning krävs mindre än 10 kg plutonium-239. Som tidigare påpekats är plutonium från utbränt kraftreaktorbränsle inte lämpat för kvalifi- cerad militär användning.

I departementspromemorian görs bedömningen att plutoniumsprid- ningen med tiden kan bli ett allvarligt internationellt problem. I ett fullt utvecklat kärnkraftsystem kommer stora mängder plutonium att befinna sig i lager vid upparbetningsanläggningar och bränsleelement- fabriker eller under transport. Det framhålls vidare att det är ett starkt intresse att hela denna verksamhet kan ske i former som innebär säker- het mot att materialet kommer på avvägar.

Det blir lättare att hantera plutoniumfrågan om den totala mängden material kan hållas låg, genom att plutoniet återanvänds som bränsle. Återanvändningen har också den fördelen att plutoniumbränsle är re- lativt lätt att hålla under kontroll i en kraftreaktor där det är ytterst svårtillgängligt.

I promemorian understryks att även kärnvapenmakternas militära lager i olika delar av världen kan innebära risker för spridning. Lagren får antas vara väl bevakade men man kan inte utesluta möjligheten till stölder eller andra aktioner från sub-nationella gruppers sida. Efter- som detta problem knappast kan angripas annat än på kämvapenmak- ternas eget initiativ faller det utom ramen för den här refererade promemorian.

Vissa principfrågor i samband med internatio- nellkontroll

Mot bakgrund av här redovisade tekniska förhållanden ges i prome- morian några allmänna synpunkter på möjligheterna att förbättra den internationella ordningen för handhavande av klyvbart material.

Hittills har man huvudsakligen förlitat sig på kontroll. Förenta sta- terna har från början vid export av klyvbart material och nukleär ut- rustning för forskning och kraftproduktion krävt att överföringen reg- lerades i bilaterala regeringsavtal. Mottagarlandet har i avtalet åtagit sig att använda utrustning och material enbart för fredliga ändamål och även accepterat kontroll genom amerikanska inspektörer. Denna kontroll har utgjort förebild för såväl andra stormakters- kontroll som

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 307

för de internationella system, som har upprättats av IAEA och som numera i de flesta länder har avlöst de bilaterala systemen. .

Det har vid utformningen av kontrollsystemen varit svårt att finna en lämplig avgränsning av vad som skall kontrolleras. Kontrollen har av praktiska skäl begränsats till materialflödet inom de led av bränsle- cykeln där det finns reella risker för avledning. Därför begränsas IAEA- kontrollen huvudsakligen till kontroll av nukleärt material. Kontroll av utrustning är svårare att tillämpa, bl.a. av det skälet att endast ett fåtal komponenter har en exklusivt nukleär användning.

Ett svårt principiellt problem är kontroll av patent, ritningar och tekniskt kunnande som kan utnyttjas för vapenframställning. De nu- varande internationella kontrollsystemen innehåller inga föreskrifter om sådan kontroll, men enskilda länder som har lämnat ut uppgifter om t. ex. anrikningsteknik har reglerat sekretessfrågorna i avtal med mot- tagarlandet.

Länder som förfogar över kvalificerad teknisk expertis och erforder- liga mängder uran och som är beredda att satsa betydande resurser kan skaffa sig kärnladdningar utan bistånd utifrån. Kämvapenframställ- ning kommer inom räckhåll för allt flera länder i och med att nukleära anläggningar och kännedom om kärntekniken blir alltmer spridda.

I promemorian hävdas att stormakterna sannolikt förutsåg denna ut- veckling när de bestämde sig för att exportera anrikat uran och nukleär utrustning under kontroll. I dag förfogar ett stortantal stater över fysiska möjligheter att framställa kärnladdningar. Kontrollsystemen in- nebär inget direkt hinder härför men de tjänar syftet att mera omfat- tande avledning av klyvbart material inte förblir oupptäckt under någon längre tid.

En genomgång av möjligheterna att skapa en bättre internationell ordning för handhavandet av klyvbart material måste utgå från den faktiska situationen. Så länge stormakterna inte är beredda att tvinga fram en bättre ordning måste internationella åtgärder enligt vad som anförs i promemorian sannolikt baseras på frivillig medverkan från be- rörda länder. Vid utformningen av förslag till åtgärder måste man väga önskan att genom att inte inkräkta på nationella intressen, få med så många som möjligt i en överenskommelse mot önskan att reellt för- bättra det internationella handhavandet av materialet.

Den internationella kontrollen bör, anförs det i promemorian, utfor- mas så att den också tillgodoser krav rörande omgivningssäkerhet och effekter på miljön. Dessa krav är särskilt höga i fråga om själva reak- tordriften, transport och lagring av använt bränsle samt upparbetning och avfallsförvaring. Hanteringen av plutonium i alla former är också strängt övervakad.

Ansvaret för att all verksamhet på kärnenergiområdet handhas på ett sätt som innebär så små risker som möjligt faller på de nationella sä-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementct' ' 308 '

kcrhetsmyndigheterna. Ansvarsförhållandena på detta område måste vara klara och entydiga. Detta har också beaktats vid utformningen av kontrollsystemen. Enligt dessa saknar kontrollorganen befogenhet att kräva sådana åtgärder som enligt anläggningsinnehavarens bedömning strider mot de föreskrifter som har lämnats, av den nationella säker- hetsmyndigheten. Detta måste beaktas vid bedömningen av tänkbara internationella åtgärder.

Hittills vidtagna åtgärder mot spridning av kärn- vapen

I promemorian redogörs härefter för nuvarande åtgärder mot sprid- ning av kärnvapen. Fördraget om förhindrande av spridning av kärnva- pen (icke-spridningsfördraget, NPT) godkändes av Förenta nationernas generalförsamling den 12 juni 1968, lades fram för undertecknande i" London, Moskva och Washington den 1 juli 1968 och trädde i kraft den 5 mars 1970. '

I fördragets artikel II förbinder sig icke-kärnvapenstaterna att inte från någon, vare sig direkt eller indirekt, ta emot kärnvapen eller andra kärnladdningar eller kontroll över sådana. Vidare åtar de sig att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller kärnladdningar samt att inte söka eller ta emot bistånd för deras tillverkning. Käm- vapenstatema förbinder sig i artikel 1 att "inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar eller den di- rekta eller indirekta kontrollen över sådana vapen eller laddningar samt att inte heller på något sätt bistå, uppmuntra eller förmå någon icke.- kärnvapcnmakt att tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar.

Alla typer av kämladdningar faller under dessa artiklar. Något un- dantag görs således inte för laddningar för fredliga ändamål.

Som en garanti för att en fördragspart inte skall komma i ekonomiskt eller tekniskt underläge för att den avstår från att skaffa kärnvapen fastslås i artikel IV parternas rätt att utan diskriminering bedriva forskning och utnyttja kärnenergin för fredliga ändamål.

Parterna förbinder sig i artikel II att fortsätta förhandlingar bl.a. om kärnvapennedrustning och ett avtal om ”allmän och fullständig avrustning under noggrann och effektiv internationell kontroll”.

I fördraget föreskrivs att en konferens skall hållas fem år efter ikraftträdandet för att granska hur fördraget fungerar. Konferensen avses äga rum i maj 1975.

Sverige, som spelat en aktiv roll vid fördragets tillkomst, underteck- nade detta den 19 augusti 1968 och ratificerade det den 9 januari 1970. I övrigt hade fördraget den 1 januari 1975 undertecknats av 106 stater och ratificerats av 83. Sverige har upprepade- gånger-understru- kit vikten av att alla länder ansluter sig till fördraget och påtalat riskerna med att betydelsefulla länder avstår härifrån. En svaghet är att

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 309 -

Frankrike, Kina och Indien har valt att stå utanför. Ett antal andra

länder, bl.a. Israel, Sydafrika, Argentina,. Brasilien, Chile,. Pakistan

och Spanien som har kärnteknisk kapacitet och därför i princip har- möjligheter att framställa kärnvapen, har också hittills avstått från att ansluta sig. Bland de länder som har undertecknat men inte ratificerat fördraget märks Egypten, Japan och Schweiz samt de ursprungliga medlemsländerna i den europeiska gemenskapen utom Frankrike. Be— träffande EG-ländema och Japan finns förhoppningar att de ratificerat fördraget före granskningskonfercnsen i maj i år. ' .

I promemorian anförs att den tekniska utvecklingen är så snabb och kombinationsmöjligheterna så många att det finns anledning till oro för utvecklingen på längre sikt när beslut att anskaffa eller inte anskaffa kärnvapen inte kommer att hämmas-av tekniska problem utan främst betingas av ekonomiska och politiska överväganden.

Sverige har år 1968 beslutat att för sin del inte anskaffa kärnvapen.

Fredliga kärnladdningsexplosioner

Alltsedan år 1957 har man utfört teoretiska och praktiska under- sökningar att utnyttja kärnladdningsexplosioner för fredliga syften (Peaceful Nuclear Explosions, PNE). Särskilda PNB-forskningsprogram har genomförts i Förenta staterna, Frankrike, Storbritannien och framförallt i Sovjetunionen.

Fredliga kärnladdningsexplosioner ger emellertid upphov till allvarliga internationella svårigheter, genom att de väsentligen förkortar en stats väg till kärnvapen. Det partiella provstoppsavtalet, som kom till år 1963, innehåller bestämmelser att man vid utförande av underjordiska kärnladdningsexplosioner inte får sprida radioaktivitet utanför sitt lands gränser. Bestämmelsen gör det ytterst svårt att med hjälp av PNE spränga t. ex. kanaler utom-i det inre av de-till ytan största staterna såsom Sovjetunionen, Förenta staterna, Canada, Brasilien, Kina, Alge- riet, Zaire och Sudan. I promemorian framhålls att bestämmelserna upprepade gånger har överträtts från amerikansk och rysk sida. Frank- rike och Kina har inte biträtt det partiella provstoppsavtalet.

Bestämmelsen i NPT:s artikel V att de NPT-anslutna kämvapensta- terna vid behov skall ställa PNB-tjänster till icke-kärnvapenstaters förfogande har kommit till för att motverka spridning av kärnladd- ningar i PNE-form. Artikeln har emellertid skapat svårigheter genom att den enligt vad som sägs i promemorian ger PNE en politisk ställ- ning som överdriver deras praktiska betydelse, vilket kommit att skärpa motsättningen mellan i-länder och u-länder. .

I artikel V förutsätts att en eller flera internationella överenskom- melser träffas om PNE. Oklarhet om innehållet i dessa överenskom- melser har lett till att olika uppfattningar råder om var de skall för- ankras. Sverige har föreslagit nedrustningskonferensen. Andra länder,

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 310

däribland Sovjetunionen, förordar IAEA. Hösten 1974 antog FN:s ge— neralförsamling en resolution vari IAEA uppmanades att fortsätta sina studier på PNE-området samtidigt som nedrustningskonferensen fick i uppdrag att studera rustningskontrollaspekter av PNB-frågan.

Hänvisningar till US37

Kontrollfrågan

Kontrollen spelar en central roll i allt handhavande av klyvbart ma- terial. Kontrollen är nödvändig för att förhindra spridning och ofta även från strålskyddssynpunkt. I promemorian behandlas kontrollfrå- gan främst med tanke på intresset att förhindra utnyttjande av klyvbart material för icke fredliga ändamål.

Nästan alla länder med kärnenergiverksamhet har tillsynsmyndig- heter för detta ändamål, i Sverige statens kärnkraftinspektion. Tillsyns— myndigheternas uppgifter är bl.a. tillståndsgivning för anläggningar, fysisk kontroll av innehav av klyvbart material, kontroll av material- bokföring och redovisade material-balanser samt säkerhetskontroll.

Ytterligare kontrollmoment tillkommer när bilaterala atomsamarbets- avtal sluts mellan enskilda stater i den mån avtalen förutser inbördes leveranser av nukleärt material och utrustning. Ibland ger avtalen en— dera parten bilaterala kontrollmöjligheter i det andra landet men för- utser att kontrollen normalt skall föras över till IAEA. I vissa avtal krävs uteslutande IAEA-kontroll. Det för Sveriges tillgång till klyvbart material viktigaste avtalet är avtalet med Förenta staterna som trädde i kraft år 1966. I detta föreskrivs bilateral kontroll. Den bilaterala ameri- kanska kontrollen överfördes år 1972 till IAEA genom ett s.k. tre- partsavtal mellan Sverige, Förenta Staterna och IAEA. IAEA:s kon- trollverksamhet grundar sig på detaljerade föreskrifter som har utarbe- tats och godkänts av IAEA:s styrelse (INFCIRC/66 rev. 2) och är i stort sett av samma slag som IAEA:s kontroll enligt NPT-fördraget.

Skillnaden mellan IAEA-kontroll enligt trepartsavtal och enligt NPT är att kontrollen i det förstnämnda fallet begränsas till särskilt angivet material, medan NPT-kontrollen omfattar allt klyvbart material i en NPT-parts hela nukleära verksamhet. .

Sverige kommer inom kort att börja tillämpa kontroll enligt NPT— systemet, varför även detta kontrollsystem beskrivs i promemorian.

I NPT:s artikel Ill: 1 åläggs icke kämvapenstaterna att godta kon- troll av sin fredliga nukleära verksamhet i enlighet med ett särskilt avtal med IAEA i syfte att förhindra överföring av klyvbart material från fredlig användning till kärnvapen eller andra kärnladdningar. Kon- trollen skall avse atområbränsle (naturligt uran eller torium) och sär- skilt klyvbart material (uran anrikat på isotopen uran-235, uran-233 och plutonium). Artikel III: 2 föreskriver att fördragsparterna inte får

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartententet 311

tillhandahålla klyvbart material eller viss utrustning till någon icke- kämvapenstat med mindre staten ifråga. underkastar sig IAEA—kontroll.

Detaljerna för kontrollen har utarbetats av en arbetsgrupp inom IAEA i vilken Sverige deltog. Resultatet av gruppens arbete är ett mo- dellavtal (INFCIRC/153) som ligger till grund för de s.k. safeguards- avtal som IAEA nu successivt träffar med stater anslutna till NPT. Hittills har 47 sådana avtal träffats varav 35 är i kraft. Sverige parafe- rade sitt safeguardsavtal med IAEA den 4 september 1974. Vid rege- ringssammanträdet den 30 januari i år fattades beslut att underteckna avtalet, vars lydelse nu också har godkänts av IAEA:s styrelse.

IAEA:s kontrollsystem förutsätter en nationell kontrollmyndighet vars resultat verifieras av IAEA. Dessutom förutsätts IAEA utföra egen kontroll enligt tre grundprinciper. Dessa är inneslutning, bokföring och redovisning samt kontroll genom IAEA-observatörer på platsen.

Inneslutning innebär att materialet avgränsas fysiskt t. ex. genom att reaktortryckkärl förses med sigill av en inspektör. Om sigillet inte bryts behöver materialet inte räknas, vägas eller mätas på nytt vid nästa IAEA-inspektion. Övervakning sker också i vissa fall med hjälp av kameror och liknande utrustning. Alla anläggningar som har klyvbart material åläggs vidare att hålla noggrann bokföring över allt klyvbart material i anläggningen och att enligt fastställda metoder redovisa ma- terialrörelser till den nationella och den internationella kontrollmyndig- heten. Slutligen har IAEA:s inspektörer givits en självständig rätt att inspektera alla anläggningar.

I promemorian framhålls att den i NPT föreskrivna kontrollen ute- slutande är ett system för att upptäcka om någon icke-kärnvapenstat har fört undan klyvbart material i en mängd och i en form som gör det möjligt för landet att tillverka kärnladdningar. Någon möjlighet att genom kontrollen fysiskt förhindra avtalsbrott finns inte.

Speciellt intresse knyter sig till den tidigare berörda artikel III: ?. som föreskriver att IAEA-kontroll skall krävas vid export av nukleärt material och utrustning till icke-kärnvapenstater. Avsikten med artikeln är att NPT-ansluten stat inte ens indirekt skall kunna bidra till en inte ansluten stats eventuella planer på att framställa kärnladdningar genom att exportera utrustning och komponenter för kämenergianläggningar.

Stadgandet är mycket allmänt hållet och det blir en tolkningsfråga för varje land att avgöra vilka typer av utrustning och material som avses. .

Med hänsyn till att den fortskridande tekniska utvecklingen gör det möjligt för allt fler stater att tillverka de produkter som omfattas av överenskommelsen, kan det på sikt bli svårt för Sverige att upprätthålla krav på exportkontroll som inte vinner efterföljd i andra stater.

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 312

Euratoms äganderätt till särskilda klyvbara material

Den europeiska gemenskapen har enligt Euratom-fördraget ägande— rätt till alla särskilda klyvbara material (anrikat uran och plutonium) som produceras i eller importeras till ett medlemsland, med undantag av material avsedda för försvarsändamål' enligt särskild plan. Euratoms äganderätt har ingen direkt praktisk betydelse utom att den tjänar som grundval och motivering för den säkerhetskontroll som tillämpas inom EG och som enligt fördraget omfattar allt klyvbart material. I ett fram— tida knapphetsläge skulle äganderätten'också kunna utgöra grundval för fördelning mellan medlemsländerna.

Tänkbara åtgärder för förbättrat internatio- nellt handhavande av klyvbart material

Promemorian avslutas med en genomgång av tänkbara åtgärder för att ytterligare försvåra avledning av klyvbart material för kärnladd- ningsframställning mot bakgrund av att hittills vidtagna åtgärder har visat sig otillräckliga för att förhindra spridning av kärnladdningstekno- logi och kärnladdningar. Det centrala internationella instrumentet för att befästa icke-spridningsviljan, NTP, har endast delvis kunnat förverk- liga sitt syfte, dels på grund av att fördraget inte har vunnit allmän an- slutning, dels på grund av att den tekniska och industriella utveckling- en gör det tekniskt möjligt för allt fler stater att framställa kärnladd- ningar. Svårigheterna har under senare tid illustrerats av att Indien, som inte har anslutit sig till NPT, har sprängt en kärnladdning. Enligt vad som anförs i promemorian är det en betänklig svaghet i fördraget att det saknas internationella bestämmelser med därav följan- de krav på nationella åtgärder mot stöld av eller åverkan på material och utrustning samt regler för internationella transporter. De betydan- de problem som är förenade med lagring av den snabbt ökande mäng- den plutonium måste också cnligt promemorian ägnas väsentligt ökad uppmärksamhet. ' ' Åtgärderna delas i promemorian in i fyra kategorier", nämligen — stärkande av NPT:s ställning och effektivare genomförande av "dess bestämmelser, ökad kontrolltäckning i stater som inte är anslutna till NPT, —— fysisk skydd av lager av klyvbart material samt regler för transpor- ter, samt

—— internationell administration av kärnindustrianläggningar.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartemente't 313

Stärkande av icke-spridningsfördraget - '

Stormakterna har ojämförligt större" möjligheter'än små länder som Sverige att påverka icke-spridningsfrågan, men i promemorian fram- hålls att detta inte bör hindra Sverige" från aktiva insatser i FN, ned- rustningskonferensen och IAEA. Också NPT:s granskningskonferens i maj 1975 erbjuder ett lämpligt tillfälle härför.

Från en enskild stats synpunkt är anslutning till NPT en följd av sä- kerhetspolitiska överväganden som har lett till beslut att inte anskaffa kärnvapen. Det bästa sättet att förbättra anslutningen är därför'att åstadå komma sådana förändringar av icke anslutna staters säkerhetspolitiska förhållanden att det framstår som möjligt för dem att avstå från käm- vapen och ansluta sig till NPT. Av största betydelse i detta samman- hang är enligt vad som anförs i promemorian att de till NPT anslutna kärnvapenstaterna uppfyller sina förpliktelser att fortsätta förhand- lingar om att avbryta kapprustningen och nå fram till en verklig ned- rustning. Ett annat sätt att få fler stater att ansluta sig'till NPT skulle vara utövande av någon form av påverkan genom t. ex. samverkan mel- lan exportörer av klyvbart material och viss utrustning. '

Av kärnvapenmakterna utanför NPT har Frankrike sagt sig ämna följa dess bokstav utan att ansluta sig medan Kina står helt utanför. För en anslutning av Indien skulle nu ett särskilt legalt instrument be- höva tillskapas, vilket Indien enligt gruppens bedömning knappast skulle acceptera. Indiens ställning kommer därmed att förbli oreglerad.

En möjlighet att stärka NPT:s ställning skulle vara att skärpa åta- gandena enligt fördraget. Detta torde endast kunna ske i någon form av tilläggsprotokoll.

En skärpning av artikel III: 1 skulle kunna göras så att icke-kärn— vapenstater blir tvungna att acceptera IAEAåkontroll också av sådant nukleärt material som är avsett för andra militära användningar, bl. a. ubåtsreaktorer, än för tillverkning av kärnladdningar. Detta skulle emel- lertid öka diskrimineringen av icke-kärnvapenstater inom NPT och skulle kunna ge övriga stater ytterligare argument mot anslutning.

Ett annat sätt vore att inkludera kärnvapenmaktcrna i kontrollen en- ligt artikel Ill: 2 så att nukleärt material och utrustning som exporteras till kämvapenmakter inte kan utnyttjas för tillverkning av kärnvapen. Ett sådant förslag skulle sannolikt få gehör från icke-kärnvapenstaterna medan det framstår som osannolikt att stormakterna skulle acceptera förslaget.

Ett kryphål i NPT som skulle kunna täppas till är att icke-kärnvapen- stater inte uttryckligen förbjuds att bistå stater utanför NPT med att tillverka kärnvapen. Enligt tolkningar av Förenta staterna och Sovjet- unionen har sådant bistånd ändå förklarats strida mot fördraget. Även om denna tolkning kan biträdas av de flesta NPT-stater, skulle tanken" på att täppa till kryphålet ändock kunna erbjuda ett vis'st'intresse." '

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 314

Svagheten med angivna åtgärder är att de inte verksamt bidrar till förhindrande av kärnvapenspridning. Med hänsyn till att kravet på kärnvapennedrustning kvarstår oförminskat bör enligt promemorian krav på ytterligare åtaganden av kärnvapenmaktema stödjas även om de inte omedelbart accepteras av dessa.

Ökad kontroll i länder som inte är anslutna till N P T

I promemorian anges att följande åtgärder är tänkbara för ökad kontrolltäckning i länder som inte är anslutna till NPT.

Fortsatt samverkan mellan exportörer kan ges ett sådant innehåll att icke-kärnvapenstater som genom import önskar utveckla den fredliga kämteknologien ser NPT-anslutning som det i praktiken enda alterna- tivet. Detta förutsätter att samtliga exportörer av betydelse för samma exportpolitik.

Som ett led i sådana ansträngningar skulle en regelmässigt intensi— vare kontroll kunna införas inom ramen för gällande bestämmelser. En rimligare lösning vore att ställa kravet att mottagarlandet ställer allt klyvbart material inom sina gränser under IAEA-kontroll. Promemorian anger också som en lösning krav att all upparbetning av använt kärn- bränsle skall ske utanför mottagarlandets gränser. För att genomföra dessa reformer krävs särskilda beslut i IAEA:s styrelse.

I promemorian föreslås vidare att exportören formellt skall kräva att mottagarlandet ansluter sig till NPT. Skillnaden mellan detta krav och kravet på kontroll av allt klyvbart material inom mottagarlandets gränser ställs under IAEA-kontroll är obetydlig.

Avslutningsvis anges i promemorian möjligheten att utvidga detalj- bestämmelserna i INFCIRC/153 med en anmodan till IAEA att fort- sätta verka för enhetliga rekommendationer rörande konstruktionen av nya kämkraftinstallationer i syfte att underlätta kontrollen.

De angivna åtgärderna förutsätter fortsatt samverkan mellan expor- törer av material, utrustning och kunnande och kräver för att bli effek— tiva total uppslutning från exportländerna.

Vid en sådan samverkan gäller det att träffa rätt beträffande graden av hårdhet i kraven på mottagarländema. Enligt promemorian kan allt tänkas från bilateral kontroll av specifika, av exporten berörda anlägg— ningar, till ovillkorligt krav på mottagarlandets anslutning till NPT.

Alltför begränsade krav blir utan värde från ickespridningssynpunkt medan mycket hårda krav kan framstå som politiskt oacceptabla och få den inte avsedda verkan att potentiella importländer framställer ut- rustningen i egen regi eller i samverkan med andra stater. En risk som måste beaktas vid utvidgade försök till påverkan genom exportkontroll är att de därav berörda u-länderna kan reagera så negativt att åtgärderna i värsta fall kan få ogynnsamma allmänpolitiska konsekvenser. Det kan

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 315

också hävdas att exportrestriktioner endast fördröjer kärnteknologins spridning. Enligt vad som anges i promemorian syns en fördröjning i avvaktan på en effektiv internationell överenskommelse vara önskvärd även om ett visst politiskt pris måste betalas för detta.

En förstärkning av IAEA: s kontrollorganisation torde, sägs det i pro- - memorian, få stöd av industriländerna medan många u-länder redan nu anser att materialkontrollen tar för stor del av IAEA: s budget.

Slutligen framhålls i promemorian att stormakterna vid sidan av in- ternationella åtgärder har särskilda möjligheter att bilateralt uppnå de gemensamt upställda målen om de väljer att föra en sådan politik.

Fysiskt skydd

I promemorian anges följande tänkbara åtgärder för förstärkning av det fysiska skyddet mot obehöriga tillgrepp av klyvbart material.

Vid IAEA: s generalkonferens hösten 1974 framförde generaldirek- tören förslag om en undersökning av förutsättningarna för ett inter- nationellt avtal om vissa minimikrav rörande åtgärder för säker förva- ring och bevakning av klyvbart material, särskilt plutonium och hög- anrikat uran, i lager och under transport inom ett land och mellan länder.

Flertalet regeringar borde enligt vad som framhålls i promemorian kunna stödja sådana åtgärder, som leder till en jämn och hög interna- tionell standard på detta område med tanke på att material stulet i ett land kan användas för utpressning eller andra ändamål i ett annat.

Lagren av klyvbart material av vapenkvalitet är av särskilt intresse när det gäller åtgärder för att försvåra för stater att efter att ha brutit kontrollavtal med IAEA ta i anspråk klyvbart material i lager för till- verkning av kärnladdningar. En säkerhetsåtgärd skulle enligt arbetsgrup- pen vara att förebygga ansamling av större mängder plutonium i något särskilt land.

Med tanke på att lagring av plutonium tekniskt sett är en komplicerad och krävande hantering skulle en internationell överenskommelse om ut- spridd lagring i de anslutna staterna behöva utredas. Ett problem i sam- manhanget skulle vara de ökade transporter av klyvbart material som skulle behöva genomföras. Med tillväxten av plutoniumlagren följer också att även med utspridda lager ett stort antal stater kommer att inom sina gränser ha tillräckligt stora plutonummängder för kärnladd- ningsframställning. En uppdelning av de anslutna staterna i ”säkra” och ”osäkra" där man i de senare skulle undvika plutoniumlagring skulle enligt promemorian leda till politskt motstånd, liksom ett förslag om att allt plutonium skulle lagras i de NPT-anslutna kämvapenstaterna. Slutligen bedöms att riskerna för tillgrepp av sub-nationella grupper knappast skulle minska vid utspridd lagerhållning.

En tänkbar åtgärd skulle enligt vad som anförs i promemorian vara att

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet- ' 316-

minska plutoniets omloppstid genom att verka för'ett omfattande inter- nationellt samarbete för framställning och användning'lav plutonium- bränsle redan i dagens generationav reaktorer.

Åtgärder för att skydda kärnvapenmakternas lager av färdiga kärn- laddningar och klyvbart material för vapenframställning torde anses nödvändiga av kärnvapenmakterna själva. .Unilaterala avsiktsdeklaratio- ner knutna till NPT bör, framhålls det, kunna godtas av icke-kärnvapen- makterna under den klara förutsättningen att kravet på kärnvapenned- rustning bibehålls. '

Internationell administration

En ännu starkare internationell kontroll skulle, sägs det i promemo- rian, kunna åstadkommas om IAEA eller annan organisation tillförsäk- ras rättigheter som närmar sig ett ägande av material och anläggningar. I promemorian ges ett antal typexempel på hur detta skulle gå till.

IAEA, vars stadga förutser en sådan uppgift, skulle kunna anförtros uppgiften att administrera lagren av överskottsmaterial, ”plutonium- berget”. En mindre långt gående åtgärd som kanske vore lättare att ge- nomföra, skulle vara att avstå från .konventionsreglering men ändå låta. IAEA erbjuda sig att handha plutoniumdepåcr i de länder som så önskar.

Ett annat förslag är att införa internationellt ägande av alla anrik- nings- och upparbetningsanläggningar-i icke-kärnvapenländer. Riskerna för arrangerat svinn skulle minska och en utgångspunkt skapas för ut- spridd lagring av det material som inte omedelbart går vidare till bräns- leelementfabriker. I promemorian erinras om det av IAEA:s generaldi- rektör nyligen framförda förslaget om upprättande av en internationell upparbetningsanläggning helst kombinerad med en fabrik för tillverk- ning av kärnbränsle.

Internationellt ägande av allt klyvbart material i icke-kärnvapenlän- der kan också tänkas enligt Euratommodell. Ett sådant arrangemang skulle ge en allmän legal grund för internationellt inflytande över en rad förhållanden inom kärnkraftindustrin. Ett ännu längre gående för- slag är att det internationella ägandet utsträcks till att gälla också delar av det klyvbara materialet hos kärnvapenländerna.

Som sista typexempel'anges en stark internationell organisation med monopol på kärnkraftproduktion i världen inklusive alla led av kärn- bränslecykeln. Ett sådant förslag bedöms i promemorian inte kunna för- verkligas inom överskådlig tid.

I promemorian konstateras att varje form av internationell förvalt- ning i reell mening innebär ett betydande moment av överstatlighet för- den administrerande myndigheten. Möjligheten att förmå FN-kollek- tivet att acceptera en sådan inskränkning i den nationella suveräniteten bedömes som obefintliga. '

Möjligheter till kompromisser föreligger enligt vad som framhålls i

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 317

promemorian bl.a. i att undantag görs för en viss krets av länder, t.ex. kärnvapenmaktcrna. Med tanke på att särskilt u-lands-reaklionen mot ett sådant diskriminerande avtal kan väntas bli stark, uttalas i prome- morian sådana undantag knappast vara motiverade om inte långtgåen- de nedrustningsmedgivanden kan erhållas samtidigt.

Innehållet i den internationella förvaltningen kan. tunnas ut genom att momentet av överstatlighet tas bort, men därigenom har man också sägs det i promemorian gått miste om möjligheten "att åstadkomma nå— got reellt från icke-spridningssynpunkt.

Internationell förvaltning på frivillig grund är en tredje kompromiss-- möjlighet. Denna skulle ha karaktären av serviceåtgärd för länder med svårigheter att på egen hand- hantera klyvbart material. Även om ett betydande motstånd kan väntas förtjänar tanken att utredas närmare, framhålls det.

I promemorian framhålls att internationell förvaltning av klyvbart material ställer stora krav på vederbörande internationella myndighet. Med tanke på att hanteringen är förenad med risker måste vid en över- flyttning av operatörsansvaret klara regler för ansvarsförhållandena fastställas för varje led i bränslecykeln.

Den slutsats som dras i promemorian är att internationell förvaltning av klyvbart material måste ses som ett mål på lång sikt, som eventuellt kan nås i etapper.

11.8.2 Rapport om nationell kontroll av klyvbart material

Statens kärnkraftinspektion har i sin rapport Kontroll av klyvbart nu- kleärt material (SKI: 1974—1) i september 1974 redogjort för den" svenska kontrollen.

Den kontroll av klyvbart nukleärt material som nu" sker i Sverige grundar sig på dels bestämmelser i atomenergilagen (1956: 306), dels bi- laterala avtal som Sverige har träffat med vissa andra länder, dels OECD-konventionen om säkerhetskontroll, och dels ett trepartsavtal av år 1972 mellan Sverige, Förenta staterna och det internationella atom- energiorganct (IAEA) varigenom allt klyvbart material som levererats från Förenta staterna till Sverige ställs under IAEA-kontroll.

Genom att år 1970 ratificera fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT) förband sig Sverige att sluta ett kontrollavtal med IAEA i syfte att ställa allt klyvbart material i Sverige under IAEA-kon— troll. Efter förhandlingar har nu överenskommelse träffats om avtalets utformning. Avtalet väntas träda i kraft år 1975. Samtidigt kommer det tidigare nämnda trepartsavtalet att upphöra att gälla.

Statens kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet enligt atomenergila- gen och har enligt sin instruktion vidare att handlägga sådana uppgifter med avseende på kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart mate— rial som följer av Sveriges internationella åtaganden. Inspektionen har-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 318 -

utfärdat föreskrifter för handhavande och rapportering av nämnda ma- : terial.

Det svenska kontrollsystemet är uppbyggt så att kärnkraftinspektio- nen vid varje tidpunkt skall känna till mängder och förvaringsplatser för klyvbart material i Sverige, materialets ägare eller användare, materia-. lets nukleära och kemiska sammansättning samt fysikaliska form.

Materialet bokförs hos kärnkraftinspektionen i form av saldoredovis- ning kompletterad med ett tidsbevakningssystem. Komplett bokföring sker hos de företag som har hand om det nukleära materialet. Käm- kraftinspektionen har rätt att ta del av bokföringen hos dem.

Kontrollen omfattar allt klyvbart material i Sverige, antingen det har producerats inom landet eller importerats. Däremot omfattar den svens— ka kontrollcn inte det material som har exporterats från Sverige eller" som har förbrukats eller gjorts obrukbart för nukleära ändamål.

Anstalter för underlättande av kontrollen av klyvbart material i nu- kleära anläggningar börjar redan vid konstruktionen av anläggningen. Kärnkraftinspektionen gör på grundval av anläggningens utformning en = bedömning av om det går att genomföra en effektiv materialkontroll el- ' ler om det är nödvändigt att göra vissa ändringar av konstruktionen in- nan den kan godkännas av kärnkraftinspektionen.

Utformningen av den organisation som svarar för kontrollen inom! företaget och för driften av anläggningen är också av stor betydelse för kärnkraftinspektionen vid dess granskning. Särskilt viktigt är också att företaget i detalj redovisar den väg materialet går genom anläggningen= med särskilt angivande av de platser där materialet på ett eller annat sätts mäts eller där det ändras fysikaliskt eller kemiskt.

Materialbokföringen bygger på att anläggningen indelas i materialba- lansområden. Ett sådant kan omfatta en byggnad eller del av byggnad eller också flera geografiskt skilda byggnader där en viss definierad pro- cess bedrivs.

Det interna kontrollsystemet anpassas till varje enskild anläggning.: Det omfattar också regler för fysiskt skydd. |

Rapporteringen till kärnkraftinspektionen sker mellan en och tolv5 gånger per år, beroende på anläggningsdel, i form av materialbalansrap- porter som är baserade på uppgifter från anläggningens bokförings- och! driftjournaler. I rapporterna ingår uppgifter om anläggningens totala in- * nehav av klyvbart material samt de förändringar i form av mottagande eller avsändning av material, processförluster o. d. som har inträffat se- dan föregående materialbalansrapport lämnades.

Inventering av det klyvbara materialet görs med bestämda tidsinter- vall.

I vissa fall måste kärnkraftinspektionen ge tillstånd innan material får blandas. Detta gäller bl. a. om blandningen skall innehålla uran från olika leverantörsländer.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 319

Tillstånd av inspektionen krävs också för transporter av nukleärt mate- rial. Enligt vissa av Sveriges bilaterala avtal måste tillstånd. till export sökas hos materialets ursprungsland. Kärnkraftinspektionen ordnar detta och kontrollerar dessutom att materialexporten kan ske inom ra— men för Sveriges internationella åtaganden innan ärendet överlämnas till regeringen för avgörande.

Vid import av klyvbart material skall mottagaren meddela kärnkraft- inspektionen hur stor kvantitet material som har tagits emot. Uppgiften skall styrkas med specifikation från avsändaren.

Kärnkraftinspektionen utövar tillsyn bl. a. genom inspektioner vid an- läggningar som har tillstånd att inneha nukleärt material. Syftet med in— spektionerna är dels att gå igenom materialbokföringen inkl. de hand- lingar som ligger till grund för bokföringen, dels att verifiera anlägg- ningens materialinnehav i samband med inventering av materialet. Vid inspektionen kontrolleras också efterlevnaden av det interna kontroll- systemet. Antalet inspektioner under ett år uppgår till mellan två och tolv beroende på typ av anläggning. Inventering sker normalt en eller två gånger per år.

Genom sin kännedom om anläggningens utformning och utrustning kan kärnkraftinspektionen beräkna med vilken noggrannhet olika an- läggningshavare kan väga, mäta och analysera sitt materialinnehav. På grundval härav kan inspektionen bedöma om avvikelser mellan bok- förda och faktiska kvantiteter är signifikanta eller inte.

Även IAEA kontrollerar, på grundval av kärnkraftinspektionens rap- porter, om förluster av material förekommer, dels genom den rapporte- ring som sker från inspektionen till IAEA, dels genom de inspektioner som IAEA gör vid svenska anläggningar där klyvbart material förvaras.

11.9 Rapporter om sabotage och fysiskt skydd av klyvbart material

På initiativ av Centrala driftledningens beredskapsnämnd tillsattes år 1973 en kommitté med uppdrag att närmare studera vilka åtgärder som bör vidtagas för att i rimlig utsträckning minska riskerna för sabotage mot värmekraftanläggningar och lämna anvisningar om åtgärder, som från teknisk och administrativ synpunkt bör vidtagas. I kommittén har ingått representanter för kraftindustrin, rikspolisstyrelsen och försvars- staben. '

Kommitténs arbete redovisas i rapporten Åtgärder mot sabotage vid värmekraftanläggningar. Över rapporten har statens kärnkraftinspektion yttrat sig.

Som bakgrund till kommitténs redovisning av utförda studier har redogörelser lämnats om Sveriges elförsörjning enligt 1972 års CDL- studie, om elkraftbehovet under avspärrnings- och krigsläge, om upp- byggnad och funktion av värmekraftanläggningar samt om strålnings- risker vid kärnkraftverk.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet . 320

Studien inriktas i första hand på riskerna för sabotage mot kärnkraft- anläggningar mcd lättvattenreaktorer men också mot andra värmekraft- anläggningar.

Tänkbara syften för sabotage mot värmekraftanläggningar eller för hot om sådant sabotage-redovisas. Det mest sannolika anses vara att genom hot åstadkomma produktionsbortfall och därmed föranleda eko- nomisk skada för kraftföretaget, att genom hot kräva viss åtgärd och att åstadkomma störningar i samhällsfunktionerna.

Ett sabotage mot kraftanläggningar i allmänhet kan i sämsta fall leda till produktionsbortfall, driftstörning för konsumenterna och ekonomisk förlust för ägaren. Ett sabotage mot ett kärnkraftverk kan därtill inne- bär:-. risk för spridning av radioaktiva partiklar. Kommittén anser därför att avsevärt större krav bör ställas på skyddet mot sabotage vid kärn- kraftverk än vid övriga kraftverk. .

Av medel och metoder för sabotage bedöms sprängning vara det vanligaste medlet. I rapporten diskuteras dessutom brand, beskjutning, kemiska och biologiska stridsmedel, främmande föremål, avlägsnande av delar, möjligheten att vidta felaktiga åtgärder eller att underlåta att vid- ta åtgärder samt tvång.

Kommittén konstaterar att det skulle vara mycket svårt för en sabotör att förorsaka ett reaktorhaveri med omfattande radioaktivt utsläpp till följd, beroende bl. a. på att anläggningen har övertaliga säkerhetssystem. Sannolikheten för att ett sabotage skulle leda till skador för tredje man bedöms vara ytterst liten. .

Ett sabotage med avsevärda konsekvenser kan lättast åstadkommas av personer som får vistas i anläggningen och som fått tillfälle att göra sig förtrogna med denna. Kommittén har ingående diskuterat möjligheterna för sabotage av personer som inte tillhör anläggningen. Härvid konsta- teras att anläggningens mycket omfattande och för driften nödvändiga säkerhetssystem kommer att försvåra möjligheterna för och begränsa skadorna av ett eventuelltlsabotage. Man kan dock ändå inte bortse från risken att en person utifrån, som inte har. direkta kunskaper om systemen men som på ett eller annat sätt har-fått god lokalkännedom och god information om svaga punkter kan åstadkomma betydande ska- dor. '

Som förutsättning för de i rapporten upptagna rekommendationerna gäller därför att sabotage utförs antingen av någon eller några personer som har sin verksamhet förlagd till anläggningen eller av enstaka per— soner som agerar från plats utanföranläggningen. De senare kan direkt framföra hotet om sabotage eller efter att ha besatt anläggningen ge- nomföra sabotaget. Vare sig sabotaget utförs av personer inom eller utanför anläggningen kan de vara beväpnade samt försedda med spräng- medel och lämplig lätt teknisk utrustning. -

Förutsättningarna för att med stöd av gällande lagstiftning införa

Prop. 1975: 30 Bilaga ]. Industridepartementet 331

personalkontroll Och tillträdesskydd för att minska möjligheterna till sabotage är ganska begränsade. '

Kommittén har därför lämnat förslag till övriga åtgärder som bör vidtagas för att så långt möjligt begränsa sabotagerisken vid kärnkraft- verk.

De åtgärder av administrativ art som rekommenderas är — kontroll av alla personer som uppehåller sig inom kraftverket. bl.a. genom att bevakningen förstärks under revisioner och större inspek- tioner, att uppgift i förväg lämnas om personal från utomstående företag som skall ha tillträde till anläggningen och att identitets- handling utfärdas för person som har rätt att tillfälligt uppehålla sig inom området, »— bevakning av anläggningen för att förhindra obehörigt tillträde, indelning av anläggningen i skyddszoner och införande av behörig- hetskontroll inom varje skyddszon, —— identitetskontroll med hjälp av ett noggrant utformat identifierings- system samt information och utbildning av personalen.

Dessa åtgärder bör vidtagas successivt så att de är fullt genomförda när anläggningen tas i drift. Kommittén rekommenderar också att besök i anläggningarna begrän- sas så mycket som möjligt, bl.a. genom förläggning av utställnings- lokal utanför inhägnat område. De åtgärder av teknisk art som bedöms angelägna är byggnadstekniska åtgärder för att förhindra obehörigt tillträde, bl. a. genom flera skyddszoner, åtgärder för att försvåra spridning av brand. —— utformning av anläggningen så att åverkan genom våld utifrån för- hindras, kommunikationsledcr inom anläggningen ordnade så att bevakning underlättas och evakuering kan ske snabbt, — utformning av arbetsplatser och övriga personalutrymmen med hän- syn till behovet av skydd mot inkräktare m. m., —— teknisk övervakning av kommunikationsleder, utformning av anläggningen så att obehörig kommunikation genom kulvertar, trummor etc. inte kan ske samt — komplettering av övertaliga skyddssystem med hänsyn till sabotage- skydd.

Yttrande över rapporten har lämnats av statens kärnkraftinspektion som finner att de delar av rapporten som berör frågan om sabotage samt möjliga administrativa och tekniska motåtgärder ger en god analys av problemen som väsentligt överensstämmer med bedömningar i andra länder.

Kärnkraftinspektionen finner rekommendationerna i rapporten vara väl avvägda och framhåller att inspektionen avser att ge förelägganden om att de föreslagna administrativa åtgärderna genomförs så snart som det är praktiskt möjligt. 21 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 33:

Bland de tekniska åtgärderna är vissa av den arten att de endast kan genomföras vid nytillkommande anläggningar men inspektionen framhåller att åtskilliga av de säkerhetsf'xtgärder som är genomförda i de befintliga kärnkraftverken medverkar till att försvåra sabotage.

Kärnkraftinspektionen avser att för nytillkommande kärnkraftverk noggrant pröva behovet av sådana ytterligare tekniska åtgärder som fö- reslås i rapporten Och att för befintliga kärnkraftverk pröva möjligheten att förbättra skyddet mot sabotage.

Statens kärnkraftinspektion har i rapporten (SKI: 1974-2) Fysiskt skydd för att förhindra eller försvåra förlust av nukleärt klyvbart ma— terial redovisat resultatet av en undersökning av det fysiska skyddet vid AB Atomenergis anläggningar i Studsvik och ASEA—Atoms kärnbränsle- fabrik i Västerås. Den konsult som har utfört undersökningen har under hösten 1974 lämnat ett detaljförslag för förbättring av det fysiska skyd— det vid dessa anläggningar.

Förslagen är likartade dem som har redovisats för förbättring av skyddet mot sabotage vid värmekraftanläggningar.

Kärnkraftinspektionen har på grundval av denna utredning i tilläggs- villkor till koncessionerna enligt atomenergilagen skärpt kraven på fy- siskt skydd vid dessa anläggningar.

Kärnkraftinspektionen anger vidare i rapporten att arbete pågår med att utforma föreskrifter för fysiskt skydd under transport av klyvbart material. I nuläget fastställs behovet av skyddsåtgärder vid transporter i varje enskilt fall. Särskild uppmärksamhet ägnas transporter av sådant material som kan användas för kärnladdningar, dvs. höganrikat uran och plutonium. Transporter av höganrikat uran görs ca 5—10 gånger per år i Sverige. IAEA:s transportbestämmelscr för radioaktiva ämnen av denna typ innebär krav på stränga tekniska och administrativa kontroll- åtgärder. Kärnkraftinspektionen meddelar särskilda föreskrifter för varje sådan transport eller grupp av transporter. Föreskrifterna omfattar dels krav på emballage och tillåtet innehåll, dels anvisning om bl. a. trans- portväg, transportföretag, rapporteringsskyldighet och särskild övervak- ning under transporten.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 333

12 Föredraganden

12.1. Inledning

tatsministcrn har tidigare denna dag angett de allmänna riktlinjerna för energihushållningen. Utgångspunkten har varit att energiplaneringen bör inriktas på de närmaste 10—15 åren. År 1985 har valts som rikt- punkt för planeringen på medellång sikt. Statsministern har anfört bl. a. att det nu står klart att energin måste användas med återhållsam- het. Encrgipolitiken måste, liksom andra delar av politiken, även i fort- sättningen medverka till välfärd och trygghet för människorna. Ener- gipolitiken skall utformas så att den bäst medverkar till att uppnå de sociala mål vi vill sätta upp för samhället. Den skall bidra till en hög sysselsättning, fortsatt ekonomisk tillväxt, social och ekonomisk utjäm- ning under ett ständigt hänsynstagande till natur och miljö. Den skall underlätta strävan att vidmakthålla vårt nationella oberoende. Den skall främja en internationellt rättvis fördelning av energiråvaror och int-:r- nationellt planmässig hushållning.

Jag skall nu mot bakgrund av vad statsministern har anfört utveckla de riktlinjer han angett och redovisa de förslag som riktlinjerna föranle- der inom industridepartementets verksamhetsområde.

Jag vill till en början översiktligt beröra det utredningsmaterial som ligger till grund för mina överväganden.

Regeringen har sedan hösten 1973 varit inriktad på att lägga fram förslag till riktlinjer för energihushållningen under de närmaste 10—15 åren i en energipolitisk proposition våren 1975. Ett omfattande utred- ningsarbete för att få fram underlag för beslut om energipolitiska åtgär- der hade redan påbörjats och har därefter intensifierats. Särskild upp- märksamhet har ägnats kärnkraftens säkerhetsfrågor med hänsyn till riksdagens uttalande våren 1973 att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare bör fattas förrän ett nytt allsidigt beslutsunderlag, inne- fattande bl.a. information om forskningsresultat och utvecklingstcn— denser, har förelagts riksdagen.

Energiprognosutredningen (EPU) tillkallades våren 1972 för att ut- reda och bedöma den framtida utvecklingen på energiområdet. Utred— ningen har i betänkandet (SOU 1974: 64) Energi 1985 2000 ingående analyserat olika tänkbara alternativ för konsumtionsutvecklingen. Ut- ifrån sina prognoser redovisar EPU två huvudalternativ för utveckling- en av energikonsumtionen under de närmaste decennierna med vardera två varianter beträffande produktion och tillförsel av energi. Det hög- re huvudaltemativct motsvarar förväntad spontan utveckling medan det lägre motsvarar en konsumtionsnivå åstadkommen bl.a. genom sparinsatser som berör stora delar av samhällslivet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 324

Utredningens överväganden har kompletterats på så sätt att ett antal myndigheter har anmodats yttra sig dels om möjligheterna att uppnå ytterligare besparingar, dels om de åtgärder som behöver vidtas för att sparmålen skall nås.

Energiprogramkommittén (EPK) tillsattes hösten 1973 för att ut- arbeta förslag till program för forskningen och utvecklingen (FoU) på energiområdet. EPK har avlämnat betänkandet (SOU 1974: 72) Ener- giforskning. I betänkandet föreslås ett samordnat svenskt FoU-program som syftar till att säkra och öka tillgången på energi, minska behovet av energi och sänka kostnaderna för att utnyttja den.

EPK har i en särskild promemoria (Ds I 1975: 1) redovisat behovet av och kostnaderna för prototyper och demonstrationsanläggningar på energiområdet.

Förslag om organisationen av FoU-verksamheten har utarbetats inom industridepartementet och redovisats i en promemoria (Ds I 1974110).

Petroindustriutredningen har haft i uppdrag att klarlägga utform- ningen av från samhällssynpunkt bästa möjliga utbyggnad av transport, raffinering och förädling av olja och naturgas. Utredningen har av- lämnat två rapporter (Ds I 1973: 5 och 1974: 7). Översikter över den hittillsvarande svenska prospekteringen efter olja och naturgas har lämnats av Oljeprospektering AB och Petroswede AB.

Närförläggningsutredningen tillkallades redan våren 1970 för att utre- da frågor om närförläggning av kärnkraftverk för kombinerad produktion av el och värme. Utredningen har redovisat sitt arbete i betänkandet (SOU 1974: 56) Närförläggning av kärnkraftverk.

Utredningen om radioaktivt avfall (Aka—utredningen) har till uppgift att utreda frågor om hantering och förvaring av radioaktivt avfall från kärnkraftverk. Den har i en lägesrapport (Ds I 1974: 6) sommaren 1974 sammanfattat resultatet av sitt hittillsvarande arbete.

Det material som närförläggningsutredningen och Aka-utredningen har lagt fram kompletteras av redogörelser och rapporter från bl. a. för- svarets forskningsanstalt, statens kärnkraftinspektion och delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärn- säkforsk).

EPU:s, EPK:s och närförläggningsutredningens betänkanden har va- rit föremål för en omfattande remissbehandling, som ytterligare belyst de aktuella frågorna.

Utöver vad jag nu nämnt finns åtskilliga rapporter, promemorior och skrivelser som behandlar särskilda frågeställningar inom energi- området.

Utredningsmaterialet är omfattande- och allsidigt och utgör enligt min mening tillräcklig grund för förslag om riktlinjer för energihushåll- ningen för i första hand tiden t. o. m. är 1985.

Den fråga som har varit föremål för särskilt intresse från riksdagens

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 325

sida, nämligen kärnkraftens säkerhet, har ingående belysts från skilda aspekter. Jag anser att det utredningsmaterial som nu finns på denna punkt är sådant att hinder för beslut om en fortsatt begränsad utbyggnad av kärnkraften inte föreligger.

Innan jag går in på att närmare motivera vad jag förordar vill jag i korthet beröra några av energipolitikens allmänna förutsättningar.

Den svenska energiförbrukningen överstiger nu 400 TWh1 per år. Förbrukningen har ökat med ca 4,5 % i genomsnitt per år under efter- krigstiden. Fördelningen mellan olika användarsektorer har varit i stort sett oförändrad under denna tid. Industrin svarar för drygt 40 % av totala förbrukningen. En ungefär lika stor andel av landets energikon- sumtion går till uppvärmning, ventilation och belysning av bostäder och andra lokaler. Återstoden —— drygt 15 % — förbrukas inom trans- portsektorn.

Förbrukningen av elenergi har ökat snabbare än genomsnittet och har således successivt nått en större andel av den totala energiförbrukningen. F.n. svarar den för ca 19 % av den totala förbrukningen. Mer än hälf- ten av elförbrukningen sker inom industrin och återstoden i huvudsak inom hushåll och handel m.m. Endast några få procent faller på sam- färdselsektorn.

Oljan svarar för ca 70 % av energiförsörjningen och är således den helt dominerande primära energiformen. Därnäst kommer vattenkraften med ca 15 %, förbränning av lutar, ved och avfall inom skogsindustrin, som representerar mindre än 10 %, samt kol och koks med ca 5 %. Kärnkraftens bidrag är än så länge mindre än 1 %.

Energipolitiken har hittills i huvudsak varit inriktad på att tillgodose efterfrågan och säkra tillgången på energi till lägsta möjliga kostnad. Enligt min mening kommer detta även fortsättningsvis att vara ett vik- tigt inslag i energipolitiken. Men det räcker inte. Konsumtionssidan måste bli föremål för åtgärder i betydligt större omfattning än hittills.

De förslag jag lägger fram i det följande syftar till att åstadkomma en planmässig hushållning med energiresurserna. I fråga om energi- konsumtionen mäste politiken inriktas på att hålla tillbaka ökningstak- ten genom att bl. a. främja ökad sparsamhet med energi. På produk- tionssidan står kravet på en säker och tillräcklig energiförsörjning inom den ram som energikonsumtionsutvecklingen ger i förgrunden. Strä— vandena att minska vårt beroende av importerade bränslen måste här ges hög prioritet. Behovet av elkraft måste vidare tillgodoses.

Jag kommer till en början att uppehålla mig vid frågan om energi- konsumtionens utveckling och därvid även ange de åtgärder jag anser bör vidtas för att få till stånd den begränsning av ökningen 'av energi— konsumtionen som jag anser nödvändig.

Jag kommer vidare att genom s. k. energibalanser för åren 1973—1974 och år 1985 åskådliggöra hur en given konsumtionsnivå kan täckas med olika energislag.

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartementet 326 Efter denna genomgång redovisar jag hur jag anser att energibehovet bör tillgodoses t.o.m. år 1985 och anger de åtgärder jag anser bör vidtas härför. Ett särskilt avsnitt ägnas forskning och utveckling inom energiom— rådet.

Slutligen behandlas anslagsfrågor för budgetåret 1975/76 m. m.

12.2. Energikonsumtion [2.3.1 Energi/tomrumtia/rens utveckling

Riklig tillgång på energi har varit en grundläggande förutsättning för förändringen av vårt land från ett fattigt jordbrukssamhälle till en mo- dern välfärdsstat. Näringslivets utveckling. en stor byggnadsverksamhet och ökade transporter har ställt krav på ständigt ökade tillskott av ener- gi i form av bränslen och elenergi. År 1974 beräknas den totala energi- konsumtionen ha uppgått till drygt 400 TWh varav ca 19 % i form av el- energi.

Den industriella utvecklingen har till betydande del byggt på utvinning och förädling av inhemska naturresurser som malm och skog. Dessa de- lar av industrin har alltjämt stor betydelse även om verkstadsindustrin numera är den dominerande industribranschen i Sverige. Verkstadsin— dustrin och den kemiska industrin uppvisar den snabbaste produktions— ökningcn. Industrin svarar för drygt 40 % av landets totala energikon- sumtion.

Industrins energiförbrukning har accelererat under de senaste decen- nierna. Räknat per anställd har ökningen legat på ca 4 % per år under efterkrigstiden. Detta har flera orsaker. Produktionsutvecklingen har va- rit. snabb inom branscher med stor energiförbrukning såsom skogsindu— strin. Den höga investeringstakten, som har varit en förutsättning för svensk industris goda internationella konkurrenskraft och lönebetalnings- förmåga. har också bidragit till encrgiökningen. Den stora investerings- verksamheten har inneburit även en fortsatt automatisering och mekani— sering av ofta tunga. smutsiga och farliga arbeten.

Samtidigt som industrins energiförbrukning räknat såväl totalt som per sysselsatt har visat en fortgående stegring har emellertid energibe- hovet per producerad enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen, minskat. Således har industrin effektiviserats även från energisynpunkt.

Byggnadsverksamheten har varit av stor omfattning, särskilt under efterkrigstiden. Under den senaste tioårsperioden har 1 miljon nya bo- städer producerats. Därigenom har lägenheternas utrymmes— och utrust- ningsstandard höjts. Trångboddheten har i stort avskaffats. Äldre bostä- der har moderniserats. Centralvärme, bad eller dusch, kylskåp och elspis är nu allmänt standard. Inomhustemperaturen har också ökat.

Utbyggnaden av den offentliga servicen har medfört att ett betydande

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 337

antal sjukhus, vårdinrättningar, ålderdomshem. barndaghem. skolor. sim- och idrottshallar, kyrkor, förvaltningsbyggnader m. rn. har byggts. Energibehovet för uppvärmning, ventilation, belysning m.m. av bostä- der och andra lokaler är ungefär lika stort som industrins, dvs. drygt 40 % av totala förbrukningen.

Resandet har ökat kraftigt. Bilen är i dag praktiskt taget var mans egendom. Vägnätet har byggts ut och standarden höjts. vilket bl. a. ökat trafiksäkerheten. Flyget har haft en mycket kraftig expansion. Inte minst antalet utrikesresor har ökat. Godstransporterna utvecklas i takt med ökad industriproduktion och vidgad utrikeshandel. Energiförbrukningen inom samfärdselsektorn består till övervägande del av drivmedel. Sek- torns andel av landets energiförbrukning utgör drygt 15 %.

Energiförsörjningen och övriga samhällsfunktioner är nära samman- vävda. Energipolitiken måste därför utformas i samklang med andra övergripande politiska målsättningar beträffande bl. a. sysselsättningen, industrin, transporterna, bostäderna samt den yttre och inre miljön. Det- ta innebär att energipolitiken måste ta sin utgångspunkt i de krav som utifrån människornas behov ställs på samhällsutvecklingen. Våra energi- politiska strävanden kan därför varken tillåtas att helt dominera och styra eller fullständigt underordnas utvecklingen inom övriga samhälls- sektorer.

Även om stora framsteg har gjorts i det svenska samhället återstår det alltjämt stora otiilfredsställda behov. En ökad jämlikhet innebär bl. a. att de sämst ställda grupperna i samhället måste få en väsentlig höjning av den materiella standarden. En fortsatt utbyggnad av den of- fentliga sektorn är nödvändig om våra ambitioner att förbättra sjukvård. åldringsvård, barnaomsorg och utbildning skall kunna uppfyllas.

Målen för bostadspolitiken innebär bl. a. att utrymmesstandarden och boendeservicen skall förbättras. Vi kan räkna med ett fortsatt högt byg- gande av lägenheter i småhus.

För att erhålla de ökade resurser som behövs för reformpolitiken på olika områden krävs en fortsatt utveckling av industrin. Industrin måste även i fortsättningen moderniseras och rationaliseras. Bl.a. bör en vi— dareförädling ske av våra naturtillgångar skog och malm. Utbyggnaden av Norrbottens järnverk AB och vidareförädlingen inom skogsindustrin är exempel på detta. Industriproduktionen måste också betala en stor del av vår import. Bortåt 50 % av vår industriproduktion avsätts utom- lands. Produktionens sammansättning och ökningstakt styrs därför i hög grad av efterfrågan i andra länder och den svenska industrins interna- tionella konkurrensförmåga.

Stora insatser skall göras på arbetslivets område. De anställdas infly- tande skall stärkas. Stora satsningar behövs för att förbättra arbetsmiljö- erna. Kraven på kortare arbetstid och minskad stress i arbetet är starka. En ökning av sysselsättningsnivån eftersträvas. En hög och jämn syssel—

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 328

sättning är ett av regeringens viktigaste jämlikhetsmål. För att klara detta krävs en fortsatt stark och expansiv industri. Det är inte tillräck- ligt att enbart den offentliga sektorn och servicenäringarna expanderar.

Mot bakgrund av vad jag har sagt anser jag det vara ställt utom varje tvivel att vi ännu inte nått någon mättnadsnivå i fråga om energiför- brukningen i vårt land. Det kommer att ställas krav på ökad energitill- försel även framöver och då särskilt inom industrin. Denna uppfattning är också helt i överensstämmelse med den bild som kommer fram av EPU:s och EPK:s betänkanden, remissvaren över dessa och energispar- undersökningen.

En mängd faktorer talar för att vi inte i fortsättningen kan räkna med en lika lugn, jämn och tryggad energiförsörjning som vi tidigare under långa tidsperioder har varit vana vid. I ett globalt perspektiv är cnergi- frågan en del av ett större resursproblem. Jordens tillgångar på livs- medel, energi, mineraler etc. är begränsade. Energiförbrukningen är liksom annan konsumtion mycket ojämnt fördelad. Av jordens befolk- ning svarar 30 % för drygt 85 % av energikonsumtionen. Om jordens hela befolkning skall kunna få en materiell och näringsmässig standard som ligger i närheten av vad i-iänderna nu har, kommer nästan ofattbart stora insatser att behöva göras.

Den globala energikonsumtionen har ökat med omkring 5 % per år under hela 1900-talet. Den största energikällan är oljan, som alltmer har tagit över kolets roll och nu svarar för nästan halva världsförbrukning- en. Därnäst kommer kol med 30 % och naturgas med knappt 20 %. Vattenkraft och kärnkraft svarar endast för några få procent. Uppskatt- ningar av energireservernas storlek har gjorts, som baserar sig på nu- varande årskonsumtion samt kända och med nuvarande priser utvin- ningsvärda reserver. Därav framgår att olja och naturgas räcker i några decennier, uran i några hundra år vid användning i dagens typ av kärn- kraftreaktorer och kol i mer än tusen år. Om energipriserna ökar sti- ger reserverna eftersom det finns kända men f.n. inte utvinningsvärda reserver. Detta gäller bl. a. olja och uran.

Även om det inte under de närmaste decennierna kommer att före- ligga en rent fysisk brist på energi kan ökade försörjningssvårighcter göra sig gällande. Händelserna på oljemarknaden under de senaste åren har drastiskt ändrat förutsättningarna härvidlag. Man kan inte utesluta möjligheten att politiska eller militära aktioner kan leda till att direkta försörjningssvårigheter uppstår. Det finns vidare inte något underlag för att räkna med någon återgång till de tidigare oljepriserna. Risken finns tvärtom att ytterligare prisstegringar kan inträffa.

Även bortsett från att akuta bristsituationer kan uppstå finns det star— ka skäl som talar för att industriländerna bör minska sin oljekonsum- tion. De oljeproducerande länderna, som slutit sig samman i Organiza- tion of Petroleum Exporting Countries (OPEC), har deklarerat att en

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartemcntet 329

sådan utveckling är önskvärd även ur deras synvinkel. Oljan utgör en av jordens värdefullaste ändliga naturresurser med en utomordentligt mångsidig användning.

Starka ekologiska motiv och miljöskäl talar också för en dämpning av energikonsumtionen. Utsläppen av bl. a. svavel i samband med eld- ning med fossila bränslen sprider sig över stora ytor och medför för— surning av vatten och jordar. Emissioner kan under ogynnsamma för- hållanden lokalt leda till bl.a. smog. Förbränning av fossila bränslen ökar också koldioxidhalten i atmosfären, vilket enligt vissa bedömare redan inom några få decennier kan orsaka oåterkalleliga förändringar i klimatet både globalt och regionalt. Påverkan på klimatet kan även befaras av utsläpp av stoft och svavel i samband med fossileldning. De risker, som är förenade med förbränning av fossila bränslen, är mycket ofullständigt kända. Den fortgående globala ökningen i användningen av kol och olja är därför ägnad att inge oro.

Oljekrisen vintern 1973—1974 utlöste starka reaktioner i de högener- giförbrukande industriländerna. I flera länder utarbetades snabbt nya energipolitiska program. Dessa har vissa gemensamma drag. För det första skall oljeberoendet minskas genom besparingsåtgärder. Inhemsk oljeproduktion skall stimuleras. Vidare skall inhemska fossila bränslen såsom kol och naturgas utvecklas som ersättning för importerad olja. En i vissa fall utomordentligt kraftig satsning på kärnkraft ingår också i bilden liksom ökad satsning på FoU, bl. a. för att utveckla nya energi- källor.

I Förenta staterna, som svarar för en tredjedel av jordens energiför— brukning. proklamerades för ca ett år sedan ett särskilt energipolitiskt program, Project Independence. Detta syftade ursprungligen till att göra landet oberoende av energiimport till år 1985. Prognoser före olje- krisen pekade på en oljeimport på 700 milj. ton år 1985. I dag finns det av skilda anledningar skäl att ifrågasätta om projektet är realistiskt.

Problemen på energiområdet har också föranlett att ett nytt inter- nationellt encrgiprogram, International Energy Program (IEP), utar- betas inom OECD:s ram. Sverige deltar i samarbetet inom IEP. Chefen för handelsdepartementet kommer senare denna dag att anmäla frågan om svensk anslutning till detta program. IEP behandlar bl. a. åtgärder vid krissituationer och långsiktigt energisamarbete som innefattar bl. a. samarbete för energibesparing, utveckling av nya energikällor och FoU— samarbete.

Sverige är bland de länder i världen som på grund av sin höga lev- nadsstandard har högst energikonsumtion per capita. Trots detta sva- rar vi endast för 0,7 % av den globala konsumtionen. Beträffande olja är vår andel högre eller 1,1 %, vilket speglar vårt starka importbero- ende. I dagsläget har Sverige lägre andel inhemska energikällor än fler- talet industriländer.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 30

'4 )

Den svenska energiförbrukningen uppgick till 429 TWh brutto år 1973. Ökningstakten per år under perioden 1955—1973 har varit i g”- nomsnitt 55,7 %. Av de olika energislagen har oljan ökat mest eller med drygt 8 % per år. Utvecklingen inom samfärdselsektorn har varit något långsammare än inom industri- och uppvärmningssektorerna.

EPU har angett och analyserat tänkbara alternativ för den framtida utvecklingen på energiområdet i Sverige. En utgångspunkt för EPU:s prognoser är att de nyligen inträffade energiprishöjningarna, främst på olja, kommer att vara bestående. Detta innebär bl.a. att elproduktion baserad på fossila bränslen kommer att medföra högre elpriser än om elproduktionen sker i kärnkraftverk. Detta gäller även om avsevärda kostnadshöjningar till följd av bl. a. särskilda säkerhetsåtgärder i kärn- kraftverk medräknas. Vidare har EPU utgått från att samhällsutveck- lingen i stcrt bestämmer energiförbrukningen för olika ändamål. Pro- gnoscrna har därför baserats på bedömningar av utvecklingen av indu- striproduktion. transportförsörjning, bostads- och byggnadsbeståndets utveckling m.m.

EPU har utarbetat sina prognoser utifrån fyra alternativa förutsätt- ningar, som har valts för att ge en bild av tänkbara utvecklingstenden- ser. Alternativen utgår från dels två konsumtionsnivåer, dels två varian- ter bcträffande produktions- och tillförselsidan vilka hänger samman med ställningstagandet till ytterligare kärnkraftutbyggnad och till im- portberoendet för olja.

Det högre konsumtionsalternativet innebär en årlig ökningstakt av 3.4 % under perioden 1970—1985 och 2.8 % mellan år 1985 och år 2000. Detta alternativ representerar en spontan utveckling, där inga konsumtionsdämpande styrningsåtgärder vidtas från statsmakternas sida. l EPU:s lägre konsumtionsalternativ räknas med en årlig ökning om 2.4 % under perioden 1970—1985 och 1,6 % mellan år 1985 och år 2000. Förutsättningen för detta alternativ är en långsammare industri- utveckling än i det högre alternativet samt att konsumtionsstyrande åt- gärder vidtas, främst inom bostads- och byggnadssektorn.

I alla alternativen beräknar EPU att förbrukningen av elenergi ökar snabbare än den totala energikonsumtionen. Den ökande elandelen i energiförsörjningen förklaras av en fortgående rationalisering och automatisering inom industrin. Användningen av el för processvärme väntas däremot öka endast obetydligt. Uppvärmning förutses i ökande grad ske med elvärme och fjärrvärme.

Den spontana konsumtionsutvecklingen ligger enligt EPU:s beräk- ningar lägre än den ökningstakt i energiförbrukningen om ca 4,5 % per år som varit rådande under de senaste decennierna. Detta trendbrott har flera orsaker. De höjda energipriserna verkar till en del bromsande på efterfrågan, även om uppgången faktiskt endast innebär att en åter- gång skett till 1950-talets prisnivå. Uppvärmningskostnadernas andel av

lProp. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 331

bostadskostnaderna har återförts till ungefär 1960 års nivå. Vidare för- klaras t'rendbrottet av en allmänt ökad energimedvetenhet. Vissa mätt- nadstendenscr kan också iakttas på områden som är starkt styrande för energiutvecklingen. Som exempel kan nämnas inomhustemperatur och biltäthet. Det finns även skäl att räkna med en spontant påskyndad tek- nisk utveckling till följd av den höjda prisnivån och det osäkrare för- sörjningslägct.

Åtskilliga remissinstanser uttalar sig om prognosarbetets uppläggning och genomförande i olika avseenden och diskuterar riktigheten av resul- taten. Flertalet accepterar det tillämpade tillvägagångssättct och beto- nar vikten av att arbetet med energiprognoser fortsätter.

I fråga om resultaten varierar bedömningarna. De flesta remissin- stanserna avstår från att närmare söka utvärdera EPU:s beräkningar. Några, bl. a. statens industriverk och statistiska centralbyrån (SCB), be- dömer prognosresultaten som rimliga. Andra remissinstanser, t. ex. sta- tens pris- och kartellnämnd och Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF, hävdar att prognosresultaten generellt sett snarast är för höga och den spontana utvecklingen av energiförbrukningen anses ligga närmare det lägre än det högre av EPU:s båda konsumtionsalternativ. Någre remiss- instanser, bl.a. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), AB Atom- energi och Centrala driftledningen (CDL) anför att behovet av energi fram till år 1985 ligger omkring det högre alternativet men att den spontana utvecklingen därefter kommer att närmast motsvara EPU:s lägre konsumtionsalternativ.

Vissa remissinstanser uttalar sig om prognoserna i fråga om särskilda förbrukningsområdcn. Bl. a. Sveriges industriförbund och Sveriges hant- verks- och industriorganisation uttalar att de i allt väsentligt kan vits- orda EPU:s prognoser och redovisningar för industrisektorn. Andra, t. ex. konjunkturinstitutet, Svenska petroleum institutet och Ångpanne- föreningen, menar att industrins produktionsutveckling har överskattats i det högre alternativet. LO anser det inte sannolikt att en industriut- veckling i enlighet med EPU:s högre alternativ kan realiseras.

Som jag redan har anfört är det min bedömning att det även fram- gent kommer att ställas krav på ökad cnergitillgång i vårt land. Mot bakgrund av vad EPU och remissinstanserna har anfört är det troligt att en spontan, ostyrd utveckling kommer att innebära att energiför- brukningen ökar med omkring 3 % per år i genomsnitt till år 1985. För tiden därefter till år 2000 förefaller det rimligt att räkna med en klart lägre spontan ökningstakt. Dessa bedömningar bör enligt min uppfatt- ning bilda utgångspunkt för de fortsatta energipolitiska övervägandena.

År 1974 var den totala energiförbrukningen 6 % lägre än år 1973. Oljeförbrukningen minskade med ca 10 % och elkonsumtionen var i stort sett konstant. Denna utveckling förklaras av flera sammanfallande omständigheter, som alla verkat dämpande på energiförbrukningen.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 332

För det första flerfaldigades oljepriset på kort tid. Hushållen och näringslivet stimulerades härigenom att snabbt inventera och vidta be- sparingsåtgärder. Det osäkra försörjningsläget, som ägnades stor upp- märksamhet inte minst i massmedia, var en annan faktor. En energi- sparkampanj genomfördes och direkta ransoneringar och regleringar vidtogs. Minskat uppvärmningsbehov till följd av den osedvanligt milda vintern reducerade det totala energibehovet med 4 %.

Utvecklingen på energimarknaden 1973—1974 bestämdes av tillfäl- liga förhållanden och påverkar inte de långsiktiga bedömningar av den spontana energiförbrukningen, som jag nyss har redovisat.

Starka skäl talar enligt min mening för att en spontan utveckling av energikonsumtionen, som kan antas innebära en årlig ökning med ca 3 % till år 1985 och därefter till år 2000 en visserligen lägre men klar ökningstakt, inte kan accepteras. För detta talar oljans stora betydelse i vår energiförsörjning. Eventuella framtida kriser på den internationella oljemarknaden utgör ett hot mot vår försörjningstrygghet och därmed vår ekonomiska stabilitet och vår sysselsättning. De ökade kostnaderna för oljeimporten är ett problem. Vår miljö hotas av en kraftigt ökande energiförbrukning. Utsläpp av koldioxid genom förbränning av fossila bränslen kan medföra en klimatpåverkan som leder till allvarliga kon- sekvenser för våra levnadsbetingelser. Vi bör också solidariskt med andra högindustrialiserade länder medverka till att en rovdrift undviks på naturresurser, som inte kan förnyas.

En huvudmålsättning för energipolitiken i Sverige bör därför vara att främja ökad sparsamhet med energi och därmed åstadkomma en bättre hushållning med energiresurserna. De centrala målen för samhällspoli- tiken beträffande bl.a. sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, eko- nomisk utjämning, bostäder och offentlig service får inte ifrågasättas till följd av denna inriktning av energipolitiken. En begränsning av energiförbrukningen får därför inte planeras och genomföras på sådant sätt att dessa mål äventyras.

Mer än 70 % av vår energiförsörjning är baserad på olja. Oljekrisen demonstrerade på ett tydligt sätt vilka risker vår ekonomi är utsatt för genom det stora beroendet av import av olja för energiförsörjningen. Näringslivet är ytterst sårbart för störningar i tillförseln. Om begräns- ningarna i oljetillförseln hade fortsatt ytterligare några veckor före- gående vinter hade allvarliga och vittgående konsekvenser för syssel- sättningen uppstått, i första hand till följd av brist på plaster och plast- råvara. Sådana pctrokcmiska varor utgör i dag en strategisk del av vår industris matcrialförsörjning.

Sveriges bytesbalans belastas med stora belopp till följd av de steg- rade oljepriserna. Med nuvarande konsumtionsnivå och priser beräknas utgifterna för oljeimporten till 13 miljarder kr. per år. De höjda olje- priserna drabbar också företag och konsumenter hårt och ställer krav på anpassning.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 333

Ett flertal av de remissinstanser som har yttrat sig över EPU:s betän— kande, bl.a. kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), statens industriverk och CDL framhåller betydelsen av att vårt beroende av importerade bränslen minskar. Jag delar helt denna bedömning och anser att den måste utgöra en grundläggande utgångs- punkt för vår framtida energipolitik.

Av egna erfarenheter vet vi att all energiproduktion är förenad med miljöproblem av olika slag. Det finns påtagliga konfliktrisker mellan önskemålet om en utveckling av energisektorn och miljövårdens intres- sen. Ökade krav på energi för därför med sig krav på ett fortsatt aktivt miljövårdsarbete.

Förbränningen av fossila bränslen såsom olja och kol ger stora ut- släpp av svaveldioxid, nitrösa gaser, koldioxid. tungmetaller, stoft m. m. Detta medför hälsorisker, korrosion, försurning av mark och vatten m.m. För att minska en del av dessa skadeverkningar har bestämmelser utfärdats om högsta svavelhalt på 2,5 % i eldningsolja i hela landet. I vissa delar av landet —— de tre storstadsregionerna och Västsverige —— är gränsen 1,0 %.

Värmekraft i form av kärnkraft eller oljekondens ger stora spillvär- memängder som leder till rubbningar i den ekologiska balansen. Kärn- kraften har dessutom speciella miljö-, hälso- och säkerhetsproblem i samband med såväl driften som omhändertagande och hantering av det högaktiva avfallet.

Utbyggnad av vattenkraft innebär ofta svåra ingrepp i landskapet och rubbar den ekologiska balansen inom större eller mindre områden.

Torveldning i stor skala skulle medföra skador på en naturtyp som tillhör våra mest opåverkade.

Under senare tid har möjligheterna till energibesparingar börjat stude- ras och debatteras alltmer. EPU oeh EPK diskuterar och föreslår ett flertal åtgärder. I olika sammanhang har en mängd uppslag och idéer lanserats. För att få ett konkret underlag för att bedöma möjligheterna till energibesparingar har en särskild energisparundersökning gjorts som komplettering till EPU:s och EPK:s arbete. I anslutning till remissbe- handlingen av EPU:s betänkande ombads 25 statliga myndigheter att för sitt ansvarsområde göra en genomgång av förutsättningarna för och konsekvenserna av olika åtgärder för att spara energi på kortare och längre sikt. Myndigheternas bedömningar har skett utifrån två sparal- ternativ, varav det ena motsvarar EPU:s lägre konsumtionsprognos. dvs. en ökning av energiförbrukningen med 2,4 % per år till år 1985. Det andra innebär en ytterligare nedräkning med 0,4 procentenheter till 2.0 % i genomsnitt under perioden 1970—1985.

Ett genomgående intryck av EPU:s och EPK:s betänkanden och ytt- randena över dessa samt energisparundersökningen är att sparmöjlig- heterna är goda. De myndigheter som har yttrat sig om den framtida

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 334

energikonsumtionsnivån i samband med energisparundersökningen anser samtliga att det är möjligt att spara energi enligt något av de båda alternativen utan att målen för samhällsutv cklingen behöver rubbas.

Det framgår vidare att besparingarna under de närmaste åren främst kan ske i form av en effektiviserad energianvändning. Möjligheterna bedöms särskilt gynnsamma härför beträffande bostäder och övriga lo- kaler. Stora vinster kan göras genom relativt enkla åtgärder i form av t. ex. bättre inreglering och skötsel samt installationer av viss utrustning för inreglering, styrning och kontroll av värme- och ventilationssystem.

Inom näringslivs- och samfärdselsektorerna anses sparinsatser kunna få större effekt först på längre sikt.

I ett längre perspektiv kan man räkna med besparingseffekter genom strukturella förändringar såsom att nya bostäder, industrier och trans- portsystem utformas och dimensioneras med tanke på att hålla nere energikonsumtionen. På längre sikt kan även resultat av ökade FoU- insatser börja ge påtagliga bidrag.

Som jag redan har framhållit är det nödvändigt att vi inriktar vår energiförsörjning på en mer planmässig hushållning med energiresur- serna. En relativt optimistisk syn på möjligheterna att spara energi utan. att centrala samhällspolitiska mål behöver eftersättas har kommit fram bl. a. i sparundersökningen. Mot denna bakgrund bör vi allvarligt pröva möjligheten att sänka energikonsumtionens ökningstakt och att. som ett av energipolitikens mål ställa upp att ökningen av energikonsum- tionen i Svcrige begränsas till 2 % per år i genomsnitt t.o.m. år 1985. Totala förbrukningen år 1985 skulle därmed bli ca 540 TWh. För tiden därefter bör en ytterligare nedpressning av tillväxten eftersträvas sa att om möjligt landets totala energikonsumtion kan stabiliseras på en konstant nivå omkring år 1990 utan att övriga centrala mål för vår samhällspolitik eftersätts.

En så pass låg energiförbrukning är en mycket ambitiös målsättning. Som jämförelse kan nämnas att i en av OECD genomförd energi— studie uppskattas den möjliga energibesparingen år 1985 till 5—10 % av den förbrukningsnivå, som följer av en spontan utveckling med nu gällande energipriser. Den målsättning som jag här har angett innebär en besparing av energi för år 1985 på över 20 % jämfört med nivån enligt EPU:s högre alternativ. Jämfört med den nivå, som erhålls om den av mig tidigare bedömda spontana utvecklingen (3 % ökning per år) skulle tillåtas fortgå, är besparingseffekten 15 % år 1985. I samman- hanget bör man komma ihåg att vi utnyttjar vår energi förhållandevis effektivt. Per capita räknat är den svenska energiförbrukningen endast drygt hälften så stor som i Förenta staterna trots ungefär samma lev- nadsstandard och sämre klimatologiska förutsättningar i Sverige.

Möjligheterna att begränsa energikonsumtionen varierar avsevärt mellan olika användningsområden. Jag har med ledning av sparunder-

'_u (» U|

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

sökningen och ren'iissvaren på EPU och EPK gjort bedömningen att begränsningar är lättast att åstadkomma inom uppvärmningssektorn. Att genomföra omfattande energibesparingar inom industrin är mer tidskrävande om man samtidigt vill upprätthålla en hög industrisyssel- sättning. Den nyss angivna målsättningen beträffande den totala energi- konsumtionen förutsätter därför att industrins förbrukning tillåts öka mer än genomsnittligt. En realistisk målsättning för industrins energi- förbrukning torde vara en årlig ökning med ca 3 % t.o.m. år 1985.

För att det angivna målet för energikonsumtionen skall nås måste ett flertal såväl kortsiktigt som långsiktigt verkande åtgärder sättas in. Sär- skilt viktigt är det att vi redan nu planmässigt riktar in energipolitiken på att söka åstadkomma oförändrad förbrukning omkring år 1990. Osä- kerhet råder om effekten av många besparingsåtgärder. Därmed råder också osäkerhet om storleken av de insatser som krävs för att vi skall kunna nå det uppsatta målet. För egen del anser jag det inte försvarligt att till varje pris hålla tillbaka energiförbrukningen. Energipolitiken får inte förhindra att vi uppnår våra grundläggande mål beträffande sys- selsättning, snabb ekonomisk tillväxt, bättre regional balans, trygghet, jämlikhet och god miljö. I det följande redovisas närmare förslag till åtgärder som syftar till minskad energianvändning.

12.2.2 Planering

Hittills har planeringen på energiområdet främst varit inriktad på att tillgodose kraven på en jämn och effektiv energitillförsel.

Inom elförsörjningens område bedrivs sedan länge en långsiktig pla— nering och samordning. Så länge elkraftenproducerades i små kraft— verk och distribuerades lokalt var behovet av långsiktig planering be— gränsat. I takt med att kraftstationerna har vuxit i storlek och ett lands— omfattande distributionsnät för elkraft har utvecklats blev detta behov alltmer uttalat. Ett omfattande samarbete rörande beredskap och för— sörjning med el sker numera mellan kraftproducentema inom CDL. Samhället är engagerat på flera sätt inom elsektorn. Staten svarar genom statens vattenfallsverk för närmare hälften av landets elproduktion. Kommunerna dominerar distributionen och svarar för två tredjedelar därav. Dessutom äger kommunerna helt eller delvis samtliga kraftvär- meverk i landet.

Oljans växande betydelse för vår energiförsörjning har lett till att den statliga planeringen byggts ut även på detta område, i första hand genom åtgärder som syftar till förbättrad beredskap vid störningar i tillförseln. Energiberedskapsutredningen (H 1974: 03) skall lämna förslag till lösningar hur energiförbrukning skall begränsas i krissituationer, sär- skilt s. k. fredskriser.

Den målsättning för energikonsumtionens utveckling, som jag tidi- gare har angett, ställer krav på en mer planmässig hushållning med

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 336

energi. För att kunna genomföra denna måste den energipolitiska plane- ringen förstärkas och byggas ut till att omfatta även användningssidan.

"Behovet av planering och styrning av energikonsumtionen gäller inte bara dess nivå. En anpassning av konsumtionens sammansättning med hänsyn till produktionssystemets utvecklingsmöjligheter måste också ske.

Jag kommer i det följande att redogöra för ett flertal förslag till åt- gärder med syfte att dämpa energiförbrukningens ökning. För att dessa atgärder skall få bästa möjliga effekt bör de sättas in planmässigt och samordnat.

Som jag redan har anfört iir utvecklingen på energiområdet i hög grad sammanvävd med utvecklingen inom olika samhällsområden. Pla- neringen av energiförbrukningens utveckling, sammansättning och stor- lek maste samordnas med annan övergripande samhällsplanering. Starkt beröringspunkter föreligger med bl.a. den ekonomiska planeringen, sysselslittningsplaneringen. industripolitisk planering, trafikplanering och planering av bostäder och byggande. Encrgisektoms planering måste ske i samverkan med bl.a. regionalpolitisk, fysisk och miljöpolitisk planering.

För att planeringen skall kunna bedrivas effektivt krävs ett fylligt kunskapsunderlag om energit'örbrukningens sammansättning och utveck- ling. Behovet av utrednings- och prognosverksamhet inom energiområ- det har länge varit erkänt och föranledde att EPU tillkallades år 1972. När statens industriverk bildades år 1973 inrättades en cnergibyrå inom verket. Härigenom skapades på myndighetsplanet ett organ inom vilket prognoser och andra studier kan göras samt metodutveckling äga rum.

Industriverket har byggts upp i raskt takt. När EPU hade slutfört sitt uppdrag överfördes dess sekretariat till industriverkets energibyrå. Er— farenheterna från EPU:s arbete och vissa verksamheter, som EPU hade påbörjat men inte hade hunnit fullfölja, fördes över till verket. Jag vill särskilt nämna arbetet på att utveckla en energiprognosmodell som är avsedd att utgöra ett instrument för bedömning av energins roll i den svenska samhällsekonomin. Modellen, som väntas föreligga i en första samlad version till sommaren 1975, skall beskriva efterfrågan och ut- budet av energi i olika former och sambanden dem emellan på olika nivåer. Modellen skall kunna visa t.ex. hur oljeprisförändringar och utvecklingen av energiomvandlingsteknik påverkar priser och verksam- heter i olika samhällssektorer och hur efterfrågan på olika energislag påverkas av t. ex. energi- och miljöpolitiska åtgärder. Ambitionen är att utveckla en modell som gör det möjligt att räkna fram alternativa pro— gnoser avseende energikonsumtionens utveckling utifrån olika antagan- den om bränslepriser, energiomvancllingsteknik, miljörcstriktioner m. m.

Denna energiprognosmodell har utvecklats i nära anslutning till det modellsystem för hela ekonomin som långtidsutredningarna arbetar med. Detta möjliggör att långtidsutredningarna kan utnyttja informa-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 337

tion om åtgängstal, energiförbrukning och energiproduktion enligt energimodellen samtidigt som den senare kan utnyttja samma yttre förutsättningar som långtidsutredningarna. Mot slutet av år 1975 kom- mer de första resultaten av dessa samordnade beräkningar att kunna presenteras.

Bland andra arbeten, som hade påbörjats inom ramen för EPU och som nu faller inom industriverkets verksamhet på energiområdet, kan nämnas studier av energiefterfrfigans priskänslighet och energikostna- dernas betydelse för transportvolymsutvecklingen.

Encrgisparkommitténs (I 1974: 05) uppdrag är att planera och biträ- da vid genomförandet av sparkampanjen under vinterhalvåret 1974— 1975. Jag kommer senare att förorda att en liknande kampanj bedrivs även under nästa vinterhalvår och föreslå att kommitténs uppdrag för- längs. I samband därmed avses kommittén få i uppdrag även att följa upp insatta åtgärder för att spara energi och att göra samlade redovis- ningar av konsumtionsutvecklingen. Kommittén avses dessutom i sam- verkan med berörda myndigheter och organisationer studera olika möj- ligheter att hushålla med energi.

Arbetet med den officiella statistiken i Sverige är samlat hos SCB. För att utveckla den officiella elstatistiken bildades år 1963 en särskild samarbetsnämnd med representanter för SCB, CDL, kraftverksförening— en och elverksföreningen. Numera ingår även en representant från industriverket i nämnden. Motsvarande arbete på bränslestatistikens område påbörjades år 1972 inom en liknande samarbetsnämnd. I denna nämnd ingår representanter för SCB, ÖEF, industriverket, Svenska pe- troleum institutet, Svenska värmeverksföreningen och Svenska gasför- eningen.

I EPU:s och EPK:s betänkanden liksom i remissyttrandena över dem och i sparundersökningen har på en rad punkter efterlysts förbättring, utvidgning och snabbare framtagning och rapportering av energistatisti— ken. Särskilt stora behov anses föreligga beträffande bränslestatistiken. EPU pekar bl. a. på svårigheterna att göra en analys av bränslekonsum— tionen inom olika användningsområden, på olika byggnadstyper osv.

Statens råd för byggnadsforskning anser att nuvarande statistiska in- formation är ofullständig när det gäller byggnadsområdet och särskilt i fråga om industrins lokalbestånd. Rådet anser att SCB och industriver- ket bör få i uppdrag att efter samråd med bl. a. rådet se över möjlighe- terna att förbättra det statistiska underlaget i denna del i syfte att möj- liggöra en analys av bl. a. industrins energianvändning fördelad på pro- cesser m.m. resp. lokaluppvärmning.

Grundläggande för en ändamålsenlig energipolitisk planering är att ett statistiskt underlag finns, som är tillräckligt detaljerat och i tiden aktuellt. Jag delar uppfattningen att energistatistiken behöver väsentligt förbättras. Det är önskvärt att bränslestatistiken utvecklas, särskilt för

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 338

uppvärmningsscktorn. med bl.a. redovisning av förbrulmingcn på olika användarkategorier. En snabbare redovisning än f.n. är önskvärd bl. a. för uppföljning av sparkampanjer.

Mot denna bakgrund avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt SCB att efter samråd med bl.a. industriverket, ÖEF, statens råd för byggnadsforskning och sparkommittön utarbeta förslag till åtgärder för att vidareutveckla energistatistiken.

Kunskapsunderlaget för bedömning av industrins framtida energibe— hov behöver också förbättras. Industrins energiförbrukning bestäms av utvecklingen av sektorns storlek totalt, dess fördelning på olika bran— scher och den specifika energiförbrukningen, dvs. hur mycket energi som går åt för att producera en viss vara. Vissa undersökningar av in- dustrins specifika energiförbrukning har redan genomförts i EPU:s regi.

Järn- och stålindustrin samt skogsindustrin svarar tillsammans för drygt 60 % av industrins energiförbrukning, dvs. 25 % av landets totala förbrukning. et är därför angeläget med en noggrann genomgång av hesparingsmöjligheterna i dessa branscher. Inom processindustrin, främst de- nyssnämnda branscherna. sker värmeproduktion som biproduktion. Denna utnyttjas i viss utsträckning för elproduktion i en s.k. mottrycks— process. Spillvärme kan också användas för uppvärmning av lokaler. En ökning av industriell mottrycksproduktion liksom av tillvaratagande av spillvärme från industriella processer både inom och utom industrin. exempelvis för bostadsuppvärmning, skulle innebära stora energibespa- ringar.

Mot bakgrund härav avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt industriverket att i samarbete med berörda näringslivsorganisationer studera dels energiam'ändningen inom de två mest energikrävande in- dustribranscherna, nämligen järn- och stålindustrin samt skogsindustrin, dels möjligheterna att tillvarata spillvärme från industriella processer för värmedistribution och elproduktion. På grundval av dessa studier bör industriverket även lägga fram förslag till åtgärder för att nedbringa energianvändningcn. Uppdraget bör ses som en inledning till en konti- nuerlig undersöl—zningsverksamhet, omfattande all industriell energian- vändning.

De planeringsåtgärder som jag hittills har berört innebär att infor- mations- och kunskapsunderlaget rörande energianvändning kommer att väsentligt förbättras. Enligt min uppfattning är det dessutom nöd— vändigt att påverka konsumtionsutvecklingen med vissa rcgleringsåtgär— der.

I första hand bör härvid beaktas möjligheten att inom ramen för- plan— och byggnadslagstiftningen påverka energikonsumtionen.

Enligt bestämmelser i 136 a & byggnadslagen (1947: 385, BL) skall lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet prövas av rege- ringen om valet av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 339

landets samlade mark— och vattentillgångar. Det ankommer på rege- ringen att föreskriva vilka slag av sådan verksamhet som skall prövas. ] kungörelsen (1972z781) om lokaliscringsprövning beträffande indu— striell verksamhet enligt 136 a % byggnadslagcn (1947:?185) m.m. har sålunda föreskrivits att lokaliscringsprövningcn generellt skall omfatta nyanläggning av bl. :i. järn- och stålverk, metallverk koch ferrolegcrings- verk. pappersbruk och ccllulosafabrik, fabrik för framställning av petrokemiska produkter och cementfabrik. Utanför den generellt före- skrivna lokaliseringsprövningen står t. ex. annan kemi k;.lieintl11stri än den petrokemiska. Härutöver kan lokaliscringsprövning aktualiseras ge- nom beslut av regeringen i visst tall. Bestämmelserna i 13 6 ag— 131 av- ser således valet av plats för viss industriell eller liknande ver (samhet med hänsyn till huSliållningen med mark och vatten. Någon prövning lr'.”'.n energihushallning ssyinpunl t kan inte ske.

I anslutni: -g tiil BL har näimare bestämmelser om bl.a .planli. ggning av bebyggelse ocn om utförande .tV byggn ad meddelats 1 b'.-'ggnatlsstad- gan (1959: 61_ ,.BS) Dessa bestämmelser innehåller inte nå .got direkt uttalat stöd för att vid planläggning av bcbyegg else ta hänsyn til. ' behovet av hushållning med energi. Bestämmelserna torde inte heller ge stöd för krav på begränsning av värmeförbrukuing en i by ggnad.

Statens planverk harr slagit att 136 a & BLZ- Endras sa att inte bara valet av plats utan även till- komsten över huvud av viss indusui skall kunna prövas och att pröv- ningsgrunderna skall vidgas till att avse också hushållningen med ener- gi. Planverket har dessutom föreslagit att de allmänna bestämmelserna om planläggning i BS tillförs en föreskrift om att hänsyn skall tas också till övergripande behov av energihushållning. Vidare har planverket föreslagit att BS skall kompletteras med en ny paragraf om att byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning.

samband med energisparundersokmanen före-

Enligt min uppfattning är det önskvärt att i större utsträckning än hittills kunna bedöma och planera de stora energianvändarnas utveck- ling från energihushållningssynpunkt. Samhället bör ha det avgörande inflytandet häröver. De branscher som omfattas av den generellt före- skrivna prövningen svarar tillsammans med annan kemikalieindustri än den petrokemiska för 20 % av industrins saluvärde men för över 50 &; av förbrukningen av till industrin levererad energi. Enligt min mening är det därför angeläget att 136 a & BL ändras så att den kommer att gälla även industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse med hänsyn till landets energiförsörjning. En pröv- ning även från energihushållningssynpunkt bör inte vara begränsad till valet av plats utan kunna avse tillkomsten över huvud av viss indu- striell verksamhet. Med hänsyn till energihushållningsaspekten bör vi- dare all industri för framställning av oorganiska eller organiska kemi- kalier omfattas av det generella prövningskravet. Chefen för bostads-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 340

departementet kommer senare denna dag att lägga fram förslag till ändring i 136 a & BL.

Det är enligt min mening klart att även bebyggelseplaneringen och utformningen av enskilda byggnader är av stort intresse från energi- hushållningssynpunkt. Det är därför önskvärt att öppna möjlighet för att vid planläggning ta hänsyn till behovet av hushållning med energi. Samtidigt bör lagstiftningen göra det möjligt att tillgodose kravet på att byggnad utformas så att den möjliggör god värmehushållning. Che- fen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att lägga fram förslag till ändringar i BS i de avseenden jag här har berört.

I sitt betänkande (SOU 1970: 13) Sveriges energiförsörjning föreslog energikommittén att samtliga kommuner skulle åläggas ansvar för att värmeförsörjningen inom tätbebyggt område sker enligt en av kommu- nen utarbetad värmeplan. Rcmissinstanserna ställde sig i allmänhet po- sitiva till förslaget. Många instanser ifrågasatte om inte särskilda energi- planer omfattande all energiförsörjning i en kommun borde upprättas.

Värmeanläggningsutredningcn tillkallades vintern 1973 för att ut- reda frågan om lagstiftning rörande allmänna värmeanläggningar. Ut- redningen har i sitt betänkande (SOU 1974: 77) Värmeförsörjning enligt värmeplan lagt fram förslag till lagstiftning om värmeförsörjning med fjärrvärme, elvärme och gasvärme, s. k. kollektiva uppvärmningssystem. Förslaget utgår från att den kommunala planeringen skall vara frivillig. I betänkandet betonas att den lokala värmeförsörjningen måste ses i samband med hela den lokala energiförsörjningen, vilken i sin tur är beroende av utformningen av den övergripande energipolitiken. Utred— ningen anser att även lagstiftning om lokal energiplanering (energiför- sörjning), behövs. Frågor som enligt utredningen bör tas upp i en ener- giplanering är spörsmål angående bl.a. produktion av energi, bevak- ning av att energiproduktionen anordnas på sådant sätt och att den kol- lektiva uppvärmningen får sådan omfattning att miljövårdens intresse av t. ex. bättre luftvårdsförhållanden tillgodoses.

Värmeanläggningsutredningens betänkande har remissbehandlats och bereds f.n. inom justitiedepartementet. Remissinstanserna har allmänt understrukit behovet av energiplanering som grund för de av utredning- en föreslagna värmeplanerna.

EPU har för sin del föreslagit att en samordning mellan energiplane- ring på riksnivå och den lokala energiplaneringen utreds och att härvid speciellt beaktas hur värmeplanerna i framtiden kan inordnas i den lo— kala energiplaneringen.

Svenska kommunförbundet anför i remissyttrande att EPU:s syn på den kommunala planeringen som ett medel att bättre kunna beakta de samhälleliga aspekterna vid valet av uppvärmningsform helt överens- stämmer med förbundets uppfattning. Förbundet instämmer med utred- ningen att en sådan kommunal planering bör omfatta planering för all

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

b.) 4.— ...-

ledningsbundcn energi. Även flera andra remissinstanser, bl. a. Koope- rativa förbundet och Svenska värmeverksföreningen, delar EPU:s upp- fattning om behovet av energiplanering. .

Enligt min uppfattning är det angeläget att en bättre hushållning med energiresurserna på såväl nationell som regional och lokal nivå kommer till stånd. En effektivare energianvändning kan nås bl. a. ge- nom att system för kollektiv energiförsörjning byggs ut och genom att spillvärme från bl.a. processindustri används för uppvärmning av bo- städer. Ett annat exempel är möjligheterna att ta till vara överskottsgas från järn- och stålindustrin som bränsle i värme- och/eller kraftvärme- verk. Ett projekt av detta slag undersöks f.n. i Luleå i anslutning till Norrbottens järnverks nya koksverk och Stålverk 80.

Kommunernas roll inom ramen för en utbyggd samhällelig planering har förstärkts under senare år bl. a. beträffande den fysiska planering- en. Enligt min mening är erfarenheterna av den ökade kommunala planeringsvcrksamheten goda. Det är med tanke på bl.a. de starka beröringspunkterna med annan samhällsplanering, med bostadsförsörj- ning, med byggande av vatten och avlopp etc. — naturligt att kommu- nerna tar en stor del av ansvaret för en utbyggd planering av hushåll- ningen med energiresurserna. Jag delar den uppfattning som har förts fram av bl. a. värmeanläggningsutredningen att särskild lagstiftning om kommunal energiplanering bör införas. Enligt min mening bör en sådan planering avse produktion och distribution av i princip alla energislag för alla konsumtionsändamål oavsett vem som äger pro- duktions- eller distributionsanläggningarna. Genom lagstiftning om så- dan energiplanering skulle förutsättningarna att genomföra en Bättre energihushållning förbättras avsevärt. Bl.a. skulle åtgärder som inne- bär en samordning av energiförsörjningen mellan kommuner och in- dustri samt mellan flera kommuner underlättas med en ändamålsenlig kommunal energiplanering. Planeringen bör få formen av att energi- planer upprättas. Regional samverkan över kommungränserna på frivil- lighetens grund bör eftersträvas. Det bör också eftersträvas att finna en ordning som medför nödvändig koordinering av de kommunala planer— na sett i ett Större sammanhang. Därigenom skulle en översiktlig energi- planering kunna garanteras som omfattar hela landet. Inom t. ex. el— försörjningen är detta önskvärt av tekniska skäl med hänsyn till det landsomfattande samkörande ledningsnätet och lokaliseringen av stora produktionsanläggningar.

Efter samråd med chefen för kommundepartementct vill jag nämna att jag inom kort kommer att begära regeringens bemyndigande att till- kalla en särskild utredning för att utarbeta förslag till lag om kommu- nal energiplanering m. m.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet ' 34:

[2.3.3 Forskning och utveckling

Vid sin behandling av konsumtionsutvecklingen och i bedömningen av möjligheterna att spara på energi har EPU, EPK och remissinstan4 serna på en rad punkter betonat vikten av forskning och utveckling med inriktning mot användarsidan. I sparundersökningen har en mängd idéer och uppslag lanserats, ofta av FoU-karaktär. Det är uppenbart att möjligheterna bedöms vara goda att nå energibesparingar genom ny teknik och nya system för energianvändning. Det är emellertid nödvän— digt att skilja mellan långsiktigt och kortsiktigt verkande åtgärder.

Energiproduktionen karakteriseras av stora enheter, långa planerings- tider och långa utnyttjandetider. Snabba förändringar i stor skala kan inte genomföras utan betydande omställningsproblem av teknisk eller ekonomisk art. Liknande hinder föreligger många gånger på användar- sidan i oeh med att energikonsumenterna har investerat i utrustning som är mer eller mindre kapitalkrävande. Investeringar i bostäder och andra byggnader samt utformningen av industriella processer och trans- portsystem är exempel härpå. Nya rön kommer därför i allmänhet att få större betydelse för energikonsumtionens sammansättning och volym först på lång sikt. FoU-insatserna måste dock påbörjas redan nu och be- drivas kontinuerligt, om handlingsfriheten skall bibehållas och en ända— målsenlig planering kunna ske.

Möjligheterna att även på kort sikt effektivisera energiförsörjningen i det befintliga systemet genom FoU-arbete bör å andra sidan inte underskattas. Utredningarna och remissinstanserna har som exempel på områden där FoU-insatser tämligen snabbt kan ge resultat pekat på system för ökat utnyttjande av spillvärme från industrier för mot- trycksproduktion eller fjärrvärmcdistribution, metoder för encrgilagring för att utjämna olikheter i belastningen mellan delar av dygn eller sä- songvis och reglersystem för snabb anpassning av energitillförseln till skiftande förbrukning. Insatser inom dessa områden ingår i det FoU- program som jag förordar i det följande.

Det är självfallet angeläget att se till att de nya, mer energisnåla me- toderna och utrustningarna verkligen tas i bruk när de har utvecklats. Flera remissinstanser har i detta sammanhang pekat på att energibespa— rande teknik med hittillsvarande energipriser inte alltid varit lönsam att tillämpa, särskilt om detta lett till nyinvesteringar eller ombyggnader. Med nuvarande priser har situationen ändrats och förutsättningarna för en övergång till en mera energisnål teknik förbättrats. För att ytterli- gare underlätta en snabb introduktion av sådan teknik kommer i det följande att förordas att under budgetåret 1975/76 ekonomiskt stöd skall utgå till dels energibesparande investeringar i byggnader och i närings- livet, dels uppförandet av prototyp- och demonstrationsanläggningar. Vidare kommer jag att ta upp frågor om information och utbildning som medel för att bl. a. främja övergången till nya metoder och utrust-

L).) 4) '.)J

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet

ningar m.m. De organ som enligt mina förslag i det följande avses fa ansvaret för FoU-program skall också få i uppdrag att se'till att kun- skaper om erfarenheter och resultat av verksamheten får en tillräcklig

spridning.

12.2.4 Energirkmz m. m.

Vid strävanden att begränsa ökningen av energikonsumtionen bör övervägas även vilken roll som bör tilldelas energibeskattningen. Frågan om energiskatternas lämpliga höjd hänger samman med frågan om ener- giefterfrågans priselasticitet.

EPU har redovisat en litteraturgenomgång beträffande de priselasti- citetsstudier som har utförts såväl i Sverige som utomlands och även resultatet av en egen översiktlig studie. Utredningen har inte ansett det möjligt att basera prognosarbetet på kvantitativa slutsatser från dessa elasticitetsstudier utan har måst nöja sig med kvalitativa överväganden. EPU har med exempel från direkta valsituationer (case—studies) sökt ange hur priset på energi kan komma att bestämma hur en konsument som strävar efter lägsta möjliga totala kostnad anpassar sin energiför- brukning. På grundval av sådana överväganden har EPU räknat med att den högre prisnivån på energi, som man nu anser trolig även i fortsätt- ningen, kommer att spontant leda till en rad åtgärder för att begränsa energiförbrukningen. EPU har dessutom i sina lägre konsumtionsalter— nativ räknat med att samhället genom styrande insatser stimulerar till ytterligare energibesparingar.

De remissinstanser som har uttalat sig om energipriscts inverkan på efterfrågan har stött EPU:s uppfattning att ett högre energipris i prin- cip medför en bättre hushållning med energi. Även jag finner det realis- tiskt att på detta sätt räkna med att prishöjningarna kommer att leda till en bättre hushållning med energi.

Prissättningen på energi och därmed energikonsumtionen kan påver— kas också av energiskatter och andra avgifter på energi. Energikommit- tén framhåller i sitt betänkande Sveriges energiförsörjning att en sär- skild beskattning på energiområdet i princip bör vara konstruerad så att dess inverkan på konkurrensen mellan olika energislag ansluter sig till vad som eftersträvas av bl.a. energipolitiska skäl. Som exempel nämner kommittén att luftvårdssynpunkter kan utgöra motiv för att beskatta hetvatten, som baseras på kärnenergi, mindre tungt än olje- baserad cncrgi. Likaså kan luftvårdssynpunkter utgöra motiv för lind— ring av beskattningen på gas. Vattenvårdssynpunkter och strävan efter en rationell energihushållning kan föranleda gynnsammare skatteregler för kraftvärmeverk, oavsett bränsle, än för renodlad elproduktion i kondenskraftverk.

Även EPU uppehåller sig vid energiskatten, närmast då som styrin- strument. EPU framhåller bl. a. att skatter eller avgifter på den förbru-

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet 344

kade eller levererade energin ger en direkt stimulans att begränsa för- brukningen av energin och därför från teoretisk synpunkt är att föredra genom att begränsningen åstadkommes till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Om extra åtgärder för att hålla tillbaka energiförbrukningen skall aktualiseras bör dessa enligt EPU baseras på en avgift eller skatt på energi eftersom med en sådan konstruktion åtgärden blir riktad di- rekt mot energiförbrukningen.

De remissinstanser som har uttalat sig om styrmedlen delar EPU:s uppfattning att skatter och avgifter på energi ofta kan vara en effektiv metod att stimulera till ökad hushållning men att energiefterfrågans priselasticitet inte är tillräckligt känd. Remissinstanserna pekar också i en del fall på uppenbara svårigheter om encrgiskatter och energiavgif- ter av väsentlig storlek införs.

Jag delar EPU:s och remissinstansernas uppfattning att frågan om energiskattens styrande effekt och påverkan i övrigt måste studeras yt- terligare. Detta hindrar dock enligt min mening inte att en viss höj- ning av energiskatten genomförs redan nu i syfte att hålla tillbaka ener- giförbrukningen. Med en höjning av energiskatten accentueras sparmo- tivet ytterligare hos konsumenten.

Chefen för finansdepartementct kommer senare att anmäla frågan om förändringar i energibeskattningen. Därvid kommer såväl skattens höjd som dess konstruktion att behandlas ur energipolitisk synpunkt.

Frågan om det mer långsiktiga utnyttjandet av energibeskattningen i energipolitiskt syfte behöver utredas ytterligare. Chefen för finansdepar- tementet avser att senare tillkalla en utredning för att se över energi- beskattningen. Utredningen bör vara oförhindrad att i de stycken som berör utredningsuppdraget diskutera även vissa skattetekniska aspekter på frågan om kollektivdebitering av el.

Jag vill till slut i korthet beröra ett par frågor som inte direkt har med energiskatten att skaffa.

EPU har framhållit att det ibland förhåller sig så att energipriset inte direkt påverkar konsumentens kostnader. Så är framför allt fallet inom uppvärmningssektorn där valet mellan olika uppvärmningsformer inte sällan träffas av annan än den som har att betala de löpande kostna- derna för levererad energi, och där kostnaderna ibland tas ut på ett sådant sätt att konsumenten saknar incitament att påverka sin egen för- brukning och därmed sina kostnader.

Jag anser det angeläget att konsumenterna får så starka incitament som möjligt att påverka sin egen energiförbrukning och delar uppfatt- ningen att förhållandena på bl.a. uppvärmningssektorn inte alltid är tillfredsställande härvidlag. Vad angår vissa s.k. bränsleklausuler är det dock —— som chefen för bostadsdepartementet kommer att utveckla —— i första hand en fråga för hyresmarknadens parter att nå fram till en lämplig ordning i fråga om bränslekostnadernas behandling i sam-

Pr(>p.1975:30 Bilagal Industridepartementet 345

band med hyressättningcn. Vad beträffar frågan om åtgärder för att sti- mulera till individuell varmvattenmätning får jag hänvisa till vad chefen för bostadsdepartementet senare idag kommer att anföra. Jag vill vi- dare crinra om att jag själv senare kommer att förorda särskilda FoU- insatser för att utveckla utrustning för mätning av värme- och varm- vattenförbrukningen.

12.2.5 Stödåzgärder Riksdagen beslöt våren 1974 (prop 1974: 69, CU 1974: Zl, rskr 1974: 180) att på tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisa sammanlagt 248 milj. kr. till energibesparande åtgärder i byggnader. Yt- terligare 120 milj. kr. ställdes till förfogande på tilläggsstat I för bud- getåret 1974/75 (prop 1974: 170, bil. 10, CU 1974: 37, rskr 1974: 373). För disposition av medel för olika ändamål gäller vissa ramar för be- slut t.o.m. utgången av år 1975. Nuvarande ramar är för lån och bi- drag till bostadsbeståndet 258,7 milj. kr. Bidragsramarna är för statliga och kommunala byggnader 70 milj. kr., för näringslivets byggnader 35 milj. kr. och för trädgårdsnäringens byggnader 2 milj. kr. Dessutom har ] milj. kr. avsatts för information och 1,3 milj. kr. ställts till förfogande för tillfällig personalförstärkning vid länsbostadsnämnderna. Lån och bidrag till bostadsbeståndet utgår för förbättring eller utbyte av värme- eller ventilationssystem, anslutning av fastighet till fjärrvär- meanläggning och förbättring av värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag. Länsbostadsnämnderna beslutar om stöd i dessa fall. Bostadsstyrelsen har hemställt att ytterligare 450 milj. kr. anvisas för lån och bidrag under kalenderåret 1975. Det statliga stödet avseende näringslivets byggnader utgår enligt kun- görelsen (1974: 264) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i nä- ringslivets byggnader. Bidrag utgår till åtgärder som syftar till bättre hushållning med energi, företrädesvis förbättring av värmeisoleringen. Som exempel kan nämnas förbättring eller utbyte av värme— och ventila- tionssystem, anslutning till fjärrvärme, förbättrad isolering i väggar, fönster och bjälklag. Vidare utgår stöd till åtgärder för att använda annat bränsle än olja vid uppvärmning av byggnad, exempelvis använd— ning av avfall (bark, spån, flis) och övergång till kol. Bidrag utgår till företag med mindre än 200 anställda med 35 % av godkända kostnader. Bidragsbeloppet är maximerat till 50 000 kr. per projekt. Lägsta kost- nad som berättigar till bidrag är satt till 3 000 kr. Bidragsansökningar handläggs av statens industriverk. Hösten 1974 beslutade statsmakterna med anledning av den gynnsam- ma vinstutvecklingen inom industrin om avsättning av vinstmedel till särskild investeringsfond (prop. 1974:177, SkU 1974: 60, rskr 1974: 398, SFS 1974: 988). Avsättning skall ske med 15 % av företagens

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 346

vinster på räntelöst konto i riksbanken. Medel på investeringsl—zonto skall i första hand användas för investeringar i byggnader och maskiner. Investeringar som innebär energibesparingar skall ges prioritet. Medlen får också användas för lagerproduktion.

Flera av de myndigheter som har deltagit i sparundersökningen, bl. a. statens råd för byggnadsforskning, konsumentverket och ÖEF, har ut- talat sig för att statligt stöd även i fortsättningen bör utgå till energi- besparande åtgärder i byggnader. Industriverket anser att stödet till näringslivets byggnader bör "utvidgas till att omfatta även större företag. Investeringsstöd bör dessutom utgå till modifiering eller komplettering av produktionsntrustning i syfte att sänka energiförbrukningen. Exem— pelvis bör investeringar för ökad industriell mottrycksproduktion kunna stödjas liksom produktionsmetoder som medför ökad återvinning av energi och material.

Sparundersökningen visar att det föreligger betydande möjligheter till energibesparingar inom byggnadsbeståndet. Besparingar kan åstadkom- mas på olika vägar. Jag har tidigare redogjort för förslag till bl. a. änd— ringar i byggnadsiagstiftningen, vilka främst tar sikte på besparingsmöj— ligheter i samband med nybyggnader. Förslag om utbildnings— och in- formationsätgärdcr kommer att läggas fram i det följande.

Dessa åtgärder bör kunna medverka till att en väsentlig energibespa- ring kan uppnås i det befintliga beståndet av bostäder och byggnader.

Betydande investeringar i energiekonomiska installationer i det befint- liga byggnadsbeståndet har redan initierats genom beviljade lån och bi- drag. Hittills berör dock åtgärderna endast en mindre andel av byggna- derna. Stora potentiella möjligheter till energibesparingar i samband med uppvärmning m.m. finns.

Det framgår av bl. a. energisparundersökningen att stora möjligheter föreligger att spara energi även inom näringslivet, dvs. industri, jord- bruk. trädgårdsnäring, handel, hotell, restauranger m. fl. privata service- näringar. Enligt min uppfattning är det angeläget att besparingsåtgärder inom näringslivet stimuleras genom särskilda bidrag under viss tid. AV- sättningen av vinstmedel till särskild investeringsfond innebär förbätt- rade finansieringsmöjligheter för energibesparande investeringar för vissa företag. eftersom medel på investeringsfond med prioritet skall användas för sådana investeringar. Det finns dock behov av stimulans även i de företag som inte kan använda de särskilda investeringsfonder- na.

Energibesparande åtgärder som har samband med byggnadsuppvärm- ningen inom näringslivet bör liksom hittills kunna erhålla statsbidrag.

Som har framhållits av bl. a. industriverket föreligger betydande möj- ligheter att spara energi inom industrin genom att förändra befintliga tillverkningsprocesser och andra tillverkningsled eller genom att ut- nyttja kombinerade system. Ett flertal exempel på sådana åtgärder kan

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 347

nämnas inom industrier, där processvärme behövs. Byte av bränsle från olja till fast bränsle (bl. a. bark, spån, flis, kol) kan genomföras. Betydande möjligheter till återvinning av processvärme föreligger exem- pelvis genom att masugnsgas tillvaratas för uppvärmning inom processer eller av lokaler. Slutning av processer eller eliminering av mellanstatio- . ner som omfattar avkylning och uppvärmning kan göras. Exempelvis går nu avsvalningsvärme inorn järn- och stålindustrin i stor utsträckning förlorad. Förbättrad processreglcring i smältverk kan ge stora energi- vinster, liksom även installation av reglerutrustning för att eliminera tomgångskörning av maskiner. Ökad elproduktion i s.k. mottrycksan- läggningar bör i många fall kunna genomföras genom tilläggsutrustning. ivlottrycksprocessen bygger på att elkraft produceras i en ängdriven turbin. Avgående ånga från turbinen tillvaratas som processvärme eller för lokaluppvärmning. Därigenom fär processen hög verkningsgrad. industriverket har angett att elproduktionen skulle kunna öka med 2—4 TWh/är genom mottrycksproduktion inom massaindustrin. Jag anser att statsbidrag bör kunna utgå även för cffektiviserat energiutnyttjande ge- nom förbättring i befintliga tillverkningsprocesser för övergång från olja till fast bränsle eller för utnyttjande av kombinerade system.

Endast förändringar i anslutning till befintlig produktion bör vara bidragsberättigade. En strukturell förändring som innebär exempelvis att en cnergitung produktionslinje läggs ned och ersätts av annan pro- duktion bör inte ifrågakomma för stöd. Inte heller bör åtgärder som in- nebär en total omläggning av en process erhålla stöd. Omläggningar av deiprocesser inom en större processkedja bör däremot kunna stödjas. Den teknik som kan användas i dessa fall finns i regel tillgänglig men är främst av kostnadsskäl inte utnyttjad. Genom att införa ett bidrag kan åtgärden komma att ekonomiskt kunna motiveras även för det en- skilda företaget.

Bidragsgivningcn till energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader bör liksom f. n. vara begränsad till mindre och medelstora företag. Det maximala bidragsbeloppet bör dock höjas från 50 000 kr. till 75 000 kr. I fråga om åtgärder i anslutning till industriella proces— ser bör varken gälla någon gräns för bidragsbelopp eller någon be- gränsning till företag av viss storlek. För energibesparande åtgärder inom såväl näringslivets byggnader som i anslutning till industriella "processer bör gälla att dels lägsta kostnad som berättigar till bidrag ut- .gör 3 000 kr., dels bidraget begränsas till högst 35 % av merkostnaden för åtgärden. En åtgärd som kan motiveras av andra skäl och som dess- utom medför energibesparing bör inte få stöd. Om en besparingsåtgärd _ger vissa intäkter eller kostnadsreduktioner bör hänsyn tas till detta vid beräkning av bidragsunderlaget. Således bör minskade kostnader för energi beaktas. Företag som har möjlighet att disponera medel ur sär- skild investeringsfond bör endast i undantagsfall kunna komma i åt-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 348

njutandc av encrgibesparingsbidrag. Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter härom.

EPK har lämnat en första redovisning av behov av och kostnader för försöks— och demonstrationsanläggningar inom energiområdet. För anläggningar som avser omrädet energiproduktion anger kommittén ett totalt behov om 150 milj. kr., varav 35 milj. kr. det första året. Beträf- fande områdena energianvändning i industriella processer och för trans- porter, ätcrvinning av energikrävande varor samt energi ur avfall anges behovet till 60 milj. kr., varav 20 milj. kr. det första året. För bägge dessa områden anger EPK ett behov av statligt finansieringsstöd om 50 % av totalkostnaden.

Det är angeläget att FoU-resultat inom energiområdet kan prövas i full skala. Härigenom kan erfarenheter fås för en bedömning av om en introduktion i stor omfattning kan vara lämplig.

Som jag i det följande kommer att närmare utveckla i samband med min behandling av FoU inom energiområdet, anser jag att framtagan— det av prototyper och demonstrationsanläggningar med inriktning på effektivare energianvändning inom industrin, transporter och samfärd- sel och återvinning av energikrävande varor samt energi ur avfall bör stödjas. Detsamma gäller också vissa anläggningar för energiproduktion, nämligen sådana som innebär tillämpning av teknik för energiproduk— tion som f. n. inte kan anses lönsam. Som exempel kan nämnas anlägg— ningar för virvelbäddsförbränning och för förbränning av bark och skogsavfall, vindkraftverk, hetvattenlagring, små vattenkraftverk och spillvärmeutnyttjande. Däremot bör inte tekniska förbättringar inom konventionell energiproduktion omfattas av stödet.

De prototyper och demonstrationsanläggningar för vilka stöd sålunda bör utgå, bör innebära introduktion av ny, tidigare i praktisk drift oprö- vad, teknik. Som villkor för bidrag bör gälla att erfarenheterna av an- läggningarna skall bli offentliga. Bidrag till prototyper och demonstra- tionsanläggningar bör utgå med högst 50 % av kostnaderna. Någon högsta gräns för bidragsbelopps storlek bör inte fastställas. Däremot här på samma sätt som beträffande byggnader och processer gälla att lägsta kostnad som berättigar till bidrag utgör 3 000 kr. Beträffande företag som kan disponera medel ur särskild investeringsfond bör vad jag nyss har anfört rörande bidrag till näringslivets byggnader och i an- slutning till industriella processer äga motsvarande tillämpning.

Jag bedömer att behov av medel för stöd till energibesparande åtgär- der i näringslivets byggnader och industriella processer m.m. samt prototyper och demonstrationsanläggningar för industriell energianvänd- ning för viss energiproduktion kommer att föreligga under flera år. För budgetåret 1975/76 har jag beräknat att sammanlagt 80 milj. kr. erfordras.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet har jag av detta

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 349

belopp beräknat 2 milj. kr. för energibesparande åtgärder i trädgårds- näringens byggnader. För bidrag bör. gälla samma villkor-som nu (jfr prop. 1974: 69 s. 14). Ansökan om bidrag bör som nu prövas av lant- bruksstyrelsen eller, efter lantbruksstyrelsens bemyndigande, lantbruks— nämnd.

Återstoden — 78 milj. kr. — avser åtgärder inom näringsgrenarna industri, jordbruk, handel, hotell, restauranger, service m. m.

Av detta belopp har jag beräknat 18 milj. kr. för stöd till åtgärder i näringslivets byggnader. 40 milj. kr. för åtgärder inom industriella processer och 20 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanlägg- ningar. Industriverket bör ha hand om bidragsgivningen. Vid handlägg- ning av bidragsfrågor rörande prototyper och demonstrationsanlägg- ningar bedömer jag det väsentligt att verket samrådet med Statens väg- verk i fråga om transporter och samfärdsel samt med statens natur- vårdsverk i frågor om återvinning av energikrävande varor och om energi ur avfall. Vid min medelsberäkning har jag tagit hänsyn till kost- nader för information och administration.

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att för- orda att sammanlagt 326 milj. kr. anvisas för energibesparande åtgär- der inom bostadsbeståndet och vissa andra byggnader m.m. för budget— året 1975576.

Chefen för bostadsdepartementet kommer att föreslå även vissa änd- ringar i reglerna för energisparstödet jämfört med vad som f. n. gäller. Stödets tillämpningsområde föreslås bli utvidgat till att gälla även in- stitutionsbostäder och bostäder i anslutning till kursgårdar m. m.

Chefen för bostadsdepartementet avser vidare att föreslå vissa änd- ringar i inriktningen av åtgärder som är berättigade till energisparstöd samt att ta upp frågan om stöd till demonstrationsverksambet m. m. inom lokalkomfortområdet.

12.2.6 Information och utbildning i energifrågor m.m.

Allmän information

Under år 1.974 har särskilda informationsåtgärder vidtagits för att öka och förbättra informationen i energifrågor.

I början av året arrangerades fyra journalistseminarier i Malmö. Stockholm, Umeå och Örebro, där företrädare för berörda departement. myndigheter och utredningar presenterade sin aktuella verksamhet och arbetsplanering.

Efter beslut av riksdagen (prop. 1974: 28 s. 475, UbU 1974: 27, rskr 1974: 249) har stöd lämnats till studieförbunden för att anordna sär- skilda energistudiecirklar. Stödet har utgått i form av dels statsbidrag till kurser om minst tio i stället för normalt minst 20 studietimmar, dels extra konferens— och materialbidrag. Dessutom har en informationskam-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 350

panj bedrivits för att främja rekryteringen av deltagare till energistudie- cirklarna.

För att bistå förbunden i deras arbete mec. att på kort tid ta fram studiematerial har en sakkunnig med en grupp av personer med kunska- per inom berörda teknisk-vetenskapliga områden (referensgruppen för energiinformation) stått till förfogande för att faktagranska materialet. Gruppen har vidare svarat för två föreläsningsdagar för studieledare från förbunden och gett ut en skrift med titeln Argument i energidc— hatten.

Med skrivelse den 29 november 1974 har den sakkunnige överlämnat en rapport om gruppens verksamhet samt en promemoria med förslag till förbättringar av informationen i energifrågor.

Informations- och studiekampanjcn har mött ett starkt gensvar. När frånan om stöd till studieförbunden redovisades för riksdagen förutsågs att ca 3 000 cirklar skulle komma att arrangeras. Någon slutlig beräk- ning finns inte ännu. Preliminära uppgifter från studieförbunden och skolöverstyrelsen visar emellertid att närmare 8 000 cirklar har anord- nats med tillsammans mer än 75 000 deltagare. Den sammanlagda kost- naden för materialbidrag och informationskampanj kan uppskattas till ca 3,8 milj. kr.

I anslutning till energicirklarna har politisk rädslagsverksamhct ägt rum.

I sin rapport och promemoria har den sakkunnige erinrat om att det under de senaste årens energidcbatt även riktats kritik mot hittillsva- rande information på energiområdet. Därvid har påtalats bl. a, att den information som lämnas i form av offentligt tryck, utredningar, be- tänkanden och rapporter är obegriplig för en icke-specialiserad läsare, att information till massmedia varit sparsam och alltför tekniskt be- tonad och att information om myndigheternas verksamhet. forsknings- resultat, risker osv. varit dålig. Krav har rests på att fria forskare, miljögrupper rn. fl. skall ges stöd av allmänna medel för att balansera exempelvis energiföretagens information. Det har föreslagits bl. a. att stöd skall utgå till utgivning och översättning av samhällskritisk littera- tur samt till s.k. motutredningar, arbeten med remissyttranden osv.

Den sakkunnige föreslår att ett fristående sekretariat för energiinfor— mation inrättas för en försöksperiod om tre år. Sekretariatets huvud- uppgifter föreslås vara att hjälpa allmänheten att bevaka aktuella ären- den hos den rätta myndigheten samt samordna oeh stödja tillståndsmyn- digheternas information, att ta fram informationsmaterial av teoretisk och teknisk natur samt presentera fackutredningar på begripligt språk för allmänheten, i skolor etc., att sprida kännedom om nya metoder för energiutveckling och energisparande, att stödja massmedia med faktain- formation och kontakter inom- och utomlands samt att ta fram och publicera en analys av kärnkraftsdebatten från år 1965.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 351

Sekretariatet bör enligt förslaget biträdas av en allsidig teknisk-veten- skaplig referensgrupp, inkl. ledamöter från de politiska partierna.

Enligt min mening är de problem som den sakkunnige tagit upp inte specifika för energiområdet. Inom många områden av samhällslivet är det svårt att presentera komplicerade förhållanden på ett för lekman— ncn lättfattligt sätt. jag anser därför at siirlösningar inte bör tillgripas för cnergiomrftd rt utan frågan bör ses i ett större sammanhang.

Samtidigt visar de senaste årens intensiva energidcbatt — lil-:som in- tresset för studiecirkelverksamheten förra året att nuvarande infor— mationsverksamhet hos berörda samhälleliga organ kan behöva förbätt- ras och förstärkas och att resurserna härför kan behöva ökas. Detta bör enligt min mening i första hand ske inom ramen för de resurser som står till förfogande för den reguljära information som samhällets olika organ har att lämna om sin verksamhet och om beslut. förslag, utveckling osv. Behovet av resurser för utvidgade och förstärkta in— satser som kan komma att aktualiseras hos olika myndigheter på energi- området ffn' prövas i sedvanliga budgctsammanhang. Frågan om sär- skilda kampanjer av liknande slag som under år 1974 kan också i fram- tiden komma upp. Behov, organisation och finansiering av sådana kam- panjer får i så fall övervägas när de aktualiseras.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om behovet av in- formation till särskilda personer, grupper eller samfund om ärenden som har direkt betydelse för dem, t. ex. tillstånd till lokalisering av raffina- derier eller kärnkraftverk.

Föreståndarna för statens strålskyddsinstitut och statens kärnkraft- inspektion har i gemensam skrivelse den 28 april 1974 påtalat vissa sam- ordningsproblem när det gäller myndigheternas prövning av ärenden enligt atomenergilagen (1956: 306) och allmänhetens bristande möjlig- heter att hålla sig informerad om ärendenas handläggning och om be- sluten. l skrivelse-11 föreslås bl. a. att någon form av samordnad remiss- behandling inföis samt att de direkta kontakterna med den berörda be— folkningen förbättras, t.ex. genom anordnande av offentliga förhör s.k. ”hearings" i anslutning till koncessionsnämndens för miljöskydd sammanträde på lokaliseringsorten. Referensgruppen för energiinforma- tion har också tagit upp detta problem och föreslagit att det uppdras åt det föreslagna sekretariatet för cnergiinformation att utveckla ett system för offentliga förhör som informationskälla vid sidan av de juridiskt bindande processer som finns eller som aktualiseras i anslut— ning till konkreta lokaliseringsprojekt.

Nu nämnda förslag har starkt samband med prövningen av lokalise- ringsärenden enligt 136 a & BL och enligt miljöskyddslagen (1969: 387). En samordnad lösning måste eftersträvas. Förslagen bereds nu vidare inom berörda departement med sikte på att ge allmänheten större möj- ligheter att föra fram synpunkter i ifrågavarande ärenden.

"Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet

'_') U| | .)

[ detta sammanhang vill jag slutligen beröra frågan om information rörande de beslut som kan föranledas av de förslag som i dag läggs fram om energihushållning m.m. Inför regeringens energipolitiska för- slag har vi som jag nyss har nämnt haft en bred debatt och studie- cirkelverksa nhet beträffande energifrågorna. Det är därför angeläget att den informationsverksamhet som nu bedrivits följs upp med en in- formation om det energipolitiska beslut som riksdagen kan komma att fatta.

informationen avses omfatta en broschyr, som kortfattat redogör för det energipoiitiska beslutet. Kostnaderna för broschyren bör bcstridas fran trettonde huvudtitelns kommittéanslag. Jag avser att återkomma till anslagsfragan i annat sammanhang.

Specialiserad information

Vad jag nu har sagt avser framför allt behoven av allmänt inriktad energiinformation. Vid sidan härav "föreligger klara behov av specia- liserad information för att dels föra ut de olika åtgärder som jag i dag förordar skall introduceras. dels i övrigt systematiskt främja rationell energianvändning och sparsamhet med energi, dels underlätta introduk- tionen av nya material, metoder och teknologier. Information av sådant slag är en av förutsättningarna för att den begränsning av energikon- sumtionens ökning som jag tidigare har förordat verkligen skall uppnås.

Det är nödvändigt att få till stånd en allmän, långsiktig strävan till rationell energianvändning och energisparande hos alla grupper av cner- gikonsumentcr. Detta förutsätter bl.a. att konsumenterna har god kun- :skap om egenskaperna hos och skötseln av utrustning, om nya material ,och metoder. osv.

Kunskaperna kan behöva vara mer eller mindre ingående och bi- bringas genom åtgärder från allmän information till Särskild rådgiv- ning samt kurs- och utbildningsverksamhet.

Något organ för samlad. systematisk information, inriktad på energi- konsumcnterna, finns inte. F.n. bedrivs dock en energisparkampanj för vilken 6 milj. kr. har anvisats (prop. 1974: 170 bil. 11, NU 1974: 56. rskr 1974: 396). Energisparkommittén har till uppgift att handha kampanjen och även samordna berörda myndigheters insatser.

[ övrigt förekommer information till energianvändare som regel inom ramen för annan verksamhet, t. ex. konsumentupplysningen eller skol- undervisningen. Vidare bör erinras om den fortbildningsverksamhet i uppvärmnings- och ventilationstekniska frågor som sedan länge bedrivits vid numera enheten för företagsutveckling (SIFU-enheten) vid statens industriverk.

Betydelsen av informations- och utbildningsinsatscr för att nå bespa- ringar har påtalats särskilt i samband med sparundersökningen i anslut- ning till remissbehandlingen av EPU:s betänkande och i remissyttranden

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 353

över EPK:s betänkande. Därvid har flera myndigheter pekat särskilt på möjligheterna att nå snabba besparingseffektcr genom en satsning på information till energianvändarna och utbildning av drifts- och för— valtningspersonal. Frågan har också tagits upp av EPK i promemorian om behovet av prototyper och demonstrationsanläggningar och av den sakkunnige i referensgruppen för energiinformation i promemorian om förbättring av informationen i energifrågor.

När det gäller näringslivets energianvändning framhåller statens indu— striverk att fördjupade studier av möjligheterna till energibesparingar bör genomföras i samarbete med olika branschförbund. Informations- och utbildningsinsatser samt rådgivning och förmedling av erfarenheter och sparresultat kan enligt verket ske via företagareföreningar och branschförbund. Sannolikt behövs också insatser av branschkonsulter som är speciellt inriktade på förbättrad energianvändning inom mindre och medelstora företag.

Inom transportsektorn kan enligt bl. a. statens vägverk en bred infor- mationsverksamhet ge märkbara energibesparingar redan på kort sikt, t. ex. genom bättre fordonsunderhåll och mer energibesparande körsätt. Krav på varudeklaration av bränsleekonomin i nya bilmodeller nämns som exempel på åtgärder som på längre sikt kan ge besparingar.

Särskilt stora möjligheter anses föreligga inom byggnadsområdet, både i bostäder och i andra lokaler. Således hävdar statens råd för bygg- nadsforskning i sitt svar på sparundersökningen bl. a. att insatser på in- formation och utbildning snabbt kan ge goda resultat i form av ökad driftseffektivitet när det gäller uppvärmnings- och ventilationssystem. På längre sikt kan enligt byggnadsforskningsrådet en översyn av drifts- organisationerna och en kraftig satsning i utbildningssystemet -— inkl. särskilda utbildningslinjer på gymnasie- och högskolenivå ytterligare höja effektiviteten.

Sådana åtgärder är enligt byggnadsforskningsrådet goda alternativ till ombyggnader och ny utrustning när det gäller att nå avsevärda bespa- ringar inom existerande byggnadsbestånd. I enlighet härmed anser rådet bl. a. att stöd bör utgå också i fortsättningen till kursverksamheten inom SIFU-enheten vid statens industriverk. Stöd bör vidare lämnas till de fastighetsskötarskolor som finns inom t. ex. kommunförbundet och HSB-organisationen.

Härutöver pekar rådet på att information behöver lämnas till hus— hållen dels som underlag för köp av hushållsutrustning, dels för det löpande hushållsarbetct. Många hushåll är dessutom fastighetsförvaltare i enfamiljshus och svåra att nå med utbildningsinsatser.

Synpunkter och förslag i dessa frågor framförs också av ÖEF, kon— sumentverket, statens institut för byggnadsforskning och planverket. Förslagen om lämpligaste organisation för rådgivning till energikonsu- menterna är dock något olika. Konsumentverket anser således att ett

23 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Iudustridepartementet 354

landsomfattande nät av värmekonsulter skulle vara en lösning, medan planverket anser att landets byggnadsnämnder efter resursförstärkning bör åläggas uppgiften.

I stort ansluter jag mig till de synpunkter, som nu har redovisats om behovet av intensifierade- informations- och utbildningsinsatser. De mål för energikonsumtionens utveckling som jag tidigare har förordat inne- bär en inte oväsentlig sänkning av den ökningstakt som annars skulle ha varit sannolik. Förutsättningar för att målen skall nås är att kon- sumenterna i många avseenden ändrar sina vanor och sitt sätt att ut- nyttja energin samt att nya material och ny teknik tas i bruk. Detta kan nås endast genom en systematisk, kontinuerlig verksamhet för att sprida kunskaper till och i vissa fall särskilt utbilda energianvändarna.

I allmänhet sker denna kunskapsspridning bäst i anslutning till de övriga åtgärder som vidtas i samma syfte. En etablerad kontakt finns då mellan den som ger och den som får informationen. Den som ger infor- mationen har ingående kännedom om både den aktuella frågan och om andra berörda frågor i sammanhanget. Förutsättningarna blir goda för initiativ och för återkoppling av initiativ och erfarenheter. Hänsyn kan tas till individuella konsumenters problem.

Jag har därför bedömt att specialiserad information och rådgivning till energianvändare i första hand bör åligga de organ som på resp. område har de reguljära kontakterna med energianvändarna. Detta in- nebär bl. a. att jag i det följande förordar att statens industriverk får i uppgift att svara för informationen och andra typer av kunskapsför- medling till näringslivet när det gäller dess energianvändning. Det inne- bär vidare att jag beräknar medel även för information inom ramen för de anslag som jag förordar skall anvisas till energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader och till ett FoU-program på energi- området.

Härutöver kommer emellertid enligt min mening att föreligga behov av en samordnad informationsverksamhet, inriktad på att höja den all- männa energimedvetenheten i samhället och underbygga. strävandena efter effektivitet och sparsamhet i all slags energianvändning. Till en så- dan verksamhet bör höra att samordna och stödja myndigheternas in- formationsinsatser, att vid behov planera och genomföra sparkampanjer samt att följa och informera om encrgisparandets utveckling och ta de initiativ som utvecklingen föranleder.

Behovet av denna verksamhet bedömer jag vara särskilt stort nu, i och med att energisparprogrammet vilar på frivilliga åtgärder från hygg- och samhällsplanerarna, fastighetsförvaltama, företagen och de enskilda konsumenterna. Energihushållningen innebär för samtliga ett i många avseenden helt nytt moment, och det är mycket svårt att förut— säga hur de olika sparåtgärderna kommer att verka och vilken den sammanlagda effekten på konsumtionsutvecklingen blir.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 355

F. n. finns inte något permanent organ hos vilket denna samordnade informationsverksamhet naturligen'hör'hémma. Inom energisparkom- mittén bedrivs emellertid arbeten av likartad karaktär och i nära kontakt med de närmast berörda myndigheterna konsumentverket, planverket och industriverket.

Enligt min mening utgör sparkommittén ett lämpligt organ för den av mig förordade, samordnade och mer övergripande informationsverk- samheten. Jag avser därför att föreslå att kommitténs uppdrag utvidgas och förlängs genom tilläggsdirektiv.

Kostnaderna för verksamheten bör liksom hittills bestridas från tret- tonde huvudtitelns kommittéanslag. För nästa budgetår har jag be- räknat kostnaderna till 6 milj. kr. Jag avser att senare återkomma med förslag om anvisning av medel på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76.

Utbildning

Jag har nyss anfört att behov föreligger av intensifierade utbildnings- insatser som syftar till en bättre hushållning med energin hos olika energianvändare. Enligt min uppfattning, vilken också stöds av flera remissinstanser, bör insatser för att minska energibehovet för lokalupp- värmning kunna ge en relativt snabb och påtaglig sänkning av den totala energiförbrukningen. Jag finner det därför angeläget att en utbyggnad sker av kursverksamheten inom detta område vad gäller både uppvärm- ningstekniska och ventilationstekniska frågor. En sådan utbyggd verk- samhet bör i första hand ta sikte på att nå olika typer av driftspersonal (maskinister, fastighetsskötare, värmeverkspersonal m.fl.) med anknyt- ning till såväl industri- som bostads- och förvaltningslokaler. Även villa- ägare bör kunna omfattas av verksamheten. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt de mindre och medelstora företagen.

Enligt min uppfattning bör ifrågavarande kursverksamhet ges en så flexibel utformning som möjligt. Kursprogram och kursmaterial bör vara anpassat till de olika personalkategoriernas speciella förutsätt- ningar och behov. För att utbildningen snabbare skall nå ut till mål- grupperna bör den enligt min uppfattning kunna kanaliseras genom olika kursarrangörer. SIFU-enheten vid industriverket har redan en etablerad verksamhet inom området och bör utnyttjas liksom även andra arrangörer t. ex. kommunförbundet, studieförbunden och HSB.

Eftersom industriverket är den centrala myndigheten på verksplanet för bl. a. energifrågor finner jag det lämpligt att verket ges det övergri- pande ansvaret för den intensifierade kursverksamheten. Inom ramen för de program som verket sålunda kommer att lägga ut på olika kurs- arrangörer har dessa att självständigt sköta planering, genomförande m.m. av kursaktivitetema.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 355

Förutom de av mig nu förordade utbildningsinsatserna för att minska energibehovet för lokaluppvärmning föreligger behov även av motsva- rande insatser som tar sikte på att minska energiförbrukningen inom olika industriprocesser. Som jag redan har nämnt avser jag att senare föreslå regeringen att ge industriverket i uppdrag att börja närmare undersöka energianvändningcn inom vissa branscher. Jag finner det lämpligt att verket på grundval av bl.a. resultaten från dessa under- sökningar utarbetar en plan med kursprogram rörande industriprocess- inriktade energifrågor. Planen, som bör utarbetas i nära samverkan med bl.a. olika branschförbund, bör ges en flexibel utformning så att olika industribranschers speciella situation och problem blir beaktade. Programmen bör vidare i första hand inriktas på arbetsledande perso- nal inom företagen. Genomförandet av programmen bör ske i nära samverkan med företagareföreningarna och resp. branschförbund.

Radgivning

Hittillsvarande erfarenheter av företagsinriktad kursverksamhet har visat att det i vissa fall kan vara förenat med problem att nå ut till målgrupperna särskilt om dessa utgörs av mindre och medelstora före- tag. För att en relativt snabb och påtaglig minskning av energiförbruk- ningen inom de områden jag i det föregående har behandlat skall upp- nås bör därför utbildningsinsatserna kompletteras med rådgivning. En sådan rådgivning, som bör vara av uppsökande karaktär, bör i första hand inriktas på mindre och medelstora industriföretag. Rådgivningen bör ges en bred och allmän inriktning och kan därvid omfatta bl.a. eldnings-, ventilations- och processteknik. Rådgivningen bör också ta sikte på att medverka till att de kunskaper som företagen har inhämtat genom olika kurser omsätts i praktiken. Eftersom länens företagare- föreningar redan bedriver rådgivning till företagen inom ramen för sin företagsserviceverksamhet finner jag det lämpligt att även ifrågavaran- de encrgirådgivning kanaliseras via företagareföreningarna. Huvudan- svaret för rådgivningen bör åvila industriverket som i sin tur, på sam- ma sätt som gäller inom företagsserviceområdet, lägger ut program på företagareföreningarna. Jag anser det därvid angeläget att industri- verket och företagareföreningarna undviker uppbyggnad av egna fasta resurser. Jag vill vidare mot denna bakgrund betona angelägenheten av att ta tillvara möjligheterna till samverkan, t. ex. gemensamt personal- och utrustningsutnyttjande, mellan industriverkets/företagareförening- arnas undersöknings- och rådgivningsverksamhet och motsvarande verk- samhet på bostadsområdet.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 357

Kostnaderna nästa budgetår för utbildnings- och rådgivningsinsatser inom industriverkets ram har jag beräknat till 2750 000 kr. Jag åter- kommer härtill i det följande vid min behandling av anslagSfrågor.

12.3 Energibalanser 12.3.1 Inledning

Ett nyttoenergibehov kan täckas på olika sätt och en given mängd pri- märenergi kan användas för att täcka olika energibehov. Den totala energiförsörjningens struktur kan åskådliggöras med energibalanser, som visar anskaffning, omvandlingar och förluster samt nyttiggjord energi.

Det är i och för sig möjligt att jämföra energimängder även när de är av olika karaktär.1 Sådana jämförelser är emellertid inte alltid en- tydiga, eftersom olika energiformer och energiråvaror bara kan ersätta varandra på visst sätt och nödvändigheten att i ett fall utnyttja en be- stämd omvandlingsprocess med dess givna verkningsgrad kan ge energi- förluster som inte uppstår i en annan omvandlingskedja.

Vid omräkningar av energikvantiteter på basis av det termiska vär- meinnehållet tas ingen hänsyn till att olika verkningsgrader i omvand- lingsleden ger olika stora förluster. Speciellt vid beräkningar avseende elektrisk energi kan detta ge en vilseledande bild. För att undvika detta kommer jag därför vid min presentation i det följande av energibalan- serna att redovisa elenergin på ett sådant sätt att även förluster be- aktas.

För el som produceras i vatten- och kärnkraftstationer, där ingen alternativ användning av primärenergin nu finns, redovisar jag den fak- tiska produktionen. Hänsyn tas i detta fall således inte till omvandlings- förlusterna. När det gäller el som produceras i oljebaserade kraftsta- tioner — kondensanläggningar och mottrycksanläggningar — redovi- sar jag förbrukningen av olja, eftersom denna alternativt skulle ha kun- nat användas direkt, t.ex. för uppvärmning. På detta sätt kommer även omvandlingsförlusterna vid oljebaserad elproduktion att redovisas som energikonsumtion. Eftersom jag konsekvent redovisar förbrukningen av elenergi som producerad el kommer dessutom överförings- och distri- butionsförluster på elnäten att ingå i balanserna. Jag har således använt samma metod för redovisning av elkonsumtionen som SCB och CDL,

1 Det finns fysikaliska numeriska samband mellan olika energimått, t. ex. kg olja och kWh. Eftersom värme kan åstadkommas med utgångspunkt från alla energiformer kan man alltid ange det termiska värmcinnehållet hos en energiform. Summering av energi i energibalanser görs därför oftast med utgångspunkt från det termiska värmeinnehället, ofta uttryckt i kWh (l kWh = 860 kilo- kalorier, kcal) eller multiplar härav, t. ex. TWh (miljarder kWh). Omräkningen efter det termiska vårmeinnehållet görs inte sällan så att man beräknar den mängd olja som motsvarar den aktuella energikvantiteten. Som mängdstorhet används då ton ekvivalent olja (toe) eller multiplar av detta, t. ex. miljoner ton ekvivalent olja (Mtoe). 1 Mtoe motsvarar 11,6 TWh.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 358

vilka i begreppet prima belastning räknar in dels till konsumenterna levererad och uppmätt elenergi, dels de överförings- och distributions- förluster som är direkt förbundna med leveranserna.

12.3.2 Energibalanser för åren 1973 och 1974

Energibalanserna för åren 1973 och 1974 (preliminära värden) med redovisning av produktionens fördelning på olika energislag framgår av följande tabell:

Tabell 12.1 1973 1974 Energitillförsel Mtoe TWh % Mtoe TWh % Oljeprodukter1 26,9 313,3 73,1 24,5 284,8 70,2

Härav till elprod. 2,9 2,7 Kol, koks 1,7 19,5 4,5 1,7 19,7 4,9 Lutar, ved 2,9 33,7 7,9 3,3 38,8 9,6 Vattenkraft 59,9 14,0 57,3 14,1 Kårnkraf t 2,0 0,5 1,9 0, 5 Nettoimport av el 0,3 0,0 2,6 0,7 Energiförbrukningl 428,7 100 405,4 100

Den totala produktionen av el, inkl. oljebaserad produktion, uppgick år 1973 till 77,2 TWh och år 1974 till 74,2 TWh. Dessutom förekom inom ramen för den nordiska samkörningen av elförsörjningen ett kraft- utbyte med de nordiska grannländerna. Detta resulterade år 1973 i en nettoimport av 0,3 TWh och år 1974 i en nettoimport av 2,6 TWh. Den totala elförbrukningen inkl. överförings- och distributionsförluster (pri- ma elbelastning) var följaktligen år 1973 77,5 TWh och år 1974 76,8 TWh.

12.3.3 Fördelningen mellan el och bränslen

Som jag tidigare har angett bör vi allvarligt pröva möjligheterna att begränsa ökningen av energikonsumtionen i Sverige till i genomsnitt 2 % per år t. o. rn. år 1985. Som basår för beräkning av konsumtionsut- vecklingen har jag valt är 1973, då den totala energiförbrukningen var ca 430 TWh. År 1974 kännetecknades som jag tidigare har redovisat av extraordinära förhållanden och förbrukningsnivån detta år kan därför enligt min bedömning inte läggas till grund för en beräkning av den långsiktiga konsumtionsutvecklingen.

' Den redovisade förbrukningen av oljeprodukter avser användning för energi- ändamål, inkl. bunkring för utrikes sjöfart. Härtill kommer bränsle och förluster i raffinaderierna samt användning som råvara, huvudsakligen inom den petro— kemiska industrin, med sammanlagt ca 2,6 Mtoe såväl år 1973 som år 1974. Den totala förbrukningen av oljeprodukter var alltså år 1973 29,5 Mtoe och år 1974 27,1 Mtoe.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 359

Vid en årlig ökning med 2 % svarar 430 TWh år 1973 mot en energi- förbrukning år 1985 av ca 540 TWh. Som jag har anfört tidigare bör stora besparingar inom uppvärmningssektorn göra det möjligt att inom ramen för en tillväxt av den totala energikonsumtionen med 2 % per år låta industrins energikonsumtion öka med ca 3 % per år.

Inom ramen för den nämnda konsumtionsnivån år 1985 kan fördel- ningen mellan el- och bränslekonsumtion i viss mån variera. De största substitutionsmöjlighcterna föreligger inom uppvärmningsomrädet, dvs. företrädesvis inom den s.k. övrigsektom. Framför allt är det här för- delningen mellan olika uppvärmningsformer som får betydelse. Även inom industrisektorn föreligger vissa möjligheter till substitution mel- lan el och bränslen, särskilt när det gäller processvärme. Inom sam- färdselsektorn är man under den närmaste tioårsperioden i stort sett hänvisad till användning av flytande bränslen. Överföringar av långväga transporter från väg och oljedrift till järnväg och eldrift får, även om de blir stora, liten effekt på fördelningen i stort mellan el- och bränslekon- sumtion.

Den ökade mekaniseringen inom industrin sarnt elenergins lätt- hanterlighet leder enligt EPU till en spontan överflyttning av energikon— sumtionen inom industrin från bränsle till el. Inom övrigsektom, och då också när det gäller energianvändningcn för lokaluppvärmning, förekommer en liknande spontan övergång från bränsle till el. Detta har lett till att elkonsumtionen hittills har ökat snabbare än den direkta bränslekonsumtionen, dvs. bränslekonsumtionen exkl. olja för elproduk- tion. Under perioden 1955—1973 ökade elkonsumtionen med 6,5 % per år medan den direkta bränslekonsumtionen under samma tid öka- de med 4,0 % per år. EPU har räknat med att denna spontana över- gång från bränsle till el kommer att fortsätta. Detta gäller särskilt vid fortsatt kärnkraftutbyggnad eftersom elkraften då förutses få en för- bättrad ekonomisk konkurrenskraft gentemot den kraftigt fördyrade oljan.

Remissinstansema har inte haft någon erinran mot bedömningen att elkonsumtionen även i framtiden kommer att öka snabbare än den direkta bränslekonsumtionen. När det emellertid gäller uppvärmnings- sektorn har många remissinstanser pekat på att valet av uppvärmnings- form får stor betydelse för fördelningen av konsumtionen mellan el och bränsle. Enligt energisparundersökningen är möjligheterna och be- nägenheten att spara energi särskilt stora inom uppvärmningssektorn. Eftersom olja till ca 60 % används för uppvärmningsändamål kan man enligt min mening räkna med att en dämpning av den totala energi- konsumtionen främst kommer att påverka oljeförbrukningen.

Om man önskar minska oljekonsumtionen och därmed oljeimporten bör man in0m främst uppvärmningssektorn styra över konsumtionen från olja till el, varvid el bör produceras på annat sätt än i oljeeldade

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 360

kraftstationer. Detta. är vad man beslutat sig för att göra bl. a. i För- enta staterna, Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Man ser i dessa länder en styrning över till kärnkraftbaserad elkonsumtion som ett verksamt medel att minska oljekonsumtionen.

Om man däremot önskar begränsa utbyggnaderna av vattenkraft och kärnkraft krävs insatser för att bromsa eller hejda den spontana överflyttningen av energikonsumtionen från bränsle till el. Detta kan åstadkommas genom bl.a. en utbyggd energiplanering, särskilda skatte- höjningar på elkonsumtion samt regleringar och direkta förbud för viss användning av elektrisk energi.

Jag har gjort bedömningen att när målet för den totala energikon— sumtionen år 1985 nu sätts till ca 540 TWh kan målet för elkonsum- tionen år 1985 sättas till ca 160 TWh. Detta möjliggör en minskning av utbyggnaderna av elproduktionen jämfört med vad som tidigare har förutsatts.

En elkonsumtion om ca 160 TWh år 1985 innebär en ökning av konsumtionen med ca 6 % per år under den här aktuella perioden. Detta kan jämföras med utvecklingen under 1960-talet, då ökningen låg mellan 7 och 8 % per år. En sådan dämpning av elkonsumtionsök- ningen förutsätter sparstimulerande åtgärder på elsidan i enlighet med vad jag tidigare har förordat.

Utgående från att målsättningen för den totala energikonsumtionen år 1985 är 540 TWh kommer med en elkonsumtion om ca 160 TWh den direkta konsumtionen av bränsle att uppgå till ca 360 TWh. Här- vid har förutsatts att en viss del av elproduktionen sker i oljebaserade kraftanläggningar, vilket medför omvandlingsförluster. Dessa uppgår, som jag senare närmare redovisar, till ca 20 TWh. Även på oljesidan fordras på det sätt jag tidigare har beskrivit sparstimulerande åtgärder.

12.3.4 Elproduktionen år 1985

De utbyggnader som erfordras för att tillgodose den ökande elbe- lastningen t.o.m. 1982 är i huvudsak redan beslutade eller i långt framskridet planeringsstadium. Med utgångspunkt från dessa beslutade och planerade utbyggnader har effekt- och energibalanser beräknats för åren t.o.m. 1985.

Elkonsumtionen uppvisar på grund av de varierande klimat-, tempe— ratur— och ljusförhållandena, rytmen i arbetslivet etc. en mycket stark variation såväl under året som under veckan och dygnet.

För att uppnå lägsta möjliga produktionskostnad bör kraftsystemet innehålla en lämplig blandning av olika typer av kraftverk. Baskon- sumtionen bör täckas av produktionsresurser med låg rörlig produk— tionskostnad medan belastningstopparna bör tillgodoses genom kraft- slag med låg fast kostnad. Som komplettering till basproduktionen i

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 361

vattenkraft och kärnkraft samt topp- och reservkraften i gasturbiner etc. har även mellanliggande kraftslag en plats i produktionssystemet för att minimera kostnaderna. ' '

Man bör i den långsiktiga planeringen inte räkna med nettoimport från de nordiska grannländerna eftersom det nordiska elutbytet i första hand syftar till tillfälliga leveranser i olika riktning beroende på resp. lands aktuella driftsituation.

Jag bedömer det, som jag närmare kommer att redogöra för i det följande, möjligt och lämpligt att genom fortsatta vattenkraftutbygg- nader åstadkomma en vattenkraftproduktion år 1985 av 66 TWh vid normal vattentillrinning. Detta innebär en ökning med 5 TWh jämfört med vad som kan erhållas i befintliga kraftstationer och redan lovgivna utbyggnader.

Jag bedömer det vidare, vilket jag också kommer att behandla när— mare i det följande, som möjligt och lämpligt att fortsätta utbyggnaden av kärnkraft med ytterligare två aggregat utöver nu beslutade elva. Dessa redan beslutade kärnkraftverk beräknas ge en produktion år 1985 av 53 TWh. Ytterligare två aggregat ger ca 10 TWh. Den totala kärnkraftproduktionen blir alltså ca 63 TWh år 1985.

Med en elproduktion av ca 130 TWh i vatten- och kärnkraftverk kommer resterande belastning, ca 30 TWh år 1985, att behöva täckas med konventionell värmekraft. Oljekraftproduktionen bör därvid i förs- ta hand ske i mottrycksanläggningar (kraftvärme och industriellt mot- tryck) där bränslets energiinnehåll utnyttjas mest effektivt. När det gäller industriellt mottryck kan i viss utsträckning eldning med inhemskt bränsle ske.

Jag bedömer det, som jag närmare kommer att redogöra för i det följande, möjligt att bygga ut mottrycksanläggningar till en total pro- duktion av 23 TWh år 1985. Detta innebär en ökning med 11 TWh jämfört med den beräknade produktionen i redan befintliga och fast planerade anläggningar.

Med 23 TWh producerade i mottrycksanläggningar år 1985 kan oljekondensproduktion, som sker med låg verkningsgrad, begränsas till 7 TWh år 1985. Detta är ungefär samma omfattning som man räknar med för år1975.

Med de målsättningar beträffande utbyggnader som jag här har pre- senterat kommer elproduktionen år 1985 under normala driftbetingelser (normal vattentillrinning, inga extrema haverier i värmekraftstationer etc.) att bli följande:

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 362

Tabell 12.2 Produktion i nu Produktion i Total befintliga eller ytterligare produktion, beslutade anlägg- anläggningar, ningar, TWh TWh TWh Vattenkraft 61 5 66 Kärnkraft 53 10 63 Industriellt mottryck 3,5 4,5 8 Kraftvärme (mottryck) 8,5 6,5 15 Övrig värmekraft 71 O 7 Summa 133 26 159

* Motsvarar förväntad produktion år 1975.

Det kan uppstå svårigheter att förverkliga målsättningarna beträf— fande oljebaserade kraftvärmeverk och industriellt mottryck. En bered- skap för att delvis kunna ersätta dessa tillskott med andra krafttillskott måste upprätthållas. Även för att kunna upprätthålla leveranssäker- heten för elenergi under årets högbelastningstid och under år med energibrist på grund av torrår och onormala driftavbrott, kan ytterli- gare vissa krafttillskott bli erforderliga utöver tillskottsproduktion av kondensenergi från redan tillgänglig kapacitet.

12.3.5 Energibalans för år 1985

För produktion av ca 30 TWh oljebaserad elkraft år 1985 med an- given fördelning mellan mottrycksencrgi och kondensenergi blir olje- konsumtionen ca 4,2 Mtoe, vilket motsvarar ca 50 TWh inkl. omvand- lingsförluster. Eftersom i första hand kondenskraften måste användas för att möta variationen mellan år med olika vattenkraftproduktion och varierande omfattning av fel i värmekraftvcrk, utgör angivet be- lopp ett medelvärde med betydande osäkerhetsmarginal.

Den direkta konsumtionen år 1985 av bränsle, dvs. exkl. olja för el- produktion, bör enligt vad jag tidigare har visat sättas till ca 360 TWh. När oljeförbrukningen för elproduktion, 4,2 Mtoe (50 TWh), adderas till denna direkta bränsleförbrukning erhålls en total bränslekonsum- tion av ca 410 TWh.

En del av den totala bränslekonsumtionen kommer att täckas av kol och koks. EPU har angivit att man huvudsakligen till följd av järn- och stålindustrins tillväxt bör kunna räkna med en kol- och koksför- brukning år 1985 motsvarande 4,2 Mtoe (ca 50 TWh).

Den totala energibalansen för år 1985 blir med dessa utgångspunk- ter följande:

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartemlentet 363

Tabell 12.3 Mtoe TWh %"

Energitillförsel Oljeprodukter 28 324 60 Kol, koks 4 50 9 Lutar, ved 3 37 7 Vattenkraft 66 12 Kärnkraft 63 12 Energiförbrukning 540 100

Med tillägg för raffinaderiernas egenförbrukning och oljeprodukter för icke energiändamål, ca 5 Mtoe år 1985, blir den totala oljeförbruk- ningen år 1985 ca 33 Mtoe. Detta är visserligen en ökning jämfört med oljeförbrukningen år 1973, 29,5 Mtoe, men ökningen, totalt ca 12 % under perioden 1970—1985, är väsentligt mindre per år än hittills.

Den energibalans som jag här har presenterat har framkommit som ett resultat av en sammanvägning av å ena sidan de ambitiösa före- satserna att begränsa energikonsumtionens utveckling och å andra sidan de alternativa möjligheter som jag har funnit nu stå till buds för att tillgodose det behov som därvid framkommer.

12.4 Energiproduktion

12.4.1 Förutsättningar och val av produktionsstruktur

Jag har tidigare angivit en målsättning för energikonsumtionens ut- veckling som innebär att konsumtionen ökar med i genomsnitt 2 % per år fram till år 1985 och att konstant förbrukningsnivå eftersträvas om- kring år 1990. Det uppsatta konsumtionsmålet kan uppnås på flera sätt och med olika fördelning på dels el- och bränslekonsumtion, dels olika energislag. I det föregående har jag i en energibalans för år 1985 an- givit vilken fördelning på el och bränslen respektive olika energislag som jag anser mest sannolik och önskvärd som följd av målsättningen på konsumtionssidan. I det följande kommer jag att närmare redovisa för- utsättningarna för energitillförseln samt motivera valet av produktions- struktur.

Under perioden 1955—1973 ökade energiförbrukningen med 4,7 % per år i genomsnitt. Bränslekonsumtionen steg med 4,0 % per år. För elkraften har ökningen under denna tid varit betydligt kraftigare eller 6,5 % per år. Detta mönster med en stigande elandel har varit gemen— samt för de flesta industriländer.

Elenergin svarade år 1973 för 18 % av den totala energiförbrukning- en. Mer än hälften av elförbrukningen eller 56 % faller på industrin. Hushåll, handel m.fl. detaljförbrukare svarar för drygt 40 % medan endast knappt 3 % går till järnvägar, tunnelbanor, spårvagnar m.m. inom samfärdselsektorn.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 364

Den ökande elanvändningen har flera orsaker. Ökad mekanisering och automatisering inom industrin samt förbättring av arbetsmiljöerna genom exempelvis bättre belysning och ventilation har krävt mycket elenergi. En viss övergång har också skett till att använda el för pro— cessvärme och lokaluppvärmning. Inom hushåll har det ökade antalet eldrivna apparater, t. ex. kyl, frys, elspis, tvättmaskin, torkutrustning och färg-TV lett till kraftig uppgång av förbrukningen. Inom handeln har installerats en mängd utrustning, t.ex. kyl- och frysdiskar, som drar mycket elenergi. En betydande övergång sker sedan några år från olje- värme till elvärme i småhus, främst i nyproduktionen där ca 90 % av alla småhus har elvärme. Fritidshus är i stor utsträckning försedda med eluppvärmning.

I alla EPU:s alternativ räknar man med att efterfrågan på elenergi skall öka snabbare än totala energiförbrukningen även fortsättningsvis. Denna tendens kan snarast antas bli förstärkt genom den prisutveckling som ägt rum på oljemarknaden.

I alternativen ] och 3, vilka representerar utvecklingen med fortsatt utbyggnad av kärnkraft enligt den högre respektive lägre nivån på ener— giutvecklingen, ökar elandelen från 18 % år 1973 till 29 % år 1985 och 38 % år 2000.

Alternativen 2 och 4 representerar utvecklingen på de båda konsum- tionsnivåema utan kärnkraftutbyggnad utöver de elva redan beslutade aggregaten. Därigenom måste viss elproduktion baseras på olja, vilket är kostsamt. Direkta restriktioner på viss elanvändning blir också nöd- vändiga i dessa båda alternativ. Trots detta räknar EPU med en höjning av elandelen till 23 % år 1985 och till 28 % år 2000. Den årliga ök- ningstakten beträffande elkonsumtionen varierar mellan 5,2 och 7,8 % fram till år 1985 och därefter mellan 2,5 och 4,4 % fram till år 2000. Den lägsta ökningen gäller alternativ 4.

Remissinstanserna är ense med EPU om att efterfrågan på elenergi även i framtiden kommer att öka starkare än totala energieftcrfrågan. Några, bl. a. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges civilingenjörs- förbund CF-STF anser dock att skillnaden överskattats. Vidare fram- hålls att ett stopp för fortsatt kärnkraftutbyggnad gör det nödvändigt att ransonera elförbrukningen på vissa områden.

Energisparundersökningen har, som jag redan har anfört, gett vid han— den att betydande sparmöjligheter föreligger, främst i samband med uppvärmning och ventilation av bostäder och lokaler. Genom att ta till- vara dessa möjligheter sparas huvudsakligen bränslen, främst olja, me- dan påverkan på elbehovet är ringa. I undersökningen anges ett begrän— sat antal elbesparingsåtgärder. Effekten av sådana åtgärder bedöms också vara liten. De bästa möjligheterna att ersätta el med bränsle före— ligger inom uppvärmningsområdet, företrädesvis beträffande hushåll, handel och serviceverksamhet. Inom samfärdselsektorn är man under

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 365

de närmaste 10—15 åren i stort sett hänvisad till att använda flytande bränsle. Överföringar av långväga" godstransporter från väg till järnväg eller vice versa får en ringa effekt på fördelningen mellan el och bräns— len.

För att nå det angivna målet för energikonsumtionen t.o.m. år 1985 har jag tidigare förordat en rad åtgärder som riktar sig mot både bränsle- och elförbrukningen. Mot bakgrund av vad jag tidigare fram- hållit finns det inte skäl att eftersträva ungefär samma utvecklingstakt för el- som för bränslekonsumtionen. Det skulle krävas drastiska åtgär- der för att åstadkomma en sådan likformig utveckling. Sådana åtgärder skulle innebära ett allvarligt hot mot övriga övergripande samhällsmål, exempelvis beträffande möjligheterna inom industrin att effektivisera produktionen genom nya maskiner eller att förbättra arbetsmiljöema. Det skulle också kunna bli nödvändigt att införa direkta regleringar be- träffande elvärme samt installation av hushållsapparater såsom kyl och frys, tvättmaskiner, diskmaskiner m. rn.

Jag kommer härnäst att göra en översiktlig genomgång av de energi- former som f. n. är eller kan bli aktuella för vår energiförsörjning.

Oljan svarar idag för över 70 % av vår energiförsörjning och har så- ledes den klart dominerande rollen. Oljans andel har varit i stigande under efterkrigstiden. År 1955 uppgick andelen till ca 45 %.

Under de allra senaste åren har oljeförbrukningen för energiändamål varit ganska konstant vid 26 it 27 Mtoe. Preliminära uppgifter för år 1974 tyder på en minskning till drygt 24 Mtoe. Hälften av oljeförbruk- ningen för energiändamål går till uppvärmning av bostäder m.m. och en dryg tredjedel används inom industrin. Olja används därutöver som råvara inom den petrokemiska industrin och vid tillverkning av smörj- medel, asfalt m. 111. Denna förbrukning kan väntas öka snabbt.

Hela det svenska oljebehovet täcks genom import dels av råolja som raffineras inom landet dels av färdiga produkter. Den svenska oljeim— porten är marginell på världsmarknaden och bör därför volymmässigt kunna tillgodoses under lång tid framåt. Men utvecklingen på den inter- nationella oljemarknaden under senare år har eftertryckligt visat att det höga importberoendet för energiförsörjningen medför uppenbara risker och olägenheter för vårt land. Detta blev särskilt kännbart under för- sörjningskrisen 1973—1974. Sannolikheten för flera sådana kriser be- dömer jag vara stor. På kort sikt kan en uppdykande försörjningskris mötas främst genom lagring och andra beredskapsåtgärder. En mer ut- hållig lösning av problemet är möjlig endast genom en förändring av energiförbrukningens struktur mot minskat oljeberoende. Detta är dock inte möjligt att genomföra omedelbart utan är en fråga'på lång sikt.

Även bortsett från risken för akuta försörjningskriser är osäkerheten stor när det gäller villkoren för framtida svensk oljeförsörjning. Den internationella oljemarknaden undergår nu en genomgripande föränd-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 366

ring. Hittillsvarande system, som kännetecknats av stor flexibilitet och som varit anpassat till konsumentländernas behov av en snabbt ökande tillförsel, är under avveckling. I fortsättningen kommer producentlän- dernas intressen att vara helt dominerande i produktionsledet. Dessa länders engagemang i raffinaderiledet kommer sannolikt att öka kraf- tigt i framtiden. En ökande del av världshandeln med råolja kommer att kontrolleras av producentländerna i stället för som tidigare av de stora oljebolagcn.

Sistnämnda förhållande behöver inte vara ogynnsamt för Sverige. Även i övrigt finns det naturligtvis faktorer som kan verka i en för oss positiv riktning, t. ex. en snabb utveckling av fyndigheter i Nordsjön. En rimlig bedömning bör dock vara att förutsättningarna för att lång- siktigt tillgodose vårt behov av oljeimport har försämrats väsentligt. Andra länder i samma situation har för egen del gjort liknande bedöm- ningar. Genom att ansluta oss till det internationella energiprogrammet (IEP) gör vi vissa allmänna åtaganden att inrikta vår energipolitik på att minska oljeberoendet.

Vårt stora oljeberoende har även en ekonomisk aspekt. Det senaste årets omvälvningar på oljemarknaden har medfört att oljeprisnivån tre- faldigats. Värdet av vår oljeimport, som år 1973 uppgick till ca 5 mil- jarder kr., väntas år 1975 trots en viss volymminskning öka till ca 13 miljarder kr. Oljans värdemässiga andel av vår totala import har däri- genom ökat från 11 % till 16 %. Jag vill erinra om vad chefen för fi- nansdepartementet i prop. 1975 : 1 (bilaga 1 s. 13) har anfört om konse- kvenserna för den externa balansen av denna mycket stora importök- ning. Det torde vara en allmän bedömning att den framtida oljeprisni- vån inte kommer att återgå till 1960-talets nivå.

Mot denna bakgrund anser jag det uppenbart att strävandena att be- gränsa beroendet av importerad olja måste utgöra ett viktigt inslag i Sve- riges energipolitik. Detta kan ske på olika sätt. Jag har tidigare redo- visat förslag till konsumtionsbegränsande åtgärder med detta syfte. Olje- bascrad energiproduktion kan också ersättas med andra energiformer.

Oavsett framgångarna med besparingsåtgärder och hur snabbt nya oljesubstituerande energiformer introduceras, måste vi dock räkna med att olja fram till sekelskiftet kommer att utgöra ett dominerande inslag i vår energiförsörjning. De risker som är förenade med ett högt import- beroende måste vi söka minska och kontrollera. En hörnpelare i energi- politiken blir därför oljepolitiska åtgärder, som syftar till att anpassa vår försörjning till de ändringar i det internationella marknadssystemet som nyss har redovisats. Detta innebär bl. a. att nya kanaler måste skapas till de oljeproducerande länderna. Även i övrigt är det nödvändigt att ta hänsyn till de nationella ambitionerna i producentländerna vid ut— formningen av oljepolitiska åtgärder.

Mot denna bakgrund kommer jag senare att föreslå att en rad åtgär—

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 367

der på oljeområdet vidtas. Åtgärderna innebär ett ökat statligt engage- mang i oljebranschen. _ . ..

Förutom överväganden rörande försörjningstryggheten är miljömäs- siga faktorer av stor betydelse vid en bedömning av oljans roll i vår framtida energiförsörjning. I dag förbränns ca 25 miljoner ton oljepro— dukter per år i vårt land. Detta ger utsläpp i luften av 800000 ton svaveldioxid per år. Svavel ger upphov till korrosion, inverkar på män- niskans hälsa samt medför försurning av jordar och vatten. Effekterna i sistnämnda avseende är särskilt påtagliga i södra Sverige och på väst- kusten, där även utomlands belägna svavelemittenter inverkar.

Vidare släpps i Sverige ut ca 80 milj. ton koldioxid, som samlas i atmosfären och hindrar värmeutstrålning från jorden. På sikt kan kli- mateffekter uppstå på grund härav. Dessutom förekommer utsläpp i luften av kväveoxider, stoft, sot, tungmetaller m. m.

Oljeutvinning och oljetransporter, såväl till sjöss som på land, inne- bär också en stor miljöfara.

Olja kan för de flesta användningsområden ersättas med andra bränslen. Det viktigaste av dessa är kol, som finns i stora kvantiteter på flera håll i världen och svarar för 30 % av den globala energiför— sörjningen. I vårt land används kol huvudsakligen för processändamål inom industrin. Användning av kol som bränsle i Sverige anses med nuvarande prisrelationer som oekonomisk. En fördel med viss över- gång från olja till kol är att bränsleimporten diversifieras. Häremot står nackdelar ur miljösynvinkel, som med tillämpande av nuvarande teknik för förbränning måste anses vara svårare än oljans. Arbeten med att utveckla denna teknik pågår på många håll utomlands, men några avan- cerade nya system har ännu inte konstruerats för stora anläggningar.

Naturgas svarar för inemot 20 % av jordens energiförsörjning men har hittills inte införts i Sverige. I vårt land skulle naturgas kunna er- sätta främst tjockolja. F.n. föreligger inga praktiska möjligheter till naturgasimport i ekonomisk skala. Det kan dock före 1985 visa sig möjligt att importera mindre kvantiteter för lokala behov. Om fram— tida norska prospekteringar norr om 62:a breddgraden skulle leda fram till fynd av naturgas kan det på längre sikt bli aktuellt med en större import av naturgas i vårt land. Användandet av naturgas ger vä- sentligt mindre skador på miljön än olja. Möjligheterna till import av naturgas bör fortlöpande undersökas och bevakas.

En del lätta petroleumfraktioner som är lämpade som motorbränsle kan ersättas med metanol. Tillverkning av metanol i stor skala kan ske på olika sätt. Naturgas är en lämplig råvara. Också andra organiska äm- nen kan genom användning av pyrolysmetoder komma ifråga som ut- gångsmaterial. Metanol som tillverkas inom landet kan tänkas kom— plettera gengasen som beredskapsalternativ.

Inhemska energiråvaror som torv och olika slags avfall skulle också

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 368

kunna utnyttjas som ersättning för olja. Torv har sitt främsta värde från beredskapssynpunkt. En exploatering i stor skala av torv för energiän- damål skulle få betydande miljöeffekter.

Avfall från hushåll, industri och jordbruk kan tillsammans täcka nå- gon procent av landets bränsleförbrukning. Bristen på skogsråvara har lett till att ved och skogsavfall i ökande grad används som fiberråvara. Detsamma gäller avfallspapper. Sett även från energisynpunkt torde detta vara effektivt. Exempelvis är specifika energiförbrukningen för upparbetning av returpapper endast en fjärdedel av värdet för slipmas- satillverkning.

Skogsindustrins avfallslutar används redan nu i stor utsträckning till energiproduktion. Jag har tidigare föreslagit åtgärder för ett ökat ut- nyttjande av spillvärme från skogsindustrier och andra processindu- strier.

Vattenkraften är vår f.n. största inhemska energikälla och svarar för ca 75 % av elproduktionen. Vattenkraften är ekonomiskt konkurrens- kraftig och bygger på en sedan länge välkänd teknik. Den kan anses vara mycket driftsäker och har därigenom stor betydelse för leverans- säkerheten.

Produktionen av vattenkraft under år med normal vattentillgång kan beräknas till ca 60 TWh/år. Enligt aktuella bedömningar från kraft- industrin är det lönsamt att bygga ut ytterligare omkring 35 TWh/år.

Betydande intressen från bevarandesynpunkt riktas mot huvuddelen av de outbyggda vattendragen och riksdagen har fattat beslut om att vissa outbyggda vattendrag av miljöskäl skall undantas från vidare ut- byggnad främst Vindelälven, Piteälven, Kalixälven samt Torne— Muonio älv, vardera med en möjlig produktion av ca 4 TWh/år.

Utöver vattenkraften kan vårt resterande behov av elenergi täckas med värmekraft, dvs. kondenskraft och kraftvärme — båda baserade på fossila bränslen, dvs. olja eller eventuellt kol —— samt kärnkraft.

Oljebaserad kondenskraft, dvs. elproduktion utan tillvaratagande av spillvärme, är med nu gällande oljepriser en mycket dyrbar produk- tionsmetod. Kostnaden per kilowattimme blir nära dubbelt så stor som för vattenkraft och kärnkraft. Energiinnehållet i oljan tillvaratas till knappt 40 %. Vid en ökad elproduktion baserad på oljekondens får man också nackdelar i form av ökat importberoende och miljöpåverkan.

Oljebaserade kraftvärmeverk, i vilka el och varmvatten för uppvärm- ning produceras, har en bränsleverkningsgrad på ca 80 %. I en ut- redning som CDL och värmeverksföreningen har genomfört gemensamt anförs att det sannolikt är ekonomiskt att bygga ut kraftvärme med yt- terligare 6 21 7 TWh utöver redan befintliga och i dag beslutade anlägg- ningar. En sådan utbyggnad antas huvudsakligen ske i kommunal regi.

Inom processindustrin, främst massa— och pappersindustrin, förekom- mer redan en viss alstring av elkraft i mottrycksanläggningar. Därvid

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 369

produceras elkraft i en ångturbinprocess, vilken får hög verkningsgrad genom att avgående ånga tillvaratas för uppvärmnings- eller process- ändamål. En utbyggnad utöver dagens nivå av industriellt mottryck med 4 a 5 TWh har bedömts vara möjlig.

Samtliga elva kärnkraftaggregat som ingår i det svenska kärnkraft- programmet är s.k. kondenskraftverk, dvs. spillvärmet kyls bort utan att nyttiggöras för uppvärmning e. d. Från både miljö- och energisyn- punkt vore det önskvärt att utnyttja värmet och på så sätt minska olje— behovet. Av nuvarande fyra kärnkraftlägen torde endast Barsebäck medge ett ekonomiskt utnyttjande av värmet. För övriga lägen är av- stånden till tillräckligt stora tätorter alltför långa för att man i dag skall kunna erhålla ett ekonomiskt utnyttjande av värmet med nu till- gänglig transportteknik.

Vad gäller kärnkraftens fördelar kan konstateras att den i jämförelse med oljan är mindre utlandsberoende. Vårt land har stora inhemska urantillgångar, som räcker för våra egna behov i hundratals år. För an- rikning är vi f.n. beroende av utländska tjänster.

I Sverige har byggts upp ett ansenligt kunnande på hela kärnkraft- området, innefattande säkerhets- och miljöaspekterna på kärnkraften. Vi har en på eget kunnande baserad kärnkraftteknik. Vi har en väl utvecklad inhemsk industri som producerar kärnkraftanläggningar. För- utsättningarna för cn nationell självförsörjning inom kärnkraftområdet är därför goda.

Elkraft i kärnkraftverk kan vid normala förhållanden" produceras till drygt halva kostnaden för Oljekondenskraft vid dagens priser på olja. En exploatering av vissa delar av den icke utbyggda vattenkraften ger ännu lägre kostnader.

De elva beslutade kärnkraftreaktorerna kan i viss mån sägas innebära att investeringar för vår energiförsörjning i ökad utsträckning kommer att utföras i Sverige. Hittills har det ökade beroendet av import av olje- produkter inneburit att nödvändiga investeringar delvis gjorts av de multinationella oljebolagen i form av anläggningar i andra länder. I energidebatten har understundom ifrågasatts om gängse principer för ekonomisk kalkylering äger tillämpning på energiområdet särskilt vad avser kärnkraftverk. Självfallet råder alltid en viss osäkerhet om planerade investeringars sannolika framtida lönsamhet. Härvidlag utgör energisektorn inget undantag. Jag har emellertid inte funnit att skäl föreligger att vid ställningstagande till investeringar inom energisektorn införa bedömningsgrunder som skiljer sig från dem som tillämpas vid andra investeringsbeslut.

Under de senaste åren har diskussioner om kärnkraften kommit att koncentreras kring säkerhets- och miljöfrågorna. I och för sig har sä- kerhetsriskerna varit kända länge, men tidigare var det endast undan- tagsvis som man ställde sig tveksam till tanken på en stor utbyggnad av

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 370

kärnkraften. Medan säkerhetsdebatten tidigare huvudsakligen var inrik— tad på utsläpp av radioaktivitet vid normaldrift, är uppmärksamheten numera koncentrerad på frågor rörande dels reaktorernas säkerhet, dels behandlingen av utbrända bränsleelement, högaktivt avfall och pluto— nium.

I samband med att riksdagen våren 1973 uttalade att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt allsidigt beslutsunderlag —— innefattade bl.a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser —— förelades riksdagen, förekom en lång och livlig debatt om dessa frågor.

I likhet med vad som gäller oljekondens orsakar kärnkraften miljö- problem genom att stora spillvärmemängder avges. En väsentlig fördel med kärnkraften är dock att luftföroreningar i form av koldioxid, sva— veldioxid, tungmetaller m.m. inte förekommer.

Utsläpp av radioaktivt material vid normaldrift ligger långt under den i naturen förekommande strålningen. Numera kan sägas råda en allmän uppfattning, även bland de flesta av kärnkraftens kritiker, att verkningarna av utsläppen vid normal drift är obetydliga.

Risker föreligger för olyckor vid drift av kärnkraftverk och hantering av radioaktivt material. Omfattande anordningar finns som skall för- hindra utsläpp av radioaktivitet vid både normaldrift och driftstörning- ar. Säkerhetssystemen är genomgående dubblerade. I såväl närförlägg- ningsutredningens betänkande som i utländska utredningar bedöms ris- ken för större haverier vara utomordentligt liten.

Närförläggningsutredningen har visat att även en mycket svår och av allt att döma synnerligen osannolik olycka medför större skador på människor och djur endast mycket nära kraftverket. Denna slutsats har även bedömts rimlig av flertalet remissinstanser.

Konsekvenserna av ett haveri liksom riskerna för sabotage och krigs- handlingar skulle kunna reduceras ytterligare genom förläggning i berg av kärnkraftverk. Omfattande undersökningar måste emellertid göras innan ställning kan tas för eller emot bergförläggning. Inget av de nu- varande fyra kärnkraftlägena torde lämpa sig för bergförläggning, var- för bergförläggningsfrågan konkret kommer upp först om och när det blir aktuellt att öppna ett nytt läge.

Utbränt bränsle från reaktorerna behandlas vid s.k. upparbetnings- anläggningar. I Sverige finns ingen sådan anläggning. Ett långtidsavtal har tecknats med det brittisk—fransk—tyska företaget United Reprocessors för upparbetning av utbränt bränsle från de svenska kärnkraftverken.

Vid upparbetning erhålls resturan, plutonium och en återstod av hög- aktivt avfall. Uranet går till återanrikning för användning i bränsleele- ment. Det högaktiva avfallet kan inte återanvändas utan måste depone- ras för slutlig förvaring. Till följd av det tidigare nämnda avtalet med United Reprocessors blir det tidigast efter år 1985 aktuellt att deponera

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 371

högaktivt avfall i Sverige. Aku-utredningen, i vilken finns representan- tcr för alla riksdagspartier, har enhälligt uttalat att den inte funnit något som talar emot att avfallsproblemen är tekniskt och säkerhetsmässigt möjliga att lösa.

Plutonium, som erhålls vid upparbetningen, kan användas för olika ändamål. Återföring av plutonium för bränsletillverkning är möjlig. Därigenom skulle man kunna undvika att stora plutoniumlager byggs upp. Tekniken för detta behöver dock utvecklas ytterligare.

Plutonium kan även användas för tillverkning av kärnladdningar. Vid normal reaktordrift erhålls en plutoniumkvalitet som enligt tek- niska bedömningar endast med svårighet kan användas för framställ- ning av kärnladdningar.

I många länder, däribland Sverige, är hanteringen av uran och plu- tonium underkastad sträng kontroll genom det internationella atom- energiorganct (IAEA). Från svensk sida har vid flera tillfällen hävdats att all civil plutoniumhantering i världen bör ställas under internatio- nell kontroll. Plutoniumfrågan har internationell räckvidd och måste, oberoende av om vi bygger ut kärnkraften eller ej i Sverige, behandlas i ett internationellt sammanhang.

Förhoppningar knyts till nya energikällor som en långsiktig lösning på våra energiförsörjningsproblem. Som exempel kan nämnas vindkraft, jordvärme, solenergi och fusionsenergi. Stora FoU-insatser görs runtom i Världen. Jag kommer senare att föreslå medel till ett svenskt FoU- program för utvecklande av sådana energiformer.

Möjligheterna är begränsade att genom insatser på forskning och ut- veckling på kort tid ändra vårt energiproduktionssystem. Detta har flera orsaker. Produktions- och distributionsanläggningarna är oftast kapital- intensiva investeringar med stora enheter, lång planerings— och bygg- nadstid och lång utnyttjandetid. Detta gäller också ofta energikonsu- mentens investeringar — t.ex. industriprocess, bostadshus, maskinell utrustning.

För energisektorn gäller därför att en mycket lång tid kommer att förflyta från det att ett forskningsproblem har identifierats och forsk- ningsarbetet startats till dess att en teknisk utveckling skett och en ny teknik kan börja tas i bruk kommersiellt i större omfattning. Motsva- rande gäller naturligtvis i fråga om möjligheterna att ta fram nya och oprövade energikällor.

Forsknings- och utvecklingsinsatser kan inte inom de närmaste 10— 15 åren ge lösningar som kan ersätta de dominerande delarna av nuva- rande och planerat system. Detta gäller oavsett hur stora insatser vi och omvärlden gör. Samma bedömning görs i OECD:s långsiktiga ener- gistudie, där man bl.a. uttalar att medlemsländernas energibehov fram till mitten av 1980-talet måste tillgodoses med i huvudsak de primär- energikällor och den teknik som används i dag.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 372

I likhet med såväl EPU och EPK som remissinstanserna vill jag dock betona vikten av att en långsiktig forskning kommer till stånd och att vi är beredda att snabbt öka satsningen när genombrott görs. Vi bör där- vid också följa dcn FoU som sker utomlands och när så är lämpligt ta aktiv del i forskningssamarbete med andra länder.

Eftersom den tekniska utvecklingen hela tiden fortskrider och drifts- erfarenhcter successivt leder till justeringar, nya krav och nya impulser, är FoU också nödvändig i ett mer kortsiktigt perspektiv. Betydelsefulla bidrag till energiförsörjningen kan fås genom förbättringar i det existe- rande produktionssystemet i form av t. ex. ökad driftsäkerhet och högre verkningsgrad.

Till de väsentliga åtgärderna på kort sikt hör även att se till att forsk- nings- och utvecklingsresultat som redan föreligger kommer till använd- ning. Såväl ekonomiskt stöd, t. ex. till prototyper och demonstrations- anläggningar, som informationsinsatser aktualiseras.

FoU rörande nya energikällor kan på sikt ge resultat. Vi kan emel- lertid inte basera vår energipolitik för den tidsperiod som vi närmast har att överblicka på en omfattande användning av alternativa nya, oprövade energikällor. Valet står i huvudsak mellan fossila bränslen —— främst olja —— vattenkraft och kärnkraft. Övriga energislag kan komma att ge ökade, men trots allt enbart marginella tillskott under-perioden framemot år 1990.

Grundläggande för valet av alternativ för energitillförseln inom den ram för energikonsumtionens utveckling som av olika skäl kan anses både önskvärd och acceptabel. är kravet på en säker och tillräcklig för- sörjning.

Inriktningen av planering och beslut måste vara att förbättra för- sörjningstryggheten. Vårt internationella beroende är redan nu mycket stort. Ett ökat importberoende bör därför så långt möjligt undvikas. En strävan bör vara att importen av olja hålls tillbaka. Oljan bör i varje fall inte tillåtas öka sin andel av energiförsörjningen. Detta innebär bl.a. att man så långt möjligt bör undvika att använda olja för bas- kraftproduktion av el i kondenskraftverk. Från ekonomisk och för- sörjningsmässig synpunkt ter det sig emellertid försvarligt att i viss utsträckning utnyttja olja för kraftvärmeverk och mottrycksprocesser eller för toppkraftsändamål i värmekraftverk.

Utöver ett mindre tillskott från olja måste elkraftproduktionen såle- des klaras antingen med vattenkraft eller kärnkraft eller med båda dessa. Den ökade osäkerheten på oljemarknaden gör att kraven på leveranssäkerhet beträffande övrig energiförsörjning inte bör eftersättas. Elkraftsystemet bör dimensioneras för att kunna möta minst samma krav på leveranssäkerhet som nu gäller. En lägre målsättning för plane- ringen vore direkt oansvarig. inte minst med tanke på att en mycket ambitiös målsättning har ställts upp i fråga om begränsning av energi- konsumtionens ökning.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 373

Det finns inte möjlighet att täcka hela behovet av elkraft med vat- tenkraft. Den återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften uppgår f. n. till ca 35 TWh/år och kan inte förväntas öka väsentligt. Det är heller inte lämpligt med en alltför hög exploatering av orörda vatten- drag med hänsyn till deras värde för vetenskapliga, kulturella och re- kreationsmässiga ändamål. Med tanke på vattenkraftens obestridliga för- delar bör en fortsatt utbyggnad dock ske. Mot bakgrund härav anser jag att en riktpunkt bör vara en höjning av vattenkraftproduktionen från drygt 60 TWh,/år f.n. till drygt 65 TWh/år vid mitten av 1980-talet ge- nom om- och tillbyggnader av redan utbyggda älvsträckor och genom vissa utbyggnader i redan påverkade vattendrag. I den fortsatta energi- politiska planeringen bör ett alternativ vara en ytterligare utbyggnad med ca 5 TWh under andra hälften av 1980-talet. Närmare ställningstagande till ett sådant alternativ kan inte ske förrän resultatet av pågående ut- redningsverksamhet har redovisats nästa år.

Kärnkraften skulle i och för sig kunna byggas ut för att täcka hela ökningen av elförbrukningen samt också medge att oljeberoendet ytter- ligare minskas genom insatser för att åstadkomma en snabbare övergång från olja till el såväl inom industrin som inom uppvärmningsområdet. Det kunde därför te sig naturligt att Sverige liksom många andra länder nu långsiktigt satsade på forcerad utbyggnad av kärnenergin, eftersom vi inte har egna tillgångar på fossila bränslen och inte har stora reserver av vattenkraft. Jag anser emellertid att det finns en rad skäl som manar till varsamhet. Problemen i samband med kärnkraften oroar männi- skorna. Det gäller sådant som haveririsker, avfallshantering och risken för plutoniumspridning. Den erfarenhet som hittills vunnits av den fred- liga användningen av kärnenergi i de ledande kärnkraftländerna synes visa att de risker som är förknippade med drift av kärnkraftverk och det högaktiva avfallet kan bemästras. Det förefaller som om man kom- mit längre på vägen att lösa kärnkraftens avfallsfrågor än exempelvis andra farliga biverkningar av den industriella aktiviteten, såsom utsläpp av svavel, koldioxid och tungmetaller, bl. a. kvicksilver.

Den slutsats som jag kommit fram till är att vi i vårt land bör föra en försiktig politik när det gäller den fortsatta utbyggnaden av kärn- kraft. Vi bör undvika långsiktiga bindningar och eftersträva en verklig handlingsfrihet så att vi i en senare beslutssituation —— då kunskaps— underlaget är ännu säkrare —— kan välja mellan alternativa framgångs- linjer för att lösa vårt energihushållningsproblem.

Erfarenheterna från drift av kärnkraftverk omfattar nu omkring 1 000 rcaktorår. Inom ett decennium kommer detta värde att ha ökat till 5 000 it 10 000 reaktorår. Vi får del av dessa erfarenheter genom det interna- tionella samarbete på kärnkraftteknikens område som förekommer bl. 3. inom ramen för NEA och IAEA. Det överväldigande antalet av dem som konkret sysslat med avfallsfrågorna, bl. a. Aka—utredningen, anser

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 374

att dessa frågor går att lösa. Som jag tidigare anfört är det av vikt att den internationella kontrollen av plutonium i världen byggs ut. Det är väsentligt att säkerhetsmyndigheterna i vårt land kan utföra den nöd- vändiga omfattande kontrollen av alla delar av kärnenergiverksam— heten. Jag kommer senare att förorda en förstärkning av kärnkraft- inspektionen och även ökade FoU-insatser på kärnsäkerhetsområdet.

Mot denna bakgrund förordar jag nu en fortsatt försiktig utbyggnad av kärnkraften. Enligt min mening bör åtgärder vidtas för att förbe- reda en utbyggnad med två kärnkraftaggregat. En utgångspunkt för planeringen av dessa bör vara att inga nya lokaliseringsplatser skall öpp- nas utöver de redan etablerad-e. Jag kommer senare att förorda att medel ställs till vattenfallsverkets förfogande för vissa förberedande åtgärder för utbyggnad i Forsmark.

En utbyggnad med två aggregat innebär tillsammans med de öv- riga utbyggnader av kraftproduktionen och de sparåtgärder som föror- das —— att vår elförsörjning kommer att klaras t. o. m. är 1985.

Det är inte nödvändigt att redan nu lägga fast ett program för energi- försörjningen under senare delen av 1980-talet. Vid en senare tidpunkt tidigast år 1978 —- kommer vi också att ha ett väsentligt bättre un- derlag för närmare bcslut om energipolitiken fram till år 1990. De lång- siktiga verkningarna av det senaste årets omvälvningar på oljemarkna- den bör om några år kunna bedömas med större säkerhet än i dag. Nordsjöområdets betydelse för vår oljeförsörjning kommer också att kunna bedömas klarare. Vidare kan pågående utredningsverksamhet rö— rande kol och naturgas ha klarlagt förutsättningarna för dessa bränslen som alternativ till olja på den svenska energimarknadcn.

Inom några år kommer vidare de praktiska erfarenheterna av drift av kärnkraftverk att ge ett förbättrat underlag för en bedömning av kärnkraftens driftsäkerhetsfrågor. Aka-utredningens arbete avslutas inom något år och bör ge underlag för ställningstagande till hur vi skall lösa problemet med långtidsförvaring av det högaktiva avfallet.

Utredningsresultat för beslut om eventuell bergförläggning av kärn- kraftverk bör kunna föreligga inom några år. Detsamma gäller underlag för ställningstagande till fjärrvärmeöverföring från nuvarande kärn- kraftlägen.

Vidare bör resultaten av besparingsinsatserna liksom även av FoU rörande nya energikällor börja kunna avläsas inom några är.

12.42 Olja

Den svenska oljemarknaden mot internationell bakgrund

Förbrukningen av oljeprodukter i Sverige ökade under perioden 1955—1970 med drygt 8 % om året. Under denna tid ökade oljans andel av den totala energiförbrukningen från knappt hälften till nära

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 375

tre fjärdedelar. Denna utveckling möjliggjordes av att den internatio— nella oljemarknaden under hela perioden, frånsett kortvariga kriser åren 1956—1957 och 1967, kunde tillgodose en ständigt ökande efterfrågan från konsumentländerna till realt sett sjunkande priser.

I början av 1970-talet inleddes en förskjutning i förhållandet mellan de stora oljebolag som dominerar den internationella oljehandeln och producentländerna i främst Mellersta Östern och Afrika som svarar för ca 90 % av den totala exporten av råolja. Dessa länder, som redan år 1960 hade slutit sig samman i OPEC, lyckades från år 1971 få till stånd betydande höjningar av skatter och avgifter på oljebolagens produktion och därmed även höjningar av de internationella råoljepriserna. Sam- tidigt inleddes en avveckling av det koncessionssystem, som utgjort grun— den för oljebolagens verksamhet i flera av de ledande producentlän— derna.

Denna utveckling påskyndades genom konflikten mellan Israel och arabländerna hösten 1973. Som ett politiskt påtryckningsmcdel i konflik— ten tillgrep arabländerna produktionsbegränsningar. I flera länder för— statligades oljebolagens tillgångar. Krisen skapade möjligheter för OPEC att i etapper höja råoljepriset till en nivå som låg omkring fyra gånger högre än före krisen. Under några månader skedde således en genom- gripande omvandling av förhållandena på oljemarknaden. Även sedan krisen hade upphört våren 1974 har den nya prisnivån blivit bestående. Kontrollen över råoljeutvinningen ligger nu i fråga om såväl priser som kvantiteter i producentländernas händer. Det bedöms möjligt att OPEC— ländern-a åtminstone på kort sikt kommer att kunna motverka tenden— ser till prissänkningar på råolja genom begränsningar i utbudet.

Den nya prisnivån för råolja innebär en radikal förändring av bytes— förhållandet mellan OPEC-länderna och de oljeimporterande industri— länderna. Detta framgår av tabell 12.4, som baseras på OECD:s tidigare nämnda långsiktsstudie.

Tabell]12.4 OPEC:s råoljepriser (1963 = 100)

1970 1973 1974 Beräknat—marknadspris 90 206 546 Beräknatlmarknadspris i reala 78 ' 137 325 termer (vid jämförelse med industri- ländernas exportpriser)

Prishöjningarna på råolja har medfört en i stort sett motsvarande höj— ning av produktpriserna i svensk hamn. Som exempel kan nämnas att priset för tjock eldningsolja, som år 1970 låg vid 60 a 70 kr. per toe för kraftföretag och andra storförbrukare, nu beräknas till ca 300 kr. per toe.

Som jag tidigare framhållit innebär det nya läget på oljeområdet för

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 376

Sveriges del allvarliga konsekvenser från såväl ekonomiska som försörj- ningsmässiga synpunkter. Jag har också framhållit att en fortsatt ök- ning av vår oljeimport bör begränsas å ena sidan genom målmedvetna insatser på konsumtionssidan å andra sidan genom utbyggnad av energi- produktion baserad på ett effektivare utnyttjande av oljans energiinne- håll eller på andra energislag.

Inom den angivna ramen kan man dock räkna med en betydande för- skjutning mellan olika slag av oljeprodukter, särskilt från tunn till tjock eldningsolja. Vid en försörjningspolitisk bedömning måste hänsyn tas även till den oljeförbrukning som inte redovisas i energibalansen, dvs. förbrukningen av asfalt, smörjmedel, gasbensin och andra petrokemiska råvaror samt bränsle och förluster vid raffineringen. I följande tabell redovisas den totala förbrukningen av oljeprodukter de senaste åren samt en uppskattning för år 1985, baserad på bl. a. de antaganden rö- rande energibalansens utveckling som jag tidigare redovisat. Det bör be- tonas att fördelningen mellan olika produktslag är mycket osäker.

Tabell 12.5 Förbrukning av oljeprodukter (Mtoe)

1970 1973 1974 1985 Tunn eldningsolja 7,1 8,1 6,8 21 Tjock eldningsolja 14,4 13,2 12,3 Motorbrännolja 1,7 1,9 1,9 Motorbensin 2,8 3,1 2,9 7 Övrigt 0,5 0,6 0,6 Summa energiprodukter 26,5 26,9 24,5 28 C_iasbensin (nafta) 0,5 1,0 1,0 Övriga icke-energiprodukter 0,9 1,0 1,0 5 Raffinaderibrånslc och förluster 0.6 0,6 0,6 Totalt 27,3 29,5 27,1 33

Av tabellen framgår att förbrukningen av oljeprodukter i vårt land varit ganska konstant sedan år 1970. Det bör emellertid beaktas att vissa tillfälliga faktorer har spelat in, dels konjunkturnedgången år 1971—— 1972 dels en rad ovanligt varma vintrar. Förbrukningen under år 1974, som t.o.m. visade en absolut nedgång, påverkades givetvis av olika konsumtionsbegränsande åtgärder i början av året och av förbrukarnas reaktion på de stora prishöjningarna.

Tabellen visar vidare att man fram till år 1985 har att räkna med en snabbare ökning av efterfrågan på oljeprodukter som råvara i industrin än för energiändamål. Detta beror framför allt på den förutsedda snab— ba expansionen inom den petrokemiska industrin och den därpå base- rade plastbearbetande industrin.

Med de antaganden som jag har redovisat framstår alltså en långsam ökning av det totala svenska oljebehovet under perioden fram till mit- ten av 1980-talet som sannolik. Frågan bör ställas om och på vilka

Prop. 1975: 30 Bilagal Iudustridepartementet 377

villkor detta behov kan tillgodoses på den internationella marknaden. De bedömningar som gjorts i såväl OECD:s långsiktsstudie. som olika svenska utredningar pekar på att någon fysisk knapphet på utvinnings- bar råolja inte kommer att uppstå i nämnda tidsperspektiv. Detta gäller i all synnerhet som det senaste årets prisstegring framkallat en dämpning av den globala konsumtionen. samtidigt som den nya prisnivån skapat en stark stimulans för prospektering och utvinning bl.a. inom vissa havsområden där utvinningskostnaderna tidigare har ansetts för höga. Även i senare led av oljehanteringen föreligger åtminstone på kort sikt en betydande överkapacitet i Västeuropa. Detta gäller såväl transporter som raffinering.

Sett från konsumentländernas synpunkt torde nu marknadsv-illkoren snarare än den fysiska tillgången på olja utgöra problem. Jag vill här understryka attbedömningar av den framtida utvecklingen på oljemark- naden är särskilt svåra eftersom följderna av det senaste årets omvälv- ningar ännu inte kan överblickas. Det är dock möjligt att urskilja vissa tendenser i uppträdandet hos de tre huvudpartema producentländer, oljebolag och konsumentländer —— på den internationella oljemark- naden.

Producerztliinderna har nu uppnått en i det närmaste fullständig kontroll över råoljeutvinningen. Deras strävan synes vara att, om nöd- vändigt genom begränsningar i utbudet, hålla råoljepriset på nuvarande nivå i fast penningvärde. Hos flertalet länder finns också en strävan att motverka en snabb uttömning av oljetillgångama och att anpassa ut- vinningen till långsiktiga nationella utvecklingsmål, i första hand in- dustrialisering.

Som tidigare har nämnts övertas successivt de stora multinationella oljebolagens tillgångar i råoljeproduktionsledet. I flertalet producent- län-der utnyttjas fortfarande de stora oljebolagens tjänster i prospek- terings- och utvecklingsverksamheten i utbyte mot rätten att på relativt fördelaktiga villkor överta en viss del av produktionen. I själva verket torde omkring tre fjärdedelar av OPEC—ländernas råoljeproduktion allt- jämt kanaliseras genom bolagen. Numera har dock nästan alla länder upprättat egna nationella bolag med den uttalade ambitionen att överta en stor del av såväl utvinning som förädling, transport och marknads- föring. Några av dessa bolag uppträder redan som stora säljare av råolja, och det finns planer på omfattande utbyggnad av raffinaderier, petro- kemiska anläggningar m.m.

Många producentländer är intresserade av att genom avtal om olje- leveranser tillförsäkra sig olika former av medverkan till industriell upp- byggnad. Detta innebär i många fall att långsiktiga, bilaterala överens- kommelser på regeringsnivå kan bli aktuella.

De stora oljebolagen har således redan förlorat den fasta kontroll över råoljeflödena från de stora produktionsområdena som varit grunden

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 378

för deras ställning i senare led av oljehanteringen. I syfte att kompen- sera detta bortfall har bolagen ökat sina insatser i prospektering och utvinning i nya områden, t. ex. Nordsjön.

Vissa bolag gjorde stora vinster i samband med krisen år 1973— 1974. Det är emellertid en allmän uppfattning att deras lönsamhet kommer att försämras. Detta i förening med de stora investeringsbe- hoven i råoljeledet väntas leda till en minskad självfinansiering. Flera större bolag har bl.a. i avsikt att skaffa kapital avvecklat delar av sin verksamhet inom raffinerings- och distributionsledct i Västeuropa.

För konsumentländernas del har de ändrade förhållandena på olje- marknaden givetvis inneburit svåra påfrestningar. Som jag redan tidigare redovisat inriktas energipolitiken i nästan alla deSsa länder på att minska oljeförbrukningen. Parallellt härmed sker emellertid ett intensivt arbete på att trygga oljeförsörjningen genom olika slags åtgärder.

Vissa länder har här ett relativt gynnsamt utgångsläge genom möjlig— heter till egen utvinning av olja eller med olja lätt substituerbara bränslen såsom naturgas. Detta gäller t. ex. Förenta staterna, Norge och Storbritannien. Andra länder har sedan länge nationella, helintegrerade oljeförctag med stora råoljetillgångar i flera världsdelar. Detta gäller Frankrike och Italien. Några stora konsumentländer, främst Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, har på ett relativt sent stadium etablerat nationella oljebolag, som med stora insatser runt om i världen söker bygga upp en egen produktion eller på annat sätt säkrad tillförsel av råolja. Dessa insatser åtnjuter i regel ekonomiskt stöd från staten. Även på andra sätt, t. ex. genom bilaterala avtal om ekonomiskt sam- arbete eller tekniskt bistånd, söker konsumentländernas regeringar trygga den långsiktiga oljeförsörjningen.

Konsumentländernas strävanden att basera en viss del av sin råolje- import på direkta avtal med producentländerna har försvårats av dessa länders principer för beskattning och prissättning, som inneburit att de stora multinationella bolagen haft en väsentlig kostnadsfördel i för- hållande till oberoende köpare. Denna kostnadsfördel har emellertid under de senaste månaderna minskat. Flertalet bedömare räknar med att producentländerna på något års sikt kommer att tillämpa ett enhet- ligt marknadspris.

Som jag tidigare nämnt har huvuddelen av de industrialiserade kon- sumentländerna inom ramen för OECD träffat ett avtal om ett inter- nationellt energiprogram (IEP). Detta program, till vilket Sverige anslu- tit sig, omfattar många olika slag av energisamarbete. Programmet syf- tar bl. a. till att ge medlemsländerna en bättre insyn i den internationella oljemarknadens funktion, bl.a. genom ett system för insamling av in- formation från oljebolagen. Programmet avser också att främja sam- arbete med såväl producentländer som övriga länder.

Mot bakgrund av dessa internationella utvecklingstendenser framstår

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartenientet 379

Sveriges försörjningsläge i vissa avseenden som mycket utsatt. Detta är en självklar följd av vår stora, helt påimport baserade oljeförbrukning. Därjämte finns det anledning att peka på vissa drag i den svenska olje- branschens nuvarande struktur.

Oljemarknaden i Sverige domineras av de stora multinationella olje-' företagen. Svenska dotterbolag till de europeiska företagen BP och Shell med en marknadsandel av ca 35 % har egna raffinaderier i landet, medan dotterbolag till de amerikanska oljeförctagen Exxon (Esso), Gulf och Texaco med en marknadsandel av ca 25 % importerar sitt behov av produkter främst från egna raffinaderier i Västeuropa. De två större svenskägda oljebolagen Nynäs—Petroleum AB och Oljekonsumenterna (OK) har en sammanlagd marknadsandel av ca 25 %. Nynäs-Petroleum har sedan länge haft ett raffinaderi i Nynäshamn, medan OK är del- ägare jämte Texaco i Scanraff AB, som under året kommer att ta i drift ett nytt raffinaderi vid Brofjorden. Varken Nynäs-Petroleum eller OK bedriver utvinning av råolja. Därjämte finns på den svenska marknaden ett antal mindre distributionsföretag, som för sina inköp av produkter är hänvisade till raffinaderier i Sverige eller utomlands.

Det blandade marknadssystem som jag här beskrivit har under 1950- och 1960-talen fungerat tillfredsställande. De multinationella företagen kunde under perioden tillgodose huvuddelen av den svenska markna- dens starkt ökande behov av oljeprodukter. De oberoende svenska före- tagen kunde i det marknadsläge som rådde under en stor del av perio- den köpa överskottskvantiteter på den internationella marknaden och därigenom utöva en viss press på priserna i Sverige, vilket varit till fördel för konsumenterna.

Genom den omsvängning av marknaden som inleddes i början av 1970-talet försämrades emellertid de oberoende svenska företagens kon- kurrensläge. Situationen blev allvarlig under krisen vintern 1973—— 1974. då de svenska oljedistributörerna hade mycket stora svårigheter att tillgodose sina kunders behov av produkter. Det blev nödvändigt för staten att införa ett regleringssystem i två led: dels högstpriser på olje- produkter för att hålla de inhemska priserna på rimlig nivå, dels clca- ring för att göra det möjligt att på den internationella marknaden köpa in produkter till högre priser än gällande högstpriser i Sverige.

Krisen upphörde redan i februari—mars 1974 i och med att in- skränkningarna i råoljeproduktionen i arabländerna hävdes. De direkta effekterna på den svenska produktionen blev ganska måttliga. Som jag tidigare har framhållit skulle emellertid ytterligare några veckors be- gränsningar av oljetillförseln ha kunnat framkalla allvarliga syssel- sättningsproblem i flera branscher främst p. g. a. brist på gasbensin (nafta), som är den viktigaste råvaran för den petrokemiska industrin.

Enligt min bedömning måste man räkna med möjligheten av framtida fredskriser som kan innebära störningar på den internationella oljemark-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 380

naden. Denna typ av kris är svårbemästrad därigenom att den berör primärt endast vår tillförsel av olja, utan att det sker någon omedelbar minskning av energibehoven genom minskad aktivitet inom närings- livet. De multinationella oljeförctagens möjligheter att upprätthålla sina leveranser i krissituationer torde nu vara mindre än tidigare till följd av att producentländerna i stor utsträckning övertagit kontrollen över rå- oljekällorna.

Sammanfattningsvis innebär alltså vårt stora oljeberoende i förening med oljebranschens nuvarande struktur att den svenska energiförsörj- ningen är känslig för störningar i förhållandena på den internationella oljemarknaden. En av de viktigaste energipolitiska uppgifterna för sta- ten är alltså att genom olika åtgärder söka begränsa denna sårbarhet, bl.a. genom att anpassa det svenska oljeförsörjningssystemet till de ändrade marknadsförhållandena.

Uppgifter för den statliga oljepolitiken

Som jag tidigare framhållit är en långsiktig lösning av oljeförsörj- ningsproblemet möjlig endast genom att energiförbrukningens struktur förändras i riktning mot ökad användning av andra energislag. En rad av de förslag som ingår i regeringens energipolitiska program tar sikte härpå.

Programmet bör innefatta även riktlinjer för den statliga verksamhe- ten i syfte att trygga tillförseln på olja. Ett antal åtgärder med detta syfte har vid-tagits under senare år. Åtgärderna framstår emellertid i dagens situation som otillräckliga. Jag skall nu ange vissa uppgifter för staten inom de olika leden av oljeförsörjningen. I samband därmed kommer jag även att ange huvudriktlinjcr för den framtida statliga oljepolitiken.

Tillgång på råolja är från såväl ekonomisk som försörjningsmässig synpunkt det avgörande ledet i oljehanteringen. En fullständig nationell kontroll över råolja förutsätter fyndigheter på svenskt område. På grundval av de arbeten som hittills utförts av Oljeprospektering AB (OPAB) måste sannolikheten för fynd som svarar mot en stor del av den svenska förbrukningen anses liten. Prospekteringen har dock gett så in- tressanta resultat att de statliga och enskilda delägarna i bolaget höjt den ekonomiska ramen för verksamheten till 150 milj. kr. fram till mitten av år 1977, då nuvarande tillstånd löper ut.

Sverige saknar f.n. direkta intressen i oljefyndigheter eller oljepro- duktion utomlands. Tillförseln av råolja till vårt land sker till övervä- gande del genom de stora multinationella oljebolagen. Importens ur- sprung betingas av vederbörande bolags aktuella råoljetillgångar. De stora bolagens möjligheter att även i framtiden tillgodose konsumentlän- dernas råoljebehov kommer att bli beroende av flera osäkra faktorer,

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 331

t. ex. producentländernas egna ambitioner och graden av framgång i bo- lagens prospektering i nya områden. . _ .

Mot denna bakgrund framstår det som en viktig uppgift för den statliga oljepolitiken att skapa en säkrare bas för den svenska råolje- försörjningen.

En möjlig väg är att genom prospektering efter olja förvärva rätt till produktion från eventuella fynd. Oljeprospektering är en utomordentligt chansartad verksamhet. Endast om den bedrivs uthålligt, med stora resurser och med en hög grad av riskspridning kan den förväntas ge positiva resultat. Det bör också framhållas att flertalet producent- länder numera medger prospektering av utländska intressenter endast på mycket krävande Villkor. Dessa villkor innebär vanligen att nationel- la organ har full kontroll över verksamheten och att prospekterings- företaget som ersättning för ekonomiskt risktagande och tekniska in- satser får rätt endast till del av eventuell produktion.

Staten har redan genom deltagandet i Petroswede AB engagerat sig i prospekteringsvcrksamhet utomlands. Petroswede började sin verk- samhet år 1973. Staten är genom statens vattenfallsverk och Statsföre- tags dotterbolag LKAB hälftendclägare i bolagen Ramen för verk- samheten under femårsperioden 1973—1978 är fastställd till 100 milj. kr. Medlen tillskjuts av delägarna i form av intressentbidrag. Om verk- samheten lcder till att bolaget får tillgång till utvinningsbara fyndig- heter har delägarna rätt till en mot insatsen svarande del av produk- tionen.

Verksamheten inom Petroswede har fått en snabb start. Bolaget har kommit att inrikta sig framför allt på den brittiska delen av Nord- sjön och angränsande havsområden samt Medelhavsområdet. Borrning- ar i egen regi förbereds såväl utanför Skottlands kust som i Egypten, där bolaget nyligen har träffat ett avtal med det statliga egyptiska olje- bolaget om prospektering inom ett relativt betydande område på land. Förhandlingar pågår om ett antal andra projekt. Genom ett samarbets- avtal med OPAB har Petroswede möjligheter att utnyttja den personal och det kunnande som byggts upp under prospekteringen på svenskt område. Hittillsvarande erfarenheter tyder på att Petroswede bl. a. ge- nom sin ägarstruktur utgör en intressant partner för många producent— länder och oljeföretag.

I samband med Petroswedes verksamhet i prospekteringsledct har det öppnats vissa möjligheter för bolaget att delta i utvinning av redan konstaterade fyndigheter. Bakgrunden härtill är att en del av de olje- företag som framgångsrikt bedrivit Oljeprospektering, bl. a. i Nordsjön, saknar finansiella resurser för exploatering av fyndigheterna.

Huvuddelen av den ekonomiska ramen för Petroswedes verksamhet till år 1978 är nu uppbunden genom bolagets åtaganden i samband med

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 382

beslutade eller långt framskridna projekt. F.n. pågår diskussioner mel- lan delägarna om en höjning av ramen.

Det har vidare framkommit möjligheter att genom stöd till finan- sieringen av investeringar i nya oljefält uppnå avtal om oljeleveranser. Jag återkommer senare till denna fråga. .

En annan möjlig väg är långsiktiga överenskommelser om leveranser med stora producenter, utan att köparen engagerar sig i prospektering eller utvinning. I syfte att skapa förutsättningar för denna typ av över- enskommelser har Sverige under år 1974 träffat bilaterala överenskom— melser syftande till ekonomiskt, tekniskt och industriellt samarbete med tre viktiga producentländer, nämligen Algeriet, Iran och Libyen. För- handlingar har påbörjats med bl. a. Saudiarabien. Överenskommelserna innefattar bl. a. samarbete på energiområdet, däribland leveranser av rå- olja och i vissa fall även oljeprodukter och naturgas till Sverige. Några sådana leveranser har hittills inte kontrakterats beroende bl. a. på att villkoren för direktleveranser till fristående köpare varit mindre fördel- aktiga än de som de multinationella företagen kunnat erbjuda.

En utjämning av villkoren väntas dock, som jag tidigare framhållit, komma att ske. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen av den framtida råoljehandeln ser jag det som angeläget att en viss del av till- förseln till den svenska marknaden sker genom direkta överenskommel- ser med producentländerna. Det är en viktig uppgift för den statliga oljepolitiken att skapa avtals- och marknadsmässiga förutsättningar härför.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att bilaterala avtal om olje— leveranser i första hand bör ta sikte på ökad försörjningstrygghct. En viktig faktor är därvid, förutom det geografiska läget, producentlandets politiska och ekonomiska stabilitet. Den svenska importen av oljepro- dukter från Sovjetunionen inom ramen för det svensk—sovjetiska bilate- rala handelsavtalet har utgjort en betydande tillgång från försörjnings— synpunkt genom att den bidragit till en viss diversifiering av vår olje- import. Några möjligheter att väsentligt öka oljeimporten från Sovjet- unionen torde emellertid inte föreligga.

Jag vill även peka på att den brittiska och norska delen av Nordsjön inom några år kommer att bli ett av världens stora produktionsområ- den. Norge väntas redan nästa år komma att bli en nettoexportör av olja, och norska staten kommer mot slutet av 1970—talet att disponera över betydande kvantiteter råolja. En stor utbyggnad av raffinaderier och petrokemisk industri planeras också på grundval av de norska olje- och naturgastillgångarna. Överläggningar har ägt rum mellan före- trädare för de norska och svenska industridcpartcmenten om ett fram- tida samarbetc på energiförsörjningens område. Direkta förhandlingar kommer att tas upp så snart den norska regeringen anser att det finns förutsättningar härför. Jag vill i sammanhanget understryka att endast

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 383

en begränsad del av det svenska oljebehovet i framtiden torde kunna täckas med råolja från Nordsjöområdet beroende bl.a. på'denna oljas sammansättning och höga pris. ' ' '

Frågan om ökade insatser för att trygga råoljcförsörjningen har ett nära samband med frågor om kapacitet och struktur inom senare led av oljehanteringen, dvs. transporter, lagring, raffinering, vidareförädling och distribution. Även på dessa områden anser jag att staten i fortsätt- ningen bör ta på sig viktiga uppgifter. Jag vill särskilt peka på följande omständigheter.

De stora multinationella bolagen, som hittills svarat för den övervä— gande delen av investeringarna inom oljehanteringen i Sverige liksom i andra konsumentländer, kan genom den utveckling jag tidigare beskrivit förväntas sätta in huvuddelen av sina resurser på råoljeutvinning. Ett antal faktorer — ovisshet om efterfrågeutvecklingen, risk för överkapa- citet på kort sikt, inflatorisk kostnadsutveckling —- utgör starka motiv för återhållsamhet med nya investeringar i andra led av oljehanteringen. Dessa faktorer påverkar givetvis också de fristående oljebolagens inves- teringsvilja. Vissa kapacitetsutbyggnader, som från nationella försörj- ningssynpunkter framstår som önskvärda. torde alltså kunna komma till stånd endast genom medverkan från statens sida.

I och med att Scanraff tas i drift under innevarande år kommer raffi- naderikapaciteten inom landet att öka från ca 40 % till ca 60 % av för- brukningen. Även i fortsättningen kommer alltså behovet av produkter att till betydande del få täckas genom import. Detta gäller i särskilt hög grad beträffande petrokemiska råvaror, på vilka det råder en starkt växande efterfrågan, men även beträffande lågsvavliga eldningsoljor.

Produktirnporten sker från raffinaderier i olika länder i Europa. Ris— ken för stömingar i denna import kan i vissa lägen vara större än vid direkt import till Sverige. Dels kan vederbörande lands eller bolags råoljetillförsel utsättas för störningar. dels kan i en krissituation fördel- ningen av produkter ske på ett sätt som inte tar hänsyn till svenska in- tressen. Erfarenheterna från vintern 1973—1974 visar klart att ett stort beroende av produktimport ger dålig flexibilitet och därmed mindre möjligheter att tillgodose de mest angelägna behoven.

Från f örsörjningssynpunkt skulle det i sådana lägen innebära fördelar om dessa behov till väsentlig del kunde tillgodoses genom raffinering inom landet. Petroindustriutredningen har bl. a. pekat på vikten av att den petrokemiska. industrins råvaruförsörjning tryggas genom inhemsk produktion. Andra viktiga försörjningspolitiska hänsyn som bör tas vid den statliga planeringen på raffinaderiområdet är säkerheten i råoljean- skaffningcn samt produktutbudets anpassning till marknadens behov.

F.n. föreligger ansökningar om lokaliseringstillstånd enligt 136a & byggnadslagen för ett antal raffinaderiprojekt. Ansökningarna avser bl. a. utbyggnader av BP:s och Shell—Koppartrans anläggningar i Göteborg,

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 334

en stor utbyggnad av Nynäs-Petroleums raffinaderi i Nynäshamn samt ett nytt raffinaderi i Oxelösund med ett antal kommuner i Mälardalen samt Gränges AB som intressenter. Därjämte har Statsföretag AB gett in en ansökan om ett nytt raffinaderi vid Brofjorden. Sistnämnda projekt är speciellt utformat för att kunna tillgodose råvarubehoven för den petrokemiska industrin. Sammanlagt representerar de angivna fem raffi- naderiprojckten ett kapacitetstillskott med över 40 milj. årston.

Remissbehandlingen av ansökningarna är inte avslutad. Av förelig- gande material syncs dock den slutsatsen kunna dras att möjligheter till en viss utbyggnad av raffinaderikapacitetcn på såväl Ost- som Västkus— ten torde finnas med hänsyn till gällande riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

Enligt min mening bör Statsföretag ges ekonomiska möjligheter att driva projekteringen av Brofjordenprojektet vidare med syfte att få fram det omfattande underlag som krävs för ett investeringsbeslut. Parallellt härmed bör kontakter med olika oljeföretag på den svenska marknaden upprätthållas, bl. a. för att klarlägga möjligheterna till samarbete mellan staten och dessa företag. Jag avser att återkomma till dessa frågor un- der nästa riksmöte. I det följande kommer jag att förorda att medel för projektering ställs till Statsföretags förfogande.

Som har framhållits i det föregående finns en nära koppling mellan raffinaderikapacitetens utbyggnad och tryggandet av den petrokemiska industrins råvarubehov i form av nafta. Naftan omvandlas i kracknings- anläggningar till eten, propen m. fl. råmaterial som i sin tur kan om- vandlas till en rad petrokemiska produkter. Jag finner det vara utomor- dentligt angeläget att öka försörjningstryggheten för den svenska petro- kemiska industrin. Den närmast till hands liggande möjligheten är att ge en kommande utbyggnad av raffinaderikapaciteten en petrokemisk inriktning på bekostnad av bensintillverkning. Det är emellertid tekniskt möjligt att även ge en ny krackningsanläggning en sådan utformning att nafta helt eller delvis kan ersättas med sådana oljefraktioner, s.k. gasoljor, som normalt används som lätta eldningsoljor. Det är angeläget att sådana alternativa försörjningsmöjligheter studeras noggrant inom ramen för den planering av en kraftig utbyggnad av den svenska petro- kemiska industrin, som nu pågår. Jag har erfarit att dessa möjligheter är föremål för ingående studium av berörda företag.

Beredskapslagringen av oljeprodukter hos oljehandeln och storförbru- kare har sedan lång tid utgjort ett huvudinslag i den statliga oljepoli- tiken. Genom statsmakternas beslut år 1973 breddades lagringsprogram- met till att omfatta lagring av råolja i statlig regi. Bakgrunden härtill var en strävan att uppnå ökad uthållighet vid fredskriser. Råoljelag— ringen ger en högre grad av kontroll och flexibilitet vid användningen av lagren, förutsatt att tillräcklig raffinaderikapacitet finns inom landet. Vid en fortsatt raffinaderiutbyggnad ökar möjligheterna att genom lag-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 385

ring uppnå en god försörjningsberedskap. Chefen för handelsdeparte- mentet kommer senare denna dag att anmäla denna fråga och i samband därmed förorda en höjning av målet för beredskapslagringen för freds- kriser. .

Jag vill slutligen peka på vikten av att den statliga oljepolitiken ut— formas med beaktande även av miljöpolitiska mål. Hänsyn bör tas bl. a. till behovet av att långsiktigt trygga tillgången på lågsvavlig eldnings- olja. Detta är en förutsättning för att det program för nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja som påbörjats skall kunna genomföras och den ökande försurningcn av mark och vatten genom svavelnedfall kun- na hejdas.

Denna genomgång har visat att det finns ett starkt behov av ökat di- rekt statligt engagemang inom oljehanteringen. Detta gäller i särskilt hög grad de från försörjningssynpunkt vitala leden råoljeanskaffning, raffi- nering och lagring, men utvecklingen kan komma att medföra krav på insatser även i transport- och distributionsleden. Jag vill här peka på möjligheten av framtida övergång till rörledningstransporter.

Vid ett utvidgat statligt engagemang i oljebranschen bör Statsföre- tagsgruppen ges en central roll. Gruppen har redan intressen i olje- prospektering och petrokemisk industri. Även med hänsyn till sina öv- riga resurser är Statsföretagsgruppen ett lämpligt instrument för den statliga oljepolitiken. Jag erinrar i sammanhanget om att flera av före- tagen inom gruppen torde kunna lämna värdefulla bidrag till den indu- striella utvecklingen inom vissa producentländer.

Det vidgade statliga engagemanget inom oljehanteringen bör ytterst syfta till en kraftigt ökad nationell kontroll över vår oljeförsörjning. Mot bakgrund av såväl oljans dominerande roll för vår totala energitillför- sel som den stora osäkerheten beträffande den framtida oljemarknaden utgör en sådan ökning av kontrollen ett nödvändigt inslag i en långsiktig energipolitik.

Stöd till finansiering av Oljeutvinning m.m. utomlands

De aktuella finansieringsproblem-en inom oljeindustrin medför att vissa företag med intressen i påvisade oljefält erbjuder avtal avseende viss del av produktionen från resp. fält mot att köparen tillhandahåller garanti för lån till investeringar i exploateringen av fältet. Kreditgaran- tier torde sålunda kunna användas bl.a. för att uppnå långsiktiga leve- ransavtal. Mot bakgrund härav förordar jag nu som komplement till in- satserna inom ramen för Petroswede införandet av ett särskilt statligt garantisystem. Detta system bör tjäna i första hand till att underlätta finansieringen av sådana investeringar i utvinning, transport och lagring av olja som bedöms värdefulla från svensk försörjningssynpunkt.

Möjlighet att ställa statsgaranti bör således kunna utgöra ett verk-

25 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 385

samt instrument för svensk oljepolitik. Garanti bör kunna ställas för såväl svenska som utländska företags lån för finansiering av investe- ringar i utvinning m.m. av råolja. Garantin bör vidare kunna användas som säkerhet för svenska företags ekonomiska åtaganden i samband med prospekterings- eller utvinningsverksamhet utomlands. En förut- sättning för utnyttjandet av garantin bör vara att ifrågavarande verk- samhet är av väsentlig betydelse för den svenska energiförsörjningen. Staten bör tillförsäkras option på hela den eventuella produktionen eller del därav.

Storleken av den statliga garanti som behövs är svår att bedöma. Som utgångspunkt kan dock anges investeringskostnaderna vid oljepro— duktion i Nordsjön, som i ett av de större fälten nu beräknas uppgå till omkring 400 milj. kr. per milj. ton årlig produktionskapacitet, exkl. kostnader för rörledning till land. Garantin bör kunna utnyttjas även i samband med finansieringen av investeringar i utvinning m.m. av andra fossila bränslen, dvs. kol och naturgas. Jag kommer att i det följande redogöra närmare för frågor rörande dessa bränslens roll i den framtida svenska energiförsörjningen.

En garanti intill 2 000 milj. kr. för lån till finansiering av investeringar i utvinning m.m. av olja, naturgas och kol bör ställas till regeringens förfogande. Jag återkommer härtill vid min behandling av anslagsfrå- gorna i det följande.

Statsföretags raffinaderiprojekt

I början av år 1974 inledde Statsföretag AB en förstudie beträffande utökad statlig verksamhet på petroindustrins område. I studien ingick såväl råoljeanskaffning och transporter som raffinering, petrokemisk verksamhet och marknadsföring av produkter. Som ett centralt led i studien ingick att kartlägga förutsättningarna för ett nytt raffinaderi vid Brofjorden. Valet av läge betingades av de gynnsamma transportekono- miska förhållandena och möjligheterna till samordning med utbyggnad av övrig petroindustri på Västkusten.

En inledande förprojektering av raffinaderiet har genomförts under år 1974. Häri har ingått bl.a. processutformning, underlag för kommu- nens stadsplanearbete och ansökan om lokaliseringstillstånd.

Projekteringsarbetet har tagit sikte på ett raffinaderi med en kapa— citet av 7 milj. ton råolja om året, med möjlighet till senare utbyggnad till 10 milj. ton. Produktionen förutsätts bli inriktad på lågsvavlig eld- ningsolja och petrokemiska råvaror. Uttaget av natta skall således kun- na tillgodose större delen av råvaruförsörjningen för den planerade nya krackningsanläggningen i Stenungsund. Vidare förutsätts en långt- gående avsvavling av tjocka eldningsoljor.

En preliminär investeringskalkyl för projektet har gjorts. Härav fram- går att kapitalkostnaderna kommer att bli väsentligt högre än för kon-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 337

kurrerande raffinaderier som uppförts före den senaste tidens inflato- riska kostnadsutveckling. Projektet väntas ge relativt låg lönsamhet, åt- minstone så länge det internationellt råder överkapacitet i raffinerings- ledet.

Statsföretag har med hänvisning till såväl nämnda företagsekonomiska bedömningar som Statsföretagsgruppens omfattande investeringsprogram förutsatt att staten kommer att ta på sig huvudansvaret för den fortsatta finansieringen av projektet.

Inom ramen för Statsföretags förstudie har jämförelser skett mellan Brofjorden-projektet och övriga aktuella raffinaderiprojekt. Dessa jäm- förelser har gett vid handen att inget av de aktuella projekten torde komma att genomföras under överskådlig tid utan finansiell medver- kan från statens sida. Om syftet är att uppnå ett kapacitetstillskott av samma storlek som vid en nybyggnad vid Brofjorden synes inte en med- verkan i något av de andra projekten kunna innebära några avgörande kostnadsmässiga fördelar för den statliga insatsen.

Enligt min mening talar starka skäl för att förberedelserna för Stats- företags raffinaderiprojekt drivs vidare. Detta projekt synes, bl. a. genom sin nära anknytning till den petrokemiska industrins utbyggnadsplaner, kunna ge stora försörjningspolitiska fördelar. Vidare synes projektet kunna genomföras på kortare tid än övriga projekt eftersom underlag för beslut rörande dessa kan föreligga först sedan förhandlingar och ytterligare förprojektering genomförts.

"Kostnaderna för den hittillsvarande förprojekteringen av Brofjorden- raffinaderiet uppgår till ca 4 milj. kr. Dessa kostnader bestrids dels av Statsföretag, dels från trettonde huvudtitelns kommittéanslag. Nästa etapp i projekteringen innefattar bl.a. utarbetandet av anbudshand- lingar och övrigt tekniskt underlag för en investeringskalkyl samt full- ständig ansökan om koncession enligt miljöskyddslagen. Kostnader- na beräknas till 36 milj. kr. för perioden fram till den 1 april 1976. Denna etapp skall kunna medge den slutliga företagsekonomiska bedöm- ningen av projektet inför ett investeringsbeslut.

Medel för fortsatt projektering bör ställas till Statsföretags förfogande i form av län. Jag återkommer härtill vid min behandling av anslagsfrå- gorna i det följande.

För det fall att lokaliseringstillstånd meddelas för projektet och den fortsatta projekteringen leder fram till ett investeringsbeslut torde för— slag rörande den fortsatta finansieringen komma att läggas fram under nästa riksmöte.

Ett statligt oljehandelsföretag

I samband med Statsföretags nämnda förstudie rörande ökad statlig verksamhet inom petroindustrin har även frågan om hanteringen av statens kommersiella intressen på oljeområdet tagits upp. Dessa intres- sen är i korthet följande.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 388

Inom Statsföretagsgruppen finns flera företag med betydande behov av oljeprodukter. Statsföretag har genom Berol Kemi AB ett starkt in- tresse av en tryggad råvaruförsörjning för den petrokemiska industrin. Vidare är statens vattenfallsverk en av landets största förbrukare av tjock eldningsolja. Det finns inom den statliga företagssektorn möjlig- heter till samordningsvinstcr vid upphandling, transporter och lagring av oljeprodukter.

Verksamheten inom OPAB och Petroswede kan komma att leda till oljefynd. Utvunnen råolja kommer att ställas till delägarnas förfogan- de. De statliga delägarna, dvs. vattenfallsverket och Statsföretag genom LKAB, saknar emellertid f.n. en organisation för att ta hand om råoljan antingen genom försäljning på marknaden, byte mot färdiga produkter eller raffinering. Vidare kan staten genom de möjligheter att med- verka till finansiering av råoljeutvinning som jag tidigare har förordat komma att få tillgång till råolja som måste tas om hand på lämpligt sätt.

Ett tredje intresseområde. sammanhänger med Statsföretags raffina- deriprojckt. Villkoren för tillgång till råolja är avgörande för det eko- nomiska resultatet. Vid ett principbeslut om att genomföra detta pro- jekt måste Statsföretag vidta förberedelser för upphandling och be- fraktning av råolja, vilket förutsätter en effektiv kommersiell organisa- tion.

Övervägandena inom Statsföretagsgruppen har lett fram till slut- satsen att ett särskilt aktiebolag för att handha de här angivna upp- gifterna bör bildas snarast. Bolaget avses komma att drivas efter de affärsmässiga principer som gäller för övriga företag inom gruppen.

tatens vattenfallsverk har anmält intresse för att i ett senare skede ingå som delägare i bolaget. Överläggningar härom pågår mellan verket och LKAB. .

Enligt min mening utgör en organisation i bolagsform av här avsett slag ett nödvändigt verktyg för en aktiv statlig oljepolitik. Bolaget bör bl.a. kunna träffa avtal med innehavare av oljefyndigheter om leve- ranser av råolja som möjliggjorts genom de nyss föreslagna statliga kre- ditgarantierna. Allmänt torde bolaget kunna tjäna som organ för såväl den affärsmässiga bedömningen som genomförandet av sådana stat- liga åtgärder som vidtas i syfte att trygga oljeförsörjningen. Vidare bör bolagets verksamhet vid behov kunna utvidgas till att omfatta även anskaffning av naturgas.

Regeringen har föreslagit (prop. 1975:'2 bil. 7) att ett. statligt aktie- bolag skall bildas för förmedling av köp av råolja och oljeprodukter m.m. Detta bolag skulle främst driva sådan verksamhet som syftar till ökad försörjningsberedskap. Statsföretagsgruppens planer förverk- ligas nu så snabbt att beredskapsbehoven kan tillgodoses inom ramen för det av gruppen planerade oljehandelsföretaget. Med anledning härav kommer chefen för handelsdepartementet senare denna dag att

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 389

förorda att regeringen i skrivelse till riksdagen återkallar förslaget i prop. 1975: 2, bil. 7. . .

För bildandet av det nya oljehandelsbolaget inom Statsföretagsgrup- pen behövs inget ställningstagande från riksdagens sida.

12.4.3 Övriga bränslen 1 n i c d n i n g

Jag har tidigare antagit att den totala bränsleförbrukningen, inkl. an- vändningen av bränsle för kondens- och mottrycksproduktion av el och värme, kommer att uppgå till ca 35 Mtoe år 1985. Jag har vidare an- tagit en fördelning med ca 28 Mtoe på oljeprodukter och ca 7 Mtoe på övriga bränslen.

Dessa antaganden innebär, som framgår av tabell 12.6, en betydande

' ökning av förbrukningen av övriga bränslen under perioden fram till år 1985.

Tabell]12.6 Förbrukningen av övriga bränslen (Mtoe)

1970 1973 1974 1985 Kol, koks 1.9 1,7 1,7 4 Lutar, ved 2,9 2,9 3,3 3 4,8 4,6 5,0

Ökningen hänför sig till det väsentligt ökade behov av kokskol för metallurgiska ändamål som följer av järn- och stålindustrins expansion. I övrigt kan dessa bränslen huvudsakligen användas för kraft- och vär- meproduktion. Inom dessa användningsområden är de i viss mån sub- stituerbara med olja.

Det bör påpekas att den nya oljeprisnivån inte i sig kan väntas med— föra en mera påtaglig övergång till användning av andra bränslen. Med de prisrelationer som väntas gälla torde oljan på den svenska marknaden även i framtiden kunna bevara sin konkurrenskraft gentemot olika er- sättningsbränslen.

Jag har tidigare i avsnitt 12.2.5 förordat bidrag till energibesparande åtgärder i anslutning till industriella processer och därvid hänvisat bl. a. till möjligheterna att ersätta olja med fasta bränslen. Frågan bör ställas om det finns anledning att som ett led i en långsiktig energipolitik söka stimulera en mera omfattande övergång från olja till andra bränslen. Denna fråga kan inte besvaras generellt. Beträffande importbränslen måste en bedömning ske i varje särskilt fall av försörjningstryggheten, jämfört med oljealternativet. Beträffande inhemska bränslen kan det uppstå vissa miljö- och resurspolitiska problem.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 190

Jag kommer att närmare belysa dessa frågor i samband med den följande redogörelsen. Jag kommer att ta upp även frågan om en möjlig introduktion av naturgas på den svenska energimarknaden.

K 0 l

Kol- och koksförbrukningen i Sverige kan enligt EPU väntas öka från ca 1,7 Mtoe år 1973 till 4,2—4,6 Mtoe år 1985. Den snabba ökningen hänger samman med den förväntade utvecklingen inom järn- och stål- industrin särskilt vad gäller råjärnproduktionen. Stålverk 80 och andra utbyggnader medför att råjärnproduktioncn antas bli mer än fördubblad från år 1973 till år 1985. Eftersom den nu tillämpade koksbaserade masugnsprocessen åtminstone fram till år 1985 torde vara det enda praktiskt tillgängliga alternativet för reduktion av järnmalmen medför denna utbyggnad en ökad import av koks eller kol för koksning i Sverige.

Vid koksningen, i masugnsprocessen och i andra led i järn- och stål- tillverkningen bildas i varierande omfattning gas och värme som inte utnyttjas i processerna eller finner annan användning inom anläggning- en. Det är viktigt att möjligheterna undersöks att utnyttja sådan över- skottsenergi för produktion av kraft och hetvatten till avnämare utanför verket. Den regionala energiplanering som jag har berört i avsnitt 12.22 kan utgöra ett medel att åstadkomma en allsidig bedömning av dessa frågor.

Kolförbrukning för andra ändamål än järn- och ståltillverkning kom- mer enligt EPU:s prognoser att ligga kvar på nuvarande låga nivå, omkring 0,5 Mtoe om året.

I och för sig finns möjligheter att utnyttja kol i väsentligt ökad ut- sträckning för kraft- och värmeproduktion om transport- och produk- tionsapparaten anpassas för ändamålet. Härigenom skulle behovet av oljeimport minska och vissa försörjningspolitiska fördelar uppnås. Av detta skäl förordar bl. a. Kooperativa förbundet och Ångpanneförening- en ökad kolanvändning.

Vid bedömning av frågan om ökad import av kol till Sverige bör bl.a. följande omständigheter beaktas. Världsbandeln med kol är liten. Den övervägande delen av världsförbrukningen sker i nära anslutning till produktionen. Denna kan i allmänhet inte utvidgas väsentligt utan stora investeringar i ny kapacitet. Härav följer att kolproducenterna söker få sådana leveransvillkor som ger säkerhet för dessa investeringar. Detta har visat sig bl. a. vid de pågående överläggningarna med Polen om långtidsavtal rörande import av såväl kokskol som ångkol, even- tuellt i form av elkraftleveranser från koleldade kraftverk.

Vidare kräver ökad kolanvändning i Sverige nya förbränningsanlägg- ningar m.m. hos förbrukarna. Det behövs även investeringar i trans- port- och distributionsleden.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 391

Prishöjningen på olja har förbättrat kolets konkurrensläge betydligt. Oljan ger dock inom de flesta användningsområden i Sverige alltjämt bättre ekonomi om hänsyn tas till de högre investerings- och. driftkost- naderna för koleldade anläggningar. Skälet för att öka kolanvändningen i Sverige för energiproduktion är således snarast att beroendet av im- porterade bränslen härigenom sprids både vad gäller energislag och producentländer. Därigenom ökar i viss mån vår försörjningstrygghct. Mot detta får vägas de hälso- och miljöproblem koleldning i större om- fattning skullc medföra.

En samlad bedömning ger enligt min mening vid handen att tillräck- liga skäl nu inte föreligger för att söka omforma vår energiförsörjning i riktning mot en kraftigt ökad kolanvändning. Särskilda och mer ge- nomgripande åtgärder för att ge kolet en väsentligt större roll torde därför f.n. inte vara påkallade. Koleldning som alternativ vid den framtida utbyggnaden av större energiproducerande anläggningar bör bedömas från fall till fall.

Utvidgas tillämpningsområdet för 136a & byggnadslagen i enlighet med vad jag förordat i avsnitt 12.2.2 kan frågor av detta slag prövas med beaktande av samhälleliga aspekter.

I avsnitt 12.42 har jag behandlat frågan om garantier i samband med investeringar m.m. i utvinning av fossila bränslen. I enlighet med vad jag därvid förordat bör garantier få ställas även för finansiering av investeringar i kolutvinning.

Övriga bränslen

Sverige har betydande bränsletillgångar som av olika skäl f.n. ut- nyttjas föga eller inte alls för energiändamål.

Energiinnehållet i landets torvtillgångar är avsevärt, uppskattningsvis 3 500—4 000 Mtoe. Däremot är energiinnehållet lågt mätt per kubik- meter. I praktiken torde endast en begränsad del av torvtillgångarna kunna utnyttjas för energiändamål. Utvinning, transport och förbrän- ning av torv är kostsamt, vilket motverkat utnyttjandet av bränntorv under normala tider. Torvtäkt i stor skala medför vidare olägenheter från naturskyddssynpunkt.

Med den otrygghet som f.n. kännetecknar bränsleimporten torde det vara befogat att pröva möjligheterna att utnyttja torv för att förbättra försörjningsberedskapen. ÖEF har nyligen lagt fram en utredning av- seende de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för torvproduk- tion och torveldning i värmeverk på några platser i landet. Utredningen remissbehandlas nu.

Övriga åtgärder i fråga om torv som f.n. kan anses motiverade är närmast av utvecklingskaraktär.

Även de svenska skiffrarna innehåller avsevärda mängder energi, men deras energihalt är låg. Med nuvarande teknik blir kostnaderna för höga

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 392

och påvcrkningarna på miljön för omfattande för att de skall kunna ut- nyttjas för utvinning av andra energiråvaror än uran, jfr avsnitt 12.4.7. Jag kommer att behandla frågan om FoU beträffande inhemska bräns- len under avsnitt 12.5.2.

Avfall av olika sorter har ofta ett energiinnehåll som kan tagas till vara för förbränning. Avfallslutarna vid massaproduktion och bark sva— rar sålunda för drygt hälften av massa— och pappersindustrins hela bränslebehov, vilket motsvarar 6 51 7 % av landets totala energiförbruk- ning. Annat skogsavfall kan utnyttjas som bränsle men även till att täcka en del av Skogsindustrins förväntade brist på vedråvara. Enligt min mening är det angelägnast att i första hand tillgodose råvarube- hovet.

Även hushållsavfall, handels- och industriavfall, halm m.m. har ett visst energiinnehåll som f.n. till en mindre del utnyttjas för värme- produktion. Arbetsgruppen för avfallsfrågor bedömer i delrapporten Avfall som energikälla att energimängden i återstående avfall av detta slag, som kan utnyttjas praktiskt, inte motsvarar mer än omkring 1 % av vår totala energiomsättning.

Miljösynpunkter och möjligheterna till återvinning får anses avgöran- de för hanteringcn av avfallet. Energitillskottet från avfall kan med hän- syn härtill endast bli marginellt.

I samband med behandlingen av FoU-frågorna i avsnitt 12.5.2 kom- mer jag att behandla stöd till utveckling av nya metoder för att utvinna energi ur avfall.

Naturgas

Under det senaste årtiondet har naturgasen fått en starkt ökad bety- delse för Västeuropas energiförsörjning. En förutsättning för denna expansion har varit de stora fyndigheterna i Nordholland och i viss mån leveranser från Sovjetunionen. Naturgastillgångarna i Nordsjön, framför allt Ekofisk- och Friggfälten på den norska kontinentalsockeln, väntas möjliggöra en fortsatt expansion under 1980-talet. Därjämte pla- neras en omfattande gasimport från bl.a. Nordafrika, huvudsakligen i flytande form.

Som jag tidigare redovisat utgör ökad användning av naturgas ett viktigt led i bl. a. ISG-ländernas energipolitik. Motivet härför är såväl naturgasens tekniska och miljömässiga fördelar jämfört med andra fossila bränslen som en strävan att minska beroendet av olja.

I Sverige har under de senaste åren ett betydande arbete lagts ned på att klarlägga möjligheterna att föra in naturgas på den svenska energi- marknaden. De undersökningar som gjorts av bl. a. 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas har visat att det finns en potentiell marknad för naturgas i Syd- och Mellansverige, framför allt som ersätt- ning för tjock eldningsolja i industrier och värmeverk. Investeringar i

Prop. 1975: 30 Bilaga]. Industridepartementet 393

överföringsledningar m.m. är emellertid stora och en godtagbar ekono- mi kan uppnås endast vid avsättning av relativt stora volymer.

Undersökningar av olika tänkbara lcve'ransmöjligheter har genomförts. .l första hand har möjligheter till import via Finland av sovjetisk gas prövats.

Hösten 1972 gjorde regeringen en förfrågan till Sovjetunionens rege— ring om leverans till Sverige av upp till 6 miljarder m" (ca 5 Mtoe) om året vid mitten av 1980-talet. Ett särskilt halvstatligt bolag, Östgas AB, bildades för vissa utredningsuppgifter. Bolaget utförde en förprojekte- ring av en rörledning från finsk till svensk kust.

Det har nu meddelats från sovjetisk sida att leverans av högst 1 mil- jard m3 om året kan komma i fråga. Denna kvantitet är ett otillräckligt underlag för en särskild överföringsledning. Möjligheterna till import från Sovjetunionen måste i dag enligt min bedömning anses små.

Under de senaste åren har också vissa kontakter ägt rum mellan svenska intressenter och de företag som exploaterar gasfälten i norska delen av Nordsjön. Dessa kontakter har emellertid hittills inte lett till resultat, beroende bl.a. på att säljarna av gasen kunnat uppnå väsent- ligt högre priser på de stora västeuropeiska gasmarknaderna. Frågan kan emellertid komma i ett annat läge vid nya fynd. Frågan om olika möjligheter till gasimport bevakas fortlöpande av naturgasdelegationen (] 1973: 03) i nära kontakt bl.a. med berörda myndigheter och företag i våra grannländer.

Naturgasfrågan har tagits upp i ett långsiktigt perspektiv i samband med överläggningarna om ett utvidgat nordiskt energisamarbete. Äm- betsmannakommittén för industri- och energipolitik har i en rapport till Nordiska ministerrådet i december 1974 framhållit att ett samarbete inom Norden på naturgasområdet ter sig naturligt mot bakgrund av att de enskilda länderna inte var för sig har tillräckligt marknadsunderlag. Kommittén har Särskilt pekat på att eventuella gasfynd på norskt havs- område norr om 62:a breddgraden, där borrningar väntas börja år 1977, skulle kunna utgöra en stimulans för en regional utveckling. Nordiska ministerrådet (industriministrarna) har vid sitt möte den 29 januari 1975 uppdragit åt ämbetsmannakommittén att göra förberedande un- dersökningar resp. aktualisera tidigare material rörande tre konkreta frågor, nämligen möjligheterna att utnyttja naturgas från den norska kontinentalsockeln i Nordkalottområdet för bl. a. industriella ändamål, möjligheterna att anlägga en överföringsledning från eventuella fynd utanför Mörekusten till Osloområdet och Mellansverige samt möjlig- heterna att utnyttja gas från eventuella nya fynd i Nordsjön med iland- föring av gasen på Jylland och överföring till Sverige och eventuellt Norge. En första avrapportering skall ske före utgången av år 1975.

Enligt min mening skulle ett införande av naturgas i Sverige kunna medföra stora fördelar såväl energipolitiskt som miljömässigt. Vi har

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 394

anledning att uppmärksamt följa utvecklingen på naturgasområdet sär- skilt i våra grannländer. Jag ser därför Nordiska ministerrådets initiativ som betydelsefullt. Det bör dock framhållas att något väsentligt bidrag från naturgasen till Sveriges energiförsörjning knappast kan förväntas före mitten av 1980-talet. Däremot kan det visa sig möjligt att dessför- innan få till stånd en import av mindre kvantiteter för lokala eller regionala behov, t. ex. i Skåne eller Västsverige. En sådan begränsad in- troduktion av naturgas skulle kunna medföra förbättringar av miljö- situationen och dessutom underlätta en eventuell senare uppbyggnad av större naturgassystem i Sverige.

Införandet av naturgas, även i begränsad omfattning, kan komma att innebära vissa finansieringsproblem. Jag har tidigare förordat att en statlig kreditgaranti intill ett belopp av 2 000 milj. kr. införs för att un- derlätta finansieringen av utvinning m.m. av råolja, kol och naturgas. Garantin bör såvitt avser naturgasprojekt kunna utnyttjas i samband med finansiering av såväl rörledningar som fartyg och anläggningar för import av flytande gas. En förutsättning är dock att ifrågavarande pro- jekt bedöms vara av betydande försörjningspolitiskt värde.

12.4.4 Elektrisk energi

Förbrukningen av elektrisk energi har i likhet med den totala energi- förbrukningen i landet ökat snabbt under de senaste decennierna. Under perioden 1955—1970 ökade elkonsumtionen med i genomsnitt ca 7 % per år. Mellan åren 1970 och 1973 var ökningstakten något lägre. I absoluta tal förbrukades inom landet totalt ca 77,5 TWh år 1973. Pre- liminära uppgifter för år 1974 tyder på, att förbrukningen detta år blev något lägre än år 1973. Detta kan väsentligen tillskrivas frivilligt elspa- rande och de konsumtionsbegränsande åtgärder som vidtogs i början av året på grund av den tillspetsade situationen på den internationella olje- marknaden. Gynnsamma väderleksförhållanden under vintermånaderna bidrog också till att elkonsumtionen hölls tillbaka. Statistiken för de se- naste månaderna pekar emellertid på att förbrukningen åter har börjat öka.

Produktionen av elektrisk energi i Sverige är alltjämt till större delen baserad på inhemska vattenkrafttillgångar. Produktionen av vattenkraft under år 1973 uppgick till 59,9 TWh, vilket motsvarade ea 77.5 % av den totala elproduktionen i landet samma år. I övrigt producerades 17,4 TWh i värmekraftanläggningar, varav ?. TWh i kärnkraftverk. lm- porten uppgick till 6 TWh och bestod huvudsakligen av vattenkraft från Norge. Exporten av elektrisk energi till våra nordiska grannländer —— i första hand Finland utgjorde 52 TWh.

EPU har i sitt betänkande. Energi 1985 2 000 redovisat fyra alternativ för den totala energikonsumtionens utveckling under återstoden av detta

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 395

sekel. Vad särskilt gäller elkonsumtionens utveckling har CDL i sitt re- missyttrande över betänkandet presenterat två egna prognosalternativ för tiden fram till 1985. Den prognoserade elkonsumtionen år 1985 en- ligt de sex alternativen framgår av följande sammanställning (i TWh).

EPU CDL EPU CDL EPU EPU 1 A 3 B 2 4

Industri 80 79 67 67 74 63 Samfärdsel 3 3 3 3 3 3 Övrigt 95 87 82 76 62 57

varav elvärme (38) (27) (37) (24) (12) (l9) Summa 178 169 152 146 139 123 Totalt inkl.

f örlustcr 205 190 175 165 160 140 Årlig ökning

1970—1985 8,0 % 7,5 % 6,9 % 6,5 % 6,3 % 5,3 %

l CDL:s båda alternativ och i EPU:s alternativ 1 och 3 har förutsatts att kärnkraften kommer att byggas ut ytterligare, medan EPU 2 och 4 utgår från ett stopp för vidare kärnkraftutbyggnad efter redan beslu- tade elva aggregat. CDL och EPU har vidare gjort två olika antagan- den beträffande den ekonomiska utvecklingen, varvid i alternativen CDL A, EPU 1 och EPU 2 förutsatts en snabbare tillväxttakt än i övriga alternativ.

Som framgår av sammanställningen är de framräknade konsumtions- nivåema år 1985 något lägre i CDL:s alternativ A och B än i EPU:s motsvarande alternativ 1 och 3. Skillnaderna berör uteslutande övrigsek- torn. EPU har sålunda räknat med en betydligt högre elvärmeförbruk- ning än CDL. Beträffande förbrukningen inom sektorn i övrigt ligger EPU:s prognoser något lägre.

Från vattenfallsverket har jag inhämtat uppgifter om hur Sveriges för— sörjning med elektrisk energi —— med beaktande av kravet på leverans- säkerhet —— väntas gestalta sig budgetåren 1976/77—1982/83 med hän- syn till den belastningsökning som förutses och de utbyggnader som verket, kommuner och enskilda kraftföretag planerar att genomföra för att tillgodose den väntade belastningen. De energi- och effektbalanser som verket därvid har lämnat baserar sig på CDL:s högre prognosalter- nativ (CDL A), vilket t. v. ligger till grund för kraftindustrins planering.

Balanserna, som således utvisar total belastning — konsumtion inkl. överföringsförluster ——-, produktion och installerad maskineffekt samt kraftutbytet med de nordiska grannländerna, framgår av följande sam- manställningar.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 396

Energibalanser för hela landet budgetåren 1976./77—19825'83 (i TWh)

1976/77 1977/78 1978179 1979/80 1980/81 1981,-"82 1982/"83

Prima belastning 96,9 105,6 115,1 125,4 135,8 146,4 157,7 Fast export 2,2 1,5 1,9 0,8 0,2 — —- Total belastning 99,1 107,1 117,0 126,2 136,0 146,4 157,7 Krafttillgång: Vattenkraft inkl.

import, medelår 60,5 61,6 62,2 62,7 62,9 63,0 63.1 Värmekrat't, medel- .

tillgänglighet 67,4 75,2 83,6 90,0 97,5 105,7 118,4 Tillfällig värme-

kraftimport 4,4 4,4 4,4 4,4 4,4 4,4 4,4

Brist enligt kriteriet för leverans- säkerhetl -— -— ——

' Kriteriet för leveranssäkerhet innebär att summan av 0,8 X vattenkraftpro- duktionen under medelår och 0,9 xvärmekraftproduktionen vid medeltill- gänglighet skall vara minst lika stor som den totala förbrukningen.

Etl'ektbalanser för hela landet budgetåren 1976/77—1982/83 (i MWl)

1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83

Prima belastningens maximala timetfekt 17 700 19 350 21 150 23 150 25 150 27 100 29 200 Fast export 350 250 315 200 25 —

Total belastning 18 050 19 600 21 465 23 350 25 175 27 100 29 200

Installerad etfekt: Vattenkraft inkl.

import 13 240 14 010 14 260 15 060 15 260 15 430 15 720 Värmekrat't 11 050 11 640 13 650 14 720 15 900 17 200 19 350 Total maskineffekt 24 290 25 650 27 910 29 780 31 160 32 630 35 070 Reserv 6 240 6 050 6 445 6 430 5 986 5 530 5 870 Dzo av prima

belastning 35,3 % 31,3 % 30,5 % 27,8 % 23,8 % 20,4 % 20,1 %

1 1 MW (megawatt) = 1 000 kilowatt

De här redovisade balanserna inbegriper befintliga och beslutade pro- duktionsanläggningar inkl. elva kärnkraftaggregat samt sådana ännu inte beslutade anläggningar som enligt kraftindustrins bedömning be— hövs för att den efterfrågan på elektrisk energi som förutses skall kunna tillgodoses med förutsatt krav på leveranssäkerhet. Dessa tillkommande utbyggnader består av 1 900 MW kärnkraft, 1 500 MW övrig värmekraft och 3 000 MW vattenkraft. Eftersom utbyggnadstakten kan påverkas såväl av företagens egna åtgärder som av yttre omständigheter, är det dock inte säkert att produktions— och effekttillskotten kommer vid här angivna tidpunkter. De tillkommande vattenkraftutbyggnader som har

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 397

förutsatts i balanscrna "utgörs till stor del av maskininstallationer i be- fintliga kraftstationer.

Jag har i det föregående i flera sammanhang betonat att politiken på energiområdet bör inriktas bl. a. på att hålla tillbaka en fortsatt ökning av energikonsumtionen. Det råder emellertid stor enighet om att över- gången till ett energisnålare samhälle kräver en förhållandevis lång om- ställningstid. De undersökningar som har gjorts beträffande möjlighe- terna att spara energi —— utan att centrala politiska mål på andra områ- den blir eftersatta har gett underlag för målsättningen, att ansträng- ningarna skall inriktas mot att förbrukningen av energi i vårt land inte skall öka med mer än i genomsnitt 2 % per år fram till år 1985. Jag har härvid räknat med att de åtgärder i syfte att begränsa energikon- sumtionen som jag har föreslagit i det föregående kommer att få ef— fekt på förbrukningen av såväl bränslen som el. Av skäl som jag också har redovisat tidigare förutses emellertid konsumtionen av el även framgent komma att öka snabbare än konsumtionen av bränslen.

I den balans för den totala energikonsumtionen år 1985 som jag har redovisat under avsnittet 12.3 har med utgångspunkt i de olika möj— ligheterna att ställa efterfrågade energikvantiteter till förfogande för- brukningen av elektrisk energi antagits uppgå till—innemot 160 TWh är 1985. Denna konsumtionsnivå är något lägre än CDL:s lägre prognos- alternativ (CDL B) och innebär en årlig belastningsökning med i genom— snitt 6 % mellan åren 1973 och 1985.

Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden beträffande beho— vet av nya produktionsanläggningar.

Som en utgångspunkt skall jag redogöra för produktionsmöjligheterna i nuvarande kraftsystem.- Härmed avses existerande och beslutade an— läggningar inkl. elva kärnkraftaggregat samt vissa fast planerade men ännu inte beslutade kraftvärmeverk och maskininstallationer i befintliga vattenkraftstalioner. Jag kommer även att beröra vissa allmänna förut— sättningar för produktion av elektrisk energi, vilka är av grundläggande betydelse för planering och utbyggnad av ett kraftproduktionssystem.

Kraftproduktionen måste vid varje tidpunkt svara mot den aktuella belastningen. Elenergins konsumtionsmönster varierar emellertid avse— värt med årstiden, veckan och dygnet beroende på växlingar i klimat, temperatur, ljusförhållanden, arbetsrytm i industrin etc. Med hänsyn till bl. a. dessa variationer i belastningen måste produktionssystemet vara flexibelt och sammansatt av flera kraftslag med olika kostnads- och driftegenskaper. Kraftverk med lång utnyttjningstid och låga rörliga kostnader såsom kärnkraftverk, vissa vattenkraftstationer och i viss mån kraftvärmeverk används således för att täcka baskonsumtionen, medan toppbelastningarna —— i den mån det inte kan ske med lättreglerad vat- tenkraft —— balanseras med värmekraftanläggningar med jämförelsevis höga rörliga och låga fasta kostnader.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 398

Nuvarande produktionssystem —— definierat på nyss angivet sätt »— är sammansatt av samtliga här nämnda kraftslag. Från ekonomisk syn- punkt är inslaget av oljebaserade anläggningar —— kraftvärmeverk, kon- denskraftverk och gasturbiner — f.n. alltför stort, eftersom produk— tionskostnaderna i dessa anläggningar med dagens oljepriser är väsent- ligt högre än för alternativa konventionella kraftslag.

Ett maximalt utnyttjande av nuvarande produktionssystem skulle un- der vissa specifika förutsättningar kunna ge en årsproduktion som med en eller annan TWh överstiger den konsumtionsnivå för elektrisk energi i stadium 1985 som jag tidigare har angett. Det normala kraftutbytct med de nordiska grannländerna har härvid antagits ge varken export— eller importöverskott.

Jag vill understryka, att ett utnyttjande av produktionssystemet på detta sätt starkt kan ifrågasättas redan på ekonomiska grunder, eftersom det bygger på antagandet att samtliga oljebaserade anläggningar inkl. gasturbiner utnyttjas mer eller mindre kontinuerligt under en stor del av året.

De specifika förutsättningar som måste gälla för att produktion och konsumtion av elektrisk energi skall balansera på det sätt som jag här har antytt är, att olja finns att tillgå i behövliga mängder, att neder- börd och vattenkraftproduktion blir normal, att tillgängligheten hos värmekraftverken sammanfaller med den beräknade medeltillgänglig- heten och att belastningen på grund av onormala väderleksförhållanden m. m. inte blir väsentligt högre än det maximala värde som har angetts i energibalansen för 1985. Några garantier för att sådana normala för- hållanden skall råda under ett visst är kan givetvis inte lämnas. Kraft- systemet måste därför planeras och byggas ut så att det finns tillräcklig produktions— och överföringskapacitet för att täcka den vid varje tid- punkt aktuella belastningen även undcr onormala produktions— och kon- sumtionsförhållanden. Avvikelser från normala produktionsbetingelser kan exempelvis inträffa till följd av variationer i nederbörden eller på grund av att reparationstiderna och antalet driftstörningar hos anlägg- ningarna varierar från ett år till ett annat. Avvikelser från den progno- serade belastningen kan bero på skiftande konjunktur- och temperatur- förhållanden m.m.

Till belysning av vad jag nyss har sagt vill jag erinra om kraft— bristsituationen våren 1970. Denna hade sin upprinnelse redan drift- säsongen 1968/69, som var extremt nederbördsfattig. Tillrinningen un- derskred sålunda under hösten 1968 det lägsta värde som legat till grund för den tidigare utbyggnadsplaneringen. Trots detta och trots att vissa värmekraftaggregat drabbades av svåra driftstörningar under högbelast- ningstid kunde kraftförsörjningen ändå tack vare tillgängliga produk- tionsreserver upprätthållas, utan att några konsumtionsbegränsande åtgärder behövde tillgripas. Även säsongen 1969/70 präglades periodvis

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 399

av dåliga tillrinningsförhållanden, varför produktionsreservema i form av värmekraftverk åter måste tas i bruk; Situationen försämrades av att några av de största oljebaserade värmekraftaggregatcn havererade och av att driftstömingar på samkörningsförbindelsen med Danmark begränsade möjligheterna till import av elektrisk energi från detta land. Norge och Finland hade i likhet med Sverige drabbats av extrema torrårsförhållanden, vilket gjorde att importen också från dessa länder minskade. Vintern 1969—1970 blev dessutom betydligt kallare än nor- malt, vilket ökade den redan förut oväntat höga belastningen. Sparkam- panjer, restriktioner och viss begränsad ransonering fick till slut tillgripas för att situationen skulle kunna bemästras utan störningar i sysselsätt- ningen.

Kraftsystemet måste således innehålla viss reservkapacitet för att tillfredsställande leveranssäkerhet skall kunna upprätthållas. En hundra- procentig garanti är naturligtvis inte möjlig att uppnå. En rimlig avväg- ning enligt nu gällande principer mellan risken för kraftbrist och kost- naden för reservkraft erhålls om kraftsystemet planeras så att summan av 80 % av vattenkraftproduktionen under ett medelvattenår och 90 % av värmekraftproduktionen vid normal tillgänglighet är större än eller lika med belastningen enligt mest sannolika prognos. Jag ser inga skäl att nu frångå detta kriterium för lämplig leveranssäkerhet.

Om det här förordade kriteriet för leveranssäkerhet tillämpas på nu- varande produktionssystem enligt min tidigare definition, kan den maxi- mala årsproduktionen hos systemet beräknas till 142 TWh. Konsumtio- nen av elektrisk energi år 1985 har som nämnts antagits bli inemot 160 TWh. Detta leder till slutsatsen att nya produktionsanläggningar måste till, för att det skall bli möjligt att med tillfredsställande leveranssäkerhet täcka belastningen mot mitten av 1980-talet.

Som jag har angett i det föregående och skall utveckla närmare i föl- jande avsnitt har jag vad gäller möjligheterna att tillgodose det tillkom- mande behovet av elektrisk energi t. o. m. 1985 kommit fram till dels att vattenkraftutbyggnaderna t. v. i huvudsak bör begränsas till vissa projekt i älvar, som redan i dag utnyttjas hårt för kraftproduktion, dels att om- fattningen av det svenska kärnkraftprogrammet t. 0. m. är 1985 bör be- gränsas till sammanlagt tretton aggregat. Med sådana restriktioner be- träffande vattenkraft och kärnkraft kommer det behövliga tillskottet av elektrisk energi att behöva produceras i fossileldade anläggningar i inte obetydlig omfattning. Inriktningen måste härvid vara att denna produk- tion företrädesvis skall ske i anläggningar med hög verkningsgrad, dvs. i kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar.

12.4.5 Vatten/craft Sverige har goda förutsättningar för produktion av vattenkraft och vattenkraften har därför sedan länge varit den helt dominerande energi- källan för produktion av elektrisk energi i vårt land. Värmekraft -—

Prop.1975:30 Bilagal lndustridepartementet 400

baserad i första hand på olja —— har hittills utnyttjats praktiskt taget uteslutande som produktionsrcserv under perioder med vattenbrist och för att täcka kortvariga behov av effekt vid tidpunkter, då belastningen har varit särskilt hög.

Konsumtionen av elektrisk energi varierar säväl under året som under veckan och dygnet. För att vatten skall finnas tillgängligt vid kraftsta- tionerna i rätt tid i förhållande till elförbrukningen lagras vatten ge- nom dämning under årets vattenrika tid (maj—oktober) i reglerings- magasin och tappas ur magasinen under årets vattenbristtid (november _april). Cirka en tredjedel av årsproduktionen av vattenkraft kommer från sådan magasinerad energi. Genom denna s.k. ärsreglering har det hittills varit möjligt att med vattenkraft täcka större delen av den årliga konsumtionen av elektrisk energi. I vissa större regleringsmagasin sparas vatten från flera år med riklig vattentillgång till år med vattenbrist _— s.k. flerårsreglering. Genom kortvarig reglering av vattennivån i regle- rings- och kraftverksmagasinen kan vattenkraftproduktionen också lätt anpassas till elkonsumtionens variationer under veckan och dygnet. När en älv är fullständigt utbyggd —— s.k. profilreglering kan vatten- föring och korttidsreglering ökas under vissa förutsättningar utan att det medför alltför stora förändringar på vattenstånden i dämningsområ- dena.

Med utgångspunkt i uppgifter om topografi och avrinning har till- gången på naturenergi i Sverige uppskattats till i genomsnitt 200 TWh per år. All naturenergi kan emellertid inte nyttiggöras. Dels går energi bort som förluster i vattenvägar, turbiner och generatorer, dels måste de hydrologiska och topografiska förutsättningarna uppfylla vissa mini- mikrav för att det skall vara tekniskt möjligt att ta ut vattnets energi i en kraftstation.

Bedömningar av hur stora vattenkraftresurser som är utbyggnadsvär- da från ekonomisk synpunkt har gjorts vid flera tillfällen och med skif- tande resultat, vilket framgår av följande sammanställning.

Bedömning U tbyggnadsviirr år TWh

1930 33 1940 36 1945 41 1954 80 1961 87 1974 95

De olika bedömningsresultaten beror på att förutsättningarna för vat- tenkraftutbyggnader har ändrats till följd av den tekniska och ekono- miska utvecklingen. Modcrn tunnelsprängningsteknik och dammbygg- nadsteknik samt kraftöverföring med höga spänningar över långa av-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 401

stånd har t. ex. bidragit till väsentligt ökade möjligheter att utnyttja vat- tenkraftresurserna. Vad som från en tid till annan kan betraktas som ut- byggnadsvärd vattenkraft beror vidare i hög grad på kostnader för al- ternativ kraftproduktion, den befintliga produktionsapparatens sam- mansättning etc.

Hittills har tagits i anspråk vattenkrafttillgångar som ger en normal— årsproduktion av 59 TWh. Ytterligare ca 2 TWh kommer att erhållas i anläggningar som ännu inte tagits i drift, men för vilka tillåtlighetsdom har avkunnats.

Med utgångspunkt från dagens bedömningar av hur stora vatten- krafttillgångar som kan tas till vara i rationella anläggningar, kan på lång sikt de återstående utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna således anges till minst 34 TWh. Denna uppskattning baserar sig på jäm- förelser med kärnkraften, som enligt nuvarande bedömningar utgör det billigaste produktionsalternativet. Om jämförelse i stället görs med oljebaserad kraftproduktion till aktuella oljepriser, ter sig vattenkraften mera ekonomisk, vilket skulle motivera en viss uppräkning av de ut- byggnadsvärda vattenkrafttillgångarna i landet.

Större delen av de outbyggda vattenkrafttillgångarna finns i norra Norrland. Aktuella inventeringar av tänkbara utbyggnadsprojekt visar att en årsproduktion av 25 TWh skulle kunna nyttiggöras i vattendragen norr om Indalsälven utöver vad som redan har tagits i anspråk. Härav faller ca 4 TWh på var och en av de stora orörda älvarna Vindelälven. Pite älv, Kalix älv och den svenska delen av Torne-Muonio älvar, sam- manlagt drygt 5 TWh i de redan utbyggda älvarna Ångermanälven, Ume älv, Skellefte älv och Stora och Lilla Lule älv samt knappt 3 TWh i ett antal mindre vattendrag, s.k. skogsälvar.

I älvarna i södra Norrland och norra Svealand — i första hand In- dalsälven. Ljungan. Ljusnan, Dalälven och Klarälven har redovisats nya utbyggnadsprojekt med en årsproduktion av 7 TWh. Enligt senare uppgifter bör ytterligare 2 TWh, dvs. totalt 9 TWh, kunna nyttiggöras i området.

Ytterligare utbyggnader i vattendragen söder om Klarälven-Dalälven skulle enligt inventeringarna ge 0,6 TWh per år. _

Vattenkraftutbyggnader medför i likhet med allt annat naturresursut- nyttjande ingrepp i den ursprungliga miljön. Byggnader, dammar, regle- ringssjöar. berg— och schaktmassor ger förändringar i landskapsbilden. När regleringsmagasinen fylls överdäms mark som därvid blir totalska- dad. Genom att grundvattennivån höjs påverkas även markområdena närmast den nya stranden. Överdämning kan också medföra skador på byggnader, vattentäkter, avlopp, kommunikations- och flottningsleder m. m.

Vattenkraftutbyggnader inverkar vidare på de naturliga vattenförhål- landena. Forsar försvinner och strömsträckor torrläggs. Regleringarna

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 402

medför variationer i vattenstånd och vattenföring. Sådana förändringar påverkar det ekologiska system som ett vattendrag utgör och ger upp- hov till skador till men för bl.a. fisket och den vetenskapliga natur- vården.

De följdverkningar och skador som jag här har berört kan i viss ut- sträckning mildras genom lämplig utformning av kraftproduktionsan- läggningarna, vattenhushållningsbestämmelser och skadeförebyggande åtgärder. I vissa fall kan kraftverksbyggen även medföra positiva effek- ter t. ex. genom att områden som är värdefulla för det rörliga frilufts- livet blir mera tillgängliga. Kvarstående och irreparabla förändringar i naturmiljön till följd av vattenkraftutbyggnader kan emellertid inte undvikas. Detta leder till konflikter med andra intressen i samhället, vilka i allmänhet påkallar att vattendragen skyddas mot kraftutbyggnad. Bevarandeintressen såsom vetenskaplig naturvård, kulturminnesvård, rekreations- och friluftsliv, rennäring etc. har vuxit sig allt starkare, efterhand som tillgången på av vattenkraftutbyggnader opåverkade älvar och vattensystem har minskat.

Intressekonflikterna när det gäller utnyttjandet av våra vattendrag har även behandlats inom ramen för den fysiska riksplaneringen. I prop. 1972:111 (bil. 2 och 3) Hushållning med mark och vatten anförde föredragande departementschefen bl.a. att vattenkraften redan under 1970-talet skulle komma att svara för en ringa del av det totala energi— tillskottet. Vattenkraften skulle emellertid samtidigt få större betydelse som toppkraft för att klara variationerna i förbrukningen av elektrisk energi. Aktuella överväganden beträffande vattenkraftutbyggnaderna —— grundade på föreliggande tekniska och ekonomiska förutsättningar — måste ske mot denna bakgrund och med beaktande av hur framtida generationer skulle komma att värdera orörda älvar.

Riksdagen anslöt sig i huvudsak till de riktlinjer för den framtida ut- byggnaden av vattenkraft som hade föreslagits i propositionen (CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Riktlinjerna innebar, att dittills outbyggda hu- vudälvar och källflöden i norra Sverige skulle bevaras opåverkade. Vi- dare skulle vissa preliminärt avgränsade väglösa vildmarksområden un- dantas från all tyngre exploatering, bl. a. vattenkraftutbyggnad. Beträf- fande Kalixälven hade i propositionen uttalats, att ytterligare övervägan- den krävdes innan statsmakterna tog ställning till om älven borde be- varas i sin helhet eller om någon utbyggnad borde få komma till stånd. Riksdagen fann emellertid att övervägande skäl talade för att Kalix- älven inte borde byggas ut för kraftproduktion. I fråga om de redan ian- språktagna huvudvattendragen i södra Norrland och norra Svealand in- nebar riksdagsbeslutet att aktuella utbyggnadsprojekt i dessa älvar skul- le prövas genom en särskild utredning.

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand har sedermera avlämnat betänkandet (SOU 1974: 22)

Prop.]975:30 Bilaga] Industridepartementet 403

Vattenkraft och miljö. I utredningen presenteras en rangordning av ett nittiotal studerade utbyggnadsprojekt. Rangordningen har gjorts med ut- gångspunkt i en sammanvägning av skilda bcvarandeintressen och en kraftekonomisk klassificering. Projekten har hänförts till ett antal klas- ser, av vilka den högsta klassen — klass 4 —— innehåller sådana projekt som enligt utredningen har så stort bevarandevärde, att inte ens en hög kraftnytta kunnat påverka den slutliga prioriteringen. Den lägsta klassen —klass 0 -— innehåller anmälda om- och tillbyggnadsprojekt som inte närmare har undersökts eller värderats av utredningen. De energitillskott som erhålls i de olika klasserna framgår av följande sammanställning.

Klass TWh per år 4 2,1 3 b 1,1 3 a 1,1 2 0,9 1 0,8 0 1,2

Enligt utredningens uppfattning bör ytterligare vattenkraftutbyggna- der i södra Norrland och norra Svealand bedömas restriktivt. Mot denna bakgrund bör klass 4 i sin helhet undantas från utbyggnad. Utredningen betonar emellertid att även en utbyggnadsnivå omfattande samtliga övriga klasser skulle innebära en för bevarandeintressena ytterst allvarlig utbyggnad.

De inventeringar av utbyggnadsmöjligheterna i vattendragen norr om Indalsälven som jag åberopat i det föregående har gjorts av Svenska kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk. En utredning har tillsats för att komplettera dessa inventeringar, så att det skall bli möjligt att bedöma frågor om ytterligare vattenkraftubtyggnader i norra Norr- land på grundval av ett material, som i möjligaste mån är likvärdigt med det som har redovisats för älvarna i södra Norrland och norra Svealand. Utredningen skall mot bakgrund av det inhämtade materialet presentera en rangordning av utbyggnadsprojckten på samma sätt som har skett för älvarna i det södra området. Utredningsuppdraget berör inte Vindelälven, Pite älv och Torne älv.

För att ge underlag för regeringens förslag om ett energipolitiskt handlingsprogram har utredningen i enlighet med sina direktiv avläm- nat lägesrapporten (Ds B 1974: 4) Vattenkraft och miljö 2. I rapporten redovisas bl.a. utredningens översiktliga bedömning av hur mycket elektrisk energi utöver nuvarande utbyggnadsnivå som kan utvinnas i landet under förutsättning i det ena fallet, att endast obetydliga kon- flikter med bevarandeintressen kan tolereras och i det andra fallet, att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda bevaran- dcintressen kan karakteriseras som omistliga undantas från utbyggnad.

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridepartementet 404

Utbyggnader som förorsakar endast obetydliga eller lättkompenserade skador skulle enligt utredningen ge ett energitillskott av 2 år 3 TWh per år i södra Norrland och norra Svealand och ungefär lika mycket i norra Norrland. Den totala utbyggnadsnivån för hela landet skulle därvid stanna vid 65 it 67 TWh per år. De utbyggnadsprojekt som kan konuna ifråga i detta alternativ är i första hand till- och nybyggnader i älvstriickor som redan idag är hårt utnyttjade.

En utbyggnadsnivå som omfattar alla inventerade projekt utom så- dana som drabbar de allra mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna skulle enligt utredningen ge en årsproduktion av vattenkraft i hela landet på 75 it 77 TWh.

Den totala förbrukningen av elektrisk energi i Sverige täcks ännu vid mitten av 1970-talet till ca tre fjärdedelar av inhemsk vattenkraft. Som framgått av min redogörelse nyss finns det i vårt land fortfarande betydande vattenkrafttillgångar som skulle kunna nyttiggöras i ekono- miskt motiverade kraftproduktionsanläggningar.

Uppfattningar-na om vilken ytterligare utbyggnad av vattenkraft som kan tiilåtas i framtiden går emellertid starkt isär. Enligt den ena åsikts- riktningen — representerad av bl. a. ÖEF, socialstyrelsen, LO och CDL ter sig en fortsatt utbyggnad mycket angelägen. De skäl som i första hand talar för detta är, att utnyttjandet av vattenkraft är en billig och effektiv metod att alstra elektrisk energi, som inte ger upphov till hälsofarliga luft- och vattenföroreningar och som bidrar till att minska beroendet av importbränslen. Andra åter däribland statens natur- vårdsverk, fiskeristyrelsen och Svenska naturskyddsföreningen menar att någon ytterligare utbyggnad av vattenkraft inte bör komma ifråga. Vattenkraften har, framhålls det, numera tagits i anspråk i en sådan omfattning att en utbyggnad av kvarvarande orörda älvar, tillflöden och älvsträckor hotar att helt beröva vårt land den naturtyp som dessa representerar, samtidigt som en utbyggnad inte kan ge annat än obetyd- _ liga tillskott till energiförsörjningen.

För egen del har jag funnit att viss fortsatt utbyggnad av vatten- kraften är nödvändig. Till grund för detta ställningstagande ligger föl- jande överväganden.

Energikonsumtionen i vårt land kommer under ännu några år fram- över att öka. Som jag tidigare har framhållit bör de åtgärder för att be- gränsa ökningen av energikonsumtionen som jag har föreslagit i det fö- regående avse både bränslen och el. Av skäl som jag också har redovisat tidigare förutses emellertid konsumtionen av el även framgent komma att öka snabbare än konsumtionen av bränslen. Enligt kraftindustrins en- stämmiga bedömning, vilken har kommit till uttryck bl. a. i remissytt- randena över EPU:s betänkande Energi 1985 2000 bör tillkommande behov av elektrisk energi i första hand tillgodoses med kärnkraft. Av skäl som jag skall återkomma till senare mer i detalj är jag emellertid

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 405

inte beredd att förorda en sådan utbyggnad av kärnkraften att den kom- mer att täcka större delen av detta tillkommande behov.

land de kraftslag vid sidan av kärnkraften som med nu känd teknik och till rimliga kostnader kan ge väsentliga bidrag till elenergiproduktio— nen framstår vattenkraften som det mest attraktiva. Vattenkraften är sålunda vår utan jämförelse viktigaste inhemska energiresurs. Den läm- par sig väl för såväl baskraft- som toppkraftproduktion och utgör ett värdefullt komplement tiil kärnkraften och annan värmekraftbaserad baskraftproduktion genom att den med större lätthet än andra kraftslag kan regleras i takt med elkonsumtionens variationer. Vattenkraften bygger vidare på en sedan lång tid tillbaka beprövad och utvecklad tek- nik. Den har därigenom blivit en mycket tillförlitlig kraftkälla, vilket har stor betydelse för leveranssäkerheten vid driftstörningar i stora vär- mekraftverk.

I avvaktan på det mera detaljerade bedömningsunderlag som utred- ningen rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland håller på att ta fram förordar jag efter samråd med cheferna för jordbruks- och bo— stadsdepartementen att en utbyggnadsnivå motsvarande 66 TWh t.v. sätts som gräns för den totala vattenkraftutbyggnaden i vårt land. Ener- gibalansen i stadium 1985 skulle därmed kunna tillföras ytterligare ca 5 TWh. Ett energitillskott av denna storleksordning bör som nyssnämnda utredning har framhållit i sin lägesrapport kunna erhållas genom utbygg- nader som ger förhållandevis små skadeverkningar. De projekt som i första hand kan komma i fråga är om-, till- och vissa nybyggnader i de redan hårt exploaterade älvarna. Jag vill här även peka på möjligheterna att genom ytterligare årsregleringar i de utbyggda vattendragen ta till vara vatten som vid stora flöden annars går till spillo.

För en närmare precisering av förutsättningarna för en sådan ut- byggnad som jag nu har förordat och vad den innebär i fråga om tid- punkten för riksdagens ställningstaganden till riktlinjerna för utnytt- jandet av våra vattenkrafttillgångar inom ramen för den fysiska riks- planeringen får jag hänvisa till vad chefen för bostadsdepartementet senare i dag kommer att anföra.

Tekniken för utnyttjande av vattenkraft är som nämnts väl känd. Behovet av FoU-insatser är därför litet. Viss insats är dock av intresse. Det gäller utveckling av små standardiserade kraftverk för utnyttjande av vattenkrafttillgångarna i små vattendrag, t. ex. på platser där det tidigare har funnits kraftverk, sågverk, kvarnar m. m. Det energitillskott som kan utvinnas i en sådan kraftstation är inte stort men kan lokalt ha viss betydelse. Sammantaget skulle ytterligare någon TWh vatten- kraft kunna nyttiggöras på detta sätt. Mycket tyder emellertid på att produktionskostnaden för energin trots standardisering och förenkling

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 406

blir alltför hög för att småkraftverken skall bli ekonomiskt intressanta. Jag får i annat sammanhang återkomma till frågan om behovet av even— tuella stödåtgärder.

IZ.4.6 Värmekraft

Den energibalans för år 1985 som jag här använder som utgångs- punkt för mina överväganden beträffande vårt lands försörjning med energi av olika slag omsluter totalt ca 540 TWh inkl. förluster vid om- vandling från olja till el och överföringsförluster för el. Jag har räknat med att inemot 160 TWh härav måste produceras som el. Detta är ca 83 TWh mer än som producerades inom landet är 1973. Den totala produktionen av elektrisk energi sistnämnda är fördelad på olika kraft- slag framgår av följande sammanställning.

TWh Vattenkraft 59,9 Kärnkraft 2, Kraftvärme och industriellt mottryck 6,4 Kondenskraft 8,9 Gasturbinkraft 0,1 Summa kraftproduktion 77,3

Vattenkraften svarar i dag för huvuddelen av elproduktionen. Som har framgått av min redogörelse nyss finns i vårt land fortfarande bety- dande vattcnkraftresurser, som skulle kunna nyttiggöras för elproduk- tion. En långtgående exploatering av dessa resurser är emellertid av andra skäl inte möjlig att genomföra. Efter samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen förordar jag som nämnts, att vat- tenkraften fram till år 1985 byggs ut med ytterligare ca 5 TWh till 66 TWh.

En stor del av de kraftproduktionsanläggningar som behövs under resten av 1970-talet och i början av 1980-talet är redan beslutade och i de flesta fall också under utbyggnad. Viktigast härvidlag är den ut- byggnad av kärnkraft som f. n. pågår i Forsmark, Simpevarp (Oskars- hamn)... Barsebäck och Värö (Ringhals). De elva aggregat som kommer att vara installerade på dessa platser i början av 1980-talet beräknas år 1985 kunna ge en elproduktion av sammanlagt 53 TWh.

Jag räknar således med att vattenkraften och de elva beslutade kärn- kraftaggregaten tillsammans skall svara för 119 av totalt 160 TWh år 1985. Resterande 41 TWh jämte nödvändigt reservkraftbehov kommer att behöva täckas med Värmekraft baserad på kärnbränsle eller fossila bränslen. Andra potentiella kraftslag såsom fusionskraft, solkraft, geo- termisk kraft, vindkraft etc. kan enligt min mening inte bli vare sig ekonomiskt eller ens tekniskt tillgängliga för produktion av energi i

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 407

större skala under den här aktuella perioden. Möjligheterna till netto- import av kraft från våra nordiska grannländer anser jag begränsade.

I ett fossileldat värmekraftverk fås turbinen att rotera med hjälp av ånga alstrad med värme som frigörs genom förbränning av bränslet. Efter att ha passerat turbinen kondenseras ångan och restvärmet leds bort som förluster av kylvatten eller luft. Cirka 40 % av energiinne- hållet i det tillförda bränslet nyttiggörs i denna process. I ett kärn- kraftverk av nu aktuell typ, där värme i stället frigörs genom kärn- klyvning, är verkningsgraden lägre inemot 35 %. Verkningsgrader- na kan höjas väsentligt om elproduktionen kombineras med produk- tion av värme i s.k. mottrycksanläggningar. En förutsättning är då att det också finns behov i närheten av värme i stor omfattning, t. ex. för uppvärmning av vatten till ett fjärrvärmenät eller för produktion av ånga i en industriell process. I renodlad mottrycksdrift är produkterna el och värme kvantitativt och tidsmässigt beroende av varandra. Det är tekniskt möjligt att utföra anläggningarna på ett sådant sätt att det går att särskilja produktion av den ena nyttigheten från produktion av den andra, men detta kräver högre investeringskostnader och leder ofta till lägre verkningsgrad.

Som jag tidigare har framhållit är sammansättningen av kraftproduk- tionssystemet avhängig av bl. a. elkonsumtionens variationer i tiden och av de olika kraftslagens kostnads- och driftegenskaper. För den kontinu- erliga produktionen -—— baskraftproduktionen —- är anläggningar med lå— ga rörliga kostnader i första hand av intresse, medan mera tillfälliga pro- duktionsinsatser — reserv- och toppkraftproduktion lämpar sig för anläggningar med förhållandevis låga fasta kostnader.

Kraftverk är i allmänhet mycket kapitalkrävande investeringsobjekt. Det gäller i synnerhet anläggningar för baskraftproduktion. Kapitalkost- nadcma utgör därför en väsentlig del av den totala produktionskostna— den, vilket är av betydelse för den ekonomiska avvägningen mellan olika kraftslag.

Följande uppgifter, som jag har hämtat från EPU:s betänkande Energi 1985 2000, ger en rimlig grund för jämförelse av anläggnings- kostnaderna för aktuella värmekraftslag. Jag vill emellertid understryka, att kostnaderna särskilt vad gäller kraftvärmeverk är starkt beroende av bakomliggande antaganden om anläggningarnas storlek och utform-

ning.

kr./kW Kärnkraftverk 2 300 Kraftvärmeverk 1 700 Industriella mottrycksanläggningar 1 500 Kondenskraftverk, olja 1 500 Kondenskraftverk, kol 1 950

Gasturbiner 750

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 408

Driftsälterlzeten, dvs. den tekniska tillgängligheten för kraftproduk- tion, hos olika typer av värmekraftaggregat är en annan faktor som i hög grad påverkar den ekonomiska avvägningen mellan kraftslagen. Särskilt tillgängligheten hos kärnkraftaggregaten har rönt stor upp- märksamhet.

.Det är självfallet ännu inte möjligt att med ledning av enbart in- hemska erfarenheter göra en någorlunda säker uppskattning av tillgäng- ligheten hos de kärnkraftaggregat som kommer att installeras i det svenska kraftsystemet fram till i början av 1980-talet. Sådana bedöm- ningar måste därför t. v .i huvudsak basera sig på internationell drift- statistik. Detta erbjuder emellertid vissa svårigheter, eftersom drifterfa- renheterna hittills i utlandet oftast hänför sig till kärnkraftanläggningar av annan sorlek och konstruktion än de som är aktuella för vårt eget kraftsystem.

Kraftföretagen har ägnat frågor som sammanhänger med driftsäker- heten hos olika värmekraftslag ett ingående studium. Kraftföretagen har sålunda med ledning av i första hand utländsk driftstatistik och egna be— dömningar av den framtida utvecklingen funnit det rimligt att räkna med att värmekraftverken —— kärnkraftverk och fossileldade kraftverk efter en mognadsperiod av 3 år 4 år efter idrifttagning skall vara till- gängliga för kraftproduktion i medeltal 85 % av den tid som inte går åt för planenlig reguljär översyn av anläggningarna —- s.k. revi- sionstid. Jag har på nuvarande erfarenhetsunderlag inte funnit anled- ning att på någon väsentlig punkt ifrågasätta kraftföretagens bedöm— ning i detta avseende.

En tredje ekonomisk faktor, som påverkar valet av kraftslag, är som nämnts värmekraftproduktionens rörliga kostnader. Detta är främst en fråga om bränslekostnader. Jag skall i detta sammanhang begränsa min diskussion till kärnbränsle och oljeprodukter av olika slag, eftersom övriga tänkbara bränslen, som jag tidigare har framhållit, av prismäs- siga och andra skäl inte är aktuella som energibas i kraftproducerande anläggningar.

Priserna på oljeprodukter har under senare år undergått drastiska förändringar och ligger numera på en nivå som är 3 ä 4 gånger högre än för bara ett par år sedan. Det har lett till att Värmekraft baserad på olja och andra likvärdiga bränslen har hamnat i ett betydligt sämre konkurrensläge gentemot andra kraftslag. Någon väsentlig reducering av oljepriserna kan f.n. inte förutses. Aktuella beräkningar ger vid handen, att de rörliga kostnaderna kan uppskattas till 13 år 14 öre per kWh i gasturbinanläggningar —— dessa kräver för sin drift lätta och dyra eldnings- eller motoroljor -—, 6,5 51 7 öre per kWh i en oljebaserad kondenskraftanläggning avsedd för baskraftproduktion och 3,5 51 4 öre per kWh vid mottrycksproduktionen i ett fossileldat kraftvärmeverk. Jag vill i sammanhanget påpeka att produktion av elektrisk energi i ett

Prop. 1975: 30 Bilagal Industrideparlementet 409

kraftvärmeverk utöver den som kan ske i renodlad mottrycksdrift re- sulterar i en rörlig kostnad som är minst lika stor som för motsvarande produktion i ett kondenskraftverk.

Den rörliga kostnaden i ett kärnkraftverk kan i dagens läge uppskattas till 1,3 öre per kWh. Det råder viss osäkerhet även beträffande det framtida priset på kärnbränsle, men kärnkraftens ekonomi är å andra sidan, som jag senare skall visa, jämförelsevis okänslig för variationer i bränslekostnaderna.

Flera av de remissinstanser som har yttrat sig över EPU:s betänkan- de ställcr sig tveksamma till utredningens bedömning av kostnaderna för olika encrgiförsörjningssystcm. Svenska värmeverksföreningen anför exempelvis att osäkerheten beträffande produktionskostnaderna i såväl kärnkraftverk som fossileldade kondenskraftverk och kraftvärmeverk f. n. är så stor att det inte är möjligt att enbart på konventionellt eko— nomiska grunder bestämma den lämpligaste sammansättningen av pro- duktionssystemet. En sammanvägning av de kostnads- och driftcgenska- per hos värmekraftanläggningarna som jag här har redogjort för tyder emellertid enligt min mening på att kärnkraften från ekonomisk syn- punkt framstår som överlägsen andra värmekraftslag när det gäller pro- duktion av baskraft. Det behov av baskraft som inte kan tillgodoses med vattenkraft och kärnkraft bör i första hand täckas med kraftvärme- verk och industriella mottrycksanläggningar. Kondenskraftanläggningar och gasturbiner bör på samma grunder användas uteslutande för topp- kraftproduktion och som produktionsreserv. Jag kan i sammanhanget upplysa om att oljebaserad kondenskraft med nuvarande oljepriser inte kan konkurrera med kärnkraft för baskraftproduktion ens om drift- tillgänglighetcn hos kärnkraftaggregaten antas bli så låg som 55 år 60 % under icke revisionstid.

Produktion av Värmekraft kan givetvis inte ske utan negativa kon- sekvenser för miljön. Uppförande av värmekraftverk innebär bl. a. be- tydande ingrepp i landskapsbilden och påverkar markanvändningen. Det gäller i synnerhet för kärnkraftanläggningar, som dels tar i anspråk stora landarealer, dels omges med en säkerhetszon inom vilken annan bebyggelse i princip inte får förekomma.

Värmekraftproduktion är även förenad med utsläpp av skilda slag i luft och vatten. Gemensamt för flertalet värmekraftslag är utsläppen av stora mängder kylvatten, vilka leder. till temperaturhöjningar och därmed störningar i den ekologiska balansen i vattenrecipienten. Effek- ten härav kan reduceras i den utsträckning som restvärmet i kylvattnet kan tas till vara för produktiva ändamål, t.ex. för uppvärmning av b0städer. Med den teknik för värmeöverföring som är tillgänglig i dag är det emellertid kostsamt att transportera värme över långa avstånd. Jag anser det vara en angelägen uppgift att förbättra och utveckla tek— niken för fjärrdistribution av värme. Jag kommer att ta upp denna

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridepartementet 410

fråga senare i dag i samband med redovisningen av mina ställnings- taganden till EPK:s förslag.

Förbränning av fossila bränslen —— främst olja och kol leder till utsläpp i luften av en rad förorenande ämnen såsom svaveldioxid, nitrösa gaser, stoft och metaller. Svavelutsläppen, som hittills varit mest uppmärksammade, förorsakar bl. a. korrosionsskador och försurning av mark och vatten. Det finns tekniska möjligheter att begränsa miljö— effekter av detta slag, t. ex. genom avsvavling och rökgasrening, men det ger å andra sidan upphov till avfallsproblem och extra kostnader.

Klyvning av atomkärnor i en reaktor skapar radioaktiva klyvnings- produktcr, vilka avger strålning som är direkt skadlig för människan. Kärnkraftaggregaten måste därför byggas och drivas på ett sådant sätt att radioaktiva ämnen inte släpps ut i för omgivningen farliga mängder. Utvecklingen av normer och kontrollsystem för radioaktivitetsutsläpp har också drivits mycket långt. Jag kommer senare att behandla de särskilda frågor som rör kärnkraftens säkerhetsrisker. Vad här gäller elproduktionens effekter under normal drift på naturmiljön ansluter jag mig till naturvårdsverkets och koncessionsnämndens för miljöskydd be- dömning, att kärnkraften är till mindre olägenhet för omgivningen än andra aktuella värmekraftslag och från miljöskyddssynpunkt därför är att föredra som energikälla.

Värmekraftverk av olika slag tillhör den typ av industri vars lokali- sering prövas av regeringen enligt 136 & % byggnadslagen.

Tillgång till kylvatten och det geografiska avståndet mellan produk- tionsanläggningarna och viktiga konsumtionsområden är avgörande faktorer för kraftföretagens önskemål om lägen för stora värmekraft- anläggningar. Undersökningar som har gjorts beträffande elkonsum— tionens regionala fördelning tyder på, att tyngdpunkten i förbrukningen av elektrisk energi kommer att förskjutas ytterligare mot mellersta och södra Sverige. Anspråken på lägen för nya värmekraftverk kommer i konsekvens härmed och med hänsyn till behovet av kylvatten och vat— tenreeipienter i första hand att riktas mot kustområdena i dessa delar av landet.

Jag vill i sammanhanget erinra om, att riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten _ såvitt gäller lokaliseringen av kärnkraftverk föreskriver, att utbyggnaden av sådana anläggningar t.v. bör begränsas till de etablerade lägena Forsmark, Simpevarp, Barsebäck och Värö i av- vaktan på resultatet av vissa studier beträffande lokaliseringsförutsätt- ningarna. Närförläggningsutredningens undersökningar hör till de ar- beten som därvid har åberopats. Utredningen har mot bakgrund av sina studier rörande normala radioaktivitetsutsläpp och omgivnings- riskerna vid haverier kommit till uppfattningen att närförlagda kärn- kraftverk inte medför större risker än som accepteras för många andra verksamheter i samhället. Ekonomiska, försörjningspolitiska och miljöpo-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 411

litiska skäl motiverar enligt utredningen utbyggnad av kämbränslebase- rade kraftvärmeverk i storstadsregionerna. Utpräglad närförläggning bör enligt utredningen dock undvikas till dess ytterligare erfarenhet har vunnits av anläggningar lokaliserade enligt nuvarande principer.

Närförläggningsutredningen har också berört frågan om bergförlägg- ning av kärnkraftverk och gett schematiska exempel på hur en sådan anläggning kan utformas. Utredningen redovisar ett antal faktorer som måste beaktas vid bedömningen av möjligheterna att i en framtid för- lägga kärnkraftverk i berg.

CDL har ägnat bergförläggningsfrågan ett mera ingående studium och presenterat dels en rapport om krigsskyddad förläggning av kärn- kraftverk, dels en lägesrapport om bergförläggning av kärnkraftverk från reaktorsäkerhetssynpunkt. Enligt CDL:s bedömning ger bergför- läggning ett gott skydd mot alla typer av konventionella vapen. Några anläggningstekniska hinder att utföra behövliga bergrum synes inte föreligga. Det förefaller däremot svårt att hitta en lämplig förlägg- ningsplats nära kusten, om önskemålet att stationen skall vara placerad ovan vattenrccipientcns nivå skall kunna tillgodoses. Stationen kan även placeras under denna nivå, men det för med sig vissa konstruktions- problem och innebär en viss risk att delar av bergrummen skall fyllas med vatten. CDL:s undersökningar beträffande konsekvenserna av bergförläggning från reaktorsäkerhetssynpunkt är inte avslutade.

I några av remissvaren över närförläggningsutredningens och EPU:s betänkanden framförs bergförläggning som en av flera möjligheter att höja säkerheten hos kärnkraftanläggningarna. Samtidigt påpekas att frågan om inneslutning av reaktorerna i berg eller under jord inte är tillräckligt behandlad och att fortsatta undersökningar i detta avseende är starkt påkallade. Jag delar denna uppfattning. Förutsättningarna för och konsekvenserna av förläggning av kärnkraftverk i berg eller under jord bör således klarläggas innan behovet av nya lägen för kärnkraft- anläggningar tas upp till prövning. Jag får i annat sammanhang åter- komma till regeringen beträffande de former under vilka det fortsatta utredningsarbetet på detta område lämpligen bör bedrivas.

Min bedömning av kärnkraften från både ekonomisk synpunkt och miljöskyddssynpunkt är att den inte innebär nackdelar av sådan tyngd och omfattning, att dess roll i Sveriges energiförsörjning kan ifråga- sättas. Jag ansluter mig också till ÖEFzs m.fl. remissinstansers upp- fattning att kärnkraften erbjuder en utväg ur ett i annat fall alltför ensidigt beroende av importerade energiråvaror.

Utbyggnaden av kärnkraft i vårt land är emellertid t.v. begränsad till elva aggregat i enlighet med riksdagens beslut i maj 1973. Bakom detta beslut låg en uttalad osäkerhet beträffande kärnkraftens säkerhets- risker. .Riksdagen ansåg således att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefat-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 412

tande bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstenden- ser, hade förelagts riksdagen.

Jag har i det föregående lämnat en utförlig redogörelse för de ut— redningar, rapporter och promemorior som från skilda utgångspunkter belyser kärnkraftens särskilda säkerhetsproblem. Mina närmare ställ- ningstaganden med anledning av detta material skall jag redovisa se- nare. Som jag emellertid redan har framhållit har jag dragit slutsatsen att vi i vårt land bör föra en försiktig politik när det gäller den fort- satta utbyggnaden av kärnkraft. Kunskapsunderlaget vad gäller drift- tillgänglighet, ekonomi, lokaliseringsförutsättningar och säkerhet hos denna förhållandevis unga teknik för energiproduktion kan göras ännu mera tillförlitligt, innan vi definitivt binder oss för kärnkraften som en av hörnstenarna i vår framtida energiförsörjning.

Jag har mot denna bakgrund kommit till slutsatsen, att omfattningen av det svenska kärnkraftprogrammet t.o.m. år 1985 bör begränsas till sammanlagt tretton aggregat. Detta innebär en komplettering av det nu löpande utbyggnadsprogrammet med två aggregat. I enlighet med vad jag nyss har anfört bör dessa aggregat installeras på plats där utbyggnad av kärnkraft redan pågår. Som jag senare skall återkomma till vid redovisningen av mina överväganden med anledning av statens vat- tenfallsverks anslagsframställning för nästa budgetår, kommer plane- ringen för de båda aggregaten i första hand att inriktas på en utbygg- nad i Forsmark. Jag kan i sammanhanget upplysa om att en fortsatt koncentration av kärnkraftutbyggnaden till befintliga lägen också aktua- liserar frågan om övergång till högre systemspänning än nuvarande 400 kV för delar av det svenska storkraftnätet.

Med idrifttagningen av de två nya kärnkraftaggregat som jag nyss har förordat räknar jag med att kraftsystemet vid mitten av 1980-talet skall tillföras ett produktionstillskott av ca 10 TWh. Det ytterligare pro- duktionstillskott som behövs för att med givet krav på leveranssäker- het balansera beräknad efterfrågan på elektrisk energi år 1985 uppgår till 11 TWh utöver vad som kan produceras i befintliga och redan be- slutade fossileldade anläggningar. Med här givna förutsättningar för utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft måste detta tillkommande be- hov täckas genom produktion i nya fossileldade anläggningar. Jag har redan tidigare konstaterat att denna produktion företrädesvis bör ske i anläggningar som medger ett högt utnyttjande av bränslets energi- innehåll, dvs. i kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar. Med ledning av de uppgifter som CDL och Svenska värmeverksför- eningen har lämnat räknar jag med en utbyggnad av nya kraftvärme- verk för en mottrycksproduktion av ca 6,5 TWh. Återstoden av det nödvändiga produktionstillskottet —— ca 4,5 TWh bör i enlighet med vad jag nyss har sagt utvinnas i industriella mottrycksanläggningar. Jag vill understryka att denna målsättning beträffande utbyggnaden av

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 413

mottrj.=cksattläggningar är mycket ambitiös. Utvecklingen på detta om- råde bör därför följas uppmärksamt. Som jag redan har anmält avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt industriverket att studera bl. a. möjligheterna att tillvarata spillvärme från industriella processer för värmedistribution och elproduktion.

12.4.7 Kärnbränsle Kärnbränslemarknaden

Bedömningen av kärnkraftens roll i vår framtida energiförsörjning måste ske med hänsyn tagen bl.a. till möjligheterna att långsiktigt till- godose behoven av kärnbränsle. Förhållandena på kärnbränsleområdet skiljer sig i vissa hänseenden starkt från vad som gäller i fråga om kon- ventionella bränslen. Jag skall inledningsvis redogöra för vissa faktorer som är av särskild betydelse vid den försörjningspolitiska bedömningen.

Kärnkraftverkens bränsleförsörjning utgörs av ett antal skilda led el- ler processer. som sammantagna brukar benämnas kärnbränslecykeln. De viktigaste av dessa led är utvinning av naturligt uran, anrikning av uranet i syfte att höja halten av den klyvbara isotopen U-235, tillverk- ning av bränsleelement, upparbetning av de utbrända elementen samt hantering och långtidsförvaring av det radioaktiva avfallet från upp- arbetningen.

I några av dessa processer är stordriftsfördelarna mycket påtagliga. Detta gäller särskilt anrikning med den s.k. gasdiffusionsmetoden. Även upparbetningens ekonomi är starkt beroende av anläggningsstorleken. Inom dessa led svarar ett litet antal anläggningar hos de ledande kärn— energiländerna för praktiskt taget hela produktionskapacitetcn.

Trots att vissa led i kärnbränslecykeln är mycket kapitalkrävande utgör bränslekostnaden endast en liten del av de totala kostnaderna för elkraft från kärnkraftverk. Även volymerna är små. Detta framgår klart vid en jämförelse med konventionella energiformer. En reaktor på 900 MW förbrukar årligen ca 25 ton anrikat uran vid en produk- tion av 5.5 TWh. Kostnaderna för bränslet, inkl. upparbetning och avfallshantering, uppgår f. n. till ca 80 milj. kr. om året. Den produ- cerade elkraften motsvarar ca 500000 ton tjock eldningsolja räknat efter värmevärdet, vilket med dagens oljepriser motsvarar en kostnad av ca 150 milj. kr. För att producera samma mängd elkraft i ett olje— kondensverk behövs ca 1,3 milj. ton olja till en kostnad av ca 400 milj. kr.

Detta exempel ger givetvis inte underlag för en total ekonomisk jäm— förelse av kärnkraft med annan värmekraftproduktion. Innebörden är emellertid att kärnkraftens ekonomi är förhållandevis okänslig för va— riationer i priserna på kärnbränsle. En allmän höjning med 50% av priserna inom hela bränslecykeln innebär att kostnaden per producerad kWh i ett kärnkraftverk ökar med 10 a 15 %. Motsvarande ökning av

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 414

tjockoljepriset innebär att kostnaden vid oljekondensproduktion ökar med 35 %.

De små volymerna för kärnbränsle underlättar transport och lagring. Uthålligheten vid avbrott i bränsletillförseln i ett kärnkraftsystem, som redan under normala förhållanden är minst ett år, kan höjas utan stora kostnader.

Jag har velat peka på dessa förhållanden, som medför att kärnkraf- ten från försörjningssynpunkt har vissa inneboende fördelar. Bilden bör emellertid kompletteras med en redogörelse för kärnbränslemark- naden, som i vissa hänseenden är särpräglad.

Nuvarande produktionskapacitet beträffande såväl uran som de olika bearbetningsleden tillkom ursprungligen för att tillgodose stormakternas militära behov. Under de senaste 10—15 åren rådde det överkapacitet på marknaden, vilket medförde förmånliga priser och övriga villkor för civila köpare. Detta har emellertid även verkat hindrande för tillkoms- ten av ny kapacitet. Genom att tempot i utbyggnaden av kärnkraft ökat starkt under det senaste året räknar man med att behoven under första hälften av 1980-talet kommer att överstiga nuvarande kapacitet inom flera led av kärnbränslecykeln. Stora ansträngningar görs därför inom de ledande kärnkraftländerna för att säkra de framtida bränsle- behoven.

Många teckcn tyder på att priserna på de olika dclmarknaderna för kärnbränsle kommer att stiga under de närmaste åren. Därtill kom- mer att köparna, dvs. kraftföretagen. kommer att få göra ekonomiska åtaganden i form av långtidsavtal, förskottsbetalningar osv. för att möjliggöra de nödvändiga investeringarna i ny kapacitet. Detta har redan visat sig på anrikningsområdet.

Kärnbränslemarknaden präglas starkt av politiska restriktioner, som syftar till att förhindra att nukleärt material används för andra ändamål än fredliga. Särskilt i vad avser anrikningstjänster domineras markna- den av stormakterna. Praktiskt laget all handel med anrikat uran och plutonium sker inom ramen för bilaterala regeringsavtal, i vilka säljar— landet ställer vissa villkor rörande bl.a. internationell kontroll.

Sverige är f.n. hänvisat till utländska leverantörer beträffande alla led i kärnbränslecykeln utom tillverkningen av bränsleelement. Mot bakgrund härav har under de senaste åren stor uppmärksamhet ägnats åt frågan om att trygga vår långsiktiga försörjning med kärnbränsle. Riktlinjer för verksamheten fastställdes av statsmakterna redan år 1972. I samband därmed bildades Svensk kärnbränsleförsörjning AB med uppgift att planera och samordna kraftföretagens bränslcanskaffning. Vidare beslöts ett treårigt program för fortsatt utvecklingsarbete rö- rande utvinning av uran ur skiffer i Billingen.

Till följd av den utveckling på kärnbränslemarknaden som jag nyss beskrivit har kärnbränslebolagets verksamhet vidgats till att omfatta

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 415

långsiktig upphandling och i viss utsträckning även finansiering av kärnbränsle för delägarnas räkning. Detta har möjliggjorts genom en statlig säkerhet för bolagets åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränslecykeln. Beloppet för säkerheten har fr.o.m. den 1 ja— nuari 'l975 höjts till 8th milj. kr.

Nämnda säkerhet får dock f.n. tas i anspråk endast för åtaganden inom bränslecykeln som följer av bolagets redan gjorda upphandlingar (prop. l974:170 s. 84). I enlighet med vad jag tidigare förordat om en komplettering av det nu löpande utbyggnadsprogrammet för kärnkraft bör denna begränsning inte längre gälla.

Kärnbränsleförsörjningen på lång sikt

Kärnbränslebolagct har lämnat en ingående redovisning för det ak— tuella försörjningslägct på kärnbränsleområdet. Det framgår att be— hoven inom de olika leden av kärnbränslecykeln för det nu beslutade kärnkraftprogrammet säkrats åtminstone till mitten av 1980-talet. Frå— gan om möjligheterna att tillgodose dessa behov i ett ännu längre tids— perspektiv måste emellertid nu uppmärksammas. Jag har tidigare fram— hållit betydelsen av långsiktig planering inom energiförsörjningen i all— mänhet. Detta gäller i särskilt hög grad beträffande kärnbränsle till följd av de speciella förhållandena på denna marknad. Beslut om bränsleanskaffningen till ett kärnkraftaggregat måste i vissa fall fattas ca tio år innan aggregatet tas i drift. Dessutom måste rimlig säkerhet skapas för att uran och bränslecykcltjänster kommer att finnas till— gängliga under hela aggregatets livstid.

Jag kommer nu, på grundval främst av kärnbränslebolagets redo- görelse, att ge vissa synpunkter på förutsättningarna för vår försörj— ning på lång sikt inom de viktigaste leden av bränslecykeln.

Marknaden för naturligt man har under det senaste året påverkats starkt av planerna på ökad kärnkraftutbyggnad i många industrilän— der. Mycket stora investeringar i prospektering och ny produktionska— pacitet kommer att erfordras för att tillgodose efterfrågan under 1980— talet. Världsmarknadspriset har på kort tid fördubblats, och villkoren för leveranSer i början av 1980-talet avspeglar förväntningar om fort- satt prisstegring. Endast några få av de nuvarande producentländerna främst Australien, Canada och Sydafrika —— förfogar över kända tillgångar som väsentligt överstiger de egna behoven. I dessa länder finns en tendens till restriktivitet beträffande export av uran i obear- betad form.

De svenska kraftföretagens hela behov av naturligt uran till år 1980 har säkrats genom långtidskontrakt med utländska leverantörer. För tiden till år 1985 är huvuddelen av behoven täckta. För tiden därefter råder emellertid ovisshet om möjligheterna att kontraktera leveranser på världsmarknaden.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 416

Sveriges försörjningsläge i fråga om naturligt uran är i och för sig mycket gynnsamt. Enbart uranskiffertillgångarna i Billingen svarar mot behoven för det nu beslutade kärnkraftprogrammet under ca 200 år. Genom AB Atomenergis utvecklingsarbete och försöksverksamhet i Ranstad sedan slutet av 1950-talet har de tekniska och miljömässiga problemen vid uranutvinning ur skiffer kunnat bemästras. Det senaste trcårsprogrammet har syftat till att klarlägga förutsättningarna för en kommersiell exploatering av fyndigheten för att tillgodose i första hand de svenska kraftföretagens behov.

Dessa har nu genom kärnbränslebolaget förklarat sig i princip he- redda att sluta avtal som på lång sikt garanterar avsättningen av uran— produktionen från Ranstad. Som företrädare för producentintressena har LKAB på grundval av en företagsekonomisk bedömning åtagit sig att föra projektet vidare, under förutsättning av sådana avtal med av- nämarna och visst finansieringsstöd från staten.

Enligt min bedömning har såväl de ekonomiska som de försörj- ningspolitiska motiven för att ta Ranstadsfyndigheten i bruk stärkts genom utvecklingen sedan 1972 års beslut. Behovet av naturligt uran för det beslutade kärnkraftprogrammet, inkl. en utbyggnad av ytter- ligare två aggregat, uppgår till ca 1 200 ton om året. Årsproduktionen vid ett utbyggt Ranstadsverk, ca 1 300 ton från början av 1980—talet, skulle således ungefärligen motsvara detta behov.

Det bör framhållas att tillgång till naturligt uran inom landet inte innebär nationell självförsörjning så länge försörjningen inom andra led av kärnbränslecykeln baseras på utländska leverantörer. Jag delar emellertid kärnbränslebolagets uppfattning att tillgången på naturligt uran, i högre grad än industriell kapacitet i senare led av bränslecykeln, kommer att på lång sikt vara avgörande för försörjningstryggheten. Parallellen med läget på oljemarknaden är påtaglig. Jag vill i sam- manhanget även peka på att de mellansvenska skiffrarnas potentiella. betydelse som råvaru- och energiresurs även i andra avseenden på senare tid ökat.

Dessa faktorer talar enligt min mening för att arbetet med uran- utvinning ur skiffer i Sverige drivs vidare. Jag kommer längre fram att lägga fram förslag angående den fortsatta verksamheten i Ranstad.

I fråga om nnrikningsfjänster är försörjningsläget f. n. gynnsamt. An- rikningskontrakt för tiden fram till mitten av 1990-talet har träffats med Förenta staternas atomenergikommission för samtliga hittills be- slutade aggregat samt ett eventuellt tredje aggregat i Forsmark. Där— jämte har vissa leveranser från Sovjetunionen kontrakterats.

Stormakternas nuvarande dominans i anrikningsledet kommer inte att bli bestående. En betydande utbyggnad av anrikningskapacitet på- går f.n. i Västeuropa. Utvecklingen av ny teknik på området innebär att anläggningar kommer att kunna uppföras i mindre skala. Tekniska

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 417

och ekonomiska förutsättningar för en anläggning i Sverige kan kom- ma att föreligga under senare delen av 1980—talet.

Insatserna på området inom Sverige bör t.v. begränsas till visst forsknings- och utvecklingsarbete med syfte att bygga upp viss kom- petens bl. a. för att bedöma olika anrikningsmctoder. Jag återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av EPK:s förslag .

På den internationella marknaden för upparbemingrijänster har det skett en markant omsvängning från överkapacitet till kapacitetsbrist under det senaste året. F.n. finns det inte någon stor industriell an- läggning i drift för bearbetning av bränsle från lättvattenreaktorer. Genom ombyggnader av anläggningar för bränsle från andra reaktor- typer och genom uppförandet av nya anläggningar väntas emellertid kapaciteten komma att öka snabbt särskilt efter år 1980.

I Västeuropa samordnas försäljningen för de brittiska och franska statsägda anläggningarna och en planerad västtysk anläggning av före- taget United Reprocessors. Kärnbränslebolaget har för de berörda svenska kraftföretagens räkning nyligen träffat en principöverenskom— melse med United Reprocessors som innebär att detta företag tar hand om allt utbränt bränsle från de nu beslutade svenska kraft- reaktorema till mitten av 1980-talet. Åtagandet innefattar transporter, lagring och upparbetning. United Reprocessors är berett att senare diskutera en förlängning och utvidgning av sitt åtagande.

Hittills har det högaktiva avfallet från upparbetningen förvarats i flytande form i anslutning till anläggningarna. På längre sikt kommer dock av säkerhetsskäl krav att ställas på dels överföring av materialet i olöslig form, dels deponering i stabila geologiska formationer.

Enligt kärnbränslebolagets bedömning kommer det att finnas en etablerad industriell verksamhet för överföring till fast avfall under 1980-talet, medan det kan komma att dröja ytterligare ett årtionde innan metoder för slutlig deponering nått samma mognad.

Jag anser det realistiskt att räkna med att Sverige, liksom andra län- der med en betydande utbyggnad av kärnkraft, kan komma att på lång sikt bli nödsakat att ta ett nationellt ansvar för deponeringen av högaktivt avfall och möjligen även för upparbetningstjänster till det egna kärnkraftprogrammet. Mot denna bakgrund tillkallades i början av år 1973 Aka-utredningen med uppgift att lägga fram förslag till riktlinjer för verksamheten på området. Genom överenskommelsen med United Reprocessors torde behov av svensk kapacitet på upparbetnings- och avfallsområdet inte komma att uppstå förrän tidigast under se- nare delen av 1980-talet. På dessa områden saknas det alltså, liksom beträffande anrikningen, anledning att nu fatta beslut rörande en mera omfattande insats.

Jag har hittills berört upparbetnings- och avfallsfrågorna enbart från försörjningssynpunkt. I det följande kommer jag att mera ingående

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 418

behandla dessa frågor i samband med en redogörelse för kärnkraftens säkerhetsproblem. Därvid kommer jag även att gå in på behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser på dessa områden.

Genomgångcn av försörjningsläget inom de olika leden av kärn- bränslecykeln ger anledning till följande sammanfattande bedömning. På natururanområdet ligger självförsörjning i början av 1980-talet inom räckhåll. Inom övriga led har tillgång till tjänster för det beslutade kärnkraftprogrammet säkrats på 10 51 20 års sikt genom långtidskon- trakt. Den snabba tekniska utvecklingen kommer att göra det möj- ligt för Sverige att på lång sikt bygga upp en inhemsk kapacitet inom hela bränslecykeln i den mån detta visar sig önskvärt från försörjnings— synpunkt.

Projektering av Ranstadsverket

Den nuvarande anläggningen i Ranstad vid Billingen uppfördes åren 1958—1965 av AB Atomenergi. Under den senaste tioårsperioden har ett omfattande utvecklingsarbete ägt rum vid anläggningen med syfte främst att klargöra de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förut- sättningarna för utvinning i stor skala av uran ur skiffer.

Det nu gällande utvecklingsprogrammet för treårsperioden 1972/73 —1974/75 har inriktats på möjligheterna till kostnadssänkningar vid uranutvinningen och därjämte på vissa miljöundersökningar som er- fordras för myndigheternas ställningstagande till en utbyggnad. I ar- betet har, förutom Atomenergi, medverkat bl. a. statens vattenfallsverk och LKAB. Enligt statsmakternas beslut är 1972 skall utvecklingspro— grammct leda fram till en bedömning av möjligheterna att exploatera fyndigheten kommersiellt. Om det visar sig att förutsättningar saknas för en exploatering skall enligt nämnda beslut verksamheten avveck- las på ett sådant sätt att den kan återupptas senare.

Programmet har finansierats dels genom särskilt anslag på drift- budgeten till utvecklingsarbete rörande utvinning av uran, dels med bidrag från vattenfallsverket. Kostnaderna för treårsperioden beräknas uppgå till ca 25 milj. kr. Ett sjuttiotal personer är f.n. anställda vid Ranstadsverket.

Atomenergi lade i augusti 1974 fram en rapport med preliminär redovisning av programmets resultat och därjämte en översikt av den internationella uranmarknaden. Av rapporten framgår bl.a. att en utbyggnad av nuvarande anläggning till en kapacitet av ca 1 300 ton om året beräknas kunna genomföras på fem och ett halvt år efter ett principbeslut. Den totala nyinvesteringskostnaden uppskattas till 700 milj. kr. i 1974 års priser. Arbetsstyrkan vid full produktion beräknas till omkring 800 personer.

Atomenergis rapport utmynnade i slutsatsen att överläggningar med

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 419

såväl övriga intressenter i projektet som avnämare borde inledas i avsikt att undersöka förutsättningarna för en utbyggnad utan dröjsmål. Sådana överläggningar har ägt rum under hösten 1974. Avnämarin- tressena har därvid företrätts av Svensk kärnbränsleförsörjning AB.

Kärnbränslebolaget har anmält att bolaget är positivt inställt till att uranutvinning startas i Ranstad. Bolaget syftar till att på sina delägares vägnar sluta avtal med kommande producentföretag för att därigenom på relativt lång sikt garantera avsättning av uran från Ranstad.

LKAB har såsom företrädare för producentintrcssena åtagit sig att leda den fortsatta projekteringen av ett utbyggt Ranstadsverk, under för- utsättning att ett långtidsavtal om avsättning av produktionen på rim- liga villkor kan nås. Projekteringen omfattar bl.a. framtagande av ett fullständigt underlag för en investeringskalkyl samt för ansökan om lokaliseringstillstånd och koncession. Kostnaderna för perioden fram till utgången av år 1976 beräknas till 25 milj. kr. Beloppet innefattar även kostnader för visat undersökningar rörande utvinning av bipro— dukter, bl.a. aluminiumoxid. En förutsättning från LKAB:s sida är att staten lämnar bidrag till projekteringen.

Enligt vad jag erfarit pågår överläggningar mellan producent— och avnämarintressena rörande de närmare villkoren för ett långtidskontrakt rörande leveranser från Ranstad.

Mot bakgrund av de allmänna försörjningspolitiska överväganden som jag tidigare redovisat anser jag att projektering av ett utbyggt Ran- stadsverk bör fortsätta.

Genom att de svenska avnämarna förklarat sig i princip beredda att täcka sina uranbehov från Ranstad kan en stabil ekonomisk grund för projektet skapas. På lång sikt kan utvinning av biprodukter ge vissa möjligheter att förbättra det ekonomiska resultatet av verksamheten. Jag kommer i avsnittet 12.5.2 att beröra vissa frågor om forskning och utveckling rörande utnyttjande av skiffer för energiändamål.

Medel för fortsatt projektering bör ställas till LKAB:s förfogande i form av lån. Jag återkommer härtill i samband med behandlingen av an- slagsfrågorna i det följande.

Under budgetåret 1975/76 beräknas den nuvarande personalen vid Ranstadsverket kunna utnyttjas fullt. Huvudansvaret för verksamheten avses komma att övertas av LKAB under år 1975. Förhandlingar mellan berörda parter i denna fråga pågår.

12.4.8 Kärnsäkerhet

Inledning

Ett utnyttjande av kärnklyvningsprocessen för energiproduktion är förenat med säkerhetsproblem som delvis saknar motsvarighet på andra industriella områden. Kärnenergin är en starkt koncentrerad form av

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 420

energi. I kärnbränslet bildas radioaktiva ämnen, som utgör en fara för omgivningen. Dessa ämnen måste hållas under noggrann kontroll såväl i reaktorn som i senare stadier av bränslehantcringen.

Under den normala driften är ett kärnkraftverk en säker arbetsplats. Som jag framhållit i avsnitt 12.4.6 är också miljöeffekterna av kärn— kraften mycket begränsade. Anledningen till den debatt om kärnkraftens risker som nu förs i många länder, däribland Sverige, är sålunda inte driften under normala förhållanden utan den hypotetiska risken för en stor olycka, som kan leda till utsläpp av radioaktivitet. Andra led i kärn— energiverksamheten, vilkas risker ofta framhålls i den allmänna debatten, är hantering och lagring av radioaktivt avfall samt hantering av det plutonium som uppstår vid reaktordriften.

De speciella riskerna vid utnyttjandet av kärnenergin är väl kända se- dan flera årtionden. Vid utvecklingen av kärnkrafttekniken har hänsynen till säkerheten haft en avgörande betydelse. I och med att denna teknik börjat tillämpas i stor skala i många länder har den tekniska diskussionen om kärnkraftens säkerhet fått ett bredare underlag. Samtidigt har nya aspekter på dessa frågor uppmärksammats.

Jag har tidigare redovisat huvudinnehållet i det mycket omfattande material om kärnkraftens säkerhetsfrågor som nu föreligger i vårt land. I det följande avser jag att sammanfatta denna redovisning samt ange min egen bedömning av materialet.

Jag vill inledningsvis nämna att de reaktorer, som nu är aktuella för produktion av elenergi, är försedda med omfattande anordningar som skall förhindra utsläpp av radioaktivitet såväl vid den normala driften som vid driftstörningar. För de viktigaste av reaktorns funktioner finns ett eller flera parallella system, ofta av olika typ, vilket innebär att säker- heten inte äventyras även om fel skulle uppstå i ett av systemen.

De internationella erfarenheterna från drift av kärnkraftverk om- fattar nu över 1 000 reaktordriftår varav över 200 för lättvattenreaktorer av den typ som finns i det svenska kraftsystemet. Inom ett årtionde tor- de den sammanlagda drifttiden för kärnkraftverk ha ökat till 5 000 51 10 000 år. Erfarenheten visar att utsläppen av radioaktivitet har hållits inom föreskrivna gränser. Inte i något känt fall har personskador till följd av strålning uppstått inom eller utanför kärnkraftverk.

De hittills uppnådda goda resultaten får ses som en följd av de höga säkerhetskrav som tillämpas inom alla led av kärnenergiverksamheten. Säkerhetsmyndighcterna i de olika länderna spelar här en viktig roll. Strålskyddsmyndigheterna kan bygga på en mycket lång erfarenhet från medicinsk bestrålningsverksamhet. De myndigheter som övervakar den tekniska säkerheten utför en ingående granskning av konstruktionen av komponenter och system samt en noggrann kontroll.

I Sverige sätts gränserna för utsläpp av radioaktivitet av statens strål- skyddsinstitut, som också utövar tillsynen på området. Den tekniska

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 421

säkerhetsgranskningen av kärnkraftverk sker genom statens kärnkraft- inspektion. I samband med tillståndsgivningen för en kärnreaktor prövar inspektionen om konstruktionen till alla delar är säker och att ingående komponenter fyller de fordringar som inspektionen ställer upp. Inspek- tionen granskar ritningar och konstruktioner och utför dessutom själv eller genom särskilda konsulter den kontroll under montagcarbetet som den finner påkallad från säkerhetssynpunkt. Särskilt noggrann genom- gång sker i samband med idrifttagningen. Sedan driften har satts igång sker en periodvis återkommande kontroll och dessutom extra inspek— tioner, om någon driftstörning av allvarligare art skulle ha inträffat.

Även om erfarenheterna av kärnkraften från säkerhetssynpunkt har varit mycket goda har ett relativt stort antal fel uppstått i kraftverken, vilket bl. a. åstadkommit driftavbrott. Därvid har de konventionella de— larna av kraftaggregaten varit särskilt utsatta. Dessa fel analyseras noga så att eventuella säkerhetsrisker kan klarläggas. Säkerhetsmyndigheterna i olika länder har här utvecklat ett mycket nära samarbete för att hålla varandra underrättade om händelser av detta slag. Informationssystemct bygger på en uppgiftsskyldighet från innehavarna av kärnkraftverk gent- emot myndigheterna. Jag kan nämna att statens kärnkraftinspektion i december 1974 har träffat ett avtal med motsvarande amerikanska myn- dighet bl.a. i avsikt att underlätta informationsutbytct mellan de två organisationerna.

Det underlag som finns för en bedömning av kärnkraftens säkerhet baseras i stor utsträckning på utländska erfarenheter. Det egna kun— skapsmaterialet ökar emellertid i rask takt i och med att fler kärnkraft— aggregat byggs och tas i drift. I flera viktiga hänseenden kompletteras detta bakgrundsmaterial med de forskningsarbeten inom kärnsäkerhets- området som utförs inom AB Atomenergi samt med resultat från ut- rcdnin gar och särskilda studier. Särskilt bör nämnas de forskningsarbeten som kommit till stånd genom Kärnsäkforsk.

Normal drift

Strålskyddsinstitutets bestämmelser om högsta tillåtna utsläpp av ra- dioaktivitet från kärnkraftverk under drift grundas på rekommendatio- ner som utgivits av den internationella strålskyddskommissionen. Bestäm- melserna är synnerligen stränga. De beaktar möjligheten av en kraftig utbyggnad av kärnkraften såväl i Sverige som i världen i övrigt och tar hänsyn till utsläpp även från upparbetning av använt reaktorbränslc. De svenska reglerna har utformats i samråd med strålskyddsmyndigheterna i de övriga nordiska länderna.

Frågan om utsläpp vid normaldrift har delvis behandlats av närför- läggningsutredningen som år 1974 avlämnade betänkandet Närförlägg- ning av kärnkraftverk. Utredningen anser att erfarenheterna av drift av stora lättvattenreaktorer är positiva från säkerhets- och miljösynpunkt.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1. Industridepartementet 423

Inte heller har några radioaktivitetsutsläpp förekommit, där personer i omgivningen skadats. Med hänsyn till gällande strålskyddsnormer och hittillsvarande erfarenheter kan enligt utredningen verkningarna från normalutsläppen förutsättas bli mycket små.

Riskerna för stora olyckor

Frågan om riskerna för stora reaktorolyckor spelar en avgörande roll för bedömningen av kärnkraftens säkerhet. Med hänsyn till att denna fråga även är föremål för allmän debatt vill jag inledningsvis kort be- skriva hur en sådan olycka har antagits kunna inträffa. Jag stöder mig därvid på närförläggningsutredningens redogörelser för teoretiskt möj- liga olycksförlopp.

Bränslet i en kärnreaktor innehåller som nämnts stora mängder radio- aktivitet. Värmcutvecklingen i reaktorn under drift är mycket intensiv. Detta för med sig ett krav på ständig kylning. En stor olycka skulle kunna inträffa om ett plötsligt brott i kylsystemet eller rcaktortanken ledde till förlust av kylmedlet och de olika av varandra oberoende nöd- kylsystemen inte trädde i funktion. I en sådan hypotetisk situation finns risk för att bränslet smälter ned och att reaktorn förstörs. Efter en viss tid skulle en del av radioaktiviteten i bränslet kunna tränga ut ur reak- torbyggnaden och spridas i omgivningen.

Risker i samband med stora reaktorolyckor har studerats ingående av närförläggningsutredningen. Eftersom såvitt är känt ingen reaktor- olycka med direkta verkningar i omgivningen hittills har inträffat med reaktorer för kraftproduktion någonstans i världen har utredningen tvingats göra sina uppskattningar av risker genom teoretiska övervä- ganden. Utredningen har för sina säkerhetsanalyser uppskattat sanno- likheterna för olika olyckstyper och fel i funktionssätten hos de för säkerheten väsentliga systemen i en kraftreaktor. Den har också be— räknat konsekvenserna vid eventuella svåra olyckor som åstadkommer frigörelse av radioaktivitet till omgivningen och som ger upphov till stråldoser och effekter på människors hälsa.

Akuta personskador, dvs. sådana skador som uppkommer i omedel- bar anslutning till en olycka, kan enligt utredningen förekomma endast i samband med mycket stora utsläpp av aktivitet. Utredningen fram- håller att så stora utsläpp är tänkbara endast vid olyckor, där flera av reaktorns säkerhetssystem samtidigt sätts ur spel. Sannolikheten för en olycka av detta slag har av utredningen bedömts till 1 å 10 per miljon år och reaktor. Endast i förening med mycket osannolika ogynnsamma atmosfäriska spridningsförhållanden kan ens sådana stora utsläpp ge några allvarliga omedelbara skador på personer i omgivningen. Sanno— likheten för denna kombination av haveri och ogynnsam väderlek bedö— mer utredningen vara 0,1 a 1 per miljon år och reaktor.

Utredningen framhåller att vid de reaktortyper som har studerats

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet 423

och med den modell för spridningen av aktivitet som har använts inga dödsfall beräknas inträffa som följd av stora olyckor på längre avstånd från anläggningen än l ä 3 km. Skulle ett stort utsläpp av radioaktiv jod äga rum vid en olycka kan ett stort antal människor råka ut för vissa skador, som utredningen dock bedömer vara av relativt lindrig art med goda möjligheter till behandling. Sena hälsoeffekter som cancer och genetiska skador skulle även vid ett mycket allvarligt reaktor- haveri få så ringa omfattning att effekterna inte kan urskiljas bland de normalt förekommande fallen av liknande slag. Utredningen hän- visar att det vid kärnkraftverk i Sverige tillämpas bebyggelserestrik- tioner ut till ett avstånd av ca 2 km.

Flertalet remissinstanser har bedömt utredningens beräkningar av konsekvenserna av reaktorolyckor som rimliga. Jag vill särskilt peka på yttrandet från statens strålskyddsinstitut som framhåller betydelsen av att utredningen har visat att även en mycket svår och av allt att döma synnerligen osannolik olycka i ett kärnkraftverk inte kommer att leda till akuta strålskador och dödsfall annat än mycket nära kraftverket.

Flera av remissinstanserna har gjort jämförelser mellan närförlägg— ningsutredningen och en amerikansk säkerhetsrapport. den s.k. Ras- mussen-rapporten, som nu föreligger i preliminär form. Trots vissa skillnader i antaganden och delresultat gäller att den bild de två rap- porterna ger av konsekvenserna av en svår reaktorolycka inte mot- svarar den katastrofbild som har givits i äldre och betydligt mindre kvalificerade studier.

I likhet med bl.a. strålskyddsinstitutet och IVA finner jag när- förläggningsutredningens sätt att göra en statistisk sannolikhetsanalys för att redovisa säkerhetsriskema vid kärnkraftverk vara ett betydelse- fullt nytt tillvägagångssätt, som sannolikt skulle kunna tillämpas även på andra samhällssektorer. Denna metod har inte mött några allvarliga invändningar från remissinstanserna. Däremot framhålls det från många håll att man måste vara försiktig med tolkningen av utredningens resultat. Anledningen härtill är att erfarenheten från reaktordrift ännu inte ger något helt pålitligt material som grund för beräkningarna. Detta gäller framför allt sannolikheten för svåra fel hos vissa komponenter, t. ex. rcaktortanken. för vilken utredningen med stöd av utländska upp- skattningar bedömt att sannolikheten för katastrofalt tankbrott, orsakat av konstruktions- och tillverkningstekniska fel, är mindre än 1 per miljon driftår.

Närförläggningsutredningen har i sitt betänkande behandlat frågan om sabotage mot kärnkraftanläggningar och deras sårbarhet i krig. Vissa typer av sabotage skulle kunna ha till följd, att man inte längre kan garantera det oberoende mellan olika säkerhetssystem, som är en viktig förutsättning för det konstruktiva skyddet mot olyckor. Utredningen pekar på vikten av att dessa förhållanden beaktas. Flera av remiss-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 404

4.

instanserna tar upp frågan om risker vid sabotage. Sålunda anser för- svarets forskningsanstalt och civilförsvarsstyrclsen att det är av bety- delse att även utpressningsaktioner mot reaktorstationer med hot om förstöring beaktas.

Åtgärder för skydd mot sabotage har utretts av en kommitté inom CDL. Kommittén går inte närmare in på vilka följdverkningar ett even- tuellt sabotage skulle kunna få men konstaterar att det är fråga om risk för skador av ekonomisk art genom produktionsbortfall och risk för spridning av radioaktivitet. Av denna orsak anser kommittén att större krav bör ställas på skyddet mot sabotage vid kärnkraftverk än vid öv- riga kraftverk.

Risken för att ett sabotage skulle leda till en svår reaktorolycka med utsläpp av radioaktivitet som skulle drabba tredje man bedömer kom— mittén som mycket liten. Det påpekas att ett sabotage med stora följd- verkningar lättast torde kunna åstadkommas av personer som vistas i anläggningen och som därvid har kunnat göra sig för-trogna med an- läggningen och dess olika system. Förutsättningarna att med stöd av gällande lagstiftning införa personalkontroll och tillträdesskydd för att minska möjligheterna för sabotage är enligt kommittén begränsade. Kommittén har därför koncentrerat sig på att lämna förslag till andra åtgärder av administrativ och teknisk att för att begränsa möjligheterna till sabotage mot kärnkraftanläggningar.

Kärnkraftinspektionen, som har yttrat sig över rapporten, finner re- kommendationerna vara väl avvägda och framhåller att inspektionen av- ser att föreskriva att de administrativa åtgärderna snarast blir genom- förda. Inspektionen anför att säkerhetssystemen vid de befintliga an- läggningarna redan nu är sådana att de medverkar till att försvåra sabotage. Inspektionen avser dock att för nytillkommande kärnkraftverk pröva behovet av ytterligare åtgärder som förbättrar skyddet. I lik- het med inspektionen anser jag att frågan om sabotage mot kärn- kraftverk måste noga uppmärksammas.

Förhållandena under krig berörs endast kortfattat av närförläggnings- utredningen. Så länge kärnkraften svarar för en begränsad del av kraft- produktionen kan man i ett krigsläge, då elförbrukningen sjunker, stänga av en eller flera reaktorer. Enligt utredningen skulle härigenom de omgivningsrisker som en skada på anläggningen skulle kunna ge upphov till minskas kraftigt. — Jag har i avsnittet 12.4.6 berört frågan om bergförläggning av kärnkraftverk.

Hantering av radioaktivt avfall Möjligheten att på ett säkerhetsmässigt och miljömässigt godtagbart sätt kunna hantera och förvara det radioaktiva avfall som uppkommer vid kärnenergiutvinningen är ett problem som måste få en tillfredsstäl- lande lösning om kärnkraften skall kunna utnyttjas som energikälla.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 425

På många håll i världen gör man nu stora ansträngningar för att få fram lämpliga metoder för avfallshanteringen och för att finna lämpli- ga förvaringsplatser.

I Sverige har Aka-utredningen till uppgift att lämna förslag i denna fråga. Efter vad jag har inhämtat kommer utredningen som innehåller representanter för samtliga riksdagspartier att lägga fram sitt betänkan- de i början av år 1976.

Av utredningens lägesrapport Kärnkraftens högaktiva avfall, som avgavs i juni 1974, framgår att utredningen studerar möjligheten att i Sverige upparbeta använt kärnbränsle och förvara aktivt avfall. Enligt utredningen finns ingenting som talar emot att avfallsproblemcn är tekniskt och säkerhetsmässigt möjliga att lösa. I samband med sitt re- missvar över närförläggningsutredningens betänkande har utredningen uttalat att den inte bedömer avfallsfrågorna utgöra något avgörande hinder för en utbyggnad av kärnkraften.

En betydelsefull fråga är vid vilken tidpunkt Sverige kan ställas inför problemet att ta hand om högaktivt avfall från upparbetning av använt bränsle från de svenska kärnkraftverken. Som jag tidigare har redogjort för, har Svensk kärnbränsleförsörjning AB nu träffat överenskommelse med det europeiska upparbetningsföretagct United Reprocessors, som representerar anläggningar i Storbritannien och Frankrike, om upparbet- ning av använt bränsle från samtliga de aggregat som ingår i det nu- varande svenska kärnkraftprogrammet fram till mitten av 1980-talet. Högaktivt avfall från detta bränsle kan möjligen komma att transporte- ras tillbaka till Sverige för slutlig förvaring. Det är emellertid osannolikt att detta kommer att aktualiseras förrän mot slutet av 1980-talet.

Utredningens arbete är således långsiktigt vad beträffar det hög- aktiva avfallet. Sett mot bakgrund av den tid som behövs för att finna en lämplig lagringsplats för högaktivt avfall i Sverige anser jag det vara viktigt att utredningens förslag föreligger tidigt, så att nödvändiga un- dersökningsarbeten snabbt kan sättas i gång. Jag vill nämna att utred- ningen med hjälp av Sveriges geologiska undersökning har påbörjat vissa markundersökningar som syftar till att i första hand få fram kri- terier för val av lagringsplats. Detta arbete kan redan nu förutses be- höva fortsätta även efter den tidpunkt utredningen i övrigt är klar.

Hantering och förvaring av högaktivt avfall innehåller många pro- blem av teknisk natur. En omfattande forskning pågår i samtliga stora kärnkraftländer för att få fram lämpliga metoder för avfallslagring. Det gäller härvid att få avfallet överfört till en form som lämpar sig för långtidslagring, t. ex. till glasmassa. Utredningen anger att metoder finns framtagna för användning i kommersiell skala för överföring av flytande högaktivt avfall till fast form.

En av de slutsatser jag har dragit av den framlagda lägesrapporten är att det behövs ett inhemskt utvecklingsarbete på avfallsområdet för att

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 426

anpassa metoderna för avfallshanteringen till de specifika svenska för- hållandena. Utredningen har att ge förslag till ett lämpligt program för ett sådant arbete. Därvid är det, såsom uttalades i direktiven för utred- ningen, mycket viktigt att möjligheterna till internationellt samarbete noga beaktas.

Utredningen skall också lämna förslag rörande hanteringen av avfall med lägre aktivitet, som uppstår vid kärnkraftverk och vid annan verk- samhet med radioaktiva ämnen, t. ex. visst sjukhusavfall. Säkerhetspro- blemen är här inte av samma slag som för det högaktiva avfallet. Bc- roende på de avsevärt större mängderna krävs ändå en noggrann genom- gång av denna hantering. Utredningen har i enlighet med sina direktiv att lämna de förslag till ändring i nuvarande regler som den finner på- kallade.

Plutonium som material för kärnladdningar

En viktig fråga vid beslut om utnyttjande av kärnenergi är om man därigenom bidrar till att öka risken för att klyvbart material, t. ex. plu— tonium, används för tillverkning av kämladdningar. Denna fråga har belysts i promemorian (Ds UD 1975: 1) Internationellt handhavande av klyvbart material, som lagts fram av en arbetsgrupp inom utrikes-, för— svars- och industridepartementen.

Grundproblemet är att klyvbart material, dvs. uran-235 och pluto- nium, kan användas både för produktion av kärnkraft och för fram- ställning av kärnladdningar. Det material som används eller produceras i kärnkraftverken är i allmänhet dock inte av den kvalitet som krävs för vapenändamäl. Enligt arbetsgruppen är det mycket svårt att tillverka en kärnladdning av plutonium som utvunnits ur använt bränsle från kärnkraftverk. För att utvinna plutoniet ur det använda bränslet måste man dessutom ha tillgång till en upparbetningsanläggning. Sådana finns än så länge bara på ett fåtal platser i världen. Tekniken är dock väl känd varför inga hinder finns för en stat som så önskar att uppföra en anläggning av detta slag.

Trots att det material som fås vid civil kärnkraftproduktion endast med svårighet kan användas för tillverkning av kärnladdningar, finns det enligt min mening anledning att se allvarligt på risken för en sådan användning i samband med den ökande tillgången i världen på klyvbart material.

Problemet har sedan lång tid tillbaka uppmärksammats internationellt. Det internationella atomenergiorganet (IAEA) har byggt upp ett system för kontroll av klyvbart material. Detta system har avlöst den ursprung- liga bilaterala kontrollen. Genom tillkomsten av fördraget om förhind— rande av spridning av kärnvapen, till vilket Sverige anslutit sig år 1970, har kontrollen kunnat ytterligare förbättras. De länder som har anslutit sig till fördraget har förbundit sig att ställa allt klyvbart material inom

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet 437

sina gränser under IAEA-kontroll. Detta gäller dock inte kärnvapen- makterna. ' '

Regeringen fattade i januari 1975 beslut om att träffa en överens- kommelse med IAEA om tillämpningen av kontrollsystemet enligt icke- spridningsfördraget i Sverige. Även IAEA:s styrelse har godkänt över- enskommelsen som beräknas träda i kraft i april i år.

I fördraget föreskrivs att fördragsparterna inte får tillhandahålla klyvbart material eller viss utrustning till någon icke-kärnvapenstat med mindre staten i fråga underkastar sig IAEA-kontroll. Med anledning härav har regeringen med stöd av atomenergilagen tidigare denna dag beslutat utfärda en förordning där det föreskrivs att utförsel av viss ut- rustning och marerial inte får ske utan regeringens tillstånd.

De åtgärder som är nödvändiga för att minska risken för undandra- gande av material så att det skulle kunna användas för tillverkning av kärnvapen är alla av det slaget att de måste få en bred internationell anslutning för att få avsedd verkan. Det är därför enligt min mening angeläget att Sverige fortsätter att i internationella sammanhang aktivt verka för kärnvapennedrustning och ökad internationell kontroll av den fredliga användningen av kärnenergin.

Bland förslag till tänkbara åtgärder i denna riktning kan nämnas stär— kande av ieke-spridningsfördraget genom ökad anslutning, ökad kon— troll i stater som inte har anslutit sig till fördraget, fysiskt skydd av lager av klyvbart material, regler för bevakning av internationella transporter samt på sikt någon form av internationellt handhavande av klyvbart material.

I Sverige ligger ansvaret för kontroll och fysiskt skydd av klyvbart material hos statens kärnkraftinspektion. Det svenska kontrollsystemet är uppbyggt så att kärnkraftinspektionen vid varje tidpunkt skall känna till mängderna och förvaringsplatserna för allt klyvbart material i Sve- rige, materialets ägare eller användare samt materialets nukleära och kemiska sa. mansättning och fysikaliska form.

Kärnkraftinspektionen har nyligen utfärdat föreskrifter för skyddet av klyvbart material mot tillgrepp vid anläggningar som innebär stränga- re krav i administrativt och tekniskt hänseende. Inspektionen utarbetar också gener-:ila föreskrifter för skyddet vid transporter.

Kärnsäkerbetsforskning

En förutsättning för att kärnkraften skall kunna utnyttjas som en säker och pålitlig energikälla är att vi äger tillräckliga kunskaper om kraftverkens egenskaper. Det mycket betydande forskningsarbete som lagts ner på kärnsäkerhetsområdet såväl i de stora kärnkraftländerna som i Sverige har gjort att vi nu har en god kännedom om kärnkraftverkens funktion under normal drift och även vid olika fall av driftstörningar.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 428

Forskningsarbetet har också avsatt viktiga resultat som har påverkat konstruktionen av de reaktorer som nu byggs eller planeras. Jag be- dömer således kunskapsunderlagct på kärnsäkerhetsområdet i stort vara tillfredsställande. Problemen är emellertid av en sådan art att kraven på säkerhet måste ställas utomordentligt högt. Många säkerhetsproblem kräver mera fördjupade studier. Sålunda behöver olika reaktorkom- ponenters uppförande vid extra stora påfrestningar undersökas ytterli- gare. Långtidsförslitningen är inte helt klarlagd i alla sina enskild- heter. Problem kan uppkomma då nya komponenter införs i reaktor— systemen. Mot denna bakgrund vill jag förorda en fortsatt kraftig sats— ning på forskningen inom detta område.

En betydande del av det säkerhetsarbete som behöver utföras hänger samman med reaktorns och bränslets uppförande vid de tillfällen då fel av ett eller annat slag har uppstått i reaktoraggregatet. Det är då av utomordentlig vikt att reaktorhärden får en tillräcklig kylning. Man be- höver därför undersöka olika tänkbara skadefall för att se om effekten av insatta nödkylsystem är tillfredsställande. En annan fråga av stor betydelse är effektiviteten hos de anordningar som sätts in för att för- hindra läckage till omgivningen från eventuella skadade bränsleelement. Egenskaperna hos material som ingår i olika bränsledelar och i reaktor— inneslutningen behöver undersökas för att utröna hur egenskaperna för— ändras efter bestrålningen i reaktorn.

Det har på senare tid blivit aktuellt att göra vissa experiment i stor skala för att säkert kunna klarlägga en-del fysikaliska förlopp, som har stor betydelse för reaktorsäkerheten. Sverige har här en värdefull re- surs i Marvikenanläggningen, där det finns unika möjligheter att stu- dera komponenters och systems uppförande i fullstor skala. Viktiga forskningsuppdrag utförs nu vid denna anläggning i internationellt samarbete.

Jag vill i detta sammanhang erinra om verksamheten vid AB Svensk kärnkraftutbildning som bildades för några år sedan av berörda kraft- företag i Sverige. Bolaget har en simulatoranläggning i Studsvik där man utbildar driftpersonal för kärnkraftverken. I denna anläggning tränas personalen att hantera onormala händelser och störningar. Er- farenheterna av utbildningen är mycket goda och bidrar väsentligt till att minska risken för att störningar i kärnkraftverken uppkommer genom ”den mänskliga faktorn”.

I Sverige utfördes tidigare huvuddelen av den säkerhetsforskning, som inte var en del av reaktorleverantörernas utvecklingsarbete, hos AB Atomenergi och bekostades med statsmedel. Tillkomsten av Käm- säkforsk innebar skapandet av ett nytt programorgan för kärnsä- kerhetsforskningen. I detta organ ingår representanter för säkerhets- myndigheterna, AB Atomenergi och kraftföretagen. Forskningen finan- sieras genom bidrag som kraftföretagen ställer till förfogande. Kraft-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 429

företagen har förbundit sig att ställa 20 milj. kr. till delegationens disposition för forskning under en fyraårsperiod fram till utgången av år 1976. De flesta av forskningsuppdragen har lagts på AB Atomenergi. Vidare finansieras säkerhetsforskning vid Atomenergi över anslaget Sär- skilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet.

Kärnsäkforsks sammansättning med representanter för myndigheter, utförandeorganisation och kraftföretag var i begynnelseskedet cn nöd- vändig förutsättning för att säkerhetsarbetena snabbt skulle komma i gång. Kärnkraftinspektionen hade vid denna tidpunkt inte de nödvän- diga rcsurserna för att ta ansvaret för en omfattande forskningsverk- samhet på kärnsäkerhetsområdet. I och med den uppbyggnad av in- spektionen som äger rum under innevarande budgetår har emellertid förhållandena ändrats. Det finns därför skäl att överväga Kärnsäk- forsks framtida ställning.

[ departementspromemorian Organisation av forskning och utveck- ling inom energiområdet har lagts fram förslag om ändrad organisation av kärnsäkerhetsforskningen. Jag återkommer till dessa förslag i av— snittet 12.5.4.

Jag har tidigare berört de viktiga frågor rörande upparbetning av använt kärnbränsle och omhändertagande av aktivt avfall som nu över- vägs av Aka-utredningen. I utredningens arbetsuppgifter ingår att läm- na förslag till erforderligt forskningsarbete på området. Jag anser att viss forskning på avfallsområdet redan nu bör bedrivas i begränsad om- fattning. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet 12.5.2. I av- vaktan på utredningens betänkande lägger jag inte härutöver fram för- slag till ytterligare forskningsinsatser på avfallsområdet.

Sammanfattande bedömning

Jag har tidigare redovisat huvuddragen av de problem av säkerhets- natur, som är förbundna med ett utnyttjande av kärnkraften samt de åtgärder som vidtas för att bemästra dem. Jag avser nu att göra några mera allmänna bedömningar av dessa frågor.

Beträffande riskerna vid normala driftförhållanden vill jag framhålla att gällande normer för utsläpp av radioaktivitet från kämenergian- läggningar är stränga. Erfarenheterna hittills av civila kämenergian- läggningar såväl i Sverige som utomlands har visat att dessa krav har kunnat uppfyllas. De radiologiska riskerna från kärnkraften vid nor- maldrift måste erfarenhetsmässigt betraktas som försumbara.

Debatten om kärnkraftanläggningars säkerhet har främst gällt ris- kerna för sådana skador eller olyckshändelser som leder till okontrol- lerade utsläpp av radioaktivitet till omgivningen. I första hand har ris- kerna för stora reaktorolyckor uppmärksammats.

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 430

Som jag redan har framhållit har det såvitt känt inte inträffat någon olycka i en civil kärnenergianläggning som har lett till dödsfall eller skador på personer utanför själva anläggningen. De säkerhetssystem som utgör en del av anläggningarnas konstruktion och den kontinuer- liga kontrollen i såväl tillverknings- som uppförande- och driftskedet har hittills haft avsedd förebyggande effekt.

Endast mycket stora skador på en kärnreaktor skulle kunna leda till aktivitetsutsläpp med svåra skador på personer i omgivningen som följd. Sannolikheten för sådana olyckor har på teoretiska grunder be- dömts som mycket liten.

De studier beträffande stora reaktorolyckor som har gjorts i bl.a. Förenta staterna och Sverige under de senaste åren pekar också på att sådana olyckor i de flesta fall skulle få betydligt mindre omfattande konsekvenser än man tidigare har räknat med. Inte ens vid mycket ogynnsamma förhållanden skulle enligt dessa studier skadeverkningarna bli större än vad som är tänkbart i samband med många andra verk— samheter i samhället.

Närförläggningsutredningen har på grundval av ett omfattande ma- terial funnit att det vid sådana ytterst osannolika reaktorolyckor inte skulle uppstå svåra personskador på större avstånd än några kilometer från anläggningen. Innebörden härav är att de bebyggelserestriktioner som tillämpas vid svenska kärnkraftverk torde utesluta möjligheten av en reaktorolycka med katastrofala följder.

Min slutsats av det material rörande olycksrisker i kärnkraftverk som föreligger i dag är att de förläggningsprinciper som hittills har till- lämpats i vårt land innebär en betryggande säkerhet för omgivningen.

Kärnkraftproduktionen medför, liksom många andra industriella processer, svåra avfallsproblem. Frågan om hanteringen och förvaringen av vissa klyvningsproduktcr som bildas vid bestrålningen i reaktorn av uranbränslet har stått i centrum för kärnsäkerhetsdebatten under se- nare tid. Skälen härtill är att dessa produkter är starkt radioaktiva och att problem föreligger i samband med förvaringen. Som jag nämnt ut- reds hela frågan om det radioaktiva avfallet av Aka-utredningen.

Tekniken för upparbetning av det bestrålade bränslet är väl etable- rad. Drifttekniska och säkerhetsmässiga problem har vållat förseningar i utbyggnaden av flera västeuropeiska upparbetsningsanläggningar, vilket kan vålla kapacitetsbrist på kort sikt. Som jag tidigare har nämnt kan man dock räkna med att de svenska behoven av upparbetning kommer att kunna täckas utomlands åtminstone till mitten av 1980— talet.

Vid upparbetning erhålls, förutom uran, plutonium och högaktivt avfall. Beträffande avfallet är målet att uppnå en förvaring, som möj- liggör fullständig isolering och som inte ställer krav på övervakning. Arbetet på metoder att föra över materialet i fast form har nu nått

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 431

så långt att tekniska lösningar har nåtts. Vad som nu främst återstår är att åstadkomma en tillfredsställande industriell hantering och lösa de därmed sammanhängande frågorna. För det slutliga steget, depo— nering av det fasta avfallet i berg, synes de geologiska förutsättningar- na i Sverige vara goda.

Hanteringen av plutonium är, som jag tidigare har anfört, ett pro— blem som delvis endast kan lösas genom internationella överenskom- melser. Vi måste därför fortsätta våra ansträngningar att i internatio- nella sammanhang åstadkomma lösningar som kan minska riskerna för att plutonium från kärnkraftverk kommer till användning för kärn- laddningsframställning. Jag vill också understryka att problemet med förvaring och användning av den snabbt växande mängden plutonium i världen är i stort sett oberoende av omfattningen av det svenska kärn— kraftprogrammet.

12.5 Forskning och utveckling inom energiområdet

12.5.1 Inledning Forskning och utveckling har inom varje samhällssektor flera syften. Den skall f ö r (1 e t f ö r s t a underbygga sektorplaneringen och där— igenom bidra till att ge statsmakterna tillräcklig handlingsfrihet på lång sikt. Den behöver därför bedrivas på stor bredd. Den skall f ör d e t a n d r a bilda underlag för statsmakternas beslut om utvecklingen inom de olika sektorerna. Den skall f ö r d et tr e dj e vara ett av medlen för ett effektivt genomförande av den beslutade utvecklingen. Energisektom karaktäriseras av en betydande tröghet till följd av mycket stora investeringar med lång projekterings-, uppförande— och utnyttjandetid såväl på produktions- som på användningssidan. Även om möjligheterna att väsentligt förändra energiförsörjningssystemet så- ledes föreligger först på längre sikt, minst 15 år, är forskning och ut- veckling ett av de viktigaste medlen för att påskynda önskvärda för- ändringar och underlätta omställningsprocessen. lntressentstrukturen inom energiförsörjningssystemet kännetecknas av att produktionssidan domineras av ett fåtal resursstarka parter medan konsumenterna är många och till stor del resurssvaga. Detta förhållan- de medför att det på produktionssidan finns förutsättningar för att pro- ducentema i betydande utsträckning själva finansierar och organiserar sina forskningS- och utvecklingsinsatser. Forskningsarbetet blir dock ofta bundet till redan utnyttjade energikällor och har i hög grad kom- mit att bygga på tillväxtsträvanden och trendframskrivning av konsum- tionsutvecklingen. Utveckling av nya, alternativa energikällor på lång sikt måste därför liksom utveckling av inhemskt tillgängliga ersättningar för importerade energiråvaror falla på samhället. På konsumtionssidan saknas i betydande utsträckning naturliga beställare av forskning och

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 432

utveckling och sådan verksamhet kommer därför inte till stånd utan att statsmakterna träder in och finansierar och organiserar de insatser som behövs.

En bred satsning på forskning och utveckling inom energiområdet är således en nödvändig del av en energipolitik som syftar till att på sikt förändra det nuvarande energiförsörjningssystemet i riktning mot återhållen energikonsumtion och mot en tryggare energiförsörjning. Forskning och utveckling är emellertid inom energiområdet, liksom inom andra områden, härutöver ett medel för att öka effektiviteten i det befintliga systemet och har därför betydelse även på kortare sikt.

För att ge samhället underlag för fortsatta ställningstaganden, för att underbygga statsmakternas handlingsfrihet och för att insatserna skall kunna göras målmedvetet och effektivt krävs en samlad, långsiktig planering av forskning och utveckling inom energiområdet. EPK har i sitt betänkande (SOU 1974: 72) Energiforskning Program för forsk- ning och utveckling föreslagit ett program med utgångspunkt från detta krav. I en inom industridepartementet utarbetad promemoria angående organisation av forskning och utveckling inom energiområ- det har de organisatoriska konsekvenserna härav behandlats.

EPK lägger i sitt betänkande fram ett preciserat förslag till ett tre- årigt forsknings- och utvecklingsprogram för energiområdet, vilket kost- nadsberäknats till 420 milj. kr. i 1974 års priser. Vidare anger EPK vissa riktlinjer för mera långsiktiga forskningsinsatser.

EPK:s förslag har mottagits positivt av det överväldigande flertalet remissinstanser och den kritik som framförts har i huvudsak avsett detaljfrågor.

Efter samråd med cheferna för kommunikations-, finans—, utbildnings-, jordbruks-, handels- och bostadsdepartementen förordar jag med ut— gångspunkt från EPK:s förslag att ett Huvudprogram Energifarskning genomförs under en treårsperiod 1975/76—1977/78. För huvudpro- grammet jämte vissa därmed sammanhängande insatser beräknar jag en total treårig ram av 360 milj. kr. I den av EPK föreslagna ramen 420 milj. kr. ingår en ofördelad programreserv om 40,6 milj. kr. För egen del har jag inte funnit anledning föreslå någon särskild programreserv. Jag anser nämligen att den av EPK föreslagna programbun-dna verk- samheten innebär en så kraftig ambitionsökning under perioden att de personella resurserna inte därutöver torde räcka för större satsningar på behovsområden som idag inte kan förutses. Vidare är ca 40 milj. kr. av EPK:s förslag på energiproduktionsområdet av sådan natur att med- len bör anses som industripolitiskt motiverade. Till denna fråga åter- kommer jag i samband med anslagsberäkningama för AB Atomenergi. Den sålunda definierade programbundna ramen för energiforskning enligt EPK:s förslag utgör ca 340 milj. kr. Den av mig beräknade ramen för energiforskning ligger alltså väl i nivå med den av EPK föreslagna

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 433

programbundna satsningen. För budgetåret 1975/76 beräknar jag i det följande en ram av sammanlagt l_l4,2 milj. kr.

Huvudprogram Energiforskning bör inbegripa huvuddelen av den energipolitiskt motiverade forskning och utveckling som finansieras med statliga medel. Inom ramen för huvudprogrammet bör finansieras uppfinningsverksamhct, forsknings- och utvecklingsarbete, inbegripet i förekommande fall specifikation av prototyper och demonstrationsan- läggningar, och planering av utvärdering och uppföljning därav. In- om huvudprogrammet bör däremot inte finansieras investeringar i an- läggningar och inte hcller sådan produktutveckling som det är STU:s och statens utvecklingsfonds uppgift att stödja av andra än energipoli- tiska skäl. En huvudregel bör vara att alla resultat som nås inom huvud- programmet skall ställas till allmän disposition. Om kommersiell ex- ploatering av uppnådda resultat kan väntas leda till att det energipoli— tiska utbytet av insatsen påtagligt ökas eller tidigareläggs bör dock un- dantag kunna få göras från huvudregeln om offentliggörande. I detta fall bör finansieringen normalt ske i form av lån med villkorlig återbe- talningsskyldighet.

Jag har i huvudsaklig överensstämmelse med EPK:s förslag indelat huvudprogrammet i följande sex program.

Program 1. Energianvändning i industriella processer m. m. Program 2. Energianvändning för transporter och samfärdsel Program 3. Energianvändning för lokalkomfort Program 4. Återvinning av energi i varor m. rn. Program 5. Energiproduktion Program 6. Allmänna energisystemstudier m. m.

Jag kommer i det följande att lämna en redovisning för min bedöm- ning av programmål och medelsbehov för olika delar av huvudprogram— met och därrned sammanhängande insatser såväl under nästa budgetår som, i flertalet fall, för hela treårsperioden. Vid min beräkning av me- delsbehovet har jag inkluderat kostnader dels för sådan provnings- verksamhet och sådana informationsåtgärder som har ett direkt samband med de projekt för vilka stöd avses utgå, dels för administration av programmen. Jag vill samtidigt understryka att de medelsbehov som an- ges för program och delprogram för hela treårsperioden får ses som preliminära beräkningar och att mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls justeringar och omfördelningar kan komma att aktualiseras un- der programperioden. Det ankommer på regeringen att vid riksdagens bifall till de förslag om anslag för nästa budgetår som kommer att re— dovisas i det följande besluta om den närmare fördelningen av medel mellan olika program och delar därav.

EPK har betonat vikten av långsiktig planering och samordning av

Hänvisningar till PS22

28. Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 434

huvudprogrammet samt av uppföljning av de insatser som görs. Mot-- svarade behov framhålls även i den tidigare nämnda departements- promemorian om organisation av forskning och utveckling inom energi- området. Jag återkommer med förslag i dessa avseenden efter min be— handling av huvudprogrammet.

Som komplement till de insatser som föreslås inom ramen för hu- vudprogrammet Energiforskning föreligger enligt min uppfattning be- hov av ökad grundforskning inom områden som kan bidra till kun- skapsuppbyggnad av intresse för energiförsörjningen i ett brett och långsiktigt perspektiv. Jag återkommer med förslag härom i det föl- jande.

Innan jag närmare går in på de olika frågor som jag här inlednings- vis har berört vill jag som komplettering först beröra ytterligare några frågor.

Utvecklingen inom energiområdet under de senaste två åren har lett till att flera nya initiativ har tagits till internationellt samarbete. Särskilt gäller detta forsknings— och utvecklingssamarbete. Skälen härtill är att många länder anser att en ökad satsning på forskning och ut- veckling inom energiområdet är ett huvudmedcl för att på längre sikt kunna väsentligt påverka energiförsörjningen genom bl. a. utveckling av nya eller förbättrade energiproduktionsformer. Internationellt samarbete framstår härvid som en attraktiv möjlighet att uppnå högre effektivitet eller läg re kostnad.

Sverige deltar sedan länge i internationellt samarbete inom atom- encrgiområdet. Arbetet bedrivs främst inom det internationella atom- energiorganct (IAEA), inom OECD:s atomenergiorgan (NEA) och mel- lan de nordiska länderna. Dessutom har AB Atomenergi och vissa utländska institutioner och företag ett samarbete av mindre omfattning. Sistnämnda samarbete avser främst uranrikning och snabba reakto- rer. Arbetet bedrivs i avtalsbundna former. Denna verksamhet bör fortsätta med i huvudsak oförändrad omfattning. Kostnaderna härför har nu beräknats inom den tidigare angivna totalramen. Jag återkom- mer härtill vid min behandling av anslagsfrågor.

Sverige deltar f.n. i överläggningar om ytterligare samarbete i flera olika sammanhang. Nya möjligheter öppnar sig inom det nybildade in- ternationella energiorganet International Energy Agency (IEA). Inom fusionsenergiområdet pågår förhandlingar om en svensk associering till EG:s fusionsprogram. Jag återkommer till denna fråga i följande avsnitt. Inom flera nordiska organ har tagits upp diskussion om ett utvidgat forsknings- och utvecklingssamarbete inom olika delar av ener- giområdet.

Då det gäller I E A är förutsättningarna följande. Sverige har, med förbehåll för riksdagens godkännande, anslutit sig till överenskom- melsen om ett internationellt energiprogram och det i anslutning här-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 435

till genom OECD upprättade energiorganet IEA. Chefen för handels- departementet kommer senare denna dag att lägga fram- förslag om att regeringen skall inhämta riksdagens godkännande av Sveriges an- slutning härtill. Ett av IEA:s fyra huvudsakliga arbetsområden gäller långsiktigt samarbete mellan IEA-ländema, vilket bl.a. enligt överens— kommelsen skall innefatta ett gemensamt forsknings- och utvecklings- program. Beslut om detta programs utformning och genomförande skall enligt överenskommelsen fattas av IEA:s styrelse före den 1 juli 1975.

Förberedelserna för att definiera programmet pågår för närvarande och Sverige deltar i detta arbete. Det är ännu inte möjligt att förut- säga resultatet härav men jag bedömer att IEA-ländema kommer att kunna enas om att i samarbete starta ett tiotal olika projekt. Sam- arbetsmetoden kommer att bli en organiserad samverkan mellan de olika ländernas nationella verksamhet inom resp. projektområde i kombina- tion, när så bedöms erforderligt, med gemensamt finansierade program genomförda av IEA eller andra internationella organisationer. För det enskilda landet kommer valfrihet att råda beträffande deltagande i de olika projekten. Det framstår i dagens läge dock som sannolikt att de flesta länderna kommer att delta i flertalet projekt.

Sverige deltar nu, utan att ha tagit ställning till den slutliga omfatt- ningen av det svenska deltagandet, i arbetet med att definiera inne- hållet i sex av de nio aktuella IEA-projekten och följer arbetet i de öv- riga tre. De sex förstnämnda projekten avser kärnkraftverkens säkerhet, hantering av radioaktivt avfall, kombinerad el- och värmeproduktion, energibesparande åtgärder, fusionsenergi och återvinning av energi ur avfall. Vissa förberedande arbeten beträffande andra energikällor, så- som vindkraft och geotermisk energi, kommer sannolikt att sättas igång under våren 1975.

I min beräkning av medel för forskning och utveckling inom huvud- programmet har jag tagit hänsyn till medelsbehov som kan uppkomma genom Sveriges deltagande i IEA:s forskningsprogram.

Vad gäller det nordiska samarbetet har den nordiska äm- betsmannakommittén för industri- och energipolitik lagt fram en utred- ning om nordiskt energisamarbete, vilken behandlar även forsknings- och utvecklingsarbetet. Ministerrådet (industriministrarna) har därvidlag för sin del framhållit vikten av att de betydande resurser som de nor- diska länderna under kommande år sätter in på energiforskning utnyttjas optimalt genom samarbete över gränserna. Ämbetsmannakommittén har erhållit i uppdrag att, i samarbete med nordisk fond för teknologi och industriell utveckling och med det nordiska kontaktorganet för atom- energifrågor samt i kontakt med Nordforsk, före den 1 oktober 1975 lägga fram förslag om konkreta forskningsprojekt av intresse för två eller flera nordiska länder. Förslagen skall omfatta anvisning om hur projekten kan organiseras och hur finansieringen kan tillrättaläggas.

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 436

EPK har i enlighet med sina tilläggsdirektiv i en promemoria lämnat en översiktlig bedömning av behovet av prototyp- och demonstrations- anläggningar inom energiområdet och erforderligt stöd härför som komplettering till det föreslagna forskningsprogrammet. Jag delar EPK:s uppfattning att stöd till framtagande av prototyper och de- monstrationsanläg'gningar kan erfordras för att föra ut ny teknik i praktisk tillämpning eller för utnyttjande av känd teknik i nya sam- manhang med hänsyn till den osäkerhet som ofta kan råda beträffande tillämpbarhet och anläggningsekonomi.

Stöd bör härvid enligt min mening utgå bara om det finns ett redo- visat behov eller intresse hos en användare att utnyttja den föreslagna anläggningen. Intresset bör normalt ta sig uttryck i att användaren påtar sig minst halva kostnaden för anläggningen.

Jag anser att medel för stödåtgärder bör beräknas med utgångspunkt från EPK:s förslag för områdena energiproduktion, energianvändning i industriella processer, transporter och samfärdsel, återvinning av energikrävande varor samt energi ur avfall.

Medel för ovan angivna ändamål bör som jag tidigare har nämnt utgå inom ramen för det stöd till energibesparande åtgärder inom näringsli- vet m.m. som skall administreras av statens industriverk. Verket bör vid beslut i bidragsfrågor samråda med statens vägverk vad gäller om- rådet transporter och samfärdsel och med statens naturvårdsverk i fråga om återvinning av energikrävande varor och energi ur avfall.

Medel för stöd till försöks- och demonstrationsverksamhet inom lo- kalkomfortområdet har av EPK föreslagits för ett flertal olika typer av åtgärder. Jag har efter samråd med chefen för bostadsdepartementet funnit att insatser vad avser nya metoder och konstruktioner för byg- gande och drift bör ingå i forskningsprogrammet för lokalkomfort- området. Vissa av EPK föreslagna insatser beträffande prototyp- och demonstrationsverksamhet bör hänföras till energisparkommitténs verk- samhet. Chefen för bostadsdepartementet kommer vidare att senare denna dag föreslå stöd till demonstrations- och utvecklingsverksamhet inom ramen för ett anslag under tolfte huvudtiteln till vissa energi- besparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. rn.

Verksamheten vid AB Atomenergi påverkas anslagsmässigt av det föreslagna huvudprogrammet. inom vars ram bolaget kan beräknas komma att utföra betydandelinsatser. Jag kommer att i det följande i samband med behandlingen av anslagsfrågor föreslå att medel till AB Atomenergi för ändamål som ligger vid sidan av huvudprogrammets syften anvisas över två Särskilda anslag avseende dels stöd till den svenska kärnkraftindustrin, dels bidrag till bolagets övriga verksam- het.

Jag kommer slutligen också att i avsnittet om anslagsfrågor föreslå ett särskilt medelstillskott till AB Asea-Atom.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 437

12.5.2 Huvudprogram Energiforskning Program 7 . Energianvändning i industriella processer m. m.

EPK redovisar att industrins energiförbrukning utgör drygt 40 % av den totala energikonsumtionen. Mest energikrävande branscher är massa- och pappersindustrin samt järn-, stål- och metallindustrin, vilka tillsammans svarar för mer än hälften av industrins totala energiför- brukning.

En del av områdets energiförbrukning används för uppvärmning, ventilation och belysning av lokaler samt för transporter. Forskning och utveckling avseende energibesparande åtgärder för dessa ändamål behandlas inom programmen Energianvändning för lokalkomfort och EnerNianvändning för transporter och samfärdsel. Utnyttjandet av spill- värme från industriella processer och förbränning av fasta bränslen be- handlas inom programmet Energiproduktion. Kvarstående möjligheter att spara energi hänför sig till den energiförbrukning som är direkt rela- terad till produktion av olika slag.

Enligt EPK bör insatserna i första hand omfatta uppföljning, utvär- dering och dokumentation av inhemska och utländska framsteg inom olika branscher. Egentlig processutveckling föreslås bli koncentrerad till branscher med stor energiförbrukning och med inhemsk tillverkning av processutrustning, dvs. främst massa- och pappersindustrin samt stål- och metallindustrin. EPK föreslår också insatser för information och utbildning inom området.

För området jord- och skogsbruk föreslår EPK inom ramen för ett särskilt delprogram inom det föreslagna programmet Näringslivets energianvändning olika åtgärder bl.a. för att minska drivmedelsåt- gången och för att förbättra effektiviteten av gödsling.

Totalt föreslår kommittén inom området Näringslivets energianvänd— ning cn insats av 12 milj. kr. per år under en treårsperiod.

Remissinstanserna framhåller att behovet av stöd inom området är stort och att kommitténs program får betraktas som ett minimum. Flera remissinstanser pekar på behovet av grundläggande studier inom området för att närmare kartlägga behov och möjligheter.

Även jag anser att stora satsningar på energibesparande åtgärder avseende industrins energianvändning är motiverade. Områdets energi— kostnader kan beräknas överstiga 9 000 milj. kr. per år varför redan marginella besparingar ger stora samhällsekonomiska vinster. Ett vä- sentligt område för besparingsinsatser är som jag tidigare nämnt ut- nyttjande av det spillvärme och de möjligheter att generera mottrycks- kraft som finns i olika industriella processer. Jag återkommer till detta vid behandlingen av Spillvärmeutnyttjande inom programmet Ener- giproduktion. Stöd till industriell processutveckling och processmo- difiering bör kunna medföra avsevärda besparingar. Vissa insatser

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 433

bör likaså kunna göras för utvecklingsarbe-ten rörande energianvänd- ningcn inom jord- och skogsbruk inom ramen för förevarande program.

Jag finner i likhet med EPK att en viktig del av insatserna under programmet Energianvändning i industriella processer bör utgöras av uppföljning, utvärdering och dokumentation av inhemska och ut- ländska framsteg inom resp. bransch. Utnyttjande av redan existe- rande kunskaper kan förutses redan på tämligen kort sikt resultera i väsentliga energibesparingar. Jag avser att inom kort återkomma med förslag att statens industriverk skall ges i uppdrag att genomföra en undersökning av energianvändningcn inom skogsindustrin samt järn- och stålindustrin.

Det är väsentligt att resultaten av den utvärdering som görs inom detta program snabbt kommer ut i praktisk användning. Jag har där- för inom programmet räknat med vissa insatser för information och utbildning inom berörda branscher. Dessa insatser bör främst avse sådana forsknings- och utvecklingsresultat som snabbt kan medföra energibesparingar.

För att nå effekter på längre sikt måste andra åtgärder vidtas. In- satser för processutveckling bör göras inom de energitunga branscher som kommittén har föreslagit, nämligen massa- och pappersindustrin samt stål- och metallindustrin. På medellång sikt kan besparingar upp- nås genom modifiering av befintliga processer, t.ex. användning av värme från ett processteg i ett annat. Införandet av helt nya processer kan först på lång sikt väntas nämnvärt påverka industrins energiför- brukning. Vad avser stålindustrin är exempelvis direktreduktion av malm till stål och andra metoder att minska antalet avsvalnings- och upp- värmningssteg av stort intresse. Avseende massaindustrin kan nämnas utveckling av mindre energikrävande metoder för sönderdclning av ved- råvaran och framtagning av cellulosafibrerna än de nu tillämpade me- kaniska och kemiska metoderna.

För att föra ut resultaten av sådana insatser för processutveckling i praktisk användning krävs mer omfattande åtgärder än enbart informa- tion. De risker som är förknippade med införandet av ny teknik gör att det tar lång tid, innan den blir mer allmänt tillämpad i industrin. Som jag framhöll under avsnitt 12.5.1 har jag därför, som komplettering till detta forsknings- och utvecklingsprogram, vid min tidigare behandling av stöd till energibesparande åtgärder inom näringslivet (avsnitt 12.2.5) räknat med stöd även till prototyp- och demonstrationsanläggningar inom området industriella processer.

Det långsiktiga målet för insatser inom detta program bör enligt min mening vara att svensk industri strävar efter att utnyttja de mest energi— snåla processer och produktionsmetoder som är ekonomiskt möjliga. På grund av tidigare låga energipriser och de industriella investering- amas långa livslängd är detta i dag långt ifrån fallet.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 439

Jag har för programmet Energianvändning i industriella processer m.m. för hela treårsperioden preliminärt beräknat ett medelsbehov av 36 milj. kr. För budgetåret 1975/76 beräknar jag medelsbehovet nu 10 milj. kr.

Program 2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

Enligt EPK åtgår ca 16 % av den totala energiförbrukningen i lan- det för transportsektorns behov. Denna sektors energiförbrukning kan enligt EPK minskas genom en begränsning av behovet av transport- arbete, genom en ändrad fördelning av transporterna mellan olika transportmedel och ett ökat utnyttjande av deras kapacitet samt genom ökad verkningsgrad hos drivsystemen.

EPK framhåller att transportsystemets utformning i hög grad styrs av det befintliga lokaliseringsmönstret. Forskningen inom det föreslagna delprogrammet Transportsystemets utveckling bör därför främst inrik- tas på högt utnyttjandc av transportmedlens kapacitet. Detta sker en- ligt EPK lämpligen genom satsningar på kollektivtrafiktekniken och genom studier av godstransportsystemets optimala sammansättning. Kommittén föreslår satsningar med 2 milj. kr. per år under en treårs- period på detta delprogram.

För delprogrammet Energianvändning i drivsystem föreslår EPK en satsning av 6 milj. kr. per år under en treårsperiod. Verksamheten bör enligt kommittén inbegripa uppföljning av den internationella ut- vecklingen, anpassning av motorer till metanoldrift, utveckling av stir- lingmotorn och forskning kring batterier och bränsleceller. Därutöver föreslår EPK att 1 milj. kr. per år under den närmaste treårsperioden satsas på forskning kring kärnkraftdrift av fartyg .

Remissinstanserna redovisar tämligen delade uppfattningar om av- vägningarna i kommitténs förslag. I många yttranden, bl. a. från trans- portnämnden. pekas på svårigheterna att uppnå energibesparande effek- ter genom att förändra transportsystemet. Chalmers tekniska högskola framhåller att energibesparingar kan uppnås genom ökade verknings- grader. Andra remissinstanser, däribland tekniska fakulteten vid univer- sitetet i Lund och trafikpolitiska utredningen, anser att de största sats- ningarna bör inriktas på transportsystemets utveckling. EPK:s förslag till insatser avseende alternativa drivmedel, främst metanol, stöds av flera remissinstanser, bl.a. av statens vägverk. Förslaget om forskning rörande kärnkraftdrift av fartyg stöds bara i ett fåtal remissyttranden, bl. a. av Redareföreningen.

I likhet med EPK och flera remissinstanser vill jag betona att energi- förbrukningen för transportcr och samfärdsel är starkt beroende av be- slut inom flera andra samhällssektorer. Jag har tidigare framhållit att energiaspekten endast utgör en av flera aspekter på ett användningsom-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 440

råde. Detta gäller i hög grad transportområdet. Den encrgimotiveradc satsningen måste därför ses som en del av en helhet.

Inom programmet bör primärt inrymmas verksamhet som mer direkt avser transportsystemets energiförbrukning. Verksamhet med inriktning på allmänna samhälls- och lokaliseringsfrågor bör ingå i programmet Allmänna energisystemstudier och tas inte upp under förevarande pro- gram.

Verksamheten inom delprogrammet T r a n 5 p 0 r t 5 y 5 t e m e t 5 utve cklin g har både kort- och långsiktig inriktning. Den kortsik— tigt inriktade delen av verksamheten bör som statens vägverk fram- hållit i sitt remissyttrande syfta till att genom bl. a. energiekonomiska studier underbygga systematiska energibesparande åtgärder beträffande transportsystemet. Ett viktigt led i denna verksamhet är att resultaten bearbetas och sprids så att de når användarna och kan utnyttjas av dem. Den långsiktiga delen av verksamheten bör på samma sätt syfta till att ge ett allsidigt tekniskt och ekonomiskt underlag vad gäller energiegenskaperna hos framtida alternativa transportsystem.

Jag beräknar i enlighet med EPK:s förslag för hela treårsperioden ett preliminärt medelsbehov för delprogrammet Transportsystemets ut- veckling av 6 milj. kr., varav för budgetåret 1975/76 2 milj. kr.

Verksamheten inom delprogrammet E n e r g i a 11 v ä n (1 n i n g i d riv s y ste m bör med utgångspunkt från EPK:s förslag inriktas på dels anpassning av motorer för användning av alternativa bränslen, i första hand metanol och gengas, på lång sikt eventuellt även väte, dels fortsatt utvecklingsarbete på stirlingmotom till dess att utvecklingspo- tentialen verifierats i olika avseenden. Som långsiktigt motiverade kom- ponenter bör i delprogrammet också kunna ingå satsningar på vissa ef- fektivitetshöjande komponenter i drivsystemet, exempelvis mekaniska ackumulatorer.

Flera remissinstanser har betonat vikten av att minska beroendet av petroleumprodukter genom användning av metanol som drivmedel eller som komplement till konventionella drivmedel. En ökad användning av metanol som drivmedel har betydelse för möjligheterna att snabbt etab- lera en metanolmarknad. FoU rörande dessa frågor liksom produktion av metanol avser jag att ta upp under programmet Energiproduktion.

Initiativ har nyligen tagits för att snabbt utveckla användning av metanol som motordrivmedel. Det statliga Berol kemi AB har efter diskussioner med bl.a. AB Volvo överlämnat en promemoria om me- tanol som drivmedel. Mellan Berol kemi AB och AB Volvo pågår för— handlingar om bildande av ett gemensamt utvecklingsbolag med upp- gift att klarlägga förutsättningarna för att i stor skala utnyttja metanol som drivmedel m.m. De totala kostnaderna för bolagets verksamhet under en treårsperiod har uppskattats till storleksordningen 20 milj. kr. Mellan staten och AB Volvo pågår förhandlingar om gemensam finan-

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridepartcmentet 441

siering härav. Saab-Scania AB har tillfrågats i ett förberedande skede av förhandlingarna, men avstått från att medverka i projektet.

Den av EPK föreslagna särskilda satsningen på forskning rörande kärnkraftdrift av fartyg bör enligt min mening inte komma till stånd nu. Under den närmaste treårsperioden bör en översiktlig bevakning inom . ramen för basverksamheten vid AB Atomenergi vara tillräcklig.

Jag beräknar för hela treårsperioden ett preliminärt medelsbehov för delprogrammet Energianvändning i drivsystem av 22 milj. kr., varav för budgetåret 1975/76 6 milj. kr.

Program 3. Energianvändning för lokalkomfort

EPK framhåller att den energi som går åt för att skapa inneklimat avseende såväl boende- som arbetsmiljö utgör ungefär hälften av vår totala energikonsumtion. Enligt EPK:s mening är lokalkomfortområ- det det viktigaste när det gäller att påverka vår energikonsumtion. In- satserna bör inriktas på att kortsiktigt förbättra hushållningen med energi, successivt effektivisera energianvändningen och på längre sikt radikalt påverka energibehovet.

EPK finner att områdets betydelse gör det angeläget att formulera FoU-program som kan initieras snabbt. Samarbete bör eftersträvas med den utrustningstillverkande industrin för att utnyttja materiella och personella resurser och för att snabbt få ut resultaten i praktisk till- lämpning. Ett utvidgat internationellt samarbete bedöms också vara av betydelse.

EPK föreslår ett program indelat i följande fem delprogram: Klimat- hygien. Byggnaden. Installations- och apparatteknik, Entreprenadcr samt Systemfrågor jämte information och utbildning. Totalt föreslår kommittén i sitt programförslag stöd med 68,5 milj. kr. under de tre första åren.

Remissinstanserna är eniga med kommittén om områdets stora bety— delse. Flera remissorgan framhåller dock att tillgången på kvalificerade forskare kommer att bli styrande för möjliga insatser inom området.

EPK har vidare lämnat förslag om satsningar på försöks- och de- monstrationsanläggningar. EPK framhåller att inom lokalkomfortom- rådet fullskaleförsök ingår i det normala FoU-arbetet och att dess för- slag därför avser sådana kostnader som uppkommer genom att full- skaleförsök genomförs i ett större antal objekt än normalt, motiverat av landets energisituation. EPK föreslår dessutom en utökad informa- tions- och utbildningsverksamhet i samband med fullskaleförsöken.

Den del av EPK:s förslag om satsningar på prototyper och demonst- rationsanläggningar som enligt min uppfattning är hänförlig till forsk- nings- och utvecklingsprogrammet uppgår till 14 milj. kr. under en treårsperiod, varav 4,5 milj. kr. under det första året.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 443

Jag bedömer, i likhet med EPK och remissinstanserna, att insatser inom området lokalkomfort är av stor betydelse. EPK:s experter ser möjligheter att uppnå nolltillväxt inom detta område, vilket väsentligt skulle minska energikonsumtionens stegring. Möjligheterna att utnyttja energislag som spillvärme, solenergi och vindenergi gör området sär- skilt intressant i de långsiktiga strävandena att begränsa vårt beroende av importerade bränslen.

Besparingsmöjligheterna inom området motiverar enligt min mening betydande insatser. Som några remissinstanser framhållit sätter emel- lertid tillgången på kvalificerade forskare en gräns för hur stora eko- nomiska resurser som kan utnyttjas effektivt. Speciellt kan problem uppstå de första åren. Möjligheterna att inom området rekrytera kvali- ficerad personal är emellertid goda, varför insatserna successivt bör kunna ökas.

Min beräkning av medel för detta program kommer att baseras dels på EPK:s programförslag, dels på förslaget om särskilda insatser för prototyp- och demonstrationsanläggningar.

Information och utbildning är väsentliga för att föra ut forsknings— och utvecklingsresultaten i praktisk användning. Jag anser att informa- tionsverksamhet och ett begränsat initierande stöd till utbildning bör ingå som en del i den löpande forsknings- och utvecklingsverksam- heten och har därför beräknat medel för detta inom vart och ett av delprogrammen.

Forskningsinsatserna inom programmet Energianvändning för lokal- komfort bör till viss del finansieras genom medel från fonden för bygg- nadsforskning. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag att närmare behandla denna fråga.

Insatserna inom delprogrammet K 1 im a t h y g i e n bör främst in- riktas på att fastställa de krav på inomhusklimatets olika variabler (t. ex. luftrörelser, temperatur hos luft och väggytor, fuktighet samt för- oreningar) som ställs av lokalanvändama. En insats om 2 milj. kr. är enligt min mening motiverad för detta område budgetåret 1975/76.

Delprogrammen Byggnaden och Installations- och ap- paratteknik är intimt knutna till varandra. Som exempel kan nämnas att insatser för utveckling av tätare byggnadskonstruktioner kräver en samtidig utveckling av därtill anpassade ventilationssystem. Kommitténs avvägning mellan dessa två delprogram har kritiserats av flera remissinstanser, däribland statens provningsanstalt. Jag anser för egen del att det ännu inte är möjligt att göra en bestämd medelsför- delning mellan dessa delprogram. Det får ankomma på den program- ansvariga myndigheten att efter hand lämna förslag härom med sikte på att få bästa möjliga totaleffekt av de båda delprogrammen.

Som exempel på insatser på byggnadssidan kan nämnas utnyttjandet av solstrålning. förbättrad isolering, förbättrade fönsterkonstruktioner

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 443

och en utvecklad projekteringsteknik, som tar hänsyn till olika konstruk- tioners egenskaper i energihänseende. Forskningen bör avse såväl ny- byggnader som ombyggnad och drift av befintliga byggnader. Detta är minst lika väsentligt när det gäller installationssidan. Här är möjlighe— terna stora att i äldre byggnader införa förbättrade ventilations- och uppvärmningssystem med utnyttjande av värmeåtervinningsteknik. Även en förbättrad reglerteknik kan ge stora energibesparingar, liksom ut- nyttjande av encrgilagringssystem. Medelsbehovet inom dessa två del- program beräknar jag för budgetåret 1975/76 till sammanlagt 11 milj. kr.

För delprogrammet E n t r e p r e n a d e r beräknar jag för budget- året ]975/76 1 milj. kr. Insatserna bör inriktas bl.a. på att minska energibehovet för uttorkning av byggnader och vid vinterbyggande. På anläggningssidan bör också maskinutrustningens energibehov beaktas.

Vad slutligen gäller delprogrammet S y s te 111 f r å g 0 r har forsk- ningen där en mer långsiktig syftning. Den bör ha som mål att ta fram underlag för att utveckla såväl ändrade bebyggelsesätt som inte- grerade lokalkomfortsystem som erbjuder en radikalt lägre energinivå än den nuvarande. På kortare sikt kan den bidra till beslutsunderlaget vid val mellan olika bebyggelsesätt samt byggnads- och uppvärmnings- system. Jag beräknar för budgetåret 1975/76 en insats av 2 milj. kr.

Totalt har jag inom detta program beräknat 16 milj. kr. för budget- året 1975/76. Jag har inte ansett det möjligt att redan nu ange någon beräkning av medelsbehoven inom olika delprogram för de därpå föl- jande två budgetåren. Totalt beräknar jag emellertid för hela program- met Energianvändning för lokalkomfort insatser om 53 milj. kr. för tre- årsperioden 1975/76—1977/78.

Effekten av insatser inom detta program kommer att visa sig på ett flertal olika sätt. På kort sikt kommer främst insatser för förbättrad drift samt för information och utbildning att ge effekt tillsammans med viss komponentutveckling.

På medellång sikt kommer uppförande av nya och modifiering av gamla byggnader i enlighet med resultaten från detta program att in- nebära avsevärda energibesparingar. En förändring av bebyggelsestruk- turen och den regionala planeringen, t.ex. genom samlokaliseringar, kommer först på lång sikt att få någon påverkan på energiförbruk- ningen. Därvid blir resultaten från programmet Allmänna energisys- temstudier också betydelsefulla.

Program 4. Återvinning av energi i varor m. m.

Till detta program hänför jag liksom EPK dels återvinning av energi i avfall, avfallsråvaror m.m., dels energipolitiskt motiverade insatser för återvinning av vid framställningen energikrävande eller på annat sätt energirika varor.

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartementet 444

EPK framhåller att ett stöd till återvinningsindustrin främst är mo— tiverat på sådana punkter där den företagsekonomiska situationen inte nu medger ett fullföljande av återvinningen. Behovet av stöd inom FoU-området koncentrerar sig främst till hanteringen av komplext metallskrot, den ökande kontamineringen av stål, extraktion av mate- rial ur kemiskt avfall samt omhändertagande och återvinning av plast— avfall. Stöd till FoU rörande förbränning, pyrolys eller annan omvand- ling av avfall till gas eller metanol är också motiverat.

EPK föreslår stöd inom området med sammanlagt 9 milj. kr. under en treårsperiod. EPK noterar att forskningen inom området måste hål- las samman så att balans mellan miljö-, energi- och återvinningsaspek- ter uppnås. För ett samlat avfallsprogram menar EPK att väsentligt större belopp erfordras än vad som här angivits.

Remissinstanserna, däribland universitetet i Göteborg, framhåller be- tydelsen av återcirkulation av råvaror från avfall så att de inte ut- nyttjas endast för energiproduktion. Vikten av att hålla kontakt med den internationella utvecklingen betonas.

Jag finner i likhet med kommittén och remissinstanserna att energi- besparingar kan uppnås genom ökad återvinning av råvaror, bl.a. järn- och metallskrot, och genom såväl bättre tillvaratagande av den ursprungliga fiberråvaran som genom återvinning av papper och papp. Energiinnehållet i den del av avfallet som inte kan återcirkuleras bör tillvaratas genom exempelvis förbränning eller pyrolys.

En ökad återvinning motiveras inte endast av energipolitiska hänsyn utan även av naturresurspolitiska och miljöpolitiska skäl. I detta sam- manhang vill jag erinra om att den av mig tillsatta mineralpolitiska utredningen enligt sina direktiv har i uppgift bl. a. att överväga möjlig- heten att tillvarata mineral genom ökad återvinning. Jag vill vidare erinra om att genom beslut av 1974 års riksdag (prop. 1974: 61, JoU 1974: 16, rskr 1974: 217) särskilda medel anvisades för forskning rö- rande tillvaratagande av skogsavfall m.m. Vid sin anmälan av mot- svarande fråga i 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 11 5. 11.0) förklarade sig chefen för jordbruksdepartemcntet inte beredd att —- i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till energiprogram- kommitténs förslag -— beräkna ytterligare medel för ifrågavarande än- damål. Jag finner efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet att vissa insatser härför bör kunna rymmas inom förevarande program.

Jag beräknar preliminärt medelsbehovet inom programmet till 9 milj. kr. under treårsperioden, varav 3 milj. kr. under budgetåret 1975/76.

Insatser inom programmet kan väntas ge effekter såväl på kort sikt, t. ex. vad avser återvinning av fiberråvara, som på medellång och lång sikt, t. ex. avseende återvinning av kontaminerat metallskrot. För att snabbt föra ut resultaten i praktisk användning kan särskilda stöd- och rcglcringsåtgärder behöva vidtas från statsmakternas sida. Stöd till proto-

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 445

typ- och dentonstratiönsanläggningar som verifierar användbarheten av den nya tekniken har behandlats tidigare under avsnitt 12.2.5.

Jag vill vidare nämna att även chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag kommer att föreslå åtgärder för bl. a. ökad återvin- ning av avfall.

Program 5. Energiproduktion

För att nä målet att öka och säkra tillförseln av energi bör enligt EPK energiproduktionssystemet

utvidgas för att kunna utnyttja fler energislag och fler leveranskäl- lor för energi, —— ges högre grad av flexibilitet vad gäller utbytbarhet mellan primär— cnergislag och leverans av förädlad energi, ——- utnyttja energipotentialen i större utsträckning samt —— kunna konvertera primärenergin till förädlade energislag anpassade till användarnas behov.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna bör därför enligt EPK inriktas mot

— en kraftigt utvidgad lågtemperaturmarknad, etablering av en metanolmarknad, inordnande av industrin i energiproduktionssystemet som leverantör av lägtemperaturvärme och mottryckskraft, utnyttjande av olika primärenergislag samt — nya konverteringsprocesser för organiska bränslen.

För programmet har EPK föreslagit 235 milj. kr. under en treårs- period.

Remissinstansema har i huvudsak anslutit sig till EPK:s programför- slag. Många har framhållit Sveriges f.n. stora oljeberoende och beho- vet av insatser för att minska detta. Vad gäller möjligheten härtill och lämpliga medel för att nå detta mål är dock samstämmigheten begrän- sad. Kol. kärnkraft och Spillvärmeutnyttjande anges av många, bl.a. CDL och Chalmers tekniska högskola, som erforderliga komponenter i det framtida energiförsörjningssystemet. Beträffande sådana energifor- mer som sol— och vindenergi samt geotermisk energi uttalas från flera håll klar skepsis mot deras möjligheter att inom överskådlig tid kunna bidra mer än marginellt till den svenska energiförsörjningen. Andra remissorgan, bl.a. IVA och Vetenskapsakademien, är mer optimistiska och föreslår större insatser än vad EPK angivit. I några fall, bl. a. av statens råd för atomforskning, anges därvid klart avsikten att snabbt klarlägga vilka möjligheter som kan finnas att i Sverige utnyttja dessa energiformer.

Jag ansluter mig till de av EPK angivna programmålen och i huvud- sak också till EPK:s programförslag. Jag kommer i det följande att på vissa punkter förorda ändringar och kompletteringar i förhållande till

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 446

EPK:s förslag, främst vad avser dels målen för olika delprogram, dels de ekonomiska ramarna. Jag har funnit det ändamålsenligt att, väsentligen i enlighet med EPK:s förslag, indela programmet Energiproduktion i följande del- program:

—— Fissionsenergi —— Konventionell elkraft- och värmeproduktion —— Spillvärmeutnyttjande —— Olja och naturgas —— Organiska bränslen som ersättning för olja —— Nya bränslesystem —— Fusionsenergi —— Geotermisk energi —— Vindenergi

—— Övriga energiformer

Hänvisningar till S28

Fissionsenergi

Betydande resurser har under lång tid satsats på att bygga upp ett svenskt kärnkrafttekniskt kunnande. Detta har huvudsakligen skett hos det helstatliga forskningsbolaget AB Atomenergi, det halvstatliga reak- tortillverkande företaget AB Asea-Atom och hos kraftföretagen.

Jag anser att denna satsning på inhemskt kunnande måste föras vi- dare. Den utbyggnad av kärnkraften som beslutats och som ytterligare kan komma att ske behöver underbyggas med fortsatt säkerhetsforsk- ning. Reaktorteknologiskt utvecklingsarbete och kontinuerlig uppfölj- ning krävs för att uppnå ökad tillgänglighet och för verifikation av driftegenskaper m.m. Som underlag för svenskt internationellt agerande erfordras också ett tekniskt baskunnande inom vida delar av området. Detta gäller bl. a. kontroll av klyvbart material i reaktorer och bränsle- cykelns olika delar.

Den nu vanligaste typen av fissionsreaktor, lättvattenreaktorn, repre- senterar bara en av flera möjliga metoder att utvinna fissionsenergi. Andra reaktortyper, exempelvis den gaskylda högtemperaturreaktorn, kan komma att visa sig ha vissa fördelar från såväl säkerhetssynpunkt som ekonomisk synpunkt. Vi bör enligt min mening följa den interna- tionella utvecklingen för att få möjlighet till jämförande studier av olika reaktortyper som underlag för framtida energipolitiska ställnings- taganden.

EPK har med hänvisning till svårigheterna att avgöra vilka forsk- nings— och utvecklingsinsatser som bör motiveras med utgångspunkt från energipolitiska resp. industripolitiska mål valt att i sitt program behandla all verksamhet inom lättvattenreaktorområdet vid AB Atom- energi inom energiforskningsprogrammets ram. Några remissinstanser har invänt häremot och hävdat att den svenska lättvattenreaktorutveck- lingen nu har en huvudsakligen industripolitisk motivering, och att

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 447

denna verksamhet inte bör utgöra en del av energiforskningsprogram- met. '

Efter en inom industridepartementet utförd analys av verksamheten vid AB Atomenergi har jag funnit att anslagen till bolaget bör uppde- las på så sätt att verksamhet med energipolitiska och industripolitiska ändamål åtskiljes. Huvuddelen av utvecklingsarbetcna för lättvattenreak- torer utförs därmed inom ett särskilt program vid sidan av huvudpro- grammet Energiforskning. Jag återkommer närmare till organisatoriska och finansiella frågor rörande verksamheten vid AB Atomenergi i samband med behandlingen av anslagsfrågor.

Forskning rörande kärnkraftens särskilda säkerhets- och miljöfrågor har utanför ramen för EPK:s uppdrag behandlats av Kärnsäkforsk. De uppgifter som inte kan hänföras till säkerheten hos reaktorer som är i drift eller under uppförande bör föras in under programmet Energi- produktion. Jag återkommer till dessa frågor vid min behandling av organisationsfrågorna.

Aka-utredningen behandlar f.n. frågor om forskning rörande upp- arbetning och tillvaratagande av utbränt kärnbränsle. Insatser inom detta område bör i den utsträckning de skall finansieras med allmänna medel ingå i cnergiforskningsprogrammet. I avvaktan på att Aka—ut— redningen kan framlägga resultatet av sitt arbete, vilket enligt vad jag erfarit beräknas ske i början av år 1976, kan dessa frågor endast be- handlas preliminärt och relativt översiktligt.

Jag tar nu upp de olika programelementen inom delprogrammet Fissionsenergi var för sig.

Sådan säkerhetsforskning som rör nu befintliga eller under byggnad varande kärnreaktorer bör inte hänföras till programmet Energiproduk- tion. Inom detta program bör dock bedrivas viss långsiktigt inriktad forskning rörande lättvattenreaktorers säkerhet som inte naturligen kan anses tillhöra kärnkraftinspektionens ansvarsområde. Hit hör sådana uppgifter som hänger samman med säkerheten och tillförlitligheten hos nya komponenter i reaktorsystem, utveckling av reaktorinneslutningar, undersökningar av bränslets och kapslingsmaterialets egenskaper vid onormala påfrestningar, reaktorns beteende vid olika slag av driftstör— ningar. Vidare bör övergångsvis ingå viss forskning rörande energipro- duktionens strålskyddsfrågor Och forskning kring radiologiska miljö- effekter.

För budgetåret 1975/76 beräknar jag för dessa uppgifter 11,5 milj. kr. inom programmet Energiproduktion. För hela treårsperioden förut- ser jag preliminärt behov av insatser om ca 35 milj. kr.

Möjligheten att utveckla små Iättvattenreaktorer avsedda för värme- produktion i huvudsak för bostadsuppvärmning har åter aktualiserats vid remissbehandlingen av närförläggningsutredningens betänkande och

Prop. 197 5: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 448

av tekn. lic. Erik Svenke i en skrivelse till industridepartementet. Ytt- rande över sistnämnda skrivelse har avgivits av ÖEF, statens industri- verk och STU. vilka samtliga tillstyrker en närmare utredning av frå- gan i enlighet med Svenkes förslag. Förslag till ett tvåårigt utrednings- arbete har på begäran lämnats av AB Atomenergi och AB Asea-Atom.

Jag anser att förslaget erbjuder intressanta principiella möjligheter till förbättrad värmeförsörjning och en utvärdering av dess genomför- barhct är angelägen. Målet för forskningen inom området bör vara att inom några år klarlägga tekniska, ekonomiska och säkerhetsmäs- siga förutsättningar för utnyttjandc av sådana reaktorer förlagda exem- pelvis i bergrum i närheten av större tätorter. Jag beräknar för detta ändamål ca 9 milj. kr. för hela treårsperioden. För budgetåret 1975/76 beräknar jag 4 milj. kr.

Området framtida reaktortyper omfattar i EPK:s förslag avancerade termiska reaktorer och snabba bridrcaktorer. EPK har därvid förut- satt ett fortsatt och utvidgat internationellt samarbete och framhållit att den svenska forskningen bör särskilt inriktas på reaktorernas sä- kerhetsproblem och egenskaper för kraftproduktion.

Kunskapsuppbyggnaden inom detta område har långsiktig inrikt- ning. Enligt min uppfattning bör de svenska insatserna t.v. i huvudsak inriktas på begränsad medverkan i internationella samarbetsprojekt och på uppföljning av den internationella utvecklingen. För dessa ända- mål är det emellertid väsentligt att en viss basverksamhet kan bedrivas inom landet. Insatserna bör i huvudsak koncentreras till området gas- kylda högtemperaturreaktorer, medan utvecklingen beträffande brid- rcaktorer t.v. endast torde behöva följas översiktligt. Inom cnergi- forskningsprogrammet beräknar jag utöver de medel som hittills ut- gått under anslaget Internationellt atomenergisamarbete 4 milj. kr. för budgetåret 1975/76 för dessa ändamål och för hela treårsperioden ca 10 milj. kr. Detta innebär en betydande minskning av insatserna i för— hållande till EPK:s förslag.

Uranprorpekzering och utvinning av uran. Medel för uranprospek- tering anvisas över statsbudgeten till Sveriges geologiska undersökning (SGU). Kostnaderna för SGU:s prospekteringsarbeten, som f.n. hu- vudsakligen bedrivs i Arjeplogs och Arvidsjaurs kommuner, har för budgetåret 1975/76 beräknats till ca 12 milj. kr. (prop. 1975:1 bil. 15 s. 108—109 och s. 112). Mot bakgrund av bl.a. den pågående verk- samheten vid SGU kan så omfattande prospektering och geologisk forskning som EPK föreslagit inte anses vara energipolitiskt moti- verad på kort och medellång sikt. Medel för utvärdering av malmpro- ver från olika fyndigheter bör dock anvisas inom ramen för det här behandlade programmet och jag beräknar för budgetåret 1975/76 0,4 milj. kr. För hela treårsperioden beräknar jag preliminärt medelsbe- hovet till 1,5 milj. kr.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementct 449

Inom området urmmnrikning har EPK angivit att de svenska insat- serna bcträffande gascentrifugmctoden bör drivas åtminstone så långt. att anläggningsstorlckens betydelse. för uranbränslekostnadch kan re- dovisas. Vidare har EPK föreslagit mindre insatser för bevakning av utvecklingen av alternativa anrikningsmetoder. Endast ett fåtal remiss- instanser har kommenterat EPK:s förslag på denna punkt.

AB Atomenergi och Svensk kärnbränsleförsörjning AB har på be- gäran lämnat viss komplettering av EPK:s programförslag inom detta område. I ett gemensamt svar anger de båda företagen att målet för forsknings- och utvccklingsarbctet på anrikningsområdct för den när- maste treårsperioden bör vara att bidra till fortsatt kompetensuppbygg- nad inom anrikningsteknologin. Företagen föreslår att gascentrifugtck- niken liksom hittills ägnas särskild uppmärksamhet, men att verksam- heten breddas för att möjliggöra studier av alternativa tekniska lös- ningar med högre ambitionsnivå än vad som hittills varit fallet.

Det svenska behovet av anrikningstjänster är som jag tidigare har framhållit till större delen täckt fram till mitten av 1990-talet. Trots detta finns det starka skäl att nära följa den tekniska utvecklingen på anrikningsområdet, eftersom detta led i kärnbränslecykeln är av stor betydelse. Jag beräknar därför behovet av medel för forsknings- och utvecklingsinsatser till ca 15 milj. kr. för en treårsperiod. För budget- året 1975-#76 beräknar jag 5 milj. kr.

Pluroniunzåterföring. Det plutonium som produceras i kärnreaktorer- na kan återanvändas som reaktorbränsle sedan det extraherats ur de utbrända bränsleelementen. Svensk försöksverksamhet med återföring av plutonium i en lättvattenreaktor pågår f.n. Målet för forskningen inom detta område bör enligt min mening vara att klarlägga säkerhets- frågor, driftsekonomi och reaktorfysikalisl—za fenomen i samband med plutoniumåterföringen som underlag för en bedömning av lämpliga former för plutoniumhantering. Härigenom skapas också förutsätt— ningar för Sveriges internationella cngagcmang i frågan. Jag beräknar för dessa arbeten 2,1 milj. kr. för budgetåret 1975/76. För hela tre- årsperioden beräknar jag ca 7 milj. kr.

Upparbetning av uranbränsle och omhändertagande av kärnkraftens radioaktiva avfall behandlas av Aka-utredningen, som anmält att ut— redningen avser att lägga fram förslag om ett svensk forskningspro- gram inom området. I avvaktan härpå har AB Atomenergi i särskild anslagsframställning begärt medel för att påbörja viss verksamhet. Jag har erfarit att Svensk kärnbränsleförsörjning AB efter överläggningar med utredningen beslutat att tillsammans med statens råd för atom- forskning och STU tillfälligt finansiera en viss basverksamhet resp. vissa grundläggande tekniska forskningsuppgifter inom området.

Internationellt deltar Sverige .i den av flera länder gemensamt ägda upparbetningsanläggningen i Mol i Belgien genom delägarskap i Euro-

29 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 450

CllCl'lIlC. Upparbetningen är numera nedlagd och verksamheten har inriktats på forskning och utveckling beträffande omhändertagande av radioaktivt avfall. Kostnaderna härför bestrids över tredje huvudtitelns anslag till OECD.

Jag har i dire "tiven för Alta—utredningen anfört att kostnader för forslmingsinsatser direkt erforderliga för svensk avfallshantering bör be- stl'idas av kraftproducentema. Jag har erfarit att Aka-utredningen av— ser att lägga fram förslag i detta avseende.

Med hänsyn till de svenska engagemangen i olika internationella sammanhang, främst IAEA, men också föreslagen medverkan i ett samarbetsprojekt inom IEA, erfordras emellertid redan nu viss obe- roende insats för att möjliggöra löpande bevakning av utvecklingen inom området. Medel härför bör utgå av energiforskningsmedel. För budgetåret 1975/"76 beräknar jag 1 milj. kr. För treårsperioden uppskat- tar jag behovet till ca 3,5 milj. kr.

Konventionell elkraft- och värmeproduktion

Till området Konventionell elkraft- och värmeproduktion hänför EPK konventionell elkraftproduktion, överföring av elkraft, generering av mottryckskraft samt magnetohydrodynamiska generatorer (MHD- gencratorer). EPK anger att gränsdragningen gentemot delprogrammen Spillvärmeutnyttjande och Organiska bränslen av naturliga skäl är dif— fus. Detta får anses återspegla sig i den ringa uppmärksamhet som re- missinstanserna ägnat just detta delprogram.

Den övervägande delen av verksamheten inom deiprogrammets om— råde får anses tillhöra industrins sedvanliga produktutveckling och bör således inte omfattas av särskilda statliga stödåtgärder. Jag har tidigare i bl. &. avsnitt 12.2.5 föreslagit åtgärder för att stimulera den industriella produktionen av mottryckskraft och för annat utnyttjande av indu- striellt överskottsvärme. I avvaktan på resultatet av dessa åtgärder är jag inte beredd att förorda något särskilt statligt forskningsstöd till el— och värmeproduktion med utnyttjande av konventionell teknik. Inte heller är jag beredd att föreslå medel för särskilda insatser inom MHD-tekniken.

Jag beräknar således f.n. inte några medel för delprogrammet Kon— ventionell elkraft- och värmeproduktion.

Hänvisningar till US39

Spillvärmeutnyttjande

EPK har angivit att målet för delprogrammet bör vara att utnyttja lågtemperaturvärme från värmekraftproduktion och industriella pro- cesser för främst lokaluppvärmning. Speciella ansträngningar bör en- ligt EPK göras för att tillvarata spillvärme från kärnkraftverk. Remiss— instanserna instämmer i allt väsentligt i EPKzs förslag.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Intlustridepartementet 451

Jag avser att inom kort föreslå regeringen att ge. statens industri— verk i uppdrag att bl.a. studera möjligheterna att tillvarata spillvärme från industriella processer för värmeclistribution och elproduktion. Mä- let för forskningsvcrksamheten inom delprogrammet bör vara att ut- nyttja detta lägtempcraturvärme främst för uppvärmning av lokaler. Av största vikt är bl. a. att snarast söka utveckla tekniken för att ta tillvara överskottfn'ärme vid kärnkraftverken och att distribuera detta över stora avstånd. Även i övrigt anser jag att nya fjärrvärmesystem bör baseras på kombinerad cl- och värmeproduktion, för vilket erforderlig teknik i huvudsak finns utvecklad.

EPK har dels under delprogrammet Spillvärmeutnyt'tjando, dels un— der delprogrammet Installations- och apparatteknik inom lokalkomfort- programmct hävdat att tekniken för mätning av värmeförbrukning bör utvecklas. Det är enligt min mening av klart intresse för energiförsörj- ningen att en effektiv och tillförlitlig mätteknik utvecklas för använd— ning i olika sammanhang, stora som små. Härigenom förbättras avse- värt bl.a. möjligheterna till verkningsgradskontroll i stora värmesys— tem och till mätning av värmemängder vid köp och försäljning av olika former av värmeenergi, bl.a. i form av industriellt spillvärme eller an- nat lägtemperaturvärme.

Åtgärderna inom delprogrammets område måste till stor del inriktas på anpassning och vidareutveckling av känd teknik, och resurser kan beräknas erfordras för bl.a. prototyp- och demonstrationsanläggningar. Detta har behandlats i avsnitten 12.2.5 och 12.5.1.

För detta delprogram beräknar jag för budgetåret 1. 75/76 9 milj. kr. och för treårsperioden preliminärt 30 milj. kr.

Olja och naturgas

EPK har för detta delprogram inte föreslagit särskilda model. Några remissinstanser har emellertid hävdat att insatser bör göras inom natur- gasområdct. Med hänvisning till vad jag tidigare anfört om förutsätt— ningarna att inom den närmaste tioårsperioden kunna tillföra naturgas till det svenska encrgiförsörjningssystemet ansluter jag mig till EPK:s bedömning. Jag är Sålunda inte beredd att f. n. beräkna särskilda me- del för ett delprogram Olja och naturgas.

Organiska bränslen som ersättning för olja

EPK har som mål för detta delprogram angivit att utveckla teknik för utnyttjande av organiska bränslen som substitut för olja vid värme- kraftproduktion, i industriella processer och i form av flytande bränslen, bl.a. som drivmedel. Många av de arbetsuppgifter som är hänförliga till programmet karaktäriseras av gemensam teknologi vad avser förbrän- nings- och förgasningsteknik samt kolvätekemi.

Prop. 1975: 30 Bilaga ]. Industridcpartementet 453

Inom delprogrammet behandlas bl.a. nyttiggörande av kol, torv och skiffer, förbrännings— och förgasningsteknik, avfallsutnyttjande, kon- vertering av gas till metanol, framställning av metanol ur biosystem samt energiodlingar.

Kolteknik och därmed sammanhängande förbrännings- och förgas- ningsteknik är föremål för mycket stora utländska satsningar bl.a. i Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta staterna. Jag ansluter mig till EPK:s uppfattning att målet för svenska insatser bör vara att aktivt följa utvecklingen inom området i syfte att kunna utvärdera framstegen. För svenskt vidkommande gäller enligt min uppfattning att söka ut- veckla miljövänlig förbriinnirzgx- och färgas;zingsteknik för olika typer av organiska bränslen samt konverteringsmctodcr för ett om möjligt flexibelt utnyttjande av alternativa bränsleslag. På kort sikt bör insat- serna dock främst inriktas på att följa den internationella utvecklingen av miljövänlig hanterings- och förbränningsteknik i huvudsak för kol men även för andra bränslen. Inom detta område torde, som EPK har angivit. föreligga behov av medel för prototyp- och demonstrations- anläggningar i relativt stor omfattning. Medel härför bör anvisas inom ramen för anslaget Stöd till energibesparande åtgärder inom närings- livet m.m.

EPK har framhållit att torv bör göras till föremål för avsevärda forsknings— och utvecklingsinsatser både som råvara för drivmedels- framställning och som bränsle för värmekraftproduktion. Remissin- stanserna redovisar inte någon entydig inställning till möjligheterna att utnyttja torven för energiändamål. Framför allt synes det vara de eko- logiska och hydrologiska konsekvenserna av torvbrytningen som måste få sätta en gräns för torvutnyttjandet. Dessa konsekvenser behöver yt- terligare belysas.

Jag anser att det framför allt av beredskapsskäl finns anledning att stödja forsknings- och utvecklingsinsatser kring utvinning och utnytt- jande av torv både som råvara för drivmedelsframställning och som bränsle för värmekraftproduktion. Om så är möjligt bör Sverige här- vid söka samarbete med andra länder som bedriver storskalig torvut- vinning, bl.a. Finland, Irland och Sovjetunionen.

! sammanhanget vill jag också nämna att en framställning från ÖEF om viss försöksverksamhet angående torvproduktion och torveldning i kommunala värmeanläggningar f. n. remissbehandlas.

Avfallshanteringen bör, som jag har framhållit under programmet Återvinning av energi i varor m.m., i första hand inriktas mot åter- vinning av så stora delar av avfallet som möjligt till råvaruprocesserna. De återstående avfallsmängderna torde från energisynpunkt vara. av relativt litet intresse. Eftersom emellertid möjligheter synes föreligga att genom energiutvinnande processer, exempelvis pyrolys, samtidigt

Prop. "1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 4 3 (J!

tillgodose vissa miljövårdsönskemål finns det anledning att stödja visst utvecklingsarbete inom detta fält. '

Genom ett flertal olika processer finns möjlighet att framställa metanol som kan bli ett mångsidigt användbart flytande bränsle. Som framgått av redogörelsen för programmet Energianvändning för trans- porter och samfärdsel planeras nu insatser för att skapa förutsätt— ningar för metanolanvändning inom t.v. främst transportsektorn.

Dessa insatser bör i ett något längre perspektiv kompletteras med utvecklingsarbeten även vad gäller metanolproduktion. Under föreva- rande delprogram bör verksamheten främst inriktas på metoder att framställa metanol ur olika organiska bränslen. Jag återkommer till metanolfrågor även under delprogrammet Nya bränslesystem.

Beträffande utnyttjande av det organiska innehållet i de svenska skifframa anser jag att eventuella forsknings- och utvecklingsinsatser måste vara avhängiga av ett beslut om utvinning av skifferns uraninne- håll. Jag beräknar därför f.n. inga särskilda medel för detta ändamål.

De insatser som EPK föreslagit beträffande utvinning av energi ur biosystem och genom energiodlingar har mottagits med skepsis vid remissbehandlingen. Frågan om stöd till dessa forskningsprojekt bör enligt min mening närmast prövas av naturvetenskapliga forskningsrådet inom ramen för dess normala verksamhet.

För budgetåret 1975/76 beräknar jag för förevarande delprogram 9 milj. kr. För treårsperioden l975,-'76—1977,="7S uppskattar jag den erforderliga insatsen till ca 30 milj. kr.

Nya bränslesystem

EPK anger att målet för det av kommittén föreslagna delprogrammet Nya energisystem bör vara att följa den internationella utvecklingen av nya energisystem samt att analysera tillämpbarhet för och nödvändig anpassning till svenska förhållanden. De föreslagna åtgärderna gäller främst undersökningar kring metanol— och vätcbascradc energisystem. Med hänsyn härtill har jag benämnt delprogrammet Nya bränslcsystem.

Som EPK har framhållit föreligger betydande introduktionssvårighc- ter för nya bränslesystem. Delprogrammet måste alltså till stora delar ses i ett långsiktigt perspektiv. Redan på kort sikt är det dock ange- läget att söka utarbeta tänkbara systemlösningar främst inom metanol— området, där jag tidigare tagit upp betydelsefulla åtgärder på såväl an- vändningssidan som produktionssidan. I ett något längre perspektiv är det väsentligt att bearbeta komponentfrågor av betydelse för nyttjande av nya bränslen. Formerna för distribution och lagring av bränsle bör bli föremål för närmare studier liksom miljö- och säkerhetsfrågor.

Möjligheterna till ett successivt införande av nya bränslesystem bör bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 454

Jag ansluter mig till EPK:s förslag att stöd inom detta program bör kunna lämnas även till utvecklingen av nya komponenter med allsidig systemanvändning. exempelvis bränsleceller.

För delprogrammet beräknar jag för budgetåret 19751'76 4 milj. kr. och för treårsperioden 1975,/76—-1977,-"7S preliminärt 14 milj. kr.

Fusionsenergi

Om den vetenskapliga utvecklingen lyckas lösa de omfattande pro- blem som är förbundna med utvinning av energi ur en kontrollerad fusionsreaktion skapas förutsättningar för riklig tillgång på utnyttjnings- bar energi. Eftersom det emellertid alltjämt är en öppen fråga om och när detta skall kunna uppnås måste konstateras att fusionsenergin en- dast på mycket lång sikt, sannolikt efter år 2000, kan tänkas bli ett alternativ i vår energiförsörjning.

Det av EPK angivna stödet av 5 milj. kr. per år i tre år till plasma- fysik och fusionsforskning har av många remissorgan. bl. a. av universi- tetet i Uppsala och Vetenskapsakademicn, föreslagits bli avsevärt ut- ökat.

Jag finner det angeläget med en svensk bevakning av det stora inter- nationella arbete som görs på detta område. Den inom landet befintliga vetenskapliga kompetensen på området har hög internationell klass och satsningarna på en långsiktig kunskapsuppbyggnad bör med hänsyn härtill kunna göras relativt stora. Vad beträffar inriktningen av de svenska forskningsinsatserna ansluter jag mig till EPK:s och remiss- instansernas konstaterande att de tills vidare bör koncentreras på väsent- liga delproblem och principfrågor. Beträffande s am a rb ete m e d EG inom fusionsområdet är förutsättningarna följande. Den svenska verksamheten inom området är väl känd utomlands och utgör från EG:s utgångspunkt ett intressant komplement till EG-programmet. Under år 1972 och 1973 ägde informella diskussioner rum mellan Sverige och ISG-kommissionen om möjligheten av en svensk associe- ring till Euratoms program. Sverige begärde den 20 mars 1974 att för- handlingar skulle inledas rörande de möjliga formerna för och omfatt- ningen av ett samarbete. Förhandlingarna inleddes den 31 januari 1975.

Enligt min mening är det önskvärt att inordna det fusionsforsknings- arbete som bedrivs i Sverige i ett handlingsprogram av sådant omfång att det på ett effektivt sätt kan inriktas på utveckling av en elkraft- producerande fusionsreaktor. EG-programmet har, liksom det ameri- kanska fusionsarbetet. detta som mål. Ett samarbete mellan dessa båda program har aktualiserats inom ramen för IEA-samarbetet.

Jag återkommer strax till frågan om medelsberäkning för detta och följande delprogram.

U| U|

Prop. 1975: 3!) Bilaga 1 Industridepartementet 4

Geotermisk energi

EPK anger att några detaljerade studier av värmefördelningen i den svenska berggrunden inte har gjorts. Sådana studier föreslås därför som underlag för ställningstagande till ett eventuellt mer omfattande forsk— ningsprogram.

I ett särskilt expertyttrande till EPK:s betänkande har framförts klar misstro mot möjligheterna att för svenskt vidkommande nyttiggöra den geotermiska energin. Flera viktiga remissinstanser, däribland universite- ten i Stockholm och Umeå, ansluter sig till denna skepsis. Även statens naturvetenskapliga forskningsråd, Sveriges geologiska undersökning och STU anger klar tveksamhet men menar att temperaturförhållandena i den svenska berggrunden bör undersökas närmare.

Jag finner det väsentligt att vi snabbt söker utröna vilka möjligheter som finns att i Sverige utnyttja den geotermiska energin. Insatserna bör inledningsvis innefatta en snabbt genomförd kartläggning av temperatur- förhålladena i berggrunden och försök med värmeutvinning i anknyt- ning därtill samt översiktlig uppföljning av den internationella utveck- lingen.

Vindenergi

Utnyttjandet av vindenergin har i många sammanhang, bl.a. i en av statens vattenfallsverk utförd studie, angetts vara alltför dyrbart för att kunna bli ett realistiskt inslag i vår energiförsörjning. EPK:s förslag inom området begränsar sig till en kartläggning av vindförhål- landena och till uppföljning av den internationella utvecklingen.

I en av STU efter det att EPK:s programarbete avslutats utgiven rapport (Ny vindenergiteknik. Sammanfattning av förstudie angående Vindkraftens framtida möjligheter i Sverige) föreslås dock avsevärt större. svenska insatser för vindenergiutveckling. Med hänvisning till den genomförda förstudien anmäler STU i sitt remissvar över EPK:s betänkande att man aveer att fortsätta satsningen med att ta fram underlag för beslut om eventuell storskalig introduktion av vindenergi— teknik för elproduktion.

Saab-Scania AB bedömer i sitt remissyttrande att genomförbarhetcn för ett vindenergiprogram är hög i jämförelse med andra outtömliga energikällor och företaget anser att kostnaden bör kunna bli klart lägre än vad som angivits av EPK.

Med hänsyn till att teknisk kompetens bl.a. på det aerodynamiska området finns tillgänglig för svenska insatser på vindkraftutveckling an- ser jag att det. med det underlag som kommit fram efter att EPK:s programarbete slutfördes, finns anledning att göra större svenska in- satser inom området än vad EPK har föreslagit. En kartläggning av vindförhållanden m.m. bör kompletteras med modell- och system-

Prop. 1975: 30 Bilagal industridepartementet 455

studier som kan möjliggöra en god uppskattning av vindenergianlägg— ningars prestanda och kostnader samt av deras driftmässiga uppträdan- de, omgivningseffekter och riskförhällanden.

Övriga energiformer

EPK anger att solenergi för direkt industriell elproduktion f.n. inte har förutsättningar att kunna utnyttjas i Sverige. Kommittén föreslår därför medel endast för att översiktligt följa den internationella ut- vecklingen inom området.

Bara ett fåtal remissinstanser har berört dessa frågor. CDL anser att en svensk forskningsgrupp bör ges möjlighet att följa något internatio- nellt utvecklingsprojekt.

Utnyttjandet av solenergi för elproduktion i stor skala är f.n. alltför dyrbart för att kunna tillämpas för annat än mycket speciella ändamål där andra energikällor inte går att utnyttja och där energikostnaden är av underordnad betydelse. Förslag om självständiga svenska forsknings- program inom solenergiområdet har inte framförts. Jag anser att de svenska insatserna t.v. i första hand bör inriktas på översiktlig uppfölj- ning av de omfattande utländska program som pågår inom området.

Solenergi kan vidare utnyttjas för bl.a. bostadsuppvärmning. För- slag rörande tillvaratagande av solenergin för sådana ändamål m.m. har jag liksom EPK hänfört till lokalkomfortområdet.

M 6 d el 5 b er ä k ning för delprogrammen Fusionsencrgi, Geoter- misk energi, Vindenergi-och Övriga energiformer.

Det av mig nu förordade forsknings- och utvecklingsarbetet inom dessa delprogram inrymmer områden med begränsade möjligheter att med större säkerhet bedöma utvecklingspotcntial och resursbehov. Det omfattar likaså områden där genuin osäkerhet idag råder om vilka ät- gärder som bör vidtas under den närmaste tiden. Med hänsyn härtill har jag funnit det lämpligt att beräkna medelsbehovet i form av en för dessa fyra delprogram gemensam ram. Jag beräknar härför för budgetåret 1975/76 16,8 milj. kr. och för treårsperioden preliminärt 50 milj. kr. '

Program 6. Allmänna encrgisystcntstudicr m.m.

EPK har valt att samla sådan forskning och utveckling som avser energiförsörjningssystemet i dess helhet i ett särskilt program. Hit hör bl.a. samhällsplanerings- och lokaliseringsfrägor analyserade från ener- gisynpunkt. EPK betonar särskilt vikten av forskning med ekonomisk, samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig inriktning som komple- ment till och i många fall som förutsättning för övriga föreslagna program.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1. Iridustridepartementet _;

U|

Sådana insatser bör enligt EPK kunna ge dels förbättrat beslutsunder- lag vad gäller de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av avvägning mellan satsningar på å ena sidan nya cnergiproduktionssystem och & andra sidan effektiva åtgärder för ökade energibesparingar, dels under- lag för social evaluering av olika energiteknologiska satsningar. På kort sikt bör tonvikten enligt EPK läggas på analyser av olika energisystems flexibilitet och de samhälleliga konsekvenserna vid brist på olika energi— slag.

För att närmare klarlägga arbetets uppläggning och organisation har EPK föreslagit att medel anslås till en förstudie med 2 milj. kr. per år under en tvåårsperiod.

EPK föreslår vidare åtgärder för att förbättra energistatistiken samt för att förbättra erfarenhetsäterföringen inom energiområdet.

Remissinstanserna understryker systemstudiernas betydelse. Även jag anser att förskningsinsatser inom detta område är väsentliga som un— derlag för bl. a. framtida energipolitiska beslut.

EPK har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utarbeta ett förslag till plan för en sådan tvåårig förstudie som angivits i dess betänkande. Förslaget skall redovisas senast den 1 juni 1975.

Jag anser att ett särskilt program för allmänna energisystemstudier bör ingå i huvudprogrammet Energiforskning. I avvaktan på EPK:s förslag har jag nu beräknat 2 milj. kr. per år under treårsperioden 1975/76—1977/78.

Förslag om förbättrad energistatistik har lämnats i annat samman— hang.

För samordnings- och planeringsuppgifter kommer jag strax att vid min behandling av organisationen av forsknings- och utvecklingsarbete inom huvudprogrammet Energiforskning förorda att en särskild dele- gation för energiforskning inrättas. Jag har tidigare angivit att kost- nader för administration m.m. av forsknings- och utvecklingsarbetet bör rymmas inom respektive programramar. I anslutning härtill finner jag att kostnaderna för delegationen bör tas upp inom program 6. Jag beräknar för budgetåret 1975/76 1,5 milj. kr. För hela treårsperioden beräknar jag preliminärt 6 milj. kr.

Sammanfattning

Av mig beräknade medelsbehov framgår av sammanställningen i ta- bell 12.7.

Prop. 1975: 30 Bilaga]. Industridepartementet 4

C/J

Tabell 12.7 Beräknat medelsbehov för forskning och utveckling inom energiområdet

Beräknade medel (milj. kr.) Första Totalt för året tre år Huvudprogram Energiforskning ]. Energia/tvändning [ industriella processer m. m. 10 36 2. Energianvändning för transporter och samfärdsel 8 28 varav Transportsystemets utveckling 2 6 Energianvändning i drivsystem 6 22 3. Energin);vändning för lokalkomfort 16 53 varav Klimathygien 2 Byggnaden och Installations- och apparatteknik ] ] Entreprenader 1 Systemfrågor 2 4. Återvinning av energi 1" varor m. m. 3 9 5.T'Eting.-"produktion 65,8 205 varav inom delprogrammet Fissionsenergi 28 Sl härav säkerhet rn. m. 11,5 35 små reaktorer 4 9 framtida reaktortyper 4 10 uranutvinning 0,4 1,5 urananrikning 5 15 plutoniumåtcrföring 2 l 7 upparbetning och hantering av radioaktivt avfall l 3,5 varav övriga delprogram Spillvärmeutnyttjande 9 Organiska bränslen etc. 9 3 Nya bränslesystem 4 Fusionsenergi, Geotermisk energi, Vindenergi och Övriga energiformer 16,8 50 6. Allmänna energi:)'stemstndicr m. m. 3,5 ]2

varav

Allmänna energisystemstudier 2 6 Delegationen för energiforskning 1,5 6 Summa för huvudprogrammet 107,3 343

Med huvudproprammet sammanhängande insatser Internationellt atomenergisamarbete samt viss verksamhet vid AB Atomenergi 6,9 17

Total beräknad ram 114,2 360

___.______..._——————-—————————————————__—

12.5.3 Stöd till grundläggande forskning för energiområdet m. m. I EPK:s uppdrag har som kommittén själv framhållit inte ingått att studera den grundläggande forskningens betydelse för framtida målin- riktad energiforskning. EPKzs förslag innefattar därför inte stöd till

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 459

grundläggande forskning. Kommittén finner emellertid att en satsning på ett mer långsiktigt forskningsprogram för energiområdet oundgäng- ligen måste vara förknippad med motsvarande satsning på en allmänt kunskapsutvidgande forskning. Denna uppfattning delas av flertalet forskningsinriktade remissinstanser. Flera remissinstanser framhåller att denna grundforskning måste inkludera forskning om de ekologiska och globala effekterna av cnergiutnyttjandet.

Behovet av ökade medel för grundforskning inom energiområdet uppskattas av UKÄ till 10—15 % av den årliga ökningen på målin- riktad energiforskning. Statens naturvetenskapliga forskningsråd anger som riktvärde ca 10 % av den totala forsknings- och utvecklingsinsat- sen att användas inom rådets vcrksamhetsfält.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att sats- ningarna på ett forsknings— och utvecklingsprogram för energiområdet måste kompletteras med satsningar på allmänt kunskapsvidgande grund- forskning. Den av mig under programmet Energiproduktion föror- dade satsningen på fusionsforskning har sålunda i hög grad karaktär av grundforskning. Jag beräknar därutöver på grundval av remissin- stansernas förslag och efter samråd med chefen för utbildningsdepartc- mentet behovet av särskilda medel för grundforskning till 5 milj. kr. under budgetåret 1975/76. Jag återkommer härtill i det följande vid min behandling av anslagsfrågor.

Svensk grundforskning som berör energiområdet finansieras idag över dels universitetens och högskolornas anslag. dels forksningsrådens och STU:s anslag, dels även över anslaget till AB Atomenergi. Det ankom- mer på regeringen att fördela medlen mellan dessa organ.

Det ökade forskningsstödet kommer att medföra ett ökat behov av utrustning. Medel till den mer kostnadskrävande utrustningen bör enligt min mening anvisas över ett utrustningsanslag, lämpligen anslaget Sty- relsen för teknisk utveckling: Utrustning. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1975/76 till 1,5 milj. kr.

Jag avser att beträffande sistnämnda medelsbehov återkomma till regeringen med förslag i frågan i samband med tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1975/76.

12.5.4 Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet

Som jag tidigare anfört blir forskning och utvecklingsarbete ett väsent- ligt instrument då samhällets långsiktiga energipolitik skall förverkligas. Kraftfulla ekonomiska insatser föreslås nu från samhällets sida. För att dessa skall bli effektiva och resultaten i överensstämmelse med energi- politiken i stort krävs en målmedveten planering och styrning av FoU- verksamheten och även en systematisk uppföljning av genomförd verk— samhet. EPK har å ena sidan betonat behovet av samordning, analys och översikt. Å andra sidan har EPK funnit att beställaransvaret för

Prop. 1975: 30 Bilaga ]. Industridepartementet 4e0

FoU-verksamheten inte lämpligen kan läggas på ett enda organ. Vad EPK anfört i dessa stycken har fått allmänt stöd i remissyttrandena. Förslagen i dcpartementspromemorian om organisation av forskning och utveckling inom energiområdet har haft sin utgångspunkt i samma bedömningar som EPK gjort. Jag kan även för egen del helt ansluta mig till dem.

Jag biträder därför förslaget att en delegation för energiforskning inrättas för den övergripande analysen av FoU-insatser på energiom- rådet och för uppföljning av dem. Delegationcns uppgifter bör i huvud- sak vara de som angivits i nyssnämnda departementspromemoria. Den bör sålunda bl. a. ta fram underlag för planering av energi-FOU i ett mera långsiktigt perspektiv. Den bör även följa upp, analysera och utvärdera FoU-program. '

Delegationen bör knytas till industridepartementet. Den bör påbörja sin verksamhet den 1 juli 1975 och organiseras som en kommitté. För att genomföra sina uppgifter behöver den redan i ett inledningsskede till sitt förfogande få kvalificerad personal. Kostnaderna för delega- tionens verksamhet bör bestridas från trettonde huvudtitelns anslag Kommittéer m.m. Till medelsbehovet under detta anslag avser jag att återkomma i annat sammanhang.

Vad gäller organisationen för genomförandet av FoU-arbetet delar jag EPK:s och flertalet remissinstansers uppfattning att ansvaret för å ena sidan de FoU-planerande och FoU-beställande funktionerna och å andra sidan de FoU-utförande funktionerna bör vila på skilda organi- satoriska enheter. I det följande kommer jag att uppehålla mig främst vid ansvaret för de forskningsbeställande funktionerna. I departements- promemorian framhålls att inget befintligt organ har kompetens att ta på sig ansvaret för hela det föreslagna huvudprogrammet. Enligt pro— memorian bör ansvaret därför så långt möjligt delas upp på befintliga organ. Mot detta förslag har inga invändningar rests. Jag biträder för egen del förslaget. Samordningen mellan de organ på vilka nu berörda funktioner läggs bör närmast under regeringen falla på den nämnda delegationen. Det bör få ankomma på dessa organ att, inom ramen för de program de får ansvar för, lägga uppdrag att genomföra FoU-pro— jekt på de institutioner som har erforderlig kompetens och nödvändiga resurser, inom eller utom landet.

Jag vill något beröra den närmare innebörden av programansvaret i detta sammanhang. Det bör enligt min mening innebära ett åliggande att med avseende på respektive program genomföra en översiktlig pla- nering av den verksamhet som bör genomföras inom de av statsmak- terna givna allmänna ramarna. Denna planering bör avse storleken av insatserna på olika delprogram och i förekommande fall program- element. Det ankommer på regeringen att avgöra i vad mån denna planering skall underställas regeringen för godkännande. Program-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lnduslridepartementet 461

ansvaret kan vidare avse utarbetande av konkreta planer för den verk- samhet som avses genomföras, i termer av mål, tidsplaner och kost— nader fördelade på delprogram, programelement och projekt. Den nu nämnda planeringen skall kunna ligga till grund för beställningar av FoU-arbete. Denna uppgift bör som regel läggas på samma organ som direkt under regeringen får det översiktliga planeringsansvaret för varje program. I vissa fall kan det emellertid vara lämpligt att uppgiften att genomföra den konkreta planeringen delegeras och att befogenheten att beställa FoU—arbete enligt sådan planering samtidigt förs över.

Jag övergår nu till fördelningen av programansvar på skilda organ. Samhällets organisatoriska resurser för det industripolitiskt motive- rade stödet. till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete har byggts upp inom STU. På STU har därtill lagts uppgiften att övergångsvis svara för den tekniska utvecklingen inom vissa samhällssektorer såsom miljövård och transportforskning. I den takt dessa sektorer byggt upp egna resurser för planering och genomförande av stöd till teknisk FoU- verksamhct. har STU:s ansvar avvecklats. Dessa principer bör tillämpas även på energiforskningen.

Vad beträffar den del av STU:s samlade verksamhet som har energi— teknisk inriktning har jag i statsverkspropositionerna till de närmast föregående riksdagarna betonat det industripolitiska inslaget. Jag har sålunda anfört att STU:s stöd borde koncentreras till projekt avseende dels utveckling av utrustning. dels effektivare energiutnyttjande. Stödet till energiteknisk FoU-verksamhet omsluter f.n. omkring 10 milj. kr. per är.

Inom det föreslagna Huvudprogram Energiforskning har STU:s nu- varande verksamhet enligt statsmakternas beslut samband med dels pro- grammen Energianvändning i industriella processer och Återvinning, dels vissa delar — främst avseende komponentutveckling — inom pro- grammen Energianvändning för transporter och samfärdsel, Energi— användning för lokalkomfort och Energiproduktion. Inom dessa om- råden har också viss kompetens byggts upp. Det är därför naturligt att på STU lägga ansvaret för de omfattande satsningarna på energian- vändning i industriella processer och återvinning som nu föreslås. STU:s kompetens och administrativa resurser bör därutöver enligt min mening så långt möjligt utnyttjas av de organ på vilka ansvaret för övriga pro- gram läggs. Sådant utnyttjande bör särskilt avse planering, genomfö— rande och uppföljning av stöd till komponentutveckling inom ifråga- varande program. Enligt de förslag jag nu framlagt kommer att på STU vila ansvaret för ett forskningsprogram som omsluter ca 70 milj. kr. under en treårsperiod.

I departementspromemorian föreslås att ansvaret för genomförandet av programmet Energiproduktion läggs på en särskild nämnd knuten till statens industriverk. Remissopinionen i denna fråga är splittrad. Fler-

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet 462

talet av remissinstanserna har inte riktat någon erinran mot förslaget att ett särskilt organ bildas för dessa uppgifter. Industriverket har i sitt yttrande betonat behovet av en fast anknytning till en myndighet med bred kunskap om säväl näringspolitiska som energipolitiska mäl. Samma synsätt har lett statskontoret till uppfattningen att ansvaret för programmet Energiprmluktion bör läggas direkt på industriverket. AB Atomenergi riktar för sin del ingen erinran mot promemorians förslag. STU anser liksom IVA och Sveriges industriförbund att ansvaret bör läggas på STU. _

Det är enligt. min mening väsentligt att programmet Energiproduk- tion kan genomföras i nära överensstämmelse med de energipolitiska riktlinjer statsmakterna fastställer. Ivfyndighetsansvaret för energipoli— tiken vilar på statens industriverk. Då dessutom enligt min mening inget existerande organ har tillräcklig kompetens eller administrativa resurser att ta på sig ansvaret för hela programmet Energiproduktion måste under alla omständigheter nya administrativa resurser skapas.

Med de förslag jag nyss har framlagt rörande fördelningen av an— svaret för vissa program inom huvudprogrammet Energiforskning kom- mer anspråken på STU:s administrativa resurser att öka kraftigt. Den pågående utredningen (I 1974: 06) om STU:s organisation och verk- samhetsformer talar i och för sig mot att f.n. lägga ytterligare uppgifter på STU. Jag anser emellertid likväl att det ligger väsentliga effektivitets- vinster i att redan nu utnyttja STU:s erfarenheter och organisation inom de områden där STU nu har kompetens. Det gäller särskilt de delar av det energipolitiska FoU-programmet som har samband med STU:s nuvarande- industripolitiska uppgifter. Jag är däremot inte be- redd att förorda att STU får ytterligare uppgifter :töver sitt nuva- rande kompetensområde. När STU:s framtida uppgifter preciserats och erfarenheter vunnits av den nu föreslagna, kraftiga satsningen på ener- giforskning, kan statsmakterna återigen överväga fördelningen av upp- gifter mellan skilda organ. Därvid bör hänsyn även tas till resultaten av den översyn av verksamheten vid AB Atomenergi som jag senare avser föreslå regeringen att låta göra. Att i enlighet med exempelvis Sveriges industriförbunds förslag lägga ansvaret för programmet Energi- produktion direkt på STU skulle vara att föregripa denna översyn. Ansvaret för en betydande del av verksamheten vid AB Atomenergi skulle komma att vila på STU. En så kraftig vidgning av STU:s kom- petensområde är jag inte nu beredd att förorda.

Jag biträder departementspromemorians förslag och förordar att en nämnd för energiproduktionsforskning inrättas den 1 juli 1975 i huvud- saklig överensstämmelse med vad som anförts i promemorian. Nämnden bör sålunda få ansvaret för programmet Energiproduktion med undan- tag för den forskning rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor som i enlig- het med vad jag senare kommer att föreslå bör vila på statens kärn-

Prop.1975:30 Bilagal Industridepartementet 45,3

kmftinspektirm. Såsom föreslagits i departementspromemorian bör nämnden administrativt knytas till statens industriverk. Vad beträffar den del av programmet som har anknytning till verksamhet som stöds av statens råd för atomforskning bör nämnden vid sin närmare plane— ring samråda med rådet och utnyttja den kompetens som finns där. Jag delar vidare den i departementspromemorian framförda uppfatt- ningen att nämnden t. v. inte bör överta programansvaret för AB Atom- energis verksamhet inom huvudprogrammets ram utan ges en rådgi- vande ställning härvidlag.

I detta sam. ranhang vill jag även något beröra det stöd till AB Atom— energis långsiktigt). energitekniska forskningsverksamhet som hittills en- ligt Kungl. Maj:ts beslut förmedlats av STU. Motsvarande medel bör fortsättningsvis ställas direkt till AB Atomenergis förfogande.

Kostnaderna för den föreslagna nämndens verksamhet bör täckas inom ramen för de medel som har beräknats för motsvarande program. Det ankommer i övrigt på regeringen att utfärda de närmare före- skrifter som behövs för nämndens verksamhet.

Ansvaret för programmet Energianvändning för lokalkomfort bör i enlighet med departementspromemorians förslag läggas på statens råd för h_vggnadsforskning.

Ansvaret för den översiktliga planeringen av programmet Energian- vändnin" för transporter och samfärdsel liksom för den mer konkreta planeringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten i vad avser transportsystem och därmed sammanhängande transportekonomiska och transporttekniska problem bör ankomma på transportforskningsdelega- tionen. Vad gäller de delar av detta program som avser industriellt inriktat utvecklingsarbete bör ansvaret för den konkreta planeringen och för beställning av FoU-arbete falla på STU.

I nyssnämnda frågor har jag samrått med cheferna för kommunika- tionsdcpartementet och bostadsdepartementet.

Vad slutligen gäller programmet Allmänna energisystemstudier m.m. biträder jag förslaget att ansvaret bör vila på den föreslagna delegatio- nen för energiforskning.

Jag övergår nu till att behandla organisationen av forskningen röran- de .;ärnkraftens särskilda säkerhetsfrågor.

Som jag tidigare har redovisat bedrivs forskningen på kärnsäkerhets- området huvudsakligen vid AB Atomenergi. Den finansieras dels över ett särskilt anslag, dels genom medel som ställs till förfogande av Kärn- säkforsk. Kärnsäkforsks program omfattar FoU av betydelse för be- dömning av kämkraftreaktorers, främst lättvattenreaktorcrs, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser radioaktiva utsläpp. I programmet ingår även frågor rörande bl. a. kraftstationernas tillgänglighet. Statens vattenfallsverk, Oskarshamnsverkets kraftgrupp och Sydsvenska kraft- aktiebolaget har beslutat att ställa 20 milj. kr. till förfogande för finan-

Prop. 1975: 30 Bilaga "1 industridepartementet 464

siering av forskningsarbeten som sätts i gång av Kärnsäkforsk fram till den 3! december 1976.

| den tidigare nämnda departementspromemorian om organisation av forskning och utveckling inom energiområdet har lagts fram förslag även till ändrad organi on av kärnsäkerhetsforskningen. I promemo- rian föreslas att ansvaret för större delen av den forskning som nu sker på uppdrag av Kärnsäkforsk skall föras över till kärnkraftinspektionen. ('_lverförandet föreslås ske den J juli 1975. Kärnsäkforsk bör dock enligt promemorian övergångsvis finnas kvar till utgången av år 1975.

En mindre del av den forskning som Kärnsäkforsk svarar för hör inte till de uppgifter som naturligt faller under kärnkraftinspektionens ansvar. Viss forskning, t. ex. radioekologiska undersökningar, hör sna- rast samman med verksamheten inom statens strålskyddsinstitut. Efter- som verksamheten inom institutet f.n. utreds föreslås i promemorian att ansvaret för detta arbete under ett övergångsskede förs över till kärnkraftinspektione .

F ertalet av de remissinstans-e som yttrat sig över promemorians för- slag i den nu aktuella delen tillstyrker förslaget i dess huvuddelar. Även kritiska synpunkter har emellertid kommit till uttryck. Kärnsäk- forsk framhåller att flera skäl talar för ett bibehållande av ett från statens kärnkraftkraftinspektion fristående organ. Svenska kraftverks- föreningen redovisar en liknande inställning. Kärnsäkforsk och statens vattenfallsverk anför att det inte är möjligt att genomföra en ändrad ansvarsfördelning redan från den I juli 1975. Denna bör enligt deras mening anstå till den 1 januari 1976. Några av remissinstanserna har invändningar mot att forskningen på miljöområdet förs över till kärn- kraftinspektionen. Strålskyddsinstitutet finner en sådan ordning olämp- lig från principiell synpunkt. Flera remissinstanser pekar på vikten av att den kärnsäkerhetsforskning som nu bedrivs kan fortgå utan avbrott.

För egen del vill jag anföra följande. FoU rörande kärnkraftens säkerhet har ett nära samband med kärn— kraftinspektionens verksamhet. Kärnsäkforsk inrättades som ett tillfäl- ligt organ i avbidan på att resurser byggdes upp på annat håll. Jag anser att tiden nu är mogen att ge kärnkraftinspektionen ett ökat an— svar för FoU rörande säkerheten hos den typ av kärnkraftreaktorer som nu är i drift eller under uppförande i Sverige. Kärnsäkforsk bör således avvecklas. Som några av remissinstanserna anfört kan det dock stöta på praktiska svårigheter att genomföra en ändrad ansvarsfördel- ning redan den 1 juli 1975. Jag förordar därför att Kärnsäkforsk av- vecklas vid iirsskiftet 1975—1976 och att dess verksamhet i princip tas över av kärnkraftinspektionen vid samma tidpunkt.

Program— och finansieringsansvaret för viss del av den forskning som under innevarande budgetår finansieras Över anslaget Särskilda säker-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartcmentet 465

hetsarbeten inom kärnenergiområdet bör redan den 1 juli 1975 kunna föras över till kärnkraftinspektionen.

Forskningen rörande kärnreaktorers inverkan på miljön såvitt avser radioaktiva utsläpp har hittills svarat bara för en mindre del av Kärn- säkforsks verksamhet. Kärnsäkforsks befattning med dessa frågor bör upphöra redan den 1 juli l975. Var ansvaret för denna forskning slut- ligt skall läggas kan inte nu bedömas. Jag delar emellertid strålskydds— institutets uppfattning att det inte är lämpligt att ge kärnkraftinspek— tionen ansvaret. Jag avser att senare ta de initiativ som behövs för att övergångsvis få till stånd en lämplig ordning för beredning av frågor som rör forskning angående strälningsrisker i samband med energipro- duktion samt radioekologi.

Det är självfallet angeläget att de ändringar i ansvarsförhållandena som jag nu har berört sker på ett sådant sätt att pågående forskning kan fullföljas utan störningar. Jag avser att senare föreslå att kärn- kraftinspektionen och Kämsäkforsk får i uppdrag att utarbeta förslag till närmare former för en avlösning.

30 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet Aer.

"! .

13. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna de riktlinjer för

]. energihushållning rn. 111. som jag har förordat,

2. inriktningen av forsknings- och utvecklingsverksamheten pil energiområdet som jag har förordat,

3. organisationen av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet som jag har förordat.

Prop. 197": 30 Bilaga 1 Industridepartenientet 467

14. Anslagsfrågor för budgetåret 1975,.-'76

DRIFTBUDGETEN T retronde huvudtiteln D. ENERGI

D 2. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Nytt anslag (förslag) 80 000 000

Jag har tidigare under avsnitt 12.2.5 förordat att statliga bidrag under viss tid skall utgå för energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader och industriella processer m.m. Jag har också förordat att statligt stöd skall utgå till framtagandet av prototyper och demonstra- tionsanläggningar för industriell energianvändning och för viss energi- produktion. Samtidigt har jag angivit de villkor som bör gälla för bidragsgivningen. För dessa ändamål bör ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m., tas upp på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1975/76. Medelsbehovet för dessa ändamål har jag för nästa budgetår beräknat till sammanlagt 80 milj. kr.

Som jag redan har nämnt, har jag efter samråd med chefen för jord- bruksdepartemcntet beräknat att 2 milj. kr. av detta belopp avsätts för energibesparande åtgärder i trädgårdsnäringens byggnade-r.

Återstoden av beloppet, 78 milj. kr., avser åtgärder inom närings- grenarna industri, jordbruk, handel. hotell och restauranger, service m.m. Av dessa 78 milj. kr. har jag, som jag tidigare nämnt, beräknat 18 milj. kr. för stöd till åtgärder i näringslivets byggnader, 40 milj. kr. för åt- gärder inom industriella processer och 20 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar. Vid medelsberäkningen har jag tagit hän- syn också till kostnaderna för information och administration av verk- samheten. För stödet bör gälla de villkor som jag tidigare har förordat.

Beträffande stödåtgärderna för prototyper och demonstrationsanlägg— ningar erfordras ofta möjlighet att göra åtaganden som sträcker sig över flera år. Regeringen bör därför inhämta riksdagens bemyndigande att un- der budgetåret 1975/76 fatta beslut om bidrag till nämnda ändamål som innebär åtaganden om högst 10 milj. kr. under budgetåret 1976/77 och högst 5 milj. kr. under budgetåret 1977/78.

F.n. utgår, som jag tidigare nämnt, enligt statsmakternas beslut (prop. 1974: 69, CU 1974: 21, rskr 1974: 180) bidrag för energibesparande åt- gärder i näringslivets byggnader m. rn. inom en ram av 35 milj. kr. från det på tolfte huvudtiteln uppförda anslaget Vissa energibesparande åt- gärder. Inom denna ram har vidare högst 1 milj. kr. tagits upp för

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 453

särskilda utbildnings- och informationsinsatser inom det uppvärmnings- tckniska området. Kvarstående medel inom den nämnda ramen vid ut- gången av juni 1975 bör föras över till detta anslag.

Likaså utgår enligt samma beslut f.n. bidrag för energibesparande åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader m.m. inom en ram av 2 milj. kr. Även kvarstående medel den 30 juni 1975 inom denna ram bör föras över från tolfte huvudtitelns anslag till detta anslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag till energi-

besparande åtgärder inom näringslivet,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1975/76 i enlighet

med vad jag har anfört ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till framtagandet av prototyper och de- monstrationsanläggningar för industriell energianvändning och för energiproduktion, vilken inberäknat löpande beslut innebär åtagande om högst 10000 000 kr. under budgetåret 1976/77 och högst 5 000 000 kr. under budgetåret 1977/78, .till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 80 000 000 kr.

!.) )

D 3. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte

Nytt anslag (förslag) 2 750 000

Jag har tidigare under avsnitt 12.2.6 förordnat bl.a. åtgärder som möjliggör intensifierade utbilningsinsatser inom de uppvärmnings- och ventilationstekniska områdena och rådgivningsverksamhet hos mindre och medelstora företag. Vidare avses industriverket på grundval av en plan med kursprogram rörande industriprocessinriktadc energifrågor, som verket skall utarbeta, inleda kursverksamhet med sikte på att mins- ka energiförbrukningen inom olika industriprocesser. Jag har härvid även angivit vissa riktlinjer för dessa verksamheter.

Kostnaderna för dessa åtgärder har jag beräknat till sammanlagt 2750 000 kr. under nästa budgetår. För ändamålet bör fr.o.m. nästa budgetår ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Vissa utbildnings- åtgärder m.m. i energibesparande syfte, föras upp på statsbudgeten.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att

1.godkänna de av mig förordade riktlinjerna för vissa utbild— nings- oeh rådgivningsåtgärder i energibesparande syfte,

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 469

2. till Vista uthi/dningsåtgärdcr m.m. i energibesparande syfte för budgetåret 1975/76 anvisa ett rcservationsanslag av 2 750 000 kr.

D 4. Främjande av landsbygdens elektrifiering

1973/74 Utgift 5 593 555 Reservation 4 784 905 1974/75 Anslag 9 000 000 1975/76 Förslag 8 000 000

Från anslaget bestrids utgifter enligt kungörelsen (1959: 369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning. Stöd kan beviljas till nyan- läggning och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden i form av bidrag och lånegarantier. Beslut om sådant stöd fattas av sta- tens industriverk.

Av den 1 juli 1974 disponibla medel under anslaget får 150 000 kr. användas för industriverkets verksamhet på området. Övriga medel har ställts till länsstyrelsernas förfogande för att disponeras för utbetalning av beviljade bidrag. För budgetåret 1974/75 har industriverket bemyn- digats bevilja upprustningsbidrag och bidrag till nyanläggning med sam- manlagt 10 milj. kr. Vidare får industriverket bevilja statlig garanti för lån till dessa ändamål med sammanlagt 10 milj. kr.

Statens industriverk

Utbetalningarna under 1974/75 beräknas uppgå till 13 milj. kr. och under 1975/76 till 9 milj. kr. Vid ingången av 1975/76 beräknas reser- verade medel uppgå till ca 1 milj. kr. Statens industriverk föreslår därför ett anslag om 8 milj. kr. nästa budgetår.

Vid början av budgetåret 1974/75 fanns inneliggande hos verket an- sökningar om bidrag med sammanlagt 34,3 milj. kr., varav omkring 33,6 milj. kr. till upprustning och resten till nyanläggning.

Verket begär att få bemyndigande att under budgetåret 1975/76 meddela beslut om bidrag med 7 milj. kr. för upprustning och nyan- läggning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Vidare bör allt— jämt ett belopp om 10 milj. kr. tas upp för lånegarantier.

Föredragan den

Sedan riksdagen år 1958 (prop. 1958: 116, JoU 1958: 17, rskr 1958: 278) beslöt att statliga bidrag skulle kunna utgå för upprustning och nyanläggning av elnät på landsbygden har t.o.m. innevarande bud- getår sammanlagt 111,5 milj. kr. anvisats för främjande av landsbyg- dens elektrifiering.

Riksdagen uttalade sig vid behandlingen av 1971 års statsverkspro- position (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 77, NU 1971: 13 s. 26, rskr 1971: 120)

Prop. 1975: 30 Bilagul lndustridepartemcntet 4"()

I

för ett fortsatt stöd inom en total ram av 40 milj. kr. I prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 49) framhöll jag att en riktpunkt för planeringen på området borde vara att medgivandet att bevilja bidrag hölls på en nivå av 8 milj. kr. under budgetåret 1972/73 och de fyra därefter följande bud- getåren. Riksdagen har sedermera i enlighet härmed medgivit ett be- lopp av 8 milj. kr. för vartdera budgetåren 1972/73 och 1973/74.

Med hänsyn till storleken av de ansökningar om bidrag som fanns inneliggande hos industriverket ökades bemyndigandet för budgetåret 1974/"75 från 8 till 10 milj. kr. Jag framhöll i anledning härav i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 108) att bemyndigandena för återstoden av femårs- perioden fick minskas i motsvarande mån. Bemyndigandet för 1975776 bör i enlighet härmed fastställas till 7 milj. kr. Liksom innevarande budgetår bör 10 milj. kr. tas upp för lånegarantier.

Jag godtar industriverkets bedömning av medelsbehovet för nästa budgetår. Anslaget bör således föras upp med 8 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.mcdge att under budgetåret 1975/76 bidrag för upprustning och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbyg- den bcviljas intill ett belopp av sammanlagt 7 000 000 kr..

2. medge att under budgetåret 1975/"76 statlig garanti för lån till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör lands- bygdens elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.. 3.till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.

D 5. Statens kärnkraftinspektion: F örvaitningskostnader

1973/74 Utgift 11 884 440 1974/75 Anslag 21 000 1975/76 Förslag 1000

1 Anslaget Delegationen för atomenergifrågor "* Anslaget Statens kärnkraftinspektion

Statens kärnkraftinSpektion har enligt sin instruktion (19741427) till uppgift att vara tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen (1956: 306, ändrad senast 1972:179), att som central förvaltningsmyndighet följa utvecklingen på kärnenergiområdet, särskilt beträffande säkerhetsfrågor, att handha sådana uppgifter med avseende på kontroll av atområ- bränsle och särskilt klyvbart material som följer av Sveriges interna- tionella åtaganden. att pröva behovet av forskning och utveckling rö- rande säkerheten hos nukleära anläggningar och vid transport av klyv- bart material och ta initiativ till sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos de nukleära anläggningar för vilka koncession bevil- jats eller ansökan ingivits, i den mån sådana uppgifter inte ankommer på annan myndighet.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 471

Inspektionen leds av en styrelse. Chef för inspektionen är en före- ståndare. Till inspektionen är knutna tre rådgivande nämnder, av vilka en för frågor rörande säkerhetsnormer och reaktorsäkerhet i övrigt. en för frågor om kontroll av klyvbart material och en för forskning och utveckling på kärnsäkerhetsområdet.

Inspektionens verksamhet finansieras med avgifter enligt en av Kungl. Maj:t senast den 25 oktober 1974 fastställd taxa, som avses medföra full kostnadstäckning.

1974/75 Beräknad ändring 1975/76 Inspek- Före- tionen draganden Personal Handläggande personal 18 + 1 + l Ovrig personal 6 — -.— 1 24 + 1 + 2 Anslag Utgifter Lönekostnader 2 599 000 +495 000 + 675 000 Sjukvård 3 000 ol'. of . Reseersättningar (även utrikes resor) 110 000 + 40 000 + 55 000 Lokalkostnader 170 000 + 10 000 + 35 000 Expenscr 100 000 + 75 000 + 100 000 (därav engångsutgifterj (20 000) (+ 15 000) (+ 28 000) 2 982 000 +620 000 +865 000 Uppbörzis'nmdel Tillsyn av atomenergi- anläggningar m.m. 2 981 000 + 620 000 + 865 000 Nettoutgift 1 000 of. of.

Statens kärnkraftinspaktion

1. Löne- och prisomräkning 286 000 kr., varav 86 000 kr. avser höjt lönekostnadspålägg.

2. En tjänst som byråingenjör bör inrättas för kontroll av atområ- bränsle och särskilt klyvbart material (+68 000 kr.). Medlen för arvode till konsulter m. m. bör ökas med 161 000 kr.

3. Ökade medel erfordras till reseersättningar på grund av dels ökat antal inspektionsresor, dels behov av kontakter med säkerhetsmyndig- heter i utlandet, främst Förenta staterna och Förbundsrepubliken Tysk- land (+35 000 kr.).

4. Expenser behöver ökas med 70000 kr., varav 35000 kr. avser engångsutgifter för dels ny telefonväxel, dels kamerautrustning för materialkontroll. Medelsbehovet i övrigt hänför sig till ökade kostnader för litteratur, publikationsverksamhet och telefon samt databehandling i System S.

Hänvisningar till S14

Prop.]975:30 Bilagal lndustridepartementct 472

l' särskild skrivelse den 18 november 1974 har inspektionen hemställt om att en tjänst som överingenjör i F 24 inrättas vid inspektionen för samordnings- och informationsuppgifter.

Föredragmzdcn

Statens kärnkraftinspektions resurser har för innevarande budgetår kraftigt förstärkts, främst i form av en betydande personalförstärkning, för att inspektionen skall kunna bättre svara mot de krav på ökade in- satser på säkerhetsområdet som kärnkraftutbyggnaden ställer.

Inspektionens arbete med kontroll av atområbränsle och särskilt klyv- bart material kommer att öka i och med att Sverige under våren 1975 träffar avtal med Internationella atomenergiorganct i Wien (IAEA) om kontroll enligt fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen. Jag beräknar därför i enlighet med inspektionens förslag medel för yt- terligare en tjänst för denna verksamhet nästa budgetår.

Inspektionen har vidare -— utöver beslutad personalförstärkning men inom ramen för anvisade medel —— beretts möjlighet att anställa en tjänsteman med uppgift att direkt under föreståndaren svara för bl.a. centrala samordnande funktioner samt planerings— och informationsfrä- gor vid inspektionen. Jag beräknar nu medel för ytterligare en biträdes- tjänst.

Jag kommer i det följande att förorda att ett särskilt reservations— anslag tas upp för den kärnsäkerhetsforskning som inspektionen skall svara för. Med anledning härav bör benämningen på detta anslag fr.o.m. nästa budgetår ändras till Statens kärnkraftinspektion: För- valtningskostnader.

Med hänvisning till sammanställningen och under åberopande av vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens kär/1kraft."!zspcklimz: Förralnzingrkustnader för budgetåret 1975176 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

D 6. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning

Nytt anslag (förslag) 1 000

Jag har under avsnittet 12.5.4 förordat att ansvaret för huvuddelen av den forskning som delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk) nu svarar för förs över till statens kärnkraftinspektion den 1 januari 1976. Detta innebär att Kärn- säkforsks verksamhet upphör. Jag har vidare förordat att beställar- ansvaret för en del av den säkerhetsforskning som f.n. bekostas från anslaget Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdct skall föras över till inspektionen den 1 juli 1975.

Kostnaderna för forskning rörande kärnsäkerhet vid statens kärn- kraftinspektion har jag för budgetåret 1975/76 beräknat till 7 milj. kr.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 473

på följande sätt. Kostnaderna för ett fortsatt program inom Kärnsäk- forsk kan beräknas till 10 milj. kr. per. år. Av detta belopp avser 8 milj. kr. sådan forskning som kärnkraftinspektionen bör ansvara för. För budgetåret 1975/76 beräknar jag 4 milj. kr. för detta ändamål, efter- som ansvaret för verksamheten först den 1 januari 1976 överförs till . inspektionen. För den de] av kärnsäkerhetsforskningen vid AB Atom- energi som innevarande budgetår finansieras från anslaget Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet och för vilken enligt vad jag har nämnt ansvaret den 1 juli 1975 överförs till inspektionen beräknar jag 3 milj. kr. nästa budgetår.

I samband med att inspektionen har föreslagits ta över större delen av den forskning som Kärnsäkforsk nu svarar för, uppstår fråga huru- vida även denna verksamhet bör avgiftsfinansieras liksom inspektionens övriga verksamhet.

I departementspromemorian Organisation av forskning och utveck- ling inom energiområdet har föreslagits att forskningen inom inspek- tionens ansvarsområde skall finansieras med avgifter som utgår årligen med lika stort belopp per reaktor.

Ett par remissinstanser avstyrker förslaget, medan några ifrågasätter principerna för avgiftsuttag.

Forskningsuppdrag som utgår från kärnkraftinspektionen har enligt min mening så starkt samband med inspektionens övriga uppgifter att jag vill förorda att de finansieras med avgifter som tas ut av kärnkraft— företagen. Avgift bör, såsom föreslagits i promemorian, utgå med ett fast årligt belopp för varje reaktor, för vilken koncession har beviljats, oberoende av reaktoreffekten.

Med hänsyn till regleringen i 8 kap. 9 & regeringsformen har rege- ringen av riksdagen begärt bemyndigande att besluta om bl. a. de av- gifter som redan nu tas ut av statens kärnkraftinspektion (prop. 1975: 8 s. 47). Eftersom de nu förordade avgifterna inte kan anses omfattas av detta bemyndigande bör regeringen inhämta riksdagens bemyndigande att ta ut avgifter för verksamheten vid statens kärnkraftinspektion. Detta bemyndigande bör också omfatta medgivande för regeringen att efter prövning i varje särskilt fall överlåta beslutanderätten om dessa avgifter till förvaltningsmyndighet.

Med hänsyn till verksamhetens karaktär, som innebär att beslutade bidrag inte omgående tas i anspråk i sin helhet, samtidigt som avgif- terna avses flyta in vid bestämda tidpunkter, bör möjlighet föreligga att reservera medel till kommande budgetår. För ändamålet bör därför ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Statens kärnkraftinspektion: Kärn- säkerhetsforskning, föras upp på statsbudgeten fr. o. m. nästa budgetår. Eftersom verksamheten helt skall finansieras med särskilda avgifter och inte erfordra något tillskott av statsmedel, bör avgifterna tillföras an- slaget, som därför bör föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Anslaget bör inte få belastas.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 474

Behållningen på anslaget Särskilda siikerhetsarbeten inom kärnenergi- området vid utgången av juni 1975 bör tillföras detta nya anslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

]. bemyndiga regeringen att besluta om föreskrifter rörande av-

gifter vid statens kärnkraftinspektion i enlighet med vad jag har förordat samt medge att regeringen överlåter åt förvaltnings- myndighet att meddela bestämmelser om sådana avgifter, . till Statens kiirnkrrt/tinspcktion: Kärttsäkcrlzetsforskning för budgetåret 1975/76 anvisa ett rcservationsanslag av 1 000 kr. |.)

D 7. Kostnader för vissa nämnder

1973/74 Utgift 38 431 1974/75 Anslag 43 000 1975/76 Förslag 43 000

Under anslaget redovisas arvoden och expenser för statens prisreg- leringsnämnd för elektrisk ström och krigsskyddsnämnden för kraft- anläggningar. Prisrcgleringsnämnden tar upp de prisfrågor rörande strömleveranser som av statens industriverk Överlämnas till nämnden. Krigsskyddsnämnden behandlar frågor bl. a. rörande kraftanläggningars skydd mot brand- och bombskador samt rörande skydd åt personal som är sysselsatt vid kraftanläggningar.

För budgetåret 1973/74 uppgick kostnaderna för prisregleringsnämn- den till 15 141 kr. och för krigsskyddsnämnden till 23 389 kr.

Statens prisregleringsniimnd för elektrisk ström och krigsskyddsnämn- den för kraftanläggningar beräknar för budgetåret 1975/76 kostnaderna till oförändrat belopp.

Föredragande:: Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret 1975/76 an- visa ett förslagsanslag av 4—3 000 kr.

D 8. Garanti för Oljeutvinning m. m.

Under avsnittet 12.42 har jag vidare förordat att som ett medel för att främja den långsiktiga försörjningen med bränslen möjlighet bör finnas för staten att ställa garanti i samband med åtaganden för utvin- ning, transport och lagring av olja, naturgas och kol. Jag har vidare redogjort för de förutsättningar som bör gälla för att statlig garanti skall få tas i anspråk och formerna för dess utnyttjande. Ramen för

Prop. 1975: 30 Bilaga ]. Industridepartementet 475

garanticrna har jag beräknat till 2 000 milj. kr. Garanti bör kunna ställas även i utländsk valuta. Det ankommer på regeringen att meddela när- mare föreskrifter om användningen av garantierna. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet med vad jag har förordat ikläda staten garanti med sammanlagt högst 2 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvin- ning m. rn. av olja, naturgas och kol.

E. TEKNISK UTVECKLING M.M.

E 13. Energiforskning Nytt anslag (förslag) 102 800 000

Som framgått av min redogörelse under avsnitt 12.5.1 har jag för huvudprogrammet Energiforskning och vissa därmed sammanhängande insatser beräknat en total ram av 360 milj. kr. under treårsperioden 1975/76—1977/78. För nästa budgetår har jag för dessa ändamål be- räknat ett sammanlagt medelsbehov av 114,2 milj. kr. (jfr 12.5.2. Sam- manfattning). Huvuddelen av detta belopp bör anvisas över ett särskilt anslag Energiforskning, som bör föras upp på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1975/76.

Inom den angivna ramen har jag, som jag har nämnt i avsnitt 12.5.1. inbcgripit kostnaderna för den verksamhet som nu finansieras från an- slaget lnternationellt atomenergisamarbete. Från detta anslag bestrids under innevarande budgetår främst Sveriges kostnader för deltagande i verksamheten inom det Internationella atomenergiorganet (IAEA), Hal- den- och Dragonprojekten inom OECD:s atomenergiorgan (NEA), nor- diskt samarbete på kärnenergiområdet och internationellt samarbete be- träffande snabba reaktorer och urananrikning samt vissa rese- och konferenskostnadcr. Utgifterna under anslaget har för budgetåret 1973/ 74 uppgått till 5 691 000 kr. och beräknas för innevarande budgetår bli 5 180 000 kr. AB Atomenergi har i särskild anslagsframställning för budgetåret 1975/76 beräknat medelsbehovet under anslaget till 5 030 000 kr.

Av den beräknade totala medelsramen av 114,2 milj. kr. för nästa budgetår bör 102,8 milj. kr. tas upp under det nya anslaget Energiforsk- ning. Vidare avses 1,5 milj. kr. utgå från trettonde huvudtitelns kom- mittéanslag för att täcka kostnaderna för den föreslagna delegationen för energiforskning i enlighet med vad jag har anfört under avsnitten 12.5.2 och 4. Jag kommer också i det följande under anslaget till AB

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 475

Atomenergis övriga verksamhet att beräkna 1,9 milj. kr. för långsiktig kärnteknisk forskning, vilka är inräknade i den totala medelsramen. Återstående medel inom ramen avses som chefen för bostadsdeparte- mentet senare denna dag kommer att anmäla utgå från fonden för byggnadsforskning för att delvis finansiera programmet Energianvänd- ning för lokalkomfort.

Under anslaget Energiforskning har jag för de ändamål som nu fi- nansieras över anslaget Internationellt atomenergisamarbete, beräknat 5 milj. kr.

För att möjliggöra erforderlig planering och organisation av insat- serna har de programansvariga organen behov av att kunna göra fler- åriga åtaganden. Jag beräknar behovet därför under budgetåret 1975/76 till 75 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1976/77 och till 50 milj. kr. avseende budgetåret "1977/78.

Det ankommer på regeringen att i anslutning till de riktlinjer jag tidigare har angivit besluta om fördelning av medel mellan olika pro- gram och delprogram.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1975/76, i enlig- het med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk för- pliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär åtaganden om 75 000000 kr. för budgetåret 1976/77 och 50 000 000 kr. för budgetåret 1977/78,

2. till Energiforskning för budgetåret 1975/76 anvisa ett reserva— tionsanslag av 102 800 000 kr.

E 14. Grundläggande forskning för energiområdet

Nytt anslag (förslag) 5 000 000

Som framgått av min redovisning under avsnitt 1253 anser jag att satsningarna på ett forsknings- och utvecklingsprogram för energiområ- det måste kompletteras med insatser även på allmänt kunskapsvid— gande grundforskning. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartc- mentet har jag beräknat medelsbehovet för budgetåret 1975/76 till 5 milj. kr. För ändamålet bör ett särskilt reservationsanslag, rubricerat Grundläggande forskning för energiområdet, föras upp på statsbudgeten. Som jag redan har framhållit, ankommer det på regeringen att fördela medlen mellan olika forskningsstödjande och forskningsutförande organ.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Grundläggande forskning för energiområdet för budget- året 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 5 000000 kr.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepttrlementet 477

Verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi

AB Atomenergi bildades år 1947 med huvudsaklig uppgift att hand- ha det målbundna forsknings- och utvecklingsarbetet på kärnenergiom- rådet. Aktiekapitalet i bolaget uppgår till 14 milj. kr. Staten är sedan år 1969 ensam aktieägare.

Riksdagen godkände år 1956 (prop. 1956: 176. 3 LU 1956: 22, rskr 1956: 344) allmänna riktlinjer för bolagets verksamhet. Dessa riktlinjer har vid flera tillfällen modifierats i samband med riksdagens prövning av anslag till bolaget.

Till följd av ett konsortialavtal år 1968 mellan staten och Allmänna svenska elektriska aktiebolaget (ASEA) överfördes Atomenergis resur- ser för tillverkning av bränsleelement och för viss projektering den Il. lunuari 1969 till ett av staten och ASEA samägt företag, AB Asea-Atom (prop. 1968: 169, SU 1968: 199, rskr 1968: 408). Enligt detta kon- sortialavtal åtar sig staten att verka för att forsknings- och utvecklings- resurserna hos Atomenergi kan stödja svensk industris kommersiella verksamhet på kärnenergiområdet.

Riksdagen godkände år 1970 (prop. 1970: 1 bil. 15 s. 97, SU 1970: 13. rskr 1970: 13) särskilda riktlinjer för bolagets kärnenergiverksamhet un- der femårsperioden 1970/"71—1974/75.

Dessa riktlinjer innebar bl.a. att bolaget skulle utgå från en anslags- ram om 290 milj. kr., inräknat kostnadsökningar, för fcmårsperioden 1970/71—1974/75.

I samband med utbyte av vissa skuldförbindelser har bolagets ränte— utgifter till staten minskats. Den förutsedda anslagsramen har med hän- syn härtill reducerats (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 114, NU l97l: 13, rskr 1971: 120).

Bolagets verksamhet är koncentrerad till Studsvik. Här ligger bola— gets huvudkontor och forskningsstation med bl. a. reaktorerna R?, I 2-(), Kritz och olika laboratorier. I Stockholm har bolaget ett kontor. Ut- vecklingsarbete rörande utvinning av uran ur skiffer har bedrivits vid uranverket i Ranstad. Antalet anställda i bolaget var den 1 juli 1974 ca 1 000.

Bolagets verksamhet omfattar förutom kärntekniskt forsknings- och utvecklingsarbete också utredningsuppdrag från myndigheter, konsult- uppdrag från industri och kraftproducenter, utvecklingsarbete i samar- bete med industrin och direkta kommersiella uppdrag.

Atomenergis verksamhet finansieras till väsentlig del genom statsan- slag. Medel för utvecklingsarbete rörande utvinning av utan och för vissa säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet har anvisats under sär- skilt anslag. Huvuddelen av bolagets verksamhet finansieras dels från det nuvarande anslaget Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atom-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 478

energi. dels i betydande utsträckning även genom forskningsbidrag och egna inkomster av uppdrag.

Atomenergis styrelse har utsett ett särskilt programråd, som skall ge synpunkter på utformningen av bolagets utvecklingsprogram på rcaktor- och bränsleområdet. I detta programråd ingår bl.a. företrädare för Asea-Atom, andra tillverkande företag och kraftindustrin.

AB Atomenergi

Atomenergi framhåller i sin anslagsframställning inledningsvis att Europa mer än andra delar av världen är beroende av importerade bränslen för sin energiförsörjning. Det gångna årets erfarenheter har därför lett till en omprövning av energipolitiken i en rad europeiska länder, liksom inom den europeiska gemensamma marknadens organ och har bl. &. resulterat i nya högre mål för installationen av kärnkraft. I Förenta Staterna har strävandena att. uppnå oberoende på energiområ- det inneburit en kraftig satsning på kärnkraften. Strävandcna går ut på att inte bara genomföra det omfattande utbyggnadsprogrammet utan förseningar utan att därutöver forcera utbyggnaden så mycket som in— dustriell kapacitet och råvarutillgängar medger.

Lättvattenreaktorer dominerar fortfarande helt den industriella ex- ploateringen. Den gaskylda högtemperatur-reaktorn tilldrar sig ett ökan— de intresse. På snabbreaktorområdet fortsätter en utveckling som kan möjliggöra kommersiell exploatering av natriumkylda bridrcaktorer.

De med kärnkraften förbundna säkerhets- och miljöfrågorna har hög prioritet. Ett betydande internationellt samarbete pågår.

De stora industriella kärnkraftprogram som nu förverkligas i de flesta industriländer medför att frågor som rör kärnkraftens bränsle- cykel får allt större betydelse, bl. a. avseende prospektering och bryt- ning av uran och upparbetning av förbrukat reaktorbränsle. I Frankrike byggs en anrikningsanläggning, men för att tillfredsställa det totala behovet av anrikat bränsle kommer en ökad kapacitet på detta område att erfordras redan tidigt under 1980-talet.

Utvecklingen i Sverige innebär bl. a. ett fortsatt arbete på de beslu— tade kärnkraftverken i Oskarshamn, Ringhals, Barsebäck och Fors— mark.

Atomenergi anger som sin huvudmålsättning att bidra till att det på— gående utbyggnadsprogrammet kan genomföras och att kärnkraften där- igenom kan införas som en säker, tillförlitlig och ekonomisk energi- källa. Bolagets arbetsprogram under de närmaste åren är till sin helt dominerande del knutet till den redan beslutade kärnkraftutbyggaden.

Bolaget framlägger i särskild skrivelse förslag till ändrade förutsätt— ningar för finansiering av bolagets verksamhet och därmed samman- hängande frågor beträffande bolagets aktiekapital m. m.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 4.79

För den i Studsvik bedrivna forsknings- och utvecklingsverksamhc- ten föreslär bolaget i denna skrivelse följande beskrivning av ekono- miska mål.

Bolaget skall inom sitt arbetsområde bedriva verksamheten till lägsta kostnad som är förenlig med sund driftsekonomi och gott arbets- resultat. —— Bolaget skall bedriva sitt arbete på basis av specificerade uppdrag med redovisning av fulla kostnader för dessa. —— Realvärdet av bolagets rörelse- och anläggningskapital skall tryg- gas. — Verksamheten skall bedrivas utan utdelningskrav på aktiekapitalet.

De angivna målen bör enligt bolagets uppfattning nås på följande sätt.

—— Avskrivningarna skall beräknas på nyanskaffningsvärdet av anlägg- ningstillgångarna i syfte att bibehålla rcalvärdet av dessa. Priset på bolagets tjänster skall innefatta fulla kostnader för kapitalet. — I de fall statsmakternas riktlinjer eller beslut inte medger att bolaget debiterar beställaren fulla kostnaden för ett utfört arbete, skall i princip mellanskillnaden löpande debiteras staten. Bolagets redovisningssystem skall utformas så att det löpande drift- resultatet kan avläsas. Över- eller underskott skall regleras genom bokslutsdepositioner och ej genom statliga programanslag.

Bolaget föreslår på grund val av detta följande.

— Bolagets öppet redovisade egna kapital ökas till 90 milj. kr. för att bättre stå i relation till bolagets omsättning och kapitalstruktur, var- av 70 milj. kr. utgör aktiekapitalet, 14 milj. kr. rcservfond och 6 milj. kr. dispositionsfond i bolaget. Bolaget föreslår att ökningen av det egna kapitalet bör ske genom nyemission att betalas genom kvittning helt eller delvis av statslån. — Realvärdet av rörelsekapitalet, varmed här förstås omsättningstill- gångar minus kortfristiga skulder, tryggas genom pålägg i bolagets prissättning. — I bruk varande anläggningar, med undantag för sådana engångsin- vesteringar som sammanhänger med speciella program, beräknas ha ett bruksvärde av ca 150 milj. kr. samt ett nyanskaffningsvärde av ca 300 milj. kr. De tryggas genom att ersättning för årlig värdeminsk- ning inräknas i bolagets priser. Detta belopp motsvarar även det av bolaget beräknade genomsnittliga investeringsbehovet under de när- maste åren. — Ränta på lånat kapital inräknas i priset på bolagets produkter.

Bolaget har bedömt att ett schablontillågg på 25 % på programkost- naderna enligt tidigare tillämpade beräkningsmetoder skulle täcka även kapitalkostnadema. I bolagets anslagsframställningar för budgetåret 1975/76 har denna nya beräkningsmetod tillämpats.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 480

Atornenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atom- e n e r g i

,'rtomenergi liet—.iställer för budgetåret "1975/76 om ett bidrag av stats- medel pä 55.3 milj. kr. "för atomenergivcrksamheten vid bolaget.

Följande sammanställning visar fördelningen av anvisade och före- siagna statsmedel under detta anslag på arbetsområden enligt bolagets beräkning (i milj. kr.). Inom parentes anges beräknade belopp utan det nya kapitalkostnadspfrlägget.

Utfall Prognos Beräknar Atom 'nergi 1973174 NH,-"75 l975l76

Arbetsprogrrun heil. eller delais lll'ttlnSlCFGl med statsmede!

Bränsleeyketn 6.5 4,4 6,0 ( A,0* Säkerhet.—'verksamhet 7.6 8.8 14.7 (10, ) Lärn :utenreaktorer lR,l 20,0 30,6 ( 22,6) Andra rcaktorsystem 2.4 2,4 8,9 ( 6,9) Ovrig forskning och utveckling 7,2 6,2 12.0 ( 8.3) h-led statsmedel finansierat under-slott i den l-zominersiella verksamheten 8,0 6.1 [3,1 ( 7,5) Summa 49,8 47,9 85,3 (60.2)

Vid bolagets anläggning i Ranstad pågår ett utvecklingsarbete med uranutvinning. samfinansierat med statens vattenfallsverk och i sam— arbete med Luossavaara—Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden AB. Program ..e . som löper till den l juli 1975, avser att ange förutsätt- i'rngarna för en anläggning för produktion av ca 1 200 ton uran per är baserat på det mycket stora men låghaltiga uranförekomsterna 1 Bil- lingen. En rapport beträffande de tekniska och ekonomiska förutsätt- ningarna liar utarbetats och överlämnats till chefen för industrideparte- mentet. Resultatet innebär enligt bolagets bedömning att betingelserna för en exploatering av fyndigheter utan dröjsmål bör klarläggas. För— handlingar i frågan pågår med olika intressenter. Bolaget aVser att fort- sätta sina studier av förutsättningar för svenska engagemang i tillkom- mande anrikningskapacitet.

Bolagets insatser, när det gäller brt'inslccylreln avser, förutom utveck- lingsarbete rörande utvinning av uran, även utredningar rörande anrik- ning oeh viss forskning kring gaseentrifugmctoden samt arbeten på plutoniumberikat bränsle.

Inom bolagets ordinarie program har tagits upp säker/reli-verksamhet som sammanhänger med verksamheten i Studsvik och de allmänna utvecklingsarbeten beträffande strålskydd m.m. vid kärntekniska an- läggningar som aktualiseras vid normal drift och underhåll. Bolagets kunnande på miljöområdet utnyttjas i ökande omfattning även utanför

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 481

kärnenergiområdet av kommuner och industrier, där bolaget engageras för uppdrag som avser mätningar och kartläggning av förorenande ut- släpp. Bolaget medverkar vidare i utveckling av en metod för märk- ning av olja i tankfartyg för att möjliggöra identifiering av oljeutsläpp.

Arbetet rörande Iättvattenreaktorer, vars volym bolaget beräknar skall vara i huvudsak oförändrad budgetåret 1975/'76 jämfört med 1974/75, fördelar sig på sex verksamhetsområden, nämligen konstruk- tionsmaterial, bränsleelement, reaktorfysik, korrosion och vattenkemi, reglering och instrument samt Värmeteknik och komponenter.

Arbetena rörande konstruktionsmaterials hållbarhet avser bl. a. tryck- kärlsstål och zirkoniumlegeringar för bränslekapsling.

På bränsleområdet läggs huvudvikten på studium av funktions- och livslängdsbegränsningar för bränslestavar. Inom reaktorfysiken inriktas insatserna liksom hittills på datorprogram för dimensionering och drift av reaktorer. Arbetet utförs delvis i samarbete med kraftföretagen. Bränslecykler med plutoniumåterföring studeras. Korrosion analyseras hos rostfritt stål samt hos nickel- och zirkoniumlegeringar.

[nom reglertekniken utförs på bolagets hybriddatoranläggning studier av dynamiska förlopp och reglering av kokar— och tryckvattenrcaktorer med hjälp av modeller som tas fram i samarbete med kraftföretagen. Nya reglermetoder studeras liksom samkörning av kärnkraft med kon- ventionell kraft.

Bolagets värmelaboratorium utnyttjas i ökande omfattning för säker- hetstekniska experiment. Bl. a. simuleras händelseförloppet vid kylme— delsförlust i en reaktor och nödkylning av härden. Experimenten utförs dels på uppdrag av delegationen för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor (Kärnsäkforsk), dels i samarbete med Asea- Atom.

Bolaget anser det vara en angelägen uppgift att i samarbete med kärnenergins parter i landet studera förutsättningarna för en framtida introduktion av andra reaktorsystem. Utvecklingen och industrietable- ringen utomlands av den snabba bridreaktorn bör följas uppmärksamt. Den gaskylda högtemperaturreaktorn är också ett system av intresse, särskilt för processvärmetillämpningar. Då tillgängliga resurser även under de närmaste åren kommer att vara hårt engagerade genom ovan— nämnda arbeten inom lättvattenteknologin, föreslår bolaget dock endast en begränsad insats beträffande andra reaktorer under de kommande åren. Målet är att till budgetåret 1977/78 utarbeta en rekommendation för en framtida handlingslinje.

För långsiktig övrig forskning och utveckling föreslår bolaget ett i förhållande till föregående budgetår i stort sett oförändrat statsanslag. Bolaget kommer att eftersträva att få ökade anslag ur andra källor, men kan inte utesluta möjligheten av en ytterligare minskning av verksam- hetens volym. Forskningsprogrammet innebär väsentligen en fortsätt—

31 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga ] Industridepartementet 482

ning av redan etablerade arbetsuppgifter inom områdena det fasta till— ståndets fysik, neutronfysik och strålningskcmi. Bolaget föreslår vidare fortsatt arbete på området lågtemperaturvärme och vissa undersök- ningar på t'usionsområdet.

Inom ramen för sin kommersiella verksamhet säljer bolaget varor och tjänster vars värde beräknas uppgå till 42 milj. kr. resp. drygt 47 milj. kr. budgetåren 1974/75 och 1975/76. Av denna volym uppgår den andel som enligt statsmakternas beslut skall stödfinansieras till omkring 19 milj. kr. resp. 25 milj. kr. De belopp som inte direkt debiteras upp- dragsgivarna utgör för resp. budgetår 6,1 milj. kr. och 13,1 milj. kr.. varvid för budgetåret 1975/76, som nyss nämnts, inräknats ett kapital- kostnadspålägg. De omfattande utvecklingsuppdrag som bolaget genom- för åt de svenska kärnkraftintressenterna har sedan flera år skett inom ramen för samarbets- och konsultationsavtal för vilka debiteringsprin- ciper har fastställts av riksdagen. Ersättningen för bolagets insatser inom dessa avtal ger inte full täckning för bolagets kostnader.

Förutom medel över anslaget Atomenergiverksamhet inom AB Atom- energi hemställer bolaget om följande bidrag av statsmedel för budget- året 1975/76.

Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiom- rådet

Statsmakterna har beslutat att för budgetåren 1973/74 och 1974/75 arbetsuppgifter på kärnkraftens miljö- och säkerhetsområden skall ge- nomföras till en kostnad av 2,5 resp. 9,2 milj. kr. (prop. 1974: 2 's. 22, NU 1974: 1, rskr 1974: 30 och prop. 1974: 1 bil. 15 s. 151, NU 1974: 26, rskr 1974: 198). Medlen har som inledningsvis nämnts anvisats under ett särskilt reservationsanslag.

Av dessa medel har Atomenergi för förberedande arbeten med inter- nationella säkerhetsprojekt i Marviken-anläggningen och bränsleunder- sökningar under budgetåret 1973/74 erhållit 2,5 milj. kr. I en skrivelse den 5 juli 1974 har bolaget föreslagit ett program inom en ram av 9,2 milj. kr. för fortsatta säkerhetsarbeten hos bolaget under budgetåret 1974/75.

För nästa budgetår föreslår Atomenergi ett anslag av 17,1 milj. kr. En översikt över den av bolaget beräknade och föreslagna fördel- ningen på huvudområden lämnas i följande sammanställning (i 1 000- tal kr.). I föreslagna belopp för budgetåret 1975/76 har kapitalkostna- der räknats in. Siffrorna inom parentes anger föreslagna belopp utan

Hänvisningar till US43

kapitalkostnadspålägg.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 483

1973/74 1974775 l975,-'76 Beräknat Beräknat Förslag Internationella säkerhetsprojekt 2 090 3 547 5 106 ( 4 085) Bränsleundersökningar 410 3 013 5 544 ( 4 435) Omgivningsetfekter _ 917 2058 ( 1 646) Kraftreaktorers säkerhet — 1 723 4 405 ( 3 524) Summa 2 500 9 200 17113 (13 690)

Bolaget förutsätter att begränsade förskjutningar mellan program- områdena kan ske inom den angivna medelsramen. Detta kan vara på- kallat av tekniska erfarenheter eller av utvecklingen inom det inter- nationella samarbetet. En förutsättning för en sådan programrevision bör dock vara att statens kärnkraftinspektion finner den motiverad.

De internationella säkerhetsprojekten som utförs i Marviken föreslås främst omfatta fortsatta s.k. nedblåsningsförsök. Vidare planeras ar- beten rörande härdnödkylning, provning av stora ventiler och s. k. ut— strömningsprov.

När det gäller bränsleundersökningar föreslår bolaget främst arbeten rörande undersökning av zircalloy med hänsyn till förhållandena vid kylmedelsbortfall i härden och studier av bränslemodeller för att klar- lägga bränslets beteende under normala och onormala driftförhållan- den. Även mätningar av resteffekter i bestrålat uran och analys av fis- sionsproduktläckage från defekta bränslepatroner planeras. En stor del av bolagets förslag är en direkt fortsättning av det pågående arbetet un- der 1974/75.

Bolagets förslag till arbetsplan rörande omgivningseffekter avser fort- satt analys av aktivitetsutsläpp vid hypotetiska haverier och normal drift, atmosfäriska spridningsförlopp samt dos-effektsamband för aktiv jod.

För arbetena rörande kraftreaktorers säkerhet under budgetåret 1975/76 är flertalet projekt planerade att påbörjas under 1974/75. Till- kommande projekt avser bl. a. att utveckla datorprogram för nödkyl- ningsförlopp samt att experimentellt verifiera beräkningar av ström- ningsförlopp under nedblåsning i lättvattenreaktorer av kokartyp.

Arbeten rörande kärnkraftens högaktiva avfall

Atomenergi anser att visst forsknings- och utvecklingsarbete omedel- bart bör startas inom detta område. Bl. a. skapas härigenom initialre— surser att snabbt kunna verkställa de åtgärder, som utredningen (I 1972: 08) om radioaktivt avfall, Aka-utredningen, kan komma att föreslå. Bolaget vill i det här föreslagna forskningsprogrammet mer i detalj studera möjligheterna att realisera ett speciellt system för det högaktiva avfallets behandling snarare än att täcka in alla olika tänkbara förfa- randen. Bolaget föreslår att för detta arbete anvisas 1,5 milj. kr. bud- getåret 1974/75 och 2,5 milj. kr. budgetåret 1975/76. Sistnämnda be- lopp inkluderar kapitalkostnader.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepanementet 434

Aku-utredningen anser i yttrande över Atomenergis anslagsframställ- ning i denna fråga att det inte är möjligt att nu förorda ett visst sätt för finansiering av denna verksamhet. Utredningen avser emellertid att ta initiativ till ett samråd med Atomenergi och Svensk kärnbränsleför- sörjning AB för att finna former för finansiering av ett inledande forsk- nings- och utvecklingsprogram för Atomenergi.

Täckande av driftkostnader för Forskningsrå— dens laboratorium i Studsvik

AB Atomenergi och styrelsen för Forskningsrådens laboratorium an- ser att den nuvarande finansieringen av laboratoriets verksamhet genom driftsanslag från statens råd för atomforskning och styrelsen för tek- nisk utveckling är otillfredsställande. Bl.a. hävdas att verksamheten fått en mer permanent prägel än vad som från början förutsågs och att svå- righeterna ökat att få anslag som täcker de fulla kostnaderna. Bolaget föreslår därför att laboratorielokalerna överförs från statens allmänna fastighetsfond till bolaget och att ett särskilt anslag av 1450 000 kr. anvisas för täckande av driftkostnader för laboratoriet m.m.

Atomenergi har vidare hemställt om anslag på tilläggsstat för bud- getåret 1974/75 av 3 milj. kr. avseende utvecklingsarbete på alternativa reaktorsystem.

F öredraganden

Huvuddelen av verksamheten vid Atomenergi avser forskning och utveckling inom det kärntekniska området. På grund av verksamhetens energipolitiska och industripolitiska betydelse finansieras den till bety- dande omfattning med statsmedel. Atomenergi har föreslagit en viss ökning av statsanslaget.

Jag har tidigare under avsnittet 12.5.2 Huvudprogram Energiforsk- ning behandlat den forskning och utveckling på energiproduktionsom- rådet som är energipolitiskt motiverad. En del av den verksamhet som faller inom detta program bedrivs f.n. vid Atomenergi. Bolaget ut- för därutöver bl. a. ett betydande utvecklingsarbete på lättvattenreak- torområdet som huvudsakligen är industripolitiskt motiverat. Mot den- na bakgrund har jag funnit det ändamålsenligt att göra en ny indel— ning av Atomenergis verksamhet. Jag har därför tagit del av bolagets projektplanering och efter kontakt med bolaget gjort en beräkning av bolagets statsfinansierade verksamhet för innevarande budgetår och bolagets förslag för nästa budgetår. Beräkningen redovisas i följande sammanställning (i milj. kr.).

Den energipolitiska forsknings- och utvecklingsverksamheten vid Atomenergi bör inte som tidigare finansieras med statsanslag direkt till bolaget utan utgöra en del av energiforskningsprogrammet. Indelning-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 435

1974/75 19755'76

Stats- anslag Atom- Föredra- energi ganden ]. Energiforskning a) Fissionsenergi — lättvattenreaktorers säkerhet 8,4 16,3 — radioekologi m.m. 0,5 1,0 —— studier av framtida reaktorsystem 3,7 9,3 — utvinning och anrikning av uran 1,4 2,3 — övriga kärnbränslecykeln 2,0 5,l b) Spillvärme 0,9 1,6 c) Ovriga energislag 0,1 0,3 17,0 35,9 29,02 2. Stöd till svensk kärnkmpindusrri — lättvattenreaktorer, teknisk utveckling 15.7 16.5 _ samarbetsprojekt 11,2 11,5 — stödfinansierad försäljning 0,3 0,8 27,2 28,8 24,1 3. Övrig verksamhet —— underskott, kommersiell försäljning 1,5 — — underskott, isotoptillverkning 4,9 6,7 — foskningstjänster, innovationer 5,3 6,4 —- långsiktig kärnteknisk forskning 1,9 1,9 13,6 15,0 13,1 Totalt 57,81 79,7 66,2

* Varav 47,9 milj. kr. från anslaget Atomenergiverksamhet inom AB Atomenergi, ca 8 milj. kr. som utbetalats från anslaget Särskilda säkerhetsarbeten inom kärn- energiområdet OCh 1,9 milj. kr. från STU för långsiktig kärnteknisk forskning. Beräknat belopp under programmet Energiproduktion 26 milj. kr. och beräk- nade uppdrag för 3 milj. kr. från statens kärnkraftinspektion för sådan verksam- het som nu finansieras direkt från statsanslag till Atomenergi.

en av denna verksamhet i sammanställningen motsvarar programstruk- turen hos huvudprogrammet Energiforskning. För bolagets övriga statsfinansierade verksamhet bör på statsbudgeten fr.o.m. nästa budget- år två nya anslag tas upp dels för stöd till svensk kärnkraftindustri, dels för övrig verksamhet.

Jag har tidigare beräknat en ram av 66,8 milj. kr. för programmet Energiproduktion under nästa budgetår. Jag beräknar att Atomenergi kommer att utföra arbeten för ca 26 milj. kr. inom detta program. Härav beräknas ca 22,5 milj. kr. avse arbeten inom delprogrammet Fissionsenergi, ca 2 milj. kr. delprogrammet Spillvärmeutnyttjande och ca 1,5 milj. kr. delprogrammen Fusionsenergi och Övriga energifor- mer. Inom delprogrammet Fissionsenergi beräknar jag, jämfört med innevarande budgetår, i stort sett oförändrade medel för studier av fram- tida reaktorsystem, medan jag för lättvattenreaktorers säkerhet, utvin- ning och anrikning av uran och övriga kärnbränslecykeln räknar med betydande ökningar. Därutöver förutser jag att Atomenergi kommer att få uppdrag för visst utredningsarbete rörande kärnvärmeverk. Det

Prop. 1975: 30 Bilagal industridepartementet 486

ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om Atom- energis arbeten inom programmet Energiproduktion.

Utvecklingsarbetena vid Atomenergi rörande ]ättvattenreaktorers sii- kerhet finansieras under innevarande budgetår i huvudsak dels från an- slaget Särskilda säkerhetsarbetcn på käm-energiområdet, dels genom uppdrag från Kärnsäkforsk. Vid min behandling av anslagsfrågor rö- rande statens kärnkraftinspektion har jag förordat att ansvaret för en betydande del av denna verksamhet skall överföras till inspektionen. Jag har med hänsyn härtill beräknat att uppdrag för ca 6 milj. kr. kommer att läggas på Atomenergi från statens kärnkraftinspektion. Härav motsvarar 3 milj. kr. kostnaden för sådana arbeten som för innevarande budgetår finansieras med anslag direkt. till Atomenergi, medan övriga 3 milj. kr. avser sådan verksamhet som inspektionen den 1 januari 1976 föreslås överta från Kärnsäkforsk.

Atomenergi har under en följd av år verkat huvudsakligen inom kärnkraftområdct. Till följd av senare års utveckling på kärnkraftom- rådet och på energiområdet i allmänhet har efterfrågan på bolagets tjänster förändrats. Denna utveckling kan förväntas fortsätta. Vidare utlöper år 1979 konsortialavtalet mellan staten och ASEA som har betydelse för Atomenergis arbeten för svensk kämkraftindustri. Bl.a. mot denna bakgrund avser jag att i annat sammanhang föreslå rege- ringen att låta göra en översyn av Atomenergis verksamhet och arbets- former. Härvid bör särskilt prövas möjligheterna att använda Atom- energis personal och övriga resurser i större utsträckning utanför kärn- energiområdet.

I avvaktan på resultatet av en sådan översyn är jag inte beredd att ta ställning till bolagets förslag beträffande beräkning av kapitalkost- nader. För bolagets fortsatta investeringar i anläggningar och utrust- ning bör i huvudsak de riktlinjer gälla som jag redovisade vid min anmälan av anslaget Atomenergiverksamhet' inom Aktiebolaget Atom- energi i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 148). Den nettointäkt som erhålls för bolagets fastigheter på Liljeholmen i Stockholm och de medel som frigörs genom nedläggningen av Ågestaverket bör kunna användas för utrustnings- och anläggningsinvesteringar i Studsvik. Vad gäller Ågestamedlen skall bolaget lämna räntebärande skuldförbindelser till kammarkollegiet på belopp som motsvarar investeringarnas storlek.

Nu löpande räkenskapsår för Atomenergi har förlängts till att omfatta 18 månader. Fr.o.m. den 1 juli 1975 kommer bolagets räkenskapsår att sammanfalla med det statliga budgetåret.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 437

E 15. Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraftindustri Nytt anslag (förslag) 24 100 000

Enligt konsortialavtalct mellan staten och ASEA åtar sig staten att verka för att forsknings- och utvecklingsresurserna hos Atomenergi kan stödja svensk industris kommersiella verksamhet på kärnenergiområdet. Bolagets forsknings- och utvecklingsarbete med detta syfte utförs i hu- vudsak i två former, dels inom ramen för samarbetsavtal med Asea- Atom och med annan industri på kärnkraftområdet, dels genom helt statsfinansierat utvecklingsarbete med mer långsiktig inriktning. I viss utsträckning tillhandahåller bolaget dessutom tjänster till svensk kärn- kraftindustri med en av det förut nämnda konsortialavtalet reglerad prissättning, som inte medger full kostnadstäckning. Som jag tidigare har nämnt bör ett särskilt reservationsanslag tas upp för de statsmedel som anvisas till Atomenergi för stöd till svensk kämkraftindustri.

Arbeten inom samarbetsavtalet med Asea-Atom finansieras till en del av Atomenergi och en del av Asea-Atom. Huvuddelen av arbetet utförs vid Atomenergi. Likartade avtal finns med annan svensk industri som tillverkar komponenter på kärnkraftområdet och med kraftindustrin. Enligt min mening är arbetena inom dessa avtal av väsentlig betydelse för svensk kärnkraftindustri och jag anser att det tekniska utvecklings— arbete på lättvattenreaktorområdet som inte är direkt säkerhetsinriktat bör ske inom ramen för samarbetsavtal.

Medelsbehovet under detta anslag beräknar jag till 24,1 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraft-

industri för budgetåret 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 24 100 000 kr.

E 16. Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet N_vtt anslag (förslag) 13 100 000

Som jag har nämnt bör för sådan övrig verksamhet inom Atomenergi till vilken bidrag bör utgå av statsmedel ett särskilt reservationsanslag tas upp på statsbudgeten nästa budgetår.

Atomenergis kommersiella försäljning utvecklas i huvudsak positivt. Med undantag för tillverkningen av radioaktiva isotoper förutser bo- laget att underskott inte skall uppkomma under nästa budgetår, med nuvarande principer för beräkning av kapitalkostnader. Jag anser att bolaget i sin prissättning i den kommersiella verksamheten bör efter- sträva att få full täckning av samtliga kalkylmässiga kapitalkostnader.

Atomenergis tillverkning av radioaktiva isotoper fortsätter att upp-

Prop. 1975: 30 Bilaga] Industridepartementet 488

visa betydande underskott. Vad gäller medicinska isotoper har en arbets- grupp inom socialdepartementet utrett behovet av en inhemsk tillverk- ning och funnit att en sådan är av väsentlig betydelse för svensk sjuk- vård. Efter samråd med chefen för socialdepartementet anser jag för egen del att tillverkningen bör fortsätta, om ett tillfredsställande resultat kan uppnås inom de närmaste åren, vilket jag bedömer vara möjligt. Särskilt bör möjligheten till samarbete med andra intressenter på läke- medelsområdet prövas. För det kommande budgetåret beräknas ett un- derskott för tillverkningen av radioaktiva isotoper som får täckas från förevarande anslag.

Vissa myndigheter och forskningsråd utnyttjar Atomenergis resurser i Studsvik. Jag har beräknat medel för att täcka vissa omkostnader i samband därmed.

Jag har under detta anslag beräknat vissa medel även för utveckling av sådana innovationer som kommit fram i bolagets verksamhet och som på sikt bedöms kunna bli ekonomiskt lönsamma. För flertalet projekt erhålls bidrag även från STU.

Atomenergi erhåller under innevarande budgetår ett bidrag från STU på 1,9 milj. kr. för långsiktig kärntekniskt forskningsarbete. Jag beräk- nar att dessa medel under nästa budgetår skall utgå under förevarande anslag.

Sammanlagt beräknar jag medelsbehovet under detta anslag till 13 100 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet för budget- året 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 13 100000 kr.

E 20. Dledelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom

1974/75 Anslag 15 000 000 1975/76 Förslag 20 000 000

I november 1968 träffade staten och Allmänna svenska elektriska ak- tiebolaget (ASEA) ett konsortialavtal om samarbete på reaktor- och bränsleområdet. Avtalet, som gäller till utgången av år 1979, innebär bl. a. att parterna skall samarbeta inom ramen för ett självständigt bolag, AB Asea-Atom. Konsortialavtalet har godkänts av riksdagen (prop. 1968: 169, SU 1968: 199, rskr 1968: 408).

Asea-Atom har till uppgift att bedriva utveckling, tillverkning och försäljning av kärnreaktorer och reaktorbränsle. Bolaget har övertagit vissa tillverkningsresurser m.m., som tidigare fanns hos ASEA och AB Atomenergi.

Aktiekapitalet i Asea-Atom har förra året ökats med 40 milj. kr. till

Prop.]975: 30 Bilagal Industridepartementet 439

100 milj. kr. (prop. 1974: 1 bil. 15, s. 156, NU 1974: 26, rskr 1974: l98). Staten och ASEA äger lika stora delar.

På grund av Asea-Atoms begränsade möjligheter att ställa realsäker- het för åtaganden i samband med leveranser har staten och ASEA ställt garantier av f.n. 185 milj. kr. vardera. Garantin har formen av en förbindelse att intill ett belopp av 370 milj. kr. tillskjuta medel som kan visa sig vara erforderliga utöver bolagets egna tillgångar för att bo- lagen skall kunna fullgöra sina förpliktelser. Garantibeloppet som ur- sprungligen var 500 milj. kr., (prop. 1969: 101, SU 1969: 99, rskr 1969: 245) har reducerats till följd av dels den nyssnämnda ökningen av aktie- kapitalet, dels lämnade medelstillskott år 1972 (prop. 1972:52, NU 1972: 34, rskr 1972: 197) och år 1974 (prop. 1974: 1 bil. 15 s. 154, NU 1974: 26, rskr 1974: 198) om sammanlagt 45 milj. kr. från var och en av aktieägarna.

Begäran om medelstillskott under år 1975

Asea—Atoms orderingång under den senaste sexårsperioden har varit följande:

1969 ca 485 milj. kr. 1970 ca 34 milj. kr. 1971 ca 466 milj. kr. 1972 ca 342 milj. kr. 1973 ca 1 691 milj. kr. 1974 ca 1 010 milj. kr.

Teollisuuden Voima Oy —— Industrins Kraft AB (TV0) i Finland har under år 1974 utnyttjat den option för ett andra kämkraftaggregat i Olkiluoto, som bolaget lämnade hösten 1973. Bolagets åtagande om- fattar komplett leverans och idrifttagning av reaktor— och turbinanlägg- ning samt den första bränsleladdningen.

Den 1 december 1973 hade bolaget inneliggande order till ett värde av ca 2 800 milj. kr. och den 31 december 1974 till ca 4 030 milj. kr.

Faktureringen har under de sex första verksamhetsåren uppgått till sammanlagt 1 056,6 milj. kr., varav 688,4 milj. kr. faller på år 1974.

Asea-Atom har den 29 januari 1975 gjort framställning till bolagets aktieägare om ytterligare medelstillskott.

Bolaget föreslår att aktieägarna lämnar ett medelstillskott av totalt 40 milj. kr. under år 1975. Staten och ASEA skulle härvid vardera svara för hälften av tillskottet. Asea-Atom hänvisar till den motivering som bolaget anförde för begäran om medelstillskott åren 1972 och 1974 och som redovisats senast i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 155). Denna motivering anser bolaget alltjämt vara giltig. Som ytterligare skäl för sin begäran nämner bolaget att faktureringen under de närmaste åren kom- mer att avse kärnkraftverk som priskalkylerats och sålts i ett tidigare

Prop. 1975: 30 Bilaga]. Industridepartementct 490

rådande pressat konkurrensläge med låga priser. De gentemot bolagets kunder tecknade prisjusteringsklausulerna ger dessutom i vissa fall inte full täckning för kostnadsökningar med avseende på material och ar- bctc.

ASEA har i skrivelse till Asea—Atom förklarat sig villigt att skjuta till 20 milj. kr. under år 1975 under förutsättning bl.a. att staten läm- nar motsvarande tillskott.

Föredruganden Asea-Atom har hittills förmått att hävda sig väl trots den hårda inter- nationella konkurrensen på kärnkraftområdet. Verksamheten är av av- görande betydelse för utby gnaden av kärnkraftförsörjningen i Sverige. En del inneliggande order har tagits under en period med pressad prisnivå. Bolaget har därför under de närmaste åren ett visst behov av medelstillskott. Medel behövs även för ett fortsatt utvecklingsarbete. Under år 1975 behöver Asea-Atom ett medelstillskott av 40 milj. kr. Av detta bör staten och ASEA svara för hälften vardera. ASEA har för- klarat sig villigt att bidra med 20 milj. kr. i medelstillskott under år 1975 under förutsättning bl. a. att de av staten och ASEA utställda ga— rantierna reduceras med summan av de aktuella tillskotten från ägarna. Som följd härav bör statens förbindelse att till Asea-Atom tillskjuta högst 185 milj. kr. reduceras med 20 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom för budget- året 1975/76 anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Prop.1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 491

KAPlTALB UDGETEN I. Statens affärsverksfonder

17. Statens vattenfallsverk

1. Kraftstationer m. m.

1973/74 Utgift 1 384 992 955 Behållning 161 626 347 1974/75 Anslag 11 480 000 000 1975-76 Förslag 1 747 500 000

1. Härutöver har anvisats 168 900 000 kr. på tilläggsstat [

Statens vattenfallsverk inrättades som affärsdrivande verk är 1909 och fick sin nuvarande organisation efter beslut av 1961 och 1974 års riksdagar (prop. 1961:168, SU 1961:162, rskr 1961:368 och prop. 1974: 1 bil. 15 s. 211, NU 1974: 26, rskr 1974: 198).

Vattenfallsverket handhar enligt sin instruktion (1974:798) statens kraftverksrörelse och kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk samt ver- kar för en rationell elenergiförsörjning inom riket. Verket ombesörjer också beredskapsplanläggning av rikets elenergiförsörjning.

Vattenfallsverket beslutar om leverans av elenergi från verkets an- läggningar och fastställer avgifter för sådan leverans. Anläggningar och byggnader som fordras för verksamheten uppförs av verket.

Utgifterna för verkets investeringar bestrids från investeringsanslaget till kraftstationer m.m. dels genom inkomstmedel som uppbärs och re- dovisas av verket, dels genom medel som i övrigt ställs till verkets förfo- gande.

Vattenfallsverket förvaltar statens aktier i produktionsbolagen Bastu- sels kraft AB, Bergeforsens kraft AB, Bråvallakraft AB, Forsmarks kraftgrupp AB, Fyriskraft AB, AB Grytforsen, AB Kattstrupeforsen, Rebnis kraft AB, Stockholms kraftgrupp AB och AB Umeforsen. i dis- tributionsbolagen AB Alebygdens elverk, AB Boxholms elverk, AB Finspångs elverk, Motala Ströms kraft AB, Piteortens eldistributions AB, Rönninge elektriska AB, AB Skillingaryds elverk, AB Stenungsunds elverk, Umeå elektriska distributions AB, Vikbolandets elektriska kraft AB, Vingåkers elverk AB, Viskans kraft AB och AB Värmdö elverk samt i Kolbäcks belysnings AB, AB Kärnkraftutbildning, Luleå energi- verk AB, Oljeprospektering AB, Petroswede AB, Svensk kärnbränsleför— sörjning AB och Östgas AB.

Prop.1975: 30 Bilagal Industridepartementet 493

Ekonomisk översikt m. in.

Till gångarna i statens vattenfallsverks fond uppgick den 30 juni 1974 till sammanlagt 13 761 milj. kr., varav 12176 milj. kr. hän- förde sig till naturtillgångar och anläggningar, 745 milj. kr. till inventa- rier och förråd och återstoden till poster av finansiell natur. Sedan skul- derna frånräknats var fondens kapitalbehållning 8 351 milj. kr. inkl. ba- lanserade överskottsmedel.

Vattenfallsverkets r e s ul t a t r ä k nin g a r för de tre senaste bud- getåren framgår av följande sammanställning (i 1 OOO-tal kr.).

1971/72 1972/73 1973/74

Rörelseintäkter 1 426 210 1 565 415 2 068 156 antkostnader -— 617 418 __ 657 818 1 118 086 Rörelseresultat före avskrivningar 808 792 907 597 950 070 Avskrivningar 352 350 — 403 006 436 163 Rörelseresultat 456 442 504 591 513 907 Finansiella och extraordinära intäkter

och kostnader, netto —— 872 14 657 -— 3 717 Resultat före bokslutsdispositioner och

skatter 455 570 519 248 510 190 Bohlutsdispositioner m. m. _— 17 558 __ 4 000 51 000 Kommunalskatter -— 19 641 _— 23 074 25 173 Överskott 418 401 492 174 536 017 Överskott i medeltal av disponerat

statskapital 7,0 % 7,2 % 7,0 %

Verksamheten under budgetåret 1973/74 kom att präglas av oljekrisen Och av en ogynnsam kraftbalans med en mindre andel vattenkraft än som hade förutsatts. Försäljningen av fast kraft påverkades av konsum- tionsbegränsningar och frivilligt elsparande. Trots detta steg intäkterna från verkets fasta kraftförsäljning med 351 milj. kr. Detta förklaras av att de höga oljepriserna utlöste leveransavtalens bränsleprisklausuler och av att de tillägg till taxorna som är beroende av konsumentprisindex ökade. Även kostnaderna blev väsentligt högre än under budgetåret 1972/73. Bl.a. steg kostnaderna för bränsle och inköpt kraft efter av- drag för tillfällig kraftförsäljning med 315 milj. kr. Verksamhetens övriga kostnader steg kraftigt på grund av avtalsenliga löne- och för- månsförbättringar och väsentligt högre materialpriser. Efter avskriv- ningar och finansiella poster men före bokslutsdispositioner och kom- munala skatter visade verksamheten ett resultat av 510 milj. kr., vilket är 9 milj. kr. sämre än föregående budgetår. En del av den lagerreserv som skapats under budgetåret genom uppskrivning av inneliggande oljelager till återanskaffningspris måste upplösas för att det av Kungl. Maj:t fastställda förräntningskravet skulle uppnås. Efter skatter åter-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet - 493

stod ett ncttoöverskott om 536 milj. kr., vilket svarar mot en förränt- ning med 7,0 % av det disponerade statskapitalet.

Antalet an ställd a i tj ä n st hos vattenfallsverket under bud- getåret 1973/74 var i medeltal 10 699 mot 10 221 budgetåret 1972/73 och 9 684 budgetåret 1971/72. Den omfattande investeringsverksamhe— ten och tillkomsten av nya värmekraftanläggningar har krävt personal- förstärkningar inom såväl byggande som drift- och administrationsav- delningar samt för planerings- och projekteringsuppgifter.

Den för vattenfallsverket totala b el a s t n i n g e n och totalt d is - ponibla energin under de tre senaste budgetåren framgår av följande sammanställning.

1971/72 1972/73 1973/74

Belastning ( :" GWh )1 Fasta leveranser:

Industri 9 390 10 040 10 480 Kommunikationer 1 400 1 400 1 470 Kraftföretag 16 810 18 350 19 870 Egen detaljdistribution ] 650 1 780 1 890 Övriga konsumenter 320 390 430 Överföringsförluster 2 190 2 480 2 580 Summa fasta leveranser 31 760 34 440 36 720

Leverans av tillfällig kraft inom och utom landet inkl. överföringsförluster 3 370 4 360 3 570 Total belastning 35 130 38 800 40 290 Disponibel energi (i GWh) Vattenkraft 25 390 30 960 30 300 Värmekraft 3 180 2 960 3 810 Import 3 500 3 470 4 030 Inköpt kraft från svenska leverantörer 3 060 1 410 2150 Totalt disponibel energi 35 130 38 800 40 290

1 1 GWh (gigawattimme) = 1 milj. kilowattimmar

Vattenfallsverkets leveranser under budgetåret 1973/74 av fast kraft exkl. överföringsförluster ökade med 6,8 %. Ökningstakten var lägre än under närmast föregående budgetår, vilket till stor del beror på den milda väderlek som rådde och de konsumtionsbegränsande åtgärder som vidtogs förra vintern. Den lägre ökningstakten blev särskilt påtaglig be- träffande leveranserna till inhemska återdistributörer, till vilka försälj- ningen ökade med endast 2,5 % mot 8,8% under budgetåret 1972/73. Verkets egen detaljdistribution uppvisar en på motsvarande sätt mins— kad förbrukningstillväxt. Leveranserna till industrin ökade med 4,3 % mot 6,8 % budgetåret innan. Ökningstakten var lägre än under budget- året 1972/73 för flertalet industrigrupper, speciellt för massa- och pap- persindustri samt stålverk.

Produktionen av vattenkraft under budgetåret 1973/74 minskade _

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 494

trots tillkomsten av nya anläggningar med en medelårsproduktion av ca 700 GWh med 660 GWh i förhållande till budgetåret 1972/73, då tillgången på vatten var synnerligen riklig. Genom avsänkning av regle- ringsmagasinen med ca 9 % kom produktionen av vattenkraft ändå att överstiga medelårsproduktionen. Vattenkraftproduktionen under bud- getåret 1973/74 motsvarade således 104 % av produktionen under ett medclår mot 112 % budgetåret 1972/73 och 94 % budgetåret 1971/72.

Den högre belastningen under budgetåret 1973/74 kunde tillgodoses med en ökad värmekraftproduktion samt ökade inköp från kraftföretag inom och utom landet.

Vattenfallsverkcts investeringsanslag och medelsför- b ru kn i n g under budgetåren 1971/72—1973/74 redovisas i följande sammanställning (i 1 OOO-tal kr.).

Ingående Anslag Medelsför- Utgående

behållning . förbrukning behållning 1971/72 65 367 1 140 000 1 147 044 58 323 1972/73 58 323 1328 000 1 257 704 128 6l9 1973174 128 619 1418000 1384 993 161626

Från investeringsanslaget Kraftstationer m.m. hade för budgetåret 1973/74 anvisats sammanlagt 1 418 milj. kr., varav 61 milj. kr. på till- läggsstat I (prop. 1973: 170, NU 1973: 71, rskr 1973: 384) och 39 milj. kr. på tilläggsstat II (prop. 1974: 2, NU 1974: 1, rskr 1974: 30). Anslags- höjningarna motiverades av dels kostnadsökningar för det tidigare be- slutade investeringsprogrammet, dels köp av aktierna'i Viskans kraft AB. Den för samma budgetår fastställda invcsteringsramen var 1 378 milj. kr. Vattenfallsverket tog dessutom i anspråk 7 milj. kr. av anslags- reserven. Medlen hade ställts till verkets förfogande för tidigareläggning av vissa investeringsobjekt.

Stale/lf. vattenfallsverk Allmänna energifrågor

I anslagsframställningen för budgetåret 1975/76 redovisar statens vat- tenfallsverk inledningsvis sin syn på nuvarande och framtida förhållan- den på energiområdet. Vad särskilt gäller förbrukningen av och försörj- ningen med elektrisk energi framhåller verket i korthet följande.

Sveriges totala förbrukning av primärenergi år 1973 var 430 TWhl, varav 3.90 TWh tillgodosågs med importerade oljeprodukter. Den totala produktionen av elektrisk energi i landet uppgick samma år till 76,4 TWh. Härav producerades 19,7 % i anläggningar som företrädesvis ut- nyttjade olja som bränsle, 2,5 % i kärnkraftanläggningar och återstoden

1 1 TWh (terawattimme) =l 000 milj. kilowattimmar

Prop. 1975:30 Bilagal Industridepartemeutet 495

i vattenkruftanläggningar. Även om elproduktionen således endast till en mindre del är baserad på olja, är oljans andel av landets totala energi- försörjning hög. Sveriges energiförsörjning är därför beroende av en sä- ker oijetillförsel.

Prisstegringarna på olja har varit betydande och en hög prisnivå för- utses bli bestående. Till följd härav och med hänsyn till risken för stör- ningar i oljeproduktionen av det slag som inträffade hösten 1973 har flertalet länder intensifierat sina strävanden att minska beroendet av im- porterad olja.

Utbyggnad av encrgianläggningar sker med utgångspunkt från konsu- menternas behov av energi i olika former. Producenterna av elektrisk energi måste på grund av långa utbyggnadstider för sina anläggningar söka förutsäga konsumenternas elbehov långt fram i tiden.

Möjligheterna att minska energikonsumtionens ökningstakt har under senare år uppmärksammats i allt högre grad. Alla möjligheter att hus- hålla med energi bör enligt vattenfallsverkets mening tas till vara och strävanden i en sådan riktning bör stödjas. Verket stöder arbeten som syftar till effektivare användning av elektrisk energi hos såväl industri- som detaljabonnenter. Verket lämnar bl. a. bidrag till uppförande av ett antal försöksanläggningar för utnyttjande av värmepumpar.

Erfarenheterna från vintern 1973/74 visar att viss begränsning av el- konsumtionen tcmporärt kan uppnås genom ökad information och fri- villigt sparande i förening med måttliga restriktioner. Besparingarna skedde under en begränsad tidsperiod i ett krisläge och kunde åstad- kommas genom en intensiv informationskampanj.

I ett längre tidsperspektiv är utsikterna att nedbringa konsumtionens tillväxt väsentligen beroende på möjligheterna att med nya tekniska lös- ningar hushålla med energi. Ny teknik kan påverka utformningen av framtida industriprocesser och leda till ett minskat behov av energi. Ett ändrat utnyttjande av industriresursema däremot, t.ex. lägre inhemsk förädlingsgrad, kan visserligen reducera svensk industris behov av energi, men detta innebär endast att konsumtionen av energi flyttas över till andra länder.

Sveriges framtida behov av energi beror på de krav på levnadsstan- dard som samhället och dess medborgare ställer. Ökad förädlingsgrad inom industrin, krav på återcirkulation av råvaror, förbättrad arbets- och bostadsmiljö etc. medför ökad efterfrågan på förädlade energifor- mer. Nya prioriteringar i samhället kan visserligen påverka energian- vändningcn och därmed också energiproduktionen, men mer betydande förändringar kräver omställningar som det torde ta avsevärd tid att förverkliga. Även om tillväxttakten i energikonsumtionen i stort skulle kunna dämpas, är det emellertid starkt motiverat att räkna med ett fortsatt ökat behov av elenergi genom övergång till el från andra energi- former.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 496

Prissättningen har framhållits som ett medel att påverka energikon- sumtionens tillväxttakt. Kännedomen om sambandet mellan energipris och förbrukning är emellertid bristfällig. Priskänsligheten kan dock vän— tas vara låg inom flertalet områden, eftersom energikostnaden för de flesta konsument-er är måttlig i förhållande till energins betydelse. I Sve- rige tiliämpas på elområdet tariffer som är baserade på självkostnader beräknade ur kraftsystemets långsiktiga marginalkostnader. En sådan prissättning ger upplysning om elenergins långsiktiga prisutveckling och underlag för konsumenternas planering av sin energiförsörjning på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt.

F lertalct industriländer har under senare år satsat på en successivt sti- gande kärnkraftbaserad elproduktion bl. a. för att minska beroendet av oljeimport. Antalet kommersiella kärnkraftaggregat i stationer om minst 100 MW1 i drift i världen väntas under år 1974 öka från 116 till 152. Antalet beställningar av nya aggregat har ökat markant till följd av olje- krisen. Det har exempelvis rapporterats att Frankrike fördubblar sina beställningar av reaktorer till sammanlagt 13 enheter under åren 1974 och 1975. Enbart i Västeuropa väntas år 1980 ca 135 aggregat med en sammanlagd eleffekt av ca 85 000 MW vara i drift i stationer om minst 100 MW.

Produktion av kärnkraft är i likhet med all annan teknisk verksamhet förenad med säkerhetsmässigt och miljömässigt risktagande. Risktagan- det har i samband med tillståndsgivning och i andra sammanhang san- nolikt anlyserats mer ingående i fråga om kärnkraft än beträffande nå- gon annan gren av industriell verksamhet. Bl. a. av detta skäl har under- lag skapats för en debatt som i vissa länder, främst Förenta staterna och Sverige, blivit mycket livlig.

Vattenfallsverkets sammanfattande bedömning av kärnkraften från säkerhets- och miljösynpunkt bl. a. mot bakgrund av de utredningar och annat material i fråga om haveririsker, avfallshantering och an- vändning av reaktorplutonium för framställning av kärnladdningar —— är, att den inte har nackdelar av sådan tyngd och omfattning som det har hävdats i den svenska debatten. Den introducerar inte risker som är oacceptabla för industrisamhället. Kärnkraftens fördelar är större än dess nackdelar. Det behöver därför inte råda någon tveksamhet inför en fortsatt utbyggnad av kärnkraft.

Alternativa energikällor ägnas stort intresse i Sverige liksom i flertalet andra länder. Det närmast till hands liggande alternativet till kärnkraft är oljebaserad elproduktion. Elenergi från oljebaserade värmekraftan- läggningar är emellertid f. n. nästan dubbelt så dyr som elenergi produ- cerad i kärnkraftverk. Enligt vattenfallsverkets uppfattning är oljebase- rad värmekraft dessutom ett miljömässigt sämre alternativ än kärnkraft och skulle ytterligare kraftigt öka Sveriges beroende av olja. Kostnads- bilden för oljebaserad mottryckskraft är bättre än för Värmekraft base-

1 l MW (megawatt) = 1 000 kilowatt

Prop. 1975: 30 Bilagal lndustridepartementet 497

rad på olja, men utgör inte heller den en fullgod ersättning för kärn- kraft. ._

Svårigheterna att tillgodose ett stigande oljebehov stimulerar till ett bättre utnyttjande av världens koltillgångar. Energi från koleldade an- läggningar beräknas emellertid bli dyrare än från oljebaserade anlägg- ningar och medför dessutom större miljömässiga olägenheter. Det torde behövas avsevärd tid för omställning till ökad kolanvändning i världen. Möjligheterna att utnyttja kol i betydande utsträckning är därför be- gränsade även i vårt land.

Vattenkraften förmår i framtiden täcka endast en mindre andel av det stigande behovet av elektrisk energi. I den utsträckning återstående vat- tenkrafttillgångar —— ca 35 TWh/år —— med hänsyn till andra samhälls- intressen tillåts bli tagna i anspråk erhålls ett tillskott av lätt reglerbar elenergi, som är av utomordentlig betydelse i det framtida kraftsystemet som komplement till annan produktion.

Ved och skogsavfall utnyttjas i viss utsträckning för produktion av elektrisk energi inom skogsindustrin men kommer troligen att successivt minska i betydelse från energisynpunkt på grund av framtida knapphet på skogsråvara. Vissa förhoppningar knyts ibland även till Sveriges to- talt sett relativt betydande energitillgångar — torv. Rationell använd- ning av torv som bränsle är förenad med problem, som kräver ett be- tydande utvecklingsarbete beträffande tekniskt/ekonomiska lösningar och ett klarläggande av inverkan på miljön. Utnyttjande av torv i energiförsörjningen torde i första hand kunna komma i fråga för lokal produktion av värme.

Vattenfallsverket har också studerat möjligheterna till produktion av vindkraft. Vindkraft framstår inte trots tilltalande egenskaper _ som en rationell produktionskälla för elektrisk energi som är lämplig att in- fogas i utbyggnadsprogrammet.

Inom det nordiska samarbetsorganet Nordels ram prövas fortlöpande möjligheterna att samordna planerna för utbyggnad av kraftverk i och samkörningsförbindelscr mellan de nordiska länderna.

Nya energikällor såsom fusionskraft och solenergi kommer knappast att få någon betydelse för världens energiförsörjning före år 2000. Till— varatagandet av jordvärme kan få avsevärd betydelse i vissa områden, men i Sverige saknas helt förutsättningar härför. '

Vattenfallsverkets prövning av tänkbara alternativ under överskådlig framtid för att tillgodose behovet av elektrisk energi ger vid handen att kärnkraft kompletterad med vattenkraft är det bästa alternativet för elproduktion från såväl försörjningsmässig som miljömässig och ekono- misk synpunkt. Det är verkets uppfattning att energiförsörjningen i lan- det kräver ett fullföljande av kraftindustrins planer för kärnkraftens ut— byggnad och att kärnkraftens säkerhetsfrågor är lösta på ett betryggande sätt.

32 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 498

Elförsörjningen

Nederbörden i landet uppgick under budgetåret 1973/74 till 92 % av den normala mot resp. 97 % och 98 % under budgetåren 1971/72 och 1972/73. Den 1 juli 1973 var regleringsmagasinen fyllda till 77 %, vilket är sex procentenheter under medianvärdet för den senaste tioårsperio- den. Tillrinningen var riklig i början av budgetåret men från mitten av augusti och fem månader framåt var den betydligt lägre än normalt. Även vårfloden 1974 blev under den normala. Vid budgetårets slut fanns i landets regleringsmagasin en lagrad energimängd av 17 900 GWh1 motsvarande en fyllnadsgrad av 63 %. chleringsmagasinen av- sänktes således med inte mindre än 14 procentenheter under budget- året 1973/74.

Kraftsituationen i Sverige försämrades markant i oktober 1973 fram- för allt på grund av oroligheter på oljemarknaden. Ett minskat utbud av olja i världen gjorde att priset steg kraftigt. Under senare delen av no- vember startades en energibesparingskampanj i syfte att spara olja. Se- nare infördes även vissa restriktioner i fråga om elanvändning. Effekten av dessa åtgärder blev god och tack vare elsparandet kunde värmekraft- produktionen reduceras. Den milda vintern bidrog också till att minska behovet.

Produktionen av elektrisk energi i landet samt import budgetåret 1973/74 uppgick till 81 700 GWh, vilket innebär en ökning med 2 300 GWh jämfört med närmast föregående budgetår. På grund av lägre till- rinning minskade produktionen av vattenkraft med 700 GWh till 57 200 GWh, trots tillkomsten av nya anläggningar med en produktionskapaci- tet under ett medelvattenår om ca 1 500 GWh. Eftersom regleringsma- gasinen avsänktes kraftigt kom den totala tillgången på vattenkraft ändå att överstiga produktionen under ett medelvattenår. Värmekraftproduk- tionen ökade budgetåret 1973/74 med närmare 2 400 GWh till 18 300 GWh, varav 2 200 GWh utgjorde kärnkraft. Ökningen av värmekraft- produktionen blev trots elsparandet något större än väntat beroende på att oljekrisen begränsade möjligheterna till elimport. Denna ökade dock något jämfört med budgetåret 1972/73 och uppgick till 6200 GWh, varav 5 400 GWh från Norge och 400 GWh från vardera Danmark och Finland.

Elkonsumtionen i landet ökade med 2,3 % under budgetåret 1973/74 till totalt 76 000 GWh. Den svaga ökningen berodde väsentligen på spa- rande och restriktioner under första halvåret 1974. Exporten exkl. överföringsförluster uppgick till 5 200 GWh, varav huvuddelen leverera- des till Finland.

Centrala driftledningen (CDL) lade våren 1970 fram en prognos över elkonsumtionen i Sverige under 1970-talet. Elförbrukningens årliga till-

1 1 GWh (gigawattimme) = 1 milj. kilowattimmar

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 499

växt beräknades enligt denna bli 8,1 % jämfört med 7,1 % under 1960- talet. Prognosen byggde i anslutning till 1970 års långtidsutredning på fortsatt snabb tillväxt i den svenska ekonomin och på en förhållandevis kraftig ökning av antalet elvärmda bostäder. Elkonsumtionsutvecklingen har de senaste åren företett ett mer dämpat förlopp. Förbrukningen år 1973 av elektrisk energi inkl. överföringsförluster var således nära 7 000 - GWh lägre än den antogs bli enligt 1970 års prognos. Skillnaden mot— svarar konsumtionsökningen under ca 15 månader. Inom CDL pågår f.n. en undersökning av elkonsumtionens utveckling i landet t.o.m. 1985. Den nya prognosen väntas bli klar i slutet av 1974. Oavsett vilken framtidsbedömning som därvid kommer att redovisas, är det uppenbart att hänsyn måste tas till den konstaterade avvikelsen mellan verklig förbrukning och 1970 års prognosvärden.

Den förändrade och ännu ovissa situationen på energimarknaden gör det utomordentligt svårt att bedöma efterfrågeutvecklingen på längre sikt. Ett av osäkerhetsmomenten är på vad sätt den höjda energiprisni- vån inverkar på den allmänna ekonomiska utvecklingen och på indu- striproduktionen. Stor betydelse får också de beslut på det energipolitis- ka området som väntas under de närmaste åren.

Oljeförbrukarna torde få räkna med att dagens höga oljepris kommer att bestå, dvs. ett pris som är två till tre gånger högre än tidigare. Detta har bl. a. radikalt förändrat konkurrensförhållandet mellan elvärme och oljebaserad uppvärmning. Det råder emellertid osäkerhet om relationen på längre sikt mellan elpriser och oljepriser och om effekterna av större prisförändringar.

Mot bakgrund av de här redovisade allmänna förutsättningarna har vattenfallsverket under våren 1974 sett över prognosen för belastnings- utvecklingen t.o.m. år 1983 inom sitt distributionsområde. Tillgängligt material rörande den ekonomiska utvecklingen har utnyttjats liksom vissa delresultat från det pågående arbetet med en ny CDL-prognos.

Vid bedömningen av försäljningsutvecklingen har förutsatts att det kommer att vara möjligt att tillgodose elabonnenternas spontana efter- frågan. Begränsningar i fråga om elanvändning skall således inte behöva tillgripas. Vidare har antagits att elenergins prismässiga fördel kommer att bestå. Prognosen avser som vanligt försäljningen av elektrisk- energi under medelårsförhållanden beträffande vattenkrafttillgången.

Prognosen har i första hand anpassats till nuläget beträffande för- brukningen, vartill beaktats kända eller mycket sannolika förändringar i fråga om de mera betydande abonnenternas förbrukning. Tidigare framtidsbedömning vad gäller de mindre abonnenterna har t.v. i all- mänhet behållits.

Översynen har såvitt avser vattenfallsverkets leveranser till industri- abonnenter inte lett till någon större förändring av de tidigare prognos- värdena t. o. rn. år 1978, men har för tiden därefter resulterat i en upp-

Prop. 1975:30 Bilaga ]. Industridepartementet 500

räkning, som år 1982 uppgår till drygt 1 000 GWh. Industrins elförbruk- ning beräknas öka med 7,5 % per år under perioden 1973—1978 och med 6,9 % per år under perioden 1978—1983.

Förra årets prognos för elförbrukningen inom samfärdselsektorn, som domineras helt av statens järnvägar, har behållits. Förbrukningen väntas öka med i genomsnitt 2 €? per år.

Vad gäller leveranserna till konsumentgruppen kraftföretag m.m., som består av större och mindre kraftföretag, tätorts- och landsbygds- distributörer inkl. verkets egen detaljdistribution samt export, har vat- tenfallsverket räknat med en något lägre ökningstakt under prognospe- riodens fem första år och därefter med ungefär samma ökningstakt som antogs i föregående års prognos. Detta innebär att prognosvärdet för år 1982 för denna abonnentgrupp har sänkts med ca 2 900 GWh. Förbruk- ningen bcräknas nu öka med 8,3 % per år under perioden 1973—1978 och med 9,3 % under perioden 1978—1983. Bakom prognosen ligger bl. a. den tidigare redovisade bedömningen att kostnaderna för elvärme kommer att utvecklas gynnsamt i förhållande till andra uppvärmnings- former. En analys av de kommunala bostadsprogrammen pekar dess- utom på en väsentligt större nybyggnadsaktivitet _ särskilt beträffande småhusbyggande inom verkets distributionsområde än i landet i öv- rigt.

På grundval av preliminära utredningar sänktes i förra årets prognos pålägget för överföringsförluster från 10 % till 9 % av de fasta elleve- ranserna. Fortsatta utredningar har visat att även denna nivå är för hög, varför vattenfallsverket nu räknar med ett förlustpålägg av 8 % under hela prognosperioden.

Resultatet av översynen har gett en prognos för den totala belast- ningen inom vattenfallsverkets distributionsområde år 1978 på 50000 GWh inkl. tillägg för oförutsett och överföringsförluster och på 74 700 GWh år 1983. Detta motsvarar en årlig belastningsökning med 8,2 % under perioden 1974—1983. Jämfört med förra årets prognos har över- synen lett till en sänkning av belastningsnivån år 1982 med sammanlagt 2 800 GWh.

Leveranssäkerheten i det statliga kraftsystemet

Leveranssäkerheten är en viktig fråga i samarbetet mellan olika kraft- företag och är därför föremål för ständig uppmärksamhet inom såväl CDL som Nordel.

Kravet på leveranssäkerhet innebär i korthet att kraftsystemet skall fylla två villkor. Dels skall behovet av elenergi kunna tillgodoses i de flesta situationer under året (energibalans). Dels skall det med viss san- nolikhet finnas tillräcklig maskinkapacitet i driftdugligt skick för att

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 501

täcka belastningen (effektbalans). Den sistnämnda frågan kan t.v. läm- nas åt sidan, eftersom kravet på effekt f. 11. inte påverkar utbyggnadsbe- hovet. Framställningen begränsas därför till en kortfattad beskrivning av energibalansproblemet.

Vid planeringen av kraftsystemet är det numera nödvändigt att beakta avvikelser från medelvärdena hos såväl vattenkraftproduktion som värmekraftproduktion och belastning. Avvikelse hos vattenkraft- produktionen är en följd av nederbördens variationer mellan åren (torra år och våta år). Avvikelse hos värmekraftproduktionen beror på att re- parationstiderna och antalet maskinhaverier varierar mellan åren. Avvi- kelse från den sannolika belaStningen följer av variationer i konjunktur, temperatur m. m.

Så länge behovet av elektrisk energi tillgodosågs huvudsakligen med vattenkraft utgjorde variationerna i vattentillgången den största källan till osäkerhet. Det var därför lämpligt att uttrycka ett kriterium för leve- ranssäkerheten i form av ett "torrårskriterium”. Det villkor som skulle uppfyllas var att produktionsresurserna skulle vara tillräckliga för att med normal tillgänglighet hos värmekraftanläggningarna klara den san- nolika belastningen ett exceptionellt torrår. Därvid har eftersträvats en leveranssäkerhet av lägst 97 %, dvs. brist skulle kunna uppstå högst tre år av hundra.

Fortsatta studier av leveranssäkerheten har visat att det är nödvändigt att frångå nämnda utformning av energibalanskriteriet och framdeles räkna med avvikelse också från medelvärdet hos värmekraftproduktio- nen. Orsaken härtill är att belastningsökningen i framtiden kommer att tillgodoses huvudsakligen med värmekraft.

Vattenfallsverket har funnit att planeringen även för den nu aktuella prognosperioden bör inriktas på en leveranssäkerhet av ca 97 %. Detta villkor blir uppfyllt om summan av 80 % av vattenkraftproduktionen under ett medelvattenår och 90 % av värmekraftproduktionen vid nor- mal tillgänglighet är större än eller lika stor som belastningen enligt mest sannolika prognos. Detta kriterium för leveranssäkerheten kommer att bli bestämmande för utbyggnaden av produktionsanläggningarna. Det har dock inte påverkat de förslag som presenteras i anslagsfram- ställningen för budgetåret 1975/76.

Utbyggnadsprogram

Under budgetåret 1973/74 togs vattenkraftstationen Akkats i Lilla Lule älv och ett tredje vattenkraftaggregat i Nämforsens kraftstation i Ångermanälven i drift. Vidare togs i drift en gasturbin i Göteborg och ett delägt kraftvärmeverk i Uppsala.

Tidigare beslutade och nu föreslagna produktionsanläggningar fram- går av följande sammanställning.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 502

Utbyggnadsobjekt Älv/förläggningsort Planerad idrifttagning budgetår

Tidigare beslutade Vittjärv Luleälven 1974] 75 Kärnkraft, aggregat 1 Ringhals 1974/75 Oljekondens (ombyggnad) Marviken 1974/75 Kärnkraft, aggregat 2 Ringhals 1974/75 Rebnis Skellefteälven ] 974175 Porjus (ombyggnad) Luleälven 1974/75 Gasturbiner, aggregat 3 och 4 Hallstavik 1974/75 Gasturbiner, aggregat 3 och 4 Lahall 1975/76 Gasturbiner, aggregat 1 och 2 Stallbacka 1975/76 Gasturbiner, aggregat 1 och 2 Gunnarsbo 1975/76 Randi Lilla Lule älv 1975/76 Torpshammar .aggregat 2 Gimån 1975/76 Ritsem Luleälven ] 977/ 78 Kärnkraft, aggregat 3 Ringhals 1977/78 Harsprånget, aggregat 4 Luleälven 1977/78 J uktan Umeälven 1977/78 Åsele Ångermanälven 1977/78 Kärnkraft, aggregat 1 Forsmark 1978/79 Stenkullafors Ångermanälven 1978/79 Kärnkraft, aggregat 4 Ringhals 1979/80 Kärnkraft, aggregat 2 Forsmark 1980/81 Nu föreslagna Harsprånget, aggregat 5 Luleälven 1978/79 Porjus, aggregat 12 Luleälven 1978/79 Ligga, aggregat 3 Luleälven 1980/81 Kärnkraft, aggregat 3 Forsmark 1982/83

För att efterfrågan på elektrisk energi i början av 1980-talet skall kunna tillgodoses behövs betydande krafttillskott. Det billigaste altema- tivet som därvid står till buds är kärnkraft. Med de oljepriser som enligt vattenfallsverkets bedömning kommer att gälla i framtiden vore det från ekonomisk synpunkt motiverat att till budgetåret 1982/83 öka in- stallationen av kärnkraft i det statliga kraftsystemet med ca 1 800 MW. Detta skulle -— vid normala vattenförhållanden — minska oljeförbruk- ningen nämnda budgetår i befintliga fossileldade produktionsanlägg- ningar med ca 1,7 milj. m3.

Vattenfallsverket har i sin långsiktiga planering för kärnkraften inrik- tat sig på fortsatt utbyggnad i Forsmark, där två aggregat f. n. är under uppförande. Denna utbyggnad sker i samarbete med Mellansvensk kraftgrupp AB genom Forsmarks kraftgrupp AB, i vilket verket förval- tar 74,5 % av aktierna. En preliminär överenskommelse har träffats mellan intressenterna att bolaget skall bygga Och driva även ett tredje och ett fjärde aggregat om vardera 900 MW i Forsmark. Avsikten är därvid att färdigställa det tredje aggregatet till budgetåret 1982/83. Gc- nom denna utbyggnad erhåller vattenfallsverket ett tillskott av kärnkraft om ca 670 MW. Begynnelseanslag behövs under budgetåret 1975/76.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 503

Det är enligt vad vattenfallsverket nyss har anfört motiverat att in- stallera ytterligare ett kärnkraftaggregat budgetåret 1982/83. Verket av- står emellertid från att nu föreslå utbyggnad av mer kärnkraft i avvak- tan bl.a. på att förslag om nya lägen för kärnkraftanläggningar skall föreläggas riksdagen.

Ett produktionssystem som i stor utsträckning baseras på kärnkraft behöver kompletteras med toppeffekt. Vattenkraften har stora fördelar som toppeffekt oeh vattenfallsverket har möjligheter att installera bety- dande effekttillskott i Lule älv. Dessa installationer är ekonomiskt gynn- samma beroende bl. a. på fördelarna av ökade möjligheter till korttids- reglering och till utnyttjande av de stora långtidsmagasin som redan finns i älven. För att verket skall kunna tillgodogöra sig effekttillskottcn måste utbyggnad av samkörande kraftstationer ske i så snabb takt som möjligt, vilket också är gynnsamt för den lokala sysselsättningen. Vat- tenfallsverket föreslår således installation av ett femte aggregat i Har- .s-prånget och ett tolfte aggregat i Porjus —— båda budgetåret 1978/79 —- samt ett tredje aggregat i Ligga budgetåret 1980/81. Aggregaten ger sammanlagt ctt effekttillskott om 830 MW. Begynnelseanslag behövs under budgetåret 1975/76 för att aggregaten skall kunna färdigställas enligt planen.

Som ett led i det etablerade samarbetet mellan Boliden AB, Skellefteå kommun och vattenfallsverket om vattenkraftutbyggnader i Skellefteäl- ven har parterna gemensamt påbörjat projekteringen av Sädva kraftsta— tion och Sädvajaure utökade reglering. Vidare har AB Kattstrupeforsen, i vilket vattenfallsverket förvaltar 55 % av aktierna, inlett en undersök- ning om utbyggnad av Granboforsen i Indalsälven. Eventuella förslag om utbyggnad av deSSa projekt väntas kunna föreläggas regeringen hös- ten 1975.

I förra årets anslagsframställning lämnade vattenfallsverket en redo- visning rörande utbyggnaden av två oljekondensaggregat om vardera 320 MW, som tidigare godkänts av riksdagen — dock utan ställningsta- gande till lokaliseringen.

Med hänsyn till dagens höga oljepriser och deras troliga utveckling i framtiden anser vattenfallsverket att utbyggnad av anläggningar för fos- sileldad värmekraftproduktion inte är aktuell. Verket har emellertid funnit det angeläget att fullfölja tidigare påbörjade förhandlingar i syfte att säkerställa en förläggningsplats för en sådan anläggning därest en ut- byggnad skulle bli motiverad senare. De numera slutförda förhandling- arna har lett till ett avtal med innebörd att vattenfallsverket från Rederi AB Nordstiernan förvärvar ett markområde vid Nynäshamn, servituts- rätter och vissa tjänster. Köpet gäller med reservation för att bl.a. be- hövliga byggnadstillstånd erhålls.

Vattenfallsverkets samarbete och förhandlingar med vissa kommuner beträffande gemensam utbyggnad och drift av kraftvärmeanläggningar fortsätter. I Göteborg undersöker kommunen f.n. lämplig förläggnings-

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridcpartementet 504

plats för ett olje- eller koleldat kraftvärmeverk. Inom ramen för samar- betet med Stockholms kommun fortsätter projekteringen av ett kärn- kraftvärmeverk i Haninge söder om Stockholm. Med Eskilstuna kom- mun har träffats ett förberedande avtal om värmeleverans till kommu- nen från ett oljeeldat kraftvärmeverk som skall ägas av vattenfallsver- ket. De tillstånd som behövs för utbyggnaden beräknas kunna bli klara under första kvartalet 1975 och anläggningen skulle kunna tas i drift un- der budgetåret 1979/80. Innan verket lägger fram något förslag om ut- byggnad skall dock tidsplanen för och den tekniska utformningen av an- läggningen undersökas ytterligare, och en definitiv överenskommelse med kommunen utformas. Med de betydande mängder gas som väntas bli tillgängliga om några år från Norrbottens Järnvcrks AB ombyggda stålverk, har utbyggnad av ett kraftvärmeverk blivit aktuell även i Luleå. Vattenfallsverket har tagit upp diskussioner härom med Luleå energivcrk AB, som ägs av Luleå kommun och staten genom vatten- fallsverket. Förhandlingarna med bl.a. Södertälje, Huddinge och Bat- kyrka kommuner om gemensamma oljeeldade kraftvärmeverk har t.v. uppskjutits för närmare överväganden om projektens ekonomi.

Med de produktionstillskott som vattenfallsverket nu föreslår utöver tidigare beslutade anläggningar erhålls följande energi- och effektbalan- ser i det statliga kraftsystemet.

Energibalans budgetåren 1976/77—1982/83 (i TWh)

1976/77 1977/78 1978i79 1979/80 1980/81 1981/'82 l982.'83

Primaförbrukning enl. normal- årsprognosen inkl. tillkom- mande primaförbrukning (0,5 TWh) vid exceptio- nella torrårsförhållanden 44,6 48,5 52, 57,7 62,2 67,1 72,4 Försäljning till andra kraft-

företag inkl. export 3,4 2,7 3,1 2,2 1,3 2,5 2,9 Summa förbrukning 48,0 51,2 55,9 59,7 63,5 69.6 75.3

Krafttillgång från egna

befintliga och beslutade

vattenkraftanläggningar, medelår 29,0 29,5 29,9 29,9 29,9 29,9 29,9 Krafttillgång från föreslagna

nya vattenkraftanlägg-

ningar, medelår — — —— 0,1 0,2 0,2 0,2 Krafttillgång från egna

befintliga och beslutade

värmekraftanläggningar, _

medeltillgänglighet 23,6 28,3 33,8 39,0 43,5 44,3 44,9 Krafttillgång från föreslagna

nya värmekraftanlägg-

ningar, medeltillgänglighet —— — _ -— 0.3 3,4 Köp från andra kraftföretag _ inkl. import 5,3 5,7 5,9 >,1 4,1 4,1 4,1

Brist enligt kriteriet för leveranssäkerhet — —— —3,1 —5.5

___—__M—

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 505

Effektbalans budgetåren 1976/77—1982/83 (i MW)

1976777 l977/78 1978/79 1979/80 l980/8l 1981/82 198383

Primaförbrukningens

maximala timeffekt 8 050 8 790 9 610 10 520 11430 12 330 13 310 Försäljning till andra kraft-

företag inkl. export 293 193 258 200 25 300 300 Summa förbrukning 8 343 8 983 9 868 10 720 11 455 12 630 13 610

Installerad effekt i egna

befintliga och beslutade vattenkraftanläggningar 6 106 6 741 6 946 6 946 6 946 6 946 6 946 Installerad effekt i före-

slagna nya vattenkraft-

anläggningar _— -— 660 830 830 330 Installerad effekt i egna

befintliga och beslutade vännekraftanläggningar 4 048 4 048 5 633 6 548 7 218 7 218 7 218 Installerad effekt i före-

slagna nya värme-

kraftanläggningar _— — —- 670 Köp från andra kraftföretag 393 543 406 256 106 106 106 Summa installerad effekt 10 547 11 332 12 985 14 410 15 100 15100 15 770 Effektreserv 2 204 2 349 3 117 3 690 3 645 2 470 2 160 Dzo i ();, av primaförbrukning-

ens maximala timeffekt 27,4 26,7 32,4 35,1 31,9 20,0 16,2

Energibalansen visar att det med det föreslagna utbyggnadsprogram- met är möjligt att med önskad leveranssäkerhet tillgodose den förut- sedda förbrukningen av elektrisk energi t.o.m. budgetåret 1980/81. Bristen budgetåren 1981/82 och 1982/83 kan enligt vattenfallsverkets be- dömning klaras med åtgärder, som inte kräver begynnelseanslag under budgetåret 1975/76. '

Från effektsynpunkt synes leveranssäkerheten tillfredsställande under samtliga budgetår utom 1982/83. De åtgärder som planeras för att klara energibalansen under senare delen av den redovisade perioden väntas tillgodose även behovet av effekt sistnämnda budgetår.

I vattenfallsverkets projektreserv kvarstår två gasturbiner om tillsam- mans ca 150 MW. Från elförsörjningssynpunkt ändamålsenliga reserv- projekt, som vid behov skall kunna sättas igång-med kort varsel, saknas f.n. nästan helt. Verket föreslår emellertid att projektreserven utökas med oljelagringsanläggningar. Bearbetade projekt väntas föreligga i mit- ten av år 1975. Kostnaderna för oljelagringsutrymmen om 750 000 m3 uppskattas till 75 milj. kr.

Medelsförbrukning

Vattenfallsverkets investeringsram för budgetåret 1974/75 är fastställd till 1 467 milj. kr. Härutöver disponerar verket enligt Kungl. Maj:ts sär- skilda beslut 2,1 milj. kr. av konjunkturreservmedel. Sammanlagt

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 506

14691 milj. kr. står därmed till verkets förfogande under budgetåret 1974/75. Medelsbehovet inkl. nämnda konjunkturreservmedel beräknas nu till 1 638 milj. kr., vilket överstiger investeringsramen med 168,9 milj. kr. Större delen av det ökade medelsbehovet beror på löne- och prisstegringar.

För budgetåret 1975/76 har vattenfallsverket beräknat ett medelsbe- hov av 1 750 milj. kr. Fördelningen på olika typer av investeringsobjekt framgår av följande sammanställning, som också utvisar den verkliga medelsförbrukningen och det beräknade medelsbehovet för resp. bud- getåren 1973/74 och 1974/75 (1 milj. kr.).

Verklig medels- Beräknad medelsför- förbrukning brukning

1973/74 1974175 1975/76

Vattenkraftanläggningar 271,6 334,8 381,2 Värmekraftanläggningar 661,2 877,3 829,1 Kämbränsle 22,1 —— 74,0 Distributionsanläggningar 357,1 374,5 393,6 Övriga ändamål 53,3 27,3 66,5 1 365,3 1 6133 1 744,41 Kanalanläggningar 19,7 24,1 5,6 1 385,0 1 638,0 1 750,0

För v a t te n k r a f t a nl ä g g 11 i n g a r föreslår vattenfallsverket följande investeringsprogram (i 1000-tal kr.).

Totalkostnad Faktisk ut- Beräknad utgift beräknad gift t. o. m. ———————— 1974 1974—06-30 1974/75 1975/76

I. Företag påbörjade före 1 9 74—0 7—01 Porjus kraftstation.

ombyggnad, med Lule- jaure reglering 200 000 119 900 72 300 5 700 Vittjärvs kraftstation

jämte reglerings- ätgärder 124 000 88 300 32 100 3 100 Ritsems kraftstation med Sitasjaure reglering 333 000 118 900 76 500 89 100 Torpshammars kraftsta- tion, aggregat 2, jämte utökad korttidsregle-

ring 25 000 5 500 12 300 6100 Randi kraftstation med

Randijaure reglering 130 000 32 600 37 800 52 400 Juktans pumpkraft-

station 285 000 32 300 59 600 64 800 Kapitaltillskott för er-

sättningskraft m.m. _] 900 ——1 100

Anläggningsmedel till regleringsföretag 7 500 8 100

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 507

Totalkostnad Faktisk ut- Beräknad utgift beräknad gift t.o.m. ___—— 1974 1974—06—30 1974/75 1975/76

Efterarbeten och skade- regleringar för idrift- tagna vattenkraft- anläggningar 12 700 8 000

308 900 236 200

I! . Företag som påbörjas

1974/ 75 Harsprångets kraft-

station, aggregat 4 47 000 15 400 17 200 Åsele kraftstation 78 000 _ 7 300 32 400 Stenkullafors kraft-

station 120 000 3 200 36 100

25 900 85 700

III. Företag avsedda att påbörjas 1975/ 76

Porjus kraftstation,

aggregat 12 104 000 — — 14 100 Harsprångets kraft- station, aggregat 5 195 000 —— 44 100 Ligga kraftstation, aggregat 3 111 000 -— _ 1 100 59 300

334 800 381 200

Redogörelse för Porjus kraftstation med Lulejaure reglering har läm- nats i prop. 1971: 1 (bil. 15 s. 146). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 167 milj. kr., beräknas nu bli 200 milj. kr. Redogörelse för Vittjärvs kraftstation jämte regleringsårgärder har lämnats i prop. 1971: 1 (bil. 15 s. 146). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 109 milj. kr., beräknas nu bli 124 milj. kr. Redogörelse för Ritsems kraftstation med Sitasjaure reglering har lämnats i prop. 1971: 1 (bil. 15 s. 147) och i prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 113). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 250 milj. kr., beräknas nu bli 333 milj. kr. Fär— digställandet av anläggningen har senarelagts åtta månader och statio- nen planeras nu bli tagen i drift hösten 1977. Redogörelse för utbyggnad av T orpshammars kraftstation med ett andra aggregat jämte utökad korttidsreglering har lämnats i prop. 197211 (bil. 15 s. 114). Anlägg- ningskostnaden, som tidigare har angetts till 20,7 milj. kr., beräknas nu bli 25 milj. kr. Redogörelse för Randi kraftstation med Randijaure re- glering har lämnats i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 125). Anläggningskostna— den, som tidigare har angetts till 107 milj. kr., beräknas nu bli 130 milj. kr. Redogörelse för Juktans pumpkraftstation har lämnats i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 125). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 215 milj. kr., beräknas nu bli 285 milj. kr. Kapitaltillskotl för ersätt- ningskraft m. m. avser återbetalning av tidigare lämnade delägarlån till AB Grytforscn, Bastusels kraft AB och Rebnis kraft AB efter avdrag för delägarlån till Bergeforsens kraft AB och AB Kattstrupeforsen för fi-

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 508

nansering av återstående rcglcringskostnader och mindre komplette- ringsåtgärdcr. Anläggningsmedel till regleringsföretag avser medel —— huvudsakligen skadeersättningar —— för anläggningar som tagits i drift inom Dalälvens, Indalsälvens, Ångermanälvens, Umeälvens och Skellef- teälvens flodområden. Efterarbeten och skaderegleringar för idrifttagna vattenkraftanläggningar avser huvudsakligen kvarvarande skaderegle- ringar. Redogörelse för utbyggnad av Harsprångets kraftstation med ett fjärde aggregat har lämnats i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 192). Anläggnings- kostnaden, som tidigare har angetts till 40 milj. kr., beräknas nu bli 47- milj. kr. Med hänsyn till övriga arbeten i Luleälven har idrifttagnings- tidpunkten för aggregatet tidigarelagts med tio månader. Byggnadsarbe- tena avses nu bli påbörjade under hösten 1974 och aggregatet planeras bli taget i drift under år 1978. Redogörelse för Åsele kraftstation har lämnats i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 192). Anläggningskostnaden, som tidi- gare har angetts till 60 milj. kr., beräknas nu bli 78 milj. kr. Arbetena på anläggningen avses bli påbörjade under våren 1975 och stationen pla- neras bli tagen i drift hösten 1977. Redogörelse för Stenkullafors kraft— station har lämnats i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 192). Anläggningskostna- den, som tidigare har angetts till 95 milj. kr., beräknas nu bli 120 milj. kr. Arbetena på anläggningen avses bli påbörjade under sommaren 1975 och stationen planeras bli tagen i drift hösten 1978.

Porjus kraftstation byggs f. 11. om och utökas med ett aggregat. Statio— nen förbereds därvid för utbyggnad med ytterligare ett aggregat. Detta aggregat får en maximivattenföring av 470 m3/s och en effekt av 240 MW. Från aggregatet utsprängs en ca 0,6 km lång avloppstunnel som förbinds med två av de gamla avloppstunnlarna. En av dessa vidgas på en sträcka av 1,1 km. Effekttillskottet i stationen blir 219 MW. Anlägg- ningskostnaden beräknas bli 104 milj. kr. Byggnadsarbetena avses bli påbörjade i början av år 1976 och aggregatet planeras bli taget i drift under år 1979.

Harsprångets kraftstation byggs f.n. ut med ett fjärde aggregat. Sta- tionen avses bli utökad med ytterligare ett aggregat. jämte en höjning av dämningsgränsen med en meter. Detta aggregat får en maximivattenfö- ring av 485 m3/s och en effekt av 444 MW. Från aggregatet utsprängs en tre km lång avloppstunnel. En sänkningskanal utförs i älvfåran ned- ströms avloppstunnelns utlopp. Effekttillskottet i stationen blir 442 MW och produktionstillskottet 194 GWh/år. Anläggningskostnaden beräknas bli 195 milj. kr. Byggnadsarbetena avses bli påbörjade under sommaren 1975 och aggregatet planeras bli taget i drift under år 1979.

Ligga kraftstation togs i drift i början av 1950-talet. Stationen är f. n. utrustad med två aggregat. Stationen avses bli utökad med ytterligare ett aggregat jämte en höjning av dämningsgränsen med 0,8 rn. Detta aggre- gat får en maximivattenföring av 520 m3/s. Från aggregatet utsprängs en 0,9 km lång avloppstunnel. Effekttillskottet i stationen blir 170 MW.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 509

Anläggningskostnaden beräknas bli 111 milj. kr. Maskineriet avses bli upphandlat under våren 1976. Byggnadsarbetena avses bli påbörjade vå- ren 1977 och aggregatet planeras bli taget i drift under hösten 1980.

För v ä r m e k r a ft a nl 5. g g nin g a r föreslår vattenfallsverket

följande investeringsprogram (i 1 OOO-tal kr.).

Totalkost- Faktisk ut- Beräknad utgift nad beräk- gift t.o.m. —— nad 1974 1974—06-30 1974/75 1975/76

I. Företag påbörjade före 1974—07—01 Ringhals kraftstation: Aggregat 1 och 2 1 593 000 ] 482 100 100 900 10 000 Aggregat 3 1 346 000 392 100 403 300 364 000 Aggregat 4 I 189 000 60 000 123 300 209 000 Marvikens kraftstation,

ombyggnad 89 000 61 600 26 500 900 Gasturbinanläggningar: Hallstavik, aggregat 3

och 4 66000 53 100 12 900 — Gunnarsbo, aggregat 1 och 2 52 000 24 000 21 100 6 900 Lahall, aggregat 3

och 4 72 000 24 800 39 500 7 700 Stallbacka, aggregat 1 och 2 87 000 41 000 27 100 18 900 Kapitaltillskott till: Forsmarks kraftgrupp AB

aggregat 1 och 2 109 000 191 000 Fynskraft AB 7 700 — l00 Stockholms kraftgrupp AB 1 500 1 500 AB Kämkraftutbildning 2 500

Efterarbeten för idrift-

tagna värmekraftanlägg- ningar 2 000 2 000

877 300 811 800

Il. Företag avsedda att påbörjas 1975/76 Kapitaltillskott till: Forsmarks kraftgrupp AB, aggregat 3 — 17 300

' 877 300 829 100

Redogörelse för utbyggnad av de två första aggregaten i Ringhals kraftstation har lämnats i prop. 1968: 1 (bil. 9 s. 131), prop. 1968: 155 (s. 26) och i prop. 1969: 1 (bil. 15 s. 91). Anläggningskostnaden, som ti- digare har angetts till 1 578 milj. kr., beräknas nu bli 1 593 milj. kr. Slutkostnaden beräknas motsvara ca 1 000 kr./kW installerad effekt. De båda aggregaten beräknas bli tagna i kommersiell drift mot slutet av år 1974. Redogörelse för utbyggnad av Ringhals kraftstation med ett tredje aggregat har lämnats i prop. 1972:1 (bil. 15 s. 117 och 124). Anlägg- ningskostnaden, som tidigare har angetts till 1 200 milj. kr., beräknas nu bli 1 346 milj. kr. Redogörelse för utbyggnad av Ringhals kraftstation

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 510

med ett fjärde aggregat har lämnats i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 129). An- läggningskostnaden, som tidigare har angetts till 1 045 milj. kr., beräk- nas nu bli 1 189 milj. kr. Redogörelse för ombyggnaden av Marvikens kraftstation till oljeeldad kondenskraftstation har lämnats i prop. 1971: 1 (bil. 15 s. 150). Anläggningskostnaden beräknas oförändrat till 89 milj. kr. Redogörelse för gasturbinaggregaten i Hallstavik har läm- nats i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 129). Anläggningskostnaden beräknas oförändrat till 66 milj. kr. Redogörelse för gasturbinaggregaten i Gun- narsbo har lämnats i prop. 1972: 1 (bil. 15 s. 116). Anläggningskostna- den, som tidigare har angetts till 45 milj. kr., beräknas nu bli 52 milj. kr. Redogörelse för gasturbinaggregaten i Lahall har lämnats i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 130). Anläggningskostnaden beräknas oförändrat till 72 milj. kr. Redogörelse för gasturbinaggregaten i Stallbacka har lämnats i prop. 1973: 1 (bil. 15 5. 1.30). Anläggningskostnaden, som tidigare har angetts till 75 milj. kr., beräknas nu bli 87 milj. kr. Redogörelse för Forsmarks kraftgrupp AB, som verket har bildat tillsammans med Mellansvensk kraftgrupp AB för uppförande och drift av två kärnkraftaggregat i Forsmark, har lämnats i prop. 1971:145 (5. 51 och 55) och i prop. 1973: 1 (bil. 15 s. 137). Anläggningen avses till viss del bli finansierad med lån på den allmänna kapitalmarknaden. Härutöver behövs lån från delägarna. Redogörelse för F yriskraft AB, som verket har bildat tillsam- mans med Uppsala kommun för uppförande av ett kraftvärmeverk, har lämnats i prop. 1970: 105 (s. 35). Medelsbehovet under budgetåret 1974/75 avser verkets andel av erforderliga lån från delägarna för finan- sieringen av slutlikvider. Under nästa budgetår väntas bolaget till viss del kunna återbetala tidigare erhållna lån. Redogörelse för Stockholms kraftgrupp AB, som verket har bildat tillsammans med Stockholms kommun för uppförande, förvärv och drift av energianläggningar i Storstockholmsområdet, har lämnat i prop. 1971: 101. Bolaget bedriver t.v. undersöknings— och projekteringsverksamhet avseende ett kärn- kraftvärmeverk i Haninge, vilket kräver medel från delägarna. Konse- kvenserna för Haningeprojektets del av närförläggningsutredningen och av pågående utredningar om bergförläggning förutsätts bli klarlagda in- nan det blir möjligt att utforma en lokaliseringsansökan. Samarbetet med de kommuner till vilka värmeleveranser från kraftvärmeverket skall ske förbereds. Underlag för ett ställningstagande till utbyggnaden väntas föreligga tidigast om ett år. Redogörelse för AB Kärnkraftutbild- ning, som verket har bildat tillsammans med Sydsvenska kraft AB och Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB för utbildning och träning av drift- personal för kärnkraftstationer, har lämnats i prop. 1972: 85 (s. 55). Medelsbehovet avser verkets andel av erforderliga lån från delägarna för finansiering av en simulatoranläggning. Efterarbetetz för idrifttagna värmekraftanläggningar avser främst färdigställda gasturbinaggregat. Forsmarks kraftgrupp AB bygger f. n. ut Forsmarks kraftstation med

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 511

två kärnkraftaggregat. Stationen avses bli utökad med ytterligare två ag- gregat om vardera ca 900 MW. Kapitaltillskott behövs därför från del- ägarna för finansieringcn av byggnadsarbetena, som avses bli påbörjade under budgetåret 1975/76. Vattenfallsverket bör således medges att lämna delägarlån till bolaget för dess utvidgade verksamhet, sedan defi- nitiv överenskommelse härom träffats och godkänts av statsmakterna. Det tredje aggregatet planeras bli taget i drift budgetåret 1982/83.

Medelsbehovet för k ä r n b r ä n sl e avser intialladdning till det tredje aggregatet i Ringhals kraftstation. Av det totala beloppet om 74 milj. kr. utgör 36 milj. kr. ersättning för natururan, 17 milj. kr. ersätt- ning för anrikningstjänstcr och 21 milj. kr. ersättning för tillverkning av bränsleelement.

Vattenfallsverket har lämnat en särskild redogörelse för investeringar avseende distributionsanläggningar och därmed sam- manhängande arbeten. Medelsbehovet beräknas till 393,6 milj. kr., varav 34 milj. kr. för driftövcrvakningsanläggningar, 208,6 milj. kr. för stamnätsanläggningar, 115 milj. kr. för regionala nät, 35 milj. kr. för 10- kala nät och 1 milj. kr. för diverse distributionsanläggningar. Av den to- tala medelsförbrukningen hänför sig 309,4 milj. kr. till påbörjade och ti- digare redovisade arbeten. Medelsbehovet för tidigare ej redovisade men nu föreslagna arbeten framgår av följande sammanställning (i 1 OOO-tal kr.).

Totalkost— Beräknad nad beräk- utgift nad 1974 1975/76

Driftö vervakningstmläggm'ltgar Regionala driftcentraler

_— 20 000

Slam- och primärnät 400 kV ledning Messaure—tinska gränsen 49 300 —3 600 400 kV ledning HarsprängetaLetsi 20 700 200 400 kV ledning Ritsem—norska gränsen 28 500 100 Ombyggnad av 400 kV ställverk i Storfinnforsen och

Ramsele 4 200 700 Förstärkning av Sundsvallsområdets matning 15 900 300 220 kV ledning Hällby—Åselc—Stenkullafors 11 300 400 400/220 kV transformering i Masmo 30 500 400 Transformatorstation i Jordbroområdet 47 800 1 000 400 kV ställverk i Örebroområdet 17 900 1 500 400/130 kV transformering i Kolstad 21 300 100 Byte av 400; 130 kV transformator i Borgvik 7 500 2 000 Ombyggnad av 400 kV ställverk i Helsingborg 4 100 2 500 Ospecificeradc stamnätsanläggningar _— 2 600 Regionala Hill Ny 40 kV ledning Karesuando—Tuollovaara 4 400 300 Ombyggnad av 40 och 20 kV ställverk i Porjus 2 600 800 Ny 130 kV ledning Porjus—Gällivare 3 300 100 Ombyggnad av ställverk och nytt kondensator-

batteri i Kalix 4 100 3 900 Utbyte av 130 kV ställverk och ombyggnad av kontrollanläggning i Vännäs 4 000 1 500

Prop. 1.975: 30 Bilagal Industridepartementet 512

Totalkost- Beräknad nad beräk- utgift nad 1974 1975/76

Utökning av transformatoreh'ekten i Vaple 7 900 1 500 Utbyggnad av 130 kV ställverk och byte av transfor-

mator i Stornorrfors 7 200 900 Utbyggnad av 220/50 kV transformering i Stalon 2 100 300 Utbyggnad av 220/130 kV transformering i Midskog 3 700 1 100 Ny 130 kV ledning Harrsele—Vännäs—Stornorrfors 2 700 1 000 Utbyte av relä- och kontrollutrustning i Sköldinge 2 800 1 600 Ny 130 kV ledning Eksund—Loddby—Malmön 3 500 1 300 Ny 130 kV ledning Linghem—Linköping 2 300 —- Utbyggnad av 70/20 kV transformatorstation i Ösmo 2 100 1 100 Installation av 220/70 kV transformator i Danderyd 2 200 200 Utbyte av 220/70 kV transformator och ombyggnad

av kontrollbyggnad i Krylbo 5 400 700 Ny 130.140 kV station på Orust 3 300 900 Ny 130/"40 kV station i Lysekil 3 200 500 Utbyte av 130/40 kV transformatorer, installation av mellantransformator och nytt 40 kV ställverk i Gislaved 4 700 2 700 Ospecificerade regionala nät 14 600 Lokala nät Ospecificerade lokala nät 20 000 Diverse distributionsanläggningar Vissa anskaffningar för försvarsberedskap 3 000 1 000

84 200

Utformningen av storkraftnätet är beroende av produktionsutbyggna- derna och lokaliseringen av kärnkraftverken. Utförda utredningar pekar på att ett spänningssystem för 800 kV kan bli ett alternativ till fortsatt utbyggnad av 400 kVnätct. Detta gäller i synnerhet för det fall kärn- kraftutbyggnaderna koncentreras till ett fåtal mycket stora anlägg— ningar.

Med utgångspunkt från att behovet av elektrisk energi under över- skådlig tid väsentligen kommer att tillgodoses med kärnkraft och med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande den framtida lokalise— ringen av elproduktionsanläggningar är det enligt verkets uppfattning nödvändigt att nu planera för en övergång till 800 kV systemspänning i början av 1980-talet. Verket inriktar sig därvid i första hand på en 800 kV förbindelse Forsmark—norra Stockholm—södra Stockholm—Söder- manland—Oskarshamn för anslutning av det andra aggregatet i Fors— mark och det tredje aggregatet i Oskarshamn. Definitivt beslut att övergå till den högre systemspänningen behöver emellertid inte fattas förrän våren 1975. Något medelsbehov uppstår inte förrän budgetåret 1976/77.

1 och med införandet av det totalintcgrerade datasystem som nu är under utbyggnad erhåller verket ett tidsenligt driftövervakningssystem på nationell nivå (prop. 1973: 1 bil. 15 s. 143 och 144). Den lämpliga principiella uppbyggnaden av driftövervakningen på regional och lokal

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 513

nivå har utretts under det senaste året. Utredningen har visat att också regionala driftcentraler med underställda distriktscentraler bör inrättas. Den nationella centralen får därvid ansvar för produktions- och driftled- ni-ng för storkraftnätet, medan de regionala centralema får ansvar för driftledning för regionala ledningsnät och avses dessutom bli utnyttjade för manövrer och regleringrepp i de viktigaste kraftanläggningarna inom regionen. De regionala centralema avses få tillgång till omfattande auto- matisk insamling och behandling av data i relativt stora processdatorer och skall successivt ersätta nuvarande konventionella fjärrkontrollen- läggningar.

Den detaljerade utformningen av driftövervakningssystemen på re- gional nivå har inte fastlagts, varför det totala anslagsbehovet för an- läggningama ännu inte kan bedömas. Anslagsbehovet under budgetåret 1975/76 har vattenfallsverket uppskattat till 20 milj. kr.

Vattenfallsverket hemställer om medel för omedelbar avskrivning av anskaffningama för försvarsberedskap. Anskaffningarna avser bl. a. ut- rustning för telekommunikationer.

Medelsbehovet för k 3 n al a n lä g g 11 i n g a r avsor kostnader för fördjupning av Trollhätte kanal. Redogörelse härför har lämnats i prop. 1971: 126. Kostnaderna som tidigare har angetts till 65 milj. kr., beräk- nas nu bli 68 milj. kr. Arbetena beräknas bli färdigställda så långt att trafik med fartyg med 5,3 m djupgående kan medges från slutet av år 1974.

Medelsbehovet för 6 v r i g a ä n d 3 m ål har vattenfallsverket be- räknat till sammanlagt 66,5 milj. kr., varav 31 milj. kr. för diverse kom- pletteringar av produktionsanläggningar — bl. a. en ny dammbyggnad vid Näs kraftstation, ett oljelager i Norrköping, en datorbyggnad i Råcksta och ombyggnad av Olidestationens ställverk — 25,5 milj. kr. för inköp av vattenfall och fastigheter — huvudsakligen markanskaff- ning för transformatorstationer och produktionsanläggningar bl. a. i Nynäshamn — samt 10 milj. kr. för förvärv och finansiering av företag för distribution av elektrisk energi. Verket har lämnat redogörelse för gjorda anskaffningar, förvärv m. m. under budgetåret 1973/74.

Vattenfallsverket anmäler också behov av en ökad rö rli g kre - dit för finansiering av rörelsetillgångar. Till verkets rörelsetillgångar räknas inventarier och maskiner för drift- och anläggningsverksamhet samt omsättningstillgångar såsom likvida medel, kundfordringar och la- ger av kärnbränsle, olja och övrigt material.

För finansiering av rörelsetillgångama —— exkl. kärnbränslelager disponerar vattenfallsverket dels ett äldre investeringsanslag av sam- manlagt 93,4 milj. kr., dels en rörlig kredit som under budgetåret 1974/75 uppgår till 300 milj. kr. Kortfristiga skulder, lagerreserver och icke inlevererade överskottsmedel ger också visst bidrag. Kämbränslela- ger finansieras med medel som anvisas för anskaffning av initialladd- ningar från investeringsanslaget Kraftstationer m.m.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 514

Kapitalbindningen i rörelsetillgångar ökar med stigande omsättning och priser. Den ökade faktureringen under första halvåret 1974 till följd av bränsletillägg har medfört att kundfordringarnas belopp ökat mer än väntat. Fordringarna varierar dessutom under löpande budgetår be- roende på säsongmässiga fluktuationer i elförbrukningen och på att åt- skilliga högspänningsleveranser avräknas kvartalvis. En successiv om- läggning till månatlig avräkning pågår.

Även oljelagrets storlek varierar under löpande budgetår. Lagringsbe- hovet är normalt störst omkring december månad och minskar sedan ef— ter hand. Högre oljepriser och uppskrivning mot lagerreserven av inne- liggande lager till återanskaffningspris har ökat värdet på verkets oljela- ger. Lagret har dessutom ökat kvantitativt beroende på tillkommande lagringsbehov för nya anläggningar. Vid bedömningen av kapitalbehovet för olja t. o. m. budgetåret 1975/76 har verket räknat med fortsatt höga oljepriser och i stort sett oförändrad lagerberedskap.

Lager av kärnbränsle har hittills främst utgjorts av initialladdningar, som finansieras med anslagsmedel. Ersättningsbränsle kommer att fi- nansieras med medel som frigörs vid kraftproduktion. Tillfälliga behov av rörelsemedel kan emellertid uppkomma under löpande budgetår bl.a. därför att uranråvara och anrikningstjänster ibland måste anskaf— fas innan däremot svarande medel har hunnit frigöras.

Övrigt lager avser material för drift- och anläggningsverksamhet och väntas öka främst till följd av att verksamheten expanderar.

De ökande beståndsvårdena för inventarier och maskiner beror i förs- ta hand på tillkommande reservutrustning vid nya produktionsanlägg- ningar och pä utbyte av verkets allmänna dator.

Kapitalbehovet för och finansieringen av vattenfallsverkets rörelsetill- gångar den 30 juni resp. budgetåren 1973/74, 1974/75 och 1975/76 framgår av följande sammanställning (i milj. kr.).

1973/74 1974/75 1975/76 Utfall Prognos Prognos

Kundfordringar och likvida medel 465 470 510 Lager, olja 200 200 200 Lager, kärnbränsle 301 280 340 Lager, övrigt 60 75 90 Maskiner o. inventarier 184 240 260 Summa kapitalbehov ] 210 1 265 1 400 Kortfristiga skulder 343 250 270 Balanserat överskott 143 218 240 Lagerreserv 91 90 90 Rörlig kredit 250 324 343 Anslag, kärnbränsle 290 290 364 Anslag. inventarier m. m. 93 93 93 Summa finansiering 1 210 1 265 1 400

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 515

Av sammanställningen framgår att full finansiering av rörelsetillgång- arna inte kan uppnås under budgetåren 1974/75 och 1975/76 med den rörliga kredit som vattenfallsverket f.n. disponerar. Verket har därvid utgått från att likvida medel och kortfristiga fordringar skall finansieras i första hand med kortfristiga skulder och balanserade överskottsmedel. . medan övrigt rörelsemedelbehov skall tillgodoses förutom med tidi- gare erhållna anslagsmedel för kärnbränsle, maskiner och inventarier med rörlig kredit. Härvid bör även beaktas att en viss marginal bör fin- nas för tillfälliga variationer i rörelsemedelsbehovet under löpande bud- getår och för oförutsebara behov. Verket anser med hänvisning härtill att det är nödvändigt att öka den rörliga krediten med 100 milj. kr. till sammanlagt 400 milj. kr. för budgetåret 1974/75 och för budgetåret 1975/76 med ytterligare 50 milj. kr. eller 100 milj. kr. beroende på vid vilken tidpunkt slutlig inleverans av överskott skall ske.

Därest vattenfallsverkets stadigvarande behov av kapital för inventa- rier, material m.m. i fortsättningen skall täckas med medel från investe- ringsanslaget, ökar verkets anslagsbehov för budgetåret 1975/76 med 300 milj. kr. Den rörliga krediten kan med denna förutsättning räknas ner till 200 milj. kr. alternativt till 150 milj. kr.

Borgen

I skrivelse den 27 november 1974 har vattenfallsverket vidare hem- ställt om medgivande att teckna borgen för åtaganden i anslutning till verksamheten inom Petroswede AB. Borgensteckningen skall därvid för vattenfallsverkets del svara mot verkets andel av aktierna i bolaget.

Petroswede AB bildades år 1973 för prospektering efter olja och na- turgas utomlands (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973: 184). Vat- tenfallsverket förvaltar 25 % av aktierna i bolaget. Bolaget har träffat ett avtal med Egyptian General Petroleum Corporation om prospekte- ring i Egypten och måste i anslutning härtill ställa en bankgaranti som säkerhet för fullgörandet av sina åtaganden. Detta sker genom National Bank of Egypt sedan Post- och Kreditbanken utställt en motförbindelse gentemot förstnämnda bank. Post- och Kreditbanken kräver i sin tur borgen för sina förpliktelser från delägarna i Petroswede AB. Denna borgen skall fördelas mellan delägarna i proportion till deras andelar i bolaget. Den aktuella garantin avser ett belopp av 4,5 milj. dollar (ca 20 milj. kr.), varav vattenfallsverkets andel utgör 1125 000 dollar (ca 5 milj. kr.).

Med hänsyn till arten av den verksamhet som Petroswede AB bedri— ver är det enligt vattenfallsverket troligt att borgensåtaganden av före- varande slag kommer att behöva göras för ytterligare prospekterings- uppdrag.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartementet 516

Remissyttranden

Riksrevisionsverket erinrar om att verket i ett tidigare remissyttrande (prop. 1974: 1 bil. 15 s. 199) framfört vissa synpunkter på finansieringen av vattenfallsverkets behov av rörelsemedel. Innebörden av vattenfalls- verkets förslag är bl. a. att likvida medel och kortfristiga fordringar skall finansieras med kortfristiga skulder och balanserade överskottsmedel. Enligt riksrevisionsverkets mening bör möjligheterna att använda balanserat överskott som finansieringskälla begränsas. I avvaktan på ställningstagandena till budgetutredningens förslag anser riksrevisions- verket emellertid att de former som f. n. tillämpas för finansieringen av vattenfallsverkets rörelsekapital kan godtas.

Enligt statens industriverk synes riskerna för kraftiga förseningar i vattenfallsverkets kärnkraftprogram motivera en något mer positiv in- ställning till fossileldade kraftvärmeverk än den som kommer till uttryck i vattenfallsverkets anslagsframställning. Såvida kärnkraftvärmeverk i Stockholms- eller Göteborgsområdet inte bedömas komma i drift under 1980-talet, anser industriverket det också önskvärt att möjligheterna ut- reds att överföra fjärrvärme från kärnkraftverket i Ringhals till Göte- borgsområdet och från kärnkraftverket i Forsmark till Mälarregionen.

Industriverket biträder vattenfallsverkets synpunkter beträffande mo- tiven för ett 800 kV system. Industriverket anser att den fortsatta ut- byggnaden av storkraftnätet, planerna på ett 800 kV system och pro- duktionsanläggningamas lokalisering och fördelning på olika energislag bör bedömas i ett sammanhang.

F öredragan den

Statens vattenfallsverk svarade för 45,9 % av de totala elleveranserna i landet under budgetåret 1973/74. Verkets fasta leveranser inkl. över- föringsförluster ökade jämfört med föregående budgetår från 34,5 TWh till 36,7 TWh eller med 6,4 % mot 8,4 % under budgetåret 1972/73 och 5,4 % under budgetåret 1971/72. Tillfälliga leveranser inkl. tillfällig ex— port uppgick till 3,6 TWh.

Av de sammanlagt 40,3 TWh som vattenfallsverket således levererade under budgetåret 1973/74 producerades 30,3 TWh eller drygt 75 % i verkets egna vattenkraftstationer. Produktionen av vattenkraft var dOck —— trots att nya anläggningar togs i drift lägre än under föregående budgetår, beroende på att tillrinningsförhållandena var sämre än nor- malt. 3,8 TWh producerades i verkets egna värmekraftanläggningar. 4 TWh importerades från de nordiska grannländerna och återstoden — 2,2 TWh -— köptes från andra kraftföretag inom landet.

Vattenfallsverket har sett över sin långsiktiga prognos för be- lastningsutvecklingen konsumtion inkl. överföringsförluster — inom verkets distributionsområde. Prognosen har skrivits fram till 1983 och

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 517

baserar sig vad gäller de allmänna förutsättningarna på samma grund- material som CDL har använt vid utarbetandet av prognosen för el- konsumtionens utveckling i Sverige t. o. m. 1985.

Med reservation för svårigheterna att med de osäkra förhållanden som f.n. råder på energiområdet bedöma utvecklingen räknar vattenfalls— verket med en något lägre elförbrukning under den aktuella perioden än som förutsågs i föregående prognos. Det beror i första hand på att verkets leveranser till återdistributörer inte har ökat i förutsedd om— fattning, vilket har gett ett lägre utgångsvärde för den nya prognosen. Försäljningen till denna abonnentgrupp svarar för över 45 % av ver- kets fasta ellcveranser. Det har också visat sig motiverat att sänka på- lägget för överföringsförluster från tidigare preliminärt beräknade 9 % till 8 %.

Prognosen avser som vanligt avsättningcn av elektrisk energi vid normal tillgång på vattenkraft och utgår från att vattenfallsverket kom- mer att svara för inemot hälften av elleveranscrna i landet. Verket har förutsatt att konsumenternas spontana efterfrågan på elektrisk energi kommer att kunna tillgodoses, utan att restriktioner i fråga om använd— ningen skall behöva tillgripas.

Konsumtionen av elektrisk energi inom vattenfallsverkets distributions- område beräknas enligt den nya prognosen inkl. överföringsförluster bli 50 TWh år 1978 och 74,7 TWh år 1983. Detta svarar mot en årlig belastningsökning med i genomsnitt 8,2 % under perioden 1974—1983. I jämförelse med föregående prognos har belastningsnivån år 1982 sänkts med 2,8 TWh.

Vattenfallsverket räknar således med en snabbare konsumtionsut- veckling än som förutses i något av de prognosalternativ som EPU och CDL har redovisat. Förklaringen till detta är enligt verket bl. a. att ny- byggnadsaktivitetcn är större inom verkets distributionsområde än i övriga delar av landet.

Vattenfallsverket har redovisat cnergi- och effektbalanser för det stat- liga kraftsystemet under perioden 1976/77—1982/83. Dessa ingriper i likhet med de kraftbalanser för hela landet som jag tidigare har redo— gjort för befintliga och beslutadc produktionsanläggningar men där- utöver endast sådana nya anläggningar som kräver begynnelseanslag under nästa budgetår. Bland dessa tillkommande anläggningar ingår två kärnkraftaggregat i Forsmark, av vilka det ena väntas ge ett produk- tionstillskott av 3,4 TWh under budgetåret 1982/83.

Med det utbyggnadsprogram som vattenfallsverket t.v. har föreslagit kan såvitt gäller cnergibalanserna belastningen täckas även under onor— mala produktionsförhållanden t.o.m. budgetåret 1980f'81. De brister beräknade till 3,1 TWh och 5,5 TWh —— som i besvärliga fall kan uppstå under budgetåren 1981/82 och 1982/83 kan enligt verket undan-

34 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 30

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 518

röjas bl. a. genom utbyggnad av ytterligare produktionsanläggningar, som dock inte behöver påbörjas nästa budgetår.

Effektbalansema anser vattenfallsverket vara tillfredsställande utom under budgetåret 1982/83. De ytterligare produktionsanläggningar som enligt vad jag nyss har sagt behövs från energibalanssynpunkt mot slutet av den aktuella perioden kommer emellertid att ge även de effekttill- skott som behövs.

I sitt prognos- och planeringsarbete har vattenfallsverket som nämnts utgått från att utbyggnaden av kraftproduktionssystemet skall anpassas till den spontana efterfrågan på elektrisk energi. Verket anser det troligt att elenergin även framgent kommer att erbjuda sådana prismässiga för- delar att konsumenterna medvetet går över från bränslen till el. Detta kommer enligt verket att leda till en förhållandevis snabb belastnings- utveckling under den närmaste tioårsperioden.

Mot bakgrund av de riktlinjer för energiförsörjningen som jag har förordat tidigare denna dag ter sig den av vattenfallsverket beräknade spontana utvecklingen på elområdet inte möjlig. -I den totala energi- balansen för år 1985 har jag räknat med 160 TWh elektrisk energi. Detta motsvarar en ökning av elförbrukningen med ca 6% per år. Inom vattenfallsverkets distributionsområde är emellertid, som verket har påpekat, tillväxttakten högre än som svarar mot genomsnittet för hela landet. Med ledning av vattenfallsverkets troliga andel av de totala el- leveransema under 1980-talet —— inemot 50 % kan primaförbruk- ningen av elektrisk energi inom verkets distributionsområde budgetåret 1982/83 beräknas till ca 66,5 TWh i stället för ca 72 TWh enligt verkets prognos. Med tillägg för förutsedda leveranser till andra kraftföretag inom och utom landet och för sådan prima förbrukning som tillkommer under svåra torrår kan verkets totala belastning uppskattas till ca 70 TWh. Mot detta skall ställas den beräknade krafttillgången inom vattenfallsverkets befintliga och redan beslutade produktionssystem inkl. import och köp från andra kraftföretag inom landet, vilken —— med beaktande av kravet på leveranssäkerhet kan uppskattas till ca 66,5 TWh. Verkets energibalans för budgetåret 1982/83 beräknad på detta sätt visar således en brist på i runt tal 3,5 TWh.

De krafttillskott som behövs i början av 1980-talet bör enligt vatten- fallsverket — i beaktande av de höga oljepriserna och den restriktiva inställningen till vidare utbyggnad av vattenkraften -— i huvudsak pro- duceras i nya kärnkraftanläggningar. Verket har sålunda med utgångs- punkt från sin egen prognos för belastningsutveeklingen räknat ut, att det från ekonomisk synpunkt skulle vara motiverat att redan till budget- året 1982/83 installera ytterligare ca 1800 MW kärnkraft. Härigenom skulle den i annat fall nödvändiga produktionen av oljebaserad kraft kunna dras ner och förbrukningen av olja reduceras med ca 1,8 milj. ton. Verket har med hänsyn till pågående överväganden med anledning

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 lndustridepartemeutet _ 1__ ' 519

av de av riksdagen beslutade riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten i första hand inriktat sin planering på en fortsatt utbyggnad av kärnkraftstationen i Forsmark men understryker, att det är önsk- värt att ett nytt kärnkraftläge snarast öppnas på ostkusten söder om Stockholm.

Som jag har framhållit redan vid min redovisning av energibalansen för år 1985 bör det svenska kraftproduktionssystemet byggas ut med yt- terligare några kärnkraftaggregat. Jag räknar t.v. med att utbyggnaden av dessa skall kunna ske på de platser som redan har tagits i anspråk för kärnkraftutbyggnad. Något nytt kärnkraftläge är således inte ak- tuellt f.n.

Mina överväganden i anslutning till energibalansen för år 1985 har vidare gett vid handen, att en relativt stor del av elproduktionen kom- mer att behöva ske i fossileldade anläggningar. Denna produktion bör i möjligaste mån koncentreras till anläggningar som medger ett högt ut- nyttjande av bränslets energiinnehåll, dvs. industriella mottrycksanlägg- ningar oeh kraftvärmeverk.

Produktionskapaciteten hos befintliga och redan beslutade kraftvär- meverk uppgår till ca 2 000 MW. Enligt CDL och Svenska värmeverks- föreningen bör ytterligare 1 000 21 1 500 MW kunna installeras i nya an- läggningar fram till mitten av 1980-talet.

Kraftvärmeverken ägs och drivs i allmänhet av kommuner. Vatten- fallsverket har dclägarintresse i två större anläggningar -—— i Norrköping och Uppsala. Verket har anmält att överläggningar om liknande sam- arbete sedan flera år har förts med vissa andra kommuner. Verket framhåller emellertid att de ekonomiska förutsättningarna för fossileldad kraftvärme —— beroende på höjda oljepriser överlag har utvecklats ogynnsamt under senare år jämfört med andra baskraftalternativ —— i första hand kärnkraft. Flera samarbetsprojekt, bl. a. i Södertälje, Hud- dinge och Botkyrka, har av denna anledning skjutits på framtiden. Med Eskilstuna kommun har vattenfallsverket träffat ett förberedande avtal om värmeleverans till kommunen från ett av verket ägt kraftvärme- verk. Även i detta fall krävs emellertid ytterligare överväganden, innan förslag om utbyggnad kan läggas fram. Tillsammans med Luleå kom- mun förhandlar vattenfallsverket med Norrbottens järnverk AB om eventuellt utnyttjande i ett kraftvärmeverk av de betydande mängder överskottsgas som väntas bli tillgängliga i järnverkets anläggningar om några år.

Jag finner det angeläget att utbyggnaden av kraftvärmeverk kan force- ras. Härigenom skulle under vissa förutsättningar produktionen av elek- trisk energi i sådana anläggningar kunna fördubblas.

Jag går nu över till att redovisa mina ställningstaganden till vatten- fallsverkets utbyggnadsprogram, medelsbehov m.m. under nästa budgetår.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 530

För innevarande budgetår har från investeringsanslaget Kraftstationer m.m. anvisats 1 648,9 milj. kr., varav 168,9 milj. kr. på tilläggsstat l (prop. 1974: 170, NU 1974: 56, rskr 1974: 396). Beloppen är på sedvan- ligt sätt beräknade med beaktande av att en marginal utöver investe- ringsramen bör finnas för att möjliggöra en sådan ökning av vatten- fallsverkets investeringar under löpande budgetår som kan påkallas av konjunkturmässiga skäl eller annars från kraftförsörjningssynpunkt. ln- vesteringsramen uppgår till ca 1 638,6 milj. kr. inkl. 2,7 milj. kr., vilka genom särskilda beslut har ställts till verkets förfogande för arbeten som igångsatts under år 1974 av sysselsättningsskäl.

För nästa budgetår förordar jag en investeringsram av 17475 milj. kr. Av följande sammanställning framgår hur vattenfallsverkets medels- förbrukning ungefärligen torde komma att fördela sig på oli-ka objekts- grupper. För jämförelse redovisas också utfallet budgetåret 1973/74 och den beräknade medelsförbrukningen budgetåret 1974./75 (i milj. kr.).

1973/74 1974/75 1975/76

Utfall Beräknad —-———-————— Verket Föredra-

ganden Vattenkraftanläggningar 27 l ,6 334,8 381,2 381 ,2 Värmekraftanläggningar 661,2 877,3 829,1 827,6 Kämbränsle 22,1 74.0 74.0 Distributionsanläggningar 357,1 374,5 393,6 392,6 Övriga ändamål 53,3 27,9 66,5 66,5

1 365,3 1 614,5 1 744,51 1 741,9

Kanalanläggningar 19,7 24,1 5,6 5,6 1 385,0 1 638,6 1 750,0 1 747,5

Medelsförbrukningen för vattenkraftanläggning ar be- räknar jag till sammanlagt 381,2 milj. kr. Ett bifall till mitt förslag skulle betyda att vattenfallsverket under nästa budgetår kan färdigställa kraftstationen vid Vittjärv —— 3,1 milj. kr. -— och fortsätta arbetena vid Porjus, Ritsem, Torpshammar, Randi, Juktan och Harsprånget 235,3 milj. kr. För utbyggnaderna vid Åsele och Stenkullafors i Ångermanäl- ven har jag tagit upp tillsammans 68,5 milj. kr. Tillåtligheten av dessa företag prövas f.n. Vidare ingår 8,1 milj. kr. avseende anläggningsme- del till regleringsföretag och 8 milj. kr. som hänför sig till efterarbeten och skaderegleringar för idrifttagna vattenkraftanläggningar. Vid beräk- ningen av medelsbehovet för vattenkraftanläggningar har jag också ta— git hänsyn till att tidigare lämnade lån till delägda vattenkraftbolag del- vis kommer att återbetalas nästa budgetår. Det reducerar medelsbehovet med 1,1 milj. kr.

Ett kraftproduktionssystem med stort inslag av kärnkraft behöver med hänsyn till belastningens dygnsvariationer kompletteras med andra me- ra reglerbara kraftslag. Vattenkraften har stora fördelar som sådan

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 521

toppeffekt. l vattenfallsverkets långsiktiga utbyggnadsplaner ingår där- för att öka maskineffekten i flera av de befintliga stationerna i Lule— älven. Det ger billiga krafttillskott och förbättrar samtidigt reglerings- möjligheterna i älven. Installationen av nya aggregat i samkörande sta- tioner bör därvid ske så snabbt som möjligt för att verket skall kunna ta vara på den tillkommande effekten.

Kraftstationerna i Porjus och Harsprånget byggs f.n. ut med ett nytt aggregat vardera. Vattenfallsverket har föreslagit att var och en av des- sa båda stationer samt den nedströms Harsprånget belägna Ligga kraft- station skall förses med ytterligare ett aggregat. De tre aggregaten, som ger ett effekttillskott av sammanlagt 830 MW och ett mindre energi- tillskott av 02 TWh per år, bör enligt verket färdigställas till åren 1979 och 1980. Med hänsyn till kraftbalanserna skulle utbyggnaden kunna läggas något eller några år senare än verket nu har planerat. Med de oljepriser som förutses blir det emellertid ekonomiskt sett fördelaktiga- re att producera energi i de här föreslagna aggregaten —— även under tid då de inte behövs från kraftbalanssynpunkt -— jämfört med att pro- ducera motsvarande energikvantiteter i oljebaserade anläggningar. När de tre aggregaten tas i drift kan ca 200 000 ton olja till ett värde i nu- varande prisnivå av ca 70 milj. kr. sparas årligen. Igångsättningen av ar- betena i överensstämmelse med verkets planer ger också gynnsammast möjliga sysselsättningsutveckling för den arbetsstyrka som verket håller i Luleälvsområdet. Jag vill vidare erinra om att det här aktuella pro- jekten faller in under den kategori av utbyggnadsobjekt som i enlighet med vad jag tidigare har anfört under avsnittet 12.4.5 Vattenkraft i första hand kan komma ifråga. Jag har mot denna bakgrund inte något att erinra mot att kraftstationerna Porjus, Harsprånget och Ligga byggs ut med ytterligare ett aggregat vardera med början nästa budgetår. Jag förordar därför att erforderliga medel —— sammanlagt 59,3 milj. kr. av de totalt 410 milj. kr. som projekten beräknas kosta ställs till vattenfalls- verkets förfogande under budgetåret 1975/76.

Medelsförbrukningen för v ä r m e k r a ft a nl ä g g nin g a r beräk- nar jag till sammanlagt 827,6 milj. kr. Större delen av beloppet -— 583 milj. kr. -— avser pågående utbyggnad av fyra kärnkraftaggreat i Ring- hals. Idrifttagningen av de två första aggregaten är nu inne i sitt slut- skede. Vidare har jag räknat med 34,4 milj. kr. för färdigställandet av det oljebaserade kondenskraftverket i Marviken och tidigare beslutade gasturbiner i Hallstavik, Lahall och Stallbacka och 2 milj. kr. för efterarbeten för idrifttagna värmekraftanläggningar. Vid beräkningen av medelsbehovet har jag också tagit hänsyn till att tidigare lämnade lån till det med Uppsala kommun samägda kraftvärmevcrksbolagct Fyris- kraft AB till en mindre del kommer att återbetalas nästa budgetår. Det reducerar medelsbehovet med 0,1 milj. kr.

Vattenfallsverket har också begärt 1,5 milj. kr. för kapitaltillskott

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 533

till Stockholms kraftgrupp AB, som verket har bildat tillsammans med Stockholms kommun för uppförande, förvärv och drift av energian- läggningar i Storstockholmsområdet (jfr prop. 1971: 101). Medelsbe- hovet avser fortsatt undersöknings- och projekteringsverksamhet i sam- band med planeringen av ett kärnkraftvärmeverk i Haninge. Som jag nyss har framhållit bör den vidare utbyggnad av kärnkraften som stats- makterna f.n. behöver ta ställning till ske vid något av de redan etable— rade kärnkraftlägena. Bolaget kan därför inte räkna med koncession för det tillämnade kärnkraftvärrneverket under de närmaste åren. Särskilda medel för bolagets verksamhet i Haninge behöver enligt min mening inte anvisas för nästa budgetår.

I Forsmark uppförs f.n. en kärnkraftstation med två aggregat om vartdera ca 900 MW. Vattenfallsverket svarar för byggnadsarbeten m.m. enligt särskilt avtal. Det första aggregatet beräknas bli taget i drift budgetåret 1978/79 och det andra budgetåret 1980/81. Utbygg- naden sker i samarbete mellan vattenfallsverket och Mellansvensk kraftgrupp AB (Gullspångs kraft AB, Krångede AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, AB Svarthålsforsen och Värmlandskraft-Forsmarksdel- ägarna AB) genom det samägda Forsmarks kraftgrupp AB. Staten äger genom vattenfallsverket 74,5 % av aktierna i bolaget. Bolagets kost- nader för uppförande av de båda aggregaten oeh första bränsleladd- ning till dessa finansieras förutom med aktiekapitalet dels med lån som tas upp på den allmänna kapitalmarknaden, dels genom ka- pitaltillskott från delägarna. Behovet av medel för kapitaltillskott till Forsmarks kraftgrupp AB för finansieringen under nästa budgetår av de här berörda aggregaten har jag beräknat till 191 milj. kr.

Samarbetet inom Forsmarks kraftgrupp AB baserar sig på ett kon- sortialavtal, som i enlighet med riksdagens bemyndigande har godkänts av Kungl. Maj:t såvitt gäller de två aggregat som nu är under uppfö- rande (prop. 1971:145 5. 51 och 55, NU 1971:55, rskr 1971: 358). Vattenfallsverket har anmält att intressenterna i bolaget preliminärt har kommit överens om att bolaget skall bygga och driva också ett tredje och fjärde aggregat om vartdera ca 900 MW i Forsmark. För- handlingarna pågår fortfarande. Avsikten är att det tredje aggregatet skall kunna färdigställas till budgetåret 1982/83, varigenom verket skulle erhålla ett nödvändigt kraftillskott om ca 670 MW nämnda budgetår. För den utökade verksamheten inom bolaget behövs enligt verket ytter- ligare kapitaltillskott från delägarna under budgetåret 1975/76.

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört beträffande kärn- kraften och dess vidare utbyggnad samt beträffande behovet av kraft- tillskott i det statliga kraftsystemet förordar jag, att medel ställs till vattenfallsverkets förfogande under nästa budgetår för vissa förbere- dande åtgärder för utbyggnad av ytterligare två kärnkraftaggregat med sikte på att det ena aggregatet skall kunna tas i drift budgetåret 1982/83

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 523

och det andra något eller några år senare. Jag har inte något att erinra mot att planeringen för dessa nya aggregat i första hand inriktas på en utbyggnad i Forsmark. Slutlig ställning till de frågor som hänger samman med en utbyggnad kan tas först i samband med en eventuell prövning enligt 136 a & byggnadslagen och koncessionsprövning enligt atomenergilagen. Medelsbehovet har jag t.v. beräknat till 17,3 milj. kr. i överenSstämmelse med vattenfallsverkets förslag.

Frågan huruvida vattenfallsverket ensamt eller inom ramen för ett samarbete mellan verket och andra kraftföretag skall svara för den kärnkraftutbyggnad som jag anser bör komma till stånd torde få an- mälas i annat sammanhang.

Medelsförbrukningen för k ä r 11 b r ä n s 1 e avser enligt vattenfalls- verket inköp av första bränsleladdning till det tredje aggregatet i Ring- hals. Jag beräknar 74 milj. kr. för detta ändamål i enlighet med verkets förslag.

Det investeringsprogram för distributionsanläggningar som vattenfallsverket har föreslagit omfattar förstärkningar och utök- ningar av stam-, primär-, regionala och lokala nät samt anskaffning av utrustning för automatisk driftövervakning. I investeringsprogrammet ingår också vissa anskaffningar för försvarsändamål, bl.a. utrustning för telekommunikationer. Verket har hemställt att utgifterna härför 1 milj. kr. under budgetåret 1975/76 —— får avskrivas omedelbart.

Investeringarna i stamlinje- och primärsystemen avser bl. a. 400 kV ledningar Messaure — finska gränsen, Harsprånget Letsi och Ritsem norska gränsen, 220 kV ledning Hällby Åsele -— Stenkullafors, förstärkning av Sundsvallsområdets matning, 400/220 kV transforme- ring i Masmo, transformatorstation i Jordbroområdet, 400 kV ställverk i Örebroområdet och 400/130 kV transformering i Kolstad.

Vattenfallsverket har genom tidigare beslut (prop. 1973: 2, NU 1973: ], rskr 1973: 17) bemyndigats att anskaffa utrustning till ett da- tor-baserat informationssystem för övervakning och ledning på central nivå av kraftproduktion, stamlinjenät och samkörning. Verket har nu också utrett på vad sätt den framtida driftövervakningen på regional och lokal nivå i princip bör utformas. Utredningen har visat att över- vakning och ledning av de regionala distributionsnäten bör ske från re- gionala driftcentraler och dem underställda distriktscentraler. De regio- nala centralema skall även utnyttjas för manövrer och regleringrepp i de viktigaste kraftproduktionsanläggningarna inom berörda regioner. Det regionala driftövervakningssystemet bör enligt verket byggas upp successivt i nära anslutning till utbyggnaden av det centrala övervak- ningssystcmet och med samma teknik som detta. Den detaljerade ut- formningen av regioncentralcrna har ännu inte fastlagts. Den totala ut- rustningskostnaden kan därför inte anges. Medelsbehovet under bud- getåret 1975/76 har verket bedömt till 20 milj. kr.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 534

Vattenfallsverkets medelsbehov för investeringar i distributionsanlägg- ningar under nästa budgetår beräknar jag till sammanlagt 392,6 milj. kr., varav 208,6 milj. kr. för stam- och primärnät, 115 milj. kr. för regionala nät och 35 milj. kr. för lokala nät. Vidare beräknar jag sam- manlagt 34 milj. kr. för driftövervakningsanläggningar. Jag har därvid också räknat in medel för anskaffning av utrustning till regionala drift- centraler. Verkets begäran om medel för vissa anskaffningar för för- svarsändamål kan jag däremot inte biträda.

Posten ö v r i g a "a n (1 a m ål avser diverse kompletteringar och ombyggnad av produktionsanläggningar och andra investeringsobjekt, inköp av vattenfall och fastigheter samt förvärv och finansiering av före— tag för distribution av elektrisk energi. Medelsbehovet under nästa budgetår beräknar jag till sammanlagt 66,5 milj. kr.

I nämnda belopp ingår bl. a. medel för markinköp m.m. i Nynäs- hamn. Vid min anmälan av förevarande anslag i prop. 1974: 1 (bil. 15 s. 207) informerade jag om att vattenfallsverket hade förhandlat med Rederi AB Nordstiernan om bl. a. förvärv av mark för ett fossileldat kondenskraftaggregat och gasturbiner i Nynäshamnsområdet. Enligt ver- ket skulle ett kondenskraftaggregat behövas tidigast 1980/81. Förhand- lingarna hade resulterat i ett förslag till ramavtal, som skulle bli giltigt under förutsättning att för lokaliseringen erforderliga tillstånd förelåg inom viss tid efter avtalets undertecknande. Jag räknade med att verket kunde behöva ca 13 milj. kr. till sitt förfogande för anskaffningen av mark, servitutsrätter m.m., därest nämnda tillstånd skulle erhållas un— der budgetåret 1974/75. Riksdagen hade inte något att erinra mot detta.

Enligt vattenfallsverkets nuvarande bedömning är det inte aktuellt att bygga ut fossileldade kondenskraftaggregat. Verket har dock slutfört för- handlingarna med Rederi AB Nordstiernan i syfte att säkerställa en plats för en sådan anläggning, om en utbyggnad framdeles skulle visa sig motiverad. Ansökan om tillstånd för lokaliseringen har ingetts och remissbehandlas f.n. Enligt vad jag har inhämtat kommer verket inte att behöva ta i anspråk medel för ett eventuellt markförvärv under in- nevarande budgetår. De 13 milj. kr. som har anvisats för ändamålet kommer därför att kvarstå som medelsreserv under anslaget per den 1 juli 1975.

Jag har tidigare redovisat mina synpunkter vad gäller tillkommande utbyggnader av fossileldade kraftproduktionsanläggningar. I likhet med vattenfallsverket anser jag således att installation av ny kondenskraft om möjligt bör undvikas. Jag finner det emellertid vara riktiga åtgärder från verkets sida att genom lämpliga markförvärv och tidig lokaliserings- prövning möjliggöra en snabb utbyggnad av en kondenskraftanläggning om en sådan skulle visa sig nödvändig.

För avslutande arbeten och betalningar i samband med utbyggnaden av Trollhätte k & nal för trafik med fartyg med 5,3 m djupgå- ende beräknar jag 5,6 milj. kr. under nästa budgetår.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementct 535

Med hänvisning till mina nu gjorda ställningstaganden förordar jag att investeringsanslaget Kraftstationcr m.m. tas upp med 1 747,5 milj. kr. Beloppet har beräknats med beaktande av att en marginal utöver in- vesteringsramen bör finnas för att möjliggöra en sådan ökning av vat- tenfallsverkets investeringar under löpande budgetår som kan påkallas - av konjunkturmässiga skäl eller annars från kraftförsörjningssynpunkt. Medelsreserven under anslaget uppgår nu till ca 170 milj. kr. Någon uppräkning härav behövs t. v. inte.

Vattenfallsverkets p r 0 j e k t r e s e r v består f. n. enbart av två gas— turbiner om tillsammans ca 150 MW. Det maskinaggregat i Porjus kraft- station som tidigare funnits med som reservprojekt har förts över till verkets ordinarie utbyggnadsprogram och föreslås i enlighet med vad jag tidigare har förordat bli utbyggt fr.o.m. nästa budgetår. Reserv- projekt av detta slag kan om det är påkallat från kraftförsörjnings- synpunkt eller av konjunkturmässiga skäl (prop. 1974: 2, NU 1972: 1, rskr 1972: 14) — tas in i verkets utbyggnadsprogram även under löpan— de budgetår med utnyttjande av den medelsreserv som finns under an- slaget. Verket saknar f.n. nästan helt produktionsreserver. Verket har föreslagit att projektreserven i stället skall utökas med oljelagringsut- rymmen om sammanlagt 750000 m3 och till en beräknad kostnad av 75 milj. kr. Konkreta projekt väntas föreligga vid mitten av detta år. Jag biträder verkets förslag.

Vattenfallsverkets rörelsetillgångar, dvs. likvida medel, kundford- ringar, lager, maskiner och inventarier, finansieras f.n. med balanserade överskottsmedel, lagerreserver, kortfristiga skulder och vissa anslags- medel —— tillsammans ca 940 milj. kr. — samt med r ö rl i g k r e (1 i t. Verket disponerar fr.o.m. innevarande budgetåret en rörlig kredit om 400 milj. kr., sedan riksdagen hösten 1974 på Kungl. Maj:ts förslag be- slutat höja krediten med 100 milj. kr. (prop. 1974:170, NU 1974: 56, rskr 1974: 396). Höjningen motiverades av att det kapital som binds i verkets rörelsetillgångar på grund av i första hand drastiska föränd- ringar i oljeprisnivån blivit större än verket tidigare hade beräknat och därför inte kunde täckas med de rörelsemedel som stod till förfogande. Med nuvarande principer för finansiering av rörelsetillgångar behöver den rörliga krediten höjas ytterligare under nästa budgetår.

Vid min anmälan av förevarande anslag i prop 1974: ] (bil. 15 s. 209, NU 1974: 26, rskr 1974: 198) anförde jag att vattenfallsverket hade läm- nat förslag till principer för hur rörelsemedelsbehov av skilda slag skall fördelas på olika finansieringskällor. Verket föreslog bl. a. att stadigva- rande behov av inventarier, fordon, byggnadsmaskiner och vissa bräns- len skulle finansieras med anslagsmedel. Jag hade emellertid efter sam- råd med chefen för finansdepartementet kommit till uppfattningen att formerna för finansiering av verkets rörelsekapital borde bestämmas först efter ställningstagandena till budgetuturedningens förslag (SOU

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 526

1973: 43—46). Dessa bereds f.n. inom regeringens kansli. Jag är där- för inte heller nu beredd att föreslå någon ändring av de principer enligt vilka vattenfallsverkets rörelsetillgångar har finansierats under senare år. I överensstämmelse härmed bör verkets tillkommande behov av rörelsemedel tillgodoses genom en höjning av den rörliga krediten. Verkets behov av rörlig kredit fr.o.m. nästa budgetår beräknar jag till 420 milj. kr.

Jag vill slutligen ta upp viss fråga om b 0 r g e n s å t a g a n d e n från vattenfallsverkets sida i samband med Petroswede AB:s verksam- het.

Petroswede AB bildades år 1973 (prop. 1973: 112, NU 1973: 49, rskr 1973: 184) och har till uppgift att bedriva prospektering efter olja och naturgas i utlandet, främst Nordsjön och angränsande havsområden. Staten är genom statens vattenfallsverk och LKAB hälftendelägare i bo- laget. Vattenfallsverket förvaltar 25 % av aktierna.

Vattenfallsverket har anmält att Petroswede AB har träffat avtal om prospektering i Egypten. Bolaget har i anslutning härtill genom National Bank of Egypt ställt en bankgaranti på 4,5 milj. US $ för sina åtagan- den. Post- och Kreditbanken har samtidigt ställt en motförbindelse gentemot den egyptiska banken på samma belopp mot att delägarna i Petroswede AB iklätt sig borgensansvar härför i proportion till sina ak- tieinnehav i bolaget. LKAB har t. v. tecknat borgen även för vattenfalls- verkets andel. Verket har med anledning härav hemställt, att verket framdeles skall få göra sådana borgensåtaganden som kan komma att avkrävas verket till följd av Petroswede AB:s verksamhet.

Som ett av instrumenten att främja den långsiktiga försörjningen med olja, kol och naturgas har jag tidigare förordat införandet av ett nytt statligt garantisystem. Avsikten är att härigenom underlätta sådana in- vesteringar och andra åtaganden i samband med utvinning, transport och lagring av fossila bränslen som bedöms värdefulla från svensk för- sörjningssynpunkt. Jag har således förordat att fullmäktige i riksgälds- kontoret bemyndigas att, efter beslut av regeringen i varje särskilt fall, ställa garantier intill 2000 milj. kr. för sådana ändamål. Enligt min mening faller det här aktuella borgensåtagandet för Petroswede AB:s verksamhet i Egypten in under den föreslagna garantins tillämpnings- område. Något särskilt bemyndigande för vattenfallsverket att ställa så- dan borgen behövs därför inte.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen att

1. medge att statens vattenfallsverk får disponera en från 400 000000 kr. till 420 000 000 kr. ökad rörlig kredit i riksgäldskontoret,

2. till Kraftstationer m.m. för budgetåret 1975/76 anvisa ett in— vesteringsanslag av 1 747 500 000 kr.

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 527

V. Fonden för låneunderstöd V: 12 Lån till projektering av raffinaderi Nytt anslag (förslag) 36 000 000

Under avsnittet 12.4.2 har jag redogjort för Statsföretags raffinaderi- projekt. En inledande förprojektering har nu genomförts. Nästa etapp i projekteringen skall kunna medge den slutliga företagsekonomiska be- dömningen av projektet inför ett investeringsbeslut. Kostnaderna för denna etapp beräknas till 36 milj. kr. för perioden till den 1 april 1976. Den fortsatta projekteringen bör finansieras med medel över statsbud- geten. Ett investeringsanslag av 36 milj. kr. bör därför anvisas för att lämnas till Statsföretag AB som lån till projektering av raffinaderi vid Brofjorden. I händelse av att projektet inte kommer till stånd, bör lånet helt skrivas av. Det ankommer på regeringen att föreskriva villkor för lånet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till projektering av raffinaderi för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 36 000 000 kr.

V: 13 [än till projektering av Ranstadsverket Nytt anslag (förslag) 15 000 000

Jag har tidigare under avsnittet 12.4.7 redovisat det utvecklingsarbete som har ägt rum vid AB Atomenergis anläggning i Ranstad vid Bil- lingen för att främst klargöra de tekniska, ekonomiska och miljömäs- siga förutsättningarna för utvinning i stor skala av uran ur skiffer. Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har såsom företrädare för pro- ducentintressena åtagit sig att leda den fortsatta projekteringen av ett utbyggt Ranstadsverk under vissa förutsättningar, bl.a. att staten läm- nar bidrag till projekteringen.

Jag har tidigare redogjort för förutsättningarna för projekteringen och förordat en fortsatt projektering. Ett investeringsanslag av 15 milj. kr. bör därför anvisas under budgetåret 1975/76 för att lämnas till LKAB som lån till projektering. Om projektet inte skulle komma till stånd. bör detta lån helt skrivas av. Det ankommer på regeringen att föreskriva villkor för lånet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till projektering av Ranstadsverket för budgetåret 1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 15 000000 kr.

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 528 Innehåll Sid. 1 Inledning ................................................. 1

2 Internationell översikt ...................................... 10 2.1 Inledning ............................................. 10 2.2 Vissa allmänna uppgifter om de globala energillödcna m. m. 10 2.3 Långsiktig energistudie inom organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling ............................... 15 2.3.1 Inledning ...................................... 15 2.3.2 Efterfrågan och tillförsel — olika prognosalternativ. . 15 2.3.3 Energibesparande atgärder ...................... 20 2.3.4 Oljeimport ..................................... 21 2.3.5 Energipolitiska synpunkter ...................... 22

2.4 Energipolitiken i vissa andra länder ...................... 23 2.4.1 Inledning ...................................... 23 2.4.2 Canada ....................................... 23 2.4.3 Förenta staterna ............................... 24 2.4.4 Japan ......................................... 26 2.4.5 Kina .......................................... 27 2.4.6 Sovjetunionen .................................. 27 2.4.7 Europeiska gemenskapen ........................ 27 2.4.8 De nordiska länderna .......................... 30 2.5 Nordiskt energisamarbete .............................. 31

3 Översikt beträffande statlig verksamhet och organisation på energi- området .................................................. 36 3.1 Bakgrund ............................................ 36 3.2 Nuläge ............................................... 38 4 Energikonsumtionens utveckling ............................. 41 4.1 l-littillsvarande utveckling och nuläge .................... 41 4.2 Energiprognosutredningcns betänkande ................. 45 4.2.1 Utredningens inriktning ......................... 45 4.2.2 Allmänna förutsättningar och utgångspunkter för prognoserna .................................... 46 4.2.3 Energikonsumtionens utveckling sektorvis .......... 48 4.2.4 Produktion och tillförsel ........................ 61

4.2.5 Energibalanscr ................................. 63 4.2.6 Miljö- och beredskapssynpunkter ................ 71 4.2.7 Möjligheter till ytterligare dämpning av förbrukningen 71 4.2.8 Utredningens bedömningar ..................... 72 4.2.9 Särskilt yttrande ................................ 76 4.3 Remissyttranden över energiprognosutredningens betänkande 77 4.3.1 Allmänna synpunkter .......................... 77 4.3.2 Prognosalternativen ............................ 79 4.3.3 Prognosresultaten .............................. 80 4.3.4 Besparingsmöjligheter ........................... 86 4.3.5 Energiproduktionen ............................ 90 4.3.6 Övrigt ........................................ 103 4.4 Energisparundersökning ................................ 105

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 529 4.4.1 ! Bakgrund och förutsättningar .................... 105 4.4.2 i Möjligheter till energibesparing .................. 106 4.4.3 Föreslagna energibesparingsåtgärder ............. 112

4.5 Energisparkampanj ..................................... 120 4.6 Encrgiinformntion ..................................... 121 5 Forskning och utveckling inom energiområdet ................. 123 5.1 Studie inom OECD ................................... 123 5.2 Energiprogramkommitténs betänkande ................... 124 5.2.1 Inledning ...................................... 124 5.2.2 Forskning och utveckling inom energiområdet verk- samhet. planer och organisation .................. 125 5.2.3 Internationell forskning och utveckling på energi- området ....................................... 130 5.2.4 Allmänt om energiprogramkommitténs förslag ..... 131 5.2.5 Energiproduktion .............................. 132 5.2.6 Näringslivets energianvändning ................... 137 5.2.7 Energianvändning för transporter och samfärdsel . . . . 138 5.2.8 Energianvändning för lokalkomfort —— boende och ar- betsmiljö ...................................... 139 5.2.9 Återvinning av energi i varor .................... 141 52.10 Allmänna energisystemstudier .................... 141 5.2.11 Sammanfattning av energiprogramkommitténs för- slag .......................................... 143 52.12 Organisation av forskning och utveckling inom energi- området ....................................... 143 5.2.13 Reservationer och särskilda yttranden ............ 144 5.3 Remissyttranden över energiprogramkommitténs betänkande 145 S....l Målfrågor och allmänna energipolitiska synpunkter 145 5.3.2 Allmänt om encrgiprogramkommitte'ns arbete ..... 148 5.3.3 'Programförslagets allmänna inriktning, avvägning och struktur ....................................... 150 5.3.4 Energiproduktion .............................. 153 5.3.5 Näringslivets energianvändning .................. 163 5.3.6 Energianvändning för transporter och samfärdsel . . . 165 5.3.7 Energianvädning för lokalkomfort — boende och arbetsmiljö .................................... 167 5.3.8 Återvinning av energi i varor .................... 171 5.3.9 Allmänna energisystemstudier .................... 172 5.3.10 Åtgärder utanför energiprogramkommitténs program- ram .......................................... 173 5.3.1 1 Organisation av forskning och utveckling inom energi- området ....................................... 176 5.4 Departementspromemoria angående organisation av forskning och utveckling inom energiområdet ...................... 179 5.4.1 Promemorians allmänna överväganden ............ 179 5.4.2 Delegationens uppgifter och organisation .......... 181 5.4.3 Programansvariga organ ......................... 182 5.4.4 Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen ....... 183 5.5 Remissyttranden beträffande promemorian Organisation av forskning och utveckling inom energiområdet .............. 184 5.5.1 Delegationen för energiforskning ................. 184 5.5.2 Programansvariga organ ......................... 186 5.5.3 Programansvar för kärnsäkerhetsforskningen 190

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 530

5.6 Energiprogramkommittés promemoria angående prototyper och demonstrationsanläggningar inom energiområdet ...... 192 5.6.1 Kommitténs förslag till statligt fmansiellt stöd ...... 192 5.6.2 Energiproduktion .............................. 193 5.6.3 Energianvändning i industriella processer och för transporter och samfärdsel, återvinning av energi-

krävande varor och energi ur avfall ............... 194

5.6.4 Energianvändning för lokalkomfort —— boende och arbetsmiljö .................................... 194 5.7 Övriga frågor ......................................... 195 5.7.1 Urananrikning ................................. 195 5.7.2 Kärnvärmeverk ................................ 195 6 Olja ...................................................... 198 6.1 Allmänt .............................................. 198 6.2 Rapport från Oljeprospektering AB ...................... 199 6.3 Rapport från Petroswede AB ............................ 200 6.4 Rapporter från petroindustrititredningen ................. 203 6.4.1 Lägesrapporten Petroindustrin i Sverige ........... 203 6.4.2 Delrapporten Alternativa raffinaderilägen ......... 207 7 Övriga bränslen ........................................... 212 7.1 Allmänt .............................................. 212 7.2 Kol .................................................. 212 7.3 Naturgas ............................................. 213 7.4 Övriga bränslen ....................................... 215 7.5 Metanol .............................................. 216 8 Elektrisk energi och värme ................................. 219 8.1 1972 års CDL-studie .................................. 219 8.2 Energikommitténs betänkande .......................... 220 8.3 Värmeanläggningsutredningens betänkande ............... 221 8.3.1 Betänkandet ................................... 222 8.3.2 Remissinstanserna m.m. ........................ 223 8.4 Centrala driftledningens och Svenska värmeverksföreningens gemensamma utredning om kraftvärmeverkens roll . . . . . . . . . 223 8.5 Utredningar om längdistansöverföring av hetvatten från kärn- kraftstationer ......................................... 225

8.5.1 Värmeövcrföring från Barsebäcksverkct till Lund och Malmö ........................................ 225 8.5.2 Kärnkraftvärme för Stockholmsområdet ........... 226 8.5.3 Värmeöverföring från Ringhals till Göteborgsområdet 228 8.5.4 Lägtemperaturfjärrvärme från kärnkraftverk ....... 228 8.6 Utredning om det svenska storkraftnätet ................. 229 9 Vattenkraft m.m. .......................................... 231 9.1 Vattenkraft ........................................... 23] 9.1.1 Inledning ...................................... 231" 9.1.2 Vattenkraftutbyggnader i Klarälven, Dalälven, Ljus- nan, Ljungan och Indalsälven .................... 232 9.1.3 Vattenkraftutbyggnader i norra Norrland ......... 233 9.2 Vindkraft ............................................. 237 10 Kärnenergi ................................................ 239 10.1 Allmänt .............................................. 239- 10.2 Rapport angående Ranstadsprojektet .................... 242 10.3 Redogörelse för försörjningsläget beträffande kärnbränsle 246

Prop. 1975: 30 Bilaga 1 Industridepartementet 531

11 Kärnenergins särskilda säkerhetsfrågor ....................... 253 11.1 Internationellt kärnsäkerhetssamarbete ................... 253 11.2 Närförläggningsutredningens betänkande ................. 257 11.3 Remissyttranden över närförläggningsutredningens betän-

kande ................................................ 263 11.4 Lägesrapport frän utredningen om radioaktivt avfall ....... 280 11.4.] Allmänna uppgifter ............................. 280 11.4.2 Upparbetning av använt kärnbränsle och hantering av högaktivt avfall ................................ 281 11.4.3 Allmänt om strälningsrisker ..................... 283 11.4.4 Kärnkraftdebatten .............................. 283 11.4.5 Upparbetning av bränsle från svenska kärnkraftverk . 284 11.4.6 Sammansättningen av det högaktiva avfallet ....... 285 1 1.4.7 Utbyggnaden av kärnkraft i världen samt produktion av plutonium och högaktivt avfall .... . . . . . . . . . . .. 285 11.4.8 Strålrisker från högaktivt avtall .................. 287 11.4.9 Hantering av högaktivt avfall .................... 290 11.4.10 Utvecklingsarbeten för högaktivt avfall ........... 291 11.4.11 Geologiska synpunkter på långtidsförvaring av hög- aktivt avfall i Sveriges berggrund ................. 291 11.4.12 Utredningens slutsatser .......................... 292 11.5 Rapporter från delegationen för forskning rörande kärnkraf- tens säkerhets— och miljöfrågor ......................... 292 11.6 Rapporter om bergförläggning .......................... 297 11. 7 Rapporter om kvalitetskontroll .......................... 300 11.8 Kontroll av klyvbart material ........................... 302 11.8.1 Internationellt handhavande av klyvbart material . . . 302 11.8.2 Rapport om nationell kontroll av klyvbart material 317 11.9 Rapporter om sabotage och fysiskt skydd av klyvbart material 319

12 Föredraganden ............................................ 323 12.1 Inledning ............................................. 323 12.2 Energikonsumtion ..................................... 326

12.2. Energikonsumtioncns utveckling .................. 326 12.2.2 Planering ...................................... 335 12.2.3 Forskning och utveckling ........................ 342 12.24 Energiskatt m.m. ............................... 343 12.2.5 Stödåtgärder ................................... 345 12.2. 6 Information och utbildning 1 energifrågor m. m. . . 349 12.3 Ener gibalanse1 ......................................... 357 12.3.1 Inledning ....................................... 357 12. 3. 2 Energibalanscr för åren 1973 och 1974 ............. 358 12.3.3 Fördelningen mellan el och bränslen ............... 358 12.3.4 Elproduktionen år 1985 .......................... 360 12.3.5 Energibalans för är 1985 .......................... 362 12.4 Energiproduktion ...................................... 363 12.4.1 Förutsättningar och val av produktionsstruktur . . . . 363 12.4.2 Olja .......................................... 374 12.4.3 Övriga bränslen ................................ 389 12.4.4 Elektrisk energi ................................ 394 12.4.5 Vattenkraft .................................... 399 12.4.6 Värmekraft .................................... 406 12.4.7 Kärnbränsle ................................... 413 12.4.8 Kärnsäkerhet .................................. 419'

Prop. 1975: 30 Bilagal Industridepartementet 532

12.5 Forskning och utveckling inom energiområdet ............ 431 12.5.1 Inledning ...................................... 431 12.52 Huvudprogram Energiforskning .................. 437 12.5.3 Stöd till grundläggande forskning för energiområdet m.m. ............................................ 458 12.5.4 Organisation av forskning och utveckling inom energi- området ....................................... 459 13 Hemställan ................................................ 466 14 Anslagsfrägor för budgetåret 1975/76 ......................... 467 DRIFTBUDGETEN Trettonde huvudtiteln ................... 467 D. Energi ................................................. 467 D 2. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. . . . . 467 D 3 Vissa utbildningsätgärder m.m. i energibesparande syfte 468 D 4 Främjande av lansdbygdens elektrifiering ........... 469 D 5 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 470 D 6. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning .. 472 D 7. Kostnader för vissa nämnder ...................... 474 D 8. Garanti för Oljeutvinning m.m. .................... 474 EFjTeknisk utveckling m.m. ................................ 475 E 13. Energiforskning .................................. 475 E 14. Grundläggande forskning för energiområdet .......... 476 Verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi .......... 477 E 15. Aktiebolaget Atomenergi: Stöd till svensk kärnkraft- industri ......................................... 487 E 16. Aktiebolaget Atomenergi: Övrig verksamhet ......... 487 E 20. Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom ........ 488 KAPITALBUDGETEN ..................................... 491 [ Statens affärsverksfonder ............................... 491 F Statens vattenfallsverk ................................ 491 1. Kraftstationer m.m. ............................... 491 V Fonden för läneunderstöd ............................. 527 12. Län till projektering av raffinaderi .................. 527 13. Län till projektering av Ranstadsverket .............. 527

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1975 750091

Regeringens proposition 197 5:30

Bilaga 2 Bostadsdepartementet

Energi- hushållning m.m.

såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Utdrag

Bilaga 2 till regeringens proposition nr 30 år 1975

BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL __ vid regeringssammantrade 1975-02-27

Föredragande: statsrådet Carlsson

Anmälan till proposition om energihushållning m.m. såvitt avser bo- stadsdepartementets verksamhetsområde

1. Inledning

Som framgår av chefens för industridepartementet redogörelse tidigare denna dag har olika myndigheter i anslutning till remissbehandlingen av energipro'gnosutredningens betänkande (SOU 1974164) Energi 1985 2000 un- dersökt möjligheterna till energibesparingar (energisparundersökningen). Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har statens planverk. bo- stadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning och statens institut för byggnadsforskning haft i uppdrag att för resp. ansvarsområde bedöma två sparalternativ och ange tänkbara åtgärder för att uppnå dessa. Det ena spar- alternativet svarar mot energiprognosutredningens lägre alternativ. Det and- ra sparalternativet är 0,4 % lägre än detta. För bostadssektorn innebär de båda alternativen en genomsnittlig minskning av energiförbrukningen fram till år 1985 med 0,5 resp. 0.9 % /år. Även andra myndigheter har i ener- gisparundersökningen behandlat frågor som rör energiförbrukningen inom bostads- och lokalsektorn.

Myndigheterna har redovisat en rad förslag som avser dels åtgärder i energibesparande syfte, dels styr- och stimulansmedel för åtgärdernas genomförande. Jag kommer i det följande att närmare behandla sådana förslag som har speciell betydelse för byggnadsbeståndet. främst bostäder samt för planläggning och byggande. Jag kommer sålunda att förorda åt- gärder som syftar till att stimulera energisparande åtgärder i fråga om främst bostäder samt ändringari byggnadsstadgan (l959:612)(BS) i syfte att förbättra möjligheterna att beakta frågor om god energihushållning i samband med planläggning och god värmehushållning i byggnader.

I anslutning till dessa förslag i energibesparande syfte tar jag upp frågor som rör forsknings- och utvecklingsverksamhet beträffande energianvänd- ning för lokalkomfort.

I samband med energisparundersökningen har föreslagits att utbyggnad av energikrävande industri skall prövas av regeringen. Jag kommer att för- orda ändring av l36aå byggnadslagen (1947z385) (BL) i detta syfte.

Vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand har behand- lats i betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö. Betänkandet har

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet

ru

remissbehandlats. Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland har avlämnat lägesrapporten (Ds B 1974r4) Vattenkraft och miljö 2. Jag lämnar i det följande en sammanfattning av föreliggande utrednings— material och redogör mot bakgrund härav för de överväganden som nu kan göras om utnyttjandet av våra älvar.

2. Förbättrad energihushållning

2.1 Allmänt om energibesparing

De myndigheter som i energisparundersökningen tar upp energikonsum- tionen för bostads-och lokalsektorn bedömer möjligheterna till besparingar som goda. Enligt bosla(fSS'lt'I'P/St'll synes sålunda den totala bruttoenergilör- brukningen år 1974 för bostadsvärme samt hushålls- och fastighetsel. ] 10.8 TWh (miljard kilowattimmar) genom byggnads- och installationstekniska åtgärder m.m. kunna minska till 1026 TWh fram till år 1985 eller med totalt 8.2 TWh. På angivet sätt skulle alltså bostadssektorns energibehov kunna minska med ca 0.75 % per år under den aktuella prognosperioden. inbegripet förändringar genom avgång och nybyggnad. Statens institut för byggnadsforskning anser att det är möjligt att göra stora energibesparingar i den befintliga bostadsbebyggelsen genom relativt enkla åtgärder. Statens räd/ör bygg/mtis/brskning anser att de två besparingsalternativ som angavs som förutsättningar i energisparundersökningen kan uppnås. En av rådet gjord prognos antyder att ännu större energibesparingar kan vara möjliga.

Åtgärder som påverkar användningen av energi i bostäder och lokaler av olika slag kan enligt bygg/i)liskningsn'ideI i stort indelas i följande grupper:

bebyggelse- och samhällsplaneringsätgärder. dvs. åtgärder som förändrar bebyggelsens utformning och omfattning genom ny- eller ombyggnad. nya tekniska system för energiförsörjning m. m.;

byggnadstekniska åtgärder. dvs. åtgärder som förändrar byggnadens ter- miska egenskaper genom utbyte av byggnadsdelar eller genom ny- eller ombyggnad;

installationstekniska åtgärder. dvs. åtgärder som innebär förändring av byggnadens installationer för värme. vatten. ventilation. belysning. elför— sörjning. kyla rn. m.;

drift- och förvaltningsåtgärder dvs. andra åtgärder än mer omfattande byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder som påverkar effek- tiviteten i energianvändningcn i bebyggelsen:

brukaråtgärder. dvs. åtgärder som vidtas av eller direkt påverkar de en- skilda brukarna (hushåll. hyresgäster. anställda) och som påverkar energi- användningcn för lokalkomfort-. boende- och arbetsmiljö.

Flera myndigheter pekar på att dessa åtgärdstyper skiljer sig betydligt vad gäller tidpunkten då resp. åtgärdstyp får effekt. Bebyggelse- och plan— åtgärder påverkar transportsystem. distributionssystem för energi. lokalkli- mat. den enskilda byggnadens utformning m.m. och får därigenom in- flytande på energikonsumtionen. Fram till år 1985 beräknas sådana åtgärder

'.»)

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet

emellertid få begränsad effekt. Flera myndigheter framhåller dock vikten av att samhällsplaneringen beaktas och att åtgärder bör vidtas snarast för att energibesparande effekter skall erhållas på längre sikt. Även när det gäller byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder blir effekten av naturliga skäl begränsad i ett kort tidsperspektiv. Under tiden fram till år 1985 beräknas sådana åtgärder dock hinna få effekt. Det gäller såväl ny- produktion som ombyggnad. Under denna period kommer det omfattande bostadsbestånd som uppfördes under 30-. 40- och SO-talen att successivt bli moget för ombyggnad. ] samband därmed kan energibesparande åtgärder genomföras till begränsade extra kostnader.

När det gäller valet av lämpliga insatser framhåller bos/adssfvre/sr-vn vikten av att prioritera sådana sparåtgärder inom bostadssektorn som kan förväntas långsiktigt stabilisera både det specifika värmebehovet i husen och effekt- behovet i produktionssystemet för energi till byggnadsuppvärmning. Enligt styrelsen blir därvid byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder i huvudsak aktuella. Däremot anser styrelsen att många drift- och bruknings- tekniska sparåtgärder endast tillfälligt eller kortsiktigt kan påverka värme- förbrukningsnivån marginellt. Sparresultaten blir enligt styrelsen i sådana fall beroende av osäkra individuella aktiviteter med åtföljande periodvis instabila energikonsumtionsnivåer.

Bostadsstyrelsen behandlar följande energibesparande åtgärder med an- knytning till det befintliga bostadsbeståndet: tilläggsisolering av vindsbjälk- lag. tilläggsisolering av ytterväggar. insättning av 3-glasfönster. reglering av värmetillförsel. reglering av luftomsättning. varmvattenmätning i lägen- heter. varmvattengcnerering med nattuttag av elström och övergång till fjärrvärme.

Enligt approximativa beräkningar finns inom det befintliga bostadsbe- ståndet för närvarande ca 75 milj. mz vindsbjälklag i hus byggda före l960. Tilläggsisolering av vindsbjälklag med 10 cm mineralull. A-kvalitet. skulle enligt bostadsstyrelsen minska värmeförlusterna i bety- dande omfattning och teoretiskt kunna spara ca 3.4 TWh/år. Ti l l ä g g 5- is ole r i n g a v y t t e r v ä g g a r synes enligt styrelsen kunna aktua- liseras främst för ombyggnadsprojekt inom småhussektorn där genomgri- pande fasadrenovering ändå utförs. Styrelsen anför att denna sektor repre- senterar ca 73 milj. nf åtgärdsmotiveradc ytterväggar (hus byggda före 1960). Teoretiskt skulle Värmeförlusterna genom dessa transmissionsytor kunna minskas med ca 0.55 W/nf'C. Vid åtgärdstäckning till 100 % skulle ener- gibesparingen totalt kunna uppgå till ca 4.0 TWh/år. Bostadsbeståndet år 1974 omfattar enligt approximativa kalkyler en total fönsteryta av ca 47 milj. m”. varav högst 2 milj. mz enligt styrelsen torde utgöra 3-glaslönster. Av bl. a. anläggnings- och förvaltningstekniska skäl synes i n st a l ! at i o n av 3-glas fönste r kunna aktualiseras endast med avseende på bo- stadshus byggda före l946. Dessa representerar enligt styrelsen ca 13 milj. rn= fönsteryta (efter 100 % åtgärdsinsats) och en maximal teoretisk ener- gisparpotential om ca 1.2 TWh/år.

Prop. 1975z30 BilagaZ Bostadsdepartementet 4

En relativt god besparing kan enligt bostadsstyrelsen vidare erhållas genom installation av termostatstyrda radiatorventiler så att bas- energi utnyttjas effektivt och övenemperaturer elimineras. Härigenom kan energibesparingar möjliggöras i storleksordningen 10 a 15 % av transmis- sions- och ventilationsförlusterna. vilka i den del av bostadsbeståndet år 1974 som omfattar åtgärdsmotiverade projekt kan uppskattas till totalt ca 44 TWh. dvs. 4,4—6.6 TWh. Även reglering av luftomsättningen kan enligt styrelsen hänföras till sådana åtgärder som har låg svårighetsgrad och hög besparingspotential. Åtgärden är emellertid begränsad till projekt inom bostadsbeståndet där fläktventilation ingår. dvs. endast ca 900 000 lägenheter i llerfamiljshus. Vid mekanisk luftflödesreglering inom lämpliga gränser samt 100 % åtgärdstäckning beräknar styrelsen att besparingsresultatet kom- mer att stanna vid ca 1.3 TWh/år.

Varmvattenmätning i lägenheter synes enligt bostadssty- relsen kunna leda till hög energibesparing men torde samtidigt innebära betydligt högre svårighetsgrad i installationstekniskt hänseende än de båda sistnämnda åtgärderna. Med ledning av tidigare undersökningar vid indi- viduell mätning torde vid 100 % åtgärdstäckning ungefär 2.5 TWh/år kunna sparas.

Betydande besparingar av importerad primärenergi skulle enligt bo- stadsstyrelsen sannolikt kunna åstadkommas genom v a r m v a t t e n g e - nerering med nattuttag av elström. Vid ett hypotetiskt antagande (baserat på EPU:s alt. 2 eller alt. 4) att ca 1 milj. småhus år 1985 skulle kunna utnyttja elvärme enligt delackumuleringsprincipen i sam- band med ny- eller ombyggnad —i viss omfattning kombinerad med kon- ventionell eldning i individuell värmepanna samt vattenradiatorsystem samt att genomsnittligt ca 30 % av det då aktuella energibehovet för upp- värmning inom detta bestånd skulle kunna tillgodoses genom vattenkraft- baserad låglastenergi. skulle enligt styrelsen omkring 6 TWh/år eljest ol- jebaserad nettoenergi kunna elimineras från importberoende energiförsörj- ning. Detta skulle motsvara ungefär 8 TWh bruttoenergi (vid 25 % om- vandlingsförluster) eller ca 0.75 milj. m' eldningsolja per år.

Utifrån EPU:s prognosalternativ 3 och 4 kan enligt bostadsstyrelsen antas att ytterligare omkring 700000 lägenheter i flerfamiljshus skulle komma att anslutas till fjä rrvärme fram till år 1985. Vid förutsättningen att allmänna värmesystem i en nära framtid kommer att kunna etableras med stöd av lagstiftning och övergripande energipolitiska insatser skulle i princip hälften av det nu decentraliserat värmeförsörjda bostadsbeståndet i fler- familjshus. dvs. 600 000 lägenheter, kunna tänkas anslutet till ljärrvärme fram till år 1985. Om det vore möjligt att ansluta hela detta bestånd. skulle det vid 100 % åtgärdstäckning teoretiskt innebära besparing av primärenergi i storleksordningen 0.5 milj. m' eldningsolja eller ca 5.25 TWh bruttoenergi per år.

Flera myndigheter framhåller att betydande besparingseffekter kan uppnås genom reglering och justering av värme- och venti-

'Jl

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet

l a t i o n s s y 5 t e m . Övemtyre/sett för ekonomiskt försvar (ÖEF ) anför att varje grads sänkning av rumstemperattiren medför en" besparing på 5 % av oljeförbrukningen.

Samtliga myndigheter framhåller vikten av u t bi ! d n i n g i frågor om energihushållning av bl. a. förvaltningspersonal. Bygg/btskningsrådet och sta- tens institutför hvggnarls/brskning har utvecklat sin syn på utbildningsfrågan och anför att i en betydande del av byggnadsbeståndet driften av uppvärm- nings- och ventilationssystem sköts av hyresvärden och inte av brukarna. ! de flesta fall finns dock särskild driftspersonal. Deras skicklighet att hantera den tekniska utrustningen är enligt rådet av lika stor betydelse som den tekniska Utrustningens och byggnadens konstruktion. Byggforskningsrådet bedömer att det här finns stora behov av information och utbildning att tillgodose. Information kan väntas ge snabba effekter i många fall. För att även i ett längre perspektiv få successivt ökad driftseffektivitet krävs san- nolikt en grundlig översyn av driftsorganisationernas ställning. dimensio- nering m. m. och en kraftig satsning inom utbildningssystemet. En sådan satsning bör enligt rådet omfatta tillskapandet av särskilda utbildningslinjer även på gymnasie-och högskolenivå.

En annan fråga som samtliga myndigheter finner väsentlig är information om energifrågor till hushåll. lokalbrukare och berörda personalkategorier. Bl. a. konsumentverket och hvggforskningsråder anser att information till hus- håll behövs dels som underlag för köp av hushållsutrustning. dels för det löpande hushållsarbetet. Dessutom är ett stort antal hushåll också fastig- hetsförvaltare i enfamiljshus med ansvar för drift av värmesystem. De kan inte nås av yrkesutbildning. Lättfattlig och lätt tillgänglig information är därför av stor vikt. ÖEF m.fl. framhåller vikten av att sparkampanjer upp- repas med lämpliga tidsmellanrum för att säkerställa att besparingseffekterna vidmakthålls. Konsumentverket förväntar sig informationsåtgärder i stor skala från myndigheter. massmedia och folkrörelserna inriktade på frivillig energibesparing. Verket, som förordar att dessa åtgärder samordnas och görs permanenta. är för sin del berett att göra en betydande insats inom ramen för sina resurser.

Flertalet myndigheter diskuterar behovet av en regional eller kommunal r å d g i v n i n g 5 v e r k 5 a m h e t . Konsumentverket och hyggfarskningsrådet anser att ett landsomfattande nät av ”värmekonsulenter". skulle kunna vara till stor nytta både för enskilda och för samhället. Bostaflsstyrelsen förordar en utbyggd regional rådgivnings- och serviceverksamhet (teknisk och eko- nomisk) för att önskade resultat skall uppnås. Enligt statens planverk är det väsentligt att en sakkunnig rådgivning i värmehushållningsfrågor för i första hand småhusägare men även andra fastighetsägare kommer till stånd. Verket väcker frågan om inte samhället borde vara berett att tillhandahålla sådan rådgivning och förordar att dessa uppgifter anförtros byggnadsnämnderna.

Kommunal energiplaneri ng som styrmedel tas upp av bygg- forskningsrädvt, byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen. Kommunala energi-

Prop. 1975:30. BilagaZ Bostadsdepartementet 6

planer bör enligt rådet vara ett viktigt instrument. Rådet anser att kom- munala energiplaner bör göras till verkliga styrmedel. Det förutsätter att målen för planeringen definieras i termer av energibesparing och att upp- rättande av encrgiplan blir obligatoriskt för kommunerna. Utveckling av metoder för energiplanering blir enligt rådet då också ett viktigt forsknings— område.

nggnads'stvrelmt och bostadsstt'ta/sen anför att en reduktion av netto- energiförbrukningen i byggnader torde behöva kompletteras med effektivise- ring inom energiomvandlingsledet så att primärenergin utnyttjas bättre. Styr- ning genom kommunal energiplanering kan bl. a. innebära en återgång till fjärrvärme. Anslutning till kraftvärmeverk av mottryckstyp ger därvid en god total energihushållning.

Flertalet myndigheter framhåller vikten av fo rs k nin gs - oc h ut - v e e k 1 i n g 5 v e r k sa rn h et inom energiområdet bl.a. som underlag för statsmakternas beslut. för normer. offentlig planering m. m. 1 flera fall fram- hålls att genomförande av energiprogramkommittens (EPK) program- förslag är en förutsättning för att besparingsalternativen skall kunna uppnås på sikt.

Vad gäller konsekvenserna av föreslagna åtgärder på- verkar en del av åtgärderna klimatstandard inomhus och sanitära förhål- landen. Det rätter enighet bland myndigheterna om att övertemeperaturer bör sänkas. att ventilationen i vissa fall kan minskas eller stängas av och att allmän sparsamhet med varmvatten hör iakttas. Myndigheterna anser dock att standarden inte får sänkas under vad som i dag betraktas som godtagbart.

De samhällsekonomiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder tas upp endast av ett mindre antal remissinstanser. Bygg/(iriskningsrti'dr't anser sig sak- na m'öjligheteratt beräkna de investerings- och andra kostnader som genom- förandet av besparingsalternativen medför och hur mycket energikostna- derna måste öka för att kostnaderna skall uppvägas. Om man antar att stigande energipriser kombineras med hög infiationstakt torde emellertid. enligt rådet. även tämligen höga investeringskostnader i energibesparande åtgärder bli lönsamma. Genomförandet blir då i första hand ett finansiellt problem. Rådet finner det troligt attkostnadsskäl i det enskilda fallet kan komma att begränsa de mest långtgående investeringarna i besparingsåt- gärder. Rådet framhåller emellertid att de tekniska åtgärder som diskuteras — bättre isolering. bättre verkningsgrad. bättre drift osv. är av den arten att de också medför minskade effektbehov. Med detta följer att ökade in- vesteringar i byggnader samhällsekonomiskt balanseras av minskade in- vesteringar i energiproducerande anläggningar. För driftsåtgärder anser rådet att den samhällsekonomiska lönsamheten torde vara mycket hög. då de kan tillgodoräknas räntan på de inbesparade investeringarna.

För de tidigare redovisade av bostadsstyrelsen diskuterade energibespa- rande åtgärderna. som gäller enbart bostäder. beräknas kostnaden fram till

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 7

år 1985 uppgå till ca 13 miljarder kr. Subventioneringsbehovet för eljest olönsamma åtgärder beräknas till ca 3.8 miljarder kr. Följdkostnader för- orsakade av åtgärderna. t. ex. fasadbeklädnader ingår inte i denna summa. Kostnadernas fördelning framgår av följande tabell.

Åtgärd Miljarder kr. Tilläggsisolering av vindsbjälklag 1.7 Tilläggsisolering av ytterväggar 3.0 Insättning av 3-glasfönster 2.8 Reglering av värmetilllörsel 1.4 Reglering av luftomsättning 0.4 Varmt-'attcnmätning i lägenheter 0.6 Varmvattengenerering med nattström 1.0 Övergång till fjärrvärme 2.2

Den av bostadsstyrelsen beräknade fastighetsekonomiska lönsamheten varierar för olika åtgärder mellan 5 och 28 %.

Kostnadsberäkningar görs även i yttrandena från hyggligt/(sagtvrf/sen, över- bq/ä/havarm; och Illlil*C'Iif'ift'fSklIIIS/PI'SÖIHbl'ffl. De nödvändiga investeringarna enligt dessa yttranden uppgår till väsentligt lägre belopp än de av bostadssty- relsen diskuterade åtgärderna.

Verkningarna på sysselsättningen tas upp av bl. a. byggförskningsrt'iclw som anser att begränsningen av energianvändningcn inom lokalkomfortsektorn inte medför några problem för byggnadsverksamheten som sådan. Tvärtom ger ett besparingsprogram ökad sysselsättning inom byggsektorn och i för- valtningsverksamhet. För ett långt gående besparingsprogram anser rådet att arbetskraftsbrist kan bli ett besvärande hinder. Inte heller socialstyrelsen eller knnszmnwrver/t'm befarar någon negativ inverkan på sysselsättningen. Bostadssryrelsm anger i konkreta siffror konsekvenserna för sysselsättningen av föreslagna energibesparingsåtgärder. Arbetskraftsbehovet för att kunna genomföra angivna åtgärder inom bostadssektorn uppskattas av styrelsen till 50000 årsarbetare. Häri ingår inte arbetskraftsbehovet vid övergång till fjärrvärme och för utförande av ytskikt vid tilläggsisolering av ytterväggar.

2.2 Län och bidrag till energibesparande åtgärder i bostäder m. m.

Det statliga Stödet till energibesparande åtgärder såvitt gäller det befintliga bostadsbeståndet utgår i form av dels särskilda lån och bidrag enligt kungö- relsen (1974:252) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus. (le/s bostadslån till ombyggnad enligt bostadsfmansieringsförordningen (19741946). (le/s förbättringslån enligt kungörelsen (l962:538)om förbättrings- lån. De åtgärder som kan stödjas skall ha påbörjats före utgången av år 1975.

Riksdagen beslöt (prop. 1974169. CU 1974121. FiU 1974:29. rskr 1974:180 och 286) våren 1974 att på tilläggsstat 111 till riksstaten för budgetåret 1973/74

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 8

till Vissa energibesparande åtgärdar anvisa ett reservationsanslag av 248 milj. kr. För dispositionen av anslaget för olika ändamål gällde vissa ramar för beslut om lån och bidrag m. m. under åren 1974 och 1975. Vidare har i an- slutning till att ytterligare 120 milj. kr. har ställts till förfogande för ändamålet på tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1974/75 (prop. 19741170. CU 1974137. rskr 19741373) vissa av delramarna vidgats. Fördelningen av ra- marna på olika ändamål har ändrats genom beslut av regeringen under åren 1974 och 1975. De ursprungliga ramarna för olika ändamål samt nu- varande ramar anges i det följande.

Ursprung/ig ram Nuvarande ram 1. Särskilda lån och bo- stadslån för energibespa- rande åtgärder inom bo- stadsbeståndet 75 milj. kr. 153.7 milj. kr.

2. Särskilda bidrag för cner- gibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet 40 milj. kr. 95 milj. kr.

3. Förbättringslån för energi- besparande åtgärder inom bostadsbeståndet 25 milj. kr. 10 milj. kr.

4. Bidrag för energibesparan- de åtgärder i statliga bygg- nader 20 milj. kr. 20 milj. kr.

5. Bidrag för energibesparan— de åtgärder i kommunala och landstingskommun-a- la byggnader 50 milj. kr. 50 milj. kr.

6. Bidrag för energibesparan- de åtgärder i näringslivets byggnader m.m. 35 milj. kr. 35 milj. kr.

7. Bidrag för energibesparan- de åtgärder i trädgårdsnä- ringens byggnader 2 milj. kr. 2 milj. kr.

8. Information 1 milj. kr. 1 milj. kr.

248 milj. kr. 366.7 milj. kr.

Av totalt anvisat anslag om 368 milj. kr. har 1,3 milj. kr. ställts till för- fogande för tillfällig personalförstärkning vid länsbostadsnämnderna.

Statsbidrag. energisparlån m.m. som styrmedel för energihushållning framhålls i energisparundersökningen av flertalet myndigheter. Bygg/bisk- ningsrådet anser att de speciella stimulansanslagen till energibesparande åt- gärder som hittills har beviljats bör gälla även framdeles. Rådet anför vidare med hänvisning till lokalbeståndets stora andel av energiförbrukningen

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 9

inom uppvärmningssektorn — att statsbidrag och energisparlån i högre ut- sträckning bör riktas mot lokalsektorn.

1 särskilda skrivelser den 16 och 30 januari 1975 har bostadsstyrelsen fram- fört förslag i fråga om medelsanvisning under år 1975 och förslag om in- riktning av stödåtgärderna inom ramen för en fortsatt lån- och bidrags- givning.

Bostadssryrclsen framhåller att erfarenheterna under den gångna hösten har visat att efterfrågan på lån och bidrag vida har överstigit tidigare be- dömningar.

Grovt räknat torde efterfrågan under andra halvåret 1974 — i form av ansökningar som har inkommit till länsbostadsnämnderna — ha omfattat. i fråga om särskilda lån och bostadslån ca 125 milj. kr.. särskilda bidrag ca 85 milj. kr. och särskilda förbättringslån ca 5 milj. kr.. eller tillhopa ca 215 milj. kr. Några möjligheter att säkert bedöma efterfrågan under år 1975 finns enligt styrelsen inte. Vid samma efterfrågan som i genomsnitt under månaderna september—november 1974 blir behovet av medel i runt tal 450 milj. kr. Härtill kommer till följd av ändrade föreskrifter — ett ökat behov av medel för utbyte av värmepannor i flerfamiljshus.

Bostadsstyrelsen finner det angeläget att verksamheten för att stimulera till energibesparing inom bostadsbeståndet fortgår i enlighet med de ur- Sprungfiga intentionerna i fråga om åtgärder som påbörjas intill utgången av år 1975. Av de stödberättigade åtgärderna utgör enligt styrelsens mening utbyte av värmepanna — i såväl småhus som flerfamiljshus i många fall den minst energibesparande åtgärden. Samtidigt utgör åtgärden den mest vanliga av dem för vilka lån och bidrag har utgått. En möjlighet att inom ramen för givna resurser få ett så effektivt utnyttjande av stödet som möjligt är därför att undanta pannbyten från stöd.

Bostadsstyrelsen anför vidare att de medel som har ställts till förfogande för energisparfrämjande åtgärder är uppdelade på tre olika ramar. nämligen särskilda lån samt bostadslån. särskilda bidrag och särskilda förbättringslån. Denna uppdelning på tre delramar har olägenheter och styrelsen föreslår därför att fortsatt medelsanvisning skall avse en total ram för de ifråga- varande särskilda lånen och bidragen. Även anslaget bör omfatta alla än- damålen. Styrelsen hemställer vidare om en vidgning av nu gällande totala ram med 450 milj. kr. samt en däremot svarande vidgning av anslaget.

Bostadsstyrelsen har därefter i skrivelse den 30 januari 1975 lagt fram förslag till åtgärder för att främja energibesparing. Under hänvisning till de i föregående avsnitt (2.1) redovisade möjligheterna till energibCSparingar inom bostadssektorn framhåller styrelsen att avsevärda besparingar torde kunna göras. Styrelsen anser därför att ett särskilt statligt stöd till ener- gibesparande åtgärder inom det befintliga bostadsbeståndet bör utsträckas till att omfatta även åtgärder som påbörjas efter utgången av år 1975. De åtgärder som enligt bostadsstyrelsens mening bör stödjas är värmeisolering. centraliserad värmeproduktion. värmemängdsmätning. Värmereglering och

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 10

ventilationsreglering. Dessa åtgärder kännetecknas av att de långsiktigt på- verkar energiförbrukningen under hela yaraktighetstiden utan nämnvärda underhållsarbeten. Samtidigt påverkas långsiktigt även bostadsbeståndets effektbehov. Anslutning till fjärrvi'irmevcrk bör dessutom kunna förbättra utnyttjandet av primärenergin. Utöver dessa åtgärder anser styrelsen att stöd bör utgå även till installationer för varmvattenmätning i bostadslä— genheter samt för nattackumulering av varmvatten i elvärmda småhus. För- utsättningarna för varmvattenmätning är att enkla och tillförlitliga registre- rings- och debiteringssystem kan ordnas och att lägenheterna är utrustade med individuella elmätare. 1 samband med ombyggnad kan dessa krav van- ligen uppfyllas. men även i befintliga anläggningar bör enligt styrelsen in- dividuell mätning i många fall kunna genomföras..

Bostadsstyrelsen förordar samtidigt att byte av värmepannor och brännare bör utgå ur stödverksamheten. Dessa åtgärder får anses utgöra normalt un- derhåll som inte längre behöver stimuleras. Byte kan också försvåra plan- mässig övergång tifl allmänna värmesystem. Stöd till anskaffande av eld- ningsautomatik (automatisk temperatur- och dragreglcring. automatisk in- koppling av pannenheter m. m.) kan enligt styrelsen dock i vissa fall vara befogat.

Stödet till energibesparande åtgärder gäller f. n. endast åtgärder avseende bostäder. Bostadsstyrelsen anser att stödet bör avse även lokaler av den art som kan ingå i låneunderlaget. En förutsättning härför bör dock vara att åtgärden i första hand avser bostäder och att samtidigt härmed åtgärder även vidtas beträffande lokaler. Vid fastställelse av pantvärdetillägg för lo- kaler bör även kostnader för energibesparande åtgärder beaktas.

Såvitt gäller bostadslån till n y b y g g nad s fö r e t a g beaktas sedan mit— ten av år 1974 vid beräkning av låneunderlag vissa särskilda energibesparande anordningar som t. ex. ökad värmeisolering inkl. 3-glaslönster. värme- mängdsmätning vid fjärrvärmeleverans till småhus. Värmereglering och ven- tilationsreglering. Detta bör-alltfon gälla. men härutöver bör enligt styrelsens mening vara möjligt att beakta även installationer för varmvattenmätning i bostadslägenheter samt för nattackumulering av varmvatten i elvärmda småhus.

Energiprogramkommitten (EPK) har som chefen för indusuidepartemen- tet tidigare har anfört. den 15 januari 1975. avlämnat promemorian (Dsl 197511) med en första redovisning av behov av och kostnader för fö r s ö k 5 - och demonstrationsanläggningar inom energiområ- det. Promemorian har inte remissbehandlats.

På grundval av redovisade behovsuppskattningar föreslår kommittén att 50 milj. kr. reserveras för statligt finansiellt stöd under budgetåret 1975/76. Det förhållandet att kommittén i avvaktan på noggrannare utredningsun- derlag har begränsat sitt förslag till att omfatta ett år innebär enligt kommittén inte att initieringen av projekt bör begränsas till denna summa. Totalt bör dock projekt inte sättas igång i större utsträckning än vad som har angivits

Prop. l975230 BilagaZ Bostadsdepartemeittet 11

som behov för de tre första åren (totalkostnad ca 275 milj. kr."). Kommittén föreslår följande fördelning av belopp inom området lokal- komfort. boende- och arbetsmiljö. vilket i huvudsak faller inom bostadsde— partementcts verksamhetområde (angivna belopp i milj. kr.).

”___—___—

Totalt tre år Första året

Planering med nya byggnormer 2 l.5 Samverkan med energiplanering i kommun. inkl. sådana åtgärder i byggnader och försörj- ningssystem som lörorsakas av demonstrations- programmet 7 3 Trimning och sanering av belintliga små och medelstora värmeanläggningar 6 6 Nya metoder och konstruktioner i byggande och drift. inkl. utbyggnad av mätcentra 14 4.5 Information och samverkan med utbildnings- enheter. framställning av utbildningsmaterial m. nt. 6 3

Totalt 35 18

Kommittén framhåller att detta område har en från övriga energiforsk— ningsområden avvikande karaktär. Fullskaleförsök ingåri viss utsträckning i det normala FoU-arbetet. och har i denna omfattning beaktats i tidigare förslag från kommitten. De byggnader som behövs för försöks- och de- monstrationsverksamhet är som regel i normalt bruk och kräver särskild finansiering endast i fråga om kostander för mätanordningar. i vissa fall ersättning för förlorade hyresinkomster. och liknande merkostnader som orsakas av försöks- och demonstrationsverksamheten. Kommitténs förslag inom detta område avser därför enbart sådana kostnader som motiveras av att landets energisituation kräver dels att fullskaleförsök genomförs i större utsträckning än i den normala FoU-verksamheten. dels att infor— mationen kring denna verksamhet måste intensifieras.

Det statliga stödet har av kommittén därför bedömts behöva utgå med 100 96 av projektkostnaderna.

Kommittén har bedömt att verksamheterna inom några av delområdena bör kunna ingå i den statliga energisparkampanjen och att motsvarande belopp då inräknas i kampanjkostnaderna.

2.3 BestämmeISer i byggnadsstadgan om energihushållning

] 955 BS ges allmänna bestämmelser angående planläggning. Enligt detta stadgande skall hänsyn tas till bl. a. den allmänna samfärdselns. det militära försvarets. civilförsvarets och andra för riket gemensamma behov. ] fråga

Prop. l975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 12

om enskilda byggnader ger BS inte något stöd för krav som tar sikte på att begränsa värmeförbrukningen i byggnader. Styrningseffekten av den med stöd av BS utfärdade Svensk byggnorm blir därför huvudsakligen begränsad till att ange hygieniskt betingade gränsvärden vad gäller byggnaders in- neklimat.

Bygglagutredningen har i betänkandet (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande framhållit att insikten om behovet av sträng hushållning med energitillgångarna väsentligt ökat på senare tid. Eftersom en betydande del av den totala energiförbrukningen avser uppvärmning av hus och andra bygg- nader måste åtgärder med sikte på att begränsa energiförbrukningen enligt utredningen innefatta även byggnadsverksamheten. Utredningen har härvid pekat på att en god värmeisolering av husen i väsentlig mån kan bidra till att hålla energiförbrukningen nere och att även åtgärder som möjliggör återanvändning av värme i inomhusluft och -vatten kan tjäna samma syfte. De nu berörda omständigheterna motiverar enligt utredningen att bland de i lag upptagna grundläggande kraven i fråga om byggnads egenskaper medtas ett krav på att byggnad skall utföras så att den möjliggör god vär- mehushållning.

Inte någon av de remissinstanser som har yttrat sig över bygglagutred- ningens betänkande har haft något att invända mot det föreslagna kravet avseende god värmehushållning. Några remissinstanser. bl. a. ÖEF, har ut- tryckligen förklarat sig positivt inställda till förslaget.

Statens planverk har i samband med energisparundersökningen föreslagit att i byggnadslagstiftningen införs bestämmelser i syfte att tillgodose god energihushållning vad avser bl.a. planläggning och byggande. Enligt plan- verket är det önskvärt att det i 95 BS införs ett klart uttalande att hänsyn skall tas till övergripande behov av hushållning med energi. Härigenom skulle också ett bättre underlag kunna erhållas för en samordning mellan fysisk planläggning enligt BL och sådana värmeplaner som har föreslagits i värmeanläggningsutredningens betänkande (SOU 1974:77) Värmeförsörj- ning enligt värmeplan. För bebyggelse som föreslås lokaliserad på ett sådant sätt att onormal energikonsumtion kan förväntas. t. ex. för resor av olika slag. skulle ett sådant stadgande ge möjlighet att väga in även energie- konomiska konsekvenser.

Byggnadslagstiftningen bör enligt planverket vidare kompletteras med ett grundläggande krav på sådant utförande av byggnader som möjliggör god värmehushållning. Planverket föreslår att en sådan bestämmelse införs i BS utan att pågående utredningsarbete med en ny byggnadslag avvaktas. Därvid blir det möjligt att också i Svensk byggnorm snabbare föra in be- stämmelser om att byggnad skall anordnas så att god värmehushållning möjliggörs.

Planverket framhåller att sådana bestämmelser kan byggas upp enligt två olika principer. Den ena innebär att man genom en serie delkrav på byggnadens och dess installationers egenskaper åstadkommer en bättre vär- mehushållning än vad de nuvarande minimikraven medför. Den andra prin-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 13

cipen tar sikte på att begränsa byggnadens värmeförbrukning genom vissa mer generellt utformade krav. Bestämmelser enligt den förstnämnda prin- cipen kan gälla rumstemperatur. luftllöden och återluftanvändning av ven- tilationsluft samt storlek. placering och isolering av fönster liksom isolering av väggar, tak och bjälklag. Det är vidare möjligt att införa krav på vär- meåtervinning. Vid tillämpning av den andra principen skulle bestämmel- serna utformas med krav på högsta tillåten specifik värmeförbrukning för olika typer av byggnader. Den byggande får därigenom större möjlighet att inom denna ram utforma byggnadens olika delar och installationer.

Vid en jämförelse mellan de båda principerna konstaterar planverket att den förstnämnda medför en serie detaljbestämmelser som kan innebära en låsning av den tekniska utvecklingen. Utformas bestämmelserna enligt det senare alternativet undviker man detta och en mer nyanserad redovisning av effekten av de i det aktuella fallet förutsatta åtgärderna kan uppnås. Tänkbart är också att utnyttja en kombination av båda typerna av normkrav, åtminstone under en övergångsperiod.

Planverket föreslår att i BS införs en bestämmelse med följande lydelse: Byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning.

Den föreslagna bestämmelsen i BS om värmehushållning avses bli till- Iämplig även vid ombyggnad. På grund av bestämmelsen i 49 &" BS kommer den föreslagna nya bestämmelsen att gälla även vid sådan ändring av bygg- nad som inte är hänförlig till nybyggnad.

Planverket påpekar att en bestämmelse med syfte att åstadkomma god värmehushållning måste förenas med tillsyn och kontroll av bestämmelsens efterlevnad. Denna uppgift föreslås åvila byggnadsnämnderna. F. n. är emel- lertid nämndernas tillgång på egen sakkunskap enligt planverket otillräcklig i förhållande till de uppgifter som ålagts dem enligt byggnadslagstiftningen. En väsentlig förstärkning av deras resurser anses nödvändig om de skall kunna fullgöra nya uppgifter av det slag som nu avses. [ stor utsträckning torde enligt planverket ökade kostnader kunna täckas med avgifter, särskilt då det är fråga om byggnadslovspliktiga åtgärder.

3. Vidgad tillståndsplikt enligt 136 a & byggnadslagen

i samband med att statsmakterna år 1972 antog riktlinjer för hushåll- ningen med mark och vatten infördes också lagstiftning angående loka- liseringsprövning av viss industri (prop. l972:lll bil. 2 och 3, CU 1972135, rskr 19721348). Reglerna om lokaliseringsprövning togs in i l36 & & BL och i kungörelsen (1972z78l) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136a åbyggnadslagen (l947:385)m. m. Syftet med denna lagstiftning var att styra lokaliseringen av sådan industriell eller liknande verksamhet som tar i anspråk eller förändrar karaktären hos naturresurser. vilka det råder särskild knapphet på och som är eller kan väntas bli föremål för konkurrerande anspråk.

Prop. l975z30 BilagaZ Bostadsdepartementet 14

Enligt bestämmelserna i 136 a & BL skall regeringen i vissa fall pröva om industriell eller liknande verksamhet får förläggas till viss plats. Lo- kaliseringen av verksamheten skall prövas. om valet av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Bestämmelserna är tillämpliga på både nyanläggning och utvidgning av så- dan verksamhet. Det ankommer på regeringen att föreskriva vilka slag av sådan verksamhet som skall underkastas regeringens prövning. Enligt l & kungörelsen om lokaliseringsprövning skall nyanläggning av följande slag av verksamhet prövas av regeringen. nämligen järn- och stålverk. metallverk och ferrolegeringsverk. träsliperi. pappersbruk och cellulosafabrik, fabrik för framställning av petrokemiska produkter. fabrik för raffinering av råoljor. atomkraftiinläggning. anläggning för upparbetning av atombränsle. ångkraft- anläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW. fabrik för framställning av gödselmedel och cementfabrik. Om regeringen i ett särskilt fall lianer att en sådan pröv— ningspliktig nyanläggning inte är av väsentlig betydelse för mark- och vat— tenhushållningen kan regeringen medge undantag från prövningsskyldig- heten.

Regeringen kan beträffande annan verksamhet som anges i 136 a & BL i visst fall föreskriva att prövning skall ske.

Enligt 2 % kungörelsen om lokaliseringsprövning skall ansökan om till- stånd till lokalisering göras skriftligen hos regeringen. [ 3 & finns bestäm- melser om tystnadsplikt för den som har tagit befattning med lokalise- ringsärende.

Som chefen lör industridepartementet tidigare denna dag har redovisat har planverket i samband med energisparundersökningen föreslagit att bestämmelserna i 136 a & BL skall omfatta prövning också från energihushållningssynpunkt. Enligt planverket är det uppenbart att själva tillkomsten av anläggningar med hög energiförbrukning kan påverka landets samlade energikonsumtion var de än förläggs. Prövning enligt 136 a % bör enligt planverket omfatta inte bara lokaliseringen av de verksamheter som där avses utan även själva tillkomsten av sådan verksamhet.

4. Vattenkraftutbyggnad 4.1 Inledning

Vattenkraftens roll i den framtida energiförsörjningen har behandlats i energiprognosutredningens och energiprogramkommitténs betänkanden (SOU l974:64 och SOU 1974:72). i fråga om innehållet i dessa betänkanden och däröver avlämnade remissyttranden samt vissa andra framställningar angående utnyttjandet av landets vattenkrafttillgångar hänvisar jag till den redogörelse som chefen för industridepartementet har lämnat.

I december 1972 lade riksdagen. med anledning av Kungl. Maj:ts prop. 19721111 (CU 1972235. rskr 1972z348). fast vissa riktlinjer för hushållningen

'Jl

Prop. l975z30 BilagaZ Bostadsdepartementet !

med mark och vatten. i samband med detta beslut tillsattes en sakkunnig' för att studera förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare ut- byggnader i lndalsälven. Ljungan. Ljusnan. Dalälven och Klarälven. llt- redningsmannen avlämnade i maj l074 sitt betänkande (SOU 197422) Vat- tenkraft och miljö. som därefter remissbehandlades.

Under år 1974 presenterades också en utredning rörande Kalixälven. som hade utförts av statens vattenfallsverk på uppdrag av Kungl.Maj:t. och en översiktlig inventering av utbyggnadsmöjligheter norr om Indalsälven. ut- förd av Svenska kraftverksföreningen i samarbete med vattenfallsverket. För att komplettera detta material med övergripande kraftekonomiska be- dömningar och med material om motstående intressen tillkallades den 31 maj 1974 en sakkunnigZ ("B 1974:()1) med uppdrag att studera möjliga vat- tenkraftutbyggnader i norra Norrland. dvs i vattendragen norr om Indals- älven. Från utredningsuppdraget undantogs Torne älv. Pite älv och Vin- delälven.

Utredningsmannen avlämnade i oktober l974 lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2. med översiktliga bedömningar av möjligheterna till ytterligare utbyggnader vid olika antaganden om vilka intrång på mot- stående intressen som kan accepteras. Lägesrapporten har inte formellt re- missbehandlats men överlämnades till de remissinstanser som hade att be- handla Vattenkraft och miljö resp. Energi l985 2000. Ett slutbetänkande från utredningsmannen väntas i början av år l976.

Remissyttranden över Vattenkraft och miljö. i vissa fall även över lä- gesrapporten Vattenkraft och miljö 2. har avgetts av överbefälhavaren (ÖB). Statens vägverk. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). kammarkollegiet. riksantikvarieämbetet. naturhistoriska riksmuseet. lant- bruksstyrelsen. skogsstyrelsen. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. arbetsmarknadsstyrelsen. statens plan- verk. statens industriverk. statens vattenfallsverk. Sveriges geologiska un- dersökning. domänverket. länsstyrelserna i Uppsala. Värmlands. Västman- lands. Kopparbergs. Gävleborgs. Västernorrlands och Jämtlands län samt av vattenlagsutredningen. vidare av Centrala driftledningen (CDL). Lands- organisationen (LO). Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Norrlands naturvärn. Sjösportens Samarbetsdelegation. Skid- och friluftsfrämjandet. Svenska ar- betsgivareföreningen (SAF). Svenska kanotförbundet. Svenska kommun- förbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska naturskyddsföreningen (SNF). Svenska samernas riksförbund. Svenska turistföreningen (STF). Sve- riges fiskares riksförbund. Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Sveriges fält- biologiska ungdomslörening (Fältbiologerna). Sveriges hantverks-och indu- striorganisation. Sveriges industriförbund. Vattenvärnet och Älvräddarnas samorganisation.

1F landshövdingen Ossian Sehlstedt zRedaktören Sören Ekström

Prop. l975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet l6

Flera centrala myndigheter har bifogat yttranden från respektive regionala organ. liksom även SNF och LRF. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från sammanlagt 28 kommuner samt från vissa regionala organ. företag. organisationer och enskilda. I flera fall förekommer reservationer mot beslut i såväl länsstyrelser som kommuner.

I det följande lämnar jag en sammanfattning av remissinstansernas syn— punkter beträffande bl. a. behovet av fortsatt vattenkraftutbyggnad. lämplig utbyggnadsnivå och enskilda aktualiserade utbyggnadsprojekt. Vissa remiss- instanser har därutöver i sina yttranden tagit upp frågan om lokalbefolk- ningens och berörda kommuners möjlighet att påverka beslut om vatten- kraftutbyggnader. Dessa frågor torde få behandlas i annat sammanhang.

4.2. Utredningsförslag

Av den tekniskt utbyggbara vattenkraften på omkring l30 TWh/år ut- nyttjas ca 61 TWh/år i befintliga anläggningar. inberäknat sådana anlägg- ningar som inte har tagits i drift men som är tillåtna enligt lagakraftvunnen vattendom. F. n. beräknas ytterligare minst 34 TWh/år vara ekonomiskt utbyggnadsvärt. varav ca 25 TWh/år i norra Norrland. ca 9 TWh/år i södra Norrland och norra Svealand samt mindre än I TWh/år i södra Sverige. Ett undantagande av Torne älv. Pite älv och Vindelälven reducerar tillskottet med ca l2 TWh/år.

4.2.I Betänkandet l-"arlenquf/ och miljö

l betänkandet Vattenkraft och miljö behandlas frågan om vattenkraft- utbyggnad i Klarälven. Dalälven, Ljusnan, Ljungan samt Indalsälven med biflöden. I betänkandet redovisas en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnad i de nämnda älvarna. Vidare läm— nas förslag till rangordning av olika eventuella vattenkraftutbyggnader med hänsyn till deras värde från kraftekonomisk synpunkt och till deras inverkan på motstående intressen.

Kraftindustrin har till utredningen redovisats 52 förslag till nya kraftverk eller tänkbara utbyggnader. Dessutom har 20 tillbyggnadsobjekt lagts fram. Härtill kommer totalt 35 regleringsprojekt. Dessa förslag till ytterligare ut- byggnad i de fem älvarna representerar ett sammanlagt energitillskott av 7 TWh/år — en ökning av den nuvarande kapaciteten i de aktuella älvarna med en tredjedel och i förhållande till den totala produktionen av vattenkraft i landet med ca l2 %. Inom regionen har enligt senare bedömningar ytter- ligare närmare 2TWh/år ansetts vara ekonomiskt utbyggnadsvärt.

De redovisade projekten har klassificerats från lönsamhetssynpunkt. För- utom till kraftmängden har härvid tagits hänsyn till kraftens reglerbarhet samt anläggningens läge i förhållande till avsättningsområdena. Som särskilt värdefulla från kraftsynpunkt har angetts projekten Strängsforsen i Klar-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet l7

älven. Broforsen-Linsellborren med Vikarsjösystemets reglering i härjedals- delen av Ljusnan. projekten i Mellanljusnan. Handöl med Blåhammar- myrens reglering i Åreälven samt Ammeråns överledning till Gesunden i Indalsälven. Dessa projekt representerar den högsta klassen i en fyragradig skala. om- och tillbyggnadsprojekt inte inräknade.

För att få underlag för bedömning av berörda älvsträckors värde från miljö— och naturvårdssynpunkter har utredningen genomfört eller låtit genomföra ett betydande antal expertundersökningar. Så har t. ex. statens naturvårdsverk svarat för undersökningar på det naturvetenskapliga området samt underlagsmaterial rörande fiske och rekreation. Riksantikvarieämbetet har belyst konsekvenserna från kulturminnesvårdens synpunkt. och sys- selsättningseffekter och kommunal ekonomi har behandlats av geografiska institutionen vid Umeå universitet.

I betänkandet sammanfattas och diskuteras resultaten av de sakkunnig- utredningar och inventeringar som genomförts. Vidare ges en utförlig be- skrivning av förutsättningarna för och konsekvenserna av de enskilda fo- reslagna utbyggnaderna. Av avgörande betydelse för utredningens övervä- ganden har varit älvens eller områdets orördhet och möjligheten att bevara större sammanhängande områden. Vidare har närheten till befolkning och projektens inverkan på kulturlandskap liksom påverkan av betingelserna för friluftsliv. särskilt fiske. tillmätts stor betydelse.

Projekten har klassificerats med hänsyn till sina effekter på bevarande- intressena. Från bevarandesynpunkt har gjorts en samlad bedömning i form av en rangordning med fyra klasser. Därvid har i den högsta klassen placerats övre Klarälven. Hällaområdet. nedre Dalälven. härjedalsdelen av Ljusnan. delar av Mellanljusnan samt Åreälven. Ammerån och Hosjö med Dammån.

Enligt direktiven har en avvägning gjorts i syfte att få fram en slutlig rangordning. där hänsyn tagits till såväl bevarande- som kraftintressen. Ut- gångspunkten för utredningen har därvid varit den sammanvägda bevar- andevärderingen. eftersom den slutliga rangordningen främst förutsatts komma att ligga till grund för beslut av regering och riksdag om undan- tagande från utbyggnad av vissa älvsträckor. Bevarandevärderingen har ställts mot den värdering som gjorts från kraftsynpunkt. och därvid har bedömningar gjorts av vilka förskjutningar i förhållande till bevaran- delistan som kan anses motiverade med hänsyn till utbyggnadsintresset. Hänsyn har då tagits även till möjligheterna att modifiera projekten eller föreskriva särskilda villkor för dem. Projektens olika lönsamhet har inte bedömts böra påverka rangordningen i de fall där mycket stora bevaran- deintressen redovisats. Detta förfaringssätt har ansetts motiverat med tanke på bl. a. den knapphet på orörda och värdefulla älvsträckor som råder inom här aktuella delar av landet. Sålunda har exempelvis beträffande Handöl i Åreälven projektets goda lönsamhet inte påverkat dess placering i den högsta klassen i den slutliga rangordningen.

Projekten har slutligt rangordnats i fem klasser. De om- och tillbygg-

2 Riksdag/('n 1975. I sam/. Nr 3”. Bilaga 2.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet (x

nadsprojekt som lagts fram men inte bedömts av utredningsmannen har placerats i en särskild klass 0. De båda ytterklasscrna klass I . där obetydliga hinder mot utbyggnad kan noteras. och klass 4. där bevarandevärdet är så högt att inte ens en stor kraftnytta kunnat påverka slutresultatet — har kunnat bestämmas utan alltför stora svårigheter. De mellanliggande pro- jekten har indelats i två klasser med relativt väl markerad skillnad från bevarandesynpunkt. De olika klasserna har definierats på följande sätt.

4. Projekten berör större sammanhängande älvsträckor där flera riksin- tressen samverkar. Dessa älvsträckor har såväl nu som för framtida ge- nerationer sådant värde i outbyggt skick att inte ens mycket stor nytta från kraftsynpunkt kunnat motivera placering i annan klass. Utrednings- mannen rekommenderar bestämt att de älvsträckor som berörs av projekten undantas från utbyggnad.

3. Älvsträckor eller områden med redovisade bevarandevärden. i ett be- tydande antal fall även i form av samverkande riksintressen. berörs av pro- jekten. I många fall finns också en konflikt mellan utbyggnadsönskemålen och olika lokalt förankrade intressen. Inom denna klass återfinns många av de stora och mycket kontroversiella projekten. Klassen måste betecknas som i hög grad bevarandevärd. men om man trots detta finner en utbyggnad upp till denna nivå nödvändig bör sådana projekt inom klassen som förts till en undergrupp 3a i första hand väljas. Det främsta kriteriet vid delningen av klass 3 i undergrupperna 3a och 3b har varit den betydande kraftnytta som kan redovisas beträffande de projekt som förts till 3a.

2. Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs. dock inte i sådan omfattning att projekten ansetts böra föras till klass 3. I några fall finns visserligen mer betydande bevarandevärden. men projekten har placerats i denna klass med hänsyn till att skadeverkningarna ansetts möjliga att begränsa genom inskränkningar i projekten.

1. Projekt som vid genomförande skulle komma att skada måttliga be- varandevärden och därför bedöms kunna handläggas i vanlig ordning. Kungl. Maj:t torde i flertalet fall enligt utredningsmannens uppfattning inte behöva pröva dessa projekt.

0. För utredningen presenterade om- och tillbyggnadsprojekt. Dessa pro- jekt har inte närmare undersökts eller värderats. vare sig från utbyggnads- eller bevarandesynpunkt. Projekten berör inte annat än i undantagsfall och då i mycket begränsad omfattning — outbyggda eller orörda älvsträckor. Den slutliga rangordningen redovisas i följande tabell.

Prop. l975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet (9

Klass 4 Hällaområdet

T_vttbo-Gysinge

Åreälven i sin helhet Ammerån ovan överledningen Hosjö med reglering av Anasjön-Bredsjön

Klass 3 grupp .lb Klarabro Malungsfors ll Malung I

Malungll

Äppelbo

Broforsen med Vikarsjösystcmets reglering Linscllborren Havern-Kölsillre Ulen-Rengen reglering Toskströmnien med Valsjön reglering Edsoxforsen Ammeråns överledning till Gesunden

Klass 3 grupp ja

Strängsforsen Kvarnholsforsen med Bysjön reglering Fänforsen Mellanljusnan

Klass 2

Värsjö Djurforsen Hamreskans reglering Härjeåsjön reglering Vemån reglering Sölvbacka. befintlig reglerad damm utnyttjas

Mattmar

Långforsen Litsnäset

Åbervaltnet reglering Kingarna reglering Häggsjön reglering (Ilårkan) Högfors

Klass ] Malungsfors I Eldl'orsen Skivsforscn

Mockfjärd tillbyggnad

Avesta Lillfors Ilalvfari

Smedjemorasjön reglering Olingsjön reglering Viforsen, Marmen reglering Torrön .Iuveln Anjan. befintlig reglerad dammar utnyttjas Granboforsen Korsvattenån. befintlig reglerad damm utnyttjas

Rönnöforsen. ersätter damm

Klass () Edsforsen tillbyggnad Letten tillbyggnad Forshuvud-Domnarvet tillbyggnad Avesta Storfors tillbyggnad

Näs tillbyggnad

Untra. Älvkarleby tillbyggnad Nederede-Skallböle tillbyggnad Matfors. bef kraftverk utrivs ev Storsjötunneln med Hissmofors- Kattstrupeforsen tillbyggnad Krångede-Stadsforsen tillbyggnad

Det har inte varit utredningsmannens uppgift att föreslå lämplig utbygg- nadsnivå beträffande de fem älvar utredningen haft att arbeta med. Ut- redningsmannen erinrar som bakgrund till sina ställningstaganden om vad som sades i direktiven. nämligen att samtliga huvudvattendrag i södra Norr- land och norra Svealand i varierande grad är påverkade av vattenkraftut- byggnad och att bara ett litet antal outbyggda källflöden och älvsträckor finns kvar. Restriktivitet är således befogad vid bedömningen av ytterligare vattenkraftutbyggnad i dessa områden. Utredningsmannen har under sitt arbete inte funnit motiv för någon annan uppfattning än den som redovisas i direktiven. Mot denna bakgrund skall också förslaget till rangordning ses. liksom den bestämda rekommendationen beträffande projekt och älvsträckor i klass 4.

Inom utredningsområdet finns källflöden och biflöden som är helt orörda av kraftverksutbyggnader och regleringar. Vidare finns ett antal outbyggda älvsträckor som dock är berörda av årsregleringar och i många fall också av korttidsregleringar från ovanförliggande kraftverk. Utredningsmannens

Prop.1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 20

klassificering innebär att de orörda vattendrag för vilka utbyggnadsintresse anmälts i de flesta fall hänförts till klass 4. Om klass 4 undantas från ut- byggnad kommer alltså de helt orörda vattendragen att i stort sett förbli intakta och eventuella nya kraftverksutbyggnader berör i huvudsak enbart tidigare av vattenkraftutbyggnader mer eller mindre påverkade älvsträckor av vilka många dock ofta upplevs som orörda.

Av följande tabell framgår vilket energitillskott som erhålls vid olika val av utbyggnadsnivå.

Klasser i utretl- TWh/år i TWh/är vid utbyggnads- ningsmannens varje klass nivå t.o.m. angiven klass rangordning (om- och tillbyggnader inräknas) 4 2 ] 7.I 3b l 1 5.0 3a 1.1 3.9 2 0.9 2.8 1 0.8 2.0 () l.2 . l.2

Utredningsmannen betonar bestämt att också en utbyggnadsnivå om- fattande samtliga klasser i den av honom föreslagna rangordningen utom klass 4 skulle innebära en för bevarandeintressena ytterst allvarlig utbyggnad. Målsättningen bör därför enligt utredningsmannen vara en betydligt lägre utbyggnadsnivå i de fem älvarna.

4.2.2. Lägesrapporten l-"allt'nkra/i och miljö 3

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland har i uppdrag att för vattendragen norr om Indalsälven. med undantag för Torne älv. Pite älv och Vindelälven. söka få fram ett material som möjliggörjämförelser med vattendragen i södra Norrland och norra Svealand. så att möjliga ut- byggnadsprojekt kan bedömas i ett sammanhang för hela landet. Utred- ningen skall sålunda inventera de möjligheter till ytterligare vattenkraft- utbyggnader som finns. beskriva konsekvenserna för motstående intressen av föreslagna utbyggnader och rangordna projekten med hänsyn till deras effekter på motstående intressen och med hänsyn till deras kraftekonomiska förtjänster. Utredningen skall enligt direktiven också belysa de arbetsmark- nads- och regionalpolitiska konsekvenserna av vattenkraftutbyggnaderna men inte väga in dem i den slutliga rangordningen.

Utredningens lägesrapport grundar sig på preliminära bedömningar från ansvariga myndigheter av skadorna i olika fall. Statens naturvårdsverk har bedömt hur den vetenskapliga och sociala naturvården skulle påverkas. Riks- antikvarieämbetet har studerat vilka kulturhistoriskt värdefulla miljöer som kan komma i farozonen. Lantbruksstyrelsen har studerat tänkbara utbygg-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet Zl

naders effekter på jordbruk och rennäring och Skogsstyrelsen har bedömt följderna för skogsbruket. Fiskeristyrelsen har bedömt konsekvenserna för i första hand fritidsfisket.

Alla dessa rapporter — liksom även statens industriverks rapport om vat- tenkraftens energipolitiska roll är preliminära och delvis ofullständiga. Redan de preliminära rapporterna ger emellertid stöd för uppfattningen att restriktivitet är befogad vid beslut om fortsatt utbyggnad av vattenkraft. Slutliga redovisningar skall lämnas till utredningen senast den I oktober 1975.

Utredningen har haft i uppdrag att i lägesrapporten belysa hur mycket ytterligare elkraft som kan utvinnas i utredningsområdet under förut- sättning i ena fallet att endast obetydliga intrång på motstående intressen kan tolereras. i andra fallet att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda bevarandeintressen kan karakteriseras som omistliga undantas från vattenkraftutbyggnad.

Den lägre nivån utgår från att statsmakterna i fortsättningen endast ger tillstånd till sådana utbyggnader som förorsakar obetydliga eller lättkom- penserade skador på andra verksamheter. Det blir i första hand fråga om till- och nybyggnader i redan kraftigt utnyttjade älvsträckor. Vatteiikraftens sammanlagda utbyggnadsnivå för hela landet skulle i så fall bli ca 65—67 TWh/år. dvs ett tillskott på 4—6 TWh/år. Ungefär halva tillskottet skulle kunna utvinnas i området söder om Ångermanälven.

Den högre nivån utgår från att nyttan av vattenkraften värderas så högt att statsmakterna tillåter alla utbyggnadsprojekt. utom sådana som drabbar de allra mest värdefulla natur- och kulturmiljöerna. UtbyggnadsniVån för hela landet skulle bli ca 75—77 TWh/år, om man beslutar sig för att bevara de i direktiven undantagna älvarna (Torne älv, Pite älv och Vindelälven). outbyggda källflöden till de stora älvarna i eller i anslutning till national- parkerna. ett begränsat antal andra objekt i norra Norrland samt för området söder om Ångermanälven den högsta klassen enligt betänkandet Vattenkraft och miljö. Tillskottet skulle alltså bli l4—l6 TWh/år. varav något mer än hälften i norra Norrland. Detta skulle innebära åtminstone en partiell ut- byggnad av Kalix älv.

För en bedömning av vilken utbyggnad som ger mesta möjliga kraft . med minsta möjliga skador krävs ett betydligt bättre underlag än det som f. n. föreligger. Lägesrapporten innehåller därför ingen värdering av enskilda utbyggnadsprojekt eller älvsträckor. Utredningen har inte heller i något en- skilt fall tagit ställning för eller emot utbyggnad. Ett sådant ställningstagande förutsätter hänsyn till en rad förhållanden som det inte ingår i utrednings- uppdraget att behandla. t. ex energikonsumtionens framtida storlek. olika kraftslags miljöeffekter. regionalpolitiska möjligheter att skapa alternativ sys- selsättning etc. Utredningens huvudbetänkande. som väntas i början av 1976. kommer därför inte heller att föreslå någon bestämd utbyggnadsnivå. Däremot kommer betänkandet att innehålla en rangordning av olika ut- byggnadsprojekt.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 22

4.3. Remissyttrandena

Ett stort antal. närmare tre fjärdedelar av remissinstanserna. har tagit ställ- ning till frågan om fortsatt vattenkraftutbyggnad. Av dessa har ett tjugotal en positiv inställning till en fortsatt utbyggnad. medan ett fyrtiotal instanser anser att framställningar om en sådan utbyggnad bör be- handlas restriktivt.

Vikten av en fortsatt vattenkraftutbyggnad hävdas bl. a. av de remiss- instanser som företräder kraftindustrin. dvs. i första hand statens vatten- fallsverk. C antra/a drill/tidningen (CDL) och Svenska kra/"ri'erlts/äi'wiingen. Samma synsätt återspeglas i yttranden från statens industriverk-, Skogsstyrelsen. rlmnänvarkt'l. vissa kommuner (främst i Jämtlands län). Sveriges inr/astri/ör- bund, överbelälhav(iren. överstyrelsen_lör ekonomiskt lörsvar, länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs län samt LO.

Kraftindustrins företrädare framhåller i en gemensam promemoria att el- kraftbehovet varierar starkt under dygnet. veckan och året. Under dagen är behovet 40 a 50 96 högre än under natten. Störst är elbehovet på dagen under vinterhalvårets vardagar. Av ekonomiska och driftsmässiga skäl är det i praktiken uteslutet att bygga kärnkraftverk som hålls i beredskap för drift endast under sådan högbelastningstid. För att tillgodose detta kraft- behov måste utnyttjas antingen reglerbar vattenkraft eller kraft baserad på fossila bränslen. i första hand olja.

Begränsning av oljeimporten framstår idag. enligt kraftindustrins prome- moria. som än mer angelägen än när utredningen avgav sitt betänkande. Statsmakterna har numera funnit det nödvändigt att uppmana till stor spar- samhet vid energianvändningen för att begränsa oljeförbrukningen. som trots förväntat sparande beräknas öka med 1/2 a l milj. ton årligen. Spar- samheten har bedömts nödvändig för att industrin skall kunna ges den ökade tillgång till olja. som behövs för att med ökade exportinkomster betala den starkt stegrade kostnaden för oljeimporten. Ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgångar. däribland vattenkraft. är enligt kraftindustrins företrädare därför av stor betydelse.

Den övervägande andelen av remissinstanserna anser emellertid att fram- ställningar om fortsatt utbyggnad bör behandlas restriktivt. Därvid anförs ofta att sådan utbyggnad endast skulle ge marginella tillskott till landets energiförsörjning. Denna inställning hävdas av bl. a. natun'ärdsvarker. plan- verket. I/iskeristvrelsen. lanrbritkssryrelsen. valetiskapsalt'adamin, kammarkolle- giet, ett flertal liv/rummer. länsstyrelse/'nai lf'ärm/anr/s och l"'äsrarn0rrlands län. Svenska nartirskyililsjöraningen, LRF . Svenska samernas riks/örbtind. Svenska ttlrisrlöreningan, Svenska kommtin/örbunrlet och Älvrärlr/arnas samorganisa- tion.

Naituvärdsverket anför i sitt remissyttrande att den återstående ekonomiskt utbyggbara vattenkraften i de av utredningen berörda älvarna utgör en myck- et litcn andel av den årliga energikonsumtionen. eller mindre än ett års konsumtionsökning. vilken f. n. är ca 3.3 376/år. Den återstående vatten-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 23

kraften har sålunda ingen avgörande betydelse för energiförsörjningen. Dess värde ligger i dess reglerbarhet och användbarhet som toppkraft. dvs Som komplement till den baskraft som produceras i kärnkraftverk och oljekraft- verk. Naturvårdsverket konstaterar vidare att de flesta av de från olika be- varandesynpunkter värdefullaste områdena redan har gått förlorade. Kraft- intresset har sålunda hittills otvivelaktigt prioriterats på bekostnad av na- turvårds- och friluftsintressena. Med den ringa tillgång på älvsträckor med naturligt strömmande vatten och vattenfall av någon betydelse som återstår i landet Och de relativt marginella kraftvinster som står att få. anser na- turvårdsverket. att det i fortsättningen är motiverat att låta naturvårdens och friluf'tslivets intressen komma i första hand.

Ungefär en tredjedel av remissinstanserna har uttalat sig om vilken u t by g g n a d s n i vå som är lämplig eller acceptabel. Ett tiotal förordar utbyggnad av allt utom klass 4. Bland dessa remissinstanser finns repre- sentanterna för kraftitm'ustrin samt statens industriverk. Sveriges int/ttstri/iirbund och LO. Dessa remissinstanser uttalar sig också mera allmänt och tar även upp lägesrapporten Vattenkraft och miljö 2. Vattenfallsverket anger för år 1990 som lämplig utbyggnadsnivå 70 TWh/ år. Svenska kra/iiterks/öreningen anger som målsättning att hälften av den återstående ekonomiskt utbyggbara vattenkraften bör vara utbyggd år 1990. Sveriges industri/örbttnd anser att målet i en ny energipolitik bör vara att bygga ut vattenkraften med 25 TWh/år till nivån 86 TWh/år. Även LO talar för en mycket hög utbyggnadsnivå.

Omkring femton remissinstanser talar för en mer återhållsam utbyggnad av vattenkraften. En utbyggnad t.o.m. klass 2 i Vattenkraft och miljö med undantag för vissa projekt förefaller vara den högsta utbyggnadsnivå som accepteras av dessa instanser. I denna grupp återfinns bl. a. naturvårds- verket, planverket, kammarko/legiet. vetenskapsakatlemien. länsstvrelserna i l-'iirmlamls och Va'sternorrlant/s län. ett par kommuner samt Skid- ocltl/i'iltt/is- _lräntiandet. Vad gäller utbyggnadsnivån för landet som helhet anger bl.a. kammarkollegiet att det lägre alternativet i lägesrapporten Vattenkraft och miljö 2 (65—67 TWh/år) är acceptabelt. Kollegiet anför i sitt yttrande:

Enligt kollegiets mening bör samtliga projekt inom bevarandeklasserna 3 och 4 i princip undantas från utbyggnad. Utbyggnad av projekt inom dessa klasser bör i vart fall tills vidare ej ifrågakomma. Denna avgränsning mellan å ena sidan projekt tillhörande klasserna 3 och 4 och å andra sidan projekt av lägre klass innebär inte att man får räkna med att varje projekt tillhörande lägre klass skall komma att tillåtas. Fall kan förekomma när vid utredning i anslutning till vattendomstolsprövning projekt som tillhör klass 1 eller 2 befinns få sådana verkningar t.ex på de närboendes trev- nadsförhållanden att det ej bör komma till utförande.

En ännu lägre utbyggnadsnivå förespråkas bl.a. av nart/rltis'toriska riks- museet. Svenska natttrsltjvtlds/ö'rertingen. F älthiologerna. Svenska tttrtst/örening- en och .Äflvrädtlarnas samorganisation. I stort sett accepterar dessa remiss- instanser endast om- och tillbyggnader av kraftverk. Svenska naturskydds- föreningen anför t.ex. att vad som återstår av älvarna i södra Norrland och norra Svealand, liksom av övriga älvar. måste bevaras intakt. Enligt för-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 24

eningens mening måste alla projekt/älvsträckor som rangordnats i klasserna 2, 3 och 4 undantas från vidare utbyggnad.

Ett drygt tjugotal remissinstanser har synpunkter på vilken vikt man ska tillmäta sys s C | 5 ä t t n i n g 5 e f fe k t e r n a vid beslut om vatten- kraftutbyggnad. Av dessa har mer än hälften ansett att sysselsättningsfrågan inte är avgörande vid beslut om utbyggnad. Man anser att vattenkraft- utbyggnad inte ger någon långsiktig lösning på sysselsättningsproblemen. Sådana åsikter framförs av plan verket,. fiskeristyrelsen, vissa av Iänsarbetsnäntn- (lerna, jlera kommuner. Svenska naturskvtltls/äreningen, SAF, LRF. Svenska kommtm/ärhundet. Vattenvärnet och Älvrädtlarnas samorganisation.

Ett tiotal remissinstanser anser att sysselsättningsaspekterna bör tillmätas stor betydelse. Denna åsikt hävdas av bl.a. arbetsmarknads- styrelsen. länsstyrelsen i Jämtlands län. vissa kommuner samt LO.

Endast en mindre del av remissvaren tar upp e n s k i f d a p roj e kt i södra Norrland och norra Svealand. Remissutfallet ger därför knappast grund för omfattande ändringar i rangordningen.

Synpunkterna på rangordningen och utbyggnadsfrågan i de enskilda fallen har tagit sig något olika uttryck i remissyttrandena. En huv udgrupp är sådana som föreslår projektets placering i en annan. preciserad klass eller som för- ordar en inte närmare preciserad flyttning inom rangordningen. En annan huvudgrupp är sådana som tar ställning för eller emot utbyggnad i enskilda fall utan att direkt kommentera rangordningen. Den tredje huvudgruppen är sådana som godtar en utbyggnad på vissa villkor för projektets utformning med hänsyn till bevarandeintressena.

Det finns en klar tendens för bevarande av övre Klarälven (Strängslörsen och Klarabro). l VflSlt'rt/(Ilälb't'll bedöms Hällaprojektet böra utföras endast om andra realistiska lösningar på översvämningsproblemen saknas. Pro- jekten i mellersta Västerdalälven inkl Malungsfors [ bör enligt de remiss- instanser som berört frågorna ses som en helhet. Det finns en tendens till höjning av dessa projekt från klass 3 till klass 4. I nedre Västerdalälven framstår Kvarnholsforsen. Fänforsen och Djurforsen som kontroversiella.

Det råder enighet om vikten av att bevara Tyttbo och Gysinge i Dalälven. Beträffande Söderfors. för vilken ftn'ns lagakraftvunnen vattendom. före- kommer krav på omprövning. l övrigt bedöms utbyggnaderna i Dalälven kunna accepteras. För Ljusnan med biflöden finns en klar tendens för be- varande av Härjedalsljusnan (Broforsen-Linsellborrenl och en tendens till förskjutning i samma riktning i förhållande till utredningsmannens klas- sificering för Mellanljusnan. Ett fåtal projekt, bland dem Smedjemorasjön och Olingsjön. framstår som relativt okontroversiella. [ Ljungan finns flera projekt mot vilka det finns ett uttalat motstånd. i första hand Sölvbacka. l-lavern-Kölsillre och Viforsen. Inte ens ombyggnadsprojekten är invänd- ningsfria. l Indalsälven förefaller projekt i klasserna 0 och 1 vara okontro- versiella. medan enighet om bevarande i stort sett föreligger om Hosjö.

IN) 'Jl

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet

Ammerån och Åreälven i klass 4. Det finns en tendens till understrykande av bevarandeaspekterna för outbyggda älvsträckor i l-lårkan. särskilt be- träffande projekten Edsoxforsen. Ulen-Rengen och Toskströmmcn. Beträf- fande Ammeråns överledning till Gesunden råder mycket delade meningar.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartemenfet 26

5. Föredraganden 5.1 Förbättrad energihushållning 5.1.1 Allmänt om ene/gibespfiring

Myndigheternas bedömningar i energisparundersökningen visar entydigt att möjligheterna är goda att genom olika åtgärder sänka energiförbrukningen för bostäder utan att detta kommer att medföra Standardsänkningar vad gäller inomhusklimat och sanitära förhållanden. De redovisade bedömning- arna ger vid handen att det finns goda förutsättningar att inom detta område uppnå det lägre av de båda för undersökningen angivna sparalternativen. För bostadssektorn innebär detta alternativ en genomsnittlig minskning av energiförbrukningen fram till år 1985 med 0.9 %/år. Med hänsyn till att energiförbrukningen för enbart bostäder utgör närmare 30 % av den totala energiförbrukningen i landet synes det således finnas stora potentiella möj- ligheter att göra totalt sett betydande energibesparingar inom detta område. Långtgående energibesparingar torde dock komma att medföra betydande kostnader för olika byggnads- och installationstekniska investeringar. Bl. a. byggforskningsrådet framhåller också behovet av forsknings- och utveck- lingsinsatser.

Det är inte möjligt att på föreliggande underlag göra någon samlad be- dömning av den absoluta storleken på de besparingar som kan göras och därmed sammanhängande investeringskostnader för olika åtgärder. Det material som myndigheterna har redovisat ger emellertid enligt min mening underlag för ett allmänt konstaterande att det finns grund för att genomföra ett omfattande åtgärdsprogram i energibesparande syfte beträffande bostäder för att härigenom i väsentlig omfattning begränsa ökningen av landets totala energiförbrukning.

För att de redovisade besparingsmöjligheterna skall kunna realiseras krävs enligt myndigheterna att en rad åtgärder vidtas med avseende på existerande byggnadsbestånd men också med avseende på nybebyggelse. Byggnadsbe- ståndet förändras mycket långsamt. Energibesparande åtgärder i samband med nybyggnad och ombyggnad kommer därför först på längre sikt att medföra någon mer påtaglig sänkning av energiförbrukningen. För att på kort sikt påverka landets totala energiförbrukning måste energibeSparande åtgärder vidtas med avseende på det befintliga byggnadsbeståndet.

De redovisningar som har lämnats i energisparundersökningen tyder på att det är möjligt att göra stora energibesparingar i den befintliga be- byggelsen genom relativt enkla åtgärder. Som exempel på sådana åtgärder nämns injustering av värme- och ventilationsanläggningar. Kostnaderna för denna typ av åtgärder är förhållandevis blygsamma. Jämfört med de ener- gibesparingar som görs torde de i allmänhet bli lönsamma på kort sikt och således bidra till en positiv utveckling av boendekostnaderna.

Besparingseffekternaav vissa föreslagna mera genomgripande installa- tionstekniska och byggnadstekniska åtgärder är osäkra. Detta beror dels på

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartémentet 27

bristfälliga kunskaper om byggnadsbeståndets standard, drift och använd- ning. dels på bristande erfarenheter av olika åtgärder. Myndigheterna har vidare haft begränsade möjligheter att bedöma de finansiella och samhälls- ekonomiska konsekvenserna av de lämnade förslagen. Den slutliga bedöm- ningen av lämplig omfattning av olika investeringar i energibesparande syfte bör så långt möjligt göras med hänsyn tagen till de samlade samhällseko- nomiska konsekvenserna. Härvid måste jämsides med de direkta anlägg- nings- och driftkostnaderna för en viss energibesparande åtgärd beaktas ef- fekterna på t. ex. energiproduktions- och distributionsapparaten och syssel- sättningen. Som exempel kan nämnas att investeringskostnader för ener- gibesparande åtgärder bör ställas i relation till minskade investeringar i ener- giproducerande anläggningar. Enligt min bedömning behövs fördjupade stu- dier av dessa frågor innan man kan göra en mer detaljerad prioritering mellan olika energibesparande investeringar. Jag vill i detta sammanhang erinra om att till energipolitiska delegationen har knutits en arbetsgrupp med upp- gift att pröva förutsättningarna och föreslå åtgärder för rationellare ener- gianvändning i bostäder och andra inte industriella lokaler. Som framgår av vad chefen för industridepartementet tidigare har anfört bör vidare ytter— ligare resurser ges till forsknings- och utvecklingsverksamhet beträffande energianvändning för bostäder m.m.

De förslag om styr- och stimulansmedel för att åstadkomma åsyftade energibesparingar som har framförts i samband med energisparundersök- ningen tar vad avser bostadsdepartementets verksamhetsområde främst sikte på åtgärder inom följande områden. nämligen lån och bidrag, skatter. in— formation och utbildning, rådgivning, hyresavtal. byggnadslagstifning och kommunal energiplanering. Frågorna om skatter, information och utbildning samt kommunal energiplanering har mer allmän räckvidd inom hela ener- giområdet och har tidigare behandlats av chefen för industridepartementet. Jag begränsar mig därför till att behandla styr- och stimulansmedel av sär- skild betydelse vad avser bebyggelse och byggnadslagstiftning.

Mot bakgrund av vad jag tidigare har sagt om möjligheterna att inom bostadsområdet uppnå betydande energibesparingar anser jag det angeläget att redan nu genomföra vissa av de framförda förslagen med syfte att un— derlätta genomförandet av energibesparande åtgärder. Jag kommer att när- mare behandla frågor om fortsatt lån- och bidragsgivning till energibespa- rande åtgärder i bostadshus och vissa andra delar av byggnadsbeståndet och kompletterande bestämmelser i byggnadsstadgan (19592612) (BS) om krav på god energihushållning i planläggningen och krav på god värme- hushållning i byggnader.

lnnan jag går in på dessa frågor vill jag i korthet beröra ytterligare två frågor av betydelse för att minska uppvärmningskostnaderna inom bo— stadssektorn.

I olika sammanhang har de negativa effekterna från energisparsynpunkt av visga s.k. bränsleklausuler i samband med hyresavtal påtalats. Vissa

Prop. 1975:30 Bilagaz Bostadsdepartementet 28

av dessa bränsleklausuler anses inte innebära något incitament för vare sig fastighetsägare eller hyresgäster att minska bränslekostnaderna. De bräns- leklausuler som har kritiserats har sitt ursprung i ett äldre hyresreglerings- system och infördes när prisförhållandena på bränslemarknaden var väsent- ligt annorlunda än de är idag. Det är därför enligt min mening uppenbart att vissa av de ännu tillämpade bränsleklausulerna är otidsenliga.

Avvecklingen av hyresregleringen och de nya prislörhållandena på bräns- lemarknaden skapar nya förutsättningar för bränsleklausuler som ger in- citament till bränslebesparingar. Det är i första hand en fråga för hyresmark- nadens parter att komma fram till en lämplig ordning i fråga om bräns- lekostnadernas behandling i samband med hyressättningen. Enligt vad jag har erfarit har också parterna påbörjat överläggningar i frågan.

[ samband med energisparundersökningen har flera myndigheter fram- hållit vikten av att ägare av bostadsfastigheter informeras om möjligheterna till och angelägenheten av att vidta energibesparande åtgärder. Chefen för industritlepartementet har redan behandlat sådana informations- och ut- bildningsfrågor. Också i samband med den fortsatta verksamheten med lån och bidrag i energibesparande syfte. som jag kommer att förorda i det föl- jande, behövs viss information om det fortsatta energisparstödet.

Vid sidan av den allmänna informations- och utbildningsverksamheten behövs också en uppsökande verksamhet som tar sikte på information och rådgivning i det enskilda fallet. Denna verksamhet faller naturligen på kom- munerna. På försök har viss begränsad verksamhet av detta slag redan på- börjats under år 1974. De närmare riktlinjerna för denna verksamhet har dragits upp av Svenska kommunförbundet i samarbete med statens planverk. Kommunerna har emellertid f. n. begränsade möjligheter att klara av detta arbete. För undersökning av bostädernas värmeisolering samt av befintliga värme- och ventilationsanläggningar behövs personal med viss teknisk sak- kunskap. [ den mån sådan personal inte finns tillgänglig på arbetsmarknaden i tillräcklig utsträckning bör den nödvändiga kapaciteten relativt lätt kunna uppnås genom användning av arbetslösa tekniker. Eventuellt kan härvid uppkomma behov av kortare kompletterande utbildning. Detta bör kunna tillgodoses inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag här anmäla att stöd till kommunerna för temporär sysselsättning av arbetslösa tekniker för angivet ändamål bör kunna utgå inom ramen för arbetsmarknadsverkets syssel- sättningsskapande verksamhet i form av beredskapsarbete och enligt de villkor som gäller för denna verksamhet.

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementef 29

i 1.2 17550 (*ll?!"_L'fb(*.S'/)UI"(IN!/(" (iLifäl'r/Pl' inom bostadsbeståndet m. in.

Som framgått av redogörelsen under avsnittet 2.2 har lån och bidrag för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet rönt stor efterfrågan. De llS milj. kr. som ursprungligen ställdes till förfogande för dessa ändamål har ökats till 248] milj. kr. genom omfördelningar mellan olika delramar och genom att ytterligare l20 milj. kr. ställts till förfogande. Efterfrågan på förbättringslån för energibesparande åtgärder har däremot varit mindre än beräknat. Förbättringslåneramen har därför genom att en del av den tagits i anspråk för särskilda bidrag minskats till lO milj. kr.

lnom delramen för bidragsgivningen till statliga byggnader har avsatta medel förbrukats. Bidragsgivningen inom delramarna för bidrag till närings- livets byggnader och till kommunala och landstingskommunala byggnader har legat på en ijämförelse med tillgängliga ramar relativt låg nivå. Till- gängliga uppgifter tyder dock på att intresset för bidrag för dessa ändamål successivt kommer att öka.

Även om erfarenheterna av lån- och bidragsgivningen ännu inte möjliggör en slutlig utvärdering av effekterna i fråga om energibesparing. finns enligt min mening tillräckligt underlag för vissa slutsatser och beslut i fråga om den fortsatta verksamheten. Av de yttranden. som har kommit in med anledning av energisparundersökningen framgår att det råder allmän enighet om värdet av fortsatta insatser för energibesparande åtgärder inom bygg- nadsbeståndet. Avsevärda besparingar anses sålunda vara både möjliga och med hänsyn till önskemålen att uppnå lägre energiförbrukning än den som skulle uppkomma vid en fortsatt ökning i hittillsvarande takt.

Stödverksamheten är nu begränsad till åtgärder som påbörjas före utgången av år 1975. Stödet till energibesparande åtgärder inom byggnadsbeståndet bör förlängas för att möjliggöra en väsentlig minskning av energiförbruk- ningen inom byggnadsbeståndet. Någon tid för avveckling av stödet bör därför nu inte uppställas. Med hänsyn till denna mera långsiktiga inriktning av åtgärderna bör det nuvarande anslaget Vissa energibesparande åtgärder ersättas av två anslag som bättre än det nuvarande svarar mot de i flera avseenden olika ändamål som omfattats av det hittillsvarande stödet. Chefen för industridepartementet har som nämnts redan inledningsvis förordat att ett nytt anslag Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. förs upp under trettonde huvudtiteln fr.o.m. budgetåret 1975/76. Till detta anslag bör föras bidragsgivningen till näringslivets och trädgårdsnäringens bygg- nader som nu ingår i det nuvarande anslaget under tolfte huvudtiteln.

Också under tolfte huvudtiteln bör på motsvarande sätt. för de övriga ändamål som nu omfattas av lån— och bidragsgivningen inom det nuvarande anslaget Vissa energibesparande åtgärder. ett nytt anslag. rubricerat Vissa ene/gibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. inrättas fr. o. m. bud- getåret 1975/76. lnnanjag går närmare in på behovet av att i vissa avseenden ändra reglerna beträffande åtgärder som i framtiden bör berättiga till lån och bidrag samt behovet av anslag och ramar för nästa budgetår. vill jag

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 30

ta upp frågan om behovet av lån och bidrag./ör energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet för innevarande budgetår.

Bostadsstyrelsen har med ledning av uppgifter om inneliggande ansök- ningar och på grundval av medelsåtgången under år 1974 beräknat behovet av medel för särskilda lån. bostadstån. bidrag och förbättringslån för ener- gibesparande åtgärder till sammanlagt 450 milj. kr. under år 1975 utöver de sammanlagt 258.7 milj. kr. som redan avdelats för dessa ändamål. Med hänsyn till att energisparstödet i enlighet med vad jag nyss förordat bör ges en mera långsiktig inriktning än till utgången av år 1975 anser jag att behovet av medel inte behöver tillgodoses i den omfattning som styrelsen beräknat. Viss osäkerhet råder också om möjligheterna att bevilja lån och bidrag under innevarande budgetår i den takt som styrelsen beräknat. Enligt styrelsens beräkningar skulle det behövas ytterligare 225 milj. kr. under innevarande budgetår. Med hänsyn till den förordade förlängningen av ener- gisparstödet efter år 1975 och med hänsyn till nyss nämnda osäkerhet be- räknar jag att 50 milj. kr. bör anvisas till Vissa energibesparande åtgärder på tilläggsstat lIl till riksstaten för innevarande budgetår. Vid bedömningen av anslagsbehovet bör också hänsyn tas till att de olika delramar som står till lånemyndigheternas förfogande numera omfördelats så att de står i ett bättre avvägt förhållande till varandra. Medlen bör avse särskilda lån. bo- stadslån. särskilda bidrag och förbättringslån för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. I fråga om ramarna för beslut om lån och bidrag för olika ändamål har bostadsstyrelsen hemställt att medelsanvisningen skall avse en total ram för både lån och bidrag. Med hänsyn till att fördelningen mellan lån och bidrag är reglerad i det enskilda fallet genom särskilda regler och eftersom uppdelningen på olika ramar medför onödig administrativ om- gång vid uppkommande behov av omfördelning mellan ramarna biträder jag styrelsens förslag. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan om förslag till riksdagen beträffande anvisande av anslag för ändamålet.

För budgetåret 1975/76 bör som jag nyss förordat ett nytt anslag inrättas. I anslutning härtill bör vissa ändringar av reglerna/ör vilka energibesparande åt- gärder inom bostadsbeståndet som berättigar till län och bidrag göras. Bestäm- melserna om lån och bidrag för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet finns i kungörelsen (1974z252. ändrad l974:953) om statligt stöd till ener- gibesparande åtgärder i bostadshus. i bostadsfinansieringsförordningen (1974z946) samt i kungörelsen (19621538. ändrad senast 19741950) om för- bättringslån. Bestämmelserna. som syftar till att främja bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än olja vid uppvärmning av bostadshus. innebär beträffande åtgärder som kan komma i fråga för stöd att stöd kan utgå för förbättring eller utbyte av värme- och venti- lationssystem. anslutning av fastighet till fjärrvärmeanläggning samt för- bättring av värmeisolering i väggar. fönster och bjälklag. Bidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad. dock högst 2000 kr. för varje bostadslägenhet som berörs. Lån utgår med 65 % av kostnaden. dock högst med 4000 kr.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 3]

för varje berörd lägenhet.

Genom att stödet f. n. är begränsat till bostadshus faller vissa institu- tionsbostäder och t. ex. bostäderi anslutning till kursgårdar utanför lån- och bidragsgivningen. Det finns enligt min mening ingen anledning att utesluta sådana bostäder från möjligheten att erhålla stöd. Jag förordar därför att alla bostäder som utan att vara årsbostad används och uppvärms under vinterhalvåret bör omfattas av energisparstödet. Av det sagda framgår att fritidsbostäder inte bör omfattas av stödet. Också kursgårdar och folkhög- skolor bör. som jag behandlar i det följande. omfattas av stödet till kom- munala och landstingskommunala byggnader. Vidgningen av energispar- stödet till nu angivna bostäder bör träda i kraft den 1 juli 1975.

Den av mig förordade ändringen av reglerna innebär att tillämpnings- området för energisparstödet vidgas. Det finns enligt min mening också behov av att i vissa avseenden begränsa omfattningen av de åtgärder som bör berättiga till lån och bidrag. Bostadsstyrelsen har i sin förut nämnda skrivelse anfört att utbyte av värmepanna i många fall torde vara den minst energibesparande åtgärden av de åtgärder som kan omfattas av energi— sparstödet.Styrelsen anför vidare att stöd för pannbyte på sikt i många fall kan komma att motverka den lämpligaste lösningen från energiförsörjnings— synpunkt. nämligen att ansluta fastigheten till fjärrvärmeanläggning eller annan större värmeproducerandc anläggning. Mot denna bakgrund har sty- relsen föreslagit att pannbyten och byte av oljebrännare undantas från stöd. Stöd till anskaffande av eldningsautomatik och liknande åtgärder bör dock enligt styrelsen i vissa fall kunna utgå.

Jag har funnit skälen för bostadsstyrelsens förslag vara bärande och an- sluter mig därför till styrelsens förslag. Med hänsyn till att pannbyten för- utsatts vara stödberättigade under hela är 1975 bör ändringen av reglerna träda i kraft den I januari 1976. Redan under det andra halvåret 1975 bör emellertid andra stödberättigade åtgärder ges prioritet. Stöd för pannbyten bör därför utgå endast i den mån det finns utrymme inom tilldelade ramar.

Flera av de myndigheter. som har yttrat sig med anledning av ener- gisparundersökningen har framhållit betydelsen av att fastigheter ansluts till fjärrvärmeanläggningar och att tillkomsten av sådana anläggningar sti- muleras. Jag vill med anledning härav peka på att den förordade förlängning- en av energisparstödet innebär en stimulans för fastighetsägare att ansluta fastigheterna till befintliga fjärrvärmeanläggningar. Förlängningen av stödet bör också innebära en stimulans till utbyggnad av sådana anläggningar i redan byggda områden där en utbyggnad är motiverad från allmänna ener- gipolitiska synpunkter. Energisparstödet skapar nämligen förutsättningar för att fastighetsägare får ekonomiska möjligheter att ansluta sig till ett utbyggt fjärrvärmenät. Med hänvisning till vad chefen för industridepartementet tidigare denna dag har anfört vill jag understryka angelägenheten av att möjligheterna att utnyttja fjärrvärme från kraftvärme och industriellt mot- tryck tas till vara.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 32

Innan jag går in på anslags- och ramfrågorna för budgetåret 1975/76 vill jag ta upp en fråga av betydelse för en förbättrad energihushållning i såväl befintliga som nyproducerade bostadshus. Bostadsstyrelsen har föreslagit att installationer för varmvattenmätning i bostadslägenhetcr och för natt- ackumulering av varmvatten i elvärmda småhus får beaktas både inom den ordinarie bostadslångivningen och inom energisparstödets ram.

Frågan om åtgärder för att stimulera till individuell varmvattenmätning inrymmer enligt min mening vissa problem. Sålunda kan t.ex. familjer med flera barn, som har behov av större mängd varmvatten än andra familjer, drabbas av i viss mån ökade boendekostnader genom en övergång till in- dividuell varmvattenmätning. En sådan övergång medför emellertid otvi- velaktigt också incitament till betydande besparingar i fråga om varmvat- tcnförbrukning. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av att bostadstill- läggssystemet i betydande utsträckning kan kompensera eventuellt ökade boendekostnader för barnfamiljer med låga inkomster tillstyrker jag sty— relsens lörslag att anordningar för individuell varmvattenmätning får beaktas vid beviljande av energisparstöd. Också styrelsens förslag att göra anord- ningar för nattackumulering av varmvatten stödberättigade är jag beredd att tillstyrka med hänsyn till de positiva effekter sådan ackumulering kan ha när det gäller att utjämna effektuttagen från kraftkällorna. De här för- ordade ändringarna i grunderna för energisparstödet bör träda i kraft den I januari 1976.

Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om vilka åtgärder som får beaktas vid bostadslångivningen. Om riksdagen godtar den av mig nu förordade Vidgningen av tillämpningsområdet för energisparstödet, avser jag att föreslå regeringen att besluta om motsvarande erforderliga ändringar beträffande bostadslångivningen.

Jag övergår nu till frågan om ramar och anslag/ör län och bidrag till ener- gibesparande åtgärder inom bostadsbeståndetför hur/getåret 1975/76. I fråga om ramarna förordar jag att lån— och bidragsgivningen. avseende särskilda lån. bostadslån. särskilda bidrag och förbättringslån för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet får ske inom en ram av 300 milj. kr. under budgetåret 1975/76. Med hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna av ener- gisparstödet bör lån- och bidragsgivningen fördelas jämt under budgetåret. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter härom. Under anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. bör för budgetåret 1975/76 tas upp 300 milj. kr. för de angivna än- damålen. Vid utgången av juni 1975 kvarstående medel på anslaget Vissa energibesparande åtgärder. som inte avser bidrag för energibesparande åt- gärder i näringslivets och trädgårdsnäringens byggnader, bör föras över till detta nya anslag.

Riksdagen (CU 197437. rskr 19742373) har med anledning av en motion beträffande allergispa/stöd lill allmänna samlingslokaler gett regeringen till känna att lån och bidrag för energibesparande åtgärder bör kunna utgå inte bara till kommunägda samlingslokaler utan också till andra samlingslokaler.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartenrentet 33

Bakgrunden till riksdagens uttalande är att stöd enligt nuvarande regler kan utgå bara till kommunägda samlingslokaler inom den särskilda ramen för energibesparande åtgärder inom kommunala byggnader.

Jag förordar att stödmöjligheterna i enlighet med riksdagens uttalande bör vidgas till att omfatta alla allmänna samlingslokaler som fått delav eller kan få del av samlingslokalstödet. Med hänsyn till att bostadsstyrelsen genom en till styrelsen knuten särskild delegation, samlingslokaldelegatio- nen, ombesörjer den ordinarie län- och bidragsgivningen till allmänna sam- lingslokaler bör verksamheten med energisparstöd till allmänna samlings- lokaler skötas av bostadsstyrelsen. En särskild ram om 5 milj. kr. för stöd till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler bör avdelas för budgetåret 1975/76. Medlen bör utbetalas från det av mig förordade anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. Det bör an- komma på regeringen att meddela närmare föreskrifter om verksamheten.

Jag övergår nu till frågan om ändrade reglen/ör bidragsgivningen i cner- gibesparamle S_lf/fe beträffande kommunala och lam/slingskmnmuna/a byggnader i vilket ämne jag samrått med chefen för kommundepartementet.

Statligt stöd till kommunernas och landstingskommunernas insatser i energibesparande syfte utgår enligt kungörelsen (l974z407l om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala bygg- nader (jfr. prop. 1974169, CU l974:21_ rskr 1974:180l. Bidrag kan utgå inom en ram av 50 milj. kr. Bidragsbeloppet är 35 f?r-3 av de i varje särskilt fall godkända kostnaderna för energibesparande åtgärder. Beloppet är dock max- imerat till 100000 kr. för varje projekt. Syftet med denna begränsning är att energibesparande åtgärder skall kunna vidtas i så många byggnader som möjligt (prop. s. l2). En förutsättning för att bidrag skall kunna utgå är att åtgärderna har påbörjats före utgången av år 1975. Ansökningar om bidrag prövas f.n. av regeringen.

Under tiden t. o. m. den 6 februari l975 har bidrag beviljats med sam- manlagt ca 4170000 kr. Enligt ansökningarna kan de åtgärder till vilka bidrag har beviljats väntas medföra en årlig minskning av oljeförbrukningen med ca 7 700 kubikmeter. Det är naturligtvis inte möjligt att redan nu med säkerhet bedöma effekterna av det statliga stödet till kommunernas och landstingskommunernas insatser i energibesparande syfte. De erfarenheter som hittills har vunnits ger dock anledning att i några avseenden överväga en utvidgning av det statliga stödet.

Det helt övervägande antalet bidragsansökningar avser byggnader som ägs av kommuner. medan ansökningar som avser landstingskommunala byggnader har varit förhållandevis få. Flera orsaker kan ha bidragit till detta. Många av landstingskommunernas anläggningar. t. ex. sjukhusen. omfattar stora byggnadskomplex och de ekonomiska insatser som måste göras i ener- gibesparande syfte blir därför i regel betydligt större än vad som är vanligt inom den kommunala sektorn. Det kan förmodas att bidragets maximering till högst l00 000 kr. har medfört att det statliga stödet i vissa fall inte har fått riktigt den stimulerande effekt som var avsedd. De energibespa-

3 Riksf/(igen 1975. I saml. Nr 30. Bilaga 2.

Prop. l975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 34

ringseffekter som uppnås inom t. ex. sjukhusen är emellertid. att döma av de hittills behandlad ansökningarna. mycket stora. Erfarenheterna av de hittills prövade bidragsansökningarna tyder på att en höjning av maximi- beloppet inte behöver innebära någon allvarlig fara för att stödet inte skall kunna få den avsedda spridningen. Jag vill därför förorda att gränsen höjs till 150 000 kr. för både kommunala och landstingskommunala byggnader.

Antalet kommunala och landstingskommunala byggnader i vilka ener- gibesparande åtgärder är möjliga och angelägna är mycket stort. På grund av den bundenhet som den årsvis fastställda budgeten och den ekonomiska långtidsplaneringen medför för kommunernas och landstingskommunernas ekonomi begränsas möjligheterna att snabbt ställa medel till förfogande för energibesparande åtgärder. För att kommunerna och landstingskommunerna skall få bättre möjligheter att utnyttja det statliga stödet förordar jag att bidrag skall kunna utgå även för åtgärder som påbörjas efter år 1975.

Många kommuner och landstingskommuner driver i bolags, eller stif- telseform verksamheter som på andra håll ombesörjs av kommunen eller landstingskommunen i egen regi. På grund av den nuvarande begränsningen till åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader kan statligt stöd inte lämnas till åtgärder i byggnader som ägs av kommunala eller landstingskommunala bolag eller stiftelser. Det finns enligt min mening ingen anledning att utestänga sådana bolag eller stiftelser från möjligheten att erhålla stöd efter samma grunder som kommuner och landstingskom- muner. Jag förordar därför att statligt stöd skall kunna utgå även till ener- gibesparande åtgärder i byggnader som ägs av kommunala eller lands- tingskommunala bolag eller stiftelser. En förutsättning bör dock vara att bolaget eller stiftelsen helt ägs av kommun eller landstingskommun driver verksamhet som enligt lag eller annan författning är en kommunal eller landstingskommunal uppgift. Det ankommer på regeringen att meddela när- mare föreskrifter härom. Stöd bör självfallet inte kunna utgå för byggnader som omfattas av stödet till näringslivets byggnader.

Statligt stöd. enligt de grunder som redovisats i det föregående, bör enligt min mening också kunna utgå till energibesparande åtgärder i vissa andra byggnader, som inte omfattas av de nuvarande stödformerna. men som används i en verksamhet som är snarlik eller jämförbar med verksamhet som också kan drivas av kommun eller landstingskommun eller som annars är särskilt angelägen från allmän synpunkt. Jag avser då folkhögskolor och kursgårdar som ägs eller drivs av ideella organisationer.

I fråga om medel för energibesparande åtgärder i statliga byggnader förordar jag efter samråd med chefen för finansdepartementet att medel ställs till byggnadsstyrelsens förfogande inom en mm av 15 milj. kr. under budgetåret l975/76.

Jag går nu över till att behandla energiprogramkommitténs (EPK) förslag angående prototyper och (lemonstrationsan/äggningar, som vad gäller bo- stadsdepartementets verksamhetsområde bör anslagsmässigt knytas till stö-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 35

det till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. Jag hänvisar därvid dels till vad chefen för industridepartementet har anfört om den nu aktuella verksamheten i stort. dels till den redovisning som jag förut har lämnat (avslutningen av avsnitt 2.2) angående EPK:s förslag.

EPK föreslår inom lokalkomfortområdet att insatserna fördelas på följande fem delaktiviteter: ]) planering med nya byggnormer, 2) energiplanering i kommun m.m. 3) demonstration av värmeanläggningar. 4) nya metoder och konstruktioner i byggande och drift samt 5) information och samverkan med utbildnings- enheter m. m.

Vid bedömningen av EPK:s förslag i denna del bör man enligt min mening utgå från att energipolitiskt motiverade insatser av ren forskningskaraktär bör prövas inom ramen för avdelade medel för forskningsändamål. De- monstrationsobjekt m.m. avseende projekt som beräknas bli självbärande bör finansieras på annat sätt. t. ex. inom ramen för statens utvecklingsfond.

Mot denna bakgrund har chefen för industridepartementet efter samråd med mig hänfört de av EPK föreslagna insatserna i fråga om nya metoder och konstruktiOner i byggande och drift till programmet Energianvändning för lokalkomfort inom huvudprogrammet Energiforskning. Delaktiviteterna planering med nya byggnormer samt information och samverkan med ut- bildningsenheter, framställning av utbildningsmaterial m.m. bör vidare i viss utsträckning kunna finansieras med anslag inom ramen för den statliga energisparkampanjen.

De av EPK föreslagna åtgärderna för att demonstrera effektiv drift av små och medelstora värmeanläggningar vilka svarar för uppvärmning av 67 % av lägenheterna i flerfamiljshus och 85 % av småhusen — skulle enligt min mening kunna bli av betydande värde som inslag i åtgärderna för att spara energi. EPK har framhållit att dessa verksamheter måste spridas över landet och få en lokal anknytning. Också verksamheten med att Samordna energiplaneringen i några kommuner med den fysiska samhällsplancringen i kommunerna skulle vara av stort värde som förebild för kommunernas fortsatta verksamhet med energibesparande åtgärder.

Med hänsyn till att de nyss beskrivna demonstrations— och utvecklings- verksamheterna inte kan komma till stånd i erforderlig utsträckning utan särskilt stöd anserjag att resurser bör avsättas för dessa ändamål. Jag beräknar behovet av medel härför till 6 milj. kr. under budgetåret l975/76. Beloppet bör inom ramen för det samlade anslaget till energibesparande åtgärder i bostäder m. m. ställas till förfogande för statens råd för byggnadsforskning och i samråd med statens planverk och bostadsstyrelsen utnyttjas för bidrag till nyss nämnda verksamheter.

Vad jag nu har föreslagit bör vidare ses mot bakgrund av den avsevärda förbättring av betingelserna för forsknings—och utvecklingsarbetet vid statens institut för byggnadsforskning som inträder i samband med att institutet sommaren 1976 tari bruk de nybyggnader som f. n. uppförs i Gävle. Institutet

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 36

får därvid tillgång till starkt utökade lokaler för bl. a. försöks- och infor- mationsverksamhet. Chefen för finansdepartcmentet kommer senare att fö- reslå att medel anvisas på tilläggsstat lll till riksstaten för innevarande bud- getår för anskaffning av ny basutrustning för forsknings-och utvecklings- arbete vid institutet bl.a. inom området klimat och installationer — ca l milj. kr. för institutets luftströmningstekniska laboratorium och 500 000 kr. som bidrag till en av institutet planerad vindtunnel. Under detta och nästa budgetår kommer därmed sammanlagt ca 20 milj. kr. att investeras i bygg- nader. inredning och utrustning för institutet.

Anslaget till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1975/76 bör föras upp med samma belopp som de förordade ramarna m.m. för olika ändamål, dvs. med 326 milj. kr.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdeparteritentet 37

5 . l .3 Busriimnrvlsr'r i htgi:nur/strimlat"! om anemi/rushri/lning

Planverket har som jag har redovisat i det föregående med anledning av energisparundersökningen framfört förslag hur man med stöd av be- stämmelser i byggnadslagstil'tningen skall kunna åstadkomma bättre ener- gihushållning i samband med planläggning och byggande. Förslaget går bl. a. ut på att 9 s" BS kompletteras med ett krav på att hänsyn skall tas till behovet av energi samt att i BS införs en ny paragraf enligt vilken byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning.

Energikonsumtionen påverkas i betydande omfattning av den planlösning som väljs för bebyggelsen. Det är önskvärt att dessa konsekvenser beaktas i högre grad än vad som hittills torde ha skett. För att markera detta bör enligt min mening byggnadslagstiftningen kompletteras med en bestäm- melse Om att vid planläggning hänsyn skall tas till hushållningen med energi. Den naturliga platsen för en sådan kompletterande bestämmelse är () & BS.

Uppvärmning av hus och andra byggnader svarar för en stor del av landets energiförbrukning. Som jag tidigare har framhållit är det angeläget att man tar till vara de möjligheter som finns att begränsa energiåtgången på detta område. Även om det är svårt att ange de besparingseffekter som kan uppnås synes det uppenbart att väsentliga besparingar bör kunna göras genom en från värmehushållningssynpunkt rationell utformning av byggnader och in- stallationer i dessa. För att samhället skall kunna ställa krav på åtgärder i värmebcsparande syfte krävs lagstöd. l byggnadslagstiftningen bör därför införas en bestämmelse om krav på god värmehushållning. Denna bestäm- melse bör avse säväl ny- som ombyggnader. Bestämmelsen bör lämpligen föras in efter BS:s brandskyddsbestämmelser i en ny paragraf. 44 a &. Med den utformning 49 & BS har kommer den föreslagna bestämmelsen att om— fatta även sådan ändring av byggnad som inte är att hänföra till nybyggnad. Enligt 48 a & gäller att vid sådan ändring av byggnad som enligt 75 & bl-Däratt hänföra till nybyggnad. skall bestämmelserna i 38 & första stycket. 40 och 42—48 55 om byggnads utformning tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet. god hygien och trevnad. Då det är angeläget att kravet på god värmehushållning får genomslagskraft även vid dylika ändringar bör 48 a s' ändras. '

För att den nya bestämmelsen skall kunna tillämpas på ett meningsfullt sätt krävs att den kompletteras med föreskrifter och anvisningar från plan- verket. llur dessa skall utformas är jag inte beredd att ta ställning till i detta sammanhang.

Fastställande av kravnivåer och rekommendationer förutsätter ingående överväganden angående tck niska förutsättningar och praktiska konsekvenser av olika värmebesparande metoder. De ekonomiska konsekvenserna av olika värmebesparande åtgärder måste speciellt beaktas. Enligt planverket behövs bättre kunskaper i dessa hänseenden innan man har möjlighet att utforma 4 Riksdagen N?)". I sum/. N'r'_fll. Bilaga ].

Prop. 1975:30 Bilagaz Bostadsdepartemenfet 18

tillämpningsbcstämmelser. Då det är angeläget att sådana bestämmelser ut- färdas i så nära anslutning som möjligt till ändringarna i byggnadslagstift— ningen bör den föreslagna 44 a & och ändringen i 48 a & BS inte träda i kraft förrän planverket har utfört de undersökningar som behövs för att tillämpningsbestämmelser och rekommendationer skall kunna utformas. Det bedöms med hänsyn härtill inte meningsfullt att låta de föreslagna ändringarna i 35 träda i kraft förrän den 1 januari 1976.

När det gäller ändringen i 9 & BS möter inga hinder mot att den genomförs så snart som möjligt. Denna bör träda i kraft den I juli l975.

Som planverket har föreslagit bör tillsyn och kontroll av att bestämmel- serna om god värmehushållning tillämpas åvila byggnadsnämnden. Den tillsyn och kontroll som den föreslagna nya bestämmelsen angående bygg- nads egenskaper kommer att kräva kommer att ske inom ramen för be- handlingen av ärenden som ändå måste prövas från andra byggnadstekniska synpunkter. De nytillkommande uppgifterna blir därför åtminstone kvan- titativt sett inte alltför tyngande. Prövningen enligt den nya bestämmelsen kommer visserligen att kräva kunskaper som nuvarande personal inom bygg- nadsnämnderna inte alltid besitter. Personalen i byggnadsnämnderna bör dock utan större svårigheter kunna tillägna sig de kunskaper som krävs för prövningen.

I motsats till planverket bedömer jag att den ökade arbetsbelastningcn blir relativt obetydlig i förhållande till nuvarande uppgifter och att resurs- frågan inte behöver lägga hinder i vägen för att i lagstiftningen införa det föreslagna kravet beträffande byggnads egenskaper.

De föreslagna ändringarna i BS är av sådan karaktär att de i den norm- givningssituation som råder efter tillkomsten av nuvarande regeringsform (RF) bör ske i lagform.

Prop.l975:30 BilagaZ BoStadsdepartementef 39

5. 1.4 Bug-gnutft/mskning

Chefen för industridepartementet har tidigare. i samband med sin fö- retlragning angående huvudprogrammet Energiforskning. för delprogram- met Energianvändning för lokalkomfört (program 3") beräknat 16 milj. kr. för budgetåret l975/76 och vidare preliminärt för de tre närmaste budgetåren 53 milj. kr. Programansvaret för detta delprogram skall enligt vad chefen för industridepartementet har anfört åvila statens råd för byggnadsforskning. Resurstilldelningen till detta delprogram bör enligt min mening sättas in i den speciella finansieringssituation som gäller på byggforskningsområdet och som innebär att byggnadsförskningen finansieras dels genom en avgift på byggnadsverksamheten. dels genom anslag. Byggnadsforskningsavgiften utgör huvuddelen av finansieringen. Jag finner inte anledning att i samband med att ökade insatser görs på energiforskningens område frångå finan- sieringsprinciperna för byggnadsforskningen. För huvuddelen av forsknings- programmet Energianvändning för lokalkomfort bör alltså gälla att det skall finansieras enligt de principer som gäller för byggnadsforskningen.

Jag har vid min anmälan av medelsfrågorna för byggforskningsrådet i årets budgetproposition(prop. 1975:1 bil. l4s. 33).då underlag för bedömning av energifrågorna inte förelåg. förordat ett anslag av 9 milj. kr. Vid en samlad bedömning. varvid jag även har beaktat de insatser som redan har inletts eller planerats inom ramen för nu tillgängliga resurser inom bygg- forskningsrådet. harjag funnit det skäligt att föreslå att byggnadsforsknings- avgiften höjs med 0.1 %. dvs. från nuvarande 0,60 % till 0.7 % av lö- nesumman inom byggnadsindustrin. Höjningen bör ske den I januari 1976. Den kan för ett helt år beräknas ge ett tillskott av omkring 8 milj. kr. Parallellt härmed bör. för att relationerna mellan finansieringskälforna skall bibehållas. det direkta statsanslaget till byggforskningsrådet räknas upp från 9 till H milj. kr.

Effekten av att den höjda byggforskningsavgif'ten för första budgetåret kommer att ge endast 4 milj. kr. bör i viss utsträckning kunna kompenseras genom omfördelning av medel som redan är tillgängliga för byggförsknings- rådet. En sådan omfördelning till förmån för insatser på energiområdet bör enligt min mening eftersträvas även på längre sikt. En procentuellt sett relativt begränsad omdisposition av rådets medel frigör betydande resurser. Den eftersläpning i avgiftsintäkterna som inte kan kompenseras på detta sätt bör kunna accepteras med hänsyn till att en successiv utbyggnad av forskningen blir nödvändig. bl. a. med hänsyn till tillgången på kompetenta forskare.

De verksamheter som jag nu har redogjort för och vad jag förut har anfört om rådets verksamhet när det gäller prototyper och demonstrations- anläggningar kommer att medföra en betydande ökning av byggforsknings- rådets arbetsuppgifter. Jag bedömer det därför nödvändigt att byggforsk-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartemenlet 40

ningsrådet får förstärka sitt kansli. Det ankommer på regeringen att lämna närmare föreskrifter om detta inom ramen för anvisade medel.

Den av mig förordade höjningen av byggnadsförskningsavgiften fi.”)ran- leder ändring i lagen (1960177) om byggnadsforskningsavgift.

Prop. l975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 41

5.2 Vidgad tillståndsplikt enligt 136 35 byggnadslagen

Som tidigare har anförts av chefen för industridepartementet är det an- geläget att samhället får möjlighet att pröva frågan om utbyggnad av industri av väsentlig betydelse från energihushållningssynpunkt. Det finns således ett behov av att med hänsyn till landets energihushållning kunna pröva industriutbyggnader som innebär omfattande ökning av vårt energibehov.

Enligt den tillståndsplikt som den I januari 1973 infördes i 136 a & bygg- nadslagentl947:385)(BL)och i kungörelsen (l972:781)om lokaliseringspröv- ning beträffande industriell verksamhet enligt 136 aå byggnadslagen (19471385) m. m. skall regeringen pröva lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet. som tar i anspråk eller förändrar karaktären hos na- turresurser som det råder särskild knapphet på och som är eller kan väntas bli föremål för konkurrerande anspråk. Prövning har hittills motiverats av att valet av plats för denna verksamhet är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. De verk- samheter som nu är underkastade lokaliseringsprövning enligt l36aä BL har ofta stora energibehov och är därför av betydelse också med hänsyn till hushållningen med landets energiresurser. Enligt nu gällande bestäm- melser skall nyanläggning av bl. a. järn-, stål- och metallindustri. pappers- och massaindustri. cementindustri. raffinaderier och petrokemisk industri prövas. Dessa industribranschcr inkl. kemisk industri. vilken inte helt omfattas av den generellt föreskrivna prövningen. svarar f. n. för över 50 % av förbrukningen av till industrin levererad energi.

[ likhet med chefen för industridepartementet finner jag mot denna bak- grund att 136 aå BL bör ändras så att även en verksamhets betydelse från energihushållningssynpunkt görs till prövningsgrund. Tillståndsplikt enligt denna paragraf bör sålunda i fortsättningen föreligga också för industriell eller liknande verksamhet. som är av väsentlig betydelse från energihus- hållningssynpunkt. Vid sådan prövning är. som chefen för industridepar- tementet tidigare har framhållit. inte bara lokaliseringen av verksamheten av betydelse. Själva det förhållandet att verksamheten kommer till stånd här i landet påverkar vår energihushållning. Prövningen enligt l36aå BL bör därför inte längre avse bara valet av plats för verksamheten. Bestäm- melsen bör ges det innehållet att prövningen skall avse också tillkomsten som sådan av verksamheten. Prövning enbart på grund av energihushåll- ningsaspekten bör begränsas till sådana etableringar vars energiförbrukning totalt sett kan antas bli betydande. Vid prövning av frågan om en anläggnings tillkomst måste givetvis sysselsättningspolitiska och näringspolitiska bedöm- ningar spela en stor roll.

Som redan har nämnts står vissa delar av den kemiska industrin utanför den generellt föreskrivna prövningen. Såsom chefen för industri- departementet har förordat bör nyanläggning av all industri för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier omfattas av det generella tillstånds- kravet. Dessa anläggningar är nämligen ofta av väsentlig betydelse såväl

Hänvisningar till US49

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 42

för hushållningen med mark och vatten som från energihushållningssyn— punkt.

När det gäller kretsen av nyanläggningar som generellt skall vara un— derkastade prövning vill jag vidare förorda att även större sågverksanlägg— ningar hänförs till denna krets. De sågverk som i dag byggs är ofta stora anläggningar som kräver tillgång till betydande mark- och vattenresurser. inte minst för lagerhållning. Större sågverk anläggs vidare vanligen i ome- delbar anslutning till massa- och pappersindustrier som redan nu är un- derkastade det generella tillståndskravet. Enligt min mening är det med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar angeläget att sågverk av detta slag blir föremål för prövning enligt 136 ali BL. Det generella tillståndskravet bör emellertid omfatta endast nyanlägg- ning av sågverk vars årsproduktion överstiger 50000 mJ sågade trävaror.

i detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om anpassning av den nu aktuella lagstiftningen till de nya reglerna om normgivningsmakten i RF.

Som har framgått av min redogörelse för gällande rätt innehåller l36 aä BL i nuvarande lydelse ett bemyndigande för regeringen att föreskriva vilka slag av i paragrafen angiven verksamhet som skall prövas av regeringen. Kungörelsen om lokaliseringsprövning har utfärdats med stöd av detta be- myndigande.

Enligt 8 kap. Sää RF skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna. som gäller åliggande för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Utan hinder av bl. a. 3 & kan riksdagen enligt 8 kap. 7 & bemyndiga regeringen att meddela föreskrifteri vissa ämnen som angesi paragrafen. De föreskrifter som nu finns i l & kungörelsen om lokaliseringsprövning torde falla utanför det delegeringsbara området. Med hänsyn härtill och till prövningsfrågans vikt föreslår jag att bestämmelserna i l & kungörelsen jämte de tillägg jag här har förordat tas in i l36aä BL.

Om föreskrifterna i l & kungörelsen förs över till BL kommer kungörelsen att innehålla dels en föreskrift om att ansökan om lokaliseringstillstånd skall göras skriftligen. dels en bestämmelse om tystnadsplikt för den som hos myndighet tagit befattning med lokaliseringsärendc som avses i l36 a % BL. Av sakens natur följer att annan ansökan än skriftlig inte kan komma i fråga. Förstnämnda bestämmelse kan därför enligt min mening utgå. Vad gäller tystnadspliktsbestämmelsen är följande att beakta. l prop. l975z8 har föreslagits att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om offentliga funktionärers tystnadsplikt. l lagförslaget föreskrivs i 5 ;" att den som uppsåtligen bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av lagen kan dömas till fängelse i högst ett år eller böter. Genomförs den föreslagna lagstiftningen. som f. n. prövas av riksdagen. skulle bestämmelserna om tystnadsplikt i 35 första stycket kungörelsen i och för sig kunna stå kvar.

Tystnadspliktsbestämmelserna i Bä kungörelsen om lokaliseringspröv-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 43

ning innehåller emellertid också i paragrafens andra stycke ansvars- och åtalsregler med frihetsstraffi straffskalan. Straf'fstadgandet i 5 & ovannämnda lagförslag kan inte ersätta denna ansvarsregel. eftersom sistnämnda stad- gande även innehåller straffsanktion mot oaktsamhetsbrott. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att övriga bestämmelser i kungörelsen enligt vad jag har föreslagit bör föras över till 136 a a' eller utgå anser jag att hela flå i kungörelsen bör föras över till BL.

På grundval av ämbetsansvarskommittens betänkanden (SOU 1969:20 och 19721) har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till lagstiftning om ansvar för arbets- och uppdragstagare i offentlig verksamhet m. m. Bl. a. föreslås att en ny straffbestämmelse i 20 kap. $& brottsbalken (BrB) skall ersätta de ansvars- och åtalsrcgler angående brott mot tystnadsplikt som finns i skilda specialförfattningar. Förslaget remitterades till lagrådet den 6 februari 1975 och avses inom kort föreläggas riksdagen. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1976. 1 vart fall fram till dess behövs således särskilda ansvars- och åtalsregler angående tystnadsplikt i BL. Om det remitterade förslaget godtas kan dessa regler därefter upphävas.

Om de lagändringar jag nu har förordat godtas avser jag att föreslå re- geringen att kungörelsen om lokaliseringsprövning upphävs samtidigt med att ändringarna i BL träder i kraft. Vad jag nu har anfört bör föranleda följande ändringar i den aktuella lagstiftningen.

1 136 as" första stycket BL införs såsom en ny prövningsgrund att verk- samheten är av väsentlig betydelse "för hushållningen med energi". Pröv- ningen anges till att avse även tillkomsten av viss industriell eller liknande verksamhet. Bemyndigandet för regeringen att föreskriva vilka slag av sådan verksamhet som skall prövas tas bort. I stället för denna bestämmelse hän- visas beträffande prövningens närmare omfattning till vad som sägs i pa— ragrafens följande stycken.

En uppräkning görs således i det andra stycket av det slags nyanläggningar som regelmässigt skall prövas av regeringen. Till den nu gällande uppräk- ningen av verksamheter. som skall prövas av regeringen. läggs även "sågverk med en årlig produktionskapacitet överstigande 50000 m, sågade trävaror" samt "fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier".

1 det nya tredje stycket görs endast ändringar av redaktionell natur i för- hållande till lydelsen av motsvarande bestämmelse i kungörelsen.

Den nuvarande möjligheten för regeringen att förbehålla sig prövning i visst fall bibehålls. Bestämmelser härom tas in i nya fjärde och femte styckena. 1 dessa anges att regeringen kan i visst fall besluta att pröva (le/s utvidgning av det slags verksamhet som anges i det nya andra stycket. dels nyanläggning och utvidgning av annan sådan verksamhet som det talas om i första stycket. Den nya och mera preciserade beskrivningen av för— behållsfallen är inte ämnad att innebära någon ändring i sak.

Sjätte stycket motsvarar nuvarande andra stycket och sjunde stycket nu-

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 44

varande tredje och fjärde styckena. [ dessa stycken görs endast ändringar av redaktionell natur.

Till en ny 147 a & BL förs över nuvarande bestämmelser om tystnadsplikt i $& kungörelsen om lokaliseringsprövning.

1 1475 BL görs en ändring av redaktionell natur. Vissa följdändringar bör också göras i 2 & andra stycket, bä tredje stycket och 9 å andra stycket miljöskyddslagen (1969:387) (ML).

] detta sammanhang bör även vissa andra av den nya RF föranledda ändringar göras i BL och ML. Sålunda byts orden "Konungen" och "kronan" i olika böjningsformer ut mot "regeringen" resp. ”staten" i motsvarande form. Vidare upphävs 85 BL och 52% ML som bara innehåller bemyn- diganden för regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter. En sådan rätt för regeringen följer direkt av 8 kap. 13% första stycket ] RF.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1975.

'Jl

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 4

5.3 Vattenkraftutbyggnad

Genom beslut är 1972 har riksdagen lagt fast vissa riktlinjer för hus- hållningen med landets mark— och vattenresurser (prop. 1972zlll. CU 197235. rskr 19721348). Riktlinjerna innebär bl. a. att Torne älv. Kalix älv. Pite älv och Vindelälven samt opåverkade källflöden i de övriga huvud- älvarna i övre Norrland. dvs. Lule älv. Skellefte älv. Ume älv och Ång- ermanälven helt bör undantas från vattenkraftutbyggnad. Beträffande hu- vudälvarna i södra Norrland och norra Svealand — Indalsälven. Ljungan. Ljusnan. Dalälven och Klarälven — och deras biflöden inleddes i samband med riksdagens nyss nämnda beslut ett utredningsarbete för att belysa dels förutsättningarna för ytterligare utbyggnad och dels bevarandeönskemålen.

Riktlinjerna innebär vidare att tyngre exploatering. som t. ex. vägbyggnad och vattenkraftutbyggnad. inte bör ske inom vissa tills vidare preliminärt avgränsade vildmarksområden i fjällvärlden.

Utredningsarbetet beträffande huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand hari maj 1974 redovisats i betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö. 1 betänkandet redovisas en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnad av älvarna inom området samt förslag till rangordning av eventuella vattenkraftutbyggnader. Betänkandet har remissbehandlats. Beträffande innehållet i betänkandet och remissyt- trandena får jag hänvisa till vad jag tidigare har anfört.

För att få ett bedömningsunderlag likvärdigt med vad som har tagits fram för södra Norrland och norra Svealand tillkallade jag den 31 maj 1974 en särskild sakkunnig för att utreda frågor om fortsatt vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. dock med undantag av Torne älv. Pite älv och Vindelälven. 1 utredningsuppdraget innefattas således de s.k. skogsälvarna. de delvis utbyggda huvudälvarna — Lule älv. Skellefte älv. Ume älv och Ånger- manälven — samt Kalix älv.

Utredningsmannen presenterade i oktober 1974 lägesrapporten (Ds B 1974z4) Vattenkraft och miljö 2. Denna tillställdes de remissinstanser som skulle yttra sig över betänkandet om vattenkraftutbyggnader i södra Norr- land och norra Svealand för att utgöra ett bakgrundsmatcrial i remissarbetet. Motsvarande gällde för dem som hade fått energiprognosutredningens be- tänkande på remiss. Beträffande innehållet i lägesrapportcn och i' remiss- yttrandena hänvisar jag till den redogörelse som jag förut har lämnat.

1 det föreliggande utredningsmaterialet bedöms den totala mängd vat- tenkraft i landet som. vid nu förutsebara prisnivåer. är ekonomiskt möjligt att utnyttja. motsvara en årlig produktion av ca 95 TWh (miljard kilo- wattimmar). Även om denna siffra torde vara något för låg. bör den kunna tjäna som utgångspunkt för översiktliga överväganden om framtida rea— listiska utbyggnadsmöjligheter. Av dessa 95 TWh är 61 TWh redan nyt— tiggjorda i befintliga anläggningar eller tillåtna i vattendom. Den återstående ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraften skulle således motsvara en årlig produktion av omkring 34 TWh. Härav faller drygt 16 TWh på de fyra

S Riki'r/aur'n 1075. I .t'uml. Nr .fi), Bilaga 3.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 46

huvudälvar i norra Norrland som riksdagen har undantagit från utbyggnad. Med utgångspunkt från detta skulle den möjliga utbyggnadsnivån för vat— tenkraften motsvara en årlig produktion av 79 TWh. dvs. 18 TWh mer än nuvarande lovgivna 61 TWh. Av detta beräknas drygt 8 TWh kunna utvinnas i området norr om Indalsälven medan 9 TWh faller på södra Norr- land och norra Svealand. '

Inom denna ram skall den produktionsökning fram till år 1985. med ca 5 TWh till ca 66 TWh/år åstadkommas som enligt statsministerns och chefens för industridepartementet föredragningar har bedömts nödvändig inom vattenkraftsektorn. Som också redan har framgått av dessa föredrag- ningar bör frågan om utbyggnad av sådana vattendrag där bevarandein- tressena är mycket starka inte tas upp nu.

Jag går nu över till att ange min syn på hur vattenkraftfrågorna mot denna bakgrund bör handläggas i avvaktan på ett samlat utredningsmaterial och hur de frågor som det ankommer på riksdagen att ta ställning till bör behandlas. Utöver det bakgrundsmaterial som jag själv har redogjort för hänvisar jag till de sammanfattningar av utredningsmaterial och remiss— yttranden — bl.a. över energiprognosu(redningens betänkande — samt de överväganden som har redovisats av chefen för industridepartementet. vil- ken jag har samrått med i dessa frågor.

Ställningstaganden från riksdagens sida angående utnyttjande av våra vat- tendrag torde. i enlighet med det synsätt som ligger till grund för den fysiska riksplaneringen. i första hand avse hela. hittills orörda älvar eller relativt omfattande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkt. De riksplaneriktlinjer som hittills har lagts fast beträffande våra vattendrag är av översiktlig karaktär. Nu angivet synsätt utgjorde också utgångspunkt för regeringens. i samband med beslutet om den fysiska riksplaneringen år 1972. uttalade avsikt att när tillräckligt utredningsmaterial förelåg un- derställa frågan om utnyttjandet av Ljusnan riksdagens prövning. Det präg- lade vidare riksdagens ställningstagande när frågan om Ljusnan på nytt behandlades därpå följande år (CLJ l973:5. rskr 1973z76).

Vattenkraftutbyggnad som inte är av sådan art att den bör bedömas i den fysiska riksplaneringen handläggs enligt vattenlagen utan någon för- handsbedömning från statsmakternas sida. 1 dessa fall kan den slutliga pröv- ningen ankomma på regeringen. antingen på grund av utbyggnadens om- fattning eller genom att regeringen förbehåller sig prövningen. Genomfört eller pågående utredningsarbete och härtill anslutande remissbehandling får i sådant sammanhang tjäna som en del av erforderligt underlag för rege- ringens ställningstaganden.

Beslut om riktlinjer för vårt samlade utnyttjande av vattendragen bör som jag redan har framhållit anstå till dess det pågående utredningsarbetet har fullföljts och remissbehandling har skett också av slutbetänkandet från utredningen rörande vattenkraf'tutbyggnad i norra Norrland. Vissa beslut om utbyggnad bör emellertid. som har framhållits av såväl statsministern

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdeparternentef 47

som chefen för industridcpartementet. kunna fattas redan dessförinnan. Jag skall därför ange de älvsträckor beträffande vilka full handlingsfrihet enligt min mening bör bibehållas inför en senare samlad prövning samt vilka områden som i konsekvens härmed bör betraktas som öppna för prövning i vanlig ordning.

Mot bakgrund av utredningsmannens förslag och vad som har framförts i remissyttrandena bör enligt min mening tills vidare inga beslut fattas om utbyggnad beträffande projekten i följande älvsträckor inom det södra ut- redningsområdet.

Övre Klarälven (Strängforsen och Klarabro) Övre och mellersta Västerdalälven (Hälla-Äppelbo) Nedre Västerdalälven (Kvarnholsforsen och Fänforsen) Nedre Dalälven (Tyttbo och Gysinge) Härjedalsljusnan (Broforsen och Linsellborren) Mellanljusnan-(Kasteln-Edängel Mellersta Ljungan (Havern och Kölsillre) l Indalsälven: Åreälven Hosjö och Dammån Övre Hårkan (Ulen-Rengen och Torskströmmen) Nedre Hårkan utom Högfors Ammerån

Återstående projekt som har redovisats i samband med utredningsarbetet beträffande södra Norrland och norra Svealand bör betraktas som öppna för prövning i vanlig ordning. Jag vill på nytt understryka att detta inte innebär och inte kan innebära något ställningstagande till de enskilda projektens tillåtlighet. Denna projektgrupp sammanfaller med ett undantag med klasserna O. 1 och 2 i utredningsmannens gradering. Undantaget är Malungsfors ]. som jag anser bör ses i sitt sammanhang med vissa andra projekt i Västerdalälven. Projekten representerar alltså enligt föreliggande material relativt sett begränsade konflikter med motstående intressen. vilket inte innebär att projekten är okontroversiella.

Det bör i detta sammanhang påpekas att grunden för utredningsmannens gradering har varit en viss angiven utformning av varje projekt. Om ut- formningen i ett senare skede förändras kan utredningsmannens gradering givetvis inte utan vidare läggas till grund för bedömningen av projektet i fråga. Problem av denna art. som i remissyttrandena har nämnts i samband med projektet Viforsen i Ljungan. torde i förekommande fall få särskilt uppmärksammas av regeringen.

! anslutning till vad jag nu har sagt vill jag erinra om att chefen för jordbruksdepartementet senare i dag begär regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild sakkunnig för fortsatt utredning om alternativa åtgärder

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 48

till utbyggnad av Hälladammen för att begränsa översvämningsriskerna i Västerdalälven.

Jag vill vidare peka på att den handläggning av frågan om utbyggnad i llärjedalsljusnan och Mellanljusnan som jag nu har förordat innebär en tidsförskjutning i förhållande till vad riksdagen tidigare har förutsatt. Vad jag har anfört innebär vidare en precisering av att det är de nu nämnda två avsnitten av Ljusnan som bör komma under riksdagens prövning. medan vissa andra projekt (1 lalvfari. Smedjemorasjön. Olingsjön. Hamreskans. llär- _jeåsjön och Vemån) bör ingå bland dem som får prövas i vanlig ordning.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har sagt beträffande det södra utredningsområdet att en möjlig utbyggnadsvolym när det gäller kända pro- jekt av ca 2.7 TWh/år skulle vara öppen för prövning under de närmaste åren. Härtill bör under tiden fram till år 1985 även kunna komma i fråga en del av det tillskott på ca 2 TWh/år i älvarna i södra Norrland och norra Svealand som har aktualiserats efter det att utredningsarbetet avslutats.

Beträffande det norra utredningsområdet kan med hänsyn till det pågående utredningsarbetet någon så detaljerad bedömning f.n. inte göras som jag nu har redovisat beträffande det södra området. Jag bedömer det emellertid mot bakgrund av bl. a. lägesrapporten från det pågående utredningsarbetet möjligt att även inom detta område. på motsvarande sätt som i det södra området. ställning skall kunna tas till ett antal projekt som inte tillhör de från motstående intressen högst värderade. bl. a. om- och tillbyggnader samt utnyttjande av befintliga regleringsdammar. Det pågående utredningsarbe- tet. som bedrivs med sikte på att vara slutfört i början av år 1976. bör kunna lämna underlag som ger stöd för sådana ställningstaganden.

Jag bedömer med hänsyn till vad jag har anfört att det. även med de begränsningar som jag har förordat. finns goda möjligheter att genomföra en ytterligare vattenkraftutbyggnad med ca 5TWh till nivån 66 TWh/år. Jag har vid denna bedömning samrått med chefen för jordbruksdeparte- mentet. Beslut i konkreta fall bör kunna fattas under de närmaste åren i sådan utsträckning att den angivna nivån kan nås år 1985. De utbyggnader som blir aktuella bör kunna få en geografiskt sett relativt god spridning. vilket kan vara fördelaktigt med hänsyn till sysselsättningen.

Jag vill avslutningsvis betona att den förnyade prövning av de framtida vattenkraftutbyggnaderna som bör 'ske på grundval av det pågående ut- redningsarbetet och den därpå följande remissbehandlingen i tillämpliga de- lar bör omfatta även de planer som vid denna tidpunkt finns för tiden fram till år 1985. En sådan prövning är angelägen med hänsyn till önsk- värdheten av att också de närmast liggande planerna anpassas till de mera långsiktiga målen. Bl. a. talar sysselsättningsaspekterna och kraven på ra- tionell utbyggnadsplanering för en sådan anpassning.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdeparteinentet 49

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i byggnadslagen (l947:385). lag om ändring i miljöskyddslagen (19691387). lag om ändring i byggnadsstadgan (1959z612). lag om ändring i lagen (1960:771 angående byggnadsforskningsavgift.

Jå'utu—

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Lidbom.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bihang I.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

(lv/v att antaga förslagen till 1. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385). 2. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969z387). 3. lag om ändring i byggnadsstadgan (19591612), 4. lag om ändring i lagen (1960:771 angående byggnadslörskningsavgift.

(lv/s att

5. godkänna de av mig förordade ändringarna av grunderna för ener- gibeSparande åtgärder inom bostadsbeståndet.

6. medge att bidrag och lån för energibesparande åtgärder inom bo- stadsbeståndet får. utöver tidigare medgiven ram för år 1975 och vad jag i annat sammanhang förordar för innevarande budgetår. beviljas intill ett belopp av 300 000000 kr. under budgetåret 1975/76.

7. godkänna den av mig förordade grunden för energisparstöd till all- männa samlingslokaler.

8. medge att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler får beviljas intill ett belopp av 5 000 000 kr. under budgetåret 1975/76.

9. medge att. utöver tidigare medgiven ram för år 1975. medel för ener- gibesparande åtgärder inom statliga byggnader ställs till byggnadsstyrelsens förfogande inom en ram av 15000 000 kr. under budgetåret 1975/76.

10. godkänna de av mig förordade ändringarna av grunderna för ener- gibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader.

11. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för stöd till prototyp- och demonstrationsverksamhet.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 5.0

12. medge att bidrag till prototyp- och demonstrationsverksamhet får be- viljas intill ett belopp av 6000 000 kr. under budgetåret 1975/76.

13. till kissa wrwgibcsparanr/c åtgärder inom hosta(fvhcslzindcl m. m. för budgetåret 1975/76 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 326 000000 kr..

14. till Buggar:rls/örskning för budgetåret 1975/76 under tolfte huvudtiteln anvisa ytterligare 2000000 kr..

15. godkänna den av mig förordade handläggningen av frågorna rörande ytterligare riktlinjer för utnyttjandet av landets vattenkrafttillgångar.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartéinentet >I

[Ii/tunt: I [. Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (l947:385) Härigenom föreskrives i fråga om byggnadslagen tl947:385)'

dels att 8å skall upphöra att gälla. dels att i 1. 10—11. 13—16. 26. 27. 34. 36—38. 45. 53. 55. 59. 62. 67. 70. 73. 77. 79. 87. 108-110. 113. 115. 127—133. 136. 149. 150. 158 och 168 & ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form och i 55. 57. 74 och 118 && ordet "kronan” skall bytas

ut mot "staten".

dels att 136 a och 147 ä;" skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf !47aå av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lule/su Föreslagen [vr/else

l36aä

Är valet av plats./ör industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark— och vatten- tillgångar. skall verksam/tema laka- Iiscring prövas av Konungen. K onung- r'n föreskriver vilka slag av sådan verk- sttntlu't som skall underkastas Ko- nungens prövning och kan riven föra- skriva sär/(m prövning balröllhnde vi'ss verksamhet som avses i lörstu punkten.

' Lagen omtryckt 1972:775

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksam- het. som iir av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vatten- tillgångar. skall prövas av regeringen

i den ont/iittning som nedan säges.

Nvan/(iggning av /öli(inde slag av verksamhet skall prövas, nämligen

!. _iörn- ovh stå/verk, "rural/verk och Ii'rrolegm'ingsverk.

2. sågverk med en (ir/ig produk- tionskapacitet överstigande 50 (700 m] sågade trävaror. träsliperi. pappers- bruk och i'z'lliiloso/thrik.

3. I/i'thrik för li'runstä/lning av oor- ganiska eller organiska kemikalier ('l— lr'r u v petrokemiska produkter i övrigt,

Prop. l975130 BilagaZ Bostadsdepartementet

Nuvarande lydelse

Tillstånd enligt första stycket till lokalisering får meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

Konungen kattföreskriva villkor för tillgodoseende av allmänna intres- sen.

Tillstånd kan göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom

'J- lx)

Föreslagen lidelse

4 . lithrikjör rallinering uv nio/[or,

5. utoinkraftanläggning,

6. anläggning för upparhe/ning av atomhrt'insle,

7. (ing/trallan/äggning ()("ll annan anläggning för eldning med jössil/ bränsle med tillförd elle/(t ("iverstigande 500 mega watt.

.Y. _labrik förI/i'amstä/lning av göd- .se/medel.

9. eentent/ahrik.

Finner t'e_gt'*t'in_gen .lör visst fall att verksamhet som avses i andra stvek- et ej är av den betvde/se som i löt-sta styekel säges. kan regeringen met/giva undantag frän prövningsskv/diglteten.

Utvidgning av sådan verksam/tet som anges i andra st_veket ska/l prövas om regeringen l visst./all beslutar här- om.

Nvanläggning eller utvidgning. som gäller verksamhet som avses i lörsta siveket, skal/i annat fall än som anges i andra ()(/I [lärde styekena prövas om regeringen i visst [all beslutar ltärom.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt detta.

Tillstånd kan jörenas med villkor för tillgodoseende av allmänna in- tressen oeh göras beroende av att sa- ken inom viss tid fullföljes genom ansökan till koncessionsnämnden

ansökan till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som för miljöskydd i den ordning som föreskrives i miljöskyddslagen föreskrives i miljöskyddslagen (1969:387). (1969:387).

147 &

Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som meddelats i denna lag eller med stöd av lagen döms till böter. Aro om- ständigheterna synnerligen försvårande. må till fängelse i högst sex månader dömas.

Prop. [97530 BilagaZ Bostadsdepartementet 53

Nuvarande lt'delse

Den som uppsåtligen ellerav oakt— samhet åsidosätter villkor som Ka— nungen meddelat med stöd av 136 aå tredje stycket. så att allmän rätt kan kränkas. dömes till böter el— ler fängelse i högst ett år.

Föreslagen lvl/else

Den som uppsåtligen ellerav oakt- samhet åsidosätter villkor som rege- ringen meddelat med stöd av 136 a ;" sjunde stycket. så att allmän rätt kan kränkas. dömes till böter eller fäng- else i högst ett år.

147aå

Den som hos itu-*hdighet lag/t befatt- ning med ärende som avses i 136 a _i'

jär ei obehörigen .vppa t'rkeshc'ntlighet. som därigenom blivit känd lör honom. eller (lt'i/mnordning. afläns/örhällandt' eller.lörhäI/ande av betvdelse lör lan- dets/önsvar varom han därigenom/iir! kännedom.

Den som uppsåtligen eller av oakt— samhet brvter mot bt'su'immelserna i första styeket dömes till böter eller fängelse i högst ett (ir. ,1 lhnänt ri/a/ /('ir

väckas endast om målsäganden anger brottet till äta! eller äta! är påkallat från allmän s_vnpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Prop.]975z30 BilagaZ Bostadsdepartementet

Ul J;-

2. Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (l969:387)

Härigenom föreskrives i fråga om miljöskyddslagen (19692387l'

dels att 52%" skall upphöra att gälla. dels att i 7. 8. 10. 11. 14. 16. 17. 19. 20. 28.45 och 48 åå" ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ""regeringen"" i motsvarande form.

dels att 2. 6 och 9åä skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se Föreslagen l_l'(l('l.S'('

2.5

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-. byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. [ fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverens- kommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige Och Finland.

Har Konungen enligt 136 a & bygg— Har regeringen enligt 136 a ;" bygg- nadslagen (l947:385) prövat frågan nadslagen (l947:385) prövat frågan om lokalisering av viss verksamhet. om tillkomst eller lokalisering av viss är beslutet bindande vid prövning verksamhet. är beslutet bindande enligt denna lag. vid prövning enligt denna lag.

I fråga om byggande i vatten föratt motverka vattenförorening och om ianSpråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för avlopps- vatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Konungen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyg- särskilda bestämmelser till förebyg- gande av vattenförorening genom gande av vattenförorening genom fast avfall. fast avfall.

6 s Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig be- tydelse. även om lörsiktighetsmått som avses i 5 ;" iakttages. får verksam— heten utövas endast om särskilda skäl föreligger. lnnebär den befarade olägenhe- lnnebär den befarade olägenheten ten att ett stort antal människor får att ett stort antal människor får sina sina levnadsförhållanden väsentligt levnadsförhållanden väsentligt för-

'l_agen omtryckt 19721782 Senaste lydelse av

45. ; 19731927

485 19732927

Prop. 1975:30 Bilaga 2

.Niurarumle lydelse

försämrade eller att betydande för- lust från naturvårdssynpunkt upp- kommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt. får verk- samheten e_i utövas. Konungen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag. om verksamheten är av synner- lig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän syn— punkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet. vars lokalisering prövats enligt 136 a & (l947:385l. Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan llyg- plats. väg eller järnväg. vars anläg—

byggnadslagen

gande prövas i särskild ordning. an- vändes för avsett ändamål.

Bastadsdeparteinentet

N'

'Jt 'Jl

I-i'ires/ugt'n lydelse

sämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkom- mer cllcratt liknande allmänt intres— se skadas avsevärt. får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock läm- na tillstånd enligt denna lag. om verksamheten är av synnerlig bety- delse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej verksamhet. vars til/komst eller lokalisering prövats enligt l36 a & byggnadslagen( l947:385). Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan llygplats. väg eller järnväg. vars anläggande prövas i särskild ordning. användes för avsett ända- mål.

Koncessionsnämnden lör miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar Utövu miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten

efter prövning enligt denna lag.

Skall frågan om lokalisering av viss verksamhet enligt 136 a ;" bygg- nadslagen (1947:.385) prövas av Ko- nungen. fär ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden. innan sådan prövning skett.

Skall frågan om lil/komst eller lo- kalisering av viss verksamhet enligt 136 aå byggnadslagen (1947z385) prövas av regeringen. får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden. innan sådan prövning skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli l975.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet 36

3. Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

llärigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (l95l):612)' dels att 9 och 48a & skall ha nedan angivna lydelse. dels att i stadgan skall införas en ny paragraf, 44 a &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande [WIF/SP

Planläggning skall ske så. att den främjar en urallmän synpunkt lämp- lig utveckling inom det område, som planen skall avse. Tillbörlig hänsyn skall tagas till förhållandena inom angränsande områden samt till den allmänna samfärdselns, det militära

11:

Föreslagen [vr/else

Planläggning skall ske så att den främjar en urallmän synpunkt lämp- lig utveckling inom det område, som planen skall avse. Tillbörlig hänsyn skall tagas till lörhållandena inom angränsande områden samt till den allmänna samfärdselns. unc/gihus-

försvarets. civilförsvarets och andra häl/ningens. det militära försvarets. civilförsvarets och andra för riket ge- mensamma behov. Även enskildas

intressen skola tillbörligen beaktas.

för riket gemensamma behov. Även enskildas intressen skola tillbörligen beaktas.

Där cj särskilda förhållanden föranleda annat. skall mark avses för det ändamål. vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge. terräng- och grundlörhållanden samt övriga omständigheter. Till bebyggelse må ej avses mark, som ur sundhetssynpunkt. med hänsyn till samfärdseln. möjlighe- terna att ordna vattenförsörjning och avlopp, faran för vatten förorening eller eljest ur allmän synpunkt ej är lämpad för sådant ändamål. Områden med särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden. bebyggelse med sär- skilt värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssyn— punkt samt områden som äro lämpade och behövliga för friluftsliv skola såvitt möjligt bevaras. Om skyldighet att bevara fasta fornlämningar är sär- skilt stadgat.

Plan må ej göras mera detaljerad än som är nödvändigt för att nå det därmed avsedda syftet.

44 a & Byggnad skall utföras så att den möjliggör gor! värma/1ushä/Ining.

'()mtryckt l972:776

Prop. 1975:30

:'N'm'aramlv lydelse

48 11

Vid sådan ändring av byggnad. som enligt 75 & bt—D är att hänlöra till nybyggnad. skola bestämmelser— na i 38 ,5 första stycket. 40 och 42—48 &; tillämpas endast beträflän— de de delar av byggnaden som be- röras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att des- sa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet. god hy- gien och trevnad.

BilagaZ Bostadsdepartementet

röres/(Igen lyric/su

;

Vid sådan ändring av byggnad. som enligt 75; bl—fl är att hänföra till nybyggnad. skola bestämmelser- na i 38 5 första stycket. 40 och 42—48 && tillämpas endast beträffan— de de delar av byggnaden som be- röras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att des- sa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet, gm'l vär- nwhus/ui/lning. god hygien och trev- nad.

l byggnadens övriga delar skola sådana brister som avse hållfasthet. brand- säkerhet eller sanitära förhållanden och som innebära sa avsevärda olägen- hcter att de icke skäligen kunna godtagas undanröias.

Denna lag träder i kraft den i juli [975 såvitt avser ändringen av 9,5 och den i januari 1976 såvitt avser införandet av 44 ah" och ändringen av 48 a &.

Prop. 1975:30 Bilaga 2 Bostadsdepartementet 58

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960z77) angående byggnadsforskningsav— gift

Härigenom löreskrives att 252" lagen (l960:77) angående byggnadsforsk- ningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

,'Vut'urumlc lule/st"

2.'

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sex tiondels pro— cent av den lön i penningar eller na— turaförmåneri form av kost eller bo- stad. som arbetsgivare under året ut- givit till arbetstagare. för vilken ar— betsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänlöra till näringsgre- nen bvggnmlsinrltlstri i näringsgrens- indelningen för yrkesskadestatistik.

Föreslagm lvdclsz'

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels pro- cent av den lön i penningar eller na- turaförmåneri form av kost eller bo- stad. som arbetsgivare under året ut- givit till arbetstagare. för vilken ar- betsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra till näringsgre- nen bvggnmlsimlustri i näringsgrens- indelningen för yrkesskadestatistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas till arbetstagare. vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra kronor. och ej heller till arbetstagares lön i vad lönen för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i ] kap. 6 & lagenll962238l ) om allmän lörsäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet lör vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller Rjräldrapenning. som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. l6å lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari l976. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

lSenaste lydelse av lagens rubrik l974z793. Lagen omtryckt l962zl34. 2Senaste lydelse l974z793.

Prop. 1975:30 BilagaZ Bostadsdepartementet

Innehållslörtcckning

! Inledning ............................................. 2 Förbättrad energihushållning ............................ 2.l Allmänt om energibesparing ......................... 2.2 Län och bidrag till energibesparande åtgärder i bostäder m. m. ............................................. 2.3 Bestämmelser i byggnadsstadgan om energihushållning. 3 Vidgad tillståndsplikt enligt 136 aå byggnadslagen ........ 4 Vattenkral'tutbyggnad .................................. 4.1 inledning .......................................... 4.2 Utredningslörslag ................................... 4.2.! Betänkandet Vattenkraft och miljö ............ 4.2.2 Lägesrapporten Vattenkraft och miljö 2 ........ 4.3 Remissyttrandena ................................... 5 Föredraganden ........................................ 5.1 Förbättrad energihushållning ......................... 5.l.l Allmänt om energibesparing ..................

5.l.2 Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbe-

ståndet m.m ...............................

5.1.3 Bestämmelser i byggnadsstadgan om energihus- hållning ....................................

5.l.4 Byggnadslorskning ...........................

5.2 Vidgad tillståndsplikt enligt l36 11,—$ byggnadslagen ..... 5.3 Vattenkraftutbyggnad ............................... 6 Upprättade lagförslag ................................... 7 Hemställan ...........................................

Bilu'mg ] Propositionens lörfattningsförslag såvitt avser bilaga 2

sid

h) ix)—

ll l3 H 14 l6 16 20 22 26 26 26

29

37 39 4] 45 49 49

GOTAB ?SOOOFS Stockholm JWS

Regeringens proposition 1975:30

Bilaga 3 Handelsdepartementet

Energi- hushållning m. m.

såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde

Utdrag

Bilaga 3 till regeringens proposition nr 30 år 1975

HANDELSDEPARTEMENTIET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-02-27

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om energihushållning m. m. såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde

1. inledning

Statsministern har tidigare denna dag redovisat regeringens syn på den framtida energipolitiken.

Chefen för industridepartementet har lämnat en redovisning för den vän- tade utvecklingen av oljeförbrukningen fram till år 1985. Därav framgår att. trots olika åtgärder lör att dämpa energikonsumtionen och i viss ut- sträckning ersätta olja med andra energislag, vår totala förbrukning av olja kommer att öka under perioden.

Det ankommer på mig att mot bakgrund härav särskilt granska behovet av en ökad beredskapslagring av råolja och oljeprodukter.

inledningsvis redovisarjag de åtgärder som inom handelsdepartementets verksamhetsområde hittills vidtagits i fråga om försörjningsberedskapen för olja och därefter kommer jag att lämna förslag till åtgärder för att öka för- sörjningsberedskapen på oljeområdet.

2. Tidigare och löpande oljelagringsprogram 2.1 Tidigare oljelagringsprogram

Skyldighet att för beredskapsåindamål lagra olja infördes redan år 1938. Den snabba ökningen av konsumtionen av flytande drivmedel och bränslen som inträdde efter det andra världskriget medförde krav på förstärkt be- rcdskapslagring. Efter ett utredningsförslag (SOU 1957:4) Oljelagring antog 1957 års riksdag (prop. l9571144. BeU 1957145, 2 LU 1957234. rskr 1957:322 och 1957z329) ett program för lagring av mineraloljor under femårsperioden 1958—1962. De totala anläggningskostnaderna beräknades till 350 milj. kr. och varukostnaderna till omkring 250 milj. kr. Staten bidrog med ränte- oeh amorteringsfria lån till ett belopp av 360 milj. kr. Övriga kostnader finansierades av de lagringsskyldiga och bestreds genom prissättningen på oljeprodukter. Programmet fullföljdes i avsedd omfattning.

En ny oljelagringskommitté lade år 1962 fram betänkandet (SOU 1962:40) Beredskapslagring av olja 1963—1969 med förslag om fortsatt lagring av 01-

Prop. 1975:30 Bilaga3 Handelsdepartementet 2

jeprodukter efter utgången av år 1962. Riksdagen beslöt (prop. 19621194, BeU 196168. 2 LU 1962145. rskr 19621418 och 1962z420) anta ett lagrings- program för perioden 1963—1969. Den genomsnittliga årliga investerings- kostnaden för beredskapslagring under perioden 1963—1969 uppgick till 112 milj. kr. i 1961 års prisläge. Statliga ränte-och amorteringsfria. indexreglerade lån utgick med 59 milj. kr. per år medan återstående 53 milj. kr. per år finansierades prisvägen. För att täcka dessa kostnader förband sig flertalet lagringsskyldiga oljehandelsföretag att till Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond betala in avgifter som beräknades efter företagens leveranser till sådana köpare som inte var lagringsskyldiga. Även detta program full- följdes i avsedd omfattning.

2.2 1970—1976 års oljelagringsprogram

1968 års oljelagringskommitté lade år 1969 efter överläggningar med fö- reträdare för oljebranschen och övriga berörda grenar av näringslivet fram betänkandet (SOU 1969:31) Olja i beredskap med förslag om lagring av oljeprodukter efter utgången av år 1969.

Kommittén konstaterade att Sverige för sin energiförsörjning i utomor- dentligt hög grad är beroende av importerad energi. På kort sikt förutsågs ingen ändring i denna situation. Beroendet av importerad energi medför att Sverige är särskilt känsligt för avbrott i tillförseln. Utan en kontinuerlig tillgång på energi förutsågs starka störningar inom samhällslivet. Till detta kom att en tryggad försörjning med energi bedömdes ha avgörande betydelse för totalförsvarets möjligheter att fungera effektivt. Kommittén ansåg också att Sveriges beroende av energiimport från den ena parten i en konnikt skulle kunna binda Sverige vid denna part lika mycket som en allians. Ett hot om avbrott i oljeleveranserna skulle kunna bli ett effektivt medel att tvinga fram en sådan bundenhet. Enligt kommitténs mening förutsatte den alliansfria utrikespolitiken lämpliga åtgärder för att förebygga att Sveriges beroende av oljeimport användes som ett Utrikespolitiskt påtryckningsmedel.

Beredskapslagring av importerade drivmedel och bränslen ansågs nöd- vändig under en överbliekbar framtid. Några principiella avvikelser från de dittills gällande målen för beredskapslagringen föreslogs inte. Planeringen borde även i fortsättningen avse två skilda planeringsfall, krigsfallet och avspärrningsfallet. Uthålligheten föreslogs i princip vara densamma som dittills. Krigsreserven skulle helt reserveras för behoven i händelse av krig och inte få tillgripas i andra lägen. Avspärrningsreserven skulle som tidigare kunna tillgripas även vid störningar i försörjningen förorsakade av exem- pelvis oroligheter utomlands eller av isläggning.

Vid bestämmandet av både krigs- och avspärrningsreservernas storlek förutsattes att förbrukningen skulle nedbringas till lägsta möjliga nivå genom ransoneringar. Vid beräkningen av de nya Iagringsmålen tog kommittén även hänsyn till vissa i en kris tillgängliga lager. de s. k. avdragsposterna.

'.'-J

Prop. 1975:30 BilagaB Handelsdepartementet

Kommittén ansåg att den fortsatta uppbyggnaden av krigsreserven för drivmedel liksom tidigare borde ske i skyddade anläggningar. När det gällde eldningsoljor ansågs det påkallat med en viss styrning av lokaliseringen av det cisternbestånd. som byggs för den fortsatta beredskapslagringen av eldningsolja. s. k. lokaliserad lagring. En del av krigsreserven av sådan olja- borde därför förvaras i utrymmen som är lokaliserade på ett från bered- skapssynpunkt godtagbart sätt.

Inför den nya oljelagringsperioden föreslog kommitten att lagringsskyl- dighet också skulle införas för stadsgasindustrins råvaror samt för gasol.

Den totala investeringskostnaden beräknades i 1969 års priser till ca 760 milj. kr. Härtill skulle komma en driftkostnad på 30—40 milj. kr. per år. Merkostnader för den skyddade och lokaliserade lagringen uppskattades till sammanlagt ca 80 milj. kr. eller ca 1 1,5 milj. kr. perår. lnvesteringskostnader för stadsgasindustrin beräknades till 18,7 milj. kr. Gasollagringen skulle medföra en investeringskostnad på totalt 27,5 milj. kr.

Kommittén fann det möjligt att gå över till finansiering prisvägen. Mer- kostnader för den skyddade och lokaliserade lagringen borde dock bäras av staten och utgå i form av ränte- och amorteringsfria lån som skrivs av under en tjugoårsperiod.

Ett sjuårsprogram av den föreslagna modellen borde enligt kommitten i begränsad omfattning omprövas vid en s. k. kontrollstation ungefär i mitten av perioden. En sådan omprövning skulle inte gälla lagringssystemets prin- cipiella uppbyggnad utan vara begränsad till prognoserna över fredskon- sumtionen av olja. krigs- och avspärrningsbehovens storlek samt de s.k. avdragsposternas storlek. De beslut i fråga om skyddad och lokaliserad lag- ring som hade fattats vid lagringsperiodens början borde inte ändras under perioden. Omprövningar borde inte heller avse programmets finansiering. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de ändringar som kunde föranledas av den begränsade prövningen.

Riksdagen godkände efter förslag av Kungl. Maj:t de av kommittén för- ordade riktlinjerna för utbyggnad av beredskapslagringen av oljeprodukter under sjuårsperioden 1970—1976fprop. l969:l36.BeU 1969:66.2 LU 1969:86. rskr 1969:375 och 1969:3981.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är tillsynsmyndighet beträf- fande beredskapslagringen av oljeprodukter.

Kostnaderna för lagringen täcks genom en beredskapslagringsavgift, som administreras av Svenska Petroleum Institutet. Som nämnts svarar dock staten för merkostnaderna för viss lagring.

3. OECD:s lagringsrekommendation 3.1 OECD och oljeförsörjningen

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling(OECD). tidigare OEEC. har behandlat energifrågor. särskilt frågor om Västeuropas oljeför-

1* Riksdagen IU75. I min/. Nr .i'!)

Prop. 1975:30 BilagaB Handelsdepartementet 4

sörjning. sedan 1940-talet. Under Suezkrisen år 1956 — 1957 arbetade man med att mellan länderna i Västeuropa fördela den begränsade mängd olja som stod till förfogande. De slutsatser man drog av erfarenheterna från Suezkrisen var bl. a. att man borde ha en bättre oljeberedskap genom utökad lagring hos medlemsländerna samt att man borde kunna enas om rättvisa regler för fördelning av olja i händelse av kris.

År 1958 fattade OECD beslut om att rekommendera medlemsländerna en oljelagring motsvarande minst 60 dagars löpande konsumtion. År 1962 ändrades rekommendationen till att avse ett beredskapslager av olja mot- svarande minst 65 dagar av den inom landet genomsnittliga förbrukningen under senast förf1utna kalenderår.

Under hela 1960-talet ökade Västeuropas beroende av importerade driv- medel och bränslen. Oljans andel av de europeiska OECD-ländernas ener- giförsörjning steg från 39 % år 1962 till 56 % år 1969. De västeurOpeiska länderna importerar den övervägande delen av sin olja från Mellersta Östern och Nordafrika.

Mot denna bakgrund rekommenderade OECD:s råd den 29 juni 1971 alla europeiska medlemsländerfutom Finland) att så snart som möjligt bygga upp sina lager av vissa oljeprodukter till att motsvara minst 90 dagar av föregående års förbrukning.

Såsom lagertillgångar räknas de tillgångar som medlemsländernas rege- ringar kan kontrollera i händelse av en försörjningskris. De produktkate- gorier, som rekommendationen omfattar, är motorbensin. flyg- och rea- bensin. fotogen inkl. flygf'otogen, motorbrännolja, tunn eldningsolja samt tjock eldningsolja.

Medlemsländerna skall till OECD rapportera lagerläget vid utgången av varje kvartal. 1 rekommendationen betonas att medlemsländerna i händelse av försörjningskris inte kan göra anspråk på lager som har byggts upp av annat land före krisen. Underlåtenhet att lagra i enlighet med rekommen- dationen berättigar inte till någon extra tilldelning.

Rådet lämnade också vissa rekommendationer beträffande behovet av nationell lagstiftning och finansieringshjälp till lageruppbyggnaden.

OECD:s råd fattade senast den 14 november 1972 beslut om planering och åtgärder för fördelning av oljetillgångar i händelse av försörjningskris i OECD:s europeiska område.

Den till de europeiska OECD-länderna importerade oljan fördelas hu- vudsakligen i proportion till ländernas andel av den totala. normala för- brukningen i det europeiska OECD-området. En mindre del av oljan kan bli föremål för särskild fördelning.där man t. ex. kan ta hänsyn till klimatiska svårigheter.

Prop. 1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartemenfet ' 5

Sveriges stora beroende av importerade Hytande bränslen och drivmedel samt risken för avbrott i tillförseln av dessa har motiverat ett starkt engagemang från svensk sida i OECD:s arbete med att förbättra försörj- ningstryggheten för de europeiska medlemsländerna. Sverige biträdde också rådets rekommendation om uppbyggnad av ett 90-dagarslager.

Sverige har vid planeringen av sin försörjningsberedskap på bränsle- och drivmedelsområdena i möjlig utsträckning tagit hänsyn till OECD:s rekom- mendation t. ex. beträffande förberedande av effektiva ransoneringssystem.

4. Beredskapslagring av råolja. m. m.

1 januari 1973 tillkallade jag fyra sakkunniga med uppgift att pröva det ' löpande oljelagringsprogrammet år 1970—1976. Arbetet borde enligt direk- tiven till de sakkunniga bedrivas så att resultatet av prövningen kunde re- dovisas före utgången av år 1973 och i stort enligt riktlinjerna i prop. l969:136 med förslag rörande beredskapslagring av olja. Dessutom borde de sak- kunniga mot bakgrund av OECD:s rekommendation om ett 90-dagarslager beräkna den lagerhållning som behövdes för att Sverige skulle uppnå det rekommenderade målet i fråga om beredskapslagring av olja. Om detta mål inte kunde nås inom ramen för det löpande oljelagringsprogrammet. skulle de sakkunniga föreslå åtgärder för att det skulle kunna förverkligas.

De sakkunniga som antog namnet Kontrollstationen för oljelagringspro- grammet. avlämnade den 5 juli 1973 betänkandet (Ds 11 197312) Råolja i beredskap Förslag om utökad beredskapslagring inom oljelagringsprogram- met 1970/76. Betänkandet innehöll förslag om att en beredskapslagring av 3 milj. mJ råolja borde övervägas. Genom en sådan lagring beräknades det av OECD rekommenderade lagringsmålet kunna uppfyllas under hela 1970- talet. Lagringen motiverades huvudsakligen av behovet av oljeprodukter för att möta sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser. en s.k. fredskris. ÖEF föreslogs administrera råoljelagringen.

De sakkunniga redovisade i sitt betänkande en prognos över fredskon- sumtionen av olja för år 1977. Man utnyttjade härvid material som tagits fram av energiprognosutredningen (EPU). Det konstaterades att de prognoser som ligger till grund för det löpande oljelagringsprogrammet stämde väl överens med EPU:s prognoser. Andelen importerad energi. av totalt tillförd energi. angavs under perioden 1965—1970 ha ökat från 72 % till 77 %. Ök- ningen hade helt täckts med olja.

1 prop. 1973:194 behandlades frågan om beredskapslagring av råolja. m. m. Därvid anfördes att alla de åtgärder bör vidtas som är praktiskt möjliga och ekonomiskt rimliga för att skydda samhället mot skadeverkningar som beror på avbrott i oljetillförseln. Inte minst gäller det möjligheterna att hålla

Prop. 1975:30 BilagaB Handelsdepartementet 6

sysselsättning och produktion i gång utan störningar. Alla prognoser pekade på ett fortsatt starkt beroende av importerade flytande drivmedel och bräns- len. Vid beslut om program för beredskapslagring av oljeprodukter hade man dittills huvudsakligen koncentrerat sig på krigs- och avspärrningsfallen. Med avspärrning hade man då menat en situation när importen till Sverige har avbrutits till följd av krigshandlingar i vår nära omvärld.

Det framhölls att sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser också måste beaktas. Det kan gälla störningar på grund av såväl mer avlägsna krigshandlingar som utförselhinder från oljeexporterande områden. Tidigare erfarenheter av den- na typ av importsvårigheter i samband med Suezkrisen år 1956—1957. det 5. k. sexdagarskriget år 1967 och händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 visade på risken för sådana störningar.

1 prop. 1973:194 anfördes vidare att en tryggad försörjning med energi är av avgörande betydelse för samhällets möjligheter att fungera effektivt. De nuvarande beredskapslagren för krigs- och avspärrningsfallen är inte dimensionerade för fredskriser. Om dessa lager helt skulle diSponeras i en fredskris. skulle trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik minska. Det på- pekades att man inte kan utesluta att en oljekris av fredskriskaraktär utvidgas till en internationell konflikt vid vilken beredskapslagren för krigs- och av- spärrningsfallen i sin helhet skulle behöva utnyttjas.

Det betonades att OECD-rekommendationen avsåg försörjningen i en fredskris. Samhället skall då kunna verka under i stort sett normala för- hållanden. 1 en sådan situation är det svårt att lika hårt begränsa förbruk- ningen som i ett krigs- eller avspärrningsläge. Det är t.ex. i högsta grad angeläget att den svenska exportindustrin kan fortsätta att sälja på utlands- marknaderna. Sverige skulle inte heller i en sådan kris kunna räkna med att erhålla särskild tilldelning på grund av bristande egna tillgångar. Därför bedömdes OECD:s råds rekommendation om ett 90-dagarslager som ett minimum.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslogs i propositionen en statlig beredskapslagring om 3 milj. rnl råolja. Kostnaderna härför beräknades till 485 milj. kr. som skulle täckas genom en särskild beredskapsavgift för 01- jeprodukter. Förslaget härom innebar, att en avgift om 2 öre/1 för bensin och 3 kr/m' för motorbrännolja och eldningsolja skulle utgå under tiden den 1 juli 1974 den 30 juni 1977.

Riksdagen godkände i december 1973 Kungl. Maj:ts förslag (FöU 197327, rskr 1973z366). Beredskapsavgiften är reglerad i SFS 1973:1216.

1 ÖEF:s regi utbyggs f. n. ett antal lagringsanläggningar. lnlagring av råolja beräknas börja under första kvartalet år 1978.

Prop. 1975:30 Bilaga 3 Handelsdepartementet 7

5. Övriga vidtagna viktigare åtgärder

Mot bakgrund av händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 och im- portsvårigheterna i samband därmed vidtogs vissa beredskapshöjande åt- gärder.

Bl. a. ställde Kungl. Maj:t i december 1973 till ÖEF:s förfogande sam- manlagt 300 milj. kr. av den rörliga kredit i riksgäldskontoret på sammanlagt 350 milj. kr. som då fick disponeras bl.a. i situationer av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Kreditbeloppet på 300 milj. kr. skulle användas för köp av råolja och oljeprodukter för vidare försäljning på den svenska marknaden. Kungl. Maj:t föreslog riksdagen i prop. 1974:8 angående rörlig kredit för oljeköp m. m., att den rörliga krediten skulle ökas till 1000 milj. kr. varav 650 milj. kr. för köp av råolja oeh oljeprodukter. Riksdagen biföll förslaget (FöU 1974:8. rskr 197434). ÖEF har inom ramen för 300 milj. kr. med anlitande av krediten under första kvartalet 1974 köpt eller förmedlat köp av totalt över 800000 m' oljeprodukter. huvudsakligen eld- ningsolja.

1 prop. 1974:85 anmäldes att ÖEF:s erfarenheter från denna inköpsverk- samhet gav vid handen att den som ett led i vår försörjningspolitik borde kunna bedrivas ännu effektivare om ÖEF disponerade vissa egna lagrings- utrymmen. Dessa utrymmen skulle utnyttjas som depåer för en vidare dis- tribution av produkterna på den svenska marknaden med anpassning till försörjningslägets utveckling. Mot bakgrund av erfarenheterna från den för- sörjningskris som inträdde under hösten 1973 undersökte ÖEF möjligheten att snabbt utöka den statliga lagringskapaciteten.

1 nämnda proposition anfördes att en möjlighet borde öppnas att till- försäkra ÖEF vissa Iagringsutrymmen för eldningsoljor i detta syfte. Möj- lighet fanns nämligen till en gemensam utbyggnad med enskilda företag och kommuner av berganläggningar för eldningsoljelagring som företagen och kommunerna redan tidigare projekterat. ÖEF skulle kunna disponera ett antal lagringsutrymmen om 100 000—200 000 m' vardera på väst-. syd- och ostkusten. Kostnaderna för de ifrågavarande anläggningarna borde enligt gällande riktlinjer bestridas av förbrukarna. Övergångsvis borde en finan- siering över statsbudgeten kunna ske. Riksdagen godkände förslaget (FöU 1974117. rskr 1974:142). F.n. pågår utbyggnad av tre sådana anläggningar som beräknas vara klara att tas i bruk år 1975 och år 1976 och avtal har nyligen slutits om en fjärde.

För att klara det omedelbara behovet av lagring av oljeprodukter tills dessa bergrum har färdigställts erfordras att andra lagringsutrymmen kan disponeras. ÖEF har med utnyttjande av den rörliga krediten hyrt cistern- utrymmen om ca 275000 m”. Köp och inlagring av eldningsolja pågår.

Prop. 1975:30 Bilaga3 Handelsdepartementet 8

6. Det internationella energiprogrammets krav

Jag kommer senare denna dag att anmäla frågan om godkännande av Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) inom OECD:s ram.

En av huvudbeståndsdelarna i IEP är inrättandet av ett system för kris- situationer.

lEP förutsätter att varje land åtar sig att upprätta en försörjningsberedskap motsvarande 60 dagars normal konsumtion. Senast den 1 juli 1975 skall bestämmas när försörjningsberedskapen skall uppgå till 90 dagars normal konsumtion. Försörjningsberedskapen uppnås genom beredskapslagring (krigsreserver inräknas inte). genom produktionsberedskap eller genom möj- lighet att övergå till andra bränslen än olja. För svenskt vidkommande kan avtalad försörjningsberedskap uppnås i huvudsak endast genom lagring av råolja och oljeprodukter.

7. Föredraganden

Vårt stora oljeberoende gör den svenska energiförsörjningen känslig för olika slag av störningar. En av de viktigaste energipolitiska uppgifterna blir därför att genom olika åtgärder söka begränsa denna sårbarhet. Chefen för industridepartementet har tidigare denna dag föreslagit vissa åtgärder i detta syfte. Vi har trots detta att räkna med att den totala svenska oljeförbruk- ningen kommer att öka från ca 28 Mtoel år 1973 till ca 33 Mtoe år 1985.

inkl. oljeprodukter för användning inom den petrokemiska industrin m. m. Beredskapslagringen av oljeprodukter har hittills huvudsakligen inriktats på krigs- och avspärrningsfallen. Med avspärrning avses en situation när importen till Sverige har avbrutits till följd av krigshandlingar i vår nära omvärld. Lagringen har skett främst i form av oljeprodukter hos oljehandeln och vissa storförbrukare. År 1973 beslöt riksdagen (FöU l973z27. rskr 1973z366') att denna lagring skulle utvidgas med en beredskapslagring av 3 milj. m' råolja i statlig regi. Råoljelagringen har främst tillkommit för att möta sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser, s. k. fredskriser. Det kan gälla stör- ningar på grund av såväl mer avlägsna krigshandlingar som utförselhinder från oljeexporterande områden.

Oljekrisen vintern 1973—1974 kom att på ett påtagligt sätt belysa behovet av åtgärder för att möta fredskriser.

Jag har i det föregående redovisat de viktigaste lagringsåtgärder som har beslutats mot bakgrund av erfarenheterna från oljekrisen vintern 1973—1974. I detta sammanhang vill jag erinra om den i mars förra året tillsatta ener- giberedskapsutredningen (EBU) som skall lämna förslag bl.a. till ett in-

lMtoe — milj. ton ekvivalent olja

Prop. 1975:30 Bilaga:; Handelsdepanementet 9

tegrerat system för ransonering på hela energiområdet att användas vid 01- jekriser av fredskriskaraktär. 1 direktiven till utredningen betonas särskilt att systemet skall utformas så att det värnar om produktion. sysselsättning och viktiga samhällsfunktioner. Ett betänkande kan väntas senare i år.

Chefen för industridepartementet har framhållit att man måste räkna med möjligheten av framtida fredskriser som kan innebära störningar på den internationella oljemarknaden. Jag delar denna åsikt. Denna typ av f'redskris är svårbemästrad bl.a. på grund av att den primärt berör vår tillförsel av olja, utan att det — som fallet är i krig eller under avspärrning — sker någon omedelbar minskning av energibehoven genom minskad förbrukning. De internationella oljeföretagens möjligheter att upprätthålla sina leveranser i krissituationer torde nu vara avsevärt mindre än tidigare till följd av att producentländerna i ökad utsträckning övertagit kontrollen över råoljekäl- forna.

Riksdagen har som tidigare nämnts beslutat om en lagring av 3 milj. m” råolja för i första hand fredskrisbehov. För samma ändamål har riksdagen även öppnat möjlighet till utbyggnad av vissa lagringsutrymmen för eld- ningsoljor (FöU 1974117, rskr 1974zf42) i ÖEF:s regi.

Nu utgående beredskapsavgift är otillräcklig för finansiering av dessa lag- ringsprogram på grund av att oljepriserna har flerdubblats sedan beslutet om den särskilda beredskapsavgiften fattades. Enligt nu gjorda kostnads- beräkningar behövs en ökad avgiftsfinansiering om drygt 1 100 milj. kr. Chefen för finansdepartementet kommer senare att lägga fram förslag om den höjning av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter som krävs för finansiering av de redan beslutade lagringsprogrammen.

Lagring enligt dessa program tillsammans med nuvarande beredskapslager för avspärrning (aVSpärrningsreserven) kommer år 1980 att ge en uthållighet på drygt 3 månader. Man måste emellenid. som jag tidigare har framhållit. räkna med möjligheten av framtida fredskriser som kan innebära störningar på den internationella oljemarknaden.

Vi bör därför sträva efter att i den mån det är praktiskt möjligt och eko- nomiskt rimligt förbättra vår uthållighet vid störningar i oljetillförseln. Målet bör vara att uthålligheten senast år 1985 skall ha ökats med ytterligare en månad.

För att erhålla en månads ökad uthållighet vid en oljekris av fredskris- karaktär krävs en ökad beredskapslagring av råolja och oljeprodukter mot- svarande ca 3 milj. rn1 råolja. Finansiering av en sådan utökad lagring bör ske enligt nu gällande principer. Om lagringen genomförs med råolja blir kostnaderna i dagens priser ca 1200 milj. kr.

Det är i dag för tidigt att i detalj ange Iagerstorlek och avvägning mellan råolja och oljeprodukter liksom mellan olika slag av oljeprodukter för den ökade oljelagring som erfordras. Detta är bl.a. beroende av när underlag föreligger för ställningstagande till en utbyggnad av raffinaderikapaciteten.

Chefen för industridepartementet har pekat på att man i framtiden får

Prop. 1975:30 Bilaga3 Handelsdepartementet !()

räkna med en betydande förskjutning i konsumtionen mellan olika slag av oljeprodukter. främst från lätt till tung eldningsolja. Jag delar denna uppfattning. Man får även räkna med en snabbare ökning av efterfrågan på oljeprodukter som råvara i industrin än för energiändamål bl.a. beroende på den förutsedda snabba expansionen inom den petrokemiska industrin. Hur en framtida beredskapslagring för fredskriser i detalj skall utformas påverkas av denna utveckling. Även de övriga förslag till åtgärder inom den statliga oljepolitiken m.m. som nu läggs fram och det första utfallet av dessa åtgärder inverkar på hur en förstärkt beredskapslagring för freds- kriser i detalj bör utformas.

Med hänsyn till dels den långa tid det erfarenhetsmässigt tar att projektera och bygga lagringsanläggningar av detta slag. dels de stora ekonomiska in- satser som krävs främst för uppfyllnad av anläggningarna är det nödvändigt att planera på lång sikt. Principbeslut om en utökad lagring av råolja och oljeprodukter bör därför fattas redan nu.

Jag kommer senare denna dag att begära regeringens bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppgift att lägga fram förslag till program för beredskapslagring av oljeprodukter. m.m. efter utgången av år 1976. Uppdraget till de sakkunniga avses även omfatta fördelningen mellan råolja och oljeprodukter liksom mellan olika slag av oljeprodukter för den ökade oljelagring som jag nu förordat.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna

att pågående utbyggnad av beredskapslager av råolja och eldningsolja för främst fredskrisbehov senast till år 1985 utökas med en lagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 milj. m1 råolja.

Prop. 1975:30 Bilaga 3 H andelsdepartementet ! 1