Prop. 1978/79:180

om Iäroplan för grundskolan m. m.

Prop. 1978/79: 180

Regeringens proposition 1978/79: 180

om läroplan för grundskolan m. m.

beslutad den 29 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bi- fogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

BIRGIT RODHE

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som berör grundskolans läroplan. sam- bandet mellan grundskola och gymnasieskola och betygsättningen i grund- skolan. Utgångspunkt för förslagen är skolöverstyrelsens (Sözs) i april 1978 överlämnade Förslag till förändring av grundskolans läroplan och 1973 års betygsutrednings betänkande (SOU 1977:9) Betygen i skolan.

Gymnasieskolans spräkprogram och intagningsbestämmelser är så ut- formade att elevemas val i grundskolans årskurs 6 av alternativkurscr i engelska och matematik och av tillvalsämnen i realiteten blir avgörande för deras senare möjligheter att välja främst treåriga linjer i gymnasiesko- lan. I propositionen föreslås att sambandet mellan grundskola och gymna- sieskola skall utformas så. att olika val i grundskolan skall ge alla samma möjlighet att välja studievägar i fortsatt utbildning. Därigenom upphör till- valsämnen och alternativkurser att skikta eleverna på olika studievägar.

I propositionen betonas attjämlikheten i skolan mäste innebära en rätt till goda kunskaper och färdigheter. Stor vikt läggs vid att varje skola söker ge alla elever goda färdigheter i att tala. läsa. skriva och räkna. Diagnostiskt material skall ställas till skolomas förfogande för att vara en hjälp vid fördelningen av insatser och stöd till olika elever. Ökade resurser för att möjliggöra arbete i delad klass i bastärdighetsämnen föreslås till- föras skolan.

Ökad mångsidighet i innehåll och arbetssätt ses som en tillgång för att få fler elever att uppleva skolan positivt och grundlägga intresse för fortsatt utbildning. Ett fritt studicval betonas. På alla stadier skall eleverna ges tid 1 Riksdagen [978/79. I saml. Nr 180

Prop. 1978/79:180

IJ

för intressevalda fört'ljupningsstudier inom de obligatoriska ämnenas ram. På högstadiet föreslås dessa studier. som benämns temastudier. uppta en tid av tolv veckotimmar som riktvärde.

På högstadiet ingår dessutom ett tillvalsblock om elva veckotimmar i det fria studievalet. l tillvalsblocket skall vid alla skolor erbjudas treåriga kurser i tyska och franska (B-språk).

Stor vikt läggs också vid decentralisering. Skolstyrelsen förslås därför få besluta om vilka kurser som skall förekomma i tillvalsblocket utöver kurser i B-språk. Sådana kurser kan bl. a. vara kurser i hemspråk eller kur- ser som innehåller moment från mer än ett av de obligatoriska ämnena. SÖ föreslås få i uppdrag att som service till skolorna utarbeta kursplaner för tillvalskurserna men också länsskolnämnd. skolstyrelsc och rektor kan ut- arbeta sådana kursplaner. Kursernas längd föreslås kunna variera från en termin till tre år. Kursema får ej utgöra parallellkurser eller överkurser till de obligatoriska ämnena. En viss resursökning. relativt sett större vid små högstadieskolor. föreslås för att fler elevintressen än nu skall kunna till- godoses.

Utöver temastudier och tillvalsämnen finns på högstadiet tid för icke timplanebundna verksamheter. i propositionen benämnda fria aktiviteter. Tillsammans kommer temastudier. tillvalsämnen och fria aktiviteter att svara för omkring 30 C? av studietiden på högstadiet.

Fria aktiviteter föreslås också införas på mellanstadiet genom att den timplanebundna tiden minskas med tre veckotimmar. Dessutom föreslås att hemkunskapsmoment om minst en veckotimme införs på lågstadiet och att tekniska moment skall ingå iorienteringsämnena också på låg- och mellanstadierna.

På högstadiet föreslås teknik bli obligatoriskt för alla med två veckotim- mar inom ramen för orienteringsämnena. Tiden för dessa utökas. Barn- kunskap föreslås också införas som särskilt ämne med utökad tid till en veckotimme. Musikundervisning föreslås ske i delad klass under två veckotimmari stället för som nu i helklass under tre veckotimmar.

Altemativkurserna i matematik och engelska föreslås vara kvar. Genom försöksverksamhet skall fördelar och nackdelar med andra grupperingar utprövas. l B-språk föreslås alternativkurserna avskaffas fr. o. m. 1985/86. Ändringar i läromedel och behovet av ett metodiskt utvecklingsarbete mo- tiverar en femårig övergångstid fr.o.m. 1980.

I propositionen konstateras en stor samstämmighet i remissinstansernas synpunkter på arbetssätten i skolan. Så långt möjligt bör ett undersökande ' och experimentellt arbetssätt eftersträvas. Teori och praktik. förklaring och tillämpning bör varvas. Sambandet mellan skola och arbetsliv bör successivt byggas ut så att den nu påbörjade försöksverksamheten med praktisk arbetslivsorientering under 6— 10 veckor läsåret 1982/83 omfattar alla kommuner. Ett ställningstagandc beträffande arbetslivsorienteringens framtida omfattning bör göras senast den 1 juli 1982. Skolans ansvar för

Prop. 1978/79:180 . _ 3

ungdomar mellan 16 och 18 år. den s.k. ungdomsgarantin. föreslås ut- ökad.

Betygsättning i grundskolan inskrä'nks enligt propositionen till årskurser- na 8 och 9. Betygen skall ges i en femgradig skala. där medelbetygct är tre. Övriga betyg skall ges med hänsyn till elevemas prestationer. Någon given proportion för de olika betygsgraderna skall inte finnas. Betyg som grund för urval till fortsatt utbildning skall kompletteras med arbetslivserfaren- het. förutbildning. rangordning av val. upprepad ansökan samt könstillhö- righet. Försöksverksamhet med betygsfri 'intagning till gymnasieskolan skall inledas. Frågan om betyg i gymnasieskolan skall utredas av gymna- sieutredningen (U 1976: IO).

Läroplanens utformning föreslås bli en annan än för närvarande. Till en kortfattad allmän del som innehåller mål och riktlinjer. timplaner och kursplaner knyts ett kommentarmaterial som beskriver altemativa sätt att arbeta. lnom varje rektorsområde skall utformas en arbetsplan som blir ett uttryck för den enskilda skolans ambitioner. Under genomförandepe- rioden tillförs rektorsområdena en särskild resurs för planering.

Läroplanen föreslås genomföras läsåret 1982/83.

Prop. 1978/79: 180 4 Förslag till

Lag om ändring i skollagen(1962: 319)

Därigenom föreskrives att 9 och 20 c ss skollagen(1962: 319)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse k'iir't'slutzvn lydelse

9.53

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område. följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderli- ga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande utbildning.

Skolstyrelsen skall vidare

a) i den man sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelser som rege- ringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 & kommunallagen(1977:1791. ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommu— nen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

bl tillse att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrif- ter. och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten.

c) främja pedagogiska försök c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt och lärarnas fortbildning,

d) verka för samarbete mellan dl verka för samarbete mellan hem och skola. hem och skola sami

e) verka för jämställd/tel mellan kvinnor och män.

20c 5-1

Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen på skolvä- sendets område. följa tillståndet i landstingskommunemas gymnasieskola och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen tillfredsställandc utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare

a) i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelse som rege- ringen meddelar eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 & kommunallagen(1977: 179). ombesörja de angelägenheter avseende landstingskommunens gymnasieskola. vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

b) tillse. att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhet— lighet i verksamheten.

c) främja pedagogiska försök c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt och lärarnas fortbildning.

d) verka för samarbete mellan- (1) verka för samarbete mellan hem och skola. hem och skola sami

e) verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 1 Lagen omtryckt 1970: 1026.

Pfop. 1978/79: 180 5 Utdrag UTBILDN lNGSDEPA RTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1979-03-29

Närvarande: statsminister Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo. Wikström. Friggebo. Huss. Rodhe. Hansson. Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Gabriel Romanus. Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Rod he.

Proposition om läroplan för grundskolan m. m.

] Inledning

Regeringen lämnade den 3 juni resp. den 23 juni 1976 vissa uppdrag till skolöverstyrelsen (SÖ). Uppdragen avsag dels en läroplansöversyn. dels vissa åtgärder rörande praktisk arbetslivsorientering inom grundskolan.

SÖ har den 5 april 1978 lämnat Förslag till förändring av grundskolans läroplan. [ förslaget berör SÖ också den praktiska arbetslivsorienteringcn.

Det huvudsakliga innehållet i Sözs förslag har av SÖ sammanfattats i en till utbildningsdepartementet den 16 februari 1979 överlämnad prome- moria. Sammanfattningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bila- gu /.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgctts av riksrevisionsverket (RRV). statskontoret. stmia/styrelsen. liinsskolniintnderna i Stockholms. Uppsala. Siidernmnlurtds. Östergötlands. Jönköpings. Kronobergs. Kul- mar. Gotlands. Blekinge. Kristianstads. Malmöhus. [Ia/lands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Skaraborgs, Värmlands. Örebro. Västtnunlands. Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. universitets- och högskoieiimbetet ( U HÄ). arbets- ntarknadsstyrelsen (AMS). statens uvtalsverk. statens persona/nämm/. statens kulturråd. statens handikappråd. statens institut för Iiiromedelsin- formation (SIL). brottsförebyggunde rådet (BRÅ). gym/tasieutredningen (U 1976: 10). decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01). jämställdhets- kammitten (_lu 1976:08). statskontro!/kommittén (Kn 1976:06). kommitten om kommunal vuxenutbildning (U 1978104).folkbild/tingsutredningen (U 1975104). omsorgskommitte'n (S 1977112). delegationen för ungdomens sysselsättrtingsjrågor (A 1978201). statens invandrarverk (SlV). statens

Prop. 1978/79:18() 6

tmgtlomsråd. Tjänstemännens centra/organisation (TCO). Luttdsorguni- sationen i Sverige (LO). ("entra/t)rgunistttionen SACO/SR. Svenska är- ln'lsgivurejöreningen (SAF). Sveriges Industri- och Huntt'crkso)-ganisa- lion (SHIO - Familjeförelagen). Svenska kommun/örbundet. Kiruna. Hu- paranda. Bodens. Piteå, Luleå. Älvsbyn. Pajala. Kalix. Överkalix. Jokk- ntokks. Arvidsjaurs. Skellefteå. Lycksele. Umeå. lf'ilhelmiltu. Storumans. Norsjö. Robertsfors. Härjedalens. Bergs. Are, Strömsunds. Bräcke. Ro- gunda. Örnsköldsviks. .S'ollefteå, 'l'inträ. l—iudiksvulls. Bollnäs. Söder- hamns, Gävle. Ljusdal. Nordanstigs. Ovanåkers. Ludvika. Avesta. Hede- mora. Faluns. Moru. _S'medjebackens. Älvdalens. (_)rsu. ,'l'lulungs. Arbogu. Köpings. Sala. Västerås". Norbergs. Hallstuhanlmars. Kun_t.'sörs. Heby. Surahammars. Lindesbergs. Karlskoga. Askersunds. Kumla. Örebro. Hällejors. Hallsbergs. Arvika. Filipstads. Karlstads, Årjängs. Grums. Fors/taga. Munkfors. Storfors. Eda. Kils. Falköpings. Tidaholms, Hjo. Skövde. Skara, Mariestads. Töreboda. Tibro. Götene. Vara. Gullspångs. Åmåls. Ulricehamns. Borås. Alingsås. Trollhättans. Vänersborgs. Sven- ljunga. Marks. Melleruds. Bengtsfors. Tranemo. Vårgårda. Lerums. Ale. Färjclandu. Dals-Eds, Uddevalla. Lysekils. Kungälvs. Mölndals. Göte- borgs. Tanums. Tjörns, Partille. Härryda. Kungsbacka. Varbergs. Ful- kenbergs. Laholms. Halmstads. Trelleborgs. Ystads. Eslövs. Helsing- borgs. Landskrona. Lunds. Malmö. Sjöbo. Skurups. Svedala. Burlövs. Stajlhnstorps. Svalövs. Hässleholms. Ängelholms. .S'imrishantns. Kristi- anstads. Båstads. Åstorps. Klippans. Perstorps. Osby. Bromölla. Tomelil- la. Örkelljunga. Östra Göinge. Sölvesborgs. Karlshamns. Karlskrona. Olo/ströms. Gotlands. Borgholms. Vimmerby. Oskarshamns. Nybro. Kul- mur. Emmaboda. Mönsterås. Hults/"reds. Högsby. Ljungby. Växjö. Mar- karyds. Älmhults, Alvesta. Tingsryds. Lessebo, Tranås. Eksjö, Vetlanda. Jönköpings. Vaggeryds. Gislaveds. Gnosjt')". Mjölby. Motala. Norrkö- pings. Linköpings. Finspångs. Åtvidabergs. Boxholms. Kinda. Ydre. Ödeshögs. Strängnäs. Katrineholms. Flens. ().t'elösunds. Nyköpings. Vingåkers. Enköpings. Uppsala, Håbo. Sigtuna. Norrtälje. lf'uxholms. Li- dingö. Solna, Nacka. Sr'idertälje. Stockholms. Sollentuna, Danderyds. Upplands-Bro. Tyresö. Haninge. Botkyrka. Järfälla. Värmdö. Vallentuna OCh Upplands Väsby kommuner. Lundstingsjörbundel. Utbildningsnämn- derna i Stockholms. Östergötlands och Värmlands läns landsting, Cert- terns ungdomsfilrbund (CUF). Folkpartiets ungdtnnsfr'irbund (FPU). Kommunistisk ungdom (KU). Kristerz Demokratisk Ungdom (KDU). Mo- derata ungdomsförunde! (MUF). Sveriges st)cialdemokratiska ungdoms- förbund (SSU). ("entcrpartiets kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoför- bund. Moderam santlingspurtiets kvinrurft'irbund. Socialdemokratiska kvinruz/örbundet. Fredrika Brenter/örbundet. Sveriges elevers centra/or- ganisation (SECO). Elevförbundet, Riksförbundet Hem och Skola (RHS). De handikappades riksförbund (DHR). Handikappades centralkommitté (HCK). Riksidrottsförbundet. Aktiv ungdom. *örbundet Vi Unga. Unga

Prop. 1978/79zl80 7

Örnars riksji'irbutul. SItuliefi'irlmndet Vuxenskolan. Svenska kyrkans Ill- bildningsnämnd. Samkrisuut skolnämnden. Sveriges kristna ungdomsråd. Sveriges skolkuratorers _förening. Svettska förbundet _för spet'ialpedago- gik. Bio/ttgilärarnas_fi'irening. Föreningen lärare i religitmskunskap. För— eningen lärare i samhällskunskap. Geogra/ilärarnas rikslin'cning. Histo- rielärarnas riksjfi'jrening. Riksföreningen_för lärarna i Ina/entatik,_fysik och kemi. Riksföreningen_för lärare i moderna språk. Svenska gymnastiklärar— sällskapet. Svt'nskläraljfl'jreningen. Töreningen Svenska lärt)medelsprmhe center. :"Vordiska kultursekretariatet i Köpenhamn samt Svenska natur— skydds/öreningen.

Därutöver har ett stort antal synpunkteri ärendet lämnats av l974 ars lä- raruthildningsutredning (LUT 74). skolstyrelser. föräldraföreningar. orga— nisationer. skolpersonal och elever m.tl.

En sammanfattning av remissyttrt'tndena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Kungl. Maj:t bemyndigade den !() februari 1973 davarande chefen för ut— bildningsdepartementet att tillkalla sju sakkunniga med uppdrag att pröva frågan om betygsättning i grundskola och gymnasieskola. De sakkunniga antog benämningen 1973 års betygsutredning. Utredningen avlämnade i april l977 sitt betänkande (SOU 1977z9) Betygen i skolan. Utredningens sammanfattning av sitt förslag bör fogas till protokollet för detta ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av stnia/styrelsen. sta- tistiska centralbyrån (SC B). sko/ö)'erstyrelsen (SÖ) efter hörande av läns- skolnämnderna. unit'ersitets- och högskt)Ieämbetet (UHÄ). statens ung- domsråd. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). 1974 års lärarutbildnings- utredning (U l974:04) (LUT-74). gymttasieu(redningen (U l976:l()). Svenska kommunförbundet. Landstingsjörbundet. Stockholms. Malmö- hus. Göteborgs och Bohus, Örebro och Västerbottens lärts landstings- kommuner. Botkyrka. Solna. Slockholms. Uppsala. ().t'elösutuls. Fin- spångs. Linköpings. Norrköpings. Jönköpings. Ljungby. Växjö. Emma- boda, Kalmar. Gotlands. Karlskrona. Ronneby. Kristianstads. Malmö. Trelleborgs. Halmstads. Göteborgs. Vänersborgs. Skövde. Kar/stads. Torsby. Hallsbergs. Örebro. Västerås. Gävle. Hiirtu'isaluls. Vilhelmina. Umeå. Luleå och Pajala kommuner. Lamlsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemi'innens centra/organisation (TCO). ("entralorganisationen SA- CO/SR. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Riksförbundet Hem och Skola (RHS). Elevförbundet. Sveriges elevers eentralorganisation (SE- CO). Fredrika Brenter-jl'irbundet. Husm(ulersfi'irbtmdet Hem och Samhäl- le. Svenska k'i-'inru.»rs i'änsterfi'irbund. Centerns kvinnoförbuml. Folkpar- tiets kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbtmd. Sveriges soeialdenwkratiska kvinnoförlnnul. Centerns ungdtnnsjörbund. Folkpar- tiets ungdomsfl'irbund. Moderata ungdomsjörbundet. Sveriges socialde- mokratiska ungdrnnsförlnmd och St*erigesförenade studentkårer.

Prop. 1978/79:180

3.7

Därutöver har ett stort antal synpunkter i ärendet lämnats av skolstyrel- ser. föräldraföreningar. organisationer. skolpersonal och elever m.fl.

En sammanfattning av remissyttrandcna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. l sammanfattningen redovisas yttrandena i vad de be- rör grundskolan och intagningen till gyntnasieskolan.

Den förändring av grundskolans läroplan som jag i det följande kommer att föreslå bygger på ett förslag fran skolöverstyrelsen. Diskussionen kring SÖ:s läroplansl'örslag har varit omfattande. Även om ett stort antal remiss- instanser anfört kritiska synpunkter pa förslaget föreligger ändock en bred enighet om att en förändring av grundskolans läroplan är nödvändig med hänsyn till att riksdagen ar 1976 beslutat om en reformering av skolans inre arbete. Det är mot denna bakgrund man skall se mina förslag.

Jag avser att ta tipp dels de fragor som behandlas i SÖ:s förslag till för- ändring av grundskolans läroplan. dels de förslag i 1973 års betygsutred- nings betänkande som avser betyg i grundskolan och intagning till gymna- sieskolan. Till övriga förslag i betygsatredningens betänkande avserjag att återkomma i samband med mitt ställningstagande till gymnasieutredning- ens (U 1976: 10) kommande förslag.

I anslutning till mina förslag angående grundskolans läroplan har jag också funnit skäl att behandla SÖ:s skrivelse den 10 november 1977 till re- geringen. 1 skrivelsen föreslär SÖ bl.a. att bestämmelser förs in i skollagen tl962:319) om att skolstyrelserna och utbildningsnämnderna skall verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag har efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet i proposi- tionen behandlat vissa frågor om slutbetyg fran grundskolan. avgivet inom kommunal och statlig vuxenutbildning. Jag har däremot i det här samman- hanget inte tagit upp de konsekvenser som tnina förslag kommer att fa för den kommunala vuxenutbildningens läroplaner pa grundskolenivå. Jag för- utsätter att chefen för utbildningsdepartementet återkommer till dessa fra- gor i samband med behandlingen av förslag från utredningen (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning.

För överblickens skull redovisas i anslutning till de förslag som tas upp till behandling även vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

2. Grundskolans utveckling

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 4.8

2.1. Utgångspunkt

De förslag om förändring av grundskolans läroplan som SÖ lagt fram är ett led i en omfattande reformverksamhet. 1 den har ingått beslut om sko- lans inre arbete (prop. 1975/76:39. UbU 1975/76130. rskr 1975/762367) och om nytt statsbidrag till grundskolan m.m. (prop. 1977/78:85, UbU

Prop. l978/79:180 9

1977/7821. rskr 1977/78:26()). Vidare har propositionen (prop. 1978/79:159) med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsupp- drag inom skolan. m.m. nyligen förelagls riksdagen. '

Reformernas syfte har varit att ge skolan bättre möjligheter att hjälpa elever med svarigheter. att bredda kontakterna mellan skola och närsam- hälle och att öka det lokala ansvaret för skolan.

Besluten har berört bade arbetssättet i skolan och skolans organisation och ledning. De har successivt trätt i kraft. Fr.o.m. innevarande budgetår tillämpas ett nytt statsbidragssystem med friare resursanvändning. Samti- digt har samlad skoldag börjat införas efter lokala beslut. En skolledarut- bildning startade år 1977. och är 1978 påbörjades en omfattande personal- lagsfortbildning. som avser att främja samverkan inom arbetsenheterna.

Läroplansförslaget mäste ses i detta sammanhang. SÖ har också inled- ningsvis i förslaget ttnder rubriken Vägar till utveckling tagit upp några all- männa pn'ncipfragor. Även om dessa utförligt behandlades i samband med riksdagens bcslttt om skolans inre arbete är 1976 kan det finnas anledning att äter beröra dem i den man nya aspekter tillkommit.

En ny läroplan är emellertid ocksa ett led i en läroplansutvcckling som påbörjades redan på 1940-talet och fortsatte med 1962 och 1969 års läropla- ner (Lgr 62 och Lgr 69). Genom dem har grunden lagts till en för alla ge- mensam nioårig skola. som utgör den självklara utgångspunkten för all fortsatt skolutveckling.

Arbetssituationen i skolan växlar mycket starkt mellan olika kommuner, skolor och klasser. Generella omdömen om arbetsmiljö och resultat blir nästan alltid missvisande. Det finns en stark arbetsglädje och trivsel hos många lärare och elever. medan andra upplever mer av besvikelser och svårigheter. 1 många fall rör det sig om problem. som man bara kan göra något ät i den enskilda skolan eller klassen. 1 andra fall handlar det om all- männa samhällsproblem. som hör samman med bostadsförhällanden och familjesituation. Men det är uppenbart att åtskilliga problem också har att göra med förhållanden inom skolan som förutsätter centrala beslut om ändrad organisation eller förnyade riktlinjer för att kunna lösas.

Det är exempelvis inte tillfredsställandc när undersökningar visar att mellan 15 och 20 % av de elever som genomgått årskurs 9 inte ens läser och skriver lika bra som genomsnittseleven i årskurs 6. Det måste vara en rät- tighet för varje elev att efter nio års skolgång ha fått grundläggande kun- skaper och färdigheter.

Det är lika otillfredsställande att elever och föräldrar redan när barnen går i årskurs 6 tvingas göra tillval och välja kurser som sedan blir avgöran- de för elevernas fortsatta studier och yrkesliv. Ett sådant system har i be- tydande omfattning missgynnat många barn och lett till en påtaglig social snedrckrytcring vid val av yrke och utbildning.

Elevernas intresse för skolan avtar ofta under högstadiet. Skoltröttheten är påfallande hos många. Det är nödvändigt att i betydligt större utsträck-

Prop. 1978/79:180 m

ning än hittills ta till vara lärarnas men även annatt personals kännedom om tonåringar. Den initiativkraft som fittns ute på skolorna mäste utnyttjas för att genom ett mångsidigt och varierat kursutbud få eleverna att uppleva skolan som meningsfull. Att uppemot 6 'i'?- av eleverna nu lämnar grundsko- lan med ofullständig utbildning är en utmaning som ställer krav på förnyel— se av innehåll och arbetssätt i skolan.

Att eleverna tillbringar lång tid inom skolan hari mänga fall lett till att de står främmande för det satnhällc och arbetsliv där de senare skall verka. Skola och arbetsliv måste dätför i framtiden knytas samman i betydligt större utsträckning än vad som varit möjligt hittills.

Det är bl.a. dessa förhållanden som motiverar de läroplansförändringar jag i det följande kommer att föreslå. Men ocksä andra åtgärder utöver dem som redan vidtagits som en följd av riksdagens beslut om skolans inre arbete är angelägna för att skapa lörutsättning för en positiv skolutveck— ling. Jag avser senare att föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om bl.a. skolstorlek och lokalplanering. I sammanhanget vill jag ocksa cr- inra om att den s.k. normgruppen inom utbildningsdepartementet nyligen presenterat en debattskrift. Skolan skall fostra. som är avsedd att ligga till grttnd för en bred diskussion mellan alla som har anknytning till skolan.

lnnan lörändringarna av läroplanen behandlas i detalj vill jag markera nägra väsentliga riktlinjer som bör prägla det fortsatta reformarbetet inom grundskolan.

Några remissinstanser har berört allmänna målfrägor. Enligt TCO kan starka skäl anföras för en ny diskussion om en gemensam målsättning för hela barn— och ungdomsskolan. Riksförbundet Hem och Skola (RHS) har papekat de tttotsägelser och spänningar sotn ligger i den ofta upprepade formuleringen att skolan skall främja elevens allsidiga utveckling. Arbets- marknadsstyrelsen (AMS) har betonat att hela ttngdomsskolan maste be- traktas som ett enda utbildningssystem.

Frågan om grundskolans mål berör mycket långsiktiga problem. Sedan de nuvarande målen och riktlinjerna för grundskolan ursprungligen formu- lerades har många förhållanden i samhället förändrats. Framför allt gäller detta arbetslivet och den arbetsmarknad tonåringar möter. Men också kunskapssynen har i viss mån ändrat karaktär och vår kännedom om män- niskans utveckling från barn till vuxen har vidgats. Vikten av att relatio- nerna mcllan individuella mål och samhällets mål klarare uttalas har beto- nats i debatten.

Mot denna bakgrund anserjag att en samlad prövning av målsättningen för hela ungdomsskolan och en därmed sammanhängande översyn av olika utbildningsformer inom ungdomsskolan är angelägen. _

Jag kommer senare att föreslå regeringen att ge gymnasieutredningen i uppdrag att i sitt arbete överväga dessa problem.

Prop. 1978/79: 180 I I

2.2. Sambandet mellan grundskola och gymnasieskola

När grundskolan infördes år l962 skapades en ("irganisatoriskt sammanv hållen. obligatorisk skola av samma längd för alla elever. Det tidigare ur- valssystemet ersattes av elevernas och föräldrarnas fria val av olika äm- nen. alternativkurscr och linjer. Samtidigt bevarades en stark anknytning mellan elevernas val i grundskolan och deras möjligheter till vidare studier i gymnasiet. l årskurs 9 utformades vissa linjer som direkt gymnasicförbe- redande. Vissa tillval och alternativkurser utgjorde förutsättning för vidare studier.

Den reviderade läroplanen från är 1969 (Lgr 69) innebar mindre föränd- ringar i dcua avseende. Kopplingen mellan val av tillvalsämne och val av senare utbildning upphävdes. Men någon förändring av gymnasieskolan som en följd av detta beslut genomfördes inte. Det betyder att en elev som inte läst franska eller tyska i grundskolan. i det följande för enkelhetens skull benämnda B-spräk, i praktiken får svårare att bedriva studier på vissa treåriga linjer (humanistisk. samhällsvetenskaplig. ekonomisk och natur- vetenskaplig) därför att de tvingas att samtidigt börja med två nybörjar- språk i gymnasieskolans första årskurs.

Det val av tillvalsämne men också av allmän eller särskild kurs i engel- ska och matematik som elever och föräldrar träffar redan då eleven går i årskurs 6 har därför i realiteten stor betydelse.

För att senare kunna genomgå exempelvis naturvetenskaplig linje i gym- nasieskolan är det en klar fördel om eleven redan i årskurs 6 väljer B-språk även om hans intressen i övrigt borde ha lett honom till att välja exem- pelvis tcknik och han måste ha valt särskild kurs i matematik och engels- ka.

För närvarande krävs Särskild kurs i engelska för behörighet till treåriga linjer och till flera specialkurser. Särskild kurs i matematik krävs för två- årig teknisk linje och för naturvetenskaplig linje och fyraårig teknisk linje jämte olika specialkurser. [ B-spräk på treåriga linjer bygger språkprogram- met på särskild kurs i grundskolan. Särskild kurs är dock i detta senare fall inget formellt krav.

I högstadiets konstruktion finns således fortfarande inbyggd en indirekt differentiering av eleverna. Liksom all tidig differentiering förstärker den en social snedfördelning. Den missgynnar barn från hem utan studietradi— tion. Övergången frän en urvalsskola till en skola med tillval har därför lett till betydligt mindre social utjämning än Vad mänga ursprungligen förvän- tade sig.

Det är riktigt, vilket hävdats i debatten. att en social snedfördelning i skolan i dag innebär mindre olägenheter än tidigare, eftersom också vissa tvååriga linjer i gymnasieskolan. kan ge allmän behörighet till högskolan. Trots detta kvarstår faktum att tillvalssystemets och alternativkursernas samband med gymnasieskolans treåriga linjer bidragit till ett socialt beting— at urval till en lång rad utbildningar i högskolan.

Prop. l978/79:180 ]:

Det nuvarande sambandet mellan vissa val på grundskolan och vissa lin- jer i gymnasieskolan kan därför inte accepteras. Grundskolan måste få framträda som en skola utformad efter sina egna villkor, inte beroende av efterföljande skolformers inträdeskrav och konstruktion. Eleverna måste kunna välja olika ämnen. kurser och aktiviteter under grundskoletiden utan att detta påverkar deras senare studiemöiligheter.Därigenom knyts hela grundskolan samman med gymnasieskolan.

Detta förutsätter bl.a. att inträdeskraven till de treåriga linjerna i gymna- sieskolan och språkprogrammet på dessa linjer ändras. litt nytt språkpro- gram bör utformas. Förslag om ett sådant som tillgodoser de krav jag an- gett. presenterades redan år 1975 av SÖ. Förslaget har remissbehandlats. Det visar på möjligheten att också förbättra spräkutbildningen i gymnasiev skolan. Ett nytt språkprogram breddar dessutom rekryteringen för treåriga linjer.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om hur språk- utbildningen på treåriga linjer och inträdeskraven till gymnasieskolan meri detalj skall utformas. Jag vill erinra om att SÖ i sitt förslag till nytt språk- program visade att ett sådant språkprogram inte behöver innebära nägra kostnadsökningar. Till konsekvenserna för alternativkurserna i engelska och matematik återkommerjag i avsnitt 4.7.5 .

Ändringarna bör träda i kraft fr.o.m. läsåret 1985/86 då den första års— kull. som följt den nya läroplanen. lämnar grundskolan.

En förändring av detta slag har genomgripande betydelse för studicsitua- tionen i grundskolan. Valet av olika ämnen och aktiviteter kommer då även i realiteten att få samma värde för elevernas senare studie- och yrkes- val. Ett viktigt led i tre decenniers skolutveckling kan därigenom förverkli- gas.

Det är viktigt att grundskolans utformning kan ske från denna utgångs- punkt. lnom ett fritt val av fördjupningsuppgifter. tillvalsämnen och fria aktiviteter intar därvid tillvalsämnena inte längre någon särställning genom att som nu skikta eleverna för kommande studier. En mångsidig och intres- seväckande verksamhet kan utformas under den samlade skoldagen. Hur denna verksamhet organiseras som individualisering inom klassens ram eller i form av tentan. projektstudier. ämnen. kurser eller fria aktiviteter -— blir huvudsakligen en fråga om vad som i olika fall är pedagogiskt önskvärt och resursmässigt möjligt.

2.3 Jämlikhet — en rätt till goda kunskaper och färdigheter

I likhet med bl.a. riksförbundet Hem och Skola (RHS) anserjag att den allvarligaste ojämlikheten i dagens skola är att många elever har stora och irreparabla kunskapsblottor i elementära avseenden. Detta handikapp i skolan förlängs till en social och psykologisk vanmakt under resten av livet

Prop. 1978/79: 180 13

och bidrar. som RHS päpekat. att lägga grunden för ett negativt socialt arv för nästa generation.

Denna tankegang framkommer tydligt också i den redogörelse för verk- samhetsåret l977/78 som SÖ:s pedagogiska nämnd lämnat ijuni l978. lda- gens skola förstärks. menar nämnden. de sociala handikappen främst inom de för alla gemensamma ämnena där undervisningen som sådan inte för- mar motivera eleverna.

RHS syftar närmast på de grundläggande färdigheterna i svenska och matematik. Det är viktigt. menar RHS, att kursplanerna inte enbart anger de önskvärda utan också formttlerar de nödvändiga kunskaper och färdig- heter som skolan mäste ge.

Över huvud taget har flertalet remissinstanser mycket starkt betonat att eleverna maste fä vissa nödvändiga kunskaper och framför allt en god trä- ning i främst svenska och matematik.

Den pedagogiska forskningen har ocksä visat httr bristande förkunska- per bidrar till att eleven ttppfattar sig själv som "obegavad" och som "olämplig för fortsatt utbildning”. Sett i perspektiv av ett livslångt lärande och en äterkommande utbildning kan skolan bidra till att förstärka en ojämlikhet i samhället om man försummar att lägga en god grttnd av basfär- digheter.

Det är enligt min mening angeläget att i debatten om jämlikhet i skolan framhäva detta avgörande förhällande.

Men jämlikheten i skolan måste ses också från en annan synpunkt. Ju mangsidigare innehäll skolan kan erbjuda. desto lättare blir det för elever att finna aktiviteter där de kan uppleva framgang. Att ge eleverna möjlig- het att välja stoff av olika slag och att arbeta pä olika sätt blir därmed en viktig förutsättning för ökad jämlikhet. Skolan får inte vara så ensidigt ut- formad att stora elevgrupper får sin självkänsla försvagad eller knäckt.

2.4 Det fria studievalet

Att eleverna behärskar vissa grundläggande kunskaper och färdigheter är ett centralt krav på skolan. Det måste finnas en gemensam kttrs som om- fattar samma ämnen och stoffomräden i alla landets skolor. Därigenom ga— ranteras en gemensam referensram. Elevernas utbildning ttnder grundsko- letiden far inte genom lokala prioriteringar tillätas bli sa skiftande att den inte längre är likvärdig.

Men verksamheten maste också skapa ett aktivt intresse hos alla elever och en motivation för skolarbetet. lnte minst är detta väsentligt på högsta- diet.

Möjligheterna till en mangsidig verksamhet under skoldagen bör därför vidgas. Vid sidan av en gemensam kurs - med alla de individualiserings- möjligheter som denna innehaller bör det finnas ett betydande utrymme

Prop. 1978/79:180 14

för varje skola att utforma de kurser och teman som lärare och elever fin- ner mest intressanta.

Skälen för en sådan utformning av läroplanen är flera: |. En del av timplanen bör ge utrymme för egna initiativ från dem som verkar i skolan. Genom att en sådan möjlighet finns. stimuleras medbe- Stämmandet och medansvaret pa ett aktivt sätt.

2. Ett friare studieval kan också genom sin karaktär bli av stor betydel- se för aktiv medverkan av föräldrar. föreningslivets företrädare och kultur- arbetare i skolan. för utveckling av skapande arbete inom olika konstfor- mer säsom musik. teckning. mälning. dans. dramatik. foto. film osv. Däri- genom skttlle de friare stttdierna lämpa sig speciellt väl för att ta till vara ungdomens intressen.

3. lnom ramen för ett friare studieval blir möjligheterna större att anpas- sa skolan till de speciella behov som många elever har. Undervisningen av minoritetsgrupper kommer att underlättas av en friare uppläggning.

4. Elevernas personlighetsutveckling sker huvudsakligen genom att de tillägnar sig kunskaper och färdigheter inom ramen för olika aktiviteter. Exempel: elever som arbetar i grupp utvecklar samarbetsförmåga. elever som vänjs vid att handleda yngre elever utvecklar ansvar osv. Ett friare studieval ger utrymme för andra lösningar av skolans verksamhet än de traditionella. Fadderverksamhetssystemet har i vissa skolor utvecklats längt. Högstadiets elever kan ges viss inskolning innan de biträder i under- visningen och i de fria aktiviteterna på lägre stadier. Detta är endast ett ex— empel pa hur skolan kan ordna verksamheten för att utveckla elevernas personligheter och ge eleverna ökat ansvar.

5. Det har ofta klagats pä att skolan är en isolerad institution i samhäl- let. Den regleras centralt och har därför i stort sett samma utformning över hela landet. I de forskningsprojekt som sysslar med glesbygdernas skolor har man säväl i Sverige som utomlands kommit fram till att de skolkon- struktioner som man tillämpar i urbaniserade regioner inte alltid är lämpli- ga i glesbygderna. Resultaten visar även att skolorna maste utformas pä ett sådant sätt att den omgivande miljön. samhället. arbetslivet osv. ges möj- lighet att medverka. Lokala önskemäl i fråga om undervisningens innehåll och aktiviteter måste få utrymme. Detta låter sig dock inte göras om inte timplanen är sa utformad att det finns ett fritt studieval inom vilket initiativ av denna art kan realiseras.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 4.7.1

2.5. Deeentralisering av ansvar och befogenheter

Riksdagens beslut om en reformering av skolans inre arbete m.m. inne- bar en långtgående decentralisering av ansvaret för skolorganisationens ut- formning. Genom decentraliseringen har den statliga styrningen begrän- sats till förmån för avgörande i kommunstyrelsen. i skolstyrelsen, inom rektorsomrftdet eller i arbetsenheter.

Prop. l978/79:180 | 5

Den grundläggande principen för skolorganisationens utformning bör vara att närma beslutsnivå och verkställighetsnivå till varandra. Det är därför viktigt att decentraliseringen inte stänhar pä kommunnivå tttan förs vidare till dem som direkt har att arbeta med frågorna på de olika skolorna. Det är i denna direkta koppling mellan besluts- och verkställighetsnivå som de största vinsterna med decentralisering finns att hämta.

Det kan synas naturligt att decentraliseringen så som SÖ föreslagit ock- så får prägla innehållet i skolans undervisning. I de aktuella förslagen an- ges detta endast inom mycket vida ramar. i mål och huvudmoment. Detta är emellertid inte självklart. En decentralisering av organisationsbeslttten i form av fri resursanvändning och timplan för stadium har inte som logisk fortsättning en decentralisering av innehåll i och mål för arbetet i skolan. Tvärtom bör det ökade lokala ansvaret för organisationen. den friare re- sursanvändningen. ses som ett medel att göra det lättare att bemästra sam— ma krav i olika miljöer.

Det finns en viktig skillnad mellan begreppen likhet och likvärdighet. Det stoff som behandlas i en skola kan inom ganska vida ramar skilja sig från. vara olikt. det som behandlas i en annan skola. De båda utbildningar- na kan trots detta framstå som likvärdiga. då det gäller elevernas oriente- ring inför val till gymnasieskolan eller chanser att klara gymnasieskolestu- dier eller att få arbete. Men det finns samtidigt en gräns. där olikheten mel- lan utbildningarna blir så stor att de inte längre blir likvärdiga. Om vid en skola exempelvis den tekniska orienteringen helt skjuts i bakgrunden. medan naturvetenskap]igt-tekniska inslag får stort utrymme vid en annan har elevernas utbildning blivit så skiftande att den inte längre ger dem lik- värdiga förutsättningar när de skall välja till gymnasieskolan eller välja ar- bete.

Det är viktigt att ytterligare decentralisera många organisationsbeslut inom skolan. Men det maste också ske en avvägning mot kraven på likvär- dig utbildningsstandard i olika skolor. Detta gör att decentraliseringen av besluten rörande innehället i undervisningen inte kan göras så långtgående som SÖ föreslagit.

Det är exempelvis nödvändigt att garantera ett bestämt mått av naturve- tenskaplig—teknisk orientering i alla skolor. Detta fordrar att särskild tid och särskilda mål och huvudmoment anges för de naturorienterande ämne- na. lnom orienteringsämnena måste väsentligt stoff markeras i huvudmo- ment liksom hittills. Religionskunskap bör erhålla motsvarande utrymme som nu. Träningen av grundläggande färdigheter kan inte heller, som jag tidigare påpekade. in bli beroende av skiftande prioriteringar i olika skolor och kommuner. Det rör sig här om en avgörande jämlikhetsfråga. om ele- vers rättighet att få goda förutsättningar för kommande studier. Jag anser därför att ett bestämt krav maste ställas på skolornas resursfördelning till hjälp för elever med svårigheter i läsning. skrivning och räkning.

Prop. 1978/79zl80 16

2.6 Skolan — ett kulturellt centrum

Skolan har många viktiga roller på det kulturella området. Genom un- dervisningen i t.ex. svenska, teckning, musik. slöjd och gymnastik får alla elever grundläggande insikter i de olika uttryck för mänskliga känslor. stämningar och erfarenheter som förmedlas genom de olika konstarterna. De får också en träning i eget skapande som är ett viktigt led i personlig- hetsutvecklingen. De konstnärliga uttrycksmedlen. i form av t.ex. drama och utställningar utgör också viktiga medel för att levandegöra stoffet i andra ämnen och för att redovisa arbetsresultat och uttrycka opinioner.

Skolans roll som kulturcentrum är emellertid inte begränsad till den obli— gatoriska undervisningen. Genom skolan kan eleverna också komma i kontakt med olika kulturyttringar såsom konserter. teaterföreställningar. filmförevisningar och konstutställningar. Eftersom skolan när alla barn och ungdomar motverkar man den skevhet som annars präglar publiktill- strömningen till andra kulturevenemang.

Slutligen kan skolan erbjuda eleverna möjligheter att inom ramen för in- tressestyrda tillval eller olika aktiviteter mer ingående än som kan ske i den obligatoriska undervisningen få utveckla sina intressen inom olika kul- turomräden. Samverkan med det fria organisationslivet kan betyda myc- ket i detta sammanhang.

Jag vill erinra om den beskrivning av skolans kulturpolitiska uppgifter som görs i propositionen 1978/79zl43 om barn och kttltur vilken nyligen framlagts för riksdagen.

Synpunkter av detta slag var vägledande för besluten om samlad skol- dag. Under icke timplanebundna aktiviteter, i fortsättningen kallade fria aktiviteter. finns möjligheter för föreningar men också för kulturarbetare av skilda slag att medverka i skolan. Medel för viss frivillig musikundervis- ning ingår i skolans s.k. förstärkningsresurs. Grupper kring teater. frlm. bild och dans kan anordnas av skolan. Det är väsentligt att olika grupper på skolan får möjlighet att gå ut med egna program. till andra klasser. sta- dier eller skolor.

Jag räknar med att den samlade skoldagen successivt kommer att införas i alla kommuner. Jag föreslår också att tid avsätts för fria aktiviteter på mellanstadiet. Jag lägger vidare fram förslag om att tid i skolarbetet skall avsättas för fördjupningsuppgifter. Genom alla dessa åtgärder förbättras förutsättningarna för kulturellt skapande verksamhet i skolorna. Temastu- dier underlättar exempelvis verksamhet kring drama och film och ett ut- nyttjande av skolbibliotekens resurser. Den lokala friheten att utforma till- valskurser ger möjlighet till intressanta nya idéer.

Ämnet bild (teckning) är viktigt i skolans kulturliv. Jag kan inte biträda SÖ:s förslag att skära ner tiden för ämnet.

Jag anser liksom SÖ det viktigt att litteraturen får en förstärkt ställning inom ämnet svenska.

Musik har en framträdande plats genom ett omfattande frivilligt engage-

Prop. 1978/79: 180 17

mang både inom skolan och i den kommunala musikskolan. En betydligt bättre ställning för den obligatoriska mtrsiktrndervisningen skapas enligt min mening om lektionsantalet på högstadiet minskas från tre till två me— dan dessa lektioner i stället får bedrivas i delad klass.

2.7. Ökad jämställdhet mellan pojkar och flickor

Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män måste genomsyra hela skolan. Skolan skall hjälpa eleverna att utvecklas efter personlig fal- lenhet och intresse. oberoende av kön. Undervisningens uppläggning och innehåll skall vara sådant att den medvetet främjar jämställdhet. Den skall då ta hänsyn till de olikheter mellan könen som finns och som bl.a. är be- tingade av flickors och pojkars olika trtvecklingstakt.

Ämnet teknik har som tillvalsämne nästan uteslutande lockat pojkar. Som jag senare kommer att föreslå bör ämnet bli gemensamt för alla ele- ver. I motsats till SÖ anser jag det viktigt att ämnet också får egen tid till sitt förfogande så att det kan utvecklas till ett engagerande inslag med ett praktiskt och laborativt arbetssätt.

Jag anser det också väsentligt att stärka ämnet barnktrnskap. både i för- hållande till ntrläget och till SÖ:s förslag. Enligt min mening bör ämnet på ett betydelsefullt sätt kunna bidra till ökad kunskap om familj och samlev- nad och om handikappades förhållanden som barn och vuxna.

Jag föreslår något ökad tid för hemktrnskapsmomentet genom att hem- kunskap införs i orienteringsämnen på lågstadiet och lärarinsatsen för- stärks för att möjliggöra praktiska arbetsformer.

Det blir därigenom möjligt att bättre än nu anknyta undervisningen på lågstadiet till det praktiska arbete som bedrivs i förskolan och så tidigt som möjligt söka ge eleverna den inställningen att hemarbete bör utföras av bå- de pojkar och flickor.

Förstärkning av personalinsatsen bör ske genom att medel motsvarande ytterligare en veckotimme per klass i årskurs 2 tillförs förstärkningsresur- sen.

Även elevernas val av maskinskrivning har visat sig vara beroende av könsrollsuppfattningar. Jag anser det viktigt att också här påverka attity- derna så tidigt som möjligt genom att undervisning i maskinskrivning. såvi- da inte lokalsituationen i skolan förhindrar det. förläggs till mellanstadiet. Där kan ämnet på ett naturligt sätt förstärka färdighetsträningen i svenska. Träningstillfällen om 30 undervisningstimmar bör vara obligatoriska för al- la elever. De som inte har möjlighet att erhålla dem på mellanstadiet och inte heller väljer utbildningen inom tillvalet på högstadiet bör ges motsva- rande träning undcr tid för fria aktiviteter på högstadiet.

Gymnastik är under de första skolåren ett gemensamt ämne för pojkar och flickor. Sedan sker en uppdelning. .Jag anser det viktigt att samgym-

2 Riksdagen 1978/79. ] .t'aml. Nr 180

Prop. 1978/79:18() 18

nastik är huvudprineip för skolans gymnastikundervisning. Endast i speci- ella moment bör man gruppera eleverna efter kön.

De nuvarande tillvalsämnena teknik. konst och ekonomi har visat sig le— da till starkt könsbundna val. Jag anser liksom SÖ att det är viktigt att nya tillvalsämnen konstrueras så att det motverkar den nuvarande starka ten- densen till könsbundna val. Den lokala frihet att organisera det fria studie- Valet, som jag föreslår, begränsas därför genom kravet på att olika kurser inte får konstrueras så att man kan förutse en mycket sned könsfördelning.

SÖ har föreslagit att såväl textil- som trä- och metallslöjd också på högstadiet skall vara obligatoriska för alla elever. Jag är väl medveten om att könsrollsuppfattningarna är mycket bestämda på detta område. Jag an- ser det dock inte för närvarande möjligt att tvinga fram en förändring på så sätt att alla även på högstadiet skulle åläggas ägna lika mycket tid åt båda slöjdartcrna. I stället bör eleverna inom det gemensamma ämnet slöjd kun- na välja tyngdpunkt för sitt arbete. Jag bedömer att det är viktigare att ge— nom projekt som syftar till samverkan mellan slöjdarterna och inom en bred ämnesövergripande verksamhet kring bostads- och miljökunskap successivt förändra nuvarande attityder.

Det är viktigt att skolan. som en del av samhället. förmedlar en bild av jämställdhet och delat ansvar och inflytande mellan kvinnor och män. Sko- lan är vårt lands största arbetsplats. Som sådan präglas den av samma skillnader mellan kvinnor och män som råder i arbetslivet i övrigt. Vissa uppgifter utförs så gott som uteslutande av kvinnor respektive av män. Det är betydligt vanligare att männen innehar arbetsledande ställningar. Och det hierarkiska mönstret i skolan är detsamma som i samhället i övrigt det är män som har beslutsfattande positioner. En jämnare könsfördelning på olika uppgifter inom skolan måste därför eftersträvas.

SÖ har i skrivelse till regeringen den !() november [977 kommit in med ett handlingsprogram Könsroller i skolan. som har utarbetats på grundval av rapporten Ett friare val jämställdhetsprogram för skolan och remiss- svar som har avgetts över rapporten. SÖ hemställer samtidigt att ett mo- ment med innebörd att skolan skall verka för jämställdhet, bl.a. mellan kvinnor och män. inom utbildningsväsendet som helhet förs in i de parag- rafer i skollagen som reglerar skolstyrelsens respektive utbildningsnämn- dens åligganden. Ett liknande moment bör samtidigt enligt SÖ tas in i skol- förordningen i fråga om skolehefers och skolledares åligganden.

I propositionen l978/79:100 (bil. 12 s. 251) anförde jag under littera C. Skolväsendet, Vissa gemensamma frågor att SÖ:s framställning om änd- ring i skollagen skulle komma att behandlas i en särskild proposition med förslag till lag om jämställdhet i arbetslivet. Jag kommer i stället att här be- handla Sözs framställning.

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört har jag funnit det angeläget att bestämmelser förs in i skollagen(19623 l9l som ålägger skolstyrelserna och landstingskommunernas utbildningsnämnder att verka för jämställd-

Prop. 1978/79: 180 19

het mellan kvinnor och män. De nya bestämmelserna bör lämpligen tas in som en ny punkt. punkten e. i 95 andra stycket och 20.6e andra stycket. Jag avser att senare föreslå regeringen att göra de ändringar som behövs i skolförordningen (l97lz235l.

2.8. Skolans internationalisering

Internationella förbindelser spelar en allt större roll. Allt fler problem måste lösas i internationell samverkan. Detta är. vilket bl.a. framhölls av dåvarande universitetskanslersämbetets internationaliseringsutredning år l974. en fråga som inte angår bara politiker och experter. I en demokrati är det nödvändigt. att de enskilda medborgama har insikt i det globala be- roendet samt förståelse för att nationell isolering inte är möjlig. Det blir för skolan viktigt att ge eleverna en god orientering om andra länders förhål- landen och om olika politiska och religiösa uppfattningar som är betydelse- fulla i andra länder och för invandrare i vått eget land.

Samhällsorienterande ämnen och religionskunskap. naturorienterande ämnen. bild och musik spelar liksom litteraturläsning stor roll för en ökad internationell förståelse. lnvandrarelever och deras föräldrar kan vara en stor tillgång för att förmedla andra länders kultur. En utökad undervisning i hemspråk kommer efter hand att ge tillgång till god och varierad språk- kompetens i Sverige.

Goda språkkunskaper kommer över huvud taget att spela en stor roll. De är betydelsefulla inte bara för umgänge över gränserna utan också för vilka kulturinflytelser. som kommer att kunna göra sig gällande i framti- den. Det är väsentligt. att Sverige inte enbart har anknytning till det anglo- saxiska språkområdet. Tyska och franska måste enligt min mening ingå i den språkundervisning som erbjuds i grundskolan. Även de som inte fort- sätter med B-språk (franska eller tyska) i gymnasieskolan kan då få en grund för att senare kunna komplettera sina språkkunskaper inom vuxen- utbildning eller studiecirkelverksamhet. Mot denna bakgrund kommer jag senare att föreslå att tiden för B-språk behålls oförändrad i grundskolan. För dem som inte väljer treåriga kurser i B-språk i grundskolan öppnar den konStruktion av tillvalet som jag kommer att föreslå möjlighet att läsa kor- tare kurser i dessa språk.

I vissa större länder, där det egna språket är ett världsspråk. erbjuder man endast ett främmande språk i den obligatoriska skolan. För Sverige måste det däremot vara viktigt att ge språkutbildningen ett betydande ut- rymme. Jag kan i detta sammanhang nämna att regeringen den 1 mars 1979 medgett att Stockholms kommun får bedriva försöksverksamhet med ut- ökade studiemöjligheter i franska eller tyska i grundskolan.

Kultur- och samhällsförhållanden i övriga nordiska länder bör behandlas på alla stadier. Aktuella händelser inom politik. ekonomi, samfärdsel. idrott osv. har ofta anknytning till något av våra grannländer. Utveckling-

Prop. 1978/79:180 20

en av massmedia har bl.a. medfört att kontakttillfällena mellan folken i Norden har ökat. I SÖ:s läroplansförslag föreslås för ämnet svenska som huvudmoment att eleverna skall få övning i att uppfatta talad danska och norska. Motsvarande huvttdmoment finns även i Lgr69. Enligt min me- ning bör förhållandena i Norden och förståelsen för problemen i grannlän- derna ges vidgat utrymme i undervisningen i grundskolan. Detta bör upp- märksammas vid utformningen av mål och huvudmoment.

2.9 Samverkan mellan skolan och samhället i övrigt

En ökad samverkan mellan skolan och samhället i övrigt är väsentlig. Denna strävan har nu liksom tidigare stöd av en stark remissopinion. I dag sker denna samverkan på främst tre vägar. Dels byggs successivt den sam- lade skoldagen ut i allt fler kommuner. Dels pågår en omfattande försöks- verksamhet med vidgad arbetslivsorientering i drygt 100 kommuner. Slut- ligen innebär de rekommenderade arbetssätten starkt ökade inslag av stu- diebesök och medverkan av dem som är anställda i arbetsliv eller arbetari föreningar, organisationer och kulturliv.

En utbyggd samverkan mellan skola och omgivande samhälle bör enligt min mening i väsentlig grad prägla den fortsatta skolutvecklingen. Den kommer att kräva stora insatser för planering liksom det blir viktigt att vä- ga olika elevgruppcrs och utbildningsstadiers intressen mot .varandra om det blir bäst på praktikplatser.

Det är i detta sammanhang viktigt att också uppmärksamma förutsätt- ningarna på kommunal nivå. Om en inriktning för att få kontakt med när- samhället skall få genomslagskraft. måste den också få konkret uttryck ge- nom att kommunen decentraliserar medelsanvändningen till skolorna. Det är betydelsefullt. att de enskilda skolorna kan disponera tillgängliga medel så att det befrämjar ett verklighetsanknutet undervisningssätt.

Valet mellan att besöka en arbetsplats eller att läsa om den är ett peda— gogiskt val som bör träffas på skolan. inte vid den kommunala budgetens kontouppdelning. En detaljerad kontouppdelning och medelsfördelning in- nebär en metodisk styrning. som nu i många fall förhindrar att skolorna satsar på ökade samhällskontakter. Jag utgår ifrån att man i kommunerna inte har något intresse av sådan styrning.

Även betydelsen av en nära och förtroendefull kontakt mellan hemmen och skolan har betonats i många sammanhang. SIA-utredningen föreslog i betänkandet (SOU 19742531 Skolans arbetsmiljö flera nya åtgärder. I pro- positionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbete m.m. betonades att samarbetet mellan hemmen och skolan" är ytterst väsentligt. 1 propositio- nen föreslogs att två kontakttillfallen per läsår skulle vara obligatoriska för skolan att anordna. Skolan föreslogs också få möjlighet att använda del av förstärkningsresurscn för kontakt mellan hem och skola. särskilt med tan- ke på den uppsökande verksamheten. Förslagen föranledde ingen erinran

Prop. 1978/79:180 21

från riksdagens sida (UbU 1975/76:30. rskr 1975/7bz367). Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition (prop. 1978/791159) med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan. m.m. Förbättrade kontakter mellan hem och skola är synnerligen viktiga. Jag har därför med stöd av regeringens bemyndigande tillkallat en särskild ut— redning (U 1979:01 ) om förstärkta kontakter mellan hem och skola. Utred— ningen skall lägga fram förslag om hur samarbetet mellan hem och skola skall kunna fördjupas och hur föräldrarna skall kunna utnyttjas som en ak—

tiv resurs i skolan.

2.10. Hjälp till elever med svårigheter

Skolan måste på många olika sätt kunna hjälpa elever med svårigheter. Genom riksdagens beslut är 1976 om skolans inre arbete har möjligheterna i hög grad ökat.

Hjälpen till elever med svårigheter är till en del en fråga om hur perso- nalinsatserna fördelas i. skolan och vilken flexibilitet som gäller för resur- sanvändningen. Besluten om en samlad förstärkningsrestrrs och om en fria- re resursanvändning har möjliggjort en anpassning till skiftande behov. I samband med SIA-besluten betonades uttryckligt arbetslagets roll. De nu gällande riktlinjerna för resursfördelningen pekar på nödvändigheten att ge större resurser till kommuner. skolor och arbetsenheter där svårigheterna är större än normalt. Utbyggnaden av spcciallärarutbildningen har också resulterat i att fler utbildade lärare kan ge stödinsatser för barn med sär- skilda undervisningsbehov. :

Den fria resursanvändningen och den ökning av speeiallärarutbildningen som redan skett har varit betydelsefulla insatser. Lika väsentligt är att ar- betssätt och kursinnehåll blir så avpassade att skolan kan främja varje elevs utveckling. Om träningen av grundläggande färdigheter att tala. läsa. skriva och räkna försummas blir det ett svårt handikapp framför allt för de elever som inte kan få stöd och hjälp hemma. En alltför verbalt och teore- tiskt inriktad metodik gynnar ensidigt vissa elever. Färdighetsträning och ökade undersökande inslag. där teori och tillämpning varvas. måste därför få prägla skolans arbetssätt i så många ämnen som möjligt.

Delegationen för ungdomens sysselsättningsfrågor framhåller i sitt re- missvar att varje elev utifrån sina förutsättningar måste få ett sådant stöd att han inte tappar tron på sin egen förmåga. Vissa av delegationens erfa- renheter pekar på att en del elever så tappat tron på sin egen förmåga att de t.ex. inte vågar söka ett arbete av rädsla för ett misslyckande. Även många andra remissinstanser. bl.a. gymnasietrtredningen och SAF. uttrycker oro över utslagningstendenserna i grundskolan.

Det är därför också från denna synpunkt betydelsefullt att skolan kan er- bjuda ett mångsidigt innehåll. Elever med olika läggning och intressen

Prop. 1978/79zl80

td IQ

måste få uppleva skolarbetet som något som kan utveckla dem själva per- sonligen.

De måste få känna att det som behandlas i skolan angår dem. att innehål- let har vad SÖ'kalIar personlig relevans. Detta fordrar en omfattande frihet för den enskilda skolan. för arbetsenheten. för klassen och den enskilde eleven att kunna välja studieområden och arbetsformer. Mina förslag om ökning av resurserna för färdighetsträning och för det fria tillvalet har som syfte bl.a. att ge hjälp till elever med svårigheter.

2.11 Elevernas aktiva medverkan

SIA-utredningen framhävde i sitt betänkande (SOU 1974:53) Skolans ar- betsmiljö vikten av elevernas aktiva medverkan i att utforma den egna sko- lans arbetsmiljö. Som en mycket väsentlig bn'st såg utredningen en ut- bredd passiv inställning bland eleverna. I propositionen (prop. l975/76:39) om skolans inre arbete m.m. betonades vikten av att eleverna tränade sig i att hjälpa varandra och ta ansvar för varandra. Vad som efterlystes var 10— kala initiativ för sådan elevmedverkan.

Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Vid sin behandling av propo- sitionen framhöll utbildningsutskottet (UbU 1975/76130 s. '57) att skolan måste ta till vara elevernas vilja att hjälpa till i olika avseenden. Eleverna bör således träna sig i att ta ett eget ansvar för uppgifter i skolmiljön. Med ökat medbestämmande följer. betonade utskottet. ökade skyldigheter.

Verksamhet av det åsyftade slaget har nu kommit igång i många skolor, inte minst i samband med skolmåltiderna och i form av fadderverksamhet. SÖ understryker också i läroplansförslaget att det generellt är viktigt att motarbeta passivitet. Vetskapen om att man kan påverka sin omgivning och sina livsvillkor är. som SÖ betonar. av största betydelse. Den ger ett självförtroende utan vilket den enskilde känner sig maktlös.

Genom besluten om skolans inre arbete tillkom bestämmelser i skolför- ordningen (197 1 :235) om klassråd. Eleverna blev också representerade i de konferenser som planerar undervisning inom en arbetsenhet. Särskilt ge- nom klassråd, där alla elever deltar. bör det vara möjligt att engagera ele- verna för utveckling av skolans inre arbete.

Flera remissinstanser har betonat värdet av denna utveckling. Utbild- ningsnämnden i Värmlands läns landsting menar att det i skolan gäller att ta till vara barns och ungdomars erfarenheter och värderingar. Därigenom kan en mer eller mindre påtvingad passivitet motarbetas och ett självför- troende skapas hos eleverna, vilket utgör grunden för viljan och beredska— pen att påverka sin omgivning och sina livsvillkor. Brottsförebyggande rå- det har utförligt uppehållit sig vid denna fråga. Rådet betonar värdet av kollektivt arbete. Eleverna måste. menar man, få träna sig i att ta ett kol- lektivt ansvar för gemensamma värden. t.ex. skolans närmiljö. Ett sådant engagemang kan bidra till att bryta ett i dag vanligt förekommande främ-

Prop. 1978/79:180

IJ '.Nl

lingsskap mellan människor, som ofta tar sig uttryck i skadegörelse och mobbning av svaga och annorlunda barn. För att undervisningsinsatserna på området som rör lag och rätt skall bli meningsfulla, hävdar rådet. måste detta ämnesområde behandlas i ett vidare perspektiv. De verksamheter där barn får praktisera medinflytande. samarbete och ansvarstagande bi- drar till att förklara vad lag och rätt egentligen innebär.

Det är viktigt att denna utveckling på alla sätt stöds av de lokala skol- myndigheterna. Men det är också väsentligt att skolan verkligen kan mots- vara de förväntningar som den själv bidrar till att skapa. Den enskilda sko- lan och arbetet i den enskilda klassen måste därför så långt möjligt kunna anpassas efter de intressen. som eleverna har eller som lärarna förmår ge dem. Det är därför även från denna synpunkt viktigt att det finns ett bety- dande område inom skolan där man lokalt kan utforma program och kur- ser. Fria aktiviteter under den samlade skoldagen bör utgöra en del av det- ta program. Det bör vara naturligt att eleverna ges ansvar för exempelvis olika lokaler inom skolan, för service av olika slag. för utställningar m.m. Eleverna bör inte bibringas den föreställningen att om de själva skräpar ner andra skall städa upp. 1 samarbetsnämnder. klassråd eller andra konfe- renser bör man gemensamt resonera sig fram till vilka krav det är rimligt att ställa vid en arbetsplats. hur man kan motverka mobbning etc.

Elevernas medverkan i skolans inre arbete kan också komplettera deras arbetslivsorientering. Genom att t.ex. svara för dukning och servering vid skolmåltiderna. arbeta inom skolbiblioteken. medverka vid utformningen av närmiljön. arrangera utställningar. delta i skolans interna information genom elevtidningar och hjälpa yngre kamrateri materialframställning kan de få givande inblickar i hur en arbetsplats fungerar. l skolor exempelvis i glesbygdsområden som annars kan ha svårt att ordna en omfattande ar- betslivsorientering utanför skolmiljön bör även sådant internt arbete kun- na ingå i de veckor som avsätts för skolans arbetslivsorientering.

3. Läroplan för grundskolan

3. l Läroplanens roll

En läroplan är ett av flera medel för att utforma skolans arbete. Begrep- pet läroplan är inte entydigt vare sig i olika anvisningar eller i den pedago- giska debatten eller vetenskapen. Det är därför viktigt att inledningsvis nå- got beröra hur en läroplan bör se ut och vad den skall innehålla.

AVsikten med en läroplan är att påverka skolans arbete i en bestämd riktning. Strävanden till ett mera decentraliserat skolansvar måste då leda till att läroplanen nu får en annan utformning än den hittills har haft. Ön- skemålet att främja ett lokalt utvecklingsarbete måste få samma konse- kvens.

Prop. 1978/79:180 24

3.2. Läroplanens utformning

Skolförordningen (l97lz235) innehåller följande definition på läroplan i 5 kap. 4 &.

l läroplan för grundskolan anges mål och riktlinjer för skolans arbete samt allmänna anvisningar för skolans verksamhet.

För undervisningen i ämnen och för praktisk yrkesorientering innehåller läroplanen timplaner och kursplaner samt anvisningar och kommentarer i anslutning till kursplanerna.

l läroplanen finns också allmänna föreskrifter om obligatorisk verksam- het under skoldagen av annat slag än som avses i andra stycket.

Läroplanen fastställs av regeringen eller. efter bemyndigande av reger- ingen. av skolöverstyrelsen.

[ nu gällande läroplan har mål och riktlinjer samt timplaner och kurspla- ner fastställts av regeringen. SÖ har bcmyndigats att utfärda övriga delar. Som grund för SÖ:s anvisningar ligger förutom mål och riktlinjer riksdags— besltrt i olika frågor.

Med nu nämnda definition blir läroplanen en samlingsbeteckning för ett antal mer eller mindre omfattande dokument med mycket olikartat inne- håll. lbland som t.ex. för gymnasieskolan. har anvisningar och kommenta— rer byggts ut till omfattande bokserier. Vissa delar. såsom timplanerna. in- nehåller exakt uttryckta tvingande bestämmelser av samma slag som i skolförordningen. Andra delar. exempelvis kommentarer till och metodis- ka anvisningar för enskilda ämnen. avser endast att ge SÖ:s vägledande synpunkter. De s.k. allmänna anvisningarna. t.ex. om resursanvändning. arbetssätt och samarbetet hem-skola. utvecklar innehållet i valda avsnitt inom mål och riktlinjer.

Väsentliga delar av vad som med nuvarande definition omfattas av lä- roplanen har nyligen behandlats av riksdagen. I samband med besluten om skolans inre arbete tog riksdagen således ställning till en rad förslag om ändrat arbetssätt. om kontakterna hem-skola. om resursanvändning och resursförå'rndring. Olika vägar att hjälpa elever med svårigheter utgjorde det väsentliga inslaget i SIA-besluten år 1976.

Stora delar av vad som brukar redigeras som allmänna anvisningar i lä- roplanen har alltså nyligen behandlats av riksdagen. Motsvarande kapitel i SÖ:släroplansförslag utgör inte heller några förslagskapitel utan anges va- ra SÖ:s underlag för kommande anvisningar.

Sin ntrvarande utformning fick läroplanen för nästan tjugo år sedan. Den var avsedd att forma utvecklingen av en starkt centralstyrd skola. Strävan att åstadkomma ett mer decentraliserat skolansvar gör det naturligt att i framtiden ge läroplanerna en annan utformning än de haft hittills. En stark kritik har också under årens lopp riktats mot framför allt de generellt utfor- made anvisningarna. De har inte ansetts ge tillräckligt konkret vägledning samtidigt som de inte uppmuntrat det lokala ansvar som decentraliseringen

IJ 'JI

Prop. 1978/79: 180

syftat till. I remissynpunkterna pa SÖ:s läroplansförslag återkommer den- na kritik. . . .

En fungerande läroplan bör enligt min mening i framtiden bestå av två delar.

En relativt kortfattad första del bör innehålla mål och riktlinjer samt timplaner och kursplaner.

lin andra del bör utgöras av ett kommentarmaterial. som successivt för- nyas och t-tktualiseras. Kommentarmaterialet bör som utgångspunkt inne- hålla en nulägesbeskrivning som de som arbetar i skolan känner igen. Pro- blem och svärigheter måste erkännas och redovisas. l kommentarmateria- let bör sedan presenteras och diskuteras alternativa metoder att söka bemästra svårigheterna och arbeta i den önskvärda riktningen. Erfarenhe- ter och forskningsresttltat bör successivt inarbetas i förnyade versioner av kommentarerna. Olika mälkontlikter bör belysas.

Den redovisning som kommentarmaterialet ger av forskning. försöks- verksamhet. erfarenheter från skolans dagliga arbete. aktuella problem så- dana de upplevs av dem som arbetar ttte i skolan bör alltså bilda utgångs- punkten för diskussion och förslag om olika arbetssätt och organisations- former. ()m kommentarmaterialet får denna utformning bör det —- tillsam- mans med information. fortbildning och läromedelsutveckling kunna bi- dra aktivt till en fortlöpande förnyelse av innehåll. arbetssätt och organisa- tion ute på skolorna. Den centrala skoladministrationens roll blir att sam- ordna insatser och göra lokalt tttvecklingsarbete tillgängligt för alla.

Kommentarmaterialet kan därigenom ge inspiration till vad man kan be- teckna som en tredje nivå av läroplanen. Denna del utgörs av de arbet s- plane r eller det utvecklingsprogram som bör utformas lokalt inom varje rektorsområde och 'arje arbetsenhet.

Detta program kan omfatta planeringen av det fria studievalet. temastu- dier eller projektarbeten. s.k. annorlunda dagar (vad gymnasieskolan kal- lar koneentrationsdagar). elevvårdsverksamhet. elevmedverkan i klass- rad. fadderverksamhet. elevernas eget produktiva arbete i skolmiljön, for- merna för hem-skola-kontakterna m.m. En för skolpersonal och elever ge- mensam planeringsdag vid slutet av ett läsår kan utgöra en naturlig tid- punkt för att utvärdera det gångna årets verksamhet och diskutera inrikt- ningen i framtiden. Det bör ankomma på rektor att besluta att den schema- bundna undervisningen inställs för gemensamt arbete av detta slag.

Nagon formalisering av dessa lokala arbetsplaner bör inte eftersträvas. Att varje rektorsområde har skyldighet utforma ett handlingsprogram mar- kerar dock vikten av det lokala ansvaret. Det utgör också ett sätt att for- mttlera mål och ambitioner för den lokala skolans arbete. De diskussioner och den gemensamma planering som fordras som grund för ett lokalt ut- vecklingsprogram. formulerat utifrån den egna skolans problem och mål. bör kttnna rymmas inom den tid som står till förfogande för studiedagar. planeringsdagar och arbetsenhetskonferenser.

Prop. 1978/79:180 26

Rektorsområdenas arbetsplaner måste i sin tttr utgå från. men också på— verka planeringen på kommunal nivå. exempelvis vad gäller resursfördel- ning och praktisk arbetslivsorientering.

Hänvisningar till S3-2

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 10.3

3.3. Förändringar av läroplanen

Betydelsen av att skolan successivt förändras i takt med samhällsutveck- lingen har riksdagen betonat såväl år l950 som åren 1962 och 1968 i sam- band med att riktlinjer för den obligatoriska skolans organisation lades fast. Vikten av en fortgående anpassning framhävs också i många remiss- yttranden över Sözs förslag. Flera remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till föri'tndringar i form av en helt ny läroplan. Ktiimmunförbun— det menar t.ex. att det fortsatta läroplansarbetet bör ske med sttecessiva förändringar på grundval av en fortlöpande utveckling.

lilnligt kommttnförbundets bedömning motsvarar en försiktigare reform- takt ett tttbrett önskemål i kommunerna.

Jag har inledningsvis redovisat flera skäl till varför man nu bör utforma en ny läroplan. Sambandet med SIA-reformen är väsentligt liksom nöd- vändigheten att avhjälpa flera påtagliga brister i skolan. Jag anser det likväl väsentligt att en ny läroplan kan ses som ett led i en sttccessiv utveckling i skolan. inte som något radikalt nytt. Flera skäl som jag något närmare vill utveckla. talar för detta.

En förändring av läroplanen är endast en länk i en lång åtgärdskedja. Själva förändringen av läroplanen kan i sin tur beröra vitt skilda fragor. Så som en läroplan hittills definierats behandlas i den såväl mål och riktlin- jer. som timplaner. innehåll i kursplaner och arbetssätt. Dessutom innehål- ler den allmänna anvisningar för skolans verksamhet t.ex. om kontakterna hem-skola och om resursanvändning och utvärdering.

Då man diskttterar läroplansu[veckling är det viktigt att hålla isär dessa olika delar. Vad arbetssätten beträffar så har lärare och elever frihet

_att välja det arbetssätt som de tillsammans bedömer bäst befrämja målupp- fyllelsen. Väsentliga förändringar grundas. som exempelvis Iänsskolnämn- derna i Västerbottens och Kristianstads län framhåller. på attitydföränd- ringar som aldrig sker plötsligt och på att man får möjlighet att pröva sig fram till rcsttltat på det lokala planet.

Förändringar i arbetssätt är dessutom i hög grad beroende på yttre om- ständigheter. Lokalernas utformning är viktig. tillgången på god materiel i bibliotek och laboratorier likaså. Formerna för medelstilldelningen i kom- munerna bör möjliggöra ett undersökande arbetssätt. Arbetssättet är ock- så beroende av organisatoriska förhållanden. Besluten i samband med SIA-reformen gav ökade möjligheter att utforma verksamheten i arbetsen- heter. arbetslag och i elevgrupper av varierande storlek. Detta utgör oftast förutsättningar för att också arbetssättet skall kunna individualiseras.

En fortlöpande metodisk diskttssion. läroplanskommentarerna och erfa-

Prop. 1978/79:180 _ 27

renheter från lokala försök och från utvärdering på den egna skolan bidrar till att skapa en öppen och prövande inställning till arbetsforrnerna. Den lo- kala arbetsplan. som jag tidigare föreslagit. blir ett uttryck för det lokala utvecklingsarbetet.

Inget av de nu nämnda förhållandena är bundet till läroplansförändringar i traditionell mening. Arbetssättet synes utvecklas ganska oberoende av nya kurs- och timplaner. Åren 1962 och 1969 innebar inte heller några tyd- liga gränser i skolans vardagsarbete. Det finns inte heller någon anledning att i framtiden koppla samman förändringar i arbetssättet med exempelvis en timplaneförändring från ett visst år. Fixeringar vid stora. allomfattande ändringar vid en viss tidpunkt leder till krav på att exempelvis alla lärome- del skall förnyas till ett angivet läsar eller att en omfattande fortbildning snabbt skall genomföras för att alla från ett visst år skall börja arbeta på ett nytt sätt.

Det är. som jag senare kommer att utveckla närmare. nödvändigt att an- passa fortbildningen til'l förändringarna i läroplanen. Inom en så omfattan- de organiSation som skolan måste arbetssättet utvecklas successivt och fortbildning och metodutveckling äga rum parallellt under en följd av är. Läroplanens roll blir att genom mål och riktlinjer och olika kommentartex- ter stimulera en utveckling av läromedel. lärarutbildning. fortbildning och lokala arbetsplaner i önskvärd riktning.

Innehållet i skolans undervisning regleras av riksgiltiga kursplaner. Endast inom icke timplanebundna aktiviteter under skoldagen har kommu- nen hittills haft frihet att själv utforma verksamheten. Innehållet i form av kunskaper eller färdigheter inom olika områden anges emellertid en- dast i grova drag i huvudmomenten.

Skolans innehåll kan därför skifta inom ramen för samma läroplan. Stoffurvalet kan förändras. tidsdispositioncn förskjutas. ökad tid användas för tillämpningsuppgifter. exkursioner och studiebesök etc. Om kurspla— nerna i exempelvis orienteringsämnen skulle ges den ramkaraktär som SÖ föreslagit. skulle dessa skiftningar givetvis förstärkas. Kursplanerna säger då allt mindre om vilken verksamhet som faktiskt pågår i skolorna.

Kursinnehållet kan därför förändras och aktualiseras i betydande ut— sträckning inom ramen för samma kursplan. beroende på olika exempel i läromedlen. elevernas skiftande önskemål. den allmänna samhällsdebatten etc.

Om nytt stoff som bedöms väsentligt inte ryms inom huvudmomentens ram måste emellertid kursplanerna omarbetas. Det är mycket osannolikt att detta i fortsättningen blir aktuellt samtidigt för alla skolans ämnen och stadier. En successiv kursplanerevision av det slag som tillämpas för gym- nasieskolan är naturligare i framtiden. Det skulle också medföra en bättre planering för fortbildningsorganisationen och för läromedelsprodueenter- na. Skolledningen skulle ha möjlighet till större insatser om den kunde koncentrera sig på en grupp ämnen i taget.

Prop. 1978/79:180 78

Mål och riktlinjer har så sent som år 1978 i vissa delar reviderats som en följd av besluten om skolans inre arbete. Ytterligare översyn är emellertid aktuell av flera skäl. Jag berör här endast några.

Distinktionen mellan de båda begreppen mål och riktlinjer har vållat mycket onödig debatt. ()rdet mål kan avse något som är möjligt att uppnå och där måluppfyllelsen är mätbar. Det används emellertid också för att enbart ange inriktning.

Mål och riktlinjer får lätt en retorisk utformning. Det är angeläget att undvika detta genom att klart redovisa de konflikter som finns mellan vissa mål i skolan. En sådan spänning råder exempelvis mellan individanpassa- de. samhällsanpassade och samhällsförändrande strävanden. Andra mål- kollisioner finns mellan önskemålet att lära eleverna samverka och sam- hällets uppdrag till skolan att betygsätta eleverna efter individuella presta- tioner.

1)et är skolans uppgift att göra eleverna medvetna om problem av detta slag. Målkollisioner bör inte döljas bakom harmoniserande formuleringar utan lyftas fram till diskussion och ställningstagande. Eleverna får inte uppleva skolan som ett etablissemang med massiva och färdiga värdering- ar. De bör vänjas att analysera. inse problem och uppfatta mål och riktlin- jer som något som ständigt mäste prövas och ifrågasättas.

4 Grundskolans utformning - skoldag timplan

4.1. Skoldagen

Nuvarande timplaner och anvisningar. som gäller från den 1 juli 1978, bygger på riksdagens beslut om skolans inre arbete är 1976 och på 1978 års beslut om ett nytt statsbidragssystem för grundskolan. Besluten från år 1978 har tillkommit efter det att SÖ lagt fram sitt läroplansförslag.

Från den 1 juli 1978 är det möjligt för kommuner att införa samlad skol- dag i enlighet med riksdagens beslut om skolans inre arbete. De riktlinjer för den samlade skoldagen som SÖ omnämner i sitt läroplansförslag. har senare utfärdats och ingår som allmänna anvisningar i nu gällande läro- plan.

Den samlade skoldagens icke timplanebundna aktiviteter skiljer sig från fritt valt arbete enligt Lgr 69. I propositionen (prop. 19681129) angående re- videring av läroplan för grundskolan framhöll föredraganden att det även i en mycket starkt sammanhållen grundskola finns anledning att erbjuda elc- verna ett utrymme för fritt valda. intressestyrd-a aktiviteter. Utöver det till- val av B-språk. konst. teknik och ekonomi som SÖ föreslagit förordades därför att timplanen skulle. ge utrymme för ytterligare ett val. som benämn- des fritt valt arbete. Det angavs att den avsatta tiden inte tick användas för kompletterande undervisning i övriga ämnen.

Prop. 1978/79:180 _ 39

Tiden för tillvalsämnen och fria aktiviteter under den samlade skoldagen ger eleverna på högstadiet samma möjligheter till dubbelt tillval som åsyf- tades med 1968 års läroplansproposition. l propositio'neri (prop. l975/76:39) om skolans inre arbete m.m. betonades däremot. till skillnad från 1968 års läroplansförslag. det betydelsefulla i att de olika verksamhe- terna tlnder den samlade skoldagen anknyter till varandra. Det är därför in- te bara möjligt utan även önskvärt att elevernas intresse för exempelvis miljöfrågor. för teknik. för konsumentfrågor och barnavård. för musik och bildarbete kan få utlopp under fria aktiviteter.

De fria aktiviteterna gör det därför möjligt att på högstadiet kombinera val av tillvalsämnen med andra aktiviteter. ledda av exempelvis förening- ar. lärare. kulturarbetare eller andra. Eleverna kan således arbeta med bä- de B-språk och teknik. med miljöfrågor och vård. förutsatt att tillräckligt intresse finns. Samma möjlighet att tillgodose flera intressen samtidigt yp- pas genom de temastudierjag behandlar i avsnitt 4.7.3 .

1 ett senare avsnitt föreslarjag att den timplanebundna tiden på mellan- stadiet minskas med tre veckotimmar från nuvarande 104 till 101 vecko- timmar. Under den frigjorda tiden skall eleverna erbjudas olika fria aktivi- teter med samma mål som gäller för den samlade skoldagens fria aktivite- ter. Enligt 5 kap. 26 s' skolförordningen (l97lz235) fär skoldagen omfatta en tid av högst åtta timmar för elever i årskurserna 3—9. Skolstyrelsen be- stämmer vilken tidsmässig omfattning skoldagcn skall ha och när skolda- gen tidigast får börja och senast får sluta. Beroende på behov och möjlighe- ter i olika kommuner och kommundelar kan Skolstyrelsen säledes faststäl- la en skoldag som omfattar högst åtta timmar i årskurserna 3—9. Som en utgångspunkt för skolstyrelsens beslut om tidsram bör dock gälla att elc- vernas möjlighet att delta i olika aktiviteter inte minskas i förhållande till vad som gällt. innan samlad skoldag infördes.

4.2 Elevtimtiden

[ SÖ:s uppdrag att göra en läroplansövcrsyn ingick att undersöka om elevernas undervisningstid kunde fastställas i tidsenheter om 60 minuter. För närvarande anges den i veckotimmar. varvid en veckotimme omfattar 40 minuter (lektion). Även lärarnas undervisningstid är uttryckt i ett visst antal veckotimmar. som var och en motsvarar en 40-minuterslektion. Det nya statsbidragssystemet bygger likasä pa lärarvcckotimmar om 40 minu- ter.

Att elevernas timantal hittills angetts i ett antal 4t)-minuters lektioner har inte betytt någon reglering av hur lång varje enskild lektion skall vara. Lektionstidcn kan läggas ut som arbetspass av olika längd beroende på ämne och stoff. Den ofta nödvändiga schemakopplingen mellan exempel- vis B-sprftk OCh teknik försvårar emellertid önskemålet att ta hänsyn till oli-

Prop. 1978/79:18() 30

ka ämnens speciella behov. Denna svårighet kvarstår givetvis oberoende av med vilket antal minuter timantalet anges i läroplanen.

SÖ föreslår att en elevtimme omfattar 60 "minuter. Förslaget motiveras med att 60 minuter är det gängse måttet på en timme samt att planeringen skulle bli mindre läst om man gick över till detta tidsmått.

Ett övervägande antal remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag. men många kritiska invändningar har framförts.

Såväl TCO som SACO/SR avstyrker. Enligt SACO/SR hänger frågan samman med lärarnas arbetstidsavtal. Skellefteå kommun betonar att då för närvarande lärarnas och skolledamas undervisningsskyldighet. statsbi- dragsresurser liksom hela det nya statsbidragssystemet räknas i veckotim- mar skulle SÖ:s förslag inte medföra några påtagliga praktiska fördelar men däremot ett mycket besvärligt administrativt hanterande av undervis— ningstimmar och klocktimmar med onödiga omräkningsprocedttrer vid lö- neberäkningar. anställningsförordnanden etc. Göteborgs kommun menar att en förändring måste gälla hela skolväsendet.

Det är svårt att se någon administrativ fördel med att låta elevtimme. lä— rarveckotimmc och timmåttet i statsbidragsbestämmelserna avse olika längd. Det sätt på vilket lärarnas arbetstid uttrycks är en avtalsfråga. Det är därför naturligt att. som SACO/SR föreslår. konsekvenserna för lärar- nas arbetstidsavtal mäste prövas ytterligare innan ställning tas till en för- ändring. Denna bör i så fall gälla hela utbildningsområdet. Till dess så kan komma att ske bör enligt min mening antalet lektioner i skolan avse 40- minuters pass.

Däremot finns det all anledning att på andra vägar stimulera att arbetet planeras med utgångspunkt i elevernas arbetssituation. För vissa ämnen och vissa arbetsmetoder är det motiverat med kortare arbetspass. för and- ra längre. Erfarenheter från och utvärdering av verksamheten vid skolor som prövat olika utformning av arbetet bör samlas in och spridas av SÖ och länsskolnämnder. Erfarenhetsmaterialet får sedan vägleda de lokala besluten.

Någon central rekommendation om lcktionstidens längd för enskilt äm- ne i form av anvisningar bör inte förekomma. Lektionernas längd är en frå— ga för planeringen vid den lokala skolan.

Hänvisningar till S4-1

4.3. Möjligheter till lokala variationer av tintplanen

l allmänna bestämmelser till nuvarande timplaner anges att mindre jus- teringar i timplanerna får göras. Möjligheterna är dock ytterst begränsade. Skolstyrelsen har exempelvis rätt att göra vissa smärre jämkningar mellan årskurserna. Hela antalet veckotimmar för ett ämne under ett läsår får öka eller minska med en veckotimmc under förutsättning att motsvarande för- skjutning sker under de därpå följande läsåren. inom ett och samma sta- dium.

Prop. 1978/79:180 3]

SÖ menar att det nu finns skäl att föreslå en vidgning av rätten att för oli- ka ämnen föra över tid mellan årskurser. .

SÖ föreslår därför. att i den nya timplzinen undervisnirigstidé'n för varje ämne anges per stadium i stället för per årskurs. Timplanen ger därigenom en ram för den lokala planeringen i stället för att i detalj styra denna. SÖ menar. att den föreslagna ändringen knappast kommer att innebära någon större förändring för matematik och språk. medan den för orienteringsäm- nena ger en rörelsefrihet, som kan få stor betydelse för att göra undervis- ningen mer motiverande för elevema. Svårigheterna för flyttande elever kan. menar SÖ. klaras genom individuellt arbete. fördjupningsuppgifter och stödundervisning.

En timplan enligt SÖ:s förslag tillstyrks av flertalet remissinstanser. Kommunförbundet anser dock. att timplaneförslagct inte i tillräcklig grad har tagit hänsyn till det lokala behovet att inom timplanens ram anpassa skolan till eleverna. Förbundet föreslår en ökad flexibilitet. t.ex. genom ramtimplaner. där en maximi- och minimitid anges för varje ämne. RHS vill slopa timplanen och låta skolverksamheten styras enbart av mål och utvärdering. TCO ansluter sig till SÖ:s förslag men menar. att SÖ under— skattar nackdelarna för flyttande elever. Om fördelningen varierar mellan skolorna inom samma kommun. berörs. menar TCO. ett stort antal elever. eftersom flyttning inom kommun är mycket vanlig. En förflyttning av ett ämne med lågt timtal som nu är förlagt till en eller två årskurser ger särskilt stora negativa effekter eftersom flyttande elever då skulle kunna gå miste om hela ämnet. Vinner SÖ:s förslag gehör måste enligt TCO alla ämnen er- hålla resurser för stödundervisning.

En ramtimplan enligt kommunförbundets förslag skulle innebära att man vid en skola exempelvis kunde anslå elva veckotimmar till engelska på högstadiet. vid en annan skola sju veckotimmar (nuvarande timplan upptar nio veckotimmar). Man skulle också kunna variera tiden för t.ex. samhällsorienterande och naturorienternade ämnen. Avsikten anges vara att lokalt bättre kunna anpassa skolan till eleverna. Emellertid visar de un- dersökningar som jag har tagit del av att det finns små variationer i vårt land när det gäller resultaten vid olika skolor. Sannolikt är också skillna- dema i elevemas intressen mycket små. om man jämför hela skolor. Den stora variationen finns i stället mellan enskilda elever inom samma skola. En generell ramtimplan är då inte ändamålsenlig och bör enligt min mening inte införas. Risken är påtaglig att andra faktorer'än elevernas behov. t.ex. lärartillgangen eller lokalsituationen. får styra utbudet av timmar. En lokal anpassning av detta slag skulle dessutom kunna förstärka i stället för att motverka miljömässiga skillnader mellan olika skolors upptagningsområ- den.

Däremot är det angeläget att genom individuella studiegångar för enskil- da elever möta deras olika behov av ytterligare stöd iexempclvis grundläg- gande färdigheter. RHS synpunkt är här väsentlig. Elevernas behov, inte

Prop. 1978/79:180

'.') I'J

en fast timplan. maste i det enskilda fallet vara avgörande för skolans arbe- tc. Genom samlade insatser från lärare inom en arbetscnhet bör det vara möjligt att utforma en bättre individualisering än vad som är fallet inom en enstaka klass.

Det är dessutom viktigt att skolstyrelsen tar hänsyn till miljömässiga olikheter mellan skilda skolor när förstärkningsresursen fördelas liksom när det gäller insats av annan kommunalt anställd personal än lärare.

Det finns redan en viss erfarenhet av en timplan enligt SÖ:s för- sl ag. De olika ämnen som ingår i blocket orienteringsämnen (oli-blocket") har kunnat läggas ut på skilda årskurser. Länsskolnämnden i Malmö påpe- kar att detta inte inneburit några speciella problem. lnom gymnasieskolan har systemet med koncentrationsläsning av vissa ämnen tillämpats sedan är 1966 och inte lett till några stön'e svårigheter. Avsikten med en enbart stadiebunden timplan är att man på enskilda skolenheter skall kunna pla- nera för exempelvis samlad undervisning. temastudier och över huvud för större arbeten med undersökande metodik. En sådan planering fordrar lo- kal rörelsefrihet och lokalt engagemang. En stadiebunden timplan enligt 5015 förslag bör därför enligt min mening införas. Det bör ankomma på rektor att besluta till vilken arskurs olika ämnen skall förläggas. Jag utgår från att svenska. engelska och matematik läggs ut i varje årskurs (engelska fr.o.m. årskurs 3).

Då timmarna binds enbart till stadier är det dock nödvändigt att noga följa utvecklingen. Detta bör ankomnta på SÖ. En konsekvens av SÖ:s förslag maste speciellt uppmärksammas. Förslaget skulle göra det möjligt för en skola att koncentrera B—spräk och hela tillvalsblocket i övrigt till en- bart årskurserna 8 och 9. En sådan lösning. som föreslagits av bl.a. OskarShamns kommun. har vissa påtagliga både för- och nackdelar. En fördel anses vara att årskurs 7 skulle bli sammanhållen vilket skulle under- lätta övergängen från mellanstadiet. l årskurs 7 skulle eleverna enligt kom- munens förslag fä en orientering om de olika valmöjlighetcma i form av ämnen eller temastudier som kan bli aktuella i årskurserna 8 och 9. Elever— nas behov av intresseindividualisering kunde mötas med omfattande te- mastudier redan i årskurs 7. En nackdel är emellertid svårigheter för flyt- tande elever liksom för språkprogrammet.

l anmärkning till timplanen bör därför anges att B-språk avser en treårig kurs. Försök med tvåårig kurs för att utpröva förslagets eventuella för- tjänster bör dock kunna ske efter medgivande av länsskolnämnd och under förutsättning att tillfredsställande utvärderingsresurser finns.

J ämkn i n g mellan stad ier föreslås av SÖ kunna ske undantagsvis och endast efter beslut av skolstyrelsen. Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan och i allmänhet — med undantag av bl.a. SACO/SR — tillstyrkt förslaget.

Det kan enligt min mening i speciella fall vara ändamålsenligt att kunna flytta exempelvis engelska mellan årskurserna 3 och 4 eller hemkunskap mellan lågstadiet och mellanstadiet. Jag tillstyrker därför SÖ:s förslag om

',»

Prop. 1978/79:180 3

jämkning. Som utgångspunkt för eventuella skolstyrelsebcslut skall gälla att den sammanlagda undervisningstiden för ett ämne i grundskolan inte ändras. '

Å r s k ur s fö rd e 1 n i n ge n av elevernas sammanlagda undervisningstid per vecka bör enligt SÖ:s förslag fastställas i timplanen och vara densam- ma som nu. Jag ansluter mig till SÖ:s förslag.

4.4. Anpassad studiegång

Skolan kan hjälpa elever med svårigheter på många olika sätt. Undervis- ning i mindre gruppcr. stödundervisning under skoldagen. individualise- ring av stoff och arbetssätt. hjälp att villja temauppgiftcr och tillvalskurser som intresserar eleven. undervisning i särskilda grupper och vissa fall i skoldaghem eller skolveckohem är nägra av de vägar som står till buds.

Trots alla dessa möjligheter kommer skolan förmodligen aldrig att kunna bli sådan att den reguljära läroplanen kan passa alla elever. Det måste då vara möjligt att ordna anpassad undervisning för vissa elever. Anordning- en. som föreslogs av SlA-utredningen. tillstyrktcs vid remissbehandling- en. I prop. l975/7öz39 (s. 239) anförde föredragande statsrådet. att skolan bör ha utrymme för individuella lösningar i fråga om jämkningar i timpla- nen föratt undervisningen skall bli meningsfull. Förslaget om möjlighet att ordna anpassad studiegång tillstyrktes därför. Elev. som har anpassad stu- diegång. skall. betonade föredraganden. under hela tiden beredas under- visning i vissa grundläggande färdigheter. och denna undervisning borde med fördel utökas i förhållande till timplanen. Föredraganden underströk också att prövning av ett lämpligt pedagogiskt och socialt program hela ti- den mäste ske utifr'ån elevens situation. De möjligheter till individuell an- passning av utbildningen som stod till buds borde provas utan inbördes rangordning. Utbildning utanför skolan borde dock endast förekomma på högstadiet och då användas restriktivt. Strävan borde i så fall vara att ele- ven så snart som möjligt skulle återgå till sin klass. Det var vidare angelä- get att garantera medel för en handledare på arbetsplatsen åt eleven. Skol- styrelsen eller efter bemyndigande av skolstyrelsen -— elevvårdskonfe- rensen borde besluta i dessa frågor.

Riksdagen följde förslaget i propositionen men gjorde ett klarläggande (UbU 1975/76130 s. 27). Insatserna för elev i årskurs 9. som har avsevärda svårigheter i skolans reguljära arbete. borde inte under alla omständigheter ha som mål att få eleven att återgå till sin klass. Målet borde i stället vara att nå fram till en för eleven acceptabel och meningsfull sysselsättning.

Anpassad studiegång har införts fr.o.m. läsåret 1978/79. Vid behandling- en av SÖ:s läroplansförslag har flera remissinstanser, exempelvis TCO och AMS. menat att SÖ:s förslag till tillvalssystem skulle starkt öka beho- vet av anpassade studiegångar och i realiteten göra detta till enda altemati- vet för många elever. Malmö kommun har pekat på gränsdragningspro- blem till bl.a. den särskilda undervisningen.

Prop. 1978/79:180 34

Om en del av skolans undervisning utformas som temastudier blir det enligt min mening möjligt att på ett betydligt smidigare sätt än nu och inom skolans reguljära utformning hjälpa elever till meningsfulla studieuppgif- ter. Ett fritt studieval med samma tid som nu och den mångsidighet jag föreslår att detta skall erbjuda. innebär också att de risker AMS och TCO påtalat med SÖ:s förslag inte uppkommer.

Anpassad studiegång är. som framhölls i prop. 1975/76239. nödvändig i vissa fall. Den bör. liksom hittills. beslutas av skolstyrelsen. Det är emel- lertid också angeläget att inte dramatisera beslut om anpassad studiegång. Åtgärden får inte framstå som den sista i en lång kedja. Den får då lätt en negativ prägel. Jag vill erinra om att det enligt l3 s skollagen är möjligt för Skolstyrelsen att delegera beslutanderätten till rektor.

Även den anpassade studiegången utanför skolan är en del av utbild- ningen. Det måste därför finnas avdelade handledare också för denna verksamhet liksom vid inbyggd utbildning inom gymnasieskolan. Detta framgår för övrigt också av skolförordningen och de allmänna bestämmel— serna till timplanerna. Liksom för övriga insatser för elever med svårighe— ter ftnns medel tillgängliga inom förstärkningsresursen. dels för lärarinsat- ser, dels för insatser av annan personal. Jag utgår från att insatserna kan behöva bli ganska omfattande i många fall. För att en rimlig avvägning mellan olika åtgärder skall kunna ske bör insatserna göras med hjälp av den lokala skolenhetens förstärkningsresurs.

Jag ämnar föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att noga följa utveck- lingen vad gäller anpassad studiegång.

4.5. Samverkan mellan förskola och lågstadium

Under den senaste tioårsperioden har frågan om ökad samverkan mellan förskola och lågstadium alltmer kommit att diskuteras. Genom riksdags- beslutet 1973 om införande av en allmän förskola och den snabba utbygg- nad av framför allt daghem som följt därefter idag omfattar förskolan ca 96 (F?. av alla sexåringar har behovet av en sådan samverkan ytterligare accentuerats.

Frågan om samverkan förskola—lågstadium behandlades av SIA-utred- ningen och i propositionen (prop. 1975/76139) om skolans inre arbete som byggde på utredningen. ] propositionen behandlades bl.a. frågan om in- skrivningens betydelse för utbyte av information mellan skola och föräld- rar. varvid underströks att inskrivningen bör anordnas i samverkan med förskolan. Vidare betonades behovet av särskilda lokala arbetsgrupper för att underlätta övergången från förskola till grundskola. Vikten av viss ge- mensam fortbildning ströks också under. Med anledning av riksdagens be- slut (UbU l975/76:3(). rskr 1975/76:367) gav regeringen är 1976 SÖ i upp- drag att i samråd med socialstyrelsen och förskoledelegationen utfärda riktlinjer för samverkan förskola—skola m.m.

Prop. 1978/79:180 35

SÖ har fullgjort detta uppdrag genom att i de allmänna anvisningarna i det tillägg till läroplanens allmänna del som gäller från den I juli 1978 föra in ett avsnitt om samverkan förskola—grundskola.

Sz'tmmanfattningsvis innehåller ansnittet följande.

Syftet med samverkan är att innehåll och verksamhetsformer i förskolan och skolan skall närma sig varandra och att barnets utveckling skall ses som en helhet. För att uppnå detta måste övergången från förskola till grundskola förberedas och följas upp terminerna närmast före och efter skolstarten. Banten bör vid upprepade besök få stifta bekantskap med den nya miljö som kommer att möta dem. Föräldrarna bör få kontakt med sko- lan redan under förskoletiden. Därför bör skolans personal beredas möjlig- het att delta i någon del av förskolans föräldrasamverkan. En diskussion mellan företrädare för förskola och skola krävs för att en gemensam grund- syn skall kunna utvecklas. En sådan kan uppnås om personalen i förskola och grundskola lär känna varandras villkor och arbetssätt. Denna känne- dom når de genom att besöka varandra och arbeta tillsammans. De kan diskutera gemensamma problem vid gemensam fortbildning. Kommunen har ett ansvar för att samarbetsformer skapas för dels återkommande var- daglig kontakt. dels mer planmässig samordning. Till det senare hör sam- ordning av hälsovård. hemspråksträning. fortbildning och möjlighet att an- lita specialiserad personal inom kommunen. Samarbetsgrupper bör finnas i alla kommuner. Sammansättningen bör anpassas efter lokala förutsätt- ningar. men föräldrarepresentation från både förskola och skola är alltid

angelägen. På många håll i landet har bedrivits försöksverksamhet med samverkan

mellan förskola och lågstadium. Vid lärarhögskolan i Malmö har t.ex. un- der läsåren l97l/72—1976/77 bedrivits det s.k. FÖL-projektet (försko- la—lågstadium i samverkan). Inom projektets ram har ett delprojekt rört utveckling av former för samverkan mellan förskola och lågstadium. Syftet har därvid varit att bidra till kontinuiteten i barns utveckling i åldrarna kring skolstarten.

Inom Västmanlands län har samtliga kommuner utom Västerås deltagit i ett projekt under läsåren 1970/71—1975/76. Syftet med detta projekt har bl.a. varit att arbeta i riktning mot kontinuitet innehållsmässigt och i meto- diskt avseende mellan förskola och lågstadium. för att barnen skall upple- va övergången mellan skolformerna som mindre problemfylld.

l Västerås kommun har under läsåren 1971/72—1973/74 genomförts det s.k. Bäckby-projektet, som bedrivits med utgångspunkt i en gemensam byggnad för förskola och grundskolans låg- och mellanstadium. Verksam- heten har syftat till att främja samarbetet mellan förskola och lågstadium och i möjligaste mån integrera de båda skolformerna.

SÖ och socialstyrelsen startade höstterminen l977 gemensamt en för- söksverksamhet med integrering av förskola och lågstadium. Försöket har under läsåret 1977/78 bedrivits i Öckerö kommun och kommer troligen

Prop. 1978/79:18() 36

från hösten 1979 att bedrivas också i Göteborg. Målet för verksamheten är att pröva hur barn från förskola och skola gemensamt kan delta i s.k. sys- kongrupper. att pröva hur lagarbete mellan skolans och förskolans vuxna kan utformas och att genom denna gemensamma. praktiska utprövning frn- na vägar för att närma förskolan och skolan till varandra. Verksamheten bedrivs i grupper med lika antal barn från varje årskull i åldrarna fem till nio år.

För min egen del vill jag anföra följande. Genom den snabba utbyggna- den av barnomsorgen har redan i dag praktiskt taget alla nybörjare i grund"- skolan varit inskrivna i någon av förskolans organisationsformer dag— hem eller deltidsgrupper och har därigenom vant sig vid dess arbetssätt. Förskolan och grundskolan har dock av tradition olika målsättning och till- lämpar olika arbetsmetoder. l'iörskolan har sin grund i första hand i social- och familjepolitiken. medan skolan är förankrad i utbildnings- och kultur— politiken.

Ett centralt mål för förskolan är att främja en allsidig personlighetsut- veckling hos barnet. Utifrån detta mål skall. enligt den av socialstyrelsen utfärdade arbetsplanen för förskolan. verksamheten präglas av ett dialog- pedagogiskt arbetssätt. där tyngdpunkten mer ligger på att barnen skall lä- ra sig metoder för kunskapsinhämtande, än att de skall tillägna sig direkta kunskaper. Trots liknande formuleringar i Lgr 69 präglas grundskolan där- emot. om inte av annat skäl än tradition. av att skolans uppgift är kun- skapsrrtlärning. Flera undersökningar av skillnaderna i arbetssätt mellan förskola och lågstadium visar också att förskolan lämnar större utrymme för barnens egna initiativ och för socialt samspel mellan barnen. medan det i skolan finns tendens till att barnen oftare arbetar med gemensamma akti- viteter och med vägledning riktad rtrot hela gruppen.

[ förskolan bedrivs arbetet oftast som ett lagarbete. medan traditionen i skolan fortfarande i stor utsträckning är att varje lärare arbetar på egen hand.

Genom att fortfarande betydande skillnader frnns mellan förskola och lågstadium när det gäller metoder och innehåll åtminstone i praktiken. upplever enligt min uppfattning många barn att skolan inte utgör en natur— lig fortsättning på förskolan. Den önskvärda kontinuiteten i utvecklingen hindras. Skolstarten blir för många elever en negativ upplevelse fylld av spänningar och osäkerhet.

Ett barns utvecklingsälder kan skilja sig avsevärt från dess levnadsålder Barn med samma levnadsälder kan variera 4—5 är i utvecklingsnivå utan att det kan sägas vara onormalt. Varken inom förskolan eller lägstadiet har man i dag möjlighet att helt ta hänsyn till detta faktum.

Det framstår enligt min mening som angeläget att utjämna de skillnader i metod och innehåll som i dag finns mellan förskola och lågstadium och som utgör ett hinder för en önskvärd kontinuitet i barnens utvecklingsvill- kor samt att göra skolstarten mjukare sä att problem orsakade av skillna- der i utvecklingsålder kan förebyggas.

Prop. 1978/79:180 37

Försöksverksamhet med närmare samarbete mellan förskola och skola har. som jag redovisat i det föregående. bedrivits i olika. delar-lav landet. Någon samlad utvärdering av denna försöksverksamhet har'dock inte skett. Det är önskvärt att en sådan kommer till stand. Vidare är det angelä- get att komma fram till en helhetssyn på dels vad som redan skett i fråga om samverkan mellan förskola och lågstadium. dels i vilken riktning den fortsatta utvecklingen bör gå. Olika frågor rörande samverkan förskola och lågstadium bör därför utredas närmare. Det bör lämpligen ske genom att en särskild utredning tillkallas. Förslag om direktiv för denna utredning kommer senare att föreläggas regeringen. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

4.6. Lågstadiet och mellanstadiet

Ett omfattande pedagogiskt utvecklingsz'rrbete som berör ären närmast före skolstarten har således inletts. Intresse och uppmärksamhet har ocksä i allt större utsträckning riktats mot läg- och mellanstadierna.

.lag anser detta viktigt. ] alltför stor utsträckning har tidigare läroplans- reforrrrer tenderat att bli högstadiereformer. Det är inte minst under de första skolärcn som vi har möjlighet att hjälpa eleverna till en positiv ut- veckling. Mycket av skolans grundläggande färdighetsträning mäste ske på låg- och mellanstadierna. Praktiska arbetsformer med anknytning till för- skolans pedagogik kan utvecklas. Elevernas inställning till jämställdhet mellan pojkar och flickor kan påverkas. Kontakt med föreningslivet kan etableras.

Dessa möjligheter måste tas till vara genom ett samlat och målmedvetet program. som innefattar många insatser.

Färdighctsträningen i att tala. läsa. skriva och räkna måste förstärkas genom ökade möjligheter att arbeta i små grupper. Slöjdrrroment och bild bör ges utrymme inom orienteringsämnena på lågstadiet. Hemkunskaps- moment bör också införas liksom tekniska arbetsuppgifter. Tid måstc ska- pas för fria aktiviteter på mellanstadiet.

] ett något längre perspektiv är det angeläget att i grunden se över kurs- inrrehällct för läg- och mellanstadierna. TCO har betonat att det finns star- ka skäl föratt i ett fortsatt översynsarbete avseende grundskolan ytterliga- re utveckla skäl för och emot ett annat ämnesinnehåll pä grundskolans läg- oeh mellanstadier.

.lag delar denna uppfattning och avser att senare återkomma till rege- ringen med förslag om ett sådant översynsarbete.

.! ag över-gär nu till att närmare redogöra för de förändringar somjag före- slär beträffande låg- och mellanstadierna. '

Länsskolnämnden på Gotland menar att skolan i större utsträckning måste ge utrymme för praktisk he mk u n s k a p. Flera remissinstanser har samma grundinställning. TCO hävdar med eftertryck att en naturlig följd

Prop. 1978/79:180 38

av önskan att flytta balanspunkten mellan teoretiska och praktiska inslag och träning för jämställdhet mellan man och kvinna bör vara att ämnet hemkunskap får en starkare ställning i grundskolan. Eleverna på låg- och mellanstadierna har. menar TCO. en mycket hög motivation för de aktivi- teter och ämnesmoment som förekommer i hemkunskap.

Det är enligt min mening viktigt att låta elevema komma i kontakt med hemkunskap redan på lågstadiet. Därigenom lär sig både pojkar och flickor tidigt att ta ansvar för olika vardagsfardigheter. Tillsammans "med teknik- inslag under den naturorienterande delen av orienteringsämnena förstärks därigenom också möjligheterna till praktik och tillämpning. Elevema blir också tidigt uppmärksammade på sin roll som konsumenter.

Hemkunskap bör därför införas som moment i orienteringsämnet på lågstadiet. Jag utgår från att det bör få ta i anspråk minst en veckotimme. För att underlätta praktiska arbetsformer bör förstärkningsresursen tillfö- ras ytterligare medel motsvarande en veckotimme under en årskurs på lågstadiet så att det blir möjligt att bedriva arbetet i lärarlag eller i mindre undervisningsgrupper. Skolstyrelsen bör kunna besluta att momentet skall införas först på mellanstadiet om särskilda skäl finns. Jag återkommer i av- snitt 9.2 till hur läraifrågan bör lösas.

Lokalproblem har ibland anförts som hinder för hemkunskap på lägsta— diet.

Ungefär en fjärdedel av eleverna på lågstadiet går i skolanläggningar som innehåller både låg-. mellan- och högstadium. I dessa fall finns därför tillgång till hemkunskapslokaler. Under l95tl-talet kunde hemkunskaps- rum dessutom förekomma även på låg— och mellanstadieskolor. l skolor byggda på den tiden bör det därför finnas tillgång till lämpliga lokaler. Med dessa undantag saknas emellertid speciella utrymmen.

Den försöksverksamhet. som ägt rum bl.a. i Malmö. visar dock att goda lösningar kan åstadkommas genom enkla arrangemang inom befintliga lo- kaler. De moment inom hemkunskapen. som förläggs till lågstadiet. mäste dessutom anpassas efter de möjligheter som kan erbjudas. Genom att skol- styrelsen kan besluta att förlägga hemkunskapsmoment till mellanstadiet blir det möjligt att ytterligare anpassa verksamheten efter lokala förutsätt- ningar.

Eleverna i framför allt de lägre åldrarna är för sin begreppsbildning bc- roende av att handskas med konkreta föremål. Den skapande verksamhet, som utgör en så stor del av innehållet i förskolan. får inte avbrytas i grund- skolan. Försöksverksz'tmhet med undervisning i orienteringsämnen förlagd till slöidinstitutionerna i årskurserna 1 och 2 med lärarlag bestående av |ågstadie-. slöjd- och tcxtillärare har pågått under ett antal år. bl.a. i Lund. TCO föreslår ett reguljärt införande av lärarlag i avsikt att förstärka lågsta- diets arbete i konkretiserande riktning.

Förslaget anknyter väl både till önskemålet att underlätta övergången mellan förskola och lågstadium och till strävan efter praktiska arbetsfor-

Prop. 1978/79: 180 39

mer. Skiftande anvisningar om lokalernas storlek och utformning har un- der årens lopp gällt för slöjdlokaler i rena lägstadie- eller låg- och mellan— stadieskolor. Omfattningen av arbetet i Slöjdlokaler bör därför inte bindas av ett exakt antal lektioner utöver de två som är upptagna i timplanen (i nu- varande timplan för årskurs 3).

I anmärkning till timplanen bör dock anges att. utöver timplanens två timmar, slöjdmoment dessutom förutsätts ingå i orienteringsämnen på lågstadiet. Jag räknar med att lärarfrågan kan lösas bl.a. genom ett samar- bete i arbetslag.

Jag biträder SÖ:s förslag att teckning skall ingå i orienteringsämnena på lågstadiet.

SÖ har föreslagit utökad tid för gymnastik på lågstadiet. ] gengäld skulle tid för orienteringsämnen minska med I.5 veckotimmar.

Införandet av fria aktiviteter på mellanstadiet medför emellertid min— skad tid för orienteringsstoff. De utökade praktiska inslagen i form av hemkunskap och slöjd som jag föreslagit ställer också anspråk på tid. Jag är därför inte beredd att biträda SÖ:s förslag om minskad tid för oriente- ringsämnen och utökad tid för gymnastik.

SIA-utredningen föreslog att man vid en läroplansrevision borde omprö- va mängden timplanebundna aktiviteter på mellanstadiet. Bakgrunden till förslaget var att eleverna på mellanstadiet har fler lektioner än på något an- nat stadium. Enligt utredningen borde det vara möjligt att ge en till två veckotimmar av de fasta aktivitetemas kursinnehåll en mer fri utformning. Förslaget tillstyrktes av en enhällig remissopinion. I propositionen 1975/76139 (s. 257) förordades att mellanstadiets timplan minskades med två till tre veckotimmar i varje årskurs. Riksdagen fann för sin del (UbU 1975/76z30. rskr l975/76:347) att behandlingen av frågan borde vara förut- sättningslös vid en läroplansöversyn.

SÖ föreslår en minskning av mellanstadiets timplan med sex veckotim- mar för att bereda utrymme för andra aktiviteter under skoldagen. SÖ me- nar. liksom tidigare SIA-utredningen. att det just på mellanstadiet fmns särskilda skäl för att komplettera lektioner med fria aktiviteter. För- slaget tillstyrks även nu av en så gott som enhällig remissopinion.

En viktig aspekt vid bedömningen av förslaget framgår dock inte klart av SÖ:s förslag. Då antalet lektioner minskas med sex, minskas också lärar- nas tjänstgöringsunderlag. SÖ föreslår därför att motsvarande lärartimtal får ingå i förstärkningsresursen. SÖ menar också att detta möjliggör indel- ning i mindre grupper.

Förstärkningsresursen består emellertid av två delar. Den ena delen rör undervisningsinsatser (0.466 lärarveckotimmar per elev). den andra övrig verksamhet under skoldagen (0.087 lärarveckotimmar per elev). Eftersom SÖ använder uttrycket lärartimtal och inte heller redovisar något minskat underlag för lärartjänster måste man ha avsett en överföring till kvotdelen 0.466. som möjliggörjust gruppdelningar och som är reserverad för lärarin-

Prop. l978/79:180 40

satser. TCO. som tillstyrker förslaget. utgår från att lärarnas anställnings- trygghet därmed är garanterad. 'l'C'Ozs tillstyrkan vilar på denna förutsätt- ning.

Insatserna under de frigjorda sex veckotimmarna måste då finansieras på annat sätt såvida inte kommunerna förkortar skoldagen. vilket inte varit SÖ:s avsikt med förslaget.

SÖ har inte redovisat någon kostnad för vare sig kommun eller stat. Kostnaderna kan dock inte täckas ur de 0.025 veckotimmar per elev som utgår då en kommun inför samlad skoldag. Detta stöd utgär redan till kom- muner som har samlad skoldag på mellanstadiet och kan inte täcka åtagan— den under ytterligare sex veckotimmar. Det bör observeras att omfattning- en av den föreslagna verksamheten är lika stor som för det tidigare fritt valda arbetet på högstadiet.

Enligt min mening kan kommunerna inte åläggas att svara för kostnader i denna storleksordning. Såvida stödet skall bäras av staten skulle det inne- bära en ökning av kvotdelen 0.087. vilken in te får användas för undervis- ningsinsatser. Kostnaden kan beräknas till drygt 95 milj. kr. inkl. kostna- der för arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg. Denna kostnad och behovet av andra kostnadskrävande insatser för en ny läroplan måste vä- gas in vid bedömningen av förslaget.

En annan aspekt av förslaget som måste tillmätas stor betydelse är de timplancmässiga konsekvenserna. Jag har tidigare pekat på behovet av en grundlig färdighetsträning och en befäst naturvetenskapligt-teknisk orien- tering. Den föreslagna minskningen av timplanetiden med så mycket som sex veckotimmar måste vägas mot detta.

Som SÖ och flertalet remissinstanser framfört finns det särskilda skäl att ge utrymme för icke timplanebundna aktiviteter på mellanstadiet genom en minskning av den timplanebundna tiden. Men med hänsyn till de faktorer som jag pekat på i det föregående bör minskningen inskränkas till tre veckotimmar. Hur denna tid skall fördelas på årskurser är en fråga som bör avgöras vid den lokala skolenheten. På timplanen bör den minskade ti- den begränsas till orienteringsämnen. Minskningen får dock inte beröra den naturorienterande delen.

För att möjliggöra fria aktiviteter för eleverna under de frigjorda tre veckotimmarna hör kvoten 0.087 inom förstärkningsresursen ökas. Till ökningens omfattning återkommerjag i avsnitten om kostnader och perso- nalkonsekvenser.

De tre veckotimmar som frigörs ur basrcsursen bör överföras till för- stärkningsresursens undervisningsbundna del. Det ankommer på skolsty- relsen att fördela resursen. Med hänsyn till anställningstryggheten för lära- re utgårjag från att timmarna huvudsakligen blir förlagda till mellanstadiet. Därigenom ökas möjligheterna att träna grundläggande färdigheteri mind- re grupper.

Det finns också anledning att knyta an till SIA-utredningens ursprungli-

Prop. 1978/79:180 4]

ga förslag nämligen att ge en viss del av lektionerna en friare utfortnning.

En väsentlig strävan i skolans utveckling måste vara att ge lärare och elever möjlighet att tillsammans fritt utforma en del av skoldagen. Denna ambition bör inte enbart omfatta delar av högstadiet. ()ckså lågstadiets och mellanstadiets timplaner bör uppta tid för temastudier i form av fördjup- nings- och tillämpningsuppgifter inom de obligatoriska ämnenas ram. Det är angeläget att man därvid. i så stor utsträckning som möjligt. knyter an till olika fria aktiviteter. Det blir därigenom möjligt att etablera ett frukt- bart samarbete mellan lärare och representanter från arbets-. förenings- och kulturliv. '

SÖ har beträffande engelska föreslagit att undewisningen normalt skall påbörjas på lågstadiet men med rätt för de kommuner som så önskar att förlägga starten till årskurs 4. Remissinstanserna är splittrade i frågan. Varken forskningen inom det s.k. EPÄL—projektct (Engelska på lågstadiet) eller den lärarenkät som SÖ hänvisar till ger stöd för att det skulle vara nagra nackdelar med att engelska som nu börjar i årskurs 3.

Jag ansluter mig till SÖ:s förslag att engelska normalt skall börja i års- kurs 3. Särskilda problem kan dock uppkomma i kommuner med många in- vandrarbarn. Det bör därför. i enlighet med SÖ:s förslag. vara möjligt för kommun som så önskar att förlägga starten av engelska till årskurs 4. Be- träffande de speciella problemen med engelska för invandrarbarn får jag hänvisa till det uppdrag som regeringen givit SÖ den 23juni l976 att kart- lägga problem inom detta område.

Jag föreslår således att timplanen för låg- och mellanstadierna omfattar följande ämnen med det antal veckotimmar som anges för varje ämne i ko- lumnema [ och 4. Som ämnesbeteekningar använderjag bild i stället för teckning och idrott i stället för gymnastik. Jag återkommer i avsnitt 5.6 till den föreslagna namnändringen.

Lågstadiet

I" 2 3 4 Amne Antal veckotimmar

Lgr 69 SO:s för- Föredra- slag ganden

Engelska 2 2 2 Idrott 6 7.5 6 Matematik I3 B 13 Musik 4 4 4 Orienteringsämnen 18 l6.5 l8 Slöjd 2 2 2 Svenska 29 29 29

xl J:— NI & xl JA

Prop. 1978/79: 180 42

k'lellanstadiet l 2 3 4 Ämne Antal veckotimmar Lgr 69 SÖ:s för- Föredra- slag ganden Bild 6 6 6 Engelska 10 9 10 idrott . 9 9 9 Matematik 15 14.5 15 Musik 5 4.5 5 Orienteringsämnen 24 20.5 Zl Samhällsorienterande (18) (15) Naturorienterande (6) (6) Slöjd 9 9 9 Svenska 26 25.5 26 104 98 101

I orienteringsämnen ingår geografi. historia. religionskunskap och sam- hällskunskap som samhällsorienterande ämnen och biologi. fysik. kemi och teknik som naturorienterande ämnen.

På lågstadiet ingår också ämnet bild samt moment ur ämnena hemkun- skap och slöjd i orienteringsämnena.

Hänvisningar till S4-6

4.7. Högstadiets utformning

SÖ föreslår vissa förändringar av högstadiets timplan. 'I'illvalssektorn föreslås minskad från elva till nio veckotimmar. Samtidigt föreslås att eko- nomi. konst och teknik upphör att vara tillvalsämnen. I stället införs som nya ämnen hemspråk och kommunikation. SÖ anser att det skulle ha varit mest konsekvent att införa ett helt sammanhållet högstadium.

Maskinskrivning föreslås bli särskilt ämne. Moment från de nuvarande tillvalsämnena konst. teknik och ekonomi föreslås liksom barnkunskap in- tegreras i andra ämnen. ] samband därmed föreslås vissa timjustcringar.

Valmöjligheterna mellan olika alternativkurser liksom mellan två slöjd- kurser föreslås upphöra. Vad beträffar alternativkursema i engelska och matematik föreslås dock ändringar träda i kraft först efter fem år.

SÖ:s förslag till ett enbart språkligt tillval har avvisats av en så gott som enhällig remissopinion. I övriga timplanefrågor och beträffande alternativ- kurser är remissopinionen splittrad.

Hänvisningar till S4-7

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 5.6.3

4.7.1. Olika valmöjligln'ler

Sedan grundskolans tillkomst har undervisningen på högstadiet innebu- rit problem. En lång rad undersökningar visar att ju äldre eleverna blir. desto mer olika blir deras intressen. För många innebär tonåren dessutom

en period av skoltrötthet. vilken ofta har sin grund i en traditionellt upp— lagd och verbalt präglad undervisning. Eleverna ser inte sambandet mellan

Prop. 1978/79:180 43

teori och praktik. Aktuella undersökningar visar. som jag nämnde under avsnitt 2.2 . att uppemot 6'7'21 av eleverna lämnar grundskolan med ofull- ständig utbildning. I)et är oriktigt att i detta sammanhang enbart tala om elever med skolsvårigheter. I stället måste man. som SIA-utredningen framhöll. tala om en skola med undervisningssvårigheter. Till en del kan skoltrötthet bero på att skolan inte tillvaratar elevernas intressen och be- hov. Men till en väsentlig del beror den påatt skolan inte förmår stimulera elever som ännu inte har klart profilerade intressen. Detta kräver en ut- veckling inte enbart av arbetssättet i skolan utan också av dess kursinne- håll. som måste upplevas som meningsfullt.

Under de senaste åren har i runda tal 20—25 '..72' av eleverna sökt sig ut på arbetsmarknaden direkt efter grundskolan. Dessa ungdomar har. som AMS påpekar i sitt remissvar. utomordentligt svårt att få sysselsättning. Många. kanske flertalet av dem. saknar tillräcklig motivation för fortsatt skolmässig utbildning. Det finns, fortsätter AMS. all anledning anta att svårigheterna för ungdomar utan yrkesutbildning kommer att kvarstå i det närmaste oförändrade under överskådlig tid. detta på grund av arbetslivets strukturella förändringar. Ett angeläget mål för grundskolans utformning blir därför enligt AMS att ta till vara och främja elevernas intresse för fort- satt yrkesutbildning och andra studier. bl.a. genom att erbjuda en sådan miljö och ett sådant innehåll i undervisningen att man kan förebygga skol- leda. Även gymnasieutredningen betonar i sitt remissvar vikten av att sko- lan framför allt grundlägger en positiv inställning till både fortsatt utbild- ning och yrkesverksamhet.

Det är enligt min mening viktigt att i den gemensamma referensram sko- lan skall ge eleverna också räkna in att alla bör få uppleva skolgången som något positivt och utvecklande. Om vi över huvud taget i framtiden skall lyckas bemästra problem inom utbildning och arbetsmarknad för ungdo- marna måste ett av de viktigaste målen värajust att hos alla elever grund- lägga en sådan inställning.

För att kunna bekämpa skolleda och bristande motivation och anknyta till och stimulera elevernas olika intressen måste högstadiet erbjuda ett mångsidigt undervisningsinnehåll med olika valmöjligheter. Ord som an- svar. skapande arbete. valfrihet måste vara nyckelord. Innehållet får inte ges en sådan slagsida åt det teoretiska hållet att stora elevgrupper missgyn- nas och får sin självkänsla knäckt. Så långt det är möjligt bör förklaring och tillämpning. teori och praktik växla under lektionerna. Att utöka val- möjligheterna så att alla kan göra positiva val blir samtidigt ett viktigt led i skolans fortgående demokratisering. Som tidigare påpekats, måste elever- nas val vara likvärdiga då det gäller valet av senare studievägar i gymnasie— skolan.

4.7.2 Valfrihet — sammanhållning

I detta sammanhang vill jag något beröra begreppet sammanhållen grundskola och hur detta förhåller sig till ett friare studieval.

Prop. 1978/79: 180 44

Tidigare riksdagsbeslut om grundskolans läroplan har inneburit en av- vägning mellan kraven på en för alla gemensam kurs och nödvändigheten att bereda utrymme för individuella intressen. Vid beslutet om 1969 års lä- roplan slopades linjedelningen i årskurs 9. Utrymmet för val av skilda akti- viteter minskades däremot högst obetydligt. från l9 veckotimmar till l7. Valalternativen begränsades inte enbart till B-språk. konst. ekonomi och teknik titan utökades i stället avsevärt i förhållande till l962 års läroplan. Detta skedde genom att tillvalsbloekets elva veckotimmar kompletterades med ett ytterligare val på sex veckotimmar för s.k. fritt valt arbete.

Ställningstagandc för eller emot ett helt sammanhållet högstadium i framtiden måste givetvis ske utifrån bedömningar i dag. SÖ framhåller i detta sammanhang följande:

Kärnfrågan är nu liksom tidigare hur utbildningen i grundskolan skall or- ganiseras så att eleverna vid grundskolans slut har sin valfrihet obeskuren. Detta gäller en reell valfrihet lika väl som en formell. Det gäller frihet att välja mellan olika fortsatta studievägar lika väl som mellan arbete och fort- satta studier ett bestämt krav på det nya tillvalssystemet är alltjämt att grundskolans elever inte får skiktas på så sätt att skilda elevgrupper får oli- ka möjligheter till studier. yrkesutbildning och arbete efter grundskolan.

De krav som SÖ återger torde vara allmänt omfattade. Visserligen ska— pas. som tidigare framhållits. de svåra sociala handikappen genom att många elever lämnar skolan med bristfälliga färdigheter att tala. läsa. skri- va och räkna. Det urval till vissa högstatusutbildningar. som tillval redan i tolvårsåldern innebär. är emellertid också uppenbart. Det leder till en soci- al snedrekrytering.

De uppställda kraven måste därför tillgodoses. Följden av att man ae- cepterar dessa krav behöver dock inte alls vara att ta bort B-språken från grundskolan och att en och samma timplan införs för alla elever. En annan möjlighet att tillgodose de uppställda kraven är att konstruera gymnasie- skolans studievägar på ett sådant sätt att de inte är kopplade till något spe- ciellt tillval på grundskolan. Mångsidigheten inom grundskolan skiktar då inte eleverna så att de får olika möjligheter till studier. Deras valfrihet för- blir obeskuren. även reellt sett.

Det är enligt min mening viktigt att hålla isär orsakerna till att elever väljer på ett visst sätt från verkningar av dessa val. Social bakgrund kommer givetvis även i fortsättningen att påverka elevernas val av ämnen. kurser och aktiviteter i grundskolan och på fritiden. Detta gäller för kurser inom tillvalsbloeket liksom för fria aktiviteter. individuella studieuppgif- ter. fritidssysselsättningar och litteratur. En sådan påverkan gör sig gällan— de i alla valsituationer. för bam lika väl som för vuxna. Ett fritt val i den meningen att det skulle vara fritt från påverkan. vara orsakslöst. existerar självklart inte. Vi påverkas av vår bakgrund i alla val vi träffar. Detta för- hållande går inte att upphäva på annat sätt än genom att avlägsna alla val-

Prop. ]978/79zl80 45

möjligheter över huvud taget. En sådan utveckling av samhälle och skola kan inte vara önskvärd. Vad skolan däremot måste göra är att så långt som möjligt avlägsna sädana ve rk nin gar av olika val. som binder för framti- da studier eller yrken. Genom de ändringar jag i annat sammanhang kom- mer att föreslå i gymnasieskolan kommer elevernas val i grundskolan inte längre att sortera dem till olika studievägar.

Fördelarna med en skola med ett fritt studieval framför en skola utan B- språk och med samma timplan för alla. är uppenbara. Några harjag berört tidigare. Här skall ytterligare några tas tipp.

En sammanhållen grundskola utesluter B-Språk. Dessa kan inte göras obligatoriska för alla elever. B-sprak har emellertid tilldragit sig ett stort elevintresse och väljs av uppemot 6057-2- av eleverna. Till en viss del är det- ta val säkert betingat av att flera linjer i gymnasieskolan i realiteten kräver B-sprak. När denna koppling avskaffas torde procentandelen B-spräksväl- jare sjunka något. Det är likväl uppenbart att B—språk i utomordentligt stor utsträckning är ett positivt val och ett intresseval redan nu. Enbart av den anledningen är det olämpligt att inte erbjuda B-språk som valalternativ. Dessutom är var kännedom om språkinlämingens villkor alltför osäker för att man skall väga göra drastiska förändringar. Rent allmänt tycks det vara en motsägelse mellan å ena sidan kravet på att engelska mäste börja stude- ras på lågstadiet. å andra sidan tanken att studiet av tyska/franska utan olägenhet kan uppskjutas till gymnasieskolan.

Genom att B-spräk bibehålls inom det fria studievalet kan eleverna kom- binera ett mångsidigare utbud av språk än vad som annars vore möjligt. Den elev som inte fortsätter i gymnasieskolan eller fortsätter utan B/C- sprakstudier. har genom att B-spräk finns kvar i grundskolan kunnat skaffa sig en första kännedom om ett av språken för eventuellt senare behov i yr- ke eller pä fritid.

Det fria studievalet kommer dessutom att innebära betydligt större val- möjligheter och en mycket större lokal frihet än vad som skulle bli följden av en helt sammanhållen skola. En sådan har visserligen inte avsetts inne- bära att eleverna under 35 veckotimmar skulle läsa exakt samma kurs. Tvärtom har ofta individut'iliseringen inom klassens ram betonats. ()lika överkurser och fördjupningsalternativ kan Utvecklas. Variationsmöjlighe- terna blir dock av praktiska skäl betydligt mindre än inom ett valsystem.

Forskningen har ägnat mycket arbete at att belysa skillnaden mellan in - dividuellt val och individualisering inom klassens ram. Av forskningsresultaten framgår att individualisering med nuvarande perso- nella resurser bara kan genomföras med hjälp av stora läromedelssatsning- ar och dä begränsad enbart till vissa kursmoment. Skall ytterligare indivi- dualisering ske. innebär det stora ekonomiska åtaganden i form av min— skad klas—storlek. Detta kan vara en strävan. För närvarande och under överskådlig tid framåt måste vi emellertid av ekonomiska skäl arbeta med att kombinera fria studieval. temaarbeten och individualisering inom klas— sens ram sa längt detta är möjligt.

Prop. 1978/79:180 46

Hänvisningar till S4-7-1

4.7.3. Detfria studievalet

Vid sidan av en för alla skolor gemensam kurs som befäster grundläg- gande kunskaper och färdigheter och ger en över hela landet någorlunda gemensam referensram bör det. somjag tidigare framhållit. finnas ett bety- dande omräde för fria. intressestyrda val av olika ämnen. kurser. teman el- ler aktiviteter. Motiven för detta harjag också utvecklat tidigare.

Omfattning

Hur pass stor del av tiden på högstadiet som bör anslås till ett friare stu- dieval är en avvägningsfråga.

Flera remissinstanser har menat att SÖ:s förslag inte är tillräckligt radi- kalt för att kunna råda bot på den bristande motivationen hos eleverna på högstadiet. RHS exempelvis räknar med att en tredjedel av tiden måste an- slås till fria aktiviteter. Järfälla kommun hävdar att hälften av tiden på högstadiet borde anslås för baskunskaper. hälften till intressestyrda fria aktiviteter. Länsskolnämnden i Hallands län föreslår en för alla gemen- sam. ämnesinriktad del omfattande t.ex. två tredjedelar av skolveckan samt en obligatorisk tid för valfria projektstudier under resten av tiden.

Beträffande tillvalsbloekets omfattning har några remissinstanser. bl. a. TCO och LO. tillstyrkt SÖ:s förslag om en begränsning till nio veckotim- mar. I)e flesta remissinstanserna, bl. a. flertalet länsskolnämnder och kommuner. föreslår bibehållen tid om elva veckotimmar. UHÄ menar att tiden med hänsyn till språkutbildningen bör öka. SACO/SR föreslår likaså utökad tid.

För egen del kan jag inte tillstyrka någon nedskäming av tiden för ele- vemas fria studieval eller för tillvalsbloeket. Som jag senare kommer att utveckla skapas genom ett fritt studieval en betydande möjlighet till lokal frihet och ett decentraliserat skolansvar. Det ger dessutom möjligheter att få fler elever intresserade av skolan och förhindra ökad användning av än- passad studiegång som flera remissinstanser befarar. Att under tonåren grundlägga en positiv inställning till skola och utbildning ser jag som ett övergripande mål om vi i framtiden skall kunna bemästra situationen för ungdomar i gymnasieskoläldern. Det finns vidare starka skäl att i ett litet land som Sverige slå vakt om språkutbildningen.

Tiden för fria aktiviteter under skoldagen liksom tillvalsbloeket skapar ett visst utrymme för ett fritt studieval. SÖ har dessutom föreslagit att en viss del av tiden för undervisning i de obligatoriska ämnena avsätts för pro— jektinriktat arbete. Ett projektinriktat arbete kommer efter hand. enligt SÖ:s mening att bli vanligt förekommande under en stor del av skolvec- kan.

SÖ har övervägt att föreslå att tiden för projektstudier anges till minst sex veckotimmar. Följden skulle dock. menar SÖ. kunna bli att man i vissa skolor uppfyller enbart detta tidsmätt men i övrigt inte strävar efter en ut- veckling av detta sätt att arbeta. SÖ föreslår därför att det i en anmärkning

Prop. 1978/79:180 47

till timplanen anges att tid skall anslås för probleminriktade studier av pro- jektkaraktär utan att man anger hur lång denna tid skall vara.

Jag anser för min del inte heller att någon bestämd tid bör anges för stu- dier av projekt. Däremot finns det enligt min mening starka skäl för att ange en viss tid som riktvärde för fördjupningsstudier (temastudier). Där- igenom markeras intresset för att det i skolan finns en betydande sektor för lärarnas och elevernas eget fria val av stoff inom de obligatoriska ämnenas ram. Samtidigt betonas vikten av att de friare studierna inte ges alltför stort utrymme. De måste byggas på väl genomgångna grundkurser.

Jag föreslår därför tolv veckotimmar som riktvärde för högstadiet som helhet. Som jag senare kommer att betona innebär detta ingen styrning av metodiken i skolarbetet.

Tillsammans kommer tiden för tillvalsbloeket. för fördjupningsstudier (temastudier) inom de obligatoriska ämnenas ram och tid för fria aktivite- ter under skoldagen att motsvara närmare 30 % av tiden på högstadiet.

Det är möjligt att detta senare visar sig vara för litet. Gränsen mellan en i huvudsak gemensam kurs och temastudier bör därför inte vara skarp. De tolv timmar som jag nyss nämnde bör betraktas som ett riktvärde. Vid schemaläggningen i skolorna torde de kunna läggas ut som en eftermiddag i veckan. Det måste. som jag längre fram utvecklar. ankomma på lärare och elever inom arbetsenhetema att avgöra hur lång tid man vill anslå.

Utformning

Ur administrativ och resursmässig synpunkt räknarjag med tre olika de- lar:

Tid som motsvarar nuvarande tillvalsblock.

Tid för fördjupningsstudier (temastudier) inom de obligatoriska ämne- na. — Tid för icke timplanebundna aktiviteter under skoldagen (fria aktivite- ter).

Prop. 1978/79:18() 48

Uppbyggnaden för högstadiet kan illustreras av följande figur.

| l

ca ”(6 V'tr GEMEaSAJ-l KURS

XJ Fördjupningsstudier (TEMASTUDIER)

ca 12 vtr

ll Vtr TILLVAL

ca 6 vtr FRIA AKTIVITETER

Jag övergår nu till att mer i detalj behandla denna större lokala frihet lik- som remissinstansemas synpunkter på tillvalet.

Fria aktiviteter

Till det fria studievalet har jag räknat de inte timplanebundna aktivite- tema under skoldagen. Om en kommun inte har infört samlad skoldag skall på högstadiet för närvarande anslås tid motsvarande sex veckotimmar för fria aktiviteter.

Programmet görs upp lokalt. De fria aktiviteterna bör vara en brygga mellan arbete i skola och elevernas fritidsintressen. Det kan därför i många fall vara naturligt att elevernas intressestyrda val av teman eller tillvalsäm- nen har en motsvarighet under de förenings- eller lärarledda fria aktivite-

Prop. 1978/79:180 49

terna under någon period. Samtidigt måste för de fria aktivitctcma liksom för temastudier gälla att ett av syftena med dem är att stimulera utveckling- en av elevernas intresse. Ensidighet i valen bör man därför söka undvika genom att under åren erbjuda ett varierande urval från olika intresseområ- den.

Tillvalsblm-ket

1 det fria studievalet ingår tid som motsvarar nuvarande tillvalsblock. dvs. elva veckotimmar.

Remissinstanserna har praktiskt taget enhälligt avvisat SÖ:s förslag om ett enbart språkligt tillval. Enligt TCO exempelvis skulle valmöjligheterna för många elever då i realiteten komma att stå mellan kommunikation och anpassad studiegång. Även enligt AMS skulle SÖ:s förslag leda till ett allt- för stort tryck på den anpassade studiegången. Om elever skall ges likvär- diga möjligheter att utveckla sina individuella förutsättningar bör högsta- diet enligt AMS innehålla mer av praktiskt inriktade ämnesområden.

Det finns samtidigt en betydande enighet om att nuvarande tillvalsäm- nen inte är väl utformade. SÖ:s Pedagogiska nämnd visar exempelvis i sin redogörelse för verksamhetsåret 1977/78 att Lgr 69 mer än Lgr 62 fått könssegregerande effekteri skolan.

Det finns också en påfallande enighet om att elever måste kunna göra positiva val. Gymnasieutredningen framhåller exempelvis. att detta är nödvändigt för att motverka utslagningen i grundskolan. Flera remissin- stanser hävdar att skolan måste erbjuda intressefördjupning i flera olika ämnen. Enligt TCO bör det nya förslaget vara så utformat att många olika elevintressen kan tillgodoses. Vidare bör enligt TCO tillvalet innehålla många praktiska inslag. Kommunförbundet föreslår. att ett nytt tillvalssy- stem görs mer beroende av elevernas intresse och vilja. Enligt förbundets styrelse bör därför eleverna få chansen att fördjupa sig i ett eller ett par för dem intressanta ämnen som redan finns på den obligatoriska delen av timplanen och i något av B-språken. Styrelsen anser. att en sådan upplägg- ning av tillvalssystemet mer ligger i linje med en ökad lokal och individuell frihet.

Enligt L() kvarstår riskerna med en uppdelning av eleverna på samma sätt som hittills inom det föreslagna systemet. LO föreslår. att eleverna un- der (len gemensamma rubriken kommunikation skall kunna välja språk. social inriktning. massmedia. kultur. historia etc. SAF menar. att eleverna skall kunna välja olika aktiviteter av betydelse för deras fortsatta studier.

Länsskolnämnden i Västerbottens län diskuterar flera alternativ. Man menar. att det intressantaste är att som tillvalsaltcrnativ erbjuda en för— djupning inom olika ämnessektorer. förslagsvis en språksektor. en sam- hällsorienterande sektor. en naturorienterande sektor (med matematik) och en praktisk-estetisk sektor. inom dessa sektorer skulle då tillvalet i första hand innebära ett fördjupat studium av projekt- eller temakaraktär.

4 Riksdagen l978/79. I saml. Nr 18!)

Prop. 1978/79:180 St)

Inom spräksektom skulle kunna erbjudas val av tyska. franska eller hem- språk. lnom spräksektorn skulle vidare rymmas ett ämne av typ kommuni- kation vilket SÖ föreslagit. lnom alla sektorer skall det finnas möjligheter till hade mer teoretiska och mer praktiska fördjupningar. Varje obligato- riskt ämne i timplanen skall dessutom enligt nämnden kunna utgöra till- valsämne.

Liknande synpunkter förs fram av SACO/SR. som hävdar att möjlighe- ter att välja bland flera olika ämnen och ämnesområden maste finnas på grundskolans högstadium. Tillvalet mäste vara så utformat. att ingen elev tvingas till ett negativt val. dvs. att välja ett ämne som egentligen inte är at- traktivt men som av eleven upplevs som det enda möjliga. Tillvalet får in- te heller vara för diffust utan bör ansluta till ämnesindelningen på högsta— diet.

Länsskolnämnden i Västmanlands län föreslär utöver tyska. franska och hemspräk att eleverna får möjlighet att efter intresse eller behov välja tema eller moment. "en sorts fritt valt arbetsområde". där träning av kommuni- kationsfärdigheterna star i förgrunden. Dessa arbetsområden bör dess- utom ge rika möjligheter till en utökad samhällskontakt för eleverna och kan bli ett utmärkt stöd och komplement till utökad arbetslivsorientering i skolan. Nämnden förutsätter att det blir vanligt med arbete i mindre grup- per i detta alternativ. varför resurser mäste ställas till skolans förfogande sä att flera grupper kan anordnas i varje arskurs.

Länsskolnämnden i Örebro län menar. att möjlighet till såväl praktisk som teoretisk fördjupning med individualiserad studiegäng baserad på in- tresseval bör finnas för alla elever.

Flera remissinstanser har betonat. att eleverna mäste fä en insikt i vad de väljer. Eleverna tvingas nu i årskurs (» välja ämnen. om vars innebörd de är föga orienterade. En konstruktion som innebär fördjupning i redan bekanta ämnesområden förordas därför också av detta skiil.

Betydelsen för personlighetsutvecklingen av att eleverna fär göra uppre- pade val inom skolan framhålls av flera remissinstanser. Detta motiv beto- nades redan av |957 ars skolberedning.

Synpunkterna frän remissinstansema är tillräckligt samstämmiga för att kunna ligga till grund för tillvalsbloekets utformning. Följande principer bör enligt min mening gälla:

l. Vid varje skolenhet med högstadium skall erbjudas treåriga kurser i B-spraken tyska och franska om antalet elever som väljer respektive språk är lägst fem. Flera undervisningsgrupper kan givetvis behöva organiseras beroende på elevintresset.

l övrigt beslutar skolstyrelsen pa förslag av rektor om vilka kurser som skall erbjudas. Rektor skall avge sitt förslag efter samräd med personal. föräldrar och elever.

2. Inom det erbjudna utbudet av kurser har föräldrar och elever fritt val. Inför varje nytt läsar skall tinnas möjlighet till omval.

Prop. 1978/79: 180 Sl

3. Kursernas längd kan variera från en termin till tre år. I B—språk kan således också erbjudas kurser kortare än tre är.

4. Kurserna skall vara sa inriktade att de' inte kan förutses få en mycket sned könsfördelning. Nuvarande tillvalskurs i teknik mäste exempelvis omarbetas och kompletteras med exempelvis miljöfrågor.

5. Kurserna — med undantag för B-spräk — bör utgöra en fördjupning el- ler intresseprofilering inom några moment i två eller flera ämnen inom estetisk—praktisk. samhällsorienterande. naturvetenskap!ig-teknisk eller språklig sektor. Kurserna får inte utformas så att de utgör parallell- eller överkurser till de obligatoriska ämnena.

6. Förslag till kursplaner för olika kurser inom tillvalsbloeket bör utar- betas av SÖ. men även Iänsskolnämnd. skolstyrelse eller rektor kan utar— beta kursplan. Kursplan utarbetad av skolstyrelscn eller rektor bör tills vidare fastställas av länsskolnämnd. Rektor skall avge sitt förslag efter samråd med berörda arbetsenhetskonferenscr.

7. För undervisning inom tillvalsbloeket krävs lärarbehörighet. Behörig att undervisa i de olika kurserna är den som är behörig till undervisning i obligatoriska ämnen inom motsvarande sektor eller den som enligt 14 kap. 9 få andra stycket skolförordningen är skyldig undervisa i kursen. Det kan. som jag tidigare anfört. säkerligen ofta vara till fördel för skolan om den kan utnyttja föräldrar och kulturarbetare som medhjälpare i olika kurser. Detta engagemang sker då med hjälp av förstärkningsresursens inte under- visningsbundna de] eller med stöd av kommunala medel. Till frågan om möjligheten att välja hemspråk som tillvalsämne aterkom— merjag i avsnitt 4.6.4. lin fri uppläggning av detta slag innebär en omfattande decentralisering. Den lokala planeringen vid en skolenhet fär till följd av detta en karaktär som liknar gymnasieskolans. Genom att tillvalsbloeket inte läses till ett be- stämt innehäll för en ny tioårsperiod framåt innebär förslaget också en för- söksverksamhet som kan ta till vara initiativ och ideer ute på skolorna. Kurser, som inte tilldrar sig intresse eller får en rekrytering som är sned. kan snabbt ändras. Den fria uppläggningen medför också att skiftande lo— kala förutsättningar beträffande lokaler. materiel. specialutbildad och spe- cialintt'esserad personal och näringslivet på orten kan utnyttjas. Man tind- viker därigenom att tidigare genomförda. dyra investeringar inte kommer till nytta. Tillvalskonstruktionen ger dessutom eleverna stora möjligheter att k om b i n e ra olika kurser i skilda årskurser och därigenom tillgodose fle- ra intressen.

Att kursplaner kan utarbetas lokalt pa de enskilda skolenhetema för att sedan godkännas av länsskolnämnderna stämmer överens med vad som hittills med framgång tillämpats förde s. k. kortkurserna igymnasieskolan.

l remissvaren om tillval pa högstadiet har bl. a. fran l—"acklärarförbundet framförts förslaget att eleverna skulle kunna få välja att fördjupa sig i nå-

Prop. 1978/79: 180 52

got av de obligatoriska ämnena. Jag kan för min del inte biträda ett sådant förslag. Det innebär uppenbara risker för en differentiering inom skolan liksom en fortsatt könssegregation. Om elever exempelvis väljer matema- tik som tillval kommer detta snabbt att leda till en faktisk nivågruppering på de vanliga matematiktimmarna. Om elever väljer barnkunskap eller tek- nik får vi klart könsrollsuppdeladc undervisningsgrupper.

Det är därför viktigt att kurserna. vilketjag föreslagit under punkt 5. in- nebär fördjupning i olika mome nt i mer än ett ämne. och att de inte blir parallellkurser till de obligatoriska ämnena. Det ankommer på SÖ och länsskolnämnder att se till att så inte sker.

Jag avser att föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att som en service till kommuner och enskilda skolor före införandet av den nya läroplanen utar- beta ett begränsat antal olika kursplaner för tillvalskurser av olika längd. Nuvarande kursplaner i B-spräk förutsätts i huvudsak gälla under den övergångstid altemativkurser kvarstäri dessa ämnen.

Fördjupaiugsuppgiftt'r (temastmlit'r)

Som ett tredje inslag i det fria studievalet har jag räknat med fördjup- ningsuppgifter som lärare och elever väljer att utföra inom de obligatoriska ämnenas ram.

Jag använder som benämning på den typen av uppgifter ordet temastudi- er. vilket ären vedertagen beteckning inom gymnasieskolan sedan är 1966. Ett tema är således en intressevald fördjupningsuppgift. Det innebär inget krav på ämnesövergripande arbetssätt eller på någon speciell metodik.

Då jag föreslagit att tid skall avsättas för temastudier innebär detta såle- des endast att tid skall stå till elevernas förfogande för fördjupningsstudier och intressestyrda aktiviteter inom ämnenas ram.

Arbetsenhetskonferenserna bör föreslå hur tiden för temastudier skall läggas ut på skilda ämnen eller ämnesgrupper. Förslagen bör avges i så god tid att skolledningen kan utgå från dem vid schemaläggningen.

Resursbe/zm'

Hur många valaltemativ som kan erbjudas inom tillvalsbloeket vid en skola är beroende av dels hur eleverna väljer. dels vilket arbetssätt som er- fordras inom det valda ämnet. Tillgången på timmar inom bas- och för- stärkningsresursema sätter bestämda gränser.

Nuvarande basresurser medger endast ett begränsat antal val. Skolan bör därför tillföras medel motsvarande ytterligare ett valalternativ vid var- je skolenhet med högstadium.

Möjligheten att tillgodose elevernas önskemål hänger också samman med utbudet av fria aktiviteter under skoldagen. Insatser från andra yrkes- grupper än lärare är väsentliga för att tillgodose de mål som låg till grund för riksdagens beslut om skolans inre arbete. Jag har tidigare bl.a. pekat på betydelsen av medverkan från kulturarbetare. organisationer och för-

Prop. 1978/79:180 53

äldrar. Sädana insatser kan dessutom vara en betydelsefull hjälp i många

temastttdier.

Hänvisningar till S4-7-3

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 4.1

4.7.4. Hems/tråk sum lil/t'ulm/lcrmllir

Statsbidrag utgår till kommunerna för hemspräksundervisning för in- vandrarbarn för l.l läroveckotimmar för varje deltagande elev under läs- året. Häri innefattas studiehandlcdning pä hemspraket. Hemspraksundcr- visningen är frivillig frän elevens sida men kommunens åtagande att anord- na hemspräksundcrvisning är ett obligatorium.

Länsskolnämnden kan under vissa förutsättningar medge att statsbidrag far utgä för flera veckotimmar.

För stödundervisning i svenska utgår statsbidrag för högst fyra vecko- timmar per grupp.

Antalet invandrt'trclever pä grundskolan var i mars 1978 883l3. varav 34 853 finska invandrarbarn. Våren l978 bedömdes 38 700 elever vara i bc- hov av stödundervisning. [ stödundervisning i eller på svenska deltog 27 800 elever och i studiehandledning pä hemspräket 14 [00 elever. Mänga elever deltog i båda undervisningsformerna. ] hemspräksundervisningen deltog 35 900 elever. Omkring 4000 elever önskade deltaga men kunde ej beredas tillfälle.

Statsbidraget till hemspråksundervisningen konstruerades bl.a. med det uttalade syftet att det skulle finnas en kommunal frihet att välja hur hem- språksundervisningen i grundskolan skulle organiseras. Det föreligger nu uppgifter som tyder på att undervisningen på hemspråk inte nått den om- fattning som t.ex. skisserades av den s. k. invandrargruppen. vars organi- sationsmodeller i promemorian (Ds U l975: l3). Förslag om åtgärder för in- vandrarbarnen i förskola. grundskolan och gymnasieskola utgjort plane- ringsunderlag för många kommuner. Orsakerna härtill kan bl.a. vara svä- righeter att koncentrera undervisningen till Vissa skolor, schematekniska problem, brist på ändamålsenliga lokaler etc.

I samband med att hemspråket infördes som ämne i skolförordningen ut- arbetade SÖ provisoriska anvisningar' till läroplanen för grundskolan be- träffande bl.a. elever med annat hemspråk än svenska. Till nuvarande lä— roplan finns ett supplement om undervisning av invandrarbarn m.fl. med råd och anvisningar beträffande bl. a. undervisningi hemspråk och i svens- ka som främmande språk.

I SÖ:s förslag till förändring av grundskolans läroplan integreras invand- rarfrågor i olika avsnitt och i olika kursplaner. En särskild kursplan i hem- språk ingår i förslaget.

l förslaget till kursplan i svenska framhävs exempelvis starkare än i nu- varande läroplan att språkträningen skall bygga på ett för eleverna me- ningsfullt innehåll. Målen i svenska gäller också för undervisningen i svenska som främmande språk. Elever. för vilka svenska är ett främmande språk. föreslås i första hand tillägna sig sådana kunskaper och färdigheter i

Prop. 1978/79: 180 54

svenska att de kan delta i skolarbetet på ett meningsfullt sätt och klara sig i samhället.

SÖ föreslår. att hemspråk skall finnas med som tillvalsalternativ. Möjlig- heterna att läsa hemspråk enligt nu gällande bestämmelser föreslås dock dessutom finnas kvar. Remissinstanserna instämmer.

Jag biträder SÖ:s förslag. Problem kan emellertid uppkomma när det gäller finansieringen av hemspråk som tillval. SÖ har föreslagit att tillvalet finansieras ur resursen för hemspråk tl.l veckotimmar per elev). inte ur basresurserna som -— tillsammans med förstärkningsresurserna — utgör grund för övriga tillvalsalternativ.

Basresursernas storlek är beräknad pa nuvarande tillvalssystem och val- frekvenser. Jag har tidigare föreslagit en viss utökning.

Hemsprak bör enligt min mening i första hand behandlas som varje an- nat valalternativ förutom B-språk. Det innebär att om ett visst antal elever fordras för att en kurs i ett ämne skall kunna starta vid en skola bör också en kurs med samma antal elever i ett hemspråk finansieras ur basrcsursen.

Hemspråksresurser. som man vill starta med lägre elevantal. mäste där- emot ftnansieras ur resursen för hemspråk enligt 32s förordningen (l978: 345) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolan. m.m.

Genom ett sådant arrangemang kommer större resurser att stå till hem- språksundervisningens förfogande än enligt SÖ:s förslag.

Det är för närvarande omöjligt att förutsäga i hur stor utsträckning ele- ver kommer att välja hemspråk som tillval. Det är också svårt att bedöma om elever kommer att välja sitt hemspråk såvida undervisningen koncen- treras till viss högstadieskola. Länsskolnämnderna bör därför noga följa utvecklingen.

4.7.5. Afl('l'l1(Ilfl'lx'lll'St'l'

[ B-språk. engelska och matematik finns i grundskolan alternativa kur- ser. nämligen allmän kurs och särskild kurs. SÖ föreslår att alternativkur- serna i B-sprak avskaffas omedelbart. alternativkurserna i engelska och matematik efter en femårsperiod.

Remissinstanserna har varit synnerligen splittrade. Både TCO och SACO/SR avstyrker avskaffande av altemativkurserna i engelska och ma- tematik. SACO/SR vill behålla dem också i B-språk. TCO menar att valet av allmän kurs i tyska och franska är lagl'rekvent. Resurserna böri stället användas till att friare bilda mindre grupper. I de obligatoriska ämnena engelska och matematik bör man avvakta resultaten av en bred försöks- verksamhet.

De erfarenheter som redovisas i en del av remissvaren är motstridiga. Länsskolnämnden i Skaraborgs län redovisar positiva erfarenheter av slo- pade altemativkurscr. Försöken har dock bara pågått kort tid. Stockholms skoldirektion anför att vid hittills genomförda försök med matematikstu- dier utan alternativkurser har disponerats en större resurs än vad som är

Prop. 1978/79zl80 55

normalt. T_vvän' anses enligt skoldirektionen samtliga försök ha givit nega- tivt resultat.

De starkt skiljaktiga åsikterna hänger delvis samman med det bristfälliga utredningsundcrlaget. SÖ redovisar i läroplansförslaget inga erfarenheter från försök med slopade alternativkurser eller utvärdering av resultat och undervisningsproblem. Framför allt har de olikartade bedömningarna sin grund i att alternativkurser har bedömts ur åtminstone tre olika aspekter:

1. De innebär en större resurstilldelning än normalt till ämnena. Några remissinstanser ser alternativkurser som en garanti för bibehållen lärartät- het.

2. Alternativkurser innebär att föräldrar/elever. inte skolan avgör elev- grupperingen. Några instanser betonar med denna utgångspunkt värdet av det fria valet. Andra betonar från samma utgångspunkt att det fria valet konserverat" en social snedrekrytering till kurserna. Eftersom särskild kurs i engelska krävs för treåriga linjer på gymnasieskolan och i matematik för naturvetenskaplig och teknisk linje innebär altemativkurserna ett socialt betingat urval. Båda dessa synsätt innebär således en skolpolitisk aspekt på kurserna.

3. Slutligen betraktas uppdelningen i olika kurser ur pedagogisk syn- punkt. Efter sex års studier i matematik respektive fyra års i engelska upp- visar eleverna. menar man. så stora skillnader att en effektiv färdighetsträ- ning kräver gruppering på alternativkurser. Andra som i och för sig instäm- mer i kraven på gruppering. menar att uppdelning i allmän och särskild kurs är för trubbig och allt fler och flexiblare grupperingar behövs. Alternativkurser i B-språk kan enligt min mening behandlas skilda från övriga alternativkurser. B-sprak är ett frivilligt ämne och ett nybörjarämne. Den finns ingen anledning för skolan att i det frivilliga kursutbudet erbjuda mer än ett alternativ av varje B-språkskurs. Hänsyn måste också tas till andra berättigade elevintressen. Jag tillstyrker därför SÖ:s förslag att av- skaffa alternativkurserna i dessa ämnen. Ändringar i läromedel och det metodiska utvecklingsarbetet fordrar dock en viss övergångstid. Denna bör enligt min mening vara fem år. räknat från läsåret l98()/8l. Alternativkurserna i matematik och engelska bör däremot finnas kvar. Den speciella urvalseftekt som de särskilda kurserna har genom att de fordras för vissa speciella treåriga gymnasielinjer bör som jag tidigare an- fört tas bort genom att intagningsbestämmelsema till dessa linjer ändras. Den information skolan kan ge genom främst studie- och yrkesorientering- en bör vara fullt tillräcklig för att undvika felval. Vidgningen av behörighetsreglerna så att också den allmänna kursen i matematik ger eleverna behörighet till naturvetenskaplig och teknisk linje serjag som viktig även för att positivt påverka rekryteringen till dessa lin- jer. Det sker i åtminstone tre avseenden. Först och främst kommer rekryteringsbasen att vidgas. Nuvarande konstruktion innebär att naturvetenskaplig linje har den snävaste basen av

Prop. 1978/79:180 56

alla gymnasieskollinjer eftersom den fordrar särskild kurs i både engelska och matematik och dessutom i realiteten B-språk. Genom att dessa speciel- la krav bortfaller kan den naturvetenskapliga linjen rekrytera ur hela elev- gruppen, inte enbart bland dem som i årskurs 6 inför valet till högstadiet valde särskild kurs i nämnda ämnen.

Behörighet för elever med allmän kurs kommer också att positivt påver- ka elevurvalet ur social synpunkt. Elever som har 4 eller 5 i betyg i allmän kurs och som ofta är från lägre socialgrupp utestängs nu till förmån för ele- ver med 1 eller 2 i betyg i särskild kurs.

Den könsmässigt ojämna fördelningen på teknisk och naturvetenskaplig linje kan också positivt påverkas. om linjevalet inte i realiteten sker i års- kurs 6.

Den vidgade behörigheten fordrar att läroplansanvisningama och läro- böckerna i matematik i allmän kurs ses över. Vissa moment som nu enbart finns i läromedel för särskild kurs kan behöva tillföras allmän kurs.

Om intagningen till gymnasieskolan sker redan på höstterminsbetygen i årskurs 9 kan det vidare i framtiden bli möjligt att utnyttja vårterminen för speciellt stöd åt elever i allmän kurs som valt naturvetenskaplig eller tek- nisk linje. Jag återkommer till denna fråga då jag i avsnitt 7 behandlar be- tygsättningen i skolan.

SÖ bör ges i uppdrag att göra den nödvändiga översynen av anvisningar och hur läromedlen påverkas. SÖ bör också lämna förslag på hur studierna i årskurs 9 här planeras såvida intagning till gymnasieskolan sker med hjälp av höstterminsbetygen i årskurs 9. SÖ:s översyn bör också beröra matematikkurserna i gymnasieskolans årskurs 1.

Den pedagogiska frågan slutligen. vilken typ av gruppering som ger ele— verna den bästa färdighetsträningen och är positiv även ur andra synpunk- ter. bör avgöras först efter utprövning. Det bör finnas frihet för kommuner att delta i försöksverksamhet med annan organisation än alternativkurser. Försöksverksamhet bör medges av SÖ och ges tillräcklig omfattning för att bilda grund för vidare ställningstaganden. Vilka elevgrupperingar som uppkommer om alternativkurserna överges bör noggrant studeras. SÖ bör få i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten och inkomma med förslag i frågan fem år efter det läroplanen trätt i kraft.

Beräkningen av nuvarande basresurser bygger på förekomsten av alter- nativkurser. Någon förändring av basresursernas storlek bör inte vidtas på grund av de förslag om alternativkurser somjag lagt fram.

4.7.6 Slöjdeus utformning Enligt SÖ:s förslag skall. somjag tidigare nämnt. eleverna på högstadiet få undervisning i både textilslöjd och trä- och metallslöjd. Förslaget moti- veras med att man vill motverka traditionellt könsrollstänkande. Remissopinionen är också här helt splittrad. TCO tillstyrker förslaget men- hävdar samtidigt att lärarna maste garanteras fortbildning både inför

Prop. 1978/79: 180 57

reformen och fortlöpande därefter. Slöjden måste dessutom tillföras nya resurser. TCO menar också att försöksverksamhet för metodutveckling måste starta omgående. Flera kommuner uttrycker starka betänkligheter. Helsingborgs kommun hävdar att den rådande disciplinära situationen i dagens högstadieskolor är sådan. att man på det bestämdaste bör avråda från att realisera förslaget. Länsskolnämnden i Västernorrlands län. som tillstyrker SÖ:s förslag. skriver att de eventuella problemen på högstadiet med båda slöjdartema för alla elever skulle kunna minskas. om undervis- ningen utformades så. att eleverna efter en grundkurs i båda slöjdartcrna med stark verklighetsanknytning gavs möjlighet att arbeta med projekt. som då kunde ha dragning åt endera slöjdarten. Även andra remissinstan- ser. som i princip tillstyrker SÖ:s förslag. (. ex. Västerås kommun. menar att det bör ges en stor frihet vid uppläggningen av ämnet.

Inom inget annat område är könsrollsvärderingama så starka som när det gäller arbete med mjuka (textila) och härda (trämetall) föremål.

Samtidigt har den traditionella uppdelningen av slöjdartema i textilslöjd och trä- och metallslöjd ifrågasatts. Åtskilligt annat material än tyg. trä och metall bearbetas inom såväl textilslöjden som trä- och metallslöjdcn. Även det ursprungliga hantverksmässiga arbetssättet inom respektive slöjdart torde ha fått ge vika för ett friare och mer varierat arbetssätt.

Även avgränsningen mot andra ämnen är oklar. Teknik har starka berö- ringspunkter med slöjd. Detsamma gäller hemkunskap. Slöjd innehåller också betydande estetiska moment.

Slöjd och hemkunskap svarar tillsammans med andra ämnen för de praktiska vardagslärdigheter. som det bör vara en central roll för grund- skolan att förmedla. Tillsammans med bl. a. bild och musik ger slöjd ele- verna utrymme för skapande verksamhet. Slöjd lämpar sig därför utomor- dentligt väl för nära samverkan med andra ämnen. TCO har i sitt remissvar betonat att projektarbete över ämnesgränserna är en av de viktigaste delar- na i en förändrad grundskola. Troligen. menar TCO. spills mycket tid i onödan i dagens skola. när samma eller likartat stoff behandlas isolerat i olika ämnen.

Som jag tidigare anfört är det angeläget att skolans innehåll och arbets- former är sådana att traditionella könsrollsuppfattningar motverkas. Men om båda slöjdarterna skulle vara obligatoriska under lika lång tid för samt- liga elever finns det anledning att befara att arbetsmässiga problem skulle uppstå. Jag är därför inte beredd att nu föreslå att de olika slöjdarterna blir obligatoriska för alla elever. I stället delar jag den uppfattning som fram- förts av bl.a. länsskolnämnden i Vi'isternorrlands län och som jag återgav tidigare. Slöjd utgör redan i Lgr 69 ett ämne. inom detta gemensamma äm- ne mastc eleverna få välja arbetsuppgifter av skilda slag.

Av kursplanen för slöjd bör i enlighet med TCO:s förslag framgå exem- pel pä olika ämnesövergripande uppgifter. SÖ har i samband med arbets- sättet i skolan betonat de tekniskt-praktiska färdigheter som en människa

Prop. 1978/79:180 58

behöver ha för att klara boende. arbete och fritid. Den moderna människan omger sig med allt fler tekniska hjälpmedel både i arbete och på fritid. Hon behöver kunna utföra enklare reparationer. Teknisk-praktiska färdigheter har också stor betydelse för den privata ekonomin. Detta utgör ett natur- ligt samverkansområde.

Mer omfattande teman eller projektstudier kring exempelvis bostads- och miljöfrågor och konsumentfrågor bör också kunna organiseras.

Ett ämnesövergripande arbete lämpar sig utmärkt för att utveckla ett ar- betssätt. där teori och praktik växlar och där elevernas insatser kan inrik- tas på direkt produktiva uppgifter också inom den egna skolmiljön. Även om man eftersträvar en allsidighet kan elevemas speciella intressen inom olika slöjdartcr tillgodoses inom ramen för sådana gemensamma arbets- uppgifter.

För att utpröva olika samverkansformer mellan exempelvis slöjd. hem- kunskap och teknik bör en försöksverksamhet starta omgående. Ämnes- övergripandc samverkan bör utgöra en del i denna försöksverksamhet. Den bör samordnas med motsvarande utvecklingsarbete på låg och mellanstadierna somjag tidigare nämnde. Utvärdering av försöksverksam- heten bör därefter utgöra grund för eventuell revision av timplan och kurs- plan. Jag ämnar föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att leda och utvär- dera försöksverksamheten.

Hänvisningar till S4-7-5

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 2.2

4.8. Högstadiets timplan

SÖ har föreslagit vissa justeringar av timtal för olika ämnen på högstadi- et. SÖ:s förslag inncbör följande ändringar:

Bild — 0.5 veckotimmar Hemkunskap + [ Maskinskrivning + l.5 " Matematik — l "

Slöjd + |

Tillval — ?.

Dessutom föreslår SÖ att ämnena teknik och barnkunskap läggs in i blocket för orienteringsämnen utan att blockets timtal ökas.

En majoritet av remissinstanserna motsätter sig minskad tid för det fria studievalet (tillval). bl.a. för B-språk. Några länsskolnämnder och UHÄ m.fl. menar att tiden för B-språk snarare bör öka och hänvisar då till den minskade tid språken fatt alltsedan enhelsskolan. Detta kontrasterar. me- nar man. mot uttalade mål att internationalisera utbildningen och ge en kulturell orientering som inte är enbart anglosaxisk.

Det finns också en stark majoritet bland remissinstanserna som vänder sig mot minskad tid för matematik. Man hänvisar till att matematik bör be- traktas som ett bastärdighetsämne som snarast borde ytterligare betonas.

Vad beträffar konstruktionen av blocket orienteringsämnen (oå-blocket.)

Prop. 1978/79: 180 59

menar man att det ingick i SÖ:s uppdrag att utreda om naturorienterande ämnen och teknik kunde få en starkare ställning i grundskolan. Av flera skäl anser man att SÖ:s förslag inte innebär att ämnenas ställning för- stärkts.

Det föreslagna arbetssättet med en undersökande och experimentell uppläggning är. hävdas det. betydligt mer tidskrävande än när läraren rc- dogör för ett kursinnehåll. Då dessutom två nya ämnen. teknik och barn— kunskap. skall samsas med övriga ämnen om samma tidsutrymme som ti- digare kan. menar man. detta bara få endera av två konsekvenser. Anting— en måste tiden för övriga ämnen inklusive fysik. kemi och biologi minska eller också kommer i realiteten teknik inte att få något utrymme. För det senare alternativet talar. menar man. att ämnet huvudsakligen har obehöri- ga lärare varför de knappast kommer att få del av tjänsteunderlaget inom oil-blocket.

Beträffande SÖ:s förslag om obligatorisk maskinskrivning är remissopi- nionen delad. Förslaget avstyrks av ungefär hälften av kommunerna och länsskolnämnderna. Stockholms skoldirektion anser inte att man genom att låta samtliga elever lära sig den tekniska färdigheten att skriva maskin förändrar det könsbundna yrkesvalet. Andra menar att vid en avvägning av tid för teknik. barnkunskap. naturvetenskaplig orientering och maskin- skrivning mäste det sistnämnda ämnet få lägre prioritet. Statens trafiksä- kerhetsverk menar att en grundläggande tralikundervisning borde vara ett Viktigare inslag än maskinskrivning.

Ett ställningstagande till högstadiets timplan medför svåra avvägningar. SÖ:s förslag med utökad tid för hemkunskap. slöjd och maskinskrivning (+ 3.5 veckotimmar) och minskad tid för B-spräk. matematik och bild innebär en viss förskjutning mot ökade praktiska inslag. Tillsammans rör det sig dock bara om ca 3 '$? av lektionstidcn på högstadiet. Till detta kommer att den önskvärda utvecklingen mot ökade praktiska inslag måste. för att få någon genomslagskraft. i första hand ske genom en förändring av arbets- sättet i alla ämnen. och framför allt genom olika temastudier. SÖ har också framhävt det nödvändiga i en sådan utveckling.

Jag delar den starka remisskritiken mot förslaget om minskning av tiden för mate m at i k. Det är ett centralt baslärdighetsämne och. somjag tidi- gare anfört. är det viktigt att slå vakt om den grundläggande basfardighets- träningen.

Dagens ungdomar möter musiken i många olika sammanhang. Stora delar av det musikutbud som erbjuds är torftigt och ensidigt och marknads- förs av kommersiella skäl. Därför är skolans musikundervisning betydelse- full för alla. Genom musikundervisningen kan alla elever få en fördjupad och vidgad musikalisk orientering. något som kan hjälpa dem att utveckla en egen musikalisk smak och en kritisk syn pa det kommersiella musikut- budet. l Lgr 62 var musik ett valfritt ämne. alternativt till slöjd och teck- ning. Musikämnct fick en avsevärd förstärkning i Lgr 69 genom att det blev obligatoriskt. Nu är det dags att göra en ytterligare förstärkning.

Prop. 1978/79:180 60

Att bedriva en stimulerande och intresseväekande musikundervisning i helklass på högstadiet är en svår uppgift. En minskning av undervisnings- gruppens storlek är därför en angelägen reform. Emellertid möjliggör inte den nuvarande lärarsituationen i musik med många obehöriga lärare att man nu inför undervisning i delas klass med oförändrat timtal. .lag anser emellertid att en minskning av undervisningsgruppernas storlek i musik ut— gör en så viktig stant'lardförbättring att man för den skull bör kunna accep— tera en viss minskning av antalet elevtimmar. Jag föreslår därför. som jag inledningsvis nämnde i avsnitt 2.l2 att musikundervisningen i stället för under tre lektioner i helklass skall äga rum under två lektioner i delad klass.

Barnkunskap har hittills disponerat 0.5 veckotimmar av tiden för hemkunskap. SÖ har föreslagit att ämnet upphör och att stoffet fördelas pä samhällsorienterande ämnen och hemkunskap.

Remissopinionen har varit delad. Det finns stora svårigheter att i skolor- na organisera undervisning med så fä timmar för ett ämne. Samtidigt beto- nar flera instanser ämnets viktiga roll inte minst som en del i den familje- kunskap som skolan bör ge. Omsorgskommittén och De handikappades centralkommitté har betonat dess roll för att ge eleverna kännedom om handikapproblem. Som obligatoriskt ämne är det också av betydelse för könsrolluppfattningarna bland eleverna. TCO har betonat att ämnet bör behandlas samlat.

Barnkunskap bör enligt min mening få utökad tid och införas som ämne på högstadiets timplan med en veckotimme.

Jag har tidigare föreslagit att hemkunskapsmoment skall ingå med minst en veckotimme under lågstadiet, altemativt mellanstadiet. Vissa moment i ämnet hemkunskap bör då kunna överföras till dessa stadier från högstadi- et. Det blir då möjligt att ge ämnet något minskad tid på högstadiet (minus 0.5 veckotimmar) samtidigt som den totala tiden för hemkunskapsunder- visning i grundskolan totalt kan utökas.

Det ingick i SÖ:s uppdrag att lämna förslag om tek n i k för alla elever. Jag delar synpunkterna från de remissinstanser som hävdar att SÖ:s för- slag knappast ger utrymme för någon teknik. eller i varje fall skulle ge äm- net svårigheter att hävda sig.

Tiden för orienteringsämnen bör därför utökas med en veckotimme för att bereda utrymme för teknik som obligatoriskt ämne för alla. I det sam- manhanget bör förstärkningsresursen utökas så att undervisningen kan be- drivas i annan gruppering än helklass under en veckotimme om skolan så önskar. Till frågan om förstärkningsresurserna återkommer jag i avsnitt 9.1.

Av tiden för orienteringsämnen. 30 veckotimmar. anslås för närvarande endast 13 till naturorienterande ämnen.

Då det gäller avvägningen mellan den samhällsorienterande sektorn (So-sektom) och den naturorienterande sektorn ('No-sektorn) i framtiden

Prop. 1978/79:180 6]

maste emellertid också den utbyggda praktiska arbetslivsorienteringen be- aktas. Denna utgör i sig en värdefull samhällsorienlering. Även om den en- dast skulle komma att omfatta sex veckor motsvarar detta dock samman- lagt cirka fem veckotimmar under ett läsar. Denna utbyggda orientering måste huvudsakligen räknas So-scktorn tillgodo. N'.tturorienterande äm- nen bör därför kttnna tilldelas ytterligare en veckotimme. Li nder de första åren då ämnet teknik introduceras som obligatoriskt ämne bör det garante— ras tid orn tva veckotimmar genom särskild markering i timplanen.

SÖ har. som jag tidigare nämnt. föreslagit maskinskrivning som obligatoriskt ämne.

En omfattande försöksverksamhet har bedrivits med maskinskrivning på mellanstadiet. Maskinskrivning spelar där en positiv roll för elevernas färdighetsträning. Ett visst antal elever har därför kunskaper i maskin- skrivning när de kommer till högstadiet. lnom tillvalsbloeket kommer sko- lan dessutom att ha möjlighet anordna kurser för eleverna. De elever som varken fått en grundläggande träning på mellanstadiet eller valt tillvalsäm- nei vilket ingår maskinskrivning skall enligt min mening ges träningstillläl- len om 30 undervisningstimmar ttnder tid för fria aktiviteter.

Jag föreslår således att timplanen för högstadiet otnfattar följande äm- nen med det antal veckotimmar som anges för varje ämne i kolumnerna l och 4.

1 2 3 4 Antal veckotimmar Lgr 69 SO:s Före— -_ l'ör- dra- Amnc slag ganden Barnkunskap — — 1 Bild 5 4.5 5 Engelska 9 9 9 Hemkunskap 5' 6 4 idrott 9 9 9 Maskinskrivning — 1.5 — Matematik l2 ll l2 Musik 3 3 2 Orienteringsämnen 30 30 31 Samhällsorienterande l7 lö Naturorienterande 13 IS2 Slöjd 5 6 5 Svenska 10 10 lt) Tillval 1 l 9 l I 99 99 99

' Därav har 0.5 Veckotimmar utgjort barnkunskap 2 Därav två veckotimmar för teknik

Prop. 1978/79:180 62

Hänvisningar till S4-8

5. Innehållet i skolans arbete. Kursplanerna

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 1

5.1. Kunskaper och färdigheter

Skolan skall ge eleverna goda kunskaper och färdigheter". Men det är en- ligt min mening angeläget att. vilket också RHS framhåller. skilja mellan nödvändiga och önskvärda kunskaper. l alltför stor utsträckning har kan- ske skolan sökt ge eleverna en mängd önskvärda kunskaper och dä glömt bort den avgörande koncentrationen pit de nödvändiga kunskaper som alla mäste ha för att kunna fungera i värt samhälle. Samtidigt kan det vara in- tressant att peka pä att detta senare — för den praktiska pedagogiken gans- ka avgörande krav — uppställdes redan av l957 ärs skolberedning som ur- talade att även om huvudmomenten ger läraren en viss frihet i arbetet bör dock alltid krävas att eleven säkert skall behärska sådant som är väsentligt i sammanhanget och som ligger inom gränsen för hans möjligheter.

Riksdagen har i sitt beslut om skolans inre arbete givit uttryck ät samma uppfattning (UbU I975/7oz3t) s. 62. rskr HHS/761367):

Vissa av läroplanens mål är med tanke pä säväl vuxenlivets krav som fortsatta studier mer angelägna att nä än andra mål. En precisering av dessa mäl innebär inte att en skola införs i vilken faktainläming dominerar. l stället ökas sannolikheten för att eleverna tillägnar sig väsentliga fakta samtidigt som en gräns sätts för kraven pä faktainlärning och ett större ut- rymme ges än andra typer av mål.

De kunskaper som anges i de olika ämnenas mäl utgör självklart bas för arbetet. Från denna synpunkt är begreppet baskunskaper relevant. Det är givetvis också angeläget att de kunskaper lärare och elever tillsammans anser vara väsentliga blir fasta kunskaper. lnte minst är detta viktigt efter- som fasta baskunskaper utgör den nödvändiga grunden för arbetet med te- man och tillämpningsuppgifter. Genom dessa utvecklas ytterligare elever- nas insikter i olika sammanhang.

Färdigheter—na att tala. läsa. skriva och räkna utgör grunden för det mes- ta arbete vi utför som elever och vuxna.

Som en gemensam beteckning för dem har använts kommunikationslär- digheter. ibland basfardigheter. Det senare begreppet är något oegentligt. Det är en mängd färdigheter som utgör bas för en livskompetens i ett mo- dernt samhälle. Läsa. skriva och räkna skiljer sig från övriga färdigheter endast genom skolans i stort sett exklusiva ansvar.

Kommunikationslärdigheternas betydelse för övriga studier och inte minst för att möjliggöra återkommande utbildning lägger ett särskilt ansvar på skolan. Även om många barn får viss hjälp med läsning och skrivning i sina hem gäller detta längt ifrän alla. Att skolan anslår tillräckligt med tid för träning av dessa färdigheter har just därför stor betydelse frän social rättvisesynpunkt.

Många remissinstanser är som jag tidigare berört genomgående ytterst

Prop. 1978/79: 180 63

kritiska mot den undanskymda roll de menar att färdigheter spelar i SÖ:s förslag. Flera instanser betonar jämlikhetskravet. RHS:s synpunkter har referats redan tidigare. Linköpings kommun exempelvis menar att skolans och utbildningsväsendets bidrag till ökad jämlikhet bör mer konsekvent än hittills ligga i att dels definiera baslärdigheter. dels verka för att eleverna förvärvar dem. Statens ungdomsräd framhäller att om eleverna saknar bas- och kommtrnikationsfärdigheter kan de inte heller utvecklas pä andra omräden. Detta är. framhäller radet. inte minst viktigt ur jämlikhetssyn- punkt. De elever som inte kan tillgodogöra sig skriftlig information eller ut- trycka sig i tal och skrift har daliga förutsättningar för att aktivt pä egen hand söka kunskaper. ga ut i samhället och samla information. för sig själva klargöra problem och hitta lösningar. Detta kan i sin tur leda till att de tappar motivationen och intresset för skolarbetet. Samma oro för de svagare eleverna uttrycks av Svensklärarföreningen m.fl.

TCO menar att det krävs särskilda anvisningar för utvecklingen av far- digheterna lyssna. tala. läsa. skriva och räkna. Brister i dessa hänseenden försvarar allvarligt studier under hela grundskoletiden och skapar lätt hopplöshet och mindervärdeskänslor. De nämnda färdigheterna kräver sin alldeles speciella uppmärksamhet pa samtliga stadier. vilket bör återspeg- las redan i den allmänna delen av läroplanen.

Träningen av de grundläggande färdigheterna tala. läsa. skriva och räk- na mäste enligt min mening spela en central roll i skolans arbete. Därför mäste den ges en betydligt mer framträdande plats i mål och huvudmoment för olika ämnen än vad som är fallet i SÖ:s aktuella förslag.

Träningen av kommunikationsfärdigheter får inte ensidigt koncentreras till svenska och matematik. Faekprosa sysslar eleverna främst med i andra ämnen än svenska. Skriv- och räkneuppgifter hör hemma inom en stor grupp av ämnen. l—"ärdighetsträning i att tala. läsa. skriva och räkna bör därför ingå i flera ämnen. Att kunna uttrycka sig med hjälp av exempelvis bild är pä samma sätt en färdighet som berör många ämnen.

Att kommunikationsfärdighetcrna ges en central plats i kursplanerna in- nebär på intet sätt att de skall tränas isolerat och utanför motiverande sam- manhang under lektionerna. Skrivträning bör självklart inte gälla stoff utan intresse för eleverna. Uttrycksförmåga är beroende av vetande. Den som har kunskap om en sak fär förmåga att uttrycka tankar. Elevema lär sig an- vända ord samtidigt som de lär sig begrepp och ställer frågor. Språket ut- formas i ett samspel med andra människor. Barns arbete med bilder. med litteratur och drama. med konstnärliga uttrycksmedel över huvud taget, utvecklar deras kommunikationsförmäga. Den s.k. LTG-metoden (läsning pä talets grund) har inneburit en förnyelse av undervisningen. Detta måste tas tillvara i den fortsatta utvecklingen. Betoning av färdigheter innebär därför inte nagot förord för en ensidig metodik med isolerade. formella öv- ningar. Men elevema bör här. som i annat skolarbete vara medvetna om de näraliggande färdighetsmål som ställts upp för de närmaste lektionerna och de bör kunna följa sina framsteg.

Prop. 1978/ 79: 180 64

Lika litet som beträffande kunskaper kan man när det gäller de grundläg- gande färdigheterna ange nägon preciserad målnivå för enskilda elever. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2. Däremot kan man låta en mål- nivå vara vägledande vid fördelningen av skolans resurser. i detta sam- manhanget främst lärarinsatsema. och vid fördelningen av elevernas tid på olika ämnen eller moment. I propositionen (prop. l975/76:39) om skolans inre arbete m.m. förordas en sådan utformning. liksom i RHS:s remissvar på SÖ:s läroplansförslag.

Konkret innebär ett sådant fördelningsmål två saker. Ett läsfärdighets- prov ger exempelvis besked om att vissa elevers läsförmåga är otillfreds- ställande. Vid fördelningen av skolans lärarinsatser skall man då främst sö- ka tillgodose dessa elevers behov, innan resurserna används för andra än- damål.

Målnivån uttrycker därmed ett krav på skolan. Det anger hur den friare resursanvändning skolan fick genom SIA-reformen skall utnyttjas för att tillgodose elevernas rättigheter till goda färdigheter. Att resurserna är fria är således inte ett självändamål. De. skall målmedvetet kunna riktas in mot de centrala uppgifter skolan har. Dit hör främst att ge alla goda kunskaper och grundläggande färdigheter.

Inom det s.k. LÄSK-projektet (läs- och skrivprojektet) vid universitetet i Linköping har utförligt studerats läs- och skrivförmågans utveckling ge- nom skolären. Arbetet finns redovisat i Utbildningsforskning. Rapport 20 SÖ.

Provresultaten inom projektet tydde på att ungefär 5 % av eleverna i års- kurs 9 inte nådde upp till genomsnittet för årskurs 4 när det gällde läsfär- dighet. När det gäller läsförståelse nådde ungefär 15 9?- av eleverna i är- skurs 9 inte upp till årskurs 6-kriteriet medan motsvarande siffra var 20 €? när det gällde läshastighet i årskurs 9. När det gällde skrivfärdighet var an- delen elever i årskurs 9 som inte nådde upp till årskurs G—kriteriet ocksä omkring 15 C?

Ur projektets sammanfattning kan citeras:

Årskurs 6-kritcriet

Med tanke dels på att kraven på läs- och skrivförmåga kan väntas bli allt större i framtiden, dels påatt de ungdomar som nu går i skolan förblir verk- samma långt in på nästa sekel. så bör kraven på funktionell läs- och skriv- färdighet sättas högt i vån samhälle. Minimikravet på funktionell läs- och skrivfardighet hos dem som lämnar skolan bör knappast sättas lägre än den färdighetsnivä som genomsnittseleven när efter att ha gått igenom grund- skolans läg- och mellanstadier. dvs. efter 6 års skolgång.

Jag anser det viktigt att på skolan ställa kravet att den skall söka ge alla elever en god läs- och skrivfärdighet. Detta mål bör utgöra en grund för samplaneringen mellan olika lärare i skolans arbetsenheter och för skolled- ningens fördelning av lärarresurser.

Prop. 1978/79: 180 65

SÖ bör få i uppdrag att utarbeta det diagnostiska material skolorna behö- ver. Liknande material bör utarbetas i matematik. l huvudsak rör det sig om att anpassa material som redan finns tillgängligt i olika svenska projekt för såväl matematik som svenska. Ett liknande målkriterium som det som föreslagits inom LÄSK-projektet bör eftersträvas.

De stora brister som i dag finns i de grundläggande färdigheterna hos många elever fordrar som jag nyss anförde koncentrerade lärarinsatser. Det måste vara möjligt att hjälpa och handleda eleveri mindre grupper än nu. Skolan bör därför. somjag senare kommer att föreslå. tillföras ytterli- gare resurser för en förbättring av färdigheterna tala. läsa. skriva och räk- na. Resurstillskottet bör möjliggöra arbete i halvklass under en veckotim- me per klass på mellanstadiet. under två veckotimmar per klass i årskurs 7 och under en veckotimme per klass i årskurserna 8 och 9. Resurserna bör tillföras skolan successivt. med början läsåret 1980/81. Särskilda medel till kommuner med speciella problem bör utgå fr.o.m. läsåret 1981/82.

Jag anser att medlen för dessa åtgärder bör tillföras förstärkningsresur- sen. Jag återkommer i avsnitten om kostnader och personalkonsekvenser i detalj till de insatserjag föreslår.

Jag finner det dock angeläget att i det här sammanhanget understryka att färdighetsbegrcppet inte får förkrympas till att enbart betyda läsa. skriva och räkna. Skolan måste. som SÖ betonar. lägga stor vikt vid en allsidig utveckling. Ämnet bild kan exempelvis aktivt bidra till att förbättra elever- nas kommunikationsförmåga. Jag har i mina beräkningar av resursbehovet tagit hänsyn till detta.

Förutsättningama för en allsidig färdighetsutveckling kan starkt variera för olika barn. Förskolan spelar här. som SÖ framhäver. en betydelsefull roll för många barns utveckling. ()ckså när barnen börjar skolan är det vik- tigt att de som ett led i begreppsbildningen och i sin emotionella utveckling får rika tillfällen till övningar i arbete och lek med olika material.

Under skolåldern utvecklas de allmänna språkliga. motoriska och soci- ala färdigheterna ytterligare. I viss utsträckning sker detta utanför skolan. Men i betydelsefulla avseenden kan skolan bidra till en positiv och allsidig utveckling. Detta sker i allmänhet på två vägar.

Skolan kan för det första ta vara på och systematiskt utveckla och öva in vissa färdigheter. SÖ betonar bl. a. att de tekniskt-praktiska färdigheterna är betydelsefulla. De behövs för att vi skall klara boende. arbete och fritid: att vårda vår kropp och hälsa. sköta vara kläder, laga mat och utföra enkla reparationer.

Skolans arbetssätt kan för det andra vara så upplagt att det inövar goda arbets- och studievanor. Att arbetet bedrivs på ett visst sätt är därför inte enbart ett medel att förvärva kunskaper utan också ett väsentligt mål. ] ar- betet med konkreta problem får eleverna övning i att resonera sakligt. att tänka metodiskt. att ordna och disponera iakttagelser och rapporter. Inte minst betydelsefullt är att eleverna i klassråd och arbetsgrupper fär öva sig i att planera och genomföra ett arbete. De bör. som SÖ betonar. få ställa 5 Riksdagen l978/79. I saml. Nr [80

Prop. 1978/79: 180 66

upp mal. söka lämpliga verktyg och tillvägagängssätt. pröva sig fram och sedan värdera både resultatet och själva arbetsprocessen. l gemensamt ut- förda undersökningar och experimcnt och i gemensam produktion av t. ex. utställningar eller arbetsmaterial far eleverna träna sig i samarbete. De får lära sig att klara konflikter och överbrygga motsättningar. I samarbete ut- vecklas de bäde socialt och språkligt. Den sociala och språkliga utveck- lingen är i sin tur av betydelse för hela personligheten. Innehåll och arbets- sätt utgör en helhet.

SAF och LO liksom flera andra remissinstanser framhäver vikten av att skolan medvetet utvecklar elevernas sociala kompetens. dvs. förmåga och vilja att ta initiativ och ansvar och fungera i grupper m.m. Här spelar de valda arbetssätten en central roll liksom kontakterna med samhället utan— för skolan. Jag delar denna uppfattning.

5.2 Mål och huvudmoment

Grundskolans nuvarande kursplaner består av mål och huvudmoment för de olika ämnena eller ämnesgruppema.

M äle n uttrycker endast allmänna riktlinjer för arbetet och betonar oli- ka sidor i den verksamhet som undervisningen bör befrämja. ] nuvarande mål för ämnet biologi heter det exempelvis att undervisningen har till upp- gift att ge elevema en vidgad biologisk orientering. väcka respekt för allt levande och ansvarskänsla för naturen. [ SÖ:s läroplansförslag uttrycks målet för orienteringsämncna bl.a. med att eleverna skall komma till insikt om viktiga sammanhang i natur och samhälle och om samband i tid och rum.

Mälformuleringarna innehaller däremot inget om vilken grad eller typ av insikt skolan skall försöka ge eleverna.

H u v 11 d m 0 m e n te n anger genom rubrikord de stoffomräden eller akti- viteter som skolans undervisning skall behandla. I nuvarande kursplan för historia anges exempelvis följande moment för högstadiet.

Betydelsefulla händelser. tidsföreteelser. miljöer och personligheter i allmän och nordisk historia från MOD—talets början fram till våra dagar. Den västerländska kulturkretsens ursprung och äldre skeden. Nägra utomeuropeiska kulturkretsars utveckling. Hembygdens historia. Studiebesök. Arbete med olika slag av studie- och arbetsmaterial.

l SÖ:s läroplansförslag beskrivs det stoff som skall behandlas i historie- undcrvisningen endast med följande formuleringar.

Händelser. personer och företeelser av betydelse för utvecklingen av samhällen. kulturer och livsaskadningar. Historiska källor och historie- syn.

Det finns således inga preciserat uttryckta mål av kvalitativ art inom grundskolan vare sig i den nuvarande läroplanen eller i den av SÖ föreslag- na. För det direkta lektionsarbetet har en mycket stor frihet lämnats över

Prop. 1978/79:180 67

till lärare och elever i de olika klasserna. Friheten gäller både detaljinne- hallet inom huvudmomentens ram och den önskvärda nivån på de kunska- per och färdigheter skolan skall ge elevema. Samma frihet gäller för valet av arbetssätt.

Den frihet som finns i grundskolans arbete är enligt min mening en stor tillgång. Samtidigt skapar den från andra synpunkter osäkerhet i arbetet.

Jag vill för att undvika missförstånd nagot klargöra sambandet mellan mål och huvudmoment. Målen uttrycker den inriktning som skolan skall ha för sitt arbete. För att nå dessa mål är vissa vägar möjliga, medan andra inte är det. Huvudmomenten anger ett innehåll som står i samklang med malen. Detta innebär att huvudmomenten inte kan ges en hur allmän ut- formning som helst. Om målet för utbildning är t.ex. att elevema skall få kunskap om olika faktorer som påverkar samhällsutvecklingen. bör detta få som konsekvens att huvudmomenten organiseras så att dessa faktorer framkommer så tydligt som möjligt. En del av läroplansutvecklingen ligger i att gentemot de uppsatta malen finna ett innehåll. som ger elevema en så tydlig bild som möjligt av vad mälet innebär.

Diskussionen om mer detaljerade kursplaner. om baskunskaper och bas- färdigheter. har ofta varit oklar. Det är nödvändigt att skilja mellan åtmin- stone fyra fragor.

— Skall huvudmomenten vara mer detaljerade?

— Skall malen anges mer preciserat?

— Skall målen ocksa ange en önskvärd slutnivå för enskilda elever? — Skall målen i stället ange en önskvärd ambitionsnivå till hjälp vid sko- lans samlade arbete"?

Vissa utbildningar arbetar med klart definierade krav. Detta kan vara både befogat och nödvändigt vid avgränsade bcfattningsutbildningar. där det är relativt lätt att kartlägga vilka kunskaper som fordras för att man skall kunna fullgöra en bestämd yrkesroll.

Grundskolan skall däremot inte ge någon preciserad yrkesutbildning titan en allmän medborgerlig utbildning till grund för såväl arbete som stu- dier av vitt skilda slag.

Vad den medborgerliga utbildningen i detalj skall innehålla varken kan eller bör anges i kursplaner som blir bestående under lång tid. H uvud- mom en t e n bör därför lämna stor frihet till lärare och elever att iden en- skilda klassen lägga huvudvikten vid stoff av olika slag förutsatt att man kan ge en god inblick i vad som anges i målen.

Detta innebär säledes att huvudmomenten inte kan ges en alltför allmän utformning. De har en viktig roll bl.a. då det gäller att styra läromedlens in- riktning. Risken med alltför allmänt hållna huvudmoment är också att de inte främjar någon förnyelse av stoffinnehallet i skolan eller helt överläm- nar detta arbete till läroboksförfattare. SÖ:s förslag till nytt huvudmoment för ämnet historia inom orienteringsämnena är exempel på sådana alltför allmänna och därför innehållslösa formuleringar.

Prop. 1978/79:180 63

bör ge uttryck för vad samhället anser vara väsentligt stoffi skolan. Trots detta kommer de att kunna lämna vitt spelrum för lokala variationer och initiativ.

Det kan däremot finnas skäl att i målen för olika ämnen ge klarare rikt- linjer. Om mälen enbart uttrycker önskemål om att eleverna skall komma till insikt om viktiga sammanhang i natur och samhälle svävar lärare och elever i osäkerhet om vilka sammanhang som bedöms väsentliga. Det bör vara möjligt att i målen för olika ämnen eller ämnesgrupper ange de väsent- liga hegrepp som varje elev bör få insikt i liksom de väsentliga färdigheter" han bör tillämpa.

Sådana centrala begrepp kan t.ex. inom den samhällsorienterande sek- torn vara rättigheter. skyldigheter. makt. tolerans. representativitet. Om målen anger några sådana begrepp blir det betydligt lättare att vid arbetet i enskilda klasser välja stoff av olika slag för att ge eleverna insikt i viktiga sammanhang.

Studierna skall således ge insikt i centrala begrepp och sammanhang och därmed bilda grunden för elevens kunskapsutveckling. Det finns givetvis ingen motsägelse mellan detta och önskvärdheten av att eleverna också lär in vissa fakta. Utan kännedom om betydelsefulla fakta kan man inte få in- sikt i några sammanhang.

Det är viktigt att skilja en precisering av måle n för olika ämnen från en precisering av vilka kunskaper som alla eller en viss procent av eleverna skall tillägna sig och som kan utgöra utgångspunkt för en kursrelaterad be- dömning av enstaka elever. En precisering av det senare slaget skulle inne- bära en mycket stark central styrning av skolarbetet och bör därför avvi- sas.

Däremot måste lärare och elever tillsammans formulera ambitionerna klart vid planeringen i de enskilda klasserna.

Planeringen i klasserna — eller i arbetsenhetema eller i andra former som skolan själv väljer innebär att man avgör hur lång tid man vill ägna åt olika moment, i vilken ordning man skall ta upp olika frågor, med vilka metoder de skall bearbetas och vilka läromedel man kan använda.

Men dessutom måste det vara en planering av vilka konkreta kunskaper i en fråga som man vill uppnå. För elevernas motivation är det centralt att de har näraliggande. klara etappmål att sträva emot. De måste kunna upp- leva att de lyckas, lär sig något och gör framsteg. Diffus orientering kan va- ra förödande för motivationen. Men planeringen av vad man skall försöka lära in måste vara en gemensam planering mellan lärare och elever. där lä- raren kan ta hänsyn till elevernas olika förutsättningar.

Det är väsentligt att man då utgår från centrala begrepp i målen och från kursplanens huvudmoment och utnyttjar den frihet som samhället vill ge skolan. Först i andra hand bör valet av läromedel komma in. Det är också viktigt att man vid den konkreta planeringen i skolan utgår från den tid som står till förfogande. Har man kommit överens om att en del av tiden skall anslås till fördjupningsstudier (temaarbeten) måste stotTmängden i övrigt anpassas därefter

Prop. 1978/79:180 69

Hänvisningar till S5-1

5.3. Stoffurvalet

Innehållet i kursplanerna bör enligt SÖ få en starkare anknytning till cle- vernas situation och till deras aktuella erfarenheter och kunskaper. Skolan behöver ta till vara de erfarenheter och den kultur som företräds av grup- per som hittills alltför litet uppmärksammats i skolans arbete. Kursplaner- na bör vidare. framhåller SÖ. klart betona de stora samlevnads- och över- levnadsfrågorna. arbetslivsfrägor. ekonomiska fragor. familjcfrågor. inter- nationella frågor. invandrarfrågor. miljövårdsfrågor. sexual- och samlev- nadsfrågor, trafikundervisning samt undervisning om alkohol. narkotika och tobak.

I dessa frågor liksom i betoningen av massmediestudier och det historis- ka perspektivets och framtitlsperspektivets roll tillstyrks SÖ:s förslag av remissinstanserna. Däremot har åtskilliga instanser menat att vissa viktiga inslag saknas. Svenska Biolog-. Fysiker- och Kemistsamfunden påpekar att i de kunskapsområden som omnämns förekommer naturvetenskapliga och tekniska moment enbart i miljövärdsfrägor och i de negativt laddade rubrikerna alkohol. narkotika och tobak. Svenska kyrkans utbildnings- nämnd har framhävt livsåskädningsfrägornas roll. Brottsförebyggande rå- det hävdar att frågor om lag och rätt måste ges samma prioritet som de av SÖ nämnda frågoma.

Jag ansluter mig till SÖ:s förslag. De anförda remissynpunkterna bör be- aktas vid omarbetningen av kursplaneförslagen.

l kursplanema behandlas enbart innehållet i den timplanebundna verk- samheten under skoldagen. De fria aktiviteterna spelar emellertid enligt min mening också en stor roll för att komplettera innehållet i skolans arbe- te. Såväl SIA-utredningen som senare riksdagsbeslutet om skolans inre ar- bete betonade i det sammanhanget skolans centrala uppgift när det gäller de kulturpolitiska insatserna för barn och ungdom. Det kan gälla musik— och teaterverksamhet liksom skolbibliotekens roll för att stimulera till läs- ning av tidskrifter och böcker. Det är nödvändigt att den enskilda skolan genom egna initiativ och egen planering kompletterar de centrala kurspla- nernas innehåll på detta område.

Pedagogisk forskning har kunnat visa på att innehållet i skolans under- visning har olika betydelse för olika elever. Det är här viktigt att i fortsatt forskningsarbete öka kunskapen om hur innehållet påverkar elevernas möjligheter att utvecklas. Allt innehåll har en social förankring. För att åstadkomma en utbildning där elevernas hembakgrund inte skall negativt påverka elevens utveckling. fortsatta utbildning och val av arbete är det viktigt att i det fortsatta läroplansarbetet konkretisera läroplanernas inne- håll och att också förankra detta innehåll i olika sociala och kulturella verkligheter. Detta kan t. ex. innebära att man i historieundervisningen ger ett ökat utrymme för arbetarrörelsens och olika invandrargruppers histo- rta.

Prop. 1978/79: 180 70

5.4. Kursplanernas vidgade funktion

Kursplaner—na skall enligt SÖ underlätta samarbete mellan lärare. clever. föräldrar och samhällets olika organisationer. För att kunna orientera alla berörda grupper om kursplanernas innehall har SÖ sökt ge texterna en en- kel utformning.

Remissopinionen är splittrad både vad gäller om SÖ lyckats och om det är möjligt att utforma texter som blir givande för alla.

F.nligt länsskolnämnden i .lämtlands län har läroplanen stor betydelse som styrinstrument genom dess karaktär av hjälpmedel i det dagliga arbe- tet. Den spräkliga utformningen är därför viktig. Samtidigt är det enligt' nämnden en illusion att tro att en och samma språkliga utformning skall täcka lärarnas behov av hjälp i sitt yrke. det behov av arbetshjälpmedel som barn och ungdomar har för att kunna medverka i planering och ut— veckling av skolarbetet och det behov av allmän information om skolarbe- tet. som föräldrar och andra vuxna utanför skolans professionella krets har för att kunna medverka vid uppbyggandet av en positiv och öppen miljö. UHÄ liksom SAF och ett stort antal andra remissinstanser menar. att kursplanerna inte är tillräckligt klara och stringenta föratt kunna användas som planeringsunderlag för skolans arbete. 1 vissa fall. t.ex. isvenska. blir malbeskrivningen enligt Svensklärarföreningen inte en mälbeskrivning i egentlig mening utan en kort essä om innehållet.

Vad länsskolnämnden i Jämtlands län påpekar är väsentligt. Görs kurs- planerna så översiktliga och förenklade att de bara blir ett allmänt diskus- sionsunderlag finns det enligt min mening risk för att de inte längre ger till- räcklig vägledning för elever och lärare. Kursplanerna blir då inte använ- da. De blir i realiteten ersatta med annat material som i stället far fungera som planeringsunderlag. sannolikt läroböckernas innehällsförteckningar. Detta är inte en önskvärd utveckling.

Problemet kan som jag tidigare har visat exemplifieras med vad kurspla- neförslaget innehåller om historicundervisningen. Kursplaneförslagets hu- vudmoment innehaller enbart följande uttryck: "Händelser. personer och företeelser av betydelse för utvecklingen av samhällen. kulturer och livs- åskådningar." Denna föreskrift är visserligen enkel men den är samtidigt oprecis och mycket abstrakt: den ger ingen vägledning alls för de lärare och elever som tillsammans skall planera undervisningen.

Somjag senare kommer att framhålla måste kursplaneförslagen omarbe- tas sa. att huvudmomenten fördelas på stadier. Det bör då också vara möj- ligt att uppnå den större stringens och entydighet som bl. a. Svensklärar- föreningen efterlyst. I det sammanhanget bör övervägas hur kursplanen för orienteringsämnen skall kunna ge tillräcklig vägledning. Av målskriv- ningarna för olika ämnen bör också framgå väsentliga begrepp som grund- skolan bör söka ge alla elever liksom de grundläggande färdigheter som skall tränas i skolan.

Trots de svårigheter länsskolnämnden i Jämtlands län påpekat är det angeläget att läroplanens allmänna del såsom SÖ föreslär kan vara en lätt-

Prop. 1978/79:18() 7l

hanterlig läsning för alla skolintresserade. Det bör vara möjligt att genom lämplig typografisk utformning av kursplanetexterna och ett enkelt ordval förena krav pa bade överskådlighet och ett tner konkret planeringsunder—

lag.

5.5. Stadieindelning av kursplanerna

Enligt regeringens uppdrag skulle SÖ i samband med översynen av grundskolans läroplan lämna förslag hur de till respektive stadier bundna huvudmomenten kunde ersättas med för de tre stadierna gemensamma moment. Uppdraget innebär ytterligare ett steg mot en decentraliserad pla- nering av skolarbetet.

SÖ anför flera fördelar med gemensamma huvudmoment. Syftet med att slopa stadieindelningen är att ge bättre förutsättningar för en lokal stadie- övergripande planering. Man undviker ocksa onödiga omtagningar och av- brott vid stadiegränserna. Elever med speciella behov och intressen kan vidare arbeta med moment som passar deras utveckling. Generellt kom- mer samverkan mellan olika ämnen och stadier att stimuleras.

Slopandet av stadieindelningen kan dock enligt SÖ också medföra vissa problem. !. ex. för flyttande elever.

Manga remissinstanser har ingående berört fragan. Både TCO och SACO/SR avstyrker. TCO anför. att skoloma sällan är planerade för att underlätta samordningen över stadiegränserna. Vidare är skolans uppdel- ning på tre stadier själva grunden för den utbildning som lärarna hittills er- hallit. Dessutom vill TCO slå vakt om en systematisk träning inom svens- ka. matematik och engelska. Enligt SACO/SR skulle SÖ:s förslag leda till att lärares och elevers arbete i skolan avsevärt försvarades bl. a. genom att planerings- och ledningsarbetet måste öka på bekostnad av den del av lä- rarnas arbete sotn ägnas åt direkt undervisning. Flera andra remissinstan- ser. exempelvis Skolstyrelsen i Täby. betonar att det kotnmer att krävas ett betydande planeringsarbete med lokalt beslutade studiegångar. Förut- sättningar—na för ett sådant planeringsarbete finns inte i dag eller under överskådlig tid framåt. Vidare är det. enligt skolstyrelsen. stor risk för att läromedlen kommer att bli än tner styrande än i dag.

Den senaste synpunkten. att skolans arbete kommer att styras av läro- medelsförfattare och läroboksförlag. betonas av en lång rad remissinstan- ser. Föreningen svenska läromedelsproeucenter framhåller att ramarna inte får bli sa vida att de blir verkningslösa. I så fall finns det risk för att skolan även i fortsättningen kommer att följa de förslag till studiegångar som finns i supplementen till nuvarande läroplan.

Läromedelsstyrningcn. risken att gamla uppläggningar i nu gällande lä- roplan konserveras. merarbete vid planeringen och dess betydelse för kommande arbetstidsförhandlingar utgör således de huvudsakliga, kritiska argumenten mot stadieindelningen. Därutöver måste ytterligare ett poäng- teras. Om huvudmomenten görs gemensamma för hela grundskolan för- svinner möjligheterna att i hela landet genomföra sådana förändringar som

Prop. 1978/79:180 72

det råder allmän enighet om. En sådan förändring. som nu är aktuell. rör exempelvis ökade inslag av teknisk orientering redan på läg- och mellan- stadierna. ()m de stadievisa huvudmomenten avskaffas finns inte längre något styrinstrument för att genomföra en sadan förändring.

Jag har förordat klara mälangivelscr för den grundläggande träningen av vissa färdigheter. Detta gäller ocksa krav på en konsekvent uppbyggd stu- diegäng. En anpassning till enskilda elever och deras svårigheter torde knappast underlättas av gemensamma huvudmoment. De lokala studie- gångar som utarbetas måste ändå ta sin utgångspunkt i generella förhallan- den inom en kommun eller ett rektorsområde.

Med hänsyn till de kritiska synpunkter som framkomit under remissbe- handlingen anser jag att huvudmomenten även i fortsättningen bör var uppdelade på stadier.

Samtidigt är kontakter mellan stadier liksom ett lokalt utvecklingsarbe— te ytterst värdefulla. Dessa kontakter bör då ske mellan en enskild högsta- dieskola och de låg- och mellanstadieskolor varifrån eleverna kommer. Samverkan i detta lilla format bör kunna kännas konkret och angelägen och beröra säväl studieplaner i olika ämnen som fördelning av stoff och studiebesök inom orienteringsämnena.

Huvudmoment för stadium utgör generella planeringsunderlag För en- skilda elever kan individualiseringen fortsättningsvis liksom nu innebära att de får arbeta med uppgifter som kursplanerna tar upp på ett annat sta- dium. En grundläggande träning i läs- och skrivfardigheter måste fongä oberoende av stadiegränser. Studie-övergripande tjänstgöring är här bety- delsefull. Flera remissinstanser. bland dem Tyresö kommun. har betonat att ett samarbete mellan stadierna starkt främjas om lärama regelmässigt tjänstgör över stadiegränserna.

5.6. Kursplaner för enskilda ämnen

Vid omarbetningen av kursplaneförslagen bör beaktas vad jag tidigare anfört om timplanema och tillvalssystemet. Därutöver villjag för enskilda ämnen anföra följande.

Hänvisningar till S5-6

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 4.6

5.6.1. Idrott

Svenska gymnastiklärarsällskapet. Lärarnas riksförbund. Iänsskol- nämnden i Västmanlands län m.fl. har föreslagit att ämnet gymnastik i fortsättningen skall heta idrott. Idrott anses vara ett bättre samlingsnamn på alla de aktiviteter som kan förekomma i gymnastikundervisningen. Fle- ra remissinstanser har också betonat att samgymnastik är ett viktigt medel för att utjämna könsroller.

Även jag anser att ämnet i fortsättningen bör benämnas idrott. Under- visningen i de moment där detta är lämpligt bör organiseras som samgym- nastik. Uppdelningen efter kön bör endast beröra speciella moment.

PI"op. 1978/79:180 73

5.6.2. Hemkunskap

[ hemkunskap bör som jag tidigare angett ett omfattande utvecklings- och först'iksarbete bedrivas. Ämnet intar en central plats da det gällerji-im- ställdhct mellan könen och i strävan att ge eleverna en god konsumentkun- skap. Det kan också ge goda exempel på arbetssätt som varvar teori och praktik. förklaring och tillämpning. De praktiska vardagslärdigheterna bör stä i centrum för kursplanearbetet.

5.6.3. Slö/"tl

Även inom slöjd bör ett omfattande utvecklings- och försöksarbete be- drivas. Slöjdens ställning som samtidigt skapande och nyttoL—ietonat ämne bör framhållas. Mer speciella moment. som t.ex. konstsömnad. är inte självskrivna inom den obligatoriska och gemensamma kursen. Däremot kan de utgöra stimulerande uppgifter inom skolans fria sektor.

5.6.4 tllu.vkinskrt'rnt'ng

Somjag tidigare anfört bör träningstilllällen i maskinskrivning obligato- riskt inga med 30 undervisningstimmar i elevernas utbildning. Den kurs- plan SÖ föreslagit bör anpassas till denna tidsram.

5.6.5 tllulcmutik

Matematikundervisningens resultat har av manga ansetts vara otillfreds- ställande. Undersökningar har enligt SÖ visat att många elever inte har till- räckliga kunskaper i stora delar av grundskolans nuvarande kurs och att de saknar säkerhet i enkla beräkningar.

Sveriges civilingenjörers förbund betonar att matematikämnets innehåll bör koncentreras till de mest nödvändiga momenten och ätnnets abstrak- tionsgrad begränsas. ] synnerhet pä högStadiet har. menar förbundet. ma- tematiken visat sig ställa för stora anspråk på elevernas förmåga att till- godogöra sig abstrakt teori— och bergreppsbildning. vilket varit till förfång för grundläggande kunskaper och träning i räknefärdighet. Vikten av an- knytning till konkreta förhållanden betonas av flera. bl. a. konsumentver- ket. som menar att matematikundervisningen kan belysa vad olika betal- ningsformer medför för kostnader. hur mycket pengar man kan tjäna ge- nom att använda jämförpriser. Vidare borde. menar verket. konsument- kreditfrägor kunna tas upp i matematiken.

Vikten av goda färdigheteri matematik framhävs av en nästan enstäm- mig remissopinion. I likhet med SÖ och remissinstanserna anser jag en koncentration på nödvändiga enkla färdigheter betydelsefull. Liksom i svenska bör skolans insatser vägledas av att ge alla elever möjlighet att i årskurs 9 uppnå en bestämd färdighetsnivä. Denna bör åtminstone motsva- ra genomsnittsnivän för årskurs 6.

Kommentarerna till allmän kurs bör somjag tidigare föreslagit utformas så att också den kursen innehåller moment för de elever som väljer natur- vetenskaplig och teknisk linje.

Prop. 1978/79:180 74

5.6.6 ()rit'ntt'ringsämuett

SÖ föreslär att de för lag- och mellanstadiet—mt speciella ämnesbcteck- ningarna hembygdskunskap och naturkunskap försvinner. medan innehal- let i desss ämnen bevaras inom samlingsbegreppet orienteringsärnnen. Da en sådan förändring ger stön'e enhetlighet tillstyrkerjag SÖ:s förslag.

SÖ har dessutom utarbetat förslag till en för samtliga orienteringsämnen gemensam kursplan. SÖ använder inte ämnesbegreppet vid beskrivning av mal och huvudmtunent. De traditionella ämnenas identitet försvinner och ersätts av ett ätnnesövcrgripande synsätt.

Förslaget syftar enligt SÖ till en snabbare utveckling mot en samlad un- dervisning och mot ett undersökande och probleminriktat arbete med nära anknytning till verkligheten.

Förslaget har fått ett blandat mottagande. TCO tillstyrker SÖ:s förslag. Man har övervägt möjligheten att lata samhällsorienterande resp. naturori- enterande ämnen fä egna kursplaner men vid en slutlig avvägning funnit att möjligheterna till samarbete över sektorsgri'tnserna bör understrykas ge— nom en gemensam kursplan för samtliga orienteringsi'tmnen. SACO/SR hävdar däremot att separata mål och huvudmotnent bör förskrivas för samhälls— resp. naturorienterande ämnen på läg— och mellanstadierna. Pa högstadiet föreslas varje orienteringsämne beskrivas genom egna mål och huvudmoment. Vidare bör enligt SACO/SR de enskilda orienteringsämne- na fä bestämt angivet timtal pä timplanen för högstadiet.

Ett genomgående drag i remissinstansemas kritik är oron för den natur- vetenskapliga och tekniska orienteringen i skolan. Gymnasieutredningen menar exempelvis att det kan finnas en viss risk för att större lokal frihet kan leda till en försvagning av naturorienterande ämnen, åtminstone på läg— och mellanstadiema. där lärama ofta är humanistiskt snarare än tek- niskt och naturvetenskapligt orienterade. Även SAF betonar den mycket låga andelen naturvetare bland klasslärarna pä läg— och tnellanstadierna. Biolog-. Fysiker- och Kemistsamfunden förutsätter. utgående från rege- ringens direktiv för SÖ:s läroplansöversyn. att de naturorienterande ämne- na erhåller ökat timtal. Vid en lokal timfördelning ligger enligt samfunden en stor risk att viktiga ämnesområden inte alls blir behandlade i de fall då tillgängliga lärare är ointresserade av dessa områden. Sådan är enligt sam- funden situationen i dag på mellanstadiet. Statens naturvårdsverk anser den minskade tiden för orienteringsämnen oacceptabel.

Särskilt anses risken stor att de nya ämnena teknik och barnkunskap hamnar inne i stora teoriblock och riskerar att kvävas på grtrnd härav. Fle- ra kommuner. excmpelvis Malmö. Eda. Norsjö och Kalix framför farhågor för detta. Den stora bristen på behöriga lärare i teknik anses göra det svårt för ämnet att hävda sin ställning i ett integrerat ämnesblock. Å andra sidan betonas också från ämnesföreträdare värdet av ett ämnesövergripande ar- bete. Svenska Naturskyddsföreningen stöder dessa strävanden som. enligt föreningen. kan bidra till att skapa den helhetsuppfattning som är nödvän- dig för att den framtida samhällsutveeklingen inte skall komma i konflikt med den ekologiska verkligheten. Sveriges Civilingenjörsförbund tillstyr-

Prop. 1978/79:180 75

kcr att samtliga orienteringsämnen hälls samman inom gemensamt timpla- neutrymme i hela grundskolan. Ett ämne som teknik har enligt förbundet starka beröringspunkter såväl med fysik. kemi och biologi som med sam- hällskunskap och historia.

Beträffande bamkunskap. som hittills haft 0.5 veckotimmar. föreslår SÖ att ämnet upphör som självständigt ämne och ingår i orienteringsämnen och i hemkunskap. Liknande farhägor som beträffande teknik. dvs. att SÖ:s förslag leder till att ämnet i realiteten försvinner. uttalas också beträf- fande barnkunskap.

TCO, som visserligen tillstyrker ett helt integrerat block för oriente- ringsämnen. gör beträffande barnkunskap ett avsteg från sitt principiella ställningstagande och uttalar att det är nödvändigt att stoffet utvidgas och redovisas fristående och att ämnet ges ett ökat utrymme. Ämnets vikt framhålls ocksä av flera andra remissinstanser. exempelvis konsumentver- ket och Östergötlands läns landsting som skriver att det är av stor vikt att pojkama redan i grundskolan fär förestäelse för vårdarbete. Risken för att ämnet liksom teknik integreras bort om man följer SÖ:s förslag framhålls av flera. exempelvis länsskolnämnden i Jämtlands län.

Vid en sammanvägning av skilda synpunkter måste enligt min mening både de naturvetenskapligt-tekniska ämnenas roll och bamkunskapens ställning tillmätas stor vikt.

Debatten om de naturvetenskapliga ämnena har fått en delvis oriktig vinkling genom att man ofta utgår från en påstådd brist på tekniker och na- turvetare i framtiden. Den finns emellertid inte något som tyder på en så- dan brist. Enligt tillgängliga uppgifter från SCB råder sedan flera år tillbaka god tillgång på tekniker och naturvetare. SCB:s prognoser för det närmaste decenniet visar en liknande situation. Det finns givetvis inte heller någon direkt koppling mellan tid för naturvetenskapligt-tekniska ämnen i grund- skolan och elevemas senare yrkesval.

Däremot är enligt min mening tva andra aspekter betydelsefulla. Hur na- turvetenskapligt tekniska frågor behandlas och hur olika problem löses be- rör inte längre enbart specialområden eller begränsade detaljfragor. Valet av alternativa lösningar påverkar varje människas dagliga liv nu och i fram- tiden. Avgöranden kan inte lämnas över till specialister inom begränsade områden eller avgöras inom en elitbetonad grupp av experter. Vetenskap- liga frågor har under de senaste decennierna blivit och måste bli politisera- de iden meningen att inriktningen mäste avgöras efter en bred samhällelig debatt. Inte minst har miljö- och energidcbattema åskådliggjort detta.

Ett starkt demokratiskt argument talar därför för att skolan ger alla en insikt i problemens dimensioner. en uppfattning om vilka problem det gäl- ler. deras sammanhang. deras avhängighet av mänskliga prioriteringar och det pris i form av uteblivna andra fördelar som den ena eller andra lösning- en kan föra med sig.

Det finns också ett viktigt metodiskt argument för att de naturveten- skapligt—tekniska ämnena skall ha en stark ställning i grundskolan. Teori

Prop. 1978/79: 180 76

och praktik. förklaring och tillämpning. kan inom dessa ämnen variera på ett naturligt sätt. De kan ges en starkt laborativ-experimentell inriktning, bygga på iakttagelser och slutsatser ur dessa. Lärarna har i dessa ämnen relativt lätt att undvika ett ensidigt verbalt undervisningssätt. som innebär svårigheter för stora elevgrupper.

Internationella studier har framhävt betydelsen av att naturvetenskap och teknik behandlas som en enhet vid undervisningen. Denna enhet mås- te framstä tydlig för elevema både i början och vid slutet av ett avsnitt. Teori och tillämpning måste också vara intimt förbundna. En undervisning där detta samband inte ständigt framgår förfelar sitt syfte. Undervisningen måste också vara en förberedelse för en kritisk och aktiv roll i att forma samhälls- och arbetsmiljö. Naturvetenskaplig-teknisk undervisning kan därför inte isoleras frän samhällsvetenskaperna. Samlade arbetsområden och ett intimt samspel mellan lärarna inom blocken samhälls- och naturori- enterande ämnen är ytterst angelägna inte minst ur de naturorienterande ämnenas egen synpunkt. Undervisningen måste spela en aktiv roll i att för- bereda för de processer som behövs vid produktion också i liten skala. för den "mjuka teknologin". för att ge prioritet at produktionsmetoder som skyddar miljön.

Den inriktningjag angett bör betyda en orientering bort från traditionellt upplagt stoffi främst fysik och kemi. Åtskilliga läromedel har fortfarande kvar en besvärande ämnescentrering. brist på utblickar och hög abstrak- tionsnivä och abstraktionstäthct. De är utformade för specialistutbildning- ar. inte för att verka motiverande i en allmän medborgerlig utbildning.

För att garantera tillräckligt utrymme i skolan för naturorienterande och tekniskt stoff bör timplanen innehålla rikttider för stoffets huvudsakliga fördelning på en samhällsorienterande och en naturorienterande-teknisk sektor. Sädana riktlinjer är angelägna inte minst på mellanstadiet. Jag har därför i samband med timplaneförslagcn angett sadana tider ( avsnitt 4.6 och 4.7 ). Vid den stadievisa fördelningen av huvudmoment bör tekniska moment också ingå i kursplanerna för läg- och mellanstadierna.

Tiden för muut—orientering pa mellanstadiet bör vara densamma som hit- tills. Minskningen av tiden för orienteringsämnen för att ge utrymme för fria aktiviteter bör således inte beröra den naturorienterande undervisning- en.

För ämnesgruppen biologi. fysik. kemi och teknik på högstadiet bör rikt- tiden vara 15 veckotimmar. Detta innebär en utökning med två veckotim- mar. Jag anser att dessa timmar bör komma teknik till godo. För den sam- hällsorienterande resp. den naturorienterande--tekniska sektorn bör gälla särskilda mål och huvudmoment. Ett samarbete över sektorsgränsema är emellertid också angeläget av de skäl som flera remissinstanser anfört. Kursplanerna bör därför kompletteras med exempel på sådana övergripan- de arbetsornräden. Det är här särskilt viktigt att miljöfrågorna betonas.

Vad gäller religion s kunskapen föreslår SÖ att detta ämne upphör

Prop. 1978/79:180 77

att existera självständigt med egna mål och huvudmoment. Vidare föreslar SÖ att möjligheten till befrielse enligt tillämpningsföreskriftema till 27 & skollagen slopas.

Sammanlagt befriades år 1975 180 elever i hela landet. Jag räknar med att det även i fortsättningen kommer att resas krav på att vissa elever skall befrias fran skolans religionsundervisning. Sådana krav bör även i fortsätt- ningen tillgodoses. Det bör vara möjligt att finna praktiska lösningar som tillgodoser dem. I de fall en elev befrias från deltagande i skolans religions- undervisning måste därför enligt min mening undervisningen även i fort- sättningen planeras så att religionskunskapen berör speciella lektioner.

En integration av religionskunskap enligt SÖ:s förslag tillstyrks av Sve- riges kristna ungdomsråd. som menar att elevema lättare kommer att förstå en liVsuppfattning när de får se den i sitt naturliga sammanhang. Svenska kyrkans utbildningsnämnd betonar att humanister och naturveta- re med fördel bör kunna arbeta tillsammans med de stora överlevnadsfra- gorna. internationella rättvisefrågor. kapprustningshot och de ekologiska sambanden. Religionskunskap bör därför enligt nämnden vara integrerat med andra ämnen.

Kyrkobrödema finner religionsundervisningcns integrering i blocket ori- enteringsämnen i och för sig lämplig och ägnad att undanröja risken för att ämnet uppfattas som isolerat. Förbundet vill dock att läroplanen skall in- nehålla en bestämmelse om minimiantal timmar. Samkristna skolnämnden menar att onödig ämnessplittring mäste motverkas och instämmer beträf- fande önskvärdheten av samverkan mellan olika ämnen och lärare. Där- emot kan nämnden int * acceptera ett utplånande av de olika orienterings- ämnenas karaktär och profil. Liknande ståndpunkt intar Förbundet kris- tendom och skola. '

Som ,i'dg tidigare förordat bör särskild tid anges för den samhällsoriente- rande sektorn. Religionskunskap bör ingå i denna. Det är viktigt att elever- nas fragor om liv och död. mening och meningslöshet verkligen tas tlpp av skolan och inte skjuts undan till det man inte hinner med. Det är också nödvändigt. med tanke på den ökade religiösa mångfalden i samhället. markerad både av invandrare med andra religiösa traditioner än de svens- ka och av s. k. nyandliga rörelser. att det svenska kristna arvet konfronte- ras med andra religiösa traditioner. Studium saväl av den svenska kristna traditionen med Bibeln i centrtttn som av andra religiösa traditioner måste i framtiden ges motsvarande utrymme i läroplanen som nu.

Hänvisningar till S5-6-3

5.6.7. Svens/ta

Svensklärarföreningen menar att SÖ:s förslag till kursplan i svenska in- nebär en nedvärdering av systematisk inlärning av baskunskaper och trä- ning av bt'tslärdigheter. t. ex. tala. läsa och skriva. Föreningen h_vser oro för att detta synsätt kan komma att missgynna särskilt de barn som har mindre goda möjligheter till aktiv språkutveckling. Över huvud taget är

Prop. 1978/79:180 78

kritiken av behandlingen av kommunikationsfärdigheterna tala. läsa och skriva mycket framträdande i remissvaren. Som jag tidigare anfört mäste stor vikt i skolan läggas vid träningen av grundläggande färdigheter. Lik- som för matematik mäste skolans insatser vägledas av strävan att ge alla elever möjlighet att uppnå en god läs- och skrivfärdighet. Material med detta syfte bör genom SÖ:s försorg ställas till skolornas förfogande. Ett målkriterium med samma klarhet som föreslagits inom det tidigare om- nämnda LÄSK-projektet bör eftersträvas.

Att elevernas rätt att få goda färdigheter i att tala, läsa och skriva beto- nas. får dock inte undanskymma den roll som litteratur. saga. drama och bild också spelar för elevernas personlighetsutveckling. Jag vill liksom SÖ betona den roll litteratur bör få spela i svenskundervisningen. Litteraturen ger näring åt språket och är en av förutsättningarna för en begreppsutveck- lande spräkundervisning.

Svenska som främmande språk utreds för närvarande av SÖ. Göteborgs kommun har föreslagit att särskild kursplan utarbetas. Frågan bör prövas i samband med SÖ:s översyn av det nu framlagda förslaget.

5 .6.8 Bild

SÖ har föreslagit att teckning byter namn till bild. Med få undantag till- styrks förslaget av remissinstanserna.

Jag finner också att det nya namnet bättre uttrycker ämnesinnehållet. Bild bör samtidigt införas som ämnesbeteckning i gymnasieskolan.

5.6.9. Musi/t

Jag har föreslagit att musik på högstadiet skall äga rum under två vecko- timmar i delad klass. Det bör uppdras at SÖ att överväga om detta föranle- der ändrad kursplan.

5.6. [(I Allmänt

Vad gäller den allmänna frågan om kursplanernas innehåll har remissin- stansema bidragit med ett stort antal synpunkter. Nordiska ministerrådets sekretariat för kulturellt samarbete har påpekat att regeringama i länderna förbundit sig att främja kännedom om de nordiska ländernas sprak. kultur och samhällsförhällanden.

Totalförsvarets upplysningsnämnd liksom Försvarets skolnämnd fram- äller att det finns grund för en obligatorisk undervisning om totalförsvaret genom riksdagens beslut om en sådan är 1962 (prop. 1962: 74. SU 1962: 62. rskr 1962: 171"). Totalförsvaret haren viktig funktion i samhället både eko- nomiskt och personellt. Även av detta skäl förtjänar totalförsvaret enligt min mening en plats i undervisningen om vårt samhälle. 1 samband med att frågor om totalförsvaret tas upp i skolans undervisning bör också frågor om fredsfostran och konfliktlösning belysas.

Remissynpunkterna bör beaktas av SÖ då förslagen till kursplaner

Prop. 1978/79:180 79

omarbetas. De nordiska inslagen bör förstärkas. Omarbetningen bör ske i samråd med personalorganisationema. Ämnesföreningama bör dessutom beredas tillfälle att ge synpunkter. Det ankommer på regeringen att slutligt ta ställning till och fastställa kursplanerna.

6. Arbetssätt

6.1. Huvudlinjer

I ett kapitel om arbetssätt tar SÖ upp vissa principiella beskrivningar av hur arbetet kan läggas upp. På de flesta punkter innebär detta enligt SÖ ett förtydligande av principeri Lgr 69.

Utgångspunkten har utsatts för viss kritik. En diskussion av arbetssättet borde. har man menat, inte utgå från principer i Lgr 69 utan från en upp- följning av och utvärdering av om dessa principer fungerat väl och vad som eventuellt hindrat deras genomförande. Gymnasieutredningen anför exem- pelvis att det hade varit värdefullt om SÖ i samband med läroplansöversy- nen närmare hade redovisat de erfarenheter som man fått inom det peda- gogiska forsknings- och utvecklingsarbetet av hur skolarbetet förändrats. vilka hinder och svårigheter som har funnits och vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett lokalt utvecklingsarbete skall komma igång.

En sådan utgångspunkt. som bör vara naturlig i framtida läroplansöver- syner. hade underlättat remissinstansemas ställningstagande. I stort vin- ner emellertid den utveckling som SÖ föreslår allmän anslutning. SÖ beto- nar således ett undersökande och experimentellt arbetssätt. verklighets- förankring. probleminriktning. färdighetsutveckling, individualisering. samarbete. medinflytandc och medansvar.

SACO/SR menar, att de pedagogiska tankegångar om arbetssättet i sko- lan som SÖ redovisar är allmänt vedertagna. Största hindret för ett genom- förande är brist på resurser i form av tid. lokaler och läromedel. utbildning och fortbildning av skolans personal. skolledningens dimensionering etc. TCO ser förslaget som ett viktigt bidrag till skolans utveckling. Det är. me- nar TCO. en ganska allmän uppfattning bland lärarna att goda resultat inte längre kan uppnås genom att läraren enbart förmedlar ett stoff till elever- na. Det finns risk för att en ensidigt lärarledd undervisning. styrd av detal- jerade kursplaner och allt omfattande läromedel. passiviserar eleverna. Liksom SACO/SR betonar TCO starkt att insatseri form av fortbildning. lokaler etc. är en förutsättning för att arbetssättet skall utvecklas. SÖ:s förslag stämmer också väl överens med de tankegångar som vägledde SIA-utredningen och som behandlades vid riksdagens beslut om skolans inre arbete.

Förslagen anknyter till en lång tradition. De överensstämmer i allt vä- sentligt med vad Som hävdades redan i 1920-talets debatt och i den tidens

Prop. 1978/79:180 80

försöksverksamhet med arbetsskolemetodik. 'l'ankegångarna har sedan återkommit i utredning efter utredning. Remissopinionen visar att försla- gen nu också har blivit allmänt accepterade. De bör därföri huvudsak kun- na vara vägledande för utvecklingsarbete och fortbildning.

Som en allmän riktlinje för utformningen av läroplanens kommentartex- ter bör gälla att de bygger på konkreta exempel. Ord som verklighetsför- ankring. undersökande arbete och probleminriktning är vaga. Ofta torde det vara så att riktlinjer av detta slag är tänkta för vissa ämnen men sedan lanseras generellt. De blir svepande generaliseringar och får lätt något slagordsmässigt över sig. Det är av större värde att i kommentartexterna ge konkreta beskrivningar av olika arbetssätt. deras förutsättningar. pro- blem och resultat.

Verklighctsförankring är exempelvis ett mångtydigt begrepp. Det är svårt att utan vidare inse dess konkreta konsekvenser i vitt skilda ämnen som engelska. musik. idrott och historia. Det är inte heller klart vems verklighetsuppfattning som skall gälla. Bamets uppfattning skiljer sig från den vuxnes. Olika ideologier och livsåskådningar ger olika tolkningar av verkligheten. lnom skilda socialgrupper upplevs den olika.

Rent allmänt bör det i de flesta situationer vara rimligt att utgå från ele- vernas verklighetsbild. att bygga vidare på deras egen nyfikenhet och de- ras egna frågor. Den välstrukturerade kunskapsmassa som finns samlad inom olika traditionella ämnen får aldrig vara startpunkt för skolarbetet. Men lika viktigt är att undervisningen sedan för eleverna vidare och vidgar deras verklighetsuppfattning utöver det provinsiella i tid och rum. Till verkligheten hör inte bara samhälle och natur utan också känsloupplevel- ser. kulturliv. livsåskådningar och ideal av skilda slag.

I sammanhanget villjag citera Åtvidabergs kommun som uttalar följan- de:

Samhälls- och verklighetsförankring skall i högre grad än nu vara grun- den för skolarbetet. Men verkligheten uppfattas olika under olika utveck- lingsstadier. Abstraktion och systematik kan inte helt uteslutas. All verk- lighet kan inte uppfattas genom praktisk erfarenhet . . . Ett experimentellt arbetssätt. upptäcktspedagogik. kan förordas i stor utsträckning. Det kan i lyckliga fall öka vetgirighet och intresse för studierna. Men skolan måste också visa vägen till böckerna. där många människors erfarenheter och kunskaper finns samlade.

Under lång tid har debatten om skolans arbetssätt gällt balansen mellan teori och praktik. Diskussionen har ibland varit oklar. eftersom ordet prak- tik använts i ätminstone tre olika betydelser.

Dels har praktik betytt praktik i arbetslivet utanför skolan. Att kontak- terna mellan skola och arbetsliv vidgas är väsentligt och en omfattande för- söksverksamhet med praktisk arbetslivsorientering under sex till tio vec- kor pågår. Som jag senare kommer att förorda måste denna verksamhet bli en del av den nya läroplanen.

Prop. 1978/79:180 8]

Dels har mer praktik ibland betytt utökat timutrymme för vissa ämnen som betecknas som praktiska. t.ex. slöjd och hemkunskap. ljämförelse med Danmarks och Norges nyligen -- år l976 resp. år l974 reformerade skolväsende har det svenska redan nu betydligt mer "praktiska" ämnen som obligatoriska i skolan. En utökning på timplanen är inte möjlig åtmins- tone på högstadiet med hänsyn till andra inslag som också måste ingå i kursplanerna.

För det tredje har utökad praktik betytt ctt förändrat arbetssätt i skolans ämnen. där iakttagelser. teori och tillämpning varvas. Det kan enligt min mening vara ett värdefullt arbetssätt för elcvema att få tillägna sig kunskap genom att själva få erfara. reflektera och pröva. Det är emellertid långt ifrån tillämpligt inom alla områden. lngen människa kan få direkt erfaren- het av allting. Eleverna måste därför också lära sig ta del av andras erfa— renheter även om det blir en begränsad kunskap på teoretisk grund. De måste lära sig utnyttja böcker och bibliotek.

Teoribildning att eleverna får dra slutsatser av sina iakttagelser och att de får lära sig inse samband i samhälle och natur är nödvändig i sko- lan. Samtidigt har undervisning alltid inneburit en stark tendens att det teo- retiska tagit överhanden. Elcverna har ibland enbart fått ta del av andras iakttagelser på boklig väg. För att vinna tid har iakttagelser och experi- ment begränsats och tillämpningarna kan ha uteblivit. För många elever le- der ett sådant ensidigt arbetssätt lätt till skoltrötthet.

Jag anser det därför väsentligt att ett undersökande och experimentellt arbete ges stort utrymme.

Ytterligare ett förhållande av grundläggande betydelse för skolans ar- betssätt måste betonas. Skolan kan aldrig få utgå ifrån att ett och samma arbetssätt passar alla elever. Den individualisering som skolan eftersträvar kan innebära att olika elever får olika lång tid för att lära sig något. Den kan också vara en individualisering av stoffet. en intresseindividualisering. Hela skolans program av tillval. fria aktiviteter och elevvalda teman och "överkursuppgifter" av olika slag syftar till detta. Men. och det är särskilt viktigt att framhäva i detta sammanhang. en individualisering måste också innebära ett individualiserat arbetssätt. Det finns inget studiesätt som är det bästa för alla elever. Skolan måste respektera detta liksom den måste respektera att ingen metod är den bästa för alla lärare.

Hemuppgifte r för eleverna utgör en del av skolans arbetssätt. Ut- bildningsutskottet anförde år l975 i sitt betänkande l975/76:3 bl.a. att hemuppgifternas syfte kan vara att utveckla goda arbetsvanor. Att lära ele- verna att ta ansvar för en uppgift. avpassad efter deras individuella förmå- ga är. enligt utskottets uppfattning. en väsentlig del av den karaktärsda- ning som skolan skall ge.

Enligt min mening är det viktigt att skolans personal. elever och föräld- rar inser. att hemuppgifter är en del av skolarbetet. som är av betydelse för elevens utveckling. Dessa uppgifter måste planeras noggrannt och uppfölj-

6 Riksdang 1978/79. I saml. Nr 180

Prop. 1978/79:180 &:

ningen i skolan är nödvändig. SÖ bör ges i uppdrag att omarbeta gällande anvisningar så att nya anvisningar kan tillämpas fr.o.m. läsåret l980/8l.

Nivågruppering diskuteras av några remissinstanser. Frågan om olika grupperingar i skolan var föremål för ingående diskussion i samband med utredningsarbetet om skolans inre arbete.

Utbildningsutskottet konstaterade (UbU l975/7o: 30). att nivågruppe- ring kan vara motiverad för att ge tillfälle till systematisk träning i därför lämpade delar av olika ämnen. Utskottet underströk vikten av att sådan gruppering blir kortvarig och i varje fall inte överstiger en termin. Riksda- gen anslöt sig till dessa bedömningar.

Jag delar de bedömningar som tidigare kommit till uttryck. Nivågruppc- ring kan vara nödvändig för att effektivt kunna träna in vissa färdigheter. Tillämpad Linder längre tid eller i flera ämnen kan den emellertid vara till uppenbar skada både för inlärningen och för elevernas självkänsla. l skol- arbetet är det nödvändigt att utgå ifrån att klasser och arbetsenheter skall vara heterogent sammansatta. Kommentarmaterialet till läroplanen bör återge riksdagens ställningstagande. Det är viktigt att betona nivågruppe- ringens både för- och nackdelar liksom den övre tidsgräns som angetts.

6.2. Temastudier och projektarbeten

l avsnitten om tillval och timplaner för SÖ fram förslag om projektstudi- eri skolan.

SÖ menar att ett projektinriktat arbete efter hand kommer att bli vanligt förekommande under en stor del av skolveckan. För att stimulera till en snabbare utveckling av detta sätt att arbeta föreslår SÖ att en viss del av ti- den för undervisning i de obligatoriska ämnena avsätts för sådant projekt- inriktat arbete. Anmärkning om detta bör enligt SÖ införas i timplanerna. Någon begränsning av tiden för projektstudier föreslås inte.

Remissinstansema är i allmänhet positiva till att projektarbete utvecklas i skolan. TCO menar att projektarbete över ämnesgränserna är en av de viktigaste delarna i en förändrad grundskola. TCO stöder därför förslaget att tid anslås för probleminriktade studier av projektkaraktär utan att man anger hur lång denna tid skall vara. RHS anser att det föreslagna arbetssät- tet har stora förtjänster. men att det tillhör den typ av pedagogiska refor- mer som svårligen kan kommenderas fram. Obligatoriska projektstudier avvisas av SACO/SR. Projektstudier förekommer. anför man. redan i dag i grundskolan på initiativ av lärare och elever. Ett åliggande om att genom- föra prOjektstudier skulle strida mot den pedagogiska friheten för lärarna och dessutom troligen motverka den positiva inställning till projektstudier som i dag finns hos många lärare och elever. SACO/SR betonar också att projektstudier förutsätter goda kunskaper. Det är. menar man samtidigt. dock en fördel att lära sig tillämpa sina kunskaper i olika projekt. Samma bedömning framförs av Växjö kommun m.fl.

Prop. 1978/79:180 . _ 83

Att det finns problem med det föreslagna arbetssättet framhålls dock också av många. TCO menar att lärare och elever behöver stöd i form av läromedel. lokaler. utrustning. fortbildning m.m. om projekt skall kunna igångsättas och genomföras. lnget försök att utreda vad projektsttrdier kan innebära görs enligt TCO av SÖ. Geografiläramas riksförening uttalar. att SÖ tycks ha fruktat en föråldrad. lärarstyrd undervisning som tar all tid till ämnesbundet faktainlärande. Motsatsen. skriver man. tycks numera i många utbildningar vara ostrukturerade projektstudier som resulterar i kollage. Förarbetet är ofta klipp av fakta. inte bearbetning av fakta. Svensklärarft'ireningcn och Stockholms skoldirektion framhåller. att det är stor risk att svagpresterande elever kommer bort och inte får den systema- tiska träning de behöver. Att lärarutbildningen inte är inriktad mot projekt— studier framhålls av bl.a. Ludvika kommun.

Vid ett ställningstagande till förslagen är det enligt min mening nödvän- digt att hålla isär tre olika frågor nämligen 1 det fria stoffvalet 2 hur stoffet i skolan grupperas 3 med vilka arbetsmetoder stoffet behandlas.

Redan tidigare har jag behandlat stoffvalet i skolan. För att kunna skapa motivation i en tonårsskola är det nödvändigt att i betydligt större utsträckning än nu gå elevernas intressen till mötes eller möjliggöra för skolan att hos eleverna utveckla olika intressen. Den gemensamma kursen inom de obligatöriska ämnena måste därför kunna beskäras till förmån för olika fördjupningsuppgifter inom ämnena. Tiden för fördjupningsstudier bör, somjag tidigare motiverat. beräknas till cirka tolv veckotimmar. Till- sammans med tid för tillval och för fria aktiviteter ökas därmed det fria stu- dievalet inom skolan.

Att tid på detta sätt avsätts för elevernas fria val är en tim— och kurspla- nefråga. Den berör inte arbetssättet. I anålogi med vad som sedan år 1966 gällt för gymnasieskolan. där motsvarande arrangemang finns. här jag an- vänt termen temastudier.

Stoffgruppe ringe n i sin tur har utförligt diskuterats i tidigare läro- planer. Vid en utpräglad ämncstrndervisning är stoffet ordnat i ämnen. van och ett med sin egen systematik. Ämnets område är klart avgränsat. Olika moment sammanhänger med och bygger på föregående. Detta ger. enligt de metodiska anvisningarna i Lgr 69. reda och stadga åt undervisningen. Stoffet blir nära knutet till lärarnas utbildning. vilket underlättar en kon- kret och sakriktig behandling. Samtidigt minskas emellertid. som framhålls i anvisningarna till Lgr 69. möjlighctcma att låta eleverna tillägna sig till- räckligt mångsidiga föreställningar. begrepp och erfarenheter. Många ele- ver har svårt att fatta sammanhang mellan ämnen när dessa presenteras isolerade.

Man har därför ibland lagt tonvikten vid olika enheter inom ämnet. s. k. arbetsområden. 1 andra sammanhang har läroplanerna använt uttrycken

Prop. 1978/79:180 84

intresseområden eller arbetsområden för att markera stoff som eleverna kan överblicka och bearbeta på egen hand. Hänsyn till de olika ämnenas systematik har fått trädai bakgrunden.

Vid s. k. samlad undervisning går man inte ut ifrån ett ämnesindelat stoff utan bygger upp undervisningen kring valda stoffenheter i den form elever- na möter dem ute i livet. På högstadiet kräver samlad undervisning sam- planering mellan flera olika lärare.

Det ligger enligt min mening ett stort värde i en sådan samverkan över de traditionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagit att kursplanen i orienteringsämnen blir så utformad att den underlättar en sådan planering. Det kursplanearbetejag förordat kring olika vardagsfardigheter inom hem- kunskap och slöjd och kring olika konsumentfrågor åsyftar samma utveck- ling. .

Att tid avsätts för fördjupningsstudier i form av olika teman som elever och lärare väljer innebär dock inget krav på en sådan ämnesövcrgripande uppläggning. Däremot är det betydelsefullt att man i fortbildning. i lärome- delsutformning och i kommentarmaterial från SÖ underlättar för de lärare och elever som väljer en samlad undervisning.

Det finns slutligen ingen entydig koppling mellan hur stoffet i skolan grupperas å ena sidan och vilka arbet smetode r och undervisningsfor- mer som kommer till användning eller bör användas å den andra sidan.

En strikt ämnesorienterad undervisning kan i dag ske i form av den tra- ditionella pedagogiken. där läraren muntligt redogör för ett stoff eller ele- verna på egen hand läser in det i böcker eller får del av det via filmer. bild- band eller studiebesök och diskussioner. Många lärare kan med sådant ar- betssätt skapa utomordentligt stimulerande och elevaktiva lektioner. Men arbetet kan lika väl vara upplagt som en undersökning där olika iakttagel- ser och erfarenheter sammanställs. bearbetas och redovisas. Det kan ock- så bestå i gruppdiskussioner kring olika värderingsfrågor inom ämnesom- rådet. Det kan i hög grad innebära krav på elevernas egen planering av stu- diet av olika ämnesområden.

lin samlad undervisning inom ett arbetsområde som innefattar stoff från flera traditionella ämnen kan också i princip behandlas med olika arbets- metoder. Arbetet består ganska ofta enbart av passiva avskrivningsöv- ningar ur böcker i skilda ämnen — ofta med ledning av en arbetsbok eller instruktion som eleverna inte varit med om att utforma. Men det kan också innebära anknytning till ett aktuellt intresseområde. utgå från elevernas egen planering. innefatta omfattande fältstudier och bearbetning av insam- lat material. dvs. en undersökande metodik. och träning i att redovisa stof- fet pa ett åskådligt stin.

Mitt förslag att tid skall avsättas för temastudier innebär inget krav på något speciellt arbetssätt. Det måste i detta sammanhang liksom i övrigt ankomma på lärare och elever att välja det arbetssätt som man finner bäst. Jag utgår dock från att man vill undvika passiva avskrivningsövningar.

ln n e h å ] let i ett tema skall hålla sig inom ramen för huvudmomenten i det eller de berörda ämnena. Men det syftar till att vara en fördjupning inom ett begränsat område och det ger elevema möjlighet att tillämpa tids- krävande arbetsmetoder.

Det tematiska arbetet kan vara gemensamt för flera årskurser. för en ar- betsenhet. för en klass eller bestå av olika studier utförda av skilda elev- grupper. Omfattningen blir beroende av hur många skilda arbeten som en lärare eller ett arbetslag menar sig kunna handleda samtidigt. Inget hindrar givetvis att eleverna väljer att fortsätta arbetet med temastudier under icke titnplanebunden del av skoldagen. Tvärtom är det angeläget att knyta ihop dessa verksamheter och därmed också skapa ett samarbete mellan lärare och andra. från föreningar och organisationer.

Flera olika teman bör behandlas under ett läsår. Om man redan på våren före det aktuella läsåret beslutar hur tiden för temastudier skall läggas ut bör också schemaläggningen kunna anpassas efter temaplaneringen. Det bör då utan större svårighet vara möjligt att ägna långa sammanhängande pass åt temastudierna. Om man under tiden för temastudier periodläser och koncentrerar arbetet till vissa veckor ttnder läsåret får eleverna ytterli- gare möjligheter att ägna sig åt mer omfattande arbetsuppgifter. Vanan vid att arbeta på detta sätt bör successivt byggas upp hos elevema.

6.3. Läromedel för grundskolan

l anslutning till propositionen l973: 76 angående samhällsinsatser på lä- romedelsområdet och propositionen 1974113 angående vissa läromedels- frågor beslutade riksdagen om en annan ordning för registrering. gransk- ning och antagning av läromedel för grundskolan m.fl. skolformer fr. o. m. den ljuli l974(UbU l973128. rskr 19731242. UbU l974115. rskr l974: I55). Vid denna tidpunkt upphörde Statens läroboksnämnds verksamhet. sotn huvudsakligen bestått i att granska och godkänna läroböcker. ! stället in- rättades statens institut för läromedelsinformation (SIL). med vidare tipp— gifter på läromedelsområdet. En av dessa var att upprätta ett centralt läro- medelsregister för att förbättra inft'trmationen till kommuner och skolor.

Samtidigt infördes begreppet e e n t r alt lä ro m ed e 1. Med stöd av riks- dagens beslut dclinierades detta begreppi fi'irordningen (1974: 438) om re- gistrering och granskning av vissa läromedel på följande sätt (jfr prop. 1974: l3. s. 22).

Läromedel som täcker väsentliga delar av ämne. ämnesgrupp eller kurs- moment. sotn anges i gällande läroplan. och förser eleverna med instru- ment som hjälper dem att planera och organisera sina studier. öva färdig- heter. inhämta fakta och sätta in dessa i ett meningsfullt sammanhang.

SlL prövar om ett läromedel är att anse som centralt enligt denna defini- tion. Ar så fallet. förs läromedlet in i läromedelsregistret. Avser läromedlet

Prop. 1978/79:180 86

samhällsorienterande ämnen. fordras för registrering dessutom att SÖ:s lä- romedelsnämnd godkänt-läromedlet.

SÖ ger i sitt förslag till förändring av grundskolans läroplan läromedels- begreppet en vidgad innebörd med syftet att därmed vidga gränserna för vad som kan komma till användning i skolarbetet. Enligt förslaget innefat— tar läromedelsbegreppet alla de olika pedagogiska hjälpmedel som utnytt- jas i undervisningen.

Enligt min mening finns ingenting att invända mot ett vidgat läromedels- begrepp. Det är dock uppenbart att läromedel avett mer traditionellt slag måste spela en viktig roll iframtiden. bl.a. för att ge fasthet och samman- hang i studierna. Valet av läromedel är en del av undervisningsplanering- en. som bör ske i samverkan mellan lärare och elever. Inom ramen för den- na bestämmer man sig för vad man vill uppnå i undervisningen och vilka metoder som skall tillämpas. Ett sådant lokalt val av läromedel. knutet till lärares och elevers val av.mål och arbetssätt. blir anpassat till de skilda för- hållanden som gäller i olika skolor. I detta val bör även vägas in åtgärder för att åstadkomma verklighetsstudieri natur och samhälle.

Ett vidgat lokalt ansvarstagande präglar skolutvecklingen i dag. Som ett led i detta vidgade ansvar föreslår SÖ. att begreppet centralt läromedel tas bort ur skolförordningen. Flertalet av de remissinstanser som berört frå— gan instämmer i SÖ:s förslag.

Förslaget bör enligt min mening prövas mot bakgrund av de bestämmel- ser som nu reglerar elevens rätt till vissa läromedel. Även framgent bör eleven garanteras tillgång till läromedel som täcker väsentliga delar av äm- nen. ämnesgrupper eller kursmoment som anges i gällande läroplan. Be- greppet centralt läromedel bör därför även i fortsättningsvis finnas kvar. Jag vill dock anmäla att regeringen tidigare denna dag beslutat att i tilläggs- direktiv uppdra åt utredningen (U 197ö:(l4l om läromedelsmarknaden (ULÄ) att överväga om detär möjligt att även titan begreppet centralt läro- medel se till att eleverna får tillgång till läromedel i den utsträckning som jag angett.

Enligt 5 kap. 13 & skolförordningen (l97lz235. 13 & ändrad senast 1978: 988) antas läromedel av Skolstyrelsen. Denna bestämmelse bör i fort- sättningen endast gälla centralt läromedel. ! fråga om övriga läromedel och material som fordras i undervisningen bör valet göras av den enskilda sko— lan — rektor i samråd med berörda lärare och elever inom den ram som skolstyrelsen anvisar.

Obligatorisk förhandsgranskning sker numera endast av läromedel i samhällsorienterande ämnen. Denna granskning utförs av SÖ:s lärome- delsnämnd som också avgör vilka ämnen som skall räknas till samhällsori- enterande ämnen.

Förhandsgranskningcn av läromedel i religionskunskap och samhälls- orienterande ämnen bör enligt min tncning bibehållas tills vidare. Sådan förhandsgranskning bör dock i likhet med vad som nu är fallet endast göras av läromedel som ryms inom den definition som nu gäller för centralt läro- medel.

Prop. 1978/79:180 87

I de tillägngirektiv jag givit utredningen om läromedelsmarknaden (ULÄ) ingår också uppdrag att utredningen bl.a. skall pröva i vilken ut- sträckning förhand'sgranskning av läromedel är motiverad och om lärome- delsnämnden kan ersättas av ett organ med uppgifter motsvarande en opi- nionsnämnd.

Enligt nuvarande bestämmelser i 2 kap. 2715 skolförordningen (27å änd- rad 1975: 269) skall elev i grundskolan av centrala läromedel som gåva få behålla läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen. I propositionen 1973: 76 angåen- de samhällsinsatscr på läromedelsområdet anförde föredraganden pedago— giska och sociala skäl för detta. I och med att eleven får ett läromedel som gåva är det större möjligheter för henne att aktivt arbeta i materialet: göra understrykningar. anteckningar etc. Det kan även finnas andra pedagogis- ka skäl till att eleven bör ha läromedlet som gåva och inte som lån.

SÖ föreslår att föreskriften att vissa läromedel skall ges eleven som gåva utgår. RemiSSreaktionen är blandad. TCO t. ex. uttalar att eleverna fortfa- rande bör få vissa läromedel som gåva och att vissa riktlinjer erfordras i detta sammanhang för kommunemas handlande. Historieläramas förening menar. att man kan utgå från att elever från studiemotiverade hem kom- mer att få läromedel genom föräldrarnas inköp. De sociala och de pedago- giska skälen är kopplade till varandra. I många fall kan det vara väl motive- rat av dessa skäl att eleven har ett eget läromedel. som inte utgörs av ett lån som skall återlämnas.

Flera remissinstanser framhåller å andra sidan att gåvoskyldigheten i nu- varande omfattning och med nuvarande koppling till begreppet centralt lä- romedel är dels en dyr dels en ur pedagogisk synpunkt tveksam lösning.

För egen del anserjag att principen att eleven skall få behålla vissa läro- medel som gåva bö'r bibehållas. Det eller de läromedel som gcs som gåva skall täcka Väsentliga delar av ämnen. ämnesgrupper eller kursmoment i gällande läroplan och därmed ge en allmän överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen eller vara ett väsentligt hjälpmedel i undervisning- en. såsom lexikon eller kartböcker. Pedagogiska och inte formella skäl bör avgöra valet av gåvoläromedel.

Statens handikappråd och SIL hari sina remissvar berört frågan om lä- romedel för minoriteter. Statens handikappråd anser. att det krävs större resurser för att tillgodose det ökade behovet av läromedel till elever som av olika skäl har speciella behov. Hit hört. ex. de språkliga minoriteterna. SIL framhåller att integrationen av handikappade elever kräver mer resur- ser även på läromedelsområdet. SIL betonar därför behovet av en för- stärkning av rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade och ökade medel för produktionstid. SIL föreslår även att en rikscentral för invandrarläromedel inrättas.

.lag är inte beredd att nu tillstyrka inrättandet av en rikscentral för in- vandrarläromedel. Övriga förslag i fråga om läromedel för minoriteter av- serjåg också att pröva i ett senare sammanhang.

Prop. 1978/79:180 as

drivs bl. a. inom SÖ. Jag förutsätter att man i detta arbete tar upp frågor som aktualiseras genom förslagen i denna proposition.

Enligt SÖ:s bedömning behöver en ny läroplan inte föranleda nägra stör- re förändringari fraga om kommunemas kostnader för läromedel. Samma bedömning bör gälla för den av mig föreslagna läroplanen.

6.4. Några förutsättningar för att utveckla arbetssätten

Flera olika åtgärder som jag föreslagit bör göra det lättare för lärare att i fortsättningen arbeta med mer individualiserade arbetssätt.

I många fall har stora undervisningsgrupper hindrat önskvärda arbets- sätt. Av tradition har unden'isningsgrupperna varit särskilt stora på mellanstadiet. Samtidigt är mellanstadiet en tid då mycket av grundläggan- de färdighctsträning äger rum. Genom mitt förslag att fria aktiviteter införs på stadiet samtidigt som lörstärkningsresursen utökas kommer undervis- ningsgrupperna att kunna minskas. Det böri första hand ske vid träning av grundläggande färdigheter.

Den decentralisering som följde av SIA-reformen har gjort det möjligt för den enskilda skolan att anpassa klass- och gruppstorleken efter aktuella problem och efter det arbetssätt man planlagt. Samverkan mellan lärare i . arbetslag underlättar i hög grad ett arbete med varierande metodik. Det nya statsbidragssystemets och särskilt den s.k. förstärkningsresurscns konstruktion innebär också att man nu kan skapa arbetslag av lärare med olika utbildning. En teckningslärare kan exempelvis ingå i ett arbetslag som behandlar ett historiskt tema. en historielärare kan medverka i ett ar- betslag kring bostads- och miljökunskap. Hemkunskapslärare och klasslä- rare kan samarbeta pä läg— eller mellanstadiet.

Införande av samlad skoldag med olika aktiviteter i grupper och i studie— cirkelform. samverkan mellan lärare och föräldrar. föreningsaktiva och representanter för olika organisationer innebär också större möjligheter för alla att obundna av centrala direktiv och läromedel utforma olika pro- gram.

Eleverna skall numera delta i klassråd och i konferenser om arbetssätt och läromedel. Det blir därigenom lättare för skolan att anpassa arbetssät- tet efter olika behov. Men det bör också kunna leda till att alla. även ele- verna. känner ett medansvar för hur skolans inrelarbete utvecklas.

Väsentliga förutsättningar för arbetssättets utveckling är det fria studie— valet. Om elever och lärare själva väljer och planerar olika teman finns goda förutsättningar för att man skall slippa den tidspress som annars har varit en av de främsta anledningarna till skolarbetets teoretisering. Att man gör en klar åtskillnad mellan nödvändiga och önskvärda kunskaper bör ha samma effekt.

Utveckling av arbetssättet fordrar också tid för planering. diskussion och utvärdering. En utbyggnad av skolledningen har skett i samband med SIA-reformen. Till denna fråga och vilka insatser som bör göras inom fort- bildningen och för att befrämja genomförandet av läroplansreformen åter- kommerjag i avsnitt 10 .

Prop. 1978/79:180 89

Hänvisningar till S6-4

7. Betygsättning i grundskolan m. m.

Hänvisningar till S7

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 2, 4.7.5

7.1. Inledning

Frågan om betyg i grundskolan och andra skolformer har varit föremål för flera utredningar. 1957 års skolberedning diskuterade i betänkandet (SOU l9ölz3t1) Grundskolan olika alternativa möjligheter fran full be- tygsfrihet till en mer begränsad förekomst av betyg. Beredningen föreslog att den s. k. relativa betygsskalan skulle införas i grundskolan. Regering och riksdag anslöt sig till förslaget (prop. [962154 s. 293. SäU 1962: 1. rskr 1961328).

Samma betygssystem infördes i davarande gymnasiet och fackskolt'tn i samband med 1964 års gymnasiereform (prop. 1964: 171. SäU 1964: [. rskr 1964: 407).

År 1969 fick SÖ regeringens uppdrag att utreda behovet av betyg i skol- väsendet samt betygsättningens effekter. funktion och form. SÖ utsåg en arbetsgrupp inom verket med uppgift att utreda frägoma. År 1971 över- lämnade gruppen sin rapport Betygsättningcn i grundskola och gymnasie— skola. Sedan rapporten remissbehandlats överlämnade SÖ ett förslag till regeringen i frågan. SÖ ansåg i sitt förslag att det måste bedömas som helt orealistiskt med en betygslös skola inom en överskådlig framtid och mena- de att man vid dåvarande tidpunkt inte kunde undvara betygen eller ersätta dem med andra instrument. SÖ föreslog även att den relativa betygsätt- ningen borde överges och ersättas med en kursrelaterad betygsättning. SÖ begränsade i övrigt Sill förslag till mindre justeringar av det gällande be- tygssystemet OCh föreslog att betygsfrägan i dess helhet skulle utredas av en politiskt sammansatt utredning.

En livlig debatt följde på SÖ:s betygsförslag. År 1973 tillkallades en par- lamentarisk utredning om betygsättningen i grundskolan och gymnasie- skolan (U 1973:(1l) med uppdrag att pröva "att med utgångspunkt i skol- överstyrelsens förslag finna en lösning om vilken i allt väsentligt enighet kan nås". Utredningen antog namnet 1973 års hetygsutredning (BU 73"). 1 april 1977 avlämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1977:9) Betygen i skolan. Betänkandet har remissbehandlats.

7.2. Betygen i grundskolan

I fråga om betygsättningen i grundskolan gäller för närvarande följande. Betyg ges i årskurserna 3. 6 och 7 vid slutet av vårterminen samt i årskur- serna 8 och 9 vid slutet av varje termin. Skolstyrelsen i kommunen kan be- sluta att betyg i årskurs 3 och 6 skall ersättas med annan form av besked.

Såsom betyg används någon av siffrorna 1—5. av vilka siffran 5 anger högsta betyg. Betygsättningen är relativ och betygssystemet kännetecknas

Prop. 1978/79:18() 90

av att man utgår från de faktiska prestationerna för h ela elevgruppen som läser den aktuella kttrsen. den s. k. referensgruppen. Anvisningarna för betygsättningen anger en generell riktlinje för httr betygen bör fördela sigi referensgruppen. Denna procentuella fördelning ansluter till den s. k. nor- malfördelningen. som för samtliga elever i riket i kurser av samma slag bör vara följande:

'U .., C o ('ta 21 ... xl l—J .ts L»: 90 IJ .:.- —_| |__"

Betyg 3 ges. när elevens kunnighet och färdighet bedöms som medelgod för den kurs betyget avser. Begreppet medelgod hänför sig till ett represen- tativt elevmaterial och inte till den enskilda klassen eller gruppen. Det- samma gäller spridningen på lägre och högre bctygsgrader.

BU 73 har utförligt diskuterat de olika syftena med betygsättningen. Härvid har man uppehållit sig vid de uppgifter som betygen anses fylla och vägt dessa uppgifter mot de nackdelar som en betygsättning också anses medföra. Syftena med betygsättningen är enligt utredningen att tillgodose behovet av information. att tillgodose behovet av motivation och att utgöra grund för u rv al till arbetsliv och till fortsatt utbildning.

Som information till elever och föräldrar om elevens prestation torde en- ligt BU 73 betyg vara umbärliga. De anses kunna ersättas med andra for- mer av upplysningar om elevens studiesituation.

Beträffande betygens motiverande verkan menar BU73 att denna kan bedömas skifta för olika elever i ett betygssystem som medgerjämförande gradering av elevcma. Elever som får goda betyg ser dessa som ett beröm. för andra verkar betygen snarast nedslående. En utvärdering som bygger på att eleven jämförs med sig själv och sina tidigare prestationer kan. häv- dar BU 73. troligen vara motiverande för samtliga.

Vad gäller betygens uppgift som urvalsinstrument vid anställning och vid urval till utbildning anser BU 73 att betygen inte längre spelar en avgö- rande roll. Betygens betydelse som information till arbetsgivare gäller främst vid första anställningen. Kontinuerliga förändringar av gymnasie- skolans dimensionering har. hävdar BU 73. bl.a. ökat möjlighetema att till- godose efterfrågan på utbildning och därmed har behovet av betyg som ur- valsinstrument.enligt BU 73. visat sig vara mindre.

Flera remissinstanser har diskuterat betygens roll. SÖ menar att formali- serade betyg är varken nödvändiga eller tillräckliga som informations- el- ler motivationsinstrument. Att betygen är eller kan vara en sporre. pådri- vare eller på annat sätt ett prestationshöjande medel finns enligt SÖ ingen anledning att ifrågasätta. Men det är lika uppenbart att betygen för många verkar hämmande och nedslående. TCO anser att inga hä11bara argument finns för att behålla betygen som informationskälla. De kan ha en sporran- de effekt för vissa elever, för andra däremot kan betygen ha en rent häm-

Prop. 1978/79:180 91

mande och förlamande effekt. Norrköpings kommun konstaterar att det nuvarande betygssystemet har varit svårt att tillämpa och har upplevts starkt negativt av de 31 '..71'- av de elever som läser samma kurs och som skall ha lägre vitsord än betyget 3.

RHS som inledningsvis konstaterar att en överväldigande majoritet av de lokala Hem och Skolaföreningarna vill behålla betygen på högstadi- et noterar bl.a. att pedagogisk erfarenhet och forskning talar för att be- tygen gör det möjligt att bedöma en elevs lämplighet för fortsatta studier. Även om betygens prognosvärde är långt ifrån perfekt är det viktigt att konstatera att man inte har tillgång till andra urvalsinstrument. som har bättre förmåga att förutsäga stttdieresultatet. SAF understryker att be— dömningens betydelse för att motivera eleven till fortsatt arbete inte får underskattas. Vad gäller den information som skolan ger elever och för- äldrar måste enligt SACO/SR:s uppfattning denna vara så korrekt och all- sidig som möjligt. Ett ersättande av betygen med muntlig information fyl- ler enligt SACO/SR inte de krav som kan ställas på skolans information. Vänersborgs kommun anser att betygen. vid sidan om formaliserade sam- tal. är en godtagbar informationskälla till elever och föräldrar och har den fördelen framför de muntliga samtalen att båda parter har ett dokument som i sig sammanfattar samtalen och förhindrar den missuppfattning som kan uppstå vid en individrelaterad bedömning som skall ges i muntlig form.

Av vad som redovisats i det föregående framgår att de informerande och motiverande funktionerna hos betygen inte är oomstridda. För egen del anser jag att det finns brister i betygen som informationsförmedlare. Det är därför önskvärt att utveckla andra former för information som ger en mer allsidig bild av elevens insatser och aktivitet i skolan.

Det väsentligaste för att eleverna skall känna sig motiverade i sitt skol— arbete är att de upplever detta som meningsfullt. Detta måste i första hand åstadkommas genom att innehållet i studierna och uppläggningen av un- dervisningen blir sådan att den förmår engagera eleverna.

Vad som mot denna bakgrund fortsättningsvis kan motivera ett bi- behållande av betygen i grundskolan är enligt min mening endast deras roll som grund för urval till fortsatt utbildning. Denna fråga har ingående be— handlats av BU 73. Utredningens bedömning är att det nuvarande systemet för betygsättning kan ersättas med ett system med s.k. omd öme n.

Omdöme beskrivs av utredningen på följande sätt:

Ett omdöme från skolans sida skall syfta till en helhetsbedömning av den sökandes förutsättningar att genomföra den utbildning som han sökt.

Skolan skall därvid ta hänsyn både till hans ämnesprestationer och till andra kvalifikationer som bedöms väsentliga för hans möjligheter att klara av den sökta utbildningen. På samma sätt som övriga urvalskriterier bör ett sådant omdöme om hans förutsättningar att klara av den sökta utbild-

Prop. 1978/79:18() 9'7

ningen uttryckas i poäng. Mad omdöme avses således en graderad beteck- ning som visar hur sku/un bedömt den sökandes förutsättningar att ge- nomföra den utbildning som han är intresserad av (utredningens kursive- ring. s. 224).

Majoriteten av instanserna avvisar omdöme som urvalsgrund. En och annan uttalar sig positivt. men anser att det skall vara ett komplement till betyg. Så gör t.ex. Solna kommun. som menar att både betyg och graderat omdöme bör ingå som komponenter i det av BU 73 föreslagna urvalssyste- met vid intagning till gymnasieskolan.

TCO menar att någon form av bedömning av studielämplighet kan bli aktuell innan lottning eller kösystem utnyttjas. TCO har dessförinnan i sitt yttrande utförligt resonerat om omdömet enligt BU 73:s förslag och då no- terat att sådana faktorer som samarbetsförmåga. solidaritet. kreativitet m.m.. som för närvarande inte kommer fram i betygsättningen. skulle ge- nom omdöme kunna vägas in tillsammans med ämneskunskaperna.

Huvudpunkten i den kritik som flertalet instanser riktar mot att ersätta betyg med omdöme som urvalsgrund är att tillämpning av omdömet så som utredningen föreslår bara innebär att man får en ny sorts betyg som är mer oprecisa och subjektiva än de nuvarande. RHS t. ex. uttrycker följan- de uppfattning:

Skall man ta bort betygen i skolan skall man inte införa omdömen, som på många sätt är en sämre sorts betyg. I detta sammanhang vill RHS åter- igen erinra om att betygssystemets vara eller inte vara inte har någon rele- vans för det faktum att urval sker — eller inte sker i skolan. Urvalssituatio- nen bestäms entydigt av det förhållandet att ett större antal elever söker till utbildningslinjer än det finns platser tillgängliga. Så länge en bristsitua- tion räder gäller det att finna socialt och psykologiskt godtagbara instru- ment för att genomföra urvalet. "Skolans omdöme" är inte ett sådant in— strument.

SÖ menar att ett problem med det av utredningens föreslagna urvalssys- tcmet är att omdömet är svårt att precisera. Utbildningskraven på den sökta studievägcn kan vara svårbedömda för lärarna i grundskolan och därmed är det också svårt att bedöma den sökandes lämplighet för ifråga- varande studier.

Jag delar den kritiska uppfattning som remissinstansema givit uttryck åt vad gäller ett urvalssystem baserat på omdöme av det slag som BU 73 före- slagit. Ett sådant system är enligt min mening sämre änldet nuvarande. Andra modeller för intagning till fortsatt utbildning som förekommit i de- batten. t. ex. kösystem. har inte utretts närmare av BU 73.

Min slutsats är därför att det för närvarande inte finns något altemativ till betyg för att klara av det urval till fortsatt utbildning som måste ske vid ett begränsat antal platser. Därmed finns det inte nu grund för att ta bort betygen i grundskolan. lnnan detta kan ske är det nödvändigt med en fort- satt utvecklings- och försöksverksamhet.

Prop. 1978/79: 180 93

I sitt remissvar över BU 73 diskuterar SÖ olika vägar att klara urvalspro- cessen utan att använda betyg. En väg att bättre tillgodose förstahandsva- let för det stora flertalet elever är enligt SÖ:s mening att arbeta med mer flexibla ramar för gymnasieplaneringcn. tilldelade länsvis eller gymnasie- regionsvis.

En sådan ökad flexibilitet i förening med en förstärkt studie- och yrkes- vägledning och ett tidigareläggande av intagningsförfarandet bör enligt SÖ:s uppfattning avsevärt kunna minska det antal sökande som nu inte får sitt förstahandsval tillgodosett. SÖ bygger denna sin uppfattning på de goda erfarenhetema av den nu pågående försöksverksamheten med modi- fierat intagningsförfarande. Vissa kommuner som deltagit i försök med ett sådant intagningsförfarande i kombination med uppsökande studie- och yrkesvägledning redovisar. att tipp till 90'3-2 av de behöriga sökandena fått sitt förstahandsval tillgodosedda.

Flera remissinstanser. bl.a. gymnasietrtredningen. ser en lösning i att decentralisera besluts- och planeringsftrnktioner. Botkyrka kommun t.ex. anser. att en av anledningarna till att så många elever inte kan beredas plats i gymnasieskolan är, att antalet klasser och linjer fastställs centralt.

Det fortsatta utvecklingsarbetet rörande betygen som jag tidigare föror- dat bör få karaktären av ett intensifierat arbete för att ta fram andra ur- valskriterier än betyg för urval till gymnasieskolan. ] ett sådant samman- hang är ett utvecklingsarbete med den inriktning som förordas av de redo- visade rcmissinstanserna angeläget.

Regeringen har den 7 december 1978 benryndigat SÖ att bedriva för- söksverksamhet med bctygsfri intagning till gymnasieskolan i Örebro län. Inom ramen för försöksverksamhcten skall länsskolnämnden ha möjlighet att — om antalet sökande till vissa linjer är större än antalet platser — be- sluta om organisationen av vissa studievägt-rr inom gymnasieskolan i länet. Om ett urvalslörfarande trots detta blir nödvändigt vid intagningen. skall detta fr.o. m. läsåret 1981/82 göras utifrån andra grunder än betyg. SÖ skall senast den I juli 1979 inkomma med förslag till regeringen till altema— tiva modeller för denna betygsfria intagning.

Syftet med försöksverksamheten är att klarlägga. om ett urvalstörtäran- de kommer att behövas och hur detta i så fall skall vara utformat. Med ett positivt resultat av försöksvcrksamheten blir det möjligt för riksdagen att senare besluta om att avveckla betygsättningen i grundskolan.

För att ge en bred grund för senare ställningstaganden rörande betygen i grundskolan är det angeläget att försöksverksamhetcn med betygsfri intag- ning utvidgas också till andra län. Jag är beredd att positivt pröva fram- ställningar om detta. I sammanhanget villjag också erinra om att regering- en den 16 mars 1978 givit SÖ i uppdrag att starta försök med slutlig intag- ning till gymnasieskolan på höstterminsbetyget i årskurs 9. Försöksverk- samheten pägar trnder läsåren 1978/79. 1979/80 och 1980/81.

Även om förutsättningar nu saknas för en rner genomgripande betygsre-

Prop. 1978/79: 180 94

form anserjag. i likhet med ett par av reservantema i BU 73, att vissa för— ändringar i betygsättningen i grundskolan är angelägna. Syftet bör vara att ytterligare minska betygens betydelse.

Betyg bör sålunda inte ges på låg- och mellanstadierna. Pa högstadiet bör betyg ges på höst- och vårterminema i årskursema 8 och 9. Däremot bör inte betyg ges i årskurs 7. eftersom elevema då håller på att ställa om sig efter övergången från mellanstadiet till högstadiet och lärarna då har otillräcklig kännedom om eleverna. Jag förordar därjämte att den nuva- rande femgradiga skalan behålls tills vidare.

Det relativa betygssystemet har starkt kritiserats. Också de remissins- tanser som vill ha kvar betygen i skolan ställer sig avvisande till detta be- tygssystem. Reservanterna till betygsutredningen och ett stort antal re- missinstanser har förordat att det nuvarande relativa betygssystemet skall ersättas med kursrelaterade betyg.

Jag är för min del inte nu beredd att tillstyrka en sådan förändring. Som åtskilliga remissinstanser påpekat lider kursrclaterade betyg i flera avse- enden av samma svagheter som de relativa. De förutsätter också en stark central Styrning av innehållet i undervisningen och skulle därmed motver- ka den decentralisering i detta avseende som jag anser angelägen.

Som redovisats i det föregående följer det nuvarande femgradiga be- tygssystemet en så kallad normalfördelning. vilket innebär att en bestämd andel elever skall ha ett visst bestämt betyg i varje ämne. Denna normal- fördelning gäller för riket i dess helhet. Även om den normalfördelade be- tygsskalan har en rad fördelar finns även nackdelar. l en del fall har fördel- ningen kommit att uppfattas som gällande för en enskild klass. vilket lett till att elever inte fått ett visst betyg därför att andelen sådana betyg an- setts redan vara ianspråktagen. Det är olyckligt att i en obligatorisk skola tvinga in betygen i en given spridning.

jag förordar därför att man modifierar det existerande betygssystemet på följande sätt. Betygen skall ges i en femgradig skala. där medelbetyget är tre. Övriga betyg skall ges med hänsyn till elevernas prestationer. Nä- gon given proportion för de olika betygsgraderna skall inte finnas. Denna modifiering innebär att man tar bott föreskriften. att betygen skall fördelas enligt vissa givna procentsatser. Samtidigt skall angcs att i normalfallet antalet fyror och tvåor skall vara fler än antalet femmor och ettor. Vidare föreslår jag att man bibehåller standardproven och använder dem som riktningsgivare för betyget tre i svenska, matematik och engelska. Dessa prov bör ännu klarare än vad som nu är fallet vara riktade mot betyget tre. Jag avser föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att konstruera diagnostis- ka prov för baslärdigheter i svenska och matematik. Avsikten med dessa prov är att de skall vara ett hjälpmedel för planeringen av undervisningen i vad gäller baslärdigheter.

Enligt min mening bör den skriftliga bedömning av eleven ("betyg) kom- pletteras med en av lärare muntligt redovisad individrelaterad be-

Prop. 1978/79:180 95

dömning. Med detta senare avses en bedömning där elevens prestationer jämförs med vad han eller hon tidigare gjort och med hans eller hennes eg- na förutsättningar. Eleven jämförs alltså inte med andra elever.

Kommunerna har i stor utsträckning utnyttjat den rätt de i dag har enligt 6 kap. 11 & skolförordningen att besluta att betygen i årskurserna 3 och 6 skall ersättas med annan form av besked.

Enligt vad jag har erfarit har betygsglvningen i stor utsträckning ersatts av enskilda samtal där elev. föräldrar och lärare deltar. Erfarenheterna från denna verksamhet bör tas till vara och läggas till grund för en vidare utveckling.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att frågan om kontaktformema mel- lan hemmen och skolan är föremål för utredning (U l979:01. Dir l979zl3). En av utredningens uppgifter är att föreslå nya eller vidareutveckla olika former för kontakterna mellan hem och skola. Denna utredning kommer även att utvärdera den verksamhet med enskilda samtal som förevarit och utveckla den ytterligare.

Det tillvalssystem som jag tidigare förordat. karakteriseras av större valfrihet för elevema. Förutom att varje skola måste anordna treårig kurs i B-språk. kan skolan organisera övriga kurser mycket fritt. Kursernas längd föreslås få variera mellan tre år och en termin. Det kommer således inom det fria tillvalets ram att vara möjligt att följamer än en kurs i årskur- serna 8 och 9. Det ankommer på SÖ att utfärda anvisningar om hur vid betygsättningen i årskurs 9 en sammanvägning av betyg från genomgång- na tillvalskurser skall kunna ske i de fall elev haft mer än en tillvalskurs i årskurserna 8 och 9.

Inom ramen för nuvarande betygssystem har SÖ för elever med skol- svårigheter genom särskilda anvisningar sökt mildra den allmänna betyg- sättningens negativa effekter. Dessa anvisningar rör elever med olika slag av handikapp och skolsvårigheter. elever som varit långvarigt sjuka samt invandrarelever. I fråga om t.ex. intellektuellt utvecklingshämmade har kryssmarkering (asterisk) använts för att upplysa om att betygen avser en särskild referensgrupp. Det åligger vidare enligt nuvarande anvisningar avlämnande skola att till intagningsnämnden lämna skriftlig information om elev till vilken speciella hänsyn bör tas.

Även fortsättningsvis kommer det att finnas en grupp elever som bör ha rätt att bedömas i särskild referensgrupp. Jag avser därför föreslå regering- en att uppdra åt SÖ att lägga fram förslag som innebär möjlighet att vid be- tygsättningen ta särskilda hänsyn.

BU 73:s förslag rör också betygsättningen i gymnasieskolan. Somjag tidigare framhållit är betygen en del av elevbedömningen. Den- na i sin tur är en del av den totala utvärderingen i och av skolan. Jag finner det därför naturligt att betyg och elevbedönming behandlas i direkt anslut- ning till att en skolforms läroplan i dess helhet förändras eller omarbetas.

Frågan om den framtida gymnasieskolans utformning utreds av gymna-

Prop. 1978/79: 180 96

sieutredningen (U 1976: IO). Jag avser att föreslå regeringen att denna ut- redning ges tilläggsdirektiv med innebörd att också ta upp betygen i gym- nasieskolan. Jag behandlar därför inte nu frågan om betygsättningen i gymnasieskolan.

7.3. Urval till fortsatt utbildning

] avvaktan på närmare erfarenheter av den försöksverksamhet med be— tygsfri intagning till gymnasieskolan som kommer att inledas bör. som jag tidigare sagt. betyg liksom nu vara den centrala urvalsgrunden. För att minska betygens betydelse bör de dock kompletteras med andra urvalskri- tcrier.

[ fråga om arbet sl iv s e rfa re n het som urvalsgrund menar BU 73 att man skall få poäng för denna på i huvudsak samma sätt som nu. Jag delari likhet med flertalet remissinstanser denna uppfattning.

BU 73 anser" att avslutad fö rutbildn i ng skall ges poäng efter sam- ma princip som arbetslivserfarenhet. Ett stort antal remissinstanser. bl. a. TCO och SACO/SR. ställer sig bakom förslaget. vilket också jag biträder.

BU 73 menar vidare att den sökandes intresse för den sökta ut- bild n inge n uttrycks i hur han eller hon rangordnar sina val. Utredning- en föreslår att poäng ges för de tre högst prioriterade utbildningarna. Upp- repad ansökan är enligt BU 73 också ett uttryck för intresse för en viss ut- bildning. Jag är i likhet med remissinstanserna positiv till intresset för sökt utbildning som urvalsgrund.

BU 73 föreslår också att k ö n st il lh ö rig h et skall utgöra en annan ur- valsgrund. En elev som söker till en utbildning. till vilken mindre än 30 % av det egna könet sökt vid det senaste ansökningstillfället. skall enligt ut- redningen få poäng för detta. I denna fråga har remissinstanserna delade meningar. Många av dem som ställer sig positiva till förslaget anser att ur- valsgrundcn har fått för hög poäng. Utan att här ta ställning i poängfrågan vill jag framhålla att mycket talar för att man gör ansträngningar för att uppmuntra ungdomen att bryta könsrollsmönstret vid sina val av gymna- sieutbildning. Jag förordar därför att könstillhörighet skall ingå bland ur- valsgrunderna.

Fö re n i ngs l i v se rfa re n h et bör enligt BU 73 användas som urvals- grund i sista hand. Jag anser att man inte nu bör införa denna urvalsgrund, eftersom detta kriterium i annat sammanhang visat sig svåradministrerat och medfört negativa effekter från bl.a. jämställdhetssynpunkt.

Jag kommer att föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att lägga fram för- slag om hur betygen skall kompletteras med de urvalsgrunder som jag för- ordat i det föregående. nämligen arbetslivserfarenhet, förutbildning, rang- ordning av val. upprepad ansökan samt könstillhörighet. I detta samman- hang bör även övervägas hur korta yrkesinriktade kurser om minst tio veckor skall meritvärderas vid ansökan till gymnasieskolan. Förslag i

Prop. 1978/79: 180 97

sistnämnda avseende bör överlämnas till regeringen senast den l oktober 1979. .

BU 73 har föreslagit en utbyggd syo-organisation igrundskolan. Remiss- instanserna är samtliga mycket positiva till detta. Utbyggnaden av syo- verksamheten och de lokala och regionala planeringsrftdcns (SSA-rådens) verksamhet pägär. Riksdagen har i samband med behandlingen av senaste årens budgetpropositioner beslutat om betydande resursökningar. SÖ ut- värderar för närvarande syo-verksamheten i landet. I avvaktan på SÖ:s ut- värdering och förslag är jag inte beredd att nu föresla ytterligare utbygg- nad av syo—verksamheten.

7.4 lntagningsförfarande

lntagningen till gymnasieskolan omfattar huvudsakligen två rutiner. Den första den preliminära intagningen grundas på höstterminsbety- gen och görs i mars månad. Den ligger till grund för förslag till organisatio- nen av studievägar i gymnasieskolan. Något meddelande om intagningsrc- sultatet lämnas inte till de sökande. Den andra rutinen grundas på slutbe- tygen och skall leda till intagning inom fastställd gymnasieskolorganisa- tion. Efter denna intagning ges besked till de sökande om intagningsresul- tatet.

Systemet har påtagliga nackdelar. Detta gäller i synnerhet för sådana sökande som inte kunnat få sitt förstahandsval tillgodosett. Under som- maren då de sökande fär beskedet är det svårt för skolan att lämna komp- letterande studie— och yrkesorientering. Avsaknaden av kompletterande studie- och yrkesorientering ökar risken för att de studerande väljer fel studieväg. Erfarenheten visar att just felaktigt val av studieväg är en vä- sentlig orsak till studieavbrott. Återbudsfrekvensen och svårigheten att nå de sökande under sommaruppehallet komplicerar intagningsnämndcns ar— bete.

BU 73 föreslår ett intagningsförfarande som bygger på att intagning görs på grundval av höstterminsbetyget i årskurs 9. Detta förslag innebär att ti— den för ansökan till gymnasieskolan utgår vid höstterminens slut. Elever— na får under vårterminen meddelande om de intagits till sökt Studieväg el— ler ej. Remissinstansema är positiva till BU 73:s förslag om intagning på höstterminsbetyget i årskurs 9.

Vid intagning på höstterminsbetygct kan skolan under vårterminen i års— kurs 9 inom ramen för obligatoriska ämnen eller fria aktiviteter inrikta verksamheten med sikte på vad eleverna valt för Studieväg igymnasiesko— lan. Samtidigt kan skolan genom resurserna för syo göra särskilda insatser för de elever som inte kommit in i gymnasieskolan.

Som tidigare redovisats har regeringen beslutat att SÖ tär anordna för— sök med slutlig intagning till gymnasieskolan pä höstterminsbetygen med början under innevarande år.

7 Riksdagen l-978/79. [ saml. Nr 180

Prop. 1978/79:180 98

Jag ser stora fördelar med en intagning som bygger på höstterminsbety- get i årskurs 9 och anser att en så bred försöksverksamhet som möjligt är angelägen.

[ avvaktan på resultaten av försöksverksamheten ärjag dock inte nu be- redd att förorda beslut om övergång till höstterminsintagning. Jag avser att senare återkomma till riksdagen i frågan.

lntagningsnämnden består för närvarande av högst tre skolledare eller lärare i gymnasieskolan. en ledamot från skolstyrelsen och en lärare eller skolledare från grundskolan.

BU 73 föreslär att intagningsnämnden skall bestå av en skolledare från gymnasieskolan. en skolledare från grundskolan. en representant för sko- lans syo-verksamhet och tre lekmannarepresentanter. bland vilka ordfö- randen utses. Utredningen menar att en utökad representation av lekmän bör kunna ge större möjligheter för att allmänna bedömningar läggs till grund för intagningsbeslut.

lntagningsnämnden kommer i sitt arbete att ta ställning inte bara till i poäng uttryckta meriter utan mäste också göra skälighetsbedömningar med hänsyn till arbetsmarknaden. I många fall är det fråga om att avgöra ärenden som rör elever med speciella svårigheter. Nämndens verksamhet kommer att beröra problem av social och arbetsmarknadsmässig karaktär.

Jag har förståelse för förslaget om en utökad lekmannarepresentation men anser samtidigt att utredningen underskattat betydelsen av erfarenhet från skolan och skolans förhållanden. Jag förordar därför att intagnings- nämnden skall bestå av högst två skolledare eller lärare från gymnasiesko- lan. en skolledare eller lärare från grundskolan, en representant för sko- lans syo-verksamhet och två lekmän bland vilka ordföranden utses. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan.

7.5. Övriga frågor som gäller betygsättning i grundskolan

Jag har tidigare föreslagit att betyg skall ges vid slutet av samtliga termi- ner i årskurserna 8 och 9. Ett huvudmotiv är att betygen skall användas för urval till vidare utbildning. Någon inskränkning av dessa fyra betygs- tillfällen bör inte få göras av skolstyrelsen.

Det nya betygssystemet och intagningssystemet till gymnasieskolan bör införas vid samma tidpunkt som en ny läroplan för grundskolan träder i kraft. Behovet av medel för information m.m. om betyg och intagning bör kunna tillgodoses inom ramen för de medel som anvisas för genomförande av en ny läroplan. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

7.6. Rätt till vissa slutbetyg

Grundskolans nuvarande bestämmelser om betygsättning och om slut- betyg gäller som jag tidigare nämnt också för den kommunala och statliga vuxenutbildningen.

Prop. 1978/79:180 . 99

Chefen för utbildningsdepartementet har i propositionen 1978/79: 111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati. m.m. anmält att han hade för avsikt att aktualisera vissa betygsfrågor inom vuxenutbildningen i an- slutning till behandlingen av de nu aktuella förslagen rörande betygen i grundskolan. Efter samråd med honom villjag anföra följande.

Den som redan har betyg i ett ämne från grundskolan, kommunal eller statlig vuxenutbildning eller i motsvarande ämne från en äldre skolform kan bara tas in i motsvarande kurs i kommunal och statlig vuxenutbildning om det inte medför ökade kostnader för statsverket. såvida studierna inte avser behörighetskomplettering. Alla som har genomgått en kurs får betyg i ämnet vid slutet av kursen. Däremot utfärdas enligt gällande bestämmel- ser inte nytt slutbetyg till den som tidigare fått slutbetyg från grundsko- lan.

Dessa bestämmelser kom till för att motverka konkurrenskomplettc- ring. Erfarenheten har visat att de i viss utsträckning drabbade eftersatta grupper. Dispensansökningar i syfte att få ett nytt slutbetyg och att få till- godoräkna detta vid urval bland sökande till utbildning har behandlats av regeringen. 1 budgetpropositionen 1974 (prop. 197421 bil. 10 s. 406. UbU 1974120. rskr 1974: 185") anmäldes för riksdagen att regeringen gett ett antal sådana dispenser. Medgivandena avsåg studerande som tidigare på grund av medicinska eller sociala skäl hade haft speciella svårigheter att tillgodo- göra sig utbildningen i ungdomsskolan. Genom beslut den 12juni 1975, den 18 april 1976 och den 26 maj 1977 medgav regeringen att den. som be- viljats utbildningsbidrag enligt bestämmelserna för arbetsmarknadsutbild- ning för att studera på grundskolenivå i kommunal vuxenutbildning. får generell dispens att tas in i kursen och få ett nytt slutbetyg. Beslutet fatta- des till en början för endast ett åri sänder. men gäller nu tills vidare.

Trots detta generella medgivande ökar antalet dispensansökningar till regeringen. 1 nyssnämnda proposition 1978/791111 uttalade departements- chefen att åtgärder bör vidtas för att minska krånglet för dessa vuxenstu- derande och administrationen av dessa frågor. BU 73 gav år 1974 ut en diskussionspromemoria i betygsfrågan. I prome- morian framfördes bl.a. ett förslag att en person skulle ha rätt att komplet- tera och färbättra sitt grundskolebetyg. Enligt förslaget skulle detta få ske tidigast tre år efter det att slutbetyget erhållits. Därmed skulle man kunna undvika att denna möjlighet utnyttjades för konkurrenskomplettering omedelbart efter grundskolan.

Förslaget återges också i BU 73:s betänkande. Samtliga remissinstanser. som yttrar sig över detta förslag, tillstyrker detsamma. Några av dessa förordar kortare tid än tre år.

I anslutning till detta förslag från EU 73 hemställde SÖ den 24 mars 1975 att bestämmelserna om kommunal och statlig vuxenutbildning skulle än— dras. SÖ:s förslag innebar bl.a. att det skulle vara möjligt att ta in stude- rande med betyg i det berörda ämnet som var tre eller flera år gammalt.

Prop. 1978/79:180 100

även om det medförde ökade kostnader för statsverket. Vidare föreslog SÖ att ett på så sätt erhållet betyg skulle få tas in i ett nytt slutbetyg. Re- geringen meddelade i beslut den 12 juni 1975 att den inte var beredd att ta ställning till dessa förslag.

Den som i vuxen ålder är beredd att satsa tid och kraft på förnyade stu— dier på grundskolenivå i kommunal eller statlig vuxenutbildning har som regel starka skäl för detta. Det ligger i samhällets intresse att ta vara på detta studieintresse.

Med anledning av vad jag nu har anfört föreslår jag att följande föränd- ring av gällande bestämmelser vidtas fr.o.m. den 1 juli 1979.

Nytt Slutbetyg från grundskolan bör få utfärdas utan dispens för vuxens- tuderande inom kommunal och statlig vuxenutbildning. dock tidigast fem år efter det att det ursprungliga slutbetyget har avgetts.

Nytt slutbetyg får i dag utfärdas utan dispens redan tidigare än fem år ef- ter det att det urspungliga slutbetyget avgetts när det gäller personer som beviljats utbildningsbidrag enligt bestämmelsema för arbetsmarknadsut- bildning för studier på grundskolenivå. Sådana personer får också tas in i kurs även om det skulle medföra ökade kostnader för statsverket. Samma regler bör nu utsträckas att gälla även för dem som beviljats särskilt vuxenstudiestöd för studier på grundskolenivå.

Särskild dispens bör inte erfordras för personer. vilkas slutbetyg från grundskolans årskurs 9 är ofullständigt.

8. Skola— Arbetsliv

En vidgad samverkan mellan skola och arbetsliv har länge varit ett ange- läget mål. Den utgör en viktig del av elevernas samhällsorientering och kan ge dem god inblick i arbetsprocesser och arbetsmiljöer. För deras personli- ga utveckling kan det ocksa betyda mycket att få ta ansvar för olika uppgif- ter och få jämföra arbetslivets krav och skolans.

Regeringen uppdrog år 1976 till SÖ att göra en översyn av den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan. SÖ har medgivit försöksverksamhet i ett hundratal kommuner för läsåren 1977/78—1979/80.

Enligt regeringens direktiv skulle SÖ lämna förslag om den praktiska ar- betslivsoritentcringens längd. former. innehåll och förläggning under ut- bildningstiden. SÖ skulle vidare lämna förslag om hur arbetsmarknadens parter kan komma in i denna del av utbildningsprocessen samt överväga hur man iårskurs 9. före valet av utbildning i gymnasieskolan. kan förlägga ett längre sammanhängande block. av studie- och yrkesorientering och praktisk arbetslivsorientering i undervisningen.

SÖ föreslår en tidsram för de direkta arbetslivskontaktema om sex till tio veckor för att alla elever genom minst veckolånga perioder skall skaffa sig erfarenheter från var och en av sektorerna teknik och tillverkning. han-

Prop. 1978/79:180 101

del m.m. och kontor m.m. Pojkar skall ges inblick i kvinnodominerade yr- ken och flickori mansdominerade. SÖ föreslår vidare att hela p'rögrammet skall gälla generellt för alla kommuner fr.o.m. det läsår då man övergår till att arbeta efter den reviderade läroplanen.

Så gott som alla remissinstanserna är positiva till viljeinriktningen som sådan. Däremot efterlyser man en utredning om programmets förutsätt- ningar och genomförbarhet. l uppdraget till SÖ ingick att redovisa pa vil- ket sätt ett tillräckligt antal platser i företag och offentliga institutioner skall kunna åstadkommas för arbetslivsorienteringen samt vilka ekonomis- ka och organisatoriska konsekvenser som detta får.

SÖ har inte gått närmare in på vare sig behovet av eller tillgången på praktikplatser. Gymnasieutredningen. som tagit upp denna fråga. menar. att frågorna måste analyseras ingående. Sedan år 1976 har ändrade kon- junkturer m. rn. gjort företagen mindre villiga att medverka i arbetslivsori- entering. Sma företag har svårt att klara de merkostnader. som det innebär att ta emot elever. Man måste därför. framhäller utredningen. undersöka om det är möjligt att åstadkomma tillräckligt många platser för arbetslivs- orienteringen genom frivilliga överenskommelser och därefter ta ställning till om det krävs lagstiftning.

För att den praktiska arbetslivsorienteringen skall fungera krävs också. fortsätter gymnasieutredningen. utbildade handledare. De fackliga organi- sationerna mäste vidare garanteras tid för att på ett konkret sätt förklara hur det fackliga arbetet går till på en arbetsplats. Kostnaderna för handled- ning. administration m.m. och för fackliga insatser bör analyseras. och man måste lösa frågan om hur de skall täckas.

L(Ä) hävdar. att den praktiska arbetslivsorienteringen måste förstärkas. Det är emellertid enligt LO inte utökningen i sig som är viktigast. Det äri stället främst en kvalitetsfräga. LO tillstyrker därför den utökade arbets- livsorienteringen endast under bestämda förutsättningar. bl. a. att det kan klarläggas på vilket sätt behovet av tillräckligt antal arbetsplatser skall kunna tillgodoses.

Landstingsförbundet framhåller. att det i varje fall i 'ett kort perspektiv innebär betydande svårigheter för såväl den privata som den offentliga ar- betsmarknaden att kunna ställa upp i den omfattning som SÖ:s förslag för- utsätter. För sjukvårdshuvudmannen skulle det också medföra betydande administrativa merkostnader. Försöksverksamheten måste därför först ut- värderas innan man kan ta ställning till den praktiska arbetslivsorientering- ens omfattning. Även Kommunförbundet betonar att resultaten av pågåen- de försök bör avvaktas.

AMS framhåller att arbetsförmedlingarnas arbete med att skaffa fram praktikplatser beräknas öka minst tre eller fyra gånger. Om detta inte kan ske på bekostnad av andra arbetsuppgifter behövs bl. a. utökade personal- resurser. AMS tillägger att de organisatoriska och praktiska problemen måste vara lösta innan den nya läroplanen träder i kraft.

Prop. 1978/79:18() 102

En utvidgad arbetslivsorientering är enligt min mening angelägen. lnnan en sådan införs är det emellertid. som bl.a. LO och gymnasietrtredningen pekat på. nödvändigt att klarlägga om det erforderliga antalet platser kan ställas till förfogande och under vilka förutsättningar som det kan ske. Nä- got sådant underlag finns inte för närvarande. Försöksverksamheten bör därför fortsätta och vidgas till att omfatta samtliga kommuner fr. o. m. läs- året l982/83. Liksom LO anserjag det viktigt att kvalitetskravet upprätt- hålls. Kravet på kvalitet gör att jag inte är beredd att redan nu och innan utvärdering av försöksverksamheten föreligger fastställa sex veckor som absolut minimitid. Om det finns särskilda problem i kommunerna bör ock- så ett färre antal veckor kunna komma i fråga.

Jag ämnar föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att i samråd med AMS snarast utreda det samlade behovet av praktikplatser för olika utbildningar samt möjligheterna att tillgodose detta behov. Det ökade pcrsonalbehov som en utbyggnad av arbetslivsorienteringen kan medföra inom skolan och hos arbetsmarknadsmyndigheterna måste klarläggas. En bild av kostna- derna för stat. kommun och företag måste föreligga liksom en belysning av hur kostnader kan fördela sig på skilda kommuner. Konsekvenserna för planeringsrådens verksamhet måste utredas. Såvida det visar sig svårt att samtidigt tillgodose krav på praktikplatser från olika skolformer bör SÖ i samråd med AMS föreslå en prioritering mellan skolformerna. Jag avser att återkomma med förslag till ställningstagande beträffande arbetslivs- orienteringens omfattning före den I juli l982.

Jag vill också ta upp en annan fråga som rör kontakterna mellan skola och arbetsliv. Enligt SIA-propositionen skall skolstyrelsen bedriva uppföl- jande studie- och yrkesorientering för att stödja ungdomar under 18 år som efter avslutad grundskola varken studerar eller har arbete (prop. 1975/76:39 s. 281—283. UbU 1975/76:30 s. 44. rskr 1975/76: 367). Studie- och yrkesorienteringen skall bedrivas i syfte att ge dessa ungdomar möjlig- het till arbete. praktik eller utbildning. Om arbete eller arbetsmarknadspo- litisk åtgärd i första hand bör komma i fråga i visst fall skall skolstyrelsen underrätta arbetsförmedlingen därom. ] samband därmed skall arbetsför- medlingen överta uppföljningsansvaret. Förmedlingen skall därvid hålla kontinuerlig kontakt med vederbörande fram till dess arbete har kunnat ordnas. För de ungdomar som får anställning men som av något skäl slutar denna har emellertid varken skolstyrelsen eller arbetsförmedlingen något ansvar. Jag finner det synnerligen önskvärt att uppföljningsansvaret även omfattar dessa ungdomar.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet föreslårjag därför att skolstyrelserna snarast ges ett övergripande uppföljningsansvar för alla ungdomar i den aktuella åldern. [ ett sådant fall som det jag nyss nämnde bör skolstyrelsen då vara skyldig att bedriva uppföljande studie- och yrkesorientering från den tidpunkt då anställningen har upphört. Jag vill i sammanhanget erinra om att chefen för arbetsmarknadsdeparte-

Prop. 1978/79:180 , 103

mentet i propositionen om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten våren 1978 berörde frågan om uppföljningsansvaret ( prop. 1977/78:164 ). Han strök därvid under att skolan har ett primärt ansvar när det gäller samlade insatser för att förhindra och åtgärda arbetslöshet bland ungdomar som slutar skolan. Jag vill också erinra om att de lokala plancringsråden skall biträda skolstyrelsema i frågor om utbildningens anknytning till arbetsli- vet. Planeringsråden skall därvid bl.a. planera och följa den uppsökande studie- och yrkesonenteringen bland ungdomar som inte går vidare till gymnasieskolan.

9. Kostnader. Personalkonsekvenser. Lokalkonsekvenser

Hänvisningar till S9

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 1, 10.6

9.1. Kostnader

Lågstadiel

Jag har tidigare föreslagit att hemkunskapsmoment skall ingå i oriente- ringsämnen på lågstadiet under minst en veckotimme. Jag har också före- slagit att förstärkningsresursen utökas för att medge arbete |" delad klass el- ler i arbetslag under denna timme.

Resursökningen medför ett tillskott till förstärkningsresursen på 0.0053 veckotimmar per elev. För att möjliggöra att också andra än lågstadie- och hemkunskapslärare. exempelvis ekonomiföreståndare, förskollärare eller annan personal. utnyttjas i detta arbete bör resursökningen fr.o.m. redo- visningsåret 1982/83 tillföras den del av förstärkningsresursen som avser andra insatser än undervisningsinsatscr.

Mellansladiet

Enligt mitt förslag i avsnitt 4.6 minskas undervisningen med tre vecko- timmar för eleverna och ersätts med tid för fria aktiviteter. Samtidigt blir det möjligt att under sammanlagt tre veckotimmar arbeta i delad klass eller i arbetslag. Antalet veckotimmar i basresurserna för mellanstadiet skall därvid minskas med en veckotimme per årskurs. dvs. från sammanlagt 110 till 107 veckotimmar. Det läranimtal som därmed frigörs överförs från bas- resursen till den del av förstärkningsresursen som avser insatser för under- visning. Det motsvarar 0.014 veckotimmar per elev i grundskolan.

För att finansiera fria aktiviteter under en tid av 120 minuter på mellan- stadiet bör förstärkningsresursen för andra insatser än undervisning ut- ökas med 0.013 veckotimmar per elev i grundskolan fr.o.m. redovisnings- året 1982/83.

Högs/adm

För att möjliggöra förstärkt träning i basfärdigheter enligt vad jag förordat under avsnittet 5.1 bör förstärkningsresursens undervisnings- bundna del utökas på högstadiet.

Prop. 1978/79: 130 104

Denna utökning bör genomföras successivt och med början redan fr.o.m. redtwisningsaret 1980/31.

Jag föreslår således att förstårkningsresursen utökas sa att det fr.o.m. läsåret 1980/81 blir möjligt att arbeta med delad klass eller i arbetslag under två veckotimmar per klass i årskurs 7. Förstårkningsresursens undervis— ningsbundna del bör därför ökas med 0.0095 veckotimmar per elev i grund- skolan fr.o.m. redm'isningsåret 1980/81.

Jag föreslår vidare utökning av förstärkningsresursen med ().(1055 vecko- timmar per elev i grundskolan fr.o.m. redovisningsåret 1981/32 för att möj- liggöra arbete med delad klass eller i arbetslag under en veckotimme per klass i årskurs 8.

Motsvarande utökning (en veckotimme per klass i årskurs 9) bör ske fr.o.m. redm'isningsarct 1982/83. Förstårkningsresursen bör därvid öka med 0.005 veckotimmar per elev i grundskolan fr.o.m. nämnda redovis- ningsår.

Resurstillskottet till årskurserna 8 och 9 och till en av timmarna i årskurs 7 bör beräknas så att det täcker kostnaden för lektioner ledda av lärare 16. För den återstående timmen i årskurs 7 bör kostnaden beräknas på lektio- ner ledda av lärare 7.

För att möjliggöra experimentellt arbete i teknik bör undervisningen kunna ske i mindre grupper under en del av tiden. Jag föreslår därför att förstårkningsresursens undervisningsbundna del utökas med ().0095 veckotimmar per elev i grundskolan fr.o.m. redovisningsåret 1982/83. Detta möjliggör arbete i delad klass eller i arbetslag.

Musikundervisning bör enligt mitt förslag kunna äga rttm i delad klass.Samtidigt minskas undervisningen för eleverna med en veckotimme. Antalet veckotimmar i basresurserna bör därför utökas med en veckotim- me på högstadiet fr.o.m. redovisningsåret 1982/83. Eftersom olika ämnen föreslås vara bundna endast till stadier i framtiden ankommer det på rektor att fördela musikämnet på årskurser.

Jag har vidare föreslagit att valmöjligheterna i skolan bör öka. Detta bör ske genom att timantalet i basresurserna på högstadiet utökas så att resur- serna möjliggör ett ytterligare tillvalsämne per högstadieskola. Detta inne- bär en relativt sett starkare förbättring vid små högstadieskolor. Utökning- en bör genomföras successivt genom att basresursema per skolenhet ut- ökas med fyra veckotimmar i årskurs 7 fr.o.m. redovisningsåret 1982/83. med tre veckotimmar i årskurs 8 fr.o.m. redovisningsåret 1983/84 och med fyra veckotimmari årskurs 9 fr.o.m. redovisningsåret 1984/85.

Utöver de insatser som jag föreslagit förordar jag ett tillskott till för- stärkningsresursen om ().(11 veckotimmar per elev från och med redovis- ningsåret 1981/82. Denna resurs bör fördelas på kommuner med särskilda problem. Jag återkommer till regeringen med förslag om närmare bestäm- melser.

Förslagen i detta avsnitt om ökning av bas- och förstärkningsresursema

Prop. 1978/79: 180 105

kräver ändringar i förordningen ( 1978:345 ) om statsbidrag till driftkostna- der för grundskolan. m.m. Det hör ankomma på regeringen att besluta här- om.

De förändringar jag föreslagit medför följande kostnader för organisatio- nen för resp. år. Kostnaderna redovisas i milj.kr. inkl. kostnader för ar— betsgivaravgifter och lönekostnadspålägg. Kostnaderna avser 1979 års lö- neläge med hänsyn tagen till nedsättningen i undervisningsskyldighet för vissa lärare fr.o.m. den 1 juli 1979.

1980/81 NKI/83 1982183 [983184 1984/85

1. Hemkun- skap I vte (förstärkn. resursen) 19.84 19.41 18.80 2. Möjlig- __ het till Overförs från basresursen delad klass till förstärkningsresursen = ttnder samman- () (1 (I lagt 3 vtr på mellan— stadiet

3. Fria aktiviteter 3 Vlr på mellan— stadiet 48.65 47.61 46.99

Hänvisningar till S9-1

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 4.8

4. Möjlig— het till delad klass

under 2 vtr i åk 7 36.59 36.17 35.55 34.79 34.50

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 1

5. Möjlig— het till delad klass

under 1 vte i åk 8 20.94 20.58 20.14 19.88

(3. Dito ak 9 20.58 20. l4 l9.88

7. Teknik 2 thr på högstadiet 35.55 34.79 34.34

8. Musik i delad klass 1 th0 13.34 13.50 13.96

9. Ökade

valmöjligh.

åk 7. 4 vtr per hög— stadium 13.66 13.66 13.66

Prop. 1978/79: 180 106

10. Ökade valmöjl. i åk 8. 3 vtr per högst. 10.24 10.24

1 l. Ökade valmöjl. i åk 9. 4 vtr pcr högst. 13.6h

12. lnformation

m. rn. genom

länsskol- nämndema 3.6 w 0 |,» bs 3.6

13. Medel för- delade till kommuner med spec. behov. 0.01 vtr per elev — 38.08 37.42 36.62 36.14

14. Stöd till lokalt

genotnförandc 0.01 lvt

per elev 38.52 38.08 37.42 36.62

78.7 136.87 286.19 291.12 262.05

9.2 Personalkonsekvenser

Mitt förslag till ny läroplan innebär ett något ökat behov av lågstadielä- rare. Jag har då förutsatt att det huvudsakligen kommer att bli lågstadielå- rare som kommer att ingå i arbetslag i hemkunskapsmoment på lågstadiet. Ökningen av personalbehovet kan beräknas motsvara ca 180 tjänster. Vid skolor med högstadium ärdet emellertid också sannolikt att hemkunskaps- lärare kommer att tjänstgöra. Eftersom resursen föreslas ingå i den del av förstärkningsresursen som avser andra insatser än undervisning kan också exempelvis förskollärare och ekonomiföresti'indare m.fl. komma i fråga. Det bör ankomma på regeringen att besluta om de ändringar i förordningen ( 1978:345 ) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolan. m.m.. som behövs med anledning av förslaget.

För mellanstadiets lärare innebär förslaget inga förändringar.

Högstadiet påverkas av förslagen om utökade lärarinsatser för att träna olika färdigheter. Det ökade Iärarbehovct kan beräknas uppgå till ca 185 tjänster som adjunkt eller ämneslärare redovisningsåret 1980/81. ytterliga— rc 173 tjänster redovisningsåret 1981/82 och ytterligare 161 tjänster redo- visningsåret 1982/83. Behovet av lärare i bild kan beräknas öka med 15.3 från läsåret 1980/81.

Behovet av musiklärare ökar något. Det råder nu stor brist på behöriga lärare i ämnet. Mina förslag är emellertid så utformade att skolan bör ha

Prop. 1978/79:180 107

lättare att rekrytera lärare i framtiden. Det ökade lärarbehovet i musik motsvarar 137 tjänster.

I skolan förekommer också frivillig mtrsiktrndervisning. Kostnader för denna skall täckas av den del av förstärkningsresursen som avser andra in- satser än undervisning. Denna del av förstärkningsresursen kan emellertid också utgöra underlag för lärartji'tnstgöring. Det bör vara naturligt att vid tjänstefördelning söka åstadkomma tjänster som innehåller såväl klassun- dervisning som frivillig musikundcrvisning. l konsekvens härmed bör sko- lans frivilliga musikundcrvisning i första hand erbjudas skolans behöriga musiklärare.

Jag har föreslagit att teknik skall införas som obligatoriskt ämne med två Veckotimmar per klass. Det är sannolikt att man på skolorna i de llesla fall väljer att arbeta i delad klass. Timåtgångcn kan således översiktligt beräk- nas till fyra veckotimmar per klass.

F.n. förekommer teknik som tillvalsämne. Ämnet väljs av ca 2. (:i-'? av al— la elever på högstadiet. Om man utgår från att skolorna nu använder för- stärkningsresursen för att möjliggöra grtrppcr som inte överstiger 15 elever får man följande timåtgång för den obligatoriska tekniken i mitt förslag jämfört med timåtgångcn för tillvalsämnet teknik.

Antal paralleller

] 2 3 4 5 6 7 'l'imåtgång enligt Lgr 69 11 22 22 33 33 44 Timåtgång enligt förslaget om Obligatorisk teknik i avsnitt 4.8 — 8 12 16 20 24 28 Skillnad i timåtgång — 3 10 6 13 9 16

Skillnaden utgör ett mått på hur många timmar teknikmoment som bör ingå i olika tillvalsämnen om man har ambitionen att undervisningsvoly- men i ämnet skall bli densamma som nu.

Bristen på behöriga lärare i teknik är enligt SÖ:s förslag betydande. Även om intresset för tekniska moment i olika tillvalskurser mot förmodan i något enstaka fall inte skulle ge tjänsteunderlag för nu anställda lärare tor- de det väsentliga problemet i framtiden i stället bli att rekrytera behöriga lärare. Jag räknar därför inte med att några överlalighetsproblern skall uppstå för behöriga tekniklärare.

Till frågan om utbildning av lärare i teknik ämnar jag återkomma med förslag till regeringen i samband med ställningstagande till förslag från 1974 års lärarutbildningsutredning. Det är angeläget att även de lärare som nu undervisar i teknik utan att ha utbildning i ämnet får erforderlig fortbild- ning. Till denna fråga återkommerjag i annat sammanhang.

I barnkun skap ökar lärarbehovet till det dubbla. Ökningen motsva—

Hänvisningar till US3

Prop. 1978/791180 108

rar ytterligare 72 tjänster. l—"ör barnkunskapslärarnas tjänstgöring innebär detta i princip att den endast behöver delas pft hälften så mänga skolor som nu. linligt min mening bör man dessutom eftersträva att så längt elevin- tressena vid skolan medger söka bereda barnkunskapslärare ytterligare tjänstgöring inom kurser i tillvalsblocket och inom fria aktiviteter.

1 h e m kun s k ap minskar tiden med 0.5 veckotimmar pa högstadiet. På skolanläggningar som är integrerade med läg- och mellanstadieskolor kan hemkunskapslärare dock beredas tjänstgöring i ökad utsträckningjämfört med nu genom att undervisa i hemkunskapsmoment pa lågstadiet.

Hemkunskapslärare svarar för cirka hälften av all undervisning i ekono- mi. Bortfallet av detta ämne har i SÖ:s förslag kompenserats av utökad tid för hemkunskap pa högstadiet.

Da jag i motsats till SÖ inte föreslar nagon utökad tid kan vissa problem uppkomma. Ämnet ekonomi har dock svarat för mindre än 10 ';'; av under- visningen inom alla skolformer för personal med hushallslärarutbildning. Det är sannolikt att elevintressena kommer att utfalla så att hemkunskaps— moment kommer att kunna ingå i olika tillvalskurser. .lag vill också erinra om att jag föreslår utökade medel för tillval varför ller tillvalsgrupper än hittills uppkommer. Skolstyrelser och länsskolnämnder bör dock noggrant följa utvecklingen.

Det minskade lärarbehovet i samhällsorienterande ämnen uppgår till ca 174 tjänster. Denna minskning är marginell och torde vid enskilda skolor titan svårighet uppvägas av de resurstillskott av tjänster mina förslag med- för. 'l'illskottct av lärartimmar är pa högstadiet drygt fem gånger så stort som timtalsminskningen inom de samhällsorienterande ämnena pä stadiet. Det förhallandet att en lärare är utbildad i flera ämnen gör att en utjämning utan svarighet kommer att kunna ske.

.lag vill erinra om att samtidigt som den nya läroplanen genomförs min- skar elevunderlaget i grundskolan. De ökade personalinst'ttserjag föreslär bör ses i detta sammanhang.

SÖ:s förslag innebär sma förändringar i behovet av olika lärarkatcgorier för landet i dess helhet. Det förslag jag framlägger medför ännu mindre sammanlagda föri'tndringar. Genom att förstärkningsresursen enligt mitt förslag samtidigt utökas nagot torde övertalighetsproblem för olika lärare bli sällsynta.

9.3 Konsekvenser för kommunerna

Konsekvenserna för kommunerna blir enligt de förslag jag framlägger betydligt mindre än enligt SÖ:s förslag.

I huvudsak far förslagen konsekvenser för lokalsituationen pa tre omrä- den. nämligen för hemkunskapsmoment pa lågstadiet. för icke timplane- bundna aktiviteter pa mellanstadiet samt för teknik som obligatoriskt ämne Dit högstadiet

Prop. 1978/79:180 109

Jag förutsätter. vilket jag tidigare betonat. att de hemkunskapsmoment som förläggs till (.irienteringsämnen pit lagstadiet inte skall kräva nagon omfattande utrustning. Genom den f("ireslagna utökningen av statsbidraget blir det möjligt att arbeta i små grupper. Olika slag av lokaler kan då använ- das förutom de traditionella klass- och grupprummen. även om huvudde- len av undervisningen naturligtvis kan äga rum där. Vid skolor med lag-. mellan- och högstadium torde befintliga institutionslokaler i viss utsträck- ning kunna användas. Även skolmatsalar bör utgöra värdefulla lokalresur- ser i detta sammanhang.

Lokaltillgängen för fria aktiviteter pä mellanstadiet kan inte överblickas centralt. Sä gott som samtliga kommuner har dock saväl i sina remissvar över betänkandet Skolans arbetsmiljö som i remisssvaren pä SÖ:s läro- plansförslag tillstyrkt att fria aktiviteter far dubbelt sä stor omfattning som jag nu föreslär. Antalet timplanebundna aktiviteter minskar med tre vecko- timmar.

.lag utgär därför frän att nuvarande lokaler i huvudsak är tillräckliga inte minst mot bakgrund av det sjunkande elevantalet i framtiden. Jag vill i sammanhanget nämna att titt-'ecklingsgruppen inom SÖ:s skolbyggnadsby- ra har till uppgift att arbeta med frägan om lokalnormer och lokalutform- ning med anledning av bl.a. beslutade läroplansreformer.

Sannolikt kommer friställda klassrum inte att ha nagon högre attrak- tionskraft beträffande icke timplanebundna aktiviteter. Övriga lokaler t.ex. bibliotek. uppehällsrum. matsalar torde bli mera eftertraktade. Även lokalernas inredning för icke timplanebunden verksamhet har betydelse.

För teknik som obligatoriskt ämne finns lokaler i erforderlig utsträck- ning. Som jag framhöll närjag i avsnittet 9.2 beskrev lärarsituationen i äm- net tar det obligatoriska ämnet i anspråk färre timmar än det nuvarande tillvalsämnet.

Teknikmoment kommer emellertid med stor sannolikhet att ingi't i olika tillvalskurser. Lokaltillgangcn kommer här t.v. att sätta en bestämd gräns för i hur stor utsträckning detta kan ske vid en enskild skola.

Som jag framhällit i avsnittet 4.7.3 är det också nödvändigt att i tillvals- kurser förena moment ur mer än ett obligatoriskt ämne. Tekniska moment kan exempelvis förenas med moment i fysik. kemi. slöjd eller biologi. De- lar av en tillvalskurs kan da förläggas till lokaler som f.n. inte är sä hart be- lastade som tekniklokalen.

Vad gäller läromedel och utrustning i övrigt utgår jag frän att omarbet- ningen av kursplanerna inte skall fa leda till annat behov av nya läromedel än vad som hör till normal förnyelse och upprustning. Beträffande skol— biblioteken vill jag erinra om vad regeringen anfört i propositionen (prop. 1978/7911431 om barn och kultur och om vad kulturradet föreslagit i sin rapport (1978: 2) Skola och folkbibliotek i samverkan.

Prop. 1978/79: 180 ltt)

10. Genomförande och uppföljning

Hänvisningar till S10

  • Prop. 1978/79:180: Avsnitt 6.4

10.1. Tonvikt på det inre arbetet

Att en läroplansreform är genomförd kan betyda två saker. Man kan me- na. att en reform är genomförd när de omedelbara. konkreta atgärder som måste följa efter ett beslut har vidtagits. Men man kan ocksä hävda att re- formen är genomförd först när målet för reformen förverkligats. Jag vill in- ledningsvis nagot beröra båda dessa skilda aspekter.

Vi har i vart land en ganska omfattande erfarenhet av läroplansföränd- ringar. ] samband med mer omfattande skolreformer rör det sig i allmänhet Om förändringar i tre steg. Ett första led utgörs då ofta av förändringar i or- ganisation och andra yttre ramar för undervisningen. Som exempel kan nämnas uppsättningen av tillvalsämnen samt timtalen för olika undervis- ningsämnen. Förändringar i dessa avseenden avser att leda till det andra steget. nämligen att underlätta en förändring av arbetssätt och innehåll i själva undervisningen. Organisatoriska förändringar utgör" ofta nödvändiga men inte tillräckliga villkor för en förändring av undervisningen. Ytterliga- re insatser t.ex. i fräga om läromedel. fortbildning. råd och anvisningar har satts in för att stimulera till en utveckling av undervisningen i avsedd rikt— ning.

För det tredje förväntas den förändrade undervisningen leda till bättre kunskaper och färdigheter samt en rikare personlig utveckling för samtliga elever eller åtminstone för särskilda grupper bland dem. Elevernas motiv; — tion och den sociala bakgrundens inverkan på deras beredskap att delta i skolarbetet och tillgodogöra sig dess innehåll medför i sin tur att föränd- ringar i undervisningen inte automatiskt leder till förbättrade resultat. lbland rader ocksä osäkerhet om vilken uppläggning av undervisningen som bäst gynnar olika elever med hänsyn till deras bakgrund och förutsätt- ningar i övrigt. Sä kan t.ex". förbättringar i deras situation utanför klass- rummet. t.ex. i fråga om bostadsförhällanden. ekonomi. skolskjutsorgani- sation och fritidsmiljö. åtminstone på längre sikt vara medel för en bättre anpassning och kunskapsutveckling. Detta betonades bl.a. starkt av SIA- utredningen. En förbättrad undervisning utgör dock ofta en nödvändig för- utsättning för en resultatförbättring i olika avseenden.

De organisatoriska förändringarna kan i ett land med ett sä enhetligt skolsystcm som det svenska lörverkligas utan svårighet. Vi har erfarenhe— ter av hur man kan sprida information om reformbeslutens innehall. Den nya läroplanen föresläs av SÖ fä en utformning som gör den lättläst och an— vändbar vid samräd mellan lärare. elever. föräldrar och övriga skolintres— serade. Detta ttnderlättar givetvis informationen i framtiden. Jag delar den- na uppfattning. Genom en kursverksamhet i kommunal regi sprids ytterli- gare kännedom om nya riktlinjer i skolarbetet. Vi har ocksä en lång tradi-

tion av fortbildningskurser av olika slag och av studiedagar.

Prop. 1978/79:180 lll

Man kan relativt lätt konstatera om en läroplansreform i betydelsen omedelbara. konkreta åtgärder är genomförd eller inte. dvs. om de organi- satoriska förändringarna tillämpats. informationen har spritts. personalut- bildningen har genomförts. lokalerna har fått en ny utformning m.m. Det är också nödvändigt att en sådan uppföljning av ett reformbeslut sker.

Åtgärder av de slagjag beskrivit är förutsättningar för att genomföra en reform även i en andra betydelse av ordet läroplansförändring. nämligen målförverkligande. Genom en läroplan söker samhället att förverkliga sko- lans övergripande mäl: att ge elevema goda kunskaper och färdigheter. att göra dem till goda samhällsmedborgare och harmoniska människor. Mer konkret kan läroplanen ocksä uttrycka andra mål som skall tjäna detta övergripande syfte. t.ex. att elever och lärare skall samräda vid undervis— ningsplaneringen samt att arbetssättet böra vara varierat och innehålla även praktiska inslag.

Det är betydligt svårare att avgöra när en läroplansreform i denna senare betydelse av ordet är genomförd eller inte. Många har menat att reformer- na hittills inte i tillräcklig grad lett till att skolans övergripande mål förverk- ligats. .lag delar denna uppfattning och har tidigare pekat på säväl brister i elevernas kunskaper. färdigheter och motivation som sociala och köns- mässiga snedheter i tillvalen. Den Iäroplansreform jag föreslår är därför ett försök att med delvis nya medel söka förverkliga de ambitioner som finns uttryckta i målen för arbetet i skolan.

Betydelsen av de yttre förutsättningarna för ett framgångsrikt genomfö- rande av denna nya läroplansreform får inte underskattas. Organisatoriska förändringar. t.ex. decentraliseringen av besluten om förstärkningsresur- sens användning i samband med SlA-reformen. skapar ökade möjligheter att samarbeta i arbetslag. Ämnesmässig fortbildning är nödvändig i vissa fall. Information till föräldrar är liksom tidigare viktig för att alla skall bätt- re känna till sina barns skola.

Insatser för att skapa dessa förutsättningar är väsentliga. Trots detta måste tyngdpunkten i en läroplansreform ligga på att aktivt söka förändra det inre arbetet för att nå en bättre måluppfyllelse. Uteblir insatser för det- ta i en skolreform kan man ett decennium senare komma att konstatera att i stort sett inget förändrats utan att samma problem och brister som förut kvarstär inom skolan.

Jag lägger därför stor vikt vid att i detta förslag till läroplan föreslå sada— na åtgärder för genomförandet som direkt kan påverka det inre arbetet ge- nom att de engagerar lärare och elever på den lokala skolan till ett gemen- samt ansvar för hela verksamheten.

Parallellt med försöken att genomföra läroplanen måste en uppföljning av reformen ske. Vi måste få underlag för att bedöma hur olika insatser verkar. Flera remissinstanser har påpekat hur viktigt det är att i framtiden är ett bättre beslutsunderlag vid kommande förändringar i läroplanen än det som fanns tillgängligt nu. Uppföljning är framför allt nödvändig som ett

Prop. 1978/79:180 ] l2

led i skolans dagliga arbete. för att man skall kunna anpassa metoder och insatser till de problem och behov som uppstår. [ det nu framlagda läro- plansförslaget är detta speciellt viktigt. För den lokala friheten i resursan- vändning och i utformandet av tillvalskurser. teman och fria aktiviteter är en kontinuerlig utvärdering från deras sida som arbetar i skolan mycket angelägen. För centrala skolmyndigheter är det exempelvis angeläget att

följa hur kraven på allsidig elevsammansättning i tillvalskurserna tillgodo- ses.

Innan jag går närmare in på frågor som speciellt hör samman med det nu aktuella läroplansförslaget vill jag något beröra de erfarenheter som kan tillvaratas från tidigare läroplansförändringar.

10.2. Uppföljning och utvärdering av tidigare läroplansreformer

För att utvärdera 1962 års grundskolereform tillsatte SÖ år l963 18 peda- gogiska arbetsgrupper (SPA-grupper). Dessa hade till uppgift att via kon- takter med skolornas personal. med skolstyrelser och andra inom skolvä- sendet ge en bild av hur reformen utfallit. SPA-gruppema hade stor frihet att självständigt organisera arbetet. De skulle kontinuerligt rapportera sitt arbete till SÖ. Ett 70-tal personer var engagerade i gruppema. vilkas verk- samhet pägick i cirka fyra år.

Den pedagogiska debatten visade att det rådde ett motsatsförhf-tllande mellan önskan att utveckla skolans inre arbete och det administrativa re- gelsystemet sä som det tog sig uttryck i författningar och läroplaner. Några SPA-grupper påtalade sålunda att den individualisering inom klassens ram och det samarbete i form av grupparbete som läroplanen rekommenderade inte kunde realiseras med de starka läsningar som de centrala bestämmel- serna innebar för skolan.

Under 1960-talet inleddes verksamheten med pedagogiska utvecklings- block. ] några av dessa startades i samråd med skolöverstyrelscn försök som syftade till att nä nya organisationsformer inom skolan för att komma till rätta med de lästa arbetsformerna. Exempel på sådana försök var VG L-försöken i Malmö (VGL= varierande gruppstorlekar och lagunder- visning) och PEDO-projektet (PEDO = pedagogiskt-organisatoriskt försök på grundskolans högstadium).

Dessa försök och den debatt som pågått kring grundskolans pedagogiska problem kom att ligga till grund för några av de förändringar som företogs i Lgr 69. Samtidigt som man i denna läroplan gjorde även årskurs 9 sam- manhållen gav man skolan vidgade möjligheter att variera sådana faktorer som längden pä arbetspassen. storleken på elevgrupperingarna m.m.

l Lgr 69 infördes ett system med resurstimmar som innebar att en peda- gogisk förstärkning i ett ämne kunde tas ut enligt olika alternativ. Om man tidigare enligt bestämmelserna varit tvungen att alltid välja att dela klassen

Prop. 1978/79:l80 113

i två undervisningsgrupper. erbjöds man nu fler möjligheter. t.ex. att bibe— hälla klassen intakt och ta ut förstärkningen i form av en extra lärare. Prin— cipen med resurstimmar innebar att man i stället för att centralt reglera re— sursanvändningen överlät at de ansvariga för undervisningen att avgöra hur resursen skulle hanteras.

Lgr69 introducerades bl.a. med hjälp av ett omfattande studiedagsmate- rial som dels riktade sig till lärare. dels till skolledare. Materialet som be- stod av texthäften. bildband och filmer avsåg att i skilda former ge exem- pel på de möjligheter som läroplanen erbjöd i fråga om att variera de orga- nisatoriska ramarna. Skolledarfortbildnigen i anslutning till Lgr 69 tog i än- nu högre grad sikte pä att utveckla de organisatoriska möjligheterna.

Erfarenheterna från införandet av Lgr 69 visar emellertid enligt min me- ning tydligt att det inte är nog att ändra på regelsystemet om man önskar en utveckling av skolan. En inre förändring måste utgå från skolans egen per- sonal och de intentioner som växer fram inom denna. Först da det finns en egen önskan att förändra och utveckla verksamheten för att komma till rät- ta med aktuella problem kommer ett friare regelsystem att utnyttjas lokalt.

Den information och de diskussioner som följde på betänkandet (SOU 1974153) Skolans arbetsmiljö innebar att skolans mål och syfte aktualisera- des. I propositionen (prop. 1975/76:39) om skolans inre arbete m.m. före- slogs bl.a. att en del av statsbidraget förstärkningsresursen skulle för- delas lokalt. Denna reform har kommit att göra flera delaktiga i de besluts- processer Som reglerar skolans verksamhet. Erfarenheten visar att detta i sin tur kräver att de berörda i skolan engageras i diskussioner och över- läggningar om skolans mål och syften.

10.3. Den nya läroplanen och det lokala ansvarstagandet

Skolans förändring har grovt tecknat skett i två faser. l en första fas har en organisatoriskt enhetlig skola vuxit fram. Denna utveckling har krävt en central styrning. Med denna ram som utgångspunkt kan nästa fas karakte- riseras som decentralisering. Denna decentralisering päbörjades i Lgr69 och fortsatte genom SIA-reformen. Den ökade decentraliseringen har som mål att möjliggöra ett sådant utnyttjande av resurserna att de fastlagda målen för skolan kan förverkligas.

En ökad decentralisering på skolans område far stora konsekvenser. Den centrala skoladministrationens struktur och funktion kommer att för- ändras. Konsekvenserna av dessa förändringar studeras f.n. av skoladmi- nistrativa kommitten (U 1978117). Vidare färden ökade decentraliseringen konsekvenser för hur pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete skall initieras. planeras och genomföras i förhallande till det dagliga pedagogis— ka arbetet. Att studera detta ingår i skolforskningskommittens (U 1978109) arbete.

3 Riksdagen [978/79. ! saml. Nr INU

Prop. 1978/79: 180 114

Decentralisering har stor betydelse för hur en ny läroplan kan och bör genomföras och följas upp. Jag vill framhålla nägra väsentliga drag som en- ligt min mening maste bilda utgångspunkt för olika åtgärder i samband med genomförandet.

De som i sin verksamhet arbetar nära problemen i skolan bör ha de stör- sta möjligheterna att bedöma hur resurserna skall användas. Detta ökade ansvar för den enskilda skolenheten och arbetsenheten är en fråga om en utveckling. som redan pågår men som behöver ny stimulans och nytt stöd.

Föredraganden stryker i prop. l977/782100. bil. 12 (s. 233-234). under vikten av engagemang från dem som verkari skolan:

En verklig förändring av skolan är dock inte möjlig titan att de som ver- kar i skolan ser förändringen som nödvändig samt gör den till sin egen an- gelägenhet. För att en utveckling skall vara möjlig krävs vidare att skolans mål diskuteras på det lokala planet på ett sådant sätt att malen kan fungera som styrmedel för arbetet. Kunskaper och information om de villkor av t.ex. resursmässig och organisatorisk art som den enskilda skolan arbetar under är en annan förutsättning. Därtill kommer att utvecklingen av verk- samheten mfiste utgå: från den situation som den enskilda skolan befinner sig i och från de problem som man där finner angelägna att lösa. Ansvaret för att utforma och pröva olika lösningar ligger hos dem som verkar i den enskilda skolan.

Formerna för skolans arbete och organisation har stor betydelse som fö- rebild för eleverna. För dessa kommer skolan att på olika sätt vara norm- bildande för framtiden. Om skolan präglas av en byråkratisk organisation där verksamheten påtagligt styrs av" centrala bestämmelser. blir detta den bild eleven för med sig ut från skolan och i framtiden kan vilja omsätta ute i samhället. Om en demokratisk fostran skall grundläggas i skolan äi det av största betydelse att skolan utvecklar demokratiska verksamhetsformer där även eleverna får utöva ett reellt medinflytande och där formerna för verksamheten successivt omprövas genom lokal utvärdering och lokala beslut.

Manga åtgärder och beslut pä skolans område syftar i dag till att astad- komma en utveckling i varje skola där alla berörda engageras starkare i be- slutsprocesserna. Raden av reformer i anslutning till SIA-propositionen syftar i denna riktning. Tillkomsten av förstärkningsresursen i grundsko- lan är kanske det mest palagliga exemplet. Även inom gymnsieskolan pe- kar utvecklingen mot att man söker konstruktioner i regelsystemet som tillåter en friare hantering av resurserna på lokal nivå.

Den läroplan för grundskolan som föreslås i denna proposition har sam- ma syfte. Det fria studievalet ger t.ex. större utrymme än tidigare för lokalt inflytande. Erfarenheterna fran uppföljningen av Lgr 69 visade som tidiga- re berörts att det inte är nog att ändra på organisation och regler. Det krävs även att de som arbetar i skolan ges möjlighet att diskutera målen och med-

Prop. 1978/79:180 115

len och att de får en sådan information om administration och ekonomi tre- surser) att de kan ftingera som beslutsfattare.

I en så komplex organisation som skolan utgör är det nödvändigt att in- dividerna samverkar på olika sätt för att skolan som helhet skall lyckas med sina uppgifter. Denna samverkan kan vara formell eller informell. En del av de nödvi'tnt'liga sainverkansformei'na är centralt reglerade i gällande bestämn'ielser. t.ex. arbetsenhetskonferenser och elevvi'irdskonferenser. lnformella konferenser är även nödvändiga för att det dagliga arbetet skall fungera. Utveckling av arbetssätt och organisationsforiner inom en skola är inte möjlig utan att kontinuerliga kontakter av detta slag förekommer. När verksamheten tidigare styrdes hårt av centrala bestämmelser som de- taljerat föreskrev htir arbetet skulle ordnas. ktinde en lärare isolera sig i sitt arbete på ett sätt som inte är möjligt med de förutsättningar som nti gäller. l-.n lokalt bestämd fördelning av resurserna kräver gemensamma övervä- ganden och samråd kring frågor som rör eleverna och undervisningen.

Dessa mer eller mindre informella samarbetsformer i arbetslag eller i grupper under andra benämningar bör ses som självklara inslag i vardags- arbetet.

Förslaget till läroplan innebär en omfattande decentralisering av skolans verksamhet. En friare hantering av resurser på lokal nivå blir möjlig. ln- i'iktningen av läroplansförslaget syftar till en utveckling av det inre arbetet. En följd härav blir krav på skolans ledning att samordna och tillvarata de samlade resurserna. Det lokala planeringsarbetet utvidgas och ett fortlö- pande utvecklingsarbete blir en nattirlig följd.

Riksdagen har beslutat om en samlad resurs för grundskolans pedagogis- ka och organisatoriska ledning. Rcformen träder i kraft den ] jtili 1979 (prop. l977/78: 85. UbU l977/7812l. rskr l977/78: 260). lin lokal genomfö- randcresurs föreslås i avsnitt l().-'l.l fr. o. m. läsåret l98ll/8 l. Speciella prov blem kan dock komma att uppstå i kommuner med endast en rektor som tillika är skolchef eller där rektor är förste rektor. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga i syfte att åstadkomma förbättringar för denna kategori av skolledare inför ikrafttri'idandet av den nya läroplanen.

På tre väsentliga områden har jag föreslagit åtgärder som mycket starkt kommer att främja den koncentration på samverkan och på det inre arbetet som jag inledningsvis berörde. nämligen utformandet av lokala arbetspla- ner. det fria studievalet och en målinriktad samverkan mellan lärama inom en arbetsenhet föratt ge eleverna grundläggande färdigheter.

Jag ser utvecklingen av arbets plan e r som en mycket väsentlig del av arbetet i en skola med lokalt ansvar och engagemang. Arbetsplanerna blir det synbara uttrycket för deeentrali'seringssträvandena. De bör fungera som program för arbetet och som en utgångspunkt för den lokala utvärde— ringen. Lokala faktorer och lokalt betingade problcm och förutsättningar bör sätta sin prägel på dessa program. De bör växa fram successivt genom

Prop. 1978/79:180 l16

att man söker identifiera. beskriva och lösa problem. Jag vill i övrigt hänvi- sa till vad jag anfört i avsnitt 3.2.

Det fria studievalet är en uppfordran till ökat lokalt engagemang när det gäller att planera undervisningen. En parallell finns redan i det nu- varande lokala ansvaret föratt planera icke timplanebundna aktiviteter.

Planeringen av teman och projektstudier förekommer redan i dag. Mitt förslag innebär emellertid att temastudier obligatoriskt skall ingå i under— visningen. Planeringsarbetet i grundskolan kommer däiför i ökad utsträck- ning att likna gymnasieskolans arbete med betingsplanering. Det medför ett engagemang av lärare och elever dels i arbetsenheten då det gäller att välja ut ämnen och stoffför teman. dels i de olika klasserna då man tillsam- mans närmare diskuterararbetssättet.

Jag har också framhållit den centrala roll goda k un skape r oc h fär- digheter hos eleverna spelar. Ett medvetet arbete för att nå detta mål kräver samarbete mellan lärarna i arbetsenheten.

Denna inriktning i läroplanen ställer bestämda krav på hur resurser för genomförande och uppföljning bör utformas. Jag övergår nu till att redogö- ra för de åtgärderjag föreslår.

Hänvisningar till S10-3

10.4. Åtgärder i samband med genomförandet

Mitt förslag till ny läroplan innebär mycket små förändringar i vad gäller timplanen. Personal- och lokalkonsekvenser är vidare obetydliga. Reform- åtgärderna kan därför nti mer än vid tidigare läroplansföri-"tndringar kon- centreras på sådant som kan utveckla det inre arbetet och därmed förverk- liga de mål som är satta för arbetet i skolan.

[0.4.1 Lokal gt'nomji'irunde/"emm

] lärarnas skyldigheter ingår att planera undervisningen. Däri innefattas bl. a. att planera teman och att planera färdighetsträningen inom arbetsen- heterna tillsammans med kolleger. Denna planering utgör en del av under- laget för rektorsområdets arbetsplan. Genom skolledningens arbetsuppgif- ter och inom tiden för studiedagar ges ytterligare tidsutrymme för att arbe- ta på skolans utveckling. Jag anser det emellertid viktigt att i ett över- gångsskedc tillföra skolan ytterligare resurser för att åstadkomma ett in- tensifterat arbete för verksamheten inom den egna skolan vid genomföran- de av läroplansfifträndringarna.

Resurstillskottet bör utformas så att skolans skyldighet att ta hand om eleverna i undervisning eller i fria aktiviteter upprätthålls. Det bör samti— digt möjliggöra lokala beslut på det enskilda rektorsområdet om hur man bäst skall utnyttja resurserna. Jag "föreslår därför att varje rektorsområde tillförs en särskild resurs uttryckt som ett visst antal lärarveckotimmar per elev.

Resursen bör uppgå till 0.0l veckotimmar per elev. Det är nödvändigt

Prop. 1978/79:180 ] 17

att den lokala planering jag omnämnt kan starta i god tid innan läroplanen träder i kraft. Resursen bör utga under sammanlagt fyra är. saledes under redovisningsåren l980/8I. Hal/82. l982/83 och l983/84.

Jag vill med ett konkret exempel askadliggört't vad ett sadant stöd till det lokala genomförandet av läroplansreformen innebär. Vid en femparallellig högstadieskola med totalt 450 elever betydertLOI veckotimmar per elev ett resurstillskott på 4.5 veckotimmar. Under ett läsi'ir med 40 veckor motsva- rar detta l8l) undervisningstimmar.

Med hjälp av dessa timmar kan skolan täcka vikariekostnader för det planeringsarbete i samband med genomförandet som jag beskrivit. Man bör kunna använda genomföranderesursen för att möjliggöra planeringsda- gar med all personal medan exempelvis nagon förening. kulturarbetare. fö- reträdare för arbets— och näringsliv eller brandkar och polis svarar för olika fria aktiviteter eller andra program Linder planeringsdagen. Man kan ocksa välja att täcka vikariekostnader för exempelvis olika grupper av lärare som speciellt har i uppgift att svara för planeringen av nya inslag i undervis- ningen.

Det bör ankomma på rektor att besluta om planeringen. Den tid för pla- nering som härigenom tillkommer under genomförandeskedet utgör ett till- skott till vad som ryms inom tid för studiedagar och konferenser.

[0.4.2 Fortbildning

SÖ framhåller att reformeringen av skolans inre arbete bör utmärkas av ett långsiktigt utvecklingsarbete. genomfört på lokal nivå och baserat på främst lokal uppföljning och utvärdering av olika åtgärder, samt att ut- vecklingsaspekten bör vara avgörande för fortbildningens inriktning och utformning.

Fortbildningen mäste därvid präglas av tre grundprinciper. Den första rör elever som av olika skäl har svårigheter. Den andra gäller ökad anknyt- ning av skolverksamheten till samhälle och arbetsliv utanför skolan. Den tredje berör lokala befogenheter och ökad beslutsrätt på det lokala planet. säväl kommunalt som inom ett rektorsomrade och en skola.

SÖ betonar starkt samverkan mellan forsknings- och utvecklingsarbete och fortbildning. Fortbildningen bör enligt SÖ aktivt bidra till inventering- en av relevanta uppgifter för forsknings- och utvecklingsarbetet liksom till ett mera konkret utnyttjande av forsknings- och utbildningsresultat i skilda fortbildningsaktiviteter.

Jag instämmer i SÖ:s allmänna syn på fortbildningens roll i skolans ut- veckling. Det är ett langsiktigt arbete som förestår och som delvis redan har startat i syfte att nå konstruktiva former för skolans fortsatta utveck- ling. Det är därvid angeläget att hela personalen och elevema aktivt deltar. En självklar utgångspunkt för insatserna är de lokala förhållandena och

problemen. Fortbildningens roll och organisation har behandlats av l974 års lärarut-

Prop. 1978/79: 180 | 18

bildningsutredning (U l974:()4) som ijanuari 1979 avlämnade sitt betänkan- de (SOU 197836) Lärare för skola i utveckling. Betänkandet remissbe- handlas f.n. .lag äterkommer därför till fortbilduingsfrägor i samband med mina ställningstagandcn till utredningens förslag.

Jag vill i detta sammanhang endast markera den roll st ud i ed agarn a spelar för läroplansreformen. Det är angeläget att de utnyttjas för att lokalt och konkret diskutera och utveckla skolans arbete. Det är nödvändigt att med studiedagarnas hjälp i'tstt-tdkontma en organisations- och personalut- veckling pä skolans omräde som kan stödja det allmänna utvecklingsarbe- tet i skolan.

Jag finner det naturligt att under ären närmast före och efter införandet av läroplanen ett par studiedagar om äret används för frågor som direkt ak- tualiseras av reformen.

lin betydande fortbildningsres'urs utgör i dag den s.k. pe rsonallags- utbildningcn. Den är utlagd över en tioärsperiod och startade läsäret 1977/78. Huvuddelen av utbildningen atcrstär saledes. .Iag avser att föresla regeringen att ge SÖ i uppdrag att göra en utvärt'lering av den verksamhet som hittills har bedrivits och föreslä åtgärder för en eventuell omläggning av denna utbildning.

En individuell fortbildning som bl.a. tar sikte pä att hjälpa lärarna att förnya sina ämneskunskaper är av stor betydelse för en tidsenlig undervisning. Den frän centralt häll initierade fortbildningen behöver inte bli omfattande i detta avseende eftersom timplancändringarua är margi- nella.

Jag räknar till en början med att insatserna bör kunna koncentreras till att ge lärarna pä lag— och mellanstadierna en bredare naturorientering och insikt i tekniska moment. Det är samtidigt angeläget med ett nära samarbe- te mellan lärare vid en skolenhet. Detta mäste kunna innebära att man inom ett arbetslag fördelar uppgifter. .lag räknar därför med att en ämnes- inriktad fortbildning i teknik och naturorienterande ämnen i huvudsak skall omfatta var tredje lärare pä dessa stadier.

En sädan ämnesiuriktad fortbildningskurs bör omfatta en vecka och va- ra förlagd till terminstid. Kurserna bör genomföras med början under läs- äret HBO/tll. Vid fördelningen av platser pä kurserna bör tillses att varje skolanläggning så långt möjligt blir representerad. Jag avser att återkomma i denna fräga i budgetpropositionen l980.

[0.4.3 Inför/nation m.m.

Det är angeläget att införandet av den nya läroplanen föregås och åtföljs av en ordentlig information. Denna bör förmedlas under medverkan av länsskolnämnderna. 3.6 milj. kronor bör ställas till nämndernas förfogande under vart och ett av ären l980/81—l983/84 för information och plane- ringsinsatser. Särskilda medel för information bör därutöver ställas till SÖ:s förfogande.

Prop. 1978/79:180 ' 1 19

10.5. Utvärdering i skolan

Liksom begreppet läroplan har begreppet utvärdering llera betydelser. Grundbetydelsen är att värdera något. lnom skolans område har utvärde- ring i första hand gällt värdering av enskilda elevers prestationer och be- greppet utvärdering har blivit liktydigt med betyg. Diskussionen om olika sätt att utvärdera skolans program i chs helhet har ökat i intensitet under de senare decennierna. Den tidigare övergripande utvärderingen gällde of- ta begränsade omräden t.ex. den allmänna skolans utveckling som kontrol- lerades av folkskolcinspektörer. Utbildningens allt större andel av den of- fentliga sektorn har under senare tid lett till ökade krav på att samhällets resurser skall användas ändamålsenligt. Utbildningens allt större betydel- se för såväl den enskildes som för samhällets välfärd har framhävt nödvän- digheten av en fortlöpande kontroll av utbildningens kvalitet och aktuali- tet.

Det finns tre frågor somjag anser nödvändiga att ställa vid varje form av utvärdering:

Vad skall utvärderas? Vad skall utvärderingen användas till? — Hur skall utvärderingen genomföras?

Den debatt som förts om pedagogisk utvärdering. liksom den utvärde- ring som genomförts. har till stor del koncentrerats till frågan "hurskall ut- värderingen genomföras?" En förändring mot en ökad decentralisering kräver en uppmärksamhet riktad mot de två första frägorna. Likaså kräver denna förändring en klar uppdelning mellan utvärdering av skolans pro- gram pä central och lokal nivå.

Det arbete som genomförs inom den lokala skolenheten och arbetsenhe- ten mäste utvärderas på lokal nivä. Man får därigenom en utgångspunkt för resursfördelning. utvecklingsarbete och fortbildning. Samtidigt är det angeläget att här understryka att denna utvärdering skall ha en rimlig ambi— tionsnivä. Kravet på utvärdering får under inga omständigheter innebära att utvärderingen skall dominera skolans arbete. ] stället skall den utgöra en naturlig del i planerings- och undervisningsarbetet.

Det är framför allt tvä huvudsyften med denna lokala utvärdering som bör framhållas. Det ena syftet är att lärare och elever gemensamt skall dis- kutera om man skall arbeta i helklass eller i grupper eller individuellt. Ge- nom en kontinuerlig utvärdering kan de som arbetar inom arbetsenheten finna olika organisatoriska lösningar för att uppnå önskvärda resultat. Ett annat syfte är att söka finna de arbetsformer som är bäst anpassade till äm- nesstoff och elever. Utvärderingsmetoderna kan vara diskussioner med elever samt prov och uppsatser. Utvärdering kan ske genom elevernas be- skrivningar av sin undervisningssituation i skrift. bild och dramatiskt ska- pande.

Det finns ingen motsättning mellan utvärdering och undervisning. Ut-

Prop. 1978/79:180 llt)

värdering är en naturlig del av undervisningen. Genom att skolan är orga- niserad i arbetsenheter och numera kan utnyttja resurserna friare kommer utvärdering av detta slag att kunna förbättra undervisningens planering och genomförande. En lokal frihet av detta slag, gör en utvärdering verkligt angelägen för dem som direkt arbetar med problemen i skolan. Utvärde- ringen kan då resultera i omedelbara atgärder.

Jag vill särskilt understryka följande. På lag- och mellanstadierna maste utvärdering av grundläggande färdigheter prioriteras och knytas till resurs- användningen. Lärarna i arbetsenheten bör här koncentrera sig på den mälbeskrivning kursplanen har för tala. läsa. skriva och räkna. Men också de mål för färdigheter och kunskaper i övrigt som man lokalt kan ha formu- lerat i arbetsplanen. år betydelsefulla i sammanhanget. Pä högstadiet utgör temastudierna. tillvalet och de fria aktiviteterna den naturliga utgångs- punkten för arbetsenhetcns planering och utvärdering. liksom en fortsatt tonvikt på färdigheterna tala. läsa. skriva och räkna.

Den utvärdering som sker i den enskilda arbetsenheten och det enskilda arbetslaget bör vara grunden för planeringen inom rektorsomrädet. Med utgångspunkt i hur lärare och elever bedömer sitt arbetsresultat kan man inom rektorsområdet diskutera htrr man vill formulera sin arbetsplan för det fortsatta arbetet.

Den ökade betoningen av grundläggande färdigheter ställer speciella krav på uppföljningen. Detsamma gäller inslagen av temastudier och pro- jektarbete. Det är viktigt att utvärdering anpassas till teman och projekt och att inte undervisningen blir styrd av standardiserade metoder för ut— värdering. 'femaarbete kan t.ex. leda till att elevema arrangerar utställ- ningar och utforrnar läromedel. Vad gäller färdigheterna mäste möjlighe- tema att rätt bedöma elevens svårigheter utvecklas. Samspelet mellan un- dervisningen inom klassen och speciallärarens arbete mäste ordnas så att eleven får ett effektivt stöd.

10.6. Den fortsatta läroplansutvecklingen

Skolreformerna har vad gäller den obligatoriska skolan syftat till att byg- ga upp en enhetlig organisation. Om skolans övergripande mål och syften har enighet rätt. För att förverkliga dessa syften mäste skolan fömyas och förbättras inte bara i takt med samhällsliv och kulturliv i vid mening. utan också så att den aktivt kan påverka samhällsutvecklingen. Det är därför viktigt att utbildningens innehåll och arbetsformer ständigt prövas och ut- vecklas.

Det ankommer på SÖ att tillse att utbildningen i fråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas. utvecklas och förbättras i takt med forsk- ningens framsteg och utvecklingen inom offentlig och enskild förvaltning. näringsliv och arbetsmarknad samt på övriga områden av samhällslivet (35 förordningen 1965:737 med instruktion för skolöverstyrelsen, 35 ändrad

Prop. 1978/79:180 . 121

1977:-168). Denna förnyelse har skett kontintlerligt genom fortbildning. ut- vecklingsarbete och forskning.

Vidare har beslut med anledning av olika utredningsförslag lett till avgö— rande förändringar av skolans arbetsvillkor. Även om det svenska skolvä- sendet vid internationellajämförelser kan beskrivas som starkt centralreg- lerat har utvecklingen av utbildningens innehåll och arbetslbrmer skett i stora stycken som ett samspel mellan centrala myndigheters ätgärder. be- slut med anledning av utredningslörslag samt lokala initiativ och först.")k. Detta samspel har inneburit att skolans utveckling har förlöpt successivt trots att inlörandct av nya läroplaner kan ge intryck av sprängvisa hopp.

Detta samspel mellan lokalt utformad skolutveckling och central över- syn måste stärkas. bcrikas och vidt'trcutvecklas.

l llera avseenden riktas kritik mot skolan. Manga elever har svårigheter att finna en mening i skolans arbete. I vissa skolor är problemen tunga och svarbemästrade. Den kt'mtinuerliga förnyelsen av skolans läroplaner måste därför hela tiden uppmärksamma skolans meningsfullhet för olika elcv— grupper.

En stor del av den kritik som riktats mot formerna för det nuvarande lä— roplansarbetet har i huvudsak gällt dess centrala karaktär. Kritiker har t.ex. menat att det finns stora nackdelar med att en och samma myndighet bade ansvarar för lärt'tplansförnyelsen och utvärderingen av denna förnyel— se. En annan del av denna kritik har tagit fasta på att centralt utformade förslag till förnyelse av läroplaner alltför ofta sker utan att underlaget för och motiveringar till förändringar klargörs.

Som tidigare päpekats har t.ex. flera remissinstanser. bl.a. UHÄ. RRV. SACO/SR. gymnasieutredningen och svensklärarföreningen haft kritik mot att ett alltför litet underlag från SÖ:s läroplansuppföljning eller från forsknings- och utvecklingsarbetet redovisas som bedömningsunt'lerlag för det av SÖ framlagda förslaget. Speciellt framhäller här Ul-lÄ att ingen pro- blemanalys presenteras. Vidare påpekas i detta sammanhang att det räder skillnader mellan SÖ:s redovisning av tillvalssystemets roll och de slutsat- ser pedagogiska nämndcn redovisar i sin verksamhetsberättelse för 1977/78.

En tredje typ av kritik. som i detta sammanhang är nödvändig att redovi- sa. har gällt de pedagogiska grunderna för läroplansarbetet. Många remiss- instanser har. som tidigare redovisats. varit kritiska till hur begreppet far- digheter. grundläggande färdigheter och basftirdigheter behandlats i SÖ:s förslag.

En ökad decentralisering innebär som tidigare framhållits att de centrala skolmyndighetemas roll förändras mot en ökad samordning och service. Detta gäller säväl SÖ och länsskolnämnderna som skolstyrelserna. SÖ:s roll för den fortsatta reformtrtvecklingen blir fortfarande central men kom- mer enligt min mening att ändra karaktär. __

De läroplansprojekt som genomförts inom ramen för SO:s pedagogiska

Prop. 1978/79zl80 122

forsknings- och utvecklingsarbete har haft karaktären av relativt kortsikti- ga projekt länkade till problem i det pågående läroplansarbetet. Initiativet till dessa projekt har framför allt kommit från SÖ men ocksa från enskilda forskningsinstitutioner. Oavsett initiativtagaren har dessa projekt formats efter den struktur den existerande läroplanen har. Det är nödvändigt för det fortsatta läroplansarbetet att projekt av detta slag kompletteras med mer langsiktiga insatser.

Grundläggande läroplansfrägor. som kräver sadana insatser. kan vara t.ex. avgränsning av begreppet färdigheter eller frågan om med vilka ar- betsmetoder vi lättast lär ut grundläggande färdigheter. Ett annat konkret exempel utgör analyser av relationen mellan utbildning och arbetsmarknad och vilka olika krav olika intressenter anser att skolans läroplaner tillgodo- ser. Ett ytterligare exempel är en djupgaende analys av hur olika elever i undervisningen formas i sin självuppfattning och inställning till sin egen förmåga. Skolans behandling av socialt. fysiskt och psykologiskt speciellt utsatta elevgrupper bör ocksä göras till föremål för mer långsiktiga studier.

Många av de läroplansproblem svensk skola har och de läroplansfragor som väckts i svensk reformutveckling är inte unika för Sverige. Vi mäste följa läroplanernas utveckling i andra länder. Den pedagogiska forskning som bedrivs i Sverige är alltför liten för att vi skall ha råd att inte utnyttja kunskaper och erfarenheter från forskning och skolutveckling utomlands. Så är t.ex. fragan om basfardigheter en fråga som har en central betydelse för lär-oplansreformer i andra länder. Svenska läroplaner har också påverk- ats av utländska förhållanden utan att dessa förändringars ursprung klar- gjorts. lnte minst av detta skäl är det viktigt att en fortlöpande analys görs av den internationella utvecklingen. Argument för en sådan bevakning förstärks ytterligare av kraven på internationalisering av utbildningen.

Det är väsentligt för den fortsatta skolutvecklingen att läroplansfrägor kan behandlas i tid och diskuteras kontinuerligt. Synpunkter på en ny lä- roplan skall inte bara koncentreras till en kort remissperiod. SÖ:s initiativ att ge ut skriften "Läroplansdebatt" kan vara en väg. Genom det här före- liggande läroplansförslaget kommer den fortsatta behandlingen av övergri- pande läroplansfrägor att kunna ske i läroplanens kommentardel och i fort- bildningen. Det är enligt min mening nödvändigt att kunskap i läroplans- planering och utvärdering utvecklas på länsnivå. inom skolstyrelser och på skolnivä.

Samordningen mellan å ena sidan det centrala utvärderingsarbctet och det lokala utvärderingsarbetct och å andra sidan läroplansforskning och ut- vecklingsarbete är av synnerlig vikt för reformens genomförande. Jag av- ser att fortsätta beredningen av denna fråga inom utbildningsdepartemen- tet.

Prop. 1978/79:180 123

10.7 Tidpunkt för läroplanens införande

De åtgärder som krävs med anledning av att en ny läroplan införs är av olika karaktär. Detta medför att man måste överväga om ikraftträdandet skall ske successivt för skilda årskurser eller vid en tidpunkt för hela grundskolan.

SÖ har i sitt läroplansförslag diskuterat frågan. Övergången till den nu- varande läroplanen skedde successivt med början läsåret l970/7I i årskur- serna l. 4 och 7. Därefter infördes den i årskurserna 2. 5 och 8 läsaret l97l/72 och i årskurserna 3. 6 och 9 läsåret 1972/73. SÖ framhåller att en sädan lösning var tekniskt möjlig i och med att även de nya timplanerna fastslog ämnenas timtal för varje årskurs. Ett sådant successivt genomfö- rande löste ocksä problem i anslutning till nödvändig kompletteringsutbild- ning av vissa lärarkategorier.

SÖ hävdar att den timplanekonstruktion. som ligger i det nu framlagda förslaget med angivande av tinrtalen för ämnena stadievis och inte fördela- de på varje årskurs för sig. lämpar sig väl för att införa läroplanen vid sam- ma tidpunkt i alla årskurserna. SÖ anger även andra skäl. Planeringen. för— delningen av resurserna och utvärderingen underlättas avsevärt om läro- planen kan tillämpas över alla årskurser samtidigt. SÖ framhåller att detta gälleri första hand förstärkningsresursen som vid ett successivt genomfö- rande skulle bli mindre rörlig under övergångstiden.

Jag delar SÖ:s uppfattning. En ny läroplan bör införas i alla årskurserna samtidigt. Vissa övergångsbestämmelser kommer att erfordras bl.a. för ämnena teknik och musik. Elever som påbörjat kurser i tillvalsämnena tek- nik. konst och ekonomi skall ha möjlighet fortsätta sina studier. Beträffan- de utökning av förstärkningsresursen och av antalet veckotimmari basre- sursen för högstadiet harjag lämnat förslag i avsnitt 9. l.

SÖ föreslår att läroplanen skall träda i kraft två är efter ett riksdagsbe- slut. Erfarenheten har visat att man som regel anslagit för kort tid mellan riksdagsbeslut och genomförande. En ny läroplan bör föreligga färdig minst ett är före ikraftträdandet. Omfattande omarbetning måste göras av de framlagda förslagen till kursplaner. Med tanke på såväl detta. som be- hovet av att man i skilda kommuner och skolor i förväg har diskuterat ar- betsplaner. temastudier och tillvalsämnen behövs enligt min mening en längre förberedelsetid än två är. Jag föreslår därför att läroplanen träder i kraft läsåret 1982/83.

Hänvisningar till S10-6

11. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att ]. antaga inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (l962:3l9).

Prop. 1978/79:18() 124

2. godkänna att läroplanen för grundskolan får i sina huvuddrag den utformning och det innehåll som jag har förordat. . godkänna att den nya läroplanen införs läsåret 1982/83 med bör- jan i samtliga arskurser. '_'—J

4. godkänna vad jag har förordat om hemuppgifter för elever i grundskolan. . godkänna vad jag har förordat om läromedel i grundskolan.

. godkänna vad jag har förordat om betyg i grundskolan. . godkänna vadjag föreslagit om vissa slutbetyg. . godkänna vad jag i övrigt har förordat om bedömning av elever i grundskolan.

OOxION'JI

9. godkänna vadjag har förordat om ändrade riktlinjer för behörig- het till intagning på vissa linier i gymnasieskolan. IO. godkänna vad jag har förordat om intagning av elever i gymna- sieskolan och om intagningsnämndens sammansättning. I 1. godkänna vad jag har förordat om skolstyrelsernas övergripan- de uppföljningsansvar för ungdomar som inte har fyllt 18 år. 12. godkänna de grunder för statsbidrag till grundskolan somjag har förordat . 13. bemyndiga regeringen att i övrigt vidta de övergångsätgärder som behövs i anledning av införandet av läroplanen. 14. godkänna vad jag har förordat om lokal genomförzitnderesurs. utvärdering samt om verksamheten i övrigt i grundskolan.

12. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föresla riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1978/79: 180 125

Sammanfattning'av skolöverstlyrelsens förslag till föränd- ring av grundskolans läroplan.

1 Inledning

Sommaren 1976 när riksdagen fattat beslut på grundval av propositio- nen om skolans inre arbete (prop. 1975/76: 39) — fick SQ regeringens upp- drag och direktiv att göra dels en översyn av grundskolans läroplan. dels en översyn av den praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan.

Arbetet har bedrivits också med ledning av de riktlinjer för SÖ:s arbete med grundskolans fortsatta utveckling. vilka SÖ:s styrelse fastställde i mars 1976. SÖ överlämnade sina förslag i april I978.

[ översynsarbetet har SÖ haft nära kontakt med företrädare för ett stort antal organisationer. Tre externa grupper har varit knutna till läroplans- översynen.

l intressentgruppen har ingått företrädare för Svenska kommunförbun- det. SAF. LO. TCO. SACO/SR. SECO. Elevförbundet. Riksförbundet Hem och Skola samt för Lärarnas riksförbund. Skolledarförbundct. Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund.

l parlamentarikergruppen som bildats i enlighet med riksdagens beslut om skolans inre arbete har ingått f("ireträdare för de fem riksdagspartier- na.

Samrådsgruppen har bestått av förbundsordförandena (eller ersättare) i Lärarnas riksförbund. Skolledarförbundet. Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund.

SÖ:s pedagogiska nämnd har fortlöpande följt arbetet. Utöver det att Svenska kommunförbundet varit representerat i intres- sentgruppen. har en arbetsgrupp med företrädare för kommunförbundet och SÖ haft till uppgift att utreda de kommunalekonomiska konsekvenser- na av läroplansförslaget.

För att åstadkomma största möjliga öppenhet i arbetet har SÖ. såsom en specialutgåva av tidskriften Pedagogiska meddelanden. utgivit en skrift kallad Läroplansdebatt. Frän senhösten 1976 till våren l978 har den ut- kommit med sju nummer och spritts bl.a. till alla rektorsområden för grundskolan.

SÖ påpekar att översynen av läroplanen endast är en del i arbetet med att förbättra skolan. Den viktigaste delen är det fortlöpande lokala utveck— lingsarbetet i skolorna. Om läroplanens roll i detta sammanhang säger SÖ:

"En läroplan utgör en av förutsättningarna för att åstadkomma en gynn- sam utveckling i skolorna. Den utgör dock på intet sätt en garanti för en så- dan utveckling. Därtill krävs även andra förutsättningar såsom ökad kun- skap hos dem som arbetar i skolan om mål och medel i skolans verksam- het. beredskap att medverka i en lokal diskussion om tolkning och föränd- ringsinriktning allt efter den egna skolans behov och inte minst — prak- tiska möjligheter att åstadkomma förändring. Skolarbetet päverkas också alltmer av samhället utanför skolan — på vilket sätt och med vilka effekter hör också till den lokala debatten om den egna skolans utveckling. Läro- planens roll bör därför. betraktad i detta perspektix . vara att ange de ramar inom vilka successiva förbättringar kan komma till stand."

Prop. 1978/79: 180 126

I sitt förslag har SÖ utgått ifrån att — efter behandling i erforderliga delar av riksdagen — regeringen skall fastställa i stort sett samma delar av läro- planen som vid 1969 års reform. dvs. avsnitten om mål och riktlinjer. om timplaner med tillhörande bestämmelser samt kursplaner för varje ämne eller grupp av ämnen. SÖ förutsätter att bl. a. tillvalssystemet delvis blir reglerat av regeringen i skolförordningen (jfr även 25 & skollagen). I övrigt räknar SO med att få bemyndigande att fastställa återstående delar av det som skall utgöra läroplanen för grundsdkolan. 1 det följande sammanfattas de olika delama av SÖ:s förslagsskrivelse.

Egentliga förslagsavsnitt är avsnitten om innehållet i skolarbetet. dvs. om kursplaner (4). tillvalssystemet. inklusive alternativkursfrågor (8) samt grundskolans utformning skoldag timplan (9). Förslag finns också i avsnittet om skolan och arbetslivet (7). där SÖ redovisar resultatet av re- geringen särskilda uppdrag 1976-()6-23 om praktisk arbetslivsorientering i grundskolan.

Härutöver innefattar skrivelsen avsnitt som ger en antydan om basen för tttformningen av sådana delar av läroplanen. som SÖ beräknar få bemyndi- gande att fastställa. Avsnitt av nu nämnd art behandlar några principiella utgångspunkter för översynsarbetet (2). hcm skola — samhälle (3). ar— betssättet i skolan (5). skolans sti")djande arbete (6) samt planering —- re- sursanvändning — utvärdering(l()).

Såsom konsekvensavsnitt kan i huvudsak betecknas avsnitten om lärar— behov (ll). vissa personalkonsekvenser (lZ). fortbildning ( l3). lokaler och läromedel (l4). kostnader ( 15) och genomförande (lö).

2 Några principiella utgångspunkter för översynsarbetet

Utgångspunkterna för förslaget har varit att stärka skolans samhälls- och verklighetsförankring. att främja inriktningen törjämlikhet och att ut— veckla det lokala ansvarstagandet för skolan. Kontakten mellan skolan och dess olika intressenter i samhället i stort kan bli bättre. Skolans mål och medel bör vara en fråga inte bara för lärare. elever. föräldrar och 111- bildningspolitiker utan i ökande grad också för orgt'inist-ttioner. institutio- ner och arbetsliv.

Samverkan skola—samhälle innebär att man öppnar skolan för arbets- och föreningslivets företrädare.

Kravet påatt skolarbetet skall vara verklighetsanknutet betyder att man bör ta hänsyn till den speciella verklighet som varje barn lever i och har ut- vecklats i. Barnens erlarenheter och v'zirdcringar. deras sätt att tala. tänka och bete sig är olika redan när de börjar skolan. De behöver lösa eller bear- beta egna problem och söka svar på egna fragor. Skolans arbete bör vara verklighetsanknutet även i den meningen att det utgår från elevernas erfa— renheter av sig själva och de problem de möter. Detta behöver inte innebä- ra att man avvisar den traditionella ämncsuppbyggnaden med systematiskt ordnade begrepp. som anger ämnesstrukturen. Det gäller att finna den av- vägning som ger eleverna tillfälle att i arbetet med för den") angelägna frä— gor tillägna sig de begrepp. kunskaper. färdigheter och värderingar som de behöver för fortsatt självständigt kunskapssökande.

Denna syn på arbetet i skolan medför ett klart behov av samverkan mel— lan olika ämnen och mellan lärare med olika sakkunskaper. För att stödja en utveckling mot ett i högre grad vcrklighetsförankrat arbete bör oriente— ringsämnena få gemensamma mål och huvudmoment.

Prop. 1978/79:180 127

Vetskapen om att man kan påverka sin omgivning och sina villkor är av största betydelse för en människas självförtroende.

Om skolan detaljerat färdigställer miljö, stoff och arbetssituationer ris- kerar barn och ungdomar att passiviseras. En sådan passivisering måste motverkas genom att eleverna själva får ta del i ansvaret för att förkovra sina kunskaper och färdigheter. Detta räcker dock inte. De måste också undan för undan ta ansvar i gruppen. klassen, skolan. De lär sig då att sam- arbete och samspel inte kan försiggå utan ömsesidig påverkan. De grund- lägger handlingsmönster och värderingar som underlättar för dem och gör det tillåtet att ifrågasätta och motarbeta livsvillkor. som riskerar att passi- visera människor. Det här betyder att varje ung människa bör tas till vara som en tillgång — och känna sig betydelsefull just därför för de andra i skolan.

Skolreformerna har syftat till ökad jämlikhet i och genom utbildningen. dels mellan olika grupper i samhället. dels mellan kvinnor och män. Ge- nom 1967 års översyn av läroplanen för grundskolan (Lgr 69) kom princi- pen om en sammanhållen skola närmare sitt förverkligande. Den var ett led i strävan att i utbildningen skapa en för alla elever gemensam referens- ram.

Undersökningar visar emellertid att de elever som socialt sett har en stark ställning utnyttjar utbildningsmöjligheterna bättre än andra elever. De visar också att skolan inte lyckats anpassa sitt arbete till alla elevers be- hov-,och förutsättningar. Det är därför en angelägen jämlikhetsfråga att i den fortsatta utvecklingen av skolan särskilt uppmärksamma och stödja de elever som har sämre förutsättningar så att de kan få ökat utbyte av sin skoltid.

Det är också känt att studievägsvalet liksom yrkesvalet i hög grad styrs av traditionellt könsrollstänkande. Förhållandet är grundligt belyst i SÖ:s könsrollsprojekt.

Man måste vara medveten om att skolan återspeglar förhållanden inom samhället i stort. Man kan här tala om två mål för skolan. dels att vara verklighetstrogen och i denna mening samhällsanpassad. dels att vara sam- hällsutvecklande. Skolan skall medverka till att utjämna skillnaderna i vår- deringar av olika yrken och att ge respekt för alla yrkesutövare. Samtidigt får skolan inte underlåta" att informera om de stora skillnader som alltjämt existerar mellan olika yrken beträffande lön. arbetsförhållanden. arbets- miljö och inllytande.

] förslaget betonas också att skolan måste ha beredskap och resurser för att kompenserar dem som i något avseende behöver särskilt stöd. Särskilt viktigt är det att alla elever utvecklar sina kommunikationslärdigheter.

En av de allra viktigaste uppgifterna för skolan måste vara att ge elever- na uttrycksmedel och självkänsla.

De invandrade familjerna är en grupp som ofta behöver speciellt stöd. Många lever isolerade och iden svåra situation som det innebär att befinna sig i två kulturer. För att förverkliga de mål om jämlikhet. valfrihet och samverkan. som ställts tipp för invandrarpolitiken. fordras stora insatser av skolan. Särskilda resurser och åtgärder behövs också för handikappade elever.

En decentralisering av ansvar och beslutsfunktioner inom skolväsendet bör kunna öka lörutsättningarna för måluppfyllelse. Möjligheterna att an- passa skolverksamheten till eleverna blir större. Personalen. elevernas och föräldrarnas engagemang för arbetet i skolan bör kunna öka och skolans verksamhet därigenom successivt förbättras.

Prop. 1978/79: 180 128

De besltrl som fattats om ett nytt statsbidragssystem innebär en ökad Io- kal frihet att besluta om fördelning och användning av resurser. Riksda- gens besltrt om en samlad skoldag ger kommunerna ett större ansvar för eleverna.

SÖ:s läroplansförslag är ett uttryck för samma decentraliser'ingsstr'ä- vanden. Både timplan och kursplaner lifrreslås ge vidgade ramar för under- visningens organisation och innehåll. Timplanen anger tid per ämne och stadium och ger därutöver vissa järnkningsmöjligheter mellan stadierna. l'x'ursplanerna anger huvudmoment för hela grundskoltiden och inte som ti— digare för enskilda stadier.

En likvärdig trtbildningsstandard kan enligt SÖ:s uppfattning uppnås ge- nom att man centralt fastställer ramar för skolarbetet inom vilka ett bety- dande utrymme för lokala initiativ och beslut lämnas.

Fr'ägor om htrr problem skall tas trpp och lösas kommer att avgöras på den nivå där närheten till problemen ger förtrtsättningarna.

För att nå avsett syfte räcker det inte med att man förändrar regler och nivå för beslut. Det behövs därutöver en lokal utvärdering och uppföljning som också omfattar fortbildning.

3 Hem skola — samhälle

Tillsammans med hemmen har skolan ansvar för barnens utveckling. I hemmet grundläggs tidigt barnens attityder. Undervisningen och skolmil— jön påverkar elevernas utveckling. (_)mkring skoldagen skall representan- ter för skolan och samhället utanför denna stimulera elevens utveckling till en aktiv samhällsmedlem — en människa som slår vakt om demokratiska värden och som vill förbättra samhället.

Ansvaret för den första kontakten mellan hemmet och skolan ligger på skolan. Skolan har skyldighet att fortlöpande informera hemmen om skol- arbetets utformning samt om utbildningsvägar'. Föräldrarnas intresse bör vara en grtrnd för samarbetet.

Samtliga föräldrar skall erbjudas enskilda samtal tillsammans med sitt barn och berörda lärare.

Klassrnötet som kontaktform bör utvecklas. Elevernas engagemang i klassmöten bör också uppmuntras.

Föräldrarnas kunnighet och yrkeserfarenhet bör tas tillvara såväl i un— dervisning som i övrig verksamhet inom skoldagen. Härigenom lär föräld- rarna känna skolan samtidigt som generalionsmotsi'rttningar kan överbryg- gas.

Föräldrarna kan också medverka i trtvi'rrderingen av skolarbetet och bi- dra till att trtveckla detta.

Genom samverkan mellan skolan. herrrmen och samhället i övrigt skapas förutsättningar för att lösa även sådana problem som har sitt ursprung i l'a- miljen och samhället utanför skolan.

Skolans personal får ofta kontakt med familjer i problemsituationer. Skolans personal kan själva bidra med visst stöd och genom att förmedla kontakter med andra stödjande samhällsorgan. t. ex. psykiska barna- och ungdomsvården (PBU) och de sociala servicecentralema.

De organ skolan skall samverka med bör ges tillfälle att medverka då skolarbetet planläggs och då resultaten av samarbetet granskas.

Personer med erfarenhet av arbets- och föreningsliv bör få tillfälle att medverka trnder skoldagen. Lärarna och skolan har huvudansvaret för att kontroversiella frågor ges en allsidig belysning i de fall sådana frågor ak- tttaliseras.

Prop. 1978/79:180 I: 129

Studiebesök bör trtgöra en reguljär företeelse i skolans verksamhet. Fö- reträdare för olika samhällsorgan. politiska partier och föreningar samt för arbetslivet stinrulerar till ökat samhällsengagernang och bör förekomma i undervisningen. SSA-råden har härvid en viktig funktion.

Skolan spelar en viktig roll i arbetet med att förverkliga de mål statsmak- terna fastställt för samhällets kulturpolitiska insatser. Tidiga erfarenheter av olika kulturaktiviteter stimulerar barnens intresse för att i fortsättning- en delta i kulturaktiviteter. Detta har varit en utgångspunkt för arbetet med kursplanerna. TV. tidningar. böcker. lilmer. konserter. teater-föreställ— ningar och utställningar kan vara betydelsefulla inslag i skolarbetet.

Barn från skilda miljöer måste i skolan få stöd att utveckla sitt eget kulttr- rella mönster.

Skolarbctet bör bidra till att skapa medvetenhet om de krafter och vär- deringar som ligger bakom det kommersiella ktrlttrrtrtbudet samt visa på al- ternativ och utveckla beredskap för ett självständigt val.

4 Innehållet i skolans arbete. Kursplanerna

Innehållet i kursplanerna får genom översynen en starkare verklighets- anknytning. l kursplanerna ges utrymme för innehåll som har anknytning till elevernas situation. till deras upplevda behov och problem och till de- ras aktuella erfarenheter och kunskaper. Eleverna kommer från socialt. kulturellt och ekonomiskt olika grupper i samhället. Kravet på allsidighet innebär att olika elevers eller elevgruppers erfarenheter och livsvillkor får ge underlag för arbete.

Verklighetsanknytningen innebär vidare att kursplanerna får en klarare inriktning på studier av de stora samlevnads— och överlevnadsfrågorna så- väl i vårt eget samhälle som i världen för övrigt. Av de nya kursplanerna framgår att följande kunskapsområden inte får försummas i skolarbetet: arbetslivsfrågor. ekonomiska frågor. familjefrågor. internationella frågor. invandrar-frågor. konsumentfrågor. könsrollsfrågor. miljövårdsfrågor'. sexual- och samlevnadsfrågor. tralikundervisning samt undervisning om alkohol. narkotika och tobak. Studie- och yrkesorientering skall. liksom enligt Lgr 69. ingå i alla ämnen.

Den nulurt'ult'nskup/iga och tekniska inriktningar i skolans arbete för- stärks. främst genom förändringar i oienteringsi'tmnena och i slöjd. Åtgär- der mot miljöföroreningar. hushållning med naturresurser och allmän na- ttrrvård behandlas i flera ämnen.

Genom massmedierna får barn och ungdomar viktiga kunskaper om mänsklig förhållanden och livsvillkor. om den värld de lever i. Men de ut- sätts också för en i många fall kraftigt snedvriden bild av verkligheten. Den kommersialiseradc barn- och tonårskulturen präglas i hög grad av normer och värderingar som står i skarp motsättning till den människosyn som bör utmärka arbetet i skolan. Massmediestudier får därför ökat utrymme i ktrrsplanema.

Både det historiska perspektivet och framtidsperspektiv betonas starka- re än tidigare. Kulturarvets betydelse för möjligheterna att ta del av och ta ställning till aktuella företeelser och förhållanden framhävs.

l kursplanerna anges också vikten av att eleverna lär känna livsmönster och kulttrrtraditioner i andra knlrrrrkrcrsm' än den egna. Kännedom om in- vandrarnas språkliga och sociala situationer. deras ursprungliga kultur och orsakerna till att de lämnat sina hemländer kan hindra eller mildra konfron- tationer mellan grupper av männiSkor genom att lägga grunden för med- 9 Riksdagen 1978/79. Isaml. Nr 180

Prop. 1978/79: 180 l30

mänsklig förståelse i hem och på arbetsplatser. lnvandrarfri'rgor får därför öka utrymme i kursplanerna.

Kursplanerna präglas i fråga om tomt och innehåll av att eleverna behö— ver större utrymme än tidigare för" rellcktion. samtal och samarbete. Lle— verna behöver tid för att reflektera över iakttagelser. pröva sammanhang och hypoteser. finna orsaker. dra slutsatser och pröva lrandlingsalternativ. Konllikter och motsättningar i synsätt och intressen måste få komma upp till ytan. lif/t'r'at'nu behöver lära sig (Ill tu del av (HH/HIS ("tvi/(ter ut'/t ideer ur'lt utt auk/igt hävt/(t ('_Lllltl Itp/t/it/tuitrgztr även du tt't'ssu .vtut' i tttutst'itttting till unt/rus. [ kursplanerna beaktas elevernas utveckling till självständiga människor som i samarbete med andra kan ta ansvar för htrr förhållanden och situationer utvecklas. Kravet på skolan att den skall bidra till utveck- ling av både självständighet och samarbetsförmåga uttrycks alltså i kurs— planerna. Att kursplanerna är tydliga i dessa avseenden är viktigt för ele- vernas situation nu och i framtiden. Att få ta ansvar och kunna påverka ar— betet i skolan stärker elevernas självkänsla och ökar förutsättningarna för att arbetet skall bli meningsfullt. Det ger också en viss handlingsberedskap inför framtiden. Strävanden att decentralisera i samhället och att öka med- bestämrnandet i yrkeslivet kommer i framtiden att ge den enskilde ökade 'ättigheter och skyldigheter att påverka människors villkor.

lnnchållet i de olika ämnena har alltså setts över med hänsyn såväl till förändringstendenser i samhället och utvecklingen inom ämnena som till restrltat av forskning och utvecklingsarbete. Valet av innehållet har gjorts med inriktning på både ntret och framtiden. lnnehället måste ha betydelse för elevernas nu. dvs. ha anknytning till deras liv. livsvillkor och intressen trnder skolåren.

Men det är naturligtvis mycket viktigt. att man i skolan hjälper eleverna att vidga fältet för vad som är personligt relevant. Skolarbetet skall bredda och fördjupa deras erfarenheter och förmåga. men det skall också väcka deras insikt om att deras liv ingår i och präglas av en stön—e samhällelig struktur. och att de llesta sociala. ekonomiska. politiska och kulturella problem därför också är deras problem. problem som måste studeras ur både lokala och globala aspekter. En annan viktig princip för urvalet av skolans innehåll blir då. att det skall vara samhälleligt relevant.

SÖ förutsätter att man i enskilda skolor. arbetsenheter. klasser och grupper fortlöpande sätter trpp mål för elever och elevgrupper. Det är där man har eller kan skaffa kunskaper om elevernas sociala verklighet. deras kunskaper och ktrnskapsbehov. Det är i det lokala arbetet elever och lärare tillsammans kan lägga upp arbetet så att alla elever med skolans hjälp skaf- far sig de ktrnskaper och färdigheter "som är av betydelse för deras per- sonliga utveckling och för deras möjlighet att påverka och leva i dagens och morgondagens samhälle och där ftrngera som yrkesutövare och sam- hå'rllsmedborgare" (Lgr 69. s. l2).

Enligt regeringens trppdrag skall SÖ lämna förslag om att de huvudmo- ment som är bundna till stadier ersätts med för de tre stadierna gemensam— ma huvudmoment. l den första läroplanen för grtrndskolan. Lgr 62. liksom i Timplaner och huvudmomenten i de llesta fallen uppdelade trpp stadier. För flera ämnen och stadier kompletterades kursplanerna med ett förslag till årsktrrsindelad disposition av en studieplan. När kursplanerna för Lgr 69 utarbetades. behöll man uppdelningen i stadier men slopade de årskurs- indelade studieplansförslagen. Regeringens uppdrag till SO leder ytterliga- re ett steg mot en decentraliserad planering av arbetet i grundskolan ge- nom att stadiefördelningen tas bort.

Prop. ]978/79zl80 f3l

synen på hur barn utvecklas och skaffar sig kunskaper. Svftet med att slo- pa stadiefördelningen är att ge bättre förutsättningar för en lokal stadie— övergripande planeringav undervisningen efter elevers skiftande intressen och behov.

En för hård låsning till de stadievis beskrivna huvudmomenten har i många fall medfört svårigheter vid stadieövergangar i uppbyggandet av kunskaper och färdigheter. Elevernas reella förutsättningar och behov är Vid varje stadieövcrgang den viktigaste utgångspunkten för det fortsatta arbetet.

Huvudmoment som är gemensamma för de tre stadierna blir med nöd- vändighet mindre detaljerade än de stadiebundna huvudmomenten i Lgr ot). Detta stimulerar en sådan planering att elever med speciella behov och intressen får bättre arbetsmöjligheter. De kan t.ex. arbeta med moment sotn passar deras utveckling utan att hindras av att dessa av tradition har behandlats på ett annat stadium. Vidare kommer samverkan mellan olika ämnen och stadier att underlättas.

Slopandet av stadieft'irt'lelning kan dock medföra vissa svårigheter. spe— ciellt iett övergångsskede. 1 t. ex. orienteringsämnena kan olika skolor ar- beta med olika områden på stadierna. Med ett traditionellt sätt att planera kan detta innebära svårigheter att organisera studierna för elever som flyt- tar. Fördelarna som ligger i att man lokalt kan ta större hänsyn till elevers skilda behov torde dock överväga.

Det växande samarbetet mellan lärar'e i olika årskurser och på olika sta— dier tyder också på att fördelarna med en slopad stadielördelning kommer att utnyttjas. SÖ föreslar darfor att huvudmomentens fördelning på stadier slopas.

Framför allt genom den starkare markeringen av grundsynen i mål och riktlinjer kommer kursplanerna att innebära ett närmande mellan grund- skolan och förskolan. De nya kursplanerna avses kunna fungera som ett praktiskt underlag för samarbetet mellan de två skolformerna. De nya kursplanerna överensstämmer vidare med av riksdagen antagna mål för kulturpolitiken. Detta torde medföra att de också blir ett praktiskt under- lag för samarbetet mellan skolan och övrigt kulturliv.

Förslag och kommentarer rörande kursplaner för enskilda ämnen. Det obligatoriska-ämnet barnkunskap samt tillvalsämnena ekonomi oh konst skall enligt SO:s förslag inte längre vara självständiga ämnen. lnne- hållet i barnkunskap förs till orienteringsämnena och till ämnet hemkun- skap. Innehållet i ekonomi inarbetas i hemkunskap. orienteringsämnena (samhällskunskap) och maskinskrivning.

Mål och huvudmoment för konst överensstämmer till stora delar med olika inslag i ämnena gymnastik. musik. slöjd. svenska och teckning. [ översynen har dessa mot ämnet konst svarande inslag förstärkts i olika ämnen. Den viktigaste förutsättningen för att alla elever skall få del av de personlighetsutvecklande erfarenheter och upplevelser som konst som till- valsämne erbjudit ett fåtal är dock en genomgripande förändring av arbets- sätt och relationeri skolan. Se vidare avsnitt 5. Arbetssätt.

Som ett led i arbetet med att öka de teknisk-praktiska inslagen i under- visningen föreslår SÖ att teknik blir ett obligatioriskt ämne. Det förs till blocket av orienteringsämnen. Vidare förstärks i ämnet slöjd vissa inslag med motsvarighet i det nuvarande tillvalsämnet teknik.

De för lågstadiet och mellanstadiet speciella ämnesbeteckningama hem- bygdskunskap och naturkunskap försvinner. lnnehållet i dessa ämnen be— varas dock inom samlingsbegreppet orienteringsämnen.

Prop. 1978/79zl80 132

Undervisning i hemspråk som ämne skall anordnas för elever som har ett minoritetsspråk som hemspråk. SÖ föreslår av denna anledning att en allmän kursplan i hemspråk ersätter nuvarande kursplan i finska.

Maskinskrivning skall enligt SÖ:s förslag bli ett obligatoriskt ämne. En kursplan har utarbetats för detta.

förslag till mål och riktlinjer för det av SÖ föreslagna tillvalsämnet kom- munikation har utarbetats.

Engelskai'l'rum'lva/'I'_v.iku

l SÖ:s kursplaneförslag betonas att målet för undervisningen är att ele— verna skall förvärva en sådan bred språkfärdighet att de kan reda sig i olika situationer där de har behov av att kunna engelska/franska ltyska.

Detta mål leder till att man i undervisningen tar tipp sådant stoff och övar sadana färdigheter som har klar anknytning till de situationer i vilka eleverna kan förväntas möta språket eller själva behöver använda det.

Inriktningen av undervisningen bör vara sådan att eleverna upplever engelska/franska/t_vska som ett värdefullt redskap när de vill skaffa sig kunskaper om omvärlden och när de själva vill meddela sig med människor från sprakomrilden utanför värt eget.

Undervisningen skall bidra till att förverkliga ett av skolans övergripan- de mål — att hos elevema grundlägga internationell förståelse och medve- tenhet om intemationellt medansvar.

Gymnastik

Eleverna skall få utlopp för sitt rörelsebehov samt uppleva rekreation och gemenskap och stimuleras att utnyttja fritiden på ett rikt sätt. I målet för ämnet gymnastik betonas detta starkare än tidigare. Bl.a. understryks vikten av att eleverna blir medvetna om sina rörelsemöjligheter. om ansva- ret för sin hälsa och om vikten av lek och regelbunden motion. Ämnesinnc- hallet fördelas i ett mindre antal övergripande intresse- och funktionsomra- den än förut. Elever och lärare får på det sättet förbättrade möjligheter att planera sin verksamhet och att utforma individuella. alternativa studie— gangar. Elevernas intressen och behov blir därigenom bättre tillgodosed- da. 'l'y'dligare än i Lgr 69 betonas betydelsen av samarbete mellan elever och lärare. mellan flickor och pojkar. mellan gynnastik och andra ämnen samt av skolans samarbete med organisationer. som har barn- och ung- domsverksamhet på programmet.

Hemkunskap

l SÖ:s arbete med jämställdhetsfrågoma har hemkunskapsämnet speci- ellt observerats. Lllveeklingsarbcte har bedrivits bl.a. på låg- och mellan- stadierna.

En förutsättning förjämställdhet mellan könen är att ansvaret för hemar— betet delas lika mellan kvinnor och män. Detta ämne innehåller vardagsnä- ra träning ijämställdhet. Eleverna får (pojkar och llickor tillsammans) ge- mensamt planera. fördela och utföra olika arbeten som förekommer i ett hem. Samlevnadsfrågor får ökad plats genom att delar av ämnet ekonomi förs till hemkunskap.

Från ämnet barnkunskap överförs vidare visst innehåll till hemkunskap. l kursplanen betonas starkare än tidigare de globala frågorna om värl— dens resurser och fördelning av livsmedel. vatten och energi. Starkare be- toning får även hushållens milji'ivård med tanke på att hushållen har ett stort ansvar för miljön vid såväl am=ändandet av kemisk-tekniska produk- ter som nyttjandet av gemensam när— och fritidsmiljö.

Prop. 1978/79: 180 . l33

IIvmsprå/v

Enligt riksdagens beslut är hemspråk ett ämne i grundskolan från [977- (l7-Ol. Undervisning skall anordnas för elever som har ett minoritetsspråk som hemspråk. dvs. saväl invandrarelever som elever tillhörande andra språkliga minoriteter i Sverige.

Syftet med hemspråksundervisning för invandrarbarn är enligt riksdags- beslutet att vidmakthålla och utveckla kunskaper i det språk som barnet använder i sin dagliga miljö. Därigenom främjas barnets känslomässiga och intellektuella utveckling. Barnet ges också möjlighet att leva sig in i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgrund.

Syftet med undervisningen är vidare att eleverna senare skall kunna ttt- veckla en tvåspråkighet som gör det möjligt för dem att känna sig hemma i tva kulturer.

l kursplanen framhävs att undervisningen skall ge eleverna stöd och uppmuntran för utvecklingen av deras förmåga att lyssna. förstå. tala. läsa och skriva. Målet är att eleverna skall vilja. kunna och våga använda sitt hemspråk. l kursplanen betonas att undervisningen skall väcka elevernas intresse och svara mot deras språkliga och utvecklingsmässiga nivå.

Maskins/(rivning

Maskinskrivning blir enligt SÖ:s förslag ett nytt ämne. En kursplan har därför utformats. [ målet för ämnet anges att eleverna skall lära sig använ- da skrivmaskinen som ett skrivredskap likvärdigt med pennan. Arbetet motsvarar till en del kontorsarbetet i nuvarande tillvalsämnct ekonomi. Eleverna bör både få skriva ner egna texter direkt på maskin och göra ut- skrifter av maskin- och handskrivna förlagor.

Samverkan med svenska är helt naturlig för undervisningen i maskin- skrivning. där både rättstavning och ordkunskap tränas. Med hjälp av indi- viduellt valda texter kan man i undervisningen i maskinskrivning stärka elevernas språkkänsla.

Att både pojkar och flickor lär sig att skriva maskin torde i någon mån bidra till att en mera likartad arbetsfördelning mellan män och kvinnor uppnås i yrkeslivet.

illan-'mulilt

Utvecklingen på räknehjälpmedlcns område gör det mindre väsentligt att med hög säkerhet kunna utföra komplicerade beräkningar med hjälp av logarittner. Det är viktigare att veta vilket räknesätt som skall tillämpas och att kunna göra en grov uppskattning av resultatet om man inte skall hamna i de tekniska hjälpmedlcns vald. Detta fordrar hög säkerhet vid enkla beräkningar och förmåga att genom överslagsräkning kontrollera re- sultaten.

Undersökningar har emellertid visat att många elever inte har tillräckliga kunskaper i stora delar av grundskolans nuvarande kurs och att de saknar säkerhet i enkla beräkningar.

SÖ anser därför att vissa moment i kursplanen bör prioriteras hårdare än i Lgr 69. Dessa moment är beräkningar med hjälp av huvud- och överslags- räkning, räkneuppställningar och tekniska hjälpmedel samt grundläggande begrepp. egenskaper och samband inom aritmetik. geometri och statistik.

Prop. l978/79:180 134

lll/mik

För att kunna intressera och aktivera elever med olika intresseinrikt- ningar erbjuder kursplanen i musik i Lgr 69 ett rikt utbud av skiftande akti- viteter. Erfarenheter har emellertid visat att det har varit svårt att genom- föra musikundervisning pa ett för alla elever meningsfullt sätt.

För en del elever kan någonting till synes så självklart som att sjunga en sång vara ett överkrav en prestation som de trots uppmuntran och stöd inte klarar av utan att tidigare ha fått utveckla sin musikalitet genom andra musikaktiviteter.

] den nya kursplanen framhålls därför tydligare än i Lgr ()9 att mtrsiktrn- dervisningen skall utgå från elevernas förväntningar och behov och att var- je elev har egna upplevelser och erfarenheter då det gäller ljud/ton och rytm/rörelse som undervisningen kan bidra till att utveckla.

(')ricnturingsämlrctr

I syfte att stödja en fortsatt utveckling mot ett undersökande och pro— bleminriktat arbete med nära anknytning till verkligheten har en gemen- sam kursplan för orienteringsämnena utarbetats. Då orientcringsåmncna tillsammans innefattar stora områden skrivs målen i förhållandevis gene— rella formuleringar.

III!vudmomenlt'n belyser orienteringsi'imncnas samband och ämnes- blockets centrala innehåll. De är i enlighet härmed färre och mer generella än i Lgr 69.

l Lgr 69 är stoffets uppdelning i ämnen olika i olika årskurser. )å lågsta- diet är de flesta orienteringsämnena samlade trnder beteckningen hem- bygdskunskap. Mellanstadiets naturkunskap består av samtliga naturori— enterande ämnen. På högstadiet är däremot gränsdragningarna mellan de olika ämnena klara.

Den för samtliga orienteringsämnen gemensamma kursplanen. som ritar- betats i läroplansöversynen. bör göra det lättare att i undervisningen utgå från för eleverna väsentliga frågor som måste lösas ttnder arbete inom ett eller flera orienteringsämnen.

I sitt förslag till Kung. Maj:t angående översyn av läroplan för grundsko- lan. november 1967. föreslog SÖ. att ämnet kristentlomskunskap i timpla- ner på samtliga stadier bättre sktrlle inordnas i gruppen orienteringsämnen. Mål och huvudnnunent ändrades och omdisponerades. lvlomentgruppen "lckekristna religioner" tick beteckningen "övriga religioner" och fram— hävdcs på samtliga stadier. SÖ ville genom dessa och andra ändringar till- gotlose kraven på tanke- och trosfrihet. Ämnet kom dessutom senare att kallas rt'ligitniskans/valv. vilket också föranledde en ändring av 27 s i skol— lagen.

Genom de i läroplansövcrsynen föreslagna gemensamma målen och hu- vtrdmomentcn för orienteringsämnena kommer religionskunskap att inortl- nas i gruppen orienteringsämnen. Detta innebär att den befrielsemöilighet. som nu föreligger för vissa trosbekännare blir svår att tillämpa på så sätt som föreskrivs i anslutning till 27.5 skollagen. En strikt tillämpning av dessa föreskrifter innebär att ämnet religionskunskap måste brytas trt ur de samlade oricntcringsämnena. Detta gäller både kursplanen och timplanen.

lnnehållct i en samlad undervisning i orienteringsämnena bestäms uti- från vad som med tillvaratagande av elevernas egna erfarenheter och ståndpunkter bedöms vara väsentligt fördagens unga märmniskor. I denna allsidiga uppläggning ligger en strävan att grundlägga och vidareutveckla

Prop. 1978/79: 180 135

sådana egenskaper hos eleverna som kan bära tipp och förstärka demo- kratins principer om tolerans. samverkan och likaberättigande samt att lä- ra eleverna inse betydelsen av goda mellanfolkliga relationer och interna— tionell samverkan. Ett särskiljande av ämnet religionskunskap kan svårli- gen ske utan att ovanstående syften blir lidande. Befrielsen av en elev på- verkar hela undervisningsgrupper.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår SÖ att tillämpningsföreskrifterna till 27 å skollagen ändras så. att principen om alla elevers rätt till en objek- tiv. allsidig och saklig undervisning i orienteringsämnen inte bryts.

Enligt regeringens uppdrag skall SÖ undersöka möjlighetema att stärka de nz'tturvetcnskapliga ämnenas ställning i grundskolan. Detta sker genom att den naturvetenskapliga delen av orienteringsämnena betonas i mål och huvudmoment. Vidare föreslås att ämnet teknik blir obligatoriskt och förs till gruppen naturorienterande ämnen som då kommer att omfatta biologi. fysik. kemi och teknik. Därigenom utnyttjas de naturliga beröringspunkter som dessa ämnen har. Genom att man tillvaratar de möjligheter till manu- ellt och tekniskt arbete som teknikinstitutionerna ger. förstärks den prak- tiskt-experimentella inriktningen i undervisningen.

Delar av Imrakunskap samt tillvalsämnet ekonomi förs till orienterings- ämnena.

Slö/"d

Enligt SÖ:s förslag skall eleverna på högstadiet få undervisning i både textilslöjd och trä- och metallslöjd. Förslaget till kursplan har utarbetats med hänsyn till detta. ] kursplanen för tillvalsämnet teknik i Lgr 69 finns vissa inslag som har sin motsvarighet i slöjd. l kursplanen för ämnet slöjd förstärks nu denna inriktning.

Ämnet slöjd har sin tyngdpunkt i praktiskt arbete. Konsument- och kul— turfrågor inom slöjdens områden integreras efter elevernas förutsättningar och önskemål i arbetet. Eleverna skall aktivt delta i hela arbetet. från pla— nering till genomförande och uppföljning. Dessa tre steg gör att eleverna får förståelse för arbetsprocessen och därigenom ökar sin förmåga att handla självständigt inom slöjdens material— och teknikområdcn.

Svenska

i förslaget till kursplan framhävs starkare än i Lgr 69 att språkträningen skall bygga på ett för eleverna meningsfullt innehåll. Elevernas erfarenhe— ter. deras upplevelser och iakttagelser av den värld de lever i samt littera- tur. massmedier och språk utgör grundstommen i innehållet. Tyngdpunk— ten i litteraturstudierna läggs på skönlitteratur som ger elevema möjlighet att ta del av livsmönster och samhällsuppfattningar i vår egen och andras kulturkretsar och att skaffa sig ett historiskt perspektiv på dagens förhål- landen. Massmediernas roll i samhället samt den massiva påverkan de ut— övar på barn och ungdomar motiverar att de får ett i förhållande till Lgr 69 utökat omfång.

Den dramatiska verksamheten markeras tydligare än i Lgr 69. Åtgärden har stöd i erfarenheter av bl. a. tillvalsämnct konst.

SÖ har för avsikt att utarbeta särskilda anvisningar för undervisningen i svenska som främmande språk.

Teckning Utgångspunkten för arbetet med förslag till kursplan är grundsynen att

Prop. 1978/79:18() l36

förmågan att upple va. analysera. värdera och producera bilder är en del av den allmänna kommunikationsförmägan.

(_)lika former av bildskapande ryms i ämnet. Ämnesbeteckningen teck- ning upplevs mot denna bakgrund som alltför snäv.

i vetenskapligt oclt fackmässigt språkbruk används ordet bild för att be— teckna hade två— och tredimensionella objekt. vilket avspeglas t. ex. i ordet bildhuggare. Begreppet bild är sedan länge inarbetat bland tacklärare och används i sammansättningar som bildlärare. bildundcrvisning. bildarbete. bild pedagogik osv.

sö föreslår att ämnet kallas Bild.

5 Arbetssättet

Förslagen i läroplansöversynen syftar till att åstadkomma en lokalt styrd utveckling av innehåll och arbetssätt i skolan. SÖ vill ge stöd och stimu- lans at fortsatt utvecklingsarbete utan att läsa det till vissa metoder. Princi- piella beskrivningar av hur arbetet kan läggas tipp har utarbetats. På de llesta punkter innebär förslaget ett förtydligande av principeri Lgr 69. Den pedagogiska grundsyn som uttrycks i Mål och riktlinjer uttrycks starkare än tidigare. Förändringarna gäller främst

— ett undersökande och experimentellt arbete

— verklighetsförankring — probleminriktning lärdighetsutveckling individualisering och samarbete medinflytande och medansvar

Läromedlcns roll diskuteras också. Eleverna skall kunna utnyttja arbetstiden i skolan till att utforska sin närmaste omgivning. lära känna sitt samhälle och den värld de möter ge- nom masstnedia. Manuellt och tekniskt inriktat arbete skall ges stort ut— rymme. Konkreta handlingar ger stöd ät elevernas tänkande och är ofta villkor för förståelse. Vanliga arbetsmetoder skall vara experiment. obser- vationer. exkursioner. intervjuer. rollspel etc. Eleverna skall också få un- dersöka och pröva sina egna och andras upplevelser. attityder och värde— ringar. De skall få tid att reflektera och söka samband och sammanhang. Eftersom dessa sätt att arbeta kräver tid måste stoffmängden begränsas.

Det [JH)blc'nlilll'lkludt' urhcrut innebär att eleverna bearbetar eller löser problem som de själva upptäcker och formulerar. De skall också få skolans hjälp att upptäcka och bearbeta problem. En ämnesövergripande upplägg- ning och samverkan mellan ämnen blir nödvändig.

Lärarna skall själva praktisera ett reflekterande arbetssätt och på det vi- set utgöra förebilder för eleverna. Litterära och dramatiska verk kan hjälpa till att förstå komplicerade frågor och skapa inlevelse. Likaså kan elevernas eget gestaltande i olika konstnärliga uttrycksformer utveckla in- levelse och förståelse.

Saklighet och allsidighet skall prägla arbetet. Detta utesluter inte att ele- vernas egna problem och deras egna ställningstaganden får komma till ut- tryck.

Eleverna representerar i regel själva många olika synsätt. Ibland måste läraren emellertid lyfta fram och uppmärksamma vissa betydelsefulla per- spektiv.

Arbetet bör inriktas på att frigöra elevernas initiativförmåga och vilja att

Prop. 1978/79: 180 137

söka de kunskaper som gör det möjligt för dem att komtna till självständiga ställningstaganden.

Liksom i fi'it'skolan måste man i grundskolan se barnetsjaguppfattning. begl'CPPSUPPllllIning och kommunikationsft'irmi'tga sotn viktiga utgångs— punkter för arbetet. Sinnesupplevelser av olika slag är viktiga för be- greppsbildningen. Arbete och lek med olika material är värdefulla inslag liksom möjligheter till samtal om olika upplevelser.

Lärare och elever bör tillsammans bygga upp arbetsrutiner som ger stöd ål lltt't't'k/iltyt'lt av elevernas I/äl't/flL'lll'lt'l' på olika områden. Det gäller främst olika kommunikationslärdighcter: att tala och lyssna. att läsa. skri- va och räkna. [ kommtlnikationslärdighetet'na ingår även att använda and— ra uttryckssätt än de verbala. till exempel rörelser. ljud och bilder.

Ett undersökande och probleminriktat arbete stimulerar fantasin och det logiska tänkandet och ger övning att tänka metodiskt dv s. ordna iakttagel- ser. se sammanhang och dra slutsatser. Detta ökar i sin tttr elevens förmå- ga att iaktta verkligheten. förstå förhållanden och se handlingsmöjligheter.

! allmänna ämnen behöver elevema få öva sin perceptionsförmåga och utveckla sin begreppsbildning.

Dramatiskt arbete. utställningsverksamhet och arbete med väggtidning— ar utvecklar förmågan att uttrycka sig på olika sätt. inte minst språkligt.

En rad teknisk-praktiska färdigheter är nödvändiga att ha för den moder- na människan. Sådana färdigheter skall ingå i undervisningen.

Eleverna bör också få öva sig att planera och genomföra ett arbete. stäl- la upp mål. välja hjälpmedel och värdera både resultatet och arbetsproces- sen. Eleverna bör under skolåren få ett ökande ansvar för skolarbetet.

Gemensam planering. gemensamt utfört arbete samt gemensam produk— tion skall ge eleverna träning i samarbete. Detta gynnar den sociala och språkliga utvecklingen som i sin tur är betydelsefull för utvecklingen av tanke— och känsloliv.

Imliriu'lmlisw'ing innebär sådana åtgärder som skolan vidtar för att ge varje elev en undervisning som svarar mot och fyller hennes behov. Den allsidiga utveckling som skolan i samarbete med hemmen skall främja gäl- ler fysisk och intellektuell förmåga. kunskaper. lärdigheter. känsloliv. so- ciala attityder och handlingar.

lndividualiseringcn underlättas av" ull man utvecklar arbetssätt sotn till- låter att varje elev arbetar med utgångspunkt i egna erfarenheter. förutsätt- ningar och behov. att man organiserar arbetet i grttpper inom klassens eller arbetsenhetens ram. ut! förstärkningsresurserna främst kommer dem till godo som har särskilda svårigheter.

Att eleverna själva ställer frågor och formulerar problem som de vill ar- beta med innebär individualisering. Lärarna skall gå eleverna till mötes med material och handledning. Eleverna bör själva få känna sig för innan de avgör på vilken nivå de vill börja. De medverkar i fortlöpande diagnoser och i beslut som rör arbetet. dc sätter tillsammans med läraren upp mål. de deltar i planering och utvärdering. lndividualiseringen stöds således av ökat medinflytande och ökad självständighet.

Elevers intresse för bestämda frågor eller deras önskan att arbeta till- sammans med särskilda kamrater kan leda till att de sätter ihop grupper som kommer att fungera bra och gör arbetet lätt. lntrcsse— och kamratval är emellertid inte alltid enbart fördelaktigt. Ibland kan vissa elever på grund av till exempel samma etniska tillhörighet behöva arbeta tillsam- mans utifrån värderingar och intressen som är betydelsefulla för deras identitets— och samhörighetskänsla.

Prop. 1978/79: 180 138

lntrcssc- och kamratval kan leda till att elever isolerar sig i könsbuntlna grupper eller samlar medlemmar från avgränsade bostadsomre'tden. Risker finns då föratt eleverna binds till vissa könsroller och att sociala klyftor i samhället förstärks.

Eleverna bör vänja sig att samarbeta med matiga olika tnänniskor och med människor som har olika värderingar och livsstil. Även om det kan vara påfrestande. utvecklar det samarbetsförmi'tgt't och självständighet santt ger livserfarenheter. Av llera skäl bör således gruppsammansättning- ar i en klass variera.

Nivågrttppering dvs. då elever med samma studietakt och tärdighetsnivi't bildar grupper katt vara motiverad föratt gc tillfälle till systematisk inlär— ning eller speciella moment. Sådana grttpper får dock aldrig göras perma- nenta. Vid långvarig nivågruppcring kan elevgruppernas referensramar bli för snäva och isolering mellan elevgrupper på olika lätdighetsnivåcr katt uppstå. Det språkliga och sociala utbytet mellan eleverna minskar och de kan låsas till vissa värderingar. både beträffande sig själva och andra.

Nivågruppering är lämplig endast ttnder kortare arbetsperioder. Arbete i grupper sotn är sammansatta av elever med olika lärdighetsut— veckling har llera ofta förbisedda fördelt'tr. Elever har god nytta av att bistå kamrater som behöver deras hjälp. Olika elever kan också stimulera var- andra på olika .sätt. Samarbetet ärgynnsamt för alla medlemmar i gruppen. Detta gäller såväl tankeförmåga som social utveckling och ansvarskänsla. Av samma skäl kan elever i olika åldrar. dvs. i olika årskurser eller på olika stadier ha stort utbyte av att arbeta tillsammans.

Ramen för elevgrupperingarna är klassen eller arbetsenheten. dvs. några klasser ttnder ledning av en grupp vuxna. f'krbetscnhetcn kan. lika väl sotn grupperingar inom den organiseras över arskurs- och stadiegränser. (_)rga— nisationen i arbetsenheten ger möjligheter till samarbete och överbryggan— de av traditionella ämnesgränser. Arbetslagsprincipen ger eleverna ller vttxenkontakter på klasslärarstadiema men kan begränsa detn på högsta— diet.

Elevernas utveckling är beroende av ett växelspel mellan lärare och ele— ver. Lärarna skall leda arbetet och samtidigt lyfta fram elevernas ideer. De måste också ställa sina kunskaper och erfarenheter till förfogande. Litbytet mellan dem som arbetar i skolan gäller även värderingar. känslor. upplev velser och språk. Alla parter måste lta utctlt'lt/lytundt'. De måste kttnna på- verka varandra och låta sig påverkas. Lärarna måste närma sig eleverna på ett personligt sätt och visa respekt och intresse för elevernas känslor och tattkar. Detta skall inte innebära att de inte ställer krav på eleverna.

l elevernas Hlt'dctllsrtu' ingår att de deltar i planeringen. dvs. i val av in- nehåll. läromedel. arbetssätt m.m. De behöver därför känna till och ta ställning till skolans mål och riktlinjer. Ansvar för lokalers vård. placering och skötsel av arbetsmt-tterial. utformning av regler. planering av olika aktiviteter är exempel på sådant som ger övning att samarbeta. Många sysslor kan delas mellan vuxna och elever och man bör då tillsammans enas om ramarna för samarbete och medansvar.

Genom att delta i organiserat samråd tränar sig eleverna att samarbeta och att representera sina kamrater i olika sammanhang. Då man rådgör med varandra om frågor som är viktiga för klassen fungerar den som klass- råd.

Vunna erfarenheter från klassrådet kan användas i elevrådet. Det är vik— tigt att elevrådets medlemmar får tillfälle att föra elev/rådets resonemang vidare inom de enskilda klasserna. Skolledare och lärare har ansvar för att tid anslås för elevrådsverksamhet.

Prop. 1978/79:18() _ _I: 139

Elev-'rådst-trbetet ger eleverna en första uppfattning om hur demokratiska processer verkar. _

Elevernas möjlighet att påverka skall gälla även utanlör skolan. lilever- na kan studera den egna kommunen och engagera sig i aktuella frågor och opinionsbildning. De kan också bearbeta riksomfattande frågor vid kon- takt med offentliga organ. Genom att arbeta på detta sätt får eleverna till- sammans med andra delta i påverkan av sin omgivning och sina villkor. Genom praktiska erfarenheter får eleverna kunskaper och sji'tlv-ft'ftrtroende för att delta i en ömsesidig demokratisk påverkansproeess.

Den önskade utvecklingen av arbetssätten medför förändrade krav på lämnna/len och deras användning.

Läromedelsbegreppet innelättar alla de olika pedagogiska hjälpmedel som används i skolarbetet. Lärare och elever bör välja de hjälptnedel som passar bäst i deras arbete. Man vill inte definiera ett visst slags produkter som läromedel titan vidga gränserna för vad som kan användas i skolarbe- tet.

Laborationer. exkursioner. studiebesök och samhällskontakter bör bli naturliga inslag i arbetet. Samhällets inforntationsutbttd i olika former skall också utnyttjt'ts.

Skolans läromedelssatnlingar måste organiseras så att de fungerar väl. dels på elevemas arbetsplats. dels i bibliotek. Behovet av läromedel för hemspråksundervisningen måste särskilt uppmärksammas.

När det gäller material som tillkommit med syfte att påverka. kan risken för ensidighet motverkas genom att man kombinerar olika slags framställ— ningar. Skolans uppgift är också att ge eleverna möjlighet att utan lärarens hjälp kontrollera sakuppgifter och bedöma en framställnings eventuella tendens. De måste därför lära sig att utnyttja bibliotek och annan informa- tionsservice.

Det är väsentligt att det material de arbetar med ger sinnesintryck och Upplevelser samt möjlighet att göra upptäckter och dra slutsatser.

Stereotypa arbetsuppgifter bör undvikas. Däremot kan man behöva oli- ka slag av handböcker.

För att den individualisering och det samarbete som skolan eftersträvar skall komma till stånd krävs tillgång på olika slags läromedel. Eleverna måste få välja utifrån egna intressen och förutså'tttningar. De kan också till— sammans göra material för projektorer och ljttdapparater. spela in film osv. Det är önskvärt att verktyg. instrttmettt och apparater samt förbruknings- material av olika slag kan stå till elevernas förfogande.

Vid utvärderingen av arbetsresultaten bör man även ta till vara erfaren- heter av olika läromedel. Därmed kan man få en bedömningsgrttnd för fort— satt planering och nya inköp. Eleverna bör både få inllytande över lärome— delsvalet och ansvar för de läromedel de har.

6 Skolans stödjande arbete

Frågan om httr skolans särskilda elevv'årdsfttnktionärer häst skall utnytt— jas har debatterats länge. Åsikterna har varit många och vitt skilda. Några har sett (7lf'l'l'årdwt som något man använder sig av i akuta problemsitua- tioner för att få hjälp och avlastning i en ohållbar situation. Det har då ock— så ofta varit fråga om att "bli av med ett problem". Andra däremot har ut— tryckt missnöje med att enskilda problem tagit alltför stor del av skolans elewårdsresurs på bekostnad av breda förebyggande insatser.

Prop. 1978/79:180 140

SÖ:s uppfattning ät' att man i den verksamhet. som i dag kallas elevvård. kan urskilja två funktioner: förebyggande elevvård och akut elevvård. Dessa två funktioner bör vidareutvecklas och integreras så att de insatser som göt's främjar utvecklingen av hela skolmiljön.

Den dubbla inriktningen av skolans stödjande arbete bygger på det syn- sätt som uttrycks i skollagens första paragt'af och i målen för grundskolan. Där anges att skolan i samarbete med hemmen skall främja elevernas allsi- diga utveckling samt därvid meddela eleverna kunskaper och färdigheter. Allt arbete i skolan skall alltså vara pct'sonlighetstttvecklande.

Elever_ lärare och övrig skolpersonal måste arbeta tillsammans och an- passar arbetet till sina olika föt'utsi'tttningar och behov-'. Detta gäller all verksamhet i skolan och ät' inte minst viktigt när det gäller skolans stöd- jande arbete.

Arbetsenheten utgör organisatorisk bas för bl. a. elevvårdsarbetet och ligger därmed också till grttnd för skolans stödjande insatser i vid mening. Det ökade lokala ansvarstagandet t.ex. i fråga om planering. resursan- vändning och utvärdering bör ge större förutsättningar än tidigar' att med- verka till att olika behov hos eleven kan tillfredsställas.

Samspelet mellan elev. lärare och kamrater i skolan är en förutsättning för utveckling. I detta samspel är eleven aktivt medverkande och fåt' inte betraktas som objekt för åtgärder.

Ett ensidigt symtomtänkande maste undvikas när det gäller skolsvårig— heter och i stället böt' vikten av att finna orsakerna till problem betonas. Skolan har dock begränsade möjligheter att lösa problem som bottnar i utanför skolan liggande orsaker. Här fordras ett förtroendefullt och nära samarbete med hemmen och med det övriga samhället.

[ elevvårdsarbetet deltat' förutom den pedagogiska personalen företräda- re för skolhi'tlsov-ard och skolpsykologiskt. studie- och yrkesvägledande och skolkurativt arbete. Dessa pet'sonalgruppers funktioner ät' till vissa de- lar inbördes gemensamma och även gemensamma med lärarpersona- lens. SÖ anser att varje enskild skola och arbetsenhet själv måste komma fram till httr man bäst tttnyttjar varandras specialkunskaper och individua- litet.

l-"ör elever med handikapp ät' strävan att göra hela deras skolsitttation så litet avvikande från övriga elevers sotn möjligt. Genom olika extra åtgär- der behöver också eleverna få speciell hjälp i skilda avseende. Detta krä' ver rörlighet i utformningen av åtgärderna.

De S/N't'fll/l'l't/llyt)gI'X/v'd in_v'ulst'rna utformas på olika sätt för att möta elev emas skilda behov. De kan t. ex. bestå i olika former av specialunder— visning. särskild undervisning samt anpassad studiegång. insatserna riktas i första hand till de elever som har särskilt stora behov av stimulans och stöd. (')fta böt' tyngdpunkten ligga på att stärka clevetts självkänsla. lnsat— serna kan gälla inlärning och tärdighetsträning då förmågan att behärska viktiga färdigheter och kunskaper hänger samman med elevernas självför— troende. I det specialpedagogiska arbetet måste man bygga på god känne— dom om eleven och utgå från elevens starka sidor och det sotn eleven lipp- lever som positivt i sin miljö.

Den helhetssyn som enligt SÖ:s mening böt' prägla skolans specialpeda- gogiska insatser innebär att allt arbete måste ske så nära elev-en som möj- ligt. Men det bör också ske med närhet till hemmet och kamraterna i ar- betsenheten. De specialpedagogiska insatserna skall därför i den utsträck— ning som är möjlig och lämplig integreras inom arbetsenheten. Ibland katt elevens behov-' bäst tillgodoses i särskild undervisningsgrupp. Detta avgörs i nära samarbete med elev'" n och hans föräldrar.

Prop. 1978/79:180 _ 141

Innehåll. organisation och uppläggning av' invandrarundervisningen har aktualiserats på allvar först under de senaste åren. i mars 1978 var ca 89 000 elever i grundskolan barn till invandrare. -

l översynsarbetet rörande invandrarundervisningen har SÖ utgått från de övergripande malen för den svenska invandrar- och minot'itctspolitiken. Dessa har sammanfattats i begreppenjämlikhet. valfrihet och satnverkan. En huvudprineip är att alla som bori Sverige skall behandlas likvärdigt.

Barnen. som genom förskola och skola ofta snabbare växer in i det svenska samhället än föräldrarna. behöver bl. a. hjälp att förebygga och mildra lojalitetskonlliktcr som därigenom kan uppstå. Det krävs stöd av olika slag från förskola. skola och fritidsverksamhet för att bamen skall kttnna klara mötet mellan olika kulturer.

De insatser som gjorts i förskolan för invandrarbarncn måste följas uppi grundskolan.

För att förverkliga målen för invandrar- och minoritetspolitiken ger sko— lan hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska.

7 Skola -— arbetsliv

De bedömningar och förslag angående förändringar av arbetslivsoriente- ringen i grundskolan som SÖ framlägger i denna läroplansrevision utgår från regeringens uppdrag till SÖ l976-06-23 angående översyn av praktisk arbetslivsorientering i grundskolan m.m. SÖ hat' medgivit försöksverk- samhet med ändrad arbetslivsorientering i ett antal kommuner fr. o. m. läs- året 1977/734.

Enligt SO:s uppfattning skall verksamheten vara allsidig. Eleverna skall bli medvetna om partslörhi'lllandena i arbetslivet och om de olika synsätt och intressen som parterna har och löreträder. De skall skaffa sig kunska- per om lagar och avtal. om arbetsgivares och arbetstagares rättigheter och skyldigheter och om sambanden mellan dessa faktorer. De skall vidare skaffa sig kunskaper dels om verksamhetsomraden. arbetsmiljöer. arbets- uppgifter och yrken. dels om arbetets betydelse för människan och sam- hället.

At'betslivsorienteringen skall liksom skolans övriga verksamhet söka motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet. som beror på tra— ditionellt könsroll- och statustänkande eller social och kulturell bakgrund. Den skall inriktas mot en social utjämning och jämställdhet mellan könen i familj. arbetsliv och samhälle.

Arbetslivsorienteringen är liksom övrig studie- och yrkesorientering i vid mening en angelägenhet för alla sotn ät' verksamma i skolan. Den skall i olika former inga i skolans verksamhet från första till sista årskursen och i övergt'tngen från skola till arbetsliv. Kunskaper om arbetslivet kan förvär- vas både genom praktiska kontakter med arbetslivet inom och tttom skolan och genom undervisning i skolans olika ämnen. Denna kan och böt' beri- kas genom medverkan av personer som ät' yrkesverksamma utanför sko- lan. Alla arbetsliv'skontakter =— oekså elevens egna frän fritid och ferier — bör tillvaratas i skolarbetet. Även skolans eget arbetsliv och de olika per— sonalgt'uppernas uppgifter och situation böt' således uppmärksammas.

l årskurs *) skall studie och yrkesorienteringen intensifieras. bl.a. ge— nom elevernas direkta kontakter med olika utbildningsvägar och nya kon— takter med arbetslivet. Deras eriarcnheter böt' tillvaratas i undervisningen i olika ämnen.

Prop. 1978/79:180 l4l

I samband med intagningen till gymnasieskolan och den uppsökande studie— och yrkesorienteringen måste man tillgodose vissa elevers särskil- da behov av vägledning inför val av utbildning och av kontakt med arbets- livet. Detta kan ske genom en anpassad studiegång: dess mål är att uppnå en för eleven meningsfull situation och sysselsättning.

SÖ föreslår en tidsram för de direkta arbetslivskontaktcrna (studiebesök och längre perioder av vistelse pa arbetsplatser) om sex till tio veckor för alla elever under deras itio år i grundskolan. Skolstyrelsen skall närmare besluta om arbetslivskontakternas sammanlagda omfattning. längd och förläggning inom stadier och årskurser. Besluten skall förberedas i det lo- kala planeringsrådet (SSA-rådet). För enskilda elever bör en utökning av de direkta arbetslivskontaktema efter omsorgsfull bedömning kunna ske genom individuell anpassning av studiegången.

SÖ föreslår vidare att alla elever under högstadiet genom minst vecko- långa perioder skall skaffa sig erfarenheter från var och en av följande tre arbetsliv-'ssektorer: . Teknik och tillverkning . Handel. kommunikation. service. jord- och skogsbruk . Kontor och förvaltning. vård och undervisning Det är därvid skolans uppgift att verka för att eleverna kombinerar valen inom de tre sektorerna på ett sådant sätt att de ger pojkar inblick i kvinno- dominerade yrken och llickor i mansdominerade.

Beträffande genomförandet föreslår SÖ att . den föreslagna tidsramen om sex till tio veckor för direkta arbetslivs-

kontakter skall gälla generellt för alla kommuner fr. o. ut. det läsår man övergår till att arbeta efter den reviderade läroplanen för grundskolan. . 5 kap. 10 & skolförordningen ändras varvid även behov av övergångs— bestämmelser uppmärksammas.

. praktisk yrkesorientering utgår från ämnesuppräkningen igrundskolans timplan. och att tidsramen sex till tio veckor för direkta arbetslivskon- takter inom at'betslivsorienteringen i årskurserna l—9 införs som an— märkning till timplanen. . övriga förslag till förändringar av arbetslivsm'ienteringen prövas under den inledda försöksv-erksamheten.

8 Tillval på högstadiet

Vid den översyn av grundskolans läroplan som gjordes l9b7 och som kotn att resultera i l9tv9 års läroplan strävade man efter att komma till rätta med de problem som berodde på att högstadiet var splittrat på många stu- dievägar. Lösningen blev (111 utrymmet för tillval på högstadiet minskades. url tillvalsalternativen begränsades till fem ämnen. till tillvalsämnena gavs formellt lika behörighetsvärde för tillträde till gym-

nasiestadiet och att linjedelningen i årskurs 9 slopades.

l föreliggande läroplansöversyn har SÖ stått bl. a. inför frågan om över— synsarbetet skall innebära ytterligare ett steg mot det sammanhållna hög— stadiet i dcn meningen att utrymmet för tillval begränsas i förhållande till l..gr 69 och att antalet tillvalsaltermttiv minskas.

Ett bestämt krav på det nya tillv'alssystemet är alltjämt att grundskolans elever inte far skiktas så att skilda elevgrupper far olika möjligheter till stu-

Prop. 1978/79: 180 |. 143

dier. yrkesutbildning och arbete efter grundskolan. I detta perspektiv vore det mest konsekvent att införa ett helt sammanhållet högstadium.

Direktiven för översynsarbetet medger emellertid inte att SÖ nu lägger fram ett sådant förslag. Därför måste frågan om vilket utrymme tillvalet skall få på högstadiets timplan avgöras från två bedömningsgrunder.

Först och främst får tillvalet inte ta större utrymme i anspråk än att den övriga delen av timplanen. som är obligatorisk för alla elever. blir tillräck- lig för att ge samtliga elever en likvärdig kompetens och behörighet till gymnasiala studier.

För det andra bör tillvalets omfattning bestämmas utifrån en bedömning av vilka möjligheter som står till buds för elevema att redan inom de obli- gatoriska ämnena få välja arbetsformer. arbetssätt. stoff och läromedel.

En princip som varit avgörande för utformningen av grundskolan är principen om dz'rji'ia valet. Den innebär att eleverna som ett led i sin per- sonliga utveckling lär sig att välja. ta följderna av sina val och träffa nya val med ledning av sina erfarenheter. anlag och intressen. Principen om det fria valet skall tillämpas från skolans första årskurs till den sista. Den bör gälla i det dagliga skolarbetet genom att eleverna får tillfälle att inom givna ramar välja stoff. arbetssätt och läromedel.

Att låta elevema välja efter sina intressen bör dock inte alltid och reser- vationslöst ses som det mest eftersträvansvärda i skolarbetet. Intressen ät' varken medfödda eller konstanta. lntressen skapas i regel genom påverkan i någon form. Man kan inte vara intresserad av ett område som man aldrig fått bekanta sig med. Både samhället utanför skolan och skolan själv kan påverka skolans intressen. Utanför skolan finns ett stort. lättillgängligt kommersiellt utbud som kan vara så ensidigt. och ibland också ha sadana inslag av människoft'vrakt och våld. att skolan aktivt och kraftfullt måste ge elev-'ema motbilder. Vissa intressen som är präglade av en känslomässigt. socialt och kulturellt torftig miljö skall ifrågasättas och kompenseras inom skolan. Av dessa skäl måste de intressestyrda valen inom skolan balanse- ras av en ambition att också utveckla och vidga elevemas intresseområden i en riktning som överensstämmer med målen för skolan.

SÖ föreslår att elevernas val av tillvalsämnen begränsas till ett val mel— lan sinsemellan likvärdiga alternativ inotn en gemensam sprak/ig .v't'klnr.

Motivet för att koncentrera valmöjligheterna till en sådan sektor ligger i hittillsvarande erfarenheter av grundskolan. Dessa visar klart på behovet för alla elever att utveckla sin språkliga förmåga. Undervisningen inom de obligatoriska ämnenas ram har hittills inte i tillräcklig utsträckning kunnat möta alla elevers behov av att ta till vat'a och utveckla sina inneboende för— utsättningar för språklig utveckling. SÖ:s öv'ersynsarbete har därför tagit sikte på att genom en förändrad tillvalskonstt'ttktion öka möjligheterna till språklig utveckling för alla elever.

l denna sektor ingår_/i'aa.s'/m och [kJ/ul. Med hänsyn till att invandrare har speciella behov av övning i sitt hems-prål; finns detta med som alterna— tiv. Möjlighetema att läsa hemspråk enligt nu gällande bestämmelser bör dock finnas kvar. lnvandrade ungdomar. som vill studera sitt hemspråk på högstadiet. kan alltså med SÖ:s föt'slag få två möjligheter härtill. antingen genom att välja det som tillvalsämne eller genom att läsa det enligt skolför- ordningen.

Det mest centrala i SÖ:s förslag är emellertid att med ett fjärde alterna- tiv. som prelimini-trt benämns "kommunikation" söka bemöta olika behov av språkutveckling hos eleverna. Detta kan ske genom att de i mindre grupper far ökad tid att utveckla sitt förmåga till kontakt med andra männi-

Prop. 1978/79:180 144

skor med hjälp av ett brett register av uttrycksmedel. Träningen i att själv uttrycka upplevelser. idéer och åsikter med hjälp av olika uttrycksmedel såsom ord. bild. rörelse och musik bör ske inom varierade sakområden och i olika former.

Arbetet i tillvalsärrtnet i"kommunikation"i skall främja elevernas sociala och språkliga utveckling. Eleverna skall vänja sig vid att aktivt använda språket i olika sociala sammanhang. så att deras språkliga förmåga frigörs och utvecklas.

En förutsättning för att studierna i tillvalsämnet i"kommunikation' verksamt skall bidra till elevernas språkliga utveckling är att arbetet fortlö— pande ger dent nya erfarenheter. som hjälper dent att bättre förstå och handskas med omvärlden och sin egen situation. Innehållet i studierna maste både vara och upplevas som angeläget för eleverna. En annan förut- sättning är att arbetssättet ger elcverrta tillräcklig tid till handling. rellek- tion och eget skapande.

Lärarna har ansvar för att arbetet läggs tipp så att eleverna hela tiden ut- vecklar sitt förmåga att samtala. att argumentera och lösa problem. att ge uttryck åt sina känslor och sin vilja och att ta del av andras argument och känslo- och viljeuttryck. Det är viktigt att elcvcma i samråd med lärarna får välja tenta eller problem att arbeta med för kortare eller längre tid.

SÖ föreslår alltså att tillvalssystemct begränsas till altemativen franska. tyska. hemspråk och "kommunikation".

Utrymmet för tillval minskar därmed jämfört med Lgr 69. När man be- dömer vilken tid sotn erfordras för studier i franska eller tyska bör man se problemet i ett perspektiv av livslångt lärande. Man kan inte begränsa sig till att se på ungdomsskolans möjligheter härvidlag * än mindre till enbart grundskolans. Vuxenutbildningens expansion har under den senaste tio- årsperioden varit omfattande.

Enligt SÖ:s mening bör alltså de nuvarande ämnena ekonomi. konst och teknik utgå som tillvalsalternativ. lrtnehållet i dessa ämnen bör komma alla elever till godo. SÖ kompletterar därför förslagen till kursplaner för vissa obligatoriska ämnen med väsentliga delar av innehållet i ekonomi. konst och teknik.

Enligt prop. 1977/78: 85 om ett nytt statsbidragssystem för det allmänna skolväsendet ingår i basrcsursen för årskurserna 7. 8 och 9 fyra lärarvec- kotimmar per klass för att ge erforderlig resursökning för gruppindelning i alternativkttrsämnen och tillvalsämnen.

SÖ:s förslag till nytt tillvalssystem innebär visserligen färre valaltemativ för eleverna än vad nuvarande tillvalssystem gör. men det språkligt-kom- munikativa altemativet rymmer i sig flera olika möjligheter till uppläggning av undervisningen. Det är rimligt att räkna med att arbete i mindre grup- per i detta alternativ blir relativt vanligt. Det får till följd att resurser måste ställas till skolomas förfogande så att flera grupper med "kommunika- tion" kan anordnas i varje årskurs. Kostnaderna för hemspräksundervis- ning som tillval skall enligt SÖ:s uppfattning rymmas inom de särskilda re- surser som disponeras för hemspråksundervisning. Därvid måste en avvägning ske mot behoven av hemspråksundervisning på övriga stadier.

Mot bakgrund av erfarenheter av elevernas nuvarande val av tillvalsäm— ne räknar SÖ med att grtrpperi ”kommunikation" och franska/tyska kom- mer att anordnas vid alla högstadiet". Någon regel om att grupp skall anord- nas vid visst elevantal föreslås därför inte från SÖ:s sida. Om inte särskilda skäl föreligger bör undervisning i dessa tillvalsämnen anordnas vid alla skolor i enlighet med elevers och föräldrars val.

Prop. 1978/79: 180 l45

Nägot av det viktigaste som nu händer med skolverksamlteten i landet är decentraliseringen av ansvar och beslut. Dessa förändringar bör sätta sin prägel även pä utformningen av tillvalssystcmet. l.)ärför har SÖ strävat ef— ter ett tillvalssystem som ger ett visst utrymme för beslut pa lokal niva när det gäller att närmare utforn'ta innehållet i tillvalet.

En dclfräga inom översynsarbetet har gällt om alternativkursema. som infördes med l9o2 ärs läroplan i franska. t_vska. engelska och matematik på högstadiet. skall bihchallas eller inte.

Som framhälls i proposition 1975/576: 39 bestar skillnaderna ntellan kurs- alternativen främst i valet av lärostoff. graden av konkretion och inlär- ningstid. Eftersom läroplanen förutsätter att de enskilda eleverna alltid skall ha en undervisning tillrättalagd efter sina förutsi-ittningar kan det ifra— gasättas om det finns nagra pedagogiska skäl till att fördela eleverna pa al— ternativa kurser. I samma proposition anförs vidare: '"lnom ramen för den sammanhi'tllna klassen i kombination med de olika möjligheter till grupp- ttndervisning och andra särskilda atgärder som bör vara möjliga att vidta i ett s_vstcm med friare resttrsanvändning. kan en langtgäende individualise- ring astadkommas."

SÖ anser att skolans differentierings— och individttaliseringsproblem helt bör göras till en inre—pedagogisk fraga och inte förbli en fråga av admini- strativ organisatorisk art. De alternativa kurserna bör därför avskaffas. Fördelarna med alternativktu'ser ligger främst i att de som regel ger ökad lärartäthet i berörda änmen. Deras svaghet ligger i att man inte heller med allmän och särskild kurs kan tillgodose de varierande behoven av indivi- dualisering i dessa ämnen och att de därför är en alltför stel form av resurs— tilldelning. Dessutom är även valen av alternativkurs ofta socialt betinga- de. Av elever med lika goda förutsättningar i matematik och främmande språk tenderar elever fran lägre socialgrupper att välja det lättare alternati— vet medan deras socialt mer gynnade kamrater väljer det svårare.

Enligt SÖ:s mening är frågan om alternativkurserna av skolpolitisk na- tttr. Inför ett ställningstagande kan man naturligtvis inte bortse från det motstånd mot ett omedelbart avskaffande av alternativkursema som finns hos berörda lärargruppcr. Detta motstand har rapporterats fran Lärarnas Riksförbund och Sveriges Lärarförbund och det avspeglas ocksä i skrivel— ser som inkommit till SÖ med anledning av artiklar i frågan införda i Lä- roplansdebatt. Det finns i huvudsak tva skäl till detta motstand.

Det ena skälet torde vara en oro för att inte i tillräcklig män få del av förstärkningsresursen för undervisningen i de nuvarande alternativkurs- ämnena. när resurser för gruppuppdelning inte längre genom centralt med' delade bestämmelser skulle bli specialdestinerade till ämnet i fråga. Dessa farhågor delar inte SÖ och anser inte att de kan tillmätas avgörande bety- delse.

Det andra skälet gäller konsekvenserna av de principiella uttalandena mot nivagruppering i propositionen och utskottsbetänkandet om skolans inre arbete. Alternativkttrserna harju i stort sett inneburit en legaliserad nivägruppering i de fyra ämnen som har altemativkurser. Men ansvaret för elevernas gruppering har inte ävilat skolan titan grupperingen har varit en följd av föräldrarnas val av alternativkurs för eleven kombinerad med vis- sa regler i skolförordningen.

Ett avskaffande av alternativkurser medför att det blir skolan som får överta ansvaret för httr eleverna grupperas vid undervisningen i de aktuel- la ämnena och därvid här liksom i övriga sammanhang — har att iaktta generella föreskrifter och anvisningar i fråga om nivagruppcring. Likaså IO Riksdagen [978/70, I min!. Nr [80

Prop. 1978/79:180 l46

mäste man lokalt i skolstyrelsen. t'ektorsomradet. den enskilda skolan och arbetsenheten —— ta ansvaret för att förstärkningsresttrserna sätts in där de bäst behövs. vilket utöver de första stegen att lokalisera resurser- na bl. a. till skola. stadium. ämne — ocksa innebär ett ansvar föratt till— godose svagare elevgruppers behov. i den man detta har samband med re— sttrstilldelning.

Det katt förefalla som om olika principer här kttnde komma i kollision med varandra: a ena sidan strävan att tillgodose svagare elevgrupper tt. ex. genom mer frekvent arbete i mindre grupp) och a andra sidan principen att undvika att gruppera elever efter kunskapsniva och/eller social bakgrund (nivagrttpperingl. Av avsnitt 5 har framgått httr SÖ anser att man allmänt bör uppfatta och tillämpa principen om nivägruppering.

Mot bakgrund bl. a. av vad som förut sagts om tillvalssystemet och de möjligheter" som finns att senare i livet ägna sig än språkstudier har SÖ kommit till den slutsatsen att alternativkurserna i franska och tyska bör upphöra vid den tidpunkt den nya läroplanen träder i kraft. Motsvarande resurser bör da föras till förstärkningsresurscn.

Med hänsyn till den läraropiniott som kommit till uttryck ser SÖ något annorlunda på frågan när det gäller de obligatoriska ämnena engelska och matematik. Avvecklingen av alternativkurserna i dessa ämnen bör ske successivt ttnder en period om fem är efter det att den nya läroplanen trätt i kraft. Ämnena föreslas dock få behälla resursen för allmän och särskild kurs inom basresttrsen under denna femårsperiod. men resursen bör an— vändas pa ett mer flexibelt sätt än vad som nu sker inom ramarna för all— män och särskild kurs. Under denna tid bör man hinna skaffa sig konkreta och lokala erfarenheter dels av hur undervisningen kan läggas tipp på olika sätt. dels av vilka möjligheter förstärkningsresursen erbjuder. Under den— na tid bör också läromedlen kunna utvecklas så att de får bredare använd- ningsonträden.

Redan nu bör således fattas beslut om att resursen för alternativkttrserna i engelska och matematik skall föras över till förstärkningsresttrsen efter denna femarsperiod.

SÖ räknar med att det finns goda förutsi'tttningar för en omedelbar och intensilierad verksamhet inriktad på en friare användning av alternativ— kursresurserna. Åtskilliga lokala initiativ på skilda platser i landet visat" att mänga lärare i dag är beredda att pröva nya och friare arbetssätt i sitt un- dervisning. Det förslag som SO här lägger om att alternativkursresursen tills vidare får stanna inom ämnena engelska och matematik skall ses som ett organisatoriskt stöd för en önskad pedagogisk utveckling.

9 Grundskolans utformning — skoldag timplan

Nu gällande timplaner för grttndskolan återfinns i läroplan för grundsko- lan. s. ll()—l25. De är fastställda av Kungl. Maj:t l969. Avsnittet innehål— ler följande timplaner: Timplan l lågstadiet klasstyp a Timplan 2 mellanstadiet klasstyp A Timplan 3 lågstadiet klasstyp b Timplan 4 lågstadiet och mellanstadiet klasstyp B 1. B 2 Timplan 5 högstadiet klasstyp A Timplan 6 högstadiet klasstyp B specialklass

Prop. 1978/79:180 : . 147

Nuvarande timplaner har generell giltighet för alla elever. Samma tim- planer gäller t.ex. i vanlig klass och specialklass. Vissa möjligheter finns dock att anpassa undervisningstiden till olika elevers behov och förutsätt— ningar.

Nuvarande timplaner tar tipp såväl elevveckotimmar som lärarvecko- timmar. Antalet elev-'vcckotimmar anger hur många lektioner per vecka som den enskilde eleven skall ha. Antalet lärar'veckotirnrnar anger htir manga veckotimmar en klass skall undervisas per vecka.

Timtilldelning utöver antalet elevveckotiriimar regleras ocksa genom an- märkningar till timplanerna i vissa ämnen. (. ex. slöjd och hemkunskap.

Vid l969 ars läroplansrevision var en av avsikterna att minska den tids— mässigt splittrade arbetssituationen i skolan. 1 läroplan för grundskolan förordas därför längre sammanhängande arbetspass. En ändring av sättet att ange undervisningstideii i timplanerna övervägdes under det förbere- dande läroplansarbetet men gjordes inte. 1 5 kap. 28.5 skolft'örordningen finns föreskrivet att rektor får bestämma att lektioner skall kunna läggas samman till längre eller delas i kortare arbetspass än 40 minuter. SÖ har 197l—t)5-lt) utfärdat anvisningar för arbetspassens längd i olika ämnen.

Det finns nu anledning att ytterligare stimulera en utveckling som inne- bär att arbetet planeras med utgångspunkt i htir man vill lägga tipp under- visningen och i elevemas arbetssituation.

Det nya resurstilldelningssystemet leder till. att timplanen i fortsättning- en skall ange elevernas undervisningstid i olika ämnen och ämnesgrupper men däremot inte reglera tilldelningen av lärarrestirser. Timplanen blir me- ra renodlat än nu ett intrument för att ange vissa tidsmått för elevernas tin- dervisningstid. Dessa tidsmatt skall också inga i det vidare tidsbegrepp som utgör den samlade skoldagen. För denna måste man av naturliga skäl använda de för samhället i övrigt tillämpade mättenheterna för tid (timme = 60 minuter).

Utifrån pedagogiska och andra skäl främst behovet att bättre anpassa arbetspassens längd efter ämne och arbetsmetod — förordar SÖ att man nti i timplanen avstår från att kalla en enhet om 40 minuter för timme och i stället använder eljest reguljära termer och tidsbegrepp dvs. att en timme aVser 60 minuter.

] allmänna bestämmelser och anmärkningar till nuvarande timplaner anges att mindre jämkningar eller nedsättningar i timplanerna får göras.

När beslut fattades om Lgr 69 framhöll föredraganden: "Även i ett annat avseende bör enligt min mening skolstyrelserna få ett vidgat ansvarsområ- de. Det bör öppnas en möjlighet för skolstyrelsc att göra smärre timplane— mässiga jämkningar mellan årskurserna. i första hand inom stadiet" (prop l968: 129).

Det finns nti skäl att föreslå en fortsatt utveckling av den vid l969 ars översyn tillkomna rätten att överföra tid för olika ämnen mellan årskurser.

SÖ föreslår därför att i den nya timplanen undervisningstiden för varje ämne anges per stadium i stället för per årskurs. Därigenom erhålls en ram inom vilken timtalet för ämnet skall fördelas på årskurserna inom stadiet. Denna fördelning görs lokalt och bör omprövas fortlöpande i skolans rit- värdering av sin verksamhet.

Jämkningar som innebär förskjutning mellan stadier och undervisnings- tid i ämnen bör endast förekomma undantagsvis och då alltjämt beslutas av skolstyrelsen.

Den sammanlagda tiden per ämne får inte ändras. Möjlighetema till individuella timplaneförändringar bör också ökas. l

Prop. 1978/79: 180 148

första hand bär det gälla elever på högstadiet. Behov av att anpassa timta- len i olika ämnen till enskilda elever torde emellertid finnas i alla årskurser. Riksdagen har beslutat om anpassad studiegång. Detta beslut innebär att skolstyrelsen eller efter skolstyrelsens beslut elevvårdskonferensen avses besluta i dessa frågor. Den särskilda beslutsordningen för anpassad studie- gång bör regleras i skolförordningen.

Behovet av förändringar i lågstadiets timplan är inte särskilt stort. Det är i första hand knutet till ämnet gymnastik.

Barn i utveckling upplever. uttrycker och lär in så mycket med hjälp av kroppen: De har behov av en återkommande och varierad fysisk träning.

För närvarande har ämnet gymnastik tre veckotimmar fr.o.m. årskurs 3. 1 årskurs I finns en veckotimme och i årskurs 2 två veckotimmar. För att förbättra situationen i de första årskurserna föreslår SÖ att timtalet för gymnastik ökar med en timme på lågstadiet.

[ översynsarbetet har frågan om undervisningen i engelska på lågstadiet aktualiserats. Från flera håll har uttalats önskemål om att skjuta tipp ny- böijjai'undervisningen i engelska till mellanstadiet. SÖ har noga övervägt motiven för de framförda önskemålen och synpunkterna.

Med hänvisning till bl. a. resultaten av det s. k. EPÅL—projektet (Engels- ka jiå lågstadiet) och av SÖ gjord enki'ittinderst'ikning bland 400 lärare på lågstadiet föreslår SÖ att undervisningen i engelska normalt skall påbörjas på lågstadiet. De kommuner som så finner befogat kan dock — genom be- slut i skolstyrelsen — förlägga starten av engelskundervisningen till mellanstadiet i enlighet med de jämkningsmöjligheter som tidigare före- slagits.

Som inledningsvis nämndes har SÖ haft i uppdrag att "förutsättningslöst pröva mellanstadiets timplan och därvid pröva om en nedskärning av anta— let undervisningstiminar är möjlig med hänsyn till konsekvenserna dels för olika ämnen på mellanstadiet. dels med hänsyn till undervisningen på låg- respektive högstadiet".

De för stadierna mera generella sociala och pedagogiska motiven fören samlad skoldag anges i betänkandet (SOU l974: 53) Skolans arbetsmiljö (s. 257—259).

! proposition om skolans inre arbete m.m. l975/76: 39 underströk före- dragande statsråd _vttcrligare vissa allmänna motiv ts. 254 ff).

SÖ vill därutöver framhålla följande skäl för en samlad skoldag som gilti- ga jtist för mellanstadiet: — Det är känt att barn i mellanstadieåldern är realitetsinriktade. De har be- hov av verksamhet som ger utlopp för deras allmänt utåtriktade vetgirig- het. Betoningen av kunskapsstoffeller lärdighetsträiiing som sker i friare för- mer och med personligt engagemang har erfarenhetsmässigt stor peda- gogisk betydelse och ger en positiv inställning till självständiga studier. Grunden härtill bör läggas under de åldrar då eleverna befinner sig på lågstadiet och mellanstadiet. — Utveckling och fördjtipning av' personliga intressen såsom föreningsar- bete bör särskilt stimuleras före tonåren och puberteten. SÖ föreslår att den sammanlagda undervisningstiden per vecka för mellanstadiets elever minskas med 4 timmar och 20 minuter för hela sta- diet. vilket ungetär motsvarar en genomsnittlig minskning per årskurs med två 40-mintiterslektioner per vecka.

SÖ föreslår vidare att de nuvarande resurserna för de timmar som nu föreslås borttagna från elev-timplanen får inga i förstärkningsrestirsen i en-

Prop. 1978/79:180 . 149

lighet med den föreslagna principen i propositionen som skolans inre arbe— te m.m. (prop. I975/76: 39).

SÖ föreslår att större delen av det nuvarande tillvalsämnet ekonomi bil- dar ett gemensamt ämne tillsammans med det nuvarande ämnet hemkun— skap och att det nya ämnet benämns hemkunskap. Motiveringarna för detv ta är i korthet följande: - De llesta httvttdmomenten för tillvalsämnet ekonomi behandlas redan nu i viss utsträckning inom ämnet hemkunskap. Det gäller t. ex. moment som berör den enskilde individen. familjen och bostaden vidare tar äm— net hemkunskap tipp httshållstekniska färdigheter. — Genom att bygga in delar av ämnet ekonomi i ämnet hemkunskap kan detta utökade ämne ge en helhetsbild av hushållsekonomi och familje- ekonomi samt bredda elevernas kunskaper i frågor som rör sambanden mellan miljö. kost och hälsa.

Det vidgade innehållet i ämnet hemkunskap motiverar att ämnet i den nya timplanen får ökad tid på timplanen. SÖ föreslår en tidsför- stärkning om nästan en timme. Värdefulla erfarenheter av undervisningen i konst anser SÖ emellertid bör komma skolarbetet i dess helhet tillgodo. Det har visat sig att undervis— ningen väsentligt kan bidra till att eleverna tttvecklar sin förmåga att utryc— ka sig och agera att deras sociala utveckling främjas.

De positiva erfarenheterna av framför allt arbetssättet i konstundervis- ningen bör kttnna tas ttpp i andra ämnen.

I enlighet med sitt ttppdrag har SÖ övervägt httr det nuvarande tillvals— ämnet teknik till vissa delar kan göras obligatoriskt liksom hur en teknisk- praktisk ttndervisning kan integreras iövrig undervisning. Som framgår av avsnittet om kursplaner (avsnitt 4) anser SÖ att den obligatoriska teknik- ttndervisningen bör ingå i blocket orienteringsi'imnen och med sitt praktis— ka undersökande arbetssätt förstärka undervisningen där. Motiveringarna härför är i sammanfattning följande:

— Med hänsyn till bl.a. de mycket olikartade studieval som pojkar och flickor visat sig göra till gymnasieskolan och högskolan är det särskilt angeläget att i framtiden ge grundskolans kvinnliga elever möjlighet att arbeta med teknik. Detta sker bäst genom att undervisningen blir obliga— torisk. —- Det råder ett samband mellan de tekniska. de naturvetenskapliga och de sociala sektorerna i samhället. Det tekniska området omfattar delar av både naturvetenskap och satnhällsvetenskap. Det är då naturligt att un- dervisningen i teknik integreras med skolans övriga natur— och samhälls— orienterande undervisning. — Att föra teknik till gruppen orienteringsämnen är natrttligt med tanke på de beröringspunkter som dessa ämnen har. Tekniska företeelser är t. ex. ofta förknippade med fysikaliska förhållanden och kan konkretisera dessa för eleverna. Lärare i teknik tjänstgör vanligen också i något an— nat orienteringsämne.

Som tidigare framförts anser SÖ att vissa delar av tillvalsämnet ekonomi i framtiden bör studeras av samtliga elever. Dit hör bl. a. inslag av kontors— teknik och kontorstekniska färdigheter. SÖ föreslår nu att maskinskriv— ning blir ett obligatoriskt ämne med egen tid på timplatten.

För att undervisningen i maskinskrivning skall kttnna bedrivas i mindre grupp än hel klass måste resurser härför ges. SÖ löreslår att resurs för del— ning förs till förstärkningsresttrser för maskinskrivning liksom för slöjd och hemkunskap.

Prop. 1978/79:180 l50

Ett deluppdrag inorn läroplansöversyncn har varit att bedöma vilka un- dervisningsmässiga fördelar som kan ligga i att bygga in även ämnet barn- kunskap i övriga ämnen jämfört med att tillsammans med delar av andra ämnen skapa särskilda ämnesblock.

SÖ bedömer det vara viktigt att eleverna i grundskolan får en god under- visning om barns utveckling och Vård. En sådan undervisning är central för att förbereda eleverna för rollen som förälder. och den är ett led i ele- vernas arbete med familjefrågor av skilda slag.

SÖ föreslår att barnkunskapsmomenten förs över till orienteringsämne— na (i första hand samhällskunskap och biologi) och till det föreslagna vid- gade ämnet hemkunskap. Därigenom tillgodoses kraven på barn- och ung- domskunskap i skolans undervisning.

Enligt nuvarande läroplan väljer eleverna en av slöjdarterna på högsta- diet. Dessa val har alltid givit uttryck för en traditionell könsrollsuppfatt- ning. Med de mål och det innehåll som nu föreslås för slöjdämnet blir det än angelägnare att förstärka slöjdundervisningen på så sätt att bada slöjd- arterna under en längre tid för närvarande blir obligatoriska föralla elever.

SÖ föreslår därför att tiden för ämnet slöjd ökas något jämfört med Lgr 69 så att den omfattar sammanlagt fyra timmar och att undervisningen i slöjd för alla elever omfattar textilslöjd och trä— och metallslöjd.

Bakom riksdagsbeslutet om en samlad skoldag ligger syftet att låta tim- planebunden undervisning växla med annan verksamhet och på så sätt åstadkomma ett varierat och utvecklande skolarbete för eleverna. Beslut om att införa den samlade skoldagen fattas av kommunerna. som också av— gör dess närmare innehåll och längd.

Den samlade skoldagen kommer att omfatta timplanebunden undervis- ning. annan verksamhet, raster och andra uppehåll. Undervisningens om- fattning regleras av timplanen. Övrig verksamhet kan variera till omfatt- ning och innehåll.

Genom att ange undervisningstiden per stadium bör nu de olika stadier- nas timplaner sammanföras till en gemensam timplan.

Tabell 9: 3 Förslag till ny timplan för grundskolan

Lagstadiet Mellanstadiet

Timmar Timmar Timmar Timmar Timmar Timmar (60min) t40min) 60min') (40min) (60min) (40min)

Bild= -— 4 6 3 4.5 Engelska 1.5 2 6 9 6 9 Gymnastik 5 7.5 6 9 6 9 Hemkunskap 4 6 Maskinskriv-

ning -— — — [ I.5 Matematik 8.5 3 9.5 4 5 7.5 ll Musik 25 4 3. 4 5 2 3 Oriente-

ringsämnen ll l6.5 13.5- 20.5 20 30 Slöde 1.5 1 6 9 4 6 SVenska 19 29 W 35.5 6.5 l0 Tillval5 - - —- 6 9

S:a l346 49 74 65 98 (it» 99

'"TNotsiffrorna hänvisar till "Anmärkningar till timplanen”.

Prop. l978/79:180 . 151

Anmärkningar till timplanen I. Den sammanlagda undervisningstiden för eleven per stadium skall fördelas på de olika årskursema enligt följande: Årskurs 123456789 Timmar 13 l6 20 2] 22 22 22 22 22

2. l orienteringsämnena ingår biologi. fysik, geografi. historia. kemi. re- ligionskunskap. samhällskunskap och teknik. På lågstadiet ingår också ämnet bild.

För undervisningen i bild på lågstadiet, se mål och huvudmoment under åmnesrubriken Bild.

På lågstadiet ingår bildarbete i undervisningen i alla ämnen. dock främst inom svenska och orienteringsämnena.- Målen för ämnet bild beaktas vid denna integration.

3. För rörelsehindrade elever skall tid för sjukgymnastik och tid för ele- vernas anpassning till daglig livsföring tADL-träning) inräknas i tid för andra ämnen eller i tid för annan verksamhet inom den samlade skoldagen.

4. De direkta arbetslivskontaktcrna (studiebesök och längre perioder av vistelse på arbetsplatser) skall för varje elev sammanlagt ttnder årskurser- na 1—9 omfatta sex till tio veckor. Tiden härför ersätter undervisning och annan verksamhet under skoldagen enligt föreskrifter i skolförordningen.

5. tillvalsaltemativen är — '"kommunikaton"'

— franska eller tyska — hemspråk

6. Av det sammanlagda timtalet för de obligatioriska ämnena anslås på samtliga stadier tid för studier av projektkaraktär.

7. Undervisningen i slöjd omfattar för alla elever två slöjdarter. dels textilslöjd. dels trä- och metallslöjd. Allmänna bestämmelser

1. Längre förflyttning till och från ttndervisningslokal räknas ingå i rast. Elevernas förberedande och avslutande göromål i samband med ett arbets- pass räknas ingå i undervisningen.

2. När det i timplanen angivna antalet timmar för ämnena fördelas på årskurserna inom stadiet skall elevernas undervisningstid per vecka vara det antal timmar som anges i anmärkning ] till timplanen.

3. Skolstyrelsen får. om särskilda skäl föreligger. besluta om jämkning- ar mellan Sl'ddlét'itn i fördelningen av antalet timmar i ämnena. Den sam- manlagda tiden per ämne får dock inte ändras. Under de två till fyra första veckorna på varje stadium kan undervisningstiden begränsas och succes- sivt utökas så att övergången från hemmet till skolan och till nytt stadium underlättas.

4. (_)m i undantagsfall enskild elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inte kan erhålla en utbildning som i rimlig grad är avpassad efter hans eller hennes intressen och anlag, får skolstyrelsen besluta om avvi- kelser från timplanen -— anpassad studiegång. Elev som har anpassad stu— diegång skall fortlöpande beredas viss grundläggande undervisning. Beslut om anpassad studiegång skall grundas på allsidig utredning. På högstadiet kan hela eller delar av utbildningen förläggas utanför skolan. Under sådan tid skall eleven ha handledare på arbetsplatsen.

5. För deltagande i musikverksamhet i kör eller ensemblespel. som anordnas under skoldagen enligt 5 kap. l l åskolförordningen. får elevs tid för undervisning enligt timplanen minskas med högst l5 timmar för läsår. För varje elev bör minskningen fördelas på flera ämnen.

Prop. 1978/79zl80 H"

6. Undervisningen i hemspråk och strrdichandledningen _på hemspråk enligt föreskrifter i skolförordningen ersätter undervisning och/eller annan verksamhet av motsvarande omfattning under skoldagen.

IO Planering. resursanvändning. utvärdering

Den decentraliserade beslutanderätten och den friare resursanvändning— cn innebär ett ökat lokalt inflytande och ansvar för kommunen och för cle— ver och personal vid enskilda skolor. Detta kräver en planering av verk- samheten bland barn och ungdom i samverkan med andra kommunala or— gan som fritidsnämnd. social centralnämnd och kulturnämnd samt med förenings— och organisationsliv i kommunen.

Förändringarna innebär dels nya förutsättningar för skolans verksam— het. dels en ytterligare demokratisering av skolan. [ läroplanen betonas vikten ut att eleverna medverkar i planeringen av skolarbetet. l97b års riksdagsbeslut om skolans inre arbete har skapat en grtrnd för ett ökat rnedinflytande för eleverna.

Det är viktigt. att man på varje niva söker finna ändamålsenliga former för planering och utvärdering. (')mfånget av planering och utvärdering vari- erar för olika organ.

Bland skolstyrelsens uppgifter märks att samla information om förutsätt- ningarna för arbetet och om utvecklingen på de olika skolorna. På grund- val av denna information vidtas olika åtgärder. exempelvis beträffande för- delning av resurser. Den planering som här är nödvändig måste ske till- sammans med andra organ som har ansvar för barn och ungdom inom kommunen.

En annan uppgift för skolstyrelsen är att upprätthålla kontakterna med arbetsliv och organisationer i kommunen. Här har de lokala planeringsrå- den för samverkan mellan skola och arbetsliv. SSA-råden. en viktig funk— tion.

När det gäller att utveckla verksamheten på den enskilda skolan har per— sonalen och eleverna att fortlöpande granska och bedöma sitt arbete och därmed skapa underlag för förnyade ställningstaganden i frågor som rör bl. a. arbetssätt. arbetsmiljö. organisation och resursanvändning.

Den önskvärda utvecklingen av skolan anges i målen för verksamheten. Det är betydelsefullt att de som arbetar i skolan har möjlighet att tillsam- mans diskutera innebördcn av dessa mål och det egna handlingsutrymmet. så att de kan komma fram till en gemensam grundsyn i arbetet. En beskriv- ning och en utvärdering av skolmiljön. arbetssätten och de uppnådda re- sultaten får inte huvut'fsakligen bygga på sådana iakttagelser som är lätt mätbara och väl synliga. Man måste därför utveckla metoder att beskriva verksamheten och dess restrltat så att man kan tillgodogöra sig de erfaren- heter man dagligen vinner i skolarbetet.

En viktig del av skolans verksamhet utgörs av kunskaper och färdighe— ter som kan beskrivas men ej mätas. Dit hör också elevers och vuxnas upplevelser och känslor. Det är angeläget att man tar med dessa faktorer när man skaffar sig underlag för bedömning av skolsituationcn.

Skolorna i en kommun arbetar rrnder olika förutsättningar. Det gäller så- väl materiella och personella förhållanden som den omgivande sociala mil- jön. Även inom en och samma skola varierar förutsättningama för skilda arbetsenheter och klasser. Om varje elev skall kunna få en utbildning som

Prop. 1978/79: 180 . .- 153

svarar mot hans ellr hennes behov och tillgangar maste sadana skillnader beaktas x id planeringen.

Arbetet i ett rektorsområde förutsättet organisation och rutiner. Hit hör indelningen av eleverna i undervisningsgrupper och arbetsenheter. l detta sammanhang börocksa ställning tas till behovet av särskilda undervisnings- grupper för elever som behöver särskilt stöd. [ organisationsplaneringen ingar beslut om hur lokalerna skall disponeras. Åtgi'trdcrna skall stil i över- ensstämmelse med principerna om allsidig sammansättning av klasserna och om stadigvarande undervisningsgrupper.

Fördelning och användning av den förstärkningsresurs som skolstj-frel- sen ställer till förfogande bör speciellt komma de elev er till godo som har särskilt behov därav. lnom arbetsenheter som proportionellt sett har ett större antal elever med särskilt behov av stöd och stimulans maste special— pedagogiska insatser och medverkan av skolans elevvards- och fritidsper— sonal prioriteras.

Det gäller vidare att fastställa hur skoldagen skall disponeras inom de ra- mar sotu skolstyrelsen fastställer samt att utforma innehallet i denna. I det gemensamma arbetet med barn och ungdom spelar ocksa föreningar och organisationer en viktig roll. Dessa bör beredas möjlighet att utifrån sina lörutsättningar medverka i detta arbete saväl under skoldagen som efter dess slut.

Planeringen av den dagliga verksamheten sker till största delen inom ar- betsenheterna. Arbetsenhetskonferensen har övergripande uppgifter. lnom arbetsenheten maste ocksa llertalet av skolans elevvårdande uppgif— ter behandlas. Enskilda elevvärdsl'rå'tgor handläggs av klassförestandarcn med stöd av andra lärare. elevvärds- och fritidspersonal i samarbete med elev och föräldrar. Svarigheter som inte kan lösas pä detta sätt hänskjuts till elevvärdskonferensen.

lnom ramen för de mal som gäller för skolans verksamhet planerar per— sonal och elever tillsammans innehall och arbetssätt i undervisningen. Ele- verna bör redan under sina första skolär vänja sig vid att medverka vid ut— formningen av undervisningen.

Det finns ingen metod med vilken exakta jämförelser kan göras mellan skilda skolors resursbehov. Det blir alltid i sista hand en bedömningsfråga hur stor vikt som skall tillmätas enskilda faktorer.

Rcsursamäudningen mäste bygga på en inventering av behoven inom skolorna. Den bör samtidigt utforn'tas sa. att den ger nödvändig handlings— frihet vid den fortlöpande översynen av verksamheten.

Eftersom samtliga redovisade behov sällan kan tillgodoses inom de ra— mar som står till lörfogande innebär resursanvändningen nästan alltid en svftr avvägning mellan olika krav. Det är viktigt att beslutsunderlag och motiv för beslut redovisas öppet.

l bedömningen av resursbehovet inom skolan bör inga dels upplysningar och de yttre förutsättningarna för arbetet i skolan. exempelvis den omgi— vande sociala miljön. elcvgruppens sammansättning. skolans lokaler och beläggningsgiad. personaltillgång m.m.. dels information om skolarbetets uppläggning och restlltat samt de slutsatser man dragit för den fortsatta verksamheten. En skola som jämfört med andra arbetar under ogynnsam- ma villkor bör kompenseras för detta genom tilldelning av större resurser. Brister i elevernas studieresultat och utveckling i andra avseenden kan ut- göra en varningssignal men avhjälps inte alltid bäst med ökade resurser. l vissa fall är det möjligt att förändra verksamhetens utformning inom redan givna ramar.

Prop. 1978/79:180 154

För att fä de uppgifter som behövs om den sociala miljön inom de olika rektorsomrädeua är det nödvändigt att skolstyrelsen samverkar med andra organ i kommunen. Även arbetsn'tarknadens struktur och möjligheter för den unga arbetskraften katt päverka skolans arbete och bör inga i bak- grundsattalysen.

För att uppnä bästa effekt är det nödvändigt för skolstyrelsen och övriga berörda kommunal nämnder att samordna sina atgärder. Malet bör vara att urforma ett samlat program för barn- och ungdomsv'erksamheten inom kommunen. lin sädan gemensam planering har speciell betydelse när det gäller att utforma den samlade skoldagen. att organisera fritidsverksamhe- ten och arbetslivskontakterna och att planera atgärder för elever med sär- skilda behov av stöd och stimulans.

En ft'u'tlöpande granskning och bedömning av arbetet i skolan är en nöd- vändig förutsättning för förnyelse och utveckling av verksamheten. linbart en bedömning av uppnådda arbetsresultat ger inte tillräckligt underlag för planeringen av skolans verksamhet. för utprövningen av olika handlingsal- ternativ eller för beslut om användningen av resurser. Skolans uppgift är så omfattande. att maluppfyllelse inte katt bedömas enbart utifrän konkre- ta beskrivningar av kunskaper. lärdigheter. vanor och attityder hos elever- na. När det gäller elevernas utveckling är målet ofta mera riktningsangivel- ser än beskrivningar av slutresultat. Därför mäste man vid utvärdering lika mycket granska skolans sätt att arbeta förde uppställda malen som de tipp- nädda föri'tndringama.

Utvärderingen kan inte genomföras med hjälp av en gäng för alla givna metoder. Vid varje utvärderingstillfälle mäste Inatt välja en inriktning som ger svar pä aktuella frågor. Det är nödvändigt att tid efter annan bedöma situationen pä grund av att förutsättningarna för verksamheten snabbt änd- ras eller att särskilda åtgärder vidtagits.

Utvärderingen i skolan står och faller med möjligheterna att nä en sådan kontakt mellan ledning. personal. elever och föräldrar. att de tillsammans kan diskutera det gemensamma arbetets uppläggning och resultat. En me- tod i detta sammanhang kan vara att anordna aterkommande konferens- el- ler utvärderingstilltällen. dä man tillsammans i mindre grupper diskuterar uppläggningen och resultatet av verksamheten samt arbetsförhallandena i skolan.

Granskningen av skolans verksamhet inom kommunen förutsätter ett samspel och utbyte av information mellan de berörda. Den information skolstyrelsen behöver för sin övergripande planering och sina ställningsta- ganden i övrigt mäste till stor del hämtaa frän rektorsområdena. Vissa av dessa uppgifter bör sä längt möjligt vara jämförbara mellan olika rektors— områden och skolor i kommunen. lnitiativ bör därför tas till samordning när sädan information skall samlas in. Skolstyrelsen kan också ta till vara erfarenheter hos den personal som arbetar över rektorsomrädesgränser el- ler pä kommunniva. Detta gäller exempelvis befattningshavare med sär— skilda uppgifter inom den elevvärdande verksamheten.

Den utvärdering som rektorsomrädet svarar för mäste bl.a. bygga på uppgifter från arbetsenheterna. Det gäller här framför allt information om arbetsmiljön. den pedagogiska verksamheten och elevernas studieresultat och allmänna utveckling. Genom elevvårdskonferensema inhämtas upp- lysningar angående omfattningen. utformningen ocn iakttagna effekter av olika åtgärder för elever med särskilda svårigheter.

Huvuddelen av det arbete som utvärderingen i skolan innebär sker inom arbetsenheten. Mest omfattande är den uppföljning av det dagliga arbetet

Prop. 1978/79: 180 . ,, 155

som personalen behöver göra för att tillsammans med eleverna fortlöpande kunna förbättra verksamheten. ' .

Det är viktigt att utvärderingen pa lokal nivå inte får formen avlvidlyftiga undersökningar och bedömningar av forskningskaraktär. Vad det gäller är att på alla nivåer där bedömning sker. genom fortlöpande iakttagelser och samtal mellan berörd personal och mellan personal. elever och föräldrar. få en uppfattning om hur verksamheten fungerar för att därigenom identi- fiera problem och föreslå åtgärder. Den lokala utvärderingen bör även in- nefatta skolans kontakter med bl.a. föreningslivet.

En stor del av ansvaret när det gäller att ge skolorna service i utvärde- rings- och resursfragor mäste läggas pä regionala instanser. Bl. &. bör länsskolnämnder—na genom sin personal kunna bistä kommunerna.

ll Lärarbehov

Beräkningarna har inriktats på högstadiet av det skälet att förändringar- na pä Iäg- och mellanstadierna genom läroplansförslaget blir smä. En datorbaserad planeringsmodell för grundskolan har använts vid beräkning- arna. lndata i modellen är SCB:s klass- och elevstatistik för 1976/77 och ut- data är antalet lärarveckotimmar om 40 minuter (Lvtr) per ämne.

Undervisningstiden pä mellanstadiet minskas i förslaget med två vecko- timmar per årskurs. Detta motsVarar en sänkning av undervisningstidcn med cirka 31 800 Lvtr.

Antalet Lvtr inom basresurserna på högstadiet beräknas till 483 634. ln- räknas Lvtr inom förstärkningsresurserna så blir med det nya statsbidrags- systemet det totala hypotetiska resursuttaget 1976/77 640 823 Lvtr. Antalet basresurer beräknas till 4222 på årskurs 7. 3985 på årskurs och 3839 på årskurs 9.

Resursuttaget med 1976/77 gällande statsbidragssystem och läroplan uppskattas till 641794 Lvtr.

Fördelningen pä ämnen av den undervisning som bekostas av basresur- serna bestäms av timplan. elevantal m.m.. medan förstärkningsresurser- nas fördelning på ämnen är helt beroende av lokala och regionala beslut. Detta betyder att förändringar av lärarbehovet för ett ämne inom basresur- serna kan uppvägas av förändringar av ämnesfördelningen inom förstärk— ningsresurserna. Basresurserna utgör 3/4 av det totala resursuttaget.

I det följande menas med lärartimmar undervisningsmoduler om 60 mi- nuter. För Lgr 69 bcäknas att antaLet lärartimmar inom basresursernas ram på högstadiet blir 276 891 för de obligatoriska ämnena och 49 982 för tillvalsämnena. Totalt 325 893 lärartimmar.

] beräkningen av det undervisningsbehov som följer av den förfeslagna timplanen antas att alternativkurserna kvarstär i matematik och engelska. Dessa kurser antas ej kvarstä i franska och tyska. Alla elever antas delta i båda slöjdarterna. Den totala undervisningen inom basresttrserna i obliga- toriska ämnen beräknas för läroplansförslaget till 288 127 lärartimmar och i tillvalsämnen exklusive hemspråk till 32 822 lärartimmar. Totalt 320 949 lä- rartimmar.

De 483 634 timmarna om 40 minuter som hypotetiskt beräknas utgå via basresursema år 1976/77 utgör 322 423 timmar om 60 minuter.

Att ämnet barnkunskap försvinner i grundskolan innebär att barnavårds- lärarutbildades undervisning inom skolväsendet minskas med cirka 10 (??-.

Förslaget om att ekonomin skall försvinna som självständigt ämne berör

Prop. 1978/79: 180 156

2 200 lärare. varav 1 200 är hushällslärareutbildade. Det bör dock noteras att undervisningen i hemkunskapsämnet kommer att öka genom läroplans— förslaget.

De teckningslärarutbildade har 10 '.f-r' av sin undervisning i ämnet konst som också försvinner som självständigt ämne. enligt förslaget. Undervis- ningen i bild pa högstadiet väntas minska med [(Vi-'; som en följd av läro- plansförslaget.

Teknik förs till tn—ienteringsämnena. Undervisningen i detta ämne är nu fördelad på ett stort antal lärarkategorier.

Antalet lärartimmar inom basresursernas ram i franska och tyska beräk- nas genom läroplanförslaget minska med 30 (T?-. En viss kompensation av minskningen inom basresursernas ram kan Väntas genom undervisning i franska och tyska inom förstärkningsresursema. l,äroplansföri'indringarna i dessa ämnen berör ] 800 lärare i franska och 3200 i tyska.

Undervisningsminskningen på 6 "i för matematik inom basresursernas ra'm berör 7 500 högstadielärare.

Maskinskrivning förs in som ett obligatoriskt ämne i timplanen. Det kan nämnas att det räder stor brist på utbildade lärare i maskinskrivning.

Undervisningen i textilslöjd beräknas öka. För närvarande finns 1300 te.xtillärarutbildade pri högstadiet. Dessa svarar för 84 ”i av undervisning— en i ämnet pä detta stadium.

Timplaneförslaget i sig innebär små förändringar i behovet av olika lä- rarkategorier. SÖ avser dock att följa upp reformen i fråga om effekterna pa lärarbehovet. Den större friheten att på lokal nivå disponera resurserna till skolan som bl.a. läroplansförslaget ger gör också att även förslagets lä— rarkonsekvenser i ökad utsträckning blir en fråga att bedöma och lösa på kommunal nivå.

12 Vissa personalkonsekvenser

När Lgr 69 skulle genomföras medförde den att en rad lärargrupper an- ställningsmässigt fick betecknas som särskilt utsatta för reformens konse- kvenser. Ett stort batteri av motatgärder sattes därför ocksa in genom cen- trala insatser för sådana utsatta lärargrupper. De individuella insatserna i form av t. ex. studier till ny lärarbehörighct blev mänga gånger omfattan— de.

I jämförelse därmed kan lärarkonsekvenserna av SÖ:s nu framlagda lä- roplansförslag — sä langt de kan centralt överblickas — i stort sett beteck- nas som relativt marginella. Detsamma kan sägas om man jämför med de kvantitativa förändringar i lärarbehovet som årligen inträffar till följd av t.ex. ändringar i arskullarnas storlek.

Den enda punkt där SÖ:s förslag aktualiserar en fraga om den fortsatta existensen av en viss typ av lärartjänst gäller det nuvarande ämnet barn— kunskap.

Vad man i övrigt i allra första hand behöver uppmärksamma och bli medveten om. är konsekvenser av delegeringsatgärder. som närmare be- rörts i ett avsnitt 12.2. Viktigt är sålunda att man nu saknar möjligheter att centralt kunna konstatera behovet av. utforma och beordra åtgärder i an- ställningsskyddssyfte. Även lärarkonsekvenserna blir alltså i ökad ut- sträckning en fråga att bedöma och lösa på lokal niva. dvs. i den enskilda kommunen. Lika väsentligt är åt andra sidan konstaterandet att lagstift- ningen om anställningsskydd och om medbestämmande ger personalorga-

Prop. 1978/79:180 . |57

nisationerna alldeles speciella möjligheter att i de anställdas intresse pä- vcrka de mänga lokala beslut, som i fortsättningen kontinuerligt skall fat- tas och som bl. a. påverkar behovet av lärare av olika kategorer. Man kom- mer i ökande utsträckning att lokalt stä inför ibland svara — avvägningar mellan ä ena sidan enskilda lärares anställningsskydd eller andra önskemal i de anställdas intresse och ät andra sidan samhällets behov av och ansvar för en undervisning som svarar mot statsmakternas riktlinjer.

En ny fräga att närmare bedöma lokalt blir enligt SÖ:s förslag vilka lära- re. som bör handha undervisningen i det nya tillvalsämne för vilket tills vidare används arbetsnamnet "kommunikation". Ämnet fär inte den ka- raktären att det enligt terminologin i skolförordningen (Sf) skall "ingå" i viss tjänst eller ämneskombination för tjänst; det blir alltin inte fräga om någon ny tjänstekonstrttktion. Här förutses behov av insatser av ett lärar- lag. där naturligen en lärare i svenska ingar. Vid tjänstefördelningen bör vederbörandes intresse för denna undervisning och personliga förutsätt- ningar tillmätas särskild betydelse. Det bör inte vara uteslutet. att en mellanstadielärare med särskilt intresse och speciella förutsättningar för denna undervisning kan ingä i lärarlaget. Det bör av Sf framgä att under- visning i ämnet skall inräknas i den tjänst läraren i fråga innehar men man bör inte utfärda föreskrifter enligt modellen i Sf 15: 34 om särskild skyldig- het för preciserade lärarkategorier.

Förslag som föranleder ändringar av bestämmelserna om lärare i Sf och 'l'FU är förslagen rörande:

— det nya tillvalsämnet kommunikation. — studier av projektkaraktär (ev) — utbytet av ämnesbenämningen teckning mot bild. nagot som avser även andra skolformer än grundskolan. — nuvarande ämnet barnkunskap. bortfallet av ekonomi och konst säsom ämnesbegrepp. l—"ortbildningsfrägor för lärare berörs speciellt i fräga om naturorienterande ämnen för klasslärare. — Undervisning om barn. närmast för lärare i biologi. samhällskunskap och hemkunskap. samt — metoder och arbetssätt som tillämpats i det nuvarande tillvalsämnet konsL

Lärarutbildningsft'agor är särskilt angelägna föratt tillgodose ämnet tek— nik. SÖ understryker att det föreslagna obligatioriska ämnet inte avses fa en teoretisk prägel. Frägorna om framtida lärarrekt'ytering. lärarkompe— tetts' och lärartttbildtting för grundskolans tekniska undervisning är av stor betydelse för undervisningens karaktär. De är även tidsmässigt angelägna att lösa och kräver enligt SÖ:s bedömning ingäcttde överväganden. da pro- blemen inte torde vara lätta att lösa. Nagon lärarutbildning s) ftande till lä- rartjänst som innefattar ämnet teknik i grundskolan finns för nätwarande inte och ttagon mer permanent sadan har aldrig funnits. Bristen pa behöriga lärare är betydande. l sammanhanget erinras ocksa om ett förslag om fort— bildning avseendc vidareutbildade gytnnasieingenjörer. som berördes i propositionen 1975/76: 39 (s. 342 p H och 344) men som dä ansägs böra an- stä i avvaktan pa den aviserade översynen av grundskolans läroplan.

|.ärarutbildningsfri'igor berörs i övrigt i skrivelsens personalavsnitt i na- gon man i samband ttted fragor om orienteringsätnncna. namnbytet för ämv net teckning. undervisning om barn (lärare främst i biologi. samhällskun— skap och hcmkunskap) samt överföring av visst stoff fran nuvarande till- valsämnet ekonomi till ämnet hemkunskap. Att barnavardslärarutbild—

Prop. 1978/79:180 ISS

ningen inte längre skulle behöva tillgodose grundskolan blir en konsekvens av SÖ:s förslag rörande det nuvarande ämnet barnkunskap.

SÖ framhäller att frän personalsynpunkt väsentliga är frägt'trna om beho- vet av tidsutrymme mellan ä ena sidan statsmakternas beslut om en läro- plansreform och fastställandet av centrala föreskrifter. anvisningar och av- tal samt ä andra sidan tidpunkt för reformens ikraftträdande och lokala för- verkhgande.

13 Fortbildning

Riksdagsbeslutet rörande skolans inre arbete innebär en omfattande satsning på informations- och fortbildningsatgärder. Dessa har efter för- handlingar med personalorganisationerna preciserats i förordningar. Htt- vudpunkterna i principprogrammet är:

|. Information till all skolpersonal. elever. personal från kommunala förvaltningar utanför skolan samt andra intressenter.

2. Skolledarutbildningen.

3. Lagutbildning pä rektorsomradenivä.

4. Arbetslivsorientering för lärare. liksom samhällsinriktad praktik som en del av skolledarutbildningen. Läroplansöversynen föranleder kompletterande fortbildningsätgärder inom andra områden. i första hand ämnesmetodiska fragor. Avgörande för hade inriktning och utformning av fortbildningen bör va- ra utvecklingsaspekten. l-"ortbildningsinsatserna mäste göras som stitnu- lans och som ett stöd för att starta och vidmakthålla lokalt utvecklingsar- bete. Kurs- och konfercnsprogram samt studiematerial för centrala och re- gionala fortbildningsaktiviteter bör utgöra en startpunkt för en vidareut- veckling pä lokal nivå. Centrala atgärder behövs ocksä för uppföljning av igängsatta aktiviteter. Uppföljningsarbetet är nödvändigt för kontinuerlig revision och anpassning av innehall och arbetsformcri långsiktiga fortbild- ningsprojekt. Ett central omräde för fortbildning är insatser för att stärka och utveckla SSA-verksamheten i vidare tnening. Det gäller att öka saväl lärarnas som elevernas kännedom om de förhallande som utmärker i första hand när- samhället men även arbetslivs— och arbetsmarknadsfragori stort. En viktig del av fortbildningen sotn gäller SSA-verksamheten är studie- och yrkes- orienteringen. Det gäller därvid inte enbart specialisterna. som företräder denna funktion utan även samtliga lärare och skolledningen. Det gäller också att fa ökade resurser för att möjliggöra att lärare i snab- bare takt kan erbjudas arbetslivsoricntering. l dessa sammanhang bör ock- sä informationsinsatser göras för handledare inom företag och myndighe- ter föratt underlätta deras och lärarnas arbetslivsorientering. Allmänt gäller att alla kompletterande fortbildningsinsatser bör behand- la det nya arbetssätt som läroplanen förutsätter i grundskolan. Förändring- en av undervisningen i de naturoricnterande ämnena beror i hög grad pä arbetssättet. SÖ har senare i petita för l979/80 ttnder anslaget C 9. 2.4.7 preciserat be— hovet av fortbildningsinsatser. Därför aktualiserar SÖ ocksa behovet av fortbildning av naturorienterande ämnen. Under budgetaret 1978/79 bc- drivs viss försöksverksamhet. Med hänsyn till att mälgrupperna. som ont— fattar samtliga lärare som undervisar i naturorienterande ätnnen och teknik i grundskolan. varierar och är stora. komntcr projektet att kräva stora re- surser för minst en fem- till tioårsperiod framät.

Prop. 1978/79:180 _ 159

Ämnet maskinskrivning föreslås bli obligaton'skt med egen tid på timpla- nen. Här krävs vissa fortbildningsinsatser.

Den största delen av föreslagna medel för fortbildningsätgärder med an- ledning av läroplansförändringen bör avsättas för det nya tillvalsämnet kommunikation.

Fortbildningen av personal som arbetar med biblioteks- och läromedels- fragor kräver också fortbildning.

SÖ har för budgetåret 1979/80 beräknat kostnad för här ovan redovisade fortbildningsinsats till 2,2 milj. kr.

14 Lokaler och läromedel

Här nedan ges nägra exempel på den nya timplanens lokalkonsekvenser. De flesta låg och mellanstadieskolor är byggda sotn klt-tssrumsskolor och har förutom klassrum/basutrymmen ocksa slöjdsaltar). gymnastik- rumtsal). bokrum samt matsal. Vissa skolor har dessutom grupprttm eller komplementutrytntne. där vanligen utrymmet för bokrum ingar. Lagsta- dieskolor har i allmänhet inte bokrum och slöjdsalar. Speciella uppehälls- rum saknas.

ls'lassrum/basutrymmen används i dag säväl i svenska. matematik. eng- elska och orienteringsämnen som i estetisk-praktisk verksamhet. Ett mer undersökande och praktiskt arbetssätt kan medföra en förändring ocksä av inredning och tttrustning av befintliga lokaler.

Specialundervisning och hemspräksundervisning har behov av arbets- platser för gruppundervisning.

Icke-timplanebundna aktiviteter bör kunna försigga samtidigt med den reguljära verksamheten i alla tillgängliga lokaler. Därför är det viktigt att man förutom klassrum/basutrymmen kan tttnyttja slöjdsalar. gymnastik— sal. bokrum. grupprttm. komplementutrymmen. matsal etc maximalt un— der hela skoldagen.

Ht'ieslttclit'skoltir

De flesta högstadieskolor är byggda som ämnesrumsskolor och har för- utom lärosalar/basutrymmen ocksä maskinskrivningssal. lokaler för natttr- orienterande ämnen. musik. teckning. konst. slöjd. teknik. hemkunskap samt bibliotek, gymnastiksal. matsal och uppehällsutrymme. En del skolor har grttpprum. andra komplementtttrymmen. där i vissa fall biblioteks— arean ingår.

1 skolor med sex och sju paralleller blir slöjdlokalerna fullbelagda re- spektive överbelagda av timplanebttndna aktiviteter enligt förslag till ny timplan. Skolor med sju pz'tralleller planlagda före 1969 har dock tva trä- oeh metallslöjdslokaler.

Genom att teknik föreslas bli obligatoriskt kan timbeläggningen medföra problem vid större skolor. (_)tillräckliga tekniklokaler hindrar en önskvärd utveckling mot teknisk-experimentell verksamhet. En del moment kom- mer dock att kunna förläggas till lokaler för natttrorienterande ämnen.

Gymnastiklokalerna är oftast härt utnyttjade. 1 de högstadieskoltn' med fetn paralleller som planerades 1966—1969 finns endast en sal vilket kom- mer att medföra problem.

Även om alternativkurser i engelska. matematik och franska och tyska slopas förekommer gruppindelning. Säväl i dessa ämnen sotn i hetnspräks- undervisning finns behov av grttpprttm och/eller delbara större utrymmen.

Prop. 1978/79:180 mo

Den normerade lokalresursen för elevernas lediga tid. bland annat uppe- hallsutrymmen. är knapp. Även här gäller som tidigare nämnts att alla sko- lans lokalcr bör var tillgängliga hela skoldagen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de föreslagna förändringarna i grundskolans läroplan och införandet av samlad skoldag tillsammans inne- bär att lokalbehovet för olika ändamal kommer att öka. I detta avsnitt har vissa problem berörts. De lokala variationer sotn kommer att bli en följd av förändringarna i skolan gör det svart att fran centralt hall nu närmare öv cr- blicka skolornas Iokalbehov. lin viktigt uppgift för SÖ blir att underlätta. stimulera och stödja det lokala utvecklingsarbetet. Lika viktigt blir att sna— rast ytterligare utveckla det samrad sotn finns mellan lokal och central niva i avsikt att sa snabbt som möjligt fa fram underlag för bedömning av sko- lans lokalbehov i sambattd med läroplanens tillämpning.

[.t'tro/ttt'tlt'l SÖ hänvisar till att lärare och elever far frihet att välja undervisningens innehall utifran mal och httvudmoment samt till att arbetet skall utga fran elevernas egna problemställningar. Detta förutsi'ttter att skolan har tillgang till läromedel för olika behov och att lärontedclsorganisationen är flexibel. För en tidscttlig undervisning krävs ocksa att eleverna far tillfälle att direkt studera verkligheten. Detta ställer krav pa skolornas läromedelsresurser. Däremot kräver den nya läroplanen inte att existerande läromedel i ett slag ersätts med nya. Kompletteringar bör göras utifran det arbetssätt man 10- kalt söker sig fram till. SÖ avser ocksa att pa olika sätt stödja utvecklingen mot nya sätt att utnyttja lärontedlen. SÖ anser att utbyggnaden av skolornas bibliotek och läromedelssam- Iingar i stor utsträckning kan genomföras inotn ramen för nuvarande kottt- mttnala läromedelsanslag. Dessa tnäste emellertid i sa fall omdisponeras. Detta f("irutsätter i sin tur att man omprövar de centrala läromedlens ställ- ning och skyldigheten att tillhandahalla en del av dem som gava. En sädan omprövning är motiverad också därför att skolarbetet inte i samma ttt- sträckning som förr kräver att eleverna stryker under och antecknar i egna böcker. 'l'värtom kan ett framhävande av de centrala läromedlens betydel- se vara ett hinder för utvecklingen. Httr läromedlen skall tillhandahallas prövas emellertid bäst i den lokala planeringen av arbetet. I den planering- en kan man göra en avvägning tnellatt lärontcdelsgavor och de komplette- ringar sotn behövs för ett probletttinriktat arbete. Om de kommunala ansla- gen däremot ocksa i fortsättningen binds av centrala bestämmelser. kan en sadan avvägning i vissa komttner bli omöjlig. Eleverna där finge i så fall vä- sentligt sämre förutsättningar än andra för sitt arbete. sö rat-estm— därför att 2 kap. 27 s" skolförordningen kompletteras i första stycket därhän att eleverna skall tillhandahallas läromedel och annan material samt utan egen kostnad beredas tillfälle till verklighetsstudier i natur och samhäl- le i den utsträckning sotn fordras för en tidsenlig undervisning.

(III i satntna paragraf stadgandet om att vissa läromedel skall tillhandahal- las sotn gäva utgar. att i 5- kap. 13 ;" skolförordningen införs att skolstyrelsen antar läromedel och avgör hur dessa skall ställas till elevernas förfogande efter samråd med personal och elever. att de bestämmelser i denna paragraf. vilka avser centrala läromedel. ut- gar.

Prop. 1978/79: 180 . lol

15 Vissa kostnader

Det kan var svart att skilja pa kostnader som är föranledda ax ändringar i läroplanen och kostnader sorti beror pä en allmänt höjd ambitionsnivä. Det gäller inte minst förändringar i arbetssättet.

En utgangspunkt för översynsarbetet har varit att ökade kostnader inte skall trppsta. Förslagen avses alltsä ktrnna genomföras inom befintliga re— sursramar. Ökade restrrsinsatser är dock önskvärda. och om de i ett bättre ekonomiskt läge kan göras. skttlle de ge lörbättrade resultat av skolverk- samheten.

'fimplanelörslaget kan ge de största kostnadsförändringarna. men den lokala friheten att fördela försti'rrkningsresursen och timplanens ramkarak— tär gör det svärt att bedöma följderna av timplaneförslaget.

Pa Iäromedelssidan uppstär inte ökade kostnader. men där behövs möj- lighet till friare disposition av resurserna än nu.

Det konstateras behov av fortbildning bade pa grtrnd av riksdagens be- slttt om skolans inre arbete och som en följd av läroplansförslaget. Definiti- va beräkningar har inte kunnat göras. men ttnder alla förhallanden är en ökning av fortbildningsanslaget ofränkomlig.

Svenska kornmunförbundet och ”SÖ har i en gemensam arbetsgrupp ana- ly- serat de kommtlnalekonotniska konsekvenserna av läroplansöversynen. Gruppen konstaterar att reformens'syfte är att lösa problem i skolan. [ samma man detta syfte tlppnäs görs utöver mänskliga vinster ocksa vissa samhällsekonomiska vinster. Ett ökat lokalt ansvarstagande ger ocksä ra- tionaliseringsvinster.

Arbetsgruppen konstaterar att den höga ambitionsnivån som läroplans- förslaget uttrycker understryker säväl behovet av att hämta ifatt en efter- släpning i förhi'rllande till Lgr 69 som nya behov av administrativainsatser. lokaler. utrustning samt elev-"värd och läromedel.

Eftersom det inte gått att pä generell nivf'r uppskatta bäde volym- och kvalitetsföri'rndringar. har arbetsgruppen inte presenterat bedömningar i reella ekonomiska termer. En mera ingaende bedömning är möjlig först ef- ter att kommunerna själva bedömt läroplansförslagets konsekvenser.

Förverkligandet av förslagen. t.ex. av ett förändrat arbetssätt. beror tidsmässigt på det ekonomisk'a resursutrymmet. Den lokala kostnaden är dock oberoende av förverkligamletidens längd.

l bedömningen av de ekönomiska konsekvenserna var arbetsgruppen in- te enig. Kommunförbundets representanter menade att den sammanlagda- kostnaden för läroplansförslagets genomförande kommer att bli betydan— de. SÖ:s representanter ansåg. att de kostnader som kan hänföras direkt till läroplansförslaget är måttliga. men att om man räknar med att inhämta en eftersläpning och inräknar kostnaderna förövriga reformer pä skolom- rådet. kan de samlade kostnaderna bli betydande.

16 Genomförande

I och med att de föreslagna förändringarna av det allmänna driftsbidra— get för grundskolan trätt i kraft har decentraliseringen av beslutanderätten när det gäller organisations- och resursanvändningsfrfrgor möjliggjorts.

Huvudfragan i riksdagsbeslutet i anledning av SIA-propositionen gäller utvecklandet av nya arbetssätt i skolan. Det är nödvändigt att eleverna i större utsträckning medverkar i planering. genomförande och utvärdering ll Riksdagen 1978/79. I saml. Nr [80

Prop. 1978/79: 180 lb?

av verksamheten i skolan. Arbetet inom alla ämnen mäste fä en ökad in- riktning mot praktiska och trndersökande arbetssätt och en vidgad anknyt- ning till samhället. Detta är en ständigt pägaende process som pä sina häll redan päbörjats. Den friare resursanvändningen och det ökade lokala an- svaret ger ytterligare förutsättningar för en bredare samverkan inorn och med skolan.

Helhetssyncn pä eleven samt ökade insatser för barnomsorgen är andra bärande ideer i SIA-beslutet. Aktivitetsbidraget för organisationernas lo- kala verksamhet bland barn och ungdom har utökats. Den samlade skolda- gen katt införas fr.o.m. 1978/79. Till de kommuner som sä beslutat trtgär extra statsbidrag. För att ge utrymme för annan verksamhet pä mellansta- diet. föreslär SÖ i avsnitt 9 att undervisningstiden minskas.

Den större friheten i fraga om resursanvändning. planering och den vid- gade utvärderingen kräver en ökad volym för ledningstlppgifter. En för- stärkning har skett fr.o.m. WT?/78. Undervisningsskyldigheten har sänkts. Antalet tjänster har utökats. Åtgärder som innebär en ökad flexibi- litet har beslutats.

De olika inslagen i SIA-reformen genomförs inte samtidigt vid en be- stämd tidpunkt. Den decentraliserade bcslutsrätten och det ökade lokala ansvaret innebär att lokala initiativ blir avgörande för hur reformen ge- nomförs.

SÖ:s läroplansförslag rymmer förändringar av flera slag. Man behöver överväga om ett beslut bör sättas i kraft och genomföras successivt för skilda ärskurser eller generellt vid en tidpunkt för hela grundskolan.

Därvid behöver bl.a. beaktas att timtalen för ämnena anges stadievis och inte årskursvis. att vissa nuvarande tillvalst-tlternativ tas bort och er- sätts av andra. att bada slöjdarterna på högstadiet blir obligatoriska och att clevtimtalet pä mellanstadiet reduceras. (_)avsett vart övervägandena leder torde vissa övergangsbestämmelser behövas. Ett ikraftträdande vid en tid- punkt behöver inte utesluta att genomförandet i vissa hänseenden sker etappvis.

Eftersom införandet av den nu gällande läroplanen innebar omfattande organist'rtoriska och undervisningsmässiga förändringar. var ett successivt införande lämpligt. En sådan lösning var möjlig genom att de nya timpla— nerna fastslog ämnenas timtal för varje arskurs.

Förändringen av tillvalssystemet liksom förändringar som päverkar lära- res tjänstgöringsförhällanden talar även denna gäng för ett strceessivt in- förande. De lokala lärarfrågornas lösning gynnas dock inte av att läro- plansbeslutet sätts i kraft årskursvis. __

För ett genomförande vid en och samma tidpunkt talar enligt SO:s upp- fattning följande skäl: . Läroplansförslaget är ett inslag bland mänga redan genomförda föränd— ringar. . När läroplanen skall börja tillämpas har planering pägätt en längre tid. . Planering. resursanvändning och utvärdering av skolans verksamhet underlättas. . Ett successivt genomförande av mellanstadiets timplan skulle för-

svåra möjligheterna att genomföra en samlad skoldag för alla. Denna är nödvändig av bl.a. skolskjutsskäl. Den successiva förändringen av specialundervisningen underlättas. Projektinriktade studier över ärskursgränserna är beroende av en till- lämpning för hela grundskolan. . Ansvaret att lokalt fördela undervisningstiden mellan årskurser liksom den slopade stadieuppdelningcn i kursplanerna är ytterligare ett skäl.

Prop. 1978/79: 180 _ 163

SÖ föreslar med stöd av ovanstående resonemang att den nya läropla- nen träder i kraft för hela grundskolan vid samma tidpunkt. Genom över- gängsbestämmelser bör det göras möjligt att fortsätta redan påbörjade stu- dier i ekonomi. konst eller teknik.

Möjligheterna till en lyckosam start för genomförandet av en reform hänger samman med beslut och avtal om bl. a. anställnings- och tjänstgö- ringsförhällanden. Lokalt förberedelscarbete och besltrtsfattande förutsät- ter att centrala beslut. författningar och avtal är klara och tillgängliga. Be- tydande delar av det centrala arbetet kan inte bedrivas förrän ätminstone en proposition i frågan föreligger. SÖ menar att tiden mellan riksdagsbe— slut och ikraftträdande bör beräknas till tvä är. SÖ anser att den nya Iäro- planen i sin helhet bör vara distribuerad senast vid ingangen av läsäret när- mast före det är den skall börja tillämpas. [ betydligt större utsträckning än tidigare maste ställningstaganden för själva övergangsskedet göras lokalt. Det torde övervägas senare om kommunerna behöver fä ytterligare be- slutsbefogenheter av övergängskaraktär.

Prop. l978/79: 180 164

Remissyttranden över skolöverstyrelsens förslag till för- ändring av grundskolans läroplan

] Allmänna synpunkter. Principiella utgångspunkter för översyns- arbetet

lJ Synpunkter på utredningsarbetet

RR V. [änn/v(.tlnc'imnth'n [Älvsborgs län. TCO. Skelltf/imi. Västerås samt ll-Iulmö kommuner. RHS och Sveriges kristna turgdumsrr'id anser att SÖ har bedrivit sitt översynsarbete pä ett mycket öppet sätt och genom ett utvecklat nät av arbets—. referens-. intressent—. samräds- och parlamentarikcrgrupper redan under arbetets gang försäkrat sig om synpunkter utifran. Man har dessutom genom skriftserien Läroplansdebatt informerat om de olika komponenterna i arbetet.

T("O framhäller dock att arbetsfortncrna bör vidareutvecklas och än mer inriktas mot att läroplansförändringar skall trtgä frän förslag frän "fältet" och bygga pä forskning. utvecklingsarbcte och en systematisk utvärdering av verksamheten.

Skellefteå kommun anser att det skulle ha varit en styrka för förslaget om elevsynptrnkter inhämtats i större utsträckning.

RHS har den bestämda uppfattningen att läroplansft'irslaget diskuterats i mycket begränsad utsträckning pä tältet. Detta gäller inte minst föräldrar och elever. En förklaring härtill kan enligt förbundet vara att man är "'re- formtrött” inom skolan. (')klarheten om SIA-reformens räckvidd och kon- sekvenser kan ha varit en nästan oöverstiglig informationsbarriär för lä- roplansförfatlarna att ta sig över.

Kurlsnulx kommun konstaterar att avgörande för tolkningen av innebör- den i de av riksdagen bcsltrtade tnälen för skolans arbete är den grundsyn som tolkningen baseras pa. Läroplansförslaget karakteriseras enligt kom- munen av att oenighet har rätt mellan de ansvariga i SÖ:s Lgr-grupp och alla de referensgrupper, sotn redovisas i utredningens bilaga I, i fraga om en sädan grundsyn.

UIIÄ anser att en utförligt redovisad grundsyn och en analys och värde- ring av den framtida samhällsutveeklingen som är av vital betydelse för den obligatoriska skolans utformning borde ha gjorts i det föreliggande för- slaget.

SACO/SR framför liknande synpunkter och noterar att SÖ har bestämt sig för vilka mäl som skall gälla för läroplansöversynen. Dessa ifragasätts inte och relateras inte i tillräcklig grad till skolans aktuella verklighet. För- btrndet finner det t.ex. anmärkningsvärt att förslaget endast uttalar yaga förhoppningar om att komma till rätta med den bristande motivationen för skolarbetet hos mänga elever.

Läns-sk:»Inämnc/en [Jämtlands län päpekar att SÖ:s förslag i vissa avse- enden avser att utgöra ett verkligt förslag till ny läroplan. i andra att bilda grund för det fortsatta arbetet att utforma läroplanstext. Denna dubbla mälsättning är praktiskt sett svär. Följden har enligt nämnden blivit. att analyserande resonemang utelämnats pä omräden. där sädana erfordras som bakgrund till förslagen. likaså. att motiveringar för förslagen uteläm- nas pa områden. där motiveringar känns naturliga.

Prop. l978/79: 180 loi

l../nga Örnars' Riksförbund anser att föreliggande förslag inte präglas av ett enhetligt synsätt pä barns och ungdomars tipps-'äxtmiljö.

Liinsskolm'imndun i.S'lot'k/tolms Iiin befarar att det ständigt rullande. och till st :ra delar osynkroniserade förändringsarbetet pa utbildningens omra- de starkt kan ha bidragit till den oro sotn säväl elever som personal inom skolan i dag upplever.

Svenska kommun/örhnndet framhäller att skolans utveckling bör ses som ett förändringsarbete i smä steg och med en utvecklingstakt som tar hänsyn såväl till personalens beredskap för utveckling som till de sam- hällsekonomiska möjligheterna att genomföra förbättringar. Det fortsatta läroplansarbetet bör enligt förbundets mening ske med successiva föränd- ringar på grundval av en fortli'ipande utvärdering. Förbundet bedömer att en försiktigare reformtakt motsvarar ett utbrett önskemäl i kommunerna.

RR V, statskontoret. länsskolnämntlwz i lx'rislianslmls län och gymnasie— lura/ningen anser att direktiven för SÖ : s utredningsarbete inte har medgett en mer omfattande översyn av grundskolans läroplan.

Länsskolnz'immlen [ Kristianmnls liin päpekar att en utredning som fin- ner sina direktiv otillräckliga i förhallande till det aktuella uppdraget i nor— mala fall brukar vända sig till Uppdragsgivaren med begäran om nya direk- tiv. SÖ:s (">versynsutredning har emellertid i detta sammanhang i stället valt tekniken att konstatera. att de förslag man helst velat lägga fram inte ligger inom uppdragets ram.

Gymnasiet/frudui/igen förordar att ett fortsatt utredningsarbete bör ge- nomföras med Vidgade direktiv sä att en mer förutsättningslös prövning av grundskolt'tns läroplan kan ske.

Gt'ografiliirarnas riksji'ireninL' finner förslaget sä bristfälligt att Iäro- plansförslaget mäste omarbetas.

Riks/i'irwtingcnfor lärare i ”HM/('Full språk framhäller att inför läroplans- arbctet gavs bindande direktiv om att läsa ett andra främmande spräk i den obligatoriska skolan skulle finnas kvar. Det har pä manga sätt framgätt att läroplansgruppen tänker sig att pä sikt det andra spräket i grundskolan av- skaffas. Enligt föreningen har läroplansgruppen därmed icke verkat i di- rektivens anda.

Folkpartiets lil'illllttfi'irlmntl papekar det förvänausvärda i att inte utred- ningsdirektiven redovisas i SÖ:s förslag. Speciellt som man vid ett flertal tillfällen refererar till desamma. Att inte direktiven klart framgar gör det enligt förbundet omöjligt att se vilka förslag som tillkommit pä grttnd av di- rektiven och vilka förslag som utredningsgruppen själv aktualiserat.

AMS. SAI-" och Örebro kommun efterlyser en helhetssyn pä det offentli- ga skolsystemets roll och uppgifter. Kontakterna förskola-grandskola be- rörs visserligen ytligt. kontakterna grundskola-gymnasicskola däremot knappast alls. Denna alltför isttlerade behandling av en del av skolsystemet försvarar enligt instanserna bedömningarna av de olika förslagen.

RHS anser det olyckligt att ett flertal betydande utredningar inom sko- lans omräde pägätt mer eller mindre parallellt och utan egentlig koppling till varandra under senare ar.

Liinssko/nt'immlt'n iliinlllumls län. UHÄ, gynmusienlret/ningen. ltt—'("), Karlstads kommun. Mt./F. ("'emur/mrlicls kt'inno/iirlmncl. I—Iislorieliirar- nus riks/lindring. Riksjört'ningt'n_li'ir lärarna i matematik. jysik Ht'il kemi samt 5i'en.s-klt'iruij/i'irt'ningen efterlyser en redovisning och analys av de er- farenheter och forskningsresultat som SÖ bygger sitt förslag på. Lil-[Ä pä- pekar att samtidigt som gällande läroplan infördes. paböriades arbetet med Läroplansuppföljning för grundskolan (LUG). Det framgär emellertid inte

Prop. 1978/79: l80 166

i det föreliggande förslaget vilka och hur omfattande utvärderingar som ge- nomförts. vilka praktiska erfarenheter man samlat och vilka slutsatser som man med utgångspunkt i uppföljningen dragit för läroplansarbetet.

Karlstads kommutt konstaterar att enighet räder såväl inom SÖ som i den allmänna opinionen om att erfarenheterna av nuvarande läroplan inte är gynnsamma. Da emellertid resultaten av olika pedagogiska forsknings- projekt ingalunda är entydiga, ibland direkt motsägande. anser kommunen det beklagligt att SÖ vid hänvisningar till sådana resultat inte uppgivit käl- lan. eftersom i vissa fall helt andra slutsatser kunnat dras med hänvisning till annan pedagogisk forskning.

Centerpartiets kvinno/örhuml anser att SÖ:s förslag i flera avseenden in- te är tillräckligt förankrad i skolans verklighet. och inte heller i de senaste årens pedagogiska forskning. Den tillgodoser enligt förbundet inte heller riksdagens uttalanden från 1976.

Historic-lt'imrnus riksförening framhåller att bristen på klart dokumente- rat stöd i forskning eller utvecklingsarbete för olika förslag ger stora delar av SÖ:s förslag cn prägel av skrivbordsprodukt. SSU anser att den grupp som arbetat fram förslaget borde ha ägnat en betydande del av sin tid till att analysera varför intentioner som beskrivs i denna och som beskrivits i tidigare läroplaner. inte blir verklighet. Om dessa blivit verklighet. hade enligt förbundet med all säkerhet skolans problem varit mindre.

Länsskolnäntnden iStm-kltolms län. Folkpartiets kvinnoförbund. RHS. Unga Örnars riksförbund och Geografiläramas riksförening förordar att en omfattande utvärdering av Lgr 69 borde ha föregått det nya läroplans- förslaget.

RHS framhåller att eftersom den viktigaste frågan i förslaget gäller huru- vida grundskolans högstadium skall vara mer eller mindre sammanhållet. hade det varit värdefullt med en mera öppen diskussion om de erfarenheter man från SÖ:s sida anser sig kunna göra av förändringen mot en mera sam- manhållen grundskola.

Unga Örnarr riksförbund påpekar att ett förslag till ny läroplan för grundskolan mäste grundas på en analys av den kritik som riktas mot da- gens skola och undervisning.

Get)grt'tjiliirarnax riksförening vänder sig mot de i läroplansförslaget angivna fördelarna med heterogena grupper. SÖ redovisar inget underlag för denna bedömning. Föreningen anser att SÖ bör genomföra ett forsk- nings- och utvecklingsprogram på detta område.

Länsskolnärttnder/ta i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län. UHÄ, Luleå. Gävle. Västerås. Karlstads och Malmö kommuner. Utbild- ningxniimtulen i Värmlands läns landsting. SSU samt RIIS beklagar att re- misstiden trots SÖ:s rekommendation om ett är inskränktes till ett halvt är. Flera av remissinstanserna påpekar ocksa att en stor del av tiden inföll un- der sommarlovet vilket försvarade det lokala informationsarbetet.

RI—IS påpekar att hem och skola-rörelsens interna remissarbete kan ut- göra en viktig pedagogisk insats då det gäller att sprida kännedom om ut- vecklingsarbetet inom skolområdet.

FPU och kommunistisk ungdom anser att det är en självklar konsekvens av förslaget att betygen avskaffas. Gör man inte detta så betvivlar förbittr- det att man kommer att kunna genomföra läroplanen i verkligheten med allt vad som sägs om förändrat arbetssätt och om elevernas medverkan i beslutsfattande om innehåll i undervisningen.

Sveriges kristna ungdomsråd föreslär att både elever och lärare får en ordentlig utbildning under skoltid om vad den nya läroplanen innebär.

Prop. 1978/79: 180 167

1.2 Är en läroplansfdrändring nödvändig nu?

Länsskolnämnderna i Östergötlands och Skaraborgs län. Malmö och Lidingö kommuner samt Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting anser att mot bakgrund av samhällsförändringama i samband med MBL- lagstiftningen. arbetsmiljölagen och inte minst SIA-reformen är en ny lä- roplan nödvändig.

Länsskolnämnden i Östergötlands lätt framhåller grundskolans allt star- kare behov av samverkan med förskola. särskola och arbetsliv. Anpass- ning av skolan till samhällets invandrarpolitik och" internationalise- ringssträvanden är också ett tungt vägande skäl för en läroplansreform.

Brottsjörebyggande rådet och Riksföreningen för lärarna i matematik. fysik och kemi anser att bristerna i den nuvarande läroplanen är så stora att de motiverar en revision av läroplanen.

Statskontoret anser att behovet av radikala förändringar av läroplanen är väl dokumenterat.

MUF konstaterar att grundskolan i dag brottas med allvarliga problem. Åtgärder måste enligt förbundet sättas in för att återställa arbetsron och återge grundskolan allmänhetens förtroende. SIA-reformen är ett steg i denna riktning. Förändringar och förbättringar i läroplanen är därtill nöd- vändiga.

SECO anser att Lgr 69 och dagens grundskola fortfarande är präglad av sin bakgrund som realskola. Det nu aktuella förslaget till ny läroplan för grundskolan innebär enligt SECO inte att man frigör sig från sitt realskole- förflutna. SECO menar att en förändring av läroplanen är viktig och nöd- vändig att göra. men då måste den nya läroplanen även i praktiken innebä- ra ett avskaffande av den gamla realskolan.

Lättsskolnämnderna [ Jt'inköpings och Kristianstads län samt Linkö- pings kommun anser att läroplanen skall ses över kontinuerligt med led- ning av de erfarenheter som successivt kan vinnas. En förändringi mindre steg gör det lättare att undvika de tröskcleffekter mer genomgripande för- ändringar kan leda till. På så sätt ökar enligt instanserna möjligheterna att tillvarata och bygga på elevers och lärares iakttagelser. erfarenheter och behov av förändring.

Länsskolnämnderna i Östergötlands och Västerbottens län anser att be- hovet av en ändrad läroplan skall utgå från de i skolan verksamma. Upple- velsen hos dem som skall genomföra förändringen är av avgörande bety- delse. Känner de förändringen nödvändig är detta enligt nämnderna den största garantin för att föreslagna åtgärder skall ge önskad effekt.

Nybro kommun delar uppfattningen att det är naturligt att successiva justeringar av läroplanen behövs. men frågar sig om genomgripande läro- plansrevisioner verkligen behövs vart tionde ar. Kommunen misstänker att det ständigt återkommande behovet av läroplansrevisioner bottnar i den bristande överensstämmelsen mellan vision och verklighet.

Länsskolnämnden i Östergt'itIands lätt har med tillfredsställelse kunnat konstatera hur SIA-beslutet initierat en utveckling i grundskolan präglad av en ökad medvetenhet och vilja till nytänkande hos berörda. Enligt nämndens bestämda uppfattning vore det olyckligt att genom införande av en ny läroplan störa utvecklingsprocessen. Den bör istället uppmärksamt iakttagas och utvärderas. Genom en kontinuerlig dialog med fältet bör så småningom grunden för en förändrad läroplan kunna läggas. Man bör ock- så enligt nämnden avvakta politiska beslut i exempelvis betygsfrågan. skolansvaret för sextonåringarna efter nian och skolpersonalens fortbild-

Prop. 1978/79: 180 168

ning. Vissa justeringar i läroplanen är dock nödvändiga sa att riksdagens speciella riktlinjer tillgodoses. Örebro kommun och Unga Örnars riks/ör- bund anser att de förändringar som krävs som följd av SlA—beslutet kan göras inom den nuvarande läroplanens ram.

1.3 Läroplanens roll

Länsskt:lnämntlernu i Sttn'kltolms. lllaltnöltus och Jämtlands lätt. Svenska kommuttlörbundet samt Sollefteå kommun betraktar läroplanen som en starkt styrande och reglerande faktor.

Svenska kommun/örlmndet betonar att läroplanen är det dokument som anger inom vilka ramar skolans verksamhet skall bedrivas. bl. a. för att ga- rantera en likvärdig utbildningsstandard över hela riket. Läroplanen utgör därför enligt förbundet den viktigaste komponenten för att uppnå de kvali- tativa målen.

Sollefteå komntutt framhåller att läroplanen på ett avgörande sätt på- verkar verksamheten i skolan. Den nuvarande läroplanen betraktas av mänga som ett utomordentligt hjälpmedel i arbetet pä att skapa en bättre skola medan andra upplever mälangivclser och målformuleringar som allt- för visionära och svaruppnäeliga för att kunna skapa en positiv inställning till skolarbetet. Avståndet mellan mål och maluppfyllelse blir enligt kom- munen så stort att läroplanen till och med kan bli ett hinder för utveckling.

Länsskolnämttden i Stockholms län och RHS anser att läroplanen är ett viktigt instrument för att förverkliga samhällets syften med den obligato- riska skolan.

Länsskolnämnde/1 i Västerbottens lätt och Riks/öreningen för lärarna i matematik, fysik oelt kemi framhåller att läroplanen skall ange den politis- ka målsättningen för skolans arbete.

Länsskttlnämnderna i Mamöltus och Västerbottens lätt. AMS , TCO. SAF. Sollefteå och Lidingö m.]l. kommuner och SSU påpekar att läropla- nen är endast en faktor bland flera andra som påverkar och styr skolans verksamhet.

TCO framhåller att målet för och inriktningen av 'en läroplansförändring fastställs genom beslut av riksdag. regering och skolans myndigheter. De reella förändringarna sker dock inte genom besluten i dessa instanser utan genom förändringar i det dagliga skolarbetet. Personalen mäste därför en- ligt "l'CU bli mycket noga informerad om intentionerna bakom reformer. ges utbildning och praktiska förutsättningar för att kunna genomföra beslu- ten.

SAF erinrar om att det starka styrmedel för skolverksamheten som det tidigare statsbidragssystemet utgjorde gav en för hela landet i ston likvär- dig utbildningsstandard i form av en likvärdig organisation för skolan. Lä- roplanen var av underordnad betydelse när det gällde organisationen och uppläggningen av skolarbetet.

Länsskolnämnden th'inkt'ipings lätt anser att det bör vara ett huvudkrav pa läroplanen att den intensivt och närgånget uppfordrar alla som arbetari skolan och alla som kommer i beröring med den att skaffa sig en bred kun- skap om skolan bland annat genom egna iakttagelser och ett ständigt tan- keutbyte och på så sätt skapa förutsättningar för verksamhetens utveck- ling.

Länsskolnämm/en i Kristianstads län hävdar att efterkrigstidens reform- arbete mera har förändrat den organisatoriska än den metodisk-pedagogis- ka sidan av skolan. Huvudorsaken har enligt nämnden varit att genomgri-

Pr0p. l978/79: 180 [69

pande lorandringar av det dagliga arbetet beordrats innan de sotn skulle föra ut relormerna i verkligheten hade givits tid och tilllällc att pröva sig fram till resultat pä det lokala planet. med andra ord innan de blivit överty—

bättre. Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser att det lokala utvecklings- arbetet i skolan är det viktigaste.

1.4 Hur bör en läroplan utformas?

Liinsskttlnantnderna i (.jSlt'IZL'f'lllullclS' och .lt'inkopings län samt SA I—' framhäller att läroplanen klart bör formulera mål och metoder sa att alla berörda kan tillgodogöra sig den filosofi som ligger till grund för läropla- nen. SAF betonar att läroplanen maste skrivas och spridas pa ett sadant sätt att den blir tillgänglig för alla berörda.

[,iinsskolniinuulen iJriink'r'i/rings liin anser att det är väsentligt att läropla- nen uppfattas som en beskrivning av verksamheten i den skola vi genom demokratiska beslut kommit överens om att vi vill ha — en handbok för al- la som har med skolan att göra.

Länsskolm'imna'en th'imtIana's län betraktar däremot det som en illusion att tro. att en och samma språkliga utformning skall täcka lärarnas behov av professionellt arbetsinstrttment. det behov av arbetshjälpmedel. som barn och ungdomar har för att kttnna medverka i planering och utveckling av skolarbetet. som föräldrar och andra vuxna utanför skolans professio- nella krets har för att kunna medverka vid uppbyggandet av en positiv och öppen skolmiljö.

Lt'insskolm'imnderna i Älvsborgs och Jämtlands län samt SAF anser det viktigt att läroplanen ger de impulser som kan behövas för det lokala ut- vecklingsarbetet.

SAF anser att timplaner och kursplaner bör utformas på sädant sätt att man lokalt får möjlighet att välja arbetssätt och arbetsformer. disponera undervisningstid och ge utrymme för olika specialintressen att utvecklas för att ge eleverna nödvändiga kunskaper och färdigheter. Timplanen ut- gör enligt SAF det huvudsakliga instrumentet för den lokala friheten. kurs- planen det huvudsakliga instrumentet för den övergripande samordningen.

Länsskz)Inämnden iSöt/ertnan/unds län förordar att timplanen utformas så att det. förutom de initiativ som kan komma att tas av enskilda lärare el- ler arbetslag i timplanens konstruktion finns tid för arbete med projekt el- ler uppgifter med lörankting i det omgivande samhället.

Länsskolniitnnderna i Östergötlands och Aristianstatls län betonar att ett läroplansförslag mäste förankras i lärar- och skolledarkärcrna. Om samhället vill ha resultat. måste man låta reformverksamheten i första hand gä ut ifrån behov som känns angelägna av de enskilda medborgarna. eleverna och skolpersonalen och först i andra hand dikteras av politiska ideer att med skolan som hjälp omdana samhället

Ltinsskolnämna'en ! ()sttrgotlands län konstaterar vidare att läroplanen för en decentraliserad och demokratiserad skola bör ha en annorlunda ut- formning än sina föregångare. Den skall inte innehålla en central vision av morgondagens skola med mängder av anvisningar. Dagens akuta vardags- problem i skolan. de ungas bristande arbetsglädje och framtidstro. bör i stället stå i centrum för förslaget.

Prop. 1978/79zl80 l7(t

Länsskolttänutdett [ Uppsala anser det väsentligt att läroplanen avspeg- lar en reell vilja att sätta eleverna i centrum.

Länsskolnätnndet'tut i Östet'_t.'t'itl(tnds och Jämtlands lätt påpekar att en ny läroplan skall verka i ett samhälle som kan utvecklas olika beroende på politiskt fattade beslttt. De utbildningspolitiska aspekterna borde därför enligt nämnderna ha analyserats och alternativa lösningar skisserats mot bakgrund av skilda tttbildningspolitiska ambitioner.

'1'('(_) saknari läroplansförslaget en analys av hur barn och ungdom skaf- far sig kunskap om världen. Ett undersökande arbetssätt som bygger pä ett utvecklingspsykologiskt synsätt bör enligt TCO i ökande grad förekomma.

Länsskttlttätnndet'na i.!t'ittkt'ipings och Väster/vttttens lätt betonar att lä- roplanen inte får vara statisk. Den måste kontinuerligt följas upp.

Länsskolnännu/ett [ (,'ppsala lätt påpekar att utanför skolan är inte arbe— tet ärskursindclat. Det är därför en på sätt och vis konstlad situation. dä man i skolan arbetar i ftldersnivaer. Det bör enligt nämnden vara en strä- van för skolatt att samverka mer konkret över arskurs— och stadiegränser. Nämnden föreslar vidare att ett studiecirkelmaterial om läroplanen utarbe- tas centralt.

Länsskoltu'imnden i Älvsborgs län instämmer i SÖ:s påpekande att en viktig uppgift för skolan är att ge eleverna uttrycksmedel och självkänsla. Varje elev Som lämnar grundskolan måste enligt nämnden ha fatt tillräcklig träning i att i ord uttrycka vad han "vill. tänker och känner. Läroplanen bör ge anvisning om tid och metoder för detta. så att ide'n kan förverkligas.

Lättsskolttätttnden iJänttlands lätt anser att läroplanen bör ange en pe- dagogisk grundsyn. som kan bilda utgångspunkt hade för avvägning av ar- betets innehåll och av olika arbetssätt. av olika gruppers inflytande vid ut- formningen av dagligt arbete och långsiktig planering och därmed för av- vägning av resursinsatser som är nödvändiga för att man skall nå de mål sotn uppställts.

UHÄ understryker att en ny läroplan måste ha en högre konkretionsnivä även i sina allmänna delar.

TCO framhäller att en av de grundläggande principerna för grundskolan är att den skall ge en likvärdig tttbildningsstandard för elever i landets alla delar. TCO ansluter sig till denna princip. [ dag är det huvudsakligen riks- giltiga kursplaner som skall garantera detta. Enligt TCO:s uppfattning bör strävan mer vara att ge eleverna lika goda förutsättningar att klara sig i oli- ka situationer i livet. dvs. en lika god handlingsberedskap. Kursplanerna bör utformas enligt denna princip.

RHS avstyrker SÖ:s förslag till ny läroplan för grundskolan och presen- terar i stället ett eget förslag. som enligt förbundet inte fyller något anspråk på att vara ett utarbetat förslag. Det är snarast en antydan av ett modell- tänkande. Förslaget bygger på att man delar upp undervisningstiden i tre lika stora delar.

] den första delen ges de för alla eleverna gemensamma baskunskaper- na. Dessa skall vara väldefinierade. Kravet att alla eleverna skall behärska baskunskaperna innebär att kunskapsurvalct måste bestämmas restriktivt. Baskunskaperna skall vara nödvändiga kunskaper till skillnad från önsk- värda kunskaper, som är det förhärskande synsättet. ] denna undervisning bör man eftersträva ett arbetssätt där de bästa eleverna hjälper de svagare. Föräldrarna bör också kunna tas i anspråk som en undervisningsrcsurs.

] andra delen av undervisningen ingår moment som är gemensamma för arbetsenheten/klassen. Däri ingår undervisningsmoment som i så stor ut- sträckning som möjligt planeras som större och mindre projektarbeten.

Prop. 1978/79:180 ' .. . l7l

Projekten skall inriktas på de ämnen som lämpar sig för denna arbetsform. i första hand grundläggande kunskapsområden inom de samhällsoriente- randc och naturvetenskapliga ämnena.

Den tredje delen utgörs av tillval. Tillvalen kan dels besta i relativt be- stämda kursmoment t. ex. inom språk och matematik. men de kan ocksä i andra sammanhang utformas på ett flexibelt och individanpassat sätt. Det är viktigt att man också tillskapar tillval som ger stimulans för de elever som främst är inriktade på praktiska studier — här kan tillvalet ocksä bestä iarbetslivserfarenheter och integrerad pryo-utbildning. Enligt RHS förslag blir inte skillnader mellan elevernas kunskaper ett beklagligt faktum utan de byggs in i systemet som förutsedda konsekvenser —— förutsägbara efter- som man vet att eleverna skiljer sig åt beträffande förmåga och intresse. Mycket av motsättningarna när det gäller att ta ställning till hur grundsko- lan skall se ut reduceras om man tillater kompletterande studier under och efter grundskolan. Om man erbjuder eleverna generösa möjligheter till kompletterande studier efter grundskolan. t. ex. för att komma in på en viss gymnasielinje. kan man komma ifrån många av olägenheterna med da- gens tillvalssystem.

1.5 Målfrågor

RHS anför följande i fråga om de övergripande målen för skolans verk- samhet: "Skolans viktigaste uppgift är att främja varje elevs allsidiga ut- veckling". Så inleder läroplansförfattarna kapitel 2 i läroplansförslaget. "Några principiella utgångspunkter för översynsarbetet" med en praktfull osanning. Eller än värre — med två osanningar. Varje människa har inre förutsättningar att utveckla de mest häpnadsväckande livshällningar. Det är lika ”naturligt" för människan att uppträda i det moderna samhällets mångskiftande livsformer som att jaga knubbsäl med stenyxa. plöja risfält med hjälp av vattenbufflar och styra rymdfarkoster med hjälp av datortek- nik.

Varje människa utvecklar bara en bråkdel av sina möjliga anlag och var- je kultur uttrycker och inrymmer enbart en liten del av de livsformer som människor skulle kunna välja —— om de fick möjlighet. Att skolan har till uppgift att främja en allsidig utveckling är därför en orimlig felsyn.

Den andra invändningen mot ovan citerade fras i förslagets principkapi- tel är att den kan tydas så att skolan tilldelas en passiv roll gentemot ele- ven. Skolan skall främja elevens utveckling — därmed markerar man en uppfattning som går ut på att individens utveckling är den primära driv- kraften hos individen medan det sociala sammanhanget har en sekundär roll som befrämjare av denna inifrån styrda process.

I själva verket är skolan och skolans innehåll en social konstruktion, där man från samhällets sida mycket bestämt vill engagera sig för att påverka det uppväxande släktets attityder och kunskaper,ja individens hela världs- bild. i alldeles bestämda banor. Läroplansförslagets text skymmer detta förhållande. Genom att säga att läroplanen skall befrämja elevens "allsidi— ga utveckling". maskerar man att läroplansförslaget inte alls innehåller en allsidig information om människa och samhälle utan alldeles specifika ur- val av informationer. Förslaget är alltså ytterst sett präglat av en vanlig men aningslös fördomsfullhet, en fördomsfullhet som upphöjer den rådan— de samhälls- och kulturuppfattningen till nästan universiell lag. Då hjälper det inte att man i enskilda sammanhang i skrivningen visar en utomordent—

Prop. 1978/79: 180 l72

lig vilja till förståelse och tolerans inför andra än de inhemska kulturyt- tringarna och till andra mänskliga villkor än våra egna.

Det här resonemanget har en poäng som är viktig att hålla i minnet när man resonerar skolans förhållanden. Genom att antyda ett slags harmoni mellan elevens påstådda allsidiga utvecklingsbehov och läroplanens på- stådda allmängiltiga innehåll blir uppgiften att förmedla lärostoffet uteslu— tande en pedagogisk lämplighctsfri'iga. Om man å andra sidan antar att det kan finnas en rad motsättningar mellan samhällets val av kulturell målsätt- ning (som skall förmedlas via skolan) och andra kttlturinslag. respektive tänkbara motsättningar mellan individens och samhällets intressen. så blir sku/ans uppgift att kutttp/it'z'ratl sm't'alisatt'mtsuppgift. Det vi kallar "sko- lans kris" bör ses i detta "stora" sociala sammanhang och inte i första hand som pedagogiska s 'årigheter enbart.

Inte minst högstadieskolans problem är med all säkerhet i första hand en avspegling av de svårigheter som uppstår då skolan söker förmedla de spe- cifika värderingar och kunskaper sotn utgör vår sarnhälls- och världsbilds- uppfattning till ungdomsgencrationen. Samtidigt skall man på högstadiet tydligare än på de lägre stadierna för eleverna markera att skolans upp— gift också är att förbereda eleverna på att de skall inta olika sociala positio- ner och livskarriärer efter skolan.

Verkligen ett dilemma för en sammanhållen skola! Det är snarast förvånand * att förmedlingen av detta sociala kulturarv går så smärtfritt som faktiskt är fallet — särskilt med tanke på att varje vuxen— gCllCl'ällOllS livsmönster inte längre upprepas som varit fallet tidigare. då socialiseringen av den växande generationen bestod i att lära ut de sociala regler som de vuxna själva följde och som också var ändami'ilsenliga för den kommande generationen.

AMS. SAF. F Öt'bllttcl't'l Vi Unga och Unga Örttarx riÅsjät'btt/tcl betraktar det som ett angeläget mål för grundskolan att tillvarata och främja elever- nas intresse för yrkesutbildning och fortsatta studier.

Unga Örttars t'iksjfi'it'ltttnd påpekar att för förberedelsen för arbetslivet behöver eleven träning av yrkesförberedande karaktär. men också kun- skaper om rollen som arbetstagare. vilka vägar man kan påverka och för- ändra sina arbetsvillkor och sin arbetssituation. För sin roll som individ i samhället är det också enligt förbttndet viktigt att skolan stimulerar elever- na till en allsidig personlighetsutveckling. Eleven måste få kunskaper om vilka vägar man kan påverka och förändra samhället.

SACO/SR framhåller elevernas rätt och behov att i grundskolan förvär- va goda baskunskaper och baslärdighcler liksom ett engagemang och en vilja att lära mer.

7'("() anser att målet för skolans verksamhet utgår från ett helhetsper- spektiv på eleven. Barnomsorgens liksom ttngdornsskolans uppgift är att utveckla individens hela personlighet. Skolan skall förbereda eleverna för de uppgifter de ställs inför som vuxna i samhälle och arbetsliv. Samtidigt skall skolan på olika sätt aktivt verka för en social rättvisa och en jäm- ställdhet tncllan könen. Allmänoricntering och omfattande kommunika— tionslärdigheter är av stor betydelse för att dessa mål skall kunna förverk— ligas.

Lättss/utlttt'imntlcrnu i Stor'kltulttts. Örebro och l-""t't'.s'turl)ttttt'nx lätt anser att tidigare skolutredningars grundläggande tankegångar och riktningsangi- velser alltjämt kan tjäna som vägledning vid det fortlöpande arbetet med att utveckla skolan i samklang med samhället.

Lätts's'lwlttätttItt/ctt i Väster-batteln lätt poängterar att kring skolans mal-

Prop. l978/79:180 . 173

sättning. som den uttrycks i skollagen. i skolförordningen. i läroplanen och i olika utredningar har Linder de senaste decennierna i huvudsak rått stor enighet. När det gäller tolkningen av den skrivna målsättningen och det därav betingade innehållet och arbetssättet i skolans inre arbete råder mindre enighet.

Lätt.rskolnätnndt'tt ilx'altttar lätt. .S'tortttnatts och Sol/alter? kuttlttlll/tt'l' in- stämmer i att skolans viktigaste uppgift är att främja 'arje elch allsidiga utveckling.

TCO anser att det kan anföras starka skäl för en ny diskussion om en ge- mensam målsättning för hela barn- och ungdornsskolan. Enligt TCO bör de övergripande målen för tttbildningsverksamhet innebära att all utbildning skall medverka till att åstadkomma en allsidig personlighetsutveckling för individen och en samhällsutveckling av värde för alla. l nuläget måste dock enligt TCO målen för grundskolan konkretiseras så att de blir verkligt användbara i skolarbetet.

("UF menar att grundskolan måste präglas av följande målsättningar: Demokrati. Utbildningen skall stimulera till ett demokratiskt tänkande och handlande samt träna eleverna att kritiskt granska information och för- hållanden i skola och samhälle.

Jämlikhet och solidaritet. Utbildningen skall medverka till att skapajäm— likhet nationellt och internationellt.

Ekologisk helhetssyn. Utbildningen skall lära eleverna att förstå samhäl- lets uppgifter och verksamhet. men också samspel mellan naturen. männi- skan och samhällsstrukturen.

Självförverkligande. Utbildningen måste ge möjlighet till självförverkli- gandc. som är grunden för demokrati och levande samhällsarbete.

FPU framhåller att kunskapsmålet måste ha en självklar plats bland de grttndläggande målen för skolan.

RRV beklagar frånvaron av ansatser när det gäller att få lärt'rplancns övergripande mål beaktade i det praktiska skolarbetet.

Länsskttlnt'itnttdt't'tta i Kalmar och .It'ittttlattds lätt pekar på bristen på överensstämmelse mellan mål och måluppfyllelse. Länsskolnämnden i Kalmar län anser att det beror på bristande resttrser när det gäller lokaler. läromedel och materiel.

Lättxskolttt'itttnder/tu i Gotlands och Jättttluttds län varnar för alltför högt ställda mål. som lätt skapar en känsla av vanmakt hos både lärare och elever.

Sttt'ialrtyrulsutt finner det angeläget att skolan redan på ett tidigt stadium tränar eICVerna och ger dern uttrycksmedel och den självkänsla som be- hövs för alt kunna delta i samhällsarbetet.

Lättsslxu/ttt'itttttdt'rtta i Storkltolttts och Älvsborgs lätt anser att förslaget strider mot det grundläggande mål för skolan som innebär att varje elev skall ges möjlighet till individuell intresse— och personlighetstttveckling.

Lättxxkrtlttätttttdutt i Stockholms lätt anser vidare att grundskolans mål i ett större sammanhang för närvarande ter sig alltför diffusa. Den föreslag- na tttbiIdningsplaneringen grundar sig i för hög grad på pedagogiskt svårde- finierbara_iämlikhetsmål och jämställdhetsideer. Enligt nämndens uppfatt- ning måste dessa olika mal erhålla en mer stringent tolkning i första hand i pedagogiska och metodiska termer.

Prop. 1978/79:180 174

1.6 Principen om en sammanhållen grundskola

Endast ett fåtal remissinstanser tar mer ingående upp frågan om sam- manhållen grundskola. De flesta remissinstansers åsikter framgår av deras förslag till tillval (avsnitt 7).

Kommunistisk ungdom, SECO samt Eleijft't'rbuttdet är positiva till en helt sammanhållen grundskola.

Skellefteå kommun finner det riktigt urjämställdhetssynpunkt att förslag läggs om en mer sammanhållen grundskola.

Statskontoret anser att behovet av radikala åtgärder och förändringar. framför allt vad gäller de könsbundna och socialt betingade tillvalen på högstadiet. är väl dokumenterat. ] likhet med SÖ finner statskontoret det också angeläget att — åtminstone på sikt — skapa bättre förutsättningar för en övergång till en mer sammanhållen grundskola.

Länsskolttämttden i Norrbottens län menar att de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt radikala för att i praktiken leda till reella förändringar.

Lidingö kommun och Historie/limmas riksjit'rt'nittg avstyrker förslaget om en mer sammanhållen grundskola.

Länsskolttätnttderna i Uppsala och Älvsborgs lätt. MUF samt RHS för- ordar i stället att valmöjligheterna utökas.

Länsskolnämttdett iÄlvsborgs lätt framhåller att samtidigt som ett ut- ökat tillval genomförs så måste kravet på en likvärdig utbildningsstandard över hela riket upprätthållas. En sådan garanti kan åstadkommas genom att en baskurs eller grundkurs utformas konkret. t.ex. som lärobok. och bestäms för landets alla skolor.

RHS anser att nya tillvalsämnen med varierande inriktning måste infö- ras. I dagens skola är de icke-teoretiskt inriktade eleverna de mest miss- gynnade i fråga om valmöjligheter.

Länsskolnäntttden i Hallands lätt. Sala och Göteborgs kommuner samt Folkpartiets kvinnoförbund anser att en individanpassad skola. som varit en av parollerna för detta läroplansarbete. förutsätter differentiering och går inte ihop med en strävan mot ännu större enhetlighet.

Göteborgs kottttnutt delar uppfattningen att nuvarande förhållanden vid val till alternativa kurser är otillfredsställande men anser att man bör kun- na komma tillrätta härmed på annat sätt än genom att slopa detta system. En förstärkt informatiom till föräldrar och en effektiv studievägledning kan vara ett sätt att komma ifrån de påtalade svårigheterna.

Länsskolnämttdett i Stock/toltns lätt påpekar att ett sammanhållet hög- stadium inte är något allmänt omfattat samhällsmål. Nämnden konstaterar vidare att krympta tillvalsmöjlighcter och ökad teoretiscring inte automa- tiskt kompcnseras av valfrihet inom de olika ämnena i kombination med ett förändrat arbetssätt. Nämnden är angelägen att med utgångspunkt i en pedagogiskt förankrad verklighet diskutera den framtida skolans utform- ning med SÖ:s läroplansförslag som utgångspunkt. Jämlikhetsmälet för samhället låter sig förhållandevis lätt omsättas i ekonomiska och organisa- toriska beslut och åtgärder. medan man hittills inte lyckats formulera jäm- likhetsmålet i pedagogiskt entydiga termer. Enligt nämnden innebär jäm- likhet på skolans område att man bereder alla elever. oavsett härkomst. kön och bostadsort. samma studierrtöjligheter inom den obligatoriska sko- lan. Läroplansförslaget är enligt nämnden bristfälligt förankrat i pedago- gisk forskning rörande differentieringsproblematikens innehåll och utform- ning.

Lt'ittsskolnt'itttttdett i Kristianstads lätt noterar att utredningen har inrik-

Prop. 1978/79:180 ' 175

tat sig mot ett mål — den helt sammanhållna grundskolan — vilket ligger utanför utredningsuppdraget. .

Länsskolnämnden iStoekholms lätt befarar att om direktiven inte bundit SÖ till kravet att framlägga ett förslag innebärande fortsatta möjligheter att studera ett andra främmande språk. SÖ redan nu skulle ha försökt att ta steget bort från B-språksundervisning i grundskolan.

Statskontoret föreslår att gymnasieutredningen får i uppdrag att ingåen- de pröva studieorganisatoriska förutsättningar och konsekvenser för en gymnasieskola. där eleverna inte har läst något av B-språken i grundsko- lan.

Länsskolnämnden i Hallattds lätt anser det viktigt att vi så långt som möjligt har en sammanhållen skola med lika möjligheter för alla. Nämnden anser det emellertid lika viktigt att skolan tar hänsyn till varje enskild elevs verklighet att skolan blir elevanpassad. En lämpligt avvägd anpassning till elevernas önskemål ser nämnden som nödvändig för att man skall kun- na komma tillrätta med den oro som särskilt högstadiet nu präglas av.

Linköpings kottttttun poängterar att den jämlika skolan aldrig får bli en synonym till den likriktade skolan. Skolans och tttbildningsväsendets bi- drag till ökad jämlikhet bör mera konsekvent än hittills ligga i att dels deli— niera basfärdigheterna. dels verka för dessa.

Moderata kvinnoförbundet framhåller att alla elever skall ha rätt till en likvärdig utbildning. Men detta kan enligt förbundet självfallet aldrig få in- nebära att alla måste ha samma utbildning eller att de skall nå lika resultat.

RHS anser att valfriheten efter högstadiet — som kan aktualiseras av elevens ändrade planer. senare mognad eller andra skäl — bör garanteras genom förbättrade och smidiga kompletteringsmöjligheter både under och efter högstadiet.

Riksföreningen för lärarna i tttatentatik. fysik och kettti anser att någon form av nivågruppering är nödvändig för skoltrivsel och för rimliga studie- resultat på högstadiet.

1.7 Hjälp till elever med svårigheter

Svenskaförbundetför specialpedagogik konstaterar med tillfredsställel- se att ett specialpedagogiskt synsätt skall prägla allt arbete i skolan. Läro- plansförslaget ger i många avseenden de organisatoriska förtttsättningarna för att elever med särskilt behov av stöd och stimulans skall kttnna få en god personlighetsutveckling.

Norrköpings kommun beklagar att den av SIA föreslagna utbildningen i specialpedagogik för alla lärare icke kom till stånd och vill understryka vikten av att fortbildningen inte bara ges ökade resurser utan också starka inslag av specialpedagogisk natur.

Länsskolnämttderna i Uppsala och Kopparbergs lätt. SAF samt Mode- rata samlingspartiets kvittnoft't'rbund betonar det självklara i att skolan skall stödja elever med sämre förutsättningar.

SAF påpekar att stora spännvidder i kunskaps- och mognadsnivå bland eleverna gör det svårt för läraren att finna arbetssätt och ämnesstoff som känns motiverande för alla. Mer studiebegåvade elever finner undervis- ningen meningslös och börjar att vantrivas. Andra elever får svårigheter att följa den för dem alltför teoribundna undervisningen. Båda dessa grup- per av elever måste enligt SAF uppmärksammas och stödjas.

Lättsskolttämttdett i Stut'kltt.tlttts lätt. Eda kommun och FPU betvivlar

Prop. 1978/79:180 [76

att förslaget med dess ntIVarande innehåll aktivt kan hjälpa svag-presteran— de elever att bättre acklimatisera sig i dagens skola.

[_änsskt;lnt'itntulen i .S'toekholms lätt vill varna för en övertro pa ett för— ändrat arbetssätt såsom varande lösningen på en stor del av grundskolans problemkomplex.

Stu'ialstyrelsen och statens ittt'atulrarverk framhåller de invandrade fa- miljernas problem och att de utgör en grttpp som ofta behöver speciellt stöd. Socialstyrelsen vill rikta uppmärksamhet på att även familjer. som har bott i Sverige en längre tid samt även elever. som är födda av utländska föräldrar men har vuxit tipp i Sverige. ofta har stora problem att tillgodogö- ra sig undervisningen.

Sot'ialstyrelsen betonar vidare att det är speciellt viktigt att elever från problemfamiljcr och invandrarelever tränas att utveckla sina kommunika- tionslärdigheter. Socialstyrelsen vill även framhålla att elever med multi- pelproblem som kanske inte kan klaras inom den vanliga klassens ram. i jämlikhetens tecken bör få den ttppmärksamhet och det stöd som ger dem ökat utbyte av skoltiden och möjligheter att etablera sig på arbetsmarkna- den.

Statens handikappt'äd och De handikap/mdes riks/örbtttul påpekar att de handikappade eleverna bör få särskilt stöd. samt att undervisning om handikappfragor ges.

Statens handikapprt'id finner det anmärkningsvärt att förslaget så knapp- händigt berör handikappades situation i den nya skolan. Rådet förutsätter att det blir en omsorgsfull presentation av handikappfrågorna och klara an- visningar vad gäller olika bandikappgruppers särskilda behov i den andra del av läroplanen som aviseras. Rådet understryker betydelsen av att frå- gor om handikapp behandlas i sitt sakliga sammanhang och på ett naturligt sätt ingår i olika ämnen. Rådet påpekar att kunskap om handikapp kan bi- dra till att skapa positiva attityder mellan handikappade och icke handi- kappade. Rådet förespråkar en ökad integration av handikappade i skolan inte minst för att ge icke handikappade insikt i handikappades situation.

Gymnasieutredningen och LO konstaterar att omkring sex procent av eleverna f. n. avbryter stttdierna i grundskolan innan de har gått nio år eller deltar i undervisningen i mindre omfattning än normalt. En ännu större grupp ungdomar uppger i olika undersökningar att de vantrivs i skolan. Det är enligt instanserna särskilt viktigt att grundskolan ger just dessa grupper ett bättre utgångsläge och att skolan framför allt grundlägger en positiv inställning till både fortsatt utbildning och yrkesverksamhet. för att därigenom motverka utslagning av elever. LO påpekar i detta samman- hang att arbetslivet skall utnyttjas som en resurs i skolarbetet. Detta leder till ökad motivation som bör kunna motverka sortering och utslagning.

1.8 Samverkan skola—samhälle

Länsskolnämtiderna i Kalmar och Göteborgs och Bohus lätt. AMS, sta- tens personalnt'itnntl. Skellefteå. Storutttans. Sollefteå. N_vbro och Norr- köpings kommuner m.jl. Kommunistisk ungdom samt Svenska kyrkans ut- bildningsnämnd betonar att skolan ej får vara en sluten institution och att en Öppen attityd mot samhället är nödvändig.

Storutnans kommun påpekar att med en ökad öppenhet mot samhället från skolans sida blir skolans mål och medel en fråga inte bara för lärare. elever. föräldrar och utbildningspolitiker utan i ökande grad också för or- ganisationer. institutioner och arbetsliv.

Prop. 1978/79: 180 ' 177

Svenska kyrkans utbildat'tt,gv.vtu'irnml framhåller att många som har skolan som daglig arbetsplats ger uttryck för hopplöshet. brist på mening och håg- löshet. En del av skolans meningslöshet torde bero på elevernas bristande delaktighet i och erfarenhet av arbetsliv och produktion.

Länsskttlnr'itnntlen i Uppsala län påpekar att skolan har ett arbetsliv för sig. Men den är samtidigt en förbet'cdelsetid för elevernas kommande ar- betsliv. Den måste följaktligen ta fasta på att skapa arbetsformer för ett samhällsinriktat arbete. Det föreliggande förslaget har enligt nämndens mening också markerat stora ansatser för en sådan utveckling.

I.c'i/t.t'skt)ltu'itnna'ett i l-'ii.t'terbotletts [(in framhåller att grundskolan endast utgör en del av det offentliga utbildningssystcmet och därför maste ses i samband med övriga utbildande och utvecklande insatser som sker i hem och samhälle före. parallellt med och efter grundskolan. Om skolan skall fungera på ett tillfredsställandc sätt är det nödvändigt att dess mal. arbets- former och prestationer är i samklang med de krav samhället i stort har. dvs. den miljö skolan har att verka i.

Länsskolnämntlen i Norrbottens [(in anser att det är positivt med ett ökat inflytande från grupper utanför skolan.

Aktiv ungdom understryker föreningslivets betydelse. Föreningarna be- driver en värdefull. fostrande verksamhet och har stora möjligheter att ta till vara och utveckla elevernas aktivitetsbehov. lnotn föreningslivet kan i stor utsträckning eleverna ges tillfällen att praktiskt tillämpa skolans kun- skaper.

LO anser att SSA-råden bör ges ökade resurser för sina insatser för att organisera de ökade kontakter med arbetslivets företrädare som avses.

Statens personulnämtul framhåller att kontakterna med arbetsliv och samhällsliv bör utgå från det lokala planet. Det bör enligt nämnden ingå i de statliga myndigheternas ansvar och åligganden att i erforderlig utsträck- ning bereda möjligheter för kontakter med skolan.

CUF påpekar att skolan måste ge eleverna tillfälle till egna upplevelser och på så sätt förbereda de studerande för deras verksamhet i ett yrke. som familjemedlemmar och sotn deltagare i den demokratiska processen. Därför måste enligt CUF samhällets målsättningar och verksamhet av- speglas i utbildningen.

Statens ungtlotnsrt'id anser att utveckling genom samverkan mellan sko- la och samhälle inte bara bör ensidigt innebära att samltällsutvecklingen påverkar skolan. Skolan bör också vara inriktad på att påverka samhället.

Kommunistisk ungt/ont framhåller att skolan är långt ifrån isolerad från resten av samhället. Det övriga samhällets problem kommer också att visa sig i skolan. Så länge ntan inte löst samhällets problem. så länge kan man inte lösa skolans problem och få en skola uppbyggd på arbetarklassens värderingar och synsätt och med demokratiska arbetsformer.

Förbundet Vi Unga anser att om skolan i dag har problem kan inte orsa- kerna enbart bero på vad som hänt på skolans område. t. ex. förändrat tim— tal för vissa ämnen och införandet av engelska på lågstadiet. Orsakerna måste enligt förbttndet ligga i att skolan inte kan tackla löljderna av sam- hällets nya sätt att fungera.

1.9 Deeentralisering

I..ättsskolnämndertta i Sin/ermanlands, Kalmar. Hallands. Göteborgs och Bohus. Orebro och Västmanlands län. UHA. statens pc'rStHut/nämnd. statens kulturråd. statskontrollkommitten. ji)Ikbilclningsutredttingen. 13 Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 180

Prop. 1978/79:180 l78

SACO/SR, SA F. Svenska k'tunmun/Firbundet. Luleå. Skalle/led. Stor- umans. Soile/led. Norrköpings och Södertälje kommuner m.fl.. Lands— tin;:.s;/i'irl7utulel. Kommmtistixk ungdom. (.'enler/mrtietx krin/lo/iirlnuul. SECO. Svenska kyrkans utbildnings/t(int/ul. Samkristna skolnämnden samt Riksföreningenför lärarna imatematik. _/_'v.s'ik och kemi är positiva till den ökade decentralisering som förslaget innebär.

Länxxkt»Inämnden iHallam/s län tillstyrker ett vidgat lokalt beslutsfat- tande vid planering av undervisningen. Detta kan främst förverkligas ge- nom förslaget om möjligheter till vissjämkning av veckotimtalen inom sta- dierna samt genom förslaget om för de tre stadierna gemensamma huvud- moment. Nämnden anser att den föreslagna vidgningen av den lokala be- slutsrätten i detta avseende bör kunna förenas med principen om ett enhet- ligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard. Det förutsätts därvid att basfärdighetsträningcn ges tillräckligt utrymme.

Länsxkolnämnden i Örebro län anser att en väsentligt ökad frihet för den enskilda skolan att utforma sin undervisning både med avseende på timtal och kursinnehåll är nödvändig för att komma till rätta med de konserveran- de och styrande effekter en detaljreglerad läroplan har.

Statens pers:malnänuu/ framhåller att endast genom lokalt utvecklings- arbete kan lärarna. skolledarna och annan skolpersonal uppleva föränd— ringen som liggande ocksa i deras intresse. Föreliggande förslag är enligt nämnden inte slutpunkten i en utveckling utan en etapp till ett vidare arbe- te som salunda väsentligen bör ske på det lokala planet.

Sun-tkristna skolnämnden bejakar en viss decentralisering av ansvar och beslutsfunktioner. Nämnden vill emellertid reservera sig mot de mycket långtgående befogenheter som föreslås bli överlämnade för lokalt avgöran- de rörande innehållet i undervisningen och som ser ut att resultera i mer el- ler mindre lokala studie/kursplaner.

UHÄ och statskontrollkonunitten anser att skolan i dag är alltför detalj— reglerad. ett faktum som bl. a. hindrar det nydanande pedagogiska arbetet.

Länsskolnämnclen ilx'ulmar län och Storumans kommun anser att en de- centralisering av ansvar och beslutsfunktioner inom skolväsendet bör kun- na öka förutsättningarna för måluppfyllelse. Möjligheterna att anpassa skolverksamheten till eleverna blir större. Personalens. elevernas och för- äldrarnas engagemang för arbetet i skolan bör kunna ökas och skolans verksamhet därigenom successivt förbättras.

Liinsskt>lniimnden iGöteborgs och Bohus län. statens kulturråd, TCO. SAF. Lidingö och Stockholms kommuner. ('.—enterpartit'ts ki'intuzfi'irhmul'. Moderata samlings/mrtiets krinno/örbuml. Svenska kyrkans utbildnings- nämnd. Samkristna skolnämnden samt Föreningen lärare [ samhällskun- skap framhåller risken att olika kommuner kan få olika utbildningsstan- dard. SAF poängterar att man mäste beakta det övergripande kravet på en för hela landet gemensam utbildningsstandard i grundskolan samt kravet på en för alla elever i stort gemensam referensram. En ny läroplan för grundskolan bör kombinera den lokala friheten med de övergripande kra— ven påen gemensam grundutbildning för eleverna.

.S'tot'kholmx kommun påpekar att en ökad frihet att utforma undervis- ningen utc på skolorna ställer höga krav på planering. Det är därför viktigt att decentraliseringen följs av en bred information och en massiv fortbild- ningsinsats till alla berörda.

Sollefteå och Lidingö kommuner. kommunistisk ungdom samt Riksfä- reningenjör lärarna i matematik,f)'.vik och kemi framhåller att en ökad de- centralisering innebär ökade arbetsuppgifter för många grupper och där- medökade kostnader som måste täckas.

PI'Op. l978/79:180 _ _ 179

Länsskolnämnden i Södermanlands län anser att en ökad lokal frihet bör användas till att öka de icke—teoretiska inslagen i arbetet. Därigenom bör det bli möjligt att i ökande utsträckning göra skolarbetet mera me- ningsfullt. för alla elever.

Statskontrollkommiuen förordar att de lokala skolorganens inflytande över tjänstetillsättningsfragor avsevärt förstärks.

Svenska kyrkans utbildnings/lämnd framhåller att det inte är helt opro- blematiskt med en decentraliserad skola om detta samtidigt medför att en offentlig diskussion om skolans mål. innehåll och arbetssätt därigenom blir mindre intressant för massmedia.

1.10 Elevernas aktiva medverkan

Länsskobzämnden i Uppsala län anser att det inom klassens och därnäst arbetsenhetens ram bör vara möjligt att åstadkomma stor variation och att ge elevers självverksamhet en reell chans. Även för vuxna är det mindre pressande att få begränsa antalet relationer till färre personer. som man mer ingående kan lära känna.

Länsskolnämnden iBlekinge län betonar att ökad konkretisering och verklighetsanknytning av skolarbetet är viktiga strävanden. När man talar om att ge eleverna tillfälle "att i arbetet med för dem angelägna frågor till— ägna sig de begrepp. kunskaper. färdigheter och värderingar de behöver för fortsatt självständigt kunskapssökande" måste man enligt nämnden be— akta att eleverna dock har både rätt till och behov av lärarhandledning för att hjälpas till utveckling enligt grundskolans målsättning.

Lr'insskolnc'imnden i Kopparbergs län anser att det är bra att eleverna skall få medansvar. Samtidigt måste skolan också komma fram till ett så— dant arbetssätt att eleven tränas att successivt ta ökat ansvar för sitt eget arbete. Skolframgängen skall inte i första hand vara ett resultat av vuxnas övervakning. utan av elevens medvetenhet om studicarbetets betydelse för hans möjlighet att forma sin egen framtid.

Ludvika kommun tillstyrker att eleverna ges verklig möjlighet att påver— ka skolarbetets innehåll och inriktning.

Karlstads kommun påpekar att skoldemokratin utgår från elevernas eget intresse och engagemang och kan tillämpas i t. ex. elevvårdsarbete, klass— råd och elevfackligt arbete. Det är enligt kommunen viktigt att skolor och kommuner ger ett ökat stöd åt det elevfaekliga arbetet, samt att skolan åläggs ett ansvar för att eleverna får demokratisk träning. Formerna härför bör dock utredas vidare.

Moderata samänga-partiets kvinnojärbmtd anser att eleverna skall vän- jas vid att få större ansvar allteftersom de blir äldre. Ansvaret kan börja med skolmiljön och närmiljön och kamrater. Senare kan de delta i för sam- hället viktiga funktioner som t. ex. vård av gamla och barn. Ansvar kan en- ligt förbundet aldrig läras med låtsasverksamhet.

Unga ärnars riksförbund framhåller att ett ökat elevinflytande medför att elevernas ansvar för sin skolsituation ökar. Vidare tillför eleverna skol- arbetet viktiga erfarenheter. Elevdemokrati måste enligt förbundet också ses som en träning och förberedelse för att eleverna i vuxenlivet skall kun— na göra insatser för att demokratisera arbetslivet och det övriga samhället. Det är därför viktigt att demokratin i skolan är verklig. avgörande och me- ningsfylld. Genom ett ökat elevinflytande fostras också barnen till hänsyn och tolerans för andras åsikter och till respekt för gemensamt fattade be- slut.

Prop. l978/79:180 180

.S'amkrixtna .vkolm'innulun påpekar att det måste vara en riktpunkt och en strävan att alla i skolan får tillfälle att uppleva den som en meningsfull ar— betsplats. Manga elever har i dag en attityd till skolan som präglas av främ- lingsskap och hopplöshet. En förutsättning för en positiv utveckling är en- ligt nämnden att elever och skolpersonal får reella möjligheter att tillsam- mans lösa problem som uppstår i den dagliga arbetssituationen. Att få ta ansvar för skolmiljöns utformning. fa insyn i ekonomiska spörsmål och få delta i planering av den egna verksamhetens innehåll och arbetssätt är någ- ra faktorer som skulle kunna bidra till ett större ansvarstagande i skolan och därmed till större motivation och tillfredsställelse.

1.11 Samband mellan utbildningsval och social bakgrund

Liinxskolniimndc'n i Kalmar liin betonar starkt att verksamheten i skolan ska bidra till att utjämna skillnaderi villkor och livsbetingelser mellan indi- vider och grupper i samhället. Lika viktigt är det att skolan har beredskap och resurser sa att varje elev kan utveckla sin förmaga.

ll-lodurala somlingspartials krinnoji'irlmnd framhåller att skolan mäste satsa på alla barn. Annars kommer begåvade barn från hem utan utbild— ningstradition att drabbas hårt. Vi kommer då heller aldrig att a en ut- jämning av den Sociala snedrckrytcringen till högre utbildning.

Luleå kommun anser att undervisningen börförändras så att negativa ef- fekter för elever från vissa sociala miljöer inte uppstår. De existerande mönstren för inställningen till utbildning maste brytas. En förändring i det- ta avseende ökar skolans möjligheter att skapa en personlighetsutvecklan- de miljö. Om detta ska vara möjligt maste skolan inrikta sina ansträngning- ar pä att i undervisningen ta in elevernas erfarenheter och utifran dessa bygga vidare. sa att undervisningen blir verklighetsanknuten och i vidare mening konkret. Utifrän detta kan då växa fram ett arbetssätt som bygger på allas erfarenheter och som leder fram till en förståelse för individernas skilda utgångspunkter och förutsättningt'tr.

Rik.v/i'irbtimlet [lem och Skola förmodar att det man fran SÖ:s sida i första hand avser med jämlikhet är att ttpphäva sambandet mellan elevens sociala bakgrund och elevens skolprestation. elevens val av tillvalsämnen etc. Däremot bekymrar man sig föga om den ojämlikhet som består i att eleverna i skolan lär sig olika mycket och att de väljer skilda fortsatta ut- bildningsvägar som leder till livskarriärer som innebär större eller mindre social framgång. Skälet till att förbundet starkt betonar vikten av baskun- skaper för alla är den allt större medvetenheten om att den mest uppröran- de ojämlikheten i dagens skola är. att många elever har stora och irrepa— rabla kunskapsblottor i elementära avseenden. Detta handikapp i skolan förlängs till en social och psykologisk vanmakt under resten av livet — och bidrar till att lägga grunden till ett negativt socialt arv för nästa generation.

Liinsskolm'immlcn i [x'ristiunxlau's liin noterar att begreppen jämlikhet och jämställdhet i debatten om utbildningsfrågor vidgats från sitta ur- sprungliga betydelseomraden t.ex. ekonomiska och sociala förhallan- den samt tillgang till utbildning — till att omfatta studiemässiga förutsätt- ningar samt intellektuell och prestationsmässig kapacitet hos den enskilda individen. Den enskildes möjligheter att tillägna sig kunskaper och färdig- heter framställs i populärdcbatten som huvudsakligen betingad av den so- ciala miljön.

Pa punkt efter punkt i SÖ:s utredning konstaterar nämnden. hur be- greppsförskjutningar har paverkat förslagen och givit dem en utformning.

Prop. 1978/79:180 . 181

som strider mot praktiska erfarenheter av villkoren för framgångsrik ut- bildningsverksamhet.

1.12 Könsroller

Emmaboda kommun finner att könsrollsfragtrrna beretts betydande och framträdande roll i förslaget. Kommunen vill understryka vikten av att könsrollsfrågorna behandlas i skolan men vill samtidigt med omtanke om barn i olika situationer varna för en alltför stark betoning. Man ska i skol- arbetet pä ett naturligt sätt motverka de könsfördomar som finns.

Folkpartiets kvinnofi'irbuml ser det som mycket positivt att man i det nya läroplansförslaget poängterat vikten av att komma bort från det tradi- tionella könsrollstänkandet. Här kan de obligatoriska ämnena hemkun- skap. tcxtil- samt trä- och metallslöjd. teknik och maskinskrivning spela en avgörande roll för att påverka attityder.

Socialt/cmokrariska kvittno/i'irhmrdet är positiva till att så mänga av de förslag som kommit fram ur debatten om jämställdhet nu får sin konkreta lösning. Detta kommer att väsentligt bidra tilljämställdhetssträvandena.

Statens pers:rna/nämnd betonar att beträffande inriktning för jämlikhet har skola och förskola ett viktigt ansvar för att påverka attityder. Det är allmänt erkänt beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män att på- verkan under de tidiga åren har stor betydelse. Enligt nämndens erfarenhet från jämställdhetsarbetet inom den statliga sektorn är det sälunda inte en- dast en fråga om upplysning utan om att medvetet och metodiskt organise— ra arbetet pä ett sådant sätt att traditionellt rolltagande undviks.

Fredrika Bramurfi'irbnndur konstaterar att barn tar intryck av vad de ser i sin omgivning. Skolan bör därför göra sitt yttersta för att ge barnen goda förebilder med lika fördelning av kvinnor och män på alla nivåer och i alla ansvarsgrupper. Om skolans satsning pajämställdhct ska ge resultat. mäs- te den baseras p'a det verklighetsunderlag. som skolans egen personal ut- gör. De lokala skolmyndigheterna bör också sträva efter att SSA-raden fär en jämn könssammansättning. Förbundet förordar dessutom att samtliga blivande lärare genomgår en tvärvetenskaplig könsrollskurs pa 10 poäng. Förbundet framhäller ocksä att en effektiv och sakkunnig granskning av lä- romedlen frän könsrollssynpunkt fortfarande är nödvändig. Så länge som en stor del av skolans lärare är omedvetna i könsrollsfrägor fungerar inte en granskning gjord av lärare och elever. Förbundet föreslär därför att den centrala granskningen av läromedlen frän könsrollssynpunkt äterinförs.

ll-Iotlcrala samlingsparrit'ls kt'introfi'irbmrd finner det ytterst förnärman- de att SÖ i sitt resonemang på denna punkt blandar ihop begreppen jämlik- het och jämställdhet.

.Iämlikhet i skolan är ju att skapa jämlika förutsättningar för alla elever att Utvecklas oberoende av var de bor i landet.

Jämställdhet mellan män och kvinnor är vad som behandlas i detta av- snitt. Skolan har givetvis en oerhört stor uppgift i att stödja och leda elc- verna sa att de kan välja den utvecklingsväg som synes stå i bästa sam- klang med deras samlade förutsättningar. oavsett deras kön.

1.13 Skolan och kulturlivet

SÖ framhäller i sitt förslag att skolarbetet bör skapa medvetenhet om det kommersiella kulturutbudet. de krafter som ligger bakom detta och de vär-

Prop. 1978/79:180 l82

deringar som speglas i det. Eleverna bör ocksä uppmärksammas pä de al— ternativ som finns. Länsskolniimnderna iBleki/tge. Skaraborgs och Norr- bottens län. Helsingborgs. Nybro och Lidingö kommuner samt Utbild- ningsniimnden [ Värmlands läns landsting instämmer i dessa tankegångar. Utbildningsnämnalen i Värmlands läns landsting betonar att den kommer— siella kulturen ödelägger mycket av skolans positiva inverkan och effekter. Nämnden anser att inom ramen för den samlade skoldagen bör ett nära samarbete med ideella organisationer och folkrörelsen utvecklas.

Helsingborgs kommun framhäller vikten av att hälla vår egen gamla tra- ditionsrika kultur vid liv. Detta har stor betydelse för gemenskapen i sam— hället.

Länsskolnt'imnden i Skaraborgs liin och Nybro kommun noterar de eko- nomiska svårigheterna i samband med deltagande i olika kulturaktivitetcr. Nämnden päpekar dock möjligheterna att utnyttja de musik- och teater- grupper som finns på det lokala planet. Även invandrare och den äldre ge- nerationen har mycket att ge i det här sammanhanget.

Västerås kommun anser att utbudet av barn- och ungdomskultur mäste diskuteras med skolans elever. deras föräldrar och de ansvariga för kultur— verksamheten inom kommunen.

[ läroplansförslaget betonar SÖ att barn frän skilda miljöer i skolan mäs- te fä stöd att utveckla sitt eget kulturella mönster. Länssk(,tlniimnden i Älvsborgs län och Västerås kommun instämmer i värdet av detta.

[.änsskolnämnden iÄ/i'sborgs län framhäller dock att skolan inte kan stödja kulturella mönster som star i strid med skolans övergripande mål.

SÖ understryker ocksä att skapande verksamhet erbjuder barn och ung- domar manga tillfällen till kontakt och gemenskap och att den därför har stor betydelse för deras sociala utveckling.

Centerns un_m/omsj/i'irbund delar denna uppfattning. Inte minst har sko- lan en viktig uppgift för att ge eleverna en ökad stimulans till läsning av skönlitteratur.

Kritiska synpunkter framförs av nägra instanser. 'I'C'O anser att SÖ i sitt förslag försummat konst- och kulturområdet. (')r— ganisationen framhäller att eleverna mäste fä tillfälle att studera och aktivt undersöka och analysera kulturyttringar. Utbildningen ska verka för allas möjligheter till ökad kulturell aktivitet under hela livet

Även Emmaboda kommun linnet att SÖ för lättvindigt ber'ött skolans kulturella utbud. Kommunen anser att förslaget bör ornfattac n mer kon- kret anvisning om ökad satsning pä olika kulturella aktiviteter i skolans

'ardagsliv.

Liittsskolniimndett i Kalmar ((in och t'l'Iotlerata samlings/lartiets kvinno— _fi'irbund reagerar mot användandet av "kommersiell" som beteckning pä dälig kultur. Förbundet noterar att det är svart att finna nägon kultur med nägon nämnvärd spridning som inte är kommersiell.

2 Hem-Skola-Samhälle

SÖ:s förslag om samverkan hem—skola—samhälle tillstyrks av social— styrelsen, liinsskolnämnden i Kronobergs län. Lulea'. l-"iitjiii. I.inkö,-,itt_t.'s och Lit/inta? m../l. kommuner.

Sotitt/styrelsen kräver bättre förutsättningar för föräldramedvcrkan i skolan. bl. a. möjlighet till ledighet fran arbetet. barnpassning och tolkser- vice. Styrelsen betonar vikten av förbättrade relationer mellan skolan och

Ptop. 1978/79: 180 . 183

invandrarföräldrar. Samverkan förskola—skola—fritidshem. är viktig ef- tersom den ökar förutsättningama för en helhetssyn på barnets utveckling. Slutligen vill styrelsen ha utökade och breddade samverkansformer SÖ—socialstyrelsen.

TCO. SACO/SR och LO understryker det positiva med föräldramedver- kan i skolans verksamhet. Men TCO och LO poängterar också att föräld- rarna måste ha rätt till ledighet från arbetet för att kunna delta i skolverk- samheten. Även SACO/SR framhäller det nödvändiga i att föräldrarna får ekonomisk ersättning för det inkomstbortfall som uppkommer om de ska medverka i skolans verksamhet.

Följande instanser ställer sig helt eller delvis kritiska till SÖ:s förslag angående samverkan hem—skola—samhälle: Länsskolnämnderna i Krono- bergs och Jämtlands län. statens kulturråd. Helsingborgs. Nybro. Norr- köpings och Stockholms kommuner, Utbildningsnt'imnden i Värmlands läns landsting. Kristen l.)emokratisk Ungdom. Riksförbundet Hem och Skola. Sveriges kristna ungdomsråd samt I-listorielt'irarnas riksförening.

Länsskolnt'imnden i Kronobergs län konstaterar att SÖ:s förslag saknar en djupare problemanalys.

Länsskolnc'imna'en iJämtIands län anser att vad som uttalats i proposi- tionen om skolans inre arbete och utskottsbetänkande har i stort sett inte kommit till uttryck i läroplansförslaget. Därför bör aVsnittet omarbetas. Vidare anser man att SÖ i avsnittet om skolans samverkan med det omgi- vande samhället "anknyter till en föräldrad syn på skolan som institution i samhället". Avsnittet bör bl.a. relateras till den överordnade målsättning- en med skolans verksamhet.

Statens kulturråd menar att det finns alltför fä konkreta anvisningar om hur samarbetet med kulturlivet ska gä till. Rädet önskar tydligare anvis- ningar i SÖ:s kommentarer till kursplanerna.

Helsingborgs kommun och Sveriges kristna ungdomsråd förordar i mot- sats till SÖ att hemmen även i fortsättningen ska bära huvudansvaret för barnens fostran och vård. Ungdomsrådet tillägger att föräldrarna inte kan undgå detta ansvar genom att "hyra ut" dem till skolan.

Nybro kommun menar att SÖ:s förslag om tillvaratagande av föräldrar- nas kunnande och erfarenhet ären god tanke men menar att den samtidigt är svår att genomföra. utom kanske i enstaka fall.

Norrkt'ipings kommun anser att den politiska informationen i skolan. bl.a. frän de politiska ungdomsförbundens sida. har fält för litet utrymme i SÖ:s förslag. Kommunen anser det vara väsentligt att verksamheten när- mare formuleras i läroplanen.

Stot'kholms kommun har den uppfattningen att kontakter med det övriga samhället betonas synnerligen summariskt i SÖ:s förslag.

Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting understryker att SÖ borde ha antytt hur de organ i samhället som skolan ska samarbeta med kan medverka i planeringen och utvärderingen av skolarbetet.

Kristen Demokratisk Ungdom betonar att det fattas utgångspunkter syf- tande till att "skolan i samarbete med eleverna skapar en medvetenhet om människans plats i ett ekologiskt system och hennes roll som en socialt och etiskt ansvarig förvaltare".

Riksförbundet Hem ot'h Skola påpekar att SÖ:s förslag har brister i ana- lysen av hur samarbetet hem—skola ska fttngera. SÖ saknar en förmaga att sätta in samarbetet hem—skola i ett pedagogiskt-socialt sammanhang.

Man anser vidare att formerna för föräldrarnas roll vid en utvärdering av skolarbetet bör kttnna vidareutvecklas. Man menar att SÖ har en bristande

Prop. 1978/79:180 184

analys av hur föräldrarna ska tas i anspråk som en resurs i skolarbetet.

Slutligen pekar förbundet pä ett antal viktiga omraden som man anser skulle ha fått en fylligare skrivningi läroplansförslaget. Bl.a. hade man ve- lat ha en diskussion av hur man genom en decentralisering av beslutsfat- tande kan tillförsäkra olika grupper i skolan möjligheter att bevaka att den enskilda skolan formas till en god arbetsmiljö.

Sveriges kristna ungdomsråd menar att SÖ inte tillfredsställande har klargjt'trt kompetensfördelningen mellan hem—skola och socialvard.

His-tt;rielärarnas riksfi'irening har den uppfattningen att SÖ förtiger att det redan idag finns motsättningar mellan "invandrarelever" och svenska elever. Föreningen kräver en orientering om "invandrarelevernas" histo- ria och kulturella bakgrund. samt kunskaper om den historiska utveckling- en i Sverige föratt elever med utländsk bakgrund lättare ska kunna Smälta in i det svenska samhället.

3 Innehållet i skolans arbete, kursplanerna

3.1 Generella förslag och kommentarer rörande innehållet i skolans arbete

lnnehället i kursplanerna avses genom översynen få en starkare v e r kl ig h e t 5 a n k n y t n i n g. Värdet av denna understryks av länsskol- näntnderna i Kalmar. Blekinge, Hallands. Göteborgs t)('lt Bohus. Älvs- borgs. Skaraborgs. Västmanlands. Gävleborgs. Kopparbergs, Väster- norrlands. Jämtlands och Västerbottens lätt. delegationen för ungdomens s_vss't'lsöttningsfrågor. Centerpartiets kvinlto/örbtotd. Samkristna skol- nämnden och Sveriges skolkuratorers_lörening.

Länssk(.)/nämnden iHallands lätt påpekar att man dock inte kan se något samband mellan talet om verklighetsanknytning och de konkreta förslag som sedermera framläggs.

Delegationen för ungdomens sysselsättaingsf'rägor framhäller att ett sätt att uppnå en ökad vet'klighetsanknytning är genom kontakt med ar- betsliv och organisationer. Detta bör ges hög prioritet.

Samkristna skolnäntndett menar att en stor del av människorna i vårt land har en vcrklighetsuppfattning som är begränsad till det som kan Vägas och mätas. Nämnden önskar därför att verklighetsbegreppet i läroplanen utvidgas till att omfatta även tillvarons djupare dimension.

Verklighetsanknytningen har som konsekvens en ökad inriktning på stu- dier av de stora samlevnad s- och överlevnad sfrägorna i vårt samhälle och i världen i övrigt. Denna inriktning stöds av länsskolnämn- der/ta i Gotlands. Blekinge, Skaraborgs. Västmanlamls. Kopparbergs och Västerbottens lätt. Gävle och Linköpings kommuner. delegationer! för ungdomens s_t'sselsc'ittningsfrågor. li'letji'irbundet samt Sveriges skolkura- torersförening.

[ läroplansförslaget framhäller SÖ vi s s a k u n s ka p 5 o m rä d e n s 0 m speciellt viktiga bl.a.

Arbetslivsfrägor _.

Länsskolnämnden [ Skaraborgs län instämmer i SO:s tankegångar i det- ta avsnitt.

LO anser att arbetslivsfrägorna ska vara ett fonlöpande inslag i skolan. De måste därför behandlas mer utförligt i läroplanen. Arbetslivsfrågomas integrering i skolarbetet bör ges en sådan betydelse att ett särskilt huvud- moment utformas inom orienteringsämnena. Därutöver behöver övriga huvudmoment förses med en inledning om att eleverna måste aktiveras att

Prop. 1978/79zl80 . 185

ta reda pä vad kunskaper och färdigheter kan användas till i arbetslivet och hur man kan fördjupa dent i och efter skolan.

internationella fragor Dessa betonas avjitlkbildning.:sttlt't'tlttittgett.

Milji'wardsfri'tgor

Vikten av att dessa uppmärksammas understryks av soeittlstyrelsen. lättsskolttätttttdertta iÄlvs/tot'gs. .S'kat'altot'gs och lf't'istet'bttttetts lätt. _lolk- l'tiltlttittgsnlretlttingen. SSU. ("ett/etwarliets kvitttut/i't'rbund och av Sveriges sko/kut'atttt'ersjit't'enittg.

Sotitt/styrelsen ser som en angelägen uppgift att hos eleverna skapa medvetenhet om miljöns betydelse. bade vad gäller naturvärd och arbets- miljt'ifragor.

Lt'ittsskolttämnden i Älvsborgs län päpekat' att skolatt aktivt ska verka för att öka barnets vilja och förmaga att arbeta för en bättre närmiljö.

Trafikundervisning Lättsskoltu'ittttttlet'tta iÄlvsbot'gs. Skaraborgs. l-"t'istmanlands och Väs— ternorrlands lätt. brotts/i't't'eb_v_t.:gande rådet. statens trä/iksäker/tetsverk samt SS U betonar trafikundervisningens betydelse.

Lättsskttlttätttttden iÄ/vsbot'gs lätt anser att trallkkunskapen fatt en myc- ket undanskymd plats.

Lättsskttlttätttnden i Västtttattlattds lätt ser övningar i verklig trafikmiljö som exempel pä en sädan verklighets- och samhällsanknuten undervisning Som betonas i dagens skola. Tral'ikmiljön. som barnet upplever den i olika roller. bör utgöra stoff för ett laborativt arbetssätt. Länsskoltu'itnttden i Västernot't'lands lätt delar denna uppfattning.

Studie- och yrkesorientering i alla ämnen Lättsskolttätntulen i Gotlatuls lätt eftersträvar syo redan pä läg- och mellanstadiet. Nämnden anser att en förträfflig kontakt med arbetslivet vore att olika yrkesutövare kttnde komma in i skolan för att undervisa i "praktisk hemkunskap" och berätta om sitt arbetssituation.

Även SSU önskar syo pä läg- och mellanstadiet.

Länsskoltu'imttdett i tN'orrbottetts lätt relaterar till den nuvarande situa- tionen där samarbetet mellan syo och övriga aktiviteter i skolan fungerar dåligt och uttrycker en förmodan att det kommer att göra sä även i fortsätt- ningen.

Gymnasieutredningen säger att vikten a ' att eleverna blir medvetna om och studerar problem i arbetslivet inte framhällits tillräckligt i målen för orienteringsämnena. lnte heller i SÖ:s kommentarer till orienteringsämne- na har förhällandcn i arbetslivet fått den centrala plats som är önskvärd.

Vikten av syo päpekas dessutom av lättsskoltu'imttdertttt i Gt't'teborg och Bohus samt Västtttttnlands lätt OCh av Gävle kottttttutt.

Läroplansförslaget avses ge en förs t ä rk n i ng av d en nattt rv ete n— skapliga och tekniska inriktningen i skolans arbete. Att detta är ett lovvärt initiati ' anser länsskolnätnttdertut 1 Uppsala. Blekinge. Hul- lattds. Skaraborgs. Värtttlattds och Västerbottens lätt. UlIÄ. g_vtttnasie- utredningen. folkbildningsutredttittgett, TCO, LO, SAF. Svenska kont- tnttnjörbundet. Storumans. N_vbro och Not't'kt'ipittgs komtttutter. l—"I'U. Centerns kvinnoförbund. Svenska kyrkans utbildttingsnätttttd. Samkristna skolnätrttulen och Riks/limningenför lärartta i matematik. _fj'sik och kemi.

Lättsskolnt'imttden i l-"ärtttlands lätt finner dock det sätt på vilket SÖ sökt lösa denna uppgift otillfredsställande. Att på ett par rader söka betona äm- nets vikt är inte tillräckligt då det enda konkreta förslaget innebär en re- duktion av antalet undervisningstimmar.

Prop. 1978/79:180 186

Lättsskttlttätnnden i Västerbottetts lätt anser att förslaget tyvärr inte full— följs pä ett konsekvent sätt. Förslaget att alla elever ska ha ett inslag av teknisk oriettteringsku rs är bra men däremot bör natutorientering och sam- hällsorientcring ätskiljas. 'l'imresursen för matematik bör inte minska och tillvalsmöjlighet alternativt fördjupningskurscr av naturvetenskapligt och tekniskt innehåll ska kttnna erbjudas. Utbildnings— och fortbildningsinsat— ser för lärare bör komplettera förslaget.

UI—lÄ hävdar att matematik och de natttrvetenskapliga ämnena genom förslaget lätt en försvagad ställning. Vidare päpekar verket att det är vä- sentligt att eleverna far en stimulerande naturvetenskaplig undervisning pä grundskolans lag- och mellanstadium.

G_vtttttusieutredningen säger att en viss risk finns för att större lokal fri- het katt leda till en försvagning av natttrorienterande ämnen ätminstone pä grundskolans läg- och mellanstadium.

'I'C'O noterar att vissa naturvetenskapliga ämnen fätt vidkännas en mittd— re nedskärning av timtilldelningen. Desto viktigare är det dä att i kurspla- nerna. fortbildningen och i ut 'ärderingen ägna dessa för framtiden funda- mentala kunskaps— och lärdighetsomräden särskild omsorg. Ett sviktande intresse för natttrvetenskapliga och tekniska ämnen är allvarligt. Den före- stäcttde tekniska och natttrvctenskapliga tttvecklingett fär inte undandras den breda medborgerliga kontroll som krävs för framtiden.

SAF samt Nybro och Nort'kt't'pings komtttutter anser att de naturveten- skapliga ämnena inte förstärkts tillräckligt. Norrköpings kommun framhäl- ler att timmar skttlle kttttna överföras frän SO- till NO-blocket.

Storumans kommun har svärt att frigöra sig frän känslan att en viss tti— vellering drabbat de naturvetenskapliga ämnena i förslaget. Förutom att teknik förs till grttppen orienteringsämnen tttatt att timtalet ökar har mate- matik minskat med 60 minuter. Kommunen anser att förslaget är märkligt eftersom det ftnns en livlig diskussion om krisen för de natttrvetenskapliga ämnena. Kommunen understryker ocksä att regeringens uppdrag till SÖ var att undersöka möjligheterna att stärka de ttaturvetenskapliga äntnenas ställning i grundskolan.

Riksft'irenittgettför lärarna i tttatetnatik. j_i'sik oelt ketni ifrågasätter om förslaget till intensifterad fortbildning för lärarna verkligen har nagon ver- kan när SÖ samtidigt föreslär en minskning av timtalet för orienteringsän't— nena pä mellanstadiet. Vad beträffar högstadiet anser föreningen att upp- giften att förstärka no-ämnenas ställning ej lösts.

[ förslaget till kursplaner har massmed last ttdier fätt ökat utrymme. Detta tillstyrks av socialstyrelsen. lättsskolnäntttdertta i Ble- kinge. Skaraborgs och l-"t'istt'rboltetts lätt. hrotts/ärebyggattde rtidet. folk— bildttingsutredningen. Moderata satttlittgs/tartiets kvinnoförbund. Eletj/i't'r— bttttdet. Svenska kyrkans utbildttingsnätnnd och Svettskläratjfärettittgett.

Länsskoltu'itttnden i Blekinge lätt betonar vikten av att i betydligt högre grad än hittills lära sig första och motstä massmediernas och reklamens metoder för påverkan av människorna. l förslaget sägs att eleverna ska få tillfälle att själva producera texter. bilder och ljud men de behöver också få lära sig nägot om de psykologiska teorier och grepp som allmänt tillämpas för att påverka människor t. ex. i reklamsyfte.

Moderata santlittgspartiets kvinttoft't'rbuttd ser som skolans uppgift att klargöra skillnaden mellan verklighetsbeskrivning och fiktion i massmedia- la beskrivningar och dessutom att göra eleverna uppmärksamma på den begränsning i allsidighet som nästan undantagslöst vidläder sädana be- skrivningar.

Prop. l978/79:180 _ f 187

Svenska kyrkans utbildningsniimntI vill förorda ett kritiskt studium av och reflekterande kring väldsinslagen i TV-programmen för att pa sa sätt öka medvetenheten om deras tills-'änjande och avtrubbande effekt.

St'ensklr'irarji'r'rt'ningen anser att massmediastttdier har en given plats i svenskundervisningcn men en ökning av detta moment far ej ske pa be— kostnad av centrala baslärdigheter som att tala och lyssna. läsa och skriva.

Läroplansförslaget betonar vikten av att eleverna lär sig se sig själva och samhället hade i ett historiskt perspektiv och i ett framtidspers— pe ktiv. Detta understryks av sot*ialstyrelsen. liinsskolm'immlw-na i Ble- kinge. Kopparbergs och Viisterbottens [(in samt av Linköpings kommun och Centerpartiets kvinnofi'irbmtd. '

l kursplanerna uttrycks kravet pä att skolan ska bidra till en utveckling av hade självständighet och sa m a rbetsförm aga. Länsskol- näntnderna i Gotlands. Blekinge. Hallands och Västerbottens liin. delega— tionen/iir ungdomens sysselsättningsfrrigor och 1.0 noterar detta med till- fredsställelse.

Liinsskolniimnden i Gotlands län betonar vikten av att man tar ställning till den motsättning som kan räda mellan fostran till självständighet och fostran till samarbetsförmåga.

SÖ angeri kursplanerna vikten av att eleverna lär känna livsmönster och kulturtraditioner i and ra ku lt urkretsar än den egna. SOUl(llA'l_V)'UlSL'll. länsskt>lniimuderna i Blekinge. Gävleborgs, Väster/a»rrlanals och Väster— bottens lätt. _lolkbildrtingsutredningen. delegationen _li'ir ungdomens sys- selsättningsjfrågor. LO. Linköpings kommun. SSU. Centerpartiets kvinno- ji'irbuna'. Svenska kyrkans utbildaingsniimnd. Samkristna skolnämnden. Sveriges skolkuratorers ]i'irening och Historie/iirarnas riksfi'irening in- stämmer i detta.

Länsskolnämmlen i Västernorrlands liin vill poängtera att bearbetning- en av attitydförändringarna mäste ske i samarbete med andra samhällsor- gan. hemmen och massmedia. eftersom skolan ensam inte kan klara av denna viktiga arbetsuppgift.

Samkristna skolnämnden päpekar det alltmer päträngande behovet av att skapa förutsättningar för en förståelse av de mänga invandrarnas kultur som i de flesta fall har religiös förankring. Nämnden anser att den reli- gionskunskap som är en förutsättning för en riktig förståelse av en av reli- gion genomsyrad kultur saknas hos de flesta.

Statens kulturråd anser att de övergripande synpunkter. kursplaneför- slag och kommentarer som återges i förslaget stämmer väl överens med de kulturpolitiska målen.

TCO saknar emellertid en strukturering av kommentarerna rörande in- nehållet i skolans arbete som kan tjäna som vägledning i arbetet. Detta har blivit än mer angeläget nu när besluten om skolarbetet decentraliserats yt- terligare. Vidare anser organisationen att den kunskap eleven ska tillägna sig i skolan ska leda till en handlingsberedskap. Med handlingsberedskap avses förmågan att klara sig inom olika områden i livet och att kttnna med- verka till förändring av det existerande samhället. Det handlar alltså om verklig, användbar kunskap.

Brottsförebyggande rådet anser att lag och rätt är ett viktigt kunskaps— område som borde ha en given plats i en läroplan.

Omsorgskmrtmitten påpekar avsaknaden av undervisning om handikapp och om handikappade människor i förslagen till kursplaner för de olika äm- nena. Det äri unga år som attityderna till handikappade och andra svaga i samhället grundläggs. En ny läroplan i svensk grundskola får enligt kom- mitten inte sakna omfattande avsnitt i handikappkunskap.

Prop. 1978/79:180 l88

Karlstads kommun betonar att starka motsättningar i frågor som gäller grundsynen pä malen för skolans verksamhet i stort har lett till ett förslag som karakteriseras av obalans och överdriven teoretisk utbildningsopti- mism. vilket resulterar i kraftiga reaktioner bland pä fältet verksamma per- soner. främst lärare. med praktisk erfarenhet av dagens grundskola.

SAF anser att kursplanerna inte är tillräckligt klara och stringenta för att kunna användas som planeringsunderlag för skolans arbete.

3.2 Baskunskapcr

l läroplansförslaget anger SÖ vilka färdigheter som eleverna främst bör utveckla. Denna koncentration till baskunskaper och basfärdig- heter genomförs i syfte att nä en högre grad av mäluppfyllelse för alla elever.

Liinsskolniimnderna i Kristianstads. Skaraborgs. Västmanlands. Jämt- lands oe/t l"'t'isternorrlands län, statens avtalsverk. Svenska kommun/'lin- bundet, Lulea'. Sala. Karlstads. Norrköpings och Södertälje kommuner. Utbildningsniitnnden i Värmlands liins landsting, Folkpartiets kvinnoför- bund, Samkristna skolnämnden samt Svensklt'irarföreningeu anser dock att kravet pä basfärdigheter inte tillgodosetts tillräckligt i förslaget.

RRV. lt'insskolnämnden i Stockholm. Blekinge. Jämtlands och Skara- borgs [iin, TCO, SAF, Stockholms kommun m.fl.. Utbildningsnämnden i Värmlands lärts landsting santt Folkpartiets kvimtoförbund saknar en def- nition av vad SÖ menar med begreppen baskunskaper och basfärdighetcr.

Sala. Karlstads. Helsingborgs. .N'orrkt'ipings och Södertälje kommuner m.fl. santt Centerpartiets kvinno/örbmul understryker att en nedskärning av timtalet för ämnena svenska. engelska och matematik strider mot kra- vet pä betoning av baskunskaper och basfärdigheter.

Läns-Skttlnämnden t' _S'tt'u'kltolms Iiin vill för att räda bot pä den rådande begreppsförvirringen införa begreppet centrala baskunskaper och begrän- sa diskussionen till svenska. matematik och engelska vilka utgör funda— ment för praktiskt taget all annan inlärning i grundskolan. De centrala bas- kunskaperna för dessa tre ämnen mäste i framtiden definieras klarare så att alla elever genom grundskolans försorg fär en likvärdig medborgerlig kom- petens.

.S'AF menar med baskunskaper och basfärdigheter en angiven mängd kunskaper och färdigheter. Denna mängd bestäms av den utbildning som är nödvändig för att eleverna efter grundskolan ska kunna reda sig i fort- satta studier och i arbetslivet. Dessutom mäste mängden relateras till vad som är möjligt för eleverna att tillägna sig under nio är.

Svenska komutanför-bundet anser att begreppet baskunskaper borde ha utvecklats redan i det föreliggande förslaget. l strävan att uppnä en likvär- dig utbildningsstandard blir läroplanens beskrivning av begreppet baskun- skaper en viktig ram för skolans verksamhet och har därför en given plats i läroplanens huvuddel.

Riksförbundet Hem och Skola påpekar att precisering av baskunskaper och bastärdigheter mäste tydligt formuleras genom utvecklingsarbete.

Länsskolnt'imnden i Gen/andr län anser att koncentrationen till baskun- skaper och basfärdighctcr som ett medel att uppnå en högre grad av mäl- uppfyllelse för alla elever förutsätter en mycket läg ambitionsnivä för dessa kunskaper och färdigheter.

7'(.'() konstaterar att förmåga att lyssna. lala. läsa, skriva och räkna är nödvändiga förutsättningar för större delen av verksamheten i skolan och

Prop. 1978/79: 180 j_ ut,

för en människas hela liv. Diskussioner om basfärdigheter har därför i hög grad gällt ämnena svenska och matematik. Men lärdigheter i dessa ämnen är inte tillräckliga. enligt skolans mäl. för att ge en verklig. användbar kun- skap. Att lyssna. tala. läsa. skriva och räkna lär man sig bäst genom övning i meningsfulla sammanhang. Organisationen betonar dessutom vikten av att fastställa vilken handlingsberedskap som alla elever bör få inom re- spektive skolform. en sorts miniminivä som ger en gemensam referensram för alla elever. Den mäste givetvis vara starkt kopplad till skolans ktm- skapsmäl som ocksä är en del av individens och samhällets utveckling.

SACO/SR betonar att projektstudier förutsätter goda baskunskaper. Sala kommun kräver att förslaget omprövas beträffande omfattningen av reduktionen av timtalet för svenska. matematik och engelska vilka är betydelsefulla för att upprätthålla en tillfredsställande utbildningsstandard.

Även Norrköpings kommun avstyrker minskningen av tiden för svenska och matematik. Kommunen papekar vidare att individens behov av basfär- digheter inte nog kan betonas. Detta gäller alla elever men främst dem som ' har att kämpa mot olika svärigheter.

Svenska jörhundetji'ir spel'ialpedagogik understryker vikten av att man när det gäller kravet på baskunskaper och basfärdighcter tar speciell hän- syn till elever med särskilt behov av stöd och stimulans.

Stockholms kommun framhäller att det inte finns utrymme för lokala be- slut när det gäller innehället i baskunskaperna. Speciellt mäste elever med särskilda behov uppmärksammas. En klar definition av de moment i un_ dervisningen som alla skall behärskas krävs. Förutom godtagbara kunska- per i att läsa. skriva. tala och räkna krävs praktiska och teoretiska grund- kunskaper som ger en helhetssyn pä samhället och dess funktioner och kännedom om förhållanden i hembygden m.m. Dessa grundläggande kun- skaper är en förutsättning för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig ytter— ligare kunskaper och arbeta med projekt och temastudier. l't'rägorna kring baskunskaperna mäste följas uppmärksamt och utvärderas.

Södertälje kommun betraktar ncdskärningen av tiden för svenska och matematik som synnerligen olycklig. Frägorna kring lärdighetsutveckling- en bör noggrant analyseras och särskilda anvisningar för utvecklingen av färdigheterna tala. läsa. skriva och räkna utarbetas. En otillräcklig utveck- ling av dessa färdigheter maste medföra ett allvarligt socialt handikapp för eleverna.

Utbildningsnämmlen i lf"ärntlatuls lärts landsting konstaterar att försla- get beträffande baskunskaper brister i konkretion och utförlighet vilket försvarar tillämpningen av denna synnerligen beaktansvärda princip. Bas- kunskaper och baslärdighetcr utgör inte bara en grund för fortsatta studier i skolan. Förutom färdigheter i att läsa. skriva och räkna m. m. mäste dess- utom alla elever ges grundläggande förutsättningar att klara av det som de senare kommer att möta i samhället och arbetslivet. Mot denna bakgrund vill nämnden ifrägasätta om den föreslagna minskningen av matematik och svenska är lämplig eftersom dessa ämnen är en viktig förutsättning för att man ska kunna förvärva diverse kunskaper och tärdigheter. Det kan vara sa att det är de sämst lottade i skolans arbete som drabbas härdast av den- na nedskärning.

C'enterns ungt/tnns/örbu/ul understryker att grundskolans viktigaste uppgift är att ge alla elever baskunskaper och baslärdigheter. Detta är en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig ytterligare kunskaper och erfa- renheter för att kunna utveckla sin personlighet och för att aktivt kunna verka i samhällsarbetet. Dessa baskunskaper och bastärdighetcr mäste

Prop. l978/79:180 [90

framför allt ges under låg— och mellanstadiet. Förbundet betonar även att till baskunskaper maste räknas de ekologiska förutsättningarna för allt liv och all mänsklig verksamhet. förhållandena i hembygden samt samhällets organisation och historia. Viktigt är att lärdighetsträningen ges en sådan utformning att eleverna ges möjlighet att tillämpa sina kunskaper i verkliga situationer. En praktisk inriktning av utbildningen är därför viktig.

Folkpartiets ungdomsförbund anser att skolan maste garantera alla ele- ver acceptabla baskunskaper.

Folkpartiets kt'inanifirbtmd konstaterar att en satsning på inlärandet av baskunskaper är en förutsätting föratt skolans nya arbetssätt ska gå att ge- nomföra. Förbundet anser. mot bakgrunden av de undersökningar som vi- sat på försämrad läs- och skrivförmåga och bristande kunskaper i de natur— vetenskapliga ämnena för de elever som genomgått grundskolan. det an- märkningsvärt att baskunskaper och basfärdigheter inte har blivit tillräck— ligt definierade och givits konkret tid och plats i det nya läroplansförslaget.

3.3 Stadiefördelningen

SÖ föreslår att de huvudmoment sotn är bundna till stadier slopas och ersätts med för de tre stadierna gemensamma huvudmoment. Detta förslag tillstyrks av sot-ia(styrelsen. liinsskolnämntlernu i Uppsala. Jönköpings". Ix'rmmbvrgs, Blekinge. Malmö/ms. Hallands. Göte/mrgv (N'/I Bohus. Skaraborgs. Värmlands. Västmanlands. l='iislernorrluntls. Jämt- lands och l-"'t'i.vterlmllens län. smtskon[ml/kommittén. Luleå. l-"äslt'rtis. Karlstads. Malmö, N_vhro. Växjö. Norrköpings. Lidingö. .S'i'idt'rtiiliu m.fl. kommuner. Uthildningsnämndz'n i Värmlands läns landsting. Kristen Dc- nmkralisk Ungdom. SSU. Snt'iultlwn:»kl'ulisku kt'inno/lirlmmlt'l. Hundi- kuppadt's ('t'nfra/kommitté och av .St'erimnv kristnu nn_t_'tlum.t'rii(l.

Sin-ialstvrcls('n påpekar att specialeleverna härigenom ges möjlighet till inlärning i den takt som deras utveckling och sociala bakgrund tillåter. För de sent mogna barnen är det av största betydelse att inlärningen inte force- ras utan följer barnets mognadsutveckling

[.iinsskulniimndt'n i Uppsala län ser förslaget som fördelaktigt. Det ger eleverna möjlighet att arbeta i egen takt och efter intressen och förutsätt- ningar. lnnehållet kan anpassas till den lokala situationen. [.agarbetet mellan lärare förstärks och denna ökade sammanhållning inom arbetsenhe- ten för utvecklingen åt rätt håll.

Länsskolnämndt'n i Krono/arms lt'in konstaterar dock att det lokala ar- betet kommer att bli omfattande och tidskrävande. Om man inte anslår er- forderlig tid till planering blir sannolikt de läromedel som an tänds mer sty- rande än någonsin. Nämnden vill även framhålla att elever som flyttar fran en skolenhet till en annan kan få betydande svårigheter om de lokala plane- ringarna skiljer sig avse än från varandra. Behov av stödinsatser kan tipp— komma.

Liinsskolniintuden i ll-lalmöltus liin tillstyrker förslaget med viss tvekan som främst är betingad av oro för att innehållet i undervisningen både till art och omfattning kan komma att bestämmas av annat än kursplanen.

[.iinsskn/n('i/linden i Hallands län anser att ökade planeringsinsatser av skolledare och lärare kommer att krävas" men fördelarna med förslaget är uppenbara.

l..r'in.vskuln[int/iden i .S'karuhur_t:s Iiiu konstaterar att obligatorisk sampla- nering och gemensamma huvttdmoment för de tre stadierna bör kunna för- hindra olägenheter som upprepningar eller att delar av lärokursen ej får

Prop. 1978/79:180 _' _ 19]

tillräcklig tid och i stället leda till bättre samverkan över såväl stadiegrän- ser som ämnesgränser. För att förhindra att svårigheter uppstår för flyttan- de elever anser nämnden att det är nödvändigt med centralt fastställda ver- tikala studiegångar i SVenska, matematik och främmande språk. I övriga ämnen bör stadiefördelningen kunna slopas.

Länsskolnämnden :" Västernorrlands län anser att förslaget ökar möjlig- heterna att utgå från lokala förutsättningar.

Länsskolnämnden th'imtlana's län vill peka på de svårigheter som lokalt kan uppstå särskilt i initialskedet. Gemensamma huvudmoment för alla elever kan upplevas som alltför vida ramar att planera inom. Vissa svårig- heter för elever som flyttar kan också uppstå. Nämnden vill därför kom- plettera förslaget om gemensamma huvudmoment med synpunkten att vis- sa rekommendationer borde lämnas i kursplanerna på vilket åldersstadium momenten lämpligen behandlas.

Länsskolnämndt'n i Västerbottens län framhåller att det hittills dåligt fungerande men nödvändiga samarbetet över stadiegränserna främjas. Genom att huvudmoment som är gemensamma för tre stadier blir mindre detaljerade än stadiebundna moment ökar möjligheterna till en mer verk- lighetsanknuten planering med ökad elevmedverkan.

Luleå kommun konstaterar att en strävan till ökad verklighetsanknyt- ning och centrering kring elevens erfarenheter och förutsättingar förutsät- ter en mindre hårt bunden årskurs och stadieanknytning. Detta behöver in- te innebära att man inte ställer krav på eleverna. krav som är anpassade till enskilda elever lika väl som till grupper av elever och som utgår från ele- vernas faktiska möjligheter.

Västerås kommun är av den åsikten att gemensamma huvudmoment skulle främja ett önskvärt samarbete mellan stadierna. Kommunen vill dessutom understryka att om förslaget ska kunna genomföras måste man kräva att SÖ utarbetar anvisningar och stödmaterial som underlättar pla- neringen för skolans personal.

Malmö kommun nämner som positiva effekter av förslaget att skolans eget planeringsarbete blir mer meningsfullt genom att större ansvar läggs på den lokala enheten. Vidare bedömer kommunen som positivt att för- slaget kommer att leda till ett vidgat läromedelsbegrepp. något som bör kunna medföra en bättre verklighetsförankring av skolans arbete. En be- dömning som mera inriktar sig på individens egen utveckling syns vara en naturlig följd av förslaget.

Nybro kommun är positivt inställd till förslaget då det möjliggör en mer konsekvent och sammanhängande planering över hela grundskolan. Detta förutsätter dock bättre stadieövergripande kontakter. Erfarenheter av tidi— gare läroplansrevisioner visade att kontakterna på skolorna mellan/inom stadierna inte blev så mycket bättre bara för att de årskursbundna kurspla- nerna byttes mot stadiebundna. En verklig förändring av arbetssätt och planering på denna punkt innebär ett ganska stort steg som kräver mål— medvetna insatser i fråga om fortbildning och vissa organisatoriska föränd- ringar. En organisatorisk konsekvens borde vara att alla rektorsområden. om möjligt. får alla stadier och där detta inte är möjligt fordras fasta sam— verkansformer mellan rektorsområdena.

Växjö kommun anser fördelarna med förslaget vara att stadieövergripan- de kontakter befrämjas och att möjligheterna till fördjupning vidgas. En omfattande lokal planering och samordning torde dock bli nödvändig. F.n- skilda elevers intressen riskerar här att skjutas i bakgrunden. Vidare kan problem för flyttande elever uppstå. Kommunen anser att SÖ bagatellise-

Prop. l978/79:180 192

rar problemen genom att hänvisa till att eleverna skall hjälpa varandra. Kommunen föreslår därför att en viss stadieindelning bibehålls åtminstone i baslärdighctsämnena svenska. matematik och engelska. Däremot torde stadieirrdelningen kunna slopas i orienteringsämnena. Detta skulle leda till ett ökat samarbete mellan stadierna och underlätta ett problenrinriktat ar- betssätt.

Norrköpings kommun anser att för stadierna gemensamma huvudmo- ment ären förutsättning för den anpassning av verksamheten till enskilda elever som eftersträvas. Kommunen ser det som angeläget att regering och skolöversrvrelse också undersöker förutsi'rttningarna för ett slopande av organisationen med olika stadier. Den statusbctonade indelning som idag existerar förhindrar en utveckling mot en till eleven anpassad skolverk- samhet.

.S'ödertiilie kommun understryker att förslaget kräver att anvisningar och stödmaterial utarbetas för att underlätta planeringen.

Ulbildningsnämntlen i Värmlands läns landsting anser att fördelarna med förslaget överväger men konstaterar att behovet av utvärdering och uppföljning kommer att öka.

Handikapptules twara/komnritre betonar att handikappade barn kan ha svårigheter att klara av de nu fastställda huvudmomenten under de stadier man lokalt avser. SÖ:s förslag möjliggör för barn med speciella behov och intressen att arbeta med moment som passar deras utveckling utan att hindras av att dessa traditionellt har behandlats på ett annat stadium.

Sveriges kristna ungdomsråd äri princip positiv till förslaget men ställer sig tveksam till om lärare och elever får det stöd och den hjälp de behöver för att få stabilitet i sin planering. Rådet anser vidare att stoff av religions- karaktär. gärna i integrerad form. måste finnas med under alla grundsko- lans stadier.

SÖ:s förslag avstyrks av länsskolnänrnderna i Kalmar. Kristianstads. Älvsborgs och Kopparbergs län. TCO. SACO/SR. Sollefteå. Helsing— borgs. Linköpings m.fl. kommuner. ll-loderala ungdoms/"(firbundet. Mode- rata samlingspartit'ts ki'iltno/"t'irbtotd. Samkristna skol/rt'imnden. Biologi/ä- rarnas_li'irening. Föreningen lärare i religionskunskap. Geogrujilt'irarnas riks/örening och av Histru'ielt'irarnas riksförening.

Länsskolnt'inrnden i Kalmar län anser det dock angeläget att den stadie- övergripande planering som SÖ vill åstadkomma med sitt förslag verkligen kommer till stånd. Ansvaret härför ligger främst på den lokala skolledning- en och skolstyrelsen men såväl SÖ som länsskolnämnden kan genom råd- givning och fortbildningsinsatser bidraga till att bättre kontakter över sta- diegränserna skapas.

Länsskolnämuden i Kristianstads län framhåller mot bakgrund av kra- vet på baslärdigheter att det kan bli svårt att avvara stadieindelningen av huvudmomenten för svenska. matematik och engelska. Nämnden finner inte att SÖ tillräckligt utrett konsekvenserna av förslaget och konstaterar vidare att eftersom det redan nu finns möjligheter att flytta kursmoment över stadiegränserna är det svårt att se vad utredningens förslag fyller för funktion.

Länsskttlnämnden iÄlt'sborgs län konstaterar att en stadieövergripande planering blir möjlig endast i skolor med samtliga stadier. Nämnden befa- rar att svårigheter med denna planering leder till en ökad läromedelsstyr- ning. Nämnden anser dock att en viss uppmjukning av bestämmelserna bör kunna skeså att en ändamålsenligt lokal planering över stadiegränser- na inte förhindras.

Prop. l978/79: 180 . 193

Länsskolnämtulwr i Kopparbergs län ställer sig ytterst tveksam till för— slaget. Som negativa konsekvenser uppfattar man det väsentligt ökade an— talet konferenser sont förslaget ttredför och de problem som kan uppstå för llyttande elever. Positivt med förslaget är dock att det kan ge fler tillfällen till lärarsamverkan över stadierna och minska vad som av eleverna uppfat- tas som upprepningar i undervisningen.

'I'("() anseratt förutsättningar för förslagets genomförande saknas. Orga- nisationen befarar att en slopad stadieindelning av huvudmomenten i fram- för allt svenska. matematik och engelska medför allvarliga problem för llyttande elever och vill därför slå vakt om en systematisk trärting och en stegvis uppbyggnad av undervisningen i dessa tre ämnen inom varje sta- dium. (.)rganisationen understryker också nödvändigheten av att det mot- tagande stadiet tillförs kunskaper om elevernas tidigare arbete och indivi- duella kunskaps- och färdighetsniva. Vad gäller oä—sektorn bör dock ett lo- kalt utvecklingsarbete i riktning mot gemensamma huvudmoment stimule- ras. De erfarenheter man får av detta arbete kan senare ligga till grund för en förnyad prövning av möjligheten att införa stadieövergripande huvud- moment för alla ämnen inom grundskolan.

SACO/SR menar att nuvarande stadie- och ämnesanknutna mål och hu- vudmoment inte utgör något hinder för att genomföra den organisation av undervisningen som SÖ eftersträvar. Slopandet av stadicindclningen skul- le enligt organisationen försvära lärarnas och elevernas arbete bl.a. efter- som planerings- och ledningsarbetet kommer att öka på bekostnad av den tid som ägnas åt direkt undervisning. Särskilt stora problem innebär för- slaget för de elever som flyttar mellan skolor. Vidare befarar organisatio- nen en ökad läromedelsstyrning vilket inte är önskvärt. För läg- och mellanstadierna bör särskilda mål och huvudmoment föreskrivas för sam- hällsorienterande respektive naturorienterande ämnen. På högstadiet bör varje orienteringsämne beskrivas genom egna mål och huvudmoment. Vidare bör de enskilda orienteringsi'tmnena fa bestämt angivna timtal i timplanen för högstadiet. Desssa krav är nödvändiga för att lärarna ska kunna planerna undervisningen på ett tillfredsställande sätt.

Linköpings kommun fruktar att frånvaron av centralt angivna exempel kommer att leda till en i längden ohållbar situation för lärarna. Ett ökat lo- kalt planeringsarbete kommer att ha negativa effekter på den direkta peda— gogiska situationen. Kommunen vill betona att det så viktiga samspelet mellan stadierna kan komma att utsättas för stora påfrestningar. Den loka- la planeringen skulle avsevärt underlättas om det i läroplanen gavs exem- pel på hur htrvudmomenten kan fördelas på de skilda stadierna.

Moderata un gdomsjörbuuclct konstaterar att förslaget leder till omotive- rat merarbete. risker för kunskapsluckor och problem för de elever som byter skola.

Samkristna skolnämnden har den uppfattningen att någon form av sta- dieanvisning är absolut nödvändig i läroplanen. Dessa anvisningar bör ät- minstone kttnna ange vad som i de olika ämnena lämpligen bör komma i fråga i "lägre" respektive "högre" årskurser. Detta är också ett sätt att undvika upprepningar av stoff.

Biologilärarnas förening anser att p. g. a. elevernas olika mognad och erfarenheter på olika åldersstadier det är nödvändigt att SÖ kompletterar läroplansförslaget med en stadierelaterad uppdelning av huvudmomenten. Detta skulle vara till stor hjälp vid planeringen av arbetet över stadiegrän- serna. Härigenom undviker man också en läromedelsstyrning av under- visningen. l3 Riksdagen l978/79.1 saml. Nr I80

Prop. 1978/79:180 194

His!orieliimrnas riks/Firetting befarar upprepningar. kunskapsluckor för flyttande elever och läromedelsstyrning som följder av förslaget. För— eningen kan inte finna att SÖ lyckats anföra vägande skäl för sitt förslag. De nackdelar som förändringarna skulle medföra är däremot påtagliga.

3.4 Kursplanernas vidgade funktion

SÖ har strävat efter att ge kursplanerna en enkel och tydlig utformning för att dessa ska kttnna vägleda inte bara lärare utan också elever. föräld— rar och andra intresserade.

Liinsski)Inz'imntlerna i Blekinge. Göteborgs oeh Bohus, .S'kal'ahorgs. Vt'isttnanlantls. Kopparbergs och l-"iisterhottens län samt Sveriges kristna totmlotnsrziil betraktar detta som en värdefull atnbition.

Lä)lSS/x'()llifilllllcfc'll i Blekinge liin hoppas att detta skall leda till att skol- arbetet upplevs som mer meningsfullt för allt flera.

Sveriges kristna ungdomsråd ställer sig emellertid (Veksam till om de nu föreslagna kursplanerna verkligen katt tjäna som vägledning för alla dessa grupper. Rådet anser att kursplanerna för orienteringsämnena är alltför vagt formulerade för detta.

Län.t'skolnämnden [ Gotlands län kan inte finna annat än att de som for- mulerat de föreslagna kursplanerna i detta avseende inte lyckats så väl. Stora avsnitt torde vara svårtillgängliga även för lärare.

Samkristna skolnämnden bedömer att kursplanerna visserligen bör kun- na förstås av de flesta kategorier intresserade men att de inte ger någon hjälp ur planeringssynpunkt.

Länsskolnäntmlen i lf'ästerhottetts län anser att strävan efter att ge kurs- planerna en enkel och tydlig utfornming bör fortsätta allt framgent. efter- som det nu framlagda förslaget inte nämnvärt avviker från de tidigare språkligt svårtillgängliga-r och ordrika formuleringarna.

Läns-skolnämnden t' Jämtlands län betraktar det som en illusion att tro. att en och samma språkliga utformning skall täcka lärarnas behov av pro- fessionellt arbetsinstrument. det behov av arbetshjälpmedel. som barn och ungdomar har för att kunna medverka i planering och utveckling av skolar— betet. som föräldrar och andra vuxna utanför skolans professionella krets har för att kunna medverka vid uppbyggandet av en positiv och öppen skolmiljö.

3.5 Förslag och kommentarer rörande kursplaner för enskilda ämnen

3.5.1 Övergripande synpunkter

Länsskolnämtiderna i Göteborgs och Bohus. Värmlands och Gävle— borgs län samt Sollefteå och Malmö kommuner tillstyrker i huvudsak för— dagen rörande kursplaner för de enskilda ämnena.

[:'Ietfc'irbmn'let är ur jämställdhetssynpunkt positivt till de nya ämnen som föreslås bli obligatoriska. dä valen av dessa varit mycket könsrolls- bundna. Förbundet tycker inte om den strikta ämnesindelning som finns idag och som föreslås i förslaget utan vill i stället ha flera blockämnen där de enskilda ämnena glider i varandra.

3.5.2 Engelska. tyska och franska Länsskolnämtiden i Blekinge län tillstyrker SÖ:s förslag rörande engels- ka och B-språk

Prop. 1978/79: 180 _ 195

UHÄ ser med oro på att tiden för den grundläggande spräkundervisning- en successivt har minskat i den svenska skolan. Enligt ämbetets uppfatt- ning bör en noggrann analys av de svårigheter den föreslagna utformning- en medför göras vid den omarbetning som bör komma till stånd.

Gyntnasieutredningen anser att med hänsyn till behovet av internatio- nella kontakter bör språk ha en stark ställning i ungdomsskolan. Frågan om språkens ställning i grundskolan måste relateras till utformningen av gymnasieskolan. Direktivens utformning har förhindrat SÖ att göra en för— utsättningslös utredning av olika alternativ. Gytnnasieutredningen kortt- tncr att analysera språkprogrammct i gymnasieskolan med utgångspunkt från alternativa utformningar av grundskolans högstadium och då räkna med ett alternativ helt utan B-språk.

Länsskolnänmden iÄlvsborgs län anser att skolans strävan att etablera personliga kontakter mellan elever och infödda talare av engelska. tyska och franska bör sträcka sig längre än till att ge eleverna tillfälle att "brev- växla eller byta ljudband". Personer från andra länder bör få komma till skolan och tala med eleverna på det studerade språket. lnfödda språkassi- stenter bör härvidlag kunna göra goda insatser. Särskilt värdefullt är det om skolan kan ta kontakt med en skola i utlandet och ordna besök och svarsbesök för skolungdomarna och deras utländska kamrater.

Länsskolnämnden i Gotlands län efterlyser nya grepp i språkundervis- ningen. Man skulle. kunna sammanföra. eventuellt under beteckningen kommUnikation. ämnena svenska och engelska. samt som tillvalsämnen tyska, franska och hemspråk. inom detta ämne skulle grundprincipen om det fria valet vara gällande. Skolan skttlle erbjuda eleven en flexibel orga- nisation dvs. fixerade veckotimtal skulle inte gälla de enskilda ämnena. Principen om en undervisning efter vars och ens intresse. behov och för- måga skulle verkligen kunna tillämpas. Elever med stort språkintresse och språkbegåvning skulle t. ex. kunna erhålla ökad undervisningstid i ett B- språk på "bekostnad" av tiden för engelska eller svenska.

Centerns ungdomsförbund konstaterar att undervisningen i engelska på både låg- och mellanstadiet bör inriktas på att ge eleverna en grundkun- skap så att de kan förstå och göra sig förstådda i såväl tal som skrift.

Moderata kvianojäirhmzdet anser att alternativkurser i engelska ska fm- nas kvar på högstadiet och att undervisningen i särskild kurs bör inriktas på att ge eleverna gedigna kunskaper om språkets uppbyggnad. vilket är en förutsättning för att eleverna ska kunna vidga sina möjligheter att förstå och använda språket. Denna inriktning står enligt förbundets mening på in- tet sätt i motsatsställning till den verklighetsanknytning i undervisningen som SÖ anvisar. Moderata kvinnoförbundet motsätter sig bestämt ett av- skaffande av B-språken som tillvalsämne och en nedskärning av elevtimta- let för B-språkcn. Skolans uppgift är enligt förbundets mening inte enbart att hos eleven grundlägga internationell förståelse och medvetenhet om in- ternationellt ansvar, såsom SÖ anger. utan också att underlätta för alla ele- ver att utveckla kunskaper som bidrar till en ökad förmåga att delta i inter- nationellt arbete och internationella kontakter. Språkkunskaper äri såda- na sammanhang av avgörande betydelse. Ett utarmande och avskaffande av ett andra främmande språk som tillvalsämne skulle dessutom motverka grundskolans strävan till större jämlikhet i och med att barn från hem där man inte tar initiativ till internationella kontakter för barnen eller som sak- nar studiemotivation i språk. kommer att undanhållas denna undervisning som en dörr till utveckling.

SECO anser att B-språken redan nu ska flyttas till gymnasieskolan. En

Prop. l978/79:180 l96

sådan förändring skulle skapa förutsättningar för att kraftigt öka det prak- tiska arbetet i skolan och därmed kunna utgöra en inledning till arbetet att bryta ner det överteoretiserade högstadiet. Även om förslaget i enskildhe- ter innehåller bra delar. anser organisationen inte att det kan ligga till grund för ett beslut. Förändringen av högstadiet genom att B-språksstudi- erna flyttas till gymnasiet och införandet av mer praktiskt arbete på hög- stadiet bör genomföras samtidigt. SECO vill instämma i skolrådet Mark- lunds särskilda yttrande rörande B-språksundervisningen och tillvalssyste- met.

3.5.3 Hemspråk

SÖ föreslår att den nuvarande kursplanen i finska ersätts med en all- m ä n R U r 5 p | a n i h e m 5 p rå k. Länsskolniimnderna [ Kalmar. Blekinge och Vt'isterlmttens län. TCO. .S'ullef'teå. Västerås. Göteborgs, Malmö. Em- maboda. Norrkt'ipingx och Lidingö kommuner m.fl. samt Kristen Demo- kratisk Ungdmn. liletjmrhundet, Riksförbundet Hem och Skola och Svens- ka kyrkans utbildningsnänuul tillstyrker förslaget.

Göteborgs kommun anser det angeläget att separata och detaljerade kursplaner utarbetas för så många olika hemspråk som möjligt. Svenska som främmande språk bör ha en egen kursplan.

Lidingö kommun redovisar vissa farhågor av organisatorisk karaktär. ] kommunen finns ett relativt litet antal elever som läser ett relativt stort an- tal hemspråk vilket medför problem för lärarrekrytering och gruppsam- mansättning. En ytterligare påspädning av hemspräksundervisningen via högstadiets tillvalssystem kan leda till oöverstigliga problem. Kommunen frågar sig hur stort behovet av en utvidgad hemspråksundervisning på högstadiet är och befarar att ämnet kan bli ett nytt negativt tillval. Kom- munen finner dock att ämnet kan ha förutsättningar att tillföra en växande elevkategori en värdefull stimulans varför förslaget generellt sett tillstyrks.

Kristerz Denmkrutisk Ungdom kräver att hemspråksundervisningen ska vara obligatorisk med viss möjlighet till befrielse. Förbundet betonar hemspråksundervisningcns betydelse för invandrarbarnens trygghet och som en grund för inlärning av andra språk än det egna. samt för deras inte- lektuella och sociala utveckling.

L'letil't'n'btmdet anser att invandrarbarn ska ha rätt till all undervisning på sitt hemspråk samtidigt som de får stödundervisning i svenska. Successivt ska sedan undervisningen föras över till svenska och hemspråksundervis- ningen endast finnas kvar som särskilt ämne.

Svenska kyrkans utbildningmämnd framhåller att hcmspråksundchis- ningen behövs för att de berörda eleverna ska kunna behålla trådarna bak- åt till sin ursprungskultur.

Enligt vad .weialstyrelxen erfarit är hemspråksundervisningen i många kommuner bristfällig eller saknas helt. Styrelsen vill därför framhålla vik- ten av att hemspråksläraren har en god grundutbildning och möjligheter till vidrareutbildning och fortbildning. Hcmspråksläraren bör inte utnyttjas till att sköta kurativa uppgifter vilka åvilar annan skolpersonal. Även den nu- varande undervisningen i svenska sotn främmande språk är enligt vad sty— relsen erfarit bristfällig och styrelsen efterlyster därför en särskild pedago- gik som kan tillämpas av de lärare som undervisar barn med andra moders- mål än svenska.

Nnrdiska kulturxekretariutet [ Ktlipettltantn anser att det är väsentligt att grannspråksundervisningen ägnas uppmärksamhet i det fortsatta läro- plansarbetet och i utarbetandet av därmed sammanhängande särskilda an- visningar.

Prop. 1978/79zl80 . 197

3.5.4 Kommunikation SÖ föreslår inrättandet av 'ett nytt tillvalsämne med arbetsnamnet k om- munikation. ' Lärtrskolnämnden i Uppsala län anser i enlighet med en av reservatio- nerna till läroplansförslt-tget att kommunikation mer är ett arbetssätt än ett ämne. Alla skolans ämnen måste bearbetas i en utvecklande kommunika- tion. Det vore oriktigt att läsa denna övergripande princip till tillvalstid. Länsskoln[im/iden [ lf'iisterhottens län påpekar att ämnet kommunika- tion är diffust. Det verkar ha många dimensioner men utan struktur. Det uppfattas närmast som ett arbetssätt. Sannolikt kommer även eleverna att uppfatta ämnet på detta sätt och det blir därigenom ett negativt tillval. Det finns mer angelägna tillvalsämnen att föreslå. Kommunikationslärdighe- terna och deras betydelse bör i stället genomsyra alla ämnen och all verk- samhet i grundskolan. Gt'itehorgs kommun anser det inte berättigat med en särskild kursplan för ämnet kommunikation. Syftet med ämnet bör i stället tillgodoses i and— ra ämnen och komma samtliga elever tillgodo. Malmö kommun känner stor tveksamhet inför ämnet kommunikation. Kommunen delar skolrådet Marklunds syn på kommunikation mer som ett arbetssätt än ett ämne. Som arbetssätt är kommunikation väl skildrat och bör gott försvara sin plats i grundskolan. Lidingö kommun konstaterar att ämnets framtoning i förslaget är myc- ket diffust. lnnehållet synes vara både ostrukturerat och mångdimensione- rat och ämnet uppfattas närmast som ett arbetssätt. Kommunen befarar att även eleverna kommer att uppfatta ämnet så och att det därigenom blir ett negativt tillval. Kommunen betonar vikten av att grundsynen på kommuni- kationsfärdigheterna och deras betydelse måste genomsyra arbetssättet i alla grundskolans ämnen. De goda intentioner ämnet har skulle kunna inar- betas i kursplanen för svenska.

3.5.5 Svenska

St'ensklärutj/i'irenitteen anser att det vidgade färdighetsbegreppet kan bi— dra till att stimulera svenskandervisningen och även skolarbetet i stort och därmed elevernas allsidiga utveckling. De grundläggande färdigheterna ta- la. lyssna. läsa och skriva borde dock ha prioriterats och fått en utförligare beskrivning i kursplanen. Att detta inte skett är en brist.

När det gäller momentet "Samtal och andra talsituationer" konstaterar föreningen att strategier för gemensam planläggning och gemensamt hand- lande visserligen skymtar i listan på delmoment men att de borde lyfts fram och beskrivits tydligare.

Föreningen instämmer i förslaget beträffande "Röst och talvård" men villunderstryka att momentet aktualiserar ett stort fortbildningsbehov.

Aven i förslaget om ”Dramatisk verksamhet" instämmer föreningen. Här är dock behovet av fortbildning gigantiskt. Momentet är märkligt nog föga tillgodosett i lärarnas grundutbildning. och sedan några år tillbaka förekommer inte heller någon statlig fortbildning inom området.

Föreningen noterar vidare den motsättning som föreligger mellan nytto— aspekterna. vilka dominerar i beskrivningen av syftet med litteraturläs— ningen. och det faktum att tyngdpunkten i textvalet läggs på skönlitteratur. Denna motsättning bör undanröjas i en kommande läroplan.

Beträffande studiet av massmedier betonar föreningen att detta inte får inkräkta på tiden för de centrala basfärdigheterna. Det är inte heller själv- klart att massmediastudierna ska utgöra ett eget huvudmoment inom äm-

Prop. 1978/79: 180 198

net eftersom det lämpar sig väl för integration med andra huvudmoment t. ex. i oä och bild. Föreningen framhåller att de "massmediaproduceran- de" aktiviteter som eleverna ska få möjlighet att ägna sig åt är mycket tids- krävande. Föreningen har dock intet att erinra mot förslaget i sig. Även för massmediastudier krävs omfattande fortbildning.

Vad gäller "Skrivning" konstaterar föreningen att det lönar sig väl att på mellanstadiet ("förpuberteten") låta eleverna arbeta mer med skriftlig trä- ning än med talträning eftersom denna främjar den senare i högre grad än tvärt om. Liksom när det gäller övriga moment bör detta förses med anvis- ningar.

Angående "Språk och språkbruk" kan föreningen inte acceptera tanken att eleverna skulle skaffa sig kunskaper om grammatik, språkets föränd- ringar. språksoeiologi m.m. uteslutande med utgångspunkt från egna iakt- tagelser. undersökningar och reflektioner. Föreningen noterar med viss förvåning att ordet grammatik inte nämns i förslaget. Även för detta mo- ment är behovet av fortbildningsinsatser påtagligt. Sammanfattningsvis önskar föreningen en prioritering av baslärdigheterna tala och lyssna. läsa och skriva. en kursplan som inte enbart består av en uppräkning av mo- ment utan också innehåller konkreta anvisningar. att forsknings- och ut- vecklingsarbetet vad gäller svenskämnet kraftigt byggs ut.

Liinxskitlniimntlun iBlckingu tillstyrker förslaget. Liinsskolniimndcn i Stockholms län anse att ett mer preciserat angivan- de av målen för ämnet svenska. gärna i termer av mer klart sekvenseradc årskursmoment. skulle vara till gagn för undervisningen i svenska och därigenom för undervisningen i en rad andra ämnen i grundskolan.

liinsskolniimndan i Kop/mrln'rgx liin konstaterar att svenskämnets splittring på olika moment i hög grad bidragit till svårigheterna att göra stu- dierna meningsfulla för eleverna. Ämnet ställer stora krav på lärarnas för- måga att sovra och strukturera och bör därför ägnas särskild omsorg i fort- bildningssammanhang.

Ludvika kommun anser att i svenskundervisningen bör in 'å undervis- ning i hur man fyller i de vanligaste blanketterna. tyder skötselanvisningar o. dyl.

Sm"ia/demokratiska kt'iluutlörhumlat betonar att man borde markera hur viktig den praktiskt orienterade svenskundervisningen kan vara för t. ex. fördjupad läsinlärning. Man bör kunna hämta erfarenheter från gym- nasieskolans metod att öva läsning på material som är hämtade från elever- nas intresseområden.

Cl'lIll'l'lIA' ungt/tnmji'irhund anser att till svenskämnet på lågstadiet bör aktiviteter som musik. teckning. teater och rollspel knytas. Därigenom skapas ett kommunikationsblock som kan verka stimulerande pa elevernas fantasi och ge möjligheter till självförverkligande. För mellanstadiets del påpekas att elevernas förmåga att uttrycka sig i tal och skrift måste tipp- muntras. Spräkläran måste ges en mer framträdande plats för att skapa en grund för en riktig språkbehandling. Vidare är det viktigt att ämnet ges en praktisk inriktning på uppgifter som barnen tvingas lösa i olika samhälls- funktioner och att lässtimulerande åtgärder sätts in.

3.5.6 ll-Iutwmltik

Enligt Iiinsskolniimndcnx i Slot-kltolms lt'in mening bör en strukturerad genomgång av stoffet i matematik äga rum med inriktning på att tillföra ämnet fler inslag av vardagsmatematik. Grundskolan måste arbeta utifrån dess elevers förutsättningar men i samverkan med gymnasieskolan göra en

Prop. 1978/79:180 . _, 199

samlad långsiktig planering som gör övergången mellan skolformerna mer smidig. Detta gäller inte minst den långsiktiga stoffplaneringen i matema- tik. '

Ludvika kommun. Centerns ungdomsförbund oCh Folkpartiets ung- domsförbund betonar vikten av att matematikundervisningen får en prak- tisk inriktning.

Centerns ungdomsförbund framhäller vidare matematikens betydelse för studier i andra ämnen och att goda grundkunskaper i ämnet krävs i samhället.

Folkpartiets ungdomsförbund förutsätter att matematiken får en väsent- lig och naturlig roll iden projektinriktade arbetsmetodiken.

Moderata santlingspartiets kvinno/i'irlnoul delar SÖ:s uppfattning att tonvikten i undervisningen bör ligga på de enklare beräkningarna, så att dessa i första hand befästs hos eleverna. Den naturliga påbyggnaden i form av mer komplicerade beräkningar bör dock enligt förbundets bestämda uppfattning utföras av eleverna själva vilket ger förutsättningar för att ele- verna ska utveckla sin matematiska förmåga efter avslutade grundskole- Stttdier.

SECO påpekar att matematiken på högstadiet innehåller moment som knappast kan räknas till basfärdigheterna. Organisationen menar därför att det i och med den nya läroplansrevisionen ska göras hårdare satsning på att alla elever ska nå upp till vissa grundläggande färdigheter.

Riksföreningen för lärarna i matematik, fysik och kemi anser att när det gäller matematik måste nivågruppering förekomma i högre grad än läro- plansförslaget anger eftersom eleverna har så olika förutsättningar att förstå ämnet.

Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter att det bortfall i undervisningstid som föreslås för ämnet matematik kompenseras genom förändrat arbets- sätt och ökade förstärkningsresurser.

Sveriges Civilingen/örersförbund betonar att matematikämnets innehåll bör koncentreras till de mest nödvändiga momenten.

Konsumentverket framhåller att matematikundervisningen bör belysa vad olika betalningsformer medför för kostnader.

3.5.7 Teknik SÖ föreslår att teknik blir ett obligatoriskt ämne och att det fö r s till bl 0 c k et o ri e nte ri n g s å mn e n. Länsskolm'imnderna i Jön- köpings. Gotlands. Blekinge. ll-lulmöltus. Kopparbergs. Gävleborgs, Väs- ternorrlands och Jämtlands län. AMS. TCO. LO. SAF. Luleå. Sol/(lied. Västerås. Eda. Norrköpings. Lidingö. Södertälje och Stockholms kommu- ner m._/l., Folkpartiets IH]_L'( omsjörbund. Centerpartiets k't'inm'gförbuml. Folkpartiets kvinnoförhtoul. Fredrika Brenterlörbiotdet och Eletförburulet tillstyrker förslaget. Liinsskolniimnderna i Jönköpings, Blekinge. Viistnmnlands och Kop- parbergs liin, AMS. TCO. SAI-". Västerås. Lidingö och Södertälje kontout- ner. Folkpartiets kt'inno/i'irhund samt L'lei-g/örbundet betonar att ämnet måste bli ett praktiskt alternativ inom oä-blocket och inriktat på vardags- teknik. Liinsskolnämnden illlalmölius län anser att ämnet teknik kommer att ge de naturvetenskapliga ämnena en förstärkning vilket är angeläget då det är av vikt att redan tidigt väcka elevernas intresse för fortsatta naturveten- skapliga studier. Länsskolnömnden i Viistmanlamls liin hoppas att genom en samlad un-

Prop. l978/79: 180 200

dervisning och bättre samverkan mellan stadierna bör teknik kunna rym- mas inom ramen för orienteringsämnena och att det får till följd att den la— borativa och praktiskt-experimentella inriktningen i undervisningen för- stärks.

AMS framhåller att införandet av ämnet teknik i oä-blocket inte får in- kt'äkta pa en önskvärd och i direktiven begärd förstärkning av de naturve- tenskapliga ämnena.

TCO betonar att grundläggande kunskaper och färdigheter i teknik bör inbegripas i ett modernt allmänbildningsbegrepp och samtidigt utgöra ett Viktigt inslagi samhällets strävan mot ökad jämställdhet. Såväl flickor som pojkar bör bredda sitt tekniska kunnande. flickorna dessutom för att kunna göra ett friare yrkesval och inta en friare hållning till tekniska och naturve- tenskapliga studier. Viktigt ärdå att innehållet i det nya ämnet utformas så att det intresserar båda könen och att de praktiska övningarna får utgöra tyngdpunkten. (')rganisationen framhåller vidare att införandet av teknik som obligatoriskt ämne i oä—blocket kan medföra att övriga orienterings- ämnen tunnas ut. Det finns då också risk för att den önskvärda utveckling- en tnot ett ökat inslag av praktiska tillämpningsuppgifter inte blir förverkli- gad.

SAF anser att ämnet även bör ingå i låg- och mellanstadiets undervis- ning. Föreningen anser att det är svårt att ur förslaget utläsa vad det nya teknikämnet kommer att få för innehåll och omfattning. Föreningen anser vidare att ämnets nära anknytning till de naturorienterande ämnena måste klargöras för alla elever och att ätnnet bör kunna ges en betydande bredd- ning utöver de ramar som antyds i läroplansförslaget —— ämnen som slöjd. hemkunskap och maskinskrivning har många klara anknytningar till tek- niska tillämpningar. Vidare ska teknikämnet verksamt bidra till att hos alla elever skapa förståelse för teknikens roll i vårt näringsliv och välfärdssam- hälle. SÖ:s behandling av tcknikämnet uppvisar samma brister som för hela blocket orienteringsämnen.

Folkpartiets un_tzdorns;/i'irbund varnar för att ämnet kommer att drunkna i alla teoretiska ämnen och därigenom få en mer teoretisk inriktning än i dag. Förbundet har inga större förhoppningar om att integreringen av tek- nik i oä-bloeket medför att detta som helhet får en mer praktisk inriktning. För att inte riskera att teoretiseringen av högstadiet tilltar bör man försöka införa någon form av tekniskt-praktiskt block där t. ex. slöjd. teknik. hem— kunskap, bild. musik och barnkunskap skulle ingå. Därigenom skulle en bättre balans mellan teoretiskt och praktiskt arbete skapas.

Folkpartiets kvinnoji'jrbimd betraktar förslaget som positivt ur jämställd- hetssynpunkt men anser att utökandet av orienteringsämnena med ytterli- gare ett ämne utan att öka det sammanlagda timtalet för oä och utan att precisera minimiantalet för varje ämne kan leda till konflikter mellan de berörda lärarna vilket inte är önskvärt.

Fredrika Brenti'rji'irbundet anser att alla elever behöver en viss grundut- bildning inom det tekniska fältet. Förbundet föreslår dessutom att teknik finns kvar som tillvalsämne och att skolans syo—verksamhet intensifieras, så att även flickor stimuleras att välja detta tillvalsämne.

SECO och Riksli'ireningenför lärarna i matematik. j_vsik och kemi är ne- gativa till förslaget.

SECO anser att det mesta talar mot att de avsedda målen med förände ringen uppnås och att det skulle bli en bra teknikundervisning inom oä. Det allvarliga felet med det lagda förslaget är att skolan blir ännu mer teoretise- rad. Organisationen önskar att ett tekniskt-praktiskt block skapas.

Prop. 1978/79:180 . . 20!

Riksföreningen för lärarna intateniatik. fysik och kemi tror inte att den föreslagna konstruktionen av ämnet är realistisk. Den leder antingen till för lågt timtal i ämnet eller till orimliga redtteeringar för övriga oriente- ringsämnen. Föreningen anser att det med lämpliga stödinsatser. fortbild- ning och anvisningar borde vara möjligt att väsentligt stärka inslagen av "teknik till husbehov" titan att formellt införa ett nytt ämne.

3.5.8 Religio/tskunskap SÖ föreslår att religionskunskapen inordnas i oä-blocket och att möjligheten till befrielse enligt anvisningarna till t' 27 skollagen försvinner. Detta tillstyrks av RRV. lt'insskt'ilnämn- derna i Kalmar. Värmlands. Västernorrlands och Blekinge lätt. Luleri. Sollejieä och ll-lalmö kommuner samt av Socialdemokratiska kvinnoför— bundet. SFC '( ) och Sveriges kristna ungdomsråd. SECO anser att borttagandet av möjligheten till befrielse från religions- undervisningen är en naturlig konsekvens av att ämnet inte längre uppfat- tas som stötande för andra grupper av troende. Förslaget kan karakterise- ras som en anpassning av teorin till hur det redan fttngerar i praktiken. Lulea kommun understryker att utifrån den grundläggande synen på de- mokratins principer om tolerans. samverkan och likaberättigande stöder kommunen starkt förslaget om en ändring av tillämpningsföreskrifterna av skollagens ä 27 i av utredningen redovisad omfattning. Sveriges kristna ioigdomsräd anser att religionskunskapsämnet ska byta namn till "Tros- och livsåskådning". Rådet betonar att en integration inte får leda till att ämnet försvinner. Rådet noterar de svårigheter som finns på högstadiet med ickekompctenta lärare. Rådet är positivt till att tillämp- ningsföreskrifterna till få 27 skollagen ändras så att principen om alla ele- vers rätt till en objektiv. allsidig och saklig undervisning i oä inte bryts. Sot'ialstyrelsen vill, beträffande huvudmomentet "Religioner och livs- åskådningar". framhålla att lärare och elever bör diskutera de olika religio- ner som finns representerade bland landets invandrar- och minoritetsgrup- per. I många av de länder som dessa kommer ifrån har religionen en långt större betydelse i familje- och samhällslivet än i dagens Sverige. SÖ:s förslag avstyrks av Iänsskolnämmlerna i Stockholms och Älvs- borgs län.

Länsski)lnämnden i Stockholms län menar att ett avskaffande av s" 27 skollagen inte kan företas av vårt land eftersom detta står i strid med de av oss ratificerade och antagna internationella överenskommelserna om de mänskliga rättigheterna.

Lt'insskolnt'imnden iÄlt-slzorgs län anser att religionskunskap bör utgöra ett ämne med egen kursplan eftersom det skiljer sig till art och innehåll från såväl no- som so-ämnena. Den föreslagna förändringen av :S 27 skollagen blir därigenom obehövlig.

Kristen Demokratisk Ungdom befarar att religionskunskapen kommer att hamna i strykklass. Ämnet bör garanteras en minimitid inom oä-blocket och även ges en mer preciserad utformning.

Svenska kyrkans uthildningsnäntm'l menar att såsom ämnet religions- kunskap nu är utformat bör alla elever kttnna delta i undervisningen. Det bör dock skapas möjlighet till befrielse för elever som har starka skäl där- till. ldealet är om frågor om befrielse kan lösas lokalt. Detta bör i och för sig inte medföra att religionskunskapen bryts ut från övriga orienterings- ämnen.

Samkristna skolnämnden förväntar sig att det lagda kursplaneförslaget

Prop. 1978/79: 180 202

beträffande oä-blocket kompletteras med fylliga ämnesbeskrivningar och önskar vidare att religionskttnskapens primära syfte att ge eleverna möjlig- het till en vidgad verklighetsuppfattning och verklighetstolkning bättre framhälls. Nämnden instämmer beträffande behovet av ämnessamverkan men kan inte acceptera ett utsuddande av ämnesgränserna. Nämnden att- ser vidare att kursplanerna inte är tillräckligt konkreta och vägledande ur planeringssynpunkt.

Föreningen lärare i l't'll-IL'I.(')IISÅ'IIIIAlx(ll) anser att formuleringen angaende förändring av s 27 skollagen är alltför oklar för att kunna vara vägledande. Föreningen framhäller vikten av att religionskunskapen kan ingä i de sam- lade orienteringsämnenas kursplan och ha del i deras gemensamma timtal. Samtidigt är möjligheterna till befrielse för en enskild elev en grundläggan- de religionsfrihetsfraga. Föreningen önskar en tydligare skrivning av för- slaget pa denna punkt men vill även uttrycka sin tillfredsställelse med att ämnet tydligen fält en sådan utformning att de llesta kan delta.

3.5.9 Barnkunskap

SÖ föreslär att ämnet barn ku n s k tt p förs vi n n er s om sj ä | V s t än - digt ämne och integreras med hemkunskap och oä. Läns- skttltu'imnderntt th'i/tkt'ipings. Kalmar. Blekinge. l-"äslmanlantls. Koppar— bergs. Gävleborgs och l-'äslernorrlantls län. Soile/ieä. lida. ll-lalmo'. Ny- bro. ,N'orrköpings. Lidingö och Slot'lt'lmlms kommuner m.fl. samt Folk/mr- tiets ungclontsji'irhund och t'l'loderata samlingspartiets kvinnt»fiirbund till- styrker.

S'toekltolms kommun framhåller att barnkunskapen trots att den försvin- ner sotn eget änmc måste genomsyra undervisningen så att eleverna förbe- reds för ett kommande föräldraskap där båda har ansvar för barnen.

Moderata samlings/mrtiels kvinno/örlnnul finner att det finns goda skäl för att barnkunskap upphör som självständigt ämne. Förbundet vill dock framhälla att det är nödvändigt att undervisningen även i fortsättningen meddelas av lärare som är utbildad i ämnet.

Förslaget avstyrks av sot'ia[styrelsen. länssk:)lnämnden i Gotlands län. omsorgskommitten. Lulea och lf't'isteras kommuner m.]l. samt av Fredrika Brenterj'i'irbundet.

Fredrika Brentet_'liirl_7undet anser att barnkunskap bör finnas kvar som självständigt ämne och få utvidgad tid. Allt bör göras för att motverka da- gens negativa inställning till barn. vilken bl. a. givit minskade födelsetal.

(')msorgskommitten beklagar att barnkunskapen försvinner eftersom ämnet kunde varit en lämplig utgångspunkt för undervisningen om handi- kappade.

Ham/ikap/nules t'entralkommitte betonar att barnkunskap är det ämne där man undervisar om olika former av handikapp och en riktigt utformad undervisning skttlle kunna leda till en positiv attitydförändring vad gäller handikappade. Kommittén önskar att handikappkunskap pa ett naturligt sätt integreras i samtliga ämnen och sker med hjälp av kompetenta lärare. Om barnkunskapen försvinner mäste närmare utredas hur man ska ta till- vara de betydelsefulla kunskaper och erfarenheter som barnavärdslärarna har.

TCO understryker att kunskap om barnen. deras rättigheter och behoV. deras skötsel och uppfostran måste utgöra viktiga inslag i undervisningen redan i grundskolan som en första början till en föräldrautbildning. När barnkunskapen integreras i oä-blocket måste stoffet utvidgas och konkreti- seras och inom blocket redovisas fristående. SÖ bör ttnder såväl den pla-

Prop. 1978/79: 180 203

nerade fortbildningen inför genomförandet som efter detta noga bevaka att det tidigare innehållet i ämnet och helst ett utvidgat sådant omfattande även samlevnadsfrågor får ett utvidgat utrymme.

_?.5.Il) Hemkunskap

St)eialstyrelsen vill framhålla att olika kulturella synsätt pä jämställd- hets- och samlevnadsfrägor behöver diskuteras inotn hemkttnskapen. Där- vid bör sociala. ekonomiska och politiska skäl till varför synen på dessa frågor skiljer sig i olika kulturer belysas.

Länsskolttätnttden i Uppsala län konstaterar att hemkunskap är ett äm- ne som i större utsträckning kttnde bli ett "jämställdhetsämne". På högsta- diet kvarstår det som särskilt ämne men på låg och mellanstadierna har det inte fått det utrymme det borde ha. Där borde det framför allt inotn ra- men för orienteringsämnena verksamt bidra till att ge eleverna kunskap om hetn och familj. Det är på dessa stadier man i verkligheten bör utveckla känslan för och samhörighcten med hemmet och träningen av de sysslor som aktualiseras i en familj. Läroplansförslaget bör här kompletteras med anvisningar om konkreta hemkunskapsinslag för de lägre stadierna.

G_vmnasieutredttingen anser att träning i att sköta sin personliga service och att hjälpa till hemma bör börja redan på lågstadiet. Hemkunskapen bör dätför i likhet med ämnet bild integreras i orienteringsämnena redan på låg- och mellanstadierna. Vissa delar kan samordnas med teknik och na- turorientering.

Centerpartiets kvinno/örbtotd, Folkpartiets kvinnoförbund och Modera- ta santlt'ttgspartiets kvinnojöt'lmttd instämmer i SÖ:s Uppfattning att hem- kttnskapen är väsentlig urjämställdhetssynpttnkt men anser att den borde införas redan på lågstadiet.

3.5.1] Oriettterittgst'inttten

SÖ har i sitt förslag tttarbetat en gemensam kursplan för orienteringsäm- nena. Länsskolttämnderna th'ittkäpings. Blekinge. lllalmöltus. Västman- lands. Kt')])/mrhet'_g.s och Gävleborgs lätt. TCO. LO. N_vlJro. Norrkt'ipings och Södertälje kommuner m. fl.. Folkpartiets ttngdottt.sförbund. Kommu- nistisk Ungdom. SECO. Svenska kyrkans utbildnittgsnätnnd. Sveriges kristna ungdomsråd och Svenska natursk_vddsf?)'reningen tillstyrker detta. Folkpartiets uttgdomsjörbnml ställer sig mycket positiv till den föreslagna förändringen. Förhoppningsvis kommer förslaget att innebära större förut- sättningar för ett projektorienterat arbete inom oä. Förbundet betonar vik- ten av att huvuddelen av undervisningen i oä sker genom projektarbeten. Vidare hoppas förbttndet att den föreslagna integreringen blir en realitet ute i skolorna. Längre arbetspass ger ett lttgnare tempo och bättre möjlig- het till fördjupning.

Även länsskolnämnden i Västmanlands lätt anser att en gemensam kttrs- plan ttnderlättar ett projektarbete där eleverna efter intresse får välja inom givna ramar. Nämnden hoppas att arbetssättet leder till ett bättre samarbe- te mellan lärarna och en snabbare utveckling mot en satnlad undervisning.

Länsskolm'imnden i Iklalmöltus lätt konstaterar att eftersom främst den naturvetenskapliga delen av orienteringsämnena avses bli förstärkt, måste en sådan förändring inom en oförändrad tidsram ske på bekostnad av de samhällsorienterande ämnena. Då vidare anvisningar inte längre avses bli givna för vilken ungefärlig omfattning i antal lektioner varje ämne bör om- fatta. ftnns risk för att vissa orienteringsämnen inte kommer att bli till- fredsställande tillgodosedda. Nämnden vill därför rekommendera att ra-

Prop. 1978/79:180 204

mar ges för undervisningen åtminstone. mellan grupperna samhälls- och na- turorienterande ämnen.

N_vbro kommun befarar också att vissa ämnen inte kommer att bli till- räckligt tillgodosedda. Det läggs en stor börda på skolledarna för att vid den lokala planeringen se till att dessa farhågor kommer på skam. Behovet av studieledare inom arbetsenheten accentueras också genom denna för- ändring av läroplanen.

TCO. länsskolnämnden i Blekinge OCh Sveriges kristna ungdomsråd framhåller vikten av att anvisningar utarbetas till hjälp för det lokala plane- ringsarbetet.

Länssktrlnt't'mnderna i Uppsala och Västernorrlands län. SAF. Sala. Västerås och Malmö krnnmuner. Folkpartiets kvinmyörbund. Moderata samlingspurtiets kvinno/örhmul samt Riksföreningen _för lärarna i mate- matik, f_"vsik oelt kemi noterar att stoffet för oä ökar samtidigt som den sam- manlagda tiden minskar.

Länssktdnämnden i Uppsala län anser att stoffet är alltför rikhaltigt för att skolan ska kunna ge detaljerad kunskap om allt. Genom tillvalsmöjlig- hetcr skulle elever som önskar ytterligare insikt och fördjupning bli bättre tillgodosedda.

Länsskolnä/nnderna i Kronobergs. Västernorrlands och Västerbottens län, Nybro kommun. Bit)logilärarnasförening och Riksföreningen för lä- rarna i matematik._f_'vsik oelt kemi önskar en uppdelning i samhälls- respek- tive naturorienterande ämnen på högstadiet. Riksföreningen jör lärarna i matematik. f_vsik och kemi konstaterar att utvecklingen mot ett undersö- kande probleminriktat arbetssätt enligt förslaget förutsätter en gemensam kursplan för orienteringsämnena. Detta är inte nödvändigt. Man kan myc- ket väl tänka sig en uppdelning av dessa ämnen i en so-del och en no-del som tidigare. med egna huvudmoment och timtal. Föreningen betonar vidare att erfarenheterna av samlad undervisning är långt ifrån goda. ()m undervisningen ska lyckas. enligt SÖ:s princip. måste ett intensivt forsk- nings- och utvecklingsarbete först bedrivas och detta torde ta många år i anspråk. Dessutom torde ett avsevärt informationsarbete vara nödvändigt. Det gäller nämligen att åstadkomma en attitydförändring hos lärarna. Dessa får inte komma på mellanhand en gång till utan måste få konkreta. genomarbetade exempel på hur undervisningen ska kunna bedrivas.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län noterar de problem som för- slaget kan komma att medföra och framhåller att ett sätt att få en mjukare övergång till en samlad undervisning vore att ha en uppdelning mellan so- och no-ämnen. Detta är fördelaktigt med tanke på den lärarsituation som föreligger idag. Vad beträffar läg- och mellanstadierna. där lärarna sällan har en muttrvetenskaplig utbildning. är en kraftig satsning på fortbildning nödvändig.

Länsskolnämuden i Kronobergs län anser att om en uppdelning i so- och no—ämnen ej sker finns risk för att no—sektorn kommer att försvagas i den lokala planeringen. TCO som tillstyrker SÖ:s förslag påpekar att en ge- mensam kursplan inte bör utesluta möjligheten att lokalt göra en uppdel- ningi no- och so-ämnen på högstadiet.

SÖ:s förslag om en gemensam kursplan för orienteringsämnena på högstadiet avstyrks av länsskolnämndernu i Kalmar och Älvsborgs län. SA ("()/SR. SAF. ll'Ioderata ungdoms/örhundet, Samkristna skolnämnden. Föreningen lärare i sam/tällskunskap. Geografiläramas riksförening samt Historielärurnas riks/örening.

SAF anser att kravet att undervisningen ska beröra samtliga huvudmo-

Prop. 1978/79:180 305

ment inte är en realistisk utgångspunkt. Undervisningen i orienteringsäm- nena är alltför vittomfattande och viktig för att utan andra styrmedel än vagt formulerade mäl. huvudmoment och kommentarer. helt överlämnas till den lokala skolan. Särskilt med tanke på den minskade tidsramen och det ökade stoffet mäste prioriteringar göras. Ansvaret för dessa priorite- ringar mäste i sa fall läggas pä central nivä.

SACO/SR anser att för läg- och mellanstadierna bör särskilda mål och huvudmoment föreskrivas för de samhällsorienterande respektive natur- orienterande ämnena. Pa högstadiet bör varje orienteringsämne beskrivas genom egna mål och huvudmoment. Vidare bör varje orienteringsämne fä bestämt angivna timtal pä timplanen för högstadiet. Dessa krav är nödvän- diga för att lärarna ska kunna planera undervisningen pä ett tillfredsställan- de sätt.

FÖI'('HfIl_L'('lI lärare i sumlu'illskunskap framhåller att med det nya läro- plansförslaget föreligger fara för att eleverna inte kommer att fa en verklig- hetsbild av hur samhället fungerar och är uppbyggt. Föreningen anser att SÖ:s kursplaneförslag inte kan antas i sin nuvarande utformning utan mäs- te grundligt omarbetas.

(ieogra/ilärarnas riksfi'irening vill särskilt päpeka riskerna för en för- svagning av de enskilda orienteringsämnena. Föreningen anser det vara ett stort och ogenomtänkt misstag att sudda ut de enskilda orienteringsämne- nas konturer till förmän för en vag integrationstanke och betonar vidare att de av SÖ utlovade kommentarerna till förslaget mäste ha en helt annan stringens än nuvarande utkast. Garantier måste finnas för att ämnesspecia- lister medverkar. -

Historie/ärarnas riksförening vill. vad gäller SÖ:s strävan att successivt överbrygga de traditionella ämnesgränserna. anmäla avvikande uppfatt- ning om det självklara i denna färdriktning. Föreningen anser i stället att mål och huvudmoment ska klart anges för farje torienterings)ämne. Dessa bör dock kompletteras med förslag till ”samlade" projektstudier. För- eningen frägar sig om grundskoleelever verkligen har den kunskap och ab- straktionsförmäga som krävs för ett ”samlat synsätt". Föreningen fram- häller vidare att det är viktigt att en läroplan ger en god bild av ett ämnes förtjänster och möjligheter. Vad historieämnet kan ge kommer tyvärr dä- ligt fram i SÖ:s förslag.

ll-Ioderata ungdomsjörbunde! avvisar SÖ:s förslag trots att man delar uppfattningen att ett ökat samarbete över ämnesgränserna är önskvärt. Förbundet konstaterar att planeringen mellan lärarna försvåras och enhet- ligheten i undervisningen mellan olika skolor riskeras. Enskilda ämnen ris- kerar att behandlas styvmoderligt t. ex. religionskunskap och naturveten— skapliga ämnen. Beträffande de sistnämnda ftnns risk för att basfärdighe- terna försvinner. Utvärdering (betygsättning) och uppföljning av de enskil- da ämnena omöjliggörs av förslaget. Behovet av en samlad undervisning och samarbete över ämnesgränserna medges redan i nuvarande läroplan.

Aven Samkristna skolnämmlen instämmer i behovet av ämnessamver- kan men kan inte acceptera ett utsuddande av ämnesgränserna. Nämnden yrkar pä att det lagda kursplaneförslaget beträffande oä-blocket kon'tplet- teras med fylliga ätnnesbeskrivningar. Pä denna punkt vill nämnden starkt kritisera SÖ för oklarhet vad gäller orienteringsämnena.

llloderatu samlingspartiets kvinm(förbund anser att för varje ämne inom oä-gruppen ska anges maximitid respektive minimitid i kursplanerna. Detta är nödvändigt för att inget ämne ska få stå tillbaka för något annat.

För lag- och mellanstadiernas del föreslår SÖ att ämnesrubrikema hem-

Prop. l978/79: 180 zoo

bygdskunskap och naturkunskap ersätts av beteckningen orienteringsäm— nen och f'ar en gemensam kursplan. Detta förslag tillstyrks av länsskol- nätttttderna i Kalmar. Blekinge och lf'ästerhottens län samt Lidingö kom- "lll".

Övriga kommentarer:

("enter/mrtiets kvinnoförbund päpekar att religionskunskap och de na- turvetenskapliga ämnena betraktas som svära av många lärare och att de därför riskerar att få mindre timtal än i ett idealläge. Därför är det viktigt att det finns ramtimplaner som ger exempel pä hur timmarna för oriente- ringsämnena kan fördelas på de olika ämnena. Därtill behövs stora insatser av fortbildning för att hjälpa lärare att på ett bättre sätt klara undervisning- en i dessa viktiga ämnen.

Kristen Demokratisk Ungdom befarat att den lösliga uppläggningen av kursplanen medför risker för en godtycklig behandling av mindre populära ämnen och moment och att enskilda lärare och elever far alltför stora möj- ligheter att ägna orimligt mycket tid at jämförelsevis mindre angeläget stoff. Vad ungdomsförbundet framför allt oroar sig för är religionskunska- pcns eventuella öde. Förbundet anser att samtliga orienteringsämnen bör ges en minimitid i timplanen.

Väsjo' kommun föreslar att den del av den tid som ansläs till oriente- ringsämnena tas i anspråk för ämnesuppdelade grundkurser av baskun- skapskaraktär. Därefter kan en gemensam del ägnas at studier av projekt- karaktär i samverkan mellan olika ämnen. Ett alltför abrupt införande av sammanslagning av olika ämnen på högstadiet kan dessutom leda till svära samordningsproblem och fä till följd att lärare undervisar i moment för vil- ka de saknar utbildning vilket inte är en önskvärd utveckling. Förändring- en bör samordnas med en förändring av lärarutbildningen och med omfat- tande fortbildningsverksamhet.

Sot'ialstyrelsen konstaterar att alkohol- och narkotikafragorna fält en knapphändig behandling i läroplansförslaget. Mot bakgrund av detta och det faktum att framför allt alkoholmissbruket utgör ett av de största sociala problemen i dagens samhälle. vill styrelsen peka på skolans roll i arbetet att erbjuda alternativ till missbruk genom idrotts- och föreningsvcrksam- het och andra fritidsaktiviteter som i den nya SlA-skolan ska ges större ut- rymme. Styrelsen anser det angeläget att man genom upplysningsverksam- het försöker begränsa alkoholkonsumtionens omfattning hos bäde ungdo- mar och vuxna.

3.5.12 Slö/”d SÖ föreslär att obligatorisk textilslöjd och trä- och metall- slöjd införs pä högstadiet för alla elever. Länsskolnämmlernai Jönköpings. Blekinge. l'äslmanlands. l"'ästet'/torrlunds och lf'i'islerltoltens lätt. 7'("('), .:N'orrköpings. Lidingö och Södertälje kommuner m. fl.. Folkpar- tiets kvinno/örhund och Sot'ialdetnokratiska kvinmtförbuttdet stöder detta förslag. TCO delar SÖ:s principiella inställning. (.)rganisationen anser att det inte finns något annat område i skolan eller samhället i övrigt där så starka könsrollsvärderingar bestämmer valet av arbetsmateriel. För att intentio- nerna i förslaget ska kunna förverkligas krävs att lärarna garanteras fort- bildning före genomförandct och kontinuerligt. Organisationen föreslär även att en försöksverksamhet med undervisning i bäda slöjdarterna för al-

Prop. l978/79:180 . : 207

la elever påbörjas omgående. En sådan försöksverksamhet skulle pä ett avgörande sätt underlätta en metodutveckling för slöjdämnets del.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län anser att ökningen av tiden för slöjd samt det förhållandet att alla elever ska möta bada slöjdarterna även på högstadiet stämmer väl överens med målen att göra skolans arbete mera praktiskt inriktat och att skolan ska verka för ökad jämlikhet mellan kö- nen. De eventuella problemen pä högstadiet med båda slöjdarterna för alla elever skulle kunna minskas om undervisningen utformades så att eleverna efter en grundkurs i båda slöjdarterna. med stark verklighetsanknytning. gavs möjlighet att arbeta med projekt som dä kunde ha en mer eller mindre dragning åt endera slöjdart.

Södertälje kommun tillstyrker i princip men föreslår en övergångsperiod på tre är för att införa bada slöjdarterna som obligatoriska ämnen för alla elever.

Länsskolnämnderna i Kalmar och Malmöhus län samt Storumans. Hel- singborgs och Nybro kommuner m.fl. avstyrker förslaget.

Länsskolnämnden i tllalntöltus lätt menar att tiden ännu inte är mogen för ett obligatorium även pä högstadiet.

Storumans kommun anser att syftet med obligatorisk slöjd naturligtvis uppfyller kravet på ett mer samlat ochjämlikt högstadium. Kommunen be- farar dock att de praktiska svårigheterna blir alltför stora framför allt med de pojkar som tvingas ha textilslöjd.

Helsingborgs kommun menar att man med hänsyn till den disciplinära situationen på högstadiet bestämt bör avråda från ett obligatorium.

Aktiv ungdom anser att ämnet slöjd bör byta namn till "Hantverk" och att eleverna inom ämnet ska få ta del av och lära känna den hantverkstradi— tion som har funnits och till vissa delar ännu finns i vårt land.

3.5.13 Maskinskrivning Maskinskrivning ska enligt SÖ:s förslag bli ett obligato— riskt ämne. Förslaget tillstyrks av [änsskolnämmlerna i Kalmar. Ble- kinge. Göteborgs oeh Bohus. Västnmnlands. Gävleborgs och Västernorr- lands län. TCO. Sollefteå. Västerås. Malmö. Nybro. Norrköpings. Li- dingö och Södertälje kommuner m.fl.. av Folkpartiets ungdtmts/örbund. Centerpartiets kvinnofi'irbund. Folkpartiets kvinnoförbund samt Socialde- mokratiska kvinnoförbum'let. SECO och Elevförbundet. Folkpartiets ungdomsft'irbund är. inte minst ur jämställdhetssynpunkt. mycket positivt till förslaget. Förbundet påpekar att maskinskrivning kan bli ett utomordentligt hjälpmedel i projektarbete och i svenskundervisning- en.

Länsskolnämnden i Västmanlands län anser att elever med motoriska svårigheter kan stimuleras till ett mycket bättre resultat i svenska genom samverkan med maskinskrivning.

Länsskolnämna'en i Västernm'rlatuls Iiin anser att pedagogiska skäl talar för att maskinskrivningen förläggs till mellanstadiet i stället för högstadiet och konstaterar att statsbidrag krävs för att genomföra detta.

Förslaget avstyrks av länsskolnämtiderna i Uppsala. Jönköpings. Got- lands, Malmöhus och Kopparbergs län. Storumans. Gävle och Linköpings kommuner m. fl. samt av Moderata samlingspartiets kvinnoförbund.

Uppfattningen att maskinskrivning i stället bör finnas som fri aktivitet delas av länsskolnämm/erna i Uppsala. Malmt'ilius och Kt.>p[)ttrbc-'rgs' län samt av Linköpings kommuner m.fl. Storumans och Nybro kommuner

Prop. 1978/79: [80 208

framhäller att den förväntade träningen i rättstavning och ordkunskap knappast kommer att bli den verklighet förslagsställarna tänkt sig.

3.5.14 Ekonomi och konst SÖ föreslar att tillvalsämnena ekonomi och konst inte läng— re ska vara sj älx'ständiga ämnen. Länsskolnämnderna i Jönkö- pings. Blekinge. Göteborgs ()('ll Bohus. Västmanlands. Kopparbergs. Går/eborgs. Västermirrlands och l-'t'i..t'terbottens län. TCO. Sollefteå. Väs- terås. lt'lalmt'i. Norrköpings och Lidingö kommuner samt Centerpartiets kvinno/örbuml tillstyrker förslaget. Länsskolnämnden [Gotlands län avstyrker förslaget.

3.5.15 Teckning Bild SÖ föreslär att ämnet tec k nin g b yte r nam n till Bild. Detta förslag tillstyrks av lättsskolnämnderna th'inköpings. Kalmar. Västmanlands och Västernorrlands län. TCO. Eda. Nybro. tN'orrköpings och Lidingö komma- ner m. fl.. Folkpartiets kvinnoförbund och Soeialdemokratiska kvinnoför— bundet. TCO anser ändringen vara motiverad på grund av den karaktär av bild- kommunikation ämnet fär. Bildundervisningens problem är den knappa ti- den vilken nu ytterligare skärs ner. Länsskolnämnden iBlekinge län är tveksam om den nya ämnesbeteck- ningen Bild är lämplig. Nämnden föredrar tills vidare beteckningen "Bild och form" trots de skäl SÖ anför mot den. Förslaget avstyrks av lt'insskolnämnden i Älvsborgs län och av Södertäl- je kommun m. fl. Länsskolnämnden iÄli'sborgs län anser inte att det finns tillräckliga skäl för en förändring. "Bild" har i vanligt språkbruk en passiv laddning, något som rimmar illa med det aktiva innehäll ämnet har. Nämnden föreslär där- för beteckningen "Konst" som har internationella motsvarigheter. Södertälje kommun anser inte att beteckningen "Bild" är heltäckande och föreslär i stället "Bild och form" som bättre svarar mot ämnets inne- häll. Aktiv ungdom anser att ämnet Bild till vissa delar bör integreras med "Hantverk" för att ge eleverna impulser och kunskap till en mer skapande egen-verksamhet.

3.5.16 Musik Länsskolnämnden iBlekinge [än tillstyrker vad SÖ säger om musik. Sot'ialstyrelsen framhåller att vårt eget lands äldre och nyare musik av seriöst slag bör få en framträdande plats i musikundcrvisningen. Inom det- ta ämne bör man även konkret ta vara på invandrarelevernas kultur. Länsskolnt'imnden i Västmanlands län konstaterar att samverkan mellan skolan och den kommunala musikundervisningen på många håll givit ett bra resultat. Denna samverkan har framför allt förekommit på lägre stadi- er. Nämnden understryker vikten av att denna samverkan fortsätter upp genom stadierna. Linköpings kommun konstaterar att svärighetema att genomföra musik- undcrvisningen på ett för alla elever meningsfullt sätt i hög grad beror på bristen pä utbildade lärare. Kommunen anser det viktigt att musikämnet utVecklar de naturliga kontaktmöjligheterna med t.ex. oä, svenska och gymnastik.

Prop. 1978/79:180 . . 209 )

("enterns ungdonts/örbund anser ocksä att en samverkan svenska—musik är önskvärd.

:lklll' ungdom önskar att musik och gyntnt-tstik till vissa delar samman- förs föratt ämnet dans ska fa en mer framträdande position.

Samkristna skolnämiulen vill framhalla vikten av att den kristna sängens och musikens betydelse som inspirationskälla pavisas liksom att skolan tar tillvara möjligheterna till integration mellan religionskunskap och musik. svenska och bild.

3.5.17 ('.'iymnaslik

Länsskolnämnden i Blekinge lätt tillstyrker kursplanen för gymnastik. Centerns ungdinns/örbuiul anser att SÖ:s förslag till utökning av gym- nastikämnet underlättar möjligheten för alla elever att nå självförverkli- gandc. Det är emellertid viktigt att skolans gymnstikundervisning inriktas pa att stimulera alla elever till fysisk aktivitet i allmänhet och för hela livet. För att uppna detta krävs att gymnastikundervisningen förändras bort frän prestationskrav och konkurrcusmentalitct.

Fredrika Bremer/örbumlet vill. starkare än SÖ gjort. understryka kravet pa samgymnastik även pa högstadiet.

("enterpartiets ki'inito/i'irlnoul anser att gymnastik bör ha som syfte att uppmuntra till allmän friskvärd och till regelbunden motion hela livet. Ett sätt att öka förstäelsen mellan könen är att införa samgymnastik i alla ärs- kurser.

Folkpartiets ungdtmm;/iirlntml anser att samgymnastik är ett självklart krav urjämställdhetssynpunkt.

Svenska gymnastiklärarsällskapet hävdar att gymnastikämnet jämfört med Lgr 69 behandlats mycket ofullständigt i förslaget. Eftersom kurspla- nerna inte är stadieindelade kan det uppsta svärigheter för icke fackutbil- dade lärare att göra en pedagogiskt riktig arskur'splanering. Det är därför nödvändigt att det utarbetas översiktliga studieplaner och handledningar som kan användas vid behov. Dessa problem aktualiserar behovet av gym- nastiklärare pä säväl Iäg- som mellanstadiet liksom en utveckling av den kommunala konsulentorganisationen. Även de till länsskolnämnderna knutna fortbildningskonsulentcrna behöver öka i antal. Sällskapet anser vidare att ämnet ska byta namn till idrott vilket är ett bättre samlingsnamn pä de aktiviteter som förekommer inom ämnet. Även tl-Ioderata samlings- partiets kt'innojiiirlnuul anser att ämnet gymnastik bör byta namn till idrott då detta är en mer adekvat benämning pä vad ämnet innehäller. Förbundet anser det väsentligt att utrymme ges ät att öka elevernas förståelse för människors olika förutsättningar att delta i kroppsövningar. Särskild upp— märksamhet bör ägnas ät information om olika rörelsehandikapp och vik- tigt är då att upplysa eleverna om de många möjligheter de har att bidra till att deras rörelsehindrade kamrater kan delta i lek och idrott.

Emmaboda kommun m.fl. framhäller att gymnastikämnet bör få ett mer accenttlerat ändrat innehåll än vad som framgar av SÖ:s förslag. Mera öv- ningar av stationskaraktär bör eftersträvas. Motion av olika slag kan intro- duceras redan i skolan. Val av aktiviteter under gymnastiklektionerna bör vara intressestyrt.

3.5.18 Trafikundervisning

Länsskolnämtiderna i Västmanlands och Västernorrlands län anser att trafikmomentet bör få större tyngd i förslaget. Ovningar i verklig trafikmil- jö bör ses som exempel på den verklighets— och samhällsanknutna under-

l4 Riksdagen [978/79. [ saml. Nr180

Prop. 1978/79:180 ZlU

visning som betonas i dagens skola. Trafikmiljön. som barnen upplever den i olika roller. bör utgöra stoff för ett laborativt arbetssätt. Skolan ska aktivt verka för att öka barnets vilja och förmäga att arbeta för en bättre närmiljö.

4 Arbetssätt

Retnissinstanserna sluter nästan enhetligt tipp bakom önskemålet att ut- veckla arbetssättet i den av SÖ angivna riktningen. Bland de tillstyrkande finns RRV. länsskttlnämmlerna i Jönköpings. Gotlands. Blekinge. Hal- lands. Göteborgs oelt Bohus. Skaraborgs. Värmlands. Västmanlands. Ix'opparln'rgs. Västern:trrlands. Jämtlands och Norrbottens lätt. UHÄ. statens kulturråd. BRÅ. gymnasieu(redningen. _lolkbildnittgsutredningen, delegationen fär ungdomens s_vsselsättnings/i'ägor. statens ungdomsråd. 'I'C'O. L('). SAF. Solle/ieä. Örebro. Oskarshamns. Nybro. Väsjä, Linkö- pings. Södertälje m.fl. komnumer. KU. SECO. Eleijärbundet. Riks/är- bundet Hem och Skola. Samkristna skolnämnden. Sveriges kristna ung— domsräd och Sveriges sko/kuratorersjiirening

Att avsnittet om arbetssätt är ett av de väse ntl igaste områdena i lä— roplansförslaget understryks av bl.a. länsskolnämnderna i Uppsala. Jön- ÅY'I'PI'Ht-fs. Kronobergs. Gotlands. Göteborgs oelt Bohus och Kopparbergs lätt. TCO. FPU. SECO och I:"leiyärbundet. Länsskolnämnderna iÄlvs- borgs. Skaraborgs och Västerlmttens lätt. UHÄ. SACO/SR. Växjö och Linköpings kommuner m.fl. konstaterar ocksa att förslaget överensstäm- mer med den pedagogiska syn som finns i redan gällande läroplaners mål och riktlinjer.

RRV. SAF. ("UF m.fl. efterlyser en precisering och konkretisering av de föreslagna arbetssätten.

Statens ungdomsråd framhälleratt det nya arbetssättet ställer stora krav pä lärare. elever. skolledning och övriga verksamma i skolan. Arbetssättet kan ges förutsättning att utvecklas främst genom fort bild n i ng. Vikten av fortbildning understryks också av Iänsskt)lnänutderna i Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län, UHÄ. Luleå. Ludvika. Västerås. Karlstad. Helsingborg och Lidingö kommuner m. fl.. Utbildningsnämnden i Värm- lands läns landsting och SSU.

Enligt UHÄ:s uppfattning är det viktigt att skolan hos eleverna utveck- lar ett ansvarsmedvetande och engagemang som bör ligga till grund för all verksamhet i skolan. Det är därför angeläget att de förändringar som SO föreslår kan genomföras.

BRÅ anser att ett arbetssätt som utgår från elevernas verklighet och pro- blem. bör underlätta deras möjligheter att första och engagera sig i samhäl- lct. Den koppling mellan praktik och teori som detta innebär är viktigt för barns sociala utveckling.

Det föreslagna arbetssättet kan enligt TCO leda till effektivare studier och en förbättrad arbetsmiljö för alla inom skolan verksamma. Detta krä- ver dock insatser på områdena fortbildning. lokaler, läromedel m.m. Sker inte detta kommer en satsning på ett förändrat arbetssätt att ställa lärare och elever inför olösliga uppgifter. Resultatet kan då bli en ytterligare för- sämrad arbetsmiljö. Brist på resurser i form av tid. lokaler. läromedel m. m. anser också SACO/SR vara det största hindret mot ett genomföran- de av arbetssättet.

Också länsskolnämnden i Gotlands län biträder de uppfattningar och re-

Prop. 1978/79:180 21 !

sonemang SÖ framför. Det ger en god bild av de synsätt på undervisningen som trnder senare är alltmer trätt i förgrunden. Det stora problemet vid en läroplansrevision är, enligt nämndens uppfattning. att utvecklingen inom skolan när det gäller arbetssätt och'arbetsformer inte tillnärmelsevis har hållit takt med förändringar när det gäller framför allt kursplanernas inne- håll. Det har skapat en känsla av otillräcklighet och en irritation över bris- tande samstämmighet mellan stoffmängd och tidsresurs. Nämnden har uppfattat läroplansförslaget sä, att lärare och elever förväntas göra priori- teringar inom det stora utbudet av undervisningsstoff.

RRV pekar på svårigheterna att ute i skolarbetet få de övergripande mä- len överhuvud taget beaktade. eftersom planeringsinriktningen i prakti- ken äri stort sett ämnesorienterad. Enligt verkets mening måste det kunna kräVas att den högsta skolledningen lägger ned betydande ansträngningar på att ge vägledning om hur ifrågavarande mal skall kunna få genomslag i skolarbetet.

Länsskolnämnden iJämtlands län poängterar att betydelsen av det ar- betssätt man väljer inte får betonas så starkt. att det skymmer det faktum att även andra faktorer är viktiga i en skola. såsom innehållet i skolarbetet och skolans hela miljö. Även länsskolnämnden i Västerbottens lätt fram- håller att förändringar i arbetssätt och metoder aldrig kan isoleras från äm- nesinnchäll och målsättning i olika ämnen. Form och innehåll måste beak- tas samtidigt.

De arbetssätt som SÖ föreslår underlättar den samordning mellan sko- lans och arbetslivets former som SAF anser vara angelägen. Dock får de angivna honnörsorden inte skymma det förhållandet att arbetssättet pri- märt skall medverka till att förmedla kunskaper och färdigheter. Om ett mer traditionellt arbetssätt är en bättre väg att nå ett givet mäl, måste detta arbetssätt givet få användas. Också länsskulnämnden i Kalmar lätt vill framhålla att de traditionella arbetssätten ingalunda är överspelade. När ett nytt arbetssätt föreslås gör man ofta det misstaget att man talar om det nya arbetssättet som det enda förekommande. Nämnden menar att det gamla måste leva kvar vid sidan av det nya så att variation och omväxling kan skapas i skolarbetet. Det är nödvändigt att det nya arbetssättet införs successivt då både elever och lärare måste inskolas i det föreslagna sättet att arbeta. Linköpings kommun understryker att det bl. a. måste vara det studerade problemets karaktär som avgör vilka arbetsmetoder som är möj- liga och lämpliga. En konsekvent arbetsskolemetodik kan således vara lika tröttande och olämplig som en traditionell förmedlingspedagogik.

Riksföreningen för lärarna i matematik. fysik och kemi menar att någon slutsats beträffande det i förslaget skisserade arbetssättcts förträfflighet in- te kan dras förrän omfattande försöksverksamhet bedrivits och SÖ:s därpå baserade del 2 av läroplanen presenterats. Lgr 6915 skrivbordsteorctiska metoder var ej tillräckligt utprovade eller förankrade bland lärare. och re- sultatet härav är allmänt känt. Detta misstag får ej upprepas.

4.1 Under-sökande och experimentellt arbete verklighetsförankring

SÖ framhåller att det undersökande arbetssättet är tidskrävande. Läns- skolnämnden i Kronobergs län betonar att tidsåtgången i ett undersökande arbetssätt gör att detta ej alltid kan. användas. Det tidskrävande i arbetssät- tet understryks också av Växjö och Lidingö kommuner. Biologi/('irarnas förening m.fl. Att stoffmängden i och med detta måtte begränsas anser

Prop. l978/79:180 212

läns-skr)lniinrntlen i Västernorrlantls lätt vara acceptabelt med tanke på att eleverna har mer behållning av ett aktivt bearbetande av en mindre stoff- mängd än av ett passivt mottagande av en större. Samkristna skolnämnden menar dock att en generell begränsning av stoffmängden inte är en adekvat ätgärd. Stoffmängden bör i stället anpassas till individernas intressen och förutsättningar.

till undersökande och experimentellt arbetssätt kommer enligt statens ungdomsråd troligtvis att kräva mer långtgående förändringar i kurs- och timplaner än de SÖ nu föreslår. Lättsskt:lttämnden i Västerbottens län me- nar att schemaläggningcn mäste förändras för att möjliggöra arbetssättet. Den nuvarande splittringen på korta pass och flera ämnen per dag är ett ef- fektivt hinder.

LO anser att ett undersökande och experimentellt arbetssätt ger elever- na andra kunskaper än de som kan inhämtas i traditionell undervisning. De tränas att själva ta reda på orsaker och verkan i sin omgivning och inhäm- tar ktrnskaper om hur förändringar sker och varför de är nödvändiga. De aktiveras till engagemang inför förändringar istället för att vara passiva. Ett undersökande och experimentellt arbetssätt ger också ett bredare spektrum av basfzirdigheter än de traditionella. Förutom att svenska och matematik kan tränas och tillämpas i alla ämnen och i olika situationer ut- vecklas också andra färdigheter sotn gäller att konkret på egen hand ta sig fram i samhället.

Länsskolnäntntlen [ Krono/701123 län menar att förslaget om ett undersö- kande arbetssätt är det väsentligaste i hela läroplansförslaget. Under 70- talet har meningsfullheten för eleverna i skolans arbete ofta ifrågasatts. bl.a. i massmedia. Många har hävdat att lösningar på dessa problem ligger i en annorlttnda undervisningsmetodik. När eleverna ställer frågorna från sin egen verklighet och lärarna hjälper eleverna dels att arbeta på ett un- ' dersökande sätt. dels att systematisera svaren på frågorna. upplever ele- verna meningsfullhet i arbetet och får kunskap ur sitt eget handlande.

Eleverna nrötcr dagligen ett stort utbud av information från tidningar. radio och television. Vissa händelser och nyheter fångar elevernas intresse och uppmärksamhet i särskilt hög grad och Iänsskolnänruden i Skaraborgs lätt ser det som väsentligt att skolan vid sådana tillfällen fångar upp elever- nas intresse för vidarc bearbetning och utveckling inom näraliggande äm- nesområden. Med verkligheten som utgångspunkt kan skolan skapa moti- vation för vidare studier och undersökningar.

Center/mrtiets krintro/örbtttrtl påpekar. att stttdiebesöken spelar en stor roll för anknytningen till samhället. Dessa bör öka i antal och vidareut- vecklas allt efter årskurs. Därigenom får eleverna en reell introduktion i ar- betslivet. och de praktiska inslagen förstärks i skolarbetet.

Stockholms kommun tror att detta arbetssätt kan göra skolarbetet mer stimulerande för eleverna och pekar särskilt på den grupp elever som har skolsvärigheter. Det undersökande arbetssättet i kombination med inte- grering mellan ämnena torde vara en god grogrund för ökad insikt och stör- rc överskådlighet. frtrrrrhållcr Svenska kyrkans utbiltlttittgsnämm/. lnsatta i sitt sammanhang bör enkla basfakta bli meningsfulla och därmed lättare att tillägna sig.

Läns-skriltränrnden iBlekinge lä/r påpekar att även vid traditionell äm- nesundervisning finns det ofta goda möjligheter att tillämpa ett mer verk- lighetsförankral arbetssätt än vad som vanligen förekommer för närvaran- de.

|.) '.)J

Prop. l978/79:180 4.2 Probleminriktning

Slalz'nx tmgdmuxrtld instämmer i SÖ:s åsikt om att kravet pa saklighet och allsidighet i skolarbetet inte får innebära att elevernas rätt att ta ttpp egna problem och ta ställning åsidosätts. Rader vill i sammanhanget under- stryka att en ökad kontakt med samhället förutsätter att man från skolans sida tillåter att olika ideer konfronteras med varandra. Som radct ser det är mångsidighet ett bättre uttryck än saklighet och allsidighet för vad skolan bör främja. Lii/tsskulnämndt'n [ Skaraborgs län vill dock för sin del under— stryka att det av eleverna valda stoffet hela tiden behandlas sakligt och all— sidigt inom huvudmomentens ram och att arbetet i skolan skall vara malbe- stätnt och planmässigt. Eleverna måste lära sig första att vissa för dem in- tressanta moment inte kan behandlas inom den plan och de mål som upp— ställts. liksom att moment mäste tagas ttpp som för eleverna kan förefalla ointressanta och irrelevanta. (.)cksa "IC—(_) framhäller att arbetet mäste byg- ga pa en planering som tillgodoser de fastställda huvudmomenten. Arbets- sättet far inte innebära ett planlöst kringströvande bland sadant som mer slumpmässigt rakat fängsla eleverna. lnom ramen föt' planeringen finns emellertid vida möjligheter till skilda intresseval. vad gäller saväl stoff som arbetsmetoder.

Paverkan frän kamrater spelar. eftersom oftast bada föräldrarna arbetar. en allt större roll för barn och ungdomar menar [för/made! Vi Unga. Det betyder mycket vad kamraterna tycker t. ex. om mode. Detta utnyttjas av de kommersiella krafterna. Mot bakgrund av dessa tankar är det viktigt att skolan försöker piiverka eleverna till att kritiskt granska även omvärlden och själva försöka ta ställning och inte alltid följa det som är modernt eller vad kamraterna tycker. Att fa kritiskt tänkande elever som ifragasätter be- tonar även [flt'igfi'irhmulct vikten av. Fostran till kritisk hallning bör. enligt [änn/u»Inr'immlwz i Kru/lubt'l'gx län. kombineras med träning i att komma med alternativa förslag och SACO/SR framhäller att ett sadant kritiskt synsätt har som förutsättning en grttnd av faktakunskaper för att kritiken skall bli väl underbyggd och meningsfull. Samkristna sla)/nämnden fruktar att. om inte den kritiska hållningen kombineras med sådana reella kunska- per. resultatet kan bli ett allmänt tyckande och en allmän skepticism.

Hit-mitt;:t'n lärare i .s'unt/tii/Is/tmtskap och I'lis'uU'ic'lt'iruruux l'i/ts'ji'il't'lti/ty befarar att det av SÖ föreslagna arbetssättet kotntner att öka klyftorna mellan olika elevgrupper i skolan. De elever sotn kommer att ställa fragor och formulera problem blir de som kontmer frän en miljö där man har ak- tivt intresse för barnens studier. där prenumeration på en eller flera dags— tidningar är en lika självklar sak som att man diskuterar aktuella politiska och kulturella fragor.

4.3 Färdighetsutveckling

Lidingö kommun finner det positivt att erfara att ett närmande har skett mella n gru nds kola oc h förs kola. Den grundläggande färdig- hetsträningen beskrivs i termer av jaguppfattning. begreppsttppfattning och kommunikationsförmåga. vilka är termer som återfinns i förskolans arbetsplaner. Det är tydligt att SÖ tagit intryck av det omfattande pedago- giska och utvecklingspsykologiska forskningsarbete som redovisats i sam— band med bl. a. barnstttgetttredningens arbete. Nybro kommun ser det som angeläget att det redan från skolstarten skapas arbetsrutiner. som se- dan under elevernas hela skoltid kan vara eleverna till hjälp i dessas ut- veckling av sina färdigheter.

Prop. 1978/79zl80 214

Länsskolnämnden i Blekinge län anser att en ytterligare konkretisering och exemplifiering behövs i läroplanens del 2 över httr en för alla elever angelägen färdighetsutveckling praktiskt skall stimuleras i det dagliga skol- arbetet. Det handlar i detta sammanhang många gånger också om tillämp- ning av gemensamma normer vid umgänge och samverkan i olika former.

Länssan/tämndwt [ Västmanlands län vill understryka kommunika- tionsfardigheternas vikt och betonar att dessa bör genomsyra alla ämnen och all undervisning i skolan. Liinsxkolnämndcn i Skaraborgs län framhål- ler att varje människa använder både språkliga och icke språkliga uttrycks- medel i kommunikation med andra. Nämnden vill därför understryka vik- ten av att sådana moment som tränar elevens förmåga att ge och ta emot uttryck för tankar. känslor och behov ntcd hjälp av talat och skrivet språk. gester. rörelser. ljud och bild får tillräckligt utrymme i undervisningen. De färdigheter som kommenteras i avsnittet pekar mot ett färdighetsbegrepp som. enligt Helsingborgs kommun. mera svarar mot vad livet har för krav på individen efter avslutad skolgång än vad högre skolor har för krav på elementära kunskaper i vissa ämnen. S. k. baskunskaper i traditionell be- märkelse har givetvis sin plats i skolan. men de får inte betraktas som ett mål i sig utan som ett medel. en handlingsberedskap. att nå vidgad kompe- tens. Gävle kommun menar att färdighetsbegreppet måste ges en vidare tolkning än enbart färdigheter som "läsa-skriva-räkna". Att eleverna trä— nas att klara olika situationer i alldagligt liv är viktigt och bör uppmärksam- mas i utvecklingsarbetet på olika nivåer i skolväsendet. Länxxkolniimnden iKopparbargs län anser att det vidgade färdighetsbegreppet kan stimttlera skolans verksamhet och bidra till elevernas allsidiga utveckling. Nämnden vill dock lägga särskild betoning på utvecklingen av färdigheterna tala. lä- sa. skriva. räkna och att hjälpligt kunna kommunicera på något främmande språk. Otillräckliga färdigheter på de förstnämnda av dessa områden utgör ett svårt socialt handikapp. Nöjaktiga färdigheter på det sista är en stor personlig tillgång. En utveckling av elevernas färdigheter på olika områden är. enligt Statens ungdmnsrt'idx mening. en grundläggande förutsättning för att de skall kunna tillämpa det nya arbetssättet och tillgodogöra sig un- dervisningen. Baskunskaperna är det verktyg sotn eleverna har att använda för att orientera sig i verkligheten. Skolarbetet måste hela tiden inriktas på att utveckla elevernas förmåga att tala. lyssna. läsa. skriva och räkna. Be- härskar inte eleverna dessa bas- och kommttnikationsfärdigheter katt de itt- te heller utvecklas på andra områden. De elever som inte kan tillgodogöra sig skriftlig information eller uttrycka sig i tal och skrift har dåliga utgångs- punkter för att aktivt på egen hand söka kunskaper. gå ut i samhället och samla information. formulera problem och hitta lösningar. Detta kan i sin tur leda till att de tappar motivationen och intresset för skolarbetet. ()ckså TCO framhåller att brister i dessa hänseenden allvarligt försvårar studier under hela skoltiden och lätt skapar hopplöshet och mindervärdeskänslor.

Massmedierna har. menar C'entwparliets kvinnofi'irhnml. kommit att prägla vardagsliv på många olika sätt. Av den anledningen är det naturligt att skolan använder sig av massmedierna och låter eleverna kritiskt grans— ka dem. Länsskolnäntttdan t' Skaraborgs län ser det som en viktig uppgift för skolan att ge insikter i hur bilder används i massmedia. reklam och pro- paganda. Då massmedierna är en del av elevernas vardagsvärld är det vik— tigt att de har en självständig och kritisk inställning till de bilder som visas i massmedia.

Sm'ialxtyrelswt vill framhålla att barnens perceptionsförmaga och be- greppsbildning skiljer sig i olika kulturer. Hittills har ntan föga uppmärk—

Prop. 1978/79:180 215

sammat detta och ofta dragit fel slutsatser angående elevernas begåvnings- och mognadSnivå.

4.4 Individualisering och samarbete

Under denna rubrik är det nästan genomgående avsnitten om varierande gruppsammansättningar och nivågruppering som berörs av instanserna.

TCO ansluter sig till principen om en allsidig klassammansättning och pn'ncipen om heterogena grupper. Invändningen att de "svagare" elever- na ständigt upplever sitt misslyckande då de jämför sig med de ”bästa” eleverna måste avvisas. Vid ett förändrat arbetssätt inriktas uppmärksam- heten på själva den arbetsuppgift som eleven varit med om att välja och planera. Alla kan här få differentierade uppgifter. Frågan om individuella resultat och prestationsjämförelser står då inte i centrum. För träning av speciella moment bör dock, anser organisaionen. mer homogena men tids- begränsade grupper kunna bildas. På så sätt kan man ibland påskynda ut— vecklingen av baskunskaper. Homogena grttpper för speciella moment an- ser även De handikappades riksförbund och länsskolnämnden i Västman- land vara värdefullt men instanserna betonar att den heterogena gruppen skall vara grunden. Att nivågruppering inte får göras permanent under- stryks av flertalet instanser. Länsskolnämnden i Viistemorrlands län befa- rar att grupptillhörigheten annars av eleverna i de svagare grupperna kan bli ett tecken på personligt misslyckande och Malmö kommun betonar ris- ken av en utslagningsprocess vid permanent nivågruppering. LO föreslår att ett förbud mot permanent nivågruppering införs i skolstadgan. Social- styrelsen framhåller att tillgänglig forskning visar. att missgynnade elever kan lära sig åtskilligt mer än vad de nu gör. Man anser att de lär sig mer i sammansatta klasser. Nivågruppering är alltså ingen lösning. Eletfärbun- det säger nej till nivågruppering över huvud taget. då detta lätt leder till att grupperna blir bestående trots att de upphör inom klassrummets väggar.

Länsskolnämnden iKronobergs län påpekar att de negativa sidorna med nivågruppcring betonas i förslagets skrivning. medan några positiva sidor ej redovisas. Nämnden erinrar om utskottsbetänkandet angående SIA—pro- positionen. Vari utskottet konstaterar att "nivågruppering kan vara moti- verad för att ge tillfälle till systematisk träning i därför lämpade delar av olika ämnen". Nämnden finner det märkligt med förslagets negativa skriv- ning. Principen att ge alla elever i skolan en studiegång som är avpassad för dem skall naturligtvis gälla även de teoretiskt begåvade eleverna. Om nivågruppering därvid bedömes lämplig inom ramen för riksdagens beslut och skolförordningens bestämmelser, måste detta accepteras. Sala kortt- mun anser att förslaget har hamnat i en svårlöslig konflikt mellan kravet på individualisering av undervisningen och rädslan för varje form av nivå- gruppering. Den välmenande omtanken om de svagpresterande eleverna får inte gå ut över de studiemotiverade elevernas krav på en stimulerande och meningsfull undervisning. Varje elev skall. menar Folkpartiets kvinna- förbund. ha möjlighet att utveckla sina anlag och möjligheter. Skall denna grundsyn om allas rätt att få undervisningen tillrättalagd efter sina förut- sättningar bli verklighet måste möjlighet finnas att gruppdifferentiera un- dervisningen inom arbetsenhetens ram. Förbundet anser att ett av skälen till skolans problem idag ärjust att det ställs alltför lika krav på elever med olika förutsättningar. Skolan får aldrig mera döma någon elev till att i många är alltid var sämst och bli utslagen.

Prop. 1978/79:180 216

BRÅ anser att SÖ tydligare än i förslaget skall betona värdet av kollek- tivt arbete. Eleverna måstc få träna sig i att ta ett kollektivt ansvar för ge- mensamma värden. t. ex. skolans närmiljö. Ett sådant engagemang kan bi- dra till att bryta ett idag vanligt lörekommande främlingskap mellan männi- skor. som ofta tar sig uttryck i skadegörelse och mobbning av svaga och annorlunda barn. Arbete i grupp ären förutsättning för en långt gående in- dividualisering. skriver SÖ. ] detta instämmer länsskulnänznden i l-'dslt-'r— norrlands län. och betonar desutom vikten av varierande gruppsam— mansättningnr. ()ckså De harulikappudes riks/i'irt'ning förordar en varie— rande gruppsammansättning. Både för icke handikappade elever och för elever med handikapp kan det vara speciellt viktigt att öva sig i att samar- beta med kamrater med olika erfarenheter och värderingar. Under hela låg-. mellan- och högstadiet bör. anser länsskolnänznden i Västmanlands län, eleverna få vänja sig vid att arbeta tillsammans med och lära känna al— la i klassen. Oftast blir det framför allt på högre stadier endast ett intresse- och kamratval. Även lt'inssknlnämnden iÄlvs/wrgs län delar i princip upp- fattningen om varierande grupper. Nämnden vill dock varna för ett alltför lösligt system med "llex- och llaxgrupper".

För utvecklandet av individualisering och samarbete bör. framhz'illcr ldnsskulnänznderna i Viislm(utlands och l-"iisterhuttens län. skolpersona- lcn föregå med gott exempel.

Frågorna om individualisering och samarbete bör utredas ytterli- gare menar It'inssku/nämnden i Blekinge län. Bl.a. gäller det att klargöra hur långt man kan gå med integrering i vanliga klasser/grupper av psykiskt och fysiskt handikappade elever och hur man bättre skall klara individuali- seringen så att varje elev får möjlighet att utvecklas efter sina förutsätt- ningar och intressen.

Lt'insskulm'imnden i Hallands län ansluter sig till den grundsyn som re- dovisas i kapitlet. Vad som för nämnden känns besvärande är emellertid att an s va rct för att eleverna blir delaktigai ett individualiserat arbetssätt läggs helt och hållet på lärarna. samtidigt som de konkreta för- slagen till förändringar av läroplanen har en inriktning som ger rakt motsatt effekt.

4.5 Medinflytande och medansvar

Så gott som samtliga instanser instämmer i SÖ:s syn på ett vidgat medin- llytande och medansvar för eleverna.

En planerad träning i beslutsfattande och samråd efterlyses av ett stort antal instanser. Läns-Skt)lm'imnden [Gotlands län har den erfarenheten att snart sagt varje pedagogiskt försök som baseras på ett ökat elevinflytande redovisar som det kanske största problemet elevernas o 'ana vid eller oför— måga att fatta beslut. Många lärare har i den situationen dragit den förhas- tade slutsatsen att elever inte är mogna eller förmögna att ta ett ansvar. Länsskulm'imnden i l-'('i.s*terhuttens [(in menar att träningen bör intensifie- ras redan i förskolan så att eleverna redan på lågstadiet får ta ansvar för be— slut och handlingar och också får se resultat av fattade beslut. En träning på lågstadiet förordas av Luleå kommun, Förbundet Vi Unga m.fl. Läns- .vkolnt'imnden i Blekinge län framhåller att skolan under låg- och mellansta- dierna successivt skall bereda eleverna tillfälle att lära sig tillämpa medin- flytande och medansvar vid skolarbetets planering och genomförande så att de under högstadiet blir i stånd till och finner det naturligt att mera ak-- tivt fungera enligt dessa ambitioner. Sveriges skolkuratorers förening frä-

Prop. 1978/79: 180 j; 217

gar sig. om inte schemalagd tid för samråd behövs. Ansvaret för att det ges tid till sadana samtitdslormer läggs nu pa läraren. Det finns här en stor risk att denna tid inte kommer lill stand i den omfattning som man kan önska. da det helt vilar pa lärarens godtycke om ett klassrad skall äga rttm eller ej. I.() ser det sotn självfallet att skolan aläggs att ansvara för att tid anslas för elevradsarbcte. Men ocksa för att det bedrivs på sadant sätt att det ger en verklig träning i httr den demokratiska beslutsprocessen fungerar. Det är lika självklart att skolledare och lärare åläggs ett ansvar för att eleverna ocksa far delta i planeringen och utformningen av skolarbetet genom klass- raden liksom av utformningen av skolmiljön i dess helhet. (_l/bildnings- ttiintmlwz i Värmlands [ii/n [attt/sting vill med skärpa betona vikten av att tid verkligen anslas till elevradsarbete i framtiden.

Lii/t.vv/tt:lniinuttlen ilx'rotm/n'rgx [a'/t delar förslagets synpunkter pa med- inflytande och tnedansVar. men nämnden vill peka pa vissa problem i sam- band härmed. De elever sotn erbjuds omfattande elevtftdsarbete. far ofta anledning att överväga om elevradsarbetet eller det egentliga skolarbetet och betygsresttltaten skall prioriteras. Skolan bör vid bedömningar ta hän- syn till elevens omfattande elev-'radsarbete. Man kan heller inte förutsätta att viljan till medinflytande och medansvar är stor hos alla elever. ()eksa .S'turmttans Aunt/nun menar att problemet är att kunna engagera sa mänga elever att den demokratiska process sotn beskrivs i utredningen verkligen kotnmer till stånd.

Skolan är elevernas och personalens gemensamma arbetsplats och ett vidgat inflytande för eleverna ser liitts'x/t'tthai/undan i Ix'uft/mrhc'rgs iii/t som en nödvändig träning till ett större engagemang och intresse för saväl skol- arbetet sotn arbetslivet.

BRA menar att ett ökat inflytande över och ansvarstagande för delvis nya funktioner borde för mänga elever innebära att de upplever skolan me- ningsfullare än i dag. Detta katt enligt radet bidra till att minska utslagning- en som idag sker i skolan. ()mwrgxkummitten betonar angelägenheten av att se till att inte svaga elever ställs at sidan eller får en ytterligare försva- gad situation med ett sadant arbetssätt. Sllt'ii'l/A'I)'I'('/.t'l'll papekar att in- Vandrar- och minoritetselever ofta kommer fran en alders- och könsstyrd kultur. Ett arbetssätt byggt pa elevernas medinflytande och medansvar kan därför vara svart att första för dessa elever. Lärarna och de övriga ele- Verna bör därför ge dessa elever erforderligt stöd.

F.nligt Folkpartiets tttigt/(mtsji'irhumlx mening underlättas ttppfyllandet av malsi'tttningarna i det nya läroplansförslaget. om en decentralisering av beslutsfattandet sker ner till den enskilda skolan. och att skolans besluts- funktioner överförs från rektor till demokratiska skolrad. För att detta skall kttnna fungera krävs att tillräcklig tid anslas till elevfacklig verksam- het. samt att elevernas fackliga organisationer ges ett utökad stöd. Dessa börjämställas med löntagarnas organisationer och därmed bl. a. ha rätten att utse skyddsombud.

Länsskttlnämna'cn i Skaraborgs [än vill betona att samrad inte behöver Vara formaliserade utan även bör ingå som naturliga inslag i undervisning— en. Övning av dessa färdigheter leder på ett naturligt sätt fram till en mer organiserad och formaliserad form i klassräd och elevrad.

Genom att eleverna är med om att fatta beslut om planering av saväl in— nehall. läromedel som arbetssätt ökar. framhäller Centerpartiets kvinno— förbund. kravet på dem att leva ttpp till de fattade besluten. Kraven och förväntningarna är en hjälp för eleverna att utvecklas till självständiga och ansvarskännande medborgare. Behovet av att det ställs krav på eleverna

Prop. 1978/79: 180 218

bör. anserAktit' ungdom, ytterligare förstärkas föratt göra dem bättre rus— tade att möta arbetslivet. Eleverna bör även få ansvar för sin "arbets— plats" och sitt arbetsmaterial. I skolan liksom i övriga samhället maste det hela tiden vara fråga om ett ömsesidigt ansvar.

5 Skolans stödjande arbete

5.1 Elevvården

Till SÖ:s syn på elevvärden som den framförs i förslaget ansluter sig so- cialstyrelsen. lättsskolnätttndertta i Jt't'ttkäpings. Kronobergs. Hallands och Kopparbergs lätt, UHÄ. BRÅ. TCO. 'I'idaltolms. Gätette. Båstads. Olo/strt'ittts. l'"ä.tj(i, Eksjö. Gislaveds. Norrköpings. Linköpings. lt'dres. Södertälje och Haninge kottttttuntz'r. Utbildttingsnätttttden i Värmlands läns landsting. Sot'iuldetttokratiska kvinnofi'irbundet, De handikappades riksji'irbund m. fl.

Vikten av att all personal deltar i elevvårdsarbete påpekas av bl. a. lätts- skolttämttdertta i .lt'ittköpings. Skaraborgs och Jämtlands lätt. delegatio- ttettjb'r ungdomens sysselsättaittgs/t'ägor. Skellefteå. illa/mö, och Nybro kommuner. Utbildningsm'itttttden i Värmlands läns landsting och SSU.

Scteialstyrelsen vill. liksom länsskolnätttuden i Älvsborgs lätt och Histo- rielärarnas riksfärening. betona vikten av att de stödjande åtgärderna inte utnyttjas pä ett sådant sätt, att eleven slutar årskurs 9 med bristfälliga kun- skaper i t. ex. basämnena.

Lättsskolnättttiden i Kalmar lätt instämmer i SÖ:s uppfattning att den viktigaste utvecklingslinjen för elever med handikapp av något slag är att sträva efter att göra dessa elevers skolsitttation så lite avvikande fran and- ra elevers som möjligt. Det viktigaste stödet skolan katt ge eleverna är att deras skolprestationer inte är avgörande för om de accepteras eller inte. Samma åsikt uttalas även av länsskoltzäntndernu t' Jönköpings och Ble- kinge lätt, LO och Luleå kommun.

Länsskoltu'imuden i Hallands lätt vill framhålla vikten av att ingaende personutredningar som gäller elev alltid görs i samrad med föräldrarna. Vikten av föräldrakontakt konstateras också av lätt.s-skolttäntnden i Kal- mar. SACO/SR. Helsingborgs kommun m.fl.

BRÅ understryker särskilt de förebyggande clevvårdsätgärderna. En prioritering av de förebyggande åtgärderna önskas också av bl.a. Iänsskol- nämnderna i Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens lätt. SACO/SR och Helsingborgs kommun.

()msorgskommitten förväntar sig att den pågående integreringen av han- dikappade kommer att utvecklas ytterligare och att barn framdeles endast undantagsvis kommer att behöva undervisas och vårdas segregerat. Denna utveckling kräver av den vanliga skolan dels att den anpassar sin egen verksamhet sä att den kan ta emot handikappade elever. dels att den ger al- la elever en gedigen undervisning om handikapp. I båda dessa hänseenden anser kommittén att förslaget behöver kompletteras.

TCO vill betona att skolans stödjande arbete främst kan ske genom en- skilda lärarc och arbetSIagExperter behövs i vissa fall, men kan som regel inte hjälpa direkt i vardagsarbetet. Detta innebär att fortbildning. ekono- miska och materiella resurser i huvudsak skall riktas mot enskilda lärare och arbetslag. Organisationen anser därför att specialpedagogisk fonbild- ning/vidareutbildning bör förstärkas för alla lärargrupper.

Prop. l978/79:180 :l- 2 19

LO menar att de föreslagna förändringarna i läroplanen är utformade så att de svaga elevernas behov bättre kan tillgodogöras.

SACO/SR efterlyser konkreta förslag på förebyggande åtgärder. Man är deSsutom tveksam till SÖ:s åsikt att varje enskild skola själv skall komma fram till hur man bör utnyttja resurserna. Bland annat de enskilda elev— vårdsfunktionärerna. Även om det är riktigt att elevvården bör engagera alla bör den speciella elevvårdspersonalen. kurator. psykolog och skolhäl— sovårdspersonal som har specialkunskaper på området utnyttjas för jttst detta arbetsområde. SÖ bör därför i sina anvisningar precisera dessa grup- pers arbetsnppgifter och vilka insatser andra personalkategorier kan räkna med av dem.

CUI-' framhåller att eleverna endast i mycket speciella fall bör avskiljas från den egna gruppen för specialpedagogiska insatser. Istället måste re- surserna för specialpedagogik sättas in i den normala undervisningen.

SSU:s uppfattning är att alla de orsaker som skapar irritation och kon— kurrens i skolan — t.ex. betygen måste undanröjas. Många av de pro— blem skolan står inför idag bottnar i den konkurrens- och effektivitetsfilo- soft. som utbreder sig allt starkare i samhället.

Soeialdemokratiska kvittno/örbuttdet vill påpeka vikten av att alla clev- vårdande åtgärder diskuteras med respektive elev och förälder på ett öppet sätt. .ltt äldre. elever. desto större hänsyn måste tas till elevens egna syn- punkter och förslag. Häri instämmer också Iät-tsskolnämnderna iJönkö- pings och Jämtlands län. Lidingö kommun m.fl.

De Handikaplmdes riksförbund delar SÖ:s uppfattning att arbetsenhe- ten bör utgöra basen för elevvårdsarbetet och att specialpedagogiska insat- ser i största möjliga utsträckning skall integreras inom arbetsenheten. Samma mening uttrycker bl.a. lättsskalnätnnderna i Kalmar och Göte- borgs och Bohus län. Eslövs och Linköpings kommuner.

Handikappades ('etttralkomtnitte befarar att kommunerna i sin skolverk- samhet erbjuder olika förutsättningar för de handikappade barnen. Kom- mittén kräver därför att SÖ utreder hur man skall garantera handikappade barns rätt till att. oberoende av boendeort. få bästa tänkbara möjligheter till gemenskap med skolkamrater och fullständig delaktighet i skolans Verksamhet.

Svenska förbundet för specialpedagogik är starkt kritiskt mot att detta område fått ett så pass begränsat utrymme i läroplansförslaget. Framför allt anser förbundet att det är angeläget att läroplanen ger vägledning be- träffande val av arbetssätt och arbetsformer för de lärare som huvudsakli- gen undervisar elever med särskilt behov av stöd och stimulans.

Även länsskolnämttdett i Kronobergs län, UHÄ. BRÅ, omsorgskont- mittén. Jokkmokks, Vilhelmina, Årjängs. Falköpings. Skövde och Udde- valla kommuner. Sveriges skolkuratorers förening och Svenska förbundet för specialpedagogik menar att frågan borde ägnats större utrymme i för- slaget.

Kritiska mot avsnittet om skolans stödjande arbete är bl. a. SECO. Elev- Firbandet och Historielärarnas riksförening. Delvis kritiska ställer sig också Sveriges skolkuratorers förening.

SECO befarar att utslagningen av de svagpresterande snarast kan för- väntas accelerera om det föreliggande förslaget genomförs. Dessa farhågor delas av Historielärarnas riksförening.

Elevförbundet ställer sig helt bakom SÖ:s uttalande om att undvika symptomtänkande. Förbundet finner det inkonsekvent att SÖ trots denna målsättning föreslår att OBS-kliniker och stödundervisning på traditionellt sätt bör finnas kvar.

Prop. l978/79:180 ”0

_.

.S'rt'rigus sku/kuruturersförening har funnit kapitlet motsägelsefullt och efterlyser en fylligare och mer konkret beskrivning av de olika elevvårds- funktioni'trernas arbete.

5.2 lnvandrareleverna

l översynsarbetet har SÖ utgått från de övergripande målen för den svenska invandrar— och minoritetspolitiken. Dessa har sammanfattats i be- greppen jämlikhet. valfrihet och samverkan. lin huvudprineip är att alla som bor i Sverige behandlas likvärdigt. Barnen, som ofta snabbare växer in i det svenska samhället än föräldrarna. behöver bl.a. hjälp att förebygga och mildra lojalitetskonflikter som därigenom kan uppstå. Det krävs stöd av olika slag från förskola. skola och fritidsverksamhet för att barnen skall kunna klara mötet mellan olika kulturer.

Smitt/styrelsen ser det som angeläget att skolan till diskussion tar upp konflikter och frågor som underlättar invandrarbarnens anpassning till det svenska samhället.

Läns-sk.tll/(imnden i./önköpings liin finner det värdefullt att det i försla- get framhalls att skolan skall ge invandrarelcverna inte bara den undervisv ning de behöver utan även arbeta för att mildra svarigheter som uppstår för eleverna när de möter en helt ny kultur. Skolan bör ocksä enligt länsskol- nämnden mer intensivt än hittills sträva efter att skapa en positiv attityd till int-'andrarelevermt och inlemma dem i gemenskaphetsgrupper av olika slag och att aktivt ta till vara deras kulturarv.

[,(lll_t'.S'k()IIItl/lllldl'll i(i('itt-'lmrgs ut'/I Bohus län menar att uppmärksamhe— ten pa invandrarnas behov och tillgodoseendet av dessa kan och bör hän- föras till förebyggande elevvård och inte nog mycket kan betonas.

Liinsskt>Inömnden i Vitstnutnlands lön anser att målet bör vara att i varje kommun astadkomma ett handlings- och utvecklingsprogram för invand- rarna där också skolans del ingar. Speciellt bör läromedelsfrägor. informa- tionsfrägor och fortbildningsfrägor beaktas. Skolans program bör utformas i samarbete mellan personal. elever och förält'lrar.

BRÅ föreslär ett kraftigare stöd för att förebygga och mildra lojalitets- konflikter än vad SÖ:s förslag innebär. eftersom det visat sig att det främst är andragenerationen som får sociala anpassningssvarigheter.

Statens inrundt-urverk konstaterar att avsnittet innehåller många goda förslag ur invandrarsvnpunkt. men i nägra fall hade verket önskat radikala- re grepp t. ex. beträffande tillvalet. Att eleverna kan välja sitt hemspråk som tillval anser verket vara ett utmärkt förslag. men menar att även de svenska eleverna borde få samma rätt att välja till invandrarspräk som t. ex. finska eller serbokroatiska. Vad gäller läromedelssektorn framhäller verket vikten av ett varierat utbud för invamlrarcleverna. Barnen lever i Sverige och känner bäst till svenska förhallanden. Det är därför olämpligt att i hög grad förlita sig på import av läromedel till hemsptaksundervis- ningen eller undervisningen i enspråkiga klasser. Verket efterlyser ocksä referenslittcratur pä atminstone de större grttppcrnas hemspräk. lnom stu— dic— och yrkcslivsorienteringen krävs enligt verket kraftfulla insatser för elever med invandrarbakgrund. Dessa elever har hittills alltför lite utnytt- jat sädana alternativ som t. ex. folkhögskola och kommunal vuxenutbild- ning. Kravet pä llcsibilitet och nytänkande gäller ocksä engelska spraket. Enligt verket bör engelska läras pa hemspt'aket. åtminstone av de större språkliga minoriteterna. Man har stora krav på den elev som i tioarsäldern förväntas inhämta tvä främmande språk.

Prop. l978/79:180 . " 331

Riksfi'irt'ninlw'n [It'lll och Skola anser att det i läroplanen bör finnas an— visningar om vilken utsträckning invandrarl'öräldrar har rätt att erhalla tolkhjälp vid inskrivning. elevvårdsinsatser. klassmt'iten. linjeval etc. Man framhäller vidare att försummelser vad gäller invandrarundcrvisningen kan få allVarliga konsekvenser pa läng sikt.

Flera instanser. bland dem l-"ästcras och Emmaboda kommuner under— stryker hemspräksundervisningens betydelse för invandrarbarnens trygg— het och möjligheter till inlärning av andra språk.

6 Skola-Arbetsliv

SÖ:s förslag ang. arbetslivsorientering tillstyrks av länsskolnämndernu [ .Ir'inkt'ipings. Krwzoht'rgs. Kalmar. Gotlands. Blekinge. Malmöhus. Gäre- horgx och Bohus. Älvsborgs. Skarabonqs. Värmlands. Väslmanlant/S. Västvrnorrlanäs. Jämtlands och l-"ästt'rbollt'ns län. All-IS. gymnasiet!tred— ningen. TCO. SACO/SR. SAF. Krmimnn/ärlmnt/t'l. Skalle/ita, Slor— mna/t.v. Sollefteå. Gät'lt'. Ludvika. lf'äxrr'rås. Göteborgs. ;l-lalmä. Nybro, Vär/"ä. Norrkopings. Fl'ns/n'i/rg's'. Lidingö och _S'ät/t'rläl/"r' m._/l. kommune/'. Lana'slings/"ärhtmdt't. Fredrika Brammjöl-bundet samt Riksfärlmndel Hum (N'/l Skola.

Länsskolnämndt'n [Norrbottens län. AMS. SACO/SR samt Nybro kom- mun framhäller att SSA-råden har en viktig roll samt att de. behöver ökade resurser.

fl.-MS, (U_l'lrllulel'lllrt'(lllI-nltft'lt. Slul'llmans, Flux/)(lHL'X, Lidingö OCh Sö- dertälje kommuner understryker syo-verksamhetens viktiga roll samt att denna behöver förstärkas.

Länsskolnämntlc'n i Vt'istt'rhollans län samt Malmö kommun konstaterar att skolan mäste samråda med förvaltningar. näringsliv samt fackliga orga- nisationer för att kunna tillhandahålla praktikplatser.

fl.-"WS noterar att antalet praktikplatser kommer att öka minst tre —-fyra gånger i förht'illande till nuläget. Om detta inte kan ske på't bekostnad av andra insatser så krävs bl. a. utökade personalresurser. Man anser även att den utökade arbetslivsorienteringen måste ses i relation till andra stude— randegruppers krav pä praktikplatser. Man tillägger därför att organisato- riska och praktiska problem måste vara lösta innan den nya läroplanen trä- der i kraft. TCO anser att SÖ inte tillräckligt har analyserat effekterna av ett intensifierat samarbete skola-arbetsliv för de elever som lämnar skolan utan fullständig gymnasieutbildning. Man pekar även på att det speciellt i glesbygdsomradena kan uppstå problem alt tillgodose olika skolformers och elevgruppers efterfragan på praktik och arbetslivsorientering.

Slutligen anser man att tiden för den praktiska arbetslivsorienteringen ska ökas ytterligare om SÖ:s förslag ska fa de avsedda effekterna.

SA ("()/SR framhäller att ett genomförande av förslaget förutsätter ökade kommunala eller statliga anslag. Man poängterar även att arbetsmiljölag- stiftningen kan motverka strävan att ge eleverna en allsidig arbetslivsori- entering.

SAF har delvis daliga erfarenheter av syo. och vill därför ha en skärpt uppmärksamhet pa hur skolan förbereder och följer upp syozn. Man är po- sitiv till utökade kontakter näringsliv-grundskola. Man anser dessutom att inriktningen och omlattningen av den enskilde elevens arbetslivskontakter bör fa variera. Även om man är positiv till SÖ:s förslag att de ska styras mot tre olika sektorer av arbetslivet. Slutligen understryker SAF att en av

Prop. l978/79:180 ,,,

grundskolans viktigaste uppgifter är att utveckla elevens "sociala kompe- tens" dvs. förmåga att fungera på en arbetsplats. Kommun/ärhundcl och Landstingsfi'irhimdut har den uppfattningen att de direkta arbetslivskon- takterna i förslaget har en sådan volym (6— lt) veckor/elev) att det kan upp- sta praktiska svårigheter för företag och förvaltningar. Dessutom päpckar Kommunfi'irhunde/ att även elever från mänga yrkesutbildningslinjer på gymnasie— och högskolenivå har behov av praktik. Man anser även att det i första hand ska vara den egna kommunens arbetsliv som ska studeras. Landsängsförbunde! vill även avvakta den försöksverksamhet som på- går i ett antal kommuner innan man tar ställning till omfattningen av den praktiska arbetslivsorienteringen. SÖ:s förslag ang. praktisk arbetslivsorientering tillstyrks delvis eller un— der vissa förutsättningar av läns-Skt>lnit'mnderna i Halland.: och Norrbot- tens län samt av LO. Länsskolnr'imnden i Hallands län tillstyrker SÖ:s förslag vad gäller ut- vidgad tidsram samt skolstyrelsens UppglftCl'. Lit'nsskolnämndun i Norrbottens län samt LO tillstyrker SÖ:s förslag med följande förbehåll. Dels krävs det utbildning/fortbildning av lärare. dels studiebesök och integrering av arbetslivsfragor även på- lång och mellanstadiet samt slutligen ökade resurser till SSA-räden. Förutom dessa gemensamma förbehåll så framhåller lättsxkolnämnden i Norrbo/mrs län dels att handledarna inte ska ha något inkomstbortfall samt att man vill ha intensifierade överläggningar med näringslivets organsationer. LO understryker dels att man ska kttnna utnyttja fler arbetsplatser i kommunen. dels att skolan ska se till att det blir en facklig medverkan. Vidare vill man ha fastställda krav på vad som är en fullgod arbetsplats ur skolans och elevens synvinkel. Slutligen ska stttdierna ske i nära samver- kan med de anställda. LO tillstyrker den utökade arbetslivsorienteringen för alla elever i grundskolan endast under följande förutsättningar: att lärarna far fortbildning så att arbetslivsfrägorna kan integreras i under- visningen

att studiebesök och integrering av arbetslivsfrägorna i undervisningen kan ske även pa lag— och mellanstadierna att allt fler arbetsplatser i kommunen kan utnyttjas att det kan klarläggas på vilket sätt tillräckligt med arbetsplatser skall kun- na tillgodoses att skolan medverkar till att inplaneringen på arbetsplatserna sker sa att de fackliga organsationerna ocksa deltar i denna och bereds tillfälle att medverka att krav fastlägges för vad som bör uppfyllas för att en arbetsplats skall an- ses fullgod ur skolans och elevens synpunkt att elevernas studier sker i nära kontakt med de anställda och att SSA-raden ges ökade resurser för handläggning av dessa frägor.

7 Tillval på högstadiet

7.1 Föreslagen tid för tillvalsbloeket

Bl.a. följande remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag att minska tiden för tillvalsbloeket från nuvarande ll veckotimmar till 9 veckotimmar. nämligen länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. Sollefteå och Malmö kommuner samt TCO.

Prop. 1978/79:180 , 223

Länsskolnämnden :" Göteborgs och Bohus län stöder SÖ:s förslag vad gäller tiden för tillvalsblocket men anser att SÖ:s modell två. dVS. 9 vtr för tillvalsämnena och 6 vtr för fördjupning inom något obligatoriskt ämne ”vore en mer tilltalande variant i strävan att minska antalet tillvalstim— mar”.

TCO förordar en minskning av antalet undervisningstimmar för tillvals— ämnen eftersom man i ett annat sammanhang har tillstyrkt SÖ:s förslag att teknik och maskinskrivning skall bli obligatoriska ämnen.

Bl. a. följande remissinstanser anser att tiden för tillvalet skall-vara oför— ändrat dvs. 11 veckotimmar nämligen. länsskolnämnderna i Söderman— lands, Jönköpings, Kronobergs. Kalmar, Blekinge. Hallands och Skara— borgs län. Karlstads kommun. MUF samt Moderata Samlingspartiets kvinnoförbund.

Länsskolnämndt'n i Jönköpings län konstaterar att förslaget till en minskning av tiden för tillvalet kan skapa svårigheter för undervisningen i B-språk.

Länsskollläm"den i Hallands län anser att minskningen av timtalen för tillval är ett led i "strävan mot ett mer sammanhållet högstadium och där- med en minskning av varje elevs möjligheter att påverka inriktningen av sin egen utbildning””.

Bl.a. följande remissinstanser har den uppfattningen att tiden för tillvals- bloeket borde ökas nämligen UHÄ, länsskolnämnderna i Stockholms och Värmlands län. Eda och Helsingborgs kommuner samt SAC O/SR.

Länsskolnämnden i Stockholms län föreslår att tiden för tillvalsämnena ska öka till ca. 13 vtr dvs. till samma nivå som i 1962 års läroplan för grundskolan.

Länsxkt>lnämnden i Värmlands län har ett eget förslag vilket innebär att tillvalsbloeket ska utgöra en tredjedel av det totala antalet undervisnings- timmar per vecka dvs. totalt 35 veckotimmar.

SACO/SR hävdar att man bör pröva möjligheterna att öka tiden för till- val. bl.a. därför att man anser att grundläggande kunskaper i tyska och franska. dvs. B-språk. är nödvändiga för fortsatta studier och i arbetslivet.

Helsingborgs kommun pekar på det faktum att "den ökade internationa— liseringen i vårt samhälle kommer att ställa ökade krav på landets medbor— gare vad gäller bl. a. språkfärdigheter". Därför är man orolig för SÖ:s för- slag att reducera timtalet för B-språken. Man vill istället utöka detta.

Enligt UHÄ:.s uppfattning bör förslaget till tillvalssystem omarbetas. I ett omarbetat förslag bör man överväga om inte den totala tiden för tillvals— ämnen skall ökas. Det bör enligt UHÄzs uppfattning också var möjligt att finna fler öppningar i ett nytt tillvalssystem. Ett mer flexibelt tillvalssy— stem skulle också kunna öka engagemanget hos eleverna. Den ökning av tiden i timplanen som detta måste medföra bedömer UHÄ bör ske genom att högstadiets timplan omfattar en något större totalram.

7.2 Föreslaget tillvalssystem

SÖ:s förslag till nytt tillvalssystem pä grundskolans högstadium till- styrks med undantag för det föreslagna ämnet kommunikation av läns-- skoltu'imnderna i Västmanlands och Kopparbergs län. Lu/eä. Sollefteå, Gävle, Lidingö och Södertälje m.fl. kommuner samt Utbildningsnämnden i Östergötlands läns landsting.

LällSSkt)lllflnl'ldl'll i Kopparbergs län tillstyrker förslaget. men vill inte på kort sikt ha ett sammanhållet högstadium. Man vill utveckla principen

Prop. 1978/79:180 224

om det fria valet och pröva den direkt i undervisningen genom olika indivi- dualiseringsmetoder inom klassens ram.

Positiva till förslaget till nytt tillvalssystem pa grundskolans högstadium. med undantag för ämnet kommunikationer. är liinsskolnärnnderna i Gävle- borgs och Älvsborgs län. statens kulturråd. lf'ästeräs kommun samt So- t'ittltlentok/'atisktt kvinnt(förbundet.

Läns-ski>lniimntlen i Gt't'rlelmrgs län accepterar att man övergängsvis koncentrerar tillvalet till en språklig sektor.

Statens kultur-räd har inget emot ett tillval inom en sprak]ig-kommunika- tiv sektor under förutsättning att man tillämpar ett projektinriktat arbets— sätt inom övriga ämnen.

l't'istertis kommun anser att det fi*ireslagna tillvalssvstemet kan vara ac- ceptabelt med tanke pa direktiven för läroplansi'iversynen.

.S'oeiuldenu:Åutisku krinno/i'irbundet har den åsikten att SÖ i valet mel- lan B—sprak. kommunikation och hemspråk har "funnit en acceptabel kompromiss mellan de krav som ställs i den politiska debatten"

Läns'xktrllItlHI/ltlt'll i .Ät'li'slmrgs län tillstyrker att tillvalssystemet skall begränsas till ett spräkligt tillval. Men man vill ha tillvalsämnena uppdela— de pa en större kttrs på 4 veckotimmar. samt en mindre kurs på _ vecko- timmar. Man vill även ha fler språk än SÖ. Samt förutom språken även en rad andra ämnen vilka man anser innehälla en språklig träning som t. ex. sammanträdesteknik.

Förslaget till nytt tillvalssystem avstyrks av Iänsskolniimndernu i Upp- sala. Söder/nanlttntls. Jt'inkäpings. Kronobergs och Blekinge län. TCO. SAF samt SACO/SR.

TCO avvisar förslaget samt "föreslar att ett nytt förslag skyndsamt utar- betas." Det bör ha ett innehåll som så långt det är möjligt svarar mot alla elevers intressen och önskemål.

SACO/SR avstyrker förslaget till nytt tillvalsystem. Man framför istället vissa krav som organisationen anser bör kunna ställas på ett tillvalssystem. Dels ska tillvalet vara utfomtat så att ingen elev tvingas till ett negativt val. dvs. inget av de ämnen eleven har att välja pa upplevs som attraktivt. Det- ta leder till att eleven väljer det ämne som upplevs som minst dåligt. Tillva- let bör ha ett samband med ämnesindelningen pä högstadiet. Slutligen ska tillvalet upplevas som meningsfullt inför gy mnasiestudietna.

Även följande remissinstanser är negativa till SÖ. s förslag till nytt till— valssy stem: ltinsskt)lnämncltrutt i .Slotk/tolms. Kul/nar. Gotlands. Kris- tianstads. Göteborgs t)('/1 Bolins. Skaraborgs. Värmlands. Jämtlands och Vt'isterbottens län. UHÄ. gymnasit'utretlningen samt L(f).

Länsskolnämntlen [' Stockholms län föreslär att franska. tyska. Ekonomi och teknik finns kvar som fasta tillvalsämnen.

DärutÖVer ska det finns möjlighet att lokalt ta med andra tillvalsämnen där det finns f'örutsi'tttningar för det.

Länsskolnämntlernu i Kal/när. .S'ltaraborgs och l'ft'isterbottens län. UHÄ samt gymnusieutretlningen förordar att regeringen ger SÖ i uppdrag att ut— arbeta ett nytt förslag till tillvalsystem. eller att det föreliggande förslaget överarbctas.

Län,)"skulnä)))/Idun [ Gotlands län föreslär sex tillvalsämnen. nämligen tyska, franska. hemspråk, konst. maskinskrivning och hemkunskap. Man vill även att valet av tillvalsämne ska ske först i årskurs 7. efter en "orien- teringskurs"

Länsskolnämnden i Kristianstads län noterar att SÖ:s förslag stämmer dåligt överens med målsättningen att ge de naturorienterande ämnena en

Prop. l978/79: 180 , 225

starkare ställning. Dessutom anser man att förslaget innebär att principen om det fria tillvalet avskaffas.

Lt'insskolnt'i/nnde/t i Gt'itebor'gs och Bohus län anser att SÖ:s modell 3 vilken innebär dels 6 veckotimmar språkstudier och dels 4 veckotimmar fördjupningsstudier inom något obligatoriskt ämne. är ett bättre alternativ om man vill minska tillvalstimmarna.

Länsskolnämnden i Värmlands län har ett eget förslag innebärande att två tredjedelar av en arbetsvecka ska utgöras av obligatoriska ämnen och den sista tredjedelen av tillval. Detta ska i första hand utgöras av fördjup- ning inom nagra obligatoriska ämnen. Men även andra ämnen kan komma i fraga.

Länsskolnämuden i Västerbottens län föreslår att SÖ tttreder ett alterna- tiv vilket innebär en fördjupning av projekt- eller temakaraktär inotn olika ämnessektorer. De sektorer som föreslås är en spräksektor. en samhälls- orienterande sektor. en naturorienterande sektor samt en praktisk—estetisk sektor.

L(j) vill ha ett tillvalssystem sa utformat att tillvalen sker under den ge- mensamma beteckningen kommunikation. lnom ämnet görs sedan ett in- tresseval med olika inriktningar. Det kan vara språklig inriktning (hem- språk. tyska. franska). en social inriktning (kontakt med gamla. vuxna el- ler barn). Även andra inriktningar kan förekomma t. ex. konsumtion. massmedia. kultur, geografi. historia osv.

7.3 Praktiskt tillval

Flera remissistanser understryker vikten av att tillvalssystemet på grundskolans högstadium till skillnad från SÖ:s förslag även omfattar ett eller flera praktiska alternativ bl. a. länsskolnämnderna " Kronobergs. Kal- mar. Kristianstads. Malmöhus. Skaraborgs, Gävleborgs och Jämtlands län. TCO. Luleå. Skellefteå, Eda. Helsingborgs. Oskarshamns. l-"ii.tjä. tN'orrköpings. Lidingö. Södertälje och Stockholms m.fl. kommuner. MUF, Centerpartiets kt'innoft'irbund, Riksförbundet Hem och Skola. Samkristna .s'kolnämm'ien. Sveriges kristna ungdomsråd samt Riksföreningen _ti'ir lära- re i moderna spräk.

Länsskohzämnden i Kristilmstads län understryker att det mot bakgrund av erfarenheterna av arbetsförhällandena pä högstadiet är nödvändigt att vidga tillvalsmöjlighcter—na till att gälla både teoretiska och praktiska äm- nen.

Länsskolnämna'en i Malmö/lus län menar att skolan ska erbjuda olika möjligheter till tillval bl. a. sådana som stimulerar praktiskt inriktade ele- ver till aktivt skolarbete för att därmed motverka vantrivsel och tendenser till skolk. '

Länsskolnämnden i Skaraborgs län tycker inte att bristen på praktiska valalternativ är den rätta metoden att höja de praktiska ämnenas status och utjämna den obalans som i praktiken finns mellan teori och praktik i sko- lan.

TCO har den uppfattningen att grundskolan i allmänhet och högstadiet i synnerhet är i traditionell mening alltför teoretisk. Därför anser man att ba- lanspunkten mellan teoretiska och praktiska inslag i skolarbetet mäste flyt- tas. Organisationen önskar flera tillvalsmöjlighcter med praktiska inslag.

Helsingborgs kommun konstaterar att erfarenheten visar att de elever som är mindre motiverade för skolarbetet måste få möjlighet att ägna sig åt ett eller flera ämnen med helt praktisk eller praktisk-estetisk inriktning för att få stimulans i skolarbetet.

15 Riksdagen l978/79. I saml. Nr l80

Prop. 1978/79:180 226

Stockholms kommun föreslär inrättandet av ett ämne med praktiska och konstnärliga inslag. vilket man vill kalla för "hantverk".

Detta ämne ska bade innehålla olika typer av konsthantverk och för- djupningsstudier i teknik.

MUF menar att grundskolan är alltför teoretisk och att SÖ vill tvinga elever som är trötta pä teoretiska ämnen att läsa kommunikation. lstället vill MUF ha någon fortn av praktisk tillvalssektor.

Samkristna s'kolm'imnden förordar dels att samtliga elever fär syssla med praktisk verksamhet i de obligatoriska ämnena. dels att det erbjuds ett praktiskt tillvalsalternativ.

7.4 B-spräk

Följande remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag att den sittande gymna- sieutredningen far i uppdrag att utreda "förutsättningarmt för och konse- kvenserna av en gymnasieskola där eleverna i grundskolan inte läst B- Spräk", nämligen länsskolnämnderna i Södermanlands och Göteborgs och Bohus län. Malmö och Lidingö m.fl. kommuner. Utbildningsnämnden i l-"ärmlunds läns landsting. ("UI—". Soeialclenu)kratiska kt'inno/l'irbumlet samt Eletj/i'irbuntlel.

Länsskolm'imnden i Södermanlands län menar att flera av de påtalade nackdelarna i det nuvarande tillvalssystemet inte gar att komma till rätta med utan att man först tar ställning till B—spräkens roll i grund— och gymna- sieskola.

Malmö kommun vill att gymnasieutredningen ska få det uppdrag SÖ föreslär med den motiveringen att den är först när eleverna har en så ge- mensam referensram som möjligt som ett tillval i verkligheten kan bli fria— re.

Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting understryker att ned- skärningen av timtalet för B-spräken samt det föreslagna avskaffandet av alternativkurserna i dessa medför en ytterligare försvagning av B-spräkens ställning. De konsekvenser detta kan få för vara internationella handelsför- bindelser. vårt kulturella utbyte med andra länder samt vara möjligheter att ta emot turister osv. mäste enligt utbildningsnämnden klarare belysas. Därför tillstyrker man SÖ:s förslag azngaende uppdraget till gymnasieutred- ningen.

Följande remissinstanser avstyrker SÖ:s förslag ang. uppdraget till gym- nasieutredningen. nämligen [änsskolnämnderna iBIekinge och Älvsborgs län, TCO, Växjö och Linköpings m.fl. kommuner, MUF samt Riksför- eningen för lärare i moderna språk.

Länsskolnämnden iÄ/t'sborgs län avvisar bestämt SÖ:s förslag ang. B- språken. Som skäl för sin uppfattning anför man att det har visat sig vara stimulerande för många elever att börja lära sig ett andra främmande språk i årskurs 7. B-språken är de populäraste tillvalen. Förmågan att lära sig språkuttal är större före än efter puberteten.

Forskning vid Göteborgs universitet har visat att studerande som läst särskild kurs i B-spräk på högstadiet har bättre kunskaper än studerande som börjat läsa dessa språk i gymnasieskolan.

En sänkt kunskapsstandard skulle leda till sämre möjligheter att få kon- takt med tysk- och franskspråkiga länder. Dessutom skulle privatundervis- ning troligen bli en vanlig ersättning för skolundervisningen.

TCO vill slå vakt om B-språkens ställning i grundskolan i avvaktan på en mera övergripande utredning omfattande både grund— och gymnasieskola.

Prop. l978/79:180 _ 227

Riksföreningen för lärare i moderna språk framhåller bl. a. att vi svens- kar ofta gör oss en överdriven uppfattning om engelskans användbarhet. Eftersom vi enligt Riksföreningen har för fa människor som behärskar bl.a. tyska och franska så leder detta till att vi inte kan utnyttja vara möj- ligheter till internationellt samarbete. Dessutom gör näringslivet stora för- luster.

SACO/SR avstyrker bestämt minskad tid för B-språk. UHÄ hävdar att språkstudier bör få ökat utrymme i grundskolan. Inte heller SAF kan biträda minskad tid för B-spräk.

7.5 Alternativkurser i franska/tyska

Följande remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag att avskaffa altemativ- kurserna i B-språken tyska och franska på grundskolans högstadium: stats- kontoret, länsskolnämnderna i Uppsala, Södermanlands. Gotlands, Hallands. Västmanlands. Kopparbergs. Gävleborgs, Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens lätt. TCO, LO. SAF. Luleå. Skelle/ieä. Storumans. Sollefteå. Gävle, Västerås. Helsingborgs. Malmö. Oskars- hamns. Nybro. Emmaboda. Växjö, Norrköpings. Linköpings och Stock- holms m._/l. kommuner. Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting. CUF. FPU. kommunistisk Ungdom, SSU, Elevförbtutdet. Svenska kyr- kans utbildningsnämna'.

Länsskolnämnden i Kopparbergs län stöder SÖ:s förslag att avskaffa al- ternativkurserna i tyska/franska. men endast på villkor att skolan genom fortbildning och andra särskilda åtgärder skapar nödvändiga förutsättning- ar för en individualisering av undervisningen så att inte elevernas färdig- hetsnivå sänks.

Länsskolnätnnden i Västerbottens lätt anser att frågan om alternativkur- ser är en pedagogisk fråga som man löser genom en individualisering av undervisningen och inte genom administrativa åtgärder.

TCO har den uppfattningen att gränserna mellan allmän och särskild kurs i tyska och franska är flytande. Dessutom är det få som väljer allmän kurs i dessa båda ämnen. Därför tillstyrker TCO SÖ:s förslag. Man vill samtidigt att de resurser som går till dessa ämnen ska användas för att bil- da mindre grupper än vad som nu är möjligt för att därmed öka förutsätt- ningarna för en individualiserad undervisning. SAF konstaterar att den friare disponering av undervisningsresurserna som SÖ föreslär är principi- ellt riktig. Samtidigt poängterar man att detta inte får innebära en försäm- ring av möjligheterna att bedriva alternativa och parallella former av språkutbildning.

Luleå och Skellefteå kommuner. CUF samt FPU understryker att nivå- gruppgruppering. dvs. en indelning av eleverna efter kunskapsnivå, inte bör förekomma permanent i grundskolan.

Därför tillstyrker man förslaget om ett avskaffande av alternativkurser- nai tyska/franska.

FPU har dessutom den uppfattningen att en permanent gruppering av elever efter förmåga lätt kan leda till negativa förväntningar på eleverna vilket påverkar deras skolresultat samt självuppfattning. Dessutom anser man det vara viktigt att eleverna redan från början fär träning i att lära sig samarbeta, hjälpa svagare elever osv. Eletförbundet poängterar att valen av alternativkurs har varit mycket beroende av social bakgrund. De har även försvårat schemaläggning och gruppindelningar. Även om man stö- der förslaget att ta bort alternativkurserna så vill man inte att detta ska re- sultera i en ökning av gruppernas storlek i dessa ämnen.

Prop. 1978/79:180 228

Flera remissinstanser avstyrker SÖ:s förslag att avskaffa alternativkur- serna i B-spräken tyska och franska pä grundskolans högstadium. bland andra RRV. länsskolnämnderna iJönköpings. Kalmar. Blekinge. Kristian- stads. Malntöhus och Skaraborgs län. AMS. SACO/SR. Sala, Örebro, Göteborgs och Lidingö m.fl. kommuner. Kristen Demokratisk Ungdom. MUF. Centerpartiets Kvinnolörbtmd. Moderata Samlingspartiets Kvitt- nc'rförbttnd. Riksfi'irbmtdet Hem och Skola. Förbundet Vi Unga. Samkrist- na skolnämnden. Riksji'ireningenför lärare i moderna språk och Förening- en Svenska Lärtmtedelsprodut'enter.

Länsskolnämnden iJänköpings [än har den principiella uppfattningen att alternativkurserna kan avskaffas. men vill för närvarande inte tillstyrka ett tidsbestämt avskaffande. Därför föreslär man att frågan tas upp till för- nyad prövning. Skolorna bör under tiden med bibehållna resurser ges rätt att pröva olika metoder för gruppundervisning.

Län_s-sknlnämnden i Malmöhus län anser att en individanpassad skola in- nebär att skolan anpassar sig till individerna och inte tvärt om. Detta förut- sätter differentiering. Därför vill länsskolnämnden ha kvar alternativkur- serna.

SAC'O/SR framhåller att det viktigaste skälet för ett bibehållande av al- terntivkurserna är kravet att varje elev ska ha en undervisning som dels är så effektiv som möjligt. dels maximalt tillvaratar möjligheterna till inlär- ning. Enligt organisationen är ett alternativkurssystem en förutsättning för att kunna behålla nuvarande nivå på undervisningen.

Sala kommun tycker att "den välmenande omtanken om de svagpreste- rande eleverna inte får gå ut över de studiemotiverade elevernas krav på en stimulerande och meningsfull undervisning". Därför anser kommunen att alternativkurserna ska vara kvar.

Lidingö kommun hänvisar till forskningsresultat vilka visar att studierna i sammanhållna. heterogena grupper brukar närma sig en medelnivå där de svagare höjer sin prestationsnivå och de starkare sänker sin. Vidare fram- hålls att man knappast far självförtroende och studielust om man alltid känner sig vara bland de sämsta. Dessutom visar erfarenheten att det är nästan omöjligt att få en individualiserad undervisning i klasser med 30 ele- ver. Man har istället fått skolk. vantrivsel och ett avtagande studieintresse. vilket gär allt längre ner i åldrarna. Därför vill inte kommunen ha kollekti- vistiska lösningar för elever med olika begåvningsproliler utan istället ett bibehållande av alternativkurserna.

MUF understryker att ett avskaffande av alternativkurserna innebär att man förlorar en viktig möjlighet till individualisering. Resultatet blir bara att vissa elever lär sig mindre än de annars skulle göra, samtidigt som and- ra tvingas läsa i en takt. som de inte klarar av.

Riksjörbundet Hem och Skola är principiellt motståndare till alternativ- kurser men anser det vara olämpligt att avskaffa dessa innan "man hunnit utarbeta ett system där man kan introducera baskunskapskravet inom centrala ämnesområden".

7.6 Alternativkurser i engelska/matematik

Följande remissinstanser tillstyrker SÖ:s förslag att successivt under en femårsperiod avskaffa alternativkurserna i engelska och matematik på grundskolans högstadium: Iänsskolnämnderna i Uppsala. Södermanlands. Gotlands, Hallands, Västmanlands. Kopparbergs. Gävleborgs. Väster- norrlands. Västerbottens och Norrbottens lätt. LO. SAF. Luleå. Skellefl

Prop. l978/79: 180 , ' 239

teä. Storumans. Sollefteå. Gävle. Västerås. Helsingborgs. Malmö. Vätjö. Norrköpings. Linköpings. Södertälje och Stockholms m.]l. kommuner. Utbildningsnämnden i Värmlands läns landsting. CUF. FPU. Kommunis- tisk Ungdom. SS U . EIeUQ'irbundet. Förbundet Vi Unga samt Svenska kj'r- kans utbildningsnämnd.

Länsskolnämnden [ Gotlands län är endast beredd att tillstyrka ett av— skaffande av alternativkursen i engelska.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län förutsätter att de resurser som idag går till alternativkurserna överförs till förstärkningsresursen för att användas till befästande av baskunskaper i bl. a. engelska och matematik.

Länsskolnämtiden i Norrbottens län samt Url)ildningsnämnden [ Värm— lands läns landsting anser att alternativkurserna i engelska och matematik kan avskaffas omedelbart. när den nya läroplanen träder i kraft.

LO har den uppfattningen att det inte finns några skäl till att ha kvar al- ternativkurserna i engelska och matematik.

Västerås kommun tillstyrker SÖ:s förslag under förutsättning dels att en omfattande försöksverksamhet kommer till stånd. dels att man stimttlerar utvecklingen på läromedelsområdet. Slutligen bör kommunerna få ha bi- behållna resurscr för att kunna genomföra den nödvändiga individualise- ringen.

Helst"ngbor_t_:s kommun stöder SÖ:s förslag ttnder förutsättning att re- surstid för mindre undervisningsgrupper ställs till förfogande. samt att man bedriver och utvärderar en försöksverksamhet med olika gruppindel- ningar innan slutligt beslut fattas.

Södertälje kommun poängterar vikten av att den femåriga övergångsti- den blir en aktiv tid. där man ska utarbeta samt utvärdera nya arbetssätt och anpassade läromedel.

("UF menar att det finns problem med att undervisa en hel klass i t. ex. matematik eftersom kunskapsnivån är mycket olika. Detta problem kan enligt CUF lösas genom ytterligare en lärare per klass i basämnena. För att minska problemen vid en övergång till sammanhållna klasser vill man att kommunerna själva. med bibehållande av minst nuvarande resurser ska få besluta om tidpunkten för alternativkursernas avskaffande.

Följande remissinstanser avstyrker SÖ:s förslag att successivt under en femårsperiod avskaffa alternativkurserna i engelska och matematik på grundskolans högstadium: RRV. länsskolnämnderna th'inköpings. Krono- bergs. Kalmar. Blekinge. Kristianstmls. Malmöhus. Älvsborgs. Skara— borgs och Jämtlands lätt. AMS. TCO. SACO/SR. Storumans. Salu. Öre- bro. Göteborgs. Oskarshamns. N_vbro. Emmaboda samt Lidingö m.fl. kommuner. Kristen Demokratisk Ungdom. M UF . Moderata samlingspar- tiets kvinno/i'irlmnd. ("enterpartiets kvinno/ifirbund. Riks/örbundet Hem oeh Skola. Samkristna skolnämnden. Rik..s;/i'ireningenjör lärare i moderna språk. Riks/öreningenför lärarna i matematik. _/_'vsik och kemi samt För— eningen Svenska Lär:nnedelsprodm'enter.

RRV konstaterar att man saknar tillräckliga kunskaper om effekten av ett avskaffande av alternativkurserna. även om det kan vara önskvärt. Ett slopande av alternativkurserna kan öka behovet av bl. a. specialundervis- ning vilket snarare ökar än minskar skillnaderna mellan eleverna.

Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att alternativkurserna i mate- matik och engelska ska behållas. Därigenom får elever med olika förutsätt— ningar för studier möjlighet att studera på olika svårighetsnivåer. Alla ele- ver kan då få undervisning på sin egen lärdighetsniva. Engelska och mate- matik ger också viktiga basfärdigheter.

Prop. 1978/79:180 330

Länsskulnämndt'n [Kristianstads län tycker att alternativkurserna inne- bär en garanti för mindre och mer homogena undervisningsgrupper. Man anser dessutom att SÖ "genom organisatorisk likriktning försöker dölja de skillnader i begävnings- och prcstationshänseende. som ända alltid kom- tner att finnas i verkligheten".

Länsskolnämnderna iÄlvsbargs och Jämtlands län understryker att ele- verna och deras föräldrar även i fortsättningen måste ha möjlighet att välja studiekurs i engelska och matematik. Man avstyrker således SÖ:s förslag att skolan ska få ansvaret för hur eleverna grupperas i dessa bada ämnen.

TCO poängterar det olämpliga i att avskaffa alternativkurserna i engels- ka och matematik inom en fastställd tidsperiod utan att ta hänsyn till resul- taten av en omfattande försöksverksamhet. Man är dock positiv till en verksamhet som innebär att läromedel och undervisningsmetoder är fullt utvecklade vid den tidpunkt frågan om avveckling behandlas på nytt.

Göteborgs och Oskarshamns kommuner har den uppfattningen att alter- nativkurserna i engelska och matematik ska finnas enbart i årskurserna 8 och 9.

Dessutom föreslar (.)skarsltamns kommun att den femåriga avvecklings- perioden ska bli en försöksperiod. vilken ska ligga till grund för ett senare slutligt ställningstagande.

Föreningen Svenska Lamm('delspruducwttar konstaterar att det är be- tydligt svarare att utforma läromedel för sammanhållna kurser än för alter- nativkurser. Dessutom måste man räkna med en påtaglig kostnadsökning för dessa läromedel.

8 Grundskolans utformning skoldag timplan

8.1 Skoldagen

l SÖ:s syn på den samlade skoldagen instämmer bl.a. stwin/styrelsen. fällSSÅ'ttillälnlldarllll i Uppsala. Kalmar. Gotlands. Kopparbergs. l-"ästcr- norrlands och Jämtlands lätt. BRÅ. state/ts Illtgduntsl'tid. l,":"istt'rås. Malmö. Nybro, Växjö. Norrköpings och Linköpings kommuner m.]l. och SSU.

Den samlade skoldagen är av stor betydelse för elevernas sociala ut- veckling anser sr)('ialstyralst'tt och BRÅ. som särskilt vill framhålla bety- delsen av meningsfull verksamhet och ökad omsorg under icke lektionstid.

Länsskaln/immlt'rna i Uppsala och Kopparbergs län betonar Vikten av att aktiviteterna inte samlas till vissa slutpass under nagon enstaka skoldag utan verkligen blir utspridda under veckans dagar.

Länssknlnr'imndt'n i Kalmar län tnenar att möjligheten att lyckas med skolans sociala och personlighetsutvecklande uppgifter ökar genom att en samlad skoldag införs. Nämnden ser den samlade skoldagen som ett led i skolans strävan att få en bättre samverkan med föräldrar och samhället i övrigt.

SkuI/t-jl'u't'i komm/m framhäller vikten av att omfattningen av den samla- de skoldagcn verkligen blir anpassad till lokala behov och förutsättningar och Svenska kommmt/