Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. erhåller fortsatt gil- tighet till utgången av år 1979.

] Riksdagen 1978/79. ] saml. Nr 22

• Sida 2
•  Original

Prop. 1978/79: 22 2

1. Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1977: 1026) gäller till utgången av år 1978. skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1979.

2. Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Härigenom föreskn'vs att lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid för- undersökning angående grovt narkotikabrott m.m., vilken enligt lag (1977: 1027) gäller till utgången av år 1978, skall äga fortsatt giltighet till

utgången av år 1979.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1978/ 79: 22 3

Utdrag

J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-09-21

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Sö- der, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo. Wirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestäm- melser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.

telefonavlyssning. Både 1952 och 1969 års lagar är tidsbegränsade och gäller efter senast

gjorda förlängningar till utgången av år 1978 (prop. 1977/78:11, JuU 1977/78: 13, rskr 1977/78: 59). _ l samband med riksdagsbehandlingen år 1973 av förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (prop. 1973: 37, JuU 1973: 18, rskr 1973: 121) och förslag till lag om forsatt giltighet av 1969 års lag (prop. 1973: 104, JuU 1973:22, rskr 1973:223) aktualiserades frågan om en samlad översyn av reglerna om telefonavlyssning. Med anledning av riksdagens begäran om en sådan översyn tillkallades utredningen (Ju 1974: 08) om telefonavlyssning för att se över lagstiftningen på området. Utredningen avlämnade i december 1975 betänkandet (SOU 1975: 95) Telefonavlyssning.

På grundval av betänkandet lades i mars 1976 i proposition 1975/76: 202 fram förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m. m. Förslaget innebar att reglerna i 1952 och 1969 års lagar togs in i 27 kap. rättegångsbalken och gavs permanent karaktär.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1978/79: 22 4

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen ansågjustitieutskottet (JuU 1976/77: 20) att ärendet med visst undantag borde återgå till regeringens kansli för översyn och ytterligare överväganden. Utskottet ansåg vidare att det borde ankomma på regeringen att besluta om formerna för den förordade översynen. Samtidigt hemställde utskottet att riksdagen i nu förevarande del skulle avslå propositionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1976/77: 129).

Enligt regeringsbeslut den 29juni 1978 bemyndigades chefen förjustitie- departementct att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över tvångsme- delsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m. Kommittén skall enligt sina direktiv (dir 1978: 57) bl. a. söka utarbeta en permanent regle- ring som ersätter 1952 och 1969 års lagar.

Mot denna bakgrund har fråga uppkommit om man i avvaktan på en permanent reglering bör ytterligare förlänga giltigheten av 1952 och 1969 års lagar, eventuellt till utgången av år 1979.

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 22 mars 1978 till chefen förjustitie— departementet redogjort för tillämpningen av 1969 års lag under år 1977 och för läget på narkotikamarknaden.

Efter remiss harjustitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, överbefälhavaren, socialstyrelsen och Sveriges ad- vokatsamfund yttrat sig över frågan om förlängning av 1952 och 1969 års lagar och över rikspolisstyrelsens skrivelse.

Prop. 1978/79: 22

'_II

nats äger bestämmelserna i 27 kap. 12 5 första stycket RB om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. Hänvisning- en innebär bl. a. att uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än domstolen, undersökningslcdaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteck- ningen efter anvisning av domstolen, undersökningsledaren eller åklaga— ren. Av 27 kap. 16% RB följer slutligen att uppteckningcn, i den mån den innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, skall efter granskningen omedelbart förstöras.

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel [ vissa brottmål ger i förhållande till RB utvidgade möjligheter till användning av tvångsmedel under förundersökning.

Enligt lagen, som gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grövre brott, kan sktiftligt meddelande som avses i 27 kap. Zé andra punkten RB tas i beslag, även om för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (3 å). Förordnande om kvarhål- lande av postförsändelse m.m. enligt 27 kap. 95 RB kan enligt 4å i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Beträffande tele- fonavlyssning föreskrivs i Så att tillstånd härtill får lämnas, även om för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Om det är av synnerlig vikt för utredningen får expediering av samtal till och från appa- rat. som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av den miss- tänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas för samtal eller uppgift inhämtas från telefonanstalt om samtal som har expedierats eller beställts till och från apparaten. Beslut om sådan åtgärd meddelas av rätten. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning eller annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsledaren eller åklagaren får i vissa brådskande fall själv besluta om åtgärden. Har undersökningsle— daren eller åklagaren gjort detta, skall anmälan ofördröjligen göras hos rätten, som har att skyndsamt pröva ärendet.

1952 års lag ger även möjlighet till förlängning av den tid inom vilken häktningsframställning enligt 24 kap. 125 RB skall inges till rätten (2 5). Beslut om sådan förlängning meddelas avjustitiekanslern.

Enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning an- gående grovt narkotikabrott m.m. skall 27 kap. 16å RB äga motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov Varusmuggling, om smugglingen gällt narkotika som avses i narkotikaför- ordningen (1962:704), trots att för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får bestämmas till högst en månad.

I detta sammanhang kan erinras om lagen (1975-1360) om tvångsåtgär- der i spaningssyfte i vissa fall. Enligt denna lag, som gäller till utgången av år 1978, får i vissa fall tvångsåtgärd såsom t. ex. telefonavlyssning tillgri- pas, när åtgärden är påkallad för att utröna om terroristorganisation plan-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1978/79: 22 6

lägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för poli- tiska syften. Frågan om förlängning av denna lag övervägs f.n. inom arbetsmarknadsdepartementet.

3. Prop. 1975/76:202 med förslag till nya regler om telefonavlyss- ning vid förundersökning m. m.

I prop. 1975/76: 202 med förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. föreslogs att nuvarande regler i 1952 och 1969 års lagar skulle tas in i 27 kap. RB och ges permanent karaktär. Regeln i [952 års lag om förlängning av anhållningstid upptogs dock inte i förslaget. Det föreslogs vidare att skyddet för den enskildes integritet skulle stärkas i olika hänseenden bl. a. genom att hans intressen i ärendet skulle tillvaratas av en av regeringen utsedd god man. Den gode mannen skulle ha ställning av part. Vid prövning av tillstånd till telefonavlyssning skulle vidare beak- tas om tisk förelåg att författare. meddelare eller annan som enligt tryckfri- hetsförordningen eller radioansvarighetslagen ( 1966: 756) har rätt till ano- nymitet skulle röjas. Ett uttryckligt förbud att avlyssna telefonsamtal mellan misstänkt och hans försvarare togs också upp i förslaget. Skärpta regler föreslogs för avlyssning av samtal till och från telefonapparat som inte innehades av den misstänkte eller huvudsakligen brukades av honom.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uppmärksammades speciellt frågan i vad mån avlyssnat material får utnyttjas när det gäller annan brottslighet än den som har föranlett tillståndet. I sitt betänkande med anledning av propositionen (JuU 1976/77: 20") konstateradejustitieutskottet att problemet inte är begränsat till telefonavlyssning utan kan uppkomma också vid utnyttjande av andra tvångsmedel, t. ex. brevkontroll, husrann- sakan eller ingripande enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Sambandet var enligt utskottet sådant att man borde eftersträva en generell lösning för olika typer av tvångsmedel. En så vittsyftande lagstiftning ansåg utskottet emellertid kräva ett helt annat beslutsunderlag än det som förelåg i ärendet.

Som tidigare anmärkts hemställde utskottet att propositionen skulle avslås i denna del och att de av utskottet upptagna frågorna skulle bli föremål för översyn och ytterligare överväganden. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1976/77: 129).

4. Dir (1978: 57) om översyn av tvångsmedelsregleringen vid förun- dersökning i brottmål m. m.

[ direktiven sägs att det bör göras en fullständig översyn av i första hand tvångsmedelsregleringen i 27 och 28 kap. RB . Översynen bör ta sikte på att

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79: 22 7

åstadkomma en ändamålsenlig avvägning mellan samhällets behov av tvångsmedel och de motstående intressen som kan komma att beröras därav. Det påpekas att brottsutvecklingen har medfört behov av effektiva- re tvångsmedel. Samtidigt har det bedömts som önskvärt att stärka den enskildes ställning. De grundläggande värderingar i fråga om fri- och rättig- hetsskyddet som har kommit till uttryck i regeringsformen måste bilda utgångspunkt för utformningen av tvångsmedelsregleringen. Detsamma gäller om de ställningstaganden som har gjorts i bl.a. tryckfrihetsförord- ningen i fråga om skyddet mot förhandsgranskning och spridningshinder samt anonymitetsskyddet. '

Ett spörsmål som enligt direktiven särskilt skall beaktas är frågan om i vilken utsträckning den information som erhålls vid tvångsmedelsanvänd- ningen bör få utnyttjas när den avser annan brottslig verksamhet än den som har legat till grund för beslutet om tvångsåtgärd. Kommittén böri den delen söka en generell lösning för olika typer av tvångsmedel. Även på andra punkter bör en enhetlig reglering för alla typer av tvångsmedel eftersträvas.

Vad gäller 1952 och 1969 års lagar uttalas att kommittén bör söka utarbeta en permanent reglering som kan flyttas över till RB.

5. Rikspolisstyrelsens skrivelse

Beträffande tillämpningen av 1969 års lag under år 1977 anför rikspolis- styrelsen följande.

Annan undersökningsledare än åklagare har inte gjort framställning om telefonavlyssning. För att i detalj följa tillämpningen av lagen och bevaka att tillämpningen blir restriktiv och likformig har liksom tidigare den ord- ningen iakttagits att samtliga ärenden rörande ifrågasatt avlyssning an- mälts för rikspolischefen eller — vid förfall för honom —— för överdirektören i rikspolisstyrelsen.

Lagen har under år 1977 tillämpats efter samma principer som tidigare och alltså endast i särskilt angelägna fall. Telefonavlyssning har begärts endast då man kunnat misstänka yrkesmässig, organiserad handel med narkotika. Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja storsmugg- lingen till och storlangningen inom landet.

Under år 1977 har tillstånd beviljats att avlyssna samtal till och från telefonapparater som innehafts eller begagnats av tillhopa 122 personer, misstänkta för grovt narkotikabrott. Motsvarande siffra för år 1976 var 64. Ökningen av antalet avlyssningar under år 1977 i förhållande till föregåen- de år beror framför allt på den intensifiering av narkotikabekämpningen som inträtt sedan speciella narkotikarotlar inrättats länsvis vid årsskiftet 1976/77.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79: 22 8

Beträffande det aktuella läget på narkotikaområdct framhåller rikspolis- styrelsen bl. a. följande.

Vid ett möte med landets samtliga polischefer i december 1976 bestäm- des att polisinsatsema mot den illegala narkotikahandeln skulle prioriteras på bekostnad av annan polisverksamhet. lnsatsema skulle i första hand riktas mot handeln med centralstimulerande medel och opiater. Därvid skulle ett antal narkotikaenhcter bildas med länen som primära verksam- hetsområden. Den under år 1976 avdelade personalstyrkan skulle ökas med cirka 50 % för att möjliggöra den erforderliga prioriteringen. Priorite- ringen har genomförts under år 1977. 23 narkotikaenhcter har" bildats med länen som primära verksamhetsområden. Den för narkotikabekämpning avdelade personalstyrkan har ökats från 240 i december 1976 till 304 i genomsnitt per månad under år 1977.

Tillgången på centralstimulerande medel har varit god under år 1977. F.n. tycks dock en viss brist föreligga framför allt i Stockholms-området, förmodligen som följd av gemensamma svensk-holländska insatser mot ett antal laboratorier i Holland. Under åren 1969—1975 har de årliga beslags- kvantitetema varierat mellan 23 och 45 kg. Under år 1976 beslagtogs 120 kg, medan motsvarande mängd år 1977 var 47 kg.

Tillgången på cannabis är oförändrat god. Dock har polisen under år 1977 inte kunnat ägna sig speciellt åt cannabishandeln eftersom handeln med centralstimulantia och heroin måst komma i första hand. Under år 1977 beslagtogs 132 kg.

Morfinbasens relativa betydelse har minskat. Förmodligen har missbru- kare av morfrnbas gått över till heroin. Under år 1977 beslagtogs 7 gram.

Heroin har förekommit på den svenska marknaden sedan årsskiftet 1972/73. Tillgången på heroin är god även om beslagtagna kvantiteter är relativt små. Under år 1977 beslagtogs 1 335 gram.

Centrum för handeln med heroin är Holland och där framför allt Amster— dam. Heroinet kommer från Sydostasien där Thailand är ett nyckelland. Smugglingen till Europa sker uteslutande med flygburna kurirer. Så gott som varje större flygplats i Europa kan fungera som transiteringsort på heroinets väg från Sydostasien till Holland. Härtill kommer tecken som tyder på att den ökande charterturismen mellan Skandinavien och Thai- land numera utnyttjas för smuggling av heroin från Sydostasien direkt till Skandinavien utan omvägen över Holland.

Kokain synes under år 1977 ha förekommit på den svenska marknaden i större skala än hittills. Samma trend har observerats i andra europeiska länder. Kokainet smugglas från Sydamerika via förmodligen Spanien och Portugal till övriga delar av Europa. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning kommer kokain att om några år utgöra ett lika bekymmersamt. problem som heroin är i dag. Under år 1977 beslagtogs 607 gram.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till den illegala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inte möjligt att

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79: 22 9

enbart med konventionella spaningsmetoder hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten. Om enbart de vanliga spaningsmetodema skulle användas, skulle det krävas insatser som varken kan åstadkommas inom ramen för tillgängliga resurser eller kan beräknas bli tillförda polisen ut- ifrån. Även om ett sådant extraordinärt resurstillskott skulle kunna åstad- kommas, skulle man ändå inte komma åt de ledande profitörema.

Rikspolisstyrelsen tillägger att, även om narkotikabrottsligheten måste allvarligt uppmärksammas, telefonavlyssning inte får användas annat än mot mycket grov brottslighet. Det är numera helt klart att den grova narkotikabrottsligheten domineras av välorganiserade smugglings- och di stributionssyndikat. Denna handel förorsakar ett stort mänskligt lidande. Såsom lagen tillämpats kan den inte anses ha obehörigen kränkt individens krav på integritet.

6. Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har godtagit att giltighetstiden för 1952 och 1969 års lagar förlängs till utgången av år 1979.

JK framhåller att en förlängning av giltighetstiden för de båda lagarna är ofrånkomlig. Det bör enligt JK vara fullt tillräckligt med en förlängning till utgången av år 1979.

Enligt RÅ föreligger otvivelaktigt fortfarande behov av de vidgade möj- ligheter till tvångsmedelsanvändning som finns enligt 1952 års lag. När det gäller 1969 års lag anför RÅ att telefonavlyssning har visat sig vara en effektiv metod att med rimliga resursinsatser bekämpa den grova narkoti- kabrottsligheten. Spaningsmetoden kan därför enligt RÅ inte undvaras i detta sammanhang. Den markanta ökningen av antalet avlyssnade perso- ner under år 1977 sätter RÅ i samband med den intensifiering av narkotika- bekämpningen som inträdde då de s.k. länsrotlarna inrättades vid årsskif- tet 1976/77. Det saknas enligt RÅ anledning anta annat än att tillämpningen av 1969 års lag fortfarande präglas av önskvärd restriktivitet och strävan att tillgodose de enskildas krav på integritet.

Svea hovrätt finner ej skäl ifrågasätta rikspolisstyrelsens uppgift att ökningen av antalet avlyssningar enligt 1969 års lag framför allt beror på den intensifiering av narkotikabekämpningen som inträtt sedan de s.k. länsrotlarna inrättades vid årsskiftet 1976/77. Hovrätten framhåller att telefonavlyssning utgör ett synnerligen allvarligt ingrepp i den enskildes personliga integritet och att sådan avlyssning därför måste omgärdas med så stora rättssäkerhetsgarantier som möjligt. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden av den markanta ökningen av antalet telefonavlyssningar an- scr hovrätten det angeläget att frågan om en permanent lagstiftning löses utan dröjsmål. Stockholms tingsrätt förklarar att dess erfarenheter av tillämpningen

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79: 22 IO

under år 1977 av 1969 års lag överensstämmer, så långt tingsrätten kunnat bilda sig en uppfattning i saken, med de förhållanden rikspolisstyrelsen angivit i sin redogörelse för tillämpningen av lagen. Enligt tingsrätten framstår telefonavlyssning som ett oundgängligt medel vid spaning för uppdagande av den grövre brottsligheten i fråga om narkotika.

Överbefälhavaren finner det angeläget att giltighetstiden för 1952 och 1969 års lagar förlängs till utgången av år 1979 i avvaktan på en permanent reglering.

7. Föredraganden

1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brott- mål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1978. Samtliga remissinstanser har ansett att lagens giltighetstid bör förlängas i avvaktan på en permanent reglering av de möjligheter till bl. a. telefonavlyssning som lagen erbjuder. Även jag anser att behov fortfarande föreligger av de vidgade möjligheter till tvångs— medelsanvändning som finns enligt lagen.

Även 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. gäller till utgången av år 1978. Av den redogö— relse som rikspolisstyrelsen har lämnat angående tillämpningen av lagen framgår att den illegala narkotikahandeln i landet är omfattande. Tillstånd till telefonavlyssning har under år 1977 meddelats i betydligt större omfatt- ning än föregående år. Som rikspolisstyrelsen har framhållit och som bestyrkts av remissyttrandena torde ökningen av antalet avlyssningar till övervägande del bero på den intensifiering av narkotikabekämpningen som inleddes vid årsskiftet 1976/77.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till den illegala narkotikahanteringens omfattning och professionalisering inte möjligt att hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten med enbart konven- tionella spaningsmetoder. Telefonavlyssning måste alltså användas även i fortsättningen. Rikspolisstyrelsen betonar dock att telefonavlyssning inte får användas annat än mot mycket grov narkotikabrottslighet.

Vad rikspolisstyrelsen anfört har inte mött någon erinran under remiss- behandlingen. Remissinstanserna har också allmänt tillstyrkt en förläng- ning av 1969 års lag.

Även enligt min mening finns det anledning att se allvarligt på läget inom narkotikabrottslighetens område. Under år 1978 har regeringen vidtagit åtgärder för att intensifiera hekämpandet av den olagliga narkotikahanteringen. Sålunda har de speciella narkotikarotlar som inrät- tades länsvis vid årsskiftet 1976/77 gjorts permanenta. Vidare har statens kriminaltekniska laboratorium fått ökade resurser för analys av beslagta- gen narkotika. För att kunna kartlägga de internationella narkotikasyndi- katen och smugglingsvägarna för narkotika till Sverige har svensk polis

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973/79: 22 rr

stationerats i Bangkok och Haag. De vidtagna åtgärderna har redan innebu- rit att flera narkotikaligor har kunnat oskadliggöras.

Trots de kraftigt ökade insatserna mot narkotikabrottsligheten är situa- tionen fortfarande mycket allvarlig. Jag har från rikspolisstyrelsen inhäm- tat uppgifter om läget i september 1978. Dessa uppgifter visar att någon mera påtaglig ändring i situationen på den svenska narkotikamarknaden inte har skett sedan rikspolisstyrelsen inkom med sin skrivelse. Jag kom- mer i samband med årets budgetarbete att överväga ytterligare polisiära insatser mot narkotikabrottsligheten.

Som framgår av rikspolisstyrelsens skrivelse domineras den grova nar- kotikabrottsligheten av välorganiserade smugglings- och distributionssyn- dikat. Den är därför svår att komma åt och kräver särskilda spaningsme- toder. Telefonavlyssning har visat sig vara en effektiv metod att med rimliga resursinsatser bekämpa den aktuella brottsligheten. Metoden är alltså av stor betydelse som ett komplement till konventionella åtgärder vid bekämpandet av denna farliga brottslighet. Vad som har upplysts om tillämpningen av lagen under år 1977 ger också vid handen att möjligheten till telefonavlyssning har använts restriktivt och att tillämpningen har präglats av strävan att tillgodose den enskildes krav på integritet. Även när det gäller 1969 års lag finns det alltså starka skäl för en förlängning av giltighetstiden.

Som tidigare berörts har en kommitté tillsatts med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen om telefonavlyssning och andra tvångsmedel. Avsikten är bl.a. att 1952 och 1969 års lagar skall ersättas med en perma- nent reglering. Det är i dag för tidigt att yttra sig om när utredningsarbetet kan bli slutfört och när lagförslag kan föreläggas riksdagen. T.v. bör emellertid giltighetstiden för de båda provisoriska lagarna förlängas med ett år eller till utgången av år 1979.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de inom justitiedepartementet upprättade förslagen till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952: 98) med särskilda bestämmel- ser om tvångsmedel i vissa brottmål,

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m.

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978

• Sida 12
•  Original