om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning

Prop. 1979/80: 158

Regeringens proposition

1979/80: 158

om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning

beslutad den 27 mars 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i

bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehäll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i reglerna för behörighet och urval för tillträde till högskoleutbildring. I syfte att underlätta över-

gången från gymnasie- till högskolestudier föreslås att principiellt ca en

tredjedel av det totala antalet nybörjarplatser vid en utbildningslinje garanteras sökande med högst tre år gamla betyg över slutförd lärokurs i gymnasieskolan. Övergångsvis föreslås 30 procent av resp. kvotgrupperna I:s och H:s platser tillsättas på enbart betygsmeriter. Det föreslås också att högst tre ärs arbetslivserfarenhet fär tillgodoräknas. Den totala poängen för arbetslivserfarenhet föresfäs bli sänkt till 1.7 poäng varvid de första 15 månaderna skall ge 1,0 poäng och de resterande 21 månaderna 0.7 poäng. Vidare föreslås att föreningsarbete inte långre skall ge poäng. Slutligen anmäler föredraganden att han avser att föreslå regeringen vissa ändringar i fråga om tillgodoräknande av ämnesbetyg.

I Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 158

Prop. 1979/80: 158 2

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-03-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman, Mundebo, Wikström. Friggebo, Mogärd. Dahlgren. Åsling. Söder, Krönmark. Burenstam Linder, Johansson. Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om ändringar i reglerna för tillträde till högskoleutbildning

1¶Inledning

I prop. 1979/80: 100 (bil. 12. s. 362) anmälde jag min avsikt att återkomma till regeringen med förslag i vissa frågor rörande tillträde till högskolcutbildning att föreläggas riksdagen vid innevarande riksmöte. Jag tar nu upp dessa frågor.

Enligt riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975:17. rskr 1975:179) om reformering av högskoleutbildningen m.m. tillämpas fr. 0. m. den I juli 1977 nya regler för tillträde till grundläggande högskole-

utbildning.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har i uppdrag att följa och utvärdera högskolereformen. UHÄ har i skrivelser den 25 februari och den 24 mars 1980 föreslagit vissa ändringar i nu gällande tillträdesregler. 1 förstnämnda skrivelse redovisar UHÄ också uppdrag rörande översyn av bestämmelserna för tullgodoräknande av föreningsmeriter. Skrivelserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I och bilaga 2.

2¶Föredragandens överväganden

2.1 Gällande ordning

Nu gällande regler om behörighet och urval grundas på riksdagens beslut våren 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179) om reformering av högskoleutbildningen m. m. och började tillämpas den t juli 1977. Till grund för regeringens förslag i propositionen låg ett omfattande utrednings-

Prop. 1979/80: 158 | 3

arbete. vad gäller här berörda frågor främst av kompetenskommittén (KK) i betänkandet (SOU 1974: 71) Om behörighet och antagning till högskolan.

Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet angav I den nyss nämnda propositionen följande huvuduppgifter för reformarbetet i fråga om den högre utbildningen:

att ytterligare öka utbildningens tillgänglighet. särskilt för andra studerandegrupper än de traditionella, och därmed främja den sociala utjämningen,

att bredda och differentiera det samlade utbildningsutbudet, särskilt med hänsyn till anknytningen till arbetsmarknaden och förnyelsen av arbetslivet,

att demokratisera utbildningens organisation och anpassa dess verksamhetsformer till en mer allsidig rekrytering av studerande.

Genom riksdagsbeslutet är 1975 fastställdes de allmänna riktlinjerna för tillämpningen av 1972 ärs principbeslut (prop. 1972:84, UbU 1972:31, rskr 1972: 240) rörande allmän behörighet för tillträde till högskoleutbildning.

Den som genomgått minst tvåärig linje med fullständiga studiekurser i gymnasieskolan, vari ingått minst två årskurser av vardera svenska och engelska, eller har motsvarande utbildning har allmän behörighet för högre studier. Även den som uppnått 25 års ålder och varit verksam i arbetslivet i

minst fyra år har allmän behörighet under förutsättning av kunskaper i engelska motsvarande två årskurser i gymnasieskolan.

De allmänna behörighetskraven och särskilda förkunskapskrav uppställda för viss utbildningslinje avses tillsammans uttrycka kraven för att studierna på linjen skall kunna genomföras på ett fullt tillfredsställande sätt. De särskilda behörighetsvillkoren för en allmän utbildningslinje fastställs, om inte regeringen föreskriver annat, av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)J, skolöverstyrelsen (SÖ) eller styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet. De krav som uppställs skall utformas som krav på sådana kunskaper i ämnet som motsvarar en eller flera årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Vidare krävs för särskild behörighet betyget 3 i ämnet eller. om kravet avser två eller tre ämnen, ett betygsmedelvärde om 3,0 i dessa. Om för särskild behörighet kunskaper krävs i fler än tre ämnen, skall medelvärdet 3,0 uppfyllas antingen för samtliga ämnen eller i var och en av grupper om minst två av dessa ämnen.

Då antalet behöriga sökande till en utbildning är större än antalet tillgängliga platser görs ett urval.

Det urvalssystem som — för flertalet allmänna utbildningslinjer — infördes år 1977 grundas på en indelning av de sökande i fyra kvotgrupper. Till en grupp förs sökande med tre- eller fyraårig gymnasieskoleutbildning (kvotgrupp Db, till en grupp sökande med tvåårig gymnasieskoleutbildning (kvotgrupp ID, till en grupp sökande med folkhögskoleutbildning (kvot-

grupp IlIT) samt till en grupp sökande som uppnätt 25 ärs ålder och varit

verksamma i arbetslivet minst fyra år samt övriga sökande som ej förs till

Prop. 1979/80: 158 4

de tre första grupperna (kvotgrupp IV). Utanför kvotgrupperna avsätts

viss andel av platserna för sökande med utländsk förutbildning.

I urvalssystemet meritvärderas såväl betyg eller resultat av högskoleprov som arbetslivserfarenhet. Fördelning av studieplatserna mellan kvotgrupperna sker genom proportionell kvotering — dvs. varje kvotgrupp tilldelas utbildningsplatser i förhållande till det antal behöriga sökande som hänförs till kvotgruppen.

Betygspoäng beräknas såsom medelvärdet av de betyg som ingår i sökandens avgångsbetyg. Den maximala betygspoängen är fem. För en sökande som har fler än tio betyg som skall medräknas i betygsmedelvärdet bestämmes detta bl. a. utan att hänsyn tas till de 1vå lägsta betygen. Arbetslivserfarenhet om fem år ger maximalt 2.0 poäng. Även arbetslivserfarenhet som har förvärvats I föreningslivet meritvärderas och ger maximalt 1,0 poäng för uppdrag om fyra år. Maximalt ger arbetslivserfarenhet och föreningsmeriter 2,5 poäng.

Till 20 procent av platserna inom kvotgrupperna I och II görs urvalet på enbart betygsmeriter. Till övriga platser i grupperna I och II görs urvalet på den sammanlagda poängen för betyg och arbetslivserfarenhet. Inom kvotgrupp III görs urvalet på den sammanlagda poängen för studieomdöme från folkhögskola och arbetslivserfarenhet. Urvalet i kvotgrupp IV görs på den sammanlagda poängen för högskoleprov och arbetslivserfarenhet. Titl 50 procent av utbildningsplatserna i kvotgrupp IV har sökande som endast är behöriga 1 denna grupp företräde.

Vid urval till enstaka kurs får antagningsmyndigheten med förtur anta

behöriga sökande efter bedömning av varje sökandes behov av utbildning-

en, tidigare utbildning och yrkesverksamhet. Myndigheten bestämmer hur många sökande som skall antas i denna ordning. Därefter fördelas de behöriga sökande i tre grupper, nämligen: behöriga sökande som har minst tvåårig högskoleutbildning, behöriga sökande som ej har minst tvåärig högskoleutbildning men som har minst 15 månaders arbetslivserfarenhet samt övriga behöriga sökande. Utbildningsplatserna fördelas mellan grupperna i förhållande till antalet behöriga sökande i varje grupp. Vid fördel-

ning av utbildningsplatserna inom en grupp bestäms företrädet mellan de sökande på sådant sätt att som studerande 1 första hand skall antas den

sökande som antingen har ansökt om plats endast vid tfrågavarande kurs eller som i sin ansökan har angivit kursen som det första av två eller flera alternativ. Därefter antas den sökande som i sin ansökan har angivit

kursen som ett tidigare alternativ än övriga sökande har gjort. Om sökande inte kan särskiljas enligt dessa föreskrifter antas sökande efter lottning.

2.2 Behov av översyn och ändringar

Ända sedan kompetensutredningen för tio år sedan lade fram sitt betänkande (SOU 1970: 21) Vägar till högre utbildning, i vilket grunderna till de

Prop. 1979/80: 158 | 5

nuvarande behörighetsreglerna presenterades, har debatten om behörighet för och urval till högskoleutbildning varit livlig. Särskilt intensiv har den varit sedan de nya behörighets- och urvalsreglerna trädde i kraft den I juli 1977. Det ligger i sakens natur att ändringar av sådana regler vilka direkt påverkar olika gruppers möjligheter att välja mellan studier och annan verksamhet väcker uppmärksamhet. Ett syfte med de nya reglerna är att

bidra till en mera allsidig rekrytering av studerande till högskolan. Eftersom många utbildningsvägar inom högskolan har en — delvis starkt — begränsad kapacitet i förhållande till efterfrågan, blir en konsekvens själv-

fallet att grupper som tidigare har varit praktiskt taget ensamma om att

konkurrera om utbildningsplatserna nu fått minskade möjligheter i konkur-

rensen. Det är just detta resultat av högskolereformen som livligast har diskuterats. Debatten har därvid fokuserats på begränsningen av möjligheterna att gå över direkt från gymnasieskoleutbildning till högskoleutbildning, betygsmeriternas vägning mot arbetslivsmeriter inklusive förenings-

meriter, den förändrade åldersstrukturen bland nybörjarna på vissa utbild-

ningslinjer samt nivån på och omfattningen av de särskilda förkunskapskraven.

Låt mig först konstatera att debatten om och erfarenheterna av behörighets- och urvalsreglerna för högskolan inte ger anledning att ompröva de grundläggande principerna för dessa. För det första rör debatten och de redovisade erfarenheterna endast en del av högskolan, nämligen de utbildningslinjer till vilka antagning sker enligt de nya behörighets- och urvalsreglerna. För det andra, vilket UHÄA också betonar, har de nya bestämmelserna varit i kraft så kort tid att något underlag som skulle ge anledning till djupgående ändringar av de principiella grunderna för behörighets— och urvalsreglerna ännu inte föreligger. UHÄ framhåller också att en mer genomgripande prövning av tillträdesreglerna bör aktualiseras först när

gymnasieutredningen (U 1976:10) har slutfört sitt arbete. Det blir då. enligt

UHÄ, möjligt att grunda övervägandena på nya förutsättningar rörande betyg som urvalsgrund för tillträde till högskoleutbildning och, i vidare mening, kopplingen gymnasieskola — högskola. Till ett sådant mera långsiktigt perspektiv hänför UHÄ också frågan om ökad differentiering av tillträdesbestämmelser mellan olika utbildningslinjer eller grupper av linjer till vilka antagning sker genom det centrala datorbaserade antagningssystemet. Frågan om en annan rollfördelning än den nuvarande mellan central

och lokal antagning bör också ingå i det långsiktiga perspektivet. Jag delar UHÄ:s allmänna syn på de förutsättningar som måste gälla för

en mera ingående prövning av behörighets- och urvalsreglerna.

Dessa regler som ju skall vara uttryck för hur principerna för antagning till högskolan bör omsättas i verkligheten har emellertid i några viktiga avseenden redan nu visat sig bristfälliga. Det är på sådana punkter jag i det följande förordar ändringar av behörighets- och urvalsreglerna. UHÄA har

förordat vissa ändringar i fråga om möjligheterna att utan tidsutdräkt gå

Prop. 1979/80: 158 6

över från avslutad gymnasieskoleutbildning till högskolan. borttagande av föreningsverksamhet som meritgrund för urval vid antagning till högskoleutbildning och slopande av kravet på en period om nio månader i samma anställning eller verksamhet för att arbetslivserfarenhet skall kunna tillgo-

doräknas. Jag återkommer strax till dessa frågor.

Därutöver tar jag också upp arbetslivsmeriternas tyngd i förhållande till betygsmeriter samt vissa mindre frågor rörande särskilda förkunskaper och urval till enstaka kurs.

2.3¶Direktövergång

När riksdagen är 1975 beslöt om reformering av högskoleutbildningen angav den bl.a. att det var angeläget att garantera ett visst utrymme för direktövergång från gymnasieskolan till utbildningslinjer i högskolan. Den väg som valdes för en sådan garanti var att 20 procent av antagningsplatserna I var och en av kvotgrupperna I och II, dvs. de kvotgrupper till vilka de studerande hänförs som har avgångsbetyg från tre- eller fyraårig resp. tvåårig gymnasieskoleutbildning, skulle avsättas för urval på enbart betygsmeriter. Någon begränsning i fråga om gymnasicbetygens ålder för att få delta i urvalet till dessa 20 procent av platserna angavs emellertid inte. De nu gällande föreskrifterna innebär därför att såväl sökande med färska gymnasiebetyg som sökande med äldre betyg konkurrerar med varandra om dessa platser. Den av UHÄ tillämpade urvalstekniken innebär dessutom att urvalet först görs till dessa 20 procent av platserna på enbart

betygsmeriter. där alla som hänförs till resp. kvotgrupp deltar, därefter till

återstående platser inom kvotgruppen på grundval av såväl betygsmeriter som arbetslivsmeriter.

Den tillgängliga statistiken över åldersfördelningen bland samtliga antagna till spärrade utbildningslinjer med central antagning. för vilka de nya tillträdesreglerna gäller, fr. o. m. höstterminen 1977 t.o.m. höstterminen 1979 ger följande bild.

Medianålder 23 är

Tabellen visar att 32 procent av de antagna är 20 år eller yngre och 37 procent i åldern mellan 21 och 24 år. Sammanlagt är alltså 69 procent av de

Prop. 1979/80: 158 - 2

antagna under 25 år. Totalbilden visar således en betydligt större direktövergång än den som riksdagen ansåg borde garanteras. Studerar man emellertid antagningsstatistiken för enskilda utbildningslinjer visar den en stor variation mellan linjerna. Så t. ex. har läkarlinjen under samma tidsperiod endast Hl procent av de antagna 20 är eller yngre och 23 procent av de antagna i äldersgruppen 21 till 24 år. Ett annat mått på olikheten får man genom att jämföra medianäldern för samtliga antagna till högskolans utbildningslinjer. vilken är 23 år. och för de antagna tull läkarlinjen. där medianäldern är 27 är. Den senare siffran kan också jämföras med medianäldern för antagna till läkarlinjen läsåret 1975/76, dvs. innan högskolereformen trädde i kraft. vilken då var 22 är. Samtidigt bör emellertid nämnas att medianäldern för läkarlinjen alltsedan hösten 1977 har sjunkit — om än långsamt — och vårterminen 1980 var den 26 är. Aven om läkarlinjen här kan sägas vara ett extremfall så uppvisar också andra kraftigt efterfrågade utbildningar likartade avvikelser från den totala bilden.

Enligt min mening ger den tillgängliga statistiken anledning att konstatera dels att det av riksdagen uppsatta mälet för direktövergång inte har

uppnätts på de mest efterfrågade utbildningslinjerna. dels att ifrågasatta

om 20 procent av kvotgrupperna I och H är en rimligt avvägd andel för garanterad direktövergång från gymnasieskolan till högskolan. Fill detta kommer att gällande föreskrifter ger en osäkerhet om vilken antagningska-

pacitet som faktiskt avsätts för direktövergång. eftersom kvotgruppernas

storlek är proportionell mot det antal sökande som hänförs till de olika kvotgrupperna. Riksdagen uttalade i samband med beslutet att. när någon erfarenhet vunnits av antagningssystemets verkningar. en förnyad prövning äv utrymmet för direktövergång skulle kunna göras. Jag anser i likhet med UHÄ att en sådan prövning nu bör ske.

UHÄ har i sin skrivelse den 25 februari 1980 anvisat en metod att åstadkomma en förbättring av direktövergången. Den innebär att man vid urvalet i kvotgrupperna I och II först besätter huvuddelen av platserna på grundval av poäng för betyg och arbetslivserfarenhet och däretter besätter resterande platser på grundval av enbart betygspoäng. Genom ett sådant förfaringssätt uppnås att äldre studerande med höga poäng för betyg, vilka normalt också har arbetslivspoäng. kommer att tas in inom ramen för den

första” urvalsomgången. Vid det därpå följande urvalet på enbart betygs-

poäng ökar då möjligheterna för unga studerande. som enbart har sädana

poäng. att antas. Metoden kan kortfattat beskrivas som en spegelvändning

av den teknik för urval som används idag. Den fordrar ingen särskild

övergängstid för information till de studerande, eftersom den inte förutsät-

ter någon förändrad metod för att tillgodoräkna de sökande poäng för

betyg eller arbetslivserfarenhet. Tekniken kan därför, enligt UHÄ. börja

tillämpas vid antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1981.

Enligt min mening är det angeläget att antagningssystemet utformas på ett sådant sätt att de som under sin studietid i gvmnasieskolan riktar in sig

Prop. 1979/80: 158 8

på en bestämd utbildning i högskolan samt gör en fullödig studieinsats för att nå detta mål också skall ha en rimlig möjlighet att direkt komma in på den efterfrågade utbildningen. Om man inte skapar tillräckliga förutsättningar härför riskerar man det slags demoraltsering av gymnastiestudierna som leder till en utbredning av taktikval. Man skapar också en press på den snäva arbetsmarknaden för ungdomar. De som söker sig ull denna i syfte att skaffa arbetslivspoäng för antagning till högskolan kan komma att ta i

anspråk så mänga arbetstillfällen att det går ut över de ungdomar som

söker ett mera stadigvarande arbete. Dessa förhållanden kan skada såväl gymnasieskolans verksamhet som också kvaliteten inom högskoleutbildningen. Som UHA framhällit bör frågan om direktrekrytering också ses i relation till den tillväxt av den yngre delen av högskolans rekryteringsunderlag som väntas i början av 1980-talet. den s. k. tjugoärspuckeln. vilken förorsakas av en ökning av antalet födda i mitten av 1960-talet.

Mot denna bakgrund förordar jag att garantin för direktövergång från gymnasieskolan till högskolan anges som en andel av det totala antalet platser för resp. utbildningslinje. eller sökalternativ inom linje. och inte som en andel av kvotgrupperna I och II vilket. som jag nyss har nämnt, är ett mätt för direktövergången som kan skifta över tiden. Jag förordar

vidare att garantin sätts till ca en tredjedel av antalet platser för resp. linje.

Inom denna andel av platserna görs urvalet på enbart betygsmeriter. För

att direktövergången skall få en reell innebörd fordras dessutom enligt min

mening att en sökande för att få delta i urvalet till den angivna tredjedelen av platserna inte har ett för gammalt avgångsbetyg. Vid val av en gräns för

betygens ålder måste beaktas tid för värnphiktstjänstgöring, behörighets-

komplettering och möjlighet för de enskilda att göra någon tids uppehåll mellan gymnasieskole- och högskolestudier för t. ex. verksamhet i arbetstivet. Jag har funnit att tre år bör kunna ge tillräckliga möjligheter för de nämnda aktiviteterna. Jag utgår också från att dispens frän krav på en högsta ålder om tre år på avgångsbetyget skall kunna ges när tungt vägande skäl talar härför. Jag förutsätter emellertid att sådana dispenser kommer att vara sparsamt förekommande. vilket är nödvändigt om inte systemet efter en tid skall räka i uppluckring. Jag vill också stryka under att inom

garantiandelen för direktövergång skall antas endast studerande som ge-

nomgätt gymnasieskolan och inte de som på andra sätt. t.ex. genom kommunal vuxenutbildning. skaffat sig motsvarande kunskaper.

Den utformning av garantin för direktövergång från gymnasieskola till högskola, som jag här har förordat. bör enligt min uppfattning säkerställa

en rimlig möjlighet för studerande, som eftersträvar att antas till en kraftigt

efterfrågad utbildningslinje inom högskolan, att utan onödig tidsutdräkt nå detta mål. För de studerande som söker till andra linjer inom högskolan innebär mitt förslag endast en formell förändring. Som framgår av den nyss redovisade statistiken torde direcktovergången för flertalet linjer redan nu vara större än det garantiutrymme jag har förordat. Förslaget kommer med

Prop. 1979/80: 158 9

andra ord, om det genomförs, att medföra en mellan de olika linjerna i högskolan mera jämbördig direktrekrytering av studerande från gvmnasieskolan. Den föreslagna ordningen innebär emellertid en förhållandevis långtgående förändring av tekniken för antagning till högskoleutbildning. Det krävs därför en viss förberedelsetid innan den kan börja förverkligas. Den kan också komma att medföra vissa ingrepp i kvotgruppsindeltningen. framför allt såvitt avser kvotgrupperna I och IH. beroende på vilken teknik som bedöms som mest lämplig för att nå det uppställda målet för direkt-

övergång. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag att

uppdra åt UHÄ att utreda och föreslå de förändringar av antagningssystemet som den föreslagna ordningen kan kräva. Förändringar av kKvotgruppsindelningen fordrar enligt min mening riksdagens medverkan. I uppdraget till UHÄ bör därför också ingå att i det fall det bedöms som nödvändigt att vidta förändringar beträffande kvotgrupperna behandla denna fråga med förtur så att riksdagens medgivande härtill kan inhämtas i ett tidigt skede av förberedelsearbetet.

Jag anser samtidigt att det är angeläget att I avvaktan på genomförande av mitt förslag vidta de åtgärder som är möjliga inom nuvarande system för att förbättra direktövergången till de mest efterfrågade utbildningslinjerna inom högskolan. UHÄ har, som jag förut har nämnt, i sin skrivelse den 25 februari 1980 förordat en omvänd antagningsordning inom kvotgrupperna I

och II. Jag utgår från att UHA, i enlighet med vad som anmälts i nyss-

nämnda skrivelse, kommer att tillämpa den nya ordningen så snart som möjligt dock senast fr. o. m. antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1981. I skrivelse den 24 mars 1980 har UHÄA — på grundval av simulerade antagningar — förordat också en höjning av den andel av kvotgrupperna I och II, inom vilken urval sker på enbart betygsmeriter.

från 20 till 30 procent. De av UHÄ förordade förändringarna innebär

sammantaget förbättrade möjligheter till direktövergång inom nuvarande system också i; fråga om utbildningslinjer som är kraftigt efterfrågade. Jag biträder UHÄ: s förslag och avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att ändra föreskrifterna om procentandel för urval på enbart betygsmeriter i enlighet härmed. Denna ändring bör träda i kraft samtidigt som UHÄ börjar tillämpa den nyssnämnda ordningen för urval dvs. senast vid antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1981:

UHÄ:s överväganden och förslag är baserade pä simuleringar avseende antagning till utbildning som började innevarande termin. Med hänsyn till skillnaderna i fråga om sökandestruktur m.m. mellan höst- och värterminsantagningarna avser UHÄ att göra motsvarande undersökningar också på material från antagningen till utbildning som börjar höstterminen 1980. I den mån detta leder till nya överväganden och förslag från UHA kan jag få anledning att äterkomma till regeringen i frågan under hösten.

I anslutning till frågan om direktövergången vill jag beröra vissa aspekter

Prop. 1979/80: 158 10

på förhållandet mellan högskolestudier och värnpliktstjänstgöring. För att främja möjligheterna till direktövergang har jag I det föregående förordat att sökande med gymnasiebetyg som är högst tre är gamla skall paranteras en tredjedel av platserna på varje linje tmotsv.). Den stora grupp som fullgör sin grundläggande värnpliktstjänstgöring inom tre år efter avslutade gymnasiestudier kan genom denna få sina möjligheter till direktövergäng begränsade på ett sätt som framstår som orättvist. Det finns därför anledning att överväga ett system som innebär att den. som antagits till utbildningslinje men på grund av värnpliktstjänstgöring inte kan ta sin plats i

anspråk, får behålla platsen intill den studiestart som inträffar närmast

efter värnpliktstjänstgöringens slut. Denna fråga innehaller emellertid flera problem både av teknisk natur och i fråga om information till de sökande. Jag är därför inte beredd att ta slutlig ställning innan det hela har utretts närmare. Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt UHA att utreda och komma in med förslag I denna fråga.

2.4 Meritvärdering av arbetslivserfarenhet

Vid urval till de linjer som omfattas av de nya tillträdesreglerna ges de

sökande poäng för sådan arbetslivserfarenhet som har förvärvats genom bl.a. arbete i anställning, motsvarande verksamhet. t.ex. vård av eget barn eller nära anhörig och erfarenhet från viss föreningsverksamhet. Sammanlagt får sökande tillgodoräkna sig högst 2.5 poäng för sådana erfarenheter vari kan ingå högst 2.0 poäng för anställning eller motsvarande verksamhet och högst 1.0 poäng för erfarenhet från föreningsverksamhet. Jag tar först upp frågan om tillgodoräknande av föreningsverksamhet.

Frågan om föreningsmeriter som grund för urval ull högskoleutbildning har uppmärksammats i den allmänna debatten och i riksdagen. Debatten har främst gällt huruvida sådana meriter bör utgöra en urvalsgrund eller inte.

I prop. 1978/79: 100 bil. 12 förordade jag att verksamhet i förening inte längre skulle vara poänggrundande vid urval till högskoleutbildning. Jag anförde därvid att den tendens som hade visat sig, nämligen att tillgodoräknande av föreningsmeriler missgynnar kvinnor. föreföll att bli bestående. Jag pekade också på att det har visat sig svart att rättvist bedöma vilken typ av föreningsverksamhet och omfattning av denna som skall berättiga till poäng. Riksdagen avslog förslaget ( UbU 1978/79: 38. rskr 1978/79: 3531. Enligt utbildningsutskottet borde dock prövas om inte problemen i det nuvarande svstemet kunde, helt eller delvis, undanröjas genom en översyn

av bedömningsgrunderna.

Regeringen fäste UHÅ:s uppmärksamhet på vad utskottet hade anfört i betänkandet.

UHÄ har genomfört en översyn av bestämmelserna om tillgodoräk-

nande av föreningsverksamhet och redovisar t den förut nämnda skrivel-

Prop. 1979/80: 158 4

sen den 25 februari resultatet härav. Enligt UHÄ:s bedömning är det uteslutet att genom ändrade kriterier och riktlinjer inom ramen för gällande bestämmelser i högskoleförordningen komma tull rätta med problemen kring föreningsmeriterna. Av de instanser som har yttrat sig till UHA over UHÄ-rapporten 1979: 13. Två års erfarenheter av de nya tillträdesreglerna till högskoleutbildning är endast ett tiotal för att poängen för föreningsmeriter skall bibehållas i sin nuvarande form. Det övervägande antalet remissinstanser anser att de negativa konsekvenserna av föreningsmernerna är

påtagliga. I många yttranden förekommer. som alternativ ull ett första-

handsförslag om fullständigt avskaffande av poängen för dessa meriter. ett andrahandsförslag. nämligen att föreningsmertternas pvängmässiga vikt skall minskas.

UHÄ anser att kvalificerade erfarenheter av föreningsliv på samma sätt som arbetslivserfarenhet kan ha ett betydande värde för högskolestuderande. även om det av naturliga skäl är svärt att precisera och mäta detta värde. Dessa fördelar kan emellertid enligt ämbetets mening knappast väga upp de nackdelar som ligger i att föreningsmeriterna utgör ett så svärbehandlat inslag i tillträdessystemet. helt beroende av ofta skönsmässiga bedömningar. UHÄA anser att de skäl för ett avskaffande av föreningsmeri-

ternas poängvärde som anfördes av UHÄ hösten 1978 alltjämt är giltiga

och föreslär att reglerna skall ändras så att sökande inte längre skall kunna

erhålla poäng för föreningsverksamhet.

Även jag anser att de problem i samband med tillgodoräknande av föreningsverksamhet som angavs i prop. 1978/79: 100 kvarstår och förordar därför att verksamhet 1 förening inte skall vara poänggrundande vid urval till högskoleutbildning fr. o. m. antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1982.

Enligt nuvarande ordning får sammanlagt högst 2,5 poäng tillgodoräknas för arbetslivserfarenhet och föreningsverksamhet. Vid bifall till mitt förslag om att föreningsverksamhet inte skall tillgodoräknas vid urval begränsas tillgodoräknandet av arbetslivserfarenhet till högst 2.0 poäng. För betygsmeriter får tillgodoräknas högst 5,0 poäng. UHA redovisar i sin

skrivelse att förhållandevis många av de instanser som har yttrat sig över

nyssnämnda rapport, har framhållit att de anser att arbetslivserfarenheten har getts en för stor tyngd i förhållande till betygsmeriter. UHA anför för

sin del att en förbättring av möjligheterna för direktövergäng från gymna-

sieskola till högskola bör kunna gynna yngre sökande utan arbetslivserfarenhet. Genom borttagandet av meritering genom föreningsverksamhet ökar betygens poängmässiga tyngd vilket också bör gynna yngre sökande. UHÄ förordar mot denna bakgrund att den maximala poängen för arbets-

livserfarenhet tills vidare behålls oförändrad vid 2.0.

Enligt min mening kan ifrågasättas om arbetslivserfarenheten bör ha den tyngd i förhållande till betygen som den högsta poängsumman — 2,0 — ger.

Arbetslivserfarenhetens vikt vid urval kan belysas med följande exempel.

Prop. 1979/80: 158 12

En sökande med 3,1 poäng för betygsmerner och full poäng för arbetslivsmeriter kan nu slå ut en sökande som har 5,0 betygspoäng men saknar arbetslivspoäng. Även om arbetslivet, som jag många gånger tidigare har framhållit. ger erfarenheter som är värdefulla för högskolestudier är det

enligt min mening tveksamt om vikten av sådan erfarenhet kan tillätas vara

så stor att den väger upp två hela betygspoäng, särskilt med hänsyn till att de sökandes betyg i praktiken uppvisar en relativt begränsad variation. Det är främst två förhållanden som gör mig tveksam i detta avseende. Det ena är att arbetslivserfarenhet nu tillgodoräknas enligt en mycket vid och generös definition. UHÅÄ har till följd av riksdagens beslut med anledning av prop. 1978/ 79:197 om vårdutbildning inom högskolan fått regeringens uppdrag att undersöka förutsättningarna för att ge särskilt värdefull arbetslivserfarenhet meritvärde vid urval till vårdutbildningar. Om det för dessa utbildningar visar sig möjligt att avgränsa sådan arbetslivserfarenhet som är av särskild betydelse för dem blir det naturligt att också undersöka dessa möjligheter för övriga delar av högskolan. Därvid kommer givetvis förhållandet mellan arbetslivspoäng och betygspoäng i ett annat läge. Enligt min

mening blir det då mera motiverat att låta arbetslivserfarenheten väga förhållandevis tungt vid urval till högskoleutbildning. Så länge detta inte är

fallet anser jag det svårt att motivera att skillnaden mellan ett medelbetyg i gymnasieskolan och ett toppbetyg skall kunna uppvägas av fem års arbetslivserfarenhet inom vilket område som helst. Det kan ifrågasättas om en

sådan ordning inte har negativa fölider för viljan att göra en fullödig

arbetsinsats under gymnasiestudierna och om den därmed inte kan ge negativa effekter för högskoleutbildningens kvalitet. Det är enligt min mening möjligt att ta tillvara det allmänna värde som en viss tids arbetslivserfarenhet ger och att stimulera de studerande att skaffa sig sådan erfarenhet även om den ges en lägre högsta poäng vid urval än 2,0. Det andra förhållandet som jag vill peka på är följande. Ett av huvudskä-

len för att tillgodoräkna arbetslivserfarenhet vid urval till högskoleutbild-

ning var att man därmed skulle ge äldre studiesökande vidgade möjligheter att få tillträde till högskolan. Man förutsatte då att det i huvudsak skulle röra sig om personer med en förhållandevis långvarig erfarenhet av arbetslivet, vilka under sina yngre år av olika skäl inte haft möjlighet att gå vidare till högskoleutbildning. Ett annat starkt skäl för att tillgodoräkna arbets- Jivserfarenhet var att denna, vilket jag nyss har framhållit, ger för högsko- ”Jestudier värdefull erfarenhet och dessutom i övrigt berikar högskolans

verksamhet. Den statistik som jag i det föregående har redovisat ger

emellertid vid handen att närmare 70 procent av dem som antas till här

berörda utbildningslinjer inom högskolan inte är äldre än 24 år. Om man

räknar bort dem som till följd av mitt förslag i det föregående kommer att

antas inom utrymmet för direktövergång, skulle alltså ytterligare 40 pro-

cent av dem som antas till högskoleutbildning vara under 25 år. Urvalet

Prop. 1979/80: 158 13

bland dessa grundas på den sammanlagda poängsumman av betygs- och arbetslivsmeriter. Storleken av det tal med vilket arbetslivserfarenhet tillgodoräknas blir inte någon avgörande fråga för att rekrytera något äldre studerande till högskoleutbildning. Däremot spelar storleken på talet en betydande roll i konkurrensen mellan sökande under 25 är, eftersom arbetslivspoängen för dem så påtagligt är ett komplement till betygspoang. Dessa är ju behöriga endast i resp. gymnasiekvotgrupp. IF eller Il, medan äldre sökande normalt är behöriga i såväl någon av nämnda kvotgrupper

som kvotgrupp IV. Även detta förhållande talar enligt min mening mot att

arbetslivserfarenhet med så allmän karaktär behålls med nuvarande vikt gentemot betygsmeriler.

Vid mina överväganden i denna fråga har jag kommit till slutsatsen att allmän arbetslivserfarenhet ger de studerande en breddad referensram av värde för deras högskolestudier. Den bör därför alltjämt tillgodoräknas som merit vid urval till högskoleutbildning. Med hånsyn til att hittillsvarande erfarenheter visar att arbetslivspoängen framförallt påverkar urvalet biand förhållandevis unga studiesökande, för vilka kunskaper inhämtade i gymnasieskolan alltjämt måste vara grundläggande för framgångsrika studier i högskolan, anser jag emellertid att arbetslivserfarenhetens tyngd bör minskas. Jag förordar därför att arbetslivserfarenhet tillgodoräknas med högst 1.7 poäng enligt de grunder jag anger i det följande.

För att enligt nuvarande ordning nå den högsta poängen för arbetslivserfarenhet fordras fem år av förvärvsarbete eller motsvarande aktivitet. Det innebär att för varje är kan uppnås 0,4 poäng. Vid en sänkning av arbetslivspoängen från 2,0 till 1,7 skulle. utan ändring av den tid som fordras för att uppnå den högsta poängen. varje är endast ge 0,34 poäng. Syftet med mitt förslag I det föregående är att minska arbetslivserfarenhetens vikt i förhållande till betygen och inte att skärpa kraven för att få tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet. Därav följer att tiden för att uppnå den högsta arbetslivspoängen mäste ändras. Den bör fastställas så att de sökande i huvudsak bör kunna tillgodoräkna sig arbetslivspoäng på det sätt som sker idag.

För närvarande tillgodoräknas varje tremånadersperiod av arbetslivserfarenhet 0,1 poäng. För att uppnå 1,7 poäng skulle säledes fordras fyra år och tre månaders arbetslivserfarenhet. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att jag nyss har förordat en högsta ålder av tre är på avgångsbetyg från gymnasieskolan för sökande som skall antas inom det föreslagna garantiutrymmet för direktövergång. Ur informationssynvinkel är det angeläget att antagningssystemet innebär så få och så enkla tidsbegränsningar i skilda

avseenden som möjligt. Därtill kommer en viss risk. framförallt vid de kraftigt efterfrågade utbildningslinjerna, för att skillnaden mellan tiden för att få tillgodoräkna avgångsbetyg från gymnasieskolan och tiden för att kunna uppnå högsta möjliga arbetslivspoäng kan leda till att vissa berörda under en period inte har någon möjlighet att komma ifråga för antagning.

Prop. 1979/80: 158 14

Jag förordar därför att den högsta arbetslivspoängen. 1.7. skall uppnäs

genom tre ars arbetslivserfarenhet. Det innebär att det kommer att bli

något lättare än nu för de studiesökande att uppnå 1.7 poäng för arbetslivserfarenhet.

Jag har nyss nämnt att tre månaders arbetslivserfarenhet tillgodoräknas med 0,1 poäng. Tre ärs arbetslivserfarenhet skulle därmed ge högst 1.2 poäng. Används tremånadersperioden som bas för poängberäkningen över hela treärsperioden och med maximipoängen 1.7. ger varje modul 0.142 poäng. En påtaglig nackdel med en sådan lösning är att arbetslivserfarenheten skulle komma att tillgodoräknas med tusendels poäng och betygsmeriter med tiondels poäng. En sådan lösning ter sig knappast rimlig. Enligt min mening är det emellertid inte nödvändigt att tillgodoräkna arbetslivserfarenheten exakt lika över hela treärsperioden. För närvarande gäller att arbetslivserfarenhet inte får tillgodoräknas om den inte uppgår till minst 15 månader. Det finns enligt min mening skäl för att åsätta de första

15 mänaderna av arbetslivserfarenhet en något högre poängsumma än de

resterande 21 månaderna, vilka bör tillgodoräknas på samma sätt som nu sker. Med en högsta poäng för arbetslivserfarenheten om 1.7 skulle en sådan lösning innebära att de första 15 månaderna tillgodoräknas med 1.0 poäng och de resterande 21 månaderna med sammanlagt 0.7 poäng. dvs. 0,1! poäng per tremånadersperiod. Reglerna innebär med andra ord att den först förvärvade arbetstivserfarenheten värderas något högre än senare

förvärvad sådan erfarenhet. Detta kan också vara rimligt med hänsvn till

att de sökandes kunskaps- och erfarenhetsutbyte från arbetslivet torde

vara störst under den första tiden i sådant arbete. Reglerna innebär också

att sökande med arbetslivserfarenhet gynnas i någon mån jämfört med vad som gäller idag. Detta kan medföra en viss stimulans att skaffa sig arbetslivserfarenhet. Med hänsyn till att arbetslivserfarenhetens totala vikt minskas och mot bakgrund av vad jag har anfört ovan anser jag dock att en sådan förändring bör komma till stånd. Jag förordar säledes att de IS månader som krävs för att få tillgodoräkna arbetslivserfarenhet åsätts ett värde av 1.0 poäng och att arbetslivserfarenhet därutöver tillgodoräknas

med 0,1 poäng per tremånadersperiod.

De förändringar I fråga om tillgodoräknande av arbetslivserfarenhet som

jag nu berört bör av informationsskäl genomföras samtidigt med att möjlipheten att tillgodoräkna föreningsmeriter avskaffas, dvs. enligt mitt förslag i det föregående inför antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1982.

För närvarande gäller att i kvalifikationsperioden om 15 mänader skall ingå en period om minst nio månader som avser samma anstillning eller verksamhet. I övrigt gäller att arbetslivserfarenhet tillgodoräknas endast

om anställningen eller verksamheten har varat minst tre månader. UHÄ har i sin skrivelse föreslagit att regeln om niomänadersperioden slopas.

UHÄ grundar sitt förslag på att en minimiperiod om nio månader i samma

Prop. 1979/80: 158 IS

anställning inte harmonierar särskilt väl med trygghetslagar och normal omfattning på beredskapsarbeten. En rad undantag har också fätt göras från bestämmelsen. Dispens från kravet om nio månader beviljas 1. ex. vid företagsnedläggning, vid beredskapsarbete eller i fråga om klimatberoende arbete. Enligt UHÄ kan en sådan ordning vara svår att förena med en enhetlig och rättvis behandling av olika sökande. UHÄ:s förslag innebär att all arbetslivserfarenhet skall tillgodoräknas som omfattar minst tre månader i samma anställning eller verksamhet förutsatt att den totalt uppgår till minst 15 månader. Jag anser att UHÄA har anfört övertygande skäl för sitt förslag. Därför biträder jag det.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om meritvärde för den typ av arbete som innebär vård av barn under tio år och vård av en eller flera personer som på grund av sjukdom, ålder eller handikapp är i behov av särskild omvärdnad. I prop. 1975:9 anslöt sig föredraganden ull KK: s förslag att all slags arbetslivserfarenhet skulle ullgodoräknas. Riksdagen

het av nämnt slag vid arbete i eget hem. Jag anser att arbete med hemvård även I den vårdades hem bör tillgodoräknas under förutsättning att vissa krav är uppfyllda, t. ex. att arbetets omfattning motsvarar minst halvtidstjänstgöring.

antagningen till högskoleutbildning som börjar vårterminen 1981.

2.5 Vissa frågor rörande särskild behörighet m. m.

Jag tar först upp frågan om de särskilda förkunskaperna. Utbildningsutskottet anförde i sitt utlätande UbU 1975: 17 s. 37:

”Universitets- och högskolestudierna skall. som också understryks i propositionen, bygga på en oförändrad utgångsnivå. Utskottet utgår därför från att de särskilda förkunskapskrav, som kommer att ställas upp, i förening med den nya allmänna behörighetsregeln kommer att trygga att de studerande vid de olika utbildningsvägarna vid universitet och högskolor har den allmänorientering och de övriga förkunskaper som behövs.” (UbU 1972: 31 s. 6.)

Det vidgade högskolebegreppet kräver att behörighetsvillkoren för högskolestudier uttrycks genom dels allmänna. dels särskilda behörighetsvill-

kor. Syftet med de ändrade reglerna för behörighet är således inte att de

studerande i förkunskapshänseende skall komma sämre förberedda till exempelvis sådan högskoleutbildning som i dag tillhör UKÄ:s ansvarsområde. Med den preciseringen att det nyssnämnda uttalandet från år 1972 avser utbildningar inom UKÄ: s nuvarande ansvarsomräde och inte de nya utbildningar som genom propositionen 1975:9 kommer att föras till hög-

skolan vill utskottet bekräfta att dess uttalande från år 1972 alltjämt är giltigt.”

Prop. 1979/80: 158 16

I bl.a. vissa remissyttranden över UHA-rapporten Två års erfarenheter av de nya tillträdesreglerna tll högskoleutbildning har anförts att behörighetsreglerna inte har förmått att garantera tillräckliga reella förkunskaper vid högskolestudiernas början. Bristerna anses främst gälla språk och de naturvetenskapliga ämnena. Frågan om de studerandes baskunskaper är av avgörande betydelse för kvaliteten på högskoleutbildningen. Det ankommer på UHA och de lokala högskolemyndigheterna att följa utveck-

lingen beträffande den särskilda behörighetens omfattning i detta avseende

och vidta erforderliga åtgärder.

Enligt nu gällande regler får i vissa fall betyg i. förutom gymnastik, två åmnen utelämnas vid bestämmande av betygsmedelvärde. Bestämmelsen innebär bl. a. att ett ämnesbetyg som erfordras för att den sökande skall

uppfylla kraven på särskild behörighet kan utgå vid beräkning av betvgs-

medelvärdet om det är lägre än flertalet övriga betyg. De särskilda behörighetsvillkor som ställts upp för tillträde till viss utbildningslinje avser sådana ämnen i vilka en viss bas krävs för att utbildningen skall kunna

tillgodogöras tillfredsställande. Nu nämnda principer är enligt min mening

motstridiga. varför jag avser att föreslå regeringen en ändring av innebörd att betyg i ämnen som krävs för särskild behörighet inte skall få räknas bort vid bestämmande av betygsmedelvärdet.

Om krav på kunskaper i mer än ett ämne är uppställt som särskilt förkunskapskrav för behörighet till viss utbildning avser kravet ett medelvärde av betygen i dessa ämnen eller grupper av ämnen om lägst 3.0. Detta kan i vissa fall leda till att presumtiva studerande kan kompensera ett mycket lägt betyg i ett för den sökta utbildningen synnerligen väsentligt ämne med högre betyg i andra ämnen. T. ex. kan en sökande vara behörig att antas till kemistlinjen eller maskintekniklinjen trots att han eller hon har

betyget I i matematik. Detta kan, bl. a. med hänsyn till vad som har anförts i det föregående, inte vara förenligt med kraven på att de studerande skall

ha tillräckliga reella förkunskaper vid högskolestudiernas början. Jag avser

därför att föreslå regeringen en ändring av bestämmelserna så att krav på

kunskaper i mer än ett ämne skall kunna avse betyget 31 enskilda ämnen och inte som nu alltid avse betygsmedelvärdet för de särskilda behörighetsämnena eller grupper av dessa.

Betyg i ämnen som kompletterats för behörighet påverkar enligt nuva-

rande regler inte betygsmedelvärdet. Mot bakgrund av den betydelse behörighetskraven har för den studerandes möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen och i konsekvens med vad jag nyss har anfört anser jag — i enlighet med vad den centrala organisationskommittén för högskolereformen på sin tid föreslog — att betyg i behörighetskompletterade ämnen skall kunna sänka betygsmedelvärdet. Jag avser att senare föreslå regeringen att

ändra reglerna i enlighet härmed.

Förändringarna bör med hänsyn till konsekvenserna för studievalen inför och inom gymnasieskolan träda i kraft först inför antagningen till utbildning som börjar höstterminen 1984.

Prop. 1979/80: 158 17

2.6 Vissa frågor rörande tillträde till enstaka kurs

I prop. 1979/80: 100 bil. 12 har framhållits att den utvärdering som hittills har gjorts rörande antagning till högskolan i huvudsak rör de allmänna utbildningslinjerna. En stor del av högskolans utbildningsutbud ges emellertid i form av enstaka kurser. För dessa gäller andra antagningsregler. För att få en samlad överblick över antagningen till högskoleutbildningen fordras därför också en utvärdering av antagningen tll enstaka kurser. UHÄ har i sin skrivelse den 25 februari anmält sin avsikt att genomföra en

sådan.

I detta sammanhang bör enligt min mening uppmärksammas frågan om att dela in de enstaka kurserna i kategorier med hänsyn tull bl.a. syftet med dem. Jag har i prop. 1979/80: 104 om vissa högskoleadministrativa frågor aviserat ett uppdrag till UHÄ att utreda möjligheterna att genomföra en sådan indelning av enstaka kurser. I uppdraget bör inga att söka ange de enstaka kursernas karaktär — dvs. om kurserna är grundkurser. fortsättningskurser etc.

Den differentierade bild som det samlade utbudet av enstaka kurser uppvisar kan anföras som skäl för att också differentiera tillträdesreglerna för olika slag av kurser.

När ordningen med enstaka kurser skapades i samband med högskolere-

formen var syftet i första hand att dessa kurser skulle tillgodose krav på

och önskemål om fortbildning och vidareutbildning. De enstaka kurserna skulle utgöra hörnstenarna i ett system avpassat för återkommande utbildning.

Inom framförallt de förutvarande humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteternas områden har dock utvecklingen blivit delvis annorlunda. De enstaka kurserna är här ofta av mer bestående och allmän karaktär och utgör för de sökande i praktiken studiealternativ till allmänna utbildningslinjer. Som exempel kan nämnas kurser i svenska om 40 och 60 poäng. samhällskunskap 40 poäng, historia 20 poäng och samhällsgeografi 20 poäng. Andra exempel är det stora antalet mindre språkämnen. Det har visat sig vara svårt för högskolemyndigheterna att för denna typ av kurser fastställa kriterier för förtursantagning, varför kursplatserna i huvudsak tillsätts efter de sökandes prioriteringsordning samt efter lottning.

Jag avser att, i enlighet med vad jag nyss har anfört, inom kort förelägga

regeringen förslag om att ge UHÄ i uppdrag att utreda en uppdelning av de

enstaka kurserna i olika kategorier beroende bl. a. på vilket syfte kurserna i första hand svarar mot. Det kan i det sammanhanget vara naturligt att också pröva huruvida olika tillträdesregler bör gälla för olika kategorier av kurser. Dessutom bör UHÄ inom ramen för detta uppdrag av regeringen bemyndigas att bedriva försöksverksamhet med t. ex. den antagningsordning som gäller för allmänna utbildningslinjer.

2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 158

Prop. 1979/80: 158 18

2.7 En högsta ålder för antagning

I diskussionen kring högskolereformen har ibland gjorts gällande att tillströmningen av äldre studerande har varit stor. En genomgång av antagningen till allmänna utbildningslinjer inför höstterminen 1979 och vårterminen 1980 visar att antalet antagna i åldersgrupperna 40—44 år och över 45

är är få och att dessa studerande oftast inte återfinns på linjer som är kraftigt efterfrågade.

Av de antagna inför höstterminen 1979 till de allmänna utbildningslinjer som omfattas av de nya behörighets- och urvalsreglerna var 2.1 procent (291 studerande) i åldern 40-44 år och Hl procent (152 studerande) 45 är och över. Motsvarande siffror för vårterminen 1980 var 3,8 procent (145 studerande) och 2.1 procent (78 studerande). Fördelningen på sektorer de

båda terminerna framgår av följande tabeller.

Höstterminen 1979

Sektor antagna 40—44 år antagna 45 är—

antal procent — antal procent utbildning för administrativa.

ekonomiska och sociala yrken 137 2.4 76 1.3 utbildning för kultur-

Utöver till allmänna utbildningslinjer inom de olika sektorerna antogs i nämnda åldersgrupper höstterminen 1979 2,3 procent (12 studerande) resp.

2.1 procent (11 studerande) till lokala utbildningslinjer.

Vårterminen 1980

Sektor antagna 40—44 år antagna 45 år—

antal procent = antal procent utbildning för administrativa.

ekonomiska och sociala yrken 76 3,5 33 [0 utbildning för kultur-

Utöver till allmänna utbildningslinjer inom de olika sektorerna antogs i nämnda äldersgrupper vårterminen 1980 4,2 procent i äldern 45 år— (I studerande) till iokal utbildningslinie.

Prop. 1979/80: 158

Fördelningen av studerande 1 de aktuella åldersgrupperna på linjer inom sektorerna framgår av en förteckning som bör fogas som bilaga 3 ull

protokollet i detta ärende.

I debatten har ofta antagningen av äldre studerande ull länga utbildningslinjer, t.ex. läkarlinjen. kritiserats. Tillgänglig statistik visar att 19 studerande över 40 är antogs till linjen inför höstterminen 1979. Av dessa var tre över 45 är. Till linjen antas totalt I 000 studerande per läsår. Den slutsats som kan dras av det hitulls tillgängliga materialet är att det knappast finns anledning att sätta en övre åldersgräns för ullträde till högskoleutbildning. En sådan kan också antas bli svår att tillämpa. Jag anser emellertid att det är viktigt att denna fråga följs med uppmärksamhet.

Skulle en markant ökning av andelen antagna i åldern 40 år och däröver i

länga. krafögt efterfrågade utbildningar inträtfa, kan det finnas skäl att överväga en högsta åldersgräns för antagning. Det ankommer på UHÄ att följa denna utveckling i sitt fortsatta uppföljningsarbete och vid behov

föreslå lämpliga åtgärder.

2.8¶Vissa övriga frågor

När antalet kvotgrupper för urval vid antagning till högskoleutbildning bestämdes framfördes ett starkt krav på att folkhögskolestuderande skulle

få tillgodoräkna sig poäng för studieomdöme. Eftersom detta inte var

möjligt att jämföra med betyg från gymnasieskolan. hänfördes studerande med studieomdöme tll en särskild kvotgrupp. grupp II. Det har nu visat sig att få sökande hänförs till denna grupp. Om antalet sökande som kan

hänföras till en viss kvotgrupp är få. riskerar dessa sökande att missgynnas

vid urvalsförfarandet förutsatt att de inte är behöriga också i en ytterligare kvotgrupp. Jag anser att en sådan risk föreligger för sökande i kvotgrupp IT och avser att I samband med att jag. som jag tidigare har anfört. föreslär regeringen att uppdra åt UHÄ att utreda och lämna förslag om en ny ordning för direktövergång också föreslå att UHÄ får i uppdrag att pröva möjligheterna att låta kvotgrupp Ill utgå ur antagningssystemet. Förutsätt-

från folkhögskola kan få tillgodoräkna sig detta på annat sätt.

I samband med att riksdagen beslöt om att högskolan från den I juli 1979 skulle vara totaldimensionerad angavs också att de studerande som Jäsåret

1978/79 eller tidigare inom det fria området hade påbörjat studier på allmän linje eller enstaka kurs, vilken fortsatte efter den 1 juli nämnda år. skulle ha

rätt att få fullfölja studierna på denna linje eller kurs. Rätten att enligt övergångsbestämmelser (SFS 1977:459) fullfölja studier enligt äldre stu-

dieordning skulle inte heller ändras i och med att det fria området upphörde (UbU 1978/79: 31). Jag har erfarit att det på vissa håll råder en viss oro bland de studerande

om det kommer att vara möjligt att fullfölja tidigare påbörjad utbildning i

Prop. 1979/80: 158 20

enlighet med riksdagens uttalande. Det är enligt min mening självklart att den som har antagits till vissa studier inom högskolan också skall ges rätt

att fullfölja dem även om förändringar i administrativa hänseenden genomförs under tiden. Jag har därför utgått från att de lokala högskolemyndighe-

terna planerar verksamheten så att de studerande inom den tidigare fria sektorn ges möjlighet att fullfölja sina studier.

Enligt gällande bestämmelser anförs besvär över UHÄ:s och SÖ:s beslut i frågor rörande tillträde av studerande till högskoleutbildning hos

regeringen. Antalet besvärsärenden är förhållandevis stort, ca 800 om året.

De medför en betydande arbetsbelastning för regeringskansliet. De sökande får ofta vänta på ett slutligt beslut om antagning till efter terminsstarten.

Jag anser att denna ordning är otillfredsställande och avser att senare

föreslå regeringen att frågan om rätt att hos regeringen anföra besvär över beslut i frågor om tillträde till högskoleutbildning utreds särskilt.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om garanti m.m. för

direktövergång från gymnasieskolestudier till högskolestudier samt

2. godkänna vad jag har förordat i fråga om tillgodoräknande av

föreningsmeriter och arbetslivsmeriter vid urval.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1979/80: 158 21

Bilaga I

Reg nr 600-880/80

UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLE- 1980-02-25

ÄMBETET Byrån för central antagning Avdelningsdirektör H. Larsson, ef

Regeringen

Utbildningsdepartementet

10333 STOCKHOLM

Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om urval till grundläggande högskoleutbildning

I Inledning

De nya principer för tillträde till grundläggande högskoleutbildning som beslutades av riksdagen är 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975:19, rskr

1975: 179) och sedermera konkretiserats i 5 kap. högskoleförordningen

(1977: 263) tillämpades första gången vid antagning till utbildning som började höstterminen 1977. De nya bestämmelserna, som markerar slut-

punkten för ett redan 1965 inlett utrednings- och beredningsarbete, har

således varit i kraft endast kort tid.

UHÄ har till uppgift att fortlöpande följa och utvärdera effekterna av bl.a. de nya tillträdesreglerna. Detta sker inom ramen för ett särskilt projekt. det s.k. tillträdesprojektet, inom UHÄ:s program för uppföljning av högskolereformen.

Vissa konsekvenser av de nya tillträdesreglerna, närmare bestämt en del bestämmelser om urval har redan tidigt uppmärksammats i den allmänna diskussionen om hithörande högskolefrågor. UHÄ vill i sammanhanget

erinra om sin skrivelse 1978-10-02 med förslag om avskaffande av poäng

för föreningsmeriter. Vidare har UHÄ i skrivelse 1978-10-11 föreslagit att arbetslivserfarenhet som förvärvats under terminstid i gymnasieskolan inte skall få tillgodoräknas som merit. Medan det förra förslaget inte lett till

någon förändring i regelsystemet, har det senare lett till en ändring av i

första hand 5 kap. 34 § högskoleförordningen.

I det följande lägger UHÄ fram förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om urval bland behöriga sökande till utbildningslinjer som omfattas av det centrala, datorbaserade antagningssystemet vid UHÄ. Härvid har som utgångspunkter för ändringsförslagen tjänat dels diskussionerna i

hithörande frågor, bl. a. i riksdagen, dels också den ovannämnda uppfölj-

Prop. 1979/80: 158 2

ningen av tilträdesreglerna inom UHÄ. UHÄ vill stryka under att det från UHA:s sida nu endast år fråga om ett första steg. I cen med nödvändighet kortsiktig prövning av tillträdesreglernas effekter. begränsat till justeringar på enstaka punkter i regelsystemet inom ramen för de av riksdagen är 1975 beslutade principerna.

Från det ovan nämnda tillträdesprojektet inom ramen för UHÄ:s reformuppföljningsprogram utkom i början av hösten 1979 en första sammanfattande rapport. för vars innehåll författaren ensam svarar. I räpporten behandlas två ärs erfarenheter av den centrala antagningen till en stor del av de allmänna utbildningslinjerna.

Rapporten och den av denna föranledda diskussionen utgör en viktig del av underlaget för de överväganden och förslag UHÄ nu presenterar. Som bilagor till denna skrivelse fogas därför dels rapporten. dels den inom UHÄA upprättade PM som bifogades rapporten i samband med att denna remitterades. dels de yttranden som inkommit till UHÄ med anledning av remissen jämte en sammanställning av yttrandena. dels slutligen det yttrande över rapporten som avgivits av UHÄ:s antagningsnämnd.

2 Allmänt

2.1¶Det långsiktiga perspektivet

Som avan påpekats gäller de nuvarande bestämmelserna om behörighet

och urval endast sedan 1977-07-01. Frågan om nya villkor för tillträde till grundläggande högskoleutbildning utreddes dessförinnan under en lång följd av är med början 1965. då kompetensutredningen (KU) tillsattes. Riksdagen fattade våren 1972 vissa principbeslut i tillträdesfrägorna till ledning för det fortsatta arbetet på omrädet. Samma är tillsattes kompetenskommittén (KK) för att. på grundval av bl.a. detta riksdagsbeslut.

fullfölja KU:s mer principiellt inriktade arbete. Riksdagens beslut våren

1975 om reformering av högskoleutbildningen innefattade, som ovan

nämnts, principerna för behörighet och urval till sådan utbildning. Förslag

till författningsbestämmelser, grundade på riksdagsbeslutet. avgavs därefter av den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) i slutet av 1975, och regeringen meddelade slutligen de nuvarande bestäm-

melserna i 5 kap. högskoleförordningen. Tillträdesfrågorna har säledes varit föremål för en ingående behandling under många år i form av både utredningen och successivt fattade politiska

beslut. I detta sammanhang vill UHA erinra om syftena med tillträdesreformen. BI. a. skulle de nya bestämmelserna möjliggöra en mer varierad sammansättning av studerandegruppen och en jämnare social rekrytering till högskoleutbildningen. Även om röster nu på sina håll höjs för en mer genomgripande omprövning av de sedan 1977 gällande bestämmelserna på området står det, inte minst mot bakgrund av ovanstående resumé av

Prop. 1979/80: 158 23

utvecklingen fram till reformen. enligt UHÄ:s uppfattning klart att en sådan omprövning av gällande principer kräver läng tid för nya överväganden och också med all säkerhet mäste innefatta stora insatser i form av olika undersökningar och utredningar. Enligt UHÄ:s mening bör frågan om en mer genomgripande omprövning av tillträdesreglerna aktualiseras först då gymnasieutredningens arbete slutförts och det blir möjligt att

grunda övervägandena på de nya förutsättningar, säväl när det gäller betyg

som urvalsgrund som när det allmänt gäller kopplingen gymnasieskola — högskola, i vilka detta arbete kan antas resultera.

Till frågor som redan nu aktualiserats i olika yttranden och debattinlägg.

men som enligt UHÄ: s mening måste föras till nämnda mer långsiktiga

utredningsperspektiv hör frågan om en ökad differentiering av tillträdesbestämmelserna mellan olika utbildningslinjer eller grupper av linjer, till vilka antagningen nu sker genom det centrala, datorbaserade antagnings-

systemet, liksom frågan om en annan rollfördelning än den nuvarande

mellan central och lokal antagning. I båda dessa avseenden blir det i själva verket fråga om en omprövning från grunden av de nuvarande förutsättningarna för antagning, varför ett förhållandevis omfattande utredningsarbete av både principiellt och mer tekniskt-administrativt slag krävs innan

ställning kan tas till en eventuell nyordning.

2.2 Det fortsatta arbetet med uppföljning av tillträdeshestämmelserna

I UHÄ-rapporten 1979: 13 anges (s. 176 f) nägra frågor som borde kunna komma i fråga för fortsatta undersökningar. Också i remissvttrandena över rapporten förekommer flera olika förslag till fortsatta undersökningar. Det undersökningsbehov som framstår som mest angeläget för det stora flertalet remissinstanser gäller en utvärdering också av reglerna för antagning till enstaka kurser. UHÄ delar uppfattningen att en undersökning av hur

sökande och antagna till enstaka kurser fördelar sig på t. ex. ålders-. yrkes-

och utbildningsgrupper är angelägen och konstaterar att utbildningsministern givit uttryck åt samma bedömning (prop. 1979/80: 100 bil. 12 s. 362). Denna fråga kommer därför att ges hög prioritet av UHÄ i det fortsatta uppföljningsarbetet.

UHÄ är i övrigt inte berett att nu gå in på inriktningen av det fortsatta arbetet med uppföljning av tillträdesreglerna. Behandlingen i regering och riksdag av de förslag UHÄ nu presenterar torde bl. a. ge viktiga utgångspunkter härvidlag.

Utöver uppföljningen av reglerna för behörighet och urval pågår inom UHÄ visst utredningsarbete i frågor som rör främst antagningens Organisa-

tion och utförande. Sålunda remissbehandlas för närvarande UHA-rappor-

ten 1979: 28 Anmälningstiderna i högskolan. Rapporten utgör resultatet av ett arbete som bedrivits av en grupp, i vilken ingått företrädare för,

förutom UHÄ, skolöverstyrelsen (SÖ), Svenska kommunförbundet.

Prop. 1979/80: 158 24

Landsungsförbundet. Sveriges Förenade Studentkärer, verksamheten inom högskolan samt berörda personalorganisationer. Gruppens kanske viktigaste förslag är att den nuvarande anmälningstiden vid antagning inför höstterminen för huvuddelen av den statliga högskoleutbildningen skall flyttas från för närvarande den 15 juni till den I april (central antagning) resp. den 15 maj (lokal antagning). UHA räknar med att för sin del kunna ta ställning i hithörande frågor i maj 1980 och därefter anmäla resultatet för regeringen.

En granskning av det centrala, datorbaserade antagningssystemet vid UHÄ, som nyligen utförts av riksrevisionsverket (RRV). utgör ett värdefullt bidrag till överväganden om antagningsfrågornas organisatoriska och tekniska aspekter. Med denna granskning som utgångspunkt undersöks inom UHÄ för närvarande möljligheterna att systematiskt revidera det datorbaserade systemet med ledning av bl. a. erfarenheterna av hittillsvarande verksamhet samt förändringar avseende olika förutsättningar för

systemets funktion. UHÄ torde få anledning att återkomma i hithörande

frågor i den mån mer omfattande medelsbehov för systemöversynen aktualiseras.

Nyssnämnda revidering anknyter till en annan uppgift på antagningsområdet. där UHÄ nyligen inlett ett mer konkret utredningsarbete. nämligen anpassning av antagningen till kommunal högskoleutbildning tll de nya förutsättningar som ges av riksdagens beslut med anledning av prop. 1978/

79:197 om värdutbildning inom högskolan. Arbetet, som bedrivs av en

arbetsgrupp med företrädare för UHÄ, SÖ, de båda kommunförbunden,

den kommunala antagningsverksamheten och berörda studerandeorganisationer. beräknas kunna slutföras i ett första steg, som rör valet av antagningsorganisation i stort. under första halvåret 1980. UHÄ avser att snarast möjligt därefter förelägga regeringen förslag i de frågor som blir aktuella.

2.3¶Förändringar på kort sikt

Som närmare utvecklas i det följande finns det enligt UHÄ:s mening skäl för att nu göra vissa ändringar i gällande bestämmelser med hänsyn tll

lertid delvis komplicerade. För att med större säkerhet kunna avgöra hur

en ändring av en viss bestämmelse verkar i det stora sökandematertalet bör man sålunda ha tillgång till resultatet av simulerade antagningar som gjorts enligt ändrade förutsättningar. Varje regeländring kan beräknas kräva en särskild sådan simulering. Av olika anledningar, bl.a. den begränsade kapaciteten hos datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA), som svarar för databearbetningen av antagningsmaterialet. kommer sådana simuleringar nu att endast i begränsad utsträckning kunna läggas till grund för förslag till ändringar av gällande bestämmelser. UHÄ

Prop. 1979/80: 158 [ 'n

kan således, vad gäller statistiskt redovisat material, inte bygga sina förslag i det följande på ett i teknisk mening mer omfattande underlag, som avser konsekvenser av regeländringar. Detta är självfallet ingen önskvärd situation och ett starkt skäl för att begränsa omfattningen av de förändringar som nu föreslås. Också i remissyttrandena med anledning av den ovan

nåmnda rapporten finns ett betydande stöd för synsättet att inte mera

Mot denna bakgrund redovisar UHA i det följande överväganden och förslag i följande frågor rörande urval av behöriga sökande till utbildningslinjer. till vilka antagningen sker genom det datorbaserade. centrala antagningssystemet vid UHÄ:

frågan om ”direktövergång” från gymnasieskolan och den s.k. tjugoprocentsregeln inom kvotgrupperna I och II.

föreningsmeriter som en urvalsgrund samt

den s.k. niomånadersregeln vid tillgodoräknande av poäng för arbetshyserfarenhet.

De båda förstnämnda frågorna utgör delaspekter inom ett större problemområde, nämligen fördelningen av utbildningsplatser mellan yngre och äldre sökande, Också fördelningen melfan manliga och kvinnliga sökande påverkas av att poäng ges för arbetslivserfarenhet. Föreningsmeriter som poänggivande merit innebär också bl.a. att fördelningen av platser mellan män och kvinnor påverkas.

3¶Frågan om ”direktrekrytering” från gymnasieskolan

3.1 Allmänt

En fråga som ägnats stor uppmärksamhet i debatten om de nya tillträdesreglerna gäller förutsättningarna för s. k. direktrekrytering. dvs. möjligheterna för en studerande i gymnasieskolan att inom kort tid efter gymnasiestudiernas avslutning vinna inträde i högskoleutbildning. Någon närmare precisering av hur lång tid efter den gymnasiala utbildningens avslutande som ”direktrekrytering” skall anses föreligga har som regel inte gjorts i debatten. Inte heller har det alltid gjorts klart vilken betydelse den studerandes ålder skall ha i sammanhanget. I sammanhanget har bl. a. i riksdagen diskuterats innebörden av 1975 års riksdagsbeslut vad gäller den s. k. tjugoprocentsregeln inom kvotgrupperna I och II. Bestämmelsen innebär att 20 procent av platserna inom var och en av dessa kvotgrupper besätts på grundval av enbart betyg. Dess nuvarande utformning innebär att också äldre sökande med goda betyg och arbetslivserfarenhet kan antas inom tjugoprocentsgruppen trots att syftet bakom regeln har varit att garantera en viss ”direktövergång” eller i vart fall en viss antagning också av yngre sökande utan arbetslivserfarenhet. Andelen 20 procent har av många som

Prop. 1979/80: 158 26

deltagit 1 debatten ansetts för liten, men framför allt har hävdats att bestämmelsen bör ändras på ett sätt som gör det möjligt att uppfylla det avsedda syftet. nämligen att 20 procent av platserna skulle reserveras för sökande direkt” från gymnasieskolan. Utgångspunkten för diskussionerna i denna fråga har ofta varit förhållandena inom utbildningar såsom

”tjugoprocentsgruppen” mellan sökande med högsta betyg förekommit samtidigt som medelåldern bland de antagna tenderat att bli särskilt hög.

En allmänt positiv grundinställning till att yngre sökande bereds större möjligheter till antagning kan avläsas bland dem som yttrat sig över den remitterade rapporten. Många hävdar att 20 procent av platserna i var och en av kvotgrupperna I och II bör reserveras för ”direktrekrytering”. varvid förslagen till avgränsning i form av ”betygsålder” varierar mellan ett och tre år efter gymnasieskolan. Andra föreslår en höjning av ”betygsgruppen” från 20 till exempelvis 30 eller 40 procent. Samtidigt erinras i en del remissyttranden om att trenden mot en högre älder bland de antagna inte kommit enbart som ett resultat av högskoleformen och de nya tillträdesreglerna utan funnits under hela 1970-talet. Man pekar också på att det är troligt att ”uppdämda behov” bland äldre medverkat till en ändrad äldersfördelning.

Frågan om direktrekrytering bör också, enligt UHÄ:s mening, ses i relation till den tillväxt av den yngre delen av högskolans rekryteringsunderlag som väntas i början av 1980-talet, den s.k. tjugoårspuckeln. som förorsakas av en ökning av antalet födda i mitten av 1960-talet. Denna

fråga har bl.a. behandlats i UHÄ:s anslagsframställning för budgetåret 1980/81 (UHÄ-rapport 1979: 15).

Statistik över antagningen vid UHÄ i ”tjugoprocentsgruppen” i kvotgrupp I inför höstterminen 1979 visar att av de ca 2300 antagna 90 procent

var högst 24 år gamla och 57 procent högst 20 år. Andelen antagna utan

tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet utgjorde 76 procent. Dessa uppgifter skall ses mot bakgrunden av att totalantalet antagna till samtliga berörda utbildningslinjer vid detta tillfälle uppgick till nästan 14 000, varav 73 procent ingick i kvotgrupp I och 17 procent i ”tjugoprocentsgruppen” inom denna kvotgrupp (grupp I A). Anförda uppgifter visar att åldersfördelningen bland de antagna i grupp I A starkt påverkas av att enbart betyg används vid urvalet.

Att de nya reglerna skulle få effekter i form av höjd genomsnittsålder och minskade möjligheter till övergång till högskolan direkt från gymnasieskolan var från början uppenbart. Effekterna har emellertid i vissa avseen-

den och på vissa linjer blivit större än man i allmänhet torde ha räknat med

under förberedelserna för reformen. Härtill kommer att tjugoprocentsregeln rent tekniskt fått en utformning som inte garanterar att det avsedda syftet, att säkra en viss direktövergång, verkligen uppnås. Mot denna

bakgrund anser UHÄ det nödvändigt att åtgärder nu vidtas för att under-

Prop. 1979/80: 158 27

lätta antagning inom kvotgrupperna I och II av yngre sökande utan tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet. En sådan förändring har. som ovan

päpekats. stöd i en bred remissopinion.

I det följande diskuteras olika metoder att uppnå det angivna syftet.

3.2 Avgränsning av ”tjugoprocentsgruppen” inom kvotgrupperna I och II

En möjlighet att avgränsa ”tjugoprocentsgruppen” (dvs. grupperna I A och HA) för att främja ”direktövergång” i kvotgrupperna I och II är att ställa upp en viss högsta ålder på avgångsbetyget som ett kvalifikationskrav. Effekten av en sådan avgränsning har undersökts på ett begränsat material, nämligen vad gäller antagningen till läkarlinjen. psykologlinjen, lägstadielärarlinjen och sociala linjen. i samtliga fall i grupp I A. vid antagningen inför vårterminen 1980. Dessutom har motsvarande undersökning gjorts vad gäller grupp II A för sociala linjens del.

I det undersökta materialet visar sig olika utbildningslinjer ha olika antagningsstruktur i grupp I A vad gäller tiden för de antagnas avgång trån gymnasieskolan. På läkarlinjen har endast 13 procent (åtta av 61) av de

antagna i grupp I A avgångsbetyg som är utfärdat tidigare än 1978. På övriga undersökta linjer växlar motsvarande andel mellan 35 och 43 pro-

cent. Medan läkarlinjen redan fyller högt ställda krav på ”direktrekrytering”. finns det sålunda ett stort utrymme på övriga undersökta linjer för antagning av sökande med ”färska” betyg.

I grupp II A på sociala linjen är återigen flertalet antagna (78 procent)

sådana som lämnat gymnasieskolan 1979 eller 1978.

Man kan alltså konstatera att en förändring av avgränsningen av ”tjugo-

ka utbildningslinjer. om man använder betygets ålder som grund för avgränsningen och jämför med nu rådande förhållanden.

En sådan avgränsning kan också medföra vissa problem. I antagningsförfarandet förs in ett nytt element, som inte alltid kommer att kunna hanteras maskinellt och därför kommer att bli tids- och resurskrävande. Själva gränsdragningen kan nämligen väntas ge anledning till krav på dispens från betygsålderskravet. En del sökande kan vidare väntas komma att eftersträva antagning i grupp IA resp. II A för att sedan begära anstånd

med studiernas påbörjande. På ett annat. mer "socialt plan ligger följd-

verkningarna för sökande som måste komplettera sin utbildning från t. ex.

tvåårig linje för att få särskild behörighet till exempelvis läkarutbildning. Ju

snävare avgränsningen görs, desto kortare tid får sökande i denna kategori att komplettera sin utbildning utan att gå miste om möjligheten att bli antagna I grupp I A eller grupp H A. ”Direktövergången” måste kanske i sädana fall anslutas till tidpunkten för det senaste kompletteringsbetyget, om inte ”garantin” för direktsökande skall bli till fördel främst för sådana sökande som i gymnasieskolan valt en studicväg som inte kräver kompletterande utbildning före anmälan till högskoleutbildning.

Prop. 1979/80: 158 28

Tillämpningen av bestämmelsen kan säledes komma att bli komplicerad.

och den enskildes grupputlhörighet. vad gäller direktrekrytering. kan komma alt många gånger bli beroende av antagningsmyndighetens beslut i det enskilda fallet. Kompletteringsstudier kan också. som påvisats ovan, göra

avgränsningen mindre klar. Vidare bör det erinras om att utbildning mot-

svarande slutförd lärokurs i gyvmnasteskolan numera också förvärvas inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen av äldre studerande med

flerårig arbetslivserfarenhet.

3.3 Höjning av procentsatsen

Ftt sätt att påverka åldersfördelningen bland de antagna kan vara att öka den procentuella andel av utbildningsplatserna som tillsätts efter enbart

betyg. Utgångspunkten för en bedömning av effekterna av en sådan höj-

ning är att redan den nu gällande tjugoprocentsregeln. som påpekats ovan, ger en markerad ”ungdomsprofil” åt den grupp som antas på enbart betyg. i varje fall i grupp I A. där t.ex. 97 procent (63 av 65) av de antagna på läkarlinjen är högst 24 är och 72 procent är högst 20 år (vid antagningen inför höstterminen 1979). En utökning av antalet platser som tillsätts på grundval av enbart betyg till 30 eller 40 procent kan rimligen väntas medföra en ytterligare ökad antagning av yngre personer. Detta skall ses mot åldersfördelningen bland samtliga antagna: 69 procent högst 24 år och

32 procent högst 20 år gamla.

Följderna av en höjning av procentsatsen till 30 eller 40 procent har undersökts vad gäller antgningen till läkarlinjen och sociala linjen inför höstterminen 1979. Vad som granskats är hur många som skulle ha antagits ytterligare på enbart avgångsbetyg i grupperna I A/II A vid en höjning av procentsatsen. Dessa ”nya” antagna skulle då förut inte ha antagits i grupp I B utan representerar alltså en verklig omfördelning bland de sökande vad gäller antagna — icke antagna. Det visar sig att på läkarlinien i grupp I A praktiskt taget samtliga nytillkomna platser i gruppen (29 resp. 57) besätts av sökande som inte förut antagits i grupp I B. Detta gäller bäda alternativen. 30 och 40 procent.

Höjningen av procentsatsen har således mycket star effekt. I grupp II A

För sociala linjens del är följdverkningarna visserligen mindre. men omkring hälften av de nya platserna (22 resp. 49) i grupp I A besätts med "nya" individer. I grupp HA är däremot för sociala linjens del inverkan av den procentuella höjningen mindre. Av 24 resp. 43 nya platser i gruppen besätts endast fem resp. 15 med ”nya” individer. | Mycket få av de enligt ovan nyantagna i grupp I A har tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet eller poäng för föreningsmeriter. Åldersfördelningen bland de nyantagna, efter en höjning av procentsatsen till 30 eller

40, är på läkarlinjen ungefär densamma som i den ursprungliga grupp I A

Prop. 1979/80: 158 29

(se ovan). På sociala linjen tgrupp I A) är medelåldern bland de nyantagna ca 20 år.

3.4 Ny antagningsordning i kvotgrupperna I och II

I UHÄ:s föreskrifter för tillämpningen av ”tjugoprocentsregeln” anges att urvalet skall ske i två omgångar, varvid platserna om 20 procent tillsätts först. I den andra omgången deltar alla som inte fått plats i den första och konkurrerar då med både betyg och eventuell arbetslivserfarenhet. Denna ordning grundas på ett beslut av H 75 i; samband med uppläggningen av det

nya antagningssystemet.

En omsvängning av antagningsprocessen, så som den utförs i datorn. så att den tjugoprocentiga andelen ”betygsplatser” tillsätts sist i stället för som nu först har aktualiserats i ett par remissvttranden över UHA-rapport 1979: 13. En sådan ändring kan ge vissa effekter. Sökande med höga betyg och poäng för arbetslivserfarenhet. som annars antas efter det att en första omgång platser tillsatts på grundval av enbart betyg. kommer då att antas redan i den första antagningsomgången på grund av sina samlade meritpoäng, och den därefter antagna tjugoprocentsgruppen blir i större utsträckning en ”direktrekryterad” grupp.

En undersökning, där en sådan ordning prövas, har gjorts av effekterna på antagningen till läkarlinjen, psykologlinjen, lågstadietärarlinjen och sociala linjen, 1 samtliga fall avseende antagningen inför värterminen 1980. Det visar sig att arrangemanget har mycket olika etfekter på de fyra linjer för vilka konsekvenserna av en sådan antagningsordning prövats (manuellt

och på ett begränsat material). På läkarlinjen kan nästan ingen effekt utläsas: endast tre personer av 61 flyttas från grupp I A till grupp I B. På

lågstadielärarlinjen är motvarande tal tre av tio. medan på psykologlinjen sex av 14 flyttas från A till B. På sociala linjen är effekten störst: 24 av 49 flyttas. Effekterna i grupp II på de berörda linjerna är. grovt räknat, desamma som i grupp I.

Antalet omflyttningar motsvarar antalet ”friställda” platser i grupperna I A och II A. Dessa platser besätts då med sökande som i allmänhet annars inte hade antagits enligt den nuvarande ordningen. Bland de på detta sätt nyantagna har endast få tillgkodoräkningsbar arbetslivserfarenhet.

3.5 Sammanfattande bedömning av metoderna enligt 3.2—3.4

Karakteristiskt för de tre olika ändringsmodeller som redovisats ovan är att de verkar olika på de utbildningslinjer som undersökts. Det material som genomgåtts är, som ovan påpekats, begränsat och det kan vara vanskligt att dra generella slutsatser av resultaten. Med denna reservation har det dock sitt intresse att jämföra de tre modellerna vad gäller inverkan på undersökta linjer (jämförelsen gäller antagning i grupp FA).

Prop. 1979/80: 158 30

Läkarlinjen påverkas kraftigt av en ökning av procenttalet men föga av andra metoder. Psykologlinjen. på vilken procenttalsökningen inte testats.

reagerar kraftigt såväl för avgränsningar genom betygsälder som för den

omvända antagningsordningen. Ungefär på samma sätt förhåller sig lågstadielärarlinjen. Sociala linjen påverkas kraftigt oavsett vilken metod som används.

Olikheterna vad gäller effekter av de tre redovisade metoderna på olika utbildningslinjer torde vara att hänföra till bl.a. olika sökandestrukturer. Det förefaller också klart. sä längt föreliggande undersökningsresultat ger

vägledning, att kombinationer av olika metoder kan ge önskade effekter

över bredare områden. UHA kommer inom kort att låta genomföra vissa simulerade antagningar och därefter redovisa ett säkrare underlag för inverkan av ett höjt procenttal, i kombination med en omvänd antagningsordning enligt ovan.

3.6 Andra metoder

Såväl KU som KK föreslog att utbildningsplatserna inom kvotgrupperna I och II skulle fördelas proportionellt mellan sökande med resp. utan arbetslivserfarenhet. KK förenade detta förslag med ett annat, nämligen att minst 15 till 25 procent (inledningsvis 15 procent) inom resp. kvotgrupp skulle tillsättas på summan av poäng för betyg och poäng för arbetslivserfarenhet. Det sistnämnda förslaget var ämnat som en garanti för sökande som inte hade betygspoäng som var tillräcklig för antagning men i stället

hade poäng för arbetslivserfarenhet. KK förutsatte att andelen sökande

med arbetslivserfarenhet skulle kunna bli liten, varför en sådan garanti var behövlig.

Andelen sökande med arbetslivserfarenhet som ger poäng har visat sig bli betydligt högre än KK förutsåg, nämligen (vid antagningen inför höstterminen 1978) 41 procent i kvotgrupp I och 58 procent i kvotgrupp II. En tillämpning av KK:s proportionella metod skulle enligt den aktuella utvärderingsrapporten (s. 124) kunna medföra att omkring 1000 unga sökande utan arbetslivserfarenhet antogs varje höst på bekostnad av äldre sökande.

Ftt annat förslag till garantiregel har formulerats I en riksdagsmotion (UbU 1978/79: 38), enligt vilken den som söker i kvotgrupperna I och II på enbart betygsmeriter och som fått högsta betyg i alla ämnen skall antas utan hinder av tjugoprocentsregeln.

3.7¶UHÄ:s överväganden och förslag

Med den angivna utgångspunkten. att ökad antagning av unga studerande (direktrekrytering”) skall underlättas, har UHA övervägt vilken eller vilka av ovan redovisade metoder som bäst kan tjäna detta syfte utan att samtidigt principerna i 1975 års rikdagsbeslut om tillträdesfrågorna även-

tyras.

Prop. 1979/80: 158 31

Vad gäller KK:s ovan redovisade förslag om proportionellt kvotering m. m. inom kvotgrupperna I och H bedömer UHÅÄ att ett genomförande av

mellan betygsmeriter och yrkeslivsmeriter som 1975 års beslut gav uttryck för. Den föreslagna garantin för sökande med medelbetyget 5 skulle. enligt SÖ:s yttrande över rapporten, ”skapa vuerligare press på elevens studiesituation och läraren som betygssättare”. SÖ avvisar. mot denna bakgrund. förslaget. UHÅ delar denna bedömning.

Vad gäller övriga metoder har ovan visats alt en avgränsning av tjugoprocentsgruppen med hjälp av ”betygsälder” skulle ge positiva effekter men samtidigt kunna medföra olägenheter på det praktiska och — när det gäller de studerandes beteende — taktiska planet. Den "omvända antagningsordningen ger uppenbarligen också positiva effekter på vissa linjer samtidigt som den är lätt att införa rent tekniskt: i själva veket kräver den inte ens någon ändring i högskoleförordningen utan endast i UHÄ:s tilllämpningsföreskrifter. På utbildningslinjer med hård konkurrens synes emellertid denna ordning ge alltför små resultat. En kombination av denna ordning och en höjning av procentandelen för antagning på grundval av enbart betyg bör emellertid enligt UHÄ: s mening ge förutsättningar för att även för linjer av detta slag uppfylla intentionerna i 1975 års riksdagsbeslut vad gäller ”direktövergång”. UHÄ är dock inte nu, med hänsyn till den begränsade räckvidden av hittills gjorda undersökningar. berett att precisera den för önskat resultat lämpliga procentandelen platser inom kvotgrupperna I och IH som skall tillsättas efter enbart betyg. På denna punkt har emellertid en undersökning it form av simulerade antagningar inletts. och UHÄ avser att inom kort återkomma med förslag som bygger på resultat av denna undersökning.

4¶Föreningsmeriter och arbetslivserfarenhet

4.1 Allmänt

Ett nytt och viktigt inslag i de bestämmelser om urval som gäller sedan 1977 är möjligheten att tillgodoräkna föreningsmeriter och arbetslivserfarenhet. Sådana meriter fär tillgodoräknas i samtliga kvotgrupper. men helt naturligt har deras effekter mest uppmärksammats vad gäller de båda ”skolgrupperna” I och Il. Inom var och en av dessa får vid tillsättandet av 80 procent av platserna föreningsmeriter och arbetslivserfarenhet tillgodoräknas. Medan de sökandes betyg i praktiken uppvisar en relativt begränsad variation — inom den teoretiskt möjliga skalan 1-5 — vad gäller medelbetyg kan poängen för arbetslivserfarenhet variera mellan 0 och 2.0 (2,5 mklusive föreningsmeriter). Särskilt som de nya urvIsgrunderna fätt en så stor tyngd har deras effekter på antagningen blivit betydande. För föreningsmeriternas del tillkommer som en bidragande orsak till att de

Prop. 1979/80: 158 32

ifrågasatts bl. a. uppfattningen att de har liten relevans för högskolestudier och är lätta att manipulera.

Möjligheten att tillgodoräkna maximalt fem års arbetslivserfarenhet vid urval till högskoleutbildning har ansetts vara en viktig orsak till att medelåldern bland de antagna till berörda utbildningslinjer stigit. Samtidigt utgör arbetslivserfarenhet som en urvalsgrund ett principiellt viktigt inslag i de nya tillträdesreglerna. Om man vill sänka medelåldern bland de antagna utan att samtidigt avskaffa eller påtagligt försvaga arbetslivserfarenheten som urvalsgrund ställs man inför känsliga avvägningsproblem.

4.2 Föreningsmeriter

I skrivelse till regeringen 1978-10-02 föreslog UHÄ att poängen för föreningsmeriter skulle avskaffas. I skrivelsen genomgicks utförligt de olika problem som förorsakas av föreningsmeriter som urvalsgrund och motiverades ingående det framlagda förslaget. UHA hänvisar till denna framställning som alltjämt är relevant. Även i utvärderingsrapporten behandlas frågan om föreningsmeriter (s. 126 ff). Här skall därför endast erinras om huvudskälen för UHÄ:s förslag: föreningsmeriternas missgyn-

nande av kvinnor och svårigheten att bedöma meiter av detta slag. En uppdatering t.o.m. antagningen inför höstterminen 1979 har gjorts

av vissa data i nämnda skrivelse och rapport. Den visar att föreningsmeri-

terna ökat ytterligare i betydelse som urvalskriterium, detta särskilt vad

avser utbildningslinjer med hård konkurrens om platserna (andelen antagna med föreningsmeriter har ökat med upp ull 23 procentenheter). Könsdifferenserna, som utgjorde det tyngst vägande skälet för förslaget

om avskaffande av poängen för föreningsmeriter hösten 1978, kvarstår i

ungefär oförändrad omfattning. dvs. kvinnorna missgynnas fortfarande.

Riksdagen avslog våren 1979 regeringens på UHÄ:s framställning grundade förslag att poäng för föreningsmeriter inte skall få tillgodoräknas

(prop. 1978/79: 100 bil. 12, UbU 1978/79: 38, rskr 1978/79: 353). Utbild-

ningsutskottet anförde därvid bl. a. att "en eventuell ändring av förenings-

meriternas poängvärde bör anstå till dess att mer omfattande erfarenheter

av de nya tillträdesreglerna också i övrigt föreligger”. Utskottet deklarerade samtidigt sin förståelse för antagningsmyndighetens svårigheter att

bedöma föreningsmeriter och medgav att bestämmelserna kan inbjuda till missbruk. Det borde emellertid ”prövas om inte problemen i det nuvaran-

de systemet kan, helt celler delvis. undanröjas” genom en översyn av bestämmelserna.

Av remissinstanserna uttalar sig endast ett tiotal för att poängen för

föreningsmeriter skall behållas i sin nuvarande form. Till övervägande del anser man att de negativa konsekvenserna av föreningsmeriter är påtagliga. I många yttranden förekommer. som alternativ till ett förstahandsförslag om fullständigt avskaffande av poängen för dessa meriter, ett

Prop. 1979/80: 158 33

andrahandsförslag att föreningsmeriternas poängmässiga vikt skall minskas.

] fråga om den av utbildningsutskottet önskade översynen av bestämmelserna har en utredning i frågan gjorts inom UHA. En PM med redovisning av utredningen bifogas (bilaga 1). Denna visar att det måste anses uteslutet att genom ändrade kriterier och riktlinjer inom ramen för gällande

grundbestämmelser i högskoleförordningen försöka komma tillrätta med

problemen kring föreningsmeriterna. Det konstateras att antagningspersonalen uppnått större säkerhet i bedömningsarbetet. vilket i viss mån har minskat problemen vid antagningen. Samtidigt kvarstår emellertid betydande svårigheter vid bedömningen. I den konkreta bedömningssituationen innebär detta att bedömaren ofta ställs inför svåra avvägningsproblem. Svårigheterna vad gäller beräkningsgrunderna innebär också att en sökande kan frestas att äberopa även obetydliga föreningserfarenheter och göra dem mer omfattande och kvahficerade än de egentligen är. På senare tid har misstankarna om ett tämligen utbrett sådant förfarande alltmer förstärkts. En sökande som vid ett antagningstillfälle fått ett åberopat

uppdrag underkänt kan ofta vid senare antagningstllfälle presentera ett

nytt intyg med utvidgat innehåll över arten och omfattningen av det ursprungliga uppdraget och då visa sig vara berättigad till poäng.

Kvalificerade erfarenheter av föreningsliv kan på samma sätt som arbetslivserfarenhet ha ett betydande värde för högskolestuderande, även om det av naturliga skäl är svårt att precisera och mäta detta värde. Dessa fördelar kan emellertid. enligt UHÄ:s mening. knappast väga upp de

nackdelar som ligger 1 att föreningsmeriterna utgör ett så svårbehandlat

inslag i tillträdessystemet, helt beroende av ofta skönsmässiga bedömning-

ar.

Sammanfattningsvis anser UHÄ att de skäl för ett avskaffande av föreningsmeriternas poängvärde som anfördes av UHÄA hösten 1978 alltjämt är giltiga.

Diskussionen om föreningsmeriterna har, som ovan nämnts, bl. a. knutits till dessas missgynnande av kvinnliga sökande. UHÄ erinrar här om regeringens uppdrag till UHÄ 1979-07-19 att utreda frågan om positiv särbehandling av underrepresenterat kön vid antagning till grundläggande högskoleutbildning. Till detta uppdrag avser UHA att återkomma senare.

4.3 Arbetslivserfarenhet

4.3.1 Poängvärdet

Den maximala poängen för arbetslivserfarenhet är 2.0. vilket motsvarar fem år. Poängen för föreningsmeriter är 0.5 eller 1,0 beroende på föreningserfarenhetens omfattning. Då poängen för arbetslivserfarenhet och poängen för föreningsmeriter sammanräknas träder en spärregel i 3 Riksdagen 197980. 1 samt. Nr IS&

Prop. 1979/80: 158 34

funktion: poängsumman är maximerad till 2,5. Dessa poängvärden bör ses

i relation till maximivärdet för betyg, dvs. 5.0.

I UHÄ:s ovannämnda förslag till regeringen hösten 1978 om föreningsmeriterna förutsattes att den maximala poängen för arbetslivserfarenhet skulle vara 2,0 även efter avskaffande av poängen för föreningsmeriter. Detta innebär allmänt sett en minskad vikt inom berörda kvotgrupper för andra meriter än skolbetyg. I den faktiska antagningssituationen berörs självfallet endast den grupp. än så länge en minoritet, som åberopar föreningsmeriter av denna viktminskning. Det bör dock observeras att på vissa

linjer andelen antagna med poäng för föreningsmeriter nu uppgär till när-

mare hälften (inför höstterminen 1979 44 procent på läkarlinjen. 42 procent på mellanstadielärarlinjen och 38 procent på agronomlinjen). Totalt upp-

gick vid antagningen inför höstterminen 1979 andelen med poäng för före-

ningsmeriter till 16 procent av de sökande och 18 procent av de antagna.

I remissyttrandena över utvärderingsrapporten förordas från relativt många häll att arbetslivserfarenheten skall ges minskad vikt vid urval och/ eller att den tid under vilken maximal arbetslivspoäng kan uppnås skall minskas från fem till exempelvis tre år. Samtidigt kan vid ett avskaffande av föreningsmeriterna I enlighet med UHÄ:s förslag, hävdas att poängen för arbetslivserfarenhet borde justeras så att förhållandet mellan å ena sidan betygsmeriter, å andra sidan andra slag av meriter blir oförändrat.

UHÄ anser det uppenbart att man måste se de olika förändringar som nu aktualiseras i est sammanhang. Den föreslagna ”dubbla” ändringen av

tjugoprocentsregeln avses få effekter som gynnar yngre sökande utan

arbetslivserfarenhet. Avskaffandet av poängen för föreningsmeriter ökar

betygens poängmässiga tyngd, vilket bör få i viss mån samma effekt. Mot

ring i arbetslivserfarenhetens poängmässiga vikt vid urvalet. Den maximala vikten för arbetslivserfarenhet bör sålunda enligt UHÄ:s mening tills

vidare behållas oförändrad vid 2,0.

UHAÄ vill i detta sammanhang också erinra om regeringens uppdrag till

UHÄ 1979-07-19 att undersöka förutsättningarna för att ge poäng för

särskilt värdefull arbetslivserfarenhet vid antagning till högskolans värdut-

bildningar. UHÄ avser att återkomma till detta senare.

4.3.2 Niomånadersregeln

Ett krav för att arbetslivserfarenhetspoäng överhuvud skall få tillgodo-

räknas är för närvarande att den sökande kan redovisa en period om minst

nio månaders anställning hos samma arbetsgivare (motsvarande). Bak-

grunden till bestämmelsen är en strävan att undvika att alltför korta an-

ställningsperioder tillgodoräknas.

I utvärderingsrapporten framhålls att kravet på en minimiperiod om nio månader i samma anställning inte harmonierar särskilt väl med trygg-

hetslagar och normal omfattning på beredskapsarbeten. I några yttranden förordas att niomånaderskravet skall sänkas till sex månader.

Prop. 1979/80: 158 35

I UHÄ:s föreskrifter för tillämpningen av 5 kap. 34 § andra stycket högskoleförordningen görs ett antal undantag från niomånaderskravet. Detta anses uppfyllt även om en uppdelning av den föreskrivna tiden i två

perioder har gjorts, åtskilda av visst slags tjänstledighet. Dispens från

kravet kan beviljas vid t. ex. företagsnedläggning,. likaså vid beredskapsarbete eller i fråga om klimatberoende arbete.

Niomånaderskravet har således luckrats upp ganska avsevärt av hänsyn till rådande förhållanden på arbetsmarknaden. I många fall måste, då det gäller undantag från kravet, bedömningar av dispenskaraktär göras vid

antagningen. En sådan ordning kan vara svår att förena med en enhetlig

och rättvis behandling av de olika sökande.

UHAÄ:s antagningsnämnd, som enligt intern delegation har att besluta om ovannämnda föreskrifter, föreslår i sitt yttrande över rapporten att

niomånadersregeln utgär.

Enligt UHA:s mening kan t.ex. en sexmänadersgräns ge samma problem som niomånadersregeln och medföra krav på nya undantag. UHA anser därför att niomånadersregeln bör avskaffas utan att ersättas av en annan, motsvarande bestämmelse som avser kortare tid.

5¶Dubbelbehörigheten

Enligt högskoleförordningen kan en sökande med mer än en behörig-

hetsgrund, t.ex. utbildning i gymnasieskolan och 25:4-behörighet. placeras i mer än en kvotgrupp. Enligt rapporten var vid antagningen inför höstterminen 1978 16 procent av de sökande och 20 procent av de antagna behöriga i mer än en kvotgrupp. I regel är andelen dubbelbehöriga högre bland sökande till utbildningar med hård konkurrens. Vid antagningen inför höstterminen 1978 har t. ex. i fråga om psykologlinjen 43 procent av de manliga och 44 procent av de kvinnliga antagna dubbel behörighet. För läkarlinjen var motsvarande andelar 49 resp. 55 procent.

En så hög andel dubbelbehöriga mäste rimligen ha betydelse för urvalsreglernas funktion, även om det inte är möjligt att exakt redovisa denna betydelse. En följd är att kvotgrupper med fler dubbelbehöriga gynnas,

proportionellt sett. Principen om s. k. successiv kvotering förtar emellertid

en del av dubbelbehörighetens effekter. Exakt hur mycket dubbelbehörigheten betyder för antagningsresultatet gär inte att avgöra utan ett simulerat antagningsförfarande.

Dubbelbehörigheten bidrar till att rubba principen om direkt proportio-

nalitet. En annan sådan ”rubbningsfaktor” är den s. k. S0-procentsregeln.

som innebär att de dubbelbehöriga 25: 4-orna påverkar storleken av kvotgrupp IV men samtidigt är i pincip utestängda från hälften av platserna (de som enbart tillhör grupp IV har företrädesrätt ull 50 procent av platserna

inom gruppen). Denna regel har dock ännu inte fått full effekt annat än vid

Prop. 1979/80: 158 36

ett begränsat antal utbildningslinjer med hård konkurrens om utbildningsplatserna.

Vad som här anförts kan utläsas av utvärderingsrapporten. Ett säkert underlag för bedömningen av dubbelbehörighetens effekter saknas ännu och kan erhållas först efter ett simulerat antagningsförfarande. UHÄ anser att i det fortsatta arbetet med uppföljningen av tilträdesreglernas effekter låta utföra en sådan simulerad antagning för vilken förutsätts gälla i viss män andra regler för kvotgruppsullhörighet än för närvarande. Därefter

avser UHÄ att återkomma i frågan.

I en riksdagsmotion våren 1979 (UbU 1978/79: 38) föreslogs att den nyssnämnda garantiregeln skulle avskaffas. Garantiregeln är nära sammankopplad med frågan om dubbelbehörigheten i övrigt och bör därför

enligt UHÄ:s mening behandlas tillsammans med denna i den ordning som

angivits ovan.

6¶Genomförande. UHÄ:s sammanfattande förslag

Ändringar i regelsystemet vad gäller tillträde bör normalt genomföras med så långt varsel att information om ändringarna hinner nå berörda sökande i god td och så att de sökandes förberedelser för anmälan till höskoleutbildning enligt dittills gällande bestämmelser inte onödigtvis störs.

Beträffande vissa av de nu aktuella förslagen till regeländringar påverkas

emellertid inte de sökandes förberedelser av ändringarna. Detta gäller i

fråga om en höjning av den procentandel platser inom kvotgrupperna I och 1 som besätts på grundval av enbart betyg samt den ovan beskrivna ”omkastningen” av antagningsordningen i dessa grupper. Åtgärder i enlighet härmed bör — under förutsättning att statsmakterna fattar beslut våren 1980 — kunna genomföras redan inför antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1981. Enligt UHÄ:s bedömning bör även avskaffandet av niomänadersregeln tjfr 4.3.2 ovan) kunna träda i kraft vid denna tid-

punkt, eftersom det endast marginellt torde påverka de sökandes förbere-

delser negativt.

Förslaget om avskaffande av föreningsmeriterna bör däremot av informationsskäl genomföras tidigast fr.o.m. antagningen till utbildning som

börjar höstterminen 1981.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer UHÄA att beslut fattas om ändring av bestämmelserna i högskoleförordningen (1977: 263) med innebörd

att poäng för arbetslivserfarenhet får tillgodoräknas utan att den sökan-

de innehaft minst nio månaders anställning hos samma arbetsgivare eller

utövat motsvarande verksamhet under denna tid samt

Prop. 1979/80: 158 37

att sökande till grundläggande högskoleutbildning inte erhåller poäng för föreningsverksamhet.

Förslag till ändrad lydelse av berörda bestämmelser i hogskoleforordningen bifogas (bilaga 2).

UHÄ vill vidare anmäla sin avsikt dels att. fr.o.m. antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1981. ullämpa den ovan beskrivna omvända antagningsordningen I kvotgrupperna I och I. dels att inom kort återkomma med förslag om höjning av den procentandel av platserna i nämnda kvotgrupper, som skall tillsättas på grundval av enbart betyg. i enlighet med vad som anförts.

Beslut i detta ärende har fattats av tjf. universitetskanslern samt styrelseledamöterna Haldén, Larsson, Kärnek. Leander, Bartlev. Holmdahl, Persson och Stille. Föredragande har varit tf. byrächefen Larsson. Därjämte har närvarit personalföreträdarna Skarvall och Warneryd, byråcheferna Ahgren-Lange, Moll. Axelsson. Levin. Lidfors. Häggguist och Cager samt uvdelningsdirektörerna Raftell. Wedelin och Olsson. Reservation har avgivits av ledamoten Larsson (bilaga 2). Särskilt yttrande har avgivits av ledamöterna Kärnek, Leander och Persson (bilaga 4).

Erland Ringborg

Helmer Larsson

Prop. 1979/80: 158 38

UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLE- PM UHAÄ bil. I

ÄMBETET

Byrän för central antagning

Avdelningsdirektör A. Olsson, IE 1980-01-07

Frågor rörande möjligheterna till mera fasta och lätthanterliga kriterier vid bedömningen av föreningsmeriter

1¶Bakgrund

1.1 Allmänt

I skrivelse till regeringen hösten 1978 föreslog UHÄ att sökande till grundläggande högskoleutbildning inte längre skulle erhålla poäng för föreningsverksamhet. Ett av huvudmotiven som anfördes av UHÄ var att det ofta är förenat med betydande svårigheter att bedöma huruvida ett visst uppdrag inom en förening skall anses poänggivande eller inte.

I budgetpropositionen 1978/79 föreslog utbildningsministern med hänvisning till UHÄ:s framställning att verksamhet i förening inte längre skulle vara poänggrundande.

Riksdagen biföll emellertid inte regeringens förslag utan fastställde att föreningsmeriter skulle få tillgodoräknas även i fortsättningen. Samtidigt förordades att UHÄ borde få i uppdrag att pröva om inte problemen i det nuvarande systemet kan, helt eller delvis undanröjas genom en översyn av bestämmelserna med syfte att komma fram till mera fasta och lätthanterliga bedömningskrav.

Med anledning härav har regeringen genom skrivelse till riksrevisionsverket 1979-06-14 fäst UHÄ:s uppmärksamhet på vad som anförts i utbildningsutskottets betänkande i frågan (UbU 1978/79: 38).

1.2 Förarbeten

I förarbetena till högskolereformen har frågan om s.k. föreningsmeriter

som urvalsgrund vid antagning till högskoleutbildning berörts mycket all-

mänt och kortfattat. Varken kompetensutredningen (KU) eller kompetens-

kommittén (KK) behandlade denna fråga.

I prop. 1975:9 s. 477, anförde departementschefen följande:

KK har inte tagit upp frågan om bedömning av sådan verksamhet som huvudsakligen bedrivs vid sidan av hel— eller deltidsanställning. Jag syftar här på fackligt och ideellt föreningsarbete, ungdomsledarskap m.m. Så-

Prop. 1979/80: 158 39

dana erfarenheter är enligt min uppfattning värdefulla och bör såvitt möj-

ligt tillgodoräknas inom ramen för meritvärderingen av arbetslivserfarenhet.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H75) hade en delvis annan mening och ansäg I en kommentar till sitt utkast till förordning om tillträde till högskoleutbildning t(Högskolelag och andra författningar för högskolan Ds U 1975: 19 s. 62) att arbete inom facklig och ideell förening i första hand borde kunna tillgodoräknas vid urval till sådana utbildningslinjer som har anknytning till verksamhet av det nämnda slaget. Som framgår av avsnitt 1.3 nedan följde regeringen inte H75:s förslag.

1.3 Nuvarande bestämmelser och föreskrifter m. m.

Fhögskoleförordningen (1977: 263) 5 kap. 33 § 2 st. stadgas bl. a. följande om urval bland behöriga sökande till vissa allmänna och lokala utbildningslinjer.

Poäng ges även för arbetslivserfarenhet som har förvärvats genom arbe-

te som ledamot i styrelsen för förening med kooperativt. fackligt eller

annat ideellt ändamål eller som annan viktigare förtroendeman inom sådan

förening.

Vidare gäller enligt bestämmelser i förordningen, att en sökande för att få poäng för föreningsuppdrag inte skall ha varit anställd av föreningen under den tid uppdraget utförts samt att arbetet skall avse minst två år. Föreningsuppdraget skall även ha innehafts efter det att den sökande fyllt 16 är.

I anslutning till bestämmelserna om föreningsmeriter har UHÄ efter beslut i antagningsnämnden utfärdat särskilda tillämpningsföreskrifter.

I föreskrifterna sägs bl. a.:

Arbete som annan viktigare förtroendeman skall innebära uppdrag som har erhållits genom beslut av föreningen eller dennas styrelse. Arbete (uppdrag) som ledamot i styrelsen för förening eller som annan viktigare förtroendeman skall dokumenteras genom intyg från föreningen. Av inty-

get skall framgå vilket ändamål föreningen har samt omfattningen av den av föreningen bedrivna verksamheten jämte det åberopade uppdragets omfattning. Vidare skall intyget utvisa att den sökande för den tid intyget

avser inte varit anställd hos föreningen. Antagningsmyndigheten bestämmer, om föreningen med hänsyn till verksamhetens ändamäl och omfattning är av den art, att den sökande är berättigad till poäng för arbete inom föreningen.

Prop. 1979/80: 158 40

Fr.o.m. antagningen inför hösuerminen 1978 gäller att ”med förening skall avses sådan förening som är ansluten till riksorganisation eller som bedriver särskilt omfattande verksamhet”.

Vid tillämpningen av reglerna rorande tillgodoräknande av föreningsmeriter följer UHA i den centrala antagningen till utbildningslinjer vidare vissa interna riktlinjer för bedömningen grundade på diskussioner inom antagningsnåmnden.

Enligt dessa skall en förening för att kunna godkännas inte vara blott nominell utan bedriva verksamhet. Den skall ha ett antal medlemmar utöver styrelsen. Föreningens verksamhet skall under ett verksamhetsär omfatta flera Möten etc. eller motsvarande arrangemang för medlemmar eller allmänhet.

Det äberopade uppdraget skall i regel ha inneburit kontinuerlig verksamhet under hela året, inte bara vid enstaka tillfällen. Uppdraget skall alltså ha inneburit verksamhet vid andra ullfällen än vid formella sammanträden och ofta på fritiden. Endast sådana uppdrag som utförts inom en förening godtas. Uppdrag som inneburit. att någon suttit som representant för en förening i 1.ex. ett högskoleorgan godtas inte som ett annat viktigare förtroendeuppdrag inom föreningen.

UHÄ har vidare utarbetat en särskild intygsblankett (bilaga I) med syfte

att underlätta för den sökande att få dokumenterat det föreningsuppdrag

som kan åberopas. Blanketten utgör samtidigt ett viktigt medel för UHÄ att få in de uppgifter som behövs för att kunna göra en så riktig bedömning som möjligt.

2¶Tillämpningen av gällande regler och föreskrifter

Fortsatta svärigheter har visat sig föreligga vid bedömningen av huruvi-

da visst uppdrag inom en förening skall anses poänggivande eler inte.

Kriterierna för tdeell förening och annan viktigare förtroendeman är t. ex. svåra att ange. Svårigheterna ökas ytterligare av bl.a. den utbredning föreningsväsendet har i Sverige samt den mängd av skilda förtroendepos-

ter som förekommer.

I den konkreta bedömningssituationen innebär detta. att bedömaren ofta ställs inför svåra avvägningsproblem. Samtidigt innebär svårigheterna vad

gäller beräkningsgrunderna. att en sökande kan frestas att äberopa även

obetydliga föreningserfarenheter och göra dem mer omfattande och kvalificerade än de egentligen är. På senare tid har misstankarna om ett tämli-

gen utbrett sådant förfarande alltmer förstärkts. En sökande som vid ett

antagningstillfälle fått ett åberopat uppdrag underkänt kan ofta vid senare antagningstillfälle presentera ett nytt intyg med utvidgat innehall över arten och omfattningen av det ursprungliga uppdraget och då visa sig vara berättigad till poäng.

Prop. 1979/80: 158 | ål

Samtidigt kan konstateras att allteftersom erfarenhet vunnits och en bättre säkerhet uppnåtts av antagningspersonalen i bedömningsarbetet samt sedan den särskilda intygsblanketten införts så har de av UHÄ i skrivelsen till regeringen hösten 1978 anförda problemen i viss mån blivit mindre. Ett tecken på detta kan kanske vara det mycket begränsade antalet överklaganden till regeringen. Siffror som belyser dessa förhällanden framgår av nedanstående tabell som gäller sökande i det centrala datorbaserade antagningssystemet (Ca-systemet).

Antalet sökande med godkända föreningsmeriter samt antalet överklaganden till regeringen av icke godkända föreningsuppdrag 1978-79.

"Till bifallna besvär har räknats och särskilt angivits de ärenden där UHA genom

omprövning godkänt åberopade föreningsuppdrag. " Sakprövning har ej skett av besvären då antagning ägt rum till följd av återbud från tidigare antagna.

Av tabellen framgår bl. a. att antalet sökande med godkända föreningsmeriter fördubblats inför varje ny antagningsomgäång.

Emellertid framgår inte det totala antalet sökande som åberopat föreningsmeriter. Dessa uppgifter dataregistreras inte och det går därför inte att få fram någon exakt siffra över hur många sökande som fått sina föreningsuppdrag underkända. En inte alltför grov uppskattning skulle dock kunna innebära att inför varje termin omkring 20 procent av de som

åberopat föreningsmeriter får dessa underkända.

Åtta besvär över icke godkända föreningsuppdrag har bifullits av regeringen, samtliga gällde antagning inför höstterminen 1978. Antalet besvär denna termin var också störst av de i tabellen redovisade antagningarna. Inför denna antagning tillämpade UHÄ en mer strikt ordning vid bedöm-

ningen än vad som skett inför de två första antagningsomgångarna. Bak-

grunden härtill var främst de diskussioner som fördes i antagningsnämnden

under våren 1978.

I vissa fall kom därvid UHÄ:s tillämpning enligt regeringen att bli alltför stram. Bland de besvärsärenden som bifölls av regeringen inför höstterminen 1978 kan nämnas uppdrag som patrulledare i scoutkår (SMU). ordförandeskap i tävlingskommitté inom golfklubb. sckreterare I mini-

Prop. 1979/80: 158 42

golfklubb samt ordförande i skolidrottsförening där verksamheten enligt UHÄ:s bedömning var av tämligen ringa omfattning.

I stort sett kan dock sägas att UHÄ:s tillämpning av bestämmelserna står i överensstämmelse med den uppfattning om tillämpningen av reglerna som kommit till uttryck i de tre senaste regeringarnas beslut i anledning av

besvär. Avgörandena hösten 1978 kom emellertid att i inte oväsentlig utsträckning påverka UHÄ: s praxis. Det skulle kunna hävdas att de relativt fåtaliga besvärsärendena tyder på

att mer eller mindre alla åberopade föreningsuppdrag godkänns eller att de : som får sina uppdrag underkända inte kar ”tränga igenom” reglerna och

inse möjligheterna till eventuell framgång vid överklagande.

Båda dessa invändningar måste emellertid avvisas. Även om antalet godkända föreningsuppdrag dominerar (och det är ju naturligt) underkänns

i enlighet med tidigare redovisade beräkning en inte oväsentlig del. Att

antalet besvärsärenden inte är fler kan till viss del bero på att de sökande

av antagningspersonalen får en tillfredsställande motivering till varför åberopat uppdrag underkänts. Ett omfattande arbete läggs åtminstone ned på

denna uppgift.

3¶Överväganden

Även om det i tidigare avsnitt antytts att problemen i samband med bedömningen av föreningsuppdrag på senare tid blivit mindre kvarstår

trots allt betydande svårigheter. Till följd av den ökning av antalet åbero-

pade föreningsuppdrag inför varje antagningsomgång har bedömningen av dessa kommit att uppta en oproportionerligt stor del av antagningsarbetet.

Sedan de sökande fått del av UHÄ:s preliminära bedömning av åberopade meriter (genom de s.k. kontrollbeskeden) inkommer en stor mängd med

kompletterande uppgifter.

Den största svårigheten i bedömningsarbetet utgör frågan om ”annan

viktigare förtroendeman” samt att avgöra omfattningen av åberopat upp-

drag.

Så länge nuvarande lydelse gäller av grundbestämmelsen i högskoleförordningen torde inga förutsättningar finnas för ytterligare tillämpningsföreskrifter eller ändrad praxis. Samtidigt måste betonas att det också är viktigt att en bestämmelse av denna karaktär inte får en alltför snäv

tillämpning. Med hänsyn till föreningslivets skiftande karaktär och antalet olika poster inom detsamma måste naturligen en viss bredd finnas i tolk-

ningen av bestämmelserna.

Att vissa meriter därvid kommer att bedömas olika från ena till andra tillfället kan inte helt undvikas. Om föreningsmeriterna skall tillgodoräknas får man räkna med att denna situation även i fortsättningen I viss utsträckning kommer att bestå.

Prop. 1979/80: 158 | 43

Vad som emellertid är mer betänkligt är att de äberopade uppdragen enligt antagningspersonalens bedömning tenderar att alltmer bli beskrivna utifrån samtliga de krav som ställs upp för godkännande. Dvs. till slut blir alla uppdrag kvalificerade. Intygsgivarna kan misstänkas hjälpa till att göra ett uppdrag och den egna föreningens verksamhet större och viktigare än vad som egentligen är fallet. Alla gånger kan det inte heller vara lätt att i detalj ange ett uppdrag som utförts t. ex. för tio är sedan. Något intresse för den sökande att vid den tidpunkten dokumentera bedriven verksamhet fanns i allmänhet inte. Med hänsyn till den avgörande betydelse föreningspoängen kommit att få vid urvalet till härt spärrade utbildningar är det inte svårt att förstå att det som ovan beskrivits inträffar.

Försöket att införa ett krav på medlemskap till riksorganisation och

därmed ”gallra ut” mindre och obetydliga föreningar har visat sig mer eller mindre verkningslöst. De flesta föreningar I Sverige verkar vara anslutna

till någon riksorganisation. Att på annat sätt begränsa den krets av för-

eningar som skulle vara godkända genom krav på ”rikstäckning” ce. dyl. får bedömas som mycket svärgenomförbart.

4 Slutsatser

Med hänvisning till vad ovan anförts kan konstateras att problem ulltjämt kvarstår vid bedömningen huruvida ett visst föreningsuppdrag skall anses poänggivande eller inte.

Samtidigt måste betonas att allteftersom tiden gått har erfarenheter

vunnits och personalen blivit mer kompetent i bedömningarna. Kvaliteten har därför ökat i arbetet, även om de sökande ibland upplever att deras meriter bedöms olika från gång till gång. Helt och hållet går en sådan situation dock inte att undvika.

Vad som är mer allvarligt är att man ofta har anledning ifrågasätta riktigheten i de uppgifter som lämnas. Nagon möjlighet för antagningsmyndigheten att närmare kontrollera innehället i de åberopade föreningsintyvgen finns inte. Situationen inbjuder därför som tidigare antytts till ett fuskande med och uppförstorande av meriter. Dessa förhållanden går knappast att rätta till genom nya föreskrifter och anvisningar.

Överhuvudtaget mäste det anses uteslutet att genom ändrade kriterier och riktlinjer inom ramen för gällande grundbestämmetser i högskoleförordningen försöka komma till rätta med de problem som visat sig vara förknippade med bedömningen av föreningsmeriter.

Om föreningsmeriter skall tillgodoräknas även i framtiden får man ta i beaktande att vissa bedömningsproblem och möjligheter till fuskande alltid kommer att finnas.

Bilaga Intyg om föreningsmeriter

Prop. 1979/80: 158 44

RR OM FORENINGSMERITER BILAGA TILL

utfärdag och skrivs under av föreningens Ä oruforande eller annan styrelsescedlen] ANMÄLAN TILL HOGSKOLEUTBILDNING

Härned intygas avt

fom (Ar mån dag nr) Saman

AA HS UA KA 1 a )

Jtdelningsadross Annalnin”snucmer

Postrr och ortnaann

har innehaft nedåanstående förtroeadeuppdrag: ff nacna — (rn —

fortroendeuppiragets/uppdragens art Frö zlår mån dag) To: mar cån doc) TS

1 - - rolotoloe ella d ad - Dee

enn - rreseree ser seen oder ket ol oa tdRbaoa Rasta

2 ua la far Ta bör toan

Riksorganisaticn till vilken föreningen är ansluten Föreningens ändacälI Infattningen av den verksamhet föreningen beåäriver (ange t ex aötesverksämhet sänt andru ” aktiviteter, antal aeclemmar o d)

Onfattnoingen av den verksamhel som ingått i förtroendeuppdraget/upperaren (ange deltagande i söten och verksarhet mellan möten, t ex upprepade engagemant på fritid).

La FO . sr on - so fortroendeuppdraget/uppdragen har erhållits genom beslut av (ange årsmöte, styrelseteslut eller annat sätt]

Har ven sokande varii anställd av förecingen för den tid fortrocrdeupndrag ocfattat?

ae

Libertryck Riktigheten av ovanstående uppgifter intygas Nanunteckring ' | | ” Jatua

150 Nannförtydligande ST Intygsgivarens ställning i öreningen

78-02 Intygsgivarens utcelningaadress ee [ES Bostrr och ortnamn CN | eleronnr (även TiIKTar;”

JHA

Prop. 1979/80: 158 45

UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLE- PM UHÄ bil. 2 ÄMBETET

Byrån för central antagning Avdelningsdirektör A. Olsson, ef 1980-02-19

Förslag till ändringar i 5 kap. högskoleförordningen

(1977: 263) till följd av UHA:s förslag till justeringar av

bestämmelserna om urval till grundläggande högskoleut-

bildning

5 kap. högskoleförordningen

33 8!

Poäng ges för arbetslivserfarenhet som har förvärvats genom följande slag av verksamhet, nämligen 1. arbete i en eller flera anställningar, 2. arbete i eget företag, 3. arbete i eget hem med vård av barn under tio år, 4. arbete i eget hem med vård av en eller flera personer som på grund av sjukdom, ålder eller handikapp är i behov av särskild omvårdnad samt 5. värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst.

34 8

När företräde bestämmes mellan de sökande som tillhör grupp I. grupp II eller grupp III, ges sökande poäng för den arbetslivserfarenhet som han har förvärvat efter det att han fyllt 16 år. För att poäng skall ges fordras

dessutom att verksamheten avser en eller flera perioder om sammanlagt

minst 15 månader. Varje sådan period skall omfatta minst tre månader och avse samma anställning eller verksamhet. Vad som sägs i detta stycke om period avser period med minst halvtidssysselsättning.

Vid tillämpningen av första stycket medräknas ej ud för sådan verksamhet som en sökande har bedrivit under terminstid såvitt avser studier i gymnasieskolan eller i motsvarande skola. Den verksamhet som en sökan-

de har bedrivit vid sidan av studier inom folkhögskolan eller inom statlig

eller kommunal vuxenutbildning får dock medräknas.

Har myndighet med stöd av 20 § föreskrivit att praktik skall fordras för antagning till viss utbildningslinje eller visst inledande studieprogram. får tid för sådan praktik ej medräknas vid tillämpning av första stycket vid urval till utbildningslinjen eller det inledande studieprogrammet.

! Ändringen innebär att andra stycket upphävs. " Andringen innebär bl. a. att sista stycket upphävs.

Prop. 1979/80: 158 46

35 gt

När företräde bestämmes mellan de sökande som tillhör grupp IV. ges sökande poäng för arbetslivserfarenhet enligt vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

För att sökande som har allmän behörighet enligt 16 § skall ges poäng för arbetslivserfarenhet fordras att han har förvärvat denna efter det att han har slutat den yrkesverksamhet eller har skaffat sig den erfarenhet som avses I 16 § första stycket 2. För att poäng skall ges fordras dessutom att verksamheten avser en eller flera perioder om sammanlagt minst tre månader på heltid eller motsvarande längre tid på deltid. minst halvtid. Varje

sädan period skall avse minst tre månader med minst halvtidssysselsätt-

ning och avse samma anställning eller verksamhet. Föreskrifterna 1 34 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning.

För sökande inom grupp IV som ej har allmän behörighet enligt 16 8 äger

34 § motsvarande tillämpning när företräde bestämmes mellan sökandena

inom gruppen.

36 8"

Sökandes poäng för arbetslivserfarenhet bestämmes med utgångspunkt i den sammanlagda tid för vilken sökanden skall ges poäng enligt 34 § eller 35 § andra respektive tredje stycket. Denna sammanlagda tid bestämmes därvid i antal hela månader med heltidssysselsättning. För varje sådan del av den sammanlagda tiden som uppgär till tre månader med heltidssysselsättning ges 0,1 poäng. Sammanlagt får sökande ges högst 2.0 poäng för arbetslivserfarenhet.

39 8

Till x" tiondelar av de utbildningsplatser som enligt 27 8 har tillfallit grupp I eller grupp Il antages behöriga sökande på grundval av ett jämförelsetal som omfattar enbart sökandes poäng för betyg enligt 32 §&. Föreskrifterna i 29 § andra stycket äger motsvarande tillämpning.

Till hälften av de utbildningsplatser som enligt 27 § har tillfallit grupp IV

har sökande som hänförts endast till denna grupp företräde framför annan sökande.

" Andringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs. + Andringen innebär bl. a. att andra stvcket upphävs. " UHA kommer senare att lämna förslag om andelens storlek.

Prop. 1979/80: 158 47

Reservation UHÄ bil. 3

Enligt min mening ligger ett värde i att ge meritpoäng för erfarenheter av kvalificerat föreningsarbete vid antagningen till högskoleutbildning.

Med hänsyn till svårigheterna att ge en regel härom rimlig säkerhet i tillämpningen accepterar jag emellertid att poängberäkningen för föreningsmeriter slopas. En sädan förändring ändrar dock nuvarande relation mellan betygspoäng och övriga poäng och bör därför åtföljas av en höjning av den maximala poängen för arbetslivsmeriter.

Lennart Larsson 1980-02-25

AS Prop. 1979/80: 158

Särskilt yttrande UHÄ bil. 4

Vi är medvetna om de problem av tekniskt slag som föreligger för att tillgodoräkna föreningslivserfarenhet som merit för tillträde vill högre ut-

bildning och att därigenom uppnå de kvaliteter som beslutet och att tillgo-

doräkna dessa erfarenheter avsåg. Nuvarande regler kan inbjuda till otillbörligt utnyttjande och vara svårkontrollerade. Vi anser dock att erfarenheterna till vissa delar fortfarande är otillräckligt belysta. Vidare omfattar erfarenheter och utvärdering exempelvis inte alls den påverkan och betydelse som föreningslivserfarenheter haft på studierna.

Parallellt med utvärderingar. borde ett arbete skett för att visa på vägar med alternativa modeller för att kunna tillgodoräkna vad vi anser vara

påtagliga kvaliteter i föreningslivserfarenhet och som är relevanta för

högskoleutbildning och som dessutom tillför högskolan som helhet värdefulla erfarenheter. Vi beklagar att detta arbete inte kommit till stånd. Sådana erfarenheter/kunskaper som kan komma av styrelsearbete i föreningar och som vi anser borde tillgodoräknas som merit gäller exempel-

vis: att ha utvecklat förmåga att ta ställning utifrån värderingar etc..

utvecklat förmåga att tillsammans med andra planera och genomföra verksamhet, förmåga att genom mötes- och förhandlingserfarenhet i vid mening i olika församlingar komma fram till beslut.

Om hittillsvarande begränsade erfarenheter ändå skulle läggas till grund

för att avveckla nuvarande regler, anser vi att det samtidigt skall beslutas om att arbeta fram ett nytt system för att föreningslivserfarenhet av viss

väsentlig tyngd och omfattning även i fortsättningen skall räknas som merit

för tillträde till högskoleutbildning.

Ruth Kärnek Åke Leander Henry Persson

1980-02-25

Prop. 1979/80: 158 49

Bilaga 2

Reg nr 600-880/80

UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOÖLE- 1980-03-24

ÄMBETET Byran för central antagning tf byrächef H. Larsson. ef

Kompletterande förslag till ändringar i bestämmelserna om urval till grundläggande högskoleutbildning

I Inledning

I skrivelse 1980-02-25 lade UHA fram förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om urval till utbildningslinjer som berörs av det centrala. datorbaserade antagningssystemet vid UHÄ. Förslagen avsåg bl.a. förändringar i syfte att underlätta s.k. direktövergång från gymnasieskolan till högskolan. UHÄ anmälde i det sammanhanget sin avsikt att. fr. o. m.

antagningen till utbildingar som börjar vårterminen 1981. tillämpa en om-

vänd antagningsordning inom kvotgrupperna I och II, innebärande att den procentandel av platserna (för närvarande 20 procent). som tillsätts på grundval av enbart betygspoäng och nu ingår i en första antagningsom-

gäng, skall tillsättas efter det att övriga platser tillsatts (på grundval av betyg och arbetslivserfarenhet). Vidare anmäldes att UHA avsåg att åter-

komma med förslag om storleken av den nämnda procentandelen, sedan vissa simulerade antagningar genomförts. UHA äterkommer nu i denna fråga.

2 "”Direktrekryteringens” innebörd

Rent allmänt avses med ”direktrekrytering” att en studerande mer eller mindre direkt efter gymnasiestudiernas avslutning vinner inträde i högsko-

leutbildning. Som påpekas i UHA:s ovannämnda skrivelse har i debatten i

regei inte preciserats vilka kriterier som skall gälla för avgränsningen av

gruppen ”direktrekryterade”. Som redovisas närmare nedan ger olika

kriterier elter kombinationer av kriterier olika resultat vad beträffar den ”direktrekryterade” gruppens sammansättning och storlek. UHÄ har för sin del arbetat med följande olika kriterier. nämligen

högst två år gammalt avgångsbetyg från gymnasieskolan,

högst 21 års ålder.

4 Riksdagen 197980. 1 saml. Nr 158

Prop. 1979/80: 158 So

en kombination av de två nämnda kriterierna. dvs. avgängsbetygsälder och levnadsålder. samt

avsaknad av tUllgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet. dvs. av arbetslivserfarenhet som uppgär till minst 15 månader.

Naturligtvis kan även andra kriterier användas. Det är alltså svärt att

entydigt definiera begreppet ”direktrekrytering”. även om enighet föreligger om det allmänna syftet att garantera att en rimlig andel yngre sökande utan arbetslivserfarenhet eller med begränsad sådan erfarenhet antas till utbildningar i högskolan.

3¶Effekter av olika procentsatser

3.1 Allmänt

I de simulerade antagningar som UHÄ har låtit utföra har förutsättningarna på olika sätt ändrats i förhållande till den ”ordinarie” antagningen inom det centrala, datorbaserade antagningssystemet. Endast materialet från den senast utförda antagningen, dvs. antagningen till utbildning som började vårterminen 1980, har varit tillgängligt för simuleringarna. Det skall i anslutning härtill påpekas att antalet berörda utbildningslinjer och

utbildningsplatser liksom antalet sökande och sökandegruppens sammansättning uppvisar väsentliga olikheter mellan höst- och vårantagningar. Antagningen inför höstterminen omfattar t. ex. åtskilligt fler utbildnings-

linjer än antagningen inför vårterminen. Antalet sökande ligger omkring 30 000 inför höstterminen och omkring 9 000 inför vårterminen. Vidare är erfarenhetsmässigt andelen yngre sökande större inför höstterminen än

inför vårterminen. Dessa skiljaktigheter mellan höst- och vårantagning

medför enligt UHÄ:s mening att man måste vara försiktig när det gäller att dra slutsatser av de nu gjorda simuleringarna. UHÄ vill därför redan här nämna att det enligt UHÄ:s mening bör göras simulerade antagningar också på sökandematerial avseende antagning inför höstterminen, innan

mer säkra generella slutsatser kan dras rörande konsekvenserna av de

aktuella förändringarna i regelsystemet.

3.2 Resultat

En översiktlig redovisning av resultaten av de genomförda simulerade antagningarna lämnas i bifogade rapport (1980-03-11). Simuleringarna har inneburit fingerade urval med hjälp av ADB, vid vilka gällande bestämmelser tillämpats i stort men vissa förutsättningar ändrats i förhållande till den reella, redan utförda antagningen. Vad som varierats — i olika kombinationer — är dels procentsatsen för urval på grundval av enbart betygsmeriter

inom kvotgrupperna I och 11120, 30 resp. 40 procent), dels antagningsord-

ningen inom samma grupper (platserna i 20 procentsgruppen — A-gruppen — tillsätts före resp. efter övriga platser — B-gruppen).

Prop. 1979/80: 158 'n

I skrivelsen 1980-02-25 redovisade UHA vissa undersökningar på ett begränsat material av effekterna för ”direktrekryteringen” av tre olika metoder, nämligen avgränsning av ”betygsgruppen” genom viss högsta älder på avgängsbetyget, höjning av den berörda procentsatsen och omvänd antagningsordning i kvotgrupperna I och II. IF simuleringarna har av praktiska skäl enbart de två sistnämnda metoderna kunnat prövas.

I den nyssnämnda skrivelsen framhölls att de diskuterade metoderna har olika effekter på olika utbildningslinjer. Den totalundersökning som nu gjorts i form äv simulerade antagningar bekräftar, allmänt sett, detta. Förhållandet kan till största delen återföras på skillnaderna i konkurrens rörande de olika linjerna.

IE rapporten redovisas uppgifter dels för den totala antagningen inom det berörda centrala systemet, dels för olika linjer varav en (kulturkommunikationslinjen) kännetecknas av en relativt svag konkurrens. medan de

övriga är ”härt spärrade”.

Ålderstördelningen redovisas i rapporten för dels vissa enskilda linjer, dels samtliga linjer. I totalmaterialet, dvs. kvotgrupperna I-IV, ger en höjning av procentsatsen för antagning på bara betygsmeriter till 30 i förening med en omkastad antagningsordning en ökning av andelen an-

tagna t. o. m. 20 års älder från åtta till elva procent. En ytterligare höjning

av procentsatsen till 40 procent medför en ökning av nämnda åldersgrupps andel till tolv procent. dvs. en endast marginell förändring ttab 2.8).

Antalet antagna utan tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet ökar, med samma förutsättningar som vad gäller åldersfördelningen, från resp. 20 till 27 resp. 29 procent vad gäller totalmaterialet (kvotgrupperna I-IV) (tab

3.8).

I fråga om avgäångsbetyvgets ålder gäller totalt för de sju linjerna att

antalet antagna med avgångsbetyg från 1979 eller 1978 — vilka ”betygsår” här alltså används som kriterium på ”direktrekrytering” — inom kvotgrup-

perna I och II påverkas mest av en höjning av procentsatsen frän 20 till 40 förenad med en omvänd antagningsordning tfrån 37 till 47 procent) (tab

4.8).

Vad slutligen gäller effekten av olika förutsättningar för antagningen på den för antagning erforderliga minimipoängen inom kvotgrupp I har denna redovisats för biologlinjen. sociala linjen och läkarlinjen. Antagning med ändrad procentsats och/eller omvänd antagningsordning ger i ”betygsgruppen” (grupp I A) ofta — men inte genomgående — effekter i form av sänkt

minimibetyg. På läkarlinjen sjunker i några fall minimibetyget från nuva-

rande 5,0 till 4,9. På de övriga två linjerna kan större effekter iakttas. För

gruppen I B, där platserna tillsätts efter betyg och arbetslivserfarenhet, är trenden genomgående en höjning av minimipoängen.

Utöver vad som redovisas i bilagan har inom UHÄ gjorts en beräkning som mer direkt visar hur olika — inledningsvis nämnda — kriterier för ”direktrekrytering” ger olika resultat beträffande den direktrekryterade

Prop. 1979/80: 158 An [EE

gruppens andel av totalantalet antagna. Resultatet av denna undersökning framgår av nedanstående tabeller, som visar konsekvenserna. enligt ovan-

sats (ull 30) och omvänd antagningsordning.

I tabellerna redovisas I den kolumn som markeras med 0 resultatet av en antagning enligt den nuvarande ordningen med en ”betygsgrupp” om 20 procent och antagningsordningen först grupp A (betyg enbart). därefter grupp B (betyg och arbetslivserfarenhet). I kolumn I är antagningsordningen omkastad så att grupp B antas först, därefter grupp A. men procentsatsen bibehålls oförändrad. I kolumn 2 slutligen år antagningsordningen omkastad och procentsatsen höjd till 30.

Andel (56) ”direktövergångar" av de antagna i kvotgrupperna I och IH vt 198005 linjer) Definition: Högst 21 års ätder

0 I 2 2055 A.B 20 BA 30 ct BA

Definition: Avgångsbetyg från 1979 eller 1978

0 I 2

20 Sc A.B 20 7 BA 30 + BA

Sociala linjen 38 & 40 7 457 Psvkologhinjen 27 30 < 35

Liäkarlinjen 39 Ce 40 43

Tandläkarlinjen 37 Sc 41 47 Lägstadietärarlinjen 49 ör 48 RA

Definition: Avgängsbetyg från 1979 eller 1978 och högst 21 års ålder

0 I 2

20 A.B 2055 BA 30 7 BA

Sociala linjen 5 cc 197 23 CG Psykologlinjen 207 15 18

bäkarlinjen 2197 22 28 Gr

Tandläkarlinjen 24 Ge 27 A 32 Ce bågstadielärarlinjen 14 Zz 15 Zz 206

Definition: Ingen tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet (<15 män)

[1 1 2

20 5 A.B 207 BA 30 7; B.A

Sociala linjen 13 & 20 280

Psykolopglinjen 13.5 15 & 23 Läkarlinjen 16 6 17 & 25 6

Tandläkarlinjen 15 Ce 19.6 2347 Lågstadielärarlinjen 15 Ga 18 Sc 24

Prop. 1979/80: 158 53

Tabellerna belyser de variationer i andelen ”direktrekryterade” som man får beroende på definitionen av denna andel. Sålunda ger t.ex. för

läkarlinjens del ”högst 21 års ålder” en ”direktrekryterad” grupp om

23—29 procent av de antagna i grupperna I och I. ”Avgångsbetyg från

[979 eller 1978” ger på denna linje en motsvarande grupp om 39-43 procent och kombinationen av de två kriterierna ger 21—28 procent. ”Ingen tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet ” slutligen ger för läkarlinjen en

”direktrekryterad” grupp om 16—25 procent.

Tabellerna visar också på det förhållandet att en och samma metod för urvalet ger olika resultat på olika linjer. Om man väljer metoden 30 procent och omvänd antagningsordning”. får man med ”högst 21 års

ålder” som avgränsningsinstrument en andel ”direktrekryterade” om

21-33 procent. ”Avgångsbetyg från 1979 eller 1978" ger en andel om 35—52 procent och ”kombinationskriteriet”” en andel om 18—32 procent. Kriteriet ingen tillgodoräkningsbar arbetslivserfarenhet” slutligen ger en andel ”direktrekryterade” om 23—25 procent.

3.3¶Överväganden och förslag

UHÄ har bedömt en kombination av de två kriterierna avgångsbetygs-

ålder och levnadsålder enligt vad som redovisats i det föregående vara det mest relevanta sättet att avgränsa gruppen ”direktrekryterade”. Med denna utgångspunkt gör UHÄ följande sammanfattande bedömning på grundval av de genomförda simuleringarna.

Redan den nuvarande utformningen av 20 procentsregeln och den nu tillämpade ordningen för antagning inom kvotgrupperna I och II ger i vissa fall en rimlig ”direktrekrytering” även för linjer som är starkt efterfrågade. Vid genomförande av den omvända antagningsordningen ökar denna direktövergång. Om man även för linjer med hård konkurrens om platserna normalt skall uppnå intentionen I 1975 års riksdagsbeslut — då tolkad som en önskan om minst 20 procents direktövergång för resp. linje — behövs emellertid en höjning av procentandelen för antagning på grundval av enbart betygsmeriter. UHA bedömer på grundval av det nu föreliggande materialet en höjning till 30 procent som rimlig. Som redovisats i UHÄ:s skrivelse 1980-02-25 bör denna förändring genomföras inför antagningen till utbildning som börjar vårterminen 1981. UHÄ vill till detta foga föl-

jande kommentarer.

Mot bakgrund av den mellan olika utbildningslinjer mycket skiftande

sökandestrukturen kan det synas naturligt att eftersträva en ordning för

reglering av ”direktrekryteringen” som tar hänsyn till olikheterna i detta avseende. Det skulle innebära t. ex. att en viss procentandel för ”direktövergång” på en linje kunde uppnås utan åtgärder som innebär en väsentligt högre eller lägre ”direktövergång” än önskat på andra linjer. En sådan lösning är emellertid praktiskt omöjlig såsom det nuvarande datorbaserade

Prop. 1979/80: 158 54

systemet är uppbyggt. En enhetlig procentsats och en gemensam untagningsordning är sålunda för närvarande nödvändiga. och frågan om ändrade förutsättningar i detta avseende kan behandlas först i ett längre tidsperspektiv än det som nu är aktuellt.

Som ovan päpekats har de simulerade antagningarna utförts på ett vårlerminsmaterial och resultaten är därför i första hand tillämpliga på antagning som avser vårterminer. Med hänsyn till olikheterna i förutsättningar mellan höst- och vårtermin avser UHA att efter antagningen till utbildning som börjar höstterminen 1980 läta utföra en simuleringsundersökning motsvarande den som nu gjorts men på det då föreliggande materialet. Om resultatet härav ger anledning till det. återkommer UHÄ i denna fråga under hösten.

Med hänvisning till vad som anförts föreslär UHA att beslut fattas om

ändring av 5 kap. 39 § första stycket högskoleförordningen (1977: 263) med innebörd att 30 procent av platserna i var och en av kvotgrupperna I och II

skall tillsättas på grundval av enbart betyg.

Beslut i detta ärende har fattats av tjf universitetskanslern samt styrelseledamöterna Larsson. Kärnek, Bartley, Persson och Stille. Föredragande har varit byråchefen Rydell och tf byråchefen Larsson. Därjämte har närvarit personalföreträdaren Wärneryd, byråcheferna Moll. Skoglund och Levin, avdelningsdirektörerna Nilsson och Svanfeldt samt byrådirektörerna Jansson och Johansson.

Erland Ringborg

Helmer Larsson

Prop. 1979/80: 158 55

UHA:s bilaga

UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLE- RAPPORT

ÄMBETET 1980-03-11

Byrän för central antagning Byrådirektör Hans Jansson. IE

Effekter av olika procentsatser och antagningsordningar i kvotgrupperna I och 2

I Allmänt

UHÅ har 1980-02-25 i skrivelse till regeringen bl.a. föreslagit alt en

att procentsatsen för s.k. direktövergång från gymnasieskola ull högskola — den s.k. 20-procentsregeln — skall höjas.

Som underlag för beslut om procentsatsens storlek redovisas statistik från olika ”simulerade” antagningsomgångar där olika procentsatser i

grupperna I A och 2 A används, Kombinerade med en s.k. omvänd

antagningsordning i grupperna I och 2. dvs. platserna i B-grupperna (po-

äng för betyg och arbetslivserfarenhet) tillsätts före A-grupperna.

Undersökningen baseras på antagningen till värterminen [980 — det enda material som funnits tillgängligt för kompletta simulerade ADBantagningar. Man måste vid tolkningen av data ha i minnet nägra väsentliga skillnader mellan antagningar till höst- resp. vårterminer: + Antalet utbildningslinjer i det centrala ADB-systemet är betydligt mindre till vårterminer (ca 30) än till höstterminer (ca 80). Bl. a. har många linjer inom T-sektorn ingen antagning till vårterminer. + Antalet sökande I det centrala ADB-systermet är mindre till vårterminer (ca 9.000) än till höstterminer (ca 30 000). + Sökandestrukturen är olika höst- och vårterminer. Medan omkring 36

procent av de sökande till ht 1979 var 20 år eller yngre var motsvarande siffra till vt 1980 15 procent. Av de sökande till ht 1979 saknade 50 procent arbetslivserfarenhet. Motsvarande siffra vt 1980 var 33 procent.

Bl. a. måste andelen antagna i olika åldrar i föreliggande material ses mot denna bakgrund. Medan vid antagningen till ht 1979 32 procent av de antagna var 20 år eller yngre var motsvarande siffra vid antagningen till vt 1980 8 procent.

Det går alltså inte att utan vidare generalisera från utfallet vt 1980 till ett helt års antagningar när det gäller t. ex. åldersfördelning.

”Simuleringen” innebär att man med hjälp av ADB har genomfört urval

Prop. 1979/80: 158 56

med tillämpning av gällande regler (successiva kvoteringar, dubbelbehö-

righet etc.) där reglerna för procentsats och antagningsordning inom kvot-

grupperna I och 2 har vanerats i de olika simulerade antagningarna.

De övriga åtgärder som UHÄ föreslagit — t.ex. borttagande av föreningsmeriterna — har inte medtagits I simuleringarna. Det kan nämnas att omkring 25 procent av de antagna vt 1980 hade föreningsmeriter.

De data som redovisas hänför sig till den första maskinella urvalsom-

gången vid vilken omkring 90 procent av platserna tillsätts. Utöver den

”normala” antagningen, betecknad "07, har följunde ”simulerade” antagningar gjorts:

Tabell 1.1 Förteckning över de simulerade antagningarna

Or sats i A-gruppen Antagningsordning 0 20 7 A—B ! 205 B-A 2 30 'z B-A 3 30 Ce A-—B 4 40) Gr B-A

Resultat redovisas dels totalt (alla linjer), dels för eu urval av sju linjer, enligt tabell 1.2.

Tabell 1.2 Redovisningens omfattning — linjer Sektor Antal linjer totalt som redovisas separat T 6 t (biologlinjen)

De linjer som redovisas separat motsvarar ca I 800 av de totalt ca 3 800 platserna som tillsatts: Tabell 1.3 Redovisningens omfattning — antal antagna

Prop. 1979/80: 158 S7

2¶Åldersfördelning bland antagna

Procentuella fördelningar bland antagna i samtliga kvotgrupper och bland antagna i kvotgrupp 1, 2 A (siffror inom parentes).

2.1¶Biologlinjen

0 I 2 3 4

-20 9133) 11 (39) 13 (39) 9127) 14 (36) 21-24 64 (56) 62154) 61 (501 64165) 59 (57) 25-29 16 (7 16 (7) 16010 16 (5 I6 (60)

2.2¶Sociala linjen

0 I 2 3 4

-20 6 (27) 9 (46) 11 (43) 70281 13 (40) 21-24 31 (42) 30 (45) 30149) 31 (39) 30153) 25-29 28 (12) 27 (8) 25 (&) 2715) 24 (7)

2.3¶Psykologlinjen

0 I 2 3 4

-20 4013) 6125) 8027) 6016) 90271 21-24 29154) 29158) 29159) 30 (59) 31 (63) 25—29 28 (29) 27 (13) 274010) 27119) 25 (8)

2.4¶Läkarlinjen

0 | 2 3 4

-20 5433) 54134) 8136) 7433) 9 (32 21-24 35 (64) 36 (64) 35 (61) 35169) 37 165) 25-29 26 (2) 25-02) 24 13) 25 (4) 22-13)

2.5¶Tandläkarlinjen

0 I 2 3 4

-20 7433) 947 12 (43) 9138) 13 (41) 21-24 43 (61) 42 (47) 42150 40 (53) 41455) 25—29 25 16) 25 (6) 32 (6) 26 19) 23 (5)

2.6¶Lågstadielärarlinjen

0 I 2 3 4

-20 7142) 8147) 1252) 12452) 17 (53) 21—24 29137) 294371 28 (36) 28 (32) 30 (39) 25—29 26 (5) 250 24010) 23 (4 22 (61 5 Riksdagen 197980. 1 samt. Nr IS&

Prop. 1979/80: 158 58

2.7¶Kulturkommunikationslinjen

0 1 2 3 4

—-20 4-9 400) 7020) 4 9) 7 (20 21-24 43159) 44 (74) 42 (70) 44170) 40173)

25-29 26 (23) 25 (5) 25-90 2518) 25 (8)

2.8¶Samtliga linjer vt 1980

0 || 2 3 4

-20 8 (25 10 (36) I-435) 9 005 12432) 21—24 41 (53) 40 (53) 40 (56) 41-453) 40159) 25-29 22 023 2207 21 7 22 12 20-171 30-34 14 och 4 (2 132 13 ch 13 (1

35-39 9 (3 9 in 9 «n 9 (3 9 (0 40—44 4 (DN 4 (Mm 4 (0) 4 (1 4 (0)

45— 2 (Dh 2140) 2 (0) 2 (2) 2 (0) Summa 100 (100) 101 199) 100-110) 160 (1001 100-199)

3¶Andel antagna utan arbetslivserfarenhet (mindre än 15 månader). Procentuella fördelningar

3.1¶Biologlinjen (134 antagna)

3.2¶Sociala linjen (574 antagna)

0 I 2 3 4

IA 68 Cr 94 SM 659 TIA

2A 280 (6 60 2 34 Cr 60-54 kver 1-4 11 l6 7 205 13 Cc 23 £c

3.3¶Psykologlinjen (153 antagna)

0 i 2 3 4

PA TS Ce 88 ce 84 72 78 Cr

2A 38 77 38 Sh So 5 25 Ce 07 kver 1-4 JO 4 [2 7 18 Cr 14 7 226

Prop. 1979/80: 158

3.4¶Läkarhinjen (427 antagna)

3.5¶Tandläkarlinjen (208 antagna)

0 | 2 3 4

IA 6A 837 17 607 70 cc

2A SC TSG 60 fx 40 60 Cc kvgr 1-4 13 16 20 16 Ce 23

3.6¶Lågstadielärarlinjen (113 antagna)

0 I 2 3 4

IA 70 90) ce P5 6906 792

2A 67 78 Se 83 Zz 15 82 kver 1-4 13 Ce 5 CE 204 17 & 277

3.7¶Kkulturkommunikationslinjen (123 antagna)

0 I 2 3 4

3.8¶Vt 1980 alla linjer (3797 antagna)

4¶Avgäångsbetygets ålder i kvotgrupperna 1 och 2. Siffror inom parentes avser kvotgruppp I A och 2 A

4.1¶Biologlinjen (absoluta tal)

Betygsär 0 1 2 3 4 =-79 1710) 20113) 22 (16) 16012) 2S0n -78 35 (8) 36 19) 32012) 36 (15) 31 (14) - 771 19-13 16 12) 14 (3) 17 14) 7 (in —76 el. tid. 48 (5) 49 (4 SO (5) 50 (6) 44 (5) Summa H9 27) 121 (28) 118 (36) 119137) 117 (47)

Prop. 1979/80: 158 60

4.2¶Sociala linjen tabsoluta tal)

Betygsår 0 I 2 LD 4 - 79 H02 (36) 116 (36) 27-453) 13 (AD 127-159) —7?8 AY (27) 67128) 75 1400 65 (30) 88 1641 —77 49 (7) Stud 43 (151 49 4112) 44 (2 --76 el. tid. 234 (201 210412) 207 (24r 227-129) 190-131) Summa 454 (90) 453189) 452 (136) 454 0137) 449 (178)

4.3¶Psykologlinjen (absoluta tab

Betygsär (0) I 2 3 4

=79 20-191 20 (7) 2500 21110) 27014) —78 13 (4 6 (8 lb 701) 20 (16) =77 14 (5) 14 (5 17 (9 14 (6) 17Ad0

-76 el. vd. 75 16) 70 4) AZ (6) AX 10) S7 (7)

Summa [RREREN 20124) 121037) 120 (37) 121 (481

4.5¶Tandläkarlinjen (absoluta tal)

Betygsär 0 1 2 3 4

-79 32 (19) 38 (21) 43 (26) 38 (26) 46 (29) —78 32012) 33 (10) 38 (20) 3107) 46129) -77 37 (4) 35 (1) 34 (9 36 (6) 260 15) —-76 el. tid. 71 (1) 66 (2) 57 (3) 66 14) St 3) Summa 172 (36) 172134) 172053) 171 (53) 169 (66)

4.5¶Tandläkarlinjen (absoluta tal)

Betygsår 0 I 2 3 4 -79 32619) 38 Ch 43 (26) 38 (261 46 (29) —78 324112) 33 (10) 38 (20) 3 (d7 46 (29) -77 37 (4) 35 (1 34 (4) 36 (6) 26 15) —-76 el. tid. 71 (1) 66 (2) 57 13) 66 (1) 51 13) Summa 172 136) 72034) 172453) 171 (53) 169 166)

4.6¶Laågstadielärarlinjen (absoluta tal)

Betygsår 0 ] 2 3 4

—-79 30 (10) 30 (10) 30112) 31113) 34 (18) -78 13 oh 13 (3) 15 5 IS (6) 14 (60) -71 8 th 740 6 12 LER 7 (4) —-76 el. tid. 37 (4) 39 (5) 36 (6) 34 (3) 33 (8) Summa 88119) 89 (19) 87125) RH 125) 8 (36)

Prop. 1979/80: 158 61

4.7¶Kulturkommunikationslinjen (absoluta tal)

Betygsar 0 I 2 å 4 -79 8 (Dh 10-13) 13 (8 9 (0 14110) —78 19.010) 19-07 20011) 22014) 20113) -77 15-03) 14 19) 16 (8) 13 (60) 1400) —76 el. tid. 61 -(8) S8 (4 56 (60) 60-19) 54 (7 Summa 103 (22) 101 (19) 105-133) 104.133) 02-140)

4.8¶Totalt sju linjer (procentuell fördelning)

Betygsär 0 | 2 3 4 -79 20 (44) 22-147) 25 (43) 23 (43 27 (40) - 78 17-129) 17 (30) 8130) 7 09 20 (33) 771 3 (10 3 112) Ro d3n 13 (dh 12 dh - 76 el. tid. 49 (17) 47 12) 44 (14) 47 7) 3 03) Summa $i 99 (100) 99 (101) 99-199) 100 -0100) 100-100) Summa antal 1378 1282) 1377 1277) 1370 1417) 1 3741418) 1 363154)

5¶Effekter på minimipoäng i kvotgrupp I A och I B för biologlinjen, sociala linjen och läkarlinjen

5.1¶Biologlinjen

5.2¶Sociala linjen

Prop. 1979/80: 158

5.3¶Läkarlinjen

Prop. 1979/80: 158 63

Bilaga 5

Antagna tll utbildningslinier inom högskolan i åldern 40 år och däröver läsåret 1979/80. Absoluta tal och procemt av det totala antalet antagna.

Linjeädldersgrupp Hostterminen 79 Värterminen 80

Antagna av tot Antagna av tot

antal — antal M OK antagna M K antagna

Beteendevetenskapliga linjen 40-44 4 5 Sh I XY oh? 45 I SLS [ 1.7

FEkonomlinien H)- dd 1 6 AY I 2 0. då 5 7 06 2 I 0.6

Förvaltningslinjen

40-44 I 1335 bo 47

45 l 6 17 4 3 24

Ekonomlinjen/Handelshögskolan

40—44 | 0.3

45—

Juristlinjen 40-44 1 16 31 6 4 23 45— I8 So o3S 6 4 23

Linien for offentlig forvaltning

40 44 3 poöo2nI

45- I 110

Psykologlinjen

40—44 2 IH OS i 6 43 45— l 3 20 I 06

Redovisnings- och revisionshinjen

40—44 : i 0.8

45— I 0.8

Samhillsvetarlinjen 40—44 I I 12 I J.1 45—

Sekreterarlinien 40-44 2 18 45- 2 1.8

Sociala linjen 40-44 l 33 5.0 4 33 59 45— 2 |5S 2.5 2 9 1.8

Samhållsplanerarlinjen

40-44 l 0.8

45 1 08

Prop. 1979/80: 158

: Kinje/åldersgrupp Höstterminen 79 Värterminen 80

Antagna Sf av tot Antagna av tot

— antal SS antal

M K antagna M KK antagna

Systemvetenskapliga linjen

40—44 | 0.4

45— I 04

Transportadministrativa linjen 40—44

45—

Totalt för sektor A

40—44 12 SN 2

38 99 IS 61

45— 30 40 — EE 4 19 =

Administrativ — språkliga

linjen 40-344

45-

Arbetsmiljötekniklinjen

40—44 45-

Bebyggelseantikvarisk linje

40—44 I 50

45— I 50

Kemiekonomlinjen 40—44

45—

Matcematikekonomlinjen 40—44 45—

Marknadsföringslinjen

40-44 45—

Personaladministrativa linjen

40—44 3 DR

45—- tv An NI

Personal- och utbildningsadministrationslinjen

40—44 2 45— I >

Transport- och trafiklinjen

40—44

45—

Ekonomi- och revisionslinjen 40—44 I to 45— || to

Företags- och förvaltningsjuridiska linjen 40—44 || 45— l [3

Prop. 1979/80: 158 65

Linje/åldersgrupp Höstterminen 79 Vårterminen 80

Antagna 4 av tot Antagna fr av tot

antal SS antal

M K antagna M KK antagna

Biologisk-geovetenskapliga linjen 40-44

45—

Hälso- och sjukvårdsadministrativa linjen 40-44 I 3 2 Jä

45— 1 3 2 bn

Informationslinjen

40—44

45—

Kuliurarbetarlinjen 40-44

45—

Turismlinjen 40-44 45— | ra ta PO tt

Anläggningstekniklinjen 40-44

45—

Totalt för lokala linjer

40-44 tö ta

45— ba NN to

Kulturkommunikationslinjen 40-44 3 oc 45— ! DA -—1V 2 BJ 2

Religionsvetenskapliga linjen

40-44 s 6 An

45—- 9 6 No Yen 20 ta

Totalt för sektor K

40—44 8 14

45—- 10 12 hata tan

Gymnastiklärarlinjen 40-44 45—

Hushällslärarlinjen

40—44

45-

baåagstadielärarlinjen 40-44 I" 638 6 5,0

45— 6 3,7

Mellanstadieltärarlinjen 40—44 to

45- to las 0.9

Prop. 1979/80: 158 66

Einie/uldersgrupp Höstterminen 79 Värternunen 80

t

Antagna fe av tot Antagna av tot

— antal — antal

M oh antagna M K antagna

Studie- och yrkesorienteringslinjen 40-44 7 I0.6 4 24 23,5

4å— LR 6 13 6.0

Textllårarlinjen 40—44 3 125

45- 1 42

Historisk-samhällsvetenskaplig åmneslärarlinje

40—44 3 so 28 po 25 45— 2 4 MI I 25

Matematisk-naturvetenskaplig ämneslåararlinje

40—44 i 21.2

45— ! 0.4

Språäkvetenskaplig ämneslärarlinje

40-44 f 21 6.1

45—- 3 9 33

Totalt för sektor U 40-44 1 68 dd 4 31 9.5

45-- 8 24 1.9 6 IS 57

Agronomlinjen

40—44 2 1.8

Arkitektlinjen 40-44 4 po 23 45— 2 0.9

Bergsvetenskapliga linjen

40—44

45—

Biologlinjen 40—44 - I 0.4 I 0.8

45—

Datatekniklinjen 40-44 I J.5 45—

Elektrotekniklinjen

40—44

45— I 0.2

Elygtekniklinjen

40—44

45—-

Fvsikerlinjen 40—44 || OR i 10.0 45— i 10.0

Prop. 1979/80: 158 67

Linje/åldersgrupp Höstterminen 79 Vårterminen 80

Antagna 6 av tot Antagna 7 uv tot

antal antal

Mo KK antagna MK antagna

Geovetarlinjen

40-44 | 0.9 4ä-

Geoteknologilinjen

40-44

45—

Hälso- och miljövärdslinjen 40-44

45—

Hortonomlinjen 40-44 45—

Industriell ekonomlinjen 40-44

45—

Jägmästarlinien 40-44

45—

Kemistlinjen

40-44

45— || 0.4

Kemitekniklinjen 40-44 I 0,3

45—

Landskapsarkitektlinien

40—44 45—- ! 3.3

Lantmäterilinjen 40—44

45—

Matematikerlinjen

40-44 10,5

45—

Maskintekniklinjen 40-44 1 I 03 45— | 0.1

Samhällsbyggnadslinjen

40-44

45—

Teknisk fysik- och elektrotekniklinien 40-44

45-

Teknisk fysiklinjen

40-44 2 0.6 45— I 03

Prop. 1979/80: 158

Linje/äldersgrupp Höstterminen 79 Vårterminen 80

Antagna Z av tot Antagna 598 av tot

antal antal

M KK antagna M K antagna

Väg- och vattenbyggnadslinjen

40—44 45—

Totalt för sektor T 40—44 14 3 04 2 1.0

45— 7 0.2 I 0.5

Apotekarlinjen

40-44 45-

Läkarlinjen 40—44 7 Y 3.4 9 8 3,5 45— 2 I OM 2 1 0.6

Logopedlinjen 40—44 S 20,8 4 14.8

45- I 42 2 7.4

Receptarielinjen

40—44 45-

TFTandläkarlinjen

40—44 5 poo25 1 0.4

45— 2 I 1.3

Veterinärlinjen

40—44 I 1.4 45—

Totalt för sektor VY 40—44 13 IS 3.2 10 12 26

45- 2 2 05 4 4 1.0

Totalt för högskolan 40-44 82 209 21 36 109 3,8

45-— 61 91 LI 37 41 21

Prop. 1979/80: 158 69

Innehållsförteckning

PropOsitiONeCh oso eeeerereereeerererr rer rer rer reses rss ses sees | Propositionens huvudsakliga innehåll soooooooosseses ses esse isens I I Inledning osooooseerereeererrerrereeer ere rr rr rr ere rer ere esta 2 2 Föredragandens ÖVervägandeft sosoosoeseeesesrsess rss roses sa 2

2.1 Gällande Ordning sosssoseerererrrrrrrrrrrrer rss orsa ss saa 2

2.2 Behov av översyn och ändringar s..ssssosssssessesssr ss orsa 4

2.3¶Direktövergång ssssossoosssereererrreesr ere e reses seas sans 6

2.4¶Meritvärdering av arbetslivserfarenhet s.sossosssssssss sera 10

2.5¶Vissa frågor rörande särskild behörighet m.m. ..sso00o00sos 15

2.6¶Vissa frågor rörande tillträde tull enstaka

TT 17

2.7¶En högsta ålder för antagning s.sososssosesessssssriss reta 18

2.8¶Vissa Övriga frågOr sssoossreseseseeserersr sr ser rss ser essens 19

3¶Hemslälladf oosssssseeeeeserersereer ers ser ess rr se res ses ses sa 20

4¶Beslut mosse eseeeseerererererer ers ere reser ers ss ser sees ns sa 20

Bilaga I — Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om urval till

grundläggande högskoleutbildning = sossosossssssso ses. Bilaga 2 - Kompletterande förslag till ändringar i bestämmelserna

Bilaga 3 — Antagna till utbildningslinjer inom högskolan i åldern 40 år

och däröver läsåret 1979/80. mososossosssssessr reser ns

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980