Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna för den särskilda sjömanspensioneringen.

De pensioner som betalas ut enligt l972 års kungörelse om sjömanspen- sion höjs med fem procent. För vissa utländska sjömän blir det möjligt att få förlängd sjömanspension med ett belopp som motsvarar svensk folkpen- sion plus pensionstillskott. Små pensionsbelopp byts automatiskt ut mot engångsbelopp. Vidare föreslås att sjömanspension skall kunna bytas ut mot engångsbelopp efter ansökan av pensionstagarcn. Även tjänstgöring som livbätsman hos Sjöräddningssällskapet skall medföra rätt till sjömans- pension. Dessutom föreslås vissa administrativa förenklingar.

De nya reglerna avses träda i kraft den I juli 1980.

I Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 84

• Sida 2
•  Original

Prop. 1979/80: 84

l.)

Utdrag

KOM M UNI KA'l'lONSDEPA RTL-"M ENTFfl' PR()'1'OK(.')L [. vid regeringssammanträde 1980-02— 14

Närvarande: statsradet Mnndebo. onlförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Mogard. Dahlgren. Asling. Söder. Kronmark. Jo-

hansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Adelsohn

Proposition om sjömanspensioneringen

[ Inledning

För sjömän på svenska fartyg tinns det sedan länge en särskild pensione- ring. Pension kan enligt kungörelsen ( 1972: 412) om sjömanspension tänd- rad senast 197öz400) erhållas av sjömän i manskapsställning med lång tjänstgöring till sjöss. Den betalas ut mellan 55 och 65 års ålder. Vid sidan av 1972 års kungörelse gäller alltjämt — sävitt avser tidigare intjänad rätt till pension — vissa bestämmelser i äldre författningar. Sjömanspensione— ringen administreras av Handelsflottans pensionsanstalt (HPA).

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementct den 5 december 1975 särskilda sakkun- nigal med uppgift att se över sjömanspensionssystcmet. De sakkunniga. som antog namnet sjömanspensionsutredningen (K 1975: 09). överlämnade i februari 1976 delbetänkandet (Ds K 1976: 3) Anpassning av sjömanspen- sioneringen till den sänkta pensionsåldern. Lagstiftning på grundval av förslagen i betänkandet genomfördes under våren 1976 (prop. 1975176: 188. SfU 43. rskr 361. SFS 1976: 400).

Sjömanspensionsutredningen avlämnade i september 1978 sitt slutbetän- kande (Ds K 1978: 12) Sjömanspensioneringen. Betänkandet bör — med undantag av bilagorna — fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkrings- verket. sjöfartsverket, direktören för HPA. försäkringsinspektionen. kam- markollegiet. riksrevisionsverket (RRV). riksskatteverket (RSV). statens

' Numera statsrådet Carl Axel Petri. ordförande. direktören Nils (irenander och förbundsordföranden Gunnar Karlsson.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1979/80: 84 3

personalpcnsionsverk. s_iölartspolitiska utredningen (K 1977z051. Rederi— föreningen för mindre fartyg. Sjöbefälets pensionskassa. Svenska maskin- befälsftn'bundet. Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges redareförening.

HPA har i en skrivelse den 2 juni 1977 hetnställt om vissa ändringar i 1973 ars kungörelse om sjt'imanspension. Förslagen innebär att möns— tringstid i svenskt handelsfartyg under ären 1972 och 1973 i pensions- hänseende skall fä räknas som sjömansskattetid. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av riksförsäkringsver— ket. sjöfartsverket. riksskatteverket. sjömanspensionsutredningen. Svens— ka sjöl'olksförbundet och Sveriges redareforening.

Slutligen har HPA i en skrivelse den 6 juni 1979 föreslagit ändring i reglerna för pensionering av livbätsmän som är anställda hos Svenska sällskapet för räddning av Skeppsbrutne (S_iöräddningssällskapet). Skrivel- sen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga _1'.

En inom kommunikationsdepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena över sjömanspensionsutredningens slutbetänkande bor fogas till protokollet i detta ärende som Ivf/ugn 4.

2. Föredragandens överväganden

2.1. Bakgrund

Den särskilda sjömanspensioneringen i statlig regi tillkom år 1864. då det utfärdades en kungörelse om inrättande av en pensionsanstalt för sjöfolk. Handelstiottans pensionsanstalt (HPA). Nya reglementen för HPA utfär- dades åren 1939. 1944 och 1961. Den nu gällande författningen är som nämnts kungörelsen (1972: 412) om sjömanspension (ändrad senast 1976: 400). Pensioner enligt samtliga dessa författningar utgår fortfarande. Antalet pensioner enligt de båda äldsta författningarna är dock relativt få och minskar snabbt.

Sjömanspensioneringen har successivt utvecklats från att vara avsedd som älderdomsförsörjning till att utgöra ett komplement till den allmänna pensioneringen på så sätt att den betalas ut till dess sjömannen uppnår den allmänna pensionsåldern. Kretsen av pensionsberättigade har förändrats från tid till annan. Finansieringen av pensionerna har också förändrats. Ursprungligen bekostade staten pensioneringen. Senare tillkom hyresav- gifter. som sjömännen betalade själva. och redareavgifter. Numera bekos- tas pensioneringen helt genom redareavgifter och fondmedel.

Pension enligt 1864 och 1939 års reglementen var livsvarig och betalades ut till både befäl och manskap med lång seglationstid. Med 1944 års reglemente vidgades kretsen av pensionstagare genom att kvalifikations- kraven sänktes väsentligt. Medan det tidigare krävdes 150 och. för redu- cerad ålderspension enligt 1939 års reglemente. 120 seglationsmånader

• Sida 4
•  Original

Prop. 1979/80: 84 4

behövdes nu inte mer än 36 seglationsmånader för pension. Pensionering- en omfattade alltjämt både befäl och manskap. Befälspensionen var livs— varig medan manskapspensionen betalades ut temporärt till 67 år. om den inte översteg ett visst belopp. Pensionen utgjordes av dels en hyresavgifts- pension. som helt grundades på de avgifter sjömännen hade beta1at. dels en tilläggspension som bekostades av staten och redarna. | 1961 års regle— mente höjdes kvalifikationskraven åter. För rätt till sjömanspension vid 55 är krävdes minst 120 seglationsmånader. Befälspensioneringen upphörde. Pensionerna för manskapet var fortfarande temporära och betalades ut till 67 års ålder. Även utländska medborgare omfattades under vissa förutsätt- ningar av pensioneringen. Hyresavgifterna för de ombordanställda slo- pades och det tidigare statliga bidraget avvecklades. Pensioneringen linan- sierades i stället genom redareavgifter och fondmedel.

Den gällande kungörelsen om sjömanspension trädde i kraft den 1 juli 1972. Pensioneringen är begränsad till manskap och gäller utan särskilda inskränkningar även för utländska medborgare som har tjänstgjort i den svenska handelsflottan. Sjömannen är berättigad till pension. om han har fullgjort minst 120 anställningsmånader i åldern 30—60 år och minst 80 månader av denna tid infaller efter fyllda 40 år. Även anställningstid som befäl på ett svenskt handelsfartyg fär tillgodoräknas. om minst hälften av kvalifrkationstiden 120 månader har fullgjorts i manskapsställning. Som anställningstid räknas tid under vilken sjömansskatt har betalats eller sjömannen varit befriad från sådan skatt. Pensionen är temporär och kan utgå tidigast fr. o. m. den månad då sjömannen fyller 55 år. Den upphör vid utgången av månaden närmast före den. då sjömannen fyller 65 år eller dessförinnan vid dödsfall.

Pensionen grundas på antalet kvalificerande anställningsmånader (man- skapsmånader) som sjömannen har fullgjort innan han fyller 60 år. Ärspen- sionen beräknas genom att antalet manskapsmånader multipliceras med vissa procentsatser av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977: 630. ändrad senast 1979: 650) fastställda basbeloppet. Pro- ccntsatsen höjs i flera steg alltefter sjömannens ålder och seglationstidens längd. Sjömanspensionens årsbelopp från 55 år får emellertid inte över- stiga ett och ett halvt basbelopp. Ändras basbeloppet skall pensionens årsbelopp räknas om. Börjar pensionen utgå vid högre ålder än 55 är. ökas pensionsbeloppet med 1.2 procent för varje månad som har förflutit till dess pensionen börjar utgå. För tid som infaller efter det att sjömannen har fyllt 62 år utgår inget tillägg.

Sjömanspensionen skall samordnas med vissa andra förmåner. Uppbärs folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension. sjukbidrag eller änkepension enligt lagen om allmän försäkring och överstiger det samman- lagda förmånsbeloppet den högsta sjömanspension som kan erhållas fr.o.m. 60 års ålder. minskas Sjömanspensionen med det överskjutande beloppet. Minst en tredjedel av Sjömanspensionen skall dock alltid utgå.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1979/80: 84 5

Samordning sker vidare med bl.a. livräntor enligt bestämmelserna om försäkring för olycksfall i arbete. yrkessjukdomar och yrkesskador. Sam- ordningsrcglerna gäller även för motsvarande utländsk förmän som sjö- mannen är berättigad till.

Samtidigt som det nya pensionssystemet trädde i kraft den 1 juli 1972 förbättrades vissa pensioner enligt de tidigare gällande reglementena. Det- ta skedde genom att beloppen höjdes och pensionerna gjordes värdesäkra. Vissa äldre pensioner kunde bytas ut mot pension enligt 1972 års kungörel- se, om det var förmånligare för pensionstagaren. För att undvika vissa tröskeleffekter sänktes seglationskraven för äldre sjömän under en över— gångstid. Sålunda har en sjöman som är född 1922 eller tidigare rätt till pension enligt 1972 års kungörelse. om han — under tiden fr.o.m. den månad då han har fyllt 30 år 1. o. m. månaden närmast före den månad då han har fyllt 60 år — har varit anställd som sjöman under minst 80 månader. varav minst hälften i manskapsställning. och i övrigt uppfyller villkoren för rätt till pension.

1972 års pensionsbestämmelser hade varit i kraft förhållandevis kort tid när sjömanspensionsutredningen tillkallades i december 1975. Utredning- en var föranledd dels av önskemål från Svenska sjöfolksförbundet och HPA om förbättringar av sjömanspensioneringen. dels av att rätten till allmän pension hade utökats avsevärt under senare år. Bl.a. sktrlle den allmänna pensionsåldern sänkas till 65 år fr.o.m. den 1ju1i 1976. Vidare hade rätten till förtidspension vidgats genom successiva reformer. Enligt direktiven skulle utredningen särskilt uppmärksamma samordningsfrå- gorna mellan det allmänna pensionssystemet och sjömanspensioneringen. Mot bakgrund av de stora förändringarna inom det allmänna socialförsäk- ringssystemet skulle utredningen också förutsättningslöst pröva vilka åt- gärder som —— med beaktande av bl. a. yrkets särart och näringens villkor — bäst var ägnade att ge trygghet åt sjömännen.

] utredningens delbetänkande Anpassning av sjömanspensioneringen till den sänkta pensionsåldern redovisades förslag som huvudsakligen innebar en teknisk anpassning till pensionsåldersreformen. De nya reglerna (prop. 1975/76: 188. SfU 43. rskr 361. SFS 1976: 400) innebär att pension enligt 1972 års kungörelse upphör vid 65 års ålder i stället för som tidigare vid 67 år. För sjömän födda före den ljuli 1921 gäller alltjämt äldre bestämmelser om pension till 67 år.

I sitt slutbetänkande Sjömanspensioneringen behandlar utredningen in- ledningsvis behovet av en särskild sjömanspensionering. För att undersö- ka detta lät utredningen genomföra en enkätundersökning. Vidare disku- teras i betänkandet en omläggning av sjömanspensioneringen så att den inte längre grundas på författning utan på kollektivavtal. Under utred— ningsarbetets gång hade diskussioner förts mellan Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet i syfte att åstadkomma en sådan omlägg- ning. Någon enighet kunde emellertid inte uppnås härom. Utredningen

• Sida 6
•  Original

Prop. 1979/80: 84 6

anser att försöken att nå en sådan omläggning bör fortsätta och föreslår därför endast sådana förändringar som är behövliga och kan ske utan att det nuvarande systemets ramar förändras.

Utredningens förslag innebär i huvudsak följande. Sjömanspensionen bör höjas generellt med fem procent. Resurser härför har skapats genom att pensionsåldern 1976 sänktes till 65 år. Det ökade utrymme i sjömans- pensioneringens ekonomi som erhölls därigenom bör vidare användas till att ge de icke-nordiska sjömän. som efter upphörd sjömanspension står utan annan pensionsmöjlighet eller har en ringa pension från Sverige. "förlängd" sjömanspension motsvarande svensk folkpension jämte pen- sionstillskott. För att minska utbetalningarna av småpensioner föreslås ctt automatiskt utbyte av sådana mot engångsbelopp. när kapitalbcloppet inte överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Utbyte av pension mot engångsbelopp skall också kunna ske efter ansökan av pen- sionstagaren. För ett sådant utbyte skall dock krävas särskilda skäl. ] fråga om fondförvaltningen ansluter sig utredningen till kapitalmarknadsutred- ningens (Fi 1969: 59) förslag om att den fria sektorn för placeringar ökas från 10 till 20 procent och att förbudet mot aktieplacering slopas inom den fria sektorn. Sjömanspensioneringens administration bör enligt utredning- en t.v. ligga kvar hos HPA. Förslagen presenteras utförligare i bilaga 1. 1 det följande kommerjag att behandla utredningens förslag i olika delar och tar därvid också upp vissa frågor som har aktualiserats vid remissbehand- lingen av betänkandet.

Samtidigt med sjömanspensionstttredningens slutbetänkande avser jag även att behandla de tidigare nämnda framställningarna från HPA om tillgodoräknande av tid för sjömanspension resp. ändring i reglerna för pensionering av livbåtsmän anställda hos Sjöräddningssällskapet.

Den 1 juli 1980 bör vara riktpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

2.2. Allmänna synpunkter

Sjömanspensionsutredningen har - bl.a. mot bakgrund av den allmänna pensioneringens utbyggnad. de förbättrade möjligheterna till förtidspen- sion och möjligheten till deltidspensionering — ställt sig frågan om det finns behov av en fortsatt sjömanspensinnering i offentlig regi. För att få ett begrepp om det sociala behovet av en sjömanspensionering lät utredningen under hösten 1976 och våren 1977 genomföra den nämnda enkätundersök- ningen. Av materialet drog utredningen den slutsatsen att en stor del av dem som uppbär sjömanspension fortfarande yrkesarbetar antingen i sjö- mansyrket eller inom andra yrken. Det kurtde därför ifrågasättas. om enbart sociala skäl motiverar att sjömanspensioneringen bibehålls. Andra skäl kttnde dock enligt utredningen motivera en sjömanspensionering. Behovet av att få en stabil kår av yrkeskunniga sjömän och det därav

• Sida 7
•  Original

Prop. 1979/80: 84 7

följande behovet av trygga och goda ekonomiska villkor kunde t. ex. vara ett sådant skäl.

1 remissyttrandena har olika uppfattningar förts fram om behovet av en fortsatt sjömanspeusionering. RRV menar att det numera. till följd av de stora förändringarna inom socialförsäkringsområdet. inte behövs en sär- skild sjömanspensionering. Sjöfartsverket. sotn anför kritiska synpunkter på enkätundersökningen. menar att sjukdomsfrekvensen och arbetslös- hetsfrekvensen hos sjömän över 55 är talar för att en sjömanspensionering med möjlighet till pensionsuttag från 55 års ålder bör bibehållas av sociala skäl. Ett annat skäl för att behålla sjömanspensioneringen utgör enligt sjöfartsverket behovet av att få en stabil kår av yrkessjömän.

Den diskussion som utredningen har fört om behovet av en framtida sjömanspensionering synes huvudsakligen vara avsedd som en introduk- tion till övervägandena om en tänkt omläggning av systemet till ett system som är grundat på kollektivavtal. Några tankar på att helt avskaffa sjö- manspensioneringen har utredningen inte fört fram. Diskussionen om det sociala behovet av pensionerna är emellertid naturlig. eftersom förhållan- dena kan skilja sig så mycket från fall till fall. Den sjöman som är fullt frisk och arbetsför och föredrar att skjuta upp uttaget av pension kan — samti- digt som han arbetar och har full lön — få pension med. som mest. drygt 40000 kr. om året under några är. En sådan sjöman kan knappast sägas ha ett socialt motiverat behov av sjömanspension. Många sjömän med mindre god hälsa och arbetsförmåga kan dock ha ett starkt behov av det ekono- miska skydd som sjömanspensioneringen kan ge under ett antal år. innan den allmänna pensionen kan erhållas. De olikheter somjag har pekat på är självfallet ett resultat av att systemet inte bygger på individuell behoVs- prövning utan generellt tillerkänner sjömän med lång seglationstid pen- sion. Just systemets utformning i detta avseende tyder på att de sociala behoven inte ensamt har varit avgörande för rätten till sjömanspension. Av prop. 1961:80 s.45 framgår sålunda. att sjömanspensioneringen även an- sågs ha en viktig uppgift att fylla genom att bidra till att skapa en stabil och yrkesskicklig sjömanskår. Det är således llcra motiv som ligger bakom sjömanspensioneringen i dess nuvarande form och då inte minst den om- ständigheten att pensioneringen har funnits sålänge. Något konkret förslag att avskaffa sjömanspensioneringen finns inte. Jag uppehåller mig därför inte ytterligare vid denna fråga. Jag vill dock understryka att det inte är aktuellt att förändra systemet mot en övergång till en huvudsakligen av sociala skäl betingad pensionering med ökade inslag av behovsprövning.

Sjömanspensionsutredningen har i betänkandet vidare diskuterat en om- läggning av sjömanspensioneringen från att vara grundad på författning till att vara grundad på kollektivavtal. Utredningen framhåller därvid att spe- ciella gruppers behov av pension under senare är normalt har tillgodosetts genom kollektivavtal. Sådana föreligger t. ex. för gruvarbetarna men även för befälsgrupperna på sjöfartens område. Fördelarna med kollektivavtal

• Sida 8
•  Original

Prop. 1979/80: 84 8

är enligt utredningen att man uppnår överensstämmelse med arbetsmark- naden i övrigt och att man får ett system som lättare går att anpassa till de växlande förhållandena på arbetsmarknaden. Utredningen finner det också med nutida synsätt mer naturligt att parterna på arbetsmarknaden har det direkta inflytandet på ett pensionssystern av kompletterande natur än att detta skall ligga hos statsmakterna. De främsta nackdelarna med ett kollek- tivavtalsgrundat system är enligt utredningens mening att det bryter mot hävdvurrnen ordning och att staten inte iframtiden skulle vara garant för systemet.

Under utredningsarbetets gång bereddes parterna. Sveriges redareför- ening och Svenska sjöfolksförbundet, tillfälle att överlägga för att se om de kunde enas om villkoren för ett system byggt på kollektivavtal och en avveckling av den nuvarande ordningen. Det var emellertid inte möjligt att då skapa enighet mellan parterna. Utredningen fann det dock önskvärt att försöken att ersätta nuvarande system med ett på kollektivavtal grundat system fortsatte.

Flera av remissinstanserna har utan vidare kommentarer anslutit sig till utredningens uppfattning. Några har lämnat närmare synpunkter på spörs- målet.

Eftersom det inte finns något underlag härför. ärjag f. n. inte beredd att uttala mig i frågan om sjömanspensioneringen i framtiden bör grundas på författning eller kollektivavtal. Frågan behandlas av en särskild utredare (K l979:06)l som har till uppgift att — i nära samverkan med berörda arbetsmarknadsparter — undersöka förutsättningarna för ett kollektivavtal på detta område.

Med tanke på de olika förslag som har förts fram av utredningen och av vissa remissinstanser finner jag det emellertid naturligt. att jag här redovi- sar några principiella synpunkter på sjömanspensioneringen.

Som framgår av min tidigare beskrivning av sjömanspensioneringen har den ändrat karaktär från tid till annan. Skilda regler gäller enligt de olika författningarna i fråga om bl. a. den personkrets som omfattas av pensione- ringen och reglerna för intjänande av pension. Genom 1961 års reglemente begränsades pensioneringen till att enbart avse manskap. Denna princip gäller även enligt 1972 års kungörelse. Beträffande befälets ställning inom pensionssystemet beaktades i förarbetena till l961 års lagstiftning (prop. l96l: 80 s. 45 f) att sjömanspensioneringen alltsedan år 1943 praktiskt taget helt hade inriktats på att tillgodose manskapets behov av pension. De förbättringar som genomfördes mellan 1943 och 1961 avsåg nämligen en- bart manskapspensioneringen. Bakgrunden härtill var enligt prop. l96l180 att befälskategorierna redan i slutet av l930-talet kollektivavtalsvägen hade träffat överenskommelse om pensionering i särskilda pensionskassor. Sjömanspensioneringen har alltså sedan relativt lång tid tillbaka van't inrik-

' Försäkringsrättsrådet Börje Wilhelmsson.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1979/80: 84 9

tad på manskapssidan. Sedan början av 1960-talet finansieras pensione- ringen — förutom med fondmedel — enbart med redareavgifter. Övriga ekonomiska förmåner som en sjöman får för sitt arbete regleras genom kollektivavtal. För parterna på arbetsmarknaden torde det vara naturligt att se ett visst samband mellan sjömanspensioneringen och övriga förmå- ner. Med den uppbyggnad systemet numera har är det också naturligt att berörda arbetsmarknadsparters önskemål tillmäts den största betydelse i samband med förändringar i systemet. Det bör därför framhållas att Sveri- ges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet. som har varit represen- terade i utredningen. båda står bakom dennas förslag. Under utredningsar- betets gång har förslag till förbättringar i det existerande pensionssystemet — förslag som har återkommit i remissyttrandena — under hand lämnats över till utredningen. ] den mån parterna inte själva har godtagit sådana förslag. finner jag det inte rimligt att de genomförs, i vart fall inte om de drar betydande kostnader.

Innan resultat föreligger av den utredning som arbetar med kollektivav- talsfrågan är jag inte beredd att vidta några åtgärder som påtagligt föränd- rar den nuvarande ordningen och lägger hinder i vägen för en kollektivav- talslösning. Sjömanspensionsutredningens förslag har emellertid utformats på ett sådant sätt att de inte skall försvåra en ev. övergång till kollektivav- tal. Det finns därför inget skäl att vänta med att pröva förslagen.

2.3. Utländska sjömäns pension

Bland utredningens förslag tar jag först upp pensionsfrågan för vissa utländska sjömän som är bosatta utanför Sverige. Utredningen redogör för vilka regler som enligt lagen om allmän försäkring år 1978 gällde för utländska sjömän, som har tjänstgjort på svenska handelsfartyg. Av redo- görelsen framgår bl. a. att utländska sjömän inte var berättigade till svensk folkpension: härför krävdes i princip svenskt medborgarskap. I de interna- tionella överenskommelser om social trygghet som Sverige har ingått med andra länder ställs för att få folkpension genomgående krav på en viss tids bosättning eller mantalsskrivning i Sverige. Enligt konventionerna med bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike anses dock en sjöman. som är anställd på ett svenskt handelsfartyg, vara bosatt i Sverige under anställningstiden. Därigenom kan sjömannen kvalificera sig för folkpen- sion eller del därav i förhållande till det antal poängår som han har inom ATP-systemet. Slutligen har den utländske sjömannen möjlighet att tjäna in ATP i likhet med svenska medborgare, men för full ålderspension krävs normalt minst 30 poängår. En del utländska sjömän som har tjänstgjort lång tid i den svenska handelsflottan kan, till följd av dessa regler, stå helt utan pension när sjömanspensionen har upphört vid 65 års ålder. Andra kanske enbart får en mindre summai ATP. Utredningen anser det angelä- get att sådana utländska sjömän även efter 65 års ålder kan få sina grund-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1979/80: 84 m

läggande behov tryggade inom den svenska pensioneringen. Nivån på denna grundtrygghet borde motsvara högst svensk folkpension jämte pen— sionstillskott. Det är enligt utredningen svårt att ställa upp preciserade regler. som ger avsedd effektjust i de fall som man har tänkt sig. men inte i andra. Utredningen finner därför den smidigaste lösningen vara. att tiller- känna HPA rätt att efter prövning i det enskilda fallet bevilja fortsatt sjömanspension då utländsk sjöman. som är bosatt utomlands. efter 65 års ålder inte uppbär en sammanlagd pension som motsvarar svensk folkpen- sion jämte pensionstillskott. För att möjliggöra detta föreslår utredningen en ändring av 8 & i l972 års kungörelse. Enligt denna paragraf får HPA om särskilda skäl föreligger tillerkänna en sjöman pension även om han saknar rätt till sådan eller bestämma pensionen till högre belopp än som anges i kungörelsen. Utredningen menar också att det i ömmande fall kan vara motiverat att sjömanspension beviljas även för den vars tidigare sjömans- pension har upphört innan den föreslagna ändringen träder i kraft.

Av de remissinstanser som särskilt har kommenterat detta förslag till- styrker riksförsäkringsverket och sjöfartsverket. De menar dock att för- fattningstexten bör ges en mer precis utformning så att det framgår vilka fall det är fråga om i stället för att. som utredningsförslaget. enbart ange att sjömanspension kan utgå för längre tid än som följer av reglerna i kungörel- sen. Ett par remissinstanser är mer tveksamma till utredningens förslag. RRV ifrågasätter om en ändring av nuvarande regler för kvalificering till pension inte berör även andra grupper än sjömän. RRV menar att utred- ningen inte har belyst denna fråga och kan därför inte tillstyrka en föränd- ring. Direktören för HPA anser att man närmare bör undersöka vilka behov som föreligger och vilka svårigheter som kan uppstå när pensionens storlek och dess utbetalning skall bestämmas. En sådan undersökning bör bl.a. avse möjligheten att skapa fasta regler. exempelvis så att pensions- berättigade i vissa länder får möjlighet att välja mellan temporär oeh livsvarig pension. Då skulle. framhåller direktören för HPA. den vanskliga behovsprövningen kunna undvikas och storleken av pensionen blev även efter fyllda 65 är beroende på hur länge sjömannen har tjänstgjort i den svenska handelsflottan.

Under år 1979 har i lagen om allmän försäkring förts in nya regler om invandrares rätt till pension (prop. 1978/79: 75. SfU 15. rskr 164. SFS 1979: [".-J). Reglerna innebär att samtliga i Sverige bosatta invandrare efter en viss tids vistelse här likställs med svenska medborgare i fråga om rätt till folkpension. Med bosättningstid i Sverige likställs. såvitt gäller sjöman. tid för vilken sjömansskatt har betalats. För att vara berättigad till folkpension skall utlänningen dock normalt vara bosatt i Sverige.

Som jag tidigare har framhållit har sjömanspensionssystemet en generell utformning på det sättet att pension skall utgå när vissa givna förutsätt- ningar. bl. a. i fråga om seglationstid. är uppfyllda. Eftersom pensionernas storlek inte påverkas av de olika sjömännens faktiska behov av pension är

• Sida 11
•  Original

Prop. l979/80: 84 ' l I

det självfallet lätt att finna exempel på sjömän som enligt reglerna inte får pension men som "borde" ha det. Särskilt ömmande sådana ärenden har dock i allmänhet kunnat lösas med hjälp av 89" i 1972 års kungörelse. Även om jag — såsom framgår av det föregående — inte är beredd att förändra systemet mot en övergång till en av främst sociala skäl betingad pensione- ring med ökade inslag av behovspr'övning. anserjag det dock ofrånkomligt att se till. att stötande konsekvenser om möjligt undviks i det enskilda fallet. Utredningen har här uppmärksammat en grupp utländska sjömän. som riskerar att hamna mellan olika regelsystem och bli helt eller delvis utan pension när deras sjömanspension upphör. Jag delar utredningens uppfattning att denna grupp bör få pension även efter fyllda 65 år. Detta ligger också i linje med de nyligen införda regler som tillerkänner invandra- re folkpension. Orsaken till att dessa sjömän inte får pension i sina hemlän- der är ju. att de under lång tid har tjänat den svenska handelsflottan. Eftersom utländska sjömän på svenska fartyg sedan år l974 har möjlighet att tjäna in ATP och då konventioner med en rad länder i hithörande frågor av allt att döma får ett innehåll liknande konventionerna med Förbundsre- publiken Tyskland och Österrike. torde det åtminstone på sikt vara en relativt liten grupp sjömän som blir aktuell för tillämpning av denna undan— tagsregel. Bl.a. av den anledningen finner jag det motiverat att HPA ges möjlighet att bevilja förlängd sjömanspension efter prövning i det enskilda fallet. jag är följaktligen inte beredd att tillföra det redan nu invecklade sjömanspensionssystemet ett komplex av regler för denna speciella grupp. Såsom utredningen har föreslagit. bör alltså den utomlands bosatte utlän- ning som har tjänstgjort lång tid i svenska handelsfartyg men inte har en sammanlagd pension — däri inräknat pensionsförmåner såväl från Sverige som från annat land — som motsvarar svensk folkpension jämte pensions- tillskott kunna beviljas sjömanspension med ett så stort belopp att han sammantaget uppnår den pcnsionsnivån. Pensionen bör betalas ut fr.o.m. den dag då sjömannen fyller 65 år. I ömmande fall bör sådan pension beviljas även den vars sjömanspension har upphört innan förslaget genom- förs.

2.4. Utbyte av sjömanspension mot engångsbelopp

Utredningen konstaterar att HPA har att betala ut ett förhållandevis stort antal pensioner med små belopp. vilket är administrativt betungande. Pensioner vars kapitaliserade värde inte överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring torde. enligt utredningen. ha föga bety— delse för sjömannens försörjning. De får mera ses som ett marginellt tillskott till denna. Utredningen har fördenskull övervägt möjligheterna att byta ut sådana pensioner mot engångsbelopp. Om man tänkte sig ett automatiskt utbyte skulle man kunna sänka administrationskostnaderna och sjömannen skulle på en gång få vad som tillkommer honom. Med tanke

• Sida 12
•  Original

Prop. [979/80: 84 lZ på de skattekonsekvenser som uppstår anser dock utredningen. att bara små pensioner bör bytas ut automatiskt. Utredningen finner det naturligt att gränsen dras vid ett halvt basbelopp och föreslår att pensioner. vilkas kapitalbelopp inte överstiger detta. automatiskt skall bytas trt mot ett engångsbelopp.

Utredningen har också tagit tipp frågan om utbyte på begäran av sjöman- nen själv. Denne kan t. ex. behöva kapitalbcloppet när han skall köpa ett eget hem eller starta en mindre rörelse. Sådana motiv kan det enligt utredningen finnas anledning att stödja. Skattereglerna gör det dock oför- månligt att byta ut större pensioner. Utredningen. som har funnit att någon ovillkorlig rätt till utbyte inte bör föreligga. föreslår att pension får bytas ut mot kapitalbelopp när det finns särskilda skäl. Sådana skäl skall enligt utredningens mening anses föreligga. om det ändamål vartill beloppet skall användas med hänsyn till försörjningsförhållandcna och övriga omständig- heter framstår som godtagbart och påtaglig risk inte föreligger för att kapitalbcloppet skall användas till något annat än det uppgivna ändamålet.

Remissinstanserna har genomgående varit positiva till förslaget att auto- matiskt byta ut vissa mindre pensioner. Direktören för HPA menar dock att gränsen bör sättas vid en tredjedel av basbeloppet i stället för hälften av det. Utbyte bör heller inte ske i sådana fall där pensionens årsbelopp överstiger åtta procent av basbeloppet. Förslaget om utbyte på sjöman- nens egen begäran tillstyrks av flera remissinstanser. Några av remissin— stanserna är emellertid tveksamma till förslaget. Så ifrågasätter t. ex. RRV om utbyte efter särskild prövning — med hänsyn till de motiv som utgör grunden för nuvarande sjömanspensionering — skall kunna ske när pen- sionen inte är obetydlig. Direktören för HPA befarar att den prövning av "särskilda skäl" som utredningen förutsätter kan bli antingen för summa- risk eller för betungande. Sådan prövning är något främmande för HPA: s hittillsvarande verksamhet. somju består i att ge sjömännen deras rätt och inte att pröva deras behov.

För egen del ansluter jag mig till utredningens överväganden i fråga om automatiskt utbyte av mindre pensioner mot engångsbelopp. Gränsen bör lämpligen dras vid ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Pensioner vilkas kapitalbelopp inte överstiger ett halvt basbelopp bör således automatiskt bytas ut mot engångsbelopp. Om man ser till det ursprungliga syftet med sjömanspensioneringen. kan det visserligen fram- stå som onaturligt att byta ut större pensionsbelopp mot engångsbelopp. Några av remissinstanserna har också varit tveksamma till detta förslag. Man måste dock enligt min mening vara införstådd med att vissa sjömän. som är kvalificerade för sjömanspension. kan ha större behov av ett kapitalbelopp än av regelbundna utbetalningar. Om en sjöman med goda inkomster t. ex. skulle vilja disponera sin pension för att köpa bostad åt sig själv. synes det mig rimligt att han får göra det. Jag ställer mig följaktligen bakom utredningens förslag även i denna del. Utbyte skall enbart kunna

• Sida 13
•  Original

Prop. 1979/80: 84 l3

komma i fråga när särskilda skäl föreligger. [ ärenden av detta slag bör hänsyn tas till vad medlen skall användas till samt till sökandens försörj- ningsförhållanden och hälsotillstånd. lnnan ett beslut om utbyte meddelas kan det. som utredningen framhåller. vara lämpligt att sjömannen upplyses om skattekonsekvenserna.

2.5. Sjömanspensionens storlek

Efter en analys av sjömanspensioneringens ekonomi föreslår utredning- en att pensionerna enligt l972 års kungörelse generellt skall räknas upp med fem procent. Genom att pensionsåldern l976 sänktes från 67 till 65 år uppkom nämligen en årlig besparing på ca en milj. kr. för sjömanspensio- neringen. Av detta belopp har utredningen uppskattat att kostnaderna för förbättrade pensioner åt utlänningar drar ungefär hälften. Återstoden av besparingen anser utredningen skulle räcka till att räkna upp pensionerna med angivna fem procent.

Remissinstanserna har olika inställning till förslaget. En del av dem tillstyrker det eller lämnar det utan erinran. Både Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet tillstyrker förslaget. Vissa remissinstanser avstyrker eller har egna alternativa förslag. RRV avstyrker förslaget med motivering att en uppräkning av pensionerna sannolikt skulle försvåra möjligheterna att avveckla nuvarande förmånssystem. Sjöfartsverket för fram ett eget förslag om att bygga ut sjömanspensionen i åldern 55—59 är. Sjöman med nedsatt arbetsförmåga och nedsatt möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete borde enligt verket kunna få en utbyggd sjömans- pension f'rän fyllda 55 år. Direktören för HPA avstyrker att sjömanspen- sionen generellt höjs med fem procent och föreslår att motsvarande belopp i stället läggs på en uppmjukning av gränsen mellan pensionsberättigade Och inte pensionsberättigade. Han ser den nuvarande tröskeln mellan pensionsberättigade och inte pensionsberättigade som det största problem som bör behandlas vid en översyn av sjömanspensioneringen.

Även i denna fråga finner jag det angeläget att fästa stort avseende vid vad berörda parter på arbetsmarknaden har anfört. Som jag nyss har nämnt har både Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet ställt sig bakom utredningens förslag. De förslag som förts fram såsom alternativ till höjningen har enligt min uppfattning inte heller en sådan tyngd att de bör beaktas. Sjöfartsverkets förslag till en utbyggd sjömans- pension i åldrarna 55—59 år synes snarare som ett främmande element i sjömanspensioneringen i och med att det till viss del skulle förändra denna från generella till behovsprövade förmåner. Jag kan därför inte förorda det förslaget.

De synpunkter som direktören för HPA har fört fram är förståeliga. men jag finner det ändå svårt att tillgodose dem. Som har framgått av den _ tidigare beskrivningen av de olika pensionsförfattningarna har från tid till

• Sida 14
•  Original

Prop. 1979/80: 84 ht

annan ställts olika kvalifikatit'mskrav för att få sjömanspension. Kravet på llt) månaders anställningstid bestämdes så sent som år l972. Av förarbe- tena till den lagstiftningen framgår. att man medvetet koncentrerade sig på pensionsrätten till de sjömän i manskapsgrad som hade varit verksamma inom yrket under hela eller större delen av sin aktiva tid. De krav på anställningstid som uppställs föreslogs av l967 års sjömanspensionskom— mitté. Kommittén räknade med att en sjöman ktrnde bli berättigad till full pension efter att ha tjänstgjort under minst l5 år om åtta seglationsmå- nader (th) månader) efter fyllda 30 år. såvida minst tio sådana år (80 månader) hade fullgjorts efter fyllda 40 år. Den omständigheten att l972 års kungörelse som anställningstid råkar-rr tid under vilken sjömansskatt er— läggs förändrar dock dessa beräkningar påtagligt. Eftersom nästan alla sjömän numera är rederianställda betalas nämligen sjömansskatt för dem under årets samtliga mi'inader. För att bli berättigad till pension krävs det då inte mer än tio års tjänstgöring. varav 3 l/3 år mellan 30 och 40 år och 62/3 år efter fyllda 40 år. Det kan även noteras att den faktiska tjänstgö- ringen till sjöss på senare tid har minskat avsevärt. Den är nu inte mycket mer än sex månader om året. inte heller framstår de svenska reglerna som oförmånlrga om manjämffu dem med motsvarande regler i andra länder. I Norge krävs t. ex. enligt huvudregeln 150 effektiva seglationsmånader för att pension skall kunna erhållas. Å andra sidan räknas i Norge sjötid som fullgjorts före 30 års ålder. Reglerna har således generellt sett kommit att verka avsevärt gynnsammare än som förutsattes vid deras tillkomst. Att vissa tröskeleffekter kan uppstå är ofrånkomligt. Det är emellertid att märka att HPA i sin praxis tillämpar en avtrappningsregel. som medför att reducerad pension utgår till sjömän som har mer än l08 månader mellan 30 och 60 år. varav mer än 72 månader mellan 40 och 60 år.

Mot den angivna bakgrunden kan jag inte tillstyrka en ändring av kvaliiiv kationstiderna. I stället förordarjag att pensionerna enligt 1972 års kungö- relse i enlighet med utredningens förslag höjs generellt med fem procent. I de fall det blir aktuellt får en sådan höjning också göras av det högsta sammanlagda beloppet med vilket sjömanspension kan utgå. dvs. l.5 bas- belopp enligt 45 sista stycket i kungörelsen. De tröskeleffekter som kan uppkomma finner jag lämpligen böra lösas med tillämpning av den praxis HPA redan har.

2.6 Fondförvaltningen m. m.

Utredningen behandlar slutligen fondförvaltningen och administrationen av sjömanspensioneringen utan att lägga fram några konkreta förslag. Eftersom frågan om en övergång till en kollektivavtalsreglerad pensione- ring övervägs av en särskild utredare bör jag inte uppehålla mig vid dessa frågor. som båda ingår i utredningsuppdraget. Jag vill också nämna att placeringsreglerna för HPA: s fondmedel f.n. ses över av 1979 års fond- utredning (E l979: 03).

• Sida 15
•  Original

Prop. 1979/80: 84 15

2.7. Vissa vid remissbehandlingen aktualiserade frågor

Direktören för HPA har i sitt remissyttrande aktualiserat en rad frågor. Jag redovisar i det följande mina synpunkter på förslagen.

Ett förslag innebär att staten. som under tiden 1864—1939 helt bekostade sjömanspensioneringen. nu skulle återta det fulla ansvaret för denna ge— nom att i fortsättningen bekosta pensioneringen och dess administration. Redareavgiften borde därför avskaffas. För egen del kan jag inte tillstyrka det förslaget. Staten bör svara för att det finns en allmän lagstiftning om social grundtrygghet men kan inte därutöver ge särskilda grupper av ar- betstagare förmåner som inte tillkommer andra.

Ett annat spörsmål som direktören för HPA har aktualiserat är behand- lingen av vissa av dem som har rätt till befälspension. Enligt femte och sjätte punkterna i övergängsbestämmelserna till 1972 års kungörelse gäller att en sjöman. som tillhör manskapsklassen enligt 1944 års reglemente. får sin tjänstepension enligt reglementet fördubblad och värdeheständig om han är född år 1922 eller tidigare. En sjöman som tillhör befälsklassen får däremot samma förmåner endast om han är född år 1912 eller tidigare. Sjätte punkten i nämnda övergångsbestämmelser har tolkats så att en sjöman som har pension med sammanlagt belopp enligt övergångsbestäm- melserna till 1961 års reglemente får fördubbling av tjänstepensionsdelen och värdebeständighet för hela pensionen. om han är född år 1922 eller tidigare och skulle ha tillhört manskapsklasscn enligt 1944 års reglemente om detta hade varit tillämpligt på honom. Däremot får en sjöman med sådan pension fördubblingen och värdebeständigheten bara om han är född år 1912 eller tidigare i de fall han skulle ha tillhört befälsklassen. om 1944 års reglemente hade varit tillämpligt på honom. Jag får för en närmare beskrivning av bakgrunden och de effekter reglerna kan föra med sig hänvisa till direktörens yttrande i remissammanställningen. Direktören önskar att man skall slopa skillnaden mellan de båda klasserna på så sätt att fördubblingen och värdebeständigheten skall tillkomma även den som klassas som befäl och är födda under perioden 1913—1922. En sådan åtgärd skulle beröra sjömän med rätt till antingen livsvarig tjänstepension i befälsklass eller temporär tjänstepension i befälsklass eller pension med sammanlagt belopp enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års regle- mente. En undersökning inom HPA pekar på att kostnaderna sammanlagt skulle bli ungefär 57 milj. kr.

För egen del vill jag först framhålla att det självfallet är svårt för mig att närmare klarlägga övervägandcna bakom punkterna fem och sex i över- gångsbestämmelserna till 1972 års kungörelse. Av förarbetena till 1972 års lagstiftning (prop. 1972: 1. bil. 8 s. 164) framgår emellertid klart att för— dubblingen och värdebeständigheten enbart skulle avse befäl som redan hade uppnått pensionsåldern 60 år. när de nya reglerna trädde i kraft. Bl.a. framhöll sjömanspensionskommittén att yngre befäl hade möjlighet att

• Sida 16
•  Original

Prop. 1979/80: 84 to

tjäna in full pension hos Sjöbefälets pensionskassa. Oavsett hur det för- håller sig med vissa tolkningsproblem som direktören för HPA har fört fram. är det i dag omöjligt att — med de stora kostnader det skulle föra med sig — jämställa befäl av berörda årgångar med manskap. Det skulle också strida mot vissa av grundtankarna i 1972 års reform — nämligen att pensio- neringen skulle gälla enbart manskapet och att fördubbling och värdebe- ständighet av äldre pensioner endast skulle avse befäl som redan nått 60 år. Åtgärden skulle knappast heller vara sakligt befogad för alla befäl. Det sist sagda gäller självfallet främst sådant befäl som alltjämt tjänstgör till sjöss men även sådant befäl som uppbär pension från Sjöbefälets pensionskassa. Jag avstyrker mot denna bakgrund bifall till förslaget.

Direktören för HPA har slutligen också pekat på de särskilda problem som rör vissa s.k. blandseglare, dvs. personer som under vissa tider tjänstgör som befäl och andra tider som manskap. Ett särfall av dessa utgör de personer som har seglat i handelsflottan men som har gått över till tjänst som livbåtsmän hos Sjöräddningssällskapet. Till dessa återkommer jag i det följande.

Jag medger att det kan uppkomma fall. där effekterna av de gällande bestämmelserna blir obilliga för blandseglare. Fallen kan dock vara sins- emellan mycket olika och jag finner det därför inte möjligt att ställa upp enhetliga regler för att lösa olika problem. Det lämpligaste är enligt min mening att direktionen för HPA med stöd av 8 få i 1972 års reglemente söker komma till rätta med de mest ömmande fallen på ett godtagbart sätt. De personer som härvid främst bör tillgodoses torde vara de sjömän i man- skapsställning som genom bristmönstring har tjänstgjort som befäl längre eller kortare tider utan att fördenskull ha blivit befäl. Om sjömanspensio- nerna i framtiden blir avtalsreglerade kan det. såsom Sjöbefälets pensions- kassa framhåller. vara ändamålsenligt att söka lösa samordningsproblemen genom en bruttosamordning av pensionsförmånerna.

2.8. HPA:s framställningar

Jag övergår härefter till HPA : sji'amställning om tillgodoräknande ut' tid för .riömmrs-pension under perioden den I juli I972—3l december [973 (bil. 2). HPA tar här tipp vissa praktiska problem som hänför sig till tiden närmast efter det att 1972 års kungörelse trädde i kraft den 1 juli 1972. Dessförinnan gällde som kvalifikationstid för pension den tid under vilken sjömannen hade varit påmönstrad ett svenskt handelsfartyg i utrikes fart. Upplysning om sådan tid lämnas av sjömansregistret. Kvalifikationstid fr.o.m. den ljuli 1972 är tid under vilken sjömannen har betalat sjömans- skatt. Upplysning om sådan tid lämnas av sjömansskattekontoret. Upplys- ningarna ges fr.o.m. kalenderåret 1974 med hjälp av datalistor över allt sjöfolk i åldern 30—60 år som under året har betalat sjömansskatt. Listorna för kalenderåret 1973 omfattar emellertid inte utlänningar. För andra halv-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1979/80: 84 H

året 1972 har inga listor kunnat upprättas. Bristen på datalistor har skapat ett växande praktiskt problem. eftersom det är mycket betungande för sjömansskattekontoret att ta fram uppgifter ur sitt omfattande grundmate- rial. Efter samråd med sjömansskattekontoret har HPA föreslagit att pro— blemet löses på så sätt att mönstringstid under tidsperioden den [ juli—31 december 1972 eller, för utlänning. den 1 juli 1972—31 december 1973. ökad med högst 25 procent. skall få räknas som sjömansskattetid. Den 25- procentiga höjningen förklaras av att sjömansskattetid regelmässigt är längre än mönstringstid. Den innefattar nämligen även tid som en sjöman är anställd utan att vara mönstrad ombord. t. ex. vid vederlags- och semes- terledighet. En undersökning tyder på att sjömansskattetiden genomsnitt- ligt motsvarar mönstringstiden ökad med 25 procent.

Remissinstanserna har utan undantag tillstyrkt framställningen eller läm- nat den utan erinran. Riksskatteverket framhåller att det från administrativ synpunkt är angeläget att beräkningen av kvalifrkationstiden löses enligt HPA: s förslag.

För egen del finner jag att förslaget medför betydande praktiska förde- lar. Det kan inte heller. såvitt rör sjöfolkets rätt. anses vara förknippat med några olägenheter som skulle hindra ett genomförande. Jag är därför be- redd förorda att förslaget genomförs. Det torde lämpligen kunna göras genom ett tillägg till 1972 års kungörelse.

Slutligen avser jag att behandla HPA: s framställning om ändring av reglerna för pensionering av livbålsmän som är anställda hos Sjörädd- ningssällskapet (bil. 3). Livbåtsmännen har alltsedan 1940-talet pensione- rats genom HPA: s försorg. F. n. grundas pensioneringen på ett avtal från år 1961 mellan Sjöräddningssällskapet och HPA. Pensionerna är tempo- rära och betalas ut till pensionstagare mellan 60 och 67 år. Storleken av pensionen beror på livbåtsmannens tjänstetid och pensionsgivande lön. Sjöräddningssällskapet skall betala en avgift om tre procent av livbåtsman- nens lön till HPA. Vid överläggningar mellan Sjöräddningssällskapet och HPA har konstaterats att 1961 års avtal är föråldrat. eftersom detta bygger på de principer som låg till grund för 1961 års reglemente. Den tjänst som livbåtsmännen utför kan i mycket jämföras med tjänst i handelsflottan. Enligt HPA: s mening är det därför skäligt att de får pensionsförmåner som är likartade med dem som enligt 1972 års reglemente betalas ut till yrkes- sjömän i handelsflottan. Kostnaderna för pensioneringen blir enligt HPA ringa — normalt mellan 60000 och 100 000 kr. per år — och det synes med hänsyn till de tjänster Sjöräddningssällskapet gör sjöfarten inte motiverat att det skall bidra till pensioneringen. HPA menar vidare att livbätsmän- nens pensionering bör regleras i författning i stället för genom avtal. Därför hemställer HPA om en ändring i 1972 års kungörelse. så att med sjömans- skattetid som manskap likställs tid under vilken en sjöman har varit an- ställd som livbåtsman hos Sjöräddningssällskapet. Dessutom hemställer HPA att Sjöräddningssällskapet befrias från skyldighet att betala redareav- gift. 2 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 84

• Sida 18
•  Original

Prop. 1979/80: 84 18

Jag noterar att såväl Sveriges redareförenings som Svenska sjöfolksför- bundets representant i HPA: s direktion har ställt sig bakom förslaget. På de skäl som anförs i HPA: s framställning är även jag beredd att ansluta mig till förslaget.

Det torde få ankomma på regeringen att meddela de föreskrifter som behövs.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för den fortsatta sjömanspcnsioneringen som jag har förordat i det föregående.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1979/80: 84 19

?; Bilaga I

55% Kommunikations- w departementet

Sj ömanspensioneringen

Slutbetänkande avgivet av sjömanspensionsutredningen

DsK1978:12

• Sida 20
•  Original

Prop. 1979/80: 84 20

innehåll

Skrivelse till Statsrådet och chefen för

kommun!katiensdepartementet

Förslag till ändring i kungörelsen (l972:4l2) om sjömans- pension

_a

N

N

(»

(A.) (0

(>.)

J)

N_a

FONNNNRW

låta—JN—

GNU'I

45. L»)

(_|!

Sammanfattning Utredningsuppdraget Utredningsdirektiv

Utredningens arbete

Gällande bestämmelser om sjömanspension m m 1864 och l939 års reglementen

1944 års reglemente

l961 års reglemente 1972 års kungörelse Dvergångsbestämmelser till 1972 års kungörelse Anpassning av sjömanspensioneringen till sänkt allmän pensionsålder Lagen om allmän försäkring och lagen om del— pension

Allmänna överväganden

Behovet av en sjömanspensionering i belysning av den allmänna pensioneringens utveckling

Utredningens enkät angående sjömännens pensionsbehov Lag eller kollektivavtal Utgångspunkter för utredningens överväganden

De ekonomiska ansvarsförhållandena vid en framtida omläggning av systemet

Pensionsfrägan för de sjömän som är bosatta utanför Sverige

Gällande bestämmelser i lagen om allmän försäkring

Pensionskommitténs förslag till ärdringar i lagen om allmän försäkring Utredningens överväganden

• Sida 21
•  Original

Prop. 1979/80: 84

mwu'IU'lU'i hmm—'

& 0

I'y-

(AJ

Utbyte av sjömanspension mot engångsbelopp Gällande bestämmelser

Antal pensioner med låga belopp Skatteregler Utredningens överväganden

Storleken av sjömanspensionen Sjömanspensioneringens ekonomi l97G års ändringar och bakgrunden härtill Utredningens överväganden

Fondförvaltningen

Nuvarande förvaltning m m Utredliingens överväganden

Administrationen av sjömanspensioneringen

• Sida 22
•  Original

Prop. 1979/80: 84 ,,

Till Statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 27 november l975 chefen för kommunikationsdepartementet att bl a tillkalla högst tre sakkunniga för aLt utreda frågan om översyn av siömanspen— sionssystemet, dess finansiering, administration och fond— förvaltning samt därmed sammanhänganle spörsmål. Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 5 december l975 Sum sak— kunniga numera kammarrättspresidenten Carl Axel Petri, di- rektören i Sveriges redareförening Nils Granander och ord- föranden i Svenska sjöfolksförbundet Gunnar Karlsson. Vida- re förordnades f organisationsdirektören Gunnar Hävermark, sjöfartsrådet Gustaf Lindencrona, byråchefen hos riksför— säkringsverket Hans Sjöquist och hovrättsrådet Börje Hil- helmsson att såsom experter biträda utredningen. Som sekre- terare har kammarrättsfiskalen Svante ödman (t o m den 3l augusti 1977) och hovrättsassessorn Göran Hogebrandt (fr

o m den l september 1977) tjänstgjort.

I februari l976 avlämnade utredningen delbetänkandet ”An- passning av sjömanspensioneringen till den sänkte pensions-

åldern” (Ds K l976:2). | betänkandet föreslogs förändring—

a:

r i sjömanspensioneringen med anledning av sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år. Lagstiftning på grundval av förslaget genomfördes våren 1976 (prop

l975/76::58, SfU #3. rskr 36l, SFS l9761k00).

• Sida 23
•  Original

Prop. 1979/80: 84 23

Utredningen får som resultat av sina överväganden rörande den framtida pensioneringen m m överlämna betänkandet ”Sjö-

manspensioneringen".

Uppdraget är härmed slutfört

Stockholm i augusti 1978.

Carl Axel Petri

Nils Grenander Gunnar Karlsson

/ Göran Hogebrandt

• Sida 24
•  Original

Prop. [979/80: 84

Författningsförslag

Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (l972zhl2)

om sjömanspension

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sjömanspension grundas på antalet anställningsmånader som

avses i l 5 första stycket (manskapsmånader) och som full-

gjorts före den månad, då sjömannen fyller 60 år. Sjömans- pension utgår dock ej för de HO första fullgjorda anställ- ningsmånaderna och ej heller för den månad, då pensionen

börjat utgå, eller för senare månad.

Sjömanspension beräknas för år till det belopp som erhålles

om antalet månader, som enligt första stycket grundar pension, multipliceras med de enligt nedanstående tabell för varje manskapsmånad gällande procent- talen och med det enligt 1 kap 6 9 lagen (l962:381) om allmän försäkring fastställda basbe- loppet, som gäller för den månad, då pensionen börjar utgå. Ändras basbeloppet,

skall pensionens årsbelopp

räknas om.

Sjömanspension beräknas för år till det belopp som er- hålles om antalet månader, som enligt första stycket grundar pension, multipli— ceras med de enligt nedan- stående tabell för varje manskapsmånad gällande pro— centtalen och med det en— ligt l kap 6 5 lagen (l962z381) om allmän för- säkring fastställda basbe- loppet, som gäller för den månad, då pensionen börjar utgå. Summan av de sålunda framräknade beloppet ökas därefter med fem_procent. Ändras basbeloppet, skall pensionenes årsbelopp räk-

nas om.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1979/80: 84

Manskapsmånader

ls) 'JI

Procent av basbeloppet

Fullgjorda månader före den månad varunder 0,h5 sjömannen fyllt MO år

Fullgjorda månader fr o m den månad varunder

sjömannen fyllt 40 år: de 60 första

övriga

0,90 1,35

Sjömanspension utgör summan av de framräknade beloppen men

får ej beräknas till högre sammanlagt belopp än som mot-

svarar ett och ett halvt basbelopp.

Nuvarande lydelse

8 5

Om särskilda skäl föranleder det, får pensionsanstalten tillerkänna sjöman sjömans- pension även om rätt till pension ej föreligger enligt denna kungörelse eller be- stämma pensionen till högre belopp än som följer av k 5

första och andra styckena,

5 och 6 55.

Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föran- leder det, får pensions— anstalten tillerkänna sjö- man sjömanspension även om rätt till pension ej före- ligger enligt denna kun— görelse eller bestämma pensionen till högre be- lopp eller för längre tid än som följer av Q 5 för- sta och andra styckena,

5 och 6 55.

Medger sjömansskattenämnden enligt 36 a 5 lagen (l958z295)

om sjömansskatt att sjömansskatt ej skall erläggas, till- godoräknas ej kvalifikationstid för sjömanspension.

ll

Sjömanspension betalas ut månadsvis.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1979/80: 84 26

vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den års— pension från vilken beräkningen utgår rundas av till närr

maste hela krontal, som är jämnt delbart med tUl».

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På ansökan _v ____ pensionstaga- ren får pensiorsanstalten, l om särskilda skä förelig—

ger, besluta att sjömans— pension skallJiLbytas mot ett engåggibglgp mot5va; rande sjömanspensionens kapitalbelopp. Siömanspen— sionens kapitalbelopp fastställes enligt beräk- ningsgrunder som fast- ställes av regeringen.

|. Denna förordning träder i kraft den l januari l979.

Sammanfattning

Sedan sjömanspensionsutredningen avgivit delbetänkande

(Ds K l976z2) om anpassning av sjömanspensioneringen till den sänkta allmänna pensionsåldern, som lett till lagstift- ning som trätt i kraft l juli l976, har utredningens fort- satta arbete gällt bl a frågor om behovet av en sjömans- pensionering i belysning av den allmänna pensioneringens utveckling. Vidare har arbetet gällt pensionsfrågan för utländska sjömän som efter sjömanspensionens upphörande uppbär liten eller ingen pension, fondförvaltningen, pen- sion i form av engångsbelopp, sjömanspensioneringens ad-

ministration och Sjömanspensioneringens ekonomi, m m.

Utredningen har behandlat behovet av en särskild sjömans- pensionering. För att undersöka detta har en särskild en- kätundersökning utförts. Utredningen har vidare diskuterat en omläggning av sjömanspensioneringen från att vara grun- dad på författning till att vara grundad på kollektivav- tal. Under utredningensarbetets gång har diskussioner förts mellan Sveriges redareförening och Svenska Sjöfolksför— . bundet i syfte att åstadkomma en sådan omläggning. Någon enighet har emellertid inte kunnat uppnås härom. Utred- ningen anser att försöken att uppnå en sådan omläggning bör fortsätta och föreslår därför nu endast sådana för— ändringar som är behövliga och kan ske utan att det nuva-

rande systemets ramar förändras.

Utredningen redovisar i betänkandet förslag om att det lilla antal icke-nordiska sjömän som efter upphörd sjömans-

pension står utan annan pensionsmöjlighet eller har en ringa pension från Sverige eller annat land skall kunna

erhålla "förlängd” sjömanspension motsvarande svensk folk-

pension jämte pensionstillskott.

Under utredningen har företagits den i instruktionen för handelsflottans pensionsanstalt föreskrivna, s k femårsun- dersökningen. De framtida pensionsutbetalningarna enligt

l972 års sjömanspensionskungörelse och äldre reglementen

• Sida 28
•  Original

Prop. 1979/80: 84 28

för sjömanspensioneringen har beräknats. Värdet av de förpliktelser som kan beräknas avila anstalten och sjömanspensionsfonden den 1 ja- nuari l979 uppgå till 168.0 milj kronor vid en räntefot av 7 procent och ett antagande om att basbeloppet ökar med 7 procent årligen.Vid samma tidpunkt beräknas fonden ha en behållning av inemot 188 milj kronor.Det innebär ett överskott av cirka 20 milj kronor, vilket över— skott får anses utgöra_stödf0ndskapital.

Den pensionsålderssänkning som trädde i kraft den l juli l976 gav de sjömän som omfattas av folk- och tilläggs- pensioneringen samma trygghet från 65 års ålder som de

tidigare hade från 67 års ålder. Det utrymme som därigenom

har skapats i sjömanspensioneringens ekonomi bör utnyttjas till - utöver vad som utgår till ovan nämnd ”förlängd” sjömanspension för vissa utländska sjömän — en generell

höjning av sjömanspensionen med fem procent.

Från handelsflottans pensionsanstalt utbetalas ett rela— tivt stort antal pensioner avseende små belopp. Utredningen föreslår att ett automatiskt utbyte av sådana små pen— sioner mot ett engångsbelopp sker, när kapitalbeloppet

icke överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om all- män försäkring. Vidare föreslås möjlighet till utbyte av pension mot ett engångsbelopp på ansökan av pensionstaga-

ren. För utbyte i sådant fall fordras särskilda skäl.

För handelsflottans pensionsanstalts pensionsfond är pla- ceringsreglerna för livförsäkringsfonderna tillämpliga.

Utredningen har när det gäller fondförvaltningen anslutit sig till kapitalmarknadsutredningens förslag (SOU l978:ll; Kapitalmarknaden i svensk ekonomi) innebärande bl a att den fria sektorn för placeringar ökas från lO till 20

procent och att förbudet mot aktieplacering slopas inom

den fria sektorn.

Sjömanspensioneringens administration bör enligt utred-

ningens uppfattning tills vidare förbli hos handels- flottans pensionsanstalt.

De av utredningen föreslagna ändringarna föreslås träda i

• Sida 29
•  Original

Prop. 1979/80: 84 39

l. UTREDNINGSUPPDRAGET

l.l Utredningsdirektiven

Genom beslut den 27 november l975 bemyndigade regeringen

chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om översyn av sjömanspensionssystemet. Till ledning för utredningens ar— bete anförde dåvarande departementschefen, statsrådet Nor-

ling, bl a följande

Riksdagen har nyligen (prop l975le9, SfU l975/76:5 rskr l975/76:5) utvidgat rätten till tilläggspension m m att omfatta entreprenöranställda på svenska handelsfartyg och samtidigt god- känt riktlinjer för ändring av grunderna för sjömanspensione— ringen. Däri förordas två ändringar i kungörelsen om sjömanspen— sion, vilka skulle medföra att bestämmelserna sammanföll med de regler som gäller för rätt till tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring och i fråga om skyldighet att erlägga sjö- mansskatt enligt anvisningarna till l 5 lagen (l958z295, omtryckt l970:933, ändrad senast l975z7l0) om sjömansskatt. Den ena änd- ringen innebär att tjänstgöring på utländskt fartyg, Som svensk redare förhyr obemannat, skall likställas med tjänstgöring på svenskt fartyg vid kvalificering för sjömanspension. Den andra ändringen innebär att också sjöman som erlägger skatt i annat land och därför har befriats av sjömansskattenämnden från svensk sjömansskatt skall få tillgodoräkna sig den anställnings— tiden för sjömanspensionsberäkningen.

Bestämmelserna om den allmänna pensioneringen finns i lagen om allmän försäkring. Sedan de nuvarande bestämmelserna om sjömans- pensionering tillskapades har flera förbättringar genomförts på den allmänna pensioneringens område. Således har rätten till förtidspension vidgats genom successiva reformer som bl a inne- bär att det numera är möjligt för den som har fyllt 60 år att få sådan pension enbart på arbetsmarknadsmässiga grunder. Ytter- ligare förbättringar inom den allmänna pensioneringen är sänk— ningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år och den höj- ning av pensionstillskotten som kommer att genomföras den l juli l976. Pensionstillskott till ålderspension eller änkepension kommer i fullfunktionsstadiet den I juli l98l att utgöra ÅS % av basbeloppet. Från samma tid kommer pensionstillskott till förtidspension att utgå med 90 % av basbeloppet. Därtill kommer höjningen av folkpensionens grundbelopp som har trätt i kraft den l januari l975.

Vidare har riksdagen (prop l975:97, SfU l5, rskr 22) beslutat bestämmelser som ger ökade möjligheter till en rörlig pensions— ålder. De nya reglerna föreslås träda i kraft den l juli l976 samtidigt med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år. Bestännelserna ger olika möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen till mellan 60 och 70 års ålder. Arbetsin- sats och pensioneringstidpunkt kan därigenom anpassas efter

• Sida 30
•  Original

Prop. 1979/80: 84 30

individuella behov och önskemål. Det föreslagna systemet för rörlig pensionsålder innefattar följande tre förmånsformer, nämligen

förtidspension från folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension,

förtida och uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension och

en helt ny pensionsförsäkring för delpcnsion i kombination med deltidsarbete.

Svenska sjöfolksförbundet har i skrivelse i oktober l97h fram- fört synpunkter på och förslag till förbättringar av sjömans- pensioneringen.

Vidare har handelsflottans pensionsanstalt (HPA) i olika samnan- hang framfört förslag om ändringar i kungörelsen om sjömanspen— sion vilka till sitt innehåll delvis sammanfaller med Svenska sjöfolksförbundets önskemål. HPA har vidare - under erinran om sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år — ifråga- satt en ändring av bestämmelserna om vid vilken ålder de tempo— rära sjömanspensionerna skall upphöra. HPA har dessutom före— slagit ändring i reglerna för placeringen av pensionsanstaltens fondmedel.

Svenska sjöfolksförbundets och HPA:s framställningar har remiss- behandlats.

Även om några sådana ändringar av sjömansyrkets villkor som har betydelse i pensionshänseende inte har skett sedan nuvarande bestämmelser för sjömanspensioneringen lades fast år l972, har rätten till allmän pension i olika former ökats ut avsevärt under tiden därefter. Jag syftar därvid inte endast på sänkningen av den allmänna pensionsåldern utan även på de vidgade möjlig- heterna till förtidspension och den nya rätten till delpension i kombination med deltidsarbete. Förändringarna av den allmänna pensioneringen påkallar en översyn av reglerna för samordning mellan systemen för allmän pension och sjömanspension. Svenska sjöfolksförbundets förslag till förbättringar av sjömanspen- sionerna förutsätter överväganden rörande bl a den finansiella situationen för sjömanspensionsfonderna och avgiftsuttaget från näringen.

Med hänsyn till dessa förhållanden förordar jag att reglerna om sjömanspensioneringen ses över av särskilda sakkunniga. Härvid bör särskilt uppmärksammas samordningsfrågorna mellan det all— männa pensionssystemet och sjömanspensioneringen och bedömas vilka förändringar som kan medföra väsentliga fördelar i sam- ordningsavseende. Av intresse härvidlag är också den strävan som numera kännetecknar socialförsäkringssystemet i övrigt att genom omskolning eller liknande åtgärder bereda äldre arbetsta- gare möjlighet att fortsätta sitt verksanma liv inom ett annat vrkesområde son kan vara bättre anpassat för den enskilde ar ets-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1979/80: 84 31

tagaren med hänsyn till hans speciella förutsättningar. Härigenom har pensioner utöver det allmänna pensionssystemet kommit att be- traktas som avtalsfrågor mellan arbetsmarknaders parter. Visser- ligen har riksdagen så sent som år l972 lagt fast gällande prin- ciper för sjömanspensionsförmånerna men de stora förändringarna inom det allmänna socialförsäkringssystemet bör leda till att ut- redningen förutsättningslöst prövar vilka åtgärder som med beak- tande av yrkets särart, näringens villkor, tillgången till sjö- manspensionsfonden, förvaltningen av denna samt pensionssystemen för andra arbetstagarkategorier med likartade arbetsförhållanden bäst är ägnade att ge trygghet åt sjömännen. De ekonomiska kon— sekvenser som kan bli följden av förändringar i fråga om sjömans— pensioneringen bör uppmärksammas särskilt vid utredningsarbetet. I anslutning till sina förslag bör utredningen ange beräknade kostnader och kostnadsförändringar.

De särskilda problem som hänger samman med att vissa pensions- tagare sedan sjömanspensionen har upphört kommer att uppbära ringa eller ingen pension från annat pensionssystem bör studeras (jfr prop. 1973z98 s. 27). Uversynen bör också innefatta en pröv— ning av lämpligaste form för administrationen av sjömanspen- sioneringen. Eftersom sänkningen av den allmänna pensionsåldern träder i kraft redan den i juli nästa är, bör utredningen — i nära samarbete med HPA - snarast undersöka de omedelbara konse- kvenser detta kan få för sjömanspensioneringen.

Utöver vad jag här har nämnt bör sådana spörsmål tagas upp sun aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen för en allmän översyn av sjömännens pensionsförhållanden.

l.2 Utredningens arbete

Enligt direktiven hade utredningen bl a att snarast under—

söka de konsekvenser, som sänkningen av den allmänna pen— sionsåldern till 65 år kunde få för sjömanspensioneringen. Med anledning därav utgjorde detta utredningens första åt— gärd och som resultat av arbetet avgav utredningen i feb- ruari l976 delbetänkandet ”Anpassning av sjömanspensione- ringen till den sänkta pensionsåldern" (Ds k l976:2). | be—

tänkandet redovisades förslag som huvudsakligen innebar en

teknisk anpassning till pensionsåldersreformen. Lagstift-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1979/80: 84 32

ning på grundval av Förslagen genomfördes under våren l976. (Prop l975/761158, SfU h3, rskr 36l, SF l9761h00).

Utredningen fann det ändamålsenligt att i sitt arbete verk—

ställa den för HPA föreskrivna femårsundersökningen. Efter—

som detta arbete inte angivits i utredningens direktiv har tillstånd att utföra densamma inhämtats av departements— chefen. Resultatet av undersökningen redovisas i bil nr l.

Vid de inledande diskussionerna inom utredningen diskutera- des vidare frågan huruvida en enkätundersökning bland äldre sjömän borde genomföras. Genom en sådan undersökning avsåg utredningen att undersöka äldre sjömäns sociala förhållan— den och därigenom få bättre underlag för en bedömning av

det sociala behovet av en fortsatt sjömanspensionering. Inom utredningen fann man att en sådan undersökning var på—

kallad och genomförde densamma under hösten l976 och våren 1977. På utredningens uppdrag utfördes den av kammarrätts- fiskalen Svante Udman. Resultatet av undersökningen redovi-

sas i bil nr 2. Udman har självständigt svarat för kommen-

tarer och utvärdering av denna bilaga.

Utredningen har haft underhandskontakter med I968 års kapitalmarknadsutredning beträffande frågor som rört fond-

Förvaltningen.

Vidare har sjöfartspolitiska utredningen (K l977:05) sam- rått med utredningen i vissa frågor som rört sjömanspen-

sioneringens ekonomi.

2.6. Agpassning av sjömanspensioneringen till den sankta pensionsåldern

Sänkningen av den allmänna pensionsåldern trädde i kraft den l juli 1976 (SFS l974z784). Samtidigt infördes nya regler om ökade möjligheter till rörlig pensionsålder

(SFS l975 379 och SFS l975z380). De nya reglerna om rörlig pensionsålder ger olika möjligheter att förlägga tidpunkten för pensioneringen mellan 60 och 70 års ålder. Systemet innefattar tre förmånsformer, nämligen förtidspension fran folkpensioneringen och ATP, förtida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålderspension från folkpensioneringen och ATP samt delpension i kombination med deltidsarbete.

Sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år gav de sjömän som omfattas av folk— eller tilläggspensionering- en samma trygghet från 65 års ålder, som de tidigare haft från 67 års ålder. Syftet med sjömanspensioneringen är emellertid att ge sjömännen ett visst skydd från tidigast 55 ars ålder till dess den allmänna pensionsåldern in- träder. Utredningen såg sig därför föranlåten att föreslå vissa anpassningar av sjömanspensioneringen till de nya bestämmelserna för den allmänna pensioneringen. Genomför— des inte en sådan anpassning skulle samtidigt allmän pen— sion ocn oreducerad sjömanspension utgå, något som uppen-

barligen aldrig varit avsett.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1979/80: 84 39

Utredningens överväganden och förslag redovisades i delbe- tänkandet ”Anpassning av sjömanspensioneringen till den sänkta pensionsåldern" (Ds K l976:2). Lagstiftning på grund— val av de framlagda förslagen skedde våren l976 och de nya reglerna trädde i kraft den 1 juli l976 (SFS l976 400).

De nya reglerna innebär ändringar i l96l års reglemente och l972 års kungörelse. Pension enligt l972 års kun- görelse upphör numera vid utgången av månaden närmast före den månad, då sjömannen fyller 65 år. Detta gäl- ler dock ej sjömän födda före den l juli 1921. För dessa är alltjämt de äldre bestämmelserna tillämpliga. Samman- träffar emellertid för dessa sjömanspension fr o m den månad varunder pensionstagaren fyller 65 år med rätt till folkpension eller tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (l962:38l) om allmän försäkring, skall sam- ordning ske på motsvarande sätt som för de andra förmåner, som uppräknats i kungörelsen. Detsamma gäller samtliga pensioner som utgår enligt l96l års reglemente.

3.2. Enkät angående sjömännens pensionsbehgv

I syfte att få ett grepp om det sociala behovet av en sjö- manspensionering gjorde utredningen under hösten l976 och våren 1977 en enkätundersökning. Resultatet av denna redo— visas i bilaga 2, till vilken hänvisas.

Uppläggningen av undersökningen och resultatet kan natur- ligtvis diskuteras. Utredningen vill dock dra den slutsat- sen av materialet att en stor del av dem som uppbär sjö- manspension fortfarande förvärvsarbetar antingen i sjömans- yrket eller inom andra yrken. Det kan därför ifrågasättas om enbart sociala skäl motiverar ett bibehållande av sjö—

manspensioneringen.

3.3. Lag eller kollektivavtal

Även om inte i allmänhet rent sociala skäl skulle motivera en sjömanspensionering innebär det inte att en sådan inte kan vara motiverad av andra skäl. Behovet av att få en

• Sida 51
•  Original

Prop. l979/80: 84 51

stabil kar av goda sjömän och det därav följande behovet av trygga och goda ekonomiska villkor kan t ex vara ett sådant.

Speciella gruppers behov av pension har under senare är normalt tillgodosetts genom kollektivavtal. Sådana före— ligger t ex för gruvarbetarna. Men även andra pensionsan- ordningar som kompletterar den allmänna pensioneringen har normalt grundats på kollektivavtal. Här må räcka med att nämnda särskild tilläggspension för arbetare (STP) och av- talsgruppsjukförsäkring för arbetare (AG ). Beträffande be- fälsgrupperna på sjöfartsområdet finns också pensionsanord— ningar grundade på kollektivavtal.

Mot denna bakgrund har det varit naturligt för utredningen att närmare undersöka i vad mån det är möjligt att i fort- sättningen grunda sjömanspensioneringen på kollektivavtal i stället för på författning. Fördelarna med detta skulle vara att man fick överensstämmelse med arbetsmarknaden i övrigt och att man fick ett system som lättare gick att anpassa till växlande förhållanden på arbetsmarknaden. Det ter sig också med nutida synsätt mera naturligt att parterna på arbetsmarknaden har det direkta inflytandet på pensionssys-

tem av kompletterande natur än att detta skall ligga hos statsmakterna. Nackdelar med ett på kollektivavtal grundat system skulle väl främst vara att det bröt mot en hävd—

vunnen ordning och att staten i framtiden icke skulle vara garant för systemet.

3.4. Utgångspunkter för utredningens överväganden

Sjömanspensionen som finansieras genom redaravgifter är idag en del av det system som ger sjömannen ersättning för sitt arbete. De övriga förmånerna han får är i viss utsträck- ning bestämda med hänsyn härtill. Man kan därför inte se

sjömanspensioneringen helt isolerad från de övriga förmåner— na, vilka regleras i kollektivavtal.

• Sida 52
•  Original

Pl'Op. 1979/80: 84 52

Även om många skäl — som förut nämnts — talar för att i framtiden icke ha ett på författning grundat sjömanspen- sionssystem förutsätter en övergång till ett pe kollektiv— avtal grundat system att parterna kan enas om villkoren för en avveckling och om hur ett framtida på kollektivav— tal grundat system skall vara utformat. Utredningen har därför hemställt till parterna att ta upp överläggningar för att enas i dessa frågor. Det har emellertid icke varit möjligt att skapa enighet mellan parterna. Utredningen an— ser det därför inte möjligt att f n avveckla det på för- fattning grundade systemet.

Utredningen finner det emellertid önskvärt att försöken att ersät—

ta nuvarande system med ett på kollektivavtal grundat system fortsätter. De stora fördelarna med ett sådant system skulle främst vara att det blev mera flexibelt än det nu- varande och att parterna själva - utan statsmakternas mel- lankomst — kunde fatta erforderliga beslut.

Utredningen har inte ansett det möjligt att ytterligare vänta med sitt arbete i avvaktan på överläggningar mellan parterna utan har som utgångspunkt tagit att systemet på sikt förhandlingsvägen skall läggas om men att utredningen nu skall föreslå de förändringar som är behövliga och som kan ske utan att systemets ekonomiska ramar förändras.

3.5 De ekonomiska ansvarsförhallandena vid en framtida omläggning av systemet

Fastän sålunda utredningen inte framlägger något förslag om en grundläggande förändring av grundvalarna för pensione- ringen har utredningen dock funnit anledning att något ut— tala sig om det ansvar staten måste ta vid en framtida om- läggning av systemet från att vara grundat på lagstiftning till att ha sin grund i ett kollektivavtal.

• Sida 53
•  Original

Prop. l979/80: 84 53

:;ranoe pensionsförpliktelser garanteras dels genom fond— bilöning. avla genom att staten far tillse att redaravgifter— na har en sadan storleksordning att pensionerna ian utbe- talas. Det är alltså givet att staten vid en övergång far anses ha ett ansvar för de pensioner som hänför sig till arbete till tiden före övergången, om inte fonderna skulle vara tillräckliga för att fylla dessa förpliktelser. För det fall fonobildningen skulle visa sig vara mera än till- räcklig orn överskott uppstå finner utredningen naturligt att ÖVCFbllvHä medel pa något sätt tillföres sjömanskollek— tivet, för vars bästa medlen ju avsatts. De närmare vill- koren för medlens användning torde i detta fall böra fast— ställas efter förhandlingar mellan staten och arbetsmark- nadens parter.

En annan självklar utgångspunkt är att staten inte kan an- ses ha något ansvar i rättslig mening för sjömanspensione— ringen, som hänför sig till arbete efter övergången. Här får det bli parternas sak att överenskomma både om storle— kan på förmånerna och om hur de skall tryggas.

Naturligtvis måste man vid en framtida övergång tillse att de på författning och de på kollektivavtal grundade för- manerna samordnas så att de berättigade får lämpligt avpas- sade förmåner. Härvid bör följande beaktas. För närvarande fordras i normalfallet minst l20 månaders tjänst för att rätt till sjömanspension skall föreligga. Vid övergången till ett nytt system kommer det att finnas ett antal sjö— man som har kortare tids tjänstgöring. Denna tid hade de fått tillgodoräkna sig om det nuvarande systemet varit i kraft i fortsättningen. Alldeles oavsett vilken formell rätt till pension som dessa sjömän har är det naturligt att den tid de tjänstgjort och för vilken avgifter erlagts skall beaktas dels i det system som arbetsmarknadens par— ter förhandl=r fram för framtiden, dels vid den överens—

kommelse om finansieringen saa räzte ingås mellan staten

• Sida 54
•  Original

Prop. 1979/80: 84 54

4. PENSIONSFHAGAN FOR LE SJOMÄN SOM ÄR BUSATTA UTANFÖR SVERIGE

4.l Gällande bestämmelser om allmän pension

Ovan under 2.7 har bl a redogjorts för de allmänna reglerna rörande folk— och tilläggspensioneringen samt lagen (l975 380) om delpension. Av denna redogörelse framgår att den allmänna pensioneringen, som regleras i lagen (l962:381) om allmän försäkring, omfattar folkpension och tilläggspen- sion. Berättigade till folkpension är enligt lagen om all— män försäkring endast svenska medborgare. Utländska med- borgare har — även om de varit anställda av svenska arbets- givare — saledes ej rätt till svensk folkpension.

Före det ATP-systemet behandlas skall först anmärkas, att i och med att en ny sjömanslag (l973z282) trädde i kraft l.7.l973 inträdde en principiell förändring av lagstift— ningens syn på sjömannens anställningsavtal. Denna lag bröt mot den äldre utgångspunkten att den ombordanställde är bunden enbart till anställning på bestämt fartyg. Sjömannen knyts fastare till arbetsgivaren-redaren. Redarens ställ- ning som part i avtalsförhållandet skjuts i förgrunden och befälhavarens tidigare arbetsgivareställning försvinner. Den nya lagen grundar sig i stället på det betraktelsesätt som är gängse vid landanställning, nämligen att arbetsgiva- re och anställd står i ett omedelbart avtalsförhållande till varandra och att anvisningen av arbetsplats endast ut- gör ett led i fullgörandet av anställningsvillkoren.

Enligt huvudreglen i l kap 3 5 lagen om allmän försäkring är svenska medborgare och de som utan att vara svenska med- borgare är bosatta i riket försäkrade för tilläggspension (ATP). Sjömän av svensk nationalitet anställda ombord på

svenska handelsfartyg förvärvar alltså på grund av inkomsten från anställningen ombord rätt till ATP oavsett bosättnings—

ort. Vidare omfattar bestämmelserna om ATP utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg även om han ej är bosatt i riket. Hed sjöman avses därvid arbetstagare som enligt sjömanslagen (l973z282) anses som sjöman. Med anställning på svenskt han—

• Sida 55
•  Original

Prop. 1979/80: 84 55

delsfartyg likställes anställning på utländskt fartyg som Svensk redare förhyr i huvudsak obemannat om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvud— sak obemannat föreligger likaledes rätt till tilläggspen- sion, om anställningen sker hos fartygets ägare eller av denna anlitad arbetsgivare.

Delpension kan utgå till i Sverige bosatt arbetstagare mellan 60 och 65 års ålder.

Sverige har träffat en rad internationella överenskommelser om social trygghet som bl a modifierar den svenska pen- sionslagstiftningen till förmån för utlänningar bosatta i Sverige. I det följande lämnas en redogörelse för det vä-

sentligaste i dessa här nedan uppräknade överenskommelser.

l. Konvention den 15 september 1955 mellan Sverige, Dan- mark, Finland, Island och Norge om social trygghet (SFS 1956z49l, ändrad l962:226, 1966:562, l967 113, 1969 797, l974:49, 1975:478 och 1977 1015).

2. överenskommelse den 22 mars 1973 mellan Sverige och

Norge om rätt i vissa fall till tilläggspension (SFS l973:234k

3. Konvention den 17 december 1954 mellan Sverige och

Schweiz om pensionering och yrkesskadeförsäkring (SFS 1955:522).

6. Konvention den 6 juli 1968 mellan Sverige och Jugosla- vien om social trygghet (SCS 1969z375)

i

• Sida 56
•  Original

Prop. l979/80: 84 56

7. Konvention den ll november l975 mellan Sverige och Västtyskland om social trygghet (SFS l977:722)

8. konvention den 27 februari l976 mellan Sverige och Västtyskland om social trygghet (SFS l977z740)

Vidare har inom Europarådets ram utarbetats en den ll de- cember l953 undertecknad provisorisk överenskommelse jämte

+:1i_,_

::;azr955111' u" ,eczizrzaystem och andra sociala trygg— retas/sten (SFS l955:563). Till denna överenskommelse som för Sveriges del avser endast folkpension, har - förutom Sverige - anslutit sig Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike, grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Turkiet och Förbundsrepubliken Tysk- land.

Bestämmelserna i den nordiska konventionen bygger på den gemensamma struktur som grundpensionssystemen i Norden tra— ditionellt haft och alltjämnt har. Grundprincipen för kon- ventionen är att en nordbo som är bosatt i annat nordiskt land än sitt eget skall ha rätt till grundpensionsförmåner (för svensk del folkpension) fran bosättningslandet enligt de regler som gäller för landets egna medborgare och beräk- nad på grundval av den sammanalgda bosättningstiden i Nor- den. Varje bosättningsår ger i princip rätt till l/40

av en full grundpension.

Den nuvarande konventionsregleringen innebär sålunda att medborgare i ett nordiskt land efter viss väntetid - ka- renstid - kan få grundpension i det nordiska land där han

är bosatt i enlighet med bestämmelserna i bosättningslan- dets lagstiftning. För rätt till ålderspension fordras i princip minst 3 års oavbruten bosättningstid omedelbart före

ansökan om pension. Enligt konventionerna med Schweiz, Stor- britannien, Italien och Jugoslavien gäller för medborgare

i dessa länder för att de skall bli berättigade till folk- pension att de — förutom att de uppfyller de för de svenska medborgare gällande förutsättningarna — har varit bosatta i Sverige viss kvalifikationstid. Kravet på bosättnings- tidens längd varierar i de olika konventionerna. Gemensamt gäller krav på minst 5 års oavbruten bosättning i riket

• Sida 57
•  Original

Prop. 1979/80: 84 57

jugoslaviska medborgare krävs dessutom bosättning i riket under en sammanlagd tid av minst l5 år efter fyllda 18 år, vari inräknas 5-årsperioden omedelbart före ansökan. Jugo— slavisk medborgare, som varit mantalsskriven i Sverige

för de år, under vilka han fyllt 57—62 år, är oberoende

av om nämnda bosättningsvillkor är uppfyllda berättigad till viss ålderspension. För italiensk medborgare menas med bosättningstid tid för bosättning och mantalsskrivning. De här behandlade fyra konventionerna ger i vissa fall rätt till folkpension även efter flyttning från Sverige. Grundförutsättning är dock att vederbörande varit mantals- skriven i Sverige för de år under vilka han fyllt 57-62 år. Därutöver finns det skiftande regler i de fyra konventio— nerna rörande bl a om vederbörande beviljats folkpension. Antalet kvalifikationsår måste dock uppgå till minst 30 för att folkpensionen skall utgå med oavkortat belopp (gäller ej beträffande Storbritannien).

Konventionen med österrike avviker principiellt ifrån de i det föregående nämnda på flera punkter. I prop 1975/76:51 framhålls bl a att nämnda konvention utgör ett första exem— pel på strävandena att tillskapa tidsmässiga och ändamåls- enliga socialförsäkringskonventioner. Avsikten är att de principer som ligger till grund för konventionen skall så långt det är möjligt och befogat tillämpas i framtida överenskommelser som Sverige sluter.

Enligt konventionen med Usterrike är österrikisk medborgare, sa länge han är bosatt i Sverige, likställd med svensk medborgare i fråga om rätten till ålderspension om han efter fyllda l6 år har varit bosatt i Sverige under samman— lagt minst 10 år, därav minst 5 år omedelbart före pen- sionsansökningen. österrikisk sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg anses under anställningstiden vara bosatt i Sverige. Konventionen innehåller också regler om rätt till svensk folkpension för österrikisk medborgare som inte uppfyller de angivna kraven för rätt till folk- pension men som har förvärvsarbetat i Sverige och tjänat in tilläggspension. Folkpension enligt dessa till ATP-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1979/80: 84 58

systemet anknutna regler utgår oavsett bosättningsland och utan särskilda karenstider. Förutsättningen för att folk- pension skall kunna utgå enligt dessa regler är att ATP- pension utges. Storleken av folkpensionen är beroende av hur många poängår inom ATP som vederbörande har. För varje år pensionsgrundande inkomst för'WTP tjänats in följer även rätt till 1/30 av full folkpension.

Konventionen med Förbundsrepubliken Tyskland har i de av—

seenden varom nu är fråga i allt väsentligt samma innehåll som konventionen med Österrike.

Utöver ovan nämnda konventioner bör nämnas en av inter- nationella arbetsorganisationen (ILO) år 1962 antagen kon- vention (nr 118) om utlänningars likställande med ett lands egna medborgare i fråga om social trygghet (SFS l964:57) och en inom Europarådet år 1972 utarbetad euro- peisk konvention om social trygghet. Den förra konven— tionen har inte ratificerats av Sverige såvitt gäller pen- sionsförmåner och den senare har inte ratificerats av Sverige i någon del.

4.2. Pensionskommitténs förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring

Pensionskommitten har i sitt betänkande "Pensionsfrågor

m m" (SOU l977z46), som avlämnades till statsrådet och chefen för socialdepartementet i augusti 1977, framlagt förSIag bl a om utlänningars rätt till folkpension och om tillämpning av övergångsbestämmelserna inom ATP i vissa fall för utländska medborgare.

Beträffande frågan om utlänningars rätt till svensk folk- pension anför pensionskommitten i huvudsak följande (5 356). Inledningsvis redogörs för invandrarutredningens huvudbe- tänkande (SOU 1974 69). Detta innebar att i Sverige bosatta utlänningar, som inte täcks av någon konvention, skulle få ett lagfäst minimiskydd i form av rätt till folkpension

• Sida 59
•  Original

Prop. l979/80: 84 59

Efter viss tids vistelse i Sverige. Nämnda utredning ansåg

att ett skydd av den omfattning som föreligger enligt den provisoriska, europeiska pensionsöverenskommelser av den 11 december 1953 borde kunna skapas även för sådana in— vandrare för vilka konventioner inte är tillämpliga. En medborgare i stat som är ansluten till den nämnda överens- kommelsen är berättigad till folkpension i samma omfatt— ning som svenska medborgare under följande förutsättningar:

a) han skall vara stadigvarande bosatt i Sverige

b) han skall efter fyllda 20 år uppehållit sig i Sverige minst 15 år

c) han skall omedelbart före ansökan om pension har

varit stadigvarande bosatt i Sverige minst 5 år i oavbruten följd

Efter denna redogörelse fortsätter pensionskommittén (s 357 f).

Enligt pensionskommitténs uppfattning talar flera skäl för den av invandrarutredningen föreslagna lösningen. Ett av dem är att man ansluter till ett redan känt regelsystem som vunnit internatio— nellt erkännande och som accepterats av flera länder. Ett annat skäl är att en väntetid i form av intjänande under 15 år är det vanliga kravet för ålderspension i flera länder på kontinenten. Kommittén har uppfattningen att man bör respektera önskemål av den som trots bosättning i Sverige vill behålla sitt ursprung- liga medborgarskap. Sådana önskemål, som ofta synes grundande på principiella skäl, bör enligt kommitténs mening inte medföra att personen i fråga går miste om möjligheter till folkpension.

Pensionskomnittén finner mot bakgrund av det sagda att då det gäller ålders-. änke— och förtidspension ger en anknytning till bestämmelserna i den provisoriska europeiska pensionsöve- renskommelsen ett tillfredsställan minimiskydd för invandrare som av olika skäl inte vill ansöka om svenskt medborgarskap. Med hänsyn till att kommitténs förslag innebär ett frångående av det vanliga kravet på ömsesidighet anser kommittén att man tills vidare inte bör sätta villkoren för rätt till ålders- och förtidspension lägre än vad invandrarutredningen föreslagit. Detta innebär visserligen att ILO-konventionen nr 118 inte kan ratificeras i sin helhet. Å andra sidan innebär ett genomförande av förslaget att för samtliga nu berörda, ej konventionsskyddade utlänningar bosatta i Sverige skapas ett grundläggande system för social trygghet, ett system som för många andra utlänningar förutsätter avtal om ömsesidighet. Vid sådant förhållande anser pensionskommittén att man bör avvakta erfarenheterna av det nya systemet innan man tar upp diskussionen om lindrigare krav i

• Sida 60
•  Original

Prop. l979/80: 84 60

fråga om vistelsetider och därmed möjlighet till ratifikation av den nämnda ILO-konventionen även såvitt gäller pensioner. Kommittén föreslår därför att invandrarutredningens förslag genomförs savitt gäller ålders- änke- och förtidspension.- - - -

Som framgått av vad konmittén tidigare anfört saknar folkpen- sionssystemet motsvarighet i andra länder än de nordiska. Andra former av social grundtrygghet förekonnar i andra länder, dock i nwcket skiftande former och med olika formansbelopp. För en person, som uppbär folkpension och som inte är bosatt i Sverige, minskas folkpensionen med en motsvarande förman till vilken han är berättigad enligt utländsk lagstiftning. Ärenden av detta slag prövas av riksförsäkringsverket, som också har möjlighet att medge undantag från nämnda regel om särskilda skäl före— ligger.

Kommittén har i enlighet med vad som uttalats i direktiven över- vägt om det kan finnas behov av samordningsregler i de nu berörda fallen, dvs i situationer då utländska medborgare under bosätt- ning i Sverige kan få folkpension enligt det av kommittén föror- dade förslaget. Konmittén finner det därvid uteslutet att minska folkpensioneringens grundförmåner med utländsk pension som på sätt likartat svensk ATP tjänas in genom förvärvsarbete. Det bör av administrativa skäl gälla även om den utländska pensionen svarar också för grundbeloppet i detta lands pensionsanordning. Däremot bör pensionstillskott minskas med utländsk pension, in— tjänad på grund av förvärvsarbete, på samma sätt som sker be- träffande ATP.

Vad därefter gäller den under remissbehandlingen av invandrarut— redningens huvudbetänkande aktualiserade frågan om rätt för in- vandrare att behålla svensk folkpension vid återvändande till ur— sprungslandet vill kommittén framhålla att förutsättningarna för bedömning av denna fråga har ändrats genom att riksdagen under år 1976 godkänt förslaget om att de principer som ligger till grund för konventionen med Österrike så långt det är möj— ligt och befogat skall tillämpas när Sverige sluter konventioner med andra länder liksom när gällande äldre sådana konventioner revideras. Som framgått av den tidigare redogörelsen pågår f n förhandlingar rörande sådana konventioner med ett stort antal länder. Härvid eftersträvas från svensk sida i samtliga fall lös- ningar i enlighet med de principer som godkänts av riksdagen. Med hänsyn härtill saknas efter riksdagens godkännande av prin- cipförslaget enligt kommitténs mening anledning ytterligare ut- reda denna fråga.

Beträffande övergångsbestämmelserna inom ATP för utländska medborgare anför pensionskommittén under rubriken "Kommit- téns överväganden och förslag" (5 360 f):

Av invandrarutredningens tidigare nämnda betänkande (SOU 1974 69) framgår att de stora invandrargrupperna kommit till Sverige i huvudsak efter år 1960. Det stora flertalet invandrare som kom- mit - och kommer — till Sverige är personer i yngre åldrar.

• Sida 61
•  Original

Prop. l979/80: 84 61

Aven om frågan om rätt för utländska medborgare att åberopa övergångsreglerna inom ATP-systemet således inte torde gälla ett större antal personer framstår enligt kommitténs mening följder- na för den enskilde som berörs av de redovisade bestämmelserna i vissa fall som märkliga. Kommittén vill illustrera effekten av gällande bestämmelser med följande exempel:

Antag att en utländsk medborgare, född år 1911, varit yrkesverk— sam i Sverige sedan år 1940. Han erhåller ålderspension år 1976 och har då tillgodoräknats pensionspoäng under samtliga år sedan år 1960. Eftersom övergångsbestämmelserna inte kan tillämpas, beräknas hans ålderspension från ATP till 16/30 av full ålders- pension. Om man antar att han haft i genomsnitt 4,5 pensions- poäng under de 15 bästa åren blir hans ålderspension från ATP (vid ett basbelopp på 11 500 kr) ca 16 500 kr. Om denne person begär och får svenskt medborgarskap blir övergångsreglerna ome— delbart tillämpliga och pensionen, som då beräknas till 16/20 iv full ålderspension, stiger till ca 24 800 kr.

Han kan hävda att för många av de personer som det här gäller möjligheten att få svenskt medborgarskap borde utgöra lösningen även på pensionsproblemet. I här avsedda fall torde ju också undantagslöst ansökan om svenskt medborgarskap bifallas. I kom- mittén redovisade erfarenheter från bl a konventionsförhand- lingar ger emellertid vid handen att personer som alltjämt efter lang tids vistelse i ett främmande land väljer att bibehålla sitt ursprungliga medborgarskap ofta har mycket starka principiella skäl för sitt ställningstagande. Ett anvisande av "medborgar— skapsvägen" för att lösa denna pensionsfråga står enligt kom- mitténs uppfattning vidare i strid med likställighetsprincipen som kommit till uttryck i multilaterala konventioner på pensions- c rådet och i minimistandardkonventioner som den europeiska sociala stadgan (prop 1962:175) och sociala balken (prop l965:115).

Den i tilläggsdirektiven antydda lösningen av den nu redovisade frågan — en anknytning till faktiskt förvärvsarbete i Sverige före år 1960 - torde enligt kommitténs mening inte endast ha den fördelen att den av flertalet bör kunna upplevas som rättvis utan skulle också på ett tillfredsställande sätt knyta an till de principer som använts för lösningen av folkpensionsfrågan i de nya bilaterala konventionerna.

Praktiskt sett skulle frågan enligt kommitténs mening kunna lösas genom att de invandrare det här gäller får rätt att åberopa år under vilka förvärvsarbete utförts i Sverige före år 1960. Man kan här tänka sig olika lösningar. En väg är att man ger in— vandraren rätt att åberopa övergångsbestämnelserna under förut- sättning att han kan visa att han varit förvärvsverksam i Sverige under ett visst, minsta antal år. En annan tänkbar väg är att konstruera en "trappa" så att invandrarens faktiskt taxerade år i Sverige räknas av från talet 30, dock med den begränsningen att han inte får ett lägre tal än det som gäller för en svensk med— borgare med samma födelseår.

Den förstnämnda metoden har enligt kommitténs bedömning den nack- delen att man får en stel regel, mot vilken kan riktas kritik liknande den som anförs mot 57-62-årsrege1n. Konmittén förordar

stället att man försöker utforma en trappa som kan motiveras med i huvudsak följande argument.

• Sida 62
•  Original

Prop. l979/80: 84 62

4. 3

Invandrare som varit förvärvsverksamma i Sverige under längre

tid före ATP-reformen har — i likhet med svenska medborgare — genom sin insats i näringslivet bidragit till att göra ATP-re- formen möjlig. Ju längre tid invandraren varit verksam i Sverige desto större hänsynstagande bör göras. Vid tillräckligt antal år med förvärvsverksamhet i Sverige bör han bli helt jämställd

med sina jämnåriga svenska arbetskamrater. Avräkningen bör helt utformas så att invandraren genom sina yrkesverksamma år före år 1960 får möjlighet att erhålla samma beräkningsgrunder som gäller för svensken i övergångsgenerationerna, dvs personer födda år före 1924. Regeln bör dock förses med en spärr så att in- vandraren inte får en bättre beräkningsgrund än svensk medborgare i samma ålder.

Effekten av de nu redovisade tankegångarna illustreras genom följande tablå:

Den för- Om den försäkrade har ersatts talet 30 1 trettioårs- säkrades nedan angivet antal regeln med talet födelseår tax.år i Sverige

före år 1960

A B C D E F G HFI J A B C D E F G H I J

1914 0.tid. 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 1915 9 8 7 6 5 4 3 2 1 21 22 23 24 25 26 27 28 29 1916 8 7 6 5 4 3 2 1 22 23 24 25 26 27 28 29 1917 7 6 5 4 3 2 1 23 24 25 26 27 28 29 1918 6 5 4 3 2 1 24 25 26 27 28 29 1919 5 4 3 2 1 25 26 27 28 29 1920 4 3 2 1 26 27 28 29

1921 3 2 1 27 28 29 1922 2 1 28 29

1923 1 29

Anm. Kolumn A visar högsta antal år med vilka minskning får ske. Högre antal år än det som anges i kolumn A beaktas inte.

Kommittén förordar mot bakgrund av de redovisade skälen att över- gångsbestämmelserna inom ATP vidgas på det sätt som nu beskrivits. I övergångsbestänmelserna till lagändringarna bör enligt kom- mitténs mening anges, att de nya reglerna inte grundar rätt till pension före ikraftträdandet av de nya reglerna samt att den försäkrade själv har att förete den bevisning om rätt till pen- sion enligt de nya reglerna som kan anses behövlig.

Sjomanspensionsutredningens överväganden

Den föregående redogörelsen för gällande bestämmelser i lagen om allmän försäkring kan sammanfattas på följande sätt beträffande utländsk sjöman, som tjänstgjort på svenskt handelsfartyg.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1979/80: 84 63

1. Sjömannen är inte berättigad till svensk folkpension.

Härför krävs i princip svenskt medborgarskap.

2. För att kunna erhålla folkpension enligt någon konven- tion fordras genomgående viss tids bosättning eller mantalsskrivning i Sverige. Enligt konventionerna med österrike och Västtyskland anses dock sjöman som är anställd på svenskt handelsfartyg vara bosatt i Sveri— ge under anställningstiden. Han kan därigenom kvalifi— cera sig för folkpension eller del därav i förhållande till det antal poängår som han har inom ATP-systemet.

3. Den utländske sjömannen har möjlighet att intjäna ATP i likhet med svensk medborgare, men för full ålders- pension krävs det alltid minst 30 poängår.

De av pensionskommittén föreslagna ändringarna i lagen om allmän försäkring medför för de utländska sjömännen för- bättring såtillvida att övergångsbestämmelserna inom ATP kan bli tillämpliga för vissa utländska sjömän, dock en— dast om de taxerats för statlig inkomstskatt för år före 1960. De flesta sjömän taxeras för sådan skatt i form av sjömansskatt. I övrigt torde förslaget för denna speciella kategori ej innebära någon förbättring om de inte varit bosatta i Sverige någon tid.

I sammanhanget bör också nämnas att LO i sitt remissytt- rande över pensionskommitténs betänkande i fråga om ut- ländska medborgares pensionsrätt anfört följande. "I fråga om övergångsbestämmelser för ATP för utländska medborgare föreslår LO jämställdhet mellan ombordanställda icke bo- satta i Sverige och övriga. Hed tid för förvärvsverksamhet i Sverige skall alltså jämställas tid för förvärvsverksam- het inom sjömansyrket inom den svenska handelsflottan under den tid sjömannen varit påmönstrad eller — med avseende

på tid efter 1972 — tid under vilken han erlagt sjömans— skatt till Sverige. Beträffande utlänningars rätt till folkpension får LO på motsvarande sätt föreslå att med tid för bosättning i Sverige skall jämställas sådan tid som

• Sida 64
•  Original

Prop. l979/80: 84 (,4

angetts i föregående mening. Om en speciell översyn av de här angivna reglerna skulle bli aktuell bör detta enligt

LO i så fall ske i samråd med de ombordanställdas fackliga organisationer".

Men även om de av LO föreslagna ändringarna i lagen om allmän försäkring genomförs - något som skulle förbättra sjömännens pensionsförhållanden — kan det för några en- staka icke-nordiska sjömän, som efter lång tid i den sven- ska handelsflottan uppbär eller inom kort kommer att er— hålla sjömanspension, innebära att när denna pension upp— hör vid uppnådd 65 års ålder de står utan pension från hemlandet eller annat land. De har dock i framtiden möjlig- het att tjäna in svensk ATP redan enligt nu gällande reg- ler. Eftersom reglerna om ATP till utländska sjömän varit gällande kort tid blir dock denna pension liten. Om LO:s förslag genomförs har de ju också tjänat in folkpension samt ATP enligt förmånligare regler.

Från sjöfolksförbundets sida har det ansetts önskvärt att sjömän som står utan pension vid 65 års ålder eller som

då har låg pension tillförsäkras svensk pension även efter fyllda 65 är, antingen så att de får räkna retroaktiv kvalifikationstid för tilläggspension eller så att de får fortsätta att uppbära sjömanspension. I propositionen an- gående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg, m m, (prop 1973:98) uttalade chefen för socialdepartementet att det var ange- läget att denna fråga, som berör ett jämförelsevis litet antal sjömän, löses. Reglerna om ATP för utländska sjömän trädde i kraft 1.1.1974. Någon retroaktivitet kunde emel- lertid ej förekomma när det gäller kvalifikation för till- läggspension,.ansåg departementschefen, som efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet fann att frågan borde lösas inom sjömanspensioneringens ram. På detta sätt skulle det vara möjligt att snabbt tillgodose behovet av pensionsstöd för vissa utländska sjömän i avvaktan på att utbyggnaden av tilläggspensioneringen får effekt.

• Sida 65
•  Original

Prop. l979/80: 84 _ 65

I detta sammanhang bör nämnas att Sverige förhandlar med Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Turkiet om slutande av konventioner

med likartat innehåll såvitt avser pensioner som de kon—

ventioner som slutits med Västtyskland och österrike.

Utredningen finner det angeläget att utländsk, ej i Sverige bosatt sjöman, som en lång tid av sitt arbetsliv ställt

sin arbetskraft till den svenska sjöfartens förfogande

även efter uppnådd 65 års ålder kommer i åtnjutande av en grundtrygghet inom den svenska pensioneringen. Nivån på denna grundtrygghet bör högst motsvara svensk folkpension jämte pensionstillskott.

När det gäller utformningen av en sådan möjlighet att be- vilja pension är det svårt att uppställa preciserade reg- ler, som får effekt just i de avsedda fallen och inte i andra. Den smidigaste lösningen torde vara att tillerkänna handelsflottans pensionsanstalt rätt att efter prövningi det enskilda fallet bevilja sjömanspension eller del därav i fall då utländsk sjöman, som är bosatt utomlands inte efter uppnådd 65 års ålder uppbär en sammanlagd pension - däri inräknat pensionsförmåner såväl ifrån Sverige som från annat land - som motsvarar svensk folkpension jämte pensionstillskott. Möjligheten att tillerkänna pension i sådana fall åvägabringas enklast genom en sådan ändring i 8 5 humörelsen om sjömanspension, som utredningen fram- lägger förslag om. Utredningen finner det motiverat att pension av det slag som ovan sagts i ömmande fall beviljas även för den vars sjömanspension slutat utgå före ikraft— trädandet av den föreslagna ändringen.

• Sida 66
•  Original

Prop. l979/80: 84 66

5. UTBYTE AV SJOMANSPENSZOH MOT ENGANGSBELOPP

5.1 Gällande bestämmelser. m m

Sjömanspensionslagstiftningen utgår i princip från att sjömanspensionen utbetalas månadsvis. Bestämmelser härom återfinnes i 11 t första stycket kungörelsen (1972 412)

om sjömanspension. I övergångsbestämmelserna till kungörel- sen finns dock två undantag från principen om månadsutbe- talning. Det ena undantaget avser sjöman, som uppfyller

de krav för att få tjänstepension vid uppnådd pensionsal— der som reglementet (l944:42) för handelsflottans pensions— anstalt uppställer men ej motsvarande krav enligt 1972 års kungörelse. Atnjuter sadan sjöman ännu ej tjänstepension kan han få sin pensionsrätt utbytt, om det kan antagas att tjänstepensionen skulle komma att utgå efter de bestämmel- ser som gäller för sjöman tillhörande befälsklassen. Ut- bytet får då ske antingen mot ett kapitalbelopp, som utbe- talas kontant eller mot ett fondkapital, som föres över till Sjöbefälets Pensionskassa. Grunderna för beräkning av kapitalbelopp och fondkapital bestämmes av regeringen. Det andra undantaget gäller att pensionsanstalten under vissa förutsättningar får betala ut pension kvartalsvis,

om årsbeloppet ej överstiger 1 200 kronor.

I det ännu i vissa delar gällande reglementet (l944z42) för handelsflottans pensionsanstalt stadgas (3 g; ändrad l966:23) att om årsbelopp understiger 200 kronor, får i stället för årlig pension utbetalas pensionens engångs— värde.

Några generelja bestämmelser om att sjömanspensionen skall kunna bytas ut mot ett engångsbelopp finns ej.

1 reglementet (1961:302) för handelsflottans pensionsan- stalt fanns en bestämmelse (6 &) innebärande att när sjö- mannens manskapstid ej översteg 84 månader skulle pen- sionen utgå som ett engångsbelopp, vilket utgjorde ett på visst sätt beräknat årsbelopp multiplicerat med sex (9 g).

• Sida 67
•  Original

- Prop. l979/80: 84 67

5.2. Anta1_pensioner_med låga belopp

Utredningen har från handelsflottans pensionsanstalt inhämtat nedan-

stående uppgifter om antalet sjömanspensioner m m i december 1977.

Tabell Sjömanspensioner utbetalade i december 1977

Författning Antal Belopp inom Belopp/år parantes ut- gör medeltals-

belopp/mån 1864 års kungörelse och 1939 år?—FEÖTEmente Väröebeständiga Livsvariga Kvartal 18 740;_ (befäl och Månad 45 2 720:— (60:-) "lamell! Summa 63 3 460:- 41 520:- 1944 års reglemente Värdebeständiga A. Manskap_1öddg 1922_e1lgr tigigare a. Livsvariga Kvartal 214 6 624:_ Månad 95 8 895:- (94:-) Summa 309 15 519:— 186 228:- b. Temporära Kvartal 204 7 760:- Månad 1 832 314 150 - (171 —) Summa 2 036 321 916:- 3 862 492:- B. Befäl föddg 1912 51195 slinga:? a. Livsvariga Kvartal 297 9 945:- Månad 1 803 274 280 - (152:-) Summa 2 100 284 225:- 3 410 700:- b. Temporära Kvartal 1 40:- Månad 224 94 544:- (422:-) Summa 225 94 584:- 1 135 008 - 1944 års reglemente ww Befä1 iöddg 1913 elle-L senast? &. Livsvariga Kvartal 66 2 076:- Månad 49 3 314:- (68:—) Sunma 115 5 390:- 64 680:- b. Temporära Kvartal 70 2 484:- Månad 262 32 867 - (125 -)

Summa 332 35 351:- 424 212:-

• Sida 68
•  Original

Prop. l979/80: 84

Författning

1944 och 1961 ars rgglementen

Värdebeständiga Temporära Kvartal Månad Summa 1944 och 1961 års re lementen Icke värdebeständiga Temporära Kvartal Månad Summa 1961 års re lemente Icke vardebestandiga Temporära Kvartal Månad Summa 1944 års re lemente Icke värdebeständiga sensei». Temporära Kvartal Månad Summa 1961 års re lemente VäröeEestanåiga Temporära Kvartal Månad Summa 1972 års kungörelse Värdebestänöiga Temporära Kvartal Månad Sumna

Summa Anm De för kvartalspensionerna

x) Därav 881 kvartalsvis

68

Belopp/år

Antal Belopp inom parantes ut— gör medeltals- belopp/mån 158 60 302 — (382:—) 158 60 302 — 723 624: 9 2 0021: (222:—) 9 2 002:— 24 024: 1 43:- 2 551:— (276 -) 3 594:- 7 128: 18:- 1 18:- 216: 2 54:- 1 319:- 3 373:— 4 476: 7 236:— 1 061 1 102 986:— (1 040:-) 1 068 1 103 222:- 13 238 664: 6 42le 1 925 956:- 23 123 478:

angivna beloppet är månadsbelopp

• Sida 69
•  Original

Prop. 1979/80: 84 69

På grundval av uppgifterna i ovanstående tabell kan konsta- teras att handelsflottans pensionsanstalt har att utbetala ett förhållandevis stort antal pensioner med små belopp, vilket är administrativt betungande.

5.3 skattereglernas betyde1se ur pensionssynpunkt

Frågan om utformningen av ett pensionssystem med utbetal— ning av engångsbelopp kan inte lösas tillfredsställande utan att man tar viss hänsyn till skattereglernas inverkan. Utredningen har därför funnit det angeläget att närmare be— lysa beskattningen av pensioner som utbetalas i form av en— gångsbelopp.

Beskattningen av pensioner sker enligt två författningar nämligen kommunalskattelagen (1928z370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Grundreglen är att pension jämlikt 32 5 1 mom kommunalskat- telagen hänförs till intäkt av tjänst. Med pension förstås i kommunalskattelagen dels belopp, som annorledes än till följd av försäkring utgår på grund av ett föregående tjänste- förhållande, dels belopp som på grund av lagen om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspen- sion, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsför- säkring. Sjömanspensionen, som utgår på grund av ett före- gående tjänsteförhållande och ej till följd av försäkring, beskattas till hela sitt belopp. Sjömanspension som utgår i form av engångsbelopp är skattepliktig under det be— skattningsår då beloppet utbetalas.

Den kommunala inkomstskatten är proportionell. Den har således i princip samma effekt på pensionsbeloppen som på det engångsbelopp som erhålles om pensionen utbytes. Om engångsbeloppet inte förbrukas under beskattningsåret utan placeras på sådant sätt att avkastning erhålles uppstår

en ogynnsam skatteeffekt. Vidare bör beaktas inverkan av grundavdrag och vissa andra avdrag vid den årliga taxe—

• Sida 70
•  Original

Prop. 1979/80: 84 70

ringen som kan utnyttjas varje år under vilket pension ut— går. Vid engångsbelopp kan motsvarande avdrag däremot till- godoräknas endast en gång. Effekten av att pensionstaga- ren i det ena eller andra fallet kan paräkna avdrag för vä- sentligen nedsatt skatteförmåga under samma tid måste också beaktas. Sluteffekten är med hänsyn till alla dessa olika och dels okända faktorer svårbedömd.

Även om den pensionerade sjömannen i flertalet fall torde ha tämligen blygsamma inkomster och den statliga inkomst- skatten sålunda inte utgör den tyngsta skatteposten blir effekten av denna skatt ändå av särskilt intresse i en val— situation där fråga är om engångsbelopp eller pension. Pro- gressionen vid det statliga skatteuttaget kan innan en- gångsbeloppet har mottagits vara tämligen blygsam men då detta belopp skall beaktas kan den bli betungande. En pen- sionstagare som får ett större engångsbelopp "på toppen"

av sin ordinära årsinkomst kan under vissa omständigheter genom inverkan av promesshumn få en otillräcklig "netto- pensionsersättning".

Pensionstagaren som skulle kunna få engångsbelopp är emel— lertid som antytts till övervägande delen personer med små eller medelstora inkomster, och engångsbeloppet måste an- passas så att progressiviteten i den statliga inkomsbe— skattningen ej får för stor effekt.

Ett sätt att motverka progressionen är emellertid att till- lämpa förordningen (l9512763) angående beräkning av stat- lig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Enligt denna förordning kan statlig inkomstskatt på inkomst, som er- hållits under.ett beskattningsår men avser flera år, under vissa förutsättningar beräknas som om inkomsten upptagits till beskattning under flera år. Så kan ske beträffande inkomst hos fysisk person, oskiftat dödsbo eller familje- stiftelse om inkomsten hänför sig till minst 2 år. Skatte- beräkningen sker som om inkomsten upptagits till beskatt- ning med lika delar under taxeringsåret och så många av

de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten blir

• Sida 71
•  Original

Prop. 1979/80: 84 7I

fördelad på det antal år den hänför sig till. Fördelning får emellertid ske på högst lD år och det saknar alltså betydelse för fördelning om de år, som inkomsten hänför

sig till, ligger bakåt eller framåt i tiden. I samman— hanget kan nämnas att engångsbelopp, som utgör ersättning för årlig pension i allmänhet skall hänföra sig till l0 år.

Om det inte kan tillförlitligt utredas hur många år ackumu-

lerad inkomst hänför sig till skall skatteberäkningen, om inte särskilda omständigheter föranleder till annat, ske

som om inkomsten hänför sig till 3 år. Skatt på ackumule- rad inkomst skall beräknas efter det procenttal av grund- beloppen enligt lO & lagen om statlig inkomstskatt, som enligt l2 & samma lag skall tillämpas för slutlig skatt

på grund av taxering det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning.

Vid skatteberäkning för ackumulerad inkomst krävs att den inkomst, som skall ligga till grund för beräkningen, efter avdrag för kostnader uppgår,till lägst 5 000 kronor. Detta nettobelopp skall vidare utgöra minst l/5 av den till stat- lig inkomstskatt taxerade inkomsten. Skatteberäkning för ackumulerad inkomst i viss förvärvskälla skall omfatta all ackumulerad inkomst i förvärvskällan. Däremot behöver inte annan ackumulerad inkomst omfattas av beräkningen. Om skattskyldig under ett och samma beskattningsår haft flera ackumulerade inkomster, som hänför sig till olika antal år, skall inkomsterna oberoende av varandra fördelas på de år, de hänför sig till. Ackumulerad inkomst skall an— ses hänförlig till visst beskattningsår om den intjänats då eller motprestation för den lämnats under året.

5.4. Utredningens överväganden

Om man t ex efter kapitalisering enligt gängse regler lägger en gräns vid ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring uppgår uppskattningsvis antalet pen— sioner understigande halva basbeloppet till ett tusen-

• Sida 72
•  Original

Prop. l979/80: 84 72

tal. Därtill kommer att antalet icke värdebeständiga pen— sioner, som understiger halva basbeloppet, ökar i takt

med ett sannolikt stigande basbelopp. Administrationskost- naderna för dessa pensioner är relativt sett höga.

De små belopp det här är frågan om har föga betydelse för sjömannens försörjning. De får mera ses som ett marginellt tillskott till denna. Utredningen har därför närmare över- vägt möjligheterna att öka de möjligheter som finns inom

sjömanspensioneringen att byta ut sådan pension mot ett engångsbelopp.

Utbyte av pension mot engångsbelopp kan tänkas ske antingen automatiskt eller enbart i enlighet med den berörda sjö- mannens önskan. Utredningen behandlar först frågan om automatiskt utbyte. En fördel med ett sådant skulle vara att man nedbringade administrationskostnaderna och att sjö- mannen på en gång får vad som tillkommer honom. Främst

med tanke på de skattekonsekvenser som uppstår anser ut— redningen dock att endast små pensioner bör komma ifråga för automatiskt utbyte. Utredningen finner att, när kapi- talbeloppet icke överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, det bör vara naturligt att automatiskt utbyta pensionen mot engångsbelopp och före- slår att så sker.

När det gäller utbyte på begäran av sjömannen själv spelar i viss mån andra motiv in. Sjömannens önskan att byta ut pensionen mot ett engångsbelopp kan vara förestavad av något särskilt behov. Kapitalbeloppet behövs t ex vid in- köp av eget hem eller vid etablering av en mindre rörelse. Sådana motiv kan det finnas anledning att stödja. En om- ständighet som gör utbyte av större pensioner oförmånligt är som nämnts skattereglerna. Någon ovillkorlig rätt till utbyte bör ej föreligga.

Utredningen föreslår, att rätt till utbyte på sjömannens begäran skall finnas när särskilda skäl föreligger. Sådana skäl skall anses föreligga om det ändamål vartill beloppet

• Sida 73
•  Original

Prop. l979/80: 84 73

skall användas med hänsyn till försörjningsförhallanden och omständigheterna i övrigt framstår som godtagbara och påtaglig risk inte föreligger för att kapitalbeloppet skall användas till annat än uppgivet ändamål. Det kan vara lämpligt att till Sverige skattskyldiga sjömän upp- lyses om skattekonsekvenserna innan beslut meddelas om ut— byte.

Det torde vara sällsynt att tidsbestämda pensioner kommer att utbytas. Skulle så undantagsvis ske bör en beräkning ske av pensionens återstående kapitalvärde med utgångspunkt från gällande basbelopp och från en av regeringen bestämd ' räntesats. Beräkningen av kapitalbeloppet rörande livsva— riga pensioner får ske med utgångspunkt från tabeller som regeringen får fastställa. Vid utbyte på önskan av sjö- mannen bör - i enlighet med vad som är vanligt i andra lik- nande fall — läkarintyg utvisande sjömannens hälsotill— stånd företes.

• Sida 74
•  Original

Prop. l979/80: 84 74

6.1. Sjömanspensioneringens ekohpmi

Pensionsanstaltens stora fond är Sjömanspensionsfonden.Fö- re l.7.l972 bestod den av tre skilda fonder, nämligen hy— resavgiftsfonden, tilläggspensionsfonden och sjömanspen— sionsfonden.Utöver denna fond har pensionsanstalten tre mindre fonder för särskilda ändamål.

Sjömanspensionsfonden har samlats och byggts upp för att täcka alla förpliktelser enligt l864 års kungörelse samt 1939, 1944 och l96l års reglementen.

Dessutom skall fonden täcka kostnaderna för de förstärk- ningar av pensionerna enligt 1944 och l96l års reglementen som övergångsbestämmelserna till 1972 års kungörelse inne- _bär. Fonden skall även täcka de 5 k övergångspensionerna. Manskap, som får pension enligt l972 års kungörelses hu— vudregel är oftast också berättigade till pension enligt l944 och 1961 års reglementen.Pension utgår då enligt

1972 års kungörelse om den ger högre pension än enligt nyssnämnda reglementen jämte förstärkningar.

En del av det belopp, som utgår enligt 1972 års kungörelse finansieras alltså av pensionsfonden, medan resten ej täcks av denna.

Utländska pensionstagare har ej rätt till pension enligt äldre bestämmelser än 1972 års kungörelse, varför deras pensioner inte till någon del finansieras av fonden. Enligt vad som ovan sagts innebär detta att finansieringen av pensioneringen enligt 1972 års kungörelse skall huvud- sakligen ske genom fördelningssystemet, d v s pensionsut-

betalningar av löpande inkomster i form av redaravgifter.

En sådan finansieringsmetod kräver dock en buffert i form av en stödfond.l967 års sjömanspensionskommitte antog att det vid starten av det nya systemet är l972 skulle finnas cirka 20 milj kronor i Sjömanspensionsfonden, som ej skul- le gå till pensioner enligt tidigare kungörelse och regle- menten.Vid årsskiftet l978/79 beräknas denna summa vara i stort sett oförändrad och torde så förbli under förutsätt-

• Sida 75
•  Original

Prop. l979/80: 84 7 5

ning att basbeloppet framdeles ökar med 7 procent årligen. Det antogs vidare av samma kommitte att de medel redarav— giften ger under de närmaste åren inte helt skulle åtga för de löpande utbetalningarna enligt bestämmelserna i 1972 års kungörelse och för sjömanspensioneringens admi- strationskostnader.Eventuellt överskott skulle tillföras Sjömanspensionsfonden och så har även skett.

Hur de samlade fonderna utvecklats framgår av nedanstående tablå. Sjömanspensionsfonden utgör cirka 99 procent av fondernas samlade tillgångar.

De samlade fondernas behållning per den 30.6

1973 1974 1975 1976 1977 1978 l92.9 l92.9 192.0 193.3 192.9 193.5 milj kronor

Sjömanspensionsfonden ger för närvarande i medeltal omkring 7.3 pro— cent i avkastning. Pensionsutbetalningarna jämte HPA:s administrationskostnader har un- der den tid 1972 års kungörelse varit i kraft något understigit de inkomster som redaravgifter Och sjömanspensionsfondens avkastning givit. Nedanstående tablå visar utvecklingen under aktuell period.

Intäkter och pensionsutbetalningar i 1000-ta1 kronor

1972/73 1973/74 l974/75 1975/76 1976/77 1977/78 Redaravgifter 5 386 5 322 6 461 8 913 7 990 11 225 Ränteinkomster 9 030 12 418 13 040 13 623 14 167 14 096

Summa intäkter 14 416 17 740 19 501 22 536 22 157 25 321

Pensionsutbe- talningar 14 742 17 151 18 408 20 346 21 748 24 190

överskott/under— -326 +589 +1 093 +2 190 +409 +1 131 skott

Den inom utredningen gjorda femårsundersökningen har gett vid handen

att Sjömanspensionsfonden får anses täcka de förpliktelser den är avsedd att täcka.

• Sida 76
•  Original

Prop. l979/80: 84 76

Den sänkning av den allmänna pensionsåldern som trädde i kraft 1 7.1976(mera härom under avsnitt 6.2) innebär en

minskning av de förpliktelser som pensionsanstalten har.

I femårsundersökningen har denna sänkning av den allmänna pensionsåldern ej föranlett någon recucering av pensionsan- staltens förpliktelser vid utbetalning av pensioner enligt 1972 års kungörelse. Den besparing som görs finns alltså till förfogande för annat än pensionsutbetalningar enligt de gällande bestämmelserna för sjömanspensioneringen.

Besparingen sker till en början vid samordning med ålders- pensionen för de två åldersklasserna mellan 65 och 67 år och till dess de som är födda efter den 1.7.1921 börjar passera ES—årsstreckat. Deras sjömanspension enligt 1972 års :kungörelse upphör då och pensionen efter 65 år inbesparas helt.Bortfa11et av de två pensionsårenffrån 67 till 65 år) innebär att 24 månader av 143 pensionsmånader utgår.Det

blir 16.8 procent i bortfa11.Med hänsynstagande till död- ligheten får man räkna med en besparing av cirka 15 pro— cent i fullfunktionsstadiet. som inträder år 1988.Dessför- innan från nuläget t o m år 1985 beräknas besparingen utgö- ra drygt 8 procent, år 1986 9.5 - 10 procent och år 1987 cirka 13.5 procent.

Besparingen för år 1978(vid basbeloppet i april 1978 -- 12 600) blir inemot 1 milj kronor.

• Sida 77
•  Original

Prop. l979/80: 84 77 6-2 l_9_76.dr5._.__ändrwnden härtill

Den sänkning av den allmänna pensionsåldern, som trädde

i kraft den 1 juli 1976 gav de sjömän som omfattas av

folk— och tilläggspensioneringen samma trygghet från 65 års ålder, som de tidigare hade från 67 års ålder. Syftet med sjömanspensioneringen enligt 1972 års kungörelse och 1961 års reglemente är att ge sjömännen skydd från tidigast 55 års alder fram till den allmänna pensionsålderns inträde. Det var mot bakgrund härav naturligt att en teknisk juste- ring kom till stand så att sjömanspensioneringens regler, som gav skydd till 67 års ålder, anpassades till den all— männa pensioneringens. Om så icke hade skett skulle sam— tidigt allmän pension och oreducerad sjömanspension komma att utga - något som uppenbarligen aldrig varit avsett.

6.3. Utredningens överväganden

6.3.1 inledning

Den under 6.1 gjorda redovisningen av sjömanspensioneringens ekonomi visar att fonderna får anses täcka de förpliktelser, som pensionsanstalten har enligt äldre reglementen och kun- görelser. Detta hade även varit förhållandet om sjömans- pensionen generellt skulle ha utgetts till 67 års ålder.

Vidare framgår att redareavgiften hittills mer än väl täckt pensionsanstaltens förpliktelser enligt 1972 års kungörelse samt lämnat ett mindre överskott till fonden.

6.3.2. Sjömanspensioneringens ekonomi inom den närmaste

Kostnaderna för en sjömanspensionering på längre sikt blir beroende av hur manskapsbemanningen, dvs den givna person— kretsen, kommer att ändras till sin volym. Sammansättningen av olika åldersgrupper växlar också från tid till annan.

• Sida 78
•  Original

Prop. l979/80: 84 78

Den höga rörligheten inom sjömanskaren har visserligen hittills kunnat betraktas som en normal företeelse. Men det är därför inte uteslutet att seglationsvanorna kan komma att framdeles förändras. Vissa förutsättningar finns for att en stabil yrkeskår — bl a på grund av rederian- ställningen och en bättre utbyggd utbildning inriktad på sjömansyrket — kommer att i allt större omfattning svara för bemanningen av våra fartyg. Följden kan bli en ökning i antalet långtidsseglare, som blir kvar i yrket fram till pensionsåldern. I så fall kommer antalet pensionstagare att så småningom öka och på längre sikt bli väsentligt större än under de närmast kommande åren. En sådan utveck- ling motverkas om den svenska handelsflottan samtidigt skulle minska mycket kraftigt. En sådan utveckling är re— dan inledd. Därmed minskas också underlaget för pensione— ringens ekonomi till följd av minskade redareavgifter.

Sjömanspensioneringens ekonomi beror vidare i hög grad av den framtida penningvärdesutvecklingen, eftersom sjömans- pensionen är anknuten till basbeloppet.

Den företagna femårsundersökningen ger vid handen att

vid ett oförändrat penningvärde möjligheterna skulle

vara gynnsamma att behålla nuvarande procentsats (0,8) för redareavgiften. Om penningvärdeförsämringen fortsätter får detta till följd att nuvarande nivå på redareavgiften ej kan behållas. Pensionsanstaltens fonder är placerade

på sådant sätt att deras avkastning ej håller jämna steg med penningvärdeförsämringen. En försiktig beräkning kan ge vid handen att en höjning av redareavgiften bli nödvän- idig före mitten av 1980-talet.Utredningen finner sig dock inte böra göra någon annan bedömning än den som avser den kommande femårsperioden. Under denna tid torde såvitt nu

kan bedömas någon förändring av redareavgiften icke vara erforderlig inom den närmaste framtiden.

• Sida 79
•  Original

Prop. l979/80: 84 79

6.3.3. Förbättring av_sjömanspensionen

Genom sänkningen av den allmänna pensionsåldern och den anpassning av sjömanspensioneringen som gjordes i anled— ning därav har pensionsanstaltens förpliktelser minskat i motsvarande män och fått till följd att utgifterna för sjömanspensionssystemet blivit mindre än de eljest skulle ha blivit. Den utgiftsbesparing på omkring 1 miljon kronor årligen som uppkommit härigenom bör enligt utredningens uppfattning användas till en förbättring av sjömanspen— sionerna. Utredningens förslag om att en förlängd sjömans— pension skall kunna utgå till vissa utländska sjömän tar

i anspråk en del av den gjorda besparingen. När det gäller frågan om hur de aktuella utländska sjömännens förlängda pensioner påverkar sjömanspensioneringens ekonomi kan fast- slås att pensionernas antal är svårbestämbart. Utredningen bedömer att deras antal knappast vid varje tillfälle kom- mer att överstiga 100. Det obestämda antalet och den svår- bedömda storleken av pensionerna utgör naturligen en svå— righet vid beräknandet av den framtida kostnaden. Utred- ningen har med en viss osäkerhetsmarginal uppskattat kost— naden till 0,5 miljoner kronor/år. I takt med att 1974 års lagstiftning om AFP för utländska sjömän får ökande verkan kommer förpliktelserna för pensionsanstalten att upphöra.

Ett ökat antal konventioner om social trygghet verkar ock— så i kostnadsminskande riktning.

Återstoden av utgiftsbesparingen i fonderna genom den all- männa pensionsålderns sänkning bör enligt utredningen lämpligen användas till en generell uppräkning av sjömans— pensionerna enligt 1972 års kungörelse. Besparingen får an- ses räcka till en uppräkning med fem procent och utred- ningen föreslår att så sker.

Den nu föreslagna generella höjningen är ej avsedd att i normalfallet medföra någon ändring av pensionsanstaltens tidigare beslut enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1972 års kungörelse om sjömanspension.

• Sida 80
•  Original

Prop. l979/80: 84 80

7.2. Utredningen

Enligt vad utredningen inledningsvis (3.4) anfört bör sjömanspensioneringen även fortsättningsvis regleras i författning i avvaktan på en övergång till en kollektiv- avtalsreglering. I ett sådant läge finns inte nu någon an- ledning att föreslå några mera avgörande förändringar så- vitt rör förvaltningen av handelsflottans pensionsanstalts fonder. Placeringen av fondmedlen får också ske på i stort

sett samma sätt som andra motsvarande fonder, som förvaltas

av kammarkollegiet.

Frågan om placering av fondmedel i de fonder som står under

statlig förvaltning har utretts av 1968 års kapitalmark— nadsutredning.

I sitt betänkande "Kapitalmarknaden i svensk ekonomi"

(SOU l978:11) har denna utredning om dessa fonder anfört bl a (s 727 f):

Den placeringsverksamhet som utövas genom fonderna har begränsad betydelse från kapitalmarknadssynpunkt eftersom fondernas netto- placeringsbehov är ringa. Intresset från sådan synpunkt ligger nänmast i att verksamheten inte plötsligt läggs om radikalt, eftersom en sådan omläggning skulle kunna vålla störning på marknaden.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1979/80: 84 82

Med hänsyn till att fondernas placeringsregler är av begränsat intresse från kapitalmarknadssynpunkt är det knappast en uppgift för kapitalmarknadsutredningen att göra en översyn av dessa reg— ler. En detaljerad översyn av reglerna är emellertid enligt ut- redningens mening påkallad. Flertalet regler erbjuder en mängd olika placeringsmöjligheter. Det måste ifrågasättas om det är rimligt att fondmedlen skall kunna placeras på alla dessa olika sätt. Det synes endast vara ägnat att skapa en onödigt vidlyftig administration inom de olika fondförvaltande myndigheterna och styrelserna.

Mot bakgrund härav vill utredningen särskilt ifrågasätta, om fondmedel bör få placeras i fastigheter och inteckningslån. Innan sådana placeringar sker skall fastighetens respektive inteckning- säkerhetens värde prövas. Vad inteckningslån beträffar skall en- ligt några regler tillses att inteckningen ligger inom viss andel av fastighetens taxeringsvärde. Enligt andra regler behövs det särskild värdering, eftersom inteckningen får ligga inom viss an- del av fastighetens uppskattade värde. Olika regler anger olika andelstal (2/3, 3/4, 4/5 eller 60 procent). I låneärendena torde det ofta krävas direkta kontakter mellan fondförvaltningen och enskilda låntagare. Uppgiften att hantera säkerheterna vilar på fondförvaltningarna. Motsvarande gäller de fall där fondmedel kan lånas ut mot vanlig lånerevers jämte annan säkerhet än pant- rätt i fast egendom.

Som framgår av den tidigare gjorda redovisningen för fondernas placeringar har möjligheterna att placera i fastigheter, inteck— ningslån och reverslån inte utnyttjats i särskilt stor utsträck— ning och torde alltså inte spela så stor roll för fondernas ut- veckling.

Enligt utredningens mening talar goda skäl för att placeringsmöj— ligheterna för flertalet fonder begränsas till obligationer, kommunlån och andra värdehandlingar av sådant slag som inte kräver särskild säkerhetsprövning i de enskilda fallen. Fondför— valtningarna bör då alltid kunna bedrivas i organisatoriskt och administrativt enkla fomrer, eftersom man slipper befatta sig med en mängd låneärenden, som ofta torde avse förhållandevis små be— ' lopp. Till jämförelse kan tas AP-fondens förvaltning. AP—fondens medel placeras främst i obligationer och liknande värdehandlingar. Kontakt med enskilda låntagare förekommer knappast i andra fall än vid beviljandet av kommunala reverslån. Fondförvaltningen be— drivs i enkla fonmer.

Beträffande aktieplacering anför kapitalmarknadsutredninoen att önskemålen om en utvidgad rätt att placera fondmedel

i aktier beror på att aktier antas lämna bättre avkastning än de värdehandlingar, vari placering i övrigt kan ske.

Utredningen säger särskilt om handelsflottans pensionsan— stalts placeringsfonds möjlighet att placera i aktier.

• Sida 83
•  Original

Prop. l979/80: 84 83

i fråga om handelsflottans pensionsanstalts placeringsfond, för vilken placeringsreglerna för livförsäkringsfonderna nu är till- lämpliga, bör de ändringar i dessa regler som utredningen före- slår i kapitlet om försäkringsbolagen gälla också för pensionsan— staltens fond. Ändringarna består bl a i att den fria sektorn ökas från 10 till 20 procent och att förbudet mot aktieplacering slopas inom den fria sektorn. Även pensionsanstaltens fond skulle alltså till högst 20 procent kunna placeras i aktier.

Om vad kapitalmarknadsutredningen sålunda förordat genom— förs, innebär det att högst 20 procent av pensionsanstal— ens fond skulle kunna placeras i aktier.

Sjömanspensionsutredningen finner det av kapitalmarknads— utredningen framlagda förslaget fullt tillräckligt för

en friare placering av handelsflottans pensionsanstalts fonder och ansluter sig till detta. Sjömanspensionsutred— ningen lägger inte fram förslag till ändrade placerings- regler utan finner att ändringarna bör ske i samband med en allmän översyn av de av kammarkollegiet förvaltade fondernas placering.

För det fall sjömanspensioneringen skulle läggas om och grundas på kollektivavtal blir läget självfallet annor- lunda. Den framtida fondbildning som skulle kunna komma att ske inom ramen för en kollektivavtalsreglerad anord— ning skulle självfallet icke begränsas av andra regler ifråga om placering än de som gäller för sådana anordning- ar i allmänhet. Övergångsvis finge naturligtvis de nuva- rande fonderna trygga intjänade pensionsrättigheter men

en omprövning av placeringsreglerna kan inte uteslutas vid

en omläggning av systemet till en kollektivavtalsreglerad sjömanspensionering.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1979/80: 84 84

8. ÅDMINISTRATIONEN ÄV SJÖMANSPENSIOHERIHGEN

Då en omläggning av sjömanspensionssystemet från att vara grundat på lagstiftning till att ha sin grund i ett kollek- tivavtal kan komma att ske inom en inte alltför avlägsen

framtid anser utredningen att nuvarande administration bör bibehållas.

Vid en kollektivavtalslösning är en tänkbar möjlighet att administrationen av pensioner enligt äldre reglementen kvarblir i statlig regi.

För det fall någon kollektivavtalslösning ej kommer till stånd inom rimlig tid bör frågan om sjömanspensioneringens administration tas upp till prövning.

Utredningen vill i det sammanhanget peka på en del förhål— landen som kan få betydelse vid en framtida omläggning av administrationen. 1967 års sjömanspensionskommitte fann att de tyngst vägande skälen för administration i statlig regi hängde samman med de äldre pensionsreglementena och de därpå grundade förpliktelserna. Enligt kommittén skulle verksamheten till en början efter genomförandet av nu gäl- lande l972 års sjömanspensionskungörelse domineras av det arbete som de äldre reglementena ger. I nuläget - 1978 — är detta arbete fortfarande det dominerande.

Utredningen finner det därför vara av vikt att den erfaren- het som finns samlad inom handelsflottans pensionsanstalt förblir intakt under ett antal år framöver. På sikt kan det emellertid visa sig att verksamheten medför så ringa arbetsbelastning att en fristående organisation framstår som obehövlig. De av utredningen föreslagna möjligheterna att avlösa pension mot ett engångsbelopp — om det genom— föres - torde minska arbetsbelastningen i viss utsträck- ning. Uvriga av utredningen framlagda förslag kan å andra sidan inte antas öka arbetsbelastningen i någon större utsträckning.

• Sida 85
•  Original

Prop. l979/80: 84 . 85

Om sjömanspensioneringen skall knytas till en större be- fintlig statlig myndighet torde antingen statens personal— pensionsverk eller riksförsäkringsverket böra komma ifråga. Om riksförsäkringsverket anförtros uppgiften torde böra övervägas att delegera huvuddelen av arbetsuppgifterna till försäkringskassan i Göteborg.

Statens personalpensionsverk är enligt sin instruktion (l965:641) central förvaltningsmyndighet för ärenden röran— de den statliga personalpensioneringen och därmed samman- hängande frågor. Verket har också att i lämpliga former samarbeta med andra organ för statlig eller icke—statlig pensionering.

Vad beträffar riksförsäkringsverket och försäkringskassan i Göteborg finns följande att nämna. Debitering och upp— börd av redareavgifter handhas av riksförsäkringsverket enligt lagen (l968:612) om redareavgift för sjöfolks pen- sionering. Pensionspoäng för sjömän, som är anställda på svenska handelsfartyg utan att vara bosatta eller mantals- skrivna i Sverige, registreras hos Göteborgs allmänna för— säkringskassa. Utländsk sjöman, som utan att vara bosatt här i riket har tjänat in tilläggspension genom anställ- ning ombord på svenskt handelsfartyg, skall göra sin an—

sökan om pension (ej sjömanspension) hos samma försäkrings- kassa.

För bedömande av ovannämnda två alternativ bör också nämnas att centrala sjömansregistret vid sjömansförmed— lingen i Göteborg i samband med sjömanspensioneringen har hand om fortlöpande registrering av bl a sjötid och pen- sionsgrunoande lön samt sammanställning av dylika upp— gifter i sjötjänstutdrag vid aktuella sjömanspensionsfall. Vidare skall nämnas att sjömansskattekontoret är beläget i Göteborg samt att lokala skattemyndigheten därstädes bestämmer den pensionsgrundande inkomsten för utländska

sjömän, som är anställda på svenska handelsfartyg.

Huvudmotivet för en lokalisering till Göteborg är att det

• Sida 86
•  Original

Prop. l979/80: 84 86

behövs ett nära samarbete mellan det administrerande or— ganet för sjömanspensioneringen, å ena sidan, och sjömans- registret och sjömansskattekontoret, a den andra sidan samt med försäkringskassan på samma plats.

Utredningen anser därför att övervägande skäl talar for att Riksförsäkringsverket och Göteborgs allmänna försäk— ringskassa utgör ett realistiskt alternativ — om en kol— lektivavtalsgrundad pensionsinrättning ej kommer till

stånd - till handelsflottans pensionsanstalt. Vad beträffar statens personalpensionverk' är detta verks verksamhet i första hand inriktad på pensionsförhållanden rörande an— ställda i statlig tjänst och får ur bl a denna synpunkt

stå tillbaka för riksförsäkringsverket.

• Sida 87
•  Original