Propositionens huvudsakliga innehåll

Pil grundval av de förslag som radonutredningen (Jo l979:()l') har lagt fram föreslås i propositionen att bostadslån enligt bostadsfinansieringsför- ordningen (l974: 946) skall kunna lämnas för åtgärder mot radon i bostä- der. För sädana län skall bl.a. räntebidrag kunna lämnas i syfte att begrän- sa ökningen av boendekostnaden.

Osäkerheten är stor bl. a. beträffande de hälsorisker som kan uppstå på grund av att det förekommer radon i våra bostäder. Kunskaperna behöver förbättras avsevärt och därför föreslås att medel anvisas för en intensi- fierad forskning om strålning i byggnader. [ propositionen behandlas också frågor om information och utbildning.

Som bakgrund till förslagen lämnas vidare en redovisning av de åtgärder som. bl. a. med stöd av hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan. nu vidtas eller kommer att kunna vidtas mot sådana strälrisker i byggnader. som följer främst av hög radonhalt i vissa bostäder.

l Riksdagen [979/80. I saml. Nr 97

• Sida 2
•  Original

Prop. 1979/80: 97

|.)

Utdrag BOSTADSDEPARTEMEN'l'ET PRO'l'OKOLL

vid regeringssammanträde

l980-02-2 l

Närvarande:Statsminister Fälldin. statsråden Bohman. Mundebo. Frig- gebo. Dahlgren. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om åtgärder mot strålrisker i byggnader.

1. Inledning

Sedan 1950-talet har strålning som härrör från radioaktiva ämnen i vissa byggnadsmaterial och i mark uppmärksammats och under senare år ägnats ökande intresse från strålskyddssynpunkt. Strålskyddsinstitutet har i en skrivelse till regeringen i maj l978 pekat på en rad frågor rörande strålning i byggnader som enligt institutet bör utredas närmare. Frågan om strålrisker i byggnader har också uppmärksammats av energikommissionen i dess slutbetänkande ("SOU l978: 49) Energi. hälso-. miljö- och säkerhetsrisker. Kommissionen ansåg att effektiva motåtgärder främst av byggnadsteknisk art borde vidtas för att man skall undvika att oacceptabla hälsorisker uppstår. Dessa frågor borde enligt kommissionen klarläggas i en särskild utredning.

Med stöd av regeringens bemyndigande den I februari l979 tillkallade dåvarande chefen för _iordbruksdepartementet en utredarel (.lo l979: (ll) med uppdrag att utreda frågan om åtgärder mot strålrisker i byggnader. m.m. Utredaren skttllc bl.a. pröva hur en kartläggning av strålningen i det befintliga byggnadsbeståndet bäst kan genomföras och bedöma vad som kan anses vara en acceptabel strålnivå. l uppdraget ingick också att föreslå rekommendationer om ventilation och andra byggnadstekniska åtgärder samt att se över berörda myndigheters uppgifter vad gäller åtgärder mot strålrisker i byggnader. Uppdraget omfattade också att beakta hur de htts som medför de största strålriskerna skttlle kuntta identifieras och åtgärdas

' f.d. landshövdingen Gunnar von Sydow

• Sida 3
•  Original

Prop. 1979/80: 97 3

med förtur. Utredaren skulle även behandla frågor om bl.a. forskning och om statsbidrags- och lånebestämmelser för bostäder. F.nligt direktiven skulle vidare prövas dels om behov finns att se över nuvarande lagstiftning inom detta område. dels hur tillgängliga resurser kan användas på effekti- vast möjliga sätt för att minska strålriskerna i byggnader.

Utredningen om åtgärder mot strålrisker i byggnader m. m. (radonutred- ningen) avlämnade den 30 maj l979 en första promemoria (Ds .lo 1979: 9) Prelin'tinärt förslag till åtgärder mot strålrisker i byggnader. Promemorian — tttom de bilagor som hör till den —— bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Radonutredningen har vidare den 19 oktober och den 8 november 1979 i skrivelser till regeringen lämnat förslag till progratn för forsknings- och utredningsarbete om strålning i byggnader resp. finansiering av kostnader för att sänka radondotterhalten i befintliga bostäder. Skrivelserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 resp. 3.

Efter remiss har yttranden över promemorian Preliminärt förslag till åtgärder mot strälrisker i byggnader avgetts av socialstyrelsen. riksrevi- sionsverket. statens strålskyddsinstitut. konsttmentverket. arbetarskydds— styrelsen. bostadsstyrelsen. statens institut för byggnadsforskning. statens planverk. Sveriges geologiska undersökning. statens provningsanstalt. länsstyrelserna i Östergötlands. Skaraborgs och Örebro län. Svenska kom- munförbundet. Landstingsförbundet. Hyresgästernas Riksförbund. HSB:s Riksförbund. Svenska Riksbyggen. AB Svenska Bostäder.Sveriges All- männyttiga Bostadsföretag (SA BO). Sveriges Fastighctsägareförbund. Sve- n'ges Villaägareförbund. Studsvik Energiteknik AB. Svenska Byggnadsar- betareförbundet, Industrins Byggmaterialgrupp och Svenska Byggnadsen- treprenörföreningen. Remissinstanserna har i några fall bifogat yttranden från underställda myndigheter.

En samnutnställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Efter remiss har yttranden över utredningens skrivelse angående finansi- ering av kostnader för att sänka radondotterhalten i befintliga bostäder avgetts av socialstyrelsen. riksrevisionsverket. statens strålskyddsinstitut. bostadsstyrelsen. statens planverk. statens rad för byggnadsforskning. statens provningsanstalt. energihushållningsdelegationen. länsbostads— nämnden i Östergötlands län. byggnadsnämnden i Skövde kommun. för- medlingsorganet i Örebro kommun. hälsovårdsnämnden i Uppsala kom- mun. Linköpings kommun. Svenska kommunförbundet. Svenska Riksbyg- gen. SABO. HSB:s Riksförbund. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges Villaägareförbund. Socialstyrelsen har bifogat yttrande från länsläkarorganisationen i Skaraborgs län.

En sammanställning av dessa remissyttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1979/80: 97 4

2. Föredraganden

2.1. Bakgrund

Människan ltar ttndcr alla titler varit utsatt för strålning från olika strål- källor. Joniserande strålningl utgör ett naturligt förekommande inslag i vår miljö och härrör främst från rymden. marken och radioaktiva ämnen i små mängder i människokroppen. Genom olika verksamheter kan människan utsättas för ökad strålning som katt medföra hälsorisker. Så kan vara fallet t.ex. vid röntgenttndersöknittgar och strålterapi. vid teknisk användning av isotoper och kärnenergi samt vid användning av vissa mineralbaserade byggnadsmaterial. Strålning i byggnader härrör främst från radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial och i marken.

Det har länge varit känt att vissa byggnadsmaterial. framställda av naturligt förekommande mineral. katt innehålla radioaktiva ämnen. t.ex. uran och radium. Exempel på sådana byggnadsmaterial är vissa slag av betong. lättbetong och tegel. Radioaktiviteten hos dessa material varierar mycket. Gasbetong framställd av alunskiffer. ofta kallad blågrå lättbetong. innehåller vanligtvis betydligt större mängd radioaktiva ämnen än övriga material. Trä och plast innehåller inga nämnvärda mängder sådana ämnen.

Den strålning som förekommer i byggnader är av två slag. Det är dels den gammastrålning2 som avges av radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial och mark. dels strålning sotn härrör från den radioaktiva radongas som bildas när radium sönderfaller. Radongasen hinner delvis tränga ut ur byggnadsmaterialet innan den sönderfaller i en serie radioaktiva pro- dukter. s. k. radondöttrar. Dessa är små partiklar som svävar i luften och även fastnar på dammpartiklar. Radondöttrarna avger alfastrålning". Den- na förmår inte tränga igenom huden. lnandning av luft som innehåller radondöttrar medför emellertid att lungvävnaden utsätts för en stråldos som på lång sikt kan öka risken för lungcancer.

Halten av radioaktiva ämnen i marken är relativt hög på många håll i Sverige. Stråldoserna i byggnader orsakade av radonavgäng från marken kan variera avsevärt mellan olika områden. Från mark innehållande alun- skiffer och vissa graniter kan radonavgången vara avsevärt större än från annan mark. Alunskifferaska. s.k. rödfyr. som är starkt radonavgivande. har ibland använts som fyllnadsmaterial vid byggande av bostäder. Radon-

1 Joniserande strålning uppkommer vid sönderfall av radioaktiva ämnen och utgörs av energi som omvandlas till värme när strålningen träffar t. ex. vävnader i männi- skokroppett. l fortsättningen avses med strålning endast joniserande strålning. "' Gammastrålning är elektromagnetisk strålning som uppstår bl. a. vid radioaktivt sönderfall. Gammastrålning är av samma natur som synligt ljus. men är mycket mer energirik och genomträngande. 3 Alfastrålning utgörs av positivt laddade heliumkärnor. Den har mycket kon räck- vidd. bara några centimeter i luft.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1979/80: 97

kl!

gas. som avgår frän marken. kan tränga in i inomhusluften. Radon inomhtts kan i vissa fall ocksä härröra från hushållsvattnet. om det har tagits ur brunnar borrade i radonavgivande berggrund.

Strålskyddsinstitutet har sedan l950-talet i samarbete med bl.a. bygg— nadsmaterialittdustrin utfört omfattande mätningar av halten radioaktiva ämnctt i de flesta byggnadsmaterial. Det har därvid konstaterats att mine- ralbaserade byggttadsmaterial avger gamtnastrålning och radongas. Alun- skill'erbaserad gasbetong avger avsevärt mer strålning och radon än övriga material och är den främsta orsaken till de strålningsproblem i byggnader som nu är aktuella. Den tillverkades under åren 1929—1975 under olika produktnamn. Alunskitferbaserad gasbetong finns till större eller mindre del i ett stort antal byggnader.

Antalet htts med stor andel alunskifferbaserad gasbetong i byggnads- stotntnen har av radonutredningen uppskattats till mellan 3000 och 15 000. till största delen småhus. Antalet htts som ligger på mark av alunskiffer med hög radonavgång har uppskattats till mellan 200 och 2000. Utredning- en framhåller dock att uppskattningarna är mycket osäkra.

Strålskyddsinstitutet har. delvis tillsammans med statens institut för byggnadsforskning. översiktligt studerat gammastrålning. radonhalt och luftomsättning i vissa typer av byggnader. Man har bedömt att den genom- snittliga totala stråldosen från gammastrålning i svenska hus är 0.5 mSv/ år*. Den naturligt förekommande strålningen är omkring ! mSv/år och härrör från bl. a. radioaktiva ämnen i kroppen och kosmisk strålning. Som en jämförelse kan nämnas att den stråldos som erhålls vid medicinska undersökningar i genomsnitt för hela befolkningen uppgår till ] mSv/är och person. Radondotterhalten i inomhusluften har uppskattats till i medeltal 25 Bq/m3 ”. vilket ungefär motsvarar en stråldos av 3 mSv/år. För htts som är byggda av alunskifferbaserad gasbetong har väsentligt högre nivåer av både gammastrålning och radondöttrar uppmätts. Det har visat sig att hus eller enstaka rum med höga radondotterhalter oftast har en mycket låg luftomsättning. Om luftomsättningen ökas minskar radondotterhalten.

De stråldoser som kan erhållas från strålning i byggnader är så små att de inte innebär någon risk för akuta strålskador eller hälsoeffekter. Enligt gängse antaganden inom strålskyddsområdet bidrar emellertid alla strål- doser. hur små de än må vara. till risk för cancer. Risken antas vara proportionell mot sträldosen oavsett ursprunget till strålningen. Den can-

' Enheten för stråldos är sievert och anger mängden energi. uttryckt ijoulc. som mottas per kg kroppsvävnad. (! mSv/år = en tusendels sievert per år). All bestrålning. även den som kommer från inandning av radondöttrar. kan anges i effektiv dosekvivalent. Den effektiva dosekvivalenten innebär att stråldosen i varje organ ges en vikt i förhållande till risken så att t. ex. risker på grund av alfabestrål- ning av lungorna kan jämföras med gammabestrålning av hela kroppen. 2 Radondotterhalten i luft anges i antalet radioaktiva sönderfall per sekund i en kttbikmeter luft. Enheten är becquerel per m". Bq/m”. En becquerel är ett sönderfall per sekund.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1979/80: 97 (,

cer. sotn katt förorsakas av strålning. ttppträder efter en relativt lång tid. kanske 15—40 år. Alfastrålning från radondöttrar anses kunna orsaka lungcancer. Några experimentella eller epidemiologiska undersökningar som bekräftar att den strålning som förekommer i byggnader har ntcdfört eller medför risk för cancer har inte redovisats. Därentot är det känt genom studier av gruvarbetare att höga radondotterhaltcr i gruvluft kan bidra till uppkomsten av lungcancer. Radottdotterhaltcn i de mest utsatta httsen kan vara ungefär lika stor som i grttvor. Gruvarbetarc utsätts emellertid även för andra föroreningar i gruvluftcn. Riskbedömningen för dem är därför inte direkt tillämpbar när det gäller strålning i byggnader. Effekterna av en kombination av radon och annan luftförorening. t.ex. tobaksrök. är inte tillräckligt undersökta.

Strålrisker bl. a. till följd av radon i bostäder har uppmärksammats också i vissa andra länder. De erfarenheter som katt erhållas från dessa är dock av begränsat intresse för Sveriges vidkommande. Även i det internationel— la strålskyddsarbetet har problemet tagits upp. men några slutliga rekom- mendationer har inte utarbetats.

Frågor om sanitära förhållanden i byggnader berörs i flera olika fötfatt- ningar. l hälsovårdsstadgan (1958: 663) (HS") föreskrivs att byggnader som inrymmer boningsrum skall vara så anordnade och inredda att sanitär olägenhet inte uppkommer för de boende (15 5). Enligt arbetsmiljölagen (1977: 1160) skall luftförhållandena i arbetslokaler vara tillfredsställande. Arbetarskyddsstyrelsen har också utfärdat anvisningar om vissa gränsvär- den för radon. 1 byggnadsstadgan ( 1959: 612) (BS) och i verkställighetsföre- skrifterna till den —- bl.a. Svensk byggnorm 1975 (SBN 1975) — finns bestämmelser om byggande och om planläggning. Strålskyddslagen (1958: 110) syftar till att ge skydd mot såväl joniserande som icke-jonise- rande strålning.

Frågor om strålrisker i byggnader faller inom flera olika myndigheters ansvarsområden. Enligt strålskyddslagen har statens strålskyddsinstitut ansvaret för skydd mot joniserande och ickejoniserande strålning. Social- styrelsen är central tillsynsmyndighet enligt HS och har inom sitt verksam- hetsområde tillsynen över den allmänna hälsovården. Statens planverk är central förvaltningsmyndighet bl. a. för ärenden om plan- och byggnadsvä- sendet och skall bl.a. meddela verkställighetsföreskrifter till BS. Statens råd för byggnadsforskning har till uppgift att planera. initiera och ftnansi- era forsknings- och utvecklingsverksamhet inom byggnadsområdet. Sta- tens institut för byggnadsforskning bedriver forsknings— och försöksverk- samhet inom byggnadsområdet.

Dessa myndigheter har under senare år på olika sätt tagit upp frågor som rör strålrisker i byggnader. Strålskyddsinstitutet har sålunda informerat om risker med alltför kraftig minskning av luftomsättningen och om strål- ning i bostäder. Som jag tidigare nämnde har institutet vidare. delvis i samarbete med statens institut för byggnadsforskning. utfört radioaktivi-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1979/80: 97 7

tetstttätningar på olika slags byggnadsmaterial och i olika typer av bostä- der. Institutet har också i samråd med socialstyrelsen och planverket informerat hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder om strålrisker i byggnader. Planverket har samrått med socialstyrelsen och strålskyddsin- stitutet innan ventilationskraven för nya byggnader fastställdes i SBN 1975. Planverket. strålskyddsinstitutet och socialstyrelsen har tillsammans gett ut en informationsbroschyr om radon i bostäder. Statens råd för byggnads- forskning tillsatte i november 1977 en grupp som sysslar med frågor om hälsorisker i byggnader. Rådet genomför f. n. ett större försök med åtgär- der mot höga radondotterhalter i bostäder.

På regional nivå har länsstyrelserna ansvaret för bl. a. plan- och bygg- nadsväsendet. miljöskydd och allmän hälsovård. Länsstyrelsen är tillsyns- myndighet enligt HS och BS m.fl. förlattningar. Yrkcsinspcktionen har i sin verksamhet på arbetsmiljöomr'z'tdet kontakt med de kommunala till- synsmännen som oftast är hälsovårdsinspcktörer. Länsläkarorganisa- tionen biträder länsstyrelsen i frågor som rör den allmänna hälsovården men är underställd socialstyrelsen. Förslag har förelagts riksdagen (prop. 1.979/8016) om ändrad organisation av socialstyrelsen. vilken bl. a. berör länsläkarorganisationett.

l kommunerna har hälsovårdsnämnderna enligt HS ansvar för bl.a. bostadshygien. yrkeshygien och hygien inom offentliga lokaler. Hälso- vårdsnämnden har att bedöma om sanitär olägenhet föreligger och i så fall rekommendera eller kräva åtgärder. ] hälsovårdsnämndens arbetsuppgif- ter ingår vidare information till allmänheten samt enligt praxis viss gransk- ning av fysiska planer och av byggnadslovsärenden. Byggnadsnämnden har ett ansvar för fysisk planläggning och för att gällande byggnadsbestäm- melscr följs.

Flera åtgärder mot strålning i bostäder har vidtagits under det senaste året. främst på initiativ av radonutredningen. Ett omfattande spårning av bostadshus med hög radondotterhalt inomhus har genomförts i Uppsala kommun i samarbete mellan kommunens hälsovårdsnämnd och socialsty- relsen. Härvid har mätning av gammastrålning med bilbttren utrustning. s. k. bilspårning. prövats i stor skala av Sveriges geologiska undersökning (SGU). På regeringens uppdrag tar SGU f.n. för huvuddelen av landet fram s.k. GEO strålningskartor. dvs. kartor i vilka kända uppgifter om bl.a. gammastrålning från marken ställs samman. Strålskyddsinstitutct har undersökt olika metoder för att mäta radon- och radondotterhalter i bostä- der.

Huvuddelen av landets kommuner har på eget initiativ börjat att spåra upp och mäta strålning i bostäder. Den f.n. lämpligaste metoden att i tätorter snabbt spåra htts med hög radonhalt är att använda sig av bilspår- ning. Sådan spårning utförs främst av SGU och har redan genomförts i ett 40-tal kommuner och beställts av ytterligare ungefär 150 kommuner. Un- dersökningar med handinstrumcnt pågår eller planeras i ett 20-tal kom-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1979/80: 97 8

muner. Därmed har ungefär 200 av landets kommuner redan tagit initiativ till ett aktivt spärningsarbcte. Statens provningsanstalt medverkar i sam- råd med Svenska kommunförbundet i att organisera mätningar i kommu- nerna.

Som jag inledningsvis har redovisat avlämnade radonutredningen den 30 maj 1979 promemorian (Ds Jo 1979: 9) Preliminärt förslag till åtgärder mot strålrisker i byggnader. I likhet med flera remissinstanser noterar jag med tillfredsställclse att utredningsarbetct om strålrisker i bostäder har kommit igång snabbt.

Radonutredningen har bedrivit sitt inledande arbete i etapper. Grundläg- gande, praktiskt inriktad information om radonfrägor har bl. a. genom utredningens arbete kunnat ställas till förfogande för kommunerna. Dessa har härigenom kunnat ta initiativ till omfattande Spårning och information.

2.2. Riskbedömningar och gränsvärden

De stråldoser som erhålls från strålningen i byggnader är som tidigare framhållits så små att någon akut skada inte kan uppstå. På längre sikt kan stråldoscrna dock medföra en förhöjd risk för lungcancer. ] strålskydds- sammanhang anses att cancerrisken är proportionell mot sträldosen även vid mycket små doser.

Radonutredningen har gjort ett försök att beräkna risken för dödsfall i lungcancer på grttnd av strålning från i första hand radondöttrar. Beräk- ningarna utgår från en expositionstid. dvs. den tid under vilken människor utsätts för strålningen. av 60 år och att ntan uppehåller sig i bostaden under 80 9? av tiden. För hus av alunskifferbaserad gasbetong anger utredningen ett medelvärde för radondotterhalten om 100 Bq/m". Det beräknade antalet dödsfall i lungcancer vid detta medelvärde uppskattar utredningen till 20 per 1000 personer. Antalet dödsfall till följd av strålningen i trähus beräk- nar utredningen till 2 per 1 000 personer. Utredningen framhåller emellertid att riskberäkningar av detta slag är osäkra. Sambandet mellan strålning i bostäder och lungcancer behöver därför klarläggas ytterligare.

Det är också svårt att jäntföra dessa risker med andra vanligt förekom- mande hälsorisker. Utredningen redovisar emellertid beräkningar som itt- nebär att 100 personer av | 000 kommer att dö i lungcancer och ytterligare 200 i hjärt- och kärlsjukdomar. om de röker 20 cigaretter per dag i 40 år.

Utredningen anser att det nuvarande kunskapsunderlaget kan läggas till grund för provisoriska gränsvärden vilka kan vara utgångspunkt för rela- tivt enkla åtgärder som väsentligt minskar hälsoriskerna i särskilt utsatta byggnader. Möjligheterna att genom strängare definitiva gränsvärden minska den samlade stråldos som befolkningen utsätts för bör utredas vidare. varvid förutom hälsoriskema också andra samhälleliga konsekven- ser bör klarläggas närmare. Utredningen räknar med att sådana undersök- ningar kan genomföras inom fem år och föreslår därför provisoriska gräns-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1979/80: 97 9

värden som är avsedda att tillämpas under en femårsperiod. Gränsvärdena är av tre slag och avser strålning från mark och byggnadsmaterial samt radondotterhalt i bostäder.

Syftet med förslaget är dels att förhindra att ny bebyggelse förläggs till mark som innehåller stora mängder radioaktiva ämnen. dels att hindra att material med hög halt av radioaktiva ämnen används i nya byggnader. dels att minska redan existerande hälsorisker i befmtlig bebyggelse.

När det gäller gammastrålning från mark föreslär utredningen gränsvär- den som innebär att. om strålningen överstiger 100 uR/h'. ny bebyggelse inte bör ske och att. om strålningen är 30—100 uR/h. vissa villkor bör ställas för ny bebyggelse. Härigenom begränsas risken från gammastrål- ning utomhus och radonavgången direkt från marken in i byggnader.

Vidare föreslår utredningen att provisoriska gränsvärden i form av index enligt en viss beräkningsmetod för gammastrålning och radiuminnehåll fastställs för byggnadsmaterial som används vid nybyggnad. Om indexvär- dena inte tillåts överstiga 1.0 begränsas den årliga stråldosen till ungefär 2 mSv från gammastrålning och till ungefär 10 mSv (motsvarande ca 70 Bq/ m3) från radondöttrar vid 0.5 luftomsättningar per timme toms/h). Radium- index över 1.0 bör dock kunna accepteras om radondotterhalten under- stiger 70 Bq/m” vid rekommenderad luftomsättning.

För befmtlig bebyggelse bör enligt utredningen provisoriska gränsvär- den fastställas för radondotterhaltcn i inomhusluften. Utredningen föreslår att hus med radonhaltcr över 400 Bq/m3 bör åtgärdas inom fem år och hus med halter över 1 000 Bq/m" inom två år. Genom åtgärderna bör radondot- terhalten enligt utredningen sänkas till så låga värden som rimligtvis är möjliga. Provisoriskt riktvärde föreslås bli 200 Bq/ma. Samma riktvärde föreslår utredningen för annan ombyggnad av större omfattning. då moti- vet för ombyggnaden inte i första hand är åtgärder mot strålning.

Gammastrålningen i befmtlig bebyggelse måste enligt utredningen t.v. accepteras mot bakgrund av att kända motåtgärder är svårgenomförbara. Riskerna med gammastrålning är också mindre än riskerna med strålning från radondöttrar vid de strålnivåer som har uppmätts i bostäder.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag till provi- soriska gränsvärden under förutsättning att dessa senare kan sänkas till en lägre nivå. Flera remissinstanser anser emellertid att värdena för befintlig bebyggelse ligger för högt och att lägre värden bör fastställas redan nu eller inom fem år.

Enligt statens planverk bör istället för radiumindex i första hand före- skrivas krav på en högsta tillåtna radondotterhalt av 70 Bq/m3 i inomhusluf- ten för nya byggnader. eftersom detta överordnade krav reglerar funktio-

' Gammastrålningen är uttryckt i enheten mikroröntgen per timme. ;LR/h. | uR/h motsvarar ungefär 0.05 mSv/år när man hela tiden vistas på platsen för det uppmätta värdet.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1979/80: 97 m

nen hos byggnaden. Därigenom tas hänsyn även till radon från bl. a. mark och hushållsvattcn. Verket förordar därför som huvudförslag att som nybyggnadskrav i SBN anges en högsta tillåten radondotterhalt. varvid dock förutsätts att lämpliga mätmetoder flnns tillgängliga när föreskriften träder i kraft. l andra hand kan verket t.v. acceptera utredningens förslag. Planverket har också för fastställelse underställt regeringen vissa förslag till föreskrifter i SBN med denna innebörd. Även åtgärderi samband med byggnadslovspliktiga ombyggnader berörs i planverkets förslag till före- skrifter.

För egen del vill jag framhålla att jag anser att det är samhällets skyldig- het att medverka till att medborgarna i största möjliga utsträckning skyd- das mot hälsorisker som kan bero på strålning i bostäder.

] fortsättningen uppehållerjag mig särskilt vid de byggnader som inne- håller bostäder. eftersom höga nivåer av alfastrålning har uppmätts i en del av dessa. Arbetslokaler. sjukhus. skolor etc. har i allmänhet god ventila- tion. vilket normalt torde medföra att radondotterhalten inte är högre än vad som kan accepteras. Givetvis bör strålningen även i sådana byggnader ända uppmärksammas.

Mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits genom radonutred- ningens arbete anser jag att det är nödvändigt att nu skapa förutsättningar för att snarast minska radondotterhalten i de bostäder där hälsorisken är oacceptabelt hög. På tillkommande bebyggelse måste ställas sådana krav att hälsoriskerna hålls på en så låg nivå som möjligt. Hänsyn måste då tas till radioaktiviteten i såväl mark som byggnadsmaterial.

Jag anser dock att det f. n. inte finns tillräckligt underlag för att ställning skall kunna tas till vilka gränsvärden som långsiktigt bör gälla för strålning i byggnader. När strålriskerna och kostnaderna för åtgärder mot dessa har klarlagts bättre. kan det bli aktuellt att -ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas. ()m åtgärder därvid skulle visa sig erforder- liga i en stor del av bostadsbeståndet bör de samhällsekonomiska konse- kvenserna särskilt beaktas.

Som bakgrund till de förslag som jag senare lägger fram villjag nu. efter samråd med chefen förjordbruksdepartementet och med statsrådet Holm. lämna en samlad bedömning av gränsvärdefrågor m.m. Dessa är inte av den karaktären att de kräver beslut av riksdagen. l stället ankommer det på regeringen eller berörda myndigheter att närmare besluta i bl. a. frågor om gränsvärden. Allmänt villjag här framhålla attjag delar radonutredningens uppfattning om behovet av provisoriska gränsvärden.

När det gäller gränsvärden för strålning från mark får dessa betydelse vid planering för ny bebyggelse. Enligt 9 & BS. sotn innehåller allmänna bestämmelser om planläggning. förutsätts för att mark skall få användas för bebyggelse att den från bl.a. sundhetssynpunkt eller i övrigt från allmän synpunkt är lämpad för bebyggelseändamål. Vid planläggning skall saledes tillses att dessa krav är uppfyllda. Enligt 76 så 2 mom. BS skall

• Sida 11
•  Original

Prop. 1979/80: 97 | |

statens planverk utfärda de råd och anvisningar som behövs för tillämp— ningen av stadgan. Enligt vad jag har erfarit kommer planverket att. med utgångspunkt från radonutredningens resultat och förslag. se över frågan om anvisningar!" till bl. a. 9 & BS. Sådana anvisningar får naturligtvis också betydelse vid tillståndsprövning av bebyggelse utanför planlagda områden.

För kommunernas planering av markanvändningen är det givetvis av stor betydelse att klarlägga var i landet det förekommer mark med särskilt hög radioaktivitet. Enligt vad man meddelat från SGU kommer de Gl'if) strålningskartor. som jag tidigare nämnde om. efter hand som de blir färdiga att tillhandahållas kommunerna för att användas vid planeringen och vid uppspärning av vissa hus med hög radondotterhalt. lnom vissa områden där bl. a. alunskiffer förekommer är dock de geologiska förhållan- dena dåligt kända.

1 fråga om nybyggnad av hus. som innehåller bostads- eller arbetsrum. gäller enligt 46 & BS att byggnaden. om den skall användas stadigvarande. skall anordnas och inredas så att den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Bl. a. skall särskilt beaktas att byggnaden skall kunna ventileras på tillfredsställande sätt. På grund av bestämmelserna i 48 a och 49 åå BS får nybyggnadskraven i 46 p" betydelse också vid ombyggnader. Enligt 76 & BS meddelar statens planverk närmare föreskrifter samt anvisningar och råd om konstruktion och utförande i övrigt av byggnader och andra anordning- ar. om vilka bestämmelser ges i BS. Föreskrifter. som ärav inte oväsentlig ekonomisk betydelse. skall för att bli gällande fastställas av regeringen. Detta gäller också om föreskrifter av annan orsak är av större vikt. Plan- verket har inkommit med en framställning om fastställelse av nya föreskrif- teri SBN. som bl.a. avser radondotterhalt i byggnader. I enlighet med sitt remissyttrande föreslär planverket i sin framställning att ett gränsvärde införs för högsta radondotterhalt inomhus vid nybyggnad. Med en sadan utformning av föreskrifterna måste hänsyn tas inte bara till radioaktivite- ten i byggnadsmaterialet utan även till den radondotterhalt i inomhusluften som kan härröra från marken och eventuell fyllning liksom även till ration som kan tillföras inomhusluften från hushållsvattnet. Planverket föreslår att radondotterhalten inomhus skall få uppgå till högst 70 Bq/mn vid ny- byggnad samt att byggnadsmaterialets gammaindex inte får överstiga vär— det 1. Förslaget omfattar också gränsvärden för byggnadslovspliktiga om- byggnader. 1 den delen överensstämmer förslaget i huvudsak med vad radonutredningen har föreslagit. Planverkets förslag bereds f. n. i bostads- departementet.

När det gäller den befintliga bebyggelsen finns. som jag tidigare redovi- sat. grundläggande bestämmelser om bostäders beskaffenhet och skötsel i hälsoskyddshänseende i HS. l HS finns inte någon definition av begreppet sanitär olägenhet. l förarbe- tena till stadgan (prop. B 1.958: 46) anslöt sig emellertid föredragande stats- rådet till hälsovärdsstadgekommittens bestämning av begreppet. Det inne-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1979/80: 97 |?

_

bär att som sanitär olägenhet anses alla yttre faktorer av någon betyden— het. som inte är av blott tillfällig natur och som kan inverka menligt i såväl fysiskt som psykiskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd. Denna bestämning av vad som skall hänföras till sanitär olägenhet har blivit vägledande i rättstillämpningen.

Enligt 4 s' HS och instruktionen för socialstyrelsen ankommer det på styrelsen att till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela råd och anvis- ningar rörande den allmänna hälsovården. Jag vill här upplysa om att socialstyrelsen redan nu i sina anvisningar till 15 % HS tagit upp frågan om hälsofarliga ämnen i inomhusluften. Styrelsen framhåller bl.a. att brister i ventilationssystemet kan leda till hygieniska problem i form av t. ex. höga halter av hälsofarliga ämnen. dålig lukt. kondens. dammkvalster och mö— gel. som kan utgöra sanitär olägenhet för de boende. Eftersom det inte finns något uttryckligt förbud mot att stänga av mekaniska ventilationsan- läggningar eller att sätta självdragssystem ur funktion. har styrelsen i sina

' anvisningar framhållit att mekaniska ventilationssystem skall hållas i drift och skötas så att de fungerar på avsett sätt samt att självdragssystem skall ållas i funktionsdugligt skick (Socialstyrelsen. Dnr SN 1-5032: 168/78).

Med hänsyn till vad som genom radonutredningens undersökningar och remissyttrandena över utredningens promemoria har kommit fram om hälsorisker på grund av radon i bostäder är klarlagt att radon och radondöttrar är sådana hälsofarliga ämnen som kan utgöra sanitär olägen- het i en bostad. Enligt vad jag har erfarit har socialstyrelsen för avsikt att ge ut råd och anvisningar beträffande radon i bostäder. Arbetet har redan påbörjats och dess utgångspunkt är radonutredningens förslag om gräns- värden. De råd och anvisningar som kan bli resultatet av arbetet torde på grund av kungörelsen (1970: 641; omtryckt 1977:629) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter. anvisningar eller råd komma att underställas regeringen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag att det f. n. inte finns anledning att ta initiativ till några lagändringar.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att radonutredningen inte har lagt fram något förslag till provisoriskt gränsvärde för stråldos från gammastrålning i befintlig bebyggelse. Gammastrålningen utgör i regel ett mindre problem än radondotterhalten. De åtgärder som i dag kan vidtas i byggnadsbeståndet för att motverka gammastrålningen är dessutom svår- gcnomförbara och innebär stora ingrepp i berörda bostäder. Frågan om gammastrålning bör enligt min mening bli föremål för fortsatta övervägan- den i radonutredningen. .

Jag delar utredningens uppfattning att det behÖVs ytterligare insatser för att bl. a. utförligare studera hälsoriskerna i byggnader på grund av strål- ning. analysera konsekvenserna av alternativa gränsvärden, utförligare kartiägga förekommande strålnivåer. förbättra mätmetoderna. utarbeta fler lämpliga skyddsåtgärder och. slutligen. noggrant undersöka kostnads-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1979/80: 97 13

effekterna för fastighetsägare och boende av de åtgärder som krävs för att riskerna till följd av strålning i bostäder ytterligare skall kunna begränsas. Det är en viktig uppgift för radonutredningen att ytterligare klarlägga dessa frågor så att de provisoriska gränsvärdena så snart det är möjligt kan ersättas av mera permanenta gränsvärden för strålning i byggnader.

2.3. Tekniska åtgärder mot strålning

Radonutredningen framhåller att radonhalten i svenska byggnader har ökat under de senaste decennierna. Detta har fram till år l975 skett framför allt genom ökad användning av radioaktivt byggnadsmaterial. Därtill kom— mer att strävandena Linder senare år att minska energiåtgången i byggnader kan ha lett till minskad ventilation.

Väl fungerande ventilation minskar riskerna för sanitär olägenhet i form av höga halter av radondöttrar. andra hälsofarliga ämnen. dålig lukt. kon- dens. mögel och allergiframkallande dammkvalster.

Knappheten på olja och de höjda energipriserna har understrukit vikten av energihushällning i samhället. Uppvärmning av bebyggelsen svarar för en betydande del av den totala energianvändningen och sparåtgärder inom den sektorn är därför betydelsefulla. Energihushållning i bebyggelsen sti- muleras därför på olika sätt. Bl. a. utgår statligt stöd för vissa energispa- rande åtgärder.

En stor del av nettoenergiförbrukningen i byggnadsbeståndet går åt till att värma upp ventilationsluft. Med hänsyn till kraven på energibesparing är det därför önskvärt att luftväxlingen hålls på en så låg nivå som möjligt. Lägsta godtagbara ventilation i en bostad mäste emellertid enligt min uppfattning i första hand bestämmas av kraven på god hygien inomhus.

Frågan om radon i bostäder har således ett visst samband med energi- sparåtgärder och måste därför uppmärksammas i kommunernas energi— sparverksamhet. Från bostadsdepartementet har sänts ut information om detta till kommunema. I planverkcts och kommunförbundcts information till energibesiktningsförrättare har även dessa frågor tagits upp. Frågan om sambandet mellan energisparande och hälsorisker i byggnader övervägs enligt vad jag har erfarit också i enet'gihushållningsdelegationen (Bo l978: 03).

I vissa fall har energisparåtgärder genomförts så effektivt att luftomsätt- ningen i bostaden har blivit för låg. Exempelvis har tilluftsventiler satts igen. Av byggforskningsrådets energistatistik framgår att det inte heller är ovanligt att fläktar i fläktventilerade hus varvas ned eller helt stängs av nattetid eller vid låg utetemperatur. vilket resulterar i alltför låg luftom- sättning. Jag vill här erinra om de anvisningar till 15 s' HS som jag nyss redogjorde för. Det ankommer således på fastighetsägaren att se till att ventilationen fungerar på avsett sätt. Det är därför viktigt att kunskap om

• Sida 14
•  Original

Prop. 1979/80: 97 |4

ventilationens betydelse når ut till fastighetsägarna. Jag återkommer till in form at ionsfrågan .

Enligt 46 s BS skall byggnader för stadigvarande bruk. sotn inrymmer bostads- eller arbetsrum. kunna ventileras på ett tillfredsställande sätt. I SBN 1975 föreskrivs sotn allmänt krav vid nybyggnad att luftkvaliteten skall kunna hållas på sådan nivå att hälsofara inte uppstår. För Herbostads- hus ställs krav på fJäktventilation som ger en luftomsättning av minst 0.5 oms/h. För enbostadshus godtas dock självdt'agsventilation. För hus som är byggda enligt äldre bestämmelser kan såväl högre som lägre luftom- sättning förekomma.

Av radonutredningens redovisning framgår att. om luftomsättningen uppgår till 0.5 oms/h. radondotterhalten inomhus vid nybyggnad som regel kan hållas lägre än det föreslagna provisoriska gränsvärdet 70 Bq/m3 under förutsättning att byggnaden inte ligger på mark med förhöjd radonavgång eller innehaller byggnadsmaterial som har hög radonavgång. Kravet i SBN ll)75 på en luftomsättning av minst 0.5 oms/h för fläktventilerade htls torde saledes t.v. kunna godtas vid nybyggnad.

Undersökningar utförda av statens institut för byggnadsforskning tyder på att luftomsättningen i nyproducerade enbostadshus med enbart själv- dragsventilation under vissa perioder väsentligt kan underskrida värdet 0.5 oms/h. Statens planverk har underställt regeringen förslag om ändring av föreskrifterna i SBN 1975 som innebär att fläktventilation skall krävas även vid nybyggnad av småhus. Förslaget bereds f. n. i bostadsdepartemcntet.

Radonutredningen har framhållit att kunskapen om vilken luftomsätt- ning som förekommer i bostadsbeståndet är bristfällig trots att flera under- sökningar har genomförts. Det gäller främst de självdragsventilerade hu— sen. Detta bekräftas av flera remissinstanser. En någorlunda säker bedöm- ning av hur ventilationen fungerar i bostadsbeståndet förutsätter ytterliga- rc undersökningar. Enligt vad jag har erfarit kommer sådana undersök- ningar att genomföras med medel från byggforskningsrådet.

Radonutredningen pekar på att luftomsättningen i ett stort antal bostä- der med förhöjd radondotterhalt är lägre än 0.5 oms/h. Genom att skapa en fungerande ventilation med en luftomsättning av 0.5 oms/h kan man enligt radonutredningen sänka radondotterhalten i många av dessa bostäder till en acceptabel nivå. I byggnader med mycket höga radondotterhalter kan luftomsättningen behöva ökas över 0.5 oms/h för att halten skall minskas till en acceptabel nivå.

Ett väl fungerande mekaniskt ventilationssystem har den fördelen fram- för ett självdragssystem att en någorlunda jämn ventilation kan erhållas oberoende av yttre väderförhållanden. Erfarenheten från undersökningar av mekaniska ventilationssystem visar dock att dessa inte alltid fungerar tillfredsställande. [ fläktventilerade bostäder med hög radondotterhalt inomhus bör enligt utredningen den första åtgärden för att minska radon- dotterhalten vara en genomgripande kontroll av att ventilationssystemet

• Sida 15
•  Original

Prop. 1979/80: 97 15

fungerar på avsett vis. En sådan kontroll kan behöva ske genom både besiktning och mätning.

l fläktventilerade bostäder som har samtliga frånluftsdon anslutna till fläkt bör det enligt radonutredningen normalt inte vara svårt att få 0.5 oms/ h som mcdelluftomsättning i huset. Viktigt är att ventilationen är någorlun- da jämnt fördelad. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt ventilationen i sovrum. Vid fältundersökningar utförda av statens institut för byggnads- forskning har det nämligen visat sig att ventilationen i sovrum ofta är sämre än i andra rum. Kostnaderna för nödvändiga ventilationstekniska åtgärder i hus med hög radondotterhalt har av planverket bedömts vara förhållandet/is smä.

För självdragsventilerade bostäder gäller enligt radonutredningen på samma sätt som för de fläktventilerade att ventilationssystemet måste kontrolleras med avseende på tilluftsdon. ft'ånluftsdon och ventilations- kanaler. I det fall självdragsventilationen är otillräcklig för att säkerställa godtagbara hygieniska förhållanden inomhus kan byggnaden behöva förses med centrala frånluftsfläktar. Det kan också bli nödvändigt att komplettera enskilda rum med särskilda tilluftsdon. l självdragsventilerade bostäder med mycket hög radondotterhalt kan det dessutom bli nödvändigt att dimensionera Ventilationssystemet så att det ger en högre luftomsättning än 05 oms/h. Enligt radonutredningens uppfattning behöver fläktventila- tion installeras främst i självdragsventilerade enbostadshus som har minst 4—5 av rummens 6 omslutande ytor utförda i alunskifferbaserad gasbetong med hög radonavgång. lnstallationskostnaden uppskattas av utredningen till mellan l0000 och 20000 kr.

Behovet att spara energi är som jag tidigare har framhållit stort. l befmt- liga byggnader med hög radondotterhalt måste i vissa fall luftomsättningen ökas så att den överstiger 0.5 oms/h för att radondotterhalten skall kunna sänkas till acceptabel nivå. I sådana fall kan det många gånger vara från energiekonomisk synpunkt motiverat att anordningar för värmeåtervin- ning installeras. För sådana anordningar kan energisparstöd lämnas. Jag kommer i det följande att föreslå ekonomiskt stöd för åtgärder som mins- kar strålriskerna i bostäder. Redan nu vill jag anmäla att som villkor för detta stöd enligt min mening bör gälla att. ide fall luftomsättningen måste ökas över 0.5 oms/h. anordningar för värmeåtervinning installeras om det ar energiekonomiskt motiverat.

De övriga åtgärder som diskuteras av radonutredningen för att minska radondotterhalten inomhus är byte av byggnadsmaterial som ger upphov till förhöjd radondotterhalt eller isolering av materialet med spärrskikt för att minska radongasutströmningen i rumsluften. Utredningen anför dock att det ofta är så svårt och kostnadskrävande att byta byggnadsmaterial som har en bärande funktion eller utgör bjälklagsfyllning att det som regel inte är en framkomlig väg. När det gäller isolering av byggnadsmaterial med hög radonavgång pågår forskningsprojekt där särskilda spärrskikt undersöks.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1979/80: 97 to

Radonutredningen har uppskattat att mellan 200 och 2000 hus ligger på mark av alunskiffer eller har fyllning av s. k. rödfyr och har en radondotter- halt inomhus som överstiger 400 Bq/m”. [Enstaka hus med värden över I 000 Bq/m” förekommer och bör enligt utredningen åtgärdas snarast. För dessa hus kan det t.ex. bli aktuellt med utbyte av fyllning intill källarväg- garna. Kostnaden för att schakta bort sådan fyllning och ersätta den med lämpligt material samt att återställa anordningar på marken har utredning- en uppskattat till mellan 40000 och 80000 kr. För källarlösa byggnader med s. k. krypgrund på mark med hög radonavgång bör krypgrunden fläktventilcras.

2.4 Vissa frågor om Spårning och mätning m. ut.

Som jag tidigare har anfört kan hög radondotterhalt i bostäder vara att betrakta som sanitär olägenhet enligt hälsovårdsstadgan. Det ligger därför nära till hands att hälsovårdsnämnderna spårar och närmare undersöker byggnaden". i vilka höga halter av radon och radondöttrar kan förmodas förekomma i utrymmen där människor uppehåller sig stadigvarande. Här- efter kan nämnderna bedöma om sanitär olägenhet föreligger till följd av strålning.

Ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtas för att undanröja sanitära olägenheter ligger i första hand hos fastighetsägarna.

Radonutredningen har i sin promemoria närmare redovisat olika spår- nings- och mätmetoder. Det konstateras att tillgängliga mätmetoder är osäkra när det gäller långtidsmedelvärden av strålningen. Dessa värden är de från strälskyddssynpunkt viktigaste att känna till. Mätningarna bör därför enligt radonutredningen kompletteras med uppgifter som kommer fram vid t. ex. besiktningar.

Mot bakgrund av mätmetodernas osäkerhet är det enligt utredningen inte heller rimligt att kräva alltför ingående mätningar för att bedöma radondotterhalterna i en bostad. Det väsentliga mäste vara att snabbt finna de mest utsatta husen i bostadsbeståndet. dvs. de hus som har en radon- dotterhalt som ligger över 400 Bq/m".

Socialstyrelsen har i en skrivelse till samtliga kommuner i landet uppma- nat dessa att till styrelsen redovisa tillvägagångssätt vid spårning. hur många hus som har spårats. vilka åtgärder som har vidtagits och resultatet av de mätningar som har utförts. Jag anser det vara lämpligt att berörda myndigheter tar till vara resultaten och eifarenheterna fran mätningarna och att de biträder kommunerna med råd och anvisningar i mätningsarbe— tet. Resultaten av spärningsarbetet är av intresse även för radonutredning- ens fortsatta arbete.

Statens provningsanstalt är central förvaltningsmyndighet för mätning och provning. I den officiella organisationen kan utses riksmätplatser för olika mätstorheter och riksprovplatser för olika objektområden. Bostads-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1979/80: 97 17

provning är f. n. inte officiell provning. Det finns inte heller någon riksmät- plats för storheter inom området joniserande strålning. Provningsanstalten har föreslagit att statens strålskyddsinstitul skall utses till sådan riksmät- plats. Vissa hithörande frågor berörs i betänkandet Svensk mätplatsorgani— sation (Ds l 197916). Några beslut har ännu inte fattats i dessa frågor.

Berörda myndigheter gör nu. delvis på initiativ av radonutredningen. vissa insatser avseende mät- och provningsverksamhct. För att de behov av sådan verksamhet. som åtgärder mot strålning i byggnader skapar. skall kunna tillgodoses snabbt kan emellertid enligt min mening ytterligare insat- ser behövas. lanigt vad jag erfarit pågår f.n. mellan provningsanstalten och övriga berörda myndigheter överläggningar rörande lämpliga former för dessa insatser. De kostnader som kan uppkomma torde i första hand få täckas med avgifter.

2.5. Finansiering av åtgärder i bostäder

2.5.1. Ki'smudsbcdönming

Många kommuner har som jag nämnt redan inlett arbetet med att spåra upp hus med hög radondotterhalt och rekommendera åtgärder. Det kom- mer sannolikt att snart bli aktuellt för många fastighetsägare att söka vägar att finansiera de nödvändiga arbetena.

Jag har i det föregående redovisat vilka åtgärder som enligt radonutred- ningens mening kan behöva utföras i hus med olika typer av strålkällor. Kostnaderna för dessa arbeten kan variera betydligt. Uppskattningarna är emellertid f. n. mycket osäkra. Detta gäller såväl vilka kostnaderna blir i enskilda hus som hur många hus som kommer att beröras. Utredningen har bedömt att de sammanlagda kostnaderna kan komma att bli ca 250milj. kr.

Enligt utredningens uppfattning behöver normalt inga särskilda åtgärder utföras i flerbostadshus eller fläktventilerade småhus som är uppförda med radioaktivt byggnadsmaterial. Som regel behöver man i dessa fall endast se till att ventilationen fungerar på avsett sätt.

Särskilda åtgärder kan däremot komma att bli nödvändiga i sådana självdragsventilerade småhus som har en stor andel alunskifferbaserad gasbetong i byggnadsstommen. Antalet sådana hus uppskattas av utred— ningen till mellan 3000 och IS 000. Om man installerar fläktventilation och värmeåtervinningsanläggning kan kostnaden beräknas till ca 20000 kr. per hus. Den sammanlagda kostnaden uppskattas av utredningen till ca l80 milj. kr.

I ett begränsat antal fall kan mer genomgripande arbeten bli nödvändiga. Det gäller de fall där strålbelastningen förstärks av radon som avgår från marken eller från fyllnadsmaterial. Jag har tidigare redovisat att utredning- en uppskattat antalet sådana fall till mellan 200 och 2000 samt att kostna- derna kan komma att uppgå till mellan 40000 och 80 000 kr. per hus. Detta skulle enligt utredningen ge en total kostnad av ca 60 milj. kr.

2 Riksdagen [979/80. I surnl. Nr 97

• Sida 18
•  Original

Prop. 1979/80: 97 lg

Till detta kommer enligt utredningen kostnader för sådana åtgärder som kan följa av utredningens förslag att tillämpa ett lägre gränsvärde för byggnader som är föremål för viss inte oväsentlig ombyggnad. Det antal hus som byggs om på ett sådant sätt kan enligt utredningen grovt uppskat- tas till ett par tusen under den närmaste fcmi'irsperioden. De tillkommande kostnaderna med anledning härav uppskattar utredningen till några tiotal milj. kr.

2.5.2. Finunsit'ringxmc/ud

Som jag nämnde inledningsvis har utredningen i en särskild skrivelse lämnat förslag om finansieringen av kostnaderna för att sänka radondotter- halten i befintliga bostäder. Utredningen har därvid pekat på att de åtgär- dcr som kommer i fråga ofta inte uppfyller de krav som gäller för att bostadslån till ombyggnad skall kunna utgå. Utredningens förslag innebär att möjligheter till sådana län bör öppnas. Denna iinansieringsmöjlighet bör enligt utredningen begränsas till de fall då hälsovårdsnämnden har funnit att det föreligger sanitär olägenhet till följd av för hög radondotter— halt och då byggnadsnämnden har ställt krav på särskilda åtgärder för att nedbringa radondotterhalten i samband med ombyggnad.

Gränsen för den lägsta kostnad som berättigar till stöd bör enligt utred- ningens förslag sättas till 7000 kr. för flerbostadshus och till 1500 kr. för småhus. Utredningen förordar vidare att fastighetsägaren får bidrag med en viss andel av den godkända kostnaden. Bidragsandelen bör enligt utred- ningen lämpligen utgöra 35 %.

Som ett alternativ till ett system där generella bidrag lämnas endast efter det att hälsovårdsnämnden har fastställt att sanitär olägenhet föreligger anger utredningen möjligheten att i efterhand helt eller delvis avskriva lånen i de fall som detta bedöms skäligt.

Utredningens iinansieringsförslag har mött kritik från skilda utgångs- punkter. Det övervägande antalet remissinstanser är eniga om att ett särskilt finansiellt stöd bör utgå. Flera sinsemellan avvikande uppfattning- ar har däremot redovisats om behovet av subventioner och hur dessa i så fall bör utformas. Även jag anser att kritik katt riktas mot utredningens bedömningar i dessa avseenden. Innan jag lägger fram konkreta förslag om de villkor som bör gälla vill jag utveckla mina allmänna synpunkter på inriktningen av det stöd som bör erbjudas.

Fastighetsägarna har rent allmänt ansvaret för att utrymmen som an- vänds som bostäder är i sådant skick att de lämpar sig för bostadsändamål. Ägare av fastigheter får normalt räkna med att oförutsedda utgifter kan uppkomma och inrätta sin ekonomiska planering efter detta. De hälsoris- ker som nu har uppenbarats till följd av radioaktivt sönderfall i byggnads- material och strålning från omgivningen kräver i vissa fall skyndsamma åtgärder. Som utredningen har visat kan kostnaderna för dessa variera avsevärt. Ofta krävs inte mer än en förhållandevis enkel kontroll och

• Sida 19
•  Original

Prop. [979/80: 97 ll)

justering av befintliga vcntilationsanläggningar. [ andra fall kan de omedel- bara utgifterna bli så stora att man inte rimligen-kan förutsätta att de skall ktlnna täckas med medel som fastighetsägarmt själva direkt kan göra tillgängliga. Fastighetsägarna kan i dessa fall behöva hjälp att finansiera arbetena.

Staten har sedan lång tid tagit på sig ett ansvar för att krediter tillhanda- alls på sådana villkor att bostäder sotn är hälsovådliga eller hygieniskt otillfredssti'illandc kan förbättras eller erså-ittas. Detta har skett främst genom bostadslån. Staten har vidare genom överensktmtmelser med kre- diIinstituten säkrat tillgången till byggnadskrediter och bottenlån på kredit- marknaden för de hus till vilka statliga bostadslån har lämnats. Denna ordning har under senare är fungerat väl. Utformningen av det statliga linansieringsi'ttagandct har inneburit att staten — i viss omfattning tillsam- mans med kommunerna — har övertagit större delen av de kreditrisker som är förenade med bostadslinansieringen.

[ viss utsträckning kan denna linansieringsväg utnyttjas även för att finansiera sådana arbeten som behövs för att minska strålrisker i bostäder. Bostadslån till ombyggnad får emellertid enligt gällande regler normalt lämnas bara om ombyggnaden är av viss omfattning och medför en väsent- lig ökning av bostadsvärdet. Till arbeten som kan hänföras till löpande underhåll utgår lån normalt endast om de är direkt föranledda av sådan ombyggnad som belånas. För arbeten som begränsas enbart till att minska strålriskcn kan bostadslån enligt dagens regler därför ofta inte lämnas. Enligt min mening är det dock rimligt att öppna möjligheter till bostadslån i alla dessa fall. oavsett om arbetena kan jämställas med ombyggnad eller inte.

Staten har med olika medel sökt säkra att finansieringen av bostäder sker på sådana villkor att hushållens löpande nettoutgifter för en bostad av godtagbar standard ryms inom de inkomster som hushållen normalt dispo- nerar. Detta sker främst genom olika generella bestämmelser om amorte- ringstidcr och andra amorteringsvillkor samt genom villkoren för räntebi- drag. Behovet av särskilt stöd till ekonomiskt svaga hushåll eller hushåll med stor försörjningsbörda beaktas inte genom lånevillkorcn utan med hjälp av skilda former av individuellt prövade bostadsbidrag och bostads- tillägg.

Storleken av de lån som kan behövas för de nu aktuella åtgärderna kommer att variera avsevärt från fall till fall. Om de allmänna lånevillkoren blir enhetliga skulle därför hushållens årliga kapitalutgifter komma att variera starkt. Detta skulle öka behovet av individuellt prövat stöd till ekonomiskt svaga hushåll utöver vad som kan lämnas inom ramen för bostadsbidragssystemen. Av praktiska skäl bör man enligt min mening så långt möjligt söka undvika en individuell prövning av lånevillkoren. De allmänna lånevillkorcn bör därför utformas så att den årliga nettoutgiften for lånen kan begränsas till ett belopp som är i huvudsak lika för alla.

alt.! it.!F.

fi .fr nu:!

• Sida 20
•  Original

Prop. 1979/80: 97 gu

oberoende av länets storlek och som hushållen normalt kan antas klara. Detta syfte kan nås om amorteringstiden differentieras efter länens storlek och om dessutom räntebidrag lämnas i de fall då lånen uppgår till större belopp. För de sannolikt få fall då nettoutgifterna trots detta skulle komma att uppgå till mer betydande belopp behövs dock möjligheter till en indivi- duellt inriktad prövning av lånevillkorcn. Därvid katt ytterligare direkta kapitalsubventioner behöva lämnas.

Jag finner det alltså nödvändigt att statens finansieringsstöd får en annan inriktning än vad utredningen har förordat. Utredningens förslag om gene- rella subventioner i form av att en viss andel av kostnaden täcks med bidrag skulle inte eliminera behovet av särskilda insatser för att begränsa hushållens utgifter i de fall kostnaderna blir höga. Jag kan vidare inte se att ekonomiska stimulanser har någon självständig betydelse för möjligheter- na att spåra upp och avhjälpa brister i de byggnader som är i behov av det. Till detta krävs betydligt mer aktiva styrmedel.

Mot denna bakgrund vill jag således föreslå följande villkor för statens finansiella stöd. Bestämmelserna om stödet bör kunna träda i kraft den I juli 1980. Stödet bör lämnas i form av lån som utformas som annuitetslån. Amorteringstiden bör allmänt bestämmas med hänsyn till lånets storlek på sådant sätt att hushållens årliga nettoutgifter för lånen generellt sett blir i huvudsak lika. oberoende av länens storlek. Lånetiden bör dock med hänsyn till åtgärdernas art inte överstiga 20 år. Räntebidrag bör utgå när den godkända kostnaden överstiger 25000 kr. För att besvärande tröskel- etfckter skall undvikas i de fall då lånen ligger i närheten av denna gräns — vilket enligt utredningens uppskattningar skulle bli vanligt — bör räntebi- drag utgå endast för den del av lånet som hänför sig till godkända kostna- der över 25 000 kr.

Lånen bör knytas till fastigheten och inte till ägaren. Säkerhet bör därför lämnas i form av panträtt i fastigheten. Rätten att över huvud taget få län kan dock med tanke på länens syfte inte rimligen göras beroende av att säkerheten blir belägen inom ramen för ett beräknat pantvärde för byggna- den. Dct bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare villkor som bör gälla i fråga om inteckningens säkerhetsläge. . jag ser i övrigt stora fördelar i en samordning med de regler som gäller för bostadslån till ombyggnad. Därmed underlättas lånehantcringen för både sökanden och lånemyndighetcrna i de fall som andra belåningsbara arbeten utförs samtidigt. Antalet särbestämmelser kommer att kunna hål- las nere. Dc bestämmelser som tillämpas kommer då att vara väl kända för dem som är berörda. Jag förordar därför att lånen lämnas som bostadslån. De bör dock — när åtgärderna avser att minska strålrisker — få lämnas utan hinder av de begränsningar i fråga om arbetenas omfattning eller de villkor om ökat bostadsvärde som annars gäller för bostadslån till ombyggnad. om bara övriga förutsättningar för bostadslån är uppfyllda.

Vid bifall till detta förslag kommer automatiskt bestämmelserna i bo-

• Sida 21
•  Original

Prop. l979/80: 97 2!

stadsfinansieringsförmdningen (1974: 946) om bl. a. bostadslånets storlek. storleken på ränta och garanterad ränta. fördjupning. förskott och utbe- talning att gälla. Det ankommer på bostadsstyrelsen att utfärda erforder- liga vcrkställighetsföreskrifter. bl.a. om den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till lån.

lin följd av att lånen lämnas sotn bostadslån blir vidare att de skatte- regler som annars gäller för reparationskostnader som finansieras med bostadslån kommer att gälla även i dessa fall.

Med de lånevillkor som jag nu har förordat kommer såvitt man nu kan bedöma huvuddelen av alla arbeten inte att medföra högre ärliga nettout- gifter för hushållen än att de kan klaras inom ramen för vad som är rimligt med hänsyn till bostadens värde. För ett begränsat antal lägenheter kan betydligt mer omfattande arbeten bli nödvändiga. Kostnaderna kan därvid i vissa fall bli så höga att de samlade faktiska årliga utgifterna för bostaden skulle komma att överstiga vad'hushållet skulle behöva betala för en annan. likvärdig bostad. Detta gör det enligt min mening nödvändigt att öppna en möjlighet till en mera fri prövning av lånevillkorcn för sådana fall. Förhållandena liknar här i mycket dem som har motiverat särskilda ränte- och amorteringsfria tilläggslån för kostnader i samband med om- byggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse. De förutsättning- ar som gäller för att sådana län skall utgå bör därför kunna tjäna som förebild. ] den mån som de nya lånen tillsammans med tidigare lån i fastigheten — eller. om det är fråga om flerbostadshus. tillsammans med lägenhetens andel av tidigare lån i fastigheten — skulle överstiga vad som kan förräntas inom ramen för ett belopp som motsvarar bruksvärdeshyran för en likvärdig lägenhet upplåten med hyresrätt bör ytterligare subven- tioner kunna tillföras. Tekniskt bör det ordnas så att ränte- och amorte- ringsfrihc't får lämnas för en viss del av bostadslånet i stället för räntebi- drag i motsvarande del. Ränte- och amorteringsfrihet bör normalt inte lämnas för längre tid än 5 år. varefter lånedelen bör förräntas och amor- teras på samma villkor som övriga delar av länet. såvida inte särskilda skäl talar mot detta. Behovet av fortsatt ränte- och amorteringsfrihet bör därut— över alltid omprövas i samband med försäljning.

Jag anser att närmare förutsättningama för lån till åtgärder mot strål- n'sker bör bestämmas av bostadsstyrelsen med utgångspunkt från radon- utredningens förslag och de råd och anvisningar om sanitär olägenhet på grund av hög radondotterhalt som kan komma att utfärdas av socialstyrel- sen. Som jag tidigare sagt bör som villkor för lån i vissa fall gälla att anordning för värmeätervinning installeras. Till lånet bör kunna knytas villkor som gör det möjligt att följa resultatet av åtgärderna till ledning bl. a. för bedömningen av hur motsvarande arbeten bör utföras i andra hus.

Som har framgått av vad jag har sagt tidigare kommer hälsovårdsnämn- den och byggnadsnämnden att behöva lämna fastighetsägarna större bi- stånd än vanligt i frågor som rör den rent tekniska utformningen av arbe-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1979/80: 97

l—l IJ

tena. De kommunala myndigheterna kommer därför att ha god kännedom både om vilka arbeten som är nödvändiga i det enskilda fallet och om kostnaderna för dem. Detta minskar behovet av sakgranskning från läns- bostadsnämndernas sida. Med hänsyn till detta och till önskemålet att arbetena genomförs snabbt sedan väl planeringen har slutförts avser jag att senare föreslå regeringen att det inte skall vara ett hinder för lån idessa fall att arbetena har påbörjats innan ännu länsbostadsnämndens beslut förelig— ger. Som villkor bör gälla endast att lånet dessförinnan har tillstyrkts av det kommunala förmedlingsorganet. Länsbostadsnämndcrnas handlägg- ning bör därigenom kunna inskränkas till — utöver läneförvaltningen att pröva om de formella förutsättningarna för lån och räntebidrag föreligger samt att fastställa de villkor som skall gälla för lånet. [ fall där åtgärder mot strålrisker vidtas tillsammans med sedvanlig ombyggnad eller energibespa- rande åtgärd bör dock gälla de bestämmelser om påbörjande som f.n. tillämpas.

Jag förordar slutligen att besvärsrätten i dessa fall begränsas på samma sätt som regeringen har föreslagit i fråga om bostadslån till cnergisparät- gärder (prop. 1979/80: l00 bil. lt) s. l45). Besvär bör alltså inte få föras vidare till regeringen i de fall då bostadslånet avser endast sådana arbeten som bclänas enligt de av mig föreslagna särreglerna för åtgärder mot strålrisker.

Vad jag nu har anfört innebär att kostnaderna för läncvcrksamheten avseende åtgärder mot strålning bör belasta det i prop. 1979/801100. bil. lb upptagna reservationsanslaget B3. Lan rill bt)slu(1.s'l)_r,t:i.-umle. Vidare bör kostnaderna för räntebidrag belasta förslagsanslaget B4. Rämchitlrug m.m. Jag räknar inte med något behov av medel under budgetåret 1980/81 utöver vad som har föreslagits i nyssnämnda proposition.

2.5.3. Stöd till kummmu'rnu

Kommunerna har. som jag tidigare har redovisat. tagit initiativ till om- fattande insatscr för spårning och mätning av radon i bostäder. De åtgärder som nu blir aktuella för att minska strålningen i de fall mätningar och besiktningar utvisar att sanitär olägenhet föreligger avses kunna finansi- eras med statliga lån enligt vad jag nyss har redovisat. Handläggningen av dessa läneärenden kan i vissa fall bli mer omfattande för kommunerna än vid jämförbara ombyggnads— och energisparlän. Bl. a. förutsätts en omfat- tande medverkan från hälsovårdsnämnderna och i viss mån också från byggnadsnämnderna och kommunernas organ för cnergisparrådgivning.

Jag anser att staten bör biträda kommunerna med vissa resurser för det arbete som spårning. mätning och besiktningar m.m. i detta sammanhang medför. Jag förordar därför att ett stöd utgår till kommunerna i form av ett schabloniserat bidrag med 1 000 kr. för varje beviljat lån för åtgärder mot strålrisker. Utbetalningen bör ske budgetårsvis i efterskott genom bostads- styrelsens försorg. och kostnaderna bör belasta det under trettonde huvud-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1979/80: 97 N

titeln uppförda förslagsanslaget Bl. Br).t'Itl(/.x'.t'l_t'l'l'IM'II. Jag bedömer det totala medelsbehovet för dessa bidrag till l5 milj. kr. för en femårsperiod med en större belastning i början av perioden. Någon egentlig belastning på anslaget kommer dock inte att uppträda förrän efter utgången av hud- getåret [980/81.

Jag vill vidare stryka under att berörda statliga myndigheter inom ramen för sina resurser bör biträda kommunerna med bl. a. rådgivning. informa- tion och utbildning. Jag återkommer till dessa frågor ytterligare i det följande.

2.6. Övriga frågor

De åtgärder som jag nu har föreslagit för att minska strälriskcn i byggna- der där strålningen är särskilt hög bör som jag tidigare framhållit ses som ett första steg i ett mer långsiktigt handlingsprogram. Innan man kan ta ställning till behovet av fortsatta åtgärder behöver kunskapsunderlaget förbättras i många avseenden. Flera av de berörda myndigheterna har också redovisat betydande krav på medel för forskning inom det aktuella området. Radt'mutredningen har i en särskild skrivelse den 19 oktober l979 gjort en sammanställning och prioritering av det redovisade behovet av insatser av forsknings- och undersökningskaraktär. Vissa forsknings- och utredningsuppgifter behöver lösas snabbt för att utredningen skall kunna slutföra sitt arbete. Andra uppgifter är mera långsiktiga men behöver påbörjas redan nu för att det fortsatta strålskyddsarbetet skall underlättas.

Medelsbehovet för de av radonutredningen föreslagna forskningsprojek- ten uppgår till 4850 000 kr. för innevarande budgetår och budgetåret 1980/ 81.

Utredningen har även föreslagit kompletterande geofysiska flygmätning- är av radioaktiv mark. Jag är dock inte beredd att nu ta ställning till denna fråga.

Den forskning som radonutredningen har föreslagit hänför sig främst till sambandet mellan stråldoser och hälsoeffekter samt till mätmetoder och åtgärder mot strålning i byggnader. Vid min anmälan till årets budgetpro- position av anslaget till byggnadsforskning har jag framhållit vikten av forsknings- och utvecklingsverksamhet när det gäller miljö- och hälsoris- ker i byggnadsbeståndet. Jag har därvid framhållit att av särskild betydelse är f. n. fortsatt forskning och utveckling för att minska halten av radon och radondöttrar i befintliga byggnader. Statens råd för byggnadsforskning har enligt vad jag erfarit inom ramen för sitt program som huvudsakligen finansieras ur fonden för byggnadsforskning beräknat medel för forskning om byggnadstekniska åtgärder mot strålning.

För övrig forskning om strålning i byggnader. främst angående samban- det mellan strålning och hälsoeffekter samt angående mätmetoder. behö- ver särskilda medel anvisas. Den av radonutredningen föreslagna forsk-

• Sida 24
•  Original

Prop. l979/80: 97 24

ningsverksamheten berör flera olika statliga myndigheter och forskningsin- stitutioner. [ väsentliga delar skall resultatet utgöra underlag för utredning- ens fortsatta arbete. Dct bör därför ankomma på utredningen att med utgångspunkt i sina direktiv samordna denna forskning. Mot denna bak- grund förordar jag. efter samråd med chefen för jordbruksdepartetnentet. att för forskning rörande strålning i byggnader — utöver den som BFR svarar för — ytterligare 2 milj. kr. anvisas för budgetåret l980/81 på det under tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget A3. Kommittéer "I. nl.

Från flera utgångspunkter finnerjag att det är angeläget att erfarenheter- na av de åtgärder som vidtas mot hög radondotterhalt i byggnader tas till vara. Uppföljning och utvärdering bör därför ske systematiskt och i olika former. Jag fäster härvid särskilt avseende vid samordningen mellan berör- da myndigheter. organisationer. företag m.fl. Enligt vad jag erfarit har radonutredningens arbete bidraget till den samordningen. Utredningen bör enligt sina direktiv f.ö. se över de olika myndigheternas uppgifter vad gäller åtgärder mot strålrisker i byggnader.

Den samlade erfarenheten av spårning. mätning och besiktningar som kommer fram bör tas till vara av berörda myndigheter. Jag har erfarit att socialstyrelsen i samråd med bl.a. strålskyddsinstitutet. planverket och provningsanstalten biträder kommunerna vid utvärdering av gjorda under- sökningar och därvid samlar in och bearbetar resultaten. Statens råd för byggnadsforskning genomför som jag har nämnt ett omfattande projekt avseende åtgärder mot strålning i bostäder. Detta arbete leds av en styr- grupp vilket också utgör ett led i samordningen.

Radonutredningen behöver för sitt fortsatta arbete. som ju bl. a. syftar till förslag om permanenta gränsvärden. ytterligare kunskapsunderlag om riskerna med strålning i byggnader och om resultat av spårning. mätning. besiktning och genomförande av tekniska åtgärder mot sådana risker. Det ingår i utredningens uppdrag att också göra en övergripande utvärdering baserad på bl. a. dessa uppgifter.

Jag har i nu berörda forskningsfrågor samrått med chefen förjordbruks- departementet.

Radonutredningen framhåller behovet av information och utbildning i denna fråga bl.a. mot bakgrund av den oro som radonproblemet skapat. Medel för dessa ändamål har enligt vad jag erfarit kunnat tas i anspråk i viss omfattning inom ramen för de medel som berörda myndigheter dispo- nerar. Jag finner det angeläget att särskilda medel nu ställs till förfogande så att nödvändiga ytterligare insatser kan genomföras utan dröjsmål. Med hänsyn till att betydande osäkerhet ännu råder om problemen med radon i bostäder" bör information och utbildning planeras och genomföras succes- sivt.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning om behovet av information. Olika målgrupper för information om strålning i byggnader

• Sida 25
•  Original

Prop. 1979/80: 97

!=) 'I!

är allmänheten. berörda boende och fastighetsägare samt personal hos myndigheter och företag. Utredningen anser att det får ankomma på berör- da centrala myndigheter och kommunförbundet att tillsammans framställa erforderligt informationsmaterial. Av betydelse är naturligtvis också att bakgrundsmatcrial. kommentarer etc. kan erbjudas massmedia. Jag åter- kommer till frågan om medel för information.

Genom broschyren Radon i bostäder. som har getts ut av planverket. socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet i samverkan och distribuerats i stor upplaga. främst till kommuner. finns en bra basinformation.Även en fylligare information till kommunerna har getts ut av berörda statliga myndigheter och av Svenska kommunförbundet. Vidare har radonutred- ningens promemoria och skrivelser samt en rapport om den uppsalaunder- sökning. som jag tidigare har nämnt. spritts i stor omfattning.

Med de beslut av statsmakterna och olika myndigheter. som nu är aktuella uppstår ytterligare informationsbehov. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att medel under innevarande budgetår från anslaget BI !. Vissa t'ncrgibesparandc åtgärder ino/n btrsludsht'rtt'indel m.m. ställs till förfogande för vissa insatser av betydelse för kommunerna avseende infor- mation. rådgivning m.m. om radon.

Behovet av utbildning avser framför allt handläggande personal i kom- munerna. främst vid hälsovårdsnämnder. byggnadsnämnder. förmedlings- organ för statliga bostadslån och organ för energisparrådgivning. Vidare behövs viss utbildning av personal vid berörda centrala och regionala myndigheter samt konsult- och byggföretag. Utbildningen utgör en väsent- lig förutsättning för att kommunernas arbete med mätning. tekniska åtgär- der information etc. skall kunna fullföljas.

Jag har erfarit att utbildning har genomförts och kommer att genomföras av kommunförbundet. planverket. socialstyrelsen m.fl. Behov av särskil- da medel uppstår dock för utbildningsunderlag m. m. Jag beräknar medels— behovet för budgetåret HSO/Sl för information m.m. till 0.8 milj. kr. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet har jag funnit att kostnaden bör kunna bestridas av medel som beräknats inom det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget GS. Viss iir/ormulitutst'u'Åsum— hel.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att l. godkänna vad jag har förordat om bostadslån till åtgärder som avser att minska strålrisker i bostadshus. 2. godkänna vad jag har förordat om räntebidrag m.m. i samband med sådana lån.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1979/80: 97 26

3. godkänna vad jag har förordat om bidrag till kommunerna för

vissa kostnader i samband med åtgärder till vilka län beviljas.

4. medge att kostnaderna för bidrag till kommunerna som utbetalas under budgetåret 1980/81 får belasta det under trettonde huvudti- teln uppförda förslagsanslaget H ]. B:ismdsxlyrulscn.

. till lx'ommiltäer m.m. för budgetåret l980/8l under tionde hu- vudtiteln utöver i prop. l979/8t):l()() bil. l3 föreslaget reserva- lionsanslag anvisa ytterligare 2000000 kr. 'Jl

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till löredtagandens överväganden och beslutar att genom proposition löreslä riksdagen att antaga de förslag som föredra- gandcn har lagt fram.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1979/80: 97 27

Bilagu I

J ORDBRUKSDEPARTEMEN TET

PRELIMINÄRT FÖRSLAG TILL ÅTGARDER MOT STRÅLRISKER IBYGGNADERI

PM från Radonutredningen

Ds Jo 1979: 9

' Bilagorna till Ds Jo l979z9 har ej medtagits här

• Sida 28
•  Original

Prop. l979/80: 97 28

] inledning

Utredningen angående åtgärder mot strålrisker i byggnader. m.m. (Ra- donutredningen) skall enligt sina direktiv tJo 1979: 15) med förtur och i samarbete med berörda organ utarbeta ett program för de undersökningar som bedöms nödvändiga för att klarlägga strälnivåerna i det befintliga byggnadsbeständet. ! föreliggande promemoria föreslås ett program för att spåra upp och minska riskerna för strålning frän radioaktiva ämnen i bostadsbeståndet. ! promemorian föreslås också vissa undersökningar som bedöms nödvändiga för det fortsatta utredningsarbetct. Dessutom redovisas sådana åtgärder av generell natur som kan vidtas i befmtlig bebyggelse och åtgärder som bör vidtas vid planering av ny bebyggelse på mark som kan avge radon.

Utredningens förslag har utarbetats efter samråd med företrädare för statens strålskyddsinstitut. statens planverk. socialstyrelsen. statens insti- tut för byggnadsforskning. Sveriges geologiska undersökning. statens provningsanstalt. svenska kommunförbundet och industrins byggmaterial- grupp. Kontakt har dessutom tagits med bostadsstyrelsen. energisparkom- mitten och byggnadsentreprenörföreningen.

Vissa åtgärder har genomförts eller inletts innan utredningen tillsattes i februari l979.

Strälskyddsinstitutet har sedan 1950-talet i samarbete med bl.a. bygg- nadsindustrin utfört omfattande mätningar av halten av radioaktiva ämnen i de flesta byggnadsmaterial. Genom undersökningar av radon och radon- dotterhalt samt luftomsättning i ett hundratal bostäder har strålskyddsin- stitutet och byggnadsforskningsinstitutet tillsammans i grova drag kartlagt radonsituationen.

Dessutom har radonhaltens variation med tiden i olika typer av hus undersökts av strålskyddsinstitutct.

Strälskyddsinstitutet har dessutom under l976— 1979 genomfört en landsomfattande undersökning av gammastrålnivän i svenska bostäder genom mätningar i omkring i 400 slumpvis utvalda lägenheter.

På grundval av bl.a. dessa undersökningar och studier av lungcancer hos gruvarbetare har institutet bedömt riskerna för cancer frän gamma- strålning och lungcancer frän radondöttrar i det svenska bostadsbeståndet.

Utredningen har initierat ett sammanträde med experter för att diskutera möjligheterna att närmare undersöka sambandet mellan lungcancer och radon.

För att undersöka effekter av olika åtgärder för att nedbringa alltför höga radonhalter i enfamiljshus har ett forskningsprojekt inletts bl.a. i Skara- borgs län. Projektet drivs gemensamt av strålskyddsinstitutet. byggnads- forskningsinstitutet och statens råd för byggnadsforskning.

Hälsovärdsnämnder. byggnadsnämnder och länsstyrelser har informe- rats genom broschyren "Strälningen i våra bostäder" som utarbetats av

• Sida 29
•  Original

Prop. 1979/80: 97 _ 29

statens strålskyddsinstitut 1976 och genom en PM av den 7 februari 1979 utarbetad av socialstyrelsen. statens planverk och statens strålskyddsinsti— tut gemensamt. kallad "information om strålning i befintliga byggnader".

Utredningen har tillsammans med Sveriges geologiska undersökning utfört provundersökningar med bilburen gammamätare i Malå och Luleå kommuner. Hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun. socialstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning genomför på utredningens initiativ ett praktiskt försök med spärning av hus med hög radondotterhalt i Uppsala.

Som en följd av den omfattande publiciteten i massmedia när strål- skyddsinstitutets rapport. "Strålningsnivän i hus byggda på avfall från hantering av alunskiffer". offentliggjordes. har ett stort antal boende kon- taktat centrala och kommunala myndigheter. Rapporten visade att mycket höga radonhalter uppmätts i enfamiljshus med kringfyllning av bränd alun- skiffer. s.k. rödfyr. De anmälningar som kommit in har registrerats av hälsovårdsnämnderna. Många nämnder har också följt ttpp anmälningarna med bostadsinspektioner och rådgivning.

3.1. Bakgrund

Utredningen har för närvarande inte tillräckligt underlag för att föreslå åtgärder som begränsar den kollektiva stråldosen till befolkningen som helhet. För detta arbete krävs en ingående beysning av hur åtgärder ifråga om byggnadsmaterial och ventilation påverkar den kollektiva stråldosen.

Föreliggande promemoria med förslag till åtgärder syftar till att begränsa riskerna för individen i särskilt utsatta hus. De generella åtgärder som föreslås får också den effekten att den kollektiva dosen minskar i delar av bostadsbeståndet. Det är emellertid inte utredningens mening att proble- met med den kollektiva dosen därmed är behandlat. utan utredningen avser att senare komma med förslag i denna mycket viktiga fråga.

Utredningen anser att strålskyddsinstitutet har belagt att hälsoriskerna är oacceptabelt höga i en del svenska bostäder på grund av strålning. främst genom höga radondotterhalter. De åtgärder som bör vidtas är

att tillse att ny bebyggelse utformas så att hälsoriskerna minskas till rimliga nivåer med hänsyn till de svenska förutsättningama härför vad gäller radioaktiviteten i marken och vanliga byggnadsmaterial och

att minska radondotterhalten i de befintliga bostäder. i vilka hälsorisken är oacceptabelt hög.

Detta kan åstadkommas genom att man sätter gränsvärden för accepta- bel strålning och radondotterhalt i nybebyggelse och befintliga bostäder.

Med hänsyn till de svenska förutsättningama beträffande berggrund och byggmaterial är det för närvarande inte rimligt att iCRP: s rekommendera- de gränsvärde för andra strålkällor tillämpas för svenska byggnader. Dessa

• Sida 33
•  Original

Prop. 1979/80: 97 33

har ett beräknat landsmedelvärdc på omkring 3 mSv/år. som beräknas ge dödsfallsrisken 0.415;- vid (30 års boende. Det är dock angeläget att åtgärder vidtas i de svenska hus. som har de högsta radondotterhalterna. Dessa har i extremfall effektiva dosekvivaleiiicr över 100 mSv/år. som beräknas ge dödsfallsrisker över 2 '.3-9' vid 10 ars boende.

Detta bör jämföras med dödsfallsrisken på grund av trafikolyckor och olyckor i arbetsmiljön som är omkring 1 % respektive omkring ().4 %.

Kunskapsundcrlaget är för närvarande otillräckligt för att bedöma htir långt man bör gå för att begränsa stråldoserna i rimlig grad för individerna i bostäder med hög radondotterhalt.

Utredningen anser dock att kunskaperna redan nti är tillräckliga för att myndigheterna skall kunna föreskriva sådana provisoriska gränsvärden som innebär att man med relativt enkla åtgärder kan reducera hälsorisker- na i väsentlig grad.

Utredningen aiiser även att det är synnerligen angeläget att man under- söker förutsättningama och möjligheterna för att ge lägre gränsvärden i framtiden än de provisoriska. Härvid bör även andra samhälleliga konse- kvenser än hälsoriskerna klarläggas närmare.

Utredningen räknar med att väsentliga delar av sådana undersökningar kan genomföras inom fem år och föreslår att provisoriska gränsvärden tillämpas under en S—årsperiod.

De ytterligare utredningar som behöver göras är bl. a. utförligare studier av hälsoriskerna i bostäder på grtind av strålning. analyser av konsekven- serna vid olika nivåer pä valda gränsvärden. uttörligare kartläggning av förekommande strålniväer. framtagande av enkla mätmetoder och utarbe- tande av exempel på skyddsåtgärder.

3.1.1. Internationella gränsvärden

Vid utarbetande av föreskrifter för användning av radioaktiva ämnen inom industrin eller sjukvården följer strålskydds'nstitutet i Sverige liksom myndigheterna i de flesta andra länder den internationella strälskyddskom- missionens (lCRP) rekommendationer. Dess huvudrekommendationer är — strålkällan skall vara försvarbar — strälskyddet skall optimeras — gränsvärden skall förhindra att någon individ utsätts för oacceptabelt höga strålnivåer.

lCRP rekommenderar att ingen individ ur allmänheten skall utsättas för mer än 5 mSv/år utöver den naturliga strålningsbakgrunden och stråldosen från medicinsk undersökning eller behandling. Om den förhöjda stråldosen gäller under många år skall värden under 1 mSv/år eftersträvas.

Det behövs särskilda normer för strålning i bostäder. Beträffande radon i bostäder är det nämligen svårt att uppfylla lCRP: s krav. Sedan 1974 har det pågått försök att arbeta fram sådana normer i en arbetsgrupp som tillsatts inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

3 Riksdagen 1979/80. ] sum/, Nr 97

• Sida 34
•  Original

Prop. 1979/80: 97 34

(OECD) i dess organ för kärnenergi (NEA). Arbetet avbröts 1978. och tiiatcrialet lämnades över till lCRP. Det har varit svårt att nå enighet om normerna.

Nationella gränsvärden finns i Sovjetunionen för alla byggnadsmaterial samt i bl. a. Storbritannien. Canada och USA. för speciella situationer som fordrat ingripande bl.a. byggande på avfallsmaterial från uranbrytning.

En närmare specificering av de nationella gränsvärdena återfinns i bilaga 3 (ej medtagen här).

3.1.2 Strå/doser utom/um" (N'/1 inom/im"

Människan har alltid varit utsatt för strålning från marken. från rymden och från radioaktiva ämnen i den egna kroppen — tillsammans ungefär [ inSv/år effektiv dosekvivalent. Av denna stråldos kommer ca (.).3 mSv/år från rymden. ca ().5 mSv/år i genomsnitt från marken och ca 0.2 niSv/år från de radioaktiva ämnena i kroppen. 1 extremfall har stråldoser från marken uppmätts till ca 10 mSv/år.

Vid medicinska undersökningar och behandlingar får människan eii rela— tivt stor stråldos. Den uppgår i genomsnitt för befolkningen till 1 mSv/är och person. Man strävar dock efter en sänkning genom metodutveckling och information. Här sker en avvägning mellan risk och nytta för den enskilde individen.

Bostadsbcståndet kan öka den normala naturliga stråldosen på två sätt. — Gammastrålningen ökar i de flesta fall. dvs. när byggnadsmaterialet innehåller normala eller förhöjda mängder radioaktiva ämnen. Ökningen av stråldosen är i allmänhet omkring 0.5 mSv/år men kati i extrema fall uppgå till 4 mSv/år. — Radonhalten blir inomhus mycket högre än utomhus därför att luftom- sättningen är lägre inomhus. Radon kan förutom från byggnadsmaterial komma från marken eller från vattenledningsvattnet. Denna radonavgång leder som nämnts till en effektiv dosekvivalent av omkring 3 mSv/år som genomsnitt i svenska bostäder. 1 ett extremfall har 140 mSv/är mätts upp.

3.2. Provisoriska gränsvärden för Sverige

Gränsvärden för strålningen och radondotterhalten bör ges. framför allt i följande tre syften.

a) Att förhindra att ny bebygga/w förläggs till mark som innehåller stora mängder radioaktiva ämnen:

blAtt i nya byggnader förhindra användning av material med onödigt höga mängder radioaktiva ämnen:

clAtt reducera hälsoriskerna i befintlig bebygga/xc. Sti'ålskyddsinstitutet har lagt fram förslag till sådana provisoriska gräns- värden. soni innebär att man med relativt enkla åtgärder kan minska hälsoriskerna i väsentlig grad och som föreslås gälla under en 5—ärsperiod.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1979/80: 97 3 5

Utredningen har godtagit förslaget och rekommenderar nedanstående pro- visoriska gränsvärden. Dessa bör läggas till grund för föreskrifter och allmänna råd från berörda myndigheter.

3.2. ] Prm'ixurix/tu grå/ixt'tirdcuför mur/( vid ny bebyggelse

När det gäller gammastrålningen från marken föreslås ett provisoriskt gränsvärde av 100 mikroröntgen per timme (,uR/h1' som ger en effektiv dosekvivalent av omkring 1 mSv/år vid 20 C? utomhusvistelse. Detta värde har valts för att begränsa risken från gammastrålningen utomhus men även för att begränsa radonavgången direkt från marken in i byggnader.

Det föreslås att all nybebyggelse avråds vid en gammastrålning översti- gande 100 aR/h. som inkluderar kosmiskt strålningsbidrag och som skall mätas över markytan. Vissa åtgärder kan eventuellt vidtas för att möjliggö- ra bebyggelse om gränsvärdet överskrids.

Vidare föreslås ett provisoriskt undersökningsintervall på 30— 100 ,uR/h varvid gammastralningen mäts på det djup där huset skall läggas. Inom detta intervall skall radonavgången undersökas och anvisningar för bebyg— gelse utarbetas.

Understiger gammastrålningen 30 gR/h på det djup där huset skall läggas behöver inga särskilda åtgärder vidtas.

De närmare konsekvenserna för byggandet när det gäller planfrågor. byggnadskonstruktioner och mätmetoder har inte kunnat belysas på den korta tid som stått till utredningens förfogande. Arbete härmed pagar.

Sambandet mellan gammastrålnivan och radonavgången varierar mellan olika berg- ochjordarter även vid samma radiumhalt.

Sambandet är endast ofullständigt undersökt. Det är därför oklart var en gräns för gammastrålningen utomhus skall sättas för att radondotterhalten inomhus skall begränsas samtidigt som det inte skall behöva göras alltför många onödiga undersökningar med åtföljande olägenheter i form av för- dröjd planering och bebyggelse. Vid undersökningsintervallet 30— 100 uR/ h behöver endast alunskifferområden och mindre delar av granitområdena undersökas närmare avseende gammastrålning. Hur mätningarna i prakti- ken skall utföras utreds för närvarande.

3.2.2 Provisoriska griinxriirrlwt_li'ir byggnat/smuleriul vid nybyggnad För nya byggnader föreslås begränsning av halten radioaktiva ämnen i byggnadsmaterialet genom begränsning av gammaindex och radiumindex. Dessa beskrivs närmare i bilaga 3 (ej medtagen här). Som provisoriska gränsvärden föreslås att gammaindex skall vara mind- re än 1 och radiumindex mindre än 1. Radiumindex över 1 bör dock kunna accepteras om det kan visas att radondotterhalten i inomhusluften inte ' Gammastrålningen är uttryckt i enheten mikroröntgen per timme förkonat ;;.R/h. 1 aR/h svarar ungefär mot 0.05 mSv/år när man hela tiden vistas vid platsen för det uppmätta värdet.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1979/80: 97 36

överstiger 70 Bq/m] vid en luftväxling av 0.5 oms/h. Gränsvärdena innebär att den årliga stråldosen begränsas till ungefär 2 ntSv/är från gammastrål- ning och till ungefär 10 mSv/är (70 Bq/m") från radondöttrar vid 0.5 oms/h. Alla byggnadsmaterial utom bl.a. skifferbaserad gasbetong och fyllning som det ingår alunskiffer i väntas falla under gränsvärdena. se figur 3: 1 och 3'. 2. Skifferbaserad gasbetong tillverkas inte längre och konsekvenser— na av ett förbud blir därför smä.

Figur 3.7. Gummai/tdvxjör oli/ta byggnads-mult'riul. Figuren ger också ungejärliga värden för den årliga _s'rrz'ildnsm lill köns/törllurnu. när i pri/trip alla delar av hund är utförda i hyggnutlxmulariult'l. Gammuimlrzrför mag-r är 0.6 —4.7.

' _ | Sandbaurad gasbetong med skift-r. ljuublå. Tiuvezkuiugen lad-: ned april 1979.

Skifferbucud blå

___-_— glletOUB (tillverkn

ej udcn 1.975)

_ Letklinku'

Cement, gipsptattor, vi: gasbetong isoleringsuucerial

Betongbanu:

.cn-Hun- Tagel. uj rcpruenuziv: urvll

Förhöjd stråldou till könlkörtlar NSV/lr

Gmindn

• Sida 37
•  Original

Prop. 1979/80: 97 37

Figur 3.9. RadiutnimlesIII)/' ulika lrvgunadsmatt'rial. Figuren ger också ttngtfli'irliga rr'irzlt'n lör rat/t)nrlntlt'rltaltm' i bostäder när alla ([('Illl' av hustru/('n utgörs ul' ntalcrialrt ilraga (a'/t Iu/imnsr'ittningr'u är ().5 mnsllt. Vanligast är att hur byggs av en ina/igt! olika nmtt'rial. vilket nu'tllör lägre I'lltlt"lt/Hfu'l'hllflt'l' ('i/t som anges i ligurt'lt. LanLIA"medelvärdetjär I'lldolltltlllt'l'lltllf har uppskattats vara 25 qutn'l. ()t'll _rruliuntimlur -— ! motsvarar 70 Bri/m". RarliumindurI/i'ir röd/yr a'r 2.6—20.

Tegel. bltongballalt, csn-u:. vi: gnsbutoug. sip-plattor, lerklink-r

_ Sandbaserad gasbetong med skiffer. ljusblå. Tillverkningen lldll ned april 1979.

Skifferbaserad blå

_ silbetong (tillvurkls ej sedan 1975)

Ungefärlig radondotterhalt vid 70 lOO 150 200 0.5 on./h Bq/n3 () l 5 10 1.5 ladiunindlx

3.2.3. GränsviirdeanJr åtgärder i befintliga byggnader

Den största delen av bostadsbeståndet kommer lång tid framöver att utgöras av redan byggda hus med deras brister i ventilationssystem och förhöjda halter av radioaktiva ämnen i byggnadsmaterialet eller i marken.

För befintliga bostäder kan det inte vara rimligt att sätta ett provisoriskt gränsvärde för stråldosen från gammastrålningen. Hittills högsta uppmätta medelvärde på gammastrålningen i ett hus med antagande om 80% upp- hållstid i bostaden är 4 mSv/är. Sådan strålnivå måste åtminstone tills vidare accepteras. eftersom kända motåtgärder är svärgenomförbara och t.ex. kan innebära att man måste byta ut belintligt byggnadsmaterial i stommen eller anbringa en vägg av tungt byggnadsmaterial på insidan av befintliga väggar.

Radondotterhalten i bostäder innebär en högre risknivå än gammastrål- ningen. 1 bostäder kan man dock med olika åtgärder minska radondotter- halten.

Valet av ett provisoriskt gränsvärde måste ske med särskild hänsyn tagen till riskerna med fortsatt hög radonhalt och därmed till hur snabbt åtgärder bör vidtas.

Som provisoriskt gränsvärde föreslås att ingen får utsättas för mer än totalt 2000 Bqär/m3 sammanlagt under femärsperioden. För praktisk till- lämpning föreslås följande regler:

— att bostäder med radondotterhalter högre än 1000 Bq/m” skall åtgär- das senast inom 2 är och

• Sida 38
•  Original

Prop. 1979/80: 97 38

— att bostäder med halter högre än 400 Bq/m'l skall åtgärdas senast inom 5 år. Exempel på uppmätta radondotterhalteri bostäder visas i tabell 3: 1.

Tabell B:! Uppmätta radondotterhalter i befintliga hus

Radondotter- Dosekvivalent halteri Bqlml mSv/år

Högsta husvärde på alunskiffermarkl 1 000 140 D:o. helt byggt av skifferbaserad gasbetong 700 90 Dzo. byggt av andra byggmaterial 300 40 Medelvärde i hus byggda på 1970—talet med

ytterväggar av skifferbaserad gasbetong 100 13 Landsmedelvärde för bostäder 25 3.4 Medelvärde i trähus byggda på 1970—talet i

Mellan—Sverige 20 2.4

' l enskilda rum har högre värden uppmätts.

Uppskattningsvis 3 000— 15000 hus skulle behöva åtgärdas inom 5 är. När åtgärder erfordras bör ombyggnadskraven tillämpas.

3.2.4. Provisoriska rekmmnendationer vid (tillbyggnad

Ombyggnadsbestämmelserna i Svensk byggnorm tillämpas när sådana åtgärder mäste vidtas att byggnadslov erfordras enligt byggnadsstadgan. Detta kan bli aktuellt om åtgärder krävs i befintliga hus för att sänka strälningriskerna t.ex. när självdragssystem behöver ersättas med fläkt- system för ökning av ventilationen.

Nivån för gammastrålning bör tills vidare accepteras som den är av skäl som tidigare angivits för befintliga byggnader.

Radondotterhalten däremot bör nedbringas till så låga värden som rim- ligtvis är möjligt med enkla åtgärder.

Som ett provisoriskt riktvärde för radondotterhalten föreslås 200 Bq/ma. Förslaget motiveras av att radondotterhalten utom i undantagsfall torde kunna nedbringas till eller under detta värde enbart genom att ventila- tionen ökas. Värdet 200 Bq/m3 motsvarar en effektiv dosekvivalent av 27 mSv/är. Ventilationssystemet mäste vid extremt höga halter dimensione- ras fören högre luftomsättning än 0.5 omsättningar per timme. vilket är det värde som enligt Svensk byggnorm ej får överskridas med hänsyn till energihushällningen. Undantag från energihushållningskravet mäste säle- des göras.

Enligt förslag till reviderade bestämmelser i Svensk byggnorm kommer 0.5 oms/h att krävas i alla bostäder vid ombyggnad. Radondotterhalten kommer därvid att bli lägre än 200 Bq/m'l i alla ombyggda hus utom de med särskilt hög radontillförscl från radiumhaltigt material.

Om det skulle visa sig att andra åtgärder än ökad ventilation skulle behöva vidtas för att riktvärdet 200 Bq/m3 inte skall överskridas bör dispens kunna medges tills vidare i avvaktan på utredningar av lämpliga och rimliga åtgärder.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1979/80: 97 39

3.3. Riskjäml'örelser

] tabellen 3: 2 visas dödsl'allsrisker i olika fall. Vid riskbedömningen har man utgätt frän att ] mSv effektiv dosekvivalent innebär en risk av tvä eaneerfall per l00000 människor. vilket i stort överensstämmer med ener- gikommissionens bedömning vid en uppskattning av strälningsriskerna i bostäder. Vidare förutsätts en 809"? uppehällstid i bostaden.

'l'ahell J:). Beräknade dödsfallsrisker

Effektiv Radon- Exposi- Dödsfallsrisk Anm dosiekvi— dotterhalt tionstid ':'-i för valent exp— Företeelse mSviar qum'1 är tiden perär Rudnudiir/mr Utomhusluft normalt — l—5 (10 — — — Bot'n'idt'r landsmedelvärde 3.4 25 00 0.4 0.007 tung-' cancer högsta funna hus- medelvärde i Sverige l40 [ 000 60 IS 0.3 hus i alunskiffer— baserad gasbetong: medelvärde l4 l00 60 0.03 max husmedelvarde Xl 600 60 l0 0.2 gränsvärde i gruvor omräknat till för— hållandena i en bostad 60 450 (»0 7 0.1 utredningens.ll'irslug till provisoriskt gräns- värde./riktvärde i

|.)

befintliga bostäder' 54 400 5 0.5 0.l " ombyggnad 27 200 60 3 0.05 ' ' nybyggnad (bygg- nadsmaterial) 9 70 60 l 0.02 lCRP rekommendation flertal fir-' I — 60 0.

_J . l 0.002 cancer fatal är 5 — 5 0.05 0.0l " (_"iumnmxtrålning

provisoriskt gränsvärde

utomhus for mark I — 60 0

.l 0.002

i belintliga bostäder max 4 — 60 0.5 0.008 riktvärde inomhus vid ombyggnad l.9 — 60 0.2 0.004

()t'rigu risker exempel

trafikolyckor — — 70 l 0.0l olyckor i arbetslivet — — 45 0.4 0.01 rökning (20 cigarretter] —- — 40 10 0.2 lungcancer dag) — — 40 30 0.7 lungcancer + h_iärt— och kärlsjukd.

' Det provisoriska gränsvärdet avser exposionen per år under en tid av 5 år. Under 5-årsperioden bör den totala expositionen inte överstiga 2000 Bq år/m”. 2 Detta gäller för allmänheten utöver naturlig strålning och medicinsk undersökning och behandling.

• Sida 40
•  Original

Prop. l979/80: 97 40 4 Erforderliga åtgärder för ny- och ombyggnad

Sveriges geologiska undersökning (SGU) bör fä i uppgift att sammanstäl- la kartmaterial som visar i vilka delar av landet det linns anledning att ta hänsyn till strålning och radonavgång frän mark.

Det ankommer på planverket att i samråd med socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet ta fram erforderliga anvisningar för planarbetet på mark med hög radonavgång och förhöjd gammastrålning. 1 bilaga 4:l (ej medtagen här) redovisas åtgärder som kan komma att bli nödvändiga i samband med planering för bostadsbyggande. I bilaga 432 (ej medtagen här) redovisas mätmetoder för undersökning av radonavgang frän mark.

| Svensk byggnorm bör kompletteringar införas avseende gränsvärden för byggnadsmaterial vid nybyggnad och rmlondotterhaltcr inomhus vid ombyggnad. Det bör ankomma pä planverket att i samråd med socialsty- relsen och strålskyddsinstitutet utarbeta dessa kompletteringar.

5. Åtgärderi befintlig bebyggelse

Som nämnts i avsnitt 2 är ventilationen av stor betydelse för radonhal- ten. I detta avsnitt redogörs närmare för ventilationens betydelse. Vidare beskrivs metoder för spårning av hus med höga radon- och radondotter— halter. Dessutom redovisas tekniska och andra ätgärdcr för att minska radondotterhalten i byggnader. Andra åtgärder än ventilation är ännu otillräckligt utredda.

Det ankommer på socialstyrelsen att i samråd med strälskyddsinstitutet ge föreskrifter om högsta godtagbara radondotterhalter i de befintliga byggnader som omfattas av hälsovårdsstadgan.

5.1 Ventilation i befintlig bebyggelse 5.1.1 Gällande ventilalion.rbt'stiimmz'lu'r

Det bör framhållas att gällande byggbestämmelser i fråga om ventila— tionen avser de biktIiilnnu-is't'r som gällde när byggnads/ove! gavs för byggnaden eller i vissa fall när byggnadslov gavs för ombyggnad av venti- lationssystemet. Förhållandet att självdrag eller fläktventilation kunde väl- jas alternativt i alla typer av bostäder ända fram till 1975 även om de kunde ge helt olika luftväxling är också värt att uppmärksamma. 1 bilaga 5:l (ej medtagen här) redovisas i stora drag vilka vcntilationssystetn som före— kommer i befintliga hus.

Centrala bestämmelser för ventilation av bostadshus kom först 1946 genom Kungliga Byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan

• Sida 41
•  Original

Prop. 1979/30: 97 41

(BABS 1946). Före denna tidpunkt fanns föreskrifter om ventilation i lokala byggnadsordningar. .

Redan 1916 krävde Stockholms stads byggnadsnämnd att varje bostads- rum skulle förses med separat s_iälvdragskanal. 1 kök och badrum skulle givetvis ocksä fränluftskanalcr finnas. ] badrum krävdes dessutom en separat tilluftskanal av självdrz-tgstyp.

Ända fram till 1940-talet krävdes att självdragskanaler skulle dras sepa- rata ända upptill skorstenskrönet.

1 bestämmelserna om (läktventilation, som då tillkom angavs att endast fränluftskamtler frän kök och badrum erfordrades. Övriga rum skulle förses med springventiler eller öppningsbeslag pä fönster. Dörrar mellan dessa rum och kök respektive badrum skulle förses med erforderliga springor för att luften skulle ges möjlighet att passera även vid stängda dörrar. 1 bestämmelserna om liäktvcntilation var det fränluftsmängderna frän kök (80 m'l/h) och badrum (60 m3/h) som bestämde luftväxlingcn frän lägenheten i sin helhet. Dessa ltlftllöden gav 1.2 oms/h för lägenheter om 1 rum och kök och 1.0 oms/h för lägenheter med 2 rum och kök. För lägernheter om 5. rum och kök godtogs ().5 oms/h. Detta ansågs acceptabelt med tanke på att boendetätheten minskadcju större lägenheten var.

Bestämmelserna om lläktventilation i Stockholms stad bibehölls i stora dragi BABS 1946. BABS 1950. BABS 1960 och SBN (Svensk Byggnorm) 1967. 1 SBN 1967 krävdes dock att luftväxlingen skulle relateras till lägen- hetsytan. Enligt SBN krävdes anordningar för en luftväxling av 0.7 omslh. 1 SBN 19,75 krävs anordningar för en luftväxling av 0.5 oms/h. 1 stor utsträckning ställs krav på att såväl tilluftsdon som fränluftsdon skall vara reglerbara. i många fall till helt stängt läge. Den boende skall ha stora möjligheter att själv reglera sin luftväxling.

Kraven på system för självdragsventilation har förändrats på sådant sätt att det accepterats att kanaler dragits samman till gemensamma kanaler. Frän BABS 1946 och framåt krävdes endast att kanaler frän skilda lägen- heter skullc dras separata.

Självdragsventilation för såväl enbostadshus som flerbostadshus har accepterats ända fram till och med SBN 1.967. 1 SBN 1975 accepteras självdragsventilation endast i enbostadshus och flerbostadshus upp till och med två våningar. ! förslag till SBN 1980 krävs flz'iktventilation och 0.5 orns/h i alla bus.

Äldre hus med självdragsventilation som är försedda med helt vertikala kanaler. kanaler från varje rum och kanaler som dragits i anslutning till varm rökkanal torde i samband med att husen är relativt otäta ha goda förutsättningar för att erhålla en hög luftväxling åtminstone under den kalla årstiden.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1979/80: 97

5.1.3 Allmänt om ventilation

Radon i bostäder kommer främst från två källor. nämligen frän marken och frän byggnadsmaterial. Byggnadens konstruktion och den ingående mängden radonavgivande material har naturligtvis stor betydelse för ra- donhalten i de enskilda bostadsrummen. Ventilationen har avgörande be- tydelse för radonhalten som framgår av följande diagram. Det är förhållan— devis enkelt att öka ventilationen och ätgärder mot höga radonhalter i bostäder bör därför i regel främst inriktas pä att förbättra ventilationen. Gamnmsträlningen päverkas inte av luftomsättningen. Radonhalt

Bel/m3

( 10004

can: . md- Lviede 600 ' .

4-—-_-— exempel. på hus med exet: hög udouhll:

1 . 1 . l . l . 1 . aan 1 1 . 1- 1 ___—_ trä utan källare x. 2— m:! med beeangkäuan 1 eLLe: Elecboscldshus .x av betong eller tegel . l 3.....-...._ skiner-baserad gasbe— .

Luttomeluntng leonhallenx beroende av qulmnxä”ningen för hus byggda av olika nmterial. Teoretiska ln'rä/t'ninyar anpassade lill ett begränsat antal .t'mnlidiga mätningar (ll' radon/tall och lafitmtsätlning. Vanligen är radandarterhalten cirka hälften av ra- donhalten. Vid lägga lldhnnxältningar kan radandt'nlerhallen vara nästan lika hög som radon/tallen.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1979/80: 97 43

Något förenklat kan sägas att radonhalterna är omvänt propm'tionclla mot luftomsättningen. Det betyder att om man ökar luftomsättningen till det dubbla. minskar radonhalten till hälften.

Vid läg luftomsättning. dvs. frän 0.25—ca 0.1 omslh erhålles 2—5 gånger högre radonhalter än vid den numera rekommenderade minsta luftomsätt— ningen 0.5 oms/h.

Hus i Sverige med mycket höga radonhalter är byggda av alunskifferba- serad gasbetong eller på särskilt radioaktiv mark (alunskifferaska).

Vid läga luftomsättningar kan radonhalten bli onödigt hög även i hus byggda av betong eller tegel.

1 Norden mäste bostäderna värmas upp under stora delar av året. För att undvika värmcförluster minskas luftomsättningen genom att fönster och dörrar stängs och husen tätas. Härigenom blir luftomsättningen inomhus lägre än i flertalet andra länder. Undersökningar har visat att luftväxlingcn i svenska hus varierar från under 0.1 till över 1.0 oms/h dvs. minst 10 gånger. Radonhalten och därmed stråldosen varierar ungefär lika mycket.

1 hus. som till större delen är byggda av skifferbaserad gasbetong och nu har mycket dålig luftväxling. kan radonhalten bli ända upp till 30 gånger högre än landsmedclvärdct.

Strålningen på grund av radioaktiva ämnen har ökat i svenska hus och särskilt uppmärksammats genom att man under de senaste decennierna och framför allt efter oljekrisen 1973 strävat mot energisnålare hus och dä önskat minska ventilationen. Därtill kommer att stenbaserat byggnadsma- terial med visst radiuminnehäll har använts mer och mer. Särskilt den skifferbaserade gasbetongen som tillverkats mellan 1929 och 1975 har gett upphov till höga radondotterhalter inomhus.

Med hänsyn till luftkvaliteten frän hälsosynpunkt föreskrivs i Svensk byggnorm att luftomsättningen i bostäder inte får vara lägre än ().5 oms/h i hus med fläktVentilation. Vid sjt'ilvdragsventilation erhålls enligt gällande föreskrifter ofta lägre luftomsättningar. men i förslag till ny byggnorm ställs ett generellt krav på 0.5 oms/h i alla bostäder.

För att spara energi är det önskvärt att hälla luftomsättningen så låg som möjligt. Från energisparsynpunkt föreskrivs i Svensk byggnorm en luft— växling av högst 0,5 oms/h. Luftomsättningen 0.5 omslh är således en nivä som tillgodoser såväl energisparande som en för individen tillfredsställa-m- de luftkvalitet från hälsosynpunkt.

5.1.3 Tekniska åtgärder för att minska raa'tmdvtterltalten genom ökad ventilation

Vid mycket låg luftomsättning. 0.1—0.2 omslh. blir som nämnts radon- dotterhalterna relativt höga i stenhus och kan uppgå till mycket höga värden i hus med alunskifferbaserad gasbetong eller grundlagda på alun- skiffermark. Sådana läga luftomsättningar förekommer i hus med själv-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1979/80: 97 44

dragsventilation eller med lläktvcntilation som fungerar däligt. En ökning till (1.5 oms/h i alla svenska bostäder skulle ge säväl bättre genomsnittlig luftkvalitet som en lägre genomsnittlig radondotterhalt.

Socialstyrelsen har uppmärksammat detta. men har ännu inte funnit praktiska lösningar för att åstadkomma en sådan ökning i alla befintliga svenska bostäder. Detta beror pä de tekniska. ekonomiska och administra- tiva problem som är förknippade härmed.

Det som nu sktllle behöva göras är att informera fastighetsägare om och genom de lokala myndigheterna se till att installationerna i fläktventilerade hus justeras så att luftomsättningen blir minst 0.5 oms/h och att kanaler. ventiler och luftintag i hus med självdragssystem ses över så att de funge- rar pa avsett vis. Härigenom kan radondotterhalten i mänga svenska bostäder minskas till acceptabel nivå för individen.

De ytterligare ventilationstekniska åtgärder som erfordras i hus med särskilt höga radondotterhalter är att installera lläktsystem i självdragsven— tilerade hus och att öka luftomsättningen över 0.5 oms/h i fläktventilerade hus.

1 bilaga 5: 1 och 513 (ej medtagna här) redovisas tekniska problem och ätgärder beträffande ventilation utförligare.

5. 1.4 i'l'l_v'rzdi_elicternas åtgärder

Hälsovärdsnämnden kan redan idag kräva att luftomsättningen i bostä- der med fläktventilationssystem aldrig får understiga 0.5 oms/h. Vidare kan krävas att befintliga självdragssystem sätts i funktion. Detta framgår av en komplettering till "Sanitära krav på våra bostäder" som är råd och anvisningar om ventilation i bostäder (se bilaga 5:2. ej medtagen här).

Om nämnda åtgärder i fråga om ventilation genomförs löses många problem.

— Befolkningens samlade stråldos genom radon och dess dotterpro- dukter minskar

— andra olägenheter och risker. t. ex. dålig lukt och hög luftfuktighet. som kan ge kondens och mögel minskar

— uppspärningsarbetct och åtgärder kan koncentreras till de byggnader som trots dessa åtgärder kan ha en hög radondotterhalt.

Hälsovärdsnämnden kan kräva att fastighetsägaren låter undersöka och justera ett lläktvcnlilationssystem i sitt hus så att det fungerar normenligt. Härvid kan nämnden stödja sig på så 15. 16. 20.71 och 72 i hälsovårdsstad- gan (SFS 1958: 663) samt ovan nämnda råd öch anvisningar om ventilation i bostäder, som är myndighetsföreskrifter. En generell ätgärd med krav på att fastighetsägaren låter undersöka. justera och rapportera resultatet be- träffande lläktvcntilationen till hälsovårdsnämnden är möjlig att genomfö- ra.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1979/80: 97 45

Hus med självdragssystem. som ofta har höga radonhalter pä grund av läg luftomsättning. bör späras tipp i första hand. För mänga av dessa hus kan det antagligen komma att visa sig nödvändigt att kräva installation av fläktventilationssystem. Genom forskningsprojekt som päbörjats i samar- bete mellan strålskyddsinstitutet och byggnadsforskningsinstitutet och byggforskningsrädet kommer det att finnas bättre underlag för att mer i detalj ange vilka åtgärder som är lämpliga och effektiva.

Hälsm'ärdsnämnderna bör tills vidare kunna kräva de specifika åtgärder som behövs i varje särskilt fall med stöd av hälsovårdsstadgans bestäm- melser om sanitär olägenhet.

Utredningens förslag En ordentlig översyn bör göras av vcntilationssystemen i byggnader där människor stadigvarande vistas för att få ventilationen att fungera pä avsett vis. Dä bör radonproblemet för den enskilda individen inte vara speciellt stort i hus som har en luftomsättning på minst 0.5 oms/h. Återstående riskhus bör bli föremål för speciella undersökningar och åtgärder.

5.2 Spårning av riskhus

Under det senaste halvåret har ett stort antal personer hört av sig till lokala myndigheter främst till hälsovårdsnämnder med förfrågningar rö- rande. radon. Även centrala myndigheter. främst statens strålskyddsinsti- tut. har mottagit telefonsamtal och skrivelser där människor uttalat oro för radon i sina bostäder. De centrala myndigheterna har besvarat frågor och skickat informationsmatcrial samt hänvisat till hälsovårdsnämnderna. 1 "Information om strålning i befintliga byggnader" som utgivits i februari 1979 av socialstyrelsen. statens planverk och statens strälskyddsinstitut har hälsovårdsnämnderna uppmanats att registrera anmälningar om hus som kan befaras ha särskilt höga radonhalter. Avsikten med denna regist- rering är att underlätta fortsatt arbete med att aktivt spåra upp byggnader där särskilda åtgärder kan visa sig nödvändiga. Hos hälsovårdsnämnderna finns sålunda förteckningar över fastigheter och personer som själva aktivt sökt kontakt för att meddela att de befarar hög radonhalt i bostäder.

Utredningen har funnit att den spontana rapporteringen från allmänhe— ten bör följas upp med en aktiv uppspärning av riskhus dvs. sädana befintliga hus där det finns anledning misstänka att radondotterhalten överstiger det provisoriska gränsvärdet.

5.2.1 Spårningxurbelels genom/Firande

Det finns många olika möjligheter att lägga upp ett lokalt program för att spåra upp "riskhus". Olika metoder kan kombineras beroende på vilka

• Sida 46
•  Original

Prop. l979/80: 97 46

förutsättningar som finns i den enskilda kommunen och i olika delar av kommunen. Pä utredningens initiativ utförs ett försök att spara hus med höga radonhalter pä grund av byggnadsmaterialet i Uppsala kommun. Försöket bedrivs i samarbete mellan hälsovärdsnämnden i Uppsala. soci— alstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning för att spåra hus och för att vinna erfarenheter av olika metoder. Försöket kommer att redovisas i en rapport som sammanställs av socialstyrelsen under sommaren. Upp- spärningsarbetet bör anpassas efter olika kommuners förutsättningar. Principen för uppspärning av "riskhus" bör — förutom att spara riskhus — också vara att successivt utesluta hus där höga radondotterhalter är mind- r'e sannolika.

5.2.2 Kurmmrcriul m'li uar/zvarit"/(ningar beträffande gumm(mini/ning ()(/l radmtavgr'ing från mark

Genom SGch geologiska kartering är det i stort känt var i Sverige skiffrar och graniter med högre uran- och toriuminnehäll än normalt före— kommer. Se bilaga 2:2 (ej medtagen här). Bl.a. finns det tillförlitliga geologiska kartor över Närkes. Västergötlands och (")stergötlands alunskif— feromräden. På dessa har dock inte alunskiffrar med särskilt hög radioakti- vitet urskiljts och inte heller framgår det av dem om fragment av alun- skiffer förekommer i jordarterna.

Viss sådan information finns emellertid i underlagsmaterialet till kar- torna. Detta material kan användas för att framställa GEO—strälningskar- tori skala l:5()(lt)tl som översiktligt visar var risk finns för förekomster av bergarter och jordarter med högre radioaktivitet än normalt. Se bilaga 2: 2 och 4: I (ej medtagna här). GEO—strälningskartorna avses att användas som ett första underlag vid planering av mark för byggnadsändamäl och för spärning av hus byggda på mark med risk för särskilt hög radioaktivitet.

För det fortsatta planeringsarbetet kan över områden som klassats som riskomräden mer detaljerade geologiska kartor behövas. Framställningen av sådana kartor torde som regel fordra ytterligare geologiska undersök— ningar.

Det bör observeras att i närheten av områden. där sädana bergarter förekommer i berggrunden. kan fyllnadsmassor som fraktats till bygg- platser utgöra en strälningskälla som inte framgår av kartorna. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de högar av s. k. rödfyr som finns i anslutning till gammal alunskifferbränning. Sådan rödfyr har ofta använts som f_vll- nadsmaterial och även som isolering i väggar och bjälklag.

] bilaga 2:12 och 41l (ej medtagna här) redovisas dessa kartor och erforderliga undersökningar närmare.

5.2.3 Kunskaper inom kommunerna

lnnan ett uppspärningsarbete med hjälp av utomstående päbörjas bör man inom en kommun inventera vilka kunskaper som finns lätt tillgängliga. En erfarenhet är att det torde vara tidsödande och föga givande att syste-

• Sida 47
•  Original

Prop. l979/80: 97 47

matiskt gå igenom byggnadsnämndens arkiv. l byggnadslt.ivshandlingar finns i regel inte angivet om vilken typ av gasbetong som använts. lnom en kommun kan finnas kunskap hos olika personer om vilka hus som är uppförda i skifferbaserad gasbetong. Personer med erfarenhet av hur ett samhälle har bebyggts kan visa sig mycket värdefulla. En yrkesgrupp som har goda kunskaper om ventilationen i hus och vid sitta regelbundna inspektioner kan utföra kontroll av funktioner hos ventilationssystcm är skorstensfejarna.

5.2.4 .it-linning ut' gant/nmini/ningji'ån bil

För att spara tipp hus byggda i alunskifferbaserad gasbetong och hus byggda på särskilt radioaktiv mark. t. ex. högar av rödfyr. kan bl. a. SGU utföra mätningar av gammasträlningen frän bil. Metoden bygger på att bl.a. radiumhaltiga byggnadsmaterial sänder ut gammastrålning som kan påvisas med mycket känsliga mätinstrument. Raditinthaltiga byggnadsma— terial avger radon. som kan medföra risker. Trots den metodutveckling som pågår finns det för närvarande ingen radon- eller radondottermätme- tod. som kan utnyttjas i stor skala i det inledande skedet i en spårning. Byggnadsmaterialets förmåga att avge gammastrålning kan därför utnytt- jas i första hand. Det är möjligt att köra genom bebyggelsen och registrera ganimasträlningen frän byggnader inom 20—25 meters avstånd från bilen. varvid hus med skifferbaserad gasbetong i ytterväggar kan urskiljas.

Metoden har prövats försöksvis dels i Malå och Luleå av SGU. dels i Uppsala i samarbetet mellan kommunens hälsovärdsnämnd. socialstyrel- sen och SGU.

Nackdelen med metoden är att endast radioaktivt material i ytterväggar upptäcks och att det kan vara svårt att upptäcka husgrunder som avger strälning om endast en mindre del sticker tipp ovanför markytan. Man kommer ocksä att registrera mänga fler hiis än som kräver ätgärd. Uppfölj- ningen av bilmätningen kan därför komma att kräva stora resurser.

Sammanfattningsvis har bilmätningsmetoden fördelar genom hög kapa- citet för att spära flertalet hus med alunskifferbaserad gasbetong i ytterväg- garna. Metoden kräver ingct engagemang hos hyresgäster eller fastighets- ägare så länge ingen uppföljning görs. Den bilburna gammamätaren är mest lämpad för spärning i tätorter.

5.2.5 Ilundinstrimn'nl för gunintuslråfning

Ett sätt att undersöka gammasträlningen i byggnader särskilt i glesbe- byggelse är att använda handinstrumcnt för mätning av strålningen.

Med hjälp av ett handinstrumcnt kan en undersökare fä samma slags s 'är som erhålles med den bilburna gammamätaren. dvs. om byggnadens ytterväggar avger mycket gammastrålning eller inte. Svagheten hos meto— den ligger i att den har låg kapacitet. Metoden lämpar sig bäst för spårning i glesbebyggelse.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1979/80: 97 48

Det är också möjligt att vid en undersökning inomhus med handinstru- ment bestämma och uppskatta materialets radioaktivitet. Altinskifferba- serad gasbetong som har en typisk gräblä färg kan även upptäckas vid besiktning.Detta katt ske genom ett enkelt borrprov. Borrprovct är värde- fullt om inte någon annan undcrsökningsmctod finns till hands. Mätningen med gammamätare har den fördelen att den även ger besked om hur radioaktivt materialet är.

Mätning med handinstrumcnt ger ett bra underlag för att bedöma om ett misstänkt hus kati ha sä höga radonhalter att ytterligare undersökningar erfordras. Mätning med handinstrumcnt får ses som en uppföljnigsmetod i dehus som givit utslag vid bilmätning eller som av andra skäl misstänks ha hög radondotterhalt.

SGU förfogar över ungefär 200 mätinstrument som utnyttjas för uran- prospektering under sommarhalvåret. Efter sommarens prospektering kan dessa instrument hyras hos SGU.

Dosimetrar för gammasträlning ger i förhållande till kostnaden begrän- sad information vid spärningsarbete.

5.2.(1 Ulide/"söknian och nu'irning (iv nmn'riul. radon och ventilation [ risk/ms

För att kunna ge underlag för beslut om åtgärder i de funna misstänkta "'riskhusen" bör hälsovärdsnämndernas tjänstemän göra en bedömning av radonhalten. Det är möjligt att grovt beräkna radonhalten om man känner ventilationen och htir stor del av huset som är byggt av radiumhaltigt byggnadsmaterial. t. ex. skifferbaserad gasbetong.

En förteckning över hustyper i vilka det kan ha använts bl. a. skifferba- serad gasbetong i sådan omfattning att särskilt hög radonhalt föreligger kommer att utarbetas av planverket.

Hittills använda metoder för att mäta radon- eller radondotterhalten i hus är kostsamma och tidsödande. När endast enstaka prover tas bör som framgätt av det tidigare säväl radon— eller radondotterhalten som luftom- sättningen mätas.

Det är viktigt att befintliga ventilationssystem kontrolleras och i före- kommande fall sätts i funktionsdugligt skick innan omfattande mätningar av luftomsättningen genomförs.

En intressant metod att mäta radondöttrar med alfakänslig spärfilm har utvecklats i samarbete mellan fysiska och radiofysiska institutionen vid Lunds universitet. Metoden är inte helt utprovad i stor skala men kan om något halvär vara användbar för preliminära mätningar i hus där höga radondotterhalter misstänks. ] samband med spårningen i Uppsala prövas denna metod att mäta radondotterhalter. Genom att under en mättad hänga upp en spärf'ilm som är känslig för alfasträlning kan den genomsnittliga halten av radondöttrar mätas. Om metoden visar sig användbar uppfyller den de flesta krav som bör ställas. Den är enkel. billig. lämplig i stor skala och ger ett niånadsmedelvärde.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1979/80: 97 49

Resultatet av försöket med spärfilm kommer att redovisas i rapporten om spärningen i Uppsala. Statens provningsanstalt är beredd att utveckla metoder för att kunna ställa alfakänslig spärfilm till kommunernas förfo— gande och ocksä svara för utvärdering av filmerna.

5.2.7 Gem'nnjå'irmtde av .rpårniltgsurlwtct

Spärningen av hus med höga radondotterhalter torde normalt kunna genomföras i tvä etapper.

Etapp f

Översiktlig kartläggning av hus som kan misstänkas ha höga radon- eller radondotterhalter och uteslutning av hus eller bebyggelseomräden som ej har höga radondotterhalter.

Följande spärningsmetoder eller kombinationer av dessa kan tillämpas:

l) Registrering hos hälsovårdsnämnden av anmälningar frän fastighets— ägare och hyresgäster.

2.) Insamling av uppgifter frän byggnadsnämnden. materialleverantörer. projektörer. kontrollanter. skorstensfejare m.fl.

3) Kartläggning av hus med utvändiga ytterväggar av skifferbaserad gasbetong med hjälp av bilburen eller handburen gammamätare.

4) Undersökning av strålrisk i sådana hus som energibesiktigas genom kommunens försorg.

5) Studium av s.k. GEO—strålningskartor.

Etapp 2

Följande metoder kan tillämpas vid noggrannare bedömning av aktuell radondotterhalt i misstänkta hus.

a) indirekt bestämning av radondotterhalter genom bedömning eller mätning av såväl andelar skifferbaserad gasbetong i stommen eller radon- avgången från mark eller vatten som luftomsättningen samt jämförelse med uppmätta eller beräknade radondotterhalter redovisade i en särskild förteckning eller

b) direkt mätning av radondotterhalten. Bedömningarna eller mätningarna i etapp 2 blir resurskrävande. om inte enkla metoder kan användas. 1 fall a) bör en enkel och tillräckligt noggrann metod för bedömning av luftväxlingcn utarbetas. Andelen skifferbaserad gasbetong i stommen kan bedömas vid besiktning. men mäts enklast med handburen gammamätare. En typhuskatalog med ungefärliga radondotter- halter vid olika hustyper. byggnadsmaterial och luftväxling kommer att utarbetas av planverket i samarbete med strålskyddsinstitutet. l fall b) torde metoden att mäta radondöttrar med alfakänslig spärfilm — om för- söksverksamheten i Uppsala visar att metoden är praktisk — vara att förorda.

4 Riksdagen l979/80. [ saml. Nr 97

• Sida 50
•  Original

Prop. 1979/sn; 97 50

5.3 Tekniska och andra åtgärder för att minska gammastrålning och radon- dotterhalter i byggnader

Åtgärderna är i princip följande:

Ventilationstekniska åtgärder i befintliga hus för att genom ökad luft— växling minska radondotterhz'ilten inomhus.

Byggnadstekniska åtgärder i och intill befintliga hus för att minska radonavgängen fri-in material i byggnadsstommen och från jord. berg och fyllningar under och intill byggnaden.

Ändring av lokalanvändning i befintliga byggnader för att undvika att personer under längre perioder vistas i rum. t. ex. sovrum i källare. med hög gammastrålning och radondotterhalt.

Byggnadstekniska atgärder vid nybyggnad föratt minska strålningen och radonavgången frän undergrund av jord. berg eller fyllning. Åtgärderna kan ges som råd och anvisningar för planering och byggande och tillämpas som villkor i detaljplaner eller i byggnadslov för enskilda hus.

I bilaga 5: 3 (ej medtagen här) redovisas de åtgärder som kan kommai fråga närmare.

6. Ansvarsfördelningen mellan centrala. regionala och lokala organ samt fastighetsägare

6.1. Centrala myndigheter

De centrala myndigheternas uppgift då det gäller radonfrägorna bör vara att utarbeta föreskrifter och allmänna räd samt att informera regionala och lokala myndigheter om uppspärning och åtgärder. Det bör även tillkomma dessa myndigheter att genomföra övergripande undersökningar och att initiera forsknings- och utvecklingsarbete. För att finansiera åtgärder i hus kan ett system med län och bidrag bli nödvändigt.

Vissa av utredningens förslag är förknippade med kostnader utöver de ramar som är givna för respektive myndigheter.

Utredningen föreslår att SGU får i uppdrag att framställa s.k. GEO- strälningskartor i skala 1:50000 som översiktligt visar var i landet det förekommer berggrund och jordarter med särskilt hög radioaktivitet. Des- sa kartor är avsedda att fungera som ett första underlag för fysisk planc- ring. Den totala kostnaden för dessa kartor har av SGU beräknats till ca 250000 kr. Se bilaga 2: 2 (ej medtagen här).

lnom vissa områden där alunskiffer förekommer är de geologiska förhål- landena dåligt kända. För att framställa tillförlitliga kartor över dessa områden behövs geologiska flygmätningar främst av radioaktiviteten. Kostnaderna för flygmätningar av de mest angelägna områdena har av SGU beräknats till 2 milj. kr.

För det fortsatta arbetet inom utredningen med bl. a. underlag för defini-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1979/80: 97 St

tiva gränsvärden förutsätts utredningsinsatser vilka inte torde rymmas inom myndigheternas anslagsramar. Utredningen avser att inom en snar framtid komma med förslag om medelsbehov för sådana utredningsin— satser.

6.2. Regionala organ

Länsstyrelserna bör vara samordnande organ då det gäller länsinvente- ringar av särskilt radioaktiv mark. Framställning har inkommit till jord- hruksdepartementet frän länsstyrelserna i Kalmar och Skaraborgs län rö- rande medel för sädan inventering. Enligt utredningens uppfattning bör de GEO—strälningskartor som utredningen fi.")rordar att SGU fär sammanstäl- la. användas i första hand. Se bilaga 2: 2 (ej medtagen här).

Länsläkarväsendet bör medverka i utbildningen av hz'ilsovz'irdsnz'imnder- nas och byggnadsnämndernas personal och stå till förfogande som regio- nalt rädgivande organ i hygieniska frägor.

6.3. Lokala organ

De insatser som lokalt bör göras och som avser byggnadsomräden och enstaka fastigheter kommer att ävila kommunerna.

Vid planering enligt byggnadslagstiftningen inom områden där marken har förhöjd radioaktivitet bör särskilda undersökningar göras. Se bilaga 4: ] (ej medtagen här). Dessa undersökningar får anses vara sådana utred- ningar som enligt byggnadsstadgan skall åtfölja planförslag vid ansökan om fastställelse.

Vid ny- och ombyggnad svarar byggnadsnämnden efter samråd med bl.a. hälsovårdsnämnden för kontroll och tillsyn av mark. material och ventilation och beaktar då även problem i samband med strälning.

Uppspårningen av befintliga hus där höga halter av radon och radon- döttrar i bostadsutrymmen kan förmodas förekomma bör utföras av hälso- vårdsnämnderna och byggnadsnämnderna.

Hälsovårdsnämnden har att bedöma om sanitär olägenhet föreligger till följd av strålning och i sä fall rekommendera eller kräva åtgärder. Arbetet bör ske som ett led i nämndens myndighetsutövning. Hälsovärdsnämnder- na är redan härt belastade och ungefär hälften av landets hälsovårdsnämn- der har endast en tjänsteman. För att nämndernas tjänstemän skall kunna utföra spärningsarbetet kommer resursförstärkningar att behövas i vissa kommuner Linder en övergångstid.

Efter det att försöksverksamheten i Uppsala kommun utvärderats är det möjligt att bättre beräkna kommunernas kostnader för spårningsarbetet. Det ingår inte i utredarens uppdrag att lämna förslag till finansiering av detta arbete. Detta förutsätts. liksom annan ny eller utvidgad verksamhet

• Sida 52
•  Original

Prop. 1979/80: 97 57

komma att beaktas vid de årliga överläggningarna mellan regeringen och kommunförbundet angående det samhällsekonomiska utrymmet för den kommunala verksamheten.

6.4. Fastighetsägare

l de hus. som uppspåras och som även efter generella åtgärder såsom intrimning av ventilationssystem fortfarande har för höga halter av radon och radondöttrar. måste andra åtgärder vidtas t. ex. installation av effekti— vare ventilationssystem i självdragsventilerancle hus. Det är primärt fas- tighetsägaren som svarar för kostnaderna härför. Det får dock anses rim- ligt att staten är beredd att ge lån och bidrag. Utredningen avser åter- komma i denna fråga.

7. Forsknings- och utvecklingsarbete

När strålskyddsinstiutet föreslog en utredning om åtgärder mot strål- risker i byggnader tog institutet upp forskningsbehovet som en väsentlig del av den kommande utredningens arbete.

I utredningens direktiv understryks också forskningens betydelse för att iframtiden få fram ett förbättrat underlag för bedömningen av hälsorisker.

Utredningen bör därför enligt direktiven pröva vilka åtgärder. som behö- vcr vidtas för att ett samlat forskningsprogram vad gäller riskerna med strålning i byggnader och åtgärder för att komma till rätta med dessa risker. skall komma till stånd. Studier av vilka stråldoser som är relevanta för bedömningen av hälsoriskerna samt sambandet mellan stråldos och hälsorisker liksom samverkanseffekter med luftföroreningar kan i framti- den ge ytterligare underlag för det fortsatta arbetet med att minska strålris- kerna i byggnader.

De forskningsuppgifter vilka har väsentlig betydelse för utredningens bedömningar kräver alltjämt många års arbete. För att säkerställa att det finns underlag för utredningens beslut redan är l98l måste detta målinrik- tade forskningsarbete intensifieras omgående. Detta förutsätter en snabb lösning av finansieringen. Följande områden kan nämnas:

l. Kartläggning av det svenska bostadsbeståndet med avseende på ra- don som avgår från mark. byggnadsmaterial och vatten. Även andra bygg- nader än bostadshus bör undersökas.

2. Utveckling av tekniska metoder för att minska strålningen i byggna- der.

3. Undersökning av konsekvenserna av åtgärder mot strålning i bostäder och andra byggnader vid olika nivåer på gränsvärden.

4. Undersökning av självdragsventilationens variation och storlek under året. Främst bör 3-våningshus bli föremål för mätningar.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1979/80: 97 53

Det är också av Väsentlig betydelse att sambandet mellan strålningen i våra bostäder. befolkningens och individens stråldoser samt de negativa hälsoeffekter som kan uppkomma undersöks ytterligare. En undersökning av huvudproblcmet som är sambandet mellan radon. lungcancer och rök- ning tar minst tre år. Det är därför viktigt att forskningsarbetet kan inledas vid årsskiftet l979—80. En förstudie bör startas omgående för att ge förutsättningar för att starta undersökningen vid nämnda tidpunkt. När förstudien avslutats kan utredningen ge en säkrare bedömning än i dag av om undersökningen är möjlig att genomföra och hur stora resurser och hur lång tid som kan komma att krävas.

För att kunna övervaka gränsvärden och bedöma resultaten och åtgär- der behövs lämpliga mätmetoder för bestämning av bl.a. gammastrålning. radonavgång från mark och byggnadsmaterial. radondotterhalt samt luft- omsättning. Detta gäller i synnerhet enkla rutinmetoder.

Med medel från byggforskningsrådet och forskningsrådsnämnden pågår ett projekt som syftar till att beskriva kunskapsläget och ange forsknings- behovet ifråga om strålning i byggnader. Resultatet från detta arbete be- räknas föreligga in0m ett halvår.

Utredningen avser att inom några månader lägga fram ett samlat forsk- ningsprogram.

8. Information

Utredningen har särskilt beaktat att det finns en utbredd oro för strålning och radongas. Insikten om att man kan löpa en betydande risk att få lungcancer genom strålning i sin egen bostad bekymrar många.

Riskerna i bostäder bör självfallet mötas med åtgärder som minskar radonhalterna men det finns också ett uppenbart informationsbehov.

Informationsutbudet bör anpassas till olika gruppers behov. Det är önsk- värt att sa mycket material som möjligt finns tillgängligt när uppspårnings- arbetet inleds.

8.1. Information till lokala och regionala myndigheter

Planverket. socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet hari början av feb- ruari gemensamt utarbetat informationen "Strålning i befintliga byggna- der" vilken distribuerats till hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder. länsstyrelser m.fl. Ytterligare information till lokala och regionala myndig- heter om gränsvärden och åtgärder har planerats till förhösten.

8.1.1. Statens strå/skyddshus"titut

Institutet har tillsammans med byggforskningsinstitutet utarbetat flera vetenskapliga rapporter om strålning i bostäder. Se bilaga 3 (ej medtagen här).

• Sida 54
•  Original

Prop. 1979/80: 97 54

En omtryekning av broschyren "Strålning i våra bostäder". frän l976 pågår. På sikt behöver denna broschyr arbetas om.

8.1.2. Statens planverk

Planverket ger i sin publikation "Aktuellt från planverket" fortlöpande information bl. a. till byggnadsnämnderna rörande strålning i byggnader.

[ anslutning till Svensk byggnorm kommer kommentarer med viss infor- mation att ges ut.

En materialguide med färgbilder på gasbetong och andra byggnadsmate- rial av sten utarbetas för närvarande. Planverket samråder med strål- ' skyddsinstitutet och Sveriges geologiska undersökning i denna fråga. Ma-

terialguiden är avsedd att distribueras bl. a. till byggnads- och hälsovårds- nämnderna för att användas som en hjälp vid undersökningar av material i hus.

I samarbete med strålskyddsinstitutet kommer planverket att utarbeta en förteckning över uppmätta och bedömda radondotterhalter i olika hus- typer byggda av olika material och med olika luftomsättningar.

8.1.3. Sat'i(tl.s't_t-'r'els'wt

En sammanställning av erfarenheter från försöket i Uppsala att spåra hus med höga radonhalter kommer att redovisas i en rapport från socialsty- relsen och hälsovårdsnämnden i Uppsala kommun. De informationsaktivi- teter som ingick i arbetet kommer också att tas upp.

Styrelsen har informerat länsläkarväsendet och vissa hälsovårdsnämn- der genom kurser om radon i bostäder. I denna kursverksamhet har även planverket. strålskyddsinstitutet. SGU och statens institut för byggnads- forskning bidragit med informationsmaterial och föreläsare.

8.l.4 Regionala hit"/sm'årdsfi'irbmul och kmnmmt/örhInn/ers länsavdel- ningar

Kommunförbundets länsavdelningar och vissa regionala hälsovårdsför- bund har ordnat kurser främst för hälsovårdsnämndernas förtroende- och tjänstemän. Det är önskvärt att övriga förbund och länsavdelningar ordnar liknande kurser.

8.2 Behov av informationsmaterial

I det följande lämnas förslag till några grundläggande aktiviteter. Det får ankomma på berörda centrala myndigheter och kommunförbundet att tillsammans framställa erforderligt informationsmaterial med förslagsvis under följande rubriker redovisat innehåll. Dessa aktiviteter torde i huvud- sak kunna finansieras inom ramen för myndigheternas tillgängliga informa- tionsanslag. Resursförstärkning bl. a. från nämnden för samhällsinforma- tion kan komma att behövas.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1979/80: 97 55

8.2.l Allmän ha.;f'oldf'r

En folder som innehåller grundläggande och allmän information om markförhållandcn. byggnadsmaterial. kontrollmöiligheter. åtgärder etc. bör framställas. Den bör även beröra llerbostadsfastigheter. Foldern bör finnas tillgänglig hos byggnads- och hälstwårdsnämnder samt andra kom— munala organ.

8.2.2. Injbrmalimtsjirlden/'är tigare till småhus med radonproblem

En informationsfolder för småhusägare bör ge utförligare information än den allmänna basfoldern. Innehållet bör omfatta lämpliga och effektiva åtgärder för att minska radonhalterna.

Därvid beaktas energisparproblematiken. Det gäller också problemet radon — rökning. Frågor om olika myndigheters åligganden bör även beröras liksom hur åtgärderna kan finansieras.

Foldern kan eventuellt kombineras med ett enkelt besiktningsformulär. som kan användas vid inspektioner av bostäder.

Foldern och protokollet kan och bör lämnas till fastighetsägaren efter avslutad inspektion. Den bör underlätta den fortsatta kontakten mellan fastighetsägaren och de lokala myndigheterna.

8.2.3. Information till til/synsmyndigltetw'

De tjänstemän som svarar för tillsynen enligt hälsovårds- och byggnads- stadgan. liksom även konsttltcr som anlitas av kommuner och fastighets- ägare behöver en utförlig handledning och information rörande bl. a. un- dersökningar. spårning och tekniska åtgärder.

8.2.4. InformaIionsfolder till byggbranschen

Det finns ett behov av en enkel folder för materialtillverkare. byggvaru- handlare och byggare som ger grundläggande fakta om mark. byggnadsma- terial. ventilation och radonproblem vid nybyggnad och ombyggnad. Fol- dern bör utgöra en komplettering till byggnormens bestämmelser och rekommendationer.

9. Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen anser att strålskyddsinstitutet har belagt att hälsoriskerna på grund av förekommande höga stråldoser främst på grund av höga radondotterhalter är oacceptabelt höga i en del svenska bostäder. De åtgärder som bör vidtas är

att tillse att ny bebyggelse utformas så att hälsoriskerna minskas till rimliga nivåer med hänsyn till de svenska förutsättningama härför vad gäller radioaktiviteten i marken och vanliga byggnadsmaterial och

att minska radondotterhalten i de befintliga bostäder. i vilka hälsorisken är oacceptabelt hög.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1979/80: 97 56

(iriinsw'irclen

Utredningen anser att det nuvarande kunskapsnnderlaget kan läggas till grund för att föreskriva provisoriska gränsvärden som innebär att man med relativt enkla ätgärder redan nu kan reducera hälsoriskerna i väsentlig grad.

Förutsättningarna och möjligheterna att minska den samlade stråldosen till befolkningen genom strängare definitiva gränsvärden bör utredas var- vid förutom hälsoriskerna andra samhälleliga konsekvenser bör klarläggas närmare.

Utredningen räknar med att sådana undersökningar kan genomföras inom fem år och föreslår därför att provisoriska gränsvärden tillämpas under en S-ärsperiod.

Utredningen föreslår vidare på grundval av förslag som lagts fram från statens strålskyddsinstitut följande provisoriska gränsvärden.

Provisoriskt gränsvärde för gammastrålning för obebyggd mark föreslås bli

' > 100 1.1.th (gränsvärde) bebyggelse avräds 30— l()() " (undersökningsintervall) villkor för bebyggelse ges

Provisoriska gränsvärden för material och radondotterhalt vid nybygg- nad bör ges i form av index för gammastrålning och radiuminnehåll.

Vid ombyggnad bör radondotterhalten sänkas till så låga värden som rimligtvis är möjligt med enkla åtgärder. Provisoriskt riktvärde föreslås bli 200 Bq/m-ä

Provisoriska gränsvärden för radondotterhalt i befmtlig bebyggelse bör ges med hänsyn till den tid inom vilken åtgärder bör vidtas för att minska radondotterhalten. Den totala cxpositionen för radondöttrar'föreslås få ej överstiga 2000 Bqår/m'1 under femårsperioden. Detta innebär t. ex. att hus med >1000 Bq/m3 åtgärdas inom 2 är och hus med >40(l Bq/m3 åtgärdas inom 5 år.

Slrålningskurror

Kommittén föreslår att SGU får i uppdrag att framställa s.k. GEO- strålningskartor i skala 1:50000 som översiktligt visar var i landet det förekommer berggrund och jordarter med särskilt hög radioaktivitet. Des- sa kartor är avsedda att fungera som ett första underlag för fysisk planc- ring. De totala kostnaderna för dessa kartor har av SGU beräknats till omkring 250 000 kr.

lnom vissa områden där alunskiffer förekommer är de geologiska förhål- landena dåligt kända. För att framställa tillförlitliga kanor över dessa områden behövs geofysiska flygmätningar främst av radioaktiviteten. Kostnaderna för flygmätningar av de mest angelägna områdena har av SGU beräknats till ca 2 milj. kr.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1979/80: 97 57

Anvisningarför plan— och byggnadmrbt'lt'

Utredningen föreslår att statens planverk i samråd med socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet ger ut erforderliga anvisningar för planarbetet i vilka hänsyn tas till radonavgång frän mark. Utredningen föreslår vidare att planverket i Svensk byggnorm för in etforderliga bestämmelser med hänsyn till gammastrålning och radon i bostäder vid ny- och ombyggnad.

Åtgärder i befintliga byggnader

Utredningen föreslår att socialstyrelsen i samråd med strålskyddsinstitu- tet utfärdar erforderliga bestämmelser för begränsning av radonhalten i befintliga byggnader.

I de flesta hus kan radonhalten minskas till godtagbara värden genom ökad ventilation. Möjligheter till värmeåtervinning bör därvid beaktas. Även andra tekniska lösningar kan prövas. I vissa fall kan t.ex. byte av radioaktiv fyllning kring husen vara en lämplig åtgärd.

För att minska stråldosen för boende i hus med särskilt hög radonhalt föreslår utredningen

att ventilationssystemen i alla bostadshus ses över så att de fungerar på avsett vis med hänsyn till luftkvaliteten.

att alla bostadshus med någon form av fläktventilation börjusteras så att minst 0,5 omsättningar av luften per timme uppnås och

att hus med självdragsventilation där radonhalten inte kan nedbringas till acceptabel nivå förses med fläktstyrd ventilation.

Därmed tillgodoses förutom krav på minskad radonhalt krav även på luftkvaliteten från andra hygieniska synpunkter liksom även kraven på energihushållning.

Spårning av hus med hög radonhalt

Kommunerna rekommenderas att spåra upp hus där det finns anledning misstänka att radonhalten är för hög.

Utredningen redovisar flera olika metoder. en del av dessa prövas i ett försök i Uppsala kommun. Försöket väntas ge värdefulla erfarenheter och kommer att presenteras i en särskild rapport. Bland metoderna kan näm- nas mätning av gammastrålning från bil och en ny metod för enkel mätning av radondotterhalten.

Övriga förslag

lnformationsbehovet av såväl myndigheter som allmänhet är stort. Ut- redningen föreslår ett antal informationsaktiviteter.

Utredningen pekar på ett antal prioriterade forskningsuppgifter, vilka är en förutsättning för utredningens fortsatta arbete. Utredningen avser att lägga fram ett samlat forskningsprogram inom några månader.

Utredningen avser återkomma i vad avser finansiering av aktuella åtgär- der i hus.

• Sida 58
•  Original

_lordbruksdepartementet

Angående finansiering av kostnader för att sänka radon- dotterhalten i befintliga bostäder

1.1. Ventilationstekniska åtgärder

Enligt utredningens överväganden medför en luftväxling på minst 0.5 omsättningar per timme att radondotterhalten i de flesta fall kan hållas lägre än 400 Bq/m'l. En sådan luftomsättning är även önskvärd för att tillgodose allmänna hygieniska krav på luftkvalitet och är föreslagen att införas i Svensk byggnorm (SBN) som ett generellt minimikrav vid ny- byggnad av bostäder. En större luftomsättning kan dock under vissa för- hållanden bli erforderlig för att nedbringa halten radon och radondöttrar till en godtagbar nivå.

Ventilationen står för en stor del (30—6()%) av energiförlusterna vid uppvärmning av bostäder. Med hänsyn till kraven på energibesparing är det därför önskvärt att luftväxlingcn hålls på rimligt låg nivå. Minimikravet med hänsyn till luftkvaliteten är enligt SBN samtidigt maximikrav med hänsyn till energihushållningen.

1 hus med högre radondotterhalt än 400 Bq/m3 bör i första hand ventila- tionen förbättras. I)et finns skäl anta att många hus med självdragsventila- tion behöver förses med någon form av fläktventilationssystem.

Småhus med självdragssystem kan förses med central frånluftsfläkt sam- tidigt som komplettering sker med erforderliga tilluftsdon. System med värmeväxlare kan utan större byggnadstekniska åtgärder installeras i små- hus. Fördelen med värmeväxlare framför enbart frånluftsfläkt är att upp- värmningskostnaden för ventilationsluften och därmed energiförlusten kan sänkas till ungefär hälften.

Flerbostadshus med självdragssystem kan förses med centrala frånlufts- fläktar och kompletteras med tilluftsdon om så erfordras. Att förse flerbo- stadshusen med värmeväxlare kan bli mycket kostnadskrävande med tan- ke på de byggkostnader ett nytt kanalsystem för tilluften skulle medföra. Flerbostadshusen kan i stället förses med värmepump för att på så sätt ta till vara värme från frånluften och använda denna värme för att förvärma förbrukningsvarmvatten.

I flerbostadshus och småhus som har mekaniska ventilationssystem med 0.5 luftomsättningar per timme (oms/h) men i vilka radondotterhalten är högre än 400 Bq/m] bör. om så visar sig lämpligt, ventilationen ökas till en högre nivå än 0,5 oms/h för att nedbringa radondotterhalten till en godtag- bar nivå. I vissa anläggningar bör en ökning av ventilationen kunna ske genom smärre justeringar av anläggningen. Om ventilationssystemet inte är dimensionerat för högre luftomsättning än 0.5 oms/h måste förmodligen systemet byggas om.

1.2. Andra byggnadstekniska åtgärder

De byggnadstekniska åtgärder som utöver ökad ventilation är möjliga i befintliga byggnader för att minska radonhalten är till exempel utbyte av

• Sida 82
•  Original

Prop. 1979/80: 97 82

byggnadsmaterial som ger upphov till förhöjd radonhalt. isolering av mate- rialet för att minska radongasutströmning i rumsluften eller utbyte av eller isolering av radiumhaltigt material som utgör grund för huset eller som använts sotn återfyllning. Byte av byggnadsmaterial som har en bärande konstruktion är oftast så svårt och kostsamt att detta som regel inte är en framkomlig väg. Som regel är det lättare att beräkna såväl kostnader som effekten av de övriga åtgärderna.

De åtgärder. förutom förbättrad ventilation. som f. n. kan rekommende- ras är främst — utbyte av kraftigt radioaktiv jord eller fyllning intill källarväggar. — utbyte av kraftigt radioaktivt fyllningsmaterial i golv. — ventilation av kryputrymme under fribärande golv vid kraftigt radioak- tiv mark.

För att hindra radon som avgår från mark och byggnadsmaterial från att ge höga radondotterhalter i inomhusluften pågår försök med spärrskikt.

1.3. Kostnader för åtgärder

1 bilaga (här utelämnad) redovisas en inom planverket efter samråd med byggforskningsrådet gjord uppskattning av kostnader för åtgärder för att sänka radondotterhalten i bostäder.

Nuvarande underlag för bedömning av totala kostnader är ytterligt brist- fälligt. Osäkerhet råder således om berörda kvantiteter och om lämpligaste åtgärder.

För att få en mycket ungefärlig uppfattning om kostnaderna kan följande antaganden göras. Kostnaden per hus beräknas till 40 000—80 000 kronor.

Det kan antas att 200—2 ()00 hus ligger på alunskiffer och har en radon- dotterhalt på mer än 400 Bq/m'l. Dessa antaganden ger en total kostnad av lägst 8 milj. kronor (200 x 40000) och högst 160 milj. kronor (2000 x 80000). Kostnaden har uppskattats till 60 milj. kronor (1000 x 60 000). Osäkerheten i kostnadsberäkningarna beror främst på antalet hus som måste åtgärdas.

Förutom hus som ligger på alunskiffer behöver ett antal hus med kraftigt radioaktivt byggnadsmaterial åtgärdas.

Såvitt nu är känt behöver praktiskt taget inga flerfamiljshus eller fläkt- ventilerade småhus med sådant material åtgärdas särskilt för att radondot- terhalten skall understiga gränsvärdet 400 Bq/m'l. Erforderliga åtgärder i dessa hus torde normalt vara att se till att ventilationen fungerar på avsett och normenligt sätt. Kostnaderna härför bör bestridas av fastighetsägaren.

Aktuella hus för åtgärder är främst småhus med självdragsventilation och med stor andel alunskifferbaserad gasbetong i byggnadsstommen. Med stor andel avses här att 4 ä 5 av rummens 6 väggar, golv och tak har sådan gasbetong som stommaterial. Uppskattningarna av antalet sådana hus är mycket osäkra. Utredningen har angett antalet till 3 000 ä 15.000 hus. Försök till säkrare beräkning av antalet hus pågår.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1979/80: 97 83

Sådana effektiva åtgärder som att bygga om husen och byta ut stomma- tcrialen är det som nämnts bl.a. av kostnadsskäl f.n. inte rimligt att genomföra. Det är f. n. inte heller aktuellt att generellt rekommendera att radontätande skikt sätts upp på väggar. golv och tak för att hindra radon— gas att strömma ut i rummen. Ytterligare utredningar behöver genomföras om möjligheterna att sänka radondotterhalten i luften och om risk för byggnadstekniska skador när man sätter upp spärrskikt på väggarna.

Den åtgärd som f. n. kan rekommenderas är därför främst installation av flåktsystem i de självdragsventilerade småhusen. En sänkning av radon- dotterhalten till 200 Bq/m'l fordrar ofta en ökad luftomsättning. För att undvika stora energiförluster är det då rimligt att även installera värmeväx— lare. Kostnaderna för lläktsystem med värmeväxlare har uppskattats till omkring 20000 kronor per hus. Totalkostnaderna för 3 000— 15 000 hus uppskattas till 180 milj. kronor.

Sammanlagda uppskattade kostnader för alla hus som antas behöva åtgärdas torde komma att ligga i storleksordningen 250 milj. kronor.

Nämnda antal hus och kostnader avser befintliga hus med radondotter- halter övcr 400 Bq/m'l. Radonutredningen har även föreslagit att alla hus som byggs om under den närmaste S-årsperioden skall åtgärdas så att radondotterhalten blir högst 200 Bq/m3. Det ankommer på byggnadsnämn- den att vid ansökan om byggnadslov avgöra om ombyggnaden är av sådan icke oväsentlig art att åtgärder för sänkning av radondotterhalten skall krävas. Antalet berörda hus kan mycket grovt uppskattas till ett par tusen och totalkostnaderna till några tiotal miljoner kronor. Vid stor omfattning på ombyggnader för energibesparingar blir husantalet och kostnaderna högre.

Hur stora kostnader som tillkommer om andra hus i intervallet 200—400 Bq/m3 skall åtgärdas är oklart.

Effekterna pä driftkostnader m.m. har inte kunnat utredas i detta sam- manhang.