Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om kommunalekonomiska frågor inför år 1982.

Enligt regeringens bedömning krävs en dämpning av den kommunala verk- samhetens volymökning till ca 1 % år 1982 och en ytterligare förstärkning av statsbudgeten under budgetåret 1981/82.

Regeringen föreslår åtgärder för år 1982 som innebär en långsammare ök- . ning i kommunalskatteinkomsterna genom en höjning av det kommunala grundavdraget (1,7 miljarder kr.) och en minskning av det kommunala skat- teunderlaget från juridiska personer (1,0 miljarder kr.). Förslagen avser det underlag på vilket förskott på kommunalskatt och medelskattekraft beräk- nas. De innebär en motsvarande förstärkning av statsbudgeten. Resterande åtgärder avser specialdestinerade statsbidrag som föreslås minska med drygt 50 milj. kr. Samtidigt tillförs kommunerna ] miljard kr. genom att skatteut- jämningsreformen fullföljs. Netto innebär förslagen att kommunsektorns fi- nansiella utrymme år 1982 minskas medea 1,8 miljarder kr. i förhållande till läget om inga ändringar gjorts i nuvarande regler.

För att göra det möjligt för kommuner och landstingskommuner att full- följa den nödvändiga utgiftsdämpningen år 1982 måste staten avstå från att ålägga kommunerna uppgifter vilka leder till en ökad kommunal verksamhetsvolym. Regeringen kommer under våren att återkomma till över- väganden avseende omprövning av sådana tidigare fattade beslut som driver fram ökningar i verksamhetsvolymen.

[ propositionen föreslås att 100 milj. kr. avsätts för stöd i kompenserande syfte till ekonomiskt särskilt svaga kommuner samt ca 6 milj. kr. för att för- hindra stora inkomstbortfall för kyrkliga kommuner. Avsikten är att dessa medel skall fördelas vid prövning av extra skatteutjämningsbidrag.

TI Riksdagen 1980/81.'116. [saml. Nr 116

• Sida 2
•  Original

Prop. 1980/81:116 2

Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1981-02-26

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsråden Wikström, Wirtén och Boo

Proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1982

Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén anför.

1. Inledning

I min redogörelse för budgetförslaget för nästa budgetår (prop. 1980/81: 100 bil. 2) aviserade jag åtgärder som syftar till att begränsa det finansiella ut- rymmet för kommunsektorn för år 1982. Jag framhöll därvid att utrymmet bör minskas i en omfattning som går utöver vad enbart en statsfinansiell neutralisering av skatteutjämningsreformens sista del skulle innebära. Sedan dess har överläggningar med företrädare för kommunerna och landstings- kommunerna förevarit och jag avser nu att ta upp frågor om den kommunala ekonomin inför är 1982 till behandling. _

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för ekonomi-, utbildnings-och ' kommundepartementen samt med statsrådet Mogård.

2. Föredragandens överväganden

2.1. Samhällsekonomiska och statsfinansiella utgångspunkter

Den svenska ekonomin kännetecknas av betydande balansbrister som till avsevärd del är av långsiktig strukturell natur. Dessa balansbrister gör det svårt att nå de grundläggande målen för den ekonomiska politiken nämligen god tillväxt, full sysselsättning, låg inflation, rättvis inkomstfördelning och regional balans. [ besparingspropositionen (prop. 1980/81:20) hösten 1980 underströks de betydande problem det stora bytesbalansunderskottet innebär och att detta medför allvarliga följder för prisstabilitet och sysselsättning bå- de på lång och kort sikt. En primär uppgift för den ekonomiska politiken

• Sida 3
•  Original

Prop. 1980/81:116 3

måste därför vara att reducera underskottet i bytesbalansen. Den nuvarande utvecklingen måste således brytas, underskottet i bytesbalansen minskas och jämvikten i ekonomin på sikt återställas.

För att uppnå detta måste förutsättningar skapas för en industriell tillväxt och för en ökning av svensk industris andelar såväl utomlands som på hemmamarknaden. Detta ställer mycket stora krav på den ekonomiska poli- tiken. Eftersom bytesbalansunderskottet inte avspeglar en hög investerings- nivå utan en hög konsumtionstakt läggs en snabbt växande förräntningsbör- da på framtida generationer. Den ekonomiska politiken måste därför med nödvändighet inriktas på att hålla tillbaka en offentlig och privat konsumtionsökning. När det gäller den offentliga konsumtionen svarar kommunsektorn för närmare 70 % och för nästan hela ökningen. 1 årets fi- nansplan har närmare belysts de förutsättningar som gäller för den ekonomi- ska politiken det närmaste året. Jag finner därför inte skäl att i detta sam- manhang ytterligare beröra den aktuella situationen.

De problem som den svenska ekonomin står inför under den första hälften av 1980-talet har ingående belysts av 1980 års långtidsutredning (SOU 1980: 52). Utredningens analyser bekräftar att den ekonomiska politiken kommer att ställas inför utomordentligt stora krav om jämvikten i bytesbalansen skall kunna återställas under loppet av 1980-talet med bibehållen full sysselsätt- ning. Långtidsutredningens slutsatser understryker vikten av att besparings- propositionens strävanden att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen fullföljs. Särskild vikt måste därvid läggas vid åtgärder som syftar till att hål- la tillbaka den kommunala konsumtionsökningen. Långtidsutredningen vi- sar att det samhällsekonomiska utrymme som står till förfogande för den kommunala sektorns expansion är väsentligt mer begränsatän tidigare och att det krävs en kraftig dämpning av ökningstakten jämfört med senare delen av 1970—talet. Då ökade den kommunala konsumtionen med 4—5 % per år, en ökning som till en inte oväsentlig del berodde på statliga beslut och över- enskommelser mellan staten och kommunerna om exempelvis utbyggnad av barnomsorgen.

Mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare försök att dämpa expansio- nen föreslog regeringen våren 1980i en särskild proposition om den kommu- nala ekonomin att kommunsektorns finansiella utrymme skulle begränsas in- för år 1981, bl. a. genom en uppdelning av andra steget i skatteutjämningsre- formen på två år. Vidare drog regeringen i 1980 års kompletteringsproposi- tion upp riktlinjer för de olika kommunala verksamheternas volymutveckling de närmaste åren mot bakgrund av det samhällsekonomiska utrymmet enligt de bedömningar som då gjordes. För år 1981 redovisas i de kommunala bud- getarna en dämpning av ökningstakten. Ökningen av konsumtionen uppskat- tasi finansplanen till omkring 3 %. Jämfört med det av långtidsutredningens beräknade utrymmet på 1 % är det emellertid inte en tillräckligt stark dämp- ning. Regeringen har ännu inte tagit ställning till långtidsutredningens slut--

satser som helhet men det står ändå helt klart att det samhällsekonomiska

• Sida 4
•  Original

Prop. 1980/81:116 4

utrymmet för kommunsektorn inte är större än vad långtidsutredningen an- ger. År 1982 måste den kommunala tillväxten bringas ned till ca 1 %. En kraftig ytterligare uppbromsning är således nödvändig.

Jag angav i budgetförslaget att jag efter överläggningar med kommunför- bunden avser att i årets kompletteringsproposition föreslå att staten vidtar er- forderliga omprövningsåtgärder för att den kommunala verksamhetens vo- lymutveckling skall kunna rymmas inom samhällsekonomiskt godtagbara ra- mar under de närmaste åren. Riktlinjer bör då ges för den kommunala verk- samhetens utveckling är 1982 och de närmaste åren därefter. Redan nu kan dock konstateras att det torde bli ofrånkomligt att ompröva takten i utbygg- naden även på de prioriterade områdena för att en samhällsekonomiskt god- tagbar utveckling skall kunna realiseras. Samtidigt måste staten avstå från att lägga på kommunerna nya uppgifter. Enligt min mening bör de överlägg- ningar om volymutvecklingen som kommunförbunden kommer att inbjudas till under våren omfatta bl. a. frågan om vilka omprövande åtgärder i kost- nadsminskande syfte från statsmakternas sida som kan erfordras för att minska expansionstakten i den kommunala verksamhetens konsumtionsvo- lym till ca 1 % för år 1982.

Jag har tidigare i andra sammanhang uttalat att statens påverkan på den kommunala verksamheten i första hand bör ske genom att finansiella ramar anges medan det i princip bör ankomma på kommunerna att själva göra prioriteringarna mellan olika verksamheter. Staten bör genom omprövning av uppgifter som lagts på kommunerna och genom slopande av långtgående detaljstyrning från statliga myndigheters sida underlätta sådana prioritering- ar. Stat-kommungruppens (Kn 1980:03) arbete syftar till att ta bort kostnads- höjande statlig detaljreglering. Gruppens arbete kommer under våren att in- tensifieras.

Kommunsektorns finansiella situation är 1981 beräknas enligt den prelimi- nära nationalbudgeten och med de pris- och löneantaganden som där görs bli god med ett positivt finansiellt sparande. l nationalbudgeten framhålls att be- räkningarna gäller hela kommunsektorn och att bilden kan avvika mellan oli- ka kommuner resp. landstingskommuner. Enskilda kommuner och lands- tingskommuner kan t. o. m. få underskott. Landstingskommunerna torde sammantaget ha en bättre finansiell situation än primärkommunerna.

Jag angav i budgetförslaget att allmänt sett borde de finansiella förutsätt- ningarna för kommunsektorn te sig gynnsamma även är 1982. Denna bedöm- ning grundades på att de höga löneökningarna år 1980 slår igenom i kom- munsektorns skatteinkomster år 1982 och på förutsättningen att en avsevärt dämpad volymökning kommer till stånd samtidigt som pris- och löneutveck- lingen dämpas. De räkneexempel som senare har gjorts om den finansiella si- tuationen år 1982 för kommuner och landstingskommuner sammantagna vi- sar också detta. En mer oförmånlig pris- och löneutveckling leder givetvis till en försämrad finansiell ställning. Den ekonomiska situationen torde emeller- tid även detta år variera i betydande grad mellan enskilda kommuner och

• Sida 5
•  Original

Prop. 1980/81:116 5

landstingskommuner. Jag återkommer till hur sådana förhållanden bör be- aktas vid genomförandet av de åtgärder som jag avser att föreslå i det följan- de.

Det statsfinansiella läget har utvecklats på ett mycket ogynnsamt sätt un- der de senaste åren. Trots att betydande besparingsåtgärder har beslutats hösten 1980 och att 1981 års budgetproposition kännetecknas av en stark återhållsamhet fortsätter budgetunderskottet att öka. Jag anförde i budget- förslaget att det mot denna bakgrund är nödvändigt att överväga ytterligare åtgärder för att minska det förutsedda underskottet för budgetåret 1981/ 82. Jag har tidigare denna dag föreslagit att sådana åtgärder vidtas med en hel- årseffekt på ca 5 miljarder kr. Jag återkommer i det följande i detalj till de förslag som berör den kommunala sektorn.

Jag har här något berört kommunsektorns situation och de samhällseko- nomiska och statsfinansiella förutsättningar som tillsammans med vad som angetts i årets fmansplan och budgetförslag utgör bakgrunden till de åtgärder som jag avser att föreslåi det följande. I likhet med vad som gällde för de åt- gärder som beslutades våren 1980 om den kommunala ekonomin för år 1981 har förslagen avseende år 1982 således två grundläggande utgångspunkter. För det första måste av samhällsekonomiska skäl den kommunala utgiftsök- ningen dämpas avsevärt de närmaste åren. För det andra måste av statsfinan— siella skäl åtgärder vidtas som innebär en förstärkning av statsbudgeten.

2.2. Förslag till åtgärder inför år 1982

År 1982 genomförs den sista delen av den år 1979 beslutade skatteutjäm- ningsreformen med en ökning av de statliga transfercringarna till kommun- sektorn med närmare 1 miljard kr. som följd. Totalt beräknas skatteutjäm- ningsbidragen, till följd av regeländringen och automatiken i systemet mellan år 1981 och år 1982, öka med inemot 2 miljarder kr. 1 budgetförslaget avise- rade jag att den sista delen av skatteutjämningsreformen bör statsfinansiellt neutraliseras för att förstärka statsbudgeten. Vid beräkningarna i budgetpro- positionen har en sådan neutralisering förutsatts. Jag anförde också i budget- förslaget att åtgärder därutöver behöver vidtas för att begränsa det finansiel- la utrymmet i kommunsektorn år 1982. Detta är nödvändigt om det skall fin- nas förutsättningar att begränsa den kommunala verksamhetens volymök- ning till ca 1 % år 1982.

I det följande kommer jag att föreslå åtgärder som sammanlagt innebär att kommunsektorns inkomster år 1982 blir omkring 2,8 miljarder kr. lägre än annars skulle ha blivit fallet. Genom att kommunsektorn tillförs inemot 1 miljard kr. i det sista steget i skatteutjämningsreformen innebär förslagen att kommunsektorns finansiella utrymme minskas med ca 1,8 miljarder kr. Överläggningar har förevarit mellan regeringen och företrädare för kom- munförbunden i dessa frågor. Som jag har nämnt i det föregående avser jag att senare under innevarande riksmöte efter ytterligare överläggningar med

• Sida 6
•  Original

Prop. 1980/81:116 6

kommunförbunden ta upp frågan om begränsning av den kommunala vo- lymtillväxten i ett något längre tidsperspektiv.

Innan jag går in på de konkreta åtgärderna vill jag något beröra vissa all- männa förutsättningar vad gäller de olika kommunala inkomstkällorna.

l budgetförslaget till årets budgetproposition pekade jag särskilt på den stora del av de statliga utgifterna som består av transfereringar till enskilda, företag, kommuner m. m. Jag konstaterade därvid att dessa transfereringar i betydande grad är direkt knutna till någon index eller på annat sätt beroende av pris- och löneutvecklingen. Härigenom kommer utgiftsutvecklingen i stor utsträckning att ske automatiskt. Både i besparingspropositionen hösten 1980 och i nämnda budgetförslag framhöll jag nödvändigheten av att begrän- sa en sådan automatisk tillväxt av olika utgifter.

Jag nämnde i budgetförslaget att flertalet av bidragen till kommunsektorn räknas upp automatiskt vid stigande pris- och lönenivå. Det gäller såväl de viktigaste bland de specialdestinerade statsbidragen (social hemhjälp, färd- tjänst, barnomsorg, skolor) som skatteutjämningsbidragen. Sammantaget uppgår statens utgifter för dessa transfereringar till inemot 37 miljarder kr. budgetåret 1981/82. Statsbidragen har ökat med 15—20 % per år mellan år 1976 Och år 1980. Statsbidragen har också kommit att finansiera en ökande andel av kommunsektorns samlade utgifter. [ början av 1970-talet svarade statsbidragen för ca 25 % av kommunsektorns totala inkomster. 1 dag upp- går denna andel till ca 28 %. Det kan noteras att redan en oförändrad andel skulle ha inneburit snabbt stigande utgifter för staten på grund av den krafti- ga kommunala utgiftsutvecklingen. Den ökade andelen hänger främst sam- man med utvecklingen av statsbidragen till barnomsorg samt ökningen av skatteutjämningsbidragen. Även statsbidragen till social hemhjälp och färd- tjänst har dock ökat kraftigt. Expansionen beträffande färdtjänsten har varit så stark att statsmakterna har beslutat att införa ett expansionstak. Som jag anförde i budgetförslaget har statsfinanserna utvecklats på ett sådant sätt att staten inte längre har förutsättningar att på samma sätt som hittills är från år öka transfercringarna till kommunsektorn.

I detta sammanhang vill jag något beröra vad statskontrollkommittén (Kn 1976:06) redovisat i fråga om förenklad statsbidragsgivning i sitt slutbetän- kande (SOU 1980:10) Ökad kommunal självstyrelse. I prop. 1980/81:80 om ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati har chefen för kom- mundepartementet behandlat resultatet av kommitténs arbete i övrigt. 1 nämnda proposition finns också en redogörelse för remissyttrandena. Med anledning av förslag från statskontrollkommittén i slutbetänkandet har rege- ringen nyligen gett myndigheterna i uppdrag att i samband med arbetet med anslagsframställningarna för budgetåret 1982/83 se över statsbidragsförfatt- ningar, tillämpningsföreskrifter och allmänna råd i syfte att åstadkomma förenklingar och besparingar. Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört vill jag också understryka att det inte är aktuellt att som statskontrollkommittén förordat närmare överväga exempelvis ökad förskottsbetalning av statsbi- drag.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1980/81:116 7

Statskontrollkommitte'n har redovisat en positiv inställning till ökade in- slag av prestationsrelaterade statsbidrag inom ramen för den specialdestine- rade statsbidragsgivningen och till avveckling av anläggningsbidrag där drift- bidrag utgår för att uppnå förenklingar i de specialdestinerade statsbidragen. Det ankommer enligt min mening i första hand på regeringen att i samband med den omprövning av stimulansbidragen i det årliga budgetarbetet som riksdagen ställt sig bakom (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79z35, rskr 1978/79z335) överväga även sådana åtgärder i syfte att uppnå förenklingar och besparingar.

När jag i det följande föreslår vissa åtgärder för att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn förutsätter jag samtidigt att kommunerna en- dast om synnerliga skäl föreligger kompenserar bortfallet av inkomster ge- nom höjning av kommunalskatten. Jag vill betona att sådana höjningar av kommunalskatterna som mer påtagligt skulle motverka de åtstramande åt- gärder jag föreslår inte är samhällsekonomiskt acceptabla. Kommunalskatte- satserna har för övrigt nu i allmänhet också nått en sådan höjd att det måste vara utomordentligt svårt att motivera ytterligare höjningar för kommunin- vånarna.

Kommunala avgifter tas ut av medborgarna för olika slag av kommunala tjänster. För vissa verksamheter som el-, vatten- och avloppsförsörj'ning samt renhållning utgör avgifterna den dominerande inkomstkällan och målet bör där vara att uppnå full kostnadstäckning (självkostnad) via avgifterna. Jag är dock medveten om att vissa kommuner har svårt att nå full kostnadstäckning för vatten och avlopp på grund av ogynnsamma geografiska förhållanden. Givetvis måste verksamheten bedrivas effektivt så att kostnaderna och där- med avgifterna inte blir onödigt höga. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen (FiU 1979/805) uttalat att huvudprincipen vid kommunala in- vesteringar i byggnader och anläggningar bör vara att de genomförs efter ett upphandlingsförfarande med anbudskonkurrens. Även i andra sammanhang bör ett liknande förfarande kunna bidra till ökad effektivitet och minskade kostnader.

Under senare år har kostnadsutvecklingen på olika industriella områden i allmänhet varit snabbare än tidigare. Detta har ofta medfört en eftersläpning i justeringar av kommunala taxor, vilket lett till en lägre avgiftsfinansie- ringsgrad eller med andra ord en ökad skattefinansiering av olika verksamhe- ter. Mot denna bakgrund bör det enligt min mening finnas utrymme för en snabbare anpassning av de kommunala taxorna till kostnadsförändringarna. På kollektivtrafikområdet är det angeläget att de nya länshuvudmännen inte inledningsvis sätter taxorna alltför lågt. Det har ofta visat sig svårt att i ett se- nare skede genomföra en nivåändring på taxorna.

När det gäller det sociala området är det av fördelningspolitiska skäl natur- ligt att avgifterna ger en lägre täckningsgrad. Emellertid har avgiftsfinansie- ringsgraden för andra verksamheter än de industriella successivt minskat un- der senare delen av 1970-talet, från 16 % år 1975 till 13 % år 1980. Enligt

• Sida 8
•  Original

Prop. 1980/81:116 8

kommunförbundets undersökning beror bl. a. den. år från år successivt sjunkande avgiftsfinansieringsgraden för barnomsorgen och en motsvarande tendens för äldreomsorgen dels på att taxorna ofta ligger på samma nivå i fle- ra år, dels på att när de höjs de inte sätts tillräckligt högt för att kompensera de årliga kostnadsstegringarna. Självfallet måste avgifterna inom den sociala sektorn utformas på ett sådant sätt att dessa tjänster når dem som har det största behovet därav. Enligt min mening kan det dock i ett ansträngt ekono- miskt läge inte vara rimligt att generellt sänka kraven på ersättning från dem som utnyttjar avgiftsbelagd kommunal service.

Kreditmarknaden har under de senaste-åren kännetecknats av betydande stramhet också när det gäller utrymmet för kommunsektorns upplåning. Statsmakterna kommer att söka ytterligare begränsa utrymmet. Jag vill här nämna att chefen för ekonomidepartementet nyligen har .föreslagit en be- gränsning av kommunernas och landstingskommunernas rätt att återlåna in- betalda ATP-avgifter till högSt 100 milj. kr. Denna ram' överstiger den låne- volym som faktiskt utnyttjats under senare år. Begränsningen kommer där- för knappast att innebära en'minskad kommunal upplåning. Med anledning av att det ekonomiska utrymmet för kommunsektorn under kommande år torde bli avsevärt mer begränsat än vad som har varit fallet hittills finns det särskild anledning att noga överväga svårigheterna att klara de kapitaltjänst- kostnader som följer redan vid nuvarande nivå på den långfristiga upplåning- en. lnriktningen måste enligt min mening vara att så långt möjligt bringa ned behovet av nya lån genom en lägre investeringstakt där det inte är motiverat av affärsmässiga skäl. Min bedömning i dessa frågor, som jag gör efter sam- råd med chefen för ekonomidepartementet, baseras också på det faktum att lånekostnaderna successivt har stigit genom kortare löptider och högre ränte- nivåer. .

Jag övergår nu till att redovisa de åtgärder som jag föreslår inför år 1982 rörande begränsning av det finansiella utrymmet i kommunsektorn. Jag framhöll i budgetförslaget att-de finansiella åtgärder som vidtas för år 1982 till avgörande del bör vara generella till sin karaktär.

Av de åtgärder som jag föreslår avser två-de kommunala skatteinkomster- na. Dessa två är av generell karaktär och står för den helt avgörande delen av de samlade åtgärdernas omfattning, nämligen sammanlagt. drygt 2,7 miljar- der kr. Båda åtgärderna rör såväl landstingskommuner som primärkommu- ner och kyrkliga kommuner. .

För det första bör grundavdraget vid kommunal beskattning höjas från 6 000 kr. till 7 000 kr. vid 1983 års taxering samtidigt som den s. k. särskilda . skattereduktionen minskas i motsvarande mån. Därigenom minskar det kommunala skatteunderlaget och motsvarande förstärkning sker av stats- budgeten. Hänsyn härtill bör tas vid beräkning och utbetalning av förskott på kommunalskatt (varmed här avses även landstingsskatt och församlings- skatt) för år 1982 samt vid beräkning av medelskattekraften för år 1982. Här- igenom kommer statens utbetalningar av förskott på kommunalskatt och

• Sida 9
•  Original

Prop. 1980/81:116 9

skatteutjämningsbidrag för år 1982 att reduceras med drygt 1 700 milj. kr., varav drygt 1 600 milj. kr. i kommunalskatt och ca 120 milj. kr. i skatteut- jämningsbidrag. Det innebär en motsvarande förstärkning av statsbudgeten redan detta år. Vad gäller den här föreslagna uppjusteringen av grundavdra- get vill jag anföra följande. Det inflationsskydd som omfattar den statliga skatteskalan berör även den särskilda statliga skattereduktionen. Denna räk- nas upp med ett belopp som motsvarar 40 % av den s.k. basenhetcns ökning. Till största delen är denna uppräkning motiverad av en önskan att eliminera den progressivitetsskärpning som sker när grundavdraget vid den kommuna- la taxeringen hålls nominellt oförändrat. Konstruktionen innebär emellertid att kommunsektorn får tillgodoräkna sig en inkomstökning som beror på att realvärdet av grundavdraget urholkas medan staten kompenserar de skatt- skyldiga för detta. Mitt förslag innebär att justering sker med hänsyn härtill. Jag utvecklar senare denna dag (bilaga ]) förslaget mer i detalj. Jag vill här endast tillägga att i fråga om skatteutjämningsbidragen får förslaget år 1982 till effekt att medelskattekraftens ökning blir långsammare än eljest vore fal- let. Till den lagtekniska regleringen av. grundavdraget och den särskilda skat- tereduktionen avser jag att återkomma senare i annat sammanhang.'Nu bör beslut fattas endast om den särskilda beräkningen av förskott på kommunal- skatt m. 111. som skall ske för år 1982.

Den andra åtgärden av stor omfattning i detta sammanhang rör skatteun- derlaget från juridiska personer och därmed vid beskattningen likställda skattskyldiga. Jag föreslår att de förskott på kommunalskatt som utbetalas till kommunerna år 1982 baseras på ett skatteunderlag från juridiska perso- ner som är reducerat med 20 %. För år 1982 innebär förslaget såvitt nu kan beräknas att utbetalningarna av förskott blir över 800 milj. kr. mindre än en- ligt nu gällande regler. Det måste framhållas att stor osäkerhet vidlåder be- räkningarna. Förslaget innebär vidare att medelskattekraftens ökning redu- Ceras varvid skatteutjämningsbidragen för år 1982 blir ca 215 milj. kr. lägre än annars vore fallet. Den av mig föreslagna åtgärden i vad avser skatteun- derlaget från juridiska personer får alltså en sammanlagd effekt på drygt 1 miljard kr. för år 1982. Jag kommer senare denna dag (bilaga 1) att utveckla mina förslag i denna del. lnom budgetdepartementet utarbetas f. n. en pro- memoria om översyn av den kommunala beskattningen av juridiska perso— ner. Jag avser att återkomma till frågan om den kommunala beskattningen av juridiska personer efter ytterligare överväganden när detta arbete har av- slutats.

Vad gäller effekten av nämnda åtgärder kan konstateras "att de slår relativt jämnt med motsvarande ca en krona per skattekrona i reducerad ökning i in- komster sammantaget för de kommuner och landstingskommuner som omfattas av skatteutjämningssystemet. För övriga 25 kommuner och Stock- holms läns landstingskommun blir den sammanlagda effekten normalt också av samma storlek. De kommuner och landstingskommuner som får ökade t2 Riksdagen 1980/81:116. Isaml. Nr 116

• Sida 10
•  Original

Prop. 1980/81:116 10

tillskott via sista steget i skatteutjämningsreformen påverkas naturligtvis inte i lika stor utsträckning.

För de kyrkliga kommunerna föreslår jag att en särskild kompensation skall utbetalas som innebär att inte någon får en reducering av inkomsterna som överstiger 20 öre per skattekrona inkl. effekten av den av riksdagen hös- ten 1980 beslutade reduceringen av skatteutjämningsbidragen.

Jag övergår nu till att beröra de övriga förslag till åtgärder som tas upp av vederbörande statsråd mer i detalj senare denna dag. Förslagen avser till största delen avveckling av vissa specialdestinerade statsbidrag på skolans område med totalt drygt 50 milj. kr. för helt år (bilaga 2).

Senare denna dag (bilaga 3) kommer chefen för kommundepartementet att föreslå att kriterierna för ersättning till kommun avseende kostnader för räddningstjänst enligt 21 & tredje stycket brandlagen (1974:80) skärps. Ersätt- ning bör utgå för den del av kostnaden som överstiger 2 öre per skattekrona. Vid beräkning av ersättning bör beaktas tillskott av skatteunderlag vid brist på skattekraft.

Jag vill i sammanhanget framhålla att för landstingskommunerna kvarstår viktiga finansieringsfrågor inför år 1982. Det gäller främst storleken på er- sättningarna från sjukförsäkringen samt de ekonomiska förhållandena av- seende den psykiatriska vården och de skyddade verkstäderna. Dessa frågor är f. 11. föremål för förhandlingar i särskild ordning. Jag vill särskilt betona att statens utgångspunkt är att få till stånd avtal som realt sett inte ökar er- sättningen till landstingskommunerna. Verksamheten vid de skyddade verk- städerna övertogs av staten fr. o. m. år 1980. Ersättningen till staten härför behandlas vid förhandlingarna om statens bidrag för den psykiatriska vår- dcn. Ett arbete kommer också att inledas med sikte på att ersätta de nuvaran- de bidragen med ett mer generellt bidrag.

Enligt min mening kommer här föreslagna åtgärder att ge förutsättningar för en betydligt lägre expansionstakt för år 1982 i de kommunala verksamhe- ternas volym än f . n. Jag vill erinra om vad jag i det föregående framhållit om nödvändigheten av att kommuner och landstingskommuner inte genom skattehöjningar eller exempelvis ökad upplåning kompenserar det intäkts- bortfall som de av mig föreslagna åtgärderna kommer att leda till. I stället bör åtgärder sättas in på ett aktivt omprövnings-och rationaliseringsarbete. Som jag också framhållit avser jag att efter fortsatta överläggningar med kommunförbunden återkomma till regeringen vad avser förutsättningarna för den kommunala verksamhetens utveckling de närmaste åren och de omprövningsåtgärder som blir erforderliga både från stat och kommun för att den kommunala volymökningen skall kunna hållas inom samhällsekono- miskt acceptabla ramar. Om de här berörda åtgärderna sammantagna visar sig vara otillräckliga för att uppnå det uppsatta volymmålet om ca 1 % för år 1982 avser jag att återkomma till regeringen med förslag till ytterligare åtgär- der.

Möjligheterna för enskilda kommuner och landstingskommuner att år

• Sida 11
•  Original

Prop. 1980/81:116 11

1982 möta de åtgärder som jag har föreslagit i det föregående är naturligtvis olika. Vissa kommuner som är ekonomiskt svaga kan, som jag anförde i bud- getförslaget, utsättas för större påfrestningar än andra. Enligt min mening bör dessa särskilt utsatta kommuners förhållanden kunna beaktas vid ge— nomförande av åtgärderna.

I likhet med vad som gäller den särskilda kompensation för år 1981 och vad som skall gälla för år 1982 i fråga om den särskilda kompensation som utlovats till de kyrkliga kommunerna bör regeringen enligt min mening in- hämta riksdagens bemyndigande för att inom ramen för extra skatteutjäm- ningsbidrag kunna utge särskild kompensation till kommuner och landstings- kommuner. Då de generella åtgärder som föreslås bli vidtagna för år 1982 in- te skiljer på ekonomiskt starka och ekonomiskt svaga kommuner föreslås att en ram på 100 milj. kr. sätts av till särskild kompensation för fördelning bland kommuner och eventuellt landstingskommuner som för år 1982 be- döms ha en särskilt svag ekonomisk situation. Vid en sådan bedömning på kort sikt kommer bl.a. likviditeten in i bilden. Bedömningar i detta hänseen- de bör göras i samband med prövning av ansökningar om extra skatteutjäm- ningsbidrag för att erhålla en samordnad beredning. Vid bedömningen får ef - fekterna av de begränsande åtgärder som föreslås bl. a. ställas mot ökade in- komster via den sista delen av skatteutjämningsreformen. Kyrkliga kommu- ner som drabbas hårt av de föreslagna åtgärderna bör som jag nämnde i det föregående få särskild kompensation till den del åtgärdernas effekter, inkl. effekterna av den tidigare beslutade minskningen i skatteutjämningsbidragen för år 1982, överstiger 20 öre per skattekrona för den kyrkliga kommunen.

Utöver den särskilda kompensationen bör extra skatteutjämningsbidrag utgå i normal omfattning enligt sedvanliga kriterier.

Jag vill här avslutningsvis framhålla att vissa av de ekonomisk—politiska åt- gärder som jag tidigare denna dag i annat sammanhang har lagt fram påver- kar den kommunala ekonomin. Jag förordade därvid bl. a. att avdrag för re- sa till och från arbetet endast skall medges för kostnader som överstiger 1 000 kr. samt att avdrag för resa med egen bil till och från arbetet endast skall medges om tidsvinsten uppgår till minst 2 timmar mot 90 minuter enligt nu gällande regler. Åtgärderna skulle leda till en ökning av det kommunala skat- teunderlaget med i storleksordningen 3 miljarder kr. Jag avser att senare i an- nat sammanhang återkomma med förslag till åtgärder för att neutralisera denna effekt.

Cheferna för budget-, utbildnings- och kommundepartementen anmäler sina förslag till åtgärder. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokol- len för budget-, utbildnings- och kommundepartementen.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1980/81:116 12

Chefen för budgetdepartementet anför.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen att ta del av vad jag nu har anfört om den kom- munala ekonomin inför år 1982,

dels förelägger riksdagen vad jag och övriga föredraganden har anfört för de åtgärder eller de ändamål som vi har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad f öredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i under- protokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1980/812116 13

Bilaga 1 Utdrag BU DGETDEPARTEMENTET PROTOKO LL vid regeringssammanträde 1 98 1-02-26

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 så- vitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde

(1) Skatteunderlag och skatteutjämning

Höjning av det kommunala grundavdraget m. m.

När ett inflationsskydd infördes i fråga om den statliga inkomstskatten (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78zl4, rskr 1977/78z48, SFS 1977:1070 och 1071) fick frågan om ett inflationsskydd för grundavdragen, som då uppgick till 4 500 kr. vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt, an- stå till dess ytterligare överväganden rörande kommunernas ekonomi skulle ske på grundval av slutbetänkande från 1976 års kommunalekonomiska ut- redning.

Sedermera infördes ett indirekt inflationsskydd av grundavdraget (prop. 1978/79:50 bil. 2, SkU l978/79:19, rskr l978/79z-107, SFS 1978:915). Detta åstadkoms genom en årlig inflationsuppräkning av den särskilda skattere- duktion som medges enligt 2 5 5 mom. uppbördslagen (1953z272). Tekniskt innebar reformen att den särskilda skattereduktionen, som uppgick till 400 kr., uttrycktes som 0,4 basenheter minskat med 1 600 kr. Basenheten som ligger till grund för den inflationsskyddade skatteskalan var ursprungligen på 5 000 kr. och uppräknas med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Jäm- fört med ett direkt inflationsskydd av grundavdragen och den särskilda skat- tereduktionen var den valda metoden fördelaktigare för skattskyldiga med marginalskattesatser under ca 35 % men mindre förmånlig vid högre inkoms- ter.

Under 1970-talets första år hade olika regler tillkommit som inslag i olika skatteomläggningar, vilka avsevärt komplicerade beräkningen av det kom- munala skatteunderlaget. Enligt vissa regler skulle staten tillskjuta skatteun- derlag samtidigt som vissa skattepliktiga ersättningar, bl. a. sjukpenning, skulle frånräknas. Dessa särregler avskaffades genom beslut år 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79z35, rskr 1978/79z335). För att övergången till de

• Sida 14
•  Original

Prop. 1980/81:116 14

nya reglerna skulle bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna höjdes samtidigt grundavdraget vid taxeringen till kommu- nal inkomstskatt med 1 500 kr. till 6 000 kr., medan den särskilda skattere- duktionen, som helt belastar statsbudgeten, sänktes i motsvarande mån. 1 an- slutning härtill avskaffades grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomst- skatt, vilket påkallade dels en teknisk anpassning av statsskatteskalan, dels en mindre justering av den särskilda skattereduktionen (prop. 1979/ 80:58, SkU 1979/80:20, rskr 1979/80:137, SFS 1979:1156—1162). Den särskilda skattereduktionen utgör sedan dess 0,4 basenheter minskat med 2 000 kr. Den årliga uppräkningen som alltså sker med 40 % av basenhetens ökning motsvarar mer än väl ett direkt inflationsskydd av det kommunala grundav- draget och den särskilda skattereduktionen.

Det indirekta inflationsskyddet innebär att kommunsektorn tillförs ett ökat skatteunderlag genom att grundavdragets reala värde minskar, medan de skattskyldiga kompenseras för detta av staten. 1 ett läge där det är angelä- get att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn och förstärka statsbudgeten måste denna överföring av skatteinkomster från staten till kommunsektorn motverkas. Därför bör nu en ytterligare höjning ske av det kommunala grundavdraget med 1 000 kr. till 7 000 kr. och en motsvarande minskning av den särskilda skattereduktionen genomföras.

Grundavdrag tillkommer fysiska personer, som har vistats i riket under he- la eller någon del av beskattningsåret. Om vistelsen inte har varat hela året el- ler om den skattskyldige har uppburit sjöinkomst reduceras grundavdraget. [ vissa fall kan även dödsbon få grundavdrag. Ett särskilt grundavdrag om 2 000 kr. gäller för vissa ideella föreningar. Den förut angivna höjningen be- rör inte detta avdrag.

Höjningen av det kommunala grundavdraget kan tillämpas först fr. o. m. 1983 års taxering (inkomståret 1982). Denna ligger till grund för utbetalning av förskott av kommunalskattemedel under år 1984 samt slutlig avräkning under samma år mot de förskott som har utbetalats under år 1982. Dessa för- skott skall i sin tur beräknas på grundval av 1981 års taxering. För att åtgär- derna skall få effekt på kommunsektorns finansiella utrymme redan år 1982 krävs därför att en särskild justering av förskottet sker med hänsyn till höj- ningen av grundavdraget. I annat fall kommer också reformen att' på ett olyckligt sätt slå igenom med dubbel effekt år 1984. 1 och för sig gäller det- samma om de förskott som skall utbetalas under år 1983 och jag avser att i ett senare sammanhang ta upp denna fråga. Den särskilda beräkningen innebär således att underlaget skall reduceras till vad som skulle följa av ett grundav- drag på 7 000 kr. Härvid bör dock av administrativa skäl. en viss förenkling och schablonisering kunna göras. Bl. a. bör man kunna bortse från de fåtali- ga fall där grundavdrag skall utgå endast för en del av året eller utnyttjas i an- nan kommun än hemortskommunen.

Frågan om den kommunala beskattningen av juridiska personer togs upp i företagsskatteberedningens slutbetänkande (SOU 1977: 86) och behandlades

• Sida 15
•  Original

Prop. 1980/81:116 15

även av 1976 års kommunalekonomiska utredning (SOU l977z78). Frågan har därefter, som tidigare har redovisats i prop. 1979/ 80:90 om kommunal- ekonomiska frågor inför år 1981, tagits upp till fortsatt utredning inom rege- ringskansliet. Vid sin behandling av propositionen uttalade finansutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1979/ 80:25, rskr 1979/80:287) att det var angeläget att frågan om de juridiska personernas kommunala be- skattning snarast får en lösning eftersom den hänger samman med den fort- satta utjämningen i skattehänseende mellan de olika kommunerna. Utredningsarbetet är ännu inte avslutat och jag är därför inte beredd att nu göra några uttalanden om hur dessa frågor på längre sikt bör lösas. I den ak- tuella situationen finner jag det emellertid lämpligt att låta begränsningen av kommunsektorns finansiella utrymme till viss del åstadkommas genom en schablonmässig reducering av skatteunderlaget från juridiska personer. 1 för- sta hand bör beslut nu fattas om att detta skall ske vid beräkning av förskott på kommunalskattemedel m. m. under år 1982. Jag vill emellertid understry- ka att den indragning av medel från kommunsektorn detta innebär är avsedd att vara definitiv, dvs. någon återbetalning i samband med slutavräkningen är inte aktuell. Minskningen bör uppgå till 20 % av underlaget. Sammanfattningsvis innebär förslagen att det förskott på kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt som skall utbetalas under 1982 skall be- räknas på ett underlag justerat dels med hänsyn till en höjning av det kom- munala grundavdraget från 6 000 kr. till 7 000 kr., dels genom att 20 % av de . beskattningsbara inkomsterna från juridiska personer och därmed vid be- - skattningen jämställda skattskyldiga frånräknats. Bestämmelser härom bör tas in i en särskild lag. Inom budgetdepartementet har upprättats förslag till lag som bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 1.1). Jag avser att se- nare i annat sammanhang återkomma med förslag till lagteknisk reglering av höjningen av grundavdraget och minskningen av den särskilda skattereduk- tionen samt angående den kommunala beskattningen av juridiska personer.

Ska!teutjämningsbidragen

Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som finns mellan enskilda kommuner, landstingskommuner resp. kyrkliga kom- muner i fråga om skattekraft och kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Bidragssystemet är ett av de främsta medlen för att skapa förut- sättningar för en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av landet.

Riksdagen beslutade våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79z35, rskr 1978/79z335, SFS 1979:362) om en omfattande reformering av skatteutjäm- ningssystemet. Då reformen innebar en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom Skatteutjämningssystemet överförs till den kommunala sektorn uppdelades genomförandet i etapper. För år 1980 fick kommuner och landstingskommuner i princip tillgodoräkna sig hälften av de ökade tillskott

• Sida 16
•  Original

Prop. 1980/81:116 16

av skatteunderlag som tillkommer dem enligt det reformerade skatteutjäm- ningssystemet jämfört med de regler som tillämpades för år 1979. Genom be- slut av riksdagen våren- 1980 (prop. 1979/80:90, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287, SFS 1980:340) uppdelades det andra steget i skatteutjämnings- reformen med hälften år 1981 och hälften är 1982. Under år 1982 fullföljs alltså reformen, som innebär en väsentlig förbättring i utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp. landstingskommu- . ner.

Utjämningen förbättrades'i det nya systemet genom att antalet skatte- kraftsklasser utökades från sex till tolv, med intervaller om endast 3 % av medelskattekraften mot tidigare" 5 eller 10 %. Denna förfinade indelning i skattekraftsklasser baserades på dekostnadskalkyler och särskilda bedöm- ningar som kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) gjorde över det geografiska lägets betydelse för varje kommun och landstingskommun samt bebyggelsestrukturens inverkan på de enskilda kommunernas kostnader. Den grundgaranti som tillförsäkras kommuner och landstingskommuner en- ligt den i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag gjorda inplaceringen i skattekraftsklasser kompletteras med'tillägg eller avdrag på grund av ålders- strukturen i kommunerna resp. landstingskommunerna. Dessutom utgår tillägg till kommuner med snabb befolkningsminskning. Dessa tillägg och av- drag beräknas årligen av statistiska centralbyrån och anges liksom grundga- rantin i procent av medelskattekraften.

Genom att nivån för garanterad skattekraft genomgående har höjts ökar överföringen av medel från staten till den kommunala sektorn kraftigt på grund av reformen. Grundgarantin i den lägsta skattekraftsklasscn i det nya systemet utgör således 103 % av medelskattekraften mot 95 % i det bidrags- system som gällde före år 1980. l'den högsta skattekraftsklassen gäller en grundgaranti på 136 % av medelskattekraften mot tidigare 130 %. Till ök- ningen bidrar även två spärregler. Den ena spärregeln innebär att avdrag för gynnsam åldersstruktur inte får medföra att den tillförsäkrade skattekraften i något fall kommer att understiga 100 % av medelskattekraften. Enligt den andra spärregeln får inte heller den tillförsäkrade skattekraften understiga den garanti som gällde för år 1979, ökad med tre procentenheter.

För år 1981 får kommuner och landstingskommuner ordinarie skatteutjämningsbidrag med tillsammans 8 048 milj. kr. Detta innebär en ök- ning med 1 566 milj. kr. jämfört med år 1980 och 3 569 milj. kr. jämfört med år 1979. 1 1979 års skatteutjämningsbidrag ingår då 711 milj. kr. som härrör sig från ökningen av det garanterade skatteunderlaget med två procentenhe- ter enligt förordningen (1978:875) om särskilt statsbidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1980/81:116 17

Kommunerna har därutöver beviljats extra skatteutjämningsbidrag med 115 milj. kr. för år 1979 samt 96 resp. 98 milj. kr. för åren 1980 och 1981. För år 1981 utgår dessutom i form av extra skatteutjämningsbidrag särskild kom- pensation till kommuner och landstingskommuner för att sista hälften av skatteutjämningsreformen fördelades på två år med 95 resp. 33 milj. kr.

Skatteutjämningsbidragen för år 1981 motsvarar en kommunal skattesats på 3:29 kr. per skattekrona (skr.) i genomsnitt för landet eller drygt 1 000 kr./invånare. I förhållande till år 1980 har reformen inneburit ökade bidrag motsvarande 34 öre/ skr. och i förhållande till 1979 101 öre/skr. För att ge en bild av reformens betydelse för olika delar av landet redovisas i följande ta- bell hur bidragen fördelar sig länsvis under åren 1979 och 1981. De extra skat- teutjämningsbidragen inkl. den särskilda kompensationen för år 1981 ingår i bidragssummorna liksom skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommu- nerna, som inte har berörts av reformen.

Länsvis fördelning av skatteutjämningsbidrag åren 1979 och 1981

Förändring till 1981

Län 1979a 1981 Totalt P.g.a. reformen Milj. kr. Kr./skr. Milj. kr. Kr./skr. Kr./inv. Milj. kr. Milj. kr. Kr./skr. Stockholms 87,3 0:18 220,3 0:37 144 133,0 146,4 0:24 Uppsala 64,9 1:16 149,1 2:12 612 84,2 61,5 0:87 Södermanlands 66,5 1:13 189,8 2:61 752 123,3 103,1 1:42 Östergötlands - 121 ,7 1:32 360,6 3: 18 - 918 238,9 188,5 1:66 Jönköpings 131,6 1:90 278,9 3:25 920 147,3 143,1 1:67 Kronobergs 100,6 2:61 230,8 4:84 1 329 130,2 103,6 2:17 Kalmar 209,9 4:04 _ 420,3 6:55 1 739 210,4 162,6 2:53 Gotlands 135,7 12:00 166,1 11:59 3 001 30,4 3,7 0:26 Blekinge 115,5 3:42 237,5 5:70 1 546 122,0 95,3 2:29 Kristianstads 168,0 2:76 372,8 4:93 1 330 . 204,8 151,1 2:00 Malmöhus 97,7 0:52 263,2 1:13 354 165,5 154,3 0:67 Hallands 115,0 2:27 230,3 3:63 997 115,3 88,2 1:39 Göteborgs oeh Bohus 160,5 0:87 253,5 1:12 356 93,0 71,5 0:32 Alvsborgs 238,5 2:52 485,5 4:14 1 141 247,0 193,4 1:65 Skaraborgs 184,3 3:16 389,6 5:41 1 445 '205,3 144,5 2:01 Värmlands 240,6 3:74 435,7 5:47 1 533 195,1 142,7 1:79 Örebro 61,8 0:94 256,1 3:20 933 194,3 165,4 2:06 Västmanlands 44,8 0:71 115,7 1:49 446 70,9 56,5 0:73 Kopparbergs 200,6 3:10 399,7 4:98 1 393 199,1 141,0 1:76 Gävleborgs ' 253,4 3:73 425,5 5:09 1 447 172,1 101,3 1:21 Västernorrlands 368,6 5:85 496,2 6:35 ' 1851 127,6 66,1 0:85 Jämtlands 349,4 11:95 468,9 12:64 3 474 119,5 52,1 1:40 Västerbottens 474,8 8:66 624,1 9:11 2 560 149,3 24,4 0:36 Norrbottens 728,1 11:63 942,2 12:32 3 528 214,1 19,6 0:26

Summa 4 719,6 2:28 8 412,6 3:29 1 011 3 693,0 2 579,8 1:01

** lnkl. den förhöjning med två procentenheter som hänför sig till 1979 års särskilda statsbidrag.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1980/81:116 18

Den största betydelsen har skatteutjämningsbidragen för Gotland och de fyra nordligaste länen. Som framgår av tabellen motsvarar bidragen för år 1981 en kommunal skattesats på 12:64 kr./skr. i Jämtlands län, 12:32 kr./skr. i Norrbottens län och 11:59 kr./skr. i Gotlands län. 1 kronor per in- vånare utgör bidragen i de nämnda tre länen 3 474 resp. 3 528 och 3 001. Minst betydelse — sett med länet som enhet — har skatteutjämningssystemet för Stockholms län, där bidragen motsvarar 0:37 kr./skr. och 144 kr. per in- vånare.

De södra och mellersta delarna av landet får de största bidragsökningarna genom reformen. För år 1981, då reformen är genomförd till tre fjärdedelar, får således Kalmar, Blekinge och Kronobergs län bidragsökningar som mot- svarar resp. 2:53, 2:29 och 2:17 kr./skr. i förhållande till 1979 medan ökning- arna för Stockholms, Gotlands samt Göteborgs och Bohus län stannar vid resp. 0:24, 0:26 och 0:32 kr./skr. Bidragsökningarna i de fyra nordligaste lä- nen uppgår till mellan 0:26 kr./skr. för Norrbottens län och 1:40 kr./skr. för Jämtlands län.

Fullföljandet av skatteutjämningsreformen år 1982 beräknas öka de ordi- narie skatteutjämningsbidragen med inemot 2 miljarder kr. jämfört med år 1981. Härav hänför sig 965 milj. kr. till själva reformen medan ca 1 miljard kr. beror på skatteunderlagets utveckling. Jag anser det angeläget att genom- föra skatteutjämningsreformen för att minska skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan enskilda kommuner och landstingskommuner. Stats- finanserna tillåter emellertid inte ökade transfereringar till kommunsektorn. Jag har i det föregående föreslagit åtgärder som minskar kommunsektorns intäkter mer än vad skatteutjämningsbidragen ger i ökning. Dessa åtgärder är av generell natur och drabbar i stort sett alla kommuner och landstingskom- muner lika.

Det skatteunderlag på vilket förskott av kommunalskatt beräknas för år 1982 minskas genom höjning av grundavdraget med 1 000 kr. och genom att skatteunderlaget från juridiska personer reduceras med 20 %. Skatteutjäm- ningsbidragen för år 1982 skall också grundas på en medelskattekraft, som beräknas på det genom åtgärderna minskade skatteunderlaget. Skatteutjäm- ningsbidraget beräknas härigenom bli ca 335 milj. kr. lägre än vad det annars skulle ha blivit. Reglerna härom bör tas in i den f örutnämnda särskilda lagen.

Som jag senare skall redovisa i samband med behandlingen av anslaget Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1981/82 be- räknas de totala skatteutjämningsbidragen för år 1982 inkl. extra skatteut- jämningsbidrag uppgå till 9 760 milj. kr. Den kraftiga ökningen av skatteut- jämningsbidragen under senare år framgår av följande sammanställning över bidragsutvecklingen fr. o. m. är 1976.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1980/81:116 19

Skatteutjämningsbidragll till den kommunala sektorn åren 1976—1982 (milj. kr.)

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Kommuner 1 638 1 949 2 279 2 820 3 889 4 792 5 557 Landstingskommuner 916 1 092 1 357 1 774 2 689 3 482 4 115 Kyrkliga kommuner 108 113 119 125 131 138 88 Summa 2 662 3 154 3 755 4 719” 6 709 8 412 9 760

& Inkl. extra skatteutjämningsbidrag. ” lnkl. den förhöjning med två procentenheter, som hänför sig till 1979 års särskilda statsbidrag till kommuner och landstingskommuner.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riks- dagen att antaga förslaget till lag om särskilda grunder för beräkning av för- skott på kommunalskatt rn. m. Och av skatteutjämningsbidrag år 1982.

(2) Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

ÅTTON DE HUVUDTITELN

D. Bidrag och ersättningar till kommuner

D 2. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1979/80 Utgift 5 353 048 201 1980/81 Anslag 7 474 000 000 1981/ 82 Förslag 9 086 000 000

1 prop. 1980/81:100 (bil. 11 s. 69) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 9 334 000 000 kr. Jag an- håller nu att få ta upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner. Jag har tidigare redogjort för indelningen i skattekrafts- klasser i det reformerade skatteutjämningssystem som började tillämpas fr. o. m. är 1980 och som är helt genomfört fr. o. rn. år 1982. Genom klass- indelningen anges den grundgaranti som gäller för kommuner och landstings- kommuner.

Grundgarantin kompletteras med hänsyn till kommunernas och lands- tingskommunernas åldersstruktur. De kommunala verksamheter som omfat- tas av åldersstrukturfaktorn är pensionärsservice, grundskola, förskola, barnomsorg, statskommunala b05tadsbidrag och kommunala bostadstillägg

• Sida 20
•  Original

Prop. 1980/81:116 20

till folkpension (KBT). Åldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna beaktas för landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna.

Relativt sett höga kostnader på grund av åldersstrukturen ger tillägg till grundgarantin medan kommuner och landstingskommuner med relativt sett låga kostnader i detta avseende får vidkännas avdrag. Kommuner med snabb befolkningsminskning får dessutom tillägg. Kostnadsskillnader på grund av åldersstruktur liksom i förekommande fall kostnader för snabb befolknings- minskning räknas fram årligen och omvandlas till hela procent av medelskat- tekraften.

Vid fastställandet av den totalgaranti, som erhålls genom att grundgaran- tin kompletteras med tillägg och avdrag för åldersstruktur och eventuellt tillägg för befolkningsminskning, gäller två spärregler som jag tidigare har redogjort för. '

Enligt lag (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstings- kommun har Stockholms läns landstingskommun lämnat skatteutjämnings- bidrag till kommuner i Stockholms län fr. o. m. är 1979. Lagen träddeikraft den 1 januari 1978 och gäller till utgången av år 1981. 1 prop. 1980/81:75 fö- reslås att den skall få fortsatt giltighet till utgången av år 1984. En särskild ut- redare (Kn 1980:01) prövar dels frågan om en mer permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i Stockholms län, dels frågan om en motsva- rande möjlighet bör införas för andra län.

Jag vill i detta sammanhang nämna att i prop. 1978/79:95 om den kommu- nala ekonomin betonades att det var nödvändigt att förbättra underlaget in- för en framtida översyn av skatteutjämningssystemet. Med anledning härav har med stöd av regeringens bemyndigande den 20 december 1979 en särskild utredare tillkallats (kommunala grundgarantiutredningen, B 1980:02) med uppdrag att utveckla statistik och kalkylmetoder för grundgarantin (Dir. 1979:149).

De kyrkliga kommunerna omfattas inte av skatteutjätnningsreformen. Dessa får samma skatteutjämningsbidrag i kronor räknat som under år 1973 men med en årlig uppräkning om 5 % av närmast föregående års bidragsbe- lopp. För år 1982 skall dock enligt riksdagens beslut (prop. 1980/ 81:20, FiU 1980/81:13, rskr 1980/81:88, SFS 198011031) bidragsbeloppen minskas med 40 % jämfört med vad som utgår år 1981. Bidragsbelopp som understiger 5 000 kr. skall vidare inte utbetalas år 1982. För att förhindra att någon kyrk- lig kommun drabbas oskäligt hårt av reduceringen skall enligt riksdagens be- slut särskild kompensation ges inom ramen för extra skatteutjämningsbi- drag.

Den föreslagna minskningen av det skatteunderlag på vilket förskott på kommunalskatt beräknas för år 1982 berör även de kyrkliga kommunerna. Dessa drabbas således av dels minskade skatteintäkter, dels kraftigt reducera- de skatteutjämningsbidrag och får därför bära förhållandevis större inkomst- bortfall än kommuner och landstingskommuner. Jag föreslår därför att det skydd mot alltför stort bortfall avinkomster för de kyrkliga kommunerna

• Sida 21
•  Original

Prop. 1980/81:116 21

som riksdagen beslutade om i samband med reduceringen av skatteutjäm- ningsbidragen även skall omfatta effekterna av nu föreslagna åtgärder. Det samlade bortfallet år 1982 av dels skatteutjämningsbidrag jämfört med 1981 års bidrag, dels skatteintäkter på grund av nu föreliggande förslag får således inte för någon kyrklig kommun överstiga 20 öre/skr. Härmed avses att in- komstbortfallet för församling, i förekommande fall, inkl. församlingens an- del av motsvarande bortfall för pastorat eller annan kyrklig samfällighet, vari församlingen ingår, inte får överstiga 20 öre/skr. räknat på församlingens skatteunderlag. Bidragsbortfall utöver denna gräns kompenseras helt med extra skatteutjämningsbidrag."Beräkningarna skall göras på det skatteunder- lag och den skattesats som ligger till grund för 1981 års budget. I flerförsam- lingspastorat och annan kyrklig samfällighet som har beskattningsrätt förde- las kompensationen i förhållande till inkomstbortfallen. Den särskilda kom- pensationen beräknas totalt uppgå till 6 milj. kr.

Sammantaget innebär detta att skatteutjämningsbidragen (ordinarie och extra) till kyrkliga kommuner beräknas minska från 138 milj. kr. år 1981 till 88 milj. kr. år 1982. I sammanhanget bör nämnas att chefen för kommunde- partementet med stöd av regeringens bemyndigande den 18 december 1980 har tillkallat en särskild utredare (Dir. 1980:91) för att utreda frågan om kyr- kofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner m. m.

Vid sidan av det ordinarie skatteutjämningsbidraget kan regeringen också besluta om extra skatteutjämningsbidrag efter prövning från fall till fall. Den allmänna kommunalekonomiska situationen hos den sökande kommunen är en utgångspunkt vid denna prövning. Syftet med det extra bidraget är att täc- ka brister i det ordinarie skatteutjämningssystemet och ge stöd till de kom- muner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Vissa omständigheter som har påtalats under förarbetena till skatteutjämningsre- formen anser jag bör särskilt beaktas under de närmaste åren vid beviljande av extra skatteutjämningsbidrag. Således kan några kommuner särskilt miss- gynnas av att ett antal specialdestinerade statsbidrag avvecklas i samband med att reformen genomförs eller genom de ändrade reglerna för KBT och statskommunala bostadsbidrag. Vissa kommuner har speciellt höga kostna- der för invandrare, andra på grund av stora hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag och några till följd av snabb befolkningsök- ning.

Jag har tidigare denna dag anfört att vissa kommuner som är ekonomiskt svaga kan utsättas för större påfrestningar än andra i samband med de åtgär- der som jag föreslår för att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsek- torn. Då de föreslagna åtgärderna är av generell natur och i stort sett drabbar alla kommuner och landstingskommuner lika har jag föreslagit att särskild kompensation skall ges inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag till de kommuner och eventuellt landstingskommuner som för år 1982 bedöms ha en särskilt svag ekonomisk situation. Vid denna bedömning bör bl. a. hänsyn

• Sida 22
•  Original

Prop. 1980/81:116 22

tas till ökade inkomster genom det sista steget i skatteutjämningsreformen. Till denna särskilda kompensation föreslås att 100 milj. kr. anvisas. Jag räk- nar med i stort sett oförändrad nivå, 100 milj. kr., för de extra skatteutjäm- ningsbidrag som prövas i sedvanlig ordning eftersom det i nuläget är svårt att överblicka hur stort behovet blir därvidlag. Bidragsramen för extra skatteut- jämningsbidrag, inkl. de särskilda kompensationerna till kommuner, lands- tingskommuner och kyrkliga kommuner som jag här har föreslagit, skulle därmed uppgå till 206 milj. kr.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag skall inges senast den 31 mars året före bidragsåret enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag. Med hänsyn till att de särskilda kompensationerna till dels kyrkliga kommu- ner, dels kommuner och landstingskommuner som jag föreslår utgör en spe- ciell form av extra bidrag av engångskaraktär bör dessa bidrag kunna beviljas utan ansökan.

Jag övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1981/82. Me- delsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1981 och första hälften av år 1982. Storleken av de beslutade skatteutjämningsbidragen för år 1981 och beräknade bidrag för år 1982 framgår av följande sammanställning.

Skatteutjämningsbidrag åren 1981 och 1982 (milj. kr.)

BBL—EL— Kommuner 4 598 5 357 Landstingskommuner 3 450 4 115 Kyrkliga kommuner 138 82 Extra skatteutjämningsbidrag 2263 2on Summa 8 412 9 760

a lnkl. särskild kompensation med 128 milj. kr. b lnkl. särskild kompensation med 106 milj. kr.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1981 till sammanlagt 8 186 milj. kr. Bidragen under år 1982 är beroende av den fortsatta utveck- lingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. De åtgärder, som jag tidigare denna dag har föreslagit beträffande det skatteunderlag på vilket förskott på kommunalskatt beräknas för år 1982, påverkar också som jag har redogjort för i det föregående den medelskatte- kraft som ligger till grund för 1982 års skatteutjämningsbidrag i minskande riktning. Vidare är skatteutjämningsbidraget för år 1982 avhängigt de skatte- kraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1981 av åldersstrukturfaktorerna. Kostna- derna kan alltså inte nu beräknas med säkerhet. Om man utgår från 1981 års skattesatser och antar en viss höjning av skatteunderlaget samt att ålders- strukturen m. rn. i kommuner och landstingskommuner är desamma som för

• Sida 23
•  Original

Prop. 1980/81:116 23

år 1981 kan de sammanlagda bidragen för år 1982 beräknas till 9 760 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1981 och 1982, 9 086 milj. kr. utbe- talas under budgetåret 1981/82. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att utge särskild kompensation till kommu- ner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner för år 1982 i en- lighet med vad jag har förordat, 2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsanslag av 9 086 000 000 kr.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1980/81:116 24