Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett system inrättas för förmånlig kreditgiv- ning till vissa u-länder i samband med sådan import av varor och tjänster från Sverige som kan anses ha utvecklingsfrämjande effekter i mottagar- landet. Därmed kan en ökad kreditgivning till u—länder komma till stånd. Beslut om dessa krediter föreslås fattas av exportkreditnämnden (EKN) efter tillstyrkande av utbildningsberedningen. Erforderlig kreditvolym ställs till förfogande genom AB Svensk Exportkredit. Viss mindre utvidg- ning av EKN:s garantigivning föreslås. Vidare lämnas förslag till ersätt- ningsförfarande vid längre bctalningsdröjsmål.

l Riksdagen [980/81. 1 .vuml. Nr 4!

• Sida 2
•  Original

Prop. l980/81: 41 2

Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

l980-it)-16

Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande. och statsråden Bohman. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam- Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri, Eliasson.

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om förmånlig kreditgivning till u-länder.

] Inledning

I Sverige har hittills inte funnits något system för att på ett enkelt sätt kombinera biståndsmedel med kommersiell exportkrcditfinansiering.

För att utreda frågan om Sverige borde införa ett system med förmånlig kreditgivning till u-Iänder för finansiering av import från Sverige tillsattes under våren l979 en interdepartemental arbetsgrupp med representanter för utrikes-. budget-. ekonomi-. handels- och industridepartementen.

Arbetsgruppens rapport "Blandade krediter — förmånlig kreditgivning i samband med svensk export till u-länder" (Ds H I98():3) som också innehåller en redogörelse för nuvarande förhållanden bör fogas till proto- kollet som bilaga ].

Rapporten har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från styrelsen för internationell utveckling (SIDA). riksrevisionsverket (RRV). kom- merskollegium. exportkreditnämnden (EKN). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens industriverk (SlND). bankinspektionen. allmänna pen- sionsfondens fjärde fondstyrclse. fullmäktige i Sveriges riksbank. fullmäk- tige i riksgäldskontoret. Sveriges exportråd. Internationella Handelskam- marens Svenska Nationalkommitté. Sveriges industriförbund. Tjänste- männens Centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska bankföreningen — med instämmande av PK-banken. Svenska sparbanksföreningen. AB Svensk Exportkredit (SEK). Svenska byggnadsentreprenörsföreningen. Svenska konsultföreningen. Sveriges varvsindustriförening. Sveriges mekanförbund. Svenska Metallindustriar- betareförbundet. Svenska Företagares Riksförbund. Sveriges Hantverks-

• Sida 3
•  Original

Prop. 1980/81: 41

'.:J

och lndustriorganisation — Familjföretagen. Svensk industriförening. Svenska handelskammareförbundet. fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND). utbildningsberedningen. beredningen för inter- nationellt läkemedelssamarbete. Telecoms International AB (Swedtel). utvecklingsfonden i Stockholms län. utvecklingsfonden i Jönköpings län samt nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

En sammanställning av remissvaren bör fogas till protokollet som bilaga 2.

2. Föredragandens överväganden

2.l Införande av ett system för förmånlig kreditgivning till u-länder

Långfristiga krediter ingick i betydande omfattning i det svenska utveck- lingsbiståndet under l960-talet. Gåvoelemcntet i dessa krediter uppgick till ca 65 %. Vårt bistånd under l970-talet har huvudsakligen utgått som gåva och användningen har styrts av mottagarlandets prioriteringar. Samtidigt har det svenska biståndet koncentrerats till ett mindre antal länder. tillhö- rande jordens fattigaste.

Koncentrationen av det svenska biståndet till mycket fattiga u-länder samt det faktum att endast ett fåtal av de s. k. huvudmottagarländerna för svenskt bistånd vid l970-talets början inom överskådlig framtid kunde förväntas nå en sådan utvecklingsgrad att avveckling av biståndet vore befogad gjorde en övergång från kreditbistånd till gåvobistånd naturlig.

Det svenska biståndet utvecklades därför snabbt mot ett allt mer renod- lat gåvobistånd samtidigt som andra länder behöll eller inrättade olika former av kreditgivning på förmånliga villkor. Det ökade utbudet av bilate- ral förmånlig kreditgivning har bl.a. lett till att u-Iänder nu allt oftare efterfrågar förmånliga krediter även från Sverige. När det svenska kredit- biståndet avvecklades minskade också möjligheten att avpassa bistånds- villkoren efter olika mottagares specifika förutsättningar.

U-ländernas behov av utländskt kapital har ökat dramatiskt under de senaste åren. Energipriserna har stigit kraftigt. Importen från i-låndcrna har fördyrats då de rika ländernas exportpriser ökat. U-ländcrnas export får det också allt svårare när i-ländernas tillväxt och därmed import däm- pas. Samtidigt tar räntor och amorteringar på redan upptagna lån en stor del av u-ländernas exportinkomster i anspråk.

Detta har för u-lånderna resulterat i stora och snabbt växande Linder- skott i betalningarna till utlandet. För att klara dessa underskott på kort sikt har många — särskilt rikare — u-länder förlitat sig på kortfristig upplåning. Sådan upplåning utgör inte någon gynnsam grund för utveck- lingssträvandena. De fattigare länderna har p. g. a. sin låga kreditvärdighet i mycket liten omfattning kunnat låna på de internationella kapitalmarkna-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1980/81: 41 4

derna. U—ländernas samlade behov av långfristig upplåning på mjukare villkor är därför mycket stort.

För att finansiera en fortsatt import av framför allt investeringsvaror har många u-länder hänvisats till exportkrediter från lcverantörsländerna.

Flertalet industriländer i OECD-området har under senare år tillgripit olika former av statliga subventioner för att höja den egna exportindustrins konkurrenskraft. Det har t. ex. blivit allt vanligare att u-länder erbjuds att blanda en traditionell exportkredit med biståndsmedel för att göra kredit- villkoren förmånligare och mera konkurrenskraftiga. Köparländerna har således successivt erbjudits allt förmånligare kreditvillkor. vilket också kommit att påtagligt påverka konkurrensförhållandena i den internationel- la handeln.

Efter långvariga förhandlingar mellan de viktigaste kreditgivande OECD-länderna nåddes en överenskommelse i början av år 1978 om att begränsa det statliga stödet vid exportkreditgivning. den s. k. consensus- övercnskommelsen. De kreditvillkor som angavs som gränsvärden betrak- tades snart som normgivande. särskilt på u-landsmarknader. Det blev svårare för företag att konkurrera om de inte kunde erbjuda consensus- villkor.

Den 1 juli l978 infördes ett system för statsstödd exportkreditfmansie- ring i Sverige. Det baserades på långivning från AB Svensk Exportkredit (SEK) (prop. l977/781l55. NU l977/78173. rskr l977/781379). Systemet ansluter till conscnsus-överenskommelsen och innebär bl.a. att statsstö- dets omfattning gjorts beroende av mottagarlandets utvecklingsnivå: ju fattigare land. desto större element av statlig subvention.

Inom detta system kan SEK medge kostnadsfri utfästelse om kreditti- nansiering till fast ränta. som ligger väsentligt under rådande marknads- ränta i Sverige. Räntesatserna är avpassade efter den s.k. consensus- överenskommelsen och varierar beroende på mottagarland och kreditti- dens längd. SEK-systemet infördes för en försöksperiod på 3 år.

Arbetsgruppen konstaterar i sin rapport (Ds H l980z3) att starka u- landspolitiska skäl talar för att Sverige bör införa ett system med förmånlig kreditgivning till u-länder. Det ligger också i landets intresse att med hjälp av sådana krediter ge svensk cxportindustri större chans att hävda sig i den internationella kreditkonkurrensen på u-landsmarknader.

Arbetsgruppens förslag baseras på kreditgivning via AB Svensk Ex- portkredit (SEK). Genom tillförande av biståndsmedel kan förmånliga kreditvillkor medges. t.ex. i form av säpkt räntesats. förlängd återbetal- ningstid eller en återbetalningsfri period under kredittidens början. SEK kan inte förväntas bevilja kredit utan att ha tillfredsställande säkerhet. ] merparten av fallen torde sådan säkerhet komma att bestå av exportkredit- garanti från exportkreditnamnden (EKN). Gruppens förslag innehåller också en möjlighet för EKN att i enstaka fall acceptera ett ökat risktagande i samband med förmånliga u-landskrcditer.

• Sida 5
•  Original

'Jl

Prop. 1980/81: 41

Förmånliga u-landskrediter bör endast utnyttjas för finansiering av så- dan import från Sverige som ökar mottagande u-lands betalningsförmåga eller har annan utvecklingsfrärrtiande effekt. Importen kan t.ex. avse leveranser till industri- ochjordbruksprojekt. energiproduktion. mineralut- vinning. transport- och kommunikationsväscnde eller till investeringar av infrastrukturell typ.

Förslaget om att införa ett system för förmånlig kreditgivning till u- länder välkomnas av flertalet remissinstanser. U-ländernas behov av ökat- de finansiella rcsurser liksom den svenska exportindUstrins svårigheter att konkurrera när företag från andra länder erbjuder förmånliga kreditvillkor är kända problem. Vissa remissorgan är emellertid tveksamma till ett system för kreditgivning som samtidigt skall försöka tillgodose biståndspo- litiska och exportfrämjande mål. Risken är stor. menar man. att en sådan dubbel målsättning kan leda till att ingetdera målet uppfylls på ett ända- målsenligt och ekonomiskt rimligt sätt. Att tillämpa två så olika kriterier på likvärdig grund kan också komma att leda till betydande konflikter och svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Något av de två kriterierna bör därför ges företräde.

Meningarna förefaller delade bland remissinstanserna i fråga om hur stora exporteffekterna blir av subventionerade krediter av den typ utred- ningen föreslår. Flera remissorgan pekar på att kostnaden för kreditsub- ventionering kan komma att bli hög i förhållande till den exportökning. som kan väntas. Andra framhåller däremot att de budgetmedel som avsatts inte är tillräckliga för att generera de kreditvolymcr som behövs för att uppnå mer betydande exportfrämjande effekter. De flesta anser emellertid att Sverige. trots vissa principiella invändningar. på kort sikt inte har råd att stå helt vid sidan i en internationell konkurrenssituation där krediter blir allt viktigare.

Flera remissinstanser ifrågasätter sålunda om arbetsgruppens förslag är tillräckligt för att uppnå de industripolitiska och exportfrämjande effekter som gruppen förutsatt.

För min egen del anser jag att redan de biståndspolitiska skälen är tillräckliga för att införa ett system med förmånlig kreditgivning till u- länder. Då tänkerjag särskilt på att sådana krediter kan ge ett betydande antal u—länder möjlighet att nmhilisera ('i/tade l't'5'lll'st'l'ft'ir sina utvecklings- .s'triirarufen. Att förmånliga u-landskrediter därutöver kan ha positiva ef- fekter för svensk export serjag som en ytterligare fördel.

Nödvändighcten av att ställa kraftigt ökade lånevolymer till u-ländernas förfogande har allt oftare understrukits i olika sammanhang under senare tid. exempelvis inom UNCTAD och i Brandt-kommissionens rapport. Med hjälp av begränsade summor biståndsmedel kan betydligt större re- surser lånas upp på kapitalmarknaden och överföras på mjuka villkor till u— länder sotn Sverige vill stödja — resurser som med stor säkerhet annars inte hade kunnat utnyttjas för utvecklingsändamål i denna krets av länder.

• Sida 6
•  Original

Prop. l980/81: 41 6

Det är. enligt min bedömning. osannolikt att gåvobiståndet till u-län— derna kommer att uppgå till sådana belopp att det helt kan tillgodose behovet av utländskt kapital. Andra linansieringskällor behövs för att komplettera det traditionella svenska biståndet.

Genom förmånlig kreditgivning kan en ökad lånevolym kanaliseras till u- länder. Äterbetalningsvillkoren kan. genom ett tillskott av biståndsmedel. mjukas upp så att lånevillkoren bättre anpassas till landets faktiska långsik- tiga återbetalningsförmåga.

Förmånliga u-landskrcditer skulle därmed kunna bidra till att undanröja den restriktion som brist på kapital och utländsk valuta ofta utgör för kampen mot nöd och fattigdom.

Förmånliga u-landskrediter kan också bidra till att öka n-Iiindvrx möjlig- het att uppträda som Iianda/slmrtnarx gentemot svenska företag. Kredi- terna kan i sådana fall ge svenska företag möjlighet att konkurrera på nya marknader och därmed också få positiva effekter för svensk export. I många u-Iänder är utrikeshandeln fortfarande beroende av de handels- mönster som etablerades under den koloniala perioden. ()fta önskar dessa länder öka sin handel med Sverige men de är inte tillräckligt attraktiva som marknader och samarbetspartners för svenska företag.

Våra programländer bör inte enbart vara biståndsmottagare utan även handelspartners. På grund av sin fattigdom och sin brist på resurser är de i flera fall föga attraktiva partners för utländska företag. I vissa länder är dessutom den politiska och ekonomiska situationen sådan att landets kre- ditvärdighet anses som mycket låg. Av brist på nödvändigt externt kapital kan därför i dessa länder projekt som är viktiga ur utvecklingssynpunkt och ekonomiskt sunda komma att bli starkt försenade eller till och med utebli.

Förmånliga u-landskrediter kan ge u-Ia'ndcr en reell uni/light*! att välja svenska [m'a-anföra. Svenska offerter visar sig ofta konkurrenskraftiga i fråga om pris och kvalitet m.m. men däremot ej på kreditsidan. Förmån- liga u-landskrediter skulle i vissa lägen kunna neutralisera förmånliga krediterbjudanden från andra lcverantörsländer.

För ett u-land med begränsade finansiella resurser kan kreditkostnaden i många fall vara den avgörande faktorn vid valet mellan alternativa lcveran- törer. Andra och för projektets framgång avgörande faktorer som pris. kvalitet. leveranssäkerhet. service- och underhållsmöjligheter etc. riskerar att hamna i skymundan. För köpare i u-länder kan det därför vara värde- fullt att kreditfaktorn neutraliseras så att större vikt kan läggas vid ovan- nämnda faktorer.

Förmånliga u-landskreditcr kan också fungera som en flexibel övergång från gåva/Jislånd till andra flm!Il.t'f('l'illj_'.$jf(ll'lll("I' i samband med avtrapp- ning eller avveckling av gävobistånd inom svensk u-landspolitik.

Genom sådana krediter utökas också Sveriges möjligheter till ett brett och bchovsanpassat utvecklingssamarbete med olika länder. Det är inte

• Sida 7
•  Original

Prop. l980/81: 41 7

alltid självklart att gåvobistånd i alla situationer är den bästa formen av utvecklingssamarbete.

införandet av en finansieringsform. som medger en flexibel och gradvis övergång från gåvobistånd till andra former av finansiering. ansluter till den vedertagna svenska uppfattningen att u-länder steg för steg bör länkas in på de villkor som normalt tillämpas i den internationella handeln och det internationella ekonomiska systemet. Den pretbrensbehandling som fatti- gare u-länder ges bör successivt minskas med stigande utvecklingsnivå. Dessa tankar var vägledande för den svenska hållningen vid de senaste GATT-förhandlingarna och befästes ytterligare vid riksdagens behandling i december l979 av prop. l979/8t): 24 om de multilaterala handelsförhand- lingarna inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet tGAT'l') m.m.

Vår strävan att utveckla breda och fördjupade relationer på det ekono- miska området med u—länderna bör även fortsättningsvis baseras på detta synsätt. Vi kommer att på samma sätt som tidigare koncentrera vårt gåvobistånd till de fattigaste u-länderna. Samtidigt måste vår u-landspolitik också syfta till fördjupade och breddade relationer med länder i tredje världen som inte längre tillhör de allra fattigaste. Även sådana länder kan i vissa'fall vara i behov av ett mer aktivt svenskt stöd i sina fortsatta utvecklingsansträngningar. Detta stöd bör emellertid ges på mindre gene- rösa villkor än biståndet till de fattigaste länderna.

Sverige har traditionellt intagit en avvaktande hållning till ekonomiskt samarbete med inslag av biståndsmedel med länder utanför kretsen av programländer som erhåller långsiktigt gåvobistånd. Den sedan 1975 successiva uppbyggnaden av det s. k. bredare samarbetet har dock med- fört en vidgning av länderkretscn.

Bredare samarbete äri första hand ett sätt att överföra tekniskt kunnan- de från Sverige till u-länder och allmänt bredda kontakterna. Erfarenheter av det bredare samarbetet har visat att frågan om förmånlig finansiering vid import från Sverige är ett ständigt återkommande problem. De länder med vilka Sverige önskat etablera ett bredare samarbete får ofta förmån- liga krediterbjudanden från andra länder.

Ett system med förmånliga krediter skulle göra det möjligt att selektivt stödja insatser i olika u-ländcr även utanför kretsen av programländer på ett sätt som inte innebär långsiktiga åtaganden och som inte kräver omfat- tande administration och uppföljning.

Vad gäller programländer för svenskt bistånd får emellertid frågan om förmånliga krediter avvägas noga så att krediterna utformas som ett kom- plement till det traditionella biståndet. Ingående diskussioner bör föregå beslut om t.ex. kreditbelopp och återbetalningsvillkor. De projekt som finansieras med förmånlig kreditgivning bör också vara sådana. som inte ryms inom det svenska gävobiståndet. men som ändå är att betrakta som utvecklingsfrämjande och som prioriteras av mottagarlandets regering.

• Sida 8
•  Original

Prop. l980/81: 41 8

Flera programländer har redan nu möjlighet att använda en del av biståndet inom Iandramen. det s.k. importstödet. för att subventionera kommersiella exportkrediter. Mottagarlandet kan alltså inom ramen för nuvarande utvecklingssamarbete ta initiativ till att mjuka upp kreditvill- koren och därmed erhålla en större import av varor och tjänster från Sverige än vad som annars skulle vara fallet.

[ de fall som hittills förekommit har frågan om användande av bistånds- medel rests från programlandet sida i samband med förhandlingar med den svenske exportören om konkreta affärer. ] vissa fall har det då visat sig svårt att frigöra erforderliga belopp inom Iandramen. som ofta kan vara helt intecknad för flera år framåt. Andelen importstöd inom landramarna varierar också från land till land. Vissa programländer erhåller inget im- ponstöd alls utan enbart projektinriktat bistånd.

Mot denna bakgrund bör man inte enbart hänvisa programländerna till att utnyttja en del av importstödet inom Iandramen. Däremot bör denna möjlighet aktualiseras i den dialog som löpande förs mellan representanter för de svenska biståndsmyndigheterna och företrädare för enskilda pro- gramländer.

Detta bör ägnas särskild uppmärksamhet när det traditionella gåvobi- ståndet till ett land avvecklas. Gåvoelcmentet i det svenska biståndet skulle t. ex. med hjälp av förmånliga krediter gradvis kunna minskas under en avvecklingsperiod.

2.2. Länderkrets, produkter och projekt

Arbetsgruppen föreslår att följande länder skall kunna komma i fråga för förmånliga u-landskrediter.

— länder med vilka Sverige bedriver bredare samarbete. — programländer för svenskt bilateralt bistånd. samt

— andra u-länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biståndspolitiska målsättningarna. Jag linner denna länderkrets lämplig.

I enlighet med arbetsgruppens förslag anser jag att förmånliga u-lands- krediter endast bör kunna användas för att finansiera leveranser från Sverige. Med den länderkrets jag nyss föreslagit skulle detta i de flesta fall innebära leveranser som annars inte hade kommit till stånd. antingen därför att mottagarlandet saknar finansiella resurser eller därför att kredit- erbjudanden från andra leverantörslånder normalt är mer fördelaktiga för köparlandet.

De varuslag som i första hand bör komma i fråga är kapitalvaror. konsulttjänster och entreprenadarbeten. Det är också i dessa fall stats- stödd cxportkreditgivning inom SEK-systemet kan förekomma. Kostna- der för transporter och försäkringar. liksom andra specifika kostnadsslag. bör i huvudsak behandlas enligt den praxis EKN tillämpar vid beviljande

• Sida 9
•  Original

Prop. l980/8l: 41 9

av exportkreditgaranti. Eventuella avvikelser bör avgöras i samråd med utbildningsberedningen.

Berörda importtransaktioner bör vara av viss storlek. Arbetsgruppen föreslog ett lägsta kreditbelopp på IO milj. kr. Med tanke på den mindre och medelstora industrins betydelse för u-ländernas utveckling anser jag emellertid att även mindre kreditbelopp bör kunna beviljas i form av förmånliga u-landskrediter. Storleken på en sådan kredit bör därför nor- malt ej understiga 5 milj. kr. I samband med konsulttjänster kan dock en lägre beloppsgräns tillämpas. Detta får bedömas från fall till fall.

I samband med större investeringsprojekt i u-länder kan det bli aktuellt med samfinansieringsarrangemang där en förmånlig kredit från Sverige finansierar endast en del av en affär. Jag kan se fördelar med sådana arrangemang. Möjligheterna till samlinansiering med utvecklingsbanker och fonder liksom med nordiska länder t. ex. i samverkan med Nordiska lnvesteringsbanken. bör särskilt uppmärksammas.

2.3. Kreditform

Förmånliga krediter till u-länder bör. som arbetsgruppen föreslagit. ba- seras på kreditgivning från SEK. De bör kunna utgå både i form av leverantörs- och köparkrediter.

SEK kan f. n. lämna statsstödd exportkreditfinansiering enligt det s. k. SEK-systemet. Bolaget erhåller inom detta system årsvis och i efterhand ersättning för faktiska kostnader.

Samma teknik bör kunna utnyttjas för att ersätta bolaget för de extra kostnader som tillkommer p. g. a. förmånlig kreditgivning till u-länder. De kostnader som uppstår utöver vad som täcks av SEK-systemet bör avräk- nas mot biståndsanslaget i form av ett nuvärdesbclopp baserat på R%- diskonteringsränta. Beloppet överförs till statsbudgetens inkomstsida. Därutöver bör avräkningssystemet utformas så att den totala statsfinan- siella kostnaden för kreditvillkoren avspeglas i avräkningsbeloppet.

För budgetåret l980/8l finns 60 milj. kr. avsatta för detta ändamål. En utvärdering av SEK-systemet pågår f.n. och chefen för industride- partementet har. enligt vadjag erfar. för avsikt att under våren l98l föreslå regeringen att förelägga riksdagen proposition i denna fråga.

Kostnaderna för förmånliga krediter till u-länder kommer. som jag före- slagit. att belasta såväl SEK—systemet som biståndsanslaget. De eventuella förändringar i SEK-systemet som utvärderingen kan leda till kommer att även genomföras för de förmånliga krediterna. Ändrad subventionerings- grad e.d.. i SEK-systemet påverkar därmed den kostnad som belastar biståndsanslaget. Systemet för förmånliga u-landskrediter bör emellertid kunna anpassas till eventuella sådana förändringar.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1980/81: 41 lt)

2.4. Garantiordning

I de flesta fall när finansiering i form av förmånliga krediter kan bli aktuell torde den svenske leverantören komma att ansöka om exportkre- ditgaranti. Jag utgår ifrån att EKN i merparten av fallen kommer att kunna lämna sådan garanti inom ramen för ordinarie garantisystem. dvs. normal- garanti eller s. k. s/u-garanti.

Det kan inträffa att EKN. p.g.a. ett lands låga kreditvärdighet. anser sig ej kunna bevilja garanti för en affär som utbildningsberedningen ansett vara lämpad för finansiering med blandad kredit. l enstaka fall bör EKN likväl ha möjlighet att acceptera ett större risktagande än vad som medges inom s/u-garantisystemet vid varje aktuell tidpunkt. Denna möjlighet skall självfallet inte påverka gällande riktlinjer för EKN:s s/u-system eller ändra principerna- för risktagande i övrigt. Det bör ankomma på EKN att. liksom vid övrig garantigivning. fastställa premiesats och täckningsgrad för dessa garantier.

De premiemedel som inllyter i samband med garantier där ett ökat risktagande har accepterats bör tillföras en särskild s. k. säkerhetsreserv. upprättad inom EKN enligt samma principer som för annan garantigiv- ning. Utbetalningar p. g. a. skadefall på dessa garantier bör finansieras med medel från säkerhetsreserven. Är reserven ej tillräcklig bör. på samma sätt som vid annan garantigivning. tillfälliga dragningar kunna göras på den rörliga kredit som står till förfogande hos Riksgäldskontoret för att förstär- ka EKN:s likviditet.

Nämnden bör årligen redovisa säkerhetsreservens storlek till regering- en. Skulle reserven då visa sig negativ bör EKN ha rätt till viss ersättning. Ersättningen kan utgå för gjorda utbetalningar antingen två år efter respek- tive obetald fordrans ursprungliga förfallodag eller efter det att multilateral skuIdkonsolideringsöverenskommelse ingåtts. Även räntekostnader för sådana utbetalningar bör ersättas. Denna ersättning till EKN bör belasta anslaget för förmånliga u-landskrediter och utbetalas efter särskild fram- ställning från EKN.

Betalningar som inflyter från köpare till EKN. efter det att nämnden gjort utbetalning till garantitagare. bör tillföras säkerhetsreserven. Därmed minskar behovet av eventuella framtida utbetalningar från biståndsan- slaget.

Krediter till länder med låg kreditvärdighet åsättes normalt en högre garantipremie. och/eller lägre täckningsgrad. jämfört med krediter till länder med god kreditvärdighet. Eftersom en hög garantipremie kan anses neutralisera avsikten med den förmånliga krediten anser jag att det i det enskilda fallet kan vara rimligt att ej låta hela premiebeloppet belasta affären. Detta bör kunna aktualiseras vid krediter där EKN accepterat ett högre risktagande och där premien därför satts högre än vid s/u-garanti. ] förekommande fall bör detta kunna överenskommas mellan utbildnings- beredningen och EKN. Biståndsmedel bör då tillföras EKN:s säkerhetsre-

• Sida 11
•  Original

Prop. l980/81: 41 11

serv som ersättning för viss del av den premiekostnad som överstiger vad som normalt skulle ha utgått för en motsvarande s/u-garanti.

2.5. Berednings- och beslutsordning

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att handläggning och be- redning av ärenden rörande förmånliga u-landskrediter skall förläggas till befintliga institutioner. De föreslagna institutionerna. EKN och SEK. anses väl lämpade för uppgiften.

Däremot är vissa remissinstanser tveksamma till att beslut om länderval och enskilda krediterbjudandens förmånlighetsgrad förläggs till dessa or- gan. Beslut som direkt rör utnyttjande av biståndsbudgeten bör fattas av ett organ med biståndsinriktning.

Jag finner att ett lämpligt sådant organ är den nyinrättade utbildningsbe- redningen (prop. 1978/79: IOO. bilaga 6) som sedan den l juli |979 är en självständig myndighet med uppgift att stärka Sveriges förbindelser med enskilda u-länder. Den administrerar huvuddelen av det s. k. bredare sam- arbetet. Beredningen ansvarar också för utveckling av nya former för samarbete inom nya områden med de u-länder till vilka det traditionella gåvobiståndet trappas ner eller avvecklas. Beredningcns styrelse består av representanter för utrikesdepartementet. social-. budget. utbildnings-. handels- och industridepartementen samt SIDA. När beredningen behand- lar frågor om förmånliga u-landskrediter bör den utökas med en represen- tant för EKN.

Jag föreslår att EKN blir beslutande organ för beviljande av förmånliga krediter till u-länder. Nämnden bör emellertid inhämta yttrande från ut- bildningsberedningen angående vilka affärer som kan lämpa sig för sådan finansiering. Beredningen yttrar sig över vilka länder som kan erhålla förmånliga krediter och kreditens förmånlighetsgrad med hänsyn till det aktuella projektets bedömda utvecklingseffekt. Yttrandet om förmånlig- hetsgrad bör utformas så att det medger flexibilitet och förhandlings- utrymmc vad gäller de exakta kreditvillkoren.

Det bör vidare ankomma på utbildningsberedningen att fastställa hur prioritering av affärer skall göras inom ramen för angivna riktlinjer.

Ansökan om förmånliga u-landskrediter ställs till EKN. Det görs nor- malt av det intresserade svenska företaget. Om ett ärende initieras från annat håll bör exportörens intresse vara styrkt innan ärendet behandlas. Ansökan bör innehålla sådana uppgifter om affären som regelmässigt läm- nas till EKN vid ansökan om s. k. s/u-garanti. med särskilt angivande av de utvecklingsfrämjande aspekterna. '

EKN kan även på eget initiativ. eller på begäran av utbildningsbered- ningen. ta upp ärenden rörande förmånliga u-landskrediter.

För EKN innebär systemet i huvudsak att en ansökan om förmånlig u- landskredit i vad gäller utvecklingseffekt m.m. behandlas på samma sätt

• Sida 12
•  Original

Prop. 1980/81z41 lZ

som en ansökan om s/u-garanli. Besked bör således inhämtas av EKN från mottagande lands myndigheter om att den berörda importen är prioriterad och har utvecklingsfrämjande effekter.

EKN:s beslut om utfästelse utgör det formella godkännandet av en förmånlig u-landskredit. Utfästelsen bör behandlas av EKN enligt sedvan- liga principer. Den är giltig viss tid. men kan förlängas. Denna ordning ger EKN möjlighet att ta hänsyn till förändringar bl.a. i riskbedömningen som kan ha inträffat efter det att utbildningsbcredningens yttrande avgivits. Vid tvekan i samband med ställningstagande till förlängning bör EKN emeller- tid inhämta yttrande från utbildningsbercdningen.

På samma sätt som vid exportaffärer som avses finansieras med sedvan- liga svenska exportkrediter ansöker exportörcn eller dennes bank om finansiering hos SEK samt om kreditgaranti hos EKN.

En särskild fråga är om statsstödd exportkredit skall beviljas enligt SEK-systemet. Om de krav som uppställs i reglerna för detta system uppfylls bör statsstödd kredit kunna medges. dock med förmånligare vill— kor än annars.

SEK bereder och behandlar ansökan om kreditfinansiering på sedvanligt sätt. och avgör bl. a. vilka säkerheter som skall föreligga för att utbetalning skall kunna ske.

Både EKN och SEK bör beakta den s. k. consensus-överenskommel- sens särskilda bestämmelser rörande bundna biståndSkrediter. Det innebär att förutom räntesats även kredittidens längd. återbetalningarnas fördel- ning över tiden. förskottets storlek. andelen lokala kostnader m.fl. fakto- rer kan avvika från vad som annars tillämpats. Det är därför av värde att EKN samråder med SEK innan beslut fattas i ärenden om förmånliga u- landskrediter.

Avtal om förmånliga u—landskrediter kan om så anses önskvärt ingås på regeringsnivå mellan företrädare för Sverige och mottagande land. Offi- ciella överenskommelser kan ha en allmänt goodwill-skapande effekt ge- nom den publicitet de ges i vissa mottagande u-länder. Betydelsen av avtal på regeringsnivå varierar från land till land vilket givetvis bör beaktas på svensk sida. Eventuella regeringsavtal bör vara av övergripande natur och administrativt enkla att tillämpa. De kan ingås antingen separat eller i anslutning till s.k. samarbetsavtal. Den närmare formen får anpassas till de enskilda fallen.

2.6. Statsfmansiell kostnad och kreditvillkor

Den totala statsfinansiella kostnaden för ett system med förmånliga u- landskrediter är svår att uppskatta eftersom den är avhängig av hur SEKzs uppläningskostnad utvecklar sig över tiden. Kreditvillkoren hos enskilda förmånliga krediter har också stor betydelse. Förmånlighetsgraden kan bestå av sänkt räntesats. förlängd återbetalningstid. återbetalningsfri peri-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1980/81: 41 13

od vid kredittidens början m.m. När SEK:s upplåningskostnz'td är hög blir kostnaden för förmånliga krediter större än när upplåningskostnaden är låg. Likaså stiger kostnaden när de förmånliga krediterna innehåller ett högt gåvoelement.

Jag finner det mot denna bakgrund svårt att ge några generella riktlinjer för hur kreditvillkoren bör vara utformade ide enskilda fallen. Hänsyn bör tas till mottagande lands ekonomiska utvecklingsnivå. typ av produkt eller projekt m.fl. faktorer. En riktlinje bör dock vara att högre gåvoelement kan beviljas fattigare eller mindre utvecklade u-länder om omständigheter- na i övrigt är likartade.

Gåvoelementet i en förmånlig u-landskredit skall uppgå till minst l5%. beräknat enligt DAC:s beräkningsnormcr. Vid kreditgivning till fattigare länder bör gåvoelementet ej understiga 25 %.

De exakta kreditvillkoren som kan erbjudas mottagaren får överenskom- mas mellan EKN. SEK och den svenske exportören.

2.7. Kreditgivningens omfattning

För budgetåret l980/81 har 60 milj. kr. anslagits för kostnaderi samband med förmånliga u-landskrediter. Med en kreditgivning baserad på nuvaran- de SEK-system kan det totala kreditbeloppet beräknas omfatta mellan 300 och 600 milj. kr. under innevarande budgetår om gåvoelementet i de enskilda fallen ligger mellan IS och 25 %. På årsbasis innebär detta en kreditvolym i storleksordningen 600 till l200 milj. kr.. en betydande ök- ning av de lån som Sverige f.n. kan ställa till u-ländernas förfogande. Varje biståndskrona genererar 5 till 10 gånger sitt eget värde i kapitalflöde.

När tillstyrkande om förmånlig u-landskredit ges av utbildningsbercd- ningens styrelse befinner sig förhandlingarna mellan exportör och köpare normalt på ett preliminärt stadium. Tillstyrkandct innebär inte något bin- dande åtagande från statlig sida.

När beslut fattats av EKN att godkänna en förmånlig u-landskredit bör avräkning göras med 100% av kostnaden mot det belopp som finns ansla-

get.

lnom SEK-systemet avräknas beviljade kreditutfästelser med 25 % av sitt belopp mot den ram på l8000 milj kr. som beviljats av riksdagen. Denna ram gäller fram till den 30juni l98l. Ett system med förmånliga u- landskrediter skulle enligt detta avräkningsförfarande kunna ge upphov till en ökad belastning av som mest l50 milj. kr. på SEK:s nuvarande ram. Mot bakgrund av den ringa storleken på detta belopp ijämförelse med den totala ramen anser jag efter samråd med industriministern att någon utök- ning av SEK:s ram ej behövs för att inrymma kreditgivning i form av förmånliga u-landskrediter.

• Sida 14
•  Original

Prop. l980/81: 41 l4

2.8 Ikraftträdande m. m.

Systemet med förmånlig kreditgivning till u-länder bör på försöksbasis kunna träda i kraft så snart riksdagen fattat beslut därom. Det bör utvärde- ras senast efter två år.

Förslaget innebär att EKN och SEK åläggs vissa nya arbetsuppgifter. För SEK. som inte är myndighet. täcks dessa uppgifter av lagen ( 1978: 403) om beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall.

Formerna för ersättning till SEK för kostnadcri samband med blandade krediter bör reglernas i en uppgörelse mellan staten och bolaget.

Det ankommer på regeringen att ge erforderliga närmare instruktioner till EKN. SEK och utbildningsberedningen.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för förmånlig kreditgivning till u-länder som jag förordat i det föregående.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1980/81: 41

HANDELS- DEPARTEMENTET

BLANDADE KREDITER

- förmånlig kreditgivning i samband med svensk export till u-länder

Rapport av en interdepartemental arbetsgrupp

Ds H 1980:3

Bi

• Sida 16
•  Original

Prop. 1980/81: 41 l6

SAMMANFATTNING

Blandade krediter betecknar en viss typ av förmånlig kreditgivning till mottagare i u-länder. Sådana kre— diter består av en blandning av biståndsmedel, eller andra statsmedel och exportkrediter, därav namnet. Blandade krediter är förmånligare för mottagaren än sedvanliga exportkrediter men mindre förmånliga än enbart bistånd. De används för att finansiera import av varor och tjänster från kreditgivande land.

Biståndskrediter med ett s.k. gåvoelement på minst 25% omfattas inte av den internationella överens- kommelse som ingåtts om begränsning av statsstödd exportkreditgivning, den s.k. consensus-överenskom— melsen. Den särbehandlar också bundna biståndskrediter och blandade krediter med ett gåvoelement på mellan 15 och 25%.

Under de senaste åren har blandade krediter börjat erbjudas av allt fler länder. I samband med stats- makternas behandling av frågan om exportfinansiering m.m. (prop. 1978/79:155) aviserades en utredning om blandade krediter. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes den 1 april 1979 med uppdrag att kartlägga behovet av och utreda förutsättningarna för ett in— förande av svenska blandade krediter. Skulle över— vägande skäl tala för sådan kreditgivning hade gruppen

att även utarbeta förslag till dess utformning.

Arbetsgruppen har funnit anledning göra vissa av- gränsningar av utredningsuppdraget. Sålunda be- handlas endast frågan om statsstödd kreditgivning till u—länder. Arbetsgruppen har inte sett det som sin uppgift att försöka göra en jämförande utvärde— ring av andra finansiella arrangemang eller export-

• Sida 17
•  Original

Prop. l980/8l: 41 17

främjande åtgärder som kan tänkas förekomma i sam— band med export av varor och tjänster till u—länder. Gruppen har heller inte behandlat frågan om förmån— lig kreditgivning via multilaterala kanaler utan har helt koncentrerat sig på blandade krediter i ett bi- lateralt perspektiv.

Arbetsgruppen har valt att definiera begreppet blandad kredit på följande sätt: En blandad kredit är en över— föring av finansiella resurser, i samband med export från kreditgivande land till u-länder,som innehåller inslag av stetsmedel och vars gåvoelement uppgår till 15% eller mer, beräknat enligt DAC:s normer.

Arbetsgruppen har funnit u—ländernas stora behov

av krediter från utlandet väl dokumenterat. Inhemskt sparande räcker i de flesta u-länder inte för att finansiera planerade utvecklingssatsningar. Export- intäkterna är heller inte tillräckliga för att täcka dessa länders utgifter i utländsk valuta. U-länder finansierar så gott som all import av investerings— varor med erportkrediter och annan långfristig ut- ländsk upplåning. De lånar även utomlands för andra ändamål. Flertalet u-länder är i dag nettolåntagare och deras utlandsskuld växer. Det traditionella bi- ståndet ökar inte i tillräckligt snabb takt för

att täcka behoven av extern finansiering. I allt fler sammanhang framförs nu krav på nya former för för- månlig finansiering av u-ländernas utvecklingssats— ningar. Olika former för ökade överföringar av resurser till u—länderna diskuteras sedan en tid tillbaka i internationella fora.

Sverige möter nu allt oftare önskemål från u—län- derna om att bilateralt bevilja krediter på för—

månliga villkor. Programländer ser blandade krediter

2 Riksdagen l980/8I. I xaml. Nr 4!

• Sida 18
•  Original

Prop. l980/81: 41 18

som ett komplement till det traditionella biståndet.

Inom vårt bredare samarbete med vissa.u—länder och även i kontakter med andra u-länder efterfrågas förmånligare krediter för att finansiera ett mer aktivt svenskt del—

tagande i olika utvecklingsprogram.

Våra instrument för att främja u-ländernas utveck- ling och vårt samarbete med dessa har undan för un—

dan byggts ut. På finansieringssidan har vi dock inte lika utvecklade system som andra i—länder. Dessa kan erbjuda förmånlig finansiering där återbetalningsvill- koren anpassas efter u-landets utvecklingsgrad. Sverige saknar en sådan mellanform mellan bistånd och sedvan- lig exportkreditgivning, låt vara att det s.k. SEK- systemet medger visst begränsat statsstöd vid refinan— siering av exportkrediter.

En invändning som kan resas mot att biståndsmedel används för sådana ändamål är att det minskar utrymmet för obundet gåvobistånd, som i ett globalt perspektiv anses vara den bästa och mest effektiva formen av bi- stånd. Många u-länder anser sig emellertid i dagsläget mer betjänta av en större kreditvolym på relativt för- månliga villkor än av en mindre finansieringsvolym av gåvonatur.

Arbetsgruppen anser sålunda att starka u-landspoli— tiska motiv talar för en positiv svensk inställning till u—ländernas önskemål om att även Sverige skall ställa krediter på förmånliga villkor till förfogande.

Förutom det biståndspolitiska motivet kan Sverige också ha ett eget intresse av att genom förmånliga krediterbjudanden främja exporten till u—länder.

OECD-området är sedan gammalt den viktigaste mark- naden för svensk export. På medellång sikt förutses

• Sida 19
•  Original

Prop. 1980/81: 41

en tämligen svag allmän efterfrågeutveckling och en låg investeringsbenägenhet i detta område. Svensk industri med dess inriktning på investerings— och insatsvaror måste därför i ökad utsträckning söka sig till marknader med en förväntad högre investe— ringstakt. Det är en allmän bedömning att sådana marknader finns i u-länderna och att vår expertin- dustri i ökad grad bör inrikta sina ansträngningar

på dessa länder.

Med hänsyn till den hårdnande internationella kon- kurrensen, som kommer till uttryck inte minst inom kreditgivningen, förutsätter en sådan inriktning emellertid att Sverige är berett att acceptera inte blott en volymmässigt ökad kreditgivning till dessa länder, utan också i vissa fall krediter på

särskilt förmånliga villkor och ett ökat risktagande.

Leder då inte en uppmjukning av kreditvillkoren vid

export t_ll u-länder till att Sverige trappar upp

den kreditkonkurrens som vi länge försökt bekämpa?

Sverige är ett litet land med stor utrikeshandel i förhållande till den egna kapitalmarknaden, och

har inget att vinna på att den internationella kre— ditkonkurrensen trappas upp med hjälp av allt större inslag av statsstöd. Vi har emellertid på kort sikt inte råd att stå helt utanför i en konkurrenssitua- tion där andra länder använder sig av förmånliga exportkrediter i allt större utsträckning. Detta får emellertid inte innebära att vi därmed slår av på våra ambitioner att försöka begränsa snedvridande effekter på den internationella handeln. Somliga hävdar t.o.m att Sveriges möjligheter att påverka

|9

• Sida 20
•  Original

Prop. l980/81: 41 20

andra länder i detta avseende skulle öka om vi får tillgång till egna blandade krediter.

En annan fråga som anmäler sig är om införandet av blandade krediter på sikt kan leda till krav från u-länderna om förmånlig kreditgivning för all import från Sverige. Denna risk bör enligt arbetsgruppen kunna minimeras om svenska blandade krediter utnytt- jas selektivt. De bör användas för finansiering av sådan export till u—länder som annars inte bedöms kunna komma till stånd och som kan förväntas leda till framtida ökad efterfrågan på varor och tjänster från Sverige, dvs. underlättar en långsiktigt för- bättrad marknadsposition för svensk erportindustri.

Arbetsgruppen har också övervägt om Sverige kan anses ha råd med kostnaden för att skapa sådana förmånligare

kreditvillkor som det här är fråga om.

Den ökade belastning på budgeten och på vår utlands- upplåning som erfordras för att medge blandade kre— diter är relativt blygsam och syftar inte blott till att hjälpa u-länderna utan också till att öka svensk export. En exportökning medför på sikt en förbättrad bytesbalans och troligen också ökade skatteintäkter. Den föregås av ökad produktion och därmed samman- hängande högre sysselsättning. Förenklat uttryckt: den svenska ekonomin kan på sikt stärkas av blandade krediter till förmån för u-länder. Detta förhållande torde också kunna bidra till att stärka förståelsen för att det svenska biståndet vidmakthålls på en hög nivå även under perioder av påfrestningar för den

svenska ekonomin.

• Sida 21
•  Original

Prop. l980/81: 41 21

Arbetsgruppen vill i detta sammanhang framhålla att förmånlig kreditgivning till u-länder aldrig kan tänkas lösa mera fundamentala balansproblem för Sverige. Blandade krediter bör i stället ses som ett instrument med ett begränsat användnings- område men med förhållandevis stor genomslagskraft.

Sammanfattningsvis leder således arbetsgruppens överväganden fram till bedömningen att Sverige bör ha möjlighet att i vissa fall erbjuda u—länder blan— dade krediter.

Hur kan då sådana krediter utformas? Arbetsgruppens förslag går i korthet ut på följande.

Blandade krediter skall endast kunna ges till mot—

tagare i u-länder.

Då biståndsmedel delvis används för att finansiera sådana krediter skall de biståndspolitiska målsätt- ningarna vara vägledande för valet av u—länder som skall komma i fråga för krediterna. Någon en gång för alla given lista på vilka länder detta är finns givetvis inte. Situationen i ett och samma land

kan skifta från en period till en annan och göra det mer eller mindre biståndspolitiskt motiverat att låta blandade krediter utgå till landet i fråga. Bedömningen får göras från fall till fall. Inom denna ram bör givetvis även en bedömning ur handels—

och industripolitisk synpunkt göras.

En kategori u-länder som bör komma i fråga är de

u—länder till vilka det svenska bilaterala utveck— lingsbiståndet trappas ned för att ersättas av bre- dare samarbete samt länder med vilka Sverige redan

• Sida 22
•  Original

'N) 'N)

Prop. 1980/8l: 41

har eller önskar utveckla ett bredare samarbete. En annan kategori u—länder som bör kunna-erhålla blan- dade krediter är programländer för svenskt bistånd. I övrigt bör blandade krediter kunna utgå till u- länder vars utvecklingspolitik är förenlig med mål- sättningen för svensk biståndspolitik.

Från allmänpolitisk liksom handels- och industri- politisk synpunkt kan skäl anföras för att möjlighet borde finnas att erbjuda blandade krediter till en vidare krets u—länder än som nu beskrivits. Frågan om en eventuell utvidgning av länderkretsen liksom frågan om hur en sådan kreditgivning skall finan- sieras bör dock få anstå till dess erfarenheter

vunnits av denna kreditform.

Blandade krediter bör utnyttjas för finansiering av sådan import från Sverige som ökar mottagande u-lands betalningsförmåga eller har annan utveck- lingsfrämjande effekt. Importen i fråga bör vara prioriterad av mottagarlandets myndigheter. Affären bör också vara av sådan art att den kan förväntas leda till en framtida ökad efterfrågan av varor och tjänster från Sverige . De varuslag som i första hand bör komma i fråga är kapitalvaror, konsult— tjänster och entreprensdarbeten. De enskilda import- transaktionerna bör vara av viss storlek och kre- ditbeloppen bör normalt ej understiga 10.mi1j.kr.

Arbetsgruppen har valt mellan olika tekniska lös- ningar och blandningsformer för kreditgivningen. Gruppen förordar ett system som förhållandevis lätt kan inpassas i befintlig organisatorisk struktur och som möjliggör erbjudande av en sammanvägd kredit

där en kommersiell och en mjuk del så att säga redan färdigblandats. Kreditgivningen föreslås ansluta till

• Sida 23
•  Original

Prop. l980/81: 41 23

,det s.k. SEK-systemet och ske i form av refinansiering på förmånligare villkor än vid sedvanlig exportkredit— givning. Beslut om blandade krediter föreslås fattas av den s.k. S-U-styrelsen i exportkreditnämndsn (EKN). AB Svensk Exportkredit (sex) ges möjlighet att på. grundval av EKN:s beslut svara för refinansieringen. Blandade krediter bör när så anses lämpligt ställas till förfogande inom ramen för regeringsavtal.

De blandade krediterna bör innehålla ett gåvoelement på minst 15%. Gåvoelementet bör avpassas dels efter mottagarlandets utvecklingsgrad och dels så att de med krediterbjudandet avsedda syftena uppnås till lägsta kostnad. Blandade krediter till de fattigaste u-länderna bör företrädesvis innehålla ett gåvo— element på 25% eller mer.

De kreditvillkor som erbjuds u—landet bör baseras

på en avvägning av räntesats, återbetalningstid, kre- ditens totala löptid. förskottsandel och återbetal— ningsfri period m.m. med hänsyn till preferenser i mottagarlandet och till berörd ezportaffärs särskilda karaktäristika.

Eftersom blandade krediter kan förväntas få posi— tiva effekter ur både biståndspolitisk och export— främjande synpunkt anser arbetsgruppen det rimligt att statens kostnad för denna kreditgivning fördelas mellan biståndsanslaget och anslag avsedda för att främja svenskt näringsliv. Sistnämnda del avses täckas inom ramen för SEK-systemet, som föreslås svara för skillnaden mellan faktisk upplåningsränta och utlåning på s.k. consensus—villkor. Kostnaden för att tillskapa kreditvillkor som är förmånligare än vid sedvanlig exportkreditgivning föreslås täckas av biståndsmedel. I budgetpropositionen 1980/81 har

• Sida 24
•  Original

Prop. 1980/81: 41 24

regeringen föreslagit att 60 milj.kr. avsätts på biståndsanslaget för kostnader i samband med blandade krediter. Med den föreslagna kreditkonstruktionen kommer detta belopp, som blir styrande för kredit- givningens storlek, att räcka till en kreditvolym

på mellan 310 och 645 milj.kr. beroende på hur stort gåvoelement som beviljas i de enskilda fallen.

Arbetsgruppen föreslår också en viss utvidgning av EKN:s s.k. S-U—garantisystem i samband med särskilt biståndspolitiskt motiverad export som finansieras med blandade krediter.

Systemet med blandade krediter förutses träda i kraft så snart statsmakterna fattat beslut därom. Målsätt- ningen bör dock vara att blandade krediter skall kunna beviljas från och med den 1 januari 1981.

• Sida 25
•  Original

Prop. l980/81: 41 25

1 INLEDNING

Exportkreditutredningen konstaterade i betänkandet "Exportkreditfinansiering", Ds H 1978:1, att många större industriländer lämnade olika former av kre- diter med inslag av biståndsmedel i syfte att stödja den egna exporten till u-länder. Till följd av den begränsade tid som stod till denna utrednings för- fogande kunde omfattningen av sådana s.k. blandade krediter till starkt subventionerade villkor inte klarläggas. Under arbetets gång framkom dock att många svenska exportföretag mött denna form av stats- understödd kreditkonkurrens under de senaste åren. Mot bakgrund av rådande internationella konkurrens- situation på exportkreditområdet ansågs det också sannolikt att sådana krediter i ökad utsträckning kunde komma att användas som konkurrensmedel, sär— skilt om möjligheterna att på andra sätt erbjuda förmånliga kreditvillkor begränsades genom consensus- reglerna. Utredningen ansåg det därför angeläget att ett särskilt utredningsarbete påbörjades för att kartlägga denna form av kreditkonkurrens ytterligare. Vid remissbehandlingen tillstyrkte också SIDA, Sveriges Industriförbund m.fl. fortsatt utredningsarbete i denna fråga. I prop. 1977/78:155 om exportfinansie— ring m.m. meddelade regeringen sin avsikt att låta genomföra ett särskilt utredningsarbete om blandade

krediter.

Utrikesutskottet anslöt sig i betänkandet 1978/79:1

om internationellt utvecklingssamarbete m.m. till

den i SIDAzs remissvar redovisade inställningen att bistånd och kommersiell kreditgivning i princip bör hållas isär, och utgick från att man i utrednings— arbetet skulle ta vederbörlig hänsyn till de bistånds- politiska målsättningarna. I samma betänkande anförde

• Sida 26
•  Original

Prop. 1980/81: 41 26

utskottet emellertid att det knappast fanns anled— ning för regeringen att totalt avhända sig möjlig- heten att i framtiden, när särskilda skäl talade för detta, använda biståndsmedel för kreditgivning på mjuka villkor.

En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes den

1 april 1979 med uppdrag att kartlägga behovet av och utreda förutsättningarna för ett införande av svenska blandade krediter. Skulle övervägande skäl tala för sådan kreditgivning hade gruppen att även utarbeta förslag till dess utformning.

Arbetsgruppen har bestått av representanter för utrikes-, ekonomi-, budget—, handels- och industri- departementen. Ordförande har varit ambassadören Johan Nordenfalk, sekreterare departementssekrete- raren Helena ödmark och biträdande sekreterare

departementssekreteraren Ragnar Ängeby.

Under utredningsarbetet har s.k. hearings hållits med företrädare för SIDA, Nämnden för fartygskredit- garantier, Riksgäldskontoret, Exportkreditnämnden, Sveriges Exportråd, Sveriges Industriförbund, TCO, LO, Svenska Bankföreningen, AB Svensk Exportkredit och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen. För att få fram underlag till en kartläggning av förekomsten av blandade krediter från andra länder har arbete- gruppen sänt ut enkäter till ett antal svenska am- bassader och biståndskontor (se vidare kapitel 4). Vidare har professor Peter Bohm vid Stockholms universitet försett gruppen med visst material rörande de samhällsekonomiska effekterna av blan—

dade krediter.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1980/81: 41 27

2 VAD MENAS MED BLANDADE KREDITER 2.1 Varifrån kommer begreppet blandade krediter?

Termen "blandade krediter" är en direkt översättning av franskans "credits mixtes", som betecknar en sär- skild typ av kreditgivning som länge förekommit inom ramen för det franska utvecklingsbiståndet.

Frankrike är dock ingalunda ensamt om att ge förmån— liga krediter till u—länder. Allt fler i-länder har under de senaste åren börjat erbjuda förmånliga kre- ditvillkor i samband med export till köpare i u—län— der. Denna kreditgivning tycks också ha ökat i omfatt—

ning.

En fransk blandad kredit består av två komponenter, en biståndskredit från franska finansministeriet och en fransk bankkredit på kommersiella villkor. Dessa två lån kombineras, blandas, i ett krediterbjudande. De sammanlagda kreditvillkoren bestäms av kreditvill— koren för de två komponentkrediterna. I avtal om blandade krediter stipuleras som regel att krediter— na skall finansiera inköp av vissa angivna varuslag från Frankrike.

Exempel på en fransk blandad kredit:

— 20% av kreditbeloppet på 19 år, varav 4 års åter— betalningsfri period, till 5,55 ränta,

- 80% av kreditbeloppet på 10 år till 7,5% ränta.

Franska erbjudanden om blandade krediter har ofta åberopats som jämförelse när u-länder begärt liknan- de förmånliga krediter från andra länder.

• Sida 28
•  Original

Prop. l980/81: 41

Arbetsgruppen har försökt skaffa sig en bild över

de olika former för blandade krediter som förekommer. En närmare redogörelse ges i kapitel 4. Det kan re- dan här konstateras att olika typer av blandade kre- diter uppvisar sinsemellan stora skillnader på grund av bl.a. institutionella och politiska olikheter i givarländerns. Exempelvis ingår blandade krediter i de flesta givarländer, men inte i alla, som ett in- strument i den bilaterala biståndspolitiken gentemot u—länderna. I vissa länder finns en utvecklad praxis för beviljande av blandade krediter. I andra uppger man sig däremot agera från fall till fall beroende på icke närmare definierade omständigheter. Den för- månliga kreditgivningen till u—länder uppvisar också stora olikheter vad gäller t.ex. teknisk konstruk- tion och finansieringskälla. Även länderinriktning och kreditgivningens syfte varierar.

Gemensamt för alla givarländer är emellertid att blandade krediter är förmånligare för mottagarlan- det än sedvanliga exportkrediter, men mindre förmån- liga än finansiering med enbart biståndsmedel. Blan- dade krediter tycks allmänt förknippas med en låg räntesats (4—635), en lång kredittid (ofta väsentligt över 10 år) och en återbetalningsfri period på något eller några år. De erbjuds som regel för finansiering av import av specificerade varor och tjänster från givarlandet.

Även om det sålunda föreligger vissa gemensamma drag hos de blandade krediter som erbjuds av olika givarländer synes ändå skillnaderna sådana att det är svårt att tala om någon enhetlig tillämpning av begreppet blandade krediter (credits mixtes, mixed credits).

• Sida 29
•  Original

Prop. l980/81:41 29

Det bör i sammanhanget också nämnas att det inte varit möjligt att till alla delar göra en fullstän— dig kartläggning av de förmånliga finansieringsfor- mer som förekommer i samband med krediterbjudanden till köpare i u-länder. Många givarländer tycks be— trakta förmånlig kreditgivning som ett nationellt konkurrensmedel vars effekt skulle minska om utform- ning och användningsområde bleve kända i detalj. Till detta tänkande torde ha bidragit att finansierings- formen understundom kritiserats i handelspolitiska sammanhang för att vara en förtäckt form av export- kreditsubventionering.

Ett par internationellt överenskomna definitioner är av betydelse för det fortsatta sammanhanget. Det gäl- ler dels OECD:s utvecklingskommittés (DAC:s) defini- tion av offentligt utvecklingsbistånd och dess nor— mer för beräkning av det s.k. gåvoelementets storlek vid förmånlig kreditgivning. Vidare gäller det den s.k. consensus-överenskommelsen om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning,som innehåller vissa bestämmelser om notifikationsplikt i samband med bundna biståndskrediter och blandade krediter.

2.2.1. OECD:s utvecklingskommitté (DAG)

Inom DAG definieras offentligt utvecklingsbistånd (ont) på följande sätt:

"those flows to developing countries and multilateral institutions provided by official agencies, including state and local governments, or by their executive agencies, each transaction of which meets the folloving tests:

• Sida 30
•  Original

Prop. l980/81 : 41 30

- it is administered with the promotion of the economic development and welfare of developing countries as its main objective, and

- it is concessional in character and contains a grant element of at least 25 per cent" 1)

Vissa länder ansluter sig till en vid tolkning av kravet på utvecklingseffekt som primärt motiv och redovisar alla transaktioner som uppfyller kravet på 25% gåvoelement som bistånd. Andra länder tol— kar detta krav mycket snävt och rapporterar endast vissa transaktioner.

I samband med kreditgivning och bistånd till u—län- der anges ofta den reala resursöverföringen med hjälp av ett procenttal. Detta procenttal som kallas transaktionens gåvoelement framräknas enligt vissa av DLC fastställda normer:

gåvoelement - a-b a a - kreditens nominella belopp

b - nuvärde av ränta och amorteringar under kre— ditens hela löptid

Uträkningen av gåvoelementets storlek baseras på ett antagande om att u-länderna alternativt kan lå— na upp samma belopp på den internationella kapital— marknaden till 10% ränta. DLC utgår därför alltid från 10% diskonteringsränta för att uppnå jämför- barhet mellan olika transaktioner. U—ländernas fak- tiska alternativa upplåningsränta kan emellertid variera från tid till annan. Den beror också på i vilken valuta upplåning sker och tilken typ av lån det rör sig om.

TT—

ungefärlig översättning: offentliga resursflöden avsedda för utvecklingsändamål och med ett gåvo- element på. minst 25%.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1980/81: 41 3]

När ett i-lands myndigheter beviljar en kredit på förmånliga villkor till ett u-land uppkommer en upp- låningskostnad för i-landet. Om denna kostnad är högre än vad som motsvaras av 10% ränta blir i-lan— deta resursuppoffring större än vad som redovisas som kreditens gåvoelement enligt DAC:s beräknings— normer. Man kan därför tala om ett "faktiskt" gåvoelement. Detta faktiska gåvoelement är av in- tresse för givarländerna vid diskussioner om förmån- lig kreditgivning till u—länder, eftersom det är

ett mått på det kreditgivande landets reala resurs— uppoffring.

Den statistik över biståndsflöden och kreditgivning till u—länder som sammanställs av DLC är normgivande på området, men innehåller ett antal osäkerhete- moment. Det finns t.ex. möjlighet för enskilda givarländer att genom olika tolkning av anvisningar- na för rapportering maximera beloppen under vissa underrubriker. Särskilt gäller detta i den grå zonen mellan offentligt utvecklingsbistånd (ODA - official development assistance) och övriga finan- siella flöden, främst oor (other official flows).

Blandade krediter tillhör de typer av finansiella flöden som tycks rapporteras under olika underrub— riker. En blandad kredit med ett genomsnittligt gåvoelement på minst 25% kan redovisas på t.ex. föl- jande sätt:

- hela det nominella kreditbeloppet redovisas som ODA,

— enbart en del av kreditbeloppet redovisas som ODA, - gåvoelementet redovisas som ODA, - hela transaktionen redovisas som OOP.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1980/81: 41 32

Sverige har ännu inte haft anledning ta ställning till hur blandade krediter bör redovisas i DLC—sam— manhang, men har drivit ett allmänt krav på 50% gåvoelement för att transaktioner skall få redovisas som bistånd.

2.2.2. Consensus-överenskommelsen

En internationell överenskommelse om riktlinjer för att begränsa statligt stöd vid exportkreditgivning, den s.k. consensus-överenskommelsen, trädde i kraft den 1 april 1978. Samtliga OECD—länder utom Island och Turkiet har anslutit sig till consensus. Överens- kommelsen innehåller ett antal riktlinjer för export— kreditfinanaiering och garantier i samband med ex- portkrediter.

Överenskommelsen omfattar alla exportkrediter med en löptid av 2 år eller mer. Biståndskrediter med ett gåvoelement av minst 25% omfattas däremot inte. Consensus-överenskommelsen innehåller också särskil- da bestämmelser för blandade krediter. Den är tillämplig på samtliga varuslag förutom jordbruks- produkter, militärutrustning och sådan export som täcks av andra överenskommelser (fartyg, kärn- kraftsverk och marksatellitstationer). Vid kredit— givning till köpare i u-länder får refinansierings- räntan enligt riktlinjerna inte understiga 7,5% (vid längre kredittider). Kredittiden får ej över— stiga 10 år. Förskottet skall vara minst 15%. Återbetalning skall ske i halvårsvisa lika stora rater.

För att efterlevnaden av riktlinjerna skall kunna kontrolleras finns vissa överenskomna notifikations- procedurer. Ansvaret för att Sverige följer

• Sida 33
•  Original

Prop. l980/81: 41 33

oonsensus-överenskommelsen och dess notifikations- procedurer åvilar Exportkreditnämnden (EKN), som även tar emot notifikationer från andra länder.

Blandade krediter betraktas i consensus-sammanhang som undergrupp till bundna biståndskrediter, s.k. "tied aid credits" enligt följande definition:

"Tied aid credit means a credit with a grant ele— ment of less than 25 per cent which is provided for development aid purposes and which is financed either exclusively from public funds, or, as a mixed credit, partly from public and partly from private funds. The grant element of each credit is the measure of concessionality of an officially supported credit, expressed as a percentage, as defined by he Development Assistance Committee of the OECD."1

Gåvoelementet i en blandad kredit definieras som det vägda genomsnittet av de ingående komponent- krediternas respektive gåvoelement.

Consensus—överenskommelsen innehåller följande för blandade krediter relevanta notifikationsprocedurer:

Om gdvoelementet i en statligt stödd exportkredit understiger 15% och kreditvillkoren avviker från riktlinjerna skall krediterbjudandet notifieras in- nan utfästelse fär göras gentemot exportör/lån- givande bank eller importör/låntagande bank. Noti— fiering sker per tele: och skall tillställas samt— liga övriga consensus-deltagare. Det notifierande landet får medge utfästelse tidigast 10 dagar ef- ter notifiering. Då är också övriga länder fria att matcha detta krediterbjudande och erbjuda samma kreditvillkor. Vill däremot något land matcha ge- men att erbjuda kreditvillkor som avviker på annat sätt från consensus måste detta land göra en egen notifikation och sedan vänta minst 5 dagar.

1jungefärlig översättning: En bunden biståndskredit har mindre än 25% gåvoelement och ges i bistånds- syfte. Den finansieras med enbart offentliga medel, eller med en blandning av offentliga och privata medel i de fall den ges i form av en blandad kre- dit. Gåvoelementet definieras enligt DAC:s normer.

? Riksdagen [980/81. [ saml. Nr 4!

• Sida 34
•  Original

Prop. 1980/81: 41 34

Syftet med denna procedur är att ge övriga consen- susdeltagande kännedom om att ett visst land avser avvika från riktlinjerna. De kan då matcha ett förmånligt krediterbjudande och (förutsatt att eg— na exportörer aktivt konkurrerar om den aktuella affärsn)neutralisera den konkurrensfördel som det notifierande landet annars skulle ha uppnått.

För krediter med gåvoelement i intervallet 15—25% gäller enbart att länder i efterhand har att noti- fiera de kreditvillkor man erbjudit.

Uppgår gåvoelementet till 25% eller mer räknas krediten som biståndstransaktion och consensus- överenskommelsen är, som tidigare nämnts, ej till- lämplig.

Genom att dra en gräns vid 15% gåvoelement ville man vid consensus-överenskommelsens tillkomst be— gränsa de deltagande ländernas möjlighet att använ- de sig av bundna biståndekrediter och/eller blanda— de krediter i exportfrämjande syfte. Grundtanken var att om ett visst lägsta gåvoelement krävdes

för att undvika förhandsnotifikation skulle såda- na krediterbjudanden innebära en icke försumbar re- sursuppoffring från givarlandets sida. Bistånds- aspekten skulle därmed kunna bevaras. Sverige ver-

kade under consensus-förhandlingarna för att denna lägsta gräns i stället skulle sättas-vid 25%, ef- tersom vi befarade att man annars skulle få se en snabb ökning av krediterbjudanden med strax över 15% gåvoelement i samband med export till u—länder. Vi har också aktualiserat detta önskemål vid senare tillfällen då med hänvisning till att blandade kre— diter har ökat alltmer i omfattning.

Hänvisningar till S2-2-2

• Prop. 1980/81:41: Avsnitt 4.1

Som tidigare nämnts har arbetsgruppen inte kunnat

• Sida 35
•  Original

Prop. 1980/81 : 41 35

finna någon entydig tillämpning av begreppet blan- dade krediter i andra länders kreditgivning. Gene— rellt används begreppet blandade krediter för att beteckna sådan kreditgivning till u-länder där kre- ditvillkoren är förmånligare för mottagaren än vid sedvanlig exportkreditgivning men mindre förmånlig än vid biståndsfinansiering. Inom denna generella ram utformas blandade krediter olika i olika länder. Det ter sig därför inte särskilt meningsfullt att försöka definiera blandade krediter med utgångs- punkt för hur dessa krediter läggs upp och finan- sieras i andra givarländer.

Arbetsgruppen anser att en definition av blandade krediter bör ta fasta på de särdrag som tycks vara desamma oberoende av givar- och mottagarland, även om kreditkonstruktionen varierar. Gruppen har också funnit det lämpligt att anknyta till de inter- nationella riktlinjer som finns, i första hand con- sensus—överenskommelsen och DAC:s normer för be- räkning av krediters gåvoelement. Från denna ut— gångspunkt har arbetsgruppen enats om följande de— finition:

En blandad kredit är en överföring av finansiella resurser i samband med export från givarlandet till mottagare i ett u-land. Krediten innehaller inslag av etatemedel och dess gåvoelement uppgår till 15% eller mer, beräknat enligt DAC:s normer.

Den tidigare redovisade consensus-överenskommelsen tillkom i syfte att begränsa kreditgivande länders möjlighet att främja export med hjälp av statligt subventionerade krediter. Överenskommelsen är

• Sida 36
•  Original

Prop. 1980/81: 41 36

emellertid så utformad att det statliga stödet vid exportkreditgivning till u-länder i praktiken inte begränsas, förutsatt att det uppgår till viss minimi- nivå, dvs. att krediterna innehåller ett visst lägsta gåvoelement. Avsteg från de begränsande bestämmelser- na är alltså tillåtna om det rör sig om kreditgiv- ning till u-länder. I enlighet härmed har arbete- gruppen inte ansett sig böra behandla frågan om statssubventionerad kreditgivning till andra länder än just u-länder.

Då riksdagen i beslut den 3 juni 1978 uttalade sig för regeringens förslag att låta närmare utreda frågan om blandade krediter skedde detta i samband med behandlingen av regeringens förslag om export- kreditfinansiering m.m. (Prop. 1977/78z155, W 1977/ 78:73, rskr 1977/7e:579). Arbetsgruppen har tolkat regeringens och riksdagens ställningstagande så att arbetsgruppen skulle koncentrera sig på att behand— la just sådan statssubventionerad kreditgivning som kan anses falla inom ramen för begreppet blandade krediter, dvs. inom den grå zon som finns mellan å ena sidan traditionellt bilateralt bistånd och å den andra exportkreditgivning på sedvanliga villkor. Arbetsgruppen har således inte sett det som sin upp— gift att försöka göra en jämförande utvärdering av andra finansiella arrangemang eller exportfrämjan- de åtgärder som kan tänkas förekomma i samband

med export av varor och tjänster till u—länder. Följaktligen har gruppen inte heller försökt göra en utförlig inventering av olika instrument inom exempelvis bistånds-, handels-, industri-, jord- bruks- och sjöfartspolitiken som kan resultera i förmånsbehandling av u—länder.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1980/81 : 41 37

Det sagda innebär att arbetsgruppen anser sig ha att ta ställning till om övervägande skäl talar för att sådana positiva effekter kan uppnås för berörda u-länder och/eller svensk export genom in- förande av ett svenskt system för blandade kredi- ter att särskilda resurser bör ställas till för- fogande för ändamålet. Detta utan att man samti- digt gör en genomgripande analys av frågan om an- gelägenheten av andra tänkbara biståndspolitiska eller exportfrämjande åtgärder.

Till bilden bör att det i multilaterala sammanhang förs diskussioner om olika mekanismer för att föra över finansiella resurser från överskottsländer till underskottsländer inom u-landskretsen och där- med motverka att utvecklingen i dessa u—länder stagnerar. Tvivel har därvid uttryckts om huruvida gåvobiståndet från traditionella givarländer kan komma att öka i nämnvärd grad under de närmaste åren. Olika former för kreditgivning har då i det mer övergripande u-landspolitiska perspektivet framstått som ett intressant alternativ för över- föring av resurser till u-länderna i större skala. Dessa frågor diskuterades ingående vid UNCTAD-mötet i Manila i maj 1979.

Sverige har deltagit aktivt i sökandet efter lämp— liga multilaterala instrument för sådana över- föringar, inklusive s.k. samfinansiering mellan multilaterala organ och nationella biståndsorgan eller andra nationella kreditgivare. Med hänsyn till pågående diskussioner i multilaterala fora

har arbetsgruppen inte ansett sig behöva närmare behandla frågan om förmånlig kreditgivning till u- länder via multilaterala kanaler utan har helt kon- centrerat sig på sådan kreditgivning i ett bilate- ralt perspektiv.

• Sida 38
•  Original

Prop. l980/81: 41 38

Bilateralt kan förmånlig kreditgivning endast un— dantagsvis komma till stånd utan statliga insatser från givarlandets sida. Gruppen har därför i sitt arbete bortsett från förekomsten av eventuella för- månliga krediter från helt privata källor.

Understundom förekommer att kreditarrangemang visavi u-länder innefattar överenskommelse om att återbetalning till kreditgivare under en viss pe- riod skall ske medelst varor. Sådana arrangemang kan avse t.ex. leverans av produkter från en livs— medelsfabrik som levererats på kredit. Möjligheten till återbetalning av en kredit i denna form kan ibland uppfattas som en fördel av mottagarlandet, samtidigt som det säljande företaget oftast ser detta som en komplicerande faktor, inte minst av administrativ art. Fråga har därför uppkommit om arbetsgruppen borde ge begreppet blandade krediter en så vid tolkning att gruppens uppdrag även skulle innefatta arrangemang med återbetalning medelst varor, vilka genom svenska statliga subventioner skulle åsättas för u-länderna särskilt förmånliga

priser. Arbetsgruppen skulle då också ha att över- väga lämpliga instrument för att underlätta sådana

transaktioner.

Arbetsgruppen anser dock att de frågeställningar som aktualiseras när penningströmmar skall omräk- nas till varuflöden i princip borde vara likartade vare sig den aktuella krediten givits på förmån- liga eller på marknadsmässiga villkor. Gruppen vill dock i detta sammanhang peka på att det tar sig naturligt att det svenska företaget i sådana fall samråder med exempelvis SIDA angående möjligheterna

• Sida 39
•  Original

Prop. 1980/81: 41

för ett sådant organ att begära anbud på produkter- na i fråga. Detta skulle kunna bli aktuellt exem- pelvis om det rör sig om produkter av en typ som än— då skall upphandlas i samband med svenska biståndsin— satser till annat u—land.

• Sida 40
•  Original

Prop. l980/81: 41 40

12321212512711232

Utlandsskuld 145.6 179,5 216,8 264,4 521,5 Utlandsskuld i % sv exporten 61% 79% 79% 86% 102% Utlandsskuld i % av BNP 17% 17% 18% 20% ?

Utlandsskuldens andel av BNP hade stigit till

20% för u—länderna som grupp år 1977. Siffran är ett genomsnitt som döljer skillnader mellan olika kategorier u-länder. Ju fattigare u-länderna är desto större tenderar utlandsskuldens andel av BNP att vara. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för Sverige var 14% år 1978.

Utlandsskuld i % av BNP för olika kategorier u- länder är 1211

låginkomstländer 26% lägre medelinkomstländer 25% högre medelinkomstländer 21% höginkomstländer 14% OPEC-länder 12% 20%

1jTe.bellerna i detta kapitel är hämtade från Sekre- tariatet för framtidsstudiers rapport "Lån utan gränser! Uppgifterna om u—ländernas utlandsskuld täcker alla typer av utlandsupplåning med en löp— tid över 1 år. Kortfristiga lån som enligt vissa källor uppgår till ca 20% av u-ländernas utlands— skuld är således ej medtagna. Siffrorna anges brut- to, vilket innebär att hänsyn ej tas till ländernas fordringar på utlandet, som i vissa fall kan vara

av betydande storlek.

• Sida 42
•  Original

Prop. l980/8l: 41 42

De allra fattigaste u—länderna behöver satsa stora resurser på utbildning, sjukvård, jordbruk och infra— struktur. Dessa länder har därför inte samma möjlig- heter som de mer utvecklade att utnyttja utländska lån för finansiering av investeringar som kan genere- ra exportinkomster, och därmed bidra till återbetal— ning av lånen. Investeringar i syfte att täcka bas— behov finansieras också till stor del med inhemska medel, gåvobistånd eller långfristiga utvecklings- lån. Mer utvecklade u-länder kan lättare tillgodogöra sig utländska lån för utvecklingsändamål. De har ock- så en bredare ekonomisk bas som ger större utrymme för påfrestningar som kan uppkomma i samband med återbetalning av lånen.

Behov av utländsk finansiering kan tillgodoses med hjälp av lån från internationella finansieringsinsti- tutioner (IMF, Världsbanken och regionala utvecklings— banker), offentligt utvecklingsbistånd (GDL), export— krediter eller upplåning på utländska och inter- nationella kapitalmarknader. På senare år har u—län— dernas sammanlagda utlandsupplåning ökat kraftigt. Samtidigt har andelen kapitalmarknadsfinansiering blivit allt större, särskilt efter 1976.

U—ländernas utlandsskuld utbetalade belopp vid 1 "8 års slut

Långivare

DAG—länderna 245,9 miljarder dollar _ bistånd (om) (44,5) - exportkrediter (81,4) - kapitalmarknaden (120,o) internationella organ 40,5

östländer 14,4

OPEC-länder 12 , 6

andra u—länder 4,1

övrigt __.1,_o_

521.5

• Sida 43
•  Original

Prop. 1980/81: 41 43

Som framgår av tabellen hänför sig ca tre fjärde— delar av u-ländernas utlandsskuld till lån från DLC-länderna. Det är således DLC-länderna och det i dessa länder baserade internationella bankväsendet som under senare år försett u-länderna med merparten av de finansiella resurser som ställts till förfogan- de från utlandet.

U—ländernas möjlighet att låna i utlandet är bero- ende av deras kreditvärdighet. Ett lands kredit- värdighet är ett mått på dess framtida återbetal- ningsförmåga, såsom den uppfattas av potentiella långivare. Bedömningen av olika länders kreditvär- dighet baseras på en avvägning mellan ett lands möjlighet att effektivt utnyttja upplånade medel för produktiva ändamål och dess möjlighet att full- göra återbetalningen av existerande utlandsskuld. Särskilt i ett längre perspektiv kan det finnas stora skillnader mellan olika intressenters bedöm- ning av ett u—lands kreditvärdighet. Långivande och lånegaranterande institutioner som drivs på affärs- mässig basis har att göra en riskbedömning i syfte att undvika egna förluster på grund av betalnings- fallissemang. De tenderar därför att utgå från lan— dets aktuella ekonomiska och politiska situation och att ta hänsyn till dess nuvarande och historiska förmåga att punktligt sköta återbetalningen av ti- digare lån. Utvecklingstrender analyseras, men osäkerhet om den framtida utvecklingen gör att det perspektiv som kan anläggas med nödvändighet blir relativt kortsiktigt.

Något förenklat kan det sägas vara så att långivare som arbetar på kommersiell basis inte är villiga att utan speciella skäl bevilja lån till mottagare

• Sida 44
•  Original

Prop. l980/81: 41 44

i u-länderna som i dagsläget har en stor utlandsskuld även om landets utvecklingspotential på sikt kan uppfattas som god. Detsamma gäller kommersiella or— gan som ställer säkerheter på sådana lån. Undantag förekommer under perioder av stark likviditet när

man trots riskerna beviljar lån för att erhålla av— kastning på deponerade medel.

U-ländernas egna bedömningar av den önskvärda vo- lymen utländsk upplåning färgas å andra sidan av

de utvecklingsplaner som utarbetats. Han är i vissa u—länder villig att periodvis acceptera en mycket stor utlandsskuld som ett resultat av investeringar i produktionskapacitet och exportpotential, eftersom man anser att landets återbetalningsförmåga sedd på längre sikt blir väsentligt bättre på grund av den förväntade framtida avkastningen på de gjorda in—

vesteringarna.

Sett ur långivarens synpunkt kan risken för för- seningar i samband med återbetalning av utlandslån vara stor i sådana situationer. Förseningar medför emellertid endast mindre förluster för långivaren. Den mer allvarliga risken för helt uteblivna betal— ningar kan däremot anses ha minskat då utlandslånen bidragit till en breddning av landets ekonomiska bas.

Denna typ av resonemang där risktagandet i samband med kreditgivning till u—länder ses i ett längre perspektiv och knyts till landets förmåga att lång— siktigt klara av sina problem snarare än till dess aktuella ekonomiska läge kan vara svårt att föra

för kreditinstitntioner, eller garantiinstitut, med begränsade fonder och krav på affärsmässigt agerande. Resonemanget kan däremot te sig ganska naturligt

• Sida 45
•  Original

Prop. 1980/81: 41 45

för beslutsfattare som har att företräda mer över- gripande och långsiktiga synsätt, både i långivande Och låntagande land.

Det finns i många u-länder ett betydande antal in— vesteringsmöjligheter med positiva utvecklingseffek- ter som skulle kunna finansieras med utländska lån på rent kommersiella grunder om landets skuldsitua- tion vore mindre tyngande. Möjligheterna att erhålla utländska lån begränsas emellertid av ländernas kreditvärdighet. Sådana investeringar får därför ibland skjutas på framtiden.

Exportkrediter som beviljas eller garanteras av myn- digheter i exportlandet är en finansieringsform som ökat i betydelse för u—länderna. Uppskattningsvis två tredjedelar av de exportkrediter som beviljats de senaste åren har avsett finansiering av export till u-länder. U—ländernas utlandsskuld till DAC— länderna i form av utbetalda exportkrediter fyrdubb- lades under åren 1970—1978. Samtidigt ökade också u-ländernas kommersiella upplåning på internationel— la marknader kraftigt. Från att ha svarat för 17% av u—ländernas sammanlagda utlandsskuld år 1970 ökade denna typ av skulder till 40% år 1978. En fortsatt ökning av kapitalmarknadsupplåningen i samma snabba takt anses emellertid inte möjlig under kommande år. Legala restriktioner har tillkommit

som begränsar i första hand de stora privata affärs— bankernas utlåning till u—länder. Kommersiell upp- låning är också relativt dyr för låntagaren; Ränte- satserna är höga och löptiderna som regel relativt korta vilket gör att skuldtjänsten på sådana lån blir hög. Skuldtjänst är benämningen på de amor— teringar och räntebetalningar som låntagaren har

• Sida 46
•  Original

Prop. 1980/81: 41 46

att erlägga under lånets löptid.

Distinktionen mellan upplåning på internationella marknader och exportkrediter är inte helt entydig. En betydande del av de privata affärsbankernas ut— låning till u-länder är projektanknyten eller kopp— lad till exportaffärer. Dessa låneformer torde där- för i viss utsträckning vara utbytbara.

Olika bedömare tycks vara ense om att den inter— nationella kapitalmarknaden inte kan förväntas kun— na förse u—länderna med den långfristigare finan- siering som ur ett mer globalt perspektiv vore önsk- värd och lämplig för att främja deras utvecklings- strävanden. En fortsatt och kanske ökad exportkredit- givning i statlig regi kan då vara ett ändamålsen- ligt alternativ. indra sätt är att öka bistånds— flödena eller att utvidga internationella och re— gionala finansieringsinstitutioners kreditgivninge— kapacitet. Enligt den nyligen framlagda s.k. Brandt— kommissionens rapport behövs snabba och kraftfulla åtgärder inom flera områden för att tillgodose u—län—

dernas behov av extern finansiering under de komman— de åren.

De speciella skäl som kan finnas för regeringar i i-länder att medverka till en fortsatt och ökad överföring av finansiella resurser till u-länderna är av mer övergripande natur. De kan vara av bl.a. biståndspolitisk eller allmänpolitisk art. Ofta be— tingas också statliga insatser för att underlätta kreditgivning till u-länder av en önskan att öka den egna exporten. Eftersom u-länderna är kapitalimpor- törer måste en stor del av deras import kreditfinan— sieras för att kunna komma till stånd. Annan lång- fristig långivning till u—länder sker huvudsakligen

• Sida 47
•  Original

Prop. 1980/81: 41

i form av investeringar. Vissa ekonomiskt starkare u-länder har på senare tid också kunnat emittera obligationslån med lång löptid.

I varje enskild situation är de tillgängliga formerna för finansiering förknippade med olika slag av vill- kor. Exportkrediter kan t.ex. endast utnyttjas i samband med import från kreditgivande land, Världs- bankslån förutsätter som regel upphandling medelst internationell anbudsinfordran, lån från regionala utvecklingsbanker är förknippade med särskilda upp— handlingsföreskrifter osv.-

U-ländernas stora utlandsskuld i kombination med

deras behov av fortsatt kapitalimport gör det tro- ligt att dessa länder i fortsättningen kommer att lägga en avgörande vikt vid finansieringsvillkoren i samband med import av investeringsvaror för ut-

vecklingsändamål.

Statsstödda erportkrediter tros komma att framstå som alltmer attraktiva på grund av bl.a. den säkra tillgången på medel. Om politisk osäkerhet och

andra destabiliserande faktorer leder till höga räntesatser och till ostadiga växelkurser, kan ef— terfrågan på exportkrediter komma att öka ytterliga—

re, särskilt om dessa krediter innehåller subventione-

inslag.

En jämförelse mellan kostnaden för olika huvudtyper av finansiering i samma valuta ger följande schematiska gradering (mest förmånlig först):

• Sida 48
•  Original

Prop. 1980/81: 41 48

1. 2.

3.

4-

5.

gåvobistånd mjuka biståndskrediter (IDA—lån, regionala ban- kers mjuka fönster), hårdare utvecklingskrediter (BRD—lån, lån från regionala banker),

exportkrediter till consensus—villkor och stat- ligt garanterade finanskrediter,

upplåning på kommersiella villkor på nationella och internationella marknader.

Beroende på kreditvillkoren kan blandade krediter

rangeras in antingen mellan 2 och 5 eller mellan 5

och 4 ovan. Blandade krediter är således en mer

attraktiv finansieringsform för låntagaren än t.ex.

ezportkrediter till sedvanliga villkor eller kommer- siell upplåning.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1980/81: 41 49

4.1. Utformning av andra länders system för blandade krediter

Krediter på förmånliga villkor för finansiering av u-länders upphandling i det egna landet är ingen ny företeelse. Under kolonialtiden finansierade moder- länderna en betydande del av exporten av kapital— varor för investeringsändamål till sina besittningar. Efter självständigheten har dessa ekonomiska band i mångt och mycket bestått. I vissa fall har det legat i det forna moderlandets intresse att bibehålla etab- lerade handelsmönster. I andra fall har man tillmötes- gått politiskt och moraliskt betingade krav på fort- satt bistånd till ekonomiskt svaga f.d. kolonier.

I flera givarländer tycks blandade krediter primärt utnyttjas som ett sätt att tillförsäkra den egna ex— portindustrin största möjliga utbyte av de mjuka statslån som ges i bistånd till u-länder. Genom att kombinera långivning för biståndsändamål med kommer— siellt betingad långivning uppnås en större samman- lagd kreditvolym, som ställs till u—landets förfogan— de för finansiering av export från givarlandet. Hela kreditvolymen, inklusive biståndslånen, kan därmed i praktiken bindas till upphandling i det egna landet, även om biståndslånen i och för sig är formellt obund— na. Detta förfarande tycks vara relativt vanligt,

• Sida 51
•  Original

Prop. l980/81: 41 Sl

framförallt i Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Spanien, Västtyskland, Schweiz och Österrike. I dessa givarländer ses blandade krediter som ett na- turligt inslag i den bilaterala biståndspolitiken. Till viss del förklaras detta synsätt kanske av att handelsintressen beaktas även vid utformning av bi- ståndspolitiken i övrigt.

Andra givarländer tycks snarare betrakta blandade krediter som ett effektivt konkurrensmedel vid ex- port till u—länder. I de fall där man i dessa länder anser sig ha ett intresse av att den egna erportin— dustrin får leverera vissa varor till ett u-land, och detta u-land också kan komma i fråga för biståndsin— satser,tycks det inte föreligga några principiella hinder mot att bistånd och exportkreditgivning sam— ordnas för att öka den egna konkurrenskraften. Man kan i dessa länder blanda exportkrediter med såväl biståndsmedel som andra medel. Detta gäller bl.a. Canada, Danmark, Storbritannien, Nederländerna,

Finland och Norge .

USA betraktar blandade krediter uteslutande som ett exportfrämjande medel. Subventionering av förmånlig kreditgivning till u—länder bekostas av intäkter från det kreditgivande organets övriga verksamhet. Denna typ av internfinansiering av blandade krediter är endast möjlig för kreditgivande organ med en stor

och diversifierad övrig verksamhet att falla till- baka på, som i det här fallet US Export-Import Bank.

Blandade krediter, med gåvoelement i intervallet 15-25%, erbjuds relativt sällan till mottagare i

de allra fattigaste u—länderna. Det är i stället de s.k. medelinkomstländerna, som kommit en bit på väg i sina utvecklingssträvanden, som erbjuds sådana krediter.

• Sida 52
•  Original

Prop. l980/81: 41 5 kx)

4.2 Notifikationer inom ramen för consensus- överenskommelsen

Consensus trädde i kraft den 1 april 1978 (se avsnitt 2.2.2 ). EKN hade fram t.o.m. utgången av år 1979 re- gistrerat totalt 364 st notifikationer om avsteg

från de överenskomna riktlinjerna. Av dessa notifi- kationer hänförde sig drygt en tredjedel till erbjudan— den om förmånliga kreditvillkor med gåvoelement på 15—25%. Här görs ingen skillnad på om det notifierade erbjudandet givits som svar på att något annat land tidigare erbjudit en blandad kredit, s.k. matching, el— ler om det är det första erbjudande om blandad kredit

som förekommer i samband med en viss affär.

Det tog viss tid innan notifikationsprocedurerna kom igång ordentligt i en del länder. I början notifiera- des i vissa fall också bara de övriga deltagare som ansågs vara potentiellt intresserade av en affär, inte alla övriga deltagare. EKN har därför inte mot- tagit samtliga de notifikationer som faktiskt gjorts. En annan brist är att det inte alltid i notifika- tionerna explicit anges om en affär tidigare notifi- erats av ett annat land. Det kan därför vara svårt att skilja antalet notifikationer från antalet en— skilda affärer. Eftersom krediterbjudanden med ett gåvoelement överstigande 15% enbart skall notifieras i efterhand kan notifiering i vissa fall också dröja mycket länge.

Följande sammanställning har baserats på notifika- tioner explicit hänförliga till blandade krediter samt sådana där kredittiden varit 12 år eller mer och/eller räntesatsen understigit consensus. I de se— nare fallen tycks avsikten som regel ha varit att

• Sida 53
•  Original

Prop. l980/81: 41

försöka matcha kreditkonkurrens i form av blandade krediter i samband med kraftverksanläggningar.

Antal notifikationer hänförliga till blandade kre- diter 1)

Notifierande land 114-21112 111-51112 Hela 1218. 1112 rensa:

Västtyskland & 21 29 Frankrike 10 16 26 USA 7 15 20 Storbritannien 5 6 11 Österrike 1 10 11 Spanien - 7 7 Japan — 6 6 Canada 2 2 4 Holland 2 2 4 Norge 1 5 4 Sverigex) 1 3 4 Portugal 1 2 5 Belgien — 2 2 Danmark — 2 2 Schweiz — 2 2 Italien 1 - 1 Nya Zeeland _: ._1 _1_

59 98 137 Medeltal 2/land 6/la.nd B/land

1)12 års kredittid vid stora kraftverksprojekt

Ovanstående tabell visar att tre givarländer, Väst- tyskland, Frankrike och USA svarat för mer än hälf- ten av antalet notifierade erbjudanden om blandade krediter (inkl. matchning av sådana krediter).

1)N

ågra notifikationer har innehållit alternativa krediterbjudanden för samma affär.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1980/81 : 41 54

Storbritannien och Österrike återfinns i en andra grupp med 11 notifikationer vardera. Av tabellen framgår också att Västtyskland, Frankrike, USA, österrike, Japan och Spanien notifierat betydligt fler erbjudanden om förmånliga kreditvillkor under år 1979 än under år 1978. Det tycks således i för— sta hand ha varit dessa länder som svarat för den ökade förekomsten av blandade krediter under det senaste året. Olika uttalanden från företrädare för dessa länder bekräftar också denna bild. De här nämn- da länderna svarar för flertalet av de notifika- tioner av blandade krediter som gjorts. Övriga län— der har endast notifierat enstaka erbjudanden om krediter med 15-25% gåvoelement.

Vid hearings framkom att blandade krediter i första hand ansågs förekomma i samband med större affärer. Detta bekräftas av EKN:s not fikationer. Ungefär 70% av registrerade erbjudanden har avsett kredit— belopp överstigande 55 milj.kr. Av 98 sådana er— bjudanden avsåg 52 stycken affärer med kreditbelopp på mer än 220 milj.kr.

tal krediterbjudanden fördelade efter kreditbe— loppets storlek

Kreditbelonp 1ZA—51Z12 1Z1—51Z12 Hela 121å 1212 perioden under 5,5 milj.kr. 1 - 1 " 5,5 " " 2 4 6 " 11,0 " " 1 5 4 " 16,5 " " 1 4 5 " 27,5 " " 4 3 7 " 58,5 " " 2 4 6 " 55,0 " " 2 6 8 " 110,0 " " 5 16 21 " 220,0 " " 7 18 25 över 220,0 " " 12 40 52 okänt _g_ ___5 __1 totalt antal erbju- 59 105 142

danden

• Sida 55
•  Original

Prop. 1980/81: 41 55

De vanligast förekommande varuslagen är maskinut— rustning till industri- och kraftverksanläggningar, fartyg, leveranser till kommunikations— och tran- sportsektorn samt större anläggningsarbeten som ham- nar, sjukhus, skolor, flygplatser, bevattningssys— tem, dammar m.m.

Länder som motta;it erb udanden om förmånli;a kre— ditvillkor under -erioden 1m12 1 Agigg Malaysia 10

Israel 9

Thailand 8

Sydkorea 7

Indien 5

Libanon, Filippinerna 2

Ceylon, Pakistan, Indonesien, Singapore, Jordanien, Hongkong, Taiwan 1

Totalt Asien 38

Afrika Egypten 5 Algeriet 4

Tunisien, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea, Zaire 2 Kamerun, Sierra Leone, Madagaskar, Malawi, Ghana, Mocambique, Marocko 1

Totalt Afrika 25

Latinamerika Brasilien 18 Mexico 7 Ecuador, Argentina 6 Bolivia, Honduras 2

Colombia, El Salvador, Jamaica, Peru, Venezuela, Dominikanska Republiken 1

Totalt Latinamerika &"

• Sida 56
•  Original

Prop. 1980/81: 41 56

Europa Turkiet 7 Cypern 5 Portugal 3 Grekland 2 Polen 1

Totalt Europa 18

Flertalet notifierade erbjudanden om blandade kre- diter har givits till länder i Latinamerika eller Asien (ca 70% av totala antalet). Brasilien är det enskilda land som mottagit flest erbjudanden, 18 stycken. Det är också intressant att notera att 18 notifikationer avsett erbjudanden om blandade kredi- ter till länder i Europa.

Endast tre svenska programländer har erbjudits blandade krediter under den undersökta perioden, Indien (5 st), Pakistan och Mocambique. Något fler erbjudanden har gått till de länder som omfattas

av vårt bredare samarbete. Egypten har fått 5 er— bjudanden, Algeriet 4 st, Tunisien och Portugal

5 st samt Jamaica och Dominikanska Republiken 1 var— dera.

Hur många erbjudanden som accepterats av mottagar— landet eller lett till faktiska affärer framgår ej

av notifikationerna.

4.3. Sammanfattning av intressanta drag i olika länders utformning av blandade krediter

Bland de 16 givarländer som arbetsgruppen tittat närmare på återfinns de sju stora kolonialmakterna Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Västtyskland, som alla sedan

• Sida 57
•  Original

Prop. l980/81: 41 57

gammalt har system för subventionerad kreditgivning till u—länder. Dessa länders blandade krediter ba- seras som regel på en kombination av traditionella biståndslån och exportkrediter. Exportkreditdelen ställs till förfogande med hjälp av de institutioner som normalt finansierar och garanterar sådana kredi- ter i de olika länderna. En liknande uppläggning tycks också tillämpas av Danmark, Finland, Japan, Schweiz och Österrike.

Japan har väl utvecklade möjligheter att kombinera förmånliga kreditvillkor med återbetalning i varu— form. Förmånlighetsgraden hos en sådan transaktion är relativt svår att fastställa på förhand. Kredit— formen används främst i samband med finansiering av investeringar i råvaruutvinning. Krediten återbe— talas genom leverans av viss mängd råvara per år i visst antal år. Denna råvara åsätts ett mer eller mindre fast pris som, beroende på den framtida pris- utvecklingen på råvarumarknaden, kan komma att ligga över eller under världsmarknadspriset. Japanska myn— digheters stora intresse för denna form av kredit- avtal är främst betingat av landets brist på egna råvarutillgångar.

En annan form av blandade krediter representeras av det system som tillämpas i Norge och de s.k. särskil- da matchningsfonder som finns i Danmark och Heder- länderna. Även det amerikanska systemet med förmån- lig kreditgivning inom ramen för EXIM—bankens verk- samhet kan hänföras till denna grupp. Här anslås särskilda medel för uppmjukning av kreditvillkoren

1 samband med exportaffärer där konkurrensen är hård. Kraven på att konkurrens i form av förmånliga kredit- erbjudanden frän andra länder skall kunna bevisas är

• Sida 58
•  Original

Prop. l980/81: 41 58

olika högt ställda i de olika länderna. Från ameri— kansk sida är man nu mycket aggressiv och det tycks räcka med att det finns rimlig anledning anta att något annat land kan komma att vilja erbjuda förmån— liga kreditvillkor för att EXIM-banken skall vara redo att bevilja amerikansk ezportindustri förmån— liga finansieringsmöjligheter. I Danmark tycks kra— ven på bevisföring från exportföretagens sida där— emot vara relativt högt ställda. Norge har främst utnyttjat sitt system i samband med fartygsexport och någon direkt bevisning av att konkurrens före— ligger tycks ej ha krävts.

En litet annorlunda form av förmånlig finansiering har använts av Canada. Det kanadensiska exportkredit- organet anser det rimligt att kredittidens längd i

de enskilda fallen anpassas till exportaffärens art. I samband med export till u-länder samarbetar man med det kanadensiska biståndsorganet som kan finan- siera delar av ett exportkontrakt. Återstående del kan sedan finansieras med en exportkredit vars löp— tid förlängts.

Följande korta sammanfattning gör inte anspråk på

att ge en uttömmande beskrivning av förhållandena. Den belyser ändå vissa intressanta drag hos utform- ningen av blandade krediter från olika givarländer. Arbetsgruppen reserverar sig för eventuella felaktig- heter på grund av ofullständigt återgivna eller in— aktuella uppgifter, men har velat återge sammanfatt— ningen bl.a. mot bakgrund av att så litet annat material om blandade krediter finns tillgängligt.

• Sida 59
•  Original

Prop. l980/81: 41 59

Australien Australiens export av kapitalvaror är relativt be— gränsad. Det offentliga utvecklingsbiståndet ges nästan uteslutande i gåvoform. Det australiensiska näringslivet har föreslagit att ett system för blan- dade krediter införs. Från officiellt håll synes man f.n. inte beredd att anslå några särskilda medel för detta ändamål.

Belgien Blandade krediter ställs till förfogande genom två

separata avtal som ingås samtidigt, ett mellanstat- ligt och ett mellan den privata sektorn och represen— tanter för mottagande stat. Dessa två parallella av— tal hör inte formellt ihop. Krediterna är bundna till inköp av belgiska produkter och kan antingen kopplas till ett angivet projekt eller ses som en allmän kreditram för u—landet. Vad gäller Vietnam synes stat och näringsliv även ha förhandlat san— tidigt. Detta avtal omfattar både gåvobistånd, stat— liga lån och bankkrediter med angivande av den pro- portionella blandningen för olika ändamål. Det har antytts att Belgien har för avsikt att söka införa detta samlade förhandlingsgrepp även på andra länder.

I 1979 års budget har 3 miljarder BF (ca 450 milj.kr.) anslagits på finansministeriets budget för nya stats- lån. Statslånen är bundna och löper som regel med 50 års kredittid varav 10 års amorteringsfri period och 0—2% ränta. Ca 20% av statslånen ges i form av blandade krediter. Enligt belgiska källor strävar man efter att öka denna andel. Dessa lån används of— ta för att finansiera den första betalningen för ett projekt. Den kommersiella delen av en blandad kredit ställs till förfogande från en pool för finansiering av utlandsaffärer, gemensamt ägd av affärsbanker och statliga kreditinstitut. För utnyttjande av poolen krävs att en kredit godkänts av Creditexport, de bel— giska kreditinstitutionernas samarbetsorgan. Fördel— ningen statslån/kommersiell kredit i en blandad kre— dit är ca 1z5.

Avtal om blandade krediter finns med bl.a. Indonesien, Indien, Pakistan, Elfenbenskusten, Zaire, Angola, Tunisien, Uruguay, Colombia och Vietnam.

Canada Ett antal projekt har samfinansierats av Export Development Corporation (EDC) och biståndsorganet

• Sida 60
•  Original

Prop. 1980/81: 41 60

CIDA. EDC finansierar och försäkrar exportkrediter dels i eget namn och dels för den kanadensiska re— geringens räkning (det s.k. Canada Account). EDC finansierade år 1978 50% av all kanadensisk export destinerad till länder utanför Nordamerika. Man ar- betar i stor utsträckning med ramkrediter som kan ges till alla u-länder vars kreditvärdighet är accep— tabel. CIDA—medel kan komma i fråga för ssmfinan- siering av export till länder som faller inom ramen för Canadas biståndsverksamhet. Ett projekt kan t.ex. delas upp så att nio järnvägsvagnar säljs under EDC- kredit och den tionde ges som bistånd via CIDA. Ef— ter ett informellt och nära samarbete mellan före- tag, banker, EDC och CIDA under förhandlingsstadiet fattas det slutliga beslutet formellt av respektive instans inom ramen för dess normala verksamhet. Ka- pitalvaror och tekniska tjänster av kanadensiskt ur- sprung kan komma i fråga för förmånlig finansiering.

Canada-lånen finansieras med medel som ställs till EDC:s förfogande av regeringen. Några avsättningar för att täcka eventuella skadefall på Canada-lånen görs ej. För den normala verksamheten fonderas dock vissa medel för att upprätthålla bolagets rykte som förstklassig låntagare på den internationella marknaden. CIDA-medlen utgår som lån eller gåva från biståndsbudgeten.

Danmark Systemet med blandade krediter avskaffades vid Danmarks inträde i EG, då det ansågs stå i strid med EG—bestämmelserna, men har återinförts med hän— visning till att Frankrike fortsatt använda sig av blandade krediter för att offensivt främja sin ex- port. Biståndsorganet DABIDA förhandlar om stats- lån för utvecklingsändamål inom ramen för det dan— ska biståndet. Han inhämtar handelsministeriets ut- låtande om huruvida man där är beredd att mot bak— grund av en kommersiell riskbedömning lämna u-lan— det i fråga erportkreditgaranti. s.k. u—landsgaranti kan ges premiefritt. Om DANIDA fått positivt be- sked från handelsminieteriet insätts en passus i statelåneavtalet att lånet även kan användas för finansiering i form av blandade krediter. Det är så- ledes mottagarlandet som slutligt avgör om man vill använda etatslånet på detta sätt. Även äldre stats- lån kan utnyttjas som blandade krediter förutsatt att handelsministeriet ger u-landet positiv kre- ditriskvärdering.

För att DANIDA skall lämna statslån till ett projekt liksom för att handelsministerist skall kunna lämna

• Sida 61
•  Original

Prop. 1980/81: 41 en

s.k. u-landsgaranti krävs att projektet bedöms ha utvecklingsvärde för mottagarlandet.

Statslånen finasieras över biståndsanslaget. För budgetåret 1979/80 har anslagits 125 milj. dollar för nya statslån. Man syftar till att 25% av CDA årligen skall utgå i form av utbetalningar under statslån. Vid slutet av 1977 hade Danmark ingått avtal om statslån till ett totalt belopp av 458 milj.dollar med 45 länder.

Mottagande u-länder väljs ut enligt DANIDA:s krite— rier. En statlig myndighet i u-landet är avtalspart- ner. Statslån kan bl.a. utnyttjas för kapitalvaruin- vesteringar som förbättrar mottagarlandets infra- struktur.

En blandad kredit skall ha ett sammanlagt gåvoele- ment på minst 25%. Tre kategorier låntagare kan er- hålla statslån till olika kreditvillkor:

1) De minst utvecklade länderna (MUL)1) kan få lån på 50 år, varav 10 års amorteringsfri period. Gåvoelementet är 90%.

2) Länder med BNP/capita understigande 250 dollar kan få lån på 35 år, varav 10 års amorteringsfri period. Gåvoelementet är 56%.

3) Länder med en BNP/capita mellan 250 och "50 dcl- lar kan få lån på 25 år, varav 7 års amorterings- fri period. Gåvoelementet är 76%.

Alla dessa danske statslån är helt räntefria. Lånen är i princip bundna, men de fattigaste länderna kan använda upp till 25% för att finansiera lokala kost— nader. I genomsnitt 10? av lånen brukar gå åt för att finansiera transportkostnader.

Danskarna har en begränsad erfarenhet av att utnyttja ja statslån i form av blandade krediter. Vissa be- dömare anser att systemet är för tungrott för att smidigt kunna användas i kommersiell verksamhet och att det därför är av försumbar betydelse. DANIDA måe- te äska budgetmedel för statslån, med en omständlig parlamentsbehandling som följd. Lånen är ofta öron— märkta för speciella projekt, och disponibla medel för andra ändamål finns därför sällan tillgängliga. Danskarna menar också att mottagarlandet sällan har intresse av att minska det koncessionella elementet,

"??-___—

Huvudsakligen länder vars BNP 1970-72 understeg 125 dollar, f.n. 51 st.

• Sida 62
•  Original

Prop. l980/8l : 41 62

s.k. u-landsgaranti krävs att projektet bedöms ha utvecklingsvärde för mottagarlandet.

Statslånen finansieras över biståndsanslaget. För budgetåret 1979/80 har anslagits 125 milj. dollar för nya statslån. Man syftar till att 25% av ODA årligen skall utgå i form av utbetalningar under statslån. Vid slutet av 1977 hade Danmark ingått avtal om statslån till ett totalt belopp av 438 milj.dollar med 45 länder.

Mottagande u—länder väljs ut enligt DANIDåzs krite- rier. En statlig myndighet i u—landet är avtalspart- ner. Statslån kan bl.a. utnyttjas för kapitalvaruin- vesteringar som förbättrar mottagarlandets infra— struktur.

En blandad kredit skall ha ett sammanlagt gåvoele- ment på minst 25%. Tre kategorier låntagare kan er- hålla statslån till olika kreditvillkor:

1) LLDC-länder kan få lån på 50 år, varav 10 års amorteringsfri period. Gåvoelemaltet är 90%.

2) Länder med BNP/capita understigande 250 dollar kan få lån på 55 år, varav 10 års amorteringsfri period. Gåvoelementet är 86%.

3) Länder med en BNP/capita mellan 250 och 550 dol- lar kan få lån på 25 år, varav 7 års amorteringa- fri period. Gåvoelementet är 76%.

Alla dessa danska statslån är helt räntefria. Lånen är i princip bundna, men de fattigaste länderna kan använda upp nu 25% för att finansiera lokala kost- nader. I genomsnitt 10% av lånen brukar gå åt för att finansiera transportkostnader.

Danskarna har en begränsad erfarenhet av att utnyttja ja statslån i form av blandade krediter. Vissa be- dömare anser att systemet är för tungrott för att smidigt kunna användas i kommersiell verksamhet och att det därför är av försumbar betydelse. DANIDA mås- te äska budgetmedel för statslån, med en omständlig parlamentsbehandling som följd. Lånen är ofta öron- märkta för speciella projekt, och disponibla medel för andra ändamål finns därför sällan tillgängliga. Danskarna menar också att mottagarlandet sällan har intresse av att minska det koncessionella elementet,

• Sida 63
•  Original

Prop. l980/81: 41 63

vilket blir följden om statslån används för finan— siering i form av blandade krediter. Näringslivet har visat stort intresse för denna finansierings- form, men man tycker sig på officiellt håll nu mär— ka att entusiasmen svalnat då företagen sett hur svårt det är att i praktiken förhandla fram en blan- dad kredit på gällande premisser.

Finland De blandade finansieringar som genomförts syns ha motiverats av att transaktionen i fråga var av stort finländskt exportintresse samtidigt som det rört sig om ett biståndspolitiskt lämpligt u—land.

Finlands Exportkredit AB beslutar om den andel av en blandad kredit som finansieras på kommersiella vill- kor. Beslut om utnyttjande av biståndsmedel fattas av utrikesministeriets avdelning för utvecklingssamarbete i samråd med mottagande u-land. Blandade krediter kan beviljas till de u—länder som kan komma i fråga för finskt kreditbistånd.

Frankrike Blandade krediter kan ges för två ändamål, projekt- finansiering och betalningsbalansstöd. En blandad kredit består av två komponenter:

1) ett lån från finansministeriet till landets re- gering, lånevillkor: 20—30 års löptid, 10 års grace period, ca 5% ränta, gåvoelementet ligger i regel över 50% men bör ej överstiga 85%;

2) ett kommersiellt banklån, villkoren ligger då inom consensus, men regelmässigt precis på gräns- värdena.

Mottagarlandet utnyttjar ofta statslånedelen för att finansiera kontantandelen av en affär samt de lokala kostnaderna. Banklånedelen av en blandad kredit uppges uppgå till 2—5 gånger statslånets storlek.

De länder som kan komma i fråga för blandade kredi- ter är:

1) forna franska kolonier, 2) MSA1)— och MUL—länder,

3) länder som anses lämpliga av politiska skäl.

??......

eng. most seriously affected, på svenska: de u— länder vilkas ekonomier hade särskilt svåra kän- ningar av oljekrisen 1974 och dess efterverkningar, totalt 45 st.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1980/81: 41 64

Inför förhandling om en blandad kredit bestäms först statslånets storlek. Förhandlingen gäller sedan dels det privata banklånets storlek (och därmed de genom— snittliga villkoren för den blandade krediten), och dels för vilka ändamål och under vilka restruktioner den blandade krediten får utnyttjas.

Franska exportörer kan sedan hemställa hos finans— ministeriet (DREE) om att få utnyttja en viss kredit för sin export. DREE efterhör mottagarlandets in— ställning till att utnyttja en del av krediten för den aktuella affären, varefter man meddelar expor— tören.

När denna slutit köpeavtal arrangeras ett banklån för den del av krediten som ej täcks av statslånet.

År 1977 anslogs 1 859 milj. francs för ingående av statslån. Samma år uppgick den franska exporten av kapitalvaror till 70 miljarder francs, varav S% finansierades under blandade krediter. Export som finansieras med blandade krediter skall omfattas av exportkreditgaranti från COFACE, den franska mot— svarigheten till mm. Det är inte ovanligt att av- tal om blandade krediter ingås med mycket kort varsel.

Italien

1977 antogs en ny lag med bestämmelser om bl.a. försäkring och finansiering av ezportkrediter och kreditgivning för att främja internationellt finan— siellt och ekonomiskt samarbete. Lagen innebar även en omorganisation av berörda organ och myndigheter.

En interministeriell kommitté för ekonomisk politik gentemot utlandet (CIPES) inrättades bestående av ministrarna för budget och ekonomisk planering, UD, finans, Jord— och skogsbruk, industri och handel samt utrikeshandel. Kommitténs uppgift är att de— finiera och samordna de politiska riktlinjerna för utrikeshandeln, exportkreditgarantigivningen och exportkreditfinansieringen, det internationella sam- arbetet med u-länder samt råvaruförsörjningen och all annan ekonomisk aktivitet där Italien samverkar med andra länder. Man har ännu så länge en begränsad erfarenhet av hur den nya organisationen fungerar. Lagtexten innehåller dock ett antal skrivningar om att man vid affärer av speciellt italienskt intresse, där konkurrensen från andra länder är hård, har möj- lighet att kringgå etablerade rutiner för att få fram snabba beslut. Medio credito Centrala (MC) är det enda statliga organet för refinansiering av långa krediter. Eftersom medel slussas till MC från

• Sida 65
•  Original

Prop. 1980/81: 41 65

flera olika budgetanslag för subventionering av olika typer av kreditgivning till utlandet, torde det finnas möjligheter till flexibilitet i den italienska administrationen om en exportaffär an- ses vara av tillräckligt stort italienskt intresse. År 1977 uppgick det sammanlagda statliga och pri— vata nettoflödet av exportkrediter till u—länder till 1 580 milj.dollar, varav 62 milj.dollar ut- gjordes av räntesubventioner.

Japan

Med hjälp av långa utvecklingslån sluter Japan av— tal med u—länder om bl.a. utveckling av råvaru— fyndigheter med japansk utrustning och teknologi. Lånen skall sedan återbetalas med produkter från projektet. Härmed tillförsäkras Japan tillgång till råvaruresurser som man saknar inom det egna landet samtidigt som u—lsndet får krediter till projekt som annars enligt japansk uppfattning i många fall inte skulle ha kommit till stånd. Förmån— liga kreditvillkor erbjuds när det så bedöms lämp- ligt och när Japan har chans att ta hem ett för japansk ekonomi som helhet bra kontrakt.

Blandade krediter eemfinansieras av biståndsfinan- sieringsorganisationen Overseas Economic Co- operation ma (osar) och Japans Export and Im- port Bank (Erin-banken). oscr svarar för lån med ett gåvoelement överstigande 25% och Erin-banken för övriga lån på mer kommersiella villkor. it- minstone sex myndigheter är inkopplade vid beslut om blandade krediter: ministeriet för utrikeshan- del och industri (MITI), utrikesministeriet, fi- nansministeriet (MOF), omer (för lånebistånd), Japan International Cooperation Agency (JICA för tekniskt bistånd) och Erin-banken. Dessa olika organs målsättningar kompromissas ihop. MITI och MOP anges ofta spela en avgörande roll vid bestäm- ning av bl.a. kreditvillkorens utformning. Japans bistånd budgetfinansieras endast till en liten del. Resterande medel erhålls genom att regeringen emitterar obligationer och genom andra lånearran— gemang. OECF—lånen är formellt obundna och avsedda för finansiering av infrastruktur medan lånen från Erin-banken är leverantörskrediter bundna till inköp i Japan. Lokala kostnader upp till 15% kan i vissa fall finansieras med OECF-medel.

De blandade krediterna, liksom övrigt japanskt bi— stånd, fördelas geografiskt efter principer som utgår från handelspolitiska överväganden.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1980/81: 41 66

Erin—bankens leverantörskrediter har 10—11 års löptid varav 2-3 års amorteringsfri period. Räntan har de senaste åren varierat mellan 6,5% och 7,7%. OECFzs lån är mjukare med en löptid på 20-50 år varav 5—8 års amorteringsfri period till en ränta på 3,5 - 4,5%. På japansk sida förutser man en viss ökning av de blandade krediterna framförallt till nyligen industrialiserade länder i Asien där man känner ett starkt politiskt tryck att fortsätta biståndsgivningen.

Nederländerna Systemet för blandade krediter sätta igång genom att ett exportföretag gör en ansökan hos utrikes- ministeriets biståndsavdelning. Exporttransaktionen måste uppgå till minst 5 milj. gulden (ca 12 milj.kr.). En arbetsgrupp med representanter för utrikes- och ekonomiministerierna granskar ansökan. Därefter prövar exportkreditförsäkringsinstitutet NCM och finansministeriet om transaktionen kvalificerar för exportkreditförsäkring. Ansökan om blandad kredit granskas utifrån a) biståndskriterier och b) effekter på nederländsk ekonomi, särskilt sys— sslsättning.

För år 1979 har 100 milj. gulden (ca 200 milj.kr.) anslagits på biståndsbudgeten för blandade krediter. Resterande belopp består av vanliga exportkrediter från bankväsendet. Den statliga kreditdelen kan endast utgå om projektet kan erhålla NCM-försäk- ring. Finansministeriets medgivande är därför nöd- vändigt för att en blandad kredit skall kunna komma till stånd, eftersom NCH endast kan försäkra de politiska riskerna om dessa återförsäkras av sta- ten.

Blandade krediter kan ges till i första hand de s.k. koncentrationsländerna: Bangladesh, Sudan, Tanzania, Övre Volta, Nordjemen, Egypten, Indien, Kenya, Pakistan, Sri Lanka, Colombia, Indonesien och Zambia. Trots att systemet är helt nytt har man i Haag noterat svårigheter att finna ett försäk- ringsmässigt acceptabelt importland bland dessa ofta mycket fattiga länder. Erbjudanden om blan- dade krediter kan därför i framtiden komma att rik— tas till mer utvecklade länder snarare än till de allra fattigaste.

Förutom blandade krediter finns i Nederländerna även en s.k. matchningsfond. Den infördes för att man med hjälp av räntebidrag skulle kunna utjämna

• Sida 67
•  Original

Prop. l980/81: 41 67

de snedvridande effekter på den internationella konkurrensen som uppstår när andra länder erbjuder finansiering i form av blandade krediter. Matchninge- fonden administreras av en referensgrupp inom ekono- miministeriet sammansatt av representanter för gene- raldirektoraten för handel (exportaspekten) och in- dustri (industri- och sysselsättningspolitiska as- pekter). Chefen för handelsdirektoratet fattar slut- ligt beslut. Matchningsfonden kan användas om export- företaget kan bevisa att man är utsatt för konkurrens från statligt stödda exportkreditvillkor som står i strid med consensus. Rena prisskillnader får inte kompenseras. Stödet skall i princip ha en positiv effekt på nederländsk sysselsättning.

Medel till matchningsfonden anslås i budgeten över "unemployment relief fund". År 1977 avsattes 50 milj.gulden. Högsta stödbeloppet för räntesubven- tion är 5 milj.gulden per transaktion.

Norge Det norska systemet infördes i slutet av år 1976 i

avsikt att främja exporten från företag i kris- drabbade branscher, främst inom varvsindustrin. Den export som kan komma i fråga för finansiering med blandade krediter förutsätts bestå av varor och tjänster som främjar den ekonomiska tillväxten i mottagarlandet. Den bör också prioriteras av u—lan- det i fråga. Denna aspekt bedöms av det norska bi- ståndsorganet NORAD enligt samma kriterier som tillämpas för garantigivning under det norska "u— garantisystemet". I ett val mellan projekt av lik- värdigt norskt intresse prioriteras 1) de fattigas- te u-länderna och Norges huvudsamarbetsländer, 2) länder på rimligt avstånd från Norge och 3) län— der där förhållandena är lämpade för samarbete med Norge, samtidigt som det i berörda länder bör kunna påvisas finnas potentiella marknader för norskt näringsliv. Om handelsdepartementet tillstyrker finns möjlighet att i särskilda fall medge stöd även om NORAD ej anser det motiverat. Vid fartygs- exportaffärer brukar NORAD ej konsulteras.

Det norska systemet administreras av Garanti-Insti- tutet for Eksportkreditt (GIEK). Beslut att till— styrka finansiering till förmånliga villkor fattas i handelsdepartementet. Vid enstaka stora affärer har regeringen även gått till stortinget med pro— position. Systemet finansieras över handelsdeparte- mentets budget. Stödfarmen kallas räntestödordningen

• Sida 68
•  Original

Prop. 1980/81: 41 68

men förutom räntesubventionering kan även direkta finansiella tillskott ges för att förbättra norska offerter. Under 1977 och 1978 ingicks kontrakt

till ett sammanlagt värde av 4 700 milj.Nkr. (var- av fartyg 2 900 milj.). Räntestöd lämnades till ett belopp av 1 067 milj.Nkr. (varav fartyg 972 milj.).

Anslagna belopp som ej utnyttjas under visst år kan överföras till efterföljande år. Utbetalning av räntestöd görs periodvis under kreditens löptid och belastningen på statsbudgeten sprids därmed över ett flertal budgetår. Systemet är i princip öppet för samtliga u-länder, inklusive NIC-länder och oljeproducerande u—länder.

Schweiz Det schweiziska parlamentet har beviljat ett ramen- slag på 200 milj.CEF för "finans- och handels— politiska åtgärder inom ramen för det internationl— la utvecklingssamarbetet" för åren 1979-1981. Av detta är 110 milj. avsett för blandade krediter. Dessa medel blandas i lämpliga proportioner med krediter från privatbankerna. De privata krediter— na förutses vara täckta av exportkreditgaranti. An- delen statligt respektive privat kapital kan variera med hänsyn till bl.a. mottagarlandets utvecklings— nivå.

Ett antal u—länder (50—40 st.) utses av statsmyndig- heterna till potentiella mottagare av blandade kre- diter. De kriterier som används är: utvecklingsnivå, inkomst per capita, tillämpad utvecklingspolitik, skuldsättning, industrialiseringspolitik samt för- måga att absorbera ifrågakommande bistånd. Inom denna ländergrupp öronmärks det tillgängliga be- loppet på 110 milj. för insatser i ett mindre an— tal u-länder. Vid detta senare urval tas hänsyn till förekomsten av för schweiziskt näringsliv in— tressanta exportprojekt. Efter en officiell fram— ställan från ett sådant u-lands regering till de schweiziska myndigheterna förhandlar man fram ett ramavtal på regeringsnivå där kreditvillkoren anges. Detta avtal träder i kraft efter note—växling. Det ankommer sedan på ett konsortium bestående av de ledande affärsbankerna att utarbeta underlag och förhandla fram enskilda kreditaffärer.

Exempel på kreditvillkor som beviljades år 1978: Kreditbelopp 60 milj.CHF, varav 25% bistånd och 75% bankkredit. Räntefri biståndskredit med 15 års löptid varav 10 års amorteringsfri period. Bank— medel med 10 års löptid varav 5 års amorteringsfri period till en ränta på 1,625% över räntan på 8— åriga kassaobligationer (då 2,5%).

• Sida 69
•  Original

Prop. 1980/81 : 41 69

Spanien De spanska krediterna tycks ha tillkommit på grund

av konkurrens vid kommersiella projekt av särskilt intresse för Spanien.

Spanien har liten erfarenhet av kreditgivning till biatåndsmottagarländer. Fram till år 1976 hade en- dast enstaka regeringskrediter beviljats. Nu finns en interministeriell kommission (ICJSU) som kan före- slå eventuella mjuka krediter till vissa u-länder. Beslut fattas av regeringen. En sådan biståndskredit kan sedan kombineras med en kommersiell exportkredit garanterad av den spanska motsvarigheten till EKN. Under år 1979 erbjöd Spanien ett flertal blandade krediter med gåvoelement på 15-25%.

Spanien saknar ett centralt biståndsorgan. Landet är inte heller medlem av OECD:s utvecklingskommitté DAG.

Storbritannien Sedan 1977 finns möjlighet att utnyttja S% av det bi- laterala brittiska biståndet för blandade krediter (Aid Trade Contingency Provision, ATCP). Initiativet till enskilda projekt kommer i regel från handels- och industriministerierna som agerar på grundval av förslag från enskilda företag. Beredning sker i sam— arbete med kredit- och försäkringsorganet ECGD. En matchningssituation utgör ofta utgångspunkt för överväganden om brittisk ATCP-insats. Projekten be- reds under tidspress och beslut måste enligt uppgift fram med några dagars varsel med hänsyn till match— ningsaspekten. Eftersom det är fråga om utnyttjande av biståndsmedel ligger det slutliga avgörandet hos biståndsadministrationen. Administrativt och förhand— lingsmässigt behandlas ATCP på samma sätt som övriga bilaterala biståndsinsatser.

De två huvudkriterierna för att projekt skall kunna komma i fråga är att de har ett kommersiellt intres— se (uttryckt i sysselsättningstermer och exportvärde) samt att de har positiv betydelse ur utvecklings— synpunkt. I praktiken är det många gånger svårt att strikt bedöma om utvecklingskriteriet uppfylls men från brittisk sida försäkrar man sig alltid om att mottagande land godkänner projektet.

ATCP-medlen kommer från biståndsbudgeten. Resteran- de del av de blandade krediterna utgörs i regel av kommersiella exportkrediter finansierade eller garan— terade av ECGD.

• Sida 70
•  Original

Prop. l980/81: 41 70

Kreditvillkoren för ATCP-medlen varierar beroende på u—landets utvecklingsgrad från gåva till kredit med upp till 6% ränta. Också kredittid och amor— teringsfri period kan skifta med hänsyn till utveck- lingsgraden. Efterfrågan på ATCP—resurser har varit stor efter en trög start under år 1978.

USA Efik-banken kan matcha blandade krediter som er— bjuds från konkurrerande länder. Rekommendation om matchning utfärdas av National Advisory Council (NAC) som är sammansatt av representanter för EXIM- banken, Federal Reserve, AID, Commerce, State och Treasury. Slutligt beslut om kreditvillkoren fattas av bankens styrelse. Inget formellt budgetanslag finns för att finansiera matchningstransaktioner. Kongressen beslutar om ram för EXIM-bankens totala upplåning. Bankens subventionerade långivning finan— sieras med dess egna medel. Eventuella önskemål från mottagande u—land om att blanda upp finansieringen med amerikanskt bistånd beaktas ej. En sådan ordning skulle först behöva godkännas av kongressen. Av detta följer dock inte att banken inte kan samfinan— siera projekt tillsammans med t.ex. det amerikanska biståndsorganet AID. Banken samarbetar ibland också med Världsbanken och regionala utvecklingsbanker.

NAC och EXIM—banken har visat sig mer benägna att matcha när det inte finns särskilda historiska, politiska eller kommersiella förbindelser mellan

det i-land som erbjuder en blandad kredit och mot- tagande u—land. Banken har under senare tid intagit en alltmer offensiv hållning och man förutser på amerikansk sida en ökning av antalet fall då match— ning kommer att beviljas. Alla myndigheter represen- terade i NAC är principiellt emot blandade krediter som anses snedvrida den internationella konkurrensen. Enligt EKIM—bankens ordförande utgörs 10-15% av den totala mängden exportkrediter i världshandeln av blan- dade krediter. Inom enskilda branscher har banken och amerikanska exportörer intryck av att det kan röra sig om upp till 50%.

Västtiskland Blandade krediter betraktas som ett av flera legi—

tima sätt att rämja export till u—länderna och samtidigt bidra till en nödvändig resursöverföring från rikare till fattigare länder. Blandade kre— diter kan beviljas för projekt i u—länder som får tysk kapitalhjälp. Kapitalhjälpsprogrammet är en del av det tyska biståndet.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1980/81: 41 7l

Den tyske exportören utarbetar ett lämpligt projekt. U—landets regering överlämnar en formell ansökan om blandade krediter till tyska myndigheter. Den stat- liga utvecklingsbanken Kreditanstalt för Wiederaufbau (KPW) gör en projektbedömning och kalkylerar kost- naderna. Rapporten från KPW måste sedan godkännas av bistånds- (BMZ) och finansministerierna innan slut— ligt beslut kan fattas av regeringen. Kapitalhjälps— andelen beräknas enligt vissa normer. Återstoden lämnas i form av kredit till consensus-villkor an— tingen av KFW eller av någon av de kommersiella ban- kerna, alternativt deras sammanslutning för utlands— affärer, AKA. BMZ är samordnande för affärer som finansieras med blandade krediter.

I den årliga budgetbehandlingen avgörs vilka länder som kan komma i fråga för kapitalhjälp. Det rör sig om ett 60-tal länder vilka till en del kan variera från år till år. För 46 blandade krediter fram t.o.m. utgången av år 1977 hade 1 300 milj. DM i kapital- hjälp utnyttjats för en uppdragsvolym på totalt ca 5 500 milj. DM. Ytterligare 64 milj. DM anslogs för kapitalhjälp i form av blandade krediter under år 1978.

Kapitalhjälp kan lämnas till fyra kategorier u-länder:

1) Till MUL—länder lämnas rena bidrag, som teore— tiskt sett skulle kunna användas av berörd reg-- ring för att mildra kreditvillkoren på kommer— sialla lån.

2) Till HSA—länder lämnas kapitalhjälp med en löptid på 50 år varav 10 års amorteringsfri period till 0,75% ränta.

5) För övriga u—länder är löptiden 50 år varav 10 års amorteringsfri period till 2% ränta.

4) De mer utvecklade s.k. tröskelländerna kan erhålla kapitalhjälp med en löptid på 20 år varav 5 års amorteringsfri period till 4,55 ränta.

En förutsättning för blandade krediter är att den kom— mersiella krediten är försäkrad hos det statliga garantiinstitutet Hermes. Denna begränsning gör att vissa u—länder med betalningssvdrigheter inte kan komma i fråga för blandade krediter.

Det är i första hand tröskelländerna som satsar på projekt som är lämpade för blandade krediter. Som regel utnyttjas blandade krediter i samband med stora

• Sida 72
•  Original

Prop. l980/81: 41 72

projekt. Man överväger därför att ändra bestämmelser- na för att möjliggöra att ett större antal projekt i dessa länder kan förverkligas med hjälp av blandade krediter.

Österrike österreichischer Kontrollbank AG (ÖKB), som ägs av

12 österrikiska kreditinstitutioner, kan refinan- siera exportkrediter eller ge lån till subventionerad ränta. Medel anslås på finansministeriets budget. Be— slut om sådan förmånlig finansiering fattas av ett Eremium bestående av företrädare för finsneministeriet, näringslivs— och fackliga organisationer, National- banken och ÖKB.

Förmånliga krediter kan beviljas i samband med ex— port till projekt av särskilt politiskt eller eko- nomiskt intresse för Österrike. Bistånisanknytningen avgör hur stort gåvoeIement som medges. Exporten av— ser främst utrustning till tillverknings— och kraft- industrin i u-länder, t.ex. turbiner och gruvutrust- ning men även järnvägsutrustning, bevattningsanlägg— ningar och turn—key projekt. En stor del av Österrikes offentliga bistånd till u-länder utgörs av subven- tionerad kreditgivning.

• Sida 73
•  Original

Prop. l980/81: 41 73

5. STATLIGA INSATSER SOM PÅVERKAR U—LÄNDERNAS IMPORT FRÅN SVERIGE

Sveriges ekonomiska förbindelser med u—länderna har utvecklats snabbt under de två senaste årtiondena. Ett viktigt inslag i dessa förbindelser är solidariteten med u—ländernas utvecklingssträvanden som satt sin prägel inte bara på vårt utvecklingsbistånd utan ock— så på våra allmänna u—landsrelationer liksom vår ut— rikespolitik. Sedan gammalt har Sverige även handels- förbindelser med olika u—länder. Våra ekonomiska relationer med u—länderna ökar i betydelse nu när dessa länder i samband med sina industrialiserings— strävanden alltmer efterfrågar den typ av varor som produceras av svenskt näringsliv. U—länderna är också viktiga leverantörer av varor som behövs för vår egen ekonomiska utveckling, t.ex. olja, metaller och kemi—

ska råvaror.

Tidvis har hävdats att handel och bistånd inte går att kombinera och att en klar boskillnad därför borde upp— rätthållas. U-ländernas industrialisering och den fort— gående internationaliseringen av världshandeln gör emellertid att en sådan gränsdragning blir allt svårare att upprätthålla. Särskilt u-länder som tillämpar någon form av centralt beslutad utvecklingspolitik, tenderar att betrakta sina relationer med enskilda i-länder i ett helhetsperspektiv. Företrädare för u-länder kan t.ex. vid en officiell kontakt aktualisera ett antal frågor som i Sverige hör hemma dels på olika ställen

i den offentliga förvaltningen och dels i näringslivet. När u—länderna på detta sätt betraktar Sverige som en enhet försvårar det möjligheterna för oss att upp- rätthålla bodelningen mellan handel och bistånd. Ett

• Sida 74
•  Original

Prop. l980/81: 41 74

annat skäl till varför denna bodelning alltmer i— frågasätts är u—ländernas önskemål om att bli behand— lade som likvärdiga parter i den internationella han- deln. Biståndet ses då som ett instrument som bör utnyttjas för att överbrygga skillnaden i ekonomisk

styrka.

Ett behov av att utvidga och utveckla våra bilaterala förbindelser med u—länderna på det ekonomiska området har även konstaterats från svensk sida. Regeringen har uppmärksammat dessa frågor bl.a. i årets budget- proposition, bilaga 6, under avsnittet bilateral u— landspolitik. Förespråkare för en mer samlad syn på våra relationer med u-länderna talar om en samordnad u—landspolitik som något önskvärt. Andra har sett en risk i att ett mer samordnat agerande på det ekonomiska området skulle kunna medföra en icke önskvärd samman- blandning mellan biståndets och handelsfrämjandets

målsättningar.

I det bredare samarbetet som inleddes med Algeriet 1975 och som sedan har kommit att omfatta ett antal länder i Afrika och Latinamerika har tankarna på en samlad syn på våra relationer med u—länder kunnat prövas. Det bredare samarbetet har ägt rum med dub- bel målsättning, dels att främja u-landets ekonomiska och sociala utveckling enligt de svenska bistånds— politiska målsättningarna, och dels att främja en ut- veckling av Sveriges relationer med landet i fråga bl.a. på det ekonomiska området. En förutsättning

för att stödja en samarbetsinsats med biståndsmedel har varit att det funnits ett ömsesidigt intresse bå- de i Sverige och i samsrbetslandet, samt att insatsen prioriterats av samarbetslandet genom att man där

avsatt egna resurser för ändamålet.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1980/81 : 4l

Under de senaste åren har tillskapats ett antal hel— eller halvstatliga organ med ansvar för olika delar av de svenska bilaterala relationerna med u—länderna. I det följande ges en kortfattad presentation av de delar av svenskt bistånd som främst intresserat svensk exportindustri och de delar av svenskt ex— portfrämjande som har u-landspolitisk anknytning. Vidare beskrivs de u—landspolitiskt orienterade or— gan som har till uppgift att främja bilateralt sam— arbete med u-länder inom olika områden.I kapitlet ges också en närmare presentation av de organ som syss— lar med statligt stödd exportkreditgivning i sam—

band med svensk export till u—länder. 5.1 Det svenska biståndet

Den svenska biståndsbudgeten uppgick för budgetåret 1979/80 till 4 416 milj.kr. Ungefär en tredjedel av detta belopp anslogs till multilateralt bistånd och två tredjedelar till bilateralt bistånd. Det samla— de svenska biståndet motsvarade det året ca 1% av bruttonationalprodukten (BNP).

5.1.1 Det multilaterala svenska biståndet

Det svenska multilaterala biståndet uppgår till un- gefär en tredjedel av det samlade svenska biståndet. Syftet med det multilaterala biståndet, liksom med det bilaterala, är att bidra till social och ekono— misk utveckling i u—länderna. Det multilaterala bi— ståndet kanaliseras främst genom FN-systemet och de internationella utvecklingsbankerna. Det fördelar sig på tekniska och finansiella insatser. FN:s ut- vecklingsprogram (UNDP) är FN—systemsts centrala finansieringskälla för tekniskt bistånd. FN:s

• Sida 76
•  Original

Prop. 1980/81: 41 76

kapitalutvecklingsfond svarar för mindre, snabba insatser i form av finansiellt gåvobistånd. Världs- banken och Internationella utvecklingsfonden (IDA)

är den viktigaste källan för finansiellt bistånd i form av krediter, i IDAzs fall på mycket förmånliga villkor. De regionala utvecklingsbankerna och -fon- derna utgör ett betydelsefullt kompletterande inslag för att stödja de regionala utvecklingsansträngningar— na i Afrika och Asien.

Hultilateralt bistånd bud etåret 1 80 mil .kr.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), 597,0

kapitalutvecklingsfond och be—

folkningsfond FN:s barnfond (UNICEF) 11o,o övriga FN—organ 72,0 Världsbanksgruppen (nu) 415,o

Afrikanska utvecklingsbanken 25,0 Afrikanska utvecklingsfonden 71,8

Asiatiska utvecklingsbanken 1,0 Asiatiska utvecklingsfonden 30,6

Internationellt livsmedelsbistånd 161,0 UNCTAD/GATTzs internationella handels- 8,0 centrum (ITC)

lmportkontoret för u—landsprodukter 3,5

(IMPOD)

övrigt __l._1 1 1 306,0

Som framgår av tabellen stöder Sverige kreditgivning till u—länder genom bl.a. finansiella bidrag till internationella och regionala banker.

Krediter från dessa banker är i princip bundna till upphandling i medlemsländerna. Utöver ordinarie kre— ditgivning

• Sida 77
•  Original

Prop. l980/81: 41 77

för utvecklingsändamål kan institutionerna även till— handahålla finansiering på särskilt förmånliga vill- kor Via s.k. "mjuka fönster" eller särskilda fonder.

I sammanhanget bör även nämnas att Sverige är medlem i Inter-amerikanska utvecklingsbanken (IDE) samt att det inom Internationella Valutafonden (IMF) under se- nare år har tillskapats nya kreditfaciliteter som i praktiken är inriktade på utlåning till u-länder.

Förmånliga krediter från internationella och regionala institutioner beviljas bl.a. för finansiering av ka- pitalvaruimport i samband med utvecklingsprojekt. Lånebeloppen varierar men begränsas vanligtvis till 50% av projektkostnaderna.

De internationella och regionala organens upphandling i Sverige är i många fall ringa i förhållande till de svenska bidragen. Detta gäller främst FN-organen. I viss utsträckning beror det på att de gamla kolonial- makterna fortfarande har ett kommersiellt försprång

i stora delar av u-världen. Svenska företag torde in- te heller ha tillräcklig information om internationel- la upphandlingsmöjligheter. I vissa fall saknar de också resurser för att framgångsrikt kunna bearbeta

marknader i u—länderna.

Regeringen och berörda myndigheter har därför verkat för att upphandlingsdelegationer från internationella och regionala organ besöker Sverige. Den direkta in- formationsverksamheten till företagen har också inten- sifierats i förhoppning om att dessa initiativ skall leda till förbättrade möjligheter för svenska före— tag att hävda sig i konkurrensen om internationellt finansierade projekt i u—länder (se vidare avsnitt

5-3-2).

• Sida 78
•  Original

Prop. 1980/81: 4]

5.1.2 Det bilaterala svenska biståndet

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA) bedriver sedan länge ett ingående samarbete med sådana u—länder som är huvudmottagare för svenskt bilateralt bistånd.

Det svenska biståndet via SIDA utgår som regel i form av gåvor. Under budgetåret 1978/79 utgjordes 99% av SIDA:s totala utbetalningar av gåvobistånd. Detta år fördelades det landprogrammerade biståndet på 21 huvudmottagarländer (Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea—Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mocambique, Pakistan, Portugal, Somalia, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia) samt en re- gional utvecklingsbank (Östafrikanska utvecklings— banken).

U-ländernas ökade satsning på industriutveckling

och modernisering av jordbrukssektorn har lett till att det svenska bilaterala biståndet till industri- satsningar ökat kraftigt. Under budgetåret 1978/79 uppgick industribiståndet till 630 milj.kr. eller drygt 25% av SIDA:s biståndsutbetalningar. SIDA läm— nar finansiellt och tekniskt bistånd till större industriprojekt som pappersbruken Bai Bang i Vietnam och Mufindi i Tanzania såväl som till utveckling av småindustri. Bidrag lämnas till nationella utveck— lingsbanker och liknande institutioner. Projekt- och branschstudier upphandlas från konsultföretag. Pro- gram för yrkesutbildning initieras och drivs i SIDAzs regi. Vidare kan svenskt bistånd användas för att finansiera utvecklande och framtagande av u-lands— anpassad teknologi eller forskning på för u—länderna intressanta områden.

• Sida 79
•  Original

Prop. l980/8l: 4! 79

Ett omfattande industribistånd kräver industriellt kunnande i givarlandet. SIDA samarbetar därför med statliga och privata företag vid genomförande av olika projekt inom industribiståndets ram. Tekniskt bistånd inom industrisektorn innebär bl.a. utsän- dande av experter för tjänstgöring i u—länder. Ett nära samarbete mellan SIDA och svensk industri för- bättrar verkets möjligheter att rekrytera erforder— lig personal för sådan tjänstgöring. Per den 51 de— cember 1977 fanns totalt 647 personer, som hade re— kryterats av SIDA, i tjänst antingen som FN—personal eller som SIDA—anställd personal på fältet. Av dessa var 143 stycken (22%) privat anställda eller egna företagare före utresan. Siffrorna inkluderar ej korttidsanställd personal.

En del av det svenska biståndet till programländerna ges som s.k. importstöd. Dessa medel är ej avsedda_ för särskilda utvecklingsprojekt eller program som stöds av Sverige, utan för att finansiera u-landets behov av löpande import. Importstödet kan således liknas vid betalningsbalansstöd. Utbetalningar görs efter det att SIDA godkänt de olika importtransak- tioner som programlandet önskar finansiera med svenskt importstöd. Dessa medel kan även utnyttjas för vissa betalningar i samband med kommersiella krediter. Under budgetåret 1978/79 uppgick SIDA:s utbetalningar av importstöd till ca 800 milj.kr. eller en tredje— del av totala utbetalningar. Importstöd kan bindas till upphandling i Sverige.

Det bundna svenska biståndet uppgick för budgetåret 1979/80 till 650 milj.kr eller 14,8% av bistånds— anslagen. Enligt beräkningar gjorda av SIDA

• Sida 80
•  Original

Prop. 1980/8] : 41 80

utnyttjas ca en tredjedel av de totala biståndsan- slagen för upphandling i Sverige. Utöver detta kända direkta återflöde av biståndsmedel anser verket att det finns anledning räkna med att det svenska bi— ståndet, och den svenska u-landspolitiken i allmän- het, bidrar till goda förbindelser som gynnar svensk export, framför allt till huvudmottagarländerna. Detta anses till stor del bero på att kontakterna mellan SIDA, de exportfrämjande myndigheterna och svenskt näringsliv successivt utvecklas samtidigt som mottagarländernas kunskap om det svenska utbudet av varor och tjänster ökar.

5.2 Insatser med u-landspolitisk inriktning

Under de senaste åren har ett antal nya organ in- rättats med uppgift att främja bilateralt samarbete mellan u—länder och svenska företag och institu— tioner inom olika avgränsade områden. Dessa organ samarbetar med länder både inom och utom program— landkretsen. De finansiella resurser som ställts

till förfogande är i regel rätt små och i huvudsak avsedda för uppbyggnad av en på längre sikt helt el— ler delvis självbärande verksamhet. Nedan ges en kort beskrivning av några viktigare organ på detta område. Vidare redogörs för Sveriges hittillsvarande inställ— ning till samarbetsavtal med u-länder utanför bi-

ståndssamarbetets ram. 5.2.1 U-landspolitiskt orienterade organ

Fonden för industriellt samarbete med n-länder SWEDFUND Fonden inledde sin verksamhet under år 1979. Den är en statlig stiftelse med uppgift att främja tillkom- sten av tillverkande industri i u-länder genom sam- arbete med statliga, privata och kooperativa partners.

• Sida 81
•  Original

Prop. l980/81: 41 81

Fonden kan förmedla kontakter mellan svensk indu- stri och intressenter i u—länder. bidra till finan— siering av industriprojekt, medverka i aktieteck- ning eller genom lån/garantier stödja sådana pro- Jekt. Fonden prioriterar små och medelstora projekt i första hand i de svenska programländerna, men den kan även engagera sig i vissa andra länder. Grundkapitalet är 100 milj.kr. med rätt för fonden att mot statlig garanti låna ytterligare 300 milj.kr. Grundkapitalet tillförs från biståndsanslaget. I samband med tillskapandet av SWEDPUND gjordes också en revidering av bestämmelserna för exportkredit- nämndens investeringsgarantisystem.

Utbildnin sberednin en Swedish Commission for Technical Coo cration SCTC

Beredningen, som faller under UD, är sedan septem- ber 1979 en självständig myndighet som står till regeringens förfogande för förmedling av kontakt- uppgifter, i syfte att stärka Sveriges förbindelser med enskilda u—länder. Beredningen administrerar huvuddelen av det s.k. bredare samarbetet. Den an— svarar också för utvecklingen av nya former för samarbete inom nya områden med de u-länder till vilka det traditionella gåvobiståndet trappas ner och avvecklas. Bredare samarbete kan bedrivas med u—länder utanför programlandskretsen, som Sverige vill utveckla närmare förbindelser med. De bedöm- ningar som föregår ett beslut om att inleda bredare samarbete baseras på överväganden av bistånds-, handels- och/eller allmänpolitisk art. Hittills har Algeriet, Cuba, Egypten, Dominikanska Repub- liken, Irak, Jamaica, Nigeria, Portugal, Sudan och Tunisien ingått i det bredare samarbetsprogrammet. Beredningens insatser avser främst kunskapsöver— föring och behöver inte begränsas till de fat— tigaste u—länderna. För budgetåret 1979/80 har av— satts 51 milj.kr. för i första hand förinvesterings- studier, institutionssamarbete, kultur- och per— son utbyte samt utbildningsinsatser inom ramen för det bredare samarbetet.

Beredningen för internationellt läkemedelssamarbete

Denna beredning sorterar under socialdepartementet och har till uppgift att främja samarbete på läke- medelsområdet genom överföring av kunskap och tek— nologi i samband med export från svensk läkemedels— industri. Den inriktar sig på verksamheter där

• Sida 82
•  Original

Prop. l980/81: 41 82

u-ländernas myndigheter samverkar i kontrollerande funktion med tillverkande och distribuerande före- tag (exempelvis rutiner för läkemedelskontroll). I beredningen ingår representanter för berörda depar- tement och myndigheter samt företrädare för läke- medelsindustrin. Beredningen förfogar inte över eg— na anslag för finansiering av projekt.

Importkontoret för u—landsprodnkter (IMPOD)

Efter en försöksperiod permanentades IMPOD vid bud- getårsskiftet 1979/80 som ett statligt organ med uppgift att främja u—ländernas export till Sverige och därigenom bidra till dessa länders utveckling genom ökade exportintäkter. Verksamheten faller un- der handelsdepartmentets ansvarsområde och är in— riktad på marknadsinformation och marknadsföring. Kontoret har en kontakt— och uppgiftsförmedlande funktion i sitt samarbete med exportörer i u—län- der och importörer i Sverige, men kan även bidra med finansiella resurser. För budgetåret anslogs 3,5 milj.kr. från biståndsanslagen för IMYODzs verk- samhet.

Svedec International AB Bolaget inledde sin verksamhet under våren 1979. Det bildades för att handha den direkta försäljning av framför allt utbildningstjänster som tidigare sköttes av utbildningsbercdningen. Bolaget, som är halv-statligt, kan tillhandahålla tekniskt bistånd mot betalning antingen direkt till betalningsstarka u—länder eller på uppdrag av organ inom FN-familjen, SIDA, m.fl. Swedeczs verksamhet kan spänna över hela den tjänstesektor som offentliga myndigheter är ansvariga för.

SWECARE Foundation Stiftelsen bildades år 1978 med uppgift att främja export av svenskt hälsovårdskunnande i form av ut- rustning, tekniskt kunnande eller hela hälsovårds- system. I stiftelsens styrelse ingår, förutom representanter för ett antal enskilda företag och konsulter även företrädare för social— och han- delsdepartementen samt Landstingsförbundet och Sveriges Exportråd. För att biträda finns också ett vetenskapligt råd.

Utöver de här beskrivna organen finns ett antal självbärande konsultbolag med u—landsinriktning

• Sida 83
•  Original

Prop. l980/81: 41 83

inom den statliga sektorn. Telecoms International AB (SWEDTEL) åtar sig alla typer av konsulttjänster inom telekommunikationsområdet. Bolaget ägs av Televerket. Domänverket äger ett liknande företag för uppdrag inom skogsbruks- och skogsindustriområdet (Swedforest Consulting AB). Swedish Power Industry Service AB (SwedPower) ägs gemensamt av Statens Vattenfallsverk och tre icke-statliga företag med verksamhet inom energiområdet. Bolaget har till uppgift att tillhanda- hålla tjänster åt utländska kraftföretag.

Regeringen har också tillsatt en utredning, som när— mare granskar olika former för samverkan vid statlig konsultvsrksamhet i utlandet, B 1978:03. Syftet med denna utredning är att finna lämpliga former för främ- jande av export av tjänster från den statliga sektorn till köpare bl.a. i u-länderna.

5.2.2 Samarbetsavtal

I umgänget mellan olika länder förekommer olika typer av bilaterala avtal. Sverige har bilateralt ingått avtal med både i-länder och u-länder - handelsavtal, investeringsekyddsavtal, dubbelbeskattningsavtal m.m. På biståndsområdet finns bilaterala avtal med u-länder. Av särskilt intresse i samband med blandade krediter är de s.k. samarbetsavtal som i några fall ingåtts

med u—länder.

Sverige har länge ställt sig ganska tveksamt till att ingå samarbetsavtal i olika former. Den svenska han- ,delspolitiken har främst inriktats på en multilateral liberalisering av handeln, med nedtrappning av tullar och andra handelshinder som viktiga inslag. Han har från svensk sida velat undvika steg som kunde ses

som en återgång till bilateralism.

• Sida 84
•  Original

Prop. l980/81: 41 84

I en departementspromemoria "Ökade insatser för svensk export till u—länder" Ds H 1976:5 behandlades bl.a. frågan om samarbetsavtal. Det ansågs att Sverige borde undvika att ingå allmänt hållna samarbetsavtal med u—länder med marknadsekonomi, där regeringarna

som regel inte kunde påverka beslut om enskilda pro- jekt. I förhållande till u-länder med starkt centrali- serad ekonomi och utrikeshandel kunde avtalsfrågan emellertid ställa sig annorlunda. Sverige ingick ock- så i mitten av 1970-talet samarbetsavtal med ett an- tal oljeproducerande u—länder.

För närvarande finns samarbetsavtal i kraft med sju u-länder: Irak (ekonomiskt och tekniskt samarbete), Indien (ekonomiskt, industriellt, telmiskt och ve— tenskapligt samarbete), Libyen (ekonomiskt och indu— striellt samarbete), Iran (kommersiellt, industriellt, ekonomiskt och tekniskt samarbete), Algeriet (eko— nomiskt, industriellt, vetenskapligt och tekniskt samarbete), Egypten (ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete) samt Nigeria (ekonomiskt, indu— striellt, vetenskapligt och tekniskt samarbete).

dessa avtal behandlas inte frågor rörande finansiering av samarbetet.

Med Mexico finns en överenskommelse om tekniskt och vetenskapligt samarbete. Förhandlingar pågår om

industriellt samarbete. En överenskommelse om visst samarbete har också ingåtts med Trinidad och Tobago.

På senare tid har ifrågasatts om inte avtalsformen borde utnyttjas mer aktivt i samarbetet med u-länder- na. Enklare former för avtal och avtalsliknande arrangemang har också förordats. Handelsdepartemen— tet har därför inlett en översyn av vissa frågor

• Sida 85
•  Original

Prop. l980/81: 41 85

beträffande samarbetsavtal med u-länder. Syftet med denna översyn är bl.a. att utvärdera erfarenheterna

av existerande avtal, pröva frågan om utvidgad an- vändning av avtal samt föreslå framtida svensk in-

ställning.

5.) Vissa insatser i ezportfrämjande sxfte

I enlighet med Sveriges traditionellt frihandelsvän—

liga inställning har regering och riksdag inte funnit det ändamålsenligt att ge närmare riktlinjer för ex—

portfrämjandet i vad avser enskilda länder och mark—

nader. Det åligger berörda organ att besluta om verk- samhetens närmare inriktning. I vissa avseenden inne- bär dock de beslut som fattats av regering och riks—

dag en preferensbehandling av export till u-länder.

På det ezportfrämjande området kan i vad avser u— länderna bl.a. följande organ och insatser nämnas.

Sveriges Ezportråd SSE)

Det halvstatliga SE planerar, samordnar och genomför åtgärder för att främja svensk export, samt planerar och leder de fristående handelskontorens verksamhet och den exportfrämjande verksamheten inom utrikesrep- resentationen. De samlade statliga anslagen till SE:s verksamhet uppgick budgetåret 1979/80 till ca 115 milj.kr. En särskild avdelning har hand om u-länderna.

Information om internationell upphandling Inom SE finns en särskild enhet med uppgift att sam- la in och vidareförmedla information om internationel- la projekt som kan vara av intresse för svenska före- tag. I första hand gäller det uppgifter om upphand— ling som genomförs eller finansieras av FN:s fackcrgan, Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna (African Development Bank (ADB) i Abidjan, Asian Development Bank (ASDB) i Manila och Interamerican Development Bank IDB) i Washington), vissa arabfonder samt UNDP. Uppgifter insamlas via svenska ambassader och han- delskontor men också direkt från internationella bi- åtånds— och finansieringsorgan. För bevakning av den upphandling som planeras av FN—organen, Världsbanken

• Sida 86
•  Original

Prop.]98WBlz4l 86

och IDB finns vid den svenska ambassaden i Washington en särskild projektbevakningscentral. Huvuddelen av de uppgifter projektbevakningscentralen samlar in sänds till SE för vidare förmedling. Centralen har också i växande utsträckning direktkontakt med sven- ska företag. Bevakningen av de regionala utvecklings— bankerna i Manila och Abidjan, via våra ambassader i dessa städer, har likaså förstärkts.

Anbudskostnadsstöd till konsulter SE administrerar ett statligt stöd till förinves— terings- och förprojekteringsstudier avseende projekt i u—länder. Medel kan utgå till konsultföretag i form av bidrag till förstudie- och anbudskostnader för pro- jekt av infrastrukturell eller industriell natur. För budgetåret 1979/80 har anslagits ca 2,4 milj.kr. För— studien eller anbudet bör avse ett specifikt projekt i ett u—land. Högst 50% av självkostnaderna får stöd- jas med statsnedel. Företagen är skyldiga att återbe— tala anbndskostnadsstöd för anbud som antas. Under budgetåret 1978/79 inkom sammanlagt 117 ansökningar om konsultstöd, varav 40% avsåg uppdrag inom industri- sektorn, främst gruvindustri och malmhantering samt skogshantering och cellullosaindustri. Resten förde- lade sig ungefär lika på grupperna infrastruktur (vattenförsörjning och avlopp, kommunikationsanlägg— ningar m.m.) och övrigt samhällsbyggande (sjukhus och hälsovård, kartering och stadsplanering m.m.). Ansökningarnas fördelning på regioner och länder upp- visade en stark koncentration till arabländer i Mellanöstern och Nordafrika, följt av Asien (med tyngdpunkt på Kina) och övriga Afrika.

Stöd till svensk projektexport Våren 1979 beslutade riksdagen om främjande av ex- port av kompletta system till industri— och an— läggningsprojekt (SA—projekt). Till kategorin SA- leveranser hänförs leveranser av investeringskarak- tär som omfattar mer än rena varutransaktioner. Stödet administreras av en nämnd inom SE. För budget- året 1979/80 har anslagits 47 milj.kr. varav 30 milj. kr. är avsedda för anbudskostnadsstöd och 17 milj. kr för bidrag till förprojekteringsstudier samt utbild— nings— och seminarieverksamhet. Stöd kan utgå till svenska leverantörer som ingår som huvudleverantör eller som leverantör med delat huvudansvar i SA- projekt. Förutsättningen är att minst två företag samverkar i projektet.

• Sida 87
•  Original

Prop. 198018] : 41 87

Stöd kan utgå till projekt som är av långsiktigt in— tresse för svensk industris utveckling och då i första hand till:

- nya grupper av samverkande leverantörer,

- leveranser till länder dit projektexport tidigare inte skett i nämnvärd omfattning,

- nya typer av SA-projekt,

- projekt som representerar ny teknik eller tillämp- ning av nya system.

Stödet skall uteslutande gälla projekt av affärs- mässig karaktär. Projektet bör i normalfallet ha ett kontraktsvärde som inte understiger 15 milj.kr., men undantag kan göras för projekt av speciellt ny- skapande karaktär. Stöd till enskilt projekt får täcka högst hälften av redovisade kostnader.

5.4 Insatser för att underlätta kreditfinan- siering av svensk export

Exporten av varor och tjänster från Sverige finan- sieras av exportföretag eller affärsbanker. Dessa kan erhålla statsstödd refinansiering av exportkre— diter hos AB Svensk Exportkredit (SEK). De kan också teckna försäkring mot risk för förlust på grund av utebliven betalning i samband med export hos export- kreditnämnden (EKN). Även andra organ är involverade i finansiering av svensk export, men i mindre skala.

5.4.1 Exportkreditnämnden (EKN)

EKN bildades år 1935 med uppgift att handlägga ären— den om statsgaranti för täckande av förlust i sam- band med export m.m. Mot premieersättning kan nämnden utfärda försäkring mot risk för förlust på grund av utebliven betalning i samband med exportaffärer. För- säkringen avser risk för förlust på grund av att köparlandet inte kan överföra betalningar till Sverige (politisk risk). Den kan även vidgas till att omfatta

• Sida 88
•  Original

Prop. l980/81: 41 88

risk för att enskilda importörer inte kan eller vill betala (kommersiell risk). EKN medger ej försäkring för kommersiell risk annat än i kombination med po— litisk risk.

EKN:s verksamhet skall bedrivas affärsmässigt. Nämn— den utfärdar dels normalgarantier och dels S-U-gagan- tåg; på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling el- ler vid export med ett särskilt svenskt samhälls- intresse. Viss preferensbehandling i form av ett större risktagande, än vad som normalt kan accepteras, är möjligt inom ramen för S—U—garantisystemet. Detta större risktagande kommer bl.a. till uttryck genom att nämnden i vissa fall kan bevilja S—U-garanti för affärer som annars inte kunnat garanteras alls. För exportörer och långivare är normal- och S-U-garan—

tierna i princip likvärdiga.

EKN—garantier kan avse försäkring mot:

1) risk för utebliven betalning i samband med kon— tantaffär eller kreditaffär (leverantörs— och

köparkredit),

2) risk för otillbörligt utnyttjande av säkerhet, (bond),

5) risk för förlust på grund av växelkursföränd- ring, 4) risk för förlust i samband med investering, 5) risk för förlust i samband med ställd säkerhet (motgaranti).

Större delen av EKN:s verksamhet avser försäkring mot risker enligt punkt 1. Reglerna för denna verk- samhet återfinns i förordningen ( 1974:60 ) om export— kreditgaranti (ändrad 1979=547).

• Sida 89
•  Original

Prop. l980/81: 41 89

EKN har av riksdagen bemyndigats att & svenska sta- tens vägnar utfärda garantiförbindelser upp till visst maximalt s.k. rambelopp. Genom riksdagsbeslut våren 1979 höjdes ramen till 52 000 milj.kr. varav 13 000 milj.kr. reserverades för S-U-garantier. Handels- departementet har i budgetpropositionen för 1980/81 föreslagit en höjning av rambeloppet till 62 000 milj.kr.

Per den 30 juni 1979 uppgick utestående garantiför- bindelser (både normal— och S-U-garantier) avseende risk för utebliven betalning i samband med export till u—länder till 7 400 milj. kr. eller hälften av totala förbindelser (se tabell). Garantigivningen på u-länder är således en mycket stor del av EKN:s totala garantigivning. Samtidigt fanns utestående ut— fästelser om garanti till u-länder på ett belopp av 25 900 milj.kr. (ca 60% av totala utfästelser). En utfästelse är ett löfte från EKN:s sida om att ut- färda garantiförbindelse om garantitagaren så önskar när exportaffären kommit till stånd.

Garanti— Garanti- förbindelser utfästelser 1979 1979 (milj.kr.) % (milj.kr.) % Industriländer 3 100 20 8 000 18 Statshandels— 4 700 51 9 900 25 länder U—länder 7 400 49 25 900 59 därav OPEC—länder 000 20 112 800! 51

Summa 15 200 100 43 800 100

• Sida 90
•  Original

Prop. 1980/81: 41 90

.Erportkreditgarantier är dels ett sätt för expor— tören att försäkra sig mot förlust av exportintäk- ter, men ofta Också en viktig förutsättning för att exportören skall kunna medge köparen kredit. En EKN- garanterad fordran betraktas i regel som betydligt säkrare vid exportörens refinansiering av krediten

än en icke EKN-garanterad fordran, särskilt om köpar- landet är ett u—land och kredittiden lång. EKN be- viljar även garanti till banker som beviljar lån till köpare så att dessa kan betala exportören kontant (s.k. långivargaranti) .

När EKN försäkrar betalningar i samband med en kre- dittransaktion omfattar försäkringen förutom kapital- beloppet även ränta. Det belopp som omfattas av för- säkringen kallas högsta förlustbelopp. Som regel är detta belopp högre än försäljningsbeloppet.

EKN:s försäkring berättigar inte till ersättning av hela högsta förlustbeloppet. Grundtanken är att det

i försäkringen skall finnas ett visst självriskmoment som gör att försäkringstagaren har ett eget ekonomiskt intresse av att den tilltänkte köparen är seriös. Den andel av högsta förlustbeloppet som täcks av försäk- ringen är normalt 90% vid politisk risk och 85% vid kommersiell risk. Gsrantiprocentsatsen kan sänkas om EKN anser det befogat.

EKN delar in världens länder efter kreditvärdighet i fyra s.k. premieklasser. Denna indelning ses över löpande och länder flyttas mellan olika premieklas- ser i den mån den politiska och ekonomiska utveck- lingen anses påverka deras kreditvärdighet.

• Sida 91
•  Original

Prop. l980/8]: 41 9!

Premien för en EKN-garanti ökar med kredittidens längd. Premien varierar även beroende på importlan— dets kreditvärdighet och vilka risker som täcks. Den ökar när landets kreditvärdighet försämras.

Underleveraneer av maskinutrustning och liknande från flertalet västeuropeiska länder samt Japan kan vid export till tredje land omfattas av försäkring från EKN, förutsatt att varorna är avsedda att byg- gas samman med kapitalvaror från Sverige. Inköps— värdet av sådana utländska varor får uppgå till 30% av exportaffärens kontraktsvärde. EKN:s motparter i andra länder försäkrar på motsvarande sätt under- leveranser från Sverige. Någon liknande generell överenskommelse mellan finansieringsinetitut i olika länder finns emellertid inte.

EKN har även avtal om s.k. samordnade garantier med en del utländska garantiinstitut. Institutet i huvudleverantörens land står då som huvudförsäkra— re gentemot köparen men varje institut försäkrar exporten från det egna landet. Underleveranserna kan i sådana fall överstiga 30% av kontraktsvärdet.

5.4.2 Exportkreditfinansiering via AB Svensk Exportkredit (SEK)

SEX ägs till hälften av vardera staten och affärs— bankerna. Bolaget bildades år 1962 för att genom kreditgivning medverka vid export av varor och tjänster. Enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78: 155 bil. 5, NU 1977/7sz73, rskr 1977/782579) får SEK inom en ram av 10 000 milj. kr. lämna export- krediter eller utfästelser därom under en försöks- period från den 1 juni 1978 till den 50 juni 1981.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1980/81: 41 92

Löften om statsstödd kredit som ännu inte har accep- terats av kunderna avräknas mot den beslutade ramen med f.n. 25%.

Inom detta s.k. SEX—system kan förhandsutfästelse om refinansiering till fast ränta medges för leveran- törs- och köparkrediter med en löptid på minst 2 år. SEK replierar på affärsbankerna för uppläggning

av krediterna. Efter riksdagens beslut i december 1978 ingår numera även export av nybyggda fartyg i för- söksverksamheten (prop. 1978/79:49, NU 1978/79z14, rskr 1978/793115).

Reglerna för SEX—systemet återfinns i förordningen (1978:404) om exportkreditfinansiering med statligt stöd m.m. (ändrad 1978:996). Villkoren för krediterna skall stå i överensstämmelse med den överenskommelse om riktlinjer för begränsning av statligt stöd till erportkreditgivning som Sverige har biträtt, den s.k. consensus-överenskommelsen, samt med tillämpningen av överenskommelsen. SEK:s kostnader vad gäller skill- naden mellan upp— och utlåningsräntor samt kursför— luster ersätts av staten. SEK har att inkomma med framställning om kostnadstäckning för räntedifferen— ser och eventuella realiserade kursförluster till re— geringen årsvis i efterskott.

åv totalramen var den 20 februari 1980 sammanlagt

5 870 milj.kr. utnyttjade. De affärer som är under behandling visar enligt SEX att ramutnyttjandet kan öka snabbt den närmaste tiden.

SEX har i skrivelse den 8 februari 1980 anhållit om en ökning av totalramen för exportkreditgivning från 10 000 milj.kr. till 18 000 milj.kr. under försöksperioden. I skrivelsen framhålls bl.a. att

• Sida 93
•  Original

Prop. 1980/81: 41 93

Kredit löptid

Kredit löptid

behovet av refinansiering av statsstödda exportkre- diter för fartyg kommer att bli betydligt mer om- fattande än tidigare bedömningar har pekat på. Vi- dare förutses en allmän ökning av behovet av refinan- siering av statsstödda exportkrediter utöver det

som förutsattes i det ursprungliga beslutet.

Köpare i u-länder kan ges en viss förmånsbehandling i SEK-systemet vad gäller räntesats och kredittid,

se nedanstående tabell. Enligt nuvarande riktlinjer kan SEK medge 10 års kredittid vid refinansiering

av exportkrediter till relativt fattiga länder, men normalt högst 8,5 års kredittid för krediter till länder i mellankategorin. Statsstödd refinansiering av ezportkrediter till i-länder kan enbart beviljas efter särskild prövning och när exportören kunnat styrka att utländsk statsstödd kreditkonkurrens före-

ligger.

Vid exportkredit till land inom ländergrupp:

Relativt rika Mellankategori Relativt fattiga (främst i—länder) (främst stats- (främst u-länder) . handelsländer) ” i sv.kr. 2-5 år 8.5% S% en 5 år 8.75% 3.5% 3,25% i utl.va1. 2—5 år 89% 7.573 7.575 5 år 8.25% 3% 7.755

Som alternativ till statsstödd refinansiering av export— krediter via SEK kan svenska exportföretag medges sär- skilt avdrag före skatt för att utjämna skillnaden mellan utlåningsränta och faktisk refinansieringränta. Företag som saknar avdragsmöjlighet kan erhålla mot- svarande belopp i form av bidrag. EKN avgör om så-

dant stöd skall beviljas enligt lagen (1978:401)

om exportkreditstöd. Vid export till u-länder med-

ges avdrag ned till en utlåningsränta på 7,5% per år. Vid export till andra länder är minimiräntan

högre.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1980/81: 41 94

5.4.5 Exportkreditfinansiering via Nordiska In- vesteringsbanken (NIB)

Enligt sina stadgar kan HIB lämna lån bl.a. för att finansiera export av nordiskt intresse. Exporten

bör avse avgränsade exportprojekt och beröra minst två nordiska länder. Det nordiska intresset till- godoses t.ex. genom att exportörer från två nordiska länder samarbetar om en exportleverans eller genom att HIB lämnar en köparkredit på villkor att upp— handling sker genom anbudskonkurrens mellan företag från minst två nordiska länder.

EIB kan också refinansiera exportkrediter som lämnas av nationella exportkreditinstitut för projekt av nordiskt intresse. Refinansieringslån från NIB ut- gör då ett alternativ till direkt egen upplåning

för berört institut. För svensk del har RIB även möj- lighet att omvänt refinansiera egna erpcrtkrediter, som finansierar svensk export, hos SEK. NIB kan där- med komma i åtnjutande av SEK-systemets förmånliga refinansieringsvillkor.

Vissa frågor rörande NIst roll i samband med finan— siering av nordisk projektexport övervägs f.n. av

utredningen om Nordisk Projektexport. 5.4.4 Finansiering av fartygsexport till u-länder

U-länder har möjlighet att beställa fartyg från sven- ska varv på villkor som är förmånligare än vad som erbjuds köpare i andra länder. Under budgetåret 1978/ 79 avsattes 125 milj.kr. för särskilda subventioner vid fartygsexport till u—länder. I princip kan förmån— liga villkor beviljas vid fartygserport till samt- liga u—länder, utom till länder som tillämpar bekväm-

• Sida 95
•  Original

Prop. 1980/81: 41 95

lighetsflagg. Exporten skall avse nybyggda fartyg som beställs före den 1 juli 1980 och levereras före 1981 års utgång. I proposition (1979/80:165) om varvspoli— tiken m.m. som nyligen lämnats till riksdagen har regeringen föreslagit att beställningar skall kunna göras fram t.o.m. den sista december 1985. Fartygen bör ha en storlek på minst 300 brt. De förmånliga villkoren kan utformas på olika sätt men skall innebära ett gåvo— element på minst 25%, antingen i form av förmånliga kreditvillkor eller i form av en rabatt på kontrakts— priset. Denna utformning ansluter till OECD:s särskilda överenskommelse om betalningsvillkor i samband med far-

tygsexport.

För att försäkra sig om att de exporterade fartygen kommer u-landet till nytta krävs från svensk sida

att köparen är ett nationellt företag samt att u— landets regering hemställer hos den svenska rege— ringen om förmånsbehandling av affären. Fartygsexpcrt till n—länder på förmånliga villkor avses också om— fattas av regeringsavtal.

Ärenden om fartygsexport på förmånliga villkor bereds av Fartygskreditnämnden (FIN) som lämnar rekommenda— tion om avslag eller tillstyrkande. Beslut om ut— nyttjande av stödmedel fattas av regeringen efter beredning inom industridepartementet. Riksgälds— kontoret beslutar i fråga om garanti för krediter

i samband med fartygsexport. Om det beviljade gåvo— elementet avses lämnas i form av kredit på förmån- liga villkor från AB Svensk Exportkredit ersätts

SEK vid utbetalningstillfället med nuvärdet av skill- naden mellan den förmånligare fartygskrediten och

de kreditvillkor som annars lämnas vid export till u—landet i fråga. Hittills har inga affärer av- slutats på dessa förmånligare kreditvillkor.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1980/81: 41 96

6 ÖVERVÄGANDEN OM BEEOV LV ETT SYSTEM FÖR BLANDADE KREDITER

Sverige stöder kreditgivning till u—länder genom finansiella bidrag till internationella och regio- nala institutioner som t.ex. Världsbanken (IBRD), Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), Asiatiska ut- vecklingsbanken (LsDB) och Inter-Amerikanska utveck— lingsbanken (IDB). Dessa banker beviljar förmånliga krediter bl.a. för finansiering av kapitalvaruimport i samband med utvecklingsprojekt. Krediterna är bund- na till upphandling i medlemsländerna. Utöver ordi- narie kreditgivning för utvecklingsändamål kan

dessa institutioner även tillhandahålla finansiering på särskilt förmånliga villkor via s.k. "mjuka fön- ster", eller särskilda fonder. Också inom Inter— nationella Valutafonden (IMF), där Sverige är med— lem, har under senare år tillskapats särskilda kre— ditfaciliteter som i praktiken är inriktade på u-

länder.

Det finns stora likheter mellan blandade krediter

och den förmånliga kreditgivningen från internationel- la och regionala finansieringsinstitutioner. De blan— dade krediterna kan sägas vara en bilateral motsvarig- het till dessa organs multilaterala kreditgivning. I båda fallen åstadkoms en överföring av finansiella resurser på förmånliga villkor till mottagare i u— länder. Flertalet givarländer förfogar över olika finansiella instrument för bilaterala resursöver- föringar. Detta ger dem möjlighet att variera åter— betalningsvillkoren vid kreditgivning till u—länder

så att förmånligheten anpassas efter u—landets ut- vecklingsgrad.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1980/81: 41 97

Till skillnad från de flesta andra givarländer sak- nar Sverige i dag ett bilateralt finansiellt instru— ment där förmånligheten i resursöverföringarna kan varieras från fall till fall. Vårt bilaterala bi— stånd ges i huvudsak i form av gåvor. Vår kredit— givning till u—länder sker i princip på marknads- mässiga villkor, även om viss räntesänkning kan åstadkommas vid statligt stödd refinansiering av exportkrediter. Någon mellanform mellan gåvobistånd och sedvanlig exportkreditfinansiering finns emel-

lertid inte.

6.1 Vissa utvecklingstendenser i svenskt bi- stånd

Sverige började ge offentligt bistånd av större om— fattning till enskilda u—länder under första hälf— ten av 1960-talet. På den tiden gavs en betydande del av biståndet i form av långa krediter på gynn- samma villkor för riktade insatser. Man ville stödja utvecklingsprojekt som var intressanta främst från biståndssynpunkt men även för svenska konsulter, en— - treprenörer och leverantörer. Lån gavs t.ex. till ett kraftverksbygge i Turkiet. I Indien stöddes in- disk-svenska s.k. joint ventures med krediter på 20 år till 2% ränta. Krediterna skulle möjliggöra bättre utnyttjande av befintlig produktionsutrust— ning. Avsikten var att med hjälp av förmånlig kre- ditgivning underlätta handeln mellan länder med olika ekonomisk utvecklingsgrad. Den ökade utrikes— handeln skulle också tillföra u-landet tekniskt kunnande och reala resurser som främjade dess ut-

veckling.

Successivt ökade sedan gåvoelementet i det svenska

• Sida 98
•  Original

Prop. 1980/81: 41 98

biståndet och kreditgivningen avvecklades. Sverige verkade också på det internationella planet för ett ökat gåvobistånd.

Den internationella utvecklingen har genom åren påverkat det svenska biståndets inriktning. U-län- derna strävar nu i allt större utsträckning efter

att utveckla sin industriella kapacitet. En indust— riell utbyggnad kräver tekniskt kunnande i form av såväl utbildning och know—how som kapitalvaruutrust- ning och insatsmaterial. Många u-länder önskar därför ett närmare samarbete med industriföretag i i—länder. För att från svenskt håll stödja u-ländernas indust- rialiseringssträvanden har SIDA:s resurser för för— medling av industribistånd förstår ts kraftigt. Andra åtgärder som inrättandet av Swedfund och revideringen av det s.k. investeringsgarantisystemet har tillkommit för att stimulera svenskt näringsliv till ett ökat deltagande i utvecklingssamarbetet med u—länderna. Sverige har också ingått avtal om handels-, industri—

och tekniskt/vetenskapligt samarbete med flera u-länier.

I samband med att det traditionella svenska gåvobi- ståndet till Cuba och Tunisien nu avvecklas har när ts ett behov av nya finansieringsformer vid övergången från gåvobistånd till kommersiell kreditgivning. Av— vecklingen av det traditionella gåvobiståndet har skett med hänvisning till ländernas relativt höga ekonomiska utvecklingsnivå, men den har upplevts som alltför abrupt av mottagarländerna. De har hävdat att det skulle varit riktigare att gradvis reducera det benefika elementet i resursöverföringarna. I sådana fall då biståndet till ett land successivt avvecklas bör det vara möjligt att under en längre period bi- behålla ett biståndselement samtidigt som man på

andra sätt främjar samarbetet på olika områden som

• Sida 99
•  Original

Prop. 1980/81: 41

t.ex. de kommersiella och industriella områdena. Med hjälp av blandade krediter skulle en sådan gradvis avtrappning av gåvobiståndet kunna åstad— kommas på ett tekniskt smidigt sätt. Den goodwill som Sverige åtnjuter på grund av gjorda bistånds- insatser torde då också bättre kunna vidmakthållas och läggas till grund för ett fortsatt samarbete

i andra former.

Det bredare samarbete som Sverige bedriver med ett antal u-länder utanför programlandskretsen syftar bl.a. till överföring av kunskap från Sverige. För- investeringsstudier, konsultarbeten, utbildnings- insatser och institutionssamarbete kan finansieras

inom denna samarbetsform.

Inom det bredare samarbetet uttrycks ofta önskemål från u—landshåll om fortsatt svenskt engagemang för fullföljande av utvecklingsfrämjande projekt som initierats med svenskt bistånd. Svenska företag framstår i många sammanhang som attraktiva leve— rantörer och samarbetspartners. Problem uppstår emellertid då u-landet i fråga finner att andra i— länder har möjlighet att erbjuda förmånligare kre— ditvillkor inom eller utom ramen för det egna bi- ståndsprogrammet. U—landet kan inte förorda upp— handling från svenska företag om dessas kredit— erbjudanden är väsentligt dyrare. En effektiv kombination av tekniskt bistånd och finansiella överföringar skulle, enligt arbetsgruppens mening, kunna åstadkommas om vissa sådana projekt kunde fullföljas med hjälp av svensk förmånlig finan- siering.

I sammanhanget kan noteras att riksdagen vid be— handlingen av 1979/80 års budgetproposition utta-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1980/81:41 100

lade sitt stöd för möjligheten att främja det bilaterala samarbetet med u—länder genom bl.a. samarbetsavtal eller liknande samarbetsarrange- mang. Erfarenheten visar att frågor rörande kre— diter på mjuka villkor ofta aktualiseras i samband

med diskussioner om sådana samarbetsarrangemang.

6.2 U-ländernas krav på ökade resursöver— föringar

På det bilaterala planet har förfrågningar om mjuka krediter kommit både från mottagarländer som önskar ett komplement till gåvobiståndet och från andra u- länder som önskar ett närmare samarbete med Sverige. Vid en rundfrågning som arbetsgruppen gjorde bland ett antal svenska beskickningar i u-länder framkom att många u-länder i dag anser sig mer betjänta av större finansiella resurser till lägre än kommersiell kostnad än av motsvarande resursöverföring i gåvoform. Detta kan förklaras av att man i de flesta u-länder nu satsar på en kapitalkrävande utbyggnad av industri- och jordbrukssektorerna som väntas ge avkastning på sikt.

Parallellt med att enskilda u—länder bilateralt fört fram önskemål om krediter på förmånliga villkor har u-länderna som grupp i multilaterala sammanhang ställt krav på en ny ekonomisk världsordning. En viktig del i en sådan ordning skulle vara att u- länderna gavs preferensbehandling med hänsyn till deras svagare ekonomiska ställning så att en rätt- visare världshandel kunde komma till stånd. I den s.k. Lima-deklarationen från år 1975 är en av mål— sättningarna att u—länderna år 2000 skall svara för 25% av världens samlade industriproduktion. Utveck— lingen mot detta mål går emellertid långsamt. Bl.a.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1980/81: 41 IOl

mot denna bakgrund har man under senare år allt mer intensivt kommit att diskutera frågan om ökade

resursöverföringar till u-länderna.

Olika prognoser tyder på att flödena av gåvo— bistånd knappast kommer att öka i någon nämnvärd takt de närmaste åren. Den väg som då står till buds för att få till stånd ökade resursöverföringar till u-länderna är olika former av kreditgivning. Tanken är att ökade resursöverföringar skulle på— skynda u-ländernas utveckling. Dessa länder har behov av att importera tekniskt kunnande, varor och tjänster från utlandet. Deras köpkraft skulle öka om större finansiella resurser ställdes till förfogande. Om krediter dessutom kunde erhållas på förmånliga villkor skulle en större importvolym kunna beredas plats inom ett begränsat betalnings— balansutrymme. Ett sådant ökat kreditflöde till u-länderna är i första hand tänkt för finansiering av produktiva investeringar, vars avkastning kan

bidra till återbetalning av krediterna.

Sverige har deltagit aktivt i diskussionerna om ökade resursöverföringar. Olika förslag till ut— formning av sådana överföringar på ett multilateralt plan har lagts fram, men några konkreta åtgärder, utöver vad som förekommer inom ramen för tidigare etablerade institutioners verksamhet, har hittills

inte vidtagits.

6.5 U-ländernas intresse av mjuka krediter som resursöverföringsmekanism

Några snabba lösningar för hur u-ländernas behov

av ökade resursöverföringar skall tillgodoses finns inte i sikte och det multilaterala arbetet fort- sätter. Bilateralt finns dock i många i-länder system för förmånlig kreditgivning till u—länder, vid sidan av det rena gåvobiståndet.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1980/81: 41 102

Arbetsgruppen anser att om Sverige inför ett system för förmånlig kreditgivning till u—länder bör detta rimligen medföra att ökade resurser, om än i jäm- förelsevis liten skala, kan förmedlas till mottagare i dessa länder. Med en begränsad statlig biståndsin- sats som hävstång kan då kreditströmmar som annars skulle söka sig andra vägar kanaliseras över till u- länderna. Belopp uppgående till flera gånger bi- ståndsinsatsens storlek skulle alltså på detta sätt kunna mobiliseras för att ställas till u—ländernas förfogande.

På grund av den hårda kreditkonkurrensen från and-

ra länder skulle de statliga medel som tas i anspråk för blandade krediter med största sannolikhet till- falla köparen. Det skulle alltså bli fråga om direk— ta överföringar till u-länderna av resurser som tillskjuts från statligt håll. Det kan även hävdas att resurstillskottet till u—länderna torde bli stör- re än den faktiska resursuppoffringen från svensk si— da eftersom Sverige har en bättre kreditvärdighet än ett genomsnittligt u—land, och därmed en lägre upp— låningskostnad.

För det enskilda u—landet består nettoresurstill- skottet, i en situation med konkurrerande erbjudan- den om förmånliga krediter, av skillnaden i gåvo— element mellan den svenska kredit som erbjuds vid import från Sverige och den alternativa kredit som kan erhållas vid import från ett annat leverantörs- land. Konkurrerande givarländer kan emellertid för- modas erbjuda icke ianspråktagna kreditbelopp för förmånlig finansiering av andra, för svensk export— industri mindre intressanta, transaktioner. Det är därför arbetsgruppens uppfattning att svenska blan— dade krediter skulle innebära ett icke obetydligt

• Sida 103
•  Original

Prop. 1980/81: 41 103

nettotillskott av finansiella resurser för u—län- derna som grupp. Storleken på detta resurstillskott beror emellertid på om den kreditvolym som ställs till förfogande från Sverige ersätter andra lika förmånliga krediter, krediter på marknadsmässiga villkor eller i sin helhet innebär ett nettotill- skott.

En invändning som kan resas är att kreditgivning som sådan, även om återbetalningsvillkoren är för— månliga,leder till att u—ländernas utlandsskuld ökar. Den är redan nu besvärande stor i många fall. Gåvobistånd har inte denna effekt. Arbetsgruppen är väl medveten om att mjuka krediter inte alltid är ett lämpligt instrument för resursöverföringar.

Det bör emellertid betonas att praktiskt taget al- la u-länder är beroende av kapitalimpcrt för sin industrialisering. På senare år har u—länderna lånat upp allt större belopp på den internationel— la kapitalmarknaden. Även deras efterfrågan på ex- portkrediter har ökat. Kapitalimport på förmånliga villkor resulterar i en mindre belastning på be— talningsbalansen jämfört med sedvanliga exportkre- diter och annan kommersiell upplåning.

Kreditvillkorens utformning avgör hur betungande en stor skuldvolym i realiteten är för ett visst

u—land. Stora lån med lång återbetalningstid kan

i vissa fall t.o.m. förbättra ett u—lands betal— ningsförmåga. Så är fallet om t.ex. den förlängda kredittiden reflekterar den faktiska cash—flow- situation u—landet har att räkna med vid en in- vestering med lång intjänandetid, t.ex. en process- industri. Om anläggningen producerar för export el— ler ersätter import ökar den landets tillgång på utländsk valuta.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1980/81:41 104

Av det sagda framgår att det i många fall finns en lättförståelig efterfrågan på krediter till för- månliga villkor från u-ländernas sida. Arbets- gruppen anser att det finns starka u-landspoli- tiska motiv för Sverige att inta en positiv instäl- ning till sådana önskemål.

6.4 Finns ett eget svenskt intresse av att öka kreditgivningen till u-länderna?

Har Sverige då något egentligt eget intresse av

att tillmötesgå u-ländernas önskemål om krediter på förmånligare villkor än vad som för närvarande kan erbjudas? Och vilka effekter kan en sådan kredit—

givning tänkas få på den traditionella handeln?

Det primära egna intresse som anförts under utred— ningsarbetet är en önskan att öka vår export. En ökning av exporten till u—länder skulle kunna un-

derlättas genom subventionerade krediter.

Rent allmänt medför subventionering att konkurrens- förhållandena snedvrida, vilket i sin tur leder till ineffektiv resursallokering. Subventionsin— satser i exportfrämjande syfte är därför inte all- tid önskvärda ur statsmakternas synpunkt. Det är emellertid ett centralt mål för den ekonomiska po- litiken i nuvarande läge att uppnå bättre jämvikt

i bytesbalansen, i första hand genom en ökning av

vår export - "oljenotan måste betalas".

OECD—området är den viktigaste marknaden för svensk export. På medellång sikt förutses en tämligen svag allmän efterfrågeutveckling och en låg investerings-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1980/81:41 105

benägenhet i detta område. Svensk industri med

dess inriktning på investerings— och insatsvaror måste därför i ökad utsträckning söka sig till marknader med en förväntad högre investeringstakt. Det är en allmän bedömning att sådana marknader finns i u—länderna och att vår exportindustri där— för i ökad grad bör inrikta sina ansträngningar

på dessa länder. Bland annat gäller det för Sverige att försöka uppnå en hygglig marknadsandel på vissa strategiska produkt- och tjänsteområden inom de mer investeringsexpansiva u-länderna. En tidig marknads- etablering kan här vara viktig för den framtida

handeln.

Det är också viktigt för Sverige, med vår bety- dande export av konjunkturkänsliga investerings- varor, att sträva efter en utjämning av efterfråga— fluktuationerna genom att t.ex. exportera till marknader med sinsemellan osynkroniserad utveckling. U—länderna följer inte alltid samma konjunktur— cykler som i-länderna. Deras investeringsprogram ingår till stor del i långsiktiga utvecklingsplaner som beslutas på nationell nivå. Ofta är valet av investeringstidpunkt i dessa länder mer beroende

av tillgången på finansieringsmedel än av konjunk— turens förlopp. Finansieringsfrågorna är av stor betydelse för om ett exportland lyckas etablera sig på en intressant u—landsmarknad.

Många u—länder anstränger sina ekonomiska resurser hårt under ett uppbyggnadsskede för att få till stånd en så snabb ekonomisk utveckling som möjligt.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1980/81: 41 106

Intäkterna från den egna exporten räcker då inte till för att finansiera importen och länderna är under denna period beroende av kapitalimport. Si- tuationen var densamma i Sverige och flera andra i- länder för inte alltför länge sedan.

Konkurrensen på u—landsmarknaderna är i nuvarande konjunkturläge mycket hård. Andra exportländer er— bjuder ofta förmånliga krediter för att främja sin export. En ökad svensk export av främst investerings- varor till marknader i u—länder torde därför förut- sätta att Sverige är berett att acceptera dels en volym mässigt ökad kreditgivning till dessa länder och dels den ökade risk som en sådan större utlåning innebär. I vissa fall torde också förmånliga kredit—

villkor vara nödvändiga.

Kreditvillkoren är särskilt betydelsefulla vid kon— kurrens om projekt som kan fungera som referens— anläggningar på u—landsmarknaderna. Exportörer för— utsättes ofta kunna hänvisa till befintliga anlägg— ningar inom en viss region för att komma i fråga vid internationell upphandling.

Konkurrerande i—länder som utnyttjar förmånliga krediterbjudanden för att främja exporten till f.d. kolonier inom det egna språkområdet kan skaffa sig en mycket stark marknadsställning. De kan också dra fördel av att tekniska normer och bestämmelser lik- som administrativa rutiner ofta är likartade. Ett u—lands beroendeförhållande till företag i moder— landet förstärks ytterligare genom de attraktiva förmånliga krediter som nu erbjuds.

• Sida 107
•  Original

Prop.]98&31:4l HW

För att förbättra svensk exportindustris möjlig- heter att konkurrera på sådana marknader vore det en fördel om åtminstone kreditkonkurrensen kunde neutraliseras. Svenska blandade krediter skulle så- ledes i vissa fall kunna vara ett effektivt medel för att bryta andra länders dominerande ställning på enskilda u—landsmarknader. Arbetsgruppen vill framhålla att ett ökat risktagande i samband med ökad kreditgivning till u—länder kan underlätta offensiva satsningar på framtida marknader och fram— tida produkter, vilket också bör ligga i Sveriges eget intresse.

6.5 Risken för ökad och spridd internationell kreditkonkurrens

Leder då inte en uppmjukning av kreditvillkoren vid export till u-länder till att Sverige trappar upp den kreditkonkurrens som vi länge försökt bekämpa?

Den s.k. consensus-överenskommelsens bestämmelser om förmånlig kreditgivning till u—länder är utfor— made så att överenskommelsen i praktiken saknar be— gränsande effekt vad gäller bundna biståndskrediter och blandade krediter. Detta har lett till att allt fler länder erbjuder krediter med ett gåvoelement strax över 15% vid konkurrens om export till u— länder. En kraftig ökning av denna typ av kredit- givning har kunnat konstateras sedan consensus- överenskommelsen trädde i kraft den 1 april 1978. I dag använder sig flertalet (Norge, Canada, Frankrike, Japan, USA, Österrike, Schweiz, Väst- tyskland, Belgien, Nederländerna, Finland, Danmark, Italien, Spanien och Storbritannien) av de 22 con— sensusdeltagande länderna av olika former av kre— diter på förmånliga villkor för att finansiera sin export till u-länder.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1980/81: 41 108

Sverige är ett litet land med en stor utrikeshandel

i förhållande till den egna kapitalmarknaden. Vi måste låna utomlands för att finansiera exportkredit- givning i större skala. Sverige har inget att vinna på att den internationella kreditkonkurrensen trappas upp med hjälp av allt större inslag av statsstöd. Samtidigt har vi emellertid på kort sikt inte råd

att ställa oss helt utanför i en konkurrenssituation där andra länder använder sig av förmånliga export- krediter i allt större utsträckning. Sett i ett längre perspektiv är det svårt att bedöma hur

länge denna konkurrenssituation på kreditområdet kommer att bestå.

Det har sagts att om Sverige ställer blandade kre— diter till förfogande för finansiering av export till u-länder kommer dessa länder att kräva sådan förmånlig finansiering av all import från Sverige. U-länder som inte erbjudits blandade krediter skul- le också komma att kräva förmånliga kreditvillkor. Snart skulle trycket bli så starkt att det inte längre vore_möjligt_för Sverige.att exportera till u—länder utan förmånliga finansieringserbjudanden.

Arbetsgruppen betraktar dessa farhågor som över- drivna. Svenska blandade krediter bör utnyttjas selektivt och endast komma till användning när det, utöver biståndspolitiska överväganden, bedöms som särskilt angeläget att stärka svensk exportindustris marknadsposition på en eller flera u—landsmarknader eller för lansering av nya svenska produkter. Den förmånliga kreditgivningen bör alltså utnyttjas för finansiering.av sådan u-landsimport som annars inte bedöms kunna komma till stånd och som kan förväntas leda till framtida ökad efterfrågan på varor och tjänster från Sverige. Om blandade krediter reserveras

• Sida 109
•  Original

Prop. 1980/81: 41 109

för sådan export till u-länder torde man minimera risken för negativa effekter på den traditionella

handeln.

Blandade krediter bör alltså inriktas på att under- lätta marknadsinvesteringar som är till nytta för svensk exportindustri. Det kan här påminnas om att svenska exportföretag regelmässigt bedömer olika marknaders potentiella intresse i förhållande till kostnaderna för att få en viss order. Marknadsinves- teringar gjorda av enskilda företag kan ibland för— väntas medföra fördelar också för övrig svensk export- industri, men sådana positiva effekter brukar natur- ligt nog inte beaktas vid de enskilda företagens beslut.

Även om Sverige genom att införa blandade krediter deltar mer aktivt i den internationella kreditkon- kurrensen, innebär detta inte att vi skall slå av på våra ambitioner att försöka begränsa snedvridande effekter på den internationella handeln. Somliga hävdar t.o.m. att Sveriges möjligheter att påverka andra länder i detta avseende skulle öka om vi får tillgång till egna blandade krediter. Sverige bör därför fortsätta verka för en åtstramning av con— sensus—överenskommelsens bestämmelser om bundna biståndskrediter och blandade krediter. Vid dis- kussioner med andra länder bör vi sträva efter en höjning av dessa krediters gåvoelement så att en viss gränsdragning mellan'biståndskrediter och sedvanlig exportkreditgivning kan upprätthållas.

6.6 Har Sverige råd att erbjuda u—länder

m uka krediter?

En viktig fråga är naturligtvis om det kan anses

• Sida 110
•  Original

Prop. 1980/81:41 110

ekonomiskt riktigt av Sverige att tillmötesgå u— länders önskemål om krediter på förmånligare vill— kor än vad vi för närvarande erbjuder. Har Sverige råd med kostnaden för sådana förmånligare kredit- villkor? Ear vi tillgång till erforderliga kredit— belopp?

Tillgången på lånsmedel blir beroende på den eko- nomiska politik som förs och det upplåningsutrymme som återstår efter det att Sveriges övriga upplåning genomförts. Under senare hälften av 1970-talet har Sverige lånat i storleksordningen 10—15 miljarder kronor årligen utomlands utan att vår goda kredit- värdighet försämrats. Om den svenska bytesbalansen förbättras ökar utrymmet för upplåning för t.ex. kreditgivning till u—länder. En försämrad bytes— balans leder sannolikt till ett mindre upplånings- utrymme för andra ändamål än bytesbalansfinansiering. Ett införande av blandade krediter skulle emeller— tid röra sig om så relativt begränsade belopp att ökningen av behovet av finansieringsmedel från de internationella kapitalmarknaderna knappast skulle

utgöra något hinder.

Som framgått tidigare anser arbetsgruppen att en utvidgning av subventionerna på exportkreditområdet från industripolitisk och exportfrämjande synpunkt endast kan motiveras i fråga om projekt som åtmin- stone långsiktigt innebär en marknadsinvestering. Den budgetbelastning som uppkommer till följd av blandade krediter kan hänföras till en ökad export- volym. Det finns således ett lättförklarat och en— tydigt samband mellan åtgärd och effekt. Detta

• Sida 111
•  Original

Prop. 1980/81: 41 | | 1

direkta samband torde positivt påverka viljan att avsätta medel för ändamålet. En exportökning leder till förbättrad bytesbalans. Den föregås också av ökad produktion och därmed sammanhängande högre sysselsättning. Förenklat uttryckt: den svenska ekonomin kan stärkas av åtgärder som vidtas till förmån för u-länder. Detta förhållande torde också kunna bidra till att stärka förståelsen för att det svenska biståndet vidmakthålles på en hög nivå även under perioder av påfrestningar på den svenska ekonomin.

Gruppen vill avslutningsvis framhålla att förmån— lig kreditgivning till u—länder aldrig kan tänkas lösa mera fundamentala externa balansproblem för Sveriges del - då måste växelkursförändringar och/ eller andra, mera omfattande, generella ekonomisk- politiska åtgärder sättas in. Blandade krediter bör i stället ses som ett instrument med mer be— gränsat användningsområde. Dess syfte från export— främjande synvinkel är att göra det möjligt för svensk industri att konkurrera effektivt om vissa intressanta exportaffärer så att Sverige ej ute— stängs från viktiga marknader i u—länder. De margi- nella insatser det kan bli frågan om kan få stor genomslagskraft särskilt vad gäller nya marknader, nya produkter och/eller referensanläggningar.

6.7 Slutsats

Det finns ett starkt intresse och ett lättförståeligt behov av krediter på förmånliga villkor från u—län— dernas sida. Blandade krediter bedöms också kunna

få positiva effekter för svensk export till u—lands—

marknaderna. Arbetsgruppens överväganden leder

• Sida 112
•  Original

Prop. 1980/81: 41 [12

därför fram till slutsatsen att Sverige bör ha möj- lighet att erbjuda förmånliga krediter för finan-

siering av viss export till u—länder som annars inte

bedöms kunna komma till stånd.

I följande avsnitt presenteras arbetsgruppens för-— slag till konkret utformning av ett system för sven— ska blandade krediter till u-länder.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1980/81:41 IB

7. FÖRSLAG TILL SYSTEM FÖR BLANDADE XREDITER 7.1. Förslagets huvuddrag

Som framgått av föregående kapitel anser arbetsgruppen att Sverige bör ha möjlighet att erbjuda blandade kre— diter för att underlätta finansiering av viss svensk export till u—länder som annars inte bedöms kunna komma till stånd. Gruppen har därför utarbetat för- slag till utformning av ett system för kreditgivning på mjuka villkor. Dessa svenska mjuka krediter kallas i fortsättningen blandade krediter, vilket anknyter till den benämning som används för liknande kredit— givning från andra länder.

Arbetsgruppen har strävat efter att konstruera ett en— hetligt och relativt enkelt system för kreditgivning, vilket skall kunna användas för alla blandade krediter oberoende av mottagarland, varuslag eller syfte med krediterna. Systemet bör vara flexibelt så att volymen blandade krediter utan större olägenhet kan varieras från år till år. Arbetsgruppen har också sett en för— del i att försöka utnyttja befintliga institutioner för att administrera denna kreditgivning. Förslaget går i korthet ut på följande.

Blandade krediter föreslås kunna ges till u—länder för att finansiera viss import från Sverige som annars inte bedöms kunna komma till stånd. Importen bör avse produkter eller projekt som främjar u—landets betalningsförmåga, eller har annan utvecklingsfräm- jande effekt. Den bör också kunna förväntas leda till en framtida ökad efterfrågan på varor och tjänster

från Sverige. Blandade krediter bör, när så anses lämpligt, ställas till förfogande inom ramen för regeringsavtal.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1980/81:41 ll4

Arbetsgruppen föreslår att en refinansieringsmöj— lighet tillskapas där kreditvillkoren, genom till— skott av statsmedel, blir förmånligare än vid sed- vanlig refinansiering av exportkrediter. Eftersom blandade krediter förutses ha positiva effekter

både från biståndspolitisk och exportfrämjande syn— punkt anser arbetsgruppen det rimligt att statens kostnad för denna kreditgivning fördelas mellan bi— ståndsanslaget och anslag avsedda att främja svenskt näringsliv. Beslut om blandade krediter föreslås fattas av exportkreditnämnden (EKN). AB Svensk Exportkredit (SEX) ges möjlighet att på grundval av EKN:s beslut

svara för refinansieringen.

Vidare föreslås en utvidgning av EKN:s s.k. S-U— garantigivning i samband med särskilt biståndspoli- tiskt motiverad export som finansieras med blandade krediter.

I det följande presenteras arbetsgruppens förslag till utformning av svenska blandade krediter. Först redogörs för i vilka sammanhang dessa krediter före— slås kunna utnyttjas. Förslag till kriterier för val av mottagarländer och för val av projekt och pro— dukter lämnas. Därefter framläggs förslag till kre— diternas tekniska konstruktion och administration. Vidare diskuteras möjliga kreditvillkor, de stats- finansiella koetnaderna och kreditgivningens om—

fattning. Förslag ges också till garantiordning. 7.2 Länderkrets

Blandade krediter skall endast kunna ges till u- länder. Arbetsgruppen har inte funnit någon inter- nationellt vedertagen indelning av u-länder som

• Sida 115
•  Original

Prop. 1980/81: 41 IIS

ansetts helt lämplig för att definiera vilka u—län— X der som kan erhålla svenska blandade krediter.1'

Då biståndsmedel delvis används för att finansiera sådana krediter skall de biståndspolitiska målsätt— ningarna vara vägledande för valet av u-länder som skall komma i fråga för krediterna. Någon en gång för alla given lista på vilka länder detta är finns givetvis inte. Situationen i ett och samma land kan skifta från en period till en annan och göra det mer eller mindre biståndspolitiskt motiverat att låta blandade krediter utgå till landet i fråga. Bedöm— ningen får göras från fall till fall. Inom denna ram bör givetvis även en bedömning ur handels- och industripolitisk synpunkt göras.

En kategori u-länder som bör komma i fråga är de u— länder till vilka det svenska bilaterala utveck- lingsbiståndet trappas ned för att ersättas av bre— dare samarbete samt länder med vilka Sverige redan har eller önskar utveckla ett bredare samarbete. Flertalet av dessa samarbetsländer har behov av kapitalimport för sin fortsatta utveckling. Här bör dock göras undantag för OPEC-länder med hög likvi- ditet. !

En annan kategori u—länder som bör kunna erhålla blandade krediter är programländer för svenskt bi- stånd. Dessa har i flera fall redan i dag möjlighet att utnyttja bistånd inom landramarna, t.ex. im— portstöd, för finansiering av import från Sverige. De lånar även upp utländskt kapital för att finan- siera sin ekonomiska och industriella utveckling.

T—

Exempel på sådana indelningar är DAC:s indelning av u-länder efter inkomst/capita, FN-systemets olika länderkategorier, de regionala utvecklings— bankernas länderkretsar m.fl.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1980/81: 41 l16

Åtskilliga av dem har emellertid på grund av sin ekonomiska situation ringa kreditvärdighet och har därför svårt att erhålla krediter på normala kom-

mersiella villkor.

I övrigt bör blandade krediter kunna utgå till u- länder vars utvecklingspolitik är förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik. Härmed ökar möjligheterna till bilateralt samarbete på andra områden som t.ex. överförande av tekniskt kunnande på kommersiell basis.

Från allmänpolitisk liksom handels- och industri- politisk synpunkt kan skäl anföras för att möjlighet borde finnas att erbjuda blandade krediter till en vidare krets u—länder än som nu beskrivits. Frågan om en eventuell utvidgning av länderkretsen liksom frågan om hur en sådan kreditgivning skall finan- sieras bör dock få anstå till dess erfarenheter

vunnits av denna kreditform.

7.5 Produkter och projekt

Blandade krediter föreslås utnyttjas för finan- siering av sådan import från Sverige som ökar mot- tagande u-lands betalningsförmåga eller har annan utvecklingsfrämjande effekt. Importen kan t.ex. av- se leveranser till industri- och jordbruksprojekt, energiproduktion, mineralutvinning, transport- och kommunikationsväsende, eller till investeringar av infrastrukturell typ. Den bör vara prioriterad av mottagarlandets myndigheter.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1980/81:41 II7

De varuslag som i första hand bör komma i fråga är kapitalvaror, konsu ttjänster och.entreprenadar— beten. Kostnader för transporter och försäkringar, liksom andra specifika kostnadsslag, bör i huvud- sak behandlas enligt den praxis EKN tillämpar vid beviljande av exportkreditgaranti för aktuella varuslag. En större andel lokala kostnader än nor- malt bör kunna kreditfinansieras när det rör sig om blandade krediter. Förskottets storlek bör ock— så kunna variera från fall till fall.

Berörda importtransaktioner bör vara av viss stor- lek. Kreditbeloppet bör i det enskilda fallet nor— malt ej understiga 10 milj.kr. Blandade krediter bör kunna utnyttjas för finansiering av enskilda affärer, eller som ramkrediter avsedda för exem— pelvis finansiering av utveckling av en viss sek-

tor av mottagarlandets näringsliv.

Import som avses finansieras med blandade krediter bör, förutom utvecklingsfrämjande effekt i mottagar- landet, även ha positiv betydelse för u—ländernas framtida import från Sverige. Som diskuterats i föregående kapitel bör importen således ha sär— skild betydelse för framtida svenska leveranser

av liknande produkter eller till liknande projekt, eller för annan framtida svensk export till det aktuella u-landet.

Svenska blandade krediter bör finansiera varor och tjänster av svenskt ursprung. Utländska delleveran— ser bör normalt inte finansieras på detta sätt, såvida de inte är av avgörande betydelse för den svenska leveransen. I samband med större inves- teringsprojekt i u-länder kan det bli aktuellt med

• Sida 118
•  Original

Prop. 1980/81:41 118

samfinansieringsarrangemang där en mjuk kredit från Sverige finansierar endast en del av en affär. Ar- betsgruppen kan se fördelar med sådana samfinan- sieringsarrangemang förutsatt att den svenska kre— ditdelen presenteras som svensk för mottagarlandet och inte försvinner i ett större paket. Danmark, Finland och Norge har redan möjlighet att lämna krediter på förmånliga villkor för finansiering av export till u—länder. Om även Sverige får tillgång till blandade krediter torde möjligheterna öka att i vissa fall erbjuda förmånliga krediter på samnordisk basis.

Här bör erinras om risken för att krav på förmån- liga kreditvillkor sprids till den traditionella handeln. Vid beslut om blandade krediter bör denna spridningsrisk beaktas. Eventuella negativa effek- ter torde begränsas om blandade krediter utnyttjas för finansiering av sådan export till u—länder som .annars inte bedöms kunna komma till stånd.

I den mån volymen ansökningar om blandade krediter nödvändiggör en prioritering inom ramen för här an- givna kriterier får det ankomma på beslutande or— gan att fastställa principer för ett sådant prio- riteringsförfarande. En sådan prioritering bör självfallet dock inte verka diskriminerande för de

fattigare u-länderna.

7.4 Kreditform och organisation

Blandade krediter är en finansieringsform som kom- binerar bistånd, eller andra statsmedel, med kredit- givning på marknadsmässiga villkor. Ett givet belopp kan ställas till mottagande u—lands förfogande på två principiellt något olika sätt:

• Sida 119
•  Original

Prop. 1980/81: 41 | 19

— hela beloppet kan erbjudas som kredit på för— månliga villkor,

- större delen av beloppet kan erbjudas som kredit på marknadsmässiga villkor i kombination med en gåva på resterande belopp.

Svenska blandade krediter är avsedda som en mellan— form mellan traditionellt gåvobistånd och sedvanlig erportkreditfinansiering. Arbetsgruppen förordar därför att hela det belopp som ställs till u—landets förfogande i form av blandade krediter ges i form av kredit på förmånliga villkor.

En blandning av kommersiell kreditgivning och gåvo- belopp är, enligt gruppens mening, mindre lämplig

även av det skälet att u—länderna då skulle kunna

få intryck av att Sverige intagit en avvisande håll- ning till önskemålen om krediter på förmånliga villkor.

Förmånliga krediter utformas olika i olika givar—

länder. Ibland erbjuds två separata krediter, en

på kommersiella villkor och en på mjuka villkor, som

tillsammans uppgår till det önskade kreditbeloppet traditionell blandad kredit). I andra fall rör det sig om en enda kredit där en kommersiell del och en

mjuk del så att säga redan färdigblandats.

Arbetsgruppen har eftersträvat en för svenskt vid- kommande enkel, lättbegriplig och lätthanterlig konstruktion. Det synes då ligga närmast till hands att välja modellen med en enda kredit, vilken rim— ligen bör bli enklare att administrera än två.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1980/Sl: 41 IZO

Arbetsgruppen har också velat anknyta denna förmån- liga kreditgivning till befintlig organisatorisk struktur på det finansieringstekniska området. Två alternativa konstruktioner synes närmast komma i fråga, nämligen:

- finanskrediter modellerade efter de regerings— krediter som under 1970-talets andra hälft lämnats till Portugal och Turkiet,

- en vidareutveckling av det svenska systemet för exportkreditgivning.

I det första fallet skulle Riksgäldskontoret an- svara för upplåning av erforderlig kreditvolym. Riksbanken skulle vara utbetalande och inkasseran— de organ och skulle tillsammans med SIDA svara för administration av krediterna. Statsbudgeten skul— le belastas med skillnaden mellan den ränta som betalades av låntagande land och den schablonränta Riksgäldskontoret betingade sig för utlåning till staten. Den svenska regeringen. genom ekonomidepar— tementet, skulle stå som kreditgivare gentemot mot— tagande land.

årbetsgruppen anser att kreditgivning enligt den senare modellen är att föredra. De institutioner som då berörs är främst EKN som försäkrar export— krediter till utlandet och SEK som refinansierar sådana krediter. Nödvändig kompetens för bedömning av köparen och säljares solvens, mottagande lands kreditvärdighet, finansieringsvillkorens överens- stämmelse med nationell och internationell praxis etc. finns inom dessa institutioner och kan utnytt— jas. De blandade krediterna kan också på ett smidigt sätt inordnas i befintliga administrativa rutiner.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1980/81:41 IZI

Härigenom kan den tillkommande administrativa han- teringen vid införandet av svenska blandade kredi- ter minimeras. Både EKN och SEK är väl kända av svenskt näringsliv och svensk förvaltning. De är

även internationellt inarbetade.

Ett nära samarbete har utvecklats mellan EKN och SEK vid den löpande-handläggningen av olika export— kreditärenden. Huvuddelen av SEK:s statsstödda re— finansiering av exportkrediter avser transaktioner som försäkrats av EKN. Sedan drygt tiotalet år har EKN också vänt sig till SIDA för bedömning av ut- vecklingsfrämjande effekter vid viss export till u—länder. För att erhålla beslutsunderlag till det relativt nyligen införda S-U-garantisystemet har nämnden tagit kontakt med industriverket för bedöm- ning av samhällsekonomiska och industripolitiska effekter i samband med vissa exporttransaktioner. Vidare är Sveriges Exportråd företrätt i nämndens

styrelse.

EKN föreslås vara beredande och beslutande organ i ärenden om blandade krediter. Vid beredningen bör beaktas utvecklingsfrämjande, industripolitiska och erportfrämjande effekter. Arbetsgruppen anser att denna beredning bör kunna ske på liknande sätt som vid ärenden om S-U—garanti. Blandade krediter bör kunna lämnas inom ramen för regeringsavtal mel— lan Sverige och mottagande u—land. Frågan om sådant avtal bör beredas i kanslihuset parallellt med att EKN tar ställning till själva kreditärendet.

Arbetsgruppen föreslår att beslut om blandade kre— diter fattas av EKN:s S—U—styrelse. Nämndens beslut

• Sida 122
•  Original

Prop. 1980/81: 41 l22

bör ej kunna överklagas. Berörda departement, lik— som SIDA, finns företrädda i denna styrelse där de statliga representanterna är i majoritet. Styrelse- behandlingen bör främst avse länderval, utvecklings- främjande och exportfrämjande effekt samt den blan- dade kreditens gåvoelement. Nämnden bör i sitt be— slut specificera kreditbelopp, löptid, refinan- sieringsränta, amorteringstid m.m. Innan beslut om beviljande av blandad kredit kan träda i kraft skall från mottagande u—lands regering ha erhållits besked om att det ändamål för vilket krediten beviljas är prioriterat och betraktas som utvecklingsfrämjande. Det bör ankomma på EKN att avgöra om betalnings— och/eller transfereringsgaranti skall krävas i det enskilda fallet. EKN bör också ansvara för att notifiering av blandade krediter sker i enlighet

med consensus-överenskommelsens bestämmelser.

Själva refinansieringsoperationen föreslås ombesör- jas av SEX. Arbetsgruppen anser att SEK bör ges möj- lighet att erbjuda refinansiering till de villkor som angivits av EKN. Bolaget bör därför kompenseras för skillnaden mellan uppburen ränta och amortering och faktisk upplåningskostnad. Refinansieringen föreslås ske i anslutning till den försöksverksam— het med statsstödd exportkreditgivning som beslöts av riksdagen i maj 1978. Affärsbankernas roll före- slås bli densamma som inom detta SEK-system. (När— mare beskrivning av SEK-systemet finns i kapitel 5.) Blandade krediter bör kunna erbjudas både i sven— ska kronor och i utländsk valuta enligt samma prin-

ciper som gäller för SEK—systemet.

Refinansiering i SEK på mjuka villkor förutsätter att EKN—garanti eller annan tillfredsställande

• Sida 123
•  Original

h) Prop. 1980/81: 41 l 3

säkerhet föreligger.

Ett införande av blandade krediter ställer krav på ökad kreditvolym inom SEK-systemet. I vilken mån den befintliga ramen för statsstödd refinansiering i SEK behöver utvidgas på grund av detta får prövas i annat sammanhang.

Administrationen av de blandade krediterna ställer anspråk på något utökade personella och andra re- surser hos såväl EKN som SEK. Det bör ankomma på respektive organs styrelse att fastställa omfatt- ningen av denna resursförstärkning. Kostnaderna för förstärkningen inom EKN bör kunna täckas av nämndens premieintäkter. SEK:s administrativa kost— nader bör kunna täckas genom ett räntepåslag på samma sätt som enligt SEK—systemet. Liksom i SEK—

systemet bör vidare löftesprovision tas ut.

7.5 Regeringgavtal

Som nämnts i föregående avsnitt kan det många gånger anses lämpligt att lämna blandade krediter inom ramen för en officiell överenskommelse på re— geringsnivå mellan Sverige och mottagande u—land.

En sådan överenskommelse kan ingås separat eller

som del av ett mer omfattande samarbetsavtal. Den närmare formen får anpassas till det enskilda fal- let. Eventuella regeringsavtal bör vara av mer övergripande natlr och administrativt enkla att

hantera.

Även i fall då regeringsavtal ingås bör ett separat finansieringsavtal slutas mellan kreditgivande och mottagande part. I detta avtal anges de detaljerade kreditvillkoren.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1980/Sl: 41 124

Slutande av avtal om blandade krediter synes ha en allmänt good—willskapande effekt genom den publici- tet det ofta ges i mottagande u-länder. Det tycks dock spela olika stor roll i olika u—länder om av- talen ingås på regeringsnivå eller ej. Denna skill- nad mellan olika u—länder bör givetvis beaktas från

svensk sida. 7.6 Kreditvillkor

Arbetsgruppen anser att de blandade krediterna bör innehålla ett gåvoelement på minst 15% såsom det definieras av OECD:s utvecklingskommitté (DAG). Vi- dare bör en avvägning ske så att å ena sidan gåvo- elementet anpassas efter mottagarlandets utvecklings- grad och å andra sidan gåvoelementet avpassas så att de med krediterbjudandet avsedda syftena uppnås till lägsta möjliga kostnad. Blandade krediter till de fattigaste u—länderna bör företrädesvis innehålla ett gåvoelement på 25% eller mer.

DAC baserar formeln för framräknande av en kredits gåvoelement på en alternativ schabloniserad låne- kostnad för u—länder på 10%. Det faktiska gåvoele— mentet hos en svensk blandad kredit kommer således att skilja sig från det gåvoelement som framkommer enligt DAC:s beräkningsnormer om SEK:s upplånings— kostnad inte är exakt 10%. Om upplåningskostnaden är högre kommer det faktiska gåvoelementet att vara större än det gåvoelement som framkommer enligt DAG—formeln. Sannolikheten för att SEK:s upplånings- kostnad sedd i ett längre perspektiv kommer att över- eller underskrida 1oi—nivån är omöjlig att förutse. Under den närmaste framtiden torde den dock ligga över denna nivå. Med upplåningskostnad

• Sida 125
•  Original

Prop. 1980/81: 41

förstås här den sammanlagda kostnaden för både ränte- och växelkursdifferenser vid SEK:s ut- och upplåning i olika valutor.

Arbetsgruppen anser vidare att de kreditvillkor som erbjuds u—landet bör baseras på en avvägning mellan räntesats, återbetalningstid, kreditens totala löptid, förskottsandel, återbetalningsfri period m.m. Denna avvägning bör göras från fall till fall med hänsyn till preferenser i mdttagar— landet och under beaktande av berörd exportaffärs särskilda karaktäristika.

I vissa fall kan mottagaren fästa stor vikt vid en längre kredittid, t.ex. med hänsyn till den plane- rade investeringens beräknade kassaflöde. Detsamma kan gälla om mottagarlandets tillgång på utländsk valuta förväntas bli knapp under kreditperioden.

Vissa ytterligare synpunkter på kreditvillkorens ut- formning har lämnats i avsnitt 7.3 "?rodukter och projekt".

7.7 Fördelning av statsfinansiell kostnad

Svenska blandade krediter har positiva effekter bå- de från biståndspolitisk och från exportfrämjande synpunkt. Arbetsgruppen finner det därför rimligt att statens kostnad för denna kreditgivning fördelas mellan berörda huvudtitlar på statsbudgeten.

I arbetsgruppens förslag till konstruktion av blan- dade krediter ges SEK möjlighet att medge refinan- siering på mjukare villkor än inom SEK-systemet.

PJ

• Sida 126
•  Original

Prop. 1980/81: 41 126

Detta system tillämpas f.n. under en försöksperiod och kan komma att ändras. Enligt arbetsgruppens uppfattning kan den föreslagna konstruktionen av blandade krediter bibehållas så länge grundtanken

i SEK-systemet kvarstår, nämligen att SEK kan lämna

förhandsutfästelse om refinansiering till fast ränta.

Statens kostnad för en blandad kredit kan sägas sön- derfalla i två delar. En första del består av kost— naden för den räntesänkning som kan beviljas inom SEK-systemet. En andra del tillkommer på grund av att kreditvillkoren ytterligare mjukas upp. Sist— nämnda kostnad kallas fortsättningsvis "den till- kommande kostnaden" för blandade krediter. Arbets— gruppen föreslår att den första delen finansieras på samma sätt och över samma anslag som motsvarande kostnad inom SEK-systemet. Den tillkommande kost-

naden bör finansieras med biståndsmedel.

Vad gäller utbetalning av statens ersättning till SEK för den tillkommande kostnaden finns olika möj— ligheter. Man kan låta hela denna kostnad belasta statsbudgeten det år en kredit beviljas. Alterna- tivt kan kostnaden fördelas jämnt över kreditens löptid. Arbetsgruppen anser det lämpligt att hela den tillkommande kostnaden finansieras med medel som ställts till förfogande för det budgetår då beslut om kreditutfästelse fattas. Kreditgivningen begränsas därmed automatiskt av storleken på de belopp som budgeterats för ändamålet.

Erforderliga budgetmedel bör reserveras när EKN fattat beslut om blandad kredit. Utbetalning till SEK föreslås ske i form av ett nuvärdesbelopp som

• Sida 127
•  Original

Prop. 1980/81: 41 127

ställs till bolagets förfogande när kredittiden börjar löpa. Nuvärdesbeloppet bör baseras på 10% diskonteringsränta. Kredittidens startpunkt bör för detta ändamål definieras enligt de regler som tillämpas av EKN. Om utbetalning av kreditbelopp skett innan kredittiden börjat löpa (under bygg— nadstiden) skall SEK:s sedvanliga refinansierings- räntor gälla fram till startpunkten.

För att kunna tillämpa detta avräkningsförfarande krävs att den tillkommande kostnaden för blandade krediter kan beräknas på förhand. Arbetsgruppen föreslår att man utgår från de för u—länderna för— månligaste villkor som vid en viss tidpunkt kan beviljas för refinansiering av exportkrediter inom SEK—systemet. För närvarande är dessa villkor 10 års kredittid till 8,25% ränta för lån i svenska kronor. En sådan kredit har 5,7% gåvoelement. Ges krediten

i stället i utländsk valuta är motsvarande räntesats 7,75% och gåvoelementet 7,6%.

Skillnaden mellan den blandade kreditens gåvoelement och det gåvoelement som kan uppnås vid förmånligast möjliga refinansiering inom SEK-systemet utgör den tillkommande kostnaden för blandade krediter. Efter- som arbetsgruppen föreslår att gåvoelementet för en blandad kredit skall beräknas enligt DAC:s normer blir den tillkommande kostnaden, vid ett givet gåvo— element, konstant vid oförändrade gränsvärden i SEK- systemet. Den förändras alltså inte om kredittiden

förlängs eller om en amorteringsfri period beviljas.

Den tillkommande kostnaden är enbart beroende av

gåvoelementets storlek. Kostnadsfördelningen är

• Sida 128
•  Original

Prop. 1980/81: 41 128

enkel att fastställa. Vid 15% gåvoelement blir

den biståndsfinansierade kostnaden 9.5% av kredit- beloppet om krediten ges i svenska kronor och 7,4% om den ges i utländsk valuta. Vid 25% gåvoelement blir den biståndsfinansierade delen l9,5% resp. l7,4% (se bilaga 1).

Kostnaden inom ramen för SEK-systemet kommer att variera beroende på SEK:s upplåningsränta. Om upp— låningsräntan är exakt 10% uppkommer inga kostnads— ökningar för SEK-systemet vid förlängd löptid eller amorteringsfri period. Om upplåningsräntan ligger under 10% minskar SEK-systemets kostnad, medan bi— ståndskostnaden förblir konstant. Arbetsgruppen anser emellertid att den kostnad som belastar bi— ståndsanslaget ej bör få överstiga den faktiska

gåvoandelen hos en blandad kredit (se avsnitt 2.2.1).

För att ge en indikation på hur statens samman— lagda kostnad fördelar sig mellan SEK—systemet och biståndsanslaget har arbetsgruppen räknat fram kost- nadsfördelningen vid några olika kombinationer kre- ditvillkor. Det visar sig då att SEK-systemet kommer att finansiera 25% av nuvärdet av statens kostnad för en blandad kredit, om SEK:s upplåningsränta är 10% och kreditens gåvoelement är 25%. ökar upplå- ningsräntan ökar också SEK—systemets totala kostna—

der och därmed dess andel. Se vidare bilaga 1.

7.8 Omfattning och finansiering av svenska blandade krediter

I regeringens budgetförslag för budgetåret 1980/81 har anvisats 60 milj.kr. på tredje huvudtiteln under anslaget C 2 Bilateralt utvecklingssamarbete för

• Sida 129
•  Original

Prop. 1980/81: 41 I29

finansiering av kostnader i samband med blandade krediter. Detta belopp skall täcka den tillkommande

kostnad, utöver finansiering inom SEK-systemet, för

vilken redogjorts i föregående avsnitt.

Hur stor total kreditvolym som med utgångspunkt från detta belopp kan komma att beviljas i form av blandade krediter beror på vilka kreditvillkor som medges i de enskilda fallen.

Xreditvillkoren är av betydelse eftersom ett högre gåvoelement innebär att en större del av de medel som budgeterats särskilt för blandade krediter då utnyttjas för varje enskild kredit jämfört med vad som skulle varit fallet vid ett lägre gåvoelement. Ju högre gåvoelement som medges i det enskilda fallet desto mindre total kreditvolym kan beviljas i form av blandade krediter. Är gåvoelementet 15% räcker 60 milj.kr. till en kreditvolym på 645 milj.kr. Vid 25% gåvoelement kan en kreditvolym på ca 310 milj.kr. beviljas med hjälp av samma belopp.

Lämplig verksamhetsvolym och anslagsbehov för kom— mande budgetår bör övervägas i det sedvanliga bud- getarbetet. Arbetsgruppen föreslår att medel därvid anvisas för kreditgivning i minst motsvarande om— fattning som för budgetåret 1980/81.

En särskild faktor att beakta i sammanhanget är att de beslut som fattas av EKN och SEX avser förhands- utfästelser om refinansiering på vissa kreditvillkor. Det är emellertid inte troligt att alla sådana ut- fästelser kommer att tas i anspråk eftersom alla

affärsförhandlingar inte kan förväntas leda fram

• Sida 130
•  Original

Prop. 1980/81: 41 130

till leverans. Planerings- och projekterings— tiden för investeringar i u—länder är ofta lång. Ibland kan det röra sig om åtskilliga år. Under sådana omständigheter kan det hända att mottagar— landet t.ex. ändrar det planerade projektets in— riktning eller utformning så att svenska leveran— törer inte längre är aktuella. Mottagarlandet kan också senarelägga en planerad investering på obe- stämd tid.

Arbetsgruppen anser därför att utfästelser om finan— siering i form av blandade krediter bör vara tids— begränsade. Giltighetstiden för löften om blandade krediter bör överensstämma med giltighetstiden för utfästelser om EKN—garanti för samma transaktioner. Utfästelser om blandade krediter bör också kunna förlängas på samma sätt som utfästelser om garanti.

Alla utfästelser om blandade krediter kan, som nämnts, inte förväntas resultera i att kreditbeloppen verk- ligen utnyttjas. Beträffande exportkreditgarantier ut- går EKN f.n. från att 40% av beviljade utfästelser avser affärer som blir av. Garantiutfästelser avräknas därför bara med 40% av sitt belopp mot den ram för garantigivning som statsmakterna fastställt. För kre- . ditgivning inom SBK—systemet tillämpas en motsvarande avräkningsprocent på 25%.

Blandade krediter är betydligt förmånligare för mot- tagaren än erbjudanden om exportkrediter på sedvan- liga villkor. Arbetsgruppen anser därför att avräk- ningsprocenten för blandade krediter bör vara högre

än för kreditgivning inom SEX—systemet eller vid

EKN:s garantigivning. Under en inledningsperiod kan

det vara motiverat att inte bevilja löften om en större volym blandade krediter än vad som verkligen kan finan—

sieras med budgeterade medel. När erfarenhet vunnits

• Sida 131
•  Original

Prop. 1980/81: 41 131

av i vilken utsträckning sådana utfästelser utnyttjas får avgöras cm avräkning med 100% bör bibehållas eller

om en lägre procentsats kan fastställas.

7.9 Garantiordning

För att blandad kredit skall kunna utgå erfordras att EKN-garanti eller annan tillfredsställande säkerhet föreligger. Arbetsgruppen utgår från att EKN i merparten av fallen skall kunna lämna garanti inom ramen för ordinarie garantisystem dvs. normal- garanti eller S-U—garanti.

Om nämnden inte anser sig kunna medge S—U-garanti inom ordinarie system och det rör sig om särskilt biståndspolitiskt motiverad export som avses finan- sieras med blandade krediter, bör möjlighet finnas att ändå överväga sådan garanti. Ett tillägg till det bemyndigande som nämnden erhållit genom prop. 1978/79:201 krävs för att den i dessa fall skall ha möjlighet att acceptera ett ökat risktagande. En sådan möjlighet skall självfallet inte påverka gällande riktlinjer för S-U—systemet eller ändra principerna för risktagandet i övrigt.

Arbetsgruppen anser att den särskilt biståndspolitiskt motiverade garantigivning som kan föranledas av blan-

dade krediter bör kunna rymmas inom den ram för högsta betalningsansvar som anvisats av riksdag och regering

för EKN:s S—U-system. Enligt gruppens.mening.torde det endast bli aktuellt att medge ett fåtal sådana garan—

tier under varje budgetår. Det bör ankomma på EKN

att fastställa premiesats och täckningsgrad för dessa garantier.

Premiemedel för särskilt biståndspolitiskt motiverad

• Sida 132
•  Original

Prop. 1980/81: 41 B:

garantigivning i samband med blandade krediter bör tillföras en särskild s.k. säkerhetsreserv, upprättad inom EKN enligt samma principer som för annan garan— tigivning. Utbetalningar på grund av skadefall på dessa garantier bör finansieras med medel från sä— kerhetsreserven. Är reserven ej tillräcklig bör, på samma sätt som vid annan garantigivning, tillfälliga dragningar kunna göras på den rörliga kredit som står till förfogande hos Riksgäldskontoret.

Nämnden bör årligen redovisa säkerhetsreservens storlek till regeringen. Skulle reserven då visa sig negativ bör EKN ha rätt till viss ersättning. Ersätt- ning kan utgå för gjorda utbetalningar antingen 2 år efter respektive obetald fordrans förfallodag eller efter det att multilateral skuldkonsolideringsöver- enskommelse ingåtts. Även räntekostnader för sådana utbetalningar bör ersättas. Denna ersättning till

EKN bör utbetalas från biståndsanslaget. Någon svå- righet att budgetera beloppets storlek bör ej uppstå

eftersom det rör sig om ersättning i efterhand.

Betalningar som inflyter från köpare till EKN, efter det att nämnden gjort utbetalning till garantitagare, bör tillföras säkerhetsreserven. Därmed minskar be—

hovet av framtida utbetalningar från biståndsanslaget.

7.10 Schematisk översikt över gången hos ett

ärende enligt arbetsggpooens förslag till konstruktion av svenska blandade krediter

Ett svenskt exportföretag preliminärförhandlar med en köpare i ett u-land. Båda parter är intresserade

av fortsatta diskussioner om en konkret affär.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1980/81:41 133

1)

3)

5)

Exportören ansöker hos EKN om mjuka kreditvill— kor och exportkreditgaranti. Samtidigt ansöks hos SEK om kreditutfästelse.

EKN bereder kreditärendet med beaktande av ut— vecklingsfrämjande, industripolitisk och export- främjande effekt. Besked inhämtas från mottagar- landets regering om att man där prioriterar den aktuella affären och att den har en utvecklings— främjande effekt. Garantiärendet bereds av EKN

i vanlig ordning.

I förekommande fall bereds frågan om regerings- avtal parallellt inom kanslihuset.

Nämndens S-U—styrelse beslutar om bifall eller

avslag av ansökan i vad avser mjuka kreditvill— kor respektive exportkreditgaranti. Nämndens be— slut kan ej överklagas. Erforderliga budgetmedel

reserveras .

Styrelsebehandlingen avseende mjuka kreditvill— kor koncentreras på länderval, utvecklingseffek— ter, exportfrämjande effekt och gåvoelementets storlek. EKN utfärdar utfästelse om garanti och om förmånliga kreditvillkor.

Sedan SEK för sin del berett ärendet tar dess styrelse, med EKN-beslutet som grund, ställning

till utfästelse om refinansiering på förmånliga kreditvillkor.

Den svenska regeringen tar om så erfordras ställ- ning till om ett övergripande avtal med erbjudan— de om den föreslagna krediten skall ingås med

• Sida 134
•  Original

Prop. 1980/81: 41 134

regeringen i mottagande u—land. Regerings- avtal ingås.

6) Förhandlingar mellan köpare och säljare slut-

före.

7) Finansieringsavtal ingås mellan kreditgivare

och mottagare.

8) Kreditbeloppet utbetalas av SEK som då av bud- getmedel erhåller ersättning med nuvärdet av

den tillkommande kostnaden för den blandade

krediten. 7.11 Ikraftträdande, författningsändringar m.m.

Arbetsgruppen anser att blandade krediter bör kunna beviljas så snart under budgetåret 1980/81 som det med hänsyn till riksdagsbehandling och administrativa förberedelser är möjligt. Målsättningen bör vara att systemet skall kunna tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1981.

Under de närmaste åren bör en löpande utvärdering av systemet för blandade krediter ske i samband med

det årliga budgetarbetet inom regeringskansliet.

Arbetsgruppens förslag innebär att EKN och SEK åläggs delvis nya uppgifter, vilket torde kräva vissa för-

fattningsändringar.

Den närmare utformningen av de föreslagna reglerna för blandade krediter och för garantigivning i sam- band med sådana krediter bör enligt arbetsgruppens

• Sida 135
•  Original

Prop. 1980/81: 41 l35

mening ske i förordning. Vidare torde instruktionen ( 1965:660 ) för exportkreditnämnden behöva ändras.

De nya uppgifter som SEX erhåller enligt arbets— gruppens förslag innebär ett tillägg till, men inte nödvändigtvis en utvidgning av, de förvaltningsupp— gifter rörande statsstödd exportkreditgivning, som bolaget anförtrotts med stöd av lagen (1978:405) om beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall. Både de hittillsvarande och de nya uppgifterna innebär myndighetsutövning. Enligt 11 kap. 6 5 regeringsformen krävs det stöd i lag för att överlämna förvaltningsuppgift som inne— bär myndighetautövning till annan än myndighet. Det bör därför övervägas om utformningen av ovannämnda lag täcker SEK:s nya uppgifter. En mer detaljerad reglering av SEK:s nya uppgifter kan lämpligen ske

i förordningsform.

Vidare bör uppgörelse träffas mellan staten och SEK om formerna för ersättning till bolaget för kostna—

der i samband med blandade krediter.

• Sida 136
•  Original