om statens provningsanstalts organisation, m.m.

Prop. 1981/82: 121

Regeringens proposition

1981/82: 121

om statens provningsanstalts organisation, m. m.

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till rekonstruktion av statens provningsanstalts ekonomi. Särskilda åtgärder till ett belopp av ca 50 milj. kr. föreslås. I detta belopp ingår bl.a. medel för avskrivning av tidigare förluster och kostnader för en avveckling av stora delar av provningsanstaltens regionala och lokala organisation. Denna avveckling föreslås vara genomförd senast den 30 juni 1983.

I propositionen läggs vidare fram förslag till anslag till statens provningsanstalt för budgetåret 1982/83.

Slutligen behandlas i propositionen vissa förslag från 1976 års företagshälsovårdsutredning vad gäller ändring i lagstiftningen om riksprovplatser.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr I21

Prop. 1981/82: 121 ra

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-02-24

Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson. Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin.

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om statens provningsanstalts organisation m. m.

1¶Inledning

Statens provningsanstalts nuvarande organisation grundar sig i huvud-

sak på de överväganden som gjorts i samband med att statsmakterna beslutade att omlokalisera huvuddelen av verksamheten till Borås. Prov-

ningsanstaltens huvudförvaltning är lokaliserad till Borås, där också provningsanstalten bedriver uppdragsverksamhet. Därutöver har provningsan-

stalten en omfattande regional och lokal organisation. Flertalet av dessa lokala enheter är kontor för justering och ädelmetallkontroll men på nio orter bedrivs även annan provningsverksamhet. En redogörelse för provningsanstaltens nuvarande organisation m. m. bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I. Under de senaste åren har den regionala och lokala verksamheten lämnat ett kraftigt underskott varför en nedläggning av huvuddelen av denna verksamhet nu bör ske. Provningsanstalten har den 19 november 1981 redovisat en strukturplan för verksamheten. I ärendet har platschefen vid provningsanstaltens Stockholmsenhet, Stockholms handelskammare, Sveriges grossistförbund och Statstjänstemannaförbundet inkommit med skrivelser. En sammanfattning av provningsan-

staltens förslag återfinnes i bilaga 1.

Riksrevisionsverket (RRV) har som ett led i sin förvaltningsrevision av

statliga myndigheter granskat statens provningsanstalt, och i skrivelse den

9 juni 1981 redovisat rapporten Statens provningsanstalt — styrning och

finansiering. En sammanfattning av RRV:s förslag bör fogas till protokollet 1 detta ärende som bilaga 2.

1976 års företagshälsovårdsutredning har i sitt delbetänkande (DsA

1981: 1) Mät- och laboratorieresurser för bättre arbetsmiljö bl. a. föreslagit

vissa ändringar av lagstiftningen om riksprovplatser och auktoriserade

Prop. 1981/82: 121 3

provplatser. Syftet är att de laboratorier som utnyttjas av företagshälso-

vården skall kunna auktoriseras. En redovisning av företagshälsovårdsut-

redningens förslag och en sammanfattning över remissyttrandena över

detta bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. I avvaktan på att frågan om avvecklingen av provningsanstaltens regionala och lokala organisation föreläggs riksdagen har regeringen i årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 17 s. 175) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1982/83 beräkna

1. till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ev förslagsanslag av 1000 kr.,

2. till Bidrag till statens provningsanstalt et reservationsanslag av

33 189000 kr., 3. till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av

6000 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2¶Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

Statens provningsanstalt har genomgått en betydande omorganisation

under 1970-talet samtidigt som huvuddelen av verksamheten omlokaliserats från Stockholm till Borås. Samtidigt har provningsanstalten, genom

flera nya lagar, tillförts nya och ändrade arbetsuppgifter. I flera fall har ändringar i dessa regelsystem aktualiserats.

1978 års mät- och kalibreringsutredning lämnade år 1979 i betänkandet

(Ds I 1979:6) Svensk mätplatsorganisation flera förslag till ändrad handläggningsordning inom provningsanstalten vad gäller de ärenden som handläggs inom ramen för verksamheten vid rådet för allmän metrologi

och vid mätcentrum. Detta förslag har även aktualiserat motsvarande ändringar inom provningsområdet. Även riksrevisionsverket har i sin rapport Statens provningsanstalt — styrning och finansiering aktualiserat denna fråga. Vidare har näringsfrihetsombudsmannen hemställt att den officiella provningsverksamhetens organisation utvärderas. Dessa frågor utreds f.n. inom industridepartementet och jag räknar med att förslag i dessa avseenden, efter remissbehandling, skall kunna föreläggas riksdagen i samband med redovisningen av förslagen till anslag till provningsanstalten för budgetåret 1983/84. I det sammanhanget avser jag även att redovisa

de förslag till omfattning och finansiering av den stickprovskontroll av

färdigförpackade varor som har utarbetats med anledning av riksdagens beslut i ärendet år 1980 (mot. 1979/80:955, NU 1979/80:33, rskr 1979/

80: 223).

Prop. 1981/82: 121 4

2.2 Statens provningsanstalts organisation och ekonomi m. m.

Provningsanstalten har i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83

hemställt om ett bidragsanslag i enlighet med huvudalternativet för myndighetsanslag samt om uppräkning av provningsanstaltens utrustningsanslag.

Innan jag kommer in på anslagsberäkningen för nästa budgetår vill jag anmäla dels frågan om en finansiell rekonstruktion av provningsanstalten,

dels frågan om provningsanstaltens regionala och lokala organisation. Dessa båda frågor är nödvändiga beståndsdelar i mitt förslag till sanering av provningsanstaltens ekonomi.

2.2.1 Finansiell rekonstruktion av statens provningsanstalt

Provningsanstalten har i sitt förslag till strukturplan (se bilaga I) föresla-

git att en finansiell rekonstruktion genomförs så att anstalten för täckning

av sitt rörelsekapitalbehov tillförs ett engångsanslag av 15 milj. kr. över anslaget Statens provningsanstalt: Utrustning. Vidare föreslås att provningsanstalten över sitt bidragsanslag tillförs ett engångsanslag av

19832 000 kr. för täckning av balanserat underskott. Övriga förslag berör

det sätt på vilket provningsanstaltens skulder och verkskapital bör redovisas, vissa frågor om sättet att beräkna kostnaderna för provningsanstaltens

utrustningskapital samt storleken på provningsanstaltens utrustningsanslag.

Jag avser att återkomma i annat sammanhang till regeringen med förslag

till redovisning av provningsanstaltens kapital. I det följande, vid min anmälan av anslaget Statens provningsanstalt: Utrustning, kommer jag att ta upp frågor om provningsanstaltens kapitalkostnader samt grundavskrivning av de kapitaltillgångar som provningsanstalten disponerar.

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin rapport Statens provningsanstalt — styrning och finansiering tagit upp flera frågor i anslutning till provningsan-

staltens ekonomiska situation. 1 rapporten lämnas förslag till hur prov-

ningsanstaltens styrning och finansiering bör vara utformad.

Flera av de förslag som förs fram i rapporten är av det slaget att de kräver statsmakternas beslut för att kunna genomföras.

RRV pekar bl.a. på behovet av en finansiell rekonstruktion av prov-

ningsanstalten. Det ackumulerade underskottet i provningsanstaltens verksamhet uppgick den 1 juli 1981 till ca 19832 000 kr. sedan det ackumu-

lerade överskottet i mät- och provcentrums verksamhet dragits bort. Detta belastar i dagsläget den rörliga kredit som provningsantalten disponerar i riksgäldskontoret. RRV anser att provningsanstalten behöver ett rörelsekapital och en rörlig kredit. En avveckling av provningsanstaltens regiona-

la och lokala organisation kommer, enligt RRV:s bedömning. sannolikt att

leda till ett behov av ytterligare rekonstruktionskapital. RRV anser därför att en finansiell rekonstruktion bör komma till stånd.

Prop. 1981/82: 121 5

Jag delar den uppfattning som framförts av provningsanstalten och RRY att en finansiell rekonstruktion bör genomföras. Jag förordar därför att provningsanstalten tillförs medel motsvarande det ackumulerade underskottet i uppdragsverksamheten under de senaste budgetåren. Vid min anmälan av anslaget Bidrag till statens provningsanstalt avser jag att före-

slå att en engångsanvisning av 19832000 kr. tillförs provningsanstaltens bidragsanslag. Samtidigt bör en avsevärd minskning kunna ske av den rörliga kredit som provningsanstalten f.n. disponerar hos riksgäldskon-

toret. Denna kredit, vilken f.n. belastas av det ackumulerade underskottet, bör för nästa budgetår kunna begränsas till 5 milj. kr. Det ankommer

på regeringen att besluta i denna fråga. Vidare bör provningsanstalten, i enlighet med sitt eget och RRV:s förslag, tillföras ett rörelsekapital. Jag avser därför att vid anmälan av provningsanstaltens utrustningsanslag föreslå att en särskild ram av 10 milj. kr. förs upp för detta ändamål.

Kapitalet bör i sin helhet förräntas på samma villkor som provningsanstal-

tens utrustningskapital men inte amorteras. RRV:s förslag i övrigt bör kunna tjäna som underlag för det fortsatta

arbetet med att förbättra provningsanstaltens ekonomi, bl. a. åtgärder för att förbättra produktiviteten inom anstalten och för att utveckla det ekonomiska styr- och redovisningssystemet. Det ankommer på provningsanstalten att fortlöpande, till regeringen, redovisa de åtgärder som vidtas med

anledning av RRV:s förslag. I de delar RRV:s rapport berör provningsanstaltens roll som central förvaltningsmyndighet för officiell provning bör den kunna utgöra en del av underlaget för den pågående översynen av dessa frågor.

2.2.2 Avveckling av statens provningsanstalts regionala och lokala orga-

nisation

Vid min anmälan av budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 17, s. 133) redovisade jag vad som dittills hade gjorts för att komma tillrätta med de stora underskotten i den regionala och lokala verksamheten vid statens provningsanstalt. Jag anförde då bl. a. att underskott av den storlek som hade redovisats för budgetåret 1979/80 inte var möjliga att godta i framtiden utan allvarliga effeker på provningsanstaltens verksamhet i

stort. Vidare uttalade jag att om den resultatförbättring som provningsan-

stalten räknade med för budgetåret 1980/81 inte skulle uppnås så att verk-

samheten kunde finansieras med intäkter från uppdragsverksamheten, var det enligt min mening inte längre möjligt att undvika en nedläggning av verksamheten. Tidigare under detta riksmöte konstaterade jag, vid min anmälan av anslag till statens provningsanstalt i 1982 års budgetproposition (prop.

1981/82: 100 bil. 17. s. 176) att provningsanstaltens prognos för verksamheten under budgetåret 1980/81 inte har slagit in. Provningsanstalten har för budgetåret 1980/81 redovisat en förlust för den regionala och lokala organi-

Prop. 1981/82: 121 6

sationen av 3,6 milj. kr. Jag framhöll att det inte längre var möjligt att undvika ett slutligt beslut om nedläggning av provningsanstaltens regionala

och lokala organisation. Jag anmälde samtidigt att jag avsåg att ta initiativ till en närmare prövning av de olika alternativen i provningsanstaltens strukturplan innan definitiv ställning kunde tas till hur en avveckling skall

ske. Vidare påpekade jag att tidigare erfarenheter från avveckling av verksamhet inom provningsanstaltens regionala och lokala organisation

dock talade för en snabb avveckling av hela denna organisation, med

undantag för verksamheten inom områdena justering och ädelmetallkontroll.

Provningsanstalten har i skrivelse den 19 november 1981 redovisat en strukturplan med förslag till avveckling av delar av den regionala och lokala organisationen. Förslaget omfattar två alternativ. Det ena, det s.k.

B-alternativet, avser en koncentration av all verksamhet till Borås/Göte-

borg. Detta avvecklingsalternativ kan genomföras enligt en snabbare och en långsammare modell. Det andra innebär en rekonstruktion av den

regionala verksamheten (R-alternativet). R-alternativet medför att provningsanstalten bedriver verksamhet endast inom områdena byggnadstek-

nik, brandteknik och byggnadsfysik i Stockholm och Lund samt dessutom

inom området polymerteknik i Stockholm. Båda altenativen innebär att

ädelmetallkontroll och justeringsverksamhet bibehålls utanför Borås/Göte-

borg, i Stockholm dock i reducerad omfattning. Provningsanstalten har förordat R-alternativet.

Vid behandlingen i provningsanstaltens styrelse har ledamöterna Lennart Holm och Gunnar Rosenborg reserverat sig till förmån för B-alternativet. Som skäl anförs bl.a. att tekniska förändringar i byggandet kommer att medföra en radikal minskning av antalet rutinprovningar bl. a. inom det betongtekniska området. Detta drabbar främst de regionala enheterna i Stockholm och Lund samt provningsanstaltens betongtekniska filialer. Mot denna bakgrund ifrågasätter reservanterna den ekonomiska trovärdigheten hos det alternativ, R-alternativet, som förordats av styrelsemajoriteten.

Platschefen vid provningsanstaltens Stockholmsavdelning, Stockholms Handelskammare och Sveriges Grossistförbund har i skilda skrivelser motsatt sig en minskning av Stockholmsenheten. Statstjänstemannaförbundet har förordat det s.k. R-alternativet och bl.a. pekat på de konse-

kvenser en snabb och omfattande nedläggning av verksamheten skulle få

för den berörda personalen. Jag delar den uppfattning som framförts av reservanterna i provningsanstaltens styrelse vad gäller verksamhetens omfattning. Under de år som

den regionala och lokala organisationen fungerat har verksamheten inte täckt sina särkostnader utan givit ett negativt bidrag till täckning av för provningsanstalten gemensamma kostnader med sammanlagt ca 13 milj. kr. under budgetåren 1975/76— 1980/81. Som reservanterna i provningsan-

Prop. 1981/82: 121 7

staltens styrelse påpekat, kommer de ändrade förutsättningarna för den betongtekniska provningen dessutom att medföra ökade ekonomiska pro-

blem för denna del av organisationen. Jag har också erfarit att-en bibehål-

len konkurrenskraft hos denna organisation förutsätter en omfattande upprustning av bl. a. Stockholmsavdelningens resurser.

En sammanvägd bedömning av vad som bör göras för att förbättra

provningsanstaltens ekonomi ger vid handen att stora delar av den regionala och lokala organisationen bör avvecklas. Jag har gjort denna bedömning

med utgångspunkt i statsmakternas tidigare beslut att förlägga huvuddelen av provningsanstaltens verksamhet till Borås och den därav betingade

stora investering som gjorts i anstaltens anläggningar där. Det ekonomiska

utrymme som står till buds medger inte att Boråsanläggningen drivs i full omfattning samtidigt som den regionala och lokala organisationen dels behöver medel för en upprustning av sina resurser dels dras med stora

förluster.

En avveckling av det slag jag nu förordar beräknas ge provningsanstalten en kortsiktig resultatförbättring av ca 6 milj. kr. per år. Dessutom bör provningsanstalten kunna uppnå ett bättre resursutnyttjande vid anlägg-

ningen i Borås om hela verksamheten koncentreras till Borås/Göteborgs-

regionen. Allt detta talar för att verksamheten vid enheterna i Stockholm och Lund samt vid filialerna i Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Bor-

länge, Härnösand och Luleå bör läggas ned i enlighet med provningsanstaltens B-alternativ. Genom denna lösning och genom de åtgärder för en finansiell rekonstruktion av provningsanstalten som jag har förordat i det föregående bör

provningsanstalten få förutsättningar att i framtiden hålla verksamheten inom givna ekonomiska ramar. I samband med omlokaliseringen har

provningsanstalten tillförts avancerade tekniska resurser. Dessa ger

provningsanstalten förbättrad möjlighet att. vid sidan om rollen som central offentlig provningsinstitution, verka som ett kompetent serviceorgan för industriell teknisk utveckling.

Vid valet av nedläggningstidpunkt har jag haft att välja mellan att snabbt åstadkomma cen förbättring samt provningsanstaltens och reservanternas förslag till en långsammare avveckling. Visserligen kan, som provningsanstalten och Statstjänstemannaförbundet har framhållit. cen snabb avveckling av verksamheten innebära problem för provningsanstaltens personal.

En successiv avveckling intill år 1988, som föreslagits i provningsanstal-

tens strukturplan skulle emellertid avsevärt försvåra provningsanstaltens

möjlighet att snabbt uppnå ett tillfredsställande resultat. Vidare kan de delar av organisationen som berörs av nedläggningen knappast bedriva en

effektiv och lönsam verksamhet under avvecklingsperioden. Jag har därför

funnit att skälen för en snabb nedläggning, med gemensam avvecklingstid-

punkt för all verksamhet, överväger och förordar att verksamheten av-

vecklas successivt intill den 30 juni 1983. Detta kan på kort sikt medföra

Prop. 1981/82: 121 8

vissa problem för betongvaruindustrin och Kontrollrådet för betongvaror

(KRB), som i sin verksamhet utnyttjar provningsanstaltens regionala

ratorier och filialer för provning av olika produkter. Jag har dock erfarit att statens planverk och provningsanstalten har fört diskussioner om möjligheterna att utveckla och förändra metoder och bestämmelser så att kontrollen i ökad utsträckning skall kunna utföras som egenkontroll. Jag har vid min bedömning utgått från att arbetet med en förändring i denna riktning bedrivs med utgångspunkt i den nu föreslagna omstruktureringen.

Vid avvecklingen kommer ca 100 tjänster att dras in. Jag har erfarit att provningsanstalten har inlett kontakter med statens arbetsmarknadsnämnd

för att undersöka förutsättningarna för en omplacering av berörd personal. Det är givetvis angeläget att statens arbetsmarknadsnämnd tidigt engageras i planeringsarbetet när en övertalighetssituation kan förväntas upp-

komma. Nämnden har överblick över möjligheterna att omplacera perso-

nal över myndighetsgränserna och förfogar över särskilda instrument genom bl. a. omplaceringsförordningens (1974: 1006) regler om rekryteringsbegränsningar på statligt reglerade tjänster. Arbetsmarknadsnämnden har

även omfattande praktiska erfarenheter av hur olika problem i sammanhanget kan lösas.

2.2.3 Medel för avvecklingen

Jag övergår till beräkningen av de medel som, utöver det ordinarie bidragsanslaget, kommer att erfordras för den föreslagna avvecklingen. Provningsanstalten har beräknat att 24,7 milj. kr. behöver stå till anstaltens förfogande vid en avveckling av det slag jag nu har förordat.

Jag förordar att 21,2 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Då det är svårt att i detta skede uppskatta bl. a. störningseffekterna för provningsanstal-

tens övriga verksamhet är beräkningarna i vissa delar preliminära, varför medlen bör stå till regeringens disposition. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. Medlen bör anvisas över anslaget Bidrag till statens provningsanstalt. Jag återkommer senare till dessa medel vid min anmälan av detta anslag.

2.2.4 Behovet av konkurrensneutrala system

Provningsanstalten har i samband med redovisningen av strukturplanen påtalat de problem som uppstår då andra offentliga provningsinstitutioner

kan bedriva konkurrerande verksamhet med skilda krav på kostnadstäck-

ning och redovisning m. m. Flera offentliga organ som i dag konkurrerar

med provningsanstalten saknar bl. a. de krav på kostnadstäckning i verksamheten som statsmakterna har lagt på provningsanstalten. Även andra uppdragsmyndigheter har liknande problem varför frågan är av stor princi-

piell betydelse. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå att denna

fråga utreds i särskild ordning.

Prop. 1981/82: 121 9

2.3¶Företagshälsovårdsutredningens förslag

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet tillsatte enligt regeringens bemyndigande år 1976 den s.k. företagshälsovårdsutredningen, för att se

över företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. I direk-

tiven angavs att utredningen bl. a. skulle undersöka hur man på olika sätt kunde stärka företagshälsovårdsutredningens möjligheter till mätning, provtagning, analys och utvärdering av arbetsmiljöförhållanden. Vidare skulle den undersöka förutsättningarna för att nyttiggöra laboratorieresur-

ser som finns inom den offentliga hälso- och sjukvården för viss analys-

verksamhet genom köp av tjänster som betalas av arbetsgivaren. Möjligheten att utvidga verksamheten vid sjukhus till att omfatta även mätning och provtagning på arbetsplatserna skulle bl. a. undersökas. Behovet av efter-

utbildning av personal inom företagshälsovården borde också enligt direk-

tiven ses över, mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom arbetsmiljöområdet.

Utredningen har i delbetänkandet (DsA 1981: 1) Mät- och laboratoriere-

surser för bättre arbetsmiljö föreslagit att ett auktorisationssystem införs

för laboratorier och mättekniska företag inom ramen för lagen (1974: 896)

om riksprovplatser m. m. och vidare att denna lag ändras så att det blir möjligt att meddela auktorisation enligt lagen för officiell provning.

Enligt utredningen behövs en garanti för att mätningar, provtagningar,

analyser och utvärderingar inom arbetsmiljöområdet sker på ett tillfredsställande sätt. Man måste kunna vara säker på att det finns tillräcklig kompetens hos de laboratorier och mättekniska företag vilka utför sådana

prover, analyser osv. som ofta ligger till grund för beslut av stor ekonomisk räckvidd. Av olika skäl, bl. a. ekonomiska, avvisar utredningen tanken att få en sådan garanti genom att inordna företagen i riksprovplatssystemet. Däremot skulle auktorisation enligt riksprovplatslagen innebära en sådan kompetenskontroll. Den nuvarande utformningen av lagen innebär dock att auktorisation inte får meddelas för provning som är officiell, dvs. föreskriven i lag eller annan författning utan att vara egenkontroll. Arbetarskyddsstyrelsen skulle därmed inte kunna föreskriva att viss provning måste ske vid ett auktoriserat företag. Den föreslagna lagändringen syftar till att göra detta möjligt.

Statens provningsanstalt har i skrivelse den 9 juni 1981 med hänvisning bl.a. till företagshälsovårdsutredningens arbete framfört ett motsvarande

förslag till lagändring. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag för

egen del framföra följande.

Den föreslagna lagändringen har stor principiell vikt, då den innebär ett

avsteg från en av de grundläggande principerna för gällande ordning på

provningsområdet, nämligen att officiell provning skall ske vid riksprov-

plats. Frågan om en lagändring måste övervägas mot bakgrund av dess

Prop. 1981/82: 121 10

konsekvenser i fråga om grunderna för det nuvarande regelsystemet. För att belysa det sagda vill jag kort redogöra för detta.

Enligt lagen om riksprovplatser m. m. gäller som huvudregel att officiell provning skall utföras vid riksprovplats. Med officiell provning menas som nyss nämndes teknisk provning, kontroll eller besiktning, som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte är egenkontroll. Det är alltså fråga om ett provningstvång. där den som är underkastad tvånget skall vända sig till ett utomstående organ för alt få provningen utförd. Statens provningsanstalt har ansvaret för att provningsmöjligheter finns tillgängliga och att officiell provning samordnas på lämpligt sätt. En riksprovplats utses för ett visst objektområde. De nuvarande riksprovplatserna finns angivna i förordningen (1977: 608) om provning enligt lagen (1974: 896) om riksprovplatser m. m.

Enligt riksprovplatslagen skall en riksprovplats kunna antas utföra officiell provning på ett opartiskt sätt. Vad detta innebär har utvecklats i förarbetena till lagen (prop. 1974:162 s. 7 tf). Där slås fast att ansvaret för den officiella provningen bör ligga på en enda riksprovplats, bl.a. av det skälet att konkurrens i samband med officiell provning skulle kunna innebära att kommersiella värderingar riskerar att inverka på sådant sätt att tilltron till provningarnas kvalitet minskar. Vidare anges att höga krav måste ställas på att en riksprovplats är opartisk och oberoende. De bedömningar som måste göras innan ett organ utses till riksprovplats avser bl. a. dess ägarförhållanden, beslutsordning, vinstintressen och verksamhet vid sidan av officiell provning.

Regelsystemet bygger på att ett samspel äger rum mellan provningsanstalten, föreskrivande myndigheter och provande organ. De föreskrivande myndigheterna har var och en inom sitt område ansvaret för skyddet av liv, hälsa och egendom. 1 sina föreskrifter anger myndigheterna vilka krav som skall vara uppfyllda på egenskaper hos produkter och anläggningar. Ofta kompletteras detta med ett krav på någon form av provning eller kontroll av att kraven är uppfyllda. Eftersom rättsligt bindande och gencerellt tillämpbara föreskrifter ges i författningsform, blir det då frågan om officiell provning, såvida inte den föreskrivna kontrollen får ske som egenkontroll.

Enligt riksprovplatslagen finns möjlighet till undantag från huvudregeln att officiell provning skall utföras vid riksprovplats. Förutsättningen är att i föreskrifter om provning detta särskilt anges. Undantagsbestämmelsen öppnar en möjlighet att vid införande av viss officiell provning skapa en speciell ordning för provningen. Detta förutsätts ske endast om speciella skäl påkallar det.

Vid sidan av riksprovplatssystemet har provningsanstalten som framgått av det tidigare möjlighet att meddela auktorisation för visst organ att utföra provning som inte är officiell. Auktorisationen innebär en prövning av att organet har kompetent personal och lämplig utrustning för den provning

Prop. 1981/82: 121 1

auktorisationen gäller. Däremot prövas inte frågan om organet intar en fristående ställning gentemot kommersiella och andra intressen, dvs. dess

opartiskhet. Under auktorisationstiden konmrolleras fortlöpande att kom-

petenskravet alltjämt uppfylls. Bestämmelserna har hittills tillämpats i mycket begränsad omfattning. Endast på två områden finns således s.k. auktoriserade provplatser. Innan provningsanstalten utvidgar auktorisa-

tionssystemet till ett nytt område, görs en bedömning av behovet av ett sådant system på området från allmän synpunkt och vilka fordringar som

bör ställas för auktorisation om möjlighet till sådan införs. Bakgrunden till begränsningen att auktorisera för provning som inte är officiell är givetvis att de auktoriserade provplatserna inte uppfyller de krav på opartiskhet

och oberoende ställning som har ansetts böra krävas av sådana organ som

handhar tvingande provning.

Som jag nämnde inledningsvis innebär den föreslagna lagändringen en

bedrivas. Å andra sidan anser jag att de skäl som anförts för att t.ex. på

arbetsmiljöområdet kunna utföra officiell provning inom ramen för ett

auktorisationssystem har betydande tyngd. Auktorisationsfrågan har också andra aspekter. De auktoriserade provplatsernas roll inom provningsverksamheten berördes mycket knapphändigt vid tillkomsten av riksprov-

platslagstiftningen och som nämndes har bestämmelserna tillämpats en-

dast i ett par fall. Detta sammanhänger med att en viss oklarhet finns om deras roll. Det bör också nämnas att näringfrihetsombudsmannen (NO) i

skrivelse till regeringen bl.a. kritiserat den nuvarande lagstiftningen från

konkurrenssynpunkt.

Mot denna bakgrund anser jag att den föreslagna lagändringen behöver övervägas ytterligare. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att detta sker inom ramen för en teknisk översyn av den nuvarande lagstiftningen. I denna översyn bör även NO:s synpunkter kunna behandlas.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för en avveckling av statens provningsan-

stalts regionala och lokala organisation som jag har förordat.

Prop. 1981/82: 121

4¶Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1982/83

Fjortonde huvudtiteln

F. TEKNISK UTVECKLING M.M.

F 5. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet

Under detta anslag redovisas samtliga utgifter och inkomster av prov-

ningsverksamheten m. m. vid statens provningsanstalt. I bilaga 1 lämnas en redovisning av provningsanstaltens förslag till anslag m. m. för budgetåret 1982/83.

Följande sammanställning är en ekonomisk översikt av den verksamhet som omfattas av programbudgeteringen (1000-tal kr.). Redovisningen är

indelad i produktionsområden på det sätt som redovisats i bilaga I.

1980/81 1981/82 1982/83?

Utfall Beräknar

Provningsanstalten Föredra-

ganden Produktionsområde 1 Provning och kontroll

Produktionsområde 2 Forskning och utveckling

Produktionsområde 3 Rådgivning till myndigheter

Produktionsområde 4

Riksmätplatsuppgifter

Produktionsområde 5

Övriga myndighets-

uppgifter

! Inkl. engångsanvisningar.

? Prel. budget enligt provningsanstaltens B2-alternativ (dvs. endast Borås/Göte-

borgsverksamheterna).

Prop. 1981/82: 121 13

Provningsanstalten anför i sin anslagsframställning att anstalten alltmer anlitas som provnings- och expertorgan både av den offentliga sektorn och av näringslivet. Anstalten har under de senaste åren gjort en rad insatser

för att förbättra ekonomin i verksamheten. De mål som satts upp har dock

inte uppnåtts utan det ekonomiska resultat för budgetåret 1980/81 visade

ett underskott av 4,3 milj. kr. Relationen mellan lönekostnader och upp-

dragsintäkter har dock förbättrats och provningsanstalten beräknar att

denna positiva utveckling skall fortgå under innevarande budgetår.

Utöver de medel som provningsanstalten har begärt för en finansiell rekonstruktion och för avveckling av delar av verksamheten begär anstal-

ten ett bidragsanslag för budgetåret 1982/83. Anslaget har beräknats på

följande sätt (1000 kr.).

Anslag 1981/82 33 189 Avgår:

— extraordinärt anslag 1000 — 296 enligt årliga anvisningar 640 - 1640

Tillkommer:

— pris- och lönekompensation +3 500 Anslag enligt huvudförslaget 35049

För budgetåret 1982/83 har jag, med utgångspunkt i provningsanstaltens huvudförslag, beräknat provningsanstaltens bidragsanslag, exkl. de medel

som erfordras för nedläggning av den regionala och lokala verksamheten,

till 33 360 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budget-

året 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

F 6. Bidrag till statens provningsanstalt

1980/81 Utgift 31 207 608 Reservation 2883 920

1981/82 Anslag 33 189.000 1982/83 Förslag 74392 000

Som har framgått av min redogörelse för provningsanstaltens och riks-

revisionsverkets förslag till finansiell rekonstruktion av verksamheten bör

19832 000 kr. tillföras provningsanstalten för täckning av de underskott

som har uppkommit under tidigare budgetår. Vidare har jag vid min redo-

görelse under anslaget till uppdragsverksamhet redovisat att provningsanstalten har föreslagit att bidragsanslaget höjs med 1860000 kr. till

35 049 000 kr. I enlighet med vad jag har anfört bör denna del av anslaget

beräknas till 33 360 000 kr. Till detta kommer det tidigare redovisade beho-

vet av särskilda medel för avveckling av provningsanstaltens regionala och lokala organisation, som jag beräknat till 21,2 milj. kr. Dessa medel har

Prop. 1981/82: 121 14

beräknats för att i första hand täcka de förluster som kan förväntas i den regionala och lokala organisationen under avvecklingsskedet. Medlen bör däremot inte användas för att täcka ev. förluster i provningsanstaltens verksamhet. Totalt bör således bidragsanslaget för nästa budgetår föras

upp med (19832 000+33 360 000+21 200 000 =).74 392 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1982/83

anvisa ett reservationsanslag av 74392 000 kr.

F 7. Statens provningsanstalt: Utrustning

1980/81 Utgift 7755 450 Reservation 8 869 907

1981/82 Anslag 6 000 000

1982/83 Förslag 17 000 000

Under detta anslag anvisas medel för utrustning till statens provningsanstalt. För nyanskaffning av utrustning till provningsanstaltens nybyggnader i Borås är uppförd en definitiv kostnadsram av 70 milj. kr. (prop. 1975/76: 100 bil. 15 s. 216, NU 1975/76:55, rskr 1975/76:329 och prop. 1978/79: 100 bil. 17 s. 178, NU 1978/79:28, rskr 1978/79: 207).

Statens provningsanstalt

Statens provningsanstalt har i skrivelse den 4 juni 1981 redovisat ett

förslag till ökning av anstaltens resurser för energiteknisk provning. För-

slaget innebär att laboratorierna för byggnadsfysik och VVS-teknik byggs ut. Kostnaderna för utbyggnaden. vilken delvis sker i förhyrda lokaler, beräknas till ca 7.8 milj. kr. varav huvuddelen avser anskaffning av utrustning.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 har provningsanstalten hemställt om utrustningsanslag till ett belopp av 16,3 milj. kr. Härav avser

10 milj. kr. komplettering och återanskaffning av befintlig utrustning, 5,7

milj. kr. utrustning för utbyggnaden av de energitekniska provningsresurserna samt 0,6 milj. kr. utrustningsanskaffning till de institutioner som har utsetts till riksmätplatser.

Provningsanstalten har i sin anslagsframställning och i den strukturplan

som redovisats för regeringen den 19 november 1981 tagit upp de regler

som f.n. gäller för avskrivning och förräntning av provningsanstaltens utrustningskapital. I regel skall uppdragsmyndigheter med jämna intervall leverera in medel motsvarande avskrivning och förräntning av hela sitt utrustningskapital till statsverket. För provningsanstalten gäller dock att en grundavskrivning skett av utrustningskapitalet så att endast medel

motsvarande 50Z av detta skall levereras in. För provningsanstaltens brandlaboratorium samt verksamheten inom området justering och ädel-

metallkontroll skall utrustningen inte omfattas av kravet på avskrivning och förräntning.

Prop. 1981/82: 121 15

Riksrevisionsverket och statens provningsanstalt har lämnat förslag till en ekonomisk rekonstruktion av provningsanstalten. I detta har provningsanstalten utgått från att dessa regler gäller även i framtiden. Förslaget till

rekonstruktion innebär bl. a. att provningsanstalten tillförs ett rörelsekapi-

tal. Medlen bör anvisas som ett engångsanslag över detta anslag. Provningsanstalten hemställer att ett rörelsekapital av 15 milj. kr. anvisas. Detta motsvarar ungefär anstaltens omsättningstillgångar. Kapitalet bör förräntas enligt statens avkastningsränta. Vidare föreslår provningsanstalten att kravet på ekonomiskt resultat skall fastställas till en nivå som

innebär att rörelsekapitalet förräntas. Vad gäller den framtida storleken på utrustningsanslaget föreslår prov-

ningsanstalten att anstalten i fortsättningen får ta i anspråk de medel som nu inlevereras för återinvesteringar samt att anstalten därutöver får ett årligt utrustningsanslag som motsvarar normalt avskrivnings- och förräntnhingskrav på den del av utrustningskapitalet som inte omfattas av sådana krav. Utöver detta bör provningsanstalten kunna anvisas medel för större

behov av investeringar. Innan jag går in på anslagsberäkningarna för nästa budgetår vill jag ta

upp några principiella frågor i anslutning till detta anslag. Provningsanstal-

ten har i sitt förslag till finansiell rekonstruktion lämnat ett flertal förslag

dels till hur provningsanstaltens utrustningskapital skall redovisas, dels till principerna för beräkning av anslagets storlek samt förräntning och avskrivning m. m. av utrustningskapitalet. Jag kommer att i detta sammanhang ta upp förslagen i den del det ankommer på riksdagen att fatta beslut.

De nuvarande reglerna om en begränsad inleverans av avskrivnings- och

förräntningsmedel har tillkommit i samband med provningsanstaltens omlokalisering och syftar till att underlätta för provningsanstalten att konsolidera verksamheten i Borås. I samband med att jag nu föreslår åtgärder för en finansiell rekonstruktion av provningsanstalten bör förutsättningar ha skapats för att de medel som 1 fortsättningen anvisas för utrustningsanskaffning från detta anslag inte skall grundavskrivas. Dessutom bör denna utrustning förräntas till sitt bokförda värde.

Provningsanstalten har begärt att medel skall anvisas för uppbyggnad av anstaltens resurser för energiteknisk provning. Jag delar provningsanstal-

tens uppfattning att detta är ett angeläget område. Regeringen har den 17

december 1981 ställt 2,3 milj. kr. till anstaltens förfogande för ändamålet

från anslaget Energiforskning. Vidare har chefen för bostadsdepartemen-

tet vid sin anmälan av anslaget Information och utbildning m. m. i energi-

frågor budgetåret 1982/83 föreslagit att anslaget får omdisponeras så att 2

milj. kr. får användas för en uppbyggnad av provningsanstaltens resurser

för energiteknisk provning (jfr prop. 1981/82: 100 bil. 16, s. 108). Resteran-

de behov bör enligt min mening tillgodoses genom att provningsanstalten

tar i anspråk befintliga medel under utrustningsanslaget. I prop. 1979/80: 100 (bil. 17 s. 273) lämnades en redogörelse för finansi-

Prop. 1981/82: 121 16

eringen m. m. av verksamheten vid riksmätplatserna samtidigt som särskilda medel föreslogs bli anvisade för detta ändamål. Vissa myndigheter, som

har utsetts till riksmätplatser, saknar medel för utrustningsanskaffning varför provningsanstalten föreslår att 0,6 milj. kr. anvisas för ändamålet

under detta anslag. Då anslaget f. n. är helt inriktat på provningsanstaltens behov är jag inte beredd att förorda en sådan lösning. Provningsanstalten

disponerar under innevarande budgetår 2,9 milj. kr. för bidrag till verksam-

heten vid riksmätplatserna. Medlen anvisas över en särskild anslagspost under anslaget Bidrag till statens provningsanstalt och används till att finansiera riksmätplatsverksamheten vid de myndigheter som utsetts för ändamålet. Provningsanstalten bör inom ramen för dessa medel även kunna ge bidrag till utrustningsanskaffning vid riksmätplatserna.

I den s.k. strukturplanen föreslås att provningsanstalten i fortsättningen får ta i anspråk de förräntnings- och avskrivningsmedel för utrustningskapitalet som f.n. levereras in till statsverket. Dessutom begär provningsanstalten därutöver ett utrustningsanslag som motsvarar de nuvarande efter-

gifterna i kravet på avskrivning och förräntning av utrustningskapitalet. En sådan ordning skulle medföra en automatisk reglering av nivån på detta

anslag. Regleringen av investeringsfrågor av detta slag är emellertid ett av

statsmakternas styrmedel för verksamheten. Frågor om den nivå som bör

gälla för provningsanstaltens utrustningsanskaffning är av det slaget att de

bör underställas riksdagen varför jag inte är beredd att förorda någon

ändring av nuvarande regler för bestämning av utrustningsanslagets storlek.

För nästa budgetår har jag beräknat den erforderliga anslagsnivån för kompletterings- och ersättningsanskaffning av utrustning till 7 milj. kr. I detta belopp ingår även de medel som, utöver vad som har anvisats i annat sammanhang, kan komma att erfordras för provningsanstaltens utbyggnad av resurserna för energiteknisk provning under nästa budgetår.

Jag har i det föregående redogjort för olika åtgärder för att genomföra en finansiell rekonstruktion vid provningsanstalten. En av dessa åtgärder är att tillföra provningsanstalten ett rörelsekapital. Jag förordar att 10 milj.

kr. anvisas för detta ändamål. Medlen bör stå till provningsanstaltens disposition som ett stående lån. Dessa medel bör årligen förräntas enligt

statens avkastningsränta. Det ankommer på regeringen att utfärda ytterli-

gare föreskrifter för detta. Medlen bör anvisas över detta anslag. Med hänvisning till vad jag har anfört har jag således beräknat ett

medelsbehov för budgetåret 1982/83 av (10+7 =) 17 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret 1982/83

anvisa ett reservationsanslag av 17 000000 kr.

Prop. 1981/82: 121 17

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilagor Bilaga 1 Statens provningsanstalt, verksamhet och förslag till struk-

turplan Bilaga 2 Riksrevisionsverkets förslag Bilaga 3 Företagshälsovårdsutredningens förslag samt remissyttrande

över dessa

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 121

Prop. 1981/82: 121 18

Bilaga I

Statens provningsanstalt, verksamhet och förslag till strukturplan oe

1 Verksamheten vid statens provningsanstalt

Statens provningsanstalt är landets centrala offentliga institution för teknisk provning av material, produkter, konstruktioner och system.

Provningsanstalten är vidare central förvaltningsmyndighet för officiell provning och kontroll samt för allmän och legal metrologi.

På uppdrag av myndigheter och enskilda utför anstalten provningar och undersökningar av material och konstruktioner och därmed förenad verksamhet.

Provningsanstalten meddelar föreskrifter i anslutning till och övervakar efterlevnaden av lagen (1974:283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina och av lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt.

Provningsanstalten bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. medverkar som teknisk rådgivare åt sådana myndigheter som utfärdar tekniska föreskrifter och ställer personal till förfogande för nationellt och internationellt standardiseringsarbete m. m.

Provningsanstalten leds av en styrelse. Chef för provningsanstalten är en generaldirektör.

Provningsanstalten har tre centrala tekniska avdelningar, vilka tillsammans med verksledningen, kansliet, mät- och provcentrum bildar huvudförvaltningen.

Utöver huvudförvaltningen i Borås bedrivs regional verksamhet i Stockholm, Göteborg och Lund. Vidare finns betongtekniska filialer, ädelmetallkontrollanter och justeringskontor på ett stort antal platser i landet. Denna verksamhet beskrivs nedan i avsnitt 3.

Till provningsanstalten är dessutom två rådgivande organ knutna, nämligen rådet för allmän metrologi och rådet för provning, kontroll och legal metrologi. Råden har vardera högst nio ledamöter som utses av regeringen.

Personalstyrkan vid provningsanstalten omräknat till helårstjänster var 483 den 30 juni 1981, varav 319 tjänster i Borås. Härtill kommer ett åttiotal ädelmetallkontrollanter och kontrollstämplingsförrättare fördelade över hela landet.

Vid provningsanstalten tillämpas programbudgetering. Verksamheten har uppdelats i följande produktionsområden.

Produktionsområde I — Provning och kontroll Produktionsområde 2 — Forskning och utveckling Produktionsområde 3 — Rådgivning till myndigheter Produktionsområde 4 — Riksmätplatsuppgifter

Prop. 1981/82: 121 19

Produktionsområde 5 — Myndighetsuppgifter enligt lag och förordning.

Produktionsområde 1 — Provning och kontroll, omfattar dels undersökningar som följer av statliga regler, dels undersökningar i anslutning till enskilda avtal av ekonomisk eller annan innebörd m. m. samt andra undersökningar och mätningar inom ramen för provningsanstaltens kompetens.

Till produktionsområdet hör även ädelmetallkontrollverksamheten och

merparten av justeringsverksamheten.

Produktionsområde 2 — Forskning och utveckling, omfattar den verk-

samhet som syftar till utveckling av sådana nya och förbättrade provnings-

metoder som bedöms angelägna efter samråd med föreskrivande myndigheter och med olika standardiserings- och branschorgan samt som syftar till att fortlöpande upprätthålla provningsanstaltens kompetens som provande organ och som rådgivare till de föreskrivande myndigheterna i deras arbete.

Produktionsområde 3 — Rådgivning till myndigheter, omfattar det arbe-

te som hänför sig till provningsanstaltens ställning som expertorgan inom

materialprovningens och mätteknikens område, dvs. konsultinsatser och

utredningar av teknisk natur åt regeringen eller föreskrivande myndigheter, utarbetande av remisser, deltagande i nationellt eller internationellt standardiserings- och kommittéarbete m. m.

Produktionsområde 4 — Riksmätplatsuppgifter, omfattar skötsel, kon-

troll och kalibrering av primärnormaler, instrument och mätutrustning på riksmätplatsnivå samt rådgivning och konsultation på begäran av mätcentrum vid provningsanstalten. Kalibreringsuppdrag, utvecklingsarbete och kommittéarbete m.m. redovisas under resp. produktionsarbete I, 2 och 3.

Produktionsområde 5 — Myndighetsuppgifter enligt lag och förordning, omfattar uppgifter som åligger provningsanstalten i enlighet med lag och kungörelse om — riksprovplatser m. m. — riksmätplatser m. m. — skrivmateriel i statlig verksamhet — handel med arbeten av guld, silver eller platina — volym och vikt m.m.

Provningsanstaltens verksamhet finansieras dels genom intäkter av uppdragsverksamhet och genom bidrag till utvecklingsarbete från forsknings-

råd m.fl., dels genom anslag över statsbudgeten. Produktionsområde 1 skall i princip finansieras med uppdragsintäkter. Fr. o. m. budgetåret 1975/

76 uppbär provningsanstalten även avgifter från riksprovplatser för sin centrala och samordnande roll i riksprovplats- och riksmätplatssystemet.

Medel för verksamheten anvisas under följande anslag 1. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet 2. Bidrag till statens provningsanstalt 3. Statens provningsanstalt: Utrustning.

Prop. 1981/82: 121 20

Anslag I är ett förslagsanslag, som tas upp med ett formellt belopp på 1000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten. Som inkomst under anslaget redovisas uppburna avgifter och ianspråktagna medel från anslag 2. Medel som svarar mot avskrivning och förräntning av delar av utrustningskapitalet omförs till särskild inkomsttitel på statsbudgeten.

Anslag 2 är ett reservationsanslag, över vilket statens bidrag utgår i första hand till produktionsområdena 2—5, men även till att täcka eventuellt underskott i uppdragsverksamheten.

Anslag 3 är ett reservationsanslag, som skall finansiera investeringar i kostnadskrävande utrustning.

Anslag I får i princip inte belastas. För att lösa tillfälliga eller säsongmässiga likviditetsproblem för uppdragsverksamheten och för att tillgodose behovet av rörelsekapital disponerar provningsanstalten en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 16 milj. kr.

2 Organisation av provning och mätning. Nuvarande lagstiftning

2.1 Lagen om riksprovplatser

Bestämmelser om officiell provning finns i lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. Denna lag är tillämplig på sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte är egenkontroll (I $). Med egenkontrol! menas kontroll som någon, utan krav på opartiskhet hos den provande, låter utföra i egen verksamhet på eget ansvar. Enligt lagen skall officiell provning, om inte annat föreskrives, utföras av riksprovplats, dvs. ett i särskild ordning utsett organ, vilket skall vara sakkunnigt och opartiskt (2—5 §§).

För att lagen om riksprovplatser skall vara tillämplig på en viss produkt förutsätts således bl. a. att det finns författningsbestämmelser om skyldighet att prova produkten. F.n. utfärdas sådana föreskrifter av ett 30-tal myndigheter.

Lagen ger också möjligheter till auktorisation av organ att utföra provning som inte är officiell. Detta benämns då auktoriserad provplats. Sådan auktorisation får meddelas endast om organet har kompetent personal och utrustning för provningen.

2.2 Lagen om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet

Genom lagen (1975: 444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet ges möjlighet att låta riksprovplats, som är bolag eller stiftelse vari staten har ett bestämmande inflytande, fatta vissa beslut som innebär myndighetsutövning. Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får sålunda sådan riksprovplats pröva fråga som gäller bl.a. godkännande av produkt eller anläggning eller fastställande av avgift för utförd provning.

Prop. 1981/82: 121 2

2.3¶Rådet för provning, kontroll och legal metrologi, provcentrum

Som central förvaltningsmyndighet för officiell provning upprättar

provningsanstalten förslag till riksprovplatser, vilka bedriver officiell prov-

ning var och en inom sitt objektområde. Förslaget behandlas av rådet för

provning, kontroll och legal metrologi och underställs provningsanstaltens

styrelse som sedan i regel överlämnar detta till regeringen. Vid provnings-

anstalten finns en enhet benämnd provcentrum som handhar administration och tillsyn av verksamheter som bedrivs enligt lagen om riksprov-

platser. Riksprovplatser har hittills utsetts av regeringen för följande områ-

den.

Objektområde Riksprovplats

1. Grävmaskiner och traktor-

grävmaskiner Statens maskinprovningar 2. Eldningsapparater med tillbehör Statens provningsanstalt

3. Vissa fordonskomponenter Statens provningsanstalt

4. Elektriska överfyllningsskydd Statens provningsanstalt

5. Tryckkärl och lyftanord- Aktiebolaget Statens anläggningar ningsprovning & . Redskap för bestämning av

volym eller massa Statens provningsanstalt

HM . Arbeten av guld, silver

eller platina Statens provningsanstalt

- Arkivbeständigt skrivmaterial Statens provningsanstalt wo . Emballage för farliga varor Statens provningsanstalt

10. Påskjutsbromsar Statens väg- och trafikinstitut 11. Förarhytter till lastbilar Statens maskinprovningar

2. Elektriska hushållsapparater SEMKO. Svenska Elektriska

Materielkontrollanstalten AB 13. Trämaterial och träkonstruktioner Statens provningsanstalt 14. Preventivmedel Apotcksbolaget Aktiebolag

15. Motorfordon Aktiebolaget Svensk Bilprovning 16. Maskindrivna portar Aktiebolaget Statens anlägg-

ningsprovning 17. Containrar, tankcontainrar Aktiebolaget Statens anläggoch tillbehör till dessa ningsprovning 18. El-, vatten- och värmemätare Statens provningsanstalt 19. Verkstadsmaskiner samt Aktiebolaget Statens anläggstyr- och skyddssystem ningsprovning 20. Värmepumpsystem avsedda för uppvärmning och värmeväxlare som inte är tryckkärl eiler

komponenter i kylanläggningar Statens provningsanstalt

21. Laserutrustningar Statens provningsanstalt

22. Prefabricerade ställningar

och fallskydd Statens provningsanstalt

Omsättningen i den officiella provningen vid dessa riksprovplatser var

572 milj. kr. år 1980. Av omsättningen går f. n. 0.992 till provningsanstalten för att finansiera verksamheten vid mät- och provcentrum.

3¶Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 121

Prop. 1981/82: 121 22

Provcentrum administrerar även systemet med auktoriserade prov-

platser. Ansökan om auktorisation lämnas till provningsanstalten som efter prövning kan ge auktorisation. Hittills har auktorisationer utfärdats

inom två områden, termografering av byggnader och besiktning av cisterner för förvaring av brandfarlig vätska. Antalet auktoriserade prov-

platser är f.n. ca 150.

2.4 Lagen (1974: 897) om riksmätplatser m. m.

Enligt lagen om riksmätplatser m. m. skall en riksmätplats vara en statlig

myndighet som utses för att ”för viss storhet officiellt svara för sådan mätning som i förhållande till nationella prototyper eller vetenskapligt

definierade måttenheter säkerställer riktigheten av mätningar som utföres inom landet” samt för att ”se till att dessa prototyper och måttenheter är anknutna till internationellt antagna enheter”. Riksmätplats skall utses av

regeringen för en eller flera storheter. I lagen sägs vidare att auktorisation kan meddelas till ett organ som har goda resurser att utföra mätningar. Ett

sådant i mättekniskt avseende underordnat organ kallas auktoriserad mät-

plats.

Lagen (1974: 896) och kungörelsen (1974: 898) om riksprovplatser m. m.. liksom förordningen (1977:608) om provning enligt lagen om riksprovplatser, har betydelse för mätplatsorganisationen. Enligt författningen skall nämligen riksprovplatserna lämna bidrag till den centrala förvaltningsmyndighetens kostnader för verksamhet enligt lagen om riksmät-

platser.

2.5¶Rådet för allmän metrologi, mätcentrum

Den officiella svenska metrologiska verksamheten bedrivs inom en decentraliserad organisation där riksmätplatser ansvarar för primärnormaler

och auktoriserade mätplatser för normaler på lägre noggrannhetsnivåer.

Decentraliseringen innebär att mätplatser utses bland institutioner som redan tidigare och primärt för egna behov har goda resurser för metrologiskt arbete. Statens provningsanstalt är central förvaltningsmyndighet för verksamheten. Vid provningsanstalten finns en enhet benämnd mätcentrum, som handhar administration och tillsyn av den metrologiska organi-

sationen. Provningsanstalten biträds också av ett rådgivande organ, rådet

för allmän metrologi (mätrådet), vilket sammanträder några gånger årligen. Mätrådet avger rekommendationer om bl.a. verksamhetens former och omfattning. Förslagen underställs provningsanstaltens styrelse.

Enligt lagen om riksmätplatser skall regeringen utse riksmätplatser för olika mätstorheter. Regeringen har utsett statens provningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten. televerket, förenade fabriksverken och strålskyddsinstitutet att vara riksmätplatser för sammanlagt 40 mätstorheter. Auktoriserade mätplatser finns f.n. inom 22 företag och andra organ. De

Prop. 1981/82: 121 23

auktoriserade mätplatserna behöver inte så som riksmätplatserna vara

offentliga organ. De ansöker själva hos mätcentrum om auktorisation och får även betala en årlig avgift, f.n. 7000—10000 kr. till mätcentrum för

. auktorisation och tillsyn.

3¶Provningsanstaltens regionala och lokala organisation

Statens provningsanstalt bedriver, förutom i Borås. verksamhet vid regionala enheter i Stockholm, Göteborg och Lund. Därutöver har provningsanstalten betongtekniska filialer på 6 orter i landet. Justering och

ädelmetallkontroll samt kontrollstämpling bedrivs också på ett stort antal orter i landet.

I tabellen nedan visas schematiskt de olika verksamhetsområdena för de

regionala och lokala enheterna.

Tabell 1. Statens provningsanstalts verksamhetsområden vid regionala och lokala enheter (exkl. justering och ädelmetallkontroll utanför Stockholm och Göteborg). Enhet Antal Verksamhet

anställda Stockholm 89 Byggnadsteknik och mekanik (byggnadsfysik,

VVS-teknik, brandteknik. mekanik)

Kemi- och materialteknik (kemisk

analys, polymerteknik, ytskydd och

korrosion samt ädelmetallkontroll)

Fysik och elteknik (elteknik,

akustik samt justering) Lund 9 Byggnadsteknik Göteborg 34 Byggnadsteknik och mekanik (byggnads-

teknik, mekanik)

Kemi- och materialteknik (polymer-

teknik samt ädelmetallkontroll)

Justering Filialer i Norrköping Jönköping Karlskrona Borlänge Härnösand och Luleå 19 Byggnadsteknik och mekanik

3.1 Stockholm

Stockholmsavdelningen inrättades i samband med att provningsanstalten omorganiserades inför omlokaliseringen till Borås, Beslutet grundades

på en bedömning av den framtida verksamhetens omfattning och det därav

följande behovet av tjänster i Borås och Stockholm. Vid placeringen av

tjänster togs också hänsyn till de enskilda anställdas möjligheter att flytta med till Borås.

Stockholmavdelningen bedriver verksamhet inom i stort sett samma områden som provningsanstalten i Stockholm gjorde före dess omlokalise-

Prop. 1981/82: 121 24

ring. Provningskompetens finns därmed inom områdena byggnadsteknik och mekanik, kemi och materialteknik samt elektroteknik och fysik.

Undantaget är dock fysikalisk mätteknik och legal metrologi utom juste-

ring. Vid sidan av ädelmetallkontroll och justering är verksamheten i Stockholm huvudsakligen inriktad på byggnadstekniska provningar samt

polymerteknik. Totalt sysselsätts 89 personer.

Genom regeringsbeslut den 29 juni 1978 överfördes också en specialistgrupp inom området strömkällor från försvarets forskningsanstalt, FOA. till provningsanstaltens Stockholmsavdelning i samband med omlokalise-

ringen av FOA3 till Linköping. Verksamheten som gruppen utför innebär bl.a. provning av batterier och konsultationsuppdrag för anpassning och utveckling av strömförsörjningsenheter.

3.2 Göteborg

Provningsanstaltens Göteborgsenhet bildades år 1973. Staten övertog detta år dåvarande Chalmers provningsanstalt och överförde dess resurser till provningsanstalten. Enheten har 34 personer anställda. Arbetsområdet

omfattar huvudsakligen byggnadsteknik samt ädelmetallkontroll och justering.

3.3 Lund

I Lund arbetar 9 personer med provning och kontroll främst inom

området byggnadsteknik. Enheten bildades år 1968 för att tillgodose beho-

vet framför allt av byggnadstekniska provningar i Skåneregionen.

3.4 Byggnadstekniska filialer

De byggnadstekniska filialerna i Norrköping. Jönköping, Karlskrona, Borlänge, Härnösand och Luleå inrättades under 1950- och 1960-talen. Avsikten var att filialerna skulle tillgodose det lokala behovet av vissa betongtekniska provningar. Verksamheten omfattar huvudsakligen de delar av byggnadstekniken som avser hållfasthet och täthet hos betong och betongrör. Filialerna har totalt 19 anställda.

3.5 Verksamhetens ekonomi

Delar av statens provningsanstalts regionala och lokala verksamhet har

under en följd av år gått med förlust. Trots vissa rationaliseringsåtgärder

har verksamheten exkl. ädelmetallkontroll och justering redovisat förlus-

ter på 5,4, 4,7 resp. 3,6 milj. kr. under. budgetåren 1978/79, 1979/80, 1980/

81. Under perioden har anslag utgått med ca 1,5 milj. kr.. utöver bidrag till den s.k. plusorganisationen på ca 2 milj. kr. I tabellen nedan visas den

Prop. 1981/82: 121 25

regionala och lokala organisationens ekonomiska resultat under de senaste sex åren.

Tabell 2. Kostnader och intäkter för den regionala och lokala verksamheten exkl. ädelmetallkontroll och Iegal metrologi under tiden 1975/76— 1980/81 (milj. kr.).

1975/76 -1976/77 —-1977/78 -1978/79 -1979/80 —1980/81 Totala kostnader! 12,5 15,3 18,5 19.5 s 20,5 Intäkter (exkl. bidrag) 10.7 11,6 13,4 15,2 15.1 19.4 Bidragsanslag 1,3 2,0 LI 0.7 - 0.1 Resultat —-0,5 -1,7 -4,1 -3,7 -2,2 —-1.,0

54 4,7 3.6

! Här inkluderas lönekostnader, övriga kostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader samt effekten av grundavskrivning. ? Inkluderar förutom kostnader enligt 1) verksamhetens andel av provningsanstaltens gemensamma kostnader.

Totalt har under perioden 1975/76— 1980/81 förlusterna för provningsanstaltens Stockholmsavdelning (exkl. justeringsverksamheten), avdelning-

en i Lund och filialerna uppgått till 13,2 milj. kr. exkl. täckningsbidrag för gemensamma kostnader i Borås.

3.6 Tidigare beslut om den regionala och lokala verksamheten

Statens provningsanstalts nuvarande organisation baseras i huvudsak på dels de överväganden som gjordes i samband med överflyttningen av vissa

uppgifter från dåvarande statens mynt- och justeringsverk till statens

provningsanstalt, dels på de överväganden som gjordes i samband med att beslut fattades om att omlokalisera provningsanstalten till Borås.

Under budgetåret 1977/78 lämnade uppdragsverksamheten vid prov-

ningsanstalten, som tidigare redovisats, ett kraftigt underskott. Till övervägande del berodde detta på ett underskott i uppdragsverksamheten vid Stockholmsavdelningen. Under denna sorterade även de betongtekniska

filialerna ute i landet.

att redovisa en plan för utformningen av den regionala och lokala Organisationen. Utgångspunkten för planen skulle vara att provningsanstalten har

sin huvudverksamhet i Borås och att regional och lokal verksamhet därut-

över skall bedrivas endast i den omfattning som är motiverad av företagsekonomiska ,skäl eller som följer av krav på rimlig service vad gäller officiell provning och kontroll. För de delar av den regionala och lokala verksamheten som inte uppfyller dessa krav skulle provningsanstalten redovisa en nedläggningsplan. De föreslagna åtgärderna skulle kunna genomföras redan under budgetåret 1979/80.

Provningsanstalten redovisade en sådan plan i maj 1979. Regeringen beslöt den 13 september 1979 bl. a. om vissa inskräkningar i provningsan-

staltens verksamhet i Stockholm samt om nedläggning av filialerna i Hel-

singborg och Karlskoga.

Prop. 1981/82: 121

I sitt yttrande den 26 juli 1979 över provningsanstaltens förslag till plan för den regionala och lokala organisationen anförde riksrevisionsverket att

man var tveksam till om fördelarna med denna organisation uppvägde dess kostnader. Verket aktualiserade ytterligare minskningar i denna organisation utöver det förslag som sedan fastställdes av regeringen. Många av

dessa synpunkter gäller enligt verket fortfarande trots den omstrukturering som genomförts.

Riksrevisionsverket har den 22 maj 1981 redovisat rapporten Statens provningsanstalt — styrning och finansiering. I denna konstaterar verket att den rekonstruktion som provningsanstalten påbörjade under år 1979

inte har lett fram till den eftersträvade resultatförbättringen. Ytterligare kostnadsreducerande åtgärder måste därför övervägas. I ett något lägre tidsperspektiv anser verket att provningsanstaltens behov av en kontakt-

yta gentemot uppdragsmarknaden främst bör tillgodoses genom en flexibel fältorganisation av den typ som bl.a. finns för det regionala justeringsväsendet. Endast i undantagsfall bör man med regionala laboratorier söka

tillgodose de behov som anstalten i egenskap av landets centrala offentliga provningsanstalt skall tillgodose. För att förbättra SP:s ekonomi bör i

första hand prövas om en överflyttning till Borås av de delar av den regionala och lokala verksamheten är möjlig.

För budgetåret 1979/80 redovisade provningsanstalten en förlust inom

den regionala organisationen av ca 4,7 milj. kr. Föredragande statsråd

framhöll i budgetpropositionen för år 1980/81 (prop. 1980/81:100 bil. 17 s.

133-134) i sin kommentar till resultatet att den regionala organisationens

ekonomi måste förstärkas ytterligare och verksamheten drivas helt utan förluster. Vidare anförde föredraganden att underskott av den redovisade storleksordningen inte är möjliga att godta framöver utan allvarliga effek-

ter på provningsanstaltens verksamhet i stort. Om den väntade resultatför-

bättringen för den regionala organisationen inte uppnås under budgetåret 1980/81 så att verksamheten finansieras med intäkter från uppdragsverksamheten är det därför inte längre möjligt att undvika en nedläggning.

Provningsanstalten redovisade för budgetåret 1980/81 en förlust för den

regionala och lokala organisationen av ca 3,5 milj.kr. I 1982 års budgetproposition konstaterade föredraganden att provningsanstaltens tidigare prognos för verksamheten under budgetåret 1980/81 inte har slagit in och att det

därför inte längre är möjligt att undvika ett slutligt beslut om nedläggning av provningsanstaltens regionala och lokala organisation.

3.7¶Provningsanstaltens strukturplan

Provningsanstalten beslöt under våren 1981 att utarbeta en ny struktur-

plan för provningsanstaltens framtida verksamhet, organisation och lokalisering. Planen är utformad så att den kan genomföras senast under budgetåret 1982/83. Genom styrelsebeslut har provningsanstalten tagit ställning

Prop. 1981/82: 121 27

till den regionala verksamhetens omfattning. Planen redovisades för rege-

ringen i skrivelse den 19 november 1981. Planens innehåll liksom provningsanstaltens yrkanden redovisas i det följande.

3.7.1 De olika alternativen i strukturplanen

I strukturplanen presenteras två huvudalternativ för provningsanstaltens regionala och lokala verksamhet. I båda alternativen bibehålls Göte-

borgsenheten. På så sätt menar provningsanstalten att mer kompetens och

provningsresurser bibehålls, samtidigt som omställningsarbetet underlättas och investeringsbehovet minskar. Provningsanstalten framhåller också

att det både ekonomiskt och med hänsyn till personalen är gynnsammare

att ha kvar verksamhet i Göteborg. Ädelmetallkontroll och justeringsverksamhet bibehålls utanför Borås och Göteborg i båda alternativen. Delar av

Stockholmsavdelningens ädelmetallkontroll förs dock i båda förslagen

över till Borås.

Det ena, det s.k. B-alternativet. innebär att all verksamhet utanför

Borås och Göteborg avvecklas. Detta innebär att personalbehovet i den

regionala verksamheten minskas med 96 personer. Det andra alternativet,

det s. k. R-alternativet, innebär att den byggnadstekniska, byggnadsfysikaliska och brandtekniska verksamheten i Stockholm och Lund samt den polymertekniska verksamheten i Stockholm bibehälls. Övriga delar av den

regionala organisationen avvecklas. Med detta alternativ minskas

personalbehovet med 72 personer. I tabellen nedan visas hur den regionala organisationens personalbehov

och verksamhetsinriktning påverkas enligt de olika alternativen.

Provningsanstalten har redovisat konsekvenserna av en avveckling av den regionala och lokala organisationen enligt alternativ B och R med olika

nedläggningstidpunkter. Dels presenteras effekterna av en successiv avveckling med varierande omställningstider för verksamheten enligt resp. alternativ, dels presenteras ett alternativ för sluttidpunkten för nedläggningen är gemensam för samtliga verksamhetsområden.

I förslag R1 och B1 sker således avvecklingen successivt intill juli 1988. Huvuddelen av avvecklingen sker dock före 1985/86. I alternativ B2 sker avvecklingen i stort sett gemensamt för samtliga verksamhetsområden, med en sista sluttidpunkt i juni 1983.

Prop. 1981/82: 121 28

Tabell 3. Verksamhetsinriktning och personalbehov i den regionala och lokala organisationen enligt alternativ B och R.

Enhet Verksamhetsområde/ Enligt alternativ B Enligt alternativ R

personalbehov

Stockholm [ Byggnadsteknik Avvecklas, viss verksam- Viss verksamhet kvarstår, het överförs till Borås viss verksamhet överförs och Göteborg till Boräs.

Byggnadsfysik och Avvecklas, förs över till Borås — Som alternativ B VVS-teknik

Brandteknik Avvecklas, förs över till Borås — En mindre del av verksam-

heten överförs till Lund

och Borås, övrig verk-

samhet bibehålls | Mekanik Avvecklas, viss verksa- Som alternativ B het överförs till Borås och Göteborg

[ Kemisk analys Avvecklas, viss verksam- Som alternativ B

het förs över till Borås.

Polymerteknik Avvecklas, förs över till Borås. — Viss verksamhet kvarstår

viss verksamhet överförs

till Borås

Ytskydd och Avvecklas, viss verksam- Som alternativ B

korrosion het överförs till Borås.

Ädelmetallkontroll Viss verksamhet överförs Som alternativ B

L till Borås. resten kvarstår

Elektronik Viss verksamhet överförs Som alternativ B

till Borås, resten avveckias Akustik Avvecklas, överförs till Borås. — Som alternativ B

Justering Kvarstår Som alternativ B Totalt personalbehov (nuvarande antal anställda 89) 13 31

Lund Byggnadsteknik Avvecklas Viss minskning av verk-

samheten Totalt personalbehov (nuvarande antal anställda 9) 0 8

Filiaerna Byggnadsteknik Avvecklas, överföring av Avvecklas, överföring

rörprovning och viss av rörprovning och viss

betongprovning till Borås betongprovning till

och Göteborg Boräs. Göteborg, Lund

och Stockholm

Totalt personalbehov (nuvarande antal anställda 19)

3.7.2¶Strukturplanens effekter

3.7.2.1¶Personalen

Provningsanstalten har bedömt konsekvenserna för personalen i den regionala och lokala organisationen vid en avveckling enligt de olika alter-

nativen. I redovisningen nedan anges provningsanstaltens uppskattning av

Prop. 1981/82: 121 29

hur stor övertaligheten blir i resp. alternativ samt vilka åtgärder i form av pensionsavgång, årlig ersättning. omplacering samt uppsägning som är nödvändiga för att lösa dessa problem.

Tabell 4. Personalkonsekvenser av de olika nedläggningsalternativen enligt provningsanstalten (antal personer).

Alternativ

R1 (successiv B1 (successiv B2 (gemensam avveckling in- avveckling in- sluttidpunkt till december till december juni 1987) 1987) 1983)

Övertalighet 72 96 96

varav: Pension/sjukpension 25 22 [ Full årlig ersättning 7 14 9 Reducerad årlig

Nyanställningsbehov i Borås/Göteborg 14 22 22

Av tabellen framgår att av de 72 personer som blir övertaliga om en avveckling enligt alternativ RI genomförs beräknar provningsanstalten att

9 anställda behöver sägas upp och 31 omplaceras. För alternativ B1 och B2

anser man att uppsägning berör 10 resp. 13 av de 96 övertaliga medan 50 resp. 41 måste omplaceras. Provningsanstalten anser, med hänsyn främst

till antalet övertaliga personer i de olika alternativen. att personalhänsyn

talar för alternativ R1.

3.7.2.2 Ekonomi

Provningsanstalten har beräknat de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av den regionala och iokala verksamheten enligt de olika ned-

läggningsalternativen. I kalkylen upptas den förväntade kostnaden för omställningar samt kostnaden för att driva verksamheten till sluttidpunk-

ten. Vidare ingår utgifter för årlig ersättning och avgångsvederlag. Intäk-

terna under perioden samt resultateffekten av avvecklingen redovisas ock-

så. Uppskattningen av omställningskostnaderna bedömer provningsanstalten vara relativt säker, medan resultateffekternas belopp innehåller större osäkerhet.

I tabellen ges i det följande en sammanställning av avvecklingens ckono-

miska konsekvenser.

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 121

Prop. 1981/82: 121 30

Tabell 5. Ekonomiska konsekvenser av en avveckling enligt de olika alternativen

Alternativ R/RI Bl B2 (avveck- (successiv (successiv lingstidpunkt

avveckling) avveckling) 1983-86

Vissa omställningskostnader 9,5 12 13,5

Resultatförsämring under

Kostnad för att driva verk-

samheten till sluttidpunkten 19.4 32.9 15

Uppdragsintäkter 6 11.2 3,9 Kostnad för årlig ersättning

och avgångsvederlag? 1,5 4,0 7,8

Totalt 24,4 37,7 32,4

Härav kostnader som belastar

därav i den regionala organisationen 1,9 1.4 1.4

! Kostnad för planering och genomförande av anställning, administrativa åtgärder, nedmontering och flyttning av utrustning. 210 22 av omställningskostnaderna. > Den årliga ersättningen utbetalas av statens löne- och pensionsverk (SPV) och belastar ej provningsanstaltens anslag. Kostnaden för avgångsvederlaget utgör ca 0.1 milj. kr. av detta belopp. > Beräknad från den tidpunkt då resp. alternativ är fullt genomfört.

Av tabellen framgår att de totala kostnaderna för en avveckling enligt alternativ RI, BI och B2 beräknas till 24, 38 resp. 32 milj. kr.

I B-alternativen kommer huvuddelen av denna kostnad att infalla under 1982/82, medan större delen av kostnaden för avveckling enligt alternativ R infaller före 1984/85. Resultateffekten, dvs. den förväntade förbättringen

av provningsanstaltens ekonomiska resultat då avvecklingen är fullt genomförd, uppskattas till 5 milj. kr. i alternativ R och 6 milj. kr. i B-alternativet. Huvuddelen av denna resultatförbättring sker i Borås och

Göteborg.

Eftersom alternativ RI innebär lägre omställningskostnader anser

provningsanstalten att detta alternativ är mest fördelaktigt ur ekonomisk synvinkel.

3.7.2.3 Marknaden

Rutinmässiga provningar för byggnadsverksamheten har hittills utgjort en väsentlig del av provningsanstaltens regionala uppdragsvolym. Till följd av bl.a. nedgången i byggandet och förändringar i byggnormerna har en

Prop. 1981/82: 121 31

stor del av marknaden försvunnit. Inom statens planverk har nyligen

utarbetats ett förslag till nya regler för kontroll av fabrikstillverkad betong som innebär att provningen av betongen på byggplatserna slopas. I stället skall en referens- och produktprovning ske vid betongfabrikerna. Detta innebär att en stor del av marknaden för provning av betong försvinner.

Det medför att nuvarande kunder inte drabbas så hårt av avvecklingen som

annars vore fallet. Aktuella provningar kan också, tekniskt sett, skötas i Borås och Göteborg.

För vissa kunder, främst kontrollrådet för betongvaror (KRB), innebär

dock avvecklingen av den regionala och lokala verksamheten problem.

För att klara rådets provning av betongrör måste antingen nuvarande kontrollsystem läggas om, eller andra institutioner etablera resurser för rörprovning. Diskussioner förs dock f.n. med bl.a. statens planverk i denna fråga. Enligt provningsanstalten anser planverket att kontrollreglerna bör ändras så att en större del av kontrollen kan utföras som egenkontroll.

Provningsanstalten anser å ena sidan att alternativ R, som innebär att

enheterna i Stockholm och Lund bibehålls, medför marknadsfördelar i

Stockholms- och Skåneregionen. Detta kan ha effekter även på beläggningen av uppdrag i Borås och Göteborg. Å andra sidan framhåller prov-

ningsanstalten att en kompensation av marknadsbortfallet som de ändrade provnormerna innebär kan göras med hjälp av utvecklingsinsatser som

ändå måste göras i Borås. Vidare anser man att provningsanstalten måste inrikta sig på att nyttiggöra de stora investeringarna i Borås. Detta talar, menar man, för ett B-alternativ.

Sammanfattningsvis anser provningsanstalten att de marknadsfördelar i

Stockholms- och Skåneregionerna som bibehållandet av verksamhet vid

enheterna i Lund och Stockholm skulle innebära, talar för R-alternativet.

3.7.3. Övriga yrkanden i samband med strukturplanen

3.7.3.1¶Finansiell rekonstruktion

I slutet av 1960-talet övergick provningsanstalten från en anslagsmodell till den s.k. uppdragsmodellen. Vid övergången erhölls inget kapitaltillskott. Ett litet rörelsekapital fanns dock utarbetat inom verksamheten. I övrigt hänvisades provningsanstalten såväl i fråga om rörelsekapital som tillfälliga behov av likvida medel till en rörlig kredit hos riksgäldskontoret.

Under 1970-talet genomgick provningsanstaltens verksamhet stora för-

ändringar, av vilka omlokaliseringen har inneburit stora påfrestningar på

provningsanstaltens ekonomi. Detta har medfört att verksamheten t. o. m.

budgetåret 1980/81 haft ett totalt underskott på 20387 000 kr. Den tekniska

verksamheten har gett ett underskott om 23 187000 kr. samtidigt som kostnaderna för verksamheten vid mät- och provcentrum understigit intäkterna med 2,8 milj. kr.

Regeringen har genom anslag täckt 3 355 000 kr. av det totala underskot-

Prop. 1981/82: 121 32

tet. Resterande del 17032 000 kr. balanseras därmed vidare i verksamheten. Eftersom statsmakterna inte givit provningsanstalten något rörelsekapital har underskotten finansierats med den rörliga krediten hos riksgäldskontoret. Därför har kreditgränsen successivt måst höjas. I slutet av budgetåret 1975/76 var kreditgränsen 3 milj. kr. Under sommaren 1981 har kreditgränsen varit 25 milj. kr. men sjunker fr. o. m. den It oktober 1981 till 16 milj. kr. Huvudsakligen beror det ökade kreditbehovet på ett allt högre balanserat underskott.

Verksamhetens omslutning har sedan 1974/75 ökat från 33 milj. kr. till

136 milj. kr. 1980/81. Därför har ett allt större behov av rörelsekapital

uppstått. Detta har inte kunnat genereras inom verksamheten utan finansierats av den rörliga krediten. Provningsanstalten har därmed fått allt

högre räntekostnader. Budgetåret 1977/78 uppgick denna post till 10000

kr. för att sedan öka till 1133 000 kr. under 1980/81.

Enligt regleringsbrevet skall provningsanstalten amortera och förränta 50 Zz av utrustningskapitalet. Vidare innebär hyressättningen vid Boråsanläggningen att 50 42 av investerat kapital amorteras och förräntas. I provningsanstaltens redovisning upptas skillnaden mellan full kostnad och ovanstående förräntningskrav som ”Effekt av grundavskrivning”. I boksluten för 1979/80 och 1980/81 uppgick denna post till 13.8 milj. kr. resp. 15,2 milj. kr. och utgör därmed en väsentlig del av provningsanstaltens finansiering. 1 föreliggande förslag till finansiell rekonstruktion utgår provningsanstalten från att grundavskrivningseffekten kommer att finnas kvar i nuvarande former. Enligt provningsanstaltens bedömning är detta en nödvändighet om provningsanstalten under de närmaste budgetåren skall få balans i ekonomin, Denna bedömning gäller i ännu högre grad så länge regeringen ej lyckats skapa konkurrensneutrala system mellan olika

provningsinstitutioner. Effekten av grundavskrivning har också en intern styreffekt som prov-

ningsanstalten i dagsläget på grund av regleringsbrevets utformning endast delvis utnyttjat. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport påpekat detta och föreslagit att interna omfördelningar genomförs. Provningsan-

stalten kommer att studera denna fråga i vårens planeringsarbete och senare återkomma med förslag till regeringen.

3.7.3.1.1 Förslag till rekonstruktion

Med hänvisning till ovanstående föreslås att en finansiell rekonstruktion av provningsanstalten genomförs genom bl. a.

att provningsanstalten för täckning av balanserat underskott via bidragsanslaget tillförs ett engångsanslag på 19832 000 kr. Härvid har hänsyn

tagits till att balanserade överskott inom verksamheten vid mät- och

provcentrum skall balanseras vidare inom dessa verksamheter, att provningsanstalten för täckning av ett rörelsekapitalbehov tillförs ett

engångsanslag på 15 milj. kr. via utrustningsanslaget. Det motsvarar i

stort sett provningsanstaltens omsättningstillgångar,

Prop. 1981/82: 121 = | 33

att kravet på ekonomiskt resultat fastställs till cen nivå som innebär att

rörelsekapitalet förräntas enligt statens normalränta. Överskottet skall

dock inte inlevereras utan tillföras rörelsekapitalet,

att gränsen för den rörliga krediten hos riksgäldskontoret sänks till 5 milj.

kr., att effekten av grundavskrivning kvarstår i nuvarande former t. v., att provningsanstalten fortsättningsvis får ta i anspråk de avskrivningsme-

del, som nu inlevereras, för återinvesteringar samt att provningsanstal-

ten årligen erhåller utrustningsanslag motsvarande grundavskrivnings-

effekten i fråga om avskrivning på utrustningskapitalet,

att provningsanstalten därutöver kan erhålla utrustningsanslag för större

behov av nyinvesteringar.

3.7.3.2 Behov av konkurrensneutrala system

Provningsanstalten finansieras i stor utsträckning (65—70 2) från källor

utanför statsbudgeten. Huvuddelen härav är intäkter från uppdrag. Ungefär en tredjedel av denna uppdragsverksamhet omfattar ett monopol. Två

tredjedelar av uppdragsverksamheten är emellertid konkurrensutsatt. Om provningsanstalten inte lyckas ta hem tillräckligt mycket intäkter i

förhållande till sina kostnader uppstår underskott. Detta har varit fallet

sedan många år. Andra offentliga eller helt eller delvis offentligt finansierade laboratorier arbetar i viss utsträckning i konkurrens med provningsanstalten på upp-

dragsmarknaden. En sådan konkurrens har övervägande positiva sidor. Den är vitaliserande för en verksamhet. Men den måste — för att vara värd namnet konkurrens — ske på lika. eller nästan lika, villkor.

Provningsanstalten har under lång tid och i olika former sökt fästa statsmakternas uppmärksamhet på behovet av konkurrensneutrala system. Provningsanstalten har också pekat på de problem som provningsanstalten har haft på grund av avsaknaden av sådana system.

Under 60- och 70-talen blev problemen emellertid inte så svåra. Sanno-

likt beroende på att de laboratorier och institutioner det här är fråga om successivt kunde öka sina inkomster via statsbudgeten.

Nu när de medel som tilldelas över statsbudgeten i stället minskar,

kommer problemen sannolikt att snabbt försvåras. Institutionerna får ett

allt starkare incitament att gå ut på marknaden och ta uppdrag.

I den ökande konkurrens, som då uppstår, kommer sannolikt många institutioner att slås ut eftersom det inom många områden finns en överetablering av tekniska resurser i landet. Men det blir inte nödvändigtvis de

"minst effektiva som slås ut. Mycket talar för motsatsen. Det kan bli de.

som har effektivitetsincitament inbyggda i sitt ekonomiadministrativa sy-

stem, som råkar illa ut.

Dessa problem är allvarliga. Inte i första hand för de berörda institutio-

nerna utan för samhället som helhet.

Prop. 1981/82: 121 34

Provningsanstalten vill därför också i detta sammanhang hemställa att regeringen vidtar åtgärder för att lösa problemen med konkurrensneutrala system. Enligt provningsanstaltens mening är det ett svårt problem vars

lösning kräver stor ekonomisk expertis med erfarenhet från offentlig förvaltning på hög nivå.

Prop. 1981/82: 121 35

Bilaga 2

Sammanfattning av RRV:s rapport ”Statens provningsanstalt — styrning och finansiering”

Riksrevisionsverket (RRV) har som ett led i sin förvaltningsrevision av statliga myndigheter granskat statens provningsanstalt (SP). I detta projekt har granskats hur anstalten styrs och finansieras sett mot de övergripande

mål och roller som gäller för anstalten. Anledningen till att projektet inriktats mot styrning och finansiering är att provningsanstalten i och med omlokaliseringen till Borås fick helt nya förutsättningar att arbeta under resurs-, personal- och marknadsmässigt. Den första fasen i denna kraftiga

omställningsprocess kan nu anses vara avklarad, nämligen de rent praktiska svårigheterna i samband med omlokaliseringen. Det har därför bedömts vara av intresse att se hur anstaltens styrning och finansiering bör vara utformad sett mot de mer normala förhållanden som kan väntas råda

efter omlokaliseringen. RRV finner SPs grundläggande inriktning av verksamheten rimlig, nämligen att tillgodose sådana behov av provning och kontroll som avser att

utgöra underlag för myndighetsbeslut eller som eljest är föranledd av

myndighetsregler. Likaså är det angeläget att, såsom SP gjort, även tillgodose andra provningsbehov så långt det är möjligt med anstaltens resurser. Principiella invändningar kan dock resas mot den av SP tillämpade

prioriteringen att helt inrikta även den anslagsfinansierade delen av verksamheten inom produktionsområdena Forskning och utveckling samt Myndighetsrådgivning mot sådan verksamhet som förväntas ge framtida intäkter inom SPs uppdragsverksamhet. Ett fullföljande av en sådan prioritering skulle — även om den är förståelig mot bakgrund av SPs ekonomiska

situation — sannolikt snabbt accentuera de mål- och rollkonflikter som finns inbyggda i SPs uppgifter och som anstalten hitintills förefaller ha

lyckats hantera på ett rimligt sätt. De föreskrivande myndigheterna disponerar vanligtvis inte några egna resurser för att lägga ut uppdrag till SP.

utan de kan endast uttrycka önskemål om vad de anser angeläget. SP gör

själv de slutliga prioriteringarna av vilka insatser som skall komma till stånd. Det kan inte vara rimligt att SPs möjligheter till framtida provnings-

intäkter blir helt avgörande för de föreskrivande myndigheternas möjligheter att få angelägna insatser gjorda inom forskning och utveckling samt

myndighetsrådgivning. Även inom uppdragsverksamheten kan det ges exempel på negativa konsekvenser av en renodlad företagsekonomisk inriktning av verksamheten. Anstalten måste dock bedriva sin verksamhet

under starkt kostnadsmedvetande och en känsla för vad anstaltens kompe-

tens kan nyttiggöras.

I riksprovplatssystemet intar SP en särställning. Samma myndighet är såväl provande organ som föreskrivande myndighet och central förvalt-

Prop. 1981/82: 121 36

ningsmyndighet med bl. a. tillsynsansvar över sin egen verksamhet. Dess-

utom fastställer SP sin egen taxa. Detta förhållande råder för hela eller delar av den verksamhet som avser skrivmaterial, ädelmetallkontroll och justeringsväsende. Såväl ädelmetallkontrollen som justeringsväsendet har utgjort och utgör den ekonomiska ryggraden i hela anstaltens ekonomi. Det är t.o.m. möjligt att dessa verksamheter skulle kunna bedrivas till

lägre kostnader utanför SP än inom. Härutöver är SP en teknisk myndighet

och därmed inte den naturliga prioriteringsinstansen för att göra avväg-

ningar mellan olika slag av skydd för och nivåer på konsumentintresset.

Dessa förhållanden sammantagna talar för att konstruktionen med SP som föreskrivande myndighet bör ägnas ytterligare uppmärksamhet. Det bör därför utredas om SP även i framtiden bör vara föreskrivande myndighet inom dessa områden och, om så inte bedöms lämpligt. vilka myndigheter detta ansvar kan föras till.

Enligt RRYVs mening bör det även övervägas att föra ihop SPs två

rådgivande organ i rollen som central förvaltningsmyndighet för allmän

metrologi resp. officiell provning och kontroll till en beslutande nämnd i

prov- och mätfrågor med ett gemensamt kansli som administrativt är knutet till SP.

Under de senaste åren har SPs ekonomiska svårigheter helt dominerat problembilden. Dessa svårigheter har bestått i att dels hålla verksamheten inom de totala ekonomiska ramar som tilldelats anstalten, dels uppnå full

kostnadstäckning i uppdragsverksamheten. SPs kostnadsläge i Borås är i dagsläget, trots de subventioner som anstalten erhåller, högt jämfört med

många av konkurrenterna. Den viktigaste förklaringen till det höga kost-

nadsläget är att andelen ”debiterbar” tid vid de olika laboratorierna är låg. Därmed ger de höga fasta och gemensamma kostnaderna ett kraftigt utslag

på den debiterbara tiden. Inom vissa boråslaboratorier finns även en

betydande outnyttjad kapacitet på utrustningssidan. Möjligheterna att för-

bättra det ekonomiska resultatet förutsätter en volymexpansion och högre

taxor. Möjligheterna till väsentligt högre taxor, än de som f.n. tillämpas bedöms dock vara små. Förutsatt att produktiviteten inte kan förbättras

krävs således en stor volymökning jämfört med de scnaste budgetårens.

Samtidigt måste dock understrykas vikten av att SP förbättrar sin produktivitet.

Den behövliga volymökningen torde bli svår att uppnå beroende på att

det inte finns någon stor marknadspotential som lätt kan täckas in. Upp-

dragsverksamheten vid laboratorierna i Borås utgör dock en resursmässigt sett integrerad del av den totala verksamheten. I de flesta fall går det alltså

inte att avveckla olönsam uppdragsverksamhet i Borås utan att det radikalt förändrar SPs möjligheter att tillhandahålla även forskning och utveckling,

myndighetsrådgivning och normaliehållning för riksmätplats. För att förbättra SPs ekonomi bör i första hand prövas om en övertlyttning till Borås av deltar av den regionala och lokala verksamheten är möjlig.

Prop. 1981/82: 121 37

I andra hand måste hela SPs kompetens inom ett visst område omprövas mot de behov som föreligger på nationell nivå inom samtliga produktionsområden. Detta innebär rent konkret att man för uppdragsverksamheten i Borås kan tvingas acceptera förluster på ett annat sätt än exempelvis i den regionala och lokala verksamheten.

Den rekonstruktion av den regionala och lokala organisationen som SP

påbörjade under år 1979 har inte lett fram till den eftersträvade resultatförbättringen. Ytterligare kostnadsreducerande åtgärder måste därför övervä-

gas. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt följande delar av verk-

samheten: programdelarna 31, 35, 41, 42, 43, 51 och 52 i Stockholm.

filialverksamheten samt programdelarna 35 (G 2) och 41 i Göteborg. I samband med denna prövning bör undersökas om det går att upprätta

någon form av terminalfunktion på de orter som behövs.

I ett något längre tidsperspektiv bör SPs behov av en kontaktyta gent-

emot uppdragsmarknaden, utöver vad som kan tillgodoses av avdelningarna i Borås, främst tillgodoses genom en flexibel fältorganisation av den typ

som f.n. finns för det regionala justeringsväsendet, ädelmetallkontrollen och termograferingen. En integrering av dessa verksamheter i en enda

fältorganisation med hög grad av flexibilitet i personalutnyttjandet bör

eftersträvas. Endast i undantagsfall bör man med regionala laboratorier söka tillgodose de behov som SP i egenskap av landets centrala offentliga provningsanstalt skall tillgodose.

Det övergripande syftet med SPs ekonomiska redovisning är att den

skall ge en rättvisande bild av det ekonomiska resultatet inför beslut om

verksamhetens inriktning, dimensionering och investeringar. resursutnytt-

jande samt prissättning.

De komplicerade samband som råder mellan taxekalkylering och resultatredovisning och det sätt SP hanterat bägge dessa system har lett till att oklarheter uppstått om vad som är lönsamt eller ej. Den företagna granskningen har givit anledning till följande förslag till åtgärder. Vid taxekalkyleringen måste mer realistiska bedömningar göras av kapacitetsutnyttjan-

det. Både för- och efterkalkyler måste således utnyttjas. En så god kopp-

ling som möjligt bör eftersträvas mellan den tid som utgör underlag för

fakturering i uppdragsverksamheten och der. redovisade tiden i resultatredovisningen. En brist i SPs ekonomiska recovisning är att den inte visar

det ekonomiska utfallet för viktiga åtaganden som SP har, nämligen att vara riksprovplats och riksmätplats. Detta är information som oundgängligen behövs inför såväl dimensionerings- som investeringsbeslut. Vidare behövs denna information för att motivera SPs bidragsanslag. SP bör därför utveckla sin redovisning på dessa punkter.

Under förvaltningsrevisionens gång har behovet av en finansiell rekonstruktion av SP framstått allt klarare. De ackumulerade underskotten i SPs verksamhet efter omlokaliseringen uppgår i och med budgetåret 1979/80 till närmare 14,5 Mkr. Vidare har SP behov av 5— 10 Mkr. i rörelsekapital och

Prop. 1981/82: 121 38

därutöver en rörlig kredit på ca 5 Mkr. En avveckling av delar av SPs regionala och lokala organisation kommer sannolikt att leda till behov av

ytterligare rekonstruktionskapital. En finansiell rekonstruktion bör därför komma till stånd. Enligt RRYs mening bör vidare prövas om SPs driftbidrag kan delas upp på ett antal delposter. En delpost bör därvid avse ev. under tidigare år ackumulerade förluster inom uppdragsverksamheten, i den utsträckning

post bör avse den anslagsfinansierade delen av forskning och utveckling

samt myndighetsrådgivning och ev. anslagsfinansierade myndighetsuppgifter. En tredje delpost bör avse SPs bidrag för normaliehållning för riksmätplats. Resursöverföringar mellan SPs verksamhet i rollen som cen-

tral förvaltningsmyndighet å ena sidan och å andra sidan rollerna som

central offentlig provningsanstalt och föreskrivande myndighet bör inte få

förekomma. Effekterna av grundavskrivningarna bör fördelas på så sätt att man får dels kongruens mellan statsmakternas resultatkrav på olika verksamhetsgrenar och det sätt SP internt fördelar dessa, dels en bättre överensstämmelse mellan systemen för taxekalkylering och resultatredovisning. SP bör

därför aktualisera en omfördelning av grundavskrivningseffekterna inom nuvarande resursram. De ekonomiska förutsättningarna inom resp. verksamhetsgren bör därvid vara utgångspunkten. Som en konsekvens härav bör sådan verksamhet som har kostsamma riksmätplatsåtaganden erhålla

större grundavskrivningseffekt än f.n. Sådan verksamhet som bedrivs på

författningsstyrda monopolmarknader bör erhålla mindre. Med hänvisning till de överväganden som gjorts beträffande den regionala och lokala organisationens framtida utformning och uppgifter bör inte nägra ytterligare grundavskrivningar beviljas dessa enheter.

Prop. 1981/82: 121 39

Bilaga 3

Sammanfattning

av betänkandet (Ds A 1981: I) Mät- och laboratorieresurser för bätt-

re arbetsmiljö vad gäller auktorisation av laboratorier samt remissyttranden över detta förslag

Utredningens förslag

Företagshälsovårdsutredningens huvuduppgift är att göra en översyn av företagshälsovården. I betänkandet redovisar utredningen överväganden

om hur man skall kunna tillgodose behovet av arbetsmiljömätningar såväl

kvantitativt som kvalitativt. Sådana mätningar har blivit ett väsentligt

inslag i företagshälsovårdens arbete för att kartlägga och bedöma fysikaliska, kemiska, mikrobiologiska och ergonomiska miljöfaktorer.

Utredningen redovisar en översiktlig beskrivning av nuvarande resurser inom företagshälsovården samt inom de yrkesmedicinska klinikerna lik-

som resurser inom allmän hälso- och sjukvård (förutom de yrkesmedicinska klinikerna), inom arbetarskyddsverket och andra statliga myndigheter samt inom universitet och högskolor. Här beskrivs vidare konsultföretagen och de enskilda laboratorierna och de resurser för mätningar som företagen internt förfogar över vid sidan av företagshälsovården.

Utredningen ägnar stort utrymme åt att belysa företagshälosvårdens förutsättningar att mäta olika fysikaliska, kemiska, mikrobiologiska och ergonomiska faktorer mot bakgrund av utvecklingen av mätmetoder, mätinstrument och andra hjälpmedel.

Utredningen belyser också behoven av mätningar i arbetsmiljön.

Utredningen har analyserat företagshälsovårdens förutsättningar att klara de uppgifter den ställs inför i detta sammanhang.

Utredningen har ägnat frågan om mätningarnas kvalitet och tillförlitlighet stor uppmärksamhet. Utredningen har bedömt att en officiell auktorisation är ett bra sätt att garantera kvaliteten på verksamheten. Syftet

med auktorisationen bör i huvudsak vara följande: — Garantera att det auktoriserade företaget har förutsättningar att bedri-

va sin verksamhet på viss nivå.

— Allmänt förbättra kvaliteten genom att erbjuda auktoriserade företag

stöd i form av rådgivning, kursverksamhet etc.

Utredningen har kommit fram till att auktorisationen bör ske inom

ramen för den befintliga lagstiftningen om riksprovplatser m.m. med sta-

tens provningsanstalt som huvudman. Utredningen föreslår att arbetar-

skyddsstyrelsen med hjälp av denna lagstiftning i de fall det är motiverat

föreskriver att officiell provning skall ske. För att underlätta kopplingen mellan arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och auktorisationen bör lagstiftningen om riksprovplatser ändras så att även s.k. auktoriserade riks-

Prop. 1981/82: 121 40

provplatser skall få utföra officiell provning. För närvarande får sådan

provning endast utföras av s.k. riksprovplatser.

Utredningen föreslår att auktorisationen finansieras genom avgifter en-

ligt samma system som nu gäller för provningsverksamhet enligt lagen om riksprovplatser m. m.

Statens provningsanstalt har uppgivit sig ha resurser att omedelbart

sätta igång med planering för verksamheten, att inleda diskussioner med

arbetarskyddsstyrelsen, att kartlägga företag som är intresserade av auktorisation, att utforma lämpliga auktorisattonsområden och att inventera utbildningsresurser.

Slutligen konstaterar utredningen att utbudet av mätinstrument och utrustningar för provtagning har blivit stort och delvis svåröverblickat. De olika instrumentens prestanda är ofta dåligt kända och deras lämplighet inom företagshälsovården är inte alltid den bästa.

Remissyttrandena

Yttrande över delbetänkandet Mät- och laboratorieresurser för bättre

arbetsmiljö har avgivits av socialstyrelsen. sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, statens strålskyddsinstitut, arbetarskyddsstyrelsen, arbetarskyddsfonden. styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, direktionen för Karolinska sjukhuset. direktionen för akademiska sjukhuset, Stockholms. Östergötlands. Jönköpings, Kronobergs, Kalmar. Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs. Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens läns landsting, Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorgansiationen i Sverige (LO) efter hörande av Svenska metallarbetareförbundet, Svenska Fabriksarbetareförbundet, Statsanställdas förbund och Svenska transportarbetareförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Statshälsan, Föreningen teknisk företagshälsovård, Svensk förening för radiofysik, Svensk yrkeshygienisk förening. Svenska kemi ingenjörers riksförening/Innovation AB har vidare inkommit med

skrivelse med anledning av utredningens förslag. Utredningens förslag att auktorisationen skall genomföras av statens

provningsanstalt inom ramen för lagstiftningen om riksprovplatser till-

styrks eller lämnas utan erinran av majoriteten av remissinstanserna. Åsik-

ten att arbetarskyddsstyrelsen som i sitt dagliga arbete har direkt koppling till verksamheten och därmed bästa förutsättningarna att auktorisera företräds av Älvsborgs läns landsting och Föreningen teknisk företagshälsovård. Statens provningsanstalt anger att provcentrum som är den enhet inom myndigheten som svarar för organisation och samordning av prov-

Prop. 1981/82: 121 41

ningen i landet påbörjat förberedelser för införande av ett auktorisationssystem.

Utredningen har ansett att det bör vara möjligt att koppla den föreslagna

auktorisationen till arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter på så vis att obli-

gatoriska mätningar och analyser skall genomföras av auktoriserade före-

tag. Teknisk provning, kontroll eller besiktning som föreskrivs i lag eller

annan författning är enligt lagen om riksprovpiatser officiell provning och

skall utföras vid riksprovplats. Lagens nuvarande utformning medger

emellertid att auktorisation endast kan meddelas för provning som inte är

officiell. En ändring i lagen om riksprovplatser som innebär att man tar bort auktorisationens begränsning till ej officiell provning, bör enligt utred-

ningens mening därför vidtas.

LO anser det väsentligt att fler av arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

kopplas till krav på mätningar av arbetsmiljöfaktorer och att kvaliteten på mätningarna garanteras. Det vore enligt LO önskvärt att kunna täcka behovet av arbetsmiljömätningar via systemet med riksprovplatser, men

man bedömer att detta inte är realistiskt i dagsläget. LO anser därför att

man snabbt bör satsa på att vidga de auktoriserade provplatsernas uppgifter i anslutning till arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Statens provningsanstalt beklagar att utredningen inte närmare analyse-

rat frågan om en riksprovplats på miljöområdet. Ansvariga myndigheter

kan finna skäl att i högre grad än hittills kräva att kontrollen av miljön skall utföras genom opartisk provning. Det är angeläget att provningsanstalten och andra berörda myndigheter får information om föreskrivande myn-

policydiskussion om den framtida utvecklingen. Frågan om möjligheterna

att samordna delar av kontrollen inom områdena inre miljö, yttre miljö, livsmedel och produktkontroll kunde ha belysts i sammanhanget. anser provningsanstalten.

Utredningens förslag att auktorisationssystemet bör finansieras genom avgifter som tas ut av berörda företag har kommenterats av Göteborgs kommunstyrelse som menar att auktorisationsförfarandet och kontrollverksamheten kommer att fördyra analyser och mätningar. Det är därför enligt Göteborgs kommunstyrelse angeläget att förslaget i denna del överarbetas i syfte att tona ner den byråkratiska apparaten och effektivisera den föreslagna verksamheten. TCO framhåller att auktorisationssystemet

måste utformas så att de anställdas möjligheter att initiera mätningar inte begränsas av ekonomiska faktorer eller kommunikationsbarriärer.

Föreningen teknisk företagshälsovård delar utredningens uppfattning att kostnaderna för auktorisationen bör bäras av företagen och täckas genom avgifter. Även den interlaboratoriekalibrering som utredningen anser vara

en nödvändig beståndsdel i kvalitetsövervakningen av laboratorier anser

Föreningen teknisk företagshälsovård skall finansieras genom avgifter som tas ut av företagen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982