Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har med anledning av den s.k. besparingspropositionen l980 beslutat att ca 180milj.kr. skall sparas på statens bidrag till driften av gymnasieskolan fr. o. m. redovisningsåret 1982/83.

För att ge skolstyrelser och skolor större möjlighet att fördela de ekono- miska resurserna på de områden där de bäst behövs föreslås nu en friare användning av en mindre del av gymnasieskolans statsbidrag. vilket inne- bär att gymnasieskolan i likhet med grundskolan får en förstårkningsre- surs. Vikten av en behovsinriktad resursfördelning betonas.

För att sparmålet skall nås. föreslås vidare i propositionen att länsskol- nämndernas dispensgivning till för små och för många undervisningsgrup- per skall upphöra. att timtalen reduceras i små undervisningsgruppcr. att timplancrna för de tre- och fyraåriga linjerna samordnas så att mer sam- läsning kan äga rum, att möjlighet till självstudier under viss tid införs. varigenom gradvis träningen i självständigt arbete kan öka och behovet av lärarhandledning minska. samt att skolorna får omfördela resurser mot- svarande inbesparade korttidsvikariat.

] Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 14

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 14 2 Utdrag UTBILDN INGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1981-09-24

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson, Gustafsson, Til- lander. Molin.

Föredragande: statsrådet Tillander

Proposition om förändringar av gymnasieskolans utformning m. m.

1. Inledning

Den ekonomiska situationen i landet har gjort det nödvändigt att besluta om besparingar också på skolområdet. Min företrädare föreslog i proposi- tionen om besparingar i statsverksamheten. m.m. (prop. 1980/81 : 20 bil. 8 s. 11. den s.k. besparingspropositionen) för gymnasieskolans del en minskning av lärarinsatserna med 6 % fr.o.m. läsåret 1982/83. Gymnasie- skolan borde organiseras så att eleverna får arbeta mer på egen hand. Som stöd för detta borde en handledarresurs finnas inom ramen för en fri resursanvändning. En minskning av den lärarledda undervisningen måste, enligt vad som framhölls i propositionen. bli olika stor på olika studievägar alltefter utbildningens innehåll, riskmoment osv. l ett förändringsarbete borde dessutom erfarenheter från de s.k. alternativa timplanerna tillvara— tas. Det beräknades att de föreslagna förändringarna skulle ge en besparing på ca 180 milj. kr. i 1982 års beräknade löneläge. motsvarande ca 6% av de statliga kostnaderna för gymnasieskolan.

Utbildningsutskottet anförde (UbU 1980/81: 12 s. 12 och UbU 1980/ 81:15) att målet borde vara att nå en besparingseffekt som motsvarar i huvudsak det belopp som angavs i propositionen. Även andra besparings- metoder borde enligt utskottet prövas i regeringens arbete på en proposi- tion. Arbetet med timplanerna borde bedrivas i kontakt med gymnasieut- redningen (U 1976: 10).

Riksdagen beslöt i enlighet därmed (rskr 1980/81: 120). Material om de besparingsmetoder som övervägts samt utkast till timplaner har i olika omgångar tillställts gymnasieutredningen.

I enlighet med riksdagens uttalande redovisar jag i det följande olika besparingsmetoder och deras konsekvenser. Jag framlägger därefter mina förslag om hur de beslutade besparingarna bör genomföras.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 14

'.')

Mina förslag bör emellertid inte ses enbart från besparingssynpunkt. De förändringar som föreslås innebär både en angelägen pedagogisk förnyelse och väsentligt ökade möjligheter att lokalt sätta in tillgängliga resurser där de bäst behövs.

Att eleverna lär sig arbeta mer självständigt inom gymnasieskolan är önskvärt med tanke på de krav som väntar längre fram på högskolan. Ett större inslag av självstudier i gymnasieskolan skärper dessutom kravet på ett effektivare utnyttjande av den tillgängliga schemalagda lärarledda un- dervisningen.

Mina förslag om en ökad samordning av gymnasieskolans timplaner innebär en väsentlig pedagogisk förbättring. Onödig ämnessplittring kom- mer nu att motverkas. Eleverna kan i mer koncentrerade former än tidi- gare läsa in olika ämnen. Samtidigt utnyttjas befintliga lärarresurser bättre.

Behoven av särskilda pedagogiska insatser varierar starkt mellan olika skolor och olika linjer. Var tyngdpunkten i dessa insatser skall ligga bör i ökad utsträckning avgöras lokalt. Mot den bakgrunden föreslår jag en kraftigt förstärkt fri resurs för gymnasieskolan. Förslaget medför dels en eftersträvansvärd decentralisering och dels ett skydd för kvaliteten i un- dervisningen och för de elevgrupper, för vilka extra insatser framstår som angelägna.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas en förteckning över namnen på gymnasieskolans linjer och de förkortningar som jag kommer att använda.

2. Utgångspunkter och alternativ

Statens kostnader för gymnasieskolan är med mycket få undantag kost- nader för lärarlöner. Vilka besparingsmetoder man än väljer, måste de således leda till att mängden lärarledd undervisning minskas med de ()"/2 som angetts i riksdagens nyssnämnda beslut. Olika åtgärder har olika effekt på arbetssätt. på elevgrupper och på studieorganisation. De kräver också kortare eller längre tid för planering och omorganisation. Jag gör därför inledningsvis en analys av olika åtgär- der. Därefter förcslårjag hur några av dessa bör kombineras. Jag har övervägt följande alternativ: . Spärr mot s.k. dubbelutbildning

. Punktvis revision av statsbidragsrekvisitionerna

. Bättre fyllande av vakanta utbildningsplatser . Ökad samverkan mellan olika utbildningsanordnare . Skärpta regler för gruppstorlekar och gruppdelningar samt en friare användning av gymnasieskolans resurser

6. Samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna

DJ h)—

tll-h

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 14 4

7. Slopande av länsskolnämndernas dispensgivning 8. Möjlighet till självstudier under viss tid 9. Anställande av färre korttidsvikarier för tjänstlediga lärare

Vid genomgången av de olika alternativen kommer jag att belysa vilka konsekvenser de kan få för eleverna. För lärarkåren som helhet blir konse- kvenserna genomgående att timunderlagct minskar lika mycket, oavsett vilka tnctoder som väljs. Analyser av hur minskningen slår för olika personalkategorier redovisar jag senare ( avsnitt 9 ).

Jag har i mina överväganden dessutom haft som utgångspunkt att kom- munerna inte skall åsamkas några nya kostnader.

2.1. Alternativa sparmetoder

Z.].l Spärr mot 5. k. dubbelutbildning

Begreppet dubbelutbildning är långtifrån entydigt. En andra utbildning inom gymnasieskolan. [. ex. i form av en specialkurs. kan vara ett viktigt komplement till en tidigare utbildning. Så har t. ex. min företrädare i 1981 års budgetproposition (prop. 1980/81: 100 bil. 12 s. 233) pekat på det angelägna i att inom gymnasieskolan skapa kortare högre specialkurser med klar yrkesinriktning. vilka för vissa elever skulle kunna bli ett alterna- tiv till högskoleutbildning. Regeringen har senare uppdragit åt skolöversty- relsen (SÖ) att utarbeta förslag till tim- och kursplaner för sådana kurser.

Det är också svårt att göra en klar åtskillnad mellan å ena sidan dubbel- utbildning. å den andra en mera systematisk tillämpning av mönstret återkommande utbildning. Att underlätta återkommande utbildning har länge varit ett mål för utbildningspolitiken. Det finns dock anledning att noga följa hur utbildningsutbudet i såväl gymnasieskola som kommunal vuxenutbildning (komvux) och högskola utnyttjas av olika grupper. I pro- positionen om skolforskning och personalutveckling (prop. 1980/81197. UbU 1980/81 : 37. rskr 1980/81: 385) har min företrädare framhållit att detta bör vara en prioriterad uppgift för skolforskningen. Jag utesluter dock inte att en översyn senare kan ge vid handen att vissa åtgärder mot dubbelut- bildning kan bli motiverade inom det samlade utbildningsutbudet.

En spärr mot dubbelutbildning ger en besparing först om man samtidigt definitivt spärrar tillträdet till komvux och arbetsmarknadsutbildning (AMU) förjust de ungdomar. som söker en ny utbildning inom gymnasie- skolan. 1 och med att dessa utbildningar är maximerade till ett visst antal undervisningstimmar eller motsvarande finns f.ö. redan en viss sådan spärr.

För eleverna måste ett förbud mot att välja en ny utbildning i gymnasie- skolan innebära att det val de gör i årskurs 9 i grundskolan skulle få en alltför avgörande betydelse. De skulle inte ges möjlighet att börja om. om de finner. att deras intressen ändrats eller att arbetsmarknadssituationen är en annan än de räknade med. då de började sina studier.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 14 5

Det kan också tilläggas att de totala kostnaderna för utbildning och studiesociala insatser är lägre i gymnasieskolan än i AMU. Om en ny utbildning i gymnasieskolan leder till en sysselsättning, är den också lön- sam rent samhällsekonomiskt.

Jag finner det också svårt att beräkna de besparingar som kan göras med denna metod. För att en säker besparingseffekt skall nås, måste antalet elever som vill genomgå en ytterligare studieväg på en skola eller en ort vara så stort. att ett bortfall skulle reducera organisationen med en hel klass. Att befintliga klasser minskar i storlek från 30 till t. ex. 28 elever ger i sig ingen besparing.

Jag är av de skäl som jag här har anfört inte beredd att nu föreslå en ytterligare spärr mot dubbelutbildning.

2.1.2. Punktvis revision av slatsbidragsrekvisitionerna

Att söka åstadkomma besparingar genom en intensivare revision av hur kommunerna utnyttjar rätten till statsbidrag är ett annat alternativ. SÖ har kommit in med synpunkter i denna fråga. Eventuella besparingar genom t. ex. en skärpt och utvidgad central revision måste vägas mot de ökade kostnaderna för själva revisionen. Den revisionella efterhandsgransknin- gen av utbetalade statsbidrag har visat på betydande felaktigheter. som lett till att statsbidrag kunnat återkrävas till statsverksamheten. De förändring- ar av gymnasieskolans resursfördelningssystem som jag kommer att före— slå skall ge enklare och därmed säkrare rutiner för rekvisition av statsbi- drag och kommer därmed att påverka behovet av kontroll och revision. Detta behov kommer att analyseras i samband med översynen inom utbild- ningsdepartementet av statsbidraget till gymnasieskolan. Några ytterligare åtgärder finnerjag inte motiverade att föreslå i detta sammanhang.

2.1.3. Bättre Ellandc) av vakanta utbildningsplatser

Jag har vidare övervägt om besparingar skulle kunna åstadkommas genom åtgärder för att bättre fylla vakanta utbildningsplatser.

I riksdagsbesluten (UbU 1979/80: 34, rskr 1979/80: 363) med anledning av 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80: 100. bil. 12) och propositio- nen (prop. 1979/80: 145) om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan m.m., den s.k. ungdomspropositionen. dimensionerades gymnasieskolans s. k. stora ram för läsåret 1980/81 (linjer och minst ettåri- ga grundskoleanknutna specialkurser) för totalt ca 134000 intagnings- platser. Antalet faktiskt utlagda platser inom stora ramen var den 31 augusti 1980 ca 122000, av vilka 113000 hade tagits i anspråk. Antalet lediga elevplatser hösten 1980 var därmed ca 9000, medan medel fanns beviljade för ytterligare ca 12000 platser. vilka dock inte utnyttjades.

Ett mål för gymnasieskolan måste vara att söka fylla dessa platser även då dimensioneringsbesluten för olika studievägar inte helt överensstämmer med elevernas önskemål. Ytligt sett ger detta en merkostnad för samhället

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 14 6

och skolbudgeten. Dock tinns i denna medel anslagna för ett bättre platsut- nyttjande. Vidare uppstår betydande kostnader i andra sammanhang. om ungdomar som är arbetslösa inte heller kan få en utbildningsplats inom i första hand gymnasieskolan.

Den s.k. 16-årspuckeln håller f.n. på att nå sin kulmen. Enligt statistik från SÖ var hösten 1980 andelen disponibla lediga elevplatserjämförd med andelen utlagda 5,5 % inom stora ramen — en minskning från 7,2 % hösten 1979.

Av samma statistik framgår också att 75% av de disponibla lediga platserna på de utpräglat yrkesinriktade linjerna finns på Dk-. K0- och Ve- linjerna. På dessa tre linjer finns ca 95 % av gymnasieskolans specialklas- ser, där delningstalet är 13 i stället för 16 (som på Ve-Iinjen) eller 30 (som på Dk- och Ko-linjerna). 1 de fall specialklasser läggs ut uppstår med nödvändighet ett visst antal lediga platser per klass, som inte kan utnyttjas. Att alla utlagda platser skulle kunna tas i anspråk, och att alltså delningstal och klassmedeltal skulle sammanfalla. är givetvis ett i praktiken ouppnåe- ligt mål. Klassmedeltalen i gymnasieskolans årskurs 1 är dock höga. jäm- fört med basresursmedeltalen på grundskolans högstadium.

För att utnyttja vakanta platser bättre fordras en koncentration av ut- bildningar till färre enheter. En sådan koncentration skulle enligt min mening drabba främst utpräglat yrkesinriktade studievägar. Flera av dessa skulle med en sådan åtgärd koncentreras till stora tätorter. där studievägen kan organiseras vid åtminstone någon skolenhet. Därigenom uppstår i stället med nuvarande statliga stöd ökade kostnader för resor och inackor- dering. Flertalet elever väljer kanske — mot sin vilja och missnöjda — ett lägre rangordnat alternativ på hemorten. I samma mån som dimensione- ringen av gymnasieskolans studievägar är beräknad efter arbetsmarkna- dens behov rubbas hela gymnasieskolplaneringen, om eleverna på detta sätt koncentreras till ett mindre antal studievägar.

Jag är därför inte beredd att nu föreslå besparingar genom ökad centrali- sering av vissa studievägar.

2.1.4. Ökad samverkan mellan olika u(bild/zingsanordm'zre

Det har i olika sammanhang hävdats att utbildningsresurserna skulle kunna utnyttjas effektivare genom ökad samordning och samverkan mel- lan gymnasieskolan. komvux och AMU. Man brukar därvid särskilt peka på att det skulle förekomma inom en kommun eller inom angränsande kommuner att nära nog identiska kurser (eller åtminstone kurser med identiska mål) inom de olika typerna av utbildning anordnas och att kurs- platser står tomma.

Här vill jag erinra om att chefen för utbildningsdepartementet i budget- propositionen såväl 1978 som 1981 betonat vikten av noggranna övervä- ganden i fråga om utbudet av kurser i komvux i ett läge när endast begränsade resurser kan ställas till förfogande. I det statsfinansiella läge som råder är en skärpt uppmärksamhet än nödvändigare.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 14 7

Förutsättningarna för att åstadkomma ett bättre resursutnyttjande ge- nom ökad samordning mellan de olika slagen av utbildning har sedan flera år varit föremål för regeringens intresse. År 1979 gav regeringen gymnasie- utredningen tilläggsdirektiv att ta initiativ till en försöksverksamhet med fördjupad samverkan mellan olika utbildningsanordnare. Även kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning, KAF U (A 1980: 02) har samordningsuppdrag. Gymnasieutredningen har den 2 mars 1981 i samråd med komvux-utredningen (U l978:04) inkommit med förslag till en sådan försöksverksamhet i Årjängs kommun. Försöket. som medgavs av regeringen den 7 maj 1981 , är emellertid starkt begränsat, och resultat kan förväntas först efter längre tid. En samordning har också särskilt uppmärk- sammats i utbildningsutskottets betänkande över besparingsproposi- tionen. Tonvikten ligger där helt på organisationen av utbildning: "Enligt utskottets uppfattning kan rationaliseringsvinster göras om man visar åter- hållsamhet med samtidigt anordnande av samma gymnasieskolutbildningar såväl inom gymnasieskolan som inom kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning"' ("UbU 1980/81: 12 s. 12 och UbU 1980/81: 15).

Jag vill i sammanhanget påpeka att AMU:s inriktning i framtiden blir alltmera anpassad till arbetsmarknadens behov och därmed alltmera tyd- ligt yrkesinriktad. Detta innebär samtidigt en strävan att minska graden av institutionalisering och att återvinna den flexibilitet som tidigare var AMU:s kännetecken. Det innebär också att skillnaderna mellan det ordi- narie skolväsendet och AMU ökar, vilket automatiskt leder till att riskerna minskar för dubblering av kurser inom de olika utbildningarna. Detta utesluter givetvis inte att vinster finns att hämta genom att samutnyttja lokaler och materiel.

Vidare vill jag påminna om vad chefen för arbetsmarknadsdepartemen- tet i proposition om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning (prop. 1980/81: 126. AU 1980/81:21. rskr 1980/81:404) har uttalat att i de fall 18—19-åringar skall få intas i AMU-kurser bör samråd först ha skett med skolmyndigheterna för att fastslå att en utbildning inom gymnasieskolans ram inte är realistisk i det enskilda fallet.

Då det gäller möjligheterna att åstadkomma besparingar genom ökad samordning av komvux med gymnasieskolan är det givetvis nödvändigt att ta hänsyn till att de båda utbildningarna med kommunerna som gemensam huvudman fått olika organisatorisk utformning med hänsyn till att de vänder sig till i princip skilda målgrupper.

En höjning av minimiåldern för komvux-studier skulle kunna leda till att vakanta utbildningsplatser i gymnasieskolan utnyttjades bättre. Däremot ger detta inte någon besparing i gymnasieskolan. För att en besparing för komvux skulle uppstå måste de "utspärrade" ungdomarna under 20 år vara så många. att färre kurser skulle starta i komvux. Det skulle i sin tur innebära att ett antal vuxna skulle bli utan utbildning. om inte de också kunde tas in i gymnasieskolan. Dessutom skulle alla som inte kan eller vill studera på heltid tvingas avstå.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 14 8

Ett närmande i strukturen mellan gymnasieskola och kommunal vuxen- utbildning förutsätter ändringar av gymnasieskolan som går längre än vad jag kan föreslå f.n. En så radikal förändring av gymnasieskolan skulle gripa djupt in i gymnasieutredningens uppdrag. En utgångspunkt redan i besparingspropositionen var att inte föregripa kommande förslag från gym- nasieutredningen. Det är inte heller motiverat att nu föreslå strukturför- ändringar i timplanerna för gymnasieskolkurser i komvux, dels med tanke på komvux-utredningens arbete, dels med tanke på att varje förlängning av komvux-studierna till att närma sig längden på studierna i gymnasieskolan skulle ge en ökning av antalet lärartimmar i komvux och dessutom få effekter bl. a. i form av produktionsbortfall och ökat behov av studiestöd.

1 en samlad analys av besparingsmöjligheterna på detta område vill jag också ta in den personliga vinsten för vissa elever i gymnasieskolan och därmed en total vinst för samhället. när dessa i stället för att helt avbryta sina studier har kunnat byta till och slutföra sina studieri komvux. Under- sökningar visar att det koncentrerade studiesättet i komvux och friheten från gymnasieskolans ämnessplittring passar vissa elever mycket väl. Möj- ligheterna till deltidsstudier har också visat sig vara av betydelse för vissa ungdomar.

l avvaktan på bl. a. komvux-utredningens förslag är jag nu inte beredd att föreslå några besparingar genom ökad samverkan mellan gymnasiesko- la. komvux och AMU.

2.1.5. Skärpta regler för gruppstorlekar och gruppdelningar samt en friare ant-'ir'na'ning ar gymnasieskolans resurser

Inom utbildningsdepartementet har utarbetats en promemoria om bl. a. gruppstorlekar och gruppdelningar i gymnasieskolan. Promemorian bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2. Den har legat till grund för mina överväganden.

Skärpta regler för gruppstorlekar kan t.ex. införas så. att det i en skolenhet skulle behövas minst 12 eller 15 elever för att starta undervisning i ett ämne. F.n. krävs vanligen minst 8 elever.

En sådan metod skulle främst kunna drabba språkutbudet och olika ämnen som kan väljas som varianter till den vanliga studievägen. Den skulle kunna ge stora regionala orättvisor i fråga om elevernas möjligheter att välja ämnen och studievägar. Närmare beräkningar av spareffekten är inte möjliga att göra utan kännedom om elevernas andrahandsval i varje aktuellt fall. Elever som utestängs från ett visst, av inte så många valt ämne kan nämligen genom att de då styrs till ett annat ämne bidra till att grupperna i detta blir fler. Då uteblir besparingen.

Jag anser att frågan om udda val och små grupper är viktig från såväl pedagogisk och kulturpolitisk som ekonomisk synpunkt. Inte minst måste man beakta de behov av ett varierat språkprogram i gymnasieskolan som blir följden av olika invandrarelevers intresse av att kunna välja att studera sitt hemspråk.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 14 9

Någon generell höjning av elevtalen för start av undervisning vill jag därför inte nu förorda.

Däremot bör enligt min mening bl.a. vissa reduktioner av timtalen kunna göras i de fall undervisningsgrupperna är mycket små. Jag lämnar i det följande ( avsnitt 5.4 ) förslag i denna fråga.

Jag har vidare övervägt möjligheten att göra en översyn av bestämmel- serna om gruppdelningar. För olika. ofta praktiskt betonade verksamheter finns i gymnasieskolan ett antal extra lärartimmar, då en klass eller grupp t. ex. kan delas i två hälfter. Om t.ex. två halvklasstimmar förvandlas till en helklasstimme, görs en besparing. De timmar det här handlar om är främst gruppdelningstimmar för stöd- och samordnad specialundervisning. för s.k. studieteknisk träning. för laborationer och konstruktionsövningar samt för nybörjarspråk.

Ett generellt slopande av alla gruppdelningstimmar för studieteknisk träning i årskurs 1 skulle till mer än 50% drabba den extra träning eleverna i dag får i svenska och engelska. Situationen för svenskämnet på de yrkesinriktade linjerna skulle försämras.

Inte heller vill jag förorda en generell skärpning av gruppdelningsbe- stämmelserna för t.ex. laborationer och konstruktionsövningar. Gymna- sieskolans möjligheter till en praktiskt betonad utbildning måste i görli- gaste mån bevaras. främst inom den naturvetenskaplig-tekniska sektorn.

Skolan måste också i framtiden ha möjlighet att ge eleverna en intensiv träning i basfärdigheter genom att kunna bilda mindre undervisningsgrup- per. Detta skulle omöjliggöras, om man generellt slopade resursen för studieteknisk träning. Däremot bör man enligt min mening nu ompröva bl. a. dess användning och bindning till vissa studievägar. Detsamma gäller vissa andra resurser för gruppdelning.

Det tillskott av timmar som underlag för lärartjänster och därmed stats- bidrag som följer av bl.a. regler om gruppdelning kan sägas innebära en förstärkningsresurs. I den promemoria om bl. a. gruppstorlekar och grupp- delningar som jag tidigare har nämnt (bilaga 2) behandlas också allmänt frågan om resurser — basresurser och förstärkningsresurser — i gymnasie- skolan. Promemorian har även härvidlag legat till grund för mina övervä- ganden.

Eftersom de lokala förhållandena skiftar, kommer jag i det följande (avsnitt 3). att föreslå att skolstyrelserna — varmed jag i fortsättningen avser även landstingens utbildningsnämnder — och skolorna själva får fördela vissa resurser i form av lärartimmar och därmed statsbidrag till lärarlöner som i dag finns för särskilda ändamål. Mitt förslag innebär alltså enfri resursanvändning i denna del.

Detta betyder att gymnasieskolan i likhet med grundskolan kommer att ha en fri resurs, vilken man själv får förfoga över för vissa angivna ändamål. Till grundskolan utgår en s.k. förstärkningsresurs. För enkelhe- tens skull använder jag i detta sammanhang beteckningen förstärkningsre-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 14 10

surs också för den nya fria resursen till gymnasieskolan. Det bör få ankom- ma på regeringen att avgöra om begreppet förstärkningsresurs. i den be- märkelse som jag nu har redovisat, bör föras in i gällande statsbidragsför- fattningar eller ej. Detjag således kallar förstärkningsresurs bör — somjag redovisar närmare i det följande —— bestå av bl.a. nuvarande resurser för stöd- och samordnad specialundervisning samt för delning av klass eller grupp för studieteknisk träning. laborationer och konstruktionsövningar samt undervisning i nybörjarspräk. Till förstärkningsresursen bör också räknas timme till förfogande (ttf) samt resursen för frivillig undervisning.

2.I.6 Samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna

Alternativa timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna (tidigare SSG. särskild samordnad gymnasieskola) tillämpas enligt riksdagens beslut (prop. 1979/80: 15, UbU 1979/80:4, rskr 1979/80:27) fr.o.m. höstterminen 1980 i drygt 25 kommuner med mindre än 400 16-åringar. Utvärderingar av den tidigare försöksverksafnheten med SSG har givit goda erfarenheter av samordning av timplaner. Timbesparingarna i SSG låg i de 9 kommuner som då var aktuella på 8— 10% i förhållande till timplanerna i Läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70). Störst var timminskningen i årskurs 3 med dess i SSG gren- och variantfria konstruktion.

En ren övergång till alternativa timplaner på de tre- och fyraåriga lin— jerna skulle emellertid endast kunna ge en del av de nödvändiga besparing- arna läsåret 1982/83. Dels finns det i både större och mindre kommuner skolenheter som inte har alla de fem aktuella linjerna E, H. S. N och T. Där kan då inte alla samläsningseffekter tas ut. Dels är dessa effekter enligt beräkningar som jag har låtit utföra avsevärt mindre. ca 3 a 4%, på större enheter. Dessa 3 till 4% skulle sedan behöva tredelas, då de ju endast gäller en tredjedel av gymnasieskolans studievägar dvs. de tre- och fyra- åriga linjerna. För att en spareffekt skall nås redan budgetåret 1982/83 skulle därtill en ytterligare reducering behöva ske. då alternativa timplaner det läsåret endast skulle hinna tillämpas i årskurs 1, där spareffekten är minst. En besparing skulle därmed budgetåret 1982/83 endast komma att uppgå till ca 0,3 %. vilket börjämföras med sparmålets 6%.

En generell övergång till alternativa timplaner skulle vidare få till följd att ett ämne som t. ex. stenografi helt skulle försvinna från gymnasiesko- lan. Man skulle inte heller kunna genomföra den försöksverksamhet som enligt tidigare beslut pågår inom den naturvetenskaplig-tekniska sektorn (varianter på N-linjen och sammanhållen studiegång på N- och T-linjerna i årskurs 1 och 2). Såväl dessa försök som vissa förslag från SÖ om föränd— ringar på den ekonomiska sektorn bör tvärtom enligt min uppfattning tas in i justeringar av dagens timplaner efter modell från de alternativa timpla- nerna.

Enligt min mening går det att spara resurser genom att samordna tim- planer mellan olika linjer efter modell från de s.k. alternativa timplanerna för tre- och fyraåriga linjer.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 14 I]

I det följande ( avsnitt 4 ) kommer jag att föreslå en sådan samordning, som innebär en jämförelsevis ringa förändring av timplanesystemet.

2. ".7 Slopa/ide av länsskoln('imndemas dispensgii'lring

Länsskolnämnderna får f.n. med stöd av 8 kap. 18—21 åå skolförord- ningen medge dispenser för att bl. a. anordna undervisning på studieväg samt i mindre och i fler grupper än bestämmelserna medger. Något tak för dispenserna finns inte. Länsskolnåmnderna får medge dem av särskilda eller synnerliga skäl.

Enligt min rnening bör länsskolnämndernas möjligheter att bevilja di- spenser av det slag jag har beskrivit upphöra fr.o.m. läsåret 1982/83. Jag återkommer till denna fråga ( avsnitt 5 ).

2.1.8. Möjlighet till självstudier under viss tid

Självständiga studier under viss tid var en av de metoder som föreslogs i besparingspropositionen. Som framgår av mina överväganden i det föl- jande måste en övergång till självstudier i viss utsträckning kunna utnyttjas som en besparingsmetod. för att det uppsatta sparmålet skall kunna nås. Jag ser dem emellertid också klan motiverade av pedagogiska skäl. Jag kommer i det följande ( avsnitt 6 ) att ge förslag om hur självstudier kan utformas.

Jag vill i detta sammanhang peka på ett väsentligt förhållande. Antalet timmar enligt en skolas schema är ofta långtifrån detsamma som antalet faktiskt lärarledda lektioner. Bortfallet till följd av skrivningar. koncentra- tionsdagar, flyttade ttfosv. kan på vissa linjer — enligt vad jag har inhämtat — ibland uppgå till över 25 % per läsår. Om antalet lärarledda veckotimmar för eleverna minskas. skapas motsvarande utrymme för skrivningar. kon- centrationsdagar etc. För de återstående lärarledda lektionerna minskas därigenom bortfallet. Genom en ändrad disposition av schemat behöver ett införande av självstudier i många fall inte leda till någon minskning av antalet faktiskt genomförda, lärarledda lektioner för elevernajämfört med nuläget. För handledning av eleverna under koncentrationsdagar och lik- nande frnns lärartimmar inom den fria resurs. somjag kommer att föreslå i" det följande.

Z.! .9 Anställande av färre korttidsvikarier för tjänstlediga lärare

[ debatten om alternativa sparmetoder har framförts tankar på att vika- rier inte skulle anställas under de första tjänstledighetsdagarna för en lärare. Av den besparing som skulle kunna beräknas på denna väg har därvid t. ex. hälften tänkts återgå till fri disposition för skolorna. Vikarie skulle då kunna sättas in efter lokal bedömning där så bäst behövs under i princip hälften av tjänstledighetstiden.

Jag vill med anledning av detta anföra följande. Vikarier under kortare tjänstledigheter är en dyr och ofta ineffektiv resursanvändning, varför det

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82:14 [2

inte sällan bör vara möjligt att avstå från vikarie. Det är emellertid inte möjligt att behandla alla tjänstledigheter på samma sätt. Vissa lektioner fordrar mer lärarhandledning än andra. främst laborationer och arbetstek- nik på yrkesinriktade studievägar. ] andra fall kan arbetsresultatet bli bättre. om eleverna får använda lektionstiden till självstudier.

Det är med hänsyn till de olika förhållandena på skilda studievägar och nuvarande statsbidragssystern inte möjligt att fastställa ett bestämt belopp som skall sparas på denna väg. I stället bör skolledningen lokalt få avgöra i vilken mån vikarie behöver anställas för en kortare tjänstledighet. lnbespa- rade lärartimmar bör få bokföras och av skolledningen tillföras skolenhe- tens samlade förstärkningsresurs. Jag utvecklar mina förslag närmare i det följande ( avsnitt 7 ).

2.2 Förslag om gymnasieskolans utformning fr. o. m. läsåret 1982/83

Att genomföra den beslutade besparingen bör enligt min mening inte vara den enda målsättningen för en förändring av gymnasieskolan från läsåret 1982/83. Som minst lika betydelsefullt bedömer jag det vara att inom gymnasieskolan ge möjlighet till en fri och behovsinriktad restlrsan- vändning av i princip samma utformning som inom grundskolan.

Principen om en fri, behovsrelaterad resursanvändning. som aviserades i besparingspropositionen. har tidigare varit vägledande vid riksdagens beslut om grundskolans utformning. dels i samband med beslutet om skolans inre arbete (prop. 1975/76: 39. UbU 1975/76130. rskr 1975/76: 367). dels i samband med beslutet om statsbidrag till grundskolan (prop. 1977/ 78: 85. UbU 1977/78: 21. rskr 1977/78: 260). Min företrädare har i proposi- tionen tprop. 1980/81 : 97) om skolforskning och personalutveckling beto- nat vikten av en friare resursanvändning också inom gymnasieskolan som en betydelsefull förutsättning för ett lokalt utvecklingsarbete. SÖ har se- dan år 1979 enligt regeringens beslut medgivits rätt att bedriva försöks- verksamhet med en friare resursanvändning i vissa kommuner.

Genom en fri användning kan resurserna utnyttjas betydligt effektivare än vad som är möjligt inom ramen för nuvarande starkt centralstyrda regelsystem. Därigenom blir det också för skolstyrelserna och skolorna möjligt att motverka sådana negativa konsekvenser som skulle uppkom- ma. om besparingar genomförs inom ramen för nuvarande bestämmelser om resursanvändning. Jag kommer därför i det följande — förutom förslag till besparingar — också att föreslå sådana förändringar i regelsystemet att skolstyrelserna och skolorna i betydande utsträckning fritt kan disponera resurserna.

Den beslutade besparingen om ca 180 milj.kr. bör således enligt min mening genomföras samtidigt som och inom ramen för en friare resursan- vändning. Besparingen bör genomföras på följande sätt.

Timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna bör samordnas ytterligare.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 14 13

En förändring av timplanerna ger läsåret 1982/83 till följd av ett minskat totalantal timmar i årskurs I en engångsbesparing — jämfört med dagens kostnader — på ca 30—40 milj. kr. Då timplanerna helt genomförts l984/85. fås en årlig besparing som — jämfört med dagens kostnader — beräknats till ca 35—45 milj. kr.

Länsskolnämndernas dispensrätt bör upphöra. vilket ger en besparing på ca 55—65 milj. kr.

'I'imtalen bör reduceras med 20—25% för undervisningsgrupper med mindre än 12 elever i de fall grupperna kan omfatta 30 elever. Den årliga besparingen kan här beräknas till ca 15 milj. kr.

Återstående del av besparingen läsåret 1982/83, dvs. i runda tal (l80—35—60—15=) 70milj. kr.. bör tas ut genom en minskad lärartilldel- ning till skolorna.

Jag kommer i det följande att i detalj redogöra för mina förslag. Jag behandlar i tur och ordning den fria resursanvändningens utformning (av- snitt 3). förslag om samordnade timplaner ( avsnitt 4 ). slopande av länsskol- nämndernas dispensgivning' samt timreduktioner vid små undervisnings- grupper (" avsnitt 5 ). självstudier ( avsnitt 6 ) samt omfördelning av resurser motsvarande inbesparade korttidsvikariat ( avsnitt 7 ).

De förändringar jag föreslår ställer krav på såväl utbildningsätgärder som lokalt utvecklingsarbete. Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om skolforskning och personalutveckling (prop. l980/81:97. UbU 1980/81:37. rskr 1980/81:385) har ansvaret för olika insatser decen- traliserats till kommunerna. Kommunerna disponerar enligt beslutet mel- lan 20 och 40% av ett särskilt statsbidrag för lokal skolutveckling för olika kurser och utvecklingsinsatser. Länsskolnämndernas arbete skall samti- digt inriktas mot en stödjande och initierande funktion i fråga om det lokala utvecklingsarbetet och den personalutbildning som anknyter till detta. Jag utgår ifrån att en betydande del av dessa resurser under de båda närmaste läsåren bör kunna inriktas på gymnasieskolans utveckling. För utveck- lingsarbetet inom grundskolan har riksdagen beslutat om en särskild ge- nomföranderesurs under läsåren 1980/81—1983/84 (prop. 1978/79: I80. UbU 1978/79:45. rskr 1978/79: 422).

3. En friare resursanvändning och en särskild handledarresurs i gymnasieskolan

3.1. Resursbegreppet

Jag vill inledningsvis erinra om den tidigare nämnda promemorian om grupper och resurser i gymnasieskolan (bilaga 2). Jag föreslår att skolstyrelser och skolledning själva bör få fördela de

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 14 14

resurser som i dag finns avdelade för vissa särskilda ändamål. Jag finner det lämpligt att vid beskrivningen av gymnasieskolans resurser använda samma terminologi som tillämpas på grundskolan och sammanfattar såle- des i begreppet förstärkningsresurser de extra resurser som finns för stöd- och samordnad specialundervisning. för frivillig undervisning, för delning av klass eller grupp vid studieteknisk träning. laborationer och konstruk- tionsövningar samt undervisning i nybörjarspråk, ttf m.m.

3.2. Tidigare överväganden och beslut

Utredningen om skolans inre arbete (S'lA) tog i sitt betänkande (SOU 1974: 53) Skolans arbetsmiljö (s. 651ff.) upp möjligheterna till stödinsatser i gymnasieskolan. '

Situationen i gymnasieskolan karaktäriserades enligt SIA-utredningen av det — som man uttryckte det — paradoxala förhållandet att man menar sig vara i behov av mycket stora resurser för att hjälpa elever med svårig- heter men samtidigt inte helt utnyttjar tilldelade resurser. SlA såg en orsak till detta i bl.a. den långtgående uppsplittringen och detaljbindningen av resurserna i timplaner och anvisningar.

Skolenhetens ledning borde enligt SIA-utredningen få betydande frihet att själv forma ett program för att hjälpa elever med svårigheter och skapa en positiv och utvecklande miljö under skoldagen. Därför borde en samlad förstärkningsresurs skapas av nuvarande resurser för stödundcrvisning och samordnad specialundervisning. grupptimmar för studieteknisk trä- ning i årskurs 1. ttf. frivillig undervisning och särskild undervisning. Utred- ningen ville dessutom få fram ett tillskott motsvarande en grupptimme i årskurs 1 på de utpräglat yrkesinriktade linjerna.

Med utgångspunkt i detaljregleringarna i Läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70) och behovet av en ökad frihet vid den enskilda skolan att besluta om förstärkningsanordningar föreslog utredningen om skolan. staten och kommunerna (SSK) i sitt betänkande (SOU 1975: 9) Individen och skolan (s. 77 ff.) att de nyssnämnda resurserna borde sammanföras i en samlad resurs för lokal disposition. De resurser som finns enligt anmärkningar och bestämmelser till timplanerna borde enligt SSK tillföras den samlade re- sursen för lokal disposition.

Ett antal försök med friare resursanvändning har genomförts under det senaste decenniet. Därvid har den friare resursanvändningen varit ett medel för att nå ett bestämt mål: elevstyrda gruppstudier. anställande av språk- och lärarassistenter. ökat inflytande och ansvar för personal och elever. möjliggörande av gymnasieskolstudier på orter med mycket be- gränsat antal elever. tillgodoseende av särskilda behov för vissa ungdo- mar. bl.a. arbetslös ungdom och invandrarungdom i gymnasieskolan.

Dessa försök redovisas närmare i bilaga 2. Där återges också några av de erfarenheter man hunnit få av de försök med friare resursanvändning som

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 14 15

år 1979 medgavs på inalles 6 orter. Efter förslag i årets budgetproposition (prop. 1980/81: IOObil. 12 s.319f.) har riksdagen beslutat att ett friare re- surstilldelningssystem skall prövas i årskurs 4 av teknisk linje (UbU 1980/ 81:30. rskr 1980/81:283). Regeringen har med anledning härav utfärdat förordningen (SÖ-FS 1981: 143) om försöksverksamhet med kombination av ramtimplaner och friare resurstilldelning i årskurs 4 av fyraårig teknisk linje i gymnasieskolan. -

3.3. Inriktningen av en friare resursanvändning

Jag har med tillfredsställelse erfarit att i SÖ:s utvärdering av de aktuella försöken som en viktig del ingår att se hur en friare resursanvändning kan gagna elever med svårigheter. Jag delar SIA-utredningens och SSK-utred- ningens syn på behovet av att bryta upp dagens detaljbundna fördelning och användning av resurser också inom gymnasieskolan. lnriktningen måste härvid enligt min mening vara att så långt möjligt fördela resurserna till de grupper av elever som har störst behov av hjälp och stöd.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att länsskolnämnden i Skaraborgs län hos regeringen begärt medgivande till en friare resursanvändning vid gymnasieskolorna i länet. där avsikten främst är att lösgöra medel för särskilda insatser för mindre studiemotiverade elever och för elever med olika slag av handikapp. Andelen sådana elever kommer. som länsskol- nämnden framhåller, att öka i och med en dimensionering av den gymnasi- ala utbildningen för minst 100% av en årskull. Gymnasieskolan tar redan nu och kommer framöver att få ta emot i stort sett samma elever som grundskolan. men saknar. somjag tidigare har framhållit. frihet att fördela förstärkningsresursema efter aktuella behov. Regeringen har den 7 maj 1981 medgivit den begärda försöksverksamheten i Skaraborgs län. En försöksverksamhet av detta slag redan under läsåret 1981/82 kan enligt min uppfattning ge värdefulla erfarenheter för den frihet i resursanvändningen som jag föreslår för samtliga gymnasieskolor fr.o.m. läsåret 1982/83. Med de besparingar som då måste göras inom gymnasieskolan blir enligt min mening kravet än större på en behovsinriktad resursfördelning. I ett kärvt ekonomiskt läge är det än nödvändigare att de knappa extraresurserna kan användas i första hand till stöd för de elever som har störst svårigheter i sitt skolarbete.

Jag har redan uttalat att en del av besparingen kan behöva åstadkommas genom ett system med möjlighet till självstudier. kombinerat med fri an- vändning av en förstärkningsresurs. Det blir därvid en viktig uppgift för skolstyrelserna och skolledningarna att överväga hur resurserna-skall för- delas på för eleverna bästa sätt.

Som jag tidigare har framhållit serjag en friare resursanvändning som ett instrument för en bättre, lokalt behovsinriktad resursfördelning. Den över- syn av gymnasieskolans statsbidragssystem som pågår inom regerings-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 14 16

kansliet inriktas på införandet av ett schabloniserat system, motsvarande det som gäller för grundskolan och med en stor lokal förfoganderätt över de resurser som ställs till förfogande.

] mina överväganden om hur besparingen skall åstadkommas har jag funnit att — med en viss förenkling — två huvudprinciper står mot varand- ra: Ä ena sidan en större mängd icke lärarledd undervisning och en jämfö- relsevis stor fri resurs, som kan användas till lärarinsatser. där man har svårast att undvara sådana. Det var denna princip som angavs i bespa- ringspropositionen. Där framhölls det angelägna i att genom en omfördel- ning av resurserna t. ex. kunna skapa mindre undervisningsgrupper i svenska på yrkesinriktade linjer. Å andra sidan kan ställas en princip med en mindre mängd icke lärarledd undervisning eller ingen alls och en mind- re, fri resurs att sätta in. där den bäst skulle behövas. Besparingar måste då tas ut genom att starkt reducera gymnasieskolans stödresurser.

Schablonmässigt kan skillnaden mellan de två principerna illustreras med följande modeller:

[ båda modellerna är antalet timmar 10 och antalet förstärkningsresurser 2. 1 modell A planeras timmarna l—4 som möjliga för självstudier. och resurser frigörs på så sätt till extra lärarinsatser (timmarna 3 och 4 för- stärker timmarna 6 och 7). Timmarna I och 2 kan i den slutliga planeringen återgå som lärarledda timmar, och antalet självstudietimmar reduceras till 2. 1 modell B finns inte samma utrymme för prioritering av resursbehoven. De två förstärkningsresurser som finns läggs ut som stöd vid timmarna 8 och 10. I båda fallen blir den totala mängden lärarledda timmar densamma, dvs. 12.

A B

Bas Förstärkningsresurs Bas Förstärkninga— 1 Sgt L 1 resurs 2 Sst L 2 ³ 5:1th 55 4 _xl. 4 L 5 L 5 Ill ⁶ .åm 6 7 L 7 [Il/l 8 L L 8 [I] L 9 9 53 10 L 10

Sst = självstudietid. L = lärarledd lektion

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 14 17

1 modell A kan den fria resursen föras till de elever och ämnen som har störst behov av lärarhandledning. Den kan således användas till t. ex. gruppdelningar och till stöd- och samordnad specialundervisning. [ modell B är den fria resursen mindre, och skolan har mindre möjlighet till grupp- delningar.

Som jag tidigare har anfört är ett viktigt syfte med mina förslag att ge möjlighet till lokal bedömning och behovsorienterad fördelning av de knap- pa resurserna. Jag finner det således lämpligt att kombinera en rättighet att lägga ut vissa timmar som självstudier med en relativt stor förstärkningsre- surs. Ett motsatt förfaringssätt är däremot enligt min mening olämpligt, dvs. att inte medge rätt till självstudietimmar och i stället nå spareffekten genom att dra in huvuddelen av förstärkningsresursen. Elevernas behov av att arbeta i mindre grupper och deras förutsättningar för att arbeta själv- ständigt kan inte för varje undervisningsgrupp bedömas från central nivå. vilket skulle bli följden av en fortsatt central reglering av resursanvänd- ningen. I stället bör skolstyrelserna och skolledarna inom gymnasieskolan. på samma sätt som redan sker i grundskolan, genom en fri resursanvändn- ing själva få avgöra hur pass intensiv lärarhandledningen behöver vara i olika grupper. Därigenom kan också vissa nuvarande resurser. såsom ttf samt stöd- och samordnad specialundervisning. få en effektivare använd- ning än vad som nu ibland är fallet.

Jag förordar därför den första modellen. Dess fördel är enligt min me- ning att den ger största möjliga frihet att handla utifrån den lokala situation som är aktuell.

Jag är alltså inte beredd att medverka till en fortsatt centralstyrd fördel- ning av gymnasieskolans förstärkningsresurser. Ett centralt överförande av t.ex. resursen för halvklasstimmar för studieteknisk träning i vissa ämnen till helklasstimmar i samma ämnen skulle endast vara en rent matematisk transaktion. Två tredjedelar av resursen skulle låsas till den dryga tredjedel av eleverna i gymnasieskolan som går på de tre- och fyraåriga linjerna. Liknande proportioner i resursfördelningen mellan olika typer av studievägar gäller för övrigt ttf-resursen. Att på detta sätt låsa resurserna skulle direkt motverka en behovsorienterad resursanvändning. En sådan bör nu enligt min mening införas i gymnasieskolan av samma skäl som legat till grund för riksdagens beslut om grundskolan. Därigenom skapas möjlighet till en behovsinriktad resursfördelning.

3.4 Utformningen av en friare resursanvändning och tillskott av en särskild handledarresurs

Fördelningen av vad jag har kallat förstärkningsresursen bör ankomma dels på skolstyrelsen, dels på skolledningen.

Redan i dag gäller att skolstyrelserna i kommun med mer än en enhet av gymnasieskolan har rätt att besluta om fördelning på de olika skolenheter- 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 14

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 14 18

na av kommunens totala resurs för stöd- och samordnad specialundervis- ning samt för frivillig undervisning. Skolstyrelserna bör enligt min mening även. där så kan bli aktuellt. få besluta om fördelningen på skolenheter av kommunens, totala resurs för ttf och för delning av klass eller grupp för studietekniSk träning. Båda dessa senare resurser är i dag ojämnt fördelade på studievägar. En låsning till skolenheter skulle missgynna särskilt skolor med enbart yrkesinriktade studievägar. Skolstyrelserna bör vidare dispo- nera en särskild lärarvcckotimrcsurs för fördelning till skolenheterna i enlighet med vad jag föreslår i det följande.

.S'kollcdningurna vid resp. skolenhet bör få besluta om fördelningen av de resurser som tilldelas av skolstyrelsen i enlighet med vad jag nyss har sagt samt om fördelningen av resurserna för laborationer och konstruk- tionsövningar. undervisning i nybörjarspråk samt annan delning av klass eller grupp enligt bestämmelser i timplanerna. Användningen av dessa resurser. som skolenheten får direkt eller via skolstyrelsen. bör alltså i framtiden inte vara låst till särskilda lektioner och ämnen.

Vissa extra resurser bör dock enligt min mening inte heller i framtiden ingå i en fri och samlad resurs. Undantagna från den fria resursanvänd- ningcn bör vara resurserna för hemspråksundervisning och studiehandled- ning på hemspråket. för stödundervisning i svenska för invandrarelever samt för särskild undervisning. Dessa resurser utgår endast vid behov. dvs. för invandrarelever med angivna behov eller om långvarigt sjuka clever finns vid skolan.

De förslag om ny organisation av syo som jag inom kort avser att framlägga innebär bl.a. att en del av statsbidraget för syo kommer att läggas in i driftbidraget för gymnasieskolan. Även om syo-verksamheten är av den arten att statsbidraget till syo mycket väl skulle kunna inrymmas i den fria resursanvändningen. bör detta bidrag tills vidare utgå för sig ur en egen anslagspost.

Det bör ankomma på skolledningen. som har att besluta om tjänsteför- delning och schema. att inom ramen för tilldelade "medel fördela de re- surser som jag här har talat om på samma sätt som sedan år I978 har gällt inom grundskolan. Liksom inom denna skolform anserjag att det främsta syftet med den fria resursanvändningen i gymnasieskolan bör vara att hjälpa de elever som har svårigheter i skolarbetet. Därvid vill jag särskilt uppmärksamma det omvittnade behovet av extra insatser för många elever dels vid inträdet i gymnasieskolan. dels i de s.k. basfärdighetsämnena svenska och matematik. Timmarna kan användas bl.a. för gruppdelning och för handledning under självstudietimmar. Tillräckligt antal timmar måste dock avsättas för sådana obligatoriska moment som enligt läropla- nen ingår i ttf.

Utöver detta bör det i fortsättningen ankomma på varje skolenhet att bedöma vilka ttf-verksamheter som bör anordnas för t. ex. extern medver- kan i skolans vcrksamhet och vilka ttf-resurser som bör användas för

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 14 [9

andra insatser i skolan. t.ex. handledning på självstudietimmar. grupp- delning i t.ex. svenska och matematik etc.

Jag vill i detta sammanhang vidare framhålla att skolstyrelscr och skolor även i en friare resursanvändning har att i tillräcklig utsträckning tillgodose sådana behov. för vilka i dag finns särskilda förstärkningsresurser. Således bör som tidigare bl. a. gälla att — stödundervisning skall anordnas för elever som har svårigheter att tillgo- dogöra sig undervisningen (8 kap. 405 skolförordningcn). — samordnad specialundervisningIskall anordnas för elever som har svårt att följa den vanliga undervisningen (8 kap. 4] och 43 åå skolförordningen). — frivillig undervisning får anordnas i enlighet med 8 kap. Så skolförord- ningen för att skolan skall kunna uppfylla de allmänna målen att stimulera eleverna till olika former av fritidsverksamhet och ge dem tillfälle till engagemang i estetiska frågor och till egen skapande verksamhet (Lgy 70:l Allmän del 5. 15) samt att — laborationer. konstruktionsövningar och praktiska övningar anordnas i enlighet med kursplaner samt anvisningar och kommentarer till dessa i naturvetenskapliga. tekniska och yrkesbctonade ämnen.

Jag vill dessutom framhålla att undervisningsgrupperna även vid en friare resursanvändning måste sättas samman utifrån pedagogiska och säkerhetsmässiga överväganden. dvs. med hänsyn till lokalstorlck. olycks- fallsriskcr. tillgång till utrustning och förutsättningar för en god inlärnings— situation i skilda ämnen.

För att en förstärkningsresurs som avsett skall kunna bidra till effektivi- tet och likvärdig utbildningsstandard krävs att den verkligen fördelas efter behov. Erfarenheterna av förstärkningsresursens användning i grundsko- lan visar att det finns stora svårigheter förknippade med en behovsinriktad resursfördelning. Jag vill kraftigt understryka betydelsen av att SÖ följer upp förstärkningsresursens användning och föreslår nödvändiga åtgärder. Av vikt anser jag även det vara att SÖ utarbetar metoder och råd för den lokala användningen av förstärkningsresursen. Eftersom jag bedömer det viktigt att en behovsorienterad förstärkningsresurs fås att fungera på av- sett sätt såväl för grundskolan som gymnasieskolan. ämnar jag senare föreslå regeringen att låta utföra en speciell utvärdering i lämpliga former av förstärkningsresursens användning.

Den samlade förstärkningsresursen behöver vara omfattande. Gymna- sieskolan tar nu emot i stort sett alla elever från grundskolan. De svårighe- ter många av dessa möter i sitt arbete i gymnasieskolan är ofta lika stora som eller större än i grundskolan. På grund av nödvändigheten att spara föreslår jag i det följande att länsskolnämndernas dispensrätt beträffande för små och för många grupper i gymnasieskolan skall avskaffas. Detta ställer ytterligare krav på att gymnasieskolans rörliga förstärkningsresurs är stor och kan användas för att möta olika behov.

För att åstadkomma en sådan resurs och förbättra möjligheterna till

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 14 20

behovsinriktad fördelning bör de hittillsvarande förstärkningsresurserna inte minskas utan i stället kompletteras med en handledarresurs.

Handledarresursen. liksom en besparing på 70 milj. kr. genom minskad lärartilldelning. bör finansieras genom att vissa timmar i timplanerna mar- keras som självstudietimmar. Jag redovisar mitt förslag därom i det föl- jande ( avsnitt 6 ). Mitt förslag om möjliga självstudietimmar är samman- kopplat med förslag om ökad frihet i dispositionen av tillgängliga resurser. Jag vill således klart markera att den handledarresurs jag föreslår inte är nödvändig för att tekniskt sett genomföra en besparing om 70milj. kr. Mina förslag om handledarresursen och förstärkningsresursens storlek motiveras dels av gymnasieskolans allt tyngre uppgift att ta hand om elever med svårigheter. dels av önskemålet att decentralisera beslutanderätten till skolstyrelser och skolorna själva.

Jag kommer att föreslå att den maximala tiden för självstudier fördelas på endast helklasstimmar. Grupptimmar för t.ex. laborationer och kon- struktionsövningar ingår därmed orörda i den resursjag nyss har föreslagit skall få disponeras fritt. Såväl av detta skäl som genom att andra sparme- toder också har kunnat användas behöver inte bruttobesparingen genom självstudier bli så stor som tänktes i bcsparingspropositionen, 304 milj. kr. Den uppgår i stället läsåret 1982/83 till ca 175 milj. kr. Härtill kommer den besparing som läsåret 1982/83 görs genom förändrade timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna (ca 35 milj. kr.) och genom att länsskolnämndernas dispensgivning upphör och att timtalen reduceras vid små undervisnings- grupper (ca 75 milj. kr. ). Den totala bruttobesparingen blir därmed i avrun- dade tal (175 + 35 + 75 =) 285 milj. kr. Eftersom den beslutade besparingen skall vara 180 milj. kr.. kan därmed ca 105 milj. kr. återföras till kommuner- nas disposition som en särskild handledarresurs. Denna resurs bör — liksom de övriga förstärkningsresurserna — kunna användas fritt som lärarveckotimmar och läggas in i lärartjänster för bl.a. lärarhandledning under självstudietid och till sådana undervisningsgrupper. för vilka man i dag begär dispens hos länsskolnämnden.

Jag föreslår att detta belopp om ca 105 milj.kr. läggs till den samlade resurs. över vilken skolstyrelserna bör få förfoga fritt enligt mina tidigare förslag.

Med utgångspunkt i för läsåret 1982/83 antagna elev- och klassantal beräknar jag skolstyrelsernas samlade förstärkningsresurs för gymnasie- skolan under läsåret 1982/83 till storleksordningen 270—295 milj. kr. I re- sursen ingår:

] särskild handledarresurs ca105 milj. kr. 2 resurs för stöd- och samordnad special- .

undervisning 55—60 milj. kr. 3 resurs för ttf ca45—50 milj. kr. 4 resurs för studieteknisk träning 45—55 milj. kr. 5 resurs för frivillig undervisning 20—25 milj. kr.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 14 21

Beräkningar av de olika resurserna återfinns under punkt 4 i en samman- ställning som. enligt vad jag återkommer till i det följande, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Jag avser att i 1982 års budgetproposition återkomma med beräkningar, grundade på aktuella löneförhållanden och dimensioneringar av linjer och specialkurser. Jag kommer då också att föreslå hur den särskilda handle- darresursen bör fördelas och hanteras i övrigt. Jag beräknar nu denna resurs till 0.074 veckotimme per elev. De övriga resurserna bör tilldelas kommunerna efter samma principer som idag.

Här vill jag dock inför i första hand det närmast förestående läsåret 1982/ 83 framhålla följande. Skolstyrelsens möjlighet att fördela förstärkningsre- sursen på olika skolenheter liksom rektors rätt att fördela personalinsat- serna inom skolenheten medför teoretiskt sett att man redan det första läsåret skulle kunna besluta om i ett kort perspektiv mycket stora omför- delningar av tillgängliga resurser. Detta skulle i sin tur leda till att man på de skolenheter och i de ämnen som inte finge del av förstärkningsresur- serna skulle behöva ta ut stor tid för självstudier.

Väl fungerande självstudier fordrar planering och inskolning av eleverna i detta slag av självständigt arbete. Jag utgår därför ifrån att skolstyrelserna kommer att finna det lämpligt att vara återhållsamma i en omfördelning av förstärkningsresursen under de första åren. På så sätt kan utläggningen av självstudietid begränsas till dess att erfarenheter har hunnit vinnas av det nya systemet i dess helhet.

Planeringen bör dock inriktas på att så snart som möjligt uppnå den fördelning av resursinsatsen, som man finner önskvärd med hänsyn till elevernas svårigheter och skolornas problem i övrigt.

4. Mer samordnade timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna

4.1 Erfarenheter av de 5. k. alternativa timplanerna (f. d. SSG)

Jag har tidigare ( avsnitt 2.1.6 . s. 10) beskrivit utvecklingen från SSG till alternativa timplaner, permanentade genom riksdagens beslut 1979.

Vid översynen av timplanerna har en utgångspunkt varit att de förslag som kan komma att läggas från gymnasieutredningen inte skall föregripas. Arbetet har därför skett i kontakt med denna och. enligt vad som anfördes i besparingspropositionen, i allt väsentligt inom ramen för gällande kurspla- ner och med i princip orubbad balans mellan timtalen för olika ämnesgrup- per.

Om erfarenheter från de alternativa timplanerna (f. d. SSG) med dessas större grad av samläsning skall kunna utnyttjas. måste dock självklart vissa av timtalen i dagens timplaner för olika ämnen och årskursplacering- en av dessa rubbas.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 14 22

I de alternativa timplanerna har jag funnit bl.a. följande inslag vara användbara för att nå en mer ekonomisk organisation av de tre- och fyraåriga linjerna: — En ny språkorganisation enligt Sözs förslag från år 1975 — Samordning av N- och T-linjerna — Samordning av timtal i samma ämne för fler linjer.

Frågan om ett nytt språkprtwram för de aktuella linjerna kan delvis sägas ha börjat lösa sig själv. Det förslag SÖ presenterade år 1975 tillämpas i olika modifierade former i inalles ca 35 kommuner med alternativa tim- planer (f. d. SSG) och SSG-B (särskild samordnad gymnasieskola. B-form) samt, för N- och T-linjerna. vid inemot 100 skolenheter med variant av N- linjcn och med sammanhållen studiegång i årskurserna 1 och 2 av N- och T-linjerna. Språkprogrammet innebär förändringar främst för N-linjen. där eleverna inte längre startar med tre språk i årskurs 1 för att sedan lämna ett i årskurs 2 och sedan ytterligare ett i årskurs 3. I stället får de läsa två språk samlat under tre. år. Samma huvudprincip — färre språk under längre tid — gäller E- och S-Iinjerna. På dessa linjer. liksom på H-linjen. bör eleverna även kunna välja att ha tre språk. På "I"-linjen bör eleverna läsa två språk. samlade till årskurserna 1 och 2.

Språkprograrnmct på de tre- och fyraåriga linjerna fick också ny aktuali- tet i och med 1979 års riksdagsbeslut (UbU 1978/79:45. rskr 1978/79: 422) om ny läroplan för grundskolan. Där förutsattes i enlighet med regeringens proposition 1978/79:180 att en ny språkorganisation för gymnasieskolan skulle kunna träda-i kraft fr. o. m. läsåret 1985/86. Eleverna i grundskolans årskurs 9 måste då kunna välja vilken linje som helst i gymnasieskolan, oavsett om de haft ett andra främmande språk (B—språk) vid sidan av engelska eller inte.

Den formella möjligheten att på de treåriga linjerna välja två C-språk i årskurs 1. om man inte läst B-språk i grundskolan. finns i och för sig redan i dag. Ju mindre skolans elevunderlag är. desto större är dock risken för styrning till ett visst språk. Elevernas schema blir också ofta sämre med denna organisation. Därtill kommer att det för många elever är svårt att starta med två nya språk samtidigt vid inträdet i en ny skolform.

Jag föreslår i det följande att eleverna på E- och S-linjerna redan i årskurs 1 skall kunna byta C-språk mot naturkunskap resp. socialkunskap och att timplanerna ändras i enlighet med detta.

En förändrad språkorganisation enligt mitt förslag överensstämmer ock- så med de förändringar som SÖ i petita för budgetåret 1981/82 har föresla- git för linjer på den ekonomiska sektorn.

Med ett nytt språkprogram. där timtalen för olika linjer är mer enhetliga. blir också samläsning möjlig i fler fall än nu. vilket ger en mer rationell och ekonomisk organisation av gymnasieskolan. Särskilt i sista årskursen med ibland endast halvfyllda klasser kan samläsning ordnas både lättare och bättre. om timtalen är gemensamma för fler linjer i ett ämne.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 14

lx) 'N

4.2. En enklare organisation av de tre- och fyraåriga linjerna

I SSG. numera de alternativa timplanerna. hade timskillnadernajämnats ut mellan linjeri vissa ämnen. Ett par exempel är naturkunskap och kemi. I det förra ämnet har i de alternativa timplanerna elever på E- samt H- och S-linjerna inte (som i normaltimplanerna) 3 resp. 5 veckotimmar i årskurs 1 utan samma timtal (4). vilket möjliggör samläsning. 1 kemi hade i SSG- försökct N- och T-elever (som i normaltimplanerna) olika timtal i årskurs 2. medan N—eleverna avslutade sin kemikurs först i årskurs 3. När riksda- gen år 1979 beslöt om en permanentning och en kraftig utbredning av SSG i form av alternativa timplaner. ingick i beslutet på SÖ:s förslag en flyttning av kemi för N-eleverna från årskurs 3 till årskurs 2. vilket gav fullständig samläsning i detta ämne inom NT-sektorn.

För att pröva möjligheterna till ytterligare samordning har jag också övervägt. hur befogade en rad andra timskillnader verkligen kan anses vara. Detta gäller t.ex. ämnena svenska. psykologi och gymnastik. 'I'ill regeringsprotokollet i detta ärende bör som bilaga 3 fogas en promemoria som jag har låtit sammanställa över timskillnader mellan olika linjer i en rad ämnen. Där ges även exempel på hur timtalen skulle kunna samordnas. Antalet fall av timskillnader i ämnen mellan olika linjer har f. ö. ökat med de senaste årens försök på NT-sektorn.

Förutom att sammanjämkningar av timtalen mellan linjer i vissa lägen kan ge en mer ekonomisk organisation kan de rent allmänt förenkla utlägg- ningen av möjlig tid för självständigt arbete ( avsnitt 6 ) i alla de fall elever från olika linjer samläser i en klass. Därmed underlättas också olika arbets- former som t. ex. studiebesök och projektarbeten.

4.3 Förslag om förändringar av nuvarande timplaner

Jag har låtit utarbeta förslag till mer samordnade timplaner för linjerna E. H. S. N och T. Förslagen jämte en inom SÖ upprättad promemoria bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Mina förslag innebär i korthet följande.

4.3.1. Allmänt

Med ledning av erfarenheter från de alternativa timplanerna har i mitt förslag timtalen i ett antal ämnen samordnats för att öka möjligheterna till samläsning mellan olika linjer. Särskilt gäller detta språkprogrammet. som bygger på SÖ:s förslag till ny språkorganisation från år 1975. Detta har på senare år i olika former prövats med gott resultat. främst för NT-sektorn (SSG. SSG-B, N-variant- och NT-försöken).

I mitt förslag är N-linjen obligatoriskt tvåspråkig. varvid två främmande språk alltså läses under alla de tre åren. Samma föreslårjag bör bli möjligt på E- och S-linjerna. Endast de ca 3% av årskullen som väljer H-linjen

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 14 14

tänks komma att få läsa två nybörjarspråk samtidigt i årskurs 1. om de inte haft B-språk i grundskolan (vilket dock det överväldigande antalet H- elever får antas ha även i framtiden).

På T-linjen har den enda timmen främmande språk i årskurs 3 flyttats till årskurs 2. varigenom två språk i årskurserna ] och 2 blir obligatoriska även på denna linje.

På T-linjen har biologi, som i dag läses som utökad studiekurs av många elever. förts in i timplanen i årskurs 2. På E-linjen har ett antal brister i dagens organisation kunnat rättas till.

Totaltimtalen för var och en av de tre årskurserna har ändrats från 34 - 32 - 30 till 30 - 32 - 34. vilket ger bättre utrymme för praktik i skolverkstad på T-linjen under 2—4 veckotimmar i vardera årskursen ] och 2. Dessa timmar ligger som bekant utanför timplanen och ger med dagens timplaner i årskurs ] T—eleverna en skolvecka om minst 36 veckotimmar. Med den föreslagna förändringen får de mellan 32 och 34 veckotimmar. Med ett högre timtal för årskurs 3 underlättas också utläggningen av självstudietid i den mån skolan bedömer att så kan ske i den högsta årskursen.

Ämnessplittringen på de tre— och fyraåriga linjerna ligger i dagens tim- planer internationellt sett på en mycket hög nivå. Splittringen för eleverna på många samtidigt lästa ämnen har minskats i de föreslagna timplanerna. Särskilt gäller detta NT-sektorn. 1 årskurs 1 och 2 av N-linjen har antalet samtidiga ämnen minskats från 12 i vardera årskursen till 9 resp. 10. 1 årskurs [ av T-Iinjen har en minskning skett från l0 till 8. lnalles har antalet samtidigt lästa ämnen i en årskurs minskat i 8 fall och ökat i 3.

SÖ har övervägande goda erfarenheter av de sedan några år vidgade försöken med koncentrationsläsning (s. k. jämkade timplaner enligt skol- förordningen 8 kap. 2 5). Här vill jag också erinra om att redan 1960 års gymnasieutredning hade velat gå längre i koncentration av antalet samti— digt lästa ämnen (Ett nytt gymnasium. SOU 1963:42 s. 435 f). Direktiven till 1976 års gymnasieutredning talar i ett sammanhang om koncentrations- läsning och problemorienterande undervisning som instrument för de stu- derandes inflytande över det egna arbetet. Elevernas medinflytande och ansvarstagande för det egna arbetet kommer särskilt i fokus inom ett system med mer självständiga studier.

Strävan till ökade samläsningsmöjligheter enligt SSG-principen har fått sitt naturliga uttryck i en medvetet stor överensstämmelse mellan mitt förslag till normaltimplaner och mitt förslag till en modifiering av de alternativa timplanerna (f.d. SSG). Eftersom de senare nu tillämpas i inemot 30 kommuner och ett visst antal elever fär antas komma att flytta mellan orter med olika timplaner. bör det vara en fördel. om skillnaderna mellan dessa kan minska. För årskurserna ]. 2 och 3 av T-linjen är timplanerna helt identiska. till gagn för de elever som byter bostadsort särskilt mellan årskurs 2 och 3. Årskurs 3 av T-linjen får som bekant endast anordnas vid en del av de skolor som har alternativa timplaner. Byten till

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 14 25

större orter med normaltimplan för T-linjen blir här vanliga. Även fört. ex. N-linjen är överensstämmelsen mycket stor mellan de olika timplanesyste- men. Skillnaden gäller endast ett par veckotimmar. sett över de två första årskurserna.

Timtalsförändringar för olika ämnen redovisas i bilaga 4. Jag övergår nu till att kommentera vissa förändringar i anslutning till resp. linje.

4.3.2. E-Iinjen (Bilaga 4: 2 och 13--15)

För E-linjen kan anges följande förändringar. Grendelningen i årskurs 3 är slopad. men möjligheten till alternativa ekonomiska specialiseringar kvarstår. Stenografi och matematik utesluter inte längre varandra så som de gör i dag redan vid elevernas val till årskurs 2. Alla elever. inte bara de som med nuvarande timplaner väljer språklig gren. kan enligt förslaget i årskurs 2 välja bon ett språk.

Ingen tid finns i dag för svenskt affärsspråk. vilket man anser skulle behövas som grund för studiet av främmande affärsspråk. ] förslaget har viss tid avsatts i årskurs 3.

Tiden för maskinskrivning har utökats. eftersom dagens timtal inte anses ge tillräckligt användbar färdighet. Ämnet praktiskt sekreterararbete har. inte minst genom sin benämning. avskräckt elever från en viss praktisk inriktning. I övrigt har för en sådan inriktning endast funnits 20 lektioner kontorsteknik utanför timplanen i årskurs 1. En ökad praktisk inriktning med möjlighet att integrera teoretiska kunskaper av företagsekonomisk karaktär med praktiska moment i företag ges i förslaget i det nya ämnet arbetsmetodik i årskurs 2. Ett sådant ämne har. liksom flertalet andra förändringar av E-linjen i förslaget, föreslagits av SÖ i petita för 1981/82.

Den ojämna timfördelningen i företagsekonomi har i den nuvarande timplanen gett en för tunn kurs i årskurs 1 (2 veckotimmar - vtr) och en för omfattande i årskurs 2 (8 vtr). I förslaget har timtalen utjämnats (4 resp. 6 vtr).

.De alternativa möjligheterna till företagsekonomisk specialisering i års- kurs 3 passar i dag mindre bra i åtskilliga skolor. I skolor med elevunderlag för endast en grupp tvingas alla välja samma specialisering eller byta skola. En viss begränsning. både i fråga om antalet möjliga grupper och utbud. behövs och föreslås i not till timplanen. Samtidigt skulle på några orter möjlighet till annan specialisering vara värdefull. med tanke på ortens arbetsmarknad, t.ex. transportadministration och förvaltningsekonomi (i förslaget har ämnet förvaltning utgått).

Den kurs i företags- och personaladministration som finns i årskurs 3 kallas i dag företagsekonomi. vilket ger problem vid betygsättningen, eftersom tyngdpunkten hos ämnet företagsekonomi ligger i årskurs 2. I förslaget heter ämnet administration och tänks läsas av alla elever. I dag läses det ej av elever på ekonomisk-språklig gren.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 14 26

I de av mig modifierade alternativa timplanerna (f.d. SSG) ställs i årskurs 1 och 2 det tredje främmande språket som i dag mot socialkun- skap.

1 de alternativa timplanerna skall företagsekonomi läsas av alla elever på EHS-sektorn. Timtalet kvarstår här på 2 vtr. Ämnet är också oförändrat i de högre årskurserna.

Det nya ämnet arbetsmetodik föreslås i de alternativa timplanerna få 3 vtr i årskurs 2. För att ge utrymme för detta måste en minskning ske på annat håll. I årskurs 3 föreslås E-eleverna få välja mellan rättskunskap och .psykologi.

4.3.3. II-linjen (Bilaga 4: 3.4 och 13-45)

En viktig del av samordningen mellan olika linjer finns i mitt förslag till ett mer enhetligt språkprogram. På H-linjen innebär detta att alla elever har samma totala timtal i språk. 28 vtr mot i dag 30 vtr för H-linje utan latin (ca 60 % av eleverna) och 25 vtr för H-linje med latin (ca 40 % av eleverna).

I karaktärsämnena historia och samhällskunskap har timtalen ökats från 8 och 10.5 till 10 resp. 11.5.

Ämnena musik och teckning samt konst- och musikhistoria har koncen- trerats till årskurs 1 resp. 2. Denna ändring gäller även S- och N-linjerna. .

På halvklassisk variant har ämnet latin i förslaget 13 vtr mot i dag 14 vtr och i de alternativa timplanerna 12 vtr. Ämnet läses i årskurs 2 i utbyte mot allmän språkkunskap och naturkunskap (som i de alternativa timplanerna) och i årskurs 3 i utbyte mot samhällskunskap (som i timplanen enligt

Lgy 70). Med denna lösning behöver inte som i dag något språk utgå för latinläsande elever.

På helklassisk variant skall grekiska erbjudas under 6 vtr i årskurs 3 mot idag 8 vtr i årskurserna 2 och 3. Som i dag utgår då två främmande språk. Erfarenheterna är goda av försök med en sådan kortare. koncentrerad kurs i grekiska i årskurs 3. då eleverna i årskurs 2 hunnit bekanta sig med ett klassiskt språk.

I de alternativa timplanerna (f.d. SSG) föreslås samma lösning som nyss nämnda för ämnet latin.

I kärnämnena historia och samhällskunskap ökas timtalen med totalt 3 vtr.

l matematik minskas timtalet från totalt 6 till 5 vtr. och ämnet koncen- treras till årskurs 1 för full samordning med E- och S-linjerna och med den reguljära timplanen.

4.3.4. S-linjen (Bilaga 4:5 oclt I3—-15)

Efter mönster från de alternativa timplanerna erbjuds i årskurs 1 och 2 socialkunskap som alternativämne till det tredje främmande språket.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 14 37

l matematik blir timfördelningen samma som på E-linjen. 5 - 3 - 3. vilket ger full möjlighet till samläsning.

I naturkunskap har — som i de alternativa timplanerna — timtalen sammanjämkats med E- och H-linjens. vilket för dessa två linjer innebär en ökning med 1 veckotimme (vte) och för S-linjen en minskning med 1 vte.

I historia och samhällskunskap har timtalen ökats med innalles tre veckotimmar (som för H-linjen).

S-linjen skiljer sig i de alternativa timplanerna (f.d. SSG) under endast ett par veckotimmar från S-linjen i de reguljära timplanerna.

1 årskurs 3 har i SSG-försöket omvittnade samläsningsproblem i sam- hällskunskap kunnat rättas till.

4.3.5. N-linjen (Bilaga4:6—7.11 och 13—15)

Det förenklade språkprogrammet utan successiva bortval i varje årskurs harjag tidigare kommenterat.

I fråga om NT-sektorn har erfarenheter hämtats inte bara från de alter- nativa timplanerna utan också från försöksverksamheten med variant av N-linjen och med sammanhållen studiegång i årskurserna ] och 2 av N- och 'l"-linjerna. Sålunda föreslås eleverna på N-linjen få välja mellan filosofi och psykologi. [ det senare ämnet höjs timtalet från 1 till 2 vtr. vilket möjliggör full samläsning med andra linjer.

För att ge möjlighet till full samläsning med T-linjen har ämnet kemi koncentrerats till årskurserna 1 och 2. dvs. i likhet med vad riksdagen år 1979 beslutat för de alternativa timplanerna.

Ämnet matematik har tilldelats en halv veckotimme mer. vilket blir till gagn. när även elever med allmän kurs i matematik i grundskolan skall kunna tas in på N- och T-linjerna.

Variantämne erbjuds som hittills i utbyte mot ett främmande språk. konst- och musikhistoria och en minskad kurs i historia (från 4 till 3 vtr. förlagda till högsta årskursen). Enligt ett vanligt önskemål i försöksverk- samheten med varianter föreslås här variantämnet få sin tyngdpunkt i årskurs 3 (med 6 vtr). vilket får anses kompensera en minskning av ämnet till totalt 8 mot i dag 9 vtr.

[ de alternativa timplanerna (f. d. SSG) har som nämnts N-linjen i stort samma utseende som i de reguljära timplanerna. Här bör dock beaktas samordningen med T-linjen. För den senare är som jag anfört en likhet mellan timplaner på olika orter än viktigare med tanke på flyttande elever inför årskurs 3. När för T-linjen ämnet teknologi Ökats från 2.5 till 5 vtr i årskurs ]. bör också N-linjen ha samma timtal i ämnet. Ökningen för N- linjen föreslås ske genom att konst- och musikhistoria utgår i årskurs 2. Eleverna på N-linjen har som tidigare musik eller teckning under 2 vtr.

Samma ökning av ämnet matematik som ovan föreslås här. Likaså

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 14 28

föreslås N-eleverna även i de alternativa timplanerna få välja mellan fllOSO- fr och psykologi i den högsta årskursen.

4.3.6. T-[injen (Bilaga 4: 8--11 och I3--I5)

Som redan nämnts har på T-linjen biologi införts inom det reguljära studieprogrammet (under 2 vtr i årskurs 2. liksom i det s.k. NT-försöket). Detta är också i överensstämmelse med SÖ:s förslag till ramtimplan för årskurserna 1—3 av T-linjen. ingivet år 1979. Enligt detta tänktes dock ämnet historia helt kunna utgå för T-elever.

I det förslag som här ges säkras historia som obligatoriskt ämne under 3 veckotimmar i årskurs 3 av "I”-linjen. För att ge utrymme för biologi har ämnet samhällskunskap vidare måst minskas. från 5 till 3 vtr. Detta är lika med timtalet i SÖ:s ramtimplaneförslag. om eleverna alls skulle ha fått läsa historia.

En jämförelse med SÖ:s ramtimplanemodell ser ut så här (de i förslaget valda timtalen ges först): svenska 8.5 (8-9). främmande språk 12 (11—13). religionskunskap. historia och samhällskunskap 8.5 (7-1 1). matematik 15.5 (15-16). fysik 10,5 (IO-l 1). kemi och biologi 9 (9-12), teknologi 9.5 (9-11), övriga tekniska ämnen 12 (11-12), gymnastik 7.5 (7) och ttf 3 (3).

I ämnet kemi ökas timtalet från 6,5 till 7 vtr för att ge samläsningsmöj- lighet med N-linjen i årskurserna 1 och 2.

I årskurs 4 av T—linjen startar läsåret 1981/82 en försöksverksamhet med ramtimplaner i de kommuner som också deltar i försöket med friare resurs— tilldelningssystem. Enligt uppgift deltar 29 av de 39 skolorna med årskurs 4 av T-linjen i försöksverksamheten.

De förändringar som då blir aktuella anges i bilagorna 4: 9—10. I de tio skolor som inte deltar i denna försöksverksamhet. skall tillämpas nuvaran- de timplaner i årskurs 4 med beaktande av de jämkningar av ämnen mellan årskurs 3 och 4 som föreslås. Dessa beskrivs i den inom SÖ upprättade PM som utgör bilaga 4: 17. Då de föreslagna jämkningarna mellan årskurs 3 och 4 endast berör tekniska ämnen. bör dessa ändringar kunna börja tillämpas redan fr.o.m. läsåret 1982/83. Det innebär att de föreslagna timplanerna i tekniska ämnen (bilaga 4: 9) skall börja tillämpas fr.o.m. läsåret 1982/83 i årskurs 3 och läsåret 1983/84 i årskurs 4.

Eftersom en halv veckotimme skiljer de nuvarande och de föreslagna timplanerna i tekniska ämnen i årskurs 3. kommer under ett övergångs- skede en liten modifiering att behöva göras. Modifieringen innebär att läsåren 1982/83 och 1983/84 skall i årskurs 3 ämnet konstruktion Ma läsas med 6.5 vtr. konstruktion By 5.5 vtr, elektronik 4.5 vtr och fysikalisk kemi 5.5 vtr. För samtliga grenar utom byggteknisk gren ryms nuvarande tim- planer i ramtimplanerna. l avvaktan på SÖ:s utvärdering av försöksverk- samheten kommer därför under läsåret 1983/84 två timplaner att tillämpas inom byggteknisk gren. dels ramtimplanen i bilaga 4: 9 vid de skolor som deltar i försöket. dels nu gällande timplan för övriga skolor med årskurs 4 av 'f-linjen.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 14 29

För elever som efter två årskurser på T-linjen vill slutföra sina studier på N-linjen gäller. som i pågående NT-försök. en särskild timplan i årskurs 3 (bilaga 4: 11).

De alternativa timplanerna (f.d. SSG) är helt identiska med de reguljära i fråga om T-linjen.

Jag föreslår att timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna förändras i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen i bilaga 4.

5. Slopande av länsskolnämndernas dispensgivning till för många och för små grupper samt timreduktioner vid små grupper

5.1. Gällande bestämmelser för dispensgivning

Som beskrivs i bilaga [ kån länsskolnämnden medge undantag från reglerna om gruppstorlekar (8 kap. 18—21 55 skolförordningen). Därvid gäller i huvudsak följande.

Vid särskilda skäl får länsskolnämnden medge undantag ett visst redo- visningsår från lägsta elevantal (vanligen 8) för anordnande av undervis- ning. Nämnden får vid synnerliga skäl medge delning av klass eller grupp i andra fall än när delning är föreskriven. I fråga om gruppstorlekarna 30 och 16 elever får länsskolnämnden tillåta undantag med högre elevtal för visst ämne vid särskilda skäl.

Tre kategorier av dispensgivning kan urskiljas: ]) För start av undervisning (t.ex. med 6 elever i stället för 8 i allmän Språkkunskap i årskurs 2 av I-I-linjen) 2) För fortsatta Studier (t. ex. med 5 elever i stället för 8 i C-ryska i årskurs 3)

3) Extragrupper (t. ex. av schemaskäl bibehållna grupper om 16 elever i svenska och arbetslivsorientering på utpräglat yrkesinriktade linjer). Till denna dispenstyp kan även föras extra delning av grupp.

Totalt utgör enligt gjorda undersökningar och med regionala variationer andelen dispenstimmar ca 2 % av den totala undervisningsvolymen eller — beräknat i 1982/83 års löneläge — ca 60 milj. kr.

5.2. Beslutsprocessen

Under våren före det aktuella läsåret behandlar länsskolnämnden sko- lornas organisationsrapporter för årskurs 1 och planeringsrapporter för högre årskurser. Därvid kan nämnden medge att en av SÖ inrättad studie- väg får anordnas samt att undervisning får bedrivas i ett begärt antal grupper trots ett mindre antal elever än vad bestämmelserna föreskriver.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 14 . 30

] högre årskurser prövas skolornas dispensansökningar mot bakgrund av vad som tidigare har beslutats om studievägar m.m.

Mer detaljerat har samtidigt skolorna ingett s.k. preliminära planer (vår- rapporter) med uppgifter om antalet elever och lärarveckotimmar.

Länsskolnämnden granskar de preliminära planerna och ger rekommen- dationer till kommunerna och skolenheterna. Därvid kan nämnden ge dispenser från bestämmelser om minsta elevantal.

Länsskolnämnderna kan varje år konstatera att antalet elever i regel minskar från de preliminära planerna till dess att den slutliga organisatio- nen upprättas i början av det nya läsåret. Därför måste nämnderna alltid mana till försiktighet så att den slutliga organisationen inte blir för stor.

I början på det nya läsåret inger skolorna s.k. slutliga planer (höstrap- porter). visande elevantal och gruppstorlekar per den 15 september. Läns- skolnämnden granskar de slutliga planerna. som ligger till grund för rekvi- sition av statsbidrag.

I de fall elevantalen minskat i förhållande till de preliminära planerna prövas behovet av erforderliga ytterligare dispenser. I vissa skolenheter kan elevantalet sjunka kraftigt i förhållande till vårrapporten. i vissa års- kurser med flera tiotal elever. Trots restriktiv bedömning kan dispenserna i dessa fall bli betydande.

Skillnader finns i praxis hos olika nämnder. Bl.a. har SÖ i arbetet för ett friare resurstilIdelningssystem i årskurs 4 av T-linjen funnit betydande olikheter i resursanvändandet mellan olika län. Vidare ligger t. ex. andelen dispenstimmar i ett glesbygdslän som Norrbotten på drygt 2%. Då har frånräknats de besparingar skolorna själva gjort. t. ex. genom att inte dela klasser där så skulle ha varit möjligt. Länsskolnämnden i Norrbottens län har därvid gjort en helhetsbedömning av skolornas resursuttag. I ett sådant samråd mellan nämnd och kommuner kan sålunda en friare resursan- vändning sägas ha börjat fungera.

5.3. Förslag om slopande av länsskolnämndernas möjlighet att medge di- Spenser

Jag har här redovisat hur länsskolnämnderna i dag kan medge att under- visning anordnas i mindre och i fler grupper inklusive fler delade grupper än bestämmelserna annars medger. Kostnaderna för sådana extra grupper har beräknats till ca 60 milj. kr. Något tak för dispensgivningen finns inte. Jag har också nyss beskrivit hur en friare resursanvändning redan fungerar i ett samråd mellan länsskolnämnd och skola genom att den senare kan avstå från vissa formellt möjliga gruppdelningar för att i stället få inrätta vissa behövliga extragrupper som inte kan medges formellt.

I ett sådant system med lokal frihet i användningen av givna medel som jag har föreslagit (avsnitt 3) passar enligt min mening regionalt beslutade dispenser inte in.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 14 31

Enligt min mening bör därför länsskolnämndernas möjligheter att bevilja dispenser av de kategorier som jag har beskrivit upphöra. Däremot bör länsskolnämnderna även i fortsättningen i fråga om gruppstorlekarna 30 och 16 elever få medge högre elevtal. om särskilda skäl finns. Övervägan- den om finansiering av extra grupper och för små grupper i ett ämne bör liksom överväganden om gruppdelningar ske vid skolstyrelsernas och sko- lornas reguljära planering av hur de totalt tillgängliga resurserna skall användas. Jag får därvidlag hänvisa till mitt förslag i det föregående (av- snitt 3). Ifråga om start och bibehållande av en studieväg med för få elever bör i synnerliga fall SÖ kunna få medge dispens. En sådan möjlighet bör enligt min mening i undantagsfall kunna finnas för att möta vissa elevbe- hov. främst i glesbygd.

5.4. Förslag om timreduktioner vid små undervisningsgrupper

Jag har beskrivit (avsnitt 5.2) hur länsskolnämnderna i dag kan ge dispens för start av undervisning eller för fortsatt sådan med mindre än (vanligen) 8 elever. Länsskolnämnderna bestämmer i sådana fall oftast också att timtalen skall reduceras för de mycket små grupper det blir fråga Om. Så kan t. ex. en grupp i allmän språkkunskap med 6 elever (i stället för det formellt nödvändiga antalet 8) få endast 2 veckotimmari stället för de 3 som enligt timplanen schablonmässigt skall tillfalla alla grupper i ämnet med mellan 8 och 30 elever.

I denna naturliga praxis att reducera timtalen vid små. dispenscrade grupper finns enligt min uppfattning en värdefull ansats till ett bättre utnyttjande av skolans resurser. Principen kan ses som ett första steg mot en mer rationell organisation av statsbidragsgivningen till gymnasieskolan. Arbete på en förändring härvidlag pågår som jag tidigare har nämnt inom utbildningsdepartementet. Jag vill här också erinra om att mitt förslag (avsnitt 3) om en friare resursanvändning bör kunna bli ett medel att bryta upp dagens mycket okänsliga system för bidragsgivning. I en förändring av dagens regler bör enligt min mening eftersträvas en betydligt bättre över- ensstämmelse mellan bidragets storlek och gruppstorleken. alltså en form av individrelatcrat statsbidrag. liknande det som redan tillämpas i försöks- verksamheten med gymnasieskola på mycket små orter (SSG-B. särskild samordnad gymnasieskola. B-form).

I ett läge. där dispensmöjligheter inte längre finns. framgår bristerna i dagens bidragssystem än tydligare. Grupper med färre än 8 elever (eller i latin och grekiska 5 elever) kommer i princip inte att finnas. Så snart däremot en grupp nått minimistorlek. får med dagens regler undervisning påbörjas. och lika stort statsbidrag utgår som till en grupp med tre till fyra gånger så många elever. alltså en full klass med 30 elever. Statsbidragets konstruktion ger därmed i praktiken betydligt större kostnader för staten per elev. när klasser och grupper inte kan fyllas. Systemet med bestämda.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 14 32

lägsta elevtal för klass eller grupp och ett likafullt 100-procentigt statsbi- drag kan på ett olyckligt sätt bli ett hinder för en mer rationell organisation. Särskilt kan detta inträffa på större orter. där flera skolenheter har ett delvis parallellt utbud. Med dagens statsbidragssystem finns inte ekono- miskt incitament till en mer rationell organisation i form av att små elev- grupper sammanförs till färre skolenheter än nu. Speciellt i ett läge med minskande resurser anser jag det angeläget att söka motverka sådana effekter.

Efter samråd med chefen för budgetdepartementet ser jag dock nu ingen möjlighet att till läsåret 1982/83 göra större förändringar av statsbidrags- systemet för gymnasieskolan än de som följer av mina förslag om en förstärkningsresurs. I—Iänsyrr måste bl.a. tas till den organisation som gymnasieutredningen kan komma att föreslå samt till frågan om vilka kompletterande resurser som kan behövas för glesbygdsskolor i ett elevre- laterat statsbidragssystem.

Jag föreslår därför att — liksom man hittills reducerat timtalen vid grupper med i princip under 8 elever — timtalen reduceras vid grupper med mindre än 12 elever i de fall gruppen i det aktuella ämnet kan omfatta 30 elever. Därmed undantas de yrkesinriktade studievägarna inom främst industri och hantverk. där gruppstorleken är 16 elever. Jag vill för tydlighe- tens skull påpeka att mitt förslag endast avser fall. där hela gruppen understiger 12 elever. Gruppdelningar för vissa moment med stöd av förstärkningsresursen berörs alltså inte. Däremot inbegriper jag i mitt förslag sådana grupper som med stöd av denna resurs startar eller bibehålls i ett ämne med otillräckligt elevunderlag.

Vid mindre än 12 eleveri ämnen. där gruppen kan uppgå till 30 elever. bör timtalen reduceras med mellan 20 och 25% i huvudsak enligt följande schablon. (För attjämna. halva eller fjärdedels veckotimmar skall erhållas. behöver reduktionerna. uttryckta i procent. bli något olika vid olika ut- gångstimtal.)

Timtal per årskurs enligt Timtal vid mindre än tinrplanen 12 elever

] 0.75 1.5 1.25 2 1.5 2.5 2 3 2.5 3.5 2.5 4 3 4.5 3.5 5 4 5.5 4.25 6 4.5 6.5 5 7 5.5 7.5 6 8 6 8.5 6.5

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/sz: 14 33

Timtal per årskurs enligt Timtal vid mindre än timplanen 12 elever

9 9.5 10 10,5 11 11.5 12

'Jl Ul

xlklt

Vid andra utgångstimtal än de angivna bör reduktion göras med mellan 20 och 25 % så att praktiskt hanterbara timtal erhålls.

För ämnena latin och grekiska. i vilka lägsta antal elever för start av och fortsatt undervisning är 5. bör timreduktioner i konsekvens med vad jag nyss föreslagit göras vid grupper om 5 till 8 elever.

Reduktioner av det slag jag här föreslår har redan tidigare funnits i gymnasieskolan och har då skett i länsskolnämndernas prövning av under- taliga grupper. Man har därvid i viss mån sökt anpassa reduktionerna till de enskilda förhållandena och elevernas förutsättningar. Jag vill inte ute- sluta att man även i ett system med timreduktioner vid små grupper kan komma att behöva göra avvikelser från angivna timtal. Detta får då finansi- eras med skolans förstärkningsresurs.

6.1. Allmänt

Att lära eleverna studera självständigt angavs som ett viktigt mål redan i samband med 1966 års gymnasiereform ( prop. 1964: 171 . SäU 1964: 1. rskr 1964:407). I samband med den dåvarande gymnasieutredningens arbete hade kravet på ökat självständigt arbete framförts med kraft av såväl universitetens som näringslivets företrädare.

Jag finner det vara ett viktigt mål att elever i gymnasieskolan skall lära sig arbeta självständigt. Detta kommer de emellertid enligt min mening aldrig att lära sig. om studierna är så upplagda, att de. inte behöver göra det. Gymnasieskolan får inte förutsätta att eleverna kan bedriva självstän- diga studier. men den måste lära dem det så att de. när de lämnar skolan. har fått vänja sig vid att planlägga och genomföra uppgifter på egen hand såväl i arbetslivet som i fortsatta studier. Detta fordrar en konsekvent uppbyggd studiegång. där kraven på självständighet ökar så att lärarhand- ledningen successivt kan minska i högre årskurser.

Att eleverna lär sig organisera ett arbete på egen hand eller i grupp och kan redovisa det klart och koncist är i sig viktigt. Det är emellertid också betydelsefullt att eleverna lämnar skolan med goda färdigheter även i 3 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 14

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 14 34

övrigt och med sådana fasta kunskaper, att de kan orientera sig i samhället och i vidare studier. Det självständiga arbetet får därför inte leda till en sänkt ambitionsnivå i dessa avseenden. Eleverna måste ges klara etappmål för sina självständiga studier. Deras resultat i dessa studier måste få utgöra ett väsentligt underlag för betygsättningen.

I besparingspropositionen angav min företrädare som ett av syftena med förändringen av gymnasieskolan att ge möjlighet till ökade självstudier för eleverna. Förändringen borde leda till att tid skapas för ökat självständigt arbete. projekt- och specialarbeten. En sådan verksamhet — enskilt och i grupp — borde utgöra ett väsentligt inslag och bedömas och betygsättas med samma vikt som de övriga studierna i olika ämnen. Flera olika uppgifter borde utföras under ett läsår av varje elev.

Självständigt arbete är — som jag redan har sagt — inte något nytt i gymnasieskolan. I Allmänna anvisningar i nu gällande Läroplan för gym- nasieskolan (Lgy 70). del I. betonas vikten av träning till ökad självständig- het i studierna:

Betydelsefull för eleverna i gymnasieskolan är förmågan att självständigt utföra en arbetsuppgift av rimlig omfattning. Eleven skall vid skoltidens slut ha lärt sig att göra upp och följa en plan för hur en arbetsuppgift skall genomföras.

samla. tolka och värdera information. redovisa (demonstrera) och bedöma resultatet (produkten). För att detta mål skall nås krävs att eleven får tillfälle att ta ansvar för sitt arbete och successivt tränas i det självständiga arbetssättets teknik. Ett sådant arbetssätt har värde inte bara för skolarbetet och individen själv i olika avseenden utan även för verksamheten efter skoltidens slut i yrkes- och samhällsliv. (Lgy 70.1. 5.32)

Självständiga arbetsuppgifter. Då det gäller teoretiska ämnen tar sig det successivt stegradc kravet på elevernas förmåga att arbeta självständigt bl.a. uttryck i en förändring av deras arbetsuppgifter från dagläxa. över långläxa till beting och specialarbete. Vissa anvisningar härom ges i de skilda kursplanerna och en utförlig redogörelse lämnas i till läroplanen knutna studieplaner som också tar upp olika möjligheter till den i samman- hanget nödvändiga koncentrationen av undervisningen i ämnen med lågt timtal. (Lgy 70. 1. s. 34)

Även i direktiven till gymnasieutredningen (U 1976: 10) understryks värdet av mer självständiga studier:

Ett ökat ansvarstagande av eleverna och en högre grad av egen aktivitet bör kunna medföra större arbetstrivsel och bättre studiemotivation. En viktig uppgift för kommittén är att föreslå åtgärder som kan främja de studerandes inflytande över det egna arbetet. Som exempel kan nämnas en mer problemorienterande undervisning och koncentrationsstudier.

De förändringar som föreslogs i besparingspropositionen i riktning mot ökad självständighet i studiearbetet innebär inga drastiska omvälvningar.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 14 35

Minskningen av de lärarledda lektionerna kan också beskrivas så här: -I en serie om fem lektioner. vid t.ex. betingsstudier i samhällskunskap. kan i dag lektionerna 1 och 3 användas till gemensam genomgång. Under lektio- nerna 2 och 4 arbetar eleverna under handledning av läraren och delvis självständigt. Lektion 5 utnyttjas för redovisning. Med den föreslagna förändringen kan skillnaden bli att eleverna arbetar självständigt under handledning av läraren lektion 2 och helt självständigt lektion 4. Lektioner— na 1. 3 och 5 tänks vara oförändrade.

Andelen direkt lärarledda lektioner kan inte minskas schablonmässigt för alla linjer och specialkurser. En omorganisation kan — som anfördes i besparingspropositionen — behöva få större eller mindre omfattning på olika linjer och specialkurser och i olika årskurser beroende på utbildnings- innehåll. olika riskmoment inom utbildningen etc. 1 det följande kommer jag att föreslå hur mycket självstudietid som högst bör få läggas in på olika linjer och i olika ämnen. alternativt grupper av ämnen. Det bör sedan. som jag föreslår. ankomma på skolledningen att vid fördelning av förstärknings- resursen avgöra hur stor del av den möjliga självstudietiden som bör kunna vara utan lärarhandledning med hänsyn till andra stödinsatser, t.ex. iform av gruppdelning. som också är angelägna.

Enligt vad som anfördes i besparingspropositionen kan självstudietim- mar samlas till en viss del av arbetsveckan. Den frigjorda timplanetiden bör läggas ut som elevtimmar på schemat. lämpligen i sammanhängade pass. Skolledningen kan då i viss utsträckning förlägga koncentrationsda- gar. skrivningar m.m. på den frigjorda tiden och utanför den återstående lektionstiden. Därmed kan nettobortfallet av den lärarledda undervisning- en minskas ytterligare.

Så bör t.ex. en fast halvdag för självstudier i t.ex. årskurs 3 av de tre- och fyraåriga linjerna kunna användas för både skrivningar och andra redovisningar samt program. som kan samordnas för större undervisnings- grupper. Studiebesök i grupper för att hämta information i det omgivande samhället. som bör vara ett viktigt inslag i det självständiga arbetet. bör så långt möjligt förläggas till självstudietid. Försöksverksamheten med s.k. yrkesorienteringsvecka och återkommande praktiska arbetslivskontakter bör kunna inordnas i ett system med självstudier. Viss självstudietid bör också kunna ägnas åt inläsning av det stoff som behandlas. så som redan rekommenderas i de anvisningar för betingsläsning som SÖ har utfärdat. Dessa bör — för att bli tillämpliga även på självstudier — kompletteras i vissa delar. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om att ge SÖ i uppdrag att utarbeta informations- och servicematerial för självstudier. innefattande bl.a. tänkbara schemamodeller. De allmänna råd SÖ utarbetar bör därvid få ersätta nuvarande anvisningar i Lgy 70 om obligatorisk betingsläsning.

1 ett system med möjlighet till självstudier har enligt min uppfattning bestämmelserna om obligatorisk betingsläsning och specialarbete spelat ut

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 14 36

sin roll. Där i dag handledning av specialarbetet arvoderas mcd ttf-rcsur- sen minskas också belastningen på denna. om specialarbetet avskaffas. Jag föreslår därför att föreskrifterna i timplanerna i Lgy 70 om specialarbete i årskurs 3 av de tre- och fyraåriga linjerna upphävs. Specialarbetet bör fr.o.m. läsåret 1982/83 ersättas av en möjlighet att anordna självstudier.

Det bör ankomma på regeringen eller myndighet regeringen bestämmer att utfärda erforderliga föreskrifter och allmänna råd om självstudier samt de övergångsbestämmelser som behövs.

Enligt min uppfattning är det naturligt att fortbildningsåtgärder anordnas med anledning av riksdagsbeslut på grundval av de förslagjag här framläg- ger. Bl.a. kan fortbildningsåtgärder behövas i fråga om den metodik som kan bli aktuell vid handledning av eleveri självstudier. Med propositionen om skolforskning och personalutveckling har införts en ny modell för pcrsonalutbildningen i skolväsendet. varigenom skolstyrelserna fått re- - surser för och ett större inflytande över personalutbildningen. Det är enligt min mening i första hand en uppgift för skolstyrelserna att stå för ifrågava- rande form av fortbildning. Jag anser det vidare naturligt att länsskolnämn- derna stödjer skolstyrelserna i dessa insatser.

6.2. Problem och möjligheter

Möjligheterna till självstudier varierar starkt mellan olika ämnen. T. ex. kan naturvetenskapliga och tekniska ämnen i sina laborativa avsnitt vara direkt olämpliga för omfattande självstudier.

På de utpräglat yrkesinriktade studievägarna inom industri och hantverk kan också svårigheter uppkomma. Endast undantagsvis torde ämnesinsti- tutioner och verkstäder kunna upplåtas för självstudier med tanke på ansvarsfrågan. Det är inte möjligt att utan lärarhandledning genomföra några egentliga övningar med maskiner och inte heller sådana cl-arbcten under spänning. som kan förorsaka skada på person och egendom. Därtill kommer ansvaret för dyrbar materiel. instrument och verktyg men även t.ex. för reparation av inlämnade bilar. fastighetsutrustning etc. På de utpräglat yrkesinriktade studievägarna anser jag det därför naturligt att endast ett ringa antal självstudietimmar får läggas ut. Det bör sedan an- komma på skolstyrelsen och skolledningen att vid fördelningen av tillgäng- liga resurser i form av lärarveckotimmar avgöra om eleverna behöver lärarhandledning också under dessa timmar.

Skolledningen bör ges förhållandevis stor frihet att förlägga undervis- ningen så. att självstudietiden företrädesvis utnyttjas för sådana aktiviteter som jag tidigare exemplifierat och som inte kräver lärares närvaro. Jag föreslår därför i det följande att den möjliga självstudietiden vanligen inte låses till bestämda ämnen. Det bör i stället överlämnas till den enskilda skolan att göra den slutliga fördelningen på ämnen inom de ramar jag föreslår. alltefter de egna lärar- och lokalförhållandena och med hänsyn till elevernas varierande förutsättningar.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 1.4

'.'.) Xl

Som jag redan har visat har vissa ämnen i mitt förslag till nya timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna koncentrerats till färre årskurser än i dag. Härmed ges bättre utrymme för utläggningen av självstudietimmar. Sam- ma syfte — att underlätta den lokala planeringen av självstudietiden — har mitt förslag till sammanjämkningar av timtalen för ett ämne på flera linjer. Strävan har också varit att i görligaste mån undvika låga timtal för enskilda ämnen i årskursen. I de fall ett ämne har ett lågt timtal förutsätts koncen- trationsläsning i likhet med vad som gäller för sådana ämnen i dag (Lgy 70. 1. s. 109).

Allmänt kan vad som i Lgy 70 sägs om periodläsning. dvs. ett skiftande antal lektioner under olika delar av en kurs. bli aktuellt i ett ämne med självstudier. Större lärarinsatser kan behövas i början av läsåret och sena- re vid starten av ett självständigt arbete. t. ex. ett temastudium. När detta löper. kan graden av lärarhandledning bli mindre.

Jag vill också ytterligare betona vad jag redan tidigare har anfört i fråga om elevernas tillgång till lärare. Att självstudietid läggs ut i olika omfatt- ning på timplanen betyder.inte att eleverna på samtliga dessa timmar kommer att vara utan lärarhandledning. Som jag tidigare har framhållit innebär mina förslag också att en betydande resurs kommer att finnas för lärarhandledning. Jag har beskrivit denna resurs i avsnitt 3 . Hur resursen fördelas på de olika linjerna blir givetvis beroende av den faktiska situa- tionen. Det kan således på en skolenhet mycket väl bli så att den maximala självstudietiden i en årskurs enligt timplanen på en linje är 3.5 veckotim- mar. medan en klass på samma linje ur förstärkningsresursen tillförs hand- ledarresurser också för 3.5 veckotimmar. om man lokalt bedömer att detta är den bästa resursanvändningen. lngen självstudietid läggs då ut.

6.3. Förslag om fördelning av möjlig självstudietid på linjer och ämnen

Den fördelning av självstudietidjag föreslår i det följande gäller hur stort antal timmar som på timplanen skall anges som möjliga för självstudier. Det bör sedan — somjag nyss anförde — ankomma på skolledningen att vid fördelning av förstärkningsresursen avgöra hur stor del av självstudietiden som skall äga rum utan direkt lärarhandledning. Detta blir beroende av elevgruppens förutsättningar och av hur stor del av förstärkningsresursen som man bedömer bäst kan användas för andra insatser. såsom gruppdel- ningar. stöd— och samordnad specialundervisning m.m. Den reel/a tiden för självstudier utan lärarhandledning torde därför i princip bli mindre eller betydligt mindre än den jag här kommer att ange som den högsta med- givna.

När nu ansvaret för resursfördelningen i allt väsentligt lagts på skolled- ningarna. har jag förutsatt att dessa särskilt uppmärksammar tilldelningen till de ämnen. i vilka kunskaper krävs för särskild behörighet till olika utbildningar i högskolan. Det är också viktigt att skolmyndigheterna håller

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 14 38

sig underrättade om de förändringar som görs i fråga om krav för särskild behörighet till högskoleutbildning.

Jag vill först redovisa några allmänna utgångspunkter. som är avsedda att leda till en så lättadministrerad organisation som möjligt: —Samma timreduktion för ett ämne på olika linjer. om ämnets timtal i årskursen är detsamma.

— Så få reduktionstyper som möjligt — tre grupper av linjer med 2. 7 resp. 10 veckotimmars högsta medgivna självstudietid (räknat över för de tre grupperna 2, 2 resp. 3 läsår).

I besparingspropositionen avsåg min företrädare att antalet direkt lärar- ledda lektioner (=lärarveckotimmar) skulle minska med i snitt 10%.1 begreppet lärarveckotimmar ingår. som jag har nämnt, förutom vanliga helklasstimmar olika extra timmar för delning av klass för studieteknisk träning. laborationer och liknande. Antalet lärarveckotimmar överstiger därmed ofta, och på vissa linjer kraftigt. antalet elevveckotimmar.

Även i ett system med fri resursanvändning torde stora delar av den återförda resursen åter omedelbart komma att läggas ut på samma labora- tioner och andra verksamheter med riskmoment som tidigare. Härtill kom- mer att gruppdelning kan behövas inte bara av säkerhetsskäl utan även t.ex. i de fall laborationslokaler och utrustning bara räcker till för en halvklass i taget.

Därför föreslår jag att tiden för möjliga självstudier fördelas på endast helklasstimmar. t. ex. totalt 7 veckotimmar på So-linjen. Elevveckotimmar blir här lika med lärarveckotimmar. Förstärkningsresurserna förblir orörda. På detta sätt blir också ingreppen mindre i dagens organisation av gymnasieskolan. För eleverna blir effekten densamma. vilken metod som än väljs. Valet av modell är tekniskt och gäller egentligen hur stor resurs som skall återföras till skolorna. '

Inom utbildningsdepartementet har utarbetats förslag om högsta med— givna självstudietid på olika linjer. Förslagen bör fogas till regeringsproto- kollet i detta ärende som bilaga 5. Enligt min mening bör förändringar i timplanerna vidtas i huvudsaklig överensstämmelse med dessa förslag.

6.3.1. Tre- oc/ifj'raåriga linjer

De tre- och fyraåriga linjerna med många s. k. allmänna ämnen har redan nu inslag av mer självständiga arbetsformer som långläxa. beting och specialarbete. Riskmomenten är också relativt få.

För de tre- och fyraåriga linjerna föreslår jag en sammanlagd möjlig självstudietid av totalt 10 veckotimmar för årskurserna [. 2 och 3. förde- lade på högst 1.5 veckotimme i årskurs 1. högst 3.5 veckotimmar i årskurs 2 och högst 5 veckotimmar i årskurs 3 i de föreslagna förändrade timpla- nerna. där eleverna i de tre årskurserna har 30. 32 resp. 34 veckotimmar. Fördelningen av maximal självstudietid på olika ämnen anges i timplaner i bilagorna 5: 1 — 1 1. Jag vill här ge ett exempel på hur timplanebilagorna skall läsas.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 14 39

Treårig humanistisk linje (H)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

. Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska B-språk C-språk Allmän språkkunskap Historia Religionskunskap Filosofi Psykologi Samhällskunskap Matematik Naturkunskap

Konst- och musikhistoria Musik eller teckning Gymnastik Timmar till förfogande

1.5

1,5

2 0.5 3 0.5

0.5

v—uu—h—N

Summa

1 årskurs 1 är högsta medgivna självstudietid 1 veckotimme i svenska och samhällskunskap. Fördelningen på ämnen kan göras som i exemplet. I årskurs 2 kan 1.5 veckotimme som högsta medgivna självstudietid fördelas som i exemplet på svenska och allmän språkkunskap resp. historia. psyko- logi och samhällskunskap.

Det bör få ankomma på regeringen eller myndighet regeringen bestäm- mer att besluta om den tekniska utformningen av dessa föreskrifter.

Med de föreslagna timtalen inom bestämda ramar för grupper av ämnen har skolan viss frihet att göra den lokalt bästa fördelningen av självstudieti- den på olika ämnen. Om en undervisningsgrupp är sammansatt av elever från två eller flera studievägar. måste dock antalet självstudietimmar bli ett och samma i ämnet för de studievägar som ingår i gruppen.

I bilagorna 5:12—22 föreslår jag möjliga timreduktioner för självstudier enligt nu gällande timplaner för E-. H-. S-. N- och T-linjerna. Nuvarande timplaner kommer att gälla årskurserna 2 och 3 läsåret 1982/83 och årskurs 3 läsåret 1983/84.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 14 40

En utgångspunkt har varit att i Lgy 70:s timplaner få timreduktioner för självstudier lika dem som föreslås i de mer samordnade timplanerna.

För årskurs 4 av T-linjen föreslår jag maximalt 6 veckotimmar för självstudier. Riksdagen har enligt förslag i 1981 års budgetproposition (1980/81: 100 bil. 12 s. 319 f.) beslutat om försöksverksamhet med ett friare resurstilldelningssystem i årskurs 4 av T-linjen läsåren 1981/82 och 1982/ 83. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att inför läsåret 1982/ 83 anpassa resurstilldelningen för årskurs 4 av T-linjen till vad jag här har föreslagit om självstudier.

För försöksverksamheten med särskild samordnad gymnasieskola. B- form (SSG-B). som nu finns på sju mindre orter. ger jag inte nu något förslag till självstudietimmar. Jag avser att föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att göra nödvändig anpassning av det för SSG-B särskilda resurs- systemet. där i dag redan finns en möjlighet till självstudier. och föreslå eventuella andra åtgärder för att göra besparingar även inom SSG-B.

6.3.2 Tvååriga linjer När det gäller möjlighet till självstudier på de tvååriga linjerna har jag funnit det lämpligt att behandla dessa i två grupper. Den första gruppen utgör de elva linjerna Be. Ba. Et. Fo. Jo. Li. Pr. Sb. Td. Tr och Ve. Här föreslårjag i genomsnitt maximalt en självstudietimme i vardera av årskurserna ] och 2. lagd på linjernas karaktärsämnen. Någon närmare precisering synes mig inte lämplig. En studie av förutsättningarna på dessa linjer och av möjligheten att uppnå angivet sparmål vid exempel- vis B-form och arbetsplatsförlagd utbildning visar nämligen att skolorna måste kunna få planera efter rådande förutsättningar, om avsedd sparef- fekt skall uppnås. I något fall kan självstudietiden behöva förläggas enbart till årskurs 2. En annan organisation kan kräva att man fördelar självstu- dierna med 0.5 resp. 1.5 veckotimme i vardera årskursen.

Till denna grupp av studievägar bör också föras grenen för storhushåll och restaurang på Ko-linjen. Även här föreslårjag maximalt en självstudie- timme i årskurs 2 (bilaga5:27).

Beträffande utläggningen av självstudietid anfördes i besparingsproposi- tionen att två principer borde vara vägledande. Dels borde timplanernas balans mellan färdighetsämnen. samhällsorienterande. naturorienterande. estetiska och yrkesinriktade inslag i princip inte rubbas. dels måste tim- planeförändnngarna få olika omfattning beroende på olika linjers utbild- ningsinnehåll. riskmoment etc.

1 den samlade bedömningen av gymnasieskolans studievägar har jag sålunda beräknat självstudier under inalles högst två veckotimmar på de här angivna linjerna mot en betydligt större mängd på de övriga linjerna. Jag har därvid gjort följande överväganden om timbalans och fördelning på ämnen på de yrkesinriktade linjerna.

Dåjag inte har funnit vare sig tillvalsämnena eller gymnastik lämpliga för

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 14 41

självstudier. återstår arbetslivsorientering. som har endast en veckotimme i vardera årskurs 1 och 2. svenska. som har fyra veckotimmar i årskurs 1. samt det/de yrkesbetonade ämnet/ämnena. som har totalt 59—65 veckotim- mar i årskurserna 1 och 2.

Det är mot denna bakgrundjag har valt att förlägga de två självstudietim— rnarna helt på de yrkesbetonade ämnena. som upptar ca 80 % av de aktuella linjernas timtal. I årskurs 1 minskas den yrkesbetonade undervis- ningens timandel endast med 2.5 %.

Inom den återstående gruppen av tvååriga linjer (Dk. Du. Ek. Ko, Mu. Sö. 85. Te och Vd. bilagorna 5:23—37) bör den totala mängden självstudie- timmar per linje vara maximalt 7.

Inte heller i denna grupp synes det lämpligt att föreskriva ett gemensamt högsta antal självstudietimmar per årskurs för alla linjer. På en linje (Dk) tas 4 veckotimmar (vtr) ut i årskurs 1 och 3 i årskurs 2. På en annan (So) föreslås endast 1.5 veckotimme i årskurs 1 mot 5.5 i årskurs 2. Te-linjen (Te) och den nya dn'ft- och underhållstekniska linjen (Du) överensstämmer sinsemellan (2 och 5 vtri årskurs 1 resp. 2). liksom Vd-linjen och den nya sociala servicelinjen — Ss-linjen (3 och 4 vtr i årskurs 1 resp. 2). Samtliga linjer i gruppen (med undantag för Te-linjen) har svenska i årskurs 2. och där föreslårjag genomgående en halv veckotimmes självstudier.

Jag övergår nu till att kommentera några särskilda linjer. För Dk-linjen anger jag även självstudietid i försöksverksamheten med gren för kontor utan varianter samt för vårdadministrativ gren i årskurs 2 (5:24).

För Ko-linjen (5:27) gerjag endast totaltimtal för reduktioner av ämnes- block. Med blockläggning av ämnen är tanken att underlätta temastudier i likhet med vad som sker i försöksverksamheten med reviderad Ko-linje (KOREV. bilaga 5:28). Härmed bör också ges en bättre grund för självstu- dier.

På Mll-lllljerl (5:29) tas i årskurs 2 en halv veckotimme av totalt två i ämnet musikhistorisk orientering till självstudier. Eftersom eleverna där arbetar i 10-grupper. blir reduktionen i ämnet per klass (3x0.5 =) 1,5 veckotimme.

På So-Iinjen (5:30) föreslår jag självstudier i årskurs 2 i ämnena matema- tik. religionskunskap och samhällskunskap. 1 den mån samläsning i dessa ämnen sker med andra tvååriga linjer gäller självstudierna även dessa linjers elever.

På sociala servicelinjen och vårdlinjen anger jag möjliga timreduktioner för självstudier ämnesgruppvis. dvs. vad som maximalt får tas till självstu- dier inom en ämnesgrupp (bilagorna 5:31 resp. 5:33 och 34). Förslag till självstudietid inom försöksverksamheten på vårdlinjens gren för barna- och ungdomsvård ges i bilagorna 5:35—37.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 14 42

6.3.3 Specialkurser Regeringen uppdrog i december 1980 åt SÖ att pröva vilka sparåtgärder beträffande specialkurserna som kunde vara realiserbara till läsåret 1982/ 83. Den av riksdagen antagna sparnivån och friheten att pröva olika spar- metoder skulle gälla specialkurserna i samma mån som linjerna (UbU 1980/ 81:12 och 15. rskr 1980/81: 120). SÖ har den 23 februari 1981 redovisat sitt uppdrag. Vad gäller alterna- tiva sparmetoder — främst ökad samverkan mellan olika utbildningsanord- nare — konstaterar SÖ att bl.a. nu gällande statsbidragssystem inte ger någon direkt stimulans i denna riktning. Jag har tidigare utvecklat detta (avsnitt 5.4"). I sin redovisning ger SÖ också en idéskiss till ett förändrat. individanknutet statsbidragssystem för såväl linjer som specialkurser. Konkreta förslag till andra sparåtgärder än självstudier har SÖ endast kunnat ge för två kurser. SÖ har utifrån besparingspropositionens riktlinjer i sin beräkning av möjlig självstudietid för 280 specialkurser kommit fram till en genomsnitt- lig maximal nedskärning av den lärarledda undervisningen med ca 8 % (räknat på elevveckotimmar). Med hänsyn till vad jag tidigare har sagt om möjlighet till självstudier på olika linjer vill jag anföra följande. Jag instämmer i vad SÖ i sin redovis- ning har anfört om att specialkurser och närmast motsvarande linjer bör behandlas lika i de åtgärder som vidtas. För flertalet motsvarande yrkesin- riktade linjer harjag föreslagit i genomsnitt två självstudietimmar per linje. Detta motsvarar 16% av det totala antalet elevveckotimmar på linjen. Eftersom de flesta specialkurser är yrkesinriktade. anserjag att den högsta möjliga andelen självstudier även för specialkurserna bör vara i snitt 2,6 %. Jag avser senare föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att förändra timplanerna för specialkurser så att denna besparing kan göras beträffande såväl inrättade som planerade specialkurser.

9. Konsekvenser för personalen av olika åtgärder

9.1. Allmänt

I besparingspropositionen aviserades en kartläggning av väntad överta- lighet för olika personalkategorier som en följd av föreslagna besparingsåt- ' gärder. Innan jag går in på överslagsvisa beräkningar för olika ämnesgrup- per vill jag erinra om den osäkerhet som finns i alla analyser av detta slag, så snart man vill överföra dem till den enskilda skolan och den enskilda läraren. Vid sidan av sparprogrammet. som i sig ger en minskning av timunderlaget i förhållande till om inga förändringar gjordes. finns nämli- gen en rad motstridiga tendenser i den närmaste framtidens skola. 1 ytterli- gare några är ökar antalet lö-åringar i vissa kommuner. samtidigt som det redan börjat minska i andra kommuner. Mer allmänt inträder en stor minskning läsåret l984/85. Mot detta verkar de beslut som tagits om en utbyggd ram för gymnasieskolan med totalt ca 134000 elevplatser på linjer och grundskoleanknutna specialkurser. Detta innebär ca 12000 fler elev- platser än vad som hittills har kunnat läggas ut. 1 två riktningar. en ökande och en minskande. verkar principen om en ökad satsning på de yrkesinrik- tade linjerna resp. bcgränsning av vissa mer teoretiskt inriktade linjer. Jag vill här också erinra om det relativt omfattade deltidsarbetet bland lärare liksom i samhället i övrigt. Om partiella tjänstledigheter ökar i omfattning. kommer i viss mån ett minskande tjänstgöringsunderlag att balanseras den vägen.

Lärare med tidsbegränsad anställning. bl.a. timlärare och obehöriga, kommer att drabbas först av ett minskat tjänsteunderlag. Yrkesinriktade ämnen har allmänt den lägsta andelen tillsvidareförordnade lärare. Samti- digt kan ett minskat timunderlag i yrkesinriktade ämnen på industri- och

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 14 46

hantverksområdet uppvägas av den senaste avkortningen av undervis- ningsskyldigheten från 32 till 29 veckotimmar. Denna sänkta undervis- ningsskyldighet. som trädde i kraft den 1 juli 1980, kan antas ha fått till följd dels att redan anställda lärare åtagit sig arvodesanställningar på timmar utöver hel tjänst. s.k. tilläggstimmar. dels att ytterligare lärare anställts.

Av dessa faktorer, som verkar i olika riktningar. framgår problemen i att söka beskriva sluteffekten av de föreslagna förändringarna för olika äm- nesgrupper och ännu mer för enstaka ämnen.

De beräkningar som görs i det följande utgår alla från vissa givna förutsättningar. som kommer att skifta från skola till skola och som också kommer att kunna påverkas av skolorna själva genom den fria resursan- vändning som jag har föreslagit. I de fall beräkningarna bygger på senast tillgänglig statistik från SÖ skall också observeras att denna läsåret 1982/83 kommer att vara tre år gammal (SÖ-rapport 1981-01-20. Resursanvändning och ämnesval i gymnasieskolan läsåret 1979/80).

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att det f. n. pågår förhand- lingar mellan statens arbetsgivarverk och personalorganisationerna om ett trygghetsavtal. Parterna är överens om de principer som skall ligga till grund för de fortsatta förhandlingarna.

I det följande redovisarjag utifrån tillgänglig statistik tänkbara personal- konsekvenser. uttryckta i ämnen. ämnesgrupper och ungefärliga antal lärarveckotimmar. Några försök att i de enskilda fallen räkna ut hur många heltidstjänster som kan beröras ärjag inte beredd att göra mot bakgrund av de skäl jag nyss angivit. Ett rent överslag av antalet heltidstjänster som ryms i det beslutade sparbeloppet om 180 milj. kr. ger som resultat drygt 1 300 tjänster med en undervisningsskyldighet om 21 veckotimmar. Antas undervisningsskyldigheten vara 29 veckotimmar. blir antalet heltidstjäns- ter drygt 950.

Jag vill dock här särskilt betona. att den totala besparingen om 180 milj. kr. långtifrån helt berör underlag för lärartjänster. I betydande utsträck- ning görs besparingar på s.k. tilläggstimmar och annan verksamhet. som idag inte räknas in i underlag för hela tjänster (t. ex. stora delar av resur- serna för ttf. samt stöd- och samordnad specialundervisning. Härtill kom- mer de resurser som kan utnyttjas genom att korttidsvikariat inte tillsätts). Jag beräknar att dessa resurser uppgår till ca hälften av den beslutade besparingen om 180 milj.kr. Därmed kan det teoretiska antalet berörda heltidstjänster beräknas till mellan ca 500 och ca 700.

9.2. Effekter av föreslagna åtgärder

I början av mitt anförande ( avsnitt 2.2 ) summerade jag de åtgärder som i olika kombinationer kan ge den beslutade besparingen redan budgetåret 1982/83. Jag föreslog där dels ett slopande av länsskolnämndernas möjlig-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 14 47

heter till dispensgivning till mindre och fler grupper än bestämmelserna medger, dels en reduktion av timtalen vid grupper med mindre än 12 elever. dels en samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga lin- jerna. dels en möjlighet till självstudier under viss tid med bibehållen förstärkningsresurs samt dels möjlighet att omfördela resurser motsvaran- de inbesparade korttidsvikariat. Konsekvenser för personalen av dessa åtgärder kommer att inträda i olika takt och på olika sätt. Jag vill här redovisa konsekvenserna i huvuddrag. För vissa detaljer kommer jag att hänvisa till en sammanställning somjag har låtit göra och som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

9.2.1. Slopande av länsskolnämnder/ras dispensgivning

Direkt effekt får slopandet av dispenserna. Till övervägande del berörs här s.k. allmänna ämnen. däribland främst moderna språk.

Läsåret 1979/80 fördelade sig enligt den statistik som jag nyss nämnde antalet lärarveckotimmar i grupper med färre än 8 elever så här (i avrun- dade tal):

Åk 1 Åk 2 Åk 3 Totalt Språk 350 1 050 1 625 3 025 Övriga ämnen 325 - 1 050 1 050 2 425 (ej linjespecifrka. dvs. ej yrkesbetonade) Summa timmar: 5450

Vad beträffar fördelningen av dessa mycket små grupper på olika ämnen hänvisarjag till bilaga 6. punkt 1.

9.2.2. Reduktion av [fram! vid undervisningsgrupper med upp till I ] elever

Jag har tidigare (avsnitt 5) föreslagit en reduktion med mellan 20 och 25 % av timtalen vid undervisningsgrupper med upp till 11 elever i de fall gruppen kan omfatta 30 elever. Linjespecif'rka. yrkesbetonade ämnen på t. ex. industri- och hantverksområdet undantas därmed. Jag vill här erinra om mina förslag om en minimering av självstudietiden på denna utbild- ningssektor (avsnitt 6.3.2).

Effekterna på lärartimunderlaget av de föreslagna timreduktionerna vid små grupper kommer helt naturligt att beröra i princip samma ämnen som jag har nämnt i förra avsnittet. Jag redovisade där det ungefärliga antalet lärarveckotimmar i grupper med färre än 8 elever. En motsvarande redo— visning för grupper med 8 t.o.m. 11 elever ser ut så här (i avrundade tal):

Åk 1 Åk 2 Åk 3 Åk 4 Totalt S_pråk 1 175 i 375 i 250 3300 Övriga ämnen i 025 2 875 1 925 700 6 535

10325

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 14 48

En mellan 20- och 25-procentig minskning av lärartimuttaget innebär därmed ett bortfall av ca 850 veckotimmar i språk och ca 1450 veckotim- mar i gruppen övriga ämnen. För närmare redovisning beträffande enstaka ämnen hänvisarjag till bilaga 6. punkt 2.

9.2.3 Ökad samordning av timplanerna för tre- och fvraåriga linjer Samordningen av timplaner för de tre- och fyraåriga linjerna får olika personalkonsekvenser under de tre år de tänks successivt införda med början i årskurs 1 läsåret 1982/83. Då är ännu spareffekten genom ökad samläsning liten. En besparing åstadkoms däremot genom förslaget att totaltimtalen för årskurs 1 skall vara 30 och inte 34 som i dagens timplaner enligt Lgy 70. Under läsåret 1983/84 kan de mer samordnade timplanerna tillämpas också i årskurs 2. där spareffekterna genom samläsning är större. samtidigt som totaltimtalen för årskurserna 1 och 2 fortfarande ligger fyra veckotimmar under dem i dagens timplaner (30+32 resp. 34+32). Läsåret l984/85. då timplanerna bör vara helt genomförda. är totaltimtalen för de tre årskurserna av de aktuella linjerna åter desamma som i dag (96). Besparingar görs genom ökad samläsning i främst årskurs 3. där dels det genomsnittliga elevantalet per klass regelmässigt minskat sedan årskurs 1. dels antalet grupper på olika studievägar och i olika kurser är större än tidigare. Beräkningar av hur de mer samordnade timplanerna kan antas påverka lärartimunderlaget i olika ämnen dels övergångsvis läsåret 1982/ 83. dels fullt genomförda fr. o. m. läsåret 1984/85 görs i bilaga 6. punkt 3.

9.2.4. Ett annorlunda utnyttjande av gymnasieskolans förstärkningsre— surser samt möjlighet till viss självstudietid

I det föregående ( avsnitt 3 ) har jag föreslagit en möjlighet till lokala beslut om användningen av vissa extraresurser som i dag är bundna till särskilda ändamål på vissa bestämda studievägar och i vissa årskurser. Enligt min mening bör skolstyrelser och skolor själva få besluta om an- vändningen av vad som i dag är öronmärkta resurser för stöd- och samord- nad specialundervisning. för frivillig undervisning. för ttf och för delning av klass vid bl. a. studieteknisk träning, laborationer och konstruktionsöv- ningar samt undervisning i nybörjarspråk.

Jag har tidigare beskrivit hur en sådan friare resursanvändning kan komma att ta sig uttryck i att vad som i dag är halvklaSstimmar görs om till helklasstimmar. För eleverna blir timtalen desamma. för lärarna minskar timtalet med 1 veckotimme för varje halvklasstimme som förvandlas till en helklasstimme.

Effekter på lärartimunderlaget av sådana förändringar kan helt naturligt inte beräknas i förväg. eftersomju i den fria resursanvändningen ligger att beslut om förändringar skall tas lokalt. kommun för kommun. skola för skola. Vissa antaganden kan i och för sig göras om att en del halvklassre- surser mer än andra kommer att överföras till nya ändamål, såsom delning

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 14 49

av klass i svenska på yrkesinriktade linjer och lärarinsatser på självstudie- tid. Så kan jag t.ex. föreställa mig att flertalet timmar för studieteknisk träning. liksom delar av ttf-resursen. ofta kommer att överföras till andra ändamål. medan kanske på många skolor ingen halvklasstimme för labora- tioner berörs. Här kommer t. ex. elevtal och lokalförhållanden att spela en viktig roll.

Vid sidan av de icke ämnesbundna resurserna för stöd- och samordnad specialundervisning samt ttf finns extraresurser. som bör få en friare användning. Främst hör dessa resurser i dag till de s.k. allmänna ämnena. Som jag tidigare har framhållit är vidare dessa extraresurser i dag främst knutna till de tre- och fyraåriga linjerna.

Någon exakt analys av en friare resursanvändnings effekter på lärartim- underlaget kan som jag nyss har sagt inte göras. Vad som dock kan beräknas är de maximala effekterna av om man generellt skulle slopa de sex extraresurser jag tidigare angav. Någon fri. lokalt beslutad resursan- vändning skulle detta dock inte innebära. En beräkning av detta slag ger likväl besked om resursernas totala omfattning på gymnasieskolans samtli- ga linjer (för specialkurserna kan endast göras beräkningar) samt av hur resurserna i dag fördelar sig på ämnen.

För de sex resurser somjag nämnde i inledningen till detta avsnitt harjag beräknat totalt ca 38 500 veckotimmar. En närmare redovisning ges i bilaga 6. punkt 4.

Jag har i det föregående ( avsnitt 6 ) föreslagit en möjlighet att lägga vissa lektionstimmar i främst de högre årskurserna som självstudietimmar. dvs. utan eller med minskad lärarhandledning. Omfattningen och dispositionen av sådan självstudietid bör få avgöras lokalt på varje skola. Skolan bör själv få disponera möjliga lärarinsatser utifrån bl.a. utbildningsinnehåll. olika riskmoment inom utbildningarna. lokalförhållanden och behov av andra stödinsatser. I linje med mitt förslag ( avsnitt 5 ) om viss timreduktion vid små grupper kan jag vidare tänka mig att elevtalen i klasser och grupper kan komma att spela en roll för fördelningen av lärarinsatser under självstudietid.

Med denna möjlighet till lokala beslut om den för varje skola bästa fördelningen av resurser följer att man inte på förhand kan göra en detalje- rad analys av självstudiernas effekter på lärartimunderlaget. Liksom be- träffande den friare resursanvändningen kan man emellertid beräkna de teoretiska. maximala effekterna av om all självstudietid skulle läggas ut och om ingen del av skolans extraresurser skulle användas till lärartimmar under självstudier.

Dessa extraresurser uppgår. som beskrivits i bilaga 6. punkt 4. till ca 38500 veckotimmar (vtr). Bara för halvklasstimmar till studieteknisk trä- ning och undervisning i nybörjarspråk finns cirka 8700 vtr. Om till dessa läggs. säg. hälften av ttf-resursen (eller drygt 3 500 vtr). får man en sam- 4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 14

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 14 50

manlagd resurs om över l2000 vtr. Redan denna resurs motsvarar 40 %- av den rota/t möjliga självstudietiden (ca 3l 000 vtr).

Om de nyssnämnda extraresurserna skulle användas till lärarinsatser under självstudier. skulle alltså från början de maximala timtalen för själv- studier kunna minskas med nästan hälften. Till de nämnda resurserna skall också läggas de som enligt mitt förslag bör få tillgodoräknas skolorna i de fall de anser det möjligt att tillsätta färre korttidsvikarier.

För en redovisning av timeffekter vid en tänkt. maximal utläggning av självstudietid hänvisarjag till bilaga 6. punkt 5.

10. Vissa allmänna frågor

] linje med riksdagens beslut med anledning av besparingspropositionen 1980 bör de förändringar som jag har föreslagit i det föregående gälla fr.o.m. läsåret l982/83 med de övergångsanordningar som kan visa sig erforderliga på enstaka punkter.

Vad gäller avskaffande av specialarbete i gymnasieskolan och i kommu- nal och statlig vuxenutbildning vill jag som min mening anföra att special- arbete inte bör förekomma efter utgången av juni 1982. Elever som dess- förinnan har utfört specialarbete enligt då ännu gällande bestämmelser bör få en uppgift om detta införd i avgångsbetyg som utfärdas efter den 30juni 1982.

Mina förslag föranleder vissa ändringar i gällande föreskrifter utöver vad som direkt framgår av vad jag har anfört. Det gäller bl. a. vissa andra delar av läroplanen för gymnasieskolan än timplanerna. Där måste en anpass- ning ske.

Beträffande läroplanen för gymnasieskolan gäller. inte bara på grund av mina förslag i det föregående utan över huvud taget. att en anpassning måste ske till vad som enligt redan fattade eller kommande riksdagsbeslut skall gälla. På enstaka punkter kan det röra sig om sådana till sitt sakliga innehåll riksdagsbundna delar av läroplanen. för vilka behovet av följdänd- ringar inte särskilt har påpekats.

ll Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att I. godkänna vadjag har förordat om mer samordnade timplaner för de treåriga ekonomiska. humanistiska. samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga linjerna samt den fyraåriga tekniska lin- jen i gymnasieskolan.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 14 51

2. godkänna vad jag har förordat om att länsskolnämnderna inte längre skall få ge tillstånd till mindre och fler grupperi gymnasie- skolan än bestämmelserna medger. _ . godkänna vad jag har förordat om timreduktioner vid små under- 'N

visningsgrupper i gymnasieskolan. 4. godkänna vadjag har förordat om möjlighet att anordna självstu- dietimmar i gymnasieskolan. 'Jl

. godkänna mitt förslag om avskaffande av specialarbete inom gymnasieskolan.

6. godkänna mitt förslag om en särskild handledarresurs och en friare resursanvändning i gymnasieskolan.

7. godkänna vad jag har förordat om möjlighet att inte anlita ersät- tare vid kortare tjänstledighet för lärare och om användningen av på så sätt inbesparade lärartimmar i gymnasieskolan.

8. godkänna vad jag har förordat om förändringar för riksinternat- skolorna och andra privata skolor.

9. godkänna mitt förslag om avskaffande av specialarbete inom kommunal och statlig vuxenutbildning. _ IO. godkänna vad jag har förordat om förändringarnas ikraftträ- dande. ll. bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestäm-

mer att även i övrigt fastställa de ändringar som krävs i läropla- nen för gymnasieskolan.

12. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 14 5 IQ

Bilaga 1

Gymnasieskolans linjer — namn och namnförkortningar

Minst treårigt: linjer Ekonomisk linje E Humanistisk linje H Naturvetenskaplig linje N Samhällsvetenskaplig linje S Teknisk linje (fyraårig) T Tvååriga linjer

Beklädnadsteknisk linje Be Bygg- och anläggningsteknisk linje Ba Distributions- och kontorslinje Dk Dn'ft- och underhållsteknisk linje (försöksverksamhet) Du Ekonomisk linje Ek El-teleteknisk linje _ Et Fordonsteknisk linje ' Fo Jordbrukslinje Jo Konsumtionslinje Ko Livsmedelsteknisk linje Li Musiklinje Mu Processteknisk linje Pr Skogsbrukslinje Sb Social linje So Social servicelinje (försöksverksamhet) Ss Teknisk linje Te Trädgårdslinje Td Träteknisk linje Tr Verkstadsteknisk linje Ve Vårdlinje Vd

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 14 53 Bilaga 2

Gruppstorlekar och gruppdelningar samt allmänt om resurser i gymnasieskolan

] Gällande bestämmelser

Vad som gäller i fråga om gruppstorlekar och delning av grupp i gymna- sieskolan har sammanfattats så här i SSK:s betänkande Skolan. staten och kommunerna (SOU l974: 36 s. 62 och 65):

"I varje ämne förs elever till grupper, i den mån de enligt läroplanen kan samundervisas helt eller delvis. På grund av timplanernas konstruktion med ett stort inslag av tillvalsämnen. obligatoriska eller frivilliga kommer klassenheten vid denna undervisning att upplösas. För varje sådant ämne utgör i stället det sammanlagda antalet elever i ämnet och årskursen utgångspunkt för organisationen av undervisningsgrupper. Grupp får an- ordnas för varje påbörjat trettiotal elever om elevantalet är lägst åtta vid undervisningens början. Vid undervisning i arbetsteknik och annan under- visning med samma syfte anordnas grupp för varje påbörjat sextontal elever. Om särskilda skäl föreligger, får länsskolnämnden medge undantag från ovanstående regler

Även minimitalen fem och tolv förekommer i vissa fall.

"Uttrycket resurstimmar återfinns inte i gymnasieskolans timplaner. Däremot finns liksom i grundskolan överskjutande lärartimmar genom bestämmelser om att klass får delas i grupper. Sådan delning sker bl. a. i klass som är sammansatt av elever från två årskurser i ämnet fackteori. Den förekommer även vid visst lägsta elevantal ofta 17, i ämnen med laborativ eller yrkesteknisk karaktär. Även andra delningar kan företas enligt timplanerna."

Med det sista avses främst delning av klass för studieteknisk träning i årskurs 1. Extra lärarveckotimmar för laborationer och studieteknik förde- lar sig så här per klass på de tre- och fyraåriga linjerna:

E H S N T (årskurserna 1—3) Studieteknik 4 4 4 4 4 Laborationer m.m. 0.5 l 2 5 10*

4.5 5 6 9 14*

* Byggteknisk gren har 10.5 resp. [4.5 vtr

Härtill kommer vissa delningar av grupp i nybörjarspråk i årskurs 1 samt i praktik i skolverkstad.

På de tvååriga linjerna är tilläggsresurserna för studieteknisk träning betydligt mindre.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 14 54

De tvååriga linjernas resurser för laborationer m.m. är också blygsam- mare än de tre- och fyraåriga linjernas. På So-linjen finns en veckotimme i vardera årskurs I och 2 för laborationer i naturkunskap. På Ek-linjen finns över huvud taget inga laborationstimmar. På "fe-linjen finns. om elevanta- let är lägst l7. 1.5 veckotimme för laboration i fysik och 0.5 alt. 2 vecko- timmar för laborationer i kemi. För konstruktionsövningar m.m. finns på Te-linjen ett relativt stort antal delningstimmar. om grupperna omfattar minst 17 elever. Detta gäller särskilt årskurs 2. där dock elevantalet i genomsnitt endast ärjust över l7.

Delningsresurserna för Te-linjen (liksom f.ö. även för T—linjen. se tabel- len tidigare i detta avsnitt) är som synes ganska stora. Bakgrunden är behovet av handledning i de tekniska färdighetsämnena så att lärarna vid konstruktionsövningar och laborationer kan arbeta under samma villkor som lärarna på de utpräglat yrkesinriktade linjerna. I rit- och konstruk- tionsövningar är lokalerna dessutom avpassade för l6-grupper. (Samma gäller givetvis även flertalet laborationer m.m. på andra linjer.)

Storleken på T-linjens delningsresurser skall också ses mot bakgrunden av att det tidigare fanns över 20 olika specialiseringar på denna linje mot i dag 6 (4 grenar. 2 varianter). De specialiseringar som dragits in får nu klaras inom en något vidare ram för delningstimmar.

4.1. Begreppet ”resurs”

I denna PM avses med "resurs" de statsbidrag till lärarlöner (inkl. timmar till förfogande). som ställs till kommunernas förfogande för under- visningen.

I enlighet med SIA- och SSK-utredningarnas terminologi kan man skilja mellan basresurs och olika förstärkningsresurser.

Busresurser

Basresursen kan enklast beskrivas som den timtilldelning för lärare som finns uttryckt i antalet elevveckotimmar för undervisningsgrupper som får anordnas enligt skolförordningen (Sf) 8: 18. Va|je timme inom basresurscn är specialdestinerad för visst ändamål. Hela basresursen planeras därför på förhand in i olika lärartjänster genom den tjänstgöringsplan ("tjänste— fördelning") som rektor upprättar.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 14 56

Förstårkningsresurser Resurser till förstärkningsanordningar är i regel direkt uttryckta i lärar- veckotimmar och bundna till ämnen. klasser eller lösande av vissa problem (jfr Sf8: 19).

Följande förstärkningsresurser finns i gymnasieskolan: — stödundervisning och samordnad specialundervisning (samtliga studie- vägar) — särskild undervisning (samtliga studievägar) — frivillig undervisning (samtliga studievägar med undantag för special- kurser som är kortare än ett år)

— delning av klass vid undervisning i nybörjarspråk (årskurs 1 av tre- och fyraåriga linjer) — delning av klass för studietekniska övningar (årskurs ! på samtliga linjer samt vissa minst tvååriga specialkurser) — delning av klass vid laborationer och konstruktionsövningar (naturve- tenskapliga och tekniska ämnen)

— delning av klass i varierande utsträckning i främst vissa yrkesbetonade ämnen (tvååriga utpräglat yrkesinriktade linjer. vissa specialkurser samt musikämnen på tvåårig musiklinje) — hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket för in- vandrarelever (samtliga studievägar) — stödundervisning för invandrarelever (samtliga studievägar) — timmar till förfogande. ttf(samtliga linjer och vissa specialkurser). thintar i detta sammanhang en särställning. eftersom den inte kan anses uteslutande tillhöra förstärkningsresursen. I den utsträckning eleverna skall ha ttf på schemat och visst obligatoriskt innehåll i ttf finns enligt läroplanen tillhör ttf basresursen. Andra delar av ttf är av typisk förstärk- ningskaraktär. Det måste ankomma på beslutsfattarna på den enskilda skolan att avgöra hur stor del av tlf-resursen som skall betraktas som basresurs. Av praktiska skäl hänförs i det följande ttf—resursen till förstärk- ningsresurserna.

De flesta av förstärkningsresurserna planeras på förhand in i olika lärar- tjänster i tjänstefördelningen. Undantag utgör särskild undervisning samt i regel större delen av timme till förfogande samt stödundervisning och samordnad specialundervisning. vilka resurser följaktligen disponeras ef- ter behov under läsåret. Det är naturligt att resursuttaget växlar mellan olika skolor och olika kommuner.

8. Samundervisning av klasser

l konst- och musikhistoria på treårig humanistisk linje. treårig samhälls- vetenskaplig linje och treårig naturvetenskaplig linje skall två klasser sam- undervisas.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 14 80

11. Frivillig undervisning i instrumentalmusik m. fl. ämnen

Sådan undervisning i instrumentalmusik. solosång. körsång, teckning. dramatik och gymnastik. i vilken elev får deltaga frivilligt. tilldelas vecko- timmar vid skolenhet enligt bestämmelser regeringen meddelar särskilt.

13. Miljöpraktik

Elev på fyraårig teknisk linje skall i årskurserna I och 2 beredas praktik i skolverkstad omfattande undervisning i minst två av ämnena verkstadstek- nik. bygg- och anläggningsteknik. el-teletcknik och processteknik.

Elev på fyraårig teknisk linje skall under ferietid fullgöra miljöpraktik om sex veckor mellan årskurs 2 och årskurs 3 samt sex veckor mellan årskurs 3 och årskurs 4. För sådan miljöpraktik får i årskurserna 3 och 4 6 Riksdagen l98l/82. ] saml. Nr 14

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 14 82

utöver ferietid tagas i anspråk högst en vecka i anslutning till årskursens början.

I den mån ändamålsenlig miljöpraktik ej kan anordnas för viss elev. får miljöpraktiken för eleven ersättas av praktik i skolverkstad enligt bestäm- melser som skolöverstyrelsen meddelar.

Elev i årskurs 3 eller 4 i gymnasieskolan är behörig att välja fyraårig teknisk linje endast om han fullgjort den miljöpraktik som enligt andra stycket skall förekomma under ferietid före årskursens början.

Elev i årskurserna ] och 2 av fyraårig teknisk linje är behörig att uppflyttas till högre årskurs endast om han fullgjort den praktik i skolverk- stad som avses i första stycket.

14. Förlängd undervisning

Den som avslutat mindre studiekurs har rätt att inom fyra år efter det att han vad avser tvååriga linjer avslutat årskurs 2. vad avser treåriga linjer avslutat årskurs 3 eller vad avser fyraårig teknisk linje avslutat årskurs 3 eller. i fråga om ämne i årskurs 4. efter det att han avslutat årskurs 4 få förlängd undervisning i varje ämne. i vilket han har varit befriad från undervisningen.

15. Nytt avgångsbetyg

Nytt avgångsbetyg från gymnasieskolan. avseende hela lärokursen. ut- färdas från linje för dels elev som deltagit i förlängd undervisning. dels elev som helt eller delvis gått om högsta årskursen eller årskurs 3 på fyraårig teknisk linje.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 14 83 Bilaga 4:17

SKOLÖVERSTYRELSEN 1981-05-07 Byrå S 3: 3

Jämkningar mellan åk 3 och 4 på T-linjen

I samband med timplaneförändringarna bör också vissa önskvärda om- flyttningar göras mellan de tekniska ämnena i årskurs 3 och 4 på T-linjen. Det gäller tvåtimmarsämnena på maskin—, kemi- och elgrenarna i årskurs 3.

På maskinteknisk gren flyttas elteknik (2 vtr) i åk 3 upp till åk 4 och en veckotimme i vardera konstruktion och produktion flyttas från åk 4 till åk 3. Genom att hela elteknikkursen då kommer att ligga i åk 4 ökar förutsätt- ningarna för en bättre integration mellan elteknik och övriga tekniska ämnen. speciellt reglerteknik. Dessutom elimineras de problem som för närvarande finns med betygsättningen. genom att elteknik finns i både åk 3 och åk 4 och en stor del av eleverna byter skola efter åk 3.

På kemiteknisk gren flyttas också elteknik (2 vtr) i åk 3 upp till åk 4. där utrymme skapas genom att analytisk och fysikalisk kemi minskas med två veckotimmar. [ åk 3 ökas timtalet i fysikalisk kemi. Eftersom dessa två veckotimmar är den enda elteknik kemister har. kan eltekniken när den flyttas till åk 4 på ett helt annat sätt än för närvarande bli ett stöd för de kemitekniska ämnena. främst då apparatteknik samt analytisk och fysika- lisk kemi.

På elteknisk gren är det maskinteknik (2 vtr) i årskurs 3 som flyttas upp i åk 4 mot att två veckotimmar elektronik flyttas från åk 4 till åk 3. Genom att elektroniken ökas i åk 3 kan digitaltekniken. den mest dynamiska delen av elektroniken, flyttas från åk 4 till åk 3. Både elever och lärare i åk 3 har visat stort intresse för att så tidigt som möjligt studera detta avsnitt. Då ämnet maskinteknik flyttas till åk 4, kan det integreras med ämnena elma- skiner och elkraft. Detta bör avsevärt öka elevernas motivation för ma- skintekniken.

Med dessa ändringar reduceras antalet ämnen i åk 3 och eleverna får ägna mer tid åt de två grundläggande teknikämnena inom respektive gren i åk 3.

Genom att de tekniska ämnena i åk 3 minskar från tre till två. underlättas också möjligheterna för elever från andra linjer, t.ex. N-linjen. att göra erforderliga kompletteringar för att vinna inträde i åk 4 på T-linjen.

Eftersom jämkningarna rör enbart tekniska ämnen. torde inga tjänste- problem uppstå. Tvärtom ökar underlaget i de grenspeciftka ämnena och därmed förutsättningarna för hela tjänster inom respektive gren i åk 3.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 14 84

Bilaga 5.'l Treårig ekonomisk linje' (E)

Föreslagen timplan F örslag om högsta nwa'giwza självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska 2+1 () € B-språk 2+1 C-språk (3) Historia 3 Religionskunskap 2.5 0.5 Psykologi 2 0.5 l 5 Samhällskunskap 2 0.5 Matematik (3) Naturkunskap Företagsekonomi Administration 7- 0.5 Ekonomiskt specialämne Övriga ekonomiska ämnen 6/0 Rättskunskap Arbetsmetodik Maskinskrivning (3) Stenografi 0/6 Gymnastik 3 Timmar till förfogande 1

Summa

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 14 85 Bilaga 5: 2 Treårig humanistisk linje (H)

Föreslagen timplan Förslag om högsta medgivna själf-'.s'tudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska 3.5 I |.5 Engelska 3 0,5 B-språk 3 C-språk 3 Allmän språkkunskap Historia 5 l Religionskunskap 2,5 0,5 Filosofi 2 0.5 3.5 Psykologi 2 0.5 Samhällskunskap 6 1 Matematik

Naturkunskap

Konst- och musikhistoria Musik eller teckning Gymnastik 3 Timmar till förfogande ]

Summa 34 *

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 14 86 Bilaga 5 :3 Treårig humanistisk linje (H)

Föreslagna timplaner F örslag om högsta medgivna självstudietid

Halv- och helklassisk variant erhålls enligt följande timplaner:

Halvklassisk variant (Hal

Antal veckotimmar i årskurs

Engelska B-språk C-språk Allmän språkkunskap Latin Psykologi Samhällskunskap Naturkunskap Övriga ämnen

welmeqouuu

_l

c 01 IK)

17 3 34 5

b) N L:.) U!

Summa

Helklassisk variant (He)

Antal veckotimmar i årskurs

Engelska 3 B- eller C-språk 0 1.5 Latin 6 ] Grekiska 6 Psykologi 2 0.5 Samhällskunskap 0 Övriga ämnen 17 3 Summa 34 5

Efter särskilt medgivande kan studium av utomeuropeiska moderna språk förekomma. I sådant fall tillämpas ovanstående timplaner. varvid språket erhåller samma timtal som latin, eventuellt latin och grekiska.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82: 14 87 Bilaga 5 :4 Treårig samhällsvetenskaplig linje (S)

Föreslagen timplan Förslag om högsta medgivna .tjz'ilvsmdietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska

B-språk C-språk

Historia Religionskunskap Filosofi

Psykologi Samhällskunskap Matematik Naturkunskap

Konst- och musikhistoria Musik eller teckning Gymnastik Timmar till förfogande

Summa

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 14 88

Bilaga 5:5

Treårig naturvetenskaplig linje (N)

Föreslagen timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska B-språk C-språk Historia ' 3+3 0.5 Religionskunskap Filosofi

Psykologi Samhällskunskap Matematik

Fysik Kemi

Biologi

Konst- och musikhistoria Musik eller teckning Gymnastik Timmar till förfogande

Summa

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82: 14 89

Bilaga 5: 6 Treårig naturvetenskaplig linje (N)

Föreslagen timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Variant erhålls i vardera årskursen 2 och 3 enligt följande timplan:

Ämne Antal veckotimmar

i årskurs

B-språk

Historia 3 Konst- och musikhistoria Variantämne 6 0,5 Övriga ämnen 25 4,5 Summa 34 5

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 14 90

Bilaga 5: 7 F yraårig teknisk linje (T)

Föreslagen timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska B-språk Historia Religionskunskap Ergonomi Samhällskunskap Matematik

Fysik

Kemi

2—3 0.5

Biologi Teknologi Övriga tekniska ämnen Företagsekonomi Gymnastik

Timmar till förfogande

28—31 4.5 2—4 1

Summa 35 6

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82: 14 91

Bilaga 5 :8 Fyraårig teknisk linje (T)

Föreslagen timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

För elever som efter årskurs 2 av fyraårig teknisk linje väljer att slutföra sina studier på treårig naturvetenskaplig linje gäller följande timplan för denna linje i årskurs 3:

Treårig naturvetenskaplig linje (N)

Ämne Antal veckotimmar i års-

kurs

Svenska 3,5 1 ll i Engelska 3 0.5 " B-språk _ 3

Historia - 3 Religionskunskap 2,5 0.5 Filosofi 2/0 ] 0 5 ]l Psykologi 0/2 ' Samhällskunskap 3

Matematik 4 | Fysik 3 0,5 2 Biologi 3 0,5 Gymnastik 3 Timmar till förfogande 1

Summa 34 4,5

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82: 14 92

Bilaga 5: 9 Alternativa timplaner (f. d. SSG) Årskurs 1

I propositionen föreslagna timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Antal veckotimmar per linje

Svenska 3 Engelska 3 B- eller C—språk 3 C-språk Historia i Psykologi

Samhällskunskap

Matematik 6 0,5 Naturkunskap

Fysik 3,5 Kemi 3,5 Teknologi 5 0,5 Företagsekonomi Gymnastik 2 Timmar till förfogande [

Summa

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 14 93

Bilaga 5:10 Alternativa timplaner (f. d. SSG) Årskurs 2

I propositionen föreslagna timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (_T)

Ämne Antal veckotimmar per linje

E T Svenska 3 1 3 l 3 l 3 | Engelska 3 3 l 5 3 3 B- eller C-språk 3 3 , 3 3 C-språk 3 l 5 3 l 5 Allmän språkkunskap ' 3/0 (H) 0,5 ' Latin 0/6,5 1 Historia 0 ' 3,5 0,5 , 0 0 Samhällskunskap . 2,5 0,5 2,5 0,5 l 2,5 0,5 Konst- och musikhistoria 2 0 Musik eller teckning 2 2 Matematik 3 0.5 3 (S) 0.5 ][ 5 5,5 1 5,5 1 Naturkunskap 3,5/0 1 ' 2 2 Fysik 4 0.5 4 0,5 Kemi 3,5 0,5 3,5 0,5 Biologi 2 2 Teknologi 4,5 0,5 Företagsekonomi 6 0,5 Arbetsmetodik 3 0,5 1,5 Maskinskrivning 2 0,5 Gymnastik 2,5 2,5 2,5 2,5 Timmar till förfogande 1 1 1 1

Summa 32 3,5 32 3,5 32 3,5 32 3.5

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: 14 94

Bilaga 5: ll Alternativa timplaner (f.d. SSG) Årskurs 3 [propositionen föreslagna timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid Treårig ekonomisk linje (E) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S') Treårig humanistisk linje (H) Fyraårig teknisk linje (T) Treårig naturvetenskaplig linje (N) Ämne Antal veckotimmar per linje H H __T Svenska 3+0,Sl ]],5 3,5 ] -ll—5 3,5 1 ILS 3,5 1 11,5 2,5 1 Engelska 3 0.5 3 0,5 3 0.5 3 0,5 B- eller C-språk . 3 3 3 C-språk 3 1.5 Latin" ' 0/5,5 1 Historia 3 5,5 1. 5,5 1 3+1 3 Religions- kunskap 2,5 0,5 2,5 0,5 2,5 0.5 2,5 0,5 2,5 0,5 Filosofi 15 2 0.5 3.5 2 0.5 3.5 ml 05 Psykologi 2/0 0,5 ' 2 0.5 2 0,5 0/2 ' 1,5 Samhällskun- skap 2 0.5 5,5/01 5,5 .l 2 0,5 3 Matematik 3 3 4 l 4 ] ll5 Fysik 3 0.5 2 ') 0,5 ” Biologi 3 0.5 Övriga tek— niskaämnen 12 2 Företags- ekonomi 9 1,5 Rättskunskap 0/2 0.5 ,, Maskin- skrivning 2 0,5 Gymnastik 3 3 3 3 3 Timmar till förfogande ] l 1 1 1 Summa 34 5 34 5 34 5 34 5 34 5

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 14 95

Bilaga 5: [2 Treårig ekonomisk linje (E)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Sp = ekonomisk-språklig Ka = kameral

Di = distributiv

Ad = administrativ

Ämne Antal veckotimmar i årskurs 2 3 Gren Sp Gren Ka. Di och Ad

Svenska 3 0,5 3 l 3 i I, 3 1 Engelska 3 2 2+2 ] 2+1 B-sprak 3 3 2+2 C-språk 4 3 1 5 2+2 Historia 2 2 ' Religionskunskap 2 2 . Psykologi 2 0,511 5 2 0.5 1 S Samhällskunskap 3 0,5 3 0.5 2,5 l ' 2,5 l "" Matematik 5 0.5 3/0 3 Naturkunskap 3 Företagsekonomi 2 8 1.5 3 0,5 Övriga ekonomiska 2 s

ämnen 7 1,5 '" Rättskunskap 2 2/0 2 0.5 Praktiskt sekreterar- 0,5

arbete 0/2 1,5 Maskinskrivning 2 1 0.5 1 0.5 Stenografl 0/3 3 0.5 Gymnastik 3 3 1 1 Timmar till

förfogande 1 1 1,5 1,5 Summa 34 1.5 32 3,5 30 5 30 5

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82: 14 96

T reårig humanistisk linie (H)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

1 3 Svenska 3 0,5 3 1 4 Engelska 3 2+] 1 5 2+1 B-språk 3 3 " 2+2 C-språk 4 3 2+2 Allmän språkkunskap 1 3 0.5 Historia 2 4 0.5 2 Religionskunskap [ 5 3 Filosofi ' 2 Psykologi 2 0,5 Samhällskunskap 3 0.5 3 0.5 4,5 Matematik 5 0,5 Naturkunskap 5 2 0,5 Konst- och musikhistoria ] 1 Musik eller teckning ] 1 Gymnastik 3 3 2 Timmar till förfogande 1 1 1,5 Summa 34 1,5 32 3,5 30

Bilaga 5: I3

0,5

3,5 0,5

1,5

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82: 14 97 Bilaga 5:14 T reårig humanistisk linje (H)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Halv- och helklassisk variant erhålls i vardera årskursen 2 och 3 enligt följande timplaner:

Halvklassisk variant (Ha)

Antal veckotimmar i årskurs

Engelska B-Språk 0,5 C-språk ] 2+l Allmän språkkunskap 1.5 Latin 7 1 Psykologi Samhällskunskap 2 0,5 Övriga ämnen 14,5 3 Summa 29,5 5

Helklassisk variant (He)

Antal veckotimmar i årskurs

Engelska B- eller C-språk Allmän språkkunskap

Latin 7 ] Grekiska 4 Psykologi

Samhällskunskap 2 0,5 Övriga ämnen 14,5 3.5 Summa 29,5 5

7 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 14

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 14 98

Bilaga 5: I5 Treårig samhällsvetenskaplig linje (S)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska

B—språk C-språk

Historia Religionskunskap Filosofi Psykologi Samhällskunskap Matematik Naturkunskap

0,5 3,5

1,5

Konst- och musikhistoria Musik eller teckning Gymnastik Timmar till förfogande

2 3 2 4 1 1 3 1

Summa

U) N »I!

• Sida 99
•  Original

Prop.. 1981/82: 14 99 Treårig naturvetenskaplig linje (N)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i årskurs

Svenska Engelska

B-språk C-språk

Historia Religionskunskap Filosofi Psykologi Samhällskunskap Matematik

Fysik

Kemi

NNÖUIN

Biologi

Konst- och musikhistoria Musik eller teckning Gymnastik Timmar till förfogande

Summa

Bilaga 5:16

l. ().sl 5 0.5

1 0.5 l i

2.5 0.5 5

• Sida 100
•  Original

F örsöksverksamhet med varianter inom gymnasieskolans naturvetenskapliga linje (Förordning l977-05-l2) Bilaga 5:17

Na gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstaa'ietid

Timplaner

Ämne Anpassad timplan för Datateknisk variant m.fl. N-linjen enl. Lgy 70

Svenska Engelska

N

B-språk C-språk

Historia Samhällskunskap Religionskunskap Psykologi Filosofi

— 2/0 0.5 — 0/2

Matematik Fysik Kemi

4 0.5 2 4 1 2,5 0,5 2 Biologi

Konst- o musikhistoria Musik/Teckning Gymnastik

th

'n n— _N—

V') O "=? *". C ll')

Variantämne

Summa vtr

Prop. l98l/82 14

lOO

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 14

F yraårig teknisk linje (T)

Na gällande timplan

lOl

Bilaga 5: 18

Förxlag om högsta medgivna självstudietid

Svenska Engelska

B-spräk Historia Religionskunskap Ergonomi Samhällskunskap Matematik Fysik Kemi Teknologi Övriga tekniska ämnen Företagsekonomi Gymnastik

Timmar till förfogande

Summa

Antal veckotimmar i årskurs

2 0.5 30 4,5 3 ]

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82: 14 102 Bilaga 5: I9

Försök med gemensam studiegång i årskurserna ] och 2 av treårig naturvetenskaplig och fyraårig teknisk linje (Förordning 1977-05-12)

Nu gällande timplan Förslag om högsta medgivna självstudietid

Timplaner Ämne Årskurs 1 Årskurs 3

Gemensam Gemensam Anpas- studie- studie- sade tim-

gång gång planer

T

Svenska 3 0.5 3 l l 3 2 0.5 Engelska 3 2 0 s 3 | 2 0 5 BJC-språk 3 3 3 Historia 1 1 3 2 5 — — 1.5 Psykologi — — ' 0.5/0 2/0 — Religionskunskap — — 2 2 Samhällskunskap 3 0.5 — 0.5 2 2 0.5 Filosofi — ' — 0/o,5 0/2 — Matematik 6 0,5 4 1 l 5 5 | J_ Fysik 2,5 - 4 . 2 2.5 l 4 4 l _ Kemi 2.5 4,5 0.5 — — Biologi — 2 0.5 3 () Teknologi 5 4,5 (),5 — — Konst- och musikhistoria 0 0 — — Musik/Teckning 0 0 — — Gymnastik 3 2,5 2 ] 'l'tf ] 0,5 1 0,5 Tekniska ämnen — — — 11,5 l.5 Summa 33 1.5 33 3.5 5 30 30 5

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82: 14. 103 Bilaga 5:20 Alternativa timplaner (f. d. SSG) Årskurs 1

Nu gällande timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (5) Fyraårig teknisk linje (T)

Antal veckotimmar per linje

Svenska 3 3 05 Engelska 3 3 B- eller C-språk 3 3 C-språk 4 [ Historia 2 2 Psykologi 2 Samhällskunskap 3 3 0.5 Matematik 3 6 0.5 Naturkunskap 4 Fysik 3 Kemi 3,5 Teknologi 2,5 Företagsekonomi Gymnastik 3 Timmar till förfogande ]

Summa

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 14 104

Bilaga 5:21

Alternativa timplaner (f.d. SSG) Årskurs 2 Nu gällande timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid Treårig ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H") Treårig naturvetenskaplig linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T) Ämne Antal veckotimmar i årskurs

. Svenska 3 l 3 l 3 l 3 1 Engelska 3 3 3 3 B- eller C-språk 3 3 3 1.5 3 l 5 C-språk 3 2 3 2 ' Latin 0/6 1 Historia 3 0,5 3 0,5 3 0.5 3 0,5 Samhällskunskap 3 0,5 3/0 0,5 Konst— och musikhistoria 2 2 Musik eller teckning 2 2 Matematik 3 0,5 3 0,5 il 5 4 l 4 ] Naturkunskap 3/0 1 , ,, _, Fysik 3,5 0,5 " 3,5 0,5 " Kemi 3,5 0.5 3,5 0.5 Biologi 2 Teknologi 8 Företagsekonomi 6 0,5 ]] Maskinskrivning 2 0,5 Gymnastik 2 3 2 Timmar till förfogande l l 1 1

Summa 32 3.5 32 3.5 32 3,5 34 3,5

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 14 105 Bilaga 5:22 Alternativa timplaner (f. d. SSG) Årskurs 3

Nu gällande timplaner Förslag om högsta medgivna självstudietid

Treårig ekonomisk linje (E) Treårig humanistisk linje (H) Treårig naturvetenskaplig linje (N) Treårig samhällsvetenskaplig linje (S) Fyraårig teknisk linje (T)

Ämne Antal veckotimmar per linje ___. .

Svenska 4 l i” 41 4 '1 I] 3 l :[ z os

Engelska 2 0,5 ' 2/0 0,5 2 0,5 ' 2 0,5 " B- eller C-språk 4 2 i 4 4 C—språk 4 "

Allmän

språkkunskap 3/0 1 1 Latin 0/61

Historia 3 0,5 3 0,5 Religionskunskap 2 3 1 3 1 2 2

Filosofi 2 0.5 2,5 2 0.5 l3€ 2 0,5

Psykologi " 1 1 Samhällskunskap 2 0,5 3/2 0,5 3+2 0,5 2 0.5 2 ().5

Matematik 5 1 s 1 s 1 s 1 :,

Fysik 4 1 2,5 4 1 ”

Biologi 3 0,5

Övriga tekniska

ämnen 12 2 Företagsekonomi 9 Rättskunskap 2 0,5 2 Maskinskrivning 2 0.5 Gymnastik 2 2 2 2 1 Timmar till

förfogande 1 l 1 1 1

Summa 31 5 31 5 31 5 31 5 29 5

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: 14

1 06

Bilaga 5 : 23

Tvåårig distributions- och kontorslinje (Dk)

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Svenska Arbetslivsorientering Företagsekonomi Distributionskunskap Maskinskrivning Kontorskunskap Konsument- och varukunskap Maskinräkning och maskinbokföring Distributionspraktik Kontorspraktik Gymnastik Timme till förfogande Engelska B- eller C-språk Religionskunskap Psykologi Samhällskunskap Konsumentkunskap Matematik Musik eller teckning

Summa

Antal veckotimmar i årskurs

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 14

Tvåårig distributions- och kontorslinje (Dk)

Förslag om högsta medgivna självstudietid

107

Bilaga 5 : 24

Försöksverksamhet med gren för kontor utan varianter i årskurs 2

Gre-n för kontor

Svenska 3 Arbetslivsorienlering l Företagsekonomi 4 Maskinskrivning 4 Kontorskunskap 5—2 Kontorspraktik 18 Gymnastik 2 Engelska B- eller C-språk

Religionskunskap Psykologi Samhällskunskap Konsumentkunskap

Matematik Musik eller teckning

Summa 37

Försöksverksamhet med vårdadministrativ gren i årskurs 2

Ämne

Veckotimmar

Svenska

Arbetslivsorienlering M.askinskrivning Kontorspraktik Gymnastik Engelska Psykologi Socialkunskap

Socialrätt Hälsovårds- och sjukdomslära Medicinsk terminologi Vårdadministrativ teknik

NINUNMNWNXIN—LN

bd q

Summa

0.5

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 14 108 Bilaga 5:25

Timplan för tvåårig drift- och underhållsteknisk linje

Förslag om högsta medgivna självstudietid

x

Antal veckotimmar i årskurs

Ämne

Svenska Engelska, allmän/särskild kurs Matematik Arbetslivsorientering Gymnastik

Drifttekniska ämnen

Timmar till förfogande

Summa

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82: 14

Tvåårig ekonomisk linje (Ek)

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Svenska Engelska Religionskunskap Samhällskunskap Matematik Företagsekonomi Maskinskrivning

Och kontorskunskap Stenografi MUsik eller teckning Gymnastik Tillvalsämne Timmar till förfogande

Summa

Antal veckotimmar i årskurs

109

Bilaga 5:26

3+1 0.5 2 1.5

3 0,5

3/0

8 2

2,5

.3 0.5

0/3

z

2

3

1

• Sida 110
•  Original

Bilaga 5:27

Tvåårlg konsumtionslinje ( Ko) Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmari

terminskurs 1 terminskurs 2 årskurs 2

Gren Gren Gren Gren Gren Gren Gren Gren Kh St Kh Sl Tx Kh St Tx och Tx

Svenska Arbetslivsorientering Familjekunskap Hälsa och hygien Barnkunskap Psykologi 1 Socialkunskap Vårdkunskap Konsumentkunskap Ekonomikunskap Bostads/miljökunskap Kostkunskap Textilkunskap Formgivning Produktionsteknik 22—19 2 ' 30—27 | Obligatoriskt tillval s:, Gymnastik

Timme till förfogande

_ '— _|

",—INNN *f—NNN "PP—n'?

”_WMN

v—l Pl ")NNIII

ur. N I!)— |— & ur. N_QQQ m N_WQQ _ _

I N _-

V/ "lN—1 V/ (WN—1 V/ V/

'? MN V/ "5 V/ ")N V/ ")N— N MN—

[* M ("1 h ") 'if h n IN

Summa 37 3 6 37 5 37 1 37 4

Prop. 1981/82

14

110

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82: 14 111 Bilaga 5:28

Tvåårig konsumtionslinje

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Försöksverksamhet med konsumentekonomisk gren

Timplan

Ämnesblock/ämnen Föreslagen timplan

c.

Äklwa AkaH block och block och ämne ämne

ALLMÄNNAÄMNEN

Svenska 3 0,5 Engelska 3 Gymnastik 2 Obligatoriskt tillval $$

th — SAMHÄLLSORlENTERlNG ll Samhällskunskap 3 Psykologi —

Social- och familjekunskap 3 2 Barn- och ungdomskunskap 3 Konsumentkunskap 3 HUSHÅLLSEKONONHSK

ORIENTERING 11 Bostads/miljökunskap 3 7 5 Kostkunskap 8 _" Textilkunskap -

VÄRD 4—7 Hälsovård och hemsjukvård 4—7

(4) Nl 'JI

Summa vtr

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82: 14 112

F örsöksverksamhet med textil gren

Timplan

Ämnesblock/ämnen Åk 1 vtr/ Åk 2 vtr/ block och block och ämne ämne

ALLMÄNNA ÄMNEN

Svenska 3 0,5 Engelska 3 Gymnastik 2 Oblig tillvalsämnen $$ th — SAMHÄLLSORlENTERlNG 3 Samhällskunskap 3 0,5 Kost- och konsumentkunskap — TEXTILT BLOCK 26—23 Textilkunskap 23—20 ,

NNNMUUDå NNNDMNUN

: a—u—i—U—

Summa 3.5

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82: [4 ' _ ll4

. Bilaga 5:30 Tvåårig social linje (So)

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar iårskurs

Svenska 3 0.5 Engelska 3 Historia 2 0,5 Religionskunskap 2 0,5 3'5 Samhällskunskap 3 0,5 Socialkunskap S l.5 Matematik 3 0.5 Naturkunskap 6 1.5 2 Maskinskrivning och kontorskunskap Musik eller teckning 2 Gymnastik 2 Tillvalsämne 3

Timmar till förfogande !

Summa 35 5,5

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 14 115

Timplan för tvåårig social servicelinje (Ss) Bilaga 5 :31

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Årskurs ]

Totalt antal elevtimmar

Svenska Arbetslivsorientering 40 Psykologi 120

Samhällskunskap 120

Social servicekunskap 160 40 | 80 Kost- och konsumentkunskap 160 40 Vårdkunskap 120 20 | 40 Barn- och ungdomskunskap 80 20

Social servicepraktik 400—280 Gymnastik 80 Timme till förfogande 40

Engelska B-eller C-språk Religionskunskap SIZO Matematik Musik eller teckning

Summa 1 480 l20

Årskurs 2

Ämne Totalt antal

elevtimmar

Svenska Arbetslivsorientering 40 Psykologi 40 10 Samhällskunskap 40 l0 ] 20 Social servicekunskap 240 60 Kost- och konsumentkunskap 80 30 120 Vårdkunskap 120 30 Barn- och ungdomskunskap 40 Social servicepraktik 680—560 Gymnastik 80

Engelska B—eller C-språk Religionskunskap 5120

Matematik Musik eller teckning

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82: 14 116

Bilaga 5:32 Tvåårig teknisk linje (Te)

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ma = maskinteknisk By = byggteknisk E] = elteknisk

Ke = kemiteknisk

Ämne Antal veckotimmar i årskurs _ 2 Gren Ke Gren Gren Gren El Ma och By Ke

Svenska 4 4 Engelska eller

B-språk 3 3 Religionskunskap 2 2 2 Samhällskunskap 2 0,5 2 0.5 2 0.5 Matematik 6 0,5 ] 1 6 0.5 I 1 2 0,5 2 0,5 4 0,5 Fysik 4 0.5 4 0,5 3 3 3 Kemi 2 8 0,5 Företagsekonomi 2 2 Ergonomi l 2 2 Gymnastik 3 3 1 l 1 Tekniska ämnen 12 l 6 0,5 20 4 22 4 18 4 Timmar till för-

fogande ] 1 l 1 1 Summa 35 2 35 2 35 5 35 5 35 5

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82: 14 117

Bilaga 5:33 Tvåårig Vårdlinje (Vd). Årskurs 1

Förslag om högsta medgivna självstudietid

Ämne Antal veckotimmar i period (P) Gren för hälso- Gren för barna- och sjukvård och samt ungdomsvård åldringsvård (Hv) (Bu) P 1 P 2 P 3 P 2 P 3 13 v 21 v 6 v 21 v 6 v Svenska Arbetslivsorientering Psykologi 5 0.5 Vårdkunskap ]8—15 0.5 Barnkunskap 6 0.5 29—26 l.5 Vårdpraktik Bamavårdspraktik Gymnastik Timme till förfogande Engelska B- eller C-språk Religionskunskap Samhällskunskap Konsumentkunskap Matematik

Musik eller teckning

Summa

• Sida 118
•  Original

Bilaga 5: 34 Tvåårig Vårdlinje (Vd). Årskurs 2

Förslag om hö 7sta med lir/za s 'älvstadietid _ l— .

Pu = variant för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda vuxna Bs = variant för barnsjukvård

Ämne Antal veckotimmari period (P)

Gren för barna- och ungdoms 'ård (Bu)

Gren för psykiatrisk vård (Ps)

Gren för hälso- och sjuk 'ård samt åldringsvård (Hv) variant Bs _P2 P3 P1 P2 p3 P2 P

3 1

#;

Svenska Arbetslivsorientering Psykologi Socialmedicin Anatomi och fysiologi Mikrobiologi

och hygien S_iukdomslära Farmakologi Familjekunskap Vårdkunskap Barn- och ung-

domskunskap Musik Vårdpraktik Barnavårds-

praktik Gymnastik Engelska B- e er C-spräk Religionskunskap Samhällskunskap Konsumentkunskap Matematik Musik eller teckning

n—NFI f*n—N "*:—FIWN

':rm

"; _!n N'!)

O 1— "i _ rl ": "I ('I r*l _ lh _:

—8 3 19—16 28—25

m V/ rr, V/ "1 V/ "1 V/ », Vl m, V!

Summa

Prop. 1981/82 14

”8

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 14I 19 Bilaga 5 : 35 Tvåårig Vårdlinje (Vd). Årskurs 1

Förslag om högsta medgivna självstmlietid

RAMTlMPLAN. Gren för harna- och ungdomsvård

U ndcrvisningstimmar

Totalt antal elevtimmar

Ämnesblock/Ämnen

K amma/1ikationsä m nen

Svenska 160

Bild och form 40 20 Musik 40 Pedagogiskt drama 40 Gymnastik 80 Omvärldsorienterande ämnen

Arbetslivsorientering 40 ] 70 Vårdkunskap 80 " .S'aeialpedagogiska-met0diska ämnen Psykologi 40 I 80 Barn— och ungdomskunskap 380—320 Praktik inom barn- och/eller

ungdomsverksamhet 540—480 Övriga ämnen Timme till förfogande 40 Engelska B- eller C-språk Religionskunskap Samhällskunskap 5120 Konsumentkunskap Matematik

Musik eller teckning

Summa 1480 120

• Sida 120
•  Original

Bilaga 5: 36

Prop. 1981/82: 14

Tvåårig Vårdlinje (Vd). Årskurs 2

Förslag om högsta medgivna självstudietid

RAMTlMPLAN. Gren för barna- och ungdomsvård

Undervisningstimmar Ämnesblock/Ämnen Totalt antal elevtimmar

Svenska 120 Arbetslivsorientering 40 50 Psykologi 75 Socialmedicin 30 Sjukdomslära 80 30 Vårdkunskap 55 Barn- och ungdomskunskap 365—305 80 Musik 50 Praktik inom barn-

och ungdomsverksamhet 585—525 Gymnastik 80 Engelska B- eller C-språk Religionskunskap Samhällskunskap 5120 Konsumentkunskap Matematik

Musik eller teckning

Summa 1480 160

120

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82: 14 12] Bilaga 5: 37 Tvåårig Vårdlinje (Vd). Årskurs 2

Förslag om högsta medgivna självstudietid

RAMTlMPLAN. Gren för barna- och ungdomsvård. variant för barnsjuk- vård

Undervisningstimmar

Totalt antal

Ämnesblock/Ämnen

elevtimmar

Svenska Arbetslivsorientering 40 50 Psykologi 75 Socialmedicin 30 Anatomi och fysiologi 45 20 Mikrobiologi och hygien 40 Sjukdomslära 60 Vårdkunskap 245—185 90 Barn- och ungdomskunskap 120 Musik 40 Vårdpraktik 585—525 Gymnastik 80 Engelska B- eller C-språk

Religionskunskap Samhällskunskap 5120 Konsumentkunskap

Matematik Musik eller teckning

Summa 1 480 160

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 14 l ro i»)

Billiga 6 Personalkonsekvenser

Tabell 1. Sammanställning av högsta medgivna självstudietid på gymnasieskolans linjer

Ämnesgrupper l

Amnen 2! utr Svenska m m Moderna språk Naturvetenskapliga ämnen Tekniska ämnen Ekonomiska ämnen Ovriga ämnen Ao

S:a för ä 2] vtr Ämnen 24 vtr

Änywn 24 vtr A på DkKon (ej praktik) DipKtp Ovriga ä

S:a för å 27 vtr

Ämnen 29 vtr GyTeSl Mu Ms m m 0 ä på Kon (ej praktik) Vdp Arbetsteknik och fackteori Ovriga ämnen

Summa för ä 29 vtr

Linjespecifika ämnen

4-år linje 2-år linjer .- T åk 4, tekn' SoEkMuDu linje speckurs, Te+gem ä Dk sista åk

2-åriga linjer LiPrTrVe

³ 685

745 4335 2625 2465 6 135

_le'i'v'ich (((4—1444 (

l —Nm UUU

* För dessa linjer gäller särskilt arbetstidsavtal (SAV 1979-06-15)

⁹ 340

Prop. 1981/82 14

128

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 14 129

Tabell 2

Här redovisas totala timtal för självstudier för vissa ämnen som före- kommer på såväl 3- och 4- åriga som 2-åriga linjer.

Ämne 3- och 4- 2-åriga Ovriga Totalt åriga Du.Ek.Mu 2-äriga So.Te

Eng. affärsspråk 140 65 205 Fysik 915 40 955 Företagsekonomi 770 500 610 1 880 Historia 505 220 725 Maskinskrivning 210 540 750 Matematik 1 605 545 2 150 Naturkunskap 385 830 1 215 Psykologi 310 410 720 Religionskunskap 360 300 660 Samhällskunskap 1930 580 15 2 525 Svenska 2 890 795 3 685 Tekniska ämnen

Maskin- 555 1 10 665 Bygg- 405 30 435 El- 705 240 945 Ke- 195 20 215 Tabell 3

Utläggning av självstudietid på specialkurserna har behandlats i avsnitt 6.3.3 . 1 specialkurserna. som med något undantag är direkt yrkesinriktade, föreslås den högsta möjliga andelen självstudietid vara densamma som för de yrkesinriktade linjerna. 2.6% av elevtimtalen för kursen. Denna andel är avsedd att vara ett snittvärde för samtliga kurser och bör alltså efter bedömning av SÖ, som ansvarar för specialkurserna, kunna variera mellan olika kurser.

Med ett antagande av snittvärdet 2.672.- för självstudietid på specialkur- serna kan de maximala effekterna i timmar anges så här (i princip kommer ämnen i ämnesgrupp D 5 att bli aktuella):

Totalt Självstu- Procent Antal elevtimmar dietimmar av timtalet vtr SÖ:s beräkning uti- från besparingsprop. 2 870 000 233 000 8,1 % 6.300

Justerad. föreslagen nivå 2 870 000 74 600 2.6 % 2.000

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 14 130 INNEHÅLL Sid. INLEDNING ............................................. 2 ' UTGANGSPUNKTER OCI—I ALTERNATIV ................. 3 2.1 Alternativa sparmetoder ................................. 4 2.1.1 Spärr mots. k. dubbelutbildning ..... ' ............... 4 2.1.2 Punktvis revision av statsbidragsrekvisitionerna ...... 5 2.1.3 Bättre fyllande av vakanta utbildningsplatser ......... 5 2.1.4 Ökad samverkan mellan olika utbildningsanordnare . . . 6 2.1.5 Skärpta regler för gruppstorlekar och gruppdelningar samt en friare användning av gymnasieskolans resurser 8 2.1.6 Samordning av timplanerna för de tre- och fyraåriga |in- jerna ............................................. 10 2.1.7 Slopandc av länsskolnämndernas dispensgivning ...... 1 1 2.1.8 Möjligheter till självstudier under viss tid ............. 11 2.1.9 Anställande av färre korttidsvikarier för tjänstlediga lära- re ............................................... 1 1 _ 2 Förslag om gymnasieskolans utformning fr.o.m. läsåret 1982/ 83 .................................................... 12 EN FRIARE RESURSANVÄNDNING OCH EN SÄRSKILD HANDLEDARRESURS I GYMNASIESKOLAN ............. 13 3.1 Resursbegreppet ....................................... 13 3.2 Tidigare överväganden och beslut ........................ 14 3.3 Inriktningen av en friare resursanvändning ................. 15 3.4 Utformningen av en friare resursanvändning och tillskott av en särskild handledarresurs ................................. 17 MER _SAMORDNADE TlMPLANER FÖR DE TRE- OCH FYRAÅRIGA LINJERNA .................................. 21 4.1 Erfarenheter av de s. k. alternativa timplanerna (f.d. SSG) 21 4.2 En enklare organisation av de tre- och fyraåriga linjerna ..... 23 4.3 Förslag om förändringar av nuvarande timplaner ........... 23 4.3.1 Allmänt .......................................... 23 4.3.2 E-linjen .......................................... 25 4.3.3 H-Iinjen .......................................... 26 4.3.4 S-linjen .......................................... 26 4.3.5 N-Iinjen .......................................... 27 4. 3.6 T- linjen .......................................... 2 _ SLOPANDE AV LÄNSSKOLN ÄMNDERNAS DISPENSGIV- NING IILL FÖR MÅNGA OCH FÖR SMÄ GRUPPER SAMT TIMREDUKI IONER VII) SMÅ GRUPPER .................. 29 5.1 Gällande bestämmelser för dispensgivning ................. 29 5.2 Beslutsprocessen ....................................... 29 5.3 Förslag om slopande av länsskolnämndernas möjlighet att med- ge dispenser ........................................... 30 5.4 Förslag om timreduktioner vid små undervisningsgrupper . . . 31 MÖJLIGHET TILL SJÄLVSTUDIER UNDER VISS TID ..... 33 6.1 Allmänt ............................................... 33 6.2 Problem och möjligheter ................................. 36 6.3 Förslag om fördelning av möjlig självstudietid på linjer och ämnen ................................................ 37 6.3.1 'fre- och fyraåriga linjer ............................ 38 6.3.2 Tvääriga linjer .................................... 40 6.3.3 Specialkurser ..................................... 42

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82: 14 131