Prop. 1981/82:177

om ändring i skogsvårdslagen (1979:429), m.m.

Prop. 1981/82: 177

Regeringens proposition 1981/82: 177

om ändring i skogsvårdslagen (1979z429), m. m.;

beslutad den 25 mars 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

AN DERS DAH LGREN

2 Förslag till

Prop. 1981/82: 177 25

Sammanställning av remissyttrandena över virkesför- sörjningsutredningens betänkande (SOU 1981: 81) Skogs- industrins virkesförsörjning (exkl. kapitlen om statligt stöd till skogsbruket och om skatter och avgifter)

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkrings- verket. kammarkollegiet. riksrevisionsverket (RRV). riksskatteverket (RSV). Iantbruksstyrelsen. skogsstyrelsen.statens naturvårdsverk. arbets- marknadsstyrelsen (AMS). statens lantmäteriverk (LMV). statens indu- striverk ( SIND). domänverket. hovrätten för nedre Norrland. kammarrät- ten i Sundsvall. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). länsstyrelserna i ' Stockholms. Kronobergs. Kalmar. Älvsborgs. Värmlands. Västernorr- lands. Jämtlandsoch Norrbottens län. allmänningsutredningen (Jo l979: 04). Landsorganisationen i Sverige (LO). gemensamt av Svenska pappersindustri-. skogs- och träindustriarbetareförbunden. Centralorgani- sationen SACO/SR. Sveriges arbetsledareförbund (SALF). Tjänstemän— nens centralorganisation (TCO). gemensamt av Lantbrukarnas riksför- bund (LRF) och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR). Sveri- ges industriförbund. Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU). Sågver— kens råvaruförening, Virkesrådet i region [. gemensamt av Virkesråden i regionerna 2 och 3, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Sveriges häradsallmänningsförbund. Svenska jägareförbundet och Taxe- ringsnämndsordförandernas riksförbund.

Kammarkollegiet har bifogat yttranden från fem stiftsnämnder, lant- bruksstyrelsen yttranden från tolv lantbruksnämnder och skogsstyrelsen yttranden från 17 skogsvårdsstyrelser. Länsstyrelsen i Kronobergs län har bifogat yttranden från fyra länsorgan. länsstyrelsen i Värmlands län yttran- den från ett länsorgan och ett företag. länsstyrelsen i Västernorrlands län yttranden från tre länsorgan och ett företag. länsstyrelsen i Jämtlands län yttranden från tre länsorgan samt länsstyrelsen i Norrbottens län" yttrande från ett länsorgan. LRF/SSR har" bifogat ett utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegation. Därutöver har ett yttrande inkommit från en enskild person.

1 Allmänt

1.3 Riksrevisionsverket: Enligt RRV är det förvånande att utredningen inte, vare sig samlat eller i enskilda delar. försökt bedöma effekterna på virkesförsörjningen av sina åtgärdsförslag. Även om det är mycket svårt att göra entydiga effektvärderingar när det gäller t. ex. lagändringar borde utredningen åtminstone resonemangsvis ha belyst konsekvenserna av även denna typ av åtgärder. Sådana försök ger ett förbättrat beslutsunder- lag och har dessutom ett värde vid senare utvärderingar. — — — Utredningens uppgift har varit att klarlägga virkesutbudets karaktär. I sitt arbete med detta problem har utredningen. enligt RRV:s mening, på ett förtjänstfullt sätt belyst såväl virkestillgångarnas omfattning som frågor rörande avverkningsbeteende och avverkningsintensitet inom det enskilda

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 177 26

skogsbruket. Den analys som görs av förändringarna i virkesutbudet under slutet av l970-talet och kopplingen mellan denna analys och förslagen till åtgärder är dock inte på alla punkter lika övertygande. —_— —

1.14 Sveriges lantbruksuniversitet: — — —— Utredningen har arbetat snabbt och med begränsade resurser. Dessa förhållanden präglari viss mån betän- kandet. — — — Ibland saknas analyser helt — — — . — — — — — —- Skogsindustrins framtida utveckling och råvarubehov borde ha analyserats mer ingående. eftersom dessa faktorer har stor betydelse vid val av avverkningsstimulerande åtgärder. — — — _

Sex av ledamöterna ilänsstyrelsen [ Kalmar län (Christersson. Jonsson. Johansson. Kronblad. Schultz och Adolfsson) reserverar sig mot beslutet till förmån för i utredningen avgiven reservation av C. Boström och G. Olsson samt särskilt yttrande av S. Hegelund. B. Jonsson och K. Juhlin.

1.24 Landsorganisationeh i Sverige: LO har tagit del av det yttrande direkt till departementet som Svenska pappersindustriarbetarcförbundet. Svens- ka skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet av- lämnat. LO instämmer i de av ovanstående förbund framförda synpunk- terna.

1.27 Sveriges arbetsledareförbund: — — -—

Vi är— — —från SALF:s sida tillfredsställda över att en i stort enig utredning nu lagt ett samlat förslag till hur virkesbristen skall kunna avhjäl- pas. Med tanke på landets svåra ekonomiska situation förutsätter vi att föreslagna åtgärder efter remissbehandlingen snabbt leder till att regering och riksdag fattar de beslut som erfordras för att skogsindustrin skall få den råvara den behöver.

1.30 Sveriges industriförbund: instämmer i yttrande avgivet av Skogsin- dustriernas samarbetsutskott.

1.32 Sågverkens råvaruförening: Sammanfattningsvis vill Sågverkens Rå- varuförcning understryka sin uppfattning att skogsbrukets lönsamhet är den långsiktigt viktigaste frågan för avverkningens omfattning och att sättet att beskatta skogsbruket på kort sikt har det största inflytandet på skogsägarnas beslut om avverkning. Dessa två frågor har inte fått en tillfredsställande genomgång och lösning genom utredningens arbete.

1.33 Virkesrådet region 1: — — — Lönsamhetens inverkan på balansen mel- lan skogsbruk och skogsindustri berörs knappast och utredningens förslag för förbättring av virkesmarknadens funktion för att underlätta virkesför- sörjningen bygges på ett redan etablerat lappverk av administrativa regler och ekonomiska stöd. Något initiativ till nytt skattesystem har inte tagits med motivering att detta blir för arbetsamt och krångligt att införa.

1.34 Virkesråden region 2 och 3: Vid ärendets behandling i Virkesråden (] och 2) har företrädare för SPIAF. STIAF'och SSAF hänvisat till den socialdemokratiska och fackliga reservationen i utredningen och reser- verat sig mot de avsnitt i (detta) yttrande som strider häremot.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 177 - 27

2 Virkesbehov och virkestillgång

Utredningens avverkningsberäkningar och virkesbalanser har från de. allra flesta av de remissinstanser som har kommenterat dem föranlett endast detaljanmärkningar. Endast LRF/SSR och Sågverkens råvaruför- ening har framfört principiellt avvikande meningar på väsentliga punkter.

2.3 Riksrevisionsverket: — —- — Utredningens analys av virkesförsörjning-l en avser utbud och efterfrågan av virke för landet som helhet. Att. som utredningen gör. helt inrikta analysen på denna nivå torde. enligt RRVs mening. innebära en fara för att väsentliga förklaringsfaktorer till föränd- ringarna i virkesutbudet förbises.

2.6 Skogsstyrelsen:— — — Skogsstyrelsen godtar i huvudsak de nya beräk- ningar och slutsatser därav som utredningen redovisar. Utredningen har dock av främst resursskäl fått använda lösningar i dessa nya beräkningar som något begränsar värdet av de resultat som kommit fram. l970-talets faktiska utveckling har endast i mycket grova drag kun- nat beaktas. Metoden att välja slutavverkningsbcstånd har inte kunnat varieras mellan beräkningsperioderna. Eftersom beräkningsmodellen har räknat med att man under l970-talet skulle avverka flera glesa bestånd än som verkligen blivit fallet är de beräknade slutavverkningsförråden per hektar under 1980-talet större än vad som är möjligt att erhålla i verklighe- ten. Samma totala uttag kan dock uppnås genom att man i efterhand avverkar glesa bestånd utöver den normala avverkningen. Åtgärder för att stimulera sådan avverkning har nyligen beslutats av riksdagen.

] förenklande syfte räknar modellen med att all avverkningi slutavverk- ningsskog sker i form av kalhuggning. l verkligheten förekommer det fortfarande en hel del gallring i slutavverkningsskog. l980-talets verkliga slutavverkningsbestånd kommer därför att ha lägrevirkesförråd än de som modellen har räknat med. —— — —

I kapitel 5 — — — framhålls —— — — att gallringarna måste mer än under 1970-talet förläggas till lövträdsrika bestånd — — —. Av sifferrcdovisning- arna från beräkningen får man däremot motsatt intryck. — — —

Om man tar hänsyn till att glesa bestånd inte avverkats i förutsedd omfattning under 1970-talet och att en del av de bestånd som enligt beräk- ningsmodellen skall avverkas under 1980-talet i verkligheten har gallrats under 1970-talet och alltså har lägre virkesförråd per hektar måste man i verkligheten slutavverka en större areal än som anges i beräkningarna för att erhålla den eftersträvade avverkningsnivån. Bedömningsvis behöver slutavverkningsarealen bli drygt 10% större än som angivits dvs cirka 300000 hektar per år. Någon mer exakt beräkning är dock ej möjlig förrän en ny riksomfattande beräkning kan utföras med utgångspunkt i aktuellt skogstillstånd och med den nya beräkningsmodell som nu håller på att utvecklas. En sådan beräkning torde kunna påbörjas år 1983.

En av ledamöterna i skogsstyrelsen (Lorentzon) anför i reservation: På grund av den ägarförskjutning som ägt rum under l970-talet villjag ifråga- sätta om den relativa fördelningen mellan möjlig avverkning på privata skogar och övriga skogar är riktig.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 177 ' 28

. 2.10 Statens industriverk: Mot den genomsnittliga avverkningen under slutet av 1970-talet på ca 57 miljoner m3sk kan ställas det mål för skogspoli- tiken som fastlagts av riksdagen: skogsbruket skall skötas så att en långsik- tigt uthållig avverkningsnivå på 75 miljoner m3sk blir möjlig. De låga avverkningama har inte bara medfört problem med råvaruförsötjningen för skogsindustrin. utan synes även ha lett till en försämringav skogstill- ståndet. med bla en ökad andel överårig skog och ökad lövinblandning. Det synes därför helt klart att större avverkningar är befogade och nödvän— diga för att säkra återväxten av skog med god kvalitet. '

2.11 Domänverket: —— — —

—— — — En långsiktig bruttoavverkning på 73—75 milj. m3sk. dvs mot- svarande utredningens alternativ A. är enligt verkets bedömning realistisk förutsatt att viss användning av kemiska medel kommer att tillåtas.

Sammanfattningsvis bedömer verket att virkestillgången. netto. i virkes- balansen kan anges till 66—67 milj. m3sk. Detta är något lägre än utredning- ens alternativ A. Differensen är emellertid liten och torde ligga inom beräkningarnas felmarginal.

l balansen ställs tillgångar mot behov. Verket anser att samtidigt som de avverkningsbara tillgångarna något överskattats enligt alternativ A. har industribehovet på sikt marginellt underskattats. Balansen ger därför en något för gynnsam bild. En brist på '.'—3 milj m3sk anser verket föreligga.

2.14 Sveriges lantbruksuniversitet: — — —

De utförda avverkningsberäkningarna ger ett gott underlag för att bedö- ma avverkningsmöjligheterna regionalt. Det är dock tveksamt om skillna- derna i förutsättningar mellan de båda ägarkategorierna är tillräckligt beak— tade i beräkningarna. — — —

Utredningens alternativ B. som speglar effekten av en temporär ökning av avverkningen under 1980-talet. är kanske något orealistisk med tanke på att skogsindustrin knappast kan åstadkomma en kortsiktig temporär kapacitetshöjning av denna storleksordning. Alternativ B är dock intres- sant i så motto att det visar att vissa variationer av avverkningarnas förläggning i tiden kan tillåtas utan att de långsiktiga målen för skogspoliti- ken äventyras.

— — — det skulle ha varit värdefullt att få klarlagt hur stor del av den idag slutavverkningsmogna skogen som finns i dåliga avsättningslägen.

— — -— Alternativ A förutsätter — —- — att avverkningen av lövträds- virke blir större än det beräknade behovet. Det blir därför angeläget att försöka stimulera denna avverkning i åtminstone sådan omfattning att industrins möjliga nivå för konsumtion av lövträdsvirke uppnås. Man bör i detta sammanhang också beakta det framtida behovet av energived.

— — — Bla motbakgrund av skogsnäringens utveckling under 1970-talet borde några andra skogsproduktionsalternativ analyserats främst då ' — Ett eller flera alternativ som mer ingående belyser "lövträdsproblemati- ken". — Ett alternativ med intensivskogsbruk nära industrierna och på goda boniteter.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 177 29

2.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Skogsindustrins tyngdpunkt har förskjutits söderut. Detta förhållande berör utredningen endast tlyktigt vad gäller sågverken. En närmare penetrering av detta förhållande och hur det påverkat konkurrensförhållanden. transportavstånd och virkets åtkom- lighet hade varit önskvärd.

— — — har reduktioner gjorts med hänsyn till naturvårdens krav och ekonomiska lönsamhetskrav med utgångspunkt att lönsamheten blir den- samma under 1980-talet som under 1970-talet.

Frågan är om reduktionerna är tillräckliga. — — —

2.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — Länsstyrelsen tillstyrker alter- nativ B.

Fyra tjänstemän i länsstyrelsen i Värmlands län (Bäck. Davidsson. Lindskog och Wirén) anför i särskilt yttrande: — —- —Länsstyrelsen till- styrker alternativ A. _

— — —Sanno|ikt skulle alternativ B också innebära att vi kortsiktigt under 1980-talet fick nyanlägga Skogsindustri i landet. Alternativ C bör enligt länsstyrelsens mening inte heller komma i fråga eftersom det skulle innebära en sänkning av ambitionsnivån för skogsbruket.

2.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen vill under- stryka betydelsen av att i länet befintlig skogsindustri erhåller en långsik- tigt tryggad virkesförsörjning -— — -—. Härför fordras att förutsättningarna för beräkningarna uppfylles. dvs en intensivare och rationell skogsvård. samt att virkespriserna ligger på en sådan nivå att lönsamhet uppnås även i sämre avsättningslägen. '

I detta sammanhang är det utomordentligt viktigt att påpeka att det minskade virkesuttaget i område I beror på att virkesmängden per hektar blivit lägre än beräknat och icke på att slutavverkningsytan varit för liten. —— — — ' .

— — — för att nå produktionsmålet 70 miljoner m3sk måste avverkningar- na förläggas till ännu mer högproducerande bestånd i stället för tvärtom eller orimligt stora slutavverkningsarealer. Länsstyrelsen vill inte förorda någon av dessa utvägar utan anser att produktionsmålet måste anpassas till det faktiska utfallet vid rätt utförd slutavverkning och god skogsskötsel.

2.21 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Efter överslagsberäkning för Jämtlands län av presenterade uppgifter i förhållande till det skogliga länsprogram som antagits av länsstyrelsen förefaller de beräkningar som utförs av utredningen om virkesbehov och virkestillgång. och de virkesbalanser som upprättats med ledning därav rimligt avvägda. Detsamma gäller för utred- ningens huvudförslag (alternativ A) när det gäller beräkning av den möjliga bruttoavverkningen och utredningens slutsats att anledning saknas till ändring av den ambitionsnivå för skogsproduktionen. som angavs i 1979 års skogspolitiska beslut. Vidare delar länsstyrelsen utredningens uppfatt- ning att skogsindustrins kapacitet får anpassas till våra skogars avkast- ningsmöjligheter inom den skogspolitiska ramen.

2.27 Sveriges arbetsledareförbund: SALF delar i allt väsentligt utredning- ens grundläggandeutgångspunkter — — — som tex principerna om en lång-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 177 30

siktig anpassning mellan skogsindustrins råvarubehov och möjlig avverk- ning med hänsyn till skogstillväxten.

— -— — SALF menar— — — att det under kommande lO-årsperiod är möj- ligt att avverka ca 10% mer skogsråvara än vad som är långsiktigt möjligt enligt nämnda riksdagsbeslut. eftersom man under 1970-talet haft betydan- de underavverkning. Denna högre avverkningsnivå kan således temporärt upprätthållas utan att den långsiktiga avverkningsnivån sätts åt sidan. Det är särskilt viktigt att så sker för att utnyttja den överkapacitet som finns inom skogsindustrin och därmed förhindra en betydande kapitalförstöring. Tidsutrymme skapas därmed även för en kontrollerad strukturanpassning av skogsindustrin till den långsiktiga avverkningsnivån. SALF delar leda- möterna Boström och Olsson med fleras uppfattning att det vore felaktigt att inte utnyttja denna möjlighet.

2.28 Tjänstemännens centralorganisation: TCO vill särskilt framhålla vik- ten av att så kraftfulla avverkningsfrämjande åtgärder vidtas. att det blir möjligt att realisera ett utvecklingsförlopp söm motsvarar Virkesförsörj- ningsutredningens beräkningsalternativ B — — —.

2.29 Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riks- förbund: — — — '

Vi vill — — — betona att de avverkningsberäkningar som ligger till grund för utredningens antaganden om de framtida avverkningama är en stark förenkling av en komplicerad verklighet. Vi anser inte att utredningens positiva virkesbalans håller vid en närmare granskning med hänsyn till dels skogsbrukets genomsnittligt svaga lönsamhet. som inte medger den skogs- vårdsintensitet som utredningen förutsätter. dels att det finns många enty— diga tecken på att man inte tidigare har uppnått den skogsvårdsnivå som beräkningsmodellen förutsatt vad gäller återväxter och ungskogsvård. Mot bakgrund av detta och med kännedom om nuvarande restriktioner för användning av kemiska medel och med utgångspunkt i beräkningsmodel- len bör utredningens alternativ C vara mest realistiskt. Det innebär en högsta möjliga uthålliga avverkning på 65 milj.m3sk per år.

Beträffande resonemanget angående privatskogsbrukets minskade av- verkningar de senaste åren jämförutredningen enligt vår mening utveck- lingen av avverkningama i ett för kort tidsperspektiv. Vi anser att privat- skogarnas avverkningsnivå under 1970-talet legat i nivå med den uthålligt möjliga.

Vår grundinställning är att skogsägande förpliktigar till att sköta skogen i enlighet med den skogspolitiska målsättningen "så att den varaktigt ger hög och värdefull virkesavkastning". En förutsättning för näringens ut- veckling på sikt är emellertid. även på den enskilda enheten. en god lönsamhet som medger att skogsskötsel och skogsproduktion kan upprätt- hållas på en hög nivå. I 1979 års skogspolitiska beslut slås också fast "att skogsbruket i princip skall vara självtinansierat" vilket innebär att skogs—' bruket skall drivas efter ekonomiska principer.

Vi instämmer i utredningens konstaterande att avverkningama under senare delen av 1970-talet varit lägre än vad 1973 års skogsutredning förutsatte i sina avverkningsberäkningar för l970-talet. Vi finner det posi- tivt att ((utredningen)) i sina avverkningsberäkningar har reducerat brutto- virkestillgången med hänsyn till vissa volymer som inte är biologiskt eller ekonomiskt tillgängliga. Det bör framhållas att utredningen utgått från att

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 177 _ 31

skogsnäringens lönsamhet kan bibehållas. "den internationella konkurrens- kraften förbättras. att rationella skogsbruksmetoder får tillämpas och att arbetskraftsproblemet inte blir något hinder. Den reducering som utred- ningen gjort är mycket försiktig och bygger på en optimistisk framtidssyn. Vi vill också starkt understryka vikten av utredningens uttalande om att- "intensiteten i skogsvården (måste) förbättras i förhållande till 1970-talet om den långsiktiga avverkningsnivån skall kunna upprätthållas”. Beträf- fande resonemanget angående privatskogsbrukets minskade avverkningar de senaste åren jämför utredningen enligt vår mening utvecklingen av avverkningama i ett för kort tidsperspektiv. Det finns anledning att gå längre tillbaka i tiden än första hälften av 1970-talet. som präglades av - exceptionella förhållanden. när man bedömer avverkningarnas storlek och fördelning pålägarkategorier.

inom den ram som skogsproduktionen långsiktigt medger skall avverk- ningama hållas på en hög nivå. Detta medför dock att avverkningama måste anpassas så att den långsiktiga produktionen kan upprätthållas. Sett ur skogsproduktionssynpunkt parad med god skogsskötsel innebär detta att virkesförråden bör öka ytterligare i landet eftersom detta leder till ökad framtida avkastning. Det innebär vidare att avverkningama måste tillåtas variera både som en anpassning till konjunkturen och marknaden och för att möta varierande förhållanden och behov i skogsbruksföretagen. Man måste också utgå ifrån att privatskogsbruket inte kan fungera som en buffert till skogsindustrins varierande virkesbehov i samma utsträckning som tidigare. beroende på att det i framtiden inte kommer att finnas yrkeskunnig reservarbetskraft. Det ställs således större krav på skogsin- dustrins lagerhållning.

Vi delar utredningens uppfattning att det finns ett klart samband mellan de resurser som sätts in i skogsvården och de kvantiteter som kan tas ut i form av avverkning. Men just på denna väsentliga punkt anser vi att utredningen företer klara brister. Vi menar att utredningen har förbisett en mer ingående analys vad gäller den verkliga skogsvårdsintensiteten under 1970-talet. Därmed har man heller inte haft möjlighet att i beräkningsmo- dellen korrigera med det i_verkligheten uppnådda skogsvårdsresultatet under 1970—talet på samma sätt som man gjort med hänsyn till verkligt

utförda avverkningar enligt stubbinventeringen för samma period. — — —

Enligt tillgängliga resultat från riksskogstaxcringen har det skett en kontinuerlig minskning av de privatas andel av skogsmarksarealen under 1970-talet. — — — Det är uppenbart att dessa förändringar i ägarförhållan- den direkt päverkar avverkningarnas fördelning på olika ägarkategorier i riktning mot en överskattning av de privatas andel av avverkningama i de framtida uttagen.

För att det långsiktiga produktionsmålet. skall nås. och därmed avverk- ningsmöjligheterna. menar ((utredningen)) vidare att slutavverkningarna mer än under 1970-talet skall förläggas till glesa och mindre virkesrika bestånd. vilket enligt vår mening är helt riktigt.

En naturlig följd vore då att resultaten från beräkningsmodellen skulle harmoniera med denna inriktning av avverkningar och således uppvisa minskade virkesuttag per ha i de framtida slutavverkningarna.

Det är därför utomordentligt förvånande och ologiskt att virkesuttagen i m3sk/ha i slutavverkningarna enligt- utredningens beräkningar blir ca 10%

• Sida 32
•  Original

IQ

Prop. 1981/82: 177 . 3

större under 1980-talet än vad de varit under 1970-talet. Rimligheten i förutsättningarna för beräkningarna måste därför ifrågasättas.

— — — Med nuvarande kännedom om restriktioner för användning av kemiska medel och annat samt med utgångspunkt i utredningens beräk- ningsmodell (som innebär överskattningar snarare än motsatsen) torde utredningens alternativ C vara mest realistiskt, vilket innebär en högsta möjliga uthålliga avverkning på 65 milj. m3sk per år.

Det är med denna bakgrund nödvändigt att revidera den allmänt rådande uppfattningen att det underavverkas på privatskogarna. Man måste tvärt- om konstatera att privatskogarnas avverkningsnivå under 1970-talet legat ' nära den uthålligt möjliga.

Med hänsyn till den skillnad som finns mellan beräkningsmodellens resultat och den praktiska verkligheten, som tidigare påpekats. kan vi redan nu konstatera att utredningens virkesbalans inte håller vid en närma- re granskning med hänsyn till — att skogsbrukets varierande och genomsnittligt svaga lönsamhet ej medger den skogsvårdsintensitet som utredningen förutsätter — förbud eller hårda restriktioner mot kemisk lövbekämpning —att inga accepterade och effektiva metoder finns för plantskydd mot snytbaggen — att viltskador inte tillräckligt beaktats — att det finns många entydiga tecken på att man inte har nått upp till den skogsvårdsnivå som beräkningsmodellen förutsatt vad gäller återväxter och ungskogsvård. _

Dessutom har man inte utfört avverkningama under 1970-talet enligt de förutsättningar som ligger till grund förberäkningsmodellen. Under tryc- ket av höga avverkningskrav och dålig lönsamhet har man t. ex. i alltför hög grad gallrat i för gamla bestånd och slutavverkat i de mest virkesrika bestånden.

Idag påverkar inte skogsenergibehovet virkesbalansen i någon större utsträckning. men med den utveckling som råder inom detta område finns det anledning att i framtiden räkna med detta sortiment.

Mot bakgrund av dessa punkter anser vi att de långsiktiga möjliga virkesuttagen har överskattats.

2.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: SISU konstaterar med tillfreds- ställelse att. det enligt den förnyade virkesbalansberäkning. som utred- ningen låtit göra. "i stort sett råder balans mellan tillgång och efterfrågan på virke totalt sett". dock att ett visst underskott föreligger för barrvirke och motsvarande överskott för lövvirke. Vi delar utredningens uppfattning att denna obalans bör kunna rättas till "inom ramen för skogsindustrins fortgående strukturomvandling".

2.32 Sågverkens råvaruförening: — — —— Enligt Sågverkens Råvaruför- enings uppfattning bör det alternativ för uthålligt möjlig avverkning och virkesbalans framhållas som bäst redovisar konsekvenserna av nuvarande skogsbruksintensitet. Ingen bedömare kan vara betjänt av att dra sina slutsatser på önskvärda men ej faktiska resultat av exempelvis skogsvårds-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 177 ' 33 '

åtgärder. Den lägre ayyerkningsmöjlighet. som för närvarande tyvärr bäst motsvarar den verkliga utvecklingen-. bör dock inte accepteras. utan kraft- tag bör föreslås. för att u-ppfylla de uppställda målen för skogsbruket. Härvidlag bör. som l973 års skogsutredning påpekade. först ett förbättrat skogsvårdsresultat kunna registreras innan avverkningen ökas. *

— — — De glesa barrplantförbandens inverkan på den framtida sågtim- merkvaliteten medför att det framtida skogsbrukets intäkter minskar ge- nom lägre betalningsmöjlighet för sågverken. Den negativa inverkan för sågverksindustrin av överföringen av tillväxt till lövträd och mindre inrikt— ning av skogsvården påkvalitativ barrtimmerskog kommer genom försva— gad lönsamhet för skogsbruket även att inverka på den långsiktiga avverk- - ningsmöjligheten. Hushållningstakten i avvecklingen av privatskogsbru- kets slutavverkningsskogar är av största intresse för sågverksindustrins . timmerförsötjning. Införandet av nya snabbväxande trädslag eller förbätt- rade föryngringar förbättrar inte sågtimmertillgången på kort sikt. En hushållning med gammal grov skog. till dess ny vuxit ut i tillräcklig omfatt- ning, är därför nödvändig. Sågverkens Råvaruförening ställer sig tveksam till utredningens antagande att den minskade möjligheten till slutavverk- ning i storskogsbruket bör kompenseras genom kortsiktigt ökad ((avverk- ning)) i privatskogsbruket. ,-

— — — Med tanke på att den under 1970-talet ej utnyttjade avverknings- möjligheten utgöres av lövträd i barrblandbestånd och att den virkesför- rådsuppskattning som utföres innehåller vissa felmarginaler. måste Såg- verkens Råvaruförening ställa sig avvisande till detta alternativ ((B)). I all synnerhet som den relativt noggranna statistik över skogsindustrins virkesförbtukning som Virkesråden redovisar indikerar att virkesförbruk- ningen av främst svenskt barrvirke omräknad till m sk är underskattad av stubbinventenngen. — — —

_— — — Utredningens bedömning av den möjliga avverkningen har över- skattats. Storskogsbrukets avverkningsmöjligheter begränsas av hänsyn till uthållighet. 'De virkesförråd som beräkningarna ger för slutavverkning är för höga för att vara representativa som medeltal. Avverkningarna kommer under 1980-talet att omfatta mer gallring i främst södra Sverige för

att bl. a. kompensera detta. 1 norra Sverige kommer antagligen inte stor- skogsbruket att kunna öka sin avverkning — — —. — — —

Virkesbalansen visar att en anpassning av industrin är önskvärd och att något utrymme för expansion inte finns. Skogsindustrins fortsatta utveck- ling måste således ske högst inom ramen för nuvarande virkesbehov. Om. inte den nuvarande trenden till lägre skogsvårdsintensitet kan brytas, bör skogsindustrin anpassas till den lägre avverkningsmöjlighet som den nuva— rande skogsvården gör uthållig. Vid hushållningen med den begränsade resurs som virket numera utgör. bör en fördelning efter resp. skogsindu- strins betalningsförmåga eftersträvas. — — —

2.33 Virkesrådet region 1: — — — Enligt den årliga statistik över skogsin- dustrins verkliga virkesförbrukning, som Virkesråden sammanställer. har skogsindustrin sedan l973 utnyttjats till c:a 80%. Ett högre medelutnytt- jande är önskvärt men sannolikt svårt att uppnå. Skogsindustrins totala behov torde vidare komma att minska under l980-talet beroende på. dels att nödvändig strukturanpassning genom nedläggning sannolikt inte längre kan fördröjas genom statligt stöd. dels att pågående teknisk utveckling förbättrar utbytet. vilket kan komma att reducera virkesunderskottet vid

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 177 . ' ' 3'4

bibehållen produktvolym. — -— — Enligt de skogsindustripolitiska beslut- ' som regeringen arbetar efter. är den "centrala uppgiften för industripoliti- ken att stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin. och därmed befrämja industrins internationella konkurrenskraft”. Kommer en sådan omfördelning av produktionsresurserna till stånd kommer sannolikt mede- lutnyttjandet av skogsindustrin 1 region l att öka.

—— — — Även om mycket av det hittillsvarande bränslebehovet kunnat tillfredsställas genom bättre utnyttjande av redan avverkad skog. så är det Virkesrådets mening att det förväntade ökade bränslebehovet kommer att medföra mer avverkning för bränslesortiment än vad utredningen antagit.

— — - Utredningens arbete bygger i'detta avseende mer på en förhopp- ning om bättre skogsvård. i synnerhet vad avser trädslagsval än någon tendens till att den verkliga skogsvården skulle uppnå minst miniminivån.

—'— — Det är inte långsiktigt möjligt att samtidigt som skogsvården försämras bland annat genom förbud för fenoxisyror, öka avverkningen enligt utredningens alternativ A.. — — — För att den beräknade avverk- ningsmöjligheten i region 1 skall bli möjlig. krävs avsevärt bättre lönsam- ' het i inlandsskogsbruket än under 1970-talet. För att avverkningen i region

' _ 1 skall uppgå till utredningens alternativ A. måste både storskogsbruket

— och de privata skogsägarna öka sina_avverkningar årligen med c:a 2 milj. m3sk vardera. Detta torde ställa sig-svårt för i synnerhet storskogsbruket. som redan av uthållighetsskäl måst begränsa sina avverkningar i förhållan- de till 1970-talets nivå. Samrn'anfattningsvis vill Virkesrådet framhålla att skogsvården är helt avgörande för uthållig avverkningsmöjlighet. Därför maste krafttag tas för att förbättra skogsvårdsresultatet.

2.34 Virkesråden region 2 och 3: Den överarbetning som utredningen gjort beträffande virkestillgångarna stämmer väl överens med uppfattningar som förts fram i Virkesråden vid olika tillfällen. Trots avsevärda föränd- ringar under 70-talet av skogsindustrikapaciteten både genom nedläggning- ar och utbyggnader råder alltjämt. som utredningen framhåller ”.”i stort sett balans mellan tillgång och efterfrågan på virke totalt sett". dock-att ett underskott föreligger för barrvirke och ett överskott för lövvirke. Virkesråden delar utredningens uppfattning att det inte finns utrymme för expansion av skogsindustrins totala virkesförbrukning. Den statliga stimulansen för användning av skogliga fastbränslen i ökad omfattning kan dessutom medföra en försämrad balanssituation för skogsindustrin.

2.36 Svenska kommunförbundet: — — — Tillräckliga volymer vedråvara för eldning måste nu säkras så att de energipolitiska intentionerna uppnås. — Styrelsen vill samtidigt understryka att ett ökat tillvaratagande av skogs- avfall. lövsly m.m. skulle kunna ge många människor arbete och få en positiv inverkan på allmänhetens tillgång till mark för rekreation. Det ekonomiska värdet av råvaran bör heller inte underskattas.

3 Ägarestruktur och fastighetsstruktur

3.5 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen delar utredningens bedöm- ningar och vill särskilt peka på ägar- och fastighetsstrukturens betydelse.

• Sida 35
•  Original

Prop. 198l/82: 177 35

lnom lantbruksverket bedrivs ett omfattande arbete för att förbättra företagsstrukturen inom jord- och skogsbruket. — -— —

Den viktigaste förutsättningen för detta arbete är att utbudet av fastighe- ter är tillräckligt. — — —

— - — Det är — — — angeläget att tillskapa förhållanden som stimulerar till avyttring av fastigheter som kan användas för strukturrationaliscring. Detta kan ske genom att försvåra passivt ägande av sådana fastigheter genom att ställa ökade krav på ägarna ifråga om brukandet eller genom att utforma exempelvis skatte- och bidragsregler så att ägandet blir mindre attraktivt ur ekonomisk synpunkt. En annan väg är att underlätta försälj- ning av fastigheterna genom ekonomiska stimulansåtgärder.

3.6 Skogsstyrelsen:Skogsstyrelsen delar den uppfattning som utredningen sammanfattningsvis framför att de strukturella faktorernas negativa bety- delse för virkesutbudet kan bli ännu mer påtagliga i framtiden om inte ytterligare åtgärder vidtas från samhällets sida. — — — Jämförelser mellan uppgifter om faktisk avverkning och den avverkning som uppgivits i in- tervjuundersökningen pekar på en förhållandevis god överensstämmelse Även en jämförelse med andra källor styrker de tendenser som har påvi- sats i undersökningen. Således överensstämmer avverkningsniva med vad som kan utläsas i den jordbruksekonomiska undersökningens (JEU) redo- görelser för 1976—80. - — — Ett studium av redogörelserna —— — — visar att avverkningama har legat lågt under de senaste åren även för de kombi- nerade företagen och att avverkningsnivån torde ha ett visst samband med lönsamheten ijordbruket. lntervjuundersökningen har inte givit några svar på hur skogsägarnas allmänna kompetens och yrkeskunnighe't i skogsbruksfrågor påverkat deras sätt att bruka skogen. Det kan dock antas att denna faktor har stor betydelse. Utredningen har inte diskuterat utbildnings- och rådgivningsfrå- gor särskilt ingående. Skogsstyrelsen vill därför här lämna några komplet- terande synpunkter. Gruppen skogsägare med familjemedlemmar och anställda har av olika skäl svårare än övriga yrkesverksamma i skogsbruket att utnyttja skogs- bruksskolornas utbildning. Endast ett fåtal av skogsägarna har genomgått grundutbildning i skogsbruk. och deltagandet i reguljära fortbildnings- kurser är mycket lågt. —— — — En stor del av dessa arbetar visserligen endast korta perioder årligen i skogen. men flertalet behöver någon form av kortare utbildning eller praktisk instruktion. — — — En viss del av ovannämnda utbildningsbehov bör kunna tillgodoses av landstingens skogsbruksskolor. men även om landstingen —— — — ökar fort- bildningsinsatserna gentemot skogsägarna kommer kunskapsöverföringen till dessa att också i fortsättningen huvudsakligen ske via skogsvårdsstyrel- sens ordinarie rådgivningsverksamhet. Denna har emellertid i stor ut- sträckning fått inriktas på åtgärdsområden som regleras av skogsvårdsla- gen — —- —. — — — En ökad satsning på rådgivning i tekniska frågor måste därför ses som en viktig stimulans för att öka och rationalisera avverkning- arna. '

3.9 Statens lantmäteriverk: — — — Såväl ägar- som fastighetsstrukturen är ett allvarligt hinder mot ett rationellt utnyttjande av skogstillgångarna.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 177 ' 36

—— — — Hur fastighetsstrukturen påverkar avverkningsbenägenheten har inte närmare undersökts i enkäten. Dessa _frågor bör belysas mera ingåen- de av den nyligen tillsatta strukturutrcdningen. Erfarenhetsinässigt är det dock känt att virkesuttaget är betydligt lägre i områden med stark ägo- splittring jämfört med områden med samma produktionsförmåga och nor- mal fastighetsstruktur. — — — .

—- — — Behovet av omarronderingar framstår som allt mer betydelsefullt mot bakgrund av problemet med industrins virkesförsörjning och det allt- för låga utnyttjandet av produktionsresurserna inom områden med dålig fastighetsstruktur. De uppgifter om brukningsenheternas storlek inom pri- vatskogsbruket som redovisas i betänkandet ger vid handen att det också finns anledning 'att överväga åtgärder som leder till en mindre splittrad företagsstruktur.

3.14 Sveriges lantbruksuniversitet: — — — Hur påverkar tex ökad ned- läggning av jordbruk och åldersfördelningen hos skogsägarna den framtida ägarstrukturen? Det är självfallet en mycket svår uppgift att bedöma ut- vecklingen inom detta område. men den har inte alls behandlats av utred- n1ngen.

3.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Ytterligare en faktor. som bör påverka avverkningsbenägenheten är skogsägarnas kunnighet i skogs- bruksfrågor. De skogsägare. som inte bor på brukningsenheten eller i dess närhet är svårare att nå med rådgivning. framför allt den typ av rådgivning som sker i skogen. Utredningen berör inte dessa frågor.

3.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Den omvittnat dåliga ar- ronderingen och ägosplittringen i länets skogsmark medför ökade kostna- der som reducerar lönsamheten. Detta förhållande torde verka hämmande på bla avverkningama och rotpostköpen. Särskilt i tider då lönsamheten också av andra skäl är låg kan merkostnadcrna för den dåliga arrondering— en bli utslagsgivande. Det är därför av stor betydelse att verksamheten med omarrondering och annan strukturrationalisering kan bedrivas med kraft. Också ett aktivare ägande är betydelsefullt. De höga ägaråldrarna leder under de närmaste åren till allt fler ägarskiften varvid övergång till aktiva brukare bör främjas. - _

Även om struktur- och ägarfrågorna skall behandlas i andra utredningar vill länsstyrelsen i detta sammanhang markera deras stora betydelse för virkesförsörjningen. bla i vårt län.

3.21 Länsstyrelsen i Jämtlands län: De nuvarande förhållandena bedöms ha ett starkt samband med ägarstrukturen. varför det passiva ägandet av en så viktig och naturligen utlokaliserad resurs som skogen bör motverkas. I annat fall bedöms det passiva ägandet på grund av lågt behov hos skogsägarna av att utnyttja skogen för sin försörjning kunna bli ett växande problem inte enbart för industrins virkesförsörjning utan också för möjlig- heterna att bidra till att upprätthålla en samhällsservice i glesbyg- den.———

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82:177 ' 37

3.29 Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riks- förbund: — — — Vid tolkning av intervjuundersökningen vad gäller avverkningsbenägen- heten bör man därför beakta att ägare av mindre fastigheter inte nödvän- digtvis måste avverka inom en fem- eller tioårsperiod.

3.32 Sågverkens råvaruförening: — — — Sågverkens Råvaruförening vill i sammanhanget påpeka att sågverksföretag bör ges möjlighet till förvärv av skogsmark i framtiden. — — —

3.36 Svenska kommunförbundet: — -— — Ägarstrukturen bör successivt ändras i sådan riktning att de privata skogsägarna i högre grad blir ekono- miskt beroende av sin skog.

4 Lönsamhet, produktivitet och sysselsättning

4.6 Skogsstyrelsen: — — — Skogsstyrelsen vill — — — betona nödvändighe- ten av att skogsbruket även i fortsättningen både för det enskilda företaget och totalt måste bibehålla sin lönsamhet. De statliga styrmedlen måste verka under den förutsättningen. De senaste 20 årens rånetto visar i stort en jämn lönsamhet. — — —'

Utredningen pekar också på arbetskraftsproblemen inom skogsbru- ket. — —- —

Skogsstyrelsen anser att dessa frågor är så väsentliga att de bör beaktas i ett större sammanhang. Det är därvid viktigt att rollfördelningen mellan olika inblandade parter klarläggs. Skogsvårdsorganisationen bör kunna bidra till lösningen av dessa problem. bla genom att initiera till samverkan inom skogsbruket. — — —

4.11 Domänverket: — — — visar uppgifter från skogsvårdskonsulenterna att bland de inaktiva ägare som angett bristande avverkningsmöjligheter har ca 3/4 ändå haft avverkningsbar skog. Detta förhållande anser verket vara ett mycket starkt skäl för krav på obligatoriska skogsbruksplaner eller motsvarande planeringsunderlag.

I avsnittet Pris- och lönsamhet beskrivs på ett korrekt sätt. virkesmark- nad. pris. och kostnads- samt lönsamhetsutveckling. Verket saknar dock en diskussion av effekterna på virkesutbudet av den starkt samordnade prisbildningen för massaved.

Beträffande de antaganden utredningen gör att arbetskraftsproblemen skulle vara större för storskogsbruket än för småskogsbruket. vill verket hävda att problemet troligen är allra störst för de privatskogsägare som ej tillhör gruppen självverksamma.

4.14 Sveriges lantbruksuniversitet: —- — — utredningen har inte kunnat klarlägga de grundläggande orsakssammanhangen bakom avverkningsbe- nägenheten. lntervjuundersökningen borde ha föregåtts av en analys av de principiella frågeställningarna — — —. Det är tex sannolikt inte bara den aktuella lönsamheten — — — som påverkar avverkningsbenägenheten utan även förväntningarna på den framtida lönsamheten. — — — Utredningen har visserligen studerat den historiska utvecklingen med avseende på vissa faktorer, men har inte analyserat samspelet dem emellan. Med en sådan

• Sida 38
•  Original

- Prop. 1981/82:177 38

analys som grund kunde intervjuundersökningen ha utformats annorlunda och gett mer värdefulla resultat.

Utredningen ger en beskrivning av virkesmarknaden men analyserar egentligen inte hur den fungerat tidigare och hur den fungerar idag. På grund härav kan inte utredningen diskutera behovet av förändring- ar. — — —

— — — I viss mån kan tillkomsten av den föreliggande utredningen ses som en effekt av en dåligt fungerande virkesmarknad. Om orsakerna härtill kunde klarläggas bättre vore det också mera uppenbart vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas. '

4.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — Länsstyrelsen bedömer att utredningen väl analyserat de olika faktorer som lett till den minskade avverkningsbenägenheten. — — —

Skogsägarna är. — — — ofta obenägna att ikläda sig arbetsgivaransvar med alla skyldigheter som följer av detta för det folk som skall arbeta i skogen. Hellre avstår många skogsägare från att vidta de aktuella åtgärder- na. Skogsarbete i allmänhet och i synnerhet skogsvård av typ gallring och röjning lämpar sig väl för företagande i liten skala. och länsstyrelsen har mot bakgrund av de beskrivna förhållandenaoch i samarbete med bla skogsvårdsstyrelsen försökt stimulera bildandet av små entreprenadföre- tag med inriktning på skogsvård. Detta har emellertid också mött svårighe- ter i form av restriktivitet hos skattemyndigheterna att acceptera småföre- tag utan tung maskinutrustning. Enligt länsstyrelsens mening skulle en minskning av de krav som ställs på att entreprenadföretag för skogsarbete skall vara utrustade med tunga maskiner leda till etablerandet av flera sådana företag och därmed också till en aktivare skogsskötsel. — — ——

4.29 Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riks- förbund: — — — LRF/SSR anser. i motsats till utredningens uppfattning, att sambandet mellan virkespris och virkesutbud kvarstår. I den mån det har uppstått problem på virkesmarknaden finns det naturliga och logiska förklaringar till detta. Bland annat kan nämnas den för många skogsägare förvirrande och tvetydiga debatt som förts om för höga. och på senare tid för låga. avverkningar. Anpassningen av avverkningsresurserna till starkt varierande virkesbehov är för privata skogsägare och dess organisationer svårhanterlig eftersom de mer än andra ägarkategorier har anpassat av- verkningama till konjunktursvängningarna. Under senare år har antalet konkurser och hot om konkurs ökat markant vilket helt naturligt har påverkat skogsägare till viss försiktighet vid försäljning av virke. Det finns således under 1970-talet ett flertal faktorer. förutomvirkets ekonomiska tillgänglighet. som har påverkat virkesutbudet negativt.

4.32 Sågverkens rävaruförening: — — — Utredningen borde — '— — ha utrett virkesfördelningens inverkan på skogsbrukets ekonomi och möjlig- heter att öka avverkningen till föreslagen omfattning. — — — — — — En avverkning i den föreslagna omfattningen medför dock högre kostnader dels beroende på att mindre lönsam skog måste utnyttjas dels genom att ett resursöverskott måste skapas för att under högkonjunkturer kunna öka avverkningen över normalnivå. — — — Någon bedömning av om denna beredskap är ekonomiskt möjlig med hänsyn till- skogsindustrins

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82:177 _ ' 39

betalningsförmåga har inte gjorts, trots att en _sådan efterfrågas i utred- ningsdirektiven. '

4.34 Virkesråden region 2 och 3: Under avsnittet om "lönsamhet. produk- tivitet och sysselsättning inom skogsbruket" påstår utredningen att "Sam- bandet mellan virkesutbud och virkespriser tycks ha blivit allt otydligare under det senaste decenniet". Virkesråden. som i sin verksamhet följt utvecklingen noggrant under avsedd tidsepok anser för sin del att samban- det till stor del kvarstår, låt vara att prisfunktionen under denna tid försvå- rats av störande faktorer på virkesmarknaden. Det har under denna tid rått stor oro på virkesmarknaden som bl.a. delvis berott på konkurs och hot- om konkurs av skogsägarföreningar och deras industrier m.fl. Dessutom må påpekas att de debatter som förts om kalhyggen. DDT och herbicidan- vändning alla påverkat virkesutbudet negativt. En annan faktor är att ett gallringsbidrag beslöts samtidigt som industrin behövde koncentration på slutavverkningar för att få ökat utbud av råvaror. Virkesråden vill understryka vikten av en fungerande virkesmarknad där privatskogsbruket —— - — även i fortsättningen kan spela sin nyckelroll som regulator av industrins växlande råvarubehov.

5 Utredningens allmänna överväganden

I anslutning till sina kommentarer om utredningens allmänna övervägan- den framför remissinstanserna synpunkter på t.ex: bättre utnyttjande av skogsmarken. användning av främmande trädslag. skogsdikning. kemisk lövslybekämpning. hänsyn till naturvårdens intressen. sysselsättningsfrå- gor och regionalpolitiken.

5.5 Lantbruksstyrelsen: — — _— Sammantaget har strukturrationaliseringen inom privatskogsbruket både på kort och på lång sikt en avverkningsfräm- jande effekt. Enligt styrelsens mening finns därför anledning att beakta denna effekt vid utformningen av åtgärder som syftar till ökad avverkning. '

5.6 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen delar i allt väsentligt utredningens syn på bakgrund och orsaker till den låga avverkningen och anser också att statliga åtgärder behövs för att åstadkomma en förändring. — — — Styrel- sen delar utredningens uppfattning att kemisk bekämpning måste få använ- das för att eftersläpningen skall tas i fatt. -— —'— Även gallringarna. främst i ungskog. måste öka avsevärt om det uppsatta produktionsmålet skall' kunna uppnås. Det är mycket tveksamt om de hittills vidtagna stödåtgär- derna är tillräckliga för att åstadkomma en ökad ungskogsgalln'ng.

— — — Många av de slutsatser som utredningen kommit fram till och som skogsstyrelsen delar pekar på att den grundläggande orsaken- till för låg skogsvårds- och avverkningsintensitet i många fall är ägar- och fastighets- strukturen. ' '

— — — bör ägarstmkturen förbättras och det bör övervägas om inte en förnyad prövning av jordförvärvslagstiftningen är motiverad mot bakgrund av de fakta som utredningen redovisat här.

— — — Virkesförsörjningsutredningen har diskuterat olika ekonomiska styrmedel — — —. Blahar såväl skogsvårdskonto som ett kombinerat av- gifts- och stödsystem behandlats men har inte förordats av utredningen

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82:177 ' 40

— — —. Skogsstyrelsen anser dock att det finns skäl att ytterligare utreda möjligheterna att använda styrmedel av detta slag. .

— — —— Åtgärderna får — — — inte innebära att skogsvårdsstyrelsens myndighetsutövning på skogsvårdssidan minskar genom en överflyttning av resurser från skogsvård till avverkning. Det långsiktiga produktionsmå- let kan då komma i fara. Då utredningen inte behandlat frågan om resurs- behov för de uppgifter som nu ytterligare föreslås för skogsvårdsstyrelsen är risken stor att så blir fallet. Även om enkelhet eftersträvats vid kon- struktionen av reglerna om avverkningsskyldighet måste det antas att de flesta skogsägarna. åtminstone till en början. behöver hjälp från skogs- vårdsstyrelsen för att förstå och tillämpa dem.

5.8 Arbetsmarknadsstyrelsen: — — -— Med hänsyn till de allmänna syssel- sättningsmässiga förutsättningarna under l980—talet och virkesuttagets be- tydelse för skogsbrukets och skogsindustrins sysselsättning. inte minst i sysselsättningssvaga regioner. anser styrelsen det motiverat med mera kraftfulla åtgärder än vad som föreslås i betänkandet. för att en tillfreds- ställande virkesförsörjning skall tillgodoses.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill också betona vikten av att de säsongmäs- siga variationerna i skogsbrukets sysselsättning ges ökad uppmärksamhet. — — —— Som anges i betänkandet kan svårigheterna att rekrytera arbetskraft till skogsvårdsåtgärder under barmarksperioden verka återhållande på av- verkningen. varför alla möjligheter att upprätthålla en jämn sysselsättning över året bör tillvaratas. ' ' '

Styrelsen vill understryka den stora betydelse skogsbruket har för sys- selsättningen i regioner. där alternativa sysselsättningsmöjligheter är starkt begränsade. — — — Med hänsyn till den stora betydelse de skogliga beredskapsarbetena har. är det väsentligt att dessa beaktas vid skogs- bruksplaneringen så att en tillräcklig reserv av objekt som är lämpliga som beredskapsarbeten ställs till förfogande.

5.10 Statens industriverk: Sammantaget anser industriverket att de förslag virkesförsörjningsutredningen lagt sannolikt inte kommer att få annat än marginella effekter på virkesutbudet under 1980-talet. Detta innebär att skogsindustrins råvaruproblem kommer att kvarstå. Industriverket anser därför att man omgående måste arbeta vidare för att hitta mer effektiva metoder för att öka avverkningama.

5.11 Domänverket: — — — Domänverket ansluter sig till utredningens ana- lys — — — angående orsakerna till de under senare år låga-avverkningama. — —- — Verket kan av egen erfarenhet vitsorda vilka avsevärda mått av målmedvetenhet och beslutsamhet som krävs för att i strid mot många argument i dagens vulgärdebatt driva ett långsiktigt intensivt skogsbruk. Vi vill därför med kraft understryka önskemålet från utredningen om ett mer entydigt besked från statsmakternas sida i fråga om angelägenheten av förbättrad skogsvård och ökade avverkningar.

Även om föreslagna åtgärder får positiv effekt. kommer enligtverkets mening virkesbalansen att vara sådan, att en fortgående anpassning av industrikapaciteten bör ske. Det är angeläget att inte regionalpolitiska synpunkter och/eller för stark kartellbildning i virkesmarknaden snedvri- der en rationell strukturomvandling.

Långsiktig betalningsförmåga och utvecklingsbarhet hos de enskilda enheterna måste få bli avgörande.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82:177 41

5.12 Hovrätten för nedre Norrland: — — — De — — — avverkningshäm- mande faktorernas enskilda betydelse låter sig svårligen uppskattas. Be- träffande marginalskatterna har redan aviserats åtgärder. Vidare har en stor del av de av utredningen föreslagna statliga stödåtgärderna till skogs- bruket liksom möjligheterna till ökad insättning på Skogskonto redan för- verkligats.

Mot bakgrund av det sagda anser hovrätten att. i vart fall innan effekter- na av redan beslutade och aviserade åtgärder kan bedömas. försiktighet bör iakttas vid införandet av administrativa och på den enskildes hand- lingsfrihet ' inkräktande regleringar. Denna synpunkt förstärks av den ovisshet som enligt hovrättens mening föreligger beträffande varaktigheten i de minskade avverkningama.

5.13 Kammarrätten i Sundsvall: — — — Under alla förhållanden bör man — med hänsyn till den ovisshet som råder — iaktta viss försiktighet när det gäller att införa åtgärder. som är avsedda att stimulera skogsägarna till ökade avverkningar. I varje fall bör man om möjligt undvika administrativa regleringar av alltför genomgripande natur och i stället gå in för ekonomis- ka stimulanser. '

— — —— För en skogsägare kan det — — — ha legat nära till hands att resonera som så att det största ekonomiska utbytet får den som sparar skogen. oavsett om den naturliga tillväxten är ringa eller kanske helt obefintlig. Något tillspetsat kan det hävdas. att skogsägarnas ovilja att avverka i tillräcklig omfattning innebär en protest både mot de höga marginalskatterna och mot den starka inflationen. Detta förhållande bör leda till att det för statsmakterna är en angelägenhet av avgörande vikt att inflationen bekämpas och marginalskatterna sänks kraftigt. '

5.14 Sveriges lantbruksuniversitet: En begränsning som skapar problem vid flertalet av de diskuterade åtgärderna är bristen på information om skogarna inom det enskilda skogsbruket. För att genomföra en aktiv och effektiv skogspolitik är det enligt styrelsens bedömning nödvändigt att ha tillgång till vissa grundläggande uppgifter om skog och skogsmark på den enskilda fastigheten. Detta gäller främst vid användning av de skogspoli- tiska medlen lagstiftning. stöd och beskattning. På kort sikt kan därför inte styrmedel som kräver goda underlag utnyttjas för att påverka avverkning- arnas omfattning.

5.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Utredningen framhåller att man inte kan utesluta att massmedia givit skogsbruket en allmänt negativ fram- toning. vilket påverkar rekryteringsmöjligheterna. Denna synpunkt in- stämmer länsstyrelsen i, liksom att botemedlet är en ökad och förbättrad information om skogsbrukets förhållanden. '

5.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: —— — — Länsstyrelsen anser att utred- ningen borde lämnat förslag till hur angivna åtgärder-för att öka utbudet av råvara skall förenas med de i andra sammanhang uppställda målen för naturvården.— — —

— — — Ett mycket starkt stegrat exploateringstryck på skogsmarkerna måste enligt länsstyrelsens mening balanseras med kraftfulla åtgärder för att tillgodose bland annat naturskyddet och friluftslivets intressen.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82:177 43

—— — — Länsstyrelsen vill — —— -— fästa uppmärksamheten på nödvändig- heten av att en bedömning görs av den totala effekten av de olika föränd- ringarna i förutsättningarna för att bedriva skogsbruk. Eventuellt kan det enligt länsstyrelsens mening i en del fall finnas skäl att införa nya regler efter hand så att successiva erfarenheter av ändringarna får ligga till grund för reformarbetet.

— — — bör det ur virkesförsörjningssynpunkt vara angeläget att omar- ronderingar av skogsmark underlättas.

Fyra tjänstemän i länsstyrelsen i Värmlands län (Bäck. Davidsson. Lindskog och Wirén) anför i särskilt yttrande: Flertalet objekt ((urskogsar- tad naturskog” är akut hotade av avverkningsplaner. Möjligheterna till ett effektivt skydd ter sig för närvarande mycket små. Det årliga beloppet för avveckling av 55 skogarna (200miljoner kronor) är större än hela den svenska naturvårdens anslag för markförvärv under den sista 10-årsperio-' den.

5.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen anser lik- som utredningen att nämnda mål ((för skogspolitiken» bör stå fast. Styrel- sen anser att virkesförsörjningen på kort sikt bör kunna ske inom den relativt stora tillgången på avverkningsmogen skog. — — —

På lång sikt anser styrelsen att skogsindustrins kapacitet måste anpassas till de långsiktigt tillgängliga virkestillgångarna. Genom en intensivare” skogsvård. bör produktionsmålet minst 75 milj m3sk per år eftersträvas.

— — — Det finns för- och nackdelar med ett nytt trädslag. men hittills synes fördelarna med Pinus contorta överväga. Efterhand som ytterligare erfarenhet vinnes av trädslaget liksom effekten av gödsling och dikning bör de ökade produktionsmöjligheterna beaktas.

Inom skogsvården bör främst bättre markberedningsresurser skapas. bättre och plantrikare planteringar ske samt röjnings- och gallringsverk- samheten utökas. Lövsaneringsfrågan har vidare stor betydelse för hur de framtida ungskogarna kommer att se ut.

En av ledamöterna [ länsstyrelsen i Västernorrlands län (Molén) anför i reservation att han delar utredningens uppfattning då den anför att sköt- seln av plant- och ungskogar under 1980-talet förutsätts få ske med anli- tande av kemiska bekämpningsmedel.

En av ledamöterna [ länsstyrelsen i Norrbottens län (Larsson) anför i reservation: Vi tar avstånd från utredningens krav om attlfå använda kemiska bekämpningsmedel.

Det är också en uppenbar brist att utredningsförslaget inte tar upp den produktionsresurs som den nedlagda åkermarken utgör. Här borde lant- bruksnämnderna fått uppdraget att redovisa vilka områden som aldrig kommer att behövas för jordbruksproduktion. Kvarvarande restmarker borde skogsplanteras.

5.23 Allmänningsutredningen: I strävandena att täcka de brister som än— dock finns i fråga om tillfredsställande avverkningar samt återväxt- och skogsvårdsåtgärder inom Övre Norrlands och Dalarnas inre skogsbälten är skogsallmänningarna —- — - beredda att inom ramen för sina resurser även i fortsättningen medverka med komplement till samhällets — — — åtgärder. och då främst i fråga om markrörelser som också torde gagna virkesför- sörjningen.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82:177 _ 43

5.24 Landsorganisationen i Sverige: — — — LO menar att virkesförsörj- ningsutredningens förslag innebär förbättringar på vissa områden inom skogsnäringen. Ytterligare förbättringar nås genom de förslag som presen- teras av Boström. Olsson. Hegeland, Jonsson och Juhlin. Mycket talar ändock för att man tvingas arbeta vidare med problem som kvarstår särskilt frågan om skogsbrukets beskattning måste få en tillfredsställande lösning. '

5.25 Svenska pappersindustri- skogs- och träindustriarbetareförbunden: — _ — Det är — — — synnerligen brådskande att åstadkomma åtgärder som rättar till problemen med industrins råvaruförsötjning. Utredningen utmynnar i ett antal förslag på åtgärder. Förbunden är emellertid av den uppfattningen att dessa förslag ej kommer att ge tillräck- ligt stor effekt. Det måste till ytterligare åtgärder. Förbunden delar helt de synpunkter och krav på åtgärder som framkom- mer i en reservation av ledamöterna Curt Boström och Gunnar Olsson samt i ett särskilt yttrande av sakkunniga Sven Hegelund. Bertil Jonsson och Kjell Juhlin. Förbunden vill särskilt framhålla kraven på obligatoriska skogsbruksplaner och ekonomiska styrmedel.

—- — — Skogsbruksplanerna skall bla innehålla regler som ger skogs- vårdsmyndigheten möjligheter att ålägga skogsägare att genomföra de åtgärder som den fastställda planen visar för varje fastighet.

5.26 Centralorganisationen SACO/SR: — — — Det är enligt SACO/SR:s uppfattning betydelsefullt att man kan påvisa destruktiva följder av orim- ligt höga marginalskattesatser. Betydelsen av marginalskatternas roll kan tom ha underskattats i den enkät som utredningen gjort.

— — — SACO/SR vill — — — peka på betydelsen av att en sammanhållen skogspolitik förs. i vilken skattefrågor samt skogsvårdslagstiftningen och dess tillämpning samordnas i syfte att industrin skall få en långsiktigt tryggad försörjning med virke till konkurrenskraftiga priser.

Det kan enligt SACO/SR ifrågasättas om utredningen verkligen lyckats med uppgiften att inom ramen för långsiktigt fasta regler underlätta den kortsiktiga virkesförsörjningen. Om de nu föreslagna åtgärderna för bättre virkesförsörjning inte är tillräckliga inför nästa konjunkturuppgång så kommer krav på ytterligare stimulansåtgärder. Risken är då att det med förnyade eller återkommande tillfälliga åtgärder inom virkesförsörjningen — i form av avdrag eller bidrag — skapas ett alltmer förväntningsstyrt avverkningsbeteende. Det kan således bli rationellt för den enskilde skogs- ägaren att avvakta ytterligare prisuppgång och/eller stimulanser beslutade ' av statsmakterna innan avverkningen sker.

En annan faktor som verkar kostnadsuppdrivande är förbudet mot ke- misk bekämpning av lövsly. — — — Ökade generella kostnader medför som nämnts sannolikt att mängden skogminskar som är lönsam att avverka. Därigenom blir genom minskad sysselsättning säsongsvängningarna i ar— ' betskraftsbehovet ännu större. Möjligheterna till åretrunt-anställning skul- le därmed kunna minska. .

En ökad konkurrens om skogsråvara har uppstått i takt med stigande" energipriser. ——— Det kan bla mot denna bakgrund finnas skäl att överväga effekten på vedmarknaden av fortsatta skattehöjningar på eld- ningsolja.

I första hand ankommer det på virkesmarknadens parter att genom fria

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: l77 44

förhandlingar ta ansvar för att virkesmarknaden fungerar. Det förutsätter dock en skogspolitik som möjliggör att överenskommelser kan träffas på rimliga prisnivåer.

I andra hand kan statsmakterna — om virkesförsörjningen inte kan tryggas på rimliga prisnivåer — genom olika åtgärder underlätta virkesför- sörjningen till industrin. I detta sammanhang torde ekonomiska styrmedel vara att föredra framför administrativa.

De förslagna åtgärderna kan knappast sägas vara tillräckliga för de angivna syftena.

5.27 Sveriges arbetsledareförbund: SALF delar — — — i stort de olika förslag till åtgärder som utredningen framlägger. Vi är dock i vissa avseen- den — — _— övertygade om att åtgärderna icke är tillräckligt långtgående. ' SALF har speciellt vad gäller styrmedel önskat mer kraftfulla förslag.

SALF delar utredningens uppfattning att det är nödvändigt med kemisk bekämpning av lövsly. — —- — SALF känner oro inför den parlamentariska debatt som äger rum mot bakgrund av att den kemiska användningen i skogsbruket endast utgör en ringa del av vad som används inom jordbru- ket.

5.28 Tjänstemännens centralorganisation: Beträffande utredningens över- - väganden och förslag delar TCO helt de synpunkter som framförts i Sven Hegelunds särskilda yttrande.

5.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — SISU vill understryka att det. med hänsyn till den hårda internationella konkurrens i vilken den svenska skogsindustrin verkar och till skogsnäringens stora betydelse för vårt lands ekonomi. är nödvändigt att avverkningama snarast förs upp till den nivå som motsvarar industrins behov. — — — En genomgripande mar- ginalskattereform är en förutsättning härför liksom möjligheten att använ- da rationella metoder vid skogens skötsel. Huruvida det av utredningen presenterade åtgärdspaketet är tillräckligt för att tillsammans med dessa åtgärder få till stånd den nödvändiga ökningen av virkesutbudet är svårt att med säkerhet bedöma. SISU anser dock att de föreslagna åtgärderna sammantagna bör ha en klart avverkningsfrämjande effekt och att resulta- ten av utredningens förslag därför bör avvaktas innan andra åtgärder övervägs.

' Statsmakternas tveksamma och i många avseenden rent negativa attityd till skogsbruket och de metoder som måste tillämpas bl a för att komma till rätta med det höga kostnadsläget. har en stor del av ansvaret för den låga avverkningen liksom för den under 1970—talet alltför låga skogsvårdsinten- siteten. Vi vill särskilt understryka den återhållande effekt på viljan att slutavverka skog som förbudet mot användning av herbicider för lövsly- reglering utövat. speciellt i kombination med förbudet mot användning av DDT för skydd av plantorna mot snytbaggeangrepp. En eventuell perma- nentning av herbicidförbudet kömmer att både omedelbart och på längre sikt sänka virkesutbudet med flera miljoner skogskubikmeter. — — —

Då SISU i allt väsentligt kan ansluta sig till utredningens förslag inskrän- ker vi oss till att framföra synpunkter endast på vissa av förslagen.

5.32 Sågverkens råvaruförcning: — — — Den för skogsindustrin besväran- de underförsötjningen med svenskt virke under de senaste åren har föran-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:177 ' 45

lett denna utredning av vilka faktorer som medfört hinder för normalt virkesutbud. Dessa faktorer redovisas på ett bra sätt". Slutsatsen att det är nödvändigt med ytterligare statliga åtgärder för att påverka virkesutbudet måste dock ifrågasättas. En stör del av Störningarna på virkesförsörjningen får anses vara resultat av statliga ingripanden.

Utredningens allmänna överväganden är enligt Sågverkens Råvaruför- ening rimliga och borde i högre grad ha fått "vara vägledande för utredning- ens övriga arbete. Särskilt gäller detta synpunkterna om skogsvårdens betydelse för möjligheten att avverka och behovet av förbättrad skogs- vårdsintensitet. —— — Den nuvarande skogsvårdens konsekvenser för timmerkvaliteten medför tyvärr inte bevarad handlingsfrihet. Detta borde med skärpa ha framhållits.

5.33 Virkesrådet region 1: — — — Särskild uppmärksamhet bör ägnas de verkningar som samhällets åtgärder och ingrepp haft på virkesförsörjning- en, exempelvis stöd till lageruppbyggnad. gallring. klenved. skattesystem, stöd till vissa skogsindustriföretag. hyggesanmälan osv. Med hänsyn till erfarenheten av dessa ingrepp vill Virkesrådet ifrågasätta utredningens slutsats. att det är nödvändigt med ytterligare statliga åtgärder för att påverka virkesutbudet.

5.35 Landstingsförbundet: Skogsindustrin är inte bara av betydelse för den externa balansen utan också för regional- och sysselsättningspolitiken. I det samhällsekonomiska läge som landet befinner sig i och med de därav sammanhängande hoten mot sysselsättningen. är nedgången i skogsindu- strins kapacitetsutnyttjande till följd av för lågt virkesutbud allvarlig. För förbundet framstår det således som angeläget att åtgärder vidtas som bidrar till att industrins råvaruförsörjning garanteras. Inte minst av sysselsättningsskäl bör med hänsyn till de senaste årens alltför låga av- verkningar. under några år eftersträvas en avverkningsvolym som över- stiger den som i normalfallet kan accepteras inom ramen för ett uthålligt skogsbruk.

5.36 Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar utredningens syn på be- hovet av virkc för skogsindustrin och på de förslag till åtgärder som läggs fram. Styrelsen har dock delvis andra synpunkter i fråga om skogsvården och om behovet av ekonomiska styrmedel för att trygga virkesförsörjning- en. Styrelsen saknar en diskussion'om miljövårdens krav och om skogens betydelse för cnergiförsörjningen.

— — — Styrelsen delar utredningens uppfattning att förlusten av export- inkomster och en onödigt höjd arbetslöshet är särskilt allvarliga med hänsyn till den ekonomiska situation som landet befinner sig i.

Styrelsen anser att kraftfulla åtgärder måste sättas in för att utnyttja skogsmarken bättre. för att öka tillväxten och för att trygga industrins försörjning med virke. Åtgärder bör vidtas i syfte att så långt möjligt få bort de glesa och lågavkastande skogsbestånden. Överhuvudtaget är åtgärder som till rimliga kostnader kan medverka till en långsiktigt ökad produk- tionsförmåga värdefulla för landets ekonomi.

— — — Styrelsen anser — — — att det är högst osäkert om kemiska bekämpningsmedel kommer att kunna utvecklas och användas så som utredningen förutsätter. — — — Påverkan på miljön av gödsling och dikning

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 177 46

måste prövas ingående. innan sådana åtgärder får komma till användning i större skala. -

— — — Styrelsen anser att det bör vara möjligt att trygga en hög syssel- sättning utan att skogsbruket inkräktar på miljövårdens intressen. — — —

I sammanhanget vill styrelsen framhålla att det finns anledning att noga undersöka möjligheterna att öka det manuella skogsvårdsarbetet. vilket är av stor betydelse för sysselsättningen. främst i glesbygdskommunerna. Genom att övergå till mera manuellt arbete främjas även miljövärden.

— f — Det är enligt styrelsen anmärkningsvärt att utredningen helt har förbigått försurningsproblemen. _

Styrelsen anser att skogens betydelse i energisammanhang borde ha belysts mera ingående. — — —

5.38 Svenska jägareförbundet: Utredningens förslag innebär sammantaget — — — ett i framtiden rationellare skogsbruk. vilket bla torde medföra tillkomst av stora hyggen och ungskogar. förändring mot mer likåldriga och cnsartade bestånd. ökad styrning av trädslagsval, krav på kraftiga regleringar av vissa viltstammar. förutom att åtgärderna i sig ofta innebär för faunan direkt negativa konsekvenser.

Enligt Svenska jägareförbundets uppfattning måste i detta sammanhang beaktas att anspråken på skog och skogsmark även för andra ändamål än produktion av virkesråvaror gör sig alltmer gällande. Skogsmarkens an- vändning får därför inte medföra ett antingen eller när det gäller de nyttig- heter. virke. vilt. bär. rekreation. mm. som skall produceras.

Ett alltmer intensivt utnyttjande av den naturresurs landets skogsmarker utgör kräver. om mål som fauna—. natur- och miljövård samtidigt skall kunna uppfyllas. att konsekvenserna för berörda-intressen utreds mot bakgrund av virkesförsörjningsutredningens förslag och att de resultat som därvid erhålles beaktas vid genomförandet av förslagen.

Mot bakgrund av vad ovan anförts hemställer Svenska jägareförbundet att de nämnda konsekvenserna blir föremål för utvärdering. vilken utvär- dering måste föreligga innan virkesförsörjningsutredningens förslag blir föremål för beslut. Bland annat bör enligt Svenska jägareförbundets me- ning fastläggas att samrådsförfarande mellan skogsbruk och naturvård med fasta ramar och rutiner så att ett effektivt faunavårdsarbete möjliggörs.

Vidare bör den totala avverkningsnivån anpassas till en efterfrågan på skogens huvud- och biprodukter som bla möjliggör att stor hänsyn tas till viltbeståndens vetenskapliga. rekreativa och ekonomiska värden. Endast härigenom kan en utarmning av faunan och viltbestånden undvikas vid ett än mera intensivt utnyttjande av skogsmarken för virkesproduktion.

6 Skogsvårdslagstiftningen

Utredningens förslag om att mildra ransoneringsreglerna för de minsta skogsfastigheterna och om utvidgad skyldighet att avverka mycket gam- mal skog som växer dåligt har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. När det gäller förslaget om avverkningsskyl- dighet är meningarna däremot delade. "Mer än hälften av de remissinstan- ser som har tagit ställning i frågan är positiva. åtminstone principiellt. till en avverkningsskyldighet enligt utredningens modell. Hos en. tredjedel av

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 177 - 47

dessa remissinstanser har dock reservationer anmälts mot ett positivt ställningstagande.

6.2 Kammarkollegiet: — — — Då avverkning sker årligen från stiftsnämn- dernas brukningsenheter kommer en föreskrift om avverkningsskyldighet i enlighet med utredningens förslag inte att påverka stiftsnämndernas av- verkningsplaner. — — -

6.3 Riksrevisionsverket: Ransonering. — — — Det tycks — — — vara rela- tivt få fall där denna ransonering blivit aktuell. Mot bakgrund av detta torde den nu gällande gränsen ha påverkat virkesförsörjningen ytterst marginellt. En höjning av gränsen i enlighet med utredningens förslag bör dock. enligt RRVs mening. likväl övervägas eftersom detta kommer att innebära en viss administrativ lättnad för tillsynsmyndigheten.

6 $$. — — — Enligt RRVs mening bör en eventuell sådan förändring också innebära att det i lagen klart utsägs att syftet med den aktuella paragrafen är att förhindra vanhävd.

Avverkningsskyldighet. — — — En sådan föreskrift innebär bl a att skogs- vårdsorganisationens hittills mycket små möjligheter att-"påverka virkes- försörjningen ökar. Detta torde också ligga i linje med organisationens instruktionsenliga uppgift att verka för skogsnäringens utveckling. .— — — Ett aktivt tillämpande av den föreslagna föreskriften, vilket är en förutsätt— ning för att den skall få någon effekt, kommer sannolikt att ta betydande resurser i anspråk. Om inte ramarna för skogsvårdsorganisationens myn- dighetsarbete utvidgas innebär detta att resurser måste flyttas över från den traditionellt skogsvårdsinriktade tillsynen till arbetet med avverk- ningsskyldigheten. Detta ställer krav på genomgripande omprioriteringar av organisationens arbete.

6.5 Lantbruksstyrelsen: Ransonering. — —— —- finansieringen av tillköp sker till stor del genom avverkningar på den förut ägda eller på den tillköpta egendomen. l förarbetena till Skogsvårdslagen uttalades att dispenser från ransoneringskravet inte skulle behövas vid tillskottsförvärv eftersom stat- lig lånegaranti kan erhållas. Vid det höga ränteläge. som'nu råder är lånefinansicring mycket dyrbar jämfört med uttag av slutavverkningsmo- gen skog. Värdetillväxten är inte större än tre till fem procent i sådan skog. Behovet att finansiera tillskottsförvärv genom avverkning är alltså högre nu än vad det var när Skogsvårdslagen infördes. Enligt styrelsens uppfatt- ning är det därför angeläget att låta tillskottsförvärv utgöra skäl för dispens från jämnhetskravet i skogsvårdslagen.

Totalt sett kan ett sådant avsteg från jämnhetskravet inte föranleda någon obalans i den totala avverkningen. Under varje ägares innehavstid varierar avverkningsbehovet så att det är större vid nyetablering eller större investeringar och lägre under huvuddelen av innehavstiden. En dispensmöjlighet kan alltså kompensera den låga avverkningsnivå som ofta föreligger framförallt under senare delen av innehavstiden.

Utredningens förslag att höja gränsen för ransonering av äldre skog från 100 m3sk till 200 m3sk årlig produktionsförmåga tillstyrks om än med viss tvekan. Vid beräkning av en fastighets avkastningsvärde kan värdet per hektar bli betydligt högre på en ransoneringsfri fastighet än på en större fastighet med ransoneringskrav. Höjningen av gränsen för ransonering medför att många rationaliscringsfastigheter faller under ransoneringsgrän- sen. Prisstegringstendenser som följer härav bör dock enligt styrelsens

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 177 43

uppfattning kunna motverkas med hjälp-av jordförvärvslagens priskon- trollregler.

At'ver/rningsskyldiglzet. Den av utredningen föreslagna avverkningsskyl- digheten — — — kan antas medföra en ökad benägenhet till avyttring av framförallt rationaliseringsfastigheter. Från denna synpunkt tillstyrks för- slaget.

6.6 Skogsstyrelsen: — — — Ännu har endast en relativt kort tid förflutit sedan lagen trädde i kraft. Hittillsvarande erfarenhet har dock visat att de nämnda förändringarna inneburit en avsevärt förbättrad effektivitet i skogsvårdsstyrelsens tillsynsarbete. De förhoppningar som uppställdes på den nya skogsvårdslagen som ett verksamt medel att uppnå en bättre skogsvård ser alltså ut att kunna uppfyllas. Det finns grundad anledning anta att en aktivare skogsvård indirekt även leder till en ökning av avverk- ningama. _ 5 5. — — — Skogsstyrelsen ansluter sig helt till vad utredningen här anfört ((om 5 & 3)). — — — reproduktionsskyldigheten enligt Säl och 5.53. skogsvårdslagen borde bestämmas med samma tillämpningsnormer som grund. — — — De olika normerna innebär ett stort besvär både för skogsägarna och skogs- vårdsstyrelserna. Samtidigt är tillväxten svår att fastställa i de sk 5å3- skogarna. Sistnämnda förhållande innebär att stor osäkerhet kan komma att gälla huruvida ett bestånd skall avverkas eller ej. — — — Skogsstyrelsen har bearbetat riksskogstaxeringens material och detta visar att virkesförrå- det för alla boniteter. åldrar och trädslag har en god överensstämmelse med tillväxtens nivå. "Halva virkesförrådet" motsvaras således som regel av "halva tillväxten". ' Skogsstyrelsen föreslår därför att de bestämmelser som gäller för Säl ' även blir tillämpliga för 553. — — — vill skogsstyrelsen ta upp tillämpningen av reproduktionsplikten — — — i skyddsskogarna. Mark som avsatts som skyddsskog är inte sällan bevuxen med skog där virkesproduktionsnormer är olämpliga att använda för att avgöra om reproduktionsplikt föreligger. — — — -

I nuvarande lagstiftning har reproduktionsskyldigheten enbart relaterats till en virkesproduktionsnivå. Det är önskvärt att ytterligare en punkt läggs till i 5 &. nämligen angående reproduktionsskyldighet i skyddsskog. Lämp- ligen kan ovan citerade formulering från [948 års lag vara vägledande vid utformning av bestämmelsen.

6 ä'. — — — Skogsstyrelsen anser att denna förändring av lagtexten är bra. Det är det dåliga tillvaratagandet av markens produktionsförmåga i sig som bör vara utlösande faktor för en sådan avverkningsskyldighet. Lag- ändringen medför också fördelar från tillämpningssynpunkt. Det har näm- ligen visat sig svårt att bevisa i vilken utsträckning röta eller självgallring är orsaken till en låg tillväxt.

Vid prövning enligt 66 skall. som hittills gäller. hänsyn tas till om beståndet har särskilt värde från naturvårdssynpunkt.

Ransonerr'ng. —- — — Skogsstyrelsen anser att det stora antalet fastighe- ter som det här rör sig om— drygt 157 000 — tillsammans med de vitt skilda ägar- och brukningsförutsättningarna i sig talar för att inga stora och hastiga svängningar i avverkningen totalt sett behöver befaras. Från skogs- politisk synpunkt är förändringen således godtagbar och kan tillstyrkas.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 177 49

Det kan emellertid inte uteslutas att förändringen kan innebära att fas- tighetspriserna kan komma att höjas något inom denna storleks- ngPP- _ _ ' .

Det kan inte heller uteslutas att förändringen kan få icke önskvärda effekter genom att bärkraftiga kombinerade jord- och skogsbruksföretag. som ett resultat av tillfälligt hårda slutavverkningar. för lång tid kan bli utan nämnvärda inkomster från Skogen. — — —

Som negativ följd av den föreslagna ändringen av ransoneringsreglerna måste även den tröskeleffekt ses, som uppstår vid den arealgräns där reglerna vinner tillämpning. — — —

De här nämnda olägenheterna kan lindras om den nuvarande spärregeln att slutavverkning inte får företas om mer än 50% av arealen består av kalmark eller skog som är yngre än 20 år även i fortsättningen får gälla alla brukningsenheter med en produktionsförmåga om minst 100 m3sk. Skogs- styrelsen anser att ransoneringsreglerna bör utformas i enlighet härmed.

Avverkningss/tyldighet. — — '— Den föreslagna lagändringen måste noga övervägas från principiell utgångspunkt. Effekterna på samspelet mellan de skogspolitiska medlen och marknadskrafterna bör tas- in i en sådan bedömning. Det måste särskilt beaktas att de föreslagna reglerna medger den flexibilitet som många gånger är en förutsättning för ett rationellt handlande inom det mindre skogsbruket. Risken för normbildning eller anpassning till lagens minimikrav måste också beaktas.

— — — Från samhällets synpunkt talar — — — starka skäl för att det viktigaste skogspolitiska medlet — skogsvårdslagen— på ett verksamt sätt görs användbart för att bidra till att ett av de viktigaste målen i skogspoliti- ken. nämligen virkesförsörjningen, verkligen kan uppnås. Under förutsätt- ning att krav på rättssäkerhet. flexibilitet och praktisk tillämpbarhet kan tillgodoses kan skogsstyrelsen för sin del inte annat än tillstyrka att regler om direkt avverkningsskyldighet införs i skogsvårdslagen. Skogsstyrel- sens ställningstagande grundar sig på den bedömningen att en sådan regel inte får negativa konsekvenser vare sig beträffande samspelet med mark- nadskrafterna eller i form av icke önskvärd normbildning.

— — — Skogsstyrelsen ifrågasätter om inte lå skogsvårdslagen bör änd- ras så att kravet på tillvaratagande av virke kommer till uttryck också i denna portalparagraf.

Vad — —— — angår nivån på avverkningsskyldigheten anser skogsstyrel- sen i likhet med utredningen att hälften av den möjliga avverkningen syns lämplig. Ett sådant krav träffar endast verkligt passiva skogsägare och är samtidigt enkelt att förstå.

— — — skogsstyrelsen är helt enig med utredningen om att lagen skall gälla generellt. Detta innebär också att efterlevnaden av den föreslagna bestämmelsen i all väsentlighet måste bygga på skogsägarnas frivilliga medverkan. En minimiavverkningsskyldighet som förutsätter skogsvårds- styrelsens beslut i varje enskilt fall blir ineffektiv och dessutom dyrbar. Skogsvårdsorganisationens insatser måste. i samverkan med skogsbrukets företrädare, inriktas på en aktiv rådgivnings- och informationsverksamhet — — --. En akut virkesbristsituation får inte leda till ett tryck på skogs- vårdsstyrelsen att. utan erforderliga resursförstärkningar använda sina offentliga resurser för att i enskilda fall tvinga fram avverkning. — — —

Skogsstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på att den av utredningen föreslagna nya lydelsen av 145 skogsvårdslagen har fått en utformning som står i strid med avsikten bakom bestämmelsen. — — — Av den föreslagna

4 Riksdagen [981/82. ! saml. Nr [77

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82:177 50

lagtexten följer att regeringen eller myndigheten i tillämpningsföreskrifter till lagen kan skärpa kravet på avverkningsskyldighet. Det är således nödvändigt att 145 erhåller en annan lydelse. — — —

Såvitt skogsstyrelsen kunnat utläsa av den aktuella förändringen av 14.5 anser utredningen att underlåtenhet att avverka skall kunna leda till ett föreläggande enligt 2412" och i sista hand till ett utförande på den enskildes bekostnad. Så som 275 2 nu är formulerad blir dock även underlåtenhetcn straffbar vilket inte synes ha varit utredningens mening. Inte heller skogs- styrelsen anser att avverkningsskyldigheten bör straffsanktioneras. 27% 2 bör därför ändras i enlighet härmed.

— — — Den nya avverkningsskyldigheten medför dock krav på uppfölj- ning av egentligen samma art som för ransoneringen. Dessutom utökas uppföljningen att gälla även små brukningsenheter under 100 m3sk produk- tionsförmåga för vilka uppföljning av ransonering aldrig varit aktuell. Med det här sagda som bakgrund vill skogsstyrelsen förutskicka att ett stort uppföljningsarbete blir följden av den föreslagna lagstiftningen. — — — Om brukningsenheter med en produktionsförmåga på högst 100 m—lsk undantas leder detta till en väsentlig lättnad i tillsynen då inte mindre än 45% av enheterna tillhör denna storleksgrupp. Arealmässigt bortfaller däremot endast 10% av privatskogen. Det kan vidare förväntas att avvikelser från den angivna schablonen blir mer frekventa på de allra minsta brukningsen- heterna. Detta beror bla på att en 10-årig avverkningsperiod kan vara för kort för åtskilliga av de allra minsta brukningsenheterna. Skogsstyrelsen föreslår därför att brukningsenheter med en produktionsförmåga på högst 100 m—lsk undantas från reglerna om avverkningsskyldighet.

De avverkningsperioder som enligt föreskrifter till skogsvårdslagen gäl- ler för ransoneringsbestämmelsernas tillämpning räknas alla från den 1 januari 1980. Utredningen har. föreslagit_att avverkningsperioderna vad gäller avverkningsskyldigheten skall räknas från den ljuli 1977. Motiv för detta är att bestämmelsen så snart som möjligt skall vinna tillämpning, för de brukningsenheter som har en 5-årsperiod i stort sett omedelbart. Även om skogsstyrelsen i och för sig förstår ett sådant synsätt vill styrelsen främst med hänvisning till de praktiska konsekvenserna av att ha olika periodtider avstyrka detta förslag. Önskemålet om enkelhet tillgodoses bättre om samma tidpunkt gäller beträffande både ransoneringsreglerna och avverkningsskyldigheten.

— — — Det är — — — realistiskt anta att mätbara effekter av den nya bestämmelsen knappast är att vänta förrän efter några år. Som en följd av det här sagda ter det sig inte heller lämpligt att, som utredningen föreslagit omedelbart efter den 1 juli 1982 besluta om föreläggande att avverka även om tiden för utförandet sätts till tre år som också föreslagits.

— — — Det måste — — — kraftigt understrykas att en begränsning av slutavverkningsmöjligheten, tex i det fall mer än 50% av brukningsenhe- tens mark är bevuxen med skog yngre än 20 år + kalmark, sätter avverk- ningsskyldigheten ur spel. En avverkning i syfte att uppfylla avverknings- skyldigheten skall heller inte kunna åberopas för att undgå _åtal för brott mot 12 eller 13 åå. Eventuellt borde det klart utsägas i lagtexten att med möjlig avverkning menas sådan som är tillåten enligt 125. Båt och 14% andra stycket 2.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:177 51

Ett problem av i allmänhet liten praktisk betydelse är om röjning skall få inräknas i utförd avverkning. Med hänsyn till att utvecklingen under sena- re år lett till att man i ökad utsträckning kan tillvarata röjningsvirke menar skogsstyrelsen att röjningsutfallet bör få inräknas.

Vad gäller tillämpbarheten av den schablon som virkesförsörjnings- utredningen anvisat vill skogsstyrelsen först instämma i utredningens slut- sats att ytterligare utvecklingsarbete erfordrasför att schablonen skall ge ett godtagbart resultat. Med nuvarande utformning ger den för högt av- verkningskrav för brukningsenheter med ingen eller ringa tillgång på äldre skog medan kravet i vissa andra fall blir alldeles för lågt. -

Vidare måste ansträngningar göras för att så långt möjligt göra schablon- cns användning begriplig för flertalet skogsägare.

Om ett föreläggande om avverkning blir aktuellt anger utredningen som en vägledning att tiden för utförandet. om inte särskilda skäl föreligger. bör sättas till ett år. Det förefaller skogsstyrelsen som om denna tidsrymd. trots att det här är fråga om en underlåtenhet. ändå inte så sällan kan komma att upplevas som oskäligt kort. — — — Sätts tiden generellt så kort som ett år då avverkningsskyldighet föreligger kan man inte utesluta att de organisationer som tillhandahåller avverkningsscrvice och framför allt de som köper rotposter ibland får en alltför kort planeringshorisont. Det kan också finnas behov av att låta den enskilda skogsägaren anpassa avverk- ningstidpunkten med hänsyn till den variation i efterfrågan på virke som beror på konjunktursvängningar. .

— — — Skogsstyrelsen har funnit att förslaget är behäftat med en del tekniska olägenheter. — — — andra tänkbara förslag till lösningar. Avverk- ningsskyldigheten uttrycks där dels som skyldighet att företa tidig gallring. dels som skyldighet att utföra slutavverkning på viss areal. Skogsstyrelsen vill förorda att avverkningsskyldigheten. om den införs i skogsvårdslagen. utformas i linje med dessa förslag.

Skogsstyrelsen anser att man kan överväga om inte en temporär gall- ringsskyldighet bör införas. Den skulle endast gälla tidig gallring i skog där produktionen av värdefullt virke väsentligt hämmas om gallring uteblir och den skulle kunna begränsas gälla i tio är pga att röjningsskyldigheten framöver bör medföra ett bättre utgångsläge. — — —

Införandet av en gallringsskyldighet motiveras främst av långsiktiga skogsskötselskäl. De virkesmängder som kan komma fram till följd av bestämmelsen kan inte på något avgörande sätt förbättra råvaruförsörj- ningen även om ett värdefullt tillskott till massaindustrin kan förväntas. Skall man genom lagstiftning skapa garantier för att det från varje bruk- ningsenhet levereras en virkesmängd som åtminstone motsvarar hälften av den möjliga avverkningen måste ytterligare krav ställas. Det som då enligt skogsstyrelsens mening ligger närmast till hands är att reglera slutavverk- ningens storlek. Skyldighet att slutavverka kan nämligen uttryckas som en minsta arealandel som måste avverkas. Förslaget innebär därmed.jämfört med utredningens förslag. att skyldigheten för den enskilde blir lättare att förstå. Samtidigt uppstår väsentliga förenklingar i uppföljnings- och bevis- hänseende. Den minsta och högsta avverkning som föreskrivs med stöd av 14.5 blir uttryckt i samma sort.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 177 52

— — — Avverkningsskyldigheten bör läggas på en nivå som motsvarar halva normalytan. Normalytan beräknas pa det sätt som nu anges i före- skrifter till 14? skogsvårdslagen — — —. — — —

— — — Finns skogsbruksplan kan den faktiska skyldigheten lätt beräk- nas. På de brukningsenheter där skogsbruksplan saknas kan uppgift om den produktiva arealens storlek och godhctsklassen från fastighetstaxe- tingen ge skogsägaren vägledning om den minsta slutavverkning som skall företas. __ — —

Kontroll av efterlevnaden kan nästan helt grundas på de avverkningsan- mälningar som skogsägarna skall lämna in till skogsvårdsstyrelsen.

Övrigt. — — — Avsikten med bestämmelserna i 19% andra stycket kan inte ha varit att — såvitt avser återväxtåtgärder — endast lämna utrymme för vad som i realiteten är råd och anvisningar. Det är heller inte till gagn för det allmänna rättsmedvetandet om återväxtföreskrifter meddelas som inte har någon rättslig effekt.

Mot bakgrund av det — - — anförda föreslår skogsstyrelsen att 24% fjärde stycket skogsvårdslagen erhåller följande lydelse:

”Underlåter någon att efterko'mma föreläggande, eller beslut enligt 19.5 andra stycket, får tillsynsmyndigheten förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad" .

— — — Därmed återställs skogsvårdsstyrelsens möjlighet att föranstalta om återväxtåtgärder till vad som gällde enligt 1948 års lag.

En av ledamöterna [ skogsstyrelsen (Schotte) anför i reservation: Jag delar de grundläggande värderingar i denna fråga som uttrycks i betänkan- det. Jag avstyrker dock att regler om avverkningsskyldighet införs och förordar i stället för att uppnå det syfte som utredningen eftersträvat att regler om obligatoriska skogsbruksplaner införs med krav på att dessa skall följas beträffande avverkningsrekommendationer.

Två av ledamöterna ! skogsstyrelsen (Eriksson och Jonasson) anför i reservation: Vi avstyrker att regler om avverkningsskyldighet "införs i skogsvårdslagen . Det är en lösning som endast kommer att ge ett obetyd- ligt tillskott av virke men ändå medföra en omfattade och dyrbar admini- stration. Man bör i stället avvakta den nya. skogsvårdslagens fortsatta tillämpning.

En av ledamöterna [ skogsstyrelsen (Lorentzon) anför i reservation: Beträffande förslaget till ändring av skogsvårdslagen som innebär införan- de av en avverkningsskyldighet avstyrker jag detta på följande grunder. Förslaget torde endast innebära små effekter på virkesutbudet men ändock låsa betydande personella resurser hos skogsvårdsorganisationen som där- igenom får minskade möjligheter till produktiva insatser. På grund av de betydande svagheter som finns i schablonmodellen ökar risken för felakti- ga beslut och därigenom många besvärsärenden. Att som föreslås i yttran- det dela upp avverkningsskyldigheten i en gallringsdel och en slutavverk- ningsdel ökar enligt min bestämda uppfattning den administrativa belast- ningen. Dessutom fmns en risk att en dylik konstruktion får en hämmande effekt på slutavverkningsbenägenheten.

Jag biträder helt syftet att en skogsägare skall utnyttja markernas pro- duktionsförmåga på acceptabelt sätt vilket även innebär en lämplig avverk- ning. Enligt min uppfattning finns emellertid i gällande skogsvårdslag i stort sett de medel som behövs för att garantera en uthållig och hög skogsproduktion.

En av ledamöterna i Skogsstyrelsen (Fransson) anför i reservation:

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:177 53

— — — oaktat en avverkningsskyldighet införs i skogsvårdslagen kvarstår behovet av obligatoriska skogsbruksplaner i enlighet med ledamoten Schottes förslag för att åstadkomma en bättre virkesförsörjning till indu- strin.

6.7 Statens naturvårdsverk: ] fråga om ändring av 6s' och 145 skogsvårds- lagen samt 14% skogsvårdsförordningen tillstyrker verket de föreslagna ändringarna , men anser att förslagen bör kombineras med föreskrifter om ökat hänsynstagande till naturvårdsintresset — — —. — — — Naturvården bör — — — i samband med att förslagen genomförs. tilldelas ökade resurser för att göra det möjligt att bevaka och säkerställa objekt av intresse och värde för naturvården.

69". — — — Trots att bestämmelsen endast ger skogsvårdsstyrelsen en möjlighet att ingripa — — — men inte tvingar till aktivitet — — — kan skärp- ningen av lagen på denna punkt medföra risk för konflikter med natur— vårdsintresset.

— — — Riksdagen bör enligt naturvårdsverkets mening föreslås fatta sådant beslut att skogsstyrelsens anvisning vid denna paragraf om hänsyn till naturvårdsintresset blir en tvingande föreskrift.

Ransonering. — — — Förslaget — i kombination med förslagen om änd- ring i skogskontolagen — ger förutsättningar för en snabbare avveckling av den slutavverkningsbara skogen på småfastigheterna och därmed en minskning på kort tid av andelen äldre skog i landet med dess förekomster av skyddsvärda miljöer och organismer. — — —

Det är därför nödvändigt att vid förslagets genomförande skärpa före- skrifterna om hänsyn till naturvårdsintresset vid slutavverkning av skog.

Avverkningsskyldighet. — — — Bestämmelsen kan medföra allvarliga konflikter med naturvårdsintresset. samtidigt som den torde komma att medföra mycket betungande administration.

I förhållande till landets totala avverkning berörs endast små arealer och kvantiteter. På dessa begränsade arealer återfinns emellertid ofta bestånd av intresse för naturvården. På brukningsenheter där skogsbruksaktivite- ten varit låg under längre tid kan förhållanden av stort intresse för natur- vården ha utvecklats, tex intressanta urskogsartade beståndstyper. bety- dande förekomster av skyddsvärda växt-eller djurarter etc.

Riksdagen bör föreslås fatta sådant beslut att därav framgår att vid tillämpningen av denna bestämmelse jämte tillhörande bestämmelser i skogsvårdsförordningen särskild hänsyn skall tas till naturvårdens intres- sen.

6.10 Statens industriverk: Avverkningsskyldighet. — — — Det är — — — tveksamt om detta förslag leder till ökad avverkning under 1980-talet. På längre sikt torde det dock ha en sådan effekt.

Principiellt anser dock industriverket att ekonomiska incitament är att föredra framför tvångsåtgärder. — — —

6.11 Domänverket: 6.6. Domänverket tillstyrker ändringen men bedömer att den får mycket liten betydelse för virkesutbudet.

Ransanering. — — — Förslaget tillstyrkes då det bedöms öka avverk- ningsbenägenheten och underlätta det administrativa arbetet för skogs- vårdsstyrelserna. Verket anser att en ännu högre gräns bör övervägas.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 177 54

Avverkningsskyldighet. — — — Av de i utredningen redovisade exemplen framgår att för den enskilda fastigheten kan avvikelsen vara stor mellan beräknad och verklig avverkningsmöjlighet.

Även om avverkningsplikten sätts till 50% av den beräknade. kommer troligen en rad överklaganden. En del skogsägare. som i dag inte avverkar alls. kommer att tvingas till en viss avverkning. Å andra sidan kan vissa skogsägare komma att sänka sitt virkesuttag. Verket anser det inte osanno- likt att den totala effekten för det privata skogsbruket kan bli motsatt den eftersträvade.

Förslaget avstyrkes dels av detta skäl. dels med hänvisning till det osäkra underlag som fastighetstaxeringen ger.

Verket föreslår i stället att krav på skogsbruksplaner eller motsvarande införs för alla fastigheter utöver en viss minimistorlek. Enligt verkets bedömning kommer ett sådant underlag att stimulera många enskilda. idag passiva skogsägare. till ett aktivare skogsbruk. vilket direkt skulle öka avverkningsbenägenheten. Skogsbruksplanerna skulle också. i den mån aktiviteten trots allt inte ökar, kunna vara ett bättre underlag för eventuellt kravställande från samhället.

6.12 Hovrätten för nedre Norrland: Utredningens förslag beträffande re- produktionsplikten enligt 65 skogsvårdslagen får anses motiverat från skogsvårdssynpunkt och tillstyrks av hovrätten. Även förslaget rörande ransonering av slutavverkningsskog på mindre fastigheter tillstyrks av hovrätten. Den föreslagna ändringen torde 1 vart fall medföra administrativa fördelar.

Den av utredningen föreslagna regeln om avverkningsskyldighet har som främsta syfte att öka skogsindustrins tillgång på råvara. Den föreslag- na regeln 1orde knappast kunna sägas vara motiverad från skogsvårdande synpunkter. Den har snarare karaktären av beredskapslagstiftning. Med hänsyn härtill anser hovrätten att den föreslagna regeln inte har sin plats i ett regelsystem som uttrycker samhällets minimikrav på skogens skötsel.

Inte heller i sak vill hovrätten tillstyrka införandet av den föreslagna regeln. Det framstår enligt hovrättens mening som tveksamt huruvida det intrång i den enskildes handlingsfrihet och de administrativa resurser samt kostnader som ett införande av regeln skulle kräva står i rimlig proportion till regelns effekt. I sistnämnda hänseende saknas dessutom analyser.

6.13 Kammarrätten i Sundsvall: 6 9' . — — — Såvitt kammarrätten kan bedö- ma finns det skäl att slopa kravet på att den låga tillväxten skall vara orsakad av röta eller självgallring. En sådan utvidgning kan dock knappast antas medföra ökade avverkningar av någon större omfattning.

Ransonering. Utredningens förslag angående ransonering av slutavverk- ningsskog på mindre fastigheter tillstyrks av kammarrätten. Det är svårt att avgöra vilken inverkan den föreslagna utvidgningen kan få på avverk- ningama. Ur administrativ synpunkt torde den föreslagna ändringen få gynnsamma konsekvenser.

Avverkningsskyldighet. — — — Det kan förvisso. som utredningen visat. finnas behov av en bestämmelse av detta innehåll för att man skall komma åt de skogsägare, som aldrig avverkar eller som avverkar sällan eller i alltför liten omfattning. Den föreslagna minimikvantiteten förefaller försik- tigt tilltagen. 1 och för sig kan den föreslagna ordningen förefalla vara utformad på ett nöjaktigt sätt.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82:177 55.

Kammarrätten anser dock att man kan göra flera invändningar mot förslaget i denna del. För det första är det från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att avverkningskravet blir riktigt bestämt. Utredningen föreslår en schablonberäkning med hjälp av de uppgifter om skogstillståndet på en brukningsenhet. vilka ligger till grund för taxeringsvärdet. Häremot kan invändas. att dessa uppgifter ofta är mer eller mindre osäkra. Nästan undantagslöst grundas de på iakttagelser. som gjorts av vederbörande skogsvårdskonsulent, som biträder fastighetstaxeringsnämnden. — — — man kan inte begära. att alla skogsvårdskonsulenter har säker kännedom om skogstillståndet på samtliga brukningsenheter inom distriktet. Det bör vidare beaktas, att man vid fastighetstaxeringen beräknar virkesförrådet utan hänsyn till att större eller mindre kvantiteter av den rotstående skogen på fastigheten måhända sålts på rot redan före fastighetstaxering- en. Därav följer. att de uppgifter som ligger till grund för taxeringsvärdet. kan vara grovt missvisande.

Vidare bör påpekas. att det måste bli ett både tidsödande och kostsamt arbete att bestämma avverkningskravet för alla skogsfastigheter i landet. Det förutsätter mycket god kännedom hos den som skall fastställa avverk- ningskravet för en större brukningsenhet. uppdelad på ett antal olika skiften — — —. Olika meningar kan vidare föreligga när det gäller att avgöra vad som i skogsvårdslagens mening skall anses utgöra brukningsenhet. — — — Det kan vidare antas att arbetet försvåras. om en brukningsenhet uppdelas mellan flera ägare. Även vid tillskottsförvärv och delavyttringar liksom vid allframtidsupplåtelser av skog, mark för tex vägar. kraftled- ningsgata och annat ändamål kan omräkningsförfarandet bli omständligt — — — .Även ändringar av fastighetstaxeringens uppgifter om virkestill- gång kan ske efter besvär över fastighetstaxeringen. — — —

Med det anförda vill kammarrätten ifrågasätta, om det föreslagna sättet att bestämma avverkningskravet verkligen är tillfredsställande. Det kan på goda grunder förutsättas, att en skogsägare som är ovillig att avverka — av skatteskäl eller andra skäl — kommer att kunna försvåra och fördröja arbetet tex genom att överklaga till högre instanser. Det kan inte uteslutas. att antalet besvärsärenden av denna art blir betydande.

— — — Är det — — — rimligt att tvinga honom att avverka. kanske med förlust?

Ytterligare ett skäl att ställa sig avvisande till förslaget i denna del är att det — såsom kammarrätten tidigare påpekat — kan ifrågasättas om ned- gången i avverkningama verkligen är varaktig.

— — — Med det sagda vill kammarrätten peka på att det kan bli åtskilliga besvärliga avvägningsfrågor för skogsvårdsmyndigheterna. Det förefaller ovisst. om skogsvårdsstyrelserna har tillgång till personal som på ett tillfredsställande sätt kan bemästra alla svårigheter som kan uppstå. — — —

Enligt utredningen skall ett fastställt avverkningskrav följa fastigheten och ett föreläggande riktas mot den som äger skogen när föreläggandet utfärdas. Användes därvid vite, torde detta icke kunna utdömas. om skogsägaren överlåter fastigheten.

Med hänsyn till de invändningar som kan göras mot förslaget anser sig kammarrätten icke kunna tillstyrka att det genomförs.

Om den föreslagna ändringen genomförs. vill kammarrätten anföra föl- jande. — — — Enligt kammarrätten kan lagtextens uttryck "åtminstone" tolkas så att avverkningskravet kan sättas till minst hälften. Detta torde

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 177 56

6.14 Sveriges lantbruksuniversitet: 5 s' . — — — Pågående studier indikerar att arealerna 553-skog i form av behandlingsenheter. trots utförda reduk— tioner. kan ha överskattats. 6 s'. — — — Detta är en riktig åtgärd som ligger i linje med den fastställda . skogspolitiken. Utredningen påpekar helt riktigt att effekten på virkesut- budet av denna åtgärd troligen är försumbar. Ransonering. — — — Utredningen har enligt styrelsens mening ej till- räckligt analyserat konsekvenserna av den ändrade gränsen. Vad händer tex om antalet skogsägare. som ej är beroende av jämna skogsinkomster. blir allt större samtidigt som lönsamheten i skogsbruket tillfälligtvis eller under en längre period blir mycket hög? Avverkningsskyldighet. —— -— Det saknas överslagsberäkningar över hur avverkningsskyldigheten skulle ha påverkat virkesutbudet om alla "inaktiva" skogsägare hade fullgjort sin avverkningsskyldighet enligt ut- redningens förslag.— — — — — -— Vi frågar oss — — — om det är rimligt att det schablonberäknade avverkningskravet på den enskilda fastigheten kan vara 2-3 gånger högre eller lägre än ett krav beräknat med bättre dataunderlag. — — — 1 och för sig skall det kontrolleras att schablonen ger timliga resultat innan föreläg- gande om avverkning ges. men risken är uppenbar att tilltron till hela systemet äventyras pga de stora enskilda avvikelserna. Problemen med schablonmetoden beror huvudsakligen på att varken ålder eller bonitet beaktas i metoden.

6.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Enligt länsstyrelsens uppfatt- ning är det angeläget att skogsstyrelsen får i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket meddela föreskrifter till skogsvårdslagen som ger möjlig- het till undantag från skyldigheten att avverka skog eller plantera igen öppna marker i de fall starka natur— eller kulturvårdsskäl talar mot dessa åtgärder. Genom att upprätta naturvårdsinriktade skogsbruksplaner — — — kan en för samhället lämplig avvägning göras mellan skogsbrukets och naturvår- dens intressen. Skogsvårdslagen bör dock inte hindra frivilliga. önskvärda naturhänsyn som går längre än de allmänna hänsynsregler som finns an- givna i skogsvårdslagens 21 å. — — — Skulle utredningens förslag om avverkningsskyldighet godtas utan inskränkningar. innebär detta att det blir mycket svårt att tillgodose storstadsbornas behov av tilltalande ströv- och rekreationsområdcn. — — — Det är ofta befogat att här medge en längre överhållning av gamla. för friluftslivet attraktiva skogsbestånd än som är motiverat ur virkespro- duktionssynpunkt. — -— — Enligt länsstyrelsens mening bör det finnas rela- tivt generösa dispensmöjligheter för detta ändamål.

6.16 Länsstyrelsen i Kronobergs län: 5 $ 3. — — — Avvecklingen av lågpro- ducerande bestånd kan delvis komma i konflikt med naturvårdsintressen. Framför allt kan ädla lövskogar i södra Sverige hotas. Avvecklingspro- grammet bör därför genomföras på ett sätt som är acceptabelt även från naturvårdssynpunkt. ] detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla att den utredning om behovet av särskild lagstiftning till skydd för ädla löv- skogar. som naturvårdsverket i samråd med bl a skogsstyrelsen genomför på regeringens uppdrag. snarast bör slutföras. 69". — — — Även med denna ändring kommer dock 615 enligt länsstyrel- sens mening att i stort sett vara utan betydelse för avverkningsnivån i

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 177 57

Kronobergs län. Bestämmelsen bör liksom hittills endast ta sikte på fall som närmar sig vanvård.

Ransanering. — — — Länsstyrelsen tillstyrker förslaget, eftersom en sådan åtgärd bör underlätta administrationen av paragrafen. — — —

Avverkningsskyldighet. — — — Länsstyrelsen avstyrker förslaget om av- verkningsskyldighet, eftersom lagbestämmelsen med stor säkerhet kom- mer att få ytterst marginell påverkan på den årliga genomsnittliga avverk- ningsnivån. Denna uppfattning grundas bland annat på det förhållandet att det är betydligt fler skogsbrukare som avverkar över 50 procent än under. Vidare kommer åtgärden inte att svara mot den administrativa apparat som lagens genomförande och efterlevnad kräver. Som utredningen påvisat finns det ett starkt samband mellan lönsamhet i skogsbruket och benägen- heten att avverka. Den höga marginalskatten utgör härvid ett stort hinder för ökade avverkningsvolymer.

Sex av ledamöterna [ länsstyrelsen i Kronobergs län (Andersson, Jo- hansson. Nicklasson, Nilsson. Persson och Sandström) anser det vara principiellt riktigt att skyldighet att avverka står angivet i skogsvårdslagen , eftersomn skogspolitiken inte enbart syftar till att producera växande skog utan har som huvudsyfte att få fram virke ur skogen. Länsstyrelsen tillstyr- ker därför förslaget om avverkningsskyldighet enligt utredningens förslag.

6.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: 65. — —- — Länsstyrelsen instämmer i detta förslag, eftersom den nuvarande formuleringen av paragrafen leder till att den nästan aldrig kan tillämpas. Ransonering. — — — Länsstyrelsen instämmer i detta förslag. Länssty- relsen har i tidigare skrivelse till skogsstyrelsen begärt att få höja gränsen till 500 m3sk per år.

Att ”uppsparad" avverkning inte får tillgodoräknas följande period ver- kar onödigt återhållande på avverkningama, speciellt på större fastigheter, där hela årsytor kan förloras. om man vill utnyttja konjunkturlägen. Denna tillämpningsregel bör därför mildras.

Avverkningsskyldighet. — — - Pga att en tillförlitlig schablonberäkning av avverkningsskyldigheten i de enskilda fallen inte finns att tillgå och utsikterna att åstadkomma en sådan är små, och genom den höga. ryckiga arbetsbelastningen på skogsvårdsstyrelserna med åtföljande resurskrav, som blir svåra att tillgodose. anser länsstyrelsen inte att en avverknings- skyldighet bör införas. Andra möjligheter att åstadkomma en ökning av av- verkningama måste först prövas.

6.18 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — —

Då nu en massiv insats planeras för att ta i anspråk de dåligt utnyttjade 5:3-skogarna är det viktigt att samtidigt de andra samhällsintressen som berörs av åtgärderna tas till vara. Parallellt med eller som ett led i den översiktliga skogsinventeringen bör sålunda inventeringar av skyddsvärda 5:3-bestånd göras. Länsstyrelsen anser det angeläget att resurser för så- dana inventeringar tillförs länsstyrelserna.

Med hänsyn till naturvårdsintresset framstår det vidare som angeläget att bringa klarhet i vilka förändringar i sammansättningen av fauna och flora som en storskalig avverkning av de lövdominerande 5:3-bestånden kan medföra. liksom om konsekvenserna på de försurningskänsliga eko- systemen av denna avveckling av lövskog. Dessa frågor bör närmare studeras av naturvårdsverket eller lantbruksuniversitetet.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 177 58

6.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: 6 5. Utredningens förslag — — — kan länsstyrelsen i princip tillstyrka. — — — anser dock länsstyrelsen att en sådan utveckling samtidigt måste balanseras av kraftfulla åtgärder för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen. Ransonering. Länsstyrelsen tillstyrker den föreslagnajusteringen — — — av den undre gränsen för tillämpning av bestämmelserna om ransonering av slutavverkningsskog. — — — Avver/ttzingss/tyldighet. — — — Om det bedöms nödvändigt för att uppnå en tillräcklig avverkningsnivå godtar länsstyrelsen att en bestämmelse om avverkningsplikt av den föreslagna modellen förs in i SVL. Hur stor nettoeffekten av bestämmelsen blir på avverkningama kan knappast be- räknas på förhand men genom att den är generell kommer den att nå en del skogsägare som inte kan påverkas på annat sätt samt tvinga dessa till ökade avverkningar och ett aktivare skogsbruk. — — — Den föreslagna bestämmelsen är relativt enkel och entydig för den enskilde skogsägaren. Övervakningen kan vidare ske inom ramen för den typ av verksamhet som skogsvårdsstyrelserna redan bedriver. Det är dock nödvändigt att de öka- de kraven på skogsvårdsstyrelsen också följs upp med motsvarande re- surser. Den föreslagna nivån för avverkningskravet — — — är enligt länsstyrel- sens mening en lämplig avvägning mellan å ena sidan behovet av att få upp avverkningama och å andra sidan de svårigheter som hänger samman med schablonmässig beräkning av avverkningsmöjligheterna samt det angeläg- na i att värdefulla bestånd för högkvalitativt sågtimmer byggs upp. Läns- styrelsen vill i detta sammanhang också peka på en annan faktor som talar för att gränsen för avverkningsplikten inte skall sättas alltför högt, nämli- gen den möjlighet enligt skogsvårdsförordningen som finns att, vid större investeringar som har långsiktig betydelse för jord- eller skogsbruket på fastigheten, göra större avverkningar på en fastighet än vad ransonerings- bestämmelserna normalt tillåter. För kombinerade jord-och skogsbruk kan den skogliga delen av verksamheten genom möjligheten att bygga upp virkesförråd för användning vid sådana tillfällen i många fall få ett väsent- ligt större ekonomiskt värde än vad som framgår av redovisningar av statistiska genomsnitt. — — — avverkningsperioderna bör sammanfalla med gällande perioden i 145 SVL och alltså bör börja 1.980 i stället för 1977 som utredningen föreslagit. — — — Länsstyrelsen anser att avverkningsplikten i första hand skall gälla slutavverkningsskog.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Carldén, Hult. Jonasson. Junzell, Knutson och Nilsson) anför i reservation: Vi avvisar tanken på avverkningsskyldighet som innebär ingrepp i ägande och förfo- ganderätten över den egna skogsmarken.

Fyra tjänstemän [ länsstyrelsen i Värmlands län (Bäck, Davidsson, Lindskog och Wirén) anför i särskilt yttrande: Länsstyrelsen vill härvid också framhålla den principiella skillnaden mellan förslaget om att en bestämmelse öm avverkningsplikt förs in i skogsvårdslagen mot utredning- ens övriga förslag. En bestämmelse om avverkningsplikt är generell och tvingande medan de övriga förslagen bygger på ett decentraliserat besluts- fattande. Länsstyrelsen delar den uppfattning som också framgår av direk— tiven för utredningen att det i första hand är åtgärder av det senare slaget som skall vidtas.

De anser inte att de ökade kraven på skogsvårdsstyrelserna skall följas upp med motsvarande resurser.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 177 59

6.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 5 5 3. — -— — Länsstyrelsen delar uppfattningen om att avvecklingen av lågproducerande skogar är angelä- gen. — — — 65. — —— — Syftet" var att bestämmelsen skulle gälla skogsbestånd som vanvårdas. Länsstyrelsen anser liksom ((utredningen)) att denna karaktär bör bibehållas men har ingen erinran mot att lagtexten ändras på föreslaget sätt. Ransonering. ——— Länsstyrelsen anser liksom utredningen att en — — — höjning ((av ransoneringsgränsen)) kan ske titan att syftet med ransoneringsbestämmelserna äventyras. — — — Detta — — — innebär att skogsvårdsstyrelsens tillsynsarbete kan omfördelas till angelägnare upp- gifter. Avverkningsskyldighet. — — — Länsstyrelsen kan acceptera principen om ett minimikrav på avverkning. vilket bör vara så avvägt att det får avsedd effekt och inte blir normgivande eller stör virkesprissättningen. Den föreslagna hälftennivån förefaller lämplig.

Länsstyrelsen kan tillstyrka att en sehablonmetod används som i första hand kan tillämpas av skogsägaren själv och att han hos skogsvårdsstyrel- sen skall kunna begära ett förhandsbesked.

Skogsvårdsstyrelsen bör —— som utredningen föreslår — också ha rätt att medge undantag från avverkningsskyldigheten om kostnaderna för avverk— ning och därpå följande återväxtarbeten överstiger intäkterna sedan hän- syn tagits till utgående statsbidrag.

Länsstyrelsen finner det mindre lämpligt att ge bestämmelsen så stark retroaktivitet. — — — skogsägarna bör åtminstone ha minst ett år på sig att anpassa sig till den nya bestämmelsen. Under det året bör skogsvårdssty- relsen, skogsägareföreningar och andra ha möjlighet att informera om de nya kraven. Avverkningsperioden bör tidigast räknas från 1 juli 1978 och samma tidpunkt gälla för enheter som har en l0-årig period.

Tre av ledamöterna och två av suppleanterna i länsstyrelsen i Väster- norrlands län (Olsson, Norman och Molén resp. Lindström och Persson) anföri reservation: — — — Utformningen av avverkningsskyldigheten gör att storskogsbruket och de aktiva jord- och skogsbrukarna knappast be— rörs. — — — Ålägganden kommer —- — — nästan helt att drabba de löntaga- re som bebor en fastighet med skog och som har förvärvsarbete utanför fastigheten.

Utredningens förslag skulle innebära att om industrin av skilda anled- ningar inte vill köpa rotposter så kan löntagaren bli tvungen att lämna sitt ordinarie arbete för att göra virkesuttag oberoende av det ekonomiska resultatet. '

En sådan lag skulle med rätta betraktas som en. lag riktad mot en viss grupp. Länsstyrelsen kan inte biträda ett sådant förslag. Ingenting talar heller för att en byråkratisk reglering ger bättre anpassning av skogsutta- gen till konjunkturerna än en marknadsmässig utveckling.

De bestämmelser som finns i skogsvårdslagen om skyldighet att utnyttja markens produktionsförmåga är tillräckliga och väl avvägda.

6.21 Länsstyrelsen i Jämtlands län: 6 .6. Länsstyrelsen kan tillstyrka den förändring av skogsvårdslagens 6ä som föreslås.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 177 60

Ransonering. — -— — Sett mot bakgrund av utredningens egen bedöm- ning att denna bestämmelse i lagen knappast utgjort något mera påtagligt hinder mot avverkning, och mot de synpunkter av administrativ karaktär som skogsvårdsstyrelsen anfört. till vilket yttrande hänvisas. bedömer länsstyrelsen att den föreslagna ändringen av ransoneringsgränsen kan vara tveksam i vissa avseenden.

Avverkningsskyldighet. Länsstyrelsen delar utredningens principiella uppfattning att god skötsel av skog även inbegriper avverkning. - — — Mot bakgrund av — — — skogsindustrins utbyggnad med ett virkesbehov i nivå med tillväxten i våra skogar kommer det föreslagna kravet på skyldig- het att avverka åtminstone hälften av det som är möjligt att bli alltför lågt om skogsägarna i större omfattning av ett eller annat skäl anpassar sig till den nivån.

Ifall bestämmelsen om avverkningsskyldighet införs är det angeläget att skogsvårdsstyrelsen får de resursförstärkningar som den nya uppgiften kräver — — -. Beträffande vidare ? — — aspekter-kring tillämpningen av den föreslagna skyldigheten hänvisas till skogsvårdsstyrelsens yttrande i dessa frågor. Så tex är det kraftigt retroaktiva ikraftträdandet. som före- slagits, ytterst tveksamt.

En av ledamöterna i länsstyrelsen i Jämtlands län (Cars) motsätter sig att en avverkningsskyldighet införs.

6.22 Länsstyrelsen i Norrbottens län: —— — — Det är svårt att direkt bedöma effekten av den föreslagna föreskriften om avverkningsskyldighet som utredningen slutligen föreslår. Länsstyrelsen har inga erinringar mot för- slaget som sådant, inte heller när det gäller ändringen i 56 SVL eller den föreslagna höjningen av ransoneringsgränsen till 200 m3sk. De senare åtgärderna tycks dock få en begränsad effekt i praktiken. Länsstyrelsen vill understryka att om de föreslagna åtgärderna inte visar sig verknings- fulla måste man snarast överväga kraftigare påverkan från samhällets sida. Frågan om ekonomiska styrmedel bör då prövas på nytt.

Det är enligt länsstyrelsens uppfattning självklart att de resurser skogs- vårdsstyrelsen behöver till följd av de föreslagna lagändringarna också ställs till förfogande. — — —

En av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Larsson) anför i reservation: Föreskrifter om avverkningsskyldighet har en så blygsam målsättning som minst 50%- av möjlig kvantitet. Skulle kommande avverk- ningar följa detta minimikrav kommer inte försörjningen av virke till skogs- industrierna att klaras, utan fortsatt import.

Totalinsatsen i skogsvården kommer också att bli för låg — en lämplig gräns skulle ha legat vid 90 %.

En av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Holmkvist) anföri reservation: Utredningen föreslår. så även länsstyrelsens majoritet. att lagstiftning skall införas om avverkningsskyldighet för skogsägare att av- verka minst 50% av den beräknade totalt möjliga avverkningen på en fastighet. Mot detta reserverar jag mig. Redan nu föreligger hinder för en ökad avverkning varför dessa hinder först bör undanröjas. i första hand en snar sänkning av marginalskatterna, alternativt en höjning av de 5. k. stimulansavdragen upp till lO— 15 %

Redan nu föreligger möjligheter att i Norrbottens län öka uttaget av skog i inte ringa omfattning genom att myndigheterna använder sig av de lagar som redan finns. 1 första hand bör således skogsägare bofasta eller icke bofasta på fastigheten åläggas att följa skogsvårdslagstiftningen redan nu.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 177 61

6.23 Allmänningsutredningen: — — — för allmänningarna inte föreligger något behov av lagbestämmelser som föreskriver avverkningsskyldighet — — —-. Inte heller för många allmänningsdelägares del kan sådant behov anses påkallat.

6.26 Centralorganisationen SACO/SR: 5 5 3. —— — — En stor del av denna skog ligger på mark som av klimatiska skäl är svårföryngrad. För att skogen skall kunna avverkas krävs säkrare föryngringsmetoder. En ökad forskningsinsats rörande skogsförnyelse i hårda klimatlägen är således en förutsättning för föreslagna avverkningar. — —— — Parallellt med eller som ett led i den översiktliga skogsinvente- ringen bör — — — inventeringar av skyddsvärda 5:3-bestånd göras.

Med hänsyn till naturvårdsintresset framstår det vidare som angeläget att bringa klarhet i vilka förändringar i sammansättningen av fauna och flora som en storskalig avverkning av de 5:3-bestånd som är lövdomine- rade kan medföra, liksom konsekvenserna på de försurningskänsliga eko- systemen av denna avveckling av lövskog.

6.27 Sveriges arbetsledareförbund: SALF är av den uppfattningen att det är av avgörande betydelse att obligatoriska skogsbruksplaner genomförs så snart det är tekniskt och administrativt möjligt. Detta för att få ett kraftfullt styrinstrument för planläggningen av uttaget av skogsråvara för industrin utifrån rådande marknad och konjunktur. SALF är vidare av den uppfattningen att skogsvårdsstyrelsen måste ges ökade resurser för att bistå och övervaka bestämmelsernas efterlevnad.

6.29 Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riks- förbund: 6 .é'. LRF och SSR tillstyrker förslaget om en utvidgning av möjligheter att besluta om avverkning av mycket gammal skog. som växer dåligt. genom föreslagen ändring av 6å skogsvårdslagen . Ransonering. Vi accepterar den ändring i 14% skogsvårdsförordningen som innebär att ransoneringen av slutavverkningsmogen skog ej tillämpas på fastigheter som har en årlig produktion av upp till 200 m3sk per år. Men vi anser att man i speciella fall kan försvara en högre nivå utan att det grundläggande syftet med ransoneringen berörs. Åtgärden är ett värdefullt led i en minskad detaljreglering. Awerkningssltyldighet. Genom ett införande av en generell avverk- ningsskyldighet minskas både konkurrensen och förutsättningarna för att via marknadsöverenskommelser åstadkomma en rimlig och riktig prisnivå. Mot bakgrund av möjligheten att avverkningsskyldigheten höjs till att gälla mer än hälften av möjlig avverkning accentueras dessa svårigheter. Sett ur dessa aspekter och med hänsyn till virkesmarknadens centrala funktion för virkesutbudet anser vi den inte tillräckligt belyst i utredning- en.

Den schablonmodell för fastställande av avverkningsnivån som utred- ningen redovisar medför klara svårigheter att skapa en rättvis tillämpning av avverkningsskyldigheten och risk för felaktiga beslut. Detta innebär därför att skogsvårdsstyrelserna måste avsätta tidsmässiga och personella resurser för en lagtillsyn, som inte är produktionshöjande, i en sådan omfattning att insatser i skogsvårdande syfte blir lidande. Förslaget torde också endast medföra marginella effekter på virkesutbudet.

Virkesutbuden kan inte tvångsmässigt regleras utan hänsyn till en mark-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 177 62

nadsekonomi som styrs av vår omvärld. Skogsindustrins beroende av snabba konjunkturförändringar och internationella marknadsförändringar är välkänt. Lika välkänt är att behoven av olika virkessortiment kan variera starkt mellan säsongerna och även inom en virkessäsong.

Det bör understrykas att avstyrkandet av generell avverkningsskyl- dighet enligt utredningens modell är betingat av anförda adminsitrativa och principiella betänkligheter. LRF och SSR biträder fullt ut den grundläggan- de tanken som förmodligen ligger bakom förslaget, nämligen att ägande av skogsmark medför stort ansvar att också avverka och bedriva god skogs- skötsel.

Det är naturligt att skogsägare skall avverka skogen i den omfattning som är lämplig. med hänsyn till skogstillståndet på hans brukningsenhet. utifrån de ramar som skogsvårdslagen anger och den enskilde brukarens varierande situation.

Vi anser att den nuvarande skogsvårdslagen innehåller de resurser och medel som krävs för att uppfylla skogspolitikens mål men att det ännu. med hänsyn till den korta tid den tillämpats. är för tidigt att analysera effekterna av lagen. Enligt vår bedömning finns främst i 55 ett inslag som bör verka aktiverande på avverkningama. Tillsammans med av VFU före- slagen ändring av 65 och med de tvingande åtgärder som 75 och 9s föreskriver finns stora förutsättningar för ökad aktivitet även bland hittills "passiva” skogsägare.

Vi avstyrker därför utredningens förslag till avverkningsskyldighet.

6.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Ransonering. — — — SISU hade gärna sett att den höjning av gränsen för ransonering av slutavverkning- arna, som föreslagits höjts ytterligare till i varje fall 300 m3skzs avkastning per fastighet. — — —

Avrerkningssltyldighet. Den komplettering av 5l4 som föreslås kan på de skäl utredningen anför accepteras. Det kan betraktas som en brist i SVL att ingenting sägs som gör veterligt att god skogsvård kräver att skogen gallras när behov härav föreligger och slutavverkas när skogen är mogen

härför. — — — Det är endast skogsägare som uppenbart vanvårdar sin skog som kan riskera ett avverkningsåläggande genom den nya lagbestämmel- sen. — — -— Det är viktigt att lagändringen föregås av en omfattande infor-

mation om motiv och innebörd. Den schablon för beräkning av minimiav- verkning som utredningen framlagt bör överarbetas.

De skogsägareföreningsägda företagen kommer vad gäller förslaget om avverkningsskyldighet i skogsvårdslagen (s 14) att framföra sina syn- punkter genom annan remissinstans.

6.32 Sågverkens råvaruförening: 6 5. Råvaruföreningen kan ansluta sig till förslagen att ändra öä — — —. Ransonering. Vidare kan en höjning av gränsen för ransonering l4å medföra välbehövlig förenklad administration. Avverkningskyldighet. Däremot kan inte förslag om avverkningsskyl- dighet bifallas. — — — Möjlighet för skogsvårdsstyrelse att besluta om avverkning för skog som ej utnyttjar markens avkastningsförmåga föreslås skärpas, vilket är tillräckligt för att tillgodose krav på tvångsföreläggande om avverkning av skog.

De redovisade virkesbalansema avser endast volymbalanser utan hän- syn till avverkningsmöjlighetens fördelning på sortiment. En tvångsav-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 177 63

verkning av privatskogsbrukets grovskogsförråd kommer att bli förödande för sågverkens långsiktiga timmerförsörjning. Tas dessutom i beaktande att timmerkvaliteten med nuvarande skötsel blir allt sämre kommer skogs- brukets ekonomiska'resultat att påverkas negativt.

Skogsvårdsorganisationernas resurser bör koncentreras till uppföljning och förbättring av skogsvården. Eftersom ransoneringskravet i lagen före- slås mildras. bör avverkningsanmälan kunna avskaffas. Den tillkomju med anledning av risken för överavverkning i privatskogsbruket.

6.34 Virkesråden region 2 och 3: Virkesråden stödjer utredningens förslag att i så 14 i skogsvårdslagen förändra ransoneringsbestämmelsen så att gränsen höjs från 100 m3sk till 200 — — —. Virkesråden har däremot inte uppnått enighet beträffande införande av avverkningsskyldighet i skogsvårdslagen utan avstår ifrån ett ställningsta- gande. Virkesråden biträder utredningens övriga förslag inom skogsvårdslag- stiftningens områden såsom varande praktiska men bedömer inte att dessa ändringar innebär så starka tillskott av virke till virkesmarknaden som utredningen ansett. '

6.36 Svenska kommunförbundet: Avverkningsskyldighet. — — — Styrelsen anser att en sådan regel behövs. Undantag måste dock göras för sådana fastigheter som kommunerna äger i omedelbar närhet av tätorter och friluftsområden. Dessa fastigheter har som regel förvärvats antingen för framtida exploatering eller för naturvårdens eller friluftslivets behov. Det kan inte vara rimligt att en kommun skall åläggas att avverka skog inom en fastighet som snart skall exploateras eller som förvärvats av naturvårds- skäl.

Fyra ledamöter i Svenska kommunförbundet (Agius. Holst. Thomasson och Zetterström) anför i reservation: Styrelsen anser att någon sådan regel inte behövs. - — —

I sammanhanget vill vi särskilt påpeka betydelsen av att sammanhängan- de partier av urskog sparas i sådan omfattning att garantier skapas för bevarande av sällsynta arter inom växt- och djurlivet.

Fyra ledamöter i Svenska kommunförbundet (Wallin, Davidsson, Elgfelt och Tengbom-Velander) anför i reservation: Vi ansluter oss till den reser- vation som anförts av Bo Lundgren i utredningen.

6.37 Sveriges häradsallmänningsförbund: — — — för häradsallmänningarna inte föreligger behov av lagbestämmelser. som föreskriver avverknings- skyldighet eller krav om obligatoriskt minimiuttag av tillväxten.

7 Beredskapslagstiftning för avverkning

7.6 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har mot bakgrund av att inget konkret förslag om — — — lagstiftning framlagts. inte heller känt behov att närmare granska vad en sådan lagstiftning skulle innebära i olika avseenden. Två aspekter, båda med stark anknytning till skogsvårdsorganisationens resurser och resursutnyttjande, skall dock kortfattat behandlas här. För det första vill skogsstyrelsen med skärpa framhålla att krav som riktas till skogsägare bör vara generella. d v 5 inte behöva förutsätta skogs- vårdsstyrelsens beslut i varje enskilt fall. — — —

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82:177 64

För det andra bör inte alltför stor tilltro sättas till att en snabb effekt skall uppstå i skogsbruket genom att regeringen beslutar att en beredskapslag skall träda i kraft. Det tar alltid tid att förändra invanda arbets- och verksamhetsmönster. Att sätta igång arbetet med en beredskapslag — ett arbete som måste ha ganska stor omfattning för att det skall vara menings- fullt — kommer att betyda förändrade arbetsuppgifter för en stor personal- styrka inom Skogsvårdsorganisationen och sådana förändringar kan inte genomföras från en dag till en annan utan måste planeras åtminstone på ett halvt års sikt. Vidare måste kunskap om lagens tekniska delar och admini- strativa tillämpning hållas vid liv även under perioder då den inte är i kraft om en någorlunda snabb igångsättning av verksamheten skall vara möjlig.

7.13 Kammarrätten i Sundsvall: — — — Något behov av en särskild bered- skapslag vid sidan av dessa tvångsbestämmelscr ((utredningens förslag)) kan icke föreligga.

7.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Utredningen intar en något försik- tig attityd till beredskapslagen och säger att den bara bör tillgripas i en extraordinär situation då andra till buds stående möjligheter är uttömda. Länsstyrelsen intar samma ståndpunkt.

En positiv verkan. som en beredskapslag troligen innebär. är att skogs- ägare inför risken att bli stämplade som icke skötsamma och därmed kan drabbas av beredskapslagen. skulle se till att skogarna blir bättre skötta redan nu.

7.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — viktiga synpunkter att beakta vid införandet av en — — — beredskapslag är den stora administration och det mycket detaljerade kunskapsunderlag den skulle kräva. den bristande effektivitet lagen skulle-få eftersom den — även om beslutsfattandet or- ganiseras på ett rationellt sätt — skulle få svårt att anpassa sig till de snabba förändringar som det normalt är på marknaden för skogsindustrins pro- dukter. Den avverkningshöjande effekt som en beredskapslag skulle få torde dessutom i allt väsentligt redan komma att uppnås med de övriga förslag utredningen fört fram. Mot bakgrund härav finner länsstyrelsen att en beredskapslag av det skisserade slaget inte bör införas.

7.32 Sågverkens råvaruförening: Sågverkens Råvaruförening avvisar för- slagen till beredskapslagstiftning för avverkningstvång av samma skäl som anförts mot utredningens förslag till ändrad skogsvårdslag. Därutöver bör påtalas den stora osäkerhet som vidhäftar beräkningen av avverkningsmöj- lighet för hela landet. ägarekategorier och enskilda fastigheter. — — —

8 Övrigt

8.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — skogsvårdsorganisationen måste tillföras ökade resurser för information och praktisk rådgivning.

8.28 Tjänstemännens centralorganisation: TCO vill särskilt understryka, att Skogsvårdsorganisationen måste ges de resurser som är nödvändiga för att övervaka att de föreslagna åtgärderna efterlevs. TCO vill också under- stryka vikten av att Skogsvårdsorganisationen ger prioritet åt att tillse att avverkningsbefrämjande bestämmelser efterlevs. Flera av de nu gällande bestämmelser som föreskriver avverkning efterlevs alltför dåligt.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 177 65

8.29 Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riks- förbund: Utredningen har konstaterat att en ökad självverksamhet i sko- gen är en förutsättning för att ett intensivt skogsskötselprogram skall klaras. Man anger behovet av enkla möjligheter för den självverksamma att få försäkringsskydd. LRF/SSR anser att försäkringsskyddet kan lösas enkelt i enlighet med ett förslag som vi utarbetat tillsammans med försäk- ringsbolagen. En förutsättning är emellertid att finansieringen av detta kan ske med skogsvårdsavgiften. vilket enligt vår uppfattning väl kan rymmas inom det skogspolitiska beslutet.

8.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: 1 det kritiska ekonomiska läge som vårt land befinner sig måste alla möjligheter tillvaratas att stärka landets ekonomi. Mot bakgrund av den stora betydelse som skogsbruk och skogsindustri har för sysselsättning. skattekraft, exportinkomster och re- gional balans måste möjligheten att uppnå en hög och värdefull avkastning från skogsmarken tillfullo utnyttjas. — — —

SISU anser — — — att Skogspolitiken måste aktiveras i avsikt att få till stånd ett mera dynamiskt och framåtsyftande skogsbruk. Möjligheten att utnyttja rationella arbets— och skötselmetoder vid skogens avverkning och vård är en grundläggande förutsättning för en hög och värdefull skogspro- duktion. Exempel på frågor där en aktivering är angelägen är fastmarks- gödsling, torrläggning av försumpad skogsmark och myr samt utnyttjande av Pinus Contorta i de norra delarna av landet. Några djupgående nya undersökningar erfordras inte härför. Erforderligt underlag finns i allt väsentligt i 1973 års skogsutrednings betänkande. Ett rationellt skogsbruk är också väl förenligt med en ansvarsfull miljövård och friluftslivets intres- sen — en uppfattning till vilken skogsutredningen också anslöt sig.

Enligt SlSUs mening finns det mycket starka skäl för staten att mer aktivt engagera sig för en förbättrad skogsproduktion. Insatserna som krävs är mycket måttliga i relation till vinsterna för samhället både på kort och lång sikt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

• Sida 66
•  Original