Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för skogspolitiken. Enligt förslaget skall skogen skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvärdens och andra allmänna intressen.

] propositionen föreslås en ny skogsvårdslag som skall ersätta den nu gällande skogsvårdslagen (1948: 237). Skogsvårdslagstiftningen är ett av medlen i skogspolitiken och den nya lagstiftningen syftar till att tillgodose de allmänna riktlinjerna för denna politik.

Den nya skogsvårdslagen föreslås till skillnad från den nuvarande gälla även statens och kyrkans skogar. Enligt förslaget införs skyldighet att sör- ja för återväxt av skog inte bara som nu efter avverkning och när skog har skadats utan även när tillväxten avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig. l vissa fall skall skogsvärdsstyrelsen kunna kräva att överårig skog föryngras. Skyldighet införs att vårda ungskog genom röjning. Lagen inne- håller bestämmelser om begränsning av rätten att slutavverka växtkraftig skog och om ransonering av den slutavverkningsmogna skogen. Skyldig- heten för skogsägare att anmäla avverkning behålls i stort sett oförändrad. Skogsvärdsstyrelsen ges möjlighet att i särskilda fall föreskriva vilka åtgär- der som skall vidtas med hänsyn till naturvårdens intressen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljanuari 1980.

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås öka väsentligt fr. o. rn. den ljanuari 1980. Sammantagna innebär förslagen en uppräkning med 90 %. En väsentlig del föreslås liksom hittills utgå inom ett särskilt skogligt stödområde i norra Sverige.

I fråga om den skogliga forskningen föreslås en kraftigt ökad statlig sats- ning. Sammanlagt föreslås vid sidan av Sveriges lantbruksuniversitets an- slag för verksamheten en uppräkning med närmare 30 %.

Skogsägarna medverkar i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det skogliga omrädet via skogsvårdsavgiften. I propositionen föreslås att av— giften höjs från 0.9 promille av skogsbruksvärdet till 3 promille.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1978/79:110

IJ

1. Förslag till

Skogsvärdslag Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 € Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av mar- kens virkesprodueerande förmåga skötas sa att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvår- dens och andra allmänna intressen.

2 & Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig tit- sträckning används för annat ändamål.

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand— ellerjordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark. om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion. om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

3 & Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

4 & Denna lag skall inte tillämpas i den man den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag.

Anläggning av skog pä skogsmark

5 & Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkcsproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt.

2. om marken ligger outnyttjad.

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämp- ligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6 & Om ett skogsbcstånd är överärigt och markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller själv- gallring i beständet. far skogsvärdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7 & Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsatgärder vidtas som kan behövas för att trygga atervtixten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Föreskrifter om löryngringsmetod. markbered-

• Sida 3
•  Original

Prop. ]978/79:110 3

ning. sadd. plantering. vard av plantskog och andra atgärder i nätnnda syf— te meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8. Ö Om det är pakallat fran skogsvardssynpunkt. far regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer tipp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller tit- ländskt ursprung vid anläggning av skog.

2. handel med sadant material. Med skogsodlingsmaterial avses frön. plantor. sticklingar och andra for- mer av förökningsmaterial. avsedda för anläggning av skog.

9 & Röjning av plantskog eller ungskog skall ske. när skogen är sa till el- ler av sadan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke vä— sentligt hämmas.

(_)m skogen är nära gallringsbar alder. far skogsvärdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

10 & Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vard av ny skog.

ll & Skogsvardsstyrelsen far i särskilda fall medge undantag fran 5. 7 och 9 så.

Avverkning av skog pa skogsmark

12 % Avverkning pa skogsmark far inte ske pä annat sätt än genom [. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

2. slutavverkning som är ändamälsenlig för anläggning av ny skog.

13 & Skog far inte slutavverkas förrän den har nätt sädan älder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhallas. om skogen fär sta kvar. Medelproduktioncn beräknas som tillväxten i medeltal per är från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före— skrifter om den tidigaste slutavverkningsälder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet pa mark av olika bonitet.

Skogsvärdsst_vrelsen fär i särskilda fall medge undantag frän första styc- ket.

14 s Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs sä att en jämn aldersföitlelning av skogen pä hans brttkningsenhct främjas. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som ar- ligen eller eljest periodvis far slutavverkas. Skogsvardsstyrelsen fär i särskilda fall medge undantag fran första styc- ket.

15 s Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

• Sida 4
•  Original

Prop. [978/79: 110 4

16 & Skogsvardsstyrelsen skall på begäran meddela beslut pä förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller l4 s.

17 ; Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvardsstyrelsen om avverkning som skall äga rum pa hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 å Regeringen far föreskriva att skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordllykt eller för att förhindra att tjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svärföryngrad skog eller skyddsskog.

l9 & l svärfötyngrad skog eller skyddsskog far avverkning inte ske titan skogsvärdsstyrelsens tillstånd. I samband med att tillstånd ges kan skogsvärdsstyrelsen besluta om ät- gärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten. Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens ut- veckling.

lnsektshärjning

20 Si Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog och om upparbetning av skadad skog. utforsling eller lagring av virke och andra åtgärder som be- hövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar. Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För före- byggande ätgärderi samband med avverkning och lagring av virke är ock- så annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvårdshänsyn

21 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog. såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning. be- ståndsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvaras.

Tillsyn

22 & Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvärdssty- relsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

23 & 'fillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

24 & 'l'illsynsmyndighet fär meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1978/79: 110 5

Föreläggande eller förbud far meddelas sedan det har visat sig att myn- dighetens råd och anvisningar inte har följts. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl. får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vi- te.

Underläter någon att efterkomma föreläggande. far tillsynsmyndigheten förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

25 & Föranleder avverkning förhållandevis dyra äterväxtåtgärder i större omfattning. får skogsvärdsstyrelsen i samband med avverkningen förord- na att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 å. Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket. får skogsvårdsstyrel- sen meddela förbud att avverka skog pä brukningsenheten utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd.

26 få Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Ansvar och besvär m.m.

27 & Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 & första styc- ket eller 20 5 första stycket.

2. bryter mot 12 så. 13 % första stycket eller 14 & första stycket.

3. bryter mot 19 5 första stycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 å andra stycket.

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 %.

5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 17 Ö.

6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrift enligt 21 & skall efterlevas.

l ringa fall döms ej till ansvar. Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 ss brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller för- budet.

28 & Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller vär- det därav skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart obilligt.

29 så Talan mot skogsvärdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos Skogsstyrelsen genom besvär. Mot Skogsstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

30 & Myndighet får förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse titan hinder av förd talan.

l. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 2. Genom lagen upphävs skogsvärdslagen (1948: 237) och förordningen (1894: 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogama i riket.

• Sida 6
•  Original

Prop. l978/79:110 (,

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark ttnder ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet eller som innehar skogsmark med lideikommissrätt. skall vid tillämpningen av nya lagen an- ses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångs- svarigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl- digheten.

6. Tillstand eller beslut som meddelats med stöd av 6. 7_ IO, |3, 24 eller 26 & skogsvardslagen (1948: 2371 skall anses meddelade med stöd av mot- svarande bestämmelse i nya lagen. om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 15 förstnämnda lag meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgiorts enligt nya la- gen.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs att b 5 lagen (1974: 434) om bevarande av bok— skog skall ha nedan angivna lydelse. Nnt'arantit' lydelse Förtavlagen lyda/.se

hk

Vägras tillstand till avverkning av icke utvecklings/var bokskog och föranleder detta att rationellt bok- skogsbruk avsevärt försvaras. är ägaren av fastigheten och inneha- vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstand enligt denna lag. utgar ej ersättning.

.fi-lyd utt't't'lt'lingxbar slum lll'Nt'X skat! .ru/n anxt's alt't-w'ltlingsbar ('n- ligt .sÅttyst't'irtIx/agen (1948: 237).

Vägras tillstånd till avverkning av bokskog när hinder mot avverk- ningen inte _/i'iru/ig_eer enligt [3 .*5 skogsvärt/.t/ut'en (/979: ()(/U) och föranleder detta att rationellt bok- skogsbruk avsevärt försvaras. är ägaren av fastigheten och inneha- vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstand enligt denna lag. utgar ej ersättning.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1980.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79:110

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 så lagen (1946: 324) om skogsvå'irdsav— gift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt sasom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbrttksfastighct. som vid fastighetstasering asatts delvärdet skogsbruksvärde. är skyldig erlägga skogsvi'trdsavgift. Sudan avgift utgår för varje a'r med 0,9 promille av skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppct jämkats [ un— ligltt't med vad dära/n i 47 & sista stycket kommunalskattelagenI/i'ire- skrives. skalljt'itnkning skt' jämväl av underlaget för beräkning av skogsvärdsavgift.

Skogsvardsavgift skall tagit i helt antal kronor. därvid iaÅltttges att avgiftshelappet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid an- nat öretal avrundas nedåt till när- maste hela krontal.

|.)

Vad i 75 s.; mom. första stycket kommunalskattelagen studgttts om ansvarighet för kommunal utskyld. som påförts avliden person, skall tiga ”!(thl'fN'a/tclt" tillämpning i frå— ga om skogsvårdsavgift.

l't'it't-Wlttgytt lydelse

'fl—

Den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet. som vid fastighetstuxering asatts delvärdet skogsbruksvärde. sita/l betala skogsvårdsavgift. Avgi/tt'n utgör för varje beskattningst'ir tre promille av skt')gsbruksvärdet.

Har garantibeloppet jämkats en- ligt 47 ; sjätte stycket kommunal- skattelagen (7928-370). skall ut'/tm underlaget för beräkning av skogs- vårdsavgiftjämkas.

Skogsvärdsavgift utgur i helt an- tal kronor. Avgi/isln'lap/wt avrun— das vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt till när- maste hela krontal.

Vad i 75 å.” mom. första stycket kommunalskattelagen (1928-370) sägs om ansvarighet för kommunal utskyld. som påförts avliden per- son. giiller ut'/(sa i fråga om skogs- vardsavgift .

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya be- stämmelserna i l & första stycket tillämpas första gången i fråga om 1981 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. 2Senaste lydelse 1975: 185 (jfr 1975:1181). ” Senaste lydelse 1953: 403.

• Sida 8
•  Original

Prop. l978/79:110 s

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-01-11

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo, Wikström. Friggebo. Wirtén. Huss. Rodhe. Wahlberg. Hansson. Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Blix, Cars, Gabriel Ro- manus, Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Lagrådsremiss med förslag till skogsvårdslag, m. m.

Prop. l978/79:110 10 2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna riktlinjer för skogspolitiken

2.I.l Inlet/ning

Skogen dominerar naturen i Sverige. Ungefär 23.5 milj. hektar eller 57% av landarealen är skogsmark som är lämpad för skogsprodttktion. Därtill kommer vissa arealer barrskog och lövskog i ljällomrädena samt natur- skyddade skogsområden m.m. Totalt omfattar skogarna sälunda ca 60"?- av landets yta.

Skogsnäringen. dvs. skogsbruket och skogsindustrin. är av väsentlig betydelse bl.a. för vart lands ekonomi och för sysselsättningen. För bytes- balansen med utlandet spelar den en närmast avgörande roll. Under 1970- talet har exporten av skogsindustri— och skogsprodukter utgjort mellan 20% och 25'3- av vara exportinkomster. Närmare 300000 människor är direkt eller indirekt sysselsatta inom näringen. Dess betydelse i syssel- sättningshänseende har visserligen minskat under senare är främst genom en omfattande rationalisering inom skogsbruket. l skogslänen och vissa andra delar av landet svarar den dock fortfarande för en stor del av sysselsättningen.

Den svenska skogsindustrin har expanderat kraftigt Linder senare är. ,'vaerkningarna har nästan fördubblats de senaste 50 ären samtidigt som virkesförrädet har ökat med ca 40 ('.-?.. Industrins Virkesbehov vid normalt utnyttjande av nu befmtlig kapacitet har beräknats uppga till 75 milj. skogskubikmeter (m'lsk) per år. Detta är något mer än den ärliga tillväxten i våra skogar f.n. Virkesbehovct överstiger alltsä numera den virkeskvanti- tet som det långsiktigt är möjligt att leverera med hittills tillämpade skogs- bruksprogram. Samtidigt karakteriseras virkestillgängen av dels regional obalans. dels överskott pä lövvirke.

Under senare är har motsättningar mellan naturvz'trdens och skogsbru— kets intressen blivit allt mera vanliga. Nagra skäl till detta är att naturvär- den och allmänhetens medvetenhet om miljön har växt sig starkare. att kraven pa högre produktivitet i skogsbruket har ökat och att vissa av de i skogsbruket använda skötsel- och avverkningsmetoderna har förändrats. Fran flera häll har framförts krav pä en modernisering av den nu 30 är gamla skogsvärdslagstiftningen.

Nu angivna omständigheter har motiverat en översyn av nu gällande riktlinjer för skogspolitiken. som fastställdes av 1948 äts riksdag (prop. 1948z34. .loU 1948: 10. rskr 1948:13). År 1965 tillsattes skogspolitiska utredningen. som senare följdes av en ny utredning. 1973 års skogsutred- ning (.lo 1973:0h). Skogsutredningen hari betänkandet (SOU 1978: o) Skog för framtid lagt fram förslag till riktlinjer för skogspolitiken. Utredningen redovisar bl.a. förslag om skogsproduktionens inriktning och omfattning. förslag till ny skogsvärdslagstiftning och lagstiftning i syfte att garantera

• Sida 11
•  Original

Prop. l978/79:110 ll

finansieringen av vissa skogsvärdskostnader samt förslag om statligt stöd till skogsbruket.

Under senare är har vissa förändringar vidtagits inom ramen för skogspolitiken. Sälnnda infördes är 1974 en allmän hänsynsregel i skogs— värdslagen för att bättre tillgodose naturvärdens intressen. Samma är bcsltttades av främst regionalpolitiska skäl att väsentligt öka det statliga stödet till skogsvärden i norra Sverige. År 1976 infördes en statlig reglering av skogsindustrins utbyggnad samtidigt som skogsstyrelsen tilldelades re- surser för att bättre kttnna följa skogsproduktionens och virkcskonsum— tionens utveckling. Genom en ändring i skogsvärdslagen är 1977 vidgades skyldigheten för skogsägare att vidta åtgärder för att motverka insektsska— dor på skog.

Givetvis mäste i en översyn av skogspolitiken beaktas förutsättningarna i stort för den svenska skogsindustrin. Jag vill erinra om att skogsindustri— frägorna är föremäl för utredning inom industridepartementet och att chc- fen för industridepartementet har för avsikt att senare ta upp dessa frågor. Jag har därför samrätt med honom i de frågor som har särskild betydelse härför.

1 samband med redovisningen av den fysiska riksplaneringens plane- ringsskede under hösten 1977 har en rad myndigheter lämnat synpunkter på skogsbruksfrägor och dä särskilt frågor om skogsbrukets behandling i översiktlig fysisk planering. Dessa frågor behandlas också i arbetet inom bostadsdepartementet med förslag till ny plan- och byggnadslagstiftning. Jag har därför samrätt med chefen för bostadsdepartementet.

2. I .2 .S'kugxpu/i/ikt'nx null

Som jag har nämnt fastställdes riktlinjerna för nu gällande skogspolitik genom beslut av 1948 ärs riksdag. Det allmänna mälet angavs vara att skogsmarkens virkesalstrande förmäga skall utnyttjas effektivt. så att för- utsättningar skapas föratt vidmakthälla och såvitt möjligt även utvidga skogsbruket och därmed också de industrier som är beroende av skogen för sin rävaruförsörjning. Skogsmark med växande skog bör sålunda ge- nom utnyttjande pä lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas sä. att ett tillfredsställande ekonomiskt tttbyte och en så längt möjligt jämn avkastning erhålls. Skogsbruket skall alltså bl.a. bedrivas efter ekonomiska principer. dvs. som ett ekonomiskt företag inriktat på att uppnä en tillfredsställande lönsamhet. En sådan inriktning ansägs nödvän- dig för att skogsindustrin med framgång skall kttnna hävda sig i konkurren- sen pä världsmarknaden. Vid sidan av de rent ekonomiska synpunkterna bör enligt riktlinjerna även vissa andra faktorer uppmärksammas. Främst bör hänsyn tas till skogens värde som sysselsättningsobiekt för befolkning- en i skogsbygderna. l)et ansågs vara ett bcaktansvärt socialt önskemål att skogsproduktionen bedrivs sä att arbetstillfällena blir nägorlunda jämnt fördelade över längre perioder. Enjämn fördelning av skogsuttagen ansågs vara av stor betydelse även från skogsindttstrins synpunkt.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1978/79:110 |»

Skogsutredningen framhåller som självklart att en utgångspunkt för skogspolitiken måste vara att skogsnäringen arbetar i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Näringen måste alltså bidra till att bl.a. målen om full sysselsättning. ekonomisk tillväxt. regional balans. balans i utrikesbetal- ningarna och om god natur- och miljövård uppfylls.

Skogarna bör enligt utredningen utnyttjas på sådant sätt att de varaktigt ger en virkesavkastning på hög nivå. Utredningen anför att en sådan inriktning står i överensstämmelse med direktiven till utredningen. Dessut- om ligger den i linje med vad tillgängliga internationella prognoser över efterfrågan på skogsindustriprodukter visar på medellång sikt. Vidare mo- tiverar osäkerheten om framtiden enligt utredningen en väl avvägd hushåll- ning med våra skogar. Härigenom kan valmöjligheterna och handlingsfri- heten i fråga om skogarnas utnyttjande behållas även i framtiden. Utred- ningen anser vidare att skogsproduktionen bör vara inriktad mot hög kvalitet av i huvudsak barrträdsvirke. Eftersom skogsbruket bedrivs under skiftande förutsättningar måste enligt utredningen kraven på den enskilde skogsägaren anpassas till vad som kan anses skäligt och rimligt med hänsyn till både allmänna och enskilda intressen.

Även hänsynen till sysselsättningen talar enligt utredningen för att skogsbruket inriktas på en jämn och varaktig virkesavkastning. Strävan bör vara att genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsättningsnivå och att genom krav på jämn eller varaktig avkastning undvika tvära omkastningar i sysselsättningshänseende.

Utredningen framhåller" att kravet på en hög virkesavkastning kan behö- va anpassas med hänsyn till den samlade allmänna synen på markutnytt- jandet. Eftersom markresurserna är begränsade måste skogsmark tas i anspråk för byggnadsändamål och för friluftsliv och rekreation m.m. En- ligt utredningen är det nödvändigt att frågor om förändring av skogsmar- kens utnyttjande görs till föremål för övergripande bedömningar med ut- gångspunkt bl.a. i den skogspolitik som statsmakterna fastställer. Utred- ningen anser att principen vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör vara att i första hand sådan mark väljs som från skogsbrukssynpunkt är sämst. Utredningen framhåller att nämnda övergri- pande bedömningar om förändringar av markanvändningen även bör inne- fatta avvägningar mellan de rena skogsbruksintressena och naturvårdens intressen. Enligt utredningen bör de principer om allmänna hänsynstagan- den till naturvårdens intressen som lades fast år 1974 gälla även i fortsätt- ningen.

Utredningen sammanfattar sitt förslag till övergripande mål för skogspo- litiken så. att skogsmark med växande skog skall skötas så att den varak- tigt ger en med hänyn till markens virkesprodueerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

Remissinstanserna är på det hela taget positiva till utredningens förslag till allmänna riktlinjer för den framtida skogspolitiken. Från många håll

• Sida 13
•  Original

Prop. 1978/79:110 13

betonas att den snabba utvecklingen inom både skogsbruket och skogsin- dustrin liksom den ökade insikten om behovet att ta hänsyn till miljövår- dens intressen är motiv för att nu dra upp nya riktlinjer för skogspolitiken. Några av de remissinstanser som särskilt har behandlat frågan om avväg- ningen mellan skogsbrukets och miljövårdens intressen anser emellertid att utredningen har åsidosatt miljöaspekterna. De framhåller att utred- ningsmatcrialet i denna del är otillräckligt som underlag för ställningsta- gande till skogspolitiken.

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning att utgångspunkten för skogspolitiken tnåste vara att skogsnäringen skall ar- beta i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra sz-tmhällssektorer. De biträder också förslaget om en politik som innebär en långsiktig och väl avvägd hushållning med våra skogar. Endast industriverket förordar. med utgångspunkt i en samhälls- ekonomisk diskussion. en kortsiktigare politik utan reglering av avverk- ningarna. I fråga om förslaget att skogsproduktionen dessutom skall inrik- tas på en hög produktion av i huvudsak barrträdsvirke är meningarna däremot mera delade. Flera remissinstanser. främst de som företräder miljöintressemt. anser att utredningen har förordat en alltför intensiv skogsvård och en alltför stark inriktning mot barrträdsproduktion. Bl.a. företrädare för sågverksindustrin anser att inriktningen mot sågtimmerpro- duktion inte är tillräckligt stark.

Flera remissinstanser framhåller som positivt att de privatekonomiska intressena inte betonas lika starkt i utredningens förslag som i nu gällande mål för skogspolitiken. Andra menar att dessa intressen mäste betonas mera.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om skogens och skogsmarkens användning för annat än skogsproduktion. Flera biträder utredningens uppfattning i denna fråga. Men det finns också många. främst organisatio- ner oeh myndigheter som företräder miljöintressena. som anser att miljö- vårdens intressen har rönt alltför liten uppmärksamhet i utredningens målformulering. Vissa remissinstanser anser att rennäringens och kultur— minnesvårdens intressen inte har blivit tillräckligt beaktade.

Jag vill till en början framhålla nödvändigheten av att skogspolitiken ges en långsiktig inriktning. Med en sådan inriktning följer att politikens mål inte en gång för alla kan ges en konkret beskrivning i form av avverknings- nivå. återväxtätgärder. skogsbruksmetoder, hänsyn till motstående intres- sen m.m. Även om det övergripande målet för skogspolitiken i huvudsak kan stå fast måste vissa delmål omprövas fortlöpande med hänsyn till bl.a. samhällsutvecklingen och forskningens rön. Jag anser i likhet med utred- ningen och flertalet remissinstanser att skogspolitikens mål och medel nu bör omprövas.

Jag vill understryka att jag hyser tillförsikt för skogsnäringens framtid. Skogen är en av de få förnyelsebara naturresurserna. Jag är övertygad om

• Sida 14
•  Original

Prop. 1978/79:110 14

att skogen. oavsett de förändringar som sker i det långa perspektivet. kommer att vara en viktig råvarttkälla även i framtiden. Den kommer att vara av stor betydelse inte bara för vårt eget lands ekonomi och vårt välstånd utan också i ett internationellt perspektiv. Vi måste därför ta tillvara mi.")jlighetcrna att utnyttja den produktionsresurs som skogsmarken utgör. Samtidigt måste givetvis tillbörlig hänsyn tas till andra viktiga sattt— hällsintressen. Skogen måste alltså betraktas som en nationell tillgång som skall utnyttjas för samhällets bästa.

Liksom utredningen anserjag det vara självklart att skogsnäringen mås- te verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bl.a. att näringen måste bidra till att uppfylla målen om fttll sysselsättning. ekono- misk tillväxt. regional balans och balans i utrikesbelalningarna men också målen för miljövårds— och naturvårdspolitiken. Detta måste vara utgångs- punkten vid formuleringen av skogspolitikens mål. Målet för skogspoliti- ken har traditionellt varit ett sektorsmål. Motsvarande är för övrigt förhål- landet när det gäller t.ex. jordbruket och en rad andra delsektorer av samhället, Målen för dessa olika områden är givetvis utformade med utgångspunkt i de allmänna samhällsmålen och de måste även vägas mot varandra och samordnas mot dessa gemensamma mål. Mots 'arande bör enligt min uppfattning gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Jag anser att skogsutredningen i stort har gjort en lämplig avgränsning i sin måldiskttssion. Jag ttppfattar den kritik som har framförts i detta samman- hang närmast som ett krav på att skogspolitiken som renodlad sektorpoli— tik bör anpassas bättre till samhällets intressen i övrigt.

Utnyttjandet av skogen och skogsmarken är av stor betydelse inte bara för skogsnäringen. Sa t. ex. är skogarna hemvist för växter och djur som inte tål alltfi'ir drastiska förändringar i sin livsmiljö. Skogarna påverkar avgörande miljöfaktorer som t.ex. vattenbalans och lokalklimat. Skogen är också en omistlig tillgång för friluftsliv och rekreation. inbegripet sådana verksamheter som jakt. bär- och svampplockning m.m. Den utgör i vissa fall ett viktigt inslag i kulturlandskapet. För rennäringen behövs stora områden i norra Sverige som betesmarker. Även om skogsmarken utgör ca 60% av landarealen anserjag att det av flera skäl är olämpligt att forma skogspolitiken till något av en allmän politik för markanvändningen i landet. 1 samhällets markanvändningspolitik måste jtl en avvägning göras mellan alla intressen. även de som inte direkt berör skogen och skogsmar- ken. Jag vill erinra om det ökande behovet av hushållning med våra mark- och valtenresurser och behovet att göra övergripand ' avvägningar mellan olika anspråk som bl.a. har motiverat den fysiska riksplaneringen. Av vad jag nyss har framhållit om skogsbrukets betydelse följer att även detta måste betraktas som ett riksintresse i planeringen. Givetvis kan det inte undvikas att skogsmark tas i anspråk för andra ändamål än skogspro- duktion. Jag vill emellertid betona att sådana förändringar av markanvänd-

• Sida 15
•  Original

Prop. l978/79:110 15

ningen måste föregås av översiktlig planering på lokal och regional nivå. där man försöker na lösningar som innebär att skogsmark inte tas i anspråk för andra ändamål. om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämpligare lösningar kan åstadkommas. Vidare bör i första hand sadan mark väljas som från skogsproduktionssynpttnkt bäst kan undvaras i det aktuella om- rådet.

Innan jag går närmare in på målet för skogspolitiken vill jag allmänt ":,:—iöra frågan hur naturvärdens och rennäringens intressen bör påverka utformningen av Skogspolitiken. Vad först gäller naturvården skedde en viss samordning mellan skogspolitiken och naturvi'trdspolitiken genom be- slut av statsmakterna är 1974 (prop. 1974: 166. JoU 1974: 52. rskr 1974: 4115). Då infördes i skogsvårdslagen en allmän aktsamhetsregel som anger att hänsyn skall tas till naturvardens intressen. Regeln gäller all skogsmark vare Sig det är fråga om skogsmark som är särskilt värdefull frän naturvärdssynpunkt eller inte. Begreppet naturvård innefattar både den vetenskapliga och den sociala naturvården. dvs. även friluftsliv och rekreation i olika former. Jag vill erinra om att i begreppet natur innefattas även den kulturpräglade naturen. t. ex. gamla lövängar och betesmarker. vars bevarande i traditionsenlig hävd bidrar till kännedom om det gamla odlingslandskapet eller som utmärker sig för särskild skönhet. Enligt min mening bör den princip om hänsyn till naturvårdens intressen som lades fast ar 1974 gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Riktlinjerna som bygger på denna princip bör emellertid preciseras i vissa hänseenden. Hänsyn till naturvi'trdcn bör sålunda ingå som ett normalt led i skogsbruket även i fortsättningen. Jag vill tillägga att skogsproduktionen ju bygger på biologiska grttnder. vilket gör att naturvärdens och skogsproduktionens intressen i Vissa delar är gemensamtmt. Givetvis kan skogsbruk inte bedri- vas titan att den ekologiska balansen rubbas. För skogsbruket är det Emellertid ett intl'CSse att skogens och skogsmarkens produktitmsft'irtnåga inte försämras vare sig på kort eller lång sikt. Skogsbruket måste därför präglas av en ekologisk grundsyn. Jag vill emellertid påpeka att naturvår- dens intressen kan innebära längre gående krav på hänsynstagande än vad som följer enbart härav. Jag återkommer närmare till frågor med anknyt- ning härtill i det följande.

En fråga som skogsutredningen inte har gått in på närmare är skogspro— duktionens inverkan på rennäringen. Stora skogsområden i Norrland är av väsentlig betydelse för renskötseln. Främst gäller det marker som utnyttjas för renbete under Vintern. En del områden utnyttjas också året rtmt av de s.k. skogssamerna. Vissa åtgärder i skogsbruket kan mer eller mindre starkt påverka tillgången på renbete. I syfte att verka för att konflikter mellan skogsbrttket och rennäringen löses i samförstånd har lantbrttkssty- relsen tillsatt en särskild arbetsgrupp med representanter för de båda näringarna. Svenska samernas riksförbund har i sitt yttrande över skogsut- retlningens förslag understrukit att det från samisk sida aldrig gjorts gällan-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79:110 16

de att ett skogsbruk i renbetesmarkerna helt skall förhindras men att även samiska värderingar skall vara styrande då det gäller planeringen av skogs- brukets olika åtgärder. Riksförbundet framhåller emellertid att det nuva- rande samrådet måste intensifieras och fördjupas och anser att det måste vara möjligt för skogsbruket att i vart fall i tiden framskjuta olika åtgärder. För egen del vill jag betona nödvändigheten av att eventuella konflikter mellan skogsbruket och rennäringen blir lösta på ett effektivt och smidigt sätt. Detta bör kunna ske dels inom den av lantbruksstyrelsen tillsatta arbetsgruppen. dels lokalt i direkt kontakt mellan skogsägarna och same- byn enligt de riktlinjer som arbetsgruppen drar upp. Detta stämmer också överens med utgångspunkterna för arbetet med att fullfölja den fysiska riksplaneringen. Förutsättningarna för samförståndslösningar bör vara goda särskilt med hänsyn till att staten är en dominerande skogsägare i berörda områden. För att ytterligare underlätta detta arbete har jag för avsikt att föreslå regeringen att lantbruksstyrelsen får i uppdrag att kartläg- ga samebyarnas vinterbetessituation.

Jag går nu över till frågan hur målet för skogspolitiken bör formuleras. Mina överväganden utgår därvid från vad jag nyss har redovisat i fråga om min syn på skogsnäringens roll i samhället i stort och på hur denna roll kräver hänsynstaganden till andra intressen.

Jag har nyss redogjort för skogens stora betydelse för landets ekonomi och för sysselsättningen. Denna betydelse har förstärkts kraftigt under 1900—talet. Förutsättningen härför har bl. a. varit en målmedveten satsning från skogsbrukts sida på att förbättra virkesproduktionen genom en inten— siliering av skogsvårdsarbetet. Samtidigt har ett långsiktigt synsätt präglat de riktlinjer som har gällt för skogspolitiken. Den nu gällande skogspoliti- ken bygger på principen om hushållning med skogstillgångarna och står således väl i överensstämmelse med den moderna synen på resursutnytt- jande. Enligt min mening bör detta synsätt ligga till grund för skogspoliti- kcn även i fortsättningen. Det innebär bl.a. att vi även framdeles bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. 1 ett kontinuerligt skogsbruk ersätts avverkad skog med ny till skillnad från vad fallet är i ett exploaterande skogsbruk. När det gäller frågan om hushållningen med skogarna vill jag framhålla att motiven härtill tidigare främst har varit behovet att säkra dels skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt. dels sysselsättningsunderlaget i skogsbruket. Dessa motiv är väsentliga även i fortsättningen, även om det inte är möjligt att nu avgöra hur vi i en avlägsen framtid bäst skall utnyttja vad skogen producerar. Enligt min mening är det emellertid sannolikt att nya användningsområden kommer att utvecklas och att skogarna kommer att vara en viktig, förnyelsebar råvarukälla även i framtiden. Genom ett framsynt handlande de senaste 100 åren har skogarna gett oss ett väsentligt bidrag till vårt välstånd. Vi bör eftersträva att även i fortsättningen gc skogsbruket en sådan inriktning att

• Sida 17
•  Original

Prop. 1978/79:110 l7

handlingsfriheten och valmi')j|ighe'te|'mt bevaras för kommande generatio- ner. Vadjag nu har anfört innebär att jag inte ställer mig bakom det synsätt på hushållning med vära skogar som industriverket har redovisat i sitt remissyttrande. Detta ställningstagande far emellertid inte tolkas sa att jag bortser från behovet av att för kortare perioder kunna variera virkesuttaget med hänsyn till konjunkturernas växlingar.

Den moderna synen på resursutnyttjande leder också till det självklara sti'illningstagandet att produktionsförutsättningarna hos den mark som står till förfogande för skogsproduktion bör utnyttjas på bästa sätt. Det innebär bl.a. att stor vikt bör läggas vid att skogsskötseln inriktas på hög volym- produktion av värdefullt virke. Den bör vidare inriktas på en väl differenti- crad produktion i fråga om trädslag. Givetvis är en sådan inriktning av skogsskötseln av grundläggande betydelse för skogsindustrins råvaruför— sörjning. Det är ocksä av sysselsättningsskäl omöjligt att bortse från indu- strins behov av rävara på kort sikt. Jag är emellertid angelägen att framhål- la att skogsindustrins ravarubehov i nuläget inte får vara styrande för utformningen av en långsiktig skogspolitik. De principer somjag har föror- dat i det föregående tar, som jag har framhållit. i huvudsak sikte på att så långt möjligt bevara valmöjligheterna och handlingsfriheten för framtiden.

Skogsnäringen är som jag tidigare har nämnt av väsentlig betydelse för sysselsättningen. Särskilt gäller detta i skogslänen. främst i deras glesbyg- dcr. l dessa områden är i dag bristen på alternativa sysselsättningsmöjlig- heter stor samtidigt som förutså'tttningarna att skapa nya arbetstillfällen är begränsade. Omsorgen om sysselsättningen spelar redan i dag en väsentlig roll i skogspolitiken. Sä bör vara fallet även i fortsättningen. Genom ett kontinuerligt skogsbruk med en hög volymproduktion och en god hushåll- ning skapas en fast grund för sysselsättningen inom skogsnäringen och angränsande näringar. Vidare stärks underlaget för nödvändig service i glesbygden. En fortsatt rationalisering av skogsbruket är dock nödvändig.

Skogsbruket i värt land bedrivs under vitt skilda förutsättningar. En hög målsättning för skogspolitiken skulle därför i vissa fall kunna fordra atgär- der som inte är förenliga med den enskilde skogsägarens krav på lönsam- het. Givetvis fär kraven inte drivas för längt. De måste alltid vara rimliga. När samhället ställer upp krav på skogsproduktionen måste de sålunda anpassas både till de biologiska förhållandena och till allmänna och enskil- da intressen. Jag återkommer till denna fraga närjag behandlar skogspoliti- kens medel.

Sammanfattningsvis anserjag alltså att skogsbruket mäste verka i över— ensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Jag förordar att som övergripande mål för skogs- bruket skall gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerandc förmäga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas även till naturvärdens och andra allmänna intressen.

2 Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 110

• Sida 18
•  Original

Prop. 1978/791110 18

2.1.3 Skogsprmluktiniisprogrum

Skogsutredningen. som enligt sina direktiv haft att redovisa alternativa skogsproduktionsprogram, har redovisat tre sådana program som i huvud- sak innebär följande.

Programmen omfattar en lOtl—firsperiod och syftar till en uppskattning av den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivän efter 1970-talet under de förutsättningar som gäller för resp. program. Avverkningsnivän under 1970-talet har bedömts till 75 milj. mäsk i genomsnitt per år.

Alternativ I beskriver ett skogsbruk liknande det som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beständsan- läggning och mer omfattande bortröjning av lövsly än f.n. och kan beräk- nas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. Gallringshuggningarna syftar till att främja en hög produktion av barrsägtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriktas mot lövträden i bestånden. Gödsling— en av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under l970- talet, dvs. ca l50000 hektar per är. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bruttoavverkning av ca 75 milj. nf'sk per år under 100- ärsperioden. vilket i stort sett motsvararlden beräknade virkesförbrukning— en under 1970-talet. För skogsindustrin innebär detta enligt utredningen att en kapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85 ';7.-.

Alternativ 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än hittills. I förhållande till alternativ l förutsätts en förbättrad beståndsan- läggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under lOO-årsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14% av skogsmarksarealen i Norr- land och nordvästra Svealand. att skogsmarksgödslingen successivt ökar frän 150 000 till 450 000 hektar per år. att hälften av våra sumpskogar dikas under en 20-ärsperiod och att 25 (Y=?- av myrmarksarcalen dikas och i före— kommande fall gödslas under en 40-ärsperiod. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoav- verkningen från 75 milj. mask till 89 milj. mlsk om 100 år. Redan under 1980-talet skulle avverkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. mäsk per år. Enligt utredningen skulle skogsindustrin under 1980-talet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90%.

Alternativ 3 avser enligt utredningen att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämp- ningsmedel. gödsling och dikning sotn har aktualiserats i den allmänna debatten de senaste åren. 1 programmet förutsätts att antalet barrträds- plantor blir lägre och att lövträdsinblandningen i de nyanlagda bestånden. trots förhållandevis aktiva röjningar och hjälpplantcringar efter insektsska- dor. blir högre än i de båda andra alternativen. Vidare förutsätts att gallringshuggningarna på grund av svårigheterna att avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot att ta ut IÖVIräd. Ett program enligt detta alternativ skulle leda till att den ärliga bruttoavverkningen omedelbart

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79: 110 19

måste minskas med 6 milj. milsk i förhållande till l970-talets nivä. dvs. till 69 milj. mäsk. Den möjliga barrvirkesavverkningcn skulle minska med 9 milj. mäsk medan lövvirkeszwverkningen mäste öka med 3 milj. mäsk. Virkesförradet av lövträd skulle under ltltl-arsperioden öka med ca 70673. l de båda andra alternativen ligger det på i stort sett oförändrad nivä. lin avverkning av denna storleksordning skulle enligt utredningen medge att en industrikapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till ca 75 %. En viktig förutsättning härför är att lövvirkesförbrukningen ökas med närmare 30% motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0.5 milj. ton Iövvedscellulosa. Programmet skulle enligt utredningen få ome— delbara negativa effekter på sysselsättningen i skogsbruket och skogsindu- strin och på exportinkomsterna.

I de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna att genom ett bättre tillvaratagande av virke och stubbar och genom import av virke öka skogsindustrins rävarutillgängar. Om ekonomiska förutsättningar kan ska- pas härför kan enligt utredningens beräkningar 7 ---8 milj. m” stubbvirke m.m. tillföras industrin. lmportvirke kan enligt utredningen väntas bli förhållandevis dyrt och därför få endast en marginell betydelse.

Utredningen anser att alternativ 2 tillgodoser det av utredningen före- slagna målet för skogspolitiken. Utredningen förordar därför att skogsbru- ket i värt land bedrivs i huvudsak enligt detta program. Programmet bör enligt utredningen ge utrymme för vardagsrationalisering och viss struktur— rationalisering inom skogsindustrin. Utredningen betonar dock att en ök— ning av avverkningen får ske först när de i programmet ingäende skogs- värdsätgärderna har vidtagits och den beräknade effekten har uppnätts. Programmet förutsätter att vissa atgärder vidtas som har miljömässiga effekter. Utredningen är dock övertygad om att dessa effekter kan begrän- sas till vad som är acceptabelt genom tillämpning av gällande bestämmel- ser om användning av bekämpningsmedel och gödselmedel och genom tillämpning av de bestämmelser om hänsyn till naturvärden som utredning- en föreslär. Utredningen framhåller nödvändigheten av att effektiva meto— der skapas för bekämpning av snytbaggen och behovet av effektiva Iövröj— ningsmetoder.

Remissutfallet av de av utredningen presenterade produktionsprogram- men är blandat. Många remissinstanser har inte ansett det vara menings- fullt att binda sig vid nägot program eller har tagit ställning enbart till vissa inslag i programmen. Flera remissinstanser. särskilt sådana som företräder skogsbrukets intressen och länsstyrelser. har dock förordat alternativ 2. Ungefär lika många förordar alternativ 1 eller ett mellanting mellan alterna' tiven ] och 2. De som har yttrat sig om alternativ 3 avstyrker detta. Den kritik som har riktats mot programmen hänför sig i huvudsak till att remissinstanserna anser att effekterna av t. ex. gödsling. dikning och an- vändning av kemiska bekämpningsmedel är ofullständigt kända eller att de är oacceptabla. Några remissinstanser ifrägasätter de ekonomiska möjlig-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1978/79: 110 20

heterna att genomföra ett program enligt alternativ 2. Nägon remissinstans vänder sig mot att samtliga program förutsätter en minskning av virkesför— räden under nagra decennier.

För egen del anser jag i likhet med flera remissinstanser att det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat Iängsiktigt skogsproduk— tionsprogratn för det svenska skogsbruket. I det länga perspektiv det här är fraga om fär handlingslinjerna inte läsas. Valet av ätgärder och formerna för deras genomföramfe mäste fortlöpande omprövas och anpassas till utvecklingen. .lag vill emellertid ange vissa riktlinjer för utvecklingen.

Som jag tidigare har framhällit anser jag att skogsindustrins nuvarande ri'ivarubehov inte kan fa styra skogsproduktionens längsiktiga inriktning. I stället bör den direkt ravaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hand anpassas till den rävarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fastlagda skogspolitiken. Pa kort sikt är det emellertid av flera skäl omöj- ligt att bortse fran skogsindustrins behov. Huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning av industrikapacitetcn skulle ge oacceptabla konse- kvenser för sysselsättningen. Utgängspunkten bör därför vara att söka i'tstadkomma en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som utredningen redovisar i sitt alternativ l. Det skulle innebära dels att avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin. dels att en avverkning av denna storleksordning skulle kunna bedrivas langsiktigt. Vad jag nu har sagt om skogsproduktionens inriktning skall således inte uppfattas som en definitiv läsning till en viss nivå. Givetvis mäste strävan vara en ökad produktion i den män det är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmäl som jag tidigare har behandlat. Jag kommer att ta upp vissa hithörande frågor i fortsättningen.

Även om inget av de detaljerade program som utredningen har redovisat bör antas som langsiktigt program för skogsbruket är de enligt min mening av stort värde som allmän utgångspunkt för bedömningar av olika fragor pä det skogspolitiska omrädet.

En av de viktigaste delarna i ett skogsproduktionsprogram är givetvis anläggningen av ny skog efter avverkning. De senare arens skogsodlingar har ofta inte gett så goda resultat som tidigare. Detta beror bl.a. pä de omfattande skador som vissa insekter har orsakat pä plantorna sedan Dl)'l"-haltiga bekämpningsmedel blev förbjudna. Men även de plantskogar som anlades före detta förbud har en alltför läg kvalitet till följd av bris- tande omsorg vid planteringen. dalig plantkvalitet och för glesa plante- ringsförband. För att ästadkomma den skogsproduktionjag nyss har föror- dat fordras avsevärt bättre anläggning av ny skog. Det kan ästadkommas genom utveckling av bättre och säkrare aterväxtmetoder och skogsod- lingsmaterial samt genom utbildning av och information till dem som sysslar med arbetet. (.)msorgsfull plantering. noggrann markberedning och användning av högklassigt skogsodIingsmaterial ger i allmänhet avsevärt

• Sida 21
•  Original

Prop. l978/79:110 2]

bättre nya skogsbcstand än dem som har ästadkommits under senare är och medverkar ocksa till minskning av insektsskadorna. Strävan mäste vara att helt komma ifran sadana kemiska bekämpningsmedel som medför risk för skador pa människor eller i miljön. F.n. pagar ett större forsk— ningsprojekt som bl.a. gar ut pa att finna acceptabla metoder för bekämp- ning av snytbaggen. lnnan detta är slutfört far andra atgärder av t. ex. den art som jag nyss nämnde tillgripas. Jag utgar från att problemen kommer att ktrnna lösas utan en ätergäng till le)'l"-haltiga preparat.

l utredningens skogsproduktionsprograrn föreslås en rätt omfattande plantering av den kanadensiska contortatallen i norra Sven'ge. ('ontortatal- len bedöms kunna ge en betydligt högre volymproduktion än var inhemska tall. Denna bedömning grundar sig pä nagra fä äldre försök och försök som är anlagda under senare ar. F. n. bedriver storskogsbruket i norra Sverige en förhi'tllandcvis omfattande plantering av contortatall. Flera remissin- stanser varnar för att införa främmande trädslag. Främst hänvisar man till risken för framtida bakslag i form av insekts— och svampangrepp. Nagra remissinstanser grundar sin negativa inställning på uppgifter om contorta— tallens mindre lämpliga kvalitet som rävara för sagverksindustrin. För egen del anser jag rent allmänt att man bör vara försiktig med att införa främmande trädslag. Jag anser att ytterligare forskning och försök behövs innan ett mer omfattande införande av främmande trädslag kan rekommen— deras. .lag vill i detta sammanhang nämna att jag har för avsikt att föresla att skogsstyrelsen skall ges möjligheter att begränsa användningen av främmande trädslag. 1 första hand bör vi alltsa satsa på vara inhemska arter och därvid ta tillvara de möjligheter som skogsträd *förädlingen har visat sig kunna ge. En fortsatt satsning pa förädling är därför angelägen.

Ett viktigt inslag i skogsvärden är röjningen av ungskogar. Genom röjning kan skogsbeständens trädslagssammansättning påverkas. Dessut- om kan röjningen ge en positiv inverkan pä dimensions- och kvalitetsut- veeklingen. Skogsutredningen har betonat behovet av att mer regelmässigt och effektivt utföra ungskogsröjningar. Beroende på förhållandena i det enskilda fallet och syftet utförs ungskogsröjningar antingen manuellt eller med hjälp av kemiska växtbekämpningsmedel. s. k. herbicider. Den senare metoden har varit föremal för en omfattande allmän debatt hittills under l97tl-talet. Flera remissinstanser ifrågasätter" användningen av herbicider över huvud taget eller i varje fall den ökade användning som skulle kunna bli följden av en intensifierad satsning pä röjning.

För egen del vill jag betona att röjning av ungskogarna är nödvändig för att när den skogsprmluktion som jag tidigare har förordat. Med hjälp av röjning kan produktionen sälunda inriktas mot en hög kvalitet. Jag vill i detta sammanhang ocksä ta tipp frågan om reglering av trädslagssamman— sättningen. De farhägor som har framförts om att produktionen av löv- trädsvirke skulle bli alldeles för hög i förhållande till skogsindustrins be- räknade efterfrägan anser jag i viss män överdrivna. När det gäller träd-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79:110

'x) 'x,

slagssammansättningen anser jag att man bör behålla ungefär den volym- andel lövträd i skogarna som vi nu har. Beträffande metoderna för att reglera sammansättningen är min allmänna inställning självklart den att användningen av herbicider och andra kemiska medel bör begränsas sä långt som möjligt. Genom noggrann planering och genom att åtgärder sätts in i tid är jag övertygad om att detta är möjligt. Jag är dock medveten om att kemiska medel inte f.n. kan undvaras helt. Jag vill erinra om att den moderna och skärpta lagstiftning vi har pä omrädet utgår från att skador på människor eller i miljön genom kemiska medel skall motverkas så långt som det är möjligt. Vad jag nu har sagt om användning av kemiska medel vid röjning gäller självfallet också hyggesrensning.

Gödsling av skogsmark är ett sätt att snabbt öka produktionen av virke. Metoden har hittills använts i huvudsak inom storskogsbruket. Den skogs- marksareal som årligen gödslas uppgår nu till l70000—l80t't00 hektar. Gödslingen ger en merproduktion av drygt l,5 milj. musk. Utredningen har föreslagit att gödslingen successivt skall öka till ca 450000 hektar per år. Detta skulle mot slutet av den lOtl-äriga beräkningsperioden kttnna ge en merproduktion av ca 5 milj. mnsk. Flera av de remissinstanser som företrä— der miljöintressena avstyrker utredningens förslag. Många anser att mil- jöeffekterna av gödslingen måste undersökas ytterligare. Några anser att praktiska svårigheter hindrar en utökning av gödslingsprogrammet.

Gödslingen av skogsmark har hittills gett ett värdefullt tillskott av virke. Jag finner emellertid ingen anledning för staten att stimulera denna verk- samhet. Däremot är det angeläget med fortsatt forsknings- och utveck- lingsarbete i fråga om skogsmarksgödsling. Framför allt gäller det gödslingens inverkan från miljösynpunkt. Jag vill erinra om att skogssty- relsen i samråd med naturvårdsverket har utfärdat särskilda anvisningar för gödsling av skogsmark. Givetvis kan utvecklingen medföra behov av anpassning av anvisningarna eller av föreskrifter av mer bindande karak- tär.

i det av utredningen rekommenderade skogsprodtiktionsprogrammet ingår också skogsproduktion på outnyttjade marker. Det gäller definitivt nedlagd jordbruksmark och myrmark. Sedan länge utgår statligt stöd till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark. Den planterade arealen har minskat successivt i takt med den minskade nedläggningen men kanske främst av den anledningen att anslaget har varit oförändrat under en följd av år. Hudgetäret l977/78 utgick bidrag till plantering av ca 3000 hektar. Utredningen har föreslagit att arealen skall öka till ca 7000 hektar årligen. Den skogsplantering av nedlagd jordbruksmark som sker med stöd av statsbidrag föregås regelmässigt av samråd mellan skogsvärdsstyrelsen. lantbruksnämnden och länsstyrelsen. Skogsplanteringsintresset fär därvid vika om andra intressen finns. När skogsplantering kommer till stånd är det sålunda främst av det skälet att marken inte skall ligga outnyttjad.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79: 110 23

Denna inriktning av verksamheten finner jag helt riktig. Definitivt ned— lagdajordbruksmarker som inte bör användas för annat ändamål bör alltså även i fortsättningen utnyttjas för skogsproduktion. Jag äterkommer till frågan om regler och statligt stöd för verksamheten senare.

l utredningens skogsprodttktionsprogram föreslas också en ökad sats— ning på skogsdikning. Skogsdikning har förekommit sedan länge i svenskt skogsbruk. Under de senaste åren har den omfattat i genomsnitt 25000— 30000 hektar om året varav merparten på marker som tillhör enskilda. Statsbidrag utgick föregående budgetår till ungefär två tredjedelar av dik- ningsverksamheten. Utredningen föreslår att dikningen successivt skall öka både på redan skogbevuxna, försumpade marker och på myrrnarker. Dikningen beräknas kunna ge en årlig merproduktion i slutet av den 100— åriga beräkningsperioden av ca 6 milj. m'1 sk. Utredningen föreslår att de dikningsföretag det här är fråga om blir föremål för obligatoriskt samråd mellan företagaren och naturvärdsmyndigheten i avvaktan pa att den in- ventering av våtmarkerna som naturvårdsverket f.n. utför blir slutförd. Flera av de remissinstanser som företräder miljöintressena riktar kritik mot utredningens förslag i denna del. Man menar att man bör avvakta naturvärdsverkets inventering så att miljöintressena kan beaktas.

För egen del anser jag det värdefullt om skogsproduktionen kan ökas genom dikning. Det måste emellertid vara ett väsentligt krav att naturvär- dens intressen därvid inte åsidosätts. För att tillgodose dessa har jag för avsikt att föreslå att skyldighet införs att till länsstyrelsen anmäla en planerad våtmarksdikning. Därmed kan vätmarksinventeringen fullföljas samtidigt som naturvårdens intressen beaktas. I detta sammanhang villjag också nämna att vattenlagsutredningen (Ju 1969158) i sitt slutbetänkande (SOU l977:27) Revision av vattenlagen. Del 4, har föreslagit förpröv- ningsskyldighet för dikningsföretag. inbegripet skogsdikning. som skadar motstående allmänna och enskilda intressen. Betänkandet övervägs f.n. i justitiedepartementet.

Vid rentisshehztndlingen har ytterligare några förslag och synpunkter framförts sorti om de tillgodoses påverkar skogsproduktionen negativt. Utredningen har föreslagit aktiva åtgärder för ökad skogsprmluktion på mark som ntl är bevuxen med mindre värdefull lövskog och på igenväx— ande hagmarker som ofta ligger förhållandevis nära jordbruksbebyggelse. Dessa marker skttlle ofta ge en förhållandevis hög virkesprodttktion om de planterades med barrskog. Någon remissinstans har tolkat detta förslag som ett hot mot kulturlandskapet och lövskogarna. Naturvårdsverket har föreslagit att en särskild lagstiftning införs som på samma sätt som i fråga om bokskogar hindrar okontrollerade avverkningar och byte av trädslag. Hagmarksliknande områden i omedelbar anslutning till jordbruksbcbyg- gelse ingår som en naturlig del i kulturmiljön. Jag anser därför att de i allmänhet inte skall behöva utnyttjas för skogsproduktion. Beständ av ädellövskog är givetVis värdefulla inslagi skogslandskapet. De mest omfat-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1978/79:110 34

tande av dessa. bokskogarna. är redan skyddade med en särskild lagstift- ning. Även övriga ädellövskogar kan ha ett stort värde för naturvården. De har emellertid på långt när inte samma omfattning. Jag är f. n. inte beredd att ta ställning till fragan om särskild lagstiftning om skydd av ädellövsko- gar. Min avsikt är att föreslå regeringen att låta naturvårdsverket närmare undersöka behovet av och förutsättningarna för skydd av särskilt värde- fulla ädellövskogar. Naturvårdsverket bör därvid samråda med Skogssty- relsen. Under tiden får naturvårdslagstiftningen liksom hittills tillämpas. Genom den skyldighet att anmäla avverkning som f. n. gäller, och som jag för övrigt har för avsikt att föreslå skall gälla även i fortsättningen. kan länsstyrelsen i tid få den information som behövs.

Naturvårdsverket har vidare föreslagit ett lO-årigt avverkningsförbud i s. k. urskogar och urskogsliknande områden och ett lO-årigt dispensabelt avverkningsförbud i skogarna ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen. När det gäller urskogar och urskogsliknande områden anser naturvårdsverket att skogsbruket gemensamt skall svara för kostnaderna för deras avsätt— ning eftersom de enligt verket har stort skogsvetenskapligt värde.

När det gäller urskogarna och deras skogsvetenskapliga värde vill jag erinra om att genbankutredningen (Jo l973z04) nyligen har avlämnat be- tänkandet (Ds Jo 1978: 12) Skogliga genresurser — bevarande. utnyttjande och förnyelse. Förslagen kan sägas i viss utsträckning tillgodose ett skogs- vetenskapligt intresse. De bereds f.n. inom jordbruksdepartementet och jag är därför inte nu beredd att närmare ta ställning i denna fråga. När det gäller bevarande av vissa urskogar i övrigt får naturvårdslagstiftningen tillämpas. Jag vill i sammanhanget erinra om de förslag till förstärkningar av vissa naturvårdsanslag som har lagts fram både i propositionen om tilläggsbudget ll för innevarande budgetår och i l979 års budgetproposi- tion.

Den s. k. skogsodlingsgränsen finns endast på den mark i norra Sverige som förvaltas av domänverket. Den drogs upp i början av l950-talet. Domänverket har bedömt att det ovanför denna gräns tills vidare är så biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall förekomma. Undersökningar pågår för att finna lösningar på dessa problem. Resultaten kan inte väntas de närmaste 20 åren. Med stöd av skogsvärdslagen har för övrig mark i norra Sverige dragits tipp den s. k. gränsen för svårföryngrad skog. Avverkning ovanför denna gräns får ske först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Sådant tillstånd brukar ges om inga återväxtproblem väntas uppstå eller om en försiktig avverkning kan göras. s. k. fjällskogsblädning. Den avgjort största markägaren i dessa områden är staten. Men det finns också enskilda mindre skogsägare som har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av detta för sin försörjning. Visst skogsbruk inom området är också av bety- delse för sysselsättningen lokalt. Att helt hindra avverkning finner jag därför inte rimligt. Genom det nyss nämnda kravet på tillstånd kan allvar- liga missgrepp undvikas i tid. Genom att länsstyrelsen också underrättas

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/79:110 25

om planerade avverkningar föreligger ytterligare möjligheter att ingripa i de fall där natttrvårdsintresset är särskilt starkt. Något skogsbruk i de former som förekommer i andra delar av landet kan för övrigt inte bli aktuellt de närmaste decenrtiema. Jag kan dessutom nämna att ett av de förslag jag framför i det följande innebär att även statens skogar i nu aktuellt område kommer ttnder skogsvärdsstyrelsernas tillsyn på santma sätt som övrig skogsmark.

Slutligen vill jag ta tipp frågan om ett bättre tillvaratagande av det virke som produceras i skogen. l slutet av år l977 redovisades resultatet av ett projekt som bl.a. avsåg att klargöra möjligheterna att tillvarata stubbar, toppar och grenar för industriell förädling men också för energiändamål. Projektet hade finansierats gemensamt av staten och skogsnäringen. Det har bedömts att 7— 8 milj. mil vedråvara skulle kttnna bli tillgängliga under förutsättning att vissa tekniska problem blir lösta och kostnaderna inte blir för höga. Därtill kommer råvara för energiframställning. Jag finner det synnerligen angeläget att utvecklingsarbetct på detta område fortsätter. Givetvis måste så mycket virke som möjligt tas tillvara i samband med avverkningarna. lnte minst från skogsskyddssynpunkt är detta viktigt. Redan i det kortare perspektivet borde det vara möjligt att öka tillvarata— gandet genom t. ex. Vissa ändringar i virkesmottagningen vid industrin.

2.1.4 .S'kugspolilikens medel

Traditionellt har samhället använt flera olika medel för att genomföra den fastlagda skogspolitiken. Vissa är renodlat skogspolitiska medan andra mera indirekt kan verka som skogspolitiska medel. De viktigaste medlen som används i dag är skogsvårdslagstiftningen. det statliga stödet till skogsbruket och den av staten finansierade informations- och rådgiv— ningsverksamheten som bedrivs av skogsvårdsorganisationen. Till de skogspolitiska medlen kan räknas även den service som skogsvårdsstyrel- serna tillhandahåller skogsägarna. Även den statliga lantbruksorganisa- tionens och Iantmäteriväsendets arbete med att förbättra fastighetsstruk- turen verkar som ett skogspolitiskt medel. Hit kan också räknas den forskning och utbildning som med statens medverkan sker på det skogliga området. Vidare har skogsbeskattningssystemet skogspolitiska verkning— ar.

Skogsutredningen framhåller att vid valet av skogspolitiska medel måste de faktorer som kan komma att försvåra genomförandet av den fastlagda skogspolitiken särskilt uppmärksammas. Vissa grundläggande särdrag ka- rakteriserar enligt utredningen skogsbruket och de måste särskilt beaktas. Det gäller dels den ijämförelse med annan verksamhet mycket långa produktionstiden. dels det förhållandet att den växande skogen ttnder lång tid har karaktären av både produktionsmedel och lätt realiserbar prodttkt. Dessa särdrag var den ursprungliga anledningen till att det i vårt land infördes bestämmelser om skyldighet att vidta återväxtåtgärder efter av-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79:11() 26

verkning och om skydd för den växande skogen genom begrättsning i rätten att avverka. Ett annat förhållande som kan försvåra ctt genomföran— de av en för hela skogsbruket likartad skogspolitik är att skogarna ägs och drivs i skilda företagsformer och med starkt växlande ekonomiska förut- sättningar. Enligt utredningen får många skogsägare numera sin försörj- ning helt eller i huvudsak från annan verksamhet och är därför inte beroen- de av inkomster från skogsbruket. Skogsfastigheten blir för dessa ägare i stället en fortn av kapitalplacering. Genomförandet av en enhetlig skogspo— litik motverkas också av den på många håll i landet otillfredssti'tllande fastighetsstrukturen som försvårar ett effektivt skogsbruk.

Skogsbruket bedrivs således under skilda ekonomiska och biologiska förutsättningar. De ekonomiska förtttsättningarna varierar dessutom från tid till annan för samma skogsbrukare. Dessa skiftande förutsättningar gör enligt utredningen att de skogspolitiska medlen måste utformas så att de kan anpassas till olika situationer och skilda skogsägaregrupper. Utred- ningen påpekar att ett samlat system av flexibla skogspolitiska medel kräver fortlöpande uppföljning av de åtgärder som har vidtagits och pro- gnoser över utvecklingen.

Enligt utredningens mening är det nödvändigt att också i framtiden använda lagstiftningen som styrmedel i skogspolitiken. Utredningen anser att skogsvårdslagstiftningen år i behov av en genomgripande översyn. Enligt utredningen bör vissa delar av skogspolitikens mål vara möjliga att tillgodose genom en skärpning och precisering av vissa bestämmelser i skogsvårdslagen. Det gäller bl.a. återväxtbestämmelserna och bestämmel- serna orn hushållning med den växande skogen. Det gäller också kraven på hänsynstagande till natttrvårdens intressen.

Enligt utredningens uppfattning är det även i fortsättningen nödvändigt med en viss kontroll av skogsindustrins kapacitetsutbyggnad och därmed Virkesbehov. Primärt motiveras en sådan reglering av önskemålet om en varaktig och jämn avkastning från våra skogar. Samtidigt bör en sådan kontroll enligt utredningen också kunna vara ett instrument i sysselsätt- ningspolitiken genom att den kan möjliggöra en styrning av investeringar till vissa orter eller regioner.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självfinanftierilt. Vissa angelägna åtgärder som i och för sig normalt borde kttnna utkrävas av skogsägaren kan i det enskilda fallet ibland vara oskäligt betungande. Utredningen anser därför att det som ett komplement till lagstiftningen i vissa speciella fall kan behövas någon form av statligt stöd. Utredningen anser vidare att det skogsproduktionsprogratn den har förordat med ltt- gångspunkt i samhällsekonomiska värderingari vissa delar är så långtgåen- de att det inte kan väntas bli genomfört utan stimulans i form av statligt stöd. För att garantera viss sjå'tlvfinansiering av de grundläggande skogs- vårdsåtgärderna föreslår utredningen att skogsägarna skall vara skyldiga att reservera medel för detta.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79: 110

IJ x]

R;"itlgivning betraktas av utredningen som ett väsentligt komplement till främst skogsvi'trdslagstiftningen. Det är enligt utredningen även viktigt att skogsvards— och avverkningsscrviccn till privatskogsbruket byggs ut. Des— sa fragor behandlas i den del de avser statens insatser av skogsadministra- tiva utredningen (Jo l974: ()3).

En förbättring av fastighetsstrukturen är enligt utredningen nödvändig för att det skall bli möjligt att i vissa områden bedriva ett rationellt skogs— bruk. Utredningen anser därför att den verksamhet som med statens stöd sker i detta syfte bör fortsätta. Eftersom förbättringarna emellertid går långsamt föreslär utredningen att bildandet av s. k. gemensamhetsskogar i de svårast ägosplittrade områdena prioriteras framför andra strukturför- bättrandc atgärder. Bl. a. för att skapa samverkan mellan skogsägare före- slär utredningen en ökad statlig satsning på översiktliga skogsinventering- lll".

Nya och förbättrade skogsbruksmetoder och välutbildad arbetskraft är enligt utredningen förutsättningar för genomförant'let av det skogsproduk- tionsprogram som utredningen förordar. Utredningen anser att forsknings— och utvecklingsarbctct inom skogsbruket måste intensifieras och att forsk- ningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att staten ökar sina insatser på detta område. Utredningen föreslår vidare att främst utbildningen av skogstekniker anpassas till efterfrågan och att möj- ligheterna till utbildning, fortbildning och rådgivning för de självverk- samma skogsägarna förbättras.

Rcmissinstanscrna har i huvudsak inget att erinra mot utredningens principiella syn på frågan om vilka skogspolitiska medel som främst bör komma till användning och hur dessa bör förhålla sig till varandra. lndu— striverkct anser dock att starka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet än f.n.

För egen del anser jag i likhet med utredningen att det krävs medel av hade rättslig. ekonomisk och administrativ ari för att det mål för skogspoli- tiken som jag har förordat i det föregående skall uppfyllas. Givetvis är det inte möjligt att en gång för alla låsa medlens form och innehåll. Med den längsiktiga inriktning som bör prägla skogspolitiken är det nödvändigt att successivt förändra och förbättra de olika medlen. Som underlag härför fordras en fortlöpande uppföljning av medlens effekt i olika avseenden. Den prognosverksamhet som det åligger Skogsstyrelsen att bedriva är ett väsentligt led i denna uppföljning som också omfattar analys av de ekono- miska aspekterna på åtgärder i skogsbruket. Givetvis mäste samtidigt en viss stabilitet finnas i de skogspolitiska medlen. Med hänsyn till skogsägar- nas behov av att kunna planera sin verksamhet för en inte alltför kort tid är det nödvändigt att medlen inte ändras alltför ofta. Som komplement till mera varaktiga skogspolitiska instrument kan det dock i vissa lägen finnas skäl för konjunkturbetingade åtgärder.

Jag anser i likhet med skogsutredningen att skogsvårdslagstiftningen

• Sida 28
•  Original

Prop. 1978/79: 110 28

även i fortsättningen bör användas som medel för att ange de grundläggan- de krav som samhället ställer i fraga om skogsvården. Motiv härför är bl. a. behovet av en i sina huvuddrag enhetlig inriktning av skogsproduktionen oaVsett formen för skogsägande och oavsett mindre och tilllälliga variatio— ner i förutsi'tttningarna sett från den enskilde skogsägarens synpunkt. Lag- stiftningen bör innehålla föreskrifter om anläggning av ny skog, vind och skydd av den växtkraftiga skogen och hushållning med den äldre skogen. Vidare böri lagstiftningen ställas upp sådana krav på hänsyn till naturvr'tr- dens intressen som bör ingå som ett normalt led i skogsbruket. En ny skogsvårdslagstiftning hör till skillnad från vad som nu gäller göras tillämp- lig även pä skog som tillhör staten och kyrkan.

Reglering av skogsindustrins råvaruförbrukning sker sedan några är med stöd av Bo a ; byggnadslagen (l947: 385). Regleringen tillkom i avvaktan på bl.a. de avverkningsberäkningar som skogsutredningen nu har presen- terat. Bestämmelserna i byggnadslagen har på ett effektivt sätt komplet— terat bestämmelserna om avverkning i skogsvardslagen. Det har hävdats att de är administrativt krångliga och att de under den allra senaste tidens lågkonjunktur för skogsindustrin har varit onödiga. Jag är emellertid inte beredd att nu förorda en ändring av dem. Frågan hör tas upp i samband med den planerade översynen av skogsindustripolitiken. Jag vill i samman- hanget ocksä erinra om den pågående översynen av byggnadslagstiftning- en. Tills vidare bör alltså bestämmelserna i Bo a s'byggnadslagen behållas oförändrade.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självlinansierat. De remissinstanser som har yttrat sigi frågan är positiva till denna inställ— ning. För egen del anser jag att denna grundprincip bör slås fast. Det innebär emellertid samtidigt mot bakgrund av vad jag tidigare har framhal— lit att samhällets krav så som de kommer till uttryck i skogsvärdslagstift— ningen måste vara skäliga och rimliga. Skogsägarnas möjligheter att själv— finansiera åtgärder i sitt skogsbruk är givetvis beroende av genomsnittspri- set på det virke som levereras. Detta är i sin tur i hög grad beroende av förhållandena på den utländska marknaden för skogsindustriprodukter. Men av väsentlig betydelse i sammanhanget är också hur rationellt skogs- bruket bedrivs. Självfallet är det nödvändigt med en fortsatt målmedveten rationalisering grundad bl. a. på ett effektivt forsknings- och utvecklingsar- bete. Dåligt utnyttjande av effektiva metoder får inte vara skäl för att sänka samhällets krav på en effektiv skogsproduktion.

De grundläggande krav som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen bör sålunda alltid tillgodoses utan statligt stöd. I de fall då det är ett samhällsin- tresse att få till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav som kan anses skäliga för den enskilde skogsbrukarcn bör emellertid statligt ekono- miskt stöd kunna ges. Sådant stöd kan motiveras främst från regionalpoli- tiska utgångspunkter. Jag avser att senare aterkomma till regeringen om den närmare utformningen av ett statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket och de övriga anslagsfragor som hänger samman med skogsbruket.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1978/79:110 29

l detta sammanhang tarjag upp skogsutredningens förslag att alla skogs- ägare skall vara skyldiga att sätta in medel för vissa skogsvärdsi'ttgärder pa särskilt konto. Utredningen anser att det i många fall är svärt att uppbringa medel för skogsvärdsatgärderjust när ätgärderna maste vidtas. Utredning— en föreslär därft'ir att alla skogsägare aläggs skyldighet att pä särskilt konto avsätta medel för sådana äterväxtätgärder och sadan röjning som enligt utredningen bör aläggas skogsägarna genom lagstiftning. Medlen för äter- växtätgiirder skall motsvara de beräknade kostnaderna för atgärderna och medlen för röjning skall ärligen motsvara 1 C;- av fastighetens skogsbruks— värde. Systemet föreslas kompletterat med län med statlig garanti. Mot majoritetens förslag har en ledamot i utredningen reserverat sig och anser att säkerhet för sädana atgärder i stället bör kunna krävas med stöd av skogsvärdslagstiftningen i de fall ekonomisk garanti för skogsvardsät- gärder behövs.

Av de ca 50 remissinstanser som har yttrat sig i fragan är ungefär hälften principiellt för och hälften emot utredningens förslag. Nagra remissinstan- ser anser att frägan bör utredas ytterligare.

För egen del vill jag anföra följande. Det är angeläget att den grundläg- gande skogsvärden inte blir eftersatt på grund av brist på likvida medel. Nägon likviditetsbrist borde normalt inte behöva uppkomma. eftersom skogsägaren får tillgång till medel i samband med att skogsvärdsätgärderna aktualiseras första gängen, nämligen vid avverkningen. Givetvis kan det i speciella fall inträffa att skogsägaren därvid helt bortser från kommande nödvändiga tillägg. Jag anser emellertid att detta problem inte bör överdri- vas. Att skapa ett generellt verkande och administrativt krångligt och dyrbart system så som utredningen har föreslagit är enligt min mening att gä för längt. Det skulle innebära bl.a. att samtliga skogsägare aläggs skyldighet att avsätta medel för skogsvärdsätgärder därför att det kan befaras att vissa skogsägare inte kommer att fullgöra sina skyldigheter enligt skogsvardslagen. Jag anser desstitoin att utredningen inte har re- dovisat förslagets alla konsekvenser. bl.a. i skattehänseende. [ stället bör de problem som kan komma att uppstå i samband med finansieringen av den grundläggande skogsvärden lösas pa annat sätt. Jag kotnmer i det följande att föreslå att skogsvårdsstyrelsen ges vidgade befogenheter att meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa en tillfredsstäl— lande äterväst. Vidare bör skogsvardsstyrelsen vid behov kunna ställa krav pä att skogsägaren ställer ekonomisk säkerhet för utgifter i samband med anläggning av ny skog. Sädan säkerhet bör kunna krävas när en avverkning föranleder jämförelsevis dyra och omfattande äterväxtät— gärder.

Det fär ankomma pä skogsvi'trdsstyrelsen att i det enskilda fallet ta ställning till i vad män skogsägaren skall äläggas att ställa säkerhet för framtida utgifter för äterväxtätgärder. Enligt min uppfattning talar ätskil- ligt för att medel. som skogsägare sätter in på bankkonto enligt skogskon- tolagen (1954: 142). bör kttnna utnyttjas i detta sammanhang. Här inträder

• Sida 30
•  Original

Prop. l978/79:110 30

emellertid den komplikationen att pantsättning av skogskontomedcl i prin- cip utlöser beskattning av de insatta medlen. Ett effektivt utnyttjande av skogskontomedel som säkerhet torde därför förutsätta lagändring. Denna problematik kan inte behandlas i detta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat har chefen för budgetdepartementet dock för avsikt att ta ttpp fri'tgan om i vilken utsträckning medel som står inne på skogskonto skall få utnyttjas som säkerhet för framtida utgifter för skogsvård.

Rådgivning och information till skogsägarna är väsentliga inslag i skogs— politiken. Genom sadan verksamhet stimuleras skogsägama att bedriva ett skogsbruk i linje med den fastställda skogspolitiken. Rådgivning och infor- mation kan ofta vara förebyggande i den meningen att formella ingripanden med stöd av skogsvårdslagstiftningen kan undVikas. Jag anser alltså att denna verksamhet är mycket viktig och att den även i fortsättningen bör ingå som ett väsentligt led i den statliga skogspolitiken. Även den direkta skogsvards- och avverkningsservicen till sådana skogsägare som inte själva kan vara aktiva skogsbrukare är viktig. Sådan service erbjuds av skogsägareföreningarna och vissa större skogsägare. Även skogsvärds- styrelserna är engagerade i verksan'theten. Frågan om skogsvärdsstyrelser- nas organisation och verksamhet utreds av skogsadministrativa utredning- en. Denna behandlar alltså skogsvårdsstyrelsernas rådgivnings- och servi- ceverksamhet. Utredningen kan väntas avlämna sitt slutbetänkande Linder våren 1979.

Väl arronderade fastigheter med lämplig storlek är en viktig förutsätt- ning för ett aktivt och rationellt bedrivet skogsbrttk. Staten har sedan länge medverkat på olika sätt i arbetet med att förbättra fastighetsstrttktttren. Det sker dels genom lantmi'tteriverkets verksamhet med fastig— hetsbildningsfrt'tgor. dels genom den statliga lantbruksorganisationen. Fle- ra av medlen ijordln'ukspolitiken är direkt inriktade mot skogsbruket. Det gäller !. ex. det statliga stödet tilljordbrukets rationalisering.jordförväer- lagstiftningen och lantbrttksorganisationens köp och försäljning av jord- bruks— och skogsfastigheter. Stödet tilljordbrukets rationalisering har nyli- gen setts över. l)et gäller ocksäjordförvärvslagstiftningen. I fråga om köp- och försäljningsverksamhcten vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen har ätt i uppdrag att fi.'>rmedla avsevärda arealer skogsmark som har bjudits ut till försäljning under det senaste året. Samtliga dessa åtgärder är viktiga led i arbetet att ytterligare förbättra fastighetsstruktttren. Lantmäteriverket har bedömt att bättre arronderingsförhällanden behövs för ca 3 milj. hektar skogsmark. För att ytterligare effektivisera verksamheten har lantmäteri- verket i samråd med lantbruksstyrelsen utarbetat förslag om hur fastig- hetsregleringen i ökad utsträckning skall kunna bidra till att förverkliga uppsatta mål för strttkturomvandlingen inom jordbntket och skogsbruket. Förslagen, som har redovisats i promemoria den 23 augusti 1978, bereds f. n. i regeringskansliet. Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbe- te. l avvaktan på att det skall ge resultat är det enligt min mening angeläget

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79:110 31

att skogsägarna föratt ktinna bedriva verksamheten rationellt samverkar i ökad utsträckning inom de ägosplittrade områdena.

Som underlag för planering av samverkan behövs enligt skogsutredning- ens uppfattning översiktliga skogsinventeringai'. Utredningen anser att dessa inventeringar behövs i samhällsplaneringen som ett komplement till den s.k. riksskogstaseringen. lnvcnteringarna kan användas även som utgångspunkt för mer detaljerade skogsbrtiksplaner för enskilda fastighe- ter. Utredningen förcslar därför att staten aktivt stöder verksamheten med skogsinvcnteringar. Remissinstanscrna är i huvudsak positiva till titred- ningens förslag i denna del. Synpunkter har framförts främst i fraga om inventeringarnas innehåll och detaljeringsgrad. Några remissinstanser an- ser att det bör vara en skyldighet för varje skogsägare att ha en skogs- bniksplait.

För egen del anser jag att det är nödvändigt med ett tillfredssti'tllande planeringsunderlag på alla nivåer. l')etaljeringsgrad och innehåll mäste givetvis anpassas till behovet i det enskilda fallet. Den ("tversiktliga riks- skogstaxeringen är därvid tillräcklig bl.a. för den typ av bedömningar som skogsutredningen har gjort i sina produktionsprogram. När det gäller be— dömningar för delar av län är riksskogstaxeringen dock inte tillräcklig. Detta har visat sig bl.a. i den fysiska planeringen både på lokal och regional nivå där tippgifter med mer noggranna geografiska angivelser behövs. Översiktliga skogsinvcnteringar av det slag som utredningen be- handlar har gjorts i relativt stor omfattningi norra Sverige. Detta har skett i samband med skogsvårdsstyrelsernas förmedling av statsbidrag och har avsevärt förenklat de administrativa rtttinerna. lnvcnteringarna utgör ock— så ett värdefullt underlag för planeringen av skogsvärdsstyrelsernas verk- samhet. Jag föreslår därför att översiktliga skogsinvcnteringar i fortsätt- ningen görs även i övriga delar av landet. lnvcnteringarna bör i huvudsak koncentreras till mark som inte tillhör storskogsbrtiket. som redan har tillfredssti'illande planeringsiinderlag. lnventeringarna bör göras så enkla som möjligt titan att syftet med dem förfelas. Verksamheten bör bedrivas i skogsvårdsorganisationeits regi och utformas i nära samråd med olika intressenter och i största möjliga utsträckning samordnas med övrig inven- tcringsverksamhet.

Ett viktigt användningsområde för de översiktliga skogsinvcnteringarna är att tjäna som underlag för skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Sådana skogsbrtiksplancr. mer eller mindre detaljerade. anser jag vara nödvändiga föratt få till stånd ett aktivt och rationellt bnikande av skogs- marken i landet. Det är därför angeläget att varje skogsägare skaffar sig en plan som innehåller tippgifter om åtminstone de skogsvårdsätgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Jag återkommer senare till regeringen till frågan om statligt ekonomiskt stöd till skogsinvcnteringar och skogsbruksplaner. Därvid avserjag att också ta tipp frågan om titform- ningen av skogsbrtiksplanerna.

De redovisningar av skogstillståndet som har gjorts i olika sammanhang.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1978/79zll0

'.') IJ

bl. a. av skogsutredningen. antyder att avverkningarna de närmaste årtion- dena måste minska i statens skogar och att de knappast kati ökas i bolagens skogar. (')m den råvartitillförsel till industrin som jag tidigare har angett skall ktinna komma till stånd. måste därför avverkningarna i de privata skogarna öka. Skogsbeskattningens hämmande inverkan på viljan att av- verka har diskuterats under senare år. Frågan har också aktualiserats vid remissbehandlingen av skogstitredningens betänkande. lnom budgetdepar- tementet pågår f.n. en beredning av de förslag som har presenterats i promemorian (Ds B 197812) Beskattning av skogsbruk och de synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen av denna. Avsikten är att resultatet av detta arbete skall redovisas under våren l979. Det kan själv- fallet förväntas att ett nytt system för skogsbeskattningen kommer att utformas så att aktiviteten i skogsbruket inte hämmas. l'inligt min mening är det nödvändigt att all skogsmark som är avsedd för skogsproduktion brukas aktivt.

Utredningen framhåller att forsknings- och utvecklingsarbelet på skogs- bruksområdet måste intensifieras för att de av utredningen föreslagna målen för skogspolitiken skall nås. För egen del anser jag att forsknings- och utvecklingsarbetet liksom utbildningen är betydelsefulla medel i skogspolitiken. Det finns därför anledning till ökade satsningar på dessa områden även för statens del. Givetvis är det angeläget att forskningen. grundas på noggranna analyser av var behovet är störst och att verksamhe- ten planeras med omsorg. Genom en väl avvägd fördelning mellan tilläm- pad forskning och grundforskning bör det vara möjligt att lösa både ome- delbara och nagot mer långsiktiga problem. Enligt min mening är det inte möjligt att tillgodose den skogspolitikjag har förordat titan ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete både på det skogsbiologiska och det skogstekniska området inbegripet miljöfrågor med anknytning till skogs- prodtiktionen. Jag återkommer senare till regeringen rörande frågan om den framtida inriktningen och finansieringen av forsknings- och utveck— lingsarbetet på skogsbrtiksområdet. Vad gäller utbildningsfrågorna vill jag hänvisa dels till den utökning av skogsteknikcrtitbildningen som har skett de senare åren. dels till den försöksverksamhet med skogsbrtikstitbildnitig som nu har startats för dem som har genomgått lantbrukstttbildning.

2.2 Skogsvårdslagstiftningen

2.2.l IIl/('(l(lll(l(' synpunkter

Sedan gammalt har i svensk lagstiftning funnits bestämmelser om in— skränkningar i enskildas förfoganderätt över skog. Efter skogsindustrins framväxt under senare hälften av 1800-talet har lagstiftningen främst tagit sikte på att säkerställa en uthållig produktion av virke. Ett mera samlat regelsystem med sådana bestämmelser infördes första gången med 1923 års skogsvardslag. Där föreskrevs skyldighet att vidta återväxtåtgärder efter avverkning och när vissa skador inträffat. ! lagen fanns också bestäm-

• Sida 33
•  Original

Prop. l978/79:110 ' 33

melser som syftade till att skydda den yngre skogen mot för tidig avverk- ning. Även rätten att avverka den äldre skogen inskränktes för att tillgång- en på husbehovsskog inte skulle äventyras.

Skogsvårdslagen från år l923 ersattes av den nu gällande skogsvårdsla- gen tl948: 237) som innebar skärpta bestämmelser med avseende på såväl skyldigheten att vidta föryngringsåtgärder som inskränkningarna i avverk- ningsrättcn. Lagstiftningen återspeglar den skogspolitiska inriktning som jag har redogjort för tidigare.

Under senare år har två väsentliga lagändringar skett. [ en bestämmelse från år 1974 slås fast att hänsyn skall tas till naturvårdens intressen och år 1977 vidgades skyldigheten att motverka insektsskador på skog.

Skogsutredningen. som anser att den nuvarande lagen är i behov av en genomgripande översyn och modernisering. föreslår en helt ny skogs- vårdslag. l överensstämmelse med de riktlinjer som enligt utredningen bör gälla för den framtida skogspolitiken föreslås återväxt- och avverknings- bestämmelser som syftar till att tillgodose kravet på en varaktig och hög virkesavkastning. Lagförslagets bestämmelser i övrigt rör naturvårdshän- synen i skogsbruket. skyddet mot insektsskador. användningen och mark- nadsföringen av skogsodlingsmaterial samt skötseln av svårföryngrade skogar och skyddsskogar. Tillsynsmyndigheterna föreslås få bättre möjlig- heter än f.n. att utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka till att lagens bestämmelser efterlevs.

Utredningen föreslår att den nya lagen får formen av en ramlag som innehåller dels allmänna och grundläggande bestämmelser. dels bemyndi- ganden för regeringen eller skogsstyrelsen att meddela mera detaljerade föreskrifter. Genom en sådan uppläggning blir det enligt utredningen möj- ligt att smidigt anpassa bestämmelserna bl.a. till omständigheterna i det enskilda fallet och till de vid varje tidpunkt rådande förhållandena.

Lagförslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstan- serna. ] ett fåtal fall riktas kritik mot förslaget i dess helhet. Kritiken går i dessa fall främst ut på att lagförslaget inte i tillräcklig grad tillgodoser intresset av att utnyttja skogsmarken för andra ändamål än virkesproduk- tion. I övrigt gäller de anmärkningar som riktas mot förslaget i huvudsak lagens beskrivning av skogsvårdens allmänna inriktning och avgräns- ningen av lagens tillämpningsområde.

I fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning är flera remissinstanser odelat positiva till att lagen får formen av en ramförfattning som komplet- teras med detaljföreskrifter meddelade av regeringen och Skogsstyrelsen. Några remissinstanser anser att lagbestämmelserna inte är tillräckligt pre- ciserade utan ger ett alltför stort spelrum för i administrativ ordning med- delade föreskrifter. Från några håll framhålls vikten av att detaljföreskrif— terna utformas i nära kontakt med företrädare för det praktiska skogsbru- ket.

Jag delar utredningens uppfattning att skogsvårdslagen behöver revide- ras i flera väsentliga hänseenden. En rad bestämmelser i den nuvarande

• Sida 34
•  Original

Prop. 1978/79:110 34

lagen bör ges ett ändrat innehåll för att skogsvården skall få den inriktning jag förordar i det föregt'iende. Ett av flera viktiga inslag i en omarbetning är att utforma bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighet att utöva en effektivare tillsynsverksamhet. I likhet med utredningen anserjag att översynen bör ske i den formen att en helt ny skogsvårdslag utarbetas. l"ör att lagstiftningen verksamt skall bidra till förverkligande av det mål jag förordar bör den omfatta sådana bestämmelser om återväxt och av- verkning som syftar till en varaktigt hög och värdefull virkesavkastning. lagstiftningen måste emellertid också utformas så att det ges utrymme och i vissa fall garantier för hänsyn till andra allmänna och enskilda intressen.

[ likhet med det stora flertalet av remissinstanserna anser jag att utred— ningens lagförslag som helhet väl fyller de krav som bör ställas på en lagstiftning om skogsvården. Den uppläggning utredningen valt att i en skogsvårdslag. som i huvudsak får formen av en ramlag. samla de för skogens skötsel grumllt'iggande bestämmelserna finner jag ändamålsenlig. Några remissinstanser har som nämnts efterlyst mera preciserade lagbe- stämmelser. Jag avser att i det följande återkomma till frågan hur de enskilda bestämmelserna bör utformas. Rent allmänt anser jag emellertid att en skogsvårdslag inte bör syfta till någon detaljreglering av det sätt på vilket varje skogsägare skall sköta sin skog. Förutsättningariia för skogs- bruk är som jag tidigare har framhållit långtifrån desamma över hela landet. Därtill kommer att näringen bedrivs i skiftande företagsformer. Det måste vidare beaktas att metoderna och tekniken i skogsbruket utvecklas fortlöpande.

Ett par remissinstanser har framhållit att företrädare för det praktiska skogsbruket bör ges ett inflytande när detaljföreskrifterna för lagens till- lärnpning utarbetas. Jag vill erinra om att också den nuvarande lagstiftning- en förutsätter detaljanvisningar för tillämpningen. Skogsstyrelsen har an— svaret för dessa anvisningar. En ny lag som får formen av en ramlag lägger vidgade men följaktligen inte helt nya uppgifter på skogsstyrelsen. Det kan förutsättas att skogsstyrelsen liksom hittills bedriver sitt författningsarbeie i kontakt med företrädare för olika intressegrupper. Jag vill också påpeka att olika intressen är representerade i ämbetsverkets styrelse.

3.2.3 Lagens lil/iimpningxt)mnidt'

Nuvarande skogsvårdslag gäller skötseln av skogsmark med därå väx- ande skog. Från lagens tillämpningsområde görs undantag för skog på kyrklig jord och på mark som tillhör staten.

I lagen finns en definition av begreppet skogsmark. En första förutsätt- ning för att mark skall räknas som skogsmark är att den kan anses vara lämplig för skogsproduktion. l förarbetena har det förutsatts att det oftast inte innebär några svårigheter att avgöra om viss mark är lämplig för skogsproduktion eller inte. [ tveksamma fall skall den för lagstiftningen grundläggande principen. att skogsbruket skall bedrivas med tillfredsstäl-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1978/79:110 35

lande lönsaiithet. vara vägledande vid bedömningen. Vid bedömningen av marks lämplighet för skogsprodtiktiou skall hänsyn tas inte bara till inar- kens skick vid bedömningstillfället utan även till den höjning av markens produktionsförniåga som kati nås genom förbättringsåtgärder av olika slag. främst dikning. Avgörande för om mark skall anses som skogsmark eller inte är om kostnaderna för de förbättringsi'itgärder som krävs kan beräknas bli täckta genom skogens framtida avkastning.

För att mark som bedöms lämplig för skogsproduktion skall räknas som skogsmark fordras vidare att marken inte i väsentlig iitsträcktiing används för annat ändamål. Detta krav innebär att även vissa marker som är föremål för annan markanvändning kati kotnma att räknas som skogsmark. Så är fallet om den pågående markanvändningen inte alls svarar mot vad som kan anses vara ett normalt rationellt marktttnyttjande.

När mark som är lämplig för skogsproduktion ligger helt eller delvis outnyttjad skall den inte titan vidare anses som skogsmark. | de fall särskilda förhi'illanden av social eller ideell natur motiverar det. skall sadan mark inte anses som skogsmark. l'inligt förarbetena kati det från kultur- niinnesvårds-. uaturvards— eller turistsynpunkt vara motiverat att mark som i och för sig är lämplig för skogsproduktion får ligga helt eller i ltuvudsak oanvänd.

Regeln att mark skall vara lämplig för skogsproduktion för att anses som skogsmark utvidgas genom en föreskrift om att också mark som av andra skäl bör hållas skogbevuxen skall räknas som skogsmark. Det gäller marker där det bör finnas skog till skydd mot sand— eller jordflykt. fjäll— gränsens nedgående eller av annat jämförligt skäl.

Utredningens förslag till avgränsning av skogsvi'u'dslagens tillämpnings- onirade överensstt'immeri princip med vad som nu gäller. Lagens skötsel- föreskrifter skall enligt förslaget gälla vad som beskrivs som skogsmark och skog som växer på sadan mark.

F.nligt utredningens definition av skogsmarksbegreppet bör som skogs- mark räknas mark som är lämplig för skogsproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat godtagbart ändamål. Utredningen vill emellertid ge uttrycket "lämplig för skogsproduktion" en snävare avgränsning än vad det hittills har haft. Dit skall räknas bara sådana marker som,i det skick de befinner sig haren idealprt'tduktion som enligt vedertagna bedömningsgrunder uppgår till minst en kubikmeter virke per hektar och är. Det betyder att marker där det behövs dikning eller andra f(firbättringsåtgi'irder för att produktionsförmågan skall nå upp till en ktibik- meter faller utanför skogsmarksbegreppet och därmed också lagens till- länipningsområde. F.nligt utredningen är det visserligen angeläget att marker som med företagsekonomiski ftfirsvarbara åtgärder kan göras pro- duktiva också tas i anspråk för virkesproduktion. Utredningen hänvisar till att det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar förutsätter att betydande arealer myrmarker och sumpskogar dikas. Enligt utredningen

• Sida 36
•  Original

Prop. 1978/79:110 36

bör emellertid sådana åtgärder inte åläggas markägarna som en skyldighet jämförbar med skyldigheten att anlägga skog på produktiv skogsmark. En överföring av improduktiva marker till produktiva bör enligt utredningen ske med andra medel än skogsvårdslagens bestämmelser. De medel som åsyftas är främst statligt stöd. information och rådgivning.

Utredningens förslag till avgränsning av skogsmarksbegreppet ansluter i övrigt i sak nära till vad som gäller f. n. Den nuvarande regeln om undantag för mark som ligger outnyttjad har dock inte någon direkt motsvarighet i förslaget. Enligt utredningen bör frågan om sådana marker skall undantas från lagens tillämpningsområde prövas i varje enskilt fall. Även för marker som utnyttjas för skogsproduktion skall undantag kunna göras. Enligt utredningen kan det finnas skäl för undantagsbeslut bl.a. då det med någorlunda säkerhet kan avgöras att skogsmarken inom en nära framtid kommer att tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Som ytterligare exempel nämner utredningen undantag för marker i anslutning till bebyggelse.

Enligt utredningens mening är det angeläget att nu få en fullt ut enhetlig reglering av skogsvärden för all skogsmark i landet oavsett ägare. Den nya skogsvårdslagen föreslås därför bli tillämplig även på statens skogar och skogar på den kyrkliga jorden. Utredningen anser inte att det föreligger några sakliga eller formella hinder för en sådan vidgning av tillämpnings- området.

Flertalet remissinstanser har lämnat utredningens förslag till avgräns- ning av lagstiftningens tillämpningsområde utan erinran. Riksskatteverket fmmhåller att den föreslagna skogsmarksdefinitionen överensstämmer med den definition som tillämpas vid fastighetstaxering.

Några remissinstanser förordar emellertid att skogsvärdslagen ges en vidare tillämpning än vad utredningen föreslagit. Ett av de mest långtgåen- de iiiidringsftit'slztgen går ut på att all mark nedanför fjällgränsen. som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. skall räknas som skogs- mark. Som skäl anförs att en sådan vidgning av skogsmarksbegreppet bl. a. medför att skogsvårdslagens regler om naturvårdshänsyn blir tillämpliga även vid en avverkning på impediment. Ett par remissinstanser föreslår en mera begränsad vidgning av skogsmarksdel'tnitionen. De anser att som skogsmark liksom hittills också skall räknas marker som med samhälls— och företagsekonomiskt försvarbara åtgärder kan göras produktiva. Några remissinstanser har väckt frågan om undantag för sådan skogsmark som ingår i detaljplan.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att en ny skogs- värdslagstiftning görs tillämplig på statens och kyrkans skogar. Domänver- ket. som tillstyrker ändringen med avseende på statens mark. förutsätter att skogsvårdsstyrelsens tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar och information mellan verket och styrelsen. Ett sådant förfarande innebär enligt domänverket att administrativt dubbelarbete kan undvikas.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79:110 37

För egen del vill jag framhålla att det givetvis är angeläget att så långt möjligt precisera det skogsmarksbegrepp som skall ligga till-grund för lagens tillämpning. Behovet av en sådan precisering är särskilt påtagligt när det gäller bestämmelserna om skyldighet att anlägga ny skog. Även för bestämmelser om begränsningar i avverkningsrätten som syftar till att upprätthålla en hög och jämn virkesavkastning behövs en noggrann av- gränsning. Enligt min mening utgör det skogsmarksbegrepp utredningen föreslagit i huvudsak en lämplig avgränsning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om anläggning av ny skog och för avverkningsbestämmel- serna. Detta skogsmarksbegrepp överensstämmer i stort sett med den skogsmarksdelinition som finns i nuvarande lag. En ytterligare precisering uppnås emellertid genom en lagregel som uttryckligen anger vad marken skall kunna produeera för att anses lämplig för virkesproduktion. Jag förordar att en sådan precisering görs. Jag ansluter mig också till förslaget att mark som måste dikas eller på annat sätt förbättras för att bli produktiv. till skillnad från vad som nu gäller. inte bör räknas som skogsmark. Däremot kan jag inte dela utredningens uppfattning att nuvarande undan- tagsbestämmelse för den mark som helt eller i huvudsak är outnyttjad bör slopas. Det finns gott om marker som utan tvekan måste betraktas som outnyttjade. Det kan vara fråga om mark som tidigare" använts som åker eller betesmark. Återväxt- och avverkningsbestämmelserna bör inte alltid vara tillämpliga på marker av det här slaget. Är förhållandena sådana att marken inte bör användas för virkesproduktion bör den inte räknas som skogsmark. Det kan exempelvis gälla mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av naturvårdsskäl. Det kan också gälla marker som inom en nära framtid skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Jag är däremot inte beredd att föreslå en undantagsbestämmelse som skulle innebära att all mark som ingår i detaljplan enligt byggnadslagen faller utanför skogsvårdslagens skogsmarksbegrepp. Även för sådan mark kan behövas skydd för den växande skogen samtidigt som inget hindrar att marken tas i anspråk för annat ändamål.

Den föreslagna skogsvårdslagen innehåller emellertid också bestämmel- ser av ett annat slag än de jag hittills har berört. Jag syftar på bestämmel- serna om skogsskydd och om naturvårdshänsyn i skogsbruket. För att skogsskyddsbestämmelserna. som rör bekämpning av skadeinsekter och åtgärder i övrigt mot insektsskador, skall tjäna sitt syfte kan de inte begränsas till att avse enbart den produktiva skogsmarken på samma sätt som de centrala reglerna om återväxt och avverkning. Det föreligger redan i dag skyldighet att ta hänsyn till skogsskyddet vid avverkning i t.ex. kraftledningsgator och på annan mark som inte är att anse som skogsmark. Det naturliga tillämpningsområdet för skogsskyddsföreskrifterna är att de skall gälla all verksamhet som kan få till följd en massförökning av insekter som kan skada skog.

Även när det gäller tillämpningen av föreskrifterna om naturvärdshän-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1978/79: 110 38

syn finns det anledning att anlägga ett något vidare synsätt. Det man där vill förhindra är olämpliga förfaranden i skogsbrttket oavsett om dessa förfaranden drabbar den etta eller andra marktypen. Natnrvårdsföreskrift— ema bör alltså vara tillämpliga. inte på viss mark utan i fråga om sådana atgärder i skogsbruket sotn medför olägenhet från nattn'vårdssynpunkt. Sa t.ex. hör en slutavverkning på produktiv skogsmark inte utan vidare få omfatta slutavverkning av skogen på angränsande impediment.

Vad jag nu har anfört innebär sammanfattningsvis följande. När det gäller bestämmelserna om anläggning av ny skog och bestämmelserna om avverkning bör lagens tillämpningsområde avgränsas pa det sätt utredning- en föreslagit men med ttndantag för vissa outnyttjade marker. En undan— tagsregel för outnyttjad mark bör innebära att sådan mark inte skall räknas som skogsmark om den på grund av särskilda förhållanden inte bör använ- das för virkesproduktion. Beträffande skogsvardslagens övriga bestämmel- ser bör i stället gälla att frågan om deras tillämpning får avgöras med hänsj n till bestätnmelsernas syfte. .lag återkommer till dessa frågor i det följande.

Självfallet bör så långt möjligt enhetliga regler gälla för allt skogsbruk i landet. För den skogsmark som ligger utanför den nuvarande skogsvårds— lagens tillifimpningsområde har strävan mot en sådan enhetlighet kommit till uttryck i myndighetsinslrttktioner och uttalanden i lagmotiv. En sam- ordning av regleringen bör nu göras fullständig genom att en ny skogs- 'årdslag blir tillämplig också på statens skogar och skog på kyrkligjord.

2.23 Alt/it'gn'ning (H' n_v skog

] den gällande skogsvårdslagen beskrivs tre olika fall då det föreligger skyldighet att sörja för att ny skog anläggs. Det mest långtgående kravet ställs när skog har avverkats. Är den skog som lämnats kvar efter avverk- ningen inte att anse som nöjaktig. gäller en ovillkorlig skyldighet att utföra återväx(åtgärder. Är skogstillståndel inte längre godtagbart av det skälet att skogen skadats genom exempelvis brand eller storm. gäller däremot en begränsad skyldighet att vidta återväxtåtgärder. Det kan då inte krävas åtgärder till större kostnad än vad som motsvarar värdet av tillvaratagna träd och av eventuell försäkrings- eller skadcersättning. Denna begräns— ning gäller dock inte om statsbidrag utgår till åtgärderna. Är slutligen skogstillståndel så dåligt att det kan betraktas som uppenbart otillfredsstäl- lande. skall återväxtåtgärder utföras trots att varken avverkning eller skada förekommit. Skyldigheten- är emellertid villkorad på motsvarande sätt som vid inträffade skador.

När skyldigheten att anlägga ny skog gäller oinskränkt skall alla sådana åtgärder vidtas som krävs för att få till stånd en nöjaktig återväxt inom skälig tid. Hur högt kraven skall ställas får enligt förarbetena bedömas med hänsyn till förutsättningarna för en lönsam skogsproduktion i det enskilda fallet. Atgärdsskyldighcten omfattar vård av den nyanlagda skogen till

• Sida 39
•  Original

Prop. 1978/79: 1 l0 39

dess den lämnat plantstadiet. Minimikraven pä :"ttervi'txter'na anges i skogs- styrelsens anvisningar till skogsvardslagen. Huruvida lagens krav på nöj— aktig återväxt är uppfyllt skall enligt anvisningarna bedömas vid den tid— punkt då hjälpplantering senast kan ske. Den tidpunkten infaller när plantskogen nått en utveckling motsvarande den som uppnäs 2—3 år efter en plantering. Enligt anvisningarna skall det då finnas ett visst minsta antal i huvudsak jämnt fördelade s. k. httvudplantor. Antalet är avpassat efter" prodttktionsförutsi'tttningarna och '.tvsättningsläget.

Utredningen l'ranthi'tller. med hänvisning till det prodttktionsprogrartt utredningen förordat". det nödvändiga i att skogsmarken kontinuerligt ttt— nyttjas för produktion av ht'.tgvärdigt virke. Det bör enligt utredrtirtgen krävas att åtgärder som ger rty skog av hög kvalitet vidtas sttarast efter en slutavverkning och i andra fall då en förbättring av skogstillstandet bedöms nödvändig.

Beträffande förutsättningarna för skyldighetert att anlägga ny skog före- slär utredningen inte några förändringar för det fall då en avverkning gjorts. Skyldigheten föreslås inträda när markens virkesprodttcerartde för— måga inte utnyttjas på ett godtagbart sätt. Detsarttma bör enligt utredning— en gälla när skogen har skadats. Den gällande begränsningen av åtgärds— skyldigheten vid inträffade skador föreslås slopad. Enligt utredningen torde återväxtkostnaderna titan vidare täckas av överskott vid avverkning- en av kvarvarande skog eller av försäkringsersättning. När det gäller förtttså'tttningarna för att i andra fall än efter avverkning eller skador kräva att ny skog anläggs föreslås en mera långtgående ändring. Utredningen konstaterar att den nuvarande bestämmelsen inte ontfattar anrtan skog än den som vid riksskogstaxeringen betecknas som tras- och skräpskog lik- som vissa yngre höggradigt glesa bestånd. Enligt utredningen bör det inte längre krävas att skogstillståndet skall vara uppenbart otillfredsställande för att skyldigheten att artlägga ny skog skall kttnna göras gällande. Ätcr'växtskyldigheten bör utvidgas till att avse alla bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag har låg tillväxt. Skyldigheten föreslas inträda när tillväxten avsevärt understiger den för marken och skogens ålder normala. Enligt utredningen bör skyldigheten inte heller göras bero— ende av att statsbidrag utgår. Vidare bör skyldigheten till skillnad från vad som gäller nu omfatta även bestånd som på grund av hög ålder ltar låg tillväxt. Är nettotillväxtcn i ett mycket gammalt bestånd onormalt låg på grund av rötskador och självgallring. bör skogsvårdsstyrelsen kttnna förc— skriva att beståndet skall avverkas och ersättas nted ny skog.

Vad beträffar de krav som i fortsättningen bör ställas på beståndsanli'tgg— ningen skall enligt utredningen allmänt gälla en skyldighet att trygga åter- växt av skog med tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Genom att ställa krav på tillfredsställande återväxter ltar utredningen velat marke— ra att det i ett par hänseenden skall kunna ställas strängare krav än hittills. Sålunda bör enligt utredningen lövträdsinblartdrtingen i barrskogert mins-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79:110 40

kas. Det innebär att lövträdsplantor i mindre utsträckning än hittills skall godtas som huvttdplarttori barrskogsåterväxterna. Vidare bör enligt utred- ningen produktionsförmågan hos svagare marker och marker i dåliga av- sättnirtgslägen utnyttjas bättre än vad som följer av de krav som ställs i dag. Strängare återväxtkrav bör därför ställas främst i fråga om marker i Norrland och särskilt i dess inland. En i det här hänseendet bättre be- ståndsanli'tggrting kan enligt utredningen inte genomföras utan visst stöd från samhällets sida. Någon ytterligare skärpning av de krav som i dag kan ställas på beståndsanläggningen bedömer utredningen inte vara nödvändig. Utredningen konstaterar errtellertid att ansträngningarna måste ökas i av- sevärd grad föratt dessa krav skall uppfyllas.

Utredningen konstaterar att det enligt nuvarande lagstiftning inte ställs några krav på vård av den nyanlagda skogen efter det att skogen lämnat plantstadiet. En virkesprodttktion inriktad på i huvudsak barrträd lämpade för industriell förädling kräver emellertid enligt utredningen röjning när skogen är 2 —4 meter hög och alltså inte längre är att anse som plantskog. Med hänsyn härtill och till att röjningsbehovet hittills inte på långt när tillgodosetts i önskvärd utsträckning föreslår utredningen att markägarna åläggs skyldighet att utföra även ungskogsröjning.

Utredningens förslag innehåller också bestämmelser om kontroll av skogsodlingsmaterial. dvs. frön, plantor och andra former av material för skogsodling. Enligt förslaget bör särskilda föreskrifter kunna meddelas både för marknadsföringen av skogsodlingsmaterial och för användningen av sådant material. Föreskrifter när det gäller marknadsföringen bör enligt utredningen bl.a. syfta till att göra det möjligt för skogsägarna att välja lämpligt skogsodlingsmaterial. Beträffande användningen bör det enligt förslaget kttnna meddelas föreskrifter som gör det möjligt att förhindra att för marken eller orten olämpligt skogsodlingsmaterial kommer till använd- ning eller att i vissa fall begränsa användningen av t.ex. främmande trädslag.

De föreslagna skärpta kraven på beståndsanläggningen och den föreslag- na röjningsplikten tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanser- na. Delade meningar råder endast beträffande den del av förslaget som gäller skyldigheten att ersätta lågproducerande bestånd med ny skog. Flera remissinstanser är ense med utredningen om att en sådan skyldighet bör införas medan andra uttrycker oro för att förslaget, om det genomförs. kan få negativa konsekvenser från naturvårdssynpunkt. Man befarar att de föreslagna bestämmelserna kan komma att stå i strid mot intresset att bevara vissa lövskogar och urskogsliknande bestånd.

Institutet för skogsförbättring framhåller att en eventuell användning av klonmaterial. t.ex. sticklingar, kräver att skogsodlingen sker på ett sätt som garanterar erforderlig variation inom skogsbeståndet och regionen. [ annat fall kan resultatet bli skogar som löper stora skaderisker.

Jag har i det föregående förordat att skogsprodttktionen ges en inriktning

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79:110 41

som kräver stora ansträngningar för att nå ett förbättrat skogstillstånd. Det gäller framför allt beståndsanläggningen efter slutavverkning, Det är emel- lertid inte tillräckligt att avverkad och allvarligt skadad skog ersätts med ny skog av hög kvalitet. Det finns i vårt land stora arealer skogsmark som utnyttjas dåligt därför att skogen är gles eller består av trädslag som ger dålig avkastning. Även den skogen bör i största möjliga utsträckning ersättas med nya bestånd. Jag ansluter mig därför till vad utredningen föreslagit beträffande förutsättningarna för skyldigheten att anlägga ny Skog. Med hänsyn till den kritik som från naturvårdssynpunkt har fram- förts mot viss del av förslaget villjag här återknyta till vad som bör gälla beträffande skogsvärdslagens tillämpningsområde. Som framgår av vadjag tidigare har anfört ansluterjag mig inte helt till utredningens förslag när det gäller avgränsningen av de marker på vilka bestämmelserna om anläggning av ny skog skall tillämpas. Jag har föreslagit att outnyttjade marker inte Skall räknas som skogsmark om förhållandena är sådana att de inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. Den undantagsregeln bör liksom hittills Vara tillämplig på marker som är av intresse från naturvårds— eller kultur- minnesvårdssynpunkt. Vidare bör den vara tillämplig på marker av hag- markskaraktär i anslutning till bebyggelse. Beträffande skyddet av vissa ädellövskogar hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag beträffande de skogsbe- stånd som på grund av hög ålder är utsatta för röta och självgallring. Undantagsvis kan det finnas ett behov av att efter en prövning i det enskilda fallet ålägga en skogsägare att avverka ett sådant bestånd och ersätta det med ny skog.

Vad beträffar kraven på beståndsanläggningen kan jag inte helt ansluta mig till vad utredningen har anfört. En bestämmelse i skogsvårdslagen som allmänt anger kravet på återväxterna bör visserligen formuleras så att i viss utsträckning högre anspråk än hittills skall kunna ställas på beståndsan- läggningen. Jag är emellertid inte f. n. beredd att förorda att det med stöd av bestämmelsen ges detaljföreskrifter som i den utsträckning utredningen tänkt sig skiljer sig ifrån de nu gällande. Med de brister de senaste årens återväxter uppvisar bör enligt min mening ansträngningarna i första hand inriktas på att uppfylla krav motsvarande dem som kan ställas i dag. För att nå dit krävs det som jag tidigare har framhållit en avsevärt förbättrad beståndsanlå'tggning. I det sammanhanget harjag nämnt vissa åtgärder som måste till för att åstadkomma en sådan förbättring. Jag delar också utred- ningens uppfattning att det krävs insatser bl.a. i form av markberedning i Större omfattning. en ökad andel skogsodling. plantröjning och ökad röj- ning av lövsly. Som utredningen har framhållit krävs att skogsodlingen i många fall sker med ett ökat antal utsatta plantor. Jag vill dock påpeka att skogsodling genom sådd. med de nya metoder som håller på att utvecklas. kan få en ökad betydelse i strävandena att förbättra äterväxterna. Med insatser av det slagjag nu berört kommer i många fall att kunna åstadkom-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1978/79:110 42

mas återväxtcr som väl fyller de krav som kan ställas enligt nu gällande lag och anvisningar. Vad gäller beståndsanläggningen på de sämre skogsmar- kerna är det som utredningen anfört angeläget att där höja kvaliteten på äterväxlerna till en nivå över den som kan krävas i dag. En sådan kvalitets- höjning kan emellertid. som utredningen framhållit. i vissa fall bara ske om staten går in med bidrag till bcständsanläggningen. l enlighet med vad jag nyss har anfört bör föreskrifterna för dessa marker utfotTnas så att de kan göras gällande även i de fall statsbidrag inte kan ställas till markägarens förfogande. När bidrag utgår bör självfallet högre krav kunna ställas på be- ständsanläggningen. Sammanfattningsvis anserjag att andelen skogsodling bör öka men att detaljföreskriftema för beståndsanläggningen bör ges ett innehåll som vad gäller kravniVån i allt väsentligt överensstämmer med innehållet ide nu gällande tillämpningsanvisningarna.

Vad gäller ungskogsröjningen kan jag i allt väsentligt hänvisa till vad utredningen anfört. Jag ansluter mig till utredningens förslag men vill erinra om vad jag i det föregående har anfört om volymandelen lövträd i skogarna.

Jag vill framhålla den stora betydelse det har att skogsodlingen sker med material som är av lämplig härkomst och beskaffenhet. Med härkomst avser jag då både geografisk härstamning och genetiskt ursprung. lmpor- ten av skogsodIingsmaterial kan kontrolleras genom tillståndsprövning med stöd av lagen (l975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Med hänsyn till att skogsodlingsmaterial för avsalu i ökad utsträckning produceras av andra än skogsvårdsstyrelscrna finns det emellertid numera ett behov av att också i viss utsträckning reglera handeln med inhemskt skogsodlingsmaterial. Jag vill också peka på de nya metoder för förökning av skogsplantor som har utvecklats. Jag delar följaktligen utredningens uppfattning att det behövs vissa föreskrifter för handeln med skogsodlingsmaterial. Överlåtare av sådant material bör kunna åläggas en uppgiftsskyldighet som gör det möjligt för köparen av materialet att bedöma i vad mån detta är lämpligt för hans behov. Förbud bör också kunna meddelas att saluhålla olämpligt material.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag om en bestämmelse som gör det möjligt att genom föreskrifter reglera användningen av skogsod- lingsmaterial. En sådan reglering är motiverad främst av två skäl. Det inhemska skogsodlingsmaterialet är i likhet med det importerade inte lämpligt att användas på alla marker inom landet. Vidare kan en ensartad användning av ett visst skogsodlingsmaterial inom ett område leda till omfattande skador om skogen angrips av insekter. svampar eller någon växtsjukdom. En begränsning av användningen av visst skogsodlingsma- terial för att minska risker av det slaget kan komma i fråga när det gäller främmande trädslag eller klonmaterial.

• Sida 43
•  Original

Prop. l978/79:110 43

3.2.4 Amer/(ning

De huvudsakliga bestämmelserna om avverkning i den nuvarande lagen handlar om skydd för den växande skogen mot för tidig av'vcrktiing och om en begränsning av avverkningen för att få en så jämn avkastning som möjligt. Bestämmelserna anknyter till det i lagen använda begreppet ut- vecklingsbar skog.

Utvecklingsbar skog får inte avverkas utan särskilt tillstånd om inte avverkningen sker genom en gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Frågan om skogen skall betraktas som utvecklingsbar eller inte skall avgöras efter en ekonomisk bedömning. En jämförelse skall göras mellan vad som är mest lönande. att låta skogen stå eller att omedelbart avverka den. Vid bedömningen skall förutsättas att skogen i framtiden sköts på ett lämpligt sätt. Så länge det kan antas bli mera lönande att låta skogen stå kvar skall den betraktas som utvecklingsbar. Avgörande vid bedömningen skall enligt förarbetena vara hur den värdeökning som kan erhållas genom skogens tillväxt ställer sig i förhållande till den avkastning som kan erhållas om skogskapitalet omedelbart realiseras och placeras på annat sätt. Vidare framhålls att skyddet för den växande skogen bör begränsas till sådana fall då bedömningen mera påtagligt talar för att skogen skall stå kvar. Vid bedömningen bör också i huvudsak bortses från tillfälliga konjunkturförändringar. l skogsstyrelsens anvisningar till skogs- vårdslagen ges vägledning för bedömningen av om ett bestånd skall räknas som utvecklingsbart eller inte. Där anges också i vilka fall skogsvårdssty- rclserna bör kunna medge undantag från förbudet att slutavverka utveck- lingsbar skog.

När skogen inte längre är att anse som utvecklingsbar gäller andra begränsningar i zwverkningsrätten. Genom en ransoneringsregel har man velat säkerställa en viss jämnhet i virkesavkastningen. Den icke utveck- lingsbara skogen får inte avverkas i en sådan omfattning att större rubbningar i avkastningensjämnhet uppkommer. Denna begränsning gäl- ler för avverkningen på den enskilda fastigheten eller. efter skogsvårds- styrelsens medgivande. på en enhet bestående av flera fastigheter. ] till- lämpningen har regeln emellertid inte omfattat de allra minsta fastighe- terna. De främsta motiven för ransoneringen har varit en önskan att trygga sysselsättningen och industrins råvaruförsörjning. Dessutom har man ge- nom bcstämmelsen velat skydda husbehovsskogar mot alltför omfattande avverkningar. Någon absolut jämnhet i avverkningarna på varje fastighet eftersträvas inte. Avsikten är endast att förhindra uttag som avsevärt överstiger vad som kan betraktas som normalt med hänsyn till fastighetens virkesförråd och den årliga tillväxten.

[ skogsstyrelsens anvisningar anges vissa grunder för tillämpningen av jämnhetskravet. För varje fastighet eller enhet av fastigheter meddelas en ransoneringstid för den icke utvecklingsbara skogen. Ransoneringstiden bör bestämmas så att en viss årlig avverkning blir möjlig under kommande

• Sida 44
•  Original

Prop. 1978/79:110 44

år. Den årliga avverkningen skall motsvara en viss andel av fastighetens ideala årsavkastning. På de mindre fastigheterna eller enheterna får ett antal tillåtna årsavverkningar sammanföras för att tas ut på en gång. För de minsta fastigheterna med en idealproduktion under 100 mäsk per år upp- ställs över huvud taget inte någotjämnhetskrav. Skogsvårdsstyrelsen kan i enskilda fall medge undantag från ransoneringsbestämmelsen.

För avverkning av icke utvecklingsbar skog gäller också en annan re- striktion. Avverkning får inte utföras så att skogens återväxt avsevärt försvåras. Av förarbetena framgår att bestämmelsen är tillämplig på marker där det är svårt att inom skälig tid och till rimliga kostnader få till stånd ny skog om inte avverkningen av den icke utvecklingsbara skogen utförs på ett försiktigt sätt.

Utredningen föreslär bestämmelser om begränsning av rätten att avver— ka som i likhet med de gällande syftar till att skydda den växande skogen och främja en över tiden jämn virkesavkastning. Utredningens förslag omfattar också regler sotn anger i vilka former avverkning skall vara tillåten.

När det gäller skyddet för den växande skogen föreslår utredningen en bestämmelse som direkt knyter an till intresset av att erhålla en hög virkesavkastning. Utredningen konstaterar att om man vill uppnå en så stor volymproduktion som möjligt så bör ett bestånd behållas under den växttid som ger den högsta volymproduktionen i medeltal per år. Ett bestånd borde följaktligen inte avverkas så länge den årliga volymtillväx- ten är högre än den genomsnittligt sett har varit under tidigare år. I ett äldre bestånd är den årliga tillväxten visserligen avtagande men den ligger under lång tid på en hög nivå i förhållande till årstillväxten under bestån- dets första år. Det innebär att den i medeltal per år högsta produktionen — den högsta medelproduktionen — uppnås först efter en förhållandevis lång växttid. När det gäller tall visar enligt utredningen gjorda undersökningar att den högsta medelproduktionen av stamvirke uppnås efter en växttid på mellan som lägst 80—90 år och som högst 130 år eller mer beroende på markens virkesproducerande förmåga. För gran är tiderna ännu längre. De redovisade växttiderna gäller under gynnsamma betingelser och under förutsättning att inga skador inträffar.

När det gäller att bestämma efter vilken växttid slutavverkning tidigast skall få ske bör emellertid enligt utredningen flera olika omständigheter beaktas. För att uppnå den högsta medelproduktionen av gagnvirke krävs en ännu längre växttid än den tid som ger den högsta volymproduktionen i medeltal per år. Å andra sidan finns det enligt utredningen flera skäl som talar för att acceptera slutavverkning redan innan den högsta medelpro- duktionen uppnåtts. Ett skäl hänger samman med det förhållandet att när ett bestånd närmar sig den ålder då medelproduktionen är som högst är ökningen i medelproduktion från det ena året till det andra mycket liten. Enligt utredningen kan förlusten i medelproduktion stanna vid några få

• Sida 45
•  Original

Prop. 1978/79:110 45

procent om ett bestånd avverkas 10—20 år innan den högsta medelproduk- tionen uppnåtts. För att nå den högsta medelproduktionen måste alltså ett bestånd behållas under många år då tillskottet i medelproduktion är obe- tydligt. Kapitalkostnaderna för att nå denna högst måttliga produktionsök- ning kan enligt utredningen framstå som oskäligt höga. Som ytterligare skäl för att acceptera en kortare växttid anför utredningen de skaderisker det kan innebära att behålla exempelvis granbestånd på god mark till hög ålder. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att slutavverkning skall få ske först när ett bestånd nått sådan ålder att endast en mindre ökning av medelproduktionen kan erhållas om beståndet får stå kvar.

Utredningen framhåller att skogsvårdslagen bara kan ange den grundläg- gande föreskriften i fråga om skyddet mot för tidig avverkning. Regeringen eller skogsstyrelsen måste ge detaljföreskrifter om den lägsta tillåtna av- verkningsåldern för olika trädslag, regioner och boniteter. Den föreslagna grundläggande regeln bör enligt utredningen innebära skyddsgränser som. med undantag för gran på mycket goda boniteter. inte mera påtagligt kommer att skilja sig från de skyddsgränser som tillämpas f.n. Utredning- en anger följande exempel. För tallbestånd mellan 80 år (goda tallmarker i södra Sverige) och 130 år (svaga marker i norra Sverige) och för granbe- stånd mellan 70 är (de bästa granmarkerna i södra Sverige) och l30 år (svaga marker i Norrland).

Enligt utredningen bör liksom f. n. restriktioner gälla också för avverk- ningen av den slutavverkningsmogna skogen. Bristen på skog i åldrarna 20—40 år i hela landet och också i åldrarna 40—60 år i Norrland och vissa delar av Svealand kan minska avverkningsmöjligheterna i framtiden om avverkningarna tillåts ske i obegränsad omfattning. För att trygga indu- strins råvarubehov och därmed sysselsättningen både i industrin och i skogsbruket bör enligt utredningen den avverkningsmogna skogen liksom hittills ransoneras.

Avverkningarna bör enligt utredningen hållas tillbaka så att den nuva- rande ojämna åldersfördelningen rättas till på längre sikt. Samtidigt bör strävan vara att behålla skog som har ett stort virkesförråd och en hög tillväxt. Utredningen konstaterar att ett ransoneringskrav i princip måste gälla för varje enskilt fastighetsinnehav. Det föreslås därför att slutavverk— ningen skall begränsas på varje brukningsenhet för att främja en jämn åldersfördelning och en hög virkesavkastning. Med brukningsenhet bör avses en ägares fastighetsinnehav inom en kommun. Avsteg från denna regel skall kunna göras. om det är lämpligt med hänsyn till fastigheternas geografiska läge och arbetsmarknadsförhållandena.

Utredningen har velat finna en ransoneringsprincip som är lättare att förstå och tillämpa än den nuvarande som bygger på en uppskattning av virkesförrådet och den årliga tillväxten. Utgångspunkten bör enligt utred- ningen vara att den årliga slutavverkningsarealen inte skall vara större än att skogen slutavverkas i en takt som svarar mot omloppstiden. Utredning—

• Sida 46
•  Original

Prop. l978/79:110 46

en anger som exempel att den genomsnittliga årliga slutavverkningsarealen inte bör överstiga en procent av skogstnarksarealen om omloppstiden är l()0 år. Enligt utredningen kan dock en snabbare slutavverkningstakt vara motiverad på brukningsenheter med stor andel slutavverkningsmogen skog. Önskemålct om en hög virkesavkastning bör så långt möjligt tillgo- doses genom att slutavverkningen inriktas på den delen av skogen som har lågt virkesförråd och låg tillväxt. Den angivna principen bör enligt försla- get komma till närmare uttryck i tiIlämpningsföreskrifter utfärdade av regeringen eller skogsstyrelsen. Fastigheter vars totala produktionsför- måga understiger ca 5.0 nr'sk per år föreslås bli generellt undantagna från ransoneringsbestämmelsen.

Vad gäller de huggningsformet' som bör vara tillåtna innebär utrednings- förslaget följande. All avverkning skall ske antingen i fortn av röjning eller gallring som är ändamålsenlig för_skogens utveckling eller i form av slutav— verkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog. Det nuvarande kravet att en gallring för att vara tillåten skall gynna skogens utveckling utsträcks alltså till att gälla också den äldre skogen.

Enligt utredningen bör en skogsägare även i fortsättningen vara skyldig att till skogsvårdsstyrelsen anmäla förestående avverkningar. Utredningen hänvisar här till de positiva erfarenheter som vunnits ttnder den tid den nuvarande anmälningsskyldigheten varit i kraft.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens förslag till avverkningsbestämmelser. Endast indttstriverket ifrågasätter behovet av föreslagna begränsningar i avverkningsrätten.

Beträffande utformningen av begränsningarna föranleder det föreslagna skyddet för den yngre skogen erinringar endast från en remissinstans. Det är Skogsindustriernas satnarbetsutskott som anser att det främsta kriteriet för slutavverkning inte bör vara beståndets ålder titan dess tillväxt. träd— slagssammansättning och kvalitet. När det gäller ransoneringsbestämmel— sen för den äldre skogen har domänverket ifrågasatt om bestämmelsen tillgodoser samhällets intressen. Verket framhåller att det visserligen är viktigt att på lång sikt skapa mesta möjliga skog. men att det är ett minst lika viktigt samhällsintresse att skogarna hanteras så att det finns virke tillgängligt när det om 20—50 år blir brist på slutavverkningsbar skog. En annan remissinstans ifrågasätter den föreslagna principen att knyta ranso- neringsgraden till viss arealandel. Anmärkningarna i övrigt avser i huvud- sak tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda framför flera remissinstanser synpunkter på utfonnningen av begreppet brukningsen- het. Företrädarna för den kyrkliga jorden anser att det förhållandet att stiftet är administrativ förvaltningsenhet måste beaktas vid bestämmande av vad som skall betraktas som brukningsenhet. Skogsindustricrnas sam- arbetsutskott förutsätter att förvaltningsenhet eller motsvarande liksom hittills skall få utgöra brukningsenhet inom bolagsskogsbrukct. Lantbruks— styrelsen har tagit upp frågan om när undantag skall kunna medges från

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79:110 47

ransoneringskravet. Enligt styrelsen bör särskilda tillstand kunna ges ock— sa vid fastigl'tetsl'örvärv för struktttrrationalisering och vid nyetablering på familjeföretag. Flera remissinstanser uttalar sig i frågan om httr stora fastigheter som skall lämnas utanför ransoneringskravet.

lindast ett par remissinstanser har erinringar att göra mot förslaget att behålla skyldigheten att anmäla föresti'ient'le avverkningar. Flera remissin— stanser framhåller att det är angeläget att en sådan skyldighet finns.

Med den inriktning som skogsbruket enligt min mening bör ha är det väsentligt att avverkningarna bedrivs så att möjligheterna att erhålla en hög virkesavkastning tillvaratas. Jag delar uppfattningen att skogsvårdsla- gen liksom hittills bör innehålla regler till skydd för den växande skogen. Utredningens förslag innebär att slutavverkning blir tillåten först när ett bestånd natt viss ålder. Den föreslagna principen för att bestämma lägsta tillåtna sltttavverkningsålder kan tänkas innebära att vissa bestånd skyd- das trots att detta inte är sakligt motiverat. Jag syftar då på bestånd som på grund av gleshet eller olämplig trädslagssammansättning har en dålig till- växt utan att tillväxten är så låg att det föreligger skyldighet att avverka beståndet enligt bestämmelserna om anläggning av ny skog. Det skulle självfallet vara en fördel med en skyddsbestämmelse som gjorde det möj- ligt att med hänsyn tagen till förhållandena i det enskilda fallet bestämma den från produktionssynptlnkt bästa avverkningstidpunkten. Enligt min mening är det emellertid väsentligare att den grundläggande regeln i skogs- vårtlslagen ger uttryck för en princip som kan omsättas i relativt enkla tillämpningsföreskrifter till ledning för varje enskild skogsägares handlan- de. Jag vill också erinra om den möjlighet som bör finnas att i det enskilda fallet ge dispens från kravet på viss lägsta slutavverkningsålder. Jag godtar därför utredningens förslag i denna del.

Som utredningen funnit finns det starka skäl för en fortsatt ransonering av den äldre skogen. Beträffande frågan hur en ransoneringsbestämmelse bör utformas villjag framhålla följande. Bestämmelsen måste innebära atti princip varje skogsägare begränsar sina slutavverkningar efter ett ranso- neringsprogram för det egna fastighetsinnehavet. Varje annan ordning stöter på praktiska hinder och skulle sannolikt medföra långt större in- skränkningar i den enskildes rätt att förfoga över den avverkningsmogna skogen. Jag delar utredningens uppfattning att ransonerings- eller jämn- hetskravet bör ställas på varje brukningsenhet och att med brukningsenhet i regel skall avses en och samtna ägares skogsmarksinnehav inom en kommun. 1 vad mån avsteg från denna regel skall få göras måste främst prövas med hänsyn till att ransoneringen bl.a. syftar till att främja enjämn sysselsättning i skogsbruket. En uppdelning av ett skogsmarksinnehav inom en kommun eller en sammanföring av mark inom två eller flera kommuner bör följaktligen få ske bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskraftsområden.

• Sida 48
•  Original

Prop. l978/79:110 48

Den önskade ransoneringen bör enligt utredningsförslaget uppnås ge— nom att slutavverkningarna begränsas med hänsyn tagen främst till fastig- hetens skogsmarksareal och skogens omloppstid. En annan möjlighet vore att begränsa slutavverkningsuttaget till viss andel av fastighetens virkes- förråd. Den sistnämnda lösningen skulle ge en effektivare ransonering med hänsyn bl. a. till att gallringsuttagen skulle kunna beaktas. Emellertid kan man här anlägga samma synpunkter som jag nyss anfört rörande bestäm— melsen om skydd för den växande skogen. En grundläggande lagbestäm- melse av i huvudsak det innehåll utredningen föreslagit gör det möjligt att meddela detaljföreskrifter som ger skogsägarna förhållandevis klara och enkla handlingsmönster. Det bör vara möjligt att utforma föreskrifter som för sin tillämpning inte kräver några ingående bedömningar av skogstill- gångcn och skogstillståndet på brukningsenheten. Dessa föreskrifter som kan betraktas som ett slags huvudregler kan kompletteras med regler som förutsätter större hänsynstagande till förhållandena i det enskilda fallet och som kan ge skogsägaren möjlighet till en större avverkning än vad huvud- regeln berättigar till. Från ransoneringsbestämmelserna bör mindre fastig- heter undantas.

Med de möjligheter som numera finns att erhålla statlig lånegaranti vid tillskottsförvärv av skogsmark och i vissa fall även för nyetablering på familjeföretag kan jag inte finna att det. som någon remissinstans hävdar. föreligger något behov av att i dessa fall medge undantag från ransone- ringskravet.

När det gäller formerna för avverkning bör dessa regleras mera fullstän— digt än vad som är fallet i den nuvarande lagen. Bestämmelsen om att en gallring skall vara ändamålsenlig för skogens utveckling gäller i dag inte den äldre. avverkningsmogna skogen. Skyldigheten att vid slutavverkning ta hänsyn till möjligheterna att få till stånd en återväxt är också begränsad. Jag anser det vara angeläget att det i lagstiftningen klargörs att en huggning för att vara tillåten antingen skall utföras som en beståndsvårdande åtgärd eller som en slutavverkning inriktad på att ersätta den avverkade skogen med ny sådan. De enda tillåtna avverkningsformerna i all skog bör vara antingen röjning eller gallring som främjar skogens utveckling eller slutav- verkning som är ändamålsenlig för anläggningen av ny skog. Jag finner det dock angeläget att understryka att det inom fjällskogsområdena kan kom— ma i fråga andra former av avverkning som bör jämställas med slutav- verkning trots att en stor del av skogsbeståndet lämnas kvar.

Avverkningsanmälan har väsentligt bidragit till att underlätta skogs- vårdsstyrelsernas tillsyns- och rådgivningsverksamhet. Erfarenheterna un- der senare år bekräftar detta. Det finns följaktligen goda skäl för att i en ny lagstiftning föreskriva en anmälningsskyldighet motsvarande den nu gäl- lande. Som jag kommer att utveckla i det följande har en sådan skyldighet stor betydelse också när det gäller utformningen av regler för skogsbrukets hänsynstagande till naturvården.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1978/79:110 49

2.2.5 Nullirt'iirdx/tän.ryn

De föreskrifter som berör skogsbruket och som är av särskilt intresse från naturvårdssynpunkt finns bl.a. i skogsvårdslagen. naturvårdslagen (l9641822) och lagen (1974z434) om bevarande av bokskog. Naturvårds- hänsynen i skogsbruket regleras i första hand i skogsvårdslagen.

Som jag tidigare har nämnt tillkom år 1974 två bestämmelser i skogs- vårdslagen som är av särskilt intresse för naturvården. Det var dels be- stämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården. dels en bestämmel- se om anmälningsskyldighet vid avverkning. l lagens inledningsparagraf. som anger de allmänna riktlinjerna för skogsskötseln, fastslås den all- männa principen att skogsbruket är skyldigt att ta hänsyn till naturvårdens intressen. Skogsstyrelsen hari sina anvisningar till bestämmelsen utförligt angett vilka hänsyn som bör tas i samband med avverkning och andra skogsbruksåtgärder. l anvisningarna anges vissa hänsyn som gäller för all skogsmark. Mer långtgående inskränkningar gäller för mark där särskild hänsyn skall tas till rekreationsintressen och närboendes trevnad. Hit räknas bl.a. tätortsnära skogar och skog i anslutning till klister. sjöar och större vattendrag. Det framhålls att anvisningarna är generella och att kravet på åtgärder därför inte kan preciseras för varje enskilt fall. Vid tvekan om konflikt med regeln om hänsyn till naturen föreligger skall råd och anvisningar inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Det ankommer också på skogsvårdsstyrelsen att medverka till att åtgärderna genomförs. Skogs- vårdsstyrelsen har dock inte några möjligheter att tillgripa tvångsåtgärder.

Enligt bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid avverkning åligger det skogsägarna att underrätta skogsvårdsstyrelscn om förestående av— verkning. Anmälningsplikten har införts främst för att ge skogsvårdsstyrel- sen möjlighet att hålla kontroll över virkesuttaget och återväxtåtgärderna. Men genom en särskild regel är skogsvårdsstyrelsen skyldig att informera länsstyrelsen om förestående avverkningar inom sådana områden som länsstyrelsen anger. Härigenom får länsstyrelsen möjlighet till samråd med markägaren innan avverkning sker. Om länsstyrelsen finner det befogat från naturvårdssynpunkt att ålägga markägaren längre gående restriktioner än vad som följer av den allmänna aktsamhetsregeln i skogsvårdslagen. får det ske med stöd av naturvårdslagen.

Samtidigt som bestämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården infördes i skogsvårdslagen gjordes flera betydelsefulla ändringar i natur- vårdslagen. Så t.ex. skärptes bestämmelserna om samråd. De äldre be- stämmelserna innebar endast en rekommendation om samråd. Skärpning- en innebar att samråd alltid skall ske så snart ett arbetsföretag. som inte omfattas av tillståndstvång enligt annan lagstiftning. kan komma att vä- sentligt ändra naturmiljön. ] övrigt kan regeringen eller länsstyrelsen före- skriva att samråd alltid skall ske beträffande särskilda slag av företag. En sådan föreskrift kan gälla hela landet eller vissa områden. Sådant ovillkor- ligt samrådstvång gäller generellt i hela landet för markberedning genom 4 Riksdagen 1978/79. 1 mm]. Nr [10

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79: 110 50

hyggesplöining. Länsstyrelsen kan i anledning av samrådet förelägga före- tagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Sådant föreläggande kan förenas med vite. Föreläg- gandena. som inte får innebära så långtgående inskränkningar att pågående markanvändning avsevärt försvåras. grundar inte någon rätt till ersättning för företagaren.

Samtidigt infördes i naturvårdslagen ett nytt skyddsinstitut, kallat natur- vårdsområde. som ersatte tidigare s. k. landskapsskyddsförordnanden. ln- stitutet naturvårdsområde är avsett att användas i stället för naturreservat i fall då aktiva skötselåtgärder behövs för vård av ett visst område och skyddsbehovet kan tillgodoses utan ersättningsgrundande restriktioner i pågående markanvändning. Länsstyrelsen kan meddela förbud mot eller föreskrifter i fråga om bl.a. plantering och avverkning inom området. Föreskrifterna kati också innebära att markägaren skall vara skyldig att tåla att röjning. plantering eller liknande åtgärd utförs på hans mark. En viktig begränsning är att föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. [ så fall får området i stället avsättas som naturreservat.

Bokskogslagen reglerar skötseln av bokskogarna i södra Sverige. Enligt lagen får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd. Lagen innebär vidare att avverkad bokskog i princip måste föryngras med bok.

Utredningen anser att skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser måste tillmätas en stor betydelse. Det gäller särskilt i fråga om slutavverkningar- nas inverkan på landskapsbilden och på möjligheterna att utnyttja skogen för olika fritidsaktiviteter. Enligt utredningen kan de till den nuvarande bestämmelsen kntltna tiIlämpningsanvisningarna förutsättas väl tillgodose naturvårdsintrcsset inom den övervägande delen av skogsmarken. Utred- ningen föreslår därför att även i den nya skogsvårdslagen tas in en bestäm- melse som ger stöd för föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som nuvarande tillämpningsanvisningar.

Bestämmelserna bör emellertid enligt utredningen kompletteras med möjligheter till vissa tvångsåtgärder. Skogsvårdsstyrelserna bör således kunna ge förelägganden i det enskilda fallet om vilka åtgärder som skall vidtas för att uppfylla föreskrifterna. Sådana förelägganden skall kunna förenas med vite och överträdelser av föreläggandena skall också kunna medföra bötesstraff. Utredningen framhåller dock att skogsvårdsstyrel- serna så långt möjligt bör gå fram med i första hand upplysningar och råd.

Utredningen anger särskilt två fall då det kan krävas längre gående föreskrifter än vad skogsvårdslagen ger möjlighet till för att naturvårdshän- synen skall tillgodoses. Det gäller dels skogsmark i närheten av tätorter. dels skogsmark som av bl. a. vetenskapliga skäl bör bevaras i visst skick. Utredningen pekar på kommunernas möjligheter att träffa avtal med mark- ägaren när det gäller skogsmark för rekreation i närheten av tätorterna. När det gäller skogsmark av vetenskapligt intresse framhålls naturreser- vatsbildning som den lämpligaste åtgärden.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79: 110 *I

Utredningen konstaterar att dikning av våtmarker är en åtgärd som i hög grad berör naturvårdens intressen. l avvaktan på att den pägaende inven- teringen av våtmarkerna slutförts föreslås en generell skyldighet att anmä- la sådan dikning för samråd enligt naturvårdslagen. Efter mönster av vad som gäller för hyggesplöjningen föreslas anmälan fa ske till skogsvårds- styrelsen. som därefter vidarebefordrar anmälan till länsstyrelsen.

Remissinstanserna ställer sig i allmänhet positiva till utredningens för- slag. Några remissinstanser anser dock att utredningen inte i tillräcklig utsträckning beaktat de konsekvenser ett mera intensivt bedrivet skogs- bruk får för naturvården. En mera genomgripande översyn av bestämmel— serna om skogsbrukets hänsyn till naturvården har efterlysts av några remissinstanser. Enligt Svenska natursk_vddsföreningen bör införandet av ett helt nytt institut. skogsskyddsomrade. övervägas. Inom ett sådant område bör det enligt föreningen föreligga tillständsplikt beträffande atgär- der som försämrar möjligheterna att utnyttja skogsmarken för rörligt fri— luftsliv.

I övrigt anförs från flera håll synpunkter på utformningen av det före slagna regelsystemet. Flera remissinstanser ttttalar sig om kompetensför- delningen mellan skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna. En remissin— stans anser att skogsvårdsstyrelsen bör ha ans 'aret för alla hänsynstagan- den som sker intill gränsen för åtgärder eller inskränkningar som föranle— der ersättningsskyldighet. En annan anser att prövningen av naturvårds- hänsyn bör ske enligt naturvårdslagen inom de områden som särskilt avgränsats enligt naturvårdslagens samrådsbestämmelse eller enligt be- stämmelserna om hyggesanmälan. Kommunförbundet framhåller att kom— munen i flertalet fall är mest lämpad för att samordna olika lokala intres— sen. Förbundet föreslår bl. a. att kommunen sammankallar berörda skogs- ägare och representantcr för skogsvårdsstyrelsen och intresseorganisa- tioner för gemensamma överläggningar. Sådana överläggningar bör enligt förbundet ingå som ett naturligt led i kommunens arbete med den översikt- liga fysiska planeringen. Vid sådana överläggningar kan parterna bl.a. precisera avgränsningen av de områden som är av särskilt intresse för naturvården och friluftslivet. Förbundet pekar också på kommunens möj- lighet att genom exempelvis kommunala beredskapsarbeten bidra till ett företagsekonomiskt skogsbruk inom de berörda områdena.

Naturvårdsverket anser att skogsvårdsstyrelsen skall kunna förbjuda skogliga arbetsförctag i avvaktan på länsstyrelsens ställningstagande enligt naturvårdslagen. Flera remissinstanser efterlyser föreskrifter som innebär hänsynstagande till kulturminnesvården. Det påpekas från ett par håll att om naturvårdsföreskrifterna enligt skogsvårdslagen görs tvingande. måste de ekonomiska konsekvenserna av dessa beaktas i högre grad än tidigare.

Förslagen om obligatorisk anmälan av våtmarksdikning tillstyrks av flera remissinstanser. Ett par remissinstanser anser att motsvarande skyl- dighet bör gälla även för andra arbetsförctag inom skogsbruket, såsom byggande av skogsbilvägar och gödsling av skogsmark.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1978/79:110 52

Jag vill till en början understryka att det skogsbruk somjag förordar inte innehåller några oprövade åtgärder eller metoder. Det innebär att det finns en god erfarenhetsgrund att falla tillbaka på när det gäller att bedöma skogsbrukets konsekvenser från naturvårdssynpunkt. Frågan om vilka nattu'vardshänsyn skogsbruket behöver ta sammanhänger således bl.a. också med de metoder som används inom skogsbruket. I den utsträckning som nya eller intensivare brukningsmetoder aktualiseras bör miljöeffek- terna av dessa metoder klarläggas. innan metoderna tas i bruk.

Som jag tidigare framhållit måste skogsbruket bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogsmar— ken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandskapet. Skogsbruket måste alltså bedri- vas så att förutsättningarna för en mångsidig användning av våra skogar inte rubbas.

De angivna intressena bör enligt min mening i många fall kunna tillgo— doses även inom ramen för ett rationellt skogsbruk. När det gäller kraven på friluftsmiljön är det i närheten av tätorter och inom vissa andra områden som är av särskild betydelse för det rörliga friluftslivet som svårigheter kan uppkomma att reservera goda rekreationsområden utan att rationellt skogsbruk avsevärt försvåras. [ övriga områden bör anspråken på god friluftsmiljö alltjämt kunna tillgodoses inom allemansrättens ram utan stör- re hinder i skogsbruket. För att tillgodose friluftslivets och andra angivna intressen krävs emellertid en anpassning och ett hänsynstagande när det gäller olika åtgärder i skogsbruket. Liksom hittills bör de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet skogsbruk regleras genom hänsyns- regler i skogsvårdslagstiftningen. Reglerna bör främst gälla sådana åtgär- der som avverkning, beståndsvård och beståndsanläggning.

En slutavverkning förändrar för en tid på ett genomgripande sätt land— skapsbilden och vissa ekologiska förå'int'lringar sker. Djurens livsbetingel- ser påverkas och förutsättningarna för skogsmarkens utnyttjande för fri- luftsliv ändras. Beträffande planering och utförande av slutavverkning bör därför föreskrifter kunna meddelas i följande hänseenden.

Vid slutavverkning bör kalhyggesytornas storlek begränsas och ges en med hänsyn till terrängen lämplig form. Marker som är av liten betydelse för virkesproduktioncn på en fastighet bör regelmässigt undantas från slutavverkning. om det är påkallat av hänsyn till viltvården eller land- skapsvärden. Som exempel kan nämnas bergbranter, hällmarker. bäckra- viner. smärre våtmarker och mindre öar. Av samma skäl bör vid slutav- verkning i lämplig utsträckning skogsbryn. trädridåer. grupper av träd och buskar och enstaka träd sparas. Detsamma bör gälla beträffande mark intill bebyggelse och större vägar och mark som i större utsträckning utnyttjas för friluftsliv. Vid all slutavverkning bör tillses att framkomligheten på stigar och vägar som är allmänt utnyttjade av ortsbefolkningen inte försäm-

ras.

• Sida 53
•  Original

Prop. l978/79:110 5

k).)

Beträffande beständsanläggning. markberedning och beståndsvärd bör föreskrifter kunna meddelas som innebär att dessa åtgärder utförs med hänsyn tagen till naturmiljön. Till förhindrande av negativ inverkan på naturmiljön bör föreskrifter också kunna ges beträffande skogsbilvägarruts sträckning.

Föreskrifter i de hänseendenjag nu har berört torde kunna användas för att tillgodose ocksa vissa av kulturminnesvårdens intressen. Jag vill erinra om att fasta fornli'irrmingar skyddas särskilt genom lagen (19:12:350) om fornminnen. Vid utformningen av föreskrifterna bör samråd ske med be- rörda myndigheter.

Jag föreslår följaktligen att det i skogsvårdslagen tas in ett bemyndi- gande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas till naturvardens intres— sen vid skogens skötsel. Sådana föreskrifter skall kunna meddelas i fråga om bl.a. hygge as storlek och form. beständsanläggning. kvarlämnande av grupper av träd. enstaka träd och buskar samt i fråga om skogsbilvägars sträckning. Föreskrivna åtgärder skall kunna förenas med ett rationellt skogsbruk. Därav följer att de inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Jag delar utredningens uppfattning att de med stöd av skogsvärdslagen meddelade föreskriftema inte generellt bör förenas med sanktionsbestäm- rnelser. Det bör i stället ankomma pa skogsvärdsstyrelsen att pröva när det är befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra bötes- eller vitesansvar. Jag vill i det här sam- manhanget understryka att skyldigheten att anmäla slutavverkning kom- mer att få stor betydelse för skogsvärdsstyrelsernas möjligheter att ge råd och upplysningar och. i förekommande fall. meddela förelägganden.

Med de regler jag föreslår i skogsvårdslagstiftningen bör denna lagstift- ning normalt kun na tillgodose de krav på naturvårdshänsyn som bör ställas på skogsbruket. Skogsvardslagens hänsynsregler bör således betraktas som minimikrav som skogsbruket under alla omständigheter måste uppfyl- la och som normalt också kan förenas med ett rationellt skogsbruk. Natur- vardslagen får följaktligen främst betydelse i de fall då skyddsintresset kräver andra eller strängare föreskrifter. För vissa inslag i skogsbruket. exempelvis hyggcsplöjning och våtmarksdikning. är naturvårdslagens fö- reskrifter om samråd aktuella. I övrigt kan behov av speciella föreskrifter föreligga inom områden som är av särskilt värde för friluftslivet eller den vetenskapliga naturvärden. Exempel på sådana områden är urskogar. vis- sa tätortsnära områden. skärgårdar och vissa kust- och fjällområden. För inskränkningar som i det enskilda fallet är mindre ingripande kan föreskrif- ter meddelas genom förordnande om naturvärdsområde. När längre gående inskränkningar anses erforderliga. vilka innebär att pägaende markanvändning avsevärt försvåras. far i stället naturreservat bildas.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79:110 54

Jag kan inte finna att det som några remissinstanser hävdar finns något behov av att f.n. göra en skarp gränsdragning i tillämpningshänseende mellan skogsvårdslagen och naturvardslagen.

Vad beträffar naturvi'rrdsverkets förslag om att skogsvårdsstyr'elsen skall ges möjlighet att meddela förbud i avvaktan på länsstyrelsens ställ- ningstaganden enligt naturvårdslagen vill jag hänvisa till att tidigare nämnda samrådsbestämmelser ger goda möjligheter till kontroll av bl.a. skogsavverkningarna. Jag vill också erinra om de möjligheter som finns att meddela interirnistiska beslut ide fall det är aktuellt att bilda naturreservat eller att förklara ett område som naturvårdsoinråde.

Jag ansluter mig helt till Kommunft'irbundets uppfattning att det finns behov av" en bättre samordning och samstämmighet mellan skogsvårds- myndigheternas och de kommunala organens ställningstagande i frågor som ror skogsbruket. För att markera betydelsen härav har jag för avsikt att föreslå regeringen att i verkställighetsbestämmelscrna till skogsvårdsla- gens regler om naturvärdshänsyn skall tas in en föreskrift av innehåll att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. De översiktliga fysiska planer som kommunerna under senare år har upprättat bör kunna utgöra underlag för bedömningar av för vilka områden sådant samråd bör ske.

Naturvårdsverket har inlett en inventering av landets våtmarker. I av— vaktan på att denna inventering har slutförts har jag för avsikt att föreslå regeringen att det införs en generell skyldighet att via skogsvårdsstyrelsen anmäla våtmarksdikning till länsstyrelsen för samråd enligt naturvårdsla- gen. Något behov av att f.n. ytterligare vidga den generella anmälnings- skyldigheten anserjag inte föreligga. l.,änsstyrelsen har som redan nämnts befogenheter att föreskriva att inom visst område anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsförctag. Det finns också anledning att återkomma till frågan om våtmarksdikning i samband med de tidigare nämnda övervägandena av vattenlagsutredningens betänkande.

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen om hänsyn till naturvärden finns i den nuvarande skogsvärdslagen särskilda regler för svårföryngrade skogar och skyddsskogur. Regeringen kan förordna att särskilda bestäm- melser om avverkning och återväxtåtgärder skall gälla sådana skogar. Till de svärföryngrade skogarna räknas skogar i särskilt utsatta lägen. där det kan vara omöjligt eller mycket svårt att åstadkomma en återväxt. om avverkningen sker på ett olämpligt sätt. De svårföryngrade skogarna i norra Sverige utgör också ett skydd mot att fjällgränsen flyttas ner. Skyddsskogarna är skogar som behövs för att förhindra sand- eller jord- flykt. De särskilda bestämmelserna innebär att skogsvårdsstyrelsens till- stånd fordras för all avverkning utom för den som sker för husbehov. Skogsvårdsstyrelsen har dock möjlighet att ge vissa föreskrifter även för husbehovsavverkningen. När tillstånd ges till avverkning skall skogsvårds- styrelsen också föreskriva vilka återväxtåtgärder som skall vidtas och

• Sida 55
•  Original

Prop. 1978/79:110 55

inom vilken tid de skall vara fullgjorda. Vid sidan av särbestämmelserna gäller skogsvårdslagens regler i övrigt. Beslut om att de särskilda bestäm— melserna för skyddsskogar skall tillämpas har fattats beträffande skogen i vissa kustområden inom Blekinge. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt på Avanäset på Fårö i Gotlands län. Bestämmelserna för svårför- yngrade skogar har gjorts tillämpliga på skogen inom Gotlands län i övrigt. på Öland, inom en mindre del av Pajala kommun i Norrbottens län, större delen av Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt mindre delar av Jämtlands och Kopparbergs län.

Utredningen anser att särskilda regler för skyddsskogar och svårföryng- rade skogar skall finnas även i en ny skogsvårdslag. 'l'illämpningsornrådet för dessa bestämmelser såsom detta bestämts genom fattade beslut före- slås oförändrat med den vidgning som följer av att skogsvårdslagen görs tillämplig på all skogsmark.

Enligt utredningen bör samma särbestämmelser gälla för både skydds- skogar och svårföryngrade skogar. Förslaget innebär i den delen att skogs- vårdsstyrelsen också vid prövning av tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog skall kunna beakta skyddet mot sand- ellerjordflykt på angränsande marker.

] övrigt föreslås den ändringen att tillstånd inte skall krävas för gallring och röjning medan däremot all slutavverkning och avverkning för omlägg- ning av skogsmarken skall vara underkastad tillståndstvång.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Miljöförbundet anser att tillstånd ocksa bör krävas för röjning och gallring. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län bör tillstånd krävas för gallring i medelålders och äldre skog. Natur- vårdsverket anser att tillstånd bör prövas av skogsvårdsstyrelsen i samråd med länsstyrelsen.

För egen del ansluterjag mig till utredningens förslag. Jag vill i anledning av vad remissinstansema anför erinra om att en röjning eller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringarna utförs på ett riktigt sätt i framför allt den svårföryngrade skogen anser jag det inte befogat att kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar. Jag anser det inte heller nödvändigt att kräva ett formellt samråd mellan sk()gsvårdsstyrelsert och länsstyrelsen i varje tillståndsärende. Jag förutsätter att Skogsvårdsstyrelsen rådgör med länsstyrelsen i alla de fall då övervägandena kräver tillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

Gränserna för de svårföryngradc skogarna och skyddsskogarna har dra— gits tipp äVen över skogsmark som hittills fallit utanför skogsvårdslagens tillämpningsområde. Jag syftar då närmast på statens skogar. Jag har för avsikt att föreslå att Skogsstyrelsen får i uppdrag att se över gränserna för svårföryngrad skog och skyddsskog. Särskilt är detta påkallat i fråga om gränsdragningen över statens marker. ! avvaktan härpå bör nuvarande gränser behållas oförändrade.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79: 110 56

2.2.6 Övrigafrt'igur

När det gäller frågan om åtgärder mot insektshärjning i skog anslttter utredningens förslag i stor utsträckning till de gällande. nyligen ändrade bestämmelserna i den nuvarande skogsvårdslagen. Före lagändringen år 1977 avsåg bestämmelserna om skogsskydd endast sådana fall när en insektshärjning av större omfattning har inträffat eller är överhängande. Skogsstyrelsen kan då meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas mot insektshärjningen. Enligt en särskild lagbestämmelse förutsät- ter sådana föreskrifter statsbidrag till föreskrivna åtgärder. Lagändringen innebar att dessa bestämmelser kompletterades med ett bemyndigande att meddela föreskrifter om förebyggande åtgärder för att motverka härjningar av barkborrar. Sådana föreskrifter får avse upparbetning av skadad skog. åtgärder för att förhindra uppkomsten av yngelhärdar vid röjning och annan avverkning. utforsling av avverkat virke och lagring av virke i skog eller i närheten av skog. ] allt utom i fråga om virkeslagringen har regering- en i skogsskyddsförordningen (l977:35()) beslutat föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas.

Utredningen anser sig inte ha underlag för att föreslå ytterligare före- skrifter i fråga om skogsskyddet. För att göra det möjligt att fortlöpande anpassa föreskrifterna till nya erfarenheter och till att gälla andra skadein- sekter föreslås dock i lagen ett mera vidsträckt bemyndigande än det nu gällande.

Vid sidan av problemen med snytbaggens angrepp på skogsplantering- arna. som jag tidigare har berört, förorsakas de allvarligaste insektSSka- dorna på skog av barkborrarna. Till dessa räknas den större och mindre märgborren som angriper tallskog och granbarkborren och den sextandade barkborrcn som orsakar skada på granskog. Inom vissa områden i landet är dessa angrepp f. n. så omfattande att mycket betydande bekämpningsåt- gärder är nödvändiga. För att minska riskerna för stora och förödande insektsangrepp är emellertid också förebyggande åtgärder nödvändiga. När det gäller barkborrarna finns det förutsättningar för att med sådana åtgärder minska insektspopulationen och därmed riskerna för större härj- ningar. Gemensamt för dessa insekter är att de ynglar i avverkningsavfall. dödade eller försvagade träd och i lager av obarkat virke. De nyligen införda skogsskyddsföreskrifterna syftar till att minska tillgången på så- dant yngelmaterial. Föreskrifter har emellertid ännu inte meddelats för virkeslagringcn. Eftersom de obarkade virkesupplagen i anslutning till skogen utgör de mest betydelsefulla yngelplatserna, är det synnerligen angeläget att få till stånd en ändrad virkeslagring. Utformningen av före- skrifter för lagringen måste emellertid anstå till dess skogsstyrelsen och naturvårdsverket slutfört sitt uppdrag att utreda bl.a. de särskilda krav som från miljöskyddssynpunkt bör ställas på virkeslagring i vatten eller under vattenbegjutning.

• Sida 57
•  Original

Prop. l978/79:110 57

Det förhållandet att skyddet mot skadeinsekter i skogen kräver både hekämpningsinsatscr och förebyggande åtgärder bör liksom hittills komma till uttryck i skogsvårdslagen. Bekämpningsåtgärderna måste med nödvän- dighet anpassas till den föreliggande skadcsituationen. Nya forsknings- och undersökningsresultat kan ge anledning att ställa krav på andra eller ytterligare åtgärder för att förebygga insektsskada. Regeringen bör bemyn- digas att meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog. Upparbetning av skadad skog, utforsling eller lagring av virke och om andra åtgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Jag går nu över till frågan om vem som skall anses ansvarig för olika åtgärder enligt lagen. Enligt utredningens förslag bör som huvudregel gälla att skogsmarkens ägare ensam skall hära ansvaret för att lagens bestäm- melser iakttas. Från den regeln görs i förslaget undantag bara för bestäm- melserna om marknadsföring av skogsodlingsmaterial och om skogsskydd. När det gäller den sistnämnda bestämmelsen föreslås. i enlighet med vad som nu gäller. ett vidare ansvar som omfattar också den som har rätt att förfoga över skog eller virke. Det innbär att exempelvis en rotpost- eller Virkesköpare får ett ansvar för att skogsskyddsföreskrifterna följs.

Ett par remissinstanser anser att utredningens förslag innebär en alltför snäv avgränsning av skötselansvaret. Hovrätten för nedre Norrland anser att lagens ansvarsbestämmelser bör omfatta såväl markägaren som den som får förfoga över skog och virke. Skogsstyrelsen har inga invändningar mot att skyldigheten att vidta återväxtåtgärder läggs på skogsmarkens ägare men anser det vara tveksamt om markägaren skall bära hela ansvaret för att avverkningsbestämmelserna följs.

Enligt min mening ligger det i sakens natur att skogsmarkens ägare ensam måste bära ansvaret för vissa delar av skogsvärden. Så är fallet när det gäller skyldigheten att anlägga ny skog. Detsamma gäller skyldigheten att vid avverkning ransonera den äldre skogen. Däremot är det rimligt att Också andra än markägaren blir ansvariga för att övriga avverkningsbe- stämmelser. som gäller bl. a. skydd för den yngre skogen. och bestämmel- sen om hänsyn till naturvårdens intressen efterlevs. Enligt min mening bör förutom skogsägaren var och en som får förfoga över skogen vara skyldig att följa dessa bestämmelser. De som närmast kommer i fråga för ett sådant ansvar är rotpostköpare och servitutshavare. Vad slutligen gäller bestämmelserna om skogsskydd bör kretsen ansvariga också omfatta den som får förfoga över virke.

Frågan om vem som skall bära ansvaret för skogsvården får betydelse inte bara vad gäller eventuell bötespåföljd för överträdelser titan också vid tillämpningen av de regler som bör gälla vid skogsvårdsstyrelsernas till- synsverksamhet. För att skogsvårdsstyrelsen skall komma till rätta med eftersatta skogsvårdsåtgärder kan det enligt gällande regler krävas ett både omständligt och tidsödande förfarande. Om upprepade försök att träffa överenskommelse med skogsägaren inte leder till önskat resultat fordras

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79:11() 53

ett domstolsfötfarande som ytterst får till konsekvens att skogsvårdssty— relsen kan utföra åtgärderna på skogsägarens bekostnad. Därutöver gäller att skogsvårdsstyrelscn har möjlighet att meddela förbud att avverka skog utan särskilt tillstånd. om överenskommelse inte kan träffas eller om avverkning sker i strid mot överenskommelse. Ett avverkningsförbud gäl- ler mot framtida ägare av fastigheten. Den som bryter mot ett sådant förbud riskerar böter.

Utredningen föreslår att den nuvarande ordningen för tvångsingripanden enligt skogsvårdslagen skall ersättas med en möjlighet för skogsvårdssty- relsen att meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att skogs- ägare och andra skall följa lagens bestämmelser. Sådana förelägganden och förbud bör riktas mot viss person och kunna förenas med vite. I första hand bör dock skogsvårdsstyrelsen försöka få rättelse till stånd genom råd och anvisningar.

Flera remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med förslaget. En te- missinstans anser dock att möjligheten att träffa överenskommelser bör behållas och en annan anser att föreläggandena bör knytas till fastigheten.

För egen del anslttter jag mig till utredningens förslag. Det är enligt min mening nödvändigt att skogsvårdsstyrelserna ges bättre möjligheter än f. n. att verka för att skogsvårdslagstiftningens bestämmelser följs. Så långt möjligt bör en frivillig medverkan från skogsägarens sida eftersträvas. l de flesta fall torde det också vara möjligt att komma till rätta med försum- melser och förhindra överträdelser genom råd och upplysningar. Behövs det tvångsingripanden bör emellertid skogsvårdsstyrelserna ha sådana be- fogenheter att ingripandena kan ske snabbt och med effektiva medel.

Skogsvårdsstyrelsen bör som jag tidigare har framhållit också kunna fordra en ekonomisk garanti för fullgörandet av de återväxtåtgärder som krävs efter en avverkning. Skogsvårdsstyrelsen bör enligt min mening ges möjlighet att fordra säkerhet för återväxtkostnaderna när det företas en avverkning som föranleder jämförelsevis dyra och omfattande återväxtåt- gärder.

Skogsvårdsstyrelsernas tillsynsverksamhet försvåras i hög grad av den uppsplittring av ägandet som råder beträffande många skogsfastigheter. Det förhållandet att de flesta dödsbon saknar en ställföreträdare med behörighet att företräda dödsboet skapar i det här sammanhanget ofta stora problem. Frågan om ställföreträdare för dödsbon är f.n. föremål för utredning. Jag vill i sammanhanget erinra om att också frågan om att avveckla dödsbons innehav av jordbruks- och skogsmark kommer att utredas närmare.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79:110 59 3 Upprättadelagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

[. skogs 'ärdslag.

2. lag om ändring i lagen ('l974: 434) om bevarande av bokskog. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till skogsvärdslag

l &

Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvärdens och andra allmänna intressen.

Paragrafen. som motsvarar l ä i utredningens förslag och den inledande bestämmelsen i nuvarande lag. innehåller en allmän beskrivning av riktlin- jerna för skötseln av skogsmarken och skogen.

Enligt nuvarande lag skall skötseln av skogarna inriktas mot att åstad- komma dels ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte. dels en jämn virkes- avkastning. Enligt den föreslagna avfattningen betonas av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.I.2) att skötseln skall ges sådan inriktning att skogsmarken varaktigt ger en hög och värdefull virkes- avkastning. Produktionsaspekten har alltså skjutits i förgrunden. Till grund för lagens centrala bestämmelser ligger således snarare biologiska kriterier än lönsamhetskriterier. Som motiv för förändringen kan också hänvisas till de svårigheter vid tillämpningen som lönsamhetsprincipen har orsakat.

Att virkesavkastningen inte bara skall vara hög utan också värdefull understryker vikten av att produktionen inriktas mot virke av en kvalitet som lämpar sig för förädling. Genom att i målbeskrivningen ange att virkesavkastningen varaktigt skall hållas på en hög nivå ges uttryck för att skogsbruket skall inriktas mot en jämn och på lång sikt uthållig virkesav— kastning.

Avsikten med bestämmelsen är endast att ge en sammanfattande be- skrivning av samhällets krav i fråga om skötseln av landets skogar. Jag anser att det är till fyllest att i en sådan beskrivning ange det resultat denna skötsel skall syfta till och därutöver erinra om att hänsyn måste tas till naturvårdens och övriga allmänna intressen. Vad en sådan skötsel innebär ifråga om krav på åtgärder och inskränkningar kommer till uttryck i lagens övriga bestämmelser. Självfallet måste dessa krav utformas med hänsyn

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/79:110 60

l paragrafen erinras om att hänsyn skall tas inte bara till naturvårdens utan också till andra allmänna intressen. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) skall skogsnäringen verka i samspel med andra samhällssektorer. i enlighet härmed skall hänsyn tas bl. a. till rennäringen. Vidare utgör skogama i vissa fall skydd för sand- eller jord— flykt på angränsande marker. En hög intensitet och en god planering i skogsbruket främjar sysselsättningen.

2 s

Med skogsmark avses i denna lag l. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål.

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordllykt eller mot att ljällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark. om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bcdömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Beskrivningen av vad som skall räknas som skogsmark tjänar till att avgränsa tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om anläggning av ny skog och om avverkning. De överväganden som ligger till grund för definitionen av lagens skogsmarksbegrepp harjag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Paragrafen motsvarar 2.5 i utredningens för- slag och :; nuvarande lag.

Gränsdragningen mot mark som är föremål för annan användning än virkesproduktion bör göras enligt hittills tillämpade principer. För att marken inte skall betraktas som skogsmark bör följaktligen krävas att den dels utnyttjas för visst ändamål. dels används i en utsträckning som någor- lunda svarar mot ett för ändamålet normalt markutnyttjande.

Jag har inte ansett det vara nödvändigt att. som i den gällande bestäm- melsen. göra undantag också för outnyttjad mark som är mera ägnad att användas till annat än skogsproduktion. Skall marken inom en nära framtid användas till annat ändamål än virkesproduktion bör sådana särskilda förhållanden anses föreligga att undantagsregeln. med den lydelse som föreslås. är tillämplig. Vad beträffar undantagsbestämmelsens tillämpningi övrigt hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).

Bestämmelsen i tredje stycket. som anger Linder vilka förutsättningar mark skall anses lämplig för virkesproduktion. har jag utformat i enlighet med utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79:110 61

den nuvarande lagen. Avgörande är vad marken kan producera. dvs. den produktion som är möjlig med lämpligt trädslag och lämplig skötsel. Hän- syn skall däremot inte tas till den produktionsökning som kan uppnås genom förbättring av marken. Bedömningen skall göras med hänsyn tagen till det skick i vilket marken befinner sig.

Liksom hittills bör markens huvudsakliga beskaffenhet vara avgörande för om den skall betraktas som skogsmark eller inte. Det innebär att i produktiv mark insprängda impediment kan vara att räkna som skogs— mark. medan motsatsen kan gälla beträffande skogsholmar och liknande trädsamlingar omgivna av åkermark.

Tillsynen över lagens efterlevnad kräver regelmässigt ställningslagande till om den mark det är fråga om är att anse som skogsmark. Den prövning- en måste i första hand ankomma på skogsvårdsstyrelsen som tillsynsmyn- dighet. Utredningen har föreslagit att skogsvårdsstyrelsen vid sidan av den prövning som ingår som ett led i tillsynen skall kunna särskilt pröva om viss mark utgör skogsmark i lagens mening. Det måste emellertid ifrågasät- tas om markägarna eller myndigheten har något större behov av en sådan prövningsmt'ujlighet. Någon särskild bestämmelse om Skogsvårdsstyrel- sens prövning av markfrågan harjag därför inte ansett nödvändig.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att skogsvärdslagen görs tillämplig på all skogsmark och därmed också på den skogsmark som utgör kyrklig jord. Någon remissinstans har ifrågasatt om inte det förhållandet att skogsvårdslagen görs tillämplig på den kyrkliga jorden kräver lagänd- ring som fordrar kyrkomötets samtycke. För förvaltningen av det kyrkliga skogsbruket gäller enligt 14.5 lagen (l970:939) om förvaltning av kyrklig jord att förvaltningen skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Bestämmelsen kan inte anses stå i strid med bestämmelserna i den föreslagna skogsvårdslagen. Någon änd- ring av lagen om förvaltning av kyrklig jord behövs därför inte.

3 så Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

Bestämmelsen innebär att lagens krav på åtgärder för återväxt och re- striktioner i fråga om avverkning sätts ur spel när skogsmark tas i anspråk för att användas till annat än virkesproduktion. De fall som åsyftas är ianspråktagande i sådan utsträckning och för sådant ändamål att marken inte längre blir att betrakta som skogsmark enligt 2å. En motsvarande regel finns i 305 nuvarande lag för de fall skogsmark omläggs till trädgård. åker. byggnadstomt. väg eller annat liknande ändamål. Omläggning till äng eller betesmark för varaktigt betcsbruk får däremot inte ske utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd. För tillstånd krävs att marken är lämplig för ändamålet och inte av större ytvidd än vad som kan anses skäligt.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1978/79:110 62

Under vilka förutsättningar och i vilken omfattning skogsmark skall få tas i anspråk för andra ändamål än virkesproduktion är inte en fråga som bör regleras i skogsvårdslagstiftningen. Intresset av att så långt möjligt förhindra att skogsvårdslagens bestämmelser kringgås under förebärande av en ändrad markanvändning skulle däremot kunna utgöra ett skäl för en skyldighet att inhämta skogsvärdsstyrelsens tillstånd till en omläggning. Ett generellt tillståndstvång för att motverka enstaka fall av missbruk skulle emellertid enligt min mening föra alltför långt. Det syfte ett sådant tillståndstvång skulle tjäna bör i huvudsak kunna uppnås genom den an- mälningsskyldighet utredningen förordat. I enlighet med utredningens för- slag bör därför skyldigheten att anmäla förestående avverkningar utsträc- kas till att omfatta även avverkningar som sker för att möjliggöra en ny användning av skogsmarken. Bestämmelser om anmälningsskyldigheten finns i 17 &.

Med stöd av 31 & nuvarande lag kan skogsvårdsstyrelsen bestämma viss tid inom vilken de för omläggningen nödvändiga åtgärderna skall vara vidtagna. Fullföljs inte omläggningen inom den angivna tiden, kan det ytterst få till följd att ny skog anläggs på markägarens bekostnad. Något behov av en sådan bestämmelse vid sidan av de regler om tvångsmedel som jag har tagit in i 24ä torde inte föreligga.

Vad jag nu har behandlat gäller omläggning av skogsmark i allmänhet. Jag återkommer i det följande till de särskilda regler som bör gälla i fråga om svärföryngrade skogar och skyddsskogar.

4.5 Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen ( 1964: 822) eller annan lag.

] paragrafen anges hur gränsdragningen skall ske mellan skogsvårdsla- gens tillämpningsområde och tillämpningen av andra föreskrifter för skogs- bruket. Beträffande föreskrifter utfardade med stöd av naturvårdslagen kan en sådan gränsdragning bli aktuell framför allt när det gäller naturreservat. 1 den mån skötselföreskrifterna för reservatet över huvud taget inte rör skogsbruket skall skogsvårdslagen gälla fullt ut och i annat fall i de avseen- den som inte regleras i skötselföreskrifterna. Exempel på annan lagstift- ning som innebär inskränkningar för skogsbruket är lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog. lagen (1942: 350) om fornminnen och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40 åå byggnadslagen (1947: 385) och som kan särskilt utfärdas enligt llOå byggnadslagen.

5 s

Ny skog skall anläggas på skogsmark |. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt.

2. om marken ligger outnyttjad.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973/79:110 63

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. " . '

Paragrafen. som motsvarar ()å i utredningens förslag. anger under vilka förutsättningar ny skog skall anläggas och inom vilken tid detta skall ske. 1 den nuvarande lagen regleras dessa frågor i 14—16åå. Jag har till viss del behandlat frågorna i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Enligt den nuvarande lagen krävs åtcrvi'txtåtgärder om skogen efter en avverkning eller inträffad skada inte kan anses nöjaktig med hänsyn till naturförhållandena. Någon ändring i sak är inte avsedd med den i punkt 1 valda beskrivningen.

När det däremot gäller punkt 3 innebär bestämmelsen en skärpning i förhållande till nuvarande lag enligt vilken motsvarande skyldighet in- träder först om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.

'l'ill ledning för den bedömning som förutsätts i första stycket punkterna ] och 3 krävs verkställighetsföreskrifter. Vad som är godtagbart enligt punkt 1 bör i likhet med vad som f.n. gäller bestämmas med hänsyn till det kvarvarande virkesförrådets storlek. till i vilken utsträckning huvudstam- mar har lämnats kvar och till den ytmässiga fördelningen av huggningen eller skadan. En utgångspunkt vid bedömningen bör vara att skyldighet att anlägga ny skog inträder när beståndets virkesförråd nedgått till ungefär hälften av det med hänsyn till bonitet. trädslag och beståndets ålder möj- liga förrådet. När det gäller punkt 3 bör skyldigheten att anlägga ny skog inträda när beståndets tillväxt är mindre än hälften av den möjliga tillväx- ten vid ifrågavarande beståndsälder och för marken lämpligt trädslag. Beträffande yngre bestånd bör utrymme finnas att ta hänsyn till beståndets möjligheter att i framtiden uppnå den angivna tillväxtnivån. Med olämpligt trädslag aVses även trädslag av olämplig härkomst.

Enligt andra stycket ställs när det gäller den tid inom vilken ny skog skall anläggas strängare krav i de fall som avses i punkt 1 och 2 än i de i punkt 3 avsedda fallen. Även i fråga om dessa tidskrav fordras föreskrifter till ledning för tillämpningen. Enligt de nuvarande tillämpningsanvisningarna gäller som huvudregel när föryngring skall ske genom plantering eller sådd att återväxtåtgärderna skall påbörjas snarast efter en avverkning och vara avslutade inom tre år. Det vore givetvis önskvärt att en kortare tid kunde tillämpas. Den föreslagna bestämmelsen ger också utrymme för att ställa strängare krav. Emellertid delarjag utredningens uppfattning att ansträng- ningarna f.n. i första hand måste inriktas på att uppfylla det gällande tidskravet och att detta därför tills vidare bör behållas oförändrat.

65

Om ett skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning. får skogsvårdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1978/79:11() 64

Som framgår av den allmännna motiveringen (avsnitt 2.23) är föreva- rande paragraf inte tillämplig i andra fall än när tillväxten är onormalt låg på grund av röta eller självgallring. Är tillväxten i ett överårigt bestånd starkt nedsatt på grund av gleshet eller luckighet. kan skyldighet att anläg- ga ny skog inträda enligt 5 s". Den bestämmelsen är däremot inte tillämplig om den låga tillväxten bara beror på beståndets höga ålder.

Skogsbeståndet bör anses så överårigt som anges i paragrafen när den löpande tillväxten efter avdrag för självgallring och annan virkesförlust är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nytt bestånd kan ge.

7å

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om föryngringsmetod. markberedning. sådd. plantering. vård av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Paragrafen, som motsvarar && i utredningens förslag. innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter för hur anläggningen av ny skog skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall vårdas. Frågan om de krav som närmare skall gälla har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Självfallet mäste kraven liksom hittills anpassas till de skilda förutsättningarna för skogsbruk som gäller i olika delar av landet.

as

Ont det är påkallat från skogsvårdssynpunkt. får regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog.

2. handel med sådant material. Med skogsodlingsmaterial avses frön. plantor. sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

Paragrafens innehåll har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Bemyndigandet i punkt ] behövs för att kunna dels förhind- ra användningen av skogsodlingsmaterial som är olämpligt för orten eller marken i fråga. dels begränsa användningen av främmande trädslag och klonmaterial för att därigenom minska riskerna för framtida omfattande skador.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1978/79:110 65

Föreskrifter för handel med skogsodlingsmaterial, punkt 2, kan som jag nämnt i allmänmotiveringen bl.a. gälla skyldighet för den som överlåter skogsodlingsmaterial att lämna uppgifter om t. ex. materialets geografiska härstamning och genetiska ursprung så att köparen kan bedöma dess lämplighet för hans marker. Uppgiftsskyldigheten bör kunna avse alla handelsled. inte bara detaljistledet. Förbud bör också kunna meddelas att försälja olämpligt material.

Vad beträffar importen av skogsodlingsmaterial kan föreskrifter om kontroll av sådant material meddelas med stöd av lagen (1975185) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

9.5

Röjning av plantskog eller ungskog skall ske. när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke väsentligt hämmas.

Om skogen är nära gallringsbar ålder. får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

Frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med 105 i utredningens förslag. 1 den nuvarande lagen inrymmer 14.6 en skyl- dighet att röja plantskogen medan däremot någon skyldighet att utföra ungskogsröjning inte föreligger.

Bestämmelsen kräver verkställighetsföreskrifter som anger när röjnings- skyldighet föreligger. senaste tidpunkt för röjningen och lämpligt stamantal per hektar efter röjning. Med hänsyn till det föreliggande stora behovet av ungskogsröjning kan införandet av en röjningsskyldighet övergångsvis ska- pa problem. 1 den mån problemen inte kan lösas med tillstånd till gallring med stöd av andra stycket får särskilda föreskrifter meddelas. Ett bemyn- digande att meddela sådana föreskrifter har tagits in i övergångsbestäm- melserna.

10 & Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

Paragrafen motsvarar delvis 18 å i nuvarande lag och 5 5 i utredningens förslag. Frågan om vem som skall bära ansvaret för skogens skötsel harjag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6).

Enligt förevarande paragraf skall. i likhet med vad som f.n. gäller. skogsmarkens ägare svara för att ny skog anläggs. Bestämmelsen innebär vidare att markägaren har att svara för nödvändig röjning eller gallring enligt 9 s. Någon bestämmelse motsvarande den i 18 å andra stycket nuvarande lag om kostnadsansvar för tidigare ägare och innehavare av avverkningsrätt har jag inte ansett nödvändig.

5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr ”0

• Sida 66
•  Original

Prop. 1978/79:11() 66

I vilka fall skogsvårdsstyrelsen har anledning att medge undantag från uppställda krav far närmare anges i vcrkställighetsföreskrifter. Möjlighe— ten att medge undantag bör som regel inte komma till utnyttjande i andra fall än när kraven framstår som oskäligt betttngandc. Avsteg bör bl.a. kttnna göras när det gäller den tid inom vilken åtgärderna för skogsodling skall vara avslutade. En förlängning av den tiden är i vissa fall påkallad för att minska angreppen av snytbaggen och andra för skogsplantorna skadliga insekter.

Det förhållandet att dispensregeln endast avser 5 och 9 så innebär inte att undantag i enskilda fall är uteslutna när det gäller de skyldigheter som avses i 7 och 8 %s. De sistnämnda bestämmelserna förutsätter att regering— en tueddelar föreskrifter i förordning och regeringen kan därmed också reglera i vilka fall undantag skall få göras från dessa föreskrifter.

12 & Avverkning på skogsmark får inte ske på annat sätt än genom 1. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

Paragrafen motsvarar 11 s i utredningens förslag och delar av 6 och 7 så i nuvarande lag. Frågan om tillåtna avverkningsformer har jag behandlat i den allmänna motiveringen tavsnitt 2.2.4).

Enligt nuvarande o s" får en avverkning i den utvecklingsbara skogen inte titan tillstånd göras på annat sätt än genom en gallring som är ändamålsen- lig för skogens utveckling. För dcn icke utvecklingsbara skogen regleras inte avverkningsformerna i vidare mån än genom bestämmelsen i 7 & andra stycket som förbjuder avverkning som avsevärt försvårar återväxten. Den sistnämnda bestämmelsen är enligt förarbetena tillämplig inom områden där det är svårt eller kostnadskri'ivande att åstadkomma återväxt. Genom att i förevarande paragraf ställa kravet att all gallring skall främja skogens utveckling och att all slutavverkning skall vara ändamålsenlig för anlägg- ning av ny skog ges ett vidgat skydd mot att olämpliga buggningar företas i den äldre skogen. Med de krav som ställs beträffande gallringen kommer den huggningsformen endast undantagsvis i fråga i den äldre skogen.

Punkt ] innebär för de beståndsvårdande huggningarna att dessa skall utföras så att en hög produktion av värdefullt virke främjas. För slutav- verkning innebär punkt 2 i normalfallet trakthttggning med eller tttan frö- träd. Att annan avverkningsform undantagsvis kan komma i fråga i fjäll- skogsområdena har jag berört i den allmänna motiveringen.

[3 så

Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas. om skogen får stå kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1978/79:110 67

skrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet.

Skogsvår'dsstyrclsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

Paragrafen motsvarar [2 få i utredningens förslag och 6 & i nuvarande lag. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) innebär paragra- fen den ändringen i förhållande till den gällande bestämmelsen att skyddet för den yngre skogen direkt knyter an till de växttider som ger en hög produktion.

Som framhållits i den allmänna motiveringen måste regeringen eller skogsstyrelsen ge närmare föreskrifter om den lägsta tillåtna avverknings- åldern för olika trädslag. regioner och boniteter för att den allmänt hållna grundregelrr i första stycket skall gå att tillämpa. En bestämmelse härom finns i andra stycket.

Undantag från huvudregeln med stöd av tredje stycket bör liksom hittills kunna komma i fråga i bl.a. följande fall. Avsteg från de lägsta tillåtna sltrtavverkningsåldrarna kan vara motiverade för att åstadkomma en jäm— nare åldersfördelniug eller behandlingsenheter av lämplig storlek och form i brukningsenhetens skog. Undantag bör också kunna medges för att möjliggöra avverkning av ett mindre lämpligt trädslag.

l4 &?

Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs så att enjämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som årligen eller eljest periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

Paragrafen motsvarar l3 & i utredningens förslag och 7 35 första stycket i nuvarande lag. Skyldigheten att begränsa slutavverkningen för att därige- nom ransonera den äldre skogen harjag behandlat i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.2.4).

Den föreslagna bestämmelsen bygger på den" principen att den årliga slutavver'kningsytan på varje brukningsenhet skall begränsas så att en jämn åldersfördelning upprätthålls eller uppnås. Därigenom skapas förut- sättning för en jämn virkesavkastning. Vid sidan av en jämn åldersfördel— ning fordras för en jämn virkesavkastning också ett tillräckligt stort virkes- förrad. Några tvingande regler som innebär att avverkningarna skall inrik- tas mot bestånd med lågt virkesförråd och låg tillväxt bör emellertid inte uppställas.

I de för tillämpningen nödvändiga föreskrifterna bör anges vilken andel av skogsmarken som med hänsyn till bonitet årligen får slutavverkas.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1978/79:110 68

Dessa föreskrifter bör åtminstone f. n. inte utformas så att de innebär en hårdare begränsning av avverkningama än den som följer av de nuvarande tillämpningsanvisningarna. Som jag har berön i den allmänna motivering- en bör i föreskriftema också anges de större andelar som kan tillåtas dels om brukningsenheten har mera avverkningsmogen skog än normalt. dels om avverkningen inriktas på bestånd som är glesare än normalt. [ vissa fall bör ett antal tillåtna årsavverkningar få sammanföras för att avverkas på en gång. l vilken utsträckning sådana sammanför-ingar skall få göras bör anges i föreskriftema.

Med stöd av bestämmelsen i tredje stycket skall Skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall kunna ge tillstånd till större avverkningar än de som tillåts enligt de generella reglerna. Sådana tillstånd bör liksom hittills kunna meddelas för att möjliggöra kostnadskrävande investeringar på bruknings- enheten ellcr en rationell avverkning som sker i samverkan mellan olika fastighetsägare. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör finansieringsfrågan vid tillskottsförvärv och nyetablering lösas på annat sätt än genom särskilda avverkningstillstånd.

Föreligger skyldighet enligt 5 5 att anlägga ny skog blir förevarande paragraf inte tillämplig. Till skillnad från vad som skall gälla beträffande lagens övriga avverkningsbestämmelser skall skogsmarkens ägare ensam svara för att ransoneringsbestämmelsen iakttas.

l5 å

Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Med det i föregående paragraf använda begreppet brukningsenhet skall i regel förstås samma ägares skogsmark inom en kommun. oavsett om detta markinnehav består av en eller flera fastigheter. Avsteg skall kunna göras så att markinnehavet inom en kommun delas upp i två eller flera brukningsenheter eller att markinnehavet i två eller flera kommuner sam- manförs till en brukningsenhet. Som framgår av den allmänna motivering- en (avsnitt 2.2.4) bör sådana medgivanden komma i fråga bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskrafts- områden.

lö å Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvi- da viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 &.

Paragrafen motsvarar 16 å i utredningens förslag och l() ä i nuvarande lag.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1978/79:110 69

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) har jag till gnrnd för lagens avverkningsbestämmelser valt principer som skall kunna omformas till förhållandevis enkla "och entydiga tillämpningsföreskrifter. Det maste emellertid förutsättas att det i vissa fall även i fortsättningen kommer att finnas ett behov av att inhämta skogsvärdsstyrelsens mening om en planerad avverkning är förenlig med lagens bestämmelser. Det gäller inte minst i sådana fall när skogstillståndel markant avviker från vad som är normalt.

17 &

Skogsmarkens ägare är skyldig att underrätta skogsvärdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark enligt föreskrifter som medde- las av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen överensstämmer, frånsett smärre redaktionella ändringar, med [7 st i utredningens förslag och 8 a & i nuvarande lag. Frågan om avverkningsanmälan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4).

Med stöd av den nuvarande bestämmelsen om hyggesanmälan har före- skrifter för anmälningsskyldigheten meddelats dels i kungörelsen (l974: 1029) om anmälan av skogsavverkning, dels i skogsstyrelsens till— lämpningsanvisningar. Föreskrifterna innebär i huvudsak att anmälnings- skyldigheten endast omfattar sådan avverkning som föranleder återväxt- ätgärder. dvs. slutavverkning. Vidare har anmälningsskyldigheten begrän- sats till slutavverkningar som omfattar minst 0.5 ha. Anmälan skall göras senast en månad före avverkningen utom inom de områden som särskilt angetts av länsstyrelsen, där anmälan skall göras senast två månader i förväg.

Föreskrifter med i huvudsak samma innehåll bör gälla även i fortsätt- ningen med de tillägg som föranleds av att anmälningsskyldigheten bör utsträckas till att omfatta avverkning som sker för att ta i anspråk skogs- mark för annan användning. Den frägan har jag tagit upp i anslutning till flå. Även när det gäller sådan anmälan kan en arealbegränsning vara motiverad. Om en anmälan om avverkning avser omläggning till åker eller bete bör lantbruksnämndens yttrande kunna inhämtas.

185

Regeringen får föreskriva att skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- ellerjor'd- flykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svärföryngrad skog eller skyddsskog.

Paragrafen, som motsvarar 25? i nuvarande lag, överensstämmer i hu- vudsak med 185 i utredningens förslag. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5) har jag föreslagit att de nuvarande gränserna i avvaktan på

• Sida 70
•  Original

Prop. 1978/79: 110 70

en översyn skall behållas oförändrade. De nuvarande besltrten frän lUSl

och IOS—l gäller tills vidare med stöd av punkt (» övergångsbestännnelserna.

195

! svårföryngrad skog eller skyddsskog far avverkning inte ske tltan skogsvar'dsstyrelsens tillständ.

Tillstand behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

Paragrafen överensstämmer med 19!- i utredningens förslag. Den svarar delvis mot bestämmelserna i :e—zsss och, såvitt gäller omläggning av skogsmark. sus i den nuvarande lagen.

Av paragrafens första och tredje stycke följer att all avverkning utom röjning och gallring skall kräva skogsvärdsst_vrelsens tillstånd. Första stycket omfattar således inte bara slutavverkning titan ocksä avverkning som sker" för att ta mark i anspråk för annat ändamål. Att tillstand inte skall krävas för ändamålsenlig röjning och gallring liksom det förhällandet att något undantag från tillständskravet inte görs för husbehovsavverkning innebär en ändring i förhållande till vad som f. n. gäller. Frågan om till— ståndsfrihct för röjning och gallring har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Med stöd av andra stycket kan skogsvårdsstyrelsen besluta hur avverk— ningen skall genomföras för att inte återväxten eller skyddsintressena skall äventyras och vilka åtgärder som skall vidtas för att tillfredsställande äterväxt skall åstadkommas.

] paragrafen görs inte i något hänseende nägon '.'ttskillnad mellan svärför- yngrad skog och skyddsskog. Därigenom kan det förhållandet att vissa svärföryngrade skogar ocksä utgör ett skydd för angränsande marker beaktas vid all tillständsprövning.

ms"

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, upparbctning av skadad skog. utforsling eller lagring av virke och om andra åtgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är också annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Paragrafen har i förhållande till 20.5 i utredningens förslag givits en mera preciserad avfattning som till viss del ansluter till den lydelse 345 har i nuvarande lag.

Av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6) framgår att underlag f.n. saknas för ytterligare- generella detaljföreskrifter utöver de som meddelats i skogsskyddsförordningen (19771350) och skogsstyrel- sens författning (SKSFS 1977: 4).

• Sida 71
•  Original

Prop. 1978/79:110 71

I enlighet med vad jag har anfört i fråga om skogsvårdslagens tillämp- ningsområde (avsnitt 2.2.2) skall bestämmelserna för skogsskyddet inte bara gälla åtgärder på mark som betraktas som skogsmark i lagens mening. Såväl bckämpningsåtgärder som förebyggande åtgärder kan vara nödvän- diga på andra marker för att skydda skogen på närliggande skogsmark. Det har vidare förutsatts att kommande föreskrifter för virkeslagringen skall gälla både lagring i skog och i närheten av skog.

2] s

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om hyggens storlek och utläggning. beståndsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar. skogsbilvägars sträckning och om den hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog.

Paragrafen motsvarar 22.5: i utredningens förslag. Kraven på hänsyn till naturvårdsintressena föreslås komma till uttryck. dels. liksom hittills. i en erinran i lagens inledande paragraf. dels i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i förevarande paragraf. I vilka hänseenden sådana före- skrifter bör kunna meddelas har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Vad beträffar föreskrifternas tillämpningsområde framgår det av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) att föreskrifterna bör iakttas vid varje åtgärd i skogsbruket oavsett om åtgärden berör mark som betraktas som skogsmark i lagens mening eller annan mark.

”37% Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av den- na lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

23ä Tillsynsmyndighetcn har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmer med 245 i utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen. De handlingar som främst kan vara av intresse vid tillsynen är eventuella skogsbruks- planer.

24.5. Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall

• Sida 72
•  Original

Prop. 1978/79: 110 72

efterlevas. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl. får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall först sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har följts.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta Vllc.

lakttas inte föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidta åtgärden på den försumliges bekostnad.

Paragrafen överensstämmer med 25 å i utredningens förslag och ersätter bestämmelserna i 12. 13. 19. 20. 22 och 32 55 i nuvarande lag.

När det gäller att komma till rätta med åtgärder som har försummats innebär paragrafen att den nuvarande ordningen med överenskommelser med skogsägaren och älägganden av domstol ersätts med en möjlighet att meddela förelägganden som kan förenas med vite. Sådana förelägganden kan till skillnad från de nuvarande överenskommelserna komma att gälla också andra försummelser än eftersatta äterväxtätgärder. När det å andra sidan gäller att förhindra åtgärder som inte står i överensstämmelse med lagen kan skogsvårdsstyrelsens anmaning antingen få formen av föreläg- gande eller förbud. Sådana förelägganden eller förbud kan komma i fråga i vidare utsträckning än det nuvarande avverkningsförbudet, t. ex. för att säkerställa att föreskrifterna om naturvårdshänsyn iakttas.

Föreläggandena och förbuden förutsätts få formen av ålägganden riktade till viss person. De får därigenom. framför allt ijämförelse med det nuva- rande avverkningsförbudet. en begränsad räckvidd. Det hade visserligen varit möjligt att utsträcka föreläggandena och förbuden till att gälla också en ny ägare av fastigheten. En sådan bestämmelse skulle emellertid få en begränsad betydelse med hänsyn till att den inte kan gälla ett förelagt vite.

Som framgår av paragrafens lydelse och som har understrukits i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.6 ) skall skogsvårdsstyrelserna så långt möjligt söka åstadkomma rättelse genom anvisningar och råd till skogsäga- ren eller den annars ansvarige.

25 å

Kan avverkning föranleda jämförelsevis dyra och omfattande återväxt- ätgärder. får skogsvårdsstyrelsen i samband med att avverkning företas kräva att säkerhet ställs för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 &. Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket. får Skogsvårdsstyrel— sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i utredningens förslag. motsvarar 245 nuvarande lag. Frågan om ställande av säkerhet har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.1.4 och 2.2.6 ).

Någon ändring av vad som f. n. gäller beträffande förutsättningarna för att fordra säkerhet är inte avsedd.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1978/79: 110 73

I tredje stycket åsyftas förbud meddelat med stöd av 245.

265 _ Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Paragrafen, som överensstämmer med 265 i utredningens förslag. sak- nar motsvarighet i gällande lag. Avgifter kan komma i fråga bl. a. i ärenden om beslut enligt 16 5.

27 5

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet l. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 5 första stycket eller 205 första stycket.

2. bryter mot 12 5. 13 5 första stycket eller 145 första stycket.

3. bryter mot 19 5 första stycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 5 andra stycket,

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 5.

5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 175.

6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrift enligt 2] 5 skall efterlevas.

[ ringa fall döms ej till ansvar. Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggandc eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Paragrafen motsvarar 275 i utredningens förslag. 1 punkt ] straffbeläggs brott mot föreskrifter om användningen av och handeln med skogsodlings— material och mot föreskrifter för skogsskyddet. I det sistnämnda hänseen- det finns motsvarande straffbestämmelse i 37 a5 nuvarande lag. Punkt 2 gäller brott mot avverkningsbestämmelserna och punkt 3 brott mot bl. a. bestämmelsen att skogsvårdsstyrelsens tillstånd skall inhämtas för avverk- ning i svärföryngrad skog och skyddsskog. Motsvarande straftbestäm- melser finns i 365 1 mom. i den gällande lagen. Vad beträffar punkt 4 finns motsvarande straffbestämmelse f. n. i 365 2 mom. Punkt 5 om ansvar för den som inte iakttar vad som föreskrivs om avverkningsanmälan motsva- rar delvis nuvarande 375. Som jag tidigare har sagt bör straffansvar inte följa på brott mot föreskrifter om naturvårdshänsyn i andra fall än när skogsvärdsstyrelsen meddelat föreläggande eller förbud med angivande av i vilka hänseenden föreskrifterna skall iakttas. Detta följer av punkt 6.

28 5 Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart obilligt.

Paragrafen, som motsvarar förverkanderegeln i den av utredningen före- slagna ansvarsbestämmelsen. överensstämmer i sak med 395 i gällande lag.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1978/79:110 74

29 5

Talan mot skogsvärdsstyrclsens beslut enligt denna lag förs hos skogs- styrelsen genom hesvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos rege- ringen genom besvär.

l paragrafen. som saknar motsvarighet i utredningens förslag, ges be- svärsbestämmelser som motsvarar 435 i nuvarande lag.

30 5

Myndighet får förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag. lnte heller i den nuvarande lagen finns någon direkt motsvarighet till den föreslagna be- stämmelsen utom att meddelat avverkningsförbud träder i kraft genast även om det överklagas.

Övergångsbestämmelser

l. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948: 237) och förordningen (1894: 17 s. ]) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbe- hovet. skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångs- svårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl- digheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6, 7. 10. 13. 24 eller 265 gamla lagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestäm- melse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 255 meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980. Med hänsyn bl.a. till den förvaltningsreform som har genomförts beträffande den kyrkliga jorden kan den i punkt 2 nämnda förordningen upphävas. Det är lämpligt att beslut härom fattas i samband med införandet av den nya skogsvårdslagen .

Till de rättighetsinnehavare som enligt punkt 4 skall jämställas med skogsmarkens ägare när det gäller ansvaret för skogsvården hör bl. a. de åbor som anges i 3 5 första stycket nuvarande lag.

De i punkt 6 uppräknade tillstånden och besluten är tillstånd till avverk- ning som innebär avsteg från bestämmelsen om skydd för den yngre skogen och bestämmelsen om ransonering. förhandsbesked att en viss

• Sida 75
•  Original

Prop. 1978/79:110 75

avverkning är förenlig med avverkningsbestärnmelserna. avverkningsför- bud och tillständ att avverka utan hinder av sådant förbud. beslut att fordra säkerhet och tillstånd till avverkning i svårföryngrad s'kog eller skydds— skog.

4.2 Förslaget till ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Ändringen i 65 bokskogslagen föranleds av att begreppet utvecklingsbar skog inte används i den föreslagna skogsvårdslagen .

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. skogsvårdslag, 2. lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1978/79:11() 76

Bilaga [

Sammanfattning av utredningens förslag

Skogsutredningen har enligt sina direktiv haft två huvuduppgifter. Den första har varit att utarbeta ett system för en s. k. rullande virkesbalansut- redning och med hjälp av detta system redovisa alternativa utvecklingslin- jer för den svenska skogsnäringen. Den andra har varit att lägga fram de— taljerade förslag till styrmedel inom skog. _ Jlitiken.

Frågan om virkesbalanser skulle enligt direktiven behandlas med förtur. Utredningen avgav därför i februari 1975 delbetänkandet (Ds .10 197511) Virkesbehov och virkestillgång. 1 betänkandet redovisades exempel på långsiktiga avverkningsberäkningar som hade utförts med hjälp av ett nytt beräkningssystem konstruerat för utredningens räkning. Beräkningarna be- tecknades av utredningen väsentligen som underlag för utredningens fort- satta bedömningar. l betänkandet framförde utredningen vidare förslag om inrättande av ett fast organ för permanent skoglig prognosverksamhet. Ett sådant organ har nu inrättats vid skogsstyrelsen. Utredningen räknar med att skogsstyrelsen kommer att fortsätta arbetet med avverkningsberäk- ningar m. m. i huvudsak enligt de principer som utredningen har tillämpat.

Utredningen har i det fortsatta arbetet vidareutvecklat beräkningsmo- dellen för avverkningsberäkningar. Bl. a. är det nu möjligt att vid beräk- ningarna direkt ta hänsyn till faktorer som positivt och negativt påverkar skogsproduktionen. Som underlag för de beräkningar som nu presenteras har utredningen låtit värdera dessa faktorer både teoretiskt och praktiskt. Den teoretiska värderingen har gjorts av forskare på de specifika område- na. Som grund för den praktiska värderingen har legat bl. a. en skogsvårds- enkät till hela skogsbruket. Utredningen har vidare till sin hjälp haft en re- ferensgrupp sammansatt av forskare och praktiker inom skogsbruket.

I enlighet med direktiven redovisar utredningen alternativa skogspro- duktionsprogram. Programmen sträcker sig över en lOO—årsperiod och ut- går liksom beräkningarna i utredningens delbetänkande från skogstillstån- det så som det har framkommit vid riksskogstaxeringen åren 1968— 1972. I samtliga program förutsätts bruttoavverkningen under 1970-talet vara i ge- nomsnitt 75 milj. mask (skogskubikmeter) per år vilket kan jämföras med den i delbetänkandet förutsatta volymen 84 milj. m3sk per år. Nedjuste- ringen föranleds av att averkningarna till följd av lågkonjunkturen för skogsindustrin har blivit lägre än vad som tidigare kunde förutses. att brännved förbrukningen har minskat. att importen av virke har ökat och att tillvaratagandet av fällda träd har förbättrats. Med hänsyn till det lång- siktiga mål för skogspolitiken som anges i utredningens direktiv syftar samtliga redovisade alternativ till en uppskattning av den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivån efter år 1980 vid de förutsättningar som gäl- ler för resp. alternativ.

Utredningen har valt att begränsa redovisningen till tre alternativ. Givet- vis är det möjligt att utarbeta program med andra förutsättningar och resul- tat. Utredningcn har dock tvingats avstå från att utarbeta ett alternativ som belyser en fortsättning av dagens intensitet i skogsbruket. Nödvändi— ga data om utvecklingsmöjligheterna för de bestånd som har anlagts under de senaste åren saknas nämligen. Alternativ ] beskriver visserligen ett skogsbruk liknande det som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsanläggning och mer omfattande bort-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1978/79:110 77

röjning av lövsly än f. n. och kan beräknas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. För sådana ungskogar finns lämpliga data som underlag för långsiktiga beräkningar. Gallringshuggningarna syftar till att främja en hög produktion av barrsägtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriktas mot lövträden i bestånden. Gödslingen av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under 1970-talet. dvs. ca 150000 ha per år. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bmttoavverkning av ca 75 milj. mäsk per år under lOO-ärsperioden vilket i stort sett motsvarar den beräknade virkesförbrukningen under 1970-talet. För skogsindustrin innebär detta att en kapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85 %.

Alternativ 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än hittills. I förhållande till alternativ ] förutsätts en förbättrad beståndsan- läggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under lOO-ärsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14 % av skogsmarksarealen i Norr- land och nordvästra Svealand, att skogsmarksgödslingen successivt ökar från 150000 till 450 000 ha per är, att hälften av våra sumpskogar dikas un- der en 20-arsperiod och att 25 % av myrmarksarealen dikas och i förekom- mande fall gödslas under en 40-ärsperiod. Ett program enligt detta alterna- tiv skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoavverkningen från 75. milj. m3sk till 89 milj. mask om 100 år. Redan under 1980-talet skul- le aVVerkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. mäsk per år. Skogsin- dustrin skulle under 1980-talet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90 %.

Alternativ 3 avser att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna debatten de senaste åren. I programmet förutsätts att antalet barrträdsplantor blir lägre och att löv- trädsinblandningen i de nyanlagda beständen, trots förhallandevis aktiva röjningar och hjälpplanteringar efter insektsskador. blir högre än i de båda andra alternativen. Vidare förutsätts att gallringshuggningarna på grund av svårigheterna att avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot att ta ut lövträd. Ett program enligt detta alternativ skulle leda till att den årliga bruttoavverkningen omedelbart måste minskas med 6 milj. m3sk i förhål- lande till 1970-talets nivå. dvs. till 69 milj. mask. Den möjliga barrvirkesav- verkningen skulle minska med 9 milj. mask medan lövvirkesavverkningen mäste öka med 3 milj. mäsk. Virkesförrädet av lövträd skulle under 100- årsperioden öka med ca 70 %. 1 de båda andra alternativen ligger det på i stort sett oförändrad nivå. En avverkning av denna storleksordning skulle medge att en industrikapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till endast ca 75 %. En viktig förutsättning härför är att lövvirkesförbruk- ningen ökas med närmare 30 .%- motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0,5 milj. ton lövvedscellulosa. Programmet skulle få omedelbara negativa effekter på Sysselsättningen i skogsbruket och skogsindustrin och på exportinkomsterna.

I de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna att genom ett bättre tillvaratagande av virke och stubbar och genom import av virke öka skogs- industrins råvarutillgängar. Om ekonomiska förutsättningar kan skapas härför beräknas 7—8 milj. m=” stubbvirke m.m. kunna tillföras industrin. lmportvirke kan väntas bli förhållandevis dyrt och därför få endast en mar- ginell betydelse.

l direktiven till utredningen anges att målet för skogspolitiken bör utfor- mas sä att möjligheter skapas för en långsiktig hög produktion i skogsin- dustrin och därmed också en hög intensitet i skogsbruket. Utgångspunkten

• Sida 78
•  Original

Prop. 1978/79:110 78

bör vara att skogsmarken skall utnyttjas på bästa sätt från samhällets syn- punkt. Utredningen utgår från att skogsnäringen måste arbeta i överens- stämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Härigenom kan den bidra till att uppfylla målen bl. a. om full sysselsättning. ekonomisk tillväxt. regional balans. ba- lans i utrikesbetalningarna och om god natur— och miljövård. Utredningen föreslär mot bakgrund härav att det sammanfattande målet för skogspoliti- ken blir att skogsmark med växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

De skogsbestånd som anläggs i vårt land är färdiga för slutavverkning först efter i genomsnitt 100 är. Åtgärder som vidtas i skogsbruket nu på- verkar således våra handlingsmöjligheter långt fram i tiden. Det är omöjligt att i dag bedöma hur vara skogar kan komma att utnyttjas i en så avlägsen framtid. Det är emellertid inte uteslutet att deras betydelse kommer att va- ra större än nu. Osäkerheten om framtiden motiverar enligt utredningens bestämda uppfattning en väl avvägd hushållning med våra skogar. Skogs- skötseln bör mer än hittills inriktas påen hög volymproduktion och på en produktion av virke av hög kvalitet. En sådan inriktning av skogsbruket har inte bara en rent ekonomisk syftning utan innebär också ett väsentligt led i strävan att bevara och utveckla skogen som miljö. Den ger goda val- möjligheter och handlingsfrihet i fråga om skogarnas utnyttjande i framti- den. En intensiv skogsskötsel kan också medverka till att upprätthålla sys- selsättning och service särskilt i våra glesbygder. Genom krav på jämn el- ler varaktig avkastning kan tvära kastningari sysselsättningen undvikas.

En från produktionssynpunkter optimal skogsskötsel kan i vissa hänse- enden och i vissa fall kräva atgärder som inte är förenliga med skogsbru- kets krav pä lönsamhet. Kraven påen hög virkesavkastning får därför inte ställas så höga att de inte med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen kan anses skäliga och rimliga.

Ett ensidigt krav på hög virkesavkastning med hänsyn till markens vir- kesproducerande förmaga kan behöva anpassas med hänsyn till den samla- de allmänna synen på markutnyttjandet. Konkurrensen om de markresur- ser vi har till förfogande gör att skogsmark måste tas i anspråk för andra ändamål. t. ex. för byggnadsändamål. vägar. naturvård och friluftsliv. Det är nödvändigt att frågor om förändring av skogsmarkens utnyttjande görs till föremal för övergripande bedömningar med utgångspunkt bl. a. iden av riksdagen fastställda skogspolitiken och med hänsynstagande till skogsin- dustrins ravaruft'trsöijning och sysselsättningen i skogsbruket. Samhällets övergripande intresse av ett rationellt bedrivet skogsbruk måste tillgodo- ses i den regionala och kommunala planeringen.

Frågan om skogsbrukets förhållande till naturvärden och friluftslivet be- handlades sä sent som ar 1974 av riksdagen. De principer som låg till grund för ändringarna i detta avseende i skogsvärdslagen och naturvårdslagen den 1 januari 1975 bör gälla även i fortsättningen. Flera bestämmelser i den nuvarande och den nu föreslagna skogsvårdslagstiftningen gagnar även na- turvärdsintressena. Även om skogsbruk nu liksom tidigare givetvis inne— bär ingrepp i de ekologiska förhållandena är det. inom de ramar som stats- makterna har ställt upp. i linje med det allmänt omfattade önskemålet om en ekologisk grundsyn. Man kan på goda grunder utga från att anspråken på god friluftsmiljö även i fortsättningen kan tillgodoses inom allemansrät- tens ram utan speciella åtgärder.

Vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör

• Sida 79
•  Original

Prop. 1978/79:110 79

principen sålunda vara att i första hand sadan mark väljs som från skogs- brukssynpunkt allmänt och i det enskilda fallet är sämst. I de fall andra an- språk inte utesluter skogsbruk. t. ex. vid samutnyttjande av skogsmark för naturvård och skogsbruk. far inskränkningar i skogsbruket inte göras stör- re än vad som är oundgängligt för att ändamålet med inskränkningarna skall kunna tillgodoses.

Av de redovisade skogsproduktionsprogrammen tillgodoser alternativ ?. det föreslagna övergripande målet för skogspolitiken. Programmet innebär en målmedveten satsning på en ökad produktion av högkvalitativ råvara för skogsindustrin. Det förutsätter en förbättrad anläggning av nya skogs- bestånd och en förbättrad beständsvård. Det förutsätter vidare en ökad skogsmarksgödsling och ökad dikning av sumpskogar och myrmarker. Programmet innebär sålunda en betydlig ambitionsökning i skogsbruket inom ramen för en god hushållning med våra skogar. Det kräver stora in- vesteringar och en realisering av programmet förutsätter därför att priser- na pä skogsbrukets produkter kan hållas på en från företagsekonomisk synpunkt acceptabel nivå och att rationella metoder kommer att användas i skogsvårdsarbetet. Det är realistiskt att räkna med att det kan ta längre tid att nå den höga nivå som programmet förutsätter än vad som framgår av de redovisade beräkningarna. Utredningen vill betona att en ökning av avverkningen får ske först när de i programmet ingående skogsvårdsåtgär- derna har vidtagits och den beräknade effekten har uppnåtts.

Utredningen har haft i uppdrag att lägga fram detaljerade förslag till de styrmedel som behövs för att tillgodose skogspolitikens mål. Utredningen lägger därför fram förslag till ny skogsvårdslagstiftning och förslag om hur skogsvården skall finansieras. Information och rådgivning riktad till skogs- brukarna är väsentliga komplement härtill. Dessa frågor behandlas av skogsadministrativa utredningen.

Den föreslagna skogsvärdslagen är ett av de viktigaste medlen för att ge- nomföra den av utredningen förordade skogspolitiken. I lagen ges de grundläggande bestämmelserna för skogsskötseln. Bestämmelserna före- slås bli tillämpliga på all mark som enligt lagen utgör skogsmark. oavsett vem som är markägare. Lagen syftar till att upprätthålla en skogsskötsel som varaktigt ger en hög virkesavkastning. Bestämmelserna som rör skyl- digheten att anlägga ny skog och bestämmelserna som reglerar avverk- ningen är centrala i detta avseende.

Liksom i gällande lag ställs krav på äterväxtåtgärder efter avverkning och inträffade skador. Därutöver föreslås en vidgad skyldighet att med ny skog ersätta bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag är otillfredsställande. l begränsad utsträckning skall vidare en avveckling och nyanläggning kunna föreskrivas när skogen är höggradigt överårig. För be— ståndsanläggningen föreslås skärpta krav med avseende på trädslagssam- mansättningen och utnyttjandet av de sämre skogsmarkernas produktions- förmåga. För att de föreslagna. i begränsad utsträckning strängare ford- ringarna skall uppfyllas krävs avsevärt ökade insatser. särskilt på de bättre skogsmarkerna. Det är sålunda nödvändigt att plantering eller sådd tilläm- pas i större omfattning än tidigare i stället för självföryngring. [ många fall kommer det att fordras ett ökat antal plantor vid plantering. Vidare är det nödvändigt med förbättrad plantvärd. planten'ngsteknik och plantröjning. inbegripet en ökad röjning av lövsly. Skyldigheten att anlägga ny skog av tillfredsställande beskaffenhet föreslås innefatta även vård av ungskogen genom röjning. Härigenom främjas en produktion av önskade trädslag och kvalitativt gott virke.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1978/79: 110 80

De bestämmelser som föreslås gälla för avverkningen ansluter i stor ut- sträckning till motsvarande regler i den nuvarande skogsvårdslagen . Rät- ten att avverka begränsas för att främja en hög och jämn virkesavkastning. En bestämmelse som förbjuder slutavverkning av den växtkraftiga skogen avser att i största möjliga utsträckning tillgodose kravet på en hög virkes- avkastning. Slutavverkning skall i princip inte få ske så länge ett skogsbe- stånds ärliga tillväxt är högre än dess beräknade medeltillväxt. För att främja en långsiktigt jämn virkesavkastning behövs ytterligare begränsning av avverkningsrätten. Den ojämna åldersfördelningen i landets skogar gör det nödvändigt att ransonera den slutavverkningsmogna skogen. Mot bak- grund av det skogsbrukssätt som praktiskt kan tillämpas häri landet. trakt- hyggesbruk med likåldriga bestånd. föreslår utredningen en bestämmelse som i princip innebär att den genomsnittliga slutavverkningsytan skall an- passas till skogens omloppstid. Allmänt skall avverkningen inte få ske i andra former än genom röjning eller gallring som är ändamålsenlig för sko- gens utveckling eller genom slutavverkning som är ändamålsenlig för an- läggning av ny skog.

I övrigt föreslär utredningen bestämmelser rörande bl. a. naturvårdshän- synen i skogsbruket. avverkningsanmälan. skogsskyddet och användning och marknadsföring av skogsodlingsmaterial. Särskilda bestämmelser föreslås gälla för svårföryngrade skogar och skyddsskogar.

Skogsvårdsstyrelserna ges nya och vidgade befogenheter i fråga om till- synen av lagens efterlevnad. Det hittillsvarande. i vissa hänseenden om- ständliga systemet av tvångsmedel föreslås ersatt med regler som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att utfärda vitessanktionerade föreläggan- den eller förbud.

Skogsbruket bör liksom hittills normalt självt finansiera de åtgärder som bör vidtas och som bl. a. krävs i skogsvårdslagstiftningen. Förutsättningar härför är bl.a. tillräckligt höga priser på skogsbrukets produkter och en fortlöpande rationalisering. Erfarenheterna visar att det i många fall är svårt att uppbringa medel för skogsvårdsåtgärderjust när åtgärderna mås- te vidtas. För att garantera att medel finns tillgängliga för sådana återväxt- åtgärder och röjning som föreskrivs i skogsvårdslagen föreslår utredningen att alla skogsägare skall vara skyldiga att på särskilt konto avsätta medel härför. Medel för återväxtåtgärder skall avsättas då slutavverkning har skett och medel för röjning med ett visst belopp varje år. Systemet föreslås kompletterat med lån med statlig garanti.

Det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar innebär ökade kostnader för skogsvård. Dessa kan med hänsyn till de krav som kan stäl- las på skogsägaren och till normala företagsekonomiska förutsättningar komma att i vissa delar av landet bli högre än vad som är rimligt. Samtidigt är det mycket angeläget från regionalpolitisk synpunkt att en hög skogs- produktion kan upprätthållas i norra Sverige. Utredningen föreslår därför ett utvidgat statligt stöd till vissa åtgärder i detta område. För hela landet föreslås stöd till omplantering eller hjälpplantering av skadade skogskultu- rer. till plantering av definitivt nedlagd jordbruksmark och till dikning och i förekommande fall grundläggande gödsling av myr och sumpskog. Vidare föreslås stöd vid omfattande skador av skogsinsekter och ett utökat stöd till upprättande av skogsbruksplaner. Stödet till skogsväghållning föreslås bli väsentligt utvidgat. Stödet till de olika åtgärderna i skogsbruket föreslås utgå i huvudsak som bidrag varierande mellan 30 och 90 % beroende på åt- gärd och region. Fullt utbyggt beräknas det kosta staten ca 320 milj. kr. per år. Vissa kompletteringar i form av statlig garanti för lån föreslås inom en sammanlagd ram av l6 milj. kr.

• Sida 81
•  Original

Prop. l978/79:1|0 8!

En fi.")rbättring av fastighetsstrukturen är nödvändig för att det skall bli möjligt att i vissa områden bedriva ett rationellt skogsbruk. Den verksam- het som med statens stöd sker i detta syfte bör därför fonsätta. Förbätt— ringarna går emellertid långsamt. I de svårast ägosplittrade'oritiådena bör därför bildande av s.k. gemensamhetsskogar prioriteras framför andra strukturförhättrande åtgärder. Genom samverkan mellan skogsägare kan vidare effektiviteten i skogsbruket ökas snabbare. Som underlag för plane- ring av samverkan behövs översiktliga skogsinvcnteringar. Sådana behövs även för samhällsplaneringen i stort som komplement till riksskogstaxe- ringen. Översiktliga skogsinvcnteringar kan vidare användas som utgångs- punkt för mer detaljer:-.de skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Ut- redningen föreslår att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med översiktli- ga skogsinventeringar vidgas till att omfatta hela landet. Staten bör svara för hela kostnaden härför. ca 12 milj. kr. per år.

Nya och förbättrade skogsbruksmetoder och välutbildad arbetskraft är förutsättningar för genomförandet av det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar. Utredningen anser att forsknings- och utvecklings- arbetet inom skogsbruket måste intensifieras inte minst på skogsvårdsom- rådet. Forskningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att staten ökar sina insatser på detta område. På utbildningsom- rådet bör främst utbildningen av skogstekniker anpassas till efterfrågan och möjligheterna till utbildning. fortbildning och rådgivning för de själv- verksamma skogsägarna förbättras.

6 Riksdagen 1978/79. ! sum]. Nr [10

• Sida 82
•  Original

Prop. 1978/79:110 82

Författningsförslaget (3 &) anger inte lagens tillämpningsområde. endast

• Sida 150
•  Original

Prop. 1978/79:110 150

undantagen härifrån. Stycket bör formuleras om så att lagens tillämpnings- område först anges. därefter undantagen.

Avverkning. — — — Erfarenheterna av anmälningsförfarandet är — — — mycket goda. Utan sådan anmälningsskyldighet nödgas länsstyrelsen att i allt större omfattning avgränsa samrådsområden enligt 2035 naturvårdsla- gen. Detta skulle innebära ett avsevärt merarbete för såväl länsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen vill därför starkt understryka be- hovet av att anmälningsskyldigheter bibehålles.

Det måste vidare anses vara lämpligt att i tillämpningsförfattning före- skriva samrådsskyldighet med länsstyrelserna beträffande sådana skogliga åtgärder som påverkar naturmiljön inom de områden som i riksplanesam- manhang angivits vara av särskilt intresse för natur- och kulturminnesvår- den.

Naturvårdshänsyn. Länsstyrelsen anser — — — att anmälningsskyldig- heter bör omfatta även skogsdikning.

Det är även motiverat att i tillämpningsföreskrifter ta in en hänvisning till fomminneslagen och gällande förbud mot plantering inom fornminnes- område.

Även hänsyn till den allmänna miljö-. natur- och kulturminnesvården bör inbegripas i paragrafen (22 si).

Tillsyn — Ansvar. Länsstyrelsen efterlyser slutligen dels bestämmelser som reglerar myndigheternas möjligheter att meddela undantag från olika föreskrifter och bestämmelser. dels besvärsregler, innefattande instans— ordning m.m.

4.19 Länsstyrelsen i Uppsala län: Inledande bestämmelser. — — — Enligt länsstyrelsens mening bör inte — — — dikning och gödsling av impediment medges utan prövning. En sådan åtgärd innebär ändrad markanvändning och bör endast få ske efter ansökan från markägaren samt gemensam pröv- ning av skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen. — — —

Anläggning ut' ny skog. Länsstyrelsen tillstyrker i princip de olika regler som föreslås för plantering och sådd av ny skog — — —.

Avverkning. — — — De föreslagna avverkningsreglerna tillstyrks — — — i princip. Det är givetvis nödvändigt att all avsedd avverkning och förnyelse anmäls till skogsvårdsstyrelsen som i sin tur samråder med länsstyrelsen då detta är nödvändigt.

Nuturw'irdshänsyn. Utredningen skulle enligt sina direktiv också närma- re belysa de konsekvenser i miljöhänseende som nuvarande och framtida skogspolitik kan komma att leda till. Länsstyrelsen konstaterar att utred- ningen dock inte utrett denna för naturvården viktiga del av direktiven. l lagförslaget sägs endast att hänsyn till dessa intressen skall tas vid skogens skötsel.

Det traditionella skogsbruket har i mycket ringa utsträckning utgjort nå- got hot mot fornlämningsområdena. Däremot kan nya brukningsmetoder som hyggesplöjning samt användningen av stora skogsmaskiner medföra att fornlämningar skadas eller helt utplånas.

Problemen kan till stor del undanröjas genom utökat samråd mellan kul- turminnesvårdens representanter och skogsvårdsstyrelsema. 1 Uppsala län har sålunda skogsvårdsstyrelsen på senare tid överlämnat skogsbruks- planer till länsantikvarien för granskning och markering av inom planerna belägna kulturminnen.

l skogsVårdslagen finns bestämmelser om hänsynstagande till naturvär- dcns intressen vid skötsel av skogsmark. Länsstyrelsen finner angeläget

• Sida 151
•  Original

Prop. 1978/79:110 l5l

att också ktilturminnesvardens bevarandeanspräk pä motsvarande sätt hävdas i lagtexten.

4.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: lä. — — — [ annan jämförbar mark- användningslagstiftning är det inte bara sektorintresset och hur dess mål skall uppfyllas som kommer till uttryck. Andra samhällsintressen och be- tydelsen i stort för samhället poängteras. Länsstyrelsen förordar utifrån detta dels att naturvårdshänsynen skrivs in i l 9" nya lagen något mera mar- kerat än föreslaget och dels att skogens betydelse för samhället som helhet betonas. — — — Jämfört med motsvarande riktlinjer i nuvarande lag. anser länsstyrelsen att förslaget är en klar förbättring såtillvida att de inte längre är en god förräntning pä skogskapitalet som i första hand skall eftersträ- V'dS. Inledande bestäm/nelser. — — — Länsstyrelsen tillstyrker avgränsning- en av begreppet skogsmark. Denna gräns bör enligt länsstyrelsens bestäm- da uppfattning vara tillämplig även vid avgörande om pägaende markan- vändning. — — —

l lagtexten föreslås att skogsvårdsstyrelsen skall pröva fråga om mark är att anse som skogsmark. Länsstyrelsen anser därvidlag att det är något tveksamt att skogsvårdsstyrelsen som sektororgan ensam skall avgöra dessa frågor. Lösningen har dock praktiska fördelar. men länsstyrelsen an- ser att skogsvårdsstyrelsen bör samråda med de organ som har att bevaka de motstående intressena. oftast länsstyrelsen och/eller lantbruksnämn- den.

Anläggning ut' n_v skog. — — — Vad beträffar 6.5 förutsätter länsstyrel- sen att det av anvisningar till lagen kommer att framgå hur naturvärdsin- tresset i detta fall skall tillgodoses. lnnan skogsvårdsstyrelsen enligt 7 & fö- reskriver avverkning och anläggande av nytt bestånd. bör samråd ske med naturvårdsmyndighet.

Nururwinlsliiinsyn. — —. — Utredningens mening att samråd för sådana arbetsförctag (vätmarksdikning) bör ske mellan företagare och naturvårds- myndighet innan sådana inventeringar slutförts. delas av länsstyrelsen. — — — Länsstyrelsen anser dessa åtgärder väl motiverade under förutsätt- ning att möjlighet kommer att finnas att med stöd av 20 & naturvårdslagen förhindra ett olämpligt dikningsföretag utan att området för den skull behö- ver avsättas som naturreservat eller naturvärdsomrade. Detta förutsätter ändring av 20 & naturvårdslagen.

— — — Utredningens förslag att åsidosättande av naturvårdshänsynen skall vara stralfsanktionerade tillstyrkes av länsstyrelsen.

4.2! Länsstyrelsen i Jönköpings län: Inledande beslt'ininielser. — — — Länsstyrelsen anser att begreppet skogsmark och pågående markanvänd- ning maste ses tillsammans. i annat fall försvåras länsstyrelsens arbete med säkerställande av skyddsvärd natur.

Anläggning av ny skog. Utredningen föreslår vidare att det i en ny skogsvårdslag skall införas en tvingande bestämmelse om hur skogsmark skall utnyttjas och vilka trädslag som skall väljas. Regeln kan ha ett berät- tigande men måste nyanseras så att för naturvärden betydelsefulla marker kan sparas.

Naturrårdslu'insyn. — — — Det — — — innebär att skogsbrukets skyldig- het att ta viss hänsyn till naturmiljön ges en särställningjämfört med andra arbetsförctags. Om sanktioner av denna typ skall kunna utdömas enligt skogsvårdslagen måste detta få till följd en ändring också av naturvårdsla- gen.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1978/79:110 152

4.22 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser liksom utredningen. att skogsvårdslagen är ett nödvändigt och viktigt styrmedel. Utredningen föreslår att den nya lagen utformas som en ramförfattning, vars närmare innebörd preciseras genom tillämpningsföreskrifter. Läns- styrelsen finner dock att de föreslagna lagramarna i vissa fall är allt för vida och därigenom lämnar även stora och viktiga principfrågor öppna för ad- ministrativt avgörande.

Isf. — — — Länsstyrelsen föreslår — — — ett förtydligande av l &. så att det framgår klart att de ekonomiska förutsättningarna i skogsbruket skall vara ett av de kriterier som åsyftas med formuleringen "övriga förutsätt- ningar”. På motsvarande sätt bör övervägas om inte strävan efter hög kva- litet också bör anges i samma paragraf.

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang fram- hålla att det är angeläget att skogsvårds- och naturvårdslagstiftningen ses över. så att definitionerna av skogsmark och begreppet pågående markan- vändning samt den s. k. tålighetsgränsen i samband med naturvårdshänsyn i skogsbruk överensstämmer enligt de båda lagstiftningarna.

Anläggning av ny skog. Enligt förslaget skall gälla skyldighet att anlägga ny skog "om ett skogsbestånds tillväxt på grund av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig". Denna ovillkorli- ga formulering är olämplig enligt länsstyrelsens uppfattning. Den innebär att det skulle strida mot skogsvårdslagens bestämmelser att ha kvar löv- skog. vilket i sin tur skulle strida mot skyldigheten att ta hänsyn till natur- vårdens intressen i vissa fall. Det skulle t.o.m. kunna leda till att man blir skyldig att avveckla produktiv barrskog till förmån för något annat snabb- växande trädslag eller s. k. energiskog. eftersom det avgörande kriteriet är "den tillväxt som är möjlig”. Länsstyrelsen föreslår att 6.5 formuleras mindre kategoriskt och dessutom så att möjlig tillväxt inte skall vara enda bedömningsgrund för huruvida ny skog bör anläggas.

4.23 Länsstyrelseni Kalmar län: Allmänt. — — — Länsstyrelsen finner det rationellt och riktigt att lagen utformas som en ramförfattning med särskild tillämpningsförfattning där detaljbestämmelserna kan ändras i takt med att skogsbrukssätten förändras genom ny teknik m.m. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget till ny skogsvårdslag. — —— — Det är — — — angeläget att ramlagstiftningen ges en mer distinkt utformning så att tolkningen av skogsvårdslagen underlättas. Tillämpningsföreskrifterna bör utformas i samråd med företrädare för det praktiska skogsbmket och bli föremål för remissförfarande. — — — Is”. [ paragraf l har man betonat att den bärande tankegången bör vara att åstadkomma en hög och jämn virkesproduktion. Det måste därför stäl- las stora krav på dess utformning så att inriktningen blir såväl nationaleko- nomiskt som företagsekonomiskt acceptabel. Från denna synpunkt är det betänkligt att den ekonomiska skäligheten inte kommer till uttryck i lagtex- ten. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör detta liksom tidigare komma till uttryck i k l. Vidare bör under I & hänsyn till naturvårdens intressen anges på samma sätt som i nu gällande skogsvårdslag. Inledande bestämmelser. — — — Länsstyrelsen finner det rationellt och riktigt att lagen skall omfatta all skogsmark — — —.

Anläggningar ut' ny skog. Länsstyrelsen anser det viktigt att röjning in- går i beståndsanläggningsfasen och att röjning utföres till produktionsför- band. Det är även väsentligt att det uppdämda röjningsbehov som i dag finns i möjligaste mån åtgärdas. Länsstyrelsen finner det därför angeläget

• Sida 153
•  Original

Prop. 1978/79:110 ' 153

att skogsvårdsstyrelsen far förstärkta resurer för att kunna påverka skogs- ägarna i denna riktning.

— — —- Det är nödvändigt att man i st» punkt 3 definierar-vad som avses med olämpligt trädslag. Utdraget till sin yttersta konsekvens skulle — — - denna punkt kunna innebära att lövskog i större eller mindre omfattning tvängsvis skulle avverkas för att ge plats åt barrskogsplanteringar — — —. Lagpunktcn kan få omfattande negativa konsekvenser för naturvärden i stort. Länsstyrelsen anser att lagtexten på denna punkt bör omarbetas och ges en klarare utformning så att detta ej kan inträffa. Detsamma synsättet vill länsstyrelsen även anlägga pä s'7 vad avser så kallad urskogsbestånd, i vart fall tills dess inventeringar företagits som utpekar vilka urskogsbe- ständ som bör finnas kvar med hänsyn till naturvårdens intressen. för- slagsvis under en lO-arsperiod.

Avverkning. — — — Anmälningsplikten vid slutavverkning ser länssty— relsen som positiv. Tillsyn. Det bör — -— — prövas om inte i 25 å i lagförslaget skall intagas en bestämmelse. som möjliggör att ett beslut om föreläggande eller förbud kan träda i kraft omedelbart utan hinder av besvär. Tillsynsmyndigheten skall saledes kunna förorda att dess beslut skall lända till efterrättelse ome- delbart.

Öt'rigt. Det är en brist i lagförslaget — — - att besvärsbestämmelser helt saknasi lagen. — — —

4.24 Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter tChristersson. Johansson. Kronblad. Nilsson och Schultz) samt två av suppleanterna (Adolfsson och Jonsson) anför i reservation: Förslaget till ny lag bedömer länsstyrelsen. bör ytterligare skärpas under paragrafen 7 till följande lydel- se: Om skogsbeständ är så överårigt att markens virkesproducerande för- måga tillgodogöres i ringa utsträckning skall skogsvårdsstyrelsen föreskri- va att beståndet slutavverkas och ny skog anläggas.

4.25 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Att den nya skogsvårdslagen föreslås få formen av en ramförfattning finner länsstyrelsen ändamålsen- ligt. Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen tillstyrker att särskilt tillstånd inte längre skall krävas för omläggning av skogsmark för annat ändamål än skogsproduktion. — — — Liksom utredningen finner länsstyrelsen det angeläget att skogsvårdsstyrelsen ges möjlighet att påverka andra myndig— heters beslut om ianspråktagande av skogsmark. t. ex. för kraftledningar. vägar och större militära anläggningar. De berörda myndigheterna och or- ganen borde åläggas samradsskyldighet med skogsvårdsstyrelsen i dessa frågor. Förslaget att skogsvårdslagen i fortsättningen blir tillämplig på all skogs— mark tillstyrkes liksom förslaget att skogsmarkens ägare skall vara ansva— rig enligt lagen.

Anläggning av ny skog. — — — Utredningens förslag att utvidga röj— ningsskyldigheten att avse röjning i produktionsfrämjande syfte tillstyrks. Länsstyrelsen tillstyrker även förslaget att utvidga äterväxtskyldigheten vid skador på skogen. Även förslaget om skyldighet att sörja för återväxt efter avverkning av bestånd. som genom gleshet. av annan orsak ätt av- verkning eller skador. eller genom olämpliga trädslag har en oförsvarligt läg tillväxt. tillstyrkes. Länsstyrelsen förutsätter då att stor hänsyn i dessa fall kan tas till naturvårdens och andras intressen. eftersom bestånd av här

• Sida 154
•  Original

Prop. 1978/79:110 154

aktuellt slag ofta utgöres av lövskog. hagar och gärdesbaekar.

Det är inte acceptabelt att skog av hög ålder eller rötangrepp s_jälvgallrar sig och förstörs. Utredningens förslag om avverkning och återväxtskvldig- het i fråga om sådan skog tillstyrkes även.

Avverkning. Utredningens förslag beträffande regler för gränsdragning— en mellan utvecklingsbar och ej utvecklingsbar skog tillstyrkes.

— — — Att jämnhetskravet slopas på de minsta enheterna tillstyrks ock- så. Gränsen 50 milsk i produktion bör kompletteras med en arealgräns. förslagsvis l5 ha. — — — Utredningen föreslår att avverkning i framtiden får bedrivas endast antingen som ändamålsenlig gallring eller som slutav- verkning som är ändamålsenligt för anläggning av ny skog, l.,änsstyrelsen anser att detta i princip är riktigt och tillstyrker förslaget. — — — Länssty- relsen anser. att mindre husbehovsuttag i fortsättningen bör kunna ske inte som plockhuggning titan som ändamålsenlig gallring antingen i den rena gallringsskogcn eller vid behov i skog som i och för sig är slutavverknings— mogen. Större htrsbehovsavverkningar bör kunna ske i form av ändamåls- enlig slutavverkning.

Sr'iirj/i'n-_t-prgrird skog ne/r skyddsskog, Skötseln av de svärföryngrade skogarna och skyddsskogarna bör som utredningen föreslår även i fortsätt- ningen regleras genom särskilda bestämmelseri skogsvårdslagen .

Länsstyrelsen förutsätter att skogarna inom Gotlands län i fortsättning— en förklaras som svårföryngrade. Att skogen pä Avanäset på Fårö klassas som skyddsskog är onödigt. — — —.

— — —Länsstyrelsen anser — — — att nuvarande regler om husbehovsut- tag bör ändras så att de blir tillständspliktiga såsom avverkningarna för av- salu är enligt nuvarande lag och detta oberoende av om uttagen sker i form av slutavverkning eller gallring.

Med hänvisning till det anförda avstyrker länsstyrelsen utredningens förslag om att gallring skall få ske trtan tillstånd. Länsstyrelsen anser att — — — tillstånd skall krävas för gallring i medelålders och äldre skog.

Länsstyrelsen förutsätter att utsyning i svärföryngrad skog även i fort- sättningen får ske kostnadsfritt och att stickvägsplanering får ingå i den fria utsyningen. — — — ] fråga om skogar. som förvaltas av fackutbildad personal. t. ex. statens och kyrkans skog. bör all trtsyning kunna ske av ve- derbörande själva. Skogsvårdsstyrelsen gör vid tillståndsgivningen endast stickprovskontroller.

F.nligt nuvarande regler krävs ingen särskild anmälan av avverkning inom svärföryngrad skog. Ansökan om avverkningstillstånd ersätter sådan anmälan. Länsstyrelsen förutsätter att denna ordning fär gälla även i fram- tiden.

.S'kugsskydtl. Vad utredningen framför trnder denna rubrik tillstyrks. Markfrin/.t/i'iring av sktrgsml/ingsmuteriul. Länsstyrelsen ställer sig posi- tiv till utredningens förslag.

Numrt't'u-t/slränsyn. Utredningens förslag tillstyrks.

'I'illsyn. Länsstyrelsen tillstyrker det framlagda förslaget. — — —

4.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Allmänt. Länsstyrelsen ansluter sig — — — till utredningens förslag till ny skogsvårdslag. Anläggning (ll' ny skog. — — — I anslutning till förslaget till s7 i skogs- vårdslagen vill länsstyrelsen erinra om. att överåriga bestånd av ""natur- skog" kan vara av stort intresse dels som s.k. genbank. dels ur natur- vårdssynpunkt. | de fåtaliga fall där skogsvårdsstyrelsen kan antas behöva tillgripa ett åläggande enligt denna paragraf bör därför samråd ske med länsstyrelsen.

• Sida 155
•  Original

Prop. t978/79:110 155

4.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län: l s. — — — Inledningsvis slås — — — fast principen om hög virkesavkastning. Länsstyrelsen tillstyrker detta - — — . Däremot anser länsstyrelsen att skäl inte föreligger att ta bort hän- synen till naturvärden ur 1 s trots att det stadgas om naturvårdshänsyn i 22 &. Länsstyrelsen föreslar att 1 sfär följande lydelse. Skogsmark och där— pa växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga hög avkastning varvid tillbörlig hän- syn skall tagas till övriga allmänna och enskilda intressen.

Inledande blur—lämn:viser. Länsstyrelsen anser att skogsrnarksbegreppet i |948 ars lag är i stort behov av ändring. Ändringen bör dock enligt läns- styrelsens mening gä i en annan riktning än vad utredningen föreslår. Skogsmarksbegreppet bör anknytas till kommunernas översiktliga mark- användningsplaner. Härigenom löses även sådana frågor som utredningen avser lösa med H; i förslaget. Oklarheterna om sambandet mellan begrep- pet skogsmark i skogsvärdslagen och begreppet pågående markanvänd- ning i t. ex. den fysiska riksplaneringen och naturvärdslagstiftningen skulle också kunna lösas. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att skogs- vårdsstyrelsen ensam skall avgöra vad som bör betraktas som skogsmark. ] första hand bör detta vara en fråga för kommunerna i samråd med läns— styrelsen. skogsvårdsstyrelsen. lantbruksnämnden m.fl. d.v.s. i princip enligt vad som skett i den fysiska riksplaneringen. Det skogsmarksbegrcpp utredningen föreslagit anser länsstyrelsen i ett icke ringa antal fall strida mot andra allmänna och enskilda intressen. Länsstyrelsen föreslår därför att det nuvarande skogsrnarksbegreppet bibehålles i avvaktan på en ny ut— redning. som bör söka anknyta skogsmarksbegreppet till generalplanemäs— siga överväganden. Detta innebär att de mot ääZ och 3 i förslaget svarande delarna av gällande lag kvarstår. Länsstyrelsen tillstyrker att skogsvårds— lagen göres tillämplig för all skogsmark.

Anlr'r'ggning av ny skog. När det gäller anläggning av ny skog har länssty— relsen inget att erinra mot lagförslaget under förutsättning av att hänsyn till natur- och miljövärdsintresset och till enskilda intressen kommer till ut- trycki l s". Förslaget står — -— — itrppenbar strid mot det allmännas strävan att skydda lövskogsmiljöer och urskogsliknande bestånd av olika slag och en varierande landskapsbild — — —.

Nullrrt'rlrtlxlrälrs'yn. | 23 få om naturvårdshänsyn bör för tydlighets skull i andra stycket inskjutas "vad beträffar skogsmark".

4.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: If. Enligt länsstyrelsens uppfattning är målformuleringen för det framtida skogsbruket alltför ensidigt inriktad på virkesproduktion. En bättre och tydligare formulering vore exempelvis . varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till miljö-. sysselsättnings- och lönsamhetskrav. Inledande hr'slänrnrr'lsr'r. Enligt länsstyrelsens uppfattning skall skogs- vårdslagen ej gälla inom områden som avsatts som naturreservat. oavsett om skogsbruket regleras i reservatsbeslutet eller ej. Även om skogen inte har något primärt skyddsintresse enligt reservatsbeslutet och därför kan- ske ej reglerats. är skogen och dess skötsel av vital betydelse för upplevel- sen av naturreservatet. Reservatets skog bör därför skötas efter det syn- sättet och skötseln helt regleras i skötselplanen. — — — Avverkning. Länsstyrelsen vill understryka att avverkningsanmälan även i fortsättningen skall inlämnas. — — — Sekretessbestämmelsema i samband med anmälan bör slopas. då dessa onödigtvis försvårar handlägg- ningen.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1978/79:110 156

Naturvårdshänsyn. — — — Inom de områden som särskilt avgränsats av länsstyrelsen enligt 45 kungörelsen (1974: 1029) om anmälan av skogsav- verkning eller enligt 205 naturvårdslagen synes det lämpligt att prövningen rörande naturvårdshänsynen endast sker enligt naturvårdslagen.

— — — Länsstyrelsen föreslår att bestämmelsen om böter för brott mot naturvårdsföreskriftemai skogsvårdslagen utgår.

Övrigt. Länsstyrelsen föreslår att lagen förses med regler om fullföljd av talan mot beslut enligt lagen.

4.29 Länsstyrelsen i Hallands län: Naturvårdshänsyn. Utredningens starka koncentration till produktionsförmåga och produktionstörutsättningar har medfört att de totala samhällsaspektema på utnyttjandet av skogsmarken kommit att behandlas mera översiktligt elleri vissa fall rent av bristfälligt. Konsekvenserna för naturvården och påverkan av kraven på rekreations- möjlighetema har utredningen behandlat mycket kortfattat och de direkta miljövårdskonsekvenserna i form av hydrologiska effekter. försurning m.m. har överhuvudtaget inte behandlats. Det är erforderligt att skogsbrukets inverkan på naturmiljön penetreras

mera ingående än vad som nu skett. Länsstyrelsen anser det — — — moti- verat. att hänsynen till naturvårdens intressen — precis som i nuvarande skogsvårdslag — intages i den föreslagna lagens första paragraf — — - och inte som i lagförslaget ges en mera undanskymd plats, om än med egen pa- ragrafbeteckning (22 5).

Övrigt. -- —. — Då lagförslaget medger att tillsynsmyndighet (skogssty- relse och skogsvårdsstyrelse) utfärdar vitesförelägganden av måhända be- tungande slag för enskilda får det anses vara av stor betydelse att entydiga besvärsregler införs i den nya lagen. — - —

4.30 länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmänt. — — — I stort kan länsstyrelsen ansluta sig till det i utredningen framlagda förslaget till ny skogsvårdslag — — —.

— -— — De föreslagna skärpningarna av kraven på skogsbrukets skötsel allmänt sett har stöd i statsmakternas åren l972 och 1975 meddelade rikt- linjer för den fysiska riksplaneringen — — —. Anledning har inte framkom- mit att ifrågasätta rimligheten av sådana föreslagna skärpningar som på ekologisk grundval ger samhället större möjligheter att verka för ett bättre utnyttjande av skogsmarkens resurser.

Inledande bestämmelser. Det kan konstateras att samordning av be- stämmelserna angående statens och kyrkans skogar med övn'gt jämförligt skogsbruk framstår som ändamålsenlig — — —.

Naturvårdshänsyn. —— - — Som en allmän erinran om kopplingen till na- turvårdslagen borde i ett tredje stycke i 225 anges att särskilda regler om hänsyn till naturen kan gälla enligt förordnanden jämlikt 7-— l l. l9 och 2055 naturvårdslagen. Men det måste klart fastslås att "hänsynen till na- turvårdens intressen" enligt 225 ej omsluter sådana vittomfattande ekolo- giska samband som liggeri skillnaderna mellan de olika i utredningen stu- derade produktionsprogrammen.

Med stöd av 25 skall också den ansvariga myndigheten — — — i före- skrifter från fall till fall specificerat kunna ange vilka naturvårdshänsyn som skall iakttas vid avverkningar. — — — Förändringen innebär en för- enkling vad beträffar myndigheternas "inblandning" och kommer av den enskilde skogsägaren sannolikt att uppfattas som en lindring i byråkratin. Länsstyrelsen anser det rimligt att myndigheternas ansvar i dessa frågor

• Sida 157
•  Original

Prop. l978/79:l]0 157

samlas till ett enda regionalt organ och att alltsä överflyttningen av denna befogenhet är ändamålsenlig. -- — —

"Ill/syn. — — _ Länsstyrelsen finner ingen anledning invända mot regler- nas avsedda innehåll men vill göra följande kommentarer angående para- grafernas innehåll: Om föreläggande inte efterkommes får enligt 25 & sista stycket myndigheten låta vidtaga åtgärder på den försumliges bekostnad. Det böri samma stycke anges att sådan åtgärd i likhet med vitet skall anges i myndighetens föreläggande.

Föreläggandejämlikt 25 & gäller enligt lagförslaget markägaren som per- son. Det betyder att föreläggandet upphör att gälla vid markägarbyte. För att underlätta myndighetens arbete bör föreläggande i stället knytas till fas— tigheten. — — ——

Anwar. — — —— Sannolikt skulle 27 s i lagförslaget avseVärt kunna för- enklas utan att därvid avkall skulle göras på syftet.

4.31 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Inledande bc'stt'imtm'lst'r. Utredningen föreslår att även statens och kyrkans skogar inordnas under skogsvårdsla- gen. Länsstyrelsen ansluter sig helt till detta förslag.

Nuturt't'trtlshänsyn. Föreskriften — — — om "hänsyn till naturvårdens intressen" föreslås få en särskild lagparagraf. %& 22. som dessutom avses bli förenad med straffsanktion — — —. Denna förändring torde ge större tyngd åt de föreskrifter som kommer att meddelas.

För att skapa bättre förståelse för att omsorgen om den skogliga miljön mäste ingå som ett normalt led i all skoglig verksamhet bör uttrycket "na— turvärdens intressen" ersättas av uttrycket "naturmiljön". — — —

— — — Begreppet "naturmiljön" överenstämmer bättre med den totala miljöhänsyn som skall prägla allt skogsbruk. t.ex. beträffande dikning. gödsling och användande av biocider.

4.32 Fyra av länsstyrelsens i Älvsborgs län ordinarie ledamöter tAgardts- son. Larsson. Peterson och Rudolfsson) en suppleant (Blomberg) samt na- turvårdsdirektiiren (Rahmn) anmälde skiljaktig mening innebärande följan- de tillägg till slutet av avsnittet "Skogsbruket och miljövärden": "För att ytterligare förbättra möjligheterna till miljöhänsyn i skogsbruket anser länsstyrelsen det angeläget att anläggande av skogsbilväg. dikning och gödsling i känsliga områden blir samrådspliktiga arbetsförctag enligt 2() så

1

naturvärdslagen' . 4.33 Länsstyrelsen i Värmlands län: Allmän/. Nägot ekonomiskt kriterium återfinns — — = ej i lagförslagets första paragrafvilket länsstyrelsen anser vara en brist. I övriga delar ansluter sig länsstyrelsen helt till det lagda för- slaget.

An-t'rkning. — — — Länsstyrelsen vill framhålla det angelägna i att an- mälningsplikten för slutavverkning kvarstår i i huvudsak gällande form.

4.34 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson, Sven Nilsson. Hult. Johansson. Carl Nilsson och Knutson) anför i reservation: livad gäller anmälningsplikten anser vi att den ej fyller någon positiv upp- gift.

4.35 Länsstyrelsen i Örebro län: Allmänt. — — — Länsstyrelsen delar ut- redningens uppfattning att en — — — skärpning behövs om målen för sam-

• Sida 158
•  Original

Prop. 1978/79:110 158

hällets skogspolitik skall uppnas och tillstyrker i allt väsentligt utredning- ens lagförslag. — — —-

Naturwirtlxlu'in.r_vn. lin detalj i lagförslaget som direkt kan beröra läns- styrelsens tillämpning av naturvårdslagen är att sanktionsmöilighetcr för skogsvardsstyrelsen nu införs även för naturvårdshänsynen i skogsvårds- lagen. — — — Länsstyrelsen ser denna ändring som positiv.

Utredningen föreslår att skyldighet införs att anmäla planerad vätmarks- dikning till länsstyrelsen försämrad på samma sätt som nu gäller för hyg- gesplöjning. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag och vill som princip framhålla att samrad med länsstyrelsen som naturvärdsmyndighet bör ske för alla sadana åtgärder inom skogsbruket som innebär förändring i mark- användningen mcdan atgärder inom pägaende skogsbruk och de krav på hänsyn samhället ställer pa dessa bör bedömas av skogsvårdsstyrelsen.

4.36 Länsstyrelsen i Västmanlands län: I s*. — — — Länsstyrelsen bedö- mer. att det är nödvändigt. att sådana anvisningar utformas till lagen. att skogsägarna ej tvingas att tillämpa skötselmetoder som. ehuru lönsamma för samhället pä läng sikt. blir olönsam ma för de enskilda brukarna eller fö- retagen. — — - '

Inledande ht'A'Ill/IlIllt'l.t'('l'. Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse. att även statens och kyrkans skogar skall inordnas under skogsvårdslagen.

Avverkning. — — -— Anmälningsskyldighet gör det möjligt för länsstyrel- serna att ha tillsyn över slutavverkningarnas utformning och inverkan på landskapsbilden. Detta har varit till påtagligt gagn för naturvärden. Anmäl- ningsskyldigheten — — — bör bestå.

Nuitu-vårdsliiinsyn. Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse. att bestäm- melserna om skogsbrukets hänsynstagande till naturvårdens intressen nu hänförs till en särskild paragrafi skogsvårdslagen. — — — I detta samman- hang vill länsstyrelsen ocksä uttala sin tillfredsställelse med förslaget om att skogsvårdsstyrelsen i fortsättningen skall kunna meddela vitesföreläg- gande vid påtagliga avsteg från hänsynstagande till naturvården.

4.37 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Avverkning. %$ 17 bör kompletteras med tillämpningsanvisningar med innebörd att anmälan bör ske innan ät- gärd som binder avverkningen till visst utförande vidtages. Nutm't'årdrltä”syn. Skogsvärdens och miljövärdens krav sammanfalleri hög grad och behöver enligt nuvarande bestämmelser i skogsvårdslagen och naturvårdslagen icke innebära något nämnvärt produktionsbonfall. Länsstyrelsen — — — vill understryka angelägenheten av att nuvarande be— stämmelser och tillämpningsföreskrifter får fortsätta att gälla utan utvidg- ningar. — — — De följdbestämmelscr som införts rörande uraktlätenhet att ta föreskriv- na hänsyn till naturvårdens intressen — — — bör vara tillfyllest för att till- godose miljövärdcns krav.

4.38 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Gävleborgs län (Grenholm. Jo- hansson. Birger Olsson. Johan A. Olsson. Sigfridsson och Sandgren) anför i reservation beträffande [ s": -— — — Vi anser att en klar formulering av kravet på långsiktig lönsamhet borde ingå i lagtexten.

4.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I s" — — — Länsstyrelsen kan ae- ceptera & l under förutsättning att "övriga förutsättningar" preciseras i tillämpningsförfattning till vad som är förenligt med ett ekonomiskt skogs- bruk.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1978/79:110 159

IHIUt/(Uitlt' hcs'lt'ilnmt'lst'r. Länsstyrelsen tillstyrker att en ny skogsvårds— lag görs tillämplig på all skogsmark.

Definitionen av skogsmark (s 2) liksom prövning av vad som är att anse som skogsmark (sä 2 och 3) tillstyrks. l de fall då det skall prövas om ett visst natun'ärdsintresse är ett annat "godtagbart ändamål” med markatt— vändningen bör samråd ske med naturvärdsenheten.

Anlii,e_t:rtirt_t,' av ny skog. Den föreslagna nya bestämmelsen i s" 7 om att skogsvårdsstyrelsen skall kttnna föreskriva att överårig skog skall avver— kas är begränsad till klart överåriga skogar med låg eller ingen tillväxt.- Förekomsten av sådana skogar är ringa men länsstyrelsen tillstyrker ändå att en sådan bestämmelse tas in i lagen.

Reproduktionsplikten föreslås i 5 lt) bli utökad att även omfatta röjning av plant— eller ungskog. Trots att ett sådant stadgande väsentligt ökar skogsvardsstyrelsens tillsynsansvar till såväl tid som volym vill länsstyrel- sen tillstyrka förslaget. — — —

— — -- l svära avsättningslägen kan — — — intc fullständiga åtgärder krä- vas utan visst samhi'tllsekonomiskt stöd. Var. när och hur detta skall ske maste preciseras i tillämpningslöreskrifterna.

Avverkning. — — — Länsstyrelsen tillstyrker förslaget — — — . Namn'rircIr/ni'ns'wt. — — — Genom den egna paragrafen — — — kopplad med sanktionsbestämmelser kan naturvårdshänsynen — — — anses ha fått en stärkt ställning — — — varför förslaget tillstyrks.

Tillsyn. Länsstyrelsen anser att de föreslagna nya reglerna väsentligt förbättrar skogsvärdsstyrelsens möjligheter att när så behövs snabbt ingri- pa och fä rättelse till stånd inom rimlig tid. — — —

Ansvar. Länsstyrelsen hari sak inga invändningar mot i 5 27 föreslagna ansvarsbestämmelser. — — —

4.40 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. — — — Så som förslaget till skogsvårdslag är utformat har den karaktären av ramlagstiftning och det är därför av vikt att tillämpningsföreskrifter icke fastställs förrän de blivit föremål för remissbehandling i samma omfattning som det nu remitterade lagförslaget. — — —

l s*. l lagförslaget har kriteriet ekonomiskt utbyte i skötseln av skogs- mark och växande skog slopats. l stället föreslås "varaktig hög virkesav- kastning” som målsättning. Detta är tydligare och torde bli enklare att pre- cisera och göra likformigt rättvist mellan olika skogsägare.

-— — — Länsstyrelsen föreslär — — — att ett tillägg görs i lagen av följan- de innebörd: "Åtgärder enligt denna lag utöver vad som för skogsmark- ägaren är ekonomiskt skäligt skall vara tvingande endast om bidrag till täc— kande av kostnadema för åtgärderna kan erhållas av allmänna medel”.

[Himla/HIP bl'.$'läl)1/Hl'l.fl'f. — — — Frågan huruvida mark är att anse som skogsmark bör — — — prövas i samråd med Iantbruksnämnden i de fall frä- gan avser mark som tidigare använts som åker eller bete.

— — — För att — — — komplikationer ej skall kunna uppstå i framtiden föreslär länsstyrelsen att i anvisningarna till skogsvårdslagen intas regler som innebär att endast lagfaren ägare eller köpare som erhållit förvärvstill- stand får avverka eller uppläta avverkningsrätt på fastigheten.

Avverkning. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten i att knyta ransone- ringsgraden för den slutavverkningsmogna skogen till en viss arealandel.

l lagtexten bör ej fastläggas att kommun skall utgöra gräns inom vilken sammanslagning till brukningsenhet normalt skall ske. — — —

• Sida 160
•  Original

Prop. 1978/79:110 160

St't'irtifiryngrutl skog or"/I skyddsskog. — — — Länsstyrelsen anser — — — att tillstånd även måste fordras för röjning eller gallring.

4.41 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I #. — — — Mot bakgrund av erfa- renheterna från tillämpningen av nuvarande lag. där företagsekonomiska synpunkter mäst vägas in i samband med relativt kortvariga konjunktur- ändringar. hälsas förslaget med tillfredsställelse. — — — Länsstyrelsen vill — — — ifrågasätta om inte kraven på åtgärderi svåra avsättningslägen i lag- texten eller tillämpningsföreskrifterna borde kopplas till bidragsmöjlighe— terna. — — — Inledande hes/('lnrnrt'lxt'r. Definitionen av skogsmarksbegreppet i för- slagets 2 s' innebär en ändring såtillvida att dikningsvärda myrmarker inte längre skulle betraktas som — — — skogsmark. Detta förefaller mindre konsekvent — — — . Styrelsen anser det helt konsekvent. att även statens och kyrkans sko- gar förs under skogsvårdslagen. — — — '

Anläggning av ny skog. De föreslagna skärpningarna i kraven på be- ståndsanläggning och möjligheten att genom åläggande sanera klart orän- tabla bestånd. synes ändamålsenliga.

— — — Åläggande om utförande av restskogsavverkning — liksom den slutavverkning av överårig skog. som åsyftas i s 7 — bör utformas så att skogsägaren inte tvingas till åtgärd vid en tidpunkt. då den skulle medföra oskälig förlust. alltså ien utpräglad lågkonjunktur.

— — — Länsstyrelsen ser det — — — som mycket värdefullt att möjlighe- ter öppnas att med lagens hjälp kräva utförande av röjning i rätt tid.

Avverkning. — — — Länsstyrelsen måste — — — erinra om att vi fortfa- rande inte har fullgod kunskap om möjlighetema att utnyttja vissa fjällnära marker på annat sätt än genom den förhållandevis extensiva bruknings- form. som kallas fjällskogshuggning. En urkopplingsrcgel för dessa områ- den. där trakthyggesbruk kan leda till oönskade effekter. bör finnas i likhet med vad som är fallet i anvisningarna till 14 å i nuvarande skogsvårdslag.

Länsstyrelsen kan helt ansluta sig till utredningssynpunktema beträffan— de bestämmelserna om avverkning.

Länsstyrelsen förutsätter. att tillämpningsanvisningama till ä' ll kom— mer att starkt betona vikten av att avverkningsmetoderna vid gallring mås- te vara skonsamma mot mark och kvarstående bestånd.

— — — Länsstyrelsen anser det — — — angeläget att anmälningsplikten bibehålls ocksä fortsättningsvis. Nururrårds/n'insyn. — —— — Länsstyrelsen ansluter sig härtill. men det är

samtidigt styrelsens uppfattning att. om konkreta förelägganden med vite skall kunna utfärdas. mäste tillämpningsföreskrifterna preciseras jämfört med de nuvarande.

Tillsyn. Länsstyrelsen har intet att invända mot att det nu gällande förfa- randet med överenskommelse utbyts mot ett föreläggande. — — —

4.42 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Västerbottens län (Eriksson. Hed- lund. Hellgren. Löfstedt. Nilsson. Schmidt och Svanberg) anför i reserva- tion: Vi instämmer i utredningens konstaterande att en god lönsamhet för skogsbruket är en förutsättning för att uppnå det förordade höga produk- tionsmålet. ] följd härav bör frågan om lönsamheten på lämpligt sätt inskri— vas i skogsvårdslagen.

4.43 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Allmänt. Den allmänna modernise-

• Sida 161
•  Original

Prop. 1978/79:110 16]

ringen av lagens utformning och förenklingen av procedurreglerna hälsas med stor tillfredsställelse.

lll/('tltllltlt' buslt'inum'lxer. — — — Länsstyrelsen tillstyrker slopandet av omläggningsbestämmelserna men anser att tillämpningsföreskrifterna bör utformas så att längre anmälningstid tillämpas när avverkning föranleds av att mark skall nyttjas för annat ändamål än skogsproduktion.

Anläggning av ny skog. Den nya bestämmelsen om avverkning av över- ärig skog torde inte i dagsläget kunna bilda underlag för ingripande i speci- ellt manga fall men principen att i lagen införa gardering mot destruktiv överhftllning motiverar bestämmelsen.

4.44 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Avverkning. — — — DEFU ifrågasätter om inte utredningen i större utsträckning borde ha övervägt olika fomter av undantagsrapportering eller dispensförfarandcn i stället för ett allmänt anmälningsförfarande. Anmälan om avverkning för omläggning är ett exempel där detta borde vara möjligt. — — — Enligt DEFUs mening bör man — — — kttnna förutsätta att befogenheterna inom skogsvårdslagens ramar definieras så tydligt att det står klart för den en- skilde skogsägaren vad som är tillåtet. En anmälan som inte föranleder nå- gon reaktion från myndigheten skulle då kunna undvikas.

4.45 Institutet för skogsförbättring: ll-Iurknutlsföring (n' skogsodlingsmait'- rial. Utredningen framhåller behovet av kontroll och dokumentation när det gäller skogsodlingsmaterial eftersom användningen av sticklingar framdeles kan komma ifråga i större skala och nya kategorier plantprodu- center kan komma in i bilden. Det är viktigt att betona detta samt att un- derstryka att en eventuell användning inom skogsbruket av klonmaterial (.t. ex. sticklingar) kräver en uppläggning av skogsodlingen som garanterar erforderlig variation inom skogsbeständet och regionen. Bestämd som grundats pa ett fåtal kloner eller kloner som år efter är fan dominera skogs- odlingen inom en del av landet kan eljest utsätta skogsbruket för stora framtida risker i form av t. ex. svamp- och insektsangrepp.

4.46 Hushallningssällskapens förbund: Även om förbundet finner. att flera av bestämmelserna i den nya skogsvårdslagen blir betungande för skogs— ägarna. vill förbundet icke motsätta sig dem. — — —

4.47 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägare-föreningars riksför- bund: Allmänt. Vi delari många stycken utredningens syn på ambitionsni- vån för de framtida skogsvårdsinsatserna och de krav som bör ställas i en ny skogsvårdslag. dock med reservation för att en bristande lönsamhet i skogsbruket kan komma att lägga hinderi vägen. Vi anser att kravet på lönsamhet i skogsbruket inte kan efterges. Det måste därför framgå av skogsvårdslagen att skogsbruket skall bedrivas med en ekonomisk målsättning som grund. Vi delar utredningens uppfattning att den nuvarande lagstiftningen är i behov av översyn och vi äri stort positiva till den inriktning det presente- rade förslaget har fått. — -— — Vi kan inte godta en ordning där tillsynsmyndigheten ges mycket stor frihet att utforma lagens faktiska innehåll. — — -— Vi vill därför yrka på att lagtexten skall vara så precis i sin utformning att inga oklarheter kommer att råda om vad som avses. Vi förutsätter att företrädare för olika intressenter inom skogsnäringen

ll Riksdagen l978/79. ] saml. Nr llt)

• Sida 162
•  Original

Prop. l978/79:110 162

får möjlighet att delta i utformningen av den nämnda tillämpningsförfatt— ningen. — — — .

I .(5. Vi hari och för sig inget att invända mot att det i paragrafen införs ett krav på "hög virkesavkastning". Vi vänder oss emellertid med skärpa emot att paragrafen får en sådan formulering att ingen hänsyn tas till skogsbrukets krav på lönsamhet. — — —

Vi vill därför föreslå att l s får följande lydelse: "Skogsmark och dära växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till mar— kens virkesproducerande förmåga hög virkesavkastning och så att ett till- fredsställande ekonomiskt utbyte vinnes".

Inledande hcsriirnnn'lst'r. Vi godtar det förslag till lydelse som paragra- fen (om skogsmark) fått. Den förändring av begreppet skogsmark som föreslås finner vi motiverad.

Vi förutsätter att det inte finns något samband mellan begreppet pågåen- de markanvändning i naturvårdslagens crsättningsregler och skogsvårdsla- gens nya skogsmarksbegrepp.

Anläggningar ny skog. & 8. l paragrafens andra stycke sägs: "Närmare föreskrifter om föryngringsmetod. markberedning. sådd. plantering. plant- skogsvård eller andra åtgärder meddelas av . .

Vi anser att denna bestämmelse kan komma att medföra en olämplig de- taljstyrning av återväxtarbetets utförande och föreslår därför att paragra- fens andra stycke skall utgå.

Avverkning. — — - Vi anser — — —- att bestämmelsen om generell för- handsanmälan skall slopas. Vi kan däremot se vissa motiv för en obligato— risk anmälan i efterhand vid slutavverkning och föreslår därför en utred- ning om formerna för en sådan.

| från naturvårdssynpunkt speciellt känsliga områden bör även i framti- den någon form av förhandsanmälan vara aktuell.

Nulurt-tirdslu'inxvn. Liksom utredningen anser vi att de principer som låg till gnrnd för att i SVL l975 införa en aktsamhetsregel med hänsynsta- gande till naturvårdens intressen också bör gälla i fortsättningen. Det är vår uppfattning att erforderlig hänsyn till naturvårdens krav på den över- vägande delen av skogsmarken kan tillgodoses med de åtgärder som åsyf- tas i denna regel.

Utredningens förslag att överföra naturvårdshänsynen till en särskild paragrafi SVL och att sanktionsbelägga denna innebär att man tillskapar två lagar med samma syfte och delvis samma verkningsområden. Vi anser det i och för sig felaktigt att i två författningar reglera samma frågor med vad det innebär att i lag söka fastlägga gränser för vad markägarna bör tåla. Trots detta kan vi ansluta oss till utredningens uppfattning att det kan vara ändamålsenligt att låta SVL styra viss naturvård.

Vi menar — — — att det hänsynstagande som kan bli aktuellt enligt SVL måste underordnas det krav —— enligt första paragrafens lydelse i vån för- slag — som stadgar att skogen skall skötas så att "tillfredsställande ekono- miskt utbyte vinnes".

Som & 22 har utformats i utredningens förslag öppnar den möjligheter för regering eller tillämpningsmyndighet att gå in med förelägganden som nu inte kan överblickas. Vi anser därför att det på denna punkt måste ska- pas klarhct vid utarbetandet av ny skogsvårdslag.

Vi föreslår att så 22 ges följande lydelse: "Vid skogens skötsel skall hän— syn tagas till naturvårdens intressen inom ramen för vad som stadgas i första paragrafen."

Vi förutsätter vidare att handläggare av SVL respektive NVL har klara

• Sida 163
•  Original

Prop. 1978/79:1|0 l63

gränser sinsemellan. Markägarna måste kttnna kräva ftrll klarhet i vilken myndighet som har ansvar för en viss fråga.

4.48 Skogssällskapet: Inledande ht'.s'tt'intntclsz'r. — — — En ny skogsvårds- lag skall gälla samtliga skogsägare. Mot denna utökade giltighet torde intet vara att erinra men om den nya skogsvårdslagen skall få erforderlig effekt måste skogsvårdsstvrelsernas personella resurser väsentligt utökas. Nurnrvt'irdslränsvn. —- — —- 1 sin omfattande praktiska verksamhet med avseende på tätortsnära skogsbruk har Skogssällskapet funnit att konflikv ter med allmänheten uteblir i de fall skogsstyrelsens anvisningar till skogs- vårdslagen av l975 tillämpas med trrskiljning och omdöme.

4.49 Sveriges häradsallmänningsforbund: ! s. — — — Från vårt förbttnds sida vänder vi oss mot att lönsamhetskravet. som det är formulerat i nu gällande lag. upphäves. -— — — Avverkning. — -— — Vi utgår från att s 14 får tolkas så att om exempelvis en häradsallmänning är belägen i mer än en kommun. allmänningen som sådan betraktas som en brtrkningsenhet. —- — —

4.50 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. — — — Samarbetsut- skottet förutsätter vid sitt stållningstagande till lagförslaget att tillämp- ningsanvisningarna kommer att i allt väsentligt baseras på de analyser och uttalanden som återfinnes i betänkandet. Det är vidare angeläget att till- lämpningsanvisningarna lämnar ett så stort utrymme som möjligt för an- passning till de starkt skiftande förhållanden som kännetecknar skogsbru- ket. För uppnående därav måste tillämpningsanvisningarna utarbetas i nå— ra kontakt med företrädare för det praktiska skogsbruket. I s*". — — — Enligt vår uppfattning har — — — utredningen på flera ställen i betänkandet understrukit att de ekonomiska förutsättningarna ytterst blir avgörande för den intensitet med vilken skogen kan skötas och alltså även för de krav som skall ktrnna ställas på skogsägarna. Mot bakgrunden av den oklarhet. som tycks råda på denna viktiga punkt vill vi föreslå en om- formulering av s" t av vilken klart framgår att de ekonomiska förutsättning- ama för skogsbruket skall utgöra ett av de kriterier som åsyftas med for- muleringen "och övriga förutsättningar". Avt'w-kning. -— — — [ strävandena att så snabbt som möjligt uppnå en hög och värdefull tillväxt är en riktig prioritering av slutavverkningsobjek— ten av grundläggande betydelse. ; lZ kan vid en bokstavlig tillämpning motverka en sådan inriktning. Det främsta kriteriet för en slutavverkning bör icke vara åldern titan tillväxtens storlek i relation till den möjliga till- växten jämte det aktuella beståndets trädslagsblandning och kvalitet. Den— na synpunkt måste komma till klart uttryck i tillämpningsanvisningarna. — — -— En restriktiv tillämpning av jämnhetskravet på enskilda bruk- ningsenheter kan med hänsyn till den stora variation i skogens ålder som föreligger mellan olika brukningsenheter lätt leda till ttnderavverkning. — —- — Vid utarbetandet av föreskrifterna till & l4 bör särskilt observeras att kommunen endast undantagsvis är en lämplig enhet inom bolagsskogs- bruket. Vi förutsätter därför att som hittills t'örvaltningscnhet eller annan för företaget gällande resultatsenhet skall få utgöra brukningsenhet i lagens mening. lnte minst viktigt är detta för möjliggörande av en effektiv och långsiktig planering av sysselsättningen.

Beträffande skyldigheten att i enlighet med så lS slutavverka skog vill vi understryka att begreppet "inom skälig tid" i & 6 punkt 3 måste ges en med

• Sida 164
•  Original

Prop. l978/79:HO 164

hänsyn till vederbörande skogsägares ekonomiska situation anpassad till- lämpning.

Nunn-imin/.vhiinxyn. Utredningen föreslår — —- — att skogsvårdslagens naturvardsföreskriftcr — -- — skall förenas med sanktionsmöjligheter.

Det hade varit önskvärt att parallellt härmed de i mänga avseende mot- sägclsefulla eller överlappande bestämmelserna i skogsvårds- resp. natur- vi'trdslagarna och för dessa gällande tillämpningsanvisningar hade tagits tipp till behandling av utredningen i syfte att uppna klarlägganden och-för- enklingar. Det är en rimlig begäran att en skogsägare skall kunna veta vil- ken lagstiftning och vilken tillsynsmyndighet han i olika situationer har att hålla sig till. fin översyn av hela problemkomplexet bör komma till stånd. l avvaktan härpa maste vid utarbetandet av tillämpningsanvisningarna till den nya skogsvårdslagen tillses att klarast möjliga gräns kommer att före— ligga till natun ardslagens kompetensområde.

Samarbetsutskottet anser att de naturvärdskrav som fortsättningsvis skall regleras via skogsvårdslagen och dess anvisningar bör avse den all- männa hänsyn som rimligen kan begäras av skogsägaren. Längre gående krav på skogsbruket. vare sig de ställes enligt naturvårdslagen eller skogs- vardslagen. maste — på samma sätt som enligt naturvårdslagen nu gäller vid avsevärt försvårad markanvändning * föranleda rimlig ekonomisk er- sättning till skogsägaren.

Anxrur. Ifråga om ("ivriga stadganden i förslaget till SVL vill vi endast ut- tala önskemålet om en omformulering av ansvarsparagrafcn (& 27). vilken fatt en alltför komplicerad utformning.

4.5l Sågverkens råvaruförening: I .5. — — — en satsning på kvalitetspro- duktion. vilket är nödvändigt för god lönsamhet. kan — — — ställas i kon- flikt med den föreslagna första paragrafen i skogsvårdslagen.

A rrw-kning. -— -— — förslaget om ålägganden att avverka dålig eller över- årig skog är bra.

4.52 Svenska pappersindustriarhetareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Förbunden tillstyrker den föreslagna lagstiftningen och det tekniska utförande som lagförslaget har. — -— —

4.53 Tjänstemännens centralorganisation: Allmänt. Det krävs tvingande regler för att samhällets mål för skogsbruket skall uppnås. Det föreliggan- de lagförslaget har i princip fått en tillfredsställande utformning. Det krävs emellertid att tillämpningen blir sådan att vanskötsel förhindras och att överårig skog verkligen avverkas. Ill/('(lllllllt' huslt'inrnwlscr. Det är positivt att lagen avses omfatta all skogsmark oavsett ägarekategori. — — — Anläggning ur /1_v skog. Lagförslagets skärpningar beträffande anlägg- ning av ny skog är synnerligen befogade. De vidgade möjligheter som läm- nas beträffande avverkning. i första hand av tras- och restskogar uppkom- na genom olämpliga avverkningsformer. är tillfredsställande. Införandet av röiningsplikten är också synnerligen angelägen och motiverad. Arvm—knirrg. Utredningen föreslär slopandet av jämnhetskravet för bruk- ningsenheter vars produktionsförmåga ligger under 50 m3 sk per år. — — — Denna gräns måste betraktas som för låg. en rationellt bedriven skogsav- verkning skulle starkt försvåras med en sådan bestämmelse. — — —

• Sida 165
•  Original

Prop. l978/79:110 ' 165

Utredningens förslag beträffande ett bibehållande av — — — anmälnings- plikten vid avverkning -- -- — tillstyrkes. Det kan därvid ifrågasättas om inte anmälningsplikten borde omfatta all kalavverkning.

Tillsyn. De föreslagna förenklingarna och effektiviseringarna beträffan- de tillsyn och uppföljning av föreslagen skt'igsvårdslag är nödvändiga om lagen i fråga skall få önskat resultat. Nuvarande lagstiftning är i dessa av— seenden betänkligt ineffektiv.

4.54 Svenska kommunförbundet: Allnn'inl. Styrelsen tillstyrker huvuddra— gen i det framlagda förslaget. —— — —

Styrelsen vill — — — skissera en modell för hur skogsvårdslagen kan anknytas till kommunernas översiktliga fysiska planering. Syftet är inte att styra skogsbruket via den kommunala planeringen utan att finna former för tidigt samarbete mellan olika parter så att onödiga konllikter kan undvikas.

— _. — I flertalet fall är kommunen mest lämpad att samordna olika loka— la intressen. Styrelsen föreslår därför att kommunen skall ta initiativ till överläggningar rörande skogsmarkens utnyttjande inom vissa delar av kommunens yta. Kommunen bör i sin fysiska översiktsplanering avgränsa skogsområden av särskilt intresse för naturvården och friluftslivet. lx'om— munen bör vidare sammankalla berörda skogsägare. intresseorganisatio- ner samt representanter för skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen till ge- rnensatnma överläggningar som ett naturligt led i arbetet med den översikt- liga planeringen. Vid överläggningarna kan parterna precisera avgräns- ningen av områdena och precisera vilka av Skogsstyrelsens riktlinjer som är av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Många gånger torde kommunen också genom positiva åtgärder — tex kommunala bered- skapsarheten —— kunna bidra till ett företagsekonomiskt skogsbruk inom de berörda områdena.

Om de skogliga frågorna integreras i den kommunala planeringen vinner man en ökad insyn och ett bredare inflytande för medborgarna. På sikt måste ett sådant förfarande leda till större förståelse för skogsbrukets för- utsättningar.

Styrelsen hemställer att den skisserade modellen övervägs närmare vid arbetet med den nya skogsvårdslagen .

Inledande huslänmrclsur. — — —- Styrelsen anser att skogsvårdslagen in- te bör gälla för område med stadsplan eller byggnadsplan och att ett sådant uttryckligt undantag bör införas i skogsvårdslagen. — — — Omförande av skogsmark till annat ändamål bör enligt styrelsen generellt undantas från anmälningsplikten. om åtgärden har stöd i fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. ] annat fall införs dubbelprövning och onödig byrå- krati.

Anläggning (ll'l1_t' skull:. — — — Det kan inte vara rimligt att kommunerna skall åläggas att avverka överårig skog. skogsplantera icke betade hagmar- ker eller att vidta åtgärder för att reducera lövinslaget inom fastigheter som snart skall exploateras eller som förvärvats av naturvårdsskäl. Reglerna om anläggning av ny skog i förslaget till skogsvårdslag bör därför komplet- teras med regler om undantag för ifrågavarande fastigheter.

Nam/'i'årdxllän.v_vn. Styrelsen vill i sammanhanget även framhålla att skogsbruket inte bör regleras med förordnanden enligt naturvårdslagen an- nat än i undantagsfall -— - —. Styrelsen förordar i stället att en regel om hänsyn till naturvården införs även i den nya skogsvårdslagen. att skogs- ägarna själva skall ge information om planerade skogsbruksåtgärder och att överläggningt-tr skall komma till stånd tidigt mellan intressenter av olika

• Sida 166
•  Original

Prop. l978/79:110 too

slag. lnom viktigare friluftsområden och områden som ligger nära tätorter- na bör kommunen normalt kunna fungera som samordnare mellan olika in- tressen.

4.55 Landstingsförbundet: Naturvårdslu'insyn. Förbundsstyrelsen har ing- et att invända mot att i en ny skogsvårdslag införs en bestämmelse som ut- tryckligt reglerar skogsbrukets normala hänsyntagande till naturvärdsin— tresset. Tillsammans med naturvårdslagens bestämmelser om naturreser- vat och samrådsplikt bör skogsvårdslagen därmed kunna tillgodose natur- vårdens och friluftslivets anspråk på skogsmarken.

4.56 Svenska jägareförbundet: Avverkning. Någon annan form för slutav— verkning än trakthygge med eller utan fröträd tillåtes ej annat än under speciella förhållanden. exempelvis i fjällskogar eller liknande. En viss konflikt med naturvårdsintressen kan uppstå här. En markägare som vill skydda en viss faunatyp eller enstaka arter — eller en märklig flora — kan förbjudas att överhålla skogsbestånd som är helt nödvändiga för det aktuella syftet. Även i andra sammanhang, exempelvis inom vilthägn. kan liknande problem uppstå.

4.57 Friluftsfrämjandet: ! #. De flesta är idag överens om att skogen är en resurs som ska skötas för många olika ändamål, bl.a. avverkning. frilufts- liv, bete,jakt. vattenhushållning. Det är då också befogat att denna syn på skogens mångsidiga användning också markeras i lagens inledande para- graf. — — — Vi föreslår —- — — att lagens första paragraf får lydelsen: "Skogsmark och därå växande skog ska skötas på det sätt som bäst gagnar svenska folkets intresse."

4.58 lngenjörsvetenskapsakademien:Allmänt. — — — Det är —- —— — angelä- get att tillämpningsföreskrifterna utformas i samråd med företrädare för det praktiska skogsbruket samt att lagtexten så långt möjligt ges en mer distinkt utformning med klarare anvisningar om vad som kan krävas av skogsägarna. -— — —

I 9". — —— — lVA föreslår — — — att kravet på lönsamhet eller ekonomisk bärkraft anges redan i portalparagrafen.

4.59 Fältbiologerna: I .5. De ospecificerade "övriga förutsättningarna" är inte tillräckliga för att få den ur samhällelig syn bästa användningen av skogsmarken. [ stället bör i SVL inledningsvis fastslås att ekosystemet skogen är en resurs som utnyttjas så att den varaktigt ger den optimala samhällsnyttan. — — — Naturvårdshiinxyn. Fältbiologerna föreslår att hela naturvårdslagstift- ningen som rör skogsbruket ses över och ges en sådan inriktning att den för framtiden garanterar vissa fastställda miljökvaliteter. — — —

4.60 Riksantikvarieämbetet: Naturvårdslränsyn. — — — Kulturminnesvårv dens bevarandeintressen bör — — — i lika mån som naturvårdens komma till uttryck i de bestämmelser som särskilt reglerar skogsbruket. -— — — Ämbetet anser att utredningens förslag bör kompletteras med fö- reskrifter om hänsyn till kulturminnesvårdens intressen. Bevarandeintres- set skall i samband med planering av skogsbruket beaktas på samma sätt som vid övrig exploatering.

• Sida 167
•  Original

Prop. l978/79:110 l67

4.61 Kooperativa förbundet: KF har inte något att erinra mot den allmänna inriktningen i utredningens förslag till ny skogsvårdslag. — — —

4.62 Miljöförbundet: Allmänt. I princip Ställer vi oss positiva till skogs- utredningens förslag till ny skogsvårdslag. Den har genom en välbehövlig omarbetning blivit bättre och klarare formulerad. Förslaget är överskådligt samtidigt som det ger utökade och förenklade möjligheter för skogsvårds- styrelsen att övervaka skogsskötseln och göra snabba ingripanden när så behövs. Positivt är också att den nya lagen föreslas omfatta all skogsmark. alltså även Domänverkets och kyrkans skogar. Vi har dock en rad syn- punkter pä ett flertal av paragraferna — — —. I s*". Skogsmark har enligt vår mening en lång rad uppgifter att fylla för- utom att vara producent av skogsråvara. och av den anledningen anser vi att följande lydelse av :e" I är nödvändig. — — — "Skogsmark och vad som därpå växer skall skötas på det sätt som läng- siktigt och på bästa sätt gagnar det svenska folket. Skogsproduktionen skall ge en jämn avkastning av hög kvalitet." Inledande ln'sn'immelst'r. Vi anser att s 2 ska behålla sin nuvarande ly- delse. — — — Den av skogsutredningen föreslagna skärpningen av denna paragraf anser vi vara oacceptabel.

— — — Det mäste anses rimligt att även en nyttjanderättsinnehavare. t. ex. en rotpostköpare, skall ha skyldighet att ta ansvar för utförda arbe- ten.

Anläggning av ny skog. &" 7. Denna paragraf bör enligt Miljöförbundet helt utgå.

— — — Beträffande trädslagsblandningcn anser vi att skogsodlingen i hu- vudsak bör inriktas på barrträd. men att en inblandning av löv ska godtas. Kravet på trädslagets lämplighet för marken bör gälla lika för barr- och lövträd. — — —

Det är positivt att röjningsplikten innefattas i SVL. — — —

Avverkning. & ll. ] anvisningarna till paragrafens väl formulerade punkt 2 skall hyggesstorlekcns inverkan på klimat. markekologi. miljöaspekter i övrigt samt det oestetiska intrycket i känsliga lägen noga övervägas och en begränsning av hyggesstorleken eftersträvas. — — —

St'åtj/i'ir_wzgr'uu' skog och skyddsskog. — — — vi anser att skogsvårdssty- relsens tillständ bör krävas även vid röjning och galln'ng.

Numrrårdshänxyn. — — — Vi stöder naturvärdsverkets förslag på ett tioärigt avverkningsförbud för urskog och fjällskog i avvaktan pä att frågan om den framtida värden av dessa skogar utreds.

4.63 Dalby Norra skogsägareförening u. p.a.: — Förslaget till skogsvårds- lag biträdes.

4.64 Centerns ungdomsförbund: Inledande bm!ömma/Jur. En positiv för- ändring är att utredningen föreslår att all skogsmark skall underordnas skogsvårdslagen. — — — Anläggning av ny skog. Det är bra att även röjning kommer att inga i rcproduktionsätgärderna och därmed omfattas av hårda regler frän skogs- vårdslagens sida.

Avverkning. — — — Vi tycker det är fel att man vill gå över till generella regler vad gäller tillåtna brukningsmetoder. Förslaget innebär t.ex. att blädningsmetoden blir förbjuden. — — —

Nam/'t'årdshänsyn. — — — CUF har sedan länge krävt att alla kalhyg- gens storlek ska begränsas till max 5 ha. av miljöskäl.

• Sida 168
•  Original

Prop. 1978/79:110 l68

Det samrädsförfarande som idag finns vid planerad hyggesplöjning, vill vi ska slopas och ersättas med ett generellt förbud.

4.65 Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: Allmänt. Utredningen försö- ker läsa också själva skogsbruksmetoderna genom lagtext. Detta kan för- väntas ge en stor stelhet samt förhindra att än lämpligare metoder provas ut. Förslaget lägger mycket stora befogenheter hos skogsvärdsstyrelserna utan att ha analyserat dessa organs lämplighet vad gäller att fatta beslut som innebär att samhällsintressena totalt tillvaratas. (_)m ny skogsvårdslag som bygger pa de föreslagna principerna antas. kommer svårigheterna att inpassa användningen av skogsbruksområden i samhällsplaneringen att bli synnerligen omfattande. Denna risk kan mot- verkas genom att invänta en markanvändningslag samt naturresursutrcd- ningen. ' De krav som ställs på skogsmarksägare att vara aktivt verksamma för att tillgodose annan än dem själva torde vara svåra att passa in i svensk rätts- lig tradition. ArrcrAning. Slutavverkning. som föreslås som enda tillåtna avverk— ningsmetod när skogen inte längre har god tillväxt. kan i vissa situationer vara direkt olämplig också från skogliga synpunkter men ändå krävas en- ligt lagförslagets ordalydelse. Numri'iirtl.sl1ä/1x_v/t. Skogsbrukets naturvårdshänsyn bör formuleras kla- rare och närmare riktlinjer bör inte dras upp av skogsstyrelsen ensam — — — titan av skogsstyrelsen och naturvårdsverket tillsammans med un— derställningsmöjlighet hos regeringen.

4.66 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: — - — Den föreslagna skogs- vardslagen. som innebär en kraftig nedskärning av den enskildes beslutan- derätt. är tillämplig främst om Alt 2 föredras och om inga andra värden än virkesrävaran behöver beaktas i skogsekosystem. Den kan därför knap- past aceepteras i sin nuvarande förslagsform.

4.67 Statens industriverk: Allmänt. Verket är emellenid inte berett att nu föreslå ett avskaffande av den gällande skogsvårdslagen, men enligt ver- kets mening bör förutsättningarna för en samhällsekonomiskt optimal skogs-politik närmare utredas. Eventuellt skulle en sådan politik kunna ge- nomföras genom en tillämpning av den nuvarande lagen som mer överens- stämmer med de ursprungliga intentionerna vid dess tillkomst.

Avverkning. -— — — Tillkomsten av anmälningsplikten torde ha medfört en icke oväsentlig skärpning av tillämpningen av såväl återväxt- som av- verkningsbestämmelserna (inkl bestämmelsen om skydd för utvecklings- bar skog) i skogsvårdslagen. Detta torde ha bidragit till — —- — sänkningen av ravaruutbudet l975—77.

Sammanfattningsvis finner industriverket att det avgörande samhälls- ekonomiska problemet för avverkningspolitiken är risken för ekonomiskt orationella begränsningar i råvaruutbudet med åtföljande samhällsekono- miska förluster som följd av ett alltför lågt utnyttjande av skogsindustrins kapacitet. Enligt verkets mening talar samhällsekonomiska överväganden för ett undanröiande av förekommande hinder för ett rationellt utnyttjande av virkeskapitalet. Ett sådant hinder är skogsvårdslagens avverkningsbe- glänsande bestämmelser. Verket kan därför inte tillstyrka 1973 års skogs- utrednings förslag att ytterligare skärpa de avverkningsreglerande bestäm- melserna.

• Sida 169
•  Original

Prop. 1978/79:110 169

4.68 Länsstyrelsen i Södermanlands länzAllntr'inIÄ '— '— —— Länsstyrelsen av- styrker detta förslag — — —. Inledande hux/(inutiulser. Fraga om mark är att anse som skogsmark — -- — bör — — — prövas av länsstyrelsen i samråd med Skogsvårdsstyrel- sen och respektive kommun.

3 s*. i specialmotiveringen till denna paragraf bör särskilt följande me- ning observeras: ”Den nya lagens vidgade krav på att lågproduktiva be- stånd skall ersättas med ny skog kommer inte alltid att ktrnna förenas med markägarnas önskemål om att t.ex. i anslutning till bebyggelse behålla öppna marker eller skog av hagmarkskaraktär."'

Motiveringen strider helt mot naturvårdens intressen och de önskemål som brukar framföras i olika sammanhang om att man skall undvika att plantera igen områden närmast torp och gårdar och annan bebyggelse. Na- tur-värdens. kulturminnesvårdens och den enskilda människans önskemål åsidosätts helt av det synsätt som utredningen här ger trttryck för.

Anlt'iggning (ll' nj- slog. 6 s". Under punkt 3 i denna paragraf sägs att ny skog skall anläggas om skogsbestånds tillväxt på grttnd av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

— —- -— Den — — —- föreslagna föreskriften innebär att länsstyrelsernas arbete med bibchällandet av Mälarlandskapets lövskogar tvingas gå andra vägar. Alternativet synes vara att göra naturreservat eller nationalpark av hela Mälaromrädet.

Numrt'tirdshänsyn. — — — Denna föreskrift hör hemma i målsättnings- paragrafen och bör återföras dit.

4.69 Svenska naturskyddslöreningen: Allmänt. — — — Lagförslaget inne- haller regler som är klan skadliga även från skogliga synpunkter. I själva verket bygger förslaget på en sektorsyn som är förlegad. Skillnaden mot I948 ärs skogsvårdslag är att det nya förslaget tillgodoser skogsindustrin, men inte alltid skogsbruket.

En avgörande anmärkning mot den lagstiftning som utredningen föreslår är enligt föreningens mening att den snarast är att karaktärisera som en lag om skyldighet att leverera virke till skogsindustrin och inte som en skogs- vårdslag. Den saknar en grundläggande regel om att skogsbrukets utform- ning maste vara lämplig från allmän. samhällelig synpunkt.

Vidare synes i vissa fall de föreslagna reglerna vara riskabla för skogs- markens produktionspotential i längre tidsperspektiv och sakna möjlighet till anpassning efter skiftande. lokala förhållanden. Detta gäller särskilt av- verkningsreglerna. — — —

At'wrkning. — -— — l lagtexten anges att den enda form av avverkning som tilläts. när skogen nätt viss ålder. är slutavverkning. Blädning skulle da enligt lagtexten normalt vara förbjuden. även om de lokala förhallande- na (starkt sluttande exponerade lägen etc.) innebär att blädning sktrlle vara lämpligare ocksä fran skoglig synpunkt.

Vidare saknar lagförslaget något så självklart som en tydlig skyddsregel för att hindra olämplig avverkning. Nu gällande skogsvårdslag har däremot en sadan — —— —. Att som utredningen gjort föreslå en lagregel. som binder till en viss avverkningsform vilken för övrigt anses som kontroversiell i fle- ra hänseenden. understryker förslagets karaktär av en ren partsinlaga för de intressen. som vill tillgodose skogsindustrins rävaruförsörjning i kort och medellångt tidsperspektiv. Att utredningen avlägsnat sig från de hit— tills i skogsvårdslagstiftningen tillgodosedda skogliga aspektema visar sig också i att man vill tvinga fram avverkning också när en avverkning inte är lönsam för skogsägaren.

• Sida 170
•  Original

Prop. l978/79:th 170

Nuturi'ärds/u'inxyn. ] framtiden mäste tillses att inga ytterligare försäm- ringar inträder i möjligheterna att använda skogsområden för rörligt fri- luftsliv etc. Lämpligt torde vara att införa ett slags plankrav för större av- verkningar — — — samt tillständsplikt — — — i övrigt för avverkning och andra skogliga atgärder som mer än helt tillfälligt förändrar markens till- gänglighet.

Kanske bör t.o.m. införas ett nytt skyddsinstitut i naturvårdslagen. nämligen skogsskyddsomräde — — — inom vilket gäller särskild tillstånds- plikt och restriktiv tillständsgivning beträffande åtgärder som försämrar tillgängligheten. — — —

l detta sammanhang bör övervägas införande av en särskild skogs- skyddsavgift — — — vid all slutavverkning. Denna bör utgöra en viss pro- centsats av nettovinsten av avverkningen och användas direkt för reser- vatsersättningar. — — - I dag gäller att den markägare. som har skydds- värda naturmiljöer på sitt område. får tåla vissa inskränkningar — — — utan ersättning. medan grannen kanske tilläts bedriva skogsbruk fullt ut och därmed får en större intäkt. Om den senare fick erlägga en avgift. motsva- rande den inskränkning han kunnat räka ut för utan ersättning. blir mark- ägarna Iikställda och pengar kommer dessutom att finnas för längre gående skydd av Skogsmiljöer.

4.70 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Allmänt. — — — Styrelsen anser att den nya skogsvårdslagen i vart fall inte göres tillämplig på kyrklig jord. Inte heller på den församlingsägda bör lagen tillämpas om ingen uppmjukning sker av bestämmelsen om insättande av medel på skogsvärdskonto. Inledande bestämmelser. — — — När nu utredningen vill. att den nya skogsvårdslagen skall omfatta all skog. finns det skäl att notera. att där- med också följer. att även skötseln av den kyrkliga skogen skall underkas- tas tillsyn av skogsvärdsstyrelserna. Den kyrkliga skogen förvaltas nu av stiftsnämnderna. Om denna förvaltning skall fortsätta. kommer stifts- nämnderna i sin förvaltning av skogen att vara underkastade skogsvårds- styrelsernas tillsyn. Denna dualism verkar inte genomtänkt. — — —

4.71 Sveriges jordägareförbund: — — — Skogsvårdslagstiftningen bör lik— som hittills grundas pä ekonomiska överväganden. — — —

Sveriges Jordägareförbund anser att förslaget till ny skogsvårdslag mäs- te omarbetas för att ge mindre utrymme för byråkratisk styrning och större möjligheter för skogsägarna att själva bestämma över sitt skogsbruk

— — — Avvägningen mellan skogsbruket och andra behov bör — — — gö- ras i särskild ordning när sådana behov gör sig gällande.

Prop. l978/79:110 175

5.25 Länsstyrelsen i Norrbottens län: S/u»gsrtirt/s'ki'irim. — —— — Länsstyrel- sen anser att föreslagen aVsättning till reproduktionsätgärder kommer att starkt underlätta ett intensivt ålerväxtarbetc.

länsstyrelsen vill således tillstyrka föreslagen självfrnansiering.

5.26 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Filip Johansson. Birger Simu. 'l'horsten Lindfors. Bo-Gunnar Ledin och Owe Ericson) reser— verar sig mot styrelsens tillstyrkan av utredningens förslag att årligen av- sätta en procent av skogsbruksvärdet för främst röjningsändamål.

5.27 Svenska pappersindustriarlietareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundEl —— Svenska träindustriarbetareförbundet:Allmänt. Beträffande li- nansieringen av skogsvårdsätgärder m.m. anser förbunden rent princi- piellt att åtgärderna skall s_iälvtinansieras. -— — —

Å'ÅOL'M't'il'tIx/tmim. — — — Förbunden tillstyrker inrättandet av skogs- vårdskonto. Vi anser emellertid att skogsvårdskontona skall knytas till fas- tigheten i stället för till fastighetsägaren — — —.

5.28 Tjänstemännens eentralorganisation: .S'kugsvårdsktmio. Den principi- ella utgi'ingspunkten bör vara att skogsbruket självt skall bära sina kostna- der. Genom obligatoriska avsättningar till skogsvärdskonto ökar förutsätt- ningarna härför.

5.29 Dalby Norra skogsägareförening u. p. a.: Skugsvårtlskontu. Förslaget till lag om insättning pä skogsvårdskonto biträdes i motsats till vad övriga privatskogsbruksorganisationer i landet förordat.

5.30 Fortifrkationslörvaltningen: Skogsvårt/skona). —— — — Förvaltningen — — — anser att en uppsamling av medel på skogsvårdskonto för egen del är svåradministrerad och onödig.

5.3] Kammarkollegiet: .Skogsrtirdsktmm. — — — Stiftsnämnd deklarerar och inbetalar skatt endast för inkomst från prästlönefondsfastighet och kyrkofondsfastighet. För den övervägande delen av skogsintäkterna -- - — deklarerar och beskattas de enskilda pastoraten. Inom vissa stift finns närmare hundratalet pastorat. En specialreglering av innebörd an- tingen att den kontoförande skyldigheten läggs på vederbörande deklara- tionsskvldiga pastorat eller att deklarationsskyldigheten och kontoförings- skyldigheten i dess nu berörda omfattning helt överföres till stiftsnämnd skulle — — — möta skilda praktiska svårigheter.

— — — Kostnaderna för sådana under året utförda skogsvårdsåtgärder för stiftet som helhet överstiger enligt stiftsnämndernas erfarenhet i regel vad som — - — behöver insättas på kontot. Därför skulle sådan insättning bli aktuell endast i undantagsfall.

Under hand har från flera stiftsnämnder framhallits att redan föreliggan- de förvaltningsbestämmelser — — — innefattar i sig tillräcklig garanti för ekonomisk beredskap i berörda hänseende — — —.

På grund av berörda förhållanden får kollegiet föreslå att den kyrkliga skogen undantas fran den föreslagna lagens tillämpningsområde.

5.32 Riksrevisionsverket: Allmänt. RRV delar utredningens uppfattning att skogsbruket i princip skall vara s_iälvfrnansierat. — — — Skutt"Wirth/(Milo. Den föreslagna obligatoriska insättningen pit skogs-

• Sida 176
•  Original

Prop. l978/79:ll() 176

vårdskonto påverkar — — — endast en del av orsakerna till de konstaterade bristerna i återväxten. Det kan därför enligt RRV:s mening ifrågasättas om man inte med en skogsvårdslag av föreslagen typ med förbättrade tillsyns- möjligheter för skogsvårdsstyrelserna kan komma till rätta med vissa av de problem som föreligger. l och för sig bör ett system med obligatoriskt skogskonto kunna underlätta en tillämpning av lagstiftningen. Mot inrät- tande av ett sådande system talar dock att systemet synes bli administra- tivt komplicerat. Vissa oklarheter finns också i systemet t. ex. vid försälj- ning och arv av skogsfastighet. RRV föreslår därför att frågan om obligato- riskt skogsvårdskonto övervägs ytterligare.

5.33 Stiftsnämnden i Växjö: Skogmv'irdsknnlo. För att undvika kostnads- krävande administrativt arbete borde syftet med dessa konton kunna tipp- nås enklast vad de kyrkliga skogarna beträffar genom en kontroll av stifts- nämndens årsredovisning vari bl.a. skogsvårdsåtgärdernas omfattning re- dovisas. Stiftsnämnden vill dock avvisa detta förslag vad kyrkans skogar beträf- far.

5.34 Stiftsnämnden i Karlstad: Skogxi'årtlxkontu. Då med största sannolik- het kostnaderna för de av stiftsnämnd varje år nedlagda skogsvårdsåtgär- derna överstiger de enligt 3 & beräknade beloppen. saknas motiv för att be- stämmelserna om insättning på skogsvårdskonto skulle omfatta även kyr- kan. Stiftsnämnden föreslår därför att lagen undantar kyrkan från dessa bestämmelser.

5.35 En ledamot (Jacobson) i länsstyrelsen i Stockholms län anför i reserva- tion till länsstyrelsens yttrande: — — — Ett skogsvårdskonto av den typ som utredningen förordat bör införas. Det bör dock förenklas administra- tivt sa långt detta visar sig möjligt.

5.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Skogsvårrlskunm. Vad beträffar förslaget till lag om insättning på skogsvårdskonto är länsstyrelsen tvek- sam. — — —

5.37 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvårdskmzm. — — — Man skapar —- — — en stor och kostsam apparat som inte synes stå i rimlig proportion till dess värde ur skogsvårdssynpunkt. —— — — Ett genomförande av för- slaget om skogsvärdskonton innebär att man ytterligare belastar taxerings- orgnisationen — — —. — — — Länsstyrelsen anser att utredningens förslag i denna del i varje fall bör bli föremål för en ordentlig översyn.

5.38 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Länsstyrelsen anser liksom ut- redningen. att kostnaderna för kommande återväxter bör betraktas som en kostnad för avverkning av det aktuella beståndet. — — — Skogsvårt/skumt». — — — Utredningen föreslår att ett särskilt obligato- riskt skogsvärdskonto inrättas för avsättningar av medel för kommande återväxter. — - — Länsstyrelsen anser — — — av flera skäl. bl. a. den före- slagna utökningen av skattefri insättning. enklare administration och kon- troll m.m. att övervägande skäl talar för att ett särskilt konto skapas för in- sättning av medel för kommande återväxter. Länsstyrelsen tillstyrker såle- des utredningens förslag på denna punkt. Vad utredningen föreslår om

• Sida 177
•  Original

Prop. l978/79:110 ' - 177

kontinuerlig insättning grundad på skogens skogsbii'uksvärde kan länssty- relsen inte tillstyrka. — — — Länsstyrelsen anser att skogsägarna i stället genom rådgivning bör stimuleras till att avsätta medel för röjning och and- ra skogsvärdsatgärder utöver äterväxter pä de vanliga skogskontona.

5.39 Länsstyrelsen i Blekinge län: Skogsvåras/((mm. Länsstyrelsen finner — — — att goda skäl kan anföras för förslaget om skogsvärdskonto men att det också har avsevärda nackdelar. Länsstyrelsen finner då anledning er- inra om det så sent som 1975 införda systemet med obligatorisk avverk- ningsanmälan för slutavverkning — —- —. Skogsvärdsstyrelserna har där— med fätt ett instrument för övervakning. som tillsammans med den före— slagna lagbestämmelsen om röjningsskyldighet bör kunna ge goda resultat. Först om dessa efter en skälig prövotid uteblir bör enligt vår mening frågan om skogsvärdskonto tas upp till prövning. Länsstyrelsen finner alltsä övervägande skäl tala för att en lagstiftning om skogsvärdskonto kan uppskjutas tills vidare och icke för närvarande bör komma till stånd.

5.40 En av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Karlsson) anmälde skiljaktig mening mot styrelsens beslut i fråga om obligatorisk avsättning till skogsvårdskonto — — — och ansåg att styrelsen i dessa frågor bort till- styrka utredningsmajoritetens förslag.

5.4] Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmän/. Finansiering av ett intensivare och mer planmässigt bedrivet skogsbruk föreslås ske dels ge- nom självf'mansiering via skogsvärdskonton dels genom statliga stödåtgär- der. Länsstyrelsen anser sådana ätgärder vara principiellt nödvändiga för att nå bättre resultat i utnyttjandet av våra skogsmarker.

— — — Lagstiftning enligt förslaget skulle medföra en belastning på taxe- ringsorganisationen som inte står i proportion till de fördelar som kan vin- nas. — — —

Med hänsyn till det anförda anser länsstyrelsen att förslaget till lag om insättning på skogsvärdskonto bör omarbetas. Därvid bör tillses att belast- ningen pä taxeringsorganisationen inte blir så stor. att mera angelägna ar- betsuppgifter mäste eftersättas.

5.42 Länsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdskonio. — - — Länsstyrel- sen hyser — — — tveksamhet till den tekniska utformningen av det före- slagna skogsvårdskontosystemet vad avser den årliga enprocentiga avsätt- ningen. — — - — — — lnbetalning på respektive konton bör i stället kunna ske genom att medlen tas ut via skatten på samma sätt som skogsvårdsavgiften och sedan med utnyttjande av ADB förs över till skogsägarens bankkonto.

För skogsvårdsätgärder i samband med slutavverkningar anser länssty- relsen att ett skogsvärdskonto av föreslaget slag kan var ett lämpligt styr- medel. Möjligheten att förenkla konstruktionen bör dock ses över ytterli- gare. — — —

5.43 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson. Sven Nilsson. Hult. Johansson. Carl Nilsson och Knutson) anföri reservation: — — — Enligt vår uppfattning böri stället det nuvarande skogskontosyste— met byggas ut så att avsättningsmöjligheter för framtida skogsvärdsåtgär- dcr kan inrymmas inom bestämmelsernas ram. lnsättningsbeloppets stor-

l2 Riksdagen I978/79. Isaml. Nr [10

• Sida 178
•  Original

Prop. l978/79:110 l78

lek liksom uppskovstid bör medges i sådan omfattning att avverkningar av skadad eller skadehotad skog liksom utnyttjandet av rationell avverkning möjliggöres. — — — Vår uppfattning överensstämmer således med reser- vanten Sven Janssons.

5.44 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvärt/Mumin. — — — Länssty- relsen tillstyrker -- — —- i princip förslaget till lag om skogsvårdskonton. Skyldighet att avsätta medel bör emellertid begränsas till beräknade kost— nader för återväxtatgärder efter slutavverkning.

Styrelsen förutsätter. att enklare anvisningar utformas än de som pre- senterats i betänkandet.

5.45 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Västmanlands län (Björzen. Bro- ström. Eriksson. Carlsson och Källgren) anföri reservation: — — — Läns- styrelsen avstyrker utredningens förslag att skogsägarna skall vara skyldi- ga att avsätta medel på särskilda skogsvårdskonton. — — — Som en följd av detta avstyrkande — — — föreslår länsstyrelsen. att en bestämmelse som motsvarar den nu gällande 24 ÖSVL införes i den nya la- gen. — -— — Två av de i ärendets handläggning deltagande tjänstemännen (Wåhlén och Storck) anmälde skiljaktig mening i enlighet med reservationen.

5.46 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogst'årdskonlu. Förslaget om skogsvårdskonton finner länsstyrelsen vara positivt. Det måste dock ifrå- gasättas om förslaget har fått en sådan utformning att det får avsedd effekt dvs. en effektivare skogsvård. Sannolikt fordras en mer skärpt lag om in- sättning än den nu föreslagna. Systemet med skogsvårdskonton. i den här föreslagna formen. torde dessutom bli administrativt tungrott. Utrednings- förslaget i detta avsnittet bör inte läggas till gnrnd för lagstiftning.

5.47 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseth. Berg— ström. Dahlen. Helldin. Lång. Olsson och Steiving) anför i reservation: Det föreslagna skogsvärdskontot synes bli alltför byråkratiskt och tung— rott. Förslaget avstyrkes. Skogsvardsstyrelsen bör, liksom nu. å begära säkerhet för skogsvårdsåtgärder i den mån det anses nödvändigt.

5.48 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Skog.vi-(irrlxkonrn. — —- — Länsstyrel- sen anser — — -— att det borde införas någon form av obligatorisk skyldigv het för skogsägare att avsätta medel som motsvarar kostnaderna för före- skrivna återväxtåtgärder. -- — — Det personliga skogsvårdskonto som utredningen föreslär - — — före- faller dock innebära ett omfattande administrativt merarbete —— — —. Läns- styrelsen kan mot den bakgrunden ifrågasätta om fördelarna uppväger det merarbete som dessa konton innebär. —- — — (_)m personliga skogsvårds- konton — — — införes bör det övervägas att göra systemet skattetekniskt mer lätthanterligt. Vidare bör skogsvårdskontona knytas till fastigheten vilket underlättar kontinuiteten i skogsvårdsarbetet vid ägarbyte. Någon tidsbegränsning för hur länge medlen skall få stå inne på kontot bör ej lin- nas. Mycket av — — - problem skulle kunna elimineras om de personliga skogsvårdskontona ersattes med avsättning till en för alla skogsägare ge- mensam fond. — — — Länsstyrelsen anser därför att frågan om en gemen-

sam fond för hela skogsbruket bör bli föremål för ett särskilt utredningsar- bete.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1978/79:110 ' 179

lin annan möjlighet som närmare borde prövas iir-obligatorisk mcdelsav- sättning i form av säkerheter enligt nuvarande skogsvårdslag med för— enklade procedurregler. — — —

5.49 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Jämtlands län (Axelsson. Stjern- ström. FZkvvärn. Nordberg. Cars och Jönsson) ansluter sig i reservation helt till de uttalanden i frågan som gjorts av sakkunnige Sven Jansson i en till utredningen fogad reservation.

5.50 lin av tjänstemännen i länsstyrelsen i Jämtlands län (Pettersson) an— mälde avvikande mening och anför: Jag ansluter mig till reservanternas förslag vad gäller avsättning av medel för skogsvårdsåtgärder innebärande ("iverertsstiimmelse med Janssons reservation till betänkandet. — — —

5.51 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: .S'lu)gxrrihlxko/t/o. — - - lin anpassning och sammanslagning av det nu föreslagna skogs— vardskontot med t. ex. skogskontot borde skapa större förutsättningar för förenklad kontroll. adminstration och service gentemot skogsägarna. Med hänsyn till att utredningen inte närmare beaktat de administrativa effekter- na för uppgiftslämrmre och myndigheter. föreslår DEFU att dessa konse- kvenser utreds ytterligare. l samband därmed bör också möjligheterna till samordning med befintligt och/eller av företagsskattcberedningen före- slaget avsättningssystem övervägas.

5.52 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. SISU delar utredning— ens uppfattning att skogsbruket i princip skall vara självlinansierande dock att en skogspolitik med föreslagen innebörd skall medge statliga bidrag i vissa situationer. Skt'_L'Svrirtlxlronlt>. Samarbetsutskottet delar utredningens uppfattning att effektiva återväxtåtgärder och ändamålsenlig röjning av ungskogarna är det kanske angelägnaste området för en intensitiering av skogsvården. Vår pricipiella inställning är emellertid att tvångsavsättning skall tillgripas en- dast om sådan är helt nödvändig och att man då så långt möjligt bör undvi- ka en byråkratisering. Vi anser därför att den del av förslaget som avser obligatorisk. årlig insättning av ca It?-"r av skogsbruksvärdet inte bör för- verkligas. För att komma tillrätta med de fall där en betydande eftersläpning i röj— ningarnaföreligger bör skogsvårdsstyrelsen i stället. liksom i den nuvaran- de skogsvårdslagen (& 24). ha möjlighet att kräva säkerhet för erforderliga åtgärder. Beträffande den obligatoriska avsättningen på skogsvårdskonto i sam- band med slutavverkning anser Samarbetsutskottet att denna i många si- tuationer på ett olyckligt sätt ingriper i skogsägarens möjligheter att dispo- nera sina tillgångar och planera sin framtida likviditet. Vi förslår därför att skogsvårdsstyreIsen skall ges möjlighet att befria skogsägaren från denna skyldighet om annan betryggande säkerhet kan ställas.

5.53 Hovrätten för nedre Norrland: Siumxvårrlsltonm. 'ad —— — -— angår förslaget om att skogsägare skall åläggas insätta medel på skogsvårdskonto avstyrker hovrätten utredningens förslag på i huvudsak de skäl som an- förts av reservanten Sven .lansson. Hovrätten ansluter sig vidare i denna del till rcservantens förslag om att skogsvårdsstyrelsen i stället bör ges möjlighet att inom ramen för skogsvårdslagens bestämmelser kräva stäl-

• Sida 180
•  Original

Prop. 1978/79:110 180

lande av säkerhet för reproduktionskostnaderi samband med avverkning.

Beträffande lagtexten kan vidare följande erinringar göras.

Hovrätten ifrågasätter om det är nödvändigt — — — att i princip samtliga skogsägare skall vara skyldiga att sätta in medel på skogsvårdskonto. — -- — I detta sammanhang kan även övervägas om ej skogsvårdsstyrelse generellt skall kttnna medge befrielse från insättningsskyldighet för det fall skogsägare ställer säkerhet för kommande skogsvårdsåtgärder.

Frågan om val av föryngringsmetod torde vara mindre väl lämpad för en bedömning i ett taxeringsärende. lnsättning på skogsvårdskonto i anled- ning av att avverkning skett bör därför ske med visst belopp för varje hek- tar titan att någon åtskillnad görs med hänsyn till valet av föryngringsme- tod.

—- — -— Då. med hänsyn till bl.a. den föreslagna röjningsskyldigheten. mer än tio år kan komtna att förflyta mellan avverkning och den sista röj- ningen av ungskogen. kan det ifrågasättas om medlen. för att fylla sitt än- damal. ej bör få kvarstå på kontot längre tid än tio år.

— — — De fall när endast en del av föreskrivet belopp inbetalts på grund av att genom ändring i ingiven deklararion taxeringsmyndigheten faststäl- ler ett högre belopp än vad skogsägaren vid sin inbetalning räknat med. bör ocksä regleras -— — —- varvid även bör övervägas om ej någon form av av- gift bör utgå på överskjutande belopp i enlighet med vad som jämlikt 27 #2 mom uppbördslagen gäller när skattskyldigs slutliga skatt överstiger den preliminära skatten. Det torde även vara lämpligt att i detta sammanhang reglera behandlingen av medel som inbetalts med högre belopp än vad som följer av 3 och 5 åå.

— — —- Enligt hovrättens mening bör det även övervägas om ej också restavgift enligt 58 & 1 mom uppbördslagen samt ränta bör utgå på rcstfört belopp.

5.54 Riksskatteverket: Skugsi'(irdskonm. -— — _ I samband med den nyli- gen gjorda översynen av skogsbeskattningen — — — som fn är föremål för remissbehandling. har också föreslagits vissa ändringar i skogskontolagen (1954: 142). Bl. a. uttalas som skäl härför — — —- att det är lämpligt att ut-

nyttja skogskontosystemet för att säkerställa att medel finns tillgängliga för framtida återväxtåtgärder. Såsom skogsutredningen påpekar är emel- lertid skogskontolagen endast tillämplig på vissa skattskyldiga. Möjlighe- ter till i stort sett motsvarande reservering finns emellertid för vissa av de skattskyldiga som inte medtagits i skogskontosystemet genom lagen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt RSVs förhandsbesked RSV/FB Dt 1977: 2 medges dessutom viss reservering i rä— kenskaperna för framtida kostnader för återväxtåtgärder. Om företags- skatteberedningens förslag till lagom allmän investeringsreserv — — — le- dertill lagstiftning. utökas de frivilliga reserveringsmöjligheterna ytterliga- re.

De nu nämnda reglerna ger. enligt RSVs mening. den skattskyldige till- fredsställande möjligheter till reservering för framtida återväxtatgärder. Om ytterligare reserveringsmöjlighetcr införs, torde det leda till att den skattskyldige i stort sett själv kan bestämma när skogsintäkter skall be- skattas. i synnerhet som skogsutredningen uttalar — — — att taxerings- nämnden bör medge uppskov med beskattningen för de på skogsvårdskon- to faktiskt insatta medlen. Det senare uttalandet torde emellertid stå i strid mot allmänna skatterättsliga principer. Mot bakgrund av det anförda bör enligt RSVs mening. någon utökning av uppskovsmöjligheterna vid bc—

• Sida 181
•  Original

Prop. l978/79:110 . _ 181

-'f_'"

skattning av skogsbruk inte införas. ()m tvangsatgärder krävs för att medel skall finnas lill bestlidande av kostnaderna för tillfredsställande återväxt- atgärder bör. enligt RSVs mening. andra utvägar prövas. i första hand utanför beskattningssystemets ram.

RSV har följande principiella och tekniska synpunkter på förslaget.

— — — Skogsutredningens nu framlagda förslag omfattar inte arrendato- rer och skulle leda till att fastighetsägares insättningsskyldighet blir be— roende av arrendators skogsuttag. — — — Även om skogsvårdsstyrelsen föreslås kunna medge befrielse från insättningsskyldighet kan RSV inte finna en sådan konstruktion av lagstiftningen rimlig.

Förslaget förutsätter ett nära samarbete mellan beskattningsmyndighet och skogsvårdsstyrelsen alternativt skogsstyrelsen. Ett sådant samarbete erfordras såväl vid taxeringsnämndens granskningsarbete som vid kon- trollåtgärder och kan leda till avsevärd fördröjning av beskattningsmyndig— hetens arbete. Dessutom måste vid övervägandet om en sådan konstruk- tion är lämplig beaktas. att samtliga jordbrukare senast from 1980 års taxering skall ha gått över till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet (SFS 1976: 103). Detta för med sig att beskattningsår för jordbrukare inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med kalenderår. — — —— Förhållandet leder —— — — till att lagens ikraftträdandetidpunkt inte kan bestämmas till visst datum såsom utredningen har föreslagit.

I de fall avverkningen pågår under flera år föreslår skogsutredningen en särskild fördelningsregel — —— —— .Det liggeri sakens natur att en sådan re- gel medför tillämpningssvårigheter Även mot bakgrund av den — — — fö- reslagna påföljdsregeln bör en regel av nu berörd art undvikas.

Självverksamhet och annat oavlönat arbete föreslås — — — inräknas i de kostnader som ger rätt till uttag från skogsvårdskonto. — — — En sådan re- gel medför — — — att — — —— påföljdsregeln blir svånillämpad.

Enligt förslagets 10 & skall medel som stått inne i tio år återbetalas till in- sättaren. Den — — — föreslagna sanktionen gäller inte sådan återbetalning. Härigenom försvagas garantiema för att insatta medel används för åter- växtåtgärder. — — —— Om syftet med den föreslagna lagstiftningen om in- sättning på skogsvärdskonto bl a är att garantera att medel finns tillgängli- ga för att täcka tillsynsmyndighetens — —— — gjorda utlägg. torde krävas ut- tryckliga regler som ger möjlighet att genom exekutiva åtgärder ta i an- språk pä skogsvärdskonto innestående medel innan tioårsfristens utgång. — — — Det kan — — — inte uteslutas att det rättsligt är omöjligt att tvångs- mässigt ta de innestående medlen i anspråk. Om lagförslagets syfte skall uppnås måste nu berörda frågor regleras.

— — — RSV anser — — — att det principiellt sett är tvivelaktigt att använ- da inkomstbeskattnigen som ett sanktionsmedel på sätt som föreslagits. — — — Normala sanktionsmedel i en lagstiftning av förevarande slag är straff. vite o. dyl. Enligt RSVs mening är därför den föreslagna konstruk- tionen klart olämplig.

Enligt förslagets 12 så skall, vid överlåtelse av någon eller del av någon i förvärvskällan ingående fastighet. de på skogsvårdskontot insatta medlen fördelas på det överlåtna respektive det behållna fastighetsinnehavet. — — -- Detta leder till att deklarationerna i förevarande hänseende mäste bevaras i tio år. vilket enligt 50 ä 2 mom taxeringslagen (1956: 623) kräver särskild föreskrift av regering och om så föreskrivs medför betydande ad- ministrativa svårigheter.

— — — Lagförslaget innehåller — — — inga bestämmelser om hur ett ge- nom indrivning insatt belopp skall behandlas skattemässigt. — — —

• Sida 182
•  Original

Prop. 1978/79:ll() 182

Mot bakgrund av det anförda anser RSV att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.

5.55 Lantbruksstyrelsen: Allmän]. Lantbruksstyrelsen instämmer i utred- ningens papekande att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat.

Situpswirdskunm. Lantbruksstyrelsen delar inte utredningens uppfatt- ning om behovet av skogsvårdskonto. Nuvarande möjligheter att finansie— ra skogsvardsätgärder måste anses tillfredsställande. — — — Skulle det av företagsekonomiska skäl vara svårt att avsätta erforderliga medel för ät— gärderna exempelvis i svära konjunktursvackor kan ett garantilanesystem ge erforderlig effekt.

5.56 En ledamot av lantbruksstyrelsens styrelse (Lindberg) var av skiljaktig mening och ansåg att styrelsen bort tillstyrka utredningens förslag om obli- gatorisk avsättning till skogsvärdskonto.

5.57 Statens industriverk: Endast i de fall då det rent ekologiskt är nödvän- digt att vidta äterväxtåtgärder finns det enligt verkets uppfattning skäl att betrakta aterväxtkostnaderna som en kostnad för avverkningen.

5.58 Stiftsnämnden i Härnösand: Skogsvardxkonm. — — — Skogsvårds- kontona kan komma att ge problem vid fastställande av kontomedelsinne- havare genom att kyrkans markförvaltning genom särskilda lagar är delat pa olika ägare och förvaltningsorgan. Stiftsnämnden finner därför att skogsvärdskonto inte bör inrättas.

5.59 Stiftsnämnden i Luleå: Skogsrärdskonm. En obligatorisk insättning på särskilt skogsvärdskonto för att täcka kommande skogsvardskostnader är inte meningsfull för stiftets skogsbruk. — — — En årlig granskning av upprättade skogsvärdsplaner samt kontroll av utförda åtgärder av skogs- värdsstyrelserna torde utgöra bättre garanti för att skogsvärden ej blir ef- tersatt.

5.60 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsi'årdsk.mt.>. Länsstyrelsen avstyrker förslaget som skulle innebära en utökad byråkrati och medföra en ytterligare uppgift för skattemyndigheterna i ett skede då den nya granskningsorganisationen ännu inte kommer att vara fullt utbyggd.

5.61 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvårda/tunt.». Länsstyrelsen av- styrker utredningens förslag om obligatorisk årlig avsättning av pengar på ett skogsvärdskonto. eftersom ett sådant system synes bli alltför byråkra- tiskt oeh svärhanterligt. Länsstyrelsen ansluter sig i stället till Sven Janssons reservation. som innebär att skogsvårdslagen jämte möjlighet att kräva ställande av säker— het bedöms ge tillräcklig garanti föratt skogsvärdsinsatserna blir genom— förda.

5.62 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Skogsvårdskonm. — — —— Länssty- relsen anser att den nya lagen ger skogsvårdsstyrelsen ökade befogenheter i framtiden. Det generella skogsvärdskontot torde därför vara onödigt. Skogsvårdsstyrelsens möjligheter till ålägganden för skogsägare som inte sköter sin skog är fullt tillräcklig.

• Sida 183
•  Original

Prop. 1978/79:110 183

5.63 Fem av länsstyrelsens i Kristianstads län ordinarie ledamöter (Ä. Nils- son. Hansson. Bladh. Johansson och Karlsson). en suppleant (Bergh) samt två av tjänstemännen (A. Johansson och B. Retzner) anföri skiljaktig me- ning: — — — Länsstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag om skogsvårdskonto. men innan förslag läggs att frågan ses över dels ur admi— nistrativa synpunkter och dels så att inte mängder av meningslösa skogs- värdskonton inrättas.

5.64 Länsrådet i Kristianstads län S-E. Nilsson anför i särskilt yttrande: — — — Däremot bör möjligheter öppnas för frivilliga insättningar på skogs— vårdskonton för dem som pågrund av avsaknad av skogsinkomster under ett antal år ej har möjlighet till insättning på skogskonton. men då bör ock- så ett lägsta belopp för insättningar och uttag stipuleras för begränsning av '.tdministrationen. — —— —

5.65 Länsstyrelsen i Hallands län:Skugxrärdxkonm. Länsstyrelsen avstyr— ker — — — förslaget om skogsvärdskonto. — — —

5.66 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Hallands län (Persson. Johans— son. Björk. Ekelund och Jansson) anför i reservation samt föredraganden (Djuräng) i skiljaktig mening: ”— — - Länsstyrelsen vill för sin del föror- da. att frågan om skogsvärdskonto ses över ytterligare. särskilt om avsätt- ning skall vara frivillig eller obligatorisk. Blir resultatet vid en förnyad översyn att ett obligatorium förordas bör enligt länsstyrelsens mening ett sådant komma till stånd och då under sådana former att minsta möjliga ad— ministrativa insats erfordras."

5.67 Länsstyrelsen i Örebro län: Skt»gswin/s/t'mzm. — — — Länsstyrelsen kan — — — inte ställa sig bakom att det föreslagna skogsvårdskontot införs. men kan tänka sig en utvidgning av nuvarande system med säkerheter för att lösa föryngringsfrågorna.

5.68 Hushållningssällskapens förbund: Skogsvårdskonm. Förbundet avvi- sar förslaget och ifrågasätter. om förhållandet att en relativt fåtalig katego- ri skogsägare vid en aktuell tidpunkt saknat medel för skogsåtgärder kan vara anledning till tvångsinsättning på skogsvårdskonto för alla skogsägare utan undantag. Förbundet finner en bättre väg vara. att skogsvårdslagen kompletteras med en bestämmelse genom vilken skogsvårdsstyrelsen —- då försummel- ser i reproduktionsatgärder kan befaras — kan begära säkerhet av skogs- ägaren i detta avseende både i samband med pågående eller avslutad av- verkning och i anknytning till planlagda men icke påbörjade avverkningar.

— — -— Förbundet tillstyrker statlig lånegaranti för skogsvårdsätgärder av sådan storleksordning att skogsägaren icke kan genomföra dem utan la- nemedel. — — —

5.69 Lantbrukarnas riksförbund—Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Allnu'int. Vi delar utredningens mening att skogsbruket i princip skall vara självlinansierat. — — — Skogsvårdskonto. Vi anser att utredningens motiveringar för detta kon- to är synnerligen bristfälliga och beträffande den enprocentiga avsättning- en för röjning dessutom helt saknar koppling mellan avsättning och behov

• Sida 184
•  Original

Prop. 1978/79:110 134

för de enskilda fastigheterna. Vi vill därför bestämt avisa förslaget om skogsvärdskonton och ansluter oss i allt väsentligt till de synpunkter som framförs i en reservation av Sven Jansson.

Man bör enligt vår mening överväga enkla riktlinjer för krav på säkerhet F — —. Säkerhet borde generellt kunna krävas av t. ex. flerägda fastigheter utan förvaltningsansvarig.

Vi menar alltså att skogsvårdslagstiftningen — med de ovan föreslagna komplementen —- ger samhället fullt tillräckliga medel att påverka skogs- värdsinsatserna.

[ likhet med utredningen anser vi att det i vissa fall finns motiv för stat— ligt garanterade län.

Vi anser också att det finns anledning att närmare utreda möjligheterna att utveckla det nuvarande skogskontot sa att det blir ett bättre instrument för finansiering av skogsvärdsätgärder.

5.70 Skogssällskapet: .S'kogswårds'konm. — — — Det borde inte ha varit svårt att finna enklare. effektivare och mera stimulerande förfarande mot en lojal företagarekär. I varje fall bör den årliga insättningen av lffc. av skogsbruksvärdet avföras såsom verkningslös och administrativt betung- ande. Om starkare medel mot försumliga skogsägare eftersträvas borde en skoglig vanhävdslag vara att föredra. — — —

5.71 Sveriges häradsallmänningsförbund: Skogst'årdskonm. — — — För- slaget till lag om insättning på skogsvårdskonto vänder vi oss helt emot. , — — Skogsvårdslagen bör i stället tillföras sådana bestämmelser som gör det möjligt för skogsvärdsstyrelsernas tjänstemän att på ett effektivt sätt beivra lagöverträdelser.

5.72 Svenska arbetsgivareföreningen—Sveriges industriförbund: Skogs- vårdskonm. Tvångsavsättningar för att underlätta finansieringen av skogs- vårdande åtgärder bör principiellt undvikas. Det föreslagna obligatoriska systemet skulle leda till en betydande byråkratisering.

— f — Emellertid finns i gällande skogsvårdslag bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att kräva säkerhet för återväxtåtgärder efter avverkning. Enligt organisationernas uppfattning ger denna väg tillräckliga möjligheter att tillgodose berättigade önskemål om en tillfredsställande skogsvård.

5.73 Svenska kommunförbundet: Skogsvårdskonm. Styrelsen avstyrker förslaget och instämmer i den kritik som framförs av reservanten Sven Jansson och experten Magnus Toll. ()m lagförslaget trots allt skulle genomföras anser styrelsen att kommu- nerna maste undantas från lagens tillämpning. — — —

5.74 Kooperativa förbundet: Skagsvårdskunm. — — — Det synes enligt KF:s mening — — — ej vara erforderligt med obligatoriska avsättningar till skogsvärdskonto.

KF anser att obligatoriska avsättningar till skogsvårdskonto endast bör tillgripas i sådana fall. där det visar sig eller skäligen kan förväntas att la- gens anda och bestämmelser inte efterlevs.

5.75 Sveriges jordägareförbund: Skognårdskonm. Sveriges lordägareför- bund avstyrker förslaget om ett obligatoriskt skogsvårdskonto.

• Sida 185
•  Original

Prop. l978/79:110 l85

5.76 Centerns ungdomsförbund: Skogsvårdskoniu. CUF delar utredning- ens uppfattning om att det är nödvändigt att större resurser satsas på skogsvårdande atgärder. Men vi är tveksamma om det föreslagna konto- systemet ger denna avsedda effekt. CUF vill i stället kortfattat föreslå ett system som bygger på "tecknande av avtal om skogsvård". Detta innebär att samhället "auktoriserar" vissa ekonomiska f("ireningars företag plus skogsvårdsstyrelsen som kan teckna avtal med skogsägarna för en viss period. För perioden läggs sedan upp ett åtgärdsprogram över den skogsvård som ska vidtas. Skogsägare kan sedan efter tid och möjlighet utföra dessa atgärder själv. Det som man inte hinner med ansvarar den förening e. dyl. som avtalet är tecknat med. för att det blir utfört. De skogsägare som inte vill teckna något avtal. skall inga i ett kontosy— stem typ det som föreslås i utredningen.

6.35. Hushållningssällskapens förbund: Förbundet har icke något att erinra mot att statsbidrag utgår till av utredningen föreslagna åtgärder. Däremot

• Sida 192
•  Original

Prop. 1978/79:110 ' 193

delar förbundet icke utredningens uppfattning. att det statliga stödet skall utgå med samma bidragsprocent oberoende av skogsägarekategori. — — — — — — Förbundet ansluter sig till reservationen från ledmotcn Hjort

6.36 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Allmänt. Vi anser — — — i likhet med utredningen — att det i vissa fall finns motiv för samhällsstöd. Det gäller framförallt för skogsvårdsåt- gärder — inom lagens ram — i de delar av landet där markens svaga pro- duktionsförmåga och avsättningsläget inte gör det möjligt för skogsbruket att bära fulla kostnader. Av främst regionalpolitiska skäl bör det från sam- hällets sida vara lönsamt med ett betydande stöd till skogsbruket i dessa områden. Det bör regelmässigt kttnna ingå som en del i ett fortlöpande re- gionalpolitiskt program. Vi vill — — — kraftigt understryka att det av utredningen föreslagna stö- det måste tas av budgetmedel. — — — Att genom transfereringar inom näringen. t.ex. avgifter. försöka uppbringa dessa medel är en principiellt felaktig väg. Motiven för statsbi- dragen är främst samhällsekonomiska och i stor utsträckning betingade av regional— och sysselsättningspolitiska hänsyn. Skogsvård. Vi biträder i allt väsentligt utredningens förslag vad gäller stödets inriktning och ömfattning. —- — — Vi delar utredningens uppfattning om bidragsnivå och bidragsbe- rättigade åtgärder. Vi anslutcr oss till vad ledamoten Bo S. Hedström i ett särskilt yttrande anför om bidragsprocent för olika skogsägargrupper. Bekämpning ut' skadeinsekter -— Skogsväghållning. Vi biträder utred- ningens förslag om stöd/bidrag till bekämpning av skadeinsekter — — — och skogsväghållning.

6.37 Sveriges häradsallmänningsförbund: Allmänt. Beträffande statligt stöd — — — får allmänningsförbundet med tillfredsställelse konstatera att häradsallmänningarna inte längre tycks vara diskriminerade utan får sam- ma behandling som övriga skogar. vilka lyder under skogsvårdslagen .

Skogsvård. — — — Någon anledning att ha olika bidragsnivåer förel'mnes inte. 6.38 Svenska arbetsgivareföreningen —- Sveriges industriförbund: — — — 1

den mån samhället ålägger markägaren att vidta skogsvårdande åtgärder som ter sig företagsekonomiskt olönsamma men som ur samhällsekono- misk synpunkt anses önskvärda menar organisationerna alt statligt stöd bör utgå. Stödets storlek bör då självfallet inte vara större än de merkost- nader som föranleds av de skogsvårdande åtgärder samhället kräver. Sub- ventioner för att kompensera för ett allmänt högt kostnadsläge finner orga- nisationerna olyckligt.

6.39 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Vi vill särskilt framhålla att stöd till reproduktionsarbeten iövre och inre Norrland och nordvästra Svealand är ett villkor för att arbetenas omfattning och kvalitet skall kunna upprätthållas. På grtrnd av de högre kostnadema och den lägre avkastning- en inom dessa områden framstår dessa ofta som företagsekonomiskt olön- samma — den regionalpolitiska kalkylen kan vara en annan.

• Sida 193
•  Original

Prop. 1978/79:110 _ l93

—— — — Statliga stöd- och stimulansåtgärder bör i vissa lägen kunna till- gripas i större omfattning än hittills och än vad som föreslagits av utred- ningen.

Vi vill slutligen understryka vikten av att bidrag som utgår i form av en viss andel av kostnaderna för en åtgärd motsvaras av tillräckliga totala an- slag för varje år. Om så ej är fallet kan skogsägarna väntas uppskjuta sina insatser tills dess medel finns tillgängliga.

6.40 Sågverkens ravaruförening: Skogsvård. Genom stamkvistning kan kvaliteten mekaniskt påverkas i positiv riktning på säväl gran som tall. om den utförs rätt och vid rätt tidpunkt i trädets alder. Med hänsyn till den långa tid som förflyter mellan stamkvistning och avverkning-försäljning av de kvistade träden. är stamkvistning en typisk sadan åtgärd till vilken statsbidrag bör utgå.

— — — Genom att utveckla teknik- och arbetsmetoder samt propagera för stamkvistning. kan ökat intresse för kvistning uppammas. vilket intres- se bör understödjas med ökade statsbidrag.

6.41 Ingenjörsvetenskapsakademien: Som ett exempel på mera intensiv skogsvård som ur allmän synpunkt är önskvärd men som för många enskil- da skogsägare kan te sig alltför långsiktig och osäker kan nämnas stam- kvistning. Ökat stöd härför framstår som väl motiverat med hänsyn till de strategiska fördelarna med en virkesråvara av hög kvalitet.

6.42 Kooperativa förbundet: — -— — I vissa situationer och för täckande av särskilda kostnader. såsom vissa slag av långsiktiga investeringar och följ- derna av förbud liknande DDT-förbudet med därav följande insektshärj- ningar. kan det vara rimligt att särskilda statliga bidrag tillfälligt utgår in- nan andra ätgärder hunnit vidtas. — — —

6.43 Statens vägverk: Skogs-i'iighållning. Det är — — — ett väsentligt sam- hällsintresse att skogsbruket har tillgang till ett rationellt och effektivt skogsvägsystem. Ett utökat stöd för att ytterligare tillgodose detta behov syns motiverat om båtnadskravet uppfylls.

Två principiellt olika huvudtyper av skogsvägar kan urskiljas i bidrags- hänseende. nämligen A. skogsvägar man stor andel främmande trafik. och B. skogsvägar med stor andel främmande trafik.

På den första typen hari regel förstärkt och egentligt underhåll inte kon- tinuerlig utan intermittent karaktär. varför. när dessa åtgärder vidtages. de får relativt stor omfattning och medför relativt sett stora kostnader. De får således prägel av investeringar och bör av den anledningen kunna erhålla bidrag från skogsvägsanslagets byggnadsdel.

Serviceätgärder pä skogsvägar ansågs av skogsstyrelsen i dess hemstäl- lan till regeringen är 1974 — på vilken l973 års skogsutredning grundar sitt förslag — i flertalet fall böra hänföras till de direkta avverkningskostnader- na och därmed normalt ej vara bidragsberättigade. Detta torde i särskilt hög grad gälla skogsvägar av typ A.

Den andra typen. B. med stor andel främmande trafik, bör enligt vår me- ning i bidragshänseende behandlas som enskilda vägar med statsbidrag. De har i regel mer kontinuerlig trafikbelastning. Den främmande trafiken utsätter vägen för slitage för vilket väghållaren bör kompenseras och det ligger i den främmande trafikens intresse att vägen hälls öppen för denna

• Sida 194
•  Original

Prop. 1978/79:110 194

trafik. Dessa faktorer motiverar statsbidrag till främst serviceåtgärder. men även till visst egentligt underhåll som t. ex. grusning.

Statsbidrag till drift av denna typ av skogsvägar kan redan lämnas med stöd av statsbidragskungörelsen avseende enskild väghållning (SFS 19521953). För att kunna utöka detta stöd — i enlighet med skogsutred— ningens intentioner — bör det s. k. enskilda väganslaget höjas. Ett alterna- tiv synes kunna vara att administrationen av statsbidrag till såväl A-skogs- vägar som B-skogsvägar sker genom länsstyrelserna. Detta skulle gagna en enhetlig bedömning och underlätta ställningstagande till de gränsfall som alltid förekommer.

Gemensamt för samtliga skogsvägar med statsbidrag bör vara att de ej får avstängas titan tillstånd av länsstyrelsen.

Vidare vill vi framhålla vikten av att det i statsbidragshänseende inte bör vara förmånligare att vara väghållare för en skogsväg än för en enskild väg vilken har betydelse för bygdens befolkning. det rörliga friluftslivet etc.

I konsekvens med denna princip bör bidragsprocenten till skogsvägar i den av utredningen avgränsade inrc zonen högst uppgå till 70'..-'-'('. dvs. ej överstiga bidragsprocenten för enskilda vägar.

Statsbidrag till byggande av skogsllygplatser bör. enligt vår mening. inte direkt sammankopplas med statsbidrag till skogsvägar.

6.44 Riksrevisionsverket: — — — Enligt RRVs uppfattning bör bidragsni- vån sättas utifrån förväntad stimulanseffekt. RRV ifrågasätter därför de höga bidragsprocenter som utredningen generellt föreslår.

Vid utformningen av reglerna för de bidrag som blir aktuella bör stor vikt läggas vid att bidragsadministrationen underlättas. Av bl. a. denna or- sak bör rollfördelningen mellan den centrala och de regionala skogsvårds- myndigheterna noga övervägas.

6.45 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: — — — Om inte skogsbruket kan bära sina egna kostnader. eftersom de producerade varorna då tycks bli för dyra. måste ambitionerna sänkas.

6.46 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. — — — Lantbruksstyrelsen är medveten om att förhållandena i skogsbruket ochjordbruket är olika och att en direkt överföring av erfarenheter från jordbrukets förhållanden inte kan göras. men anser att systemet med kreditgarantier bort diskuteras närmare sär- skilt som en kraftig ökning av det statliga ekonomiska stödet föreslås. — — — F.nligt lantbruksstyrelsens mening bör stödet — — — ges en struk- turbefrämjande inriktning genom direkt stöd i samband med strukturratio- naliscring. liten också genom att i första hand stödja aktiva brukare så att passivt ägande åtminstone inte underlättas genom stödgivningen. — - —

Utredningen föreslår samma bidragsnivåer för alla skogsägargrupper. Motivet anges vara att de företagsekonomiska villkoren inte skiljer sig mellan olika grupper. Lantbruksstyrelsen kan inte dela denna uppfattning. titan anser att betydande skillnader föreligger mellan privatskogsbruk och övrigt skogsbruk bl.a. i fråga om långsiktigheten i verksamheten.

Lantbruksstyrelsen anser att de statliga bidragen i många fall bör ges formen av avskrivningslån. Detta ger generellt bättre möjligheter till kon- troll av att syftet med bidragen uppnås.

.S'kogxi'i'ml. Lantbruksstyrelsen tillstyrker att bidrag utgår inom s.k. skadeomraden till omplantering eller omfattande hjälpplantering samt till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark.

• Sida 195
•  Original

Prop. l978/79:110 ; __ _- ._ ros

[ övriga fall — skogsodling. röjning. dikning — anser styrelsen att den fö- reslagna omfattningen av stödet ingående bör prövas. varvid också möjlig- heterna att basera stödet på garaiitilån undersöks ytterligare. 1 den mån bi— drag bör utgå av regionalpolitiska skäl. bör samordning ske med regional- politiken i övrigt. — —

Sk.igsviiglii'illning. -- -- — Enligt styrelsens mening passar stöd i form av kreditgaranti väl för skogsväghållning och bör i många fall kunna reducera behovet av bidrag.

6.47 En ledamot i lantbruksstyrelsens styrelse (Lindberg) var av skiljaktig mening och ansåg att styrelsen bort tillstyrka förslaget att statsbidrag till skogsvårdsåtgärdcr skall utgå efter samma grtinder till alla skogsägarkate- goricr.

6.48 Arbetsmarknadsstyrelsen: Skogsi'iird. [ utredningen föreslås ett skog- ligt stödområde. som avviker från det stödområde som gäller för regional- politiken. Styrelsen vill här peka påatt tillkomsten av ytterligare stödom- ri'idcn för statliga insatser kan leda till en viss begreppsförviiTing och för- svåra den administrativa handläggningen hos myndigheter och företag av olika stödformer.

6.49 Statens industriverk: Allmänt. — — — Enligt industriverkets mening är det i och för sig rimligt — — — att räkna med förhållandevis låga sam- hällsekonomiska arbetskostnader i glesbygderna. Detta gäller emellertid för alla typer av verksamhet i dessa regioner. Teoretiskt bör därförjuste- ring av skillnaderna mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska arbetskostnader i glesbygderna snarare ske genom regionalt avgränsade. men näringsgrensneutrala sysselsättningsstöd. än genom bransch-avgrän- sadc stöd. Skogsvård. Den skogspolitiska utredningens analys visade — — — att även om man helt bortser från arbetskostnaderna på den norrländska landsbygden — — —. så blir kostnaderna ändå så höga på grund av den

långa omloppstiden. att ökade återväxtåtgärder i första hand bör sättas in i syd— och mellansverige.

Detta talar enligt industriverkcts uppfattning emot att man. såsom före- slagits av |973 års skogsutredning. använder äterväxtätgärder som gene- rellt sysselsättningsskapande instrument inom det av utredningen föreslag- na stödområdet — — —.

— — — Både den nuvarande. och i än högre grad den föreslagna. intensi— teten i återväxtåtgärderna innebär sannolikt — — — en betydande felan- Vändning av kapitalresurser.

6.50 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Vad gäller statligt stöd vill läns- styrelsen förorda att sådant i första hand utgår generellt för att få fram skogsplantor av så god kvalitet som möjligt och samtidigt till lägsta möjliga kostnad. Med hänsyn till medelstillgången får avgöras hur mycket som skall sat- sas från statens sida. Vid denna fördelning bör också regionalpolitiska hän- svn tas.

6.51 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen avstyrker utredning- ens förslag att samtliga markägare oavsett ägarkategori alltid skall ha lika bidragsmöjligheter och ansluter sig i stället till Bo S Hedströms reserva- tion.

• Sida 196
•  Original

Prop. 1978/79:110 196

Länsstyrelsen är tveksam till om statsbidragsreglerna för bl. a. dikning och skogsväghällning ger en tillräcklig styrning av dessa verksamheter. l båda fallen är en noggrann planering ett verksamt sätt att motverka att för skogsbruket och naturvården olämpliga projekt genomförs. Länsstyrelsen föreslår därför att planläggning av sådan verksamhet blir obligatorisk samt att skogsvårdsstyrelsen skall ha kännedom om dessa planer innan arbetet utförs.

Landshövdingen samt ledamöterna Bo Jansson. lngvar Karlsson och Thorsten Nilsson anmälde avvikande mening beträffande majoritetens för- slag om obligatorisk planläggning av dikning och skogsväghållning och an- såg därför att andra stycket i avsnittet om "Statligt stöd" borde ha utgått.

6.52 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: — — — DEFU saknar - — — en beräkning av kostnaderna för administration av det statliga stö- det. Dl—lFU efterlyser dessutom en beräkning av de kostnader som före- slagen anmälningsskyldighet m.m. medför för uppgiftslämnama.

6.53 Skogssällskapet: — — — Bestämmelser bör — — — införas. som medger statsbidrag även utanför nuvarande stödområden. — — —

6.54 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Eftersom skogspro- duktionen mäste upprätthållas på all produktiv skogsmark. kommer de stora skillnaderna i förutsättningar att verka onödigt höjande på prisnivån för råvaran. Därför anser förbunden att förutsättningarna för inrättandet av en kol- lektiv skogsvärdsfond närmare bör utredas. Därvid bör säväl omfattningen av en sådan fond som den tekniska utformningen och anknytningen till de fastighetSVisa fonderna övervägas. samt vidare kopplingen till samhällets insatser för främjandet av en hög skogsproduktion. Målsättningen måste vara att med hänsyn till geografiska och biologiska förutsättningar skapa likartade Villkor för en hög skogsproduktion.

6.55 Miljöförbundet: — — — Vi förordar ett omedelbart bidragsstopp för alla former av gödsling. kemisk bekämpning och dikning av sumpskogs- och myrmarker.

Vi anser också att stödåtgärderna bör prioriteras så. att ekologiskt och sysselsättningsmässigt fördelaktiga alternativ gynnas som t. ex. mekanisk lövröjning framför kemisk.

6.56 Sveriges jordägarelörbund: Sveriges .lordägareförbund motsätter sig även förslaget om särskilt stöd för plantering. dikning. gödsling m.m. un- der förutsättning att skogsvärdsavgiften avvecklas. Om ett stöd ändå infö- res bör det differentieras så att en större andel kommer privatskogsbruket till godo. — — —

6.57. Centerns undgdomsförhund: Det stöd som i dag finns för plantering av aker—mark. anser vi ska slopas. , — —

• Sida 197
•  Original

Prop. l978/79:110 197

7. Strukturfrågor

Utöver en istort sett allmän uppslutning kring utredningens trttalanden i strukturfrågoma efterlyses från flera håll åtgärder för att komma till rätta med de rådande förhållandena.

7.1 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen vill understryka behovet av en fortsatt strukttrrrationalisering. Detta arbete försvåras emellertid av att en ökande andel av fastigheterna ägs av passiva ägare. som ofta är döds- bon eller på annan ort boende släktingar till tidigare ägare. Dessutom ut- nyttjas i många fall jordens eller skogens produktionsförmåga svagt eller inte alls. — — — Genom olikajordpolitiska medel bör man söka minska omfattningen av det passiva ägandet. Enligt styrelsens uppfattning bör detta ske även ge- nom skogspolitiska åtgärder.

— — — Därför får skogspolitiken enligt styrelsens mening inte utformas så att ägandet av små och orationella företag underlättas.

— - — Styrelsen vill särskilt framhålla behovet av att reglerna för be- skattning av' gemensamhetsskog reformeras.

-— — — Genom att strukturförbättrandc åtgärder är långsiktigt verkande finns — — — inte alltid företagsekonomiska motiv att investera i sådana ät- gärder. Därför är det enligt styrelsens uppfattning minst lika välmotiverat ur skogspolitisk synpunkt att statligt stöd till sådana åtgärder utgår som till andra åtgärder inom skogsbruket. — —— —

— — — Svårigheterna att bilda gemensamhetsskog är —— — — mycket stora p. g. a. markägarnas ovilja att gå in i denna ägandeform. — — — Reg- lerna för bildande av gemensamhetsskog måste — — —. som utredningen

föreslår. ses över så att en mindre grupp markägare inte kan förhindra bil- dandet av gemensamhetsskog.

Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mot vad utredningen anfört i frå- ga om samverkan. — — —

7.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i utredningens mening. att det är nödvändigt att de uppenbara brister i struktttrhänseende som belas- tar skogsbruket upphävs eller motverkas. Med hänsyn till att det från skogsbrukets synpunkt är angeläget med en accelerande takt i strukturarbetet inom privatskogsbruket. anser skogssty- relsen att skogsvårdsstyrelserna återigen bör göras medansvariga i det strukturarbete som lantbruksnämnderna bedriver. —— — —

Frågan är — — — hur arbetet med att organisera gemensamhetsskogar kan underlättas. Mycket tyder därvid på att en översyn av lagstiftningen krävs.

[ avvaktan på att strttkturrationaliseringen skall ge önskade resultat — — — bör skogsvårdsorganisationen tilldelas resurser för planering och samordning av den kapacitet som finns inom en region och för att främja utbyggnaden av en servieeorganisation på ett rationellt sätt.

7.3 Statens lantmäteriverk: LMV delar skogsutredningens allmänna syn på den förhandenvarande företags- och fastighetsstrukturen inom privat— skogsbruket samt utredningens uppfattning att det är angeläget att stor- leksrationaliseringen och omarronderingsverksamheten får fortgå i minst samma takt som hittills. —— — — Det finns enligt LMVs uppfattning skäl för

• Sida 198
•  Original

Prop. l978/79:110 198

en avsevärd ökning av insatsema för strukturrationalisering främst i pri- xatskogsbruket. — — — Takten i verksamheten är — — enligt LMVs upp- fattning väsentligen en fråga om vilken satsning det allmänna är berett att göra. Det gäller därvid inte enbart storleken av de resurser man vill satsa utan också uppläggningen och planeringen av insatserna så att de kan sät- tas in där behovet är störst och så att de kan ges en lämplig inriktning.

— — — I en utredning rörande aktivare fastighetsbildning för strukturom— vandlingen. som LMV i samråd med lantbruksstyrelsen samtidigt med det- ta yttrande överlämnar till justitiedepartementet med anledning av särskilt uppdrag. redovisas hur förfarandet enligt LMVs mening lämpligen kan läg- gas upp. — — —

Skogsutredningen framhåller att det från skogsbrukssynpunkt är särskilt viktigt att arbetet med bildande av gemensamhetsskogar i de svårast ägosplittrade områdena kan bedrivas i snabbare takt än hittills. — — — LMV delar utredningens bedömning. — — —

— — — F.nligt LMVs uppfattning finns det vissa svagheteri reglerna om gemensamhetsskog och LMVs förslag syftar till att undanröja dessa svag- heter. Samtidigt bör emellertid sägas att den långsamma takten i gemen— samhetsskogsbildningen hittills enligt LMVs bedömning i huvudsak har berott på andra saker än brister i lagstiftningen. främst på den tröghet som i största allmänhet har förelegat när det gäller genomgripande strukturra— tionalisering.

—- — — De nya skatteregler för gemensamhetsskog som infördes år l975 har inverkat mycket oförmånligt på markägarnas inställning till gemensam- hetsskog.

— — — Driftssamverkan och strukturförbättring utgör åtgärder som kompletterar varandra. I områden där strukturen är som sämst utgör strukturförbättring oftast en förutsättning för att en väl fungerande drifts- samverkan skall kunna etableras.

7.4 Domänverket: — — — Förbättringar av brukningsstrukturen är i hög grad angclägna. både i form av ökad driftssamverkan och på längre sikt en bättre fastighetsarrondering.

7.5 Stiftsnämnden i Strängnäs: — — — Med tanke på den ofta mycket be- svärande ägosplittringen i vissa delar av landet torde stödåtgärder för att åstadkomma mera rationella fastigheter vara välmotiverade.

7.6 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — För att göra markägarna mera intresserade av att strukturförbättra sina skogsmarksinnehav bör sta- ten delvis svara för kostnaderna för fastighetsregleringarna och i samband därmed eventuellt erforderliga utredningar enligt äganderättsutrednings— lagen.

7.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: — — — Enligt länsstyrelsens mening är samverkan skogsägarna emellan det förnämsta sättet att motverka brister i strukturen. — — —

7.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens mening skulle ra- tionaliseringstakten kunna ökas om fastighetsbildningslagstiftningen änd- rades så att tex bättre förutsättningar fanns att bilda gemensamhetsskog. Vidare borde resurser avsättas för information till fastighetsägarna om ne— gativa effekter på skogsproduktionen av en orationell fastighetsstruktur och för stöd till strukturrationalisering.

• Sida 199
•  Original

Prop. l978/79:110 199

7.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: —- — — Skogstiia'rkernas värdeproducc- rande förmåga skulle öka väsentligt om man får fram rationellare former för att lösa problemen med ägosplittringen. Specialdestinerade medel bör enligt länsstyrelsens mening anslås för försöksverksamhet när det gäller koncentrerade insatser.

7.10 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Länsstyrelsen vill understryka skogsutredningens uppfattning. att en förbättring av fastighetsstrukturen i vissa områden är nödvändig för att det skall bli möjligt att bedriva ett ratiov nellt skogsbruk.

Skogsägarnas intresse att gå in i strukturrationaliseringsprojekt måste enligt länsstyrelsens mening stimuleras på olika sätt. bla genom ökade

statliga bidrag till förrättningskostnader. — — — Aven bildande av gemen- samhetsskogar bör stimuleras exempelvis genom statligt stöd till sådana åtgärder.

-— — -— l avvaktan på en förbättring av fastighetsstrukturen är det angelä— get att få till stånd olika former av samverkan mellan skogsägare på det sätt som utredningen föreslagit.

7.11 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — -— — Länsstyrelsen förordar — — — att man — — — söker stimulera skogsägare av alla kategorier till samverkan kring konkreta åtgärder— — —

7.12 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — För att öka möjligheterna att få igång strukturrationaliserande åtgärder — — — föreslår länsstyrelsen att gränsen för det skogliga stödområdet inom länet flyttas österut så att Gagnefs. Leksands och Rättviks kommuner inkluderas.

7.13 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseth. Berg- ström. Dahlen. Helldin. Lång. Olsson och Steiving) anför i reservation: Ytterligare stimulans för oman'ondering bör kunna uppnås genom ändring- ari skattelagstiftningen med skärpning för dödsbon och passiva ägare. Av- dragsrätt för förrättningskostnader bör övervägas.

7.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen får för sin del förorda att man avväger dc skogspolitiska medlen. jordförvärvs- och fastighetsbildningsbestämmelserna samt beskattningsreglerna så att struk- tur- och driftsfrågorna inom skogsbruket successivt förbättras. Det torde inte vara möjligt att exv ensidigt skärpa skogsvårdslagens krav på små och ur struktursynpunkt orationella enheter. Att förbättra fastighetsstrukturen är emellertid en långsiktig process — — —. Samverkan kring såväl resurser som åtgärder bör stimuleras.

7.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Strukturfrågorna bör enligt länsstyrel- sens mening ägnas en större uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med de skogliga frågorna.

7.16 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — Länsstyrelsen anser — — — att en intensifierad arronderingsverksamhet inom skogsbruket bör ingå som ett led i den framtida skogspolitiken. — — —

7.17. Länsstyrelsen i Norrbottens län: I rådande läge vill länsstyrelsen med

• Sida 200
•  Original

Prop. 1978/79:110 200

hänsyn till det ökande samröre med markägare även ur formell synvinkel som flera av utredningens förslag synes leda till framhålla att om alla döds— bon skulle få ett ansvarigt ombud. något som vid olika tillfällen aktualise— rats skulle detta kraftigt underlätta olika instansers hantering av olika skogliga ärenden.

7.18 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Vi instämmer i utredningens beskrivning av strukturfrågornas bety- delse för en effektiv skogsproduktion i framtiden. Vidare delar vi utred- ningens mening när den konstaterar att "ökad driftsamverkan får anses mest verksam i ett bredare perspektiv". Det är alltså främst inom detta område som insatserna bör koncentreras. Bästa möjliga utnyttjande av ar- betskraft och andra resurser är en väsentlig förutsättning för ett ekono- miskt skogsbruk.

— — — Vi vill — — — understryka att det borde vara utvecklingsfrämjan- de om tekniska kostnader för strukturförbättringar får tas upp i sin helhet som kostnader vid inkomsttaxeringen.

Inom det allra svårast ägosplittrade områdena anser vi * i likhet med ut- redningen —- att bildandet av gemensamhetsskogar kan vara ett verksamt medel att åstadkomma nödvändiga strukturförbättringar. Bildandet av ge- mensamhetsskogar bör därför aktivt stödjas av samhället i sådana omrä- den. Men skall bildande av gemensamhetsskogar möjliggöras måste skat- tereglerna för dessa förändras. Som de nu är utformade utgör de ett hinder för bildande av gemensamhetsskog. Vi föreslår därför att man närmare ut- reder möjligheter till beskattningsregler som postivit kan medverka i denna strukturprocess.

— — —— Vi vill understryka utredningens krav om att den statliga utred— ningen om dödsbo och samägande snarast framlägger förslag om ändring av gällande rättsstatus för dessa ägargrupper. så att en ändamålsenlig för- valtning och skötsel av dessa fastigheter främjas.

Det bör — — — framhållas att föreningarna i sin uppdragsverksamhet även åtar sig arbete för icke medlemmar. Skogsägareföreningarna är vida— re öppna för ett intensifierat samarbete med andra organisationer och in- tressenter inom skogsbruket. Skogsägareföreningama upplever det därvid som naturligt och nödvändigt att främst i samarbete med skogsvårdsstyrel- serna verka för en ökad och fördjupad samverkan inom privatskogsbruket.

7.19 Skogssällskapet: Enligt Skogssällskapets erfarenhet föreligger den ef- fektivaste formen av samverkan i det alternativ sällskapet sedan mer än ett halvsekel erbjuder. Skogsägare —— ej minst samägare såsom dödsbon. fa- miljebolag. stiftelser och andra som har svårighet att personligen fatta be- slut och omsätta dessa i praktisk skogsvård och ekonomisk förvaltning — kan genom anslutning till ett effektivt. obundet och opartiskt förvaltnings- organ få alla sina behov tillgodosedda. Samverkan grundas härvid endast på den nytta envar uppdragsgivare utifrån sina egna intressen kan uppnå. Geografisk belägenhet. grupptillhörighet ed har ingen avgörande betydel- se.

7.20 Sveriges häradsallmänningsförbund: — — - Bildande av gemensam- hetsskogar är en effektiv. enkel och billig metod att komma tillrätta med den dåliga fastighetsstrukturen i skogsmark och denna möjlighet bör upp- märksammas mer. — — -

• Sida 201
•  Original

Prop. 1978/79:110 ' ' 201

':'-"t."? . _. . 7.21 Tjänstemännens centralorganisation: TCO — — — Vill sarskilt under-

stryka behovet av skärpt lagstiftning beträffande förvaltningen av jord- bruksfastigheter ägda av dödsbon eller genom långt drivna former av sam- äganderätt.

7.22 Svenska kommunförbundet: Styrelsen vill understryka utredningens uppfattning att fastighetsstrukturen måste förbättras i vissa områden för att det skall bli möjligt att bedriva ett rationellt skogsbruk. Den statliga verksamhet som pågår för att förbättra fastighetsstrukturen måste fortsätta och intensifieras.

7.23 Länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län: — — — Enligt länsstyrelsens uppfattning står icke den ändrade hushållningen och vår tids utnyttjande av skogens produkteri rimlig relation till ägosplittringen och uppdelningen av skogsinnehaven. Det är svårt att tänka sig att ett aldrig så ambitiöst pro- gram manifesterat i lagar. förordningar eller anvisningar. skall få en större genomslagskraft utan brukarnas aktiva medhjälp och då måste lösningar också finnas på dessa strukturproblem.

Enligt länsstyrelsens uppfattning hade det varit av stort värde om utred- ningen allsidigare hade behandlat problemen i samband med skogsbrukets strukturrationalisering och även framlagt andra åtgärdsförslag och belyst konsekvensema av dem.

7.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Kraftfulla åtgärder mås- te — — — sättas in för att komma tillrätta med ägosplittringen. Det hade varit önSkvärt att skogsutredningen presenterat konkreta förslag till inten- sifiering av arronderingsverksamheten och andra åtgärder i samma syfte. tex bildande av gemensamhetsskogar.

Samarbetsutskottet vill i sammanhanget framhålla att de förslag till änd- rad jordförvärvslagstiftning som framlagts av jordförvärvsutredningen (SOU 1977193) fått en sådan inriktning att arronderingsarbetet avsevärt kommer att försvåras. — — —

— — —— Det är — — — nödvändigt att samverkan över ägogränsema ytter- ligare utvecklas och främjas.

Prop. l978/79:110 202

— — — RSV ser det som naturligt att omdrcvstillfallena för allmän fastig- hetstaxering av skog och områdesplanering samordnas i tiden. Detta speci- ellt med hänsyn till förslaget att staten skall svara för hela kostnaden för omrftdesplanetingen. Kostnaden för att erhålla områdesplaner med fastig- hetsvis redovisning är dock enligt uppgift relativt hög. ca 27 kr per ha att jämföra med av utredningen bedömd kostnad om 12—17 kr per ha för om- rådcsplan utan fastighetsvis redovisning.

RSV får därför föreslå att formerna för statsbidrag till skogsbruksplaner altemativt områdesplaner med redovisning per brukningsenhet blir sådana att de stimulerar skogsägare till att använda dessa möjligheter även med vetskap om att man kan åläggas att redovisa planinnehållet i fastighetsde- klaration.

8.2 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen har inget att invända mot ut- redningens förslag att stimulansbidrag skall utgå till skogsbruksplaner. Lantbruksstyrelsen har inte heller något att erinra mot utredningens för— slag vad avser översiktliga skogsinventeringar.

8.3 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: — -— — Styrelsen vill — — — framhålla vikten av att riksskogstaxeringen iolika avseende kan förbättras och utökas.

8.4 Skogsstyrelsen: — — — Skogsstyrelsen är — — — positiv till föreslaget Stimulansbidrag till upprättande av skogsbruksplaner. — — — Bidraget till fastighetsvis plan bör — — — som regel beräknas med

hänsyn till den merkostnad som uppstår vid samtidig registrering av fastig- hetsvisa uppgifter och (översiktlig inventering. Då syftet enligt utredningen är att förmå framför allt mindre skogsägare att låta upprätta plan, föreslår styrelsen. att bidrag utgår med 400 kr per plan och brukningsenhet. dock högst motsvarande merkostnaden för planen. Kostnaderna för detta stimu- lansbidrag beräknas till ca 4 milj kr per år -— — —.

Skogsstyrelsen anser att det är utomordentligt betydelsefullt att över- siktlig skogsinventering kan bedrivas systematiskt över hela landet. — — — Verksamheten bör bedrivas av skogsvårdsorganisationen och omfatta skogsmark där pn'vata skogsägares innehav i huvudsak finns. -— — —

Skogsstyrelsen anser att kostnaden för översiktliga Skogsinventcn'ngar är större än utredningen beräknat — — — eller sammanlagt ca 15 milj kr per år — — —.

Utredningen har föreslagit ett 1.5-årigt revideringsintervall. Normalt är målsättningen att utföra revidering vart l0:e år. Skogsstyrelsen anser att detta revideringsintervall inte bör frångås.

8.5 Statens naturvårdsverk: — — — Naturvårds- och miljövårdshänsynen i skogsbruket. som enligt lag skall ingå som ett normalt led i allt skogsbruk. bör mer konkret än hittills komma till uttryck i alla skogsbruksplaner som upprättas av statliga myndigheter eller med stöd av allmänna medel. De mer naturvårdsinriktade skogsbruksplaner för vilka skogsstyrelsen avsät- ter särskilda mcdel. bör i första hand avse områden där överväganden om särskilda åtgärder enligt naturvårdslagen är aktuella. — — —

8.6 Arbetsmarknadsstyrelsen: ! betänkandet framhålls också betydelsen av ett utförligt planeringsunderlag inom skogsbrukets område såväl på riks- som på regionalnivå. Styrelsen delar utredningens uppfattning på

• Sida 203
•  Original

Prop. 1978/79:110 ' 203

denna punkt och vill i detta sammanhang peka på behovet av en förbättrad sysselsättningsstatistik på skogsbrukets område. — — —

8.7 Statens planverk: — — — Planverket vill i detta sammanhäng framhålla att de försök med naturvårdsinriktade skogsbruksplaner som påbörjats är av stort intresse i planeringssammanhang. —— — — Planverket finner det därför angeläget att särskilt stöd ges för upprättande av sådana planer. Stö- det bör i första hand ges till de områden som enligt kommunala planer bör planeras vidare i dessa avseenden. — — — Planverket vill poängtera betydelsen av att lämpligt inventerings- material om skogen finns att tillgå som underlag för kommunala och regio- nala planeringsöverväganden. Verket instämmeri utredningens förslag att de uppgifter som kontinuerligt samlas in i samband med skogsbrukets driftsplanläggning bör ställas till förfogande i lämplig form för att bl. a. ut- göra underlag för den fysiska planeringen. — — — Planverket anser att detaljerade skogsmarksinventeringar bör ut- föras för i första hand begränsade områden där väsentliga intrång på skogs- mark sker eller förväntas ske. tex nära större tätorter eller inom livligt be- sökta rekreationsområden eller inom områden med starka bevarandein- tressen. — — —

8.8 Statens lantmäteriverk: Skogsbruksplanpr. — — — Det kan —— — — för- tjäna att påpekas i sammanhanget att åtgärden (att med statsbidrag stödja sådana planer) i likhet med åtskilliga andra förhållanden inom skogsbruket bidrar till att konservera den splittrade företagsstrukturen. De regler som tillämpas för virkesleveranser. samverkan. service och. som här. statsbi- drag utjämnar i betydande mån de företagsekonomiska merkostnadema för små innehav och minskar därigenom intresset för förbättring av struk- turen. Samtidigt kvarstår den samhällsekonomiska merkostnad som bris- terna i strukturcn föranleder. Översiktliga skogsharen!eringar. — — -- LMV tillstyrker för sin del detta förslag eftersom inventeringarna har intresse också för verksamhet inom lantmäteriets område. främst strukturrationaliseringen. — — — LMV frn- ner det mycket väsentligt att all verksamhet som kräver grundläggande försörjning med bild- och kartmaterial samplaneras med LMVs allmänna kartverksamhet. — — — Den allmänna kartläggningen kan inte tillgodose det bild- och kartbehov som den förordade utvidgningen av skogsinvcnteringsverk- samheten medför. vilket från samhällsekonomisk synpunkt är otillfreds- ställande. — — — LMV ser det — * — som naturligt att medverka vid samordning såväl i fråga om försörjning med grundläggande kart- och bildmaterial som i samband med utformning av de slutliga kartproduktema.

8.9 Statens industriverk: En mindre restriktiv regleringspolitik på skogs- området ställer ökade krav på skogsnäringens företag vad gäller planering såväl på kort som på lång sikt. Eftersom en god planering är en förutsätt- ning för en väl fungerande marknad och därmed för ett effektivt resursut- nyttjande är det ett samhällsintresse att stödja företagens planeringsinsat- scr. Mot denna bakgrund tillstyrker industriverket [973 års skogsutrednings förslag om stöd till utarbetande av översiktliga skogsinvcnteringar. Verket har dessutom tidigare tillstyrkt förslag till utökade resurser åt riksskogs-

• Sida 204
•  Original

Prop. l978/79:110 204

taxeringen. vars undersökningar av skogstillståndel är av utomordentligt stor betydelse för möjligheterna till planering på lång sikt inom skogsnä- ringen.

8.10 Domänverket: Öt-'ersiktliga skugsinreuteri/igar. — — — Verket. som för sin planläggning utnyttjar liknande inventeringar. kan verifiera nyttan av dessa. Enligt verkets bedömning borde de föreslagna inventeringarna bl a kunna utnyttjas för gödslings- och avverkningsplanläggning över ägo- gränser vid splittrat markinnehav.

8.11 Länsstyrelsen i Stockholms län: Skogsbrukets betydelse för samhälls- ekonomin måste beaktas vid såväl kommunal som regional planering. Länsstyrelsen vill därför understryka behovet av att ett tillfredsställande

skogligt planeringsunderlag — — — ställs till de planerande myndigheternas förfogande.

8.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Översiktliga .rkogxinr'wtraringar. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag.

8.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker utredning- ens förslag om översiktliga skogsinventeringar. eftersom de har stort värde i olika planeringssammanhang. främst den kommunala markanvändnings- planeringen. lnventeringarna borde enkelt kunna tas fram från flygbilds- material.

8.14 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Länsstyrelsen anser det angeläget att statligt stöd utgår till skogsbruksplaner. Bidraget bör då utgå med viss procent på plankostnaderna.

8.15 Länsstyrelseni Gotlands län: Förslaget att skogsbruksplaner bör stöd- jas med ett fast bidragsbelopp om 600 kr tillstyrks. — — — Vad utredningen föreslår om översiktliga länsvisa områdesplaner till- styrks. Länsstyrelsen vill dock framhålla. att dessa planer inte kan ersätta riksskogstaxeringen. Det är därför angeläget att denna taxering ges sådana resurser att tillfredsställande uppgifter kan erhållas från ett så litet och sär- präglat område som Gotland.

8.16 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Statsbidrag till skogsbruksplaner bör utgå. i samband med planens upprättande bör anvisningarna ange att samråd bör ske med kommun och länsstyrelse så att skälig hänsyn kan tas till allmänna intressen. Översiktliga skogsinventeringar. som föreslås av utredningen kan bli av stor betydelse ur många synpunkter. Skogsinventeringarna bör bedrivas i skogsvårdsstyrelsen regi. men med en ledningsgrupp där även berörda kommuner. länsstyrelsens planerings- avdelning och lantbruksnämnden är representerade.

8.17 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Av stor betydelse för skogs- brukets fortsatta planläggning är ett fullgott inventeringsunderlag. För skogsinvcnteringar bör hela kostnaden täckas av statliga medel i den mån de utföres genom skogsvårdsstyrelsens försorg.

8.18 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: i många fall skulle det i länsstyrelsens

• Sida 205
•  Original

Prop. 1978/79:110 . 205

verksamhet vara av stort värde om aktuella och tillförlitliga data rörande skogsbruket inom länet eller delar av länet funnes tillgängliga. -- — — Även kommunema torde i många fall uppleva aVsaknaden av skogliga data som en påtaglig brist i sitt planeringsarbete. — — — Länsstyrelsen får därför tillstyrka utredningens förslag — — —.

8.19 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Förslagen om bättre resur— ser till riksskogstaxering tillstyrkes. Länsstyrelsen stöder också utredning- ens idéer om länsvisa skogsinvcnteringar av översiktlig karaktär. — — — Länsstyrelsen förordar att dessa inventeringar görs med l(l års omdrev.

8.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen delar utredningens för- slag (rörande stöd till skogsbruksplaner) och finner med tillfredsställelse att bidraget frikopplats från utförande av andra åtgärder. som nuvarande bidragssystem föreskriver. -— — — Länsstyrelsen vill understryka utredningens uppfattning om behovet av översiktliga skogsinvcnteringar. — 4- —

— — — Den föreslagna inventeringen av grundläggande uppgifter om skogen — — —— bör genomföras oavsett vilket produktionsalternativ som slutligt kommer att fastställas. Omdrevet bör vara lt) år i stället för före- slagna 15 år.

— — — Naturvårdsinriktade skogsbruksplaner - — — måste erhålla en viss status för att syftet med dem skall uppnås. Avvikelse från planerna bör endast få ske i samråd med skogsvårdsstyrelsen. Medel för deras upp- rättande bör ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande.

Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen att riksskogstaxcringen

— — — erhåller tillräckliga resurser för att bevara och förbättra dess kvali- tet.

8.21 Länsstyrelseni Västernorrlands län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att man bör stödja upprättande av fastighetsvisa planer — — —. Styrelsen anser vidare att förhöjt bidrag bör kunna utgå vid upprättande av s k naturvårdsanpassade skogsbruksplaner. Över huvud taget bör naturvårdsaspektema och behovet av samråd med naturvårdsmyndigheterna beaktas mer i skogsbruksplaneringen. — — — De i utredningen förordade områdesplanerna förefaller vara en lämplig första nivå för intresseredovisning och samordning. Översiktliga .t'kugsint'elllt'ringar. Styrelsen tillstyrker en fortsatt och ut- ökad verksamhet på detta område. — —- —

— — — Den starka samhällsnyttan i den översiktliga inventeringen talar för att denna del helt skall bekostas av statliga medel.

8.22 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Med erfarenhet av tillgången till om— rådesplaner vill länsstyrelsen starkt understryka värdet av föreslagna skogsinventeringar.

8.23 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Vi biträder utredningens förslag om stöd/bidrag till — — — upprät- tande av skogsbruksplaner — — —. Vi anser det viktigt att staten stimulerar upprättandet av fastighetsvisa skogsbruksplaner. Vi förutsätter emellertid att sådant bidrag kan utgå obe- roende av vem som upprättar planen om denna uppfyller vedertagna nor- mer.

• Sida 206
•  Original

Prop. 1978/79:110 206

— —- — Vi vill helt instämma i vad trtredningcn anför om riksskogstaxering- ens behov av resurser.

Vi delar också utredningens uppfattning att det kan finnas behov av bätt- re uppgifter om skogarna för mindre områden än riksskogstaxeringen kan redovisa. Vi avvisar däremot utredningens förslag till modell för s k över- siktliga skogsinvcnteringar. då den föreslagna modellen har en onödigt hög ambitionsnivå. Det finns ingen rimlig proportion mellan samhällets behov av information och det antal insamlade data som utredningen föreslår.

Vi föreslår i stället att man utreder möjlighetema att utnyttja "grövre" inventeringsmodeller. som lämpligen bygger på uppskattningar via flygbil- der. Sådana modeller bör bli avsevärt billigare och ge möjlighet till tätare uppdatering. De kan även lättare anpassas till olika landsdelars varierande behov.

Vi yrkar på — i motsats till utredningen — att även andra organisationer än skogsvårdsstyrelserna skall kunna delta i inventeringsarbetct och där- vid få statligt stöd för sina kostnader. Den föreslagna monopolställningen kommer enligt vår mening att hämma ett konstruktivt utvecklingsarbete.

8.24 Sveriges häradsallmänningsforbund: — — — Det är — —— — viktigt -— — — att förändringar även för relativt små områden kan följas och att man med anledning härav ger tillräckliga resurser för riksskogstaxering och skogsstyrelse.

8.25 Sågverkens rävaruförening: De förslag som läggs om utökad skogs- bruksplanläggning. per fastighet och regionalt. är bra och bör fullföljas med kraft. — — — Råvaruföreningen anser. att när vi nu håller på att anpassa industrin ner till skogstillväxten och löpande önskar känna till avverkningarnas storlek och utseende. Riksskogstaxeringen måste ges väsentligt ökade anslag för att snabbt ge näringen korrekta uppgifter.

8.26 Svenska kommunförbundet: Utredningen anser att det är angeläget att de översiktliga skogsinventeringarna anpassas så långt det är möjligt till andra användares behov. Styrelsen instämmer i detta. Kommunerna har behov av skogsinvcnteringar för sin översiktliga fysiska planering. — — — Styrelsen föreslår att skogsstyrelsen tillsammans med Planverket och Na- IUrvårdsverket får i uppdrag att utveckla metoder för redovisning av skogsinvcnteringar för den fysiska planeringens behov.

8.27 Statskontoret: — , — Statskontoret avstyrker statsbidraget till fastig- hetsvisa skogsbruksplaner. De medel som skogsutredningen föreslår för detta ändamål bör enligt verkets mening kunna användas effektivare för utökad områdesvis planläggning.

8.28 Riksrevisionsverket: — — — Det är — — — enligt RRVs mening. mer tveksamt om bidrag skall utgå i de fall de åtgärder som krävs i lagstiftning- en enbart anses betungande för vissa skogsägare. Principen böri detta fall snarare vara att priserna för skogsprodukter får påverkas. Mot denna bak- grund avstyrker RRV förslaget om bidrag till upprättande av fastighetsvisa skogsbruksplaner.

8.29 Länsstyrelsen i Blekinge län: * - — Länsstyrelsen avstyrker förslaget (om översiktliga skogsinvcnteringar) men vill i sammanhanget i stället

• Sida 207
•  Original

Prop. 1978/79:110 . ._ 207

föreslå att man —- troligen för en bråkdel av kostnaden för heltäckande om- rädesplaner — utvecklar och genomför ett system lör '.rvvcrknrngsstatrstrk som komplettering till den nuvarande riksskogstaxerrngen. — — --

8.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar — — - utredning— ens uppfattning att skogsbruksplanläggning är ett värdefullt hjälpmedel för planmässig skötsel både för enskilda fastigheter och för översiktlig plane— ring — — —.

Jämfört med landet i genomsnitt sker förändringarna i den skänska sko- gen snabbare pä grund av bl.a. hög bonitet. varför ett plancringsintervall av ro år vore önskvärt. — -- [ fråga om inventeringens innehåll maste en avvägning göras mellan syftet och kostnaderna. — —- — Länsstyrelsen be— dömer det som mera realistiskt att utföra enklare inventeringar tried sikt på i första hand behovet av skogsvärdsinsatser och arealredm-isning titan för'radsuppskattning.

8.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Statens medverkan kan bl.a. bestå i att stödja utarbetandet av skogsbruksplaner. Sädana planer omfat- tande enskilda fastigheter eller brukningsenheter leder ofta till ett mera ak- tivt skogsbruk. Än större effekt får man emellertid om bidragen i första hand disponeras för aktuella samarbetsprojekt över ägogränsema. Det är därför önskvärt att de allmänna medel för inventering. som utredningen föreslar skall utgå. mera används som stöd för planer av detta slag än för områdesvisa inventeringar och planer utan anknytning till konkreta sam- verkansobjekt.

8.32 Landsorganisationen i Sverige: — — — LO vill — — __ särskilt under— stryka vikten av att de av förbtrnden föreslagna obligatoriska skogsbruks- planerna kopplas ihop med skogsvårdslagen. Lagen bör således innehalla klart formulerade krav både pa upprättande av skogsbruksplaner och på genomförande av dessa.

8.33 Svenska pappersindustriarbetareforbundet—Svenska skogsarbetare- förbundet — Svenska träindustriarbetareforhundet: Vi anser inte att de fö— reslagna skogspolitiska medlen är tillräckliga för att fa till stånd en för sam- hället tillfredsställande skogsproduktion på dessa fastigheter (många en- skilda fastigheter). Vi föreslår därför att obligatoriska skogsbruksplaner ef- terhand utarbetas för alla skogsfastigheter. För mindre skogsinnehav bör gemensamma skogsbruksplaner kunna utarbetas.

8.34 Tjänstemännens centralorganisation: Förslaget om återkommande skogsinvcnteringar tillstyrkes. De bör bli utgångspunkt för obligatoriska skogsbruksplaner för enskilda fastigheter.

8.35 Fältbiologerna: I alla skogsbruksplaner bör naturvårdshänsynen en- ligt skogsvårdslagen preciseras.

8.36 Riksantikvarieämbetet: —- — — Enligt ämbetets uppfattning måste det i linje med intentionema för inventeringen till den ekonomiska kartan an— ses vara ett samhällsintresse att tillhandahålla den kunskap som kan möj- liggöra ett meningsfullt och rimligt bevarande av kulturhistoriskt värdeful- la miljöeri skogsmark. — — — Arbetet kan delas upp i två etapper. Den första skrtlle omfatta en insam-

• Sida 208
•  Original

Prop. l978/79:110 208

ling av befintlig kunskap och kan genomföras som ett särskilt projekt.

Den andra etappen skulle omfatta det kompletterande inventerings- och utredningsarbetet och måste genomföras fortlöpande under en längre tid.

Kulturminnesvärden har med nuvarande resurser små möjligheter att genomföra ett sådant arbete som under lång tid framöver kommer att krä- va arbetsinsatser. Det är därför nödvändigt att särskilda medel ställs till förfogande. Särskilt angeläget är det att medel till det ovannämnda projek- tcl. etapp 1. kan anvisas snarast möjligt. — — —

Det för hela riket framtagna underlagsmaterialet skulle kunna utnyttjas regionalt och lokalt vid alla former av skogsbruksplanen'ng och därmed på ett smidigt sätt skapa förutsättningar för hänsynstagande till bevarandein- tressena. — — —

9. Forskning och utbildning

I likhet med utredningen understryker remissinstanserna behovet av forskning. Några remissinstanser anser att forskningen bör breddas till att omfatta även virkesproduktionens följdverkningar för andra samhällsin- tressen.

9.1 Statskontoret: Forskning. — — — Statskontoret anser det angeläget att ökade FoU-insatser kommer till stånd i samverkan mellan olika intressen- ter inom skogsnäringen.

9.2 Rektorsämbetet vid Stockholms universitet-. Forskning. l det framtida forskningsarbetct kring skogen, såväl som virkesproducent som producent av andra kvaliteter. bör den forskningskapacitet som finns vid högskoloma utanför lantbruksuniversitetet kunna medverka i ökad omfattning.

9.3 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Forskning. — — — Det är — —- — angeläget att forskningen får resurser att intensifiera kvalitetsut- vecklingen av skogsråvaran. — — ——Förbudet mot användning av DDT och ett ökat motstånd mot an- vändning av herbicider har i hög grad försvårat och fördyrat föryngringsar- betet. Det är därför av största vikt att resurser ställs till förfogande för öka— de forskningsinsatser när det gäller alternativa bekämpningsmetoder.

Styrelsen instämmer till fullo i utredningens förslag till ett intensifierat FoU—arbete pa skogsbruksområdet. — — —

Styrelsen vill understryka att kraftigt ökade forskningsinsatser är helt nödvändiga om man vill närma sig den intensitetsnivå i skogsbruket som utredningen har angett. Det är viktigt att resurser härför ställs till förfogan- de i sädan tid att forskningen kan ligga före praktiken - — —.

— — — Utredningen nämner bl. a. behovet av en fortsatt intensiv utveck- ling mot rationella avverkningsmetoder. forskning kring skogsproduktion pä torvmarker och bättre utnyttjande av råvaran. Styrelsen instämmer hä- ri. men vill framhålla betydelsen av produktionsforskning i vidaste bemär- kelse — — —. Mot bakgrund av de allt större anspråken från olika intres- senter när det gäller skogsmarkens utnyttjande vill styrelsen också under- stryka behovet av en fortsatt utveckling när det gäller prognosinstrument av den typ som utredningen har använt.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1978/79:110 209

9.4 Skogsstyrelsen: Forskning. Skogsstyrelsen anser möjliga effekter av metodförbättringar inom återväxtarbetet utgöra angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt. — — — Skogsstyrelsen bedömer att alla de forsknings- och utvecklingsområden som utredningen beskrivit är mycket angelägna samt att en ökad statlig satsning på FoU är av största betydelse för möjlighetema att förverkliga ett ambitiöst skogsproduktionsprogram. Styrelsen vill särskilt framhäva vikten av FoU-insatser inom områdena plantframställning. metoder för sådd och plantering samt kontroll av för plantorna skadliga insekter. Utbildning. Skogsstyrelsen vill kraftigt understryka utredningens utta- lande om att kunnig och välutbildad personal är en förutsättning för att det föreslagna skogsproduktionsprogrammet skall kunna genomföras. Verket delar de av utredningen — — — framförda synpunkterna och förslagen rö- rande förbättringarna inom utbildningsområdet. men anser att ytterligare insatser måste göras för den skogliga utbildningen.

Gymnasieskolans grundutbildning — — — tillgodoser f. n. enligt skogs- styrelsens bedömning skogsbrukets behov — — —. Skogsstyrelsen — — — föreslår att atgärder snarast vidtas för att avhjälpa bristen på behöriga lära- re. Bl.a. bör lärarutbildningens kapacitet utökas. — — —

Enligt skogsstyrelsens mening bör snarast möjligt åtgärder vidtas för att öka skolornas utbud av fortbildning och förbättra rekryteringen till fort- bildningskurserna. — — — Det fordras — — — en ökad kontakt mellan skola och det praktiska skogsbruket.

9.5 Statens naturvårdsverk: Forskning. Det är tydligt att bland de väsentli- gaste inVesteringar samhället kan göra för att bättre utnyttja skogen som naturresurs är en intensiv forskning på alla de fronter som kan utnyttjas härför. På denna punkt ställer sig verket bakom utredningen. men vill inte att forskningsresurserna i alltför hög grad förbehålles Virkesproduktionen som sådan, utan i lika hög grad Virkesproduktionens följdverkningar för andra samhällsintressen. t. ex. natur och miljö. Utbildning. Utredningens synpunkter delas av verket. men dessutom bör utbildning av skogstjänstemän och skogsägare utvidgas till att omfatta natur- Och miljövärdsfrägor.

9.6 Domänverket: Forskning. — — — Vid anslagsfördelning och personal- rekrytering bör förmedlingsverksamheten få sådant utrymme att forsk— ningsresultat verkligen når ut.

9.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Forskning. Länsstyrelsen finner det här angeläget att understryka vikten av att tillräckliga medel ställs till för- fogande för forskning för att uppnå ett så miljövänligt skogsbruk som möj- ligt. Det är vidare nödvändigt att dessa forskningsresultat på ett effektivt sätt når ut till markägarna —— — —.

9.8 Länsstyrelsen i Uppsala län: Forskning. — — —Länsstyrelsen vill un- derstryka behovet av intensifierad satsning på forskning inom skogsbruks- omrädet. hade med inriktning mot förbättrat skogsodlingsmaterial och mil- jöanpassade metoder för beståndsanläggning och vård. Forskningen bör även syfta till att ge ökad kunskap om ekologiska konsekvenser av be- sprutning. gödsling och dikning. — — *

9.9. Länsstyrelsen i Kronobergs län: Forskning. Länsstyrelsen anser att det

14 Riksdagen I978/79. ] saml. Nr 110

• Sida 210
•  Original

Prop. l978/79:110 210

är mycket angeläget att forskningsinsatserna inom det skogliga omrädet ökar. Särskilt gäller detta i fråga om effekterna på lång sikt av flera av de åtgärder som skogsutredningen föreslagit skall genomföras i stor skala. Dikningens inverkan på vattenbalans. vattenkvalitet. växt- och djurliv bör snarast klarläggas. Gödslingsprogrammets konsekvenser för växt- och djurliv samt för yt-och grundvatten bör också närmare undersökas. Miljö- effekterna av en stark inriktning på barrskog och följderna av omfattande odling av främmande trädslag och trädprovenienser. Givetvis bör också forskningen kring kemiska bekämpningsmedel fortsätta.

9.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Forskning—I./tbiltlning. — — — Vad ut- redningen här framför kan länsstyrelsen helt stödja.

9.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Forskning. -— — — För framtiden är det av yttersta vikt att även ekologisk forskning intensifieras och utökas avse- värt. — = —

9.12 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Forskning. Länsstyrelsen delar utred- ningens uppfattning att ökade insatser på den skogliga FoU-verksamheten är i hög grad önskvärda.

Utbildning. Länsstyrelsen har — — — inget att erinra mot utredningens synpunkter på den skogliga utbildningen.

9.13 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län tAarnseth. Berg— ström. Dahlén. Helldin. Läng. Olsson och Steiving) anför i reservation: Ökade förskningsresurser förordas för att uppnå nya användningsområden för lövvirket. det skulle minska behovet av besprutning i lövbestånd.

9.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Forskning. Länsstyrelsen finner det väsentligt att alternativa skötselmctoder utforskas. vilka kan motverka uppkomsten av alltför mycket lövskog i barrskogsföryngringarna. Detsam- ma gäller mekaniska alternativ till kemisk bekämpning. -— — —

— — —- Länsstyrelsen vill kraftigt förorda att aktuella problem inom främst heständsanläggningcn prioriterats så att skogsodlingarnas kvalitet snabbt kan höjas. — — —

Utbildning. — — — lnte minst bör fortbildningen av skogsbrukets olika befattningshavare förstärkas.

De privata skogsägarna bör få ökade utbildningsmöiligheter. — — —

9.15 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Forskning. Med hänsyn till — — — problem rörande föryngringen av skogama ovan skogsodlingsgränsen. vill styrelsen framhålla vikten av att ljällskogen ägnas ökad uppmärksamhet från skogsforskningens sida. Utbildning. — — — Styrelsen vill i det sammanhanget erinra om. att drygt 200 000 enskilda skogsägare i landet omfattas av programmet. vilket i betydande omfattning bygger på frivillig medverkan. Mot den bakgrunden framstår det som mycket angläget att utbildningsmöiligheterna för denna kategori förbättras. dels i gymnasieskolan och dels genom förstärkning och stimulans ifråga om den av samhället bekostade rådgivningen.

9.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utbildning. — — — Utbildning och in— formation bäde av yrkesverksamma inom nän'ngen och den bredare all- mänheten alltifrån skolåldern framstår som allt betydelsefullare om det

• Sida 211
•  Original

Prop. 1978/79:11() zu

skall vara möjligt att i framtiden förena en hög skogsproduktion med sko- gens förmaga att producera en alltmer efterfrågad miljö för olika samhälls— intressen.

9.17 Delegationen för gleshygdsfrågor: Forskning. Tillvaratagande av skogsavfallct behandlas inte i skogsutredningen. Delegationen kan dock inte underlåta framhålla att det är synnerligen angeläget att forskningsar- betet och försöksverksamheten på detta område bedrivs med stor intensi- tet. Ett framgångsrikt arbete i dctta avseende skulle kunna bli av stor bety— delse för vftra glesbygder.

9.18 l-"orskningsstiftelsen skogsarbeten: Forskning. — — — Resultaten av vara alternativa lönsamhetsberäk ningar har gett oss den bestämda uppfatt- ningen att en fortsatt kraftfull rationalisering av skogsbrukets verksamhet är ett villkor för att under 1980-talet bibehålla skogsbrukets lönsamhet. För att möjliggöra en sådan rationalisering är det absolut nödvändigt att in— tensifiera FoU-verksamheten inom skogsbrukets problemområden.

— — — Vi instämmer till alla delar i vad utredningen framför om den skogliga FoU-verksamheten — — —. Med stöd av vår speciella kompetens vill vi starkt understryka vikten av att möjligheter skapas för vidareutveck- ling av befintliga och framtagning av nya system för i första hand bestånds- anläggning och beständsvård. Härvid framstår skogsodlingens och röjning- ens mekanisering samt utveckling av rationella metoder och maskiner för gallring som särskilt angelägna. — —- —

På grund av den stora betydelse som skogsnäringen har för samhällsut- vecklingen -- — — samt med hänsyn till den skogliga forskningens långsikti- ga karaktär är det enligt vår mening motiverat att staten deltar med en stör- re andel än nuvarande 40 (f? av kostnaderna för skogsteknisk l—"oU.

9.19 Institutet för skogsförbättring: Forskning. — — — Institutet understry- ker kraftigt utredningens uttalande att forskningens långsiktiga och all- mängiltiga karaktär pekar på att staten avsevärt måste öka sina insatser på den skogliga FoU—verksamheten. l...-'tbiltlning. Det finns också anledning att trycka på behovet av ökad ut- bildning inom det skogsgenetiska området. — — —

9.20 Statens rad för skogs- och jordbruksforskning: Forskning. — — — För- utsättningen för att de i samtliga alternativ angivna slutavverkningsvoly- merna skall kunna uttagas är att föryngringsytorna beskogas på ett till- fret'lsställande sätt. Skall detta lyckas mäste omedelbart personella och ekonomiska resurser avdelas för ett forsknings- och utvecklingsprogram. sotn leder till —— pä ekonomiskt godtagbara villkor — välslutna ungskogar med en biologiskt väl anpassad lövinblandning.

Skall vi kunna bevara och förbättra den för det svenska samhället vikti- ga naturresursen skog måste betydligt större personella och ekonomiska resurser ställas till forskningens förfogande. — — —

9.21 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Forskning. Vi vill i likhct med utredningen understryka att en inten- sitierad forskning på skogsbruksområdct bör betraktas som ett viktigt medel för att uppnå den skogspolitiska målsättningen. Vi instämmer i övrigt i vad utredningen anför om behovet av ökade forskningsinsatscr.

• Sida 212
•  Original

Prop. l978/79:110 212

Vi anser —— — — att det mot bakgrund av skogsbrukets stora samhälls- ekonomiska betydelse l'rnns vägande skäl för att staten i framtiden ökar an- slagen till den skogliga forskningen. —- — —

Beträffande finansieringen av den FoU som sker vid branschinstituten måste nya lösningar sökas. För närvarande bidrar endast de organiserade skogsägarna till branschens kostnader. Som lämplig lösning föreslår vi att del av skogsvårdsavgiften får utgöra del av branschens bidrag.

Utbildning. Vi delar utredningens synpunkt i fråga om utbildningens be— tydelse. Vi vill särskilt understryka behovet av utbildning i skogsbrukets ekonomi. Även sambandet mellan den ekonomiska planeringen och ar- betsplaneringen i de kombinerade företagen måste regelmässigt ingå i skogs- och lantbruksskolornas läroplaner. Härigenom skulle en förbättrad skoglig utbildning kunna åstadkommas vid dessa yrkeslinjcr. För personer som genomgått grundläggande yrkeskurser vid lantbruksskolorna bör sär- skilda kurser anordnas vid skogsbruksskolorna.

9.22 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Forskning. Samarbetsutskottet tillstyrker utredningens förslag om en ökad statlig satsning på forskning och utveckling. — — — Rationaliseringsarbetet måste som hittills baseras på en målmedveten och framtidsinriktad FoU på olika nivåer: — — —- Den framgångsrika verk- samhet som branschen bedrivit på detta område har främst bekostats av storskogsbruket och endast till mindre del av privatskogsbruket. Bl.a. mot bakgrunden härav är det nödvändigt att staten ökar sina insatser och i nå- gon form medverkar till att branschens satsning kommer att omfatta alla skogsägare. Vad här sagts gäller icke endast den Skogstekniska forskning- en utan jämväl den biologiskt inriktade forskning som bedrives bl. a. av ln- stitutet för Skogsförbättring.

— — — Det är — — — av avgörande betydelse för lönsamhet och konkur- renskraft att alla möjligheter att sänka råvarukostnaden eller motverka yt- terligare kostnadsökningar utnyttjas. Detta kan ske på flera sätt. t. ex. för- bättrad arrondering. koncentration. samarbete över ägogränsema och transportoptimering. Av större betydelse för utvecklingen är dock att skogsbruket får möjlighet att utnyttja de brukningsmetoder och de teknis- ka och andra hjälpmedel som står till förfogande samt att dessa ytterligare förbättras.Ökade insatser i FoU är därför erforderliga.

Utbildning. — — — En förbättrad utbildning av skogsägarna ifråga om beståndsanläggning och skogsvård är — — — betydelsefullt.

9.23 Sågverkens råvaruförening: Forskning. — - — Den successiva kvali— tetssänkning som pågår i våra slutavverkningsbestånd_ beror till största delen på att kvalitetssynen ] skogsvården försummats. — — — Metoder för biologisk kvalitetsdaning. exv. täta självföryngringar. måste diskuteras så att ekonomiskt försvarbara metoder att dana kvalitetsvirket utvecklas.

9.24 Svenska pappersindustriarhetareförhundet — Svenska skogsarbetare- förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Forskning. Förbunden vill — — — understryka att kraftigt ökade forskningsinsatser måste kopplas till en skogspolitik enligt utredningens alternativ 2. — — _

Samhället måste vidare tillhandahålla betydande forskningsinsatser på alla områden inom skogsbruket och bekosta insatser som kan betraktas som utvecklingsarbete där ingen eller ringa avkastning kan förväntas inom överskådlig tid.

• Sida 213
•  Original

Prop. r97s179;110 ' 213

9.25 Tjänstemännens centralorganisation: Forskning. Ett fortsatt omfat- tande forskningsarbete måste bedrivas beträffande skogsodlingsmaterial.

Det finns ett starkt behov av fortsatt utvecklingsarbete kring skogs- odlingens mekanisering. Den fortsatta mekaniseringen måste bedrivas med krav på ökade biologiska hänsynstaganden. Tekniken har alltför ensi- digt inriktats på att minimera kostnadssidan inom skogsbruket — — —.

9.26 Svenska kommunförbundet: Forskning. — — — Kraftfulla forsknings- insatser måste göras för att utveckla ekologiskt riktiga metoder i skogsbru- ket. — — —

9.27 Svenska samernas riksförbund:Forskning. Överhuvudtaget måste det avsättas resurser av helt annan omfattning för forskning kring frågor skogsbruk—rennäring. — — -

9.28 lngenjörsvetenskapsakademien:Forskning. Med den uppmärksamhet som användningen av kemiska bekämpningsmedel medför. synes det an- geläget att särskilt betona vikten av ytterligare forskningsinsatser för ut- veckling av preparat med god ekologisk anpassning. liksom för utveckling av kontrollmetoder. — — —

IVA stöder utredningens förslag om ökad satsning på forskning och ut- veckling. — — —

lVA vill — — — förorda — förutom en väsentligt ökad satsning på skogs- forskning — en omedelbar översyn av forskningsorganisationen inom Skogshögskolan och de övriga institutioner som medverkari skoglig FoU.

Sambandet mellan skoglig forskning och trätekniska utvecklingsinsatser bör i detta sammanhang beaktas med större hänsyn än hittills.

Utbildning. lVA vill förorda en översyn av utbildningsresurserna mot bakgrund av de erfarenheter som nu kan konstateras från Skogshögsko- lans utlokaliscring.

10. Övriga frågor

10.1 Lantbruksstyrelsen: I fråga om rådgivningsverksamheten vill styrel- sen instämma i utredningens betoning av behovet att utveckla samarbets- formema med andra organ i rådgivningsarbetet. —— — ——

10.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: — — — Styrelsen ser — — — förbättrad information. rådgivning och fortbildning som en viktig förutsättning för att skogsvården skall kunna förbättras. En annan viktig uppgift är att utveckla samarbetsformema mellan forskningsorganen och det praktiska skogsbruket. — — —

10.3 Skogsstyrelsen: — — — Det torde — — — vara angeläget att även skogsvärdsorganisationen under en uppbyggnadsperiod i nära kontakt med andra skogliga organisationer och företag och inom givna ekonomiska ramar bedriver viss uppdragsverksamhet avseende utförande av angelägna skogsvårdsätgärder. —— — —

— — - Skogsstyrelsen bedömer att, för att målet skall nås. skogsvårds- styrelsernas massrådgivning. grupprådgivning och enskilda rådgivning

• Sida 214
•  Original

Prop. 1978/79:110 214

maste utökas och i huvudsak inriktas mot det privata skogsbruket.

— —- — l—"örmedling av forskningsresultal från den skogliga fakulteten och andra forskningsinstitutioner — — — mäste intensifieras i syfte att för— bättra skogsägarnas förmåga att sköta sin skog och använda rationella och säkra arbetsmetoder. — —- Ytterligare resurser behövs till både skogssty- relsen och lantbruksuniversitetet om verksamheten skall få tillfredsställan- de bredd och effektivitet.

— —- — Det behövs en utökad och kontinuerlig information till allmänhe- ten. skolor m. fl. om skogsbrukets förutsättningar. mål och arbetsformer.

Liksom skogsutredningen anser skogsstyrelsen det mycket angeläget med en regional samverkan för rådgivning mellan skogsvårdsstyrelser och skogsägarföreningar. Styrelsen anser att en samverkan bör omfatta även skogsyrkesutbildningen i länet — — —.

10.4 länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen vill — — — för sin del — — — konstruera att de väsentligt höjda ambitionerna ifråga om skogsproduktion och de i anslutning därtill föreslagna skogspolitiska med- len mäste inncbära ökade arbetsuppgifter för skogsvårdsorganisationen. Om inte skogsvardsstyrelserna samtidigt ges ökade resurser för rådgiv- ning. lagövervakning. bidragsgivning och skogsplanläggning kan genomfö- randet av en ny skogspolitik mer eller mindre förfelas. Otillräckliga resur- ser kommer därtill att fördröja effekten av insatta medel. Även skogs- värdsstyrclsens ökade roll i naturvärden motiverar en förstärkning.

10.5 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Skogsutredningens förslag. bl. a. beträffande den nya skogsvårdsla- gen och de ökade ambitionema för skogsproduktionen. medför enligt vår mening ökade krav på skogsvärdsstyrelsema vad gäller lagövervakning, rådgivning och information. Vi ser dessa arbetsuppgifter som primära för styrelserna och menar att de bör få ökad tyngd i verksamheten. Den direkta serviceverksamheten vad gäller skogsvårdsarbeten m.m. bör på sikt handhas av skogsbrukets egna organisationer. Vi anser det mindre lämpligt att den lagövervakande myndigheten samtidigt arbetar som säljare av tjänster. I framtiden bör styrelserna därför begränsa sin verksamhet inom detta område till samordning av service samt administra- tion av nödvändiga beredskapsarbeten.

10.6 Skogssällskapet: Enligt utredningens förslag tillägges den statliga skogsvårdsorg;-tnisationen en rad nya eller utökade uppgifter av stor bety- delse för skogsägarens ekonomi och frihet att förfoga över sina produk- tionsmedel. — — — Dä skogsvårdsorganisationenjämväl förmedlar statsbi- drag, administrerar A MS-arbeten och handlägger andra ärenden av grann- laga natur. blir kravet på oväld och neutralitet oavvisligt. Fasta engage- mang med anknytning till skogsförvaltning bör sålunda upphöra i och med att skogsvårdsorganisationen tillföres dessa uppgifter som därtill ställer anspråk på alla tillgängliga resurser.

10.7 Svenska pappersindustriarhetareförbundet —Svenska skogsarbetare- förbundet — Svenska träindustriarbetaret'örbundet: — — — Förbunden vill — — — peka pä nödvändigheten av att de lokala tillsynsorganen. skogs- värdsstyrelserna. [är tillräckliga resurser för att kunna följa upp den fram- tida skogspolitiken. Skogsvårdsstyrelsernas roll är viktig inte bara som lagövervakare titan även som informatörer och rådgivare.

• Sida 215
•  Original

Prop. l978/79:110 " 215

10.8 Riksantikvarieämbetet: Utredningen har framhållit att det är mycket angeläget med en brett upplagd upplysning och information till markägarna innan och i samband med att en ny skogsvårdslag träderi kraft. 1 en sådan kampanj bör givetvis också infogas information både om allmän hänsyn till kultur'minncsvårdens intressen och om redan nu gällande bestämmelser i fornminneslagen.

10.9 Statskontoret: — — — Med hänsyn till energifrågornas stora aktualitet är det enligt statskontorets mening en brist att denna användning av skogs- produktionen intc har blivit närmare belyst av utredningen.

10.10. Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser att energiaspekterna borde ha belysts mera ingående. — — —

10.11 Statens naturvårdsverk: Ansvaret för naturvårdshänsynen bör pri- märt åvila den som utnyttjar en naturresurs. Skogsbruksnäringen måste således ta på sig ansvaret för naturvårdshänsynen i skogen. Ser man detta ansvar i stort bör detta ansVar omfatta äVen bevarande i lämplig omfatt- ning av urskogsliknande områden. Dessa har ett betydande skogsveten- skapligt värde. Urskogsskyddet bör på grund av sin karaktär behandlas i annan ordning än övrig skoglig naturvård. Naturvärdsmyndigheternas re- surser räcker inte för att klara denna fråga. Finansieringen kan t. ex. ske genom uttaxering av en något höjd skogsvårdsavgift. För att skapa ett pre— liminärt skydd har verket föreslagit införande av ett allmänt avverknings— förbud under 10 år för redan kända urskogar och sådana som blir kända ge— nom inventeringar. Domänverket har utarbetat ett särskilt forskningsprojekt om återväxt— problem i fjällskogcn som beräknas kräva 20—30 år att genomföra. Natur— vårdsverket anser att den nuvarande skogsodlingsgränsen. som tillkommit av biologiska. ekonomiska och skogligt strategiska skäl, inte sammanfaller med gränsen för ett önskvärt skydd ur naturvårdssynpunkt. Närmare ut- redning behövs för att avgränsa de skyddsvärda områdena. Därför bör tills vidare NVL 20,5 om samråd alltid tillämpas vid avverkning ovan den nuva- rande skogsodlingsgränsen tills naturvårdsintresset hunnit kartläggas och avgränsas. Om det vid samråd inte föreligger starka naturvårdsskäl skall avverkning naturligtvis inte hindras under 10-årsperioden. Bokskogslagen har haft betydelse för att skydda landskapsbilden i södra Sverige. Övrig ädellövskog kan komma att hotas om skogsbruket skall till- varata sina ekonomiska intressen genom optimal barrfrberproduktion. Verket har därför föreslagit en lag om bevarande av ädellövskog av liknan- dc utformning som bokskogslagen. - — — Naturvårdsverkets anslag står inte i proportion till dessa ekono- miska krav. Vid bildande av skogliga naturreservat där ersättningarna ofta närmar sig hela skogsvärdct är det ur förvaltningssynpunkt angeläget att förvärva marken. Ett generellt problem är härvid att skogsägarna inte vill avstå äganderätten utan att kompensationsmark kan lämnas. Naturvården förfogar inte över sådan mark och det ingår inte i dess uppgift att hålla en egen markfond. lnte heller åligger det andra myndigheter som förfogar över mark— eller jordfondcr att ställa bytesmark till naturvårdsmyndighe- ternas förfogande. Ett samarbete mellan myndigheterna i detta avseende sktrlle avsevän underlätta frivilliga marköverlåtelser för naturvårdsända- mål. Lantbruksnämnderna som har en utbyggd administration och stor er- farenhet av förvärv till sin rationaliseringsrescrv, skulle kunna få i uppdrag

• Sida 216
•  Original

Prop. 1978/79:110 216

att förvärva bytesmark även till naturvårdsmyndighetema inom ramen för jordfonden. Ett av de vanligaste hindren i naturVårdsmyndigheternas be- varandeverksamhet skulle undanröjas i de fall kompensationsmark härige- nom blev tillgänglig.

10.12 Statens planverk: — = — Planverket anser att ett verkningsfullt skydd för ädellövskogen är viktigt och att denna fråga bör uppmärksam— mas.

• Sida 217
•  Original