Prop. 1978/79:110

om riktlinjer för skogspolitiken, m.m.

Prop. 1978/79:110 Regeringens proposition

1978/79: 110

om riktlinjer för skogspolitiken, m. m.; beslutad den 23 februari 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

OLA ULLSTEN ERIC ENLUND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för skogspolitiken. Enligt förslaget skall skogen skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvärdens och andra allmänna intressen.

] propositionen föreslås en ny skogsvårdslag som skall ersätta den nu gällande skogsvårdslagen (1948: 237). Skogsvårdslagstiftningen är ett av medlen i skogspolitiken och den nya lagstiftningen syftar till att tillgodose de allmänna riktlinjerna för denna politik.

Den nya skogsvårdslagen föreslås till skillnad från den nuvarande gälla även statens och kyrkans skogar. Enligt förslaget införs skyldighet att sör- ja för återväxt av skog inte bara som nu efter avverkning och när skog har skadats utan även när tillväxten avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig. l vissa fall skall skogsvärdsstyrelsen kunna kräva att överårig skog föryngras. Skyldighet införs att vårda ungskog genom röjning. Lagen inne- håller bestämmelser om begränsning av rätten att slutavverka växtkraftig skog och om ransonering av den slutavverkningsmogna skogen. Skyldig- heten för skogsägare att anmäla avverkning behålls i stort sett oförändrad. Skogsvärdsstyrelsen ges möjlighet att i särskilda fall föreskriva vilka åtgär- der som skall vidtas med hänsyn till naturvårdens intressen. Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljanuari 1980.

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås öka väsentligt fr. o. rn. den ljanuari 1980. Sammantagna innebär förslagen en uppräkning med 90 %. En väsentlig del föreslås liksom hittills utgå inom ett särskilt skogligt stödområde i norra Sverige.

I fråga om den skogliga forskningen föreslås en kraftigt ökad statlig sats- ning. Sammanlagt föreslås vid sidan av Sveriges lantbruksuniversitets an- slag för verksamheten en uppräkning med närmare 30 %.

Skogsägarna medverkar i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det skogliga omrädet via skogsvårdsavgiften. I propositionen föreslås att av— giften höjs från 0.9 promille av skogsbruksvärdet till 3 promille.

Prop. 1978/79:110

IJ

1. Förslag till

Skogsvärdslag Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 € Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av mar- kens virkesprodueerande förmåga skötas sa att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvår- dens och andra allmänna intressen.

2 & Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig tit- sträckning används för annat ändamål.

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand— ellerjordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark. om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion. om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

3 & Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

4 & Denna lag skall inte tillämpas i den man den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag.

Anläggning av skog pä skogsmark

5 & Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkcsproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt.

2. om marken ligger outnyttjad.

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämp- ligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6 & Om ett skogsbcstånd är överärigt och markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller själv- gallring i beständet. far skogsvärdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7 & Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsatgärder vidtas som kan behövas för att trygga atervtixten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Föreskrifter om löryngringsmetod. markbered-

Prop. ]978/79:110 3

ning. sadd. plantering. vard av plantskog och andra atgärder i nätnnda syf— te meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8. Ö Om det är pakallat fran skogsvardssynpunkt. far regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer tipp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller tit- ländskt ursprung vid anläggning av skog.

2. handel med sadant material. Med skogsodlingsmaterial avses frön. plantor. sticklingar och andra for- mer av förökningsmaterial. avsedda för anläggning av skog.

9 & Röjning av plantskog eller ungskog skall ske. när skogen är sa till el- ler av sadan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke vä— sentligt hämmas.

(_)m skogen är nära gallringsbar alder. far skogsvärdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

10 & Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vard av ny skog.

ll & Skogsvardsstyrelsen far i särskilda fall medge undantag fran 5. 7 och 9 så.

Avverkning av skog pa skogsmark

12 % Avverkning pa skogsmark far inte ske pä annat sätt än genom [. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

2. slutavverkning som är ändamälsenlig för anläggning av ny skog.

13 & Skog far inte slutavverkas förrän den har nätt sädan älder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhallas. om skogen fär sta kvar. Medelproduktioncn beräknas som tillväxten i medeltal per är från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före— skrifter om den tidigaste slutavverkningsälder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet pa mark av olika bonitet.

Skogsvärdsst_vrelsen fär i särskilda fall medge undantag frän första styc- ket.

14 s Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs sä att en jämn aldersföitlelning av skogen pä hans brttkningsenhct främjas. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som ar- ligen eller eljest periodvis far slutavverkas. Skogsvardsstyrelsen fär i särskilda fall medge undantag fran första styc- ket.

15 s Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. [978/79: 110 4

16 & Skogsvardsstyrelsen skall på begäran meddela beslut pä förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller l4 s.

17 ; Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvardsstyrelsen om avverkning som skall äga rum pa hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 å Regeringen far föreskriva att skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordllykt eller för att förhindra att tjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svärföryngrad skog eller skyddsskog.

l9 & l svärfötyngrad skog eller skyddsskog far avverkning inte ske titan skogsvärdsstyrelsens tillstånd. I samband med att tillstånd ges kan skogsvärdsstyrelsen besluta om ät- gärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten. Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens ut- veckling.

lnsektshärjning

20 Si Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog och om upparbetning av skadad skog. utforsling eller lagring av virke och andra åtgärder som be- hövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar. Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För före- byggande ätgärderi samband med avverkning och lagring av virke är ock- så annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvårdshänsyn

21 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog. såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning. be- ståndsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvaras.

Tillsyn

22 & Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvärdssty- relsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

23 & 'fillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

24 & 'l'illsynsmyndighet fär meddela föreläggande eller förbud som be- hövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Prop. 1978/79: 110 5

Föreläggande eller förbud far meddelas sedan det har visat sig att myn- dighetens råd och anvisningar inte har följts. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl. får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vi- te.

Underläter någon att efterkomma föreläggande. far tillsynsmyndigheten förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

25 & Föranleder avverkning förhållandevis dyra äterväxtåtgärder i större omfattning. får skogsvärdsstyrelsen i samband med avverkningen förord- na att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 å. Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket. får skogsvårdsstyrel- sen meddela förbud att avverka skog pä brukningsenheten utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd.

26 få Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Ansvar och besvär m.m.

27 & Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 & första styc- ket eller 20 5 första stycket.

2. bryter mot 12 så. 13 % första stycket eller 14 & första stycket.

3. bryter mot 19 5 första stycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 å andra stycket.

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 %.

5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 17 Ö.

6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrift enligt 21 & skall efterlevas.

l ringa fall döms ej till ansvar. Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 ss brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller för- budet.

28 & Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller vär- det därav skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart obilligt.

29 så Talan mot skogsvärdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos Skogsstyrelsen genom besvär. Mot Skogsstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

30 & Myndighet får förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse titan hinder av förd talan.

l. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 2. Genom lagen upphävs skogsvärdslagen (1948: 237) och förordningen (1894: 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogama i riket.

Prop. l978/79:110 (,

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark ttnder ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet eller som innehar skogsmark med lideikommissrätt. skall vid tillämpningen av nya lagen an- ses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångs- svarigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl- digheten.

6. Tillstand eller beslut som meddelats med stöd av 6. 7_ IO, |3, 24 eller 26 & skogsvardslagen (1948: 2371 skall anses meddelade med stöd av mot- svarande bestämmelse i nya lagen. om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 15 förstnämnda lag meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgiorts enligt nya la- gen.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs att b 5 lagen (1974: 434) om bevarande av bok— skog skall ha nedan angivna lydelse. Nnt'arantit' lydelse Förtavlagen lyda/.se

hk

Vägras tillstand till avverkning av icke utvecklings/var bokskog och föranleder detta att rationellt bok- skogsbruk avsevärt försvaras. är ägaren av fastigheten och inneha- vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstand enligt denna lag. utgar ej ersättning.

.fi-lyd utt't't'lt'lingxbar slum lll'Nt'X skat! .ru/n anxt's alt't-w'ltlingsbar ('n- ligt .sÅttyst't'irtIx/agen (1948: 237).

Vägras tillstånd till avverkning av bokskog när hinder mot avverk- ningen inte _/i'iru/ig_eer enligt [3 .*5 skogsvärt/.t/ut'en (/979: ()(/U) och föranleder detta att rationellt bok- skogsbruk avsevärt försvaras. är ägaren av fastigheten och inneha- vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstand enligt denna lag. utgar ej ersättning.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1980.

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1978/79:110: Avsnitt 4.1

Prop. 1978/79:110

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 så lagen (1946: 324) om skogsvå'irdsav— gift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt sasom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbrttksfastighct. som vid fastighetstasering asatts delvärdet skogsbruksvärde. är skyldig erlägga skogsvi'trdsavgift. Sudan avgift utgår för varje a'r med 0,9 promille av skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppct jämkats [ un— ligltt't med vad dära/n i 47 & sista stycket kommunalskattelagenI/i'ire- skrives. skalljt'itnkning skt' jämväl av underlaget för beräkning av skogsvärdsavgift.

Skogsvardsavgift skall tagit i helt antal kronor. därvid iaÅltttges att avgiftshelappet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid an- nat öretal avrundas nedåt till när- maste hela krontal.

|.)

Vad i 75 s.; mom. första stycket kommunalskattelagen studgttts om ansvarighet för kommunal utskyld. som påförts avliden person, skall tiga ”!(thl'fN'a/tclt" tillämpning i frå— ga om skogsvårdsavgift.

l't'it't-Wlttgytt lydelse

'fl—

Den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet. som vid fastighetstuxering asatts delvärdet skogsbruksvärde. sita/l betala skogsvårdsavgift. Avgi/tt'n utgör för varje beskattningst'ir tre promille av skt')gsbruksvärdet.

Har garantibeloppet jämkats en- ligt 47 ; sjätte stycket kommunal- skattelagen (7928-370). skall ut'/tm underlaget för beräkning av skogs- vårdsavgiftjämkas.

Skogsvärdsavgift utgur i helt an- tal kronor. Avgi/isln'lap/wt avrun— das vid öretal över femtio uppåt och vid annat öretal nedåt till när- maste hela krontal.

Vad i 75 å.” mom. första stycket kommunalskattelagen (1928-370) sägs om ansvarighet för kommunal utskyld. som påförts avliden per- son. giiller ut'/(sa i fråga om skogs- vardsavgift .

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya be- stämmelserna i l & första stycket tillämpas första gången i fråga om 1981 års taxering.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. 2Senaste lydelse 1975: 185 (jfr 1975:1181). ” Senaste lydelse 1953: 403.

Prop. l978/79:110 s

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-01-11

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo, Wikström. Friggebo. Wirtén. Huss. Rodhe. Wahlberg. Hansson. Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Blix, Cars, Gabriel Ro- manus, Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Lagrådsremiss med förslag till skogsvårdslag, m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1973ti11ka1- lade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunnigal för att utreda vissa frågor inom skogspolitiken.

De sakkunniga. som antog namnet 1973 års skogsutredning. avlämnade i februari 1975 delbetänkandet (Ds Jo 1975: 1) Virkesbehov och virkestill- gång, 1 delbetänkandet redovisades dels preliminära virkesbalanser. dels förslag till ett prognossystcm för skogsbruket. Förslagen remissbehand- lades och utgjorde underlag för beslut om ändring i byggnadslagen (prop. 1975/76: 56. CU 1975/76:8. rskr 1975/76: 123) och om Skogsstyrelsens or- ganisation. m.m. (prop. 1975/76: 132. JoU 1975/76:41. rskr 1975/76: 333).

Skogsutredningcn avlämnade i januari 1978 slutbetänkandet (SOU 1978:6—7) Skog för framtid. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de lagför- slag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. Beträffande nuvarande förhållanden m.m. samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Efter remiss har yttranden över slutbetänkandet avgetts av hovrätten för nedre Norrland, fortifikationsförvaltningen, statens vägverk. kammarkol- legiet. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). lantbruksstyrelsen, styrelsen

' Landshövdingen Bengt Lybcrg. ordförande. samt riksdagsledamoten Roland Brännström. generaldirektören Bo S. Hedström. byråehefen Ragnar Hjorth. lantbru- karen Sven Jansson och avdelningschefen Nils-Erik Nilsson.

Prop. 1978/79:110 9

för Sveriges lantbruksuniversitet. skogsstyrelsen. statens naturvårdsverk. arbetsmarknadsstyrelsen. statens planverk. statens lantmäteriverk. sta- tens industrivcrk, domänverket. stiftsnämnderna i Strängnäs, Växjö. Karl- stad. Härnösand och Luleå. samtliga länsstyrelser. delegationen för företa- gens uppgiftslämnande (DEFU). delegationen för glesbygdsfrägor. Forsk- ningsstiftelsen skogsarbeten. Institutet för skogsförbättring. statens råd för skogs— och jordbruksforskning. Hushållningssällskapens förbund. gemen- samt av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR). Skogssällskapet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Sveriges häradsallmänningsförbund, gemensamt av Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Skogsindu- striernas samarbetsutskott (såvitt avser dess medlemmar utanför skogs- ägarckooperationen). Sågverkens rävaruförening och Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svens- ka skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet har avgett gemensamt yttrande. Vidare har yttranden avgetts av Tjänstemän- nens centralorganisation (TCO), Svenska kommunförbundet, Landstings- förbundet. Svenskajägareförbundet. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund.

Kammarkollegiet har bifogat yttranden från de stiftsnämnder som inte har anmodats avge yttrande, UHÄ hänvisar till bilagda yttranden frän rektorsämbetena vid Uppsala. Lunds och Umeå universitet. lantbrukssty- relsen har bifogat yttranden från åtta lantbruksnämnder och Skogsstyrel- sen från samtliga skogsvärdsstyrelser. Vidare har de flesta länsstyrelser bilagt yttranden från olika länsorgan och kommuner. LO har bifogat ytt- rande frän Svenska lantarbetareförbundet.

Härutöver har yttranden inkommit frän riksantikvarieämbetet. naturhis- toriska riksmuseet. kommunstyrelsen i Uppsala kommun, Kungl. veten- skapsakademiens miljövärdskommitté. lngenjörsvetenskapsakademien. Centerns ungdomsförbund. Dalby norra skogsägareförening. Familjejord- brukarnas riksförbund, Friluftsfrämjandet, Hälsofrämjandet. Kooperativa förbundet (KF). Ljusdals miljövårdsförening. Marks miljövårdsgrupp. Miljöförbundet, Miljövärnet för Västsverige, Skövde miljöforum. Sveriges arbetares centralorganisations skogsbruksfederation, Sveriges fältbiolo- giska ungdomsförbund. Sveriges jordägareförbund och Södra skogsägar- nas hallandsregion.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3 .

Prop. l978/79:110 10 2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna riktlinjer för skogspolitiken

2.I.l Inlet/ning

Skogen dominerar naturen i Sverige. Ungefär 23.5 milj. hektar eller 57% av landarealen är skogsmark som är lämpad för skogsprodttktion. Därtill kommer vissa arealer barrskog och lövskog i ljällomrädena samt natur- skyddade skogsområden m.m. Totalt omfattar skogarna sälunda ca 60"?- av landets yta.

Skogsnäringen. dvs. skogsbruket och skogsindustrin. är av väsentlig betydelse bl.a. för vart lands ekonomi och för sysselsättningen. För bytes- balansen med utlandet spelar den en närmast avgörande roll. Under 1970- talet har exporten av skogsindustri— och skogsprodukter utgjort mellan 20% och 25'3- av vara exportinkomster. Närmare 300000 människor är direkt eller indirekt sysselsatta inom näringen. Dess betydelse i syssel- sättningshänseende har visserligen minskat under senare är främst genom en omfattande rationalisering inom skogsbruket. l skogslänen och vissa andra delar av landet svarar den dock fortfarande för en stor del av sysselsättningen.

Den svenska skogsindustrin har expanderat kraftigt Linder senare är. ,'vaerkningarna har nästan fördubblats de senaste 50 ären samtidigt som virkesförrädet har ökat med ca 40 ('.-?.. Industrins Virkesbehov vid normalt utnyttjande av nu befmtlig kapacitet har beräknats uppga till 75 milj. skogskubikmeter (m'lsk) per år. Detta är något mer än den ärliga tillväxten i våra skogar f.n. Virkesbehovct överstiger alltsä numera den virkeskvanti- tet som det långsiktigt är möjligt att leverera med hittills tillämpade skogs- bruksprogram. Samtidigt karakteriseras virkestillgängen av dels regional obalans. dels överskott pä lövvirke.

Under senare är har motsättningar mellan naturvz'trdens och skogsbru— kets intressen blivit allt mera vanliga. Nagra skäl till detta är att naturvär- den och allmänhetens medvetenhet om miljön har växt sig starkare. att kraven pa högre produktivitet i skogsbruket har ökat och att vissa av de i skogsbruket använda skötsel- och avverkningsmetoderna har förändrats. Fran flera häll har framförts krav pä en modernisering av den nu 30 är gamla skogsvärdslagstiftningen.

Nu angivna omständigheter har motiverat en översyn av nu gällande riktlinjer för skogspolitiken. som fastställdes av 1948 äts riksdag (prop. 1948z34. .loU 1948: 10. rskr 1948:13). År 1965 tillsattes skogspolitiska utredningen. som senare följdes av en ny utredning. 1973 års skogsutred- ning (.lo 1973:0h). Skogsutredningen hari betänkandet (SOU 1978: o) Skog för framtid lagt fram förslag till riktlinjer för skogspolitiken. Utredningen redovisar bl.a. förslag om skogsproduktionens inriktning och omfattning. förslag till ny skogsvärdslagstiftning och lagstiftning i syfte att garantera

Prop. l978/79:110 ll

finansieringen av vissa skogsvärdskostnader samt förslag om statligt stöd till skogsbruket.

Under senare är har vissa förändringar vidtagits inom ramen för skogspolitiken. Sälnnda infördes är 1974 en allmän hänsynsregel i skogs— värdslagen för att bättre tillgodose naturvärdens intressen. Samma är bcsltttades av främst regionalpolitiska skäl att väsentligt öka det statliga stödet till skogsvärden i norra Sverige. År 1976 infördes en statlig reglering av skogsindustrins utbyggnad samtidigt som skogsstyrelsen tilldelades re- surser för att bättre kttnna följa skogsproduktionens och virkcskonsum— tionens utveckling. Genom en ändring i skogsvärdslagen är 1977 vidgades skyldigheten för skogsägare att vidta åtgärder för att motverka insektsska— dor på skog.

Givetvis mäste i en översyn av skogspolitiken beaktas förutsättningarna i stort för den svenska skogsindustrin. Jag vill erinra om att skogsindustri— frägorna är föremäl för utredning inom industridepartementet och att chc- fen för industridepartementet har för avsikt att senare ta upp dessa frågor. Jag har därför samrätt med honom i de frågor som har särskild betydelse härför.

1 samband med redovisningen av den fysiska riksplaneringens plane- ringsskede under hösten 1977 har en rad myndigheter lämnat synpunkter på skogsbruksfrägor och dä särskilt frågor om skogsbrukets behandling i översiktlig fysisk planering. Dessa frågor behandlas också i arbetet inom bostadsdepartementet med förslag till ny plan- och byggnadslagstiftning. Jag har därför samrätt med chefen för bostadsdepartementet.

2. I .2 .S'kugxpu/i/ikt'nx null

Som jag har nämnt fastställdes riktlinjerna för nu gällande skogspolitik genom beslut av 1948 ärs riksdag. Det allmänna mälet angavs vara att skogsmarkens virkesalstrande förmäga skall utnyttjas effektivt. så att för- utsättningar skapas föratt vidmakthälla och såvitt möjligt även utvidga skogsbruket och därmed också de industrier som är beroende av skogen för sin rävaruförsörjning. Skogsmark med växande skog bör sålunda ge- nom utnyttjande pä lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas sä. att ett tillfredsställande ekonomiskt tttbyte och en så längt möjligt jämn avkastning erhålls. Skogsbruket skall alltså bl.a. bedrivas efter ekonomiska principer. dvs. som ett ekonomiskt företag inriktat på att uppnä en tillfredsställande lönsamhet. En sådan inriktning ansägs nödvän- dig för att skogsindustrin med framgång skall kttnna hävda sig i konkurren- sen pä världsmarknaden. Vid sidan av de rent ekonomiska synpunkterna bör enligt riktlinjerna även vissa andra faktorer uppmärksammas. Främst bör hänsyn tas till skogens värde som sysselsättningsobiekt för befolkning- en i skogsbygderna. l)et ansågs vara ett bcaktansvärt socialt önskemål att skogsproduktionen bedrivs sä att arbetstillfällena blir nägorlunda jämnt fördelade över längre perioder. Enjämn fördelning av skogsuttagen ansågs vara av stor betydelse även från skogsindttstrins synpunkt.

Prop. 1978/79:110 |»

Skogsutredningen framhåller som självklart att en utgångspunkt för skogspolitiken måste vara att skogsnäringen arbetar i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Näringen måste alltså bidra till att bl.a. målen om full sysselsättning. ekonomisk tillväxt. regional balans. balans i utrikesbetal- ningarna och om god natur- och miljövård uppfylls.

Skogarna bör enligt utredningen utnyttjas på sådant sätt att de varaktigt ger en virkesavkastning på hög nivå. Utredningen anför att en sådan inriktning står i överensstämmelse med direktiven till utredningen. Dessut- om ligger den i linje med vad tillgängliga internationella prognoser över efterfrågan på skogsindustriprodukter visar på medellång sikt. Vidare mo- tiverar osäkerheten om framtiden enligt utredningen en väl avvägd hushåll- ning med våra skogar. Härigenom kan valmöjligheterna och handlingsfri- heten i fråga om skogarnas utnyttjande behållas även i framtiden. Utred- ningen anser vidare att skogsproduktionen bör vara inriktad mot hög kvalitet av i huvudsak barrträdsvirke. Eftersom skogsbruket bedrivs under skiftande förutsättningar måste enligt utredningen kraven på den enskilde skogsägaren anpassas till vad som kan anses skäligt och rimligt med hänsyn till både allmänna och enskilda intressen.

Även hänsynen till sysselsättningen talar enligt utredningen för att skogsbruket inriktas på en jämn och varaktig virkesavkastning. Strävan bör vara att genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsättningsnivå och att genom krav på jämn eller varaktig avkastning undvika tvära omkastningar i sysselsättningshänseende.

Utredningen framhåller" att kravet på en hög virkesavkastning kan behö- va anpassas med hänsyn till den samlade allmänna synen på markutnytt- jandet. Eftersom markresurserna är begränsade måste skogsmark tas i anspråk för byggnadsändamål och för friluftsliv och rekreation m.m. En- ligt utredningen är det nödvändigt att frågor om förändring av skogsmar- kens utnyttjande görs till föremål för övergripande bedömningar med ut- gångspunkt bl.a. i den skogspolitik som statsmakterna fastställer. Utred- ningen anser att principen vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör vara att i första hand sådan mark väljs som från skogsbrukssynpunkt är sämst. Utredningen framhåller att nämnda övergri- pande bedömningar om förändringar av markanvändningen även bör inne- fatta avvägningar mellan de rena skogsbruksintressena och naturvårdens intressen. Enligt utredningen bör de principer om allmänna hänsynstagan- den till naturvårdens intressen som lades fast år 1974 gälla även i fortsätt- ningen.

Utredningen sammanfattar sitt förslag till övergripande mål för skogspo- litiken så. att skogsmark med växande skog skall skötas så att den varak- tigt ger en med hänyn till markens virkesprodueerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

Remissinstanserna är på det hela taget positiva till utredningens förslag till allmänna riktlinjer för den framtida skogspolitiken. Från många håll

Prop. 1978/79:110 13

betonas att den snabba utvecklingen inom både skogsbruket och skogsin- dustrin liksom den ökade insikten om behovet att ta hänsyn till miljövår- dens intressen är motiv för att nu dra upp nya riktlinjer för skogspolitiken. Några av de remissinstanser som särskilt har behandlat frågan om avväg- ningen mellan skogsbrukets och miljövårdens intressen anser emellertid att utredningen har åsidosatt miljöaspekterna. De framhåller att utred- ningsmatcrialet i denna del är otillräckligt som underlag för ställningsta- gande till skogspolitiken.

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning att utgångspunkten för skogspolitiken tnåste vara att skogsnäringen skall ar- beta i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra sz-tmhällssektorer. De biträder också förslaget om en politik som innebär en långsiktig och väl avvägd hushållning med våra skogar. Endast industriverket förordar. med utgångspunkt i en samhälls- ekonomisk diskussion. en kortsiktigare politik utan reglering av avverk- ningarna. I fråga om förslaget att skogsproduktionen dessutom skall inrik- tas på en hög produktion av i huvudsak barrträdsvirke är meningarna däremot mera delade. Flera remissinstanser. främst de som företräder miljöintressemt. anser att utredningen har förordat en alltför intensiv skogsvård och en alltför stark inriktning mot barrträdsproduktion. Bl.a. företrädare för sågverksindustrin anser att inriktningen mot sågtimmerpro- duktion inte är tillräckligt stark.

Flera remissinstanser framhåller som positivt att de privatekonomiska intressena inte betonas lika starkt i utredningens förslag som i nu gällande mål för skogspolitiken. Andra menar att dessa intressen mäste betonas mera.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om skogens och skogsmarkens användning för annat än skogsproduktion. Flera biträder utredningens uppfattning i denna fråga. Men det finns också många. främst organisatio- ner oeh myndigheter som företräder miljöintressena. som anser att miljö- vårdens intressen har rönt alltför liten uppmärksamhet i utredningens målformulering. Vissa remissinstanser anser att rennäringens och kultur— minnesvårdens intressen inte har blivit tillräckligt beaktade.

Jag vill till en början framhålla nödvändigheten av att skogspolitiken ges en långsiktig inriktning. Med en sådan inriktning följer att politikens mål inte en gång för alla kan ges en konkret beskrivning i form av avverknings- nivå. återväxtätgärder. skogsbruksmetoder, hänsyn till motstående intres- sen m.m. Även om det övergripande målet för skogspolitiken i huvudsak kan stå fast måste vissa delmål omprövas fortlöpande med hänsyn till bl.a. samhällsutvecklingen och forskningens rön. Jag anser i likhet med utred- ningen och flertalet remissinstanser att skogspolitikens mål och medel nu bör omprövas.

Jag vill understryka att jag hyser tillförsikt för skogsnäringens framtid. Skogen är en av de få förnyelsebara naturresurserna. Jag är övertygad om

Prop. 1978/79:110 14

att skogen. oavsett de förändringar som sker i det långa perspektivet. kommer att vara en viktig råvarttkälla även i framtiden. Den kommer att vara av stor betydelse inte bara för vårt eget lands ekonomi och vårt välstånd utan också i ett internationellt perspektiv. Vi måste därför ta tillvara mi.")jlighetcrna att utnyttja den produktionsresurs som skogsmarken utgör. Samtidigt måste givetvis tillbörlig hänsyn tas till andra viktiga sattt— hällsintressen. Skogen måste alltså betraktas som en nationell tillgång som skall utnyttjas för samhällets bästa.

Liksom utredningen anserjag det vara självklart att skogsnäringen mås- te verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär bl.a. att näringen måste bidra till att uppfylla målen om fttll sysselsättning. ekono- misk tillväxt. regional balans och balans i utrikesbelalningarna men också målen för miljövårds— och naturvårdspolitiken. Detta måste vara utgångs- punkten vid formuleringen av skogspolitikens mål. Målet för skogspoliti- ken har traditionellt varit ett sektorsmål. Motsvarande är för övrigt förhål- landet när det gäller t.ex. jordbruket och en rad andra delsektorer av samhället, Målen för dessa olika områden är givetvis utformade med utgångspunkt i de allmänna samhällsmålen och de måste även vägas mot varandra och samordnas mot dessa gemensamma mål. Mots 'arande bör enligt min uppfattning gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Jag anser att skogsutredningen i stort har gjort en lämplig avgränsning i sin måldiskttssion. Jag ttppfattar den kritik som har framförts i detta samman- hang närmast som ett krav på att skogspolitiken som renodlad sektorpoli— tik bör anpassas bättre till samhällets intressen i övrigt.

Utnyttjandet av skogen och skogsmarken är av stor betydelse inte bara för skogsnäringen. Sa t. ex. är skogarna hemvist för växter och djur som inte tål alltfi'ir drastiska förändringar i sin livsmiljö. Skogarna påverkar avgörande miljöfaktorer som t.ex. vattenbalans och lokalklimat. Skogen är också en omistlig tillgång för friluftsliv och rekreation. inbegripet sådana verksamheter som jakt. bär- och svampplockning m.m. Den utgör i vissa fall ett viktigt inslag i kulturlandskapet. För rennäringen behövs stora områden i norra Sverige som betesmarker. Även om skogsmarken utgör ca 60% av landarealen anserjag att det av flera skäl är olämpligt att forma skogspolitiken till något av en allmän politik för markanvändningen i landet. 1 samhällets markanvändningspolitik måste jtl en avvägning göras mellan alla intressen. även de som inte direkt berör skogen och skogsmar- ken. Jag vill erinra om det ökande behovet av hushållning med våra mark- och valtenresurser och behovet att göra övergripand ' avvägningar mellan olika anspråk som bl.a. har motiverat den fysiska riksplaneringen. Av vad jag nyss har framhållit om skogsbrukets betydelse följer att även detta måste betraktas som ett riksintresse i planeringen. Givetvis kan det inte undvikas att skogsmark tas i anspråk för andra ändamål än skogspro- duktion. Jag vill emellertid betona att sådana förändringar av markanvänd-

Prop. l978/79:110 15

ningen måste föregås av översiktlig planering på lokal och regional nivå. där man försöker na lösningar som innebär att skogsmark inte tas i anspråk för andra ändamål. om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämpligare lösningar kan åstadkommas. Vidare bör i första hand sadan mark väljas som från skogsproduktionssynpttnkt bäst kan undvaras i det aktuella om- rådet.

Innan jag går närmare in på målet för skogspolitiken vill jag allmänt ":,:—iöra frågan hur naturvärdens och rennäringens intressen bör påverka utformningen av Skogspolitiken. Vad först gäller naturvården skedde en viss samordning mellan skogspolitiken och naturvi'trdspolitiken genom be- slut av statsmakterna är 1974 (prop. 1974: 166. JoU 1974: 52. rskr 1974: 4115). Då infördes i skogsvårdslagen en allmän aktsamhetsregel som anger att hänsyn skall tas till naturvardens intressen. Regeln gäller all skogsmark vare Sig det är fråga om skogsmark som är särskilt värdefull frän naturvärdssynpunkt eller inte. Begreppet naturvård innefattar både den vetenskapliga och den sociala naturvården. dvs. även friluftsliv och rekreation i olika former. Jag vill erinra om att i begreppet natur innefattas även den kulturpräglade naturen. t. ex. gamla lövängar och betesmarker. vars bevarande i traditionsenlig hävd bidrar till kännedom om det gamla odlingslandskapet eller som utmärker sig för särskild skönhet. Enligt min mening bör den princip om hänsyn till naturvårdens intressen som lades fast ar 1974 gälla även vid utformningen av en ny skogspolitik. Riktlinjerna som bygger på denna princip bör emellertid preciseras i vissa hänseenden. Hänsyn till naturvi'trdcn bör sålunda ingå som ett normalt led i skogsbruket även i fortsättningen. Jag vill tillägga att skogsproduktionen ju bygger på biologiska grttnder. vilket gör att naturvärdens och skogsproduktionens intressen i Vissa delar är gemensamtmt. Givetvis kan skogsbruk inte bedri- vas titan att den ekologiska balansen rubbas. För skogsbruket är det Emellertid ett intl'CSse att skogens och skogsmarkens produktitmsft'irtnåga inte försämras vare sig på kort eller lång sikt. Skogsbruket måste därför präglas av en ekologisk grundsyn. Jag vill emellertid påpeka att naturvår- dens intressen kan innebära längre gående krav på hänsynstagande än vad som följer enbart härav. Jag återkommer närmare till frågor med anknyt- ning härtill i det följande.

En fråga som skogsutredningen inte har gått in på närmare är skogspro— duktionens inverkan på rennäringen. Stora skogsområden i Norrland är av väsentlig betydelse för renskötseln. Främst gäller det marker som utnyttjas för renbete under Vintern. En del områden utnyttjas också året rtmt av de s.k. skogssamerna. Vissa åtgärder i skogsbruket kan mer eller mindre starkt påverka tillgången på renbete. I syfte att verka för att konflikter mellan skogsbrttket och rennäringen löses i samförstånd har lantbrttkssty- relsen tillsatt en särskild arbetsgrupp med representanter för de båda näringarna. Svenska samernas riksförbund har i sitt yttrande över skogsut- retlningens förslag understrukit att det från samisk sida aldrig gjorts gällan-

Prop. 1978/79:110 16

de att ett skogsbruk i renbetesmarkerna helt skall förhindras men att även samiska värderingar skall vara styrande då det gäller planeringen av skogs- brukets olika åtgärder. Riksförbundet framhåller emellertid att det nuva- rande samrådet måste intensifieras och fördjupas och anser att det måste vara möjligt för skogsbruket att i vart fall i tiden framskjuta olika åtgärder. För egen del vill jag betona nödvändigheten av att eventuella konflikter mellan skogsbruket och rennäringen blir lösta på ett effektivt och smidigt sätt. Detta bör kunna ske dels inom den av lantbruksstyrelsen tillsatta arbetsgruppen. dels lokalt i direkt kontakt mellan skogsägarna och same- byn enligt de riktlinjer som arbetsgruppen drar upp. Detta stämmer också överens med utgångspunkterna för arbetet med att fullfölja den fysiska riksplaneringen. Förutsättningarna för samförståndslösningar bör vara goda särskilt med hänsyn till att staten är en dominerande skogsägare i berörda områden. För att ytterligare underlätta detta arbete har jag för avsikt att föreslå regeringen att lantbruksstyrelsen får i uppdrag att kartläg- ga samebyarnas vinterbetessituation.

Jag går nu över till frågan hur målet för skogspolitiken bör formuleras. Mina överväganden utgår därvid från vad jag nyss har redovisat i fråga om min syn på skogsnäringens roll i samhället i stort och på hur denna roll kräver hänsynstaganden till andra intressen.

Jag har nyss redogjort för skogens stora betydelse för landets ekonomi och för sysselsättningen. Denna betydelse har förstärkts kraftigt under 1900—talet. Förutsättningen härför har bl. a. varit en målmedveten satsning från skogsbrukts sida på att förbättra virkesproduktionen genom en inten— siliering av skogsvårdsarbetet. Samtidigt har ett långsiktigt synsätt präglat de riktlinjer som har gällt för skogspolitiken. Den nu gällande skogspoliti- ken bygger på principen om hushållning med skogstillgångarna och står således väl i överensstämmelse med den moderna synen på resursutnytt- jande. Enligt min mening bör detta synsätt ligga till grund för skogspoliti- kcn även i fortsättningen. Det innebär bl.a. att vi även framdeles bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. 1 ett kontinuerligt skogsbruk ersätts avverkad skog med ny till skillnad från vad fallet är i ett exploaterande skogsbruk. När det gäller frågan om hushållningen med skogarna vill jag framhålla att motiven härtill tidigare främst har varit behovet att säkra dels skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt. dels sysselsättningsunderlaget i skogsbruket. Dessa motiv är väsentliga även i fortsättningen, även om det inte är möjligt att nu avgöra hur vi i en avlägsen framtid bäst skall utnyttja vad skogen producerar. Enligt min mening är det emellertid sannolikt att nya användningsområden kommer att utvecklas och att skogarna kommer att vara en viktig, förnyelsebar råvarukälla även i framtiden. Genom ett framsynt handlande de senaste 100 åren har skogarna gett oss ett väsentligt bidrag till vårt välstånd. Vi bör eftersträva att även i fortsättningen gc skogsbruket en sådan inriktning att

Prop. 1978/79:110 l7

handlingsfriheten och valmi')j|ighe'te|'mt bevaras för kommande generatio- ner. Vadjag nu har anfört innebär att jag inte ställer mig bakom det synsätt på hushållning med vära skogar som industriverket har redovisat i sitt remissyttrande. Detta ställningstagande far emellertid inte tolkas sa att jag bortser från behovet av att för kortare perioder kunna variera virkesuttaget med hänsyn till konjunkturernas växlingar.

Den moderna synen på resursutnyttjande leder också till det självklara sti'illningstagandet att produktionsförutsättningarna hos den mark som står till förfogande för skogsproduktion bör utnyttjas på bästa sätt. Det innebär bl.a. att stor vikt bör läggas vid att skogsskötseln inriktas på hög volym- produktion av värdefullt virke. Den bör vidare inriktas på en väl differenti- crad produktion i fråga om trädslag. Givetvis är en sådan inriktning av skogsskötseln av grundläggande betydelse för skogsindustrins råvaruför— sörjning. Det är ocksä av sysselsättningsskäl omöjligt att bortse från indu- strins behov av rävara på kort sikt. Jag är emellertid angelägen att framhål- la att skogsindustrins ravarubehov i nuläget inte får vara styrande för utformningen av en långsiktig skogspolitik. De principer somjag har föror- dat i det föregående tar, som jag har framhållit. i huvudsak sikte på att så långt möjligt bevara valmöjligheterna och handlingsfriheten för framtiden.

Skogsnäringen är som jag tidigare har nämnt av väsentlig betydelse för sysselsättningen. Särskilt gäller detta i skogslänen. främst i deras glesbyg- dcr. l dessa områden är i dag bristen på alternativa sysselsättningsmöjlig- heter stor samtidigt som förutså'tttningarna att skapa nya arbetstillfällen är begränsade. Omsorgen om sysselsättningen spelar redan i dag en väsentlig roll i skogspolitiken. Sä bör vara fallet även i fortsättningen. Genom ett kontinuerligt skogsbruk med en hög volymproduktion och en god hushåll- ning skapas en fast grund för sysselsättningen inom skogsnäringen och angränsande näringar. Vidare stärks underlaget för nödvändig service i glesbygden. En fortsatt rationalisering av skogsbruket är dock nödvändig.

Skogsbruket i värt land bedrivs under vitt skilda förutsättningar. En hög målsättning för skogspolitiken skulle därför i vissa fall kunna fordra atgär- der som inte är förenliga med den enskilde skogsägarens krav på lönsam- het. Givetvis fär kraven inte drivas för längt. De måste alltid vara rimliga. När samhället ställer upp krav på skogsproduktionen måste de sålunda anpassas både till de biologiska förhållandena och till allmänna och enskil- da intressen. Jag återkommer till denna fraga närjag behandlar skogspoliti- kens medel.

Sammanfattningsvis anserjag alltså att skogsbruket mäste verka i över— ensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Jag förordar att som övergripande mål för skogs- bruket skall gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerandc förmäga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas även till naturvärdens och andra allmänna intressen.

2 Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 110

Prop. 1978/791110 18

2.1.3 Skogsprmluktiniisprogrum

Skogsutredningen. som enligt sina direktiv haft att redovisa alternativa skogsproduktionsprogram, har redovisat tre sådana program som i huvud- sak innebär följande.

Programmen omfattar en lOtl—firsperiod och syftar till en uppskattning av den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivän efter 1970-talet under de förutsättningar som gäller för resp. program. Avverkningsnivän under 1970-talet har bedömts till 75 milj. mäsk i genomsnitt per år.

Alternativ I beskriver ett skogsbruk liknande det som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beständsan- läggning och mer omfattande bortröjning av lövsly än f.n. och kan beräk- nas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. Gallringshuggningarna syftar till att främja en hög produktion av barrsägtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriktas mot lövträden i bestånden. Gödsling— en av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under l970- talet, dvs. ca l50000 hektar per är. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bruttoavverkning av ca 75 milj. nf'sk per år under 100- ärsperioden. vilket i stort sett motsvararlden beräknade virkesförbrukning— en under 1970-talet. För skogsindustrin innebär detta enligt utredningen att en kapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85 ';7.-.

Alternativ 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än hittills. I förhållande till alternativ l förutsätts en förbättrad beståndsan- läggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under lOO-årsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14% av skogsmarksarealen i Norr- land och nordvästra Svealand. att skogsmarksgödslingen successivt ökar frän 150 000 till 450 000 hektar per år. att hälften av våra sumpskogar dikas under en 20-ärsperiod och att 25 (Y=?- av myrmarksarcalen dikas och i före— kommande fall gödslas under en 40-ärsperiod. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoav- verkningen från 75 milj. mask till 89 milj. mlsk om 100 år. Redan under 1980-talet skulle avverkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. mäsk per år. Enligt utredningen skulle skogsindustrin under 1980-talet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90%.

Alternativ 3 avser enligt utredningen att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämp- ningsmedel. gödsling och dikning sotn har aktualiserats i den allmänna debatten de senaste åren. 1 programmet förutsätts att antalet barrträds- plantor blir lägre och att lövträdsinblandningen i de nyanlagda bestånden. trots förhållandevis aktiva röjningar och hjälpplantcringar efter insektsska- dor. blir högre än i de båda andra alternativen. Vidare förutsätts att gallringshuggningarna på grund av svårigheterna att avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot att ta ut IÖVIräd. Ett program enligt detta alternativ skulle leda till att den ärliga bruttoavverkningen omedelbart

Prop. 1978/79: 110 19

måste minskas med 6 milj. milsk i förhållande till l970-talets nivä. dvs. till 69 milj. mäsk. Den möjliga barrvirkesavverkningcn skulle minska med 9 milj. mäsk medan lövvirkeszwverkningen mäste öka med 3 milj. mäsk. Virkesförradet av lövträd skulle under ltltl-arsperioden öka med ca 70673. l de båda andra alternativen ligger det på i stort sett oförändrad nivä. lin avverkning av denna storleksordning skulle enligt utredningen medge att en industrikapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till ca 75 %. En viktig förutsättning härför är att lövvirkesförbrukningen ökas med närmare 30% motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0.5 milj. ton Iövvedscellulosa. Programmet skulle enligt utredningen få ome— delbara negativa effekter på sysselsättningen i skogsbruket och skogsindu- strin och på exportinkomsterna.

I de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna att genom ett bättre tillvaratagande av virke och stubbar och genom import av virke öka skogsindustrins rävarutillgängar. Om ekonomiska förutsättningar kan ska- pas härför kan enligt utredningens beräkningar 7 ---8 milj. m” stubbvirke m.m. tillföras industrin. lmportvirke kan enligt utredningen väntas bli förhållandevis dyrt och därför få endast en marginell betydelse.

Utredningen anser att alternativ 2 tillgodoser det av utredningen före- slagna målet för skogspolitiken. Utredningen förordar därför att skogsbru- ket i värt land bedrivs i huvudsak enligt detta program. Programmet bör enligt utredningen ge utrymme för vardagsrationalisering och viss struktur— rationalisering inom skogsindustrin. Utredningen betonar dock att en ök— ning av avverkningen får ske först när de i programmet ingäende skogs- värdsätgärderna har vidtagits och den beräknade effekten har uppnätts. Programmet förutsätter att vissa atgärder vidtas som har miljömässiga effekter. Utredningen är dock övertygad om att dessa effekter kan begrän- sas till vad som är acceptabelt genom tillämpning av gällande bestämmel- ser om användning av bekämpningsmedel och gödselmedel och genom tillämpning av de bestämmelser om hänsyn till naturvärden som utredning- en föreslär. Utredningen framhåller nödvändigheten av att effektiva meto— der skapas för bekämpning av snytbaggen och behovet av effektiva Iövröj— ningsmetoder.

Remissutfallet av de av utredningen presenterade produktionsprogram- men är blandat. Många remissinstanser har inte ansett det vara menings- fullt att binda sig vid nägot program eller har tagit ställning enbart till vissa inslag i programmen. Flera remissinstanser. särskilt sådana som företräder skogsbrukets intressen och länsstyrelser. har dock förordat alternativ 2. Ungefär lika många förordar alternativ 1 eller ett mellanting mellan alterna' tiven ] och 2. De som har yttrat sig om alternativ 3 avstyrker detta. Den kritik som har riktats mot programmen hänför sig i huvudsak till att remissinstanserna anser att effekterna av t. ex. gödsling. dikning och an- vändning av kemiska bekämpningsmedel är ofullständigt kända eller att de är oacceptabla. Några remissinstanser ifrägasätter de ekonomiska möjlig-

Prop. 1978/79: 110 20

heterna att genomföra ett program enligt alternativ 2. Nägon remissinstans vänder sig mot att samtliga program förutsätter en minskning av virkesför— räden under nagra decennier.

För egen del anser jag i likhet med flera remissinstanser att det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat Iängsiktigt skogsproduk— tionsprogratn för det svenska skogsbruket. I det länga perspektiv det här är fraga om fär handlingslinjerna inte läsas. Valet av ätgärder och formerna för deras genomföramfe mäste fortlöpande omprövas och anpassas till utvecklingen. .lag vill emellertid ange vissa riktlinjer för utvecklingen.

Som jag tidigare har framhällit anser jag att skogsindustrins nuvarande ri'ivarubehov inte kan fa styra skogsproduktionens längsiktiga inriktning. I stället bör den direkt ravaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hand anpassas till den rävarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fastlagda skogspolitiken. Pa kort sikt är det emellertid av flera skäl omöj- ligt att bortse fran skogsindustrins behov. Huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning av industrikapacitetcn skulle ge oacceptabla konse- kvenser för sysselsättningen. Utgängspunkten bör därför vara att söka i'tstadkomma en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som utredningen redovisar i sitt alternativ l. Det skulle innebära dels att avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin. dels att en avverkning av denna storleksordning skulle kunna bedrivas langsiktigt. Vad jag nu har sagt om skogsproduktionens inriktning skall således inte uppfattas som en definitiv läsning till en viss nivå. Givetvis mäste strävan vara en ökad produktion i den män det är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmäl som jag tidigare har behandlat. Jag kommer att ta upp vissa hithörande frågor i fortsättningen.

Även om inget av de detaljerade program som utredningen har redovisat bör antas som langsiktigt program för skogsbruket är de enligt min mening av stort värde som allmän utgångspunkt för bedömningar av olika fragor pä det skogspolitiska omrädet.

En av de viktigaste delarna i ett skogsproduktionsprogram är givetvis anläggningen av ny skog efter avverkning. De senare arens skogsodlingar har ofta inte gett så goda resultat som tidigare. Detta beror bl.a. pä de omfattande skador som vissa insekter har orsakat pä plantorna sedan Dl)'l"-haltiga bekämpningsmedel blev förbjudna. Men även de plantskogar som anlades före detta förbud har en alltför läg kvalitet till följd av bris- tande omsorg vid planteringen. dalig plantkvalitet och för glesa plante- ringsförband. För att ästadkomma den skogsproduktionjag nyss har föror- dat fordras avsevärt bättre anläggning av ny skog. Det kan ästadkommas genom utveckling av bättre och säkrare aterväxtmetoder och skogsod- lingsmaterial samt genom utbildning av och information till dem som sysslar med arbetet. (.)msorgsfull plantering. noggrann markberedning och användning av högklassigt skogsodIingsmaterial ger i allmänhet avsevärt

Prop. l978/79:110 2]

bättre nya skogsbcstand än dem som har ästadkommits under senare är och medverkar ocksa till minskning av insektsskadorna. Strävan mäste vara att helt komma ifran sadana kemiska bekämpningsmedel som medför risk för skador pa människor eller i miljön. F.n. pagar ett större forsk— ningsprojekt som bl.a. gar ut pa att finna acceptabla metoder för bekämp- ning av snytbaggen. lnnan detta är slutfört far andra atgärder av t. ex. den art som jag nyss nämnde tillgripas. Jag utgar från att problemen kommer att ktrnna lösas utan en ätergäng till le)'l"-haltiga preparat.

l utredningens skogsproduktionsprograrn föreslås en rätt omfattande plantering av den kanadensiska contortatallen i norra Sven'ge. ('ontortatal- len bedöms kunna ge en betydligt högre volymproduktion än var inhemska tall. Denna bedömning grundar sig pä nagra fä äldre försök och försök som är anlagda under senare ar. F. n. bedriver storskogsbruket i norra Sverige en förhi'tllandcvis omfattande plantering av contortatall. Flera remissin- stanser varnar för att införa främmande trädslag. Främst hänvisar man till risken för framtida bakslag i form av insekts— och svampangrepp. Nagra remissinstanser grundar sin negativa inställning på uppgifter om contorta— tallens mindre lämpliga kvalitet som rävara för sagverksindustrin. För egen del anser jag rent allmänt att man bör vara försiktig med att införa främmande trädslag. Jag anser att ytterligare forskning och försök behövs innan ett mer omfattande införande av främmande trädslag kan rekommen— deras. .lag vill i detta sammanhang nämna att jag har för avsikt att föresla att skogsstyrelsen skall ges möjligheter att begränsa användningen av främmande trädslag. 1 första hand bör vi alltsa satsa på vara inhemska arter och därvid ta tillvara de möjligheter som skogsträd *förädlingen har visat sig kunna ge. En fortsatt satsning pa förädling är därför angelägen.

Ett viktigt inslag i skogsvärden är röjningen av ungskogar. Genom röjning kan skogsbeständens trädslagssammansättning påverkas. Dessut- om kan röjningen ge en positiv inverkan pä dimensions- och kvalitetsut- veeklingen. Skogsutredningen har betonat behovet av att mer regelmässigt och effektivt utföra ungskogsröjningar. Beroende på förhållandena i det enskilda fallet och syftet utförs ungskogsröjningar antingen manuellt eller med hjälp av kemiska växtbekämpningsmedel. s. k. herbicider. Den senare metoden har varit föremal för en omfattande allmän debatt hittills under l97tl-talet. Flera remissinstanser ifrågasätter" användningen av herbicider över huvud taget eller i varje fall den ökade användning som skulle kunna bli följden av en intensifierad satsning pä röjning.

För egen del vill jag betona att röjning av ungskogarna är nödvändig för att när den skogsprmluktion som jag tidigare har förordat. Med hjälp av röjning kan produktionen sälunda inriktas mot en hög kvalitet. Jag vill i detta sammanhang ocksä ta tipp frågan om reglering av trädslagssamman— sättningen. De farhägor som har framförts om att produktionen av löv- trädsvirke skulle bli alldeles för hög i förhållande till skogsindustrins be- räknade efterfrägan anser jag i viss män överdrivna. När det gäller träd-

Prop. 1978/79:110

'x) 'x,

slagssammansättningen anser jag att man bör behålla ungefär den volym- andel lövträd i skogarna som vi nu har. Beträffande metoderna för att reglera sammansättningen är min allmänna inställning självklart den att användningen av herbicider och andra kemiska medel bör begränsas sä långt som möjligt. Genom noggrann planering och genom att åtgärder sätts in i tid är jag övertygad om att detta är möjligt. Jag är dock medveten om att kemiska medel inte f.n. kan undvaras helt. Jag vill erinra om att den moderna och skärpta lagstiftning vi har pä omrädet utgår från att skador på människor eller i miljön genom kemiska medel skall motverkas så långt som det är möjligt. Vad jag nu har sagt om användning av kemiska medel vid röjning gäller självfallet också hyggesrensning.

Gödsling av skogsmark är ett sätt att snabbt öka produktionen av virke. Metoden har hittills använts i huvudsak inom storskogsbruket. Den skogs- marksareal som årligen gödslas uppgår nu till l70000—l80t't00 hektar. Gödslingen ger en merproduktion av drygt l,5 milj. musk. Utredningen har föreslagit att gödslingen successivt skall öka till ca 450000 hektar per år. Detta skulle mot slutet av den lOtl-äriga beräkningsperioden kttnna ge en merproduktion av ca 5 milj. mnsk. Flera av de remissinstanser som företrä— der miljöintressena avstyrker utredningens förslag. Många anser att mil- jöeffekterna av gödslingen måste undersökas ytterligare. Några anser att praktiska svårigheter hindrar en utökning av gödslingsprogrammet.

Gödslingen av skogsmark har hittills gett ett värdefullt tillskott av virke. Jag finner emellertid ingen anledning för staten att stimulera denna verk- samhet. Däremot är det angeläget med fortsatt forsknings- och utveck- lingsarbete i fråga om skogsmarksgödsling. Framför allt gäller det gödslingens inverkan från miljösynpunkt. Jag vill erinra om att skogssty- relsen i samråd med naturvårdsverket har utfärdat särskilda anvisningar för gödsling av skogsmark. Givetvis kan utvecklingen medföra behov av anpassning av anvisningarna eller av föreskrifter av mer bindande karak- tär.

i det av utredningen rekommenderade skogsprodtiktionsprogrammet ingår också skogsproduktion på outnyttjade marker. Det gäller definitivt nedlagd jordbruksmark och myrmark. Sedan länge utgår statligt stöd till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark. Den planterade arealen har minskat successivt i takt med den minskade nedläggningen men kanske främst av den anledningen att anslaget har varit oförändrat under en följd av år. Hudgetäret l977/78 utgick bidrag till plantering av ca 3000 hektar. Utredningen har föreslagit att arealen skall öka till ca 7000 hektar årligen. Den skogsplantering av nedlagd jordbruksmark som sker med stöd av statsbidrag föregås regelmässigt av samråd mellan skogsvärdsstyrelsen. lantbruksnämnden och länsstyrelsen. Skogsplanteringsintresset fär därvid vika om andra intressen finns. När skogsplantering kommer till stånd är det sålunda främst av det skälet att marken inte skall ligga outnyttjad.

Prop. 1978/79: 110 23

Denna inriktning av verksamheten finner jag helt riktig. Definitivt ned— lagdajordbruksmarker som inte bör användas för annat ändamål bör alltså även i fortsättningen utnyttjas för skogsproduktion. Jag äterkommer till frågan om regler och statligt stöd för verksamheten senare.

l utredningens skogsprodttktionsprogram föreslas också en ökad sats— ning på skogsdikning. Skogsdikning har förekommit sedan länge i svenskt skogsbruk. Under de senaste åren har den omfattat i genomsnitt 25000— 30000 hektar om året varav merparten på marker som tillhör enskilda. Statsbidrag utgick föregående budgetår till ungefär två tredjedelar av dik- ningsverksamheten. Utredningen föreslår att dikningen successivt skall öka både på redan skogbevuxna, försumpade marker och på myrrnarker. Dikningen beräknas kunna ge en årlig merproduktion i slutet av den 100— åriga beräkningsperioden av ca 6 milj. m'1 sk. Utredningen föreslår att de dikningsföretag det här är fråga om blir föremål för obligatoriskt samråd mellan företagaren och naturvärdsmyndigheten i avvaktan pa att den in- ventering av våtmarkerna som naturvårdsverket f.n. utför blir slutförd. Flera av de remissinstanser som företräder miljöintressena riktar kritik mot utredningens förslag i denna del. Man menar att man bör avvakta naturvärdsverkets inventering så att miljöintressena kan beaktas.

För egen del anser jag det värdefullt om skogsproduktionen kan ökas genom dikning. Det måste emellertid vara ett väsentligt krav att naturvär- dens intressen därvid inte åsidosätts. För att tillgodose dessa har jag för avsikt att föreslå att skyldighet införs att till länsstyrelsen anmäla en planerad våtmarksdikning. Därmed kan vätmarksinventeringen fullföljas samtidigt som naturvårdens intressen beaktas. I detta sammanhang villjag också nämna att vattenlagsutredningen (Ju 1969158) i sitt slutbetänkande (SOU l977:27) Revision av vattenlagen. Del 4, har föreslagit förpröv- ningsskyldighet för dikningsföretag. inbegripet skogsdikning. som skadar motstående allmänna och enskilda intressen. Betänkandet övervägs f.n. i justitiedepartementet.

Vid rentisshehztndlingen har ytterligare några förslag och synpunkter framförts sorti om de tillgodoses påverkar skogsproduktionen negativt. Utredningen har föreslagit aktiva åtgärder för ökad skogsprmluktion på mark som ntl är bevuxen med mindre värdefull lövskog och på igenväx— ande hagmarker som ofta ligger förhållandevis nära jordbruksbebyggelse. Dessa marker skttlle ofta ge en förhållandevis hög virkesprodttktion om de planterades med barrskog. Någon remissinstans har tolkat detta förslag som ett hot mot kulturlandskapet och lövskogarna. Naturvårdsverket har föreslagit att en särskild lagstiftning införs som på samma sätt som i fråga om bokskogar hindrar okontrollerade avverkningar och byte av trädslag. Hagmarksliknande områden i omedelbar anslutning till jordbruksbcbyg- gelse ingår som en naturlig del i kulturmiljön. Jag anser därför att de i allmänhet inte skall behöva utnyttjas för skogsproduktion. Beständ av ädellövskog är givetVis värdefulla inslagi skogslandskapet. De mest omfat-

Prop. 1978/79:110 34

tande av dessa. bokskogarna. är redan skyddade med en särskild lagstift- ning. Även övriga ädellövskogar kan ha ett stort värde för naturvården. De har emellertid på långt när inte samma omfattning. Jag är f. n. inte beredd att ta ställning till fragan om särskild lagstiftning om skydd av ädellövsko- gar. Min avsikt är att föreslå regeringen att låta naturvårdsverket närmare undersöka behovet av och förutsättningarna för skydd av särskilt värde- fulla ädellövskogar. Naturvårdsverket bör därvid samråda med Skogssty- relsen. Under tiden får naturvårdslagstiftningen liksom hittills tillämpas. Genom den skyldighet att anmäla avverkning som f. n. gäller, och som jag för övrigt har för avsikt att föreslå skall gälla även i fortsättningen. kan länsstyrelsen i tid få den information som behövs.

Naturvårdsverket har vidare föreslagit ett lO-årigt avverkningsförbud i s. k. urskogar och urskogsliknande områden och ett lO-årigt dispensabelt avverkningsförbud i skogarna ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen. När det gäller urskogar och urskogsliknande områden anser naturvårdsverket att skogsbruket gemensamt skall svara för kostnaderna för deras avsätt— ning eftersom de enligt verket har stort skogsvetenskapligt värde.

När det gäller urskogarna och deras skogsvetenskapliga värde vill jag erinra om att genbankutredningen (Jo l973z04) nyligen har avlämnat be- tänkandet (Ds Jo 1978: 12) Skogliga genresurser bevarande. utnyttjande och förnyelse. Förslagen kan sägas i viss utsträckning tillgodose ett skogs- vetenskapligt intresse. De bereds f.n. inom jordbruksdepartementet och jag är därför inte nu beredd att närmare ta ställning i denna fråga. När det gäller bevarande av vissa urskogar i övrigt får naturvårdslagstiftningen tillämpas. Jag vill i sammanhanget erinra om de förslag till förstärkningar av vissa naturvårdsanslag som har lagts fram både i propositionen om tilläggsbudget ll för innevarande budgetår och i l979 års budgetproposi- tion.

Den s. k. skogsodlingsgränsen finns endast på den mark i norra Sverige som förvaltas av domänverket. Den drogs upp i början av l950-talet. Domänverket har bedömt att det ovanför denna gräns tills vidare är så biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall förekomma. Undersökningar pågår för att finna lösningar på dessa problem. Resultaten kan inte väntas de närmaste 20 åren. Med stöd av skogsvärdslagen har för övrig mark i norra Sverige dragits tipp den s. k. gränsen för svårföryngrad skog. Avverkning ovanför denna gräns får ske först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Sådant tillstånd brukar ges om inga återväxtproblem väntas uppstå eller om en försiktig avverkning kan göras. s. k. fjällskogsblädning. Den avgjort största markägaren i dessa områden är staten. Men det finns också enskilda mindre skogsägare som har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av detta för sin försörjning. Visst skogsbruk inom området är också av bety- delse för sysselsättningen lokalt. Att helt hindra avverkning finner jag därför inte rimligt. Genom det nyss nämnda kravet på tillstånd kan allvar- liga missgrepp undvikas i tid. Genom att länsstyrelsen också underrättas

Prop. 1978/79:110 25

om planerade avverkningar föreligger ytterligare möjligheter att ingripa i de fall där natttrvårdsintresset är särskilt starkt. Något skogsbruk i de former som förekommer i andra delar av landet kan för övrigt inte bli aktuellt de närmaste decenrtiema. Jag kan dessutom nämna att ett av de förslag jag framför i det följande innebär att även statens skogar i nu aktuellt område kommer ttnder skogsvärdsstyrelsernas tillsyn på santma sätt som övrig skogsmark.

Slutligen vill jag ta tipp frågan om ett bättre tillvaratagande av det virke som produceras i skogen. l slutet av år l977 redovisades resultatet av ett projekt som bl.a. avsåg att klargöra möjligheterna att tillvarata stubbar, toppar och grenar för industriell förädling men också för energiändamål. Projektet hade finansierats gemensamt av staten och skogsnäringen. Det har bedömts att 7— 8 milj. mil vedråvara skulle kttnna bli tillgängliga under förutsättning att vissa tekniska problem blir lösta och kostnaderna inte blir för höga. Därtill kommer råvara för energiframställning. Jag finner det synnerligen angeläget att utvecklingsarbetct på detta område fortsätter. Givetvis måste så mycket virke som möjligt tas tillvara i samband med avverkningarna. lnte minst från skogsskyddssynpunkt är detta viktigt. Redan i det kortare perspektivet borde det vara möjligt att öka tillvarata— gandet genom t. ex. Vissa ändringar i virkesmottagningen vid industrin.

2.1.4 .S'kugspolilikens medel

Traditionellt har samhället använt flera olika medel för att genomföra den fastlagda skogspolitiken. Vissa är renodlat skogspolitiska medan andra mera indirekt kan verka som skogspolitiska medel. De viktigaste medlen som används i dag är skogsvårdslagstiftningen. det statliga stödet till skogsbruket och den av staten finansierade informations- och rådgiv— ningsverksamheten som bedrivs av skogsvårdsorganisationen. Till de skogspolitiska medlen kan räknas även den service som skogsvårdsstyrel- serna tillhandahåller skogsägarna. Även den statliga lantbruksorganisa- tionens och Iantmäteriväsendets arbete med att förbättra fastighetsstruk- turen verkar som ett skogspolitiskt medel. Hit kan också räknas den forskning och utbildning som med statens medverkan sker på det skogliga området. Vidare har skogsbeskattningssystemet skogspolitiska verkning— ar.

Skogsutredningen framhåller att vid valet av skogspolitiska medel måste de faktorer som kan komma att försvåra genomförandet av den fastlagda skogspolitiken särskilt uppmärksammas. Vissa grundläggande särdrag ka- rakteriserar enligt utredningen skogsbruket och de måste särskilt beaktas. Det gäller dels den ijämförelse med annan verksamhet mycket långa produktionstiden. dels det förhållandet att den växande skogen ttnder lång tid har karaktären av både produktionsmedel och lätt realiserbar prodttkt. Dessa särdrag var den ursprungliga anledningen till att det i vårt land infördes bestämmelser om skyldighet att vidta återväxtåtgärder efter av-

Prop. 1978/79:11() 26

verkning och om skydd för den växande skogen genom begrättsning i rätten att avverka. Ett annat förhållande som kan försvåra ctt genomföran— de av en för hela skogsbruket likartad skogspolitik är att skogarna ägs och drivs i skilda företagsformer och med starkt växlande ekonomiska förut- sättningar. Enligt utredningen får många skogsägare numera sin försörj- ning helt eller i huvudsak från annan verksamhet och är därför inte beroen- de av inkomster från skogsbruket. Skogsfastigheten blir för dessa ägare i stället en fortn av kapitalplacering. Genomförandet av en enhetlig skogspo— litik motverkas också av den på många håll i landet otillfredssti'tllande fastighetsstrukturen som försvårar ett effektivt skogsbruk.

Skogsbruket bedrivs således under skilda ekonomiska och biologiska förutsättningar. De ekonomiska förtttsättningarna varierar dessutom från tid till annan för samma skogsbrukare. Dessa skiftande förutsättningar gör enligt utredningen att de skogspolitiska medlen måste utformas så att de kan anpassas till olika situationer och skilda skogsägaregrupper. Utred- ningen påpekar att ett samlat system av flexibla skogspolitiska medel kräver fortlöpande uppföljning av de åtgärder som har vidtagits och pro- gnoser över utvecklingen.

Enligt utredningens mening är det nödvändigt att också i framtiden använda lagstiftningen som styrmedel i skogspolitiken. Utredningen anser att skogsvårdslagstiftningen år i behov av en genomgripande översyn. Enligt utredningen bör vissa delar av skogspolitikens mål vara möjliga att tillgodose genom en skärpning och precisering av vissa bestämmelser i skogsvårdslagen. Det gäller bl.a. återväxtbestämmelserna och bestämmel- serna orn hushållning med den växande skogen. Det gäller också kraven på hänsynstagande till natttrvårdens intressen.

Enligt utredningens uppfattning är det även i fortsättningen nödvändigt med en viss kontroll av skogsindustrins kapacitetsutbyggnad och därmed Virkesbehov. Primärt motiveras en sådan reglering av önskemålet om en varaktig och jämn avkastning från våra skogar. Samtidigt bör en sådan kontroll enligt utredningen också kunna vara ett instrument i sysselsätt- ningspolitiken genom att den kan möjliggöra en styrning av investeringar till vissa orter eller regioner.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självfinanftierilt. Vissa angelägna åtgärder som i och för sig normalt borde kttnna utkrävas av skogsägaren kan i det enskilda fallet ibland vara oskäligt betungande. Utredningen anser därför att det som ett komplement till lagstiftningen i vissa speciella fall kan behövas någon form av statligt stöd. Utredningen anser vidare att det skogsproduktionsprogratn den har förordat med ltt- gångspunkt i samhällsekonomiska värderingari vissa delar är så långtgåen- de att det inte kan väntas bli genomfört utan stimulans i form av statligt stöd. För att garantera viss sjå'tlvfinansiering av de grundläggande skogs- vårdsåtgärderna föreslår utredningen att skogsägarna skall vara skyldiga att reservera medel för detta.

Prop. 1978/79: 110

IJ x]

R;"itlgivning betraktas av utredningen som ett väsentligt komplement till främst skogsvi'trdslagstiftningen. Det är enligt utredningen även viktigt att skogsvards— och avverkningsscrviccn till privatskogsbruket byggs ut. Des— sa fragor behandlas i den del de avser statens insatser av skogsadministra- tiva utredningen (Jo l974: ()3).

En förbättring av fastighetsstrukturen är enligt utredningen nödvändig för att det skall bli möjligt att i vissa områden bedriva ett rationellt skogs— bruk. Utredningen anser därför att den verksamhet som med statens stöd sker i detta syfte bör fortsätta. Eftersom förbättringarna emellertid går långsamt föreslär utredningen att bildandet av s. k. gemensamhetsskogar i de svårast ägosplittrade områdena prioriteras framför andra strukturför- bättrandc atgärder. Bl. a. för att skapa samverkan mellan skogsägare före- slär utredningen en ökad statlig satsning på översiktliga skogsinventering- lll".

Nya och förbättrade skogsbruksmetoder och välutbildad arbetskraft är enligt utredningen förutsättningar för genomförant'let av det skogsproduk- tionsprogram som utredningen förordar. Utredningen anser att forsknings— och utvecklingsarbctct inom skogsbruket måste intensifieras och att forsk- ningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att staten ökar sina insatser på detta område. Utredningen föreslår vidare att främst utbildningen av skogstekniker anpassas till efterfrågan och att möj- ligheterna till utbildning, fortbildning och rådgivning för de självverk- samma skogsägarna förbättras.

Rcmissinstanscrna har i huvudsak inget att erinra mot utredningens principiella syn på frågan om vilka skogspolitiska medel som främst bör komma till användning och hur dessa bör förhålla sig till varandra. lndu— striverkct anser dock att starka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet än f.n.

För egen del anser jag i likhet med utredningen att det krävs medel av hade rättslig. ekonomisk och administrativ ari för att det mål för skogspoli- tiken som jag har förordat i det föregående skall uppfyllas. Givetvis är det inte möjligt att en gång för alla låsa medlens form och innehåll. Med den längsiktiga inriktning som bör prägla skogspolitiken är det nödvändigt att successivt förändra och förbättra de olika medlen. Som underlag härför fordras en fortlöpande uppföljning av medlens effekt i olika avseenden. Den prognosverksamhet som det åligger Skogsstyrelsen att bedriva är ett väsentligt led i denna uppföljning som också omfattar analys av de ekono- miska aspekterna på åtgärder i skogsbruket. Givetvis mäste samtidigt en viss stabilitet finnas i de skogspolitiska medlen. Med hänsyn till skogsägar- nas behov av att kunna planera sin verksamhet för en inte alltför kort tid är det nödvändigt att medlen inte ändras alltför ofta. Som komplement till mera varaktiga skogspolitiska instrument kan det dock i vissa lägen finnas skäl för konjunkturbetingade åtgärder.

Jag anser i likhet med skogsutredningen att skogsvårdslagstiftningen

Prop. 1978/79: 110 28

även i fortsättningen bör användas som medel för att ange de grundläggan- de krav som samhället ställer i fraga om skogsvården. Motiv härför är bl. a. behovet av en i sina huvuddrag enhetlig inriktning av skogsproduktionen oaVsett formen för skogsägande och oavsett mindre och tilllälliga variatio— ner i förutsi'tttningarna sett från den enskilde skogsägarens synpunkt. Lag- stiftningen bör innehålla föreskrifter om anläggning av ny skog, vind och skydd av den växtkraftiga skogen och hushållning med den äldre skogen. Vidare böri lagstiftningen ställas upp sådana krav på hänsyn till naturvr'tr- dens intressen som bör ingå som ett normalt led i skogsbruket. En ny skogsvårdslagstiftning hör till skillnad från vad som nu gäller göras tillämp- lig även pä skog som tillhör staten och kyrkan.

Reglering av skogsindustrins råvaruförbrukning sker sedan några är med stöd av Bo a ; byggnadslagen (l947: 385). Regleringen tillkom i avvaktan på bl.a. de avverkningsberäkningar som skogsutredningen nu har presen- terat. Bestämmelserna i byggnadslagen har på ett effektivt sätt komplet— terat bestämmelserna om avverkning i skogsvardslagen. Det har hävdats att de är administrativt krångliga och att de under den allra senaste tidens lågkonjunktur för skogsindustrin har varit onödiga. Jag är emellertid inte beredd att nu förorda en ändring av dem. Frågan hör tas upp i samband med den planerade översynen av skogsindustripolitiken. Jag vill i samman- hanget ocksä erinra om den pågående översynen av byggnadslagstiftning- en. Tills vidare bör alltså bestämmelserna i Bo a s'byggnadslagen behållas oförändrade.

Utredningen anser att skogsbruket i princip skall vara självlinansierat. De remissinstanser som har yttrat sigi frågan är positiva till denna inställ— ning. För egen del anser jag att denna grundprincip bör slås fast. Det innebär emellertid samtidigt mot bakgrund av vad jag tidigare har framhal— lit att samhällets krav så som de kommer till uttryck i skogsvärdslagstift— ningen måste vara skäliga och rimliga. Skogsägarnas möjligheter att själv— finansiera åtgärder i sitt skogsbruk är givetvis beroende av genomsnittspri- set på det virke som levereras. Detta är i sin tur i hög grad beroende av förhållandena på den utländska marknaden för skogsindustriprodukter. Men av väsentlig betydelse i sammanhanget är också hur rationellt skogs- bruket bedrivs. Självfallet är det nödvändigt med en fortsatt målmedveten rationalisering grundad bl. a. på ett effektivt forsknings- och utvecklingsar- bete. Dåligt utnyttjande av effektiva metoder får inte vara skäl för att sänka samhällets krav på en effektiv skogsproduktion.

De grundläggande krav som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen bör sålunda alltid tillgodoses utan statligt stöd. I de fall då det är ett samhällsin- tresse att få till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav som kan anses skäliga för den enskilde skogsbrukarcn bör emellertid statligt ekono- miskt stöd kunna ges. Sådant stöd kan motiveras främst från regionalpoli- tiska utgångspunkter. Jag avser att senare aterkomma till regeringen om den närmare utformningen av ett statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket och de övriga anslagsfragor som hänger samman med skogsbruket.

Prop. 1978/79:110 29

l detta sammanhang tarjag upp skogsutredningens förslag att alla skogs- ägare skall vara skyldiga att sätta in medel för vissa skogsvärdsi'ttgärder pa särskilt konto. Utredningen anser att det i många fall är svärt att uppbringa medel för skogsvärdsatgärderjust när ätgärderna maste vidtas. Utredning— en föreslär därft'ir att alla skogsägare aläggs skyldighet att pä särskilt konto avsätta medel för sådana äterväxtätgärder och sadan röjning som enligt utredningen bör aläggas skogsägarna genom lagstiftning. Medlen för äter- växtätgiirder skall motsvara de beräknade kostnaderna för atgärderna och medlen för röjning skall ärligen motsvara 1 C;- av fastighetens skogsbruks— värde. Systemet föreslas kompletterat med län med statlig garanti. Mot majoritetens förslag har en ledamot i utredningen reserverat sig och anser att säkerhet för sädana atgärder i stället bör kunna krävas med stöd av skogsvärdslagstiftningen i de fall ekonomisk garanti för skogsvardsät- gärder behövs.

Av de ca 50 remissinstanser som har yttrat sig i fragan är ungefär hälften principiellt för och hälften emot utredningens förslag. Nagra remissinstan- ser anser att frägan bör utredas ytterligare.

För egen del vill jag anföra följande. Det är angeläget att den grundläg- gande skogsvärden inte blir eftersatt på grund av brist på likvida medel. Nägon likviditetsbrist borde normalt inte behöva uppkomma. eftersom skogsägaren får tillgång till medel i samband med att skogsvärdsätgärderna aktualiseras första gängen, nämligen vid avverkningen. Givetvis kan det i speciella fall inträffa att skogsägaren därvid helt bortser från kommande nödvändiga tillägg. Jag anser emellertid att detta problem inte bör överdri- vas. Att skapa ett generellt verkande och administrativt krångligt och dyrbart system så som utredningen har föreslagit är enligt min mening att gä för längt. Det skulle innebära bl.a. att samtliga skogsägare aläggs skyldighet att avsätta medel för skogsvärdsätgärder därför att det kan befaras att vissa skogsägare inte kommer att fullgöra sina skyldigheter enligt skogsvardslagen. Jag anser desstitoin att utredningen inte har re- dovisat förslagets alla konsekvenser. bl.a. i skattehänseende. [ stället bör de problem som kan komma att uppstå i samband med finansieringen av den grundläggande skogsvärden lösas pa annat sätt. Jag kotnmer i det följande att föreslå att skogsvårdsstyrelsen ges vidgade befogenheter att meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa en tillfredsstäl— lande äterväst. Vidare bör skogsvardsstyrelsen vid behov kunna ställa krav pä att skogsägaren ställer ekonomisk säkerhet för utgifter i samband med anläggning av ny skog. Sädan säkerhet bör kunna krävas när en avverkning föranleder jämförelsevis dyra och omfattande äterväxtät— gärder.

Det fär ankomma pä skogsvi'trdsstyrelsen att i det enskilda fallet ta ställning till i vad män skogsägaren skall äläggas att ställa säkerhet för framtida utgifter för äterväxtätgärder. Enligt min uppfattning talar ätskil- ligt för att medel. som skogsägare sätter in på bankkonto enligt skogskon- tolagen (1954: 142). bör kttnna utnyttjas i detta sammanhang. Här inträder

Prop. l978/79:110 30

emellertid den komplikationen att pantsättning av skogskontomedcl i prin- cip utlöser beskattning av de insatta medlen. Ett effektivt utnyttjande av skogskontomedel som säkerhet torde därför förutsätta lagändring. Denna problematik kan inte behandlas i detta sammanhang. Enligt vad jag har inhämtat har chefen för budgetdepartementet dock för avsikt att ta ttpp fri'tgan om i vilken utsträckning medel som står inne på skogskonto skall få utnyttjas som säkerhet för framtida utgifter för skogsvård.

Rådgivning och information till skogsägarna är väsentliga inslag i skogs— politiken. Genom sadan verksamhet stimuleras skogsägama att bedriva ett skogsbruk i linje med den fastställda skogspolitiken. Rådgivning och infor- mation kan ofta vara förebyggande i den meningen att formella ingripanden med stöd av skogsvårdslagstiftningen kan undVikas. Jag anser alltså att denna verksamhet är mycket viktig och att den även i fortsättningen bör ingå som ett väsentligt led i den statliga skogspolitiken. Även den direkta skogsvards- och avverkningsservicen till sådana skogsägare som inte själva kan vara aktiva skogsbrukare är viktig. Sådan service erbjuds av skogsägareföreningarna och vissa större skogsägare. Även skogsvärds- styrelserna är engagerade i verksan'theten. Frågan om skogsvärdsstyrelser- nas organisation och verksamhet utreds av skogsadministrativa utredning- en. Denna behandlar alltså skogsvårdsstyrelsernas rådgivnings- och servi- ceverksamhet. Utredningen kan väntas avlämna sitt slutbetänkande Linder våren 1979.

Väl arronderade fastigheter med lämplig storlek är en viktig förutsätt- ning för ett aktivt och rationellt bedrivet skogsbrttk. Staten har sedan länge medverkat på olika sätt i arbetet med att förbättra fastighetsstrttktttren. Det sker dels genom lantmi'tteriverkets verksamhet med fastig— hetsbildningsfrt'tgor. dels genom den statliga lantbruksorganisationen. Fle- ra av medlen ijordln'ukspolitiken är direkt inriktade mot skogsbruket. Det gäller !. ex. det statliga stödet tilljordbrukets rationalisering.jordförväer- lagstiftningen och lantbrttksorganisationens köp och försäljning av jord- bruks— och skogsfastigheter. Stödet tilljordbrukets rationalisering har nyli- gen setts över. l)et gäller ocksäjordförvärvslagstiftningen. I fråga om köp- och försäljningsverksamhcten vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen har ätt i uppdrag att fi.'>rmedla avsevärda arealer skogsmark som har bjudits ut till försäljning under det senaste året. Samtliga dessa åtgärder är viktiga led i arbetet att ytterligare förbättra fastighetsstruktttren. Lantmäteriverket har bedömt att bättre arronderingsförhällanden behövs för ca 3 milj. hektar skogsmark. För att ytterligare effektivisera verksamheten har lantmäteri- verket i samråd med lantbruksstyrelsen utarbetat förslag om hur fastig- hetsregleringen i ökad utsträckning skall kunna bidra till att förverkliga uppsatta mål för strttkturomvandlingen inom jordbntket och skogsbruket. Förslagen, som har redovisats i promemoria den 23 augusti 1978, bereds f. n. i regeringskansliet. Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbe- te. l avvaktan på att det skall ge resultat är det enligt min mening angeläget

Prop. 1978/79:110 31

att skogsägarna föratt ktinna bedriva verksamheten rationellt samverkar i ökad utsträckning inom de ägosplittrade områdena.

Som underlag för planering av samverkan behövs enligt skogsutredning- ens uppfattning översiktliga skogsinventeringai'. Utredningen anser att dessa inventeringar behövs i samhällsplaneringen som ett komplement till den s.k. riksskogstaseringen. lnvcnteringarna kan användas även som utgångspunkt för mer detaljerade skogsbrtiksplaner för enskilda fastighe- ter. Utredningen förcslar därför att staten aktivt stöder verksamheten med skogsinvcnteringar. Remissinstanscrna är i huvudsak positiva till titred- ningens förslag i denna del. Synpunkter har framförts främst i fraga om inventeringarnas innehåll och detaljeringsgrad. Några remissinstanser an- ser att det bör vara en skyldighet för varje skogsägare att ha en skogs- bniksplait.

För egen del anser jag att det är nödvändigt med ett tillfredssti'tllande planeringsunderlag på alla nivåer. l')etaljeringsgrad och innehåll mäste givetvis anpassas till behovet i det enskilda fallet. Den ("tversiktliga riks- skogstaxeringen är därvid tillräcklig bl.a. för den typ av bedömningar som skogsutredningen har gjort i sina produktionsprogram. När det gäller be— dömningar för delar av län är riksskogstaxeringen dock inte tillräcklig. Detta har visat sig bl.a. i den fysiska planeringen både på lokal och regional nivå där tippgifter med mer noggranna geografiska angivelser behövs. Översiktliga skogsinvcnteringar av det slag som utredningen be- handlar har gjorts i relativt stor omfattningi norra Sverige. Detta har skett i samband med skogsvårdsstyrelsernas förmedling av statsbidrag och har avsevärt förenklat de administrativa rtttinerna. lnvcnteringarna utgör ock— så ett värdefullt underlag för planeringen av skogsvärdsstyrelsernas verk- samhet. Jag föreslår därför att översiktliga skogsinvcnteringar i fortsätt- ningen görs även i övriga delar av landet. lnvcnteringarna bör i huvudsak koncentreras till mark som inte tillhör storskogsbrtiket. som redan har tillfredssti'illande planeringsiinderlag. lnventeringarna bör göras så enkla som möjligt titan att syftet med dem förfelas. Verksamheten bör bedrivas i skogsvårdsorganisationeits regi och utformas i nära samråd med olika intressenter och i största möjliga utsträckning samordnas med övrig inven- tcringsverksamhet.

Ett viktigt användningsområde för de översiktliga skogsinvcnteringarna är att tjäna som underlag för skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Sådana skogsbrtiksplancr. mer eller mindre detaljerade. anser jag vara nödvändiga föratt få till stånd ett aktivt och rationellt bnikande av skogs- marken i landet. Det är därför angeläget att varje skogsägare skaffar sig en plan som innehåller tippgifter om åtminstone de skogsvårdsätgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Jag återkommer senare till regeringen till frågan om statligt ekonomiskt stöd till skogsinvcnteringar och skogsbruksplaner. Därvid avserjag att också ta tipp frågan om titform- ningen av skogsbrtiksplanerna.

De redovisningar av skogstillståndet som har gjorts i olika sammanhang.

Prop. 1978/79zll0

'.') IJ

bl. a. av skogsutredningen. antyder att avverkningarna de närmaste årtion- dena måste minska i statens skogar och att de knappast kati ökas i bolagens skogar. (')m den råvartitillförsel till industrin som jag tidigare har angett skall ktinna komma till stånd. måste därför avverkningarna i de privata skogarna öka. Skogsbeskattningens hämmande inverkan på viljan att av- verka har diskuterats under senare år. Frågan har också aktualiserats vid remissbehandlingen av skogstitredningens betänkande. lnom budgetdepar- tementet pågår f.n. en beredning av de förslag som har presenterats i promemorian (Ds B 197812) Beskattning av skogsbruk och de synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen av denna. Avsikten är att resultatet av detta arbete skall redovisas under våren l979. Det kan själv- fallet förväntas att ett nytt system för skogsbeskattningen kommer att utformas så att aktiviteten i skogsbruket inte hämmas. l'inligt min mening är det nödvändigt att all skogsmark som är avsedd för skogsproduktion brukas aktivt.

Utredningen framhåller att forsknings- och utvecklingsarbelet på skogs- bruksområdet måste intensifieras för att de av utredningen föreslagna målen för skogspolitiken skall nås. För egen del anser jag att forsknings- och utvecklingsarbetet liksom utbildningen är betydelsefulla medel i skogspolitiken. Det finns därför anledning till ökade satsningar på dessa områden även för statens del. Givetvis är det angeläget att forskningen. grundas på noggranna analyser av var behovet är störst och att verksamhe- ten planeras med omsorg. Genom en väl avvägd fördelning mellan tilläm- pad forskning och grundforskning bör det vara möjligt att lösa både ome- delbara och nagot mer långsiktiga problem. Enligt min mening är det inte möjligt att tillgodose den skogspolitikjag har förordat titan ett intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete både på det skogsbiologiska och det skogstekniska området inbegripet miljöfrågor med anknytning till skogs- prodtiktionen. Jag återkommer senare till regeringen rörande frågan om den framtida inriktningen och finansieringen av forsknings- och utveck— lingsarbetet på skogsbrtiksområdet. Vad gäller utbildningsfrågorna vill jag hänvisa dels till den utökning av skogsteknikcrtitbildningen som har skett de senare åren. dels till den försöksverksamhet med skogsbrtikstitbildnitig som nu har startats för dem som har genomgått lantbrukstttbildning.

2.2 Skogsvårdslagstiftningen

2.2.l IIl/('(l(lll(l(' synpunkter

Sedan gammalt har i svensk lagstiftning funnits bestämmelser om in— skränkningar i enskildas förfoganderätt över skog. Efter skogsindustrins framväxt under senare hälften av 1800-talet har lagstiftningen främst tagit sikte på att säkerställa en uthållig produktion av virke. Ett mera samlat regelsystem med sådana bestämmelser infördes första gången med 1923 års skogsvardslag. Där föreskrevs skyldighet att vidta återväxtåtgärder efter avverkning och när vissa skador inträffat. ! lagen fanns också bestäm-

Prop. l978/79:110 ' 33

melser som syftade till att skydda den yngre skogen mot för tidig avverk- ning. Även rätten att avverka den äldre skogen inskränktes för att tillgång- en på husbehovsskog inte skulle äventyras.

Skogsvårdslagen från år l923 ersattes av den nu gällande skogsvårdsla- gen tl948: 237) som innebar skärpta bestämmelser med avseende på såväl skyldigheten att vidta föryngringsåtgärder som inskränkningarna i avverk- ningsrättcn. Lagstiftningen återspeglar den skogspolitiska inriktning som jag har redogjort för tidigare.

Under senare år har två väsentliga lagändringar skett. [ en bestämmelse från år 1974 slås fast att hänsyn skall tas till naturvårdens intressen och år 1977 vidgades skyldigheten att motverka insektsskador på skog.

Skogsutredningen. som anser att den nuvarande lagen är i behov av en genomgripande översyn och modernisering. föreslår en helt ny skogs- vårdslag. l överensstämmelse med de riktlinjer som enligt utredningen bör gälla för den framtida skogspolitiken föreslås återväxt- och avverknings- bestämmelser som syftar till att tillgodose kravet på en varaktig och hög virkesavkastning. Lagförslagets bestämmelser i övrigt rör naturvårdshän- synen i skogsbruket. skyddet mot insektsskador. användningen och mark- nadsföringen av skogsodlingsmaterial samt skötseln av svårföryngrade skogar och skyddsskogar. Tillsynsmyndigheterna föreslås få bättre möjlig- heter än f.n. att utöva en effektiv kontroll och att aktivt medverka till att lagens bestämmelser efterlevs.

Utredningen föreslår att den nya lagen får formen av en ramlag som innehåller dels allmänna och grundläggande bestämmelser. dels bemyndi- ganden för regeringen eller skogsstyrelsen att meddela mera detaljerade föreskrifter. Genom en sådan uppläggning blir det enligt utredningen möj- ligt att smidigt anpassa bestämmelserna bl.a. till omständigheterna i det enskilda fallet och till de vid varje tidpunkt rådande förhållandena.

Lagförslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstan- serna. ] ett fåtal fall riktas kritik mot förslaget i dess helhet. Kritiken går i dessa fall främst ut på att lagförslaget inte i tillräcklig grad tillgodoser intresset av att utnyttja skogsmarken för andra ändamål än virkesproduk- tion. I övrigt gäller de anmärkningar som riktas mot förslaget i huvudsak lagens beskrivning av skogsvårdens allmänna inriktning och avgräns- ningen av lagens tillämpningsområde.

I fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning är flera remissinstanser odelat positiva till att lagen får formen av en ramförfattning som komplet- teras med detaljföreskrifter meddelade av regeringen och Skogsstyrelsen. Några remissinstanser anser att lagbestämmelserna inte är tillräckligt pre- ciserade utan ger ett alltför stort spelrum för i administrativ ordning med- delade föreskrifter. Från några håll framhålls vikten av att detaljföreskrif— terna utformas i nära kontakt med företrädare för det praktiska skogsbru- ket.

Jag delar utredningens uppfattning att skogsvårdslagen behöver revide- ras i flera väsentliga hänseenden. En rad bestämmelser i den nuvarande

Prop. 1978/79:110 34

lagen bör ges ett ändrat innehåll för att skogsvården skall få den inriktning jag förordar i det föregt'iende. Ett av flera viktiga inslag i en omarbetning är att utforma bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighet att utöva en effektivare tillsynsverksamhet. I likhet med utredningen anserjag att översynen bör ske i den formen att en helt ny skogsvårdslag utarbetas. l"ör att lagstiftningen verksamt skall bidra till förverkligande av det mål jag förordar bör den omfatta sådana bestämmelser om återväxt och av- verkning som syftar till en varaktigt hög och värdefull virkesavkastning. lagstiftningen måste emellertid också utformas så att det ges utrymme och i vissa fall garantier för hänsyn till andra allmänna och enskilda intressen.

[ likhet med det stora flertalet av remissinstanserna anser jag att utred— ningens lagförslag som helhet väl fyller de krav som bör ställas på en lagstiftning om skogsvården. Den uppläggning utredningen valt att i en skogsvårdslag. som i huvudsak får formen av en ramlag. samla de för skogens skötsel grumllt'iggande bestämmelserna finner jag ändamålsenlig. Några remissinstanser har som nämnts efterlyst mera preciserade lagbe- stämmelser. Jag avser att i det följande återkomma till frågan hur de enskilda bestämmelserna bör utformas. Rent allmänt anser jag emellertid att en skogsvårdslag inte bör syfta till någon detaljreglering av det sätt på vilket varje skogsägare skall sköta sin skog. Förutsättningariia för skogs- bruk är som jag tidigare har framhållit långtifrån desamma över hela landet. Därtill kommer att näringen bedrivs i skiftande företagsformer. Det måste vidare beaktas att metoderna och tekniken i skogsbruket utvecklas fortlöpande.

Ett par remissinstanser har framhållit att företrädare för det praktiska skogsbruket bör ges ett inflytande när detaljföreskrifterna för lagens till- lärnpning utarbetas. Jag vill erinra om att också den nuvarande lagstiftning- en förutsätter detaljanvisningar för tillämpningen. Skogsstyrelsen har an— svaret för dessa anvisningar. En ny lag som får formen av en ramlag lägger vidgade men följaktligen inte helt nya uppgifter på skogsstyrelsen. Det kan förutsättas att skogsstyrelsen liksom hittills bedriver sitt författningsarbeie i kontakt med företrädare för olika intressegrupper. Jag vill också påpeka att olika intressen är representerade i ämbetsverkets styrelse.

3.2.3 Lagens lil/iimpningxt)mnidt'

Nuvarande skogsvårdslag gäller skötseln av skogsmark med därå väx- ande skog. Från lagens tillämpningsområde görs undantag för skog på kyrklig jord och på mark som tillhör staten.

I lagen finns en definition av begreppet skogsmark. En första förutsätt- ning för att mark skall räknas som skogsmark är att den kan anses vara lämplig för skogsproduktion. l förarbetena har det förutsatts att det oftast inte innebär några svårigheter att avgöra om viss mark är lämplig för skogsproduktion eller inte. [ tveksamma fall skall den för lagstiftningen grundläggande principen. att skogsbruket skall bedrivas med tillfredsstäl-

Prop. 1978/79:110 35

lande lönsaiithet. vara vägledande vid bedömningen. Vid bedömningen av marks lämplighet för skogsprodtiktiou skall hänsyn tas inte bara till inar- kens skick vid bedömningstillfället utan även till den höjning av markens produktionsförniåga som kati nås genom förbättringsåtgärder av olika slag. främst dikning. Avgörande för om mark skall anses som skogsmark eller inte är om kostnaderna för de förbättringsi'itgärder som krävs kan beräknas bli täckta genom skogens framtida avkastning.

För att mark som bedöms lämplig för skogsproduktion skall räknas som skogsmark fordras vidare att marken inte i väsentlig iitsträcktiing används för annat ändamål. Detta krav innebär att även vissa marker som är föremål för annan markanvändning kati kotnma att räknas som skogsmark. Så är fallet om den pågående markanvändningen inte alls svarar mot vad som kan anses vara ett normalt rationellt marktttnyttjande.

När mark som är lämplig för skogsproduktion ligger helt eller delvis outnyttjad skall den inte titan vidare anses som skogsmark. | de fall särskilda förhi'illanden av social eller ideell natur motiverar det. skall sadan mark inte anses som skogsmark. l'inligt förarbetena kati det från kultur- niinnesvårds-. uaturvards— eller turistsynpunkt vara motiverat att mark som i och för sig är lämplig för skogsproduktion får ligga helt eller i ltuvudsak oanvänd.

Regeln att mark skall vara lämplig för skogsproduktion för att anses som skogsmark utvidgas genom en föreskrift om att också mark som av andra skäl bör hållas skogbevuxen skall räknas som skogsmark. Det gäller marker där det bör finnas skog till skydd mot sand— eller jordflykt. fjäll— gränsens nedgående eller av annat jämförligt skäl.

Utredningens förslag till avgränsning av skogsvi'u'dslagens tillämpnings- onirade överensstt'immeri princip med vad som nu gäller. Lagens skötsel- föreskrifter skall enligt förslaget gälla vad som beskrivs som skogsmark och skog som växer på sadan mark.

F.nligt utredningens definition av skogsmarksbegreppet bör som skogs- mark räknas mark som är lämplig för skogsproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat godtagbart ändamål. Utredningen vill emellertid ge uttrycket "lämplig för skogsproduktion" en snävare avgränsning än vad det hittills har haft. Dit skall räknas bara sådana marker som,i det skick de befinner sig haren idealprt'tduktion som enligt vedertagna bedömningsgrunder uppgår till minst en kubikmeter virke per hektar och är. Det betyder att marker där det behövs dikning eller andra f(firbättringsåtgi'irder för att produktionsförmågan skall nå upp till en ktibik- meter faller utanför skogsmarksbegreppet och därmed också lagens till- länipningsområde. F.nligt utredningen är det visserligen angeläget att marker som med företagsekonomiski ftfirsvarbara åtgärder kan göras pro- duktiva också tas i anspråk för virkesproduktion. Utredningen hänvisar till att det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar förutsätter att betydande arealer myrmarker och sumpskogar dikas. Enligt utredningen

Prop. 1978/79:110 36

bör emellertid sådana åtgärder inte åläggas markägarna som en skyldighet jämförbar med skyldigheten att anlägga skog på produktiv skogsmark. En överföring av improduktiva marker till produktiva bör enligt utredningen ske med andra medel än skogsvårdslagens bestämmelser. De medel som åsyftas är främst statligt stöd. information och rådgivning.

Utredningens förslag till avgränsning av skogsmarksbegreppet ansluter i övrigt i sak nära till vad som gäller f. n. Den nuvarande regeln om undantag för mark som ligger outnyttjad har dock inte någon direkt motsvarighet i förslaget. Enligt utredningen bör frågan om sådana marker skall undantas från lagens tillämpningsområde prövas i varje enskilt fall. Även för marker som utnyttjas för skogsproduktion skall undantag kunna göras. Enligt utredningen kan det finnas skäl för undantagsbeslut bl.a. då det med någorlunda säkerhet kan avgöras att skogsmarken inom en nära framtid kommer att tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Som ytterligare exempel nämner utredningen undantag för marker i anslutning till bebyggelse.

Enligt utredningens mening är det angeläget att nu få en fullt ut enhetlig reglering av skogsvärden för all skogsmark i landet oavsett ägare. Den nya skogsvårdslagen föreslås därför bli tillämplig även på statens skogar och skogar på den kyrkliga jorden. Utredningen anser inte att det föreligger några sakliga eller formella hinder för en sådan vidgning av tillämpnings- området.

Flertalet remissinstanser har lämnat utredningens förslag till avgräns- ning av lagstiftningens tillämpningsområde utan erinran. Riksskatteverket fmmhåller att den föreslagna skogsmarksdefinitionen överensstämmer med den definition som tillämpas vid fastighetstaxering.

Några remissinstanser förordar emellertid att skogsvärdslagen ges en vidare tillämpning än vad utredningen föreslagit. Ett av de mest långtgåen- de iiiidringsftit'slztgen går ut på att all mark nedanför fjällgränsen. som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. skall räknas som skogs- mark. Som skäl anförs att en sådan vidgning av skogsmarksbegreppet bl. a. medför att skogsvårdslagens regler om naturvårdshänsyn blir tillämpliga även vid en avverkning på impediment. Ett par remissinstanser föreslår en mera begränsad vidgning av skogsmarksdel'tnitionen. De anser att som skogsmark liksom hittills också skall räknas marker som med samhälls— och företagsekonomiskt försvarbara åtgärder kan göras produktiva. Några remissinstanser har väckt frågan om undantag för sådan skogsmark som ingår i detaljplan.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot att en ny skogs- värdslagstiftning görs tillämplig på statens och kyrkans skogar. Domänver- ket. som tillstyrker ändringen med avseende på statens mark. förutsätter att skogsvårdsstyrelsens tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar och information mellan verket och styrelsen. Ett sådant förfarande innebär enligt domänverket att administrativt dubbelarbete kan undvikas.

Prop. 1978/79:110 37

För egen del vill jag framhålla att det givetvis är angeläget att så långt möjligt precisera det skogsmarksbegrepp som skall ligga till-grund för lagens tillämpning. Behovet av en sådan precisering är särskilt påtagligt när det gäller bestämmelserna om skyldighet att anlägga ny skog. Även för bestämmelser om begränsningar i avverkningsrätten som syftar till att upprätthålla en hög och jämn virkesavkastning behövs en noggrann av- gränsning. Enligt min mening utgör det skogsmarksbegrepp utredningen föreslagit i huvudsak en lämplig avgränsning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om anläggning av ny skog och för avverkningsbestämmel- serna. Detta skogsmarksbegrepp överensstämmer i stort sett med den skogsmarksdelinition som finns i nuvarande lag. En ytterligare precisering uppnås emellertid genom en lagregel som uttryckligen anger vad marken skall kunna produeera för att anses lämplig för virkesproduktion. Jag förordar att en sådan precisering görs. Jag ansluter mig också till förslaget att mark som måste dikas eller på annat sätt förbättras för att bli produktiv. till skillnad från vad som nu gäller. inte bör räknas som skogsmark. Däremot kan jag inte dela utredningens uppfattning att nuvarande undan- tagsbestämmelse för den mark som helt eller i huvudsak är outnyttjad bör slopas. Det finns gott om marker som utan tvekan måste betraktas som outnyttjade. Det kan vara fråga om mark som tidigare" använts som åker eller betesmark. Återväxt- och avverkningsbestämmelserna bör inte alltid vara tillämpliga på marker av det här slaget. Är förhållandena sådana att marken inte bör användas för virkesproduktion bör den inte räknas som skogsmark. Det kan exempelvis gälla mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öppen av naturvårdsskäl. Det kan också gälla marker som inom en nära framtid skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Jag är däremot inte beredd att föreslå en undantagsbestämmelse som skulle innebära att all mark som ingår i detaljplan enligt byggnadslagen faller utanför skogsvårdslagens skogsmarksbegrepp. Även för sådan mark kan behövas skydd för den växande skogen samtidigt som inget hindrar att marken tas i anspråk för annat ändamål.

Den föreslagna skogsvårdslagen innehåller emellertid också bestämmel- ser av ett annat slag än de jag hittills har berört. Jag syftar på bestämmel- serna om skogsskydd och om naturvårdshänsyn i skogsbruket. För att skogsskyddsbestämmelserna. som rör bekämpning av skadeinsekter och åtgärder i övrigt mot insektsskador, skall tjäna sitt syfte kan de inte begränsas till att avse enbart den produktiva skogsmarken på samma sätt som de centrala reglerna om återväxt och avverkning. Det föreligger redan i dag skyldighet att ta hänsyn till skogsskyddet vid avverkning i t.ex. kraftledningsgator och på annan mark som inte är att anse som skogsmark. Det naturliga tillämpningsområdet för skogsskyddsföreskrifterna är att de skall gälla all verksamhet som kan få till följd en massförökning av insekter som kan skada skog.

Även när det gäller tillämpningen av föreskrifterna om naturvärdshän-

Prop. 1978/79: 110 38

syn finns det anledning att anlägga ett något vidare synsätt. Det man där vill förhindra är olämpliga förfaranden i skogsbrttket oavsett om dessa förfaranden drabbar den etta eller andra marktypen. Natnrvårdsföreskrift— ema bör alltså vara tillämpliga. inte på viss mark utan i fråga om sådana atgärder i skogsbruket sotn medför olägenhet från nattn'vårdssynpunkt. Sa t.ex. hör en slutavverkning på produktiv skogsmark inte utan vidare få omfatta slutavverkning av skogen på angränsande impediment.

Vad jag nu har anfört innebär sammanfattningsvis följande. När det gäller bestämmelserna om anläggning av ny skog och bestämmelserna om avverkning bör lagens tillämpningsområde avgränsas pa det sätt utredning- en föreslagit men med ttndantag för vissa outnyttjade marker. En undan— tagsregel för outnyttjad mark bör innebära att sådan mark inte skall räknas som skogsmark om den på grund av särskilda förhållanden inte bör använ- das för virkesproduktion. Beträffande skogsvardslagens övriga bestämmel- ser bör i stället gälla att frågan om deras tillämpning får avgöras med hänsj n till bestätnmelsernas syfte. .lag återkommer till dessa frågor i det följande.

Självfallet bör så långt möjligt enhetliga regler gälla för allt skogsbruk i landet. För den skogsmark som ligger utanför den nuvarande skogsvårds— lagens tillifimpningsområde har strävan mot en sådan enhetlighet kommit till uttryck i myndighetsinslrttktioner och uttalanden i lagmotiv. En sam- ordning av regleringen bör nu göras fullständig genom att en ny skogs- 'årdslag blir tillämplig också på statens skogar och skog på kyrkligjord.

2.23 Alt/it'gn'ning (H' n_v skog

] den gällande skogsvårdslagen beskrivs tre olika fall då det föreligger skyldighet att sörja för att ny skog anläggs. Det mest långtgående kravet ställs när skog har avverkats. Är den skog som lämnats kvar efter avverk- ningen inte att anse som nöjaktig. gäller en ovillkorlig skyldighet att utföra återväx(åtgärder. Är skogstillståndel inte längre godtagbart av det skälet att skogen skadats genom exempelvis brand eller storm. gäller däremot en begränsad skyldighet att vidta återväxtåtgärder. Det kan då inte krävas åtgärder till större kostnad än vad som motsvarar värdet av tillvaratagna träd och av eventuell försäkrings- eller skadcersättning. Denna begräns— ning gäller dock inte om statsbidrag utgår till åtgärderna. Är slutligen skogstillståndel så dåligt att det kan betraktas som uppenbart otillfredsstäl- lande. skall återväxtåtgärder utföras trots att varken avverkning eller skada förekommit. Skyldigheten- är emellertid villkorad på motsvarande sätt som vid inträffade skador.

När skyldigheten att anlägga ny skog gäller oinskränkt skall alla sådana åtgärder vidtas som krävs för att få till stånd en nöjaktig återväxt inom skälig tid. Hur högt kraven skall ställas får enligt förarbetena bedömas med hänsyn till förutsättningarna för en lönsam skogsproduktion i det enskilda fallet. Atgärdsskyldighcten omfattar vård av den nyanlagda skogen till

Prop. 1978/79: 1 l0 39

dess den lämnat plantstadiet. Minimikraven pä :"ttervi'txter'na anges i skogs- styrelsens anvisningar till skogsvardslagen. Huruvida lagens krav på nöj— aktig återväxt är uppfyllt skall enligt anvisningarna bedömas vid den tid— punkt då hjälpplantering senast kan ske. Den tidpunkten infaller när plantskogen nått en utveckling motsvarande den som uppnäs 2—3 år efter en plantering. Enligt anvisningarna skall det då finnas ett visst minsta antal i huvudsak jämnt fördelade s. k. httvudplantor. Antalet är avpassat efter" prodttktionsförutsi'tttningarna och '.tvsättningsläget.

Utredningen l'ranthi'tller. med hänvisning till det prodttktionsprogrartt utredningen förordat". det nödvändiga i att skogsmarken kontinuerligt ttt— nyttjas för produktion av ht'.tgvärdigt virke. Det bör enligt utredrtirtgen krävas att åtgärder som ger rty skog av hög kvalitet vidtas sttarast efter en slutavverkning och i andra fall då en förbättring av skogstillstandet bedöms nödvändig.

Beträffande förutsättningarna för skyldighetert att anlägga ny skog före- slär utredningen inte några förändringar för det fall då en avverkning gjorts. Skyldigheten föreslås inträda när markens virkesprodttcerartde för— måga inte utnyttjas på ett godtagbart sätt. Detsarttma bör enligt utredning— en gälla när skogen har skadats. Den gällande begränsningen av åtgärds— skyldigheten vid inträffade skador föreslås slopad. Enligt utredningen torde återväxtkostnaderna titan vidare täckas av överskott vid avverkning- en av kvarvarande skog eller av försäkringsersättning. När det gäller förtttså'tttningarna för att i andra fall än efter avverkning eller skador kräva att ny skog anläggs föreslås en mera långtgående ändring. Utredningen konstaterar att den nuvarande bestämmelsen inte ontfattar anrtan skog än den som vid riksskogstaxeringen betecknas som tras- och skräpskog lik- som vissa yngre höggradigt glesa bestånd. Enligt utredningen bör det inte längre krävas att skogstillståndet skall vara uppenbart otillfredsställande för att skyldigheten att artlägga ny skog skall kttnna göras gällande. Ätcr'växtskyldigheten bör utvidgas till att avse alla bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag har låg tillväxt. Skyldigheten föreslas inträda när tillväxten avsevärt understiger den för marken och skogens ålder normala. Enligt utredningen bör skyldigheten inte heller göras bero— ende av att statsbidrag utgår. Vidare bör skyldigheten till skillnad från vad som gäller nu omfatta även bestånd som på grund av hög ålder ltar låg tillväxt. Är nettotillväxtcn i ett mycket gammalt bestånd onormalt låg på grund av rötskador och självgallring. bör skogsvårdsstyrelsen kttnna förc— skriva att beståndet skall avverkas och ersättas nted ny skog.

Vad beträffar de krav som i fortsättningen bör ställas på beståndsanli'tgg— ningen skall enligt utredningen allmänt gälla en skyldighet att trygga åter- växt av skog med tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Genom att ställa krav på tillfredsställande återväxter ltar utredningen velat marke— ra att det i ett par hänseenden skall kunna ställas strängare krav än hittills. Sålunda bör enligt utredningen lövträdsinblartdrtingen i barrskogert mins-

Prop. 1978/79:110 40

kas. Det innebär att lövträdsplantor i mindre utsträckning än hittills skall godtas som huvttdplarttori barrskogsåterväxterna. Vidare bör enligt utred- ningen produktionsförmågan hos svagare marker och marker i dåliga av- sättnirtgslägen utnyttjas bättre än vad som följer av de krav som ställs i dag. Strängare återväxtkrav bör därför ställas främst i fråga om marker i Norrland och särskilt i dess inland. En i det här hänseendet bättre be- ståndsanli'tggrting kan enligt utredningen inte genomföras utan visst stöd från samhällets sida. Någon ytterligare skärpning av de krav som i dag kan ställas på beståndsanläggningen bedömer utredningen inte vara nödvändig. Utredningen konstaterar errtellertid att ansträngningarna måste ökas i av- sevärd grad föratt dessa krav skall uppfyllas.

Utredningen konstaterar att det enligt nuvarande lagstiftning inte ställs några krav på vård av den nyanlagda skogen efter det att skogen lämnat plantstadiet. En virkesprodttktion inriktad på i huvudsak barrträd lämpade för industriell förädling kräver emellertid enligt utredningen röjning när skogen är 2 —4 meter hög och alltså inte längre är att anse som plantskog. Med hänsyn härtill och till att röjningsbehovet hittills inte på långt när tillgodosetts i önskvärd utsträckning föreslår utredningen att markägarna åläggs skyldighet att utföra även ungskogsröjning.

Utredningens förslag innehåller också bestämmelser om kontroll av skogsodlingsmaterial. dvs. frön, plantor och andra former av material för skogsodling. Enligt förslaget bör särskilda föreskrifter kunna meddelas både för marknadsföringen av skogsodlingsmaterial och för användningen av sådant material. Föreskrifter när det gäller marknadsföringen bör enligt utredningen bl.a. syfta till att göra det möjligt för skogsägarna att välja lämpligt skogsodlingsmaterial. Beträffande användningen bör det enligt förslaget kttnna meddelas föreskrifter som gör det möjligt att förhindra att för marken eller orten olämpligt skogsodlingsmaterial kommer till använd- ning eller att i vissa fall begränsa användningen av t.ex. främmande trädslag.

De föreslagna skärpta kraven på beståndsanläggningen och den föreslag- na röjningsplikten tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanser- na. Delade meningar råder endast beträffande den del av förslaget som gäller skyldigheten att ersätta lågproducerande bestånd med ny skog. Flera remissinstanser är ense med utredningen om att en sådan skyldighet bör införas medan andra uttrycker oro för att förslaget, om det genomförs. kan få negativa konsekvenser från naturvårdssynpunkt. Man befarar att de föreslagna bestämmelserna kan komma att stå i strid mot intresset att bevara vissa lövskogar och urskogsliknande bestånd.

Institutet för skogsförbättring framhåller att en eventuell användning av klonmaterial. t.ex. sticklingar, kräver att skogsodlingen sker på ett sätt som garanterar erforderlig variation inom skogsbeståndet och regionen. [ annat fall kan resultatet bli skogar som löper stora skaderisker.

Jag har i det föregående förordat att skogsprodttktionen ges en inriktning

Prop. 1978/79:110 41

som kräver stora ansträngningar för att nå ett förbättrat skogstillstånd. Det gäller framför allt beståndsanläggningen efter slutavverkning, Det är emel- lertid inte tillräckligt att avverkad och allvarligt skadad skog ersätts med ny skog av hög kvalitet. Det finns i vårt land stora arealer skogsmark som utnyttjas dåligt därför att skogen är gles eller består av trädslag som ger dålig avkastning. Även den skogen bör i största möjliga utsträckning ersättas med nya bestånd. Jag ansluter mig därför till vad utredningen föreslagit beträffande förutsättningarna för skyldigheten att anlägga ny Skog. Med hänsyn till den kritik som från naturvårdssynpunkt har fram- förts mot viss del av förslaget villjag här återknyta till vad som bör gälla beträffande skogsvärdslagens tillämpningsområde. Som framgår av vadjag tidigare har anfört ansluterjag mig inte helt till utredningens förslag när det gäller avgränsningen av de marker på vilka bestämmelserna om anläggning av ny skog skall tillämpas. Jag har föreslagit att outnyttjade marker inte Skall räknas som skogsmark om förhållandena är sådana att de inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. Den undantagsregeln bör liksom hittills Vara tillämplig på marker som är av intresse från naturvårds— eller kultur- minnesvårdssynpunkt. Vidare bör den vara tillämplig på marker av hag- markskaraktär i anslutning till bebyggelse. Beträffande skyddet av vissa ädellövskogar hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag beträffande de skogsbe- stånd som på grund av hög ålder är utsatta för röta och självgallring. Undantagsvis kan det finnas ett behov av att efter en prövning i det enskilda fallet ålägga en skogsägare att avverka ett sådant bestånd och ersätta det med ny skog.

Vad beträffar kraven på beståndsanläggningen kan jag inte helt ansluta mig till vad utredningen har anfört. En bestämmelse i skogsvårdslagen som allmänt anger kravet på återväxterna bör visserligen formuleras så att i viss utsträckning högre anspråk än hittills skall kunna ställas på beståndsan- läggningen. Jag är emellertid inte f. n. beredd att förorda att det med stöd av bestämmelsen ges detaljföreskrifter som i den utsträckning utredningen tänkt sig skiljer sig ifrån de nu gällande. Med de brister de senaste årens återväxter uppvisar bör enligt min mening ansträngningarna i första hand inriktas på att uppfylla krav motsvarande dem som kan ställas i dag. För att nå dit krävs det som jag tidigare har framhållit en avsevärt förbättrad beståndsanlå'tggning. I det sammanhanget harjag nämnt vissa åtgärder som måste till för att åstadkomma en sådan förbättring. Jag delar också utred- ningens uppfattning att det krävs insatser bl.a. i form av markberedning i Större omfattning. en ökad andel skogsodling. plantröjning och ökad röj- ning av lövsly. Som utredningen har framhållit krävs att skogsodlingen i många fall sker med ett ökat antal utsatta plantor. Jag vill dock påpeka att skogsodling genom sådd. med de nya metoder som håller på att utvecklas. kan få en ökad betydelse i strävandena att förbättra äterväxterna. Med insatser av det slagjag nu berört kommer i många fall att kunna åstadkom-

Prop. 1978/79:110 42

mas återväxtcr som väl fyller de krav som kan ställas enligt nu gällande lag och anvisningar. Vad gäller beståndsanläggningen på de sämre skogsmar- kerna är det som utredningen anfört angeläget att där höja kvaliteten på äterväxlerna till en nivå över den som kan krävas i dag. En sådan kvalitets- höjning kan emellertid. som utredningen framhållit. i vissa fall bara ske om staten går in med bidrag till bcständsanläggningen. l enlighet med vad jag nyss har anfört bör föreskrifterna för dessa marker utfotTnas så att de kan göras gällande även i de fall statsbidrag inte kan ställas till markägarens förfogande. När bidrag utgår bör självfallet högre krav kunna ställas på be- ständsanläggningen. Sammanfattningsvis anserjag att andelen skogsodling bör öka men att detaljföreskriftema för beståndsanläggningen bör ges ett innehåll som vad gäller kravniVån i allt väsentligt överensstämmer med innehållet ide nu gällande tillämpningsanvisningarna.

Vad gäller ungskogsröjningen kan jag i allt väsentligt hänvisa till vad utredningen anfört. Jag ansluter mig till utredningens förslag men vill erinra om vad jag i det föregående har anfört om volymandelen lövträd i skogarna.

Jag vill framhålla den stora betydelse det har att skogsodlingen sker med material som är av lämplig härkomst och beskaffenhet. Med härkomst avser jag då både geografisk härstamning och genetiskt ursprung. lmpor- ten av skogsodIingsmaterial kan kontrolleras genom tillståndsprövning med stöd av lagen (l975: 85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Med hänsyn till att skogsodlingsmaterial för avsalu i ökad utsträckning produceras av andra än skogsvårdsstyrelscrna finns det emellertid numera ett behov av att också i viss utsträckning reglera handeln med inhemskt skogsodlingsmaterial. Jag vill också peka på de nya metoder för förökning av skogsplantor som har utvecklats. Jag delar följaktligen utredningens uppfattning att det behövs vissa föreskrifter för handeln med skogsodlingsmaterial. Överlåtare av sådant material bör kunna åläggas en uppgiftsskyldighet som gör det möjligt för köparen av materialet att bedöma i vad mån detta är lämpligt för hans behov. Förbud bör också kunna meddelas att saluhålla olämpligt material.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag om en bestämmelse som gör det möjligt att genom föreskrifter reglera användningen av skogsod- lingsmaterial. En sådan reglering är motiverad främst av två skäl. Det inhemska skogsodlingsmaterialet är i likhet med det importerade inte lämpligt att användas på alla marker inom landet. Vidare kan en ensartad användning av ett visst skogsodlingsmaterial inom ett område leda till omfattande skador om skogen angrips av insekter. svampar eller någon växtsjukdom. En begränsning av användningen av visst skogsodlingsma- terial för att minska risker av det slaget kan komma i fråga när det gäller främmande trädslag eller klonmaterial.

Prop. l978/79:110 43

3.2.4 Amer/(ning

De huvudsakliga bestämmelserna om avverkning i den nuvarande lagen handlar om skydd för den växande skogen mot för tidig av'vcrktiing och om en begränsning av avverkningen för att få en så jämn avkastning som möjligt. Bestämmelserna anknyter till det i lagen använda begreppet ut- vecklingsbar skog.

Utvecklingsbar skog får inte avverkas utan särskilt tillstånd om inte avverkningen sker genom en gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Frågan om skogen skall betraktas som utvecklingsbar eller inte skall avgöras efter en ekonomisk bedömning. En jämförelse skall göras mellan vad som är mest lönande. att låta skogen stå eller att omedelbart avverka den. Vid bedömningen skall förutsättas att skogen i framtiden sköts på ett lämpligt sätt. Så länge det kan antas bli mera lönande att låta skogen stå kvar skall den betraktas som utvecklingsbar. Avgörande vid bedömningen skall enligt förarbetena vara hur den värdeökning som kan erhållas genom skogens tillväxt ställer sig i förhållande till den avkastning som kan erhållas om skogskapitalet omedelbart realiseras och placeras på annat sätt. Vidare framhålls att skyddet för den växande skogen bör begränsas till sådana fall då bedömningen mera påtagligt talar för att skogen skall stå kvar. Vid bedömningen bör också i huvudsak bortses från tillfälliga konjunkturförändringar. l skogsstyrelsens anvisningar till skogs- vårdslagen ges vägledning för bedömningen av om ett bestånd skall räknas som utvecklingsbart eller inte. Där anges också i vilka fall skogsvårdssty- rclserna bör kunna medge undantag från förbudet att slutavverka utveck- lingsbar skog.

När skogen inte längre är att anse som utvecklingsbar gäller andra begränsningar i zwverkningsrätten. Genom en ransoneringsregel har man velat säkerställa en viss jämnhet i virkesavkastningen. Den icke utveck- lingsbara skogen får inte avverkas i en sådan omfattning att större rubbningar i avkastningensjämnhet uppkommer. Denna begränsning gäl- ler för avverkningen på den enskilda fastigheten eller. efter skogsvårds- styrelsens medgivande. på en enhet bestående av flera fastigheter. ] till- lämpningen har regeln emellertid inte omfattat de allra minsta fastighe- terna. De främsta motiven för ransoneringen har varit en önskan att trygga sysselsättningen och industrins råvaruförsörjning. Dessutom har man ge- nom bcstämmelsen velat skydda husbehovsskogar mot alltför omfattande avverkningar. Någon absolut jämnhet i avverkningarna på varje fastighet eftersträvas inte. Avsikten är endast att förhindra uttag som avsevärt överstiger vad som kan betraktas som normalt med hänsyn till fastighetens virkesförråd och den årliga tillväxten.

[ skogsstyrelsens anvisningar anges vissa grunder för tillämpningen av jämnhetskravet. För varje fastighet eller enhet av fastigheter meddelas en ransoneringstid för den icke utvecklingsbara skogen. Ransoneringstiden bör bestämmas så att en viss årlig avverkning blir möjlig under kommande

Prop. 1978/79:110 44

år. Den årliga avverkningen skall motsvara en viss andel av fastighetens ideala årsavkastning. På de mindre fastigheterna eller enheterna får ett antal tillåtna årsavverkningar sammanföras för att tas ut på en gång. För de minsta fastigheterna med en idealproduktion under 100 mäsk per år upp- ställs över huvud taget inte någotjämnhetskrav. Skogsvårdsstyrelsen kan i enskilda fall medge undantag från ransoneringsbestämmelsen.

För avverkning av icke utvecklingsbar skog gäller också en annan re- striktion. Avverkning får inte utföras så att skogens återväxt avsevärt försvåras. Av förarbetena framgår att bestämmelsen är tillämplig på marker där det är svårt att inom skälig tid och till rimliga kostnader få till stånd ny skog om inte avverkningen av den icke utvecklingsbara skogen utförs på ett försiktigt sätt.

Utredningen föreslär bestämmelser om begränsning av rätten att avver— ka som i likhet med de gällande syftar till att skydda den växande skogen och främja en över tiden jämn virkesavkastning. Utredningens förslag omfattar också regler sotn anger i vilka former avverkning skall vara tillåten.

När det gäller skyddet för den växande skogen föreslår utredningen en bestämmelse som direkt knyter an till intresset av att erhålla en hög virkesavkastning. Utredningen konstaterar att om man vill uppnå en så stor volymproduktion som möjligt så bör ett bestånd behållas under den växttid som ger den högsta volymproduktionen i medeltal per år. Ett bestånd borde följaktligen inte avverkas så länge den årliga volymtillväx- ten är högre än den genomsnittligt sett har varit under tidigare år. I ett äldre bestånd är den årliga tillväxten visserligen avtagande men den ligger under lång tid på en hög nivå i förhållande till årstillväxten under bestån- dets första år. Det innebär att den i medeltal per år högsta produktionen — den högsta medelproduktionen uppnås först efter en förhållandevis lång växttid. När det gäller tall visar enligt utredningen gjorda undersökningar att den högsta medelproduktionen av stamvirke uppnås efter en växttid på mellan som lägst 80—90 år och som högst 130 år eller mer beroende på markens virkesproducerande förmåga. För gran är tiderna ännu längre. De redovisade växttiderna gäller under gynnsamma betingelser och under förutsättning att inga skador inträffar.

När det gäller att bestämma efter vilken växttid slutavverkning tidigast skall få ske bör emellertid enligt utredningen flera olika omständigheter beaktas. För att uppnå den högsta medelproduktionen av gagnvirke krävs en ännu längre växttid än den tid som ger den högsta volymproduktionen i medeltal per år. Å andra sidan finns det enligt utredningen flera skäl som talar för att acceptera slutavverkning redan innan den högsta medelpro- duktionen uppnåtts. Ett skäl hänger samman med det förhållandet att när ett bestånd närmar sig den ålder då medelproduktionen är som högst är ökningen i medelproduktion från det ena året till det andra mycket liten. Enligt utredningen kan förlusten i medelproduktion stanna vid några få

Prop. 1978/79:110 45

procent om ett bestånd avverkas 10—20 år innan den högsta medelproduk- tionen uppnåtts. För att nå den högsta medelproduktionen måste alltså ett bestånd behållas under många år då tillskottet i medelproduktion är obe- tydligt. Kapitalkostnaderna för att nå denna högst måttliga produktionsök- ning kan enligt utredningen framstå som oskäligt höga. Som ytterligare skäl för att acceptera en kortare växttid anför utredningen de skaderisker det kan innebära att behålla exempelvis granbestånd på god mark till hög ålder. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att slutavverkning skall få ske först när ett bestånd nått sådan ålder att endast en mindre ökning av medelproduktionen kan erhållas om beståndet får stå kvar.

Utredningen framhåller att skogsvårdslagen bara kan ange den grundläg- gande föreskriften i fråga om skyddet mot för tidig avverkning. Regeringen eller skogsstyrelsen måste ge detaljföreskrifter om den lägsta tillåtna av- verkningsåldern för olika trädslag, regioner och boniteter. Den föreslagna grundläggande regeln bör enligt utredningen innebära skyddsgränser som. med undantag för gran på mycket goda boniteter. inte mera påtagligt kommer att skilja sig från de skyddsgränser som tillämpas f.n. Utredning- en anger följande exempel. För tallbestånd mellan 80 år (goda tallmarker i södra Sverige) och 130 år (svaga marker i norra Sverige) och för granbe- stånd mellan 70 är (de bästa granmarkerna i södra Sverige) och l30 år (svaga marker i Norrland).

Enligt utredningen bör liksom f. n. restriktioner gälla också för avverk- ningen av den slutavverkningsmogna skogen. Bristen på skog i åldrarna 20—40 år i hela landet och också i åldrarna 40—60 år i Norrland och vissa delar av Svealand kan minska avverkningsmöjligheterna i framtiden om avverkningarna tillåts ske i obegränsad omfattning. För att trygga indu- strins råvarubehov och därmed sysselsättningen både i industrin och i skogsbruket bör enligt utredningen den avverkningsmogna skogen liksom hittills ransoneras.

Avverkningarna bör enligt utredningen hållas tillbaka så att den nuva- rande ojämna åldersfördelningen rättas till på längre sikt. Samtidigt bör strävan vara att behålla skog som har ett stort virkesförråd och en hög tillväxt. Utredningen konstaterar att ett ransoneringskrav i princip måste gälla för varje enskilt fastighetsinnehav. Det föreslås därför att slutavverk— ningen skall begränsas på varje brukningsenhet för att främja en jämn åldersfördelning och en hög virkesavkastning. Med brukningsenhet bör avses en ägares fastighetsinnehav inom en kommun. Avsteg från denna regel skall kunna göras. om det är lämpligt med hänsyn till fastigheternas geografiska läge och arbetsmarknadsförhållandena.

Utredningen har velat finna en ransoneringsprincip som är lättare att förstå och tillämpa än den nuvarande som bygger på en uppskattning av virkesförrådet och den årliga tillväxten. Utgångspunkten bör enligt utred- ningen vara att den årliga slutavverkningsarealen inte skall vara större än att skogen slutavverkas i en takt som svarar mot omloppstiden. Utredning—

Prop. l978/79:110 46

en anger som exempel att den genomsnittliga årliga slutavverkningsarealen inte bör överstiga en procent av skogstnarksarealen om omloppstiden är l()0 år. Enligt utredningen kan dock en snabbare slutavverkningstakt vara motiverad på brukningsenheter med stor andel slutavverkningsmogen skog. Önskemålct om en hög virkesavkastning bör så långt möjligt tillgo- doses genom att slutavverkningen inriktas på den delen av skogen som har lågt virkesförråd och låg tillväxt. Den angivna principen bör enligt försla- get komma till närmare uttryck i tiIlämpningsföreskrifter utfärdade av regeringen eller skogsstyrelsen. Fastigheter vars totala produktionsför- måga understiger ca 5.0 nr'sk per år föreslås bli generellt undantagna från ransoneringsbestämmelsen.

Vad gäller de huggningsformet' som bör vara tillåtna innebär utrednings- förslaget följande. All avverkning skall ske antingen i fortn av röjning eller gallring som är ändamålsenlig för_skogens utveckling eller i form av slutav— verkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog. Det nuvarande kravet att en gallring för att vara tillåten skall gynna skogens utveckling utsträcks alltså till att gälla också den äldre skogen.

Enligt utredningen bör en skogsägare även i fortsättningen vara skyldig att till skogsvårdsstyrelsen anmäla förestående avverkningar. Utredningen hänvisar här till de positiva erfarenheter som vunnits ttnder den tid den nuvarande anmälningsskyldigheten varit i kraft.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens förslag till avverkningsbestämmelser. Endast indttstriverket ifrågasätter behovet av föreslagna begränsningar i avverkningsrätten.

Beträffande utformningen av begränsningarna föranleder det föreslagna skyddet för den yngre skogen erinringar endast från en remissinstans. Det är Skogsindustriernas satnarbetsutskott som anser att det främsta kriteriet för slutavverkning inte bör vara beståndets ålder titan dess tillväxt. träd— slagssammansättning och kvalitet. När det gäller ransoneringsbestämmel— sen för den äldre skogen har domänverket ifrågasatt om bestämmelsen tillgodoser samhällets intressen. Verket framhåller att det visserligen är viktigt att på lång sikt skapa mesta möjliga skog. men att det är ett minst lika viktigt samhällsintresse att skogarna hanteras så att det finns virke tillgängligt när det om 20—50 år blir brist på slutavverkningsbar skog. En annan remissinstans ifrågasätter den föreslagna principen att knyta ranso- neringsgraden till viss arealandel. Anmärkningarna i övrigt avser i huvud- sak tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda framför flera remissinstanser synpunkter på utfonnningen av begreppet brukningsen- het. Företrädarna för den kyrkliga jorden anser att det förhållandet att stiftet är administrativ förvaltningsenhet måste beaktas vid bestämmande av vad som skall betraktas som brukningsenhet. Skogsindustricrnas sam- arbetsutskott förutsätter att förvaltningsenhet eller motsvarande liksom hittills skall få utgöra brukningsenhet inom bolagsskogsbrukct. Lantbruks— styrelsen har tagit upp frågan om när undantag skall kunna medges från

Prop. 1978/79:110 47

ransoneringskravet. Enligt styrelsen bör särskilda tillstand kunna ges ock— sa vid fastigl'tetsl'örvärv för struktttrrationalisering och vid nyetablering på familjeföretag. Flera remissinstanser uttalar sig i frågan om httr stora fastigheter som skall lämnas utanför ransoneringskravet.

lindast ett par remissinstanser har erinringar att göra mot förslaget att behålla skyldigheten att anmäla föresti'ient'le avverkningar. Flera remissin— stanser framhåller att det är angeläget att en sådan skyldighet finns.

Med den inriktning som skogsbruket enligt min mening bör ha är det väsentligt att avverkningarna bedrivs så att möjligheterna att erhålla en hög virkesavkastning tillvaratas. Jag delar uppfattningen att skogsvårdsla- gen liksom hittills bör innehålla regler till skydd för den växande skogen. Utredningens förslag innebär att slutavverkning blir tillåten först när ett bestånd natt viss ålder. Den föreslagna principen för att bestämma lägsta tillåtna sltttavverkningsålder kan tänkas innebära att vissa bestånd skyd- das trots att detta inte är sakligt motiverat. Jag syftar då på bestånd som på grund av gleshet eller olämplig trädslagssammansättning har en dålig till- växt utan att tillväxten är så låg att det föreligger skyldighet att avverka beståndet enligt bestämmelserna om anläggning av ny skog. Det skulle självfallet vara en fördel med en skyddsbestämmelse som gjorde det möj- ligt att med hänsyn tagen till förhållandena i det enskilda fallet bestämma den från produktionssynptlnkt bästa avverkningstidpunkten. Enligt min mening är det emellertid väsentligare att den grundläggande regeln i skogs- vårtlslagen ger uttryck för en princip som kan omsättas i relativt enkla tillämpningsföreskrifter till ledning för varje enskild skogsägares handlan- de. Jag vill också erinra om den möjlighet som bör finnas att i det enskilda fallet ge dispens från kravet på viss lägsta slutavverkningsålder. Jag godtar därför utredningens förslag i denna del.

Som utredningen funnit finns det starka skäl för en fortsatt ransonering av den äldre skogen. Beträffande frågan hur en ransoneringsbestämmelse bör utformas villjag framhålla följande. Bestämmelsen måste innebära atti princip varje skogsägare begränsar sina slutavverkningar efter ett ranso- neringsprogram för det egna fastighetsinnehavet. Varje annan ordning stöter på praktiska hinder och skulle sannolikt medföra långt större in- skränkningar i den enskildes rätt att förfoga över den avverkningsmogna skogen. Jag delar utredningens uppfattning att ransonerings- eller jämn- hetskravet bör ställas på varje brukningsenhet och att med brukningsenhet i regel skall avses en och samtna ägares skogsmarksinnehav inom en kommun. 1 vad mån avsteg från denna regel skall få göras måste främst prövas med hänsyn till att ransoneringen bl.a. syftar till att främja enjämn sysselsättning i skogsbruket. En uppdelning av ett skogsmarksinnehav inom en kommun eller en sammanföring av mark inom två eller flera kommuner bör följaktligen få ske bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskraftsområden.

Prop. l978/79:110 48

Den önskade ransoneringen bör enligt utredningsförslaget uppnås ge— nom att slutavverkningarna begränsas med hänsyn tagen främst till fastig- hetens skogsmarksareal och skogens omloppstid. En annan möjlighet vore att begränsa slutavverkningsuttaget till viss andel av fastighetens virkes- förråd. Den sistnämnda lösningen skulle ge en effektivare ransonering med hänsyn bl. a. till att gallringsuttagen skulle kunna beaktas. Emellertid kan man här anlägga samma synpunkter som jag nyss anfört rörande bestäm— melsen om skydd för den växande skogen. En grundläggande lagbestäm- melse av i huvudsak det innehåll utredningen föreslagit gör det möjligt att meddela detaljföreskrifter som ger skogsägarna förhållandevis klara och enkla handlingsmönster. Det bör vara möjligt att utforma föreskrifter som för sin tillämpning inte kräver några ingående bedömningar av skogstill- gångcn och skogstillståndet på brukningsenheten. Dessa föreskrifter som kan betraktas som ett slags huvudregler kan kompletteras med regler som förutsätter större hänsynstagande till förhållandena i det enskilda fallet och som kan ge skogsägaren möjlighet till en större avverkning än vad huvud- regeln berättigar till. Från ransoneringsbestämmelserna bör mindre fastig- heter undantas.

Med de möjligheter som numera finns att erhålla statlig lånegaranti vid tillskottsförvärv av skogsmark och i vissa fall även för nyetablering på familjeföretag kan jag inte finna att det. som någon remissinstans hävdar. föreligger något behov av att i dessa fall medge undantag från ransone- ringskravet.

När det gäller formerna för avverkning bör dessa regleras mera fullstän— digt än vad som är fallet i den nuvarande lagen. Bestämmelsen om att en gallring skall vara ändamålsenlig för skogens utveckling gäller i dag inte den äldre. avverkningsmogna skogen. Skyldigheten att vid slutavverkning ta hänsyn till möjligheterna att få till stånd en återväxt är också begränsad. Jag anser det vara angeläget att det i lagstiftningen klargörs att en huggning för att vara tillåten antingen skall utföras som en beståndsvårdande åtgärd eller som en slutavverkning inriktad på att ersätta den avverkade skogen med ny sådan. De enda tillåtna avverkningsformerna i all skog bör vara antingen röjning eller gallring som främjar skogens utveckling eller slutav- verkning som är ändamålsenlig för anläggningen av ny skog. Jag finner det dock angeläget att understryka att det inom fjällskogsområdena kan kom— ma i fråga andra former av avverkning som bör jämställas med slutav- verkning trots att en stor del av skogsbeståndet lämnas kvar.

Avverkningsanmälan har väsentligt bidragit till att underlätta skogs- vårdsstyrelsernas tillsyns- och rådgivningsverksamhet. Erfarenheterna un- der senare år bekräftar detta. Det finns följaktligen goda skäl för att i en ny lagstiftning föreskriva en anmälningsskyldighet motsvarande den nu gäl- lande. Som jag kommer att utveckla i det följande har en sådan skyldighet stor betydelse också när det gäller utformningen av regler för skogsbrukets hänsynstagande till naturvården.

Prop. 1978/79:110 49

2.2.5 Nullirt'iirdx/tän.ryn

De föreskrifter som berör skogsbruket och som är av särskilt intresse från naturvårdssynpunkt finns bl.a. i skogsvårdslagen. naturvårdslagen (l9641822) och lagen (1974z434) om bevarande av bokskog. Naturvårds- hänsynen i skogsbruket regleras i första hand i skogsvårdslagen.

Som jag tidigare har nämnt tillkom år 1974 två bestämmelser i skogs- vårdslagen som är av särskilt intresse för naturvården. Det var dels be- stämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården. dels en bestämmel- se om anmälningsskyldighet vid avverkning. l lagens inledningsparagraf. som anger de allmänna riktlinjerna för skogsskötseln, fastslås den all- männa principen att skogsbruket är skyldigt att ta hänsyn till naturvårdens intressen. Skogsstyrelsen hari sina anvisningar till bestämmelsen utförligt angett vilka hänsyn som bör tas i samband med avverkning och andra skogsbruksåtgärder. l anvisningarna anges vissa hänsyn som gäller för all skogsmark. Mer långtgående inskränkningar gäller för mark där särskild hänsyn skall tas till rekreationsintressen och närboendes trevnad. Hit räknas bl.a. tätortsnära skogar och skog i anslutning till klister. sjöar och större vattendrag. Det framhålls att anvisningarna är generella och att kravet på åtgärder därför inte kan preciseras för varje enskilt fall. Vid tvekan om konflikt med regeln om hänsyn till naturen föreligger skall råd och anvisningar inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Det ankommer också på skogsvårdsstyrelsen att medverka till att åtgärderna genomförs. Skogs- vårdsstyrelsen har dock inte några möjligheter att tillgripa tvångsåtgärder.

Enligt bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid avverkning åligger det skogsägarna att underrätta skogsvårdsstyrelscn om förestående av— verkning. Anmälningsplikten har införts främst för att ge skogsvårdsstyrel- sen möjlighet att hålla kontroll över virkesuttaget och återväxtåtgärderna. Men genom en särskild regel är skogsvårdsstyrelsen skyldig att informera länsstyrelsen om förestående avverkningar inom sådana områden som länsstyrelsen anger. Härigenom får länsstyrelsen möjlighet till samråd med markägaren innan avverkning sker. Om länsstyrelsen finner det befogat från naturvårdssynpunkt att ålägga markägaren längre gående restriktioner än vad som följer av den allmänna aktsamhetsregeln i skogsvårdslagen. får det ske med stöd av naturvårdslagen.

Samtidigt som bestämmelsen om skogsbrukets hänsyn till naturvården infördes i skogsvårdslagen gjordes flera betydelsefulla ändringar i natur- vårdslagen. Så t.ex. skärptes bestämmelserna om samråd. De äldre be- stämmelserna innebar endast en rekommendation om samråd. Skärpning- en innebar att samråd alltid skall ske så snart ett arbetsföretag. som inte omfattas av tillståndstvång enligt annan lagstiftning. kan komma att vä- sentligt ändra naturmiljön. ] övrigt kan regeringen eller länsstyrelsen före- skriva att samråd alltid skall ske beträffande särskilda slag av företag. En sådan föreskrift kan gälla hela landet eller vissa områden. Sådant ovillkor- ligt samrådstvång gäller generellt i hela landet för markberedning genom 4 Riksdagen 1978/79. 1 mm]. Nr [10

Prop. 1978/79: 110 50

hyggesplöining. Länsstyrelsen kan i anledning av samrådet förelägga före- tagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Sådant föreläggande kan förenas med vite. Föreläg- gandena. som inte får innebära så långtgående inskränkningar att pågående markanvändning avsevärt försvåras. grundar inte någon rätt till ersättning för företagaren.

Samtidigt infördes i naturvårdslagen ett nytt skyddsinstitut, kallat natur- vårdsområde. som ersatte tidigare s. k. landskapsskyddsförordnanden. ln- stitutet naturvårdsområde är avsett att användas i stället för naturreservat i fall då aktiva skötselåtgärder behövs för vård av ett visst område och skyddsbehovet kan tillgodoses utan ersättningsgrundande restriktioner i pågående markanvändning. Länsstyrelsen kan meddela förbud mot eller föreskrifter i fråga om bl.a. plantering och avverkning inom området. Föreskrifterna kati också innebära att markägaren skall vara skyldig att tåla att röjning. plantering eller liknande åtgärd utförs på hans mark. En viktig begränsning är att föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. [ så fall får området i stället avsättas som naturreservat.

Bokskogslagen reglerar skötseln av bokskogarna i södra Sverige. Enligt lagen får bokskog inte avverkas utan särskilt tillstånd. Lagen innebär vidare att avverkad bokskog i princip måste föryngras med bok.

Utredningen anser att skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser måste tillmätas en stor betydelse. Det gäller särskilt i fråga om slutavverkningar- nas inverkan på landskapsbilden och på möjligheterna att utnyttja skogen för olika fritidsaktiviteter. Enligt utredningen kan de till den nuvarande bestämmelsen kntltna tiIlämpningsanvisningarna förutsättas väl tillgodose naturvårdsintrcsset inom den övervägande delen av skogsmarken. Utred- ningen föreslår därför att även i den nya skogsvårdslagen tas in en bestäm- melse som ger stöd för föreskrifter av i huvudsak samma innehåll som nuvarande tillämpningsanvisningar.

Bestämmelserna bör emellertid enligt utredningen kompletteras med möjligheter till vissa tvångsåtgärder. Skogsvårdsstyrelserna bör således kunna ge förelägganden i det enskilda fallet om vilka åtgärder som skall vidtas för att uppfylla föreskrifterna. Sådana förelägganden skall kunna förenas med vite och överträdelser av föreläggandena skall också kunna medföra bötesstraff. Utredningen framhåller dock att skogsvårdsstyrel- serna så långt möjligt bör gå fram med i första hand upplysningar och råd.

Utredningen anger särskilt två fall då det kan krävas längre gående föreskrifter än vad skogsvårdslagen ger möjlighet till för att naturvårdshän- synen skall tillgodoses. Det gäller dels skogsmark i närheten av tätorter. dels skogsmark som av bl. a. vetenskapliga skäl bör bevaras i visst skick. Utredningen pekar på kommunernas möjligheter att träffa avtal med mark- ägaren när det gäller skogsmark för rekreation i närheten av tätorterna. När det gäller skogsmark av vetenskapligt intresse framhålls naturreser- vatsbildning som den lämpligaste åtgärden.

Prop. 1978/79: 110 *I

Utredningen konstaterar att dikning av våtmarker är en åtgärd som i hög grad berör naturvårdens intressen. l avvaktan på att den pägaende inven- teringen av våtmarkerna slutförts föreslås en generell skyldighet att anmä- la sådan dikning för samråd enligt naturvårdslagen. Efter mönster av vad som gäller för hyggesplöjningen föreslas anmälan fa ske till skogsvårds- styrelsen. som därefter vidarebefordrar anmälan till länsstyrelsen.

Remissinstanserna ställer sig i allmänhet positiva till utredningens för- slag. Några remissinstanser anser dock att utredningen inte i tillräcklig utsträckning beaktat de konsekvenser ett mera intensivt bedrivet skogs- bruk får för naturvården. En mera genomgripande översyn av bestämmel— serna om skogsbrukets hänsyn till naturvården har efterlysts av några remissinstanser. Enligt Svenska natursk_vddsföreningen bör införandet av ett helt nytt institut. skogsskyddsomrade. övervägas. Inom ett sådant område bör det enligt föreningen föreligga tillständsplikt beträffande atgär- der som försämrar möjligheterna att utnyttja skogsmarken för rörligt fri— luftsliv.

I övrigt anförs från flera håll synpunkter på utformningen av det före slagna regelsystemet. Flera remissinstanser ttttalar sig om kompetensför- delningen mellan skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna. En remissin— stans anser att skogsvårdsstyrelsen bör ha ans 'aret för alla hänsynstagan- den som sker intill gränsen för åtgärder eller inskränkningar som föranle— der ersättningsskyldighet. En annan anser att prövningen av naturvårds- hänsyn bör ske enligt naturvårdslagen inom de områden som särskilt avgränsats enligt naturvårdslagens samrådsbestämmelse eller enligt be- stämmelserna om hyggesanmälan. Kommunförbundet framhåller att kom— munen i flertalet fall är mest lämpad för att samordna olika lokala intres— sen. Förbundet föreslår bl. a. att kommunen sammankallar berörda skogs- ägare och representantcr för skogsvårdsstyrelsen och intresseorganisa- tioner för gemensamma överläggningar. Sådana överläggningar bör enligt förbundet ingå som ett naturligt led i kommunens arbete med den översikt- liga fysiska planeringen. Vid sådana överläggningar kan parterna bl.a. precisera avgränsningen av de områden som är av särskilt intresse för naturvården och friluftslivet. Förbundet pekar också på kommunens möj- lighet att genom exempelvis kommunala beredskapsarbeten bidra till ett företagsekonomiskt skogsbruk inom de berörda områdena.

Naturvårdsverket anser att skogsvårdsstyrelsen skall kunna förbjuda skogliga arbetsförctag i avvaktan på länsstyrelsens ställningstagande enligt naturvårdslagen. Flera remissinstanser efterlyser föreskrifter som innebär hänsynstagande till kulturminnesvården. Det påpekas från ett par håll att om naturvårdsföreskrifterna enligt skogsvårdslagen görs tvingande. måste de ekonomiska konsekvenserna av dessa beaktas i högre grad än tidigare.

Förslagen om obligatorisk anmälan av våtmarksdikning tillstyrks av flera remissinstanser. Ett par remissinstanser anser att motsvarande skyl- dighet bör gälla även för andra arbetsförctag inom skogsbruket, såsom byggande av skogsbilvägar och gödsling av skogsmark.

Prop. 1978/79:110 52

Jag vill till en början understryka att det skogsbruk somjag förordar inte innehåller några oprövade åtgärder eller metoder. Det innebär att det finns en god erfarenhetsgrund att falla tillbaka på när det gäller att bedöma skogsbrukets konsekvenser från naturvårdssynpunkt. Frågan om vilka nattu'vardshänsyn skogsbruket behöver ta sammanhänger således bl.a. också med de metoder som används inom skogsbruket. I den utsträckning som nya eller intensivare brukningsmetoder aktualiseras bör miljöeffek- terna av dessa metoder klarläggas. innan metoderna tas i bruk.

Som jag tidigare framhållit måste skogsbruket bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogsmar— ken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandskapet. Skogsbruket måste alltså bedri- vas så att förutsättningarna för en mångsidig användning av våra skogar inte rubbas.

De angivna intressena bör enligt min mening i många fall kunna tillgo— doses även inom ramen för ett rationellt skogsbruk. När det gäller kraven på friluftsmiljön är det i närheten av tätorter och inom vissa andra områden som är av särskild betydelse för det rörliga friluftslivet som svårigheter kan uppkomma att reservera goda rekreationsområden utan att rationellt skogsbruk avsevärt försvåras. [ övriga områden bör anspråken på god friluftsmiljö alltjämt kunna tillgodoses inom allemansrättens ram utan stör- re hinder i skogsbruket. För att tillgodose friluftslivets och andra angivna intressen krävs emellertid en anpassning och ett hänsynstagande när det gäller olika åtgärder i skogsbruket. Liksom hittills bör de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet skogsbruk regleras genom hänsyns- regler i skogsvårdslagstiftningen. Reglerna bör främst gälla sådana åtgär- der som avverkning, beståndsvård och beståndsanläggning.

En slutavverkning förändrar för en tid på ett genomgripande sätt land— skapsbilden och vissa ekologiska förå'int'lringar sker. Djurens livsbetingel- ser påverkas och förutsättningarna för skogsmarkens utnyttjande för fri- luftsliv ändras. Beträffande planering och utförande av slutavverkning bör därför föreskrifter kunna meddelas i följande hänseenden.

Vid slutavverkning bör kalhyggesytornas storlek begränsas och ges en med hänsyn till terrängen lämplig form. Marker som är av liten betydelse för virkesproduktioncn på en fastighet bör regelmässigt undantas från slutavverkning. om det är påkallat av hänsyn till viltvården eller land- skapsvärden. Som exempel kan nämnas bergbranter, hällmarker. bäckra- viner. smärre våtmarker och mindre öar. Av samma skäl bör vid slutav- verkning i lämplig utsträckning skogsbryn. trädridåer. grupper av träd och buskar och enstaka träd sparas. Detsamma bör gälla beträffande mark intill bebyggelse och större vägar och mark som i större utsträckning utnyttjas för friluftsliv. Vid all slutavverkning bör tillses att framkomligheten på stigar och vägar som är allmänt utnyttjade av ortsbefolkningen inte försäm-

ras.

Prop. l978/79:110 5

k).)

Beträffande beständsanläggning. markberedning och beståndsvärd bör föreskrifter kunna meddelas som innebär att dessa åtgärder utförs med hänsyn tagen till naturmiljön. Till förhindrande av negativ inverkan på naturmiljön bör föreskrifter också kunna ges beträffande skogsbilvägarruts sträckning.

Föreskrifter i de hänseendenjag nu har berört torde kunna användas för att tillgodose ocksa vissa av kulturminnesvårdens intressen. Jag vill erinra om att fasta fornli'irrmingar skyddas särskilt genom lagen (19:12:350) om fornminnen. Vid utformningen av föreskrifterna bör samråd ske med be- rörda myndigheter.

Jag föreslår följaktligen att det i skogsvårdslagen tas in ett bemyndi- gande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas till naturvardens intres— sen vid skogens skötsel. Sådana föreskrifter skall kunna meddelas i fråga om bl.a. hygge as storlek och form. beständsanläggning. kvarlämnande av grupper av träd. enstaka träd och buskar samt i fråga om skogsbilvägars sträckning. Föreskrivna åtgärder skall kunna förenas med ett rationellt skogsbruk. Därav följer att de inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Jag delar utredningens uppfattning att de med stöd av skogsvärdslagen meddelade föreskriftema inte generellt bör förenas med sanktionsbestäm- rnelser. Det bör i stället ankomma pa skogsvärdsstyrelsen att pröva när det är befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra bötes- eller vitesansvar. Jag vill i det här sam- manhanget understryka att skyldigheten att anmäla slutavverkning kom- mer att få stor betydelse för skogsvärdsstyrelsernas möjligheter att ge råd och upplysningar och. i förekommande fall. meddela förelägganden.

Med de regler jag föreslår i skogsvårdslagstiftningen bör denna lagstift- ning normalt kun na tillgodose de krav på naturvårdshänsyn som bör ställas på skogsbruket. Skogsvardslagens hänsynsregler bör således betraktas som minimikrav som skogsbruket under alla omständigheter måste uppfyl- la och som normalt också kan förenas med ett rationellt skogsbruk. Natur- vardslagen får följaktligen främst betydelse i de fall då skyddsintresset kräver andra eller strängare föreskrifter. För vissa inslag i skogsbruket. exempelvis hyggcsplöjning och våtmarksdikning. är naturvårdslagens fö- reskrifter om samråd aktuella. I övrigt kan behov av speciella föreskrifter föreligga inom områden som är av särskilt värde för friluftslivet eller den vetenskapliga naturvärden. Exempel på sådana områden är urskogar. vis- sa tätortsnära områden. skärgårdar och vissa kust- och fjällområden. För inskränkningar som i det enskilda fallet är mindre ingripande kan föreskrif- ter meddelas genom förordnande om naturvärdsområde. När längre gående inskränkningar anses erforderliga. vilka innebär att pägaende markanvändning avsevärt försvåras. far i stället naturreservat bildas.

Prop. 1978/79:110 54

Jag kan inte finna att det som några remissinstanser hävdar finns något behov av att f.n. göra en skarp gränsdragning i tillämpningshänseende mellan skogsvårdslagen och naturvardslagen.

Vad beträffar naturvi'rrdsverkets förslag om att skogsvårdsstyr'elsen skall ges möjlighet att meddela förbud i avvaktan på länsstyrelsens ställ- ningstaganden enligt naturvårdslagen vill jag hänvisa till att tidigare nämnda samrådsbestämmelser ger goda möjligheter till kontroll av bl.a. skogsavverkningarna. Jag vill också erinra om de möjligheter som finns att meddela interirnistiska beslut ide fall det är aktuellt att bilda naturreservat eller att förklara ett område som naturvårdsoinråde.

Jag ansluter mig helt till Kommunft'irbundets uppfattning att det finns behov av" en bättre samordning och samstämmighet mellan skogsvårds- myndigheternas och de kommunala organens ställningstagande i frågor som ror skogsbruket. För att markera betydelsen härav har jag för avsikt att föreslå regeringen att i verkställighetsbestämmelscrna till skogsvårdsla- gens regler om naturvärdshänsyn skall tas in en föreskrift av innehåll att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. De översiktliga fysiska planer som kommunerna under senare år har upprättat bör kunna utgöra underlag för bedömningar av för vilka områden sådant samråd bör ske.

Naturvårdsverket har inlett en inventering av landets våtmarker. I av— vaktan på att denna inventering har slutförts har jag för avsikt att föreslå regeringen att det införs en generell skyldighet att via skogsvårdsstyrelsen anmäla våtmarksdikning till länsstyrelsen för samråd enligt naturvårdsla- gen. Något behov av att f.n. ytterligare vidga den generella anmälnings- skyldigheten anserjag inte föreligga. l.,änsstyrelsen har som redan nämnts befogenheter att föreskriva att inom visst område anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsförctag. Det finns också anledning att återkomma till frågan om våtmarksdikning i samband med de tidigare nämnda övervägandena av vattenlagsutredningens betänkande.

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen om hänsyn till naturvärden finns i den nuvarande skogsvärdslagen särskilda regler för svårföryngrade skogar och skyddsskogur. Regeringen kan förordna att särskilda bestäm- melser om avverkning och återväxtåtgärder skall gälla sådana skogar. Till de svärföryngrade skogarna räknas skogar i särskilt utsatta lägen. där det kan vara omöjligt eller mycket svårt att åstadkomma en återväxt. om avverkningen sker på ett olämpligt sätt. De svårföryngrade skogarna i norra Sverige utgör också ett skydd mot att fjällgränsen flyttas ner. Skyddsskogarna är skogar som behövs för att förhindra sand- eller jord- flykt. De särskilda bestämmelserna innebär att skogsvårdsstyrelsens till- stånd fordras för all avverkning utom för den som sker för husbehov. Skogsvårdsstyrelsen har dock möjlighet att ge vissa föreskrifter även för husbehovsavverkningen. När tillstånd ges till avverkning skall skogsvårds- styrelsen också föreskriva vilka återväxtåtgärder som skall vidtas och

Prop. 1978/79:110 55

inom vilken tid de skall vara fullgjorda. Vid sidan av särbestämmelserna gäller skogsvårdslagens regler i övrigt. Beslut om att de särskilda bestäm— melserna för skyddsskogar skall tillämpas har fattats beträffande skogen i vissa kustområden inom Blekinge. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt på Avanäset på Fårö i Gotlands län. Bestämmelserna för svårför- yngrade skogar har gjorts tillämpliga på skogen inom Gotlands län i övrigt. på Öland, inom en mindre del av Pajala kommun i Norrbottens län, större delen av Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt mindre delar av Jämtlands och Kopparbergs län.

Utredningen anser att särskilda regler för skyddsskogar och svårföryng- rade skogar skall finnas även i en ny skogsvårdslag. 'l'illämpningsornrådet för dessa bestämmelser såsom detta bestämts genom fattade beslut före- slås oförändrat med den vidgning som följer av att skogsvårdslagen görs tillämplig på all skogsmark.

Enligt utredningen bör samma särbestämmelser gälla för både skydds- skogar och svårföryngrade skogar. Förslaget innebär i den delen att skogs- vårdsstyrelsen också vid prövning av tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog skall kunna beakta skyddet mot sand- ellerjordflykt på angränsande marker.

] övrigt föreslås den ändringen att tillstånd inte skall krävas för gallring och röjning medan däremot all slutavverkning och avverkning för omlägg- ning av skogsmarken skall vara underkastad tillståndstvång.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Miljöförbundet anser att tillstånd ocksa bör krävas för röjning och gallring. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län bör tillstånd krävas för gallring i medelålders och äldre skog. Natur- vårdsverket anser att tillstånd bör prövas av skogsvårdsstyrelsen i samråd med länsstyrelsen.

För egen del ansluterjag mig till utredningens förslag. Jag vill i anledning av vad remissinstansema anför erinra om att en röjning eller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringarna utförs på ett riktigt sätt i framför allt den svårföryngrade skogen anser jag det inte befogat att kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar. Jag anser det inte heller nödvändigt att kräva ett formellt samråd mellan sk()gsvårdsstyrelsert och länsstyrelsen i varje tillståndsärende. Jag förutsätter att Skogsvårdsstyrelsen rådgör med länsstyrelsen i alla de fall då övervägandena kräver tillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

Gränserna för de svårföryngradc skogarna och skyddsskogarna har dra— gits tipp äVen över skogsmark som hittills fallit utanför skogsvårdslagens tillämpningsområde. Jag syftar då närmast på statens skogar. Jag har för avsikt att föreslå att Skogsstyrelsen får i uppdrag att se över gränserna för svårföryngrad skog och skyddsskog. Särskilt är detta påkallat i fråga om gränsdragningen över statens marker. ! avvaktan härpå bör nuvarande gränser behållas oförändrade.

Prop. 1978/79: 110 56

2.2.6 Övrigafrt'igur

När det gäller frågan om åtgärder mot insektshärjning i skog anslttter utredningens förslag i stor utsträckning till de gällande. nyligen ändrade bestämmelserna i den nuvarande skogsvårdslagen. Före lagändringen år 1977 avsåg bestämmelserna om skogsskydd endast sådana fall när en insektshärjning av större omfattning har inträffat eller är överhängande. Skogsstyrelsen kan då meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas mot insektshärjningen. Enligt en särskild lagbestämmelse förutsät- ter sådana föreskrifter statsbidrag till föreskrivna åtgärder. Lagändringen innebar att dessa bestämmelser kompletterades med ett bemyndigande att meddela föreskrifter om förebyggande åtgärder för att motverka härjningar av barkborrar. Sådana föreskrifter får avse upparbetning av skadad skog. åtgärder för att förhindra uppkomsten av yngelhärdar vid röjning och annan avverkning. utforsling av avverkat virke och lagring av virke i skog eller i närheten av skog. ] allt utom i fråga om virkeslagringen har regering- en i skogsskyddsförordningen (l977:35()) beslutat föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas.

Utredningen anser sig inte ha underlag för att föreslå ytterligare före- skrifter i fråga om skogsskyddet. För att göra det möjligt att fortlöpande anpassa föreskrifterna till nya erfarenheter och till att gälla andra skadein- sekter föreslås dock i lagen ett mera vidsträckt bemyndigande än det nu gällande.

Vid sidan av problemen med snytbaggens angrepp på skogsplantering- arna. som jag tidigare har berört, förorsakas de allvarligaste insektSSka- dorna på skog av barkborrarna. Till dessa räknas den större och mindre märgborren som angriper tallskog och granbarkborren och den sextandade barkborrcn som orsakar skada på granskog. Inom vissa områden i landet är dessa angrepp f. n. så omfattande att mycket betydande bekämpningsåt- gärder är nödvändiga. För att minska riskerna för stora och förödande insektsangrepp är emellertid också förebyggande åtgärder nödvändiga. När det gäller barkborrarna finns det förutsättningar för att med sådana åtgärder minska insektspopulationen och därmed riskerna för större härj- ningar. Gemensamt för dessa insekter är att de ynglar i avverkningsavfall. dödade eller försvagade träd och i lager av obarkat virke. De nyligen införda skogsskyddsföreskrifterna syftar till att minska tillgången på så- dant yngelmaterial. Föreskrifter har emellertid ännu inte meddelats för virkeslagringcn. Eftersom de obarkade virkesupplagen i anslutning till skogen utgör de mest betydelsefulla yngelplatserna, är det synnerligen angeläget att få till stånd en ändrad virkeslagring. Utformningen av före- skrifter för lagringen måste emellertid anstå till dess skogsstyrelsen och naturvårdsverket slutfört sitt uppdrag att utreda bl.a. de särskilda krav som från miljöskyddssynpunkt bör ställas på virkeslagring i vatten eller under vattenbegjutning.

Prop. l978/79:110 57

Det förhållandet att skyddet mot skadeinsekter i skogen kräver både hekämpningsinsatscr och förebyggande åtgärder bör liksom hittills komma till uttryck i skogsvårdslagen. Bekämpningsåtgärderna måste med nödvän- dighet anpassas till den föreliggande skadcsituationen. Nya forsknings- och undersökningsresultat kan ge anledning att ställa krav på andra eller ytterligare åtgärder för att förebygga insektsskada. Regeringen bör bemyn- digas att meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog. Upparbetning av skadad skog, utforsling eller lagring av virke och om andra åtgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Jag går nu över till frågan om vem som skall anses ansvarig för olika åtgärder enligt lagen. Enligt utredningens förslag bör som huvudregel gälla att skogsmarkens ägare ensam skall hära ansvaret för att lagens bestäm- melser iakttas. Från den regeln görs i förslaget undantag bara för bestäm- melserna om marknadsföring av skogsodlingsmaterial och om skogsskydd. När det gäller den sistnämnda bestämmelsen föreslås. i enlighet med vad som nu gäller. ett vidare ansvar som omfattar också den som har rätt att förfoga över skog eller virke. Det innbär att exempelvis en rotpost- eller Virkesköpare får ett ansvar för att skogsskyddsföreskrifterna följs.

Ett par remissinstanser anser att utredningens förslag innebär en alltför snäv avgränsning av skötselansvaret. Hovrätten för nedre Norrland anser att lagens ansvarsbestämmelser bör omfatta såväl markägaren som den som får förfoga över skog och virke. Skogsstyrelsen har inga invändningar mot att skyldigheten att vidta återväxtåtgärder läggs på skogsmarkens ägare men anser det vara tveksamt om markägaren skall bära hela ansvaret för att avverkningsbestämmelserna följs.

Enligt min mening ligger det i sakens natur att skogsmarkens ägare ensam måste bära ansvaret för vissa delar av skogsvärden. Så är fallet när det gäller skyldigheten att anlägga ny skog. Detsamma gäller skyldigheten att vid avverkning ransonera den äldre skogen. Däremot är det rimligt att Också andra än markägaren blir ansvariga för att övriga avverkningsbe- stämmelser. som gäller bl. a. skydd för den yngre skogen. och bestämmel- sen om hänsyn till naturvårdens intressen efterlevs. Enligt min mening bör förutom skogsägaren var och en som får förfoga över skogen vara skyldig att följa dessa bestämmelser. De som närmast kommer i fråga för ett sådant ansvar är rotpostköpare och servitutshavare. Vad slutligen gäller bestämmelserna om skogsskydd bör kretsen ansvariga också omfatta den som får förfoga över virke.

Frågan om vem som skall bära ansvaret för skogsvården får betydelse inte bara vad gäller eventuell bötespåföljd för överträdelser titan också vid tillämpningen av de regler som bör gälla vid skogsvårdsstyrelsernas till- synsverksamhet. För att skogsvårdsstyrelsen skall komma till rätta med eftersatta skogsvårdsåtgärder kan det enligt gällande regler krävas ett både omständligt och tidsödande förfarande. Om upprepade försök att träffa överenskommelse med skogsägaren inte leder till önskat resultat fordras

Prop. 1978/79:11() 53

ett domstolsfötfarande som ytterst får till konsekvens att skogsvårdssty— relsen kan utföra åtgärderna på skogsägarens bekostnad. Därutöver gäller att skogsvårdsstyrelscn har möjlighet att meddela förbud att avverka skog utan särskilt tillstånd. om överenskommelse inte kan träffas eller om avverkning sker i strid mot överenskommelse. Ett avverkningsförbud gäl- ler mot framtida ägare av fastigheten. Den som bryter mot ett sådant förbud riskerar böter.

Utredningen föreslår att den nuvarande ordningen för tvångsingripanden enligt skogsvårdslagen skall ersättas med en möjlighet för skogsvårdssty- relsen att meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att skogs- ägare och andra skall följa lagens bestämmelser. Sådana förelägganden och förbud bör riktas mot viss person och kunna förenas med vite. I första hand bör dock skogsvårdsstyrelsen försöka få rättelse till stånd genom råd och anvisningar.

Flera remissinstanser uttalar sin tillfredsställelse med förslaget. En te- missinstans anser dock att möjligheten att träffa överenskommelser bör behållas och en annan anser att föreläggandena bör knytas till fastigheten.

För egen del anslttter jag mig till utredningens förslag. Det är enligt min mening nödvändigt att skogsvårdsstyrelserna ges bättre möjligheter än f. n. att verka för att skogsvårdslagstiftningens bestämmelser följs. Så långt möjligt bör en frivillig medverkan från skogsägarens sida eftersträvas. l de flesta fall torde det också vara möjligt att komma till rätta med försum- melser och förhindra överträdelser genom råd och upplysningar. Behövs det tvångsingripanden bör emellertid skogsvårdsstyrelserna ha sådana be- fogenheter att ingripandena kan ske snabbt och med effektiva medel.

Skogsvårdsstyrelsen bör som jag tidigare har framhållit också kunna fordra en ekonomisk garanti för fullgörandet av de återväxtåtgärder som krävs efter en avverkning. Skogsvårdsstyrelsen bör enligt min mening ges möjlighet att fordra säkerhet för återväxtkostnaderna när det företas en avverkning som föranleder jämförelsevis dyra och omfattande återväxtåt- gärder.

Skogsvårdsstyrelsernas tillsynsverksamhet försvåras i hög grad av den uppsplittring av ägandet som råder beträffande många skogsfastigheter. Det förhållandet att de flesta dödsbon saknar en ställföreträdare med behörighet att företräda dödsboet skapar i det här sammanhanget ofta stora problem. Frågan om ställföreträdare för dödsbon är f.n. föremål för utredning. Jag vill i sammanhanget erinra om att också frågan om att avveckla dödsbons innehav av jordbruks- och skogsmark kommer att utredas närmare.

Prop. 1978/79:110 59 3 Upprättadelagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

[. skogs 'ärdslag.

2. lag om ändring i lagen ('l974: 434) om bevarande av bokskog. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till skogsvärdslag

l &

Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvärdens och andra allmänna intressen.

Paragrafen. som motsvarar l ä i utredningens förslag och den inledande bestämmelsen i nuvarande lag. innehåller en allmän beskrivning av riktlin- jerna för skötseln av skogsmarken och skogen.

Enligt nuvarande lag skall skötseln av skogarna inriktas mot att åstad- komma dels ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte. dels en jämn virkes- avkastning. Enligt den föreslagna avfattningen betonas av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.I.2) att skötseln skall ges sådan inriktning att skogsmarken varaktigt ger en hög och värdefull virkes- avkastning. Produktionsaspekten har alltså skjutits i förgrunden. Till grund för lagens centrala bestämmelser ligger således snarare biologiska kriterier än lönsamhetskriterier. Som motiv för förändringen kan också hänvisas till de svårigheter vid tillämpningen som lönsamhetsprincipen har orsakat.

Att virkesavkastningen inte bara skall vara hög utan också värdefull understryker vikten av att produktionen inriktas mot virke av en kvalitet som lämpar sig för förädling. Genom att i målbeskrivningen ange att virkesavkastningen varaktigt skall hållas på en hög nivå ges uttryck för att skogsbruket skall inriktas mot en jämn och på lång sikt uthållig virkesav— kastning.

Avsikten med bestämmelsen är endast att ge en sammanfattande be- skrivning av samhällets krav i fråga om skötseln av landets skogar. Jag anser att det är till fyllest att i en sådan beskrivning ange det resultat denna skötsel skall syfta till och därutöver erinra om att hänsyn måste tas till naturvårdens och övriga allmänna intressen. Vad en sådan skötsel innebär ifråga om krav på åtgärder och inskränkningar kommer till uttryck i lagens övriga bestämmelser. Självfallet måste dessa krav utformas med hänsyn

Prop. 1978/79:110 60

till produktionsförutsi'ittningarna. Jag syftar då på både de biologiska förut- sättningarna och förutsättningarna i övrigt för ett ekonomiskt skogsbruk.

l paragrafen erinras om att hänsyn skall tas inte bara till naturvårdens utan också till andra allmänna intressen. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) skall skogsnäringen verka i samspel med andra samhällssektorer. i enlighet härmed skall hänsyn tas bl. a. till rennäringen. Vidare utgör skogama i vissa fall skydd för sand- eller jord— flykt på angränsande marker. En hög intensitet och en god planering i skogsbruket främjar sysselsättningen.

2 s

Med skogsmark avses i denna lag l. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål.

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordllykt eller mot att ljällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark. om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bcdömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Beskrivningen av vad som skall räknas som skogsmark tjänar till att avgränsa tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om anläggning av ny skog och om avverkning. De överväganden som ligger till grund för definitionen av lagens skogsmarksbegrepp harjag redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Paragrafen motsvarar 2.5 i utredningens för- slag och :; nuvarande lag.

Gränsdragningen mot mark som är föremål för annan användning än virkesproduktion bör göras enligt hittills tillämpade principer. För att marken inte skall betraktas som skogsmark bör följaktligen krävas att den dels utnyttjas för visst ändamål. dels används i en utsträckning som någor- lunda svarar mot ett för ändamålet normalt markutnyttjande.

Jag har inte ansett det vara nödvändigt att. som i den gällande bestäm- melsen. göra undantag också för outnyttjad mark som är mera ägnad att användas till annat än skogsproduktion. Skall marken inom en nära framtid användas till annat ändamål än virkesproduktion bör sådana särskilda förhållanden anses föreligga att undantagsregeln. med den lydelse som föreslås. är tillämplig. Vad beträffar undantagsbestämmelsens tillämpningi övrigt hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).

Bestämmelsen i tredje stycket. som anger Linder vilka förutsättningar mark skall anses lämplig för virkesproduktion. har jag utformat i enlighet med utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i

Prop. 1978/79:110 61

den nuvarande lagen. Avgörande är vad marken kan producera. dvs. den produktion som är möjlig med lämpligt trädslag och lämplig skötsel. Hän- syn skall däremot inte tas till den produktionsökning som kan uppnås genom förbättring av marken. Bedömningen skall göras med hänsyn tagen till det skick i vilket marken befinner sig.

Liksom hittills bör markens huvudsakliga beskaffenhet vara avgörande för om den skall betraktas som skogsmark eller inte. Det innebär att i produktiv mark insprängda impediment kan vara att räkna som skogs— mark. medan motsatsen kan gälla beträffande skogsholmar och liknande trädsamlingar omgivna av åkermark.

Tillsynen över lagens efterlevnad kräver regelmässigt ställningslagande till om den mark det är fråga om är att anse som skogsmark. Den prövning- en måste i första hand ankomma på skogsvårdsstyrelsen som tillsynsmyn- dighet. Utredningen har föreslagit att skogsvårdsstyrelsen vid sidan av den prövning som ingår som ett led i tillsynen skall kunna särskilt pröva om viss mark utgör skogsmark i lagens mening. Det måste emellertid ifrågasät- tas om markägarna eller myndigheten har något större behov av en sådan prövningsmt'ujlighet. Någon särskild bestämmelse om Skogsvårdsstyrel- sens prövning av markfrågan harjag därför inte ansett nödvändig.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att skogsvärdslagen görs tillämplig på all skogsmark och därmed också på den skogsmark som utgör kyrklig jord. Någon remissinstans har ifrågasatt om inte det förhållandet att skogsvårdslagen görs tillämplig på den kyrkliga jorden kräver lagänd- ring som fordrar kyrkomötets samtycke. För förvaltningen av det kyrkliga skogsbruket gäller enligt 14.5 lagen (l970:939) om förvaltning av kyrklig jord att förvaltningen skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Bestämmelsen kan inte anses stå i strid med bestämmelserna i den föreslagna skogsvårdslagen. Någon änd- ring av lagen om förvaltning av kyrklig jord behövs därför inte.

3 så Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

Paragrafen motsvarar 3å första stycket i utredningens förslag och till viss del ms i nuvarande lag.

Bestämmelsen innebär att lagens krav på åtgärder för återväxt och re- striktioner i fråga om avverkning sätts ur spel när skogsmark tas i anspråk för att användas till annat än virkesproduktion. De fall som åsyftas är ianspråktagande i sådan utsträckning och för sådant ändamål att marken inte längre blir att betrakta som skogsmark enligt 2å. En motsvarande regel finns i 305 nuvarande lag för de fall skogsmark omläggs till trädgård. åker. byggnadstomt. väg eller annat liknande ändamål. Omläggning till äng eller betesmark för varaktigt betcsbruk får däremot inte ske utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd. För tillstånd krävs att marken är lämplig för ändamålet och inte av större ytvidd än vad som kan anses skäligt.

Prop. 1978/79:110 62

Under vilka förutsättningar och i vilken omfattning skogsmark skall få tas i anspråk för andra ändamål än virkesproduktion är inte en fråga som bör regleras i skogsvårdslagstiftningen. Intresset av att så långt möjligt förhindra att skogsvårdslagens bestämmelser kringgås under förebärande av en ändrad markanvändning skulle däremot kunna utgöra ett skäl för en skyldighet att inhämta skogsvärdsstyrelsens tillstånd till en omläggning. Ett generellt tillståndstvång för att motverka enstaka fall av missbruk skulle emellertid enligt min mening föra alltför långt. Det syfte ett sådant tillståndstvång skulle tjäna bör i huvudsak kunna uppnås genom den an- mälningsskyldighet utredningen förordat. I enlighet med utredningens för- slag bör därför skyldigheten att anmäla förestående avverkningar utsträc- kas till att omfatta även avverkningar som sker för att möjliggöra en ny användning av skogsmarken. Bestämmelser om anmälningsskyldigheten finns i 17 &.

Med stöd av 31 & nuvarande lag kan skogsvårdsstyrelsen bestämma viss tid inom vilken de för omläggningen nödvändiga åtgärderna skall vara vidtagna. Fullföljs inte omläggningen inom den angivna tiden, kan det ytterst få till följd att ny skog anläggs på markägarens bekostnad. Något behov av en sådan bestämmelse vid sidan av de regler om tvångsmedel som jag har tagit in i 24ä torde inte föreligga.

Vad jag nu har behandlat gäller omläggning av skogsmark i allmänhet. Jag återkommer i det följande till de särskilda regler som bör gälla i fråga om svärföryngrade skogar och skyddsskogar.

4.5 Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen ( 1964: 822) eller annan lag.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen. överens- stämmer med 4.5 i utredningens förslag.

] paragrafen anges hur gränsdragningen skall ske mellan skogsvårdsla- gens tillämpningsområde och tillämpningen av andra föreskrifter för skogs- bruket. Beträffande föreskrifter utfardade med stöd av naturvårdslagen kan en sådan gränsdragning bli aktuell framför allt när det gäller naturreservat. 1 den mån skötselföreskrifterna för reservatet över huvud taget inte rör skogsbruket skall skogsvårdslagen gälla fullt ut och i annat fall i de avseen- den som inte regleras i skötselföreskrifterna. Exempel på annan lagstift- ning som innebär inskränkningar för skogsbruket är lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog. lagen (1942: 350) om fornminnen och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40 åå byggnadslagen (1947: 385) och som kan särskilt utfärdas enligt llOå byggnadslagen.

5 s

Ny skog skall anläggas på skogsmark |. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt.

2. om marken ligger outnyttjad.

Prop. 1973/79:110 63

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. " . '

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i I och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

Paragrafen. som motsvarar ()å i utredningens förslag. anger under vilka förutsättningar ny skog skall anläggas och inom vilken tid detta skall ske. 1 den nuvarande lagen regleras dessa frågor i 14—16åå. Jag har till viss del behandlat frågorna i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Enligt den nuvarande lagen krävs åtcrvi'txtåtgärder om skogen efter en avverkning eller inträffad skada inte kan anses nöjaktig med hänsyn till naturförhållandena. Någon ändring i sak är inte avsedd med den i punkt 1 valda beskrivningen.

När det däremot gäller punkt 3 innebär bestämmelsen en skärpning i förhållande till nuvarande lag enligt vilken motsvarande skyldighet in- träder först om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.

'l'ill ledning för den bedömning som förutsätts i första stycket punkterna ] och 3 krävs verkställighetsföreskrifter. Vad som är godtagbart enligt punkt 1 bör i likhet med vad som f.n. gäller bestämmas med hänsyn till det kvarvarande virkesförrådets storlek. till i vilken utsträckning huvudstam- mar har lämnats kvar och till den ytmässiga fördelningen av huggningen eller skadan. En utgångspunkt vid bedömningen bör vara att skyldighet att anlägga ny skog inträder när beståndets virkesförråd nedgått till ungefär hälften av det med hänsyn till bonitet. trädslag och beståndets ålder möj- liga förrådet. När det gäller punkt 3 bör skyldigheten att anlägga ny skog inträda när beståndets tillväxt är mindre än hälften av den möjliga tillväx- ten vid ifrågavarande beståndsälder och för marken lämpligt trädslag. Beträffande yngre bestånd bör utrymme finnas att ta hänsyn till beståndets möjligheter att i framtiden uppnå den angivna tillväxtnivån. Med olämpligt trädslag aVses även trädslag av olämplig härkomst.

Enligt andra stycket ställs när det gäller den tid inom vilken ny skog skall anläggas strängare krav i de fall som avses i punkt 1 och 2 än i de i punkt 3 avsedda fallen. Även i fråga om dessa tidskrav fordras föreskrifter till ledning för tillämpningen. Enligt de nuvarande tillämpningsanvisningarna gäller som huvudregel när föryngring skall ske genom plantering eller sådd att återväxtåtgärderna skall påbörjas snarast efter en avverkning och vara avslutade inom tre år. Det vore givetvis önskvärt att en kortare tid kunde tillämpas. Den föreslagna bestämmelsen ger också utrymme för att ställa strängare krav. Emellertid delarjag utredningens uppfattning att ansträng- ningarna f.n. i första hand måste inriktas på att uppfylla det gällande tidskravet och att detta därför tills vidare bör behållas oförändrat.

65

Om ett skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning. får skogsvårdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

Prop. 1978/79:11() 64

Paragrafen. som saknar motsvarighet i nuvarande lag. överensstämmer med 7ä i utredningens förslag.

Som framgår av den allmännna motiveringen (avsnitt 2.23) är föreva- rande paragraf inte tillämplig i andra fall än när tillväxten är onormalt låg på grund av röta eller självgallring. Är tillväxten i ett överårigt bestånd starkt nedsatt på grund av gleshet eller luckighet. kan skyldighet att anläg- ga ny skog inträda enligt 5 s". Den bestämmelsen är däremot inte tillämplig om den låga tillväxten bara beror på beståndets höga ålder.

Skogsbeståndet bör anses så överårigt som anges i paragrafen när den löpande tillväxten efter avdrag för självgallring och annan virkesförlust är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nytt bestånd kan ge.

För att skyldighet enligt denna paragraf skall inträda krävs skogsvårds— styrelscns beslut i det enskilda fallet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om föryngringsmetod. markberedning. sådd. plantering. vård av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Paragrafen, som motsvarar && i utredningens förslag. innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter för hur anläggningen av ny skog skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall vårdas. Frågan om de krav som närmare skall gälla har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Självfallet mäste kraven liksom hittills anpassas till de skilda förutsättningarna för skogsbruk som gäller i olika delar av landet.

as

Ont det är påkallat från skogsvårdssynpunkt. får regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog.

2. handel med sådant material. Med skogsodlingsmaterial avses frön. plantor. sticklingar och andra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

l paragrafen, som saknar motsvarighet i nuvarande lag. har bestämmel- serna i 9 och 21 .a” i utredningens förslag förts samman.

Paragrafens innehåll har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3). Bemyndigandet i punkt ] behövs för att kunna dels förhind- ra användningen av skogsodlingsmaterial som är olämpligt för orten eller marken i fråga. dels begränsa användningen av främmande trädslag och klonmaterial för att därigenom minska riskerna för framtida omfattande skador.

Prop. 1978/79:110 65

Föreskrifter för handel med skogsodlingsmaterial, punkt 2, kan som jag nämnt i allmänmotiveringen bl.a. gälla skyldighet för den som överlåter skogsodlingsmaterial att lämna uppgifter om t. ex. materialets geografiska härstamning och genetiska ursprung så att köparen kan bedöma dess lämplighet för hans marker. Uppgiftsskyldigheten bör kunna avse alla handelsled. inte bara detaljistledet. Förbud bör också kunna meddelas att försälja olämpligt material.

Vad beträffar importen av skogsodlingsmaterial kan föreskrifter om kontroll av sådant material meddelas med stöd av lagen (1975185) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

9.5

Röjning av plantskog eller ungskog skall ske. när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke väsentligt hämmas.

Om skogen är nära gallringsbar ålder. får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

Frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer paragrafen med 105 i utredningens förslag. 1 den nuvarande lagen inrymmer 14.6 en skyl- dighet att röja plantskogen medan däremot någon skyldighet att utföra ungskogsröjning inte föreligger.

Bestämmelsen kräver verkställighetsföreskrifter som anger när röjnings- skyldighet föreligger. senaste tidpunkt för röjningen och lämpligt stamantal per hektar efter röjning. Med hänsyn till det föreliggande stora behovet av ungskogsröjning kan införandet av en röjningsskyldighet övergångsvis ska- pa problem. 1 den mån problemen inte kan lösas med tillstånd till gallring med stöd av andra stycket får särskilda föreskrifter meddelas. Ett bemyn- digande att meddela sådana föreskrifter har tagits in i övergångsbestäm- melserna.

10 & Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

Paragrafen motsvarar delvis 18 å i nuvarande lag och 5 5 i utredningens förslag. Frågan om vem som skall bära ansvaret för skogens skötsel harjag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6).

Enligt förevarande paragraf skall. i likhet med vad som f.n. gäller. skogsmarkens ägare svara för att ny skog anläggs. Bestämmelsen innebär vidare att markägaren har att svara för nödvändig röjning eller gallring enligt 9 s. Någon bestämmelse motsvarande den i 18 å andra stycket nuvarande lag om kostnadsansvar för tidigare ägare och innehavare av avverkningsrätt har jag inte ansett nödvändig.

ll * Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från 5 och 9 åå.

5 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr ”0

Prop. 1978/79:11() 66

I vilka fall skogsvårdsstyrelsen har anledning att medge undantag från uppställda krav far närmare anges i vcrkställighetsföreskrifter. Möjlighe— ten att medge undantag bör som regel inte komma till utnyttjande i andra fall än när kraven framstår som oskäligt betttngandc. Avsteg bör bl.a. kttnna göras när det gäller den tid inom vilken åtgärderna för skogsodling skall vara avslutade. En förlängning av den tiden är i vissa fall påkallad för att minska angreppen av snytbaggen och andra för skogsplantorna skadliga insekter.

Det förhållandet att dispensregeln endast avser 5 och 9 så innebär inte att undantag i enskilda fall är uteslutna när det gäller de skyldigheter som avses i 7 och 8 %s. De sistnämnda bestämmelserna förutsätter att regering— en tueddelar föreskrifter i förordning och regeringen kan därmed också reglera i vilka fall undantag skall få göras från dessa föreskrifter.

12 & Avverkning på skogsmark får inte ske på annat sätt än genom 1. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

Paragrafen motsvarar 11 s i utredningens förslag och delar av 6 och 7 så i nuvarande lag. Frågan om tillåtna avverkningsformer har jag behandlat i den allmänna motiveringen tavsnitt 2.2.4).

Enligt nuvarande o s" får en avverkning i den utvecklingsbara skogen inte titan tillstånd göras på annat sätt än genom en gallring som är ändamålsen- lig för skogens utveckling. För dcn icke utvecklingsbara skogen regleras inte avverkningsformerna i vidare mån än genom bestämmelsen i 7 & andra stycket som förbjuder avverkning som avsevärt försvårar återväxten. Den sistnämnda bestämmelsen är enligt förarbetena tillämplig inom områden där det är svårt eller kostnadskri'ivande att åstadkomma återväxt. Genom att i förevarande paragraf ställa kravet att all gallring skall främja skogens utveckling och att all slutavverkning skall vara ändamålsenlig för anlägg- ning av ny skog ges ett vidgat skydd mot att olämpliga buggningar företas i den äldre skogen. Med de krav som ställs beträffande gallringen kommer den huggningsformen endast undantagsvis i fråga i den äldre skogen.

Punkt ] innebär för de beståndsvårdande huggningarna att dessa skall utföras så att en hög produktion av värdefullt virke främjas. För slutav- verkning innebär punkt 2 i normalfallet trakthttggning med eller tttan frö- träd. Att annan avverkningsform undantagsvis kan komma i fråga i fjäll- skogsområdena har jag berört i den allmänna motiveringen.

[3 så

Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas. om skogen får stå kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före-

Prop. 1978/79:110 67

skrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet.

Skogsvår'dsstyrclsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

Paragrafen motsvarar [2 få i utredningens förslag och 6 & i nuvarande lag. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) innebär paragra- fen den ändringen i förhållande till den gällande bestämmelsen att skyddet för den yngre skogen direkt knyter an till de växttider som ger en hög produktion.

Som framhållits i den allmänna motiveringen måste regeringen eller skogsstyrelsen ge närmare föreskrifter om den lägsta tillåtna avverknings- åldern för olika trädslag. regioner och boniteter för att den allmänt hållna grundregelrr i första stycket skall gå att tillämpa. En bestämmelse härom finns i andra stycket.

Undantag från huvudregeln med stöd av tredje stycket bör liksom hittills kunna komma i fråga i bl.a. följande fall. Avsteg från de lägsta tillåtna sltrtavverkningsåldrarna kan vara motiverade för att åstadkomma en jäm— nare åldersfördelniug eller behandlingsenheter av lämplig storlek och form i brukningsenhetens skog. Undantag bör också kunna medges för att möjliggöra avverkning av ett mindre lämpligt trädslag.

Den begränsning i avverkningsrätten som förevarande paragraf innebär gäller självfallet inte när skyldighet att anlägga ny skog föreligger enligt 5 &.

l4 &?

Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs så att enjämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som årligen eller eljest periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

Paragrafen motsvarar l3 & i utredningens förslag och 7 35 första stycket i nuvarande lag. Skyldigheten att begränsa slutavverkningen för att därige- nom ransonera den äldre skogen harjag behandlat i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.2.4).

Den föreslagna bestämmelsen bygger på den" principen att den årliga slutavver'kningsytan på varje brukningsenhet skall begränsas så att en jämn åldersfördelning upprätthålls eller uppnås. Därigenom skapas förut- sättning för en jämn virkesavkastning. Vid sidan av en jämn åldersfördel— ning fordras för en jämn virkesavkastning också ett tillräckligt stort virkes- förrad. Några tvingande regler som innebär att avverkningarna skall inrik- tas mot bestånd med lågt virkesförråd och låg tillväxt bör emellertid inte uppställas.

I de för tillämpningen nödvändiga föreskrifterna bör anges vilken andel av skogsmarken som med hänsyn till bonitet årligen får slutavverkas.

Prop. 1978/79:110 68

Dessa föreskrifter bör åtminstone f. n. inte utformas så att de innebär en hårdare begränsning av avverkningama än den som följer av de nuvarande tillämpningsanvisningarna. Som jag har berön i den allmänna motivering- en bör i föreskriftema också anges de större andelar som kan tillåtas dels om brukningsenheten har mera avverkningsmogen skog än normalt. dels om avverkningen inriktas på bestånd som är glesare än normalt. [ vissa fall bör ett antal tillåtna årsavverkningar få sammanföras för att avverkas på en gång. l vilken utsträckning sådana sammanför-ingar skall få göras bör anges i föreskriftema.

Med stöd av bestämmelsen i tredje stycket skall Skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall kunna ge tillstånd till större avverkningar än de som tillåts enligt de generella reglerna. Sådana tillstånd bör liksom hittills kunna meddelas för att möjliggöra kostnadskrävande investeringar på bruknings- enheten ellcr en rationell avverkning som sker i samverkan mellan olika fastighetsägare. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör finansieringsfrågan vid tillskottsförvärv och nyetablering lösas på annat sätt än genom särskilda avverkningstillstånd.

Föreligger skyldighet enligt 5 5 att anlägga ny skog blir förevarande paragraf inte tillämplig. Till skillnad från vad som skall gälla beträffande lagens övriga avverkningsbestämmelser skall skogsmarkens ägare ensam svara för att ransoneringsbestämmelsen iakttas.

l5 å

Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 s i utredningens förslag och delvis 8 å i nuvarande lag.

Med det i föregående paragraf använda begreppet brukningsenhet skall i regel förstås samma ägares skogsmark inom en kommun. oavsett om detta markinnehav består av en eller flera fastigheter. Avsteg skall kunna göras så att markinnehavet inom en kommun delas upp i två eller flera brukningsenheter eller att markinnehavet i två eller flera kommuner sam- manförs till en brukningsenhet. Som framgår av den allmänna motivering- en (avsnitt 2.2.4) bör sådana medgivanden komma i fråga bara om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika arbetskrafts- områden.

lö å Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvi- da viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 &.

Paragrafen motsvarar 16 å i utredningens förslag och l() ä i nuvarande lag.

Prop. 1978/79:110 69

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) har jag till gnrnd för lagens avverkningsbestämmelser valt principer som skall kunna omformas till förhållandevis enkla "och entydiga tillämpningsföreskrifter. Det maste emellertid förutsättas att det i vissa fall även i fortsättningen kommer att finnas ett behov av att inhämta skogsvärdsstyrelsens mening om en planerad avverkning är förenlig med lagens bestämmelser. Det gäller inte minst i sådana fall när skogstillståndel markant avviker från vad som är normalt.

17 &

Skogsmarkens ägare är skyldig att underrätta skogsvärdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark enligt föreskrifter som medde- las av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen överensstämmer, frånsett smärre redaktionella ändringar, med [7 st i utredningens förslag och 8 a & i nuvarande lag. Frågan om avverkningsanmälan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4).

Med stöd av den nuvarande bestämmelsen om hyggesanmälan har före- skrifter för anmälningsskyldigheten meddelats dels i kungörelsen (l974: 1029) om anmälan av skogsavverkning, dels i skogsstyrelsens till— lämpningsanvisningar. Föreskrifterna innebär i huvudsak att anmälnings- skyldigheten endast omfattar sådan avverkning som föranleder återväxt- ätgärder. dvs. slutavverkning. Vidare har anmälningsskyldigheten begrän- sats till slutavverkningar som omfattar minst 0.5 ha. Anmälan skall göras senast en månad före avverkningen utom inom de områden som särskilt angetts av länsstyrelsen, där anmälan skall göras senast två månader i förväg.

Föreskrifter med i huvudsak samma innehåll bör gälla även i fortsätt- ningen med de tillägg som föranleds av att anmälningsskyldigheten bör utsträckas till att omfatta avverkning som sker för att ta i anspråk skogs- mark för annan användning. Den frägan har jag tagit upp i anslutning till flå. Även när det gäller sådan anmälan kan en arealbegränsning vara motiverad. Om en anmälan om avverkning avser omläggning till åker eller bete bör lantbruksnämndens yttrande kunna inhämtas.

185

Regeringen får föreskriva att skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- ellerjor'd- flykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svärföryngrad skog eller skyddsskog.

Paragrafen, som motsvarar 25? i nuvarande lag, överensstämmer i hu- vudsak med 185 i utredningens förslag. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5) har jag föreslagit att de nuvarande gränserna i avvaktan på

Prop. 1978/79: 110 70

en översyn skall behållas oförändrade. De nuvarande besltrten frän lUSl

och IOS—l gäller tills vidare med stöd av punkt (» övergångsbestännnelserna.

195

! svårföryngrad skog eller skyddsskog far avverkning inte ske tltan skogsvar'dsstyrelsens tillständ.

I samband med att tillstånd ges kan skogsvardsstyrelsen besluta om atgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstand behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

Paragrafen överensstämmer med 19!- i utredningens förslag. Den svarar delvis mot bestämmelserna i :e—zsss och, såvitt gäller omläggning av skogsmark. sus i den nuvarande lagen.

Av paragrafens första och tredje stycke följer att all avverkning utom röjning och gallring skall kräva skogsvärdsst_vrelsens tillstånd. Första stycket omfattar således inte bara slutavverkning titan ocksä avverkning som sker" för att ta mark i anspråk för annat ändamål. Att tillstand inte skall krävas för ändamålsenlig röjning och gallring liksom det förhällandet att något undantag från tillständskravet inte görs för husbehovsavverkning innebär en ändring i förhållande till vad som f. n. gäller. Frågan om till— ståndsfrihct för röjning och gallring har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Med stöd av andra stycket kan skogsvårdsstyrelsen besluta hur avverk— ningen skall genomföras för att inte återväxten eller skyddsintressena skall äventyras och vilka åtgärder som skall vidtas för att tillfredsställande äterväxt skall åstadkommas.

] paragrafen görs inte i något hänseende nägon '.'ttskillnad mellan svärför- yngrad skog och skyddsskog. Därigenom kan det förhållandet att vissa svärföryngrade skogar ocksä utgör ett skydd för angränsande marker beaktas vid all tillständsprövning.

ms"

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, upparbctning av skadad skog. utforsling eller lagring av virke och om andra åtgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är också annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Paragrafen har i förhållande till 20.5 i utredningens förslag givits en mera preciserad avfattning som till viss del ansluter till den lydelse 345 har i nuvarande lag.

Av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6) framgår att underlag f.n. saknas för ytterligare- generella detaljföreskrifter utöver de som meddelats i skogsskyddsförordningen (19771350) och skogsstyrel- sens författning (SKSFS 1977: 4).

Prop. 1978/79:110 71

I enlighet med vad jag har anfört i fråga om skogsvårdslagens tillämp- ningsområde (avsnitt 2.2.2) skall bestämmelserna för skogsskyddet inte bara gälla åtgärder på mark som betraktas som skogsmark i lagens mening. Såväl bckämpningsåtgärder som förebyggande åtgärder kan vara nödvän- diga på andra marker för att skydda skogen på närliggande skogsmark. Det har vidare förutsatts att kommande föreskrifter för virkeslagringen skall gälla både lagring i skog och i närheten av skog.

2] s

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om hyggens storlek och utläggning. beståndsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar. skogsbilvägars sträckning och om den hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Paragrafen motsvarar 22.5: i utredningens förslag. Kraven på hänsyn till naturvårdsintressena föreslås komma till uttryck. dels. liksom hittills. i en erinran i lagens inledande paragraf. dels i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i förevarande paragraf. I vilka hänseenden sådana före- skrifter bör kunna meddelas har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

Vad beträffar föreskrifternas tillämpningsområde framgår det av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) att föreskrifterna bör iakttas vid varje åtgärd i skogsbruket oavsett om åtgärden berör mark som betraktas som skogsmark i lagens mening eller annan mark.

”37% Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av den- na lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

Paragrafen. som överensstämmer med 23ä i utredningens förslag. mot- svarar 4 och 5 åå i gällande lag.

23ä Tillsynsmyndighetcn har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmer med 245 i utredningens förslag. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen. De handlingar som främst kan vara av intresse vid tillsynen är eventuella skogsbruks- planer.

Hänvisningar till S4-1

24.5. Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall

Prop. 1978/79: 110 72

efterlevas. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl. får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall först sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har följts.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta Vllc.

lakttas inte föreläggande, får tillsynsmyndigheten låta vidta åtgärden på den försumliges bekostnad.

Paragrafen överensstämmer med 25 å i utredningens förslag och ersätter bestämmelserna i 12. 13. 19. 20. 22 och 32 55 i nuvarande lag.

När det gäller att komma till rätta med åtgärder som har försummats innebär paragrafen att den nuvarande ordningen med överenskommelser med skogsägaren och älägganden av domstol ersätts med en möjlighet att meddela förelägganden som kan förenas med vite. Sådana förelägganden kan till skillnad från de nuvarande överenskommelserna komma att gälla också andra försummelser än eftersatta äterväxtätgärder. När det å andra sidan gäller att förhindra åtgärder som inte står i överensstämmelse med lagen kan skogsvårdsstyrelsens anmaning antingen få formen av föreläg- gande eller förbud. Sådana förelägganden eller förbud kan komma i fråga i vidare utsträckning än det nuvarande avverkningsförbudet, t. ex. för att säkerställa att föreskrifterna om naturvårdshänsyn iakttas.

Föreläggandena och förbuden förutsätts få formen av ålägganden riktade till viss person. De får därigenom. framför allt ijämförelse med det nuva- rande avverkningsförbudet. en begränsad räckvidd. Det hade visserligen varit möjligt att utsträcka föreläggandena och förbuden till att gälla också en ny ägare av fastigheten. En sådan bestämmelse skulle emellertid få en begränsad betydelse med hänsyn till att den inte kan gälla ett förelagt vite.

Som framgår av paragrafens lydelse och som har understrukits i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.6 ) skall skogsvårdsstyrelserna så långt möjligt söka åstadkomma rättelse genom anvisningar och råd till skogsäga- ren eller den annars ansvarige.

25 å

Kan avverkning föranleda jämförelsevis dyra och omfattande återväxt- ätgärder. får skogsvårdsstyrelsen i samband med att avverkning företas kräva att säkerhet ställs för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 &. Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket. får Skogsvårdsstyrel— sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i utredningens förslag. motsvarar 245 nuvarande lag. Frågan om ställande av säkerhet har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.1.4 och 2.2.6 ).

Någon ändring av vad som f. n. gäller beträffande förutsättningarna för att fordra säkerhet är inte avsedd.

Prop. 1978/79: 110 73

I tredje stycket åsyftas förbud meddelat med stöd av 245.

265 _ Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Paragrafen, som överensstämmer med 265 i utredningens förslag. sak- nar motsvarighet i gällande lag. Avgifter kan komma i fråga bl. a. i ärenden om beslut enligt 16 5.

27 5

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet l. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 5 första stycket eller 205 första stycket.

2. bryter mot 12 5. 13 5 första stycket eller 145 första stycket.

3. bryter mot 19 5 första stycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 5 andra stycket,

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 5.

5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 175.

6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrift enligt 2] 5 skall efterlevas.

[ ringa fall döms ej till ansvar. Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggandc eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Paragrafen motsvarar 275 i utredningens förslag. 1 punkt ] straffbeläggs brott mot föreskrifter om användningen av och handeln med skogsodlings— material och mot föreskrifter för skogsskyddet. I det sistnämnda hänseen- det finns motsvarande straffbestämmelse i 37 a5 nuvarande lag. Punkt 2 gäller brott mot avverkningsbestämmelserna och punkt 3 brott mot bl. a. bestämmelsen att skogsvårdsstyrelsens tillstånd skall inhämtas för avverk- ning i svärföryngrad skog och skyddsskog. Motsvarande straftbestäm- melser finns i 365 1 mom. i den gällande lagen. Vad beträffar punkt 4 finns motsvarande straffbestämmelse f. n. i 365 2 mom. Punkt 5 om ansvar för den som inte iakttar vad som föreskrivs om avverkningsanmälan motsva- rar delvis nuvarande 375. Som jag tidigare har sagt bör straffansvar inte följa på brott mot föreskrifter om naturvårdshänsyn i andra fall än när skogsvärdsstyrelsen meddelat föreläggande eller förbud med angivande av i vilka hänseenden föreskrifterna skall iakttas. Detta följer av punkt 6.

28 5 Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkat. om det inte är uppenbart obilligt.

Paragrafen, som motsvarar förverkanderegeln i den av utredningen före- slagna ansvarsbestämmelsen. överensstämmer i sak med 395 i gällande lag.

Prop. 1978/79:110 74

29 5

Talan mot skogsvärdsstyrclsens beslut enligt denna lag förs hos skogs- styrelsen genom hesvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos rege- ringen genom besvär.

l paragrafen. som saknar motsvarighet i utredningens förslag, ges be- svärsbestämmelser som motsvarar 435 i nuvarande lag.

30 5

Myndighet får förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag. lnte heller i den nuvarande lagen finns någon direkt motsvarighet till den föreslagna be- stämmelsen utom att meddelat avverkningsförbud träder i kraft genast även om det överklagas.

Övergångsbestämmelser

l. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948: 237) och förordningen (1894: 17 s. ]) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under ständig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbe- hovet. skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångs- svårigheter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl- digheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6, 7. 10. 13. 24 eller 265 gamla lagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestäm- melse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 255 meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980. Med hänsyn bl.a. till den förvaltningsreform som har genomförts beträffande den kyrkliga jorden kan den i punkt 2 nämnda förordningen upphävas. Det är lämpligt att beslut härom fattas i samband med införandet av den nya skogsvårdslagen .

Till de rättighetsinnehavare som enligt punkt 4 skall jämställas med skogsmarkens ägare när det gäller ansvaret för skogsvården hör bl. a. de åbor som anges i 3 5 första stycket nuvarande lag.

De i punkt 6 uppräknade tillstånden och besluten är tillstånd till avverk- ning som innebär avsteg från bestämmelsen om skydd för den yngre skogen och bestämmelsen om ransonering. förhandsbesked att en viss

Prop. 1978/79:110 75

avverkning är förenlig med avverkningsbestärnmelserna. avverkningsför- bud och tillständ att avverka utan hinder av sådant förbud. beslut att fordra säkerhet och tillstånd till avverkning i svårföryngrad s'kog eller skydds— skog.

4.2 Förslaget till ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Ändringen i 65 bokskogslagen föranleds av att begreppet utvecklingsbar skog inte används i den föreslagna skogsvårdslagen .

Hänvisningar till S24-5

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. skogsvårdslag, 2. lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1978/79:11() 76

Bilaga [

Sammanfattning av utredningens förslag

Skogsutredningen har enligt sina direktiv haft två huvuduppgifter. Den första har varit att utarbeta ett system för en s. k. rullande virkesbalansut- redning och med hjälp av detta system redovisa alternativa utvecklingslin- jer för den svenska skogsnäringen. Den andra har varit att lägga fram de— taljerade förslag till styrmedel inom skog. _ Jlitiken.

Frågan om virkesbalanser skulle enligt direktiven behandlas med förtur. Utredningen avgav därför i februari 1975 delbetänkandet (Ds .10 197511) Virkesbehov och virkestillgång. 1 betänkandet redovisades exempel på långsiktiga avverkningsberäkningar som hade utförts med hjälp av ett nytt beräkningssystem konstruerat för utredningens räkning. Beräkningarna be- tecknades av utredningen väsentligen som underlag för utredningens fort- satta bedömningar. l betänkandet framförde utredningen vidare förslag om inrättande av ett fast organ för permanent skoglig prognosverksamhet. Ett sådant organ har nu inrättats vid skogsstyrelsen. Utredningen räknar med att skogsstyrelsen kommer att fortsätta arbetet med avverkningsberäk- ningar m. m. i huvudsak enligt de principer som utredningen har tillämpat.

Utredningen har i det fortsatta arbetet vidareutvecklat beräkningsmo- dellen för avverkningsberäkningar. Bl. a. är det nu möjligt att vid beräk- ningarna direkt ta hänsyn till faktorer som positivt och negativt påverkar skogsproduktionen. Som underlag för de beräkningar som nu presenteras har utredningen låtit värdera dessa faktorer både teoretiskt och praktiskt. Den teoretiska värderingen har gjorts av forskare på de specifika område- na. Som grund för den praktiska värderingen har legat bl. a. en skogsvårds- enkät till hela skogsbruket. Utredningen har vidare till sin hjälp haft en re- ferensgrupp sammansatt av forskare och praktiker inom skogsbruket.

I enlighet med direktiven redovisar utredningen alternativa skogspro- duktionsprogram. Programmen sträcker sig över en lOO—årsperiod och ut- går liksom beräkningarna i utredningens delbetänkande från skogstillstån- det så som det har framkommit vid riksskogstaxeringen åren 1968— 1972. I samtliga program förutsätts bruttoavverkningen under 1970-talet vara i ge- nomsnitt 75 milj. mask (skogskubikmeter) per år vilket kan jämföras med den i delbetänkandet förutsatta volymen 84 milj. m3sk per år. Nedjuste- ringen föranleds av att averkningarna till följd av lågkonjunkturen för skogsindustrin har blivit lägre än vad som tidigare kunde förutses. att brännved förbrukningen har minskat. att importen av virke har ökat och att tillvaratagandet av fällda träd har förbättrats. Med hänsyn till det lång- siktiga mål för skogspolitiken som anges i utredningens direktiv syftar samtliga redovisade alternativ till en uppskattning av den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivån efter år 1980 vid de förutsättningar som gäl- ler för resp. alternativ.

Utredningen har valt att begränsa redovisningen till tre alternativ. Givet- vis är det möjligt att utarbeta program med andra förutsättningar och resul- tat. Utredningcn har dock tvingats avstå från att utarbeta ett alternativ som belyser en fortsättning av dagens intensitet i skogsbruket. Nödvändi— ga data om utvecklingsmöjligheterna för de bestånd som har anlagts under de senaste åren saknas nämligen. Alternativ ] beskriver visserligen ett skogsbruk liknande det som har bedrivits under de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsanläggning och mer omfattande bort-

Prop. 1978/79:110 77

röjning av lövsly än f. n. och kan beräknas ge ungskogar av den kvalitet som vi har i dag. För sådana ungskogar finns lämpliga data som underlag för långsiktiga beräkningar. Gallringshuggningarna syftar till att främja en hög produktion av barrsägtimmer genom att andelen gallring ökas och i högre grad inriktas mot lövträden i bestånden. Gödslingen av skogsmark förutsätts fortsätta i samma omfattning som under 1970-talet. dvs. ca 150000 ha per år. Ett program enligt detta alternativ skulle möjliggöra en bmttoavverkning av ca 75 milj. mäsk per år under lOO-ärsperioden vilket i stort sett motsvarar den beräknade virkesförbrukningen under 1970-talet. För skogsindustrin innebär detta att en kapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till i genomsnitt ca 85 %.

Alternativ 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än hittills. I förhållande till alternativ ] förutsätts en förbättrad beståndsan- läggning och viss användning av förädlat skogsfrö. Under lOO-ärsperioden förutsätts att contortatall planteras på 14 % av skogsmarksarealen i Norr- land och nordvästra Svealand, att skogsmarksgödslingen successivt ökar från 150000 till 450 000 ha per är, att hälften av våra sumpskogar dikas un- der en 20-arsperiod och att 25 % av myrmarksarealen dikas och i förekom- mande fall gödslas under en 40-ärsperiod. Ett program enligt detta alterna- tiv skulle möjliggöra en successiv ökning av den årliga bruttoavverkningen från 75. milj. m3sk till 89 milj. mask om 100 år. Redan under 1980-talet skul- le aVVerkningarna kunna ökas till närmare 80 milj. mäsk per år. Skogsin- dustrin skulle under 1980-talet då kunna utnyttja sin kapacitet till ca 90 %.

Alternativ 3 avser att beskriva ett skogsbruk där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna debatten de senaste åren. I programmet förutsätts att antalet barrträdsplantor blir lägre och att löv- trädsinblandningen i de nyanlagda beständen, trots förhallandevis aktiva röjningar och hjälpplanteringar efter insektsskador. blir högre än i de båda andra alternativen. Vidare förutsätts att gallringshuggningarna på grund av svårigheterna att avsätta lövträdsvirke i mindre grad kan inriktas mot att ta ut lövträd. Ett program enligt detta alternativ skulle leda till att den årliga bruttoavverkningen omedelbart måste minskas med 6 milj. m3sk i förhål- lande till 1970-talets nivå. dvs. till 69 milj. mask. Den möjliga barrvirkesav- verkningen skulle minska med 9 milj. mask medan lövvirkesavverkningen mäste öka med 3 milj. mäsk. Virkesförrädet av lövträd skulle under 100- årsperioden öka med ca 70 %. 1 de båda andra alternativen ligger det på i stort sett oförändrad nivå. En avverkning av denna storleksordning skulle medge att en industrikapacitet motsvarande dagens skulle kunna utnyttjas till endast ca 75 %. En viktig förutsättning härför är att lövvirkesförbruk- ningen ökas med närmare 30 .%- motsvarande en tillverkning av ytterligare mer än 0,5 milj. ton lövvedscellulosa. Programmet skulle få omedelbara negativa effekter på Sysselsättningen i skogsbruket och skogsindustrin och på exportinkomsterna.

I de tre alternativen har inte beaktats möjligheterna att genom ett bättre tillvaratagande av virke och stubbar och genom import av virke öka skogs- industrins råvarutillgängar. Om ekonomiska förutsättningar kan skapas härför beräknas 7—8 milj. m=” stubbvirke m.m. kunna tillföras industrin. lmportvirke kan väntas bli förhållandevis dyrt och därför få endast en mar- ginell betydelse.

l direktiven till utredningen anges att målet för skogspolitiken bör utfor- mas sä att möjligheter skapas för en långsiktig hög produktion i skogsin- dustrin och därmed också en hög intensitet i skogsbruket. Utgångspunkten

Prop. 1978/79:110 78

bör vara att skogsmarken skall utnyttjas på bästa sätt från samhällets syn- punkt. Utredningen utgår från att skogsnäringen måste arbeta i överens- stämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Härigenom kan den bidra till att uppfylla målen bl. a. om full sysselsättning. ekonomisk tillväxt. regional balans. ba- lans i utrikesbetalningarna och om god natur— och miljövård. Utredningen föreslär mot bakgrund härav att det sammanfattande målet för skogspoliti- ken blir att skogsmark med växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

De skogsbestånd som anläggs i vårt land är färdiga för slutavverkning först efter i genomsnitt 100 är. Åtgärder som vidtas i skogsbruket nu på- verkar således våra handlingsmöjligheter långt fram i tiden. Det är omöjligt att i dag bedöma hur vara skogar kan komma att utnyttjas i en så avlägsen framtid. Det är emellertid inte uteslutet att deras betydelse kommer att va- ra större än nu. Osäkerheten om framtiden motiverar enligt utredningens bestämda uppfattning en väl avvägd hushållning med våra skogar. Skogs- skötseln bör mer än hittills inriktas påen hög volymproduktion och på en produktion av virke av hög kvalitet. En sådan inriktning av skogsbruket har inte bara en rent ekonomisk syftning utan innebär också ett väsentligt led i strävan att bevara och utveckla skogen som miljö. Den ger goda val- möjligheter och handlingsfrihet i fråga om skogarnas utnyttjande i framti- den. En intensiv skogsskötsel kan också medverka till att upprätthålla sys- selsättning och service särskilt i våra glesbygder. Genom krav på jämn el- ler varaktig avkastning kan tvära kastningari sysselsättningen undvikas.

En från produktionssynpunkter optimal skogsskötsel kan i vissa hänse- enden och i vissa fall kräva atgärder som inte är förenliga med skogsbru- kets krav pä lönsamhet. Kraven påen hög virkesavkastning får därför inte ställas så höga att de inte med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen kan anses skäliga och rimliga.

Ett ensidigt krav på hög virkesavkastning med hänsyn till markens vir- kesproducerande förmaga kan behöva anpassas med hänsyn till den samla- de allmänna synen på markutnyttjandet. Konkurrensen om de markresur- ser vi har till förfogande gör att skogsmark måste tas i anspråk för andra ändamål. t. ex. för byggnadsändamål. vägar. naturvård och friluftsliv. Det är nödvändigt att frågor om förändring av skogsmarkens utnyttjande görs till föremal för övergripande bedömningar med utgångspunkt bl. a. iden av riksdagen fastställda skogspolitiken och med hänsynstagande till skogsin- dustrins ravaruft'trsöijning och sysselsättningen i skogsbruket. Samhällets övergripande intresse av ett rationellt bedrivet skogsbruk måste tillgodo- ses i den regionala och kommunala planeringen.

Frågan om skogsbrukets förhållande till naturvärden och friluftslivet be- handlades sä sent som ar 1974 av riksdagen. De principer som låg till grund för ändringarna i detta avseende i skogsvärdslagen och naturvårdslagen den 1 januari 1975 bör gälla även i fortsättningen. Flera bestämmelser i den nuvarande och den nu föreslagna skogsvårdslagstiftningen gagnar även na- turvärdsintressena. Även om skogsbruk nu liksom tidigare givetvis inne— bär ingrepp i de ekologiska förhållandena är det. inom de ramar som stats- makterna har ställt upp. i linje med det allmänt omfattade önskemålet om en ekologisk grundsyn. Man kan på goda grunder utga från att anspråken på god friluftsmiljö även i fortsättningen kan tillgodoses inom allemansrät- tens ram utan speciella åtgärder.

Vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör

Prop. 1978/79:110 79

principen sålunda vara att i första hand sadan mark väljs som från skogs- brukssynpunkt allmänt och i det enskilda fallet är sämst. I de fall andra an- språk inte utesluter skogsbruk. t. ex. vid samutnyttjande av skogsmark för naturvård och skogsbruk. far inskränkningar i skogsbruket inte göras stör- re än vad som är oundgängligt för att ändamålet med inskränkningarna skall kunna tillgodoses.

Av de redovisade skogsproduktionsprogrammen tillgodoser alternativ ?. det föreslagna övergripande målet för skogspolitiken. Programmet innebär en målmedveten satsning på en ökad produktion av högkvalitativ råvara för skogsindustrin. Det förutsätter en förbättrad anläggning av nya skogs- bestånd och en förbättrad beständsvård. Det förutsätter vidare en ökad skogsmarksgödsling och ökad dikning av sumpskogar och myrmarker. Programmet innebär sålunda en betydlig ambitionsökning i skogsbruket inom ramen för en god hushållning med våra skogar. Det kräver stora in- vesteringar och en realisering av programmet förutsätter därför att priser- na pä skogsbrukets produkter kan hållas på en från företagsekonomisk synpunkt acceptabel nivå och att rationella metoder kommer att användas i skogsvårdsarbetet. Det är realistiskt att räkna med att det kan ta längre tid att nå den höga nivå som programmet förutsätter än vad som framgår av de redovisade beräkningarna. Utredningen vill betona att en ökning av avverkningen får ske först när de i programmet ingående skogsvårdsåtgär- derna har vidtagits och den beräknade effekten har uppnåtts.

Utredningen har haft i uppdrag att lägga fram detaljerade förslag till de styrmedel som behövs för att tillgodose skogspolitikens mål. Utredningen lägger därför fram förslag till ny skogsvårdslagstiftning och förslag om hur skogsvården skall finansieras. Information och rådgivning riktad till skogs- brukarna är väsentliga komplement härtill. Dessa frågor behandlas av skogsadministrativa utredningen.

Den föreslagna skogsvärdslagen är ett av de viktigaste medlen för att ge- nomföra den av utredningen förordade skogspolitiken. I lagen ges de grundläggande bestämmelserna för skogsskötseln. Bestämmelserna före- slås bli tillämpliga på all mark som enligt lagen utgör skogsmark. oavsett vem som är markägare. Lagen syftar till att upprätthålla en skogsskötsel som varaktigt ger en hög virkesavkastning. Bestämmelserna som rör skyl- digheten att anlägga ny skog och bestämmelserna som reglerar avverk- ningen är centrala i detta avseende.

Liksom i gällande lag ställs krav på äterväxtåtgärder efter avverkning och inträffade skador. Därutöver föreslås en vidgad skyldighet att med ny skog ersätta bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag är otillfredsställande. l begränsad utsträckning skall vidare en avveckling och nyanläggning kunna föreskrivas när skogen är höggradigt överårig. För be— ståndsanläggningen föreslås skärpta krav med avseende på trädslagssam- mansättningen och utnyttjandet av de sämre skogsmarkernas produktions- förmåga. För att de föreslagna. i begränsad utsträckning strängare ford- ringarna skall uppfyllas krävs avsevärt ökade insatser. särskilt på de bättre skogsmarkerna. Det är sålunda nödvändigt att plantering eller sådd tilläm- pas i större omfattning än tidigare i stället för självföryngring. [ många fall kommer det att fordras ett ökat antal plantor vid plantering. Vidare är det nödvändigt med förbättrad plantvärd. planten'ngsteknik och plantröjning. inbegripet en ökad röjning av lövsly. Skyldigheten att anlägga ny skog av tillfredsställande beskaffenhet föreslås innefatta även vård av ungskogen genom röjning. Härigenom främjas en produktion av önskade trädslag och kvalitativt gott virke.

Prop. 1978/79: 110 80

De bestämmelser som föreslås gälla för avverkningen ansluter i stor ut- sträckning till motsvarande regler i den nuvarande skogsvårdslagen . Rät- ten att avverka begränsas för att främja en hög och jämn virkesavkastning. En bestämmelse som förbjuder slutavverkning av den växtkraftiga skogen avser att i största möjliga utsträckning tillgodose kravet på en hög virkes- avkastning. Slutavverkning skall i princip inte få ske så länge ett skogsbe- stånds ärliga tillväxt är högre än dess beräknade medeltillväxt. För att främja en långsiktigt jämn virkesavkastning behövs ytterligare begränsning av avverkningsrätten. Den ojämna åldersfördelningen i landets skogar gör det nödvändigt att ransonera den slutavverkningsmogna skogen. Mot bak- grund av det skogsbrukssätt som praktiskt kan tillämpas häri landet. trakt- hyggesbruk med likåldriga bestånd. föreslår utredningen en bestämmelse som i princip innebär att den genomsnittliga slutavverkningsytan skall an- passas till skogens omloppstid. Allmänt skall avverkningen inte få ske i andra former än genom röjning eller gallring som är ändamålsenlig för sko- gens utveckling eller genom slutavverkning som är ändamålsenlig för an- läggning av ny skog.

I övrigt föreslär utredningen bestämmelser rörande bl. a. naturvårdshän- synen i skogsbruket. avverkningsanmälan. skogsskyddet och användning och marknadsföring av skogsodlingsmaterial. Särskilda bestämmelser föreslås gälla för svårföryngrade skogar och skyddsskogar.

Skogsvårdsstyrelserna ges nya och vidgade befogenheter i fråga om till- synen av lagens efterlevnad. Det hittillsvarande. i vissa hänseenden om- ständliga systemet av tvångsmedel föreslås ersatt med regler som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att utfärda vitessanktionerade föreläggan- den eller förbud.

Skogsbruket bör liksom hittills normalt självt finansiera de åtgärder som bör vidtas och som bl. a. krävs i skogsvårdslagstiftningen. Förutsättningar härför är bl.a. tillräckligt höga priser på skogsbrukets produkter och en fortlöpande rationalisering. Erfarenheterna visar att det i många fall är svårt att uppbringa medel för skogsvårdsåtgärderjust när åtgärderna mås- te vidtas. För att garantera att medel finns tillgängliga för sådana återväxt- åtgärder och röjning som föreskrivs i skogsvårdslagen föreslår utredningen att alla skogsägare skall vara skyldiga att på särskilt konto avsätta medel härför. Medel för återväxtåtgärder skall avsättas då slutavverkning har skett och medel för röjning med ett visst belopp varje år. Systemet föreslås kompletterat med lån med statlig garanti.

Det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar innebär ökade kostnader för skogsvård. Dessa kan med hänsyn till de krav som kan stäl- las på skogsägaren och till normala företagsekonomiska förutsättningar komma att i vissa delar av landet bli högre än vad som är rimligt. Samtidigt är det mycket angeläget från regionalpolitisk synpunkt att en hög skogs- produktion kan upprätthållas i norra Sverige. Utredningen föreslår därför ett utvidgat statligt stöd till vissa åtgärder i detta område. För hela landet föreslås stöd till omplantering eller hjälpplantering av skadade skogskultu- rer. till plantering av definitivt nedlagd jordbruksmark och till dikning och i förekommande fall grundläggande gödsling av myr och sumpskog. Vidare föreslås stöd vid omfattande skador av skogsinsekter och ett utökat stöd till upprättande av skogsbruksplaner. Stödet till skogsväghållning föreslås bli väsentligt utvidgat. Stödet till de olika åtgärderna i skogsbruket föreslås utgå i huvudsak som bidrag varierande mellan 30 och 90 % beroende på åt- gärd och region. Fullt utbyggt beräknas det kosta staten ca 320 milj. kr. per år. Vissa kompletteringar i form av statlig garanti för lån föreslås inom en sammanlagd ram av l6 milj. kr.

Prop. l978/79:1|0 8!

En fi.")rbättring av fastighetsstrukturen är nödvändig för att det skall bli möjligt att i vissa områden bedriva ett rationellt skogsbruk. Den verksam- het som med statens stöd sker i detta syfte bör därför fonsätta. Förbätt— ringarna går emellertid långsamt. I de svårast ägosplittrade'oritiådena bör därför bildande av s.k. gemensamhetsskogar prioriteras framför andra strukturförhättrande åtgärder. Genom samverkan mellan skogsägare kan vidare effektiviteten i skogsbruket ökas snabbare. Som underlag för plane- ring av samverkan behövs översiktliga skogsinvcnteringar. Sådana behövs även för samhällsplaneringen i stort som komplement till riksskogstaxe- ringen. Översiktliga skogsinvcnteringar kan vidare användas som utgångs- punkt för mer detaljer:-.de skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Ut- redningen föreslår att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med översiktli- ga skogsinventeringar vidgas till att omfatta hela landet. Staten bör svara för hela kostnaden härför. ca 12 milj. kr. per år.

Nya och förbättrade skogsbruksmetoder och välutbildad arbetskraft är förutsättningar för genomförandet av det skogsproduktionsprogram som utredningen förordar. Utredningen anser att forsknings- och utvecklings- arbetet inom skogsbruket måste intensifieras inte minst på skogsvårdsom- rådet. Forskningens generellt sett långsiktiga och allmängiltiga karaktär motiverar att staten ökar sina insatser på detta område. På utbildningsom- rådet bör främst utbildningen av skogstekniker anpassas till efterfrågan och möjligheterna till utbildning. fortbildning och rådgivning för de själv- verksamma skogsägarna förbättras.

6 Riksdagen 1978/79. ! sum]. Nr [10

Prop. 1978/79:110 82

Utredningens lagförslag

1 Förslag till Skogsvårdslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

l & Skogsmark och därå växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning.

2 5 Med skogsmark avses i denna lag

]. mark som är lämplig för virkesproduktion och som ej i väsentlig ut— sträckning användes för annat godtagbart ändamål.

2. mark på vilken det bör finnas skog till skydd mot sand- ellerjordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna be- dömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Fråga om mark är att anse som skogsmark prövas av Skogsvårdsstyrel- sen.

3 5 Denna lag äger ej tillämpning om skogsmark tages i anspråk för att i väsentlig utsträckning användas för annat godtagbart ändamål än virkes- produktion.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att lagen ej skall tillämpas i fråga om viss skogsmark.

4 5 I fråga om skogsmark för vilken har föreskrivits inskränkningar i skogsbruket med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lagstift- ning gäller denna lag endast i den mån den ej strider mot vad som sålunda har föreskrivits.

5 & Ansvarig enligt denna lag är. om ej annat anges. skogsmarkens ägare.

Anläggning av ny skog

6 & Ny skog skall anläggas

]. om markens virkesproducerande förmåga på grund av avverkning el- ler skada ej tillgodogöres på ett godtagbart sätt.

2. om skogsmark i andra fall än som avses i ] ej är skogbevuxen.

3. om skogsbestånds tillväxt på grund av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

Anläggning av ny skog skall i fall som avses i första stycket 1 och 2 ske utan dröjsmål och i fall som avses i första stycket 3 inom skälig tid.

Prop. 1978/79:110 83

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar när- mare föreskrifter om skyldigheten att anlägga ny skog enligt första och andra stycket.

7 5 Om skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tillgodogöres endast i ringa utsträckning. kan skogsvårdsstyrelsen föreskriva att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

8 & Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder vidtagas som kan behövas för att trygga återväxt av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd. plan- tering. plantskogsvård eller andra åtgärder enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

9 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förbjuda eller fastställa villkor för användning av visst skogsodlingsmaterial vid an- läggning av ny skog.

Med skogsodlingsmaterial avses frö. planta. stickling och andra former av förökningsmaterial för anläggning av skog.

10 s' Röjning av plantskog eller ungskog skall ske. om skogen är så tät el- ler av sådan beskaffenhet att produktionen av lämpligt virke väsentligt hämmas.

Om skog är nära gallringsbar ålder. kan Skogsvårdsstyrelsen medgiva att röjning får ersättas med tidig gallring.

Närmare föreskrifter om röjningsskyldigheten enligt första stycket med- delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Avverkning

11 & Skog får avverkas endast genom ]. röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. 2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

ll & Skogsbestånd får ej slutavverkas förrän beståndet nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion. beräknad som till- växten i medeltal per år från beståndets anläggning. kan erhållas genom att låta det stå kvar.

Närmare föreskrifter om den tidigaste slutavverkningsåldern för olika trädslag och mark av olika bonitet inom skilda delar av landet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

13 & Slutavverkning av skog på brukningsenhet får bedrivas endast i så- dan omfattning att en jämn åldersfördelning och en hög virkesproduktion främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om vilken andel av brukningsenhets skogsareal som med hänsyn till storlek. bonitet och skogens ålderssammansättning årligen eller eljest periodvis får slutavverkas.

14 5 Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1978/79:110 84

15 5 Skyldighet att i vissa fall slutavverka skog följer av bestämmelserna i b och 7 55.

16 & Skogsvårdsstyrelsen är skyldig att på begäran meddela beslut huru- vida avverkning är förenlig med bestämmelsernai 12 eller 13 &.

17 & Skogsmarks ägare är skyldig att enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrättat skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 & Regeringen får föreskriva att skog på grund av dess utsatta läge eller med hänsyn till behovet av skydd mot sand- eller jordflykt skall avsättas som svårföryngrad skog eller skyddsskog.

19 & l svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning ej ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

I samband med att tillstånd ges enligt första stycket kan skogsvårdssty- relsen föreskriva åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd enligt första stycket fordras ej för röjning eller gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling.

Skogsskydd m. m.

20 & Skogsmarks ägare eller annan som äger förfoga över skog eller vir- kc är skyldig att vidtaga de åtgärder som behövs för att motverka eller be- kämpa insektshärjning i skog.

Närmare föreskrifter om skyldighet enligt första stycket meddelas av re- geringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som gäller marknadsföring av skogsodlingsmaterial.

Naturvårdshänsyn

22 & Vid skogens skötsel skall hänsyn tagas till naturvårdens intressen. Närmare föreskrifter om åliggande enligt första stycket meddelas av re- geringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn

23 & Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdssty- relsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

24 & 'liillsynsmyndigheten har rätt att efter anfordran erhålla de upplys- ningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

Prop. 1978/79:110 85

25 & 'l'illsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som be- hövs föratt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. l brådskande fall eller när särskilt skäl eljest föreligger. får föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall först sedan det visat sig att myndighetens råd och anvisningar ej följts.

] beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vi- te.

Efterkommes ej föreläggande. får tillsynsmyndigheten låta vidtaga åt- gärden på den försumliges bekostnad.

26 lå Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i ären- de enligt denna lag.

Ansvar m. m.

27 & Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande eller förbud som meddelats för att 11 få eller för att före- skrift meddelad med stöd av 12 9" andra stycket. 13 å andra stycket, 20 S' andra stycket eller 22 å andra stycket skall efterlevas. Detta gäller dock ej om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.

Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 5 första stycket,

2. bryter mot 11 9" eller föreskrift som meddelats med stöd av 12 5 andra stycket eller 13 5 andra stycket. om ej gärningen är ringa.

3. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 17 ä.

4. bryter mot 19 & eller åsidosätter villkor som föreskrivits i samband med tillstånd enligt denna paragraf.

5. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 20 å andra stycket. om ej gärningen är ringa eller

6. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 21 å. Virke som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkat. om det ej är uppenbart obilligt.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1979.

2. Genom lagen upphäves skogsvårdslagen (1948: 237) förordningen (1894: 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under stän- dig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet. skall vid tillämpningen av denna lag anses som skogsmarkens agare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från denna lag som behövs med hänsyn till övergångssvårig- heter som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldighe- ten.

6. Föreskrifter. förordnanden eller beslut som meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall anses meddelade med stöd av motsvarande be-

Prop. 1978/79:110 86

stämmelse i denna lag, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

Avverkningsanmälan som gjorts vid lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt denna lag.

2 Förslag till Lag om insättning på skogsvårdskonto

Härigenom föreskrives följande.

1 & insättning på skogsvårdskonto enligt denna lag skall göras av den. för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig in- komst upptagits garantibelopp för sådan jordbruksfastighet som vid fastig- hetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde.

2 & Skogsvårdskonto skall utgöras av särskilt konto i bank. Med bank avses riksbanken, affärsbank. sparbank eller föreningsbank.

Bank som mottager medel på skogsvårdskonto skall lämna uppgifter om in- och utbetalning från kontot enligt föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 & Insättning på skogsvårdskonto skall göras

!. med belopp motsvarande en procent av det skogsbruksvärde som åsatts de i förvärvskällan ingående fastigheterna vid senaste allmänna fas- tighetstaxering. om detta värde överstiger 10000 kronor.

2. med kronor för varje hektar skogsmark på vilken avverkning skett. om efter avverkningen ny skog skall anläggas genom plantering eller sådd. eller med kronor för varje hektar om anläggningen skall ske ge- nom självföryngring.

Vid beräkning av insättningsbelopp enligt första stycket 2 skall avrund- ning ske till närmast hela antal hektar.

4 $ 1 3 5 1 angiven insättning skall göras för varje beskattningsår.

1 3 5 2 angiven insättning skall göras för det år som utgör beskattningsår för intäkt genom avverkningen. Belöper inkomsten av avverkningen på fle- ra beskattningsår, skall för varje år så stor andel av det i 3 5 ?. angivna be- loppet insättas som svarar mot den på året belöpande andelen av inkoms- ten.

5 & Från det sammanlagda insättningsbeloppet för visst beskattningsår får avräknas de faktiska eller beräknade kostnaderna för sådana i 9 5 an- givna skogsvårdsåtgärder som utförts under året.

Belopp som skall insättas på skogsvårdskonto, avrundas nedåt till jämna hundratal kronor.

6 5 Till ledning för bestämmande av det belopp, som skall insättas på skogsvårdskonto skall vid självdeklaration fogas utredning enligt av riks- skatteverket fastställt formulär.

Vid deklaration skall vidare fogas beVis från banken rörande verkställd insättning på skogsvårdskonto.

Prop. l978/79:110 87

7 5 Vid beräkning av ncttointäkt av _iordbrukstastighet enligt kommunal- skattelagen ( 1928: 370) och lagen ( 1947: 576) om statlig inkomstskatt får av- drag göras för belopp som enligt denna lag har insatts på skogsvårdskonto.

8 Ö Belopp som enligt denna lag för visst beskattningsår skall insättas på skogsvärdskonto, skall vara insatt på kontot senast den dag allmän själv- deklaration enligt 34 & taxeringslagen (l956:623) skall avlämnas för be- skattningsåret.

9 & På skogsvårdskonto insatta medel skall användas för bekostande av återväxtåtgärder eller röjning på i förvärvskällan ingående fastigheter. För självverksamhet och annat ej avlönat arbete skall kostnad som av- ses i första stycket beräknas enligt föreskrifter som meddelas av regering- en eller. efter regeringens bestämmande. skogsstyrelsen. Regeringen eller. efter regeringens bestämmande. skogsstyrelsen får meddela föreskrifter som avviker från bestämmelsen i första stycket.

10 & Medel som har varit innestående tio år på skogsvårdskonto skall av banken återbetalas till insättaren.

ll & Belopp. för vilket uppskov med taxeringen erhållits. skall upptagas som intäkt av jordbruksfastighet för det beskattningsår under vilket uttag eller återbetalning skett.

Har belopp som avses i första stycket uttagits från skogsvårdskonto men ej använts enligt 9 & före utgången av det beskattningsår under vilket utta- get skett. skall. om Skogsvårdsstyrelsen gjort anmälan därom. till beskatt- ning upptagas även ett belopp motsvarande en tiondel av det uttagna be- loppet.

12 5 Vid överlåtelse av fastighet skall medel på skogsvårdskonto för vil- ka uppskov med taxeringen erhållits. till den del medlen hänför sig till den överlåtna fastigheten. upptagas vid beskattning som intäkt av jordbruks- fastighet för det beskattningsår. under vilket överlåtelsen ägt rum.

13 & Betalas ej belopp inom tid eller på sätt som föreskrives i denna lag skall länsstyrelsen besluta om indrivning enligt de bestämmelser som gäl- ler vid indrivning av skatt enligt uppbördslagen (19531272). Det åligger taxeringsnämnden att lämna länsstyrelsen erforderligt underlag för sådant beslut.

14 & Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om insättning en- ligt denna lag avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att sådan insättning sker med för lågt belopp dömes till böter. Detsamma gäller den som med avsikt att insättning skall ske med för lågt belopp un— derlåter att avge handling och därigenom föranleder att för låg insättning sker.

l ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder ej för den som frivilligt vidtager åt- gärd. som leder till att insättningen kan ske med rätt belopp.

15 & Föreligger särskilda skäl. får Skogsvårdsstyrelsen medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att göra insättning på skogsvårdskonto.

Prop. 1978/79:110

88

16 & Talan mot beslut av Skogsvårdsstyrelsen enligt denna lag föres hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut föres talan ge- nom besvär hos regeringen.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1979.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrives att 6 & lagen (1974: 434) om bevarande av bok- skog skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

(vä

Vägras tillstånd till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog och föranleder detta att rationellt bok- skogsbruk avsevärt försvåras. är ägaren av fastigheten och inneha- vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag. utgår ej ersättning.

Med utvecklingsbar skog (n'ses skog som anses utvecklingsbar en- lig! shagrt-uirdslagen ( I 948: 237 ).

Föreslagen lydelse

Vägras tillstånd till avverkning av bokskog när hinder mot avverk- ningen ej föreligger enligt 12 5 skogsvårdslagen ( ) och föran- leder detta att rationellt bokskogs- bruk avsevärt försvåras. är ägaren av fastigheten och innehavare av särskild rätt till fastigheten berätti- gade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79:110 89

Sammanställning av remissyttranden

1 Skogspolitikens mål

Remissinstansema ansluter sig i allmänhet till det av utredningen formu- lerade skogspolitiska målet. Flera framhåller vikten av att lönsamhetskra- vet i skogsbruket och skogsmarkens utnyttjande för andra intressen beak- tas i större utsträckning.

1.1 Statskontoret: Statskontoret finner — — - inte anledning göra någon annan bedömning av skogsnäringens framtid än den som utredningen har gjort. — — — Enligt statskontorets mening är det nödvändigt att övervä- ganden om skogsindustrins framtid läggs till grund för beslutet om virkes- produktionens närmare omfattning och inriktning. l uppdraget ingick att göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten. — — Statskontoret saknar för sin del ett sådant underlag. ] en tid då allmänheten sätter allt mer värde på att med stöd av allemansrät- ten få ta i anspråk skog och mark för sin fritid hade det varit väsentligt att få dessa frågor riktigt belysta. Statskontoret anser i likhet med utredningen att skogsnäringens stora betydelse för landets ekonomi och för sysselsättningen. inte minst i gles- bygderna. är avgörande skäl för en skogspolitik som siktar till att öka till- växten i våra skogar. Med hänsyn till svårigheterna att göra ekonomiska beräkningar för skogsbruket finner statskontoret det väl motiverat att skogspolitiken grundas på kravet att markens långsiktiga produktionsför- utsättningar skall utnyttjas på bästa sätt. Ett sådant långsiktigt synsätt bör också i allmänhet stå i god överensstämmelse med naturvårdsintresset.

l underlaget (till beslut om skogspolitiken) bör bl.a. ingå en analys av skogsvårdens andel av de totala kostnaderna för skogsnäringens produk- ter.

Skogsutrcdningen föreslår att skogsskötseln inriktas på hög volympro- duktion av i huvudsak barrträdsvirke. Produktionen skall vara av hög kva- litet och väl differentierad i fråga om trädslag. dimensioner och kvalitet. Statskontoret ansluter sig till dessa allmänna riktlinjer för skogspolitiken.

1.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Styrelsen kan i huvudsak ansluta sig till de mål som har utstakats för skogspolitiken. och vill under- stryka utredningens uppfattning att skogsmarken skall utnyttjas på bästa sätt från samhällets synpunkt. En väl avvägd hushållning med våra skogar är därför som utredningen framhållit nödvändig.

1.3 Skogsstyrelsen: Allmänt. Skogsstyrelsen har principiellt ingen avvi- kande mening beträtfande delmålen om varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till—miljö. sysselsättning och lönsamhet samt elTektivt markutnyttjande. — — — Markanvändningsfrågor. Produktionsminskning genom arealbortfall

Prop. 1978/79:110 90

har långt större betydelse än den inverkan tillämpningen av naturvårdsla- gen har eller kan beräknas få. Betydande skogsmarksarealer har således omföns och kommer att omföras till tomtmark för permanentbebyggelse och fritidsbcbyggelse. till kraftledningsgator och dämningsmark. till vägar och skjutfält. Med hänsyn till önskemålet om en hög virkesproduktion bör inskränkningarna i skogsdriften minimeras genom att i första hand lågpro- duktiva skogsmarker tas i anspråk.

— — Sett ur ett rikspcrspektiv förefaller produktionsförlustema i av- satta naturreservat rimliga med hänsyn till naturvårdens intressen.

Däri stället rekreationsaspekterna och hänsyn till landskapsbilden över— väger bör man söka åstadkomma ett naturligt samutnyttjande av marken.

1.4 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen anser det — — värdefullt att utredningen föreslagit en ökad ambitionsnivå för skogspoliti- ken.

1.5 Domänverket: Allrm'int. Enligt domänverkets uppfattning är utredning- en sä gott som helt inriktad på skogsproduktionen. medan skogsindustrin fått obetydlig belysning. Det hade varit en styrka om skogsindu- strins utvecklingsmöjligheter hade ägnats större uppmärksamhet som en bakgrund till presenterade mål för skogspolitiken. Domänverket stöder det mål för skogspolitiken som utredningen formu- lerat. Utöver vad utredningcn framför. vill verket som ännu ett starkt argu- ment framhälla Sveriges skogsbruks roll i ett globalt framtidsperspektiv med krav på att reproducerbara resurser utnyttjas och behålles i produk- tivt skick. På ett starkare sätt än utredningen gjort. vill verket betona. att skogsin- dustrins ravantbehov inte allena får styra skogspolitiken.

Skogsutredningens förslag innebär — — — inte något revolutionerande nytt utan i huvudsak redan tillämpade åtgärder enligt verkets skogsvårds- och miljövårdsprogram.

Domänverket noterar med tillfredsställelse. att det klart uttalas. att ett av de långsiktiga skogsvårdsmålen är hög kvalitet på virket. Verket in- stämmer i detta. Så långt en bedömning är möjlig. måste det svenska skogsbruket inriktas på att producera barrvirke av hög kvalitet med stor andel sågtimmer. =

I ett annat skogsvärdsprogram däremot inriktat enbart på produktion av fiber oavsett dimension och kvalitet blir möjligheten att producent sågad vara mindre och valfriheten begränsad. — —

_ — — Vi kan självfallet inte undandra oss ansvaret inför kommande ge- nerationer att. sedan vi nyttjat den befintliga skogen. anlägga ny skog. som till kvalitet och trädslagssammansättning fyller högt ställda krav. Detta är en uppfattning. som sedan ett sekel rått i vårt land. Den omfattas av flerta- let andra skogsländer på jorden och vinner f.ö. alltmera erkännande. Det handlar om hushållning med en av våra viktigaste förnyelsebara resurser.

För de mycket långsiktiga skogsvårdsätgärdema kan ekonomiska ränta- bilitetsberäkningar inte få vara vägledande. — — —— Följer man anvisningar- na i sådana kalkyler leder det till en dålig skogsvård och utarmning av skogsresursen. Den långsiktiga skogsvården måste i stället bedömas ut- ifrån ett resurspolitiskt betraktelsesätt.

Markanvänd/iin_t'sfrågar. Domänverket har den bestämda uppfattningen att rörligt friluftsliv och rationellt skogsbruk går att förena. En stor del av

Prop. 1978/79:11() 91

den i dag befintliga äldre skogen är ett resultat av skogsbruksmetoder. som inte nämnvärt avviker från dagens. — — —

Vi kan på goda grunder vara övenygade om att människorna i det långa perspektivet kommer att vara i starkt behov av skog och skogsprodukter. Allmänheten måste därför acceptera. att mogen skog skördas och ersättes med ny. som sedan skötes på ett ansvarsfullt sätt. Inom den alldeles över- vägande delen av skogsmarken behövs då inga stora uppoffringar från skogsbrukets Sida för att höja attraktionsvärdet när det gäller landskaps- bild och rörligt friluftsliv.

På grund av läget är det ibland befogat med ett längre gående hänsynsta- gande till naturvårds- och fritidsintressen. Fortfarande är det dock oftast fråga om relativt begränsade ekonomiska intrång. — —

()m krav på Särskilda s.k. rekreationsskogar skall tillgodoses i stor om- fattning runt både små och stora tätorter, blir konsekvenserna allvarliga för skogsnäringen och för skogshushållningen på lång sikt.

Ett bortfall av skogsproduktion måste givetvis accepteras inom naturre- servat för Vetenskaplig och social naturvård. Verket finner det angeläget att en samOrdning av olika vetenskapliga intressen sker. och att skogsbruk tillåtes så långt detta inte strider mot syftet med reservaten.

All SkOgsmark måste tas i anspråk för annan markanvändning t. ex. bostadsbebyggelse — kommer naturligtvis även i fortsättningen att vara en nödvändighet. En styrning mot skogsmark med låg produktionsfönnåga är därvid högSt angelägen.

1.6 Stiftsnämnden i Växjö: Allmänt. Utredningen ser som ett viktigt mål för skogsproduktionen barrvirke och sågtimmer av hög kvalité. Stifts- nämnden vill kraftigt understryka vikten av denna målsättning. — —

— — — Kommande generationer torde — — vara mest betjänta av att vårt skogsbruk inriktas på att en så stor handlingsfrihet som möjligt ska- pas. En hög produktion av barrvirke av god kvalité som kan förväntas bli efterfrågad i högre grad än löv- och barrvirke av sämre kvalité bör därför eftersträvas,

Markanvändningtfrågor. — — Skogsvårdens- och miljövårdens mål är — — — förenliga. Följden härav blir att inskränkningarna för skogsbruket till följd av naturvårdshänsyn bör bli ganska begränsade.

— — Stiftsnämnden vill — — — starkt understryka att allmänhetens rekreationSverksamhct med fördel kan bedrivas i ett rationellt skogsbruk och att avsättning av rekreationsskogar blir av så liten omfattning som möjligt.

1.7 Stiftsnämnden i Härnösand: — — — Skogsbruket bör arbeta med högt ställda krav på virkesavkastning men med beaktande av de ekonomiska realiteter som gälleri vårt dynamiska samhälle.

1.8 Stiftsnämnden i Luleå: Stiftsnämnden instämmer i betänkandets re- kommendationer om den allmänna inriktningen av det framtida svenska skogsbruket.

1.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: — — — Det är som utredningen betonar nödvändigt att skogsbruket i framtiden bedrivs på sådant sätt att virkestill- växten blir så hög som de driftsekonomiska villkoren. de biologiska förhål- landena och andra miljöförhållanden kan anses medge. Givetvis bör det även i framtiden bli fråga om ett välbalanserat. optimalt virkesuttag på en

Prop. 1978/79:110 92

sådan nivå som den genomsnittliga årliga tillväxten medger.

—— Den glidning mot ett starkare betonande av de övergripande sam- hälleliga målen. på bekostnad av de mer kortsiktiga företagsekonomiska. som utredningen förespråkar synes både naturlig och riktig.

1.10 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Allmänt. Sett ur länets synpunkt är det viktigt att skogsbruket inriktas på produktion av sågtimmer av hög kvalité. — — Markani'ätidnings/råjwr. Naturvårdshänsynen i skogsbruket har ibland i den allmänna debatten sagts vara ett hot mot rationellt skogsbruk och in- nebära ett stort produktionsbortfall. Länsstyrelsen anser att så inte är fal- let. Länsstyrelsen förutsätter att skogsbruk och friluftsliv kan samordna si- na intressen inom t.ex. tätortsnära områden och andra med ett mera på- tagligt rekreativt värde. I dessa fall måste samordningen i normalfallet in- nebära en modifiering inom ramen för normalt skogsbruk. Någon direkt in- skränkning i markutnyttjandet blir det således inte. Utredningen anför att principen vid ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogsbruk bör vara att i första hand sådan mark väljes som från skogsbrukssynpunkt är sämst. För vissa konkurrerande intressen om skogsmarken. t. ex. fritidsbebyggelse. vägar och kraftledningar torde. denna princip kunna upprätthållas. medan för naturvårdens del denna val- möjlighet normalt inte står till buds. — — ——

1.11 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Länsstyrelsen anser att målet för skogspolitiken utformats riktigt av utredningen men att den i direktiven på- talade frågan om Skogspolitikens miljömässiga konsekvenser blivit mycket knapphändigt beaktad. Länsstyrelsen instämmer även i utredningens be- stämda uppfattning att osäkerheten om framtiden motiverar en väl avvägd hushållning med våra skogar. — —

Skogsskötseln bör. som utredningen framhåller, inriktas på en hög vo- lymproduktion och på en produktion av virke av hög kvalitet. De krav som målsättningen för med sig måste vara ekonomiskt skäliga. — — — Länssty- relsen vill vidare poängtera att kraven på hög virkesavkastning böri möjli- gaste mån anpassas till naturvårdens intressen.

1.12 Länsstyrelsen i Gotlands län: — — — Länsstyrelsen vill inledningsvis framhålla. att den delar utredningens uppfattning. att skogsbruket skall be- drivas kontinuerligt och intensivt så att en hög produktion möjliggörs i in- dustrin. Hålet bör. som utredningen framhåller. vara en hög volymproduk- tion genom att skogsmarkens produktionsförutsättningar utnyttjas på bäs- ta sätt. — — — —- Förslaget att skogsmarken och skogen skall skötas så att den var- aktigt ger en med hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga för- utsättningar hög virkesavkastning tillstyrkes. Länsstyrelsen utgår då i från att bland övriga förutsättningar inryms även de privatekonomiska förut- sättningarna och att detta kommer att närmare utvecklas i lagens tillämp- ningsföreskrifter.

1.13 Länsstyrelsen i Hallands län: Allmänt. — — — Länsstyrelsen delar ut- redningens uttalande om att skogspolitikens mål liksom hittills bör vara ett kontinuerligt och intensivt bedrivet skogsbruk i syfte att möjliggöra en så hög produktion som möjligt. Denna målsättning ter sig tämligen naturlig

Prop. ]978/79:110 93 med hänsyn till skogsbrukets ställning som råvaruleverantör till den för landets ekonomi så viktiga skogsindustrin.

Markut!vändningsfrågur. Enligt länsstyrelsens mening måste skogsbru- kct få samma förutsättningar som jordbruket i länet och inte enbart betrak- tas som en tillgång för andra intressen. Skall högproduktiv jordbruksmark bevaras kan det från nationalekonomisk synpunkt ifrågasättas om inte det är lika viktigt att bevara högproduktiv skogsmark. inte minst ur det per- spektivet att produktionscykeln för skog är cirka 70—80 år. på vissa mar- ker ännu längre. I varje fall är det av väsentlig betydelse att långsiktiga mål sätts upp för skogsproduktionen i den fysiska planeringen.

1.14 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: All/pränt. Skogsnäringen spelar — — — en mycket betydelsefull roll i länets näringsliv och är inom vissa delar av länet den dominerande näringsgrenen. — Det finns all anledning att sätta målet för svenskt skogsbruk högt och att med bibehållen ekologisk grundsyn vidta de åtgärder som är möjliga för att stödja det.

Markanvätulningsfrågur. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att de modifieringar i skogsdriften som föreskrivs i nu gällande tillämp- ningsanvisningar i de allra flesta fall är tillfyllest. men ser det ändå som en brist. att utredningen inte ens försökt belysa konsekvenserna av sådana åt- gärder som mera drastiskt påverkar miljön.

1.15 Reservation inom länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ledamöterna Agardts- son. Engqvist. Peterson och Rudolfsson samt suppleanten Blomberg an- mälde jämte naturvårdsdirektören Rahmn vid beslutets fattande skiljaktig mening innebärande följande tillägg före sista stycket till avsnittet "Skogs- politikens mål": "Utredarna har emellertid ensidigt koncentrerat sig på uppgiften att möjliggöra maximal råvarutillgång för den befintliga industri- kapaciteten i landet. Det innebär att frågor om t ex regionalpolitik, syssel- sättning. miljökonsckvenser. friluftsliv. energiskogar och annan alternativ markanvändning ej getts tillräckligt utrymme och än mindre vägts samman med de intressen som skogsbruket företräder. Först när en sådan ur sam- hällets synvinkel tillfredsställande avvägning gjorts kan man bedöma vad som är en på lång sikt möjlig nivå i skogsproduktionen."

1.16 Länsstyrelsen i Örebro län: — — länsstyrelsen anser att den framti- da skogspolitiken bör utgöra en avvägning mellan olika samhällsintressen där även miljö- och rekreationsintressena bör ingå. När det gäller målsätt- ningen i stort delar dock länsstyrelsen utredningens uppfattning. — — Skogsindustrin i länet är av sådan regionalekonomisk betydelse att den måste ges möjlighet att utvecklas. Länsstyrelsen är medveten om att de stora satsningarna i framtiden måste göras på vidareförädlingssidan. men framhåller ändock att utrymme måste skapas för den ökade virkesåt- gång som en naturlig och nödvändig vardagsrationalisering ger upphov till.

1.17 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Svenskt skogsbruk bör vä- sentligen satsa på produktion av barrträd som ger sågade trävaror och långfibrig massa och papper. Länsstyrelsen är — — enig med utredningen om det övergripande må- let för samhällets skogspolitik: — — Det är emellertid viktigt. att denna målsättning ej kommer i strid med markägarnas krav på rimlig lönsamhet i skogsbruket.

Prop. 1978/79:110 94

1.18 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: —- Länsstyrelsen tillstyrker — -— utredningens förslag att skogsskötseln skall inriktas på hög volym- produktion av i huvudsak barrträdsvirke och att produktionen skall vara inriktad mot hög kvalitet. De allmänna kraven måste dock på ett rimligt sätt anpassas till de enskilda skogsägarintressena.

1.19 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — -- Att en hög virkesavkastning sätts som övergripande utgångspunkt är att hälsa med tillfredsställelse inte minst med tanke på de effekter i olika produktionsled som blir följden av vikande eller ökande råvaruproduktion.

1.20 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. Utredningen bedömer att konsumtionen av skogsindustriprodukter i världen, och främst inom vår huvudmarknad Västeuropa. kommer att stiga och att det därför rim- ligen bör finnas utrymme för en ökad avsättning av svenska skogsindu- striprodukter. Vi delar denna uppfattning. Våra möjligheter att prismässigt hävda oss på världsmarknaden anser utredningen som mera svåröverskåd- liga. Det är givetvis svårt att med någon säkerhet kunna uttala sig härom. Även om situationen för dagen är långt ifrån gynnsam. råder inom näring- en tillförsikt inför framtiden. Vår industri är modern och slagkraftig och lä- get i förhållande till huvudmarknaden är till vår fördel. Den målsättning för skogsbrukets framtida utveckling som skogsutredningen föreslagit kan vi därför ansluta oss till. Speciellt betydelsefullt år att målsättningen ger handlingsfrihet i framtiden — oberoende av om skogen i en framtid kom- mer att sågas eller kokas. eller delvis användas för energiproduktion. Att skogsproduktionen bör inriktas mot barrvirke av god kvalitet fram- står som naturligt i den internationella marknadsbilden. För vår Sågverks- industri och efterföljande förädlingsled är det av största vikt att god tim- merråvara finns tillgänglig. För massaindustrins del väntas konkurrensen bli hårdast för kortftbriga massor. vilka i ökande omfattning kommer att baseras på snabbväxande lövträd från kulturskogar och i viss mån också på råvara från tropiska urskogar. Möjligheterna att vidga de globala råva- rutillgångarna får anses mer begränsade på barrträdssidan. Den snabbt växande efterfrågan i utvecklingsländema kommer troligen i huvudsak att tillgodoses genom uppbyggnader av egna industrier. Den svenska skogsindustrin bör dock ha möjligheter att öka sin avsättning även på dessa marknader. Utredningen understryker att skogsbruket måste bedrivas i överens- stämmelse med ekologins lagar och på sådant sätt att en god miljö tryggas för människor och djur. Vi delar denna uppfattning. — — Markanvändningsjfrågur. Samarbetsutskottet vill hävda att ett aktivt skogsbruk är till övervägande fördel för friluftslivet. Våra dagars lättill- gängliga skogar är i hög grad en produkt av långvarig och medveten skogs- skötsel. De verkliga urskogarna upptar mycket begränsade områden. Ur- skogarna är av ett betydande intresse ur forskningssynpunkt. men är för allmänheten vanligtvis otillgängliga och svårforcerade.

— — — Samarbetsutskottet slår vakt om allemansrätten och avvisar upp- gifterna om att den skulle vara hotad. De enda tillfällen då den inte kan ut— nyttjas är när avverkning och skogsvårdsarbeten pågår och skogsmarken således utgör arbetsplats. En viktig förutsättning för att allemansrätten skall kunna upprätthållas är emellertid att markägarens näringsutövning respekteras och att allmänheten visar hänsyn genom att avstå från ned- skräpning och skadegörelse.

Prop. 1978/79:110 95

Samarbetsutskottet delar uppfattningen att naturvårdsintresset för den övervägande delen av skogsmarken även i fortsättningen kan tillgodoses genom skogsvårdslagen och motsvarande anvisningar. Vi kan också in- stämma i utredningens slutsatser beträffande den begränsade praktiska an— vändbarheten av institutet naturvårdsområden (l9ä NVL).

1.21 Svenska pappersindustriarbetareförhundet Svenska skogsarbetare- förbundet -— Svenska träindustriarbetareförbundet: Allmänt. Förbunden anser att följande mål skall gälla för den framtida utvecklingen inom skogs- näringen: l. Internationellt konkurrenskraftig industri. som kan få avsättning för sina produkter både på export och inom landet. Förutsättningar härför är bl a att vidareförädlingcn ökar och att råvarupriserna hålls under kontroll.

2. Uthålligt skogsbruk för att trygga sysselsättningen i skogen och in- dustrins råvaruförsörjning på lång sikt.

3. 'l'ryggad sysselsättning och regional balans. Bristen på råvara begrän- sar möjligheterna till utbyggnader och kan i vissa fall tvinga fram nedlägg- ningar av industrier. Samhället måste ha möjlighet att styra utvecklingen sa att målen för sysselsättning och regionalpolitiken tillgodoses.

4. Miljö och rekreation. Människornas behov av att vistas i skog och mark måste beaktas. Kemiska medels verkan på människor och miljö mås- te noggrant studeras och forskning för att få fram alternativa metoder ges ökat stöd. Uppfyllandet av dessa mål kan enligt förbundens mening endast ske ge- nom att samhället påtar sig ett reellt ansvar för utvecklingen inom skogsin- dtrstrin. dels genom en statlig kontroll och styrning av virkesförbrukning- en. dels genom en statlig övervakning och reglering av utbyggnader inom skogsindustrin med syfte att åstadkomma en total samordning av struktur- omvandlingen inom skogsnäringen. Förbunden instämmer i den målsättning som utredningen fastslagit. En förutsättning för den höga målsättningen för skogspolitiken måste dock va- ra att skogsindustrins internationella konkurrenskraft kan upprätthållas.

Mur/mni'(imlningsg/"rågur. Förbunden anser att hänsynstagande till berättigade naturvårdsintressen är nödvändigt och bör kunna göras utan störningar i produktionen på den alldeles övervägande delen av skogsmarken.

1.22 Tjänstemännens centralorganisation: —— De aktuella svårigheter- na för skogsindustrin måste betecknas som konjunkturella och får ej tas till intäkt för en lägre ambitionsgrad i det långsiktiga utnyttjandet av de svens- ka skogstillgångarna. —

TCO förordar att det framtida skogsproduktionsprogrammet ges en hög ambitionsnivå. Den höjda ambitionen vad gäller produktionen måste ut- vecklas successivt och åtföljas av lika ambitiösa skOgsvårdande åtgärder.

1.23 Svenska arbetsgivarel'oreningen Sveriges industriförbund: — — Ett definitivt ställningstagande till den föreslagna skogspolitiken år inte möjligt utan en samtidig bedömning av skogsindustrins framtida konkur- rcnsförutsättningar. Enligt utredningens bedömningar kommer konsumtio- nen av skogsindustriprodukter i världen. och särskilt inom vår egen hu- vudmarknad Västeuropa. att stiga vilket bör skapa goda avsättningsmöj- ligheter för den svenska skogsindustrin. Denna uppfattning delas av indu- strin. — — —

Prop. 1978/79: 110 96

1.24 Landstingsförbundet:Allmänt. Förbundsstyrelsen har inget att invän- da mot det av utredningen angivna övergripande målet för skogspolitiken

Markanvc'indningsfrågor. —— Den anpassning till samhällets övergri- pande syn på markutnyttjandet som måste ske innebär enligt styrelsens uppfattning att skogsbrukets och skogsindustrins krav på produktionsre- sultat och råvaruförsörjning alltid bör vägas mot markanspråk för andra ändamål. inom ramen för den samhällsplanering som bedrivs på lokal. rc- gional och central nivå.

1.25 lngenjörsvetenskapsakademien: lVA delar den positiva syn på skogs- brukets framtid som kommer till uttryck i utredningen. Grundtanken är härvid att skogsbruket och skogsindustrin anpassas efter varandra. Mål- sättningen mot en högklassig vedråvara samt handlingsfrihet i ett långt per- spektiv bör bibehållas. — — —

Målsättningen om ekonomisk bärkraft i skogsbruket får inte innebära att skogsmarker som inte uppvisar företagsekonomisk lönsamhet undandras från skogsdrift och virkesproduktion. Virkesproduktionen för industrins råvaruförsörjning. för sysselsättning och för glesbygderna är av sådan vital samhällelig vikt att ökade statliga satsningar för att vidmakthålla och för- bättra sämre skogsmarkers produktionsförmåga bör göras jämsides med en intensifiering av skogsvården inom bärkraftiga områden.

1.26 Kooperativa förbundet ansluter sig till utredningens målsättning och vill understryka den betydelse som skogsnäringen har för landet.

1.27 Delegationen för glesbygdsfrågor: — Skogsbrukets betydelse från sysselsättningssynpunkt har -— — totalt sett minskat. Näringen har trots detta fortfarande stor betydelse i flertalet glesbygdskommuner där andra sysselsättningsmöjlighcter är otillräckliga eller svåra att skapa. Delegatio- nen anser mot denna bakgrund i likhet med utredningen. att en strävan i skogspolitiken bör vara att genom en hög intensitet i skogsskötseln söka behålla en hög sysselsättningsnivå i dessa områden. Det är vidare angelä- get att genom krav på jämn och varaktig avkastning undvika tvära omkast- ningari sysselsättningen.

1.28 Kammarkollegiet: Allmänt. — — Kollegiet kan inte finna att utred- ningen med det föreslagna målet avsett att bryta mot lönsamhetskravet.

Murkunt'ändningsji'ågnr. Det är med en viss förvåning som kollegiet frn- ner att utredningen helt förbigått de problem som storskogsbruket innebär för renskötseln. lntressekonflikten är väl känd och borde därför ha be- lysts. Kalhuggningar. markberedningsåtgärder såsom hyggesplöjning. löv- bekämpning med fenoxisyrepreparat. skogsgödsling m.m. är åtgärder som antingen är direkt förödande för renbetningen eller i vart fall starkt oroar de renskötande. — — —

Eftersom utredningen helt förbigått dessa för renskötseln mycket allvar- liga problem bör enligt kollegiets mening en särskild utredning tillsättas med uppgift att närmare belysa frågorna.

1.29 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. — — — De båda näringarna jordbruk och skogsbruk utnyttjar — — — gemensam arbetskraft och gemensam sam- hällsservice. Bådejord- och skogspolitiken har regionalekonomisk betydel-

Prop. 1978/79:110 97

se och har därför tilldelats regionalpolitiska uppgifter.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är det med hänsyn till dessa förhållan- den av stor vikt att vid utformningen av skogspolitiken beakta dessa ge- mensamma intressen så att dess inriktning och målsättning överensstäm- mer med jordpolitiken i övrigt. — — —

Utredningen har — — — formulerat en målsättning som huvudsakligen bygger på ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt. där industrins råvaru- försörjning väger tungt. Detta är enligt styrelsens mening en riktig ansats men mot bakgrund av de. nyajordbrukspolitiska riktlinjerna finns starka skäl att mera beakta företagsekonomiska aspekter för de rävaruproduce- rande skogsbruksföretz- gen än vad utredningen gjort.

lantbruksstyrelsen ansluter sig i övrigt till det av utredningen angivna målet — —.

ll[arkani'ändningsji'ägor. Det moderna skogsbrukets negativa sidoeffek- ter pä andra verksamheters användning av skogsmarken har inte behandlats av utredningen. Detta måste betecknas som en stor brist.

Rennäringen är en verksamhet som påtagligt känner av det moderna skogsbrukets negativa sidoeffekter — —.

l lantbruksstyrelsens yttrande — — över den fysiska riksplancringens planeringsskede framhåller styrelsen att konflikter mellan renskötsel och skogsbruk i första hand bör lösas i samförstånd mellan de båda näringarna. Lantbruksstyrclsen har också tillsatt en särskild arbetsgrupp. med repre- sentanter för skogsbruk och rennäring. som har till uppgift att just verka för samförståndslösningar vid konflikter mellan parterna i fråga.

För att samförståndslösningar skall vara möjliga krävs anpassning och tillmötesgaendc från båda parter. Samrådsarbetet skogsbruks-rennäring bör — — — kunna leda fram till en viss samordning av avverkningarna i ti- den med hänsyn till rennäringens behov och önskemål. och kanske också att vissa för renskötseln viktiga marker. tex de ytmässigt begränsade över- nattningsbetena. helt undantas från avverkning.

1.30 Statens planverk: Allmänt. Planverket anser det vara ytterst angelä- get att skogsbrukets intresse beaktas i största möjliga utsträckning med hänsyn till näringens stora betydelse för landets ekonomi och för syssel- sättningen i stora delar av landet. En stor och varaktig tillgång på skogsrå— vara är angelägen. När ställning ska tas till framtida skogsproduk— tionsprogram måste en samlad bedömning av skogsmarkens utnyttjande för olika ändamål på lång sikt göras. Säkerställandet av den framtida till— gången på skogsråvara utgör ett starkt motiv för att begränsa ianspråkta— gandet av produktiv skogsmark för andra ändamål och att nödvändigt in— trång fran bebyggelse. anläggningar mm styrs till de mindre produktiva markerna. Mur/tanvänalltings/"rågat Planverket anser att möjligheterna till ett sam— utnyttjande av skogsmark för skogsbruk och andra intressen som rensköt- sel. friluftsliv m m måste vara en förutsättning för skogspolitiken. Skogs— bruket måste i sin fortlöpande verksamhet uppmärksamma kravet på att skogsmarken i ett längre tidsperspektiv ska vara i ett skick som medger mångsidig användning. Effekterna av skogsbruket bör vägas mot övriga samhällsintressen och riktlinjer bör ges så att brukningsformema anpassas till varierande lokala förutsättningar. 1 de kommunala planer som antagits av kommunerna under planerings- skedet har ett stort antal förordnanden enligt naturvårdslagen föreslagits för att säkerställa riksintressanta objekt. En stor del av dessa berör skogs-

7 Riksdagen [978/79. [saml. Nr Iltl

Prop. 1978/79: 110 98

mark. Ett genomförande av dessa förordnande skulle ta mycket lång tid. Planverket har gjort den bedömningen att det inte kan vara rimligt att ge- nom förordnanden tillgodose alla kartlagda bevarandeintressen. Dessa in- tressen måste istället i ökad omfattning tillgodoses genom generella akt- samhets- och hänsynsregler vilka preciseras i samband med den översiktli- ga kommunala planeringcn i samråd mellan kommun. länsstyrelse och fö- reträdare för skogsbruket.

Planverket anser det inte rimligt att statliga medel ska föras över till skogsbruket för beaktande av samhällets samlade intressen av en god mil- jö. Skogsbruket måste i likhet med andra näringar acceptera de begräns- ningar av inkomsterna som hänsynen till allmänna samhällsintressen för med sig.

— — Enligt planverkets uppfattning kan intrången på skogsmark och konflikter med konkurrerande markintressen begränsas genom en mer samordnad planering. en utökad skoglig information till kommunerna samt ett utökat samrådsförfarande mellan kommun. skogsvårdsstyrelse. mark- ägare och andra berörda parter.

Planverkct anser att lt ".tmande planlagstiftning bör ge kommunerna stöd för att formulera allmänna riktlinjer för de områden där skogsbruket bör bedrivas med särskild hänsyn till andra markintressen. Dessa riktlinjer bör utarbetas i samarbete mellan kommun. skogsvårdsstyrelse. länsstyrel- se och markägare och utgöra underlag för skogsvårdsorganisationens till- lämpning av de allmänna hänsynsreglerna enligt skogsvårdslagen . En be- handling av skogsbruket i den kommunala planeringen ger möjligheter till bättre information mellan olika parter och till ett ökat medborgarinflytandc vad gäller skogsmarkens utnyttjande.

1.31 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen vill beträffande skogs- bruket och miljövärden i förekommande fall. innefattande även kulturmin- nesvården. först konstatera att skogen är en tillgång som skall nyttjas på ett för samhället totalt sett bästa sätt. Till de övergripande samhällsintres- sena hör därvid. vid sidan av en hög virkesproduktion. skogens funktion som en mycket värdefull rekreationskälla jämte dess specifika naturvär- den.

1.32 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Allmänt. Även om metod- och mätproblcm föreligger anser länsstyrelsen att en övergripande sam- hällsekonomisk analys är nödvändig innan en ny skogspolitik läggs fast.

Mur/runvä:ulningsfrägor. — — — Skogen — — — är inte enbart ekono— tniskt betydelsefull sotn skogsråvara utan även värdefull för jakt och vilt- vård. friluftsliv och rekreation. Tillvaratagande av här och svamp är en del av rekreationen och är inte heller försumbar ur ekonomisk synvinkel.

1.33 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — Enligt länsstyrelsens mening borde — — skogsindustrin inrätta sin kapacitet utifrån skogsbrukets möj- ligheter att tillhandahålla virke av viss volym och kvalitet titan att till skogsbruket motstående intressen trädes alltför när. — — —

1.34 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att osäkerheten om bl a skogsindustrins framtidsutsikter moti- vcrar en väl avvägd hushållning med våra skogar. så att det även i framti- den skall finnas goda valmöjligheter och stor handlingsfrihet att möta upp- kommande situationer. Länsstyrelsen anser därför inte att en så kraftig

Prop. 1978/79:110 99

kursomläggning. som utredningen fii'rreslagit. är realistisk eller önskvärd. En allmän målsättning att inom ramen för ett skogsbruk liknande vart nu- varande. eftersträva en hög volymproduktion av i huvudsak barrträdsvirke av hög kvalitet. tillstyrker länsstyrelsen dock i princip.

Länsstyrelsen vill betona vikten av att de krav som denna målsättning för med sig maste te sig skäliga och rimliga hade med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Det innebär att lönsamhetskravet måste finnas med i målsättningen. Det betyder också att rimliga avvägningar skall ske gente— mot t. ex. naturvärds- och andra allmänna intressen.

Länsstyrelsen anser i detta sammanhang att det är av största vikt att skogarnas produktionsförmåga på lång sikt skall vara bestämmande för vår framtida skogsindustris kapacitet och inte tvärtom. Det är inte rimligt en— ligt länsstyrelsens mening att en utbyggnad av industrikapaciteten tvingar fram produktionshöjande ätgärderi skogsbruket i efterhand av sådant slag eller i sådan omfattning att det strider mot andra väsentliga allmänna in— tressen.

1.35 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den aktuella utredningen har mycket starkt betonat skogens betydelse som virkesproducent. En bedömning rö- rande konsekvenserna av den föreslagna avverkningspolitiken för skogens roll som rekreationsomräde. miljö för en vild fauna och flora, vattenregula- tor m.m. har endast perifert berörts. Grunden för ett framtida skogsbruk är emellertid ett utnyttjande och bevarande av markens uthålliga biologis- ka produktionsförmäga. [ ett framtida skogsbruk måste därför stor hänsyn tas till marken som naturresurs. Tekniska metoder som hotar marken bör ej tillåtas.

1.36 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen konstaterar att utredningen i huvudsak behandlat skogen och dess framtid som ett sekton'ntresse. Detta är särskilt påtagligt i de avsnitt där man utgår från skogsindustrins råvarubehov för att tillgodose industrins kapacitet. Även om detta är av grundläggande betydelse maste likväl konstateras att skogs- fragorna inte har fått den samlade belysning som krävs för att länsstyrelsen på ett tillfredsställande sätt skall kunna ta ställning till den långsiktiga in- riktningen och omfattningen av skogsproduktionen. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens huvudmål — en målmedveten satsning på ökad produktion av skogsråvara men anser — — — att detta mål mäste kompletteras med mål som inrymmer naturvårdens. kulturmin- nesvärdens m fl intressen av skogen. Mur/tanr'änrlningsji'ågtir. Även om kulturminnesvardens intressen inte påverkar skogsproduktionens storlek på samma sätt som naturvårdsintres- sena sa anser länsstyrelsen att även dessa frågor fälten alltför knapphän- dig behandling. -

1.37 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen biträder ut— redningens formulering av skogspolitikens mål. Styrelsen vill dock kraftigt understryka betydelsen av sambandet mellan skogsbrukets ekonomiska förutsättningar och den långsiktiga produktionens storlek. — — Markant'(itidnings/krigar. Länsstyrelsen anser det inte rimligt att formu— leringen (ang. ianspråktagande av skogsmark) görs mera restriktiv än mot- svarande riktlinjer för hänsynstagande till jordbruksmark. Det bör därför framga att det i första hand är de allmänna bedömningarna ur samhälls- byggnadssynpunkt sotn bör bli avgörande. Om det däremot finns alternativ

Prop. 1978/79:110 100

som ur samhälIsbyggnadssynpunkt är likvärdiga bör skogsbrukssynpunk— ter bli utslagsgivande.

1.38 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. Länsstyrelsen delar helt ut- redningens grundläggande uppfattning att en jämn och hög skogsproduk- tion skall eftersträvas. Utredningen framhåller därutöver att skogsskötseln mer än hittills bör inriktas på en produktion av virke av hög kvalitet. Detta är för länets förhållanden utomordentligt angeläget. — — — — Länsstyrelsen finner att utredningen i sina förslag om plantrikare återväxter. lövregleringar och något förlängda omloppstider till viss del har mött upp till sina intentioner om grövre dimensioner och god kvalitet. men i andra avseenden icke gjort detta. exempelvis genom den kraftiga satsning som utredningen förordat i mellersta Norrland på trädslaget Pinus contorta. Markanvänd/tingsfrågor. — —— — För en icke obetydlig del av de stora arealer fjällnära skogsmark som finns inom länet är friluftslivs- och natur- intressena starka. — — Skogsbrukets intressen måste i dessa områden relativt ingående vägas mot bl a de regionala och lokala turist- och rekrea- tionsintressena och dess effekter för bl. a. sysselsättning och service. Länsstyrelsen anser att särskilda utredningar på det regionala planet sna- rast bör göras för dessa områden. — — -— Framdragningen och konstruktionen av kraftledningsgator bör ses över. Som det nu är synes dessa ledningar dras utan stön'e hänsyn till minime- ring av produktionsbortfall för skogsbruket. Det är mycket stora arealer som blir improduktiva på grund av de säkerhetszoner som kraftledningar- na nu kräver.

1.39 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Markanvän(lningsfrågor. — — Styrelsen delar utredningens — — — synsätt när det gäller utnyttjandet av skogsmarkerna i Norrlands inland. Dock anser styrelsen att viss återhåll- samhet bör iakttas i fråga om skogligt utnyttjande av de markeri Norrlands inland. som ligger ovanför skogsodlingsgränsen. Motivet härför är främst otillräckliga kunskaper och erfarenheter om föryngringen av dessa marker.

Länsstyrelsen anser det angeläget att den påbörjade inventeringen av skogsmarkerna ovan skogsodlingsgränsen intensifieras till ledning för ett mera långsiktigt avverknings- och skogsskötselprogram. 1 ett sådant pro- gram får självfallet hänsyn tas till de naturvårdsintressen, som föreligger inom dessa särpräglade områden. En närmare precisering av dessa intres- sen måste för den skull komma till stånd. Erforderligt inventeringsarbete bör kunna bedrivas utan tillgripande av det lO—äriga avverkningsförbud. som Naturvårdsverket föreslår i sitt yttrande över den fysiska riksplane- ringens planeringsskede.

1.40 Lantbrukarnas riksförbund Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Allmänt. Vi är medvetna om svårigheterna att göra en meningsfull bedömning av den framtida pris— och kostnadsutvecklingen inom skogs- bruket. Vi anser emellertid att det borde varit en självklarhet för utred- ningen att bättre belysa konsekvenserna av sina förslag i relation till alter- nativa utvecklingslinjer för lönsamheten inom skogsbruket. —- Vi anser att man inom regionalpolitiken kan öka arbetstillgången genom ett intensivare skogsbruk. Vi anser att skogsutredningen —— för mycket skjutit fram andra sam—

Prop. l978/79:110 l01

hällsintressen i förgrunden. Sålunda har industrins tidsnära behov av virke kommit att i hög grad störa den mera långsiktiga målsättningen att bygga upp optimalt produktiva virkesförråd.

Målet för Skogsskötseln bör vara produktion av barrvirke av 'god kvali- tet. med en hög andel i grövre dimensioner. — — Härigenom kan kravet på ett långsiktigt ekonomiskt skogsbruk. vilket är förutsättningen för en lönsam skogsindustri. bäst förverkligas. — — —

Vilken skogsskötselmodell vi än väljer. kommer vi emellertid även i framtiden att producera betydande kvantiteter lövvirke. Tillräckliga resur- ser måste därför satsas på forskning om altemativ användning av detta vir- ke. ——

— — — Vi vill betona hur väsentligt det är att alla skogspolitiska åtgärder vidtas mot bakgrund av skogsbrukets alldeles speciella villkor. där världs- marknadens växlingaräveni framtiden kan beräknas slå igenom så starkt.

Målsättningen för skogsbruket får givetvis inte i alltför hög grad påverkas av kortsiktiga svängningar på marknaden. men vi vill understry- ka att en längre period med låga virkespriser medför att ambitionsnivån för den framtida skogsproduktionen måste sänkas.

Slutligt avgörande för den möjliga prisnivån blir givetvis skogsindustrins internaticmella konkurrenskraft och den därav beroende betalningsförmå- gan.

— — — Vi delar utredningens mening att en hög ambitionsnivå bör väljas för den framtida skogsproduktionen och att den. som utredningen anger. inriktas mot grovt barrvirke av god kvalitet. Vi kan också i stort instämma ide motiv som utredningen anför.

Mar/tani'ämlningsfi'ågor. — — Från bondeskogsbrukets sida och sär- skilt bland de självverksamma skogsägarna. har alltid stor hänsyn tagits till naturvårdens primära krav och känslomässiga värderingar. De som äger och brukar dessa skogar för att där vara bosatta och hämta sin inkomst har i regel en djupt rotad känsla för naturen. De har därför tagit den hänsyn till naturen som är möjlig inom ramen för ett långsiktigt ekonomiskt skogs- bruk. Kravet på långsiktig ekonomi kan aldrig efterges från skogsbrukets sida.

— — — Vi vill här slå fast. att utnyttjandet av den förnyelsebara naturre- sursen skog även i framtiden i första hand måste styras av skogsbrukets behov. Rätt avvägda hindrar inte dessa ett skäligt hänsynstagande till and- ra intressen.

— — — Vi vill —— framhålla att även om vissa arealer inte undantas från skogsproduktion kan t. ex. inskränkningari möjligheterna att tillämpa rationella metoder medföra så höga kostnader att detta leder till ett bety- dande produktionsbortfall.

1.41 Forskningsstiftelsen skogsarbeten: — — — Utredningen har enligt vår uppfattning gett skogsbrukets lönsamhet och dess inverkan på skogspoliti- ken en alltför knapphändig behandling. -

1.42 Skogssällskapet: Allmänt. Mot utredningens utbyte av målsättningen god företagsekonomi mot kravet på hög virkesproduktion har skogssäll- skapet intet att erinra. — — Den reservationen måste dock fogas till ställ- ningstagandet att den enskildes ekonomi icke får åsidosättas för tillgodose- ende av samhällets primära uppgifter.

Markanvärtclningsfrågur. — — — En politik som främjar ett uthålligt skogsbruk främjar även naturvård och friluftsliv. För stora delar av vårt

Prop. l978/79:110 102

land utgör ett självbärande och kontinuerligt skogsbruk den främsta förut- sättningen för att naturtillgången skog blir bevarad och tillgänglig för män- niskoma. En tillbakagång för skogsbruket skulle sannolikt åsamka natur- vården större problem än nu tillämpade skogsbruksmetoder. —

Då det planmässiga. långsiktiga och ekologiskt anpassade skogsbruket framstår som positivt i miljövårdshänseende och med hänsyn till friluftsli- vet anser skogssällskapet att utredningen till denna del fullgjort sina direk- tiv genom att anlägga en ekologisk grundsyn i sina förslag beträffande den framtida skogsvården. Tveksamhet anföres mot myrdikning. ohämmad gödsling och införandet av främmande trädslag.

1.43 Sveriges häradsallmänningsf'örbund: — — — Allmänningsförbundct vill framhålla — — — att målet för skogsproduktionen skall vara att produ- cera sågtimmer av god kvalitet.

l.44 Svenska kommunförbundet: Allmänt. Styrelsen anser att man borde ha anlagt en helhetssyn på hela skogsnäringen genom att behandla också skogsindustrins problem. _ — —

— —— Skogsnäringens betydelse för sysselsättningen. den regionala ut- vecklingen och handelsbalansen måste enligt styrelsen väga tungt. när den framtida skogspolitiken utformas.

- Kraftfulla åtgärder måste — — sättas in för att utnyttja skogs- marken bättre och för att öka tillväxten.

— — En god hushållning med våra skogar måste eftersträvas och de produktionsformer som väljs måste vara ekologiskt acceptabla.

Markanvämlningsfrågor. Möjligheterna att samutnyttja skogsmarken mäste uppmärksammas. Skogsbrukets brukningsforrner bör bättre än hit- tills anpassas till de lokala förutsättningarna. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt skogens och skogsmarkens betydelse för djurlivet. frilufts- livet. svamp- och bärproduktionen och för miljön i vid bemärkelse.

Styrelsen anser att skogsbrukets intressen samt friluftslivets och natur- vårdens intressen normalt kan förenas. Motsättningar som hittills förekommit mellan skogsbruket och andra intressen bör i framtiden kunna mildras om skogsbruksfrågorna uppmärksammas tidigt i den kommunala planeringen.

Utredningen framhåller att detär "av största vikt att samhällets övergripande intresse av ett rationellt drivet skogsbruk tillgodoses i den re- gionala och kommunala planeringen". Styrelsen kan ansluta sig till denna värdering men vill betona att möjligheterna måste bevaras att i den kom- munala planeringen göra avvägningar mellan skogsbrukets intressen och andra intressen.

1.45 Sågverkens rävaruförening: Trots att sågverksindustrin varit är och på goda grunder kan antas bli skogsbrukets i särklass viktigaste avnämare för Skogsprodukter — — — har de hänsyn utredningen tagit till skogsin- dustrin ensidig slagsida åt cellulosaintressena. Utredningen präglas av vo- lymtänkande. kvalitetsaspekterna undertrycks. Under beaktande av skogens mångsidiga utnyttjande för friluftsliv. bärplockning. jakt osv. borde målet för svenskt skogsbruk. högkvalitativ timmerskog. slås fast mycket klarare och entydigare än vad utredningen gor. —-

1.46 Svenska samernas riksförbund: Allmänt. SSR ser som ytterst anmärk-

Prop. 1978/79:110 103

ningsvän att skogsutredningen så totalt kunnat avskärma sig från i förhål- lande till skogsbruket. ”motstående intressen". Utredningens förslag blir härigenom en renodlad sektorsutredning. vilken på detta sättendast ger en mycket begränsad bild av den verklighet i vilken skogsbruket'är en del. Härigenom saknas också förutsättningar för en samlad bedömning kring frågor om bl.a. skogsbruk och rennäring liksom gäller för förhållandet mellan skogsbruk och naturvård även om det finns mer redovisat på den sistnämnda punkten. Även i detta sammanhang lider dock utredningens förslag av den avgörande bristen på ansatser till ett ekologiskt synsätt.

Beträffande för rennäringen och samerna centrala frågor. har skogsutredningen inte redovisat antydan till förslag. Det är därför bl. a. med hänsyn till dessa förhållanden helt nödvändigt att skogsutredningens förslag inte blir föremål för genomförande.

Markant't'indningsfråmrr. — — SSR får understryka att det från samisk sida aldrig gjorts gällande att ett skogsbruk i renbetesmarkerna helt skall stoppas eller förhindras. Däremot görs det gällande attjämväl samiska vär- deringar skall vara styrande då det gäller planeringen av skogsbrukets oli- ka åtgärder. Detta ställer bestämda krav på förutsättningarna för nuvaran- de samrådsförfarande som måste intensifieras och fördjupas. Vidare måste det som ett led i detta vara möjligt för skogsbruket att i vart fall i tiden för- skjuta vidtagandet av olika åtgärder. Slutligen måste det genom — —— fondbildning eller på annat sätt tillskapas former där skogsbruket ersätter rennäringen för de skador som faktiskt åstadkommes av skogsbruksåtgär- der innebärande bortfall av renbete och tillskapande av merarbete och olä- genheter i övrigt för de samiska näringarna.

1.47 Friluftsfrämjandet: Allmänt. Tämligen ensidigt uppehåller sig utre- darna vid frägor kring maximal volymsproduktion av cellulosa och berör mera flyktigt andra aspekter såsom ekologiska överväganden, friluftsliv, allemansrätt etc. Detta gör betänkandet "Skog för framtid" till ett betänkligt snävt under- lag för de viktiga politiska beslut. som skall avgöra skogens framtid för mer än IOO är framåt i tiden. Friluftsfrärnjandet anser betänkandet "Skog för framtid” vara ett otill- räckligt underlag för ett beslut om skogens framtida bruk. Den omständigheten att det svenska skogslandskapet utgör en viktig del av norra Europas sista ”vildmarker" gör att vårt skogsbruk ställs inför svära avvägningsproblem mellan exploatering och bevarande. Dessa av- vägningar blir så mycket svårare som vår skog växer mycket långsamt och effektiviteten i våra tekniska åtgärder är så stor. att dagens missgrepp kan få vittgående följder om l00 år. Dessa avvägningar bör göras i samverkan mellan olika intressegrupperi samhället. Markanv[int/ningsfrågor. Förutsättningen för många människors fri— luftsliv är att skogsbruket i tätorternas närhet bedrivs på ett sätt. som med— ger för den vanliga människan att komma i kontakt med naturen. För fri— luftsfrämjandets omfattande verksamhet bland barn. ungdom. vuxna och pensionärer är tillgången till en välbelägen och lämplig skogsmiljö ett oef— tergivligt krav.

1.48 Centerns ungdomsförbund: Allmänt. Den genomgående synen som utredningen antagit. är att skogen skall ses som en producent av virke. — — Vi kan inte dela denna syn på skogen. Virkesproduktionen måste

Prop. 1978/79:110 104

ses endast som en del av de uppgifter och förtjänster som skogen har.

CUF anser att detta är så allvarliga brister att utredningen under inga omständigheter får utgöra utgångspunkt för ett skogspolitiskt beslut. En parlamentarisk utredning bör tillsättas. som får i uppdrag att utreda de ut- vecklingsvägar som skisserats ovan. innan något beslut fattas.

Under tiden en sådan utredning arbetar finns det en rad åtgärder som kan vidtas inom den nuvarande skogspolitikens råmärken. för att minska de negativa miljöeffekerna oeh påbörja en utveckling mot ekologiskt rikti- ga brukningsmetoder.

Mar/tanviindningsfrågor. Om oljepriserna fortsätter att stiga. vilket man kan förmoda. innebär det att det blir lönsamt att utnyttja en allt större del av skogsproduktionen till energiframställning.

Energiskogar diskuteras ganska lite i utredningen. CUFS åsikt är att vi inte idag är beredda att tillstyrka en satsning på denna odlingsforrn. — —

1.49 Miljöförbundet: Allmänt. Miljöförbundet anser. att utredningen — — — på ett otillåtligt sätt nonchalerat miljöaspekterna och grovt frångått sina direktiv.

— — — Genom ett på flera punkter medvetet taktiskt skrivsätt söker ut- redningen undvika diskussion i ytterst väsentliga miljöfrågor trots att en sådan diskussion uttryckligen beställs i direktiven. — — —

Miljöförbundet anser att utredningens brister på dessa punkter är så all- varliga att materialet är helt otillräckligt som underlag för utformandet av en framtida skogspolitik.

Det är vår mening att lövveden bör ses som en tillgång och inte som en börda. Den både kan och bör utnyttjas. Från nationalekonomisk synpunkt förtjänar den svenska lövskogen att få en större betydelse inom pappers- tillverkningen. som råvara för sågverken och som energikälla.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att skogsindustrins kapacitet måste anpassas till tillgången på råvara. d. v. s. vad skogsmarken med hänsyn ta- gen till anspråk från övriga nyttjandeformer och biologiska begränsningar kan producera. Den motsatta vägen. att söka anpassa skogsproduktionen till den aktuella industrikapaciteten. är en omöjlig utgångspunkt för en medveten samhällelig styrning av skogspolitiken.

Markanrändttingsfrågor. — — En grundläggande strävan måste vara att varje utnyttjandeform ska inkräkta så lite som möjligt på de övriga. ()undvikliga målkonflikter måste lösas genom avvägningar med ett bibe- hållande av ekosystemets produktionsförmåga som en absolut förutsätt- ning och med största långsiktiga samhällsnytta som mål.

1.50 Hälsofrämjandet: Hälsofrämjandet ser inte skogen enbart som en rå- varukälla utan i lika stor utsträckning som en del i ett ekologiskt system och som en tillgång både ur försörjningssynpunkt — — — och som rekrea- tionsomräde för olika friskvårdsaktiviteter — — men inte minst som en resurs för kommande generationer. Att bär och svamp utgör en viktig närings- och livsmedelsresurs finns dokumenterat under årtionden. Det skapar arbetstillfällen och tillför både samhället och den enskilde inte föraktliga värden i form av värdefulla kost- tillskott till vår dagliga mat. Enligt HF:s mening måste även dessa frågor beaktas vid en samfälld bedömning av skogens värde som råvaru- och nä- ringskälla. Motion och rekreation är en av de viktigaste delarna i friskvården och

Prop. 1978/79:11() 105

där spelar friluftsmiljön en avgörande roll. Enligt HF:s uppfattning bör så långt möjligt tillräckliga områden avsättas. där trädbestand. övrig flora. djurliv och mikrobiologisk aktivitet får frodas fritt. —_ —

1.51 Rektorsämbetet vid Stockholms universitet: Rektorsämbetet konstate— rar — — — att miljövårdsaspekter rörande skogen som rekreationsresurs skjutits åt sidan till förmån för skogen som virkesproducent. — —- —

1.52 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: Rekreationsintressena anses i princip inte komma i kollision med skogsbruksåtgärderna. vilket förefaller ytterst tveksamt. Detta negligerande av skogsmarkens för sam- hället övriga stora värden är synnerligen beklagligt och borde leda till en omprövning av utredningen.

LSS-Statens naturvårdsverk: Allmänt. — — — Utredningen har inte gett det stöd som behövs för de ansvariga politiska överväganden som naturvårds- verket ser som en nödvändig förutsättning för att skogspolitiken skall kun- na tillämpas praktiskt av myndigheterna.

De synsätt som de sakkunniga använderi sina rekommendationer beak- tar utpräglat de virkes-. sysselsättnings- och handelsekonomiska aspekter- na och tar därför inte tillräcklig hänsyn till övriga samhällsintressen.

En allsidigt avvägd skogspolitik kan uppnås om de övergripande huvud- dragen i markresurspolitiken först dras upp med ledning av den fysiska riksplaneringen. varvid även natur— och miljökonsekvenserna ingår i be- dömningen. Denna avvägning mellan olika samhällsintressen beträffande skogens användning kan inte göras av myndigheterna utan måste beslutas av ansvariga politiker till ledning för berörda myndigheter.

Den av utredningen förordade skogspolitiken kan komma att in- nebära ökade och delvis okända risker för naturen och miljön och därmed ökade konflikter mellan skogsbruk och natur- och miljövård. En huvud— princip skall vara att den som utnyttjar en naturresurs även skall ha ansva- ret för hänsynen till natur och miljö. Verket anser därför att ansvaret och kostnaderna för förebyggande av riskerna och uppstående olägenheter för andra samhällsintressen med utredningens föreslagna skogspolitik skall bäras av skogsbruket.

Primärt måste skogspolitiken avse att tillvarata skogens produk- tion av såväl virke som tjänster av olika slag i en balanserad avvägning. Den virkesproduktion som därvid är möjlig och lämplig bör ligga till gnrnd för industrins virkesanvändning och inte omvänt.

1 övrigt noterar verket som positivt utredningens deklaration att lönsam- hetsprincipen inte längre helt bör dominera det sammanfattande målet

Murkum'än(brings/rågat — — Utredningen har gjort bedömningen att förutsättningarna för behandling av bl. a. naturvårdsfrågorna ändrats ge- nom riksdagsbeslutet 1974 om ändringar i SVL och NVL. Verket delar in- te denna bedömning.

— — — Jakten är en betydande areell näring som inte beaktats av utred— ningen. men som har direkt samband med skogsbrukets skötselmetoder. Detta gäller även fisket — — —.

Naturvårdsverkets uppfattning är att ett skogsbruk i nuvarande omfatt- ning bör kunna bedrivas på de flesta marker. Undantagen från denna hu- vudregel kan begränsas till mera känsliga områden. — — — Den allmänna naturvårdshänsynen. som riksdagen tidigare beslutat om, skall ingå som

Prop. 1978/79:110 106

ett normalt led i skogsbruket. Detta förutsätter att skogsbruket bedrivs med en ekologiskt grundad målsättning. så att naturvårdshänsynen endast skall kunna beröra en relativt liten del av skogsbrukets virkesproduktions- underlag och av sysselsättningen.

— — Samhället måste avsätta de medel som blir nödvändiga för att bi- behålla balansen mellan olika intressen. Självfallet kommer naturvården att kräva större resurserju radikalare metoder skogsbruket använder och ju störTe omfattning de får.

1.54 Statens industriverk: Någon närmare samhällsekonomisk analys av skogspolitikens mål och medel genomförs inte. Eftersom skogspolitiken enligt industriverkets uppfattning måste grundas på sådana överväganden. har tyngdpunkten i verkets yttrande lagts på samhällsekonomiska syn- punkter pä olika komponenter i skogspolitiken och på det ömsesidiga be- roendeförhållande mellan skogsbruket och skogsindustrin. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör det i skogen bundna kapitalet för- valtas så att högsta möjliga förräntning av kapitalet erhålles. Detta innebär att om delar av virkeskapitalet skulle ge högre långsiktig avkastning om det rcaliserades och investerades i andra näringsgrenar, bör detta ske. om inte samhällsekonomiska skäl talar emot en sådan omplacering. Det bör uppmärksammas. att utredningen inte undersökt vad ett ifråga- sättande av nuvarande restriktioner för vad som betraktas som avverk- ningsmogen skog skulle innebära. — Avskaffas avverkningsreglen'ng- en vore det möjligt att anpassa åldern på den skog som avverkas efter rå- dande och förväntade pris- och kostnadsrelationer. vilket innebär att nå- gon "svacka” inte skulle behöva uppkomma i framtiden även om avverk- ningen under en period skulle vara större än tillväxten. Enligt industriverkets uppfattning är det principiellt felaktigt att — — basera den framtida skogspolitiken på uppställda mål om en viss storlek (och i viss mån också en viss trädslagssammansättning) på virkeskapitalet om hundra år. och om maximal volymproduktion av virke med hänsyn härtill under hundraårsperiodcn. —— — — Politikens mål måste vara att vid eventuella skillnader mellan företags- och samhällsekonomiska kostnader och intäkter påverka resursfördelningen så att den så långt möjligt blir samhällsekonomiskt optimal.

— — lndustrivcrket kan — — — inte dela utredningens uppfattning att osäkerheten om skogsbrukets långsiktiga utvecklingsförutsättningar skulle vara ett argument för en hög volymproduktion av virke i syfte att nå hand- lingsfrihet. En hög och långsiktig kapitalbindning måste självfallet alltid in- nebära minskad — inte ökad handlingsfrihet — — —.

En planeringshorisont på 100 år är enligt industriverkets mening inte meningsfull.

— -- Sannolikt skulle en mindre restriktiv skogspolitik leda till en viss krympning av skogsnäringen på lång sikt. Strukturutvecklingen skulle emellertid med största sannolikhet ske betydligt långsammare än om den nuvarande utbudsbegränsningen för skogsråvara består. Det senare skulle enligt verkets uppfattning sannolikt leda till omfattande nedläggningar och betydande finansiella och sysselsättningsmässiga problem de närmaste åren.

1.55 Riksantikvarieämbetet: Markanvändningsfrågar. —— — Dagens och morgondagens rationella skogsbruk bevarar inte längre den bestående skogsmarken intakt utan är i sig en exploatering som förutom direkta in-

Prop. 1978/79:110 107

grepp i markytan genom skogsmaskiner och markberedning ocksa omfat- tar förändringar av landskapet till följd av igenplantering av tidigare öppen mark och ändrad sammansättning av skogsbestånden. Skogsbruket mäste härmed jämställas med övriga former av exploatering. '

— — — Ett bevarande av skogsmark med varierad vegetationssamman- sättning är viktigt för förståelsen av den svenska ktrlturmiljöns utveckling. Det är därför angeläget att vissa karakteristiska avsnitt skyddas också landskapsmässigt.

— — Skogsmarkens stora betydelse som natur- och kulturresurs måste beaktas. Driftsformerna måste därför kunna van'eras med hänsyn till förut- sättningarna i olika områden för att skapa bättre anpassning till kultur- landskapet och de kulturhistoriska lämningarna i deras miljö.

1.56 Svenska naturskyddsföreningen: Allmänt. Betänkandet är så illa un- derbyggt och förslaget till skogsvårdslag så utformat till nackdel för såväl naturvården som skogsbmket. att skogsutredningens förslag inte kan tjäna som underlag för beslut om landets skogspolitik. Jämfört med för slaget är nu gällande skogsvår'dslag i det stora hela betydligt mer framsynt och skyddande också för skogsbruket. 1 nu gällande skogsvärdslag kan vissa mindre ändringar göras för att för- bättra vården av befintlig skogsmark. framför allt gällande återplantering och skötsel av ungskog. Arbetet på underlag för en långsiktig skogspolitik bör fortsätta. Därvid måste integreringen med övriga samhällsbehov vara en ledstjärna. Den utredning. som tillsattes 1978 (naturresurs- och miljö- utredningen). torde komma att ge ett bättre underlag för en sådan politik. Det är ingen tvekan om att dess betänkande måste avvaktas. i synnerhet som nuvarande skogsvårdslag med vissa mindre förändringar är fullt till- räcklig för en tid framåt. Också sambandet med markanvändningslag- stiftningen måste utredas och planorganens inflytande över skogsmarkan- vändningen regleras.

F.n framtida skogspolitik måste bygga på att det i allt vä- sentligt är nuvarande skogsmark och ingen annan mark som ska användas för skogsproduktion. — —

Markant't'irrdrzlrrg.tjhig0r. —- Vidare kommer energiproduktionen att ändras och det relativa värdet av vedbränsle kommer att öka. i synnerhet i tätare bebyggda Iandsbygdsområden. Ett ökat lövinslag kan då vara för- svarligt samtidigt som det är lämpligt från marksynpunkt. Energiskogspro- duktion kan komma att bli en ekonomiskt och samhällsmässigt attraktiv markanvändningsform. som dock kan få mycket stora miljöeffekter. Från olika samhällssynpunkter. inte minst naturvårdens och jordbrukets. kan det vara lämpligt att i stället för att ta myrmarks- ochjordbruksarealeri an- språk för sådan odling lägga om traditionell skogsmark till sådan produk- tion och att utnyttja den spontana lövträdsväxten efter en slutavverkning till energiproduktion.

Skogen utgör en av de främsta källorna för människors rekrea- tion. som blir allt viktigare också från rent samhällsekonomisk synpunkt för att kompensera det högindustrialiserade samhällets påfrestande lev- nadsförhållanden. —

Vidare producerar skogen bl. a. bär och svamp. Flera av skogens vilt- stammar kan utnyttjas genom jakt. Skogen är en viktig regulator för vat- tenbalansen. Den är livsmiljö för en mängd växter och djur som bidrar till ekosystemens mångformighet och stabilitet och som representerar ett oer- sättligt genetiskt kapital vars förvaltning vi människor är ansvariga för.

Prop. 1978/79:110 108

Ekologisk stabilitet kommer för övrigt att gynna välfärden också med en snävare definition och den är oundgänglig för ett med säkerhet långsiktigt skogsbruk.

Användningen av skogsmarken måste därför planeras utifrån samhällets behov och en ekologisk grundsyn. vilket omfattar långt mer än att försörja skogsindustrin med råvara. — —

lnte bara för andra samhällssektorer utan för skogsbruket självt är det av största vikt att olika områden skyddas som naturreservat. Det behövs t.ex. ett större antal naiurskogs- och urskogsområden där den ekologiska successionen varit och fortsätter att vara så spontan som möjligt så att den skogliga forskningen får referensmaterial. —

Vidare måste det finnas stora arealer med skog bestående av för orten eller regionen inhemska trädslag och trädformer. sannolikt föremål för blädning. kanske luckblädning eller mycket små hyggen med självsådd.

Utöver nämnda skyddsbehov — — — och utöver skyddsbehoven för rör- ligt friluftsliv. krävs också möjligheter att bevara naturmiljöer som skydd för Vissa arter och för hela ekosystem. De skyddsbehoven är synnerligen starka.

— — — Kommunernas möjlighet att påverka skogsmarkens användning måste förbättras.

1.57 Naturhistoriska riksmuseet: Riksmuseets uppfattning av skogsutred— ningens arbete är att det avgivna betänkandet alltför ensidigt beaktar skogsindustrins behov för att kunna läggas till gnrnd för skogspolitiska åt- gärder. En kompletterande utredning med beaktande av skogens övriga ut- nyttjandeformer och värden måste göras och konsekvenserna för miljö och ekosystem av olika ingrepp mäste undersökas och redovisas.

1.58 Kungl. vetenskapsakademiens miljövårdskommitte: — — Förslagen i utredningens betänkande om ett effektivt skogsutnyttjande måste. särskilt då som de framläggs i alt. 2. betecknas som klart otillfredsställande från naturvårdssynpunkt. Utredningens ensidiga satsning på ett större virkes- uttag och dess åsidosättande av övriga intressens anspråk på utnyttjande av skogsmark gör att betänkandets program i dess nuvarande utformning inte bör tas som underlag för ett politiskt beslut. Programmet kan inte ge- nomföras "titan att konflikt uppstår med viktiga bevarandcintressen".

1.59 Svenska jägareförbundet: » Enligt _iägareförbundets mening bör bctänkan '.et. innan de av utredningen framförda förslagen läggs till grund för lagstiftnings- eller andra åtgärder. i första hand ytterligare övervägas inom en expertgrupp representerande bl.a. ekologisk. botanisk och zoolo- gisk expertis. vilken inte är särskilt väl företrädd vare sig inom utredningen eller remissinstanserna.

1.60 Fältbiologerna: Allnu't'nt. — — En skogspolitik som säger sig vila på en "ekologisk grundsyn" måste rimligen i första hand utgå från de natur- givna förutsättningarna och syfta till ett skogsbrtlk och en industriell verk- samhet som långsiktigt bevarar naturresursen skog. inte endast som vir- kesproducent. utan också som ett levande ekosystem med dess flora och fauna. som ekologiskt stabiliserande system och som rekreationskälla. t'l-Iarkanvändningsfrågor. Fältbiologerna finner att utredningen i sitt ar- bete försummat utgångspunkten att skogsmarken ska utnyttjas från sam-

Prop. 1978/79:11() 109

hällets synpunkt på bästa sätt och starkt överbetonat industrins önskemål på skogsutnyttjandet.

Erforderliga medel för att avsätta omistliga reservat måste ställas till för- fogande. Nuvarande takt för säkerställande är alldeles för låg.

Fältbiologerna ansluter sig till Naturvärdsverkets krav om ett stopp för avverkning av urskogar och fjällskogar i 10 år. så att man hinner utreda hur dessa skogar kan skyddas.

Fältbiologerna förordar också att en ädellöwkogslag. motsvarande bok- skogslagen. ska införas.

1.61 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund kan — — — ej godtaga det angivna målet för skogspolitiken — en hög virkesavkastning. Skogspolitiken måste integreras i de övergripande samhällspolitiska mål- sättningarna. Det kan ej vara rimligt att samhällets mål beträffande skogs- bruket ges en så inskränkt och ensidig syftning som att uppnå hög virkes- produktion. — — —

1.62 Miljövärnet för Västsverige anser att utredningen är så bristfällig att den omöjligt kan ligga till grund för ett skogspolitiskt beslut. Miljövärnet förordar en komplettering av utredningen. — —

2 Skogsproduktionsprogrammen

[ huvudsak följande uppfattningar har deklarerats av remissinstanserna: I. Det av utredningen förordade produktionsprogrammet bör genomföras eller åtminstone utgöra riktpunkt för skogsvården. 2. Tveksamhet råder om detta produktionsprogram är praktiskt genomförbart eller om de miljö- effekter programmet har kan accepteras. 3. Ett beslut innebärande förord för endera av de redovisade programmen bör inte fattas eller kan fattas först på grundval av ytterligare kunskaper om miljöeffekterna.

2.1 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. Starka samhällsekonomiska och regio- nalpolitiska motiv talar enligt styrelsens mening för en hög produktion i skogsbruket och utredningens alternativ 2 bör därför kunna läggas till gnrnd för denna målsättning. Som en ytterligare förutsättning ut- över de av utredningen angivna måste enligt styrelsens uppfattning en radi- kal förbättring av företags— och ägandestrukturen ske inom stora delar av landet. Buxtänämnläggrring och bé'SltllidSt'ärd. Lantbruksstyrelscn vill betona att de arealuppgifter som utredningen redovisar om nedlagd åker som be- höver skogsodlas är osäker. Det är därför angeläget att utvecklingen på detta område noggrant följs av berörda myndigheter och att skogspolitis- ka jordpolitiska och regionalpolitiska åtgärder samordnas. — — —

2.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. Styrelsen anser att utredningen till övervägande del gjort realistiska bedömningar av hur mycket virkesproduktioncn kan höjas genom ökad satsning på produk- tionshöjande åtgärder. Styrelsen tillstyrker därför en ambitionsnivå mot- svarande utredningens alternativ 2. — - Styrelsen vill emellertid betona att nuvarande kunskapsnivå är för låg för att de långsiktiga ekologiska verkningarna av vissa produktionshöjande åtgärder helt skall kunna över-

Prop. 1978/79:11() 110

blickas. Detta gäller bl.a. odling av contortatall. upprepad gödsling av fastmarker samt dikning. En satsning i stor skala på sådana åtgärder måste därför förenas med en kraftigt ökad forskning. främst inriktad mot de eko- logiska konsekvenserna.

Styrelsen anser att utredningen borde ha redovisat flera och bättre ana- lyserade alternativ. som klarare hade motiverat utredningens förslag.

Utredningen har inte närmare analyserat sitt förslag med avseende på de ekonomiska konsekvenserna av olika åtgärder. Därmed har den också ris- kerat att ambitionsnivån på vissa punkter blivit för högt ställd.

Utredningens förslag bygger bl. a. på nuvarande kunskapsnivå när det gäller hur långt intensifren'ngen av skOgsvårdsinsatser kan drivas utan att allvarliga miljöstömingar inträffar. — — En viss försiktighet när det gäl- ler de långsiktiga konsekvensema av produktionshöjande åtgärder är där- för nödvändig — —.

Dikning. — — Styrelsen delar utredningens uppfattning att naturvårds- verkets landsomfattande våtmarksinventering bör vara genomförd och ut- värderad innan större dikningsföretag får genomföras. Dessutom bör rc— sultat från naturvårdsverkets undersökningar rörande konsekvenser av skogs— och myrdikning avvaktas.

2.3 Skogsstyrelsen: Allmänt. — — — Skogsstyrelsen anser att skogsvårds- arbetet bör bedrivas med utredningens alternativ två som mål. Detta torde enligt styrelsens mening inte nås beträffande alla åtgärder inom respektive tidsperiod men bör ändå anses vägledande för skogsmarkens utnyttjande till en långsiktig hög virkesproduktion. Bes'tåndsanläggning och beståndsvård. — -— När det gäller att öka plantantalet i skogsodlingarna kan tillgången på lämplig arbetskraft och tillgången på lämpligt plantmaterial regionalt bli begränsande faktorer. — — — Genom en bättre skötsel av återväxtema med i tid insatta hjälpplan- teringar och lövslybekämpning i de unga återväxterna kan en förbättring av den framtida produktionen i den utsträckning som utredningen angivit ändå uppnås. Ett ocftergivligt krav för att uppnå detta resultat är emellertid att effekti- va medel för att hindra snytbaggens skadegörelse kan tillämpas samt att lövslybekämpning med herbicider tillåts. Det kommer därutöver att krävas en betydande ökning av resurser framför allt i förrn av välutbildad arbets- kraft men också av tekniska hjälpmedel. — = —— Enligt skogsstyrelsen mening kommer endast vissa områden i Sverige att vara självförsörjande med tallfrö från befintliga plantager. Dessa plantagcrs produktion beräknas i huvudsak inte kunna tillgodogöras längre än till sekelskiftet. Nya plantager måste i väsentlig omfattning an- läggas före l985 för att trygga försörjningen.

()m arbetet med förädling av skogsodlingsmaterial kan bedrivas i hög rakt genom främst anläggande av erforderliga plantager och proveniens- förflyttningar av gran, anser skogsstyrelsen det vara fullt möjligt att på sikt uppnå minst den förädlingseffekt om 10— 12 ':72 som utredningen anger.

— — — Skogsodling av jordbruksmark har under senare år successivt minskat vilket inte bara är ett resultat av begränsande bidragsramar utan också beroende av andra skäl. Skogsstyrelsen bedömer dock att det redo- visade programmet är möjligt att genomföra vilket bl. a innebär en mång- dubbling av detta skogsodlingsarbete i norra delarna av landet.

Kt'nllS/(u bekämpairrgxnredcl. Den av utredningen genom utförd enkät

Prop. l978/79:110 lll

beräknade ökningen av röjningarna förutsätter en intensiv satsning på alla röjningsformer inklusive kemisk lövbekämpning. —- — —

Användningen av kemiska lövbekämpningsmedel är enligt skogsstyrel- sens uppfattning motiverad av flera skäl. — — — Riskerna för såväl männi- skor som miljö bedömer skogsstyrelsen vara mycket små om föreskrifter- na rön.».

- Även om det i och för sig vore önskvärt att man kunde undvika kemiska medel i åter-växtarbetet kan man uppenbarligen inte klara snyt— baggeproblcmen tillfredsställande med markberedning och andra skogs- bnlksätgärder. Det är därför angeläget att en effektiv insektieid får använ- das. De arbetsmedicinska undersökningar som gjorts beträffande DDT och Lindan ger inte anledning anta att dessa ämnen. om de omhänderhas på rätt sätt. skulle medföra några skadliga effekter på människor. lnte hel- ler för miljön tycks de åstadkomma några påtagliga skadliga effekter.

(it'it/x/ing. — — — Skogsstyrelsen vill tillstyrka programmet som ett mål för gödslingsverksamheten men uttrycka viss tveksamhet inför möjlighe- terna att nå arealen 450 000 ha per år om 20 är. Sannolikt kommer program- mer att ta längre tid att genomföra.

— — — Beträffande gödsling finns utförliga anvisningar för hantering och spridning av handelsgödselmedel vid skogsgödsling. Såvitt skogsstyrelsen på nuvarande kunskapsgmnd kan bedöma finns inga påtagliga risker för negativa miljöförändringar om dessa anvisningar följs.

Dit-ning. — — — Den ökning av dikningen som utredningens förslag inne- bär äri motsats till skogsmarkgödslingen framför allt beroende av intresset frän storskogsbruket vars dikningsverksamhet under en lång följd av år i huvudsak varit inriktad på s. k. skyddsdikning. '

Skogsstyrelsen bedömer dock att det anförda programmet om dikning av ! milj. ha sumpskog — — — är möjlig att genomföra.

- — — Med hänsyn till att myrmarkerna utgör den enda skogsmarksre- serv som har någon egentlig omfattning. anser skogsstyrelsen att det bör vara av stort intresse från samhällets sida att det föreslagna programmet fullföljs. Överföringen av torvmark till produktiv skogsmark är viktig för att kompensera bortfallet av skogsmark för andra ändamål.

Främmande trädslag. — — — Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget och be- dömer att en kontinuerlig import av frö i den omfattning som erfordras en- ligt angiven odlingsplan bör kunna genomföras för norra delen av landet. Styrelsen anser det dock som synnerligen angeläget att utförda plantering- ar med contortatall får en intensiv och systematisk uppföljning sa att man därmed får ökad kunskap och så tidigt som möjligt kan vidtaga åtgärder i händelse av att oförutsedda clleri dag okända kalamiteter uppstår.

2.4 Ledamoten Bertil Jonasson reserverar sig beträffande tillstyrkan till ut- redningens förslag angående verksamheten med gödsling. kemisk lövbe- kämpning. användning av DDT samt dikning av myrmarker enligt produk- tionsalternativ 2. Jonasson anför att åtgärderna visserligen är i hög grad produktionsbefrämjande. men bör endast sättas in i takt med att försök och forSkning bättre än nu klarlagt verkningama av dessa åtgärder. Jonas- son anser vidare att högsta möjliga insatser bör sättas in för utförande av röjning. gallring och plantering för att uppnå hög produktion och ökad sys- selsättning.

2.5 Arbetsmarknadsstyrelsen: — — Variationerna i arbetskraftsefterfrä- gan kommer att reduceras enligt det andra alternativet. Det betydande in—

Prop. 1978/79:11() 112

slag av skogsvärdsåtgärder som detta alternativ innebär kan också bedö- mas underlätta möjligheterna att upprätthålla sysselsättning och service i glesbygden.

Från dessa utgångspunkter delar arbetsmarknadsstyrelsen utredningens uppfattning att det andra alternativet bör förordas. Styrelsen anser dock att det hade varit värdefullt med en mera ingående analys av den framtida sysselsättningsutvecklingen. — — —

2.6 En ledamot av arbetsmarknadsstyrelsen (Stridsman) anför i reserva- tion: Jag vill inte biträda styrelsens uppfattning att förorda det andra alter- nativet. Det förutsätter bl. a. att DD'l' eller motsvarande medel och fenoxi- syror får användas som normala inslag i skogsdriften. Jag hyser dessutom tveksamhet till de föreslagna programmen för skogsgödsling och dikning. Särskilt antaganden om den ökade myrmarksdikningen förefaller vara op— timistiska.

2.7 Domänverket: Allmänt. — — — Det är naturligt för domänverket att förorda produktionsalternativ 2. lntensiteten i domänverkets skogsvårds— arbete liksom för storskogsbruket i övrigt ligger nära detta alternativ. På grtrnd av vunna erfarenheter vågar verket också hävda. att detta skogspro— duktionsprogram är väl förenligt med andra intressens utnyttjande av skogsmarken och med en långsiktigt bevarad ekologisk balans.

Samtidigt skall beaktas att skogsvårdsprogram och avverkningsuttag hänger direkt samman. För att uppnå den långsiktiga tillväxt- och förråds- ökning. som anges i program 2 är det nödvändigt att skörda den mogna skogen i den takt som också anges i program 2. Detta medför övergångsvis en viss sänkning av det totala virkesförrådet något som alltså inte är lik— tydigt med dålig skogsvård. — — —

Särskild försiktighet anbefalles beträffande den stora skogsmarks- arealen ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen -— uppdragen av domänver- ket i början av 1950-talet. På markerna ovanför skogsodlingsgränsen gör verket inga slutavverkningar. Beståndsvårdande gallring kan däremot före- komma. På mycket lång sikt kan forskning och försöksverksamhet möjli- gen skapa ny teknik för skogsbruk i dessa områden. Några stora ändringar av skogsodlingsgränsens läge kan verket dock inte förutse för överskådlig tid.

Besländsunläygning (N'/1 lu'stäna'xr'ånl. — — — Utredningens förslag till väsentligt ökad omfattning av stamkvistning tillstyrkes. — —

Innan jordbruksmark användes för annat ändamål änjordbruk skall no- ga undersökas om det är ekonomiskt möjligt att genom sammanläggning. utarrendering eller annan åtgärd behålla marken i någon form av jord- bruksdrift. Om detta inte är möjligt bör vid överföring till skogsproduktion lämplig inblandning av löv övervägas av landskapsvårdsskäl. Möjligheten att anlägga viltåker eller viltvatten skall prövas.

Kemiska Iwkämpningxmalv/. En nyligen lämnad rapport från skogssty— relsen bekräftar. att doppning av plantori DDT-lösning före utsättning inte innebär risker för de som hanterar plantorna. Nya fakta har dessutom framkommit innebärande dels att DDT bryts ner betydligt snabbare i skogsmarken än vad man tidigare trott. dels att vattenkvalitén ej påverkas i den omgivande miljön efter utsättning av doppade plantor. Riskerna för ekosystemen får därför bedömas som mycket små.

Med anledning härav vill domänverket nu tillstyrka att doppning av plantor i DDT-lösning åter blir tillåtet.

Prop. 1978/79:110 ll3

— — — Nya restriktioner på användningen av fenoxisyror skulle få all- varliga konsekvenser. Så länge inga forskningsresultat om hälsofara eller annan negativ påverkan finns. bör medlen också få användas inom ramen för gällande föreskrifter.

— Den opinion som skapats mot skogsbruket har bl.a. medfört ef- tersatt vård av ungskogar. som inte kan repareras. Den har alltså medfört att vi till kommande generationer överlämnar en sämre skogstillgång än vad som annars varit möjligt.

Gödsling. — -— — Under förutsättning att samordning kan ske på enskil- da mindre marker bedömes föreslagen omfattning realistisk. Med före- skrivna regler för spridningen ser verket inga miljömässiga risker med fö- reslagen gödsling. - — —

Dt'lt'ning. Domänverket biträder utredningens förslag inom detta avsnitt. —- — Verket vill i första hand sätta in åtgärder för att höja skogsproduk— tionen pa redan plant- och skogbeväxta torvmarker. som dessutom oftast redan varit föremål för dikningsingrepp. Utan kombination med gödsling har dock inte tillräcklig reaktion erhållits. — — —

Den nyligen påbörjade våtmarksinventeringen — — behöver — — in— te avvaktas då det — — finns stora arealer icke kontroversiella torvmar— ker att ta i anspråk för högre skogsproduktion. Verket tillstyrker ändå av utredningen föreslagen allmän anmälningsplikt för att olycksfall i arbetet skall undvikas och erforderligt samråd komma till stånd.

Främmande trär/slug. Försöken med Pinus contorta är så lovande. att en satsning i föreslagen skala med 6 '.??- av landets skogsmarksareal täckt med detta trädslag om 50 år kan tillstyrkas. Förutom den högre produktio— nen kan ett par andra fördelar med contortan nämnas. Skogsodlingsmate— rial av detta trädslag finns tillgängligt för höjdlägen där brist råder på in— hemskt frö även på längre sikt. Vidare visar contortan hög frosthärdighet och resistens mot knäckesjuka. Den klarar även konkurrensen bättre än vanlig tall pa starkt Iövbemängda marker.

l Nordamerika och Kanada användes virket till såväl sågtimmer sotn stolpar. Hittills vunna erfarenheteri Sverige tyder också på att i varje fall konstruktionsvirke av tillfredsställande kvalitet kan erhållas. Den snabba tillväxten talar för att stamkvistning av eontona bör ge gott resultat.

2.8 En av personalrepresentanterna i domänverkets ledningsgrupp (Ahlin) anför i reservation: ] remissvaret — -— framhålls nödvändigheten av att återinföra DD'l' vid plantering. Mot detta beslut reserverarjag mig härmed.

2.9 Stiftsnämnden i Karlstad: Stiftsnämnden finner avgörande skäl tala för en hög målsättning och förordar därför liksom utredningen alternativ två.

2.t0 Stiftsnämnden i Luleå: Skogsproduktionsprogrammet enligt betän- kandets alternativ 2 synes närmast motsvara det skogsskötselprogram som nu gäller för kyrkans skogar inom Luleå stift. Stiftsnämnden förordar där- för detta alternativ för det framtida skogsbruket. -— —

2.1l Länsstyrelsen i Malmöhus län: Allmänt. De särskilda insatser. som enligt utredningsalternativet 2 erfordras för landet i stort för att uppnå en högre virkesproduktion. har inte tillnärmelsevis samma aktualitet i Malmöhus län. Mot bakgrund av den beskrivna produktionsutvecklingen i länet kommer länet att ändå uppnå den virkesproduktion som åsyftas i att 7

Prop. 1978/79:110 114

Beständsanläggning uc'lt hestäncls'r'ärd. Bokskogama är skyddade enligt bokskogslagen — — —. Ej utdikade kärr är predestinerade för lövproduk- såväl bokskogen som lövkärren blir bestående lövskog. Dessa två be- ståndstyper kommer att svara för knappt 30 % av länets skogsareal.

För den resterande delen lövskog kan man räkna med att skogsbruket har intresse av att successivt minska dessa arealer och ersätta dem med granskog. I vilken takt detta kommer att ske beror på flera faktorer. fram- för allt på avsättningsmöilighcter för lövvirke. Det är därför utomordent- ligt angeläget att kraftinsatser sättes in för att bibehålla och vidareutveckla befintliga. lövförbrukande industrier.

— — Enligt länets skogsvårdsstyrelse kan det — — vara motiverat att stärka det ekonomiska stödet för plantering efter avverkning av sämre skog och länsstyrelsen har ej någon erinran häremot.

Som rimlig målsättning till år 2000 kan anges att totala barrskogsarealen i länet ökas med 10 ',.('- till nivå 60. 'i'? .Denna ökning kan uppnås genom minskning av den sämre lövskogen med motsvarande 10 :'('(.. vilket utgör en areal av ca. 8000 ha. — — —

Göt/..t-Iirrg Gödsling bedömes — — vara motiverad endast i undantags- tall och får endast marginell betydelse.

Dikning. Med hänsyn till lövkärrens relativt begränsade omfattning. de- ras betydelse för växt- och djurlivet och allmänna ekologiska betydelse an- ser länsstyrelsen att en mera omfattande dikningsverksamhet ej bör tillgri- pas. Endast i enstaka fall på fastigheter med relativt stor arealandel dik- ningsbara kärr bör dikningsföretag stödjas med allmänna medel.

Tillgången på ej trädbevuxna våtmarker i form av mossar av olika typer är begränsad r länet och kan uppskattas till ca 5 ('('- av skogsarealen. Dessa objekt bör därför endast i undantagsfall utdikas med hänsyn till natur- vårdsintressena.

Främmande trädslag. Hittills utförda försök med främmande trädslag har dock knappast visat några avgörande fördelar som motiverar en pro- duktion i större skala. Den vanliga granen av god proveniens från mellan- europa — — — synes vara det pålitligaste valet för skånska förhållanden.

2.12 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmän/. Utredningen har beträffande ett'ekter av produktionshöjande åtgärder kraftigt dämpat förväntningama i förhållande till optimalt resultat. Styrelsen finner detta realistiskt — —. Länsstyrelsen betraktar icke vart och ett av de tre alternativen som pa- ket att i sin helhet antas eller förkastas. De betraktas i stället som produk- tionsnivåer — — —. Länsstyrelsen förutser inga större svårigheter att upp- fylla ett produktionsmål enligt alternativ ). Styrelsen bedömer det —- — möjligt att på lång sikt uppnå ett produk- tionsmäl motsvarande alternativ 2 ehuru i långsammare takt än den utred- ningen anger.

Länsstyrelsen anser alternativ 3 oacceptabelt —— —. — — — Länsstyrelsen biträder därför utredningens förslag att skogsbru- ket bör inriktas mot en målsättning enligt alternativ " — —

Gilda—line. — — Med hänsyn till den redan i dag höga aktiviteten inom storskogsbrtrket och svårigheterna att med de för småskogsbntket rådande förutsättningarna beträffande denna åtgärd drastiskt etablera en hög nivå förefaller det dock osäkert om gödslingen skall kunna nå upp till den av ut- redningen förutsatta omfattningen.

Främmande träda/ag. Styrelsen — — — kan — — — acceptera det före-

Prop. 1978/79: 110 . 115

slagna programmet genom möjligheten att under en relativt lång tid av suc- cessiv uppbyggnad samla och utnyttja erfarenheterna av detta trädslag.

Denna inställning förutsätter dock att tillsynsmyndigheten genom lag el- ler tillämpningsföreskrifter ges möjligheter att om nödvändigt begränsa omfattningen av andelen skogsodling med Pinus contorta.

2.13 Länsstyrelsen i Västemorrlands län: Allmänt. Länsstyrelsen bedömer det i huvudsak möjligt att uppnå minst alt. 1 och vill dessutom tillstyrka att skogsvårdsambitionerna sätts lika med förslagen i alternativ 2. dvs. att man i beståndsanläggningen eftersträvar bestånd som är minst lika goda som de bättre bestånden som anlades på 1950-talet.

Beståndsanläggning ot'lt bestäm/störd. Länsstyrelsen delar — — — ut- redningens och expertgruppens uppfattning att man borde kunna uppnå minst den kvalitet som dagens ungskogar ttppvisar. Detta kräver bl.a. bättre plantvård. ökat plantantal. ökad lövsanen'ng och en utbyggd plant- produktion.

— — Styrelsen tillstyrker att man i så stor omfattning som möjligt an- vänder förädlat frö och att man snarast utformar ett fortsatt fröplantage- program med tillvaratagande av erfarenheter och förädlingsresultat från hittillsvarande plantager. Därutöver erfordras en effektiv plantskoleorga- nisation så att det förädlade materialet på bästa sätt kan omsättas i plantor.

Länsstyrelsen kan liksom utredningen konstatera att nedläggning av jordbruksmark nästan helt upphört. Redan nedlagda marker som inte åter- går till brukning eller används till annat lämpligt ändamål bör skogsodlas så snan som möjligt. lnnan så sker bör samråd ha skett med lantbruksnämn- den och naturvårdsenheten.

Kemiska bekämpningsm('del. Styrelsen anser — - att röjning i plant- skog och ungskog måste intensifieras inte minst för att reglera trädslags- blandningen så att produktionen främst inriktas på barrskog. l svårt lövbe- mängda bestånd måste oftast kemisk bekämpning utnyttjas från såväl eko- nomisk som arbetskraftsmässig synpunkt. — —

Kemiska metoder bör så långt möjligt användas i begränsad omfattning. Verkningar av dessa liksom alternativa. mekaniska metoder bör ytterligare utforskas.

Gödsling. — —- Styrelsen anser att utredningen överskattat möjlighe- terna att praktiskt genomföra ett stort gödslingsprogram inom småskogs- bruket — — —.

(')m gödslingen av vara skogar skall väsentligt utökas bör också göds— lingens verkningar noga följas. Fortsatt forskning bör ske inom detta områ- de.

Dikning. Länsstyrelsen finner inte skäl ifrågasätta dikningsbarheten från teknisk och ekonomisk synpunkt. Från ekologisk synpunkt finns ännu inte utrett om dikning och gödsling av våtmarker är acceptabel i den omfattning som skogsutredningen föreslår. Utvecklingen på detta område bör därför följas noga och samråd ske mellan skogsbruket och naturvården.

Främmande trädslag. - — — Under förutsättning av en sträng prove- nienskontroll synes Pinus contorta kunna accepteras i norrländska höjdlä— gen där den bevisligen ger en bättre volymproduktion är svensk tall.

Att införa Pinus contorta i stor och koncentrerad omfattning kan med- föra betydande ändringar i natur- och landskapsmiljön. Länsstyrelsen an- ser att contortatallens inverkan på miljön bör ytterligare prövas innan stor- skaliga inplanteringar sker.

— — — Länsstyrelsen ställer sig tveksam till en alltför hög användning av contortatall.

Prop. l978/79:110 116

2.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Allmänt. — — Styrelsen ansluter sig — — till utredningens val av skogsproduktionsalternativ ll som mål för skogsbruket och finner att detta alternativ bäst motsvarar utredningsdi- rektivens intentioner.

Baxlånds-anläggning och baståndsrrird. Beträffande de produktionshö- jande åtgärderna i alternativ ll bedömer styrelsen det särskilt angeläget med förbättrad beständsanläggning. För att åstadkomma detta kan ytterst lagen tillgripas. Länsstyrelsen vill dock erinra om att en ökad plantering också ställer krav på skogsvårdsstyrelsens plantproduktion. Under de se- naste åren har denna varit klart otillräcklig och kan inte nå önskvärd nivå förrän finansieringsproblemen lösts. — — —

Gt'idsling. Styrelsen bedömer att det krävs omfattande insatser av rådgivning och planläggning bland enskilda skogsägare för att nå redan den gödslingsnivå. som förutsätts i alternativ l. — —

Dikning. Möjligheterna att genomföra det dikningsprogram. som ingåri alternativ ll. bedömer länsstyrelsen som mycket gynnsamma för Väster- bottens del. — — ——

Främmande trädslag. — —— Länsstyrelsen förordar i nuläget viss för- siktighet beträffande contortatallen men i takt med att erfarenheter vinns från uppföljningen av de tämligen omfattande planteringar som skett under senare år. skapas ett säkrare underlag för ställningstagande i contortafrå- gan. Skulle de förväntningar, som ställs på contortatallen infrias. så bör det vara möjligt att kunna realisera contortaprogrammet i alternativ ll.

2.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Allmänt. Länsstyrelsen anser att ut- redningens förslag till hög ambitionsnivå står i god överensstämmelse med anförda rcgionalpolitiska beslut. Länsstyrelsens samlade bedömning är att alternativ 2 bör utgöra rikt- märke för den framtida skogspolitiken. — —

Kemis/(a bekämpningsmadel. — — — Ett intensivt snabbt insatt be- ståndsanläggningsarbete med högt antal barrplantor kan ge ökade möjlig- heter att manuellt reglera trädsslagsblandningcn till barrträdens förmån

Gödsling. — — Skogsmarksgödsling genomförs i nuläget inom länet inom storskogsbruket på en nivå som motsvarar utredningens alternativ 2 totalt. Uppfattningarna om den realistiska omfattningen inom privatsko- gcn divergerar men under alla förhållanden torde etablerandet av ett i och för sig möjligt program komma att ta avsevärd tid.

Dikning. Dikning av sumpskog ligger redan i dag på en sådan nivå att den i ett ZO—årigt perspektiv närmar sig alternativ 2-nivå. Dikning/gödsling av kala myrar i större omfattning kan aktualiseras i ett senare skede och bör därmed hinna bli föremål för de naturvårdsinvcnteringar och forsk- ningsinsatscr som bör ligga till grund för nyanserad användning av dessa marker. — — —

Främmande trädslag. Beträffande contortan torde det också vara realis- tiskt att "skynda långsamt". — —

2.16 Institutet för skogsförbättring: Bexråndsanläggning ()(-h bestånds— w'ird. — — — Utredningen har när det gäller effekter av förädlat frö valt att lägga sig på en lägre nivå än vad institutets material pekar på. Gödsling — Friimmanda trädslag. Den bedömda effekten av gödsling och användning av främmande trädslag är också försiktigt bedömd av ut- redningen.

Prop. 1978/79:110 ' 117

2.17 Sveriges häradsallmänningsf'örhund:Allmänt. — — Skogsutrcdning- en förordar att skogsbruket i vårt land bedrivesi huvudsak enligt program- met med den högsta ambitionsnivån. alternativ 2. Sveriges Häradsallmän- ningsförbund vill för sin de] gärna stödja denna målsättning — —. Kunis/ta ht'kr'impningmradel. — — — Problemet med bekämpning av snytbaggcangrepp på planteringar i syd- och mellansverige måste på något sätt få en tillfredsställande lösning. Beträffande Iövskogstillväxtcn måste kemisk bekämpning få ske mot lövsly i barrskogsför'yngringarna. Det mås- te utarbetas effektiva program för hur lövinslaget skall hållas nere. på många håll är det i dag kanske det största hindret för en god beståndsan- läggning. (Räds/inj.: — Dikning -- Främmande trädslag. Utredningens förslag till gödslingsprogram förefaller realistiskt. medan vi däremot känner oss mera tveksamma inför den relativt stora satsningen på nydikningen. Contorta- tall är inte aktuell inom häradsallmänningarnas områden.

2.18 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. Ett förverkligande av alternativ 2 — — — medger i ett längre perspektiv bättre utnyttjande av vå- ra industriella resurser. Alternativet innebär, som utredningen påpekar. en avsevärd intensifie- ring jämfört med 1970-talets skogsbruk. I vissa inlägg i den pågående de- batten har det t.o.m framställts såsom alltför ambitiöst. De åtgärder som innefattas kan dock knappast uppfattas som i och för sig orealistiska: dc tillämpas redan i stora delar av skogsbruket. Det blir den framtida lönsamheten i skogsnäringen och de arbetstillfällen och exportinkomster som därigenom kan skapas som ytterst blir avgöran— de för om alternativet skall visa sig innebära en för hög ambitionsnivå. Det är Samarbetsutskottets uppfattning att samhället har goda skäl att satsa på en fortsatt expansiv utveckling av skogsbruket. Investeringar i produktiva skogar kan ge mycket god utdelning i framtiden. Skogsråvaran kan utnytt- jas på många sätt och en successiv anpassning ske till nya förhållanden. Alternativet erbjuder en önskvärd grad av handlingsfrihet.

Dagens ekonomiska förutsättningar kan möjligen Synas otillräckliga för ett förverkligande av alternativ 2. Men man måste idet skogspolitiska sam- manhanget alltid komma ihåg att vi här handlar med exceptionellt långsik- tiga tidsperspektiv. I detta långsiktiga perspektiv bör enligt utskottets me- ning målsättningen vara så pass hög som utredningen anger i alternativ 2 detta alltså trots att man kan tveka om möjligheterna att på kort sikt till alla delar sätta detta i praktisk tillämpning.

— — Alternativ 3 kan icke av Samarbetsutskottet accepteras som mål- sättning för svenskt skogsbruk. Samtliga produktionsalternativ förutsätter — — en viss förrådsminskning i början av lOO-årsperioden som åtföljs av en förrådsuppbyggnad under periodens senare del. — — — Mot bakgrunden av den aktuella ålderssammansättningen anser vi detta vara en riktig poli- tik. En läsning av virkesförrådet till lägst nuvarande nivå skulle innebära en sänkning av avverkningarna under de närmaste decennierna. vilket får allvarliga konsekvenser på flera områden.

Samarbetsutskottet konstaterar att en viss ökning av gallringsandelen krävs för att upprätthålla virkesuttagen på beräknad nivå. Kostnaden för gallring är emellertid f. n. i runda tal dubbelt så hög per kubikmeter som vid slutavverkning. Detta är med hänsyn till skogsindustrins konkurrens- kraft allvarligt. 1 avvaktan på att mekaniserade och mera ekonomiska me- toder för gallring hinner" att utvecklas måste därför undvikas att driva gall-

Prop. 1978/79:110 ' 118

ringskravet för långt. Skärpta bestämmelser vad gäller röjning av plant- och ungskog minskar på sikt behovet av gallring.

Kemiska hakämpningsmadul Gödsling Dikning. Den praktiska erfa- renheten från 25 års herbicidbehandling. 15 års gödsling och flera decenni- ers dikningsverksamhet styrker uppfattningen att dessa skogsvårdsåtgär- der inte strider mot en ansvarsfull miljövård. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till den stora betydelse för den framtida skogsproduktionen som dessa aktiviteter har finner Samarbetsutskottet. i likhet med utred- ningen. att de naturligen bör ingå i ett progressivt produktionsprogram.

— — Samarbetsutskottet anser att dispens åter skall meddelas skogs— bruket för att under kontrollerade former få använda DDT—preparat för skydd mot insektsskador på skogsträdplantor.

2.19 Svenska pappersindustriarbetareförbundet Svenska skogsarbetare- förbundet — Svenska träindustriarbetareförbundet: Mot bakgrund av skogsnäringens stora samhällsekonomiska betydelse och de positiva pro- gnoser som gjorts för skogsindustrins produkter. förordar förbunden alter- nativ ?. — —. Den framtida politiken för skogsnäringen bör ha denna höga målsättning — under förutsättning att industrins internationella konkur- renskraft kan försvaras.

Då det gäller användandet av kemiska preparat i skogsbruket vill förbunden understryka att användandet endast får ske i den mån de är ofarliga för de människor som skall handha dem. Restriktivitet på detta område leder dock inte nödvändigtvis till sänkning av produktionen. utan i allmänhet finns manuella metoder att tillgå. Avgörande för om produktion kommer till stånd eller valet av produktionsmetod måste även innefatta en ekonomisk avvägning.

Med här redovisade hänsynstaganden tillstyrker förbunden de olika pro- duktionsbefrämjande åtgärder. såsom förbättrad beståndsanläggning. in- tensifrerad plantskog— och ungskogsskötsel. förädlat skogsodlingsmaterial. gödsling. dikning m. m.. som alternativ 2 innebär.

2.20 Ingenjörsvetenskapsakademien: lVA ansluter sig till utredningens för- slag Alternativ 2 som uppfattas som en realistisk målsättning — —.

2.21 Statskontoret: Skogen har lång produktionstid. Skogsbruket måste därför planeras under stor osäkerhet. Just osäkerheten om framtidsutsik— terna anser skogsutredningen motivera en väl avvägd hushållning med vå- ra skogar, som gör det möjligt att ha kvar handlingsfriheten i framtiden. Med denna utgångspunkt kan enligt Statskontorets uppfattning inte några större minskningar av virkesförrådet medges. Behovet av att industrins ka- pacitet anpassas till råvarutillgångarna synes mot denna bakgrund vara större än vad som framgår av utredningens betänkande.

— — — Osäkerheten om det föreslagna skogsproduktionsprogrammets miljöeffekter ger anledning till viss försiktighet när produktionsmålet an- ges. Statskontoret anser därför att produktionsmålet bör sättas något lägre än det som föreslås av skogsutredningen.

2.22 Länsstyrelsen i Uppsala län: — — — En höjning av råvaruproduktionen inom det svenska skogsbruket till 80 miljoner m3 per år under 80-talet för att därigenom medge ett 90-procentigt kapacitetsutnyttjande av skogsin- dustrin utgör givetvis ett mycket önskvärt mål för skogspolitiken.

Prop. 1978/79:110 119

Enligt länsstyrelsens mening bör en sådan öveigripande målsättning för skogspolitiken inrymma bevakning av och hänsynstagande till ekologiska och miljömässiga frågor. Det får inte uteslutas att det realistiska målet för svenskt skogsbruk kan ligga på en något lägre nivå. — - —

2.23 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Enligt länsstyrelsens mening kan det anses tveksamt om produktionsnivån enligt alternativ 2 kan reali- seras utan att de negativa följderna i naturmiljön blir för omfattande. — — — De ekonomiska uppoffringarna blir för omfattande och som följd därav kan priset på vedråvaran blir så högt att skogsindustrins konkurrens- förmåga blir försämrad.

Ett antagande av produktionsalternativ 2 förutsätter enligt länsstyrel- sens mening att frågorna om gödsling. dikning m.m. ingående studeras ha- de ur ekologisk och ekonomisk synpunkt innan dessa produktionsfrämjan- de åtgärder kommer till användning i större skala. —

Länsstyrelsen vill föreslå en produktionsnivå som ligger mellan utred- ningens alternativ 1 och 2.

2.24 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. — — — Skogsgödsling och skogsdikning torde — — inte kunna bidra till nämnvärd ökad produktion. Normal kvävegödsling ger ingen eller ringa effekt på Gotland. Huvuddelen av den dikningsbara skogsmarken är dikad. — — — — — — Länsstyrelsen anser att den framtida produktionen bör inriktas mot en nivå som ligger mellan alternativ 1 och 2. Bes-nindsanläggning och beståndsvård. — — Länsstyrelsen anser att i ett program för framtida ökad skogsproduktion måste all kraft sättas in för att förbättra återväxtresultatet. Härvid spelar bemästrandet av snytbagge- problemet en avgörande roll.

2.25 Länsstyrelsen i Blekinge län: Allmänt. Länsstyrelsen måste — — — ställa sig tveksam till möjligheterna att nå den ytterligare höjda målsätt- ningen i alternativ ll. Till tveksamheten bidrar synpunkter i fråga om mil- jövård och ekologi. — — — Skillnaderna mellan alternativen I och ll ur miljösynpunkt bör för Blekinges del bli obetydliga. och det finns enbart ur dessa syn- punkter knappast anledning att för länets del avstyrka en målsättning en- ligt alternativ ll.

— —- — Försurnings- och tungmetallproblcmen är - — klart kopplade till varandra. och det är uppenbart att dessa förhållanden måste beaktas på ett annat sätt än hittills: — — — Vi bedömer det som synnerligen angeläget att problemen snarast tas upp till behandling. Likaså är det ej klarlagt vad följderna för länet blir från hydrologisk synpunkt t. ex. vad gäller vatten- försörjning. bevattningsmöjligheter. recipientutnyttjande. rekreationsvär— den m m om utredningens förslag alternativ ll genomförs.

För att man ändå långsiktigt bör satsa på den högre ambitionsnivån talar emellertid att skogen som en av våra få förnyelsebara råvarutillgångar måste utnyttjas intensivt. — —— En målsättning enligt alternativ ll är såle- des ur allmän samhällssynpunkt synnerligen önskvärd. Då programmet av- ser en 100-årsperiod och alltså är mycket långsiktigt bör det - — — ändå kunna få gälla som riktmärke för skogsbruket; — — —

Beståndswzläggning och beståndsvård. — — En lösning av snytbag- geproblemet är — — — för länets del en absolut förutsättning för att man över huvud taget skall kunna undvika försämrad produktion. Insatserna i röjning och gallring måste dessutom kraftigt öka.

Prop. 1978/79:110 120

2.26 Länsstyrelsen i Hallands län: — — Skogsbruket är i första hand en ekonomisk hantering och bedömningen av förutsättningar. möjligheter och villkor fär utgå från detta faktum. Sett utifrån detta konstaterande kan det förefalla både rimligt och logiskt att förorda det produktionsalternativ som tillför branschen mest råvara. nämligen alternativ 2. Detta kräver emeller- tid en rad produktionsätgärder och andra insatser till vars möjliga och lämpliga genomförande stor tveksamhet mäste anföras, i varje fall i vissa av de avsnitt som föreslås. — Sett utifrån den övergripande målsättning som anges * — — kan emeller- tid alternativ 2 kunna tjäna som en långsiktig inriktning av det svenska skogsbruket. Därvid bör utvecklingen inte drivas i högre takt än vad vunna erfarenheter på skilda områden medger. Det av utredningen redovisade alt. 3 anser länsstyrelsen orealistiskt

2.27 Två av de i ärendets slutliga handläggning deltagande tjänstemännen (Mårtenson och Olsson") har uttalat sig för följande lydelse av länsstyrel- sens i Hallands län yttrande: — — — Länsstyrelsen är - — inte beredd att som mål för den svenska skogspolitiken förorda utredningens alternativ 2.

2.28 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Även om ytterligare produk- tionsalternativ hade varit tänkbara och intressanta för utredning är det länsstyrelsens uppfattning att de tre valda alternativen kan utgöra lämpliga utgångspunkter för en diskussion kring den framtida skogsproduktionens omfattning.

— — — Länsstyrelsen finner emellertid att konsekvensbeskrivningar från ekologisk synpunkt av de olika alternativen till stor del saknas och i den man de förekommer är mycket knapphändiga. Detta måste betecknas som en betydande brist — — —.

— — -—Utan tvivel ökas uthålligheten i skogsmarkens produktionsutnytt- jande genom en lägre intensitet. Länsstyrelsen anser därför att mycket ta- lar för att man närmast bör sikta på alternativ ] möjligen med en ytterligare intensiftering av normala skogsvårdsåtgärder som skogsodling. röjning och gallring och inriktning i högre grad på ett belträdsutnyttjande. Därigenom skulle man möjligen nå en volym som ligger något över vad som beräknats i utredningen för detta alternativ.

Även sysselsättningseffekterna behandlats knapphändigt i betänkandet. Framför allt saknas en analys av vad skillnaderna i detta hänseende skulle innebära för de olika alternativen.

2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Allmänt. l sitt slutbetänkade har skogsut- redningen nu framlagt tre olika skogsbruksalternativ och belyst sysselsätt- ningseffekterna av dessa alternativ. Däremot saknas nästan helt bedöm- ningar av de olika alternativens miljövärdskonsekvenser vilket länsstyrel- sen finner vara en mycket allvarlig brist hos utredningen mot bakgrund av de långtgående förändringar av naturmiljön som tagits som förutsättningar för det skogsvårdsprogram utredningen själv förordar. Utredningen har också i allt väsentligt avstått från att närmare belysa skogens växande be- tydelse som rekreationskälla och vilken påverkan detta får på den skogliga handlingsfriheten. —

— — —- Länsstyrelsen kan — ansluta sig till utredningens uppfattning att — — — beräkningsalternativ 2. bör utgöra målsättningen för den långsik-

Prop. l978/79:110 121

tiga skogspolitiken. Länsstyrelsen vill dock anföra tveksamhet mot de för- utsättningar för detta alternativ som gäller fastmarksgödslingen. myrdik- ningen och utnyttjandet av främmande trädslag. I praktiken innebär detta att länsstyrelsen förordar en utvecklingslinje som ligger mellan alternati- ven I och 2. Det helt gift- och gödslingsfria skogsbruk med stort inslag av lövträd som alternativ 3 innebär finner länsstyrelsen inte realistiskt med hänsyn till sysselsättningseffekterna både på kort och lång sikt samt med hänsyn till att nu använda kemiska medel brukats sedan länge och trots omfattande undersökningar ännu inte visat sig ha någon bestående negativ inverkan på naturmiljön.

I sammanhanget — — konstaterar länsstyrelsen med tillfredsställelse att utredningen avstått från att i beräkningarna ta med de marginalkvanti- tcter som kan tänkas komma från avverkningsavfall och stubbar.

Bcstånclmnläggning m'h baståndsvård. Enligt länsstyrelsens uppfatt- ning ligger de största möjligheterna att på sikt öka tillväxten i den svenska skogen i en avsevärt förbättrad skogsvård på dagens skogsmarker och med traditionella skogsbruksmetoder — —.

(Räds/ing. — — Om ett gödslingsprogram enligt utredningens förslag skulle börja tillämpas är det från miljövårdssynpunkt nödvändigt att ett nät av ogödslade referensområden läggs ut i hela landet.

Dikning. Länsstyrelsen kan beträffande dikning av sumpskogarna anslu- ta sig till utredningens förslag. men finner den föreslagna satsningen på dikning och gödsling av rena myrmarker alltför omfattande för att vara en realistisk förutsättning. — — -—

Främmande trt'idslug. Förslaget till användning av främmande trädslag berör visserligen inte direkt Örebro län men länsstyrelsen anser - — — att utredningen här drar förhastade slutsatser och skapar förväntningar kring contortatallen som kan bli svåra att uppfylla.

2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Det är länsstyrelsens tipp- fattning. att man inom skogsbruket måste utnyttja tillgängliga möjligheter att höja skogsproduktionen — — —. Landets skogsindustri behöver mycket virke både nu och i framtiden. Man kan därft'jr ej inom skogsbruket från tid till annan välja att satsa sina resurser på den ena eller den andra åtgärds— gmppen. Det långsiktiga arbetet för att höja skogsproduktionen måste ständigt pågå med jämn och hög intensitet oavsett konjunkturens föränd— ringar. Man kan däremot låta växlande ekonomiska förutsättningar inver— ka på omfattningen av de åtgärder som har effekt på kort sikt. — — Skogsutredningen har ej särskilt behandlat den inverkan på na— turmiljön som avancerade avverkningsmetoder. gödsling. omfattande skogsdikningar eller införande av främmande trädslag kan betyda för upp_ levelsen av natur och miljö. — — Länsstyrelsen anser. att det hade varit mycket värdefullt. om utredningen — trots de uppenbara svårigheterna som ligger i ämnet — hade ägnat mer utrymme åt att belysa detta problem- komplex. — — - Det blir — enligt länsstyrelsens bedömning — fullt möjligt att suc- cessivt reglera dessa skogsbrukets åtgärder för att höja produktionen, om hänsyn till natur och miljöskulle kräva detta. Länsstyrelsen bedömer. att det skall bli möjligt att i stort sett och på lång sikt genomföra de skogsproduktionshöjande åtgärder som utredningen fö- reslagit. Länsstyrelsen förutsätter emellertid. att klara former för samråd och information skapas mellan skogsägare och berörda myndigheter.

Prop. 1978/79:110 122

— — -— Styrelsen anser sig — — ej hunden att förorda någotdera av de tre redovisade alternativen. —

Länsstyrelsen finner. att svenskt skogsbruk bör arbeta i den riktning som produktionsalternativ 2 anger. — — —

Alternativ 3 — — har av utredningen ansetts vara helt oacceptabelt. Länsstyrelsen instämmer i denna bedömning.

2.31 Två av de i länsstyrelsens i Västmanlands län slutliga handläggning del- tagande tjänstemännen (Wahlgren och Hägg) anmälde avvikande mening och anför: — —- — Sålunda har inte klargjorts vilka konsekvenser de i alter- nativet 2 angivna förslagen till omfattande dikningar. gödslingar. införande av främmande trädslag och en mer märkbar övergång till barrvirkespro- duktion får från miljövårdssynpunkt. Med hänsyn härtill finner vi det för närvarande olämpligt att ta ställning till genomförande av ett sådant inten- sifierat skogsbruk som redovisas i alternativ 2 — — —.

2.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: För länsstyrelsen framstår utred- ningens skogsproduktionsprogram 2 — — som i och för sig angeläget ur sysselsättningssynpunkt. Trots detta vill länsstyrelsen inte utan vidare an- sluta sig till programmet med hänsyn till att det innebär relativt långtgåen- de ingrepp i naturen. — — De långsiktiga ekologiska konsekvenserna av dessa åtgärder är enligt länsstyrelsens mening inte tillräckligt utredda för att läggas till grund för ett skogsbruksprogram. Utan närmare undersök- ningar kan länsstyrelsen inte heller tillstyrka ett program som eventuellt kan skapa konflikter mellan skogsbruket och den allmänna opinionen. Länsstyrelsen vill betona att det i Kopparbergs län finns stora brister och eftersläpningar i dagens skogsbruk. —— — I det perspektivet framstår det som mer angeläget för närvarande att ytterligare öka insatserna inom det området.

2.33 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. — — — Länsstyrelsen tillstyr- ker den del av alternativ 2 som avser ökade ambitioner vid beståndsanlägg- ningarna. —- —

Gödsling. Beträffande den i alternativ 2 föreslagna utökningen av skogs- gödslingarna tillstyrker länsstyrelsen i princip dessa. men anser att man tillsvidare bör avvakta med en kraftigare utökning till dess eventuella ne- gativa sidoeffekter på miljön vid omfattande gödsling har ytterligare ut— retts.

Dikning. En ökning av dikningarna av sumpskog och myr för skogspro- duktion bör kunna ske i enlighet med utredningens alternativ 2. Länssty- relsen vill dock ifrågasätta om den föreslagna takten i dikningarna är prak- tiskt realiset'bar. — — — Myrdikningarna bör dock ej ske förrän översiktli- ga planer upprättats för vilka områden som i första hand bör dikas och vi]- ka som från miljösynpunkt bör sparas.

Främmande trädslag. — - Länsstyrelsen anser den föreslagna inplan- teringstakten vara högre än som maximalt kan accepteras från olika syn- punkter. bl a med tanke på de kvalitetsaspekter och den inriktning mot såg- timmerproduktion som länsstyrelsen förordat.

2.34 Delegationen för glesbygdsfrågor: — — — Skogsbruket ger för många människor i glesbygdsområdena de enda sysselsättningsmöjligheterna el- ler det nödvändiga komplementet till annan sysselsättning. Mot denna bakgrund är det från glesbygdernas synpunkt mycket som talar för alterna-

Prop. 1978/79:110 123

tiv 2. Delegationen är dock icke beredd att oreserverat ansluta sig till detta alternativ. Hänsyn måste tas inte enbart till sysselsättningen utan även till hur miljön påverkas m.m. — -— . 2.35 Hushållningssällskapens förbund: Allmänt. Förbundet konstaterar. att alternativ 2 innesluter ett skogsbruk på mycket hög ambitionsnivå. Mycket talar för att målsättningen för svenskt skogsbruk bör vara i över- ensstämmelse härmed icke minst av den anledningen att alternativet tryg- gar sysselsättningen och ger ekonomisk tillväxt. utan att skogsindustrin skulle behöva byggas ut. — — lfrågasättas kan emellertid om det verkli- gen är möjligt att förverkliga programmet inte minst med hänsyn till olika biologiska faktorer — — —.

Dikning. Det torde vara möjligt att öka insatserna vad gäller dikning av sumpskog i enlighet med utredningens förslag. I många fall torde redan rensning av befintliga dikessystem ge avsedd effekt.

Förbundet avvisar dikning (och gödsling) av myrmark i den utsträckning utredningen förordat. Av såväl produktionsekonomiska som miljömässiga skäl bör dikning av myrar komma i fråga i större skala. först när möjliga produktionshöjande åtgärder på fast mark och i sumpskog blivit utförda.

2.36 Skogssällskapet: Allmänt. Virkesproduktionen bör ökas och förbätt- ras genom dikning. gödsling och växtförädling. Råvaran måste tillvarata- gas så fullständigt som möjligt. För dagen bedöms framtidens virkespro- duktion böra inriktas på våra inhemska barrträd. I den mån utländska trädslag införes bör detta ske inom planmässiga skogsbruk hos industri- företag som vid misslyckande kan avbryta produktionen och tillvarataga virket utan bestående skada. Okontrollerad spridning bör ej tillåtas. Bextåndsunläggning och beständsvård. I det skogspolitiska program som antages — — — måste klart utsägas att föryngringsytorna skall besko- gas på ett tillfredsställande sätt. Välslutna ungskogar med en biologiskt väl anpassad lövträdsinblandning måste bli riktpunkt för den framtida skogs- vården. — — —

2.37 Svenska kommunförbundet: Allmänt. Styrelsen är tveksam till det fö- reslagna höga produktionsprogrammet enligt alternativ 2. — - En modi- fiering av alternativ 2 skulle innebära en något högre produktion än idag. dvs produktionen blir ett mellanting mellan alternativ [ och alternativ 2. Omfattningen och innebörden av de åtgärder som vidtas för att man skall nå avsedd årlig avverkning får enligt styrelsen inte stå i strid med kraven på ett ekologiskt anpassat skogsbruk. där hänsyn tas till naturvårdens och friluftslivets intressen. Nivån för den årliga avverkningen måste väljas så. att en hög sysselsättning tryggas utan att skogsbruket inkräktar på miljö- vårdens intressen.

— — — Styrelsen anser att utredningen borde ha utrett de olika alternati- vens miljöeffekter ingående och presenterat ett mera realistiskt natur- vårdsalternativ än alternativ 3.

Kemiska bekämpningsmedel Gödsling — Dikning — Främmande trädslag. Det är högst osäkert om kemiska bekämpningsmedel kommer att kunna utvecklas och användas så som alternativet förutsätter. Vidare anser styrelsen att påverkan på miljön av gödsling och dikning mås- te prövas ingående. innan sådana åtgärder får komma till användning i större skala. lnplanteringen av främmande trädslag måste ske med stor försiktighet.

Prop. 1978/79: 110 124

2.38 Koopertiva förbundet: — — — KF vill framhålla att det på längre sikt kan vara svårt att förverkliga ett ambitiöst skogsproduktionsprogram av främst ekonomiska och ekologiska skäl.

F.nligt KF:s uppfattning bör samhällets åtgärder inriktas på en fortsatt gynnsam utveckling av skogsbruket. lnvesteringar i produktiva skogar kan ge mycket god utdelning i framtiden. KF befarar emellertid att den inrikt- ning som alternativ 2 innebär kan komma att kräva så betydande kostnader och åtgärder att dessa inte kan inrymmas under de betingelser som skogs- industrin sannolikt haratt förvänta. — — Vidare måste kraven från miljö- synpunkt och de ekologiska aspekterna beaktas. KF vill därför framhålla att alternativ 2 innebär en alltför hög ambitionsnivå. — — —

2.39 Dalby Norra skogsägareförening u. p. a.: Avverkningsalternativ I för- ordas men med en något högre ambitionsnivå avseende beståndsanlägg- ning. dikning samt övrig marktillståndsförbättring än vad utredningen av- ser med alternativet.

2.40 Hovrätten för nedre Norrland: — — Hovrätten ställer sig tveksam till om det i dagsläget är realistiskt att räkna med användning av kemiska bekämpningsmedel. skogsgödsling. dikning. inplantering av främmande trädslag och andra produktionsfrämjande åtgärderi sådan omfattning som erfordras för att förverkliga det av skogsutredningen förordade, såsom al- ternativ 2 betecknade skogsproduktionsprogrammet. Redan ett förverkli- gande av alternativ [ torde komma att kräva betydande ansträngningar. Enligt hovrättens mening synes sistnämnda alternativ utgöra en mer realis- tisk grundval för utformningen av den framtida skogspolitiken och de styr- medel som erfordras. Med hänsyn till angelägenheten av att bevara den framtida handlingsfriheten är det vidare rimligt att inte i stort sett enbart satsa på en hög volymprodttktion titan även för framtiden säkerställa beho- vet av kvalitativt godtagbart sågtimmer.

2.41 Fortifikationsförvaltningen: Av de tre redovisade skogsproduktions- programmen ansluter sig förvaltningen till alternativ l. Någon högre ambi- tionsnivå bedöms ej kunna uppnås med hänsyn till den militära verksam- heten och till förväntad utökning av militärt slitage inom befintliga mark- områden.

2.42 Stiftsnämnden i Strängnäs: Beträffande utredningens tre olika pro- gram vill stiftsnämnden förorda alternativ 1. — — — — — Fet föreslagna starka ianspråktagande av myrmarker genom dik- ning och den markanta ökningen av skogsmarksgödslingen förefaller både ur ekonomisk och ur naturvårdssypunkt omotiverat.

2.43 Stiftsnämnden i Härnösand: Stiftsnämnden förespråkar de produk- tionsprogram som beskriver ett skogsbruk som liknar det vi haft under se- nare år.

2.44 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om en så markant kursomläggning av skogspolitiken som utredningen föresprå- kar (alternativ 2) är realistisk. — — — Från naturvårdssynpunkt synes alternativ 2 vara oacceptabelt emedan det skulle gå ut över mangformigheten och biotoprikedomen iden svenska skogen. vilket skulle medföra drastiska förändringar av landskapets karak—

Prop. 1978/79:110 125

tär och ha långt gående konsekvenser för faunan, floran och det rörliga fri- luftslivet. Alternativet skulle i stor utsträckning innebära ett hot mot vät- markerna framförallt i södra och mellersta Sverige. där. avkastningen kan antas bli högre med hänsyn till de klimatiska förutsättningarna.

Mot bakgrund av ovanstående synpunkter anser länsstyrelsen att utred- ningens alternativ 1 bör ligga till grund för den framtida skogspolitiken.

2.45 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — Länsstyrelsen vill ifrågasätta om alternativ 2 bygger påen realistisk grund. — — — Länsstyrelsen har funnit att alternativet l i nttläget bäst motsvarar vad som torde vara förenligt med samhällsnyttan. [ ett längre perspektiv bör man dock diskutera möjlighe- terna att närma sig alternativ 2. — — Ett skogsbruk som närmar sig alter- nativ 2 förutsätter att ett omfattande inventerings- och utredningsarbete baserade på ekologiska grunder först föreligger.

2.46 Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter ( C hristersson. Johansson. Kronblad. Nilsson och Schultz) samt en suppleant (Jonsson) reserverar sig mot länsstyrelsens tlttalande för alternativ ] till förmån för alternativ 2.

2.47 Lantbrukarnas riksförbund - Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Allmäm. Den avverkningsnivå som utredningen redovisat för alter- nativ 2 anser vi —- — för hög under de första perioderna. Den kommer att leda till alltför kraftiga sänkningar av virkesförråden. — -— Det program som redovisas i alternativ 3 kan enligt vår mening inte accepteras. Vi är i princip beredda att acceptera det skogsvårdsprogram som redovi- sas i alternativ 2.

För att målet skall kttnna nås krävs — att skogsbruket har bättre till- gång till skogsodlingsmaterial av god kvalitet. Vidare måste man kunna an- vända rationella metoder både vid beståndsanläggning och lövbekämp- ning. Det förutsätter bl a att DDT och fenoxisyror eller motsvarande medel får användas samt att skogsmarksgödsling och dikning betraktas som nor- mala inslag i skogsdriften. — — —

Vi kan inte acceptera det i alternativ 2 redovisade avverkningsprogram- met.

För privatskogsbruket är enjämn och hög produktion av grovt barrvirke av god kvalitet ett primärt mål. Vi anser att det föreslagna programmet för privatskogsbruket får konsekvenser för förråds- och dimensionsutveck- lingen som klart strider mot detta mål och därför inte kan accepteras. För flertalet enskilda skogsägare måste den föreslagna. kraftiga förrådssänk- ningen upplevas som orimlig. — — —

Avverkningsprogrammet förutsätter att vi får en gallringsandel som är klart högre än under den senaste It)-årsperioden. Möjligheterna att uppnå så hög andel måste betraktas som små. med tanke på den ogynnsamma kostnadsutvecklingen vid gallringsavverkning. - — —-

Vår slutsats blir att det föreslagna avverkningsprogrammet inte får till— lämpas i praktiken. I första hand innebär detta att virkesuttagen ttnder de första perioderna måste sänkas i förhållande till utredningens nivå. Om det skisserade skogsvardsprogrammet inte genomförs i sina huvuddrag — eller om åtgärderna förskjuts framåt i tiden måste uttagen minskas ytterliga— re. —-

Prop. 1978/79:110 126

— — För att få rimlig lönsamhet i skogsbruket krävs en ökad avsätt- ning av lövvirke. Vi anser att statliga åtgärder behövs för att öka Iövvirkes- användningen. —- — — Om lövvirkesavverkningen inte kan genomföras i planerad omfattning. måste en ytterligare revidering av avverkningspro- grammet göras.

Gödsling — Dikning. Vi hyser — — tveksamhet när det gäller möjlighe- terna att genomföra de föreslagna programmen för skogsgödsling och dik- ning. Särskilt antagandena om den ökade myrmarksdikningen finner vi för vissa delar av landet alltför optimistiska. Vi delar utredningens ambitioner. men konstaterar att för att målet skall kunna nås krävs en mycket god lön— samhet i skogsbruket.

2.48 Svenska jägareförbundet: Allmänt. Generellt kan sägas att utredning- en i och med att den rekommenderat alternativ 2 inte synes ha tagit någon nämnvärd hänsyn till de senaste årens hårda miljödebatt. Ett all- mänt ointresse för ekologiska sammanhang kännetecknar skrivningen. Man berör inte på något sätt att effekten på landskapet blir annorlunda vid en realisering av de olika alternativen. De effekter i detta avseende. som ett strikt genomförande av alternativ 2 kommer att få. är enligt jägareför- bundets mening såväl utomordentligt genomgripande som svåröverskådli- ga. Begreppen viltvård eller faunavård förekommer inte i texten. knappast heller viltskador. — — Svenska jägareförbundet finner det svårförståeligt att utredningen hel- hjärtat satsat pä ett skogsproduktionsprogram. som dels är dyrbart och kräver långsiktigt goda konjunkturer för att kunna genomföras. dels också måste leda till många impopulära och ekologiskt oriktiga ingrepp i miljön.

— — — Enligtjägareförbundets mening har skogsbruket under de senaste åren visat tendenser att utvecklas i en för faunan mera gynnsam riktning. Mot bakgrund av dessa erfarenheter finner jägareförbundet att en målsätt- ning anpassad till utredningens alternativ 1 skulle fotas såväl på en totalt sett säkrare som ekologiskt riktigare grund och dessutom medge erforder- liga hänsynstaganden till en art- och individrik skogsfauna — — —.

Bes-nindsunläggning och bestånd/svärd. Den starkt minskade lövin— blandningen i skogsbestånden. som alternativ 2 förutsätter, kommer att re- dan vid beståndsanläggningen kräva en mycket kraftig bekämpning av lövträdsgrupper och Iövuppslag i plantbestånden. Detta kan förutsägas få en starkt negativ effekt på såväl viltfaunan som på ett varierande fågelliv i skogsmarkerna. — — —

Gödsling. — — - Med det nu föreslagna omfattande skogsodlingspro- grammet torde — — — gödsling. bla av på dikade myrmarker anlagda be- stånd, att komma ifråga för att ge dessa bestånd en god start. Viltskadorna torde i sådana sammanhang komma att kunna bli förödande och icke tole- rabla.

Dikning. — —- Kantzonerna mot våtmarkerna är för skogsfaunan en av de värdefullaste naturtyper som finns. Det dikningsprogram som alternativ 2 förutsätter kommer att minska tillgången på dessa biotoper i utomordent- ligt hög grad. vilket kommer att medverka till en svår utarmning av faunan.

Främmande trädslag. — — Den stora satsningen på contorta är sär- skilt äventyrlig med tanke på den tämligen okända risken för viltskador.

2.49 Fältbiologerna: Allmänt. — — De program utredningen förordat till- fredsställer i högre grad skogsindustrins intressen än samhällsintressen.

Prop. 1978/79:110 127

Av ovan anförda skäl anser Fältbiologerna att avverkningsnivån i skogs- prodttktionsprogrammet kan ställas lägre än det utredningen föreslagit. vi förordar istället en avverkning i nivå med alternativ ]. cirka 70 m3sk. men att denna volym tas fram genom ett miljövänligare och mera kvalitetsinrik- tat program.

BUMåndsun/äggning och be.;tåndsvård. Fältbiologerna finner det moti- verat att ambitionen när det gäller beståndsanläggning höjs. Man bör tillse att plantmaterial av tillräcklig kvalitet och högre ålder än hittills används. Planteringarna bör i högre utsträckning markberedas och markberedning- en måste anpassas lokalt.

Det är angeläget att de eftersatta ungskogsröjningarna kommer att skö- tas bättre framledes. — — — Röjningarna får ej i alltför hög grad inriktas på att eliminera lövträd.

En ökad andel av gallring i virkesuttaget måste eftersträvas. bla för att ge en bättre virkesråvara till industrin. Kalhyggenas storlek mäste begrän- sas. En regionvis övre gräns för kalhyggesstorleken skulle kunna fastslås i Skogsvårdslagen. — — —

Kemiska bekämpningsnwdel. — — Fältbiologerna tar — — — avstånd från användningen av herbicider inom skogsbruket. — — Förbudet mot DDT måste kvarstå. — — — Utvecklingen av alternativa metoder måste in- tensifieras.

(kids/ing. En ingående analys av direkta miljöeffekter och lång- siktiga förändringar i markkemi är nödvändig innan en ökning av göds- lingsintensiteten kan tillåtas. — — — Fältbiologerna ser det inte försvarbart att fortsätta gödslingen med hänsyn till miljöriskerna — — —.

Dikning. — — l avvaktan på naturvårdsverkets våtmarksinventering bör ingen sumpskog dikas. Möjligen kan efter inventeringen. då sump- skogsarealer betydelsefulla för naturvården undantagits. en initialgödsling på den då dikade sumpskogen vara befogad.

Fältbiologerna kräver ett stopp för vidare dikning av myrmarker och därmed också gödsling på myrmark. Resultaten av naturvårdsverkets in- ventering måste vara klara innan man kan fastslå vilka myrar som ska di- kas eller bevaras. — — —

Främmande lrädxluy. De försöksodlingar av Pinus contorta, som gjorts på några provytor. dock ej fullt en generation är ett alltför osäkert underlag för att tillåta plantering i stor skala. - —

— — Fältbiologerna hyser principiellt samma betänkligheter mot gra- nen i Skåne som mot contortatallen eller andra främmande trädslag.

2.50 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: -— — Det ärinte möjligt att bortse från de mycket kraftiga ingrepp i den nuvarande miljön och de rådande ekologiska förhållandena ett accepterande av det intensi- fierade skogsbruk som alternativ 2 skulle innebära. Det förefaller tveksamt om de svenska pastoraten och skogsägande församlingarna är beredda att ge sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska frågor sådan dignitet att dessa frågor helt skulle överskugga de för kommande generationer så vikti- ga värden. som ett bibehållande av de hittills gällande ekologiska och mil- jömässiga förhållandena utgör. Ur denna synpunkt synes alternativ 1 eller ett mellanting mellan alternativ 1 och 3 vara mer acceptabelt.

2.51 Hälsofrämjandet: — — Det är enligt HF:s uppfattning uppenbart att man tar stora ekologiska risker om man ensidigt satsar på modern skogs- drift — — —-.

Prop. 1978/79:110 l28

Hälsofrämjandet vill — — — uttala sig för alternativ 3, då vi anser att det— ta ur ekologisk och miljösynpunkt är vida överlägset de två andra alternati- ven — —.

2.52 Riksrevisionsverket: Utredningens konstruktion och val av skogspro- duktionsprogram har till stor del styrts av en önskan att nå ett bättre kapa— citetsutnyttjande i industrin. — — — Eftersom en betydande del av indu- strin arbetar på export. torde det vara nödvändigt att låta valet av skogs- produktionsprogram även påverkas av en bedömning av den svenska skogsindustrins framtida konkurrensmöjligheter.

—- -— Det finns — — — anledning anta att ett genomförande av utred- ningens förslag i dess helhet kommer att få betydande konsekvenser för miljön och för möjligheterna att använda skogsmarken för rekreationsän- damål. Mot denna bakgrund anser RRV att det finns behov av en mer ingående—kartläggning av utredningsförslagens konsekvenser i dessa avseenden. innan förslagen genomförs i den omfattning som utredningen angett.

2.53 Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: Utredningen har inte belyst miljöeffekterna av de olika alternativa skogsbruksutformningar som disku- teras.

2.54 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: — De föreslagna skogs- bruksåtgärderna i Alt 2 vrider långsamt även skogsbruket mot en negativ energibalans. — —

2.55 Rektorsämbetet vid Umeå universitet: Vi delar inte utredarnas upp- fattning att alternativ 2 är realistiskt eller rekommendabelt. och vi anser ej heller att något av de andra alternativen utan vidare kan godkännas såsom underlag för en proposition om skogspolitiken.

2.56 Statens naturvårdsverk: Allmänt. Utredningen borde ha presenterat ett vägledande avsnitt om vilka konkreta insatser på forskning och teknik som skttlle krävas för att kunna genomföra det föreslagna programmet. Härigenom skulle även bättre underlag ha erhållits för val av altemativa program som hade varit både bättre anpassade till övriga samhällsintres- sen och till nu befintlig vetenskap. Av de tre skogsproduktionsprogram som presenteras rekommenderar utredningen alternativ 2. Därvid förutsätts att detta alternativ får vissa miljömässiga effekter som dock anses kunna bemästras med gällande bestämmelser för bekämpnings- medel och gödselmedel och den allmänna hänsynsregeln i SVL. — — ——

Naturvårdsverket delar inte denna uppfattning. De åberopade skydds- och hänsynsreglerna är anpassade till hittillsvarande skogsbruk. Deras ef- fekt vid en avsevärt mer ambitiös virkesproduktion kan inte bedömas utan särskilda studier — — --. Naturvårdsverket ansluter sig inte i alla avseen- den till något av alternativen. —

Verket anser att det är en grundförutsättning för ett ekologiskt synsätt på skogsbruket att se till att vardagslandskapet i skogen erbjuder tillräck- ligt varierande och allsidiga miljöer för att människan. djur och växter skall trivas. Det föreligger uppenbar risk för att det av utredningen förordade programalternativet 2 inte stämmer med denna förutsättning.

att. i den mån skogspolitiken likväl skulle inriktas enligt alternativ 2.

Prop. 1978/79:110 129

skogsbruket åläggs ansvaret och kostnaderna för forskning. försöksverk- samhet och tillfredsställande kontrollprogram för att i tid förhindra skade- verkningar på andra samhällsintressen. — — .

Bt'xlåndsunläggning och itushinrlsrdrtl — Kemis/tu bli/täntpnt'ngsmedel - Gödsling -- Dikning Främmande trädslag. ] avvaktan på ökade kun- skaper anser verket att målsättningen beträffande föryngringsprogrammet sedd mot bakgrunden av redan nu föreliggande svårigheter är alltför ambi- tiös — —- — .

att ändringar i floran och kraftigt minskad slyvegetation kommer att t. ex. försämra livsvillkoren för djurlivet. — — .

att beräknade produktionsökningar blir så kostnadskrävande att ett där- vid nödvändigt bidragssystem måste övervägas samhällsekonomiskt i vidaste mening —.

— — — Beslut om storskalig inplantering av främmande trädslag bör före- gås av samråd med naturvårdsmyndigheterna. —

— Naturvårdsverket ifrågasätter om hyggesplöjning inte bör be- gränsas ttnder en period tills längvarigare erfarenhet vunnits av redan ut- förda hyggesplt'ijningar.

Gödsling bör undvikas nära inpå bebyggelse.

— — Konsekvenserna av dikning och gödsling av myrmark undersöks f.n. med medel från vetket. Även konsekvenserna av sumpskogsdikning borde undersökas på liknande sätt. —

2.57 Statens planverk: Allmänt. — — Enligt planverkets uppfattning medför alternativ 2 risker för omfattande miljöpåverkan vilket inte belyses i utredningen. — — —

Enligt planverket är de olika skogsprodttktionsprogrammens effekter för andra intressen och konsekvenserna i miljövårdshi'inseende alltför bristfäl- ligt belysta för att ge underlag för en samlad bedömning av en framtida skogspolitik.

Med tanke på de konflikter som förekommer i dagens skogsbruk anser planverket att det är tveksamt om ett skogsbruk enligt alternativ 2 går att förena med de förutsättningar som enligt verket bör gälla för skogsmar— kens användning.

Bt'xlånäsan/(iglar:ing och beståndsvård. — — Planverkct vill påtala att framtida energipolitiska ställningstaganden kan — — innebära att andra trädslag. t.ex. björk kan bli aktuella.

2.58 Länsstyrelsen i Stockholms län. Vad gäller valet av alternativ delar länsstyrelsen i princip utredningens uppfattning om värdet av en hög pro- duktion. lnom vissa delar av Stockholms län kan en inriktning av skogs- bruket i enlighet med intentionerna i alternativ 2 vara lämplig. För andra delar av länet måste dock — -- andra samhällsintressen väga mycket tungt. — —

2.59 Två av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Nilsson och Sö- derström) anför i reservation: — —- Länsstyrelsen anser därför att inget av de framlagda alternativen är tillfredsställande. En förnyad utredning bör göras för att vidareutveckla och modifiera alternativ 3 med särskilt be- aktande av ovan anförda synpunkter. — — — Frågan om skogsvården är central och utredningen bör lägga fram alter— nativa förslag till mer verkningsfulla styrmedel än de föreslagna.

Prop. 1978/79: 110 130

2.60 En av ledamöterna i länsstyrelsen i Stockholms län (Jacobson) anser i reservation att länsstyrelsens ovan återgivna uttalande skall ha följande ly- delse: "För Stockholms län måste dock. med hänvisning till vad ovan sagts. andra samhällsintressen väga tungt. . . . "

2.61 Länsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Länsstyrelsen tar — — inte odelat ställning för ett visst alternativ bland de föreslagna programmen. — — Råvarusituationen visar dock att man måste få till stånd en väsent- ligt ökad produktion inom skogsbruket. lntensiteten måste höjas inom många områden och länsstyrelsen vill för sin del särskilt betona vikten av bättre skötsel av plant- och ungskogarna. — — — Bexländsunläggning och beställt/.s't'ärd. — — — För att röjningen verkli- gen skall komma till utförande i erforderlig omfattning krävs stimulans av typen bidrag. rådgivning osv. men även den av utredningen föreslagna röj- ningsplikten synes nödvändig att införa. — — — Då länsstyrelsen ntt förordar en ökad röjning så avses därmed i första hand ökad mekanisk röjning.

Dikning. Länsstyrelsen har den principiella uppfattningen att det sanno- likt är möjligt att för skilda ändamål utnyttja en stor del av länets myrmar- ker utan att för den skull spoliera för naturvården betydelsefulla områden. En förutsättning är emellertid att en noggrann inventering genomförs innan omfattande förändringar påbörjas. — — —

2.62 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser att ut— redningen borde ha innehållit en närmare analys av konsekvenserna i mil- jövårdshänseende av de alternativa produktions- och avverkningsprogram som utarbetats. Genom att utredningsdirektiven i detta avseende inte har beaktats tillräckligt. saknas väsentligt underlagsmaterial som är nödvän- digt för att kunna ta ställning till de alternativa programmen. Det från skogsproduktionssynpunkt mest ambitiösa produktionspro- grammet. alternativ 2. är enligt utredningen mest gynnsamt ur sysselsätt— ningssynpunkt. För alternativ 3 saknas anmärkningsvärt nog en beräkning av sysselsättningseffekterna. Med hänsyn till det faktum att sysselsätt- ningen totalt inom skogsnäringen utgör en allt mindre del av de totalt sys- selsatta. bör inte eventuella skillnader mellan alternativen övervärderas enligt länsstyrelsens uppfattning. Sannolikt kommer helt andra faktorer än prodttktionsvolymens storlek att ha den största betydelsen för sysselsätt- ningen i skogsnäringen.

Länsstyrelsen anser — — — att så väsentliga delar saknas i utredningens analys av de olika produktionsprogrammen. att det inte nu är möjligt att omsätta de skogspolitiska målen i ett bestämt produktionsprogram.

Bcstärtdxartlt'i_t:gnirtg och heständsvård. Av avgörande betydelse för att uppnå en hög volymproduktion är att befintliga skogar sköts på ett till- fredsställande sätt. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför sådana åt- gärder som beståndsanläggning efter avverkning. röjning och gallring prio- riteras före t. ex. omfattande nydikning eller införande av nya trädslag i stor skala. — — —

Gödsling. , -— — Osäkerheten är — — stor beträffande vilka effekter myr— och fastmarksgödsling i stor skala kan få på vattendragen och på växt— och djurlivet på lite längre sikt. — —

Dikning. — — — ] Kronobergs län befaras — — att den föreslagna öka— de dikningsverksamheten kan ytterligare förvärra försurningen av vatten- dragen. speciellt i länets västra del. där försurningen redan är svår samti- digt som våtmarker upptar en stor andel av landarealen. —— — —

Prop. 1978/79:110 131

2.63 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — Länsstyrelsen — — — vill framhålla att de tre alternativ som utredningen beräknat inte kan anses va- ra alternativ i egentlig mening. Andra kombinationer av de ur produktions- synpunkt positiva och negativa faktorerna kan sannolikt bli mera aktuella.

—- — — Länsstyrelsen — — vill framhålla risken av att basera industri på stora tänkta produktionst'ökningar i skogsbruket. Alternativ 2 har inte den kraktären att det kan godtas som med stor sannolikhet genomförbart. Det främsta skälet härtill är att det kommer i konflikt med andra allmänna intressen — — —- med kommunala markanvändningsplaner och även med markägarnas egna intressen. Dessa konflikter medför att det finns stora risker för att ett skogsbruk enligt alternativ 2 aldrig kan genomföras på hela den areal utredningen tänkt sig. — — —

2.64 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen delar utred- ningens trppfattning att utgångspunkten bör vara att skogsmarken skall ut- nyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt. Länsstyrelsen anser det också viktigt att en skogspolitik utformas så att möjligheter skapas för en långsiktig hög produktion i skogsindustrin. Länsstyrelsen anser därför att det är fel att såsom utredarna gör koppla skogspolitikens mål till ett beräkningsalternativ som anger en viss bestämd produktionsvolym.

Kemis-ku heltäm/mingxmcdvl. — — Länsstyrelsen vill starkt betona be- hovet av att metoder utarbetas som möjliggör en effektiv bekämpning av snytbaggen. Länsstyrelsen är inte främmande för tanken att ge skogsbru— ket en temporär dispens för DDT-behandling av plantor under ett visst an- tal år. för att ge skogsbruket möjlighet att finna andra medel eller metoder att motverka snytbaggeskadorna.

Det är angeläget att forskningen kring dessa preparat fortsätter och att de uppnådda resultaten förs ut till allmän kännedom på ett för allmänheten begripligt sätt.

Gödsling. Länsstyrelsen föreställer sig att en gödslingsinsats av den om- fattning som förutsätts i alternativ 2 skulle innebära ett så omfattande och besvärligt organisationsarbete att det är tveksamt om resultatet i form av ökad tillväxt motsvarar arbetsinsatsen.

I likhet med vad som sagts om användningen av kemiska bekämpnings- medel bör även miljöeffekterna av skogsgödslingen utforskas ytterligare innan åtgärder sätts in på bred front.

Dikning. Visserligen har Älvsborgs län genom sin ijämförelse med lan- det i övrigt höga årsnederbörd stora arealer försumpade marker av olika slag. men länsstyrelsen vill ändå ifrågasätta om en dikningsverksamhet av den storleksordning det skttlle bli fråga om är försvarbar med hänsyn till miljöeffekter och annat.

i varje fall är det angeläget. att forskningen ges möjligheter att grundligt undersöka vilka effekter i olika avseenden ett så omfattande dikningspro- gram kan föra med sig innan verksamheten ges full omfattning.

2.65 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen finner det mo- tiverat att de närings- och sysselsättningspolitiska konsekvenserna av de olika produktionsalternativen utreds mer ingående. Därvid bör sysselsätt- ningen i förädlingsleden särskilt beaktas.

— — — Bristen på konsekvensanalyser av skilda slag gör det omöjligt att ta ställning till något bestämt kvantitativt mått på virkesuttaget. Alternati-

Prop. 1978/79:110 132

vet 2 innebär sannolikt så stora påfrestningar på konkurrerande intressen att det svårligen kan genomföras.

Dikning. Innan större utdikningar påbörjas bör naturvårdsverkets våt- marksinventering avvaktas och vattenbalansanalyscr genomföras.

2.66 Länsstyrelsen i Värmlands län: De redovisade beräkningsresultaten framstår — — — som mycket allvarliga ur värmländsk synvinkel. Minskade avverkningar kan leda till minskad sysselsättning i länets skogsbruk och skogsindustri. Mot bakgrund av de anförda förhållandena framstår det som synnerligen angeläget med en hög ambitionsnivå för skogsvården. Skogsmarkens pro- duktionsförmågt't bör utnyttjas väl även där de företagsekonomiska förut- sättningarna på kort eller medellång sikt för ett intensivt skogsbruk är ogynnsamma. Ett alternativ med högre produktionsutfall än alternativ 1 ligger då nära till hands. Länsstyrelsen kan likväl inte oreserverat förorda alternativ 2. Detta alternativ ter sig i vissa delar praktiskt och ekonomiskt svärgenomförbart och även i tindra delar tveksamt med hänsyn till övriga till skogsmarkerna knutna intressen. För skogsvärden tillgängliga medel bör för överskådlig tid främst använ- das för konventionella åtgärder på befintlig skogsmark. —— — — Andra åt- gärder som dikning och gödsling av myrmark bör tillämpas först efter myc- ket noggranna batnadskalkylcr och övriga överväganden i varje enskilt fall. Ett långsiktigt skogsbruk mäste självfallet bygga på en god kännedom om och hänsynstagande till de ekologiska förhållandena. Sak samma gäller för allt naturvårdsarbete. Det finns således en gemensam utgångspunkt men det är helt klart att vissa av naturvårdens mål står i motsatsställning till det producerande skogsbrukets mål. — — — Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen därför anföra att brister i analysen av många viktiga förhållanden gör det omöjligt att nu omsätta de skogspoli- tiska målen i kvantitativa termer.

2.67 Statens råd för skogs- och jordbruksforskning: Gr'iu'xling. - -—- — Hur stor del av gödslingsgivan. som lagras i humusen och mineraljorden för att senare utlakas i samband med slutavverkning. är icke tillfredsställande ut- rett.

Dikning. — — — Vi saknar i dag kännedom om — — — hur en dikning på— verkar produktionen i angränsande skogsområden.

2.68 Svenska arbetsgivareföreningen — Sveriges industriförbund: — — Den av utredningen förslagna höjda ambitionsnivån när det gäller skogens förnyelse och skötsel påverkar självfallet skogsindustrins råvarukostna- der. — — - Ett alltför ambitiöst skogsvärdsprogram kan således motverka sitt eget syfte.

2.69 Sågverkens råvaruförening: Allmänt. Dels måste effektiva program utarbetas om hur lövinslaget i nyskogen skall hållas nere. dels måste an- vändningen av lövvirke ökas kraftigt för att ta igen underlåten Iövvedsav- verkning och för att löpande hålla Iövtillväxten i schack. Den svenska skogen passar för produktion av 14—15 miljoner kbm säga- de trävaror. 8 miljoner ton cellulosa och en del skivor. Detta betyder att omfattande cellulosaindustrikapacitet över landet bör avvecklas. Pågåen- de cellulosaindustriutbyggnad i södra Sverige sker således enligt Råvaru-

Prop. 1978/791110 133

föreningens mening utan rävarumässig täckning. En viss avveckling av sågverk i södra Sverige bör sannolikt också ske. för att god överensstäm- melse skall uppnås mellan skogens möjligheter och industristrukturen.

Vi måste inse att industrin är för stor för den svenska skogen — industri- kapacitet måste läggas ner. Samhällets stöd till svaga företag urholkar branschens ekonomi — skogen kan därmed på sikt få svårt att avsätta sitt virke till acceptabla priser — skogsvården kan komma i kläm.

Främmande trädslag. Uppenbarligen ger contortan i ungdomen god vo- lymproduktion, men dess kvalitetsegenskaper måste beskrivas mycket säkrare än i utredningen. innan den kan rekommenderas på det förbehålls- lösa sätt. som utredningen gör.

2.70 Tjänstemännens centralorganisation: Kemiska bckt'impningsmadel. —- — —- Det bör också observeras att skogsbruket — — — i alltför stor ut- sträckning. synes ha gjort sig beroende av kemiska preparat för såväl skyddsbehandling av skogsplantor som bekämpning av ej önskvärd löv- skog. För att komma till rätta med dessa problem erfordras en väsentligt ökad forskning och en helt annan satsning på förebyggande åtgärder än för närvarande. Dikning. Utredningen anger att 25 procent av den totala arealen myr- mark skulle vara lämplig för dikning. Detta synes vara en väl hög uppskatt- ning. — — — [ första hand bör befintliga dikningsobjekt underhållas. Nya dikningsprojekt bör utföras främst i sumpmark. Främmande träds-lag. Utredningens planer på en introduktion av ett främmande trädslag — — — understödjes. - lnplanteringen bör — — ske i begränsad takt för att möjliggöra en anpassning till nya forskningsrön och praktiska erfarenheter. Dessutom talar det faktum att contortatallen i huvudsak lämpar sig för massavedframställning för en tämligen begränsad inplantering —— — '—.

2.71 Landstingsförbundet: Förbundsstyrelsen vill — — — framhålla att bedömningar av behov om ökad skogsproduktion inte får grunda sig på ett statiskt synsätt beträffande varken skogsindustrins produktionsinrikt— ning och lokalisering eller råvarans utnyttjande. Mot denna bakgrund ser styrelsen en precisering beträffande skogsproduktionens omfattning som mindre angelägen. — — — Enligt förbundsstyrelsen är det synnerligen angeläget att -- denna intensifierade skogsvård organiseras och bedrivs i överensstämmel- se med sysselsättnings- och regionalpolitiska riktlinjer.

2.72 Svenska naturskyddsföreningen: Kemiska bekämpningsmadel. Bio— cidanvändning får inte vara ett normalt inslag i skogsbruket och bör under— kastas tillståndsprövning. — — — Användning av klorerade kolväten, i syn— nerhet DDT. får inte förekomma ens tillfälligt. — — Om andra biocider tilläts i vissa situationer, t. ex. för lövbekämpning. bör skogsägaren betala en avgif —- — —.

Gödsling. Motsvarande bör gälla för gödsling av skogsmark. — — Gödsling får inte ses som ett normalt inslag — — —.

Dikning. — — Undantagsvis kan det kanske vara möjligt att dika ytter- ligare vissa arealer myrmark. men oavvisliga krav från naturvårdens sida för att detta ska få ske är dels att den aktuella markens naturvärden klar- Iagts genom en tillfredsställande inventering. dels att dikningen föregås av en allsidig tillståndsprövning. '

Prop. t978/79:110 134

Främmande trädslag. Användning av trädslag som är främmande för lo- kalen eller regionen måste i fortsättningen vara tillståndspliktig.

2.73 Svenska samernas riksförbund: Allmänt. SSR finner att skogsutred- ningens förslag enligt i första hand alternativ 2 inte kan läggas till grund för ett genomförande av förslagen utan en övergripande bearbetning som mås- te beakta ekologiska synpunkter innefattande rennäringen på ett helt annat sätt än vad som har varit rådande inom skogsutredningens arbete. Gödsling. —- — — Pågående försök av renförsöksavdelningen inom lant- bruksuniversitetet har klart visat på att renen under i vart fall första året ef- ter en gödsling undviker detta område. -— — Effekterna av utredningens förslag enligt angivet alternativ 2 skulle följaktligen innebära att betydande arealer i praktiken tas bort från rennäringens pågående markanvändning.

2.74 Friluftsfrämjandet: Allmänt. 1 linje med vår uppfattning att skogs- mark skall brukas för många ändamål horde man — — ha bedömt hur väl de olika alternativen uppfyller de övriga mål som kan sättas upp.

Gödsling. lnnan en ökad gödsling sker i större skala — — — bör forsk- ningsresultat föreligga. som klart visar vilka följderna blir för hela eko- systemet av en sådan åtgärd.

Dikning. Friluftsfrämjandet förutsätter att varje ingrepp i våtmarksmil- jön avgörs från fall till fall och först efter en noggrann bedömning av åtgär- dens ekologiska konsekvenser. Något beslut i denna fråga bör ej tas förrän Naturvårdsverket avslutat sin våtmarksinventering.

Främmande trädslag. Utredningen berör inte alls contortatallens in- verkan på skogen som rekreationsmiljö. Contortatallen kastar inte sina dö- da grenar. Detta påverkar skogen rent estetiskt och försämrar framkomlig- heten.

2.75 Miljöförbundet: Allmänt. Avsaknaden av ett miljövårdsanpassat skogsproduktionsprogram. behandlat på samma sätt som de övriga pro- gram som utredningen tagit upp. begränsar starkt möjligheterna att allsi- digt diskutera de vägar som står till buds för en framtida skogspolitik. Den skogspolitik utredningen förordar innefattar en skogsskötsel i hu- vudsak enligt alternativ 2. De konsekvenser och risker för miljön detta skulle föra med sig är enligt vår mening så allvarliga att de inte kan accep- teras.

— En så snabb och omfattande påverkan på skogsmiljön som alter- nativets samlade effekter innebär skulle medföra otillåtligt stora risker. Den härda inriktningen på ökad virkesproduktion skulle dessutom starkt försämra förutsättningarna för hänsynstagande till andra intressen som renskötsel. friluftsliv etc.

Beståndsanläggning och heståndsvård. Den förbättring av beståndsan- läggningen samt det ökade utnyttjandet av förädlat skogsodlingsmaterial som utredningen föreslår är väsentliga för att erhålla ett långsiktigt uthål— ligt skogsbruk. — — Skogsodling på nedlagdjordbruksmark bör med tan- ke på den markförstöring den innebär inte få förekomma i den utsträckning som utredningen föreslår. —

Kemiska bekämpningsmedel. Man bör vara mycket vaksam på de lokala förhållandena när man väljer markberednings— och föryngringsmetod. Ut- redningens behandling av det gällande DDT-förbudet föranleder oss att med kraft påpeka att det ska stå fast.

Vi anser att kemisk lövbekämpning skall upphöra vilket bl. a. mo-

Prop. 1978/79:110 [ U.) 'Jl

tiveras av outredda effekter av giftanvändningen på lång sikt. —- — -- Gödsling. Miljöförbundet anser att skogsgödslingen snarast ska upphö- l'il. _ _ " Dikning. Vi anser att ingen myrmarks- eller sumpsk'ogsdikning bör få förekomma i avvaktan på naturvårdsverkets våtmarksinventering. — — — Främmande trädslag. Skogsodlingsmaterial med utländsk härkomst bör endast i yttersta undantagsfall användas bl.a. med tanke på deras biologis- ka olämplighet i de svenska skogsekosystemen. — — —

2.76 Centerns ungdomsförbund: Allmänt. Enligt Centerns Ungdomsför- bund linns det inget alternativ i utredningen som vi kan ställa oss bakom. Däremot vill vi bestämt avvisa alternativ [ och 2. — — — Kemiska bekämpningsmedel. Centerns Ungdomsförbund har vid flera tillfällen krävt att all användning av kemiska bekämpningsmedel i skogen skall förbjudas. Ett ekologiskt inriktat skogsbruk som bygger på självverk- samma skogsbrukare är inte heller i behov av kemiska preparat. — —

Gödsling. — — — CUF anser att användningen av handelsgödsel i skogs- bruket omedelbart ska stoppas. Dikning. — — I den man dikning kommer att användas måste det ske i

marginell skala och på ett sådant sätt att de ekologiska förändringarna mi- nimeras.

Främmande trädslag. Fortsatt inplantering av Pinus contorta (contorta- tallen) måste stoppas. — —

3 Skogspolitikens medel, allmänt

Utredningens allmänna ställningstaganden till olika skogspolitiska me- del har i mycket liten utsträckning föranlett kritiska synpunkter. Ett par re- missinstanser efterlyser andra medel än de av utredningen diskuterade.

3.1 Statskontoret: Skogen är en råvara och en naturresurs av stor betydel- se såväl för landets ekonomi som ur miljösynpunkt. Från samhällets sida bör därför långtgående krav kunna ställas på skogens skötsel.. Statskonto- ret ansluter sig till de allmänna synpunkter som utredningen — — anför beträffande skogspolitikens medel.

3.2 Riksrevisionsverket: — — — RRV vill understryka utredningens upp- fattning — — — om behovet av en fortlöpande uppföljning och utvärdering av använda styrmedel.

3.3 Skogsstyrelsen: Även om en för skogsbruket gynnsam ekonomisk ut- veckling kan förutsättas medge en hög grad av självftnansiering av skogs- vården anser skogsstyrelsen liksom utredningen att en rad skäl föreligger för samhället att underlätta för skogsägarna att finansiera skogsvården. Utöver de skäl som utredningen anför vill skogsstyrelsen lägga det förhål- lande som redan med dagens skogsvårdsintensitct är ett stort problem. nämligen bristen på arbetskraft för skogsvården framför allt inom privat- skogsbruket. Skogsstyrelsen har den uppfattningen. att insatser från sam- hällets sida som kan underlätta finansieringen av skogsvården också un- derlättar en rekrytering av den erforderliga arbetskraften. Hur tillräcklig

Prop. 1978/79:110 136

arbetskraft över huvudtaget skall bli tillgänglig för utförandet av utredning- ens skogsproduktionsprogram är ett problem som utredningen måhända borde ha ägnat större intresse än vad man gjort.

3.4 Domänverket: Utredningen borde mera utförligt ha moti- verat sina förslag till utökade skogsvårdsåtgärder från miljömässig syn- punkt. — _— — Detta hade stärkt motiven för utredningens förslag.

—— — — Även i fortsättningen bör skogsvårdslagen vara det främsta med- let för skogspolitisk styrning. — —

3.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: —- — Det är — nödVändigt att man inte inför krav på åtgärder. som medför ökade råvarukostnader.

3.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfatt- ning att det i fortsättningen är nödvändigt med en viss kontroll av skogsin- dustrins kapacitetsutbyggnad och därmed Virkesbehov. —

3.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen delar utredningens upp— fattning. att en viss kontroll av skogsindustrins kapacitetsutbyggnad är nödvändig även i fortsättningen. Vad utredningen uttalar om information. rådgivning och utbildning och om service till de enskilda skogsägarna kan länsstyrelsen också ansluta sig till.

3.8 Länsstyrelsen i Örebro län: — — Då en ökad satsning på skogsvården är positiv både för det framtida skogstillståndet och för sysselsättningen bör den stödjas både genom lagstiftningsåtgärder och direkta statliga stöd- åtgärder.

3.9 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — Bättre planering och bättre kunskaper skulle utan tvivel kunna höja skogsproduktionen i landet påtag- ligt hclt inom ramen för nu tillämpade normer och principer. — - — Styrelsen utgår från att bönder och andra privata kommer att av- verka i sina skogar-i en lugnare takt än vad utredningen rent teoretiskt har utgått ifrån: — — Som konsekvens av detta följer, att produktion och sysselsättning ej kan upprätthållas på önskad nivå i den nu befintliga skogsindustrin. Sannolikt måste man räkna med nedläggning av äldre en- heter och med en mycket begränsad utbyggnad av nya. Någon form av etableringskontroll blir nödvändig.

3.10 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — Särskilt inom småskogsbruket torde finnas risk för ett konjunkturbcroende skogsvårdsprogram. Detta kan icke betraktas som tillfredsställande i synnerhet då det gäller verkligt långsiktiga åtgärder såsom beståndsanläggning. Vid fastställande av ett produktionsmål är det därför angeläget att samhället genom stimulans och föreskrifter verkar för att utjämna av denna anledning förutsedda variatio- ner.

3.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att ökade resurser satsas på rådgivning till skogsägarna och att skogsvårdsstyreIsernas servicefunktioner bibehålls.

3.12 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — Om man i dessa trakter skall upprätthålla en hög virkesproduktion med krav på intensiv skogsvård

Prop. l978/79:110 137

fordras att samhället tar den del av kostnaderna som överstiger de före- tagsekonomiska intressena.

Länsstyrelsen anser att utredningen föreslår en riktig kombination av skogspolitiska medel främst skogsvårdslagen. statsbidrag samt informa- tions- och rådgivningsverksamhet. Därtill bör angränsande lagstiftning rö- rande exempelvis jordförvärv och skogsbeskattning få en sådan utform- ning att en önskvärd skogspolitik inte motverkas.

3.13 Länsstyrelsen i Västerbottens län: —- — — En förstärkning av rådgiv- ningsresurserna — — * är en nödvändighet för att realisera program 2.

3.14 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundet Svenska träindustriarbetareförbundet: — — — Förbunden vill — — — understryka vikten av att åtgärder vidtas för att få till stånd en ba- lanserad prisutveckling som möjliggör en satsning på intensiva utveck- lingsåtgärder. utan att industrins internationella konkurrenskraft hotas.

3.15 Svenska kommunförbundet: — — Redan nu måste uttaget anpassas så att sysselsättningen garanteras in på 2000-talet och någon ytterligare sänkning av virkesförrådet kan inte accepteras. Styrelsen anser att en spärr mot över-avverkning måste införas i skogsvårdslagstiftningen.

3.16 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — Kan alternativ 2 förverk- ligas. skulle detta gradvis tillåta ett högre kapacitetsutnyttjande och sanno- likt även viss virkesförbrukande nyutbyggnad. Effekten av ett praktiskt genomförande av alternativ 2 är dock endast till mindre del på förhand dis- konterbar och kan följaktligen inte i vad avser kapacitetsutvecklingen inom industrin föregripas genom ytterligare nya utbyggnader krävande ökad nettoförbrukning av svenskt virke under det närmaste årtiondet. Det bör vidare observeras att den av utredningen redovisade virkestill- gången är baserad på den biologiska potentialen under det att den ekono- miska tillgängligheten kan vara en annan. — —

Under rådande förhållanden måste för den närmaste framtiden alterna- tiv ] bli vägledande när det gäller bedömningen av skogsindustrins virkes- försörjningsmöjligheter.

Samarbetsutskottet vill — — — framhålla att det nu konstaterade läget kan föranleda en omprövning av den mycket detaljerade reglering av skogsindustrins virkesförbrukning som föreskrives enligt 136 a s' BL i den lydelse den fått genom riksdagsbeslut våren 1976. Statsmaktens prövning av utbyggnader inom skogsindustrin ur råvarusynpunkt bör primärt kunna inskränkas till de fall där det rör sig om verkligt ny utbyggnad som medför väsentlig ökning i respektive företags nettoförbrukning av virke.

Den återhållsamhet i virkesförbrukningen som framdeles kan visa sig er- forderlig bör företrädesvis åstadkommas genom frivillig .samverkan inom ramen för en sålunda förenklad lagstiftning. Långtgående förberedelser för ett avtal om sådan samverkan har vidtagits.

3.17 Lantbrukarnas riksförbund Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: — — Det måste — — vara ett samhällsintresse att stimulera de kombinerade jord- och skogsbruksföretagen. Framförallt bör självverk- samheten ökas. Samhället bör därför bidra till en intensifierad satsning på rådgivning. information. utbildning. forskning och utvecklingsarbete inom detta område.

Prop. 1978/79:110 138

Under senare år har tendensen till passivt ägande inom privatskogsbru- ket förstärkts. — — Vi förväntar därför attjordförvärvslagstiftningen och de skogspolitiska åtgärderna får en sådan utformning att aktivt ägande och brukande underlättas och stimuleras. I detta sammanhang kan också skat- telagstiftningen spela en framträdande roll.

3.18 Statens naturvårdsverk: En eventuell subventionspolitik för att inten- sifiera virkesproduktionen. t. ex. för skogsodling efter dikning av torvmar- ker eller för att främja effektivare skogsodlingsmetoder får inte leda till att virkesproduktionsintresset överväger naturvårdens bevarandesynpunkter.

3.19 Sågverkens råvaruförening: Det svaga utbudet av slutavverknings- skog är av två skäl oroande. Dels underförsörjs sågverksindustrin. med produktionsbortfall som följd. och med en orimlig priskonkurrens mellan köparna om utbjudet virke. dels kommer pågående inordning av skogsbru- ket i långsiktiga skogsbruksplaner i olag: främst restaurering av gles gam- melskog och jämn tillförsel av plantskogsarealer i botten av omloppstiden. Utredningen borde kompletteras med en kartläggning av de olika skogs- ägaregruppernas avverkningsbenägenhet och orsakerna till ' nuvarande kraftigt neddragna aktivitet på framförallt de privata markerna. Om nämli- gen det låga utbudet slutavverkningar består trots, eller tack vare höga timmerpriser. måste utbudsstimulerande åtgärder sannolikt vidtas.

3.20 Svenska samernas riksförbund: — — — SSR vill också ta upp frågan om tillskapande av en särskild fond till vilken skogsbruket skall avsätta medel att användas inom rennäringen för att bestrida kostnader för den till- skottsutfodring och annat som redan i dag är nödvändig att vidtaga till följd av det betesbortfall skogsbruket åsamkar rennäringen.

3.21 Statens industriverk: Någon samhällsekonomisk analys som stöd för det förordade produktionsprogrammet och de föreslagna förändringarna av skogsvårdslagen och den statliga stödpolitiken till skogsbruket har — — — inte genomförts av 1973 års skogsutredning. — — — En sådan analys har emellertid genomförts av den tidigare skogspolitiska utredningen. Mot bakgrund bl. a. av denna utrednings analys står det enligt verkets uppfatt- ning klart att starka samhällsekonomiska skäl talar för en mindre restriktiv regleringspolitik på skogsområdet inte för en skärpning av denna politik. lndustrivcrket tillstyrker utredningens förslag att behålla kravet på kon- cession för nya skogsindustrier (Byggnadslagens s' 136 a). men anser att prövningsgrunden bör ändras från att avse förbrukningen av träfiberråvara till att avse en bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av anlägg- ningens tillkomst.

4 Skogsvårdslagstiftningen

Förslaget till skogsvårdslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande. Kritiska synpunkter och ändringsförslag rör främst detaljer som t. ex. den inledande bestämmelsen om skogsvårdens allmänna inriktning och be- stämmelsen om hur skogsmarken och därmed tillämpningsområdet skall avgränsas.

Prop. 1978/79:110 ' 139

4.1 Hovrätten för nedre Norrland: Allmänt. — '— Hovrätten vill då det gäller förslaget till ny skogsvårdslag. från de synpunkter hovrätten när— mast har att företräda ifrågasätta behovet av en helt ny lag. — — Det tor— de — — vara så att påtalade brister i den nuvarande skogsskötseln inte är att tillskriva en olämplig lagstiftning utan främst sammanhänger med bris— tande resurser hos skogsvårdsstyrelserna. Till detta kommer att de flesta av de föreslagna lagändringarna i och för sig skulle kunna vidtagas inom ra— men för nu gällande skogslagstiftning. — — —

Hovrätten vill emellertid inte direkt motsätta sig att 1948 års lag ersättes av en ny lag. varigenom den ökade satsningen på skogsvården kommer till bättre uttryck.

Den föreslagna lagstiftningen synes på ett lämpligt sätt ge de grundläg- gande ramföreskrifter för skogsbruket som erfordras mot bakgrund av de mål som uppställts. Hovrätten tillstyrker därför den föreslagna lagen med de erinringar som nedan anföres. Reservationsvis anser sig dock hovrätten böra påpeka att lagen är ämnad att ingå som en viktig del i den föreslagna skogspolitiken. där andra väsentliga delar utgöres av regler om statligt stöd till de i flera avseenden mycket långtgående förpliktelser, som enligt lagen och dess tillämpningsföreskrifter är avsedda att åläggas de enskilda mark- ägarna. Utan att dessa bidragsmöjligheter samtidigt närmare regleras bör åtgärder som ej kan anses företagsekonomiskt betingade ej åläggas mark- ägare i lag. ] .ö Hovrätten har i och för sig inget att erinra mot att lagen inleds med en mera allmänt hållen paragraf. — — Det är angeläget att riktlinjer av ovan angiven art ej erhåller en snävare utformning än som avsetts och inte i allt— för hög grad binder skogspolitiken vid mål som i framtiden kan komma att frångås. Beträffande såväl kravet på varaktighet som hög virkesavkastning har sålunda utredningen anfört att det ej under alla omständigheter — — — kommer att kunna ställas krav på åtgärder som fullt ut krävs för att uppnå dessa mål. Detta bör enligt hovrättens mening även komma till uttryck i lagtexten genom angivande av att målet för skogspolitiken bör vara en i hu- vudsak varaktig och hög virkesavkastning.

—— — För att inte alltför ensidigt binda den framtida skogspolitiken bör — — — riktlinjerna utformas så att i såväl lagen som dess tänkta tillämp- ningsföreskrifter utrymme ges för såväl kvantitets- som kvalitetstänkande.

- —— Det förhållandet att önskemålen om skogsproduktion i vissa fall får vika för andra intressen bör om möjligt komma till klarare uttryck i lag- texten som i nu föreslaget skick — — — alltför markerat framhåller kravet på virkesavkastning och därigenom ger en alltför ensidig bild av de riktlin- jer som man vid skötsel av skogsmark bör rätta sig efter. 1 första hand bör enligt hovrättens mening. på sätt nu gäller. stadgandet om hänsyn till na- turvårdsintressen ingå som en del i första paragrafens allmänna riktlinjer.

Inledande bestämmelser. — — — Hovrätten vill helt ansluta sig till utred- ningens förslag att göra skogsvårdslagen tillämplig på all skogsmark — —. Hovrätten vill — —— peka på att vissa ändringar bör göras i lagen

(1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord. om den föreslagna skogsvårds- lagen blir tillämplig även på kyrkans jord. Exempelvis bör de i nämnda lags 14 & angivna allmänna riktlinjerna vad beträffar skogsskötseln utformas så att de överensstämmer med riktlinjerna i den nu föreslagna skogsvårds- lagstiftningen. Därjämte bör —— de samordningsfrågor lösas som kan uppstå i anledning av att olika organ enligt 1970 års lag och enligt den före- slagna skogsvårdslagen skall handha tillsynen. — — — Angivna förhållan- den talar för att skogsvårdslagen ej bör göras tillämplig på kyrkans jord

Prop. l978/79:110 140

utan att angivna frågor löses och kyrkomötets samtycke erhålles.

— [ betänkandet framhålls — —- — i specialmotiveringen till 5 5 att inte heller den nya skogsvårdslagen innebär någon inskränkning i samer- nas rätt till skog enligt rennäringslagen. Hovrätten anser att det även i en ny skogsvårdslag kan vara motiverat att uttryckligen erinra härom i lagtex- ten. lämpligen i anslutning till lagens inledande paragrafer.

Anläggning av ny skog. Innehållet i förevarande paragraf (9 &) torde lämpligen sammanföras med bestämmelserna i 21 &.

Tillsyn. — _ l lagtexten bör klart anges från vem tillsynsmyndigheten har rätt att erhålla upplysningar och handlingar.

— — — Genom att ej längre som riktlinje för skogsskötseln ange att skogsbruket skall ge tillfredsställande ekonomiskt utbyte för den enskilda markägaren kan krav på framförallt intensivare beståndsvård som den nya lagen ställer medföra att situationer uppkommer. där markägaren ålägges att vidtaga åtgärder som ej kan anses företagsekonomiskt försvarbara eller som får anses särskilt betungande för honom. Utredningen har mot bak- grund härav uttalat att statligt stöd under sådana förhållanden bör utgå för erforderliga åtgärder. Hovrätten delar helt denna uppfattning och anser för sin del att detta även bör komma till uttryck i lagtexten. Det kan ske på så sätt att under rubriken tillsyn lämpligen införes ett stadgande om att för de fall skyldighet att vidtaga åtgärder enligt skogsvårdslagen med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt betungande, skall skogs- vårdsstyrelse ej äga rätt att ålägga markägaren eller annan ansvarig att vid- taga åtgärden. därest skäligt bidrag till kostnaderna ej kan erhållas.

Ansvar. [ ansvarsbestämmelserna har utredningen valt att i huvudsak straftbelägga brott mot direkta föreskrifter som Utfärdats i enlighet med be- myndiganden i lagen och ej strafibelägga förseelser mot de genomgående generella reglerna i den ramlagstiftning skogsvårdslagen är avsedd att va- ra. Mot ett så utformat sanktionssystem finns enligt hovrättens mening ingenting att erinra. — — Frågan om utdömande av förelagt vite som an- svars- och förverkandefrågor kommer att handläggas vid domstol med ta- lerätt endast för allmän åklagare. Hovrätten har ej heller något att erinra mot detta.

Förverkandc kan för närvarande bara ske av virke som någon olovligen avverkar och ej om någon fälls till ansvar för andra brott mot skogsvårdslagen. För det fall en utvidgning av möjligheten att förverka vir- ke ej är avsedd något som hovrätten för övrigt ej förordar bör det i den föreslagna lagtexten klart anges vid vilka brott förverkande kan komma i fråga.

— — Ansvarsbestämmelserna bör — enligt hovrättens mening ut— formas så att det framgår attjämte markägare jämväl annan som äger för- foga över skog och virke skall kunna fällas till ansvar för brott mot bestäm- melserna i skogsvårdslagen.

Övrigt. — — Hovrätten — — anser för sin del att det kan vara moti- verat att i lagen ge anvisningar för fullföljd av talan — — —.

4.2 Fortifikationsförvaltningen: Inledande bestämmelser. Fortifikations- förvaltningen motsätter sig inte. att -— produktiv skogsmark tas in un- der skogsvårdslagen under förutsättning att vid lagens tillämpning hänsyn tas till rådande förhållanden. Förvaltningen förutsätter dock att öv— ningsimpediment ej hänförs till skogsmark i lagens mening.

4.3 Kammarkollegiet: Allmänt. Kammarkollegiet tillstyrker i princip för- slaget till ny skogsvårdslag. — —

Prop. l978/79:110 ' 141

Inledande bestämmelser. Kollegiet har övervägt huruvida i enlighet med vissa stiftsnämnders önskemål — en specialregel rörande ansvarighe- ten för kyrkans skog skulle i förtydligande syfte behöva intagas i skogs— vårdslagen. Med hänsyn till bestämmelsen i 4 & kyrkliga förvaltningslagen har kollegiet emellertid funnit en sådan specialreglering kunna undvaras.

Avverkning. — En utvidgning av begreppet brukningsenhet har på grunder som närmare utvecklats i specialmotiveringen till 14.5 ansetts kunna ske efter särskilt tillstånd. Förutsättningar för en sådan utvidgning får — — — anses föreligga för kyrkans del med dess inom stiftet enhetliga driftsledning. Kollegiet utgår från att en tillfredsställande reglering av en- heternas storlek kan ske stiftsvis med stöd av blivande tillämpningsbe- stämmelser.

4.4 Statskontoret: I .f. — — — I texten till den föreslagna skogsvårdslagen finns det inget krav på lönsamhetsberäkningar. Det krav på lönsamhet som likväl ytterst måste finnas är av samhällsekonomisk natur. Statskontoret tillstyrker att skogsvårdslagen utformas i enlighet med denna princip.

Skogsutredningen framhåller att kraven på en riktig skogsskötsel givet— vis måste anpassas till vad som är ekonomiskt rimligt. Statskontoret utgår ifrån att denna anpassning kommer till uttryck igenerella riktlinjer för till— Iämpningen av skogsvårdslagen. Det bör inte vara möjligt att medge un— dantag från produktionskravet i individuella fall med hänvisning exempel— vis till en rådande lågkonjunktur med tillfälligt låga virkespriser.

Avverkning. — _ — Det är enligt statskontorets mening angeläget att an— mälningsplikten bibehålls.

Tillsyn. Det nuvarande domstolsförfarandet för att komma till rätta med överträdelserav skogsvårdslagen är krångligt och föga effektivt. Det före— slås ersatt med ett administrativt förfarande som ger skogsvårdsstyrelser— na rätt att utfärda förelägganden. Statskontoret tillstyrker förslaget. Dess genomförande bör kunna underlätta skogsvårdsstyrelsernas lagtillsyn. För att undvika att det drar onödigt långt ut på tiden innan skogsvårdsåtgärder genomförs. bör det enligt statskontorets mening även i fortsättningen vara möjligt att träffa överenskommelser med markägarna.

4.5 Riksrevisionsverket: Allmänt. RRV delar utredningens uppfattning att en ny skogsvårdslagstiftning lämpligen kan utformas som en ramförfatt- ning innehållande grundläggande föreskrifter och att denna kompletteras med en tillämpningsförfattning med mera detaljerade bestämmelser. Inledande bestämmelser. Enligt RRVs mening är det också lämpligt att. som utredningen föreslår. de grundläggande bestämmelserna i en ny skogsvårdslagstiftning görs tillämpliga på all skogsmark. Det kan dock no- teras att en sådan förändring kan få vissa organisatoriska konsekvenser ge- nom att tillsynsmyndigheternas ansvarsområde utökas. Tillsyn. — — RRV finner utredningens förslag på denna punkt vara väl motiverat.

4.6 Riksskatteverket: Inledande bestämmelser. RSV har ingen erinran mot definitionen av skogsmark i 2 så. Definitionen överensstämmer i praktiken med den skogsmarksdefinition som finns i skogsvärderingsinstruktionen — -- vilken tillämpas vid fastighetstaxering. RSV vill emellertid i sam- manhanget framhålla vikten av att erhålla dels klara avgränsningar mot i annan lagstiftning definierade ägoslag och dels enhetlig utformning av före- kommande ägoslagsdefinitioner. —

Prop. 1978/79:110 142

Avverkning. RSV har ingen erinran mot definitionen av brukningsenhet i 14 &. Definitionen överensstämmer i princip med den indelning i taxerings- enheter man använder vid fastighetstaxering. — — —

Övrigt. Angående tidpunkten för skogsvårdslagens ikraftträdande får RSV anföra följande. Reglerna för allmän fastighetstaxering 1981 kan an- tas komma att i förekommande fall hänvisa till ägoslagsdefinitioner i annan lagstiftning samt till härför meddelade tillämpningsanvisningar. Det är där— för angeläget att berörda myndigheter hinner utarbeta dessa anvisningar så att de kan beaktas vid 1981 års fastighetstaxering.

4.7 Lantbruksstyrelsen: Inledande bestämmelser. Enligt 2 å i lagförslaget skall skogsvårdsstyrelsen pröva fråga om mark är att anse som skogsmark. Flera lantbruksnämnder — — anser att samråd mellan lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse bör äga rum i tveksamma fall eller då marken alter— nativt synes kunna användas förjordbruksproduktion. Lantbruksstyrelsen instämmer i detta — —. Lantbruksstyrelsen har inga erinringar mot förslaget att all skogs- mark. och då även lantbruksnämndernas egna innehav — — underordnas skogsvårdslagen. Anläggning av ny skog. Lantbruksstyrelsen ansluter sig till utredningens förslag —. De skärpta kraven kan förväntas ha en positiv effekt ur struktursynpunkt genom att passivt ägande försvåras. Avverkning. Lantbruksstyrelsen kan biträda förslaget att tillämpa jämn- hetskravet för varje brukningsenhet, men vill peka på vissa problem som kan uppkomma vid ägarbyten. När en viss fastighet som byter ägare och läggs till en annan fastighet. bildas en ny brukningsenhet och avverknings- möjligheterna på den förvärvade fastighetens område förändras. Om områ- det läggs till en mycket stor enhet kan all slutavverkningsmogen skog få avverkas. medan avverkningsrestriktionerna kan komma att skärpas om det läggs till en mindre. utvecklingsbar enhet. Följden härav blir att den mindre enheten som kanske bäst behöver göra tillköp. kommer i ett sämre konkurrensläge. genom att det blir svårare att finansiera förvärvet med av- verkningsinkomster. Finansieringsproblem kan också uppkomma vid förvärv i samband med generationsskiften eller vid nyetablering. Under etableringsskedet är av- verkningsbehovet normalt större än vad det är under senare delen av inne- havstiden. Enligt styrelsens mening har utredningen inte beaktat dessa förhållan- den tillräckligt i de föreslagna undantagen från de allmänna avverknings- reglerna. Särskilt tillstånd till avverkning bör enligt styrelsens bestämda uppfattning utöver vad som föreslagits kunna få medges vid fastighetsför- värv för strukturrationalisering eller nyetablering på familjeföretag. Genom att strukturförhållandena varierar mycket kraftigt mellan olika delar av landet finner lantbruksstyrelsen skäl att inte läsa den undre grän- sen för tillämpningen av jämnhetskravet till ett och samma belopp för hela landet.

4.8 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Allmänt. Styrelsen biträder i allt väsentligt utredningens förslag. men vill ifrågasätta om inte lönsam- hetsmomentet borde betonas starkare i själva lagtexten. Inledande bestämmelser. Styrelsen anser att den anförda definitionen av skogsmark i vissa fall kan leda till komplikationer. Detta kan illustreras med det fall att en markägare inom en avverkningstrakt t.ex. vill slutav-

Prop. 1978/79:110 _ 143

verka ett bestånd på s. k. bergimpediment. dvs. mark som producerar mindre än en skogskubikmeter per hektar och år. Här föreligger enligt för- slaget tilI skogsvårdslag inget återväxttvång och inte heller-är lagförslagets 522 angående naturvårdshänsyn direkt tillämpbart. — — Mot denna bak- grund vill styrelsen ifrågasätta om det inte vore lämpligt att utvidga skogs- marksbegreppct till att exv. innefatta all mark nedanför fjällgränsen. som ej i väsentlig utsträckning används för annat godtagbart ändamål. Inom denna vidare ram kan sedan skogsvårdslagens tillämpningsområde före- skrivas på ett mer flexibelt och ändamålsenligt sätt än vad som nu är möj- ligt. — —

4.9 Skogsstyrelsen: I #. — — Då kravet om hög avkastning även kan sä- gas inrymma hög sysselsättning inom skogsbruket och rationellt markut- nyttjande är det enligt skogsstyrelsens mening rimligt. att de restriktioner. som framför allt kommer att påverka valet av ambitionsnivå i skogspoliti- ken återspeglas i lagtexten nämligen de ekonomiska förutsättningarna och hänsynen till naturvården. Med ekonomiska förutsättningar måste avses sådana som har såväl sam- hälls- som företagsekonomisk anknytning. Med begreppet måste även generellt avses endast långsiktiga och varaktiga förhållanden. så att inte ambitionsnivån i skogsskötseln tillåts fluktuera med tillfälliga kon- junktursvängningar. Inledande bestämmelser. Skogsbruket bedrivs också f.n. på icke pro- ' duktiv skogsmark. Vissa former av avverkningar kommer således att_kun- na ske på impediment. Drivningsvägar. virkesupplag och skyddsdiken på impediment äri dag naturliga delari skogsdriften. Det är — — enligt skogsstyrelsens mening angeläget att en samordning mellan olika lagstiftningar i definitionsavseende sker. Olika definitioner på samma eller likartade begrepp kan verka förvirrande både för allmänheten och vid lagtillämpning. — — —

Enligt skogsstyrelsens uppfattning fyller det föreslagna skogsmarksbe- greppet cj de krav som tidigare redovisats. Ett vidare skogsmarkbegrepp än det utredningen föreslagit skulle bättre överensstämma med gängse språkbruk och därmed underlätta tolkning och tillämpning av lagen. Inom ett vidare skogsmarksbegrepp skulle skogsvårdslagens alla bestämmelser undantaget de för anläggning av ny skog kunna tillämpas. — —

Skogsstyrelsen föreslår att 2 s utformas enligt följande. Med skogsmark avses i denna lag mark. som ej i väsentlig utsträckning utnyttjas för annat godtagbart ändamål. och utgörs av

1. produktiv mark varvid menas att den enligt vedertagna bedömnings- grundcr kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar

2. impediment belägna nedom trädgränsen

3. mark på vilken det bör finnas skog till skydd mot sand- ellerjordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Lagens 6—10s'ä äger ej tillämpning på impediment. Utredningen föreslår att omläggning av skogsmark ej längre skall vara beroende av tillstånd från skogsvårdsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsema an- ses ändå få möjlighet att ingripa genom att avverkning som görs för om- läggning skall anmälas. ——

Även texten i lagens Es" — — bör verka i den riktningen att skogsvårds- styrelsema får ett större inflytande över markanvändningsfrågoma.

Tillsammans ger detta intrycket av att utredningen menar att markan-

Prop. l978/79:110 144

vändningsfrågor vad gäller skogsmark har en större betydelse nu än tidiga- re oeh att skogsvårdsstyrelserna skall få större möjlighet att påverka dessa. Skogsstyrelsen delar denna uppfattning men menar att det då vore konsekvent att i lagen eller förordningen ge skogsvårdsstyrelserna en ökad rätt till prövning av omläggning.

-— — — För de fall omläggning är aktuell för större områden. exempelvis dämningar. kraftledningsgator. gruvbrytning. vägbyggen. bebyggelse etc. vore det värdefullt om samrådsförfarandet vore inskrivet i bestämmelser— na.

Vad gäller inhägnad av skogsmark för vilt är nuvarande bestämmelser ej fullt tillfredsställande. Skogsvårdsstyrelserna bör beredas möjlighet att delta i samråd och beslut även i en sådan markanvändningsfråga och aktu- ella bestämmelser bör utformas i den riktningen.

-— — lnte mycket synes vara att erinra mot att den reproduktionsplikt som blir en följd av en avverkningsrättsinnehavares avverkning läggs på skogsmarkens ägare. Att däremot — - — lägga hela ansvaret på skogsmar- kens ägare för att avverkningsbestämmelserna följs kan vara tveksamt. — = — Ansvarsbestämmelserna borde indirekt även göra det möjligt att straffa avverkningsrättsinnehavaren för medhjälp.

Anläggning av ny skog. — —— Skogsstyrelsen tillstyrker de förslag som utredningen gjort i detta avseende.

Avverkning. Skogsstyrelsen instämmeri utredningens bedömning att det i ännu högre grad än vid den nuvarande lagens tillkomst är angeläget att ge- nom lagbeslämmelser ransonera den äldre skogen. — —

Enligt förslaget skall också den nya lagen reglera vilka huggningsformer som ska vara tillåtna i den äldre skogen. Detta är en angelägen ändring av lagstiftningen. då olämpliga genomhuggningari äldre skog blivit allt vanli- gare vilket har medfört att virkesförråden och därmed den löpande volym- tillväxten sjunkit.

Skogsstyrelsen ansluter sig helt till utredningens framförda förslag till skäl för särskilt tillstånd. — — —

För att förhindra den situation som i dag ofta uppstår att på markägarens "uppdrag" bestämma den högsta tillåtna volym som får avverkas bör an- tingen i lagtexten eller i förarbetena uttryckligen anges att det är viss av markägaren angiven (planerad eller påbörjad) avverkning som skall bedö- mas.

Vad gäller 16% föreslår skogsstyrelsen att ordet beslut utbyts mot för- handsbesked. Härigenom vinner lagtexten i tydlighet och ansluter till viss övrig lagstiftning. Skogsstyrelsen bör få utnyttja medgivandet enligt 26.5 att föreskriva att särskilda avgifter uttas för sådant besked.

Skogsvårdsstyrelserna delar enhälligt den positiva uppfattning som framförts av utredningen beträffande anmälan om avverkning. — — — Skogsvårdsstyrelserna har genom anmälningsplikten fått reella möjligheter att genom rådgivning tidigt påverka återväxtfrågorna samtidigt som be- stämmelserna om avverkning och naturvårdshänsyn kan tillgodoses på ett praktiskt och enkelt sätt. — — — Anmälningsplikten harinneburit möjlighe- ter för skogsvårdsstyrclscma att bygga upp rationella arbetsrutiner — — —.

.S'r'årfi'iryngraa' skog och skyddsskog. — —- Skogsstyrelsen tillstyrker de förändringar som föreslagits — —.

Narurr-=ård.rlriins_wz. Dikningen berör i hög grad naturvårdens intressen. Ett väl etablerat samråd föreligger nu mellan skogsvårdsstyrelser och läns- styrelser vid sådan skogsdikning som utförs med statsbidrag och således i regel planläggs av skogsvårdsstyrelse. Den dikning som sker utan skogs-

Prop. 1978/79:110 145

vårdsstyrelses eller länsstyrelses vetskap är av mycket begränsad omfatt- ning och avser då mycket små inom respektive fastighet lokaliserade före- tag. Dessa torde i ytterst få fall utgöra ett verkligt hot mot naturvårdens in- tressen. Skogsstyrelsen anser därför att ett formellt anmälningsförfarande inte är motiverat. Med hänsyn till att våtmarksinventering rimligen snart bör komma till stånd över hela landet och en samrådsskyldighet re- dan föreligger enligt naturvårdslagen talar övervägande skäl mot utred- ningens förslag. Det föreslagna högre bidraget till skogsdikning torde ock- så innebära att allt färre dikningsföretag utförs utan myndigheternas vet- skap.

Tillxyn. Beträffande detta kapitel vill skogsstyrelsen understryka värdet av den föreslagna moderniserade lagstiftningen som innebär en nödvändig effektivisering och förenkling i förhållande till sanktionssystemet i nuva— rande lag.

Ansvar. Skogsstyrelsen tillstyrker de förslag som framlagts under detta kapitel. När det gäller övergångsbestämmclsernas tillämpning punkt 6 för- utsätter skogsstyrelsen att skogsvårdsstyrelserna även kan ombilda sådan överenskommelse som träffats med stöd av 12 eller 199'9' 1948 års lag till motsvarande beslut enligt det nya lagförslaget.

4.10 Statens naturvårdsverk: Allmänt. — —- Ser man skogspoliti- ken som en resurspolitik i vidare mening. vilket t. ex. har skett vid arbetet med den fysiska riksplaneringen. framstår SVL som endast den del i mark- resurslagstiftningen som begränsar sig till skogsdriftsektorn. Det måste krävas av en allsidigt övergripande skogsresurslagstiftning att den har en för samhället samlande målsättning och att de därunder sorterande sek- torsinriktadc lagarna. t. ex. SVL. ges sin speciella inriktning. men att det gemensamma samhällsmålet skrivs in som portalparagrafer i de inledande bestämmelserna till de olika sektorslagama. — —

Skogsdriften och den för detta ändamål avpassade SVL bör också sättas i sitt sammanhang genom att däri anges de för skogsbruket grundläggande lagar som reglerar markpolitiken. t. ex. jordabalken. fastighetsbildningsla- gen. _iordförvärvslagen. naturvårdslagen. miljöskyddslagen och som utgör grunden för ägarnas rnarkutnyttjande. — — — Behovet av en sådan övergri- pande lagformulering är uppenbart och den är en förutsättning för att de olika sektorsintressena skall kunna fungera i gott samförstånd. Den över- gripande synen saknas även i nuvarande SVL. — — — Om SVL ändras nu är det väsentligt att den formuleras så att den passar in i en kommande övergripande målformulering som bl.a. bör bli resultatet av den fysiska riksplaneringen.

! 55. — — Förslaget är ofullständigt och alltför otydligt. I stället föror- das en formulering som motsvarar naturvårdslagens. förslagsvis: "Skogsmark med därpå växande skog är en nationell naturtillgång som skall skyddas. vårdas och skötas. så att den varaktigt ger människor, djur och växter en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmå- ga och övriga allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyttig- heter. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Närmare föreskrifter och åligganden om hänsyn enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer"”.

Till följd härav bör — — 22.5 strykas. Inledande besrämmelser. — — Frågan om vad som är att beteckna som skogsmark kan få verkan bl.a. på ersättningsfrågor enligt NVL vid tolkning av vad som är att anse som pågående markanvändning. Det är

10 Riksdagen [978/79. I saml. Nr 110

Prop. 1978/79:110 146

därför inte tillfredsställande ur naturvårdssynpunkt att skogsvårdsstyrel- sen ensam skall pröva om mark är att anse som skogsmark. —

Anläggning av ny Skog. 7 &. Här bör ingå uttryckligt undantag för ur- skogsliknande skogar och andra skogar som ägaren i samråd med länssty- relsen vill bevara. så att de inte avverkas genom alltför nitisk lagtillämp- ning.

Avverkning. 1 1 &. Som punkt 3 bör tilläggas "Länsstyrelsen kan förord- na om hinder mot avverkning enligt naturvårdslagen".

17 å. Enligt de motiveringar som närmare framgår av verkets yttrande över den fysiska riksplaneringen sid. 116. bör ordet "avverkning" ersättas med "skogligt arbetsförctag". Det bör framgå att sådan underrättelse skall vidarebefordras till länsstyrelsen när natur och miljö påverkas av åt— gärden.

.S'i'ärli'iryngmd skog ueh skyddsskog. — — — Mark som avses i 32% punkt 2 har som regel stort intresse för naturvården. Därför bör i 195 andra styc- ket tilläggas efter ordet skogsvårdsstyrelsen "i samråd med länsstyrel- sen .

Nuturrårdslzänxyn. Det är angeläget att samrådsförfarande enligt NVL ZOå tillämpas beträffande dikning och gödsling.

Tillsyn. 24 15. Med hänsyn till de delade meningar som förekommit mel- lan vissa skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser om utlämnande av data för prövning enligt NVL bör här tilläggas ett andra stycke med lydelsen: "Det åligger tillsynsmyndigheten att i mån av tillgång lämna länsstyrelsen erfor- derligt underlag för beslut enligt NVL".

25 &. Enligt verkets förslag — — bör efter första stycket infogas ett nytt stycke med lydelsen: "Åtgärd enligt första stycket får även avse skog- ligt arbetsförctag i avvaktan på länsstyrelsens prövning enligt naturvårds- lagen". Avsikten härmed är att skogsvårdsstyrelsen skall kunna samarbe- ta med naturvårdsmyndigheterna så att t. ex. en planerad dikning eller av- verkning som strider mot ett — — — dokumenterat naturvårdsintresse skall kunna stoppas i avvaktan på länsstyrelsens prövning av företaget enligt t.ex. 11 eller 20% NVL. — —

4.11 Statens planverk: Allmänt. Enligt planverkets uppfattning bör skyl- digheterna för markägarna enligt skogsvårdslagen inte utformas så katego- riskt att ett rimligt hänsynstagande till andra intressen och ett samutnytt- jande av skogsmarken försvåras. Inledande bestämmelser. Planverket ställer sig positivt till föreslagen vidgning av lagen till att gälla all skogsmark. — — — Skogsvårdsstyrelsemas verksamhet bör enligt planverkets uppfattning samordnas med såväl den kommunala markanvändningsplaneringen som andra regionala sektormyndigheters verksamhet. Kommuner och regiona- la myndigheter måstc ges möjlighet till inflytande på skogsvårdsstyrelsens verksamhet när andra intressen är berörda.

— — — Byggnadsplaner för exempelvis fritidsbebyggelse innefattar i många fall grönområden som består av skogsmark. Dessa marker måste i första hand ses som komplement till bebyggelsen och kan inte vara lämpli- ga för intensivt skogsbruk även om virkesproduktion alltjämt är möjlig. För att tolkningssvårigheter inte ska uppstå anser planverket att det klan bör framgå att skogsmark som ingår i detaljplan inte omfattas av skogs- vårdslagen.

Namrt'årdslu'z'rzxyn. — _ — Erfarenheterna från tillämpningen av dessa bestämmelser som trädde i kraft 1975 är ännu för begränsade för att visa

Prop. 1978/79:110 147

om intentionerna med lagstiftningen är tillgodosedda. Tillämpningen av bestämmelserna kan dessutom bedömas endast mot bakgrund av dagens skogsbruk. Ett intensivare skogsbruk. vilket utredningen förordar ger and- ra förutsättningar vilka enligt planverkets uppfattning maste påkalla en omprövning av skogsvärdslagstiftningen i detta hänseende.

4.12 Domänverket: Allmänt. — — Föreslagen uppdelning i ramförfatt- ning och tillämpningsförfattning enligt modern lagstiftningsteknik synes ändamålsenlig.

! #. Utclärnnandct av "ekonomiskt utbyte" är en viktig ändring. Även om den i praktiken inte kommer att nämnvärt påverka lagtillämpningen an- ser vcrkct ändringen vara principiellt betydelsefull. Den understryker. att den långsiktiga hanteringen av den förnyelsebara naturresursen skog inte endast far styras av företagsekonomiska normer utan mera av samhälls- övergripande resurspolitiska överväganden.

Inledande Innvlt'inzmulscr. — — — Att statens mark enligt förslaget skall tas in under skogsvårdslagen är — — — en ändring av formell art. som till- styrkes.

En reell skillnad blir. att verket kommer att inrymmas i skogsvärdsorgn- nisationens tillsynsuppgift. För undvikande av administrativt dubbelarbete förutsätter verket. att denna tillsyn i huvudsak kan ske via överläggningar och information mellan verket och skogsvärdsorganisationcr rörande pla- ner och uppföljningsrutiner.— —

Domänverket — — — föreslår följande formulering av andra och tredje stycket i 2 ":$:

"Vid bedömning av marks lämplighet för skogsproduktion skall hänsyn tas till möjliga förbättringsätgärder. som är företagsekonomiskt eller sam- hällsekonomiskt försvarbara. Fråga om mark är att anse som skogsmark prövas av skogsvårdsstyrelsen.

Mark. som enligt vedertagna bedömningsgrunder inte kan producera minst en kubikmeter om året per hektar. är undantagen från lagens tving— ande bestämmelser".

En sädan formulering skulle vara mera logisk. Dessutom skulle själva lagtexten direkt ge uttryck för en mera dynamisk syn på markanvändning- en. —

Anläggning av ny skog. Verket har inget att erinra mot bestämmelserna om anläggning av ny skog. Verket vill dock betona vikten av att de närma- re föreskrifter. som där finns aviserade. inte blir alltför detaljerade. —

l')omänv'erket betraktar det passiva ägandet av skogsmark som ett pro- blem för skogsnäringen och därmed samhällsekonomin. Därför välkomnar verket möjligheter för skogsvårdsstyrelsen att framtvinga anläggning av ny skog. då den befintliga uppenbart inte utnyttjar markens produktionsför- måga pa tillfredsställande sätt.

Avverkning. — — Den princip för val av slutavverkningstidpunkt som anges i 13 & anser verket vara riktig. l denna fråga är det dock än mera angeläget att tillämpningsanvisningarna ges en sådan utformning att en ra- tionell hantering av skogarna inte äventyras. — — —

Utformningen av 13 s medger en tolkning. som innebär att det viktigaste målet är att på mycket lång sikt (minst en omloppstid) skapa mesta möjliga skog. Detta är naturligtvis i och för sig önskvärt. Verket ifrågasätter emel- lertid allvarligt om denna paragraf är ägnad att tillgodose samhällets intres- sen. Med hänsyn till skogarnas ålderssammansättning. som ovillkorligen

Prop. l978/79:110 t48

medför en minskad tillgång på slutavverkningsbar skog om 20—50 är. mäs— te det vara ett minst lika viktigt samhällsintresse. att skogarna hanteras så att mesta möjliga virkestillgängar finns tillgängliga vid den tidsperioden.

Beträffande definitionen av brukningsenhet vill verket mycket kraftigt understryka vad utredningen själv konstaterat. nämligen att för större skogsägare bör bedömningar rörande jämnheten i virkesuttaget göras för naturliga arbetskrafts- och avsättningsområden. — — Det finns ingen an- ledning att orsaka större skogsägare och även samhället stora inoptimal- förluster genom ett stelbent generelltjämnhetskrav per kommun. * — —

Namrrånlshiinsvn. —— — — Enligt det nya förslaget skall den som bryter mot föreläggande eller förbud enligt 22 å kunna dömas till böter. Föreläg- gande eller förbud skall ocksä kunna förenas med vite.

()m skäl anses föreligga för en sådan ändring. har domänverket inget att invända. —- —

I praktiken har naturvårdslagens M och 205 fått liten tillämpning på skogsbruket. Ännu mindre anledning till detta finnes. om anvisningar till nya skogsvårdslagen görs tvingande. Intill gränsen för ersättningsbara in- trång pä skogsbruket. bör skogsvärdsstyrelserna ha ansvaret för en funge- rande integrering av naturvårdsintressena i skogsvärden.

Detta får som konsekvens. att skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna pä ett annat sätt än tidigare måste ta ställning till de ekonomiska konse- kvenserna av föreskrifter och förelägganden meddelade med stöd av 2_ s och förbundna med sanktionsmöjligheter.

4.13 Stiftsnämnden i Strängnäs: Inledande bestämma/.vc): Stiftsnämnden finner att kravet på att lagen skall omfatta alla skogsägarekategorier som rimligt. — — — Anläggning av ny skog. Med hänsyn till de stora arealer av oröjda ung- skogar anses det väsentligt att även ungskogsröjning innefattas av repro- duktionsplikten. Avverkning. l3 å. Stiftsnämnden vill för sin del ej tillstyrka den katego— riska begränsningen av Skogsägarens möjligheter att på ett ekonomiskt för- delaktigt sätt avverka mögen skog på små fastigheter. I4 &. För kyrkans del är det väsentligt att som brukningsenhet fä räkna ett stifts skogsförvaltnings samlade skogsinnehav. vilket enligt gällande lag samförvaltas. Skngsskydd. 20 s. Kyrkans speciella förvaltningsform nämligen. att stiftsnämnden förvaltar den pastoratsägda skogen gemensamt bör beaktas vid utformning av bestämmelserna.

4.14 Stiftsnämnden i Växjö: Allmänt. 1 den nya skogsvårdslagen bör enligt utredningens mening den växtkraftiga skogen skyddas för att inriktningen mot en hög medelproduktion skall uppnås. Stiftsnämnden ansluter sig i stort till denna grundläggande inriktning men vill samtidigt betona att en avvägning alltid måste ske mot lönsamhetskravet. Inledande bestämmelser. Stiftsnämnden har inget att erinra mot att den nya skogsvärdslagstiftningen även kommer att omfatta kyrkans skogar. Det finns knappast någon anledning varför samhället skulle ställa andra krav på kyrkans skogsbruk än på andra markägares.

Avverkning. — —— Det är — — — i många fall ej förenligt med en ratio- nell hantering att i enlighet med förslaget sträva efter jämnhet i åldersför- delning och produktion per brukningsenhet — i detta fall lika med ett eller

Prop. 1978/79:110 149

nägra pastorats skogar. ] stället bör för större märkägare innehavet inom exempelvis större industriers upptagningsområden eller inom områden som ur '.trbetskraftssynpunkt bör ha en enhetlig behandling vara föremål för dennajämnhet i produktionen.

4.15 Stiftsnämnden i Karlstad: Inledande bestämmelser. Utredningen föreslår att all skogsmark. således även kyrkans. omfattas av skogsvårds- lagen. Stiftsnämnden finner för sin del inga större nackdelar härav — ,—.

Avverkning. Stiftsnämnden får föreslå att sådana bestämmelser utfärdas som innebär att stiftsnämndernas förvaltningsområde fär utgöra den enhet för vilken jämnhet skall föreligga.

4.16 Stiftsnämnden i Härnösand: Anläggning av ny skog. Nämnden vill på- peka att självföryngring är en möjlig föryngringsmetod på vissa marker. Det är av vikt att denna metod kan utnyttjas där så är lämpligt. Bedömningen av röjningstidpunkt har i lagtexten som stöd skogens tät- het eller beskaffenhet. Dessa faktorer är de två viktigaste vid valet av röj- ningstid men hänsyn måste också tas till bl. a. risk för viltskador. snöbrott och andra kalamiteter.

Avverkning. — — Nämnden förutsätter att särskilda regler utformas så att brukningsenhetsbegreppet kan prövas att omfatta större enheter än kommun.

4.17 Stiftsnämnden i Luleå:!nledande bestämmelser. — — Det praktiska skogsvårdsarbetet på stiftets skogar har redan tidigare skett inom ramen för gällande skogsvårdslag varför det för stiftets skogsbruk enbart är posi- tivt att skogsvårdslagen ändras att omfatta alla markägare.

4.18 Länsstyrelsen i Stockholms län: Allmänt. Skogsvårdslagen är en sek- torslag som skall ingå som en del i den totala markresurslagstiftningen. Övergripande samhällsintressen måste därför vägas in. Detta innebär att även skogsbrukets friluftslivs- och naturvårdsinriktning måste komma till klart uttryck som ett övergripande mål vid sidan av produktionsmälet re- dan i skogsvårdslagens inledande bestämmelse.

Det är — — — angeläget att en samordning av skogs- och naturvårdsla- garna sker samt att vissa frågeställningar aktualiseras hos den arbetsgrupp inom bostadsdepartementet som arbetar med ändringarna i byggnadslag- stiftningen.

— — Flera av paragraferna är så allmänt hållna att det kan bli svårt att avgöra om myndigheternas anvisningar till och tillämpning av lagen verkli- gen överensstämmer med lagstiftarens mening.

19". Första paragrafen bör kompletteras med en formulering som under- stryker vikten av att skogsmark nyttjas på sätt som bäst gagnar samhället.

Inledande hestt'immelser. —— — Länsstyrelsen anser att även impedi- ment bör omfattas av en ny skogsvårdsla — —.

Inom byggnadsplaneområde. särskilt för fritidsbebyggelse. finns ofta re- lativt stora grönområden. Tveksamhet råder huruvida skogsvårdslagen är tillämplig. Länsstyrelsen anser att så bör vara fallet. — — — En samordning med byggnadslagstiftningen är angelägen. Det kan i detta sammanhang bö- ra övervägas om skogsvårdsstyrelserna skall åläggas viss samrådsskyldig— het vad gäller definitionen av skogsmark inom byggnadsplaneområde.

Författningsförslaget (3 &) anger inte lagens tillämpningsområde. endast

Prop. 1978/79:110 150

undantagen härifrån. Stycket bör formuleras om så att lagens tillämpnings- område först anges. därefter undantagen.

Avverkning. — — — Erfarenheterna av anmälningsförfarandet är — — — mycket goda. Utan sådan anmälningsskyldighet nödgas länsstyrelsen att i allt större omfattning avgränsa samrådsområden enligt 2035 naturvårdsla- gen. Detta skulle innebära ett avsevärt merarbete för såväl länsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen vill därför starkt understryka be- hovet av att anmälningsskyldigheter bibehålles.

Det måste vidare anses vara lämpligt att i tillämpningsförfattning före- skriva samrådsskyldighet med länsstyrelserna beträffande sådana skogliga åtgärder som påverkar naturmiljön inom de områden som i riksplanesam- manhang angivits vara av särskilt intresse för natur- och kulturminnesvår- den.

Naturvårdshänsyn. Länsstyrelsen anser att anmälningsskyldig- heter bör omfatta även skogsdikning.

Det är även motiverat att i tillämpningsföreskrifter ta in en hänvisning till fomminneslagen och gällande förbud mot plantering inom fornminnes- område.

Även hänsyn till den allmänna miljö-. natur- och kulturminnesvården bör inbegripas i paragrafen (22 si).

Tillsyn Ansvar. Länsstyrelsen efterlyser slutligen dels bestämmelser som reglerar myndigheternas möjligheter att meddela undantag från olika föreskrifter och bestämmelser. dels besvärsregler, innefattande instans— ordning m.m.

4.19 Länsstyrelsen i Uppsala län: Inledande bestämmelser. — — — Enligt länsstyrelsens mening bör inte — — dikning och gödsling av impediment medges utan prövning. En sådan åtgärd innebär ändrad markanvändning och bör endast få ske efter ansökan från markägaren samt gemensam pröv- ning av skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen. — — —

Anläggning ut' ny skog. Länsstyrelsen tillstyrker i princip de olika regler som föreslås för plantering och sådd av ny skog — —.

Avverkning. — — De föreslagna avverkningsreglerna tillstyrks — — i princip. Det är givetvis nödvändigt att all avsedd avverkning och förnyelse anmäls till skogsvårdsstyrelsen som i sin tur samråder med länsstyrelsen då detta är nödvändigt.

Nuturw'irdshänsyn. Utredningen skulle enligt sina direktiv också närma- re belysa de konsekvenser i miljöhänseende som nuvarande och framtida skogspolitik kan komma att leda till. Länsstyrelsen konstaterar att utred- ningen dock inte utrett denna för naturvården viktiga del av direktiven. l lagförslaget sägs endast att hänsyn till dessa intressen skall tas vid skogens skötsel.

Det traditionella skogsbruket har i mycket ringa utsträckning utgjort nå- got hot mot fornlämningsområdena. Däremot kan nya brukningsmetoder som hyggesplöjning samt användningen av stora skogsmaskiner medföra att fornlämningar skadas eller helt utplånas.

Problemen kan till stor del undanröjas genom utökat samråd mellan kul- turminnesvårdens representanter och skogsvårdsstyrelsema. 1 Uppsala län har sålunda skogsvårdsstyrelsen på senare tid överlämnat skogsbruks- planer till länsantikvarien för granskning och markering av inom planerna belägna kulturminnen.

l skogsVårdslagen finns bestämmelser om hänsynstagande till naturvär- dcns intressen vid skötsel av skogsmark. Länsstyrelsen finner angeläget

Prop. 1978/79:110 l5l

att också ktilturminnesvardens bevarandeanspräk pä motsvarande sätt hävdas i lagtexten.

4.20 Länsstyrelsen i Östergötlands län: lä. — — — [ annan jämförbar mark- användningslagstiftning är det inte bara sektorintresset och hur dess mål skall uppfyllas som kommer till uttryck. Andra samhällsintressen och be- tydelsen i stort för samhället poängteras. Länsstyrelsen förordar utifrån detta dels att naturvårdshänsynen skrivs in i l 9" nya lagen något mera mar- kerat än föreslaget och dels att skogens betydelse för samhället som helhet betonas. Jämfört med motsvarande riktlinjer i nuvarande lag. anser länsstyrelsen att förslaget är en klar förbättring såtillvida att de inte längre är en god förräntning pä skogskapitalet som i första hand skall eftersträ- V'dS. Inledande bestäm/nelser. Länsstyrelsen tillstyrker avgränsning- en av begreppet skogsmark. Denna gräns bör enligt länsstyrelsens bestäm- da uppfattning vara tillämplig även vid avgörande om pägaende markan- vändning. — — —

l lagtexten föreslås att skogsvårdsstyrelsen skall pröva fråga om mark är att anse som skogsmark. Länsstyrelsen anser därvidlag att det är något tveksamt att skogsvårdsstyrelsen som sektororgan ensam skall avgöra dessa frågor. Lösningen har dock praktiska fördelar. men länsstyrelsen an- ser att skogsvårdsstyrelsen bör samråda med de organ som har att bevaka de motstående intressena. oftast länsstyrelsen och/eller lantbruksnämn- den.

Anläggning ut' n_v skog. Vad beträffar 6.5 förutsätter länsstyrel- sen att det av anvisningar till lagen kommer att framgå hur naturvärdsin- tresset i detta fall skall tillgodoses. lnnan skogsvårdsstyrelsen enligt 7 & fö- reskriver avverkning och anläggande av nytt bestånd. bör samråd ske med naturvårdsmyndighet.

Nururwinlsliiinsyn. —. — Utredningens mening att samråd för sådana arbetsförctag (vätmarksdikning) bör ske mellan företagare och naturvårds- myndighet innan sådana inventeringar slutförts. delas av länsstyrelsen. — — — Länsstyrelsen anser dessa åtgärder väl motiverade under förutsätt- ning att möjlighet kommer att finnas att med stöd av 20 & naturvårdslagen förhindra ett olämpligt dikningsföretag utan att området för den skull behö- ver avsättas som naturreservat eller naturvärdsomrade. Detta förutsätter ändring av 20 & naturvårdslagen.

— — — Utredningens förslag att åsidosättande av naturvårdshänsynen skall vara stralfsanktionerade tillstyrkes av länsstyrelsen.

4.2! Länsstyrelsen i Jönköpings län: Inledande beslt'ininielser. — — Länsstyrelsen anser att begreppet skogsmark och pågående markanvänd- ning maste ses tillsammans. i annat fall försvåras länsstyrelsens arbete med säkerställande av skyddsvärd natur.

Anläggning av ny skog. Utredningen föreslår vidare att det i en ny skogsvårdslag skall införas en tvingande bestämmelse om hur skogsmark skall utnyttjas och vilka trädslag som skall väljas. Regeln kan ha ett berät- tigande men måste nyanseras så att för naturvärden betydelsefulla marker kan sparas.

Naturrårdslu'insyn. Det — — — innebär att skogsbrukets skyldig- het att ta viss hänsyn till naturmiljön ges en särställningjämfört med andra arbetsförctags. Om sanktioner av denna typ skall kunna utdömas enligt skogsvårdslagen måste detta få till följd en ändring också av naturvårdsla- gen.

Prop. 1978/79:110 152

4.22 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Allmänt. Länsstyrelsen anser liksom utredningen. att skogsvårdslagen är ett nödvändigt och viktigt styrmedel. Utredningen föreslår att den nya lagen utformas som en ramförfattning, vars närmare innebörd preciseras genom tillämpningsföreskrifter. Läns- styrelsen finner dock att de föreslagna lagramarna i vissa fall är allt för vida och därigenom lämnar även stora och viktiga principfrågor öppna för ad- ministrativt avgörande.

Isf. — — — Länsstyrelsen föreslår — — ett förtydligande av l &. så att det framgår klart att de ekonomiska förutsättningarna i skogsbruket skall vara ett av de kriterier som åsyftas med formuleringen "övriga förutsätt- ningar”. På motsvarande sätt bör övervägas om inte strävan efter hög kva- litet också bör anges i samma paragraf.

Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang fram- hålla att det är angeläget att skogsvårds- och naturvårdslagstiftningen ses över. så att definitionerna av skogsmark och begreppet pågående markan- vändning samt den s. k. tålighetsgränsen i samband med naturvårdshänsyn i skogsbruk överensstämmer enligt de båda lagstiftningarna.

Anläggning av ny skog. Enligt förslaget skall gälla skyldighet att anlägga ny skog "om ett skogsbestånds tillväxt på grund av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig". Denna ovillkorli- ga formulering är olämplig enligt länsstyrelsens uppfattning. Den innebär att det skulle strida mot skogsvårdslagens bestämmelser att ha kvar löv- skog. vilket i sin tur skulle strida mot skyldigheten att ta hänsyn till natur- vårdens intressen i vissa fall. Det skulle t.o.m. kunna leda till att man blir skyldig att avveckla produktiv barrskog till förmån för något annat snabb- växande trädslag eller s. k. energiskog. eftersom det avgörande kriteriet är "den tillväxt som är möjlig”. Länsstyrelsen föreslår att 6.5 formuleras mindre kategoriskt och dessutom så att möjlig tillväxt inte skall vara enda bedömningsgrund för huruvida ny skog bör anläggas.

4.23 Länsstyrelseni Kalmar län: Allmänt. Länsstyrelsen finner det rationellt och riktigt att lagen utformas som en ramförfattning med särskild tillämpningsförfattning där detaljbestämmelserna kan ändras i takt med att skogsbrukssätten förändras genom ny teknik m.m. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget till ny skogsvårdslag. — —— Det är — — — angeläget att ramlagstiftningen ges en mer distinkt utformning så att tolkningen av skogsvårdslagen underlättas. Tillämpningsföreskrifterna bör utformas i samråd med företrädare för det praktiska skogsbmket och bli föremål för remissförfarande. Is”. [ paragraf l har man betonat att den bärande tankegången bör vara att åstadkomma en hög och jämn virkesproduktion. Det måste därför stäl- las stora krav på dess utformning så att inriktningen blir såväl nationaleko- nomiskt som företagsekonomiskt acceptabel. Från denna synpunkt är det betänkligt att den ekonomiska skäligheten inte kommer till uttryck i lagtex- ten. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör detta liksom tidigare komma till uttryck i k l. Vidare bör under I & hänsyn till naturvårdens intressen anges på samma sätt som i nu gällande skogsvårdslag. Inledande bestämmelser. — — — Länsstyrelsen finner det rationellt och riktigt att lagen skall omfatta all skogsmark — —.

Anläggningar ut' ny skog. Länsstyrelsen anser det viktigt att röjning in- går i beståndsanläggningsfasen och att röjning utföres till produktionsför- band. Det är även väsentligt att det uppdämda röjningsbehov som i dag finns i möjligaste mån åtgärdas. Länsstyrelsen finner det därför angeläget

Prop. 1978/79:110 ' 153

att skogsvårdsstyrelsen far förstärkta resurer för att kunna påverka skogs- ägarna i denna riktning.

— —- Det är nödvändigt att man i st» punkt 3 definierar-vad som avses med olämpligt trädslag. Utdraget till sin yttersta konsekvens skulle — — - denna punkt kunna innebära att lövskog i större eller mindre omfattning tvängsvis skulle avverkas för att ge plats åt barrskogsplanteringar — —. Lagpunktcn kan få omfattande negativa konsekvenser för naturvärden i stort. Länsstyrelsen anser att lagtexten på denna punkt bör omarbetas och ges en klarare utformning så att detta ej kan inträffa. Detsamma synsättet vill länsstyrelsen även anlägga pä s'7 vad avser så kallad urskogsbestånd, i vart fall tills dess inventeringar företagits som utpekar vilka urskogsbe- ständ som bör finnas kvar med hänsyn till naturvårdens intressen. för- slagsvis under en lO-arsperiod.

Avverkning. Anmälningsplikten vid slutavverkning ser länssty— relsen som positiv. Tillsyn. Det bör -— prövas om inte i 25 å i lagförslaget skall intagas en bestämmelse. som möjliggör att ett beslut om föreläggande eller förbud kan träda i kraft omedelbart utan hinder av besvär. Tillsynsmyndigheten skall saledes kunna förorda att dess beslut skall lända till efterrättelse ome- delbart.

Öt'rigt. Det är en brist i lagförslaget — — - att besvärsbestämmelser helt saknasi lagen. — — —

4.24 Fem av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter tChristersson. Johansson. Kronblad. Nilsson och Schultz) samt två av suppleanterna (Adolfsson och Jonsson) anför i reservation: Förslaget till ny lag bedömer länsstyrelsen. bör ytterligare skärpas under paragrafen 7 till följande lydel- se: Om skogsbeständ är så överårigt att markens virkesproducerande för- måga tillgodogöres i ringa utsträckning skall skogsvårdsstyrelsen föreskri- va att beståndet slutavverkas och ny skog anläggas.

4.25 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Att den nya skogsvårdslagen föreslås få formen av en ramförfattning finner länsstyrelsen ändamålsen- ligt. Inledande bestämmelser. Länsstyrelsen tillstyrker att särskilt tillstånd inte längre skall krävas för omläggning av skogsmark för annat ändamål än skogsproduktion. — — — Liksom utredningen finner länsstyrelsen det angeläget att skogsvårdsstyrelsen ges möjlighet att påverka andra myndig— heters beslut om ianspråktagande av skogsmark. t. ex. för kraftledningar. vägar och större militära anläggningar. De berörda myndigheterna och or- ganen borde åläggas samradsskyldighet med skogsvårdsstyrelsen i dessa frågor. Förslaget att skogsvårdslagen i fortsättningen blir tillämplig på all skogs— mark tillstyrkes liksom förslaget att skogsmarkens ägare skall vara ansva— rig enligt lagen.

Anläggning av ny skog. — — — Utredningens förslag att utvidga röj— ningsskyldigheten att avse röjning i produktionsfrämjande syfte tillstyrks. Länsstyrelsen tillstyrker även förslaget att utvidga äterväxtskyldigheten vid skador på skogen. Även förslaget om skyldighet att sörja för återväxt efter avverkning av bestånd. som genom gleshet. av annan orsak ätt av- verkning eller skador. eller genom olämpliga trädslag har en oförsvarligt läg tillväxt. tillstyrkes. Länsstyrelsen förutsätter då att stor hänsyn i dessa fall kan tas till naturvårdens och andras intressen. eftersom bestånd av här

Prop. 1978/79:110 154

aktuellt slag ofta utgöres av lövskog. hagar och gärdesbaekar.

Det är inte acceptabelt att skog av hög ålder eller rötangrepp s_jälvgallrar sig och förstörs. Utredningens förslag om avverkning och återväxtskvldig- het i fråga om sådan skog tillstyrkes även.

Avverkning. Utredningens förslag beträffande regler för gränsdragning— en mellan utvecklingsbar och ej utvecklingsbar skog tillstyrkes.

— — — Att jämnhetskravet slopas på de minsta enheterna tillstyrks ock- så. Gränsen 50 milsk i produktion bör kompletteras med en arealgräns. förslagsvis l5 ha. — — — Utredningen föreslår att avverkning i framtiden får bedrivas endast antingen som ändamålsenlig gallring eller som slutav- verkning som är ändamålsenligt för anläggning av ny skog, l.,änsstyrelsen anser att detta i princip är riktigt och tillstyrker förslaget. — — — Länssty- relsen anser. att mindre husbehovsuttag i fortsättningen bör kunna ske inte som plockhuggning titan som ändamålsenlig gallring antingen i den rena gallringsskogcn eller vid behov i skog som i och för sig är slutavverknings— mogen. Större htrsbehovsavverkningar bör kunna ske i form av ändamåls- enlig slutavverkning.

Sr'iirj/i'n-_t-prgrird skog ne/r skyddsskog, Skötseln av de svärföryngrade skogarna och skyddsskogarna bör som utredningen föreslår även i fortsätt- ningen regleras genom särskilda bestämmelseri skogsvårdslagen .

Länsstyrelsen förutsätter att skogarna inom Gotlands län i fortsättning— en förklaras som svårföryngrade. Att skogen pä Avanäset på Fårö klassas som skyddsskog är onödigt. — — —.

— — —Länsstyrelsen anser — — — att nuvarande regler om husbehovsut- tag bör ändras så att de blir tillständspliktiga såsom avverkningarna för av- salu är enligt nuvarande lag och detta oberoende av om uttagen sker i form av slutavverkning eller gallring.

Med hänvisning till det anförda avstyrker länsstyrelsen utredningens förslag om att gallring skall få ske trtan tillstånd. Länsstyrelsen anser att — — — tillstånd skall krävas för gallring i medelålders och äldre skog.

Länsstyrelsen förutsätter att utsyning i svärföryngrad skog även i fort- sättningen får ske kostnadsfritt och att stickvägsplanering får ingå i den fria utsyningen. — — — ] fråga om skogar. som förvaltas av fackutbildad personal. t. ex. statens och kyrkans skog. bör all trtsyning kunna ske av ve- derbörande själva. Skogsvårdsstyrelsen gör vid tillståndsgivningen endast stickprovskontroller.

F.nligt nuvarande regler krävs ingen särskild anmälan av avverkning inom svärföryngrad skog. Ansökan om avverkningstillstånd ersätter sådan anmälan. Länsstyrelsen förutsätter att denna ordning fär gälla även i fram- tiden.

.S'kugsskydtl. Vad utredningen framför trnder denna rubrik tillstyrks. Markfrin/.t/i'iring av sktrgsml/ingsmuteriul. Länsstyrelsen ställer sig posi- tiv till utredningens förslag.

Numrt't'u-t/slränsyn. Utredningens förslag tillstyrks.

'I'illsyn. Länsstyrelsen tillstyrker det framlagda förslaget. — — —

4.26 Länsstyrelsen i Blekinge län: Allmänt. Länsstyrelsen ansluter sig — — — till utredningens förslag till ny skogsvårdslag. Anläggning (ll' ny skog. — — — I anslutning till förslaget till s7 i skogs- vårdslagen vill länsstyrelsen erinra om. att överåriga bestånd av ""natur- skog" kan vara av stort intresse dels som s.k. genbank. dels ur natur- vårdssynpunkt. | de fåtaliga fall där skogsvårdsstyrelsen kan antas behöva tillgripa ett åläggande enligt denna paragraf bör därför samråd ske med länsstyrelsen.

Prop. t978/79:110 155

4.27 Länsstyrelsen i Kristianstads län: l s. — — — Inledningsvis slås — — fast principen om hög virkesavkastning. Länsstyrelsen tillstyrker detta - — — . Däremot anser länsstyrelsen att skäl inte föreligger att ta bort hän- synen till naturvärden ur 1 s trots att det stadgas om naturvårdshänsyn i 22 &. Länsstyrelsen föreslar att 1 sfär följande lydelse. Skogsmark och där— pa växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesproducerande förmåga hög avkastning varvid tillbörlig hän- syn skall tagas till övriga allmänna och enskilda intressen.

Inledande blur—lämn:viser. Länsstyrelsen anser att skogsrnarksbegreppet i |948 ars lag är i stort behov av ändring. Ändringen bör dock enligt läns- styrelsens mening gä i en annan riktning än vad utredningen föreslår. Skogsmarksbegreppet bör anknytas till kommunernas översiktliga mark- användningsplaner. Härigenom löses även sådana frågor som utredningen avser lösa med H; i förslaget. Oklarheterna om sambandet mellan begrep- pet skogsmark i skogsvärdslagen och begreppet pågående markanvänd- ning i t. ex. den fysiska riksplaneringen och naturvärdslagstiftningen skulle också kunna lösas. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att skogs- vårdsstyrelsen ensam skall avgöra vad som bör betraktas som skogsmark. ] första hand bör detta vara en fråga för kommunerna i samråd med läns— styrelsen. skogsvårdsstyrelsen. lantbruksnämnden m.fl. d.v.s. i princip enligt vad som skett i den fysiska riksplaneringen. Det skogsmarksbegrcpp utredningen föreslagit anser länsstyrelsen i ett icke ringa antal fall strida mot andra allmänna och enskilda intressen. Länsstyrelsen föreslår därför att det nuvarande skogsrnarksbegreppet bibehålles i avvaktan på en ny ut— redning. som bör söka anknyta skogsmarksbegreppet till generalplanemäs— siga överväganden. Detta innebär att de mot ääZ och 3 i förslaget svarande delarna av gällande lag kvarstår. Länsstyrelsen tillstyrker att skogsvårds— lagen göres tillämplig för all skogsmark.

Anlr'r'ggning av ny skog. När det gäller anläggning av ny skog har länssty— relsen inget att erinra mot lagförslaget under förutsättning av att hänsyn till natur- och miljövärdsintresset och till enskilda intressen kommer till ut- trycki l s". Förslaget står — -— itrppenbar strid mot det allmännas strävan att skydda lövskogsmiljöer och urskogsliknande bestånd av olika slag och en varierande landskapsbild — — —.

Nullrrt'rlrtlxlrälrs'yn. | 23 få om naturvårdshänsyn bör för tydlighets skull i andra stycket inskjutas "vad beträffar skogsmark".

4.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: If. Enligt länsstyrelsens uppfattning är målformuleringen för det framtida skogsbruket alltför ensidigt inriktad på virkesproduktion. En bättre och tydligare formulering vore exempelvis . varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn till miljö-. sysselsättnings- och lönsamhetskrav. Inledande hr'slänrnrr'lsr'r. Enligt länsstyrelsens uppfattning skall skogs- vårdslagen ej gälla inom områden som avsatts som naturreservat. oavsett om skogsbruket regleras i reservatsbeslutet eller ej. Även om skogen inte har något primärt skyddsintresse enligt reservatsbeslutet och därför kan- ske ej reglerats. är skogen och dess skötsel av vital betydelse för upplevel- sen av naturreservatet. Reservatets skog bör därför skötas efter det syn- sättet och skötseln helt regleras i skötselplanen. — — — Avverkning. Länsstyrelsen vill understryka att avverkningsanmälan även i fortsättningen skall inlämnas. — — — Sekretessbestämmelsema i samband med anmälan bör slopas. då dessa onödigtvis försvårar handlägg- ningen.

Prop. 1978/79:110 156

Naturvårdshänsyn. — — — Inom de områden som särskilt avgränsats av länsstyrelsen enligt 45 kungörelsen (1974: 1029) om anmälan av skogsav- verkning eller enligt 205 naturvårdslagen synes det lämpligt att prövningen rörande naturvårdshänsynen endast sker enligt naturvårdslagen.

Länsstyrelsen föreslår att bestämmelsen om böter för brott mot naturvårdsföreskriftemai skogsvårdslagen utgår.

Övrigt. Länsstyrelsen föreslår att lagen förses med regler om fullföljd av talan mot beslut enligt lagen.

4.29 Länsstyrelsen i Hallands län: Naturvårdshänsyn. Utredningens starka koncentration till produktionsförmåga och produktionstörutsättningar har medfört att de totala samhällsaspektema på utnyttjandet av skogsmarken kommit att behandlas mera översiktligt elleri vissa fall rent av bristfälligt. Konsekvenserna för naturvården och påverkan av kraven på rekreations- möjlighetema har utredningen behandlat mycket kortfattat och de direkta miljövårdskonsekvenserna i form av hydrologiska effekter. försurning m.m. har överhuvudtaget inte behandlats. Det är erforderligt att skogsbrukets inverkan på naturmiljön penetreras

mera ingående än vad som nu skett. Länsstyrelsen anser det — — — moti- verat. att hänsynen till naturvårdens intressen precis som i nuvarande skogsvårdslag intages i den föreslagna lagens första paragraf — — - och inte som i lagförslaget ges en mera undanskymd plats, om än med egen pa- ragrafbeteckning (22 5).

Övrigt. -- —. Då lagförslaget medger att tillsynsmyndighet (skogssty- relse och skogsvårdsstyrelse) utfärdar vitesförelägganden av måhända be- tungande slag för enskilda får det anses vara av stor betydelse att entydiga besvärsregler införs i den nya lagen. — -

4.30 länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmänt. I stort kan länsstyrelsen ansluta sig till det i utredningen framlagda förslaget till ny skogsvårdslag — — —.

— -— De föreslagna skärpningarna av kraven på skogsbrukets skötsel allmänt sett har stöd i statsmakternas åren l972 och 1975 meddelade rikt- linjer för den fysiska riksplaneringen — —. Anledning har inte framkom- mit att ifrågasätta rimligheten av sådana föreslagna skärpningar som på ekologisk grundval ger samhället större möjligheter att verka för ett bättre utnyttjande av skogsmarkens resurser.

Inledande bestämmelser. Det kan konstateras att samordning av be- stämmelserna angående statens och kyrkans skogar med övn'gt jämförligt skogsbruk framstår som ändamålsenlig —.

Naturvårdshänsyn. —— - — Som en allmän erinran om kopplingen till na- turvårdslagen borde i ett tredje stycke i 225 anges att särskilda regler om hänsyn till naturen kan gälla enligt förordnanden jämlikt 7-— l l. l9 och 2055 naturvårdslagen. Men det måste klart fastslås att "hänsynen till na- turvårdens intressen" enligt 225 ej omsluter sådana vittomfattande ekolo- giska samband som liggeri skillnaderna mellan de olika i utredningen stu- derade produktionsprogrammen.

Med stöd av 25 skall också den ansvariga myndigheten — — i före- skrifter från fall till fall specificerat kunna ange vilka naturvårdshänsyn som skall iakttas vid avverkningar. — — — Förändringen innebär en för- enkling vad beträffar myndigheternas "inblandning" och kommer av den enskilde skogsägaren sannolikt att uppfattas som en lindring i byråkratin. Länsstyrelsen anser det rimligt att myndigheternas ansvar i dessa frågor

Prop. l978/79:l]0 157

samlas till ett enda regionalt organ och att alltsä överflyttningen av denna befogenhet är ändamålsenlig. --

"Ill/syn. — — _ Länsstyrelsen finner ingen anledning invända mot regler- nas avsedda innehåll men vill göra följande kommentarer angående para- grafernas innehåll: Om föreläggande inte efterkommes får enligt 25 & sista stycket myndigheten låta vidtaga åtgärder på den försumliges bekostnad. Det böri samma stycke anges att sådan åtgärd i likhet med vitet skall anges i myndighetens föreläggande.

Föreläggandejämlikt 25 & gäller enligt lagförslaget markägaren som per- son. Det betyder att föreläggandet upphör att gälla vid markägarbyte. För att underlätta myndighetens arbete bör föreläggande i stället knytas till fas— tigheten. — ——

Anwar. — — —— Sannolikt skulle 27 s i lagförslaget avseVärt kunna för- enklas utan att därvid avkall skulle göras på syftet.

4.31 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Inledande bc'stt'imtm'lst'r. Utredningen föreslår att även statens och kyrkans skogar inordnas under skogsvårdsla- gen. Länsstyrelsen ansluter sig helt till detta förslag.

Nuturt't'trtlshänsyn. Föreskriften om "hänsyn till naturvårdens intressen" föreslås få en särskild lagparagraf. %& 22. som dessutom avses bli förenad med straffsanktion — —. Denna förändring torde ge större tyngd åt de föreskrifter som kommer att meddelas.

För att skapa bättre förståelse för att omsorgen om den skogliga miljön mäste ingå som ett normalt led i all skoglig verksamhet bör uttrycket "na— turvärdens intressen" ersättas av uttrycket "naturmiljön". — —

— — — Begreppet "naturmiljön" överenstämmer bättre med den totala miljöhänsyn som skall prägla allt skogsbruk. t.ex. beträffande dikning. gödsling och användande av biocider.

4.32 Fyra av länsstyrelsens i Älvsborgs län ordinarie ledamöter tAgardts- son. Larsson. Peterson och Rudolfsson) en suppleant (Blomberg) samt na- turvårdsdirektiiren (Rahmn) anmälde skiljaktig mening innebärande följan- de tillägg till slutet av avsnittet "Skogsbruket och miljövärden": "För att ytterligare förbättra möjligheterna till miljöhänsyn i skogsbruket anser länsstyrelsen det angeläget att anläggande av skogsbilväg. dikning och gödsling i känsliga områden blir samrådspliktiga arbetsförctag enligt 2() så

1

naturvärdslagen' . 4.33 Länsstyrelsen i Värmlands län: Allmän/. Nägot ekonomiskt kriterium återfinns — — = ej i lagförslagets första paragrafvilket länsstyrelsen anser vara en brist. I övriga delar ansluter sig länsstyrelsen helt till det lagda för- slaget.

An-t'rkning. — — Länsstyrelsen vill framhålla det angelägna i att an- mälningsplikten för slutavverkning kvarstår i i huvudsak gällande form.

4.34 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson, Sven Nilsson. Hult. Johansson. Carl Nilsson och Knutson) anför i reservation: livad gäller anmälningsplikten anser vi att den ej fyller någon positiv upp- gift.

4.35 Länsstyrelsen i Örebro län: Allmänt. — — — Länsstyrelsen delar ut- redningens uppfattning att en — — — skärpning behövs om målen för sam-

Prop. 1978/79:110 158

hällets skogspolitik skall uppnas och tillstyrker i allt väsentligt utredning- ens lagförslag. — — —-

Naturwirtlxlu'in.r_vn. lin detalj i lagförslaget som direkt kan beröra läns- styrelsens tillämpning av naturvårdslagen är att sanktionsmöilighetcr för skogsvardsstyrelsen nu införs även för naturvårdshänsynen i skogsvårds- lagen. — — Länsstyrelsen ser denna ändring som positiv.

Utredningen föreslår att skyldighet införs att anmäla planerad vätmarks- dikning till länsstyrelsen försämrad på samma sätt som nu gäller för hyg- gesplöjning. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag och vill som princip framhålla att samrad med länsstyrelsen som naturvärdsmyndighet bör ske för alla sadana åtgärder inom skogsbruket som innebär förändring i mark- användningen mcdan atgärder inom pägaende skogsbruk och de krav på hänsyn samhället ställer pa dessa bör bedömas av skogsvårdsstyrelsen.

4.36 Länsstyrelsen i Västmanlands län: I s*. — — — Länsstyrelsen bedö- mer. att det är nödvändigt. att sådana anvisningar utformas till lagen. att skogsägarna ej tvingas att tillämpa skötselmetoder som. ehuru lönsamma för samhället pä läng sikt. blir olönsam ma för de enskilda brukarna eller fö- retagen. — — - '

Inledande ht'A'Ill/IlIllt'l.t'('l'. Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse. att även statens och kyrkans skogar skall inordnas under skogsvårdslagen.

Avverkning. — — -— Anmälningsskyldighet gör det möjligt för länsstyrel- serna att ha tillsyn över slutavverkningarnas utformning och inverkan på landskapsbilden. Detta har varit till påtagligt gagn för naturvärden. Anmäl- ningsskyldigheten — — — bör bestå.

Nuitu-vårdsliiinsyn. Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse. att bestäm- melserna om skogsbrukets hänsynstagande till naturvårdens intressen nu hänförs till en särskild paragrafi skogsvårdslagen. — — — I detta samman- hang vill länsstyrelsen ocksä uttala sin tillfredsställelse med förslaget om att skogsvårdsstyrelsen i fortsättningen skall kunna meddela vitesföreläg- gande vid påtagliga avsteg från hänsynstagande till naturvården.

4.37 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Avverkning. %$ 17 bör kompletteras med tillämpningsanvisningar med innebörd att anmälan bör ske innan ät- gärd som binder avverkningen till visst utförande vidtages. Nutm't'årdrltä”syn. Skogsvärdens och miljövärdens krav sammanfalleri hög grad och behöver enligt nuvarande bestämmelser i skogsvårdslagen och naturvårdslagen icke innebära något nämnvärt produktionsbonfall. Länsstyrelsen — — vill understryka angelägenheten av att nuvarande be— stämmelser och tillämpningsföreskrifter får fortsätta att gälla utan utvidg- ningar. — — — De följdbestämmelscr som införts rörande uraktlätenhet att ta föreskriv- na hänsyn till naturvårdens intressen — — — bör vara tillfyllest för att till- godose miljövärdcns krav.

4.38 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Gävleborgs län (Grenholm. Jo- hansson. Birger Olsson. Johan A. Olsson. Sigfridsson och Sandgren) anför i reservation beträffande [ s": -— — Vi anser att en klar formulering av kravet på långsiktig lönsamhet borde ingå i lagtexten.

4.39 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I s" — — Länsstyrelsen kan ae- ceptera & l under förutsättning att "övriga förutsättningar" preciseras i tillämpningsförfattning till vad som är förenligt med ett ekonomiskt skogs- bruk.

Prop. 1978/79:110 159

IHIUt/(Uitlt' hcs'lt'ilnmt'lst'r. Länsstyrelsen tillstyrker att en ny skogsvårds— lag görs tillämplig på all skogsmark.

Definitionen av skogsmark (s 2) liksom prövning av vad som är att anse som skogsmark (sä 2 och 3) tillstyrks. l de fall då det skall prövas om ett visst natun'ärdsintresse är ett annat "godtagbart ändamål” med markatt— vändningen bör samråd ske med naturvärdsenheten.

Anlii,e_t:rtirt_t,' av ny skog. Den föreslagna nya bestämmelsen i s" 7 om att skogsvårdsstyrelsen skall kttnna föreskriva att överårig skog skall avver— kas är begränsad till klart överåriga skogar med låg eller ingen tillväxt.- Förekomsten av sådana skogar är ringa men länsstyrelsen tillstyrker ändå att en sådan bestämmelse tas in i lagen.

Reproduktionsplikten föreslås i 5 lt) bli utökad att även omfatta röjning av plant— eller ungskog. Trots att ett sådant stadgande väsentligt ökar skogsvardsstyrelsens tillsynsansvar till såväl tid som volym vill länsstyrel- sen tillstyrka förslaget. — —

— -- l svära avsättningslägen kan — — — intc fullständiga åtgärder krä- vas utan visst samhi'tllsekonomiskt stöd. Var. när och hur detta skall ske maste preciseras i tillämpningslöreskrifterna.

Avverkning. — — — Länsstyrelsen tillstyrker förslaget — — . Namn'rircIr/ni'ns'wt. — — Genom den egna paragrafen — — — kopplad med sanktionsbestämmelser kan naturvårdshänsynen — — anses ha fått en stärkt ställning — — varför förslaget tillstyrks.

Tillsyn. Länsstyrelsen anser att de föreslagna nya reglerna väsentligt förbättrar skogsvärdsstyrelsens möjligheter att när så behövs snabbt ingri- pa och fä rättelse till stånd inom rimlig tid. —

Ansvar. Länsstyrelsen hari sak inga invändningar mot i 5 27 föreslagna ansvarsbestämmelser.

4.40 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Allmänt. — — — Så som förslaget till skogsvårdslag är utformat har den karaktären av ramlagstiftning och det är därför av vikt att tillämpningsföreskrifter icke fastställs förrän de blivit föremål för remissbehandling i samma omfattning som det nu remitterade lagförslaget. —

l s*. l lagförslaget har kriteriet ekonomiskt utbyte i skötseln av skogs- mark och växande skog slopats. l stället föreslås "varaktig hög virkesav- kastning” som målsättning. Detta är tydligare och torde bli enklare att pre- cisera och göra likformigt rättvist mellan olika skogsägare.

-— — — Länsstyrelsen föreslär — — — att ett tillägg görs i lagen av följan- de innebörd: "Åtgärder enligt denna lag utöver vad som för skogsmark- ägaren är ekonomiskt skäligt skall vara tvingande endast om bidrag till täc— kande av kostnadema för åtgärderna kan erhållas av allmänna medel”.

[Himla/HIP bl'.$'läl)1/Hl'l.fl'f. Frågan huruvida mark är att anse som skogsmark bör — — — prövas i samråd med Iantbruksnämnden i de fall frä- gan avser mark som tidigare använts som åker eller bete.

— — — För att komplikationer ej skall kunna uppstå i framtiden föreslär länsstyrelsen att i anvisningarna till skogsvårdslagen intas regler som innebär att endast lagfaren ägare eller köpare som erhållit förvärvstill- stand får avverka eller uppläta avverkningsrätt på fastigheten.

Avverkning. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten i att knyta ransone- ringsgraden för den slutavverkningsmogna skogen till en viss arealandel.

l lagtexten bör ej fastläggas att kommun skall utgöra gräns inom vilken sammanslagning till brukningsenhet normalt skall ske. — — —

Prop. 1978/79:110 160

St't'irtifiryngrutl skog or"/I skyddsskog. — — Länsstyrelsen anser — — att tillstånd även måste fordras för röjning eller gallring.

4.41 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I #. — — Mot bakgrund av erfa- renheterna från tillämpningen av nuvarande lag. där företagsekonomiska synpunkter mäst vägas in i samband med relativt kortvariga konjunktur- ändringar. hälsas förslaget med tillfredsställelse. Länsstyrelsen vill — — — ifrågasätta om inte kraven på åtgärderi svåra avsättningslägen i lag- texten eller tillämpningsföreskrifterna borde kopplas till bidragsmöjlighe— terna. — Inledande hes/('lnrnrt'lxt'r. Definitionen av skogsmarksbegreppet i för- slagets 2 s' innebär en ändring såtillvida att dikningsvärda myrmarker inte längre skulle betraktas som — — — skogsmark. Detta förefaller mindre konsekvent — — . Styrelsen anser det helt konsekvent. att även statens och kyrkans sko- gar förs under skogsvårdslagen. — — — '

Anläggning av ny skog. De föreslagna skärpningarna i kraven på be- ståndsanläggning och möjligheten att genom åläggande sanera klart orän- tabla bestånd. synes ändamålsenliga.

— — Åläggande om utförande av restskogsavverkning liksom den slutavverkning av överårig skog. som åsyftas i s 7 — bör utformas så att skogsägaren inte tvingas till åtgärd vid en tidpunkt. då den skulle medföra oskälig förlust. alltså ien utpräglad lågkonjunktur.

— — Länsstyrelsen ser det — som mycket värdefullt att möjlighe- ter öppnas att med lagens hjälp kräva utförande av röjning i rätt tid.

Avverkning. Länsstyrelsen måste — — erinra om att vi fortfa- rande inte har fullgod kunskap om möjlighetema att utnyttja vissa fjällnära marker på annat sätt än genom den förhållandevis extensiva bruknings- form. som kallas fjällskogshuggning. En urkopplingsrcgel för dessa områ- den. där trakthyggesbruk kan leda till oönskade effekter. bör finnas i likhet med vad som är fallet i anvisningarna till 14 å i nuvarande skogsvårdslag.

Länsstyrelsen kan helt ansluta sig till utredningssynpunktema beträffan— de bestämmelserna om avverkning.

Länsstyrelsen förutsätter. att tillämpningsanvisningama till ä' ll kom— mer att starkt betona vikten av att avverkningsmetoderna vid gallring mås- te vara skonsamma mot mark och kvarstående bestånd.

— — Länsstyrelsen anser det — — — angeläget att anmälningsplikten bibehålls ocksä fortsättningsvis. Nururrårds/n'insyn. — —— Länsstyrelsen ansluter sig härtill. men det är

samtidigt styrelsens uppfattning att. om konkreta förelägganden med vite skall kunna utfärdas. mäste tillämpningsföreskrifterna preciseras jämfört med de nuvarande.

Tillsyn. Länsstyrelsen har intet att invända mot att det nu gällande förfa- randet med överenskommelse utbyts mot ett föreläggande. — —

4.42 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Västerbottens län (Eriksson. Hed- lund. Hellgren. Löfstedt. Nilsson. Schmidt och Svanberg) anför i reserva- tion: Vi instämmer i utredningens konstaterande att en god lönsamhet för skogsbruket är en förutsättning för att uppnå det förordade höga produk- tionsmålet. ] följd härav bör frågan om lönsamheten på lämpligt sätt inskri— vas i skogsvårdslagen.

4.43 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Allmänt. Den allmänna modernise-

Prop. 1978/79:110 16]

ringen av lagens utformning och förenklingen av procedurreglerna hälsas med stor tillfredsställelse.

lll/('tltllltlt' buslt'inum'lxer. — — — Länsstyrelsen tillstyrker slopandet av omläggningsbestämmelserna men anser att tillämpningsföreskrifterna bör utformas så att längre anmälningstid tillämpas när avverkning föranleds av att mark skall nyttjas för annat ändamål än skogsproduktion.

Anläggning av ny skog. Den nya bestämmelsen om avverkning av över- ärig skog torde inte i dagsläget kunna bilda underlag för ingripande i speci- ellt manga fall men principen att i lagen införa gardering mot destruktiv överhftllning motiverar bestämmelsen.

4.44 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Avverkning. — — — DEFU ifrågasätter om inte utredningen i större utsträckning borde ha övervägt olika fomter av undantagsrapportering eller dispensförfarandcn i stället för ett allmänt anmälningsförfarande. Anmälan om avverkning för omläggning är ett exempel där detta borde vara möjligt. — — Enligt DEFUs mening bör man — — — kttnna förutsätta att befogenheterna inom skogsvårdslagens ramar definieras så tydligt att det står klart för den en- skilde skogsägaren vad som är tillåtet. En anmälan som inte föranleder nå- gon reaktion från myndigheten skulle då kunna undvikas.

4.45 Institutet för skogsförbättring: ll-Iurknutlsföring (n' skogsodlingsmait'- rial. Utredningen framhåller behovet av kontroll och dokumentation när det gäller skogsodlingsmaterial eftersom användningen av sticklingar framdeles kan komma ifråga i större skala och nya kategorier plantprodu- center kan komma in i bilden. Det är viktigt att betona detta samt att un- derstryka att en eventuell användning inom skogsbruket av klonmaterial (.t. ex. sticklingar) kräver en uppläggning av skogsodlingen som garanterar erforderlig variation inom skogsbeständet och regionen. Bestämd som grundats pa ett fåtal kloner eller kloner som år efter är fan dominera skogs- odlingen inom en del av landet kan eljest utsätta skogsbruket för stora framtida risker i form av t. ex. svamp- och insektsangrepp.

4.46 Hushallningssällskapens förbund: Även om förbundet finner. att flera av bestämmelserna i den nya skogsvårdslagen blir betungande för skogs— ägarna. vill förbundet icke motsätta sig dem. — —

4.47 Lantbrukarnas riksförbund Sveriges skogsägare-föreningars riksför- bund: Allmänt. Vi delari många stycken utredningens syn på ambitionsni- vån för de framtida skogsvårdsinsatserna och de krav som bör ställas i en ny skogsvårdslag. dock med reservation för att en bristande lönsamhet i skogsbruket kan komma att lägga hinderi vägen. Vi anser att kravet på lönsamhet i skogsbruket inte kan efterges. Det måste därför framgå av skogsvårdslagen att skogsbruket skall bedrivas med en ekonomisk målsättning som grund. Vi delar utredningens uppfattning att den nuvarande lagstiftningen är i behov av översyn och vi äri stort positiva till den inriktning det presente- rade förslaget har fått. -— Vi kan inte godta en ordning där tillsynsmyndigheten ges mycket stor frihet att utforma lagens faktiska innehåll. — — -— Vi vill därför yrka på att lagtexten skall vara så precis i sin utformning att inga oklarheter kommer att råda om vad som avses. Vi förutsätter att företrädare för olika intressenter inom skogsnäringen

ll Riksdagen l978/79. ] saml. Nr llt)

Prop. l978/79:110 162

får möjlighet att delta i utformningen av den nämnda tillämpningsförfatt— ningen. — — — .

I .(5. Vi hari och för sig inget att invända mot att det i paragrafen införs ett krav på "hög virkesavkastning". Vi vänder oss emellertid med skärpa emot att paragrafen får en sådan formulering att ingen hänsyn tas till skogsbrukets krav på lönsamhet. — — —

Vi vill därför föreslå att l s får följande lydelse: "Skogsmark och dära växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till mar— kens virkesproducerande förmåga hög virkesavkastning och så att ett till- fredsställande ekonomiskt utbyte vinnes".

Inledande hcsriirnnn'lst'r. Vi godtar det förslag till lydelse som paragra- fen (om skogsmark) fått. Den förändring av begreppet skogsmark som föreslås finner vi motiverad.

Vi förutsätter att det inte finns något samband mellan begreppet pågåen- de markanvändning i naturvårdslagens crsättningsregler och skogsvårdsla- gens nya skogsmarksbegrepp.

Anläggningar ny skog. & 8. l paragrafens andra stycke sägs: "Närmare föreskrifter om föryngringsmetod. markberedning. sådd. plantering. plant- skogsvård eller andra åtgärder meddelas av . .

Vi anser att denna bestämmelse kan komma att medföra en olämplig de- taljstyrning av återväxtarbetets utförande och föreslår därför att paragra- fens andra stycke skall utgå.

Avverkning. - Vi anser — — —- att bestämmelsen om generell för- handsanmälan skall slopas. Vi kan däremot se vissa motiv för en obligato— risk anmälan i efterhand vid slutavverkning och föreslår därför en utred- ning om formerna för en sådan.

| från naturvårdssynpunkt speciellt känsliga områden bör även i framti- den någon form av förhandsanmälan vara aktuell.

Nulurt-tirdslu'inxvn. Liksom utredningen anser vi att de principer som låg till gnrnd för att i SVL l975 införa en aktsamhetsregel med hänsynsta- gande till naturvårdens intressen också bör gälla i fortsättningen. Det är vår uppfattning att erforderlig hänsyn till naturvårdens krav på den över- vägande delen av skogsmarken kan tillgodoses med de åtgärder som åsyf- tas i denna regel.

Utredningens förslag att överföra naturvårdshänsynen till en särskild paragrafi SVL och att sanktionsbelägga denna innebär att man tillskapar två lagar med samma syfte och delvis samma verkningsområden. Vi anser det i och för sig felaktigt att i två författningar reglera samma frågor med vad det innebär att i lag söka fastlägga gränser för vad markägarna bör tåla. Trots detta kan vi ansluta oss till utredningens uppfattning att det kan vara ändamålsenligt att låta SVL styra viss naturvård.

Vi menar — att det hänsynstagande som kan bli aktuellt enligt SVL måste underordnas det krav —— enligt första paragrafens lydelse i vån för- slag — som stadgar att skogen skall skötas så att "tillfredsställande ekono- miskt utbyte vinnes".

Som & 22 har utformats i utredningens förslag öppnar den möjligheter för regering eller tillämpningsmyndighet att gå in med förelägganden som nu inte kan överblickas. Vi anser därför att det på denna punkt måste ska- pas klarhct vid utarbetandet av ny skogsvårdslag.

Vi föreslår att så 22 ges följande lydelse: "Vid skogens skötsel skall hän— syn tagas till naturvårdens intressen inom ramen för vad som stadgas i första paragrafen."

Vi förutsätter vidare att handläggare av SVL respektive NVL har klara

Prop. 1978/79:1|0 l63

gränser sinsemellan. Markägarna måste kttnna kräva ftrll klarhet i vilken myndighet som har ansvar för en viss fråga.

4.48 Skogssällskapet: Inledande ht'.s'tt'intntclsz'r. En ny skogsvårds- lag skall gälla samtliga skogsägare. Mot denna utökade giltighet torde intet vara att erinra men om den nya skogsvårdslagen skall få erforderlig effekt måste skogsvårdsstvrelsernas personella resurser väsentligt utökas. Nurnrvt'irdslränsvn. —- —- 1 sin omfattande praktiska verksamhet med avseende på tätortsnära skogsbruk har Skogssällskapet funnit att konflikv ter med allmänheten uteblir i de fall skogsstyrelsens anvisningar till skogs- vårdslagen av l975 tillämpas med trrskiljning och omdöme.

4.49 Sveriges häradsallmänningsforbund: ! s. — — — Från vårt förbttnds sida vänder vi oss mot att lönsamhetskravet. som det är formulerat i nu gällande lag. upphäves. -— — — Avverkning. -— Vi utgår från att s 14 får tolkas så att om exempelvis en häradsallmänning är belägen i mer än en kommun. allmänningen som sådan betraktas som en brtrkningsenhet. —- — —

4.50 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. — — — Samarbetsut- skottet förutsätter vid sitt stållningstagande till lagförslaget att tillämp- ningsanvisningarna kommer att i allt väsentligt baseras på de analyser och uttalanden som återfinnes i betänkandet. Det är vidare angeläget att till- lämpningsanvisningarna lämnar ett så stort utrymme som möjligt för an- passning till de starkt skiftande förhållanden som kännetecknar skogsbru- ket. För uppnående därav måste tillämpningsanvisningarna utarbetas i nå— ra kontakt med företrädare för det praktiska skogsbruket. I s*". Enligt vår uppfattning har — — — utredningen på flera ställen i betänkandet understrukit att de ekonomiska förutsättningarna ytterst blir avgörande för den intensitet med vilken skogen kan skötas och alltså även för de krav som skall ktrnna ställas på skogsägarna. Mot bakgrunden av den oklarhet. som tycks råda på denna viktiga punkt vill vi föreslå en om- formulering av s" t av vilken klart framgår att de ekonomiska förutsättning- ama för skogsbruket skall utgöra ett av de kriterier som åsyftas med for- muleringen "och övriga förutsättningar". Avt'w-kning. -— — — [ strävandena att så snabbt som möjligt uppnå en hög och värdefull tillväxt är en riktig prioritering av slutavverkningsobjek— ten av grundläggande betydelse. ; lZ kan vid en bokstavlig tillämpning motverka en sådan inriktning. Det främsta kriteriet för en slutavverkning bör icke vara åldern titan tillväxtens storlek i relation till den möjliga till- växten jämte det aktuella beståndets trädslagsblandning och kvalitet. Den— na synpunkt måste komma till klart uttryck i tillämpningsanvisningarna. — — -— En restriktiv tillämpning av jämnhetskravet på enskilda bruk- ningsenheter kan med hänsyn till den stora variation i skogens ålder som föreligger mellan olika brukningsenheter lätt leda till ttnderavverkning. —- — Vid utarbetandet av föreskrifterna till & l4 bör särskilt observeras att kommunen endast undantagsvis är en lämplig enhet inom bolagsskogs- bruket. Vi förutsätter därför att som hittills t'örvaltningscnhet eller annan för företaget gällande resultatsenhet skall få utgöra brukningsenhet i lagens mening. lnte minst viktigt är detta för möjliggörande av en effektiv och långsiktig planering av sysselsättningen.

Beträffande skyldigheten att i enlighet med så lS slutavverka skog vill vi understryka att begreppet "inom skälig tid" i & 6 punkt 3 måste ges en med

Prop. l978/79:HO 164

hänsyn till vederbörande skogsägares ekonomiska situation anpassad till- lämpning.

Nunn-imin/.vhiinxyn. Utredningen föreslår — —- — att skogsvårdslagens naturvardsföreskriftcr -- skall förenas med sanktionsmöjligheter.

Det hade varit önskvärt att parallellt härmed de i mänga avseende mot- sägclsefulla eller överlappande bestämmelserna i skogsvårds- resp. natur- vi'trdslagarna och för dessa gällande tillämpningsanvisningar hade tagits tipp till behandling av utredningen i syfte att uppna klarlägganden och-för- enklingar. Det är en rimlig begäran att en skogsägare skall kunna veta vil- ken lagstiftning och vilken tillsynsmyndighet han i olika situationer har att hålla sig till. fin översyn av hela problemkomplexet bör komma till stånd. l avvaktan härpa maste vid utarbetandet av tillämpningsanvisningarna till den nya skogsvårdslagen tillses att klarast möjliga gräns kommer att före— ligga till natun ardslagens kompetensområde.

Samarbetsutskottet anser att de naturvärdskrav som fortsättningsvis skall regleras via skogsvårdslagen och dess anvisningar bör avse den all- männa hänsyn som rimligen kan begäras av skogsägaren. Längre gående krav på skogsbruket. vare sig de ställes enligt naturvårdslagen eller skogs- vardslagen. maste på samma sätt som enligt naturvårdslagen nu gäller vid avsevärt försvårad markanvändning * föranleda rimlig ekonomisk er- sättning till skogsägaren.

Anxrur. Ifråga om ("ivriga stadganden i förslaget till SVL vill vi endast ut- tala önskemålet om en omformulering av ansvarsparagrafcn (& 27). vilken fatt en alltför komplicerad utformning.

4.5l Sågverkens råvaruförening: I .5. — — — en satsning på kvalitetspro- duktion. vilket är nödvändigt för god lönsamhet. kan — — ställas i kon- flikt med den föreslagna första paragrafen i skogsvårdslagen.

A rrw-kning. -— -— — förslaget om ålägganden att avverka dålig eller över- årig skog är bra.

4.52 Svenska pappersindustriarhetareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundet Svenska träindustriarbetareförbundet: Förbunden tillstyrker den föreslagna lagstiftningen och det tekniska utförande som lagförslaget har. — -—

4.53 Tjänstemännens centralorganisation: Allmänt. Det krävs tvingande regler för att samhällets mål för skogsbruket skall uppnås. Det föreliggan- de lagförslaget har i princip fått en tillfredsställande utformning. Det krävs emellertid att tillämpningen blir sådan att vanskötsel förhindras och att överårig skog verkligen avverkas. Ill/('(lllllllt' huslt'inrnwlscr. Det är positivt att lagen avses omfatta all skogsmark oavsett ägarekategori. — — — Anläggning ur /1_v skog. Lagförslagets skärpningar beträffande anlägg- ning av ny skog är synnerligen befogade. De vidgade möjligheter som läm- nas beträffande avverkning. i första hand av tras- och restskogar uppkom- na genom olämpliga avverkningsformer. är tillfredsställande. Införandet av röiningsplikten är också synnerligen angelägen och motiverad. Arvm—knirrg. Utredningen föreslär slopandet av jämnhetskravet för bruk- ningsenheter vars produktionsförmåga ligger under 50 m3 sk per år. — — — Denna gräns måste betraktas som för låg. en rationellt bedriven skogsav- verkning skulle starkt försvåras med en sådan bestämmelse.

Prop. l978/79:110 ' 165

Utredningens förslag beträffande ett bibehållande av — — anmälnings- plikten vid avverkning -- -- tillstyrkes. Det kan därvid ifrågasättas om inte anmälningsplikten borde omfatta all kalavverkning.

Tillsyn. De föreslagna förenklingarna och effektiviseringarna beträffan- de tillsyn och uppföljning av föreslagen skt'igsvårdslag är nödvändiga om lagen i fråga skall få önskat resultat. Nuvarande lagstiftning är i dessa av— seenden betänkligt ineffektiv.

4.54 Svenska kommunförbundet: Allnn'inl. Styrelsen tillstyrker huvuddra— gen i det framlagda förslaget. —— — —

Styrelsen vill — — — skissera en modell för hur skogsvårdslagen kan anknytas till kommunernas översiktliga fysiska planering. Syftet är inte att styra skogsbruket via den kommunala planeringen utan att finna former för tidigt samarbete mellan olika parter så att onödiga konllikter kan undvikas.

_. I flertalet fall är kommunen mest lämpad att samordna olika loka— la intressen. Styrelsen föreslår därför att kommunen skall ta initiativ till överläggningar rörande skogsmarkens utnyttjande inom vissa delar av kommunens yta. Kommunen bör i sin fysiska översiktsplanering avgränsa skogsområden av särskilt intresse för naturvården och friluftslivet. lx'om— munen bör vidare sammankalla berörda skogsägare. intresseorganisatio- ner samt representanter för skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen till ge- rnensatnma överläggningar som ett naturligt led i arbetet med den översikt- liga planeringen. Vid överläggningarna kan parterna precisera avgräns- ningen av områdena och precisera vilka av Skogsstyrelsens riktlinjer som är av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Många gånger torde kommunen också genom positiva åtgärder tex kommunala bered- skapsarheten —— kunna bidra till ett företagsekonomiskt skogsbruk inom de berörda områdena.

Om de skogliga frågorna integreras i den kommunala planeringen vinner man en ökad insyn och ett bredare inflytande för medborgarna. På sikt måste ett sådant förfarande leda till större förståelse för skogsbrukets för- utsättningar.

Styrelsen hemställer att den skisserade modellen övervägs närmare vid arbetet med den nya skogsvårdslagen .

Inledande huslänmrclsur. — — —- Styrelsen anser att skogsvårdslagen in- te bör gälla för område med stadsplan eller byggnadsplan och att ett sådant uttryckligt undantag bör införas i skogsvårdslagen. — — — Omförande av skogsmark till annat ändamål bör enligt styrelsen generellt undantas från anmälningsplikten. om åtgärden har stöd i fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. ] annat fall införs dubbelprövning och onödig byrå- krati.

Anläggning (ll'l1_t' skull:. — — — Det kan inte vara rimligt att kommunerna skall åläggas att avverka överårig skog. skogsplantera icke betade hagmar- ker eller att vidta åtgärder för att reducera lövinslaget inom fastigheter som snart skall exploateras eller som förvärvats av naturvårdsskäl. Reglerna om anläggning av ny skog i förslaget till skogsvårdslag bör därför komplet- teras med regler om undantag för ifrågavarande fastigheter.

Nam/'i'årdxllän.v_vn. Styrelsen vill i sammanhanget även framhålla att skogsbruket inte bör regleras med förordnanden enligt naturvårdslagen an- nat än i undantagsfall -— - —. Styrelsen förordar i stället att en regel om hänsyn till naturvården införs även i den nya skogsvårdslagen. att skogs- ägarna själva skall ge information om planerade skogsbruksåtgärder och att överläggningt-tr skall komma till stånd tidigt mellan intressenter av olika

Prop. l978/79:110 too

slag. lnom viktigare friluftsområden och områden som ligger nära tätorter- na bör kommunen normalt kunna fungera som samordnare mellan olika in- tressen.

4.55 Landstingsförbundet: Naturvårdslu'insyn. Förbundsstyrelsen har ing- et att invända mot att i en ny skogsvårdslag införs en bestämmelse som ut- tryckligt reglerar skogsbrukets normala hänsyntagande till naturvärdsin— tresset. Tillsammans med naturvårdslagens bestämmelser om naturreser- vat och samrådsplikt bör skogsvårdslagen därmed kunna tillgodose natur- vårdens och friluftslivets anspråk på skogsmarken.

4.56 Svenska jägareförbundet: Avverkning. Någon annan form för slutav— verkning än trakthygge med eller utan fröträd tillåtes ej annat än under speciella förhållanden. exempelvis i fjällskogar eller liknande. En viss konflikt med naturvårdsintressen kan uppstå här. En markägare som vill skydda en viss faunatyp eller enstaka arter eller en märklig flora kan förbjudas att överhålla skogsbestånd som är helt nödvändiga för det aktuella syftet. Även i andra sammanhang, exempelvis inom vilthägn. kan liknande problem uppstå.

4.57 Friluftsfrämjandet: ! #. De flesta är idag överens om att skogen är en resurs som ska skötas för många olika ändamål, bl.a. avverkning. frilufts- liv, bete,jakt. vattenhushållning. Det är då också befogat att denna syn på skogens mångsidiga användning också markeras i lagens inledande para- graf. — — — Vi föreslår —- — — att lagens första paragraf får lydelsen: "Skogsmark och därå växande skog ska skötas på det sätt som bäst gagnar svenska folkets intresse."

4.58 lngenjörsvetenskapsakademien:Allmänt. — — — Det är —- —— — angelä- get att tillämpningsföreskrifterna utformas i samråd med företrädare för det praktiska skogsbruket samt att lagtexten så långt möjligt ges en mer distinkt utformning med klarare anvisningar om vad som kan krävas av skogsägarna. -— — —

I 9". — —— lVA föreslår att kravet på lönsamhet eller ekonomisk bärkraft anges redan i portalparagrafen.

4.59 Fältbiologerna: I .5. De ospecificerade "övriga förutsättningarna" är inte tillräckliga för att få den ur samhällelig syn bästa användningen av skogsmarken. [ stället bör i SVL inledningsvis fastslås att ekosystemet skogen är en resurs som utnyttjas så att den varaktigt ger den optimala samhällsnyttan. — — Naturvårdshiinxyn. Fältbiologerna föreslår att hela naturvårdslagstift- ningen som rör skogsbruket ses över och ges en sådan inriktning att den för framtiden garanterar vissa fastställda miljökvaliteter. — — —

4.60 Riksantikvarieämbetet: Naturvårdslränsyn. — Kulturminnesvårv dens bevarandeintressen bör i lika mån som naturvårdens komma till uttryck i de bestämmelser som särskilt reglerar skogsbruket. -— — Ämbetet anser att utredningens förslag bör kompletteras med fö- reskrifter om hänsyn till kulturminnesvårdens intressen. Bevarandeintres- set skall i samband med planering av skogsbruket beaktas på samma sätt som vid övrig exploatering.

Prop. l978/79:110 l67

4.61 Kooperativa förbundet: KF har inte något att erinra mot den allmänna inriktningen i utredningens förslag till ny skogsvårdslag. — — —

4.62 Miljöförbundet: Allmänt. I princip Ställer vi oss positiva till skogs- utredningens förslag till ny skogsvårdslag. Den har genom en välbehövlig omarbetning blivit bättre och klarare formulerad. Förslaget är överskådligt samtidigt som det ger utökade och förenklade möjligheter för skogsvårds- styrelsen att övervaka skogsskötseln och göra snabba ingripanden när så behövs. Positivt är också att den nya lagen föreslas omfatta all skogsmark. alltså även Domänverkets och kyrkans skogar. Vi har dock en rad syn- punkter pä ett flertal av paragraferna — —. I s*". Skogsmark har enligt vår mening en lång rad uppgifter att fylla för- utom att vara producent av skogsråvara. och av den anledningen anser vi att följande lydelse av :e" I är nödvändig. — — "Skogsmark och vad som därpå växer skall skötas på det sätt som läng- siktigt och på bästa sätt gagnar det svenska folket. Skogsproduktionen skall ge en jämn avkastning av hög kvalitet." Inledande ln'sn'immelst'r. Vi anser att s 2 ska behålla sin nuvarande ly- delse. — — — Den av skogsutredningen föreslagna skärpningen av denna paragraf anser vi vara oacceptabel.

Det mäste anses rimligt att även en nyttjanderättsinnehavare. t. ex. en rotpostköpare, skall ha skyldighet att ta ansvar för utförda arbe- ten.

Anläggning av ny skog. &" 7. Denna paragraf bör enligt Miljöförbundet helt utgå.

Beträffande trädslagsblandningcn anser vi att skogsodlingen i hu- vudsak bör inriktas på barrträd. men att en inblandning av löv ska godtas. Kravet på trädslagets lämplighet för marken bör gälla lika för barr- och lövträd. — — —

Det är positivt att röjningsplikten innefattas i SVL.

Avverkning. & ll. ] anvisningarna till paragrafens väl formulerade punkt 2 skall hyggesstorlekcns inverkan på klimat. markekologi. miljöaspekter i övrigt samt det oestetiska intrycket i känsliga lägen noga övervägas och en begränsning av hyggesstorleken eftersträvas.

St'åtj/i'ir_wzgr'uu' skog och skyddsskog. — — — vi anser att skogsvårdssty- relsens tillständ bör krävas även vid röjning och galln'ng.

Numrrårdshänxyn. — — — Vi stöder naturvärdsverkets förslag på ett tioärigt avverkningsförbud för urskog och fjällskog i avvaktan pä att frågan om den framtida värden av dessa skogar utreds.

4.63 Dalby Norra skogsägareförening u. p.a.: Förslaget till skogsvårds- lag biträdes.

4.64 Centerns ungdomsförbund: Inledande bm!ömma/Jur. En positiv för- ändring är att utredningen föreslår att all skogsmark skall underordnas skogsvårdslagen. — — — Anläggning av ny skog. Det är bra att även röjning kommer att inga i rcproduktionsätgärderna och därmed omfattas av hårda regler frän skogs- vårdslagens sida.

Avverkning. — — — Vi tycker det är fel att man vill gå över till generella regler vad gäller tillåtna brukningsmetoder. Förslaget innebär t.ex. att blädningsmetoden blir förbjuden. — —

Nam/'t'årdshänsyn. — — — CUF har sedan länge krävt att alla kalhyg- gens storlek ska begränsas till max 5 ha. av miljöskäl.

Prop. 1978/79:110 l68

Det samrädsförfarande som idag finns vid planerad hyggesplöjning, vill vi ska slopas och ersättas med ett generellt förbud.

4.65 Rektorsämbetet vid Uppsala universitet: Allmänt. Utredningen försö- ker läsa också själva skogsbruksmetoderna genom lagtext. Detta kan för- väntas ge en stor stelhet samt förhindra att än lämpligare metoder provas ut. Förslaget lägger mycket stora befogenheter hos skogsvärdsstyrelserna utan att ha analyserat dessa organs lämplighet vad gäller att fatta beslut som innebär att samhällsintressena totalt tillvaratas. (_)m ny skogsvårdslag som bygger pa de föreslagna principerna antas. kommer svårigheterna att inpassa användningen av skogsbruksområden i samhällsplaneringen att bli synnerligen omfattande. Denna risk kan mot- verkas genom att invänta en markanvändningslag samt naturresursutrcd- ningen. ' De krav som ställs på skogsmarksägare att vara aktivt verksamma för att tillgodose annan än dem själva torde vara svåra att passa in i svensk rätts- lig tradition. ArrcrAning. Slutavverkning. som föreslås som enda tillåtna avverk— ningsmetod när skogen inte längre har god tillväxt. kan i vissa situationer vara direkt olämplig också från skogliga synpunkter men ändå krävas en- ligt lagförslagets ordalydelse. Numri'iirtl.sl1ä/1x_v/t. Skogsbrukets naturvårdshänsyn bör formuleras kla- rare och närmare riktlinjer bör inte dras upp av skogsstyrelsen ensam — — titan av skogsstyrelsen och naturvårdsverket tillsammans med un— derställningsmöjlighet hos regeringen.

4.66 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: — - — Den föreslagna skogs- vardslagen. som innebär en kraftig nedskärning av den enskildes beslutan- derätt. är tillämplig främst om Alt 2 föredras och om inga andra värden än virkesrävaran behöver beaktas i skogsekosystem. Den kan därför knap- past aceepteras i sin nuvarande förslagsform.

4.67 Statens industriverk: Allmänt. Verket är emellenid inte berett att nu föreslå ett avskaffande av den gällande skogsvårdslagen, men enligt ver- kets mening bör förutsättningarna för en samhällsekonomiskt optimal skogs-politik närmare utredas. Eventuellt skulle en sådan politik kunna ge- nomföras genom en tillämpning av den nuvarande lagen som mer överens- stämmer med de ursprungliga intentionerna vid dess tillkomst.

Avverkning. -— — — Tillkomsten av anmälningsplikten torde ha medfört en icke oväsentlig skärpning av tillämpningen av såväl återväxt- som av- verkningsbestämmelserna (inkl bestämmelsen om skydd för utvecklings- bar skog) i skogsvårdslagen. Detta torde ha bidragit till — —- — sänkningen av ravaruutbudet l975—77.

Sammanfattningsvis finner industriverket att det avgörande samhälls- ekonomiska problemet för avverkningspolitiken är risken för ekonomiskt orationella begränsningar i råvaruutbudet med åtföljande samhällsekono- miska förluster som följd av ett alltför lågt utnyttjande av skogsindustrins kapacitet. Enligt verkets mening talar samhällsekonomiska överväganden för ett undanröiande av förekommande hinder för ett rationellt utnyttjande av virkeskapitalet. Ett sådant hinder är skogsvårdslagens avverkningsbe- glänsande bestämmelser. Verket kan därför inte tillstyrka 1973 års skogs- utrednings förslag att ytterligare skärpa de avverkningsreglerande bestäm- melserna.

Prop. 1978/79:110 169

4.68 Länsstyrelsen i Södermanlands länzAllntr'inIÄ '— '— —— Länsstyrelsen av- styrker detta förslag — — —. Inledande hux/(inutiulser. Fraga om mark är att anse som skogsmark — -- — bör — — — prövas av länsstyrelsen i samråd med Skogsvårdsstyrel- sen och respektive kommun.

3 s*. i specialmotiveringen till denna paragraf bör särskilt följande me- ning observeras: ”Den nya lagens vidgade krav på att lågproduktiva be- stånd skall ersättas med ny skog kommer inte alltid att ktrnna förenas med markägarnas önskemål om att t.ex. i anslutning till bebyggelse behålla öppna marker eller skog av hagmarkskaraktär."'

Motiveringen strider helt mot naturvårdens intressen och de önskemål som brukar framföras i olika sammanhang om att man skall undvika att plantera igen områden närmast torp och gårdar och annan bebyggelse. Na- tur-värdens. kulturminnesvårdens och den enskilda människans önskemål åsidosätts helt av det synsätt som utredningen här ger trttryck för.

Anlt'iggning (ll' nj- slog. 6 s". Under punkt 3 i denna paragraf sägs att ny skog skall anläggas om skogsbestånds tillväxt på grttnd av gleshet eller olämpligt trädslag avsevärt understiger den tillväxt som är möjlig.

— —- -— Den — — —- föreslagna föreskriften innebär att länsstyrelsernas arbete med bibchällandet av Mälarlandskapets lövskogar tvingas gå andra vägar. Alternativet synes vara att göra naturreservat eller nationalpark av hela Mälaromrädet.

Numrt'tirdshänsyn. — — Denna föreskrift hör hemma i målsättnings- paragrafen och bör återföras dit.

4.69 Svenska naturskyddslöreningen: Allmänt. — — — Lagförslaget inne- haller regler som är klan skadliga även från skogliga synpunkter. I själva verket bygger förslaget på en sektorsyn som är förlegad. Skillnaden mot I948 ärs skogsvårdslag är att det nya förslaget tillgodoser skogsindustrin, men inte alltid skogsbruket.

En avgörande anmärkning mot den lagstiftning som utredningen föreslår är enligt föreningens mening att den snarast är att karaktärisera som en lag om skyldighet att leverera virke till skogsindustrin och inte som en skogs- vårdslag. Den saknar en grundläggande regel om att skogsbrukets utform- ning maste vara lämplig från allmän. samhällelig synpunkt.

Vidare synes i vissa fall de föreslagna reglerna vara riskabla för skogs- markens produktionspotential i längre tidsperspektiv och sakna möjlighet till anpassning efter skiftande. lokala förhållanden. Detta gäller särskilt av- verkningsreglerna. — —

At'wrkning. -— — l lagtexten anges att den enda form av avverkning som tilläts. när skogen nätt viss ålder. är slutavverkning. Blädning skulle da enligt lagtexten normalt vara förbjuden. även om de lokala förhallande- na (starkt sluttande exponerade lägen etc.) innebär att blädning sktrlle vara lämpligare ocksä fran skoglig synpunkt.

Vidare saknar lagförslaget något så självklart som en tydlig skyddsregel för att hindra olämplig avverkning. Nu gällande skogsvårdslag har däremot en sadan —— —. Att som utredningen gjort föreslå en lagregel. som binder till en viss avverkningsform vilken för övrigt anses som kontroversiell i fle- ra hänseenden. understryker förslagets karaktär av en ren partsinlaga för de intressen. som vill tillgodose skogsindustrins rävaruförsörjning i kort och medellångt tidsperspektiv. Att utredningen avlägsnat sig från de hit— tills i skogsvårdslagstiftningen tillgodosedda skogliga aspektema visar sig också i att man vill tvinga fram avverkning också när en avverkning inte är lönsam för skogsägaren.

Prop. l978/79:th 170

Nuturi'ärds/u'inxyn. ] framtiden mäste tillses att inga ytterligare försäm- ringar inträder i möjligheterna att använda skogsområden för rörligt fri- luftsliv etc. Lämpligt torde vara att införa ett slags plankrav för större av- verkningar — — samt tillständsplikt — — — i övrigt för avverkning och andra skogliga atgärder som mer än helt tillfälligt förändrar markens till- gänglighet.

Kanske bör t.o.m. införas ett nytt skyddsinstitut i naturvårdslagen. nämligen skogsskyddsomräde — inom vilket gäller särskild tillstånds- plikt och restriktiv tillständsgivning beträffande åtgärder som försämrar tillgängligheten. — —

l detta sammanhang bör övervägas införande av en särskild skogs- skyddsavgift — — vid all slutavverkning. Denna bör utgöra en viss pro- centsats av nettovinsten av avverkningen och användas direkt för reser- vatsersättningar. — — - I dag gäller att den markägare. som har skydds- värda naturmiljöer på sitt område. får tåla vissa inskränkningar — — utan ersättning. medan grannen kanske tilläts bedriva skogsbruk fullt ut och därmed får en större intäkt. Om den senare fick erlägga en avgift. motsva- rande den inskränkning han kunnat räka ut för utan ersättning. blir mark- ägarna Iikställda och pengar kommer dessutom att finnas för längre gående skydd av Skogsmiljöer.

4.70 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund: Allmänt. — — Styrelsen anser att den nya skogsvårdslagen i vart fall inte göres tillämplig på kyrklig jord. Inte heller på den församlingsägda bör lagen tillämpas om ingen uppmjukning sker av bestämmelsen om insättande av medel på skogsvärdskonto. Inledande bestämmelser. — — När nu utredningen vill. att den nya skogsvårdslagen skall omfatta all skog. finns det skäl att notera. att där- med också följer. att även skötseln av den kyrkliga skogen skall underkas- tas tillsyn av skogsvärdsstyrelserna. Den kyrkliga skogen förvaltas nu av stiftsnämnderna. Om denna förvaltning skall fortsätta. kommer stifts- nämnderna i sin förvaltning av skogen att vara underkastade skogsvårds- styrelsernas tillsyn. Denna dualism verkar inte genomtänkt. — — —

4.71 Sveriges jordägareförbund: — — Skogsvårdslagstiftningen bör lik— som hittills grundas pä ekonomiska överväganden. — —

Sveriges Jordägareförbund anser att förslaget till ny skogsvårdslag mäs- te omarbetas för att ge mindre utrymme för byråkratisk styrning och större möjligheter för skogsägarna att själva bestämma över sitt skogsbruk

— — Avvägningen mellan skogsbruket och andra behov bör — — — gö- ras i särskild ordning när sådana behov gör sig gällande.

5 Självfinansiering

Ett stort antal remissinstanser avstyrker helt införandet av ett obligato- riskt skogsvårdskonto. Ungefär lika många är för det föreslagna systemet eller ett modifierat sådant. Ofta kommer olika meningar till uttryck inom remissinstansen. Några anser att frågan bör utredas ytterligare.

Prop. ]978/79:110 l71

1"? 5.l Statskontoret: SÅHIL'Xl'ål'dX/(H'l/U. Statskontoret tillstyrker lorslaget bc- träffande skogsvärdskonton. — —

5.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Skags-t'r'irdskomo. Styrel- Sen vill tillstyrka förslaget om införande av skogsvärdskonton men anser att den nedre gränsen för obligatorisk avsättning bör höjas. — — —

5.3 En av ledamöterna i styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet (.lons- son) anför avvikande mening sävitt avser avsnittet finansiering av skogs- bruksätgärder.

5.4 Skogsstyrelsen: Skt)gxwirdskunlu. Skogsstyrelsen anser — — — att ett skogsvardskonto i princip enligt det förslag som utredningen utarbetat är ett angeläget komplement till övriga skogspolitiska medel som föreslagits. = — Styrelsen anser — — — att systemet kan utformas på ett administra- tivt enkelt sätt oeh således beträffande normbeloppen samtidigt anknytas till befintlig anmälnings- och hyggeskortrutin. I anslutning till den skyldig- het som kommer att föreligga för alla skogsägare att deklarera efter bokfö- ringsmässiga principer torde reglerna för skogsvärdskontot innebära ett yt- tcrst begränsat merarbete för dem. Skogsstyrelsen anser att gränsen för obligatorisk l CF?—insättning pa skogsvärdskonto borde ligga vid 25000 kronors taxeringsvärde. Av åt- gärden berörda antalet fastigheter skulle därvid reduceras till 125 000. Skogsstyrelsen vill —— — för det fall förslaget om skogsvärdskonto inte skulle genomföras. understryka nödvändigheten av att särskilda bestäm- melser om säkerhet för äterväxtätgärder införes i lagen.

5.5 Tre av skogsstyrelsens ledamöter (Christoffersson. Jonasson och Kilan- der) delar inte i yttrandet framförda synpunkter på finansieringen av skogsvardsätgärder via ett skogsvärdskonto. Reservanterna ansluter sig i stort till den av Sven Jansson i utredningen giorda reservationen och me— nar att ett obligatoriskt system enligt utredningens förslag av principiella skäl inte kan godtas. [ stället önskar man att nuvarande skogskontosystem byggs ut.

5.6 Domänverket: Allmänt. Verket instämmer i utredningens åsikt. att skogsbruket liksom hittills normalt självt bör finansiera skogsvårdsåtgär— derna. Detta förutsätter då att virkespriserna förutom andra kostnader även förmår bära skogsvärdskostnaden. Om så inte blir fallet. eller om samhället av sysselsättningsskäl eller andra orsaker. vill öka skogsvårdsin— satserna är det rimligt att statligt stöd utgår. sasom utredningen föreslar. Skummira/skumt». —- Med dagens höga planterings- och röjnings- kostnader är det kanske nödvändigt att säkerställa tillgång på medel till fullgoda skogsvärdsatgärder vid ett icke kontinuerligt skogsbruk. Önsk- Värt är givetvis att även den mindre men aktive skogsägaren inte drabbas av ett besvärligt byråkratiskt system. Om reglerna utformas sft. att det pas- siva skogsägandet motverkas. är det däremot bra.

5.7 Stiftsnämnden i Strängnäs: Skogstwin/simpan. Insättning pa skogs- värdskonto bör för kyrkans del ske vid den skogsförvaltande myndighe- ten. nämligen stiftsnämnden. —- —-- Paragrafens lydelse är — — inte till— lämpbar för kyrkans skogsinnehav.

Prop. l978/79:110 172

5.8 Länsstyrelsen i Uppsala län: —— Utredningens huvudtanke att skogsbruket i princip bör vara s_iälvtinansierande är enligt länsstyrelsens mening riktig. — — —

5.9 Länsstyrelsen i Kalmar län: Allnu'int. — -— Kostnaderna för återväxt— ätgärdcr bör ingå i avverkningskalkylen. Länsstyrelsen tillstryker utred- ningens förslag till lag om insättning pä skogsvärdskonto. -— —- lnnan la— gen genomförs anser —- -—- länsstyrelsen att den bör bli föremäl för ytterli- gare ('.')versyn för att anpassas till det nuvarande taseringssystemet.

5.10 Fyra av länsstyrelsens i Kalmar län ordinarie ledamöter (Andersson. Hansson. Nilsson och Schött) samt en suppleant (Åbom) anför i reserva- tion; Förslaget om inrättande av skogsvärdskonton avstyrkes -— - —. — = -— Skogsägare som ej avverkar skog och som därför saknar skogsin- komster under ett antal är torde beredas möjlighet att göra frivilliga insätt— ningar pa skogskonton. —— - Det är viktigt att medel finns för att säker- ställa ätervästen av skogen. Detta torde dock kunna ske genom en utök- ning av möjligheten till insättning på nuvarande skogskonton. '1"_'|flänsräd (Hallström) anmälde skiljaktig mening i enlighet med reser- vationen.

5.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Skogs-rtinlskunm. Länsstyrelsen ac- cepterar i stort sett de synpunkter och förslag som utredningen framlagt för att bl.a. skapa finansiella garantier för skogsvårdsätgärder som krävs enligt skogsvårdslagen. Med full förståelse för de invändningar som kan resas; mot föreslaget finansieringssystem bedöms fördelarna med den per— sonliga kontoinsättningen påtaglig. —— —- Beträffande den insättning som föreslås i samband med slutavverkning bör uppmärksammas att problem kan uppstå vid avveckling av dalig skog som saknar rotnetto. ] Malmöhus län kan som exempel nämnas avverk- ning av dalig lövskog. Medelsinsättningen får inte verka bromsande pä in- tresset för sadan avverkning och detär därför viktigt att stimulansätgärder kan tillgripas för efterföljant'lc fttewäxtåtgärder.

5.12 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Malmöhus län (Samzelius. F.k- holm. Engholm. Hansson. Hakansson. Lynge och Sterning) anföri reser- vation: Under aberopande av vad som anförts i reservation av ledmotcn i utredningen Sven Jansson och i remissyttranden i ärendet av LRF:s pro- vinsförbund och Skanes Handelskammare avstyrker vi förslaget om infö- randc av ett finansieringssystcm i form av skogsvardskonto.

5.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Skr>gsrärdxkunm. Länsstyrel- sen biträder utredningens förslag om obligatorisk insättning av medel på särskilt skogskonto i samband med slutavverkningar. Förslaget om ärlig insättning av [(S-?.- av skogsbruksvärdet får bl. a. ses mot bakgrund av förslaget att i skogsvårdslagen föreskriva skyldighet att utföra plant- och ungskogsröjningar. — — — Länsstyrelsen tillstyrker även detta förslag.

5.14 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Älvsborgs län (Kerstin Andersson, Boger. Josefson. Karlson och Larsson samt Arne Andersson) anmälde vid beslutets fattande skiljaktig mening innebärande bifall till den av utred- ningsledamoten Sven .lansson avgivna reservationer beträffande avsnittet "Förslag till lag om insättning pä skogsvärdskonto".

Prop. l978/79:110 ' ' 173

5.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: SÅ"!lyx"l't'll'tlS/(HII/(l. — — — lagstiftning— en om insättning pa skogsvärdskonto tillstyrks — — —. Kommunerna bör emellertid undantas frän skyldigheten att avsätta medel till skogsvärdskon— lo —. '

5.lt'> Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Skaraborgs län (Andersson. (."arlsson. Davidsson. A-M Gustafsson och Svensson) anför i reservation: Vi instämmer i länsstyrelsens yttrande med de ändringar däri som förart— leds av bifall till reservationen av utredningsledamoten Sven Jansson med instämmande av excperten Magnus Toll i motsvarande del.

5.17 l—In ledamot i länsstyrelsen i Skaraborgs län (Ekered) anför i reserva- tion: " — — — Länsstyrelsen kan inte biträda detta förslag. Redan inom ra- men för den föreslagna skogsvärdslagstiftningen har skogsvärdsstyrelser- ha lätt medel att se till att erforderliga åtgärder vidtas i fall man konstaterar försummelse".

5.18 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Allmänt. Länsstyrelsen biträder ut- redningens grundinställning att skogsbruket skall bära sina egna kostna- der. -- — .S'A'ugxi'tirt/slthro. Beträffande det belopp som skall avsättas i samband med slutavverkning för att täcka de efterföljande återväxtkostnaderna bi- träder länsstyrelsen tltredningens förslag. —- -— Den andra delen. l ':'? av skogsbruksvärdet årligen. kan befaras bli något mera administrativt betungande. Med tanke på dess betydelse för att ga- rantera värden av kostnadskrävande nyanlagda bestånd vill styrelsen än- dock tillstyrkautredningensförslag. — — — 1 det fall obligatorisk avsättning pä skogsvärdskonto icke skulle vara möjlig att genomföra är nuvarande bestämmelser angående ställande av sä- kerhet för äterväxtätgärder ett minimikrav. Det är vidare angläget att nämnda bestämmelser utvidgas att gälla även eftersläpande atgärder.

5.19 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Gävleborgs län (Grenholm. Jo- hansson. Birger Olsson. Johan A Olsson. Sigfridsson och Sandgren) anföri reservation: — Vi avvisar förslaget om den tvångsvisa avsättningen till personligt skogsvårdskonto samt den årliga avsättningsskyldigheten med viss procent på fastighetens skogsbruksvärde. Enligt var mening är anmälningsplikten i förening med möjligheten att begära säkerhet för äterväxtätgärderna tillräckliga för att trygga fullgöran- det av åtgärder för skogsaterväxten. Vi ansluter oss därför till utrednings- ledamoten Sven .lanssons reservation.

5.30 Länsstyrelsen i Västernorrlandes län: Skugsvänlxkonlo. — — — Sty- relsen tillstyrker utredningens förslag att skogsägare skall vara skyldiga att avsätta medel för äterväxtätgärder då slutavverkning skett och medel för röjning med visst belopp varje år. — — — Skulle inte ett sådant system införas anser länsstyrelsen att be- stämmelser mt.)tsv:-trande nuvarande s 24 maste ingi't i lagen.

5.21 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Västernorrlands län (Winberg. Martin Olsson. Harald ()lsson. Mehlin och Erik Ohlsson) anför i reserva— tion: Med hänvisning till vad som anföns i utredningens betänkande av le- damoten Sven Jansson och experten Magnus Toll avstyrker vi utredning- ens förslag om obligatoriska avsättningar till skogsvärdskonton.

Prop. l978/79:110 174

5.22 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Sktrys-r'rirdkarm. Det före- slagna obligatoriska skogsvärdskontot kan om reglerna för kontot utfor- mas på ett ändamålsenligt sätt — pätagligt underlätta självfinansieringen. — — — Länsstyrelsen anser det vara förenat med manga fördelar att reser- vation av pengar för aterväxtätgärder redan vid slutavverkningen görs till en självklarhet.

Länsstyrelsen är klart positiv till det föreslagna obligatoriska skogs- värdskontot. -— —

()m skogsvärdskontot blir verklighet. är det angeläget att den admini- strativa hanteringen och antalet blanketter för ändamålet begränsas så långt det är praktiskt och formellt möjligt. Länsstyrelsen far därför föreslå att blanketten för avverkningsanmälan redigeras pä ett sådant sätt att den vid insättning pit bankkonto i samband med slutavverkning kan användas för kommunikation mellan samtliga parter. d.v.s markägaren. skattemyn- digheterna. bankerna och skogsvårdsstyrelsen.

5.23 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Västerbottens län (Eriksson. Hed- lund. Hellgren. Löfstedt. Nilsson. Schmidt och Svanberg) anför i reserva- tion: Enligt vår mening ges tillsynsmyndigheten i förslaget till skärpt skogsvårdslag fullt tillräckliga befogenheter att bevaka skitigsägarnas eko- nomiska skyldigheter för skogsproduktion och skogsvård för att upprätt- hålla lagens ambition och målsättning. Förslaget om obligatorisk avsätt- ning till skogsvärdsfonder är därför obehövligt och bör inte genomföras.

5.24 Två av de i länsstyrelsens i Västerbottens län slutliga handläggning del- tagande tjänstemännen (Hedström och Stocke) var av skiljaktig mening och anför: — — Erfarenheter från tillämpningen av lagen om investe- ringskonto för skog visar en stark benägenhet hos skogsägaren att — när fråga är om tvangsvisa ätgärder — underlåta förete erforderliga utredning- ar. -— — — Enligt skatteavdelningens mening bör en förbättrad skogsvård åstadkommas helt inom ramen för en skogsvårdslagstiftning. Förslaget om skogsvärdskonto avstyrkes därför.

— — — I samband med att anmälan kommit in till skogsvårdsstyrelsen borde styrelsen kunna kräva att skogsägaren ställer säkerhet för att åter- växtätgärder inom viss tid efter slutavverkningen utföres. Vid ett sådant förfarande är skogsägaren helt på det klara med att en del av likviden för avverkat virke eller uppläten avverkninsrätt mäste reserveras för aterväxt— åtgärder. Förfarandet innebär ett bibehållande av säkerhetskraven i nuva— rande skogsvärdslagstiftning _ — -- men bör ges en mera generell tillämp- ning. — — — Med hänsyn till utgången i ett ärende om förhandsbesked —-

RSV/FB Dt 197712 — torde skogsägaren kunna medges avdrag vid taxe- ringen för i räkenskaperna gjord avsättning för beräknade kostnader för framtida skogsvärdsfttgärder med belopp motsvarande den för kostnader- nas bestridande hos skogsvärdsstyrelsen ställda säkerheten. —-

— — lnföres obligatorisk skyldighet för skattskyldiga att avsätta vid taxeringen avdragsgilla smäbelopp inverkar detta negativt på kontrollen i övrigt. — — —

Med hänsyn till det ovan anförda bör förslaget beträffande obligatorisk insättningsskyldighet för rölningskostnader inte genomföras. Skulle emel- lertid utredningens förslag om skogsvårdskonto genomföras bör lägsta obligatoriska avsättning vara 500 kronor dvs. en procent av skogsbruks- värde 50000 kronor. Avsättningar under nämnda belopp bör kunna ske på frivillig väg.

Prop. l978/79:110 175

5.25 Länsstyrelsen i Norrbottens län: S/u»gsrtirt/s'ki'irim. —— Länsstyrel- sen anser att föreslagen aVsättning till reproduktionsätgärder kommer att starkt underlätta ett intensivt ålerväxtarbetc.

länsstyrelsen vill således tillstyrka föreslagen självfrnansiering.

5.26 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Norrbottens län (Filip Johansson. Birger Simu. 'l'horsten Lindfors. Bo-Gunnar Ledin och Owe Ericson) reser— verar sig mot styrelsens tillstyrkan av utredningens förslag att årligen av- sätta en procent av skogsbruksvärdet för främst röjningsändamål.

5.27 Svenska pappersindustriarlietareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundEl —— Svenska träindustriarbetareförbundet:Allmänt. Beträffande li- nansieringen av skogsvårdsätgärder m.m. anser förbunden rent princi- piellt att åtgärderna skall s_iälvtinansieras. -—

Å'ÅOL'M't'il'tIx/tmim. — — — Förbunden tillstyrker inrättandet av skogs- vårdskonto. Vi anser emellertid att skogsvårdskontona skall knytas till fas- tigheten i stället för till fastighetsägaren — — —.

5.28 Tjänstemännens eentralorganisation: .S'kugsvårdsktmio. Den principi- ella utgi'ingspunkten bör vara att skogsbruket självt skall bära sina kostna- der. Genom obligatoriska avsättningar till skogsvärdskonto ökar förutsätt- ningarna härför.

5.29 Dalby Norra skogsägareförening u. p. a.: Skugsvårtlskontu. Förslaget till lag om insättning pä skogsvårdskonto biträdes i motsats till vad övriga privatskogsbruksorganisationer i landet förordat.

5.30 Fortifrkationslörvaltningen: Skogsvårt/skona). —— — Förvaltningen — — — anser att en uppsamling av medel på skogsvårdskonto för egen del är svåradministrerad och onödig.

5.3] Kammarkollegiet: .Skogsrtirdsktmm. — — — Stiftsnämnd deklarerar och inbetalar skatt endast för inkomst från prästlönefondsfastighet och kyrkofondsfastighet. För den övervägande delen av skogsintäkterna -- - — deklarerar och beskattas de enskilda pastoraten. Inom vissa stift finns närmare hundratalet pastorat. En specialreglering av innebörd an- tingen att den kontoförande skyldigheten läggs på vederbörande deklara- tionsskvldiga pastorat eller att deklarationsskyldigheten och kontoförings- skyldigheten i dess nu berörda omfattning helt överföres till stiftsnämnd skulle — — — möta skilda praktiska svårigheter.

— — — Kostnaderna för sådana under året utförda skogsvårdsåtgärder för stiftet som helhet överstiger enligt stiftsnämndernas erfarenhet i regel vad som — - — behöver insättas på kontot. Därför skulle sådan insättning bli aktuell endast i undantagsfall.

Under hand har från flera stiftsnämnder framhallits att redan föreliggan- de förvaltningsbestämmelser — — — innefattar i sig tillräcklig garanti för ekonomisk beredskap i berörda hänseende — —.

På grund av berörda förhållanden får kollegiet föreslå att den kyrkliga skogen undantas fran den föreslagna lagens tillämpningsområde.

5.32 Riksrevisionsverket: Allmänt. RRV delar utredningens uppfattning att skogsbruket i princip skall vara s_iälvfrnansierat. — — Skutt"Wirth/(Milo. Den föreslagna obligatoriska insättningen pit skogs-

Prop. l978/79:ll() 176

vårdskonto påverkar endast en del av orsakerna till de konstaterade bristerna i återväxten. Det kan därför enligt RRV:s mening ifrågasättas om man inte med en skogsvårdslag av föreslagen typ med förbättrade tillsyns- möjligheter för skogsvårdsstyrelserna kan komma till rätta med vissa av de problem som föreligger. l och för sig bör ett system med obligatoriskt skogskonto kunna underlätta en tillämpning av lagstiftningen. Mot inrät- tande av ett sådande system talar dock att systemet synes bli administra- tivt komplicerat. Vissa oklarheter finns också i systemet t. ex. vid försälj- ning och arv av skogsfastighet. RRV föreslår därför att frågan om obligato- riskt skogsvårdskonto övervägs ytterligare.

5.33 Stiftsnämnden i Växjö: Skogmv'irdsknnlo. För att undvika kostnads- krävande administrativt arbete borde syftet med dessa konton kunna tipp- nås enklast vad de kyrkliga skogarna beträffar genom en kontroll av stifts- nämndens årsredovisning vari bl.a. skogsvårdsåtgärdernas omfattning re- dovisas. Stiftsnämnden vill dock avvisa detta förslag vad kyrkans skogar beträf- far.

5.34 Stiftsnämnden i Karlstad: Skogxi'årtlxkontu. Då med största sannolik- het kostnaderna för de av stiftsnämnd varje år nedlagda skogsvårdsåtgär- derna överstiger de enligt 3 & beräknade beloppen. saknas motiv för att be- stämmelserna om insättning på skogsvårdskonto skulle omfatta även kyr- kan. Stiftsnämnden föreslår därför att lagen undantar kyrkan från dessa bestämmelser.

5.35 En ledamot (Jacobson) i länsstyrelsen i Stockholms län anför i reserva- tion till länsstyrelsens yttrande: — — — Ett skogsvårdskonto av den typ som utredningen förordat bör införas. Det bör dock förenklas administra- tivt sa långt detta visar sig möjligt.

5.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Skogsvårrlskunm. Vad beträffar förslaget till lag om insättning på skogsvårdskonto är länsstyrelsen tvek- sam. — — —

5.37 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvårdskmzm. — — — Man skapar —- — — en stor och kostsam apparat som inte synes stå i rimlig proportion till dess värde ur skogsvårdssynpunkt. —— — Ett genomförande av för- slaget om skogsvärdskonton innebär att man ytterligare belastar taxerings- orgnisationen — — —. — — — Länsstyrelsen anser att utredningens förslag i denna del i varje fall bör bli föremål för en ordentlig översyn.

5.38 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Länsstyrelsen anser liksom ut- redningen. att kostnaderna för kommande återväxter bör betraktas som en kostnad för avverkning av det aktuella beståndet. — — — Skogsvårt/skumt». — — Utredningen föreslår att ett särskilt obligato- riskt skogsvärdskonto inrättas för avsättningar av medel för kommande återväxter. — - — Länsstyrelsen anser — — — av flera skäl. bl. a. den före- slagna utökningen av skattefri insättning. enklare administration och kon- troll m.m. att övervägande skäl talar för att ett särskilt konto skapas för in- sättning av medel för kommande återväxter. Länsstyrelsen tillstyrker såle- des utredningens förslag på denna punkt. Vad utredningen föreslår om

Prop. l978/79:110 ' - 177

kontinuerlig insättning grundad på skogens skogsbii'uksvärde kan länssty- relsen inte tillstyrka. — — — Länsstyrelsen anser att skogsägarna i stället genom rådgivning bör stimuleras till att avsätta medel för röjning och and- ra skogsvärdsatgärder utöver äterväxter pä de vanliga skogskontona.

5.39 Länsstyrelsen i Blekinge län: Skogsvåras/((mm. Länsstyrelsen finner — — att goda skäl kan anföras för förslaget om skogsvärdskonto men att det också har avsevärda nackdelar. Länsstyrelsen finner då anledning er- inra om det så sent som 1975 införda systemet med obligatorisk avverk- ningsanmälan för slutavverkning —- —. Skogsvärdsstyrelserna har där— med fätt ett instrument för övervakning. som tillsammans med den före— slagna lagbestämmelsen om röjningsskyldighet bör kunna ge goda resultat. Först om dessa efter en skälig prövotid uteblir bör enligt vår mening frågan om skogsvärdskonto tas upp till prövning. Länsstyrelsen finner alltsä övervägande skäl tala för att en lagstiftning om skogsvärdskonto kan uppskjutas tills vidare och icke för närvarande bör komma till stånd.

5.40 En av ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Karlsson) anmälde skiljaktig mening mot styrelsens beslut i fråga om obligatorisk avsättning till skogsvårdskonto — — — och ansåg att styrelsen i dessa frågor bort till- styrka utredningsmajoritetens förslag.

5.4] Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Allmän/. Finansiering av ett intensivare och mer planmässigt bedrivet skogsbruk föreslås ske dels ge- nom självf'mansiering via skogsvärdskonton dels genom statliga stödåtgär- der. Länsstyrelsen anser sådana ätgärder vara principiellt nödvändiga för att nå bättre resultat i utnyttjandet av våra skogsmarker.

— Lagstiftning enligt förslaget skulle medföra en belastning på taxe- ringsorganisationen som inte står i proportion till de fördelar som kan vin- nas. — — —

Med hänsyn till det anförda anser länsstyrelsen att förslaget till lag om insättning på skogsvärdskonto bör omarbetas. Därvid bör tillses att belast- ningen pä taxeringsorganisationen inte blir så stor. att mera angelägna ar- betsuppgifter mäste eftersättas.

5.42 Länsstyrelsen i Värmlands län: Skogsvårdskonio. — - Länsstyrel- sen hyser — — — tveksamhet till den tekniska utformningen av det före- slagna skogsvårdskontosystemet vad avser den årliga enprocentiga avsätt- ningen. — — - — — — lnbetalning på respektive konton bör i stället kunna ske genom att medlen tas ut via skatten på samma sätt som skogsvårdsavgiften och sedan med utnyttjande av ADB förs över till skogsägarens bankkonto.

För skogsvårdsätgärder i samband med slutavverkningar anser länssty- relsen att ett skogsvärdskonto av föreslaget slag kan var ett lämpligt styr- medel. Möjligheten att förenkla konstruktionen bör dock ses över ytterli- gare.

5.43 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Värmlands län (Jonasson. Sven Nilsson. Hult. Johansson. Carl Nilsson och Knutson) anföri reservation: — — — Enligt vår uppfattning böri stället det nuvarande skogskontosyste— met byggas ut så att avsättningsmöjligheter för framtida skogsvärdsåtgär- dcr kan inrymmas inom bestämmelsernas ram. lnsättningsbeloppets stor-

l2 Riksdagen I978/79. Isaml. Nr [10

Prop. l978/79:110 l78

lek liksom uppskovstid bör medges i sådan omfattning att avverkningar av skadad eller skadehotad skog liksom utnyttjandet av rationell avverkning möjliggöres. — — Vår uppfattning överensstämmer således med reser- vanten Sven Janssons.

5.44 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Skogsvärt/Mumin. Länssty- relsen tillstyrker -- —- i princip förslaget till lag om skogsvårdskonton. Skyldighet att avsätta medel bör emellertid begränsas till beräknade kost— nader för återväxtatgärder efter slutavverkning.

Styrelsen förutsätter. att enklare anvisningar utformas än de som pre- senterats i betänkandet.

5.45 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Västmanlands län (Björzen. Bro- ström. Eriksson. Carlsson och Källgren) anföri reservation: Läns- styrelsen avstyrker utredningens förslag att skogsägarna skall vara skyldi- ga att avsätta medel på särskilda skogsvårdskonton. — — — Som en följd av detta avstyrkande — — — föreslår länsstyrelsen. att en bestämmelse som motsvarar den nu gällande 24 ÖSVL införes i den nya la- gen. -— Två av de i ärendets handläggning deltagande tjänstemännen (Wåhlén och Storck) anmälde skiljaktig mening i enlighet med reservationen.

5.46 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Skogst'årdskonlu. Förslaget om skogsvårdskonton finner länsstyrelsen vara positivt. Det måste dock ifrå- gasättas om förslaget har fått en sådan utformning att det får avsedd effekt dvs. en effektivare skogsvård. Sannolikt fordras en mer skärpt lag om in- sättning än den nu föreslagna. Systemet med skogsvårdskonton. i den här föreslagna formen. torde dessutom bli administrativt tungrott. Utrednings- förslaget i detta avsnittet bör inte läggas till gnrnd för lagstiftning.

5.47 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseth. Berg— ström. Dahlen. Helldin. Lång. Olsson och Steiving) anför i reservation: Det föreslagna skogsvärdskontot synes bli alltför byråkratiskt och tung— rott. Förslaget avstyrkes. Skogsvardsstyrelsen bör, liksom nu. å begära säkerhet för skogsvårdsåtgärder i den mån det anses nödvändigt.

5.48 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Skog.vi-(irrlxkonrn. — —- Länsstyrel- sen anser — -— att det borde införas någon form av obligatorisk skyldigv het för skogsägare att avsätta medel som motsvarar kostnaderna för före- skrivna återväxtåtgärder. -- — Det personliga skogsvårdskonto som utredningen föreslär - före- faller dock innebära ett omfattande administrativt merarbete —— —. Läns- styrelsen kan mot den bakgrunden ifrågasätta om fördelarna uppväger det merarbete som dessa konton innebär. —- — (_)m personliga skogsvårds- konton — — — införes bör det övervägas att göra systemet skattetekniskt mer lätthanterligt. Vidare bör skogsvårdskontona knytas till fastigheten vilket underlättar kontinuiteten i skogsvårdsarbetet vid ägarbyte. Någon tidsbegränsning för hur länge medlen skall få stå inne på kontot bör ej lin- nas. Mycket av — — - problem skulle kunna elimineras om de personliga skogsvårdskontona ersattes med avsättning till en för alla skogsägare ge- mensam fond. — — — Länsstyrelsen anser därför att frågan om en gemen-

sam fond för hela skogsbruket bör bli föremål för ett särskilt utredningsar- bete.

Prop. 1978/79:110 ' 179

lin annan möjlighet som närmare borde prövas iir-obligatorisk mcdelsav- sättning i form av säkerheter enligt nuvarande skogsvårdslag med för— enklade procedurregler. — — —

5.49 Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Jämtlands län (Axelsson. Stjern- ström. FZkvvärn. Nordberg. Cars och Jönsson) ansluter sig i reservation helt till de uttalanden i frågan som gjorts av sakkunnige Sven Jansson i en till utredningen fogad reservation.

5.50 lin av tjänstemännen i länsstyrelsen i Jämtlands län (Pettersson) an— mälde avvikande mening och anför: Jag ansluter mig till reservanternas förslag vad gäller avsättning av medel för skogsvårdsåtgärder innebärande ("iverertsstiimmelse med Janssons reservation till betänkandet. — — —

5.51 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: .S'lu)gxrrihlxko/t/o. — - - lin anpassning och sammanslagning av det nu föreslagna skogs— vardskontot med t. ex. skogskontot borde skapa större förutsättningar för förenklad kontroll. adminstration och service gentemot skogsägarna. Med hänsyn till att utredningen inte närmare beaktat de administrativa effekter- na för uppgiftslämrmre och myndigheter. föreslår DEFU att dessa konse- kvenser utreds ytterligare. l samband därmed bör också möjligheterna till samordning med befintligt och/eller av företagsskattcberedningen före- slaget avsättningssystem övervägas.

5.52 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Allmänt. SISU delar utredning— ens uppfattning att skogsbruket i princip skall vara självlinansierande dock att en skogspolitik med föreslagen innebörd skall medge statliga bidrag i vissa situationer. Skt'_L'Svrirtlxlronlt>. Samarbetsutskottet delar utredningens uppfattning att effektiva återväxtåtgärder och ändamålsenlig röjning av ungskogarna är det kanske angelägnaste området för en intensitiering av skogsvården. Vår pricipiella inställning är emellertid att tvångsavsättning skall tillgripas en- dast om sådan är helt nödvändig och att man då så långt möjligt bör undvi- ka en byråkratisering. Vi anser därför att den del av förslaget som avser obligatorisk. årlig insättning av ca It?-"r av skogsbruksvärdet inte bör för- verkligas. För att komma tillrätta med de fall där en betydande eftersläpning i röj— ningarnaföreligger bör skogsvårdsstyrelsen i stället. liksom i den nuvaran- de skogsvårdslagen (& 24). ha möjlighet att kräva säkerhet för erforderliga åtgärder. Beträffande den obligatoriska avsättningen på skogsvårdskonto i sam- band med slutavverkning anser Samarbetsutskottet att denna i många si- tuationer på ett olyckligt sätt ingriper i skogsägarens möjligheter att dispo- nera sina tillgångar och planera sin framtida likviditet. Vi förslår därför att skogsvårdsstyreIsen skall ges möjlighet att befria skogsägaren från denna skyldighet om annan betryggande säkerhet kan ställas.

5.53 Hovrätten för nedre Norrland: Siumxvårrlsltonm. 'ad —— -— angår förslaget om att skogsägare skall åläggas insätta medel på skogsvårdskonto avstyrker hovrätten utredningens förslag på i huvudsak de skäl som an- förts av reservanten Sven .lansson. Hovrätten ansluter sig vidare i denna del till rcservantens förslag om att skogsvårdsstyrelsen i stället bör ges möjlighet att inom ramen för skogsvårdslagens bestämmelser kräva stäl-

Prop. 1978/79:110 180

lande av säkerhet för reproduktionskostnaderi samband med avverkning.

Beträffande lagtexten kan vidare följande erinringar göras.

Hovrätten ifrågasätter om det är nödvändigt — — — att i princip samtliga skogsägare skall vara skyldiga att sätta in medel på skogsvårdskonto. -- I detta sammanhang kan även övervägas om ej skogsvårdsstyrelse generellt skall kttnna medge befrielse från insättningsskyldighet för det fall skogsägare ställer säkerhet för kommande skogsvårdsåtgärder.

Frågan om val av föryngringsmetod torde vara mindre väl lämpad för en bedömning i ett taxeringsärende. lnsättning på skogsvårdskonto i anled- ning av att avverkning skett bör därför ske med visst belopp för varje hek- tar titan att någon åtskillnad görs med hänsyn till valet av föryngringsme- tod.

—- -— Då. med hänsyn till bl.a. den föreslagna röjningsskyldigheten. mer än tio år kan komtna att förflyta mellan avverkning och den sista röj- ningen av ungskogen. kan det ifrågasättas om medlen. för att fylla sitt än- damal. ej bör få kvarstå på kontot längre tid än tio år.

— — — De fall när endast en del av föreskrivet belopp inbetalts på grund av att genom ändring i ingiven deklararion taxeringsmyndigheten faststäl- ler ett högre belopp än vad skogsägaren vid sin inbetalning räknat med. bör ocksä regleras -— — —- varvid även bör övervägas om ej någon form av av- gift bör utgå på överskjutande belopp i enlighet med vad som jämlikt 27 #2 mom uppbördslagen gäller när skattskyldigs slutliga skatt överstiger den preliminära skatten. Det torde även vara lämpligt att i detta sammanhang reglera behandlingen av medel som inbetalts med högre belopp än vad som följer av 3 och 5 åå.

— —- Enligt hovrättens mening bör det även övervägas om ej också restavgift enligt 58 & 1 mom uppbördslagen samt ränta bör utgå på rcstfört belopp.

5.54 Riksskatteverket: Skugsi'(irdskonm. -— — _ I samband med den nyli- gen gjorda översynen av skogsbeskattningen som fn är föremål för remissbehandling. har också föreslagits vissa ändringar i skogskontolagen (1954: 142). Bl. a. uttalas som skäl härför — —- att det är lämpligt att ut-

nyttja skogskontosystemet för att säkerställa att medel finns tillgängliga för framtida återväxtåtgärder. Såsom skogsutredningen påpekar är emel- lertid skogskontolagen endast tillämplig på vissa skattskyldiga. Möjlighe- ter till i stort sett motsvarande reservering finns emellertid för vissa av de skattskyldiga som inte medtagits i skogskontosystemet genom lagen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt RSVs förhandsbesked RSV/FB Dt 1977: 2 medges dessutom viss reservering i rä— kenskaperna för framtida kostnader för återväxtåtgärder. Om företags- skatteberedningens förslag till lagom allmän investeringsreserv — — le- dertill lagstiftning. utökas de frivilliga reserveringsmöjligheterna ytterliga- re.

De nu nämnda reglerna ger. enligt RSVs mening. den skattskyldige till- fredsställande möjligheter till reservering för framtida återväxtatgärder. Om ytterligare reserveringsmöjlighetcr införs, torde det leda till att den skattskyldige i stort sett själv kan bestämma när skogsintäkter skall be- skattas. i synnerhet som skogsutredningen uttalar — — att taxerings- nämnden bör medge uppskov med beskattningen för de på skogsvårdskon- to faktiskt insatta medlen. Det senare uttalandet torde emellertid stå i strid mot allmänna skatterättsliga principer. Mot bakgrund av det anförda bör enligt RSVs mening. någon utökning av uppskovsmöjligheterna vid bc—

Prop. l978/79:110 . _ 181

-'f_'"

skattning av skogsbruk inte införas. ()m tvangsatgärder krävs för att medel skall finnas lill bestlidande av kostnaderna för tillfredsställande återväxt- atgärder bör. enligt RSVs mening. andra utvägar prövas. i första hand utanför beskattningssystemets ram.

RSV har följande principiella och tekniska synpunkter på förslaget.

— — Skogsutredningens nu framlagda förslag omfattar inte arrendato- rer och skulle leda till att fastighetsägares insättningsskyldighet blir be— roende av arrendators skogsuttag. — — Även om skogsvårdsstyrelsen föreslås kunna medge befrielse från insättningsskyldighet kan RSV inte finna en sådan konstruktion av lagstiftningen rimlig.

Förslaget förutsätter ett nära samarbete mellan beskattningsmyndighet och skogsvårdsstyrelsen alternativt skogsstyrelsen. Ett sådant samarbete erfordras såväl vid taxeringsnämndens granskningsarbete som vid kon- trollåtgärder och kan leda till avsevärd fördröjning av beskattningsmyndig— hetens arbete. Dessutom måste vid övervägandet om en sådan konstruk- tion är lämplig beaktas. att samtliga jordbrukare senast from 1980 års taxering skall ha gått över till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet (SFS 1976: 103). Detta för med sig att beskattningsår för jordbrukare inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med kalenderår. — —— Förhållandet leder —— — — till att lagens ikraftträdandetidpunkt inte kan bestämmas till visst datum såsom utredningen har föreslagit.

I de fall avverkningen pågår under flera år föreslår skogsutredningen en särskild fördelningsregel —— —— .Det liggeri sakens natur att en sådan re- gel medför tillämpningssvårigheter Även mot bakgrund av den — — — fö- reslagna påföljdsregeln bör en regel av nu berörd art undvikas.

Självverksamhet och annat oavlönat arbete föreslås — — — inräknas i de kostnader som ger rätt till uttag från skogsvårdskonto. — — — En sådan re- gel medför — — att — —— påföljdsregeln blir svånillämpad.

Enligt förslagets 10 & skall medel som stått inne i tio år återbetalas till in- sättaren. Den — — — föreslagna sanktionen gäller inte sådan återbetalning. Härigenom försvagas garantiema för att insatta medel används för åter- växtåtgärder. — —— Om syftet med den föreslagna lagstiftningen om in- sättning på skogsvärdskonto bl a är att garantera att medel finns tillgängli- ga för att täcka tillsynsmyndighetens —— gjorda utlägg. torde krävas ut- tryckliga regler som ger möjlighet att genom exekutiva åtgärder ta i an- språk pä skogsvärdskonto innestående medel innan tioårsfristens utgång. — — — Det kan — — — inte uteslutas att det rättsligt är omöjligt att tvångs- mässigt ta de innestående medlen i anspråk. Om lagförslagets syfte skall uppnås måste nu berörda frågor regleras.

— RSV anser — — — att det principiellt sett är tvivelaktigt att använ- da inkomstbeskattnigen som ett sanktionsmedel på sätt som föreslagits. Normala sanktionsmedel i en lagstiftning av förevarande slag är straff. vite o. dyl. Enligt RSVs mening är därför den föreslagna konstruk- tionen klart olämplig.

Enligt förslagets 12 så skall, vid överlåtelse av någon eller del av någon i förvärvskällan ingående fastighet. de på skogsvårdskontot insatta medlen fördelas på det överlåtna respektive det behållna fastighetsinnehavet. — — -- Detta leder till att deklarationerna i förevarande hänseende mäste bevaras i tio år. vilket enligt 50 ä 2 mom taxeringslagen (1956: 623) kräver särskild föreskrift av regering och om så föreskrivs medför betydande ad- ministrativa svårigheter.

— — — Lagförslaget innehåller — — — inga bestämmelser om hur ett ge- nom indrivning insatt belopp skall behandlas skattemässigt. — — —

Prop. 1978/79:ll() 182

Mot bakgrund av det anförda anser RSV att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.

5.55 Lantbruksstyrelsen: Allmän]. Lantbruksstyrelsen instämmer i utred- ningens papekande att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat.

Situpswirdskunm. Lantbruksstyrelsen delar inte utredningens uppfatt- ning om behovet av skogsvårdskonto. Nuvarande möjligheter att finansie— ra skogsvardsätgärder måste anses tillfredsställande. — — Skulle det av företagsekonomiska skäl vara svårt att avsätta erforderliga medel för ät— gärderna exempelvis i svära konjunktursvackor kan ett garantilanesystem ge erforderlig effekt.

5.56 En ledamot av lantbruksstyrelsens styrelse (Lindberg) var av skiljaktig mening och ansåg att styrelsen bort tillstyrka utredningens förslag om obli- gatorisk avsättning till skogsvärdskonto.

5.57 Statens industriverk: Endast i de fall då det rent ekologiskt är nödvän- digt att vidta äterväxtåtgärder finns det enligt verkets uppfattning skäl att betrakta aterväxtkostnaderna som en kostnad för avverkningen.

5.58 Stiftsnämnden i Härnösand: Skogsvardxkonm. — — — Skogsvårds- kontona kan komma att ge problem vid fastställande av kontomedelsinne- havare genom att kyrkans markförvaltning genom särskilda lagar är delat pa olika ägare och förvaltningsorgan. Stiftsnämnden finner därför att skogsvärdskonto inte bör inrättas.

5.59 Stiftsnämnden i Luleå: Skogsrärdskonm. En obligatorisk insättning på särskilt skogsvärdskonto för att täcka kommande skogsvardskostnader är inte meningsfull för stiftets skogsbruk. — — En årlig granskning av upprättade skogsvärdsplaner samt kontroll av utförda åtgärder av skogs- värdsstyrelserna torde utgöra bättre garanti för att skogsvärden ej blir ef- tersatt.

5.60 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsi'årdsk.mt.>. Länsstyrelsen avstyrker förslaget som skulle innebära en utökad byråkrati och medföra en ytterligare uppgift för skattemyndigheterna i ett skede då den nya granskningsorganisationen ännu inte kommer att vara fullt utbyggd.

5.61 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvårda/tunt.». Länsstyrelsen av- styrker utredningens förslag om obligatorisk årlig avsättning av pengar på ett skogsvärdskonto. eftersom ett sådant system synes bli alltför byråkra- tiskt oeh svärhanterligt. Länsstyrelsen ansluter sig i stället till Sven Janssons reservation. som innebär att skogsvårdslagen jämte möjlighet att kräva ställande av säker— het bedöms ge tillräcklig garanti föratt skogsvärdsinsatserna blir genom— förda.

5.62 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Skogsvårdskonm. — —— Länssty- relsen anser att den nya lagen ger skogsvårdsstyrelsen ökade befogenheter i framtiden. Det generella skogsvärdskontot torde därför vara onödigt. Skogsvårdsstyrelsens möjligheter till ålägganden för skogsägare som inte sköter sin skog är fullt tillräcklig.

Prop. 1978/79:110 183

5.63 Fem av länsstyrelsens i Kristianstads län ordinarie ledamöter (Ä. Nils- son. Hansson. Bladh. Johansson och Karlsson). en suppleant (Bergh) samt två av tjänstemännen (A. Johansson och B. Retzner) anföri skiljaktig me- ning: — — — Länsstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag om skogsvårdskonto. men innan förslag läggs att frågan ses över dels ur admi— nistrativa synpunkter och dels så att inte mängder av meningslösa skogs- värdskonton inrättas.

5.64 Länsrådet i Kristianstads län S-E. Nilsson anför i särskilt yttrande: — — — Däremot bör möjligheter öppnas för frivilliga insättningar på skogs— vårdskonton för dem som pågrund av avsaknad av skogsinkomster under ett antal år ej har möjlighet till insättning på skogskonton. men då bör ock- så ett lägsta belopp för insättningar och uttag stipuleras för begränsning av '.tdministrationen. — —— —

5.65 Länsstyrelsen i Hallands län:Skugxrärdxkonm. Länsstyrelsen avstyr— ker — — — förslaget om skogsvärdskonto. —

5.66 Fem av ledamöterna i länsstyrelsen i Hallands län (Persson. Johans— son. Björk. Ekelund och Jansson) anför i reservation samt föredraganden (Djuräng) i skiljaktig mening: ”— — - Länsstyrelsen vill för sin del föror- da. att frågan om skogsvärdskonto ses över ytterligare. särskilt om avsätt- ning skall vara frivillig eller obligatorisk. Blir resultatet vid en förnyad översyn att ett obligatorium förordas bör enligt länsstyrelsens mening ett sådant komma till stånd och då under sådana former att minsta möjliga ad— ministrativa insats erfordras."

5.67 Länsstyrelsen i Örebro län: Skt»gswin/s/t'mzm. — — Länsstyrelsen kan — — — inte ställa sig bakom att det föreslagna skogsvårdskontot införs. men kan tänka sig en utvidgning av nuvarande system med säkerheter för att lösa föryngringsfrågorna.

5.68 Hushållningssällskapens förbund: Skogsvårdskonm. Förbundet avvi- sar förslaget och ifrågasätter. om förhållandet att en relativt fåtalig katego- ri skogsägare vid en aktuell tidpunkt saknat medel för skogsåtgärder kan vara anledning till tvångsinsättning på skogsvårdskonto för alla skogsägare utan undantag. Förbundet finner en bättre väg vara. att skogsvårdslagen kompletteras med en bestämmelse genom vilken skogsvårdsstyrelsen —- då försummel- ser i reproduktionsatgärder kan befaras — kan begära säkerhet av skogs- ägaren i detta avseende både i samband med pågående eller avslutad av- verkning och i anknytning till planlagda men icke påbörjade avverkningar.

-— Förbundet tillstyrker statlig lånegaranti för skogsvårdsätgärder av sådan storleksordning att skogsägaren icke kan genomföra dem utan la- nemedel. — —

5.69 Lantbrukarnas riksförbund—Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Allnu'int. Vi delar utredningens mening att skogsbruket i princip skall vara självlinansierat. — — Skogsvårdskonto. Vi anser att utredningens motiveringar för detta kon- to är synnerligen bristfälliga och beträffande den enprocentiga avsättning- en för röjning dessutom helt saknar koppling mellan avsättning och behov

Prop. 1978/79:110 134

för de enskilda fastigheterna. Vi vill därför bestämt avisa förslaget om skogsvärdskonton och ansluter oss i allt väsentligt till de synpunkter som framförs i en reservation av Sven Jansson.

Man bör enligt vår mening överväga enkla riktlinjer för krav på säkerhet F — —. Säkerhet borde generellt kunna krävas av t. ex. flerägda fastigheter utan förvaltningsansvarig.

Vi menar alltså att skogsvårdslagstiftningen med de ovan föreslagna komplementen —- ger samhället fullt tillräckliga medel att påverka skogs- värdsinsatserna.

[ likhet med utredningen anser vi att det i vissa fall finns motiv för stat— ligt garanterade län.

Vi anser också att det finns anledning att närmare utreda möjligheterna att utveckla det nuvarande skogskontot sa att det blir ett bättre instrument för finansiering av skogsvärdsätgärder.

5.70 Skogssällskapet: .S'kogswårds'konm. — — — Det borde inte ha varit svårt att finna enklare. effektivare och mera stimulerande förfarande mot en lojal företagarekär. I varje fall bör den årliga insättningen av lffc. av skogsbruksvärdet avföras såsom verkningslös och administrativt betung- ande. Om starkare medel mot försumliga skogsägare eftersträvas borde en skoglig vanhävdslag vara att föredra. —

5.71 Sveriges häradsallmänningsförbund: Skogst'årdskonm. — — — För- slaget till lag om insättning på skogsvårdskonto vänder vi oss helt emot. , — Skogsvårdslagen bör i stället tillföras sådana bestämmelser som gör det möjligt för skogsvärdsstyrelsernas tjänstemän att på ett effektivt sätt beivra lagöverträdelser.

5.72 Svenska arbetsgivareföreningen—Sveriges industriförbund: Skogs- vårdskonm. Tvångsavsättningar för att underlätta finansieringen av skogs- vårdande åtgärder bör principiellt undvikas. Det föreslagna obligatoriska systemet skulle leda till en betydande byråkratisering.

f — Emellertid finns i gällande skogsvårdslag bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelsen möjlighet att kräva säkerhet för återväxtåtgärder efter avverkning. Enligt organisationernas uppfattning ger denna väg tillräckliga möjligheter att tillgodose berättigade önskemål om en tillfredsställande skogsvård.

5.73 Svenska kommunförbundet: Skogsvårdskonm. Styrelsen avstyrker förslaget och instämmer i den kritik som framförs av reservanten Sven Jansson och experten Magnus Toll. ()m lagförslaget trots allt skulle genomföras anser styrelsen att kommu- nerna maste undantas från lagens tillämpning. — —

5.74 Kooperativa förbundet: Skagsvårdskunm. — — Det synes enligt KF:s mening — — — ej vara erforderligt med obligatoriska avsättningar till skogsvärdskonto.

KF anser att obligatoriska avsättningar till skogsvårdskonto endast bör tillgripas i sådana fall. där det visar sig eller skäligen kan förväntas att la- gens anda och bestämmelser inte efterlevs.

5.75 Sveriges jordägareförbund: Skognårdskonm. Sveriges lordägareför- bund avstyrker förslaget om ett obligatoriskt skogsvårdskonto.

Prop. l978/79:110 l85

5.76 Centerns ungdomsförbund: Skogsvårdskoniu. CUF delar utredning- ens uppfattning om att det är nödvändigt att större resurser satsas på skogsvårdande atgärder. Men vi är tveksamma om det föreslagna konto- systemet ger denna avsedda effekt. CUF vill i stället kortfattat föreslå ett system som bygger på "tecknande av avtal om skogsvård". Detta innebär att samhället "auktoriserar" vissa ekonomiska f("ireningars företag plus skogsvårdsstyrelsen som kan teckna avtal med skogsägarna för en viss period. För perioden läggs sedan upp ett åtgärdsprogram över den skogsvård som ska vidtas. Skogsägare kan sedan efter tid och möjlighet utföra dessa atgärder själv. Det som man inte hinner med ansvarar den förening e. dyl. som avtalet är tecknat med. för att det blir utfört. De skogsägare som inte vill teckna något avtal. skall inga i ett kontosy— stem typ det som föreslås i utredningen.

6 Statligt stöd

Utredningens förslag har mottagits positivt. De kritiska synpunkter som förts fram rör i huvudsak enskildheter. Ett par remissinstanser har dock mera principiella anmärkningar mot förslaget.

6.1 Hovrätten för nedre Norrland: Vad angår finansieringen av olika åtgär— der inom skogsskötseln har hovrätten ingenting att erinra mot de förslag till statligt stöd och bidrag i olika former som utredningen redovisar.

6.2 Kammarkollegiet: Utredningen har föreslagit att det statliga stödet till skogsbruket skall utgå med samma bidragsprocent oberoende av skogs- ägarekategori. Utredningen har bedömt ett stöd utformat på detta sätt ge de största samlade produktions- och sysselsättningseffektema. — — — Det- ta uttalande synes enligt kollegiets mening väl harmoniera med utredning- ens allmänna målsättning högsta möjliga volymproduktion. Mot Hjorths reservation kan enligt kollegiets mening riktas den väsentli- ga invändningen att den strider mot nämnda allmänna målsättning.

6.3 Statskontoret: Verket biträder -— —— — de riktlinjer för det statliga stö- det som utredningen föreslär. Bidragsreglerna bör utformas på ett sådant sätt att den administrativa hanteringen underlättas.

6.4 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvård. En stor del av det statliga stöd som föreslås utgå till skogsbruket är ämnat för föryng- ringsarbeten och ungskogsvärd. Styrelsen anser att detta är lämpligt. Det kan också övervägas om man inte i tider av dålig avsättning för klent virke skulle ge stöd även för gallring. särskilt för s.k. förstagångsgallring.

6.5 Skogsstyrelsen: S/ngt'ärd. — — — Om vissa åtgärder — — — är tving- ande enligt lag och under vissa förhållanden kan anses bli betungande för skogsägaren eller är i hög grad av regionalpolitisk betydelse föreligger en- ligt skogsstyrelsens mening klara skäl för statligt stöd. — — — Eftersom skälen i princip bör vara att åtgärderna antingen är eko- nomiskt betungande eller har regionalpolitisk betydelse kan ifrågasättas

Prop. 1978/79:110 l86

om bidrag till enbart markberedning för siälvföryngring bör utgå. Dels är kostnaden relativt måttlig. dels kan stödet uppmuntra till val av mindre lämplig föryngringsmetod.

Beträffande stödet till röjning borde en utökning till att gälla hela landet kunna motiveras bl.a. av det skälet att åtgärden föreslas bli tvingande samt att det är angeläget att nuvarande eftersläpning tas igen under inte allt för lång tidsperiod. — Skogsstyrelsen föreslår därför att bidrag till röjv ning skall gälla även landet i övrigt under förslagsvis en S-ärsperiod.

—— — Framför allt i de södra delarna av landet finns stora arealer med dalig lövskog. Dessa marker är illa utnyttjade i förhållande till sin produk- tionsförmäga samtidigt som kostnaderna för omföring i regel blir mycket stora. Utredningen föreslår att bidrag till anläggning av skog skall utgå ef- ter prövning från fall till fall även utanför det skogliga stödomradet bl. a. till iständsättning av dylika marker. Skogsstyrelsen föreslär att bidrag får utga generellt om rotvärde inte erhålls eller utgör en förhållandevis liten del av anläggningskostnaden.

Beträffande de övriga åtgärder som utredningen föreslagit skall stödjas med bidrag eller genom beviljande av statlig Iänegaranti tillstyrker skogs- styrelsen utredningens förslag.

— — — Skogsstyrelsen tillstyrker de gränser för det skogliga stödet som utredningen föreslagit.

— — — Under förutsättning att tillräckliga medel — — — ställs till förfo- gande har skogsstyrelsen ingen erinran mot förslaget att samma bidrags- proeent skall tillämpas oberoende av skogsägarekategori. Skogsstyrelsen ansluter sig till Bo Hedströms yttrande syftande till en differentiering av stödet därest tillräckliga medel ej anslås.

Bekämpning av skadeinsekter. Skogsstyrelsen delar utredningens upp- fattning i avseende pä behovet av ekonomisk stimulans vid genomförandet av det skogshygieniska arbete som är föreskrivet i skogsvårdslagen. — — — Skogsstyrelsen har — — — ansett. att en stimulans för tillvaratagande av klenvirke vid röjningar och avverkningar är nödvändig och brådskande. Styrelsen har därför beslutat. att omedelbart utreda denna fråga — —_ Skogsstyrelsen avser att under hösten l978 inkomma till regeringen med rapport och förslag.

Skogsvit'gltållning. Styrelsen tillstyrker förslaget — —.

Gränsdragningen mot länsstyrelsernas bidragsgivning till enskild väg- hållning synes lämplig och innebär att vägar som betjänar bebyggelse av någon omfattning erhåller de högre bidrag som länsstyrelserna kan erbjuda medan mera typiska skogsvägar får sina bidrag från skogsvårdsstyrelsen. Gränsen överensstämmer väl med den föreslagna kommunvägslagens till- lämpningsomräde vilket också torde innebära fördelar för de praktiska tillämpningarna.

6.6 Statens planverk: Allmänt. Generellt bör prövningen av statsbidrag för skogsvårdande atgärder beakta säväl effekterna för skogsbruket som för andra intressen. Skogsodling av jordbruksmark som slutat brukas kan — — — förändra landskapet radikalt. Även byggandet av skogsbilvägar kan medföra stora ingrepp i känsliga områden. F.nligt planverkets uppfattning bör prövningen ske mot bakgrund av kommunala markanvändningsplaner. I samband med prövningen kan samräd behöva ske med kommun och läns- styrelse inom vissa områden.

.S'kuysrårcl. — — — Ovanför gränsen för svårföryngrad skog bör enligt betänkandet särskilda bidragsförmaner gälla.

Prop. 1978/79:110 "' l87

l'llänvcrket vill ifrägasätta om ett intensivare skogsbruk är önskvärt överallt inorn dessa områden. — —— —

Sknyst'äglnillniny. -- — — Enligt planverkets uppfattning är det angelä— get att de samordningsmi'ijligheter som finns mellan utbyggnad av skogsbil- vägar och friluftslivets intressen tas tillvara. Bidragen bör utformas så att de på lämpligt sätt tjänar detta syfte.

6.7 Statens lantmäteriverk: Skt>g.t'i'(ighållnin;:. Skogsutredningen föreslår att möjligheten att ge statliga län till vägbyggnadsföretag skall slopas och ersättas av en möjlighet att lämna statlig länegaranti till markägare som är i behov därav. Som skäl för förslaget anges bl. a. att vägsamfällighet sedan anläggningslagen infördes inte kan uppträda som låntagare. Med anledning härav bör påpekas att den gällande lagstiftningen inte innebär hinder för samfällighetsförening att ta upp län som behövs för byggande av väg. Ge- nom tle bestämmelser som gäller om förmånsrätt för samlällighetsför- enings bidragsfordringar hos delägarna och om förvaltningen i övrigt har en sadan förening en utmärkt kreditvärdighet och stor handlingsfrihet inom ramen för samfa'llighetsändamälet. — — —

— — — LMV vill allmänt ttttala att det är väsentligt att skogsvägbyggan- det stöds i tillräcklig omfattning. LMV tillstyrker från stimulanssynpunkt förslaget att alla markägare som driver skogsbruk skall ingå i den bidrags- berättigade gruppen.

6.8 Domänverket: Enligt statsmakternas direktiv skall domänverket arbe- ta på samma villkor som övrigt skogsbruk. Verket finner det då också na- turligt att jämställas med övriga skogsägarkategorier. när samhället bedö— mer det lämpligt och nödvändigt att lämna stöd till skogsbruket — —.

6.9 Stiftsnämnden i Strängnäs: — — — Bidragsregler för skogsvärdsätgär- der bör gälla för alla skogsägare. — — —

6.10 Stiftsnämnden i Karlstad: — — — Stiftsnämnden utgar ifran som själv- klart att kyrkans skogsbruk — — — skall erhålla samma bidrag som privat- skogsbruket.

6.11 Stiftsnämnden i Härnösand: — — — Stiftsnämnden vill — — — tillstyr-

ka utredningens förslag till bidragsformer och samtidigt påpeka att bidra— gen för kyrkans skogar prövas utgä enligt samma principer som för övriga skogsägare.

6.12 Stiftsnämnden i Luleå: Det nuvarande systemet med skilda bidrags- procent för olika skogsägarekategorier till skogsvarden innebär stora nack- delar särskilt vid ätgärder som kräver samverkan mellan olika markägare. t. ex. dikning och vägbyggnad. Stiftsnämnden vill kraftigt understödja be- tänkandets förslag om att reglerna för statsbidragen utformas lika för alla markägare.

6.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Skogsvård. Länsstyrelsen tillstyrker i princip de olika regler som föreslås för plantering och sädd av ny skog samt de föreslagna formerna för bidrag till detta ändamål. —— —

6.14 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Beträffande statligt stöd till skogs— värdande atgärder vill länsstyrelsen peka'pa att det även i Syd- och

Prop. l978/79:110 188

Mellansverige finns regioner där ett sådant statligt stöd ur regionalpolitisk synpunkt skulle vara värdefullt. Ett sådant stöd skulle enligt länsstyrelsens uppfattning kunna utgå efter särskild prövning.

1 övrigt tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag.

6.15 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen hari princip inget att erinra mot de av utredningen föreslagna statliga stödet till skogsbruket. Emeller- tid anser länsstyrelscn att statligt stöd till dikning av tidigare helt odikade myrar eller ntyrkomplex ej bör utgå om särskilt intresse från naturvårds- synpunkt ftnns för dessa. Länsstyrelsen finner det även angeläget att po- ängtera viktcn av att under alla förhållanden tillräckliga medel ställs till förfogande i tillräcklig omfattning. Om detta inte sker anser länsstyrelsen att statens egna skogar och bolagsskogsbrukct fär lättast att bära skogs- värdskostnadcrna och att i ett sådant fall de privata skogsägarna bör priori- teras i fråga om statligt stöd.

6.16 Länsstyrelsen i Gotlands län: Allmänt. Länsstyrelsen finner utred- ningens förslag till bidrag väl avvägt och tillstyrker förslaget säväl beträf- fande bidragsberättigade åtgärder som bidragsprocent.

.S'kugxi-ård. — — Länsstyrelsen ser — — — med tillfredsställelse att det skogliga stödområdet föreslås innefatta även Gotland.

— — inte minst maste hjälp- eller omplantering efter torka och skador. stödjas mer än vad som sker f.n.

Utredningen föreslår att bidrag kan utgå till om- eller hjälpplantering till följd av ihållande torka eller andra ogynnsamma klimatförhällanden eller till följd av sork- eller insektsskador. Länsstyrelsen utgår ifrån att — — — att viltskador t. ex. efter vildkanin också räknas dit.

Länsstyrelsen anser att hjälpåtgärder efter skador inom de svärföryngra- de skogarna alltid kunna stödjas utan särskilda uttalanden om skatteområ- den. —

Skogsväghållning. — — — Vad utredningen framför om stöd till skogs- väghällningen tillstyrks. — —

6.17 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Allmänt. Statligt stöd till skogsvård är även i fortsättningen nödvändig som skogspolitiskt styrmedel eftersom det är ett allmänt intresse att skogsbruk bedrives på så stora arealer som möjligt. Länsstyrelsen vill här endast understryka nödvändigheten av att bidragsanvisningarna utformas så att stöd inte kan utgå till arbetsförctag som ur natur— och miljövårdssynpunkt är olämpliga. Lämpliga former för ett samarbete mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen bör utarbetas av naturvårdsverket och skogsstyrelsen gemensamt. — Skogsi't'ig/zäl/ning. Länsstyrelsen instämmer i att ett ökat statligt stöd till skogsväghållningen erfordras. Samråd med länsstyrelsen kan erfordras vid planering av vägbyggnadsätgärder.

6.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen har ej någon erinran mot utredningens förslag om utvidgat statligt stöd till skogsbruket. Det är här— vid av vikt att ekonomiskt stöd inte lämnas utan vidare till plantering av jordbruksmark. dikning och gödsling av myrmark inom områden där na- turvården har intressen att bevaka. exempelvis områden av riksintresse för naturvärden och det rörliga friluftslivet samt områden angivna i länets naturvärdsplan. Statsbidrag bör endast i sådana fall kunna beviljas i de fall naturvärdsmyndigheten samtyckt härtill.

Prop. 1978/79:110 - - 189

6.l9 Länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker förslaget om statligt stöd lill skogsbruket.

6.20 Länsstyrelsen i (';ötehorgs och Bohus län: Finansiering av ett intensi— vare och mer planmässigt bedrivet skogsbruk föreslas ske dels genom Siälvfmansiering via skogsvardskonton dels genom statliga stödåtgärder. Länsstyrelsen anser sadana åtgärder vara principiellt nödvändiga för att nå bättre resultat i utnyttjandet av vara skogsmarker.

6.21 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen anslttler sig till de syn- punkter som förs fram av Bo S Hedström i särskilt yttrande. att om stats- makterna inte anvisar medel som motsvarar mot behovet vid lika bidrags— procent för alla skt.)gsägargrupper bör bidragen differentieras så att stor— skogsbruket erhäller bidrag med lägre procentenheter. I övrigt har länsstyrelsen inga erinringar mot förslaget.

6.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: I fråga om statsbidrag till skogsvård m.m. anser vi i likhet med reservanterna i utredningen att bidragsproeen— len liksom hittills bör vara differentierade — — — .

6.23 En ledamot i länsstyrelsen i Blekinge län (Karlsson) anser i reservation att länsstyrelsen i fråga om differentierade statsbidrag bort tillstyrka utred- ningsmajoritetens förslag.

6.24 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: —— — — Det föreslagna stödet i form av lån och bidrag — — — tillstyrks.

6.25 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till bidragsberätligade åtgärder men anser sig inte ha möjlighet att uttala sig beträffande bidragsniväerna. Ett ökat statligt stöd till skogsvårdande åtgärder fyller den dubbla upp- giften att öka sysselsättningen på kort sikt samtidigt som underlag skapas för en långsiktigt ökad sysselsättning i skogsbruk och industri. Med hän- syn härtill anser länsstyrelsen att det skulle vara naturligt med en anpass- ning av de skogliga stödområdesavgränsningarna till de. gränser som i öv- rigt gäller inom regionalpolitiken. Länsstyrelsen anser därför bl.a. att Torsby kommun från skoglig bidragssynpunkl bör kvarstå i det inre stöd- omradet.

6.26 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. men ifrågasätter — om inte stödet för ungskogsröjning bör ut- gå för hela landet och läggas på samma nivå som för yttre slödomrädet. i Varje fall temporärt tills dess den stora eftersläpningen med sådana åtgär- der inhämtats. — - —

6.27 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Länsstyrelsen vill — — — framhålla. att samhällets stöd och stimulans måste hållas på en hög nivå Under skogliga lågkonjunkturer. — — —

— — — Länsstyrelsen har intet att erinra mot utredningens förslag till förstärkt stöd till olika produktionshöjande åtgärder. Ifråga om den relati— Va bidragsnivän vill styrelsen emellertid tillstyrka reservationen av Bo Hedström — ——.

Prop. l978/79: 110 191)

6.28 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Styrelsen har — — —- intet att invända mot gränsdragningen då det gäller generellt stöd.

Beträffande bidragsprocenten biträder styrelsen utredningens förslag om samma nivå oavsett ägarkatcgori — — —.

6.29 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Allmänt. Länsstyrelsen linner det — — — lämpligt att visst statligt stöd kan utgå dels som stimu— lansbidrag till åtgärder utöver skogsvårdslagens krav. dels i de fall då i la- gen föreskrivna ätgärder anses bli alltför betungande. Länsstyrelsen tillstyrker att möjlighet öppnas för att erhålla stat- lig garanti för lan i samband med betydande eftersläpningar i äterväxtarbe- (Cl. — _ _

.S'Iwgsrtird. — -- Länsstyrelsen tillstyrker i princip det av utredningen föreslagna stödet till skogsvård.

Länsstyrelsen kan acceptera ttlredningens förslag till bidragsberättigade åtgärder och därvid föreslagna bidragsprocent.

l fråga om stödomradets gränser anser styrelsen att en alltför snäv av- gränsning skett. nägot som inte kompenseras genom övergångsbidrag från anslaget till intensitierad skogsvård i norra Sverige. Styrelsen vill föreslå att gränserna för det nya stödomradels yttre och inre zoner får sammanfal- la med vad som gäller för nyssnämnda anslag.

Länsstyrelsen —— anser att röjningsbidrag bör utgå i hela länet. Bekämpning av .s'km/t'i/tsu/(lt'r. Styrelsen vill starkt betona vikten av att bidragsmedel och länegaranti kan utgå vid bekämpning av insekter som massförökas. — -—

Skogsräg/u'i/lning. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till ökat stöd till skogsväghallning. — — —-

6.30 Länsstyrelsen i Jämtlands län: -- Länsstyrelsen tillstyrker —- de av utredningen föreslagna stödformerna.

Utöver föreslagna bidrag bör möjligheterna undersökas för införande av ett bidrag för särskild natta—värdshänsyn. — — —

6.31 Länsstyrelsen i Västerbottens län: .S'kogxrård. Länsstyrelsen är i hu- vudsak positiv till den utformning av bidragen till skogsvård. som utred- ningen l'öreslftr — —.

— — — Länsstyrelsen anser det angeläget att Norrlandsstödets bidrags- möjlighcter vid gallring införs även i de kommande bidragsbestämmelser- na.

Beträffande bidragsprocenten har länsstyrelsen i princip ingenting att in- vända mot att alla skogsägarekategorier behandlas lika. —— Bestämmel- serna bör. enligt länsstyrelsens mening. utformas så att bidragsprocenten kan differentieras när n'tedelstillgftngen blir lägre än behovet. Bidragen till privatskogsbruket bör dä kunna sättas lO—ZOG-enhcter högre än till stor- skogsbruket.

Beträffande ""Norrlandsslödet" förutsätter länsstyrelsen att detta får till- lämpas under hela den ursprungliga planerade lO-årsperioden. det vill säga t. o. m. budgetåret 1983/84.

SÅogst'itglzti/l/zing. -— — — Utredningens förslag. att bidrag skall utgå till statens och kyrkans skogar i de fall de ingår i vägsamfälligheter. är ytterst värdefullt. En sadan möjlighet skulle i många fall underlätta utformningen av ett rationellt vägsystcm.

Prop. 1978/79:110 . 191

6.32 Länsstyrelsen i Norrbottens lätt: Allmänt. Länsstyrelsen hälsar av ut- redningen framlagda stödmotiv och angivna åtgärdsinriktning med till- fredsställelse. — — — Länsstyrelsen vill dock understryka vikten av att bi- dragsramama blir sådana att ett långsiktigt samhällsengagemang kan upp- rätthållas utan starka konjtrnktursvängningar. Styrelsen anser det vara principiellt mest tilltalande med lika stödnivå till alla ägarekategoricr och vill således stödja utredningens grundsyn. Skogsvårdsstyrelsen bör dock ges möjlighet att om anslagstillgången så kräver göra den kvotering mellan ägarekategorierna som i en viss situation ger den regionalekonomiskt bäst anpassade skogsvårds- och sysselsätt— ningseffektcn.

Skogsvård. —- För läncl kommer den presenterade utformningen att avvika från för annat samhällsstöd angivna områden enbart rörande Hapa- randa och Kalix kommun. Styrelsen är medveten om de svårigheter som kan uppstå vid överväganden av gränsdragningar men anser dock att inga speciella skäl talar mot att inlemma Kalix och Haparanda i den inre zonen på samma sätt som nu råder vid tillämpning av anslaget "Åtgärder för in- tensilierade skogsvårdsåtgärder i norra Sverige". Beträffande Haparanda kan under alla förhållanden både produktions- och regionalekonomiska hänsyn anses väga tungt för ett förmånligare statligt stöd.

Länsstyrelsen vill även understryka vikten av att nuvarande anslag av budgetmedel ges sådan volym under en övergångstid att de åtgärder som omfattas av delvis andra regler hinner verkställas före övergången till ett mer enhetligt bidragssystem.

— — — Ett intensivt återväxtarbete kombinerad med en god älgstam kommer att ge skador på ungskog. Den ökade avskjutningen lorde ge en relativt kraftig tillströmning av medel till älgskadefonden. Länsstyrelsen anser att en översyn av fondens regler till att även omfatta svårare skogs- skador verksamt skulle underlätta samordningen av dessa intressen.

Skogsr-r'iglu'illning. Utredningens förslag hälsas med tillfredsställelse.

6.33 Delegationen för glesbygdsfrägor: — — Delegationen delar utred- ningens uppfattning om att det är nödvändigt att införa någon form av skogligt stödområde och att gradera bidragsprocenten inom detta område.

Det är enligt delegationens uppfattning av stor betydelse att avgräns- ningen av ett skogligt stödområde så långt möjligt samordnas med de regio- nalpolitiska strävandena. Avgränsningen av det skogliga stödområdet bör därför enligt delegationens uppfattning ske i samband med att ställning tas till sysselsättningsulredningens förslag.

Beträffande utredningens förslag om bidrag till olika typer av skogs- vårdsåtgärder — — vill delegationen särskilt framhålla att det är av stor betydelse att de sysselsättningstillfallen som tillkommer genom dessa åt— gärder kommer ortens eller områdets befolkning till del. Detta bör även gälla de sysselsättningslilllällen som skapas genom bidrag till skogsväg— hållning. —

6.34 Institutet för skogsförbättring: — — Eftersom detjttsl nu är aktuellt att bygga upp en ny planlagegeneration som för framtiden kan ersätta och utökade nu producerande plantagerna är det nödvändigt att finansieringen av detta förädlingsprogram kan garanteras på ett tillfredsställande sätt.

6.35. Hushållningssällskapens förbund: Förbundet har icke något att erinra mot att statsbidrag utgår till av utredningen föreslagna åtgärder. Däremot

Prop. 1978/79:110 ' 193

delar förbundet icke utredningens uppfattning. att det statliga stödet skall utgå med samma bidragsprocent oberoende av skogsägarekategori. — — — — — — Förbundet ansluter sig till reservationen från ledmotcn Hjort

6.36 Lantbrukarnas riksförbund Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Allmänt. Vi anser — — i likhet med utredningen att det i vissa fall finns motiv för samhällsstöd. Det gäller framförallt för skogsvårdsåt- gärder inom lagens ram — i de delar av landet där markens svaga pro- duktionsförmåga och avsättningsläget inte gör det möjligt för skogsbruket att bära fulla kostnader. Av främst regionalpolitiska skäl bör det från sam- hällets sida vara lönsamt med ett betydande stöd till skogsbruket i dessa områden. Det bör regelmässigt kttnna ingå som en del i ett fortlöpande re- gionalpolitiskt program. Vi vill — — kraftigt understryka att det av utredningen föreslagna stö- det måste tas av budgetmedel. Att genom transfereringar inom näringen. t.ex. avgifter. försöka uppbringa dessa medel är en principiellt felaktig väg. Motiven för statsbi- dragen är främst samhällsekonomiska och i stor utsträckning betingade av regional— och sysselsättningspolitiska hänsyn. Skogsvård. Vi biträder i allt väsentligt utredningens förslag vad gäller stödets inriktning och ömfattning. —- — — Vi delar utredningens uppfattning om bidragsnivå och bidragsbe- rättigade åtgärder. Vi anslutcr oss till vad ledamoten Bo S. Hedström i ett särskilt yttrande anför om bidragsprocent för olika skogsägargrupper. Bekämpning ut' skadeinsekter -— Skogsväghållning. Vi biträder utred- ningens förslag om stöd/bidrag till bekämpning av skadeinsekter och skogsväghållning.

6.37 Sveriges häradsallmänningsförbund: Allmänt. Beträffande statligt stöd — — — får allmänningsförbundet med tillfredsställelse konstatera att häradsallmänningarna inte längre tycks vara diskriminerade utan får sam- ma behandling som övriga skogar. vilka lyder under skogsvårdslagen .

Skogsvård. — — — Någon anledning att ha olika bidragsnivåer förel'mnes inte. 6.38 Svenska arbetsgivareföreningen —- Sveriges industriförbund: — — — 1

den mån samhället ålägger markägaren att vidta skogsvårdande åtgärder som ter sig företagsekonomiskt olönsamma men som ur samhällsekono- misk synpunkt anses önskvärda menar organisationerna alt statligt stöd bör utgå. Stödets storlek bör då självfallet inte vara större än de merkost- nader som föranleds av de skogsvårdande åtgärder samhället kräver. Sub- ventioner för att kompensera för ett allmänt högt kostnadsläge finner orga- nisationerna olyckligt.

6.39 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Vi vill särskilt framhålla att stöd till reproduktionsarbeten iövre och inre Norrland och nordvästra Svealand är ett villkor för att arbetenas omfattning och kvalitet skall kunna upprätthållas. På grtrnd av de högre kostnadema och den lägre avkastning- en inom dessa områden framstår dessa ofta som företagsekonomiskt olön- samma den regionalpolitiska kalkylen kan vara en annan.

Prop. 1978/79:110 _ l93

—— — Statliga stöd- och stimulansåtgärder bör i vissa lägen kunna till- gripas i större omfattning än hittills och än vad som föreslagits av utred- ningen.

Vi vill slutligen understryka vikten av att bidrag som utgår i form av en viss andel av kostnaderna för en åtgärd motsvaras av tillräckliga totala an- slag för varje år. Om så ej är fallet kan skogsägarna väntas uppskjuta sina insatser tills dess medel finns tillgängliga.

6.40 Sågverkens ravaruförening: Skogsvård. Genom stamkvistning kan kvaliteten mekaniskt påverkas i positiv riktning på säväl gran som tall. om den utförs rätt och vid rätt tidpunkt i trädets alder. Med hänsyn till den långa tid som förflyter mellan stamkvistning och avverkning-försäljning av de kvistade träden. är stamkvistning en typisk sadan åtgärd till vilken statsbidrag bör utgå.

— Genom att utveckla teknik- och arbetsmetoder samt propagera för stamkvistning. kan ökat intresse för kvistning uppammas. vilket intres- se bör understödjas med ökade statsbidrag.

6.41 Ingenjörsvetenskapsakademien: Som ett exempel på mera intensiv skogsvård som ur allmän synpunkt är önskvärd men som för många enskil- da skogsägare kan te sig alltför långsiktig och osäker kan nämnas stam- kvistning. Ökat stöd härför framstår som väl motiverat med hänsyn till de strategiska fördelarna med en virkesråvara av hög kvalitet.

6.42 Kooperativa förbundet: — -— — I vissa situationer och för täckande av särskilda kostnader. såsom vissa slag av långsiktiga investeringar och följ- derna av förbud liknande DDT-förbudet med därav följande insektshärj- ningar. kan det vara rimligt att särskilda statliga bidrag tillfälligt utgår in- nan andra ätgärder hunnit vidtas.

6.43 Statens vägverk: Skogs-i'iighållning. Det är — — — ett väsentligt sam- hällsintresse att skogsbruket har tillgang till ett rationellt och effektivt skogsvägsystem. Ett utökat stöd för att ytterligare tillgodose detta behov syns motiverat om båtnadskravet uppfylls.

Två principiellt olika huvudtyper av skogsvägar kan urskiljas i bidrags- hänseende. nämligen A. skogsvägar man stor andel främmande trafik. och B. skogsvägar med stor andel främmande trafik.

På den första typen hari regel förstärkt och egentligt underhåll inte kon- tinuerlig utan intermittent karaktär. varför. när dessa åtgärder vidtages. de får relativt stor omfattning och medför relativt sett stora kostnader. De får således prägel av investeringar och bör av den anledningen kunna erhålla bidrag från skogsvägsanslagets byggnadsdel.

Serviceätgärder pä skogsvägar ansågs av skogsstyrelsen i dess hemstäl- lan till regeringen är 1974 — på vilken l973 års skogsutredning grundar sitt förslag i flertalet fall böra hänföras till de direkta avverkningskostnader- na och därmed normalt ej vara bidragsberättigade. Detta torde i särskilt hög grad gälla skogsvägar av typ A.

Den andra typen. B. med stor andel främmande trafik, bör enligt vår me- ning i bidragshänseende behandlas som enskilda vägar med statsbidrag. De har i regel mer kontinuerlig trafikbelastning. Den främmande trafiken utsätter vägen för slitage för vilket väghållaren bör kompenseras och det ligger i den främmande trafikens intresse att vägen hälls öppen för denna

Prop. 1978/79:110 194

trafik. Dessa faktorer motiverar statsbidrag till främst serviceåtgärder. men även till visst egentligt underhåll som t. ex. grusning.

Statsbidrag till drift av denna typ av skogsvägar kan redan lämnas med stöd av statsbidragskungörelsen avseende enskild väghållning (SFS 19521953). För att kunna utöka detta stöd i enlighet med skogsutred— ningens intentioner bör det s. k. enskilda väganslaget höjas. Ett alterna- tiv synes kunna vara att administrationen av statsbidrag till såväl A-skogs- vägar som B-skogsvägar sker genom länsstyrelserna. Detta skulle gagna en enhetlig bedömning och underlätta ställningstagande till de gränsfall som alltid förekommer.

Gemensamt för samtliga skogsvägar med statsbidrag bör vara att de ej får avstängas titan tillstånd av länsstyrelsen.

Vidare vill vi framhålla vikten av att det i statsbidragshänseende inte bör vara förmånligare att vara väghållare för en skogsväg än för en enskild väg vilken har betydelse för bygdens befolkning. det rörliga friluftslivet etc.

I konsekvens med denna princip bör bidragsprocenten till skogsvägar i den av utredningen avgränsade inrc zonen högst uppgå till 70'..-'-'('. dvs. ej överstiga bidragsprocenten för enskilda vägar.

Statsbidrag till byggande av skogsllygplatser bör. enligt vår mening. inte direkt sammankopplas med statsbidrag till skogsvägar.

6.44 Riksrevisionsverket: — — — Enligt RRVs uppfattning bör bidragsni- vån sättas utifrån förväntad stimulanseffekt. RRV ifrågasätter därför de höga bidragsprocenter som utredningen generellt föreslår.

Vid utformningen av reglerna för de bidrag som blir aktuella bör stor vikt läggas vid att bidragsadministrationen underlättas. Av bl. a. denna or- sak bör rollfördelningen mellan den centrala och de regionala skogsvårds- myndigheterna noga övervägas.

6.45 Rektorsämbetet vid Lunds universitet: — Om inte skogsbruket kan bära sina egna kostnader. eftersom de producerade varorna då tycks bli för dyra. måste ambitionerna sänkas.

6.46 Lantbruksstyrelsen: Allmänt. — — — Lantbruksstyrelsen är medveten om att förhållandena i skogsbruket ochjordbruket är olika och att en direkt överföring av erfarenheter från jordbrukets förhållanden inte kan göras. men anser att systemet med kreditgarantier bort diskuteras närmare sär- skilt som en kraftig ökning av det statliga ekonomiska stödet föreslås. — — — F.nligt lantbruksstyrelsens mening bör stödet — — ges en struk- turbefrämjande inriktning genom direkt stöd i samband med strukturratio- naliscring. liten också genom att i första hand stödja aktiva brukare så att passivt ägande åtminstone inte underlättas genom stödgivningen. -

Utredningen föreslår samma bidragsnivåer för alla skogsägargrupper. Motivet anges vara att de företagsekonomiska villkoren inte skiljer sig mellan olika grupper. Lantbruksstyrelsen kan inte dela denna uppfattning. titan anser att betydande skillnader föreligger mellan privatskogsbruk och övrigt skogsbruk bl.a. i fråga om långsiktigheten i verksamheten.

Lantbruksstyrelsen anser att de statliga bidragen i många fall bör ges formen av avskrivningslån. Detta ger generellt bättre möjligheter till kon- troll av att syftet med bidragen uppnås.

.S'kogxi'i'ml. Lantbruksstyrelsen tillstyrker att bidrag utgår inom s.k. skadeomraden till omplantering eller omfattande hjälpplantering samt till skogsplantering på nedlagd jordbruksmark.

Prop. l978/79:110 ; __ _- ._ ros

[ övriga fall skogsodling. röjning. dikning anser styrelsen att den fö- reslagna omfattningen av stödet ingående bör prövas. varvid också möjlig- heterna att basera stödet på garaiitilån undersöks ytterligare. 1 den mån bi— drag bör utgå av regionalpolitiska skäl. bör samordning ske med regional- politiken i övrigt. — —

Sk.igsviiglii'illning. -- -- Enligt styrelsens mening passar stöd i form av kreditgaranti väl för skogsväghållning och bör i många fall kunna reducera behovet av bidrag.

6.47 En ledamot i lantbruksstyrelsens styrelse (Lindberg) var av skiljaktig mening och ansåg att styrelsen bort tillstyrka förslaget att statsbidrag till skogsvårdsåtgärdcr skall utgå efter samma grtinder till alla skogsägarkate- goricr.

6.48 Arbetsmarknadsstyrelsen: Skogsi'iird. [ utredningen föreslås ett skog- ligt stödområde. som avviker från det stödområde som gäller för regional- politiken. Styrelsen vill här peka påatt tillkomsten av ytterligare stödom- ri'idcn för statliga insatser kan leda till en viss begreppsförviiTing och för- svåra den administrativa handläggningen hos myndigheter och företag av olika stödformer.

6.49 Statens industriverk: Allmänt. Enligt industriverkets mening är det i och för sig rimligt — — — att räkna med förhållandevis låga sam- hällsekonomiska arbetskostnader i glesbygderna. Detta gäller emellertid för alla typer av verksamhet i dessa regioner. Teoretiskt bör därförjuste- ring av skillnaderna mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska arbetskostnader i glesbygderna snarare ske genom regionalt avgränsade. men näringsgrensneutrala sysselsättningsstöd. än genom bransch-avgrän- sadc stöd. Skogsvård. Den skogspolitiska utredningens analys visade — — att även om man helt bortser från arbetskostnaderna på den norrländska landsbygden — — —. så blir kostnaderna ändå så höga på grund av den

långa omloppstiden. att ökade återväxtåtgärder i första hand bör sättas in i syd— och mellansverige.

Detta talar enligt industriverkcts uppfattning emot att man. såsom före- slagits av |973 års skogsutredning. använder äterväxtätgärder som gene- rellt sysselsättningsskapande instrument inom det av utredningen föreslag- na stödområdet — — —.

— — Både den nuvarande. och i än högre grad den föreslagna. intensi— teten i återväxtåtgärderna innebär sannolikt en betydande felan- Vändning av kapitalresurser.

6.50 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Vad gäller statligt stöd vill läns- styrelsen förorda att sådant i första hand utgår generellt för att få fram skogsplantor av så god kvalitet som möjligt och samtidigt till lägsta möjliga kostnad. Med hänsyn till medelstillgången får avgöras hur mycket som skall sat- sas från statens sida. Vid denna fördelning bör också regionalpolitiska hän- svn tas.

6.51 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen avstyrker utredning- ens förslag att samtliga markägare oavsett ägarkategori alltid skall ha lika bidragsmöjligheter och ansluter sig i stället till Bo S Hedströms reserva- tion.

Prop. 1978/79:110 196

Länsstyrelsen är tveksam till om statsbidragsreglerna för bl. a. dikning och skogsväghällning ger en tillräcklig styrning av dessa verksamheter. l båda fallen är en noggrann planering ett verksamt sätt att motverka att för skogsbruket och naturvården olämpliga projekt genomförs. Länsstyrelsen föreslår därför att planläggning av sådan verksamhet blir obligatorisk samt att skogsvårdsstyrelsen skall ha kännedom om dessa planer innan arbetet utförs.

Landshövdingen samt ledamöterna Bo Jansson. lngvar Karlsson och Thorsten Nilsson anmälde avvikande mening beträffande majoritetens för- slag om obligatorisk planläggning av dikning och skogsväghållning och an- såg därför att andra stycket i avsnittet om "Statligt stöd" borde ha utgått.

6.52 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: — — DEFU saknar - — — en beräkning av kostnaderna för administration av det statliga stö- det. Dl—lFU efterlyser dessutom en beräkning av de kostnader som före- slagen anmälningsskyldighet m.m. medför för uppgiftslämnama.

6.53 Skogssällskapet: — — — Bestämmelser bör — — införas. som medger statsbidrag även utanför nuvarande stödområden. — —

6.54 Svenska pappersindustriarbetareförbundet — Svenska skogsarbetare- förbundet Svenska träindustriarbetareförbundet: Eftersom skogspro- duktionen mäste upprätthållas på all produktiv skogsmark. kommer de stora skillnaderna i förutsättningar att verka onödigt höjande på prisnivån för råvaran. Därför anser förbunden att förutsättningarna för inrättandet av en kol- lektiv skogsvärdsfond närmare bör utredas. Därvid bör säväl omfattningen av en sådan fond som den tekniska utformningen och anknytningen till de fastighetSVisa fonderna övervägas. samt vidare kopplingen till samhällets insatser för främjandet av en hög skogsproduktion. Målsättningen måste vara att med hänsyn till geografiska och biologiska förutsättningar skapa likartade Villkor för en hög skogsproduktion.

6.55 Miljöförbundet: — — — Vi förordar ett omedelbart bidragsstopp för alla former av gödsling. kemisk bekämpning och dikning av sumpskogs- och myrmarker.

Vi anser också att stödåtgärderna bör prioriteras så. att ekologiskt och sysselsättningsmässigt fördelaktiga alternativ gynnas som t. ex. mekanisk lövröjning framför kemisk.

6.56 Sveriges jordägarelörbund: Sveriges .lordägareförbund motsätter sig även förslaget om särskilt stöd för plantering. dikning. gödsling m.m. un- der förutsättning att skogsvärdsavgiften avvecklas. Om ett stöd ändå infö- res bör det differentieras så att en större andel kommer privatskogsbruket till godo. — —

6.57. Centerns undgdomsförhund: Det stöd som i dag finns för plantering av aker—mark. anser vi ska slopas. , — —

Prop. l978/79:110 197

7. Strukturfrågor

Utöver en istort sett allmän uppslutning kring utredningens trttalanden i strukturfrågoma efterlyses från flera håll åtgärder för att komma till rätta med de rådande förhållandena.

7.1 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen vill understryka behovet av en fortsatt strukttrrrationalisering. Detta arbete försvåras emellertid av att en ökande andel av fastigheterna ägs av passiva ägare. som ofta är döds- bon eller på annan ort boende släktingar till tidigare ägare. Dessutom ut- nyttjas i många fall jordens eller skogens produktionsförmåga svagt eller inte alls. Genom olikajordpolitiska medel bör man söka minska omfattningen av det passiva ägandet. Enligt styrelsens uppfattning bör detta ske även ge- nom skogspolitiska åtgärder.

— Därför får skogspolitiken enligt styrelsens mening inte utformas så att ägandet av små och orationella företag underlättas.

— - — Styrelsen vill särskilt framhålla behovet av att reglerna för be- skattning av' gemensamhetsskog reformeras.

-— — — Genom att strukturförbättrandc åtgärder är långsiktigt verkande finns — — — inte alltid företagsekonomiska motiv att investera i sådana ät- gärder. Därför är det enligt styrelsens uppfattning minst lika välmotiverat ur skogspolitisk synpunkt att statligt stöd till sådana åtgärder utgår som till andra åtgärder inom skogsbruket. ——

Svårigheterna att bilda gemensamhetsskog är —— — mycket stora p. g. a. markägarnas ovilja att gå in i denna ägandeform. — — — Reg- lerna för bildande av gemensamhetsskog måste — — —. som utredningen

föreslår. ses över så att en mindre grupp markägare inte kan förhindra bil- dandet av gemensamhetsskog.

Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mot vad utredningen anfört i frå- ga om samverkan.

7.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i utredningens mening. att det är nödvändigt att de uppenbara brister i struktttrhänseende som belas- tar skogsbruket upphävs eller motverkas. Med hänsyn till att det från skogsbrukets synpunkt är angeläget med en accelerande takt i strukturarbetet inom privatskogsbruket. anser skogssty- relsen att skogsvårdsstyrelserna återigen bör göras medansvariga i det strukturarbete som lantbruksnämnderna bedriver. —— — —

Frågan är hur arbetet med att organisera gemensamhetsskogar kan underlättas. Mycket tyder därvid på att en översyn av lagstiftningen krävs.

[ avvaktan på att strttkturrationaliseringen skall ge önskade resultat — — bör skogsvårdsorganisationen tilldelas resurser för planering och samordning av den kapacitet som finns inom en region och för att främja utbyggnaden av en servieeorganisation på ett rationellt sätt.

7.3 Statens lantmäteriverk: LMV delar skogsutredningens allmänna syn på den förhandenvarande företags- och fastighetsstrukturen inom privat— skogsbruket samt utredningens uppfattning att det är angeläget att stor- leksrationaliseringen och omarronderingsverksamheten får fortgå i minst samma takt som hittills. —— — Det finns enligt LMVs uppfattning skäl för

Prop. l978/79:110 198

en avsevärd ökning av insatsema för strukturrationalisering främst i pri- xatskogsbruket. Takten i verksamheten är — — enligt LMVs upp- fattning väsentligen en fråga om vilken satsning det allmänna är berett att göra. Det gäller därvid inte enbart storleken av de resurser man vill satsa utan också uppläggningen och planeringen av insatserna så att de kan sät- tas in där behovet är störst och så att de kan ges en lämplig inriktning.

— — I en utredning rörande aktivare fastighetsbildning för strukturom— vandlingen. som LMV i samråd med lantbruksstyrelsen samtidigt med det- ta yttrande överlämnar till justitiedepartementet med anledning av särskilt uppdrag. redovisas hur förfarandet enligt LMVs mening lämpligen kan läg- gas upp. — — —

Skogsutredningen framhåller att det från skogsbrukssynpunkt är särskilt viktigt att arbetet med bildande av gemensamhetsskogar i de svårast ägosplittrade områdena kan bedrivas i snabbare takt än hittills. — — — LMV delar utredningens bedömning. —

F.nligt LMVs uppfattning finns det vissa svagheteri reglerna om gemensamhetsskog och LMVs förslag syftar till att undanröja dessa svag- heter. Samtidigt bör emellertid sägas att den långsamma takten i gemen— samhetsskogsbildningen hittills enligt LMVs bedömning i huvudsak har berott på andra saker än brister i lagstiftningen. främst på den tröghet som i största allmänhet har förelegat när det gäller genomgripande strukturra— tionalisering.

—- — — De nya skatteregler för gemensamhetsskog som infördes år l975 har inverkat mycket oförmånligt på markägarnas inställning till gemensam- hetsskog.

Driftssamverkan och strukturförbättring utgör åtgärder som kompletterar varandra. I områden där strukturen är som sämst utgör strukturförbättring oftast en förutsättning för att en väl fungerande drifts- samverkan skall kunna etableras.

7.4 Domänverket: — — — Förbättringar av brukningsstrukturen är i hög grad angclägna. både i form av ökad driftssamverkan och på längre sikt en bättre fastighetsarrondering.

7.5 Stiftsnämnden i Strängnäs: Med tanke på den ofta mycket be- svärande ägosplittringen i vissa delar av landet torde stödåtgärder för att åstadkomma mera rationella fastigheter vara välmotiverade.

7.6 Länsstyrelsen i Södermanlands län: För att göra markägarna mera intresserade av att strukturförbättra sina skogsmarksinnehav bör sta- ten delvis svara för kostnaderna för fastighetsregleringarna och i samband därmed eventuellt erforderliga utredningar enligt äganderättsutrednings— lagen.

7.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Enligt länsstyrelsens mening är samverkan skogsägarna emellan det förnämsta sättet att motverka brister i strukturen. — —

7.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens mening skulle ra- tionaliseringstakten kunna ökas om fastighetsbildningslagstiftningen änd- rades så att tex bättre förutsättningar fanns att bilda gemensamhetsskog. Vidare borde resurser avsättas för information till fastighetsägarna om ne— gativa effekter på skogsproduktionen av en orationell fastighetsstruktur och för stöd till strukturrationalisering.

Prop. l978/79:110 199

7.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: —- — — Skogstiia'rkernas värdeproducc- rande förmåga skulle öka väsentligt om man får fram rationellare former för att lösa problemen med ägosplittringen. Specialdestinerade medel bör enligt länsstyrelsens mening anslås för försöksverksamhet när det gäller koncentrerade insatser.

7.10 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Länsstyrelsen vill understryka skogsutredningens uppfattning. att en förbättring av fastighetsstrukturen i vissa områden är nödvändig för att det skall bli möjligt att bedriva ett ratiov nellt skogsbruk.

Skogsägarnas intresse att gå in i strukturrationaliseringsprojekt måste enligt länsstyrelsens mening stimuleras på olika sätt. bla genom ökade

statliga bidrag till förrättningskostnader. — — — Aven bildande av gemen- samhetsskogar bör stimuleras exempelvis genom statligt stöd till sådana åtgärder.

-— -— l avvaktan på en förbättring av fastighetsstrukturen är det angelä— get att få till stånd olika former av samverkan mellan skogsägare på det sätt som utredningen föreslagit.

7.11 Länsstyrelsen i Västmanlands län: -— Länsstyrelsen förordar — — — att man — — — söker stimulera skogsägare av alla kategorier till samverkan kring konkreta åtgärder— — —

7.12 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — För att öka möjligheterna att få igång strukturrationaliserande åtgärder — — — föreslår länsstyrelsen att gränsen för det skogliga stödområdet inom länet flyttas österut så att Gagnefs. Leksands och Rättviks kommuner inkluderas.

7.13 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län (Aarnseth. Berg- ström. Dahlen. Helldin. Lång. Olsson och Steiving) anför i reservation: Ytterligare stimulans för oman'ondering bör kunna uppnås genom ändring- ari skattelagstiftningen med skärpning för dödsbon och passiva ägare. Av- dragsrätt för förrättningskostnader bör övervägas.

7.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen får för sin del förorda att man avväger dc skogspolitiska medlen. jordförvärvs- och fastighetsbildningsbestämmelserna samt beskattningsreglerna så att struk- tur- och driftsfrågorna inom skogsbruket successivt förbättras. Det torde inte vara möjligt att exv ensidigt skärpa skogsvårdslagens krav på små och ur struktursynpunkt orationella enheter. Att förbättra fastighetsstrukturen är emellertid en långsiktig process — —. Samverkan kring såväl resurser som åtgärder bör stimuleras.

7.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Strukturfrågorna bör enligt länsstyrel- sens mening ägnas en större uppmärksamhet i det fortsatta arbetet med de skogliga frågorna.

7.16 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — Länsstyrelsen anser — — — att en intensifierad arronderingsverksamhet inom skogsbruket bör ingå som ett led i den framtida skogspolitiken.

7.17. Länsstyrelsen i Norrbottens län: I rådande läge vill länsstyrelsen med

Prop. 1978/79:110 200

hänsyn till det ökande samröre med markägare även ur formell synvinkel som flera av utredningens förslag synes leda till framhålla att om alla döds— bon skulle få ett ansvarigt ombud. något som vid olika tillfällen aktualise— rats skulle detta kraftigt underlätta olika instansers hantering av olika skogliga ärenden.

7.18 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Vi instämmer i utredningens beskrivning av strukturfrågornas bety- delse för en effektiv skogsproduktion i framtiden. Vidare delar vi utred- ningens mening när den konstaterar att "ökad driftsamverkan får anses mest verksam i ett bredare perspektiv". Det är alltså främst inom detta område som insatserna bör koncentreras. Bästa möjliga utnyttjande av ar- betskraft och andra resurser är en väsentlig förutsättning för ett ekono- miskt skogsbruk.

— Vi vill — — — understryka att det borde vara utvecklingsfrämjan- de om tekniska kostnader för strukturförbättringar får tas upp i sin helhet som kostnader vid inkomsttaxeringen.

Inom det allra svårast ägosplittrade områdena anser vi * i likhet med ut- redningen —- att bildandet av gemensamhetsskogar kan vara ett verksamt medel att åstadkomma nödvändiga strukturförbättringar. Bildandet av ge- mensamhetsskogar bör därför aktivt stödjas av samhället i sådana omrä- den. Men skall bildande av gemensamhetsskogar möjliggöras måste skat- tereglerna för dessa förändras. Som de nu är utformade utgör de ett hinder för bildande av gemensamhetsskog. Vi föreslår därför att man närmare ut- reder möjligheter till beskattningsregler som postivit kan medverka i denna strukturprocess.

— — —— Vi vill understryka utredningens krav om att den statliga utred— ningen om dödsbo och samägande snarast framlägger förslag om ändring av gällande rättsstatus för dessa ägargrupper. så att en ändamålsenlig för- valtning och skötsel av dessa fastigheter främjas.

Det bör — — — framhållas att föreningarna i sin uppdragsverksamhet även åtar sig arbete för icke medlemmar. Skogsägareföreningarna är vida— re öppna för ett intensifierat samarbete med andra organisationer och in- tressenter inom skogsbruket. Skogsägareföreningama upplever det därvid som naturligt och nödvändigt att främst i samarbete med skogsvårdsstyrel- serna verka för en ökad och fördjupad samverkan inom privatskogsbruket.

7.19 Skogssällskapet: Enligt Skogssällskapets erfarenhet föreligger den ef- fektivaste formen av samverkan i det alternativ sällskapet sedan mer än ett halvsekel erbjuder. Skogsägare —— ej minst samägare såsom dödsbon. fa- miljebolag. stiftelser och andra som har svårighet att personligen fatta be- slut och omsätta dessa i praktisk skogsvård och ekonomisk förvaltning kan genom anslutning till ett effektivt. obundet och opartiskt förvaltnings- organ få alla sina behov tillgodosedda. Samverkan grundas härvid endast på den nytta envar uppdragsgivare utifrån sina egna intressen kan uppnå. Geografisk belägenhet. grupptillhörighet ed har ingen avgörande betydel- se.

7.20 Sveriges häradsallmänningsförbund: — — - Bildande av gemensam- hetsskogar är en effektiv. enkel och billig metod att komma tillrätta med den dåliga fastighetsstrukturen i skogsmark och denna möjlighet bör upp- märksammas mer. — -

Prop. 1978/79:110 ' ' 201

':'-"t."? . _. . 7.21 Tjänstemännens centralorganisation: TCO — — — Vill sarskilt under-

stryka behovet av skärpt lagstiftning beträffande förvaltningen av jord- bruksfastigheter ägda av dödsbon eller genom långt drivna former av sam- äganderätt.

7.22 Svenska kommunförbundet: Styrelsen vill understryka utredningens uppfattning att fastighetsstrukturen måste förbättras i vissa områden för att det skall bli möjligt att bedriva ett rationellt skogsbruk. Den statliga verksamhet som pågår för att förbättra fastighetsstrukturen måste fortsätta och intensifieras.

7.23 Länsstyrelsen iGöteborgs och Bohus län: — — — Enligt länsstyrelsens uppfattning står icke den ändrade hushållningen och vår tids utnyttjande av skogens produkteri rimlig relation till ägosplittringen och uppdelningen av skogsinnehaven. Det är svårt att tänka sig att ett aldrig så ambitiöst pro- gram manifesterat i lagar. förordningar eller anvisningar. skall få en större genomslagskraft utan brukarnas aktiva medhjälp och då måste lösningar också finnas på dessa strukturproblem.

Enligt länsstyrelsens uppfattning hade det varit av stort värde om utred- ningen allsidigare hade behandlat problemen i samband med skogsbrukets strukturrationalisering och även framlagt andra åtgärdsförslag och belyst konsekvensema av dem.

7.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Kraftfulla åtgärder mås- te — — sättas in för att komma tillrätta med ägosplittringen. Det hade varit önSkvärt att skogsutredningen presenterat konkreta förslag till inten- sifiering av arronderingsverksamheten och andra åtgärder i samma syfte. tex bildande av gemensamhetsskogar.

Samarbetsutskottet vill i sammanhanget framhålla att de förslag till änd- rad jordförvärvslagstiftning som framlagts av jordförvärvsutredningen (SOU 1977193) fått en sådan inriktning att arronderingsarbetet avsevärt kommer att försvåras. — —

— — —— Det är — — nödvändigt att samverkan över ägogränsema ytter- ligare utvecklas och främjas.

8 Skogsinventeringar och skogsbruksplaner

Förslagen stöds av i stort sett samtliga remissinstanser. Önskemål om obligatoriska skogsbruksplaner förs fram från ett par håll.

8.1 Riksskatteverket: — — Utredningen har inte närmare berört i vilken utsträckning kunskaperna i form av skogliga datauppgifter skall omfattas av någon sekretess. RSV ser det emellertid som viktigt att de uppgifter som kommer att inhämtas i detta sammanhang inte blir sekretessbelagda utan blir tillgängliga för fastighetstaxen'ngen. som har stor betydelse för bla förmögenhetsbeskattning. värdeminskningsavdrag på skog samt den föreslagna lagen om insättning på skogsvårdskonto. En på detta sätt ökad kunskap om de enskilda brukningsenheterna bör således innebära ökade möjligheter att utföra en likformig och rättvis fastighetstaxering av skogen.

Prop. l978/79:110 202

— RSV ser det som naturligt att omdrcvstillfallena för allmän fastig- hetstaxering av skog och områdesplanering samordnas i tiden. Detta speci- ellt med hänsyn till förslaget att staten skall svara för hela kostnaden för omrftdesplanetingen. Kostnaden för att erhålla områdesplaner med fastig- hetsvis redovisning är dock enligt uppgift relativt hög. ca 27 kr per ha att jämföra med av utredningen bedömd kostnad om 12—17 kr per ha för om- rådcsplan utan fastighetsvis redovisning.

RSV får därför föreslå att formerna för statsbidrag till skogsbruksplaner altemativt områdesplaner med redovisning per brukningsenhet blir sådana att de stimulerar skogsägare till att använda dessa möjligheter även med vetskap om att man kan åläggas att redovisa planinnehållet i fastighetsde- klaration.

8.2 Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen har inget att invända mot ut- redningens förslag att stimulansbidrag skall utgå till skogsbruksplaner. Lantbruksstyrelsen har inte heller något att erinra mot utredningens för— slag vad avser översiktliga skogsinventeringar.

8.3 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: — -— Styrelsen vill — — — framhålla vikten av att riksskogstaxeringen iolika avseende kan förbättras och utökas.

8.4 Skogsstyrelsen: — — Skogsstyrelsen är — — — positiv till föreslaget Stimulansbidrag till upprättande av skogsbruksplaner. — — — Bidraget till fastighetsvis plan bör — — — som regel beräknas med

hänsyn till den merkostnad som uppstår vid samtidig registrering av fastig- hetsvisa uppgifter och (översiktlig inventering. Då syftet enligt utredningen är att förmå framför allt mindre skogsägare att låta upprätta plan, föreslår styrelsen. att bidrag utgår med 400 kr per plan och brukningsenhet. dock högst motsvarande merkostnaden för planen. Kostnaderna för detta stimu- lansbidrag beräknas till ca 4 milj kr per år -— — —.

Skogsstyrelsen anser att det är utomordentligt betydelsefullt att över- siktlig skogsinventering kan bedrivas systematiskt över hela landet. — — Verksamheten bör bedrivas av skogsvårdsorganisationen och omfatta skogsmark där pn'vata skogsägares innehav i huvudsak finns. -— — —

Skogsstyrelsen anser att kostnaden för översiktliga Skogsinventcn'ngar är större än utredningen beräknat — — — eller sammanlagt ca 15 milj kr per år — —.

Utredningen har föreslagit ett 1.5-årigt revideringsintervall. Normalt är målsättningen att utföra revidering vart l0:e år. Skogsstyrelsen anser att detta revideringsintervall inte bör frångås.

8.5 Statens naturvårdsverk: — — Naturvårds- och miljövårdshänsynen i skogsbruket. som enligt lag skall ingå som ett normalt led i allt skogsbruk. bör mer konkret än hittills komma till uttryck i alla skogsbruksplaner som upprättas av statliga myndigheter eller med stöd av allmänna medel. De mer naturvårdsinriktade skogsbruksplaner för vilka skogsstyrelsen avsät- ter särskilda mcdel. bör i första hand avse områden där överväganden om särskilda åtgärder enligt naturvårdslagen är aktuella. — — —

8.6 Arbetsmarknadsstyrelsen: ! betänkandet framhålls också betydelsen av ett utförligt planeringsunderlag inom skogsbrukets område såväl på riks- som på regionalnivå. Styrelsen delar utredningens uppfattning på

Prop. 1978/79:110 ' 203

denna punkt och vill i detta sammanhang peka på behovet av en förbättrad sysselsättningsstatistik på skogsbrukets område. —

8.7 Statens planverk: — — — Planverket vill i detta sammanhäng framhålla att de försök med naturvårdsinriktade skogsbruksplaner som påbörjats är av stort intresse i planeringssammanhang. —— Planverket finner det därför angeläget att särskilt stöd ges för upprättande av sådana planer. Stö- det bör i första hand ges till de områden som enligt kommunala planer bör planeras vidare i dessa avseenden. — — Planverket vill poängtera betydelsen av att lämpligt inventerings- material om skogen finns att tillgå som underlag för kommunala och regio- nala planeringsöverväganden. Verket instämmeri utredningens förslag att de uppgifter som kontinuerligt samlas in i samband med skogsbrukets driftsplanläggning bör ställas till förfogande i lämplig form för att bl. a. ut- göra underlag för den fysiska planeringen. — — Planverket anser att detaljerade skogsmarksinventeringar bör ut- föras för i första hand begränsade områden där väsentliga intrång på skogs- mark sker eller förväntas ske. tex nära större tätorter eller inom livligt be- sökta rekreationsområden eller inom områden med starka bevarandein- tressen. — — —

8.8 Statens lantmäteriverk: Skogsbruksplanpr. — — Det kan —— — för- tjäna att påpekas i sammanhanget att åtgärden (att med statsbidrag stödja sådana planer) i likhet med åtskilliga andra förhållanden inom skogsbruket bidrar till att konservera den splittrade företagsstrukturen. De regler som tillämpas för virkesleveranser. samverkan. service och. som här. statsbi- drag utjämnar i betydande mån de företagsekonomiska merkostnadema för små innehav och minskar därigenom intresset för förbättring av struk- turen. Samtidigt kvarstår den samhällsekonomiska merkostnad som bris- terna i strukturcn föranleder. Översiktliga skogsharen!eringar. — — -- LMV tillstyrker för sin del detta förslag eftersom inventeringarna har intresse också för verksamhet inom lantmäteriets område. främst strukturrationaliseringen. — — — LMV frn- ner det mycket väsentligt att all verksamhet som kräver grundläggande försörjning med bild- och kartmaterial samplaneras med LMVs allmänna kartverksamhet. — — Den allmänna kartläggningen kan inte tillgodose det bild- och kartbehov som den förordade utvidgningen av skogsinvcnteringsverk- samheten medför. vilket från samhällsekonomisk synpunkt är otillfreds- ställande. — — LMV ser det — * som naturligt att medverka vid samordning såväl i fråga om försörjning med grundläggande kart- och bildmaterial som i samband med utformning av de slutliga kartproduktema.

8.9 Statens industriverk: En mindre restriktiv regleringspolitik på skogs- området ställer ökade krav på skogsnäringens företag vad gäller planering såväl på kort som på lång sikt. Eftersom en god planering är en förutsätt- ning för en väl fungerande marknad och därmed för ett effektivt resursut- nyttjande är det ett samhällsintresse att stödja företagens planeringsinsat- scr. Mot denna bakgrund tillstyrker industriverket [973 års skogsutrednings förslag om stöd till utarbetande av översiktliga skogsinvcnteringar. Verket har dessutom tidigare tillstyrkt förslag till utökade resurser åt riksskogs-

Prop. l978/79:110 204

taxeringen. vars undersökningar av skogstillståndel är av utomordentligt stor betydelse för möjligheterna till planering på lång sikt inom skogsnä- ringen.

8.10 Domänverket: Öt-'ersiktliga skugsinreuteri/igar. Verket. som för sin planläggning utnyttjar liknande inventeringar. kan verifiera nyttan av dessa. Enligt verkets bedömning borde de föreslagna inventeringarna bl a kunna utnyttjas för gödslings- och avverkningsplanläggning över ägo- gränser vid splittrat markinnehav.

8.11 Länsstyrelsen i Stockholms län: Skogsbrukets betydelse för samhälls- ekonomin måste beaktas vid såväl kommunal som regional planering. Länsstyrelsen vill därför understryka behovet av att ett tillfredsställande

skogligt planeringsunderlag — — ställs till de planerande myndigheternas förfogande.

8.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Översiktliga .rkogxinr'wtraringar. Länsstyrelsen tillstyrker detta förslag.

8.13 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker utredning- ens förslag om översiktliga skogsinventeringar. eftersom de har stort värde i olika planeringssammanhang. främst den kommunala markanvändnings- planeringen. lnventeringarna borde enkelt kunna tas fram från flygbilds- material.

8.14 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — Länsstyrelsen anser det angeläget att statligt stöd utgår till skogsbruksplaner. Bidraget bör då utgå med viss procent på plankostnaderna.

8.15 Länsstyrelseni Gotlands län: Förslaget att skogsbruksplaner bör stöd- jas med ett fast bidragsbelopp om 600 kr tillstyrks. Vad utredningen föreslår om översiktliga länsvisa områdesplaner till- styrks. Länsstyrelsen vill dock framhålla. att dessa planer inte kan ersätta riksskogstaxeringen. Det är därför angeläget att denna taxering ges sådana resurser att tillfredsställande uppgifter kan erhållas från ett så litet och sär- präglat område som Gotland.

8.16 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Statsbidrag till skogsbruksplaner bör utgå. i samband med planens upprättande bör anvisningarna ange att samråd bör ske med kommun och länsstyrelse så att skälig hänsyn kan tas till allmänna intressen. Översiktliga skogsinventeringar. som föreslås av utredningen kan bli av stor betydelse ur många synpunkter. Skogsinventeringarna bör bedrivas i skogsvårdsstyrelsen regi. men med en ledningsgrupp där även berörda kommuner. länsstyrelsens planerings- avdelning och lantbruksnämnden är representerade.

8.17 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Av stor betydelse för skogs- brukets fortsatta planläggning är ett fullgott inventeringsunderlag. För skogsinvcnteringar bör hela kostnaden täckas av statliga medel i den mån de utföres genom skogsvårdsstyrelsens försorg.

8.18 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: i många fall skulle det i länsstyrelsens

Prop. 1978/79:110 . 205

verksamhet vara av stort värde om aktuella och tillförlitliga data rörande skogsbruket inom länet eller delar av länet funnes tillgängliga. -- — Även kommunema torde i många fall uppleva aVsaknaden av skogliga data som en påtaglig brist i sitt planeringsarbete. Länsstyrelsen får därför tillstyrka utredningens förslag — — —.

8.19 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Förslagen om bättre resur— ser till riksskogstaxering tillstyrkes. Länsstyrelsen stöder också utredning- ens idéer om länsvisa skogsinvcnteringar av översiktlig karaktär. — — — Länsstyrelsen förordar att dessa inventeringar görs med l(l års omdrev.

8.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen delar utredningens för- slag (rörande stöd till skogsbruksplaner) och finner med tillfredsställelse att bidraget frikopplats från utförande av andra åtgärder. som nuvarande bidragssystem föreskriver. -— Länsstyrelsen vill understryka utredningens uppfattning om behovet av översiktliga skogsinvcnteringar. 4-

— — Den föreslagna inventeringen av grundläggande uppgifter om skogen —— bör genomföras oavsett vilket produktionsalternativ som slutligt kommer att fastställas. Omdrevet bör vara lt) år i stället för före- slagna 15 år.

Naturvårdsinriktade skogsbruksplaner - måste erhålla en viss status för att syftet med dem skall uppnås. Avvikelse från planerna bör endast få ske i samråd med skogsvårdsstyrelsen. Medel för deras upp- rättande bör ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande.

Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen att riksskogstaxcringen

— — — erhåller tillräckliga resurser för att bevara och förbättra dess kvali- tet.

8.21 Länsstyrelseni Västernorrlands län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att man bör stödja upprättande av fastighetsvisa planer — —. Styrelsen anser vidare att förhöjt bidrag bör kunna utgå vid upprättande av s k naturvårdsanpassade skogsbruksplaner. Över huvud taget bör naturvårdsaspektema och behovet av samråd med naturvårdsmyndigheterna beaktas mer i skogsbruksplaneringen. — — — De i utredningen förordade områdesplanerna förefaller vara en lämplig första nivå för intresseredovisning och samordning. Översiktliga .t'kugsint'elllt'ringar. Styrelsen tillstyrker en fortsatt och ut- ökad verksamhet på detta område. —-

Den starka samhällsnyttan i den översiktliga inventeringen talar för att denna del helt skall bekostas av statliga medel.

8.22 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Med erfarenhet av tillgången till om— rådesplaner vill länsstyrelsen starkt understryka värdet av föreslagna skogsinventeringar.

8.23 Lantbrukarnas riksförbund Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Vi biträder utredningens förslag om stöd/bidrag till upprät- tande av skogsbruksplaner — —. Vi anser det viktigt att staten stimulerar upprättandet av fastighetsvisa skogsbruksplaner. Vi förutsätter emellertid att sådant bidrag kan utgå obe- roende av vem som upprättar planen om denna uppfyller vedertagna nor- mer.

Prop. 1978/79:110 206

— —- — Vi vill helt instämma i vad trtredningcn anför om riksskogstaxering- ens behov av resurser.

Vi delar också utredningens uppfattning att det kan finnas behov av bätt- re uppgifter om skogarna för mindre områden än riksskogstaxeringen kan redovisa. Vi avvisar däremot utredningens förslag till modell för s k över- siktliga skogsinvcnteringar. då den föreslagna modellen har en onödigt hög ambitionsnivå. Det finns ingen rimlig proportion mellan samhällets behov av information och det antal insamlade data som utredningen föreslår.

Vi föreslår i stället att man utreder möjlighetema att utnyttja "grövre" inventeringsmodeller. som lämpligen bygger på uppskattningar via flygbil- der. Sådana modeller bör bli avsevärt billigare och ge möjlighet till tätare uppdatering. De kan även lättare anpassas till olika landsdelars varierande behov.

Vi yrkar på i motsats till utredningen att även andra organisationer än skogsvårdsstyrelserna skall kunna delta i inventeringsarbetct och där- vid få statligt stöd för sina kostnader. Den föreslagna monopolställningen kommer enligt vår mening att hämma ett konstruktivt utvecklingsarbete.

8.24 Sveriges häradsallmänningsforbund: Det är —— viktigt -— — att förändringar även för relativt små områden kan följas och att man med anledning härav ger tillräckliga resurser för riksskogstaxering och skogsstyrelse.

8.25 Sågverkens rävaruförening: De förslag som läggs om utökad skogs- bruksplanläggning. per fastighet och regionalt. är bra och bör fullföljas med kraft. — — — Råvaruföreningen anser. att när vi nu håller på att anpassa industrin ner till skogstillväxten och löpande önskar känna till avverkningarnas storlek och utseende. Riksskogstaxeringen måste ges väsentligt ökade anslag för att snabbt ge näringen korrekta uppgifter.

8.26 Svenska kommunförbundet: Utredningen anser att det är angeläget att de översiktliga skogsinventeringarna anpassas så långt det är möjligt till andra användares behov. Styrelsen instämmer i detta. Kommunerna har behov av skogsinvcnteringar för sin översiktliga fysiska planering. — — — Styrelsen föreslår att skogsstyrelsen tillsammans med Planverket och Na- IUrvårdsverket får i uppdrag att utveckla metoder för redovisning av skogsinvcnteringar för den fysiska planeringens behov.

8.27 Statskontoret: , Statskontoret avstyrker statsbidraget till fastig- hetsvisa skogsbruksplaner. De medel som skogsutredningen föreslår för detta ändamål bör enligt verkets mening kunna användas effektivare för utökad områdesvis planläggning.

8.28 Riksrevisionsverket: — — — Det är — — — enligt RRVs mening. mer tveksamt om bidrag skall utgå i de fall de åtgärder som krävs i lagstiftning- en enbart anses betungande för vissa skogsägare. Principen böri detta fall snarare vara att priserna för skogsprodukter får påverkas. Mot denna bak- grund avstyrker RRV förslaget om bidrag till upprättande av fastighetsvisa skogsbruksplaner.

8.29 Länsstyrelsen i Blekinge län: * - — Länsstyrelsen avstyrker förslaget (om översiktliga skogsinvcnteringar) men vill i sammanhanget i stället

Prop. 1978/79:110 . ._ 207

föreslå att man —- troligen för en bråkdel av kostnaden för heltäckande om- rädesplaner utvecklar och genomför ett system lör '.rvvcrknrngsstatrstrk som komplettering till den nuvarande riksskogstaxerrngen. — — --

8.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar — - utredning— ens uppfattning att skogsbruksplanläggning är ett värdefullt hjälpmedel för planmässig skötsel både för enskilda fastigheter och för översiktlig plane— ring — —.

Jämfört med landet i genomsnitt sker förändringarna i den skänska sko- gen snabbare pä grund av bl.a. hög bonitet. varför ett plancringsintervall av ro år vore önskvärt. -- [ fråga om inventeringens innehåll maste en avvägning göras mellan syftet och kostnaderna. —- Länsstyrelsen be— dömer det som mera realistiskt att utföra enklare inventeringar tried sikt på i första hand behovet av skogsvärdsinsatser och arealredm-isning titan för'radsuppskattning.

8.31 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Statens medverkan kan bl.a. bestå i att stödja utarbetandet av skogsbruksplaner. Sädana planer omfat- tande enskilda fastigheter eller brukningsenheter leder ofta till ett mera ak- tivt skogsbruk. Än större effekt får man emellertid om bidragen i första hand disponeras för aktuella samarbetsprojekt över ägogränsema. Det är därför önskvärt att de allmänna medel för inventering. som utredningen föreslar skall utgå. mera används som stöd för planer av detta slag än för områdesvisa inventeringar och planer utan anknytning till konkreta sam- verkansobjekt.

8.32 Landsorganisationen i Sverige: — — — LO vill — — __ särskilt under— stryka vikten av att de av förbtrnden föreslagna obligatoriska skogsbruks- planerna kopplas ihop med skogsvårdslagen. Lagen bör således innehalla klart formulerade krav både pa upprättande av skogsbruksplaner och på genomförande av dessa.

8.33 Svenska pappersindustriarbetareforbundet—Svenska skogsarbetare- förbundet Svenska träindustriarbetareforhundet: Vi anser inte att de fö— reslagna skogspolitiska medlen är tillräckliga för att fa till stånd en för sam- hället tillfredsställande skogsproduktion på dessa fastigheter (många en- skilda fastigheter). Vi föreslår därför att obligatoriska skogsbruksplaner ef- terhand utarbetas för alla skogsfastigheter. För mindre skogsinnehav bör gemensamma skogsbruksplaner kunna utarbetas.

8.34 Tjänstemännens centralorganisation: Förslaget om återkommande skogsinvcnteringar tillstyrkes. De bör bli utgångspunkt för obligatoriska skogsbruksplaner för enskilda fastigheter.

8.35 Fältbiologerna: I alla skogsbruksplaner bör naturvårdshänsynen en- ligt skogsvårdslagen preciseras.

8.36 Riksantikvarieämbetet: —- — — Enligt ämbetets uppfattning måste det i linje med intentionema för inventeringen till den ekonomiska kartan an— ses vara ett samhällsintresse att tillhandahålla den kunskap som kan möj- liggöra ett meningsfullt och rimligt bevarande av kulturhistoriskt värdeful- la miljöeri skogsmark. — — Arbetet kan delas upp i två etapper. Den första skrtlle omfatta en insam-

Prop. l978/79:110 208

ling av befintlig kunskap och kan genomföras som ett särskilt projekt.

Den andra etappen skulle omfatta det kompletterande inventerings- och utredningsarbetet och måste genomföras fortlöpande under en längre tid.

Kulturminnesvärden har med nuvarande resurser små möjligheter att genomföra ett sådant arbete som under lång tid framöver kommer att krä- va arbetsinsatser. Det är därför nödvändigt att särskilda medel ställs till förfogande. Särskilt angeläget är det att medel till det ovannämnda projek- tcl. etapp 1. kan anvisas snarast möjligt. — — —

Det för hela riket framtagna underlagsmaterialet skulle kunna utnyttjas regionalt och lokalt vid alla former av skogsbruksplanen'ng och därmed på ett smidigt sätt skapa förutsättningar för hänsynstagande till bevarandein- tressena. — —

9. Forskning och utbildning

I likhet med utredningen understryker remissinstanserna behovet av forskning. Några remissinstanser anser att forskningen bör breddas till att omfatta även virkesproduktionens följdverkningar för andra samhällsin- tressen.

9.1 Statskontoret: Forskning. — — Statskontoret anser det angeläget att ökade FoU-insatser kommer till stånd i samverkan mellan olika intressen- ter inom skogsnäringen.

9.2 Rektorsämbetet vid Stockholms universitet-. Forskning. l det framtida forskningsarbetct kring skogen, såväl som virkesproducent som producent av andra kvaliteter. bör den forskningskapacitet som finns vid högskoloma utanför lantbruksuniversitetet kunna medverka i ökad omfattning.

9.3 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: Forskning. — — Det är — —- angeläget att forskningen får resurser att intensifiera kvalitetsut- vecklingen av skogsråvaran. — — ——Förbudet mot användning av DDT och ett ökat motstånd mot an- vändning av herbicider har i hög grad försvårat och fördyrat föryngringsar- betet. Det är därför av största vikt att resurser ställs till förfogande för öka— de forskningsinsatser när det gäller alternativa bekämpningsmetoder.

Styrelsen instämmer till fullo i utredningens förslag till ett intensifierat FoU—arbete pa skogsbruksområdet. — —

Styrelsen vill understryka att kraftigt ökade forskningsinsatser är helt nödvändiga om man vill närma sig den intensitetsnivå i skogsbruket som utredningen har angett. Det är viktigt att resurser härför ställs till förfogan- de i sädan tid att forskningen kan ligga före praktiken - — —.

— — — Utredningen nämner bl. a. behovet av en fortsatt intensiv utveck- ling mot rationella avverkningsmetoder. forskning kring skogsproduktion pä torvmarker och bättre utnyttjande av råvaran. Styrelsen instämmer hä- ri. men vill framhålla betydelsen av produktionsforskning i vidaste bemär- kelse — —. Mot bakgrund av de allt större anspråken från olika intres- senter när det gäller skogsmarkens utnyttjande vill styrelsen också under- stryka behovet av en fortsatt utveckling när det gäller prognosinstrument av den typ som utredningen har använt.

Prop. 1978/79:110 209

9.4 Skogsstyrelsen: Forskning. Skogsstyrelsen anser möjliga effekter av metodförbättringar inom återväxtarbetet utgöra angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt. — — — Skogsstyrelsen bedömer att alla de forsknings- och utvecklingsområden som utredningen beskrivit är mycket angelägna samt att en ökad statlig satsning på FoU är av största betydelse för möjlighetema att förverkliga ett ambitiöst skogsproduktionsprogram. Styrelsen vill särskilt framhäva vikten av FoU-insatser inom områdena plantframställning. metoder för sådd och plantering samt kontroll av för plantorna skadliga insekter. Utbildning. Skogsstyrelsen vill kraftigt understryka utredningens utta- lande om att kunnig och välutbildad personal är en förutsättning för att det föreslagna skogsproduktionsprogrammet skall kunna genomföras. Verket delar de av utredningen — — framförda synpunkterna och förslagen rö- rande förbättringarna inom utbildningsområdet. men anser att ytterligare insatser måste göras för den skogliga utbildningen.

Gymnasieskolans grundutbildning — — tillgodoser f. n. enligt skogs- styrelsens bedömning skogsbrukets behov — — —. Skogsstyrelsen — — föreslår att atgärder snarast vidtas för att avhjälpa bristen på behöriga lära- re. Bl.a. bör lärarutbildningens kapacitet utökas. — —

Enligt skogsstyrelsens mening bör snarast möjligt åtgärder vidtas för att öka skolornas utbud av fortbildning och förbättra rekryteringen till fort- bildningskurserna. — — Det fordras — — — en ökad kontakt mellan skola och det praktiska skogsbruket.

9.5 Statens naturvårdsverk: Forskning. Det är tydligt att bland de väsentli- gaste inVesteringar samhället kan göra för att bättre utnyttja skogen som naturresurs är en intensiv forskning på alla de fronter som kan utnyttjas härför. På denna punkt ställer sig verket bakom utredningen. men vill inte att forskningsresurserna i alltför hög grad förbehålles Virkesproduktionen som sådan, utan i lika hög grad Virkesproduktionens följdverkningar för andra samhällsintressen. t. ex. natur och miljö. Utbildning. Utredningens synpunkter delas av verket. men dessutom bör utbildning av skogstjänstemän och skogsägare utvidgas till att omfatta natur- Och miljövärdsfrägor.

9.6 Domänverket: Forskning. — — Vid anslagsfördelning och personal- rekrytering bör förmedlingsverksamheten få sådant utrymme att forsk— ningsresultat verkligen når ut.

9.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Forskning. Länsstyrelsen finner det här angeläget att understryka vikten av att tillräckliga medel ställs till för- fogande för forskning för att uppnå ett så miljövänligt skogsbruk som möj- ligt. Det är vidare nödvändigt att dessa forskningsresultat på ett effektivt sätt når ut till markägarna —— — —.

9.8 Länsstyrelsen i Uppsala län: Forskning. — — —Länsstyrelsen vill un- derstryka behovet av intensifierad satsning på forskning inom skogsbruks- omrädet. hade med inriktning mot förbättrat skogsodlingsmaterial och mil- jöanpassade metoder för beståndsanläggning och vård. Forskningen bör även syfta till att ge ökad kunskap om ekologiska konsekvenser av be- sprutning. gödsling och dikning. *

9.9. Länsstyrelsen i Kronobergs län: Forskning. Länsstyrelsen anser att det

14 Riksdagen I978/79. ] saml. Nr 110

Prop. l978/79:110 210

är mycket angeläget att forskningsinsatserna inom det skogliga omrädet ökar. Särskilt gäller detta i fråga om effekterna på lång sikt av flera av de åtgärder som skogsutredningen föreslagit skall genomföras i stor skala. Dikningens inverkan på vattenbalans. vattenkvalitet. växt- och djurliv bör snarast klarläggas. Gödslingsprogrammets konsekvenser för växt- och djurliv samt för yt-och grundvatten bör också närmare undersökas. Miljö- effekterna av en stark inriktning på barrskog och följderna av omfattande odling av främmande trädslag och trädprovenienser. Givetvis bör också forskningen kring kemiska bekämpningsmedel fortsätta.

9.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Forskning—I./tbiltlning. — — Vad ut- redningen här framför kan länsstyrelsen helt stödja.

9.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Forskning. -— — För framtiden är det av yttersta vikt att även ekologisk forskning intensifieras och utökas avse- värt. — = —

9.12 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Forskning. Länsstyrelsen delar utred- ningens uppfattning att ökade insatser på den skogliga FoU-verksamheten är i hög grad önskvärda.

Utbildning. Länsstyrelsen har — — — inget att erinra mot utredningens synpunkter på den skogliga utbildningen.

9.13 Sju av ledamöterna i länsstyrelsen i Kopparbergs län tAarnseth. Berg— ström. Dahlén. Helldin. Läng. Olsson och Steiving) anför i reservation: Ökade förskningsresurser förordas för att uppnå nya användningsområden för lövvirket. det skulle minska behovet av besprutning i lövbestånd.

9.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Forskning. Länsstyrelsen finner det väsentligt att alternativa skötselmctoder utforskas. vilka kan motverka uppkomsten av alltför mycket lövskog i barrskogsföryngringarna. Detsam- ma gäller mekaniska alternativ till kemisk bekämpning. -— — —

— — —- Länsstyrelsen vill kraftigt förorda att aktuella problem inom främst heständsanläggningcn prioriterats så att skogsodlingarnas kvalitet snabbt kan höjas. — — —

Utbildning. — — lnte minst bör fortbildningen av skogsbrukets olika befattningshavare förstärkas.

De privata skogsägarna bör få ökade utbildningsmöiligheter. — —

9.15 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Forskning. Med hänsyn till — — — problem rörande föryngringen av skogama ovan skogsodlingsgränsen. vill styrelsen framhålla vikten av att ljällskogen ägnas ökad uppmärksamhet från skogsforskningens sida. Utbildning. — — — Styrelsen vill i det sammanhanget erinra om. att drygt 200 000 enskilda skogsägare i landet omfattas av programmet. vilket i betydande omfattning bygger på frivillig medverkan. Mot den bakgrunden framstår det som mycket angläget att utbildningsmöiligheterna för denna kategori förbättras. dels i gymnasieskolan och dels genom förstärkning och stimulans ifråga om den av samhället bekostade rådgivningen.

9.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utbildning. — — — Utbildning och in— formation bäde av yrkesverksamma inom nän'ngen och den bredare all- mänheten alltifrån skolåldern framstår som allt betydelsefullare om det

Prop. 1978/79:11() zu

skall vara möjligt att i framtiden förena en hög skogsproduktion med sko- gens förmaga att producera en alltmer efterfrågad miljö för olika samhälls— intressen.

9.17 Delegationen för gleshygdsfrågor: Forskning. Tillvaratagande av skogsavfallct behandlas inte i skogsutredningen. Delegationen kan dock inte underlåta framhålla att det är synnerligen angeläget att forskningsar- betet och försöksverksamheten på detta område bedrivs med stor intensi- tet. Ett framgångsrikt arbete i dctta avseende skulle kunna bli av stor bety— delse för vftra glesbygder.

9.18 l-"orskningsstiftelsen skogsarbeten: Forskning. — — Resultaten av vara alternativa lönsamhetsberäk ningar har gett oss den bestämda uppfatt- ningen att en fortsatt kraftfull rationalisering av skogsbrukets verksamhet är ett villkor för att under 1980-talet bibehålla skogsbrukets lönsamhet. För att möjliggöra en sådan rationalisering är det absolut nödvändigt att in— tensifiera FoU-verksamheten inom skogsbrukets problemområden.

— Vi instämmer till alla delar i vad utredningen framför om den skogliga FoU-verksamheten — — —. Med stöd av vår speciella kompetens vill vi starkt understryka vikten av att möjligheter skapas för vidareutveck- ling av befintliga och framtagning av nya system för i första hand bestånds- anläggning och beständsvård. Härvid framstår skogsodlingens och röjning- ens mekanisering samt utveckling av rationella metoder och maskiner för gallring som särskilt angelägna. — —- —

På grund av den stora betydelse som skogsnäringen har för samhällsut- vecklingen -- — — samt med hänsyn till den skogliga forskningens långsikti- ga karaktär är det enligt vår mening motiverat att staten deltar med en stör- re andel än nuvarande 40 (f? av kostnaderna för skogsteknisk l—"oU.

9.19 Institutet för skogsförbättring: Forskning. — — Institutet understry- ker kraftigt utredningens uttalande att forskningens långsiktiga och all- mängiltiga karaktär pekar på att staten avsevärt måste öka sina insatser på den skogliga FoU—verksamheten. l...-'tbiltlning. Det finns också anledning att trycka på behovet av ökad ut- bildning inom det skogsgenetiska området. — — —

9.20 Statens rad för skogs- och jordbruksforskning: Forskning. — — För- utsättningen för att de i samtliga alternativ angivna slutavverkningsvoly- merna skall kunna uttagas är att föryngringsytorna beskogas på ett till- fret'lsställande sätt. Skall detta lyckas mäste omedelbart personella och ekonomiska resurser avdelas för ett forsknings- och utvecklingsprogram. sotn leder till —— pä ekonomiskt godtagbara villkor välslutna ungskogar med en biologiskt väl anpassad lövinblandning.

Skall vi kunna bevara och förbättra den för det svenska samhället vikti- ga naturresursen skog måste betydligt större personella och ekonomiska resurser ställas till forskningens förfogande. — —

9.21 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Forskning. Vi vill i likhct med utredningen understryka att en inten- sitierad forskning på skogsbruksområdct bör betraktas som ett viktigt medel för att uppnå den skogspolitiska målsättningen. Vi instämmer i övrigt i vad utredningen anför om behovet av ökade forskningsinsatscr.

Prop. l978/79:110 212

Vi anser —— — att det mot bakgrund av skogsbrukets stora samhälls- ekonomiska betydelse l'rnns vägande skäl för att staten i framtiden ökar an- slagen till den skogliga forskningen. —- —

Beträffande finansieringen av den FoU som sker vid branschinstituten måste nya lösningar sökas. För närvarande bidrar endast de organiserade skogsägarna till branschens kostnader. Som lämplig lösning föreslår vi att del av skogsvårdsavgiften får utgöra del av branschens bidrag.

Utbildning. Vi delar utredningens synpunkt i fråga om utbildningens be— tydelse. Vi vill särskilt understryka behovet av utbildning i skogsbrukets ekonomi. Även sambandet mellan den ekonomiska planeringen och ar- betsplaneringen i de kombinerade företagen måste regelmässigt ingå i skogs- och lantbruksskolornas läroplaner. Härigenom skulle en förbättrad skoglig utbildning kunna åstadkommas vid dessa yrkeslinjcr. För personer som genomgått grundläggande yrkeskurser vid lantbruksskolorna bör sär- skilda kurser anordnas vid skogsbruksskolorna.

9.22 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Forskning. Samarbetsutskottet tillstyrker utredningens förslag om en ökad statlig satsning på forskning och utveckling. — — Rationaliseringsarbetet måste som hittills baseras på en målmedveten och framtidsinriktad FoU på olika nivåer: — —- Den framgångsrika verk- samhet som branschen bedrivit på detta område har främst bekostats av storskogsbruket och endast till mindre del av privatskogsbruket. Bl.a. mot bakgrunden härav är det nödvändigt att staten ökar sina insatser och i nå- gon form medverkar till att branschens satsning kommer att omfatta alla skogsägare. Vad här sagts gäller icke endast den Skogstekniska forskning- en utan jämväl den biologiskt inriktade forskning som bedrives bl. a. av ln- stitutet för Skogsförbättring.

Det är — — — av avgörande betydelse för lönsamhet och konkur- renskraft att alla möjligheter att sänka råvarukostnaden eller motverka yt- terligare kostnadsökningar utnyttjas. Detta kan ske på flera sätt. t. ex. för- bättrad arrondering. koncentration. samarbete över ägogränsema och transportoptimering. Av större betydelse för utvecklingen är dock att skogsbruket får möjlighet att utnyttja de brukningsmetoder och de teknis- ka och andra hjälpmedel som står till förfogande samt att dessa ytterligare förbättras.Ökade insatser i FoU är därför erforderliga.

Utbildning. — — — En förbättrad utbildning av skogsägarna ifråga om beståndsanläggning och skogsvård är betydelsefullt.

9.23 Sågverkens råvaruförening: Forskning. — - — Den successiva kvali— tetssänkning som pågår i våra slutavverkningsbestånd_ beror till största delen på att kvalitetssynen ] skogsvården försummats. — — Metoder för biologisk kvalitetsdaning. exv. täta självföryngringar. måste diskuteras så att ekonomiskt försvarbara metoder att dana kvalitetsvirket utvecklas.

9.24 Svenska pappersindustriarhetareförhundet — Svenska skogsarbetare- förbundet Svenska träindustriarbetareförbundet: Forskning. Förbunden vill — — — understryka att kraftigt ökade forskningsinsatser måste kopplas till en skogspolitik enligt utredningens alternativ 2. — — _

Samhället måste vidare tillhandahålla betydande forskningsinsatser på alla områden inom skogsbruket och bekosta insatser som kan betraktas som utvecklingsarbete där ingen eller ringa avkastning kan förväntas inom överskådlig tid.

Prop. r97s179;110 ' 213

9.25 Tjänstemännens centralorganisation: Forskning. Ett fortsatt omfat- tande forskningsarbete måste bedrivas beträffande skogsodlingsmaterial.

Det finns ett starkt behov av fortsatt utvecklingsarbete kring skogs- odlingens mekanisering. Den fortsatta mekaniseringen måste bedrivas med krav på ökade biologiska hänsynstaganden. Tekniken har alltför ensi- digt inriktats på att minimera kostnadssidan inom skogsbruket — —.

9.26 Svenska kommunförbundet: Forskning. — — — Kraftfulla forsknings- insatser måste göras för att utveckla ekologiskt riktiga metoder i skogsbru- ket. — — —

9.27 Svenska samernas riksförbund:Forskning. Överhuvudtaget måste det avsättas resurser av helt annan omfattning för forskning kring frågor skogsbruk—rennäring. -

9.28 lngenjörsvetenskapsakademien:Forskning. Med den uppmärksamhet som användningen av kemiska bekämpningsmedel medför. synes det an- geläget att särskilt betona vikten av ytterligare forskningsinsatser för ut- veckling av preparat med god ekologisk anpassning. liksom för utveckling av kontrollmetoder. — —

IVA stöder utredningens förslag om ökad satsning på forskning och ut- veckling. — —

lVA vill — — — förorda — förutom en väsentligt ökad satsning på skogs- forskning — en omedelbar översyn av forskningsorganisationen inom Skogshögskolan och de övriga institutioner som medverkari skoglig FoU.

Sambandet mellan skoglig forskning och trätekniska utvecklingsinsatser bör i detta sammanhang beaktas med större hänsyn än hittills.

Utbildning. lVA vill förorda en översyn av utbildningsresurserna mot bakgrund av de erfarenheter som nu kan konstateras från Skogshögsko- lans utlokaliscring.

10. Övriga frågor

10.1 Lantbruksstyrelsen: I fråga om rådgivningsverksamheten vill styrel- sen instämma i utredningens betoning av behovet att utveckla samarbets- formema med andra organ i rådgivningsarbetet. —— ——

10.2 Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: — — — Styrelsen ser — — — förbättrad information. rådgivning och fortbildning som en viktig förutsättning för att skogsvården skall kunna förbättras. En annan viktig uppgift är att utveckla samarbetsformema mellan forskningsorganen och det praktiska skogsbruket. — —

10.3 Skogsstyrelsen: — — — Det torde — — — vara angeläget att även skogsvärdsorganisationen under en uppbyggnadsperiod i nära kontakt med andra skogliga organisationer och företag och inom givna ekonomiska ramar bedriver viss uppdragsverksamhet avseende utförande av angelägna skogsvårdsätgärder. —— — —

— — - Skogsstyrelsen bedömer att, för att målet skall nås. skogsvårds- styrelsernas massrådgivning. grupprådgivning och enskilda rådgivning

Prop. 1978/79:110 214

maste utökas och i huvudsak inriktas mot det privata skogsbruket.

— —- l—"örmedling av forskningsresultal från den skogliga fakulteten och andra forskningsinstitutioner — — — mäste intensifieras i syfte att för— bättra skogsägarnas förmåga att sköta sin skog och använda rationella och säkra arbetsmetoder. — —- Ytterligare resurser behövs till både skogssty- relsen och lantbruksuniversitetet om verksamheten skall få tillfredsställan- de bredd och effektivitet.

— —- Det behövs en utökad och kontinuerlig information till allmänhe- ten. skolor m. fl. om skogsbrukets förutsättningar. mål och arbetsformer.

Liksom skogsutredningen anser skogsstyrelsen det mycket angeläget med en regional samverkan för rådgivning mellan skogsvårdsstyrelser och skogsägarföreningar. Styrelsen anser att en samverkan bör omfatta även skogsyrkesutbildningen i länet — —.

10.4 länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Länsstyrelsen vill — — för sin del — — — konstruera att de väsentligt höjda ambitionerna ifråga om skogsproduktion och de i anslutning därtill föreslagna skogspolitiska med- len mäste inncbära ökade arbetsuppgifter för skogsvårdsorganisationen. Om inte skogsvardsstyrelserna samtidigt ges ökade resurser för rådgiv- ning. lagövervakning. bidragsgivning och skogsplanläggning kan genomfö- randet av en ny skogspolitik mer eller mindre förfelas. Otillräckliga resur- ser kommer därtill att fördröja effekten av insatta medel. Även skogs- värdsstyrclsens ökade roll i naturvärden motiverar en förstärkning.

10.5 Lantbrukarnas riksförbund — Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund: Skogsutredningens förslag. bl. a. beträffande den nya skogsvårdsla- gen och de ökade ambitionema för skogsproduktionen. medför enligt vår mening ökade krav på skogsvärdsstyrelsema vad gäller lagövervakning, rådgivning och information. Vi ser dessa arbetsuppgifter som primära för styrelserna och menar att de bör få ökad tyngd i verksamheten. Den direkta serviceverksamheten vad gäller skogsvårdsarbeten m.m. bör på sikt handhas av skogsbrukets egna organisationer. Vi anser det mindre lämpligt att den lagövervakande myndigheten samtidigt arbetar som säljare av tjänster. I framtiden bör styrelserna därför begränsa sin verksamhet inom detta område till samordning av service samt administra- tion av nödvändiga beredskapsarbeten.

10.6 Skogssällskapet: Enligt utredningens förslag tillägges den statliga skogsvårdsorg;-tnisationen en rad nya eller utökade uppgifter av stor bety- delse för skogsägarens ekonomi och frihet att förfoga över sina produk- tionsmedel. Dä skogsvårdsorganisationenjämväl förmedlar statsbi- drag, administrerar A MS-arbeten och handlägger andra ärenden av grann- laga natur. blir kravet på oväld och neutralitet oavvisligt. Fasta engage- mang med anknytning till skogsförvaltning bör sålunda upphöra i och med att skogsvårdsorganisationen tillföres dessa uppgifter som därtill ställer anspråk på alla tillgängliga resurser.

10.7 Svenska pappersindustriarhetareförbundet —Svenska skogsarbetare- förbundet Svenska träindustriarbetaret'örbundet: — — — Förbunden vill — — — peka pä nödvändigheten av att de lokala tillsynsorganen. skogs- värdsstyrelserna. [är tillräckliga resurser för att kunna följa upp den fram- tida skogspolitiken. Skogsvårdsstyrelsernas roll är viktig inte bara som lagövervakare titan även som informatörer och rådgivare.

Prop. l978/79:110 " 215

10.8 Riksantikvarieämbetet: Utredningen har framhållit att det är mycket angeläget med en brett upplagd upplysning och information till markägarna innan och i samband med att en ny skogsvårdslag träderi kraft. 1 en sådan kampanj bör givetvis också infogas information både om allmän hänsyn till kultur'minncsvårdens intressen och om redan nu gällande bestämmelser i fornminneslagen.

10.9 Statskontoret: — — — Med hänsyn till energifrågornas stora aktualitet är det enligt statskontorets mening en brist att denna användning av skogs- produktionen intc har blivit närmare belyst av utredningen.

10.10. Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser att energiaspekterna borde ha belysts mera ingående. — — —

10.11 Statens naturvårdsverk: Ansvaret för naturvårdshänsynen bör pri- märt åvila den som utnyttjar en naturresurs. Skogsbruksnäringen måste således ta på sig ansvaret för naturvårdshänsynen i skogen. Ser man detta ansvar i stort bör detta ansVar omfatta äVen bevarande i lämplig omfatt- ning av urskogsliknande områden. Dessa har ett betydande skogsveten- skapligt värde. Urskogsskyddet bör på grund av sin karaktär behandlas i annan ordning än övrig skoglig naturvård. Naturvärdsmyndigheternas re- surser räcker inte för att klara denna fråga. Finansieringen kan t. ex. ske genom uttaxering av en något höjd skogsvårdsavgift. För att skapa ett pre— liminärt skydd har verket föreslagit införande av ett allmänt avverknings— förbud under 10 år för redan kända urskogar och sådana som blir kända ge— nom inventeringar. Domänverket har utarbetat ett särskilt forskningsprojekt om återväxt— problem i fjällskogcn som beräknas kräva 20—30 år att genomföra. Natur— vårdsverket anser att den nuvarande skogsodlingsgränsen. som tillkommit av biologiska. ekonomiska och skogligt strategiska skäl, inte sammanfaller med gränsen för ett önskvärt skydd ur naturvårdssynpunkt. Närmare ut- redning behövs för att avgränsa de skyddsvärda områdena. Därför bör tills vidare NVL 20,5 om samråd alltid tillämpas vid avverkning ovan den nuva- rande skogsodlingsgränsen tills naturvårdsintresset hunnit kartläggas och avgränsas. Om det vid samråd inte föreligger starka naturvårdsskäl skall avverkning naturligtvis inte hindras under 10-årsperioden. Bokskogslagen har haft betydelse för att skydda landskapsbilden i södra Sverige. Övrig ädellövskog kan komma att hotas om skogsbruket skall till- varata sina ekonomiska intressen genom optimal barrfrberproduktion. Verket har därför föreslagit en lag om bevarande av ädellövskog av liknan- dc utformning som bokskogslagen. - — — Naturvårdsverkets anslag står inte i proportion till dessa ekono- miska krav. Vid bildande av skogliga naturreservat där ersättningarna ofta närmar sig hela skogsvärdct är det ur förvaltningssynpunkt angeläget att förvärva marken. Ett generellt problem är härvid att skogsägarna inte vill avstå äganderätten utan att kompensationsmark kan lämnas. Naturvården förfogar inte över sådan mark och det ingår inte i dess uppgift att hålla en egen markfond. lnte heller åligger det andra myndigheter som förfogar över mark— eller jordfondcr att ställa bytesmark till naturvårdsmyndighe- ternas förfogande. Ett samarbete mellan myndigheterna i detta avseende sktrlle avsevän underlätta frivilliga marköverlåtelser för naturvårdsända- mål. Lantbruksnämnderna som har en utbyggd administration och stor er- farenhet av förvärv till sin rationaliseringsrescrv, skulle kunna få i uppdrag

Prop. 1978/79:110 216

att förvärva bytesmark även till naturvårdsmyndighetema inom ramen för jordfonden. Ett av de vanligaste hindren i naturVårdsmyndigheternas be- varandeverksamhet skulle undanröjas i de fall kompensationsmark härige- nom blev tillgänglig.

10.12 Statens planverk: — = — Planverket anser att ett verkningsfullt skydd för ädellövskogen är viktigt och att denna fråga bör uppmärksam— mas.

Prop. 1978/79:110 217

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Skogsvärdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 & Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av mar- kens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvår- dens och andra allmänna intressen.

2 & Med skogsmark avses i denna lag

]. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål.

?.. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- ellerjordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark. om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion. om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

3 5 Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion.

4 % Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter . som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (19641822) eller annan lag.

Anläggning av skog pä skogsmark

5 5 Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,

2. om marken ligger outnyttjad.

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6 & Om ett skogsbestånd är så överårigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning. får skogsvårdsstyrelsen besluta att beståndet skall slutavverkas och ny skog anläggas.

7 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om föryngringsmetod. markberedning. sådd. plantering. vård

Prop. 1978/79:110 218

av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

8 95 Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt. far regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anläggning av skog.

2. handel med sådant material. Med skogsodlingsmaterial aVses frön, plantor. sticklingar och andra former av förökningsmaterial. avsedda för anläggning av skog.

9 & Röjning av plantskog eller ungskog skall ske. när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke väsentligt hämmas.

Om skogen är nära gallringsbar ålder. får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

10 s" Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

11 s Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge tlndantag från 5 och 9 ss.

Avverkning av skog på skogsmark

12 & Avverkning på skogsmark får inte ske på annat sätt än genom I. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling, 2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

13 & Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas. om skogen får stå kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före— skrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

14 & Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs så att en jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före— skrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksarcal som årligen eller eljest periodvis får slutavverkas. Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första stycket.

15 %$ Som brukningsenhet skall räknas d'en skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare. om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

16 så Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 å.

Prop. 1978/79:110 . 219

17 s Skogsmarkens ägare är skyldig att underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Svärföryngrad skog och skyddsskog

18 & Regeringen får föreskriva att skog som är svår att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand— eller jordllykt eller för att förhindra att tjällgränsen flyttas ned skall avsättas som svärft'iryngrad skog eller skyddsskog.

19 s ! svt'irföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan skogsvat'dsstyrelscns tillstånd. I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten. 'l'iIIständ behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling.

lnsektshärjning

20 s Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog, upparbetning av skadad skog. utforsling eller lagring av virke och om andra åtgärder som behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är också annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvärdshänsyn

21 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter i fråga om hyggens storlek och utläggning. beståndsanläggning. kvarlämnande av trädsamlingar. skogsbilvägars sträckning och om den hänsyn i övrigt som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog.

Bemyndigandct medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Tillsyn

22 % Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdssty- relsen trtövar den närmare tillsynen inom länet.

23 s 'l'illsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

24 & 'l"il|synsmyndighcten far meddela föreläggande eller förbud som behövs för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl. fär föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i annat fall först sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har följts.

Prop. l978/79:110 ”0

_l.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

lakttas inte föreläggande. får tillsynsmyndigheten lata vidta åtgärden pa den f örsumliges bekostnad.

25 & Kan avverkning föranleda jämförelsevis dyra och omfattande äter- växtätgärder. får skogsvårdsstyrelsen i samband med att avverkningen företas kräva att säkerhet ställs för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet fär även krävas som villkor för tillstånd enligt 19.5. Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket. fär skogsvårdsstyrel- sen meddela förbud att avverka skog pä brukningsenheten utan skogs- vardsstyrelsens tillstånd.

26 & Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.

Ansvar och besvär m. m.

27 5 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av Så första stycket eller ZOä första stycket. 2. bryter mot 12 s 13 5 första stycket eller 145 första stycket, 3. bryter mot 19 s första stycket eller mot föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 19 å andra stycket, 4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 ä. 5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 17 s 6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats för att föreskrift enligt 21 % skall efterlevas.

l ringa fall döms ej till ansvar. Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 åå brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggandc eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

28 & Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

29 ?; Talan mot skogsvärdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos regeringen genom besvär.

30 & Myndighet får förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd talan.

1. Denna lag träder i kraft den 1januari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948: 237) och förordningen (1894: 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark med fideikommissrätt eller under stän-

Prop. 1978/79:110 221

dig besittningsrätt och äger tillgodogöra sig skogens avkastning iitöver husbehovet. skall vid tillämpningen av nya lagen anses som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångs- svårighetcr som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyl- digheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6, 7. [G, 13, 24 eller ”lös" gamla lagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestäm- melse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25.5 meddelade förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs att 65 lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog skall ha nedan angiven lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65

Vägras tillstånd till avverkning av icke utvecklingsbar bokskog och föranleder detta att rationellt bok- skogsbruk avsevärt försvåras, är ägaren av fastigheten och innehava- rc av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skadade härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag. utgår ej ersättning.

Med utvecklingxbur skog avses skog som anses utvecklingsbar en- lig! .rkogsvårclxlugen (1948: 237)".

Vägras tillstånd till avverkning av bokskog när hinder mot avverk- ningen inte föreligger enligt [35 skogsvårdslagen( ) och föran- leder detta att rationellt bokskogs- bruk avsevärt försvåras. är ägaren av fastigheten och innehavare av särskild rätt till fastigheten berätti- gade till ersättning av staten för den skada de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt denna lag, utgår ej ersättning.

Denna lag träder] kraft den ljanuari 1980.

Prop. l978/79:110 m

Utdrag LAGRÄDl—IT PROTOKOLL

vid sammanträde

1979-02— 19

Närvarande: justitierådet Hesser. regeringsrådet Hamdahl. justitierådet Höglund.justitierådet Hessler.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den lljanuari l979 har rege- ringen pä hemställan av statsrådet Enlund beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till

1. skogsvårdslag.

2. lag om ändring i lagen (_l974: 434.) om bevarande av bokskog. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Hans Pet- terson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till skogsvårdslag

45

Den föreslagna bestämmelsen innehäller att skogsvårdslagen inte skall tillämpas i den man den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964: 822) eller annan lag. När det gäller natur- vårdslagen anges i specialmotiveringen som ett exempel på föreskrifter som här avses skötselföreskrifter för naturreservat. l motiven anförs vida- re exempel pä annan lagstiftning som innebär inskränkningar för skogsbru- ket: härvid anges bl.a. lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog. lagen (l9421350) om fornminnen och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40 åå byggnadslagen (l947: 385). Sistnämnda motivuttalande ger anledning påpeka. att det nu föreslagna stadgandet inte avser att reglera fall då skogsvårdslagen strider mot annan lag utan endast fall då den strider mot föreskrifter som meddelats med stöd av annan lag. När det gäller gränsdragningen mot tillämpningsområdet för annan lag får frågan bedö- mas enligt allmänna grundsatser. Av dessa torde följa att skogsvårdslagen ej skall tillämpas i den mån den strider mot lag. vars föreskrifter i fråga om sådana ämnen som regleras i skogsvårdslagen är att anse som speciallag. De i motivuttalandct nämnda lagarna och lagrummen får anses utgöra så- dan lag.

(så

Enligt denna paragraf far skogsvårdsstyrelsen besluta att ett skogsbe- stånd skall slutavverkas och ny skog anläggas. om beständet är så över-

Prop. l978/79:110 223

årigt att markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning. [ motiveringen uttalas. att paragrafen inte är tillämplig i and— ra fall än när tillväxten är onormalt låg på grund av röta eller självgallring. Vidare anförs. att ett skogsbestånd bör anses så överårigt som anges i pa- ragrafen när den löpande tillväxten efter avdrag för självgallring och annan virkesförlust är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nytt bestånd kan ge.

Av den föreslagna lydelsen framgår inte att den låga tillväxt. som skall vara en förutsättning för ingripande med stöd av paragrafen. skall bero på röta eller självgallring. Enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen anses dock den i motiveringen angivna normen. att den löpande tillväxten efter avdrag för virkesförlust på grund av självgallring m.m. är mindre än hälften av den genomsnittliga produktion som ett nytt bestånd kan ge. in- nebära att till överårig skog kommer att hänföras endast skog där orsaken till den låga tillväxten är röta eller självgallring i beståndet. En så stor ned- gång i produktionen som den angivna skulle nämligen inte vara möjlig utan att beståndet är angripet av röta eller utsatt för självgallring.

Avsikten är alltså inte att möjliggöra tvångsavverkning av frisk skog. som alltjämt växer men vars tillväxt på grund av hög ålder nedgått mycket kraftigt. Det torde inte kunna uteslutas att den i motiveringen angivna pro- duktionsnedgången kan föreligga utan att orsaken är röta eller självgall— ring. För att förebygga en tolkning som möjliggör ingripanden mot gammal skog i andra fall än de avsedda bör enligt lagrådets mening lagtexten bring- as i närmare samklang med motiven. Detta kan ske genom att i paragrafen anges att. om ett skogsbestånd är överåiigt och markens virkesproduce- rande förmåga på grund av röta eller självgallring tas till vara endast i ringa utsträckning. skogsvårdsstyrelsen får besluta att beståndet skall slutavver- kas och ny skog anläggas.

Enligt denna paragraf får regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer meddela föreskrifter för hur anläggningen av ny skog skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall vårdas. Föreskriftema får avse föryng- ringsmetod. markberedning. sådd. plantering. vård av plantskog och andra åtgärder som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsstäl- lande täthet och beskaffenhet i övrigt. _

Paragrafen motsvarar 8 & i skogsutredningens förslag. Den ändrade Iy- delsen i förhållande till detta senare förslag är tydligen avsedd att vara en— bart redaktionell. Ändringen har emellertid såtillvida fått en saklig inne- börd. att den i remissprotokollet föreslagna lydelsen inte innefattar ett di- rekt åläggande för skogsägare att vid anläggning av ny skog vidta de för- yngringsåtgärder som behövs. En sådan skyldighet för skogsägare inträder endast om föreskrifter enligt paragrafen meddelas. Genom ändringen har det också blivit mindre klart hur långt föreskrifterna får gå i fråga om de

Prop. l978/79:110 224 särskilt uppräknade åtgärderna. Utredningens förslag utsäger däremot klart ändamålet med alla de åtgärder som avses. Lagrådet vill därför föror- da den ändringen att paragrafen. liksom i utredningens förslag, inleds med en huvudregel som anger ändamålet med och ramen för de åtgärder som avses. Regeln bör i överensstämmelse med utredningens förslag innehålla. att vid anläggning av ny skog de föryngringsåtgärder skall vidtas som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Därefter torde få följa bestämmelsen. att närmare fö- reskrifter om föryngringsmetod. markberedning. sådd. plantering. vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syfte meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Om paragrafen ändras i enlighet med vad som nu förordats torde bemyn- digandet i l l ä i det remitterade förslaget för skogsvårdsstyrelsen att med- ge vissa undantag böra omfatta även förevarande 7 5.

245

] förevarande paragraf ges bestämmelser om föreläggande och förbud som tillsynsmyndighet kan ge Skogsmarks ägare för genomförande av la- gens föreskrifter. t. ex. om plantering, samt om möjlighet för myndigheten att stadga vite och att utföra åtgärd. beträffande vilken föreläggande givits. på försumlig markägares bekostnad. Närmast motsvarande bestämmelser ges i 19 och 20 åå gällande lag. enligt vilka stadganden myndigheten skall försöka träffa överenskommelse om åtgärd och i sista hand kan utverka dom. Gällande lag upptar också bestämmelse i 21 5. att vad i överenskom- melse eller dom blivit bestämt skall gälla även mot ny ägare.

Någon motsvarighet till sistnämnda bestämmelse har inte tagits upp i re- missförslaget. ] motiven framhålls att en bestämmelse om verkan av före- läggande mot ny ägare skulle få begränsad verkan. eftersom den inte skulle kunna gälla ett förelagt vite;jfr 19 % lagen (1976: 666) om påföljder och in- gripanden vid olovligt byggande m.m.

Det förtjänar dock framhållas att en regel om verkan mot ny ägare av ett föreläggande att utföra viss åtgärd ingalunda skulle komma att sakna prak- tisk betydelse blott därför att vitesförläggande ej kunde ges sådan verkan. Ägde föreläggande om åtgärd verkan mot ny ägare. skulle ägarbytet kom- ma att sakna betydelse för möjligheten att låta utföra den ifrågavarande åt- gärden på markägarens bekostnad. Tvångsuppfyllelse kunde tillgripas utan hinder av att fastigheten fått ny ägare. Såsom regeln nu utformats bortfaller vid ägarbyte denna möjlighet intill dess nytt föreläggande hunnit meddelas.

Klan är emellertid att behovet att göra ett föreläggande verksamt mot ny ägare är mindre än att tillägga överenskommelse eller dorn sådan verkan. Ett föreläggande är en ensidig myndighetsåtgärd som utan större omgång kan förnyas mot ny ägare. 1 19 å i 1976 års lag om påföljder och ingripan- den vid olovligt byggande m.m. har visserligen upptagits bestämmelse om

Prop. 1978/79:110 ' _ ' 225

, ,. - ;..1

att föreläggande skall gälla mot ny ägare: anteckning om föreläggande skall. enligt 20 s. göras i fastighetsboken. Säkerligen skulle dock riskerna för försök att genom skentransaktioner eliminera föreläggandet vara större på nämnda lags. den s. k. svartbyggelagens. område än man behöver befa- ra då fråga är om en skogsvårdslag. Lagrådet anser sig därför inte höra föreslå någon annan reglering i förevarande hänseende än den som uppta- gits i remissprotokollet.

29 5

I denna paragraf föreskrivs att skogsvårdsstyrelsens beslut överklagas hos skogsstyrelsen och skogsstyrelsens beslut hos regeringen. Frågan om en instansordning som inbegriper förvaltningsdomstol har inte berörts i re- missprotokollet. Principerna för fördelningen av administrativa besvärs- ärenden mellan regeringen och förvaltningsdomstol var föremål för ingåen— de behandling i samband med 197] års förvaltningsrättsreform. Statsmak- terna godtog därvid i huvudsak de riktlinjer som dragits tipp av förvalt- ningsdomstolskommitte'n i dess betänkande (SOU 1966: 70.) "Förvalt— ningsrättskipning". [ propositionen (l97l : 30) med anledning av kom- mitténs förslag föreslogs ingen ändring i 43 & skogsvårdslagen (19481237). Enligt sistnämnda paragraf är instansordningen densamma som den som föreslås i den nya lagen.

] förvaltningsdomstolskommitte'ns betänkande anfördes i fråga om skogsvårdslagen. att såväl ärenden om meddelande och återkallelse av till- stånd som ärenden om avverkningsförbud och skogsmyndighets föreskrif- teri stor utsträckning rörde Skogstekniska frågor. vartill kom att det ej var uteslutet att vid lagtillämpningcn ställning kunde behöva tas till spörsmål av betydelse för skogsbrukets utvecklingi stort. På grund härav talade en— ligt kommitténs uppfattning övervägande skäl för att ärendena borde avgö- ras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Även när det gällde ärenden om ställande av säkerhet för kostnad för skogsodlingsåtgärder och om tvangsutförande av sådana åtgärder ansåg kommittén att besvär borde avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Med den nu föreslagna ordningen för tillsynsmyndigheternas verksam- het. som ger dessa myndigheter möjlighet att utsätta vite i beslut om före- läggande eller förbud. har frågan om fullföljd till förvaltningsdomstol i viss mån kommit i ett annat läge än vid prövningen i samband med l97l års för- valtningsrättsreform. Administrativa myndigheters förelägganden och för— bud vid vite skall på mänga områden överklagas till kammarrätt. Skäl kun- de därför föreligga att göra en mera fullständig genomgång av de olika ty- per av beslut som kan förekomma enligt den föreslagna skogsvårdslagen med tanke på att göra en uppdelning av besvärsärendcna mellan förvalt- ningsdomstol och administrativ myndighet. För åtskilliga slag av ärenden skulle säkerligen det starka inslaget av lämplighetsprövning mot bakgrun- den av speciell skoglig och annan sakkunskap leda till att en besvärspröv-

Prop. l978/79:110

tu IQ ON

ning hos administrativ myndighet skulle framstå som mest ändamålsenlig. 1 andra ärenden kan det tänkas att rättsfrågoma har en sådan övervikt att en domstolsprövning är att föredra. Vad särskilt gäller ärenden om tvångs- utförande enligt 24 å i förslaget och om ställande av säkerhet enligt 25 & sy- nes goda skäl föreligga för besvärsprövning i förvaltningsdomstol. En an- ledning att inte ha olika besvärsgång i olika typer av ärenden enligt skogs- vårdslagen kan vara att besvärsfrekvensen inom de ärendegrupper som lämpar sig för prövning i förvaltningsdomstol är låg. Med hänsyn till svå- righeterna att på förhand bedöma den faktiska utvecklingen i detta hänse- ende vill lagrådet inte nu föreslå någon ändring i förevarande paragraf. Frågan om en överflyttning till förvaltningsdomstol av besvärsprövningen beträffande vissa grupper av beslut bör dock uppmärksammas sedan när- mare erfarenhet vunnits av den nya lagens tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog

Förslaget lämnas utan erinran.

Prop. 1978/79: 110 227

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström. Friggebo. Wirtén, Huss. Rodhe, Wahl- berg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Enlund

Proposition om riktlinjer för skogspolitiken, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till

1. skogsvårdslag,

2. lag om ändring i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Vad lagrådet har anfört till förtydligande av motivuttalandena till 45 i förslaget till skogsvårdslag föranleder ingen erinran från min sida. Jag finner inte anledning motsätta mig att 65 utformas i enlighet med lagrådets förslag. Jag ansluter mig till lagrådets förslag till ändrad ut- formning av 7 5. Som lagrådet har påpekat bör till följd härav också 7 & omfattas av bemyndigandet i 11 &. Mot lagrådets uttalanden i anslutning till 24 och 29 55 har jag inte något att erinra. Vidare bör vissa redaktio— nella jämkningar göras i förslaget till skogsvårdslag.

2 Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket

2.1 Allmänt

Staten ger i olika former stöd till skogsbruket. Det direkta ekono- miska stödet ges huvudsakligen i form av statsbidrag och, i viss mindre utsträckning, även i form av lån eller som garanti för lån. Statligt stöd utgår även på indirekt väg genom bl. a. anslag till forskning, utveckling, undervisning, rådgivning och serviceverksamhet inom skogsbrukets om- råde.

1Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 11 ja- nuari 1979.

Prop. 1978/79: 1 10 228

Statsbidrag kan utgå till dikning och skogsvägbyggnad och. när sär- skilda skäl föreligger, till återväxtåtgärder, ungskogsröjning, gallring och slutavverkning och även till upprättande av skogsbruksplaner. Vidare kan bidrag utgå till åtgärder i samband med skada på skog. Staten kan i vissa fall även lämna garanti för lån som behöver tas upp i samband med sådana skador. Till byggande av skogsvägar kan också statliga lån lämnas.

Vissa statsbidrag som utgår f. n. är i huvudsak direkt knutna till de krav på skogsvårdande åtgärder som ställs i nu gällande skogsvårdslag. I vissa fall då skogen har skadats eller annars är otillfredsställande kan krav på fullständiga äterväxtåtgärder göras gällande endast under förut- sättning att statsbidrag lämnas. Samma är förhållandet när det gäller skyldigheten att. under vissa i lagen närmare angivna omständigheter. efter åläggande utföra åtgärder för att motverka insektshärjning.

Under innevarande budgetår får statsbidrag beviljas till skogsvård. avverkning och skogsvägbyggnader med sammanlagt drygt 90 milj. kr. Därtill kommer de statsbidrag som utgår när sådana arbeten bedrivs som beredskapsarbeten. Dessa bidrag har under de senaste åren uppgått till ca 30 milj. kr. årligen.

Skogsutredningen föreslår statligt stöd dels i form av stimulansbidrag till sådana åtgärder som inte anses möjliga att föreskriva i lag och för vilka de företagsekonomiska förutsättningarna inte har bedömts tillräck- ligt starka. dels i form av statlig medverkan i finansieringen av sådana i skogsvårdslagstiftningen föreskrivna åtgärder som får anses bli betung- ande för skogsägaren eller har regionalpolitisk betydelse.

De allra flesta remissinstanserna är positiva till den av utredningen föreslagna principiella inriktningen av det statliga stödet till skogsbru- ket. Endast industriverket har en avvikande mening. Verket anser i fråga om den regionalpolitiska inriktningen av statligt stöd att skillnader mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska arbetskostnader bör utjämnas med vad verket betecknar som näringsgrensneutrala syssel- sättningsstöd. Enligt verket talar tidigare utredningar för övrigt mot att använda återväxtåtgärder som generellt sysselsättningsskapande instru- ment i Norrland.

För egen del anser jag att det även i fortsättningen bör finnas möjlig- heter att ge statligt stöd i olika former till skogsbruket. Rent allmänt an- ser jag att det statliga stödet i huvudsak bör inriktas mot sådana åtgär- der som från samhällets synpunkt är angelägna men som för skogsäga— ren ger avkastning först i en förhållandevis avlägsen framtid. Vidare an- ser jag att regionalpolitiska skäl liksom hittills talar för statligt stöd till bl. a. vissa åtgärder som i och för sig kan vara föreskrivna i skogsvårds- lagstiftningen men som med hjälp av stöd kan bli utförda på ett kvalita- tivt bättre sätt. Jag vill isammanhanget erinra om den stora betydelse som skogsbruket har i glesbygden som en del i det sammantagna syssel-

Prop. 1978/79: 110 '. - 229

sättnings- och serviceunderlaget. Det bör också påpekas att skogsbruket i inte obetydlig utsträckning åstadkommer sysselsättning i flera angrän- sande näringar och att insatser inom skogsbruket torde tillhöra de minst kostsamma sysselsättningsskapande åtgärderna.

Det nuvarande av regionalpolitiska skäl motiverade statliga stödet till skogsbruket utgår inom ett särskilt stödområde som är indelat i en inre och en yttre zon. Den inre zonen överensstämmer med inre stödområdet enligt förordningen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd. Yttre gränsen för den yttre zonen är väsentligt mera snäv än yttre gränsen för det allmänna stödområdet enligt samma förordning. Sålunda ingår i stödområdet t. ex. inte vissa delar av Kopparbergs. Värmlands och Älvs- borgs län och inte hellcr Öland och Gotland.

Skogsutredningen har föreslagit en justering av gränserna för det om- råde inom vilket utredningen anser att statsbidrag bör utgå av regional- politiska skäl. Utredningen har delat området i en inre zon och en yttre. För att fastlägga gränserna har utredningen gjort en bedömning av förutsättningarna för skogsproduktionen. Jämfört med det nuvarande skogliga stödområdet innebär förslaget en krympning i fråga om både stödområdet som sådant och den inre zonen. I ett avseende har utred- ningen föreslagit en utvidgning, nämligen att Gotland skall ingå i stöd- området.

Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat utredningens för- slag. Några länsstyrelser anser sålunda att stödområdet i huvudsak bör vara oförändrat. Ett par remissinstanser ifrågasätter om inte ett skogligt stödområde bör överensstämma med stödområdet för statligt regional- politiskt stöd.

Förutsättningarna för skogsproduktion skiljer sig väsentligt mellan olika delar av landet. Sämst är de i det inre av Norrland. Som jag nyss har framhållit bör det statliga stödet till skogsbruket ha en regional- politisk funktion även i fortsättningen. Härigenom kan en högre skogs- produktion upprätthållas i norra Sverige för att möjliggöra skogs- industriell verksamhet där. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att ha någon form av stödområdesavgränsning som grund för fördel- ning och differentiering av det statliga stödet. Av det jag nyss har sagt följer att områdesavgränsningen måste göras med utgångspunkt i förut- sättningarna för skogsproduktion. Det innebär bl. a. att den avgräns- ning som tillämpas för det regionalpolitiska stödet inte kan följas. Så var också fallet när riksdagen år 1974 beslutade om stöd till intensi- fierad skogsvård i norra Sverige. Bakom utredningens förslag ligger noggranna bedömningar av förutsättningarna för skogsproduktion i olika områden. Bedömningarna har lett till en minskning av det skog- liga stödområdct i förhållande till vad som nu gäller. Jag anser att ut- redningens förslag är väl lavvägt och att det i huvudsak bör följas.

Prop. 1978/79:110 230

Gränsjbr dm skogliga stödområde!

Gräns för det skogliga stöd- området ___—__ Grans för inre zon