Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kostnaderna för inskrivningsväsendet i prin- cip hell skall täckas genom avgifter. För verksamheten vid tingsrätternas målenhcter förutsätts att. liksom hittills. schablonmässigt bestämda av- gifter skall tas ut. vilka skall bidra till att täcka kostnaderna för denna verksamhet. Den avgiftsfrihet som staten, kommunerna och landstings- kommunerna f.n. åtnjuter i fråga om ansöknings- och expeditionsavgifter vid tingsrätterna föreslås slopad.-

Vidare föreslås bl.a. att länsstyrelserna inte längre skall medverka vid indrivning av obetalda tingsrättsavgifter och stämpelskatt'er.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den ljuli l982.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 31

Förslag till

I”»)

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrivs att M, 36 och 37 åå

stämpelskattelagen -

(1964: 308)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l4å

Skatteplikt föreligger icke vid ]) förvärv av utländskt skepp:

2) förvärv av skeppsbygge ge- nom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal. innan bygget fullbordats:

3) förvärv av nybyggt skepp omedelbart från den som byggt skeppet:

4) förvärv av _fiskeskepp samt skepp. som är avsett för livrädd- ning eller eljest för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart;

eller

5. återgång av fång i fall. där rätt till återvinning föreligger enligt 42 &.

Skatteplikt föreligger inte vid I) förvärv av utländskt skepp; 2') förvärv av skeppsbygge ge- nom skeppsbyggnadsavtal eller överlåtelse av sådant avtal. innan bygget har fullbordats:

3) förvärv av nybyggt skepp omedelbart från den som har byggt skeppet:

4) förvärv av skepp. som är av- sett att användas för yrkesmässigt fiske. för livräddning eller i övrigt för annat ändamål än yrkesmässig sjöfart:

eller

5. återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 å. '

36.5

1 fall. som avses i 305 1 mom. första stycket a') eller b). skall skat- ten inbetalas till beskattningsmyn- digheten eller den myndighet rege- ringen bestämmer inom en månad från den dag, då expedition i ären- det blir tillgängligför sökanden. el- ler vid tillämpning av andra stycket samma moment, den senare dag. då beslutet om skattens fastställande meddelas. innan expedition i ären- det blirit tillgång/it.7 eller beslut som nu sagts blivit nwddelat. må skat— ten icke mottagas. Fastställer över- rätt skatten till högre belopp än be- skattningsmyndigheten förut beräk- nat eller vitsordar skattskyldig an- märkning av den enligt 48 & förord-

' Lagen omtryckt 1979: l()60.

i fall, som avses i 30% 1 mom. första stycket a) eller b). skall skat- ten betalas till beskattningsmyn- ' digheten eller den myndighet rege-

ringen bestämmer inom en månad från den dag. då beslut i ärendet tillhandahålls sökanden. eller. vid tillämpning av andra stycket sam- ma moment. den senare dag. då be- slutet om skattens fastställande meddelas. Innan beslut i ärendet tillhandahållits eller beslut om skatten meddelats. får skatten inte tas enwt. Fastställer överrätt skat- ten till högre belopp än beskatt- ningsmyndigheten förut beräknat eller vitsordar den skattskyldige an- märkning av den enligt 48 & förord—

Senaste lydelse av lagens rubrik l974: 864.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 31

Nuvarande lydelse

nade granskningsmyndighcten. skall sålunda tillkommande skatte- belopp inbetalas till länsstyrelsen i det län, dit beskattningsmyndighe- ten hör inom en månad efter det att överrättens beslut meddelats eller granskningsmyndigheten erhållit meddelande om vitsordandet.

[ fall. som avses i 30.5 1 mom. första stycket c), åligger det den skattskyldige att inbetala skatten genom insättning på beskattnings- myndighetens postgirokonto inom den tid. som gäller för avgivande av deklaration. Om den av beskatt- ningsmyndigheten eller besvärs- myndighet fastställda skatten över- stiger vad som skolat utgöras enligt deklaration eller. då beslut förut meddelats i saken. enligt det beslut som närmast föregått. åligger det den skattskyldige att inom tid. som beskattningsmyndigheten bestäm- mer. till denna inbetala det felande beloppet. Vad nu sagts skall även gälla. om skatt fastställts ehuru de- klaration ej avgetts.

När synnerliga skäl äro därtill. må beskattningsmyndighet. som avses i andra stycket. bevilja an- stånd med skattens erläggande.

Den handling. som ligger till grund för skattens fastställande el- ler. när fråga är om inteckning i fast egendom, tomträtt eller skepp. pantbrev eller vilandebevis må be- skattningsmyndigheten icke utläm- na, förrän skatten erlagts. Har in- teckning överförts från skepps- byggnadsregistret till skeppsregist- ret i samband med att skeppsbygge registrerats som skepp. mä icke na- tionalitetshandling för skeppet ut- lämnas. förrän skatten för inteck- ningen erlagts.

',.)

Föreslagen lydelse

nade granskningsmyndigheten. skall sålunda tillkommande skatte- belopp betalas till beskattnings- myndigheten inom en månad efter det att överrättens beslut meddelats eller granskningsmyndigheten er- hållit meddelande om vitsordandet. Överrätt eller granskningsmyn- dighet skall omedelbart lämna be- skattningsmyndigheten uppgift om det tillkommande skattelnfloppm.

] fall. som avses i 305 [ mom. första stycket e). åligger det den skattskyldige att betala skatten ge- nom insättning på beskattnings- myndighetens postgirokonto inom den tid. som gäller för avgivande av deklaration. Om den av beskatt- ningsmyndigheten eller besvärs- myndighet fastställda skatten över— stiger vad som skall erläggas enligt deklaration eller. då beslut förut meddelats i saken. enligt det beslut som närmast föregått. åligger det den skattskyldige att inom tid, som beskattningsmyndigheten bestäm- mer, till denna betala det felande beloppet. Vad nu sagts skall även gälla, om skatt fastställts trots att deklaration inte har lämnats.

Om synnerliga skäl föreligger. jär beskattningsmyndiglteten bevil- ja anstånd med att erlägga skatten.

Beskattningsmyndigheten får inte lämna ut den handling. som lig- ger till grund för skattens faststäl- lande eller. när det är fråga om inteckning i fast egendom. tomträtt eller skepp. pantbrev eller vilande- bevis. förrän skatten har erlagts. Har en inteckning förts över från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret i samband med att ett skeppsbygge registrerats som skepp. får inte nationalitetshand- ling för skeppet länmas ut. förrän skatten för inteckningen har er- lagts.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37.5

l mom. Inbetalas skatt, som fast- ställts av inskrivningsmyndighet. icke inom angiven tid. skall be- skattningsm_mdigheten göra anmä- lan därom till länsstyrelsen i det län. dit beskattningsmyndigheten hör. Vid sådan anmälan skall fogas beslut om skattens fastställande el- ler annat bevis. innehållande upp- gift om skattens belopp och erfor- derliga uppgifter om den skattskyl- dige. Fastställer överrätt skatten till högre belopp än beskattnings- myndigheten förut beräknat eller vitsordar skattskyldig anmärkning av den enligt 48 ä' förordnade grt'tnskningsmyndigheten. skall överrätten eller. i det senare fallet. granskaingsmymiigheten omedel— bart lämna länsstyrelsen motsva- rande uppgifter rörande det till- kommande skattebeloppet. Efter anmälan. som nyss nämnts. [ivf-'n- som vid försummad inbetalning av tillkommande skattebelopp åligger det länsstyrelsen att förordna om uttagande avfelande belopp jämte [ fi'irekommande f'all restavgift en- ligt .? mom. i den ordning. som en- ligt uppbt'irdslagen ( I953:272) gäl- lerför indrivning av restförd skatt.

Har skatt ifall. som avses i30 :$ I motn.första stycket c). icke inbeta- lats inom föreskriven tid. skall för- fallet skattebeloppjämte i förekom- mande fall restavgift enligt 2 mom. på framställning av beskattnings- myndigheten omedelbart uttagus genom utmätning.

2 mom. Har skattskyldig underlå- tit att inbetala skatt inom föreskri- ven tid.skal| restavgift erläggas till den myndighet. som i sådant fall skall uppbära skatten. Restavgiften skall utgå efter fy ra öre för varje hel krona av den del av skatten som icke erlagts i rätt tid, dock ej med mindre belopp än tio kronor. Öretal som uppkommer vid beräkning av

1 mom. Har skatt inte betalats inom föreskriven tid. skall förfallet skattebelopp jämte i förekomman- de fall restavgift enligt 2 mom. på framställning av beskattningsmyn- digheten omedelbart tas ut genom utmätning.

2 mom. Har den skattskyldige underlåtit att betala skatt inom fö- reskriven tid. skall restavgift erläg- gas till beskattningsmytuligheten. Restavgiften skall utgå efter fyra öre för varje hel krona av den del av skatten som inte har erlagts i rätt tid. dock inte med mindre belopp än tio kronor. Öretal som uppkom- mer vid beräkning av restavgift

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 31

Nuvarande lydelse

restavgiftjämnas till närmast högre hela krontal.

När dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller eljest särskilda skäl föranleda det. må befrielse från skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse i fråga om skatt. sotn avses i 1 mom. första stycket, och av beskattningsmyn- digheten beträffande roman skatt.

Riksskatteverket äger meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

'Jl

Föreslagen lydelse

jämnas till närmast högre hela kron- tal. Beskattningsmyndighetenfår be- fria från skyldig/teten att erlägga restavgift. när dröjsmålet med he— talningen är obetydligt eller om det annars finns särskilda skäl.

Riksskattverket f'är meddela fö- reskrifter i fråga om befrielse från skyldigheten att erlägga restavgift.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1982.

• Sida 6
•  Original

Prop. l981/82: 31 6

Utdrag

BU DGE'I'DEPARTEMENTET ' PROTOKOLL vid regeringssammanträde l981-09—24

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson. Petri. Eliasson. Gustafsson. Til- lander. Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om avgifter vid tingsrätt, m. m.

1. Inledning

StämpeIskatteutredningen (B l977:()6l har ijuni l980 lämnat sitt delbe- tänkande (Ds B l980:7) Avgifter vid tingsrätt m.m.'. l betänkandet har utredningen föreslagit att olika ekonomiska mål skall fastställas för skilda verksamheter vid tingsrätterna. För viss verksamhet föreslås att samtliga kostnader skall täckas med avgifter. medan annan verksamhet. enligt utredningen. inte alls eller endast delvis bör avgiftsfinansieras. Vidare föreslås bl.a. att statens. kommunernas och landstingskommunernas av- giftsfrihet vid tingsrätterna skall upphöra. Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ].

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena i behandlade delar bör fogas till protokollet som bilaga 2.

2. Föredragandens överväganden

2.1. Inledande synpunkter

Statlig verksamhet är i viss utsträckning avgiftsbelagd. Den som tar en myndighets tjänster i anspråk får då med avgifter bidra till att täcka myndighetens kostnader. I regel har statsmakterna formulerat ett ekono- miskt mål för en myndighets avgiftsbelagda verksamhet. Det ekonomiska målet anger hur stor del av kostnaderna för verksamheten som bör täckas av avgifterna. Det vanligaste ekonomiska målet är full kostnadstäckning. dvs." en myndighets intäkter från den avgiftsbelagda verksamheten skall

' Utredningsman departementsrådet Jan Francke.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 31 7

täcka samtliga kostnader för denna verksamhet. Andra ekonomiska mål förekommer dock. t. ex. att intäkterna endast skall täcka vissa kostnader eller viss del av kostnaderna för en verksamhet. Det förekommer också avgiftsbelagd verksamhet för vilken ett ekonomiskt mål inte har fastställts.

Stämpelskatteutredningen har föreslagit att ekonomiska mål skall fast- ställas för tingsrätternas verksamhet. Gällande regler om avgifter vid de allmänna domstolarna (tingsrätterna. hovrätterna och högsta domstolen) återfinns i expeditionskungörelsen (19641618). I princip har regeringen fått riksdagens bemyndigande att själv besluta om dessa avgifter (.se prop. l974: l7l. SkU l974: 6l. rskr 1974: 361). Avgiftsuttaget skall dock bygga på den av riksdagen antagna grundsatsen att den som vänder sig till en domstol och tar dess tjänster i anspråk också skall bidra till att täcka den kostnad som därigenom drabbar det allmänna (se prop. 1964165. SkU l964z42). Riktlinjer för hur stort detta bidrag skall vara saknas däremot. Endast den begränsningen torde gälla att avgiftsuttagct inte får överskrida det allmännas totala kostnader för verksamheten. Inom denna ram linns det inte några klart formulerade ekonomiska mål för verksamheten vid de allmänna domstolarna. Då sådana mål nu föreslås för tingsrätterna och riksdagen tidigare har antagit riktlinjer för avgiftsuttaget vid de allmänna domstolarna. anser jag att frågan om ekonomiska mål för domstolsverk- samheten bör underställas riksdagens prövning.

I det följande kommerjag först att behandla frågan om ekonomiska mål för verksamheten vid tingsrätterna. Jag kommer därefter att ta upp några andra frågor som utredningen har behandlat, nämligen frågan om statens. ' kommunernas och landstingskommunernas avgiftsfrihet vid tingsrätterna. frågan om avgifts- och skattefrihet för tiskeskepp samt vissa bestämmelser om förfarandet då avgifter eller stämpelskatt inte erläggs inom rätt tid.

i detta ärende harjag samrått med chefen för_iustitiedepartementet.

2.2. Ekonomiska mål för verksamheten vid tingsrätterna

Utredningen har föreslagit att ekonomiska mål sätts upp för de olika verksamheterna vid tingsrätterna. Fördelarna härmed är enligt utredning- en flera. För det första blir frågan om kostnadstäckningsgraden — eller annorlunda uttryckt graden av subventionering — härigenom föremål för beslut på den politiska nivån. där olika intressen kan vägas mot varandra. Den myndighet som har ansvaret för verksamheten får vidare en klar utgångspunkt för sin ekonomiska uppföljning. Utredningen menar också att de som konfronteras med en avgift får en motivering för avgiftens höjd.

Utredningen påpekar dock att den särskilda karaktären av domstolarnas verksamhet gör att övervägandena när de ekonomiska målen skall faststäl- las blir komplicerade och att bedömningarna blir olika för olika delar av verksamheten. I första hand har utredningen valt att dela upp verksamhe-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 31 8

ten i den som bedrivs vid tingsrätternas målenheter och den som bedrivs vid inskrivningsmyndigheterna.

Jag finner utredningens tillvägagångssätt lämpligt och kommer därför att först behandla verksamheten vid målenheterna och därefter verksamheten vid inskrivningsmyndigheterna.

2.2.1. Ekonomiska mälför verksam/term vid målen/lemma

Verksamheten vid tingsrätternas målenheter domineras av arbetet med brottmål och tvistemål. Härutöver handläggs olika typer av ärenden.

B rattm ål

Enligt utredningen kan uppskattningsvis hälften av tingsrätternas totala kostnader hänföras till brottmålshanteringen. Det har emellertid inte före- svävat utredningen att belasta brottmålen med avgifter. Den verksamheten bör alltså. enligt utredningen. inte till någon del täckas genom avgifter.

En remissinstans. rättegångsutredningen. anser att en diskussion härom borde ha förts. Utan att ta ställning till frågan om avgifter i brottmål. påpekar rättegångsutredningen att det inte är principiellt orimligt att en tilltalad. om åtalet bifalls. får betala en del av domstolens kostnader för förfarandet. lika väl som han kan åläggas att betala bevisnings- och för- svarskostnader.

Stockholms tingsrätt anser att mål. vari enskilt åtal har väckts. bör avgiftsbeläggas. Tingsrätten hävdar att dessa mål. som visserligen är fåta- liga. föranleder domstolarna mycket arbete och att de dessutom ofta är sådana att det kan ifrågasättas om inte rättsväsendets resurser missbrukas.

För egen del får jag anföra följande. Brottmålsprocessen är ett led i en kedja av ingripanden som tillsammans utgör samhällets reaktion på ett brottsligt förfarande. I tidigare led finns bl.a. polis- och åklagarmyndighe- ternas verksamhet och i ett senare led i vissa fall kriminalvårdande åtgär- der. Det framstår som både orealistiskt och principiellt felaktigt att samhäl- let genom avgifter skulle erhålla bidrag till kostnaderna för den brottsutre— dande eller kriminalvårdandc verksamheten. Jag är lika främmande för tanken att bryta ut ett led i kedjan. brottmålsprocessen. och finansiera den genom avgifter. Det kan också framhållas att domstolarnas verksamhet på brottmålssidan utgör en del av samhällets kriminal- och socialpolitik och att det även av det skälet inte framstår som rimligt att avgiftsbelägga verksamheten. Jag delar därför stämpelskatteutredningens uppfattning att avgifter inte skall tas ut i brottmål. vari åklagaren för talan.

Saken ligger annorlunda till i mål om enskilt åtal. Sådant åtal får i allmänhet väckas endast om åklagaren prövat åtalsfrågan och beslutat att inte åtala. Målsägandens ställning i processen erinrar mycket om en käran- des ställning i ett tvistemål. Som Stockholms tingsrätt har påpekat kan det ifrågasättas om inte i en del fall av enskilt åtal det i själva verket rör sig om ett missbruk av rättsväsendets resurser. Jag anser därför att i mål om

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 31 9

enskilt åtal en avgift bör tas ut av målsäganden. Denna bör motsvara vad som tas ut av käranden i ett vanligt tvistemål. en fråga som jag nu övergår till att behandla.

Tristemål och övriga ärenden vid målenheterna

För den verksamhet. utom brottmålen, som bedrivs vid målenheterna föreslår utredningen att ekonomiska mål skall fastställas. För mål om lagsökning och betalningsförelägganden föreslås att full kostnadstäckning skall gälla. Ifamiljerättsliga mål. mål enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen) och vissa domstolsärenden föreslås viss kostnadstäckning på så sätt att samma avgiftsnivå skall tilläm- pas som i mål om lagsökning och betalningsförelägganden. I övriga tviste- mål. dvs. dispositiva tvistemål som handläggs i ordinärt förfarande. före- slås att en viss procentsats av självkostnaden skall tas ut. ] avvaktan på att ett tillförlitligt underlag för att beräkna denna självkostnad skall kunna tas fram. föreslås dock att en schablonmässigt bestämd avgift tas ut.

Remissutfallet i denna del är blandat. Flertalet remissinstanser tillstyr- ker emellertid att ekonomiska mål ställs upp för den här avsedda verksam- heten. En del av dessa. bl. a. domstolsverket. pekar dock på de praktiska svårigheter som föreligger när det gäller att göra kostnadsberäkningar för vissa måltyper. främst de dispositiva tvistemålen. Ett inte obetydligt antal remissinstanser avvisar bestämt förslaget om ekonomiska mål för tviste- målshanteringen. Dessa instanser redovisar såväl principiella som prak- tiska skäl för sin ståndpunkt.

För egen del får jag anföra följande. Svaret på frågan huruvida ekono- miska mål bör ställas upp för verksamheten vid tingsrätternas målenheter — frånsett brottmålen — beror till stor del på vilka intressen som verksam- heten skall tillgodose. Såvitt gäller de indispositiva tvistemålen. dvs. i huvudsak mål med familjerättslig anknytning. samt vissa allmänna dom- stolsärenden är samhällets intresse av materiellt riktiga avgöranden myc- ket starkt uttalat.

I många sådana mål. t. ex. mål som gäller vårdnad om barn. är domsto- lens uppgift att tillvarata barnens intressen. Domstolens befogenheter är omfattande i dessa mål. Processen styrs av tvingande regler över vilka parterna i princip inte kan råda. Den kan därmed i vissa avseenden liknas vid brottmålsprocessen. Att under sådana omständigheter ställa upp ett ekonomiskt mål för denna verksamhet är enligt min mening inte befogat.

Beträffande de dispositiva tvistemålen var väl åtminstone tidigare dom- stolens huvudsakliga funktion att fälla ett avgörande i en tvist mellan enskilda parter. Verksamheten tillgodoser uppenbarligen kärandens intres- se av att få tvisten avgjord och att få ett verkställbart avgörande. Emeller- tid har även samhället ett intresse av att denna möjlighet står medborgarna till buds.

Indirekt bidrar verksamheten till att förpliktelser i allmänhet fullgörs

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 31 lt)

frivilligt. Detta kommer alla borgenärer till godo. Verksamheten bidrar över huvud taget till att regelefterlevnaden hålls uppe. Skall ett ekono- miskt mål för verksamheten ställas upp bör hänsyn tas till detta förhållan- de. Att beräkna värdet av denna indirekta effekt låter sig emellertid knap- past göra. Det blir ytterst fråga om en bedömning av vad allmänheten rimligen bör betala för domstolarnas tjänster. Därvid måste man enligt min mening också ta hänsyn till andra kostnader som en rättssökande måste vidkännas för att få sin rätt.

Under senare år har tillkommit att domstolarna även i de dispositiva tvistemålen i allt högre grad har att beakta typiskt samhälleliga intressen. Genom tvingande lagstiftning inskränks även på detta område parternas förfoganderätt. Som exempel kan nämnas hyreslagstiftningen. konsument- lagstiftningen och bygg- och marklagstiftningen. Det sagda talar mot att man söker uppställa något ekonomiskt mål för nu avsedda verksamhet.

De nu redovisade skälen mot att införa en ekonomisk målsättning för verksamheten vid de allmänna domstolarnas målcnheter förstärks av vissa praktiska hänsyn. För det första har domstolsverket och ytterligare några remissinstanser pekat påatt svårigheter föreligger när det gäller att beräk- na kostnaderna för speciellt vissa delar av verksamheten. F.n. finns ae- ceptabla beräkningar endast för målgruppen lagsökningar och betalnings- förelägganden. Slutligen bör nämnas att hela rättegångsförfarandet f.n. är föremål för utredning (Ju 1977: 06) och att förändringar i detta kan förvän- tas inom en inte alltför avlägsen framtid.

Jag vill också erinra om att regeringen hösten 1980 höjde ansökningsav- gifterna för mål till sådan nivå. l20 kr.. att full kostnadstäckning f. n. torde tas ut i mål om betalningsföreläggande och lagsökningar. Avgifterna i familjemål och förenklade tvistemål ligger på samma nivå. vilket stämmer överens med utredningens förslag. '

De skäl somjag nu har redogjort för är sammantagna sådana attjag inte är beredd att föreslå att ekonomiska mål sätts upp för arbetet vid tingsrät- ternas målenheter. I stället bör schablonmässigt bestämda avgifter tas ut. vilka liksom hittills bör få fastställas av regeringen med den begränsningen att avgifterna inte sätts högr * än kostnaderna.

Det bör ankomma på domstolsverket som huvudman för domstolsväsenå det att följa utvecklingen på området och föreslå de ändringari avgiftsutta- gct som kan anses påkallat.

2.2.2 Ekmmmiska målför verksamheten vid inskriv/zingsmyndigheter/1u Verksamheten vid inskrivningsmyndigheterna domineras helt av hante- ringen av inskrivningsärenden. Dessa utgörs främst av ärenden om lagfart, inteckning eller annan inskrivning i fastighetsbok eller tomträttsbok. Vid Stockholms tingsrätt finns dessutom sjöfartsregistret. vid vilket förs ett skeppsregister. ett skeppsbyggnadsregister och ett båtregister. Vid flertalet av inskrivningsmyndigheterna handläggs inskrivningsären-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 31 H

dena manuellt. Vid några inskrivningsmyndigheter i Stockholms. Uppsala och Gävleborgs län förs dock inskrivningsregistren med hjälp av ADB. F.n. torde ADB-systemet omfatta ungefär l5% av landets ca 4 milj. fastigheter. Övergången till ADB-behandling fortsätter.

Stämpelskatteutredningen har föreslagit att självkostnaden för verksam- heten vid inskrivningsmyndigheterna helt skall täckas av avgiftsintäkter. dvs. det ekonomiska målet skall vara full kostnadstäckning. Kostnaderna för de inskrivningsmyndigheter som skall föra ADB-baserade inskrivnings- register skall därvid inte medräknas liksom inte heller motsvarande av- giftsintäkter. För den ADB-baserade inskrivningsverksamheten bör. enligt utredningen. samma avgifter gälla som för den manuella.

Utredningen har även föreslagit att själ vkostnaden för de ADB-baserade skepps- och skeppsbyggnadsregistren skall täckas av avgiftsintäkter. För båtregistret föreslår dock utredningen att schablonmässigt bestämda av- gifter skall tas ut. vilka endast skall bidra till viss kostnadstäckning. Skälet härför är att 90% av alla anteckningar om förvärv av båt avser fiskebåtar. att sådan anteckning f. n. är avgiftsfri och att utredningen inte funnit skäl föreslå att denna avgiftsfrihet slopas.

Utredningen har som skäl för sitt ställningstagande om full kostnads- täckning anfört bl.a. att huvudsyftet med inskrivningsverksamheten är att registrera ägarförhållanden och säkerheters inbördes ordning samt att an- nan statlig registreringsverksamhet. t.ex. fordons- och körkortsregistre- ringen. ofta helt täcks av avgiftsintäkter. Beträffande den ADB-baserade verksamheten anför utredningen att den f. n. endast omfattar en mindre del av landets fastigheter och att det därför inte är nödvändigt att nu ta ställning till vilka av den verksamhetens kostnader som bör ingå i kost- nadsunderlaget för beräkning av avgifter vid inskrivningsmyndigheterna.

De remissinstanser som har yttrat sig i denna del har antingen tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Sollentuna tingsrätt anser dock att utvecklingskostnaderna för de inskrivningsregister som förs med hjälp av ADB bör påverka avgifterna vid samtliga inskrivningsmyndigheter.

För egen del instämmer jag i stämpelskatteutredningens uppfattning. vilken i princip har godtagits av remissinstanserna. att självkostnaden för verksamheten vid inskrivningsmyndigheterna helt bör täckas av avgiftsin- täkter. men att avgifterna vid båtregistret bör fastställas schablonmässigt.

Beträffande frågan om kostnaderna för de inskrivningsregister som förs med hjälp av ADB bör tas med vid beräkningen av självkostnaden för verksamheten anser jag till en början att rättviseskäl kräver att samma avgifter tas ut vid alla inskrivningsmyndigheter. Det är vidare enligt min mening inte rimligt att samtliga hittills nedlagda investeringskostnader i ADB-verksamheten skall tas ut i form av avgifter. Däremot finnerjag det naturligt att. till skillnad mot vad som hittills har varit fallet. kostnaderna för överföringen till och driften av ADB-systemet fortsättningsvis räknas in i avgiftsunderlaget. Omfattningen av kostnadstäckningcn torde få prö-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82: 31 12

vas i samband med frågan om den framtida fastighetsdataverksamheten. I avvaktan härpå godtar jag utredningens förslag att kostnaderna för de ADB-baserade registren inte skall tas med i beräkningsunderlaget.

Jag anser att regeringen bör ges befogenhet att inom den givna totalra- men. full kostnadstäckning. bestämma avgifterna för olika ärendetyper. Domstolsverket bör följa upp avgifterna och föreslå erforderliga ändringar.

2.3. Avgiftsfriheten för staten, kommunerna och Iandstingskommunerna

Om staten. en kommun eller en landstingskommun tar i anspråk de tjänster som tillhandahålls av en statlig myndighet. vars verksamhet är avgiftsbelagd. är de i allmänhet avgif'tsskyldiga. Två viktiga undantag finns emellertid. För expeditionsavgifter och exekutionsavgifter är såväl staten som kommunerna generellt avgiftsbefriade.

Stämpelskatteutrcdningen har föreslagit att statens och kommunernas avgiftsfrihet skall slopas i fråga om expeditionsavgifter vid tingsrätterna. Utredningen har redovisat några skäl till att avgiftsbefrielse normalt inte gäller för stat och kommun. För det första försvårar bestämmelser om avgiftsfrihet för vissa grupper en myndighets avgiftskalkylering och upp- följningen av det ekonomiska resultatet. Ett annat skäl är önskemålet om konkurrensnetrtralitet. Kunder inom den offentliga sektorn skall inte gyn- nas framför kunder utanför denna. Vidare anses numera att samtliga kost- nader. som en myndighets verksamhet orsakar statsverket. skall bäras av denna myndighet. Härigenom får myndigheterna lättare att göra rättvi- sande kostnadsjämförelser mellan olika handlingsalternativ.

Utredningen menar. även om de redovisade skälen inte till alla delar gäller i fråga om tingsrätternas verksamhet. att de ändå har en sådan tyngd beträffande denna verksamhet att statens och kommunernas avgiftsfrihet bör avskaffas. Ett slopande av avgiftsfriheten skulle vidare. enligt utred- ningen. medföra omedelbara praktiska fördelar i form av enklare handlägg- ningsrutiner. Nuvarande tolkningsproblem att avgöra vilka myndigheter som tillhör de avgiftsbefriades krets skulle också undanröjas.

Förslaget att slopa avgiftsfriheten för kommunerna och landstingskom- munerna tillstyrks eller lämnas utan erinran av det helt övervägande anta- let remissinstanser. Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet och en tingsrätt avstyrker dock förslaget. Statskontoret ifrågasätter om inte frågans prövning. liksom för övrigt även frågan om statens avgiftsfrihet. bör anstå till dess utredningen har tagit ställning till frågan om avgiftsfrihe- ten för stat och kommun inom hela statsförvaltningen. Landstingsförbun- det anser bl.a. att förslaget innebär en direkt kostnadsöverföring från staten till' landstingen som inte motsvaras av någon effektivisering eller i övrigt förbättring av verksamheten. Svenska kommunförbundet påpekar att-kommunerna har en helt annan ställning som kreditgivare än andra. Kommunerna måste lämna kredit utan att kreditvärdigheten prövas. Enligt

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 31 13

förbundet finns det därför starka skäl som talar för att särbehandla kom- munerna.

Beträffande statens avgiftsfrihet är remissutfallet mer blandat. Flertalet instanser tillstyrker utredningens förslag. Svea hovrätt. tre tingsrätter och Sveriges domarcförbund avstyrker dock förslaget. Ytterligare ett par in- stanser uttrycker tveksamhet inför detta. Som skäl mot slopad avgiftsfrihet anförs bl. a. att det skulle innebära en onödig rundgång med statliga medel.

För egen del anserjag att de skäl som utredningen har anfört för slopad avgiftsfrihet för såväl staten som kommuner och landstingskommuncr väger tungt. Visserligen har de inte fullt samma bärkraft när det gäller tingsrätterna som andra myndigheter. men de nackdelar med förslaget som har åberopats är inte sådana att förslaget inte bör genomföras. Jag förordar således. i samråd med chefen för kommundepartementet när det gäller. kommunerna. att statens. kommunernas och landstingskommunernas ge- nerella avgiftsfrihet slopas. Jag vill i sammanhanget nämna att frågan om slopad avgiftsfrihet för det offentliga när det gäller exekutionsavgifter f.n. övervägs inom kommundepartementet inför ikraftträdandet av den nya utsökningsbalken .

Utredningen har dock. främst av praktiska skäl. förordat att avgiftsfrihe- ten för staten. kommunerna och landstingskommunerna behålls när det gäller kopior och avskrifter. Enligt utredningen är flödet av sådana från tingsrätterna till andra statliga eller kommunala myndigheter stort och en avgiftsskyldighet skulle verka hindrande och dessutom medföra onödig byråkrati.

Jag delar utredningens uppfattning och föreslår att statens. kommuner- nas och landstingskommunernas avgiftsfrihet för kopior bibehålls.

2.4 Avgiftsfrihelen för fiskeskepp m. m.

Enligt avgiftslistan. avd. II. i expeditionskungörelsen är inskrivning av förvärv av fiskeskepp eller fiskeskepp under byggnad avgiftsfri. I l4å stämpelskattelagen (1964: 308) stadgas stämpelskattefrihet för förvärv av fiskeskepp.

Sjöfartsregistret har i en skrivelse till Stämpelskatteutredningen föresla- git att såväl avgifts- som skattefriheten skall anknytas till skeppets använd- ningsområde. yrkesmässigt fiske. i stället för såsom f. n. till skeppets art. fiskeskepp. Anknytningen till skeppets art innebär. enligt sjöfartsregistret. att om en yrkesfiskare förvärvar ett skepp. som inte är registrerat som fiskeskepp. blir förvärvet skattepliktigt. medan ett förvärv av ett såsom fiskeskepp registrerat skepp blir skattefritt. oberoende av om förvärvaren ägnar sig åt yrkesmässigt fiske. Sjöfartsregistret anser detta otillfredsstäl- lande och föreslår att skatte- och avgiftsfriheten skall gälla förvärv av skepp som antingen används eller är avsett att användas för yrkesmässigt fiske.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 31 14

Utredningen har instämt i uppfattningen att skatte- och avgiftsfriheten skall anknytas till skeppets användningsområde. Utredningen anser dock att denna frihet skall begränsas till förvärv av skepp som är avsett att användas för yrkesmässigt fiske. Därmed kommer den att omfatta endast yrkesfiskares förvärv.

Även jag delar uppfattningenatt skatte- och avgiftsfriheten bör knytas till skeppets användningsområde. Jag instämmeri utredningens förslag att friheten bör begränsas till förvärv av skepp som är avsett att användas för yrkesmässigt fiske. Beträffande stämpelskattefriheten kräver förslaget en ändring av l4å stämpelskattelagen.

2.5. Uppbörd och redovisning

Enligt 25.5 expeditionskungörelsen skall. om expeditionsavgifter inte erläggs inom rätt tid. avgiftsmyndigheten göra anmälan härom till länssty- relsen. Länsstyrelsen skall driva in avgiften enligt uppbördslagens (1953: 272) regler om restförd skatt och därefter redovisa ärendet till av- giftsmyndigheten. Motsvarande regler finns i stämpelskattelagen beträf- fande stämpelskatt som har fastställts av inskrivningsmyndighet och som inte har betalats inom rätt tid.

Stämpelskatteutredningen har konstaterat att det finns flera andra stat- liga avgifter. vilka liksom expeditionsavgifter får tas ut genom utmätning utan föregående dom och att länsstyrelsens medverkan inte krävs när sådana avgifter skall drivas in eller redovisas. Enligt utredningen kan sådana regler undvaras även när det gäller avgifterna vid tingsrätt.

Utredningen anför vidare att stämpelskatt i många inskrivningsärenden debiteras samtidigt med expeditionsavgifter. Det är enligt utredningen därför önskvärt att samma indrivningsregler gäller för skatten och avgif- ten. Domstolsverket har bl.a. till uppgift att meddela föreskrifter om uppbörd och redovisning av stämpelskatt. Utredningen menar att länssty- relsens medverkan vid indrivning numera är onödig och föreslår att den avskaffas.

Som en konsekvens härav föreslår utredningen även att tillkommande skattebelopp skall betalas till inskrivningsmyndigheten i stället för till länsstyrelsen och att beslut om befrielse från skyldighet att erlägga restav- gift vid obetydligt dröjsmål också skall fattas av inskrivningsmyndigheten.

Utredningens förslag i denna del har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Enligt domstolsverket bör de uppgifter som nu ankommer på länsstyrelsen i stället anförtros verket och inskrivningsmyn- digheterna. Kammarkollegiet avstyrker dock förslaget. Enligt kollegiet är inkassoåtgärder en verksamhet som hittills varit helt skild från tingsrätter- nas uppgifter. Dessutom menar kollegiet att länsstyrelserna hittills skött denna uppgift bra och något behov av ändring har inte yppats. Malmö tingsrätt ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att genomföra förslaget.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 31 ”

Tingsrätten erinrar om att det för relativt kort tid sedan beslutades att uppbörden av statliga fordringar på rättshjälpcns område i princip skulle handhas av länsstyrelserna. Att nu frånta länsstyrelserna uppbörden av en annan typ av fordringar framstår enligt tingsrätten som tveksamt.

Jag delar uppfattningen att samma indrivningsregler bör gälla för tings- rättsavgifter som för stämpelskatten. Att som föreslagits slopa vägen via länsstyrelsen vid indrivning av obetalda avgifter och skatter bör enligt min mening totalt sett innebära en rationalisering. Jag vill också påpeka att domstolsverket i sitt remissvar anfört att. om förslaget genomförs. verket kommer att överväga om motsvarande förfarande kan tillämpas på ford- ringar enligt rättshjälpslagen. Jag föreslår därför att utredningens förslag genomförs och förutsätter att detta kan ske inom ramen för de resurser som domstolsverket förfogar över. Likaså bör de av utredningen föreslag- na följdändringarna genomföras. Detta föranleder ändringar i 365 första stycket och 37s I och 2 mom. stämpelskattelagen.

Vad gäller frågan om lagrådets hörande över den föreslagna lagändring- en anserjag att förslaget inte är av sådan vikt för enskilda eller från allmän synpunkt att lagrådsgranskning är påkallad.

3. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår rikdagen dels att antaga förslag till lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308). dels att godkänna [. de riktlinjer för avgiftsuttag vid tingsrätternas målenheter och inskrivningsmyndigheter som jag har förordat. 2. att statens. kommunernas och landstingskommunernas avgifts- frihet vid tingsrätterna slopas på det sätt somjag har förordat.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 31 16

Bilugu I

Stämpelskatteutredningens sammanfattning av betänkandet (Ds B 1980: 71 Avgifter vid tingsrätt m. m.

Stämpelskatteutredningen har till huvuduppgift att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift. Enligt direktiven bör översynen i förs- ta hand syfta till ett förenklat och mer lättöverskådligt system. Behovet av förenklingar anges vara särskilt påtagligt i fråga om expeditionsavgifterna. Mot bakgrund härav startade utredningen sitt arbete med en översyn av expeditionskungörelsen (19641618. Exp.K.). Viktiga delar av Exp.K. och den därtill fogade avgiftslistan gäller uteslutande för domstolar. Störst betydelse har Exp. K. för tingsrätterna. Utredningen har ansett avsevärda fördelar vara förenade med att i en särskild förordning ta upp de avgifts- regler som avser tingsrätterna. Förslag till en sådan förordning läggs fram. Vidare föreslås en förordning om skyldighet för domsol att underrätta part om dom och slutligt beslut rn. m. jämte ändringar i andra författningar som följer av huvudförslaget. '

Förordningen om avgifter vid tingsrätt föreslås gälla förutom för tings- rätterna också för centralnämnden för fastighetsdata (CFD). Den särskilda förordningen om expeditionsavgift vid CFD (SFS 1975: 1129) föreslås där- för upphävd.

Exp.K:s avgifter för verksamhet vid domstolarna grundas inte på mera ingående beräkningar av självkostnadena. Från tid till annan har avgifterna schablonmässigtjusterats med hänsyn till penningvärdeförändringen. En- ligt direktiven skall utredningens översyn av avgiftslistan bygga på själv- kostnadsprincipen. Med hänsyn härtill grundas utredningens förslag till avgifter på en analys av de totala kostnaderna för handläggningen av de olika målen och ärendena. Avgifterna är alltså i fortsättningen avsedda att utgöra ersättning för dessa kostnader. Vid beställning av t. ex. ett grava- tionsbevis är avgiften att anse som en ersättning för tingsrättens samtliga kostnader för att ta fram detta.

Utredningen föreslår att särskilda ekonomis/ta mål ställs upp för skilda delar av verksamheten vid tingsrätterna. Fördelarna med att sådana eko- nomiska mål anges är uppenbara. Frågan om kostnadstäckningsgraden kan härigenom bli föremål för beslut på politisk nivå. där olika intressen kan vägas mot varandra. Den myndighet som har ansvaret för verksamheten får vidare en klar utgångspunkt för sin ekonomiska uppföljning. De som berörs av avgifterna får en motivering för avgiftens höjd. Utredningen föreslår att domstolsverket får svara för den uppföljning av avgifterna som är nödvändig.

För den manuella verksamheten vid inskrirningsmyndigheter/m föreslår utredningen ett ekonomiskt mål som innebär full kostnadstäckning. Lik- som f. n. föreslås samma avgifter gälla för den ADB-baserade inskrivnings- verksamheten som för den manuella. Utredningen föreslår vidare att av- gifter skall tas ut i huvudsakligen samma ärenden som nu är avgiftsbe- lagda. Med angivet ekonomiskt mäl har utredningen beräknat avgifterna för lagfart till 2.00 kr.. för inteckning till 80 kr. och för gravationsbevis till 50 kr.

Utredningen anser att i princip samma ekonomiska mål. dvs. full kost- nadstäckning. också bör gälla för verksamheten vid sjöfartsregistret. Sär- skilda förhållanden gäller dock för båtregistret och registerärenden avseen—

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 31 17

de livräddnings— och fiskeskepp. Utredningens förslag till avgiftslista har utformats med beaktande härav.

Utredningen har inte funnit det möjligt att ställa tipp ett ekonomiskt mål som innebär full kostnadstäckning för all verksamhet vid tingsrätternas målenheter. Beträffande brottmål är det självklart att liksom hittills inga avgifter skall tas ut. Utredningen har analyserat arten av den övriga verk- samhet som förekommer vid dessa enheter och så långt möjligt sökt skaffa sig en bild av hur kostnaderna för olika mål och ärenden fördelar sig. Utredningens övervägnden har resulterat i att full kostnadstäckning kan tillämpas beträffande mål om lagsökning och betalningsföreläggande. [ fråga om andra mål och ärenden föreslås att man antingen anknyter till den avgiftsnivå som skall gälla i mål om lagsökning och betalningsföreläggande eller bestämmer avgiften schablonmässigt. Förslagen innebär sammanfatt- ningsvis följande: — I mål om lagsökning och betalningsföreläggande skall full kostnadstäck- ning gälla (_120 kr.). — I förenklade tvistemål. familjerättsliga mål och allmänna domstolsären- den skall samma avgiftsnivå tillämpas som i mål om lagsökning och betalningsföreläggande. — 1 dispositiva tvistemål, andra fastighetsdomstolsmål än fastighetsbild- ningsmål och andra vattenmål än besvärs- och underställningsmål bör en viss procentsats av självkostnaden för dispositiva tvistemål tas ut. I avvaktan på ett tillfredsställande underlag för att beräkna kostnaderna för dessa mål föreslås t.v. en schablonmässigt bestämd avgift (500 kr.). -— I ordinära konkurser skall samma avgiftsnivå tillämpas som i dispositiva tvistemål. Mindre konkurser och ackordsärenden skall vara fria från avgift. — I övriga aniftsbelagda ärenden vid målenhet skall samma avgiftsnivå tillämpas som i mål om lagsökning och betalningsföreläggande. Av det ovanstående följer att en högre avgift kommer att tas ut i disposi- tiva tvistemål än i mål om lagsökning och betalningsförcläggande. Därför föreslås att en tilläggsavgift (500— 120 = 380 kr.) skall tas ut när ett mål om betalningsföreläggande hänskjuts till rättegång eller när ett förenklat tviste- mål överförs till ordinär process.

Utredningen behandlar i detta betänkande inte frågan om övergripande _ principer för uttag av avgifter för kopior och avskrifter. För avskrifter och fotokopior föreslås därför samma avgifter gälla som f.n. En nyhet är dock att en avgift föreslås för kopia av bandupptagning.

Vid beställning av enstaka kopior kan det f. n. inträffa att avgifterna är så låga att de inte täcker uppbördskostnaderna. Utredningen föreslår därför att domstolsverket bemyndigas att föreskriva. att tingsrätt inte skall ta ut avgift om den uppgår till ett så lågt belopp att kostnaderna för att ta betalt överstiger avgiften. Denna avgiftsfrihet är inte avsedd att gälla i de fall tingsrätten enligt gällande författningar skall framställa kopior på parts eller annans bekostnad vid försummelse att ge in inlagor eller andra hand— lingar i föreskrivet antal exemplar. Utredningen föreslär också en bestäm- melse som ger domstolsverket möjlighet att föreskriva att tingsrätt utan avgift får tillhandahålla part kopia av handling som har upprättats eller införskaffats av tingsrätten.

Kritik har från flera håll riktats mot avgörs/Hitmenför staten. kommuner och lamlstingskommlurer. Detta har särskilt gällt kommuner och lands- tingskommuner. Dessutom vållar avgiftsfriheten en del tolkningsproblem. Avgiftsfrihet för staten och kommunerna är ovanlig i statlig avgiftsbelagd

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 31 rs

verksamhet. De skäl som kan anföras mot en sådan avgiftsfrihet gäller i stor utsträckning även i fråga om verksamhet vid tingsrätt. Mot den bak- grunden föreslår utredningen att den gällande avgiftsfriheten avskaffas vid ' tingsrätterna. Praktiska skäl har dock fått utredningen att inte föreslå någon ändring i avgiftsfriheten såvitt avser avgifter enligt nuvarande avd. 1. dvs. bl. a. för kopior.

Förutom för staten, kommuner och landstingskommuncr föreligger en- ligt Exp.K. generell avgiftsfrihet för åtskilliga andra subjekt samt i vissa mål och ärenden. En del av de nuvarande bestämmelserna om avgiftsfrihet gäller annan verksamhet än vid tingsrätt och skall därför självfallet inte föras över till förordningen om avgifter vid tingsrätt. Andra har blivit överflödiga genom att den nya avgiftslistan är så konstruerad att avgifter skall tas ut endast i vissa angivna mål eller ärenden.

Utredningen har i detta betänkande inte tagit slutlig ställning till om stämpelmärkena skall behållas i fortsättningen. Stämpelmärken skall så- lunda fortfarande användas för uppbörd av avgifter som tas ut i samband med ansökan i mål och allmänna domstolsärenden.

[ förslaget till förordning om avgifter vid tingsrätt förenklas uppbörds- bestämmelserna avsevärt. Bl.a. föreslås de särskilda föreskrifterna om påminnelseskyldighet och om sättet för indrivning upphävda. [ stället skall avskrivningskungörelsens ( 1965: 921) bestämmelser vara tillämpliga på av- gifter vid tingsrätt. Domstolsverket föreslås vidare få befogenhet som bevakningsmyndighet enligt nämnda kungörelse. Vissa ändringar föreslås också i stämpelskattelagen (1964: 308) och i stämpelkungörelsen (1964: 619).

Utredningen föreslår att talan mot beslut om avgift enligt förordningen om avgifter vid tingsrätt skall föras hos domstolsverket genom besvär. Enligt Exp. K. anförs besvären hos riksskatteverket.

Lösningsskyldigheten i allmänna domstolsärenden och i mål vid överrätt föreslås avskaffad. Detta ställer ökade krav på domstols skyldighet att underrätta purt om utgången i sådana ärenden och mål. Utredningen har funnit att underrättelseskyldigheten lämpligen kan fullgöras på samma sätt som nu gäller i tvistemål vid underrätt. Underrättelseskyldigheten i över- rätt bör emellertid inte omfatta den del av avgörandet som består av kopia av lägre rätts dom eller beslut. Bl.a. i syfte att uppnå enhetliga bestämmel- ser föreslås att parterna i brottmål skall underrättas på samma sätt som i tvistemål. De särskilda underrättelsebestämmelserna i tvistemål resp. brottmål och en del av bestämmelserna i Exp.K. om tillhandahållande av dom och beslut föreslås sammanförda i en förordning om skyldighet för domstol att underrätta part om dom och slutligt beslut m.m.

Utredningen beräknar att intäkterna av avgifter vid tingsrätt ökar från 98 milj. kr. (budgetåret 1978/79) till närmare 200 milj.kr. I sammanhanget marginella kostnadsökningar uppstår till följd av förslaget om utvidgad underrättelseskyldighet.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 31 19 Bilaga .?

Sammanställning av remissyttranden

Remissyttranden har avgetts av riksdagens ombudsmän (JO). justitie- kanslern (JK), riksåklagaren, domstolsverket (DV), centralnämnden för fastighetsdata (CFD), kammarkollegiet. statskontoret, riksrevisionsver— ket, riksskatteverket, Svea hovrätt. Göta hovrätt. Sollentuna tingsrätt. Stockholms tingsrätt, Västerås tingsrätt, Falu tingsrätt, Karlskrona tings- rätt. Kristianstads tingsrätt. Ängelholms tingsrätt. Malmö tingsrätt, Halm- stads tingsrätt, Göteborgs tingsrätt. Kristinehamns tingsrätt, Jämtbygdens tingsrätt. rättshjälpsnämnden i Malmö, Södra Allmänna Advokatbyrån i Stockholm. Västra Allmänna Advokatbyrån i Stockholm, kommittén (Ju 1979: 07) för utredning av den fortsatta fastighetsdataverksamheten. kon- kurslagskommitte'n (Ju l971:06). rättegångsutredningen (Ju 1977106), ut- redningen (Ju 1972: 12). angående företagsinteckning. Landstingsförbun- det. Svenska bankföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska spar- banksföreningen. Sveriges advokatsamfund och Svergies domareförbund.