om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
Regeringens proposition
1981/82: 55
om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål; beslutad den 29 oktober 1981.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
CARL AXEL PETRI
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall få fortsatt giltighet till utgången av år 1982.
I Riksdagen 1981182. I saml. Nr 55
Prop. 1981/82: 55 [AN Förslag till Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1980:907) gäller till utgången av år 1981, skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1982.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1981-10-29
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten,
Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson. Wirtén, Anders-
son, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Petri
Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm-
melser om tvångsmedel i vissa brottmål
1 Inledning
Bestämmelser om tvångsmedel vid beivran av brott finns, förutom i rät-
tegångsbalken (RB), i bl.a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken, bl.a.
med avseende på möjligheterna till telefonavlyssning. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1981
(prop. 1980/81:33, JuU 13, rskr 44, SFS 1980:907).
Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06) har till uppgift att utarbeta en per-
manent reglering som ersätter bl.a. 1952 års lag. I avvaktan på resultatet av
kommitténs arbete har fråga uppkommit om ytterligare förlängning av gil-
tigheten av denna lag.
Sammanfattande redogörelser för behandlingen av frågan om den framtida regleringen av telefonavlyssning och vissa andra tvångsmedel och för tvångsmedelskommitténs direktiv (Dir 1978:57) finns intagna i prop.
1979/80:49. I sammanhanget kan nämnas att lagen (1969:36) om telefonav-
lyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. upphört att gälla vid utgången av juni [981 med anledning av de ändringar i narkoti-
kastrafflagen (1968:64) resp. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
som har beslutats av riksdagen under 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:76, JuU 25, rskr 211, SFS 1981:226 och 227). Förutsättningarna för
telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott och
grov varusmuggling av narkotika regleras numera i 27 kap. RB.
2 Gällande ordning
Rättegångsbalken (RB) innehåller regler om användning av tvångsmedel under förundersökning. Bestämmelserna kännetecknas allmänt av en strävan att begränsa användningen av tvångsmedel till fall då misstanke om
méra allvarlig brottslighet föreligger.
I 27 kap. finns bestämmelser om bl.a. beslag och telefonavlyssning. Enligt 27 kap. 2 § andra meningen RB krävs för beslag av vissa skriftliga med-
delanden att det är fråga om brott för vilket ej är stadgat lindrigare straff än
fängelse i två år. I 27 kap. 9 & RB finns bestämmelser som ger en domstol
möjlighet att förordna om kvarhållande av postförsändelse m.m.
Enligt 27 kap. 16 § RB får en domstol lämna tillstånd till telefonavlyssning när någon kan skäligen misstänkas för brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Som förutsättning gäller dessutom att
ätgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från en telefonapparat som innehas av den misstänkte eller
eljest kan antas komma att begagnas av honom.
Tillstånd till telefonavlyssning skall gälla viss tid, högst en vecka. från
den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare. Om misstan-
ken gäller grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika, får tillståndet meddelas för högst en månad.
Beträffande granskning av uppteckning som har gjorts när samtal avlyss-
nats gäller bestämmelserna i 27 kap. 12 § första stycket RB om undersök-
ning och granskning av enskild handling. Detta innebär bl.a. att uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas
för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efter anvisning av
domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer slutligen att uppteckningen, i den mån den innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, skall efter granskningen omedelbart förstö-
ras.
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål ger i förhållande till RB utvidgade möjligheter till användning av tvångsmedel under förundersökning. Enligt lagen, som gäller vid förundersökning angående vissa brott mot
rikets säkerhet och vissa andra grövre brott, kan ett skriftligt meddelande
som avses i 27 kap. 2 § andra meningen RB tas i beslag, även om det för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (3 §). Förordnande om kvarhållande av en postförsändelse m.m. enligt 27 kap.
9 § RB kan i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren
(4 8). Beträffande telefonavlyssning gäller att tillstånd härtill får lämnas,
även om det för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Om det är av synnerlig vikt för utredningen får expediering av samtal till och
från en apparat. som innehas eller eljest kan antas komma att begagnas av
den misstänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas för samtal eller uppgift inhämtas från telefonanstalt om samtal som har expedierats eller beställts till och från-apparaten. Beslut om en sådan åtgärd meddelas av rätten. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning eller annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsledaren eller åklagaren får i vissa brådskande fall själv besluta om åtgärden (5 §). Har undersökningsledaren eller åklagaren gjort detta. skall anmälan ofördröjligen göras hos rätten, som har att skyndsamt pröva ärendet (6 §).
1952 års lag ger även möjlighet till förlängning av den tid inom vilken häktningsframställning enligt 24 kap. 12 § RB skall inges till rätten (2 §). Beslut om sådan förlängning meddelas av justitiekanslern.
[ detta sammanhang kan erinras om lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. Enligt denna lag, som gäller till utgången av år [981, får i vissa fall tvångsåtgärd såsom t.ex. telefonavlyssning tillgripas, när åtgärden är påkallad för att utröna om en terroristorganisation planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. Regeringen har nyligen i prop. 1981/82:45 föreslagit att giltighetstiden för lagen förlängs till utgången av år 1982.
3 Rikspolisstyrelsens skrivelse
I skrivelse den 16 oktober 1981 till justitiedepartementet har rikspolisstyrelsen (RPS) anfört att 1952 års lag är av grundläggande betydelse för den brottsbeivrande verksamhet som RPS:s säkerhetsavdelning bedriver samt att lagens bestämmelser sedan tillkomsten har utgjort stöd för tvångsåtgärder i ett stort antal fall. Enligt RPS är det för säkerhetsavdelningens fortsatta verksamhet direkt avgörande att lagens giltighetstid förlängs till dess motsvarande bestämmelser kan tas in i RB.
4 Föredragandens överväganden
1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1981. I likhet med RPS anser jag att lagens giltighetstid bör förlängas i avvaktan på resultatet av tvångsmedelskommitténs arbete på en permanent reglering av de möjligheter till tvångsmedelsanvändning som finns enligt lagen. Giltighetstiden bör nu lämpligen förlängas till utgången av år 1982.
Frågan om förlängning är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till
lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981