Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av mönstringsutredningens principbetänkande Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän föreslås att den nuvarande ordningen på detta område ändras på ett genomgripande sätt.

1 propositionen föreslås att den nuvarande formen av mönstring utförd av statligt anställda mönstringsförrättare avskaffas. En del av de kontroll- åtgärder de skall utföra kan avskaffas medan andra kan överföras på rederierna och befälhavarna.

Den bundna sjömansrullan ersätts enligt förslaget av en lösbladsrulla samtidigt som den nuvarande manskapsförteckningen slopas. Vidare för- ordas att sjöfartsboken behålls och att den också. i modifierad form, skall kunna utfärdas för utländska medborgare som tjänstgör i den svenska handelsflottan.

För att bemanningskontrollen skall effektiviseras föreslås att det manu- ellt förda sjömansregistret blir ADB—baserat. Huvudmannaskapet för re- gistret förutsätts övergå från arbetsmarknadsstyrelsen till sjöfartsverket.

Förslagen medför en rad förenklingar och leder till att onödig byråkrati tas bort. De medför besparingar för både statsverket och sjöfartsnäringen och innebär samtidigt en väsentligt bättre användning av satsade medel.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 74

ro

. Utdrag KOMMUNIKATION SDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981- 1 2-17

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder, Johansson. Wirte'n. An- dersson, Boo, Petri. Eliasson, Gustafsson, Elmstedt. Tillander, Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Elmstedt

Proposition om enklare mönstring av sjömän

1. Inledning

I april 1979 tillkallades en särskild utredare] med uppdrag att se över lagstiftningen om mönstring och registrering av sjömän. Utredaren. som antog namnet mönstringsutredningen (K 1979: 02), avlämnade i december 1980 principbetänkandet (Ds K 1980: 13) Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredning- ens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen. datainspektionen, socialstyrelsen, statens järnvägar (SJ), sjöfartsver- ket. handelstlottans kultur- och fritidsråd. handelsflottans pensionsanstalt. statistiska centralbyrån (SCB). statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), n'ksskatteverket (RSV). gcneraltullstyrelsen, universitets- och högsko- leä'mbetet (UHÄ). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ILO-kommittén, Ho- tell- och rcstauranganställdas förbund. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundet. Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges redareförening.

Riksförsäkringsverket har inte funnit anledning att yttra sig i ärendet. Genom utrikesdepartementets försorg har yttranden inkommit från ge- neralkonsulaten i Antwerpen, Hamburg. Marseille och Montreal samt från

' Landshövdingen Astrid Kristensson. Experter: hovrättsassessorn Lennan Alarik. kommunikationsdepartementet. socionomen Börje Kjellstenius, Sveriges redare- förening. ombudsmannen Claes Ljungqvist. Sveriges fanygsbefälsförening, för- bundsombudsmannen Börje Persson, Svenska sjöfolksförbundet. byrådirektörcn Lennart Revborn. arbetsmarknadsstyrelsen. direktören Lennart Sjöstedt, Sveriges redareförening. förbundsjuristen Christer Themnér. Svenska maskinbefälsförbun- det. och avdelningsdirektören Lars Tygesen. sjöfartsverket.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 74

'.A)

konsulatet i Rotterdam. Vidare har den förutvarande generalkonsul'n i Rotterdam yttrat sig.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I det följande avser jag att behandla dc övergripande frågorna kring mönstring och registrering av sjömän. Det innebär att åtskilliga frågor av detaljkaraktär som utredningen behandlat i principbetänkandet får prövas i anslutning till beredningen av utredningens slutbetänkande. Detta har nyli- gen överlämnats till mig och är nu föremål för remissbehandling.

] ärendet har jag samrått med chefen för utrikesdepartementet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

2. F öredragandens överväganden

2.1. Bakgrund

Sedan länge finns det i vårt land en särskild lagstiftning om mönstring av sjömän och om sjömansregistrering. Med stöd av den utövas uppsikt över sjömännens tjänstgöringsförhållanden och fartygens bemanning.

Lagstiftningen på området finns i förordningen (1961: 87) om registrering och mönstring av sjömän (omtryckt ]979z37, ändrad senast l981:202, mönstringsförordningen).

Enligt gällande bestämmelser skall mönstring äga rum när en svensk sjöman till- eller frånträder en befattning på ett svenskt fartyg om 20 ton netto eller mera, om fartyget går i utrikes fart eller är passagerarfartyg i inrikes fart. [ svenska hamnar sker också en form av påmönstring av svenska sjömän på utländska fartyg. Mönstringspliktiga är alla som är sjömän. dvs. är anställda för fartygsarbete och har befattning på fartyget. I samband med utbyte av ett fartygs sjömansrulla. vilket sker ungefär en gång om året, företas sk. årsmönstring då hela besättningen av- och påmönstras i ett sammanhang.

Mönstring utförs av mönstringsförrättare som inom landet ofta är knutna till sjömansförmedlingarna och som utomlands vanligen tillhör en svensk utlandsmyndighet. AMS har ansvaret för mönstringsverksamheten inom landet. För mönstring utomlands svarar utrikesdepartementet. Sjöfarts- verket utfärdar anvisningar för verksamheten.

Påmönstring består i att mönstringsförrättaren kontrollerar att en tillträ- dande sjöman är behörig för befattningen ombord och att hinder i övrigt inte möter mot att han tjänstgör på fartyget. Mönstringsförrättaren grans- kar då främst sjöfartsboken eller utlännings lD-handling, läkarintyget för sjöfolk, det tjänstgödngsbesked arbetsgivaren skall förse sjömannen med och fartygets sjömansrulla. Mönstringsförrättaren bestyrker anteckningar om tillträdet i sjöfartsboken och i rullan och skickar in en kopia av tjänst-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 74 4

göringsbeskedet till sjömansrcgistret. Mönstring kan ske ombord eller på mönstringsförrättarens tjänsteställe.

Vid avmönstring skall mönstringsförrättaren granska sjöfartsboken. ut- lännings pass, tjänstgöringsbeskedet och rullan. Han bestyrker anteck- ningari sjöfartsboken och rullan om att tjänstgöringen upphört och sänder in en kopia av tjänstgöringsbeskedet till sjömansrcgistret. Mönstringsför- rättaren är också ålagd vissa sociala och medlande funktioner som främst är knutna till avmönstringen.

Utöver de angivna åtgärderna är en av mönstringsförrättarens viktigaste funktioner att kontrollera att fartyget är behörigen bemannat.

Mönstringsförrättaren utfärdar sjöfartsböcker och rullor och verkställer inskrivning i sjömansrcgistret.

På utländska fartyg är det i stort sett endast svensk sjömans anställnings- kontrakt som granskas. Dessutom skickas uppgifter till sjömansrcgistret om att sjömannen påbörjat tjänstgöring på det utländska fartyget.

Sjömansregistret lyder under AMS och omfattar i huvudsak sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg om minst 20 ton netto. Huvudregist- ren är ett register över aktiva svenska och ett över aktiva utländska sjömän. Dessutom finns ett register över icke aktiva svenska och ett över icke aktiva utländska sjömän. Registren över de aktiva sjömännen grundar sig främst på tjz'instgöringsbeskeden och innehåller uppgifter om sjömän- nen och deras tjänstgöring till sjöss. Registeruppgifterna används av myn- digheter och enskilda. Registreringen sker på kort och utförs manuellt.

Påmönstringsförbud kan utfärdas för en sjöman som genom grov miss- skötsamhet under anställning ombord har visat sig olämplig att utöva sjömansyrkct. ] vissa fall kan en sjöman tilldelas varning. Frågor om påmönstringsförbud eller varning prövas av en särskild nämnd, sjömans- nämnden.

Sedan mönstringsförordningen trädde i kraft den ljuli 1961 har den setts över vid skilda tillfällen. I en rapport år 1966 föreslog statskontoret vissa organisatoriska förändringar beträffande mönstringsverksamheten. Dessa förslag utvecklades vidare av sjömansregisterutredningen i betänkandet Sjömansregistreringen (Stencil K 1968: 7). På grundval av detta inrättades den 1 juli 1969 det centrala sjömansrcgistret vid sjömansförmedlingen i Göteborg. Samtidigt upphörde sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens re- gistrering av sjömän. Mönstringsverksamheten integrerades med sjömans- förmedlingen i den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömansnämnd ersatte de tidigare regionala nämnderna (prop. 1969z58. ZLU 1969: 50. rskr 19691224). Utredningen lämnade även ett principförslag till en slutlig organisation, som var avsedd att genomföras när databehandling hade införts vid sjömansskattekontoret och dåvarande system för sjöfolks pensionering ersatts av ett nytt. Trots att dessa förut- sättningar är uppfyllda har den tänkta förändringen, som innebar att sjö- mansskattekontoret skulle överta registret och föra över det på magnet- band, inte genomförts.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 74 5

År 1970 tillsattes en ny utredning. som enligt sina direktiv bl.a. hade att undersöka om registrerings- och mönstringsförfarandet helt eller delvis borde avvecklas. Översynsarbetet redovisades i betänkandet (Ds K 1974: 11) Mönstring av sjömän. Såvitt avsåg mönstringen framhöll utred- ningen att vissa länder såsom Danmark och Storbritannien hade slopat mönstringen och gått över till ett system med efterhandskontroll. l Dan- mark ankommer det på befälhavaren att se till att en sjöman uppfyller kraven för anställning ilavsedd befattning ombord. Efterhandskontrollen utförs av reseinspektörer. För utredningen föreföll en sådan utveckling också vara den naturliga. Utredningen ansåg dock att det inte förelåg tillräckliga skäl för att slopa mönstringen. Anledningen härtill var främst att mönstringen behövdes som ett instrument för bemanningskontrollen. Utredningen föreslog dock vissa förenklingar i fråga om mönstringen. Bl.a. skulle mönstringen avskaffas för den inrikes sjöfarten och avmön- stringen skulle upphöra. För färjetrafiken skulle medges vissa ytterligare förenklingar i förfarandet. Sjömansrullan skulle inte längre vara bunden utan föras enligt lösbladssystem. Bestämmelserna om sjömansrcgistre- ringen lämnade utredningen i allt väsentligt orörda. Det konstaterades att behovet av ett sjömansrcgister kvarstod och att dess huvudfunktioner borde bibehållas.

Betänkandet har inte föranlett några lagstiftningsåtgärder. Mönstringsutrcdningen (K l979:02) tillkallades sedan flera framställ- ningar gjorts om en förnyad översyn av lagstiftningen. Sålunda hade sjö- fartsverket och AMS i en gemensam skrivelse den 12 april 1978 hemställt att regeringen på nytt såg över mönstringen och registreringen av sjöfolk. Vidare hade redarnas och de ombordanställdas organisationer i en gemen- sam skrivelse den 5 december 1978 hemställt om en översyn av reglerna om påmönstringsförbud och varning.

2.2 Behovet av reformer

Redan efter remissbehandlingen av den gemensamma framställningen från sjöfartsverket och AMS var det tydligt att det inom sjöfartsnäringen fanns ett uttalat önskemål om reformer i fråga om mönstringsverksamhe- ten. Detta framgår också av föredragande departementschefens övervä- ganden i direktiven för utredningen (Dir 1979: 10).

Mönstringsförordningen grundar sig på ett utredningsförslag från 1950-talet och har i flera stycken övertagit regler från äldre lagstiftning, varav den närmast föregående var kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m.m. [ belysning av de stora förändringar som har skett på arbetsmarknaden under de senaste årtiondena och av den utveckling som tekniskt och organisatoriskt har ägt rum inom sjöfarten under samma tid framstår mycket i den nuvarande regleringen som otidsenligt. Redan i direktiven till

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 74 6

X

1970 års utredning uttalades att utvecklingen inom sjöfartsnäringen krävde förenklingar i mönstrings- och registreringsförfarandet samt att kritik med fog hade riktats mot det tungrodda mönstringssystemet. Utredningen ut- gick från att alla möjligheter skulle tas till vara för att förenkla förfarandet för alla parter och begränsa systemets tillämpning till vad som var ound- gängligen nödvändigt. Trots detta kritiserades utredningens förslag från flera håll för att det inte gått tillräckligt långt i vissa avseenden och för långt i andra. Relativt lång tid har nu förflutit sedan förslagen lades fram. Vid kontakter med berörda myndigheter och organisationer har framkommit att förslagen inte längre efterfrågas. I stället har den av AMS och sjöfarts- verket ingivna framställningen om en förnyad översyn av mönstringsför- ordningen allmänt tillstyrkts.

Det föreligger sålunda ett sedan länge känt reformbehov, som tar sig uttryck i önskemål om avbyråkratisering, förenklingar och effektivisering i syfte att utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga sätt.

Föredragandens synpunkter bekräftas helt av de slutsatser som mön- stringsutredningen har redovisat i sitt principbetänkande. Utredningen framhåller att förhållandena inom sjöfarten radikalt har förändrats sedan den nuvarande mönstringslagstiftningen tillkom i början av 1960-talet. Numera är så gott som samtliga ombordanställda fast anställda av respekti- ve rederi. rederianställda. och den tidigare mer lösliga anställningsformen fartygsanställning —- då sjömannen i allmänhet anställdes för en viss resa — har nästan upphört. Utvecklingen inom rederinäringen i riktning mot färre. stora rederier med fast personalorganisation har också skapat förutsätt- ningar för att arbetsgivarna skall kunna kontrollera att sjömännen upp- fyller de krav som ställs på dem i fråga om behörighet, hälsotillstånd etc.

Mönstringsvcrksamheten innebär enligt utredningen i stora delar en dubbel kontroll av sjömannen. dvs. en granskning utöver den som måste utföras av rederiet och i många fall även av sjörnansförmedlingen.

Utredningen anser att många av mönstringsförrättarens kontrollåtgärder är otidsenliga. Systemet med mönstringsförrättare karaktäriseras av onö- dig byråkrati och medför kostnader för sjöfarten och det allmänna som inte står i rimlig proportion till det som uppnås. Vissa av mönstringsförrättar- nas åtgärder bör kunna slopas medan andra kan övertas av befälhavarna eller rederierna.

Bland de funktioner mönstringsförrättarna har att fullgöra är beman- ningskontrollen enligt utredningens mening den viktigaste. Om mön- stringsförrättarna inte skall finnas kvar måste man skapa nya vägar för bemanningskontroll.

Utredningen anser att sjömansrcgistret är omodernt och tillgodoser för- hållandevis lågt ställda krav på vad man kan få ut av det. Den nuvarande uppläggningen av registret medger inte att man använder det för beman- ningskontroller. Registret kräver en förhållandevis stor personalstyrka. som bör kunna minskas om man övergår till ADB-registrering.

Huvudmannaskapet för mönstringsverksamheten är i dag delat mellan

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 74 7

sjöfartsverket. AMS och utrikesförvaltningen. Utredningen menar att sambandet mellan sjömansförmedling'och mönstring har minskat så att AMS huvudmannaskap inte längre framstår som naturligt.

Sammanfattningsvis finner utredningen att genomgripande förändringar nu bör göras i fråga om både mönstringen och registreringen av sjömän.

Utredningen framhåller vidare att det är angeläget att en reform genom- förs så snart som möjligt. AMS har redan nu svårigheter att tillhandahålla kompetenta mönstringsförrättare. Det är vidare en fördel om de besparing- ar utredningen har föreslagit kan genomföras utan onödigt dröjsmål. Följ- aktligen bör riksdagen fatta ett principbeslut om att mönstringen i dess nuvarande form avskaffas och att ett ADB-baserat sjömansregister enligt utredningens modell skall tas i bruk. Efter ett sådant beslut kan förberedel- serna för den nya ordningen påbörjas omgående. AMS och utrikesdeparte- mentet kan planera avvecklingen av sin mönstringsverksamhet. Sjöfarts- verket får bättre möjligheter att genomföra en eventuell omorganisation. Inköp av datorutrustning kan göras och programmering påbörjas samtidigt som den osäkerhet som i dag råder beträffande mönstringssystemets f ram- tid blir undanröjd.

Utredningens principbetänkande har genomgående mottagits positivt av remissinstanserna. Det råder en allmän enighet om att det finns ett stort behov av genomgripande förändringar i fråga om mönstringsverksamhe- ten. Remissinstanserna ansluter sig allmänt till utredningens förslag att det nuvarande mönstringsförfarandet genom mönstringsförrättare avskaffas. Även i övriga mer övergripande frågor — såsom den framtida uppläggning- en av mönstringsåtgärder, sjömansrulla. sjöfartsbok. bemanningskontroll, sjömansregistrering och organisatoriska frågor - har utredningens förslag i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. -

Flera remissinstanser framhåller att en förutsättning för att den nuvaran- de mönstringsordningen skall kunna avskaffas är att den allt viktigare bemanningskontrollen ändå kan hållas på en tillfredsställandc nivå. En grundläggande förutsättning för detta är att sjömansrcgistret blir databa- serat i enlighet med utredningens förslag.

Enligt Sjöfartsverkets uppfattning bör inte den omständigheten att inte samtliga frågor i anslutning till mönstringen och registreringen av sjömän tagits upp i principbetänkandet hindra att ett förslag med huvudgrunderna för den tilltänkta ordningen föreläggs riksdagen. Enligt AMS är det angelä- get att de föreslagna förändringarna kan genomföras snarast möjligt. Ett av skälen härför är att det under senare tid har blivit allt svårare att engagera personal till mönstringsuppgifterna.

För egen del får jag anföra följande. Redan i direktiven för mönstringsutredningen konstaterades att det före- ligger ett sedan länge känt reformbehov, som tar sig uttryck i önskemål om avbyråkratisering, förenklingar och effektivisering i syfte att utnyttja till- gängliga resurser på bästa sätt. Dessa uttalanden om reformbehovet har

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 74 8

bekräftats genom mönstringsutredningens principbetänkande och av re- missutfa11et. Reformbehovet har funnits relativt länge. men tidigare har det inte funnits något genomarbetat alternativ till den rådande ordningen. När det nu har presenterats ett sådant ser jag med största tillfredsställelse att det i utredningen har rätt full enighet mellan redarnas, de ombordanställ- das och berörda myndigheters representanter om innehållet i principbetän- kandet.

Som en följd av mönstringsutredningens verksamhet har det redan före- tagits vissa åtgärder i förenklande syfte. Efter en framställning från utred- ningen i september 1980före1ades riksdagen i prop. 1980/81: 83 förslag till förenklad mönstring på färjor. Förslaget innebar att intendenturpersonalen på passagerarfartyg med svensk bashamn skulle befrias från skyldigheten att mönstra på och av fartygen. Riksdagen godkände förslaget (TU 1980/81: 10. rskr 1980/81: 150, SFS 1981: 202—204) och det förenklade för- farandet kunde genomföras innan årets fårjesäsong startade på allvar. Eftersom den personalkategori som undantogs från skyldigheten att fortlö- pande mönstra på och av fartygen tidigare svarade för nära 30 procent av alla mönstringar har denna delreform inneburit både minskad byråkrati och besparingar för rederinäringen.

Mönstringsutredningen har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (Ds K 1981:10) Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän, Del 11. Detta innehåller överväganden i vissa frågor som inte behandlades i prin- cipbetänkandet, nämligen rörande hälsoundersökning av sjöfolk. påmön- stringsförbud och sjömansnämnden. Betänkandet innehåller vidare förslag till de författningsändringar som behövs för att genomföra förslagen i både principbetänkandet och slutbetänkandet.

Som jag nyss har konstaterat råder det en allmän enighet om behovet av en reform beträffande mönstringen och registreringen av Sjömän. Eftersom mönstringsutredningen har avslutat sitt arbete kan det synas naturligt att efter remissbehandlingen av slutbetänkandet förelägga riksdagen alla för- slag samtidigt. .! ag vill dock fästa uppmärksamheten på utredningens argu- mentation för att det snarast möjligt fattas ett principbeslut om att mön- stringen i dess nuvarande form avskaffas och att sjömansrcgistret blir ADB-baserat. Utredningens skäl för en sådan arbetsordning synes överty- gande. Eftersom utredningens förslag innefattar stora förändringar för berörda myndigheter är det värdefullt om förberedelserna för den nya ordningen kan påbörjas så snart som möjligt. Som jag ser det blir det på grund av det relativt omfattande författningsarbete som behövs för att genomföra reformen i dess helhet inte möjligt att förelägga riksdagen ett fullständigt förslag i sådan tid att det kan prövas före sommaren 1982. I planeringshänseende kan man således uppnå betydande tidsvinster genom att nu få ett beslut om principerna för den framtida mönstrings- och registreringsverksamheten. Ett sådant beslut underlättar självfallet också det fortsatta arbetet med bl. a. författningsfrågor och anslagsfrågor.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 74 9

I det följande tarjag därför upp huvudlinjerna i de förslag som utredning- en har lagt fram i principbetänkandet. Till frågor av mer detaljartad natur som behandlas i betänkandet eller som har tagits upp i remissvaren blir det anledning att återkomma i det kommande förslaget till riksdagen.

2.3 Mönstringsåtgärder

Mönstringsförrättarna utför i dag en lång rad olika åtgärder. främst i samband med på- och avmönstringar av sjömännen på olika fartyg. Åtgär- derna är främst av registrerande och kontrollerande natur.

Som har framgått av det föregående anser utredningen att en del åtgär- der kan slopas och att övriga åtgärder kan övertas av andra. främst av rederierna och befälhavarna.

Bland de åtgärder som enligt utredningen kan avskaffas är avmön- stringen. De kontroller som behöver göras av de enskilda sjömännens kvalifikationer innan de tillträder befattning på fartyg kan utföras av befäl- havaren eller rederiet. Skyldigheten som mönstringsförrättarna nu har att vid av- och påmönstring sända in kopior av tjänstgöringsbeskeden till sjömansrcgistret kan övertas av rederierna.

Till den befattning som mönstringsförrättare har med Sjömansrullan. sjöfartsboken och bemanningskontrollen återkommer jag längre fram.

Remissinstanserna godtar utredningens förslag att mönstringsförrättar- nas funktioner i aktuella hänseenden kan övertas av andra eller helt slopas. Flera instanser framhåller dock att det måste skapas garantier för att rapporteringen till sjömansregistret sker snabbt och undantagslöst. För att missbruk skall motverkas måste de åligganden som redare och befälhavare skall ha bli straffsanktionerade.

Även jag finner att mönstringsförrättarnas medverkan i de kontrollåt- gärder som skall vidtas före tillträde av en befattning på fartyg kan und- varas. Huvuddelen av kontrollåtgärderna måste ändock redan nu vidtas av rederiet eller av sjömansförmedlingen och ibland av båda dessa. Det blir alltså ofta frågaom dubbla kontroller, vilket inte framstår som ändamåls- enligt. Dessa kontrollåtgärder bör åläggas redare eller befälhavare och vara straffsanktionerade. Avmönstringen fyller inte längre den sociala funktion den gjorde tidigare, vilket visas av att avmönstring redan i dag kan ske utan att en mönstringsförrättare är närvarande. Mönstringsförrät- tarens efterhandsgranskning i fall då sjömannen lämnat fartyget är överflö- dig. Eftersom det inte heller i övrigt finns vägande skäl för att bibehålla avmönstringen bör denna kunna avskaffas.

2.4 Sjömansrulla

F.n. har de större fartygen i allmänhet sjömansrulla. Den är en bunden bok som har ett års giltighetstid. I rullan görs fortlöpande anteckningar om

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 74 - "ro

på- och avmönstrande sjömän. Fartyg i inrikes trafik, som inte har rulla och på vilka mönstring inte sker, har i stället en s. k. manskapsförteckning. Utredningen föreslår att manskapsförteckningarna slopas och att alla svenska fartyg utom de minsta skall föra rulla. Rullan bör fortsättningsvis bestå av en pärm med förtryckta uppgifter om fartyget, i vilken man förvarar de ombordvarande sjömännens tjänstgöringsbesked. På så sätt kan man enkelt utläsa vilka som finns ombord i olika befattningar. En lösbladsrullas giltighetstid behöver inte begränsas. Därmed kan man också avvara de s.k. årsmönstringarna. då hela besättningarna av- och påmön- stras i ett sammanhang i samband med att rullan byts. Den bundna rullan bör dock enligt utredningen behållas under en övergångstid till dess ruti- nerna vid det nya sjömansrcgistret blivit inkörda. Förandet av sjömansrul- lan och annan befattning med den kräver inte medverkan av mönstrings— förrättare.

Utredningens förslag i fråga om sjömansrullan har i allt väsentligt godta- gits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. SJ ifrågasätter dock nödvändigheten av att sjömansrulla förs och anser att andra former för registrering av den ombordanställda personalen kan vara likvärdig eller bättre.

Ett par remissinstanser förordar att den bundna rullan behålls till dess det nya systemet med rapportering till sjömansregistret visat sig fungera tillfredsställandc. En annan instans framhåller att övergångstiden bör vara kort, eftersom fartygen under denna måste föra dubbla rullor — en bunden enligt det gamla systemet och en ny med lösbladssystem.

För egen del vill jag först, med anledning av SJ:s uttalande, beröra frågan om det över huvud taget behövs någon sjömansrulla.

Som utredningen har anfört (5.56 i principbetänkandet) används rulla i en eller annan form av de flesta sjöfartsnationer. I de flesta länder fordras att befälhavaren för tull- och andra myndigheter uppger vilka personer som är anställda ombord då fartyget anlöper hamn. Som regel lämnar befälha- varen en av honom undertecknad besättningslista med namnen på de ombordanställda. Uppgifterna i listan hämtas från Sjömansrullan. som blir det bevismaterial som befälhavaren kan använda vid en kontroll av vilka personer ombord som ingår i besättningen.

Sjömansrulla i en eller annan form är således allmänt vedertagen i internationell sjöfart och behövs vid besök i många utländska hamnar. Om man avskaffar rullan kommer åtskilliga svenska fartyg att kunna få pro- blem i utländska hamnar. Även i övrigt har rullan viktiga funktioner att fylla. Den bör följaktligen inte avskaffas.

Även i övrigt kan jag i allt väsentligt biträda utredningens förslag beträf- fande Sjömansrullan. Redan i 1974 års betänkande föreslogs att rullan skulle föras enligt lösbladssystem och att manskapsförteckningen skulle slopas. Ett system med lösbladsrulla infördes år 1973 i Danmark och det har enligt uppgift fungerat bra. Den bundna rullan blir på grund av täta

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 74 11

besättningsbyten ofta svåröverskådlig. Eftersom tjänstgöringsbesked ändå måste upprättas blir det fråga om en slags dubbel bokföring av besättning- arna. Det framstår därför ändamålsenligt att övergå till ett system med li'sbladsrulla i enlighet med utredningens förslag. Det finns då ingen anled- ning att behålla manskapsförteckningen.

Jag delar utredningens uppfattning att det kan bli nödvändigt att behålla den bundna rullan under en övergångstid. Det är emellertid inte nödvän- digt att nu ta ställning i frågan utan detta kan ske i samband med att de närmare föreskrifterna utformas. Om man under en övergångstid skall arbeta med dubbla rullor, är det självklart att övergångstiden inte får bli längre än som oundgängligen krävs.

2.5 Sjöfartsbok

Utredningen har övervägt om sjöfartsboken bör slopas i samband med att den nuvarande mönstringen försvinner men funnit att den bör vara kvar. dock något förändrad. Boken utfärdas nu av mönstringsförrättarna. I framtiden kan den. utfärdas dels av sjömansrcgistret. dels av de svenska passmyndigheterna inom och utom landet. Uppgiften att i sjöfartsbokcn bestyrka sjömännens behörighet kan åläggas sjömansrcgistret. sjöfartsver- kets inspektionsdistrikt, verkets inspektionskontor i Rotterdam och vissa konsulat. _

De löpande anteckningarna i boken om sjömännens tjänstgöringspe- rioder m.m. kan skötas av befälhavarna och rederierna. Boken bör få en ny utformning och i likhet med pass, i vart fall för nordiska medborgare. ges en giltighetstid på tio år. Sjöfartsbok bör i framtiden utfärdas för alla som skrivs in i sjömansrcgistret, alltså även för utländska medborgare. Undantagna från kravet på sjöfartsbok blir bl.a. de som tjänstgör på statsägda fartyg som används till annat än att i allmän trafik transportera gods eller passagerare liksom intendenturpersonal i viss färjetrafik.

Remissinstanserna delar allmänt utredningens uppfattning att sjöfartsbo- ken bör behållas. Flera instanser pekar på det värde som boken har som ett dokument i vilket alla för sjömannen väsentliga uppgifter finns samlade. ILO-kommittén ser med tillfredsställelse på att utredningen förordar att sjöfartsbokcn bibehålls. I annat fall skulle Sverige bli tvunget att säga upp ILO-konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän. vilket vore synnerligen olyckligt.

Rikspolisstyrelsen ställer sig avvisande till förslaget att polisstyrelse skall vara en av de myndigheter som inom landet skall utfärda sjöfartsbok. Uppgiften att utfärda sjöfartsbok faller inte inom ramen för den huvudsak- ligen polisiära verksamhet som polisrnyndigheterna skall ägna sig åt. Upp- giften bör enligt rikspolisstyrelsen i stället läggas på sjömansrcgistret. de kvarvarande sjömansförmedlingarna och eventuellt även på länsarbets- nämnderna.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82: 74 12

Sveriges redareförening framhåller att det är särskilt betydelsefullt att sjöfartsbok skall kunna utfärdas även till andra ombordanställda än svens- ka medborgare. Därmed kan praktiska problem undvikas vid avlösning av personal i främmande hanmar. Det har vid flera tillfällen inträffat störning- ar härvidlag. som medfört att sjömannen inte blivit avlöst i tid eller fått sin planerade ledighet förskjuten samtidigt som rederiet har fått vidkännas stora extrakostnader.

Flera remissinstanser har avvisat förslaget att sjöfartsbok utfärdas för utländska medborgare med hänsyn till de konsekvenser detta skulle få enligt lLO-konventionen nr 108. Enligt artikel 5 i konventionen är nämli- gen den utfärdande staten skyldig att låta innehavaren av sjöfartsbokcn återvända dit under en period av minst ett år efter utgången av bokens giltighetstid. Rikspolisstyrelsen anser det inte riktigt att en utlänning. som tvångsvis har avlägsnats från Sverige med förbud att återvända hit under viss tid. skall ha rätt att resa hit enbart av det skälet att sjöfartsbok har utfärdats här. Om det skulle vara önskvärt att ersätta det nuvarande registreringsbeviset för utlänningar med en bok. skulle i stället en särskild tjänstgöringsbok kunna utfärdas. Det bör då. framhåller rikspolisstyrelsen. klart anges i tjänstgöringsboken att den inte är en sådan handling som anges i ILO-konventionen och att den endast gäller vid anställning hos svensk arbetsgivare och vid hänvändelse till svenska myndigheter.

För egen del anser jag att sjöfartsboken bör bibehållas. Visserligen har den numera inte samma betydelse som identitetshandling i och med att de flesta sjömän har pass. [ vissa länder kräver myndigheterna dock att det skall finnas sjöfartsbok. När det gäller sjöfartsbokens roll som identitets- handling anserjag det betydelsefullt att Sverige. i likhet med övriga nordis- ka länder. även i fortsättningen är anslutet till ILO-konventionen nr 108.

Det är enligt min mening för tidigt att nu ta slutlig ställning till frågan om vem som skall utfärda sjöfartsböcker. Även om det ankommer på regering- en att besluta i denna fråga vill jag med anledning av rikspolisstyrelsens yttrande lämna riksdagen upplysningar om hurjag ser på frågan.

En grundläggande utgångspunkt är att sjöfartsbok måste utfärdas av myndighet. Detta är ett krav i ILO-konventionen nr 108 och beror på att boken är en nationell identitetshandling.

Utredningens förslag att passmyndighet skall utfärda sjöfartsbok är be- tingat av att antalet sjömansförmedlingar har minskats från 19 till 7. Efter- som sjömännen måste vara personligen närvarande när sjöfartsbok utfär- das blir det på grund av avståndet till förmedlingarna mindre lämpligt att förlägga utfärdandet av sjöfartsböckerna enbart till dessa. Efter hela Norr- landskusten finns det t. ex. sjömansförmedling enbart i Sundsvall.

Enligt min mening behöver sjömännen inte ha möjlighet att få sjöfarts- bok utfärdad på alla platser där det finns passmyndighet i landet. Däremot bör de kunna kräva att inte behöva resa alltför långa vägar för att få sin sjöfartsbok. En möjlig lösning av problemet kan vara att sjöfartsverket

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 74 13

utfärdar sjöfartsbok och att någon myndighet med lämplig regional verk- samhet — på 10—15 orter i Sverige — biträder med att lämna ut sjöfarts— böckerna och därvid utföra den nödvändiga identitetskontrollen. Alterna- tivt kan kontrollen göras i samband med att ansökningshandlingarna läm- nas in. varefter boken får lösas ut på posten.

Jag får således återkomma till regeringen med förslag i denna fråga. Utom riket torde det räcka om utlandsmyndigheterna i de för svensk sjöfart viktigaste hamnarna anförtros uppgiften att utfärda sjöfartsbok.

Vad härefter angår frågan huruvida sjöfartsbok skall kunna utfärdas även för utländska medborgare håller jag med utredningen om att det är praktiskt att ha möjlighet till detta. ILO-konventionen nr 108 medger ett sådant förfaringssätt. Den kritik som har framförts för att utredningen inte har beaktat effekten av artikel 5 i konventionen har fog för sig. Utfärdas sjöfartsbok för en utländsk medborgare i enlighet med konventionen har han rätt att vistas här under en period av minst ett år efter utgången av sjöfansbokens giltighetstid. Det är uppenbart att man med en sådan ord- ning kan komma i konflikt med utlänningslagstiftningen. För att undvika detta bör. som några remissinstanser har föreslagit. uttryckligen anges att sjöfartsbokcn för den utländske medborgaren inte är en nationell identi- tetshandling i enlighet med konvention nr 108. Jag kan i detta sammanhang tala om 'att mönstringsutredningen i sitt slutbetänkande (avsnitt 6.2) har intagit just den ståndpunkten. En följd av förklaringen att sjöfartsbokcn inte är en nationell identitetshandling är att artikel 5 i konventionen inte blir tillämplig. En utländsk medborgare kan således inte med framgång åberopa sjöfartsboken till stöd för en begäran att få vistas i Sverige.

I fråga om sjöfartsbokcn harjag samrått även med chefen förjustitiede- partementet.

2.6 Bemanningskontroll

Myndigheternas bemanningskontroll bedrivs nu i två former. Dels skall mönstringsförrättarna i samband med mönstring vaka över fartygens bc- manning. dels kan sjöfartsverket och vissa utlandsmyndigheter efter före- tagna inspektioner förbjuda fartyg som inte är bemannade på betryggande sätt att avgå. Båda systemen för bemanningskontroll anses fungera brist- fälligt. Om den nuvarande mönstringen avskaffas är det nödvändigt att ett verkligt effektivt system för kontroll av fartygens bemanning skapas.

Utredningen förordar att bemanningskontroller i framtiden skall utföras på två sätt. Den ena metoden är ny och består i bemanningskontroll med hjälp av sjömansrcgistret. Registret bör föras med hjälp av ADB. Det skall innehålla grunduppgifter dels om fartygen. dels om sjömännen. När tjänst- göringsbesked kommer in skall uppgifter om sjömännens tjänstgöringspe- rioder på de olika fartygen löpande matas in i registret. Hos registret skall man ha tillgång till alla registrerade fartygs minimibesättningsbeslut. Be-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 74 I . 14

manningskontroller på registret skall göras i samband med inmatning av uppgifterna enligt ett rullande system och dessutom så snart anledning förekommer. Det skall gå till så att man på ADB-anläggningens bildskär- mar slår fram en förteckning över det aktuella fartygets besättning som den rapporteras in till registret. Det skall vara möjligt att få fram besättningen antingen vid innevarande tidpunkt eller vid ett datum viss tid tillbaka. Den registrerade besättningen skall då kunna jämföras med fartygets minimibe- sättningsbeslut. Bildskärmar bör förutom på sjömansrcgistret finnas hos sjöfartsverket, dess sju distriktskontor och hos inspektionskontoret i Rot- terdam. Effektiviteten i metoden blir beroende av hur rapporteringen in till registret kommer att fungera.

Den andra metoden är en fortsatt men utökad kontroll från sjöfartsver- kets och utlandsmyndigheternas sida direkt ombord på fartygen. I Sverige bör dessa operativa bemanningskontroller utföras av sjöfartsverkets sju inspektionsdistrikt som tillförs vissa förstärkningar. Utomlands bör kon- trollen i oceanfart och inskränkt oceanfart kunna hållas på en tillräckligt hög nivå av de 17 tillsynsmyndigheterna. Vad sedan gäller trafiken i nordsjöfart och stor kustfart kan inspektionskontoret i Rotterdam täcka sitt nuvarande verksamhetsområde som är Engelska kanalen och södra Nordsjön. Till övriga nordeuropeiska hamnar kan inspektörer från Sverige skickas ut. De operativa bemanningskontrollerna bör givetvis främst sättas in där risken för brott mot bcmanningsbestämmelscrna bedöms vara störst.

Som ett komplement till myndigheternas bemanningskontroller i sjö- mansrcgistret och ombord kan man betrakta skyddsombudens och skydds- komrnitteernas arbete liksom också den fackliga verksamheten.

Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag när det gäller bemanningskontrollen. Flera av dem understryker bemannings- kontrollens betydelse och framhåller att det är en förutsättning för ändring av mönstringsreglerna att mönstringens nuvarande bemanningskontrolle— rande funktion ersätts av både operativa kontroller på fartygen och av en efterhandskontroll med hjälp av ett ADB-baserat sjömansregister. Syn— punkter av denna innebörd har förts fram av sjöfartsverket, statskontoret. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundet och av flera utlandsmyndigheter.

SJ förordar att tyngdpunkten läggs på direkt kontroll ombord på fartygen genom sjöfartsverkets och berörda utlandsmyndigheters försorg. Efter- handskontroll genom sjömansrcgistret ifrågasätts starkt av SJ.

Sjöfartsverket anser att bemanningskontroll ombord är mer tillförlitlig än efterhandskontroll genom sjömansrcgistret. Bemanningskontrollen om- bord genom tillsynsmyndighet är dock dyrare än efterhandskontrollen. Eftersom det ändå måste finnas ett register till vilket sjötider redovisas, blir den tillkommande kostnaden för en vid registret bedriven kontinuerlig bemanningskontroll ganska liten. Anordnandct av en bemanningskontroll

• Sida 15
•  Original

'Jl

Prop. 1981/82: 74 1

bedriven vid sjömansregistret utgör därför enligt sjöfartsverkets trppfatt- ning en god och ofrånkomlig investering. Enligt AMS kommer kontrollen av den ombordanställda personalen i efterhand vid sjömansregistret inte bara att bli enklare utan även effektivare då samtliga uppgifter om sjömän- nen finns på registret.

Jag vill för egen del inledningsvis anknyta till följande uttalande i direkti- ven för mönstringsutredningen.

Mönstringen tillgodoser i dag ett flertal syften. bland vilka ett av de främsta är bemanningskontrollen. Denna synes öka i betydelse i takt med att besättningsstorlekarna minskar. Det kan knappast hävdas att beman- ningskontrollen generellt är tillräckligt effektiv i dag. Huvuddelen av be- manningskontrollen utförs av mönstringsförrättare. och dessa har inte rätt att ens vid uppenbara fall av underbemanning ingripa med egna åtgärder.

Utredningen konstaterar för sin del att bemanningskontrollen — som den bedrivs i dag — fungerar förhållandevis bristfälligt. Jag delar utredningens uppfattning och även dess slutsats. att man måste skapa ett effektivare kontrollsystem, om man iframtiden skall kunna avvara mönstringsförrät- tarna.

Det finns flera orsaker till att bemanningskontrollen inte är effektiv i dag. En orsak är att sjöfartsverket i alltför liten utsträckning utför beman- ningskontroller. Regelmässiga sådana kontroller utförs bara vid verkets Rotterdam-kontor. Vid mönstringsförrättningar torde det vara sällsynt att hela besättningens sammansättning och närvaro kontrolleras. Förrättning- arna inskränker sig i allmänhet till granskning av handlingar rörande de sjömän som mönstrar på och av fartygen. Om antalet påmönstrande sjö- män är lika stort som antalet avmönstrande utgår man i allmänhet från att besättningen är fulltalig.

Även om mönstringsförrättarnas granskning oftast är ofullständig kan man anta att den regelmässiga tillsyn som de utövar av besättningsskiften har en återhållande effekt och bidrar till att bestämmelserna om fartygs bemanning efterlevs. Likväl förekommer att fartyg i viss utsträckning. framförs utan föreskriven bemanning. Försvinner mönstringsförrättarna utan att någon annan myndighetskontroll sätts i stället ökar risken för överträdelser av bemanningsreglerna.

Minimibesättningarna på svenska fartyg är små och består av det minsta antal personer med särskilda behörigheter som behövs för att fartyget skall kunna framföras på ett säkert sätt. Genom Sveriges anslutning till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss har vi åtagit oss att se till att våra fartyg är bemannade på betryggande sätt. Reglerna där kompletteras av detaljerade föreskrifter i 1978 års internatio- nella konvention om normer för sjöfolks utbildning. certifiering och vakt- hållning. S'l"CW-konventionen. Som en följd av den utvidgade hamnstats- kontrollen i bl.a. europeiska och nordamerikanska hamnar får vi räkna

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 74 16

med en alltmer intensifierad tillsyn av utländska fartyg i hamnarna. Därvid kommer inte minst besättningarnas kvalifikationer att granskas för kontroll av att de uppfyller STCW-konventionens krav. En grundläggande förut- sättning för övervägandena kring bemanningskontrollen är att vi ser till att vi kan uppfylla våra förpliktelser enligt konventionerna. Det bör därvid observeras att STCW-konventionen inte har trätt i kraft ännu men att den beräknas göra det kring årsskiftet 1982/83. Redan då ges helt andra förut- sättningar än i dag för att i detalj kontrollera besättningar på svenska fartyg i utländska hamnar.

Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det uppenbart att en refor- merad mönstringslagstiftning måste skapa bättre förutsättningar för en effektiv bemanningskontroll än de som råder f. n.

Enligt min mening skapar utredningens förslag goda förutsättningar för en effektiv bemanningskontroll. Som jag ser det kompletterar de olika formerna för kontroll varandra på ett nödvändigt sätt. Självfallet är opera— tiva kontroller i samband med inspektioner på fartygen den mest effektiva åtgärden. För att dessa skall ges den önskvärda. preventiva effekten bör de företas i större utsträckning än f. n. och inriktas på den kategori fartyg, där man erfarenhetsrnässigt vet att överträdelser av bemanningsreglerna före- kommer. En förutsättning för att bemanningskontroller skall kunna göras effektiva är att det finns tillgång till gällande minimibesättningsbeslut för fartyget. Bemanningskontroller på fältet underlättas självfallet om inspek- tören snabbt kan få tillgång till aktuella uppgifter om besättningen och dess behörighet. Det sistnämnda förutsätter en annorlunda registrering än den som finns på sjömansrcgistret i dag. För bemanningskontrollen krävs bl. a. uppgifter om fartyget som saknas i dag. Aktuella uppgifter i registret kräver andra rutiner för rapportering dit än de som tillämpas idag. Med ett aktuellt register kan efterhandskontroller av olika slag göras där och i sin tur ge anledning till kontroller på vissa fartyg.

Den bästa kunskapen om bemanningen på fartygen finns helt naturligt bland personalen ombord. Det är angeläget att skyddsombud. skyddskom- mittéer och de ombordanställdas fackliga organisationer deltar i strävan- dena att se till att bemanningsreglerna efterlevs.

Sammanfattningsvis ställer jag mig således bakom utredningens förslag till hur bemanningskontrollen skall anordnas när den nuvarande mön- stringsverksamheten har upphört.

2.7 Registrering

Redan i avsnittet om bemanningskontroll har jag konstaterat att det behövs ett sjömansregister för att bemanningskontrollen Skall kunna göras effektiv. Här skall jag litet utförligare diskutera uppläggningen av själva registret.

Sjömansregistret, som lyder under AMS och är placerat vid sjömansför-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 74 17

medlingen i Göteborg. omfattar i huvudsak sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg om minst 20 nettoton. Huvudregistren är ett register över aktiva svenska sjömän och ett över aktiva utländska sjömän. Dessut- om frnns två register över icke aktiva sjömän. Registren över de aktiva sjömännen grundar sig främst på tjänstgöringsbeskeden och innehåller uppgifter om sjömännen och deras tjänstgöringstider till sjöss. Registre- ringen sker på kort och utförs manuellt.

För att åstadkomma ett effektivare sjömansregister som också ger möj- ligheter till bemanningskontroll föreslår utredningen att registret skall föras med hjälp av en minidator och att även uppgifter om fartyg skall registreras. Statskontoret har biträtt utredningen med en promemoria som behandlar sjömansrcgistret i framtiden. Någon sammanslagning mellan sjömansrcgistret och andra myndigheters register vill utredningen inte förorda. Däremot kan de nuvarande aktuella och inaktuella registren över svenskar respektive utlänningar föras samman till ett enda dataregister. För rapportering till och från registret kan datakommunikation. magnet- band och handlingar med posten användas. Skyldigheten att rapportera till- och frånträde bör åläggas rederierna.

I fråga om registrering och därmed också bemanningskontroll med hjälp av registret förordar utredningen att alla svenska passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 ton brutto utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Till de registrerings- och rapporteringsskyldiga farty- gen skall också föras inhyrda utländska fartyg med svensk besättning. Fiskefartyg och deras besättningar skall undantas. Det bör observeras att ett förenklat rapporteringssystem för intendenturpersonal i viss färjetrafik kommer att tillämpas även i fortsättningen.

Sjöfartsverket har redan ansvaret för bemanningskontrollerna ombord. Utredningen föreslår att även ansvaret för sjömansregistret läggs hos sjö- fartsverket. Arbetsmarknadsstyrelsens huvudmannaskap framstår inte längre som naturligt. Sjömansregistrct bör behållas i Göteborg men dess personal kan minskas efter en övergång till ADB-registrering.

Statskontorets promemoria om ett ADB-baserat sjömansregister bör fogas till protokollet i detta ärende som biluga3.

Så gott som alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag till uppläggning av sjömansregistreringen. Ett par instanser har dock framfört principiella invändningar mot förslaget.

Enligt sjöfartsverket finns det tre grundläggande motiv för ett ADB-ba- serat sjömansregister. Ett sådant behövs för

]. redovisningen av sjömännens sjötid. så att man har ett tillförlitligt underlag för utfärdandet av behörighetsbevis.

2. bemanningskontroll. vilken möjliggörs genom en kontinuerlig redovis- ning av sjötid.

3. att det skall finnas möjligheter_att följa personalutvecklingen inom sjöfarten, så att man bättre kan bedöma behovet av åtgärder. Registret kan

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 74 18

även användas för bl.a. upplysningar om sjömän till myndigheter och enskilda och för att säkra mantalsskrivning för sjömän som saknar fast bostad i land.

RSV delar utredningens uppfattning att sjömansrcgistret inte bör slås samman med sjömansskattekontorets dataregister. Däremot torde admini- strativa fördelar kunna uppnås även för sjömansskattekontorets del. om sjömansrcgistret kommer att föras med hjälp av ADB enligt riktlinjerna i betänkandet. '

UHÄ noterar med tillfredsställelse att det föreslagna ADB-baserade sjömansrcgistret kommer att innehålla uppgifter om sjömännens utbildning och praktik.

Enligt AMS skall sjömansförmedlingarna utrustas med ADB för förmed- lingsarbetet under år l982. Man borde undersöka om förmedlingarna kan få tillgång till uppgifter om sjömännens seglationstider och behörigheter direkt genom att förmedlingens ADB-anläggning sammankopplas med sjö- mansregistret.

Datainspektionen framhåller att det föreslagna personregistret inte sy- nes medföra andra risker för otillbörligt intrång i den personliga integrite- ten än sådana som kan förebyggas med föreskrifter för registret. Inspektio- nen är beredd att meddela sådana föreskrifter.

Konsulatet i Rotterdam är negativt inställt till att sjömansrcgistret förs över på data och menar att personregister inte bör vara databaserade.

SJ ifrågasätter om det över huvud taget behöver finnas något sjömansre- gister. Vid SJ har sjöfolket aldrig varit registrerade vid sjömansregistret. Några negativa konsekvenser av detta har inte kunnat konstateras. Det är svårt att förstå att just sjöfarten skall behöva stå i någon form av särställ- ning. Inom en mängd yrkesområden krävs behörighet. certifikat. yrkeser- farenhet o.d., till exempel inom sjuk- och hälsovården samt inom el- och svetsarbete. Visserligen behöver sjötid bli ordentligt registrerad men det förekommer liknande krav på att praktik och tjänstgöring redovisas inom andra yrkesområden utan att det fördenskull behövs register. Det naturliga är att lägga ansvaret för registreringen av sjötid på rederi och befälhavare.

För egen del fårjag anföra följande. Jag har redan i det föregående konstaterat att det behövs ett väl funge- rande sjömansrcgister för att bemanningskontroll skall kunna utföras på ett godtagbart sätt. Med anledning av SJ:s synpunkter vill jag, förutom att hänvisa till krav som internationella konventioner ställer på oss. framhålla att sjöfartsnäringen har fler särdrag än dem jag redan har pekat på. Ett särdrag är att många svenska fartyg aldrig besöker svenska hamnar. Dessa fartyg har hittills haft en regelbunden kontakt med svenska myndigheter genom utlandsmyndigheternas mönstringsverksamhet. Försvinner denna och även den i offentlig regi anordnade registreringen av sjömän ökar risken påtagligt för att sjöfartsverket. som ansvarigt för bemanningen på dessa fartyg. inte skulle kunna följa bemanningsläget på fartygen. Det framstår som oförenligt med våra internationella åtaganden.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 74 19

När det gäller frågan huruvida sjömansrcgistret skall överföras på data eller inte konstaterar jag att remissinstanserna allmänt godtagit utredning- ens förslag. Eftersom det här gäller att finna en lösning som tillgodoser en rad centrala önskemål noterarjag med tillfredsställelse att alla som är mest berörda av en reform — sjöfartsverket. AMS. redarnas och de ombordan- ställdas organisationer — ställt sig bakom förslaget till ny utformning av registret. Självfallet noterar jag också att de statliga myndigheter, som särskilt har att uttala sig om organisatoriska förändringar av detta slag. nämligen datainspektionen, RRV och statskontoret, har tillstyrkt utred- ningens förslag.

För egen del anserjag att det finns så påtagliga fördelar med ett ADB-ba- serat sjömansregister att registret bör läggas om i enlighet med utredning- ens förslag. Det är för bemanningskontrollens vidkommande ofrånkomligt att ändra registret så att det även blir fartygsrelaterat. Måste registret ändå göras om vore det enligt min mening oriktigt att inte utnyttja de möjligheter till effektivisering som datatekniken tillhandahåller. Genom en omläggning av registret kan personalen reduceras. men trots detta" kan man få ut betydligt mycket mer av registret.

Som följd av sjömansregistrets nuvarande uppläggning var det omöjligt att få fram uppgifter om behörighetsläget inom den svenska handelsflottan när statsmakterna hade att ta ställning till dimensioneringen av sjöbefälsut- bildningen för några år sedan i samband med att den inordnades i det statliga högskolesystemet. Med ett ADB-register kan man lätt få fram värdefullt statistikmaten'al på detta område. Möjligheten att få fram sådana uppgifter kommer att vara betydelsefull också när det gäller att avveckla det rådande bristmönstringssystemet (jfr prop. 1978/79: 117 5.51 ff).

Enligt min mening är det oriktigt att nu i detalj gå in på hur registret skall läggas upp. Det behövs ytterligare arbete med att vidareutveckla utred- ningens förslag. Om riksdagen ansluter sig till de tankegångarjag redovisat torde det ankomma på sjöfartsverket att svara för Utvecklingsarbetet i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Jag vill dock betona vikten av att registret inte kompliceras i onödan och att man inte tillför det uppgifter som inte behövs för ändamålet. När det gäller att lägga upp dataregistret torde man kunna spara både tid och pengar genom att inte redan från början sträva efter att registrera all föregående sjötid för aktiva sjömän. [ många fall. t. ex. när det gäller äldre bcfäl som inte kommer att söka nya behörigheter, är det onödigt och i andra fall kan man successivt komplettera bokföringen av sjötidcrna i dataregistret när systemet är i gång.

Vad angår registrets omfattning har utredningen föreslagit att alla svens- ka passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 ton brutto utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Sjöfartsverket har påpe- kat att antalet passagerarfartyg under 20 ton brutto är större än utredning- en har antagit. Verket förordar att redovisning av sådana till registret kan

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 74 20

underlåtas. om fartygen uteslutande sysselsätts i svensk inre fart. Jag ansluter mig till sjöfartsverkets uppfattning härvidlag.

Samtliga remissinstanser har godtagit förslaget att huvudmannaskapet för sjömansrcgistret överförs från AMS till sjöfartsverket. Med den före- slagna inriktningen av verksamheten vid registret finns det enligt min mening inget alternativ till utredningens förslag.

Utredningen har förordat att sjömansrcgistret även i fortsättningen skall vara lokaliserat till Göteborg och stanna kvar i de nuvarande lokalerna, som bedöms vara lämpliga för ändamålet. Sjöfartsverket menar att det bör överlåtas på verket att besluta om lokaliseringen. Enligt min mening är det för tidigt att nu ta slutlig ställning till lokaliseringsfrågan. En omständighet som måste beaktas i detta sammanhang är att det är nödvändigt att det nuvarande arkivet förvaras i nära anslutning till registret.

2.8 Ekonomiska konsekvenser

[ sitt principbetänkande räknade utredningen — under förutsättning att det nuvarande mönstringssystemet slopas och att den operativa beman- ningskontrollen utökas med bl.a. två nya inspektörstjänster — med att staten gör en inbesparing på ca 500000 kr. om året. Denna besparing kan användas för att finansiera det nya registret, som i genomsnitt beräknas kräva en merkostnad av omkring 400000 kr. per år. Enligt utredningen kommer rederinäringen att spara minst 400000 kr. om året om mönstringen i dess nuvarande form avskaffas. Det bör påpekas att utredningens upp- Skattningar bygger på löner och andra kostnader enligt 1979 års kostnads- läge. '

Sjöfartsverket betonar att statskontorets och utredningens resonemang om besparingar och nytillkommande kostnader av naturliga skäl är över- Siktligt. För egen del anser verket att investerings- och systemutvecklings- kostnaderna är underskattade. En sammantagen bedömning i nuläget pe— kar enligt verket på något ökade kostnader för staten.

Även RRV menar att utredningens kostnadsberäkningar kan ifrågasät- tas. U ppfylls inte antagandet om besparingar motsvarande kostnaden för den heltidsanställda mönstringspersonalen kan den redovisade nettobespa- ringen utebli. På grund av ADB-kostnaderna kan i stället resultatet bli en över statsbudgeten ökad årskostnad på ca 600000 kr. Förslaget antas emellertid medföra besparingar på ca 400000 kr. för sjöfartsnäringen. Nettoresultatet skulle då bli en realekonomisk årlig kostnadsökning med ca 200000 kr.

AMS uppger att det. i och med att antalet sjömansförmedlingar minskar från 19 till 7. har blivit nödvändigt att anlita särskilda mönstringsförrättare på de orter där sjömansförmedlingarna läggs ner. Dessa mönstringsförrät- tare drar extra kostnader. Upphör mönstringsverksamheten kommer. ut- över tidigare redovisade besparingar. dessa senare tillkomna utgifter på ca

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 74 21

75000 kr. att sparas in. Indirekt kommer ytterligare besparingar att kunna göras genom att det f.n. är svårt att utnyttja personal som skall kunna stå till förfogande för mönstringsuppgifter på kontoren eller ombord på farty- gen men som under större delen av arbetstiden har andra uppgifter.

I sitt slutbetänkande har utredningen föreslagit ytterligare kostnadsbe- sparingar, främst genom förslaget att avskaffa sjömansnämnden. En sam- manfattande bedömning av konsekvenserna av utredningens förslag i båda betänkandena har tagits in i avsnitt 7.5. Jag finner det lämpligt att här återge denna sammanfattning.

De ekonomiska beräkningarna kring utredningens förslag blir med nöd— vändighet osäkra. Detta gäller särskilt förslagen i principbetänkandet. I de beräkningar som gäller sjömansregistret har hänsyn inte kunnat tas till de kostnader av engångskaraktär som uppstår när uppgifter från de nuvaran- de manuella kortregistren skall föras över till ADB-registret. Dessa kostna- der blir beroende av hur mycket av anteckningarna om tidigare tjänstgö- ringspen'oder man anser sig behöva ta med i det nya registret. Det bör också observeras att de årliga besparingarna inte slår igenom helt förrän ADB-registret fungerar tillfredsställandc.

Enligt utredningens beräkningar kommer förslagen i de båda betänkan- dena att innebära årliga besparingar och merkostnader för staten enligt följande uppställning.

Besparingar

Den nuvarande mönstringen slopas ] 300000 kr. Sjömansnämnden slopas 600000 kr. Summa besparingar 1900 000 kr.

Nya kostnader m.m. Bortfall av intäkter från den nuvarande mönstringen 300 000 kr. Utökad bemanningskontroll 500000 kr. Merkostnad för sjömansrcgistret 400000 kr. Summa nya kostnader 1 200 000 kr.

Förslagen i de båda betänkandena innebär således att staten sparar netto omkring 700000 kr. varje år. Till detta kommer allmänna administrativa vinster vars ekonomiska värde inte går att beräkna. Även rederinäringen gör beaktansvärda besparingar. Någon nämnvärd ekonomisk betydelse för kommuner eller enskilda har inte utredningens förslag.

Ovanstående beräkningar visar att det bör finnas goda ekonomiska förutsättningar att genomföra samtliga förslag som presenteras i de båda betänkandena. Utredningen är medveten om att besparingar och utgiftsök- ningar inte kommer att beröra olika verk på likartat sätt. Således kommer de huvudsakliga besparingarna att göras hos arbetsmarknadsstyrelsen me- dan de kostnadskrävande åtgärderna åläggs sjöfartsverket. Utredningen förutsätter att besparingar inom ett verk i detta sammanhang skall kunna användas för att bekosta de ökade utgifter i ett annat verk som blir följden av att utredningens förslag genomförs.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 74

h) IQ

Här måste också beaktas att kostnader inom arbetsmarknadsstyrelsens ansvarsområde finansieras med skattemedel medan huvudparten av sjö- fartsverkets kostnader bestrids med avgiftsmedel erlagda av näringen ge- nom sjöfartsavgifter. Den verksamhet som nu föreslås flyttad från arbets- marknadsstyrelsen till sjöfartsverket bedömer utredningen vara av ett sådant allmänt intresse att den, förlagd under sjöfartsverkets ansvar. lik- som hittills skall tinansieras med skattemedel.

Utredningen vill slutligen understryka att det inte går att genomföra endast de kostnadsbesparande reformerna och sedan lämna de kostnads- krävande delarna (den utökade direkta bemanningskontrollen och sjö- mansrcgistret) åt sidan.

För egen del får jag anföra följande. Förutsättningen för en reform på detta område är, liksom i övrigt. att den måste kunna genomföras inom existerande utgiftsramar.

Utredningen har uppgivit att dess förslag innebär att staten sparar netto omkring 700000 kr. om året. Till detta kommer allmänna administrativa vinster vars ekonomiska värde inte går att beräkna. Vidare gör rederinä- ringen beaktansvärda besparingar.

Utredningen har i principbetänkandet inte kunnat peka på några direkta besparingar vid utlandsmyndigheterna om mönstringsverksamheten av- skaffas. Eftersom det ändå utförs många mönstringar utomlands (22 797 mönstringar år 1979) måste bortfallet av arbetsuppgifter leda till inte helt obetydliga rationaliseringsvinster.

Utredningens förslag innehåller en rad förenklingar. Om de genomförs minskar byråkratin och de använda medlen används på ett bättre sätt än nu. De besparingar som görs reduceras visserligen till större delen av tillkommande kostnader. Sammantaget medför emellertid den föreslagna reformen så stora fördelar för sjöfartsnäringen och statsverket att den bör genomföras.

Av de olika posterna i utredningens sammanställning över besparingar respektive tillkommande kostnader kan tillförlitligheten inte ifrågasättas för någon annan post än merkostnaden för det ADB-baserade registret. Jag har i det föregående betonat. vikten av att registret inte kompliceras i onödan och att det inte tillförs uppgifter som inte behövs för ändamålet. Tid och pengar kan också sparas om man inte från början för in sjömän- nens föregående sjötider i registret. Det synes mig också som om det vore möjligt att ha en mindre personalstyrka på registret än vad utredningen har föreslagit. Statskontoret har t.ex. utgått från att det behövs en årsarbets- kraft för driften av minidatorn medan utredningen har räknat med två datatekniker på heltid. Enligt min mening bör man allvarligt sträva efter att finna så enkla och billiga lösningar som möjligt när registret läggs upp. Som framhålls i statskontorets utredning kan det visa sig att en servicebyrålös- ning är ekonomiskt fördelaktig. Statskontorets utredning visar enligt min mening att det finns goda förutsättningar att hålla kostnaderna inom de ramar utredningen har angivit. Det bör dock observeras att de besparingar

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 74 23

som utredningen har redovisat inte slår igenom förrän reformen har ge- nomförts. Dessförinnan mäste ADB-registret vara färdigt.

För att reformen skall kunna genomföras blir det således nödvändigt att ta vissa kostnader för ADB-registret innan besparingarna slår helt igenom. Kostnaderna för de investeringar som behövs för utrustning och systemut- veckling framgår av bilaga 3. De utgör 1552 000 kr. i 1980 års penning- värde. 1 kostnadskalkylen har man utgått från att hela investeringen av- skrivs på åtta år. Det är bl. a. kostnaden för detta som föranleder att ADB- registret blir dyrare än det nuvarande registret.

Utredningen har för sin del föreslagit att investeringen i det nya registret delvis finansieras genom de resurser som frigörs vid en avveckling av sjömansnämnden. Som framgått har mönstringsutredningen räknat med en besparing på ca 600000 kr. genom avveckling av nämnden. Jag vill emel- lertid erinra om att sjöfartsverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1.982/83 i sitt huvudförslag under anslaget E 3. Fartygsverksamhet förordat att Sjömansnämnden avvecklas för att därigenom uppnå en tvåprocentig besparing på anslaget. Jag kommer i budgetpropositionen för budgetåret 1982/83 att förorda att den tvåprocentiga besparingen genomförs genom att Sjömansnämnden avskaffas. För detta ändamål ber jag att få återkomma — sedan mönstringsutredningens slutbetänkande har remissbehandlats — med ett förslag till riksdagen om att bestämmelserna om påmönstringsför- bud i mönstringsförordningen upphävs och sjömansnämnden avskaffas vid halvårsskiftet 1982. Jag avser lägga fram ett förslag om detta i sådan tid att riksdagen kan besluta i frågan före sommaren 1982. '

Jag beräknar investeringskostnaden för systemutveckling och utrustning efter prisuppräkning till ca 1.8 milj. kr. Jag har för avsikt att återkomma — sedan riksdagen beslutat i principfrågan — när det gäller medel för arbetet med systemutveckling och registeruppbyggnad.

Merkostnaden för det nya sjömansrcgistret beräknas av mönstringsut- redningen när det tas i drift uppgå årligen till ca 400000 kr. Utredningen grundar då sin kalkyl bl. a. på en investeringskostnad för registret på ca 1,5 milj. kr. För egen del beräknar jag den årliga merkostnaden efter prisupp- räkning av investeringen till ca 450000 kr. Mot detta skall samtidigt ställas i enlighet med utredningens förslag de årliga besparingar som kan göras inom AMS när det nya mönstringssystemet har introducerats. Besparing- en, genom bortfall av särskilda mönstringsförrättare, beräknas av utred- ningen till 1.3 milj. kr. i 1979 års prisnivå. Uppräknat till 1981 års pris- och lönenivå innebär det en besparing på ca 1550000 kr. Med hänsyn tagen också till bortfallet av intäkterna från den nuvarande mönstringen bör ytterligare ca 300000 kr. avräknas den angivna besparingsramen.

] utredningens kalkyl ingår vidare särskilda medel för utökad beman- ningskontroll. Jag har i det föregående ställt mig bakom utredningens förslag till hur bemanningskontrollen skall utövas när mönstringsförrät- tarna har upphört med sin verksamhet. I likhet med utredningen anserjag

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 74 ' 34

att det då kommer att behövas en utökad bemanningskontroll på fartygen jämfört med i dag. Utredningen utgår från att det krävs en förstärkning av sjöfartsinspektionen med minst två inspektörstjänster. För eget vidkom- mande delar jag denna uppfattning. Jag finner det således nödvändigt att det skapas utrymme för en utökad bemanningskontroll på fartygen mot- svarande dessa tjänster eller 3 500 arbetstimmar per år. Hur detta utrymme skall skapas är det för tidigt att ta ställning till eftersom det torde dröja åtminstone ett par år innan mönstringsförrättarna upphör med sin verk- samhet. Fram till dess bör man i första hand undersöka om behovet av utökad bemanningskontroll kan tillgodoses genom förändringari verksam- heten vid sjöfartsinspektionen. Jag kan i detta sammanhang nämna att utredningen ("K 1979:B) om klassificeringssällskapens verksamhet inom kort kommer att överlämna ett betänkande. i vilket det föreslås att en stor del av den reguljära tillsynen av klassade fartyg skall utföras av klassifice- ringssällskapen i stället för av sjöfartsinspektionen. Genomförs detta för- slag torde det skapas utrymme för utökad bemanningskontroll utan att nya resurser behöver tillföras sjöfartsinspektionen.

Beroende på hur den utökade bemanningskontrollen kommer att finansi- eras kan förslaget om nytt mönstringsförfarande, förutom de positiva aspekter jag tidigare redovisat. också leda till besparingar för staten i storleksordningen 800000 kr.

Vid sidan av det särkostnadsresonemang som jag hittills fört bör också nämnas att de baskostnader som finns för sjömansregistret. f.n. inom AMS. kommer att föras över till sjöfartsverket när det nya systemet börjar tillämpas. Kostnaderna för sjömansrcgistret beräknas för innevarande budgetår uppgå till knappt 2 milj. kr.

Sjöfartsverket har i sitt yttrande tagit upp frågan hur sjömansrcgistret och bemanningskontrollerna ombord skall finansieras efter en överflytt- ning av registret till sjöfartsverket. lnom AMS har mönstringsverksamhe- ten och sjömansregistret ingått i den allmänna arbetsförmedlingen och finansierats över statsbudgeten. Sjöfartsverkets verksamhet skall drivas med ekonomisk inriktning och med i princip full kostnadstäckning som mål. När det gäller det reformerade sjömansregistret torde rederierna ha en viss nytta av att de finns. eftersom det avlastar dem en del arbete. Å andra sidan måste de sköta en omfattande rapportering till sjömansregist- ret. vilket medför kostnader av ett slag som inte belastar andra närings- grenar. Enligt sjöfartsverkets uppfattning bör den verksamhet vid registret som avser annat än bemanningskontroll liksom f.n. finansieras över stats- budgeten. Denna del bör förslagsvis anses utgöra tre fjärdedelar av regist- rets verksamhet. Bemanningskontrollen vid registret — som i princip är avsedd att vara en form av kontinuerlig kontroll — bör avgiftsbeläggas enligt samma grunder som besiktningar enligt lagen om säkerheten på fartyg. Bemanningskontroll genom direktkontroll, som bör ske huvudsak- ligen iform av oannonserade inspektioner på fartygen. böri likhet med vad

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 74

IQ 'Jt

som gäller för övriga av sjöfartsinspektionen utförda inspektioner inte avgiftsbeläggas.

För egen del finnerjag att bemanningskontroll på fartygen enligt gällan- de sjösäkerhetslagstiftning är en tillsynsförrättning i form av inspektion. För sådana utgår inte några förrättningsavgifter. Sådana bemanningskon- troller kan därför inte avgiftsbeläggas med mindre man ändrar hela avgifts- systemet.

Vad angår finansieringen av sjömansrcgistret finnerjag till en början att avgifter bör tas ut för tjänster som registret utför åt rederierna och sjömän- nen. t.ex. för begärda statistikuppgifter och för sjötjänstutdrag. Sjöfarts- verkets förslag att avgiftsbelägga bemanningskontrollen vid registret enligt samma grunder som besiktningar av fartyg enligt lagen om säkerheten på fartyg synes mig svårt att genomföra. I motsats till fartygsbesiktningar — då en inspektör varit ombord och utfört ett visst besiktningsarbete — är det inte synligt för redaren att hans fartyg med besättning granskats via regist- ret och oftast torde kontrollen inte föranleda några åtgärder för redaren eller fartyget.

Med hänsyn till de principer som gäller för finansieringen av sjöfartsver- ket vore det naturligt att ett av verket fört sjömansregister finansieras med hjälp av avgifter. som näringen får betala. Som en jämförelse kan nämnas att andra offentliga register. såsom körkortsregistret och bilregistret, är avgiftsfinansierade.

Vid kontakter som jag har haft med Sveriges redareförening har för- eningen starkt motsatt sig att utredningens enhälliga betänkande frångås på det sättet att registret skulle avgiftsfinansieras helt eller delvis. Under sådana förhållanden motsätter föreningen sig bestämt att den föreslagna reformen genomförs. Liknande synpunkter har framförts av Svenska sjö- folksförbundet. '

För egen del finner jag att registret i dess föreslagna utformning är en oundgänglig förutsättning för att reformen skall kunna genomföras. De förändringar i fråga om mönstringen och registreringen av sjömän. som jag har förordat i det föregående. har så stora förtjänster att de bör genomfö- ras. Fördelarna med den nya ordningen är mest uppenbara för staten och det nya registret är i allt väsentligt betingat av offentligrättsliga intressen, främst bemanningskontrollen.

[ det ekonomiska läge som sjöfartsnäringen nu befinner sig i serjag inga möjligheter att pålägga näringen kostnaderna för ett nytt ADB-register. Registret bör följaktligen finansieras medskattemedel. Som jag tidigare har visat ryms kostnaderna härför inom existerande utgiftsramar.

Det vore i och för sig önskvärt att jag kunde lämna besked om en riktpunkt för ikraftträdandet av den föreslagna ordningen. Alltför stor osäkerhet råder emellertid kring frågan när det ADB-baserade sjömansre- gistret kan vara färdigt för att jag skall kunna uttala mig med någon säkerhet i denna fråga. Även om arbetet med registret genomförs skynd-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 74 . 26

samt synes det knappast möjligt att helt genomföra den nya ordningen före årsskiftet 1983/84.

3. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för den framtida mönstringen och registre- ringen av sjömän som jag har förordat i det föregående.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 74 27

Sammanfattningsvis vill direktionen för handelstlottans pensionsanstalt uttala. att de av mönstringsutredningen i dess principbetänkande skisse- rade förslagen inte påverkar anstaltens verksamhet under förutsättning dock att sjömansregistrets arkiv behålls intakt och kan utnyttja arkivet för aktualiserade undersökningar samt vid behov biträda sjömän i frågor om ansökan om pension från pensionsanstalten.

• Sida 54
•  Original

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 74 55

Datum Va: bet"-amg 1980—05—05 Dnr 648/79-5 t-- au-un. iv hu'r:ln.ng

Mönstringsutredningen

ADB—baserat stönansregister Mönstringsutredningen hemställde i december 1979 om statskontorets hjälp med att utreda frågan om ett ADB—baserat sjömansregister. Bifogade promemoria är resultatet av detta utredningsarbete.

Statskontoret har endast haft möjlighet att avsätta begränsade resurser för detta utredningsarbete. Resul— tatet visar ändå att ett ADB—baserat sjömansregister är ett realistiskt förslag. Fortsatt utredningsarbete bör ha uppbyggnaden av ett sådant register som huvud—

inriktning.

I detta ärende har avdelningschefen Trotzig beslutat. Närvarande vid den slutliga handläggningen var i övrigt byrådirektören Lindgren, föredragande.

Enligt statskontorets beslut

Bengt Lindgren

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 74

ADB—BASERAT SJÖMANSREGISTER

Innehålh

rO—l-

w

Bilaga

Inledning

Sjömansregistrets nuvarande uppbyggnad och funktion

Alternativa utformningar av Sjömansregistret

Ett översiktligt förslag till systemlösning för ADB-baserat sjömansregister

Samordning med andra register Systemförslag

Kostnader och besparingar Slutsatser Kostnader för utrustning, ut— veckling och drift av ADB—baserat sjömansregister

U'. x_n [ .

xL':

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 74 57

1 Inledning

Hönsterutredningen tillsattes 1979 för att se över lag— stiltningen om mönstring och reE jstrering av > direktiven in-ick bl a :..tt 'underscka ' lägga över Sjömansregistret på ADB. och i december 1979 hemställde utredningen om sta tskontorets bistånd att ut; reda denna fråga.

Statskontoret använder nedanstående modell för system— utvecklingspro'ekt r..--

Initierin ' .onstrukti n-åbbrift och—| __ Törvaltnin

Varje ruta illustrerar en arbetsfas som avslutas med beslut om

— att fortsätta arbetet med nästa fas — att göra om tidigare arbete - att avbryta

Denna PM motsvarar initieringsfasens resultat och avses alltså att ligga till grund för beslut om och hur det fortsatta arbetet skall bedrivas.

I direktiven till mönstringsutredningen framhålls vikten av att utöver nuvarande användningsområden även kunna använda Sjömansregistret som ett effektivt instrument i bemannings— kontrollen. Detta har varit utgångspunkten för utredningsar- betet om ett ADB-baserat sjömansregister.

2 Sjömansregistrets nuvarande uppbyggnad och funktion

Grunden för sjömansregistret är mönstringsförordningens krav att svensk sjöman son är anställd på svenskt handelsfartyg på 20 registerton eller mera skall vara inskriven i ett sär- skilt register, sjömansregistret. Sjömansregistret ligger i Göteborg och lyder direkt under arbetsmarknadsstyrelsen (AHS). Hos registret finns 16 personer anställda, varav 7 arkivar— betare.

Sjömansregistret består av f-ra delregister

- register över aktuella svenska sjömän — register över inaktuella svenska sjömän — register över aktuella utländska sjömän — register över inaktuella utländska sjömän

Sjömän som under föregående kalenderår ej varit till sjöss -överförs till inaktuellt register. När sjömän som finns i inaktuella registret går till sjöss igen överförs de till aktuellt register. Registerkorten kallas :'öt'änstöversikter och l sger sorterade i 'erordninq identitetcnunmnr— , ordning för utländska ;. Ljötjänctöveraikt inne"

• Sida 58
•  Original

Prop.1981/82:74 58

bl a uppgifter om namn, adress, utbildning, behörighet samt om sjömannens resor.

Det förs också hjälpregister. Ett register innehåller person— avier från länsstyrelsen över sjömännen i de aktuella regist- ren. Ett annat register innehåller sjömans n nummer. Det är sorterat i alfabetisk ordning p? fungerar som referensregister när man vill få fr nummer med hjälp av efternamn.

Information för uppdatering av Sjömansregistret kommer från olika kä1lor. Inskrivningshandlinearna då en sjöman skrivs in i registret är en sådan källa. Förändringar i adress, ci- vilstånd m m aviseras från respektive länsstyrelse. Tjänst— göringsbesked från arbetsgivare eller befälhavare skickas till registret när sjöman dels påbörjar dels avslutar resa. Tjänstgöringsbeskedet innehåller information om fartyg, rederi, tillträdes—ort och -datum, frånträdes—ort och —datum, befattning samt huvudsakligt fartområde under resan. För utländska sjömän fungerar det också som inskrivningshandling. Sjömansregistret mottar också sjömansrullor och manskapsför- teckningar som bl a används för att kontrollera uppgifterna i Sjömansregistret.

Sjömansregistret aviserar i sin tur skattemyndigheterna om inskrivningar i registret samt om de sjömän som överförts till inaktuellt register. Det ger också upplysningar till enskilda, myndigheter och organisationer samt utfärdar sjö— tiänstutdrag. Detta redovisar sammanlagd sjötid och används dels vid ansökan om pension hos handelsflottans pensionsan— stalt (HPA) dels för bl a ansökan om inträde vid sjöbefäls— skola och vid sökande av behörighet.

1979 innehöll registret över aktuella svenska sj" - 9 400 personer och registret över aktuella utländska sjömän 4 459 personer, dvs totalt 13 859 personer. Ca 2 500 personer skrivs in i de aktuella registren under ett år.

Alterntiva utformnin ar av s'ömansreristret g J o

För att kunna göra en bedömning av för- och nackdelar med ett-ADB—baserat sjömansregister bör vissa jämförelser göras mot ett manuellt fört sjömansregister. Nedanstående figur kan vara en utgångspunkt för sådana jämförelser

"Sjöman

xxxxrx EPartyg

n. (b 'i

Av intresse är dels information om respektive komponent dels information om Simbund mellan komponenter för att kunna söka sig fram till önskad information.

Om sjömannen vill man ha information om namn. adress. nationa— litet, utbi1dning, bnhörighet, hälsotillstånd m m. Om fartyget vi 1 man veta namn, storlek. naskinstyrka, fartområde m m. Om

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 74 59

rederi är det främst adressuppgifter som är intressant.

Komponenten resa knyter ihop en viss sjöman med ett visst fartvg. Här vill man ha uppgi ter om tillträdes—datum och —ort, frånträdes—da tum, —ort och -orsak, befattni nr under resan samt huvu' en viss tii;.unkt iir på ygets be— sättning.

Samband som är av intresse är anställningszörhå' llande mellan sjöman och rederi samt ägnrförhållandena mellan rederi och

fartyg.

Ur bemanningskontrollen är det primära att utifrån fartyg få fram dess aktuella besättning. Denna information används för att undersöka om kraven på minimibesättning är uppfyllda samt vid ombordkontroll omm inrappor rad besättning stämmer med den faktiska be.sättningen. Om missförhållanden upptäcks är det önskvärt att kunna gå bakåt i tiden för att få fram besättningsläget vid olika tidpunkter samt till- och från— träden som gjorts efter viss tidpunkt. Vidare är det önskvärt vid sådana tillfällen att undersöka om rederiet har andra fartyg och i så fall besätt nin gsläget på d ssa.

I sin nuvarande utformning medger inte sjömansregistret att man för ett visst fartyg kan ta fram dess besättning. Ett sätt att manuellt lösa detta vore att förvara sjötjänstöver— sikterna per fartyg och inte i personnummerordning som f n. Detta skulle dock kräva ytterligare ett referensregister som talar om på vilket fartyg en viss sjöman tjänstgör eftersom behovet att komma åt sjöman via personnummer kvarstår exem— pelvis i samband med aviseringar från länsstyrelsen.

Åtkomst till fartyg och sjömän via rederi skulle kräva ytterligare referensregister, men sådan åtkomst har ganska underordnad betydelse och motiverar inte sådana manuella register.

Ansvarig för bemanningskontrollen är sjöfartsverket. Den sköts av Verkets bemanningssektion och inspektionsdistrikt. En viktig fråga är hur enkelt och snabbt önskad information kan överföras. Ett ADB—baserat register med terminalåtkomst medger att berörd tjänsteman själv snabbt kan ta fram önskade uppgifter. Dessa uppgifter kan fås fram i "dialog" med datorn, dvs svar från datorn ger upphov till nya frågor som ger nya svar från datorn etc tills den som frågarär nöjd. Vid ett manuellt fört register får öns kad information anges per brev eller teltfon och infCZ'matienen överförs sedan tillbaka per brev eller telefon. .'_tt ta ' om aktuell besätt- ning för ett fartvr ur ett t ?r inte gjort i en ndvändninr. vidare noteras att om . för sjötjkns ersikterna ygsvis inte har möjlig—- het att få fram besättnin..släget för viss tidpunkt bakåt, eftersom man inte vet vilka sjömän som 1 mat fartyget efter

er och sammanställa

denna tidpunkt och nu tjänstgör på andra fartyg.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 74 60

Sammanfattningsvis krävs för att nuvarande manuella sjömans- register skall kunna fungera Som instrument i bemanningskon- trollen, att åtkomst till besättning kan ske via fartyg. Detta kräver ytterligare ett manuellt register. I jämförelse med ett ADB—baserat register blir åtkomst till önskad informa- tion långsa ' ändligare och endast det -Vtuelln

be: : * t:.-ng_,

4 Ett översiktligt förslag till systemlösning för ADB—baserat sjömansregister

4.1 Samordning med andra register

I direktiven till mönstringsutredningen anförs att det är naturligt att sjöfartsverket övertar huvudmannaskapet för Sjömansregistret från AMS. Enligt uppgift har mönstrings— utredningen i sitt arbete inte heller kommit till någon annan ståndpunkt. I ADB—propositionen (prop 1978/79:121) framhålls att ADB bör ses som ett hjälpmedel och att ansvaret för dess användning normalt bör knytas till den myndighet i vars verksamhet ADB används. Det gäller systemutvecklingsarbetet, utformningen av systemlösningar, datordriftens bedrivande etc. För ett ADB—baserat sjömansregister faller därför an— svaret på sjöfartsverket i första hand och detta förhållande utgör utgångspunkten vid en diskussion av samordningsfrågorna.

Sjömansskattekontoret i göteborg har ett ADB—baserat sjömans— skatteregister. Arbete har påbörjats med att utarbeta en kravspecifikation för konvertering till modernare datorut— rustning. Att integrera Sjömansregistret med detta register skulle innebära ett komplicerat och utdraget utvecklingsar- bete samt även svårigheter vid planering, underhåll och drift av det färdiga systemet. Sjömansskattefrågor hör i första hand ihop med övriga skatte- och folkbokföringsfrågor och inte med frågor om bemanning och sjösäkerhet. Samordning kan lämp— ligen ske genom aviseringar med magnetband exempelvis då sjö— män skrivsin isjömansregistret (behandlas närmare under 4.2). Ett ADB—baserat sjöminsregister ger vidare bättre möjligheter än i dag att ge sjömansskattekontoret upplysningar om var en viss sjöman befinner sig då sjömansskattekontoret söker kon— takt med denne. På sikt kan övervägas om inte sjömansskatte- kontoret bör kunna ansluta en egen terminal.

Stockholms tingsrätt har ett ADB—baserat sjöfartsregister för att registrera inteckningar i fartyg. Sjömansnämnden i Göteborg har ett ADB—baserat register på DAFn om sjömän med påmönstringsförbud. Mönstringsutredningen kommer att i sitt fortsatta utredningsarbete ta upp frågan om sjönänsnämnden längre behövs. Dessa två register synes inte föranleda några särskilda samordningsåtgärder.

Sjöfartsverket har ett fart; r ter som körs på DAFA och som framför allt används :ör fak u ering av sjöfartsavgifter och påminnelser om besiktning. En samordning med ett ADB— baserat sjömansregister skulle kunna vara att för sjömans— registret göra uttag på magnetband från sjöfartsregistret. I sådana uttag skulle inte ingå onödiga tekniska uppgifter och inte heller fartyg under 20 registerton.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 74 61

4.2 Systemförslag

Med utgångspunkt från redovisade förutsättningar lämnas här ett förslag till hur ett ADB-system för sjömansregistret skall kunna utformas.

textskärmsterminal ___—:ST_—* överföring via telenätet

magnetband

[::::::::] dokument eller handling

mottagare/avsändare av information

De inringade siffrorna hänvisar till förklarande text längre fram.

Det ADB—baserade registret innehåller uppgifter om

- sjömän — fartyg -.rederier - resor

och ersätter de nuvarande fyra delregistren samt även regist- ret med personavier och referensregistret. Att en sjöman inte varit till sjöss föregående kalenderår visas av en markering i sjömannens datapost - någon överföring till inatkuellt register behövs ej. I början av varje år görs en körning där alla sjömän gås igenom och om sjömannnen varit till sjöss föregående kalenderår. Om så inte är fallet markeras sjö— mannens datapost.

• Sida 62
•  Original

INDATA UTDATA

Rederier/ befälhavare Uppgifter om resa

Grunduppgifter,

ändringar behörighet

Aviseringar & om person— uppgifter

Data— registrerin;

-lB—baserat sjömansregister

0 e &

Inskrivningar, inaktualiseringar

Svar på frågor om bemannin; Svar på frågor om

s omän

Sjöfartsverket,

Enskilda, uyndigheter, organisationer

inspektions— distrikten

Utfärdande a

Sjöfartsverket

Utdrag ur sjöfarts- register

Underlag för

Sjotjanstutdrag

Inspektione— distrikten

Resultat av bemannings- kontroll

Sammanställningar statistik

Sjöfartsverket, näringen, facken, SCB AMS

Prop. 1981/82 74

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 74 63

Sjöfartsverkets bemanningssektion och inspektionsdistrikten (inkl inspektionskontoret i Rotterdam) anslutas med text— skärmsterminaler som till sig har lokala skrivare anslutna för att kunna skriva ut intressant information.

På sjömansregis tret finns 0 kså lokala textskärmsterminaler .5r dataregistrexing och fö att kunna ge svar på fragor.

()

'!

Siffrorna nedan hänför sig till siffrorna på figuren över Systemflödet.

1. Detta motsvarar den avisering som idag sker med personavi— er. Man bör sträva till att få aviseringen direkt från riks— skatteverket ich inte från varje länsstyrelse.

2. Här är det viktigt att få in uppgifterna snabbt till registret. De större rederierna använder telex eller auto— matisk telex (MAHITEX) för att kommunicera med fartygen om från— och tillträdande besättningsmän. Om dessa meddelanden utformas så att det innehåller erforderliga uppgifter skulle kopior kunna skickas in till sjömansregistret. I andra fall kan post användas om det inte tar längre tid än säg 4—5 dagal. överiöring på datamedia är t a_nkbart då detär frågan om byte av större delar av besättning. Denna fråga behöver dock utredas närmare liksom telex direkt till sjömansregistret.

5. En gemensam blankett för svenska och utländska sjömän bör kunna användas. Änringsuppgifter som inte kommer till sjö— mansregistret på annat sätt bör kunna anges på samma blankett. Om exempelvis sjöman övergått till annat rederi markeras i blanketthuvudet att det rör sig om ändring och namnet på det nya rederiet fylls sedan i.

Uppgifterna ozn resa och grunduppgifterna inregi streras på sjömansregist1et med terminal.

4. Det förefaller lämpligt att när sjöfartsverket utfärdar behörighetsbevis man i samband med detta registrerar dessa uppgifter direkt med terminal.

5. I samband med att sjöfartsregistret uppdateras överförs erforderliga uppgifter till magnetband som sedan används för att uppdatera sjömansregistrets fartygsuppgifter.

6. När bemanningskontroll görs på fartyg bör någon form av terkoppling göras till registret. Det kan dels vara uppgifter av mer operativ karaktär som exempelvis att en brist i be— manningen skall rättas till vid nästa hamna _nlöp och som sedan kan kontrolleras av ett annat inspe;:ticns distrikt om villkoret upplyllts. del 5 uppgifter få r att ta fram sammanställningar iö'r plxnering ochprioriteringav fram*ida bemanningskontroll.

I detta s-:"nanhang bör öve1vägas om resultatet vid kontroll av utländsk_ aitygs s'all registreras. Här finns inte minimibe— sättningsbeslut att tillgå utan bemanningskontrollen baseras på effekterna rå sjösäkerheten i mer allmän mening.

7- Skattemyndigheterna aviseras om sjömän son inskrivits i registret samt om de sjömän som ej varit till sjöss lore—

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 74 64

gående kalenderår med magnetband. Strävan bör vara att avi- sera direkt till riksskatteverket och inte till varje läns— styrelse.

8. Här skall man kunna få fram aktuellt besättningsläge men även besättningsläget ba..t i tiden liksom till— och från— träden. Han skall också kunna få 'am rederiets andra far- tyg. Diskussion har förts om minimibesättningebesluten skall föras in i registret. Varje sådant beslut har en omfattande notapparat och det mest praktiska verkar vara att varje in— spektionsdistrikt får kopior på besluten och noterna. Dessa kan sedan förvaras i pärmar och tas fram och jämföras mot terminalens besättningsuppgifter.

9. Ett ADB—baserat sjömansregister ger större sökmöjligheter' än för närvarande. Om man idag söker uppgifter om sjöman med ett vanligt efternamn som exempelvis Johansson kan det kräva en genomgång av många referenskort. Ett ADB—baserat register

medger ytterligare sökvillkor som ålder, fartyg, befattning, senaste tillträdesort, rederi m m förutom dagens möjligheter

med personnummer och namn.

10. De flesta uppgifterna kan man få ut direkt, men förhållan- den som att sjötid på färjor tillgodoräknas till hälften i praktikhänseende gör att manuell komplettering krävs.

11. Genom att använda sig av ett databassystem1)för lagring och hantering av data ges goda möjligheter att ta fram olika sammanställningar och statistik både för önskemål som finns idag och framtida önskemål.

5 Kostnader och besparingar

Som påpekades i avsnitt 1 baseras övervägandena på ett sjö— mansregister som utöver nuvarande funktioner även fungerar som ett effektivt instrument i bemanningskontrollen.

I bilagan finns närmare uppgifter om de direkta kostnaderna för utrustning, utveckling och drift av ett ADB—baserat sjömansregister. Kostnadsberäkningarna baseras på att regist- ret körs på en minidator, men detta bör ej tolkas som att en servicebyrålösning ej kan visa sig fördelaktig.

Enligt bilagan blir investeringen ca 1,5 mkr och de årliga driftkostnaderna drygt 0,5 mkr. Om investeringen fördelas på 8 år med kalkylräntan 10 % blir den årliga kostnaden drygt 0,8 mkr.

Dessa kostnader bör ställas mot de inbesparingar som kan göras i relation till ett manuellt fört sjömansregister med de funk— tioner som beskrivs i avsnitt 5. Ett ADB—baserat sjömansregis— ter medger utrymme för personalinbesparingar, men det är inte här möjligt att bedöma i vilken takt och utsträckning dessa inbesparingar faktiskt kan utnyttjas,

Databassystem är program som underlättar strukturering, lagring och åtkomst av data i jämförelse med traditionell datahantering. Databassystem medger också ökad säkerhet och att data ej dubbellagruu ] flera filer.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 74 65

En inbesparing med 4 årskrafter torde vara helt möjligt med hänsyn till att så stor del av den manuella register— hanteringen bortfaller. Eftersom det tillkommer 1 årsarbets- kraft för datordriften ger det en nettoinbesparing på 5 års— arbetskrafter som med samma antagande om personalkostnader i bilagan motsvarar ca 0,36 mkr. I kalkylen över driftkost— naderna för ett ADB—baserat sjömansregister svarar teleav— gifterna för en betydande del, 25 %, Även med ett manuellt baserat register skulle det krävas omfattande telefonkon— takter mellan registret å ena sidan och inspektionsdistrikten och bemanningssektionen å andra sidan för att få fram önskade besättningsuppgifter. Om man antar att teleavgifterna är lika stora i båda alternativen skulle det krävas för att alternativen skall "gå jämnt upp" att det manuella alterna- tivet kräver ytterligare 5-4 personer jämfört med idag för att uppfylla bemanningskontrollens krav. Dessa krav innebär aktuell besättning för viss fartyg och olika sammanställning— ar bör bemanningskontroll och detta leder i sin tur till ytterligare minst ett manuellt register. Det torde säkert krävas minst) —4 personer för att uppfylla detta.

Resonemanget ovan om besparingar och kostnader ovan är av naturliga skäl översiktligt, men ur kostnadssynpunkt kan inte hävdas att ett ADB—baserat register är sämre än ett manuellt. Ett ADB—baserat register ger också fördelar som inte nås med ett manuellt register.

En fråga som inte hunnit utredas närmare är hur uppgifter ur nuvarande manuella register bör överföras till ett ADB— baSerat register. Det torde vara lämpligast att göra ett uttag på magnetbandfrån riksskatteverket över personer som är S- och U—märkta, d v 5 de är markerade att de finns i Sjömansregistret. ADB-registret byggs sedan upp utifrån detta magnetband och uppgifter om resor, sjötid m m matas sedan in med terminal av personal på Sjömansregistret. Kosta naderna för detta får närmare studeras i ett eventuellt fort— satt utredningsarbete.

6 Slutsatser

Statskontoret anser att hittillsvarande utredningsarbete visar att ett ADB-baserat sjömansregister som förutom nu— varande funktioner också används i bemanningskontrollen är ett realistiskt förslag. Fortsatt utredningsarbete bör därför bedrivas med inriktningen att bygga upp ett sådant ADB— baserat register.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 74

Kostnader för utrustning, utveckling och drift av

ADB—baserat sjömansregister

Ratosuiirasin ins & a

1 CPU inkl Operativsystem ' 480

1 konsol

Primärminne 256 Kb

1 minikasettenhet för laddning av systemprogram

2 skivminnesenheter a 30 Mb

1 bandstation

2 teckenskrivare 180 tecken/sekund med tangentbord för att kunna användas för programutveckling också

1 kommunikationsenhet för anslutning av

lokala och externa terminaler

Systemprogramvara som kompilatorer,editor, 70

formulärhanterare, sorteringsprogram m m Relationsdatabssystem 50 Tull, frakt och installationsavgifter 70 A_nsra iniestsrinsas

1 klimatenhet 10 Lås. inredning, belysning. eljobb m m 20

4 terminalbord på Sjömansregistret 10

66

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 74

gegminalgr

10 buffrade textskärmsterminaler å 15 tkr och 9 lokala skrivare a 10 tkr, dvs 2 på bemanningssektionen (bara 1 skrivare) och 1 på varje distrikt och på inspektions-

kontoret i Rotterdam eller 8 st.

4 textskärmsterminaler på sjömansregistret å 10 tkr eftersom de ej behöver vara buffrade

Qaiakoamen ik stioa

Gruppnummer med 7 linjer eftersom det är osannolikt att alla 10 terminaler ringer upp samtidigt. Uppringda förbindelser med 1 200 b/s överföringshastighet antas.

Anslutningsavgifter för 17 modem (10 för terminalerna + 7 för gruppnumret) Anslutningsavgifter för de 10 telefoner som

behövs för de uppringda förbindelserna. sedemera

Detta avser etapperna utredning och konstruktion enl statskontorets projektmodell. En grov uppskattning är att det krävs 15 manmånader statlig personal och 10 manmånader konsulter. Förstatlig personal räknas med 10 tkr/månad (inkl ca 40 % lönekostnadspålägg) och för konsulter 32 tkr/månad (motsvarar ca 200 kr/t'im)

Resor

Utbildning av beröra personal samt personal

som skall delta i utredningsarbetet

Tkr

240

40

38

470

20

67

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 74

Här har vidare antagits att datorutrustningen kan utnyttjas för programutveckling och test,

varför det ej blir kostnader för maskintid.

Summa investeringar

Drift

1 årsarbetskraft för driften av minidatorn. Här ingår arbetsuppgifter som start och stängning av systemet, montering av magnet- band och skivpackar, byte av papper, körning av satsvisa program, kontakter med televerk och leveratörer vid fel m m. Arbetet bör fördelas på två personer med hänsyn till

semester och sjukdom.

Förbrukning av papper etc

Service på datorutrustning. Här har antagits 15 % per år av investering i maskinvara och

terminaler

Systemunderhåll. Här har antagits'15% per år

för etapperna utredning och konstruktion

Årliga avgifter för modem, telefoner och

gruppnummer

Det är svårt att uppskatta hur mycket de

externa terminalerna kommer att utnyttjas.

Här antas 1 timma per dag och 200 dagar per år.

För inspektionsdistrikten utanför Göteborg och

bemanningssektionen räkas med avgiften 108 öre/min och 550 öre/min för Rotterdam (Göteborg kan man bortse ifrån eftersom det är lokalsamtal)

tkr

120

15

115

70

75

145

68

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 74 69

Summa drift 540

Om man fördelar investeringen per år enligt annuitetsmetoden och antar livslängden till 8 år med kalkylräntan 10 % och

inget restvärde blir annuiteten 290 tkr. Ärlig driftkostnad plus annuitet blir då 850 tkr.

Det är alltid svårt att beräkna systemutvecklingskostnader och det finns därför anledning att se hur känsligt resultatet är för ändringar i systemutvecklingskostnaderna. Om man antar att systemutvecklingskostnaderna blir 50 % större än beräknat, dvs ca 705 tkr i stället för 470 tkr och att systemunderhållet fortfarande är 15 % årligen av

denna kostnad,så ökar annuiteten till 355 tkr och drift—

kostnaderna till 575 tkr.

Summan av driftkostnad och annuitet blir då 910 tkr, dvs

en ökning med nästan 10 % från 850 tkr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

• Sida 70
•  Original