Prop. 1983/84:10

om svensk havsresursverksamhet

Prop. 1983/84: 10

Regeringens proposition 1983/84: 10

om svensk havsresursverksamhet

beslutad den 15 december 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokollet för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

'l'HAGE G PETERSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anges de allmänna utgångspunkterna och förutsättning- arna för den svenska havsresursverksamheten samt föreslås åtgärder för att främja denna. Åtgärderna syftar i första hand till ett bättre nyttjande av havsresurserna i och utanför Sverige.

Propositionen redogör för svensk offshoreindustri och dess utveckling under de senaste åren samt förutsättningarna för en utökad verksamhet. I propositionen föreslås åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling. Åtgärderna innebär att inom styrelsen för teknisk utveckling (STU) skall havsteknikområdet ges stor vikt även under de närmaste budgetåren. Det innebär vidare att ett treårigt program med särskilt anvisade medel genom- förs av statens industriverk (SlND). Programmet startar den 1 juli 1984 och genomförs med hjälp av en rådgivande programstyrelse som inrättas av regeringen. Beräknad kostnad för programmet är högst 20 milj. kr.. varav för budgetåret 1984/85 högst 7 milj. kr. Av dessa medel avsätts högst 0.7 milj. kr. för kansli m. m. hos SIND samt för utökad utredningsverksamhet av delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH). DSHs nuvarande roll och verksamhetsformer bör i stort sett bestå.

Frågan om geologisk kartering av den svenska kontinentalsockeln be- handlas.

] propositionen redogörs även för den nya internationella havsrättskon- ventionen och den svenska synen på havsrätten. Vidare behandlas frågan om en sammanhållen svensk polarpolitik.

] Riksdagen 1983/84. I saml. Nr [0

Prop. 1983/84: l0

I»)

Propositionen behandlar samverkan mellan civila och militära intressen- ter inom havsteknikområdet.

Vidare behandlas frågor om havsforskning vad gäller bl.a. forsknings- fartyg.

Propositionen redovisar regeringens syn på den verksamhet som baseras på odling av fisk, skaldjur och alger. Bl.a. aviseras ökade insatser för forsknings- och utvecklingsarbete på detta område.

Slutligen behandlas i propositionen också frågor kring former och meto- der för fysisk planering av kust- och havsområdena samt kunskap-sförsöij- ningen för en sådan planering.

Prop. 1983/84: 103 Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983- l?.- l 5

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden I. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter- son. Andersson. Boström, Bodström, Göransson. Gradin, Dahl. R. Carls- son, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Gustafsson, Peterson. Bodström. R. Carlsson. Hellström, Thunborg

Proposition om svensk havsresursverksamhet

Chefen för industridepartementet, statsrådet Peterson anför:

1. Inledning

Svensk havsresursverksamhet omfattar en mängd olika aktiviteter, som t. ex. fiske. utvinning av olja och andra mineraliska ämnen, yrkessjöfart och havsövervakning. Kustområdena används i stor utsträckning också för rekreation och friluftsliv. Havsresursverksamheten omfattar också det arbete som bedrivs för att skydda havsområden från miljöstörande påver- kan, liksom forskning. mätningar och undersökningar i anknytning till havet. Vidare brukar man dit räkna internationellt samarbete för-olika syften rörande havet samt den havsresursinriktade produktion som olika företag bedriver.

Frågor med anknytning till havsresursverksamhetens olika delområden handläggs i vårt land av ett stort antal myndigheter och organ. Forskning kring havsresursema bedrivs vid en mängd universitetsinstitutioner och högskolor samt vid centrala förvaltningsmyndigheter och forskningsinsti- tut. Det förekommer forsknings— och utvecklingsarbete även i privat regi. Ett stort antal företag och kommunala organ arbetar inom havsresursområ- det.

I strävan att stimulera till en fortsatt ekonomisk tillväxt i Sverige måste vi utnyttja alla möjligheter till effektivare resursanvändning. Havsresurs- området är i många avseenden ett obearbetat verksamhetsfält, Insatser på

Prop. 1983/84: 10 4

detta bör därför i betydande utsträckning kunna bidra till att öka syssel— sättningen och stärka vår ekonomi. Mot bakgrund härav har redan vidta- gits vissa åtgärder inom havsresursområdet. Ytterligare åtgärder är dock angelägna.

Ett omfattande utredningsarbete inom havsresursområdct är nyligen genomfört. Med detta som utgångspunkt finns nu förutsättningar att, inom ramen för en sammanhållen svensk syn på havsresursverksamheten. ge- nom olika åtgärder främja verksamhetcn och en samordning av denna. Innan jag och övriga berörda statsråd närmare utvecklar de åtgärder m.m. som hör till havsresursverksamhetens olika delområden villjag ange några grundläggande gemensamma utgångspunkter.

2. Utgångspunkter för den fortsatta svenska havsresursverksam- heten

Haven har stora outnyttjade resurser och kommer i framtiden att spela- en allt större roll för försörjningen med livsmedel och olika mineraliska ämnen, framför allt olja och gas. Först under de senaste decennierna har haven börjat användas för annat än transporter och fiske. Utvecklingen har också inneburit att strandstaterna gjort anspråk på allt större delar av haven samtidigt som den fria tillgången till exploateringsbara områden successivt minskat. Vetskapen om tillgångarnas begränsning har lett till olika konflikter mellan stater.

Förenta Nationernas tredje havsrättskonferens slutförde under år 1982 sitt arbete med en konvention om havens nyttjande. Sverige underteck- nade konventionen i december l982. men har ännu inte ratificerat denna. Konventionen skall ersätta l958 års Genevekonventioner och innebär ett viktigt steg för att stärka den för havet gällande rättsordningen.

En sammanhållen svensk syn på havsresursverksamheten är viktig för vån deltagande i internationellt samarbete. En långsiktig politisk målsätt- ning är en viktig förutsättning för beslut om investeringar i exempelvis forskning och utveckling eller produktionsmedel på havsresursområdet. Ett stort antal svenska företag deltar redan i den internationella offshore- verksamheten och söker också finna nya former för en utökad verksamhet, f. n. framför allt i den norska delen av Nordsjön.

Förutsättningarna för ett utökat nordiskt samarbete är stora inom havs- resursområdet.

Det internationella havsresurssamarbetet blir alltmer betydelsefullt. Det gäller bl. a. mellanstatliga överläggningar för att fastställa territoriella grän- ser och regler för vilka aktiviteter som är tillåtna inom olika havsområden. Inom miljöområdet har under senare år ett omfattande internationellt samarbete utvecklats inom ramen för de olika konventioner som har utar- betats till skydd för den marina miljön och de levande resurserna i haven.

Prop. 1983/84: 10

'.II

Sverige har anslutit sig till ett flertal av dessa konventioner som behandlar utsläpp av olika typer av föroreningar från landbaserade källor. från fartyg eller genom dumpning. Konventionerna förutsätter ett omfattande samar- bete när det gäller forskning i och övervakning av de havsområden som omfattas av konventionerna.

Anspråken på haven ökar således och som en följd härav ökar riskerna för en negativ inverkan på havsmiljön. Gemensamma åtgärder är därför nödvändiga för långsiktig hushållning med havens resurser och för att skydda haven mot överexploatering och föroreningar. Detta gäller även polarområdena. dvs. Arktis och Antarktis. En sammanhållen svensk syn på polarområdena måste utformas med hänsyn tagen till skilda intressen. Dessa intressen har med nödvändighet olika tidsperspektiv beroende på dels vilket polarområde det gäller, dels det särskilda intressets natur. I såväl Arktis som i Antarktis finns dock anledning att söka främja interna- tionellt samarbete. Jag kommer senare att närmare utveckla behovet av industriella åtgärder vad gäller Arktis. Därefter kommer chefen för utrikes- departementet och statsrådet I. Carlsson att redogöra för andra åtgärder inom ramen för en svensk polarpolitik.

De svenska havsområdena kommer att få ökad betydelse för den in- hemska försörjningen med livsmedel och på lång sikt troligen även mine- ral. Dessa områden är emellertid inte tillnärmelsevis lika väl utforskade och kartlagda som motsvarande tillgångar på land. I-Iavet är den del av svenskt intresseområde som är minst utforskad.

Det ökande utnyttjandet av havet som vi långsiktigt kan se framför oss även vad gäller svenska havsområden ökar riskerna för intressekonflikter. Genom översiktlig planering av havsresursernas utnyttjande kan vi skapa underlag för sådana avvägningar som behövs för att lösa konflikterna. Den fysiska riksplaneringen. som har utvecklats sedan mitten av 1960-talet. har haft till syfte att skapa förutsättningar för att lösa denna typ av konflikter för i första hand våra landområden. Under senare år har även havsfrågoma uppmärksammats allt mer i riksplaneringen.

Jag vill också nämna att förslag till åtgärder för vissa av havsresursverk- samhetens olika delområden avses att tas upp i olika sammanhang under våren 1984. Detta gäller bl. a. forsknings- och industrifrågor.

3. Samordning av svensk havsresursverksamhet m. m.

Frågan om inrättande av en särskild statlig myndighet för samordning av skilda verksamheter med anknytning till havet prövades av statsmakterna vid flera tillfällen under 1970-talet.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) inrätta- des den 1 mars 1979 efter beslut av riksdagen hösten 1978 (prop. 1977/ 78: 167, NU 1978/79z2. rskr 1978/79: 13). DSH skall enligt sin instruktion

Prop. 1983/84: 10 6

(1979: 34, ändrad 19811593) verka för samordning av svensk verksamhet. som innefattar utnyttjande. skydd eller utforskande av havet eller som annars har anknytning till havet. DSH skall också verka för att havsresurs- verksamhet såväl vid myndigheter och organisationer som inom svenskt näringsliv främjas och stöds samt verka för internationellt samarbete på havsresursområdet.

Det har varit en särskild uppgift för DSH att för regeringen lägga fram ett, med beaktande av den fysiska planeringen och i samverkan med berörda intressenter upprättat, förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet. DSH har den 10 november 1982 till rege- ringen överlämnat sitt förslag till övergripande program (DSH 198211). Förslaget har remissbehandlats. I skrivelse den 10 juni 1983 har DSH överlämnat närmare underlag för program avseende arktisk havsteknik.

Den dåvarande regeringen uppdrog på förslag av DSH den 11 juni 1981 åt statskontoret att i samråd med DSH och berörda intressenter undersöka möjligheterna till en effektivare marin forskning genom att belysa förut- sättningama för dels ett bättre utnyttjande av befintliga resurser. dels organisatoriska förändringar. [ uppdraget ingick även att kartlägga hur befintliga resurser utnyttjas samt att ange de rationaliseringsvinster som kan göras. Med skrivelse den 1 oktober 1982 har statskontoret till regering- en överlämnat sin rapport ( 1982: 34) Havsforskningens resurser och orga- nisation — förslag till effektivisering inom delar av området, jämte bilagor. Förslaget har remissbehandlats.

För att utreda förutsättningar m.m. för att främja svenskt vattenka har forskningsrådsnämnden (FRN) och DSH genom en särskild styrgrupp utarbetat en rapport med förslag till åtgärder. FRN och DSH har den 26 november 1982 till regeringen överlämnat rapporten. Rapporten har re- missbehandlats.

Sammanfattningar av förslagen, remissammanställningar samt vissa re- dogörelser m.m. för havsresursverksamheten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Gustafsson, Peterson, Bodström. R. Carlsson, Hellström. Thunborg utvecklar härefter närmare de åtgärder som hör till vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i un- derprotokollen för resp. departement.

Chefen för industridepartementet avslutar:

Prop. 1983/84: 10 7

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en gemensam proposition 1. ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om havsresursverksamheten, 2. förelägger riksdagen vad jag och övriga föredragande har anfört för den åtgärd eller det ändamål som vi har hemställt om.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—6.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1983

Prop. 1983 84: lll Bilaga [

Industridepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84: 10 |

2 Föredragandens överväganden och förslag

Föredragande: statsrådet Peterson. såvitt avser inledningen och avsnitten 2—3. Statsrådet R. Carlsson såvitt avser avsnitten 4—5.

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

1 Inledning

Till grund för mina överväganden och förslag i det följande ligger de utredningar som jag omnämnt i mitt inledande anförande och därvid främst det förslag till övergripande program. som delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) lämnat. Därutöver har i skrivelse den 14 april 1982 Sveriges Mekanförbund och dess branschgrupp Swedocean (Swedish Ocean Industry Group) samt Svenska Metallindustriarbetareför- bundet föreslagit vissa åtgärder med syfte att främja och påskynda utveck- lingen av svensk havsteknik. Jag avser att i detta sammanhang också ta ställning till flertalet av dessa förslag.

Bilaga 7 innehåller bl. a. sammanfattningar av DSHs och statskontorets förslag samt remissammanställningar över dessa.

2.1 Utgångspunkter

2.1.1 Utvecklingen inom havstekniken m.m.

Framför allt under det senaste decenniet har havstekniken utvecklats mycket kraftigt och kunskapen om havet ökat. Vissa kapitalintensiva aktiviteter, främst olje- och gasutvinning har givit värdefulla erfarenheter av arbeten i och på havet. Forskningen förbättrar fortlöpande våra kunska- per. Teknikutvecklingen har gjort det möjligt att exploatera fyndigheter som bara för några år sedan ansågs oåtkomliga. '

För de flesta havsprojekt krävs en kvalificerad teknisk utrustning. Ut- rustningen konstrueras ofta för ett speciellt projekt och höga krav ställs på materiel, personal och säkerhet. Många havsprojekt antar därför formen av mycket kapitalkrävande forsknings- och utvecklingsarbeten. Det är mot

Prop. 1983/84: 10

[J

denna bakgrund viktigt att det havsindustriella samarbetet ökar och konti- nuerligt utvecklas. såväl mellan myndigheter och näringsliv som mellan olika företag i näringslivet och att den havstekniska forskningen. och ut- vecklingen främjas.

DSH framhåller i sitt förslag att ett ökat utnyttjande av havsresursema öppnar nya möjligheter för svenskt näringsliv. Möjligheterna har dock hittills enligt mångas bedömning, bl.a. DSHs och statskontorets, inte tillräckligt tagits tillvara. vare sig av statsmakterna eller av industrin. Framför allt avsaknaden av hemmamarknad har gjort att svensk industri kommit igång relativt sent med sina offshorcsatsningar. Den till stor del högteknologiska svenska industrin har dock enligt flertalet bedömare goda möjligheter att ta hem väsentliga marknadsandelar på detta område.

Flera andra länder har utvecklat nationella program för sin havstekniska verksamhet. Jag avser föreslå att man även i Sverige utvecklar ett sådant program. Det är enligt min uppfattning nödvändigt att planering; och ge- nomförande av ett program för havsindustriell utveckling kan ske över institutions- och myndighetsgränser. Ett samordnat program medför att personal får möjlighet att arbeta mer rationellt och att kostnadskrävande teknisk utrustning utnyttjas effektivare. Genom en sådan samverkan för- stärks således insatsernas verkningsgrad.

Jag kommer i det följande att redovisa min syn på hur ett ökat industri- ellt engagemang inom havsresursverksamheten i skilda avseenden. genom bl. a. programarbete, kan främjas. Därvid redovisarjag dels vissa utgångs- punkter för den havsindustriella verksamheten bl.a. i form av redan vid- tagna åtgärder. dels förslag på ytterligare utvecklingsfrämjande .åtgärder. Slutligen kommer jag också att avisera de frågor av havsindustriell bety- delse som jag kommer att ta upp vid min anmälan till 1984 års budgetpro- position och de prop05itioner om industriell tillväxt och förnyelse samt om forskning. som planeras till våren 1984.

2.1.2 Offrhoremarknaden m. m.

Havsteknik. dvs_ teknik anpassad till marin miljö och verksamhet har många användningar och skilda verksamhetsgrenar av mycket varierande ålder och omfattning, Marknaden för havsteknik som högteknologiskt område kommer enligt flenalet bedömare att under överskådlig tid succes— sivt växa. Oavsett vilket område man betraktar inom ramen för havens utnyttjande. kommer behov av kvalificerade tekniska system att finnas.

Kommersiellt utnyttjande av havsbottens resurser är f.n. främst kon- centrerat till olje- och gasutvinning från fält belägna på andra länders kontinentalsocklar.

Nordeömarknaden, framför allt den norska delen, är f.n. därvid av särskilt intresse för svensk industri. Detta beror på att marknaden dels är stor och ställer kontinuerligt nya krav på avancerade tekniska lösningar, dels utgör en närmarknad. på vilken vi har traditionella hande-lsförbin-

Prop. 1983/84: 10

'N

delser och våra industriella fördelar är väl kända. Norge är i dag den tredje viktigaste exportmarknaden för Sverige.

Med offshoreverksamhet avser man i första hand olje- och gasutvinning till havs. Offshorctekniken kan således innefatta såväl maskin- och elek- troteknik. skepps- och vattenbyggnadsteknik som annan teknik som kom- mer till användning vid prospektering. produktion. transport. underhåll och reparation inom offshoreverksamheten. ] bilaga 7 återfinns en utförlig redogörelse för offshoreverksamheten.

Avnämare på Offshoremarknaden är såväl de operativa enheterna till havs som förnödenhets- och produktionsbaser på land. Offshoremarkna- den består av ett mycket brett spektrum av produkter och tjänster som kan sägas motsvara uppbyggnad. drift och underhåll av ett antal industrisam- hällen. Det är mot denna bakgrund som Nordsjön har betecknats som ett av världens snabbast expanderande industriområden. Det har tillmätts liknande betydelse som Ruhrområdet hade på 1930-talet. En av de främsta anledningarna är oljefältens närhet till centrala konsumtions- och industri- centra.

Offshoremarknaden utgör en betydande marknad med en enligt flertalet bedömare fortsatt god tillväxtpotential. I dag produceras ca 20 % av all olja från källor på havens botten. Andelen beräknas öka till ca 507: fram emot sekelskiftet. Oljebolagen investerar årligen ca 30 miljarder dollar i olje- och gasverksamheten till havs. och tillväxttakten kan uppskattas till ca 15% per år. Enbart Nordsjömarknaden beräknas uppgå till mellan 50 och 100 miljarder kr. per år under 1980-talet. Av denna kostnad beräknas 10% åtgå för enbart reparation och underhåll. Utvecklingen av oljepriset är självfal- let av stor betydelse för möjligheterna att förverkliga planerna. För de närmaste åren är dock investeringarna i stort redan igångsätta eller beslu- tade..

Det är svårt att tränga in på marknaden. Branschen strävar efter att hålla sig till beprövad teknik och invanda leverantörer. Det svenska engage- manget på denna marknad började i huvudsak först under början av 1970- talet i samband med framför allt engelska offshoreprojekt och fortsatte senare i växande utsträckning i den norska delen av Nordsjön. I dag har ca 200 svenska företag produktion delvis med inriktning på Offshoremarkna- den. Av dessa har ca hälften direkt försäljning till Offshoremarknaden. Många företag ligger i dag mycket långt framme även internationellt sett. Ett par företag kan betecknas som världsledande inom sina respektive delområden. Många innovativa företag. inte minst mindre och medelstora sådana, har etablerats på marknaden och visar en stark expansion. De svenska marknadsandelama är dock totalt sett ännu ganska små.

Hög teknologisk nivå förenad med marin tradition och goda referenser är oftast en förutsättning för att komma in på marknaden. Detta är förut- sättningar som förutom hos svenska rederier och sjöfartsföretag finns inom bl. a. ett flertal svenska verkstadsindustriella företag.

Prop. 1983/84: 10 4

Inom Sveriges Mekanförbund inrättades år l979 en branschgrupp be- nämnd Swedocean (Swedish Ocean lndustry Group). Vid inrättandet be- stod gruppen av 29 företag. Antalet medlemsföretag är i dag ca l40 med en sammanlagd omsättning på ca 5.l miljarder kr. inom offshore, varav 3.4 miljarder utgör export. Svensk verkstadsindustri. inkl. varven. exportera- de år l982 för sammanlagt drygt 81 miljarder kr.

Offshoreverksamhet kan bli av än större betydelse för framför allt verk- stadsindustrin. Svensk verkstadsindustri svarar f. n. för ungefär hälften av sysselsättningen. produktionen och exporten inom industrin. Få länder. om ens några. har en så relativt stor verkstadsindustri som Sverige. En närmast unik kompetensbredd och mångfasetterad strukturi förening med högteknologiska företag ger Sverige goda möjligheter inom offshoreindu- strin och inom det havstekniska området trots en i det närmaste total avsaknad av hemmamarknad.

[ bilaga 7 lämnas en närmare beskrivning av offshoremarknaden och marknadens villkor framför allt i Norge.

2. I .3 Svenska havsområden

Någon utvinning av olja och gas från svenska havsområden är f. n. inte aktuell. Skulle en sådan utvinning kunna komma till stånd i t. ex. Östersjön torde den bli av endast begränsad omfattning.

Vad gäller annan mineralutveckling är det. med hänsyn till de höga kostnader som är förenade med gruvbrytning till havs. enligt flertalet bedömare osannolikt att någon sådan utvinning, bortsett från sand och grus. skulle kunna ske inom överskådlig tid. Man bör dock inte utesluta att sulftdmalmsfyndigheter som kan komma att påträffas i Skelleftefältets förlängning under havsbotten kan komma att utnyttjas i framtiden.

[ bilaga 7 lämnas en allmän beskrivning av mineralutvinning till havs. Där framgår också översiktligt de tänkta ekonomiska zonerna i den nordis- ka regionen.

Under senare år har intresset för vattenbruk. framför allt odling av fisk och skaldjur, ökat kraftigt. Såväl större som mindre odlingsföretag finns numera etablerade i kustområden och insjöar.

Vattenbruket är en viktig verksamhet för glesbygdens utveckling. Od- lingsföretag kan innebära nya arbetstillfällen. som. eventuellt kombinerade med annan sysselsättning, gör det möjligt för människor i glesbygder att nå en tillfredsställande försörjning.

Flera länsstyrelser har berört vattenbruksfrågor i rapporter till regering- en om den regionala utvecklingen. Bl.a. har länsstyrelser engagerat sig med regionalpolitiska medel i vattenbruksprojekt av olika slag. Dels görs kartläggningar av de regionala förutsättningarna för odling. dels har regio- nalpolitiskt stöd givits för att få igång odlingsföretag i glesbygder.

En fortsatt positiv utveckling på detta område är således angelägen från industri- och regionalpolitiska utgångspunkter. Chefen förjordbru ksdepar-

Prop. 1983/84: 10 5

tementet kommer senare att redovisa denna verksamhet i ett vidare per- spektiv.

2.2 Åtgärder av särskild betydelse för offshoreindustrin

2.2.1 Devalveringens effekter

Genom nedSkrivningen av den svenska kronans värde med 16% i okto- ber 1982 har det svenska näringslivets konkurrenskraft avsevärt förbätt- rats. Devalveringens positiva effekter gäller därvid inte bara exponindu- strin. Även den s.k. importkonkurrerande industrins läge har förstärkts. Inte minst viktigt torde vara att devalveringen verksamt bidragit till att öka utnyttjandet av inhemska insatsvaror. Devalveringen har skapat förutsätt- ningar för en kraftfull industripolitik genom att underlätta strukturella omställningar inom industrin.

Självfallet har devalveringen haft positiva effekter också för offshorein- dustrins konkurrenskraft. Genom devalveringen har verkstadsindustrin kunnat öka marginalerna och lönsamheten.

2.2.2 Riktade åtgärder inom fyra områden

För att främja utvecklingen för svensk offshoreindustrin krävs emeller- tid härutöver olika riktade åtgärder. Jag vill för egen det särskilt betona åtgärder inom fyra områden. Åtgärder för uppbyggnad av kunnande och kompetens. Området omfat- tar åtgärder inom utbildningen. förstärkta kontakter mellan forsknings- organen och offshoreindustrin, aktiv uppföljning av vad som händer på den internationella marknaden, förstärkta insatser för forskning och utveckling, förbättrat samarbete mellan berörda myndigheter och organ samt kartläggning av de behov och möjligheter till teknikupphandling som kan finnas inom svensk havsresursverksamhet. Åtgärder för att underlätta svensk industris inträde på de utländska offshoremarknadema. Detta kräver handelspolitiska insatser för att motverka subventioner och protektionism. möjligheter att genom bl.a. teknikupphandling bygga upp referensanläggningar i Sverige, industri- ellt samarbete med andra länder för att underlätta industrins marknads- bearbetning m.m. Åtgärder för att säkra finansieringen och trygga försörjningen med riskkapital för kraftfulla satsningar på projekt med lång utvecklingstid och högt risktagande. — Åtgärder för att främja svenskt deltagande i prospektering och utvin- ning av olja och gas till havs. Svensk verksamhet inom framför allt utvinningsledet ger vid sidan av det energipolitiska syftet unika prak- tiska möjligheter till information om och inflytande över upphandling av tjänster och utrustning. Statlig kompetens inom petroleumområdet finns inom Svenska Petroleumkoncernen med dotterbolaget Svenska Petro- leum Exploration AB (SPE). TI Riksdagen 1983/84. I sum/. Nr 10. Bilaga [

Prop. 1983/84: 10 6

Enligt vad jag inhämtat kommer statsrådet Dahl att föreslå att frågan om svenskt deltagande i utrikes prospekterings- och utvinningsverksamhet skall behandlas i en proposition om vissa oljefrågor våren l984.

Sedan regeringen tillträdde har åtgärder inom dessa områden redan vidtagits. I vissa fall pågår beredning av förslag till ytterligare åtgärder av mer indirekt havsindustriell betydelse. Dessa kommer att behandlas i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse våren 1984.

2.2.3 Säkerhetsutbildning för offshorepersonal

Regeringen beslöt nyligen om en större satsning på säkerhetsutbildning för offshorepersonal. Bakgrunden är följande.

På anläggningar för utvinning av olja och gas i Nordsjön ställs mycket höga krav vad gäller skydds- och säkerhetsutbildning. Bestämmelserna har skärpts under de senaste åren och i dag skall alla som arbetar på eller vid anläggningarna ha genomgått en särskild säkerhetsutbildning. Norge har ägnat stor uppmärksamhet åt säkerhets- och arbetsmiljöfrågor i marin miljö och torde i dag vara ledande inom detta område. Mycket talar för att de norska bestämmelserna kommer att bli internationellt normgivande. Det innebär t. ex. att även på den engelska och kanadensiska kontinental- sockeln kommer samma regler att tillämpas.

För svensk industri är således säkerhetsutbildning en förutsättning för att med egen personal kunna utföra arbeten i Nordsjön. Det gäller såväl de offshoreföretag som redan är etablerade i Nordsjön som de företag som önskar etablera sig där. Ofta rör det sig om tillverkare som både levererar och installerar utrustning för borrplattformar m. m.

Svårigheterna för svensk industri att få personalen säkerhetsutbildad inom landet kan utgöra ett allvarligt hinder för svensk industri att vinna insteg i den expanderande offshoresektorn. Det finns vissa möjligheter att köpa utbildningsplatser i Norge, men tillgången på platser anses under de närmaste åren vara för liten.

Efter godkännande av riksdagen våren 1983 (prop. 1982/83: 147. NU 55, rskr 383) beslöt regeringen den 28 juli 1983 att lämna ett statligt engångsbi- drag med I5350000 kr.. för att en säkerhetsutbildning skulle komma till stånd i Sverige. Mot den angivna bakgrunden bedömdes utbildningen vara angelägen för svensk industri av konkurrensskäl. Utbildningen startade helt nyligen och är förlagd till Göteborg. Chalmers Tekniska högskola (CTH) svarar för kursernas innehåll. uppläggning och genomförande. I brandskyddsavsnitten medverkar Göteborgs brandförsvar. Projekt Lind- holmen AB administrerar verksamheten i övrigt.

Jag övergår nu närmast till en kort redogörelse för myndighetsverksam- het av havsindustriell betydelse. I bilaga 7 redogörs allmänt för myndig- hetsverksamhet inom havsresursområdet.

Prop. 1983/84: 10 7

2.2.4 Pågående och planerad myndighetsverksamhet av havsindustriell betydelse

Jag tar i detta sammanhang inte upp verksamheten vid DSH och styrel- sen för teknisk utveckling (STU), som jag kommer att behandla närmare i samband med min redovisning av mina förslag.

Chefen för försvarsdepartementet kommer senare att redogöra för den verksamhet inom bl.a. försvarets forskning'sanstalt (FOA) som är av civil industriell betydelse. Han kommer också att redovisa de förberedelser som pågår f.n. för att vidga samverkan med civila intressenter. Även jag kommer senare att närmare utveckla denna fråga.

Marintekniska institutet SSPA

SSPA utför på uppdrag provningar och undersökningar av betydelse för Skeppsteknik. sjöfart och övrig havsteknik samt. i den mån SSPAs utrust- ning och förhållanden i övrigt medger det, andra provningar och undersök- ningar. SSPA bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksam- hetsområde. Uppdragsintäkternas andel har ökat successivt och uppgår numera till närmare 90% av den totala omsättningen. Ca 70% av upp- dragsverksamheten bedrivs i internationell konkurrens. Resterande del utgörs främst av uppdrag för svenska myndigheter. bl.a. försvarets mate- rielverk (FMV), STU och transportforskningsdelgationen (TFD).

Verksamheten är uppbyggd kring de olika modellprovningsanläggning- arna, nämligen släprännan, kavitationslaboraton'et samt våg- och man- överlaboratoriet. Kvalificerade kunskaper inom områdena hydromeka- niskt motstånd, propulsion, manövrering och sjöegenskaper utgör tillsam- mans med databaser och dataprogram komplement för att driva en kvalifi- cerad konsultverksamhet. SSPA strävar även efter att upprätthålla kompe- tens inom angränsande områden till hydromekaniken.

SSPAs kunskapsprof'il passar enligt min mening väl in i industriengage- mang inom nya havstekniska områden. SSPA har redan medverkat i flera svenska företags inbrytningar på offshoreområdet, bl. a. Götaverken Aren- dahls.

De kommersiella uppdragens andel vid SSPA har successivt ökat och utgör numera ett dominerande inslag i verksamheten. Några myndighets- uppgifter i egentlig mening åvilar inte SSPA. Mot denna bakgrund har SSPA helt nyligen föreslagit att myndigheten ombildas till aktiebolag den I juli 1984. Jag avser att återkomma till dessa frågor vid min anmälan till 1984 års budgetproposition.

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

SGU bedriver marin verksamhet inom områdena marin geologi och geofysik.

Genom SGUs kartering över Öresund och området kring norra Gotland och Gotska Sandön känner man till stora förekomster av sand och grus på

Prop. 1983/84: 10 8

den svenska havsbotten. Behovet att utnyttja dessa torde komma att öka i framtiden i och med att förekomster av motsvarande slag på land alltmer undandras exploatering och att flera bristregioncr kan förväntas uppkom- ma i framtiden.

Bland pågående eller nyligen avslutade projekt vid SGU kan nämnas också följande: — utveckling av instrument och övrig utrustning för maringeologiska un- dersökningar. marinseismiska mätningar i Östersjön.

I sitt remissvar över DS]-Is programförslag anför SGU att ett övergri- pande maringeologiskt program för i första hand den svenska kontinental- sockeln bör utarbetas. SGU bör härvid spela en central roll.

Jag är för egen del f. n. inte beredd att tillstyrka att ett sådant maringeo- logiskt program påbörjas. Mot bakgrund av vad jag tidigare anförde om tidsperspektivet för mineralutvinning i svenska havsområden vill jag un- derstryka vikten av att noga väga behovet av kartering på land mot beho- vet av kartering till havs.

Enligt min uppfattning krävs därför under den närmaste framtiden ingen reguljär berggrundsgeologisk kartering av den svenska kontinentalsockeln. Däremot kan det finnas många skäl till att göra en översiktlig sammanställ- ning av den kunskap som på detta område finns inom landet. Detta skulle innebära att SGU sammanställde de tillgängliga seismiska och andra mät- ningar som utförts framför allt i anslutning till Oljeprospekterings ABs (OPAB) oljeprospektering samt övriga tillgängliga kunskaper — inom och utanför SGU om berggrunden på den svenska kontinentalsockeln. Inom ramen för det program för utökad prospektering som riksdagen beslöt hösten 1982 (prop 1982/83:50 bil. 6. NU l8, rskr lll) är jag beredd att förorda att högst 0,5 milj. kr. får användas för en sådan sammanställning under budgetåret 1984/85. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. . Sammanställningen skulle få ett betydande praktiskt och vetenskapligt värde utöver den bearbetning som har skett direkt för oljeprospekteringens ' syften. De data m.m. som bör sammanställas skulle annars inte kunnat införskaffas utan mycket stora kostnader. I sammanhanget vill jag erinra om den rätt enligt lagen (1966: 3l4) om kontinentalsockeln som SGU har att ta del av de geologiska resultaten av OPABs arbeten till havs.

Det är enligt min mening också angeläget med en begränsad fortsättning av den kartläggning av enbart jordarterna som f.n. görs av SGU. Denna kartering är av betydelse för sand- och grusutvinningsprojekt till havs, f. n. framför allt i Öresund. Var denna fortsatta kartläggning geografiskt bör utföras. och i vilka former, är närmast en fråga för SGU och dess kartråd.

Prop. 1983/84: 10 9

Statens industrivcrk (SIND)

SlNDs huvuduppgifter är dels att genom industripolitiskt finansiellt stöd, företagsutvecklande insatser och problemidentifierande utrednings- verksamhet främja industrins tillväxt och omvandling. dels att genom regionalpolitiskt finansiellt företagsstöd och särskilda insatser i anslutning härtill bidra till en balanserad regional utveckling.

SIND medverkar redan nu i samverkansprojekt med inriktning på off- shoremarknaden. varvid såväl svenska som norska företag berörs.

Ett antal regionala utvecklingsfonder. för vilka SIND är en av huvud- männen. är aktivt engagerade i utvecklingen av företag inom haVSI'CSUI'S' området. Exempel på sådana insatser är utvecklingsfondens i Göteborgs och Bohus län satsningar på företag som arbetar med musselodling och motsvarande satsningar från flera fonder längs ostkusten för att utveckla kassodling av regnbågslax. Flera utvecklingsfonder gör betydande insatser för fritids- och fiskebåtsvarven. och i ett par län har fonderna tagit initiativ till företagssamverkan med syfte att sälja svenska produkter till olTshorein- dustrin.

SINDs verksamhet och dess treårsplan kommer att behandlas i proposi- tionen om industriell tillväxt och förnyelse. Jag vill dock framhålla att enligt min uppfattning bör SIND ges en mer aktiv roll inom havsresurs- området än f.n. Vid min anmälan i februari 1983 av propositionen om verksamheten vid statens industriverk m.m. (prop. 1982/83: 113) redovi- sade jag att industriverksutredningen framhållit bl.a. havsteknikområdet som ett lämpligt område för SIND att samordna breda industriella utveck- lingsinsatser inom. Jag förutsade då att sådana mandat skulle ges av regeringen från fall till fall för specifika insatser. Jag återkommer i det följande till SINDs roll inom ramen för ett program för havsindustriell kompetensutveckling.

2.2.5 Utgångspunkter för utredningsförslagen m.m. Jag kan i allt väsentligt instämma i de utgångspunkter för utredningsför- slagen som har framförts. Som bakgrund till mitt förslag i det följande är dessa utgångspunkter därför av stor vikt. liksom formerna för statligt utvecklingsstöd. Jag redogör därför närmast i korthet för dessa två områ- den.

DSH. liksom Sveriges Mekanförbund och dess branschgrupp Swed- ocean samt Svenska Metallindustriarbetareförbundet, anser att det krävs ett starkare engagemang från svensk sida, särskilt vad avser havsteknik- området. Statskontoret framför liknande synpunkter.

Behovet av att samordna och effektivisera havsresursverksamheten är

enligt DSH påtagligt. STUs insatser vad gäller offshoreteknik bör förstär- kas och utökas i flera avseenden.

Swedocean m.fl. framhåller att vi i Sverige kommit sent igång och att våra marknadsandelar borde vara betydligt större.

Prop. 1983/84: 10 m

Statskontoret konstaterar att en gynnsam utveckling av havsteknikom- rådet ställer stora krav på bl. a. kvalificerad forskning och produkutveck- ling samt att svenska företag i ökad utsträckning måste uppfylla dessa krav. Vidare påpekas att vissa statliga myndigheter besitter kvalificerad kompetens som enligt statskontorets mening inte utnyttjas i tillräckligt hög grad inom området havsteknik. Slutligen understryks vikten av ett gott samarbete mellan stat och näringsliv.

Från dessa utgångspunkter bedömer statskontoret att de krav på åtgär- der från samhällets sida som reses inom havsteknikområdet bör analyseras med utgångspunkt i de industripolitiska målen och med avseende på i första hand de möjligheter som nuvarande industripolitiska systern erbju- der. Till grund för dessa åtgärder skall ett havstekniskt program föreligga.

En huvudtanke i statskontorets förslag är att den industripolitiska orga- nisationens verksamhet, i den mån statsmakterna prioriterar ett visst om- råde, exempelvis havsteknikområdet. skall kunna inriktas mot just detta. Alla delar av systemet skall under en viss tidsperiod kunna inriktas mot ett gemensamt mål. Insatserna skall kunna gälla såväl en viss bransch eller ett visst område, som t. ex. havsteknikområdet, eller ett enskilt företag eller grupp av företag. Insatserna skall vidare kunna gälla samtliga nivåer. från grundforskning till kommersialisering.

2.2.6 Statligt utvecklingsstöd Något statligt utvecklingsstöd särskilt inriktat på havsindustriell utveck- ling finns f.n. inte. Däremot kan många former av statligt stöd lämnas också till åtgärder inom detta område. Under år 1982 har gjorts vissa ändringar i stödformerna. Sedan den 1 juli 1982 kan de regionala utvecklingsfonderna lämna s.k. utvecklingskapital för att delfinansiera produktutveckling. marknadsföring och andra riskfyllda och väl avgränsade projekt. som syftar till att utveckla företag (SFS 1982: 682). Högst 50%, i undantagsfall högst 65 %. av projekt- kostnaden kan finansieras med utvecklingskapital. Utvecklingskapital kan lämnas i form av län eller bidrag. Om bidrag lämnas bör utvecklingsfonden få andel i de framtida intäkterna av projektet i fråga, t. ex. genom royalty. Utvecklingsfonderna har stor frihet att anpassa återbetalningsvillkor m. m. till de förutsättningar som gäller i det enskilda projektet/företaget. Utveck- lingsfondemas verksamhet kommer att behandlas i propositionen om indu- striell tillväxt och förnyelse våren 1984. Vad gäller fonden för industriell! utvecklingsarbete föreligger inga for- mella hinder för fonden att äta sig större finansieringsandel än 50%. I sitt remissvar på DSHs programförslag pekar emellertid fonden på att så hittills ej skett i praktiken.

Förordningen om statligt stöd till teknisk forskning. industriellt: utveck- lingsarbetet och uppfinnarverksamhet (1978: 571) och förordningen om statligt stöd till energiforskning (1979: 319) reglerar tillsammans med STUs

Prop. 1983/84: 10 l l

egna villkor formerna för STUs anslagsgirning. STU arbetar fortlöpande med att se över stödformerna och villkoren kring dem. Syftet med detta är att anpassa STUs stöd till de ändrade behov och villkor som aktualiserats i samband med förändringar i STUs omvärld.

Mot denna bakgrund har STU med skrivelse till regeringen den 28 januari 1982 föreslagit vissa ändringar i sina stödförordningar. Förslagen har remissbehandlats. Ändringar föreslås bl. a. beträffande finansieringsgrad och räntefaktor för utvecklingsprojekt; STU har fun-

nit att det ofta är nödvändigt med upp till 100% finansiering av projekt- kostnader. Detta gäller i synnerhet små företag och enskilda personer. Vidare anser STU att räntan för projektstöd bör sänkas så att den kommer i nivå med marknadsräntan för industrins långfristiga finansi- ering, dvs. ränta för industriobligationer. storföretagsvillkor och garanti: STU har negativ erfarenhet beträffande storföretag och deras återbetalningar av projektstöd. Stödet skall äter- betalas om projektet ger "tekniskt resultat”. vilket har lett till att många storföretag inte rekvirerar sina beviljade STU-anslag förrän de vet om projektet lyckats eller ej. STU föreslår i stället någon form av riskavlyft. dvs. en garanti som träder in först när ett projekt kan konstateras som misslyckat. former för återbetalning: STU har föreslagit att projektstöd skall kunna återbetalas i form av royalty. uppdrag. beställningar: STU har föreslagit att få lägga ut uppdrag och beställningar på eget initiativ. Denna stödform avses främst att använ- das vid större projektsatsningar. De flesta remissinstanserna anser STUs förslag vara välmotiverade och tillstyrker de föreslagna ändringarna. Vad gäller förslaget om uppdrag och beställningar har STUs förordning ändrats på denna punkt (19822573) i enlighet med förslaget.

Även DSH har i sitt programförslag föreslagit liknande ändringar vad gäller det statliga utvecklingsstödet från bl. a. STU.

Övriga ändringsförslag och STUs verksamhet kommer att behandlas i propositionerna om industriell tillväxt och förnyelse samt om forskning våren 1984.

2.3 Förslag till åtgärder för havsindustriell kompetensutveckling

Sammanfattning av förslaget

Jag anser att ett program för havsindustriell kompetensutveckling bör antas. Programmet bör innehålla följande komponenter.

Inom STUs verksamhet ges havsteknikområdet stor vikt även under de närmaste budgetåren.

Ett program med särskilt anvisade medel genomförs under en treårsperi- od med början den 1 juli 1984. Programmet omfattar områdena teknik för

Prop. 1983/84: 10 12

utforskning och tillståndskontroll av havet, arktisk teknik samt undervat- tensteknik. Programmet drivs av SIND med hjälp av en för treårsperioden av regeringen särskilt inrättad rådgivande programstyrelse. Beräknad kostnad för programmet är högst 20 milj. kr.. varav för budgetåret 1984/85 högst 7 milj. kr. Av de sistnämnda medlen avsätts för budgetåret 1984/85 högst 0,7 milj. kr. för kanslibehov m.m. hos SIND och utökad utrednings- verksamhet hos DSH.

U tredningarnas förslag

DSH föreslog att STU skulle få en särskild fond. omfattande förslagsvis 100 milj. kr., som extra stöd till havsteknisk utveckling under en femårspe- riod. DSH föreslog programområden i huvudsaklig i överensstämmelse med mitt förslag men utgick från att särskilda medel skulle ställas tilll DSHs förfogande för genomförandet. För genomförandet av programmet förut- satte DSH en något snävare inriktning. Statskontoret föreslog att DSH även i fortsättningen skall verka för samordning genom fortsatt programar— bete och att ansvaret för strategisk utredningsverksamhet och kunskaps- uppbyggande, företagsutveckling. finansiellt stöd samt initiering av forsk- ningsinsatser även fortsättningsvis skall handhas av SIND och STU. Stats- kontorets förslag förutsätter att statsmakterna fastställer ett havstekniskt program på förslag av DSH (se bil. 7).

Remissinstansernas synpunkter

I fråga om de föreslagna STU-medlen om 100 milj. kr. är remis-sopinio- nen delad. I fråga om programmen instämmer en stor majoritet av remiss- instanserna i förslagen. En majoritet av remissinstanserna anser att DSH skall behålla sin rådgivande och samordnande roll och att mer operativt inriktade insatser skall göras av redan etablerade organ. Många instanser anser dock att ett medelstillskott till DSH för i första hand utredningsverk- samhet är befogat. (Se bil. 7).

Skäl för mitt förslag

Det program jag föreslår för havsindustriell kompetensutveckling inne- fattar åtgärder inom ramen för tre organs verksamhet, nämligen STU, SIND med hjälp av programstyrelsen — och DSH. Som framgått av den inledande redogörelsen har i andra sammanhang tidigare vidtagits fiera åtgärder av betydelse för utveckling av svensk kompetens på området. och det nu föreslagna programmet bör ses i ett större sammanhang där verk- samhet med havsindustriell anknytning pågår inom många sektorer. Pro- grammet skall sikta till att uppfylla industrins och samhällets långsiktiga behov av teknisk kompetens och därvid dels ge grunden för nya produkter, dels nya tillämpningar inom svensk, såväl civil som militär. myndighets- verksamhet med havsindustriella beröringspunkter.

Jag behandlar i det följande programmets komponenter i tre avsnitt.

Prop. 1983/84: 10 13

2.3.1 Finansiellt utr-'er'klingsslöd inom STUs verksamhet

STU har till uppgift bl. a. att följa den tekniska utvecklingen. att initiera samarbete. att ta initiativ till och stödja teknisk forskning och industriellt utvccklingsarbete. att ge råd och stöd åt uppfinnare samt att förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande.

Inom ramen för det nu löpande treårsprogrammet har STU förutom nio andra områden lagt särskild vikt vid teknikområdet havsteknik. Inom området havsteknik har STUs planering och kontakter med offshoreindu- strin visat på ett stort behov av finansiellt stöd till utveckling av avancera- de produkter.

STU har i sin anslagsframställning för budgetåret 1984/85 inom bl.a. området havsteknik/undervattensteknik föreslagit riktade initiativ för att stimulera och i ökad omfattning stödja teknikintensiva produktutveck- lingsprojekt.

Eftersom offshoremarknaden är en förhållandevis ny marknad för svensk industri har STUs insatser inledningsvis koncentrerats till att bred- da den tekniska kunskapen om branschen och dess problemområden. Insatserna har koncentrerats till tekniska och ekonomiska förstudier. kunskapsuppbyggande projekt och marknadsinformation.

Genom STUs stöd har företagen kunnat erhålla bättre underlag inför beslut om kostsam hårdvaruutveckling. En viktig uppgift för STU är att bidra till ett bättre FoU-samarbete mellan företag och forskningsinstitutio- ner. Av särskild betydelse enligt STU är att bidra till en nära samverkan med företag och forskningsorgan i länder med offshoreverksamhet. främst Norge.

STUs stöd utformas i nära kontakt med den berörda industrin. samtidigt som insatserna harmoniseras med de offshoreaktiviteter som genomförs och planeras av Sveriges Exportråd och branschorganisationen Swed- ocean.

Svenskt deltagande inom området utvinning av olja och gas till havs ger kompetens också inom framtida havsresursområden. STU koncentrerar därför sina insatser till offshoreteknik. medan övriga områden ges en lägre ambitionsnivå. Offshoreinsatsema koncentreras till referensprodukter och system, vilket innebär en fokusering på ett begränsat antal större projekt. Företräde ges till sådana systemprojekt som kan bidra till bredare engage- mang hos svenska underleverantörer.

Inom övrig havsteknik begränsas STUs insatser till teknikbevakning. Vattenbruk ingår sedan år 1974 som en del av STUs program för havs- teknik. Enligt STU har erfarenheterna av projekten visat att problemen i sammanhanget inte är så mycket av teknisk som av biologisk natur. STUs insatser i ett nationellt program för vattenbruk bör enligt myndighetens mening begränsas till projekt med hög teknisk risk och kommersiella möjligheter. Jag delar denna uppfattning.

Prop. 1983/84: 10 |4

Fisk- och skaldjursodling m.m. är enligt min bedömning ctt framtidsom- råde inom vilket svensk industri i ökad utsträckning kan finna lönsamma nischer.

STUs verksamhet kommer att behandlas i propositionen om industriell tillväxt och förnyelse våren 1984. Jag vill emellertid redan nu anmäla att jag för budgetåret 1984/85 avser att förorda ökade insatser inom det havs- tekniska området. Det finansiella stödet från STU till havsteknik bör emellertid inte särbehandlas i form av en särskild fond för just detta ändamål. Däremot bör inom ramen för STUs verksamhet området havs- teknik ges ökad vikt. Mot bakgrund av bl.a. den under hösten 1982 genomförda devalveringen. som kraftigt ökat företagens marginaler. anser jag det dock inte vara befogat med en förstärkning av den storleksordning som DSH föreslagit.

2.3.2 Treårigt program med särskilt anvisade medel

I likhet med de flesta remissinstanserna anser jag att ett program med den huvudsakliga inriktning och inom de områden DSH föreslagit bör- genomföras. För att möjliggöra detta krävs särskilt anvisade medel. Jag beräknar kostnaden för en treårsperiod till högst 20 milj. kr.. varav för budgetåret 1984/85 högst 7 milj. kr. Medel för detta avser jag att förorda i samband med min anmälan av propositionen om industriell tillväxt och förnyelse våren 1984.

Programmet bör drivas av SIND med hjälp av en rådgivande program- styrelse, som inrättas av regeringen. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om former och verksamhet för detta program. För riksda- gens information vill jag emellertid beskriva hur jag tänker mig upplägg- ningen av arbetet.

l programstyrelsen bör förutom industriella företrädare för varv. annan verkstadsindustri och svensk oljeutvinningsindustri ingå företrä— dare för bl.a. försvarets materielverk (FMV). STU, FOA. SSPA samt någon teknisk högskola och DSI—I. Programarbetet skall inte påverka resp. myndigheters ansvars- eller kompetensområde utan bör ses som en ex- traordinär insats under en viss period i samordnande syfte och för att genom samverkan initiera olika havsindustriella åtgärder som kan stödja varandra. Åtgärdernas verkningsgrad förstärks därigenom högst väsent- ligt.

I bilaga 7 lämnas en närmare redogörelse för norsk oljepolitik och konsekvenserna av denna politik för svensk offshoreindustri. Mlot bak- grund av den koppling som görs mellan beviljande av koncessioner och industriella utvecklingsinsatser i Norge är en representation i programsty- relsen från svensk oljeutvinningsindustri angelägen.

Medlen bör i mindre mån kunna användas även som komplement till SINDs insatser för haVSindustriell utveckling inom verkets program för industriell omvandling och tillväxt. SlNDs insatser bör således främja en bredare industripolitisk programinriktning och därvid komplettera STUs

Prop. 1983/84: 10 IS

och delvis även SSPAs huvudsakliga inriktning mot forskning och teknisk utveckling. Detta är viktigt eftersom den tekniska förnyelsen endast utgör en del av den industriella förnyelseprocesscn. Jag vill särskilt betona vikten av ett samspel mellan STUs insatser för teknisk förnyelse och SlNDs insatser för annan industriell utveckling.

Jag framhöll tidigare att oavsett vilket område man betraktar inom ramen för havens nyttjande i och utanför Sverige kommer behoven av kvalificerade tekniska system att finnas. Detta gäller såväl militära som civila behov. Mycket av den havsteknik som i dag tillämpas civilt härrör från tidigare militär forskning och teknikutveckling. Påtagliga berörings- punkter tinns f.n. vad gäller t.ex. undervattensfarkoster. undervattens- verktyg, dykeri och inte minst metoder för spaning och sökning under vatten. Med tanke på den i stora delar förutscbara militära upphandlingen av produkter inom dessa områden finns möjligheter till samlade åtgärder. Den förstärkning som f.n. görs i fråga om ubåtsskyddsåtgärder kan där- med få större industriella effekter. Olika metoder och former för breda belysningar av problem och möjligheter bör prövas. Av denna anledning är FMVs och FOAs medverkan i programstyrelsen angelägna. Som chefen för försvarsdepartementet senare kommer att framhålla är en av förutsätt- ningarna för denna samverkan att inte försvarets behov och målsättning påverkas negativt.

Ett framgångsrikt genomförande av programarbetet förutsätter ekono- misk medverkan även från industrin.

DSH bör nära följa arbetet och efter behov delta i komplettering och vidareutveckling av de olika programområdena inte minst med hjälp av det ytterligare programunderlag som DSH f.n. arbetar fram. I sitt fortsatta arbete med andra programområden bör DSH ta vara på erfarenheterna från programstyrelsens arbete.

De medel som ställs till programstyrelsens förfogande kan vad gäller teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet användas som kom- pletterande bidrag till myndigheter vid prototyputveckling baserad på svenska myndighetsbehov. Vad gäller arktisk teknik samt undervattens- teknik skall medlen användas företrädesvis i samarbetsprojekt mellan myndigheter och mellan myndigheter och företag. Området arktisk teknik får omfatta även subarktisk teknik. Medlen bör kunna användas även för stipendier för myndighetsanställd personal till utlandstjänstgöring av bety- delse för programarbetena, liksom för en begränsad kunskapsbevakning inom polarforskningsområdet. Programstyrelsens insatser inom området arktisk teknik bör ses som första steget av en målmedveten långsiktig industriell satsning inom ramen för en sammanhållen svensk polarpolitik. Statsrådet I. Carlsson och chefen för utrikesdepartementet kommer senare att redogöra för andra delar av polarpolitiken. Den subarktiska delen torde av naturliga skäl komma att avse utvecklingsinsatser för Norska havet men kan även omfatta andra havsområden, som Berings hav och havsområdena utanför Newfoundland och Labrador.

Prop. 1983/84: 10 16

De särskilt anslagna medlen bör i sina olika användningsområden. oberoende av slutligt huvudmannaskap för prototyper o.d. ses som statliga bidrag utan någon särskild återbetalningsskyldighct.

Jag vill här inte göra några närmare ekonomiska eller andra avvägningar mellan de olika programområdena utan förordar att denna avvägning görs av SIND i samråd med programstyrelsen mot bakgrund av en närmare analys av omfattningen av de insatser som redan görs inom delar av programområdena av berörda myndigheter och organ. [ de delar program- arbetet kan anses utgöra kompletteringar till STUs insatser bör STUs projekt i lämpliga former kunna utgöra basen för det fortsatta arbetet.

Vad gäller programområdena vill jag därutöver nämna följande. Den svenska havsindustriella profilen måste ligga väl i linje med markna- dens långsiktiga behov. Detta kräver ett nära samarbete mellan tillämpad forskning och industriellt utvccklingsarbete. Ju långsiktigare verksamhe- ten är desto större ansvar måste krävas av samhället vad gäller lbl.a. det ekonomiska risktagandet. Sökandet efter konkreta affärsidéer och kom- mersiella tillämpningar måste i första hand ligga hos själva industrin. Jag delar emellertid SINDs och statskontorets bedömning att DSHs analys visar att det havsindustriella området är väl lämpat för målinriktade indu- stripolitiska åtgärder. Under kommande år är det nödvändigt att nya typer av produkter och tjänster tillkommer inom de svenska exportnäringarna. Här finns möjligheter inte minst inom det nu aktuella området.

En betydande andel av världens kända olje- och gasreserver finns i de arktiska och subarktiska regionerna. Exploatering och utbyggnad i dessa områden är mycket kapitalkrävande och utvecklingstakten är känslig för konjunktursvängningar och oljeprisförändringar. Tidsperspektivet för en storskalig arktisk offshoremarknad är därför osäkert. På lång sikt torde dock de arktiska regionerna komma att spela en betydande roll i den globala energiförsörjningen. Det är angeläget att redan nu främja en svensk industriell utveckling inom området genom åtgärder som underlättar lång- siktigt tekniskt nyskapande. Risktagandet och projektens storlek under- stryker behovet av att sträva efter en sammanhållen svensk planering.

Särskilt krävande geografiska miljöer är de arktiska områdena i Alaska och Kanada. där provborrningar pågått några år och även utvinning påbör- jats. Andra områden med liknande svåra miljöförhållanden är Norska havet och i än högre grad havsområdena utanför Sovjetunionens ishavs- kust. För att exploatera fyndigheter i dessa områden krävs mera avancerad teknisk utrustning än vad som finns tillgänglig i dag.

Ett gemensamt drag för utvecklingen inom Arktis är den successiva utvecklingen från vinteranpassad subarktisk till renodlat arktisk offshore- verksamhet. Utvecklingen kräver helt nya produkter och systemlösningar anpassade för extrema yttre miljöförhållanden. Offshoreaktiviteter i ark- tiska områden medför också behov av nya och förbättrade produkter inom många av offshoreteknikens angränsande havstekniska områden.

Prop. 1983/84: 10 17

Även om hemmamarknaden på de havsindustriella områdena är liten är det angeläget att ta vara på de möjligheter som finns genom bl. a. teknik- upphandling. Med teknikupphandling avser jag i detta sammanhang ett förlopp där också utveckling ingår som en nödvändig del när en vara, tjänst eller ett system upphandlas. Det tekniska utvecklingsarbetet som ingår i förloppet kan vara omfattande och gälla tillämpning av avancerad teknik.

Speciellt bör möjligheterna till draghjälp vid utveckling av prototyper och referensanläggningar samt marknadsintroduktion med utgångspunkt i svenska fackmyndigheters behov närmare analyseras. Programmen för subarktisk och arktisk teknik samt undervattensteknik har delvis detta syfte. Programmet avseende teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet har detta som ett huvudändamål. Sistnämnda program syftar till en kraftsamling på utveckling av sådana avancerade system för mätning och observation som kan ha svenska myndigheter och verk som kompe- tenta beställare — och som samtidigt bedöms ha en internationell marknad. Finansiellt stöd till myndigheter för utveckling av referensanläggningar kan vara en effektiv åtgärd för industriell utveckling, eftersom det finan- siella stödet då kan kombineras med krävande beställare.

Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört är det uppenbart att det behövs samverkande industriella insatser från såväl samhället som näringslivet. Genom gemensam planering i ett samverkansorgan kan olika havsindu- striella åtgärder som stöder varandra initieras. lnsatsernas verkningsgrad kan därigenom förstärkas högst väsentligt.

2.3.3 DSHs fortsatta program- och utvecklingsarbete

DSHs nuvarande roll och verksamhetsformer bör i stort sett bestå. DSH skall även i fortsättningen verka för samordning genom bl.a. fortsatt programarbete. Mot bakgrund av den sammanhållna syn på svensk havsre- sursverksamhet som nu läggs fram kan DSHs kommande insatser priori- teras hårdare än vad som tidigare. varit möjligt. Som jag tidigare framhållit avsätts för budgetåret l984/85 0,7 milj. kr. åt bl.a. utökad utredningsverk- samhet vid DSH.

DSH bör, genom bl.a. rådgivning. informationsspridning och övergri- pande långsiktig planering. främja havsresursverksamheten och verka för effektiva insatser inom verksamhetens olika delområden. DSH bör där- emot inte ges några operativa uppgifter.

Jag finner inte anledning att här närmare i detalj ta ställning till hur DSH i övrigt identifierar tillväxtområden m.m. i form av statistikinsamling o.d.

Som jag tidigare framhållit är det viktigt att det havsindustriella samar- betet ökar och kontinuerligt utvecklas såväl mellan myndigheter och nä- ringsliv som mellan olika företag i näringslivet. Jag framhöll också betydel- sen av att den havstekniska forskningen och utvecklingen främjas. Mot bakgrund av de rådande förhållandena .i svensk havsresursverksamhet. och av att havsresursema totalt sett blir allt viktigare. finner jag att en

Prop. 1983/84: 10 18

fortsatt särskild samordning av verksamheten är motiverad. DSH har härvid även framdeles en viktig roll att spela.

Det bör också framhållas att DSH inte har till uppgift att ta över de nuvarande myndigheternas verksamhet. planering och samordning inom resp. sektor. DSH kan i stället verka för att sådan planering samordnas när så är lämpligt och genom en nära kontakt med företag och olika myndighe- ter lämna förslag om för verksamheten gynnsamma åtgärder.

En av DSHs viktigaste uppgifter f.n. är att i samarbete med olika berörda organ ansvara för att praktiska möjligheter skapas att överblicka hela verksamhetsfältet. DSH:s uppgift är att ansvara för att ett övergri- pande havsresursprogram fortlöpande utvecklas. DSH skall främja svensk havsutforskning och ge råd om anslagsfördelning till fackmyndigheters havsresursprogram. DSH skall vidare verka för att tekniska och personella tillgångar tillvaratas bättre på alla områden av verksamheten samt vara ett organ för samarbete mellan myndigheter och näringsliv och förmedla kon- takter på havsresursområdet. Att tilldela DSH vissa operativa uppgifter skulle kunna motarbeta dessa funktioner.

Delegationens behov av egna medel kan. liksom f. n.. begränsas till vad som fordras för dess egen utrednings-. informations- och kontaktverksam- het.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att ]. godkänna ett program för havsindustriell kompetensutveckling med den huvudsakliga inriktning som jag här har förordat 2. ta del av vad jag har anfört om offshoreindustrin och åtgärder av särskild betydelse för denna.

4 Statsägda företag

4.1 Inledning

Bland de statsägda företagen är det främst Svenska Varvkoncernen som är engagerad inom offshoreindustrin.

Offshoreverksamhcten svarade år 1982 för ca 30% av Svenska Varvkon- cernens försäljning. Det är främst Götaverken Arendal AB i Göteborg som har specialiserat sig på detta område. Företaget byggde från början platt- formar på licens från utomstående konstruktionsföretag men utvecklade under åren 1980— [981 en egen konstruktion för flytande. delvis nedsänk- bara (semisubmersibla) plattformar. Denna konstruktion. det s.k. GVA- konceptet, omfattar plattformar i olika storlekar och för olika använd- ningsområden baserade på samma grundidé. Plattformarna kan utrustas

Prop. 1983/84: 10 19

för varierande huvudfunktioner, som borrning. bostäder. dykeri, lyft eller produktion av olja.

Den snabba ökningen av antalet färdigställda offshoreanläggningar har nu lett till att utbudet på flyttbara offshoreanläggningar överstiger efterfrå- gan med sjunkande fraktsatser och andrahandspriser som följd. Denna obalans kommer enligt flertalet bedömare att gälla till mitten av l980-talet.

Den försämrade marknadssituationen har Götaverken Arendal AB för- sökt motverka genom att producera även moduler och stålkonstruktioner till anläggningar för oljeproduktion till havs. En växande andel s.k. engin- eering. dvs. försäljning av konstruktionsarbeten och tekniska konsulttjän- ster av andra slag. spelar också en viktig roll. En annan utvecklingsbar sektor, mot bakgrund av de allt strängare säkerhetsreglerna. är ombygg- nader av befintliga plattformar. Götaverken Arendal AB har försökt möta den ökande protektionismen på den internationella offshoremarknaden genom samarbete med varv i andra länder.

Kockums AB i Malmö har, utöver en stor nybyggnadsverksamhet bl.a. en avdelning för civil undervattensteknik. Avdelningens kunskap bygger till stor del på erfarenheter från den militära verksamheten. Kockums AB äger 50% och det helstatliga utvecklingsbolaget United Stirling äger 50% i ett bolag (Sub Power AB) som utvecklar energisystem för undervattens- bruk baserade på stirlingmotorn. Sub Power samverkar med ett franskt företag som utvecklar s.k. autonoma ubåtar, främst avsedda för offshore- industrin. Sådana ubåtar måste ha tillgång till ytoberoende energisystem. Stirlingprincipen. som erbjuder större friheter vid val av drivmedel och behandling av avgaser. kan möjliggöra ett sådant system.

4.2 F öredragandens överväganden

4.2 .! Vidtagna åtgärder

Chefen för industridepartementet har tidigare redogjort för den satsning på säkerhetsutbildning för offshorepersonal med 15 350000 kr. som rege- ringen gjorde tidigare i år. Jag vill framhålla att utbildningen självfallet är av mycket stor vikt. inte minst för Svenska Varvkoncernen. Götaverken Arendal AB torde bli en av de större beställarna av utbildningen bland svenska företag. Utbildningen är angelägen av rena konkurrensskäl, efter- som den utgör en förutsättning för Götaverken Arendal AB att med egen personal kunna utföra bl. a. installationsarbeten i t. ex. Nordsjön.

En annan väsentlig förutsättning för en framgångsrik försäljning av offshoreanläggningar är att säljaren kan erbjuda konkurrenskraftiga finan- sieringsvillkor.

De beslut som riksdagen fattade ijuni 1983 (prop. 1982/83: 147. NU 55, rskr 383) om vissa varvsfrågor m.m., innebar bl.a. mot bakgrund av de förändrade marknadsförutsättningarna förbättrade villkor avseende rän- testöd till offshoreindustrin. Räntan på lån till offshoreanläggningar har till

Prop. 1983/84: 10 20

följd av internationella överenskommelser höjts från 8.75 % till f. n. 12.9 %. För att möjliggöra för svenska leverantörer att kunna erbjuda konkurrens- kraftiga finansieringsvillkor har möjlighet till gynnsammare finansierings- villkor än normalt införts under förutsättning att ett påvisbart anbud från ett utländskt varv ger anledning till detta (s.k. matchning).

4.2.2 Ytterligare åtgärder

Mot bakgrund av dessa beslut samt de positiva effekterna av devalve- ringen anser jag att marknadsläget har förbättrats avsevärt och att förut- sättningarna är goda för en fortsatt positiv utveckling. Det är enligt min uppfattning av största vikt. inte enbart för den traditionella varvsindustrin utan även för underleverantörsledet, att aktivt delta i den fortsatta utveck- lingen.

Vad gäller möjligheterna till framåtsyftande forsknings- och utvecklings- insatser inom Svenska Varvkoncernen vill jag erinra om att riksdagen vid olika tillfällen. senast ijuni 1980 ( prop. 1979/80: 165 . NU 69. rskr 405), ställt sammanlagt 1035 milj. kr. till Svenska Varv ABs förfogande för vissa utvecklingskostnader. Dessa medel är ännu inte förbrukade.

Jag ser f.n. ingen anledning till förslag till ytterligare åtgärder för de statliga företagens verksamhet inom havsresursområdet.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om de statliga företagens verksamhet inom havsresurs- området.

Prop. 1983/84: 10 21

Utrikesdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84: 10 1

Bilaga .?

Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983- 12- 15

Föredragande: statsrådet Bodström såvitt avser inledningen och avsnitten 2—3 samt statsrådet Hellström såvitt avser avsnitten 4—5.

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

1 Inledning

Under de senaste årtiondena med snabba politiska, ekonomiska. demo- grafiska och teknologiska förändringar av världens utseende. har havet fått en ny och ökad betydelse. Världens behov av livsmedel och råvaror har ökat. Modern teknologi har möjliggjort utforskning av havets tillgångar samt utvinning i ökande skala av dessa. Genom nya fiskemetoder fyrdubb- lades sålunda fiskuttaget mellan åren 1951 och 1971. Även havsbottens mineraltillgångar har blivit tillgängliga för utforskning och utvinning.

Den internationella havsresursverksamheten erbjuder expansiva mark- nader för svensk industri och svenska konsulter.

Den snabba utvecklingen har medfört ökande krav på den del av folkrät- ten som skall reglera havens nyttjande.

2 Föredragandens överväganden

2.1 FNs havsrättskonferenser

Vid FNs första havsrättskonferens i Geneve år 1958 antogs fyra konven- tioner: om det fria havet, om fiske och bevarande av de levande tillgångar- na i det fria havet. om territorialhavet och" tilläggszonen samt om konti- nentalsockeln. Sverige har tillträtt endast den sistnämnda konventionen.

Konferensen löste inte frågorna om territorialhavsbredden och fiske- gränsen. vilka hänsköts till en andra konferens år 1960. Inte heller den kunde emellertid lösa frågorna.

Det stod klart att Genévekonventionerna var otillräckliga. År 1970 be- slöt därför FNs generalförsamling att sammankalla den tredje havsrätts- konferensen.

l Riksdagen 1983/84. I .raml. Nr IO. Bilaga 2

Prop. 1983/84: 10

h)

Tiden efter den misslyckade andra havsrättskonferensen känneteck- nades av en markerad tendens hos ett antal stater med oceankust att vidga sin nationella jurisdiktion. Denna utveckling skedde parallellt med den teknologiska utvecklingen av möjligheterna att utforska och utvinna till- gångarna i havsbotten och dess underlag.

Kontinentalsockel som juridiskt begrepp uppkom redan efter andra världskriget men fick sin närmare utformning genom 1958 års konvention om kontinentalsockeln. Denna konventions principer har kommit att till- lämpas allmänt av staterna. De gränsdragningskriterier som där fastlades blev emellertid så elastiska att de gav upphov till vad man kallar den "krypande jurisdiktionen", dvs. att staternas kontroll och jurisdiktion kryper allt längre ut i det tidigare fria havet.

Grundorsaken till den snabba och ibland kaotiska utvecklingen i havs- rätten kan således sägas vara vår tids tekniska landvinningar, som drivits fram av industrisamhällets växande behov av råvaror och andra resurser. Rättsprincipcr, som varit förhållandevis fasta i 300 år och mer. har genom teknikens utveckling kommit att ändras på kort tid.

Enligt 1958 års konvention har en kuststat ensamrätt till utforskning och utvinning av kontinentalsockeln utanför sina kuster ut till ett havsdjup av 200 in eller ännu längre ut. ifall det finns möjligheter att utvinna tillgångar— na på sådana större djup. Vad gäller svenska havsområden är hela Öster- sjön. liksom Kattegatt och Skagerack, tämligen grunda havsområden, i vilka havsbotten utgör en sådan kontinentalsockel som omfattas av kust- staternas ensamrätt.

Enligt konventionen skall avgränsningen av kontinentalsockeln mellan angränsande stater ske genom avtal mellan staterna. Som huvudregel för avgränsningen anges mittlinjeprincipen. men det sägs också att det kan finnas särskilda omständigheter, som föranleder att avsteg görs från denna princip.

Sverige har år 1968 slutit avtal med Norge om avgränsningen av konti- nentalsockeln i Skagerack. med Finland är 1972 om avgränsningen av kontinentalsockeln i Bottenhavet, Bottenviken. Ålands hav och en del av norra Östersjön samt är 1978 med Tyska Demokratiska Republiken orn avgränsningen av sockeln i delar av södra Östersjön. Däremot har inte några avtal ingåtts med Sovjetunionen och Polen. Skälet härtill är främst att man inte kunnat enas om vilken betydelse, som skall tillmätas Gotland vid en avgränsning av kontinentalsockeln. Även gentemot Finland! finns ett område. där avgränsning inte har skett beroende på meningsskiljaktighet om vilken betydelse. som skall tillmätas de finska Bogskären.

När det gäller sockelns avgränsning gentemot Danmark ingicks den 29 oktober 1983 en principöverenskommelse mellan Sverige och Danmark. Enligt denna överenskommelse skall gränsen vara en uträtad mittlinje. varvid full hänsyn tas till de danska öarna Laesö, Anholt och lI-lesselö i Kattegatt liksom till Bornholm i Östersjön. Den danska ön Christiansö

Prop. 1983/84: 10 3

med de övriga Ertholmarna liksom den svenska ön Utklippan har däremot tillagts endast begränsad effekt vid avgränsningen. Ett formellt avtal med Danmark om sockelns avgränsning kommer att undertecknas inom kort.

2.1.1 N_v havsrättskonvention

FNs tredje havsrättskonferens antog den 30 april 1982 en ny havsrätts- konvention. Denna. som varit under utarbetande i över tio år. behandlar både den traditionella havsrätten. som tidigare till viss del kodifierats i de fyra Genevekonventionerna från år 1958. och nyskapande element. främst en internationell ordning för utvinningsverksamhet på den del av havsbot- ten, som ligger utanför nationell jurisdiktion. För denna utvinning skall enligt konventionen en ny internationell havsbottenmyndighet inrättas.

Havsrättskonferensen arbetade länge med enhällighetsprincipen (con- sensus). Man lyckades emellertid inte upprätthålla denna princip ända till slutet. Vid omröstningen om hela konventionstexten röstade de flesta utvecklingsländerna och många industriländer, t. ex. Frankrike. Japan, de nordiska länderna, Kanada, Australien, Schweiz och'lösterrike för texten. Bland de fyra stater som röstade nej befann sig USA. som hade starka invändningar mot utformningen av den internationella regimen för havs- botten utanför nationell jurisdiktion. Bland dem som lade ned sina röster märktes några väststater som Västtyskland. Storbritannien, Italien och Benelux—länderna samt östblocket.

Regeringen beslöt den 2 december 1982 att Sverige skulle underteckna konventionen.

När konventionen den 10 december 1982 öppnades för undertecknade blev den omedelbart undertecknad av 119 stater, bland vilka befann sig samtliga de nordiska länderna. Frankrike, Nederländerna, Irland, Öster- rike, Grekland, Kanada, Australien. Nya Zeeland, öststaterna och ett stort antal u-länder. Bland de stater som inte undertecknade konventionen vid detta tillfälle märktes USA, Storbritannien, Västtyskland, Belgien, Italien. Spanien, Schweiz, Turkiet samt vissa latinamerikanska stater (Venezuela, Peru, Ecuador). Därefter har bl. a. Japan undertecknat konventionen.

Den nya havsrättskonventionen har stadfäst den bland staterna rådande praxisen vad beträffar gränserna för territorialhaven och de ekonomiska zonerna. Sedan en tid tillbaka har staterna allt oftare utvidgat sina tern'to- rialhav till 12 sjömil, räknat från baslinjerna (kustlinjerna eller stiliserade linjer, som sammanbinder bl. a. de i skärgården ytterst liggande kobbarna och skären). Denna territorialhavsbredd finns nu inskriven i konventions- texten. Där finns också regeln att en s.k. exklusiv ekonomisk zon, inom vilken kuststatens ekonomiska tillgångar får sträcka sig 200 nautiska mil ut i havet räknat från baslinjerna. Många länder har nöjt sig med att inrätta en paniell ekonomisk zon i form av fiskezon. inom vilken kuststaten har ensamrätt när det gäller utforskning och utvinning av alla levande resurser. I den nya konventionen finns också regler för hur kontinentalsockeln skall

Prop. 1983/84: 10 4

avgränsas mot det internationella havsbottenområdet. 1 bilaga 7 lämnas en översiktlig beskrivning av konventionen samt anges på karta översiktligt tänkta ekonomiska zoner i Norden.

2.1.2 Svenska intressen

Sverige hör till de kuststater som inte har gynnats av utvecklingen på det havsrättsliga området. För Sverige medför det påtagliga olägenheter att stater i vår närhet inrättar 200-milszoner. Havsområdena utanför våra egna kuster är så trånga att en svensk ekonomisk zon eller utvidgad fiskezon blir av mycket begränsad omfattning. Det har därför varit naturligt för Sverige att vid den tredje havsrättskonferensen verka för en begränsning av kust- staternas vidsträckta jurisdiktionsanspråk.

Sverige intog länge, ofta tillsammans med huvuddelen av väststaterna. ståndpunkten att en kuststat har rätt att utöva jurisdiktion över en förhål- landevis smalt bälte längs kusterna. Sverige hade sedan 1700-talet hävdat endast fyra nautiska mils bredd på sitt territorialhav. De anglosachsiska länderna. med Storbritannien och USA i spetsen. förespråkade 3-milsbred- den. Denna ståndpunkt torde de dock så småningom få överge. när nu havsrättskonventionen sanktionerat 12 nautiska mil som maximibredd på territorialhavet.

Från svensk sida har vi också varit en av de mest konsekventa föresprå- karna för principen om havets frihet. Samtidigt fick vi gradvis acceptera att länder. som för sin försörjning huvudsakligen var beroende av fisket särskilt länderna i utvecklingsvärlden —- borde ha rätt till breda zoner. genom vilka de kunde skydda sina egna utkomstmöjligheter mot exempel- vis långdistansfiskande industritrålare. I den industrialiserade världien räk- nade man till en början kanske inte riktigt på allvar med att företeelser som breda ekonomiska zoner skulle sprida sig till vår egen del av världen. Den sedvanerättsliga utvecklingen har emellertid gått ijust den riktningen.

Grunden för Sveriges syn på havsrättsfrågorna är alltjämt principen om havets frihet. Vi värnar om den internationella vetenskapliga forskningen. som enligt svensk uppfattning inte får hindras. Vi accepterar dock och tillämpar numera även själva territorialhavsbredd om 12 nautiska mil. Likaså accepterar vi att kuststater hävdar en 200 mils ekonomisk zon eller fiskezon. För oss gäller det att tillförsäkra oss en rätt till visst utnyttjande av sådana zoner, främst för vår fiskförsörjning.

Beträffande havsbotten utanför de nationella kontinentalsocklarna vill Sverige, liksom u-länderna, att en stark internationell havsbottenmyn- dighet inrättas enligt den nya havsrättskonventionen.

Frågan om Sverige även skall ratificera konventionen bereds för närva- rande inom regeringskansliet. Av stor vikt vid denna bedömning blir där- vid dels huruvida ett stort antal andra industriländer ansluter sig, dels storleken på de ekonomiska åtaganden. som Sverige binder sig för vid en anslutningjämfört med de fördelar en anslutning skulle ge Sverige. Sverige

Prop. 1983/84: 10

'Jt

undertecknade konventionen i första hand för att bidra till att stärka den för havet gällande rättsordningen.

2.2 Svensk polarpolitik

Svensk polarpolitik berör utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor liksom frågor om resursfördelning och exploatering, vidare skydds- och miljöintressen samt frågan om Sveriges position som polarforskningsna- tion. Statsrådet I. Carlsson kommer senare att närmare utveckla den del av svensk polarpolitik, som berör forskningen. Industri- och näringslivs- intressena är av potentiell stor betydelse. Chefen för industridepartemen- _tet har tidigare närmare utvecklat denna del av svensk polarpolitik.

Havsrätten får konsekvenser också för polarområdena. Det är angeläget att de svenska polarintressena samordnas.

2.2.1 Arktis

Norra ishavet är ett innanhav omgivet av landmassor Nordamerika och Eurasien. de mest befolkade kontinenterna påjorden - med förhållan- devis smala ut- och inpassager. Olika intressen har betydelse i Arktis: säkerhetsintressen, exploateringsintressen, för närvarande avseende fram- förallt olja och gasfyndigheter, och miljövårdsintressen. Maktblocken gränsar till varandra och en betydande militär uppbyggnad och aktivitet har kännetecknat utvecklingen i området under det senaste decenniet.

Möjligheterna till en utvidgad resursutvinning är en dominerande faktor för det internationella intresset för området. Arktis bedöms ha stora olje- och gasförekomster. En stor del av dessa finns i den sovjetiska delen samt i Barents hav och Svalbards-området. Delvis ligger förekomsterna i områ— den i vilka motstridiga territorialanspråk hävdas. en faktor som kan leda till ökad internationell spänning.

[ motsats till vad som gäller för Antarktis har former för ett mer ordnat multilateralt samarbete i stort sett saknats i Arktis. Några bilaterala samar- betsprojekt bl. a. mellan Sverige och Norge på det industriella och veten- skapliga området har kommit till stånd. men regionalt samarbete mellan de arktiska och andra av området berörda stater har hittills inte gått att organisera beroende på de stora nationella, delvis motstridiga intressena i området. En fortsatt utveckling av det svensk-norska samarbetet är önsk- värt men kräver ett fastare långsiktigt svenskt engagemang. Att få till stånd ett bredare regionalt samarbete i området omfattande såväl stormakterna som mindre stater som de nordiska. är angeläget av såväl politiska som ekonomiska skäl. Miljövårds- och ekologiaspekterna kan utgöra en tänk- bar grund för ett framtida regionalt samarbete. Både från norsk och kana- densisk sida har man uttryckt intresse bl. a. för ett kontroll- och varnings- system för luftföroreningar i Arktis.

2 Riksdagen 1983/84. ) saml. Nr 10. Bilaga 2

Prop. 1983/84: 10 6

2.2.2 Antarktis

Antarktis är en från andra världsdelar isolerad kontinent med ett: omgi- vande hav. som tidvis är istäckt. Genom Antarktisfördraget har en interna- tionell samarbetsordning kommit till stånd för Antarktis.

Fördraget saknar bestämmelser om exploatering av naturresurserna i Antarktis. På senare år har emellertid de härmed förbundna problemställ- ningarna börjat diskuteras. vilket hittills resultat i en konvention om beva- rande av de marina levande resurserna i Antarktis (Krillkonventionen). Huvudsyftet med konventionen är att bevara de marinbiologiska resur- serna i Antarktis genom att upprätthålla balansen mellan olika biologiska arter söder om den antarktiska konvergensen, dvs. där de kalla vattenmas— sorna från södra ishavet möter de varma från nordligare hav.

Överläggningar pågår för närvarande om en ordning för exploatering av Antarktis mineralresurser. Genom att resursfrågorna aktualiserats har u— ländernas intresse för Antarktisfrågorna ökat.

2.2.3 Svenska intressen

Förhållandena i Antarktis har länge varit ganska okända för en större svensk allmänhet. ] samband med krisen kring Falklandsöarna i Sydatlan— ten har dock de politiska och folkrättsliga omständigheterna i Antarktis tilldragit sig stort intresse.

Sverige bedrev i början av århundrandet och fram till början av 1950— talet vissa forskningsaktiviteter i Antarktis. Därefter har de svenska aktivi— teterna varit mycket få.

Även om det svenska intresset för polarforskning av geografiska och andra skäl främst varit inriktat på Arktis föreligger ett svenskt intresse även för antarktisforskning på grund av betydelsen av jämförande forsk- ning mellan de båda polarområdena. Samtidigt som det är ett svenskt intresse att samarbetsstrukturer av såväl bilateral som regional karaktär kommer till stånd i Arktisregionen ter det sig naturligt att Sverige ansluter sig till det redan utvecklade internationella samarbetet i Antarktis. Det är också angeläget att Sverige närmare kan följa behandlingen av resurs- och miljöfrågorna i Antarktisområdet.

I proposition 1983/84: 79 den 8 december 1983 har regeringen underställt riksdagen frågan om Sveriges godkännande av Antarktisfördraget och konventionen om bevarande av de levande marina tillgångarna i Antarktis.

2.3 Biståndsverksamhet inom havsresursområdet

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har tagit upp frågan om svensk biståndsverksamhet inom havsresursområdet. DSH föreslår att en inventering görs i samarbete mellan främst SIDA och DSH av behov i utvecklingsländerna av tjänster och teknik rörande havs- rcsursverksamhet.

Prop. 1983/84: 10 7

SlDA har yttrat sig över DSHs förslag till övergripande program. SlDA stöder i allt väsentligt förslaget och framhåller att detta i många avseenden speglar frågeställningar som är grundläggande för biståndsverksamheten. DSHs avsikt att i samarbete med SIDA inventera behov i utvecklingslän- derna av tjänster och teknik av särskilt intresse för svensk havsresursverk— samhet syns enligt SIDA vara välmotiverad.

Efter samråd med statsrådet Hellström vill jag för egen del, liksom SIDA. framhålla värdet av DSHs fortsatta arbete inom området. Åtgärder för att öka inslaget av svenska varor och tjänster i biståndet är angelägna så länge inte dessa åtgärder innebär att man gör avsteg från biståndspoliti- kens grundprinciper eller på andra sätt försämrar biståndets kvalitet. Jag ser f.n. ingen anledning till förslag till direkta åtgärder.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om havsrätten. polarpolitiken samt biståndsverksamheten inom havsresursområdet.

4 Svenska expansionsmöjligheter på offshoremarknaden

Havsresursverksamheten erbjuder expansiva marknader. Bredden är mycket stor inom detta högteknologiska område. Främst i anslutning till olje- och gasutvinningen erbjuds goda möjligheter för avsättning av utrust- ning och tjänster från svensk industri och svenska konsulter. Som chefen för industridepartementet tidigare framhållit och även närmare utvecklat finns inom svensk industri mycket goda förutsättningar för att öka dess marknadsandelar på den internationella offshoremarknaden.

[ bilaga 7 redogörs för havsbottenutvinning av bl.a. andra mineraliska ämnen än olja och gas. Flertalet av dessa tillgångar. varav ett antal s.k. strategiska metaller, kan ännu inte lönsamt utvinnas. På sikt kan sådan utvinning dock bli ett viktigt komplement till råvaruförsörjningen samtidigt som vårt näringsliv kan finna nya marknader inom prospektering, utvin- ning och bearbetning av dessa metaller.

En svårighet för svenskt näringsliv att expandera inom offshoreområdet är den starka nationella protektionismen på många kontinentalsockelområ- den. En annan är att offshoremarknaden präglas av stark traditionsbun- denhet vid val av underleverantörer och teknik. Handelspolitiken och exportfrämjandeorganisationen har därför viktiga uppgifter för att främja svenska satsningar på dessa marknader.

Från svensk sida har man i såväl bilaterala som multilaterala internatio- ' nella sammanhang verkat för att bekämpa protektionism. Dessa strävan-

Prop. 1983/84: 10 8

den skall med all kraft fortsätta. De organ som utför upphandlingarna inom offshoresektorn är som regel enskilda företag och inte myndigheter. Detta bereder svårigheter då diskriminatoriska upphandlingsförfaranden skall påtalas. eftersom de internationella handelspolitiska regelverken — främst GATT-avtalet och EFTA-konventionen inte är direkt tillämpliga på enskilda företag. Detta hindrar emellertid inte att dessa regelverk så långt som möjligt kommer att utnyttjas för att ge svenska företag rimliga konkur- rensmöjligheter på offshoremarknaden. Regelverken sätter naturligtvis ra- mar även för de inhemska satsningarna inom offshoreindustrin.

Förhållandena på offshoremarknaden har emellertid samtidigt gjort att regeringen och Sveriges Exporträd. som en alternativ utväg, uppmanat offshoreinriktade företag att söka samarbete med företag i berörda länder. Sådant företagssamarbete kan ta olika former. från samarbetskontr'akt för utarbetande av gemensamma offerter till gemensam produktutve-ckling, och ibland till etablerande av gemensamma företag. Erfarenheter har redan visat att sådant företagssamarbete kan vara ett effektivt sätt att motverka protektionistiska åtgärder. Företagssamarbete av denna typ ger också en' möjlighet att tränga igenom den traditionsbundenhet som råder vidl val av underleverantörer och teknik.

Sveriges Exportråd och dess utlandsorganisation bistår svenska företag, när det gäller att få sådant företagssamarbete till stånd. I förhållande till Norge utgör företagssamarbetet inom offshore och energisektorn en bety- dande del av de frågeställningar. som behandlas inom ramen för den. norsk- svenska blandade kommissionen under regeringsavtalet om ekonomiskt samarbete.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om frågor som berör svenska exportmöjligheter inom havs- resursområdet.

Prop. 1983/84: 10 9

Försvarsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84: 10 1

Bilaga 3 Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: statsrådet Thunborg

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

1 Inledning

Flera myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde har uppgifter inom havsområdet. Försvar till sjöss är en viktig del av den svenska försvarsmaktens uppgifter. I freds- och neutralitetssituationer skall försvarsmakten avvisa kränkningar av Sveriges sjöterritorium. Sedan den 1 januari 1983 ligger också frågor om skydd av den marina miljön inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. då räddningstjänsten fördes över från dåvarande kommundepartementet. En kortfattad redovisning av myndigheterna och deras verksamhet lämnas i bilaga 7. Räddningstjänsten och vissa därmed sammanhängande frågor tas dessutom kortfattat upp i bilagd redovisning (se underbilaga 322).

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har inom försvarsdepartementets område främst tagit upp frågor som rör forskning och dykeriutbildning. Jag kommer därför i det följande att hu- vudsakligen behandla dessa frågor.

1.1 Beskrivning av inriktning m. nr. av havsteknisk forskning och utveckling inom försvarssektorn

Totalförsvaret ställs ständigt inför krav på förnyelse och förändring. Takten i den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen är hög och detta gäller inte minst den militärtekniska utvecklingen.

Forskningen har betydelse för våra möjligheter att identifiera tekniska utvecklingsriktningar och förändringar i omvärlden och att analysera dessa förändringars möjliga konsekvenser för oss. såväl försvarstekniskt som säkerhetspolitiskt. Vi måste därvid ha förmåga att självständigt beskriva både möjliga framtida hot mot vårt land och utvecklingsmöjligheter för försvaret.

1 Riksdagen 1983/84 . I saml. Nr I0. Bilaga 3

Prop. 1983/84: 10

IJ

De olika typer av vapen och vapensystem m.m. inom försvarssektorn har stor komplexitet. Det finns därför behov av forskningsstöd i fråga om olika grundläggande vetenskapsområden (t.ex. humanfysiologi. mekanik,

materialforskning).

tekniska tillämpningsområden (t. ex. vapen och dess verkan), systemtekniker (t. ex. värderingsmetoder för utformning av vapen- och skyddssystem). Inom försvarsdepartementets område görs f.n. stora insatser för att åstadkomma ett bättre skydd mot främmande ubåtar i Sveriges kustområ- den. 1 första hand är syftet att, inom ramen för en långsiktig utveckling, på kort sikt anskaffa utrustningar och system för spaning mot samt identifi- ering och bekämpning av utbåtar. På längre sikt förväntas nu påbörjade mer förutsättningslösa forskningsinsatser och studier komma att skapa förutsättningar för ytterligare förbättrat utbåtsskydd.

Allmänt gäller att forskningsinsatserna för närvarande främst har an- knytning till utveckling av ubåtar. ubåtsjaktsystem, minor och torpeder.- Bland aktuella forskningsområden med havsteknisk anknytning kan t. ex. följande nämnas.

Forskningen inom h y (1 ro a k u st i k e n är knuten till ett antal områden, främst utveckling av nya hydrofoner. datoranvändning i hydrofonsystem och torpedmålsökare, analys av signaler och reflexer från föremål under vattenytan samt studier av Östersjöns ljudutbredningsegenskaper.

Inom det h y d r o o p 1 i s k a området är forskningsverksamhetem främst inriktad på lasersystem för spaning mot föremål under vattenytan. utveck- ling av sensorer för användning på obemannade undervattensfarkoster, utveckling av förbättrade navigeringshjälpmedel för dykare och utveckling av kommunikationsutrustning som bygger på fiberoptik. Forskningen inom dessa områden berör också delvis tillämpningar för fjärrstyrd teknik vid undervattensverksamhet, t. ex. arbetsoperationer med fjärrstyrda far- koster.

Forskningen inom d y ke ri/navalmedic i n har hittills främst varit inriktad på att förbättra dykares uthållighet och effektvitet vid dykning på varierande djup t. ex. genom utnyttjande av olika andningsgaser samt på utveckling av effektivare personlig utrustning. Fortsatta forskningsupp- gifter inriktas främst som stöd för ubåtsräddning, bl. a. insatser vid indivi- duell räddning från stora djup.

1.2 Omfattningen av den havstekniska forskningen vid försvarets forsk- ningsanstalt (FOA)

FOAs anslagslinansierade forskning inom det havstekniska området genomförs i enlighet med planer som upprättas i samråd med. berörda myndigheter inom försvarssektom. främst chefen för marinen (CM) och

Prop. 1983/84: 10

'.)J

försvarets materielverk (FMV). Planerna ses över varje år och redovisas i FOAs forskningsplaner. Förutom denna verksamhet genomför FOA även intäktsfinansierad forsknings- och utredningsverksamhet m.m. på uppdrag av bl.a. myndigheter från sektorer utanför totalförsvaret. Sädana uppdrag får tas om de medför positiva effekter för den försvarsinriktade forskning— en och medverkar till en vitalisering av denna.

Såväl den intäktsfinansierade verksamheten som den anslagsfinansiera- de forskningen koncentreras till tillämpad forskning med inslag av grund- forskning och utvccklingsarbete.

FOAs civilt inriktade havstekniska forskning har hittills i stor utsträck- ning bedrivits inom ramen för samarbetsavtal mellan FOA och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Den övergripande ledningen utövas av en särskild styrgrupp med representanter för FOA och STU. Samarbetsavta- len mellan FOA och STU har syftat bl.a. till att utveckla FOAs kompe— tens, främst avseende undervattensteknik i offshore-tillämpningar. Inrikt- ningen och valet av projekt har gjorts mot bakgrund av försvarssektorns behov av kunskapsuppbyggnad. Den närmare preciseringen har därefter baserats på STUs uppfattning om industrins behov av system och pro- dukter av tekniskt och ekonomiskt intresse. Genom förbättringen av en marknadsanpassad kompetens bedöms förutsättningarna öka för att FOA skall kunna erhålla forskningsuppdrag direkt från industrin.

Exempel på olika havsteknikprojekt m.m. med främst civil användning framgår av bifogad redovisning (se underbilaga 3: 1).

1.3 Samverkan inom havsresursområdet mellan försvaret och övriga sam- hällssektioner

1 .3.1 Utredningsförslag

I sitt förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet anför DSH att den kompetensutveckling inom vissa myndigheter och statliga forskningsorgan som f.n. pågår, bör utnyttjas i vidgad omfattning. Kompetensen bör utnyttjas för exportuppdrag och inom biståndsverksam- heten. Möjligheterna att genom kombination av statlig och industriell kompetens skapa större s.k. joint ventures bör också vidgas. För vissa myndigheter finns formerna givna och i varierande utsträckning finns även resurser ställda till förfogande. Andra myndigheter saknar inte bara former och resurser för marknadsföring av sin havsresurskompetens. de saknar också i sin instruktion incitament till kommersiell verksamhet. Detta gäller enligt DSH bl. a. CM och FOA, myndigheter med betydande resurser för den havsindustriella sektorn. DSH föreslår därför att ett aktiebolag bildas för kommersialisering och marknadsföring av FOAs kompetens inom här- för speciellt lämnade områden. En möjlig vidgning till att även innefatta delar av marinens resurser vid marinens dykerieentrum (MDC) bör för- utses. .

Tl Riksdagen [983/84. ! saml. Nr 10. Bilaga 3

Prop. 1983/84:10 4

DSH föreslår vidare att frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda intressen- ter.

! en rapport om havsforskningens resurser och organisation föreslår statskontoret att en bättre samordning av verksamheten mellan MDC och FOA (institutionen för navalmedicin) eftersträvas och utgår ifrån en ge- mensam plan för den långsiktiga verksamheten.

1.3.2 Remissinslunserna

Flera remissinstanser är kritiska till förslaget om bolagsbildning. FOA anför att möjligheterna för marknadsföring av FOAs kompetens förbättras bl.a. i och med att den intäktsfinansierade verksamheten bedrivs inom ramen för ett IOOO—kronorsanslag. STU avstyrker förslaget om bildandet av ett FOA AB eftersom detta sannolikt inte löser nuvarande problem. Swedocean anser ambitionen att marknadsföra statlig kompetens vara vällovlig. Nya bolagsbildningar bör dock undvikas. Myndigheterna bör låta undersöka vilken specifik kompetens som har kommersiell använd- ning. Marknadsföring kan sedan ske genom etablerade privata eller statliga företag.

Av de remissinstanser som har kommenterat de övriga förslagen är flertalet positiva. CMx principiella inställning är att de resurser som ska- pats inom marinen för att åstadkomma effektivare och säkrare dy ksystem och ubåtsräddningssystem skall kunna utnyttjas även utanför försvaret. Villkor härför är dock att huvuduppgiften en effektiv marin förbandspro- duktion inte störs vare sig tids- eller kostnadsmässigt.

2 Föredragandens överväganden

Inledningsvis vill jag framhålla att alla möjligheter till samordning och samverkan mellan försvaret och övriga samhällsscktorer bör tas till vara under förutsättning att de kan ge besparingar eller medföra ett bättre utnyttjande av befintliga resurser.

Jag vill dock erinra om att försvarets resurser har dimensionerats utifrån försvarets behov och därför i första hand skall användas för planerade uppgifter. Om samverkan med övriga samhället medför krav på utökad verksamhet och därmed ökade resurser måste särskilda medel tillföras så att kostnadstäckning erhålls. De militära kraven på bl. a. en effektiv för— bandsproduktion måste också tillgodoses.

Inom försvaret bedrivs havsteknisk forskning främst vid FOA. Utveck- lingsarbete utförs i huvudsak inom svensk industri på uppdrag av bl.a. FMV.

Den havstekniska forskningen vid FOA bedrivs vid flertalet av myndig- hetens huvudavdelningar. Forskningen omfattar ca 30 personår och berör

Prop. 1983/84:10

Ul

främst områdena hydroakustik, hydrooptik. navalmedicin. seismik och bioteknologi. Verksamheten är uppbyggd och inriktad för att motsvara totalförsvarets behov av forskningsunderlag. FOAs kompetens inom om- rådet är av stort intresse för försvaret. Bl.a. har marinen en omfattande verksamhet med anknytning till havstekniska frågor inriktad mot upptäckt och bekämpning av ubåtar. Det är enligt min mening väsentligt att kompe- tens inom detta område behålls inom försvaret.

Det havstekniska området lämpar sig enligt min mening väl för samver— kan mellan försvaret och övriga samhället. En viss samverkan sker idag med olika civila uppdragsgivare främst utifrån tillämpningar av avtal mel— lan FOA och STU. Förberedelser pågår för att vidga samverkan med civila intressenter. Exempel på detta återfinns inom dykerivcrksamheten samt den arktiska havstekniken. Chefen för industridepartementet har tidigare föreslagit ett särskilt program för havsindustriell kompetensutveckling inom vilket bl. a. FMVs och FOAs medverkan är angelägen.

lnom ramen för FOAs intäktsfinansierade verksamhet finns det möjlig- heter för myndigheten att marknadsföra sin kompetens och att äta sig uppdrag mot full kostnadstäckning. En förutsättning för den intäktsfinan- sierade verksamheten är dock ytterst att den skall medföra positiva effek- ter för den försvarsinriktade forskningen och t.ex. bidra till kompetens- uppbyggnad och effektivare utnyttjande av kunnande inom områden av betydelse för totalförsvaret. Jag anser att detta blir fallet vid ett utnyttjan- de av FOAs resurser inom havsteknikområdet också för civila ändamål och ser därför positivt på ett sådant utnyttjande.

Fr.o.m. den ljuli 1983 redovisas den intäktsfinansierade verksamheten vid FOA under ett särskilt s.k. lOOO-kronorsanslag. Förutsättningarna är därmed enligt min uppfattning gynnsamma för att utnyttja FOAs kompe- tens och resurser för civila ändamål. Jag kan därför inte se något skäl till att nu bilda ett särskilt bolag för marknadsföring och kommersiellt utnytt- jande av FOAs kompetens. '

Jag vill erinra om att vissa frågor rörande statliga myndigheters tjänste- export regleras i förordningen (l981 : 673) med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet. Sådan export bör kunna omfatta sådana tillämpningar inom det havstekniska området vilka huvudsakligen är av civilt intresse. Vid överväganden om tjänsteexport för försvarets myndigheter måste dock särskild uppmärksamhet ägnas åt bl. a. säkerhetspolitiska förhållanden och sekretesskyddsfrågor. FOA har inte något generellt bemyndigande att marknadsföra och utföra affärsmässig verksamhet i utlandet, eftersom den nämnda förordningen inte är tillämplig på FOA. För FOAs del gäller därför att FOA vid mera omfattande utlands- uppdrag skall begära godkännande hos regeringen i varje särskilt fall.

Vid MDC bedrivs verksamhet med tryckkammarutrustning för metod- och materielutveckling inom dykeriområdet, dykeriutbildning och naval- medicinsk forskning. Jag har inte något att erinra mot förslaget att MDCs

Prop. 1983/84:10 6

kvalificerade utrustning utnyttjas mer genom samordning mellan nnarinen och FOA. bl.a. i form av en gemensam långtidsplanering. Enligt vad jag har erfarit har FOA och marinen redan påbörjat en utredning om ett sådant fördjupat samarbete. Jag anser också att möjligheterna att utöka de civila engagemangen vid MDC bör prövas. Det är önskvärt att tillgänglig kompe- tens och teknisk kapacitct vid MDC utnyttjas under förutsättning att förbandsproduktion m.m. inte störs och att full kostnadstäckning erhålls.

Med utgångspunkt i samarbetet mellan FOA och STU har FOA kunska- per som väl bör passa aktuella industriella behov om kompletterande resurser ställs till havsresursforskningens förfogande. Det kan. som jag ser det, vara lämpligt att fördelningen av dessa resurser görs på ett sådant sätt att existerande forskningskapacitet t.ex. inom FOA och MDC utnyttjas framför att kompetens byggs upp inom helt nya institutioner. Ett gemen- samt utnyttjande av samhällets forskningsresurser inom det havstekniska området bör grundas på ett samarbete. där företrädare för olika intres— seområden medverkar. En sådan samverkan tillämpas inom totalförsvaret vid inriktningen av den gemensamma försvarsforskningen.

Jag finner det värdefullt att försvarets verksamhet inom det havstek- niska området följs upp. Jag avser därför ta initiativ till en årlig redovisning av verksamhet inom försvarssektorn som kan vara av intresse för samver- kan med civila intressenter. Av redovisningen skall framgå planer för materielanskaffning. forskning och utveckling samt åtgärder för samver- kan med universitet. högskolor och industri. Vidare skall erfarenheter av de tillämpade samverkansformerna redovisas.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vadjag har anfört om samver-

kan inom havsresursområdet mellan försvaret och övriga sam- hällssektorer.

Prop. 1983/84:10 7

Underhilaga 3:I

Exempel på särskilda havsteknikprojekt m. m. (Avsnittet beskriver i första hand FOAs verksamhet)

Civilt inriktad havsteknisk forskning

De planer för havsteknikverksamheten med civila tillämpningar inom FOA som utarbetats och beslutats av FOA och STU gemensamt har i ökad utsträckning tagit fasta på projekt som bedömts kunna leda till färdiga system eller prototyper i närtid för vidare överföring till kommersiellt utnyttjande.

För innevarande budgetår bedrivs verksamheten inom FOA/STU-avta- let i form av ett antal projekt av vilka de viktigaste är: — Navigering i plattformsstrukturer Seismisk prospektering Lokalt optiskt navigeringssystem » Fiberoptiskt analysinstrument (förstudie) "IV-kamera med CCD-teknik (förstudie) _ Hydrox (väte-syrgasblandning) som andningsgas för dykare — Energiproduktionssystem under vattnet.

Inom området undervattensnavigering sker ett flertal sammanhängande- satsningar. I samband med erforderliga omfattande inspektions- och un- derhållsarbeten av oljeplattformar noterade FOA för något år sedan den nästan totala avsaknaden av effektiva hjälpmedel för navigering och posi- tionering av farkoster och dykare vid genomförandet av dessa operationer. Efter en inledande marknadsundersökning inleddes våren 1983 tillsam- mans med Det norske Veritas (DnV) ett utvecklingsarbete med visst eko- nomiskt stöd från Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Forskningsråd (NTNF) i Norge och STU i Sverige. Arbetet syftar till framtagning och utvärdering av en försöksutrustning för navigering av farkoster/dykare inuti och i omgivningen av undervattensstrukturer. I en kommande etapp skall en prototyp i full skala utvecklas för test på plattform i Nordsjön.

Samarbetet mellan FOA och STU har bl. a. resulterat i demonstrations- prototyper dels av ett stereo-TV—system för undervattensbruk, dels ett hydroakustiskt precisionsnavigeringssystem. Båda systemen har överförts till ett svenskt företag, som fått licens för marknadsanpassning och mark- nadsföring.

Forskningen angående hydrox som andningsgas har innefattat försök med djur och skall nu gå in i en fas med människor som försöksobjekt. Resultaten av verksamheten hittills har rönt internationell uppmärksam- het. Navalmedicinsk forskning med civil tillämpning bedrivs dessutom inom områdena dekompression, arbetsdykning på djupområdet 20—70 m samt ergonomi.

Prop. 1983/84:10 8

Den forskning som länge bedrivits rörande seismiska metoder för indi- kering av kärnvapenexplosioner har under senare år kommit att få också andra tillämpningar. En sådan är seismisk prospektering av olja till lands och i havet. Diskussioner förs nu med norska offshore-företag omr tillämp- ning av de vid FOA utvecklade metoderna.

För civil sjömätning driver FOA ett projekt tillsammans med det norska Institutt for kontinentalsokelundersökelse (IKU) för utveckling av ett inte- grerat hydrografrskt system där både avancerad hydroakutstisk och hy- drooptisk apparatur (laser) avses ingå. Ekonomiskt stöd erhålls av Nordisk Industrifond, NTNF och STU. Intressenter är sjöfartsverken i Sverige, Norge, Finland och Danmark.

Ett annat exempel på nu löpande projekt är både hydroakustisk och hydrooptisk teknik utnyttjas är konstruktion och test av ett integrerat system för Isbergsdetektering. Arbetet genomförs i samarbete med Göta- verken»Arendal AB och Broströms Rederi AB och stöds delvis av STU.

Inom miljöområdet studerar FOA på uppdrag av STU hur oljeutsläpp förändras i marin miljö. Generellt finns inom miljöområdet kompetens inom FOA vad beträffar ekologiska och toxikologiska undersökningar, modellbeskrivningar för hur miljögifter sprids i naturen, miljökrav ] slutna miljöer som undervattensfarkoster etc.

Bland utvecklingsarbeten med både civil och militär användning kan nämnas prov med flygburen djupsonderande laser för militär undervattens— spaning och civil sjömätning. För närvarande diskuterar FOA med FMV och CM utveckling av en avancerad sådan utrustning. Parallellt med denna systemutveckling har en kunskapsbas angående siktförhållanden i våra kustvatten byggts upp. Denna bas är väsentlig för att bedöma möjligheten att utnyttja lasersystemet vid olika platser och årstider. Vidare ingår ut- veckling av fältmässig apparatur för mätning av vattnets optiska paramet- rar. mätningar på platsen samt jämförande prov med utnyttjande av satel- litdata för att kunna få översiktlig täckning. Parallellt utvecklas modeller för laserljusets utbredning i vatten.

FOA bedriver också forskning och utveckling avseende material och utrustning för användning i särskilt kall miljö. Såväl passiv isolering som aktiv uppvärmning har prövats.

Exempel på samverkan inom havsforskningsområdet

Nationella kontakter

Huvuddelen av den civilt inriktade havstekniska forskningen vid FOA bedrivs inom ramen för ett samarbetsavtal med STU. Samverkan med andra myndigheter förekommer t. ex. också med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och marintekniska institutet. Experter från FOA har medverkat i DSHs forskningsprogram för utredningar om t. ex. arktisk havsteknik. Samverkan med industrin är under stark utveck-

Prop. 1983/84:10 9

ling. FOA har kontakt med de företag i landet som är aktiva inom de områden där FOA bedriver havsteknisk forskning. FOA har. ofta i samar- bete med STU, informerat svenska industriföretag om försvarets resurser och kompetens.

Inom flertalet av de områden, där FOA bedriver havsteknisk forskning, gäller att motsvarande verksamhet inte bedrivs vid svenska universitet eller högskolor. Samverkan med universitet och högskolor är således begränsad. Chalmers tekniska högskolas (CTH) arbetsenhet för undervat- tensteknik kan på sikt få betydelse för de tillämpade forskningsprojekt, som bedrivs inom sektorn (t.ex. inom dykeriområdet). Även Tekniska högskolans (KTH) optikinstitution har ur FOAs synvinkel värdefull kom- petens. Kontakterna med Karolinska institutets institution för baromedi- cin är sedan länge väl etablerade.

Samverkan inom den militärt inriktade havstekniska forskningen sker huvudsakligen mellan CM, FMV och FOA. Kontakterna med industrin inom detta område hålls samman av FMV. Bl.a. sker ett omfattande samarbete inom dykerimedicin och undervattensteknikområdet. Som ex- empel inom det senare området kan nämnas forskning och utveckling avseende undervattensteknik, fasta och rörliga spaningssystem under vat- ten samt undervattensvapen.

Internationella kontakter

Genom internationella kontakter har basen för FOAs analyser av off- shoremarknadens behov och villkor vidgats. Samverkan med STU har medfört en ökad intemationalisering i projektarbetet vid FOA. Direktkon- takter har därvid tagits med utländska forskningsinstitutioner och med offshore-relaterade företag. Ett värdefullt kontaktnät har skapats i Norge. FOA har även haft personal vid utländska forskningsinstitutioner. De internationella kontakterna bedöms som nödvändiga för projektering och marknadsföring av utvecklade system och prototyper.

Under senare år har också avtal träffats med utländska institut och organisationer om konkreta utvecklingsprojekt. Samarbete pågår med or- ganisationer och företag i USA, Kanada och Australien, bl.a. avseende laserbatymetri för sjömätning.

Prop. 1983/84:10 10

Underbilaga 3 :2

Räddningstjänsten och vissa därmed sammanhängande frågor

Räddningstjänsten vidtar åtgärder för att minska skadeverkningarna för den marina miljön när utsläpp har inträffat. För detta ändamål krävs en effektiv beredskap för snabba bekämpningsinsatser till sjöss och på strän- derna. Detta förutsätter bl.a. särskilda fartyg och särskild utrustning i övrigt, utbildad och övad personal samt en effektiv och samordnad organi- sation. Vidare krävs resurser för sanering av stränder efter det att själva bekämpningsarbetet har avslutats. Valet mellan alternativa bekämpnings- och saneringsmetoder sker med beaktande av miljösynpunkter. Särskilt skyddsvärda områden prioriteras vid bekämpningsarbetet.

Enligt brandlagen (1974: 80) svarar varje kommun för räddningstjänsten i kommunen. Räddningstjänst definieras enligt lagen som en verksamhet som syftar till att vid brand, oljeutflöde. ras. översvämning eller annat nödläge avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön. Kommunerna är emellertid inte ansvariga för att bekämpa olja eller andra skadliga ämnen till havs. i kustvattnen eller i Vänern och Mälaren. Denna uppgift ankommer sedan år l970 på tullverkets kustbevakning.

Ansvaret för räddningstjänstingripanden mot miljöskadliga utsläpp som har skett till sjöss är således fördelat mellan kommunerna och tullverkets kustbevakning. Ansvarsgränsen är i princip strandlinjen. Ett undantag härifrån är hamnområde. för vilket kommunen har ansvaret.

Det internationella samarbetet för att dels förebygga utsläpp av olja, dels möjliggöra att olika länders resurser kan samlas för att bekämpa ett: utsläpp har stor betydelse från räddningstjänstsynpunkt. Vad gäller samarbete i fråga om bekämpning av marina föroreningar förekommer nordisk samver- kan inom ramen för 1971 års Köpenhamnsavtal. Inom Nordsjöområdet förekommer ett motsvarande samarbete mellan de åtta strandstaterna en- ligt 1969 års Bonnöverenskommelse. En reviderad Bonnöverenskommelse har nyligen undertecknats. De sju Östersjöstaterna samarbetar enligt l974 års Helsingforskonvention om skydd för Östersjöns marina miljö. Ett mera vidsträckt samarbete förekommer dessutom inom FNs fackorgan för tek- niska sjöfartsfrågor (IMO).

Genom samarbetet får länderna tillfälle att utbyta erfarenheter om be- kämpning av marina föroreningar och tillgodogöra sig forskningsresultat i andra länder. Samarbetet har också direkt betydelse från beredskapssyn- punkt eftersom andra länders resurser kan komma till hjälp när det behövs. Det praktiska arbetet syftar till att utveckla och nå överenskommelser om rutiner för rapportering och operativ samverkan. Vid gemensamma öv- ningar prövas denna planläggning. Det nordiska samarbetet har av natur- liga skäl kommit längst och verkar pådrivande på det samarbete som förekommer med andra länder.

Prop. 1983/84: 10 ll

Utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84:10 ]

Bilaga 4 Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: statsrådet l. Carlsson

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

] Marin naturvetenskaplig forskning

1.1 Inledning

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har i sitt program definierat naturvetenskaplig havsforskning som grundforsk- ning och tillämpad forskning inom följande områden: fysisk och kemisk oceanografi, marin biologi och marin geologi, vartill kommer undersök- ningsverksamhet inom dessa områden för utforskning och skydd av havs- miljön.

1.2 Grundforskning

För grundforskningen svarari första hand institutioner vid våra universi- tet och högskolor. Den marina inriktningen återfinns t. ex. i ett antal naturvetenskapliga institutioner vid universitetet i Göteborg (ibland ge- mensamma med Chalmers tekniska högskola, CTH). Till universitetet i Göteborg är även landets enda institution för oceanografi förlagd. Ett särskilt centrum för marin forskning och teknik i Göteborg har bildats för att samordna den marina verksamheten vid universitetet och CTH.

Askölaboratoriet vid universitetet i Stockholm utgör en institution helt inriktad mot marinbiologisk forskning. I övrigt pågår marint inriktad forsk- ning i varierande utsträckning jämsides med annan naturvetenskaplig forskning vid de flesta universiteten. Flertalet universitet har vidare egna stationer för i första hand utbildning med marinbiologisk inriktning. dit även viss forskning är förlagd.

Kristinebergs marinbiologiska laboratorium, som ägs av Vetenskaps- akademien (KVA), har en mindre egen forskarstab. Hit förlägger vidare ett större antal högskoleforskare periodiskt sin verksamhet.

Vid sidan av reguljära medel via högskolans fakultetsanslag utgör natur- vetenskapliga forskningsrådet (NFR) huvudfinansiär för grundforskning- l Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 10. Bilaga 4

Prop. 1983/84: 10

IJ

en. Därtill kommer vissa bidrag från skogs- ochjordbrukets forskningsråd (SJFR) och forskningsrådsnämnden (FRN). KVA har visst bidrag via statsbudgeten. bl. a. för stöd till Kristinebergslaboratoriet.

1.3 Tillämpad forskning och utvecklingsarbete

Tillämpad forskning och verksamhet av undersökande och kartläggande karaktär inom det marina området ingår som myndighetsuppgift för fiskeri- styrelsen. naturhistoriska riksmuseet. Sveriges meteorologiska och hydro- logiska institut.(SMHl) och statens naturvårdsverk (SNV). som tillsam- mans svarar för huvuddelen av den tillämpade verksamheten. Sådan verk- samhet finns dessutom vid institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL) som utöver uppdragsmedel finansieras gemensamt av staten och den privata industrin i form av en stiftelse.

Vid sidan av verksamheten inom myndigheten utgör SNV den viktigaste anslagsgivaren för tillämpad miljöforskning. men även vissa länsstyrelser och primärkommuner bidrar med resurser för regionalt inriktade projekt främst av undersökande karaktär. För utförandet svarar dels högskoleba- serade forskare, dels forskare vid andra myndigheter och institutioner.

1.4 Utredningsförslag

[ sitt förslag till övergripande program för havsresursverksamheten (DSH 1982: 1) har DSH tagit upp följande förslag vad gäller naturveten- skaplig havsforskning.

l. DSH föreslår att delegationen i samarbete med FRN och berörda intressenter fortsätter det inledda arbetet med effektiviseringsåtgärder inom området. DSH avser därvid att studera problem och peka ut områden där insatsbehoven är stora. '

2. DSH avser vidare att bilda en samordningsgrupp av berörda intres- senter.

Den av statskontoret i samråd med DSH och berörda intressenter ge- nomförda undersökningen för att effektivisera resursutnyttjandet inom marin forskning (statskontoret 1982: 34) innehåller följande förslag.

3. Marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s. k. baslaboratorier.

4. Dessa laboratorier bör i första hand utvecklas vid Askölaboratoriet. vid det av statskontoret föreslagna samlokaliserade laboratoriet vid Kristi- neberg, vid Norrbyn samt i andra hand vid IVL i Karlskrona.

5. En diskussion bör inledas om baslaboratoriernas uppgifter och funk- tion.

Remissinstanserna

De remissinstanser som kommenterat de två inledande förslagen ger uttryck för en splittrad opinion. Ingen av instanserna är odelat positiv till

Prop. 1983/84: 10 3

DSHs förslag och avsikter i dessa hänseenden. men ingen är heller odelat negativ. Bl.a. anser vissa instanser att en alltför stark styrning av grund- forskningen inom området bör undvikas.

Vad avser förslaget om inrättande av s.k. baslaboratorier med visst regionalt ansvar är remissinstanserna positiva eller finner uppslaget som sådant intressant. Man pckari sammanhanget på behovet av en tvärveten- skaplig kompetens vid dessa Iaboratorier. Vidare har man pekat på att behovet av resurser inte klart har redovisats. Endast jiskerixtyrelswt av- styrker att baslaboratorier utvecklas och anser att den övergripande mål- sättningen för den marina forsknings- och undersökningsverksamheten först bör klarläggas. Vissa alternativ till geografisk förläggning läggs fram. varav det framgår att SNVs egen laboratorieverksamhet inte diskuterats i sammanhanget.

1.5 Föredragandens överväganden

Statskontoret har i sin karaktäristik av den naturvetenskapliga forsk- ningen inom det marina området presenterat en splittrad bild med många agerande på såväl den utförande som den finansierande sidan. Intrycket skapas delvis. vilket några remissinstanser framhållit, av det förhållandet att statskontoret här inbegripit inte bara grundforskning och tillämpad forskning utan även verksamhet av mer utredande och registrei'ande ka- raktär. Detta förhållande bör emellertid inte enligt min mening utesluta ett ökat samarbete mellan samtliga berörda intressenter. En samordnings- grupp av det slag som DSH föreslår bör kunna bidra till att definiera områden som kräver ett mera tvärvetenskapligt angreppssätt och föreslå samarbetsmöjligheter därvidlag. Vidare bör behovet av grundforskning med direkt betydelse för den tillämpade forskningen samt ökade möjlighe- ter till samordning av den inom olika myndigheter bedrivna tillämpade forskningen kunna klarläggas. '

DSH anmäler i sitt övergripande program sin avsikt att inrätta en sam- ordningsgrupp för svensk tillståndskontroll med syfte att inför den planera- de forskningspropositionen år 1984 lägga fram ett beslutsunderlag för programutveckling och åtgärdsbeskrivning som berör den naturvetenskap- liga havsforskningen. De remissinstanser som yttrat sig över DSHs förslag har emellertid redan nu pekat på några typer av angelägna åtgärder för att öka den grundläggande naturvetenskapliga kunskapen inom det marina området. Man upplever att fördelningen av resurser mellan grundläggande och tillämpad forskning är ofördelaktig för den grundläggande delen. Me- del för doktorandtjänster inom området anses vidare som angelägna.

Jag avser därför att i samråd med chefen för utbildningsdepartementet i den proposition om forskning m.m. som regeringen avser att förelägga riksdagen våren 1984 återkomma med vissa förslag som berör den marint inriktade naturvetenskapliga grundforskningen.

Prop. 1983/84: 10 4

Vad gäller förslagen om inrättande av baslaboratorier med regionalt ansvar för insamling och bearbetning av data med betydelse främst för miljövårds- och miljökontrollaspekter finnerjag efter samråd med cheferna för utbildnings- och jordbruksdepartementen det värdefullt att ett närmare klarläggande sker i vad mån som tillgängliga marint inriktade laboratorier och deras resurser i form av grundläggande kunskaper. utrustning. båtar etc. kan utnyttjas för ett ökat utbyte av regionalt inriktade undersöknings- program.

Som framgår av statskontorets förslag liksom av remissinstansemas yttranden i denna del. krävs ytterligare diskussion om de tilltänkta basla- boratoriernas uppgifter och funktion. Med utgångspunkt i dessa diskussio- ner bör vidare behovet av omfördelning av tillgängliga resurser belysas.

Mot denna bakgrund bör statskontoret i samråd med berörda myndighe- ter samt företrädare för den grundläggande marint inriktade naturveten- skapliga forskningen ges i uppdrag att inkomma med förslag som avser baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Ett ställningstagande till inrät- tande av baslaboratorier får sedan ske med utgångspunkt i dessa förslag.

2 Polarforskning

2.1 Inledning

De svenska intressena för polarforskning kanaliseras i första hand ge- hom KVA. som utgör kontaktorgan med flera internationella forsknings- sammanslutningar för arktisk forskning. Akademien har även inrättat en nationell polarforskningskommitté. '

Svensk polarforskning har en lång tradition som kommit till uttryck i skilda expeditioner i internationell samverkan och nu senast i Ymerexpedi- tionen år 1981.

Det svenska grundforskningsintresset återfinns främst inom de klimato- logiska, glaceologiska, mineralogiska och paleontologiska polarforsknings- disciplinerna med motsvarande kompetens förlagd till universitet och hög- skolor. Basen för svensk polarforskning får dock betraktas som relativt smal. De höga kostnader som är förenade med expeditioner gör att få forskare mer kontinuerligt kan bedriva forskning inom polarområdena.

Behovet av forskningsinsatser motiveras primärt utifrån ett allmänt kunskapsintresse och det är i sammanhanget viktigt att genom en interna- tionell kunskapsbevakning bibehålla ett visst minimum av svensk kompe- tens.

De avsevärda naturresurserna i form av olja och gas i Arktis och de stora resurser som den höga biologiska produktionen i havet kring Antarktis representerar utgör intressanta möjligheter för en framtida exploatering. Detta förhållande ökar behovet av tillämpad forskning inom polarområ- dena och förutsätter ökad kännedom om polarmiljön och dess extrema

Prop. 1983/84: 10 5

förhållanden. Forskning och vetenskaplig internationell samverkan öppnar vidare möjligheter att följa den politiska utvecklingen i polarregionerna.

2.2 Föredragandens överväganden

Chefen för industridepartementet har tidigare framhållit det ökade intresset för de arktiska områdena. Insikterna om exploateringsmöjlighe- tema i Arktis och på lång sikt troligen även i Antarktis och därmed uppkommande resursfördelningsfrågor har gett ökad tyngd åt utrikespoli- tiska och säkerhetspolitiska problemställningar. Skydds- och miljöfrågor blir viktiga att bevaka i ett framtida exploateringsskede.

Statsrådet Bodström har tidigare berört de utrikes- och säkerhetspoli- tiska aspekterna av den svenska polarpolitiken. Jag avser nu att närmare utveckla den del av polarpolitiken som rör forskning.

En kraftfull polarforskning kräver stora resurser för att kunna bedrivas kontinuerligt. Jag ser det f.n. som ogörligt att utifrån totala prioriteringar och avvägningar av resurser för svensk grundforskning tillåta en mer

väsentlig expansion av polarforskningsområdet. Samtidigt anser jag det vara av vikt att en viss grundnivå kan bibehållas inom området och att de forskningsinriktningar där Sverige har ett internationellt gott anseende får fortsatt stöd. Det är vidare betydelsefullt att en fortlöpande internationell kunskapsbevakning kan ske. Möjligheterna till internationell kontakt och internationellt kunskapsutbyte bedömer jag vara en nödvändig förutsätt- ning för att svenska forskare skall kunna deltai den starkt internationella samverkan som präglar polarforskningen världen över.

Jag avser därför att vid min anmälan till den proposition om forskning m.m. som regeringen ämnar att förelägga riksdagen under våren 1984 återkomma med förslag att under en inledande period av tre år, med verkan från den 1 juli 1984, inrätta ett polarforskningssekretariat av be- gränsad omfattning med uppgift att svara för den fortlöpande kunskapsbe- vakningen av den internationella polarforskningen. KVAs polarforsk- ningskommitté bör fortsatt kunna tjäna som ett rådgivande organ till sekre- tariatet när det gäller den framtida strategin och planeringen av svensk polarforskning.

Den programstyrelse för havsindustriell kompetensutveckling som che- fen för industridepartementet tidigare redovisat kan utgöra en samarbets- part i frågor med teknisk och industriell inriktning.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om marin naturvetenskaplig forskning och om polarforsk- ning.

Prop. 1983/84: 10 6

J ordbruksdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84: 10 1

Bilaga 5 Utdrag JORDBRU KSDEPARTEMENTE'I' PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983—1245

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

1 Inledning

Som chefen för industridepartementet tidigare har redovisat uppdrog den dåvarande regeringen den ll juni 198] åt statskontoret att i samråd med delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) och berörda intressenter undersöka möjligheterna till en effektivare marin forskning genom ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och organisa- toriska förändringar. l uppdraget ingick även att kartlägga hur befintliga resurser utnyttjas samt att ange de rationaliseringsvinster som kan göras. ] statskontorets rapport (1982134) Havsforskningens resurser och organisa- tion förslag till effektivisering inom delar av omrädet behandlas vissa frågor inom mitt ansvarsområde. Jag tar upp dem i det följande.

För att närmare precisera problemen och utreda förutsättningarna för en positiv utveckling av ett svenskt vattenbruk tillsatte forskningsrådsnämn- den (FRN) och DSH en särskild styrgrupp för vattenbruk. FRN och DSH har den 26 november 1982 till regeringen överlämnat rapporten (82: M) Vattenbruk för Sverige.

Bilaga 7 innehåller bl.a. sammanfattningar över utredningarnas förslag samt remissammanställningar över dessa.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Utgångspunkter

Den svenska fiskerinäringen lämnar ett viktigt bidrag till vårt lands livsmedelsförsörjning. Fiskerinäringen ger också tillsammans med fiskbe- redningsindustrin sysselsättning främst i kust— och skärgärdsbygdcr och skapar därigenom förutsättningar för en bofast befolkning i dessa bygder. Konsumtionsodling av fisk och musslor spelar numera en inte obetydlig roll i dessa sammanhang.

I Rikxdugcn 1983/84. I .ru/ul. Nr !(). [ii/ugn 5

Prop. 1983/84: 10

|.)

Vi har i vårt land i förhållande till folkmängden ovanligt god tillgång på fiskevatten. De naturliga förutsättningarna för fiske kan med utgångspunkt endast häri bedömas som goda. I flera av våra fiskevatten räcker erneller- tid fiskbestånden inte till. I havet har internationella fångstbegränsningar sålunda genomförts. Som en direkt följd härav utvidgades den svenska fiskezonen år 1978. I och med utvidgningen av fiskezonen har Sverige också påtagit sig ett ökat ansvar för skyddet och värden av fiskbestånden i zonen. Ett inslag i detta arbete är fortlöpande undersökningar i haven och av fiskbestånden som underlag för bestämning av lämplig beskattning av bestånden. Ett annat inslag är stödutsättning av lax och ål.

Fritidsfisket har under senare år utvecklats till en av våra mest utbredda och populära rekreationsformer. Fisketurism i glesbygd stärker underlaget för samhällsservice och en fortsatt bosättning i glesbygder där utkomst- möjligheterna annars är begränsade.

Allt fiske är beroende av en aktiv fiskevård. För viktiga delar av havs- fisket liksom för kust- och insjöfisket är utsättning av fiskyngel i syfte att förbättra fisktillgången numera nödvändig. Vidare är forsknings- och ut- vecklingsarbete av väsentlig betydelse för möjligheterna att rationellt till- varata. utveckla och reproducera fiskresurserna.

Fiskeristyrclsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiskerinäringen, fritidsfisket och fiskevården. Styrelsen är chefsmyndighet för statens lokala fiskeriadministration. Styrelsens uppgifter är bl.a. att lämna fiskets utövare behövligt bistånd, verka för vården och ett rationellt utnyttjande av fiskbestånden samt främja avsättningen av fisk och tliskpro- dukter.

Nu gällande riktlinjer för fiskeripolitiken antogs av riksdagen år 1978 ( prop. 1977/78: 112 , JoU 23. rskr 272). Riktlinjer för fritidsfisket och fiske- vården antogs år 1981 ( prop. 1980/81: 153 . JoU 29. rskr 374). Utvecklingen därefter motiverar att statsmakterna redovisar sin syn på hur verksamhe- ten med odling av fisk. skaldjur och alger för olika ändamål bör infogas i denna politik. Det finns vidare anledning att i detta sammanhang något beröra vissa frågor om forsknings- och undersökningsverksamheten på fiskets område.

2.2 Odling av fisk och skaldjur

2.2.1 Allmänna överväganden

Odling av fisk för utplantering sker sedan länge för att tillgodose såväl yrkesfiskc som fritidsfiske. Syftet med odling av denna s.k. sättfisk är att genom utplanteringar förstärka befintliga fiskbestånd. att kompensera för skador på fiskbestånd som uppstått till följd av olika slag av ingrepp i miljön samt att öka produktionen av fisk genom att sätta ut arter som tidigare inte har förekommit i ett visst vatten. Utsättning och inplantering av odlad fisk i olika vattenområden har under decennier varit den helt

Prop. 1983/84: 10 3

dominerande fiskevårdsmctoden i vårt land. Under senare år har fiske- vårdsintresset koncentrerats till de försöksulsättningar av lax och havs- öring som skett längs våra kuster utöver den traditionella kompensations— odlingen i anslutning till vattenkraftutbyggnaden.

Under senare år har intresset ökat väsentligt för konsumtionsodling. framför allt för kassodling av regnbåge och repodling av musslor.

Odling i vatten av organismer avsedda för andra ändamål än de nu nämnda sker i ökande utsträckning utomlands. Ett exempel är odling av alger för framställning av kemikalier till bl. a. livsmedelsindustrin. Intres- set härför ökar även i vårt land.

Odlingen av fisk. skaldjur och alger omfattade år 1981 totalt i hela världen ca 10 milj. ton eller ca 13 % av havens och sjöarnas avkastning. År 1970 var andelen endast 7%. Utvecklingen går alltså mycket snabbt. FAO förutspår en produktion av 12 milj. ton är 1985 och 30 milj. ton vid kommande sekelskifte. I Norden odlades år 1981 ca 50000 ton fisk och musslor. Större delen av denna produktion bestod av. regnbåge och lax i konsumtionsodlingar. 1 Sverige odlades samma är ca 2000 ton regnbåge och ca 1500 ton blåmusslor för konsumtion. För år 1983 beräknas den svenska produktionen uppgå till ca 3000 ton regnbåge och ca 3000 ton blåmusslor.

Den snabba utvecklingen internationellt inom fiskodlingen kan förklaras bl.a. av ett stagnerande havsfiske. ökande energipriser. minskad tillgång på fisk till följd av ökade föroreningsmängderi hav och sjöar. marknadens efterfrågan på vissa fiskarter samt medvetenheten om att fisk och skaldjur är nyttiga livsmedel.

Det är f. n. inte möjligt att tillgodose efterfrågan på den svenska markna- den med svenskfångad fisk annat än när det gäller sill och torsk. 1 övrigt är en import nödvändig. Det är främst dyrare fiskarter och högförädlade fiskprodukter som importeras. Ca 90% av den svenska laxkonsumtionen bestod år 1982 av importerad vara. Den svenska exporten däremot. består nästan helt av oförädlad färsk sill. strömming och torsk. Priserna för dessa produkter är låga.

Den stora fisk- och skaldjursimporten orsakar ett stort handelsunder- skott. Underskottet var 535 milj. kr. år 1975 och hade ökat till 1,1 miljard kr. år 1980. År 1981 då underskottet var 614 milj. kr. fördelade det sig på bl.a. laxfiskar med 113 milj. kr., plattfiskar med 98 milj. kr. och kräftdjur med 289 milj. kr.

Enligt min mening finns det gynnsamma förutsättningar för en ökad fisk— och skaldjursodling i Sverige. Erfarenheterna utomlands visar att det är möjligt att erhålla en snabb utveckling på detta område. I vårt land är tillgången på vatten för odling förhållandevis god. Vi har erfarenheter av fisk och fiskhantering genom det yrkesfiske som bedrivs. det finns goda kunskaper om vilka miljöskyddshänsyn som bör tas och inte minst ett starkt intresse bland befolkningen för verksamheten.

Prop. 1983/84: 10 4

Konsumtionsodling av fisk och skaldjur kan bedrivas i både stora. högmekaniserade anläggningar och i mindre anläggningar. Mindre anlägg- ningar har visat sig ha stor betydelse för deltidssysselsättning och som komplement till andra verksamheter i glesbygder.

Inte minst i bygder med traditionell fiskarbefolkning kan verksamheten få en allt mer betydelsefull roll. Förutom att behovet av ekonomiska insatser för att skapa sysselsättning inom fiskodling är förhållandevis litet spelar erfarenheterna som finns bland fiskarbefolkningcn stor roll för en framgångrik odlingsvcrksamhct.

Ett väsentligt problem inom det sedvanliga yrkesfisket är marknadsfö- ring och distribution av fisk och fiskprodukter. Detta återspeglas bl.a. i det förhållandet att inte obetydliga mängder ursprungligen svenskfångad fisk importeras hit i förädlad form. Ökade insatser för konsumtionsodling av fisk och skaldjur kommer att ställa ökade krav på rationell och sammanhål- len marknadsföring. Det är självfallet inte lämpligt att det skapas skilda marknader och distributionssystem för fångad och odlad fisk.

Verksamhet med odling av fisk och skaldjur riktar anspråk på vattenre- surser som kan vara av intresse från andra utgångspunkter. Genom att planmässigt. t.ex. inom ramen för den fysiska planeringen. avväga ansprå- ken på lämpliga områden för odling mot anspråken från andra intressen kan en stor del av de problem och konflikter som hittills har uppstått sannolikt undvikas. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare att behandla den frågan.

Forsknings- och utvecklingsarbete är en nödvändighet för en framgångs— rik fiskodlingsverksamhet. Jag återkommer till den frågan i det följande. Här vill jag framhålla den nära anknytningen till och behovet av samord- ning med den FoU-verksamhet som bedrivs för yrkesfiskets behov. Det är givet att FoU-verksamheten i stora delar inte kan renodlas till endera traditionellt yrkesfiske och fiskodling för utsättning eller fiskodling för konsumtion.

Vad jag nu har anfört visar att det inte är vare sig lämpligt eller möjligt att göra en åtskillnad mellan statsmakternas riktlinjer och övergripande insatser för traditionellt yrkesfiske å ena sidan och tisk- och skaldjursod- ling för konsumtion å den andra. Enligt min mening bör sambandet mellan verksamheterna och det sätt på vilket de kompletterar varandra komma till uttryck även i förordningen (1976: 286) med instruktion för fiskerist'yrelsen och statens lokala fiskeriadministration. Dessa myndigheter bör sålunda ha det övergripande ansvaret för verksamheten på området. Något vatten— bruksråd av det slag som FRN och DSH har föreslagit anser jag. i likhet med de flesta remissinstanserna. inte behövs.

Jag går nu över till att behandla vissa mer specifika frågor kring fisk- och skaldjursodling. Min redogörelse sker med utgångspunkt i de förslag som har lämnats av FRN och DSH samt rcmissyttrandena däröver.

Prop. 1983/84: 10 5

2.2.2 Tillståndxprövning Srällningsfuga/ide Strävan bör vara att förenkla tillståndsprövningen i anslutning till fisk- och skaldjursodling. Utredningsförslag)! l utredningsförslaget föreslås att tillständsprövningen förenklas i rikt- ning mot ett enda prövningssystcm. Remissinstunserna Remissinstanserna är positiva till ett förenklat prövningsförfarande. Skälför 5!iillningsragandet Allt utnyttjande av mark och vatten för jordbruk. industri. samhällen m.m. innebär konsekvenser för miljön. Detta gäller också odling av fisk m.m. Vid dessa odlingar tillförs det omgivande vattnet föroreningar ge- nom fodret och de odlade organismernas exkrementer. Det är nödvändigt att föroreningen av vattnet begränsas genom lämplig lokalisering av verk- samheten och en förbättrad Odlingsteknik. Statens naturvårdsverk (SNV) utreder f. n. frågor om tillståndsprövning för fisk- och musselodlingar. Bl.a. överväger verket möjligheten till vissa förenklingar i prövningsförfarandet. Med hänsyn härtill är jag inte nu beredd att ta ställning till eventuella ändringar i prövningsförfarandet. Jag vill emellertid redan nu framhålla att jag fäster mycket stor vikt vid att prövningsförfarandet får en utformning som är så enkel och obyråkratisk som möjligt. Samtidigt måste samhällets intressen tillgodoses i fråga om miljöskydd och Skydd mot sjukdomsspridning. Jag vill understryka vikten av att lokaliseringen av odlingar noggrant avvägs mot anspråk från andra intressen. Endast härigenom kan odlings- verksamheten ges den stabila struktur som är nödvändig för en positiv och långsiktig utveckling.

2.2.3 Forskning och utbildning

Ställningstagande

En samordnad ökad satsning på forskning och utveckling i fråga om odling av fisk, skaldjur och andra organismer bör ske inom ramen för befintliga institutioner. Inte minst behövs ett utvecklingsarbete på mark- nadsförings- och distributionsområdet. samlat för hela fiskerinäringen. Jag har för avsikt att senare under detta n'ksmöte återkomma till regeringen med förslag om ökat forsknings- och utvecklingsarbete på dessa områden. Utredningsförslager

FRN och DSH föreslår att en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk inrättas. Institutionen bör enligt förslaget vara centralt belägen i Sverige och knuten till ett universitet. Med vattenbruk avser styrgruppen odling av vattenlevande organismer som fisk. musslor och ostron. kräftdjur och alger i intensiva eller extensiva odlingsformer för att öka produktionen eller värdet av avkastningen över den som normalt förekommer i miljön.

Prop. 1983/84: 10 6

Förutom för produktion av livsmedel odlas idag organismer avsedda som betesfisk. akvariefiskar. fiskar för biologisk bekämpning. försöksdjur m.m. Musslor odlas för pärlframställning. Alger odlas för framställning av kemikalier till bl.a. livsmedelsindustrin för omvandling till energi eller för vattenrening.

FRN och DSH föreslår att fältarbete och experimentellt arbete förutom vid den centralt belägna institutionen bedrivs vid olika befintliga regionala stationer eller laboratorier. De flesta av dessa behöver emellertid förstär- kas eller byggas ut för att tillgodose de behov av experimentellt utrymme som verksamheten har.

Vidare föreslås att särskilt stöd utgår till internationell och nationell forskarutbildning inom området för vattenbruk. Utbildningen av fiskeri- konsulenter föreslås kompletterad med vattenbrukskunskap. Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna avstyrker inrättandet av en tvärvetenskaplig institution och rekommenderar att ökad forskning istället sker vid befint- liga institutioner.

Skälför ställningstagande!

Teknikutvecklingen är nu mycket snabb och möjligheter till förändringar och anpassningar är stora. Som exempel på den pågående tekniska utveck- lingen kan följande nämnas. lsläggningen och underkylt vatten har ansetts vara stora hinder för svenska kassodlingar av fisk. Försök vid _Ulvöarna utanför Örnsköldsvik har dock visat att dessa svårigheter kan bemästras i måttligt bräckt vatten. I sötvatten har odlare sedan flera år tillbaka lyckats övervintra fisken. Däremot måste en del svårigheter övervinnas innan övervintring kan ske i saltare vatten. exempelvis på västkusten. Låga vattentemperaturer gynnar odling av laxfiskar. dvs. de arter som har höga saluvärden. Det är mot bakgrund härav viktigt att odlingstekniken i tempe- rerade områden inriktas på kallvattensarter såsom lax. regnbåge och rö- ding. l-lärför talar också vad jag tidigare har redovisat om handelsunder— skottet i fråga om fisk och fiskprodukter.

Utnyttjande av värme i industriellt processvatten eller i kylvatten från kraftverk ger möjlighet till val av andra arter än de som odlas f.n. Denna typ av odling innebär också att odlingstekniken måste utvecklas. En ut- veckling bör ske i riktning mot energisnåla system där vatten återcirku- leras. Vidare bör den Odlingsteknik som f.n. tillämpas för havsodling av fisk. älodling och repodling av musslor kunna förbättras.

Forsknings- och utvecklingsarbete är mot bakgrund av vad jag nu har anfört av väsentlig betydelse för våra möjligheter att bygga upp en rationell odlingsvcrksamhet för både konsumtion och utsättning. Enligt min mening är det dock inte motiverat med en särskild forskningsinstitution för ända- målet. .lag har för avsikt att senare under detta riksmöte återkomma till regeringen med förslag om ett utökat forsknings- och utvecklingsarbete på ifrågavarande område och hur detta bör organiseras.

Prop. 1983/84: 10 7

I detta sammanhang vill jag understryka betydelsen av yrkesutbildning för konsumtionsodling av fisk och skaldjur m. m. Det är helt naturligt att yrkestttbildningen inom en ny verksamhetsgren ännu inte har funnit sina former. Många odlare är idag mer eller mindre självlärda. För deras del är det angeläget med en yrkesinriktad fortbildning och vidareutbildning. Även en grundläggande yrkesutbildning för vuxna är viktig. Regeringen har i annat sammanhang uppdragit åt skolöverstyrelsen (SÖ) att inventera. utarbeta och fastställa kursplaner för yrkesinriktade glesbygdsanpassade utbildningar i kommunal och statlig vuxenutbildning. Det är angeläget att SÖ inom ramen för detta uppdrag tar fram och för ut kursplaner med inriktning mot fisk- och skaldjursodling. Det är slutligen viktigt att utbild- ningen av fiskeritjänstemän i framtiden kommer att innefatta odlingskun- skap i ökad omfattning. Härigenom kan en ändamålsenlig rådgivning och information ske på detta område. I dessa frågor harjag samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Vad gäller det föreslagna inrättandet av avelsstationer och en karantän- anläggning bör med hänsyn till det ansträngda ekonomiska läget i första hand befintliga odlings- och försöksanläggningar utnyttjas.

2.2.4 Fisksjukdomsbekämpning

Ställningslagande

Skyddet mot fisksjukdomar m.m. bör förbättras. Det kan ske inom ramen för den verksamhet som bedrivs av befintliga organ på området och finansieras av odlarna själva.

Utredningsförslaget

Det konstateras att det föreligger brist på diagnostisk och rådgivande service avseende fisksjukdomar och att servicen bör förstärkas och byggas ut vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och vid regionala veteri- närmedicinska laboratorier.

Den framtida fisksjukdomsbekämpningen föreslås bli organiserad enligt en modell med ett centralt sjukdomslaboratorium, central tillsynsmyn- dighet. rådgivande nämnd och regionala laboratorier. Remissinstanserna

Förslaget har bemötts positivt och bedömts angeläget av de remissin- stanser som kommenterat det. Skäl för ställningstagandet

Fisksjukdomsbekämpning har grundläggande betydelse för odling av fisk. Fisksjukdomar har under senare år fått en ökad omfattning. Brister i fisksjukdomsbekämpningen kan leda till stora ekonomiska förluster och till förluster av värdefullt biologiskt material. I takt med ökningen av antalet odlingar får således fisksjukdomsbekämpningen större betydelse.

Lantbruksstyrelsen har ansvaret för skyddet mot smittsamma djursjuk- domari vårt land. Den fiskhälsokontroll som bedrivs är frivillig och sköts av SVA som enligt sin instruktion bl.a. skall medverka i förebyggandet och bekämpning av djursjukdomar. Den praktiska verksamheten på

Prop. 1983/84: 10 8

smittskyddets område har enligt fiskeristyrelsen hittills inte omfattat skal- djur. Det är angeläget att skyddsverksamheten vidgas till dessa arter. Den ökande skaldjursodlingen bör kunna stärka det ekonomiska underlaget härför.

Fiskeristyrelsen har ifrågasatt om inte samtliga fiskodlingar där fisk för utsättning eller vidare uppfödning produceras i landet bör vara anslutna till en obligatorisk fiskhälsokontroll. Enligt min mening är en sådan organi- serad kontrollverksamhet angelägen. Det ankommer på odlarna själva att ta inititativ till detta.

2.2.5 Statligt stöd till odlingsföretag

Ställningstagande

F.n. lämnas glesbygdsstöd och stöd från de regionala utvecklingsfon- derna till verksamhet med fisk- och skaldjursodling. I viss utsträckning kan också fiskeristyrelsen bevilja statligt stöd. Det krävs ytterligare underlag för bedömning av om det finns behov av en förändring och samordning av de statliga stöden till tisk- och skaldjursodling.

Utredningsförslag?!

Det föreslås att en låneform skapas med samma villkor som gäller för fiskerilån. dvs. med två års amorteringsfrihet och lägre räntefot än för andra län. Lånet är tänkt att stimulera en ny näring med likviditetsproblem i inledningsskedet. Statliga lånegarantier bör enligt förslaget också kunna ges.

Remissinstanserna

Förslaget bemöts positivt av remissinstanserna. Skå/för ställningstagande!

Vi har i Sverige goda förutsättningar för lönsam fisk- och skaldjursod- ling. En allmän utgångspunkt bör enligt min mening vara att odlingstekni- ken blir så effektiv och produktionen så stor att produkterna kan bära kostnaderna för marknadsföring och en rationell och säker distribution. Med effektivare odlingsmetoder och ökade produktionsvolymer kan od- lingen bli viktig för landets ekonomi.

Med hänsyn till den betydelse odlingsvcrksamheten bör kunna få i områden med få andra arbetstillfällen är det motiverat med vissa statliga insatser i ett uppbyggnadsskede. Fiskerilån och fiskberedningslån kan under vissa förutsättningar redan nu lämnas till verksamhet med anknyt- ning till fiskodling. Statligt stöd kan också erhållas för rationalisering av odlingsvcrksamhet som främjar fritidsfisket. De regionala utvecklingsfon- derna lämnar stöd till verksamheten. ] glesbygder kan länsstyrelserna lämna stöd i form av bidrag och lånegarantier.

Jag ärinte beredd att nu ta ställning till hur ett eventuellt stöd av det slag utredningsförslaget innebär bör vara utformat. Ett ställningstagande måste bygga på en utvärdering av de övriga insatser som har gjorts och görs idag. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att fiskeristyrelsen får i uppdrag att närmare utreda dessa frågor.

Prop. 1983/84: 10 9

2.3 Övriga frågor

2.3./ F [skeristyrvlwns laboratorier

Fiskeristyrelsen är som jag inledningsvis har redovisat central förvalt- ningsmyndighet för ärenden angående fiskerinäringen. fritidsfisket och fiskevården. Till den centrala förvaltningsmyndigheten hör bl.a. ett havs- fiskelaboratorium i Lysekil och ett hydrografiskt laboratorium i Göteborg. Havsfiskelaboratoriet skall utföra praktiska och vetenskapliga undersök- ningar och försök på havs- och kustfiskets områden såsom fiskeribiolo- giska. produktionsbiologiska och andra undersökningar som främjar ctt rationellt nyttjande och vård av vattnens levande tillgångar. Hydrografiska laboratoriet skall svara för praktiska och vetenskapliga undersökningar av vattnens fysikaliska och kemiska egenskaper i havs- och kustområden av intresse för svenskt fiske.

Byggnadsstyrelsen har projekterat en utbyggnad av havsfiskelaborato- riet. Projekteringen har skett med inriktning på en utbyggnad i Fiskebäck vid Lysekil. Vetenskapsakademien (KVA) planerar en utbyggnad av Kris- tinebergs marinbiologiska station vid Lysekil. Bl.a. mot bakgrund av de båda utbyggnadsplanerna har statskontoret i rapporten (l982:34) Havs- forskningens resurser och organisation — förslag till effektivisering inom delar av området föreslagit en samlokalisering av laboratorierna. Utgångs- punkten för förslaget är att forsknings- och undersökningsverksamheterna hålls skilda åt även i fortsättningen. Samlokaliseringen skulle innebära ett samutnyttjande av viss personal och vissa lokaler och bl.a. medföra att Kristinebergs marinbiologiska station skulle kunna utnyttja havsfiskela- boratoriets bibliotekstjänster. Havsfiskelaboratoriet å sin sida skulle få tillgång till instrumentteknisk kompetens.

Kostnaderna för två separata utbyggnader enligt föreliggande planer beräknas av statskontoret till sammanlagt ca 38 milj. kr. i 1982 års penning- värde. En samordnad laboratorieutbyggnad'vid Fiskebäck beräknas kosta ca 32 milj. kr. Kostnaden för samlokalisering vid Kristineberg är beräknad till ca 26 milj. kr.

Fiskeristyrelsen har avstyrkt statskontorets förslag med hänsyn främst till att samlokaliseringen skulle medföra en rad nackdelar från såväl verk- samhetssynpunkt som personalsynpunkt för havsfiskelaboratoriet. Styrel- sen anmärker även att statskontoret inte har redovisat hur en samförlägg- ning skulle kunna genomföras praktiskt och att statskontoret inte heller har kunnat lägga fram godtagbara ekonomiska beräkningar som visar att man på sikt vinner ekonomiska fördelar. KVA har förklarat sig beredd att ta det framlagda förslaget som utgångspunkt för överläggningar med staten. Mar- ken på Kristineberg ägs av akademien. Överläggningarna skulle bl. a. gälla frågan om upplåtelse av marken. KVA har anfört allvarliga erinringar i fråga om möjligheterna för akademien att utan ökat bidrag till dess verk- samhet kunna fullgöra de långsiktiga åtaganden som fordras för att försla- get skall kunna genomföras.

Prop. 1983/84: 10 10

Enligt min mening råder det fortfarande osäkerhet om hur den framtida utformningen av fiskeristyrelsens laboratorieverksamhet bör vara. Det är - uppenbart att en gemensam utbyggnad av de båda laboratorierna skulle kunna bli billigare än två separata. En nackdel med statskontorets förslag är att en samlad utbyggnad minskar möjligheterna för framtiden att lokali- sera delar av havsliskclaboratoriet till annan plats. F. n. sker två tredjede- lar av svenskt havsfiske i Östersjön. Det är möjligt att havsfiskelaborato- riets verksamhet skulle kunna bedrivas mer rationellt och billigare om viss del av verksamheten utfördes vid en avdelning vid syd- eller ostkusten. Denna skulle i så fall i första hand samförläggas med annan liknande verksamhet. Tillräckligt underlag för bedömning av detta alternativ saknas emellertid. Jag har därför för avsikt att senare föreslå regeringen att frågan studeras närmare.

Statskontoret har i sin rapport vidare föreslagit ett system med s.k. baslaboratorier för marinbiologisk forskning utefter den svenska kusten. Statsrådet I. Carlsson har tidigare denna dag redogjort för behovet av en närmare belysning av baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Havsfis—' kelaboratoriets roll i baslaboratoriesystcmet kan emellertid inte förutses nu.

I statskontorets rapport föreslås vidare att hydrografiansvaret i Sverige samordnas inom en myndighet. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). genom att fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium. med undantag för en laborator och en forskningsassistent. sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanograliska avdelning. Statskontoret anför att fiskeristyrelsen och SMHI har delvis olika kompetens. Fiskeri- styrelsen har kemisk expertis som SMHI är i behov av medan SMHI förutom mätverksamhet även forskar kring och utvecklar mätinstrument. något som fiskeristyrelsen varken har kompetens eller resurser till. Samma undersökningsmetoder används av båda myndigheterna. Enligt statskon- toret innebär nuvarande verksamhet en dubblering i fråga om mätserier och lagringsställen.

Fiskeristyrelsen har avstyrkt statskontorets förslag och betonar vikten av en helhetssyn vid behandling av problem och frågor med anknytning till fisken som naturresurs. Denna helhetssyn tillgodoses enligt styrelsen bäst genom nuvarande ordning med det hydrografiska laboratoriet inordnat i fiskeristyrelsen och i det existerande kontaktnätet med andra institutioner. Enligt KVA kan en överföring av i stort sett all hydrografisk kompetens utanför universiteten till en myndighet som saknar biologisk kompetens befaras leda till minskad kontakt mellan fiskeribiologer och andra marin- biologer å ena sidan och hydrografer å den andra. Sambandet mellan hydrologiska processer och de levande resurserna i havet är så intimt att det enligt akademien tvärtom fordras en närmare sådan kontakt än vad som nu är fallet. Liknande synpunkter har framförts av andra remissin- stanser. SMHI tillstyrker statskontorets förslag och anser att ett genomfö-

Prop. 1983/84: 10 H

rande innebär vinster i fråga om planering av undersöknings- och forsk- ningsverksamhet. datahantering och datalagring. utnyttjande av personal och utrustning samt svenskt uppträdande i internationella organ och annat internationellt samarbete. SMHI är berett att överta ansvaret för fiskeri- styrelsens hydrografiska laboratorium så snart arbetsuppgifternas omfatt- ning. finansieringsformer och personalfrågor klarlagts.

För egen del anserjag att det är viktigt att den hydrt')grafiska verksamhe- ten i Sverige fungerar effektivt. Frågan om hydrografiverksamheten bör därför utredas inom ramen för det uppdrag som jag nyss har aviserat. I utredningsuppdraget ingår även frågan om laboratoriets organisatoriska tillhörighet.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdeparte- mentet.

2.3.2 Fiske/"islyra/sens undersökt:ingrf'arryg

För sin forsknings- och undersökningsverksamhet förfogar fiskeristyrel- sen över fiskeriundersökningsfartygen Argos och Thetis. I sin rapport föreslår statskontoret att Thetis avyttras och att Argos förses med modern utrustning. Förslaget innebär vidare att Argos tillsammans med vissa and- ra forskningsfartyg i fortsättningen skall utgöra en nationell resurs inte enbart knuten till fiskeristyrelsen. Planeringen av de statliga undersök- ningsfartygens utnyttjande skall enligt förslaget göras gemensamt av de berörda myndigheterna varvid en anpassning skall ske mellan undersök- ning och val av fartyg.

Fiskeristyrelsen framhålleri sitt remissyttrande att kraven på undersök- ningsfartygen är olika vid fiskeriundersökningar och vid allmän marinbio- logisk forskning. 'I"rålfiske och liknande aktiviteter är ett dominerande inslag i fiskeristyrelsens undersökningsverksamhet. För den verksamheten fordras fartyg med stor maskinstyrka. kraftiga vinschar. tråltrumma och god akustisk utrustning. Styrelsens fartyg är de enda i landet med tillräck- lig sådan utrustning.

Undersökningsfartygen utanför styrelsens verksamhetsområde är utrus- tade och byggda främst för näraliggande undersökningsområden och för dagsturer. De är bara i begränsad utsträckning möjliga att använda i styrelsens reguljära verksamhet. Fiskeristyrelsen anser vidare att Argos och Thetis redan idag användningsmässigt är nationella resurser i den mening statskontoret avser. Andra än styrelsens forskare ges i stor ut- sträckning möjlighet att delta på fartygens expeditioner.

Enligt gällande bestämmelser om användningen av fiskeristyrelsens un- dersökningsfartyg skall fartygen företrädesvis användas i styrelsens och SNVs verksamheter på fiskets och vattenvårdens områden. Enligt fiskeri- styrelsens bestämmande får i fartygens expeditioner även delta utanför styrelsen verksamma vetenskapsidkare. som för sin forskningsverksamhet behöver tillgång till undersökningsfartyg. Styrelsen skall årligen anmoda

Prop. 1983/84: 10 12 sådana myndigheter. institutioner och sammanslutningar. som för sin forskningsverksamhet behöver tillgång till undersökningsfartyg. att före en viss dag inkomma med uppgifter härom. Styrelsen skall årligen göra upp arbetsprogram för fartygen. lnnan programmet fastställs skall det remitte- ras till de myndigheter m.fl. som kommit in med önskemål om deltagande i fartygens expeditioner.

Enligt min mening bör det vara möjligt att förbättra utnyttjandegraden av landets undersökningsfartyg. Detta bör ske genom ett fördjupat samråd mellan presumtiva användare i ett utvecklat system med den inriktning som gäller för fiskeristyrelsens undersökningsfartyg. Hur utnyttjandet av fartygen i detalj bör organiseras och hur principerna för fördelningen av tillgängliga resurser mellan användarna bör utformas avgörs bäst av berör- da myndigheter i samråd med statskontoret. Myndigheterna bör med ut- gångspunkt i vad jag här har anfört sålunda ta upp överläggningar om ett samordnat utnyttjande av fartygen. Med hänsyn till fiskeristyrelsens erfa- renheter på området bör styrelsen på sikt kunna svara för redarfunktionen för de flesta statliga undersökningsfartyg. Jag har för avsikt att senare' återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet I. Carlsson. När det särskilt gäller frågan om avyttring av Thetis vill jag anföra följande. Thetis kan f.n. inte utnyttjas rationellt. Både av arbetarskydds- skäl och av andra skäl är Thetis i behov av en ombyggnad. En sådan ombyggnad skulle emellertid dra stora kostnader. Jag anser därför att fartyget bör avyttras och att i stället andra undersökningsfartyg. bl.a. inhyrda fiskeskepp. bör användas för de nödvändiga undersökningarna. Detta förutsätter att Argos förses med bättre utrustning. Jag har för avsikt att återkomma till denna fråga vid min anmälan till budgetpropositionen år l984.

Statskontoret har också ifrågasatt behovet av SNVs undersökningsfar- tyg Ancylus. SNV har anfört i sitt remissyttrande att fartyget nu,-jämfört med tidigare. utnyttjas i större utsträckning och delvis för andra ändamål. Frågan om vilka fartyg som behövs för den samlade marina forskningen får behandlas vid de överläggningar mellan berörda myndigheter som jag nyss har förordat.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om odling av fisk och skaldjur samt om vissa resurser för marin forskning.

Prop. 1983/84: 10 |?

Innehållsförteekning

] Inledning .................................................. 2 Föredragandens överväganden ............................... 2.l Utgångspunkter ........................................ 2.2 Odling av fisk och skaldjur ............................... 2.2.1 Allmänna överväganden 2.2.2 Tillståndsprövning ................................

2.2.3 Forskning och utbildning ........................... 2.2.4 Fisksjukdomsbekämpning .......................... 2.2.5 Statligt stöd till odlingsföretag ...................... 2.3 Övriga frågor .......................................... 2.3.1 Fiskeristyrelsens laboratorier ....................... 2.3.2 Fiskeristyrelsens undersökningsfartyg ...............

3 Hemställan ................................................

N:osDWXIUtMIQIU——_

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bostadsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1983/84:10 1

Bilaga 6 Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om svensk havsresursverksamhet

] Inledning

Som en följd av de växande anspråk som riktas mot våra havsområden blir. som framgått av vad chefen för industridepartementet tidigare har anfört, konflikterna mellan olika utnyttjandeintressen allt påtagligare. Konflikterna är särskilt uttalade i de kustnära havsområdena. Behovet av avvägningar mellan olika intressen och en mer genomtänkt samordning av olika havsanknutna verksamheter i syfte att bättre hushålla med havsre- surserna har därigenom ökat. Det behövs bl. a. en vidareutveckling av planeringen för vissa delar av våra havsområden. Härvid är sambanden mellan åtgärder som vidtas på land och i angränsande havsområden viktiga att uppmärksamma.

I sitt förslag till övergripande program framhåller delegationen för sam- ordning av havsresursverksamheten (DSH) att hög prioritet bör ges åt bl. a. fortsatt utveckling av delprogrammet kustplanering.

I.] Den fysiska riksplaneringen

I proposition 1972: I II bilaga 2, som låg till grund för 1972 års riksdags- beslut om den fysiska riksplaneringen. påtalades bl. a. angelägenheten av att ägna miljöstömingama i havet ökad uppmärksamhet. De uppgifter om miljösituationen och utsläppskänsligheten i olika kust- och havsområden som redovisades i propositionen låg bl. a. till grund för de riktlinjer som föreslogs för lokalisering av miljöstörande industri vid våra kuster.

Frågor om kunskapsunderlag beträffande naturförhällandena i havet och anspråken på olika havsområden behandlades under senare delen av l970-talet som ett led i arbetet med att utveckla den fysiska riksplanering- en. 1 proposition [980181 : [83 om fortsatt fysisk riksplanet-ing framhölls att det är angeläget att DSH i samråd med länsstyrelser och kommuner i kustlänen överväger behovet av åtgärder för att få till stånd en bättre | Riksdagen [983/84. 1 saml. Nr 10. Bilaga 6 '

l'J

Prop. 1983/84: 10

hushållning med havsresursema. Frågor om havsresursernas utnyttjande och skydd bör vidare enligt propositionen inordnas i den fortlöpande planerings- och beslutsprocessen. främst på lokal och regional nivå. For- merna för att i den fysiska planeringen behandla olika hushållningsfrågor rörande havet behöver enligt propositionen vidareutvecklas i en försöks- verksamhet.

Som ett led i arbetet med att fullfölja riktlinjerna i den fysiska riksplane- ringen har länsstyrelserna under hösten 1982 till regeringen redovisat ak- tuella planeringsfrågor. Några länsstyrelser har bl. a. påtalat behovet av planering av kust- och havsområden. ] sitt yttrande över länsstyrelsernas redovisningar pekar DSH på att den kustplanering som har genomförts bara i liten omfattning har behandlat vattenområdenas användning och att det är angeläget att planeringen av våra kustområden vidareutvecklas.

1.2 Pågående verksamhet

DSH har med stöd av medel från bostadsdepartementet inlett: en för- söksverksamhet i några kust- och havsområden. Försöksverksamheten behandlar frågor om hur vattenområden kan behandlas i den fysiska plane- ringen och om prövningssystem och ansvarsförhållanden vad gäller havs- anknuten verksamhet. Arbetet sker i samverkan med kommuner och läns- styrelser i tre kustområden i landet, nämligen i Strömstads kommun. Landskrona och Kävlinge kommuner samt Oxelösunds kommun. En ut- gångspunkt för försöksverksamheten är att kommunernas planering för havsområdena så långt som möjligt skall kunna samordnas med markan- vändningsplaneringen och att den skall kunna ske i de former och utnyttja de instrument som används i markanvändningsplaneringen. Resultaten av föröksverksamheten avses bli redovisade till bostadsdepartementet under år 1984. '

DSH studerar också hur miljöbeskrivningar för ett havsområde kan utformas och vilka konflikter ett utnyttjande av våra havsområden för energiproduktion skulle medföra.

Inom ramen för regeringens uppdrag att utreda formerna för den fysiska riksplaneringens kunskapsförsörjning utreder f. n. statens planverk. i sam- råd med bl. a. DSH och statens naturvårdsverk (SNV) formerna för en samordnad insamling, bearbetning och redovisning av kunskaper om ut- nyttjande och skydd av havs- och kustområden. Jag vill i detta samman- hang också peka på SNVs projekt Den marina kustzonen - bedömnings- grunder för planering. Arbetet avses utmynna i bl. a. redovisningar om hur sådan generaliserbar kunskap som erfordras för att bedöma olika ingrepps effekter på olika havsmiljöer tas fram, sammanställs. analyseras och redo- visas på ett för den fysiska planeringen anpassat sätt.

Prop." 1983/84: 10 3 2 DSHs förslag

DSH har som jag nämnde inledningsvis i sitt förslag till övergri- pande program för svensk havsresursverksamhet gett prioritet åt bl. a. frågor som rör kust- och havsplanering. DSH pekar på att formerna för att i den fysiska planeringen behandla havsområdena är outvecklade och att våra kunskaper om havet är bristfälliga. DSH lämnar mot denna bakgrund förslag till åtgärder som bör vidtas och anger att vissa studier redan har påbörjats. DSH har sålunda som jag tidigare har nämnt inlett en försöks- verksamhet i samråd med centrala myndigheter, berörda länsstyrelser och kommuner för att utveckla former och metoder för havsplanering.

DSH framhåller att det finns behov av samlade redovisningar av kunska- perna om kust- och havsområdena för att ge underlag för bedömningar i angelägna frågor om hushållning med resurserna i dessa områden. DSH pekar på att det bl. a. är viktigt att vidmakthålla och utveckla de kunskaper och erfarenheter som byggts upp i arbetet med den fysiska riksplanering- en. DHS framhåller vidare att det är angeläget att kunskapsbristerna närmare analyseras och att en redovisning sker av vilka kompletteringar som i första hand bör komma till stånd.

DSH anför att det i vissa fall kan medföra problem att gränserna mellan kommunerna inte är fastlagda ända ut till territorialgränsen. DSH föreslår därför att frågan om kommunernas gränser i havsområdena klaras ut och att gränserna successivt fastställs.

Remissinstanserna är i stort sett positiva till DSHs förslag. Flera instan- ser instämmer i att det är angeläget att påbörja ett arbete med kust- och havsplanering men anför samtidigt att planeringen bör begränsas till områ- den för vilka det finns ett klart behov av sådan planering, dvs. till områden där konflikter föreligger eller kan förutses. Remissinstanserna instämmer också i DSHs bedömning att det är angeläget att utveckla metoder och former för denna planering. Flera remissinstanser konstaterar också att kunskaperna om havet är bristfälliga i många avseenden.

Statens lantmäteriverk (LMV) och de länsstyrelser och kommuner som kommenterat frågan om gränsdragning mellan kommunerna i havet in- stämmer i DSHs förslag att denna fråga behöver klaras ut.

3 F öredragandens överväganden

I likhet med vad DSH och flertalet remissinstanser har anfört anser jag att en planering av våra kust- och havsområden är angelägen. särskilt i de kustnära områdena och i vissa andra områden med starka exploaterings- intressen. I en sådan planering är det viktigt att uppmärksamma de ömsesi- diga sambanden mellan åtgärder som vidtas på land och i havet. Jag har i det förslag till ny plan och bygglag som f. n. behandlas i lagrådet framhållit

Prop. 1983/84: 10 4

att den fysiska planeringen av vattenområden inte kan ses som en från markplancringen fristående planeringsform utan att den måste integreras i samma planeringsprocess. dvs. i första hand i den kommunala planering- en. I det arbete som pågår inom bostadsdepartementet med en naturresurs- lag övervägs generella bestämmelser om hushållning med naturresurserna. inbegripet havets resurser. Avsikten är att en departementspromemoria inom kort skall remitteras. Under hösten 1984 räknar jag med att samord- nat lämna förslag till proposition om en plan- och bygglag, en naturresurs- lag och följdändringar i annan lagstiftning.

Som DSi-l och flera av remissinstanserna har konstaterat är formerna och metoderna outvecklade för att i samhällsplaneringen behandla hushåll- ningsfrågor som rör havet. Även kunskapsunderlaget beträffande havsom- rådena är i flera avseenden bristfälligt. Framför allt behöver problem och konflikter när det gäller skydd och utnyttjande av olika kust- och havsom- råden analyseras och eventuella åtgärdsbehov övervägas.

Av vad jag nu har sagt framgår att föreliggande underlag inte är tillräck- ligt för att nu närmare ange former för och innehåll i en planering av våra" kust- och havsområden. För detta behöver den av mig tidigare nämnda försöksverksamheten som bedrivs av DSH föras vidare. Det är också angeläget att närmare analysera de'anspråk som riktas mot havsresursema och vilka behov av skyddsåtgärder som finns för att bättre klarlägga inom vilka områden konflikter föreligger eller kan förutses. Frågor om kun- skapsunderlag är härvid av stor betydelse. Jag fäster därför stor vikt vid den av mig tidigare nämnda utredningen om kunskapsförsörjningen beträf- fande havsresursema som bedrivs i samarbete mellan statens planverk. DSH och SNV.

Vad beträffar de av DSH påtalade oklarhetema beträffande gränsdrag- ningen mellan kommunerna ut till territorialgränsen vill jag anföra föl- jande. l indelningslagen (SFS l97924l ]) finns bestämmelser om förutsätt- ningarna för att ändringar i den kommunala indelningen skall få göras och om förfarandet vid sådana ändringar. Om osäkerhet råder beträffande gränsen för en kommuns område får regeringen förordna om gränsens rätta sträckning (9 kap 2 5). Kammarkollegiet är utredningsmyndighet. För någ— ra havsområden har gränser redan fastställts och för vissa områden har förslag upprättats av berörda länsstyrelser. Kammarkollegiet bereder f. n. dessa förslag och avser vad jag har erfarit att under våren 1984 underställa förslagen regeringens prövning. Denna ordning bör självfallet tillämpas också för övriga havsområden allt eftersom behov uppkommer att bestäm- ma gränserna.

Jag anser sammanfattningsvis att DSH i sitt redovisade program har behandlat frågor om planering av våra kust- och havsområden på ett tillfredsställande sätt. Det fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller formerna och metoderna för kust- och havsområdenas behandling i fysisk planering och kunskapsförsörjningen för den fysiska planeringen kan sålunda ske i

Prop. 1983/84: 10 5

överensstämmelse med vad DSH har anfört. Med hänvisning till detta och till det reformarbete som pågår med ny lagstiftning för plan- och byggfrå- gor och frågor om naturresurshushållning samt till pågående utredningsar- bete om kunskapsförsötjningsfrågor m. m. avser jag f. n. inte föreslå att några ytterligare initiativ tas från regeringens sida inom bostadsdeparte- mentets ansvarsområde.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om behovet av planering för våra havsområden och kunskaps- underlaget härför.

Prop. 1983/84: 10 6

Innehållsförteekning

] Inledning .................................................. 1 1.1 Den fysiska riksplaneringen .............................. 1 1.2 Pågående verksamhet ................................ .. . . 2 2 DSHs förslag .............................................. 3 3 Föredragandens överväganden ............................... 3 4 Hemställan ................................................ 5

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Sammanfattningar av förslagen. remissamman- ställningar samt vissa redogörelser m.m. för havsresursverksamheten

Bilaga 7

Sammanfattning av delegationens för samordning av havsresursverksamheten (DSH) förslag till övergripande program, Svensk havsresursverksamhet 1982 (DSH 1982zl)

Syftet med framtagandet av ett övergripande program för svensk havsre- sursverksamhet är, enligt DSHs mening. främst: att påvisa problem och möjligheter inom havsresursverksamheten. — att ge förslag till regeringen avseende effektivisering och utveckling av havsresursverksamheten, speciellt med avseende på samverkan stat —— forskningsorgan -— näringsliv. samt — att genom de breda perspektiv som programmet förmedlar ge berörda myndigheter och forskningsorgan underlag för och impulser till utveck- ling av verksamheten inom respektive sektor.

Prioriteringarna inom förslaget till övergripande program för svensk havsresursverksamhet utgår från värderingar av behov. möjligheter. re- surser m.m. Basen för värderingarna i förslaget är enligt DSH samhällets behov.

Samhällets anspråk på svensk havsresursverksamhet rör primärt ut- vecklingen på såväl kort som lång sikt av: de egna havsområdenas nyttjande och skydd,

självförsörjning.

export.

internationellt samarbete rörande havens nyttjande och skydd. och

— biståndsverksamhet. lnsatsområden och program inom havsresursverksamheten bör sålunda

värderas med utgångspunkt i havsresursverksamhetens möjligheter att stimulera samhällsutvecklingen inom ovan angivna områden.

För vissa områden. där det bedöms ändamålsenligt. utarbetar DSH i samverkan med berörda intressenter förslag till program för samhällets och näringslivets instanser. Programmet skall enligt instruktion anpassas till ändrade förutsättningar (rullande program).

Program för visst område av havsresursverksamheten utgörs i DSHs förslag av: -— dels en programförklaring innehållande Områdesöversikt. med kortfattad beskrivning av samhällets resurser. problem. behov och möjligheter Nationell målsättning Översiktlig plan (för att nå uppställt mål). dels en programplan för konkreta insatser. i första hand organisatoris- ka. personella och finansiella åtgärderjämte konkreta målsättningar för större projekt. gemensamma för samverkande organ. Verksamheterna

l Riksdagen 1983/84. I .nu”). Nr Il). Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10

l—J

inom programplancn skapar successivt underlag för en förbättrad pro- gramförklaring. som i sin tur ger klarare riktlinjer för arbetena inom programplancn o.s.v. Programförklaringarna för de olika områdena kan sedan sammanställas och utgör då sammantagna det övergripande programmet för svensk havs— resursverksamhet. Innebörden av begreppet enligt ovan kan förtydligas i relation till det vedertagna begreppet projekt påföljande sätt.

Enligt DSH avser program verksamheter av merendels större omfatt- ning. vilka inte är a priori avgränsade till tid och resurser. Det kan tillhöra programmets syfte att bl.a. klarlägga resursbehoven och att härur dra slutsatser t.ex. om de åtgärder som från samhällets sida kan vara påkal- lade för det aktuella områdets utveckling i önskad riktning. Program- planerna är i denna mening öppna till formen. Ett program kan inrymma ett eller flera projekt. Programmens uppgift är enligt DSH främst att stimulera och stödja inte styra.

Projekt avser verksamheter som syftar till att behandla vissa frågor inom bestämda tider och inom ramen för anvisade resurser. Projektplanerna är i denna mening slutna till formen.

Som bakgrund till sitt förslag till övergripande program anger DSH bl.a. följande.

Användandet av havet och havsbotten omspänner ett stort antal delvis konkurrerande intressen sjöfart. fiske. sjöförsvar. rekreation. vatten- bruk (odling av fisk. skaldjur och alger), utvinning av olja. naturgas och mineral. som recipient m.m. Det framtida utnyttjandet medför stora avväg- ningsproblem som kräver främst fördjupade kunskaper, framsynt.th och vidgat samarbete såväl nationellt som internationellt.

Nyttjandet av havet och dess resurser har under de senaste decennierna varit föremål för stark utveckling och stora förändringar. Ändringar i de internationella handelsbetingelserna genom bl.a. sjöfartsutvecklingen har skapat problem inom vissa äldre näringsgrenar. Det snabbt växande beho- vet av havet som råvarukälla har skapat nya näringsmöjlighcter. De ökan- de föroreningarna i havet utgör ett hot, om vilket man ännu har mycket bristfälliga kunskaper.

I Sverige finns havsrelaterade näringar som varit etablerade sedan år- hundraden tillbaka. Det finns också näringar som ännu inte fått fotfäste inom landet. Till de förra hör i stort sett endast skeppsbyggeri. sjöfart och fiske. Av dessa har skeppsbyggeriet reducerats drastiskt. Det svenska handelstonnaget har halverats och fisket stagnerat. Till de näringar som ännu inte fått fotfäste inom landet hör offshoreverksamheten. Den är expansiv och passar i en del avseenden svenskt näringsliv mycket väl som kompensation för bortfall i äldre branscher. men rymmer samtidigt väsent- liga anpassningsproblem.

lnom våra egna kust- och havsområden är naturtillgångarna ännu myc- ket bristfälligt undersökta och möjligheterna att genom vattenbruk utveck-

&

Prop. 1983/84: 10

'.,J

la de levande resurserna tämligen outnyttjade. Det föreligger enligt DSH ett angeläget behov att bättre utnyttja de möjligheter som havet erbjuder och att tillsammans med andra länder ta ett långsiktigt ansvar för miljö- problemen. Dessa frågor rör för svensk del stora värden. inte minst när det gäller sysselsättning samt bytesbalans med omvärlden.

I Sverige finns ett stort antal myndigheter. industrier och forskningsor- gan som i större eller mindre utsträckning deltar i havsresursverksamhe- ten. Många engagemang har av naturliga skäl tillkommit oberoende av varandra svensk havsresursverksamhet uppvisar i många avseenden en splittrad bild. Behovet av att samordna och effektivisera svensk havsre- sursverksamhet är enligt DSH påtagligt.

] Program, prioriteringar, m. m.

DSH föreslår att program inom följande områden av havsresursverk- samheten prioriteras:

— kustplanering.

- utforskning och tillståndskontroll av havet.

vattenbruk.

— arktisk teknik.

undervattensteknik.

teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet.

DSH redovisar fiirstudier och inledande arbeten samt föreslår vissa åtgärder avseende:

kust- och havsfiske.

polarområdena. svenskt deltagande i internationellt samarbete, — materialbeständighet i marin miljö. — miljöskydd och teknik, teknik för utvinning av energi från havet.

— teknik för brytning och utvinning av mineral från havet.

DSH redogör även för den naturvetenskapliga havsforskningen i Sveri- ge samt den havsindustriella utvecklingar: inom vilken DSH lämnar jör- slug till strategi. stödformer. undervisning. forskning. praktik samt mark- nadsföring av statlig kompetens.

Slutligen skissar DSH sin egen framtida roll inom havsresursverksam- heten samt föreslår årliga resurstillskott.

2 Program 2.1 Kustplanering

En planering för kust- och havsområden bör syfta till att i erforderlig utsträckning dra upp riktlinjer och reglera utnyttjande för olika ändamål i

Prop. 1983/84: 10 4

planer. kartor. beskrivningar och bestämmelser på olika detaljeringsnivå. Planeringen kan behöva innefatta anspråk på ett vattenområdes utnyttjan- de i själva ytan. i vattenmassan. på bottnen och jordmassan därunder. Ansvaret för genomförandet av planläggningen bör så långt det är möjligt ligga på kommunerna. som i den kommuntäckande fysiska planeringen i ökad utsträckning behöver beakta utvecklingsmöjligheter och hushåll- ningsproblem beträffande kust- och havsområdena.

Nuvarande planeringsinstrument och styrmedel behöver kompletteras för att ge kommunerna möjlighet att påverka vattenanvändningsfrågorna genom den kommunala fysiska planeringen. Planeringen bör ges politisk förankring. Förutsättningar bör skapas för att de intentioner som uttrycks i planeringen blir vägledande för skilda myndigheters beslutsfattande. En förutsättning för en sådan utveckling är att den kommunala planeringen bedrivs i nära samarbete med andra berörda kommuner. med länsstyrel- ser. berörda statliga sektorsmyndigheter och andra viktiga intressenter. l kustplancringsprogrammet ställer DSH upp följande mål för verksamhe- ten:

att utveckla metoder och former för havsresursfrågornas behandling i den fysiska planeringen och att genomföra erforderliga kompletteringar eller ändringar i befintliga regelsystem och administrativa rutiner,

att samordna insamling och bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör resurshållningen i kttst- och havsområdena för att ge statsmak— terna möjlighet att följa utvecklingen. och — att få till stånd fortlöpande analyser av de problem och frågor som rör havsresursernas nyttjande och skydd samt mot bakgrund därav redovi- sa överväganden och behov av åtgärder med avseende på långsiktig hushållning av havsresursema. För att uppnå kustplaneringens syften föreslår DSH att ett antal studier eller projekt inom två programområden successivt genomförs. Det gäller dels utveckling av metoder och former för fysisk planering i kustvatten och havsområden. dels utveckling av system för kunskapsuppbyggnad i svens- ka kust- och havsområden. Studier inom de båda programområdena har i några delar redan påbörjats i och med den försöksverksamhet som. bedrivs i Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Södermanlands län. DSH avser att i samråd med andra myndigheter vid försöksverksamhetens slut utvärdera denna och till regeringen lämna förslag till metoder och former för en med landplaneringen så långt möjligt integrerad kust- och havsområ- desplanering. Vidare skall förslag lämnas till erforderliga ändringar i pröv- ningssystem och ansvarsförhållanden.

2.2 Utforskning och tillståndskontroll av havet

Med tillståndskontroll avses att genom regelbundna observationer följa bäde snabba och långsamma förändringar i havets fysiska miljö och biolo-

Prop. 1983/84: 10

'Ji

giska produktionsförhållanden och klarlägga förändringarnas orsaker och

konsekvenser samt att föreslå åtgärder som föranleds av påvisade föränd-

ringar.

Målet för ett program för utforskning och tillståndskontroll är att sam- ordna och förstärka svenska aktiviteter i syfte att få ett bättre beslutsun- derlag för utnyttjande och skydd av havet samt ge underlag för export av produkter och system inom området. Programmet skall också syfta till att skapa en nationell politik ägnad att tillvarata svenska intressen vid interna- tionella förhandlingar.

Den hittillsvarande svenska havsforskningen ger enligt DSH inget in- tryck av samling och effektivitet. Såväl myndighetsansvar som tttföran- deansvar är splittrat. med bristande samordning och konkurrens om små resurser som följd. Den vetenskapliga och tekniska kompetens som i dag finns inom tillståndskontrollens område utgör emellertid en tung resurs inom svensk havsforskning. Delegationen anser att svensk tillståndskon- troll har goda möjligheter att hävda sig och även medverka till effektivise- ring av svensk havsforskning liksom industriell utveckling. Det finns dock inga entydiga lösningar på problemen. DSH föreslår: — att en samordningsgrupp inrättas för svensk tillståndskontroll. Gruppen skall senast år 1984. inför arbetet med 1984 års forskningspolitiska proposition. lägga fram det beslutsunderlag som erfordras för en pro- gramutveckling och åtgärdsbeskrivning inom tillståndskontrollens om- råde. Innehållet i ett sådant program bör behandla frågor om vilka marina forskningsområden som skall prioriteras. hur dessa forsknings- områden kan finansieras fortsättningsvis och vem som skall ansvara för programområdet. Programmet bör inrymma större. flervetenskapliga projekt som även har till syfte att effektivisera samverkan mellan berör- da forskningsorgan och myndigheter. Mot bakgrund av erfarenheter som vinns under arbetets gång bör även möjligheter till organisatoriska förbättringar av forskningsverksamheten tas upp till behandling.

2.3. Vattenbruk

Med vattenbruk avses odling av fisk. skaldjur och alger. Häri ingår dels åtgärder för att bevara eller förbättra den naturliga produktionen (fiske- vård). dels olika typer av odlingsanläggningar för produktion avsedd för direkt konsumtion. Vattenbruk innebär att vattnens biologiska produk- tionsförmåga tillvaratas på ett effektivare sätt än vid fiske. vilket blir allt viktigare när överfiskning och föroreningar starkt begränsar avkastningen från haven.

År l980 var Sveriges handelsunderskott för fisk och fiskprodukter över l.l miljarder kronor. Denna situation kan förbättras genom bl.a. en sats- ning på vattenbruk. Utan förbättringar av den juridiska och administrativa hanteringen samt utbildnings- och forskningsnivån anser emellertid DSH

Prop. 1983/84: 10 6

att vattenbruket får svårigheter att utvecklas. Målet för en svensk vatten- brukspolitik bör vara att under hänsynstagande till naturvården och andra samhällsintressen bygga upp en vattenbruksnäring som kan bidra till såväl bättre samhällsekonomi som ökad sysselsättning.

Bland motiven för en satsning på svenskt vattenbruk kan följande näm- nas:

- Genom utveckling av ett svenskt vattenbruk skulle den svenska impor- ten av fisk kunna minskas.

Genom vattenbruk kan olika resurser utnyttjas bättre, t.ex. sp'illvärme från industri. anallsprodukter från jordbruk och industri. Fiskbestånd som utnyttjas i yrkesfiske och sportfiske kan förstärkas. Energibespa- ringar finns att hämtajämfört med yrkesfisket etc. — Vid avspärrning är vattenbruk en för landet värdefull proteinkälla.

Fisk och skaldjur är ur näringsfysiologisk synvinkel bättre livsmedel än de flesta andra produkter. — Vattenbruket skapar sysselsättning till stor del i glesbygder.

Ärsskiftet l980— 1981 tillsatte DSH och forskningsrådsnämnden (FRN) en styrgrupp med uppgift att främja utvecklingen av vattenbruk. Fr.o.m. den I juli l982 tillskjuter. förutom DSH och FRN. även skogs- och jord- brukets forskningsråd (SJFR) medel för styrgruppens arbete.

Styrgruppens verksamhet har främst bedrivits inom ramen för åtta ar- betsområden (miljö. juridik. sjukdomar. avelsmetodik. teknik. forskning och utveckling. marknad och ekonomi samt kräftdjur). Sommaren l982 utökades antalet med ytterligare två arbetsområden (alger och musslor/ OSUOHJ- Resultatet av styrgruppens arbete har sammanställts till en slitt- rapport med förslag till åtgärder för en rationell uppbyggnad av ett svenskt vattenbruk.

2.4 Allmänt om offshoreteknik

De av DSH prioriterade programmen arktisk teknik. undervattensteknik och teknikför utforskning och tillståndskontroll ar havet utgör komplette- ringar till styrelsens för teknisk utveckling (STU) program för offshoretek- nik.

Med offshoreteknik avses teknik för utvinning av olja. gas och andra mi- neraliska ämnen ur havsbottnen. Vid sidan om sjöfarten är offshoreverk- samheten vad avser utvinning av olja och gas den i världsekonomin mest betydelsefulla havsresursverksamheten. Inom loppet av något tiotal år har _oljeutvinningen på kontinentalsocklarna vuxit mycket kraftigt och täckte år l980 20—25% av den globala oljeproduktionen.

STU har sedan början av I970-talet haft ett program för stöd till svensk offshoreverksamhet. Till följd av bristande efterfrågan på utvecklingsme- del ur detta program från industrins sida reducerade STU medlen inom

Prop. 1983/84: 10 7

insatsområdet "olje- och gasutvinning till havs" till 2.4 milj. kr. för budget- året l980/8l från att ha varit 4.4 milj. kr. föregående budgetår. Samtidigt började dock trenden inom svensk industri att vända. Till följd av vidgat intresse för offshoreverksamhet har STU följaktligen ökat sitt bidrag och överförde i sin anslagsframställning för budgetåret l982/83 området "havs- teknik" till de prioriterade områdena.

STUs primära mål för den fortsatta verksamheten inom området havs- teknik är:

att underlätta för svensk industri att på kort och lång sikt öka sina marknadsandelar på främst den del av offshoremarknaden som kräver teknikintensiva produkter/system/metoder. att bidra till att svensk industri får bättre teknisk problemkännedom och vidgade marknadskontakter med etablerad offshoreindustri. i första hand i Norge. och att bidra till att svensk forskningskompetens byggs upp främst inom "nyckelområden". dvs. forskningsdiscipliner av grundläggande bety- delse för en framtida industriell offshoreteknisk utveckling. Med svenska forskningsinstitutioners och svensk industris speciella för- utsättningar i bakgrunden kommer STUs framtida offshoretekniska FoU- program att innehålla bl.a. följande områden:

Marin geologi. oceanografi och meteorologi

Information om bottenförhållanden. vågor. strömmar och vindar utgör underlag för design av plattformar och rörledningar som installeras i Nord- sjön. Det finns behov för mer omfattande undersökningar. speciellt i områden norr om 62:a breddgraden. Utvecklingen bör inriktas mot system som förutom de miljömässiga parametrarna också inkluderar mätningar av de fysiska påkänningarna på konstruktionerna. I norra delen av Nordsjön kommer även faktorer som havsis. nedisning och dålig sikt att påverka den operativa verksamheten.

F örundersökningar

För att indikera förekomsten av kolväten finns ett flertal geologiska och geofysiska metoder som exempelvis refiexionsseismik. För att höja "the rate of success" i den efterföljande borrfasen och för att få bättre besluts- underlag för hur utvärderings- och produktionshålen skall planeras finns anledning till vidareutveckling av dessa metoder.

Prospekterings- och produktionsborrning En ökad grad av automatisering är nödvändig för att öka effektiviteten och säkerheten kring borroperationer. Ett område av särskild betydelse är

säkerheten kring okontrollerade utblåsningar. Det finns behov av teknik för att kontinuerligt indikera tryckvariationer nere i borrhålet.

Prop. 1983/84: 10 8

Mobila prospekreringsplaltformar

Konstruktioner som arbetar i havet utsätts ständigt för dynamiska pä- känningar som kan orsaka utmattningsproblem. För att skapa bättre kon- struktionsunderlag krävs fördjupade kunskaper inom området samt att erhållna teorier korreleras och återkopplas till tanktester och fullskalemät- ningar. Med ökat vattendjup och införandet av undervattensproduktions- system kommer intresset att öka för flytande produktionsanläggningar. Detta ställer än högre krav på delsystem som förankringar och produk- tions"riscrs". men också på konstruktionerna som sådana.

Produktionsreknik

] anslutning till konstruktion av produktionsplattformar för större vat- tendjup eller marginella fält finns behov av bl.a. viktreduceringar genom exempelvis integrering och miniatyrisering av separationsprocessen och därtill hörande undersystem.

Med anledning av ökade drifts- och underhållskostnader på grund av bl.a. skärpta inspektionsbestämmelser accentueras behovet av mer kost- nadseffektiva metoder. Större hänsyn till dessa faktorer bör i framtiden tas redan på konstruktionsstadiet. Detta gäller även mobila plattformar.

Undert'attensproduklionssystem

De stora vattendjupen i norra delen av Nordsjön talar för en användning av undervattensproduktionssystem i större utsträckning än vad som idag är fallet. Teknik och metoder för att installera. underhålla och inspektera dessa system måste därvid vidareutvecklas.

Koli'c'iterransporr

Rörledningar eller Iager-last-bojsystem är två alternativa transportsy— stem för olja. Med stora vattendjup ökar kraven på anpassning av system och metoder för att installera. underhålla och inspektera dessa.

Underrarlensteknik

Det finns ett omfattande behov av alla slags undervattensarbeten i syfte att inspektera. underhålla och reparera offshorebascrade installationer. Dykeritekniken bör utvecklas mot mer kostnadseffektiva system och mot högre grad av säkerhet för den dykande personalen. Med de stora vatten- djupen finns utrymme för alternativa system till dykeriet såsom beman- nade och obemannade undervattensfarkoster. mer eller mindre robotisera- de i förhållande till arbetsuppgifterna.

Utöver ovan återgivna offshoreprogram avser STU att hålla en viss flexibilitet i förhållande till speciella initiativ från industrin. enskilda inno- vatörer samt svenska forskningsinstitutioner.

Prop. l983/84: 10 9

DSH ansluter sig till STL/x ovan ("itcrgivna grundsyn på området i fråga. Ett övergripande program för offshoretekniken bör kunna ta STUs projekt som bas. Det är DSHs uppfattning att dessa projekt kan förstärkas och utökas i flera avseenden. De åtgärder som DSH funnit särskilt angelägna avser i första hand:

ändrade former för och utökat stöd till havsteknisk utveckling. särskilt stöd till vidareutveckling av redan befintlig kompetens inom landet avseende arktisk teknik. bl.a. under beaktande av de fördelar som närheten till provning i arktisk miljö erbjuder (speciellt Bottenvi- ken/Bottenhavet vintertid).

bidrag till höjning av den industriella offshorekompctensen genom eta- blering av avancerad dykeriutbildning och utbildningsanknuten forsk- ning för den civila sektorn. — särskilt stöd till kompetensutveckling inom området undervattenstek- nik. speciellt med anknytning till befintliga verksamheter vid vissa stat— liga organ såsom försvarets forskningsanstalt (FOA). marinens dykeri- eentrum (MDC) och Chalmers arbetsenhet för undervattensteknik (CTH/AUT). särskilt stöd till utveckling av konkurrenskraftiga referensanläggningar genom svenska myndigheters teknikupphandling. inrättande av bolag för marknadsföring av vissa konkurrenskraftiga produkter och tjänster från i första hand FOA. och vidgade möjligheter till utlandspraktik inom offshoresektorn. samt främ- jande av innovationer och entreprenöranda. Som stöd för ovan uppräknade förstärkningsåtgärderji'ireslår DSH sär- skilda program inom följande områden:

— arktisk teknik.

— undervattensteknik.

— teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet.

2.5 Arktisk teknik

I områden med klimat- och miljöproblem av arktisk karaktär. inte bara det egentliga Arktis, dvs. Norra ishavetjämte angränsande ö- och kustom- råden. utan även andra områden av åtminstone tidvis liknande karaktär. kommer både ordinär och speciell teknik till användning. Den teknik som nyttjas i sådana områden kan indelas i följande tre grupper: ordinär teknik. dvs. teknik som inte utvecklats för polarområden men är lämplig också i Arktis (t.ex. byggnadsmaterial. husgeråd. elektronik och truckar).

anpassad teknik. dvs. ordinär teknik som anpassats mer eller mindre till arktiska krav (t.ex. lastfartyg med isförstärkning), speciell teknik. dvs. teknik, exklusivt utvecklad för arktiska betingelser (t.ex. isbrytare och konstgjorda öar för Ishavet).

Prop. 1983/84: 10 l()

Med arktisk teknik avses här både speciell och anpassad teknik. dock i senare fallet inte sådan teknik som undergått teknologiskt sett tämligen obetydliga modifieringar för arktiskt klimat.

DSH framhåller att vi i Sverige sedan gammalt är bekanta med problem som uppkommer vid aktiviteter i kombinationer av is. kyla. snö och mörker. Dessa erfarenheter härrör väsentligen från norra Sverige men också i någon män från det egentliga Arktis. ] senare fallet kan man peka på enstaka svenska polarcxpeditioner. senast genom den mycket omfat- tande Ymerexpeditioncn år l98l).

I takt med våra egna behov har teknik för arktiska betingelser till en del importerats. t.ex. isbrytare från Finland och snöscootcrs från Japan. till en del utvecklats inom landet. Svensk export av sådan teknik har varit obe- tydlig. Den internationella marknaden för arktisk teknik har inte heller varit stor.

En omfattande prospektering av olje- och gastillgångarna har inletts i de arktiska delarna av Alaska. Kanada och Sovjetunionen. Med stöd av de lovande resultat som redan erhållits och de investeringsplaner som nu är kända rörande dessa områden förutser många bedömare en relativt omfat- tande exploatering av Arktis med början under |980-talet. Geologiska bedömningar förekommer. enligt vilka uppskattade oljereserver i Arktis överstiger 70 miljarder ton. att jämföras med de globala oljereserverna i övrigt som brukar anges till ca 90 miljarder ton. Detta sammanhänger med förekomsten i Arktis av mycket stora kontinentalsockelområden med mäk- tiga sedimentära bergarter.

Svenskt näringsliv har anledning att i vidgad omfattning uppmärksamma den expanderande marknaden för arktisk teknik i Alaska och på Grönland jämte norra delarna av Kanada och Sovjetunionen. Omfattande exploate- ring på längre sikt kan komma att aktualiseras även inom Antarktis och de omfattande kontinentalsockclområdcna mellan Svalbard och Nordnorge. Skälen för ökat svenskt engagemang kan enligt DSH sammanfattas på följande sätt:

— Bekantskapen inom svenskt näringsliv med arktiska förhållanden ger komparativa fördelar och möjlighet till initialframgängar. De tidvis isbelagda områdena utefter svensk kust. speciellt i Bottenha- vet och Bottenviken. erbjuder testmöjligheter för arktisk teknik som är mera lättillgängliga från industri- och kommunikationscentra än vad fallet som regel är i andra kustområden med arktiskt klimat. — Exploateringen av polarområdena skapar många och smala nischer för ny teknik. passande för mindre och medelstora företag. dvs. nischer av en typ som lämpar sig väl för svensk industri. Den begränsade svenska hemmamarknaden kan i vissa fall vara tillräck- lig som draghjälp vid prototyputveckling. Programmets huvudändamål bör vara att genom kunskapsutveckling bidra till höjning på kort och lång sikt av svensk industris internationella

Prop. 1983/84: 10 I |

konkurrenskraft i verksamheter som avser nyttjande och skydd av naturre- surserna i Arktis. Programmet bör även skapa förutsättningar för svenska myndigheter och forskningsorgan att i ökad utsträckning delta i sådana verksamheter på kommersiella villkor.

Genom stöd till svensk export av varor och tjänster för områden med arktiska betingelser bör programmet sålunda ge underlag för ökad industri- produktion och förbättrad bytesbalans på sikt. Programmet bör också avse kunskap om och närkontakt med marknaden i Arktis. Speciellt bör pro— grammet ta upp aktiviteter som ger information om konkreta möjligheter till de företag som ännu inte haft kontakt med marknaden i fråga.

DSH föreslår att ett program för arktisk teknik upprättas av DSH och STU i samråd med berörda intressenter och att resurser avsätts till stöd för utveckling av kompetens i arktisk teknik inom enskilda företag. forsk- ningsorgan och myndigheter.

2.6. Undervattensteknik

Programmet för undervattensteknik bör enlig DSH syfta till att genom grundläggande utbildning. forskning och kunskapsutveckling förstärka den inhemska basen för utveckling av industriell kompetens inom havstekni— ken. En huvuduppgift för programmet bör också vara att ta vara på den stimulans och de effekter avseende utveckling av ny teknik som aktivare samverkan mellan berörda myndigheter. forskningsorgan och företag kan ge. Programmet undervattensteknik redovisas på följande delområden:

— humandykeri.

undervattensfarkoster.

— verktyg och hjälpmedel för dykare och undervattensfarkoster. testplattform för undervattenssystem.

Den teknik som utnyttjas i offshoreverksamheten utgörs ofta av i princip redan befintlig "landteknik". efter vissa erforderligajusteringar eller kom- pletteringar.

Detta gäller inte minst vad aVser service. kontroll- och underhållsverk- samhet på undervattensanläggningar. Maskinelement och komponenter på sådana anläggningar har hittills i ringa utsträckning utformats med hänsyn till vad som är lämpligt ur dykarens synvinkel.

l Nordsjön sker underhålls- och reparationsarbeten på djup ned till 300 m. Dessa arbetsuppgifter utförs av lätta dykare under mättnadsdykning. I Sverige sker ca 75% av all yrkesmässig dykning på djup mindre än 20 m. Huvudparten sker i samband med anläggningsarbeten pä broar. hamnar och vattenkraftverk.

Lätta dykare kan inte uppta några reaktionskrafter från verktyg, varför speciella anordningar måste till. Det är ofta kallt. dålig sikt och strömt. varför en stor del av dykarens arbetsförmåga åtgår till att hålla sig kvar på arbetsstället eller helt enkelt att hålla sig vid liv. Detta medför att stora krav ställs på verktygens utformning. De skall vara avpassade för höga yttre tryck och korrosiv miljö samt vara lätta att underhålla och reparera. Förhållandena i Nordsjön är extremt svåra. varför framgångsrik tillämp- ning av utrustning i dessa områden brukar öppna vägen till den internatio- nella offshoremarknaden.

Det finns inom landet institutioner och företag som arbetar med utveck- ling av verktyg och annan utrustning för undervattensarbeten. Bland före- tagen kan nämnas Atlas Copco. SlKOB. ESAB. Jungner Marin ASB. Göte- borgs Dykeriteknik AB och SUTEC AB.

En vanlig uppfattning. framhåller DSH. är dock att marknaden för dykeriverktyg är ointressant för större företag. Mycket talar för att det i vissa fall, t.ex. för kraftalstring till svetsutrustning och verktyg för under- vattensbruk. fordras stor FoU-kapacitet under det att utvecklingen av verktygen i många fall lämpar sig bättre för småföretag. [ Sverige finns företag av båda slagen med god kompetens för ifrågavarande uppgifter. Även FOA besitter hög kompetens inom den teknisk-vetenskapliga forsk- ningen beträffande verktyg och hjälpmedel. Denna kompetens har hittills i endast ringa utsträckning tagits i anspråk inom svensk industri.

AUT/CTH går i hög grad in på här berörda teknikområden. Ett nära samarbete har etablerats mellan AUT och FOA 58 vid MDC. där FOA

Prop. 1983/84: 10 |7

bedriver den dykerimedicinska forskningen och AUT angränsande teknisk forskning och utveckling.

2.6.1. Humandykari

Undervattensarbeten med dykare humandykning — har i Sverige hittills främst utförts med luft som andningsgas och med hjälmutrustning. Arbetsuppgifterna har normalt funnits i kustnära områden. hamnar. sjöar och älvar med begränsade arbetsdjup.

Den forskning och utveckling som lett fram till nya dykmetoder för stora djup med utnyttjande av artificiella andningsgaser (gränsen för qutdykning ligger vid ca 60 meter). genomfördes fram till l960-talets början främst i marinens regi. I Sverige finns f.n. endast ett företag med svenska yrkesdy- kare (Göteborgs Dykeriteknik AB) som kan arbeta på stora djup ( ISO m).

Svenska marinen har tillsammans med FOA fortsatt dykeriforskningen och sedan början av l960-talet utvecklat djupdykmetoder med heliumsyrc (heliox) som andningsgas. Utbildningen av djupdykare har begränsats till egen personal och följer marinens egna säkerhetsbestämmelser. Vidareut- veckling av dessa system fortsätts vid det sedan år l979 verksamma MDC i samarbete med FOAs institution för navalmedicin (FOA 58).

Prop. 1983/84: ll) I”!

Det största antalet dykare arbetar f.n. inom havsexploateringen och kommer enligt nuvarande bedömningar att behövas där även framdeles. Avancerad ubåtsteknik och manipulatorer och annan kvalificerad utrust- ning kommcr sannolikt att komplettera dykarna i deras arbete. men inte ersätta dem. Dykarnas arbetsuppgifter kommer att breddas och kräva större yrkesskicklighet inom olika teknikområden. ()Ijeexploatcringens trend mot större djup kräver också forskning och utveckling avseende nya dykmetoder.

Verksamheterna i Nordsjön sysselsätter vid tider med stor aktivitet 2000—3000 dykare. de flesta i uppgifter som djupdykare. Antalet luftdy- kare i hamnar. floder etc. är svårare att uppskatta men torde röra sig om ca 2000 i Västeuropa.

Säkerhetskraven vid dykning ökar. En strävan att samordna de europe- iska säkerhetsbestämmelserna pågår. European Diving Technology Com- mittee (EDTC) med 13 medlemsländer. däribland Sverige. har utarbetat förslag till grund för samordning av även de nationella bestämmelserna. Ett av de viktigaste förslagen rör utbildning av dykare. Brister i utbildning- en har varit huvudorsak till många olyckor under l970-talet. Arbetar- skyddsstyrelsens översyn av de svenska säkerhetsbestämmelserna för dykning utgår från EDTCs förslag.

Med utgångspunkt i olika prognoser för europeisk undervattensteknik kan följande bedömning göras av utvecklingen under 1980-talet: —— Antalet djupdykare med helium/syrgas som andningsmedium kommmer att minska något.

Antalet blandgasdykare med kväve/syrgas kommer att öka. — Antalet luftdykare förblir i stort sett oförändrat. Större yrkeskunnande krävs av dykarna. Krav ställs på förbättrad och internationaliserad utbildning. Harmonisering av säkerhetsbestämmelserna för västeuropeiska stater kommer att eftersträvas.

Vid svensk utbildning av yrkesdykare är det viktigt att ta fasta på erfarenheter från närbelägna dykerinationer med kvalificerad yrkesdykar- kär. De närmast belägna som har dykare arbetande på olje- och gasfält i Nordsjön är Norge och Storbritannien. Erfarenheterna från l970-talets dykningar har inarbetats i EDTCs förslag till säkerhetsbestämmelser år l978. Ett av dessa förslag har givit till resultat att de norska och brittiska utbildningsnormerna för dykare nu överensstämmer. I de båda länderna utbildas dykare vid statliga dykarskolor. Med det syfte som ovan angivits för svensk dykarutbildning bör även den kunna ske vid statlig dykarskola och ansluta sig till förutnämnda normer. De inhemska erfarenheterna av modern dykarutbildning finns inom marinen som under ca l5 år utbildat djupdykare. Marinens utbildning är kvalitetsmässigt ungefär jämbördig med den norska och brittiska. Det är sannolikt att Sveriges behov av dykare kan fyllas genom utbildning vid någon av de utländska dykarsko-

Prop. 1983/84: 10 l3

lorna, t.ex. vid den norska skolan i Bergen eller vid den engelska i Fort William. Det finns dock avigsidor med detta: Antalet dykarelever från Sverige bestäms av tillgång på plats. Kostnaden för utbildningen blir sannolikt stor. — Vi går miste om den viktiga kompetensuppbyggnad som en egen utbild- nings- och forskningsverksamhet ger. — Dykarens inplacering i svensk undervattensteknologi försvåras.

[ en svensk satsning på undervattensteknologi ingår enligt DSH human- dykeri som en väsentlig del. DSH fäster särskilt avseende vid humandy- keriets kvalitativa betydelse som del av den kompetensbas inom landet som är betydelsefull för den långsiktiga utvecklingen av svensk offshorein- dustri. Fullt utnyttjande av offshoresektorns möjligheter förutsätter enligt DSH att statliga bidrag till industriella projekt kombineras med en lång- siktsmedveten satsning på kompetensutveckling inom vissa basområden. bl.a. inom undervattenstekniken. En satsning på god kunskap om och kontakt med undervattensmiljön och dess problem är lika betydelsefull. Sistnämnda mål kan. enligt DSHs mening. inte nås utan en avancerad svensk dykarutbildning för kvalificerade tekniker. forskare och specialar- betarc jämte en utbildningsanknuten forskning och utveckling.

Utbildning av moderna yrkesdykare kan etableras i Sverige med för- stärkning av befintliga resurser och utnyttjande av den kompetens som finns i landet. Eventuell utbildning bör ske i statlig regi med en statlig myndighet som ansvarig för utbildning och säkerhet.

Följande åtgärder bedöms nödvändiga för att marinens och FOAs re- surser skall kunna utnyttjas även i civil utbildning av kvalificerade djupdy- kare:

Organisatoriska åtgärder som gör försvarets resurser tillgängliga för det civila samhället och industrin.

Extra tilldelning av resurser (personal och materiel) som behövs för civila åtaganden bekostas av medel utöver försvarsanslaget. En myndighet utses som ansvarig för utbildning och säkerhet.

DSH avser att tillsammans med marinen och andra berörda intressenter utreda frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn och återkomma med förslag i ärendet. Som underlag för utredningen har DSH i oktober I982 avslutat en förstudie.

En komplettering bör göras avseende utbildning och licensiering av halvprojessionella s.k. vetenskapliga dykare. dvs. vetenskapsmän som inom ramen för forskningsprojekt delvis bedriver undervattensarbeten som dykare. Nuvarande förhållande. som innebär risk för att forskningsin- stitutioner tar på sig arbetsgivaransvar gentemot inte nöjaktigt utbildade dykare. finner DSH otillfredsställande.

Ett par förutsättningar för att man skall kunna nå ovan angivna mål för en svensk yrkesdykarutbildning är enligt DSH dels att den navalmedi- cinska forskningen vid MDC/FOA 58 får erforderligt stöd, dels att motsva-

Prop. 1983/84: 10 . 14

rande undervrsning och forskning vid Karolinska institutets avdelning för baromedicm inte läggs ner. Detsamma gäller den därmed nära samhöriga tekniska forskning som är under uppbyggnad vid AUT/CTH.

2.6.3. Unclert'ottens/arkoxter

Den expanderande offshoresektorn ställer ständigt större krav på möjlig- heterna att utföra fler och svårare arbetsuppgifter på större vattendjup. Dessa arbeten inbegriper som regel dykare och/eller bemannade och obe- mannade undervattensfarkoster.

Typiska undervattensarbeten inom offshoresektorn kan exemplifieras med installation och service av plattformar. inspektion och icke förstöran- de provning (NDT). reparation av plattformsstrukturer och rörledningar. kontroll och byte av korrosionsskyddande anoder. röjning. städning. prov- tagning och kartläggning av havsbotten. söknings- och bärgningsarbeten m.m. Merparten av dessa arbetsuppgifter utförs än så länge med hjälp av dykare försedda med mer eller mindre utvecklade verktyg och hjälputrust- ningar. Kraven på att arbetsuppgifterna måste kunna utföras på allt större djup innebär att kostnaderna och även riskerna för arbete med dykare växer. De djupgränser som bestäms av ekonomi- och säkerhetshänsyn kommer att vidgas successivt. De möjligheter som därvid står till buds är att ersätta den tryckexpanderade dykaren med enatmosfärsdykare (pan- sardykare eller bemannad undervattensfarkost) eller med fjärrstyrd. obe- mannad undervattensfarkost. ROV (Remotely Operated Vehicle).

I Sverige finns sedan lång tid tillbaka en forsknings- och utvecklings- verksamhet som innefattar flertalet av de komponenter som ingåri beman- nade och obemannadc farkostsystem vartill kommer en industristruktur som är väl lämpad för sådan verksamhet. Vad som egentligen fattas. framhåller DSH. är ett inhemskt behov på avnämarsidan beroende på avsaknaden av svensk offshoreverksamhet.

Den ubåtsutveekling som under en lång följd av är pågått i Sverige under ledning av marinen och med Kockums AB som konstruktör och tillverkare har lett till att ett kvalificerat ubåtskunnande byggts upp inom landet. Den ubätsräddningsfarkost (URF) som utvecklades vid Kockums AlB under slutet av l970-talet är ett resultat av denna kompetens tillämpad på en något mindre farkost än de vanliga ubåtarna. Från Kockums ABs sida har man gjort försök att lansera en farkost av denna storlek på offsho-remark- naden. Farkosten är försedd med tryckkammare och dykarsluss för an- vändning som transport- och arbetsubåt på djup ned till 300 m.

Någon tradition då det gäller smä. bemannade undervattensfarkoster finns dock knappast i Sverige. Möjligen kan nämnas den lilla. enkla en- mansutbåten "Doppingen". Den byggdes med mycket små medel redan i början av 1970-talet som en liten forskningsfarkost och har använts av framför allt marinbiologer. Den finns f.n. på CTH där den används som studieobjekt och kan möjligen vara embryot till mera avancerade farkost- projekt.

Det finns inom landet betydande kunskaper om obemannade undervat- tensfarkoster och om praktiskt taget alla delområden som berör dessa system. Flera forskningsinstitutioner och universitet bedriver utvecklings- arbeten som har anknytning till denna teknik. Vid FOA har man t.ex. under många år arbetat inom hydroakustik och undervattensnavigering samt akustisk avbildning. lnom hydrooptiken har man speciellt studerat avbildnings- och belysningsproblematiken. Under senare delen av l970-ta- let har man utvecklat en undervattensfarkost "FOA-SUB" — huvudsakli- gen avsedd som experiment- och forskningsplattform. Vid CTH i Göteborg har man bearbetat många av de problem som har anknytning till fjärrstyrda farkoster som t.ex. hydrodynamiska frågor. arbetsmetoder och verktyg.

Under senare delen av 1970-talet utvecklade och provade SAAB i Lin- köping sin stora och mycket avancerade. obemannade undervattensfar— kost "SAAB-SUB" -— (4.5 ton). Mycket av kunnandet från fiyg- och robotsidan med avancerad styr- och reglerteknik tillämpades i detta pro- jekt. Med sina tre manipulatorer torde den tillhöra de mest avancerade som någonsin utvecklats inom den civila sektorn. lnom SAAB lades pro- jektet ned år [979 då företaget beslöt koncentrera sina insatser på flygsi- dan. Kunskapen och erfarenheten från detta arbete, inklusive fältarbetet offshore. har emellertid bevarats och vidareutvecklats inom landet genom det nybildade företaget SUTEC AB i Linköping. Här bygger och vidareut- vecklar man en liten. obemannad inspektionsfarkost kallad "Sjöugglan". Den har nyligen sålts till svenska marinen. Några exemplar har också blivit placerade utomlands. Kockums AB och SUTEC AB har nyligen gemen- samt bildat AB Subcraft, bl.a. för att bygga om och gå vidare med det stora "SAAB-SUB” -projektet till en avancerad farkost, kallad "SEA-DOG".

Flera svenska småföretag arbetar med TV-kameror, fotografiska kame- ror och belysningsutrustningar (t.ex. lngenjörsfirman Undervattensfoto). En svensk. avancerad undervattensmanipulator. som utvecklades i mitten av l970-talet av företaget lngla AB i Ludvika. har nu vidareutvecklats av Jungner Marin AB.

Under senare år har på olika sätt försök gjorts att samla lämpliga svens- ka industrier och institutioner för att gemensamt kunna gå in på området kontroll och underhåll offshore med hjälp av dykare eller undervattensfar- koster. Dessa försök har emellertid hittills inte rönt någon framgång. Grundläggande kunskaper finns inom landet, men erfarenheter beträffande applikationer under vatten har varit sparsamma. Även system för navige- ring och positionsbestämning samt undervattenskommunikation med an- knytning till undervattensfarkoster finns det industriella förutsättningar för att utveckla i Sverige (t.ex. Amlab i Nynäshamn).

Som tidigare påpekats är det viktigt att de som bedriver utveckling av farkostsystem eller komponenter till dessa har direktkontakt med behov och problem i fält. Möjligheter till detta bör finnas bl.a. genom svenska företag såsom Stena Offshore, med fiera stora och utomordentligt välut-

Prop. 1983/84: 10 l6

rustade dykerifartyg. eller genom Göteborgs Dykeriteknik AB. som bl.a. utvecklat ett eget högklassigt tryckkammarsystem.

Aven marinen är av stor betydelse vid utveckling av ny teknik. Ofta har man från marinens sida ställt upp med fartyg. materiel och personal för utprovningsarbeten i fält. vilket är betydelsefullt för en nation som Sverige utan egen offshoreverksamhet.

2.6.4. Testplattformför mtdurvuttensystem

Inom en del svenska företag pågår teknikutveckling av utrustning re- spektive systemutveckling för undervattenstillämpning med sikte på kom- mersialisering inom offshoresektorn. Den aktuella teknikutvecklingen på- går i många fall inom mindre företag. där det ekonomiska stödet från organ typ STU varit nödvändigt för initiering av utveckling men samtidigt endast tillräckligt för utveckling fram till prototyp. Fortsatt systemutveckling kommer i många fall att kräva externt finansieringsstöd.

Ett fiertal projekt syns nå prototypstadiet ungefär samtidigt men efter individuella. oftast okoordinerade utvecklingsplaner. Någon aktivitet i syfte att samordna de individuella projekten har inte förekommit. men från många håll har enligt DSH hävdats att svensk undervattensteknisk industri borde samverka inom ett/fiera systemprojekt. Kapacitet och resurser här- för syns föreligga inom landet. men en bas för gemensamma systemprojekt har saknats.

Inför avsedd kommersialisering av aktuella system förmodas fortsatt systemutveckling nödvändig. Samverkan inom ett större systemprojekt kan därför vara det optimala sättet att utnyttja framtida tillgängliga ekono— miska resurser. samtidigt som den kommersiella genomslagskraften hos den svenska systemtekniken ökar genom samverkan inom ett större pro- jekt.

Som exempel kan nämnas projekt "'festmyggan" som f.n. är skisserat som ett svensk-norskt utvecklings- och samarbetsprojekt. Idén är att kon- vertera en befintlig tryckskrovsdel. "Stälmyggan”. till en testplattform som förläggs på lämplig plats i havet utefter norsk eller svensk kust. Plattformen skall sedan användas också för slutprovning av komponenter för offshoremarknaden och som utgångspunkt för systemutveckling ge- mensam för fiera av de i "Testmyggan" engagerade företagen. För projek- tets planeringsfas beviljades 200 000 kr i mars 1982 från vardera STU och Norges teknisk-naturvitenskapelige forskningsråd (NTNF). Projektets målsättning är främst:

att ge referenser och erfarenheter erforderliga för fortsatt teknikutveck- ling. att skapa förutsättningar för ett konkret tekniskt/kommersiellt samarbe- te mellan norsk och svensk industri inom den avancerade undervattens- teknologin. och

att ge svensk undervattensindustri tillgång till de avancerade provnings- resurser och erfarenheter som finns/byggs tipp vid NUTEC i Bergen. Projekt "Testmyggan" representerar möjligheter till ett samordnat ny- skapande som DSH bedömer som mycket angeläget. Projektet har också

stark anknytning till andra aktiviteter. speciellt med sikte på referensan-

2 Riksdagen l983/84. [ .taml. Nr 10. Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 18

läggningar med stöd av den begränsade hemmamarknaden. D.S'Hjimu'r del sålunda angeläget att hålla nära kontakt med projektarbete! under plane- ringsfasen. DSH bör kunna bidra till en vidgad samverkan mellan inte bara intresserade företag utan även med vissa fackmyndigheter och forsknings- organ, som tar vara på innovationsmöjligheterna genom skilda kompe- tenser och erfarenheter (synergieffekter).

2.6.5. Målsättning ocltförslng för mulen-'n(tensteknik

lnom undervattenstekniken finns enligt DSH flera delområden för ny- skapande och en utvecklingsbar svensk kompetens.

Utvecklingsbara områden är bl.a: -— verktyg och utrustning för undervattensarbeten. och system för spaning och sökning under vatten samt fjärrstyrda farkoster.

Hjälpmedel i denna utveckling är: — kvalificerad dykeriutbildning och därmed sammanhängande FoU. och testplattform för delvis gemensam utprovning av undervattenssystem.

[ ovanstående avseenden fördelar sig kompetensen inom landet på många olika myndigheter. forskningsorgan och enskilda företag. En del myndigheter kan också som kompetenta beställare driva på den tekniska utvecklingen inom vissa områden.

Programmet för undervattensteknik bör enligt DSHs mening syfta till att genom grundläggande utbildning. forskning och kunskapsutveckling för- stärka den inhemska basen för utveckling av industriell kompetens inom havstekniken. En huvuduppgift för programmet bör också vara att ta vara på den stimulans och de synergieffekter avseende utveckling av ny teknik som en aktivare samverkan mellan berörda myndigheter. forskningsorgan och företag kan ge.

DSl—l föreslår:

att ett program för undervattensteknik med ovan angivna syften upprät- tas av DSH i samarbete med STU och andra berörda intressenter, och

att frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda intressenter.

2.7. Teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet

Programmet avseende teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet syftar till att utveckla system som har en hemmamarknad. med svenska myndigheter och verk som avnämare. men som också bedöms ha en internationell marknad. Förstärkt stöd till myndigheter för sådan ut- veckling bedöms av DSH vara en särskilt effektiv åtgärd för industriell utveckling. genom det finansiella stödet i kombination med krävande be- ställare.

Aktuella system byggs upp av olika komponenter; sensorer. kraftför- sörjning. signalöverföring. signalbehandling m.m.. för vilka det finns åt-

Prop. 1983/84: 10 19

skillig kompetens inom landet. både bland de statliga forskningsinstitutio- nerna och i industrin — inte minst den högteknologiska småindustrin.

2.7.1. Härranulysleknik

Fjärranalys är beteckningen för tekniska metoder där man på avstånd samlar in. bearbetar och presenterar information om t.ex. naturförhållan- den. Fjärranalysteknik kan delas in i grenar som rör: — sensorer (kameror. telespektroradiometrar. multispektrala svepradio- metrar. lasersystem och radarsystcm). plattformar (flygplan. satelliter. markstationer),

— överföringstcknik, — bearbetning (datorer. fotoregistrering etc.). — presentation (bildskärmar. kartor. diagram etc.).

Resurser för flygfotografering. infraröd och sidtittande radar (SLAR- kartering) från flyg finns i dag i landet. Fotograferings- och termografe- ringstjänster utförs på uppdragsbasis av statens lantmäteriverk (LMV) för olika ändamål. Kustbevakningens lR/UV- och SLAR-utrustningar har i första hand utvecklats för att vara hjälpmedel för övervakning av olje- och kemikalieutsläpp. Utprovnings- och utvecklingsarbeten även inom andra områden kan göras med dessa utrustningar. SLAR-utrustningar tillverkas av Ericsson. medan övriga instrument är av utländskt fabrikat. Multispek- trala scanners finns inte i landet men kan lånas in.

lnom lasertekniken har system utvecklats vid CTH för i första hand mätning av luftföroreningar. Såväl detta system som ett av FOA utvecklat system utprovas för mätning i vatten. För att få fram ett operativt system för laserf'luorescens för kartering av vattenföroreningar. alger m.m. krävs vidareutveckling och försöksverksamhet. Utrustning för laserbatymetri. dvs. djupmätning med laser, har lånats in för försöksverksamhet.

Mikrovågsradiometri för flygbruk finns på FOA. På CTH pågår arbete med definition av system för mikrovågsradiometri för vertikal sondering av temperatur och luftfuktighet i atmosfären. För att kunna utnyttjas för vattenföroreningar krävs systemutveckling.

Sodar för akustisk vindmätning (vindhastighet och vindriktning) i ytnära skikt (O— 150 m) har utvecklats i Sverige av Sensitron AB. Utprovning har skett. Sodarutrustningar av detta slag kan användas på plattformari havet.

För Codar. dvs. strömmätning med radar från landstationer. finns ingen resurs i Sverige. För utprovning är det troligt att inlåning kommer att ske.

Sverige har god tillgång till satellitdata. främst genom mottagningsre- surser inom landet vid Rymdbolagcts station i Kiruna och militära väder- tjänsten i Stockholm. En ny. avancerad mottagningsresurs är också under uppbyggnad vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i Norrköping. För Sverige intressanta data kan dessutom erhållas bl.a. från mottagningsstationer i Frankrike och Norge. Sverige beräknas också få en central mottagningsstation för en ny europeisk satellit under senare hälften av 1980-talet.

Prop. 1983/84: 10 20

Program och bearbetningsresurser för avancerad satellitdatabearbetning utvecklades under 1970-talets första hälft. Resurser för digital bearbetning av data finns i dag på flera håll. t.ex. hos naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet och hos LMV. Det stora genombrottet för bearbet- ning av satellitdata kom år 1979 då Rymdbolagcts utrustning ktinde utnytt- jas för bildbearbetning och systemutveckling. Den bearbetningsresurs som f.n. planeras på SMHI kommer också att tillåta avancerad databehandling väl i klass med Rymdbolagets nuvarande system. De centrala bearbet- nings- och programutvecklingsresurserna i Sverige är därmed förhållande- vis väldimensionerade och de institutionella behoven väl tillgodosedda.

För data från laser- och mikrovågssystem krävs särskilda bearbetnings- rutiner och systemutveckling. För befintliga system utvecklas och utpro- vas bearbetnings- och prescntationssystem separat. För digitalisering av filmmaterial har ett svenskt instrument utvecklats. Saab-Scania har nyli- gen levererat en prototyp till Rymdbolaget.

På forsknings- och utvecklingssidan ligger Sverige väl framme inom fjärranalysomrädet. Ett exempel är utvecklingen av de flygburna oljeöver- vakningssystem som nu används av kustbevakningen. Vidare har flera försök och systemstudicr genomförts inom havsisområdet. Satellitinfor- mation (bilder) har utnyttjats rutinmässigt på SMHI för havsiskartering sedan lång tid tillbaka. Vidare har SMHI stor erfarenhet när det gäller temperaturkartering med fiygburna infrarödsensorer.

Kunskaperna inom fjärranalysomrädet är begränsade till enstaka perso- ner vid ett flertal verk och institutioner. En breddning av kunskapsnivån är enligt DSH nödvändig. Det har vidare visat sig svårt att kunna utnyttja befintliga kunskaper och erfarenheter för utveckling av operativa systern. beroende dels på bristande samordning. dels på resursbrist.

Ett nationellt mål bör vara att på sikt effektivisera utforskning och tillståndskontroll av havet genom att utnyttja fjärranalysen. Fjärranalys- tekniken bör härvid koordineras med andra informations- och mätsystem där fjärranalysens förmåga att lämna övergripande och kompletterande information tas till vara. En satsning på kunskaps-. metod- och produktut- veckling bör göras. Systern bör tas fram som tillgodoser behov inom landet samtidigt som man utvecklar metoder och system som lämpar sig för export på den internationella marknaden.

Utvecklingen bör i första hand inriktas på de sektorer som i dag har störst potential. Efter hand bör andra utvecklingsbara sektorer kunna komma i fråga. Inledningsvis bör inriktning ske mot: havsiskartering och havsisövervakning för sjöfart. isbrytning. anlägg- ningsverksamhet och exploatering nationellt såväl som internationellt. ström-. isdrift- och Väginformation. speciellt inriktad mot sjöfart. lokal trafikledning. energiforskning och offshoreverksamhet. övervakning av föroreningsutsläpp och vattenkvalitctsförhållanden för miljövård och resursutnyttjandc. Denna bör kunna anpassas för natio- nell siiväl som internationell tillämpning.

Prop. 1983/84: 10

vattentemperaturkartering för fiske. sjtfiräddning. cirkulations-. islägg- nings- och islossningssttidier etc. samt — kartläggning av natutförhållanden för planering och forskning.

För att nå de uppsatta målen bör: — fjärranalysverksamhcten inom havsområdet samordnas och så långt möjligt samlas på en central instans. företrädesvis ett statligt verk med övergripande ansvar. personella resurser skapas för fjärranalystillämpning. speciellt med in- riktning på definition och utveckling av system. kraftfull satsning göras på utveckling inom prioriterade områden. — utvecklingsprojekt definieras som kan ingå i statens delegation för rymdverksamhet (DFR) fjärranalysprogri-im.

DSH avser att ta upp en diskussion med DFR och andra berörda myndigheter för att formulera ett förslag till program för svensk marin

]jiirra nalyx .

2.7.2. Punktmätningar

För att kunna utnyttja och skydda havsresursema. för att kunna planera och utföra arbete på och i havet på ett effektivt sätt krävs ingående kunskap om den marina miljön. Denna kunskap insamlas traditionellt genom observationer punktvis och mätningar från fasta punkter i och vid havet samt från fartyg.

Organ som på olika sätt är engagerade i mät- och observationsverksam- heterna är främst fiskeristyrelsen. SMHI. SNV. försvaret. kustbevakning- en. sjöfartsverket. universiteten. privata konsultföretag samt länsstyrelser och kommuner.

Den idag pågående mätverksamheten är splittrad på många institutioner. Stora vinster kan enligt DSH göras om en ökad samordning kan komma till stånd. framför allt om samordningen innebär ett ökat utnyttjande av mo- dern automatisk datainsamlingsteknik. Svensk havsforskning lika väl som svensk industri skulle gynnas av en omstrukturering av mätverksamhe- terna till ett större nyttjande av permanenta. automatiska mätstationer såsom dränkbara mätpaket innehållande givare och vattenprovtagare och vid behov även trådlösa telemetrianordningar. I dag finns ett behov av realtidsinformation hos hamnmyndighcter. lotsvåscn och sjöledningscen- traler. Detta behov kan tillgodoses om bl.a. nya typer av strömmätare i kombination med datatransmissionslänkar kan tas i bruk.

Programmets övergripande mål bör vara att effektivisera den svenska mätverksamheten i havet genom att kunskapsinhämtningen ökar samtidigt som de nya metoder som utvecklas har en hög exportpotential. Ett gene- rellt system för punktmätning av vissa miljöförhållanden i havet bör ut- vecklas. Det innebär en bred satsning på tekniskt utvecklingsarbete med målet att förverkliga ett system för automatisk:

mätning.

Prop. 1983/84: 10 22 '— insamling av mätdata.

bearbetning av mätdata och

distribution och delgivning av mätdata och prognoser.

Genom enkla hårdvaru- och mjukvaruförändringar skall mätsystemet kunna anpassas till skilda applikationer såsom:

meteorologiska och oceanografiska observationsstationer till havs. — sjöfartens speciella behov av mätningar. — energi- och mineralutvinning till havs.

-— vattenbruk.

offshoreplattformar.

operationer under vatten och

militära behov av mätningar.

Området bedöms av DSH som en av de specialgrenar inom havsresurs- området där svenskt kunnande och svensk teknik kan skapa internationellt intressanta produkter.

Utvecklingsarbetet delas lämpligen upp i två delar som löper parallellt. ]. Fortsatt utveckling av redan påbörjade produkter som har en given

marknad och som senare kan ingå som delkomponenter i ett. totalsys- tem. Följande produkter föreslås:

— akustisk strömmätare med profilerande kapacitet och möjlighet att mäta isdrift.

akustisk datalänk och

akustisk vågriktningsmätare med programvara för realtidsanalys av riktningsspektra. Arbetet bör inledas med ett tekniskt utrednings- och utprovningsarbete och därefter görs en detaljspecifikation av produkterna. Produkterna ut- vecklas och långtidstestas sedan vid befintlig automatisk oceanografisk station.

2. Utveckling av ett generellt system för punktmätning avseende havets miljösituation bör påbörjas. Arbetet bör inledas med en fördjupad behovs- och marknadsundersök- ning och därefter fortsätta med en definitionsstudie av det generella syste- met. Definitionsstudien skall syfta till en översiktlig specifikation av ett totalsystem (inkluderande allt från givare till delgivning av mätresultat och prognoser) samt en detaljspecifikation (och därmed nödvändigt tekniskt utredningsarbete) av en pilotanläggning (för bruk i sambandscentraler) för utprovning och testning av utrustning och funktioner i totalsysternet. Pilot- anläggningen bör utvecklas och lokaliseras t.ex. till en av hamnarna i Öresund där sjötrafiken har behov av bl.a. ströminformation och vintertid även av drivisens rörelser. Pilotanläggningen skall innehålla givare. data- överföringslänkar och datorsystem. Det senare med kommunikationsmöj- lighet med central instans för erhållande av tilläggsinformation i form av prognoser. I pilotanläggningen skall även ingå en boj med givare och utrustning för satellitkommunikation. Bojen skall dimensioneras så att den kan utnyttjas även på Nordatlanten.

Prop. 1983/84: 10 23

För att utvecklingsarbetet skall ha framgång krävs enligt DSH bl.a: — ett gott samarbete mellan företag. universitet/högskolor och institutio- ner liksom med militära utvecklingsorgan.

— nära kontakter med — och kunskap om den internationella utveck- lingen.

en god förståelse för problematiken offshore. och — att riskvilligt kapital frigörs för utveckling och kompetensuppbyggnad.

Från industripolitiska aspekter syns det enligt DSl—l väl motiverat att statsmakterna ger ett omfattande stöd åt teknisk utveckling och tillämpad forskning inom detta område.

Början till en utvecklingsgrupp finns redan i ett samarbete mellan SMHI, Amlab och SUTEC AB med visst ekonomiskt stöd från STU.

DSH föreslår att medel tilldelas DSH för att tillsammans med STU vidaretitveckla och initiera arbetet enligt ovan. Det är enligt DSH av stor vikt att arbetet initieras snarast. eftersom marknaden för produkterna redan finns och allt pekar på ett ökat behov under 1980- och 1990-talen.

2.7.3. Prospektering med seismiska metoder

Med prospektering avses att med geologiska. geofysiska och geoke- miska undersökningar söka efter förekomster av ekonomiskt utvinnings- bara mineralråvaror. t.ex. malmer. olja. gas och lösa avlagringar. Arbets- gången innebäri stort övergång från översiktliga undersökningar av större områden till allt intensivare och kostsammare arbeten inom allt mer av— gränsade områden.

De svenska oljeletningsinsatserna är globalt sett synnerligen små. även om svenska företag bedriver prospektering i Sverige och i utlandet. Sveri- ge har inget bolag. s.k. contractor. som utför seismiska undersökningar. ()ljeprospekteringen i Sverige omfattar verksamheter på och kring Gotland samt i sydligaste Sverige och kringliggande vatten. Under 1970-talet har totalt 200 milj. kr. lagts ned på oljeprospektering i Sverige, varav 20—30 milj. kr. använts för seismiska undersökningar.

Svenska företag deltar i oljeletningsprojekt i fiera länder med större eller mindre andelar. Bland annat deltar Volvo Petroleum i Norge. Svenska Petroleum Exploration AB i England. Tunisien och Västindien. I dessa projekt är något annat bolag ansvarigt för det praktiska arbetet och därmed "operator". Salén Energy AB driver oljeletning som operator i Filippiner- na och Turkiet. Svenska Petroleum Exploration ABs oljeletningsinsatser utomlands ligger f.n. kring 20—30 milj. kr. per år. Företaget är nu under uppbyggnad och fullt utbyggt siktar man på satsningar kring 100 milj. kr. per år. .

Inom ramen för FOA-STUs havstekniska samarbetsprojekt har seismisk prospekteringsforskning bedrivits vid FOA sedan år 1977. Denna forsk- ning har resulterat i att principer för en ny seismisk prospekteringsmetod har utarbetats. omfattande såväl ny metod för operativa mätningar till havs

Prop. 1983/84: IO 24

sotn nya dataanalysrutiner. Denna nya prospekteringsmetod innebär. till skillnad från nu kommersiellt använda. att en seismisk undersökning ses som ett system där planering. mätning och analys integreras. Den nya metoden medger att yttäckande mätningar kan genomföras. att de insamla- de mätningarna kan tolkas relativt snabbt genom en uppställd modell av den aktuella strukturen. både vad gäller tids- och amplitudinformation, samt att en betydande utvärdering kan ske redan vid mättillfället ombord på fartyget.

Svensk forskning och teknologi bör inom detta område kunna fram- bringa internationellt konkurrenskraftiga och lönsamma tjänster och pro- dukter. Nedan presenteras kortfattat de skäl som. utöver den rationalise- ring av prospekteringen som den nya metoden kan leda till. kan tala för att en sådan prospekteringsverksamhet skall kunna etableras: En svensk prospekteringsverksamhet som utvecklas och drivs i nära kontakt med de svenska företag som bedriver oljeprospektering blir ett stöd för dessa företag vad gäller utvärdering och tolkning av seismiska data.

En nationell svensk seismisk prospekteringsresurs kan i kombination med svenska privata eller statliga företag som driver oljeletning och oljehandel vara en internationellt sett intressant samarbetspartner. Det- ta kan underlätta erhållandet av oljeletningsrättigheter i främst tredje världen. i synnerhet om en ökande andel av oljehandeln kommer att gå direkt mellan länder i stället för via multinationella oljebolag.

Uppbyggnaden av en prospekteringsverksamhet skulle utnyttja inte bara kunskap och erfarenhet som byggts upp inom den geologiska och geofysiska forskningen utan också kunnandet inom svensk industri. t.ex. varvsindustrin. och skulle kunna leda till utveckling av säljbara produkter. DSHföreslår att den inom ramen för FOA—STUs havstekniska program anskaffade mät- och registreringstttrustningen kompletteras för att medge försöksvis tillämpade mätningar för att i full skala demonstrera den nya metodens praktiska tillämpbarhet.

Denna mätutrustning bör utformas så att den kan användas för mätning- ar försöksvis från ett lämpligt civilt eller militärt fartyg. För varje försöks- mätning lämplig navigationsutrustning bör kunna inhyras. Kostnaden för mätutrustningcn beräknas av DSH till 3 milj. kr. och kostnaderna för försöksmätningarna till 1.5 milj. kr. Eventuell vidareutveckling av FOAs resurser på detta område bör enligt DSH kopplas till frågan om bolag för marknadsförsörjning av FOAs kompetens på den civila sektorn.

2.7.4. Spaning och sökning under ratten

Sökning. identifiering och bärgning av objekt från havsbotten är ganska likartade problem vad gäller både civila och militära objekt. Tekniken att återfinna havererade fartyg. förlorade flygplan. torpeder eller andra före-

Prop. 1983/84: 10

IJ 'I!

mål är i stort sett densamma för den civila som för den militära sektorn.

varför också de totalt tillgängliga resurserna brukar utnyttjas gemensamt. Samma teknik bör också enligt DSH kttnna utnyttjas vid (werspaning av s.k. döda havsbottnar. områden där organiskt liv släckts ut till följd av t.ex. syrebrist eller giftutsläpp.

Den teknik som normalt används för sökning ttnder vatten är scannande eller sidtittande sonar på ytfartyg i kombination med noggrann plottning av fartygets positioner och förflyttningar. ldentificring av misstänkta ekon sker med dykare eller undervattensfarkoster mcd TV-kameror och still- bildskameror.

Scannande eller sidtittande sonarsystem har hittills inte utvecklats i Sverige. Däremot finns en hel del erfarenhet beträffande användningen av sådana system i såväl svenska som andra farvatten. Vidare finns stor erfarenhet vad gäller användningen av såväl dykare som undervattensfar- koster för sökändamål samt hjälpmedel härför. Lämpliga unt'lcrvattenslar— koster utvecklas f.n. inom landet (SUTEC AB). Avbildningsproblemati- ken är väl genomarbetad. Undervattenskameror. TV-kameror och belys- ningsutrustningar av hög klass utvecklas också inom landet (Undervat- tensfoto. SUTEC AB. FOA m.fl.).

Ett behov av bättre teknik och system för sökning. identifiering och bärgning av objekt på havsbotten finns sedan länge dokumenterat inom landet. Detta har redan i mitten av l97()-talet framhållits speciellt från den militära sidan. Det har i andra länder (och speciellt i USA) utvecklats avancerad teknik för sökning och bärgning av värdefulla objekt (ubåtar. atombomber etc.) på stora djup. Vad som för svensk del bör undersökas är värdet av att inom landet utveckla ett helt sök- och identifteringssystem optimalt anpassat för våra vatten. dvs. för måttliga djup. dålig sikt. vinteris m.m.

Ett sådant system utgör ett område inom undervattenstekniken. för vilket det finns en viss hemmamarknad (gemensam civil och militär) och där möjlighet finns till utprovning i hemmavatten. Avgörande för det värde som bör tillmätas ett sådant projekt är systemets bedömda konkurrensför- måga på världsmarknaden.

Följande syfte föreslås för programmet spaning och sökning under vat— ten:

att genom en målmedveten samordning av tekniska och linansiella re- surser inom landet främja utveckling av system för spaning och sökning under vatten. Den bör göras i den utsträckning som kan vara ändamåls- enlig med hänsyn till inhemska militära och civila behov jämte konkur- rensmöjligheterna på världsmarknaden.

DSH _li'irvxlår: att ett program för spaning och sökning under vatten med ovan angivet syfte upprättas av DSH i samarbete med marinen. STU och andra berörda intressenter.

Prop. l983/84: 10 26

2.7.5. Sjö/niilningslvknik

Sjömätning med nuvarande metoder är tidsödande och fordrar stora resurser. Vid mitten av l960-talct beräknades att. med dåvarande resurser. Sveriges territorialhav inte skulle vara tillfredsställande mätt förrän efter ca (00 år. Än i dag finns stora områden som inte är mätta sedan mitten av l8()(l—talet. För närvarande är endast några procent av våra vattenområden mätta med moderna sjömätningsmetoder. Den helt övervägande delen av det svenska sjöterritoriet är fortfarande mätt endast med handlod. (Ds K l978: l4).

Sjöfartsverket prövar andra metoder än traditionell sjömätningsteknik med ekolod för att öka möjligheterna till djupbestämning. Med tanke på de stora. ofullständigt mätta arealerna följer sjöfartsverket de förs-ök med laserljus för att bestämma djupet som pågår främst i USA. Kanada och Australien. Försök har även utförts i Sverige av FOA. Fördelen med flygburen djupsondering framför konventionell kartläggning ligger främst i den större ytavverkningshastigheten. Såväl helikopter som lätt thygplan kan fttngera som plattform.

Den konventionella sjömätningen syftar till en heltäckande kartläggning av botten medan laserbatymetrin endast ger "stickprov". Man erhåller följaktligen en snabb. relativt tät rekognoseringsmätning med lasertekni- kens hjälp. Denna kan alltså inte ersätta men väl komplettera ekolodsme- todiken. Lasertekniken har f.n. minsta begränsning i ca 0.5 m djup.

För vidare värdering av teknikens användning i svensk sjömätning är det av stor betydelse att utföra ett försök som helt ägnas det civila behovet av att studera hur laserbatymetritekniken skall kunna inpassas komplemen- tärt till gängse lodningsmetoder.

DSH_/?'ireslår att ett sådant försök genomförs av FOA och sjöfartsverket i samverkan. dels i det väl inmätta området vid Fifång i Stockholms skärgård. dels i ett område som är dåligt sjömätt. Försöket har kostnads- beräknats till 1.5 milj. kr. För försöket används om möjligt ett i USA nyligen utvecklat laserbatymetrisystem för militärt bruk. betecknat HALS och tillverkat av företaget Aveco Everett i Boston. Alternativt begagnas det av FOA hittills använda kanadensiska lasersystemet. ägt av Canada Center for Remote Sensing. Detta system bör då vara modifierat för scanning av laserstrålen enligt FOAs modell. HALS-systemet är intressant därför att det utvecklingsmässigt ligger närmare ett operativt system för bottenkartläggning än vad det kanadensiska systemet gör.

3 Förstudier och inledande arbeten

3.1. Kust- och havsl'tske

Förutsättningarna för ett bärkraftigt kust- och havsl'tske har på ett ge- nomgripande sätt ändrats under senare år. Ökade fartygskostnader (an-

Prop. l983/84:10 :7

skaffningspriser. driftskostnader etc.) har ej kompenserats av motsvaran- de ökning av inkomsterna. Överuttag utgör dessutom ett hot mot havsfis- ket i alla våra havsområden.

Målet för den svenska fiskeripolitiken är bl.a. att upprätthålla en fiske— flotta av ungefär dagens storlek. samtidigt som det skapas stabila och rimliga ekonomiska förhållanden för näringens utövare. Det föreligger svårigheter att med nuvarande insatser från samhällets sida na denna målsättning. DSH Fires/är att följande åtgärder för förbättring av det svenska fisket närmare övervägs:

— att förändra distributionskedjan och minska höga skillnader mellan rå- varttpris och konsumentpris. att komplettera de större. moderna trålarna med rationell och ergono- miskt riktig utrustning för fångsthantering. att utveckla nya typer av fåmansfartyg för kustnära fiske med bättre förutsättningar att ge ekonomi i små fångster. att stimulera efterfrågan på svensk färsk fisk. och

att stimulera kompletterande sysselsättningsformer. t.ex. vattenbruk.

DSH uppdrog hösten l982 åt institutionen för transportteknik vid C'liH att genomföra en systemanalytisk förstudie av distributions- och konsum- tionsfrågorna för såväl vildfångad som odlad fisk.

DSH har påbörjat informella överläggningar med fiskeristyrelsen och fiskets organisationer avseende eventuella insatser som kan vara påkallade från delegationens sida. DSH är inte beredd att nu framlägga några förslag avseende svenskt kust- och havsfiske.

3.2. Polarområdena

Arktis och Antarktis har börjat tilldra sig betydande internationellt in- tresse. Samtidigt konstaterar DSH att en svensk polarpolitik saknas. Sve— riges position vid kommande förhandlingar rörande polarområdena. främst med anknytning till Svalbard- och Antarktistraktaterna. kommer enligt DSH att bero av i vilken utsträckning Sverige deltagit i utforskningen av dessa områden.

DSH har som underlag för svensk polarpolitik påbörjat en förstudie beträffande värdet av naturtillgångarna i polarområdena med beaktande av utvinningskostnaderna. DSH föreslår: — att en värdering från svensk synpunkt av de oskiftade tillgångarna av polarområdena företas. jämte en bedömning av i vilken omfattning Sverige bör delta i utforskningen av Arktis respektive Antarktis. och — att det samarbete som kan vara påkallat mellan Sverige och signatär- makterna i Antarktis respektive traktatsländerna kring Arktis klarläggs.

Prop. 1983/84:10 38

3.3. Svenskt deltagande i internationellt samarbete

Sverige deltar genom myndigheter och forskningsorgan i behandlingen av ett stort antal frågor som rör världshavens nyttjande och skydd. De frågor som DSH finner angelägna rör värderingen från svensk synpunkt av ännu kvarstående. legalt öppna världshavsomrädcn. Samverkan mellan berörda intressenter inom landet avseende de havsrättsliga frågorna är angeläget. Arbetet med dessa frågor har hittills i stora delar pågått inom regeringskansliet. DSH har inlett informella diskussioner med främst UD angående behovet av en analys av konsekvenserna för Sverige av att havsrättskonventionen antagits i FN och den utveckling havsrätten där- med kan stå inför. Ansvars- och samverkansformerna inom Sverige kring havsrättsliga frågor bör härvid enligt DSH också klargöras. Det internatio- nella havsforskningsamarbetets betydelse för den inhemska kompetensut- vecklingen bör framhållas.

Det svenska deltagandet i internationellt samarbete är svåröverskådligt. vilket kan orsaka dubbelarbeten och otillräcklig informationsåtervinning till berörda intressenter inom landet. DSH avser ull mfrum en (n'(-'rsiktlig skrift om internationella organisationers uppgifter. program och projekt liksom svenska myndigheters m.fl. deltagande i den internationella havsre- sursverksamheten. DSII avser även att söka utveckla rulinerför effektiva— re informalionsti!ervinning till intressenter inom landet från svenskt delta— gande i internationell havsresursverksamhet.

Det kan i samband med svensk biståndsverksamhet framhållas att pro- dukter och tjänster med anknytning till havsresurser i många fall skulle kunna utgöra värdefulla inslag i biståndsverksamheten. lnom följande områden finns goda förutsättningar att gynna export av svensk marin teknik och know-how:

—— statlig kompetens inom bl.a. kustbevakning. kustplancring och till- ståndskontroll av havet.

vatten- och avloppsrening samt övrig miljöskyddsteknik. vattenbruk (t.ex. utbildning) och fisketeknik för att öka självförsörj- ningsgraden i u-länderna vad gäller livsmedel. och — resursutvinning ur havet: energiteknik. olja- och gastttvinning och på

sikt även mineralutvinning m.m.

DSH _Ii'ireslår:

att en inventering görs i samarbete främst SlDA-DSH av behov i u-län- derna av tjänster och teknik rörande havsresursverksamhet.

3.4. Materialbeständighet i marin miljö

Den växande etableringen av verksamheteri havet har medfört ett ökat behov av konstruktioner med små underhållskrav. Den dominerande fak- torn för underhållct av stålkonstruktioner är korrosion. Detta gäller även

Prop. 1983/84: 10 29

för armerad betong. där korrosionen katt bli besvärande vid infästningar och på armering. Särskilda krav ställs på ledningar som pumpar upp het olja eller transporterar gas från produktionsfälten. Vid konstruktion i havs- miljö uppkommer ett motsatsförhållande vid val av stålkvalitet. Utveck- lingen inom stålbyggnad går mot användandet av mer höghi'tllfast stål med klenare dimensioner. Problemet är att korrosiviteten hos stälet växer med hållfastheten och de klenare dimensionerna ger mindre materialreserv i konstruktionen.

Korrosionsproblcmct är i grunden ett ekonomiskt problem. I konstruk- tionsarbctet står valet mellan billiga korrosionsbenägna material och dyra motståndskraftiga material. Det billiga materialet orsakar större under- hållskostnader än det dyra materialet. Andra faktorer som spelar in är vilka konsekvenser ett omfattande underhåll medför. För en plattform är en driftstörning mycket kostsam varför dyrare material kan bli lönsamma.

Ett forskningsprogram på området marin korrosion och marin material- teknik skulle enlig DSH förutom skeppsfart gagna offshore-industri och havsenergiindustri. t.ex. vågkraftverk. värmeutvinning ur havsvatten med värmepumpar och OTEC-kraftverk (Ocean Thermal Energy Conversion). Atmosfärisk korrosion studeras vid C'I'H och vissa försök med marin korrosion görs i Kosterfjorden av Korrosionsinstitutet. Mikrobiell korro- sionsforskning vid Göteborgs universitet har stötts av STU och NE.

DSH avser att med närmaste berörda intressenter (utalyxertt behovet av övergripande program på detta område.

3.5. Miljöskydd och teknik

Under de senaste l()— l5 åren har havsföroreningarna uppmärksammats allt mer. Främst har oljeutsläpp vid fartygsolyckor och utblåsningar vid oljeutvinning till havs kommit i blickpunkten. De samlade föroreningarnas effekter på den marina miljön har blivit allvarligare. Enligt en aktuell bedömning är de årliga utsläppen av olja i världshaven i samband med sjötransporter ca l.5 miljoner ton (de totala utsläppen ligger i storleksord- ningen 6 miljoner ton). En minskning med ungefär en tredjedel av de förstnämnda lkaS ha skett under den senaste lO-årsperioden. Orsakerna härtill är bl.a. utvecklingen av tekniken att hantera olja, oljerester och barlastvatten såVäl ombord på fartyg som i hamnar och oljeterminaler, skärpt lagstiftning och övervakning samt högre oljepriser.

Kemikalieutsläpp till sjöss är färre än oljeutsläppen och erfarenheterna av hur de skall bekämpas är relativt begränsade. Sådana utsläpp kan vara svårare att åtgärda än oljeutsläpp. då generella riktlinjer för bekämpning till stor del saknas. Behandling av kemikalieutsläpp är föremål för diskus- sioner i det internationella konventionsarbetet. Med hänsyn till att väsent- liga kostnader är förknippade med effektiva skyddsregler mot kemika- lieutsläpp har åtskilliga länder motsatt sig en dylik utvidgning av konven-

Prop. l983/84: lf) 30

tionsreglerna. Sverige eftersträvar att reglerna mot kemikalicutsläppcn skall bli lika strikta som i fråga om oljeutsläpp. '

Årligen investeras i svensk industri drygt 500 milj. kr. i miljöskyddande åtgärder och utveckling av utrustning för sådana. Kommunerna har i avIoppsreningsanläggningar investerat tiotals miljarder kronor.

Sverige har stora erfarenheter och stort kunnande inom vattenreningens område. Förutsättningarna för att marknadsföra svensk miljöskyddstekno- logi avseende åtgärder mot vattenlöroreningar från flera industrisektorer är goda. Däremot är möjligheterna att exportera denna teknik och detta kunnande begränsade. Det hänger samman med att miljövårdspol'itiken i många länder ofta inte innefattar särskilt långtgående krav på miljövår- dande åtgärder inom berörda industrier. Bland andra STU och Sveriges Exportråd har gjort ansatser till exportfrämjande åtgärder. dock tttan mer påtagligt resultat.

Regeringen har anvisat 30 milj. kr. ttnder en femårsperiod till STU för "TOBOS 85" — ett program för utveckling av utrustning och metoder för oljebekämpning till sjöss och på stränder.

SNV och Svenska vatten- och avloppsverksförcningen genomför f.n. ett utvärderingsprojekt kallat SWEP (Sewage Works Evaluation Project) av- seende kommunal avloppsreningsteknik. Denna utvärdering bör bl.a. ligga till grund för fortsatta överväganden om möjligheter för Sverige att mark- nadsföra och försälja teknik och kunnande inom vattenreningsområdet.

lnom programområdet miljöskydd och miljöskyddsteknik erfordras f.n. inga särskilda insatser av progrum/(uraktär. DSH följer pågående utred— ningsarbete inom området. På sikt kan behov av särskilda insatser bli aktuella. De tas i så fall upp till behandling i samband med den rullande översynen av havsresursprogrammet.

Ett stort antal departement, myndigheter och organisationer har upp- gifter avseende det marina miljöskyddet i Sverige. Problem föreligger vid samordning och gränsdragning mellan olika instanser och uppgifter.

DSH anser sig kttnna konslllll'l'll att produktutveckling. planering och ekonomiska investeringar inom vissa delar av miljöskyddsområdet f.n. icke är lämpligt samordnade. DSH vill även peka på behovet av en samlad analys och utvärdering av de förslag av vikt som framkommit i olika utredningar och därav föranledda beslut.

3.6. Teknik för utvinning av energi från havet

Enligt DSH talar mycket för att havslokaliserade vindkraftverk blir av intresse i ett framtida energiförsörjningssystem. Det finns därför anledning att närmare studera den havsbaserade vindenergin ijämförclse med de landbaserade prototyperna (Näsudden på Gotland och Maglarp i Skåne). I rapporten Vindenergi till havs (NE l979:6) uppges att inom de studerade områdena om ca 5 000 km2 skulle en energiproduktion av 30 TWh/år kunna erhållas.

Prop. l983/84: 10 3I

Vågkraften har inte kommit lika långt i utvecklingen. men ett ökat intresse för detta energislag kan märkas. Vågkraften utvecklas för närva- rande i huvudsak inom laboratorier och vid mindre sjöförsök med förhål- landevis begränsade målsättningar. ] rapporten Akvatisk energi (NE l98|zl6'), beräknas att ca 5 TWh vägkraft per år skall kunna utvinnas i kustnära svenska farvatten.

Ett nödvändigt steg för att utveckla vågeneritekniken till havs är att bygga mindre havsförlagda prototypkraftverk. Att göra vågförsök längs världshavens kuster är både svårt och kostsamt p.g.a. de stora vågor som kan uppträda där. Östersjön har goda förutsättningar att fttngcra som modellhav för internationell forskning samtidigt som man här kan utveckla prototypkraftvcrk i full skala för svenska förhållanden.

Vind— och vägcncrgi är närbesläktade energiformer med samma slump- artade förlopp och därmed likartad inverkan på ett kraftnät. De båda kraftslagen skulle kunna samlokaliseras i gemensamma kraftverksanlägg- ningar. För anslutning av vind- och vågenergin till stamnätet utgör varia- tionerna i timskalan de största problemen. Allmänt beräknas ea l0 TWh från källor med varierande energiproduktion kunna tas emot på stamnätet utan alltför stora svårigheter.

Ett problem med havslokalisering är förekomsten av is och vågor. vilket ställer andra krav på konstruktionsmaterial och på utförande än landbase- rade anläggningar. Samtidigt försämras servicemöjligheterna. En annan nackdel är att de sjökablar som måste dras från aggregaten till land är relativt dyra.

Några skäl för havslokalisering är:

— Vindkraftverk ute till havs tar relativt sett endast en mindre areal i anspråk. Lokala störningar eller risker för tredje man i samband med driften av vindkraftverkcn minskas. Dessutom är vindförhållandena gynnsammare än över land.

— Teknik för sådana anläggningsarbeten på havet finns utvecklad inom landet. Tekniken påminner om den som används vid anläggning av fyrar. —— Produktionsmöjligheter vid skeppsvarv kan utnyttjas och aggregaten kan monteras och provas på varv. Sjötransport till uppställningsplatsen har uppenbara fördelar jämfört med landtransport p.g.a. begränsningar i fråga om transport av stora och tunga enheter som råder på det allmänna vägnätet.

— Av samma skäl öppnas möjligheter till export av prefabricerade vind- kraftverk.

NE och energiforskningsnämnden ansvarar i dag för forskning och ut- veckling beträffande nya energikällor i Sverige. För närvarande pågår ett samarbetsprojekt mellan NE. DSH och statens planverk avseende anspråk och konflikter till följd av energianläggningar till havs.

DSH ser NES forsknings- och utvecklingsprogram. med där lämnade

Prop. l983/84: lt) 32 förslag för de havsbascrade energislagens utveckling. som en del av det övergripande programmet vad avser energiteknik. DSi/x uppgift iir (tt! it"/jtl HIerÅ/ingr'n inmn murat/ct och vid behov initiera särskild utred- nings— eller forskningsverksamhct. vilket t.ex. kan bli aktuellt när ovan- nämnda samarbetsprojekt avslutats. I övrigt .u'r DS]-ljln. ingen anledning ull engagera sig _t'llkl'ffytll't' i Iltll'.t't'll('l')..'f/Iflyt!/"llt! eller att formulera ett särskilt program härför.

3.7 Teknik för brytning och utvinning av mineral från havet

-Brytning av mineralrävaror från havet och utvinning av mineral frän dessa är ännu så länge av blygsam omfattning. Det är framför allt koksalt. magnesium och brom som utvinns ur havsvattnet och sand och grus som tas frän havsbottnen. På längre sikt är brytning av och utvinning av mineral ur l'osforitknölar. manganknölar (mangannodulerl och metallslarn av sär- skilt intresse. Dessa rävaror utgörs av sedimentära avlagringar på djupt belägna havsbottnar. Närmare kusterna är tungsandsfyndigheter och vissa mineraltillgångar i den fasta berggrunden av intresse. Den just antagna havsrättskonventionen kommer av allt att döma att få betydelse för hur brytningen av mineralrävaror till havs kommer att utvecklas. De ekono- miska zonerna ger de enskilda kuststaterna rätten till mineralresurserna inom dessa zoner. som rymmer huvuddelen av havens mineraltillgängar. Kvar utanför dessa zoner blir djuphavstillgängarna. Konventionen inne- håller bl.a. regler för hur det internationella havsbottenområdet skall för- valtas.

De viktigaste mineralförekomsterna i svenska kust— och havsområden utgörs av sand- och grustillgångar. För närvarande täcks endast någon procent av grusbehovet från fyndigheter till havs. En successiv övergång till täkt i havsområden kan vara en möjlighet att förbättra försörjningen med naturgrus. ] rapporten Sand och grus på land och i hav. (SIND l98():l). och i propositionen l981/82z99 Mineralpolitik. har påtalats beho- vet av en planmässig kartering av vissa från behovssynpunkt lämpliga grusfyndigheter.

Av mineralfyndighcter i den fasta berggrunden är hittills Skelleftefältets fortsättning i Bottenviken den mest intressanta. Nodulförekomster finns även i våra havsområden. Här är emellertid både nodulernas storlek och kvantitet mindre än i djuphaven. Det är särskilt ett område i Bottenviken mellan Luleå och Skellefteå som är rikt på noduler och intressant att undersöka. Högskolan i Luleå har gjort vissa analyser av mineralsamman- sättningen i dessa noduler.

Brytningstekniken till havs av olika mineraltillgängar har ännu llera utvecklingssteg framför sig. I Sverige finns hög kompetens och kunnande inom de maringeologiska. metallurgiska och mineralteknologiska områ— dena inom universitet. högskolor. myndigheter och industrier. De möjlig—

Prop. 1983/84: 10 33

[utter som _linns att utnyttja detta kunnande till nytta för t.ex. svensk industri och bt'ståndswrksamliet hör klarläggas, anser DSH.

4 Naturvetenskaplig havsforskning

Med naturvetenskaplig havsforskning avser DSH grundforskning och tillämpad forskning inom områdena fysisk och kemisk oceanografi. marin biologi och marin geologi jämte den kartläggningsverksamhet inom dessa områden som hänger samman med utforskning och skydd av havsområ- dena.

Svensk naturvetcnskaplig havsforskning bedrivs av många olika organ. Institutioner vid olika universitet och högskolor har ett stort antal forsk- nings- och utvecklingsprojekt av intresse för havsresursverksamheten. Flera fackmyndigheter bedriver forskning. antingen i egenskap av forsk- ningsmyndigheter eller i egenskap av myndigheter med mät- och observa- tionsuppgifter ur vilka forsknings- och utvecklingsprojekt härleds. Det finns också några fristående forskningsinstitut som bedriver naturveten- skaplig havsforskning. delvis med statligt stöd. Dessutom förekommer viss forskning i kommunal regi samt inom näringslivet.

Den marina forskningen inom landet är med andra ord utspridd över ett förhållandevis stort antal forskningsenheter med ofta små resurser för uppgifterna i fråga. Den svenska havsforskningens finansiering är som regel projektorienterad och till väsentlig del uppdelad på en mängd mindre. kortsiktiga och av varandra oberoende projekt. Härigenom kan det brista i samordningen mellan projekten. Det påtalas också ofta att det är svårt att få till stånd finansiering av projekt som sträcker sig över de sektoriella gränserna. Av sådana skäl har ett ingenmansland uppkommit i en del gränsområden. Gränsområdet mellan grundforskning och tillämpad forsk- ning. det s.k. grundforskningsgapet. är ett sådant område. Ett annat rör kontaktbristerna naturvetenskap — teknik ekonomi.

Organisationen inom vissa delar av den svenska havsforskningen har utretts av statskontoret. Havsforskningens resurser och organisation förslag till effektivisering inom delar av området ( l982z34l. Statskontorets utredning är främst inriktad mot den myndighetsanknutna havsforskningen inom ämnesområdena hydrograft och marin biologi samt mot möjligheter till samordning av forskningsfartygens användning. Statskontorets utred- ning. som lämnats in till regeringen ungefär samtidigt med DSHs förslag till övergripande program. har lett fram till vissa konkreta förslag till organisa— toriska och administrativa förändringar inom de behandlade områdena.

Statskontoret föreslår bl.a:

_ Att havstiskclaboratoriet och Kristinebergs marinbiologiska station. båda i Lysekils kommun. skall samordna sina utbyggnader och samlo- kaliseras till Kristineberg. DSH har ej tagit ställning till platsen för utbyggnaden. 3 Riksdagen 1981/84. / .i'unil. Nr ll). Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 34

Att marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s.k. baslaboratorier. Dessa bör utvecklas vid Askölaboratoriet. vid det föreslagna samlokaliserade laboratoriet i Lysekil. vid institutets för vatten— och luftvårdsforskning (lVL) laboratorium i Karlskrona och vid Norrbyn i Umeå. Att diskussioner inleds om baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Härvid bör bl.a. ansvaret för införande av årliga kontaktträffar för gemensamma forskningsangelägenheter tas upp till behandling. — Att hydrografiansvaret i Sverige samordnas inom en myndighet. SMHI. genom att fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium i sin helhet sam- manförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning.

Att forskningsfartygen skall vara en nationell resurs inte enbart knuten till ägaren. dvs. att möjligheter ges externa forskare att utnyttja myndig- hets- och institutionsägda forskningsfartyg.

Den av statskontoret genomförda utredningen behandlar med sin inrikt- ning på den myndighetsanknutna delen av den marina forskningen endast en begränsad del av havsforskningsområdet. SNVs laboratorier har inte behandlats i utredningen. Här avvaktas verkets interna förslag till organi- sationsförändringar. Om statsmakterna beslutar genomföra de lämnade förslagen erfordras fortsatt medverkan från statskontorets sida.

lnom universitet och högskolor återstår att behandla delar av det marina forskningsområdet där behoven av koordination och samordning är ange- lägna. DSH avser att i samarbete med FRN och berörda intressenter fortsätta det inledda arbetet och föreslå tlf/"akuttiseringxåtgärdar.

Satsningen inom havsforskningen måste utgå från samhällets behov av kunskap inom havsresursområdet. DSH ser därför anledning att mot bak- grund av havsresursfrågornas betydelse för sysselsättning och försörjning studera de viktigare problemen och peka ut de områden inom havsforsk— . ningen där insatsbehoven är stora och där integrerade satsningar krävs. Principer för samordning och finansiering behöver också klargöras. DSH (turer att bilda en sttnzordningsgrupp med företrädare för olika havsforsk- ningsintressanter. Gruppens uppgifter bör bl.a. vara: att behandla prioriterings- och samordningsfrågor vad avser viktigare forskningsområden, kostbar utrustning m.m., att verka för en successiv profilering av forskningsorganens kompetens. att skapa impulser till större flervetenskapliga projekt av särskild bety- delse för samhälle och näringsliv, att behandla havsforskningcns informationsfrågor. och — att ge DSH underlag för sitt årliga yttrande över andra myndigheters anslagsframställningar. En hög forskningskompetens är viktig med hänsyn till behov inom landet att kunna följa och dra nytta av den omfattande forskning som sker internationellt. både vad gäller förståelse för och tillgång till nya resultat. Ett problem för forskningen är härvidlag den brist på stipendier som _kan

Prop. 1983/84: 10 35

möjliggöra för forskare att under viss tid få arbeta vid utländska forsk- ningsinstitutioner. Inom den föreslagna samordningsgruppen bör även för- utsättningarna för inrättande av sådana stipendier inom prioriterade forskningsområden klarläggas.

FN-organet IMO (f.d. IMCO) har lokaliserat World Maritime University till sjöbefälsskolan i Malmö. Utbildningen omfattar bl.a. internationella havsmiljökonventioner och deras praktiska tillämpning. Därtill kommer en internationell säkerhetsutbildning för besättningar till olje-. kemikalie- och gastankers. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till Sveriges internatio- nella anseende inom miljövårdsomrädet avxar DSHJi'ilja upp de initiativ som framkommit från bl.a. _lbrskningsltåll rörande att intm'nutiont'llt nut- rint miljöl'å'rtls'unittersital/—inxtitut i Sverige.

5 Den havsindustriella sektorn

lnom havsresursverksamheten har nya marknader uppstått. i första hand till följd av ändrade betingelser för den globala energiförsörjningen. På många håll har stora resurser satts in på utvinningen av olja och gas ur kontinentalsocklarna. Det pågår också teknisk utveckling avseende energi ur vågor. tidvatten. salthalts- och temperaturskillnader. Även teknik för utvinning av mineral ur djuphavsbottnarnz'i tilldrar sig växande intresse.

Samtidigt som dessa marknader bl.a. genom sin expansiva karaktär erbjttder många och skiftande möjligheter för svenskt näringsliv. föreligger också väsentliga hinder. ] första hand avses här frånvaron av hemmamark— nad. nationell protektionism på en del kontinentalsockelområden och de internationellt verksamma oljebolagens konservatism vid val av underle- verantörer och teknik.

Bland motiven för att satsa på svensk havsteknik pekar DSH särskilt på följande — dagens och morgondagens havsresursverksamhet innehåller högtekno- logiska och relativt snabbt föränderliga områden. Produkter inom dessa områden tillverkas regelmässigt i korta serier. Marknader av denna typ passar svensk industri bättre än mogna produktområden. där skaleko- nomi och rationella produktionsanläggningar för stora serier är domine- rande konkurrensmedel.

havsresursverksamheten erbjuder expansiva marknader. Den teknolo- giska bredden är redan mycket stor. — havsresursverksamheten. främst inom den marina oljeutvinningen. in- nehåller många outvecklade nischer. En del av dessa passar för nyföre- tagande. andra för avancerade insatsvaruindustrier. Även om en del nischer omsätter förhållandevis blygsamma belopp. kan de ändock på sikt genom kombination med andra aktiviteter utgöra inkörsporten till större affärsverksamheter.

Prop. 1983/84: 10 36

inom svensk industri finns redan på många håll. om än i smala sektorer. en kompetens som ger god avstamp för nyskapande av utrustning och tjänster inom havstekniken. Några företag är redan väl etablerade på offshoremarknaden.

Som hinder för en svensk expansion på offshoremarknader anger DSH främst följande den hemmamarknad som skulle kunna bana väg för svensk havsteknik

är mycket begränsad.

de svenska operatörer på marina oljefält som skulle kunna stå som avnämare för svensk teknik saknas nästan helt. den nationella protektionismen är stark på en del kontinentalsockelom-

' råden.

— offshoremarknaden präglas av stark konservatism vid val av underleve- rantörer och teknik. stark position för svensk industri föreligger f.n. endast inom enstaka och smala marknadssegment.

Även sammantagna utgör dock dessa problem enligt DSH inte något avgörande hinder.

Eftersom offshoremarknaden kan ge väsentliga bidrag till industripro- duktion och bytesbalans är det angeläget att det inom landet utvecklas en strategi som kan bana väg för svensk havsteknik på utlandsmarknaderna. En huvudfråga är härvidlag hur man skall identifiera potentiellt givande affärsmöjligheter och definiera de roller som myndigheter. forskningsor- gan och näringsliv kan spela för att främja offshoreindustrins utveckling. Speciell hänsyn bör tas till den omständigheten att innovationerna och entreprenörandan ofta återfinns hos de små och ibland också nystartade företagen.

Betydelsefulla element i en sådan strategi har DSH funnit vara i första hand följande:

Ändradeformen/ör statligt utvecklingsstöd. De stödformer som gäller vid STU och de regionala utvecklingsfonderna är mindre väl anpassade för marknader av den karaktär som offshoresektorn representerar: dvs. för tidskrävande utveckling av ny teknologi på nya marknader och kostsam marknadsintroduktion av sådana produkter. Denna omständighet. i kombi- nation med svårigheter för företagen att göra långsiktiga investeringar i helt nya produktområden. har begränsat hittillsvarande svenska framgång- ar på offshoremarknaden till områden där affärskompetens. snarare än ny teknologi. varit vägröjande.

Eftersom industriell förnyelse enligt delegationen är en angelägen fråga för landet föreslår DSH:

— att formerna för stöd till teknisk utveckling ses över, speciellt. avseende räntebelastning och återbetalningsvillkor vid s.k. villkors- och produkt— utvecklingslän samt möjligheterna till stöd överstigande 50% av ett projekts totala värde.

Prop. 1983/84: 10 37

att läne- och bidragsmöjligheterna bör göras mer attraktiva för indu- strin. även med bortseende från de f.n. mycket höga räntenivåerna. och — att staten tar på sig ett större finansiellt risktagande. speciellt vid tids- krävande utveckling och marknadsföring av nya produkter. Ökatjinunsielh utt'er-klingssn'id. Under 1970-talet var industrins efter-

frågan på statligt utvecklingsstöd för havsteknisk utveckling förhållandevis svag. Från omkring år 1980 har dock efterfrågan vuxit. Ändras de statliga stödformerna så att de bättre passar tidskrävande utveckling och mark- nadsintroduktion av ny teknologi kommer detta att öka efterfrågan på stödmedel. Å andra sidan är det inte möjligt att nu bedöma volymen för de närmaste åren av goda industriprojekt inom sektorn i fråga.

[ konsekvens med vad som anförts beträffande stödformer föreslår DSH:

att det finansiella stödet ökas och ges formen av en särskild fond, omfattande förslagsvis 100 milj. kr. till STUs förfogande som extra stöd till havsteknisk utveckling under en femårsperiod. Det bör då vara möjligt att. med ledning av erfarenheter rörande efterfrågans art och omfattning under de första två a tre åren. inkomma med förslag till regeringen avseende stödets framtida omfattning.

Stöd till referensa"läggningar. Även om hemmamarknaden på de havs- industriella områdena är liten är det angeläget att ta vara på de möjligheter som kan finnas. DSH vill speciellt fasta uppmärksamheten på möjligheter- na till draghjälp vid prototyputveckling och marknadsintroduktion genom beställningar från svenska fackmyndigheter som marinen. sjöfartsverket. kustbevakningen.. SNV. SMHI och Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Det av DSH föreslagna programmet teknik för utforskning och till- ståndskontroll av havet har detta som huvudändamål men även program- men för arktisk teknik och undervattensteknik har delvis samma syfte. Förstnämnda program syftar till en kraftsamling på utveckling av sådana avancerade 'system för mätning och observation som kan ha svenska myndigheter och verk som kompetenta beställare och som samtidigt be- döms ha en internationell marknad. Förstärkt stöd till myndigheter för utveckling av referensanläggningar anser delegationen vara en särskilt effektiv åtgärd för industriell utveckling eftersom det finansiella stödet då kan kombineras med krävande beställare. DSH föreslår: — att program avseende teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet antags i syfte att genom inhemsk teknikupphandling främja utvecklingen av system för mätning och observation i havet och i huvudsak enligt programbeskrivningen. och att särskilda medel ställs till DSHs förfogande föri huvudsak fackmyn- digheternas räkning som kompletterande bidrag vid prototyputveckling inom områden av havsresursverksamheten där svensk industriell kom- petens hedöms ha i övrigt nöjaktiga konkurrensförutsättningar.

Prop. 1983/84: 10 38

Utveckling (ll' teknologisk kompetens för I/l'tlnllltlc'll. Förnyelse av svensk industri på de havstekniska områdena är delvis en fråga på lång sikt eftersom både affärsutveckling och insteg på dessa marknader är tidskrä- vande. Ett villkor för optimalt utnyttjande av de svenska förutsz'ittningarna är ett starkt stöd från samhällets sida till teknisk utveckling och utbildning av komptent personal. Programmen för arktisk teknik och undervattens- teknik tjänar. om än på helt olika grunder i övrigt. syftet att bidra till industriell kompetens för framtiden.

Utan god satsning på programmen för arktisk teknik och undervattens- teknik är prognosen för svensk havsindustriell verksamhet enligt DSHs bedömning väsentligt sämre. DSH_/öreslär:

— att de redovisade programmen för arktisk teknik och undervattenstek- nik antas i syfte att genom grundläggande FoU förstärka den inhemska basen för utveckling av industriell kompetens inom havstekniken och att genom aktivare samverkan mellan myndigheter. forskningsorgan och näringsliv ge synergieffekter avseende utveckling av ny teknik. att. i samma syfte. frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila

sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda intressenter. och

att DSH erhåller kompletterande resurser för aktiverande uppgifter inom dessa programområden.

Il'lurknudsjföring av statlig kompetens. Inom en del myndigheter och statliga forskningsorgan pågår en avsevärd kompetensutveckling inom speciella områden av havsresursverksamheten. Det är angeläget att denna kompetens. i vidgad omfattning och på kommersiell bas. utnyttjas för exportuppdrag och inom biståndsverksamheten. Möjligheterna att genom kombinationer av statlig och industriell kompetens inom havsresursverk— samheten skapa större s.k. joint ventures på den internationella markna- den bör också vidgas. För vissa myndigheter. t.ex. marintekniska institu- tet SSPA och SMHI. finns formerna givna och i varierande utsträckning även resurser till förfogande för sådana engagemang. Andra myndigheter saknar inte bara former och resurser för en marknadsföring av sin havsre- surskompetens. De saknar i sin instruktion också incitamentet till en kommersiell verksamhet. .

Två myndigheter av sistnämnda slaget och med betydande resurser för den havsindustriella sektorn är marinen och FOA. Marinens resurser knyter främst att till MDC och frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn. Även FOAs dykerimedicinska forskning är lokaliserad till MDC. vilket gör att man här har en samlad resurs för utbildning av dykare samt forskare och tekniker inom området dykeri. DSH har därför haft informella överläggningar i ärendet med företrädare för FOA. Med ledning av dessa överläggningarföreslår DSH: — att ett bolag bildas för marknadsföring av FOAs kompetens under kommersiella betingelser på den civila sektorn.

Prop. 1983/84: 10 39

Stöd till utbildning uc'ltfin'xknittg. De offshoreorienterade tcknologicrna vilar på samma vetenskapliga grund som redan av andra skäl finns etable- rad vid våra tekniska högskolor. Det innebär. enligt DSHs mening. att erforderlig utbildning i grundläggande ämnen finns inom landet. om man bortser från vissa exklusiva områden.

()avsett det ovan anförda år den kompetenta personalen för offshoretek- nik fåtalig inom landet. vilket sammanhänger med att industrin ännu i endast begränsad omfattning engagerat sig på detta område. En orsak är också att forskningsorganens kontakter med offshoreverksamhetcn varit begränsade. En bred svensk offensiv mot offshoresektorn skulle sålunda beredas svårigheter genom brist på erfaren och kompetent personal.

DSH avser att hålla nära kontakt med havsinriktad utbildning och forsk- ning vid våra tekniska högskolor och. så snart resurser kan avsättas för ändamålet. sondera eventuella behov av kompletterande utbildning inom vissa specialområden av särskild betydelse för industrin.

En effektiv mekanism för skapande av s.k. entreprenöranda. innova- tioner och nya affärsidéer är att bereda möjlighet för personal. inte minst personal med djupgående kunskaper i grundläggande ämnen. att delta i operativa uppgifter inom den verksamhet som kan vara aktuell.

DSHjl'ireslår:

— att årliga kontaktträffar eller arbetsinternat arrangeras genom DSHs försorg med företrädare för berörda myndigheter. forskningsorgan och utvecklingsorienterade företag i syfte att genom informellt utbyte av information om resultat. pågående arbeten. resursproblem m.m. verka för en successiv profilering av forskningsorganens kompetens. skapa impulser till större. flervetenskapliga projekt av särskild betydelse. ge DSH underlag för sitt årliga yttrande avseende myndigheternas anslags- framställningar. och förbättra dc teknikorienterade forskningsorganens marknadskontakt och stimttlera entreprenöranda och intresse för ny- företagande bland forskare och specialister. ' — att DSH åläggs uppgifter att ombesörja erforderliga kontakter och admi- nistrativa åtgärder för kortare utlandstjänstgöringar inom främst off- shoreverksamheten. för kompletterande utbildning och för förbättrad kontakt med marknaden och dess konkreta problem och möjligheter. och

att DSH erhåller kompletterande resurser för de föreslagna uppgifterna. Identifiering av tillväxtområden. [ ett utvidgat svenskt offshoreengage- mang är det angeläget att avsätta resurser för att följa förändringar på utlandsmarknaderna och identifiera nya tillväxtområden för svenskt nä- ringsliv. Marknadsundersökningar bör göras i samverkan med näringslivet och berörda fackmyndigheter. Sveriges Exportråd. de svenska handels- kontoren i utlandet. utländska konsulter etc. Speciellt bör man härvidlag vara uppmärksam på dels tillväxtområden som kan öppna möjligheter för näringslivet i kombination med statlig kompetens. dels stora internationel-

Prop. 1983/84: 10 40

la projekt inom och utom biståndsverksamheten som kan lämpa sig för konsortier av svenska företag och fackmyndigheter. Eftersom förändring— arna i svensk varu- och tjänstexport på offshoremarknaden f.n. ej kan utläsas ur officiell svensk statistik är det också angeläget att man med berörda parter överlägger om praktiska åtgärder för täckande av denna brist. Insatser av nämnda slag bör ha karaktär av grupparbeten och analy- ser inom konkreta områden. Biträde av extern. ofta utländsk expertis. kan erfordras. DSH/öreslås få i uppdrag: att i samverkan med statistiska centralbyrån (SCB) och berörda branschorgan göra en årlig sammanställning av svensk export på off- shoresektorn. samt — att i anknytning till sitt årliga yttrande över andra myndigheters anslags- framställningar göra en sammanställning över det sammantagna FoU- stödet till svensk havsresursverksamhet från STU. regionala. utveck- lingsfonder och kreditinstitut.

6. DSHs framtida roll och resursbehov

Havsresursverksamheten rymmer många möjligheter för svenskt nä- ringsliv. Dessa möjligheter kan vidgas på olika sätt genom en rad åtgärder som beskrivits ovan. inte minst inom DSHs uppgiftsområden.

lnom ramen för befintliga resurser är insatser från DSHs sida möjliga i endast ringa omfattning och i långsammare takt än som en framgångsrik anpassning till den internationella havsresursutvecklingen skulle förutsät- ta. Omvänt skulle enligt DSH tilläggsrcsurserna sannolikt ge god återbä- ring inom svensk ekonomi på kortare och i än högre grad på längre sikt. En nöjaktig utveckling av havsresursverksamheten under rådande förhållan- den förutsätter att många små men snabba åtgärder kan vidtas för bättre samverkan mellan myndigheter. forskningsorgan och näringsliv. l den decentraliserade svenska havsresursverksamheten erfordras ett: särskilt organ som i de många frågorna av övergripande karaktär kan följa och analysera verksamheten. ta initiativ. ge råd och i övrigt aktivt främja utvecklingen genom smärre stödåtgärder av olika slag. Vidareutveckling av det övergripande programmet är ett led i detta arbete. DSi-ls roll som samordnande myndighet bör övervägas mot denna bakgrund. DSH kan ges ökade ekonomiska och personella eller. alternativt. i första hand ökade ekonomiska resurser jämte ökad medverkan av personal inom fackmyn- digheterna. I det senare alternativet bör regeringen i förekommande fall. för att ge större tyngd bakom behovet. uppdra åt DSH och berörda myn- digheter att i samverkan genomföra de arbeten som påkallas. lDSH bör också kunna bidra till snabbare utredning av sådana större havsresursfrå- gor som knyter an till delegationens speciella kompetens.

Prop. 1983/84: 10 41

Villkor för framgång i samordningsuppgiften är enligt DSH bl.a.:

— att ha erforderlig överblick.

— att kttnna delta som kreativ länk i utvecklingen av samarbetet mellan myndigheter forskningsorgan — näringsliv.

att kunna ta förhållandevis snabb ställning i löpande delfrågor över sektorsgränserna. och

att i särskilt angelägna fall kunna ge de resurstillskott som påfordras för att få till stånd eller påskynda sektorstWergripande arbeten för utveck- ling av svensk havsresursverksamhet. För denna uppgift erfordras inte något stort organ. men DSHs nuvaran- de resurser är otillräckliga. DSH bedömer ett tillskott. successivt ökat till storleksordningen lt) milj. kr. efter ett par år. behövligt för ifrågavarande uppgifter. De finansiella resurserna skulle DSH huvudsakligen sätta in som kompletterande medel i de verksamheter som DSH finner särskilt angeläg- na. Medlen skulle av DSH till övervägande del ställas till förfogande för uppgifterna i fråga genom anvisning via andra myndigheter och forsknings- organ och skulle sålunda inte påfordra någon större utökning av de admini- strativa resurserna vid DSHs kansli. En förstärkning av DSHs kansli med uppskattningsvis 4—6 tjänster torde dock behövas.

DSH föl'l's'lål'.”

att resurser enligt ovanstående bedömning ställs till DSHs förfogande.

l'rop. 1983/84: II) 42

Sammanfattning av forskningsrådsnämndens (FRN) och delegationens för samordning av havsresursverksamhe- ten (DSH) rapport (82: 14) Vattenbruk för Sverige

För att närmare precisera problemen och utreda förtttsättningarna för en positiv utveckling av ett svenskt vattenbruk tillsatte FRN och DSH en särskild styrgrupp för vattenbrttk. FRN och DSH har den 26 november I982 till regeringen överlämnat en rapport med förslag till åtgärder för svenskt vattenbrttk. Förslaget bygger på analyser och förslag inom åtta olika delområden. presenterade i separata rapporter. Styrgruppen föreslår åtgärder som gäller ekonomi och marknadsföring. utbildning, forskning och administration. Dessutom pekar gruppen på vilka arter man främst bör satsa på och vilka odlingssystem som lämpar sig bäst för svenska förhål- landen.

Med vattenbruk avser styrgruppen odling av vattenlevande organismer som fisk. musslor och ostron. kräftdjur och alger i intensiva eller extensiva odlingsformer för att öka produktionen eller värdet av avkastningen över den som normalt förekommer i miljön.

Vattenbruket omfattade år l98l totalt i hela världen ca lt) miljoner ton fisk. skaldjur och alger eller ca l3 % av havens och sjöarnas avkastning. År l970 var avkastningen 792. Av det totala utbytet av vattenbruk år l980 kom 84% från Asien och l3% från Europa. Produktionen i Nordamerika är för närvarande l.6% av världsproduktionen och kommer enligt styr- gruppen att öka mycket snabbt i absoluta tal.

] Norden odlas ca 50000 ton fisk och skaldjur. Större delen av denna produktion består av regnbåge och lax i konsumtionsodlingar. Sverige odlar ca 2000 ton regnbåge och drygt l 000 ton blåmusslor för konsumtion. ] fiskevårdande syfte odlas i Sverige ett lO-tal arter. Utsättningar av främst lax. öring och ål har betydelse för yrkesfisket. Andra arter som regnbåge. öring. bäckröding. röding och harr betyder mycket för sportfisket.

Styrgruppen förklarar den snabba utvecklingen av vattenbruket i den industrialiserade delen av världen bl.a. med ökande energipriser. ökade föroreningsmängder i hav och sjöar. marknadens efterfrågan på vissa fiskarter samt medvetenheten om att fisk och skaldjur är nyttiga livsmedel. Förutom för livsmedelsproduktion odlas idag organismer avsedda som betesfisk. akvariefiskar. fiskar för biologisk bekämpning. försöksdjur m.m. Musslor odlas för pärlframställning. Alger odlas för framställning av kemikalier till bl. a. livsmedelsindustrin. för omvandling till energi eller för vattenrening.

Odlingstekniken utvecklas i riktning mot energisnåla odlingssystem där näringsämnen återcirkuleras. Styrgruppen utgår från att vattenbrttk. jord- bruk och industri alltmer kommer att integreras för att varmt spillvatten och olika avfallsprodukter skall utnyttjas vid framställning av fiskfoder och att de kinesiska polykulturerna, där fiskfoder produceras med hjälp av

Prop. 1983/84: [0 43

avfall från jordbruk och samhällen. bildar modell för ett nytt tänkande i västerlandet.

Styrgruppen konstaterar att allt utnyttjande av mark och vatten för jordbruk. industri. samhällen m.m. innebär konsekvenser för miljön. Det- ta gäller också vattenbruket. Vid odlingar tillförs det omgivande vattnet fosfor genom fodret och organismernas exkrementer. Genom lämplig loka- lisering och odlingsteknik samt optimal produktionsvolym kan fosforut- släppcn begränsas.

Motiv för ett svenskt vattenbruk som styrgruppen framför är att ca 992 av Sveriges yta täcks av vatten och att kuststräckan är mer än 7000 km lång. Vattenkvalitén i svenska vatten är i många fall god. Den stora importen av fiskprodukter kan minskas. Sverige är idag det land i världen som importerar mest fisk och fiskprodukter per capita. År l980 var han- delsbalansunderskottet för fiskprodukter l.l miljard kronor och år l98l 670 miljoner kronor. Detta motsvarade Il respektive 37 9"? av det totala handelsbalansundcrskottet.

Styrgruppen kalkylerar med att Sverige är |990 kommer att odla ca 9000 ton fisk. l200 ton kräftdjur och l5000 ton musslor. Detta representerar ett förstahandsvärde av 343 miljoner kronor. Samtidigt förväntas en relativt stor sysselsättningseffekt av ett utbyggt svenskt vattenbruk. Den för l990 beräknade odlingsvolymen kommer enligt styrgruppen att kttnna ge 2200 arbetstillfällen och år 2000 kan 6400 människor komma att vara direkt eller indirekt sysselsatta genom vattenbruk.

Styrgruppens förslag

l'roduktionsformer och arter

Styrgruppen rekommenderar att utsättning av lax. öring. vissa andra laxfiskar. ål och sötvattenskräftor görs i'vissa vatten. kombinerat med fiskevårdande åtgärder. För extensiv och intensiv produktion i odlingar rekommenderas olika arter för sötvatten. Östersjön och västkusten. Spe- ciella rekommendationer ges för intensivproduktion med värmetillskott. Den extensiva produktionen bör främst omfatta lax. havsöring. ål. fiod- kräfta och signalkräfta. Den intensiva produktionen i naturliga vatten lämpar sig bäst för stor regnbåge. lax och röding. lntcnsivodling med värmetillskott är mest lämpad för ål och piggvar. Rekommendationerna gäller med hänsyn till ekonomi/marknad och fysiska förutsättningar.

Vattenbruksråd

Styrgruppen föreslår att ett vattenbruksråd inrättas övergångsvis. När vattenbruket etablerats som en ny näring har styrgruppen avsett att ansvaret för näringens fortsatta utveckling läggs dels på en förvaltnings-

Prop. WS$/84: 10 44

myndighet (administrativa åtgärder) och dels på en centralforskningsenhet (ttndervisning och forskning).

Vattenbruksrädct föreslås få l0 ledamöter. Förutom en ordförande. en vice (.trdförandc och sekreterare bör fiskeristyrelsen (FS). Sveriges lant- hruksuniversitet (SLU). statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). sta- tens vattenfallsverk (Vattenfall). styrelsen för teknisk utveckling (STU) och de idag hidragsgivande organen DSH. FRN och skogs- och jordbru- kets forskningsräd (SJ FR) ha var .sin representant. Rådets uppgifter blir att verka för vattenbrukets utveckling på ett övergripande plan och följa utvecklingen (rationellt och internationellt.

Verksamheten bör bedrivas genom kontakter med odlare. näringsliv och myndigheter. Därigenom kan nödvändiga åtgärder vidtas på olika plan för att främja utvecklingen av vattenbruk i Sverige. Rådet föreslås under över-gängsskcdet vara ett rådgivande och samordnande organ i frågor rörande vattenbruketsjuridik. administration och ekonomi. Dessutom bör rådet med hjälp av experter stå till förfogande med upplysningar om den tekniska och biologiska utvecklingen.

Styrgruppens förslag till vattenbrukets framtida administration.

Internationell referensgrupp (5 personer)

%% Sveriges fiskodlar- förening Sveriges fiskares

—-- riksförbund _. ___—___ Fritidsfiskarna Ofdf()ra__ndc Kommunförbundet _ __ _ V- ordförande lndustriförbundet T va.-vetenskaplig Sekreterare Grossistförbundet institution FS DSH KF” "' " SLU FRN LRF SVA SJFR Fackförbunden

SV STU

FoU-grupp Tillämpningsgrupp (8 personer) (5 personer) Specialistomräden: Funktioner: Näringsfysiologi Juridik Avelsmetodik Planering Patologi Ekonomi Ekologi Odlingsteknik Etologi Industri Fysiologi Miljö Fisk Avel Kräftdjur Sjukdomar Musslor Marknad

|__—___l

Alger

Prop. 1983/84: 10 45

Svenska Fiskbolaget

Styrgruppen föreslår vidare inrättandet av en ny organisation med ar- betsnamnet Svenska Fiskbolagct med en central marknadsföringsfunktion avseende vildfångade och odlade produkter. Detta bolag bör ha ett flertal funktioner för att kunna stödja näringen med etableringsservice, produkt- utveckling. marknadsföring, export och import. juridiska frågor m.m. Styrgruppen betraktar sitt organisationsförslag som ett ramförslag inom vilket olika initiativ kan utvecklas efterhand.

Svenska Fiskbolaget bör enligt styrgruppen päta sig rollen som en sam- lad central marknadsfunktion för hela det svenska fisket. dvs. yrkesfisket och vattenbruket. Bolagets funktioner bör omfatta bl.a. följande (ej i prioritetsordning).

Myndighetskontakter Etableringsservice Produktutveckling

Teknisk service Upphandlingsservice Marknadsföring/handel/industri Export/import

Försäkringar

Remissinstans Juridiska frågor Produktionsplanering/buffertlagring Ägare till utrustning

De olika frågorna behöver inte inplaceras på en stor central enhet. Svenska Fiskbolaget kan i stället med fördel "leasa ut" olika funktioner på kommersiella bolag med specialisering inom olika områden som t.ex. marknadsföring. Den sammanhållande uppgiften som bolaget föreslås ha betonas starkt.

Planering av vattenområden

Styrgruppen föreslår att en översiktlig planering av vattenområdenas användning genomförs i kommuner där intresset för vattenbruk är stort. Genom att ta fram områden som är lämpade för vattenbruk och göra en avvägning gentemot andra intressens anspråk kan en stor del av de pro- blem och konflikter som vattenbruket hittills orsakat sannolikt elimineras.

Prop. 1983/84: ll)

'l'illståndsprövning

46

Styrgruppen föreslar en förenkling av den tillständsprövning som sker i dag. t.ex. i enlighet medföljande skiss.

Liinxstyrelse Fiskenämnd

Ja

()DLAREN

: SAMRÅD uzusmtll |_ ________________ _J Hälsovärdsnämnd Vattenrättsagare l-"iskevärdsförening etc. 35 .5 FF

A SÖKAN ML N

LÄN SSTYR ELSE

i REMISSINSTANSER Meddelande till SNV

och hälsovårdsnämnd om ' Halsovärdsnämnd att ansökan inkommit t Komplettering Nej Fiskenämnd

l ________________ Fiskeriintendent

Kungörelse Fiskeristyrelsen

l

Eventuell besiktning Remlss Statens veterinärmedi-

cinska anstalt

Sökandens svar på remissyttr.

Behövs sammanträde? Ja Nej

l

Kungörelse + kallelse till remissinst. m.fl. som lämnat synpunkter

l

Sammanträde Eventuellt besök

l

Beslut l8 & ML, 35 å FF. 5 & sjötrafikförordn.

l'— _________________ _l

Eventuellt överklagande | till regeringen '

l_ ___________________ .J

Prop. 1983/84: 10 47

Vattenhrukslån m. m.

Styrgruppen föreslår inrättande av ett vattenbrukslän med samma vill- kor som gäller för fiskerilän dvs. två års amorteringsfrihet och lägre ränte- fot än normalt för lån. Länet är tänkt att kunna stimulera en ny näring med likviditetsproblem i inledningsskedet. Statliga lånegarantier börocksä kun- na utgä. Styrgruppen pekar ocksä på behovet av handelspolitiska åtgärder för att ge svensk fiskproduktion ett bättre utgångsläge.

Sjukdomsservice

Styrgruppen konstaterar att det föreligger brist på diagnostisk och rädgi- vande service avseende fisksjukdomar och föreslår att servicen förstärks och byggs ut vid SVA och vid regionala veterinärmedicinska laboratorier.

Den framtida fisksjukdotnsbekämpningen föreslås bli organiserad enligt modell med ett centralt sjukdomslaboratorium, central tillsynsmyndighet. rådgivande nämnd och regionala laboratorier. 1 första hand konsulterat" odlarna de regionala laboratorierna.

Tvärvetenskaplig institution m. m.

Styrgruppen föreslår att en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk inrättas. Institutionen bör vara centralt belägen i Sverige och knuten till universitetet.

En forskningsinstitution för vattenbruk bör ha avdelningar för allmän vattenbruksteknik, näringsfysiologi. sjukdomsbekämpning. avelsmetodik. fysiologi. ekologi. vattenkemi och ekonomi. Institutionen bör framför allt ägna sig åt tillämpad forskning som ger bakgrundsfakta till undervisningen. Styrgruppen bedömer att fältarbete och experimentellt arbete förutom vid den centralt belägna institutionen bör bedrivas vid olika regionala sta- tioner. Dessa kan utföras i anslutning till redan etablerade institutioner eller laboratorier. De flesta av dessa behöver emellertid förstärkas eller byggas ut för att klara de behov som verksamheten har av experimentellt utrymme.

Enligt styrgruppen bör särskilt stöd utgå till internationell och nationell forskarutbildning inom området för vattenbruk. Utbildningen av fiskeri- konsulenter vid universitetet bör kompletteras med vattenbrukskunskap.

Vissa övriga förslag

Styrgruppen redovisar behovet av att lämpliga försäkringssystem för vattenbrukare tas fram. att avelsstationer och en statlig karantänanlägg- ning inrättas samt att utbildning. rådgivning och information förbättras.

Prop. 1983/84: 10 48

Sammanfattning av statskontorets rapport (1982: 34) Havsforskningens resurser och organisation — förslag till effektivisering inom delar av området

Statskontoret har inriktat utredningen mot i första hand den myndighets- anknutna havsforskningen. Statens naturvärdsverks (SNV) berörda labo- ratorier har dock inte behandlats eftersom det vid rapportens överläm- nande pägick en intern organisationsöversyn inom verket. Även delegatio- nens för samordning av havsresursverksamheten (DSH) arbete med att ta fram ett övergripande program för svensk havsresursverksamhet pågick vid denna rapports överlämnande varför statskontoret inte ansett sig ha tillräckligt underlag för att nu ta fram ett fullständigt organisationsförslag. Vid utarbetandet av sin rapport har statskontoret dock haft tillgång till ett programutkast av DSH.

Vid arbetets bedrivande liksom vid presentationen har statskontoret delat in rapporten i fyra delar. nämligen:

—— befintliga resursers användning. —- naturvetenskap,

havsteknik och

forskningsfartyg.

1 Befintliga resursers användning

Statskontorets kartläggning av befintliga resursers användning genom- fördes med hjälp av en enkät eftersom antalet organisationer som bedriver havsresursanknuten verksamhet är stort. Som vid alla enkäter är preci- sionen i svar etc. inte den bästa. Statskontoret anser dock att precisionen är tillräcklig för det övergripande angreppssätt som uppdraget medför. Vissa intressanta sammanställningar visas nedan i tabeller som kommente- ras.

Tabell ] Havsresursområdet. Resursanvändning budgetåret l980/8l avrundat till miljoner kro- nor

Område Totalt Varav Varav Varav mätning SSPA övrig forskning Naturvetenskap 33 ll 22 Havsteknik 88 33 38 H Fartyg 5 — 'l'otalt l26 44 38 39

Prop. 1983/84: 10 49

Havsresursverksamheten omfattade budgetåret l980/8l totalt l26 milj. kr. Av dessa utgör minst 5 milj. kr. utgifter för forskningsfartyg och 44 milj. kr. mätningsverksamhet. Inom teknikområdet är det enbart myndig— heter som utför mätningsverksamhet. nämligen sjöfartsverket (25 milj. kr.) och Sveriges geologiska undersökning (SGU) (8 milj. kr.). medan inom naturvetenskapliga området mätningsverksamhet utförs av flertalet forskningsutförandc organ. Det gäller såväl myndigheter som universitet/ högskolor. Det är dock Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) (7 milj. kr.) och SNV (4 milj. kr.) som finansierar 40% av denna mätverksamhet.

Marintekniska institutet SSPAs verksamhet är i miljoner räknat av sam- ma storlek som den övriga totala forskningsverksamheten nämligen 38 milj. kr. resp. 39 milj. kr. Den övriga forskningsverksamheten omfattar inom det naturvetenskapliga området 22 milj. kr. och inom det havstek- niska omrädet l7 milj. kr.

Kostnadsredovisningen för forskningsfartygen är inte enhetlig och finns för de flesta organisationer inte redovisad separat utan ligger antingen helt eller delvis inom ovan angivna siffror. Fiskeristyrelsens fartygskostnad var för budgetåret l98l/82 ca 5 milj. kr.

Tabell 2 Fördelning av de 39 milj. kr. övrig forskning som redovisats i tabell 1 för budgetåret l980/8l

Organisation Totalt Varav Varav Antal grund- tillämpad enheter forskn. forskn.

Myndigheter l7 2 l5 ll Univ/högskola 22 I2 l0 54

Summa 39 14 25 65

Den övriga forskningens 39 milj. kr. utförs dels inom ll myndigheter till en kostnad av l7 milj. kr. (44%). varav 2 milj. kr. är grundforskning och l5 milj. kr. är tillämpad forskning. dels inom universitet/högskolor vid 54 institutioner till en kostnad av 22 milj. kr. (56%), varav |2 milj. kr. är grundforskning och IO milj. kr. är tillämpad forskning.

Som framgår är forskningen mycket spridd framför allt inom universitet/ högskolor. Detta torde sammanhänga med universitetsstrukturen. Vidare framgår att av den totala summan för grundforskning bedrivs 86% inom universitet/högskolor och |4'7n inom myndigheter. Medan av den totala summan för tillämpad forskning 6057? bedrivs inom myndigheter och 409? inom universitet/högskolor.

4 Riku/agan ”83/84. I .ruml. Nr IO. Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 50

Tabell 3 Fördelning av de 39 milj. kr. övrig forskning som redovisats i tabell [ för budgetåret [980/81

Omräde Totalt Varav Varav Antal myn- Insti- grund- tillämpad digheter tutioner forskn. forskn.

Havsteknik l7 6 || 4 24 Naturvetenskap 22 8 H 7 30

Summa 39 14 25 || 54

Forskningen inom det naturvetenskapliga området som omfattar 22 milj. kr. är till 36 % grundforskning och till 64% tillämpad forskning. Ungefär samma fördelning procentuellt gäller för havsteknikområdets l7 milj. kr. lnom naturvetenskap är verksamheten något mer spridd än inom havstek- nik.

2 Naturvetenskap inom havsresursområdet

Den naturvetenskapliga havsforskningen som tagits upp till behandling i rapporten består av två delar. marin biologi och hydrografi.

2.1. Marin biologi

Inom det marinbiologiska omrädet verkar myndigheter. universitet/hög- skolor och fristående institut/stiftelser.

Dessa är fiskeristyrelsen. naturhistoriska riksmuseet. i viss mån SNV och statens livsmedelsverk (SLV). universiteten i Stockholm. Göteborg. Uppsala. Lund. Umeå, Kalmar och Linköping. Chalmers tekniska högsko- la (C'I'I—I). Sveriges lantbruksuniversitet. Institutet för vatten- och luft- vårdsforskning (IVL), Vetenskapsakademien (KVA) och Laxforskningsin- stitutet. Samtliga har laboratorieverksamhet och de flesta har laboratorier- na placerade nära kusten.

Antalet organisationer och antalet platser där marinbiologisk verksam- het bedrivs är stort. De flesta enheterna är små och oftast knutna till särskilda universitet. Verksamheten är dessutom geografiskt mycket spridd med tyngdpunkter i norra Bohuslän resp. Stockholm—Uppsalaom- rädet.

Statskontoret framhåller att i och med att verksamheterna är av liten omfattning har resp. enhet svårt att anskaffa och hålla avancerad utrust- ning och att hälla tillräckligt bred kompetens.

Enheterna är oftast lokaliserade utan närhet till annan laboratorie- verksamhet som skulle kunna ge möjligheter till gemensamt utnyttjande av utrustning. Undantag är Lysekil och Stockholm—Uppsala. Verksamhe- terna är underordnade olika huvudmän och departement varför samord— ning är svär att genomföra.

Prop. 1983/84: 10 SI

Av de platser där marinbiologisk verksamhet bedrivs torde fyra kunna sägas vara av större omfattning. nämligen KVAs Kristineberg. fiskeristy- relsens havsfiskelaboratorium. båda i Lysekils kommun. Stockholms uni- versitets Askölaboratorium och IVL i Karlskrona.

Den hittillsvarande forskningen inom marinbiologin hari huvudsak varit inriktad mot delar av det marina ekosystemet. Den framtida inriktningen kommer vad statskontoret erfarit alltmer att avse hela ekosystemet vilket innebär större krav på tvärvetenskaplig kompetens och avancerad utrust- ning.

För att kunna bedriva systemstudicr är det med hänsyn till kostnaderna nödvändigt att avgränsa studierna i rummet. dvs. mindre områden stude— ras. Dessa studier kommer att omfatta betydligt fler biologiska. kemiska och fysikaliska förhållanden än i dag. Mätning och provtagning kommer att behöva göras kontinuerligt och med hög frekvens. Studierna kommer också ha betydande inslag av inventeringsarbete.

SNV. som är den största enskilda beställaren av marinbiologisk forsk— ning. har i sin planering av det fortsatta programmet för miljökontroll (PMK) utpekat några geografiska områden-som kontinuerligt kommer att intensivstuderas. dvs. verket har tagit det steg som ovan beskrivits utgöra framtidsperspektivet för marinbiologin.

KVA och fiskeristyrelsen har var för sig planer på utbyggnader i Lyse— kilsområdet av Kristineberg respektive havsfiskelaboratoriet utan att sam- ordningsmöjligheterna prövats.

Kostnaderna för att bygga enligt föreliggande planer beräknas till sam- manlagt ca 38 milj. kr. En samordnad laboratorieutbyggnad vid Fiskebäck beräknas kosta ca 32 milj. kr. vartill kommer kostnader för kaj. gästfors- karbostäder m.m.

En samordnad laboratoriebyggnad vid Kristineberg beräknas kosta ca 26 milj. kr. eftersom möjligheter finns att utnyttja befintliga byggnader och anläggningar varav vissa dock måste rustas upp och kompletteras.

Statskontoret föreslår i rapporten: att havsfiskelaboratoriet och Kristineberg. både i Lysekils kommun. skall samordna sina utbyggnader och samlokaliseras till Kristineberg. att sakverksamheterna vid ett sådant samordnat laboratorium hålls ät- skilda.

att viss personal och vissa lokaler samutnyttjas vid det samordnade laboratoriet.

att Tjärnös och Klubbans begränsade behov av hydrografisk och instru- mentteknisk kompetens tillgodoses från laboratoriet i Lysekil. — att marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid

s. k. baslaboratorier.

— att dessa baslaboratorier i första hand bör utvecklas vid Askölaborato- riet. vid det föreslagna samlokaliserade laboratoriet i Lysekil. vid Norr— byn och i andra hand vid IVI. i Karlskrona.

Prop. 1983/84: 10

'Jl IJ

att diskussioner inleds om baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Härvid bör bl.a. ansvaret för införandet av ärliga kontaktträffar för gemensamma forskningsangelägenheter tas upp till behandling. att det inom universiteten. i första hand Askölaboratoriet. bör prövas delning av tjänster mellan institutioner för att tillföra speciell kompetens till olika områden.

2.2. Hydrografi

Hydrogralivcrksamhet bedrivs myndighetsmässigt av fiskeristyrelsen och SMHI. Därutöver bedrivs viss sådan verksamhet vid universitet och högskolor. vid enskilda konsultföretag och myndigheter. Vid Göteborgs universitet finns landets enda oceanografiska institution.

I rapporten behandlas hydrografi som myndighetsverksamhet: medan den oceanografiska forsknings- och undersökningsverksamheten på uni- versitet- och högskolor lämnats utanför eftersom statskontoret funnit att denna forskningsverksamhet inte ärav sådan omfattning att större rationa- liserings- eller effektiviseringsvinster kan göras.

Fiskeristyrelsens huvuduppgift är att vara central förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiskerinäringen. fritidsfisket och fiskevården.

Den forskningsverksamhet som bedrivs inom styrelsens havsfiskelabo- ratorium och hydrografiska laboratorium syftar till att på olika sätt skaffa kunskap om hur mycket fisk som kan fångas utan att bestånden skadas samt förutsättningar för att utveckla fisket. För flertalet av de fiskeribiolo— giska undersökningarna som utförs av havsfiskelaboratoriet behövs hydro- grafiska uppgifter.

Nuvarande verksamhet inom hydrografiska laboratoriet är endast till mycket liten del hydrografiundersökningar. Övrig verksamhet är forskning och undersökningar i form av ett sektoransvar för svensk hydrografi. Undersökningarna bedrivs till stor del av historiska skäl och statskontoret anser inte att de ligger inom fiskeristyrelsens egentliga myndighetsansvar.

SMHIs huvuduppgift är att vara central förvaltningsmyndighet för ären- den som rör meteorologi. hydrologi och oceanografi.

Den havsanknutna mätverksamheten vid SMHI kan indelas i två grenar. de reguljära observationerna och de kartcrande undersökningarna. De senare sker inom SMHIs uppdragsverksamhet.

Fiskeristyrelsen och SMHI har delvis olika kompetensprofiler. Fiskeri— styrelsen har kemisk expertis som SMHI är i behov av, medan SMHI förutom mätvcrksamhet även forskar kring och utvecklar mätinstrument. något som fiskeristyrelsen varken har kompetens eller resurser till.

Fiskeristyrelsens vetenskapliga kompetens är uppbyggd kring stor- skaligt vattenutbyte medan SMHIs finns beträffande kustnära ventilations- förhiillanden. Det är emellertid samma metoder som används vid båda typer av undersökningar.

Prop. 1983/84: 10 53

Nuvarande dubblering av verksamheten innebär enligt statskontoret att det linns två mätserier och två lagringsställen. Den mätverksamhet som de båda myndigheterna bedriver är mycket resurskrävande. Undersökningar- na bedrivs över stora geografiska områden och är relativt personalkrä- vande.

Statskontoret föreslår i rapporten: — att hydrografiansvaret iSverige samordnas inom en myndighet. SMHI. genom att fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium i sin helhet. bortsett från en laborator och en forskningsassistent. sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning. — att i samband med detta SMHI inventerar behovet av hydrografisk kunskap i Sverige och utarbetar ett program för svensk hydrografi- verksamhet. Därvid behöver definieras vilken verksamhet som beror av andra myndigheters. kommuners eller länstyrelsers speciella behov.

att SMHIs instruktion ändras att omfatta även en skyldighet att tillhan- dahålla myndigheter. kommuner och länsstyrelser hydrografiska upp— gifter. — att fiskeristyrelsens instruktion ändras så att verkets behov av hydro- grafiska uppgifter inte Iängre skall erhållas genom egna hydrografiska observationer och mätningar utan genom krav gentemot SMHI. Fis- keristyrelsen behöver i detta sammanhang tilldelas anslagsmedel. — att en laborator och en forskningsassistent från hydrografiska laborato- riet överförs till havsfiskelaboratoriet både funktionsmässigt och geo- grafiskt.

att fiskeristyrelsen presenterar sitt behov av hydrografiska uppgifter. - att fiskeristyrelsen och SMHI reglerar sina förhållanden i avtal. att de medel som i dag finansierar hydrografiska laboratoriets verksam— het överförs till SMHI bortsett från kostnaden för de tjänster och för dem nödvändiga resurser som överförs till havsfiskelaboratoriet.

3 Havsteknik

Inom området havsteknik har statskontoret behandlat följande delområ- den i DSHs programutkast: offshoreteknik. arktisk teknik. undervattens- teknik. system för utforskning och tillståndskontroll av havet samt under- hållsteknik. '

Havsteknikområdet är ett samlande begrepp för ett mycket brett och komplext område. Som utgångspunkt för analysen har statskontoret belyst vissa aspekter avseende situationen i Sverige. Härvid konstaterar stats- kontoret att en gynnsam utveckling av området ställer stora krav på bl. a. kvalificerad forskning och produktutveckling samt att svenska företag i ökad utsträckning måste uppfylla dessa krav. Exempel ges även på företag som lyckats med detta. Vidare påpekas att vissa statliga myndigheter

Prop. 1983/84: 10 54

besitter kvalificerad kompetens som enligt statskontorets mening inte ut- nyttjas i tillräckligt hög grad inom området havsteknik. Slutligen under- stryks vikten av ett gott samarbete mellan stat och näringsliv. Statskon- toret bedömer härvid att den nuvarande industripolitiska organisationen är mindre väl anpassad till de krav som en önskad utveckling av havsteknik- området ställcr. Några av dessa är krav på referensprojekt. högt riskta- gande. Iängsiktighet samt internationellt samarbete.

Från dessa utgångspunkter bedömer statskontoret att de krav på åtgär- der från samhällets sida som ställs inom havsteknikområdet bör analyseras med utgångspunkt i de indttstripolitiska målen och med avseende på i första hand de möjligheter som nuvarande industripolitiska system erbju- der. 'I'ill grund för dessa åtgärder skall ett havstekniskt program föreligga. I anslutning till detta pekar statskontoret på några principer som bör vara vägledande för ett sådant. Ett havstekniskt program bör vara väl avgrän- sat. Insatsområdena skall i möjligaste mån vara smala och inte för många. Ett handlingsprogram bör formuleras för att täcka upp samtliga nivåer inom resp. område från grundforskning till produktion och marknadsfö- ring. Vid bedömningen av vilka områden som är intressanta bör ett lång- siktigt perspektiv anläggas. Av största vikt är en analys av marknadsbeho- ven.

Inom ramen för det industripolitiska systemet krävs det enligt statskon- torets mening fyra huvudfunktioner. l. Strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad innefattan- de internationell bevakning av marknads- och teknikutveckling. . Företagsutveckling. Utgående från en kunskaps- och informationsfunk- tion uppbyggd i samarbete med bl.a. branschorganisationerna skall funktionen vidta företagsstödjande åtgärder genom exempelvis infor- mation. konsultinsatser och teknikttpphandling.

3. Finansiellt stöd. Denna funktion skall stödja företag och projekt genom finansiellt stöd utgående från de speciella krav som havstekniksektorn ibland ställer. I.)

4. lnitiering av forskningsinsatser.

En huvudtanke i statskontorets förslag är att den industripolitiska orga- nisationens verksamhet. i den mån statsmakterna prioriterar ett visst om— råde. excmpclvis havsteknikområdet. skall kunna inriktas mot just detta. Alla delar av systemet skall under en viss tidsperiod kunna inriktas mot ett gemensamt mål. Insatserna skall kunna gälla såväl viss bransch eller visst område som t.ex. havsteknikområdet eller ett enskilt företag eller grupp av företag. Insatserna skall vidare kunna gälla samtliga nivåer. från grund- forskning till kommersialisering.

Statskontorets förslag vad gäller havsteknik förutsätter att statsmak- terna fastställer ctt havstekniskt handlingsprogram på förslag av DSH.

Prop. 1983/84: 10 55

Statskontoret _n'irexlår:

att DSH även fortsättningsvis skall verka för samordning och fortsatt programarbete och att ansvaret för strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad. företagsutveckling, finansiellt stöd samt initie- ring av forskningsinsatser även fortsättningsvis skall handhas av statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Statskontoret vill dessutom framföra reko/nmendmiom'r till två konkre-

m åtgärder:

a) Marinens dykerieentrums (MDC) utrustning

Förutsatt att det bedöms som angeläget att även fortsättningsvis bedriva navallmedicinsk forskning i Sverige. anser statskontoret det vara av största vikt att de mycket kvalificerade resurser som finns på MDC utnyttjas bättre. I dagsläget använder. förutom marinen. del av försvarets forskningsanstalt (FOA 58) denna utrustning. Emellertid medför bl.a. brist på personal att MDC ej alltid kan tillhandahålla operatörpersonal och dykledare. Detta medför. förutom en allmänt låg nyttjandegrad. en dålig planeringssituation för användarna. En bättre samordning av verksamheten på MDC. och FOA 58 bör därför eftersträ- vas. Denna bör utgå från en gemensam plan för den långsiktiga verk- samheten på området.

b) Tryckkammarsystem vid arbetsenheten för undervattensteknik (AUT)

vid CTH

Vid AUT bedrivs i första hand utbildning och forskning kring temat "Utrustningar, tekniska hjälpmedel och system för undervattensar— bete". Denna verksamhet kräver speciella resurser för att kunna simu- lera miljön vid undervattensarbete. Enheten förfogar i dag över en vattentank med ett maximalt dykdjup på fem meter. De dykdjup som inom en snar framtid blir aktuella inom offshoredykeriet närmar sig 500 meter. Den utrustning som krävs för forskning under dessa betingelser som kan vara av intresse för genomförandet av undervattensarbete saknas f. n. Vid enheten finns i dag önskemål att kunna genomföra prov med följande utrustningar:

andningsapparater inklusive andningssimulator. svetsutrustningar.

tryckskrovsmodeller.

verktyg för undervattensbruk.

ventiler och hydraulik.

Inom Göteborgsregionen saknas i dag möjligheter att vid ett dyk- olycksfall ansluta marinens transportabla tryckkammare till en behand- Iingskammare. Ett kammarsystem (värde l-2 milj. kr.) som i dag finns uppställt vid f. d. flyg- och navalfysiologiska laboratoriet vid fysiologis- ka institutionen i Lund. uppfyller med vissa modifieringar de ovan- nämnda önskemålen. Enligt statskontorets mening bör detta system

Prop. l983/84: III 56

överföras till AUT vid CTH. Statskontoret har därför initierat diskus- sioner om hur en sådan lämpligast bör ske.

4 Forskningsfartyg

Antalet i Sverige befintliga fartyg som lämpar sig för olika undersökningar inom havsresursområdet är relativt stort men de flesta fartygen är tämligen små varför de endast passar för inomskärsarbeten. Det finns dock ett antal större fartyg som statskontoret bedömt vara av intresse för närmare studi- um. Dessa är Argos. Thetis och Svanic, placerade i Göteborg. Arne Tiselius i Lysekil. Tjärnös "nybygge" vid Strömstad. Sensor i Norrkö- ping, Aurelia vid Trosa. Strombus i Stockholm och Ancylus som inte har någon fast placering.

Fartygen utgör arbetsplattformar som har viss grundutrustning och kan enligt statskontoret till stor del betraktas som utbytbara. Vissa skillnader finns dock vad gäller sjötålighet. utrymmen ombord etc.

Det allt överskuggande problemet är att kostnaderna för fartygen och deras drift är synnerligen höga och att utnyttjandegraden är låg.

De största fartygen används ofta till undersökningar där deras kapacitet är mer än tillräcklig och många av fartygen är inte utrustade med helt modern apparatur. I flera fall är fartygen alltid bemannade för mycket arbetskrävande expeditioner trots att sådana sällan förekommer.

De fartyg som används utmed hela kusten. främst Argos och Thetis. har ofta långa gångtider till undersökningsområdena från sina resp. hemma- hamnar.

Finansieringen av fartygen skiljer sig starkt åt. Vissa fartyg finansieras helt via anslag som är skilda från forskaranslagen medan andra till stor del är uppdragsfinansierade.

Flertalet fartyg är placerade på norra västkusten medan de största vat- tenområdena finns i egentliga Östersjön och i Bottniska viken.

Fartygens kapacitet är så stor att de mycket begränsade behov av fartygstid som angivits i samband med denna utredning även om dessa behov räknas upp kraftigt inte belägger fartygen så mycket att samtliga kommer att behövas.

En alternativ planering till det faktiska utnyttjandet har genomförts som visar att flera undersökningar kan utföras med mindre. billigare fartyg.

Forskningsfartyget Ancylus har mycket låg utnyttjandegrad och kan knappast betraktas som lämpligt forskningsfartyg p.g.a. sin väderkäns- lighet.

Statskontoret har i rapporten låtit utreda möjligheterna att använda andra arbetsplattformar än forskningsfartyg. Därvid har två alternativa

Prop. 1983/84: 10 57

typer av plattformar framkommit: kustbevakningens nya miljöskyddsfar- tyg ('I'V 045—05!) rcsp. helikopter. Kustbevakningens miljöskyddsfartyg måste dock i vissa fall kompletteras med laboratorieutrustning och vin- schar. Helikopter kan användas vid hydrografiska mätningar liksom vid

ekointegreringar.

Fiskeristyrelsens bemannittgsförskrifter för Argos och Thetis tar inte hänsyn till de olika förhållanden som fartygen används under. Fartygen är nu bemannade för dygnet—runt—arbete och för mycket resurskrävande arbe— te såsom trålning. vilket sällan är förekommande.

Statskontoret_fi'ireslår i rti/morra”:

att forskningsfartygen skall vara en nationell resurs inte enbart knuten till ägaren. dvs. att möjligheter ges externa forskare att utnyttja myndig- hets- och institutionsägda forskningsfartyg.

att forskningsfartygen i första hand utnyttjas enligt följande: Arne 'l'ise- Iius. Svanic och Tjärnös "nybygge" utmed västkusten. Sensor. Aurelia och Strombus i Östersjön, - att kustbevakningens miljöskyddsfartyg och fiskef'artyg används vid vissa undersökningar. -— att Argos placeras på ostkusten. lämpligen i Karlskrona. för att använ- das vid krävande undersökningar och särskilda expeditioner utmed hela den svenska kusten.

— att till Argos anskaffas modern utrustning. att fiskeristyrelsen snarast sluter nytt avtal om bemanning för Argos i vilket utgångspunkten är en anpassning mellan typ av undersökning och bemanning.

— att Thetis och Ancylus avyttras.

att ytterligare forskningsfartyg inte behöver anskaffas. — att planeringen av utnyttjandet av forskningsfartygen görs gemensamt av ägarna vid respektive kuststräcka varvid en anpassning sker mellan undersökning och val av fartyg. att därvid ett sammankallande och beredande organ skall finnas vid resp. kuststräcka.

att dessa sammankallande och beredande organ skall vara fiskeristyrel- sen för västkusten och SMHI för ostkusten.

att finansieringen för forskningsfartygen ändras så att fasta kostnader täcks genom anslag och rörliga av nyttjaren. — att en försöksverksamhet genomförs att använda helikopter vid vissa hydrografiska undersökningar.

— att avtal sluts med KVA om att dess forskningsfartyg upplåts till an- vändning enligt här givna riktlinjer.

I'rop. WS$/84: IO 58

5 Sammanfattande förslag

Stats-kontorets rapport har sänts för samråd till berörda myndigheter och organisationer. Svaren redovisas i rapporten. Statskontorets beslut i an— ledning av rapporten redovisas nedan.

Statskontoret I/ilil'l'AIl'Il'."

Ifråga om nutll/'t'cn'nxkup. nml'in biologi

att marinbiologisk forskning med definierat områdesansvar utvecklas vid Kristineberg i Lysekil. Askölaboratoriet. Norrbyn och vid IVI. i Karlskrona.

att regeringen ger DSH i uppdrag att tillsammans med SNV. universi- tets- och högskoleämbetet (universiteten). fiskeristyrelsen. SMHI, KVA. IVL och naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) utarbeta för- slag till områdesansvar vad avser geografiskt område samt uppgifter och funktion för vart och ett av de angivna laboratorierna.

—— att planerade utbyggnader av fiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium och Kristinebergs marinbiologiska station. båda i Lysekils kommun. skall samordnas och samlokaliseras till Kristineberg.

Iji'rigu om nullu't'elenxkap. liv:/roma]?

att det samlade hydrografiansvaret i Sverige läggs på SMHI och att som konsekvens härav fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium. bort- sett från en laborator och en forskningsassistent. sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning.

Iji'ägu om lmt'sn'knik

Statskontorets förslag vad gäller havsteknik förutsätter att statsmakterna fastställer ett havstekniskt handlingsprogram på förslag av DSH. att DSH även fortsättningsvis skall verka för samordning genom fortsatt programarbete och att ansvaret för strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad. företagsutveckling. finansiellt stöd samt initie- ring av forskningsinsatser även fortsättningsvis skall handhas av SIND och STU.

[ fråga om jinskningsfurrvg

- att forskningsfartygen skall vara en nationell resurs varigenom möjlighe- ter skall ges även andra än den egna institutionen att utnyttja myndig- hets- och institutionsägda forskningsfartyg. att regeringen ger fiskeristyrelsen och SMHI i uppdrag att tillsammans med övriga fartygsutnyttjare utarbeta riktlinjer för planering. placering och finansiering av forskningsfartygen i huvudsak enligt de riktlinjer. som framgår av rapporten.

Prop. 1983/84: IO 59

Sammanställning av remissyttranden över delegationens för samordning av havsresursverksamheten (DSH) för- slag till övergripande program. Svensk havsresursverk- samhet 1982 (DSH 1982: I)

Efter remiss från industridepartementet har yttrande över förslaget av— getts av SIDA. övcrluf/i'illmvorcn (ÖB). _li't'rx'vurctt mutcriclvcrk (Flt/lf). 'l'r'irxvurcts _l)n'xkttingsnnxtult (FOA). .tjir'ål'urttvcrkct. Svcrigcs mctcorolo- giska oclt hydrologiska institut (S.-VIII). riercvixionxvc'rkct (RRI'). unit-cr- .titcts— och lu'igskolcr'itnlwtct (Ull/f) — som hänvisar till yttranden från tcknisku luigxkolun i Stockholm (KTH). Lunds" univcrxitct. tekniska ltög— .t'kolun [ [.utul. ltögxkollllt i Kul/nur. (it'itcborgx' tmivcrxitet. lecu universi- tct och högskolan i Luleå —. A.t'köluborotorict vid Stockholtm universitct. _lixkcris'lyra/yen. .vtotcnx näturvärdxvcrk (SNV). gcncrultullst_vrcl.t'cn. stu- tcns plänvcrk. statens: lantmäterivcrk (LMV). statens insluxtrivcrk (SIND). Svcrigcx gcologisku undersökning (SGU). nämndcn .l'o'r cncrgiprmluk— tio/t.v/ot'xkning (NI-."). .s'lyrclxcn för teknisk utveckling (STU). _londcn for induxtricllt utvvcklingxnrbctc. murintcknisku institutet SSPA. .t'tutcns dele- gationför rynit/verksamhet (I.)FR). forskningsrätlsnämndcn (FRN). tin/tir- vctcnskäpliguforskningsrädct (NFR). _vkogx- ochjordbrukctsforsknings— räd (S./FR). Svcrigcx l:".t'portråd. .vvcnxku lit'.vmedelsinxlitulcl. korrosions- institutct. rcgionulu utvc('klings'jondcrnä i .S'tockltolmx. (.).ttcrgt'itlundx oclt Blekinge län. länsstyrelsen i Stockholms län. länsstyrelsen i Uppmlu län — som bifogar yttrande från jiskcnämmlcn i Uppsala lätt —. län.t's'tyrelxcn [ Södcrmunlundx län. länsstyreltcn [ ().s'tcrgt'itländx län — som bifogar ytt- randen från Norrköpingx kommun. jiskcnämndcn i Öxtcrgötlmtdx län och (:lxtcrgötländs oclt Sädcrmunlands hände/sk(unmurc —. länsstyrclxen i Kolnmr län som bifogar yttrande från jiskcnämndcn i Kalmar län —. (änxst_vrel.rcn ( Gotlands län som bifogar yttranden från Askt'ilnhoruto— riet. Gotlands kommun,jixkcnä/nndcn iGo'tltlttd.v län. Gotlands"fiskare/Ör- bund ochfritidxjiskarna Got/ands'distriktet —. länsstyrelsen i Blekinge län som bifogar yttranden från Karlskrona och Ronneby kommuner. regio- nala utvccklingsfondcn i Blekinge län. jiskenämnden i Blekinge län och Svenska S_vdkustjiskarnas centralförbund —-. länsstyrelsen i Kristianxtnds län. länsstyrelsen i Malmöhus län som bifogar yttranden från fiske- nämnden och lantbrukxnämnden ( Malmöhus lätt —. länsstyrelsen i Hul- lands län — som bifogar yttranden från fiskenämnden och näringslivxkomi miltén i Hallands län —. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som bifogar yttranden från Göteborgs och Bohus läns landsting. utvecklings"— fondcn i Götchorgx och Bohus lätt. regionstyrelsenför Göteborgs högxko- lcrcgion. _/i.vkcm'imndcn i Göteborgs och Bohus län. Svenska Växtkuxtjix- kurnas (_'cntralförbmtd. Vä.rt.t't'e)t.tku hände/skamma/'en och Bohusläns .mmarbctskommitté . länsstyrelsen i Gävleborgs lätt. länsstywclwn i Väx- tcrnorrlunds län. länsstyrelsen i Västerbottens län — som bifogar yttran-

Prop. 1983/84: lll 60

den fran (intro universitet och Skellefteä och Utneä kommuner —. länssty- relsen i .:Nittt'rbottetts lätt —— som bifogar yttrande frän tiskenätnnden i ,'Vttl'l'ltrtllt'llt lätt —. Norrtälje. Österåkers. Nynäshatnns. Älvkarleby. Ny- kt'tpings. ().velösuttds, Norrköpings. l"'ttldetnarsviks. Västerviks. Mörby- längas, (io/lands. ls'arlskrona. Ronneby. Ängelholms. l'ellinge. tl'laltnö. Lomma. lla/tnstads. Falkenbergs. Gt't'telmrgs. Öckerö. Kungälvs. 'Ijörns. Uddevalla. Tanums, Nordanstigs. Sin/erltamns. Härnösatuls. Sundsvalls. Ske/lellea och Umeå kommuner, Vetenskapsakudemien (KVA). Ingen- _io'rsi'etenskapsakademien (Il-'A ). Svenska konttnutt/å't'rbuttdet. Landstings- ]örbundet. Svt/västra Skänes kttmmututl/i't'rltund. tN'ordvästra Skänes kom- tnunal/i'trltund som bifogar yttrande från Landskrona kommun —, Svenska hatntt/i't'rbundet, Tjänstenn't'nnens ('entralorganisation (TCO). (ettll'tllttt'g(llllsllllttnt'lt SACO/SR. Lam/sorganisationen i Sverige (LO). Sveriges Industt'i/i't'rbund. Swedocean. Sveriges Redare/i't'rening. För- eningen _/ör s(ttttluillsplunering. Sveriges _liskares riks/i'it'bund. .fiveriges fritids/iskares riksförbund samt Kvarkenrädet.

[ Allmänt

Ett stort antal remissinstanser uttrycker sin tillfredsställclsc med att ett förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet lagts fram även om viss kritik riktas mot enskilda program eller delar av pro- gram.

Retnissittstattserttas kommentarer

ÖB anser att föreslagna program och projekt i allt väsentligt har positiva effekter för försvaret och då särskilt när det gäller utvecklingen av de olika tekniker som är förutsättningen för ett konkret genomförande av program- men och efterlöljande projekt.

SMHI anser att förslaget till övergripande program för svensk havsre— sursverksamhet har en mycket öppen karaktär och innehåller en stor mängd förslag på ytterligare utredningsarbete. Svensk havsresursverksam- het har utretts under ca l5 är utan att ge resultat i konkreta aktiviteter påpekar SMHI.

Det övergripande program som presenterats innehåller enligt RRVs me- ning alltför fä konkreta och väl underbyggda förslag som skulle kunna utgöra underlag för statsmaktens ställningstagande i frågan. Materialet kan dock i vissa delar användas. t. ex. inom ramen för STUs treårsprogram och i SNVs forskningsanknutna verksamhet. Som en framtida möjlig organisa- tionsform för de delar av DSHs arbete som har en industripolitisk syftning vill RRV framföra idén att industriell utveckling och kommersialisering av havsresursfrägorna införlivas med branschprogramverksamheten inom ra-

Prop. 1983/84: 10 61

men för det omorganiserade industriverket. linligl nya riktlinjer för denna verksamhet kan metodikcn även prövas pa framtidsbranscher. samtidigt som begreppet bransch fått en vidare definition. litt sadant branschpro— gram förutsätter ett nära samarbete mellan berörda myndigheter. Staten skulle inom ramen för branschprogrammet kunna stödja en önskvärd ut- veckling av de delar av havsteknikområdet som mot bakgrund av den övergripande industripolitiken bör prioriteras. Samordningsansvaret för den forskningsanknutna delen av havsresursfrågorna borde enligt RRV kunna åläggas FRN.

Biologisk-geovetenskapliga sektittnsnämnden vid Lunds universitet an- ser att helhetsintrycket av utredningen är att den utgör ett ambitiöst försökt till översikt över ett väsentligt område. men att den i många stycken är för vag för att utgöra lämpligt arbetsunderlag.

Kulturgeogra/iska institutionen vid Göteborgs universitet anser att frå- gorna som rör den grundläggande utbildningen på högskolenivå är ofull— ständigt redovisade. En utveckling av svensk havsresursverksamhet för rimligtvis med sig att inte bara den havstekniska och marinbiologiska utbildningen behöver anpassas utan även andra delar av utbildningssyste- met. institutionen anser vidare att det är väsentligt att hela havsresursom- rådet. inklusive sjöfartens utnyttjande av haven som farleder. beaktas då man gör insatser för samordning av verksamheten. Dessutom. framhåller institutionen. skulle DSH. med sina goda möjligheter till överblick över havsresursverksamheten, i större utsträckning kunna ge ett tidsperspektiv på utvecklingen av respektive program. och på så sätt underlätta en priori- tering av verksamhetens olika delar.

Fakultetsnämnden vid Göteborgs universitets matetnatisk-naturveten- skapliga fakultet finner att en exploateringsfilosofi i alltför hög utsträck- ning fätt prägla programförslaget som helhet. Självklart bör svensk industri utnyttja och stärka sin position inom den etablerade offshoremarknaden. Men att visa en okritisk följsamhet till internationella marknadskrafter och medverka till exploatering av extremt känsliga havsmiljöer. som t.ex. polarhaven. rimmar dåligt med svensk miljövårdstradition anser fakultets- nämnden.

SNV anser att förslaget utgör en värdefull presentation av olika verk- samheter och dessas anspräk på de svenska havsresursema samt att sam- manställningar av bl.a. denna karaktär bör öka verkets möjligheter att uppmärksamma och identifiera framtida miljöfrågor med anknytning till havet. SNV understryker starkt vikten av hänsyn till havsmiljön och ett utnyttjande av havet som garanterar organismers och miljöers fortbestånd samt påpekar att dessa grundläggande utgångspunkter återspeglas mycket lite i de olika delprogrammen. Havsresursprogrammet är enligt SNV som helhet exploateringsinriktat och man förutspår en utvinning av både det ena och det andra ur havet. Det är därför naturligt att man ägnar en stor del åt resonemang om teknisk forskning. Man tar också upp frågor om miljö-

Prop. 1983/84: IO 62

forskning och miljöskydd. men där finns en inneboende konflikt. mellan exploateringen av havets resurser och skyddet av dessa. som man glider förbi i programmet. fin nagot djupare analys av denna motsättning och hur den skulle ktinna överbryggas hade enligt verkets uppfattning varit önsk- värd. 1 ett program för svensk havsresursverksamhet bör utvecklas en tydligare filosofi kring vård och skydd av havet och dess resurser.

(ienerultullstyrelsen menar att förslaget ger 'en god överblick av den nuvarande situationen inom havsresursverksamheten. Styrelsen delar i stort de uppfattnittgar som framförs beträffande utvecklingen av ett över- gripande program med åtföljande förslag till åtgärder.

LMV anser att den framlagda rapporten med förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet är värdefull. Rapporten ger enligt verket en bred översikt över otnrådet och påvisar problem och möjligheter inom havsresursverksamheten.

SIND framhåller att den breda ansatsen och den höga ambitionen att täcka in flertalet väsentliga områden inklusive nedbrytningar i delområden i kombination med den något oklara framställningen gör att programlk'irsla— gen är mycket svåra att ta till utgångspunkt för målinriktade industripolitis- ka insatser.

Enligt SGU är DSHs förslag ett steg framåt och ett uttryck för viljan att få ett grepp över den utveckling som sker inom havsresursverksamheten.

Marintekniska institutet SSPA menar att DSHs uppgift har varit att lägga fram förslag till övergripande program för svensk havsresursverk— samhet. Några konkreta program redovisas enligt SSPA emellertid inte i DSHs rapport. utan istället föreslår DSH ett antal prioriterade områden för vilka DSH tillsammans med berörda intressenter skall utarbeta program.

FRN framhåller i sitt remissvar att DSHs rapport är ett imponerande dokument med en både bred och djup beskrivning och analys av ett område med stor framtida betydelse för svensk ekonomi. teknisk. utveck- ling och forskning. Rapporten är ett illustrativt exempel på hur utveckling— en på ett område måste baseras på såväl känd teknologi som FoU—baserad högteknologi. Rapporten visar vidare betydelsen av forskningsbaserad kunskap på "systemnivå"; den direkt teknikorienterade satsningen är inte tillräcklig. Forskning med inriktning på naturmiljö. på juridiska och folk— rättsliga frågor. på samhällsplanering m.m. är en nödvändig förutsättning för ett rationellt och acceptabelt utnyttjande av havsresursema vare sig detta består av offshore-aktiviteter. vattenbruk eller kustsjöfart. Av detta framgår. fortsätter nämnden. att DSHs uppgift att göra prioriteringar och föreslå åtgärder är ytterst vansklig. Prioriteringarna och framför allt åtgärderna blir flerdimensionella och kräver samverkan mellan pri- vat och offentlig sektor på en mängd nivåer. Enligt nämndens mening har DSH belyst dessa problem på ett respektingivande sätt. Enbart de deskrip- tiva delarna i rapporten borde kunna innebära en betydande stimulans för samarbete mellan relevanta parterjust genom att komplexiteten och kom- plementariteten så väl framkommer.

Prop. 1983/84: 10 63

Länsstyrelsen i Uppsala [(in menar att det samlade kunskapsunderlag över havsresursverksamheten som läggs fram är av stort värde för att sprida information om pågående verksamheter och därmed stimulera en ökad samordning av skilda aktiviteter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att förslaget får ses som ett lovvärt första steg att samordna och effektivisera havsresttrsverksamhc- ten. Men just på grund av ambitionen att redan nu spänna över hela bredden har innehållet ibland blivit väl tunt och allmänt hållet. Därmed har ibland uppstått vissa svårigheter med att bryta ner och konkretisera frå- gorna till en nivå som gör dem meningsfulla att behandla på regional nivå.

Sveriges Elrportråd konstaterar att programarbetct ger en överskådlig och klarläggande bild av den svenska havsresursverksamheten. dess orga- nisation och aktörer. Dock anser Exportrådet att DSH i sina förslag till övergripande program ägnar mycket begränsat utrymme till frågor avseen- de former och mekanismer för forsknings- och utvecklingsresultats över- föring till respektive marknad. Således diskuteras inte alls förutsättningar/ hinder för närmare samarbete mellan svensk havsteknisk industri och företag etablerade i länder med egen olje- och gasutvinningoffshorc. Dylikt samarbete borde. enligt exportrådcts mening. stimuleras. gärna redan på forsknings- och utvecklingsstadiet eftersom det i de flesta fall påtagligt Underlättar marknadsintroduktionen av produkter/tjänster. Handelskon- toren kan härvid utgöra en viktig länk för etablerande av sådant samarbete framhåller exportrådct.

Västerviks konrmun konstaterar att det samlade program som DSH lägger fram är högst nödvändigt för kommunernas framtida befattning med havsresursfrågor. Genom en enskild åtgärd i havet påverkas ofta ett flertal kustkommuner.

Göteborgs kommun anser det vara av stort värde att DSH lägger fram sitt förslag trots att programförklaringar inte har utarbetats för alla priori- terade områden. Ett program för svensk havsresursverksamhct måste. anser kommunen, betecknas av stor flexibilitet på grund av den snabba utveckling som sker. Det är vidare väsentligt att DSH fortsätter att lägga fram övergripande program för de områden som ännu inte är fullständiga i rapporten. Även Söderhamns kommun påpekar vikten av flexibilitet.

Både Sundsvalls kommun och Svenska luunn/örbundel framhåller att betydelsen av ett övergripande program och handlingslinjer för svensk havsresursverksamhet knappast kan överskattas.

Skellefteå kommun konstaterar med tillfredsställelse att samordningen av havsresursverksamheten drivits ett steg vidare samt att detta steg med nödvändighet är av övergripande och mindre konkret karaktär.

KVA anser att förslaget. som ger en bred översikt över olika slag av verksamhet med anknytning till havet. i alltför hög grad uttrycker en strävan att exploatera den naturresurs som haven med bottnar och stränder representerar. Det är utomordentligt viktigt. framhåller KVA. att

Prop. l983/84: 10 64

bevarandefrågans betydelse uppmärksammas och framhäVs. Havet: får inte uppfattas som ett esploatcringsobjekt. så att varje lönsam utvinning möjli- gen med nagon reservation för sadana naturvärds- och vetenskapliga intressen som kan befinnas beaktansvärda i konkurrens med mängder av andra sektorsansprak. bedöms som tillåten eller t.o.m. önskvärd. Värden av och skyddet för havet som bestående naturresurs är inte ett sektorsin- tresse. utan en förutsättning förutan vilken något utnyttjande inte kan lillal'as.

IV,-l anser att DSHs rapport utgör en utmärkt sammanställning av havs— teknikens nuläge. Man har genom en bred uppläggning lyckats täcka alla områden av intresse.

'l"('() menar att det föreliggande materialet räcker för att möjliggöra konkreta åtgärder i åtskilliga frågor. Den viktigaste uppgiften för DSH borde ha varit att föreslå hur genomförandet av olika insatser kan komma igång. DSHs rapport är i det avseendet enligt TCO alldeles för återhållsam.

SACO/SR framhåller att det är en bred och noggrann invent-ering av havsresursverksamheten som DSH presenterar.

.S'veriges lndtrstrili'irbuml anser programmet vara en värdefull redovis- ning över pägåendc aktiviteter och möjligheter till framtida insatser. Ett sådant programarbete finner förbundet vara helt i linje med de samord- ningsuppgifter. för vilka DSH bildades. Även Sveriges ret/areli'n'ening anser den nu framlagda utredningen värdefull. Förslaget till övergripande iår ses som del av ett fortlöpande programarbete. har föreningens fulla stöd. program, även om detta l

2 Prioriteringar

DSH _li'iresliir att program inom följande områden av havsresursverk- samheten prioriteras kustplancring - utforskning och tillståndskontroll av havet — vattenbruk arktisk teknik undervattensteknik teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet. DSH redovisar _li'irstudier och inledande arbeten samt _li'ireslår vissa t'ilgt'irtler avseende kust- och havsfiske polarområdena svenskt deltagande i internationellt samarbete materialbeståndighet i marin miljö miljöskydd och teknik teknik för utvinning av energi från havet. teknik för brytning och utvinning av mineral från havet.

Prop. 1983/84: 10 ' 6 'Jl

DSH redogör även för den n(iturvetenskapligu hautforskningen inom landet samt den hat'sindustriellu utvecklingen inom vilken DSH lämnar jörslag till strategi, stödformer. undervisning. forskning. praktik samt marknadsföring av statlig kompetens.

Slutligen skissar DSH sin egenjrutntida roll inom havsresursverksam- heten samt föreslår årliga resurstillskott.

Bl.a. institutionen jörjord- och bergmekanik vid KTH. kulturgecmru- fiska institutionen vid Göteborgs universitet. Askölaboratoriet, länsstyrel- sen ochfiskenämnden i Östergötlands län. Skellefteå kommun samt Swed- oeeun stöder i stort DSHs förslag. under det att t.ex. sji'i/urtsverket. SSPA. Iiin.t'.t'tyrelsen i Västernorrlands län samt Göteborgs och Bohus läns landsting föreslår en koncentration av resurserna på ett färre antal områ- den.

SIND. STU och Sveriges Exportråd anser att förslag till konkreta mark- nadssatsningar och marknadsanpassning saknas i de föreslagna program- men.

Rentissinsmnsernu.t' kommentarer

ÖB kan inte på detta stadium ge några synpunkter på avvägningen mellan olika programområden. Programarbetet måste enligt ÖB föras be- tydligt längre innan en sådan avvägning kan ske.

FOA anser att DSHs initiativ till att bilda arbetsgrupper för den vidare bearbetningen av innehåll i de prioriterade programområdena väsentligt bidrar till att främja samordningen mellan olika FoU-intressenter inom stat och näringsliv. Däremot lägger FOA f. n. inte några synpunkter på avväg- ningen mellan olika programområden. Programarbetet måste enligt FOA föras betydligt längre innan en sådan avvägning kan ske. FOA anser dock programarbetet värdefullt och är för sin del beredd att medverka i det fortsatta arbetet inom sådana områden där FOA har kompetens och erfa- renhet.

Sjr'yfitrtsverket framhåller att den hydrografiska verksamhetens (sjökart- läggningen) betydelse i DSHs program fått en alltför blygsam plats trots att hydrogral'tn är fundamental för flera havsanknutna verksamheter. l övrigit tillstyrker verket prioriteringarna av programmen:

arktisk teknik. undervattenteknik. och teknik för tillståndskontroll av havet.

Enligt RRVs mening borde DSH. med tanke på vidden av begreppet havsresursverksamhet. sökt avgränsa och prioritera de områden där Sveri- ge kan tänkas ha möjlighet att hävda sig internationellt eller där det finns speciella svenska behov som bör tillgodoses med hjälp av statliga satsning— ar. Det begränsade statsfinansiella utrymmet accentuerar ytterligare beho- vet av sådana prioriteringar. Sverige har som ett litet land behov av att koncentrera de statliga satsningarna till ett fåtal möjliga framtidsbranscher. 5 Riksdagen [983/84. I Jam/. Nr Il). Bilugu 7

Prop. 1983/84: 10 66

Därför måste enligt RRVs uppfattning förslagen angående havsteknik vä— gas mot andra insatsomräden med motsvarande målsättning. t.ex. ener- giområdet. Insatser riktade mot havsresursområdet bör därvid bedömas mot överordnade samhällsmäl. som industriell tillväxt. exportökning etc. I sammanhanget mäste enligt RRV hänsyn tas till faktorer av typen bransch- utveekling. utländska satsningar. marknadsförutsättningar. hemmamark- nad. förekomst av referensanläggningar etc. Organisationen av en framtida statlig satsning inom havsresursområdet måste också. enligt RRVs upp- fattning. bedömas mot bakgrund av de befintliga sektormyndigheter som på olika sätt berörs av eller kan rikta sina insatser mot havsresursområdet. En beskrivning och analys av denna myndighetsstruktur saknas i DSHs kartläggning menar verket.

A.vköluhorutoriet stöder DSHs förslag om övergripande program till väsentliga delar. Laboratoriet vill emellertid starkt varna för en överskatt- ning av de ekonomiska och personella vinster som kan frammanas vid användning av begreppen "samordning" och "effektivisering". För det första är en livaktig och produktiv forskning av nöden mängfaldig anser laboratoriet. Endast en prövning av en uppsjö idéer. genererade av fritt arbetande forskare. kan ge den nödvändiga framförhållning pä forsknings- planet som samhällets resursutnyttjande kräver. För det andra är det naturvetenskapliga området som helhet så svältfött att en samordning och effektivisering snarare förutsätter ett substantiellt tillskott än ger nägra reella vinster.

Institutionen för jord- och herglnekunik vid KTH stöder i huvudsak de av utredningen prioriterade programområden och är intresserad att med- verka i flera av de föreslagna utvecklingsprojekten.

Högskolan i Kalmar betonar att många insatser i de olika programmen kan förverkligas med deltagande ej enbart av de stora institutionerna och organisationerna utan även av de många mindre enheter som byggts upp med kompetens inom vissa sektorer av programmen. Högskolan i Kalmar är för sin del beredd att ställa sina kunskaper och erfarenheter inom utbildning och fältundersökning till förfogande. Detta gäller inom sjöfart. miljöskydd. miljökontroll och naturresursplancring.

Mutenmlisk-nr1turvete/iskulylitutI/itkulletsnämnden vid Umeå universitet framhäller att DSHs förslag skall ses som ett första försök till en mer övergripande samordning av svensk havsresursverksamhet. Fakultets- nämnden finner vidare att utredningens utgängspunkter varit riktiga och prioriteringarna i stort sett välfunna. åtminstone i nuvarande stadium av utvecklingen.

(ieneroltullstlvrelseu har inget att erinra mot den förslagna prioriteringen men vill understryka det angelägna i att behovet av åtgärder för utveckling- en av miljöskydd avseende oljeutsläpp från fartyg tillgodoses även efter det att 'l'()B()S HS—programmet avslutats. Därutöver. framhåller styrelsen. är det nödvändigt att initiera ett utvecklingsprogram för metoder och teknik for bekämpning av kemikalieutsläpp till havs.

Prop. 1983/84: 10 67

SIND anser att förslaget är relativt svårfångat. Programförslagen myn- nar i liertalet fall ut i förslag om fortsatt målinriktat programarbete. Dess- utom redovisas speciella utredningar och förslag rörande effektivisering och förstärkning av naturvetenskaplig havsforskning. havsindustriell kom- petensutveckling och samordning. Denna inriktning utgör således. anser SIN D. skärningar över flera programområden. Vidare menar SIND att det finns risk för att de av DSH föreslagna massiva insatserna på forskning och teknisk utveckling gör att nödvändiga marknadssatsningar inte uppmärk— sammas i erforderlig utsträckning. Samordningen och kontinuiteten mellan forskning. utveckling och marknadsföring är av stor. och i liknande sam- manhang ofta förbisedd. betydelse.

SGU finner det angeläget att ett övergripande maringeologiskt program avseende i första hand den svenska kontinentalsockeln utarbetas. Ett sådant program. som saknas i det aktuella förslaget. måste enligt SGUs uppfattning ingå som en viktig del i ett rationellt havsresursprogram. Vid utarbetandet och genomförandet av maringeologiska prov har SGU en central roll. SGU är beredd att ta initiativ till samt medverka till såväl utformning som genomförande av ett sådant program.

STU anser att programförslagen är alltför oprecisa i nuvarande form. Genom en prioritering mellan och avgränsning av programområdena hade kanske ett färre antal program kunnat utarbetas men med en högre grad av konkretisering. Denna brist och avsaknaden av kostnadsuppskattningar för anförda stödbchov omöjliggör en avvägning såväl mellan programom- rådcna som inom respektive program. Programlörslagen är vidare alltför centrerade kring aktiviteter som avses initieras via statliga stödåtgärder. men där närmare analys saknas beträffande de svenska förutsz'ittningarna tekniskt och marknadsmässigt. Enligt STUs uppfattning bör programmcni första hand stimulera och komplettera en av näringslivet prioriterad ut- vecklingslinje.

SSPA anser att. av de områden DSH behandlat. statens insatser för att främja utvecklingen inom svensk havsteknik i första hand bör prioriteras till:

offshoreteknik. — arktisk teknik. samt — undervattensteknik.

lnom dessa områden. påpekar SSPA. pågår eller finns konkreta förslag till forsknings- och utvecklingsprojekt.

Länsstyrelsen i Viisternorrlunds län anser följande områden vara mest angelägna att bearbeta vidare:

-— kustplancring med därtill knutet inventerings- och sammanställningsar- bete.

— naturvetenskaplig forskning samt utforskning och tillståndskontroll av havet.

vattenbruk.

Prop. 1983/84: 10 (38

— utvinning av mineral från havet. — offshoreteknik/arktisk teknik.

Skellefteå kommun instämmer i valet av prioriterade områden och fram- håller att det är väsentligt att det parallellt med forskningsverksamheten drivs verksamheter med praktisk industriell inriktning.

Göteborgs och Bohus läns landsting föreslär att det under rådande statsfinansiella omständigheter vore mera realistiskt att koncentrera resur- serna på ett färre antal områden. t.ex.: — industriell kompetensutveckling och finansiering av utvecklingsprojekt. — undervattensteknik. — vattenbruk.

IVA framhåller att det är av stort värde att man lyft fram områden som arktisk teknik. utbildning. riskkapital och forskningsfinansiering. Dessa och andra områden är av stor betydelse när det gäller att stödja svensk satsning på havsteknik och utnyttjande av havets resurser. Ett mycket viktigt område är skapandet av referensanläggningar för svensk industri vilka kan tjäna som exempel och argument vid exportinriktad försäljning. lVAs åsikt är att staten här har en särskild uppgift som kompetent tekni- kupphandlare. inte minst för försvarets behov.

Swedocean anser att urvalet av de |4 programområden som på kort och medellång sikt bör prioriteras är riktigt. Det bör dock framhällas att de mer utpräglat havsindustriella och exportberoendc programmen till stor del överlappar varandra. Det definitiva urvalet av dessa bör enligt Swedocean styras av det svenska näringslivets bedömningar av produkt- och mark- nadsstrategi.

Sveriges Exportråa' finner att programmen är mycket allmänt hållna och tyvärr saknar den konkretiscringsgrad och marknadsanpassning som er- fordras för att programmen i sig skulle utgöra en stimulans till industriella aktiviteter. En annan brist ser Exportrådet i att inga kostnadsuppskatt- ningar finns redovisade för de skilda programmets genomförande. vilket medför att viktigt underlag saknas för prioritering säväl mellan program- men som inom desamma.

1.0 anser att DSH gått fram med stor försiktighet när det gäller att föreslå målsättningar och ange önskvärda myndighetsförändringar. Det är inte sällan vagt formulerade mål som föreslås: oftast. men inte alltid. utan beräkningar av vad antydda projekt och verksamheter skulle kosta.

Föreningen för .s'amhällsplanering är beredd att medverka vid semina- rier och som remissinstans vid det fortsatta arbetet med havsresursplane- ring.

Prop. [983/84: 10 69

3 Förslag

J.! Program

3. I .] Kust/tionering DSH föreslår följande mäl för verksamheten inom kustplancringspro-

grammet: — att utveckla metoder och former för havsresursfrågornas behandling i den fysiska planeringen och att genomföra erforderliga kompletteringar eller ändringar i befintliga regelsystem och administrativa rutiner. att samordna insamling och bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör rcsurshållningen i kust- och havsområdena för att ge statsmak- terna möjlighet att följa utvecklingen. och — att få till stånd fortlöpande analyser av de problem och frågor som rör havsresursernas nyttjande och skydd samt mot bakgrund därav redovi- sa överväganden och behov av åtgärder med avseende på långsiktig hushållning av havsresursema.

För att uppnå kustplaneringens mtl/föreslår DSH att ett antal studier eller projekt inom två programområden successivt genomförs. Det gäller dels utveckling av metoder och former för fysisk planering i kustvatten och havsområden. dels utveckling av system för kunskapsuppbyggnaden i svenska kust- och havsområden. Studier inom de båda programområdena har i några delar redan påbörjats i och med den försöksverksamhet som bedrivs i Göteborgs och Bohus län. Malmöhus län och Södermanlands län. DSH avser att i samråd med andra myndigheter vid försöksverksamhetens slut utvärdera denna och till regeringen lämna förslag till metoder och former för en med landplaneringen så långt möjligt integrerad kust- och havsområdesplancring. Vidare skall förslag lämnas till erforderliga änd- ringar i prövningssystem och ansvarsförhållanden. '

Av de remissinstanser som yttrat sig om programmet stöder de flesta förslaget. däribland SMHI. matentatisk-naturvetenskapliga fakultets- nämnden vid Umeå universitet. högskolan i Kalmar. Göteborgs universi- tet. generaltullstyrelsen. statens planverk. LMV. länsstyrelserna i Stock- holms. Uppsala. Östergötlands. Kalmar. Göteborgs och Bohus län och Gävleborgs län. Österåkers. Norrköpings. Valdemarsviks. Västerviks, Lomma. Halmstads. Göteborgs och Tjörns kommuner. Föreningen för samhällsplanering samt Sveriges fiskares riksförbund.

Länsstyrelsen i Hallands län kritiserar förslaget p. g. a. att havsplanering alltför mycket likställs med landplanering.

Nynäshamns kommun reagerar mot att ansvaret för planeringen av kust- och havsområdena åläggs kommunerna innan gränser för olika myndighe- ters ansvarsområden finns.

Oxelösunds och Mt'irbylångas kommuner är positiva till förslaget men

Prop. l983/84: 10 70

framhåller att kommunernas personella och ekonomiska resurser är myc- ket begränsade vad gåller aktivt deltagande i kttstplaneringcn.

Remissinstansernas kommentarer

ÖB framhåller att betydande intressekollisioner kan uppstå vid kustpla- ncring. om inte militärpolitiska aspekter vägs in redan från början i det kommande arbetet.

SMHI stöder programförslaget rörande ett planlagt utnyttjande av våra kustområden. SMHI har i ett stort antal år medverkat som sakkunnig i mål rörande alternativ användning av vattenområden. SMHI har också stor erfarenhet vad gäller att förutsäga och undersöka effekterna av olika former av påverkan på ett kustområde. speciellt från kylvattenutnyttjande. konstruktioner och föroreningsutsläpp. Vad gäller ADB-teknikens utnytt- jande i kunskapsförsörjningen vill SMHI påminna om den uppbyggnad av svenskt vattenarkiv. vilket även skall omfatta havsdata. som pågår inom institutet. Det är SMHIs uppfattning att det råder stor brist på kunskap om våra kustområden. Det fortsatta programarbetet måste kompletteras med en plan för metodiska undersökningar av viktigare kustområden. Att en- dast inrikta sig på insamlandc och samordning av befintlig kunskap kom- mer inte att ge det planeringsinstrument som eftersträvas enligt program- förslaget anser SMHI.

Askölaboratoriet understryker starkt DSHs åsikt att planering av havs- områden i många avseenden är jämförbar med planering av markområden på lokal. regional och central nivå. Den är ingen sektorfråga och bör inte heller ses som en för kust- och havsområden specifik planeringsform. Däremot framför laboratoriet en allvarlig. principiell invändning mot den pågående försöksverksamheten med kustplanering. Enligt laboratoriet om- fattar en stor del av arbetet kartläggning av befintliga fysiska och biologis- ka resurser av exploaterande verksamhet och dennas eventuella effekt på nivåerna av fysiska. kemiska och biologiska variabler. En analys av hur kustområdet som helhet fungerar förespråkas inte. varför svårfångade processer som primärproduktion. omsättning av alg- och fiskbiomassa. havsbottnens syreförbrukning ej behandlas. Det är laboratoriets bestämda åsikt att den i anvisningarna förespråkade geografisk-statiska bilden aldrig kan ge en riktig uppfattning om kustekosystemets tolerans och bärighet och reaktionen på ett långsiktigt naturresursutnyttjande. Härtill erfordras enligt laboratoriet dynamiska analysinstrument som inför en tidsdimension i applicerandet på en ekologiskt korrekt beskrivning av området.

Blologlsk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid Lunds universitet framhåller att det är utomordentligt viktigt att man snarast gör en översikt- lig kustplanering och senare en detaljplanering. där olika intressen vägs mot varandra. För detta måste emellertid enligt sektionsnämndcn gemen- samma normer för biologisk. hydrografisk. geografisk och geologisk ka- raktcriscring och dokumentation skapas. Detta bör initieras av DSH anser sektionsnåmndcn.

Prop. l983/84: 10 7 |

KuIturgeogrrt/ixku inxtitlltinm'n vid Gi'itehrn'g.s' universitet upplyser om att flera examensarbeten inom institutionen giorts inom ämnesområdet kustplancring samt att flera forskningsprojekt berör detta program.

SNV anser att de projekt i kustplaneringsprogrammet som har nära anknytning till fysisk planering bör på central nivå ledas av statens plan- verk. Att samordna uppföljningen av verksamheten regionalt görs bäst av länsstyrelserna. Enligt verkets mening bör man dock undvika en allmän kustplancring och i stället använda resurserna inom områden där efterfrå- gan finns eller klart kan förutses.

LM V framhåller att för en mer detaljerad redovisning av havsresursdata är den koordinatsatta Sverigekartan inte tillräcklig. Verket undersöker därför f. n. möjligheterna att snabbt ta fram en digitalt lagrad länskarta. LMV avser att som försöksområde bl.a. välja Kristianstads och Malmö- hus län. Ett sådant arbete syns även väl sammanfalla med det i rapporten föreslagna försöket i Malmöhus län med ADB-behandling av havsresurs- data.

[.iinxxtyrelxen i Stock/mln” län anser att en förutsättning för att en kommunal fysisk plan skall kunna utgöra ett samlat underlag för vattenom- rådenas disponering och vara vägledande vid enskilda beslut är att plane- ringen bedrivs i samarbete över kommungränserna. Länsstyrelsen vill även framhålla vikten av att erfarenheterna från den pågående försöks- planeringen i vissa län sprids till övriga av kustplancring berörda län. Även länsstyrelwn i Uppsala län framhåller att kustplancringen bör göras sek- torsövergripande samt att det syns naturligt att länsstyrelserna ges en aktiv roll i planeringen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att kustplancringen bör — som DSH föreslår — genomföras med kommunerna som huvudmän. Staten bör medverka genom råd- och kunskapsförmedling från central och regional nivå samt genom samordningsåtgärder inom ramen för länsstyrelsernas allmänna samordningsansvar.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det lämpligt att — som rapporten föreslår ansvaret för genomförandet av planläggningen ligger på kommu- nerna med länsstyrelsen som samordnande instans mellan kommunerna. Vidare anser länsstyrelsen att kustplancringen bör göras rullande så att nytt kunskapsunderlag och förändrade anspråk på användningen av vat- tenområden kontinuerligt kan föras in.

Länsstyrelsen i Gotlands län vill understryka att utvecklandet av plane- ringsformer för kustnära områden ("inomskärs") sannolikt skiljer sig från samma utvecklingsarbete i uthavsområden. Själva förutsättningarna. ka- raktären hos det medium man planerar för. är så dåligt känt att det närmast i tiden ligger ett kunskapsinsamlande om hur de havsområden vi skall planera för är uppbyggda. vad de innehåller samt hur de reagerar för olika form av påverkan. Dessutom syns dynamiken i dessa marina system vara sådan att en geografisk-statisk bild av planläggningen aldrig kan ge ett tillräckligt underlag för ett långsiktigt naturresursutnyttjande.

Prop. 1983/84: 10 72

L-r'insstyrelsen i Malmöhus län anser att den försöksverksamhet med kustplancring som bedrivs i bl.a. Malmöhus län bör kunna bidra till att den fysiska planeringen för havsområdena ska kunna utvecklas. De vunna erfarenheterna tyder på att de planeringsmetoder som hittills utnyttjats på land till stora delar bör kunna läggas till grund även för havsplanering.

Enligt länsstyrelsen i Västernurrlumls län förefaller det rimligt att plane- ringen till en början hellre inriktar sig mot att ge en god beslutsberedskap än att innehålla beslut. Vidare framhåller länsstyrelsen att ansvarsfördel- ningar mellan kommunala och regionala myndigheter bör klargöras. vilket eventuellt kan ske i samband med förslaget till ny plan- och bygglag (PBL).

Halmstads kommun framhåller att det åtminstone på kortare sikt finns stora havsområden vid våra kuster som ej berörs av skilda nyttjandeintres- sen. Det finns därför ingen anledning att kräva en generell planmässig bedömning överallt. Planeringsinsatserna bör koncentreras till områden. vilka efter inventering befunnits vara intressanta för olika verksamheter.

Tjörns kommun vill understryka de synpunkter som framförs av DSH beträffande kust- och vattenplanering och härvid särskilt framhålla att kommunerna självklart bör åläggas att ansvara för denna planering.

Svenska komman/'örbundet tillstyrker DSHs förslag att en planering av våra kustområden bör utvecklas inom ramen för kommunernas fysiska planering och att resultatet bör vara vägledande för kustvattnens och havsresursernas nyttjande och skydd. Av flera anledningar anser förbun- det dock det vara för tidigt att peka ut ett kommunalt ansvar för genomfö- randet av planeringen. Planeringen måste enligt förbundet vara frivillig och ett kommunalt ansvarstagande för den måste utgå ifrån lokala planerings- bchov samt kommunens resurser och kompetens.

Sydvästra Skånes kommunalf'r'n-bimd påpekar att interkommunala sam- arbetsformer betr. kustplancring bör utvecklas i de regioner som inte redan har sådana. l Öregrundsregionen måste havsfrågoma dessutom enligt för- bundet samordnas med Danmark.

Innan man på allvar kan ta upp frågan om metoder och former för kust- och havsresursernas behandling i den fysiska planeringen behövs enligt Kvarkenrådets uppfattning betydande forsknings- och inventeringsinsatser kring hur stora resurserna är. vilka anspråk som kan tänkas finnas och vilka problem som finns. Eftersom fastställda kommungränser till havs inte finns är det motiverat att samarbeta mellan kommunerna. Likaså krävs samarbete mellan kommuner och myndigheter beträffande myndig- heternas stöd till kommunerna i deras ansvar för den fysiska planeringen av havsområdena. För Kvarkenregioncn är det dessutom särskilt viktigt att berörda parter i kustplancringen beaktar de möjligheter till samarbete och samråd som den nordiska konventionen om gränskommunalt samarbe- te ger i bl.a. planeringsfrågor menar rådet.

Prop. 1983/84: 10 73

3.I.2 Utforskning (lt'It tillståndskontroll av havet DSH _ii'ireslår: att en samordningsgrupp inrättas för svensk tillståndskontroll. Gruppen skall senast år 1984. inför arbetet med l984 års forskningspolitiska proposition. lägga fram det beslutsunderlag som erfordras för en pro— gramutveckling och åtgärdsbeskrivning inom tillståndskontrollens om— råde. lnnchållct i ett sådant program bör behandla frågor om vilka marina forskningsområden som skall prioriteras. hur dessa forsknings- områden kan finansierats fortsättningsvis och vem som skall ansvara för programområdet. Programmet bör inrymma större. flervetenskapliga projekt som även har till syfte att effektivisera samverkan mellan berör— da forskningsorgan och myndigheter. Mot bakgrund av erfarenheter som vinns under arbetes gång bör även möjligheter till organisatoriska förbättringar av forskningsvcrksamheten tas tipp till behandling. Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är en klar majoritet positiv till förslaget. bl. a. SIDA. ÖB. SMHI. Askä/alnu'utm'iet._Iakultetsnämnden vid matematik-mlturt'etenskapliga fakulteten vid Göte/ungt" universitet. matematisk-nattu't'etenskap/iga fakulteten vid Umeå universitet. fiskeri- styrelsen. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Östergötlands. Kalmar. Gotlands och Vilsternorrlands liin. Lomma. Sundsvalls och Umeå kom- muner. KVA. SA ("()/SR samt Sveriges _liskares riksfi'irhund.

RUIN IXSIHSIHIISFF/Ill.? kOITIIHUIIIdlY'I'

SIDA understryker vikten av att i internationellt sammanhang aktivt delta och medverka för ett balanserat utnyttjande och solidariskt värnande av jordens havsresurser. Nationella strategier är nödvändiga men dessa löser inte regionala problem. än mindre globala. Sverige har ett vidsträckt erkännande som t'öregångsland vad avser internationella samarbetsformer. Det finns all anledning att bevara denna bild av Sverige. SIDA stöder DSHs förslag att en samordningsgrupp inrättas för svensk utforskning och tillståndskontroll av havet.

SMHI anser att det genom att följa intentionerna i DSHs förslag finns möjlighet till förbättring av nuvarande system utan ökning av driftskostna- derna. SMHI är berett att aktivt delta i det föreslagna programarbetct.

Askölaboratoriet ser med tillfredsställelse inrättandet av en samord- ningsgrupp med föreslagna riktlinjer. Det är mycket angeläget att övervak- ningsmetodiken samordnas och för de svenska havsområdena föreligger redan ett väl fungerande program vad gäller havsbottens tillstånd. inom SNVs program för miljöövervakning (PMK). Detta bör byggas ut att omfatta även den fria vattenmassan. kompletteras och samordnas med mätningar av tillflödet till havet från såväl atmosfär som land. Mätningarna måste ha rätt noggrannhet. tids- och rumsupplösning för att kunna använ- das såväl i tillståndskontroll som grundforskning menar laboratoriet.

Prop. !()83/84: lll 74

l'akultettm'i/nnden vid nu:/enmtitk-naturi'ett-'nskapliga ]akulte/en vid (tutelmrev universitet instämmer i DSHs situationsbeskrivning av svensk tillståndskontroll och delar också delegationens synpunkter pa möjlighe- terna till svensk teknik— och kunskapsexport inom miljöområdet. Beträf- fande målsättningen ser fakultetsnämnden med tillfredsstz'illelse att objekti- vitetsfragorna ställs i förgrunden och betraktar förslaget till modell för en styrgrupp som mycket positivt. Fakultetsnämnden anser vidare att de marinbiologiska stationerna är synnerligen lämpliga för utförandet av till- standskontrollcr. Personella och materiella resurser finns på plats och erhållna data kan integreras med dagliga fältobservationer och forsknings- resultat.

Flt/s('l'l.tl_t'l'('l.t('ll framhåller att DSHs förslag att en samordningsgrupp inrättas för svensk utforskning och tillståndskontroll av havet har koppling till förslaget om en samordningsgrupp för havsforskning. Fiskeristyrelsen biträder båda förslagen och anser att det bör finnas en företrädare för styrelsen i resp. grupp.

SNl' anser att programförslaget till övervägande del handlar om över—* vakning av havsmiljön. i någon mån också om tillämpad forskning.. medan mycket litet sägs om grundforskningen. Vad gäller DSHs program för Övervakning av havsmiljön så täcker programmet för miljökvalitet (PMK) och samordnad recipientkontroll (SRK) i dag stora delar av detta. De bitar som faller utanför är framför allt vad som rör havets fysiska miljö säsom vattenstånd. våghöjd. strömmar. issituation m.m. samt dessutom fiskeut- tag och fiskbeståndsuppskattningar. Det är möjligt. anser verket. att vins- ter kan göras genom att inordna även dessa bitar i ett större program för övervakning av havsmiljön.

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig bakom givna målformuleringar och förslag till hur utforskning och kontroll av tillståndet i havet skall kunna planeras. Länsstyrelsen bedömer att det samlade kunnandet inom detta område är stort inom landet och mycken erfarenhet vad gäller para- meterval. mätfrekvens. kvalitet på mätmetod etc.. finns att hämta bl.a. inom PMK. ytkemiska nätet samt mätningar av atmosfäriskt nedfall. Be- träffande mera lokal kontroll av tillståndet utgör den recipientkontroll som regleras med miljöskyddslagen ett omfattande kunskapsunderlag. påpekar länsstyrelsen.

KVA ser med gillande DSHs avsikt att via en samordningsgrupp under- söka möjligheterna till samordning och effektivisering av existerande kon- trollprogram. bl.a. recipientkontrollerna och programmet för övervakning av miljökvalitet. Akademien vill starkt framhålla vikten av att varje form av tillståndskontroll ständigt konfronteras med framstegen inorn forsk- ningsområdet för att tillgodose nödvändig förnyelse i metodik och kontroll- objekt.

3.I.3 Vattenbruk Sc bil. 7 s. IOS ff.

Prop. 1983/84: 10 75

_l, I .4 Arktixk teknik

DSH ji'iresltir att ett program för arktisk teknik upprättas av DSH och STU i samråd med berörda intressenter och att resurser avsatts till stöd för utveckling av kompetens i arktisk teknik inom enskilda företag. forsk— ningsorgan och myndigheter.

Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är flertalet positiva till förslaget. bl.a. spi/artsverket. Stl-lll]. luigi/wlan i Luleå. eeneraltullstyrel- sen. SSPA. FRN. lt"in.v.t't_vrel.terna i (liite/wres- (N'/l Bohus" län. Wisternorr- lanclx och Norrbottens län. Sveriges l£.t'/mrtråd. Ilt'irm'iuuult kommun. Sveriges Industri/?irhund samt .S'u'edneean.

I'ixlterittyrelsen anser det tveksamt om Sverige bör satsa så mycket på verksamhet i Arktis när många verksamheter pågår inom landet utan att tillräckliga medel finns.

STU delar inte DSHs bedömning att programmet arktisk teknik f.n. bör prioriteras.

RUIIIlSXiIH[(HH'PI'IHIA' kommentarer

.Sii'i/itrtxverket framhåller det nationella värdet av insatsområdet arktisk teknik. Sjöfartsverkets kompetens kan här tillvaratas med lång erfarenhet av vintersjöfart. samarbete med varv om ny isbrytare. arbete i svensk— linska styrelsen för vintersjöfartsforskning m.m.

S'I'U påpekar att styrelsen under llera år följt utvecklingen i de arktiska områdena. Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats olje- och gasverk- samheten i kanadensiska Arktis. Under är I982 lät STU genomföra tvä teknisk/ekonomiska studier avseende kanadensisk offshoreverksamhet. Med utgångspunkt från detta underlag arrangerades ett Arktis-seminarium i december 1982 med representanter främst från svensk industri men även från forskttingsinstitutioner. Från ovanstående utgångspunkter konstaterar STU att den arktiska marknaden eventuellt kan komma att bli av intresse för svensk industri. men att mycket stor osäkerhet råder beträffande tidpunkten för marknadens tillkomst. lndttstrin förefaller änntt inte planerat för engagemang i FoU-projekt med arktisk anknytning. med undantag för ett fåtal företag. Representanter från industrin har däremot framfört ett behov av grundläggande forskning kring arktiska problem dock ttnder förutsättning att nya statliga medel ställs till förfogande. Omprioritering av nuvarande insatser är ej önskvärd. Någon konkretisering av forsknings— projekt har STU ej erhållit från industrirepresentanterna.

SMHI anser att av de få geografiska områden som idag går mot en växande internationell ekonomisk betydelse torde Arktis vara det där Sverige redan från början har goda möjligheter att hävda sig. Tillväxten tycks också vad gäller tidpunkt och hastighet möjliggöra en genomtänkt policy och Välplanerad insats. För att utnyttja Sveriges möjligheter bör planering och uppbyggnad av resurser påbörjas titan dröjsmål. SMHI konstaterar att sjöfartsverkets. marinens och SMHIs stora kunskaper vad

Prop. [983/84: ll) 76

gäller vinternavigation resp. havsiskunskap saknas i DSHs lista över svensk kompetens avseende arktiska förhi'illanden.

Högskolan i Luleii konstaterar att DSH gör en ttppdelning på olika typer av arktisk teknik. Högskolan menar att man inte kategoriskt kan göra stora skillnader mellan arktisk/icke arktisk teknik. Likaså ej heller mellan ordi- när./anpassad/specieIl teknik. Problemen kring tttvinning av olja/gatslmine- ralcr i områdena kring polerna kommer i gradvis tcmpererade-subarktiska- arktiska områden. Att göra skarpa skillnader mellan olika områden utan vidhängande klara definitioner. kan bidra till att man glömmer bort vissa problemområden. Högskolan framhåller även att den forskning som be- drivs inont högskolan har stora tilIämpningsområden inom programmet arktisk teknik.

[.t'insstyrelsen [ Norrlmttens lt'in framhåller att när det gäller utveckling- en av det nya forskningsområdet arktisk teknik bör de resurser som Norr- botten kan erbjuda vara av stor betydelse. Utöver högskolans i Luleå möjligheter. där en hel del forsknings- och utvecklingsverksamhet med direkt tillämpning på området redan i dag är igång. borde Bottenviken i sig tttgöra ett utomordentligt intressant område genom de klimatologiska för- utsättningarna med 5—6 månaders isläggning etc.

Sveriges I:".vpurträds uppfattning är att. vad gäller arktisk teknik. den kanadensiska ostkustmarknaden. parallellt med marknaden i norra Nord- sjön. bör prioriteras framför insatser riktade mot de arktiska områdena i Kanada.

Sveriges Industriförbund bedömer att Sveriges deltagande i utforskning- en av Arktis och Antarktis är en angelägen fråga lämplig för DSH att utreda tillsammans med berörda organ.

.S'tvedoeean anför som intressant objekt för statlig upphandling ett multi- disciplinärt forskningsfartyg. eventuellt försett med kraftig isförstårkning för användning i Arktis. Vidare föreslår Swedocean att medel reserveras för forskarutbyte och forskarsamverkan med utlandet. vari speciellt den arktiska havsforskningen bör ingå.

3.I.5 Undervattensteknik

DSH _li'ireslår:

— att ett program för undervattensteknik upprättas av DSH i samarbete med STU och andra berörda intressenter. och — att frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda intressenter.

Av de remissinstanser som avgett synpunkter är de fiesta helt eller delvis positiva till förslaget. bl.a. FOA. sjöfartsverket. generaltullstyrel- sen. STU. SSPA. länsstyrelsen i Blekinge län. Sveriges Exportråa' samt utvet'klings/imden iBlekinge län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att DSH tyvärr inte redovisar konkreta förslag till samrådsgrupper.

Prop. 1983/84: 10 77

Remissittstansernas kommentarer

FOA anser att DSH med rätta sätter betydelsen av en adekvat dykeriut- bildning högt. F()A menar dock att DSH föga beaktat forskningen inom navalmedicin/dykerifysiologi samt bioteknologi (man—maskininteraktion) i förening med dykeri. vilken FOA anser vara av hög prioritet och som gärna bör drivas i anknytning till den mera avancerade dykeritttbildningen för t. ex. dykeri på stora djup. Andra grenar av ttndervattenstckniken. som delvis förbisetts i utredningen. är säkerhetsfrågor samt teknik för inspek- tion och underhåll av offshoreanli'tggningar. påpekar FOA.

Fiskeristyrelsen anser att så gott som ingenting har nämnts om havstek- nikens betydelse för fiskeriforskningen eller för havsforskningen i allmän- het. Här borde enligt styrelsen ha nämnts behovet av olika slags fiskered— skap. instrument för ekointegrering, dykningsutrustning. utrustning för undervatlensfolografering, forskningsubåtar m. m.

Generaltullstyrelsen delar DSHs åsikt att en statlig myndighet bör vara ansvarig för säkerhet vid dykning och tttbildning av yrkesdykare.

STU instämmer i DSHs bedömning avseende betydelsen av det under- vattenstekniska området och att svensk industri och forskningsittstitutio- ner kan göra ytterligare landvinningar på detta marknadssegment. Med utgångspunkt i denna värdering har STU under flera år prioriterat FoU- projekt inom detta teknikområde. STU konstaterar att så gott som samtliga angivna projekt i DSHs program erhållit stöd från STU. Enligt STUs mening bildar de skilda undervattenstekniska kompetenserna en intressant stomme för en gemensam svensk teknikprofil med god exportpotential. STU avser även fortsättningsvis prioritera undervattensteknik. l samarbe- te med Sveriges Exportråd har preliminära planer framtagits för gemen- samma aktioner inom området.

Sveriges Exportråd anser att det finns växande behov av säkrare och kostnadseffektivare produkter/tjänster för inspektion och arbete under vattnet. Ett flertal svenska komponent- och delsystemtillverkare finns redan etablerade på den inhemska och internationella marknaden. Det torde således enligt Exportrådets mening finnas en god grund för ett gemensamt svenskt agerande. där den samlade svenska kompetensprofilen presenteras för relevanta operatörer på den undervattenstekniska markna- den. Preliminär plancring för sådana aktioner har igångsatts inom Export- rådet.

3.I .6 Teknik för utforskning oelr til/ståttdskontroll av havet

DSHsjörslag:

Vad beträffarjjärranalysteknik avser DSH att ta upp en diskussion med DFR och andra berörda myndigheter för att formulera ett förslag till program för svensk marin ljärranalys.

Vad heträjfar punktmätningarföreslår DSH att medel tilldelas delega- tionen för att tillsammans med STU vidareutveckla och initiera arbetet med punktmätningar.

l'rop. 1983/84: ||! 73

l'rtt/ hett'r't/_'/'(tr prospektering med swit/niska metoder _li'n'ex/t'tr DSH att den inom ramen för FOA—S'l Us haVstekniska program anskaffade mät- och registreringsutrustningen kompletteras för att i full skala demonstrera den praktiska tillampbarheten hos en ny metod som innebar att en seismisk undersökning ses som ett system där planering. matning och analys inte- greras.

l-"arl In'lrr't/f/ar spaning 4)('/t sökning ltlltlt'l' ratten _li'ireslar I.).S'II att ett program upprättas av DSH i samarbete med marinen. STU och andra berörda intressenter.

l'atl mira/rm .t_/'4'nnzitnt'n_t:steknikjorm/[ir IIS/I att ett försök. som helt ägnas det civila behovet av att studera httr laserbatymetritekniken skall kunna inpassas komplementärt till gängse lodningsmetoder. genomförs av l-'()A och sjöfartsverket i samverkan. Försöket skall enligt förslaget göras dels i det väl intnatta området vid Fifång i Stockholms skärgård. dels i ett område som ar dåligt sjömätt.

Av de remissinstanser som har lämnat synpunkter på förslagen är bl.a. [”O,-l. SMI/I. matematisk-natnrtmunkap/iyujakn/tetsmim/iden rie! Umeå nnirersitet. _g't'nerultttllstyrelsen. LMV, DFR samt Lomma kommun htt— vudsakligen positiva.

Sjö/art.n-wket anmärker att den positiva beskrivningen av försöksverk- samheten med laserbatymetri kan väcka förhoppningar som sedan inte inft'ias.

Fixkeristyrelsen framhåller att beskrivningen av ljårranalystel-tnik och punktmätningar åtskilligt brister i realism.

Remixs'ins'lansernas' kommentarer

H).»t påpekar att en förbättrad teknik för utforskning och tillståndskon- troll av havet i många fall även har ft'irsvat'sintresse. FOA föreslår därför. med tanke på en eventuell exploatering av sådan teknik. att en grupp verkande inorn ramen för DSHs progratnarbete på området fär inventera och värdera inom landet utvecklad instrumentteknik. Det gäller instrument för mätning av tillståndsparametrar i både vatten- och ismiljö. En sådan undersökning kan. enligt FOA. inbegripas i den av DSH föreslagna mål- sättningen för fortsatt programarbete.

Siri/arm-r'erket framhåller att det inom offshoretekniken linns och ut- vecklas hjälpmedel som är intressanta för en effektiv siökartlåggning. Nuvarande resurser som ställs till sjt'ikartlåggningens förfogande räcker ej till för ett önskvärt studium av möjliga utvecklingsprojekt för den hydro- grafiska verksamheten. Verket knyter därför stora förhoppningar till det samarbete som nu startats mellan DSH. marinen. S'l'U och andra berörda intressenter rörande spaning och sökning under vatten.

SMI/I anser att det. föratt förbättra och i vissa avseenden rationalisera svensk havsutforskning och haVsövervakning. är angeläget att i högre grad utnyttja och lära sig utnyttjade utvecklingsmöjligheter som befintliga och

Prop. 1983/84: II) 79

planerade satellitsystem erbjuder. På sikt finns sannolikt stora vinster att hämta i förbättrad och effektiviserad övervakning och undersökning av havet. SMHI år såsom central förvaltningsmyndighet inom oceanografin berett att bidra med kompetens och, om särskilda medel ställs till förfogan— de. att också driva ett svenskt marint program för operativt utnyttjande av rymd— och övrig ljärranalysteknik. Pä SMHI pågår redan egen fjärranalys— verksamhet inom meteorologi. hydrologi och oceanografi. f-"jr'rrranalysmåt- ningar mäste oftast ocksä kompletteras med mätningar direkt i havet. vilket tillhör SMHIs traditionella verksamhet. Dessutom har SMHI ut- vecklat och har trnder uppbyggnad ett automatstationssystem utmed Sveri— ges kust. vilket system är väl anpassat till att samverka med de automa- tiska ljärranalyssystemen framhåller SMHI.

Tekniska högskolan i Lund menar att det inte finns för få data som beskriver olika parametrars variation i svenska vatten. utan snarare tvärt- om. En osäkerhet om de styrande processerna och tillgången till avancera- de instrument gör att forskare ofta. som en säkerhet. mäter för många parametrar och i ller punkter än nödvändigt. varvid den viktigaste informa- tionen riskerar att drunkna i den övriga. För att bättre kunna planera insatserna krävs en ökad satsning på grundläggande kunskaper om och simulering av de styrande processerna anser högskolan.

Kulturgeogrrt/iska institutionen vid (ir'itehorgs universitet meddelar att den kan bidra med geografisk kompetens vid exempelvis utformandet av ttndcrlagsmaterial och behandling av mätdata ut' ett rumsligt perspektiv.

Fiskeristyrelsen tycker att DSHs beskrivning av Ijr'irranalystekniken brister åtskilligt i realism. Påståendet att möjligheter finns att med denna teknik upptäcka frskstim och bedöma storleken på fiskbeståndet gäller inte beständsuppskattningar på större djup. lntransport av fiskägg och larver till kustnära trakter kan såvitt är känt för styrelsen inte beräknas enbart med hjälp av studier av strömmar och blandningsfenomen. Det låter sig helt enkelt inte göras utan kännedom om frskbeståndens storlek och repro- duktionsförmåga. Samma brister vidlåder. enligt styrelsen. DSHs beskriv- ning av punktmätningar. när det gäller omläggning från manuella mätning- ar till automatiska enheter. Automatisk registrering kan givetvis göras redan i dag beträffande fysikaliska parametrar. I fråga om kemiska para- metrar är automatisk registrering nu och åtminstone på måttlig sikt möjlig endast i undantagsfall. om korrekta resultat eftersträvas. Vad gäller biolo- giska observationer i de former vi känner dem i dag är tekniken knappast alls användbar. Automatiska stationer får därför. enligt styrelsen. ses som ett komplement till de mera traditionella metoderna. Inte någonstans i världen torde det enligt fiskeristyrelsen pågå någon omstrukturering där man ersätter de traditionella arbetsmetoderna och systemen med automa— tiska bojsystem för fysikaliska och kemiska observationer.

Generaltirl/styrelsen konstaterar att DSH föreslår att tjärranalysverk- samhet inom havsområdet samordnas och samlas på central instans t.ex.

Prop. I983/84: IO 80

hos ett statligt verk med övergripande ansvar. Styrelsen kan dela denna uppfattning i den man samordningen avser teknikutvecklingen av marin lj;it*ranal)-'s men kan se vissa svarigheter att inom ramen för en enda central organisation samla ansvaret för den tillämpade. operativa användningen av marina Ijärranalysutrustningar. Däremot torde det vara möjligt att begrän- sa antalet sektorsansvariga operativa myndigheter till nägra få. med klart definierade ansvarsområden. För styrelsen ter det sig naturligt och riktigt att det samordnande ansvaret för teknikutvecklingen läggs på DFR som enligt sin instruktion bl. a. har att verka för att olika intressenters verksam- het pä rymd— och ljärranalysområdet samordnas. I anslutning till avsnittet om punktmätningar i havet vill styrelsen föreslå att operativt användbara mätinstrument utvecklas för koncentrationsmätning av löskomna kemika- lier i vatten. Instrumenten bör lämpligen utformas som mätsonder som kan sänkas ner och avläsas kontinuerligt från fartyg eller helikopter. General- tullstyrelsen har under ca tio års tid haft ett nära samarbete med Rymdbo- laget för utveckling av ljärranalysteknik för havsövervakning.

LMV tillstyrker förslaget beträffande sjömätningstcknik angående för- söksverksamhet med laserbatymetriteknik. Det finns dock även andra angelägna områden för teknikutveckling rörande sjömätning och sjökart- läggning. Detta gäller 1. ex. inom satellit— och rymdgeodesin. användningen av digital kartteknik m. fl. områden.

DFR instämmer i DSHs bedömning att det är väsentligt att tjärranalys- verksamheten inom havsområdet samordnas ocksä på användarsidan och så längt som möjligt samlas på en central instans. företrädesvis ett statligt verk med övergripande ansvar. Detta skulle i betydande utsträckning underlätta DFRs arbete.

3.2 Förstudier och inledande arbeten

3.2.I Kust- (N'/l ltuvxjis'ke

DSH uppdrog hösten |982 ät institutionen för transportteknik vid CTH att genomföra en systemanalytisk förstudie av distributions- och konsum— tionsfrågorna för såväl vildfångad som odlad fisk.

DSH har påbörjat informella överläggningar med fiskeristyrelsen och fiskets organisationer avseende eventuella insatser som kan vara påkallade från delegationens sida. DSH är inte beredd att nu framlägga några. förslag avseende svenskt kust— och havsfiske.

Remissopinionen är delad vad gäller DSHs förstudie kust- och havs- fiske. Positiva till förstudien är bl.a. Askölaboratoriet. liittsxtyrelsen_ jis- keniintnden och regionala utveeklingslonden i Blekinge län. Vuldenmrs- viks". Karlskrona. Lomma och Sundsvalls kommuner samt Svenska kont- munf'örbundet. Några remissinstanser riktar varken positiv eller negativ kritik mot förstudien utan ger kompletterande synpunkter och förslag.

Fiskerixtyrelsen anser att för att förstå det svenska yrkesfiskets problem

Prop. 1983/84: 10 81

behövs en mera utförlig beskrivning än vad DSH givit beträffande de under l970-talet helt förändrade förutsättningarna för fiskets bedrivande.

Fiskeniimnden i Östergr'itlauds liin anser att fiskefrågorna fått för lite utrymme samt att det är angeläget att ett övergripande program för kust- och havsfiske utarbetas. Även Iiin.s'slyrelsen i Kalmar liin anser att kust- och havsliskct fått en undanskymd plats i rapporten.

Remissinstunsernas kommentarer

A.s'kölaboratoriet delar DSHs uppfattning att det svenska fiskets relativt ringa del i statsbudgeten till stor del kan utökas genom de strukturföränd- ringar DSH föreslår. Laboratoriet vill emellertid kort kommentera produk- tionssidan av problemet. dvs. tillgången till ekonomiskt värdefull fisk. Bedömningarna av tillgången till fisk har hittills världen över i stort sett endast grundats på kunskap om tisken själv. I stället för att behandla den som en oskiljbar del av det marina ekosystemet med begränsningar givna av systemets egenskaper har fängstkvoterna satts mot bakgrund av rent statistiska samband inom fångstuppskattningarna. Detta erkänns nu all- mänt som ett misslyckande. och mera ekologiskt betingade ansatser som ICES "Ad hoc Working Group on Mttltispecies Assessment"" börjar slå igenom.

Fiskeristyrelsen konstaterar att Sverige har i värde räknat ett stort importöverskott på fisk och fiskprodttkter. En väsentlig förbättring av det svenska fiskets ekonomi skulle kunna uppnås genom ökad försäljning i Sverige och på europamarknaden av färsk fisk. För konsumenten är sådan vara mera begärlig än djupfryst fisk och lockar till ökat antal liskeinköp. I större delen av landet saknas svensk konkurrens med importerad färsk fisk. och det är möjligt att ta ut ett högre pris än vad den djupfrysta fisken tål. Färsk fisk är emellertid ett livsmedel som snabbt kan undergå kvali— tetsförsämring. Skall försäljningen av färsk fisk kunna geografiskt utvidgas -— innebärande att tiden från fångst till försäljning utökas — måste bättre teknik än som finns i dag utvecklas i fråga om beredning. förpackning och distribution. I DSHs programförslag redogörs för visst utvecklingsarbete beträffande förpackning och distribution av fisk. Med obruten kylkedja kan uppnås att bakteriehalten i fisken hålls godtagbar i 6—8 dagar. Andra faktorer som måste beaktas är tendens till lukt- och smakförsämring. vätskeblödning och konsistensförändringar. Som livsmedel är färsk fisk säljbar endast om varan är tilltalande i fråga om utseende. lukt. smak och konsistens. Framtagande av rätt system för saluföring av färsk fisk är ett internationellt problem lika aktuellt inom u—ländernas hantverksmässiga fiske som inom den högmekaniserade fiskerinäringen i i—länderna. En kraftfull satsning på utvecklingsarbete inom denna sektor skulle kunna främja såväl svensk liskerinäring som svensk exportindustri menar fiskeri- styrelsen.

S'I'U påpekar att styrelsen i skilda sammanhang har deltagit i diskussio- 6 Riksdagen ”83584. I .uunl. :Vr li). Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 82

ner och utredningar avseende behovet av effektivare fiskeredskap. STUs erfarenhet är att de utvecklingsprojekt som varit aktuella och som i vissa fall stötts av STU kännetecknats av en relativt låg teknisk nivå. Vidare är det STUs erfarenhet att projektplaneringen och projektgenomförandet måste ske i ett mycket nära samarbete med yrkesfiskarna för att fram- gångsrika resultat skall uppnås. STU vill därför särskilt framhålla vikten av ett aktivt deltagande från verksamma fiskare vid ett utarbetande av ett särskilt program för svenskt kust- och havsfiske.

Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att många av de problem DSH pekar på är gemensamma för yrkesfisket och vattenbruket.

Ulverklingsfonden i Stockholms län framhåller att en utbyggnad av småskalig lokal fiskberedning bör eftersträvas där vägen från råvara till färdigvara görs så kort som möjligt. Tillräckliga utrymmen för kyllagring bör finnas för att jämna ut säsongsvariationer.

Nordvästra Skånes kommunalförbund anser att bland de åtgärder som föreslås för att trygga ett bärkraftigt fiske. framstår utvecklingen av det kustnära fisket med fåmansfartyg och kompletterande sysselsättnings- former i form av vattenbruk som särskilt viktiga prioriteringsområden. Samtidigt måste förutsättningarna i form av reproduktions- och odlingsom- råden på olika sätt skyddas eller tillskapas. .

Tjörns kommun anser. bl. a. med tanke på sysselsättningsläget. att det är ytterst angeläget att frågorna om det kustnära fisket och vattenbruket avgörs snabbt och att tillräckliga resurser för att stimulera näringarna under det nu pågående uppbyggnadsskedet tillskapas.

Sveriges fiskares riksförbund konstaterar att DSH avser att tillsammans med fiskeristyrelsen. och bl. a. med utgångspunkt från dess långsiktsplan för yrkesfisket. överväga behov och inrikting av ett övergripande program för stöd till svenskt kust- och havsfiske. Förbundet anser att en utredning med fiskeristyrelsens Iångsiktsplan som utgångspunkt inte är att föredra, eftersom planen gett uttryck för en pessimism som ej är förankrad i sanna bedömningar av det svenska fiskets framtid. Sveriges fiskares riksförbund har hos jordbruksdepartementet begärt en utredning om det svenska fis- kets framtid. Förbundet föreslår därför att DSH till jordbruksdepartemen- tet framlägger förslag om att i förbundets begärda utredning även ingår ett övergripande program för stöd till svenskt kust- och havsfiske.

Svenska Västkusrjiskarnas riksförbund anser att de i programmet om- nämnda vågkraftverken kan förorsaka stora olägenheter för fisket dels genom det utrymme vågkraftverken i sig själva tar upp av havsbottarna med brutna fångstområden som följd. dels också genom de kablar som från dessa kraftverk skall gå in till kusten.

.S'vcnska lit'.t'nu'dclsinslimrel gör följande kommentarer beträffande vat- tenbruk samt kust- och havsfiske.

— För att utvecklingsarbete inom dessa områden skall ge avsedd effekt behöVs samordning både inom och mellan områdena.

Prop. 1983/84: lf) 83

— Produktions- och avsättningsförhällandena bör bedömas gemensamt för de båda områdena.

De livsmedelsteknologiska aspekterna är i princip desamma för odlad och för vildfångad fisk. insatser för uIVeckling av behandlingssätt. processteknik. distributionssystem osv. kan därför ses gemensamt för odlad och vildfångad råvara men måste naturligtvis i båda fallen anpas- sas till råvarans speciella karaktär. — Behovet av sådan samordnad utveckling är minst lika stort för råvara från fisket som för råvara från vattenbruk.

— Det samordnande organet. hur det än utformas eller dimensioneras. bör i första hand utnyttja och bygga på den kompetens och erfarenhet som finns vid redan existerande institutioner och institut.

Kvarkcnrådvl önskar fästa uppmärksamheten på det gränsregionala samarbetsprojekt inom fiskhantcringen mellan Västerbottens och Vasa län som rådet initierat och som syftar till gränshandelssamarbete. utveckling av hantering. exportsamarbete och produktutveckling. Beträffande ange- lägna åtgärder önskar Kvarkenrådet framhålla betydelsen av att etablera ett projekt angående utveckling av fiskeprodukter i syfte att stimulera till ökad konsumtion. Inom ramen för DSHs verksamhet bör också enligt Kvarkenrådets mening tas upp frågan om begränsning av laxfisket i Öster- sjön i syfte att trygga en framtida stam av vandrande havslax. Det finns mycket oroande tecken på att överfisket av lax i Östersjön lett till att laxstammen minskar eftersom laxen inte går upp till de naturliga lekplat- serna i de outbyggda älvarna i Norrland.

3.2.2 Polaramrådena

DSH har som underlag för svensk polarpolitik påbörjat en förstudie beträffande värdet av naturtillgångarna i polarområdena med beaktande av utvinningskostnaderna. DSi-lji'irash'ir: — att en värdering från svensk synpunkt av de oskiftade tillgångarna av polarområdena företas. jämte en bedömning av i vilken omfattning Sverige bör delta i utforskningen av Arktis respektive Antarktis. och — att det samarbete som kan vara påkallat mellan Sverige och signatär- makterna i Antarktis respektive traktatsländerna kring Arktis klarläggs.

Endast få remissinstanser har kommenterat förslaget.

Remissins[anser/ms kommentarer

FRN påpekar att nämnden har bidragit till bildandet av en svensk kommitté för polarforskning. Motiven för att stimulera svensk polar- forskning är enligt nämnden fierfaldiga'. att bredda forskningsinsatserna pa ett område med betydande svensk forskningstradition: att ta till vara de fördelar och ansvar Sverige som neutral stat har i polarverksamheten och att bevaka utvecklingen vad gäller exploatering av polarområdenas natur-

Prop. 1983/84: 10 84

tillgångar. Enligt nämndens uppfattning bör den breddning av forsknings— insatserna. som DSH söker åstadkomma. få möjlighet att fullföljas.

Sveriges Industri/iirbmid anser att Sveriges deltagande i utforskningen av polarområdena är en angelägen fråga. lämplig för DSH att utreda tillsammans med berörda organ. De oskiftade tillgångarna i Antarktis. med framför allt folkrättsliga problem. är däremot av sådan karaktär och om- fattning. att förbundet är mycket tveksamt till ett svenskt engagemang. åtminstone i DSHs regi.

3.2.3 Svenskt deltagande i internationellt samarbete

DSH avser att ta fram en översiktlig skrift om internationella organisa- tioners uppgifter och projekt liksom svenska myndigheters m. fl. deltagan- de i den internationella havsresursverksamheten. DSH avser även att söka utveckla rutiner för effektivare informationsåtergivning till intressenter inom landet från svenskt deltagande i internationell havsresursverksam- het.

DSH föreslår:

— att en inventering görs i samarbete. främst SlDA—DSH om behov i u- länderna av tjänster och teknik rörande havsresursverksamhet. Av de remissinstanser som lämnat synpunkter är en klar majoritet positiv

till DSHs förslag. bl.a. SIDA, Askölaboratoriet, biologisk—geovetenskap- liga sektionsniimnden vid Lunds universitet. högskolan i Luleå. STU. länsstyrelserna i Uppsala och Göteborgs och Bolins län samt KVA.

SNV anser att de av DSH föreslagna arbetsuppgifterna bör fullgöras av berörda departement och myndigheter.

Remissin.s'lansernas kommentarer

SIDA välkomnar en översiktlig beskrivning av såväl den svenska som internationella havsresursverksamheten. SIDA påpekar att inom den bila- terala biståndsverksamheten är det de mottagande programländerna som bestämmer vilka de prioriterade programområdena skall vara. SlDAs upp- gift är sedan att bedöma huruvida ett sådant förslag till programstöd rimmar med de svenska biståndspolitiska målen och eventuella strategier. tillgängliga svenska resurser samt SlDAs egen kapacitet. DSHs avsikt att i samarbete med främst SlDA inventera behov i u-länderna av tjänster och teknik av särskilt intresse för svensk havsresursverksamhet syns vara en välmotiverad intention. SlDA stöder DSHs avsikt i detta avseende. Vad avser genomförande av program och projekt samarbetar SlDA nära med nationella och internationella institutioner. Personella och institutionella resurser har därvid stor betydelse. påpekar SlDA.

l-"(M framhåller. att beträffande det av DSH bedömda behovet av infor- mation fran internationellt samarbete och DSHs plan att undersöka förtit- sanningarna för att utarbeta ett system för delgivning av information. vill

Prop. 1983/84: 10 85

FOA endast peka på betydelsen av att ett sådant system får en enkel form för att inte ge alltför stor arbetsbelastning för berörda parter.

Askölahoratrn'iet hälsar med tillfredsställelse DSHs förslag till åtgärder vad gäller internationellt samarbete på havsresursomrt'idet. En bättre sam— ordning av det svenska officiella deltagandet. en medverkan till en klarare uppgiftsfördelning mellan de internationella organisationerna för undvi— kande av dttbbelarbetc. en inventering i samarbete med SIDA av u-länder- nas behov av svensk forskning och teknik är alla angelägna uppgifter. En viktig del av internationaliseringen av svensk havsresursverksamhet som ej hittills behandlats av DSH är emellertid det internationella samarbetet inom grundforskning och tillämpad forskning. framhåller laboratoriet.

SNV påpekar att den övervägande delen frågor i det internationella samarbetet rör skyddet av miljön, varför det kan vara befogat att intensif- era verkets arbete med dessa frågor. En översyn av formerna för de svenska myndigheternas deltagande är. enligt SNV. önskvärd.

STU framhåller att bedömningen av den internationella utvecklingen inom olika teknikområden är en mycket central och viktig del av STUs verksamhet. I syfte att bevaka det havstekniska området är STU medlem i Massachusetts Institute of Technology Industrial Liaison Program omfat- tande även Sea Grant samt Underwater Engineering Group. the Research and Information Group For the Underwater and Offshore Engineering Industries i Storbritannien. STU har således goda möjligheter att bidra till en översiktlig beskrivning enligt DSHs förslag. Vidare stödjer STU delega— tionens förslag avseende utformning av ett system för delgivning av infor- mation från svenskt internationellt samarbete. En förutsättning är dock enligt STUs mening att systemet ges en mycket enkel administrativ form. I annat fall finns risk för att informationsutbytet snarare försämras än för- bättras. STU saknar en diskussion kring förutsättningar/hinder/ätgärder i syfte att stimulera till närmare utvecklingssamarbete med offshoreetable- rade företag i producentländer. t. ex. med norska företag. ! STUs program prioriteras projekt som har en dylik förankring, eftersom STU ser sådant samarbete som ett viktigt led i marknadsintroduktion av projektresultaten. Ett svenskt-norskt samarbete kan vara av stort värde bl.a. beroende på de omfattande resurser som tillställs norska forskningsinstitut från de interna- tionella oljebolagen. En annan stödform som skulle kunna innebära förde- lar för offshoreindustrin är om möjlighet bereds att låta delar av svenskt bistånd till utvecklingsländer få form av riktade havstekniska projektstöd anser STU. _ _

Sveriges Exportråd framhåller att handelskontorenär en viktig informa- tionskälla och resurs när det gäller att följa marknadsutvecklingcn och identifiera tillväxtsegment. F.n. finns särskild offshorebevakning vid kon- toren i Houston. London och Oslo. men även vid övriga kontor finns tillgång till marknadsanalytiker.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att det är synnerligen angeläget

Prop. 1983/84: IO 86

med en utveckling av det internationella samarbetet för att exempelvis få fram lämpliga referensområden i Östersjön. eftersom detta bl.a. torde komma att påverka programmet för miljökvalitetsövervakning (PMK) som nu är under uppbyggnad vid SNV. Vattenområdet öster om Gräsö i Ålands hav mot Finland syns här vara av strategisk betydelse med tanke på bl. a. den storskaliga strömningsbilden i Östersjön med nordgåendc ström på finska sidan och sydgående på den svenska. På den finska sidan finns dessutom avsatta reservat (Tvärminne) och etablerad forskningsverksam- het som kan utgöra grund för ett utvecklat samarbete. påpekar länsstyrel- sen.

KVA delar i stort DSI—Is förslag om en effektivisering av det svenska deltagandet i internationella sammanhang; inventering av u-ländernas be- hov av tjänster och teknik och informationssystem för det svenska delta- gandet i internationella havsresursorganisationer och dettas rapportering. Internationellt utbyte inom forskningen är en aktivitet som akademien finner än angelägnare och som DSH förhoppningsvis framdeles kommer att ägna stort intresse. Samprojekt med utländska institutioner. gästfors- karutbyten och bättre ekonomiska möjligheter till personliga kontakter är. enligt KVA. grundförutsättningar för att svensk havsforskning skall kunna hålla internationell standard.

3.2.4 Marerialhestiindigltet i marin miljö

DSH avser att med närmast berörda intressenter analysera behovet av övergripande program på detta område.

Få remissinstanser har lämnat synpunkter på DSHs förslag.

Remissinstansernas kommentarer

FMV anmäler sitt intresse vad gäller korrosionsproblem i marin miljö. Korrosionsinstitutet meddelar att institutet hösten l982 bildat ett utskott för '"Korrosionsskydd offshore" med följande uppgifter. alla avseende korrosion och korrosionsskydd på offshoreområdet: — att utgöra samrådsforum för berörda forskningsinstitutioner och före- tag. — att söka överblicka behovet av FoU-insatser. — att initiera. samordna och följa upp FoU-insatser. — att följa upp utvecklingen inom området genom bevakning av litteratur och konferenser samt sprida information härom till berörda.

3.2.5 Miljöskydd oe/i teknik

DSH anför: Inom programområdet miljöskydd och miljöskyddsteknik erfordras en- ligt DSH f. n. inga särskilda insatser av programkaraktiir. Delegationen följer pågående utredningsarbete inom området. På sikt kan behov av särskilda insatser bli aktuella. De tas i så fall upp till behandling i samband med den rullande översynen av havsresursprogrammet.

Prop. 1983/84: 10 87

DSH anser sig kunna konstatera att produktutveckling. planering och ekonomiska investeringar inom vissa delar av miljöskyddsområdet inte är lämpligt samordnade. DSH vill även peka på behovet av en samlad analys och utvärdering av de förslag av vikt som framkommit i olika utredningar och därav föranledda beslut.

Av de remissinstanser som har lämnat synpunkter på området miljö- skydd och teknik anser bl.a. SNV. gt'nt'raltttllstyrelsen och Nordöstra Skånes kommtmaljörhuml att det finns behov av ett övergripande program inom området.

Remissinstansernas ktmzmentarer

Enligt SNVs mening borde redan nu utarbetas program för att följa effekter i miljön av planerat havsresursutnyttjande. SNV har under senare tid prioriterat frågor som gäller utsläpp av ämnen som har långsiktiga och irreversibla verkningar på miljön. [ DSHs utredning har dessa stora frågor endast berörts översiktligt. medan frågor vad avser utsläpp i samband med transport av olja och kemikalier ägnats mer uppmärksamhet. Dessa frågor är enligt verkets uppfattning i och för sig angelägna. men är av mindre dignitet än de frågor som gäller kontinuerliga utsläpp från industrier m.m. av kemikalier och oljor. dvs. föroreningar från landbaserade källor.

(lenera/tullstyrelsen bedömer det angeläget att ett utvecklingsprogram för kemikaliebekämpning initieras inom en nära framtid. Därvid erfordras utveckling av teknik och taktik för olika typer av respons mot kemika- lieutsläpp till sjöss. Utrustning behöver tas fram för insatser mot kemika— lier som flyter. upplöses eller sjunker till botten. För riskbedömningar och insats med bekämpningsutrustning behövs snabb prognosticering av sprid- ning och koncentration vilket fordrar tillgång till mätutrustning (mät- sonder) av olika slag.

Statens planverk påpekar att stora mängder av miljöfarligt gods går igenom våra havs- och skärgårdsområden. Utvecklingen tyder inte på att denna trafik kommer att minska. Länsstyrelserna bör därför enligt plan- verket i samråd med sjöfartsverket göra en sammanställning ur befintligt material över hamnar och tunga traftkkorn'dorer och andra leder där miljö- farligt gods kan transporteras. Länsstyrelserna bör vidare tillsammans med SNV och fiskeristyrelsen redovisa från natur- och miljövårdssyn- punkt särskilt känsliga och skyddsvärda områden i anslutning därtill anser verket. '

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att frågan om utläckage av se- napsgas från dumpad krigsmateriel. bl.a. kring Bornholm. bör uppmärk- sammas i detta sammanhang. Hotet mot havsmiljön tilltar i takt med den fortskridande korrosionen av materielen. En kartering och övervakning av miljöförhållandena kring deponeringsområdena bör. enligt länsstyrelsens mening. komma till stånd.

Malmö kommun framhåller att det under hand har erfarits. att miljöpå-

prop. l983/84:10 gg

verkan vid deponering av muddcrmassori havet torde vara mindre negativ än vad som hefarats under senare är. Forskningsresultaten. till den del de omfattar muddring och deponering av muddermassor. kan därför. enligt kommunen. för hamnarnas del förväntas ge regler för prövning enligt miljöskyddslagen som innebär minskning av kostnader i framtiden samti- digt som reglerna bör kunna medge snabbare beslutsprocess.

Öckerö kommun anser att ett av de allvarligaste hoten mot ett rationellt fiske kommer från läckande oljeborrhål i Nordsjön. Det är fyndigheter som öppnats men inte bedömts lönsamma att utvinna. Oljeletarna har dessutom förstört havsbotten mekaniskt. Här och var finns rester av stalmaterial. sprängningar och provborrningar kvar. Kommunen vill betona vikten av att när provborrningar och undersökningar av ett område slutförts. städ- ning sker så att inte fiske med bottenredskap förhindras.

Swedocean framhåller att riskerna för allvarlig försmutsning av havet. som redan föreligger i stark industrialiserade kustområden och i samband med transporter och dumpning av oljor och kemikalier. kommer att växa i takt med den ökande havsexploateringen. Detta skapar i sin tur en väx- ande marknad för utrustning för havsövervakning och kcmikaliebekämp- ning.

Nordvästra Skånes kommttrtttlft'it'hund påpekar att havs- och kustmiljön påverkas av direkta och diffusa utsläpp liksom av vattendragen. Detta ställer krav på en god miljöbevakning. vilket måste prioriteras högt. En regional samordning över läns- och nationsgränser är nödvändig för att åstadkomma enhetliga åtgärdsprogram. skydds- och reningsåtgärder. Vid utveckling av miljö- och utsläppsbevakning bör observeras att det. hos en del företag bedrivs avancerad intern- och utsläppskontroll. Sådan verk- samhet kan enligt förbundet lämpligen samordnas med centrala och regio- nala program och satsningar.

3.2.6 Teknikför utvinning av energifrån havet

DSH anför: NF. ansvarar i dag för forskning och utveckling beträffande nya energi- källor i Sverige. För närvarande pågår ett samarbetsprojekt mellan NE. DSH och statens planverk. avseende anspråk och konflikter till följd av energianläggningar till havs. DSH ser NEs forsknings— och utvecklingspro_ gram. med där lämnade förslag för de havsbaserade energislagens utveck- ling. som en del av det övergripande programmet vad avser energiteknik, DSHs uppgift är att följa utvecklingen inom området och vid behov initiera särskild utrednings— eller forskningsverksamhet. vilket t.ex. kan bli aktu- ellt när ovannämnda samarbetsprojekt avslutats. [ övrigt ser DSH f.n. ingen anledning att engagera sig ytterligare i havsenergifrägorna eller att formulera ett särskilt program härför.

Bl. a. Svenska Kommun/örbumlet och Lomma kommun finner det ange- läget med forsknings- och utvecklingsarbete avseende nya energikällor.

Prop. 1983/84: 10 89

NE anser att DSH har en passiv inställning vad gäller teknik för utvin- ning av energi från havet.

Remissinstansernas kommentarer

ÖB påpekar att stora anläggningar till havs eller vid kusten av vindkraft— och/eller vägkraftverk kan bli "omöjliga skyddsobjekt” och även bli till direkta hinder för ett effektivt kustförsvar.

Statens [)lllnl't'l'k anser att genom lokalisering av vindkraftverk till kust- nära havsområden ges goda möjligheter att tillgodogöra sig vindenergin. I jämförelse med landlokaliserade anläggningar begränsas konflikterna med andra intressen. En översiktlig studie rörande havsenergi pågår för närva— rande i samråd mellan DSH. NE och statens planverk. Studien behandlar lokaliseringsförutsättningar för vindenergianläggningar samt för vägkraft och algodling. Berörda länsstyrelser bör enligt verket i samråd med [)SH och NE översiktligt bedöma förutsättningarna för vind- och vägkraftverk i havsområden.

Liinsstyrelsen i Uppsala län framhåller att uppförande av vindkraftverk till lands åtminstone i vissa lägen leder till konflikter med andra intressen. ()m energiproduktion baserad på vindkraft blir aktuell talar vissa skäl för att kraftverk till havs bör övervägas. bl. a. därför att större produktionsan- läggningar kan byggas och att intressekonflikter enligt länsstyrelsen inte är så uttalade.

NE upplyser om att nämnden bedriver omfattande forsknings- och ut- vecklingsverksamhet. vilket kan leda fram till energitillförselsystem med relativt omfattande ianspråktagande av havsresurser. Detta ianspråktagan- de kan förutses disponera delar av havsresursen som plats för omvandling av solenergi till användbara energiformer. såsom vindbaserad elproduk- tion och biomassa ur exempelvis alger. För vindenergiutvecklingen ge- nomför NE erforderliga studier även av havsresurser. varför DSHs pas- siva inställning inte är besvärande på kort sikt påpekar nämnden. Leder denna utvecklingsinsats till förslag om införande av havsbaserad elkraft får detta resursutnyttjande ej hindras av ofullständigheteri kunskap om alter- nativutnyttjandets värde. För biomassproduktionen bedriver NE forsk- ning för utveckling av högproduktiva alger. vilka efter skörd kan användas dels som kemisk råvara. dels som foder och energirävara. Då denna satsning är långsiktig och nyttan ej endast tillfaller energisektorn. mäste -— om utvecklingen skall få erforderlig bredd och djup — forskningsstödjande organ med andra mål än NE samverka. NEs ansträngningar att bredda denna verksamhet har varit i det närmaste resultatlösa. Det är därför. anser nämnden. ej uppmuntrande att även DSHs utredning intar en passiv hållning till detta forskningsbehov. NE föreslår att DSH och det nybildade energiverket tar upp förnyade överläggningar för att öka den samlade nyttan av bådas insatser. Gotlands kommun framhåller att arbetet med att utforma ett prototyp-

Prop. 1983/84: 10 90

kraftverk för vägenergi har avancerat längre än vad som beskrivs i DSHs rapport. Gotlands kommun och länsstyrelse har gett gruppen för vågener- giforskning vid CTH i uppdrag att utarbeta dels en förstudie (avslutad) och dels en projektstudie (pågående). Syftet med studierna är att undersöka möjligheten att någonstans utanför Gotlandskusten placera ett vägkraft- verk. Förutsättningarna har enligt kommunen hittills visat sig vara goda med beaktande av tänkbara konfliktomräden. som t.ex. fiske. miljö. sjö- fart och militär.

Lomma kommun finner det angeläget med forskning och utvecklingsar- bete rörande vind- och vägcnergi och framhåller att det i Öresund finns goda möjligheter att utnyttja vägenergi i de nord— och sydgäende ström- marna i centrala delen av sundet. Även värmepumpar kan bli bärkraftiga för energiäterVinning ur det tempererade ytvattnet i sundet (nordgäende ström). anser kommunen.

Svenska kommun/örbmulet är positivt till att nya inhemska energikällor utvecklas. När det gäller havsbaserade anläggningar vill förbundet peka på vikten av att man tidigt kartlägger återverkningarna på land. Detta kan bl.a. ske med hjälp av kommunernas fysiska planering.

3.2.7 Teknik/ör brytning (""/t utvinning av mineralji't'in havet

DSH art/ör: Brytningstekniken till havs av olika mineraltillgängar har fortfarande flera utvecklingssteg framför sig. I Sverige finns hög kompetens och kun— nande inom de maringeologiska. metallurgiska och mineralteknologiska områdena inorn universitet. högskolor. myndigheter och industrier. De möjligheter som finns att utnyttja detta kunnande till nytta för t. ex. svensk industri och biståndsverksamhet bör klarläggas.

En majoritet av remissinstanserna är positiv till fortsatta kartläggning av mineral- och grustillgångarna i svenska havsområden.

SGU framhåller vikten av att insamlade geofysiska data fortlöpande dokumenteras,

Enligt .S'tvedoeean kan teknik för upptagning och bearbetning av värde- fulla noduler från stora havsdjup få en stor marknad redan på l990-talet.

R('I?!LVM./l.)"HULN'I'INIS kommentarer

ÖB framhåller att området Kopparstenarna-Salvorev. som anges som särskilt intressant för sand- och grusexploatering. är av stor betydelse från försvarsmaktens synpunkt.

Institutionen för kärnkemi vid KTH påpekar att det i kapitlet teknik för brytning och utvinning av mineral från havet saknas beskrivning av en svensk ansats att försöka utvinna lösa ämnen ur havsbotten. t.ex. me— taller. Institutionen står gärna till tjänst med information om pågående försök.

Bitt/()Ri-Yk—gem'etenskapliga sektionen vid Lunds universitet anser att

Prop. 1983/84: 10 9!

analysen vad beträffar vissa prospekteringsfrägor avseende industrimine- ral. malm. kolväten. sand och grus är ofullständig och inte mynnar ut i några konkreta förslag.

Högskolan i Luleå menar att ett fortsatt arbete på att analysera före— komsterna av mineral i svenska havsomräden bör stödjas. Såväl för att bättre kartlägga tillgångarna som för att finna användningsomräden för t. ex. mangannoduler. Kunskap kring utvinningsteknik bör enligt högsko- lan utvecklas liksom kunskapen kring teknisk utrustning för bättre utnytt- jande av vatten/havsresurser.

F.nligt statens plunverk behövs en fortsatt kartläggning av de grusföre- komster till havs som är mest lämpade för utnyttjande. Länsstyrelserna i aktuella län bör i samråd med SGU. DSH och SNV tillsammans med berörda kommuner ställa ihop befintligt material om tillgängliga grusföre- komster till havs. De län där grustäkt till havs är mindre akulell i dag bör genom ett samråd med SGU fä frågan översiktligt diskuterad. anser plan— verket.

SGU framhåller att maringeologiska forskningsresultat. speciellt röran— de olja. gas och malm. många gånger är bundna till betydande ekonomiska intressen för företag eller staten. Det anses ofta på grund härav. eller ibland beroende på lagar eller avtal. ej vara möjligt att fritt lämna ut sådana forskningsresultat. Vid prospektering efter olja insamlas således. för stora kostnader. mängder av geofysiska data och geologiska material. Det in- samlade materialet. som normalt bearbetas endast för sitt prospekterings- syfte. utgör en nationalekonomisk resurs. Detta material kan utnyttjas även inom andra sektorer inom geoomrädet i frågor som rör t.ex. geo- värme. gaslagringsmöjligheter. avfallsdeposjtion etc. Resultaten av många synnerligen kostnadskrävande undersökningar kan riskera att ej bli kända för forskning och samhälle. Av synnerlig vikt är därför enligt SGU att tillfredsställande dokumentation ur allmän geologisk synpunkt görs fortlö- pande av sådana undersökningar vilkas resultat ej kan offentliggöras i sin helhet i vart fall ej omedelbart.

Länsstyrelsen i Växternort'lundx län framhåller att det i Bottenhavet förekommer stora områden med kalksten och alunskifferbildningar. Några närmare uppgifter om dessa föreligger ej. 1 första hand bör dessa bildningar kunna karteras med seismiska mätmetoder. Nordingråområdet i Höga Kusten har ovanliga bergarter. Alnömassivet. bestående av otaliga sällsyn- ta och i vissa fall värdefulla mineral. fortsätter ut i havet. Undersökningar- na bör därför inriktas på havsområdena utanför Nordingrå och Alnön. anser länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att en noggrann kartering först bör genomföras vad gäller mineral-. grus- och sandtillgångarna på land. Karteringen av de marina förekomsterna av dylikt material bör i ett inle- dande skede vara av mycket översiktlig karaktär. Först om landinvente- ringarna visar att akuta behov föreligger bör de marina inventeringarna

Prop. [983/84: IO 92

vara mera detaljerade. För Sveriges del är enligt länsstyrelsen särskilt ett omrade i Bottenviken i höjd med Skellefteå intressant för utvinning av mineral.

Slvmlm-ean framhåller att det redan i dag pägär utvinning av sällsynta metaller. grus och sand frän havets botten i begränsad men växande utsträckning. litt flertal internationella konsortier med partners främst i USA. Japan. Västtyskland och Frankrike utvecklar och provar teknik för upptagning och bearbetning av värdefulla noduler frän stora havsdjup. Detta kan bli en stor marknad för havsteknik redan under l99()-talet. anser Swedocean.

Kvarkenrädet finner det ytterst viktigt att undersökningarna av Skellef- tei'ifältcts fortsättning i Bottenviken kan fortsätta. Likaså är det viktigt att brytningstekniken till havs utvecklas eftersom det med dagens teknik inte på långt när är ekonomiskt försvarbart att påbörja brytning i Skelleftefäl- tet. Det krävs alltsa intensifierade forskningsinsatser och utvecklingsarbe— te beträffande utvinning av mineral ur havet. Detta arbete torde. enligt Kvarkenrädet. med fördel lokaliseras till Skelleftefältet.

4 Naturvetenskaplig havsforskning

Mot bakgrund av den av statskontoret framlagda rapporten Havsforsk- ningens resurser och organisation förslag till effektivisering inom delar av området. anför DSH:

lnom universitet och högskolor återstår att behandla delar av det marina forskningsområdet där behoven av koordination och samordning är ange- lägna. DSH avser att i samarbete med FRN (tr/t berörda intressenter _litrtviitta det inledda arbetet och _föreslå effektii'iseritresåtgiirder. Sats- ningen inom havsforskningen måste utgå från samhällets behov av kun- skap inom havsresursområdet. DSH ser därför anledning att mot bakgrund av havsresursfrägornas betydelse för sysselsättning och försörjning stude- ra de viktigare problemen och peka ut de områden inom havsforskningen där insatsbehoven är stora och där integrerade satsningar krävs. Principer för samordning och finansiering behöver också klargöras. DSH avser att bilda en samordningsgrupp tried företrädare för olika havs'j'orskningsin- tt'essentet'. Gruppens uppgifter bör bl.a. vara: att behandla prioriterings- och samordningsfrågor vad avser viktigare

forskningsområden. kostbar utrustning m.m..

att verka för en successiv profilering av forskningsorganens kompetens. — att skapa impulser till större flervetenskapliga projekt av'särskild bety- delse för samhälle och näringsliv. — att behandla havsforskningens informationsfrågor och att ge DSH underlag för sitt årliga yttrande över andra myndigheters anslagsframställningar.

Prop. 1983/84: 10 93

En hög forskningskompetens är viktigt med hansyn till behov inom landet för att kunna följa och dra nytta av den omfattande forskning som sker internationellt. både vad gäller förståelse och tillgång till nya resultat. fortsätter DSH. Ett problem för forskningen är härvidlag brist pä stipen- dier som kan möjliggöra för forskare att under viss tid få arbeta vid utländska f(trskningsinslilutioncr. Inom den_li'ires'luynu stumn'(/ningsgrup- pen bör även jörulsiirtningurnrt för inrättande av sådana stipendier inom prioriteradeforskningsområden klarläggas.

FN-organet lMO (f.d. lMCO) har lokaliserat World Maritime Universi— ty till sjöbefälsskolan i Malmö. Utbildningen omfattar bl.a. internationella havsmiljökonventioner och deras praktiska tillämpning. Därtill kommer en internationell säkerhetsutbildning för besättningar till olje-. kemikalie- och gastankers. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till Sveriges internatio- nella anseende inom miljövärdsomrädet avser DSi-ljölju upp de initiativ somjramkomtnit från bl. u. forskningshdll rörande ett internationellt nut- rint miljöi'årdsunivet'sitell-instilut i Sverige.

Remissopinionen är splittrad vad avser omrädet naturvetenskaplig havs— forskning. lngen av remissinstanserna är odelat positiv till DSH:s syn- punkter och avsikter och ingen är heller odelat negativ. Asikterna går även isär när det gäller frågan om det är grundforskningen eller den tillämpade forskningen som bör prioriteras. Ett antal instanser. däribland KVA. anser att DSH använder begreppet naturvetenskaplig havsforskning i alltför vidsträckt bemärkelse.

Remissins'tunsertuts kommentarer

SMHI framhåller att det centrala problemet inte är forskningens effekti- vitet. inriktning eller splittring utan i stället att dess volym är alltför begränsad. Enligt uppgifter som DSH och FRN har publicerat utgör havs- utforskningen ekonomiskt endast några promille av den totala statliga satsningen på forskning. En med hänsyn till utbildningskapacitet successiv upptrappning av svensk havsutforskning bör. enligt SMHI. vara ett av de bästa sätten att stödja och utveckla svensk havsresursverksamhet.

Fakultetsnämnden vid tnatettmtisk-naturvetenskupliga .litkulteten vid Göteborgs universitet anser att DSH med naturvetenskaplig havsforskning innefattar allt från grundforskning till mer eller mindre rutinmässiga miljö- provtagningar. Detta omöjliggör en bedömning av grundforskningens si- tuation i förhållande till den tillämpade forskningen och mätprogrammen. DSH påstår att svensk havsforskning uppvisar en bristande samordning och splittring. Med förbehåll för den oklara definitionen av forskning kan fakultetsnämnden delvis ge DSH rätt i detta avseende. men vill framhålla att förhållandet i stor utsträckning har sin orsak i den otillräckliga och oberäkneliga anslagstilldelningen. Den prioritering och samordning som DSH efterlyser bör i första hand gälla den tillämpade forskningen. vars resultat direkt skall ligga till grund för skilda åtaganden. Det är viktigt att

l'rop. l983/84: 10 94

det inom grundforskningen ges utrymme ät egna initiativ. Tendensen att även inordna grundforskningen i hårt styrda projektgrupper får inte drivas för långt, anser fakultetsnämnden. Fakultetsnämnden ger sitt fulla stöd åt DSH:s förslag att genom stipendier utöka det internationella forskarutby- tet.

Askölahoraturiet framhåller att mer svårfångad information som om- sättningstider för ekonomiskt intressanta komponenter som fiskbiömassa. nlgbiomnssa, tolerans för föroreningar av olika slag. allmän bärighet hos ekosystemet inför resursuttag av varierande typ till övervägande delar saknas. Detta är kunskap som är oundgänglig för ett långsiktigt naturre- sursutnyttjande och som är personal- och tidskrävande genom omöjlighet till automatisering och nödvändighet av långa tidsserier. En substantiell ökning av anslagen till naturvetenskaplig grundforskning är. enligt labora- toriet. inte bara helt nödvändig som förutsättning för teknikens praktiska tillämpning utan också det främsta sättet att effektivisera svensk havs- forskning. "' "'

Biologisk-geovetenskapliga seklionsnämnden vid Lunds universitet an- ser att uppgifterna för den samordningsgrupp av havsforskningsintres- senter som föreslås är något oklara. då man säger "Satsningen inom havsforskningen måste utgå från samhällets behov av kunskap inom havs- resursområdet". Detta yttrande bör förtydligas så att det klart framgår. att det inte gäller grundforskning. Den tänkta samordningsgruppen bör natur- ligtvis se till att goda projekt inte hamnar i det s. k. forskningsgapet. Beträffande särskilda stipendier önskar sektionsnämnden framhålla. att enbart stipendier för forskare inte är tillräckligt. En översyn av kursutbu- det inom marina ämnen bör ske. För forskarrekryteringen och därmed för den framtida forskningen är det nödvändigt att också vidtaga åtgärder. exempelvis genom att avsätta medel för doktorandtjänster inom ämnen där ett rekryteringsbehov föreligger. Möjligheterna för studerande på alla ni- våer att välja en marin inriktning på sina studier bör. enligt sektionsnämn- den. också vidgas.

Matematik-naturvelenskapligafakultetsnänmden vid Umeå universitet anser att vid en bedömning av den totala finansieringen av svensk havs- forskning ter sig den icke sektorsbundna delen alltför liten. Speciellt borde NFR söka vägar för ett utökat engagemang inom grundläggande ekologisk och biologisk forskning i marin miljö. anser fakultetsnämnden.

Enligt SNV är den bild som DSH tecknar av naturvetenskaplig havs- forskning alltför negativ. SNV påpekar att FRN och UHÄ har ansvar för frågor som griper över hela forskningsfältet. När det gäller principer för samordning och finansiering avxforskning. inkl. havsforskning. och när det gäller eventuell profilering av forskningsorganen är det. enligt SN'V. natur- ligt att FRN och UHÄ agerar. inte att nya grupper bildas.

LMV tillstyrker förslaget att DSH skall bilda en samordningsgrupp med företrädare för olika havsforskningsintressenter. LMV är berett att deltaga

Prop. 1983/84: 10 95 i en sådan grupp. Om verket inte blir representerat i gruppen förutsätts ändock att lämpliga former tillskapas för att det kunnande och de erfaren- heter som verket har inom bl.a. Iandskapsinformationsområdet tas tillvara i en ökad satsning inom havsforskningen.

Enligt SGUs uppfattning har den naturvetenskapliga forskningen om resurserna i havet och på havsbotten tillmätts alldeles för liten betydelse. Inte minst gäller detta maringeologi och maringeofysik. Precisa kvantita- tiva och kvalitativa data — vare sig det gäller olje- och gasförekomster. kol, malmer eller andra tillgångar — är förutsättningen för att senare tekniska och ekonomiska satsningar på uppfordring, distribution och förädling av förekomsterna skall kunna anpassas på optimalt sätt. Att anskaffa sådana data är, enligt SGU, geologiska och geofysiska arbetsuppgifter. För att lösa dessa erfordras forskning och resursevaluering.

FRN framhåller att det i rapporten påpekas att i vissa fall och antyds i andra — medverkan från samhällsvetenskap. juridik och kanske också humaniora krävs. Nämnden vill därför understryka vikten av att de organ som ansvarar för dessa forskningsområden. särskilt humanistiskt-sam- hällsvetenskapliga forskningsrådet, får möjlighet att påverka den fortsatta planeringen och genomförandet av forskning med anknytning till havsre- sursverksamheten.

NFR framhåller att DSH med marin forskning avser grundforskning och tillämpad forskningjämte kartläggningsverksamhet. Man torde kunna kon- statera att grundforskningen i ekonomiskt avseende använder en mindre del av resurserna. Nödvändigheten av grundforskning för annan forskning och utveckling är dock självklar och NFR vill därför ge uttryck för för- hoppningen att DSH i sitt angelägna samordningsarbete mer energiskt värnar om grundforskningens villkor.

SJFR påpekar att det bör beaktas att ntarin forskning inte bara förekom- mer vid de traditionellt marinbiologiska institutionerna. utan också vid fysiologiska. morfologiska och biokemiska institutioner både inom natur- vetenskapliga. medicinska. veterinärmedicinska och lantbruksvetenskap- liga fakulteter. vilket inte observerats i förslaget.

KVA anser att DSH använder begreppet naturvetenskaplig havsforsk- ning i en alltför vidsträckt bemärkelse. Man innefattar allt från grundforsk- ning till allehanda rutinmässiga mätningar och observationer. En del av dessa senare kan utnyttjas i samband med grundforskning. men i övrigt utförs de utan något som helst grundforskningssyfte. Detta leder. enligt KVA. till oklarhet eller förvirring i åtminstone två fall. Det ena berör frågan om hur stor del av de totala havsforskningsresurserna som går till naturvetenskaplig grundforskning och hur stor del som används för andra ändamål. Det andra berör påståendet att den svenska naturvetenskapliga havsforskningen har särskilt stora samordningsproblem. Vad som främst behövs är. enligt KVA. ökade ekonomiska resurser eller en stark omför- delning av redan existerande. Resurserna för den naturvetenskapliga havs-

Prop. l983/84: 10 %

forskningen fördelar sig med stark övervikt pä tillämpade studier. Endast en mindre del tillfaller naturvetenskaplig grundforskning. Om man beaktar att grundlivrskningen inom de huvudområden som DSH anför utgör den samlade kunskapsbasen och grundforutsättningen för att vi på rätt sätt skall kunna tillgodogöra oss havets naturresurser och finna lämpliga meto- det" för dess skydd. ligger det. anser KVA. i öppen dag att det i första hand är grundforskningen som bör prioriteras.

S Havsindustriellkompetensutveckling

DS H _fi'it'eslit't': lh'triif/ande ändradejiirnzerji'ir statligt utverklingsstiid

att formerna för stöd till teknisk utveckling ses över. speciellt avseende räntebelastning och återbetalningsvillkor vid s. k. villkors- och produkt- utvecklingslån samt möjligheterna till stöd överstigande 50% av ett projekts totala värde. — att Iäne- och bidragsmöjligheterna bör göras mer attraktiva för indti- strin. även med bortseende från de f. n. mycket höga räntenivåerna. och — att staten tar på sig ett större finansiellt risktagande. speciellt vid tids- krävande utveckling och marknadsföring av nya produkter. Beträffande Öktttfimtnsiellt tttt'eeklingsstöd — att det finansiella stödet ökas och ges formen av en särskild fond. omfattande förslagsvis l00 milj. kr.. till STUs förfogande som extra stöd till havsteknisk utveckling under en femårsperiod. Det bör då vara möjligt att. med ledning av erfarenheter rörande efterfrågans art och omfattning under de första två till tre åren. inkomna med förslag till regeringen avseende stödets framtida omfattning. Betrr'i/j'ande stöd till ref'erensan/(iggningar att program avseende teknik för utforskning och tillståndskontroll av havet antas i syfte att genom inhemsk teknikupphandling främja utveck- lingen av system för mätning och observation i havet och i huvudsak enligt programbeskrivning. och att särskilda medel ställs till DSHs förfogande föri huvudsak fackmyn- digheternas räkning som kompletterande bidrag vid prototyputveckling inom områden av havsresttrsverksamheten där svensk industriell kom- petens bedöms ha i övrigt nöjaktiga konkurrensförutsättningar. Beträffande utveckling av teknologisk kompetens förfi'amtiden

— att de redovisade programmen för arktisk teknik och undervattenstek- nik antas i syfte att genom grundläggande FoU förstärka den inhemska basen för utveckling av industriell kompetens inom havstekniken och att genom aktivare samverkan mellan myndigheter. forskningsorgan och näringsliv ge_synergieffckter avseende utveckling av ny teknik. — att. i samma syfte. frågan om utbildning av yrkesdykare för den civila

Prop. 1983/84: 10 97

sektorn utreds av DSH och marinen i samråd med berörda intressenter.

och

— att DSH erhåller kompletterande resurser för aktiverande uppgifter inom dessa programområden.

Beträffande marknadsföring av statlig kompetens att ett bolag bildas för marknadsföring av FOAs kompetens under

kommersiella betingelser på den civila sektorn.

Beträjfande stöd till utbildning och forskning att årliga kontaktträffar eller arbetsinternat arrangeras genom DSHs

försorg med företrädare för berörda myndigheter. forskningsorgan och utvecklingsorienterade företag i syfte att genom informellt utbyte av information om resultat. pågående arbeten, resursproblem m.m. verka för en successiv profilering av forskningsorganens kompetens skapa impulser till större. flervetenskapliga projekt av särskild betydelse. ge DSH underlag för sitt årliga yttrande avseende myndigheternas anslags- framställningar. förbättra de teknikorienterade forskningsorganens marknadskontakt samt stimulera entreprenöranda och intresse för nyfö- retagande bland forskare och specialister. att DSH åläggs uppgifter att ombesörja erforderliga kontakter och admi- nistrativa åtgärder för kortare utlandstjänstgöringar inom främst off- shoreverksamheten. för kompletterande utbildning och för förbättrad kontakt med marknaden och dess konkreta problem och möjligheter, och

— att DSH erhåller kompletterande resurser för de föreslagna uppgifterna. Beträffande identijiering av tillväxtområden — att DSH i samverkan med statistiska centralbyrån (SCB) och berörda branschorgan gör en årlig sammanställning av svensk export på off- shoresektorn. samt att DSH i anknytning till sitt årliga yttrande över andra myndigheters anslagsframställningar gör en sammanställning över det sammantagna FoU-stödet till svensk havsresursverksamhet från STU. utvecklings- fonder och kreditinstitut.

Positiva i stort till förslagen. eller till delar av förslagen, är bl. a. SIDA. FOA. sjöfartsverket, institutionen för elektronfvsik vid K TH . högskolan i Luleå. generaltallstyrelsen. SSPA. DFR. länsstyrelserna iBlekinge, Göte- borgs oeh Bohus och Västernorrlands lätt, utveeklingsfondertut i Stoek- holms och Blekinge län, IVA. Landstingsförbundet. TCO. samt Swed- oeean.

Kritiska till ett eller flera av förslagen är bl.a. SIND. STU. Göteborgs kommun (som dock är positiv till inrättandet av en fond för havsteknisk utveckling) samt SACO/SR.

Fonden för industriellt utvecklingsarbete påpekar att inga formella hinder föreligger för fonden att äta sig större finansieringsandel än 50 ”ff.

7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr ll). Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 98

Remissinstansernas kommentarer

SIDA delar DSHs synpunkter om nödvändigheten av utlandspraktik och stimulans till utlandstjänstgöring. Att delegationens förslag främst sätter offshoreverksamheten i blickpunkten för detta behov finner SlDA dock märkligt. enär behovet syns vara lika stort inom den naturvetenskapliga sektorn.

FOA påpekar att det med tanke på den i stort förutsebara militära upphandlingen av produkter inom havsteknikområdet borde finnas möjlig- heter till konkreta samlade åtgärder för teknikupphandling. Förutsättning- ar och former för samarbetet bör därvid diskuteras. FOA ser med stort intresse på utvecklingen inom svensk havsteknik och är beredd att delta i och stödja aktiviteter inom detta område. i de former som i varje enskilt fall är lämpliga. Skulle ett hel- eller halvstatligt bolag utanför FOA bildas. är FOA givetvis villig att samarbeta med detta.

Sjöfartsverket påpekar att verket har ett betydande ”know-how" på intressanta teknikområden och tillgång till plattformar som kan utnyttjas för att utveckla svensk havsresursverksamhet och forskning.

Enligt SINDs mening kan man starkt ifrågasätta den markerade satsning på forskning och teknisk utveckling som DSHs förslag innebär om man inte samtidigt tillförsäkrar en konkret industripolitisk och marknadsinrik- tad anknytning. SIND föreslår att den tänkta satsningen om 100 milj. kr. till STUs insatsområde havsteknik omfördelas så att en del av medlen knyts till operativa industripolitiska och marknadsinriktade åtgärder i form av insatser inom SlNDs program för industriell omvandling och tillväxt.

STU ser det som självklart att industrin även fortsättningsvis bör vara den som prioriterar de tekniska nischer/problem inom vilka företagen bedömer sig ha erforderliga kompetens- och marknadsföiingsförutsätt- ningar. De statliga stödåtgärderna bör i första hand stimulera till en dylik utveckling. Med den förbättrade kompetensbasen. som byggts upp under senare delen av l970-talet. finns nu. enligt STUs mening. förutsättningar för avancerat utvecklingsarbete. Mycket talar för att sådant arbete bör koncentreras till systemlösningar. företrädesvis i samarbete med offshore- etablerade företag i avnämarlandet. STU har inlett förstudiearbete inom alternativa nischområden för att i den kommande treårsplanen kunna föreslå specificerade och koncentrerade insatser. STU avstyrker DSHs förslag att det statliga stödet till havsteknisk FoU skulle ges generösare villkor än vad som är tillämpligt inom andra programområden. Väsentligt är däremot att projektstödet kan anpassas på ett flexibelt sätt alltefter de enskilda projektens karaktär. Enligt STUs uppfattning ges sådan flexibili- tet med nuvarande stödformer. STU har dock i annat sammanhang föresla- git att i vissa fall bör finnas möjlighet till utökad finansieringsandel av projekt dvs. med mer än 50% av projektkostnaderna. STU tillstyrker inte DSHs förslag om bildandet av ett FOA AB. eftersom detta sannolikt inte löser nuvarande problem. Däremot anser STU att möjligheterna att bilda

Prop. 1983/84: 10 99

t. ex. ett aktiebolag kring ett projekt bör finnas om så bedöms lämpligt i det enskilda fallet. STU ser mycket positivt på att ökade möjligheter skapas för offshore-praktikarbete men anser. till skillnad mot DSHs förslag. att administrationen av utlandspraktiken bör oförändrat kvarstå vid respekti- ve anslagsgivande myndigheter. STU är positivt inställd till förslaget om en fond på 100 milj. kr. men anser att det är för tidigt att ta slutlig ställning.

DFR anser att Rymdbolagets erfarenheter av bl. a. teknikupphandling av avancerad teknisk utrustning. eget högteknologiskt utvecklingsarbete och projektledning i internationella samarbetsprojekt med fördel även kan utnyttjas i projekt med havsteknisk inn'ktning. DFR är positiv till att samarbeta med DSH vid definition av forsknings- och utvecklingsprojekt inom havsområdet. så att samordning och koncentration av tillgängliga resurser kan uppnås. Därvid bör utgångspunkten liksom hittills vara att DFR tillsammans med andra utvecklingsorgan företrädesvis medverkar i definitionsskedet och de inledande etapperna i större projekt som syftar till att utveckla kompletta systemlösningar. När man närmar sig färdiga sy- stem bör huvuddelen av det ekonomiska ansvaret övertas av de slutliga användarna.

Fonden för industriellt utvecklingsarbete påpekar att de projekt. vari fonden idag är finansiellt engagerad. kännetecknas av kombinationen hög risk/hög lönsamhetspotential. Riskerna kan vara såväl av teknisk som kommersiell natur. Enligt fondens erfarenheter möter det inga svårigheter att identifiera projekt med höga risker. problemet är att finna projekt där även kravet hög lönsamhetspotential är uppfyllt. Detta problem torde även gälla de havstekniska projekten. Industrifonden påpekar även att det inte föreligger några formella hinder för fonden att åtaga sig en större finansie- n'ngsandel än 50%. men att fonden i praktiken aldrig engagerat sig med mer än 50% i något projekt.

Enligt Sveriges Exportråds mening kan en mycket positiv utveckling noteras för svensk offshoreindustri. Inom vissa marknadssegment har klara genombrott gjorts. Exempel på detta är riggtillverkning vid Götaver- ken Arendal AB. drift av bostadsplattformar vid Consafe AB. dykerifartyg vid Stena Line AB m.fl. Vidare märks ett ökat intresse för offshoremark- naden bland mindre och medelstora underleverantörer. Ett tecken på denna breddning inom industrin är tillkomsten av branschorganisationen Swedocean. som nu har mer än 100-talet medlemmar. Exportrådet delar således DSHs allmänt positiva syn på möjligheterna för svensk industri att än mer engagera sig på offshoremarknaden och därtill hörande delmark- nader.

IVA anser att ett mycket viktigt område inom havstekniken är skapandet av referensanläggningar som kan tjäna som exempel och argument vid exponinriktad försäljning. lVAs åsikt är att staten här har en särskild uppgift som kompetent teknikupphandlare inte minst för försvarets behov.

SACO/SR framhåller att området havsteknik inte är så unikt att t. ex. en

Prop. 1983/84: 10 IOO

särskild fond behöver inrättas. SACO/SR vill också varna för en övertro på svenska referensanläggningar i Östersjön för offshoreverksamhet inom området arktisk teknik. Den utrustning som behövs mäste sannolikt av marknadsskäl i många fall användas på plats för att ha värde som referens— anläggning. Statliga utredningars roll när det gäller etablering av svensk industri på utländska marknader bör heller inte överskattas. Det är. anser SACO/SR. primärt företagen själva som i avgörande lägen har att identifi- era de affärsmöjlighetcr och tekniska lösningar som kan leda fram till marknadsetableringar inom det havstekniska området.

LO anser att DSHs förslag beträffande havsindustriell utveckling i alltför liten grad penetrerar företagandet. nyetableringar och marknadsföring och i stället har en slagsida åt forskning och ren teknikutveckling. LO anser det viktigt att en bättre balans uppnås i detta avseende. lnom havsresursområ- det torde inrättande av vissa storprojekt och genomförande av teknikupp- handling vara en lämplig väg för direkt industriutveckling. Man bör också kunna ge Exportrådet och de regionala utvecklingsfonderna större re- surser till affärsfrämjande. anser LO.

Sveriges industriförbund ansluter sig till uppfattningen att speciellt rän- tebelastning och återbetalningsvillkor vid villkors- och produktutveck- lingslån bör ses över. När det gäller ett större finansiellt risktagande från statens sida anser förbundet detta speciellt befogat beträffande marknads- föring men även gällande särskilt tidskrävande produktutveckling. För- bundet avvisar emellertid förslaget att en särskild fond för havsteknisk utveckling skall inrättas. Det strider mot förbundets uppfattning om en generellt verkande industripolitik. Däremot bedömer förbundet det som angeläget att STU och Industrifonden får sådana anslagsramar att de när behovet är dokumenterat — kan lämna bidrag med upp till 100 milj. kr./år. Vad avser förslaget om stöd till statliga myndigheter för upphandling av referensanläggningar anser industriförbundet att denna väg måste beträdas med stor försiktighet eftersom det ändå är marknadsbehovet som avgör om en produkt bör utvecklas. Förbundet menar att varken den beställande myndigheten eller DSH såsom förslaget förutsätter normalt besitter den nödvändiga marknadskännedomen.

Swedocean anser att ambitionen att kommersiellt marknadsföra existe- rande statlig kompetens är vällovlig. Nya bolagsbildningar bör dock undvi- kas. Vederbörande myndigheter bör låta undersöka vilken specifik. kompe- tens som har kommersiell användning och marknadsförutsättningarna här- för. Marknadsföring kan. enligt Swedocean. sedan ske genom etablerade privata eller statliga företag. Beträffande identifiering av tillväxtområden anser Swedocean att ansvaret självfallet måste ligga hos industrin i sam- verkan med dess branschorgan. Fackmyndigheterna kan dock. enligt Swedocean. i vissa fall också beröras. Swedocean stöder förslagen beträf— fande ökat finansiellt utvecklingsstöd.

Prop. 1983/84:10 [(H 6 DSHs framtida roll och resurser

DSH bedömer ett tillskott. successivt ökat till storleksordningen l0 milj. kr. efter ett par år. behövligt för de uppgifter som beskrivs i bil. () s. 00. ff. De finansiella resurserna skulle DSH huvudsakligen sätta in som komplet- terande medel i dc verksamheter som DSH finner särskilt angelägna. Medlen skulle. enligt DSH. till övervägande del ställas till förfogande för uppgifterna i fråga genom anvisning via andra myndigheter och forsknings- organ och skulle sålunda inte påfordra någon större utökning av de admini- strativa resurserna vid DSHs kansli. En förstärkning av DSHs kansli med uppskattningsvis 4—6 tjänster torde dock behövas. anser delegationen.

DSHft'ireslaur:

— att resurser enligt ovanstående bedömning ställs till DSHs förfogande.

En majoritet av de remissinstanser som kommenterat förslaget anser att DSH skall behålla sin rådgivande och samordnande roll och att mera operativt inriktade insatser skall göras av redan etablerade organ. Ett fåtal instanser anser att DSI—I skall ges ökade befogenheter och resurser medan några instanser anser det omotiverat att alls bygga upp DSH till ett perma- nent organ.

Remissinstansernas kommentarer

SIDA delar DSHs bedömning att det inte behövs något stort organ för att säkerställa framgång vad beträffar samordningsuppgifter. Att DS]-Is nuva- rande resurser är klart otillräckliga är däremot uppenbart. SIDA anser att viss förstärkning av kansliet är befogat. Risken för överlappning av funk- tioner. redan tillgängliga inom andra organ. bör emellertid noga observeras och undvikas.

SMI—IIS uppfattning är att samordning bäst uppnås då DSH arbetar nära och genom befintliga fackmyndigheter i stället för att enligt förslaget utöka sitt eget inre arbete och därigenom bli ytterligare en kostnadskrävande självständig part i en redan alltför splittrad verksamhet. SMHI anser dock att DSH bör få föreslagna medel för att genom att lägga ut uppdrag och genom att initiera arbete hos havsresursverksamhetens parter påskynda genomförandet av prioriterade delprogram.

RRV anser att den verksamhet som DSH nu begär mandat för att fortsätta delvis medför en omotiverad dubblering av redan befintlig institu- tionell struktur. För att DSH skall kunna uppfylla rollen som samordnare inom eller komplettera denna struktur fordras att DSH skall kunna över- blicka området, samordna åtgärder på den privata och statliga sidan samt konkretisera problem och behov av åtgärder från statsmakterna. Det kan, enligt RRV. ifrågasättas om ett organ med DSHs profil har praktiska förutsättningar att fylla denna funktion.

Biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid Lunds universitet an- ser att många av de uppgifter som DSH anför som önskvärda att utföra

Prop. 1983/84: 10 102

inom DSHs ram med fördel kan anförtros åt redan existerande organ och att DSHs nuvarande kapacitet används för övergripande angelägen plane- ring.

Askölaboratoriet delar DSHs åsikt om behovet av ett särskilt initierat. kreativt och snabbverkande organ för främjande av utvecklingen av svensk havsresursverksamhet. Laboratoriet vill också starkt understryka DSHs egen åsikt att dess sekretariat bör ha ett litet omfång och i huvudsak verka via andra myndigheter och forskningsorgan. Askölaboratoriet anser det synnerligen viktigt att DSI—I eller av delegationen tillskapat "centrum för svensk havsforskning" ej blir ett ytterligare forskningsråd med egen fördelning av tjänster och projektanslag. En livlig aktivitet för skapandet av nya resurser är högst välkommen. men dessa bör "öronmärkta" tillde- las existerandc anslagsgivande organ. Detta håller inte bara administratio- nen på ett minimum. det tillförsäkrar också. enligt laboratoriet. ansökning- arna en fackgranskning med samma kvalitetskrav som svensk forskning i övdgL

Fiskeristyrelsen anser att DSH obestridligen har en uppgift att fylla när det gäller att verka för att havsresursverksamheten främjas och stöds såväl vid myndigheter och organisationer som inom svenskt näringsliv. Styrel- sen vill dock understryka vikten av att de informella kontakter som idag existerar mellan myndigheter och institutioner i Sverige och mellan Sveri- ge och utlandet inte skadas utan tillvaratas vid en eventuellt interisilierad. sektorsövergripande samordning av havsresursverksamheten.

SN V framhåller att ansvarsfördelningen inom den framtida program- verksamheten bör vara sådan att DSH i samverkan med berörda intressen- ter skall ta fram program och underlag för regeringens ställningstagande i frågor som rör utnyttjande och skydd av havet. I och med att DSH lämnat sitt programförslag har man avslutat sin del. Genomförandet av program— met bör ske efter förslag från regeringen och läggas på befintliga myndighe- ter. Krävs resursförstärkningar för ledning och genomförande bör dessa enligt SNVs uppfattning lämnas till myndigheterna. Verket anser det tvek- samt att DSH nu behöver förstärkas i form av tjänster på kansliet. Där- emot bör delegationen ha ekonomiska resurser för utvärdering och plane- ring med hjälp av särskild expertis.

SSPA anser att DSH inte bör byggas upp till ett permanent organ med operativa uppgifter. DSH har gjort en värdefull insats med att beskriva havsresursverksamhetens olika områden. Fortsatt arbete med bl.a. verk- ställande av de åtgärder som bedöms angelägna bör emellertid ornbesörjas av de myndigheter som redan finns på resp. område. Det finns enligt SSPAs mening inte behov av någon ytterligare myndighet med den typ av samordnande och utredande uppgifter som DSH föreslår när det gäller havsteknik. Detta skulle skapa oklarheter och gränsdragningsproblem gentemot befintliga myndigheter på området. anser SSPA.

NFR anser att mot bakgrund av de belopp som står till buds för marin

Prop. 1983/84: 10 103

grundforskning. och vad som via fakultetsbudgeten ges till en normal institution. är det alltför stora belopp som DSH äskar. Det hittills utförda arbetet visar på en betryggande kapacitet och framtida verksamhet torde kunna rymmas inom andra myndigheters åligganden. Kontroll av forsk- ningens effektivitet utövas nu av t. ex. NFR. STU och SNV.

SJFR avstyrker DSHs äskande om en utökning av sin egen verksamhet motsvarande 4—6 tjänster och IO milj. kr. Mot bakgrund av det behov som finns av forskningsverksamhet på olika nivåer och de möjligheter till ökad samordning och effektivisering som synes föreligga är detta ett helt orealis- tiskt äskande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill understryka vikten av att DSH tilldelas resurser enligt förslaget för att även fortsättningsvis kunna med- verka till att främja svensk havsresursverksamhet. Det är av central bety- delse att DSH får bibehålla och ytterligare stärka sin samordnande och sektorövergripande roll. anser länsstyrelsen.

Enligt Göteborgs kommun bör ansvaret för genomförandet av program- men i möjligaste mån läggas ut på andra organ än DSH med undantag för program som rör havsrättsliga frågor. Flera existerande organ bör enligt kommunen ha kompetens att ansvara för programmen. exempelvis SMHI (tillståndskontroll). SSPA och AUT vid CTH (offshore. arktisk teknik).

IVA betonar vikten av att det operativa ansvaret, i det läge som havstek- niken nu intar i Sverige. läggs på industri och näringsliv och dess organ samt på exekutiva myndighetsorgan inom respektive område och att några speciella utredningar utom de som görs av näringslivet i marknadsförings- syfte inte skall påbörjas och de nu löpande avslutas så snart som möjligt. Vidare anser akademien att DSHs verksamhet skall begränsas till frågor som rör:

— tillståndsgivning.

förenklad byråkrati,

— fortbildning.

kustplancring.

internationell kontaktverksamhet samt — remissverksamhet.

KVA anser att DSH bör fungera som samordnande myndighet i samver- kan med befintliga organisationer. DSH bör enligt akademiens bestämda mening inte utvidgas personellt men ges möjligheter att, via existerande anslagsgivande myndigheter, fullfölja egna utredningar inom sitt kompe— tensområde. Genom sina möjligheter till överblick över såväl naturveten- skaplig som teknisk problematik kan DSH svara för den föreslagna rul- lande programverksamheten. När det gäller fördelning av projektmedel bör emellertid befintliga forskningsrådsorganisationer inkopplas. Dels har dessa enligt KVA den erforderliga personalen. kompetensen och erfaren- heten, dels är det väsentligt att samma kvalitetskriterier tillämpas på projekten oavsett vem som initierat dem. Akademien är beredd att via sin

Prop. 1983/84: 10 104

nationalkommitté för oceanografi biträda i de fall en kompetensutvidgning anses angelägen. Denna kommitté bör särskilt kunna vara till hjälp i frågor av övergripande och flervetenskaplig art inom oceanologin. Genom att den tillika utgör den svenska nationella SCOR-kommittén (Scientific Commit- tee on Occanic Research) kan den även biträda i frågor om vissa internatio- nella occanologiska forskningsprojekt.

TCO anser att DSH bör läggas ned och att dess kansliresurser förs över till ett lämpligt samordningsorgan. Detsamma gäller kvarvarande arbets- uppgifter hos DSH. De operativa uppgifterna bör enligt TCO ligga kvar hos de instanser som idag har dem. om det inte finns goda sakskäl för andra lösningar.

LO understöder DSHs begäran om ökade resurser för sin verksamhet. dvs. ca 10 milj. kr. i anslag för diverse projekt samt personalförstärkning. Det är vidare LOs inställning att det är angeläget att mer konkret och detaljerat dra upp riktlinjerna för statens insatser inom havsresursområdet. Ett stort antal myndigheter är engagerade i frågor som på ett eller annat sätt hör hit. En samordning och en gemensam målsättning behövs utöver vad som nu förekommer. I samband med att en ny målsättning för svensk havsresurspolitik formuleras och närmare specificeras bör det, enligt LO, också specificeras vilken förstärkning och omläggning inom olika existe- rande myndigheter som kan anses nödvändig och rimlig.

Sveriges industriförbund anser att DSH skall bibehålla sin rådgivande och samordnande roll och att mera operativt inriktade insatser skall göras av redan etablerade organ, samt att en väsentlig höjning av DSHs anslag inte är motiverad.

Swedocean anser DSHs uppgift som samordnare och främjare av svensk havsresursverksamhet som värdefull och viktig. Swedocean tror däremot inte att DSH skall ikläda sig operatörens roll i fråga om forsknings- och utbildningsplanering. marknadsundersökningar. projekttinansiering. pro- jektstyrning och dylikt. En tänkbar operativ uppgift skulle. enligt Swed- ocean. kunna vara att fungera som "pool" för informationsspridning av forskningsresultat från myndigheter och det internationella fältet.

Prop. 1983/84: 10 IOS

Sammanställning av remissyttranden över forsknings- rådsnämndens (FRN) och delegationens för samordning av havsresursverksamheten (DSH) rapport (82: 14.) Vat- tenbruk för Sverige

Efter remiss från jordbruksdepartementet har yttrande över rapporten avgetts av:

Sjöfartsverket. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). som bilagt yttranden av universiteten i . Stockholm. Uppsala. Lund. Göteborg och Umeå. lantbruksstyrelsen (LBS). statens livsmedelsverk (SLV). fiskeristyrelsen. statens jordbruks- nämnd (JN). statens naturvårdsverk. kommerskollegium. generaltullsty- relsen_ arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens planverk. statens vatten- fallsverk. styrelsen för teknisk utveckling (STU). delegationen för samord- ning av havsresursverksamheten (DSH). forskningsrådsnämnden (FRN). Sveriges lantbruksunivcrsitet. statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Skogs- ochjordbrukets forskningsråd (SJFR). länsstyrelserna i Kalmar län. Gotlands län. Malmöhus län. Göteborgs och Bohus län. Skaraborgs län. Värmlands län. Västmanlands län. Gävleborgs län. Norrbottens län och Blekinge län. naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). Sveriges meteo- rologiska och hydrologiska institut (SMHI). överstyrelsen för ekonomiskt försvar. vattenöverdomstolen. institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL). kommittén (Jo I98l : 06) om vissa fiskefrågor. utvecklingsfonderna i Kalmar län och Göteborgs och Bohus län. Svenska kommunförbundet. landstingsförbundet. Sveriges grossistförbund. Sveriges industriförbund. lantbrukarnas riksförbund. tjänstemännens centralorganisation (TCO). centralorganisationen SACO/SR. landsorganisationen i Sverige (LO). lax- forskningsinstitutet. Sveriges hantverks- och industriorganisation (SIHO- Familjeföretagen). Sveriges fiskares riksförbund. Sveriges fiskevatten- ägareförbund. Sveriges fiskodlareförening och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Yttrande över rapporten har även avgetts av: Länsstyrelsen i Västerbottens län. glesbygdsdelegationen. svenska in- sjöfiskarnas centralförbund. kooperativa förbundet (KF). skolstyrelsen i Öckerö kommun som bilagt yttrande av lärare och elever vid Brattebergs- skolan och K-konsult.

Arbetets tipp/äggnmg

För att närmare precisera problemen och utreda förutsättningarna för en utveckling av svenskt vattenbruk tillsatte FRNs naturresursdelegation och DSH en särskild styrgrupp för vattenbruk som har gett ut åtta delrapporter och en slutrapport "Vattenbruk för Sverige”.

Prop. 1983/84: 10 106

Styrgruppen föreslår i slutrapporten vissa åtgärder som gruppen anser angelägna att genomföra på kort sikt. Förslagen äri prioritetsordning: — 'Iillskapande av ett vattenbruksråd som föreslås få en samordnande och

rådgivande funktion i arbetet med en fortsatt utveckling av svenskt vattenbruk. På sikt bör ansvaret läggas över på förvaltningsmyndighet. Uppbyggnad av en för vattenbruk och yrkesfiske gemensam organisa- tion "Svenska Fiskbolaget" för marknadsföring. försäljning och distri- bution av fisk och fiskprodukter. — Översiktlig planering av vattenområdenas användning bör genomföras i

kommuner där intresset för vattenbruk är stort. 'Iillståndsprövningen för odling av fisk m.m. bör förenklas i riktning mot ett prövningssystem. Inrättandet av ett vattenbrukslån med två års amorteringsfrihet och lägre räntefot än normalt samt statliga lånegarantier för produktion och förädling. Diagnostisk och rådgivande service avseende fisksjukdomar bör förstär- kas och byggas ut vid statens veterinärmedicinska anstalt och vid regio-- nala veterinärmedicinska laboratorier.

Inrättande av en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk. Stöd till internationell och nationell forskarutbildning samt till grundut— bildning vid universitet. — Omprövning av möjligheter till handelspolitiska ingripanden.

] Allmänt

Ca 50 remissinstanser har yttrat sig över förslagen. Remissinstanserna är positiva till en utbyggnad av svenskt vattenbruk. I fråga om formerna för utbyggnaden är remissutfallet splittrat. Styrgruppens förslag delas i stort och utan särskilda kommentarer av DSH. FRN. landstingsförbundet och LO.

2 Vattenbruksråd

Styrgruppen föreslår att ett vattenbruksråd inrättas övergångsvis. En majoritet av instanserna konstaterar att det är naturligt att ansvaret för vattenbruk åvilar en myndighet. Flera av instanserna pekar på att fiskeristyrelsen är den myndighet som idag har ansvaret för vattenbruk.

Remissinstansernas kommentarer

Statskontoret anser att ett vattenbruksråd med expertgrupper enligt förslaget kan ge gott stöd till en växande näring men bör bli knutet till fiskeristyrelsen som rådgivande organ. Arbetsuppgifterna bör i huvudsak

Prop. 1983/84: 10 |07

klaras inom fiskeriverket. De medel som det föreslagna rådet skulle dispo- nera bör föras till fiskeristyrelscn som nytt anslag i programform.

Riksret'isiottsverket konstaterar att väsentliga delar av ansvaret för vat- tenbruket redan åvilar befintliga myndigheter. Fiskeristyrelsen ansvarar för fiskevården. Enligt den definition styrgruppen ger av begreppet vatten- bruk hör redan härigenom stora delar av vattenbruket till fiskeristyrelsens ansvarsområde. Styrelsen har också en forskningsorganisation och en anläggning för fiskodling. Med hänsyn till behovet av att anknyta till den befintliga myndighetsstrukturen kan RRV inte tillstyrka styrgruppens för- slag om ett särskilt vattenbruksråd. Skall en särskild insats göras finner RRV det naturligt att den knyts till fiskeristyrelsen. Vidare finner RRV det naturligt att även jordbruksnämnden knyts till verksamheten: nämndens specifika bidrag skulle inte minst kunna bestå i marknadsanalys.

Rektorsämbetet vid Stockholms universitet anser att vattenbruksrådet bör ha en främjande och samordnande roll för forskningen. Bedömningen av forskningens kvalitet bör göras av en internationell referensgrupp. Dessutom bör den bedömningskompetens utnyttjas. som finns t.ex. inom naturvetenskapliga forskningsrådet. Zoologiska institutionen finner det angeläget att det skisserade vattenbruksrådet inrättas för att ta olika initia- tiv samt fungera som en förmedlande länk mellan näringen och olika myndigheter. I de ramförslag som styrgruppen givit finns inga färdiga praktiska lösningar för de mängder av problem som nu måste åtgärdas. Det är därför mycket viktigt att ett vattenbruksråd tillskapas för att i början av denna nya närings utveckling hjälpa till att bl. a. lösa administrativa. orga- nisatoriska och kommersiella problem. Askölaboratoriet anför att det brådskar med bildandet av ett vattenbruksråd.

Umeå universitet anser att det i första hand finns skäl att söka former för ansvarsfördelning inom existerande verk och råd. även om tämligen omfat- tande omorganisation och/eller resursförstärkning skulle bedömas som nödvändiga. Den kompetens som utvecklat-s inom styrgruppen för vatten- bruk bör tas till vara i denna process. Ansvaret för uppbyggnaden av näringen bör om möjligt ges till befintliga verk och råd.

Lantbruksstyrelsen anför att ett vattenbruksråd. av det utseende styr- gruppen föreslagit. bör komma till stånd endast om det kommer att verka under en övergångstid. Det är naturligt att ansvaret inom det aktuella området ligger på respektive myndighet.

Fiskeristyrelsen anser med stöd av sin instruktion. att vattenbruk hör till styrelsens ansvarsområde. Styrelsen har obrutet haft det administrativa ansvaret för vattenbruket. både vad avser fiskevård och konsumtionsod- ling. Fisken'styrelsen finner inga skäl till att inrätta ett vattenbruksråd utan anser att styrelsen skall ha ansvaret för den fortsatta utvecklingen. Flera av rådets föreslagna funktioner finns idag redan hos styrelsen. nämligen en referensgrupp för odlingsfrågor med representanter för intresseorganisa- tioner. myndigheter och forskning. en forskningsnämnd som rådgivande

Prop. 1983/84: 10 IOS

organ för FoU-arbetet. samt en internationell referensgrupp. Styrelsen är representerad i olika arbetsgrupper inom både ICES. EIFAC och Nordis- ka Rådet. Dessutom har styrelsen ett biståndssekretariat som bl.a. arbetar med odlingsfrågor i u—länder. Samarbete sker med SIDA och SAREC vad gäller utveckling av akvakultur och fiske i sött. bräckt och salt vatten i u-länder. Fiskeristyrelsen föreslär vissa organisatoriska förändringar cen- tralt inom verket för att utveckla odlingsvcrksamheten under förutsättning att staten beslutar att anslå erforderliga medel. En sektion för odlingsfrå- gor bör inrättas på fiskevårdsbyrän. För detta krävs ytterligare en handläg- gartjänst i nuvarande skede. En handläggartjänst för låneverksamheten bör återbesättas och forskningsnämnden bör utökas med en representant för odlingsfrågor. Styrelsen bör också utökas med en ledamot som repre- senterar odlingen.

Statens jon/bruksnämnd har i och för sig inget att erinra mot att: ökade resurser satsas på utveckling och forskning kring vattenbruksfrågorna. men vill ifrågasätta om det för detta ändamål bör inrättas helt nya organ av den storlek som styrgruppen föreslagit.

Statens naturvårdsverk anför att kopplingen mellan de problem som styrgruppen anser att vattenbruket brottas med och det föreslagna vatten- bruksrådet inte är övertygande. Rådets uppgifter och befogenheter är oroväckande vagt beskrivna. Styrgruppen har inte hållit isär sådana upp- gifter som normalt handhas av branschorganisationer. och sådana som handhas av offentliga organ. Naturvårdsverket avstyrker det föreslagna vattenbruksrådet. Ansvaret för vattenbrukets olika delar bör läggas på olika existerande myndigheter och organ. Fiskeristyrelsen. som redan har en rad myndighetsuppgifter inom fiskeriområdet. bör enligt naturvårdsver- kets uppfattning ha huvudansvaret för vattenbrukets utveckling och där- med också samordningsansvaret inom området vattenbruk. Verket anser det naturligt att den myndighet som ges samordningsansvar håller kontakt med såväl statliga och kommunala myndigheter som berörda intressegrup— per.

Statens vatten/"allsverk ser som ett riktigt initiativ att tillskapa ett vatten- bruksråd med representanter från vattenbrukets olika verksamhetsområ- den för att få till stånd en god utveckling av näringen. Om vattenbruksrådet sammansätts av ledamöter med god insikt i problem och utvecklingstren- der för de olika verksamheterna borde rådets insatser kunna bli vattenbru- ket mycket behjälpligt utan behov av stora kapitaltillskott. Vattenbruksrå- det bör också kunna ansvara för att forskningsresultat omsätts i informa- tion och råd till näringen. Mot bakgrund av Vattenfalls intresse och re- surser på fiskodlingens område samt dess outnyttjade tillgång på spill- värmc från värmekraftverken ställer sig Vattenfall positivt till att ingå i vattenbruksrådet. I likhet med styrgruppen anser Vattenfall att. rådets verksamhet bör vara av övergångskaraktär men anser också att rådets fortsatta verksamhet i första hand skall tas över av näringen själv. Myn- dighetsfunktionen bör därför utövas i annan ordning.

Prop. 1983/84: 10 109

Styrelsen för teknisk utveckling konstaterar att vattenbrukets olika dcl- områden i dag är uppdelade mellan flera ansvarsmyndighcter. Detta visar sig bl. a. när odlare ansöker om etableringstillstånd. STU anser det därför väsentligt att ansvarsområdcna klarare definieras. Vattenbruksrådet skulle kunna bli ett forum där forskning och utvecklingsfrågor kan tas upp. Dess roll. arbetsuppgifter och organisationsform bör emellertid närmare konkre- tiseras.

Sveriges lantbruksuniversitet instämmer i bedömningen att det även under de närmaste åren behövs en grupp som har ett samordnat ansvar för utbyggnaden av verksamheten inom vattenbruksområdet och tillstyrker att en styrgrupp inrättas för samordning av verksamheten inom vattenbruks- området. Denna grupp bör dock kunna få en väsentligt mindre omfattning och ett mera begränsat ansvarsområde är vad som föreslås för vatten- bruksrådet.

Statens velerinärmedicinska anstalt anser att det vattenbruksråd som föreslås torde komma att få en viktig funktion under en förväntad expan- sionsperiod för näringen. Även om fiskeristyrelsen är den självskrivna centrala förvaltningsmyndigheten för vattenbruket. finns det skäl som talar för att en relativt fristående styrgrupp (vattenbruksråd) i ett uppbyggnads- skede är motiverad. Vattenbruksrädet kommer att ha väsentliga uppgifter när det gäller organisation och samordning av forskningen inom vattenbru- ket tills en samlad organisation för vattenbruksforskning har hunnit byggas upp. Omfattningen av vattenbruksrådet förefaller dock vara omotiverat stor. SVA saknar också en bärkraftig motivering för varför rådet måste vara helt fristående från fiskeristyrelsen.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd stöder förslaget att inrätta ett vattenbruksråd och att ansvaret för olika delar av vattenbruket därefter successivt skall övertas av andra myndigheter.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att tillskapandet av ett temporärt s. k. vattenbruksråd kan vara motiverat för att på kortast möjliga tid uppnå resultat av föreslagna offensiva satsningar. Emellertid är det av största vikt att ett dylikt råd ej fråntar andra befintliga myndigheter på olika nivåer deras roll och ansvar inom vattenbruksområdet. Således måste även dessa ges både resurser och kompetens för att på sikt kunna förvalta denna näring.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har inte blivit övertygad om att det är lämpligt att för en övergångstid skapa en så omfattande organisation som det föreslagna vattenbruksrådet. Det synes länsstyrelsen mest naturligt att den förvaltningsmyndighet respektive forskningsenhet som senare avses ta över verksamheten från början ges motsvarande uppgifter. På det regiona- la planet kan länsstyrelserna svara för att erforderlig kompetens anlitas för det arbete inom länen som kan uppkomma inom vattenbruksrådet. Om det föreligger behov av ett centralt samordningsorgan i inledningsskedet bör detta ges ett avsevärt mindre format än det föreslagna vattenbruksrådet

Prop. 1983/84: 10 l It)

och kunna byggas in i redan existerande myndighet. Likasä bör man sträva efter att den förstärkning av resurserna som är erforderlig inordnas i bestående myndighet och forskningsenhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker inrättandet av ett vattenbruksråd. Länsstyrelsen anser dock att detta endast bör verka under en övergångsperiod tills näringen funnit sin form.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tror snarare på en långsammare utbygg— nadstakt av vattenbruket och det bör enligt länsstyrelsens mening vara tillräckligt att förstärka fiskeristyrelsen med en vattenbruksgrupp.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att det föreslagna vattenbruksrådet fyller de krav man kan ställa på en projektorganisation i detta samman- hang. Rådet skulle samla representanter för olika intressegrupper och skulle kunna verka för att det svenska vattenbruket under ett uppbygg- nadsskede inriktas och organiseras på ett bra sätt. Med hänsyn härtill tillstyrker länsstyrelsen att det föreslagna vattenbruksrådet tillsätts.

Länsstyrelsen i Göt-'Ieborgs län anför att de ekonomiska resurserna i stället bör lämnas till fiskeristyrelsen som både kan och bör ha ansvar för det nuvarande och för ett utvecklat vattenbruk.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget om att tillskapa ett vattenbruksråd för samordning och rådgivning i arbetet med en fortsatt utveckling av svenskt vattenbruk. Ett beslut härom bör dock klart ange vid vilken tidpunkt ansvaret för rådets verksamhet skall ha överförts till lämp- lig förvaltningsmyndighet.

Länsstyrelsen iBlekt'nge län föreslår att fiskeristyrelsen i framtiden skall svara för information och rådgivning om vattenbruk på lokal och regional nivå. Fiskenämnden bör därvid även svara för tillsyn av odlingar. vilken kan vara motiverad bl. a. från smittskyddssynpunkt. Länsstyrelsen är po- sitiv till att vattenbruket ges fasta organisatoriska former så att utveckling och samordning med närliggande verksamhet förbättras. Länsstyrelsen anser därvid att fiskeristyrelsen bör vara central myndighet för vattenbru- ket. Vattenbrukets organisation bör ges en relativt självständig ställning inom verket. Med dessa utgångspunkter bör även organisation och sam- verkansformer med andra berörda myndigheter bl.a. naturvårdsverket närmare utredas.

Naturvetenskapliga forskningsrådet stöder utredningens förslag om att temporärt inrätta ett vattenbruksråd. Beroende på hur näringen utvecklar sig kan ansvaret senare övertas av för ändamålet lämplig myndighet.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut menar att det är för- delaktigt att utnyttja de myndigheter som redan finns och att vattenbruks- rådets uppgifter istället kan anförtros fiskeristyrelsen. Det förefaller natur— ligt att ett övergripande ansvar för utvecklingen av svenskt vattenbruk anförtros fiskeristyrelsen och detta bör kunna ske omedelbart utan över- gångsperiod.

Prop. 1983/84: 10 l l l

Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län finner det angeläget att det föreslagna vattenbruksrådet kommer till stånd. Särskilt angeläget bör det vara att göra insatser inom forskning och utveckling som idag har allt för små resurser.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevattenägurejörbund av- styrker förslagct om inrättande av ett vattenbruksråd och förordar att fiskeristyrelsen ges ett klart uttalat ansvar för vattenbruksutveckling samt att erforderliga resurser härför ställs till denna styrelses förfogande. Den ökning av utbildningen. rådgivningen och informationen på vattenbrukets område som är nödvändig bör organiseras av fiskeristyrelsen och ingå i dess arbetsuppgifter.

Sveriges industriförbund ifrågasätter behovet av ett vattenbruksråd. Med tanke på alla de skäl som tycks tala för ett kraftigt ökat vattenbruk i Sverige bör denna näring snart kunna stå på egna ben med ett ganska begränsat initialstöd, främst av ekonomiskt karaktär.

Tjänstemännens Centralorganisation anför att styrgruppens förslag om en ny "myndighet" kommer. såvitt avdelningen kan bedöma. att försvåra vattenbrukets integrering med fiskerinäringen i övrigt. Ett utvecklat vat- tenbruk är av stort intresse men ekonomiska och personella resurser bör lämnas till fiskeriverket som både kan och bör ha ansvar för ett utvecklat vattenbruk.

Ltuforskningsinstitute.t anför att fiskeristyrelsen med den lokala liskead- ministrationcn bör ha ansvaret för rådgivning och information i vatten- bruksfrågor.

Sveriges fiskares riksförbund anför att förslaget att tillskapa ett vatten- bruksråd i praktiken kommer att innebära en ny myndighet för odlings- verksamheten. SFR anser att detta bör kunna klaras inom befintliga myn- digheter. Såvitt förbundet kan bedöma finns där idag större delen av den befintliga expertisen på odlingsfrågor samlad. Att bygga upp en ny organi- sation som skall syssla med dessa frågor kan inte vara rationellt och absolut inte ekonomiskt försvarbart.

Sveriges fiskodlareförening ser i vattenbruksrådet en risk för ökad admi- nistration och byråkratisering. Föreningen menar att behov finns av en styrande grupp under vattenbrukets uppbyggnadsskede. Föreningen anser samtidigt att detta kan åstadkommas i en enklare form och till en lägre kostnad. t. ex. i form av en referensgrupp där vattenbrukets intressenter ingår. Fiskeristyrelsen bör vara central förvaltningsmyndighet för vatten- bruksverksamheten. Föreningen föreslår således att vattenbruksrådet ban- tas till en referensgrupp.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anser att utvecklingen av det framti- da vattenbruket bör ske inom den befintliga fiskeriadministrationen. Ett speciellt organ för vattenbruket måste dock inrättas och förbundet förut- sätter att fiskeriverket ges erforderliga resurser för att utveckling, rådgiv- ning och information ska kunna ske både centralt och regionalt.

Prop. 1983/84: 10 112

Kimperutiva förbundet känner sig inte övertygat om behovet av att inrätta ett vattenbruksråd eftersom fiskeristyrelsen bör ha ansvaret för vattenbrukets utveckling.

3 Svenska F iskbolaget

Styrgruppen föreslår en uppbyggnad av en för vattenbruk och yrkesfiske gemensam organisation för marknadsföring. försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter.

De remissinstanser som kommenterat förslaget har bemött förslaget med viss tveksamhet. Majoriteten av instanserna är positiva till samordning men tveksamma till den föreslagna modellen. Några instanser anför att frågan bör utredas ytterligare.

Remissinslunsernus kommentarer

Statskontoret stöder i princip förslaget om att en marknadsföringsor- ganisation skapas. Den föreslagna marknadsorganisationen saknar dock funktion för att säkra råvaruleveranser från det traditionella fisket. Den saknar också beredningsfunktionen. För att marknadsorganisationen skall fungera krävs troligen att organisationen handhar hela kedjan från första- handsmottagning till leveranser till DAGAB. ICA. KF etc. eller direkt till butikerna (i likhet med t. ex. Scan och Arla vad gäller kött- och respektive mjölkprodukter). Statskontoret anser att möjligheterna att marknadsor- ganisationen handhar hela kedjan bör prövas.

Riksrevisionsverkets principiella inställning är att näringarna själva bör besluta om bildandet av ett sådant företag och likaså själva bör svara för den nödvändiga finansieringen. '

Fiskeristyrelsen ställer sig tveksam till att i ett första skede tillskapa en rikstäckande organisation för ovannämnda uppgifter. Om avsikten är att tillskapa en för yrkesfisket och vattenbruket gemensam säljorganisation med uppgift att bl.a. uppträda som leverantör till de stora dagligvaru- blocken. borde detta ske på regionsplanct i likhet med den organisation dagligvarublocken har. Om sådana regionala säljbolag kommer till stånd. samägda av företaget inom regionens fiskeri- och vattenbruksnäring. kan dessa senare bygga upp centrala stabsfunktioner. För vattenbrukets del måste givetvis först tillkomma en intresseorganisation i likhet med yrkes- fiskets fackliga och ekonomiska organisationer inom resp. regioner. En samverkan med yrkesfiskets producentkooperativa företag bör snarast etableras. ,

Statensjordbruksnämnd instämmer i utredningens bedömning vad gäller behovet av en bättre samordning och effektivisering i fråga om marknads- föring. försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter. Nämnden anser att en bättre samordning av utbudet av fisk är ett mycket viktigt led i

Prop. 1983/84: 10 1 13

strävandena att öka fiskförsäljningen, i synnerhet försäljningen av färsk fisk på den svenska maknaden. Så vitt nämnden känner till anser köparsi- dan att det vore en stor fördel om man hade en enda motpart att vända sig till. i stället för att som nu kanske behöva sätta sig i förbindelse med ett stort antal fiskförsäljningsföretag för att få sitt leveransbehov täckt. En sådan utveckling borde underlätta för konsumenterna att få bättre tillgång till färsk fisk. Nämnden ställer sig emellertid tveksam till möjligheterna att förverkliga den lösning som utredningen förordat. Erfarenheterna hittills av liknande åtgärder inom fiskförsäljningen visar vilka svårigheter som är förknippade med ett sådant genomförande även om åtgärderna begränsas till det nuvarande yrkesfisket. Skulle arbetet med att söka uppnå en ge- mensam försäljningsorganisation begränsas till enbart vattenbruket. torde likväl detta inte bli helt problemfritt med hänsyn bl.a. till den geografiska splittringen av odlingsvcrksamheten. Enligt nämndens mening kan en stark och livsduglig försäljningsorganisation inom fisket inte skapas med mindre än att en helhjärtad satsning kommer till stånd från näringens egen sida och inte minst fiskarnas egen ekonomiska föreningsrörelse. Det är därför nämndens uppfattning att initiativet till ett dylikt arrangemang lik- som även huvudansvaret för genomförandet av detsamma bör ankomma på näringen själv.

Nämnden är således tveksam till inrättandet och den konkreta utform- ningen av "Svenska Fiskbolaget".

Statens veterinärmedicinska anstalt anför att hittillsvarande erfarenhe- ter av matfiskodlingen i Sverige har visat att det periodvis funnits problem med avsättningen av produkterna. medan det vid andra tillfällen har varit svårt att få fram fisk i tillräcklig mängd för att möta efterfrågan, bl.a. på exportmarknaderna. Fortsatta studier av vattenbrukets ekonomiska förut— sättningar liksom olika tänkbara möjligheter att organisera marknadsfö- ring, försäljning och distribution av produkterna är angelägna. Även om viss stimulans till ekonomisk samverkan mellan producenterna har givits bl.a. av olika utvecklingsfonder är det motiverat med centrala statliga insatser för att initiera en ökad producentsamverkan på det ekonomiska planet.

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer i behovet av en betydligt bättre samordning och effektivisering av marknadsföring. försäljning och distri- bution.

Länsstyrelsen i Gotlands [än vill särskilt prioritera bl. a. uppbyggnad av en för vattenbruk och yrkesfiske gemensam organisation för marknadsfö- ring. försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter. Det skissade förslaget "Svenska Fiskbolaget" bör kunna utgöra en lämplig utgångs- punkt för fortsatta omedelbara diskussioner.

Länsstyrelsen i Malmöhus Ia'n anser att de förslag som lämnats när det gäller marknadsföring och ekonomi för framför allt fiskodlingsprodukter är väl grundade.

8 Riksdagen [983/84. ] saml. Nr l0. Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 l l4

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer helt med utredning- ens förslag om en samlad central marknadsfunktion för hela det svenska fisket och vattenbruket.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser i likhet med fiskenämnden i länet att marknadsföringen behöver förbättras och effektiviseras. Förslaget om marknadsorganisation tillstyrks. En sådan organisation måste dock ges erforderliga resurser för att bli slagkraftig.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ser positivt på styrgruppens. förslag till utbyggnad av en för vattenbruk och yrkesfiske gemensam organisation för marknadsföring. försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför att även om förslaget om ”Svenska Fiskbolaget" är intressant torde det i nuläget vara orealistiskt. Länsstyrel- sen anser att det statliga tillskottet som föreslås (3-4 milj. kronor under en tidsperiod av 3—4 år) med större effekt kunde användas för marknadsfö- ring inom t. ex. Svensk Fisk. Den service i övrigt som naturligtvis är motiverad kan lämnas genom befintliga företag i branschen och admini- strativa myndigheter.

Länsstyrelsen i Norrbottens län delar utredningens uppfattning att av- saknaden av en gemensam organisation för marknadsföring, försäljning och distribution av fisk och fiskprodukter innebär stora svårigheter för utveckling av vattenbruk. För Norrbottens del gäller dessa svårigheter främst för inlandsfisket men även kustfisket skulle kunna få väsentligt förbättrade avsättningsmöjligheter. Utbyggnaden av en sådan organisation bör ges hög prioritet.

Utvecklingsjkmden i Göteborgs och Bohus [än vill när det gäller mark- nadsföring understryka det angelägna i att man blir mer kund- och mark- nadsorienterad och anpassar produkterna till kunderas önskemål. Distri- butionen måste samordnas bättre. ”Svenska Fiskbolagct" föreslås bli bildat och påta sig rollen som en samlad central marknadsfunktion för hela det svenska fisket - såväl yrkesfisket som vattenbruket. Närheten till export- och importmarknaderna gör det motiverat med en lokalisering till västkusten.

Svenska kommunförbundet är tveksam till bildandet av ett stort rikstäc- kande bolag, då intressenterna i de fiesta fall kommer att vara utpräglade småföretagare med begränsade möjligheter att verkligen dra nytta av ett stort bolags centraliserade service. En regional samordning i mindre skala bör enligt styrelsen vara verkningsfullare.

Landstingsji'irbundet anser det viktigt med en effektivisering av de olika leden marknadsföring. försäljning och distribution för att framför allt små och medelstora företag bättre skall komma ut på marknaden.

Sveriges grosm'stjörbund anför att tanken på en samordning inte är någon ny företeelse i dessa sammanhang. Vissa uttalanden av styrgruppen pekar mot monopol och inskränkningar i den fria konkurrensen. Såväl frän kvalitets- som prissynpunkt är enligt förbundets mening fri konkurrens en

Prop. 1983/84: 10 1 15

förutsättning för all kvalitativ varudistribution. Erforderlig kompetens för att driva en sund affärsmässig verksamhet finns redan hos såväl fiskförsälj- ningsföreningar som privata förstahandsmottagare. Enligt förbundets me- ning bör man därför i första hand stödja dessa företag i ansträngningarna att utveckla verksamheten.

Förbundet förutsätter att styrgruppens förslag på området vattenbrukets ekonomi och marknadsfrågor måste diskuteras och bearbetas mer i detalj längre fram.

Sveriges industriförbund anför som sin mening att industrins roll under- skattas i rapporten som tänkbar avnämare av betydande kvantiteter rå- varor frän vattenbruket för vidare förädling. Det är angeläget att möjlighe- terna till produktutveckling på detta område tas till vara. med syfte att öka omsättningen av förädlade produkter såväl inom landet som på export- marknaderna. Förbundets starkaste kritik av rapporten gäller orgnisations- formen "Svenska Fiskbolaget" och den funktion detta bolag föreslås få. Förbundet sammanfattar kritiken enligt följande: — Prissättningen måste vara fri för att incitament skall finnas till att söka nå de effektivaste produktionsmetoderna. Monopoliserade priser elimi- nerar priskonkurrensen med åtföljande negativa effekter på marknads- mekanismen.

— En organisation av typen "Svenska Fiskbolaget” kommer att innebära en tungroddhet. som en näring i utveckling inte kan klara av. Svensk fiskodling måste få känna sig fram till den struktur som passar svenska förhållanden bäst. Det erfordras stor flexibilitet i uppbyggnadsskedet. En påtvungen sammanslagning av vattenbruket med yrkesfisket vore mycket olycklig. Yrkesfiskets problem med jämn kvalitet. garanterade leveranser och överskottsfisk kommer inte att finnas inom den framtida liskodlarnäringen. Det finns således inte någon gemensam grund för dessa båda typer av fiskproduktion.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevalrenägarejörbrmd av- styrker förslaget om ett särskilt fiskbolag men förelår att en särskild organisationsutredning om vattenbruksprodukternas distributions- och marknadsföring enligt kooperativ modell omgående genomförs. Förbun- dcn anser att styrgruppen för vattenbruk borde ännu grundligare utrett marknadsfrågorna. Förbundet understryker starkt behovet av samordning beträffande vattenbruksprodukternas marknadsföring. försäljning och dis- tribution men ställer sig dock tveksamma till det av styrgruppen föreslagna "Svenska Fiskbolaget". Förbunden avstyrker styrgruppens förslag i detta hänseende och föreslår att en särskild organisationsutredning för vatten- bruket genomförs. i detta organisationsarbete bör de principer vara giltiga som sedan lång tid tillbaka med stor framgång utvecklats för annan livsme- delsproduktion. Detta innebär en på samverkan mellan producenterna uppbyggd kooperation. vilken även har nära samarbete med statliga myn- digheter. l samarbetet ingår samtidigt hänsynstagande till konsumenternas

Prop. 1983/84: 10 ll6

intressen. Den föreslagna organisationsutredningen bör därför enligt för- bundets uppfattning utföras i samarbete mellan fiskets och jordbrukets producentkooperation, konsumentkooperationen. fiskarnas och fiskodlar- nas samt vattenägarnas organisationer. Förbundet finner därför att ett statligt anslag till en organisationsutredning enligt vad som här skisserats skulle vara väl motiverat. Förbunden understryker också att det är bråd- skande med detta organisationsarbete.

Tjänstemännens Centralc'rrganisation anser att även om förslaget om ”Svenska Fiskbolaget" är intressant torde det i nuläget på grund av många samverkande orsaker vara orealistiskt. Det statliga tillskott som föreslås torde med större effekt kunna användas för marknadsföring genom Svensk Fisk.

Sveriges fiskares riksförbund anför att försäljningen och distributionen av fisk och fiskprodukter idag är mycket spridd och att den dras med ett "bytänkande" bland försäljningsföreningarna som förlamar en viktig sam- ordning och effektivisering av försäljning och transport. Försök har gjorts för att rätta till denna situation — skapandet av Swefisk —, men det ringa intresset och den inbördes konkurrensen mellan föreningarna samt andra faktorer medverkade till att första omgången i samordningsförsöken miss- lyckades. Detta har gjort att tanken på ett nytt bolag med ännu större uppgifter och befogenheter inte ter sig speciellt hoppfylld. Det bästa under nuvarande omständigheter är att låta insikten om den rådande situationen mogna bland berörda föreningar samt aktivt verka för att "Swefisk-tan- ken" prövas på nytt. I ett eventuellt nytt Swefisk bör även vattenbruket bli involverat.

Sveriges fiskodlareförening anser det nödvändigt att resurser snarast satsas på en rikstäckande marknadsorganisation för odlade produkter, så att man undviker att hamna i den negativa försäljningsstruktur. som yrkes- fiskets många fiskförsäljningsföreningar representerar. Föreningen delar dock inte utredningens uppfattning om en för vattenbruket och yrkesfisket gemensam försäljningsorganisation. Tiden är inte mogen för ett sådant samarbete. Istället bör ansträngningar och resurser läggas på den förut nämnda rikstäckande marknadsorganisationen för odlade produkter och på handelspolitiska ingripanden i syfte att underlätta exporten.

I detta sammanhang är det också väsentligt att poängtera vikten av att de resurser som avsätts för en rikstäckande marknadsorganisation också ka- naliseras genom Sveriges fiskodlareförening. Föreningen är idag den enda förekommande intresseorganisationen för fiskodlare i Sverige. men den arbetar med mycket små resurser.

Sveriges fritidsfiskares riksft'irbund anser att en viktig del för att en satsning på vattenbruket skall kunna lyckas är att organisationen för vida- reförädling. försäljning och inte minst marknadsföring förbättras och ut- vecklas. Organisationen bör byggas enligt kooperativ modell med en regio- nal prägel för att i ett senare skede samordnas och bli rikstäckande.

Prop. 1983/84: 10 ll7

Kooperativa förbundet anser det särskilt viktigt att frågan om sättet att distribuera och sälja vattenbrukets produkter blir föremål för särskild utredning. Detta förutsätter att detaljhandeln bereds möjligheter att med- verka i utredningen eller får tillfälle att på annat sätt framföra sina syn- punkter. Vattenbruk skulle i många fall förmodligen kunna bedrivas i kooperativ form. Detta knyter bl.a. an till tankar om sysselsättning för ungdom i krisdrabbade kommuner i former som beskrivs av den statliga kooperationsutredningen.

4 Tillståndsprövning, vattenplanering och vattenhrukslån

Styrgntppen föreslås att tillståndsprövningen för att anlägga en odling förenklas i riktning mot ett prövningssystem. En översiktlig planering av vattenområdenas användning bör genomföras i kommuner där intresset för vattenbruk är stort. Vattenbrtlkslån och statliga kreditgarantier bör inrät- tas.

Styrgruppens förslag bemöts positivt av remissinstanserna.

Remissinstansernas kommentarer

Sjt'ifartsverket delar styrgruppens mening i fråga om tills t å n d 5 p rö v - ninge n och prövningsförfarandets nuvarande utformning och att anvis- ningar för dess tillämpning i sin helhet bör bli föremål för utvärdering. Vid en sådan utvärdering bör även beaktas frågorna om utmärkning av vatten- bruksanläggningar och om anmälan till sjöfartsverket om plats för sådan anläggning. Verket delar även styrgruppens uppfattning att länsstyrelsen bör bli huvudansvarig för prövningen. Vid denna prövning bör samråd ske med sjöfartsverket. Mot styrgruppens förslag att kammarkollegiets nuva- rande befogenhet att lämna medgivande såvitt avser allmänt vatten delege- ras till länsstyrelserna har sjöfartsverket intet att erinra. Verket anser att planering av vattenområden kan vara ändamålsenlig. Kommer sådan inventering till stånd bör sjöfarstverket beredas tillfälle att framföra sina synpunkter på ifrågasatta områdens lämplighet med hänsyn till sjöfar- ten.

Statskontoret biträder förslaget om att en förenklad tills t å n d 5 - prö v ning för vattenbruk bör utredas. Statskontoret biträder också för- slaget om planering av vattenområden som innebär att kommu- nerna i samarbete med länsstyrelserna skall inventera vattenområden läm- pade för vattenbruk. Kammarkollegiets prövning av vattenbruk på allmänt vatten bör såsom föreslås också delegeras till länsstyrelserna.

Riksrevisionsverket anför i fråga om inrättande av v at te n b ru k 5 l än att det idag ges stöd till fiskodling dels i form av glesbygdsstöd via länssty- relserna. dels i form av fiskeristyrelsens fiskerilån. Det senare förutsätter att fiskodlingen bedrivs i kombination med yrkesfiske. Det företagsspeci- _

Prop. 1983/84: 10 118

fika stödet till yrkesfisket ges nästan uteslutande genom fiskeristyrelsen. Stödet till yrkesfiske resp. fiskodling går således via två olika kanaler och efter olika regler vad gäller t. ex. krav på företagens lönsamhet. Mot denna bakgrund vill RRV anföra två synpunkter. För det första att omfattningen av ett särskilt stöd till vattenbruket bör ses i relation till/vägas mot motsva- rande stöd till det yrkesmässiga fisket. För det andra att stödet till fiskod- ling i ökad utsträckning bör anpassas till de regler som gäller för det motsvarande stödet till yrkesfisket. Eventuellt bör övervägas en överfö- ring till fiskeristyrelsen/fiskenämnderna. Det avgörande skälet är att före- tagen inom de båda näringarna då skulle bedömas likartat vad gäller lönsamhetskrav. marknad. kalkylering etc.

Fiskeristyrelsen anför i fråga om inrättande av vattenbrukslån att det är logiskt att ett eventuellt stöd till vattenbruksföretag bygger på samma grundprinciper som stödet till yrkesfisket. Stödet bör även handhas av en central instans med möjligheter att överblicka hela den svenska marknaden. De enskilda ärendena bör i första insats beredas av länens fiske- och lantbruksnämnder som yttrar sig till den beslutande myndighe- ten på samma sätt som beträffande stödet till yrkesfisket.

Styrelsen finner att det statliga finansieringsstödet bör begränsas till lågräntelån. statliga lånegarantier och statsbidrag. Glesbygdsstöcl bör re- serveras för nuvarande ändamål och alltså inte komplettera övriga stöd- former till rationella vattenbruksföretag. Styrelsen finner att ett statligt stöd för finansiering av rationella anläggningar, under förutsättning att särskilda medel anslås härför. kan inordnas under det allmänt rationalise- ringsstödet till yrkesfisket och därmed handhas av fiskeristyrelsen och dess särskilda sakkunniga i sådana frågor. Rent organisatoriskt kan fiskeri- styrelsen med en mindre resursförstärkning handha sådana stödär'enden. I samtliga fall samverkar styrelsen härvid med statens jordbruksnämnd och yrkesfiskets organisationer. En ytterligare samverkanspartner i form av en vattenbruksorganisation bör tillkomma. Beträffande stödformerna bör vid investeringar i nya anläggningar för odling och beredning en kombination av statsbidrag och lågräntelån kunna ifrågakomma. Vid produktutveckling och investeringar i distributions- och marknadsföringsåtgärder bör i ett utvecklingsskede även lågräntelån kunna medges.

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslagen i fråga om tillståndspröv- ningen och planering av vattenområden men vill särskilt påpe- ka att hänsyn måste tas till motstående intressen inom fisket vid en eventu— ell förändring av prövningsförfarandet. En odlingsanläggning kan innebära svårigheter för fiskets bedrivande och även medföra negativa effekter på de vilda fiskbestånden.

Statens jordbruksnämnd anför i fråga om vattenbru kslån att den har förståelse för att det kan finnas behov av ett statligt investeringsstöd för fiskodling även till andra kategorier än yrkesfiskare. Nämnden har därför ingenting att erinra mot att sådana lånemöjligheter tillskapas. Skulle

Prop. 1983/84: 10 1I9

vattenbrukslån införas kan nämnden emellertid inte tillstyrka att handlägg- ningen av sådana låneärenden skall ske på länsstyrelserna. Ett sådant förfarande skulle enligt nämndens mening kunna medföra ett alltför stort hänsynstagande till de sysselsättnings- och regionalpolitiska aspekterna på bekostnad av såväl marknadsmässiga som biologiska/tekniska hänsyn. En konsekvent tillämpning av lånebestämmelserna främjas bäst om besluten i fråga om vattenbrukslånen fattas på central nivå. förslagsvis av fiskeristy- relsen. Nämnden förutsätter även att en samordning kommer till stånd med det stöd i form av fiskerilån för fiskodling som redan i nuläget kan utgå till yrkesfiskare. Förutsättningen för ett statligt engagemang överhuvudta- get i uppbyggnaden av en svensk fiskodlingsnäring bör för övrigt vara att en sådan näring kan bedömas bli lönsam på sikt utan statligt stöd. För att kunna göra en sådan bedömning erfordras dock enligt nämnden dels en grundligare undersökning av marknadsförhållandena än den som redovi- sats i rapporten. dels ett bättre underlag i form av lönsamhetskalkyler för företag av olika storlek och med olika verksamhetsinriktning.

Statens naturvårdsverk anser att tills t å n d 5 p rö v nin g av vattenbruk även i fortsättningen skall följa de intentioner för svenskt miljöskyddsar- bete som fastlagts i miljöskyddslagen (ML). Vid naturvårdsverket pågår på uppdrag av regeringen en utredning om såväl det framtida behovet som nuvarande rutiner i fråga om prövningen enligt ML av musselodlingar. Beträffande behovet av förprövning av fiskodling pågår diskussioner om möjligheten att undanta vissa former av fiskodling från prövning samt att sätta en nedre gräns för prövningspliktiga anläggningar. Verket avser att lämna förslag till hösten 1983 rörande det framtida behovet av prövning av såväl fisk- som musselodling. Naturvårdsverket delar utredningens upp- fattning att det vore önskvärt med ett prövningssystem som omfattar prövning enligt såväl fiskeriförordningen som miljöskyddslagen och till- lämpliga delar av naturvårdslagen och sjötrafikförordningen. Länsstyrel- sen bör vara den myndighet som samordnar prövningen. Verket delar styrgruppens uppfattning att det är olämpligt om vattenbruk skulle bli prövningspliktigt enligt både vattenlagen och miljöskyddslagen. Verket har i skilda sammanhang arbetat för att vattenbruk endast skall vara prövningspliktigt enligt en av dessa lagar. Verket har då förordat miljö- skyddslagen. Enligt verkets uppfattning bör kammarkollegiet även i fram- tiden lämna medgivande till vattenbruk på allmänt vatten. Det är av värde att en central myndighet kan hävda de allmänna intressena. Naturvårds- verket instämmer i utredningens synpunkter beträffande syftet med och behovet av fysisk planeri ng av v attenområden. Verket finner det angeläget at system för vattenplanering utvecklas och att planläggning kommer till stånd där efterfrågan finns eller kan förutses finnas. En inter- kommunal samordning av planering bör ske. T. ex. bör vattensystem be- handlas i ett sammanhang oberoende av kommungränser.

Prop. 1983/84: 10 120

Genera/tu”styre/sen hälsar med tillfredsställelse förslaget om ett förenk- lat p röv ning s s y st e m . Möjligen kan man förenkla föreslagen procedur ytterligare genom att man fastställer en sista anmälningsdag. då ansökning- arna inför kommande odlingssäsong skall ha inkommit till länsstyrelsen. Ärendena behandlas sedan efter vederbörlig remissomgång vid ett och samma beslutssammanträde. dit de olika intressenterna kallas.

! fråga om planering av vattenområden tillstyrker styrelsen förslaget om att aktuella kommuner i samråd med länsstyrelsen inventerar vattenområden lämpade för vattenbruk. En sådan inventering utförd på rätt sätt skapar förutsättningar för att man i den fortsatta planeringen för användningen av olika vattenområden kan undvika att motstående intres- sen kommer i direkt konflikt med varandra.

Arbetsmarkmtdsstyrelsen anför i fråga om v atte n bru kslån att den inte har något att erinra mot att åtgärderna för att främja ett ökat vatten- bruk förstärks. men vill i detta sammanhang också peka på angelägenheten av att regionalpolitiskt motiverade stödformer även i fortsättningen får en sådan selektiv inriktning att den avsedda effekten kan uppnås.

Statens planverk upplyser i fråga om pl a n e ri ng a v v att e no m rå- d e n att en försöksverksamhet med fysisk planering av havsområden har. i enlighet med intentionerna i proposition 1980/81: 183 om den :fortsatta fysiska riksplaneringen. påbörjats i de kust- och havsområden där plane- ringsproblemen från rikssynpunkt har bedömts som störst. [ första hand avses Upplands och Södermanlands kust- och skärgårdsområden, Öre- sund. Göteborgs och Bohusläns skärgård samt skärgården inom Hallands län. [ verksamheten deltar för närvarande Strömstads, Landskrona. Käv- linge och Oxelösunds kommuner i samarbete med länsstyrelserna samt flera berörda centrala myndigheter. [ försöksverksamheten ingår bl. a. att finna lämpliga former för redovisning av havsområden och avvägningar mellan olika intressen samt att finna praktiska samarbetsformer mellan kommuner. länsstyrelse och berörda sektororgan. Till exempel har man i Strömstads kommun, för att närmare utreda vilka möjligheter gällande lagstiftning medger. på försök gjort en områdesplan och detaljplan enligt byggnadslagens regler för utnyttjande av ett vattenområde där mussel- och fiskodling sker.

Statens vattenfallsverk instämmer i förslaget att tills t å n d 5 p rö v - nin ge n kan förenklas och att huvudansvaret bör läggas på en myndighet.

Statens veterinärmedicinska anstalt tillstyrker förslaget om plane- ri n g a v v a t t e n o m råd e n. SVA tillstyrker vidare en utvärdering och eventuellt omvärdering av nuvarande rutiner för tills t å n d 5 p rö v nin g samt förslaget om inrättande av vatte nbruk slån tillgängligt även för andra än yrkesfiskare.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner det vara ett mycket bra förslag att vid tills t å n d 5 p rö v n i n g slå samman länsstyrelsens och fiskeristyrelsens prövningar till ett system med länsstyrelsen som huvudansvarig samt att

Prop. 1983/84: 10 IZI

länsstyrelsen i detta sammanhang får befogenhet att upplåta allmänt vatten för odling. En möjlighet att underlätta tillkomsten av fiskodling vore att helt undanta små fiskodlingar från prövning och i stället ersätta den med anmälningsplikt. Styrgruppens förslag att kommuner med växande intres- se för vattenbruk tillsammans med länsstyrelsen skall genomföra en inven- tering och plan e ri n g av v a t t e n o m r å (] e n lämpade för vattenbruk är även i detta sammanhang värt att särskilt framhäva. En sådan inventering och planering skulle kunna leda till att man överhuvudtaget inte ansöker om att odla i områden där kraftiga intressekonflikter kan uppstå och att de mer miljöstörande formerna av vattenbruk styrs till platser där miljömäs- siga förutsättningar finns för sådan verksamhet.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför att tills t å n d s p rö v nin ge n bör förenklas även om problemen delvis torde bestå i bristande kunskaper. De begränsade kunskaperna återverkar i minst två avseenden på hanteringen av miljöskyddsärenden hos länsstyrelsen. Dels har myndigheten svårighe- ter att klara ut huruvida verksamheten uppfyller miljöskyddslagens krav och intentioner, dels uppstår svårigheter för sökanden att för berörda parter (grannar. närboende. andra enskilda intressenter och olika myndig- heter) klargöra miljöeffekterna av den planerade verksamheten. Det bör således noteras att miljöskyddslagen innehåller ett gererellt krav om att de som utövar miljöfarlig verksamhet (dit vattenbruk räknas) också skall känna till och kunna beskriva miljöeffekterna av densamma. En i det närmaste omöjlig uppgift såvida man inte har verkligt goda kunskaper om verksamheten. Av detta följer att en förbättring av kunskaperna genom bl. a. forskning. utveckling och utbildning är den i särklass mest angelägna åtgärden för att underlätta miljöskyddsprövningen. Samtidigt bör formerna för tillståndsprövningen ses över i syfte att förenkla dessa i riktning mot ett prövningssystem enligt utredningens förslag. Översiktlig planeri ng av v a t t e n o m rå d e n a s användning är mycket positivt. Olika omfattande vattenplaneringsaktiviteter har genomförtsinom Gotlands län. Vidare har olika inventeringar bl. a. avseende förutsättningarna för extensivt vatten- bruk i gotländska vattendrag genomförts inom ramen för länsplaneringen på Gotland.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker statlig medverkan i form av v a t t e n b ru k sl å n och glesbygdsstöd. Länsstyrelsen tillstyrker också de förslag som lämnas beträffande förenkling av tillståndsprövning av anlägg- ningar för vattenbruk. Länsstyrelsen vill dock erinra om att ett pågående utredningsprojekt om planering av vattenområden. där länsstyrelsen och berörda kommuner arbetar med frågor rörande Lundåkrabukten, visar att bestämmelserna i plan- och byggnadslagstiftningen måste beaktas vid be- handlingen av vattenbruksobjekt.

Förslagen om länsstyrelsens uppgifter rörande inventering och pl a n e - ri n g a v v a t t e n o m r å d e n liksom övertagande av kammarkollegiets funktion beträffande medgivande till vattenbruk på allmänt vattenområde

Prop. 1983/84: to 1

P.! fd

tillstyrkes. lnordnande av vattenbruk i den regionalekonomiska och över- siktliga fysiska planeringen kräver insatser från länsstyrelsens sida och länsstyrelsen måste därför ges såväl de befogenheter som de resurser som krävs för att genomföra detta.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i fråga om tills tå n d s - prövningen att länsstyrelsen stödjer utredningens principförslag till nytt prt'ivningsförfarande. Dock bör den utvärdering av förfarandet vid musselodling som regeringen gett statens naturvårdsverk i ttppdrag att utföra avvaktas. Länsstyrelsen vidhåller dock sin ståndpunkt som fram- förts till regeringen i skrivelse den 28 juni 1982 att musselodlingar av normalstorlek bör behandlas enligt 16.5 NVL. Självfallet har odlarna alltid möjlighet att frivilligt begära tillståndsprövning. Utredningens förslag om ett särskilt v a t t e n b r u k slå n är en förutsättning för en snabb expansion av näringen speciellt vad gäller fiskodling. Detta lån kombinerat med glesbygdsstöd i vissa områden bör ge förutsättningar att snabbt uppnå önskvärd produktionsvolym. Eftersom driftskostnaderna för fisko-dling är höga och inkomsterna kommer först efter några år krävs att detta län är amorterings- och räntefritt under minst 2 år. Alternativt att räntenivån är låg och räntan kan skjutas upp motsvarande tid. För utvecklings— och pilotprojekt bör det vara möjligt att öka det statliga engagemanget och att avskriva detta om projektet misslyckas. Länsstyrelsen biträder utredning- ens förslag att vattenbrukslånen liksom glebygdsstödet kanaliseras till länsstyrelsen som vid behov delegerar handläggningen till utvecklingsfon- den.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker styrgruppens förslag om för- enklad tillståndsprövning. Mindre fiskodlingar som inte är för yrkesmässig odling bör dessutom kunna anläggas utan tillståndsprövning. Länsstyrelsen vill nu åter framhålla vikten av att en särskild planeri ng av v att e no mråd e n kommer till stånd. särskilt för komplexa vattenom- råden. Med en vattenplanering liknande den som styrgruppen föreslår kan kommuner och länsstyrelse få ett nödvändigt prövningsunderlag. Kon- flikter med andra vattenanknutna verksamheter bör i ett tidigt skede kunna undvikas.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker att handläggningen av vat- tenbrukslånen läggs på länsstyrelsen. Vattenbruk är en verksamhet som med fördel kan bedrivas i många glesbygder. Det är då också -— enligt länsstyrelsens mening viktigt att t. ex. tillgången på medel för glesbygds- stöd inte är begränsande för vattenbrukets utbyggnad. Länsstyrelsen till- styrker förslaget om en förenklad til l stå n d s p rö v nin g. Från odlarnas synpunkt måste det vara en klar fördel att prövningen'helt sker hos den myndighet som sedermera också skall utöva tillsynen. En viss översyn över vilka verksamheter som skall prövas enligt miljöskyddslagen pågår. Beträffande plan eri ng av vatte nom råd e n anför länsstyrelsen att med det snabbt stigande intresset för vattenbruk och det tryck mot olika

Prop. 1983/84: 10 1 |.) '.'-J

vatten som detta kommer att leda till är det enligt länsstyrelsens mening uppenbart att en ökad beredskap rörande vattnens användning och avväg- ning mellan olika motstående intrcsscn bör skapas beträffande vissa vat- ten.

Länsstyrelsen tillstyrker vidare att kammarkollegiets rätt att medge vattenbruk på allmänt vatten delegeras till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i l-"ästntmtlonds län vill understryka det väsentliga i att föreslagen form för pl a n e ri n g av vat t e n o m r ä d e n kommer till stånd och vill erinra om vattenplaneringsutredningens betänkande (SOU 1930: 39. 40) som behandlar formerna för denna planering. Utredningen föreslår bl.a. att kommuner vid behov skall upprätta s. k. vattenöversiktcr och där redovisa vattenanvändning. vattenanspråk och målsättning för vattenresursernas användning. Förutsättningar och konsekvenser för olika former av vattenbruk skulle lämpligtvis kunna tas med i en sådan plane- ring.

Länsstyrelwn i Gävleborgs län anför att styrgruppens förslag om till- stå n d s p röv nin g i verkligheten inte innebär någon större förenkling även om beslutsfattandet i sin helhet läggs på länsstyrelserna. Angående v a t t e n b ru k slå n anför länsstyrelsen att frågan är om inte vattenbruket i likhet med fiskerinäringen i övrigt skall underkastas licenstvång. Licenser skulle då närmast gälla rätt till statligt stöd. Licenser för vattenbruk bör utfärdas om objektet är en rationell verksamhet som fyller ett behov som fiskprodueent i förhållande till marknaden och fiskerinäringen i övrigt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget om inrättandet av ett vattenbrukslån. Ett sådant lån bör dock begränsas till att gälla odlingar av viss omfattning. Länsstyrelsen understryker vidare angelägen- heten av att tillståndsprövningen förenklas så att det blir endast ett pröv- ningssystem. .

Länsstyrelsen i Blekinge län biträder förslaget om inrättandet av ett speciellt v a t t e n b ru k 5 ] ån. Länet har regionalpolitisk betydelse och bör därför handläggas av länsstyrelsen i samråd med i första hand fiske- nämnden. De positiva erfarenheterna av glesbygdsstödet. vilket även kan utgå till vattenbruk. bör särskilt uppmärksammas i sammanhanget. Läns- styrelsen stödjer vidare styrgruppens förslag om en förenklad och samord- nad t i ll s t än (1 s p rö v nin g för vattenbruk vilken bör handläggas av läns- styrelsen. Beträffande pl a n e ri n g a v v a t t e n o m råd e n är länsstyrel- sen positiv till kustplancringen och bedömer att den avsevärt kan underlät- ta vattenbruksprövningen. Styrgruppens förslag om kommunala invente- ringar av vattenområden lämpade för vattenbruk bör. i avvaktan på meto- der för kustplanering. vara värdefulla för tillståndsgivning och planering. inventeringarna. vilka även kan gälla inlandsvatten. bör genomföras i samarbete med bl.a. länsstyrelsen och fiskenämnden. Förslaget om dele- gering av kammarkollegiets medgivandefunktion till länsstyrelsen vad avser etablering av vattenbruk på allmänt vatten tillstyrks.

Prop. 1983/84: 10 134

l-'uttenävel-domstolen. Svea hovrätt anför i fråga om tills tån d 3 - p r ö v n i n g av vattendomstolcns handläggning av vattenmål beskrivs i rapporten. Den föreslagna samrådsrutinen kan inte ersätta vattendomsto— lens prövning och ger inte underlag för en bedömning huruvida tillstånd enligt vattenlagen till någon i företaget ingående anläggning krävs eller ej. Myndigheternas rådgivning till vattenbruksft'iretaget kan aldrig ersätta den byggandes skyldighet att själv pröva om tillstånd erfordras.

Enligt liskekommitténs bedömning kommer intresset för odlingsvcrk- samhet och därmed också behovet av vattenområden för vattenbruk att öka i framtiden. För att så långt det är möjligt undvika framtida konflikter mellan olika intressegrupper är det därför viktigt att få klarlagt var odlings- vcrksamhet bör kunna bedrivas. En översiktlig p 1 a n e ri n g be t rä ffa n - de hur vattenområden skall användas bördärförgenomföras på kommunal och regional nivå. Genom en sådan planering skapas dessutom förutsättningar för en enkel och snabb handläggning av ti l l stånd s- ä r e n d e n a.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anför att pl an e r i n g- av vatte nom råd en bör kunna ske inom ramen för en kommunal vat- tenplanering och med stöd från centrala myndigheter. SMHI är berett medverka inom sitt ansvarsområde vid sådana karteringar. Små odlings- företag kan knappast själva bekosta mer ingående vattenundersökningar som underlag för etablering. Erforderligt bedömningsunderlag måste i så fall tillhandahållas av det allmänna — exempelvis genom den kommunala planeringen. Den kommunala vattenplaneringen bör kunna bli ett viktigt instrument i vattenbrukets utveckling. Goda kunskaper om såväl naturliga förutsättningar som risker för miljökonsekvenser inom planeringsområdct ökar handlingsfriheten och bör öka utbyggnadsmöjligheterna. Karteringar av vattenförhållandena ger underlag för områdesplanering och etablering. I samband med drift skulle troligen även prognoser över vattentemperatur och isläggning vara av värde. SMHI studerar f.n. sådana progno-smöjlig- heter för Bottenhavet och för insjöar och resultaten hittills förefaller lo- vande.

Utvecklingsfrmden i Göteborgs och Bohus län anför att vattenbruksnä- ringarna är nya och behöver allt stöd. Vi tillämpar idag glesbygdsstöd för att finansiera odlingar i glesbygd. Idén med vattenbru kslån är god. Detta lån bör kunna ha samma utformning som dagens glesbygdsstöd men därutöver ha en väsentligt utökad ram som avser rörelsekapital. Till- s tå nd 5 p rö v ni nge n tar idag allt för lång tid och skapar stor irritation. Prövningsförfarandet måste förenklas till ett system.

Svenska kommunförbundet tillstyrker att ett speciellt v atte n'bru k 5- lån inrättas. Ärendehandläggningen bör samordnas med tillståndspröv- ningen på regional nivå. Även möjligheten till samordning med glesbygds- stödct bör övervägas, men de regionalpolitiska syftena får inte styra eta- bleringen av vattenbruk till enbart vissa områden. I fråga om p l a ne ri n g

Prop. 1983/84: 10 l25

av v a t t e n o m råd e n då allt fler intressen idag konkurrerar om kustom- rådena anser förbundet att det är lämpligt att planmässigt överväganden om vattenområden förs in i kommunernas översiktliga planering. Förbun- detär positivt till förslaget att tills [ å n d s p röv n i n ge n förenklas.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskei'atte/iiigar'efP'irbzi/zd anser att en viktig förutsättning för vattenbrukets utveckling är att enklare sy- stem för tills t å n d s p rö v ni n g tillskapas. Styrgruppen uttalar sig för att en huvudinriktning i ett förenklat förfarande bör vara att låta länsstyrelser- na vara huvudansvariga för prövningen. Med hänsyn till vad nyss sagts finner förbunden detta olämpligt och anser att frågan bör handläggas vid vattendomstolarna. I så gott som varje ärende måste prövning ske jämlikt vattenlagens regler. eftersom erforderliga åtgärder oftast utgör ett byggan- de i vatten. En sådan prövning kan inte läggas på administrativ myndighet. Vid ärendets handläggning kan vattendomstolen inhämta yttrande från övriga berörda myndigheter. exempelvis fiskeristyrelsen. naturvårdsver- ket m.fl., och sedan bedöma tillståndsfrågan i dess helhet. I fråga om vattenplanering torde en lämplig åtgärd vara att låta den ansvariga myndigheten. alltså enligt förbundens förslag fiskeristyrelsen. studera och fastställa hur en planering bör genomföras. Förbunden finner det självklart att vattenägarnas och vattenbrukarnas organisationer i största möjliga utsträckning skall beredas tillfälle att medverka i detta planeringsarbete.

Sveriges fiskares riksförbund instämmer i att förfarandet vid till- stå n d 5 p r ö v nin g e n bör förenklas. Tillståndsgivningen för odling på allmänt vattenområde bör ligga hos kammarkollegiet. I det av styrgruppen framtagna förslaget om ett förenklat system för prövning bör fiskets orga- nisationer ingå som remissinstans. I fråga om v atte n plane ri ng anser SFR att i samband med framtagandet av det nya systemet för prövning bör den inventering av lämpliga odlingsområden som föreslagits göras. Det är nödvändigt att inventeringen ligger klar innan det nya prövningssystemet tas i bruk så att det finns underlagsmaterial för bedömning av placeringen av odlingsanläggningar.

Sveriges fiskodlareförening vill prioritera inrättandet av ett vatten- bru kslån . Likviditetsproblemen är vid sidan av tillståndsgivningen de mest begränsande faktorerna för en utbyggnad av vattenbruksverksamhe- ten. Föreningen bedömer att när marknaden efterfrågar mera odlad fisk är den svenska tills t å n d 5 giv nin g e n alltför tungrodd och långsam för att de svenska odlarna skall få möjlighet att snabbt utöka produktionen och därmed få vara med och konkurrera om marknadsandelama på världs- marknaden. Genom de åtgärder som föreslås, dvs. översiktlig pl a n e ri n g a v v a t t e n o m rå (] e n a och en förenklad tillståndsprövning. bör det vara fullt möjligt att öka flexibiliteten i tillståndsgivningen och därmed snabbare kunna möta en ökad efterfrågan med en utbyggd produktion.

Sveriges fritidsfiskares riksförbund anför att för att väga vattenbruket mot andra intressenters krav på vattenmiljön måste v a t t e n o m rå d e s -

Prop. l983/84: 10 l26

planer upprättas. Om så sker kan också tillståndsprövningen förenklas och överföras på en myndighet. Vid en framtida planering och tillståndsprövning måste fiskets intressen ges en större tyngd än vad som nu är fallet.

5 Utökad diagnostisk och rådgivande service vid bl. a. SVA

Styrgruppen föreslår att servicen förstärks och byggs ut. Den framtida lisksjukdomsbekämpningen föreslås bli organiserad enligt en modell med ett centralt sjukdomslaboratorium. central tillsynsmyndighet. rådgivande nämnd och regionala laboratorier.

Förslaget har bemötts positivt och bedömts angeläget av de remissin- stanser som kommenterat förslaget.

Remissinstansernas kommentarer

Statskontoret biträder förslagen om en central karantänsanläggning och utbyggnad av SVA. Finansiering av dessa förslag bör klaras genom av- gifter.

Lontbruksstvrelsen tillstyrker förslaget om ökade resurser för sjukdoms- bckämpning vid såväl centrallaboratoriet (SVA) som vid vissa regionalla- boratorier (Svelab). Detta fordrar initialt en utbildningsinsats för i första hand Svelabs veterinärer. Härvid torde främst diagnostik av bakteriella sjukdomar komma ifråga. Undersökningar avseende Virussjukdomar mås- te för fisk- och skaldjur som hittills få ske vid SVA. som är den enda institutionen för sådan diagnostik på det veterinära området. Den avsedda utbildningen bör kunna organiseras och genomföras av SVA.

Fiskeristyrelsen tillstyrker med hög prioritet en utbyggnad av rådgivan- de och diagnostisk verksamhet avseende sjukdomar dä basresurserna re- dan för den nuvarande tiskproduktionen är helt otillräckliga. Styrelsen anser att SVA skall vara huvudman för fiskhälsokontrollcn. SVA har också enligt sin instruktion ansvar för smittskyddet i landet men med nuvarande pcrsonalresurser kan smittskyddsfunktionen endast omfatta lisk. Behovet är emellertid stort även för andra arter som kräftdjur och blötdjur. Fiskeristyrelsen föreslår att den nuvarande verksamheten vid SVA förstärks med en veterinär och en laboratorieassistent.

Statens veterinärmedicinska anstalt anför att den av utredningen skis- serade förstärkningen för SVA med två tjänster före år l990 avser täckan- de av behov för diagnostik. rådgivning och fältarbete. Utveckling av mik- robiologiska metoder inom diagnostik och immunoprofylax (vaccination som förebyggande åtgärd mot infektionssjukdomar) är emellertid också synnerligen angelägna arbetsuppgifter. Grundläggande forskning saknas ännu i stor utsträckning på problem som är och sannolikt blir aktuella i vårt lahd när det gäller fiskarnas sjukdomar. Med SVA:s funktion som utveck-

Prop. 1983/84: 10 127

lingslaboratorium för vacciner hos andra djurslag är det naturligt att lokali- sera sådant utvecklingsarbete som gäller också fiskarnas immunoprofylax till SVA. När det gäller fiskarnas infektionssjukdomar och deras profylax förekommer praktiskt taget ingen forskning någon annanstans inom landet. SVA konstaterar med tillfredsställelse att styrgruppen har insett betydel- sen av att vattenbrukets behov av en fungerande hälso- och sjukvård blir tillgodosett. SVA tillstyrker styrgruppens förslag. men vill samtidigt fram- hålla att utan ytterligare förstärkningar vad gäller forskning, främst inom det mikrobiologiska området. är de föreslagna åtgärderna fortfarande otill- räckliga vid en utveckling av i remisshandlingen skisserad inriktning och omfattning. Det måste också poängteras att SVA:s insatser på det mikro— biella och profylaktiska området tidsmässigt bör ligga före den förväntade expansionen om insatserna skall få optimal effekt.

Länsstyrelsen i Värmlands län delar styrgruppens uppfattning att resur- serna för hälso- och sjukvård i odlingar är otillräckliga. Resurserna vid SVA och vid regionala veterinärmedicinska laboratorier bör därför byggas ut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser med hänsyn till riskerna för sprid- ning av fisksjukdomar det vara angeläget att föreslagen utbyggnad för rådgivande service kommer till stånd.

Laxforskni/tgsinstitutet vill med skärpa framhålla att expansionen inom tiskodlingsverksamheten under senare år medfört så allvarliga sjukdoms- problem. att det uppdämda resursbehovet inom hälsokontrollverksamhe- ten omedelbart bör tillgodoses.

Sveriges fiskodlareförening anför att sjukdomsutbrott utgör en av de största osäkerhetsfaktorerna vid odling av vattenlevande organismer och ofta kräver snabba insatser av fisksjukdomskunnig personal. Föreningen vill därför starkt poängtera behovet av de åtgärder som utredningen före- slår inom detta område.

6 Tvärvetenskaplig institution

Styrgruppen föreslår att en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk (TVV) inrättas. Styrgruppen bedömer att en forskning inom vattenbrukets problemområden är nödvändig för att utveckla vattenbruksnäringen.

De flesta remissinstanserna avstyrker inrättandet av en tvärvetenskaplig institution och rekommenderar att ökad forskning i stället bör ske vid befintliga institutioner.

Remissinstansernas kommentarer

Statskontoret tilstyrker inte förslaget om TVV. För närvarande bedrivs forskning kring odling vid de platser där förutsättningarna är bäst även om det på vissa punkter är i liten omfattning. Problemet synes inte vara

Prop. 1983/84: l0 128

avsaknaden av lokaliteter för forskningen utan snarare vara av samord- ningskaraktär mellan de olika forskningsproiekten. Detta löses säkerligen bättre genom att inrätta ett huvudprogram med ingående delprogram för olika odlingsinriktningar (lax. musslor. äl. etc). Ansvaret för huvudpro- grammet bör läggas på t.ex. DSH medan ansvar för delprogrammen kan läggas på de organ som bedriver forskningen. Huvuddelen av medlen för 'l"VV:s drift bör sättas in i projekt. Storleken av dessa medel bör övervägas i samband med övervägandena rörande DSH:s havsresursprogram.

Riksrevisionsverket anför att på forsknings- och Iaboratoriesitdan har fiskeristyrelsen redan en organisation. Viktiga delar av vattenbruket faller under styrelsens ansvar. ()m statsmakterna skulle finna skäl för en sats- ning på forskning med inriktning på vattenbruk bör man. enligt RRV:s mening, i första hand överväga att destinera resurserna till den organisatio- nen.

Universitels- och högskoleämbeter anför att det vid ett flertal institutio- ner inom högskolan redan försiggår en omfattande forskning inom mänga områden med anknytning till vattenbruk. En samordning kan behövas och ett sätt att åstadkomma en sådan är att inrätta 'l"VV enligt utredningens mönster. De medel som satsas för att förbättra forskningen inom vatten- bruksområdet bör dock i första hand användas för att förstärka kompeten- sen vid de institutioner där forskningen redan startat eller bygga upp kompetens inom viktiga nya områden. En eventuell TVV bör därför få en relativt liten administrativ överbyggnad och huvuddelen av begärda medel gå till ovan angiven verksamhet. UHÄ delar helt utredningens uppfattning att TVV måste anslutas till någon befmtlig högskoleinstitution.

S t 0 c k h ol m 5 u ni v e r s i t et vill framhålla de speciella förutsättningar som finns vid universitetet för att dit förlägga en tvärvetenskaplig institu- tion för vattenbruk. Kompetens inom området finns framför allt vid Askö- laboratoriet. genetiska institutionen och zoologiska institutionen. Dessut- om finns tillgång till Askölaboratoriets fältstation i Trosa skärgård och 'fjärnölaboratorict i norra Bohuslän. Tjärnölaboratoriet drivs av Stock- holms universitet tillsammans med Göteborgs universitet. Zoologiska in- stitutionen vill understryka vikten av tvärvetenskaplig forskning där en omfattande grundforskning är ett absolut krav inom området vattenbruk varför ett universitet är enda tänkbara huvudman. Den skisserade institu- tionen torde fylla de krav på forsknings- och utvecklingsarbete som måste ställas. lnstitutionen vill peka på den breda kompetens som finns inom Stockholms universitet och finner det självklart att Stockholms universitet blir huvudman för en sådan institution. Genetiska institutionen vill idag inte tillstyrka inrättandet av en speciell institution för forskning kring vattenbruksfrågor. Ett av huvudskälen är att styrgruppen inte analyserat orsakerna till den ofta låga kvaliteten på den hittillsvarande forskningen. Det är inte säkert att det är brist på medel som är huvudorsaken, om det nu över huvud taget föreligger en sådan brist. En internationell utvärdering

Prop. 1983/84: 10 129

genom NFst försorg av den forskning som under senare år bedrivits inom området borde absolut göras innan man satsar ytterligare ekonomiska resurser.

U p p 5 ala u ni v e r s i t et anser att det föreslagna tvärvetenskapliga institutet bör på ett målinriktat sätt kunna främja utvecklingen av svenskt vattenbruk. För att angripa alla de problem som behöver belysas kan det emellertid ej räcka till. och det är tillfredsställande att utredningen föreslår ett samarbete med universitetsanknutna institutioner. där för ändamålet nödvändig grundforskning bör bedrivas. Det bör understrykas att organi- sationen bör vara sådan att ett snävt institutionstänkande undviks.

Matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Lunds uni- v e r s i t et anser att en tvärvetenskaplig institution av beskriven modell är en av förutsättningarna för att vattenbruket i Sverige skall kunna utvecklas efter sunda linjer. Verksamheten hämmas nu av brist på fakta och avsak— nad av samordning. Det måste dock understrykas att den föreslagna insti- tutionen redan från början måste få en sådan inriktning att intimt samarbe- te med existerande institutioner där grundforskning bedn'vs blir möjlig.

U m e å u n i v e r s i t e t anser att inrättandet av en tvärvetenskaplig insti- tution för vattenbruk bör skjutas på framtiden.

Lantbruksstyrelsen delar utredningens uppfattning att forskning och ut- vecklingsarbete är ett viktigt fält för att en satsning på ett framtida vatten- bruk skall ge optimal utdelning. Det kan sannolikt vara rationellt att samordna verksamheten i en enhetlig institution. Om det bedöms möjligt att tillskapa en sådan är det styrelsens uppfattning att den bör kunna knytas till lantbruksuniversitetet. Här finns redan idag expertis inom olika områden.

Fiskeristyrelsen finner det inte ekonomiskt motiverat att bygga upp den föreslagna institutionen. Verksamheten bör istället byggas upp kring redan existerande forskningsgrupper och genomföras vid befintliga och redan planerade försöksstationer.

Statens naturvårdsverk anför att föreslagen tvärvetenskaplig institution totalt skall omfatta 78 tjänster. Som jämförelse kan nämnas att fiskeristy- relsen idag förfogar över ca 40 tjänster för motsvarande arbetsuppgifter vilka skall täcka yrkesfisket. fritidsfisket och fiskevårdens behov. Natur- vårdsverket anser att en sådan institution inte bör inrättas. Verket anser att forskningsinsatser behövs inom vissa områden och då främst renings- teknik, avel och Odlingsteknik. Erforderlig forskning och teknikutveckling bör ske genom ökat stöd till befintliga institutioner vid t.ex. fiskeri- styrelsen och lantbruksuniversitetet och genom ökade resurser till STU och naturvårdsverket.

Statens vultenfhllsverk anför att den föreslagna tvärvetenskapliga insti- tutionen har fått en låg prioritet av styrgruppen. Vattenfall anser detta riktigt. TVV bör växa fram ur de problem och önskemål som uppstår inom

9 Riksdagen 1983/84. I sattt/. Nr Il). Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 130

näringen. Därigenom skulle också möjlighet ges till att anpassa verksamhe- ten så att den i viss utsträckning ekonomiskt kan bäras av själva näringen.

Styrelsen för teknisk utveckling har svårt att närmare bedöma relevan- sen i dct omfattande förslaget om att inrätta en tvärvetenskaplig institution för vattenbruket. men noterar att förslaget innebär mycket stora ekono- miska bindningar vars effekter inte närmare analyserats. lnnan slutlig ställning tas till en tvärvetenskaplig institution anser STU att ett mer begränsat engagemang bör övervägas som innebär att utredningssekreta- riatet (styrgruppen) vidmakthålls i syfte att kontinuerligt följa utvecklingen inom området.

Sveriges lantbruksuniversitet anför att en stor del av den FoU-verksam- het som berör området konsumtionsodling kan och bör förläggas till SLU. Det främsta motivet för detta är att vid SLU redan finns en god kompetens inom ett antal forskningsområden som är av stor betydelse för vatten- brukssektom. SLU tillstyrker därför att den föreslagna tvärvetenskapliga institutionen eller eventuellt en avdelning för vattenbruk förläggs till SLU. dock endast under förutsättning av att tillräckliga resurser anvisas för denna nya uppgift. SLU bedömer dock styrgruppens förslag som helt orealistiskt, dels beroende på att satsningen kräver mycket stora ekono- miska resurser. dels därför att kompetensuppbyggnaden tar en ganska lång tid. Eftersom det redan finns viss kompetens inom de aktuella områdena vid SLU bör det vara möjligt att bygga ut ett minimialternativ till en väsentligt lägre kostnad. Minimialternativet förutsätter att en effektiv sam- ordning kan etableras med kraftindustrins och fiskeristyrelsens verksam- het inom detta område.

Statens veterinärmedicinska anstalt delar styrgruppens uppfattning att ökade insatser inom forskning och utveckling är väl motiverade. Det kan möjligen av praktiska skäl vara lämpligt att samla så mycket som möjligt av den forskning rörande vattenbruk som bedrivs inom landet till en admini- strativt och i möjligaste mån också lokalmässigt sammanhållen enhet. För att väl fungerande forskargrupper skall kunna etableras fordras dock san- nolikt inte enbart att specialister som representerar olika fackområdcn sammanförs i en administrativ enhet rubricerad TVV. Tvärvetenskapen utvecklas troligen bäst i en miljö där varje fackman också — vid sidan av de tvärvetenskapliga kontakterna har möjlighet att bibehålla och utveckla sin specialistkunskap genom regelbunden nära kontakt med fackmän inom samma specialitet. Etableringen av en tvärvetenskaplig institution för vat- tenbruk inom Sveriges lantbruksuniversitet. vilket underhand har fram- kommit som en tänkbar möjlighet. skulle kunna innebära sådana förutsätt- ningar för åtminstone genetiker. näringsfysiologer. ekonomer. patologer. bakteriologer, virologer, immunologer m. fl.. som kan tänkas syssla med forskning inom vattenbrukets område. SVA:s forskning inom fisksjuk- domsområdet kan då på ett naturligt sätt komma in i detta forskningsar- bete.

Prop. 1983/84: 10 131

Skogs- oeh jordbrukets forskningsråd har tidigare tillstyrkt utbyggnad av en central tvärvetenskaplig institution. När man beaktar de i rapporten uppskattade kostnaderna för en sådan institution inställer sig en viss tvek- samhet. Det bästa. snabbaste och mest ekonomiska sättet att nå en bred tvärvetenskaplig aktivitet av tillräcklig styrka torde vara att stimulera forskning vid redan befintliga institutioner som har de grundvetenskapliga förutsättningarna och upprätta en styrgrupp för de sammanhållande funk- tionerna. Viss kompetens inom flera forskningsområden som är av stor betydelse för vattenbrukssektorn finns redan vid t. ex. Sveriges lantbruks- universitet och Uppsala universitet. Till Sveriges lantbruksuniversitet bör en stor del av den FoU-verksamhet som berör konsumtionsodling kunna förläggas. Vid detta universitet finns redan ett antal enheter som på sikt kan utgöra lämplig bas för en successiv uppbyggnad. av en tvärvetenskaplig institution. Genom att till en början förlägga forskningen till existerande universitetsinstitutioner ges dessutom möjligheter till forskaranknytning. större flexibilitet, större idérikedom och bättre utnyttjande av befintliga resurser och detta till en sannolikt väsentligt lägre kostnad. Rådet anför vidare att den av utredningen föreslagna forskningsvolymen i varje fall inte är överskattad.

Enligt SJFst mening är det uppenbart att forskning och utveckling behövs för att tillskapa en professionell näringsgren av detta slag.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför att den tvärvetenskapliga institutionen för vattenbruk som föreslås inrättas även bör bedriva forskning om mil- jöeffekter och bättre teknik för att minska negativa miljöeffekter av vatten- bruk.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför att inrättande av en tvärvetenskaplig institution för vattenbruk är av den största betydelse.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ingen erinran mot förslaget om forsk- ning inom vattenbruksområdet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan om en tvärve- tenskaplig institution för vattenbruk bör utredas vidare bl.a. med hänsyn till den stora kostnaden.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker att satsningen på vattenbruk görs långsiktig och bred. Detta förutsätter att det parallellt med utbyggnad av odlingen också satsas på forskning och utbildning på en nivå där Sverige - inom de problemområden som är relevanta för Sveriges del — kan hävda sig gentemot utlandet. Detta är enligt länsstyrelsens mening en förutsätt- ning för att vattenbruket på sikt skall kunna bedrivas lönsamt. Mot bak- grund härav tillstyrker länsstyrelsen att den tvärvetenskapliga institutio- nen för vattenbruk inrättas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att istället för att inrätta den föreslagna forskningsinstitutionen vattenbruksfrågorna delegeras till redan befintliga laboratorier och försöksanläggningar under tiskeriverkets led- ning.

Prop. 1983/84: 10 132

Länsstyrelsen i Blekinge län delar styrgruppens uppfattning om behovet av en tvärvetenskaplig forskningsinstitution för utveckling av vattenbru- ket. Forskningsinstitutionens organisatoriska förutsättningar och möjlig- heterna att tillskapa resurser, exempelvis genom tillvaratagande av befint- liga resurser vid olika myndigheter, bör utredas närmare.

Naturvetenskapliga forskningsrådet delar utredningens synpunkter på nödvändigheten av att koordinera och sammanhålla forskningen tvärve- tenskapligt. Däremot är det tveksamt om de bästa resultaten av en satsning på vattenbruksforskning erhålles genom att tillskapa en ny institution.

lnstitutet för vatten- och qutvårdsforskning anser att stora investeringar för inrättandet av ett tvärvetenskapligt institut för vattenbruk knappast är motiverat i dagens läge. En satsning bör istället ske på redan existerande institutioner. Arbete inom forskning och utveckling bör dock stimuleras och anslagen höjas kraftigt. På lång sikt är dock inrättandet av ett "institut för vattenbruk" en attraktiv handlingslinje.

Svenska kommunförbundet stöder förslaget till ökade insatser för forsk- ning och utbildning.

Enligt Lantbrukarnas riksförhund och Sveriges fiskevattenägurejförbund har styrgruppen feldimensionerat behovet av forskning på vattenbrukets område. Förbunden avstyrker därför styrgruppens förslag om en tvärve- tenskaplig forskningsinstitution för vattenbruk. De ökade satsningar på forskning som befinnes erforderliga bör istället fördelas på redan befintliga forskningsorgan.

Centralorgunisationen SACO/SR anför att tvärvetenskapliga projekt där ett problem får sin belysning från olika håll bör kunna förekomma i ökad utsträckning. Vattenbruket är ett sådant område.

Laxforskningsinstitutet är icke berett att tillstyrka förslaget om inrättan- det av en tvärvetenskaplig institution. Skälen härför är framför allt föl- jande: Alternativa lösningar för att täcka forskningsbehovet har inte re- dovisats. Det är tveksamt om vattenbruksnäringen inom överskådlig tid kommer att expandera så kraftigt att den motiverar de höga kostnader som den föreslagna institutionen medför. Den investeringsmässigt stora kostna- den "låser" möjigheterna till en mera motiverad. stegvis uppbyggnad av FOU—verksamheten, anpassad till näringens intressen och utvecklingsme- toder. Laxforskningsinstitutet föreslår därför att det i första hand utreds om behovet av forskning och försöksverksamhet kan täckas genom att befintliga branschforskningsinstitut, institutioner, laboratorier och för- söksstationer med vattenbruksverksamhet ges resursförstärkningar och kontinuitetsgarantier inom sina respektive kompetensområden. Institutet vill för sin del i detta sammanhang understryka. att det inom institutets organisationsram redan finns laboratorier och tråghallar specialutrustade för forskning och försöksverksamhet inom fisksjukdomsområdet samt en 20-årig erfarenhet av fiskpatologisk verksamhet. Ansvaret för samordning- en av FOU-verksamheten bör åläggas förvaltningsmyndigheten. Fiskeri-

Prop. 1983/84: 10 133

styrelsens forskningsnämnd föreslås få ökat inflytande och utökning med ytterligare ledamöter från forskningssektorn. Den forskningsverksamhet som bedrives kan då ingående diskuteras i denna nämnd för att en klarare bild av prioriteringar och vidgade forskningsinsatser skall kunna komma fram. Forskningsnämnden torde även kunna upprätthålla de väsentliga internationella vetenskapliga förbindelserna.

Sveriges fiskares riksförbund rekommenderar att arbetsuppgifterna in- lemmas i de redan befintliga myndigheterna.

Sveriges fiskodlareförening anser att en utbyggd forsknings- och för- söksverksamhet är nödvändig för att effektiviteten i produktionen skall kunna hållas på en hög nivå. Föreningen anser dock att den föreslagna satsningen är alltför kraftig och orealistisk. Med tanke på att Sverige till mycket stor del saknar kompetenta forskare inom vattenbruksområdet är riskerna för ett dåligt utbyte på en så stor satsning uppenbara. Utredningen hari sina rapporter inte tillräckligt klargjort vad som är konsumtionsfisk- odling och vad som är fiskevårdande åtgärder.

Sveriges _fritidsjiskares riksförbund anför att utveckling av en ny veten- skaplig institution för vattenbruket ter sig både obehövligt och orealistiskt. Det är för förbundet viktigt att i detta sammanhang påpeka att forskningen även framgent måste inriktas på våra vilda stammar och arter samt på naturliga biotoper.

7. Stöd till bl. a. internationell och nationell forskarutbildning

Styrgruppen anför att det är angeläget att forskningskompetens inom vattenbruket kan hämtas till Sverige och föreslår ökat stöd till internatio- nell och nationell forskningsutbildning samt till grundutbildning vid univer- sitetet. Utbildningen av fiskerikonsulenter på fiskevårdslinjen behöver kompletteras med vattenbrukskunskap.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker ökad utbildning.

Remissinstansernas kommentarer

Universitets- och högskoleämbetet tillstyrker i princip beträffande ut- bildningen på grundutbildningsnivån inom högskolan att en högst ettårig utbildning inrättas. Hur utbildningen formellt skall inplaceras i högskolans regelsystemtinom en linje. egen påbyggnadslinje. enstaka kurs etc) bör närmare utredas. I varje fall bör basen för utbildningen vara något bredare än enbart genomgången fiskevårdslinje vid universitetet i Göteborg. Även vissa inriktningar inom t. ex. biologlinjen borde kunna ge behörighet.

Zoologiska institutionen vid S to c k h 0 l m 5 u n i v e r si tet anför att undervisningen inom vattenbruket bör bedrivas inom olika nivåer som framförts av styrgruppen. Stockholms universitet har goda möjligheter att anordna en grundutbildningskurs på ett år inom vattenbruk. Kursen skulle

Prop. 1983/84: 10 134

kunna bli en fortsättning på fiskerikonsulenternas 2-åriga utbildning men också vara viktig för personer som enbart vill ha denna utbildning. Högre utbildning kan också fonsättningSVis förläggas dels vid olika institutioner. dels vid den tänkta tvärvetenskapliga institutionen.

U |) p 5 a l a u n i v e r s i t et vill stödja den internationella anknytning som föreslås vad gäller internationell referensgrupp. internationella stipendier och utbildning för personer från biståndsländer. Det bör vara ekonomiskt fördelaktigt att i viss omfattning knyta utländsk expertis till pågående och planerade projekt. för vilket ändamål dock inga resurser föreslås i utred- ningen. lnte minst bör ett internordiskt samarbete främjas i detta samman- hang.

L u n d 5 u n i v e rs i tet anför att den nuvarande fiskevårdslinjen, för- lagd till Göteborg. f.n. saknar anknytning till praktisk fiskodling. Fakul- tetsnämnden instämmer i förslaget att denna linje bör utökas med ytterliga- re ett år. under vilket studierna huvudsakligen inriktas på vattenbruk. Det förutsättes därvid att verksamheten detta extra år upplägges i samråd med den blivande vattenbruksinstitutionen.

G öt e b 0 rg 5 U n i v e r s i tet delar styrgruppens synpunkter när det gäller utbildningens mål och utformning. Det är viktigt att utbildningen redan från starten följs upp på skilda nivåcr. [ initialskedet är en bred utbildning och rådgivning i form av korta kuser av största betydelse. Även på universitetsnivå bör utbildningen få en så praktisk inriktning som möj- ligt. Tillräckligt med medel måste avsättas för att möjliggöra längre peri- oder med tillämpade studier i fält. Även studerande från biologlinjen bör ha möjlighet att kunna bli antagna till den ettåriga kursen i vattenbruk. Utbildningen bör alltså inte vara förbehållen studerande på fiskevårdslin- jen. Forskning. utbildning och praktisk odlingsvcrksamhet bör integreras så långt möjligt för att en miljö skall kunna skapas där de studerande på ett allsidigt sätt möter vattenbrukets problem.

Umeå universitet anför att resurser bör ges till universitet och högskolor för intensifierad forskning och långsiktig kunskapsuppbyggnad.

Lantbruksstyrelsen stöder förslaget om särskild orienteringskurs i fisk- hälsovård omfattande cirka 5 poäng. Den bör kunna förläggas till lant- bruksuniversitetet.

Det kan i framtiden förväntas att veterinärer kan komma i kontakt med tisksjukdomsproblematiken i större utsträckning än hittills. Det torde dock inte inrymmas någon utbildning härvidlag i gällande studieplan för veteri- närlinjen vid lantbruksuniversitetet. Enligt styrelsens mening kunde det dock vara av värde om de blivande veterinärerna kunde under sin utbild— ning få en introduktion i ämnet fisksjukdomar.

Fiskeristyrelsen anser att den gymnasiala utbildningen måste anpassas till behovet och förordar att utbildning av den modell som bedrivs vid Statens skola för vuxna i Härnösand i ett första skede måste byggas ut. Många personer har fått tillstånd att odla matfisk och flera har tyvärr ingen

Prop. 1983/84: 10 135

utbildning eller erfarenhet av en sådan verksamhet. Styrelsen anser det därför angeläget att man i första hand satsar på en vuxenutbildning. Vid Göteborgs universitet finns en 2-ån'g fiskevårdslinje med ca 16 elever. Utbildningen avser att i första hand täcka behovet för fiskeriadministra- tionen. Det är angeläget att det dessutom anordnas kompletterande utbild- ning i bl. a. fiskodling. Detta behov kan sannolikt tillgodoses genom sär- skilda kurser vid universitet och högskolor eller påbyggnad med ett tredje år på fiskevårdslinjen.

Statens naturvårdsverk finner det positivt om vattenbruket och dess miljöfrågor uppmärksammas i skolundervisningen och vid fiskerikonsu- lentutbildningen. Verket finner inte att behov av särskilda gymnasier före- ligger för närvarande. Behov av utbildning av många som startat odling föreligger. Verket anser det därför angeläget med ökad vuxenutbildning i den form som bedrivs i Härnösand vid statens skola för vuxna. Även rådgivningen till odlarna torde behöva förstärkas.

Statens vattenfallsverk anför att utbildningens tyngdpunkt inom vatten- bruket torde ligga på den mellannivå som för närvarande består av en 2- årig fiskevårdslinje förlagd till Göteborg. Vattenfall anser att utbildningen med fördel skulle kunna uppdelas på en administrativ linje och en mer odlingsinriktad. innefattande en förstärkt patologiutbildning efter en ge- mensam inledande grundkurs. Den praktiska delen bör i förhållande till dagens omfattning utökas.

Sveriges lantbruksuniversitet anför att behovet av utbildning inom vat- tenbruk idag är stort på alla nivåer. Behovet kommer att öka i takt med att vattenbruket och vattenbruksforskningen byggs ut. Samtidigt är utbudet av kurser inom detta område mycket bristfälligt. En av de få utbildnings- möjligheter som erbjuds är den fiskodlingskurs för högskolestuderande (3 poäng) som årligen ges av Projektgruppen för fiskproduktion vid institutio- nen för husdjursförädling och sjukdomsgenetik. Kursen har gått årligen sedan 1975 och antalet deltagare per år uppgår till 10—15 st. Kursen omfattar i stort sett alla moment från anatomi till ekonomi. Merparten av föreläsningarna och övningarna ges av Projektgruppen för fiskproduktion men också av experter från bl. a. institutionen för ekonomi och statistik, SLU. fisksjukdomsavdelningen vid SVA och zoologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Statens veterinärmedicinska anstalt anser att utbildning på olika nivåer är nödvändig för att få en tillfredsställande rekrytering av personal till olika uppgifter inom vattenbruksnäringen.

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges fiskevattenägareförbund un- derstryker behovet av att ökat intresse ägnas åt utbildningen i vattenbruk såväl i fråga om den naturliga produktionen som odlingsvcrksamheten och att rådgivningen och informationen på detta område utökas. Såväl förbätt- rad utbildning som ökad rådgivning och information bör organiseras inom ramen för redan befintliga organ och myndigheter. i första hand fiskeristy- relsen.

Prop. 1983/84: 10 136

Tjänstemännens ('entra/organisation delar styrgruppens uppfattning att utbildningen av fiskerikonsulenter bör utökas med ett år. Huruvida det tredje året helt skall ägnas åt vattenbruk kan ifrågasättas då kunskaper som också har samband med vattenbruk behöver fördjupas.

Centra/arganisationen SACO/SR vill kraftigt understryka att fast or- ganiserat samarbete med etablerade institutioner är den väg som i första hand bör väljas för att åstadkomma forskningsanknytning av "nya" utbild- ningar.

Sveriges jiskodIare/örening stödjer utredningens förslag om forskarut- bildning och grundutbildning vid universitet. I förslaget saknas dock ut- bildning för de blivande odlarna. Denna bit är nog så viktig om vattenbru- ket skall kunna expandera snabbt utan alltför många misstag. Sveriges fiskodlareförening föreslår att denna puukt utökas med resurser för utbild- ning i praktisk fiskodling.

8. Handelspolitiska ingripanden

Styrgruppen föreslår en omprövning av möjligheterna till handelspolitis- ka ingripanden och anför att en bättre balans bör skapas mellan importerad och exporterad fisk och fiskprodukter.

Flera instanser som kommenterar förslaget pekar på svårigheter och negativa konsekvenser som handelspolitiska ingripanden medför.

Remissinstansernas kommentarer

Statens jordbruksnämnd anför att det självfallet är önskvärt att minska handelsbalansunderskottet men att det inte är realistiskt att så skulle kunna ske i någon större utsträckning enbart genom en kraftig satsning på ett svenskt vattenbruk.

Däremot förefaller det inte osannolikt att ett svenskt vattenbruk skulle kunna leda till minskad import ifråga om vissa fiskslag, främst olika slag av laxfiskar. De tunga posterna i importen av fisk och fiskprodukter utgörs av frysta filéer (inkl. panerade dylika). räkprodukter och fiskmjöl. År 1982 uppgick importvärdet för dessa produkter till över 900 milj. kr.. vilket motsvarar ca 55 % av totala importvärdet av fisk och fiskprodukter. Här nämnda import torde knappast påverkas av fiskodlingsverksamhet. Den i rapporten bristande preeiseringen av vad handelspolitiska åtgärder innebär gör det svårt för nämnden att närmare kommentera de tänkta åtgärderna. Nämnden vill dock erinra om de bindningar av gränsskyddet som Sverige gjort i olika sammanhang. När det gäller GATf har Sverige bundit tullarna för ett stort antal varuslag under vissa tulltaxenummer. Här finns dock möjligheter till omförhandlingar. vilka emellertid förutsätter kompensation till berörda exportländer för brutna tullbindningar. Erfarenhetsmässigt har det visat sig utomordentligt svårt att få fram kompensationsobjekt. Enligt

Prop. 1983/84: 10 137

EFTA-konventionen utgör frysta tisklileer under 03.01 samt fisk- och skaldjurskonscrvcr under l6.()4 och 16.05 frihandelsvaror. Även beträffan- de övriga tiskvaror. vilka upptagits i konventionens annex E. är den handelspolitiska friheten begränsad. Gentemot EU har Sverige genom skriftväxling i samband med tillkomsten av frihandelsavtalet med EG ensidigt suspenderat tullen för frysta liskfiléer ävensom för fisk- och skal- djurskonserver.

Kimunerskullegium anför att den import som skulle drabbas av eventu- ella svenska åtgärder bl.a. kommer från Kanada/USA och från Danmark. Det är knappast möjligt att utan krav på konsultationer och motpresta— tioner skärpa importskyddet för fisk. De handelspolitiska återverkningarna kan naturligtvis variera beroende på vilken handel och vilka internationella åtaganden som berörs. Mot EFTA-länderna finns. som framgår i delrap- porten. ett särskilt åtagande att inte införa eller skärpa gränsskydd för de fiskvaror som ligger utanför EFTA-konvcntionen. Något så långtgående åtagande mot t.ex. Kanada och USA har Sverige däremot inte gjort.

Beträffande EG:s silltullar och de ensidiga svenska tullmcdgivandena till EG för vissa fiskprodukter får kollegiet hänvisa till att frågan f.n. är föremål för konsultationer mellan Sverige och EG. Utgångspunkten bör sålunda vara att vattenbruksnäringarna skall kunna utveckla internationell konkurrenskraft utan handelspolitiska ingripanden eller offentliga stödåt- gärder. De åtgärder som ändå kan behöva vidtagas bör vara förenliga med vårt lands handelspolitiska åtaganden.-

Sveriges grossistförbund menar att man från svensk sida bör vara ytter- ligt försiktig med att vidta handelspolitiska åtgärder. då Sverige samtidigt är mycket beroende av sin egen export av fiskprodukter. Vidare är det tveksamt om handelspolitiska åtgärder i form av t. ex. tullar skulle väsent- ligt förbättra vår handelsbalans. då många av de produkter vi imponerar dels behövs för att hålla svensk industri igång, dels består av produkter som ej kan produceras i Sverige.

Landsorganisationen i Sverige konstaterar att uttalandet av styrgruppen är allmänt och att LO inte har anledning att invända mot ett så allmänt uttalande. men LO förutsätter att tillfälle ges. före beslut. för organisatio- nen att lägga fram åsikter om utformningen av tull/införselavgifts- och importlicensregler i ett skede då omfattningen och inriktningen av en större satsning på vattenbruk kan tas för givet.

Sveriges fiskares riksförbund understryker rapportens uppfattning att regeringen bör ompröva möjligheterna till handelspolitiska ingripanden med avseenden på fisk för att därigenom ge svensk fiskproduktion ett bättre utgångsläge.

Prop. 1983/84: 10 138

Sammanställning av remissyttranden över statskontorets rapport (1982: 34) Havsforskningens resurser och organi- sation — förslag till effektivisering inom delar av området

Under utredningsarbetet har statskontoret sänt ut rapportförslag för samråd till vissa berörda myndigheter och organisationer av vilka följande inkommit med yttrande, som bifogats den slutliga rapporten: marinstaben ( MS). försvarets forskningsunstalt ( FOA). .tit'iftlrtsvet'ket. Sveriges meteo- rologiska oeh hydrologiska institut (SMHI). naturhistoriska rik.-mzuseet. universitetx- oeh högskoleämbetet (UHÄ) som bifogar yttranden från Asköluhorutoriet, zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, Uppsala universitet, avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet, fakultetsniimnden vid matematisk—naturvetenskapligafakulteten vid Göte- borgs universitet. institutionenför ekologisk zoologi vid Umeå unit-'ersitet. institutionernaför vattenbyggnad ()('ll brobyggnad vid Tekniska högskolan (KTH), högskolan i Luleå. Chalmers tekniska högskola (CTH) och hög- skolan i Kalmar —. statens livsmedelsverk (SL V).fiskeristyrelsen. statens— naturvårdsverk (SNV). generalttil/styrelsen. statens planverk. statens in- dustriverk (SIND). Sveriges geologiska undersökning (SGU), styrelsenför teknisk urverk/ing (STU), delegationenför samordning av ltat-'.t're.':ursverk- sattt/teten (DSH). marintekniska institutet SSPA. Karolinska institutet, forskningsrådsnämnden (FRN), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR). Sveriges lantbruksuniversitet. skogs- och jordbrukets forsknings- råd (SJFR). institutet för vatten- och luf'tvärdsforskning (IVL). Veten- skapsakudemien (KVA). lngenjörsvetenskapsakademien (IVA) samt Sve- riges industriförbund.

Efter remiss från industridepartementet har yttranden över den slutliga rapporten anetts av överbefälhavaren (ÖB). försvarets materielverk ( F M V). sjöfartsverket. riksrevisionsverket (RR V). fiskeristyrelsen. statens planverk, Sveriges geologiska undersökning ( SG U ),f'onden för industriellt utvecklingsarbete, statens delegation för rymdverksamhet (DFR), NFR. utvecklingsfonderna i Stockholms och Blekinge län. länsstyrelsen i Stock- holms län, länsstyrelsen i Uppsala län — som bifogar yttrande från fiske- nämnden i Uppsala län -—. länsstyrelsen i Södermanlands län. lt'insstyrel- sen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Kalmar län — som bifogar yttrande från fiskenämnden i Kalmar län —, länsstyrelsen i Gotlands län — som bifogar yttranden från Askölaboratoriet, Gotlands kommun. _fiskenämnden i Gotlands län, Gotlands fiskareförbund och fritidsfiskarna Gotlandsdi- striktet —, länsstyrelsen i Blekinge län — som bifogar yttranden från Karlskrona och Ronneby kommuner. utvecklingsfonden i Blekinge län. fiskenämnden i Blekinge län och Svenska S_vdkustfiskarnas centralförbund —. länsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus län, lätts- styrelsen i Hallands län. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län -— som bifogar yttranden från Lysekils kommun. Göteborgs och Bohus läns lands-

Prop. 1983/84: 10 |39

ting. utvecklingsfcmden i Göteborgs och Bohus län. regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion. jiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium. jis- kenämnden i Göteborgs och Bohus län. Svenska Västkustfiskarnas een- tralförhund och Bohusläns somarbetskommitte —. länsstyrelsen i Gävle- borgs län. länsstyrelsen i Västernorrlands län. länsstyrelsen i Västerbot- tens län och länsstyrelsen i Norrbottens län som bifogar yttrande från fiskenämnden i Norrbottens län —, Nynäshamns. Gotlands. ls'arlskronu och Kungälvs kommuner. K VA. Svenska kommunförbundet. Sydvästra Skånes korn/ntinalförbund. Nordvästra Skånes kommunal/örbutu'l. Tjäns— temännens eentra/organisation ( TC O). (”entralorganisationen SA CO/SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). S u'edoeean samt Sveriges redare/"ör- ening.

] Arbetets uppläggning

Statskontoret hari första hand inriktat utredningen mot den myndighets- anknutna havsforskningen. Vid arbetets bedrivande. liksom vid prescnta- tionen. har statskontoret delat in rapporten i fyra delar. nämligen:

befintliga resursers användning, naturvetenskap inom havsresursområdet. — havsteknik och

forskningsfartyg.

2 Befintliga resursers användning

Kartläggning av befintliga resursers användning med tabeller och kom- mentarer återfinns i bil. 7 s. 48 ff.

3 Naturvetenskap

Statskontoret föreslår i rapporten: — att fiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium och KVAs Kristinebergs marinbiologiska station, båda i Lysekils kommun. skall samordna sina utbyggnader och samlokaliseras till Kristineberg. — att sakverksamheterna vid ett sådant samordnat laboratorium hålls åt- skilda,

att viss personal och vissa lokaler samutnyttjas vid det samordnade laboratoriet,

att stationerna Tjärnös och Klubbans begränsade behov av hydrografisk och instrumentteknisk kompetens tillgodoses från laboratoriet i Lysekil,

Prop. 1983/84: 10 140

— att marinbiologisk forskning med visst områdesansvar bör utvecklas vid s. k. baslaboratorier.

— att dessa baslaboratorier i första hand bör utvecklas vid Askölaborato- riet. vid det förslagna samlokaliserade laboratoriet i Lysekil. vid Norr- byn och i andra hand vid lVL i Karlskrona.

att diskussioner inleds om baslaboratoriernas uppgifter och funktion. Härvid bör bl.a. ansvaret för införandet av ärliga kontaktträffar för gemensamma forskningsangelägenhcter tas upp till behandling. — att det inom universiteten. i första hand Askölaboratoriet. bör prövas delning av tjänster mellan institutioner för att tillföra speciell kompetens till olika områden.

En majoritet av remissinstanserna är positiv till förslaget om baslaborato- rier mcd områdesansvar samt till förslaget om delning av tjänster mellan institutioner. Flera av remissinstanserna anser att baslaboratorierna bör ha en stark förankring i grundforskningen. till vilken tillämpade forsknings- projekt kan knytas. Däremot är remissopinionen delad vad gäller förslaget om årliga kontaktträffar som vissa instanser anser vara onödigt byråkrat-- tiskt.

Positiva till den föreslagna samlokaliseringen av fiskeristyrelsens havs- fiskelaboratorium och KVAs Kristineberg till Kristineberg är SNV. häg- skolan i Kalmar. FRN. länsstyrelsen i Malmöhus län samt LO. KVA är beredd att ta det framlagda förslaget som utgångspunkt för överläggningar med staten.

Positiva till samlokalisering utan att ta ställning till den geografiska placeringen är SMHI. naturhistoriska riksmuseet. Uppsala universitet. institutionen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet. SLV. som dock anser att frågan måste genomlysas mera ingående, DSH. NFR. länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län. utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län. Bohusläns samarbetskommitté. Göteborgs och Bohus läns landsting, Lysekils kommun samt SA ("()/SR. som anser att det är den vetenskapliga och inte den ekonomiska aspekten som skall fälla avgörandet var laborato— riet skall ligga.

Negativa till samlokalisering är avdelningen för tnarin botanik vid Lunds universitet, som dock anser att en samordning av dyrbara instrument bör eftersträvas. fakultetsnämnden vid matematisk—naturvetenskapliga fakul- teten vid Göteborgs universitet. som påpekar att Kristineberg. Klubban m. fl. forskningsstationer kan erbjudas service i det nya havsfiskelabora- toriet, fiskeristyrelsen. Svenska Västkustfiskarnas centralförbund. fiske- nämnden i Göteborgs och Bohus län, som föreslår att arbetet på ett nytt havsfiskelaboratorium lokaliserat till Fiskebäck tas upp igen. Karlskrona kommun, fiskenämnderna i Uppsala och Blekinge län. länsstyrelsen i Hallands län samt Svenska Sydkustfiskarnas centralförbund.

TCO anser det självklart att en samlokaliserad anläggning skall förläggas till Fiskebäck och inte till Kristineberg.

Prop. 1983/84: 10 l4|

Remissinstansernas kommentarer

Avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet. länsstyrelsen i Malmöhus län samt Sydvästra Skånes kommunal/i'irbund anser att den marinbiologiska forskningen i Öresund bör handhas av Lunds universitet med kunskaps- och erfarenhetsutbyte med det internationella sjöfartsuni- versitetet.

Enligt SMHIs uppfattning bör en samlokalisering av havsfiskelabora— toriet och Kristinebergs marinbiologiska station låda till såväl minskade byggkostnader för de nya planerade lokalerna som rationaliserings- och effektivitetsvinster. Dessa vinster uppstår i form av samutnyttjande av lokaler. tyngre och kostnadskrävande utrustning samt expertkompetens hos personalen. Genomförs statskontorets förslag beträffande hydrografi kommer detta t.ex. att kunna medföra att Kristinebergs marinbiologiska station bör kunna utnyttja havsfiskelaboratoriets hydrografiska expertis även för sina behov. SMHI ser också fördelar med förslaget om baslabora— torier för marinbiologisk forskning och undersökningsverksamhet. Institu- tet vill emellertid framhålla att långsiktig undersökningsverksamhet av övervakningskaraktär är beroende av en stabil organisation med klar in- struktion och strikta riktlinjer för verksamhten innebärande ett likartat genomförande av arbetet på de olika platserna längs kusten. Svårigheter i dessa avseenden kan uppkomma om verksamheten läggs på universitetsin- stitutioner som inte fungerar på samma sätt som en myndighet utan vars verksamhetsinriktning kan variera med den vetenskapliga intresseinrikt- ningen hos institutionspersonalen. Samtidigt innebär det fördelar om forsknings— och undersökningsverksamhet kan bedrivas i nära kontakt med varandra anser SMHI.

Naturhistoriska riksmuseet anser att den framtida forskningsorganisa- tionens resurstillgång kanske inte är den viktigaste frågan utan i stället forskningens inriktning och målsättning (grundforskning eller målforsk- ning. upplysningsservice eller miljöstatistik, remissinstans eller forsk- ningsinstitution). Museet ansluter sig ej helt till den uppfattning som stats- kontoret framför beträffande inn'ktningen av den framtida marinbiologiska forskningen. Det sägs i rapporten att forskningen alltmer kommer att avse hela ekosystemet. Vilken typ av forskning som kommer att bedrivas beror enligt museet helt av vilka frågeställningar man möter. Ekosystemforsk- ning är en metod för en viss typ av problem. I ett annat läge kan exempel- vis fysiologisk forskning avseende enskilda arter bedömas som mera ange- läget. Förslaget att inrätta ett samlokaliserat större, s. k. baslaboratorium i Lysekilsområdet välkomnas av riksmuseet. Ett sådant laboratorium mins- kar kostnaderna samtidigt som en effektivisering borde kunna uppnås. Det är viktigt att detta laboratorium erhåller en god internationell standard genom kontakter med universiteten och andra institutioner med biologisk kompetens, t.ex. naturhistoriska riksmuseet. I detta sammanhang bör också understrykas betydelsen av en livlig samverkan mellan forskningsin-

Prop. 1983/84: 10 142

stitutionerna och grundforskningsinstitutionerna. Mot bakgrund av detta resonemang instämmer museet i statskontorets bedömning av att det vid Stockholms universitet borde vara möjligt att koppla ihop kompetens från olika institutioner genom att tjänster delas mellan Askölaboratoriet och aktuella universitetsinstitutioner.

UHÄ framhåller att högskolans remissopinion är positiv till inrättandet av baslaboratorier. Enligt UHÄs mening är det emellertid även väsentligt att riktade FoU-insatser kan göras inom de områden där Sverige har speciell kompetens och kan förväntas ha framgångar. Sådana insatser måste ske i ett långsiktigt perspektiv och med utrymme för lokal kunskaps- uppbyggnad och forskning för högskolans del.

Askölaboratoriet instämmer helt i statskontorets förslag om utbyggnad i första hand av Kristineberg. Askölaboratoriet och Norrbyn till baslabora- torier med områdesansvar. Laboratoriet vill ytterligare understryka utred- ningens uppfattning att studier av miljöförändringar måste inriktas på hela ekosystemet med åtföljande krav på utbyggd. tvärvetenskaplig kompetens vid baslaboratorierna. Förslaget om delning av tjänster med andra institu- tioner. redan påbörjade vid Askölaboratoriet. är utmärkt och bör snarast utvecklas. anser laboratoriet. Laboratoriet är även positivt till de föreslag- na årliga kontaktträffarna, men framhåller att kontakten med den interna- tionella forskningen är minst lika viktig.

Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet anser att förslaget om en speciell satsning på baslaboratorier är intressant. men kommer att kräva en breddning av de olika institutionernas kompetens. om en verklig tvärvetenskaplighet skall kunna uppnås. Delade tjänster kan. enligt institu- tionen. vara en väg att uppnå detta till lägre kostnad.

Uppsala universitet ställer sig frågande till statskontorets uppfattning om den framtida marinbiologiska forskningen. Det är. enligt universitet. ytterst tveksamt att den kommer att domineras av ekosystemforskining och det vore synnerligen olyckligt om detta synsätt skulle låsa den marinbiolo- giska forskningen i framtiden. Det är viktigt att man gör klart för sig att till forskningen inom det marinbiologiska området också hör studier av basala biologiska skeenden med marina organismer som studieobjekt. Dessutom måste ett stort antal delproblem vara lösta innan men kan göra sådana totalsyntescr som statskontoret för fram anser universitetet. Beträffande inrättandet av baslaboratorier vill universitetet informera om SN Vs labo- ratorium i Forsmark, där verkets sektion för" kustvatten har en bemannad och väl utvecklad enhet för undersökningar i skilda områden av Bottenha- vet. Laboratoriet har ett nära samarbete med ett antal institutioner och avdelningar vid Uppsala universitet. Till detta kan läggas de potentiella tillgångar som finns i Uppsala genom SGU och Sveriges lantbruksuniversi- tet, med redovisad sakkunskap i marina frågor.

Fakultetsnämnden vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet anser att den till Kristineberg gränsande Klubbans

Prop. 1983/84: 10 I43

biologiska station, som bedriver både undervisning och grundforskning. utgör Kristinebergs mest naturliga samarbetspartner. För att underlätta ett samgående mellan de båda stationerna bör även Kristineberg få universi- tetstillhörighet, anser fakultetsnämnden.

Fiskeristyrelsen avstyrker förslaget om samlokalisering av havsfiskela- boratoriet och KVAs Kristineberg till Kristineberg på grund av att samlo- kaliseringen skulle för havsfiskelaboratoriet medföra en rad nackdelar från såväl verksamhetssynpunkt som personalsynpunkt samt på grund av att statskontoret inte redovisat hur en samförläggning skulle kunna genomfö- ras praktiskt. lnte heller har statskontoret. enligt styrelsen. kunnat lägga fram godtagbara ekonomiska beräkningar som visar att man på sikt vinner de ekonomiska fördelar som förespeglas. Fiskeristyrelsen avstyrker även att baslaboratorier utvecklas innan den övergripande målsättningen för den marina forsknings- och undersökningsverksamheten klarlagts.

Fiskenämnden i Gotlands län och Gotlands jiskareförbund anser att synnerligen starka skäl talar för att ett baslaboratorium placeras i Slite på Gotland. bl. a. därför att Slite enligt nämndens mening är den ojämförligt mest centrala stationeringsorten i Östersjön med hänsyn till de svenska frskezonernas omfattning och belägenhet. Vidare anser fiskenämnden att ett forskningsfartyg bör placeras i Slite.

SNV anser att en samlokalisering av havsfiskelaboratoriet och Kristine- bergs marinbiologiska station bör skapa en god samarbetsgrund. SNV har dock inte i detalj studerat de ekonomiska kalkyler som lett fram till försla- get att samlokaliseringen bör ske till Kristineberg. Det syns. enligt SNV. ofrånkomligt att sakverksamheterna vid det samordnade laboratoriet till viss del hålls åtskilda. Vissa av havstiskelaboratoriets verksamheter är av direkt myndighetskaraktär och kan därför ej samordnas med annan verk- samhet. En icke obetydlig del av verksamheterna torde dock vara av likartad natur vid de båda laboratorierna och medge samordning. Detta gäller främst forskningen. De praktiska vinsterna i form av samutnyttjande av i första hand teknisk personal och fältpersonal är tillsammans med en mera rationell användning av lokaler och utrustning. uppenbara. SNV anser det inte rimligt att två såpass likartade verksamheter var för sig genomför nybyggnationer inom samma geografiska region. En av de kan- ske största vinsterna med en samlokalisering är enligt SNVs sätt att se på saken. den vetenskapliga stimulans som kan komma till stånd genom att forskare som tidigare haft ett mycket ringa samarbete. kommer tillsam- mans under ett tak. SNV påpekar att i statskontorets förslag till baslabora- torier har SNVs egna laboratorier inte behandlats. Detta beror på den omfattande organisationsöversyn som pågår inorn SNV. Utelämnandet av SNV-laboratoriernas verksamhet talar enligt SNV för att förslaget om baslaboratorier behöver diskuteras ytterligare. Verket är berett att delta i diskussioner som syftar till att precisera baslaboratoriernas uppgifter och funktion och senare bidraga med förslag på lämpliga baslaboratorier.

Prop. 1983/84: 10 [44

DSH framhåller att delegationen inom ramen för sin uppgift att effektivi- sera svensk havsforskning och mot bakgrund av havsforskningens behand- ling i förslaget till övergripande program för svensk havsresursverksamhet avser att bilda en samrådsgrupp med företrädare för olika havsforsknings- intressenter. Denna grupp skulle kunna ta upp de aktuella frågorna rörande baslaboratorier till behandling och ansvara för att nämnda kontaktträffar kommer till stånd. lnom en sådan grupp skulle. enligt DSHs mening. även goda förutsättningar linnas att diskutera prioriteringsfrågor vad avser vik- tigare forskningsområden. kostbar utrustning m.m.

NFR anser att statskontoret alltför ensidigt angett ekosystemanalys som framtida inriktning på marin forskning. De därav dragna slutsatserna för planeringen bör enligt forskningsrådet omprövas. NFR framhåller vidare att marin utsjöforskning. maringeologi. marin kemi och oceanografi har negligerats i rapporten samt att en samlokalisering av Kristinebergs marin- biologiska station och havsfiskelaboratoriet kan ske under förutsättning att grundforskningens volym och inriktning vid Kristinebergs marinbiologiska station definieras och garanteras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stöder tanken på baslaborato- rier. men anser inte att statskontoret gjort helt klart vilka resurser. som krävs för att laboratorierna skall fungera på avsett vis. Av de nuvarande fältstationerna är det i stort sett endast Askölaboratoriet. som har en verksamhet. som kan sägas utgöra en naturlig bas för att utvecklas till ett baslaboratorium. Kristinebergs marinbiologiska station är inte ett forsk- ningsinstitut. utan en biologisk station. där verksamheten bedrivs av gäs- tande forskare anser länsstyrelsen. Den enda grunden för ett baslaborato- rium vid Kristineberg är därför f.n. stationens fysiska resurser i form av lokaler. båtar. instrument m.m. [ övrigt måste en helt ny. från stationens nuvarande verksamhet skild organisation tillkomma. Om en samlokalise- ring av Kristineberg och havsfiskelaboratoriet kommer till stånd, kan denna enhet lämpligen utgöra ett baslaboratorium för Västkusten. menar länsstyrelsen.

KVA framhåller att man är beredd att ta det framlagda förslaget om samlokalisering som utgångspunkt för överläggningar med staten med sikte på en samordning av Kristinebergsstationen och havsfiskelaborato- riet i Lysekil. Akademien påpekär att dess villighet att delta i ett sådant projekt är beroende av förutom att ekonomiska och praktiska frågor kan få en för akademien tillfredsställande lösning att den vid stationen bedrivna grundforskningen. såväl vad gäller rent marina problem som andra discipliner. för vilka marint material utgör lämpligt forskningsunder- lag. kan fortgå och utvecklas där. Dessa villkor för akademiens medverkan måste stå klara vid ställningstagande till denna institutionsfråga. under- stryker KVA.

Prop. 1983/84: 10 145

Statskontoret föreslår i rapporten: — att hydrografiansvaret i Sverige samordnas inom en myndighet. SMHI. genom att fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium i sin helhet. bortsett från en laborator och en forskningsassistent. sammanförs med SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning, att i samband med detta SMHI inventerar behovet av hydrografisk kunskap i Sverige och utarbetat ett program för svensk hydrogrativerk- samhet. Därvid behöver definieras vilken verksamhet som bedrivs p. g. a. ett myndighetsansvar och vilken som beror av andra myndighe- ters. kommuners eller länsstyrelsernas speciella behov. — att SMHIs instruktion ändras att omfatta även en skyldighet att tillhand- hålla myndigheter. kommuner och länsstyrelser hydrografiska upp- gifter. — att fiskeristyrelsens instruktion ändras så att verkets behov av hydro- grafiska uppgifter inte längre skall erhållas genom egna hydrografiska observationer och mätningar utan genom krav gentemot SMHI. Fiskeri- styrelsen behöver i detta sammanhang tilldelas anslagsmedel. — att en laborator och en forskningsassistent från hydrografiska laborato- riet överförs till havsfiskelaboratoriet både funktionsmässigt och geo- grafiskt. — att fiskeristyrelsen presenterar sitt behov av hydrografiska uppgifter, — att fiskeristyrelsen och SMHI reglerar sina förhållanden i avtal samt, — att de medel som i dag finansierar hydrografiska laboratoriets verksam- het överförs till SMHI bortsett från kostnaden för de tjänster och för dem nödvändiga resurser som överförs till havsfiskelaboratoriet. En majoritet av remissinstanserna har allvarliga invändningar mot för- slaget om samordning av fiskeristyrelsens hydrografiska laboratorium med SMHIs hydrologiska och oceanografiska avdelning. bl. a. avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet. regionstyrelsen för Göteborgs hög- skoleregion. fiskeristyrelsen. jiskenämnderna i Uppsala, Blekinge och Go'- teborgs och Bohus län, FRN. NFR. Iiinss!_vrelsermr i Hallands och Göte- borgs och Bohus län. TCO. Svenska S_vdkustjiskornas ('entrolförbmrd samt S vensku Västkustjiskarnas een/rab'örbnnd.

KVA ställer sig tvekande till förslaget. Fukultetsniinrnden vid matema- tisk-natur!'etenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet ifrågasätter allvarligt statskontorets förslag och menar att den bästa ordningen uppnås genom att överföra vissa uppgifter från SMHI till fiskeristyrelsen.

SJFR tillstyrker att hydrografiansvaret samordnas hos SMHI och anser att undersökningsfartyget Argos i sådant fall bör placeras i Norrköping.

DSH är positiv till förslaget med SMHI som huvudman för det hydrogra- fiska laboratoriet med förbehåll att det hydrografiska laboratoriet blir kvar i Göteborg. att laboratoriets verksamhet och samarbete med oceanogra- lO Riksdagen [983/84. ! saml. Nr IO. Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 146

tiska institutionen vid Göteborgs universitet kan utvecklas. att fiskeristy- relsens behov av hydrogralitjänster garanteras samt att avtal träffas mellan SMHI och fiskeristyrelsen om principer för Argos användning inom hydro- grafiverksamheten.

S M!!! och LO biträder statskontorets förslag. Utan att ta ställning till förslaget om samlokalisering framhåller ett antal remissinstanser vikten av att myndigheter och institutioner inte drabbas av kostnadsökningar för tjänster som en eventuellt ny huvudman tillhanda- håller. Bland dessa instanser återfinns marinstaben. Askölaboratoriet. Uppsala universitet samt SNV.

Remissinstansernas kommentarer

FMV understryker betydelsen av rationellt datainsamlande och lagring samt resultatuttag från en myndighet. Inom verkets projekt för minjaktsy- stem med fartygsburen hydrofon och fjärrstyrd. obemannad undervattens- farkost (ROV) framstår det som synnerligen värdefullt med kunskaper om ljudutbredning och bottenbeskaffenhct samt om strömförhållanden i kust- bandet och skärgårdsleder. Samordnad datainsamling syns därför enligt FMV nödvändig.

Sjöfartsverket framhåller att klar åtskillnad mellan begreppen "hydro- grafi" och ”hydrologi" bör göras samt att program för svensk hydrografi— verksamhet bör utarbetas av sjöfartsverket och ej av SMHI.

SMHI anser att institutets roll som central förvaltningsmyndighet inom oceanografins område underlättas betydligt om det totala ansvaret för den hydrografiska verksamheten åläggs institutet och i samband härmed hy- drografiska laboratoriet organisatoriskt sammanförs med SMHI. Vinster kan härvid uppnås vad avser planering av undersöknings- och forsknings- verksamhet. datahantering och datalagring. utnyttjande av personal och utrustning samt svenskt uppträdande i internationella organ och annat internationellt samarbete. SMHI får tillgång till den kemiska kompetens som finns på hydrografiska laboratoriet och som SMHI har behov av idag. verksamheten vid det hydrograliska laboratoriet får tillgång till komplette- rande fysikalisk kompetens samt till SMHIs tekniska resurser i form av utrustning och expertis. Den oceanografiska verksamheten vid SMHI har erfarenhet av de stora fördelar det innebär att arbeta tillsammans med eller nära den meteorologiska verksamheten vid SMHI. Även för arbetet vid det hydrografiska laboratoriet kan detta, enligt SMHI, innebära vinster.

Fakultetsnämnden vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet framhåller att SMHIs verksamhet inom hydrografi byggdes upp på basis av uppdrag med anknytning till lokal exploatering av kustvatten som recipient. Dessa uppdrag har huvudsakligen berört rent fysiska delfrågor fokuserade kring den utspädning som kan förväntas vid utsläpp av olika typer från processindustri m.m. Fakultetsnämnden ser inga principiella hinder för att SMHI även fortsättningsvis tar denna typ av

Prop. 1983/84: 10 147

uppdrag; dock att det är värdefullt för såväl kvalitet som effektivitet om SMHI därvid får arbeta i konkurrens på lika villkor med andra uppdragsta- gare såsom enskilda konsultfirmor. Det bör emellertid understrykas. anser fakultetsnämnden. att den erfarenhetsbas som SMHI byggt upp kring dessa lokala rccipicntfrågor är förhållandevis smal och icke utgör något skäl till att andra hydrografiska observationer bör handhas av SMHI.

fiskeristyrelsen föreslår att hydrografisk verksamhet även i fortsättning- en skall bedrivas vid styrelsen och SMHI i enlighet med de krav som dessa myndigheters resp. verksamheter ställer samt att en samarbetskommitté mellan styrelsen och SMHI inrättas och att ett avtal sluts i vilket de båda myndigheterna som jämbördiga parter reglerar ömsesidig samverkan på hydrografiområdet.

SNV framhåller att fiskeristyrelsens samlade erfarenhet av hydrografi/ marin kemi/biologi/ftskeribiologi samt tillgång till stora fartyg utgör en för svenska förhållanden enastående resurs inom kompetensområdet nationell och internationell monitoring och marina konventioner. Internationellt forskningssamarbete och miljöövervakning är verksamheter som kommer att få ökad betydelse. Ett eventuellt byte av huvudmannaskap för hydro- grafiska laboratoriet får inte äventyra dessa verksamheter anser SNV.

Statens plunverk stöder statskontorets förslag att SMHI inventerar be- hovet av hydrografisk kunskap i Sverige och utarbetar program för svensk hydrografiverksamhet samt att SMHI får bättre möjlighet att tillhandahålla myndigheter. kommuner och länsstyrelser hydrografiska uppgifter.

FRN är inte nu beredd att. med de skäl som anförs i statskontorets rapport. tillstyrka en överföring av merparten av fiskeristyrelsens hydro- grafiska verksamhet till SMHI. Om en sådan överföring skall göras måste garantier skapas för att de upparbetade kontakterna med den universitets- baserade hydrografiska forskningen inte bryts. Vidare måste även fortsätt- ningsvis fiskerinäringens behov av hydrografiska undersökningar säker- ställas. Däremot torde inget hindra att ett samordnande ansvar för svensk hydrografi läggs på SMHI anser FRN.

NFR anser att statskontoret vid sin redovisning av fiskeristyrelsens och SMHIs respektive verksamheter visavi hydrografin mer borde beaktat internationella erfarenheter och tillvägagångssätt i länder med likartade problem och naturliga förutsättningar för att härigenom få fram en klar analys av behoven och ett väl avvägt förslag. Inom fiskeriforskningen anses internationellt att fysisk- och kemisk-oceanografiska undersökningar är nödvändiga beståndsdelar. Fiskets variation. fiskpopulationernas upp- och nedgång. artförskjutningar m.m. kan ej förklaras utan att den fysiska och kemiska miljön beaktas. vilket också måste ske vid alla former av vattenbruk. i såväl öppna havet som i kustområdena. Observationer enbart i närkustzonen kan därför aldrig ersätta undersökningar i öppna havet. Dessa slutsatser är f.ö. också giltiga vad avser marin kemi och maringeo- logi. Det är alltså nödvändigt att fiskeristyrelsen har möjligheter att utföra

Prop. 1983/84: 10 148

dylika undersökningar. Klart förfclat vore att bryta ner den delen av fiskeristyrelsen. snarare borde den förstärkas anser NFR. Detta utesluter inte att man samtidigt bygger upp ett automatiskt mätsystem som ett komplement och som en andra del i en offensiv satsning. Fiskeristyrelsen förfogar vidare över den nödvändiga vetenskapliga kompetensen vilket är det primära. Förstärkning på instrument- och elektroniksidan kan relativt lätt genomföras, vilket däremot ej är fallet med vetenskaplig kompetens och forskningsmiljö inom marin fysik och kemi framhåller NFR.

KVA menar att sambandet mellan hydrologiska processer och de le- vande resurserna i havet är så intimt att det fordras en närmare kontakt än vad fallet nu är mellan fiskeri- och andra marinbiologer och hydrografer. Överföringen av i stort sett all hydrografisk kompetens (utanför universite- ten) till en myndighet som saknar biologisk kompetens, kan befaras leda till minskad kontakt. ändrade instruktioner till trots. Akademien vill också påpeka vikten av att hydrografisk kompetens finns vid samtliga baslabora- torier. Mätverksamheten är här så tät att man ej kan räkna med att personal vid ett centralt hydrografilaboratorium kan sköta denna service på ett tillfredsställande sätt anser KVA.

4 Havsteknik

Inom området havsteknik har statskontoret behandlat följande delområ- den i DSHs programutkast: offshoreteknik. arktisk teknik. undervattens- teknik. system för utforskning och tillståndskontroll av havet samt under- hållsteknik.

Statskontoret föreslår:

att DSH även fortsättningsvis skall verka för samordning och fortsatt programarbete och att ansvaret för strategisk utredningsverksamhet och kunskapsuppbyggnad. företagsutveckling, finansiellt stöd samt initie- ring av forskningsinsatser även fortsättningsvis skall handhas av SIND och STU.

Statskontoret framför dessutom rekommendationer till två konkreta åt- gärder. a. Marinens Dykericentrums (MDC) utrustning Förutsatt att det bedöms som angeläget att även fortsättningsvis bedri- va navalmedicinsk forskning i Sverige. anser statskontoret det vara av största vikt att de mycket kvalificerade resurser som finns på MDC utnyttjas bättre. I dagsläget använder. förutom marinen. del av försva- rets forskningsanstalt (FOA 58) denna utrustning. Emellertid medför bl.a. brist på personal att MDC ej alltid kan tillhan— dahålla operatörpersonal och dykledare. Detta medför. förutom en allmänt låg nyttjandegrad. en dålig planeringssituation för användarna. En bättre samordning av verksamheten på MDC och FOA 58 bör därför

Prop. 1983/84: 10 149

eftersträvas. Denna bör utgå från en gemensam plan för den långsiktiga verksamheten på området. b. Tryckkammarsystem vid arbetsenheten för undervattensteknik (AUT) vid CTH. Vid AU'I” bedrivs i första hand utbildning och forskning kring temat "Utrustningar. tekniska hjälpmedel och system för undervattensar- bete”. Denna verksamhet kräver speciella resurser för att kunna simu- lera miljön vid undervattensarbete. Enheten förfogar idag över en vat- tentank med ett maximalt dykdjup på fem meter. De dykdjup som inom en snar framtid blir aktuella inom offshoredykeriet närmar sig 500 meter. Den utrustning som krävs för forskning under dessa betingelser och som kan vara av intresse för genomförandet av undervattensarbete saknas f.n. Vid enheten finns idag önskemål att kunna genomföra prov med följande utrustningar: — andningsapparater inklusive andningssimulator. — svetsutrustningar. tryckskrovsmodeller. — verktyg för undervattensbruk. ventiler och hydraulik. Inom Göteborgsregionen saknas idag möjligheter att vid ett dykolycks- fall ansluta marinens transportabla tryckkammare till en behandlingskam- mare. Ett kammarsystem (värde |——2 milj. kr.) som idag finns uppställt vid. f.d. flyg- och navalfysiologiska laboratoriet vid fysiologiska institutionen i Lund. uppfyller med vissa modifieringar de ovannämnda önskemålen. Enligt statskontorets mening bör detta system överföras till AUT. Stats- kontoret har därför initierat diskussioner om hur det lämpligast bör ske.

En majoritet av remissinstanserna instämmer i stort i statskontorets förslag. även om några instanser kritiserar vissa punkter därav.

DSH anser att statskontorets resonemang och bedömningar i vissa av- seenden kan vara missvisande genom generalisering och bristande anknyt- ning till offshoremarknadens karaktär. Sveriges Industriförbund konstate- rar att statskontorets utredning i stort sett är korrekt i de deskriptiva delarna men inte särskilt lyckad i de näringspolitiska avsnitten. Högskolan i Luleå påpekar att de av statskontoret anförda exemplen på hinder till samverkan mellan högskola och näringsliv inte helt stämmer med högsko- lans erfarenheter.

Remissinstansernas kommentarer

Marinstabens principiella inställning är att de resurser som skapats inom marinen för att åstadkomma effektivare och säkrare dyksystem och ubåts- räddningssystem skall kunna utnyttjas även utanför försvaret. Villkor här- för är dock att huvuduppgiften en effektiv marin förbandsproduktion inte störs varken tids- eller kostnadsmässigt.

FOA ser det som mycket angeläget att förslag till hur kopplingen stat/

Prop. 1983/84: 10 150

näringsliv skall förbättras blir utarbetade. FOA kan i sammanhanget bidra med erfarenheter och kompetens vid det aktuella utarbetandet av ett nationellt havsforskningsprogram.

Sjöfartsverket bedömer det riktigt att de relativt små och spridda till- gängliga resurserna måste samverka för att få önskad effekt på de havstek- nikområden som prioriteras. Det torde föreligga möjligheter att — med angiven industripolitisk målsättning — pröva ytterligare samverkansformer som går vidare än de som anges för SIND och STU.

SMHI stöder i stort tankegångarna i statskontorets förslag. Dock saknar institutet analys och förslag gällande fackmyndigheternas roll inom havs- verksamheten i det industripolitiska systemet. Det finns bl.a. goda exem- pel på hur fackmyndigheter såsom "kompetenta beställare" positivt bidra- git till industriell utveckling inom havstekniken.

Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet anser att en större svensk industrisatsning på havsteknik, annat än för rena underleveranser. även kräver en förstärkt svensk marin ekologisk kompetens. Risken för miljöförstöringar är ett framträdande problem vid större satsningar av typ marin olje— och gasutvinning. marin mineralutvinning. OTEC-teknik osv. Svenska företag kommer enligt institutionen att behöva tillgång till inhems- ka marinekologiska konsulter av hög internationell klass. från projektering och utveckling till marknadsföring och projektgenomförande.

Institutionen för vattenbyggnad vid KTH framhåller att de starka kopp- lingar som finns mellan den traditionellt verksamma byggsektorn och havstekniken inte är belysta i statskontorets utredning.

CTH anser det naturligt att den arbetsenhet för undervattensteknik som bildats vid högskolan ges ett nationellt ansvar för undervattensteknik. CTH finner det därför särskilt angeläget att resurser skapas så att en överföring av det tryckkammarsystem som finns uppställt i Lund kan ske till arbetsenheten för undervattensteknik vid CTH. En sådan överföring utgör en nödvändig komplettering av de redan gjorda insatserna inom det havstekniska området på CTH. Högskolan delar uppfattningen att det är väsentligt att koncentrerade och marknadsanknutna FoU-insatser görs på områden där Sverige kan förväntas ha framgångar och att en viss koordi- nering av det finansiella stödet härvidlag måste komma till stånd. Samtidigt vill CTl—l starkt understryka att det måste ges ett tillräckligt utrymme för satsning på högkvalifrcerad forskning som initieras av kompetenta forskare och som faller utanför centralt beslutade programområden.

DFR saknar konkreta förslag på större samlade insatser från samhällets sida. DFR anser att satsningar av det slaget erfordras för att havsteknik- området skall få en gynnsam utveckling i Sverige.

SNV instämmeri utredningens förslag på havsteknikerområdet. men vill i sammanhanget understryka vikten av att miljöskyddsaspekterna penetre- ras i samband med att ny teknik utprovas. SNV förutsätter att samråd sker med verket på ett tidigt skede vid utvecklingen av ny teknik för använd- ningi havsmiljön.

Prop. 1983/84: 10 15l

SIND delar i allt väsentligt rapportens slutsatser och förslag inom det industripolitiska området. Med särskild tillfredsställclse noterar SIND att statskontoret tagit fasta på SlNDs erfarenheter vilka bl. a. utvecklats till verkets arbetsmodell för branschprogram. Det är SINDs övertygelse att arbetsmodellen är effektiv också för satsningar inom havsteknikområdet. Statskontorets genomgång pekar på behovet av flexibla system för särskil- da industripolitiska satsningar. menar SIND.

STU anser att havsteknikområdet utgör ett intressant marknadssegment för både mindre och större företag. För företag som lyckats introducera sina produkter på offshoremarknaden har ofta utvecklingen kraftigt an- strängt deras resurser. Detta talar för att en uttalad ambition inom området på hög politisk nivå kommer till uttryck. Det är sannolikt att man på längre sikt erhåller viktiga industriella synergieffekter totalt sett.

Karolinska institutet framhåller att grundläggande humanvetenskaplig forskning erfordras för att framsteg på dyker-iteknikens område skall kunna utnyttjas vid dykning och vistelse i undervattensstationer utan åsidosät- tande av säkerhetskraven. Först härigenom är det möjligt att effektivt förebygga de avsevärda risker av medicinsk art som utmärker sådan verk- samhet. För att på lång sikt kunna möta behov av praktiskindustriell utveckling inom havsresursområdet i vid bemärkelse. är det oundgängligen nödvändigt att tillräckliga medel anslås för rekrytering och utbildning av forskare och läkare inom området baromedicin-dykerimedicin. Detsamma gäller för att kunna säkerställa försvarets behov av dykerimedicinskt utbil- dade forskare. Sådan rekrytering och utbildning jämte grundläggande forskning sker sedan flera decennier vid institutets baromedicinska avdel- ning och det syns naturligt ej minst av geografiska skäl — att dessa för havsforskningen betydelsefulla funktioner även framdeles kan vidareut- vecklas i intimt samarbete med den mera tillämpade verksamhet som bedrivs vid marinens dykerieentrum i Berga-Sjödal.

Enligt DSHs mening behöver diskussioner avseende den offshorerela- terade industrins utvecklingsproblem inte längre föras i generella termer. Tillräckligt underlag torde föreligga för inriktning av diskussionen på kön- kreta åtgärder för effektivisering av svensk havsforskning. Övergripande utredningar av svensk havsresursverksamhet har genomförts upprepade gånger sedan år 1968. Även med hänsyn till Sveriges situation och off- shoremarknadens möjligheter och dynamiska karaktär ser DSH det som angeläget att förslag och ställningstagande i angelägna frågor nu konkreti- seras och kommer till verkställighet.

SSPA framhåller att de flesta tekniska system som används inom off- shoresektorn innehåller komponenter och produkter som utvecklas och framtas för att användas på land. Att dela in FoU-arbetet inom det tek- niska området i land-, havs-. luft- och rymdteknik är inte fruktbart. Havs- resursverksamheten är enligt SSPAs uppfattning snarare ett affärsområde än ett teknikområde. SSPA anser att de fyra huvudfunktionerna i det

Prop. 1983/84:10 152 industripolitiska systemet — strategisk utredningsverksamhet. företags- utveckling. finansiellt stöd och initiering av forskningsinsatser till stora delar hör ävila företag och organisationer nära marknaden. SSPA delar statskontorets uppfattning att SIND bör lägga upp ett insatsområde avse- ende havsteknik och vidare att STU även fortsättningsvis ger finansiellt stöd åt teknikområden som ligger nära havsresursverksamheten.

SACO/SR pekar på vikten av att i första hand STUs kompetens och långa erfarenhet av strategisk utredningsverksamhet och kunskapsupp- byggnad utnyttjas. En förstärkning av de statliga utvecklingsinsatserna inom området havsteknik bör i första hand ske genom STU och fonden för industriellt utvecklingsarbete anser SACO/SR. '

Sveriges industriförbund ställer sig tveksamt till statskontorets behand- ling av de kommersiella aspekterna. Statskontoret påstår i samband med beskrivningen av svenska framgångar på offshoremarknaden att "insatser- na till övervägande delen är kommersiella. dvs. utvecklingsinsatsen är ofta begränsad. Det är affärskompetens som styrt snarare än avancerad teknisk kompetens". Förbundet anser att det samband mellan kommersiella insat- ser och en begränsad utvecklingsinsats som anges är direkt felaktigt. Förbundet delar inte heller statskontorets slutsats att den "industripolitis- ka organisationsstrukturen" därför bör ändras. Att företag kan ha kom- mersiella framgångar med begränsade utvecklingsinsatser visar snarare att företagens speciella kompetens — nämligen att göra affärer måste få utvecklas utan inblandning från myndigheter. påpekar förbundet. Stats- kontoret behandlar också ämnet "Finansiellt stöd". Här framförs två anmärkningsvärda förslag, anser förbundet. Det ena går ut på att företag som bevisligen lyckats etablera sig på marknaden skulle få fördelaktigare villkor vad gäller finansiellt stöd till FoU. Detta bygger på tanken att det är möjligt "to pick the winner". något som sedan åtskillig tid anses näst intill ogörligt. Det andra förslaget innebär. att om statsmakterna bedömer havs— tekniken såsom ett prioriterat område. ett speciellt stödorgan skall bildas i form av en fond för detta område. Någon ytterligare fond för att finansiera havsteknisk verksamhet anser förbundet inte vara erforderlig. Dessutom skulle denna form av selektiv stödpolitik strida mot den accepterade upp- fattningen om en generellt verkande industripolitik. lndustriförbundet avvisar båda förslagen.

Swedocean framhåller att svensk industri har hög allmänteknisk kompe- tensnivå och flexibilitet. dvs. vana vid korta serier och snabbt föränderliga produkter och produktionsförutsättningar. De flesta produkter och system inom havstekniken passar bra in i den bilden. Samtidigt har vårt land en djupt förankrad marin tradition och ett därtill anpassat näringsliv att bygga på. Sverige bör alltså med framgång kunna erövra väsentliga marknadsan- delar förutsatt att vi gör starka. koncentrerade och uthålliga insatser. En enkät bland Swedoceans medlemmar visade att försäljningen av havstek- nik år 1980 var av storleksordningen 2 miljarder kr. Även om man sålunda

'.!! "»

Prop. 1983/84: 10 1

kan notera vissa framgångar för svensk havsteknik konstaterar Swedocean att Sverige kommit sent igång och att marknadsandelama borde vara betydligt större. Tillväxten hämmas. enligt Swedocean. av följande tre faktorer:

Brist på marknadskontakter

— Svensk industri saknar praktisk taget hemmamarknad och tradition inom utvinning av olja och gas. Det är dessutom mycket svårt att komma in i den etablerade petroleumbranschen som av tradition är konservativ. Enorma värden står på spel och man håller sig därför till beprövad teknik och invanda leverantörer. Ett svenskt företag som vill lansera en ny produkt har ingen möjlighet att operera produkten — få den långtidstestad —- i fält och därigenom bygga upp en s.k. "track- record". Detta kan ta l—3 år och är mycket kostnadskrävande.

Protektionism

— Viktiga avnämarländer är protektionistiskt inställda. Detta gäller speci- ellt länderna kring Sveriges närmaste marknad. Nordsjön.

Finansiering

— Finansiering av större projekt inom havstekniken innebär. enligt Swed- ocean. betydligt större risktagande än inom andra industrigrenar. Stora konkurrentländer har skaffat sig betydande försprång inom den tek- niska utvecklingen. Att utveckla havstekniken inom Sverige kräver således betydande och långsiktiga satsningar både från staten och indu- strin. Staten kan kräva att industrin markerar sitt intresse genom eko- nomiska satsningar som visar att man bedömer att projekt inom havs- tekniken kan göras lönsamma. De storskaliga och riskfyllda satsning- arna medför att man på sikt bör söka nya lösningar på finansierings- problemen i samverkan mellan staten och industrin. men tills vidare bör staten genom utnyttjande av existerande institutioner stimulera sats- ningar på projekt inom havstekniken.

5 Forskningsfartyg

Statskontoret föreslår i rapporten:

att forskningsfartygen skall vara en nationell resurs inte enbart knuten till ägaren. dvs. att möjligheter ges externa forskare att utnyttja myndig- hets- och institutionsägda forskningsfartyg. -— att forskningsfartygen i första hand utnyttjas enligt följande: Arne Tise- lius. Svanic och Tjärnös "nybygge" utmed västkusten. Sensor. Aurelia och Strombus i Östersjön. -— att kustbevakningens miljöskyddsfartyg och fiskefartyg används vid vissa undersökningar.

Prop. l983/84: 10 |54

att Argos placeras på ostkusten. lämpligen i Karlskrona. för att använ- das vid krävande undersökningar och särskilda expeditioner utmed hela den svenska kusten.

att till Argos anskaffas modern utrustning. _ att fiskeristyrelsen snarast sluter nytt avtal om bemanning för Argos i vilket utgångspunkten är en anpassning till typ av undersökning och bemanning. — att Thetis och Ancylus avyttras. att ytterligare forskningsfartyg inte behöver anskaffas. — att planeringen av utnyttjandet av forskningsfartygen görs gemensamt av ägarna vid respektive kuststräcka varvid en anpassning sker mellan undersökning och val av fartyg.

— att därvid ett sammankallande och beredande organ skall finnas vid resp. kuststl'äCka.

att dessa sammankallande och beredande organ skall vara fiskeristyrel- sen för västkusten och SMHI för ostkusten.

att finansieringen av forskningsfartygens drift ändras så att fasta kost-- nader täcks genom anslag och rörliga av nyttjaren. att en försöksverksamhet genomförs innebärande att använda helikop- [er vid vissa hydrografiska undersökningar samt — att avtal sluts med KVA om att dess forskningsfartyg upplåts till an- vändning enligt här givna riktlinjer. Remissopinionen är delad. Förslagen stöds i stort av bl. a. SMHI. Askö— laboratoriet. zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, SNV, som dock anser att endera Arne Tiselius eller Svanic stationeras i Öster- sjön samt att Ancylus inte skall avyttras, NFR. DSH och TCO.

RRV påpekar att statskontorets förslag väl överensstämmer med vad verket framför i revisionsrapporten Den statliga fiskeriadministrationen (Dnr l982:406).

SGU m.fl. framhåller vikten av att svensk marinforskning får tillgång till oceangående fartyg.

Sydvästra Skånes kommunalförbund anser att man bör undersöka möj- ligheterna till effektivt samutnyttjande av forskningsutrustning med Sveri- gcs grannländer. I synnerhet i Öresundsregionen är det rimligt att forsk- ningslaboratorier. forskningsfartyg m.m. planeras i samarbete med Dan- mark.

FOA och sjöfartsverket framhåller att inventeringen av befintliga fartyg lämpade för forskning/mätning inte är komplett.

Avdelningen för marin botanik vid Lunds universitet anser att den före— slagna organisationen blir alltför oflexibcl.

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget om anskaffande av modern utrust- ning till Argos men avstyrker övriga förslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att befintliga forsknings- fartyg bör behållas med nuvarande stationeringsorter till dess ett övergri— pande havsforskningsprogram fastställts.

Prop. 1983/84: 10 l55

Göteborgs och Bohus läns landsting ifrågasätter lämpligheten i att avytt- ra forskningsfartyg bl.a. med hänsyn till havsforskningens förväntade utveckling.

Remissinstansernas kommentarer

Marinstaben påpekar att helikoptrar utnyttjas i marinen bl. a. för bathy- termografiska mätningar och ljudhastighetsmätningar till havs. Det bör dock framhållas att tillgången till helikoptrar i marinen är så knapp att den periodvis inte ens räcker till för förbandsproduktion och beredskap som åligger hclikopterförbanden. Marinen kan alltså ej avdela helikopterflygtid för andra uppdragsgivare inom den hydrografiska sektorn.

FOA konstaterar att man vid analysen av befintliga fartyg för det första enbart studerat behovet av fartyg för svenska vatten. för det andra inte studerat behovet av och tillgången till fartyg för havsteknisk verksamhet. De lämnade förslagen till åtgärder beträffande forskningsfartyg är därför inte helt relevanta. En svensk satsning på havsteknik kommer att kräva tillgång till anpassade fartyg för fältmässiga studier och utprovning av ny teknik och tekniska system. såväl yt- som undervattensanvända. Naturve- tenskapligt och havstekniskt arbete kan därvid behöva ske även i havsom- råden utanför landets gränser. Verksamheten-kan även avse försäljning av tjänster och utrustning till annan part. Den behovsstudie som statskontoret gjort av fartyg bör därför kompletteras på lämpligt sätt för att vara giltig. Vid den av statskontoret föreslagna moderniseringen av Argos. bör av ovan nämnda skäl beaktas att moderniseringen sker så att hon även kan göra expeditioner utanför de svenska hemmavattnen. FOA anser att stats- kontorets förslag till finansiering av forskningsfartygen förefaller ända- målsenlig. liksom den föreslagna försöksverksamheten med nyttjande av helikopter för viss hydrografisk verksamhet. FOA nyttjar för närvarande helikopter för viss hydrografisk verksamhet (laserbatymetri). medan an- nan verksamhet sker från fartyg (systematiskt genomförda optiska trans- missionsundcrsökningar). Detta senare arbete kan troligen också utföras från helikopter menar FOA.

Sjöfartsverket konstaterar att vad avser fartyg för forskning har ut- över helikoptrar och kustbevakningens båtar — endast genuina forsknings- fartyg behandlats. Mätningsverksamheten från sjöfartsverkets fartyg och ytterligare möjligheter till utnyttjande inom havsresursområdet har inte diskuterats. För kommande försök med mätning från helikopter erinras om att sjöfartsverket förfogar över helikopterresurser som genom kontrakts- konstruktionen ger billig marginell flygtid.

Fiskenämnden i Uppsala län framhåller att fiskeristyrelsens fartyg Ar- gos och Thetis är de enda undersökningsfartyg i landet som är utrustade för trålning. Behovet av praktiska fiskeri- och redskapsförsök är stort efter Uppsala läns Östersjökust. En överföring av huvudmannaskapet för dessa fartyg till en icke "biologisk" myndighet torde, enligt fiskenämnden. kraf-

Prop. 1983/84: lt) 156

tigt försämra de undersökningsresurser som idag kommer yrkesfisket till- godo.

SMI/I stöder statskontorets förslag rörande undersökningsfartyg och är berett att under de förutsättningar som statskontoret föreslagit ställa Scn- sor till förfogande för andra institutioner och myndigheter samt att åta sig ett ansvar som sammankallande och beredande organ på ostkusten vad avser planeringen av fartygens disposition. Institutet vill emellertid påpeka att fördelningen av fartyg på ost- och västkust ej strikt kan hållas då vissa fartyg har specialutrustning som kan krävas på motsatt kustområde. Sen- sor har specialutrustning för kartläggning av kylvattenspridning från kärn- kraftverk som bör utnyttjas vid t.ex. Ringhals. SMHI stöder även stats- kontorets förslag om att fasta kostnader för fartygen täcks genom anslag och att de rörliga täcks av utnyttjare. Instittttet är också berett att genom- föra cn försöksverksamhet med att använda helikopter vid hydrografiska mätningar. Statskontoret har föreslagit att Argos skall placeras på ostkus- ten. lämpligcn i Karlskrona. SMHI påpekar att Norrköping utgör ett bra alternativ. En stationering i Norrköping skulle förenkla samverkan med— SMHIs tekniska avdelning vad gäller främst instrument- och mätutrustning samt analysverksamhet. De i utredningen berörda fartygen saknar isför- stärkning och kan därför inte utnyttjas vintertid då is förekommer. För undersökningar i främst Bottniska viken utnyttjar SMHI och andra institu- tioner varje vinter någon eller flera av sjöfartsverkets isbrytare. Detta sker kostnadsfritt i den mån undersökningarna kan anpassas till isbrytarnas ordinarie verksamhet. Isbrytarna utgör. enligt SMHI. utomordentliga un- dersökningsplattformar. Fartygen har mycket god manövrerbarhet och instrumentering samt bostadsutrymmen åt flera forskare åt gången. De måste dock i de flesta fall kompletteras med labortorieutrustning och vinschar. Speciellt vid nybyggen bör detta behov beaktas genom planering av laboratorieutrymmen. uppställningsplats för containers etc.

SNV framhåller att utredningens förslag att avyttra Ancylus är oaccepta- helt för verket eftersom de föreslagna alternativen icke uppfyller natur- vårdsverkets krav på dispositionsfrihet. långsiktig planering. rationellt ar- bete samt god arbetsmiljö för egen personal. Förslaget, som ej heller är ekonomiskt fördelaktigt för verket. kommer att menligt påverka möjlighe- terna till rationell miljökontroll och utveckling av metoder för sådan. anser SNV.

Generaltullstyrelsen påpekar att miljöskyddsfartygen. typ Tv 045-051. endast har en specialutbildad grundbesättning på två man. Då fartygen används måste besättningen kompletteras med minst två man. som tas från kustbevakningens patrulltjänst. Ett regelmässigt utnyttjande av miljö- skyddsfartygen som undersökningsfartyg minskar således kustbevakning- ens rörliga övervakning på ett inte acceptabelt sätt. Det mest rationella vore om aktuella miljöskyddsfartyg fick sin grundbesättning ökad till fyra man. Då skulle beredskapen för miljöskydd höjas samtidigt som tillgäng-

Prop. 1983/84: 10 IS"!

ligheten för havsforskningsarbetet blev större året om. anser styrelsen. Generaltullstyrelsen påpekar vidare att i rapporten bara har nämnts miljö- skyddsfartygen. typ Tv 045-05]. Styrelsen anser att även de större miljö- skyddsfartygen Tv 01—04 och kombinationsfartyget Tv 020 bör omnämnas. Dessa fartyg har kompletta grundbesättningar och goda förläggningsut- rymmen. De används visserligen i kustbevakningens övervakningstjänst men styrelsen vill ändå hålla möjligheten öppen till viss medverkan inom havsforskningens område. Styrelsen vill också nämna att kustbevakning— ens flygplan med sina avancerade fjärranalysutrustningar (kamerasystem. sidspanande radar. IR/UV-scanner m.m.) kanske kan användas i vissa projekt.

KVA anser att önskvärdheten av ett ökat samarbete och en ändamålsen- lig organisation för ett förbättrat utnyttjande av de fartyg som står till förfogande för undersökningar inom havsresursområdet är uppenbar. Aka- demien noterar med tillfredsställelse att dess fartyg "Arne 'fiselius" be- döms som synnerligen användbart för en mångfald uppgifter. Trots detta utnyttjas fartyget för närvarande i ringa utsträckning. Den väsentliga för- klaringen till detta synes ligga i att forskare. som önskar utnyttja fartygstid. har svårigheter att erhålla anslag som medger användande av en så dyr resurs som ett forskningsfartyg. Den föreslagna formen. där fartygen utgör en gemensam resurs och där de fasta kostnaderna täcks genom anslag och de rörliga av nyttjaren. bör ge möjligheter till ett ökat användande och förbättrad ekonomi. Förvärvet av "Arne Tiselius" skedde med hjälp av donationer. anslag och upplåning. Med hänsyn till att akademien fortfaran- de har skulder för ”Arne Tiselius", måste överenskommelse träffas om de ekonomiska villkoren, innan "Arne Tiselius" kan ställas till förfogande som en gemensam resurs enligt den föreslagna planen. påpekar KVA.

Svenskt: sydkusrfiskures centralförbund framhåller att kraven från olika håll på att utnyttja undersökningsfartygen i själva verket är så stora att det är svårt från fiskets sida att få tid på undersökningsfartygen för exempelvis praktiska fiskeförsök.

Sveriges redareförening framhåller att behovet av bättre tillgång till forskningsfartyg för olika ändamål, behovet av ett bättre utnyttjande av befintliga forskningsfartyg. det generella behovet av ett effektivt utnyttjan- de av samtliga statsägda fartyg och behovet av tillgång till övningsfartyg för sjöpersonalutbildningen borde kunna jämkas samman. Föreningen kan i detta sammanhang tänka sig exempelvis följande lösningar. l. Möjligheten prövas huruvida fiskeristyrelsens m/s "Argos" efter en smärre om- och tillbyggnad skulle kunna tjänstgöra som ett kombinerat övnings- och forskningsfartyg. En sådan kombination skulle kunna innebära ett effektivare utnyttjande av detta fartyg, minskade beman- ningskostnader samt en ökad förståelse mellan flera yrkesgrupper med havet som minsta gemensamma nämnare. Skulle man finna en placering av m/s "Argos" till ostkusten lämpligare bör stationering till Kalmar

Prop. I983/84: 10 158

övervägas så att fartyget på motsvarande sätt skulle kunna utnyttjas i den sjöpersonalutbildning som bedrivs där.

2. Tåckningsbidrag till inköp. utrustning och drift skulle kunna utgå till någon kommun som för utbildningsändamål inköper ett övningsfartyg samtidigt som kommunen förbinder sig att. under viss del av året. tillhandahålla detta fartyg som plattform för forskningsprojekt av olika slag. Liknande överenskommelser skulle också kunna göras mellan berörda kommuner och generaltullstyrelsen eftersom sådana övnings- fartyg skulle kunna tjänstgöra som beredskapsfartyg att sättas in vid oljebekämpning. Övningsfartyget skulle då på förhand kunna "vara ut- rustat för ändamålet med erforderliga kranar. tankar för olja samt sane- rings-. tvätt- och rengöringsanläggningar. Ytterligare utrustning skulle kunna stuvas i contaniers, placerade vid övningsfartygets fört-öjnings- plats. Fartygets besättning skulle vid utryckning kunna bestå av ordina- rie berörda lärare. kompletterade med personal från kustbevakningen och elever från skolan. I båda dessa fall skulle det närmast vara fråga om att inköpa ett belintligt handelsfartyg. Med utgångspunkt från liknande överväganden bör. enligt redareförcningen. möjligheterna emellertid prövas att på samma sätt an- vända belintliga statsägda fartyg. vilka bedömes vara lämpliga för ändamå- let och som till en förhållandevis obetydlig kompletterande kostnad skulle kunna utnyttjas bättre.

Prop. 1983/84: 10 159

Utvinning av mineraliska ämnen till havs (offshoreverk- samhet)

1 Allmänt

På kontintentalsocklarna finns ca 90 % av havsområdenas alla kända tillgångar av mineralråvaror. såsom olja. kol. gas och metalliska mineral. Kontinentalsocklarna motsvarar i dag ca 18 % av jordens totala landyta men är än sålänge relativt okända ur geologisk synvinkel. Ännu mindre är känt om djuphaven. men trots detta har man där fastställt stora potentiella tillgångar av mineral.

Havet innehåller fyra olika typer av mineraliska ämnen: ]) I det fasta berget (f. n. veterligen endast i kontinentalsocklarna) före- kommande olja, kol. gas och malmmineral;

2) Erosionsprodukter från kontinenterna. dvs. sand och grus och vask- fyndigheter av ett flertal mineral;

3) På havsbotten utfällda mineral i form av s. k. noduler; 4) I havsvattnet lösta mineral.

Som råvarukälla har havet spelat en mycket blygsam roll i det förfiutna. med ett viktigt undantag, nämligen koksalt. Värdemässigt är i dag utvin- ningen av olja och gas från kontinentalsocklarna utan jämförelse av störst betydelse. Ca 20 % av världens oljeproduktion kommer i dag från reser- voarer under havsbotten. Värdet av övrig mineralutvinning är relativt lågt.

Långsiktigt finns utsikter att också i den svenska havsbotten finna mineral. Den geologiska kunskapen om den svenska kontinentalsockeln är dock låg. Brytvårda metaller kan i första hand gälla bly. zink och nickel i Skelleftefältens fortsättning ut i Bottenviken. Också i norra Östersjön och Ålands Hav kan koppar-. bly- och zinkmalmer finnas i en förlängning mellan Bergslagen och de sydfinländska malmfälten. Mycket stora till- gångar av sand och grus finns i Öresund och Östersjön. framför allt nordost om Gotland. Vissa möjligheter att finna olja ost och sydost om Gotland finns fortfarande kvar.

1.1 Offshoreteknik m. m.

Med offshoreteknik avses teknik för utvinning av i första hand olja och gas men även andra mineraliska ämnen från havsbotten eller dess under- lag. En bred definition på offshoreteknik i dag kan sägas vara all maskin- och elektroteknik. skepps- och vattenbyggnadsteknik och andra tekniska färdigheter som kommer till användning vid kartläggning och utvinning av olja och gas från havsbotten. Inom utvinningsledet utgör service- och underhållstekniken ett stort och växande område.

Marknaden för offshoreteknik omfattar också den infrastruktur på land som behövs för att ta i land olje- och gasprodukterna eller förse offshorean- läggningarna med utrustning och förnödenheter. I stort kan offshoremark- naden betecknas som ett antal industrisamhällen till havs.

Prop. 1983/84:10 160

()ffshoreteknik kan således sägas vara ett samlande begrepp för ett stort antal teknikområden. varav llertalet är etablerade och välkända för svensk industri i andra tillämpningar. Produkter och tjänster kan vara mer eller mindre specifika i förhållande till offshoremarknadens behov. Marknaden för offshoreteknik har för svensk industri därför väsentligen karaktären av en mycket bred exportmarknad som efterfrågar varor och tjänster ur snart sagt alla branscher.

Genom många slag av standardprodukter. anpassade produkter. special- produkter. tjänster. operatörsuppgifter. komponenter och system är mark- naden uppdelad på ett stort antal olikartade produktniseher. Specialpro- dukterna och de anpassade produkterna är ofta "skräddarsydda" för sina uppgifter inte bara med avseende på offshoresektorn utan i många fall även med utgångspunkt i lokalt rådande miljö- och produktionsbetizngelser. Dessa betingelser kan variera starkt från det ena offshorefältet till det andra. Efterfrågevolymen kan i den enskilda nischen ofta vara begränsad.

2 Utvinning av olja och gas

Vid utvinning av olja och gas kan verksamheten till havs tidsmässigt indelas i seismiska undersökningar. prospekterings- och utvärderings- borrning. fältutbyggnad inkl. produktionsborrning, drift och underhåll samt skrotning. Kostnadsmässigt kan byggnadsfasen genomsnittligt sägas utgöra ca 70 % av totalkostnaden.

Metoder och utrustning för verksamhetens skilda faser är beroende av lokala förhållanden. dels vattendjup. väder. avstånd och andra transport- betingelser till förnödenhetsbaser på land. dels de krav reservoaren ställer på utvinningsmetod.

De seismiska undersökningarna sker från speicalfartyg. Prospekterings- och utvärderingsborrning sker från mobila borriggar. såsom jack-ups. se- misubmersibles och borrfartyg. tidigare även submersibles. I de grunda kustområdena mot Beauforthavet i Arktis har borrning ägt rum från konstgjorda öar av grus och sten. men även frusna isöar har med framgång prövats för ändamålet.

Produktionshålsborrning görs oftast från fast installerade produktions- plattformar. Producerad olja/gas transporteras iland med pipelines eller tankfartyg.

I allt större utsträckning regleras verksamheten av statliga myndigheter och klassningssällskap. Det är därför nödvändigt för utrustningsleveran- törer att kontinuerligt vidareutveckla sina produkter för att dels uppfylla nya eller förväntade säkerhetskrav i nuvarande utvinningsområden. dels vara beredda för verksamhet i nya ännu ej bearbetade offshoreregioner som kräver nya tekniska lösningar.

Prop. 1983/84: 10 161

De första offshoreplattformarna byggdes för ca 70 år sedan utanför Kaliforniens kust. Ofta kunde de på grund av gynnsamma förhållanden byggas så nära kusten att de kunde nås med hjälp av pirar. De egentliga offshoreplattformarna påbörjades år 1947 i Mexikanska Golfen. Där har sedan under fiera decennier ett väsentligt utvecklingsarbete genomförts för att klara dels de större vettendjupen. dels allt svårare yttre förhållanden. såsom grundförhållanden och vågor. Nordsjön. med mycket svåra yttre miljöförhållanden. har dock under det senaste decenniet utgjort centrum för utveckling av offshoreteknik. Härtill har också bidragit att myndighe- ternas kvalitets- och säkerhetskrav i allmänhet är strängare i Nordsjöområ- det än på andra håll.

Offshoreindustrin är relativt konservativ i sin upphandlingspolitik. Skä- let till detta är att värdet av de enskilda komponenterna/delsystemen vanligtvis är marginellt jämfört med värdet av det produktionsflöde kom- ponenten skall främja. Risken för produktionsbortfall minimeras bl. a. genom fortlöpande kvalitetskontroll av material m. m. samt utnyttjande av beprövad teknik och ett omfattande underhåll av produktionsanläggningar- na.

Oljeprisets utveckling de senaste tio åren har möjliggjort utvinning från tidigare olönsamma områden. Investeringarna per fat producerad olja i Nordsjön kan komma upp i 10— 15 gånger av vad som kan krävas på land i t. ex. Mellan Östern. Bl.a. de höga investeringarna samt kostnader i övrigt gör att Oljebolagen i sin offshoreverksamhet söker en ökad riskspridning genom deltagande med mindre andelar i flera fält.

Det är därför vanligt att Oljebolagen bildar samarbetsgrupper som söker koncession för ett block eller ett fält. En av gruppens medlemmar. vanli- gen den som står för de största investeringarna. blir operatör. dvs. den som skall organisera och driva allt praktiskt arbete för gruppens gemensamma räkning.

Operatören får vittgående fullmakter från övriga deltagare. Denne skall svara för kontakter med myndigheter. parter och anlitade entreprenörer enligt bestämmelser som gruppen gemensamt reglerar i olika avtal. Opera- tören är. när det gäller större projekt. oftast ett av de stora internationella Oljebolagen som har lång och bred erfarenhet inom olika verksamhetsom- råden. från geofysik till petrokemi. I Norge ges försteg för de inhemska bolagen _ Statoil. Norsk Hydro och Saga Petroleum när det gäller operatörskap. Dels ges de denna roll redan vid koncessionstilldelningen av särskilt lovande block. dels har de rätt att träda in som operatör. t.ex. då ett projekt övergår från prospekterings- till utbyggnadsfasen. dels ges de företräde om de önskar överta operatörskapet vid byte på initiativ av en grupp.

Fördelen med operatörskapet är att detta ger möjlighet att mer i detalj påverka och styra projektet. Kostnaden för insatser delas mellan samtliga parter, och operatören torde ofta ha möjlighet att få en god del av kostna- ll Riksdagen I983/84. I saml. Nr ll). Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 162

den för den egna organisationen täckt av övriga paner. Ett operatözrsföre- tag bygger således upp det mest omfattande och direkta kunnandet om verksamheten och kan etablera och behålla en större och mer aktiv organi- sation än ett icke-opererande oljebolag.

Operatören överlåter i regel prospekteringen till en borrningsentre- prenör. När en fyndighet konstaterats utses en huvudentreprenör. som får till uppgift att bygga upp produktionsanläggningen. Denna uppbyggnad sker till stor del med hjälp av underentreprenörer och konsulter på skilda kompetensområden.

Omfattningen av prospektering m.m. i ett visst område påverkas. för- utom av dess geologiska förutsättningar och på oljebolagens finansiella situation. till mycket stor del av den lokala koncessions- och. inte minst. skattepolitiken.

Offshoreindustrin i världen har varit i stadig tillväxt sedan omkring år 1960 räknat i bl. a. antal utförda borrningsoperationer. Industrin upplevde år 1970 en nedgång. bl.a. på grund av ett antal olyckor framför allt i USA. Industrin upplever sin största nedgång innevarande år. Enligt flertalet bedömare kommer nedgången att bestå även under nästa år på grund av sjunkande oljepriser i kombination med ett gasöverSkott i USA. Främst drabbar denna konjunkturförsämring USA. medan verksamheten i Nord- sjön troligen påverkas endast marginellt. Är l982 däremot slogs alla rekord vad gäller antalet riggar i verksamhet. Även under kommande decennier kommer dock enligt flertalet bedömare offshoreindustrin. oberoende av tillfälliga nedgångar. att successivt tillväxa. Orsakerna till detta är flera.

En avgörande orsak är att beslut om investeringar i fältutbyggnad i dag baseras på uppskattade höga oljepriser under l990-talet. En annan är att ökad offshoreutvinning för många länder medför minskat importberoende av nödvändiga energiråvaror.

Cirka 70 % av jordens yta är täckt av vatten. Kontinentalsockelområ- dena utgör de f.n. geologiskt mest intressanta områdena av denna yta. F. n. har emellertid endast ca 30 % av dessa områden blivit belagda med koncessioner. Endast en mindre del av dessa koncessionsområden har i dag exploaterats. Det återstår således mycket stora från geologisk syn- punkt intressanta områden.

Samtliga offshorefält i världen. ca 250 i 37 länder. kontrolleras av resp. regeringar. Dessa lägger i större eller mindre utsträckning åtaganden på koncessionshavarna att. med risk att annars förlora sina koncessioner. bedriva en viss prospekterings- och ibland även utvinningsaktivitet obero- ende av oljepris m.m. Detta främjar. på grund av alla länders naturliga intresse att hålla uppe sysselsättning och export. en viss kontinuitet och en högre verksamhetjämfört med om endast olje- och gaspriserna skulle varit avgörande faktorer.

Stora geografiska tillväxtområden är f.n.. liksom enligt flertalet bedö- mare — under resten av l980-talet. Nordsjön. Sydöstra Asien och Mexi-

Prop. 1983/84: 10 163

kanska Golfen. Andra områden av kommande mycket stort intresse. troli- gen framför allt under l990-talet. blir havsområdena kring Alaska och östra Kanada. Kina. och i de delar av ishavet som gränsar mot Norge och Sovjetunionen samt möjligen även andra arktiska regioner.

En betydande andel av världens kända olje- och gasreserver finns i de arktiska och subarktiska regionerna. Exploatering och utbyggnad i dessa områden är mycket kapitalkrävande och utvecklingstakten är känslig för konjunktursvängningar och oljeprisförändringar. Tidsperspektivct för en storskalig arktisk offshoremarknad är därför osäken. På lång sikt torde dock enligt flertalet bedömare de arktiska regionerna komma att spela en betydande roll i den globala energiförsörjningen.

Förutsättningarna för utbyggnad varierar också starkt mellan de olika arktiska nationerna. Detta beror främst på geografiska. klimatiska och geologiska olikheter. men påverkas också av nationell lagstiftning samt ägandeförhållanden. Särskilt krävande geografiska miljöer är de arktiska områdena i Alaska och Kanada. där provborrningar pågått några år och fyndigheter påträffats. Viss utvinning pågår också redan. Ett annat område med liknande förhållanden är Sovjetunionens ishavskust. För att utvinna från fyndigheter i dessa områden krävs mera avancerad teknisk utrustning än vad som finns tillgänglig i dag.

Tidsperspektivct för utvecklingen inom Arktis är starkt varierande. men ett gemensamt drag är den successiva utvecklingen från vinteranpassad subarktisk till renodlat arktisk offshoreverksamhet. Utvecklingen skapar långsiktigt behov av helt nya produkter och systemlösningar anpassade för extrema yttre miljöförhållanden. Offshoreaktiviteter i arktiska områden medför också behov av nya och förbättrade produkter inom många av offshoreteknikens angränsande havstekniska områden.

Även om antalet plattformar i Nordsjön endast motsvarar ca 15 % av antalet plattformar installerade i Mexikanska Golften. är ändå Nordsjön av särskilt ekonomiskt intresse för offshoreindustrin på grund av storleken och kostnaderna för de plattformar som används där (Väderförhållande. djup m. m.).

Nordsjön kan betecknas som ett av världens snabbast expanderande industriområden och har tillmätts samma betydelse som Ruhrområdet hade på 1930-talet. En av de främsta anledningarna är oljefältens närhet till centrala konsumtions- och industricentrum.

Utvinningen och prospekteringen omfattar olje- och gasförekomster från mycket måttliga djup ner till djup som är svåra att bemästra. Nordsjön är ett område med så svåra värderleksförhållanden att konstruktioner och materiel utsätts för mycket svåra påfrestningar.

Det beräknas att man under den närmaste tioårsperioden kommer att

Prop. 1983/84: 10 164

satsa 50-100 miljarder kronor per år i Nordsjön. lt) % av denna kostnad beräknas åtgå för enbart reparation och underhåll. Utvecklingen av oljepri- set är självfallet av stor betydelse för möjligheterna att förverkliga planer- na. För de närmaste åren är dock investeringarna redan igångsätta eller beslutade.

Nordsjömarknaden. framför allt den norska delen, är av särskilt intresse för svensk industri. Detta beror på att den dels är stor och ställer kontinu- erligt nya krav på avancerade tekniska lösningar. dels utgör en närmark- nad där vi har traditionella handelsrelationer och där våra allmänna kom- parativa fördelar är väl kända.

Det svenska engagemanget på denna marknad initerades först under början av 1970-talet i samband med framför allt engelska offshoreprojekt och senare i växande utsträckning i den norska delen av Nordsjön. ] dag har ett par hundra svenska företag produktion delvis med inriktning på offshoremarknaden. Av dessa har ca 100 direkt försäljning till offshore- marknaden.

lnom Sveriges Mekanförbund inrättades år 1979 en branschgrupp be- nämnd Swedoeean. Swedish Ocean Industry Group. Vid inrättandet be- stod gruppen av 29 företag. Antalet medlemmar är f.n. ca I40 med en sammanlagd omsättning år 1982 på ca 5.1 miljarder kr. inom offshoreområ- det varav 3,4 miljarder utgjorde direkt expon. [ gruppen finns rena off— shoreföretag som t.ex. Consafe Offshore AB, verkstadsindustriföretag som t.ex. AB Volvo och Alfa-Laval AB samt en rad andra företag och organ inom bl.a. stål- och konsultsektorn. Det dominerande företaget i gruppen är Götaverken Arendal.

Den till stor del högteknologiska svenska industrin har enligt flertalet bedömare goda möjligheter att ta hem väsentliga marknadsandelar på det expanderande havstekniska omrädet. Möjligheterna har dock hittills enligt mångas bedömning inte tillräckligt tagits tillvara. vare sig av statsmakterna eller industrin.

2. I .I Storbritannien

Den brittiska oljeproduktionen i Nordsjön uppgick år 1982 till ca 103 milj. ton, en ökning med ca 15 %jämfört med år 1981. Det totala antalet producerande fält är f.n. 20 stycken. Hittills har endast ca IS % av de uppskattade oljetillgångarna exploaterats.

Industrins bruttoinvestcringar i prospektering och produktion beräknas under år 1982 ha uppgått till £3,l miljarder, vilket motsvarar 25% av Storbritanniens totala industriinvesteringar det året. Beställningsvärdet för olje- och gasutbyggnadsarbeten till havs rapporteras till £2.26 miljarder, varav 73 % utgjorde den brittiska industrins andel.

Vid årsskiftet 1980— l98l genomförde den engelska regeringen en skatte- skärpning. som ledde till en nedgång i utbyggnadstakten och sysselsätt- ningsproblem i offshoreindustrin. Tillsammans med flera prognoser om

Prop. l983/84: 10 165

vikande oljekonsumtion tvingade detta regeringen till en sänkning av skat- terna våren 1983. Sänkningen väntas leda till en kraftig ökning av installa- tions-takten omkring åren 1986—1987.

2.l.2 Norge

Den norska oljeverksamheten har från utdelningen av de första konces- sionerna år 1965 utvecklats till en produktion av olja och gas som år 1982 motsvarade ett försäljningsvärde av 62.5 miljarder NOK. Oljeverksamhe- ten svarar f.n. för över 34 % av Norges exportvärde. 16 % av BNP och ca 30 miljarder NOK per år i avgifter och skatteintäkter.

Nordsjöområdct söder om 620 Br innehåller fastställda reserver av olja och gas i en mängd som motsvarar att ca 2700 milj. ton olja kan utvinnas. Denna siffra väntas komma att öka till ca 5000 milj. ton utvinningsbara reserver då området som helhet undersökts. Reserverna kan troligen redan nu skrivas tipp ytterligare efter flera lyckade borrningar under år 1983.

Till detta kommer de resurser som finns i området norr om 620 Br. Detta är 6—7 gånger så stort som den södra delen och har geologiskt sett förut— sättningar för stora oljereserver. De första provborrningarna i de nordli- gare delarna inleddes år 1980. Kartläggningen av dessa stora områden är en mycket långsiktig verksamhet. Stora investeringar kommer att krävas för att etablera produktion och transporter.

Av de i dag kända norska reserverna finns troligen närmare hälften inom områden med över 300 m vattendjup.

De stora oljefyndigheter som finns på norsk kontinentalsockel bör — rent resursmässigt —- vara tillräckliga för att en produktion i nivå med den nu etablerade skall kunna behållas i minst 50 år. Om de reserver som nu bedöms som sannolika också visar sig föreligga. skulle uthålligheten öka till över 100 år. Härtill kommer de resurser som troligen kommer att kunna påvisas norr om 620 Br.

Denna resurs och det faktum att dess utnyttjande skapar en betydande marknad för svensk industri är viktiga skäl för att prioritera en svensk medverkan i Norge. Norsk oljepolitik och dess praktiska tillämpning måste härvid i stor utsträckning styra valet av åtgärder. Orsakerna till detta är flera.

Norsk oljepolitik utgår från det grundläggande synsättet att all olja och gas på norsk kontinentalsockel skall användas till största nytta för hela det norska samhället. Stor politisk enighet råder kring detta synsätt. För utnyttjandet av resurserna har man beslutat att folkvalda organ i princip skall styra alla viktiga sidor av offshoreverksamheten. t. ex. prospektering, utvinningstempo. säkerhet och lokalisering.

För att uppfylla kravet på nationell styrning och kontroll över alla aspekter på verksamheten har ett omfattande lagstiftnings- och regelsys- tem skapats. Den Norske Stats Oljesellskap A/S. Statoil. samt olika för- valtnings- och kontrollorgan har byggts upp. Skilda meningar har ibland

Prop. 1983/84: 10 166

rått om vilken nivå som skall eftersträvas för olje- och gasproduktionen sett på lite längre sikt. liksom om Statoils roll. Två särskilda parlamenta- riska utredningar har under år 1982 arbetat med hithörande frågor.

Det är ett norskt intresse att såväl ägande som praktiskt arbete med prospektering. produktion och vidare disposition av olje- och gasresur- serna så långt möjligt skall drivas av norska företag och helst förläggas inom Norge. Statoil och övriga norska oljeföretag Norsk Hydro och Saga Petroleum bygger upp kompetens för alla nödvändiga uppgifter. I denna kompetensuppbyggnad har stora utländska oljebolag spelat. och spelar fortfarande. en betydande roll.

Koncessionspolitiken i bred bemärkelse är ett centralt instrument för den norska oljepolitiken. Själva tilldelningen av koncessioner sker efter ett s. k. förhandlingssystem.

Den snabbt växande dominansen för norska företag både inom oljeverk- samheten och som leverantörer till denna innebär viktiga möjligheter till konkret samverkan mellan norska och svenska företag. Norsk oljeverk- samhet. dvs. prospektering, utbyggnader, drift och underhåll. sysselsätter f. n. närmare 50000 personer. Verksamheten omsätter f.n. ca 30 miljarder NOK per år. varav merparten avser investeringar för framtida produktion. Denna nivå behöver behållas under hela 1980-talet om kontinuitet skall kunna uppnås bortom år 1990 då produktionen från nu etablerade och pågående utbyggnader kulminerar. Redan nu kan man också se att insatser av minst detta omfång krävs under l990-talet för att säkra produktionen efter år 2000.

Sett i relation till beställningsvärdet och pågående förberedelser för framtida projekt. står Sveriges andel i leveranserna till den norska off- shoreverksamheten enligt flertalet bedömare ännu inte i proportion till vad som skulle kunna väntas mot bakgrunden av de normalt goda handelsför- bindelserna mellan Sverige och Norge och den höga tekniska kompetens som finns i Sverige.

En stor del av de framtida projekten måste bygga på nya tekniska lösningar. Svenska företag och forskningsorgan deltar dock i endast mind- re omfattning i det målinriktade utvecklingsarbete som f. n. pågår i Norge.

Forsknings- och utvecklingsinsatser som koncessiansvillkor

Sedan år 1979 har norska myndigheter som ett villkor för oljebolag som söker koncession i Norge fastställt att bolagen skall bidra till att stärka norsk ekonomi. industriell tillväxt. forskningsmiljö och sysselsättning.

Ett praktiskt resultat av detta krav är att så gott som samtliga utländska oljebolag har ingått ramavtal med olje- og energidepartementet om forsk- nings- och utvecklingsinsatser. huvudsakligen inom områden med anknyt- ning till oljeverksamhet. I avtalen stipuleras bl. a. myndigheternas möjlig-

het till uppföljning och kontroll av de konkreta arbeten som Oljebolagen lägger ut i Norge.

Prop. 1983/84: 10 167

Enligt en aktuell översikt har f. n. beställningar på över 2 miljarder NOK (varav enbart för år 1982 ca 700 milj. NOK") lagts ut till norska forsknings- och utvecklingsorgan av oljebolag med verksamhet i Norge. Motiven för dessa projekt är att förbereda utvinning under de allt mer krävande förhål- landen dä fynd på allt djupare vatten och i alltmer nordligt belägna områ- den skall utvinnas. Nytänkande krävs här både i fråga om konstruktioner. material och utvinningstcknik. Skälet till att dessa insatser förlagts till Norge i så stor omfattning är att detta av norska myndigheter ställs upp som ett av de direkta villkoren i nuvarande koncessionssystem. De olika oljebolagens insatser noteras och värderas som ett viktigt kriterium vid val av parter för fortsatta koncessionsutdelningar. Genom att delta i dessa utvecklingsprogram ökar oljebolagen således både sin egen tekniska kom- petens och sina utsikter till att i framtiden få norska koncessionsandelar som kan leda till framtida produktion. Oljebolagen kan också i andra hand medverka till att de kan förmedla beställningar till konsult- och leveran- törslöretag i sina resp. hemländer. Sett i helhet leder systemet på sikt till att ny teknologi utvecklas. att detta till stor del sker i Norge men under medverkan av både oljebolag och industriföretag från utlandet eftersom inte tillräcklig personell eller annan kapacitet finns inom Norge. De med- verkande oljebolagens parter stärker samtidigt sina möjligheter att få delta i leveranserna för utvecklingsarbetet. liksom när den nya utrustningen når fram till beställning i användningsstadiet. Sett från oljebolagens synpunkt blir kostnaden för deltagandet på lång sikt till större delen avdragsgillt mot den norska skatten på oljeintäkter (som f.n. marginellt är ca 86%). Med hänsyn till det svenska intresset att uppnå industrileveranser till oljeverk- samheten är en medverkan i utvecklingsprogram som följer de i Norge etablerade formerna en fråga av stor vikt.

Bruk av norska varor och tjänster som koncessionsvr'llkor

En viktig linje i norsk oljepolitik avser förnorskning av offshoreverksam- heten. varvid olika åtgärder vidtas för att en inhemsk norsk leverantörsin- dustri för flertalet av verksamhetens behovsområden skall kunna byggas upp. Avsikten är att beställningar och leveranser i största möjliga omfatt- ning bör styras mot norska företag. Även detta mål försöker man nå genom åtgärder inom ramen för koncessionspolitiken. Koncessionsavtalen stipu- lerar nämligen att operatören för ett utbyggnadsprojekt måste redovisa för norska industridepartementet hur en koncessionsinnehavare genomför sin upphandling för projektet. ] värderingen av oljebolagen inför tilldelningar av nya koncessioner spelar den vilja som resp. bolag visat att utnyttja norska varor och tjänster en avgörande roll. De internationella oljebolagen har därför i stor utsträckning lagt största möjliga del av beställningarna till Norge. Den norska andelen av leveransvärdet till oljeverksamheten anges de senaste åren ha nått 60—70 %. Denna siffra är osäker. då även import- inslag kan ha medräknats där norska företag utnyttjat utländska underleve— rantörer. Det bör påpekas att den norska industrins kapacitet är begränsad

Prop. 1983/84: 10 168

samt att ett importbehov om 30—40% motsvarar f.n. värdemässigt ca 10 miljarder NOK årligen. Följderna har i Norge blivit tydliga tendenser till överhettning på vissa oner och problem med att hålla kostnader och leveranstider.

Dessa problem torde enligt flertalet bedömare komma att växa genom att de flesta nu aktuella projekten kräver så stora enheter att punktbelast- ningen på de företag och orter som skulle stå för leveranserna blir stora. En redan klar tendens är att tillgången på arbetskraft med specialkun- skaper är begränsad. Bl.a. oljedirektoratets aktuella bedömningar indike- rar att behovet av olika specialiserade yrkesgrupper och av personal med lämplig akademisk utbildning inom en rimlig framtid blir svårt att tillgodo- se inom Norge. Det kan i sammanhanget noteras att etableringssvårighe- terna för nya norska företag på offshoremarknaden är minst lika stora som de som råder för svensk industri.

De bolag som satsat på att bygga upp en position inom norsk oljeverk- samhet har satt in betydande personella och ekonomiska resurser. bl.a. på att etablera egen organisation i Norge och på att delta i utvecklings- och industriprojekt. De mest framgångsrika satsningarna inom utvecklingsom- rådet har skett inom ramen för de utvecklingsprogram som lagts upp under ledning av Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Forskningsråd (NTNF).

Endast oljebolag får normalt direkt tillgång till information och erbjudan- de om deltagande i de norska utvecklingsprojekten.

Konsult- och industriföretag som vill delta i utvecklingsinsatser är hän- visade till att finna ett oljebolag som vill stå som beställare och styra insatsen.

Ett svenskt oljebolag med plats i norsk petroleumverksamhet blir därför en värdefull partner och inkörsport för svensk industri och svenska forsk- ningsorgan med intressen inom offshoretekniken. Genom att få in ett svenskt företag på beställarsidan ökar möjligheterna för svenska leveran- törer att komma in på viktiga utvecklingsområden.

l Kanada har under år 1983 fastställts en ny politik i syfte att dels öka den kanadensiska kontrollen över landets offshoreområden. dels rnöjliggö- ra ett bättre utnyttjande av de industrimöjligheter som offshoreverksamhe- ten kan ge. främst på varvssidan.

F.n. föreligger beslut om utbyggnad av fält på den kanadensiska ostkus- ten. Eftersom erforderlig utrustning och teknik till stor del kan komma att sammanfalla med den som används i Nordsjön. så utgör denna nya mark- nad till stor del en förlängning av Nordsjömarknaden.

Prop. 1983/84: 10 169 3 Utvinning av andra mineraliska ämnen än olja och gas

Annan mineralutvinning ti huvudsak sand och grus) svarade år 1969 för ett värde av ca 1 miljard kr. per år. Det totala värdet är fortfarande mycket lågtjämfört med utvinningen på land (mindre än 104). För vissa råvaror är dock f.n. produktionen ganska stor. Det gäller t.ex. koksalt. magnesium. brom och ilmenit samt sand. grtts och sten.

Vätskor och lösliga mineral. som olja. gas. svavel och kalium. kan utvinnas genom borrhål. Kol.järnmalm och andra fasta mineraliska ämnen har hittills endast brutits genom tunnlar från land. Lösa sedimentlager kan muddras om de inte är täckta av senare avsatta sediment. Mineral som muddras eller sugs tipp med slamsugare är sand och grus. ostronskal. diamanter. ilmenit. rutil. guld m.m. Ekonomisk utvinning av dessa har hittills begränsats till kontinentalsockeln. Av kontinentalsockelns yta täcks hela 70 (..7? av sediment som är lämpliga för muddring. men som också försvårar prospekteringen efter malm.

Nere i djuphavcn existerar noduler. dvs. runda bollar av oftast en potatis storlek. Det finns många teorier bakom tillkomsten av dessa noduler. En teori är att dessa har fällts ut från havsvattnet. De innehåller 15—20% mangan samt mindre mängder nickel. koppar och kobolt. Upptäckten av dessa noduler är ca 100 år gammal. Det var dock inte förrän under 1960- talet som något större intresse tillmättes dessa s.k. mangannoduler. De rikaste kända fyndigheterna finns i norra Stilla Havet.

De senaste årens utveckling av olika fjärrstyrda brytningsmetoder har bidragit till ett ökat intresse hos gruvindustrin att utvärdera möjligheter till brytning på havsbotten. lnom flera länder har studier och forskningspro- jekt ägnats åt detta område. Ett flertal tekniska lösningar har föreslagits.

På kontinentalsockeln och sluttningen ned mot d_juphaven förekommer även noduler av kalciumfosfat. _

Kommersiell utvinning sker f.n. nästan enbart från lösa sedimentlager på grunt vatten längs kontinentalsockeln. Tenn var förmodligen den första metall som utvanns från kontinentalsockeln. Kostnaderna för mineralut- vinning till havs är beroende av tillgänglig utvinningsteknik. Teknik finns emellertid redan till stor del utvecklad om än i liten skala. Därigenom finns i dag möjligheter att göra relativt realistiska lönsamhetskalkyler. Den avancerade havstekniken som utvecklats för olje- och gasutvinning till havs kommer att bli av stort värde även för gruvdrift till havs.

Metallreserverna till havs är omfattande. Störningar på metallmarkna- den och/eller höjning av metallpriserna kan medföra att ett antal metaller till havs blir ett lönsamt utvinningsalternativ. Problemet är inte reserver- nas totala storlek utan snarare deras geografiska fördelningar och därmed metallernas tillgänglighet på världsmarknaden. Dagens metallproduktion är för flera s. k. strategiska metaller koncentrerad till ett mycket begränsat antal länder. F.n. återfinns ca 70% av koppar- och nickelreserverna. ca

Prop. 1983/84: 10 170

90'5'? av kobolt- och manganreserverna i utvecklingsländer. öststater och Sydafrika. EG-länderna är till l(10”/(- beroende av import av nickel. kobolt och mangan. 85 % av all koppar importeras. Japan. och till en mindre del USA. har ett liknande beroende av externa leveranser. Det är huvudsakli- gen mot denna bakgrund man skall se industriländernas tilltagande: intresse för havsbottens resurser. som ett strategiskt alternativ.

De företag som ursprungligen engagerade sig i utvinning av manganno- duler var baserade i stater med ett starkt behov av import av de metaller som nodulerna innehåller. främst i USA. Västtyskland och Japan. Företa- gcn har i dessa länder i olika former erhållit statligt stöd för verksamheten.

Den franska regeringen bedriver genom CN EXO (Centre National pour l'Exploitation des Oceans) prospektering efter noduler från havsbotten. Den franska atomenergikommissionen forskar kring metallutvinning ur noduler. Denjapanska regeringen har genom direkta subventioner till olika företag stött utveckling av bl.a. upphämtnings- och metallutvinningssy- stem. Tidigare brittiska regeringar har erbjudit stöd till de brittiska företag som ingår i internationella nodulkonsortier. I utbyte utfäste sig företagen" att brittiska företag skulle ha förhandsrätt till deras andel av metallproduk- tionen. USA:s regering bedriver främst grundläggande forskning beträffan- de nodulernas uppkomst och bildning. Amerikanska företag som engagerar sig i nodulutvinning får f.n. enligt uppgift inget direkt statligt stöd. Väst- tysklands regering har givit direkt finansiellt stöd till inhemska företag som är engagerade i nodulutvinning. l Sovjetunionen har man forskat kring och prospekterat efter noduler sedan början av 1950-talet.

Fyra internationella konsortier har bildats för nodulutvinning. ] dessa konsortier ingår olika företag från USA. Belgien. Kanada. Italien. Japan, Nederländerna. Storbritannien och Västtyskland. Enligt flertalet bedöma- re kommer någon kommersiell nodulutvinning inte till stånd förrän i slutet av l990-talet. För att detta skall bli möjligt krävs troligen också ytterligare mycket stora statliga satsningar på bl.a. teknikutveckling. En framtida utvinning av mangannoduler kan komma att ge stor påverkan på metall- marknaden. Som i de flesta processindustrier styrs utvinningens ekonomi av en skalfaktor. Denna faktor tycks vara störst för metallutvinningslcdet. Störst påverkan torde en utvinning komma att ge pä koboltmarknaden.

För svensk industri kan förutsättningarna långsiktigt vara stora att leve- rera utrustning för såväl prospektering som uppfordring av mangannoduler och utvinning av metaller från nodulerna. Den speciella sammansättningen av dessa gör att konventionella metoder för utvinning av dess metallinne- håll inte är tillämpbara.

Prop. 1983/84: 10 l7l 4 Svensk kontinentalsockel

Exploatering av fyndigheter på svensk kontinentalsockel regleras i lagen (l96613l4) om kontinentalsockeln. Lagen ger rätt för regeringen. eller den myndighet regeringen bestämmer. att pröva vem som skall ha exploate- ringsrätten och vilka villkor som skall gälla. Den verksamhet som regleras av lagen beskrivs som utforskande av sockeln och tillgodogörande av dess natunillgångar. Utforskande anses innefatta även undersökningar som sker utan fysisk beröring med havsbotten. såsom flygprospektering och gravimetriska och seismiska mätningar från fartyg.

Det område som vanligen anses ha den största potentialen är för metal- liska mineral havsbotten utanför Skelleftefältet. l Skelleftefältet bryter Boliden Mineral AB malmer i ett stort område. Man kan följa en liknande malmprovins på den finska sidan av Bottenhavet. Bottenvikens geologi är dock mycket dåligt känd. Svårigheterna att hitta t. ex. rika sulfidmalmer på Bottenvikens botten är tekniskt mycket stora. då de elektriska malmlet- ningsmetoderna. som används på land och som har varit av avgörande betydelse för upptäckten av malmerna i Skelleftefältet. ej kan användas under vatten. I stället måste användas metoder som bygger på uppspå- rande av magnetiska tyngdkrafts- och värmeanomalier. Prospekteringen. som är förenad med stort risktagande. torde komma att ta mycket lång tid och dra stora kostnader. F.n. sker ingen prospektering.

Ett annat område som kan vara av intresse sträcker sig från norra Småland upp förbi Utö i Stockholms skärgård och förbi Åland mot Fin— land.

Mangannoduler finns i Bottenviken i relativt stora mängder framför allt utanför norra Västerbottens kust. Nodulerna är av mindre storlek än djuphavsnodulerna samt har ett lägre manganinnehåll än dessa.

Tillgångarna på sand och grus i Öresund och Östersjön är mycket stora. Sveriges geologiska undersökning och Stöckholms universitet har utfört preliminära kartläggningsarbeten. Dessa undersökningar visar att det finns stora tillgångar i Öresund. dock störst på den danska sidan. Ännu större tillgångar finns nordväst om Gotland. Vidare kan de stora rullstensåsarna som avlagrades under istiden följas ut i Östersjön från såväl Uppland som de nordligare landskapen. Dessa åsar har stor mäktighet med en bredd av ett par km och en höjd av 40—50 m.

Efterfrågan på sand och grus i Europa. inkl. Sverige. ökade tidigare i snabb takt. Under de senaste 25 åren har efterfrågan mer än tiodubblats. ] Sverige används sanden i huvudsak vid anläggningsarbeten i hamnar m.m.. då sanden tas lokalt i närheten. Den största enskilda sandtäkten gjordes för Projekt Stålverk 80 i Luleå i slutet av |970-talet. Därefter har efterfrågan i Sverige åter sjunkit till en relativt låg nivå f. n. Mindre kvanti- teter kvalitetssand används till glas- och keramikindustrin.

Prop. 1983/84: 10 [77

1.

5 Sammanfattning

Flertalet av havens mineraltillgångar. bortsett från många e—lje- och gasfyndigheter. befinner sig ännu under gränsen för lönsam utvinning.

Om en utvinning av en viss metall kan bli lönsam eller inte beror till väsentlig del på efterfrågeutvecklingen och därmed priserna. på landtill- gångarnas storlek och geografiska fördelning. exploateringsteknil—ten samt under vilka legala villkor utvinning får ske. Den avgörande faktorn för övergång till ökad utvinning till havs av t.ex. mangannoduler kan enligt många bedömare mycket väl visa sig bli den politiska utvecklingen/strate- gin i de länder som exporterar framför allt mangan och kobolt.

Prop. 1983/84: 10 173

Utdrag ur delegationens för samordning av havsresurs- verksamheten (DSH) Arktisk havsteknik —- underlag för program

Det ökade intresset för utforskning och exploatering av havsområdena i Arktis har skapat ett behov av ny teknologi, anpassad för extrema is- och köldförhållanden. Prospekteringsverksamhet offshore har hittills främst bedrivits i kanadensiska Arktis. men aktiviteterna och teknikbehovet ökar också snabbt i Alaska och Sovjet. Teknikutvecklingen följer i dessa områ- den ett mönster betingat av tekniska krav i konventionell offshoreverk- samhet, vinteranpassad verksamhet. sub-arktisk till renodlat arktisk off- shore.

Resursutvinningen och aktiviteterna kring denna har olika karaktär i de geografiskt skilda havsområdena. I Kanada har oljebolagen gjort mycket stora investeringar för utforskningen efter olja och gas vilket också resul- terat i flera betydande fyndigheter i Beauforthavet och den nordliga arkipe- lagen. Viktiga tekniska framsteg har åstadkommits av tvånget att över- vinna de svårigheter som den arktiska miljön ger upphov till. Alla positiva resultat till trots synes framåtskridandet för en realiserad produktion i området att gå långsammare än man tidigare hade räknat med. En produk- tionsstart kommer sannolikt inte före sekelskiftet.

Även i Alaska centreras det havsrelaterade resursintresset till oljan och gasen. I Berings Hav ligger fyra områden närmast till för provborrning och förberedelser är inledda för igångsättning av denna. Fyndsannolikhcterna bedöms som stora och i händelse av att betydande fynd kommer att göras råder uppfattningen att dessa kan komma att produceras redan före sekel— skiftet. Produktionsstarten kan således komma tidigare än den som för- utses för norra Kanada. Fördröjning kan emellertid inträffa även här. bl. a. av miljöskäl, där eventuella risker för havsfisket är en av de frågor som studeras.

i Sovjet har sedan ett par decennier huvudvikten i Arktisområdet lagts vid att utveckla kapaciteten inom den kommersiella sjöfarten. Strävan är att utveckla isbrytare och isgåendc lastfartyg för att möjliggöra att sjöfar- ten kan uppehållas under lång tid av året. Målet är året-runt trafik. Med utnyttjande av kraftiga isgående lastfartyg minskas också behovet av assi- stans av konventionella isbrytare. Sovjet har för närvarande stor erfaren- het av sjöfart i Arktis och av krav som måste ställas på isbrytare och andra fartyg för trafik på såväl havet som i de norra flodarmarna. T ill detta försteg och kunnande har också i väsentlig grad Finland bidragit med den utveckling och tillverkning av ryska isbrytare och isgående lastfartyg som där skett under en följd av år.

Sovjet har nyligen påbörjat utforskning av främst oljeförekomster i Barents Hav. Detta arbete sker bl. a. med tekniskt stöd från Norge. Förbe-

Prop. 1983/84: 10 | 74

redelser för att skaffa fram tekniska resurser för en vidgad utforsknings- verksamhet av den sovjetiska kontinentalsockeln pagår. där Karahavet syns vara av närmast liggande intresse att utforska.

Även om utforskningen av olje— och gasförekomst dominerar aktiviteten i Alaska och Kanada måste också i dessa områden transportmetoderna och tekniken härför säkerställas för att en lönsam utvinning skall komma till stånd. Här är transporter med stora ingående lastfartyg både för olja och gas alternativ som seriöst studerasjämte rörtransporter.

Norges utforskning av Arktis. främst i Barents Hav, kommer att fördrö- jas. enligt uppgift. bl. a. av skälet att klarhet måste först erhållas av storleken på fyndigheterna vid 'l'romsöliaket. Innan dess anses det inte motiverat att gå vidare norrut. Ett annat skäl är också oklarheterna beträf- fande gränsdragningen i havet mot Sovjet.

Vid Spetsbergen bedöms kolproduktionens dominans bestå ännu läng tid framöver. De havsrättsligt annu oklara kontineiitalsockelomrädena vid Spetsbergen. som lyder under norsk överhöghet. är emellertid av poten- tiellt intresse avseende förekomst av kolväten.

De tekniska problemen vid borrning och produktion i det Norska Havet är av samma art som de man har att övervinna i de arktiska regionerna. Visserligen förekommer inte havsis eller isberg men härd vind. hög sjö. sträng kyla och nedisning kräver vinteranpassad utrustning i likhet med Arktis.

För att säkerställa en omfattande olje— och gasutvinning i de arktiska regionerna krävs en betydande teknologiutveckling på en rad teknik- och systemområden. Trots de eifarenheter som hittills vunnits är oklarheterna fortfarande stora om såväl lämplig använd metodik och teknik som vilka systemalternativ som på sikt är lönsamma att välja.

Prospekteringsborrning och därtill knuten verksamhet kräver utveckling av avancerad teknik för vinteranpassning av semisubmersibles och andra riggtyper. [ produktionsfasen gäller detsamma för produktionsanläggning- arna. Borriggar i områden med isberg måste snabbt kunna kopplas loss vid uppkommen fara för kollision. Produktionssystemen skyddas bäst genom att placera dem nedgrävda under bottenytan på ett djup. ea ltlm där de går fria från gi'undstötande isberg. Av samma orsak måste också transportrör för olja och gas grävas ned på betryggande djup. Vid produktionsplatser. där fartyg avses användas för oljetransport. mäste särskilda lastterminaler anläggas i relativ närhet. skyddade för ispåverkan av olika slag.

Vid programarbetet har i första hand resursutvinningen i Arktis. och i de sub-arktiska områdena varit vägledande för gjorda marknadsbedömningar. Antarktis har också beaktats men eventuella aktiviteter där för resursut- vinning har ansetts alltför osäkra för att i detta program ligga till grund för förslag till industrianknuten teknisk forskning och utveckling.

Tidsperspektivct för en fullt utbyggd arktisk offshoreverksamhet är osä- kert och beroende av såväl politiska som ekonomiska faktorer. Begynnel- sen för en mera omfattande produktion av olja och gas ligger sannolikt

Prop. 1983/84:10 |75

framskjutet till sekelskiftet och därefter. Tidsförändringar i den ena eller andra riktningen kan inträffa beroende på oförutsedda politiska och ekono- miska händelser.- Ett i förhållande till tidigare prisnivå sänkt oljepris. uppehållet under en längre tidsperiod. förlänger sannolikt realiseringarna av utbyggnadernai Arktis särskilt i länder som styrs av marknadskrafter. ! t.ex. Sovjet behöver emellertid inte detta förhållande vara en dominant styrande faktor.

Trots dessa osäkra faktorer är den arktiska marknaden intressant för svensk industri. Ett aktivt svenskt deltagande i offshore redan på sub- arktisk nivå innebär ett väsentligt och utvecklingsbart tillskott till svensk industris exportmarknad.

Av geografiska och klimatiska skäl har Sverige mycket goda förutsätt- ningar att kunna hävda sig industriellt på den internationella Arktismark- naden. Sverige har också en gammal tradition att bygga på vad avser både industriella och forskningsinriktade aktiviteter i Arktis. Teknikområdets högteknologiska natur passar väl ihop med svensk industristruktur och dessutom finns i Sverige stor erfarenhet av is och marina konstruktioner och vintersjöfart. Förutsättningarna för att lyckas vid ett aktivt deltagande från svensk industri bedöms därför vara goda.

! Sverige är endast ett fåtal företag delaktiga i export av produkter och tjänster till den arktiska marknaden eller som utvecklar anpassade pro- dukter för denna. Många fler anmäler emellertid intresse för att på sikt kunna delta med produkter och tjänster. Flera myndigheter och högskolor har aktiviteter och kompetens som ger möjligheter för att lämna stöd för en bredare industrisatsning på området. En vilja deklareras också att utveckla denna kompetens vidare för att effektivare verka i denna riktning.

I många fall innebär arktisk offshore utveckling av helt ny teknik och utvecklingsprojekt måste stödjas av forskningsarbeten på mer grundläg- gande nivå. Detta kräver en stark bindning mellan forskningsinriktning och industriella utvecklingsbehov och ästadkomms genom aktivt samarbete mellan intressenter av respektive kategori. Samarbete är också en nödvän- dig förutsättning för att inhemska resurser och kompetens skall utnyttjas rationellt. (1 "Program för svensk polarforskning" ref. !. betonar polar- forskningskommittén behovet av samverkan mellan olika fackområden och att teknikutveckling är ett viktigt område där samspelet mellan berör- da grundvetenskaper måste vara intimt).

För svensk del har en långsam utbyggnad av olje- och gasfälten i Arktis den fördelen att den ger tid för utveckling av en konkurrenskraftig industri- ell kompetens. Att utveckla nya metoder och ny teknik och att introducera dessa internationellt tar emellertid alltid lång tid och det krävs därför att vi utan större dröjsmål initierar nödvändig kompetensuppbyggnad genom att målmedvetet gå igång med de i programmet föreslagna projektaktivite- terna. Genom föreslagen samverkan mellan industrier och myndigheter/ högskolor fås såväl medvetenheten om den nödvändiga mälinriktningen av projekten. genom industrins krav i detta hänseende. som behovet av bredare problembelysning inbegripen i bedriven forskning och utveckling.

Prop. 1983/84: IO 176

Myndigheter och andra organ med verksamhet inom havsresursområdet

SIDA

l SlDAs uppgifter ingår bl.a. multilateralt samarbete och bilateralt bi- ståndsarbete inom fiskerisektorn och det marina miljövårdsområdet.

Inom den bilaterala biståndsverksamheten har SIDA sedan år l974 varit aktivt engagerad inom den marina sektorn. SIDA är i dag aktiv främst inom fiskesektorn samt det marina miljövårdsområdet.

Frän biståndssynpunkt. med tanke på de mest eftersatta befolknings- grupperna. har SIDA hittills begränsat sig till områdena fiskproduktion och miljöskydd i kustnära områden. Fiskarbcfolkningen i många u-länder utgör en av de mest eftersatta folkgrupperna. Skador på fiskbestånden leder till minskade fångster. vilka i sin tur ger socio-ekonomiska problem. Fiskarbe- tolkningen kan på grund av kapitalbrist och bristande kunskaper inte anpassa sitt fiske. exempelvis genom att gå över till moderna båtar med större operationsradie. Kustvattnen är de viktigaste för fisk och skaldjurs- produktionen. Ca 90% av världens havsfiskefångstcr tas i kustområdena. och det ärjust i dessa områden som 90 % av havens alla föroreningar finns. Vad avser genomförande av program och projekt samarbetar SIDA nära med nationella och internationella institutioner. Personella och institutio- nella resurser har härvid stor betydelse.

Det tekniska biståndet är nära knutet till svenska resurser i form av institutioner. organisationer. myndigheter och personer. Inom olika sak- områden har SIDA samarbetsavtal med institutionella konsulter. På det marina området finns ett samarbetsavtal med fiskeristyrelsen. som i sin tur använder sig av underkonsulter när så är påkallat. På fiskeristyrelsens biståndssekretariat finns ett dokumentationscentrum som är anknutet till svenska biblioteksväsendet. Här finns möjlighet att nå nationell och inter- nationell dokumentation antingen relaterat till sak eller geografiskt områ- de. Genom ett kartotek kan även tillgängliga tekniska resurser identifieras i viss utsträckning. SIDA deltar samt medverkar vid möten och diskussio- ner inom SWEMARPOL- och SWEDFISH-grupperna på det marina om- rådet.

SIDA—insatser inom den marina sektorn omfattar f. n. olika projekt. som t. ex.:

utveckling av forskningskapacitet. upprustning av forskningsfartyg. —- stöd till hantverksmässigt fiske. utbildning av personal till industriellt fiske och hantverksfiskc. tillverkning av fiskebåtar. —— uppbyggnad och drift av fiskebåtsfabrik,

— uppbyggnad av ftskmottagningsanläggning.

Prop. 1983/84: IO 177

— uppbyggnad av distnbutionsnät. . — stöd till akvakultur.

utbyggnad och förbättring av hamnar. — personalstöd till kustsjöfart. — upprustning och drift av reparationsvarv. — marin miljövård.

SIDA-stödda fiskeprojekt finns i följande länder: Angola. Guinea-Bis- sau. Sri Lanka. Bangladesh. Indien. Somalia. Mocambique. SIDA har ett väl utvecklat samarbete inom tiskesektorn med det internationella FN- organet FAO.

SIDA-stödda miljövårdsprojekt handläggs av följande FN-organ: FAO, IMO och ESCAP. Även UNEP deltar aktivt i ovannämnda projekt.

SIDA-pågående utredningar inom den marina sektorn är: — riktlinjer för svenskt stöd rörande vattenföroreningar och dess effekter. — riktlinjer för stöd till akvakultur.

Båda utredningarna är i form av uppdrag utlagda till SIDAs institutio- nella konsult fiskeristyrelsen.

Rikspolisstyrelsen (RPS)

RPS är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och utövar under justitiedepartementet den högsta ledningen av landets polisväsende.

Sjöpolisverksamheten bedrivs i sju regioner med centralorterna Karl- stad. Karlskrona. Nyköping. Västerås. Luleå. Göteborg och Stockholm. Stockholmsregionen disponerar sex båtar. Göteborg tre och de övriga regionerna en vardera. Av de l4 båtarna är åtta utrustade med radar och ekolod samt fyra med enbart radar.

Utöver de större polisbåtarna finns i den lokala polisorganisationen ca 65 trailerbundna mindre räddningsbåtar samt i polisdistrikten i Norrland sju trailerbundna forsbåtar. Dessa båtar används vid drunkningsolyckor och sjöräddningsfall.

Sjöpolisverksamheten leds i Stockholm och Göteborg av polismästarna och i övrigt regionalt genom länspolischefen i det län. och lokalt genom polismästaren i det polisdistrikt. där båten är stationerad. Sjöpolisverk- samheten bedrivs i Stockholms och Göteborgs polisdistrikt hela året. i övriga distrikt mellan maj och november.

Sjöpolisen upprätthåller ordning och säkerhet i skärgården och längs våra kuster. Sjöpolisen ger också skärgårdens befolkning tillgång till nor- mal polisiär service. På senare år har nedskräpningen på öar och holmar kunnat övervakas och hindras genom sjöpolisens insatser. Övervakningen av jakt- och fiskebestämmelser. efterlevnanden av de internationella sjö- reglerna samt sjötratikförordningen har skärpts. Sjöpolisen rapporterar brister i fartygsutrustningar. överskridande av fartbegrånsningar. sjöfylleri m.m. Till sjöpolisens arbetsuppgifter hör även gränsövervakning. rappor- IZ Riksdagen 1983/84. ! saml. Nr 10. Bilaga 7

Prop. 1983/84: 10 l78

tering av främmande örlogsfartyg. skydds- och kontrollområdesövervak- ning etc. Polisen deltar i sjöräddningen enligt ett särskilt avtal. Sjöpolisbä- tarna utgör ett komplement till sjöräddningsorganisationens större fanyg.

Överbefälhavaren (ÖB)

ÖB leder försvarsmakten och har uppsikt över dess verksamhet. Det åligger ÖB särskilt att bedriva krigsfallsstudier. upprätta planer för samt leda mobilisering och militära operationer, leda och bedriva militär under- rättelse— och säkerhetstjänst. kontrollera att krigsförbanden och försvars- makten i övrigt har kn'gsduglighet och beredskap samt ingripa mot kränk- ningar av svenskt territorium.

ÖB är högsta programansvariga myndighet inom försvarsmakten och skall i den egenskapen bl.a. utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för försvarsmaktens verksamhet och om försvarsmaktens ut- veckling på kort sikt och på lång sikt.

Försvarets materielverk (FMV)

FMV anSkaffur den materiel och de förnödenheter som erfordras för att tillgodose försvarsmaktens behov och krav.

Verket skall vidare se till att förnödenheterna är ändamålsenliga och brukbara samt förvaras på lämpligt sätt. Ansvaret för den direkta förvalt- ningen av materielen åvilar regionala myndigheter. FMV utfärdar — i samråd med försvarsgrenscheferna — anvisningar för materielens förva- ring. underhåll och drift samt svarar för materielens redovisning. FMV har också det direkta ansvaret för vissa underhållsåtgärder och modifieringar.

FMV anskaffar materiel och andra förnödenheter till myndigheter utan- för försvarsmakten. t.ex. isbrytare till sjöfartsverket. Verket svarar också för drift och underhåll av statsisbrytarna. FMV är vidare sammanhållande för utvecklingsuppdrag till industrin i samband med materielanskaffning.

FMV ansvarar tillsammans med FOA för uppföljningen av den (militär) tekniska utvecklingen, bl. a. genom utarbetande av s.k. Tekniska progno- ser.

Försvarets forskningsanstalt (FOA)

FOA har ansvar för att sammanställa försvarssektorns behov av forsk— ning och tillsammans med de perspektivplaneringsansvariga totalförsvars- myndigheterna (ÖB. civilförsvaret. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och socialstyrelsen (SCSI) utarbeta 5-åriga program för sektorns-;forskningsverksamhet. Forskning genomförs. förutom vid FOA. också vid fortifikationsförvaltningen. flyg- tekniska försöksanstalten. marintekniska institutet SSPA. universitet och högskolor samt industrin.

Prop. 1983/84: 10 179

FOA genomför även forsknings- och utredningsverksamhet åt utrikesde- panementet.

Förutom de nyss angivna verksamheterna genomför FOA intäktsfinan- sierad forsknings- och utredningsverksamhet m.m. på uppdrag av bl.a. myndigheter från sektorer utanför totalförsvaret. Sådana uppdrag får tas om det medför positiva effekter för den försvarsinriktade forskningen och medverkar till en vitalisering av denna.

Sjöfartsverket

Den del av sjöfartsverkets verksamhet som närmast har beröring med havsresursverksamheten är sjökartläggningen. Det gäller i det samman- hanget att utföra sådana mätningar och undersökningar i farvatten inom landet och angränsande havsområden som fordras för sjöfarten och försva- ret. Dessutom åligger det verket att utarbeta och ge ut sjökort och seglings- beskrivningar för sjöfarten och försvaret. Allmänt gäller för sjöfartsverkets verksamhet att den skall bedrivas med inriktning huvudsakligen på han- delssjöfarten.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI)

SMHI har huvudansvaret för bl.a. hydrologi och oceanografi. Det ålig- ger SMHI att med hänsyn till andra myndigheters. näringslivets och för- svarets behov inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges hydrologi och oceanografi. Detta sker genom de reguljära observationerna och karte- rande undersökningarna.

För de reguljära observationerna finns ett nät av kustvattenståndssta- tioner och ett särskilt observationsnät för ytvattentemperatur.

Institutet har sedan den 1 juli 1982 ansvaret för oceanografiska ärenden. På grund härav håller ett nät av automatiska oceanografiska stationer på att byggas upp. Stationernas insamlingssystem är helt datoriserat och dygnet runt utförs mätningar och beräkningar. Automatstationsnätet är även lämpat för mätningar av biologiska parametrar. övervakning av havs- miljön i generell bemärkelse. föroreningar m. m.

Statens geotekniska institut (SGI)

SGI har under senare tid utvecklat en metod att utföra geotekniska undersökningar från botten i sjöar och vattendrag. Arbetet utförs av lätt dykare och har visat sig vara effektivt ijämförelse med borrning från flotte eller plattform. När lätt dykare inte längre kan utföra underökningar är det möjligt att arbetet utförs av tung dykare.

Verksamheten med grundläggning för broar och kajer. sker ofta inom vattenområden. Ett exempel på projekt med grundläggningsproblem i öp-

Prop. 1983/84: IO 180

pet vatten där institutet deltagit är Ölandsbron. Verksamheten är dock inte i första hand inriktad mot projekt till havs. Kunskap som finns vid SGI om jords tekniska egenskaper och dess utnyttjande är emellertid möjlig att direkt använda vid problem beträffande t. ex. offshorekonstruktioner. pi- pelines etc.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand- lägga frågor rörande statlig och kyrklig egendom. rikets indelning och den prästerliga organisationen. handha medels- och fondförvaltning samt i vissa ärenden bevaka statens rätt och allmänna intressen m.m. Kammar- kollegiet bevakar bl. a. statens rätt i vattenrättsliga ärenden. För tillgång till allmänt vattenområde för viss verksamhet erfordras kammarkollegiets medgivande. Lån till den mindre skeppsfarten handläggs av kollegiets fondbyrå. Kammarkollegiet sorterar under finansdepartementet.

Naturhistoriska riksmuseet

Museet har till uppgift att främja intresset för. kunskapen om samt forskningen rörande växt- och djurvärlden. jordens uppbyggnad och his- ton'k samt människans biologi och naturmiljö.

Det åligger museet särskilt att vårda. förteckna. vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som anförtrotts museet.. hålla ett urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten samt driva och stödja forskning i de ämnen som tillhör museets verksamhetsområde.

lnom museet finns två avdelningar. en musciavdelning och en forsk- ningsavdelning. Till forskningsavdelningen hör ett labroatorium för isotop- geologi. Museet leds av en styrelse som utses av regeringen.

lnom museet finns en stor samling marina djur. Främst inom de zoolo- giska forskningsavdelningarna för ryggradslösa resp. ryggradsdjur bedrivs taxonomiska studier av marina djurarter. Museet har vidare en särskild forskningsgrupp för studier av miljögifter som delvis har marin inriktning. Museets sammanlagda statsanslag uppgår budgetåret 1983/84 till knappt 30 milj. kr.

Statens sjöhistoriska museum

Museet har till uppgift att främja kunskapen om det svenska skeppsbyg- geriets verksamhet och utveckling genom tiderna.

Det åligger särskilt museet att sammanbringa. förteckna. vårda. veten- skapligt bearbeta och för allmänheten hålla tillgängligt sådant som är ägnat att belysa sjöhistoriska ämnen. såsom originalföremål. modeller och andra ting samt uppteckningar. kartor. ritningar och andra arkivalier. vilka inte

Prop. 1983/84: 10 IS]

tillhör statligt arkivs serier. Museet skall i övrigt i mån av möjlighet och tillgång på medel bidra till att landets till sjöförsvaret. handelssjöflottan och skeppsbyggeriet knutna minnen klarläggs. bevaras och vårdas.

Museidirektören är chefför museet. Inom museet finns sex avdelningar. en administrativ avdelning. en informations- och undervisningsavdelning. en konserveringstcknisk avdelning. en fältundersökningsavdelning. en do- kumentationsavdelning samt en Wasa och utställningsavdelning. Museet leds av en nämnd vars ordförande utses av regeringen. Museet disponerar budgetåret 1983/84 ett statsanslag för sina förvaltningskostnader som upp- går till knappt 14 milj. kr. Underhållskostnader vid museet balanseras mot inkomster av Wasavarvet.

Universitet och högskolor

lnom högskolan skall bedrivas utbildning. forskning och utvecklingsar- bete.

Utbildningen inom högskolan skall bygga på vetenskaplig grund och skall anordnas så att de studerande förvärvar kunskaper och färdigheter samt utvecklar sin förmåga att kritiskt bedöma företeelser av skilda slag. Forskningen inom högskolan skall syfta till att vinna ytterligare kunskaper och att finna vetenskaplig grund för utbildning och annan verksamhet.

Utvecklingsarbetet inom högskolan skall syfta till att främja utveckling- en inom sådana områden av konstnärlig eller annan karaktär som berör utbildningen och forskningen. Verksamheten inom högskolan skall anord- nas så att sambandet mellan utbildningen. forskningen och utvecklingsar- betet främjas. Till verksamheten inom högskolan skall höra att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) är en central förvaltnings- myndighet för högskolan inom utbildningsdepartementets verksamhets- område. I fråga om högskolan i dess helhet skall ämbetet bl.a. följa utvecklingen av utbildning och forskning inom landet och i andra länder samt svara för översiktlig och samordnande planering för den grundläggan- de högskoleutbildningen. UHÄ skall utarbeta underlag för statsmakternas beslut om inriktning och utveckling av utbildnings- och forskningsresur- serna samt villkoren för utbildnings- och forskningsverksamheten. UHÄ skall vidare svara för en samordnande planering av forskarutbildningen och forskningen. UHÄ leds av en styrelse med universitetskanslem som ordförande. Landet är indelat i sex högskoleregioner som var och en har en rcgionstyrelse. Regionstyrelsen skall för resp. region planera och samord- na den grundläggande högskoleutbildningen inorn utbildningsdepartemen- tets verksamhetsområde.

Stockholms högskoleregion omfattar 12 högskoleenheter varav tre be- döms på olika sätt beröra havsresurser i sin verksamhet nämligen universi- tetet i Stockholm. tekniska högskolan i Stockholm (KTH) samt Karolinska institutet.

Prop. 1983/84:10 l82

Uppsala högskoleregion omfattar fem högskoleenheter. Havsresursan- knuten verksamhet återfinns vid universitetet i Uppsala.

Linköpings högskoleregion omfattar två högskoleenheter. varav univer- sitetet i Linköping bör nämnas i detta sammanhang.

Lund/Malmö högskoleregion omfattar fem högskoleenheter varav havs- resursanknuten verksamhet främst återfinns vid universitetet i Lund samt till viss del högskolan i Kalmar.

Göteborgs högskoleregion omfattar fyra högskoleenheter. Den havsre- sursanknutna verksamheten vid såväl universitetet i Göteborg som vid Chalmers tekniska högskola (CTH) är betydande.

. Umeå högskoleregion omfattar fyra högskoleenheter varav två. univer- sitetet i Umeå samt högskolan i Luleå har havsresursanknuten verksam- het.

Fiskeristyrelsen

Fiskeristyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden angående fiskerinäringen. fritidsfisket och fiskevården. i den mån sådana ärenden inte ankommer på annan myndighet. Styrelsen är chefsmyndighet för statens lokala fiskeriadministration. Fiskeristyrelsen leds av en styrelse. Chef för fiskeristyrelsen är en generaldirektör. Inom styrelsen finns en administrativ byrå. en fiskebyrå. en fiskevårdsbyrå samt ett havsfiskela- boratorium. ett sötvattenslaboratorium och ett hydrografiskt laborato- rium.

Det åligger styrelsen bl. a. att lämna fiskets utövare behövligt bistånd. verka för vård av fiskbestånden. främja ett rationellt utnyttjande av fisk- bestånden. medverka till förbättring av fångstmetoderna. främja avsätt- ningen av fisk och fiskprodukter. uppmärksamt följa fiskets undervisnings- och utbildningsfrågor samt bereda internationella ärenden som faller inom styrelsens verksamhetsområde. Det åligger styrelsen vidare att. utföra praktiska och vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets område samt att därvid bl.a. anordna. leda och övervaka biologiska observationer och mätningar samt fiskeritekniska undersökningar. i den mån sådana icke utföres av annan institution.

Statens livsmedelsverk (SLV)

SLV är central förvaltningsmyndighet för livsmedelsfrågor. Till verkets förvaltningsområde hör även besiktningsveterinärorganisationen.

SLV leds av en styrelse. Chef för verket är en generaldirektör. lnom verket finns tre avdelningar. nämligen hygienavdclningen. undersöknings- avdelningen och administrativa avdelningen.

Prop. 1983/84: 10 183

Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges lantbruksuniversitet bedriver utbildning. forskning och rådgiv- ning m.m. inom jordbrukets. trädgårdsnäringens. skogsbrukets och vete— rinärmedicinens områden.

Lantbruksuniversitetct leds av en styrelse. Beredande organ åt styrelsen är en forskningsberedning, en utbildningsberedning. en forskarutbildnings- nämnd samt en lokalnämnd.

Vid lantbruksuniversitetet finns en lantbruksvetenskaplig, en skogsve- tenskaplig och en veterinärmedicinsk fakultet. Vid varje fakultet finns en dekanus. en kollegienämnd, ett fakultetskollegium. en tjänsteförslags- nämnd samt planerings- och ledningsorgan för den programbundna forsk- ningen och försöksverksamheten.

För planering och ledning av den grundläggande utbildningen vid lant- bruksuniversitetet finns en linjenämndsorganisation. Styrelsen har inrättat sex linjenämnder för de nio utbildningslinjerna vid universitetet. nämligen för agronom- och hortonomlinjerna. landskapsarkitektlinjen. lantmästar- och trädgårdsteknikerlinjerna.jägmästarelinjcn. skogsmästarlinjen. skogs- teknikerlinjen och veterinärlinjen.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)

SVA är ett expert- och serviceorgan åt lantbruksstyrelsen och andra myndigheter samt åt enskilda organisationer och allmänheten. med uppgift att bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst. orsak, spridnings— sätt m.m. SVA skall vara ett veterinärmedicinskt centrallaboratorium samt utföra viss rutinmässig diagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivt medverka i djursjukdomars förebyggande och bekämpande. Till stöd för dessa funktioner skall SVA utföra forsknings- och utvecklingsar— bete.

SVA leds av en styrelse. Chef för SVA är en föreståndare. Inom anstal- ten finns fyra enheter nämligen centrallaboratoriet epizootologiska enhe- ten. vaceinenheten och ekonomienheten. lnom centrallaboratoriet finns det antal laboratorier som styrelsen bestämmer. Utöver dessa enheter finns enligt styrelsens bestämmande enheter för vissa djurslag och andra enheter med särskilda uppgifter.

Statens naturvårdsverk (SNV)

SNV är central förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård. däri inbegripet vattenvård, luftvård och renhållning utomhus. samt om rörligt friluftsliv. jakt och vildvård. allt i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan myndighet. Till verkets förvaltningsområde hör även ärenden enligt miljöskyddslagen (l969: 387. ändrad senast 19831656) i den mån dessa ej

Prop. l983/84: 10 l84

ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller annan myndighet. Verket har tillsyn över efterlevnaden av lagen (l973f329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast l982: 822) och i anslutning därtill medde- lade föreskrifter. i den mån tillsynen ej ankommer på annan myndighet. Verket har vidare till uppgift att leda och främja företrädesvis målinriktad naturvårdsforskning och undersökningsverksamhet inom naturvårdsområ- det.

Till verket är produktkontrollnämnden knuten. Nämnden prövar frågor som avses i lagen om hälso- och miljöfarliga varor i den mån prövningen ej ankommer på annan myndighet.

SNV leds av en styrelse. Chef för verket är en generaldirektör. lnom verket finns en administrativ avdelning, en naturresursavdelning. en tek- nisk avdelning. en forsknings- och undersökningsavdelning samt ett sekre— tariat för planering och information.

Generaltullstyrelsen

Generaltullstyrelsens kustbevakning ansvarar för den civila övervak- ningen till sjöss med hjälp av flygplan och fartyg. Vid oljeutsläpp svarar kustbevakningen för bekämpning så länge oljan finns till havs. i kustvatt- nen. i Vänern och i Mälaren. Kustbevakningen har baser och förråd längs kusterna med materiel för oljebekämpning. Vid bekämpningsoperationer larmar. informerar. samråder och samverkar kustbevakningen med andra berörda myndigheter.

Statens planverk

Till statens planverks uppgift hör bl. a. den allmänna uppsikten över plan- och byggnadsväsendet. Härtill hör bl. a. att ge råd och vägledning för den fysiska planeringen. Dessutom skall planverket verka för samordning mellan olika myndigheter när det gäller dels insamling och bearbetning av kunskaper och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten, dels råd och anvisningar beträffande fullföljandet av de riktlinjer som har uppställts för hushållningen med mark och vatten i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Planverket har därför en viktig roll i arbetet med att utveckla former och metoder för den fysiska planering av kust- och havs- områden och kunskapsförsörjningen för sådan planering.

Statens lantmäteriverk (LMV)

Lantmäteriets organisation omfattar den centrala myndigheten LMV, som ligger i Gävle. samt regionala och lokala enheter.

Lantmäteriet arbetar inom två huvudområden. landskapsinformation och plangenomförande. Det första området avser bl.a. geodetisk uppmät-

Prop. 1983/84: 10 l85

ning av Sverige, flygfotografering och framställning av allmänna (officiella) kartor. Det andra området avser fastighetsbildning. registrering och andra åtgärder som avser fastigheter. En uppdragsverksamhet tillgodoser de direkt kundstyrda behoven av t.ex. fastighetsekonomiska tjänster. mät- ning och kartläggning. lnom omrädet landskapsinformation utförs mät- nings- och kartläggningsarbeten. Mätningarna sker i olika riksnät. Fram- ställningen av kartor har sedan lång tid utförts för stora. rikstäckande eller i det närmaste rikstäckande serier. s. k. allmänna kartor.

Statens industriverk (SIND)

SIND inrättades år 1973 som central myndighet för industri-. energi- och mineralpolitiska frågor. Den 1 juli 1983 omorganiserades SIND. Omor- ganisationen innebär att vcrkct fått nya uppgifter. bl.a. inom regionalpoli- tiken. och ett utökat ansvar för de operativa uppgifterna inom inudstri- och regionalpolitiken.

Huvuduppgifter:

— att främja industrins omvandling och tillväxt genom utredningsverksam- het. industripolitiskt finansiellt stöd samt företagsutvecklande insatser. att följa den internationella utvecklingen och det internationella samar- betet inom verkets områden samt

— att bidra till en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt stöd och särskilda insatser.

SlND medverkari samverkansprojekt med inriktning på offshoremark- naden. varvid såväl svenska som norska företag berörs. Ett antal regionala utvecklingsfonder. för vilka SlND är en av huvudmännen. är aktivt enga- gerade i utvecklingen av företag inom havsresursområdet. Exempel på sådana insatser är utvecklingsfondens i Göteborgs och Bohus län satsning- ar på företag som arbetar med musselodling och motsvarande satsningar från flera fonder längs ostkusten för att utveckla kassodling av regnbågs- lax. Flera utvecklingsfonder gör betydande insatser för fritids- och fiske- båtsvarven. och i ett par län har fonderna tagit initiativ till företagssamver- kan med syfte att sälja svenska produkter till offshoreindustrin.

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

SGU bedriver verksamhet inom havsresursområdena marin geologi och geofysik.

Genom SGUs kartering över Öresund och området kring norra Gotland och Gotska Sandön känner man till stora förekomster av sand och grus på den svenska havsbotten. Behovet att _utnyttja dessa torde komma att öka i framtiden i och med att förekomster av motsvarande slag på land alltmer undandras exploatering och att flera bn'stregioner kan förväntas uppkom- ma i framtiden.

Prop. 1983/84: 10 186

Bland pågående eller nyligen avslutade projekt vid SGU kan nämnas också följande: =— utveckling av instrument och övrig utrustning för maringeologiskt) un- dcrsökningar. — marinseismiska mätningar i Östersjön.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

STU är central förvaltningsmyndighet för statens initiativ och stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. STU har till uppgift bl.a. att följa den tekniska utvecklingen. att initiera samarbete, att ta initiativ till och stödja teknisk forskning och industriellt utvccklingsarbete. att ge råd och stöd åt uppfinnare samt att förmedla forskningsresultat till kommersiellt utnyttjande.

Vid STU tillämpas programbudgetering med följande programindelning:

. industriellt och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete. . kunskapsutveckling. l 2

3. internationell kontaktverksamhet.

4. myndighetsservice. Programmet Industriellt och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete indelas i följande delprogram:

a) insatsområden.

b) teknikområden.

c) industriservice.

d) förmedling.

e) arbetstagarprojekt. Under nuvarande treårsperiod har STU lagt särskild vikt vid följande teknikområden:

datateknik och elektronik.

informationsbehandling.

— bioteknik.

— materialteknik: nya material, — vcrkstadsteknik.

— kemiteknik,

träteknik.

teknik för hälso- och sjukvård. —— massa- och pappersteknik,

havsteknik.

De fyra första är nyckelteknologierna med vitt skilda tillämpningar inom olika industri- och samhällssektorer. de övriga är mer bransch-' och till- lämpningsorienterade.

lnom området havsteknik har STUs planering och kontakter med den expanderande svenska offshoreindustrin visat på ett stort behov av finan- siellt stöd till utveckling av avancerade produkter. Projekt med hög till-

Prop. 1983/84: 10 187

växtpotential är oftast normalt av den omfattningen att STUs resurser har varit otillräckliga för att kunna stödja dem. STU har därför tvingats be- gränsa sin ambition till att initiera och stödja tekniskt-ekonomiska förstu- dier och vidareutveckling av produktide'er från enskilda och fåmansbolag.

STU har i sin anslagsframställning för budgetåret l984/85 lämnat förslag till plan för verksamheten för budgetåren 1984/85—1986/87 och insatser för stöd till teknisk forskning och utveckling inkl. energiforskning omfattande 37818 milj. kr.

Därav fördelas 433 milj. kr. på STUs energiprogram. 58.5. miljoner på utrustningsanslag och 169 milj. kr. på nödvändigt tillskott enligt särskild hemställan för att genomföra det föreslagna nationella programmet för mikroelcktronik.

Alternativ 2 är STUs huvudförslag och omfattar förslag till ökade insat- ser. Alternativ l innebär oförändrad ambitionsnivå. Hänsyn har tagits till beräknade kostnadsökningar. varvid i enlighet med gällande anvisningar ett avdrag gjorts med 12% för produktivitets- och rationaliseringsvinster.

Förslagcts huvudinriktning är att understödja de offensiva satsningar som kan förutses i svensk industri under l980—talet. Omfattande insatser föreslås inom de områden som bedöms ha särskilt stor strategisk betydel- se.

lnom områdena:

— havsteknik — undervattensteknik.

skogsteknik maskinutveckling.

— transportteknik - materialhantering

föreslår STU riktade initiativ för att stimulera och i ökad omfattning stödja teknikintensiva produktutvecklingsprojekt.

Eftersom offshoremarknaden är en förhållandevis ny marknad för svensk industri. har STUs insatser inledningsvis koncentrerats till att bredda den tekniska kunskapen om branschen och dess problemområden. Insatserna har koncentrerats till tekniska och ekonomiska förstudier. kunskapsuppbyggande projekt och marknadsinformation.

Genom STUs stöd har företagen kunnat erhålla bättre underlag inför beslut om kostsam hårdvaruutveckling. En viktig uppgift för STU är att bidra till ett bättre FoU-samarbete mellan företag och forskningsinstitutio- ner. Av särskild betydelse är att bidra till en nära samverkan med företag och forskningsorgan i offshoreproducerande länder. främst Norge.

För att ge största möjliga utbyte utformas STUs stöd i nära kontakt med den berörda industrin. samtidigt som insatserna harmoniseras med de Offshoreaktiviteter som genomförs och planeras av Sveriges Exportråd och branschorganisationen Swedocean.

Svenskt deltagande inom området utvinning av olja och gas till havs ger kompetens också inom framtida havsresursområden. STU koncentrerar därför sina insatser till offshoreteknik. medan övriga områden ges en lägre ambitionsnivå. Offshoreinsatsema koncentreras till referensprodukter och system. vilket innebär en fokusering på ett begränsat antal större projekt.

Prop. 1983/84: l0 l88

Insatserna bör i första hand avse den norska offshoremarknaden. Företrä- dc kommer att ges till sådana systemprojekt som kan bidra till bredare engagemang hos svenska underleverantt'irer.

Utöver områden där STU planerar stöd för utvecklingsarbete avses ett antal nya teknikintensiva delområden analyseras som grund för ev. framti— da S'l'U-insatscr.

lnom övrig havsteknik begränsas STUs insatser till teknikbevakning.

S'l"l' förutser följande resursbehov (milj. kr.)

.fi:- —1 År!) År] År.? År] Områden:" WSJ/R.? 1983/"84 I984/85 1985!pr Nåtö/87 l'rogram

BlltlL't'f Budget All.! AILZ All./ Alt.2 Alt.] Alr.2

Havsteknik l0.0 ll.l Ill l5.7 l3.3 20.5 l4.6 25.0 lä 2.6 0.8 — — — — lb 5.6 8.0 7.l l0.7 7.8 [5.0 8.2 18.0 2 1.8 2.3 5.0 5.0 5.5 5._ 6.4 7.0

Under området transportteknik föreslår S'l'U att pågående ramprogram- för kunskapsutveckling inom bl.a. området skeppsteknik fortsätter och ges en större omfattning än i dag. Sett enbart utifrån tekniska och kommer- siella förutsättningar finner STU motiv för att minska insatserna för skeppsteknik. Men sett utifrån det starka samhälleliga intresset att främja och värna om vissa industrigrenars överlevnads- och utvecklingsmöjlighe- ter är detta program. som STU föreslår under sitt huvudförslag. motiverat.

STU och Sveriges Varvsindustriförening har sedan den I juli [979 ett avtal om att gemensamt bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det skeppstekniska området. Samarbetet har givit goda resultat. men man har konstaterat att behov föreligger av en forsknings- och utvecklings- verksamhet av en mer långsiktig karaktär. Programstyrelsen för kollektiv skeppsteknisk forskning har därför föreslagit att verksamheten utvidgas med ett separat forsknings- och utvecklingsprogram av mellan- och lång- siktig natur. Arbetet avses i huvudsak att genomföras vid marintekniska institutet SSPA.

För kollektiv skeppsteknisk forskning föreslår STU (milj. kr.)

1982/83 [983/84 1984/85 1985/86 I 986/87 Budget Budget All. I Ah. 2 All. I Alt. 2 Alt. I Alt. 2 2.0 2.1 0.8 1.5 0.5 2.0 — 3.0

Fonden för industriellt utvecklingsarbete

Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete — Industrifonden — inrättades den i juli 1979. Fonden har till ändamål att stödja utveckling av nya produkter. processer och system för industriell produktion — industri- ellt utvecklingsarbete.

Prop. 1983/84: 10 l89

Fonden deltar i första hand i sådana projekt som kan bedömas ha hög lönsamhet på längre sikt. men där de tekniska och kommersiella riskerna är stora och utvecklingsstegen är större än normalt. Fondens medverkan skall göra det möjligt för företag som har låg vinstnivå att genomföra större utvecklingsprojekt.

Industrifondens engagemang koncentreras i princip till större utveck— lingsprojekt i företag med produktions- och marknadsförutsättningar och till projekt som har nått det skede då en stor del av den tekniska osäkerhe— ten har eliminerats. Fonden deltar inte i sådana projekt som kan ges stöd genom de regionala utvecklingsfonderna och engagemang i projekt får heller inte överstiga 50 milj. kr. Fonden har som riktmärke att finansiera högst 50% av ett projekts kostnad. ] vissa fall har Industrifonden trätt in med finansieringsandel understigande 50%. Motivet härför har varit att sannolika skäl förelegat att projektet skulle komma igång även med en lägre statlig finansieringsandel än 50 ”"a. Några formella hinder för lndustri- fonden att påtaga sig en större linansieringsandel än 50 % föreligger ej. Så har emellertid hittills ej skett. Enligt den förordning som reglerar lndustri- fondens verksamhet måste för att detta skall kunna ske föreligga "synner- liga skäl". Vid bedömningen om "synnerliga skäl" föreligger tas hänsyn till varje enskilt projekts risknivå. lönsamhetspotential. utvecklingsinne- håll och storlek samt till företagets egna ftnansieringsmöjligheter.

Sedan inrättandet har Industrifonden erhållit närmare 400 förfrågningar om stöd. Av dem har färre än fem avsett havsteknik. Två av de senare har resulterat i ansökningar. En av dessa har bordlagts. en är under utredning.

Industrifondens beslut om stöd under budgetåren I980/8I och l981/82 omfattade ett belopp på ca 200 milj. kr. för vardera året. De medel som Industrifonden kunde disponera för stöd vid ingången av budgetåret I982/ 83 uppgick till ca 290 milj. kr. Härtill kommer de ränteintäkter som inflöt t.o.m. den 30juni 1983 och som beräknas uppgå till ca 50 milj. kr. Antalet ansökningar har under den senaste tiden ökat kraftigt. varför styrelsen avser att inrikta verksamheten under innevarande budgetår mot en stödvo- lym på ca 250 milj. kr.

Under förutsättning av ett kapitaltillskott till fonden för nästa budgetår på 150 milj. kr. kommer det då att vara möjligt att, med den reservation på ca 90 milj. kr. som beräknades uppkomma vid slutet av budgetåret 1982/83. lämna stöd på reellt samma nivå även under budgetåret I983/84. Någon reservation kommer därefter inte att kvarstå utan en fortsatt motsvarande aktivitet efter den I juli 1984 förutsätter ytterligare kapitaltillskott. trots att en betydande återbetalning av utlånade medel då kan påräknas.

Marintekniska institutet SSPA

SSPA utför på uppdrag provningar och undersökningar av betydelse för skeppSteknik. sjöfart och övrig havsteknik samt i den mån SSPAs utrust-

Prop. 1983/84: 10 190

ning och förhållanden i övrigt medger det. andra provningar och undersök— ningar. SSPA bedriver teknisk-vetenskaplig forskning inom sitt verksam- hetsområde.

SSPA är en statlig myndighet med s. k. uppdragsmodell. Verksamheten skall bedrivas med full kostnadstäckning. SSPAs intäkter utgörs av upp— dragsintäkter samt medel från ett bidragsanslag som i första hand finansi- erar den egna forskningen och vissa myndighetsuppgifter. Uppdragsintäk- ternas andel har ökat successivt och uppgår numera till närmare 90% av den totala omsättningen.

En stor del av uppdragsverksamheten bedrivs i internationell konkur- rens. SSPA konkurrerar gentemot utländska företag och organisationer på såväl den svenska som den utländska marknaden.

Huvuddelen. ca 70%. av uppdragsverksamheten utgörs av kommer- siella uppdrag för svensk och utländsk industri. Resterande del utgörs främst av uppdrag för svenska myndigheter. bl.a. FMV. STU och trans- portforskningsdelegationen (TFD).

Trots de ekonomiska svårigheter som gäller för varvsindustrin och sjö- fartsnäringen har SSPA lyckats upprätthålla en hög omsättning på upp- dragsverksamheten. Verksamheten har utvecklats i positiv riktning och orderingången är f.n. hög. SSPA räknar med att denna utveckling skall fortsätta. Resultatförbättringen beror bl.a. på en intensifierad och målin- riktad marknadsföring på framför allt den utländska marknaden.

Valet att satsa på nya marknader med en mer kommersiell inriktning skall även ses mot bakgrund av tillkomsten av det nya manöver- och våglaboratoriet (MDL). Beslutet att bygga MDL fattades av statsmakterna år 1974 efter bl.a. påtryckningar från den svenska varvsindustrin och rederinäringen. som då befann sig i en högkonjunktur och som ansåg att ett sådant laboratorium vid SSPA skulle fylla en viktig funktion för de svenska varven och rederierna. De svårigheter för. och den minskning av den svenska varvsindustrin och rederinäringen som därefter inträffade innebar att en stor del av de intäkter som man kalkylerat med för att finansiera verksamheten i laboratoriet försvann. Någon möjlighet att minska kostna- derna i motsvarande omfattning fanns inte. eftersom tillkomsten av labora- toriet kraftigt ökade SSPAS fasta kostnader i form av kapitalkostnader och lokalkostnader. Samtidigt gjorde emellertid MDL att SSPAs möjligheter att vidga verksamhetsområdet och komma in på nya marknader, bl.a. offshoremarknaden. förbättrades. MDL gav också SSPA ett tekniskt för- språng gentemot konkurrenterna. SSPA valde i detta läge att satsa på ökad marknadsföring och offertverksamhet.

SSPA ger prognoser för fartygs. plattformars. propellrars och andra konstruktioners uppträdande på och under vattenytan. Det är främst ver- kan av krafter i vatten och av vattenströmningen som studeras.

Avnämare är såväl operatörer (t.ex. rederier/oljebolag) som produ- center och installatörer (t. ex. varv).