Prop. 1980/81:153

om åtgärder för att främja fritidsfisket, m.m.

Prop. 1980/81: 153

Regeringens proposition 1980/81: 153

om åtgärder för att främja fritidsfisket, m. m.;

beslutad den 12 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN ANDERS DAHLGREN

2 Allmän motivering

3 Upprättande lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till 1. lag om fiskevårdsområden.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1980/81: 153 57

2. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

3. lag om ändring i expropriationslagen (19721719).

4. lag om ändring i lagen (1973: I156) om ändring i lagen (l950: 596) om rätt till fiske.

Det under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med statsrådet Danell som i chefens för justitiedepartementets ställe föredrar lagstift- ningsärenden om expropriation.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

Fiskevattensutredningens lagförslag ' Förslag till Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrives följande

Inledande bestämmelser

1 & Fiskevårdsområde får bildas enligt denna lag för att främja ändamåls- enligt nyttjande av fiske och god fiskevård beträffande fiske som är samfällt eller eljest tillhör eller utgör fiera fastigheter med olika ägare. Fiskevårds- område får därjämte. om särskilda skäl föreligger. bildas av en fastighet med flera delägare.

29” Fiskevårdsområde får ej omfatta fiske i allmänt vatten i annat fall än då fisket bedrives med stöd av stadgandet i l8ä första stycket lagen ( ) om fiske eller förordnande enligt tredje stycket i samma paragraf.

Fiskevårdsområde får ej heller omfatta fiske. som enligt lag får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av enskild fiskerätt eller som utövas inom na- tionalpark eller inom område. där fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt.

Bildandet av fiskevårdsområde får. om ej annat har avtalats med stöd av bestämmelsen i 31 å andra stycket rennäringslagen (I97l :437), ej medföra inskränkning i samernas rätt till fiske enligt vad därom särskilt är stadgat. Vad nu har sagts gäller ej fiske som avses i öä.

Delägare m. m.

35 Delägare i fiskevårdsområde är ägarna till det fiske som ingår i området. Den som har lagfart på fastighet med rätt till fiske inom området anses som fiskerättens ägare. om det ej visas att fiskerätten tillkommer annan. Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som fas— tighetens ägare.

45 Ägare av fastighet till vars förmån gäller servitut. som innefattar rätt att med uteslutande av fiskets ägare nyttja fisket, boställshavare. som själv brukar bostället. samt innehavare av besittningsrätt för obegränsad tid till fastighet. som tillhör staten eller allmän inrättning, ' skall i frågor enligt denna lag i fiskerättsägarens ställe anses som ägare till fisket. Innefattar servitut rätt till endast en del av den besvärade fastighetens fiske. äger i fråga om den delen vad i första stycket sägs motsvarande till- lämpning.

• Sida 94
•  Original

Prop. l980/81: 153 94

55 Har viss fastighets fiske upplåtits i sin helhet för längre tid än ett år, skall brukaren i stället för upplåtaren i frågor enligt denna lag anses som ägare till fisket. om ej annat har avtalats mellan upplåtaren och brukaren.

65 Ingår fiske inom område, som har blivit anvisat till samernas uteslutande begagnande, i fiskevårdsområde skall den sameby, inom vars område fisket är beläget, anses som delägare enligt denna lag.

75 Beslut enligt denna lag gäller mot ny delägare.

Villkor för bildande av fiskevårdsområde

85 Fiskevårdsområde får bildas endast om bildandet står i överensstäm- melse med kommunal och regional planläggning på fiskets område eller. om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande plan- läggning. Bildande av fiskevårdsområde skall därjämte tillgodose ändamål som anges i lä.

9 5 Fiskevårdsområde skall bildas om de i 8 5 angivna villkoren är uppfyllda och ägarna till liske, som avses ingå i området, ej mera allmänt motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Vid sådan pröv- ning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdets tillkomst.

Vad i första stycket sägs om fiskerättsägarnas infiytande på bildandet av fiskevårdsområde gäller ej, om det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas.

Bildande av fiskevårdsområde

105 Fråga om bildande av fiskevårdsområde prövas vid förrättning. Förrättning påkallas genom skriftlig ansökan till länsstyrelsen om för- ordnande av förrättningsman. l ansökan skall anges det fiske som avses samt det huvudsakliga ändamålet med fiskevårdsområdets bildande. An- sökningshandlingen skall ges in till länsstyrelsen i det län. där det av om- rådesbildningen berörda vattenområdet eller större delen därav är beläget. Rätt att påkalla förrättning tillkommer fiskerättsägare, fiskenämnd och kommun.

115 Länsstyrean skall, om det ej uppenbarligen är obehövligt. inhämta yttrande från fiskenämnden och kommunen över ansökan, som avses i 10 5.

125 Finner länsstyrelsen att bildande av fiskevårdsområde i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan uppfyller villkoren i 8 5, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman och i förordnandet meddela erforderliga föreskrif- ter. Förrättningsman skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver.

135 Förrättningsmannen skall verkställa utredning rörande äganderätten

• Sida 95
•  Original

Prop. l980/81: 153 95

till det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet samt upprätta förteckning över de fastigheter som enligt utredningen har fiskerätt (fiskerättsförteck- ning). Utredningen skall ej göras mer omfattande än vad som erfordras för prövning av villkor som anges i 95 första stycket.

14 5 Förrättningsmannen skall vid behov samråda med länsstyrelsen. fiske- nämnden och kommunen samt med lokala organ och sammanslutningar, vilka har ett väsentligt intresse av det sätt på vilket fiskefrågorna löses.

Närmare anvisningar till ledning för förrättningsman vid handläggning av förrättning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer.

15 5 Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse, vari fiskerättsägarna kal- las till sammanträde.

Kungörelsen skall innehålla kort beskrivning av den avsedda fiskevårds- områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där den enligt 135 upp- rättade fiskerättsförteckningen finnes tillgänglig.

l kungörelsen skall intagas föreläggande för fiskerättsägare. vars fiskerätt ej har redovisats i fiskerättsförteckningen, att senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen anmäla sitt innehav av fiskerätt och därvid förete handlingar samt meddela upplysningar angående hävd och annat som kan vara av betydelse för utredningen.

165 Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst en månad före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tillhandahållande och-dess huvudsakliga innehåll skall inom samma tid anslås på kommunens anslagstavla samt införas i ortstidning. Meddelande om kungörelsen skall därjämte i vanligt brev med posten tillställas de fiskerättsägare, som enligt fiskerättsförteckningen har fiskerätt, samt fiskenämnden och kommunen.

175 Förrättningsmannen skall vid sammanträdet med fiskerättsägarna l. tillse att redogörelse lämnas angående de förhållanden. som kan vara av betydelse för frågan om fiskevårdsområde bör bildas, samt framlägga förslag till grundregler, 2. mottaga anmälan om innehav av fiskerätt samt tillse att innebörden av anmälda anspråk blir klarlagd. 3. bereda fiskerättsägarna tillfälle att yttra sig över vad som har före- kommit, 4. efterhöra de närvarandes inställning till frågan om fiskevårdsområde bör bildas i överensstämmelse med de föreskrifter som har meddelats i förordnandet,

5. bereda fiskerättsägarna tillfälle att utse interimsstyrelse,

6. tillkännage tid och plats för meddelande av beslut enligt 195. Om förrättningsmannen finner det oundgängligen nödvändigt, får sam- manträdet fortsättas senare dag. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom meddelande vid första sammanträdestillfallet.

185 Finner förrättningsmannen att det för prövning, som avses i 95 första stycket, är av synnerlig vikt att beståndet eller omfånget av fiskerätt blir föremål för särskild utredning och kan frågan prövas vid fastighetsbestäm-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1980/81: 153 96

ning. får förrättningsmannen förelägga sakägare att inom viss tid ansöka därom.

Underlåter sakägare att efterkomma föreläggande, som avses i första styc- ket, får förrättningsmannen påkalla fastighetsbestämning.

195 Förrättningsmannen skall, sedan sammanträdet har avslutats och er- forderlig utredning verkställts, upprätta skriftlig redogörelse för förhållanden av betydelse för frågan om fiskevårdsområde skall bildas. Till redogörelsen skall fogas förteckning över de fastigheter, som skall anses ha fiskerätt. 1 den mån öförenliga anspråk på fiskerätt har anmälts eller förhållandena annars ger anledning till det, skall redogörelse lämnas för verkställd ut- redning. Förrättningen avslutas genom att förrättningsmannen, om han finner att fiskevårdsområde skall bildas, meddelar beslut därom samt fastställer grund- regler för området. Finnes hinder föreligga att bilda fiskevårdsområde. skall förrättningsmannen med besked därom meddela beslut om förrättningens inställande. lbeslut, som avses i andra stycket, skall anges hur förrättningskostnaderna skall fördelas samt intagas besvärshänvisning.

205 Förrättningsmannen får med alla fiskerättsägares medgivande under- låta att hålla sammanträde. Om sammanträde ej hålles. skall redogörelse. som anges i 195 första stycket, upprättas så snart erforderlig utredning har verkställts. Underrättelse om tid och plats för meddelande av beslut enligt 19 5 andra stycket skall, om sammanträde ej hålles, tillställas fiskerättsägarna senast den dag beslutet meddelas.

21 5 Fiskevårdsområde äger bestånd från den dag stadgar och styrelse finnes för området. Fiskevårdsområde kan dessförinnan ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

Förrättningskostnader

225 Meddelas beslut om bildande av fiskevårdsområde, skall förrättnings— kostnaderna fördelas mellan fiskerättsägarna efter vad som är skäligt, om ej särskilda skäl föranleder annat. Avslutas förrättningen utan att fiskevårdsområde bildas, skall förrättnings- kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena.

Anslutning och uteslutning av fiske

235 Fiske som ej ingår i fiskevårdsområde får anslutas till bestående fis- kevårdsområde på ansökan av fiskets ägare, den som äger del i fisket, fis- kevårdsområdet, fiskenämnden eller kommunen.

245 Om fiske som ingår i fiskevårdsområde anses böra ingå i annat fis- kevårdsområde, får fisket uteslutas ur området på ansökan av ägaren eller den som äger del i fisket, det fiskevårdsområde vari fisket ingår, fiske- nämnden eller kommunen. Detsamma gäller, om det i annat fall anses lämpligt att visst fiske ej längre skall ingå i fiskevårdsområde.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1980/8l: 153 97

255 Ansökan om anslutning och uteslutning av fiske göres skriftligen hos länsstyrelsen i det län där fiskevårdsområdets styrelse har sitt säte. Länsstyrelsen skall. om det ej uppenbarligen är obehövligt, inhämta ytt- rande över ansökan. som avses i första stycket, från fiskevårdsområdet, fiskenämnden och kommunen. Finner länsstyrelsen att anslutning eller uteslutning av visst fiske i enlighet med ansökan uppfyller villkoren i 8 5, skall länsstyrelsen besluta att frågan skall handläggas vid förrättning samt förordna förrättningsman. För sådan förrättning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 12—22 55.

265 Bestämmelserna i 25 5 tredje stycket om förrättning gäller ej uteslutning av fiske. som till följd av naturhändelse, byggande i vatten eller annan omständighet ej längre kan nyttjas. Länsstyrelsen skall i sådant fall efter inhämtande av yttrande, som anges i 25 5 andra stycket, och efter hörande av fiskerättsägarna besluta i frågan.

Upplösning av fiskevårdsområde

27 5 Om fiskevårdsområde ej längre finnes böra bestå, får länsstyrelsen efter ' ansökan förklara området upplöst. Vid prövning av fråga om upplösning skall villkoren i 85 beaktas i till- lämpliga delar.

285 Ansökan om upplösning av fiskevårdsområde göres skriftligen hos länsstyrelsen av delägare, fiskevårdsområdet. fiskenämnden eller kommu- nen. Länsstyrelsen skall, om det ej uppenbarligen är obehövligt, inhämta ytt- rande över ansökan från fiskevårdsområdet, fiskenämnden och kommunen. Fråga om upplösning av fiskevårdsområde skall. om ej särskilda skäl fö- religger. prövas endast vid utgången av varje tidsperiod om tio år, räknat från dag. som anges i 215.

Fiskevårdsområdes förvaltning

29 5 Fiskevårdsområde får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål för vilket det har bildats.

305 Delägarnas rätt att deltaga i handhavandet av fiskevårdsområdets an- gelägenheter utövas på fiskestämma.

31 5 Första fiskestämma skall hållas snarast efter det beslutet att bilda fis- kevårdsområde har vunnit laga kraft eller länsstyrelsen meddelat förord- nande som avses i 465 andra stycket.

lnterimsstyrelsen skall kalla delägarna till första fiskestämma samt vid stämman framlägga förslag till stadgar. Finnes ej interimsstyrelse skall för- rättningsmannen fullgöra interimsstyrelsens uppgifter.

325 Delägarna skall vid första fiskestämma antaga stadgar och utse styrelse.

335 Den som gör gällande rätt till fiske inom området och ej har upptagits såsom fiskerättsägare i fiskerättsförteckning, som är fogad till redogörelse

• Sida 98
•  Original

Prop. 1980/81: 153 98

som anges i 195 första stycket, är skyldig att om så påfordras styrka sin rätt.

34 5 Vid omröstning har varje delägare en röst. De som med samäganderätt äger en eller flera fastigheter har gemensamt en röst, om de ej är de enda delägarna i fiskevårdsområdet.

Om minst en fjärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna begär det, skall röstning vid beslut angående upplåtelse. avgifter för upplåtelse och ersättning till delägarna i stället ske efter delaktighetstal. varom fyra femtedelar av de närvarande röstberättigade delägarna förenar sig. Kan sådan majoritet ej vinnas. skall särskild delaktighetsutredning äga rum.

Vid röstning efter delaktighet får delägares röstetal ej överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga i omröstningen deltagande del— ägare.

Delägares rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en delägare.

355 Som fiskestämmas beslut gäller den mening som har fått de flesta rösterna eller vid röstning efter delaktighet det största röstetalet. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträdes av stämmans ordförande.

365 För fiskevårdsområde skall finnas en styrelse bestående av en eller flera ledamöter. Styrelsen skall ha sitt säte i den kommun, där det av om- rådesbildningen berörda vattenområdet eller större delen därav är beläget.

37 5 Har styrelse ej utsetts, får länsstyrelsen förordna en eller flera sysslomän att handha "fiskevårdsområdets angelägenheter och företräda området som styrelse. Har styrelseledamots uppdrag upphört eller är styrelseledamot för- hindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå beslutsför, får syssloman förordnas i sådan ledamots ställe. Sysslomans förordnande gäller till dess beslutför styrelse finnes.

Finnes ej stadgar för fiskevårdsområde, får länsstyrelsen meddela erfor- derliga föreskrifter att gälla såsom stadgar till dess delägarna har antagit sådana.

När skäl därtill föreligger, får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om stadgeändring. Länsstyrelsen får vidare i fiskestämmans ställe utse en ledamot i styrelsen.

Syssloman och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av fiskevårds— området.

385 Styrelsen företräder fiskevårdsområdet i förhållande till tredje man.

395 I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt denna lag, revisor, delägare eller medlem att ersätta skada, som han har tillskyndat fiskevårdsområdet, delägare, medlem eller tredje man, och talan om sådan ersättning äger 63—66 och 106—l09 55 lagen (l951:308) om ekono- miska föreningar motsvarande tillämpning.

405 lnnan fiskevårdsområde upplöses, skall alla dess skulder ha betalats

• Sida 99
•  Original

Prop. l980/81: 153 99

eller de medel som fordras för betalningen ha nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på områdets okända bor- genärer. De i förordningen (1862110 5. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer meddelade bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid motsvarande tillämpning.

Överstiger vid upplösningen av fiskevårdsområde dess tillgångar skul- derna, skall överskottet fördelas på sätt som anges i stadgarna.

Upplåtelse av fiske m. m.

41 5 Om visst fiske är av väsentlig betydelse för delägares försörjning, får utan delägarens samtycke upplåtelse ej ske av det ifrågavarande fisket i den mån detta äges eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest har tilldelats honom såsom särskild lott.

Vad i denna lag stadgas om upplåtelse skall gälla även då delägare medges rätt att fiska i vatten. där han förut ej har ägt sådan rätt.

Grundregler och stadgar

425 För fiskevårdsområde skall finnas grundregler och stadgar. Grundreglerna skall innehålla uppgift om det fiske, som ingår i fiske- vårdsområdet, områdets ändamål samt grundläggande bestämmelser om fiskets nyttjande. Stadgarna skall upptaga fiskevårdsområdets grundregler samt innehålla bestämmelser om områdets förvaltning.

435 För ändring av grundreglerna för fiskevårdsområde, såvitt avser om- rådets ändamål samt grundläggande bestämmelser för fiskets nyttjande, ford- ras att beslut härom fattats vid två på varandra följande fiskestämmor. varav den ena skall vara ordinarie, samt att länsstyrelsen på framställning av fiske- vårdsområdet finner ändringen förenlig med de i 85 angivna villkoren. Ändring av stadgarna sker genom beslut vid två på varandra följande fiskestämmor. varav den ena skall vara ordinarie.

Ansvarsbestimmelser

445 Delägare som bryter mot de för fiskeutövningen inom fiskevårdsområ- det gällande reglerna dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff i annan författning. Vad nu har sagts gäller även annan som genom upplåtelse eller eljest har rätt att bedriva fiske inom området. Allmänt åtal får väckas endast efter angivelse av målsägande. Fiskevårdsområdet samt delägare i området anses därvid som målsägande.

Besvär

455 Mot länsstyrelses beslut att förordna förrättningsman enligt l2 eller 25.5 får talan ej föras.

465 Talan mot förrättningsmans beslut. som anges i 19 5, föres genom

• Sida 100
•  Original

Prop. l980/8l: 153 100

besvär hos länsstyrelsen inom fyra veckor från den dag beslutet meddelades. Rätt att anföra besvär tillkommer förutom den. vars rätt beröres av beslutet, även fiskenämnden och kommunen. Länsstyrelsen kan inom samma tid till förmån för allmänt intresse förordna om överprövning av beslutet. Sådant förordnande har samma verkan som besvär.

Länsstyrelsen får förordna att förrättningsmans beslut skall gå i verk- ställighet utan hinder av anförda besvär.

475 Länsstyrelsen får med undanröjande av förrättningsmannens beslut. som anges i 195. återförvisa ärendet till förrättningsmannen. Mot beslut om återförvisning får talan ej föras.

48 5 Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om bildande av fiskevårdsområde. anslutning och uteslutning av fiske, upplösning av fiskevårdsområde samt ändring av grundregler föres hos regeringen genom besvär.

495 Anser styrelseledamot eller sådan delägare. vars rätt beröres, att beslut som har fattats på fiskestämma ej har tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller mot grundreglerna eller kränker hans enskilda rätt. får han föra talan mot beslutet genom besvär hos länsstyrelsen. Besvären skall ges in till länsstyrelsen inom fyra veckor från beslutets dag. Fiskestämmans beslut går i verkställighet utan hinder av förd talan, om länsstyrelsen ej förordnar annat.

505 Talan mot beslut av länsstyrelse enligt denna lag i annat fall än som anges i 485 föres hos kammarrätten genom besvär. Länsstyrelses beslut. som avses i första stycket, samt kammarrätts beslut går i verkställighet utan hinder av förd talan om ej annat förordnas.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1980, då lagen (1960:]30) om fiske- vårdsområden skall upphöra att gälla.

I stället för bestämmelserna i 55 skall beträffande upplåtelse som skett före lagens ikraftträdande gälla att brukaren endast med upplåtarens sam- tycke får föra talan för fisket i frågor som handlägges vid förrättning eller där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen.

[ fråga om fiskevårdsområde, som består vid ikraftträdandet gäller föl- jande. '

1. Bestämmelserna i lagen (19601130) om fiskevårdsområden skall gälla under tid. för vilken fiskevårdsområdet har bildats; dock längst till utgången av år 1989.

2. Före utgången av tid. som anges i 1. får delägarna besluta att be- stämmelserna i lagen ( )om fiskevårdsområden skall äga tillämpning på området. Beträffande beslut enligt första stycket äger 6 5 lagen (19602130) om fiske- vårdsområden motsvarande tillämpning. Sådant beslut skall fastställas av länsstyrelsen, som skall tillse att beslutet tillkommit i laga ordning och ej kränker tredje mans rätt. Länsstyrelsen skall därjämte fastställa grund- regler för området.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1980/81: 153 101

3. Efter utgången av tid, som anges i l., skall lagen ( ) om fiske- vårdsområden gälla beträffande fiskevårdsområde för vilket bestämmelserna i nämnda lag ej redan äger tillämpning genom beslut som anges i 2. Läns- styrelsen skall fastställa grundregler för sådant område.

4. Talan mot länsstyrelses beslut enligt 2. och 3. föres hos regeringen genom besvär. Rätt att anföra besvär mot beslut som här avses tillkommer förutom den som beröres av beslutet även fiskevårdsområdet, fiskenämnden och kommunen. Meddelande om länsstyrelses beslut enligt 2. och 3. skall intagas i ortstidning. Delgivning skall anses ha skett den dag då meddelandet först infördes i sådan tidning.

• Sida 102
•  Original

Prop. l980/81: 153 102

Sammanställning av remissyttranden

] Allmänt om utredningen

1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: — _— — Det förefaller naturligt att utgångspunkter för reformarbetet bör vara dels att bereda fisket som näring i vidsträckt mening bättre skydd mot konkurrerande intressen. dels att vårda och utnyttja denna naturresurs på ändamålsenligaste sätt. Även om de senast nämnda synpunkterna inte har varit främmande för den nu aktuella utredningen. synes dock tyngdpunkten i utredningen på ett anmärkningsvärt sätt ha kommit att förläggas till företeelsen "fiska på fritid". Hovrätten vill inte förringa betydelsen av fritidsfisket men anser att slutresultatet av utredningens arbete. som innefattar en helt ny fiskeläg- stiftning, blivit lidande på att utgångspunkterna varit allför begränsade.

1.2 Riksåklagaren: — — — Med hänsyn till den stora omfattning. som fri- tidsfisket kommit att få. är det från rekreationssynpunkt angeläget att främja detta genom att tillhandahålla ett stort utbud av fiskemöjlighctcr. Fritidsfisket måste emellertid anpassas så att det inte inkräktar på det nödvändiga yrkesfisket. Generellt kan sägas att de förslag utredningen avgivit för att gagna dessa intressen och göra en lämplig avvägning mellan fn'tids- och yrkesfisket är väl ägnade att läggas till grund för lagstiftning.

' 1.3 Kammarkollegiet: Som allmänt omdöme får kollegiet uttala att utred- ningen skilt sig från sitt uppdrag på ett mycket förtjänstfullt sätt. De frågor som förelagts utredningen__ har genom föreliggande betänkande belysts ingående och sakkunnigt. Aven om kollegiet på ett par punkter anser sig inte kunna helt biträda utredningens förslag, står det klart att betänkandet är väl ägnat att ligga till grund för statsmakternas fortsatta överväganden i ämnet.

1.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Utredningen har enligt läns- styrelsens uppfattning ingående och sakligt belyst problcm på fiskets om- råde. — — —

1.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Möjligheterna att främja fri- tidsfisket genom andra åtgärder än genom skärpt lagstiftning har ej beak— tats i tillräcklig omfattning av utredningen.

1.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen konstaterar att utred- ningen ej ägnat särskilt stor uppmärksamhet åt fisket i inlandsvattnen. bortsett från de fem stora sjöarna. — — —

1.7 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Beränkandefs titel "Fiska på fritid" är missvisande. Betänkandet behandlar nämligen i hög grad även frågor” som rör yrkesfisket och det innefattar främst förslag om mycket genomgri- pande ändringar i hela fiskelagstiftningcn. ()m utredningen mer hade an- knutit till och sökt komplettera nuvarande lagstiftning hade det varit lättare att få grepp om följderna av utredningens förslag. som dessutom delvis framförs utan egentliga motiveringar.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1980/81: 153 . 103

1.8 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen har på ett förtjänst- fullt sätt redovisat fritidsfiskets stora sociala värde och dess bredd bland svenska folket. Detta motiverar då en mycket större ekonomisk satsning från samhällets sida än vad som hittills varit fallet.

1.9 Lantbrukarnas riksförbund: [ betänkandet har utredningen på ett för— tjänstfullt sätt kartlagt och klarlagt ett stort antal problem _och frågeställ— ningar på fiskets område. De synpunkter på fiskevård och de åtgärder som föreslås för att tillgodose yrkes- och fritidsfiskarnas behov är i många fall angelägna. — —— —

1.10 Svenska samernas riksförbund: Riksförbundet finner att föreliggande förslag till ändringar av fiskelagstiftningen m. ni. inte beaktat vare sig samernas/samebyarnas näringsmässiga och ekonomiska intressen eller den rätt på vilken samernas fiske vilar. detta särskilt beträffande skogssamer- nas rätt till fiske.

1.11 Sveriges fiskares riksförbund: l973 års fiskevattensutredning har gjort en omfattande och uttömmande sammanställning av fiskets utbredning och omfattning såväl vad gäller yrkesfiskc som deltidsfiske och fritidsfiske. Utredningen hari stort sett uppfyllt direktiven vad beträffar fördelningen av fiskevatten mellan olika kategorier fiskande. Dock har definitioner av olika kategorier fiskande inneburit tolkningssvårigheter. vilket också av- speglas i vissa överväganden och förslag.

1.12 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet finner det utomor- dentligt värdefullt att en utredning där de fyra största riksdagspartierna varit representerade genomfört en så omfattande kartläggning av det svenska fisket. Positivt är också att utredningens ledamöter i stort varit ense om huvudlinjerna för en målmedveten utveckling av fritidsfisket.

1.13 Tjänstemännens centralorganisation: Fiskevattensutredningen har presenterat ett i det närmaste fullödigt underlagsmaterial för sina övervä- ganden och förslag.

2 Samhället och fritidsfisket

2.1 Statskontoret: Statskontoret ansluter sig till de utgångspunkter och allmänna riktlinjer som har lagts till grund för utredningens författnings- förslag.

2.2 Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbruksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för fritidsfiske som en betydande friluftsaktivi- tet. *

2.3 Fiskeristyrelsen: Styrelsen finner det värdefullt att utredningen kartlagt fritidsfiskets omfattning och betydelse samt stöder uppfattningen. att fri- tidsfiskets omfattning och sociala betydelse motiverar ökade insatser från samhällets sida. Ett brett utbud av fritidsfiske bör kunna erbjudas den fiskande allmänhe-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1980/81: 153 104

ten. Utbudet bör spridas till så många vatten som möjligt. Kommuner och lokala fiskesammanslutningar har ett ökande ansvar. Miljömässiga in- skränkningar i fiskemöjligheterna — exempelvis försurning. utsläpp. vat— tenregleringar och minikraftverk — bör motverkas.

Kraven på attraktiva och lättillgängliga fiskevatten är särskilt stora bland befolkningen i våra tätorter. Alltjämt föreligger ett visst underskott på fritidsfiskemöjligheter kring våra tätorter.

Det är värdefullt att ett husbehovsfiske kan utövas även i fortsättningen efter våra kuster. [ sådana områden där det råder starkt tryck på fiskere- surserna bör det licensierade yrkesfisket och handredskapsfisket priori- teras.

2.4 Statens naturvårdsverk: Fiskevattensutredningen konstaterar att in- tresset för fiske är mycket stort i vårt land och att utvecklingen troligen går mot en fortsatt expansion av fritidsfisket. Naturvårdsverket delar denna uppfattning och anser med tanke på fritidsfiskets stora rekreationsvärde att det bör ligga i samhällets intresse att stödja verksamheten. Verket kan därför i huvudsak ansluta sig till utredningens förSIag till riktlinjer och , åtgärder som bör ligga till grund för fritidsfiskets utveckling utan att därvid ' motverka ett livskraftigt yrkesfiskc.

2.5 Arbetsmarknadsstyrelsen: Styrelsen vill dock understryka betydelsen av att fritidsfisket ej bedrives i sådana former och i sådan omfattning att det försvårar möjligheterna till utkomst och sysselsättning för yrkesfiskare och binäringsfiskare. —— — —

2.6 Statens planverk: Planverket anser att utredningens riktlinjer och för- slag för att skapa bättre möjligheter till ökat fritidsfiske är väl motiverade.

2.7 Domänverket: Domänverket stöder uppfattningen om behovet av ökat skydd åt yrkesfisket. Vidare är det motiverat att samhället i större ut- sträckning än hittills tar ansvar för fritidsfisket och på olika sätt medverkar till dess utveckling. Fritidsfisket har successivt fått allt större betydelse som värdefull och rekreationsgivande fritidssysselsättning. Domänverket vill understryka fiskets betydelse som viktigt komplement till övriga fritids- och turistiska verksamheter. — — —

2.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i yttrande 1977-05-17 över betänkandet Ds Jo 1976: 6 "Fiskevårdsområden" uttalat att det med ökande fritid och därmed följande behov av meningsfulla fritidsaktiviteter är angeläget. särskilt mot bakgrund av det uppgivna stora intresset för fritidsfiske. att det finns ett rikt utbud på olika fiskevatten till rimliga kostnader. Det finns inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt.

2.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Utredningen har angivit vissa riktlinjer och åtgärder som bör ligga till grund för samhällets politik när det gäller att främja fritidsfiskets utveckling. De principer som här kommit till uttryck torde med största sannolikhet kunna delas av det alldeles övervägande flertalet av landets befolkning. När det däremot gäller att ta ställning till de åtgärder som måste sättas in för att uppnå de uppställda målen blir situa- tionen genast avsevärt mera komplicerad. Länsstyrelsen häri sin verksam-

• Sida 105
•  Original

Prop. l980/81:153 l05

het erfarit att det är få frågor som är så ägnade att väcka till liv motsättning- ar mellan olika befolkningskategorier somjust jakt- och fiskefrågor. — — —

2.10 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Länsstyrelsen delar i stort utredningens uppfattning att yrkesliske samt fritidsfiske med handredskap bör stödjas från samhällets sida där detta kan ske utan konflikter med naturvårdens intressen.

Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna här i landet. Detta får som utredningen själv påpekat ej innebära att yrkesfisket skall vika vid en konkurrenssituation dem emellan. Länsstyrelsen delar helt utredningens uppfattning i denna fråga. Länsstyrelsen anser att ett riktigt fritidsfiske kan bedrivas på samma vattenområde som yrkesfiskc. — — —

2.11 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Intresset för fritidsfiske som källa till rekreation och friluftsliv är av mycket stor betydelse. Fritidsfisket engagerar människor i alla samhälls- och åldersgrupper. Länsstyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse att fisket genom en rad av utredningens förslag kommer att integreras i samhällsplaneringen. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att målet för de samhälleliga insatserna inom denna stora och viktiga gren av friluftslivet bör vara att den frltidsfiskandc allmänheten garanteras ett brett utbud av fritidstiskcmöjligheter under trygga upplåtelseformer. Länsstyrelsen vill dock förorda att tillskapandet av fritidsfiskevatten i första hand bör bygga på frivilliga överenskommelser mellan samhället. fiskeorganisationerna och vattenägarna. Tvångsåtgärdcr skapar olyckliga motsättningar mellan olika kategorier fiskande och vat- tenägare. Länsstyrelsen delar vidare utredningens uppfattning att fritids- fisket bör inriktas på handredskapsfiske.

2.12 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen vill avslutningsvis instämma i utredningens målsättning att samhället skall stimulera en ut- veckling där fritidsfiskarna övergår från att vara enbart fiskekortköpare till att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård. sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan med vatten- ägarna. — — —

2.13 Länsstyrelsen i Jönköpings län: —— — — Utredningen anser att inrikt- ningen av samhällets insatser skall vara ett främjande av det egentliga fritidsfisket och yrkesfisket samt en hushållning med tillgängliga fiskere- surser. Länsstyrelsen instämmer i dessa för utredningsförslaget grundläg- gande värderingar.

2.14 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen ställer sig frågande till den allmänna riktlinje. som utredningen framhållit. att utbudet av fritidsfis- kemöjligheter bör spridas till så många vatten som möjligt. l stället borde denna punkt formuleras så att utbudet av fiskevatten bör anpassas till efterfrågan och fiskarnas krav på service och fiskevård. Ett mindre antal åtgärdade vatten i närheten av tätorterna kan vara till större nytta än många vatten som bara är upplåtna i befintligt skick. Länsstyrelsen instäm- mer i övrigt med de övriga riktlinjer som utredningen angivit. Länsstyrel- sen vill särskilt understryka värdet av att fritidsfiskets egna organisationer lokalt och regionalt beredes möjlighet att ta på sig ett vidgat ansvar för vattnens skötsel. finansiering och nyttjande.

• Sida 106
•  Original

Prop. l980/81: 153 106

2.15 Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn till den stora betydelse som fritidsfisket har för många människor främst från rekreationssynpunkt men även från ekonomisk synpunkt är det angeläget att samhället fastlägger klara riktlinjer för sin politik med avseende på detta liske. För att dessa riktlinjer ska kunna få en ungefär likartad effekt över hela landet i den regionala och lokala planering som förutsätts komma till stånd inom fiskets område är det angeläget att dessa ges ett sådant innehåll att möjligheterna vid en sådan planering att tillgodose lokala bestående intressen inte kan ifrågasättas. Fritidsfiskets inriktning på viss typ av redskap bör därför inte anges i av statsmakterna utfärdade riktlinjer. Vidare bör riktlinjerna utgöra grunden för uppfordran till samverkan mellan samtliga av fritidsfiskets berörda intressen.

2.16 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fritidsfisket är en av våra mest omtyckta fritidsaktiviteter och undersökningar visar också att den övervä- gande delen av fritidsfiskarena använder enbart handredskap. Dessa akti- viteter bör stödjas i största möjliga utsträckning men man bör tillse att även andra kategoriers intressen tillgodoses.

2.17 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: -— — — tillstyrker länsstyrelsen utred- ningens förslag till riktlinjer och åtgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3. s. 145).

2.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar i allt väsentligt vad som anförs av utredningen under rubriken Riktlinjer och åtgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3). Länsstyrelsen vill framhålla att den anser att det är angeläget att fritidsfisket runt tätorterna utvecklas. Det behöver då inte vara fråga om att utvecklandet av ett exklusivt fiske utan kanske framförallt av de mer vanliga fritidsfiskcarterna såsom gädda. abborre och liknande. En sådan satsning ger sannolikt ett större utbyte för den fiskande allmänheten än en satsning på "fiske med hög kvalitet" och bör därför komma i första hand.

2.19 Länsstyrelsen i Örebro län: I detta kapitel framhålls fritidsfiskets stora omfattning och sociala betydelse. Länsstyrelsen delar i allt väsentligt utredningens värderingar och den målsättning för fritidsfisket som där anges. Det måste anses positivt att fritidsfisket i utredningen ges den ställning i samhället som dess stora omfattning och betydelse som bred fritidsaktivitet motiverar. — — —

2.20 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Länsstyrelsen delar i stort utredningens uppfattning att yrkesfiskc och fritidsfiske med handredskap är verksamheter, som i ökad utsträckning bör stödjas genom insatser från samhällets sida. — — —

De av utredningen framförda synpunkterna delas av länsstyrelsen. En ökad satsning på fritidsfisket får dock inte medföra att yrkesfiskets intres- sen skall vika vid en eventuell konfliktsituation. Från bl. a. Mälaren finns erfarenhet av att dessa båda typer av fiske kan utövas inom samma vattenområde utan att några allvarligare störningar uppstår. Ett allsidigt bedrivet fiske gynnar även fiskevården.

2.21 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Slutligen vill länsstyrelsen under- stryka vikten av att kommunerna mera aktivt engagerar sig i frågor an-

• Sida 107
•  Original

Prop. l980/81: 153 107

gående fritidsfisket och dess behov av fiskevatten för att befolkningen skall få tillgång till avkoppling och fysiska aktiviteter på sin fritid.

2.22 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen i Gävleborgs län no- terar med tillfredsställelse utredningens förslag till utökade möjligheter för fritidsfisket. Fritidsfisket har ett stort socialt värde och ökade fiskevårds- insatser bör komma till stånd genom ekonomiska insatser både från sam- hället Och de fiskande.

2.23 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Det är angeläget att man utformar rätten till fiske så att dessa två fiskeformer. yrkesfiskc och fritidsfiske. främjas så långt det är möjligt.

Vad gäller fritidsfisket vill länsstyrelsen understryka ett par förhållanden som utredningen berör. Fritidsfisket ger som knappast någon annan fritids— sysselsättning en kombination av stimulerande aktivitet och kontakt med naturen samt motion. Som specifik del av sektorn friluftsliv och rekreation kan det därför bedömas ha mycket stort värde för friskvården både nu och i framtiden. — — —

Ett annat förhållande att understryka är att fritidsfisket kanske oftast förekommeri samband med andra fritidsaktiviteter såsom semesterresor, camping. båtliv. Möjligheten till attraktivt fiske blir därigenom en viktig faktor att räkna med för turismen. — — —

2.24 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen ställer sig positiv till den huvudsakliga inriktningen i förslaget att i större omfattning än hittills göra fiske tillgängligt för fritidsfiske åt allmänheten.

2.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Lantbruksnämndens och andras negatiVa inställning till engagerandet av ideella krafter i skötseln av fiske- vatten. finansiering och nyttjandc delas dock inte av länsstyrelsen. Sam— hället får tapå sig sin del i form av lagstiftning och ett vidgat planeringsan— svar. Men inte minst kostnadsskäl talar för att enskildas intresse tas till vara och utnyttjas i den lokala organisationen av fisket. Utredningen har redovisat flera skäl för sin positiva inställning härtill. Länsstyrelsen har i denna del ingen annan uppfattning. Det innebär då också att exempelvis domänverket och naturvårdsverket har ansvar inom sina respektive för- valtningsområden. Avslutningsvis vill länsstyrelsen understryka att det erfordras en positiv inställning och vilja till samverkan och samarbete från fiskerättsinnehavar- nas sida för att detta angelägna ärende skall ge det resultat som eftersträ- vas i utredningen. Det är därför också angeläget att vid ärendets fortsatta handläggning strävan efter samförståndslösningar framtonas.

2.26 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som en följd av det ökade intresset för fritidsfiske värderas tillgången till sådant liske högt även då det gäller turistnäringen. 1 stora delar av Norrbottens inland och fjällområde har turismen en icke oväsentlig betydelse för sysselsättningen. Denna betydel- se förväntas öka i framtiden. 1 dag upplevs svårigheterna att få tillgång till ett attraktivt fritidsfiske som en broms för turistutvecklingen inom vissa delar av länet. De mål och riktlinjer som utredningen redovisar för utvecklingen av det svenska fisket, såväl yrkes— som fritidsfisket. står i god överensstämmelse med de uppfattningar som länsstyrelsen givit uttryck för. Länsstyrelsen kan därföri stort ansluta sig till dessa.

• Sida 108
•  Original

Prop. l980/8|.:153 IO8

2.27 Beredningen för planering och samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: Rekreationsberedningcn tillstyrker i huvudsak de aktiva åtgärder för fritidsfiskets utveckling som utredningen föreslår. Beredning- en delar också utredningens bedömning att fritidsfisket är en friluftsaktivi- tet som bör kunna utvecklas och få en än större betydelse för turism och rekreation. Det är därför naturligt för beredningen att detta förhållande beaktas i de utvecklingsprogram som kommer att utarbetas i de primära rekreationsområdena. — — —

2.28 Centralorganisationen SACO/SR: Betänkandet utgör en utmärkt sam- manfattning av den situation det svenska fisket befinner sig i —— ett yrkes- fiske som kringskärs av internationella kvotbestämmelser och som har svårigheter att förbli lönsamt. ett expanderande fritidsfiske som gör an- språk på naturresursen fisk. som i sin tur hotas och drabbas av olika former av negativ miljöpåverkan. t. ex. den pågående försurningen.

2.29 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Förbunden delar helt utredningens ovan redovisade synpunkter och är beredda medverka till att landets fritidsfiskare får tillgång till goda fiskevatten. Denna målsättning har förbunden tidigare deklarerat i skrift 1977.03.l8 i samband med yttrandet över fiskevattenutredningens delbe- tänkande "Fiskevårdsområden". För att klara detta krävs att fisket be- drivs under ordnade former. Bästa förutsättningen härför är ett förtroende- fullt samarbete mellan olika intressenter främst fiskevattenägarna. yrkes- och fritidsfiskarna. fiskenämnder och kommunala myndigheter.

2.30 Landsorganisationen i Sverige: Inledningsvis vill LO understryka fri- tidsfiskets stora betydelse som en god rekreation för breda samhällsgrup- per. Det sifferunderlag. som utredningen tagit fram om fritidsfiskets ut- bredning och de erfarenheter vi känner i övrigt. visar. att fiskeintresset omfattar alla åldrar och soeialgrupper. Det rymmer därför unika möjlighe- ter som en rekreativ tillgång. Mot den bakgrunden vill LO understryka utredningens slutsatser om att "ett brett utbud av fritidsfiskemöjligheter bör kunna erbjudas den fritidsfiskande allmänheten och garanteras trygga upplåtelseformer" samt att ”utbudet av fritidsfiskemöjlighter bör spridas till så många vatten som möjligt".

2.31 Landstingsförbundet: Landstingsförbundct delar utredningens upp- fattning att det från samhällssynpunkt är angeläget att medborgarna får tillgång till avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Fritidsfisket har här en given plats och är också en viktig faktor att räkna med vid utbyggnad av en aktiv turism.

2.32 Lantbrukarnas riksförbund: — — — Det är enligt LRFs uppfattning nödvändigt att fisket erhåller en sådan organisation och även i övrigt sådana förutsättningar att yrkes— och fritidsfiskarnas intressen på alla sätt tillvaratas. Samarbetsformer måste tillskapas både mellan dessa grupper och mellan fiskande å ena sidan samt fiskevattenägarna å den andra sidan.

2.33 Skogsindustriernas samarbetsutskott: En allmängiltig erfarenhet är att attraktiva fisketillfällen förenade med god fiskevård kan uppnås först om berörda parter, fiskevattenägare. yrkes- och fritidsfiskare. organisationer och myndigheter. kan mötas i ett förtroendefullt samarbete. Detta förutsät-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1980/81: 153 lO9

ter i sin tur att enskild rätt ej får åsidosättas. Helt eller delvis ianspråkta- gande respektive upplåtande av den rätt som tillkommer mark- och fiske- vattenägare får endast ske under rättsligt betryggande former. Ett annat grundläggande villkor är att även fiskevatten får förvaltas på ekonomiska villkor. Utbud och insatser skall baseras på efterfrågan på fisketillfällen och andra företagsekonomiska bedömanden. '

Utredningen har sammanställt ett värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen vad gäller att främja fritidsfiskets utveckling. Vi kan i princip ansluta oss till de riktlinjer och förslag som utredningen anser bör ligga till grund för samhällets politik i sådant syfte.

2.34 Svenska kommunförbundet: Under de senaste decennierna har fritids- fisket utvecklats till en fritidsaktivitet av betydande omfattning. Det finns därför anledning att samhället på olika vägar skapar bästa möjliga förut- sättning för fritidsfisket. — — — Fisket har också blivit en mycket viktig komplettering i kommunernas turistengagemang. Med anledning av detta vill styrelsen betona att sam- ordningen på länsplanet i fiskefrågor mellan olika statliga myndigheter och företag förbättras.

2.35 Sveriges fiskares riksförbund: Beträffande fördelning av fiskevatten är SFR av den uppfattningen att yrkesliske och fritidsfiske med handred- skap kan bedrivas i stort sett på samma områden vad gäller allmänt vatten. Utredningen anser att fritidsfisket bör inriktas på handredskapsfiske. vilket också överensstämmer med'SFst uppfattning. Utredningen anser vidare att "f kustvatten nära stora tätorter och turist- centra bör företräde ges "fritidsfisket". SFR är av den uppfattningen att där yrkesfiske bedrives eller i område lämpat för yrkesfiske skall yrkesfis- ket alltid ha företräde. Utredningens skrivning kan ge upphov till godtyck- liga bedömningar i fråga om fördelning av olika fiskevatten mellan olika kategorier fiskande.

2.36 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet har under senare år i olika sammanhang betonat fritidsfiskets stora omfattning och sociala värde samt härvid åberopat ett flertal utredningar. bl.a. [972 års fritidsutredning och Låginkomstutredningens kapitel om fritid och rekreation. Samhällets insatser för att stödja och utveckla fritidsfisket som aktivitet har emellertid varit ytterst ringa och uppgifterna om fritidsfiskets omfattning har ofta ifrågasatts. Förbundet hälsar därför med tillfredställelse att utredningen genom SCB låtit göra en omfattande utredning av svenskarnas fiskevanor — en utredning som klart visar att fritidsfisket med sina ca 2000000 utövare är en av vårt folks allra största fritidsaktiviteter. Förbundet finner det också värdefullt att utredningen kartlagt kommu- nernas insatser för fritidsfisket. Av denna redovisning framgår att kommu- nerna år l973 satsade endast en promille av det totala beloppet för fritids- verksamhet på liske. Man kan också uttrycka detta så att den totala nettosatsningen på fritidsfisket inte uppgick till mer än ungefär vad en enda medelstor idrottsanläggning kostar per år i drift och underhåll. Detta belyser. enligt förbundet. mycket klart hur eftersatt fritidsfisket är. Förbundet delar helt utredningens uppfattning om fritidsfiskets stora sociala värde samt anser i likhet med utredningen det ytterst angeläget att stat och kommun stödjer denna viktiga fritidsaktivitet. — — — Förbundet kan i stort godta de riktlinjer utredningen ansett bör ligga till

• Sida 110
•  Original

Prop. 1980/81:153 llt)

grund för samhällets åtgärder vad gäller att främja fritidsfiskets utveckling. I detta sammanhang vill förbundet understryka att det framtida fritidsfis- ket. med hänsyn till den tillgängliga fiskeresursen och yrkesfiskets behov. bör inriktas på handredskapsfiske. Det må här framhållas att enligt utred- ningens redovisning redan nu ca 1.4 miljoner av de fiskande fiskar enbart med handredskap.

2.37 Sveriges turistråd: Som också framgår av utredningens bakgrundsma- terial. är intresset för fiske mycket stort i vårt land. Som en följd av detta har tillgången på bra fritidsfiske kommit att spela en avgörande roll för utvecklingen av turism i stora delar av landet. Man kan t.o.m. konstatera att bristen på attraktivt fritidsfiske utgör ett hinder för turistutvecklingen i vissa delar av landet. I de delar av inlandet och fjällområdena där turismen har en icke oväsentlig betydelse för sysselsättningen. spelar utbudet av bra fiskemöjligheter en stor roll för den fortsatta turistutvecklingen. Trots att landet har ett betydande antal sjöar, älvsträckor och en lång kust. är fiskeresurserna begränsade. Därför måste. inte minst med hänsyn till att trycket på fiskevattnen ökar. dimensioneringsfrågorna uppmärksammas.

2.38 Tjänstemännens centralorganisation: TCO anser att fritidsfisket som omfattas av ca två miljoner människor — ur alla samhällsskikt och ur alla åldrar — har ett stort socialt värde. Ökade insatser för fritidsfisket är därför i hög grad berättigade.

— — — TCO anser att betänkandet utgör ett betydelsefullt underlag som kan tjäna som grund för en ny målsättning för samhällsinsatserna på fritidsfiskets område. Betänkandet sammanfattar också på en rad punkter riktlinjer och åtgärder som syftar till att skapa en för fritidsfisket riktig utveckling.

TCO finner utredningens förslag tidsenliga och riktiga men vill dock betona att allmänheten och yrkesfisket har rätt att fordra en god service också på fiskets område. — — — —

3 Fiskeplanering

3.1 Fiskeristyrelsen: Styrelsen vill understryka vad utredningen anfört i fråga om behovet av planering. Grunden för att lösa motsättningar mellan olika kategorier fiskande för väl avvägda fångstuttag. för att avgränsa lämpliga fiskeområden. för att satsa på rätt fiskevård och service. för att från samhällets sida rätt stödja olika former av fiske etc. bör fastläggas i en fiskeplanering på olika nivåer. Denna måste samtidigt också kunna påver— ka och påverkas av en framtida total planering angående vattenresursernas användningsområde över huvudtaget. All fiskevård förutsätter en planering. Vad är syftet med fiskevården och vilka metoder och medel finns att tillgå? Vilka direkta åtgärder kan genom- föras? Vad måste regleras genom bestämmelser? Fiskevårdsplaneringen bör som utredningen föreslagit sikta till att åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav. För lokala fiskevårdsprogram kan dessa översiktliga planer tjäna som värde- fulla riktmärken.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1980/81: 153 ' ill

3.2 Statens planverk: Utvecklingen på fiskets område har successivt lett fram till ökad förståelse för att planeringsinsatser måste till för att hushålla med fiskeresurserna och reglera fiskets omfattning och utövande. Planver- ket är ense med utredningen om behovet av en hushållningsdiskussion på regional nivå och vill här understryka vikten av ett väl fungerande samspel mellan den regionala fiskeadministrationen. länsstyrelsen och kommuner- na. Det är väsentligt att fiskenämnderna kan aktivt medverka med kun- skapsmaterial som kan tillämpas i kommunal planering och vara en grund för skilda beslut om mark och vatten. ! regeringens PM 1978-09-07 an- gående fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer framhålls att underlagsmaterial om fiskets intresseområden bör delges kommunerna bl.a. inför kommande revideringar av kommunöversikterna. Det framhålls också att fiskeristyrelsen och planverket bör överväga att gemensamt utarbeta lämpliga exempel på hur fiskets. intressen kan beaktas i den fysiska planeringen. Behandlingen av fiskevården och fiskevårdsplaneringen ställer också anspråk på nära samarbete mellan stat och kommun. Enligt utredningen bör fiskevårdsplaneringen sikta till att åstadkomma långsiktiga planer för Större kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav. Samord- ningen med kommunernas markanvändningsplanering med bl.a. långsik- tiga markreservationer för industrins lokalisering förutsätter tidig och kon- kret information om fiskevårdens problem och åtgärdsprogram. Det bör vara länsstyrelsens uppgift att ta initiativ till regionala överläggningar i syfte att klargöra eventuella intressekonflikter. som försvårar fiskevårds- planeringens genomförande. I regeringens länsvisa beslut beträffande riks- planearbetets fortsättning anges i flera fall att förorenande utsläpp bör undvikas liksom utfyllnad av grunda vikar etc. för att skydda viktiga reproduktions- eller fångstområden.

3.3 Statens lantmäteriverk: LMV stöder — — — de — — — redovisade strä- vandena att förbättra planeringen inom fiskevården — — — regionalt och kommunalt. Strävandena bör inriktas på att de samhällsplanerande orga- nens ställningstaganden på de områden som det här är fråga om fogas in i den övriga samhällsplaneringen och där stäms av i vederbörlig mån mot opinionen hos berörda medborgargrupper. Man vinner genom ett sådant förfarande bl.a. att genomförandeåtgärderna inte behöver belastas med meningsbrytningar och opinionsyttringar i grundläggande planeringsfrå- gor.

3.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen föreslår att regionala planer upprättas innehållande kartläggning och analys av vad som motver- kar ett ökat fiskeutnyttjande. Planerna skall redovisa förslag till åtgärder för en bättre hushållning med fisket och länsstyrelserna skall slutligt god- känna de upprättade planerna. Vidare föreslås att fiskevårdsområden bil- das i överensstämmelse med kommunal och regional planering på fiskets område genom förrättning. Förslagen tillstyrks och synes ligga väl i linje med regeringens beslut och utgångspunkterna för det fortsatta planerings- arbetet med den fysiska riksplaneringen. Vikten av en nära koppling till den fysiska översiktsplaneringen på såväl regional som kommunal nivå måste dock särskilt poängteras.

3.5 Länsstyrelsen i Uppsala län: För att få ett underlag för bedömningen av lämpliga fiskevårdande insatser anser länsstyrelsen — — — att det är syn-

• Sida 112
•  Original

Prop. l980/81:153 l|2

nerligen angeläget att en såväl kommunal som regional fiskevårdsplanering kommer till stånd. Risk föreligger annars att kostsamma projekt startas som saknar förutsättningar att lyckas. Länsstyrelsen vill också framhålla angelägenheten av en samordning av vattenvårdskontrollen med avseende på olika verksamheter (recipientkontroll. fiske m.m.) så att den samlade kunskapen om våra vatten kan utnyttjas på bästa sätt.

3.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — Länsstyrelsen anser — — — att det är angeläget att frågor som berör fritidsfisket omfattas av regional och kommunal planering samt av den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelsen har emellertid funnit. att fiskets intressen redovisas mycket knapphändigt i kommunöversikterna i länet. Mestadels berörs den miljöstörande effekt industrin har på fisket. Någon egentlig fiskeplanering föreslås inte. Svårig- heterna torde. som utredningen framhållit. bero på oklarheter hur man skall inpassa den fysiska planläggningen beträffande vattenområden av- sedda för fiske. Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna har vare sig någon regional eller kommunal fiskeplan upprättats i länet eller på något annat sätt kommit till uttryck i den översiktliga planeringen. Det är därför angelä- get att sådan planering kommer till stånd. Sådan planering bör exempelvis ange var samverkan är behövlig. behovet av fiskevårdande åtgärder och kanske främst var kortfiske för allmänheten kan och bör komma ifråga.

3.7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill erinra om att fiskefrå- gorna enligt utredningens tidigare förslag skulle vägas in i den kommunala planeringen. medan fiskenämnderna endast skulle upprätta särskilda fiske- planer inom områden med särskilt komplicerade fiskeförhållanden. Efter- som ett stort antal fiskevårdsområden synes komma att bildas inom de närmaste åren förutsätter länsstyrelsen att planeringen av områdena kom- mer att ingå som en kontinuerlig del i kommunens övriga planering. Klara regler för på vilket sätt planeringen för fiskevårdsområde skall bedrivas bör föreligga. — — —

3.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: — — — Länsstyrelsen — — -— anser att planeringen bör ske med utgångspunkt från den kommunala planeringen via länsstyrelsen. som bör ha det övergripande ansvaret.

Samma resultat torde inte kunna nås med fristående planering genom ett sektorsorgan.

3.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: Regionala fiskevårdsplaner kan få stor betydelse för det långsiktiga fiskevårdsarbetet och därvid underlätta ge- nomförandet av åtgärder som berör större områden och tar längre tid att slutföra. - — -

3.10 Länsstyrelsen i Örebro län: Här måste dock påpekas att förverkligan- det av utredningens förslag om planering för fritidsfisket som grund för konkreta åtgärder ställer krav på ökade personella resurser i första hand på fiskenämnderna men också på kommunerna. Denna form av planering har hitintills varit endast av sporadisk karaktär och totalt sett av mycket liten omfattning. men den behövs om fritidsfisket på allvar skall kunna komma med i samhällsplaneringen.

3.11 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — avvägningen av fiskets intressen i samband med andra intressen att utnyttja mark och vatten bör i

• Sida 113
•  Original

Prop. 1980/81:153 I 13

översiktlig form ske i kommunernas hela kommunyta övergripande plane- ring (markdispositionsplan — kommunöversikt). Detta bör kunna ske med utgångspunkt från material från regionala översikter angående för fisket värdefulla vatten. vilka så långt möjligt kompletterats med lokalt mer detaljerat material.

I denna planering bör bland annat sambanden med övrig planering för naturvård och friluftsliv belysas. såväl vad gäller restriktioner för som samordningsmöjligheter med fisket.

Mot bakgrund av övervägandena i den fysiska planeringen bör det sedan vara möjligt att upprätta ett kommunöversiktligt åtgärdsprogram för att tillgodose fiskets intressen. — - —

I den nu genomförda omgången i den kommunöversiktliga planeringen är fiskets behandling ännu föga utvecklad. -— — —

Det är troligt att kommunerna i den bearbetning av markdispositions— planer och kommunöversikter. som förestår de närmaste åren. kommer att behandla fiskeintressena mer utförligt än hittills. så att en vägning sker i förhållande till andra markanvändningsintressen.

Det är däremot inte troligt att särskild kommunal planläggning eller åtgärdsprogram på fiskets områden kan utarbetas de närmaste åren annat än möjligen i undantagsfall. Bildande av fiskevårdsområde, liksom andra åtgärder för att främja fisket. torde dock i många fall kunna ske mot bakgrund av kommunens översiktliga fysiska planering (markdispositions- plan — kommunöversikt).

3.12 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen har presenterat någ- ra riktlinjer och åtgärder för att främja planering av fritidsfisket. men länsstyrelsen anser att förslagen ej är tillräckligt preciserade för att kunna realiseras. Ansvarsfördelningen i fiskeplaneringen (fiskevårdsplaner och hushåll- ningsplaner) är oklar. — —- — Länsstyrelsen anser att det övergripande ansvaret för fiskeplaneringen skall ligga på länsnivå och där primärt hos fiskenämnderna. Fiskevårdsin- satser över länsgränserna kan skötas med hjälp av fiskenämnderna i re- spektive län. — — — På kommunal nivå föreslår utredningen att fisket skall ingå i den ordina- rie planeringsverksamheten. Länsstyrelsen tror att detta kan fungera bra. förutsatt att de fiskeanvariga i kommunen får den nödvändiga utbildningen och erforderliga personella resurser för att sköta planeringen. — — — Fiskeplanerna borde ge ett underlag för att bedöma vilka markanvänd- ningsreglerande bestämmelser som kan vara motiverade för att tillgodose fiskets intressen. Utredningen har dock icke vidareutvecklat frågan om koppling mellan sektorsplaneringen (fiskeplanen) och övrig samhällsplane- ring, vilket är en stor brist. -

3.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: F iskre-surserna är trots det betydande antal sjöar och älvsträckor som finns och trots att länet inrymmer en stor del kust. begränsade. Ett ökat tryck på fiskevatten innebär att särskild uppmärksamhet därför måste ägnas dimensioneringsfrågorna. Oberoende av i vilken form fisket utövas måste det dimensioneras så att resurserna kan nyttjas långsiktigt. En god hushållning av fisktillgångarna förutsätter även att långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres.

8 Riksdagen I980/81. ! saml. Nr 153

• Sida 114
•  Original

Prop. 1980/81: l53 | 14

3.14 Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar utredningens uppfattning att fritidsfiskets ökade betydelse gör det angeläget att fiskefrågorna beak- tas i den kommunala planeringen. Som utredningen uttalat behövs ingen särskild kommunal fiskeplanering. utan fiskets intressen bör på ett natur- ligt sätt vägas in i samhällsplaneringen.

3.15 Sveriges turistråd: — — — Turistrådet. förutsätter att de fiskevårdsåt- gärder som föreslås koncentreras till områden med hård belastning och höga förväntningar från konsumenten-turisten. samtidigt som långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres för att skapa en god hushållning med lisketillgångarna. — — —

4 Fiskevårdsområden

4.1 Allmänna synpunkter 4.1.1 Svea hovrätt. vattenöverdomstolen: Alltjämt gäller att utredningen inte lyckats finna någon tillfredsställande motivering till varför förvaltning enligt den nyligen tillkomna lagen tl973: 1150) om förvaltning av samfäl- ligheter (SFL) så påtagligt skall missgynnas i förhållande till lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden (LOFO). Efter upphävandet år 1973 av den gamla bestämmelsen i 24 ä 1 st FL får förvaltning enligt SFL anses som det normala för samfällt fiske. Om SFL anses som mindre ändamålsenlig -— vilket de upprepade uppskovcn med ikraftträdandet (jfr betänkandet s 58. 199) tyder på — bör en bättre anpassning av SFL till fiskets särskilda behov övervägas. Det är sannolikt att man därigenom på ett tämligen enkelt sätt skulle kunna skapa många nya konfiskevatten. - Inte heller har utredningen lyckats finna någon lösning av det problem som består i att inom stora fiskevattensarealer. t.ex. Mälaren. områden med fritt fiske och enskilt fiske ligger vid sidan av varandra utan någon gemensam förvatlning eller organisation. Problemet kvarstår även efter den utvidgning av den fria fiskerätten som utredningen föreslår.

Utredningen har frånfallit — — — utgångspunkten att fiskevårdsområde tillskapas med tanke på delägarnas gemensamma intressen. I syfte att få till stånd upplåtelser till utomstående föreslår utredningen betydande inslag av tvång och/eller påtryckning på delägarna. I hovrättens förra yttrande kriti- serades denna uppläggning av reformarbetet från principiella utgångs- punkter. Hovrätten ansåg att det var fel att rikta de föreslagna åtgärderna mot ägare av små och medelstora fiskelotter. medan ägare av stora lotter helt slapp undan. Hovrätten anser att grunden för denna kritik kvarstår även beträffande det nu föreliggande betänkandet. I detta görs gällande ( s 161) att delägarna ensamma beslutar om dispositionen av fisket. Utred- ningen föreslår nu att enskild fiskerätt som ej ingår i fiskevårdsområde skall kunna exproprieras. eller på annat sätt tagas i anspråk tvångsvis.

Häremot kan sägas dels att tillkomsten av fiskevårdsområde inrymmer så stora inslag av tvång och/eller påtryckning att delägarnas egen mening kan komma att framstå som tämligen ovidkommande. dels att det finns anledning att räkna med att ianspråktaganden av enskild fiskerätt inte kommer att bli något praktiskt alternativ i de fiskevårdande myndigheter- nas arbete.

Enligt förslaget är det delägarna själva som beslutar om fiskevårdsområ- dets förvaltning. Ä andra sidan är det inte delägarna utan förrättningsman-

• Sida 115
•  Original

Prop. I980/81:153 115

nen som beslutar om områdets grundregler ( 19. 42 så). (Stadgarna beslutas av delägarna — 32. 42 5.5. Jfr 375 2 st). Länsstyrelsen ges i 37.5 vidsträckta befogenheter att tillsätta en eller flera sysslomän. Genom ett sådant förfa- rande kan delägarnas möjlighet att själva besluta omintetgöras. Tillämpning av LOFO enligt förslagen kan medföra att ägare eller annan innehavare av fiskerätt — även om "äganderätten" till fisket lämnas orub- bad — fråntages sin dispositionsrätt utan att alltid vara garanterad ekono- misk kompensation (jfr s 155). Med den nya inriktning som LOFO får enligt förslaget bör all sådan förlust liksom annan förmögenhetsförlust ersättas. Jfr också 2 kap 18%? RF samt prop 1978/79: 195 bl.a. s 57.

4.1.2 Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten avgav under 1977 ett ytt- rande över utredningens betänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo l976:6) och kritiserade då förslaget på flera av de punkter som senare upptogs i 1977 års tilläggsdirektiv. exempelvis avsaknaden av z'iganderättsutredning. Även annan kritik av mer principiell natur framfördes. däribland att det syntes betänkligt att. med utgångspunkt från en lagstiftning som i grunden är avsedd att reglera delägares inbördes förhållanden. söka tillgodose främmande — exemplevis de icke vattenägande fritidsfiskarnas — intres- sen. Nedan framgår att hovrätten anser att rättssäkerheten numera är tillräckligt tillgodosedd med den föreslagna metoden för registrering av delägare. Den från annan lagstiftning hämtade formen för opinionsmätning är godtagbar. Risken för negativism och andra samarbetsvårigheter inom området förefaller därigenom vara mindre än enligt förra förslaget. Kvar står dock. om än något mindre utpräglad. lagens karaktär av planinstru— ment med möjligheter att till förmån för allmänna intressen stundom helt åsidosätta ägarekollektivets önskemål. Om samhällsintresset i dessa frågor är så stort som utredningen anser. synes emellertid den föreslagna lagen kunna godtas med endast smärre justeringar.

4.1.3 Sjöfartsverket: Utredningen har uttalat. att staten som fiskerätts- ägare bör. i de fall mindre kustområden ägs av staten. aktivt verka för att fiskevårdsområden bildas och alltefter omständigheterna arbeta för att fiskebestånden vårdas och fiskemöjligheter upplåts. För sjöfartsverket. som enligt vad inledningsvis nämnts. förvaltar många. sannolikt små så- dana kustområden skulle en aktiv sådan verksamhet bli betungande dels för utredningar om vilka områdena är och dels för de av utredningen angivna åtgärderna. Verket vill starkt ifrågasätta lämpligheten av sådant åläggande. Lämpligarc förefaller vara att lägga initiativskyldigheten på vederbörande kommun. fiskeföreningar eller andra intresserade.

4.1.4 Kammarkollegiet: Ett av de viktigaste motiven för utarbetandet av ny lagstiftning om fiskevårdsområden (LOFO) har varit att söka stimulera fiskerättsägarnas intresse för sådana områdesbildningar. Det nu framlagda lagförslaget innebär att den hittillsvarande relativt komplicerade bildnings- proceduren förenklats utan att i stort sett några allvarligare invändningar ur rättssäkerhetssynpunkt kan riktas härenrot. — — — Liksom enligt 1976 års förslag skjuts emellertid alltjämt det allmännas intressen i förgrunden. Samtidigt som fiskevårdsområden enligt det nya lagförslagets 1 & får bildas för att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård. måste bildandet enligt lagförslagets 85 stå i överensstämmelse med den kommu- nala och regionala planeringen på fiskets område. Någon uttrycklig mot- svarighet kommer inte att finnas till bestämmelsen i l & 1960 års LOFO att

• Sida 116
•  Original

Prop. l980/8l:153 116

sådana områden får bildas för att främja fiskerättsägarnas gemensamma intressen. Det allmännas position kan i viss mån sägas ha ytterligare accentuerats genom förskriften i det nya lagförslagets 9.5 att fiskerätts- ägare som motsätter sig områdesbildning måste ha beaktansvärda skäl för sin ståndpunkt. sammanställd med föreskriften i 1015 sista stycket om vilka som har rätt att påkalla förrättning.

4.1.5 Statskontoret: Bildandet av fiskevårdsområden torde vara en viktig förutsättning för ett rationellt utnyttjande av fiskevattnen. Statskontoret tillstyrker i huvudsak fiskevattensutredningens förslag om fiskevårdsom- råden.

4.1.6 Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbruksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för fritidsfiske som en betydande friluftsaktivi- tet. Förenklingarna i fiskevårdsområdeslagen bör starkt bidra härtill.

Föreliggande förslag som bygger på förrättningsmannainstitut. med pre- liminär äganderättsutredning. i förekommande fall följd av reviderad fis- kerättsförteckning, bör enligt lantbruksstyrelsens mening ge ett godtagbart underlag för bildande av fiskevårdsområde. Den föreslagna förenklingen bör reducera kostnaderna och påskynda bildandet av fiskevårdsområden. Då förslaget även i övrigt i stort tillgodoser de synpunkter lantbruksstyrel- sen anförde i sitt remissyttrande 1976-11-29 över 1976 års förslag vill lantbruksstyrelsen i huvudsak tillstyrka förslaget.

4.1.7 Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen framhöll i sitt yttrande över delbe- tänkandet (Ds Jo 1976: 6) Fiskevårdsområden bl.a. att frågan om en lämp- lig lagstiftning för att samfällt ordna fiskeförhållandena i enskilt vatten varit aktuell under så gott som hela 1900-talet. Trots att lagen om liske- vårdsområden (LOFO) varit i kraft nära 12 år innan 1973 års fiskevattens- utredning tillsattes. var antalet områden då inte fier än ca 70. Genom ändringen i 24.5 lagen om rätt till fiske den 1 juli 1974 sattes en större press på landets drygt 2000 fiskevårdsföreningar att ombilda sig till fiskevårds- områden. Denna lagändring i förening med de nya. något förenklade reg- lerna om delgivning av kallelse till förrättning enligt LOFO. som genomför- des den 1 januari 1976. hade vid tiden för styrelsens yttrande 1977 lett till att antalet områden ökat till ca 200. Dagens siffra är knappt 300. Den snabba ökningen har — — — bl. a. lett till en ansökningskö för statsbidrags- givningen. Utredningens slutliga förslag är visserligen inte lika enkelt som 1976 års förslag. Det tar dock alltjämt tillvara värdefulla inslag från de nuvarande fiskevårdsföreningarna liksom från dagens fiskevårdsområden samtidigt som det enligt styrelsens mening medför en förstärkt rättssäkerhetjämfört med delbetänkandets förslag. Särskilt vill styrelsen betona att det nu framlagda lagförslaget jämfört med dagens LOFO innebär ett stort steg mot mindre byråkrati och krångel samt väsentligt lägre kostnader för den enskilde och samhället. Fiskeristyrelsen förordar därför att förslaget sna- rast leder till ny lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med betän- kandet. Fiskeristyrelsen delar — i likhet med de remissinstanser som yttrat sig hit — utredningens uppfattning om syftet med lagstiftningen. Som styrel- sen anförde 1977 bör dock den nya lagen benämnas lag om fiskeområde. Skälen för att bilda fiskeområde kan givetvis variera. ] remissvaren till

• Sida 117
•  Original

Prop. 1980/81: 153 117

styrelsen har framhållits bl. a. att tillkomsten av sådana områden utgör en av de viktigaste förutsättningarna för att fiskevården skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt och har gundläggande betydelse för förvaltningen av våra fiskevatten. Som någon fiskenämnd anför innebär lagförslaget även att delägarnas framtida förvaltning av fiskeoinrådet förenklas. Styrelsen har för sin del erfarenhetsmässigt funnit att tveksamhet om vem som kan svara för olika fiskevårdande åtgärder såsom kalkning. tiskutplantering etc liksom också administration av olika bidrag lätt leder till att även angeläg— na projekt fördröjs eller. i sämsta fall. helt uteblir. Sådan tveksamhet undanröjs om fiskevårdsområde bildas.

Andra betydelsefulla skäl är upplåtelse av fiske till alllmänheten. där bildandet ingår som en viktig förutsättning för att den av styrelsen ovan förordade målsättningen om ett ökat fritidsfiske skall kunna uppfyllas. Härtill kommer. att förslaget måste ses mot bakgrund av utredningens betänkande i Övrigt varvid det utgör ett betydelsefullt led i strävan att på frivillig väg öppna nya fiskevatten längs södra ostkusten. Den nya lagen bör också i ökad utsträckning tillämpas på det fiske längs andra kust- sträckor som alltjämt avses omfattas av enskild fiskerätt.

4.1.8 Statens planverk: Vad gäller förslaget om fiskevårdsområdenas bildande anser sig verket inte ha anledning att ta ställning till förslagets formella detaljer. I likhet med vad planverket uttalade vid den tidigare remissomgången angående fiskevårdsområden (Betänkande Ds Jo 1976: 6) vill verket understryka principen att beslut härvidlag bör ske inom de ramar som fastlagts genom planläggning enligt byggnadslagstiftningen.

4.1.9 Statens lantmäteriverk: Lagstiftning om samverkan i fråga om någon viss befogenhet. t. ex. jakt eller fiske. bör utformas så att man å ena sidan i tillräcklig mån beaktar de speciella förutsättningarna och behoven inom den aktuella sektorn men å andra sidan tar till vara de möjligheter som finns att bygga upp samverkanslagstiftningen efter ett enhetligt mönster. Flera skäl talar för enhetlighet och likformighet i möjligaste mån. Över- blick och orientering i regelsystemet underlättas för sakägarna. myndighe- terna och medborgarna. Enhetliga regler får en bättre förankring. Förtit- sättningarna för att utforma en rationell och ändamålsenlig organisation för tillämpningen ökar. Förslagen rörande fiskevårdsområden och jaktvårdsområden är utfor- made som fristående lagar. avseende både etablering och förvaltning. Någon lagteknisk samordning [med anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL)] uppnås alltså i huvudsak inte. När det gäller innehållet kan man konstatera att SFL i viss grad tjänat som förebild beträffande förvaltningsbestämmelserna. På många punkter är emellertid lösningarna olika. När det gäller reglerna om etablering av fastighetssam- verkan är frånvaron av ett samlat synsätt påtaglig. Detta gäller bl.a. procedurfrågorna och sättet att säkerställa behövlig koppling mellan sam- hällsplaneringen och besluten om samverk:-.rnsetablering. Dessa frågor be- rör LMV något närmare i det följande. Enligt LMVs uppfattning bör frågan om samverkanslagstiftningens inne- håll och lagtekniska anordnandc prövas från här berörda utgångspunkter vid den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendena.

4.1.10 Statens vattenfallsverk: ] yttrandet den 21 mars 1977 över fiskevat- tensutredningens betänkande Fiskevårdsornråden (Ds Jo 1976:6) redogjor-

• Sida 118
•  Original

Prop. 19801'81: 153 1 18

de verket för sina fiskevatten och skälen till att vissa av dessa måste bibehållas under verkets rådighet (jfr. s. 157 i betänkandet). Vattenfalls- verket vill ånyo understryka vikten av att där nämnd ensamrätt för verket icke äventyras t. ex. i de fall avelsfiske är anordnat i sådant vatten eller då åtlydnad av domfästa tappningsföreskrifter begränsar möjligheterna till fritidsfiske. Tappningarna och avelsfisket omöjliggör icke fritidsfiske. Tvärtom har verket aktivt medverkat till att vattnen upplåtes åt allmänhe- ten. För ett optimalt samspel mellan tappningar. avelsfiske och annat fiskande fordras emellertid en direkt rådighet från kraftverksägarnas sida över fiskeutövandet.

Förslaget till ny lag om fiskevårdsområden beaktar i viss mån de syn- punkter som framlagts från remissinstanser på det tidigare lagförslaget (Ds Jo 1976: 6). Vattenfallsverket anser det värt att eftersträva att formerna för bildandet av fiskevårdsområden förenklas. Härigenom bör antalet fiske- vårdsområden öka och om upplåtelse regelmässigt göres som det är tänkt i förslaget förbättras också möjligheterna för fritidsfiske för den stora all- mänheten. Reformerna. som alltså i och för sig i många stycken är välmoti- verade. ger emellertid också anledning till erinran om risker för rättssäker- heten i vissa fall.

4.l.ll Domänverket: Domänverket ser positivt på förslaget om förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde. Inom ramen för förenklat bild- ningsförfarande skall det dock fortfarande finnas motivation och utrymme för fiskevattensägaren att känna ansvar för hur vattnet utnyttjas. Domän- verket förordar ett förenklat förfarande som påskyndar bildandet av fiske- vårdsområden. vilket ökar fiskeutbudet samtidigt som det ger ökande möjligheter att tillgodose fiskeklubbars behov av att sköta och vårda fiskevatten. *Fiskevårdsområdets stadgar skall i så fall utfortnas på sådant sätt att driften av området helt eller delvis kan överlämnas till sportfiske- klubb. fiskevårds-. villaägare—. idrottsförening eller annan intresseorgani- sation. — — — Ökad områdesbildning främjar såväl allmänhetens möjlighe— ter till fiske som fiskevattens vård. För domänverkets del innebär ett påskyndande av områdesbildningar att verket i större omfattning än hittills kan utnyttja de samfällt ägda fiskevattnen och ställa dem till allmänhetens förfogande.

4.l.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen föreslår ett förenk- lat förfarande för bildande och förvaltning av fiskevårdsområden. Gällande lag om fiskevårdsområden är i vissa avseenden svår att tillämpa. Detta har säkert medfört att det i vissa fall inte varit attraktivt för fiskerättsinneha— varna att bilda fiskevårdsområden. — — — Länsstyrelsen ifrågasätter lämp- ligheten av att det finns flera institut för förvaltning av fiske. Lagtekniskt bör dock största möjliga anpassning till anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) eftersträvas. I lagen om fiskevårds- områden bör hänvisning till AL i så många fall som möjligt ske. Förvalt- ningsbestämmelscrna bör utgå och ersättas av SFL.

4.1.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Länsstyrelsen delar utred- ningens uppfattning att det är angeläget att fiskevårdsområden bildas och att bildandet underlättas så långt som möjligt. Enkelheten får dock inte drivas så långt att rättssäkerhetskraven eftersättes. Mot bakgrund av tidi- gare förslag till ändrad lagstiftning och synpunkterna härpå (bl.a. länssty- relsens yttrande 1977-03-25) synes de nu lämnade lagförslagen i stort sett vara väl avvägda. — — —

• Sida 119
•  Original

Prop. l980/81: 153 119

4.1.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Utredningen anger att syftet med förslaget till lag om fiskevårdsområden är att tillskapa en modern och ändamålsenlig förvaltningsform för enskilt fiske. Länsstyrelsen. som fattat beslut om bildandet av drygt 50 fiskevårdsområden, kan vitsorda att det finns ett verkligt behov av en sådan förvaltningsform. Som länsstyrelsen angav i sitt yttrande över betänkandet Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976: 6) fungerar den nuvarande ordningen med fiskevårdsområden i stort sett väl. En överarbetning av lagreglerna är emellertid påkallad ur bl.a. effektivi- tets- och kostnadssynpunkt. Förändringar av lagstiftningen bör då i första hand syfta till att stimulera områdesbildningar. varigenom tillgången på fritidsfiskevatten kan ökas och även fler och effektivare fiskevårdande åtgärder kan vidtas. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier måste emellertid samtidigt vara inbyggda i systemet.

4.1.15 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser det ytterst värdefullt att man genom förslaget får väsentligt enklare regler för fiske- vårdsområden. så att dessa kan komma till. stånd snabbare och billigare. ] framtiden bör delägarna i fiskevårdsområdet få pengar över till att göra fiskevårdsinsatser. Det förenklade förfarandet bör också bidra till att det blir större fart på områdesbildandet. Att det i dag är föga populärt att bilda fiskevårdsområden illustreras av att det i länet f.n. finns 23 st. områden bildade medan 11 områden är under bildande. Samtidigt finns det ca 100 fiskevårdsföreningar. En del fiskerättsägare tycks fortfarande sväva i den villfarelsen att de skulle avhända sig äganderätten till fiskevattnet om de går in i ett fiskevårdsområde. Eventuellt borde det i lagtexten klargöras att så inte är fallet. . Länsstyrelsen kan — med vissa invändningar i detaljfrågor varom mera nedan — tillstyrka utredningens förslag till bildande av fiskevårdsområden.

4.1.16 Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredningens nu framlagda förslag till lag om fiskevårdsområden innebär att hänsyn i hög grad tagits till de erinringar som bl.a. länsstyrelsen framförde mot det tidigare förslaget. Det förenklade utrednings- och förrättningsförfarande som utredningen nu fö- reslår kan anses i erforderlig omfattning tillgodose de rättssäkerhetsan- språk som de i fiskevårdsområdet ingående fiskerättsägarna har rätt att ställa. Det förenklade förfarandet medför även en klar kostnadsbegräns- ning vilket också är till gagn för möjligheterna att i ökad utsträckning bilda fiskevårdsområden.

4.1.17 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Samtnanfattningsvis anser läns- styrelsen att olika invändningar kan riktas mot utredningens förslag röran- de fiskevårdsområden. Närmare överväganden fordras särskilt i fråga om behandlingen av de fiskerättsfrågor som i praktiken alltid måste få största betydelse. Den positiva medverkan av fiskeintressenterna. som är väsent- lig om man skall få till stånd ett väl fungerande fiskevårdsområde. under- värderas av utredningen. som i stället synes överbetona myndigheternas planläggande roll. Denna är på detta område knappast särskilt markerad.

4.1.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Det nya förslaget har påtag- liga fördelar mot gällande lag om fiskevårdsområden genom att möjliggöra snabbare och billigare förfaranden vid bildande av fiskevårdsområde sam- tidigt som rättssäkerheten beaktats i erforderlig utsträckning. Länsstyrel— sen tillstyrker i huvudsak förslaget till lag om fiskevårdsområden och vill endast göra en del påpekanden beträffande enskilda paragraferi lagtexten.

• Sida 120
•  Original

Prop. l980/81:153 170

L.

4.1.19 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslagen vad rör bildande av fiskevårdsområden.

4.1.20 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till utredningens i förevarande betänkande reviderade förslag. Länssty- relsen inskränker sig därför nu till att yttra sig på vissa punkter.

4.1.2] Länsstyrelsen i Värmlands län: Tillgången på fiskevatten inom länet är god och något omedelbart behov av ökad tillgång på sådana synes inte föreligga utom i länets västra del. Bildande av fiskevårdsområde kan härvid komma att spela en viss roll. Ett fiskevårdsområdes största betydel- se ligger dock däri att det som juridisk person har större möjligheter än en fiskevårdsförening att genomföra mera kostnadskrävande projekt inrikta- de på fiskevård och service åt de fiskande. Vatten som genom god fiske- vård och utbyggd service gjorts attraktiva är av betydelse ur turistsyn- punkt.

4.1.22 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen finner det framlagda lag- förslaget vara väl genomarbetat och att en kommande lagstiftning borde kunna fastställas i enlighet med förslaget.

4.1.23 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förslaget synes i stort vara ägnat att tillgodose syftet med bildandet av fiskevårdsområden. nämligen att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård och samtidigt innefatta en lämplig avvägning mellan de skilda intressen som har att samverka på fiskets område. Den förenkling rörande förfarandet ifråga om bildande av fiskevårdsom- råden som förslaget innebär jämfört med nuvarande lag. särskilt då beträf- fande det sänkta kravet på fiskerättsutredning. är ägnat att öka bildandet av fiskevårdsområden och att förkorta handläggningstiden. Detta är sär- skilt angeläget i Kopparbergs län med sina ofta invecklade fastighets- och ägarförhållanden och med hänsyn till att bildandet av flera omfattande fiskevårdsområden redan inletts.

4.1.24 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Sammanfattningsvis innebär det nya lagförslaget en klar förbättring i förhållande till nuvarande lag om fiskevårdsområden och bör underlätta det mycket angelägna bildandet av nya fiskevårdsområden.

4.1.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Om utvecklingen blir den utred- ningen föreslår kommer länsstyrelsen att i helt annan utsträckning än nu bli engagerad i bildandet av fiskevårdsområden. Detta ligger också i linje med det ansvar länsstyrelsen redan har för det rörliga friluftslivets utveckling och den regionalpolitiska planeringen. Turismen utgör därvid för delar av länet ett väsentligt inslag och satsningen på fritidsfiske. framför allt i strömmande vatten. är i det sammanhanget betydelsefull. Tillgången på lämpliga sådana områden. som ger den fiskande ett rimligt utbyte är begränsat. Fisket fick i samband med den fysiska riksplaneringen en myc- ket undanskymd roll. Här finns alltså ett klart planeringsbehov inriktat på hushållning med och utveckling av lämpliga fiskbestånd. Detta kommer att förutsätta fiskevårdsområden för större sammanhängande områden. Fis- keturismen är vidare regelmässigt inriktad på handredskap. En planering bör — såsom utredningen uppmärksammat —- beakta även detta och även inriktas på sättet för utövande av förekommande enskild fiskerätt.

• Sida 121
•  Original

Prop. l980/81:153 IZI

4.1.26 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att fiskevårdsområden bör tillkomma i ökad omfattning. Det förslag som lagts bör ge bättre möjlighet än tidigare att få till stånd dessa områden. Länsstyrelsen är därför i princip positiv till förslaget. Speciellt glädjande finner länsstyrelsen det vara att utredningen föreslår ett enkelt förfarande då det gäller att fastställa de fiskerättsliga förhållandena. Just oklarheten beträffande dessa förhållanden och kostnaderna för att utreda desamma har hittills utgjort en effektiv spärr mot bildande av fiskevårds- områden.

4.l.27 Centralorganisationen SACO/SR: Planering och skötsel av ett större vattenområde kommer att kopplas till yrkesfiske-licensområden och fiske- vårdsområden enligt betänkandets förslag. (')m bildandet av fiskevårdsom- råden går långsamt inom vissa områden eller längs vissa kustavsnitt inne- bär detta en fördröjning av genomförandet av en riktig fiskevård. Informa- tion till den fiskande allmänheten och till övriga berörda om sambandet mellan administrativa åtgärder och den biologiska effekten av riktig fiske- vård i fiskevattnet är därför utomordentligt angelägen om förståelse för de föreslagna åtgärderna någonsin skall kunna skapas.

[SACO-SR] tillstyrker — — — statsbidragsgivningen till bildandet av fiskevårdsområden. Det förenklade förfarandet som föreslås tillstyrks un- der förutsättning att rättssäkerheten garanteras.

4.1.28 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Förbundens bestämda uppfattning är — — — att den bästa ordningen för förvaltning av fiskevatten är fiskevårdsområden. I förslaget till lag om fiskevårdsområden tillskapas en möjlighet att kunna bilda fiskevårdsområ- den. även om en majoritet av fiskevattenägarna icke så önskar (95. 2 st.). Vid sådant tvångsbildande anser förbunden dock, att fiskevårdsområdet endast skall omfatta handredskapsfisket. Förbunden understryker. att de är positivt inställda till en förenklad och effektivare lagstiftning inom detta område idet syfte som utredningen anger. Förbunden är emellertid av den bestämda uppfattningen. att för att syftet med de nya lagförslagen skall få avsedd effekt. en positiv inställning och en positiv vilja erfordras att medverka från majoriteten av fiskevattenägarnas sida. Vidare bör man ha klart för sig, att inom vårt avlånga land finns mycket betydande vattenområden med måttligt eller svagt fiske. där möjligheterna till effektiva fiskevårdsåtgärder är starkt begränsade. Detta utgör enligt förbundens mening ytterligare ett belägg för att fiskevattenägarnas positiva inställning är nödvändig.

4.1.29 Landstingsförbundet: — — — Beträffande förslaget till ett förenklat förfarande vid bildandet av fiskevårdsområden samt bidrag till deras bil- dandekostnader har landstingsförbundet intet att erinra.

4.1.30 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Enligt utskottets uppfattning erbjuder fiskevårdsområde i många fall den bästa formen för samordning och förvaltning av fiskerätter. där fiera ägare och skifteslag är inblandade. Nuvarande lag om fiskevårdsområde har enligt medlemsföretagens upp- fattning i stort sett fungerat tillfredsställande vid bildande av sådant områ- de: förvaltningsformen har även som regel kunnat accepteras av fiskerätts- ägarna. Den kritik som uttalats i sammanhanget gäller främst tidsutdräkten och kostnaden för fiskerättsutredningar.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1980/81: 153 [22

Även om det i och för sig är önskvärt att tillvägagångssättet vid bildande av fiskevårdsområde kan rationaliseras. är SISU ej berett att tillstyrka de förslag som utredningen framlagt i sådant syfte. Av skäl, som närmare redovisas i bilagda promemoria. utarbetad av lantmätaren Arvid Bonde- son. SCA. anser SlSU att framlagda förslag till ny lagstiftning angående fiskevårdsområden ej bör läggas till grund för fortsatt diskussion och beslut. Tills vidare kan nu gällande lagstiftning bibehållas i oförändrat skick.

4.1.3] Svenska kommunförbundet: Under de senaste decennierna har fri- tidsfisket utvecklats till en fritidsaktivitet av betydande omfattning. Det finns därför anledning att samhället på olika vägar skapar bästa möjliga förutsättning för fritidsfisket. Styrelsen tillstyrker därför utredningens för- slag till förenklingar i lagen om bildande av fiskevårdsområden. Den före- slagna lagstiftningen bör stimulera till att det bildas fier fiskevårdsområ- den. Förslaget innebär också att nuvarande tiskevärdsföreningar på ett enkelt sätt kan omvandlas till fiskevårdsområden. Därigenom får den stora grupp fritidsfiskare som saknar egna fiskevatten ökade möjligheter att fiska.

4.1.32 Sveriges fiskares riksförbund: SFR är positiv till bildande av fiske- vårdsområden, vilka kan upplåta vatten för såväl yrkes- som fritidsfiske. men anser att nuvarande bestämmelser är att föredraga. SFR vill dock ej motsätta sig förslaget om förenklat förfarande under förutsättning att bil- dande av fiskevårdsområden föregås av omröstning. Vid förrättningen bör sålunda en majoretet av närvarande fiskerättsinnehavare rösta för bildande av område.

4.1.33 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Enligt förbundets uppfattning är det av utomordentlig vikt att enskilt fiske kan ställas till allmänhetens förfogande genom en vettig organisationsform. Fiskevårdsområdet är — väl organiserat och rätt utnyttjat — en från såväl biologisk som juridisk synpunkt god organisationsform. Angeläget är emellertid att inte en krång— lig lagstiftning försvårar och fördyrar bildandet av fiskevårdsområde. vil- ket hittills varit fallet. Utredningen har enligt förbundets mening lyckats att väsentligt förenkla den nuvarande lagstiftningen utan att rättssäkerheten därigenom behövt eftersättas. Positivt är bl. a. förslaget om ett enklare förfarande vid fiske- rättsutredning samt att förrättningsmannen själv kan fatta beslut om bil- dande. Vidare att opinionsvillkoret utformats efter förebild från bl.a. fastighetsbildningslagen— — — Förbundet tillstyrker således förslaget till lag om fiskevårdsområde vil- ken bör möjliggöra ett väsentligt enklare förfarande och en avsevärd redu- cering av förrättningskostnaderna såväl för delägare som för samhället.

4.1.34 Tjänstemännens centralorganisation: — — — Ett förenklat förfaran- de för bildande av fiskevårdsområde föreslås med möjlighet att erhålla statsbidrag till bildandekostnaderna i den mån fiskevårdsområdet har för avsikt att upplåta fiske ät allmänheten. Härigenom skapas bättre förutsätt- ningar för fiskeupplåtelser i sådant enskilt vatten. där någon fiskerätt som omfattar fiske med handredskap inte föreligger. Detta gäller enskilt vatten längs södra ostkusten samt allt inlandsvatten med undantag av de stora sjöarna.

• Sida 123
•  Original

Prop. l980/8l: 153 |"23

4.1.35 Svenska skogsarbetareförbundet: — — — Vi vill — — — anknyta till hovrättens tidigare remissyttrande. där hovrätten påpekade att det bör finnas en fiskeorganisation. som både kan bedriva rationell fiskevård och som kan se till att fisket utövas på ett sätt som motsvarar rådande värde- ringar i samhället. Varken de hittillsvarande liskevårdsområdena. fiske- vårdsföreningarna eller samfällighetsförvaltningarna motsvarar enligt hov- rätten dessa krav. Hovrätten anser att fiskeförvaltningen bör omspänna stora områden, exempelvis en hel ådal. Den synpunkten anser vi vara värd att beakta när man skall revidera nuvarande lagar och förordningar.

4.1.36 Sveriges jordägareförbund: Sveriges .lordägareförbund är i huvud- sak positivt till utredningens förslag i denna del. Bildandet av fiskevårds- områden tillhör de viktigaste åtgärderna för att främja fisket och bör därför stödjas. Förbundet vill dock understryka att det ej bör få komma i fråga att tvångsvis bilda fiskevårdsområde mot fiskerättsägarnas vilja utan att det allmänna helt klart har dokumenterat ett synnerligt behov härav. Detta bör komma till klart uttryck i lagstiftningen.

4.2 Bildande av fiskevårdsområde

4.2.1 Svea hovrätt. vattenöverdomstolen: F iskerältsförret*kning. Om utred- ningens förslag likväl genomförs torde man också kunna godta att beslut om bildande föregås av en äganderättsutredning som bara är preliminär (s. 152). Emellertid kan det ifrågasättas om det är mycket vunnet med en äganderättsutredning som inte är fullständig. Den utredning som hittills krävts ligger ju till grund inte bara för länsstyrelsens beslut om bildande utan också för delägarnas omröstning. ] det senare fallet torde det vara ofrånkomligt att ha tillgång till en delägarförteckning som är ej endast preliminär. Kostnaderna för bildande. Initiativ till bildande av fiskevårdsområde kan enligt förslaget tagas. förutom av fiskerättsägare. av fiskenämnd och kommun ( lOå). Fiskevårdsområde skall kunna bildas utan att någon majo- n'tet därför finns bland delägarna. Uteslutet är ej att fiskevårdsområde bildas utan samtycke från någon enda delägare. Ja det kan t.o.m. genom länsstyrelsens föreslagna rätt att föranstalta om överprövning av förrätt- ningsmannens beslut inträffa att fiskevårdsområde bildas. trots att inte vare sig delägarna. förrättningsmannen. fiskenämnden eller kommun öns- kar det (465). I samtliga dessa fall skall delägarna åläggas att svara för förrättningskostnaderna. Hittills har statsbidrag för viss del av kostnaden för bildande av liske— vårdsområde kunnat utgå. Så skall enligt förslaget kunna ske även i framti— den dock endast om fiskevårdsområdet "förbinder" sig att sälja fiskekon. Också om sådan förbindelse skulle lämnas är det dock inte meningen att rätten till statsbidrag skall vara lagfäst. Med tanke på att förutsättningarna för bildande i förslaget är helt annorlunda än i den gällande lagen anser hovrätten att bestämmelsen om att delägarna ensamma skall bära hela förrättningskostnaden inte kan kvarstå oförändrad i en lag som i övrigt utformas enligt förslaget. Även bidragsbestämmelserna i lagen måste an- passas till det nya läget.

4.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Fisker-ärtsförteckning. Utgångspunk- ten för utredningens förslag är att delägarnas inställning till frågan. om

• Sida 124
•  Original

Prop. l980/81:153 124

fiskevårdsområde skall bildas. mäts på annat sätt än genom röstning med delaktighetstal. Om denna utgångspunkt också blir vägledande vid lagens slutliga utformning, synes den modell för äganderättsregistrering som ut- redningen föreslagit vara tillfyllest från rättssäkerhetssynpunkt.

Utredningen anför att förrättningsmannen enligt föreslagen metod utan nämnvärd insats kommer att få en uppfattning om den relativa storleken av de olika fastigheternas fiskerätt. Hovrätten vill i sammanhanget understry- ka vikten av att uppgifterna klart anges i fiskerättsförteckningen även om de skulle sakna betydelse vid själva bildandet. En sådan sammanställning ger nämligen delägarna en översiktlig bild av styrkeförhållandena inom området och kan tänkas få den verkan att framdeles krav ej reses på fullständig fiskerättsutredning.

Lantmätaren Lars-Göran Loré har i bilaga till utredningen redovisat den metod som utredningen sedan anslutit sig till. Enligt Loré innehåller den preliminära förteckningen normalt alla fiskerättsbärande fastigheter med undantag för eventuella avsöndringar och avstyckningar som har fiskerätt. Risken för att förteckningen innehåller fastigheter som saknar fiskerätt kan antas inskränka sig till de fall då då skattetalsfastighetens hela fiskerätt har överlåtits utan att skattetalet har överförts. Så kan ha skett i samband med avstyckning. Utredningen nämner inte att även andra kategorier faller utanför förteckningen. nämligen de grupper som upptas i 4 och 5 55 i lagförslaget. Som en ytterligare rättssäkerhetsåtgärd kunde övervägas att i fiskerättsförteckningen nämna beskrivna felkällor.

Vad gäller utredningskostnaderna anmärker hovrätten att förteckning- ens kvalitet ofta väsentligt skulle kunna höjas. om den tilläts ingå som ett led i den komplettering av fastighetsregistret som för närvarande pågår.

F iskerårdsområde och samernas fiskerätt. Vad först avser fiske inom de områden som anvisats för samernas uteslutande begagnande innebär den föreslagna ordningen att möjlighet formellt öppnas för kränkningar av samernas i 25 & rennäringslagen förbehållna rätt till fiske. Därjämte för- svinner samernas nuvarande möjlighet att med stöd av 32 ff rennäringsla- gen förhindra att bli helt utestängda från fiske. i och med att fisket inlem- mas i ett fiskevårdsområde. Samernas möjlighet att göra sig gällande vid fiskestämman kommer. oavsett storleken av kronans och samernas vatten- innehav, att inskränka sig till en enda röst. Det kan därför inte bortses från risken för att majoritetsbeslut fattas i strid mot samernas intressen. Visser- ligen finns enligt den föreslagna lagen möjlighet till röstning efter andelstal. men sådant förfarande förutsätter medverkan av andra delägare. Vidare kan samerna såsom delägare föra talan enligt 49 &. Om samernas intressen skall tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. bör detta därför ske redan då grundreglerna för området vid bildandet skall fastställas. Samerna äger enligt förslaget inte formellt delta i själva förrättningen. Deras intressen föreslås bli företrädda av lantbruksnämnden. Enligt hovrättens mening bör samerna ges en annan och starkare ställning vid förrättningen. Detta skulle stå i bätre överensstämmelse med den fiskerätt som tillerkänts dem och det inflytande som de i dag kan öva med stöd av 32 & rennäringslagen. (.lfr hyresgästorganisationens ställning enligt 18 och 19 %& anläggningslagen.)

När det gäller spörsmålet om vem som efter bildandet av fiskevårdsom- rådet skall företräda fisket delar hovrätten utredningens inställning. Inför rennäringslagens tillkomst diskuterades vem som skulle svara för nyttjan- derättsupplåtelserna ovan odlingsgränsen. Därvid avvisades en framställ- ning av Samernas Riksförbund om att samebyarna själva skulle svara för alla slag av nyttjanderättsupplåtelser i dessa trakter. Som skäl för förslaget

• Sida 125
•  Original

Prop. 1980/81: 153 l25

åberopades att en samisk förvaltning i praktiken inte skulle kunna utfor- mas så att den innefattade tillräckliga garantier för att övriga befolknings- gruppers intressen blev tillgodosedda i skälig omfattning (prop. 1971: 51 s. 132). Med hänsyn till vad som i dag gäller och vad som föreslås gälla om delägares inflytande i fiskevårdsområden torde sådana och liknande argu- ment svårligen kunna åberopas mot vad som nu föreslås.

Utredningens förslag, att samerna genom avtal skall kunna avstå från sin fiskerätt inom områden nedanför odlingsgränsen och renbetesljällen. inger inte några betänkligheter. Med hänsyn till beskaffenheten av den rätt som samerna sålunda avhänder sig kunde dock möjligen övervägas en tidsbe- gränsning av avtalets giltighet. förslagsvis tio år.

Förfarandet. Det system som föreslås kan — — — knappast beskrivas som ett renodlat förrättningsförfarande. Det är snarare en blandning av myndighets- och förrättningsmannaförfarande. De överväganden som an- kommer på länsstyrelsen innan och stundom efter det direktiv meddelats till förrättningsmannen verkar i allmänhet komma att vara lika omfattande som enligt det förslag som presenterades i delbetänkandet. Det är därför tveksamt om några ekonomiska fördelar eller tidsvinster av betydenhet står att vinna genom det nya systemet. I förhållande till nuvarande lag ger systemet förmodligen en möjlighet att förkorta tiden mellan förrättnings- sammanträdet och själva beslutet. Denna tidsvinst torde emellertid ofta gå förlorad av den ökade tid som kommer att åtgå för länsstyrelsens inledande granskning och förordnande samt förrättningsmannens samråd i planfrå- gor. Även om länsstyrelsen skall verka för att området stäri överensstäm- melse med rådande planeringpå fiskets område. kan dock handläggningsti- den begränsas. om länsstyrelsen endast anger de minimikrav som anses böra uppställas (se härom mera i nästa avsnitt). Hovrätten accepterar därför systemet. även om det i många fall inte kommer att innebära att handläggningstiden minskar ijämförelse med nuvarande ordning.

Hovrätten anförde i förra remissomgången — — — att det kunde före- komma fiera fall där delägarkretsen inom området är utredd samt att det då saknades skäl att tillgripa kungörelsesedelgivning. Kostnaden för kungö- relsedelgivning kan. om delägarkretsen är förhållandevis liten. komma att vida överstiga kostnaden för ordinär delgivning. Föreskriften om kallelse bör därför inte ges den föreslagna kategoriska utformningen.

] förslaget nämns inte något om vad som skall ske med sådan tvistig fiskerätt som icke kan avgöras genom fastighetsbestämning. Exempel på sådan kan vara tvist mellan arrendator och ägare i fråga om vem som skall företräda fisket.

l2 %. Paragrafens sista stycke kan utgå. De krav som där uppställs torde ändå komma att beaktas av länsstyrelsen.

Villkoren för bildande. Det handlingsutrymme som direktiven ger för- rättningsmannen är begränsat. [ vissa fall förefaller detta kunna leda till icke önskade resultat. Om sakägarna exempelvis inte anser sig kunna acceptera det förslag till grundregler om nyttjande som förrättningsmannen framlägger och planmyndigheten ej ger avkall på sina krav kan följden bli att något fiskevårdsområde överhuvud inte kommer till stånd. oaktat det tänkta området är lämpligt ur fiskevårdssynpunkt. Hovrätten anser att denna och liknande frågeställningar bör beaktas av såväl den direktivutfär- dande myndigheten som planmyndighcterna. Det måste starkt understry— kas att planläggning på fiskets område inte får bli något självändamål. Rent allmänt bör därför direktiven begränsas till att ange de absoluta minimi- krav som från allmän synpunkt uppställs på det tänkta området. Härige-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1980/81: 153 126

nom får förrättningsmannen stor frihet att beakta enskilda intressen vid förrättningen.

En ofta ansenlig sakägarkrets, kanske inom sig förespråkande vitt skilda lösningar på olika problem. kan stundom komma att ställa förrättnings- mannen på svåra prov vid tillämpningen av den föreslagna metoden för opinionsmätning. Vad gäller grundreglernas innehåll är det en besvärlig uppgift att avgöra vilka omständigheter som skall beaktas och vilka som skall lämnas utan avseende. Rena fiskevårdsskäl. exempelvis behov av från fiske fredade områden. torde ofta vara värda beaktande liksom de som åberopas av yrkes- eller binäringsfiskare. Avvägningen blir svår när det gäller att bedöma styrkan i andra typer av argument. Somliga fiskerätts- ägare hävdar måhända. som skäl mot själva områdesbildningen eller mot förslaget om grundregler. att de har ett i deras tycke berättigat krav att för husbehovsfiske eller rekreation få nyttja den egna fiskelotten. Deras eko- nomiska intresse av en upplåtelse väger måhända mycket lätt mot dessa önskemål. Andra åter. kanske de som samtidigt är i besittning av de mest attraktiva vattnen eller strandremsorna. menar kanske att de inte anser sig behöva ens mot ersättning tåla det intrång och den nedsmutsning som kan bli följden av upplåtelse till en vid krets personer. Sådana och andra invändningar skall förrättningsmannen ta hänsyn till när han slutligen utformar sitt beslut. som även skall tillgodose allmänna intressen. Följder- na av ett "felaktigt" avgörande kan bli att en negativ anda sprids redan från början och att förutsättningarna för ett givande samarbete inom områ- det spolieras. Även om erfarenhet finns från förrättningsverksamhet enligt andra lagar hade det varit värdefullt om dessa avvägningsfrågor motivledes berörts. Anledningen till att så ej sker kan möjligen vara att samhällsintres- sena och andra förhållanden varierar så starkt att en precisering på förhand av de argument vid vilka avseende normalt bör fästas ansetts vara av mindre värde. Hovrätten vill dock understryka vikten av att den faktiska opinionen inte åsidosätts vid prövningen.

[ &. Utredningen har. i syfte att undanröja påstådd oklarhet i uttryckssät- tet ”fiske i vatten med flera delägare". fylligare beskrivit de objekt som kan bli föremål för områdesbildning. [ sista stycket sägs att "Fiskevårds- område får . . . bildas av en fastighet med flera delägare”. Denna formule- ring ger utrymme endast för samägda ”i jordeboken upptagna fiskerier. varmed äganderätt till grunden ej är förenad" (Jmf .IP l0€å och Så lag 24.5.1895 om vad till fast egendom är att hänföra). Under angivna punkt kommer med den valda formuleringen inte att inrymmas det liske som tillhör en ”vanlig" samägd fastighet. Sådana fastigheters liske kommer inte heller att kunna hänföras till den föregående punkten. Lämpligen bör sista punkten få följande utformning: .. bildas av fiske som tillhör eller utgör endast en fastighet om denna har fiera delägare".

8 så. Paragrafens sista punkt kan utgå. Kostnaderna för bildande. Förslaget om fördelningen av kostnaderna bygger på tanken att delägarna själva skall svara för bildandekostnaderna. Under avsnitt 9.2.2 redogör utredningen för hur statsbidragsbestämmel- serna lämpligen bör utformas. Hovrätten motsätter sig utredningens för- slag därvidlag och vill hävda att om kostnaderna bestrids av allmänna medel skulle det stimulera till bildande.

Om hovrättens synpunkter i kostnadsfrågan skulle beaktas. saknas be- hov av bestämmelser om kostnadsfördelning. Skulle däremot huvudprin- cipen överensstämma med utredningens förslag. finner hovrätten att en uppmjukning bör ske beträffande sökandens skyldighet att bestrida kost-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1980/81: 153 127

nad för förrättning som inte lett till beslut om bildande. Som ett skäl för den föreslagna regeln kan möjligen andras att den föranleder den enskilde att på egen hand mäta opinionen innan han ger in sin ansökningshandling. Å andra sidan kan sägas att risken för att allmänna medel skulle komma att brukas för behandling av helt grundlösa ansökningar torde vara försumbar genom den förprövning som Länsstyrelsen gör redan innan kostnader av betydelse hunnit uppstå.

4.2.3 Kammarrätten i Jönköping: Fiskeri”tsfc'irtet'kning. Förslaget i lagen om fiskevårdsområden att slopa en fullständig liskerättsutredning innebär en viss försämring ur rättsäkerhetssynpunkt. Mot detta får vägas fördelen med avsevärt minskade kostnader vid det föreslagna förenklade förfaran- det. Kammarrätten anser att förslaget uppfyller sådana krav ur rättssäker- hetssynpunkt att det kan accepteras.

4.2.4 Centralnämnden för fastighetsdata: I"iskerätr.vji'irte(*kning. Koordi- natregistret inom fastighetsdatasystemet omfattar idag mer än hälften av landets fastigheter. Hela landet planeras vara koordinatregistrerat 1985. I koordinatregistret finns alla levande fastigheter och alla levande registrera- de samfälligheter. ] registret finns för varje enhet uppgift om bl. a. central- punktskoordinat samt hänvisning till registerkartblad. Genom att koordi- natregistret förs med hjälp av ADB kan samkörning ske med andra register såsom inskrivningsregister och fastighetstaxeringsregister.

Nuvarande regler för bildande av fiskevårdsområden förutsätter en full- ständig fiskerättsutredning. vilket innebär ett omfattande arbete för att få fram både delägande fastigheter och deras delaktighet. Enbart undantags- vis finns fiskesamfälligheter upptagna i fastighetsregistren. Delaktighetsre- dovisning saknas nästan helt. Någon radikal ändring på detta förhållande kan inte heller förutses de närmaste åren. Fiskevattensutredningen före- slår också i kostnadsbesparande syfte ett regelsystem som endast kräver förteckning över de delägande fastigheterna. Vidare föreslås att förteck- ningen skall upprättas på ett förenklat sätt. Det är i detta sammanhang CFD anser att koordinatregistret på olika sätt kan utnyttjas för att hålla utredningskostnaderna nere. Erfarenhetsmässigt är rätten till liske oftast samfällt för en eller flera byar (primärt skifteslag). Utredningarna kan därför inledas på två olika sätt när koordinatregistret används. Det ena innebär att fastighetsregistermyndigheternas (FRM) kopia av koordinatre- gistret (koordinatlistan) används. Koordinatlistan är ständigt ajourhållen genom FRMs försorg. Genom att kopiera koordinatlistan erhålls enkelt ett underlag för att upprätta fiskerättsförteckningen.

Det andra sättet innebär att alla levande fastigheter inom det primära skifteslagets gränser maskinellt skrivs ut på en förteckning. Detta kan ske med hjälp av befintliga rutiner vid CFD. Denna förteckning kan sedan utgöra underlag för det fortsatta utredningsarbetet.

Efter det att ovanstående underlag kompletterats på sätt som föreslås i betänkandet till en förteckning över berörda fastigheter kan denna använ- das som indata till system vid CFD. Från fastighetstaxeringsbanden häm- tas taxerade ägare och deras adresser samt efterhand som inskrivningsre- gistret införes lagfarna ägare och deras adresser. Med hjälp av systemet kan framställas listor med informationen sorterad både på fastighetsbe— teckning och ägare samt adressetiketter. Kostnadsbesparingar gentemot tidigare manuella metoder har konstaterats i praktiskt arbete.

• Sida 128
•  Original

Prop. l980/81: 153 128

4.2.5 Kammarkollegiet: Fiskevårdsområde och samernas fiskrätt. Utred- ningens reviderade förslag till ny LOFO öppnar viss möjlighet att "områ- den som blivit anvisade till samernas uteslutande begagnade" — varmed avses kronomarkerna ovan odlingsgränsen i Lappland och renbetesfastig— heterna i Jämtlands län — skall kunna ingå i fiskevårdsområde. nämligen då blandad ägarstruktur föreligger. Vatten med blandad struktur förekom- mer dels i gränslinjen till odlingsgränsen och renbetesfjällen. men dels också i viss utsträckning ovan odlingsgränsen. En samordning av formerna för fiskeutövningen i dessa gemensamt ägda vatten har länge varit ett önskemål. Kollegiet tillstyrker därför att reformen genomförs men får samtidigt framföra ett par erinringar mot förslagets utformning. lfrågavarande vatten förvaltas av lantbruksnämnderna. Dessa vatten disponeras — såsom framgår av bil 3 till betänkandet — på olika sätt beroende på deras speciella betydelse för rennäringsutövarna. En del vatten är förbehållna för samernas eget fiske. andra upplåts till allmänhe- ten. varjämte blandformer förekommer. Denna ordning är till stor del en följd av bestämmelserna i 32ä RL om upplåtelse av rätt till fiske. Härför förutsättes. utom annat. att upplåtelse kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln eller besvärande intrång i samernas egen fiskeutövning. Dessa krav måste ovillkorligen också gälla vid prövning av om sådant vatten kan anslutas till fiskevårdsområde. Detta bör på något vis komma till uttryck i LOFO. Största avseende måste fästas vid vad lantbruksnämnden och samebyn anser i frågan om anslutning. Bildande av fiskevårdsområde får således t.ex. inte leda till anhopningar av en fritidsfiskande allmänhet inom för renskötseln känsliga områden. Enligt förslaget förutsättes — genom ett nytt tredje stycke till 31 ff RL — att sameby beträffande sin rätt till fiske i övrigt inom renskötselområdet (nämligen enskilt vatten ovan odlingsgränsen samt allt vatten nedom od- lingsgränsen inom lappmarkerna) skall kunna ingå avtal. varigenom same- byn helt eller delvis avstår från att nyttja fisket. Med hänsyn till renskötsel- institutets mycket speciella natur —- i näringen ingående birättigheter så- som jakt och fiske kan sålunda inte av den enskilde näringsutövaren överlåtas på annan! — bör vid bildande av fiskevårdsområde enligt kolle- giets mening också här största avseende fästas vid vad lantbruksnämnden anser om avtalets förenlighet med rennäringens intressen. Även detta bör komma till klart uttryck i LOFO. (Hänvisningen i förslagets 25 3 st LOFO till 31 .S 2 st RL torde rätteligen avse 31å 3 st.) Om område som blivit anvisat till samernas uteslutande begagnande får ingå i fiskevårdsområde skall. enligt förslagets 6.5 LOFO. sameby inom vars område fisket är beläget anses som delägare enligt LOFO. Kollegiet får erinra om att samebyn inte är ensam rättighetshavare vad gäller fisket inom samebyns område. Enligt 34% RL gäller sålunda att avgift som utgår för upplåtelse av bl.a. rätt till fiske skall fördelas mellan samefonden och samebyn enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. (Bestämmel- serna återfinns i 35 rennäringskungörelsen 1971:438.1 Med hänsyn inte minst härtill bör ifrågavarande vatten inte företrädas av samebyn utan av lantbruksnämnden. Villkoret: för bildande. Det viktigaste ur fiskerättsägarens synvinkel måste vara att bildandet av ett fiskevårdsområde framstår såsom fördelak- tigt för honom och hans meddelägare. Är det tveksamt om ett dylikt resultat kan uppnås. bör det vara förståeligt om hans inställning förblir tämligen ljum —- i all synnerhet om hans kostnadsansvar för områdets bildande skärps. Det befogade i att det allmännas nytta — ibland till synes

• Sida 129
•  Original

Prop. 1980/81: l53 129

kanske även på bekostnad av den enskilde fiskerättsägarens motsvarande gagn - så starkt betonats i förslaget kan därför ifrågasättas. Befaras kan att de nuvarande fiskevårdsföreningarnas medlemmar ingalunda kommer att begära att få föreningarna ombildade till fiskevårdsområden i så stor utsträckning som utredningen synes förutsätta. Möjligt är att de föredrar att i första hand söka anlita någon av de alternativa lösningar som anvisas i 1973 års lag om förvaltning av samfälligheter. Mellan allmänna och enskil- da intressen kan på grund härav konflikter tänkas Uppkomma som inte alltid blir så lätta att lösa.

Det kan mot bakgrund av det nu anförda finnas skäl att mildra det kategoriska kravet enligt lagförslagets 8.5 på överensstämmelse med den kommunala och regionala planeringen. Det allmänna planeringsintresset bör bli tillräckligt tillgodosett genom en föreskrift av innebörd att tillkoms- ten av ett begärt fiskevårdsområde inte bör få verka försvårande på framti- da områdesbildningar inom ramen för den kommunala och regionala plane- ringen. lfrågasättas kan också om det är befogat att kräva att fiskerätts- ägare som motsätter sig att ett fiskevårdsområde bildas måste anföra "beaktansvärda skäl" för sin ståndpunkt. Om en allmän opinion bland fiskerättsägarna motsätter sig tillkomsten av ett fiskevårdsområde. borde redan detta förhållande kunna sägas utgöra ett fullgott skäl för att området inte bör tillskapas. "Beaktansvärda skäl” förekommer emellertid på mot- svarande ställen även i annan lagstiftning såsom t. ex. i 5 kap 5 5 fastighets- bildningslagen 1970: 988 och 7.5 anläggningslagen 1973: 1149. Såvitt fram- går av förarbetena till fastighetsbildningslagen (tredje lagutskotten 1970: 35 s 140) har man genom att använda detta uttryck främst velat framhålla att uppenbart ohållbara skäl inte får hindra angelägna företag. Lydelsen på denna punkt av lagförslagets 9.5 bör därför kunna godtagas. Den närmare tolkningen av begreppet får överlämnas åt rättstillämpningen.

Kostnaderna för bildande. Förenklingarna av förfarandet bör föranleda att förrättningskostnaderna minskar, vilket i och för sig bör stimulera fiskerättsägarna till att ta initiativ till bildandet av fiskvårdsområden. — — — Till skillnad mot vad som nu gäller föreslås — —- — att bidrag skall kunna utgå till fiskevårdsområden. endast under den förutsättningen att de förbinder sig att sälja fiskekort till allmänheten eller på annat sätt sörja för att fisket upplåtes till allmänheten.

Utredningens motiv till förslaget att skärpa fiskerättsägarnas kostnads- ansvar är uppenbarligen att söka utöka allmänhetens möjligheter till fritids- fiske. Fiskerättsägarnas intresse att genom upplåtelser av skilda slag med- verka härtill bör dock kunna stimuleras på andra vägar. Oavsett fiskerätts- ägarnas uttalade inställning vid tidpunkten för tillkomsten av ett nytt fiskevårdsområde bör likväl som regel bildandet av området utgöra en god förutsättning för att sådana upplåtelser på sikt skall kunna komma till stånd. Något bärande skäl föreligger knappast att skärpa fiskerättsägarnas kostnadsansvar i förhållande till vad som nu gäller.

4.2.6 Statskontoret: Kostnaderna för bildande. Utredningens förslag till förenklad fiskerättsutredning bör göra det möjligt att till rimliga kostnader åstadkomma nödvändig samverkan mellan fiskerättsägarna. Denna be- dömning förutsätter emellertid att antalet besvär inte blir alltför stort. Besvär skall kunna anföras bl. a. mot förrättningsmannens beslut om hur kostnaderna för förrättningen skall fördelas mellan fiskerättsägarna. Med hänsyn till att beslut om kostnadsfördelningen skall grundas på en skälig- hetsbedömning finns det risk för att besvär om kostnadsfördelningen blir

9 Riksdagen l980/8I. [ saml. Nr 153

• Sida 130
•  Original

Prop. 1980/81: 153 130

vanligt förekommande. För att undvika ett omfattande arbete med pröv- ning av besvär om kostnadsfördelningen år det enligt statskontorets me- ning önskvärt att riktlinjer utarbetas för kostnadsfördelningcn.

Kostnaderna för förrättning och fiskerättsutredning skall enligt utred- ningens förslag betalas av delägarna i den mån kostnaderna inte täcks av bidrag. Statskontoret ansluter sig till denna princip. Utredningen har be- räknat att kostnaden för bildandet av fiskevårdsområde normalt kan uppgå - till 30—40 kr per fastighet. Statskontoret finner det sannolikt att kostnaden för debitering och inkassering i många fall kommer att överstiga detta belopp. Mot denna bakgrund ifrågasätter statskontoret om inte statsbidra- get bör utgå med 10096. när det från allmän synpunkt är angeläget att fiskevårdsområde bildas.

4.2.7 Riksrevisionsverket: Fiskerärtsfr'irreekning. RRV tillstyrker förslaget till förenklad fiskerättsutredning i samband med bildande av fiskevårdsom- råden. — — —

Kostnaderna för bildande. — — — RRV har inget att erinra mot de föreslagna reglerna för att bestrida kostnaderna vid bildande av sådana områden. dvs. att samtliga kostnader skall bestridas av delägarna.

4.2.8 Lantbruksstyrelsen: F iskevårdsamråde och .s'amernas [sker-är!. Utredningens förslag till lag om fiskevårdsområde innebär små möjligheter för en fiskerättsägare att motsätta sig att fisket i en sjö eller inom en del därav intas i fiskevårdsområde. Detta gäller även möjligheten att förhindra majoritetsbeslut om dispositionen av fisket inom området. Spärr mot upp- låtelse av fiske gäller bara om visst fiske är av väsentlig betydelse för delägares försörjning. ] vissa fall kan upplåtelse av fiskerätt med därav följande verksamhet på och vid vattnet medföra olägenheter för renskötseln som den inte är skyldig att tåla. Med hänsyn härtill synes det enligt lantbruksstyrelsens mening vara nödvändigt med särregler för detta område, lämpligen utformade så att statens vatten inte skall kunna ingå i fiskevårdsområde utan medgivande av lantbruksnämnden genom dess rennäringsdelegation och efter samråd med berörd sameby. Medlem i sameby kan ha fiskerätt även i vatten som ej ägs av staten. Hur stor andel i det enskilda fisket deras fiskerätt är har dock inte preciserats. Detta måste enligt lantbruksstyrelsens mening klarläggas. Förslaget om att sameby ensam skall företräda staten som fiskerätts- ägare i fiskevårdsområde kan lantbruksstyrelsen inte biträda då långsiktiga bedömningar kan stå i konflikt med kortsiktiga. Lämpligast synes vara att lantbruksnämnden efter samråd med samebyn företräder statens fiske. Utredningens förslag om att i fiskevårdsområde skall kunna ingå även statens vatten ovan odlingsgränsen tillstyrks. Med hänsyn till rennä- ringslagens bestämmelser och den speciella status dessa vatten har måste dock den förvaltande myndigheten ges vetorätt beträffande vattnens an- slutning till fiskevårdsområde samt statens fiskerätt företrädas av förval- tande myndighet.

4.2.9 Fiskeristyrelsen: Fiskerättsförteekning. För att bilda fiskevårdsom- råden enligt LOFO krävs fullständig fiskerättsutredning med delaktighets- beräkning. Kostnaderna för dessa utredningar är mycket höga och har starkt bidragit till den ansökningskö för statsbidrag. som för närvarande finns. —- — ——

• Sida 131
•  Original

Prop. 1980/81: 153 131

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget om förenklad fiskerättsutredning. Som grund för detta ställningstagande får styrelsen särskilt framhålla föl- jande. Det är ett viktigt samhälleligt intresse att landets fiskevatten kan vårdas och förvaltas på ett ändamålsenligt sätt Ufr det förslag till målfor- mulering som styrelsen föreslår under avsnitt 6). Tillkomsten av fiskeom- råde inverkar inte på äganderätten till fisket varjämte det bör observeras att anslutning av viss eller vissa fastigheters liske kan ske i efterhand. Förebilder till den förenklade fiskerättsförteckningen finns i annan lagstift- ning där den såvitt bekant har fungerat tillfredsställande. Kostnadsutveck- lingen för de fullständiga utredningarna förskräcker: styrelsen som under senare år betalat ut omkring 200000 kr i statsbidrag årligen från de s.k. vattenavgiftsmedlen. utdömda enligt 2 kap 10 5 vattenlagen har under innevarande års fem första månader fått in statsbidragsansökningar på sammanlagt omkring 1 Mkr. motsvarande ca 650 — 700000 kr i statsbidrag. Tillgängliga medel förslår inte att täcka dessa. samtidigt som en än högre anstormning är att förvänta. Till bilden hör också. att fiskevattensutred- ningen föreslår fortsatt bidragsgivning av allmänna medel— — —. Förslaget ställer sig visserligen dyrare än 1976 års förslag — såväl för samhället som för den enskilde — men den gjorda avvägningen fyller enligt styrelsens mening rimliga krav och äventyrar inte rättssäkerheten.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Fiskenämnden i Västerbot- tens län hari sitt yttrande upplyst. att ägandeförhållandena ofta är mycket splittrade i vattnen ovan odlingsgränsen. Upplåtelse är därför svår att genomföra och fiskevården kan bli eftersatt. Nämnden menar att utred- ningens förslag gör det möjligt att bättre nyttja dessa vattenområden för fritidsfiske. Fiskenämnden i Norrbottens lätt anser att fiskeområden ovan odlingsgränsen torde aktualiseras endast i enskilda vatten och s.k. blan- dade vatten. Dessa är oftast belägna nere i skogslandet i närheten av tätorter och vägar varför de är utsatta för ett särskilt tryck från fritidsfis- karnas sida. Detta motiverar enligt nämnden att fiskevården i vattnen intensifieras. I huvuddelen av vattnen torde intresset från de renskötande samernas sida att bedriva fiske vara begränsat uppger nämnden. liksom att fiske i de mindre av dessa vatten endast bedrivs i undantagsfall som komplement till rennäringen. Också fiskeriintendenten i övre norra distrik- tet finner det positivt att fiskeområdc kan bildas ovanför odlingsgränsen.

Fiskeristyrelsen kan ansluta sig till de synpunkter som framförts från den lokala fiskeriadministrationen såvitt avser inrättande av fiskeområdc även ovanför odlingsgränsen. I motsats till den uppfattning fiskenämnden i Norrbottens län anfört anser styrelsen det därvid självklart. att den sa- meby. inom vars område fisket är beläget. skall anses som delägare enligt lagen.

Fiskenämnden i Västerbottens län ser det som angeläget att samebyarna medverkar till ett utökat fritidsfiske genom att begagna sig av möjligheten att avstå från fiske nedanför odlingsgränsen. Denna fiskerätt kan nämligen enligt nämnden motverka de enskilda fiskerättsägarnas intresse av att vidta fiskebefrämjande åtgärder. Nämnden i Norrbottens län anser att fiskeområdc i enskilt vatten bör kunna bildas utan särskilda avtal med samebyarna. För att skydda rennäringens intressen föreslår nämnden att sameby inte bör bli bunden av fiskeområdets bestämmelser med mindre dessa godkänts av lantbruksnämndens rennäringsdelegation. Lantbruks- nämnden förutsätts därvid samråda med respektive sameby och på så sätt kunna verka för enhetlighet inom hela länets renskötselområde.

Konsekvenserna av att sameby på föreslaget sätt skall kunna avtala bort

• Sida 132
•  Original

Prop. 1980/81: 153 132

sin lagstadgade rätt till fiske är enligt fiskeristyrelsens mening inte tillräck- ligt väl belysta. Styrelsen menar. att man bör utgå från att samerna utövar sin lagliga rätt till fiske under erforderligt hänsynstagande till fiskevårdens och berörda parters — däribland fiskeområdena — berättigade intressen. Avtalsmomentet ingår visserligen som ett integrerande led i utredningens förslag i övrigt. Det oaktat är styrelsen inte för närvarande beredd att tillstyrka förslaget i denna del.

Det senast sagda innebär. att styrelsen tills vidare inte anser sig kunna biträda den mening som fiskenämnderna i de nordligaste länen framfört. Om förslaget likväl skulle realiseras nu bör samebyn och ej lantbruks- nämnden också i dessa fall anses som delägare.

Förfarandet. Utredningen föreslår. i motsats till 1976 års förslag. att fiskeområdc skall bildas vid förrättning. Förslaget tillstyrkes genomgående av de nämnder och intendenter som yttrat sig hit eller lämnas av dem utan erinran. Det nu framlagda förslaget medför sannolikt en större administra- tiv apparat och mer krångel än det tidigare. Fiskeristyrelsen biträder dock förslaget.

Villkoren för bildande. Fiskeristyrelsen instämmer i utredningens upp- fattning. att s.k. frifiske liksom liske på allmänt vatten på samma sätt som enligt LOFO inte bör ingå i fiskeområdc med tanke på de svårigheter som kan uppstå att avväga allmänna intressen mot enskilda— — —.

När det gäller den geografiska omfattningen av de fiskevårdsområden som bildats enligt LOFO finns högst väsentliga skillnader. Grovt sett kan man säga att områdena i landets södra delar är små och ofta omfattande endast enstaka sjöar medan de i mellersta och norra Sverige vanligen är större och ibland kommuntäckande. Fördelarna med små respektive stora områden är av olika slag. För de större områdena talar främst. att de blir administrativt ehklare och underlättar den faktiska fiskevården samtidigt som de gör det enklare för den kortköpande allmänheten. Å andra sidan finns det. som utredningen framhållit. en risk för att alltför stora områden spolierar det engagemang från fiskerättsägarnas sida som hittills och i framtiden måste utgöra en förutsättning för en effektiv verksamhet inom områdena. Detta talar för områden av mer begränsad omfattning. Mycket viktigt i sammanhanget är. att områdena inte endast kommer att omfatta delar av sjöar och vattendrag, utan att det tillses att fiskeribiologiskt riktiga avgränsningar eftersträvas.

Lokala variationer måste alltid förekomma. De skillnader som råder idag mellan områdenas omfattning i södra och övriga Sverige kan dock inte alltid anses rationellt motiverade. Overvägande skäl talar enligt styrelsens mening för att så stora områden som möjligt skapas. Detta kommer att bli av särskild vikt i de kustområden. där inlösen av fisket ej föreslås ske utan där utredningen i stället föreslagit en frivillig linje.

De nuvarande variationerna söder/norr indikerar för övrigt enligt styrel- sens mening ett starkt betonande av lagförslagets 8 5. Enligt denna para- graf får fiskeområdc bildas endast om det står i överensstämmelse med kommunal och regional planläggning på fiskets område eller. om sådan planläggning saknas. ej kan antagas försvåra kommande planläggning. Vid en sådan övergripande planläggning bör som en målsättning gälla att fis- keområdena får så stor omfattning som möjligt. 1 detta arbete har fiske- nämnderna en central ställning — redan idag har de enligt sin instruktion att verka för bildande av fiskevårdsområden.

Fiskeområde skall enligt utredningens förslag bildas. om inte ägarna till det fiske som avses ingå i området mera allmänt motsätter sig områdesbild-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1980/81: 153 l33

ningen och har beaktansvärda skäl för det— — —. Vissa farhågor har utta- lats för att det föreslagna opinionsvillkoret skulle kunna leda till godtycke vid tillkomsten av liskeområde. Då det enligt fiskeristyrelsens mening finns all anledning förmoda. att de av länsstyrelsen förordnade förrätt- ningsmännen inte låter sig påverkas av ovidkommande faktorer bör dessa farhågor ej lägga hinder för genomförande av lagförslaget. Härtill kommer att förebilder redan finns i etablerad lagstiftning rörande fastighetssamver- kan. Styrelsen tillstyrker därför förslaget i denna del.

Utredningens förslag innehåller också en undantagsbestämmelse som innebär att opinionsvillkoret kan bortfalla om bildande av fiskeområdc bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkt. Om denna un- dantagsregel i något fall anses tillämplig skall detta enligt utredningen framgå av förrättningsmannens förordnande.

Fiskeristyrelsen vill i enlighet med utredningen understyrka att undan- tagsregeln måste tillämpas med försiktighet. ] sällsynta fall kan den dock ha sitt berättigande. _

Kostnadernaför bildande. Kostnaderna för bildande av fiskeområdc bör enligt utredningens mening liksom enligt nuvarande LOFO betalas av delägarna i den mån de inte täcks av särskilda bidrag. Eftersom delaktig- heten i området inte är bestämd genom fiskerättsutredning med delaktig- hetsberäkning föreslås att kostnaderna fördelas efter skälighet.— — — Det vore olyckligt om den föreslagna skälighetsfördelningen av kostnaderna skulle verka hämmande på takten att bilda fiskeområden. Enligt styrelsens mening behöver man dock inte befara en sådan utveckling då det säkerli- gen går att mot bakgrund av utredningens material och exempelvis lantmä- teriverkets erfarenheter i olika fastighetsbildningssammanhang finna en någorlunda lättillämpad schablon för kostnadsfördelningen. Styrelsen till- styrker därför utredningens förslag.

Styrelsen har— -— — antytt att kostnadsutvecklingen för bildande av fiskeområde måste brytas. En kort bakgrund till det nuvarande läget kan här vara på sin plats.

Då lagstiftningen om fiskevårdsområden infördes ansåg man att det allmänna borde bidra till täckande av kostnaderna eftersom det var ett allmänt intresse att fiskevårdsområden kom till stånd. För att inte belasta riksstaten. valde man dock att låta bidragen utgå av fiskeavgifter som utdömts enligt 2 kap 10 # vattenlagen för fiskets befrämjande i landet. Samtidigt påpekades att frågan om det allmännas stöd till fiskevårdsområ- dena i vissa delar av landet kunde komma i ett för områdena gynnsammare läge om ett då aktuellt förslag om lokala liskevårdsavgifter genomfördes.

Förslaget om fiskevårdsavgift genomfördes aldrig. Fritidsfiskeutred- ningen aktualiserade frågan på nytt i sitt betänkande SOU l9681l3. Ej heller denna gång infördes sådan avgift. Finansieringen av verksamheten sker därför på samma sätt nu som l961. detta trots de i grunden genomgri- pande förändringar som annan lagstiftning föranlett. Styrelsen tänker där- vid främst på ändringarna i lagcn om rätt till fiske som genomfördes 1974 i samband med den nya lagen om förvaltning av samfälligheter. 1 det sam- manhanget konstaterades (prop l973:l60 s 478) att de nya lagreglerna kunde befaras medföra att tiskekortsförsäljningcn genom fiskevårdsför- eningarnas försorg skulle upphöra under en tid. vilket skulle resultera i att fritidsfisket skulle bli lidande i en utsträckning som borde förhindras. Ej heller denna gång ställdes dock några nya ekonomiska resurser till förfo- gande.

De första åren efter 1961 utgick blygsamma belopp till förättningskostna-

• Sida 134
•  Original

Prop. 1980/81: 153 134

derna. Bidragen var då maximerade till 50 % av kostnaderna. From budgetåret 1969/70 kan 1 särskilda fall upp till 80 % utgå 1 bidrag. Kostnads- ökningen var dock till en början inte särskilt stor. men under de senaste åren har bidrag på över 200000 kr årligen utgått i hård konkurrens med andra angelägna verksamheter som finansieras via fiskeavgifterna. lFör närvarande — efter blott fem månader av året — finns ansökningar på sammanlagt ca 1 Mkr vilket omräknat 1 en genomsnittlig procentsats kring 70 gör bidrag på ca 700000 kr. Finansieringssystemet kan härigenom sägas ha brutit samman. '

Genom det nya lagförslagets utformning beräknar utredningen att :för- rättningskostnaderna ska bli betydligt lägre än idag. Kostnaden för statlisbi- drag har uppskattats till sammanlagt ca 15 Mkr. innebärande en minskning på omkring samma belopp.

Fiskeristyrelsen finner ej anledning till erinran mot utredningens bedlöm- ning av medelsbehovet. Utredningen har utgått från ett femårigt genomfö-

rande av lagförslaget d.v.s att kostnaderna per år skulle komma att uppgå till ca 3 Mkr. Ett genomförande 1 den takten skulle dock enligt styrelsens mening kräva en sådan massiv insats av medel och personal att det förefal- ler rimligare att utgå från en period på 10 år med ett årligt statsbidragsbe- lopp över statsbudgeten pa sammanlagt omkring 1. 5 Mkr 1 dagens penning- värde. i

Lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske lbör anpassas till den av styrelsen förordade tiden för genomförande av refor- men. [

Utöver dessa direkta kostnader för verksamheten tillkommer cmellelrtid indirekta kostander för statsverket. Kostnderna hänför sig till dels fislke- nämnderna som instruktionsmässigt har att verka för bildande av fiske- vårdsområden dels länsstyrelsernas befattning med verksamheten. I 1l10r- malfallen bör förrättningsmännen vara lantmäterisakkunniga. varför älven lantmäteriverket kommer att beröras. ]

I detta sammanhang får fiskeristyrelsen kraftigt understryka att ett sltör- re antal förrättningsmän ges erforderlig utbildning för att kunna verka. Styrelsen kan nämlingen konstatera. att brist på välutbildade förrättnirigs- män har bidragit till den hittills låga takten när det gällt att bilda fiskevåids- områden. Det bör vara en naturlig uppgift för styrelsen att i samarbete med lantmäteriverket lägga upp en lämpligt inriktad utbildning. 1

Stor vikt bö1 ocksa läggas vid att nå ut med information till fiskerältts- ägare. kommuner och andra intressenter för att den nya lagen till skillnad mot LOFO. inte skall bli till döda paragrafer.

Kostnaderna för utbildning av förrättningsmän och information kan beräknas till ca 100000 kr.

4.2.10 Statens naturvårdsverk: Villkoren för bildande. [ Förslag till Lag om fiskevårdsområden. & 2 andra stycket bör enligt verkets mening tillfo- gas att fiskevårdsområde ej får omfatta fiske inom naturreservat om 'det strider mot reservatets syfte. ;

4.2.11 Statens lantmäteriverk: F i_1'kerätt.1;/i'iricc'It/ting.— -— — Olika menilng- ar torde fortfarande råda om i vilken omfattning fiskerättsutredningar bör föregå bildandet av fiskevårdsområden. Det bästa vore naturligtvis om fullständiga utredningar kunde göras redan vid bildandet. Det fö1eliggande förslaget är emellertid uttryck för en avvägning. Det gäller att finna'en metod som gör det möjligt att lösa bildandefragorna ganska snabbt men

• Sida 135
•  Original

Prop. 1980/81: 153 135

ändå tillräckligt säkert. Den nu föreslagna lösningen synes kunna tillgodo- se detta syfte.

Som LMV påpekade vid förra remissbehandlingen och som också för- utses i betänkandet måste man räkna med att behov av utredning om vilka som är delägare kan uppkomma under förvaltningsskedet. _Med utgångs- punkt från de föreslagna reglerna angående omröstning. som innebär att omröstning i vissa fall skall ske efter andelstal. kommer ibland också att behövas utredning om storleken av vars och ens innehav. För att de nu berörda fiskerättsutredningarna skall kunna bedrivas så rationellt som möjligt har LM_V påbörjat och kommer att fortsätta visst metodikutveck- lingsarbete. Detta bör också innefatta frågan om hur man på enklaste och billigaste sätt skall hålla upprättade fiskerättsförteckningar aktuella med hänsyn till löpande förändringar i fråga om äganderätt och fastighetsindel- ning. Förfarandet— — —. Det har i många sammanhang när det gäller markan- vändningsfrågor m. m. visat sig ändamålsenligt att upprätthålla en funktio- nell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomförande. De samhällsplanerande uppgifterna har lagts på organ som är förtroendevalda eller har förtroendemannaanknytning medan de plangenomförande uppgif- terna har lagts på andra organ. som då kan vara tjänstemannaorgan. En sådan uppgiftsfördelning har visat sig vara ändamålsenlig därför att den skapar förutsättningar för effektivitet på båda nivåerna och därför att den ger en klar fördelning av ansvaret. Enligt LMVs uppfattning är det ratio- nellt att fortsätta att utveckla detta mönster— — —. LMV stöder från dessa utgångspunkter de i betänkandena redovisade strävandena att förbättra planeringen inom fiskevården. jaktvården och naturvården regionalt och kommunalt.— — — Bestyren med samverkansbesluten och kontakterna med sakägarna i samband därmed bör i överensstämmelse med samma synsätt förläggas till ett genomförandeorgan. inrättat för sådana uppgifter. Det är inte ändamålsenligt att lägga dessa i stor utsträckning praktiska och rutinberoende göromål på länsstyrelsen. Den genomförandeinstans som bör komma i fråga är fastighetsbildningsmyndigheterna. som därvid bör samarbeta med t. ex. fiskevårdsorganisationen och jaktvårdssakkunniga. vilket kan ske såväl samrådsvis som på basis av sådana bestämmelser om biträde av sakkunniga som finns i FBL (fastighetsbildningslagen) och AL (anläggningslagen) och som bör tas in också i lagstiftningen om fiskevårds- områden och jaktvårdsområden. Att länsstyrelsen förordnar förrättnings- man i varje särskilt fall är inte rationellt. Om uppgiften i stället läggs på en myndighet skapar man förutsättningar för rationell arbctsmetodik och arbetsfördelning.

I den mån den behövliga samhällsplaneringen inte ges sådan fristående form som nyss förordats måste de planmässiga bedömningarna i stället ske inom ramen för genomförandeproceduren. Lösningen kan därvid bli av sådant slag som nu föreslås för fiskevårdsområdena och täktsamverkan. I båda dessa fall innebär de framlagda förslagen att den materiella tillåtlig- hetsprövningen helt eller i huvudsak förläggs till länsstyrelsen. varefter den återstående prövningen sker hos förrättningsinstansen. som avslutar med ett samverkansbeslut. En sådan handläggningsordning är enligt LMVs uppfattning sämre än den förut skisserade modellen. men måste godtas om en lösning enligt denna modell inte kan komma till stånd.— — —

När det gäller den närmare avgränsningen mellan länsstyrelsens och genomförandeinstansens uppgifter i materiella prövningsfrågor känneteck- nas förslagen av att genomförandeinstansen inte getts något manöverut-

• Sida 136
•  Original

l l

l

rymme alls i dessa frågor. vilka helt lagts i länsstyrelsens hand. Med ledning av erfarenheter från andra sammanhang kan man säga att detl är praktiskt fördelaktigt om beslutskompetensen fördelas så att ett visst ut- rymme för jämkningar finns hos genomförandeorganen inom ramar som dras upp av de samhällsplanerande organen. De föreliggande förslagen är från denna synpunkt inte helt rationellt uppbyggda.

Frågan om tidpunkt från vilken fiskevårdsområde äger bestånd (21.5) och tidpunkt då stadgar antas och styrelse utses (32 &) samt frågan om registrering av fiskevårsområde har i förslaget lösts annorlunda än vad som gäller i motsvarande avseende för vägförening och för samfällighetsföre- ning som bildas i anslutning till förrättning enligt AL eller FBL. Det är tveksamt om något står att vinna genom dessa avvikelser. Det bör rimligen gå snabbare och bli billigare att komma igång om ordinarie styrelse utses redan i anslutning til förrättningen. Registreringen hos länsstyrelsen behö- ver inte ta lång tid. särskilt som fastighetsbildningsmyndigheterna kan lämna service när det gäller att ställa i ordning och sända in registrerings- handlingarna. Prop. 1980/81: 153 36

4.2.12 Statens vattenfallsverk: Villkoren för bildande. Vattenfallsverket bör vid prövningen av frågan om fiskevårdsområdets tillkomst ges tillfälle att yttra sig redan vid den prövning länsstyrelsen enl. förslaget har att göra om det ansökta fiskevårdsområdet står i överensstämmelse med regional och kommunal planläggning. Det är nödvändigt att lagregeln om fiske- vårdsområdes planöverensstämmelse kompletteras på sådant sätt att do- mar i vattenmål inte äventyras genom att kraftverksägare förlorar rådighe- ten över fiske som är nödvändigt för verkställigheten.

4.2.13 Domänverket: Villkoren för bildande. Domänverket har inget att erinra mot utformningen av 58 och 9. då urkopplingen av opinionsvillkoret skall tillgripas endast i undantagsfall anser dock domänverket att detta bör markeras tydligare än som nu är fallet. Andra stycket i 59 bör enligt domänverkets mening därför avslutas på följande sätt: " ......... om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer att det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområdet bil- das."

4.2.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: F iskerätis/örteckning. Erfarenheten från undersökningssammanträden med sakägare i vattenmål särskilt i frå- gor om skada på enskilt fiske gör att det från länsstyrelsens sida mäste ifrågasättas om förslaget i förevarande stycke är särskilt välbetänkt. Erfa- renheten är nämligen den, att även om man har en vederbörligen upprättad och med sakägarna kommunicerad fiskerättsutredning som underlag för sammanträdet. framkommer vid detta en mängd mer eller mindre löst grundade fiskerättsanspråk, som är mycket besvärliga både att redovisa. lokalisera och eljest hantera. Handläggningsmetodiken beträffande fiske- rättsutredningar är således enligt länsstyrelsens uppfattning olämplig och ägnad att fördröja och därmed även fördyra förrättningen. Länsstyrelsen vill därför förorda att fiskerättsutredning normalt skall upprättas som förberedelse till förrättningssammanträdet. men med möj- lighet för förrättningsmannen att i klara och enkla fall underlåta detta. Betänkandets metodik innebär. förutom de nyss antydda komplikationer- na under förrättningsarbetet. stora risker för att länsstyrelserna får en stor utredningsbörda i besvärsledet. Och ju sämre utredningsunderlaget är

• Sida 137
•  Original

Prop. l980/81: 153 137

desto större är risken för besvär. Ett annat skäl för fullständig fiskerätts- utredning i inledningsskedet av förrättningen är kravet på bestämning av sakägarkretsen.

4.2.15 Länsstyrelsen i Uppsala län: I—"is'keriittt'jörteekning. Länsstyrelsen vill i huvudsak instämma med utredningen i fråga om behovet av utredning av fiskerätt före beslut om bildande av fiskevårdsområde. Fiskerätt ärinte sällan så svårt att utreda att kostnaderna härför inte står i skäligt förhållan- de till fiskerättens värde. En reglering efter viss förebild av lagen om äganderättsutredning och legalisering synes därför vara befogad. [ prakti- ken torde det dock ofta anses lämpligt att delaktigheten utreds redan under förrättningen. Erforderliga föreskrifter för att arbetet härmed inte skall tillåtas fördyra förrättningen torde tillhöra de planerade anvisningarna till ledning för förrättningsman. Förfarandet. Det föreslagna förfarandet synes vara grundat på att endast länsstyrelsen ansvarar för prövning av allmänna intressen medan förrätt- ningsmannen endast får ett begränsat ansvar. Detta har lett till en detalj- reglering som måste tynga förfarandet. Enligt länsstyrelsens erfarenhet kan ett väsentligt större ansvar anförtros förrättningsinstansen. i synnerhet som länsstyrelsen utser förrättningsman och kan förordna om överpröv- ning. Villkoren för bildande. Förslaget är i hög grad ägnat att tillgodose det allmännas intresse av att fiskevårdsområden bildas och att dessa förses med grundregler för fiskets utnyttjande som tillgodoser det allmännas intresse. Måhända kan det förhållandet att fiskerättsägarnas intresse har fått en till synes kärv behandling i förslaget motverka detta syfte. ] prak- tiskt handlande torde det vara svårt att tillskapa fiskevårdsområde för att bereda en vidare krets möjlighet att fiska mot en stark ägareopinion i fiske som tillhör flera olika ägare. Den i förslagets 9.5 andra stycket intagna undantagsregcln från opinionsvillkoret. som kan uppfattas som ett alltför långt tillgodoseende av allmänt intresse. synes knappast vara motiverat av praktiska behov och bör utgå. Kostnaderna för bildande. Den föreslagna förenklingen av förrättnings- förfarandet är sakligt motiverad och ägnad att hålla nere kostnaderna för att bilda fiskevårdsområde. Sett ur enskild synpunkt torde det emellertid komma att uppfattas som inkonsekvent att kostnaderna i princip skall betalas av delägarna. i synnerhet när fisket inte är avsett att nyttjas kommersiellt. Det är därför väsentligt att statsbidrag kan utgå. Enligt länsstyrelsens mening bör en konsekvens av det föreslagna förfarandet vara att kostnaderna inte skall fördelas mellan delägarna. i varje fall inte för bildande av fiskevårdsområde som huvudsakligen uppbärs av allmänt intresse. Kostnaderna bör. i den mån de inte täcks av bidrag. kunna debiteras fiskevårdsområdet och förskotteras av länsstyrelsen.

4.2.16 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Fiskerättsjörteekning. — — — Förslaget om förenklad fiskerättsutredning böri princip tillstyrkas. — — —

Förfarandet. Förrättningarna försvåras och fördyras av oenhetliga regler tex när det gäller kallelseförfarande. Det är ekonomiska och prak- tiska skäl som främst talar för en anpassning till AL ( anläggningslagen ) och SFL (lagen om förvaltning av samfälligheter). Det finns där färdiga rutiner att bygga på. Också för sakägare och allmänhet är det en fördel med en i olika sammanhang enhetlig lagstiftning.

En mindre lämplig konstruktion synes vara att länsstyrelsen, samtidigt

• Sida 138
•  Original

Prop. 1980/81: 153 138

som förrättningsman utses. jämväl skall kunna meddela undantag från opinionsvillkoret i % 1 st i den föreslagna lagen om fiskevårdsområden. Besvär över förrättningsmanncs beslut avgörs ändå i första instans av länsstyrelsen.

Villkoren för bildande. — — — Motivationen bland delägarna i ett fiske- vårdsområde är betydelsefull för dess verksamhet. Genom att låta fiske- rättsinnehavarna även i fortsättningen få rösta om bildande av fiskevårds— område kan fövaltningen av ett. sådant område komma att gagna fisket i landet. Länsstyrelsen vill därför starkt understryka att bildande av fiske- vårdsområden skall föregås av omröstning. Förslagsvis skulle en omröst- ning kunna ske på följande sätt: "Vid omröstning har varje delägare en röst. De som med samäganderätt äger en eller flera fastigheter har gemen- samt en röst. Om minst en femtedel av de närvarande röstberättigade delägarna begär det. skall röstning ske efter delaktighetstal."

4.2.17 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Förfarandet. För att rationalisera handläggningen vid bildandet av fiskevårdsområden är det lämpligt att direkt utgå från att fastighetsbildningsmyndighet bör vara förrättningsman och att ansökan om förrättning görs direkt dit. Villkoren för bildande. Den föreslagna modellen för fiskerättsutredning synes ändamålsenlig. Länsstyrelsen vill dock ifrågasätta om ersättandet av omröstning efter delaktighetstal med en opinionsmätning bland kända fis- kerättsägare uppfyller kraven på rättssäkerhet. Enskilda fiskerättsägares intressen kan komma att förbises. Den enskilda rätten måste ges betryg- gande garantier. Länsstyrelsen föreslår därför att det i lagen om fiske- vårdsområden klart fastläggs att fiskevårdsområden i regel inte skall om- fatta annat än fiske med handredskap. Skall fiskevårdsområde omfatta annat fiske fordras samtycke av fiskerättsägaren. Särskilt viktigt är det med en strikt gränsdragning mellan handredskapsfiske och övrigt fiske då fiskevårdsområden bildas för områden där värdefullt fiske med icke hand- redskap förekommer. exempelvis fasta ålfisken vid kusten.

4.2.18 Länsstyrelsen i Jönköpings län: FiskeröItsförteekning. [ enlighet med sina tilläggsdirektiv har utredningen föreslagit en förenklad form av fiskerättsutredning. vars resultat benämns fiskerättsförteckning. Denna utredning bedöms kunna utgöra tillräcklig grund för att. på det sätt försla- get anger. mäta delägarnas inställning till frågan om bildande av fiske- vårdsområde. Häri delar länsstyrelsen utredningens bedömning. En fiskerättsutredning enligt det nu rådande mönstret har emellertid — efter- som den utgör ett hjälpmedel under förvaltningen av området. såsom vid ekonomiskt mera omfattande satsningar på fiskevårdande åtgärder — ett vidare användningsområde än att bara utnyttjas vid bildande av fiske- vårdsområde. Detta framgår bl a av att ett flertal fiskevårdsföreningar valt att låta utföra fiskerättsutredningar utan att direkt ha syftat till en områdesbildning. [ många fall känner alltså fiskerättshavarna ett behov av att ha en tillförlitlig utredning med delaktighetsberäkning till förfogande. Det är svårt att se hur detta berättigade behov praktiskt och framför allt ekonomiskt skall kunna tillgodoses inom den föreslagna lagstiftningens ram. Fråga är om man inte på något sätt bör möta den efterfrågan på kompletta fiskerättsutredningar som länsstyrelsen antar finns. ' Förfarandet. Utredningens förslag att fiskevårdsområden skall bildas vid en förrättning gillas av länsstyrelsen. Med hänsyn till den vikt. som förslaget lägger vid den lokala och regionala planeringen på fiskets områ-

• Sida 139
•  Original

Prop. l980/81: 153 139

de. framstår det som naturligt att länsstyrelsen också i fortsättningen har ett avgörande inflytande vid områdesbildningen. Det kan emellertid i sam- manhanget övervägas om det inte vore lämpligt att låta hela förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde ske hos en och samma myndighet. som då skulle vara förrättningsmyndighet efter förebild i flera nyare lagar på fastighetsrättens område. Eventuellt skulle härigenom kunna vinnas vissa fördelar. såsom exempelvis en snabbare handläggning. Detta skulle då få vägas mot att man mister den direkta förbindelsen i länsstyrelsen mellan den tilltänkta fiskeplanläggningen och områdesbildandet. l bifogad PM. som upprättats inom länsstyrelsens lantmäterienhet. anförs ytterligare synpunkter på frågan om fastighetsbildningsmyndigheten som förrätt- ningsmyndighet vid bildande av fiskevårdsområden. Det bör också upp- märksammas vad som i nämnda PM anförts angående möjligheterna till fastställelse av fiskerättsförteckningen och ändringen i den.

[ länsstyrelsens yttrande över betänkandet fiskevårdsområden förorda- des att delgivningslagens regler i sin helhet blev tillgänliga i fråga om kallelse till förrättningssammanträde. Länsstyrelsen menar fortfarande att vissa fördelar skulle uppnås genom den lösningen. Man skulle exempelvis få till stånd en samstämmighet med reglerna i fastighetsbildningslagen. anläggningslagen och ledningsrättslagen vilket skulle vara en effektivitets— vinst, eftersom det i praktiken ofta kommer att vara samma förrättnings- män som handhar de olika instituten på fastighetsrättens område. Dessut- om skulle man få en kostnadsbesparing. Med "ortstidning" avses oftast ett flertal tidningar. Annonskostnaderna kan då uppgå till betydande belopp. Om antalet fiskerättsägare är begränsat kommer kungörelsekostnaderna att dra anmärkningsvärt stor del av förrättningskostnaderna. I de fall samtliga fiskerättsägare är kända — tex genom att fullständig fiskerätts- utredning finns eller samfällighetsförteckning till jordregistret upprättats eller fastighetsregistret innehåller erforderliga uppgifter — kan ordinär delgivning (35 1 st DelgL) ställa sig betydligt billigare.

Kostnaderna för bildande. En följd av att det vid bildandet av ett fiskevårdsområde endast krävs en förenklad fiskerättsutredning är att kostnaderna för förrättningen enligt förslaget skall fördelas efter skälighet.

] många fall måste det här uppstå tveksamhet och tvist vid kostnadsfördel- ningen. Aven för detta fall vore det önskvärt om delägarna. när de så önskar, har en möjlighet att i stället lägga en delaktighetsberäkning till grund för fördelningen. Om ändå en skälighetsbedömning måste göras bör det i lagförarbeten eller på annat sätt ges vissa riktlinjer för hur en sådan bedömning ska göras.

4.2.19 Länsstyrelsen i Kronobergs län: F iskerättsjörteckning. Stor enighet råder om att den fiskerättsutredning som idag utförs av förrättningsman- nen i regel är onödigt omfattande med hänsyn till den begränsade rättsver- kan som den har. Utredningens metod att begränsa officialutredningen till framställning av en preliminär förteckning över fiskedelägande fastigheter och till prövning av senare framställda anspråk på fiskerätt bör i allmänhet tillfredsställa rimliga krav på rättssäkerhet inför områdets bildande. Vid fördelning av förrättningskostanden liksom under förvaltningen kommer delägarna emellertid stundom att begära omröstning efter delaktighet. Om de då ej kan nå den tillräckliga majoritet som delaktighetstalen kräver måste en fullständig fiskerättsutredning göras i efterhand. Det blir då. enligt utredningen, i stället delägarna själva som får bekosta denna full- ständiga fiskerättsutredning. Länsstyrelsen anser att det kan bli mycket

• Sida 140
•  Original

Prop. l980/81: 153 l40

kostsamt för delägare att begära omröstning efter delaktighet. Det kan därföri vissa fall vara motiverat med statsbidrag även i dessa fall. .

Förfarandet. Länsstyrelsen utser i regel fastighetsbildningsmyndighet. — specialenheten i länet — att vara förrättningsman. Det har visat sig vara ändamålsenligt. Utredningarna är mycket gedigna och det krävs sällan några kompletteringar. Likväl anser länsstyrelsen det vara fördelaktigt att även i fortsättningen ha möjlighet till självständig prövning om annan förrättningsman har den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver. Om specialenheten belastas med alltför många förrättningar kan vänteti- den bli lång. Finns då tex möjlighet att utnyttja tex en pensionerad lantmätare finns det tidsvinster att göra.

Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse att utredningen föreslår att be- svär ej skall få anföras självständigt över valet av förrättningsman.

Enligt l5 & lagförslaget skall förrättningsmannen utfärda kungörelse. vari fiskerättsägarna kallas till sammanträde. Däri skall bla intagas föreläggan- de för "okända fiskerättsägare" att senast vid sammanträdet anmäla an- språk på liskerätt. Länsstyrelsen anser-att lagtexten bör ändras så att dessa anspråk skall anmälas senast en vecka före sammanträdet. Förrättnings- mannen skulle då få tid att bättre granska framställda yrkanden. Fiske- rättsförteckningcn skulle också bli korrektare och sammanträdestiden kunde minska.

Villkoren för bildande. Länsstyrelsen anser att det föreslagna opinions- villkoret är ett Steg i rätt riktning för att underlätta bildandet av fiskevårds- områden. Enligt utredningens förslag bortfaller emellertid opinionsvill- koret om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkt. Om undantagsbestämmelsen vad gäller opinionsvill- koret är tillämplig. skall detta dessutom framgå av förrättningsmannens förordnande. Utredningen har visserligen framhållit att denna möjlighet kommer att utnyttjas endast i undantagsfall. Även om så blev fallet finns det enligt länsstyrelsens uppfattning ej tillräckliga skäl för att sätta opinio- nen ur spel. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget i denna del.

4.2.20 Länsstyrelsen i Kalmar län: Fiskerättsförtet'kning. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget i denna del. Förfarandet. Utredningens förslag innebär en viss begränsning av officialinitiativet. Enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter Så äger liske- riintendenten rätt inge ansökan om områdesbildning. Då emellertid denne äger att vid fiskenämnds sammanträde väcka frågor om förrättning. till- styrkes förslaget. Villkoren för bildande. Som anförts inledningsvis saknas i stort sett den kommunala och regionala planeringen på fiskets område. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att en sådan planering kommer till stånd.

— — — Länsstyrelsen vill — — — särskilt framhålla vikten av att. i fall där opinionsvillkoret ställs mot allmänna intressen, det allmänna verkligen dokumenterar att åtgärden är synnerligen angelägen.

Kostnaderna för bildande. Då delaktighetstal som regel ej kommer att framräknas vid bildandet, kan fördelning av kostnaderna efter delaktighet ej som nu läggas till grund för kostnadsfördelningen. Detta kan leda till tvistigheter vid den fördelning enligt skälighetsprincipen, som framstår som kvarvarande alternativ. Om däremot en fullständig fiskerättsutredning förelåg behövde en sådan situation aldrig uppstå.

Länsstyrelsen anser vidare, att om fiskevårdsområde bildas med det huvudsakliga syftet att tillgodose allmänhetens fritidsfiskeintressen, stats- bidrag bör utgå med minst belopp enligt gällande normer.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1980/81: 153 l4l

4.2.2] Länsstyrelsen i Blekinge län: Förfarandet. I 2l & förslaget till lag om fiskevårdsområde anges att fiskevårdsområde skall äga bestånd från den dag stadgar och styrelse finns för området. För att tillgodose kravet på klarhet hos avtalsslutande parter mfl i frågan om vid vilken tidpunkt fiskevårdsområde blir juridisk person och därmed behörig att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter anser länsstyrelsen att registrering av fiskevårdsområdet bör ske innan det erhåller nämnda rättsliga status.

Villkoren för bildande. Med de lokala olikheter som fisket har i skilda delar av landet anser länsstyrelsen det nödvändigt att förutsättningarna för att rätt vårda och utnyttja fisket som naturresurs först utreds och vägs in i översiktlig kommunal och regional planläggning på fiskets område. ] en sådan planering kan sådana faktorer som fiskevattenkvalitet. naturliga fiskemöjlighctcr. artförekomst. fisketryck och förutsättningar för bildande av fiskevårdsområde närmare kartläggas. Länsstyrelsen anser att en sådan planläggning med bred förankring på lokal och regional nivå inte blott kommer att medföra en gynnsam utveckling såvitt avser bildande av fiske- vårdsområden utan även utgör en förutsättning för en sådan utveckling. Olika berörda intressenters uppfattningar kan i en sådan planläggning vägas samman och beaktas med hänsyn till de förhållanden som under planeringsperioden förväntas råda i kommunen och regionen. Tillkomsten av en sådan planläggning bör därför påskyndas och på alla sätt stödjas.

För en god hushållning med den naturresurs som fisket utgör — varvid med hushållning här avses såväl vård som nyttjande — är det angeläget att alla av fisket berörda intressenter samverkar. Förutsättningarna för en sådan samverkan kommer. enligt länsstyrelsens mening, väl att kunna tillgodoses genom tillämpningen av det förslag till organisationsform för fiskevård och -nyttjande som utredningen lämnat samt genom kommunal och regional planläggning på fiskets område. Länsstyrelsen och fiske- nämnden bör tilläggas uppgiften att i samråd .,_rned kommunerna aktivt verka för att fiskevårdsområden kommer till stånd i den omfattning .som förutsätts i planeringen.

Kostnaderna för bildande. [ konsekvens med länsstyrelsens avstyrkan av utredningens förslag till inlösen av det rörliga redskapslisket vid Ble- kinge läns södra kust ( avsnitt 6.2 .l.2) vill länsstyrelsen föreslå att det för inlösen beräknade ersättningsbeloppet med avseende på ifrågavarande kuststräcka i stället omdisponeras till förmån för fiskevårdande åtgärder och bildande av fiskevårdsområden.

4.2.22 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fiskerättsjförterkning. — —— — Vid liskevårdsområdesbildningen kommer frågor om liskerättsliga förhållan- den ofta i blickpunkten. Det kan också ifrågasättas om det är riktigt att vid uppkommen tveksamhet skjuta över frågan om fiskerätt eller ej på den enskilda markägaren.

Förfarandet. Enligt utredningens förslag blir förfarandet i samband med förordnande av förrättningsman mer omständligt än nu. I motsats till utredningen anser länsstyrelsen det inte behövligt att genom särskilda föreskrifter och direktiv reglera förhållandet mellan länsstyrelsen och för- rättningsmannen. Erforderliga kontakter bör här kunna ske enkelt och informellt.

Utredningen vill slopa länsstyrelsens nuvarande fastställelseprövning av fiskevårdsområden och ersätta den med besvärsprövning. Härmed synes dock föga vara vunnet. Visserligen fungerar den ordning utredningen före- slagit väl i fråga om annan lagstiftning exempelvis fastighetsbildningslagen .

• Sida 142
•  Original

Prop. 1980/81:153 142

Emellertid anger utredningen som skäl för sitt förslag främst önskemålet om att med större snabbhet få igång nya fiskevårdsområden. Därtill kan dock sägas att. åtminstone i Kristianstads län, länsstyrelsens handlägg- ningstider genomgående varit korta. De längsta väntetiderna har förelegat hos förrättningsmännen och i kammarrätten. Om fiskerättsutredningarna enligt förslaget görs mer preliminära än hittills finns det risk att rena fiskerättsfrågor. som redan nu dominerar såsom anledning till erinringar. i än högre grad kommer upp i form av besvärsärenden. Och någon möjlighet att helt avvisa någorlunda motiverade fiskerättsanspråk innebär inte heller det nya förslaget, om än detta i högre grad ger möjlighet att begära .ytterligare utredning av markägaren.

I motsats till vad som nu gäller eller att fiskeområdesbildningen träder i kraft från den dag beslutet därom vunnit laga kraft föreslår utredningen att området skall äga bestånd från den dag stadgar och styrelse för området finnes. Detta innebär dock att rättsläget vid överklagande av beslut i vissa hänseenden blir oklart särskilt i fråga om förvaltningen. Dessa frågor bör ytterligare övervägas.

Villkorenför bildande. För närvarande gäller för bildande av fiskevårds- område krav på viss majoritet bland fiskeintressenterna. Utredningen före- slår nu att majoritetsreglerna upphävs och ersätts av ett mer allmänt utformat s.k. opinionsvillkor. som innebär att det i stället skall krävas att fiskerättshavarna ej mera allmänt motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för detta. I detta hänseende godtar länsstyrelsen utred- ningens förslag eftersom nuvarande majoritetsregler får anses något stel- benta och då opinionsvillkor av det slag som här föreslagits kommit till användning i annan jämförbar lagstiftning.

4.2.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förfarandet. 16 å. Meddelande om kungörelsen bör även tillställas länsstyrelsen. I betänkandet, sid. 171. anges nämligen att det är lämpligt att tjänsteman från länsstyrelsen är närvarande vid sammanträdet. Kostnaderna för bildande. Enligt utredningen skall statsbidrag endast kunna utgå till de fiskevårdsområden som förbinder sig att upplåta fisket till allmänheten. Länsstyrelsen anser att nuvarande regler för statsbidrags- givningen inte bör ändras. Det är nämligen angeläget. t.ex. från fiske- vårdssynpunkt. att fiskevårdsområde bildas även om fisket inte upplåts.

4.2.24 Länsstyrelsen i Hallands län: Fiskerättsjörtet'kning. — — — I det reviderade förslaget har valts nya former för fiskerättsutredningen som kan jämföras med äganderättsutredning enligt lagen om äganderättsutred- ning och legalisering. Då denna lagstiftning har givit ett mycket gott resul- tat bör enjämförbar lagstiftning med fördel kunna användas för fiskeutred— ning. Förslaget innebär också ett billigare utredningsförfarande. [ betän- kandet anges sålunda att utredningskostnaden kan reduceras till 25— 30 % av kostnaden för en fullständig officialutredning. Reduceringen åstad- kommes genom aktiv medverkan från delägarna och en fördelning av ansvaret mellan förrättningsman och delägare. Den förenklade fiskerättsutredningen kan dock föranleda en ökning av antalet efterprövningar. Enligt förslaget skall den. som efter det förrätt- ningen avslutats. gör gällande rätt till liske utan att vara upptagen i liske- rättsförteckning vara skyldig att om så påfördras styrka sin rätt. Då det är väsentligt att reducera de nu höga kostnaderna i samband med bildande av fiskevårdsområde. tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

• Sida 143
•  Original

Prop. l980/81:153 143

4.2.25 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Fiskerättsjörteckning. Den utredningsmetod som redovisas — — — ger såvitt enheten kan bedöma en god och för ändamålet användbar förteckning över fiskerättsägarna — —- —. 1 bilagan nr 1 framhålles att fastighetslängdernas ägaruppgifter väl övcrensstämmer med de lagfarna ägarna och att längdernas uppgifter där- för bör kunna godtas som underlag för den preliminära förteckningen. Lantmäterienheten är emellertid av den uppfattningen att längdernas ägareuppgifter inte okritiskt kan användas i förteckningen. eftersom dessa ibland avviker från fastighetsbokens. Det är också att märka att enligt & 3 i förslaget förutsätts lagfaren ägare till fastighet med rätt till fiske vara fiskerättsägare. Fastighetslängdens uppgifter måste därför alltid jämföras med fastighetsbokens före användandet. En åtgärd som vid ett stort antal fiskerättsfastighcter kan bli kostsam. innan inskrivningsregistret datalagts. Lantmäterienheten utgår ifrån att dessa synpunkter kommer att beaktas vid utformningen av de riktlinjer för framställandet av den preliminära förteckningen som enligt förslaget skall ankomma på lantmäteriverket efter samråd med fiskeristyrelsen. Förfarandet. Lantmäterienheten anser. att utredningen i nu framlagt slutbetänkande borde ha tagit upp och närmare diskuterat sambandet mellan hushållningsplaner och gällande planlagstiftninglsamt kontaktvä- garna mellan olika myndigheter mot bakgrunden av rådande osäkerhet beträffande fiskets planering. Att länsstyrelsen vid sin lämplighetspröv- ning måste beakta att fiskevårdsområdet kommer att utgöra en lämplig fiskeribiologisk och administrativ enhet ligger i sakens natur. Hur den enskilde fiskerättsägaren emellertid skall få tillfälle att ta del av och yttra sig över de hushållningsplaner som fiskenämnderna upprättar och vilka i Stor utsträckning kommer att ligga till grund för länsstyrelsens ställningsta- gande har utredningen inte berört. ' Lantmäterienheten ställer sig tveksam till procedurförfarandet som är tvivelaktigt med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Grundreglerna för fiskevårdsområdet utformas ju under stort hänsynstagande till allmänna intressen samtidigt som bevisbördan genom opinionsvillkorets utformning lagts på den enskilde. En enskilds ansökan kan t. ex. efter remissbehand- lingen (å 11) på grund av utförd fiskeplanläggning komma att utvidgas till att avse ett betydligt större område än den sjö sökanden föreslagit. Utvidg- ningen kan medföra att kostnaderna för upprättandet av fiskerättsförteck- ningen flerdubblas, varvid de enskilda drabbas av merkostnaderna, om inte den myndighet som föreslagit utvidgningen uppträder som medsö- kande. Fall kan också tänkas där förrättningen till följd av det allmännas ingripanden får avslutas utan att fiskevårdsområde bildas. varvid förrätt- ningskostnadernafår betalas av sökanden (jfr 22 & lagförslaget). Oavsett att förrättningsmannen enligt förslaget är bunden av länsstyrel- sens direktiv kommer emellertid mycket stora krav att ställas på hans kunnighet i och erfarenhet av fastighetsrättsliga frågor. när fullständig fiskerättsutredning saknas. Förutom att upprätta tiskerättsförteckning Skall förrättningsmannen enligt lagförslaget mottaga anmälan om innehav av fiskerätt. tillse att innebörden i anmälda anspråk blir klarlagd. bedöma huruvida omfånget av fiskerätt skall bli föremål för särskild utredning och om så prövas nödvändigt förelägga sakägare att påkalla fastighetsbestäm- ning. verkställa särskild utredning om oförenliga anspråk på liskerätt an- mälts och slutligen upprätta förteckning över de fastigheter. som skall anses ha fiSkerätt. Dessa förrättningsmannens åligganden begränsar — såvitt lantmäterienheten kan förstå — på ett avgörande sätt kretsen av förrättningsmän.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1980/81: 153 144

Visserligen är förrättningsmannen vid upprättandet av förslag till grund- regler för fiskevårdsområdet bunden av de föreskrifter som lämnats i förordnandet men det kan dock tänkas fall där tillgång till särskild sakkun- skap behövs. Hur detta skall lösas lämnar emellertid fiskevattensutred- ningen inte något besked om, vilket är en brist.

Villkoren för bildandet. Att förekomsten av samfällighetsförvaltning enligt lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) inte hindrar tillkomsten av fiskevårdsområde och att bildandet av fiskevårdsområde inte gör sådan samfällighetsförvaltning överflödig framhålles särskilt av utredningen. [ detta sammanhang vill lantmäterienheten framhålla att hinder inte heller synes föreligga mot att fiske som förvaltas av häradsallmänning och andra allmänningsskogar ingår i fiskevårdsområde. Detta framgår av 24 & sista stycket i det samtidigt framlagda förslaget till lag om fiske.

Andra stycket 9 & lagförslaget innehåller en bestämmelse som innebär att opinionsvillkoret bortfaller om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkt. Bestämmelsen avses utnyttjas endast i undantagsfall och skall om den är tillämplig framgå redan av förrättningsmannens förordnande.

Lantmäterienheten anser för sin del att en förutsättning för tillämpning- en av detta lagrum bör vara att det allmännas intresse är klart dokumente- rat i godkänd plan för fisket. Föreligger exempelvis myndighetsbeslut enligt 37 å i det samtidigt framlagda förslaget till lag om fiske till förmån för allmänhetens fiske torde planöverväganden ha föregått beslutet. Är bildan- de av fiskevårdsområde i sådant sammanhang nödvändigt eller ur allmän synpunkt erforderligt bör området kunna bildas utan opionionsstöd.

Kostnaderna för bildande. Länsstyrelsen anser att om initiativ till bil- dande av fiskevårdsområde tas av enskild fiskerättsägare men förrättning- en inte leder till åsyftat resultat bör kostnaderna stanna på statsverket. Om den enskilde riskerar att drabbas av förrättningskostnaderna torde annars frivilliga initiativ till bildande av sådana områden bli mycket sällsynta.

De beräkningar av kostnaderna för bildande fiskevårdsområde. som utredningen redovisar. är enligt lantmäterienhetens uppfattning alltför låga. — — — Om man har ett mycket stort antal delägande fastigheter — omkring 1000 stycken eller fler — är det inte omöjligt att kostnaderna kan stanna på 50 kronor per fastighet. ] vårt län där antalet fiskerättsägande fastigheter i genomsnitt uppgår till cirka 30 st per objekt blir kostnaden per fastighet emellertid avsevärt större. Det torde här vara realistiskt att räkna med en kostnad av omkring 100 kronor per fastighet. ] Stora Hällungen. en av länets större sjöar. uppgår exempelvis antalet fiskerättsägande fastighe- ter till 119 stycken.

4.2.26 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Fiskerättsjörteckning. Utredningen skall ske enligt en av lantmätaren Lars-Göran Loré vid statens lantmäteri- verk redovisad metod (bilaga 1 till betänkandet). Den metod som Loré redovisat ger enligt länsstyrelsens mening en god och i det närmaste fullständig förteckning över fiskerättsägarna. Utredningens uttalande i re- dogörelsen för denna metod (s. 166) att komplettering endast skulle ske beträffande ägostyckningar som saknar mantal men har fiskerätt är orik- tigt. Kompletteringen måste som Lore' föreslagit omfatta alla ägostyck- ningar och inte bara enstaka lägenheter och andra enheter utan mantal. Den föreslagna metoden ger i vissa fall omedelbart och i andra efter obetydlig och av en rutinerad förrättningsman lätt bedömbar utvidgning fullständig kännedom om vilka som bör anses vara fiskerättsägare inom

• Sida 145
•  Original

Prop. l980/8l: 153 145.

avsett fiskevårdsområde. Bildande av fiskevårdsområde utan sammanträ- de enligt 20 & NLOFO förutsätter i nämnda avseende fullständig fiskerätts- utredning.

1 en del fall torde Lorés metod titan fara för rimlig rättsäkerhet kunna ytterligare förenklas. Ett aktuellt exempel: 1 ett föreslaget fiskevårdsom- råde omfattande ett nederbördsområde med flera sjöar ingår vissa mindre sjöområden som tillhör en by. och som endast utgör en mycket liten andel av sjöområdet. Byns primär- och sekundärdelningar komplicerar i hög grad bedömningen av fiskerättsförhållandena. Antalet fiskerättsägande fastigheter är stort. [ ett sådant fall bör den preliminära förteckningen kunna upprättas på samma sätt som markägarförteckning till planförslag enligt byggnadslagen dvs. en eller ett par fiskerättsägare antecknas med upplysning att fisket inom området är samfällt för fler än 10 fiskerättsägare med flera delägare. Har byns hemman olika namn bör givetvis dessa namn framgå av förteckningen.

Upprättandet av preliminär fiskerättsutredning och dess komplettering kräver ett inte obetydligt forskningsarbete. Under förutsättning att detta arbete genomförs på ett tillfredsställande sätt kan det bli till väsentlig nytta för de systematiska arkivutredningar som förutsatts ligga till grund för det nya fastighetsregistret. som skall upprättas av fastighetsregistermyndighe- terna. Får nu det allmänna den draghjälp ekonomiskt. som de enskildas betalning av kostnaderna för fiskerättsutredningarna innebär kan t.o.m. ifrågasättas om inte tillfället bör utnyttjas att beträffande aktuella skifteslag genomföra fullständiga systematiska arkivutredningar. Det är inte ratio- nellt att som hittills skett vid varje tillfälle. då frågan om samfälligheter och rättigheter aktualiseras i förrättnings- och registreringsverksamhet m.m. ständigt på nytt gå igenom erforderligt material. De kostnadsbesparingar som uppkommer på kort sikt uppväger inte de förluster som följer av arbetssättet. sett i ett något längre perspektiv.

Förfarandet. Hur fiskevattensutredningen tänkt sig att såsom förrätt- ningsman förordnad fiskeritjänsteman skall biträdas av en lantmäterisak- kunnig är oklart. Eftersom omfattning och nyttjande av fiskevårdsområdet i princip skall vara klarlagda när förordnande utfärdas minskas behovet av fiskeriteknisk sakkunskap. Vid frågor om jämkning av plan för fisket o.d. kan såsom utredningen föreslår tjänstemän från länsstyrelsen. kommunen och fiskerimyndigheten tillkallas för samråd. (4.8.3 s. 171).

Den rådande osäkerheten beträffande fiskets planering präglar utred- ningens förslag inte minst vad gäller behandlingen av ansökan om bildande av fiskevårdsområde. På annat sätt synes inte kunna förklaras. att för varje ansökan om bildande av fiskevårdsområde. stort som litet. föreslås ett förfarande. som brukar föregå fastställelseprövning av planförslag. Att planunderlaget nu är i det närmaste obefintligt kan inte motivera att varje ansökan om bildande av fiskevårdsområde prövas i en omständlig och tyngande procedur. som är kostsam för det allmänna och tvivelaktig med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. — — — Bevakningen av planvill- koren vid bildande av fiskevårdsområde kan. efterhand som osäkerheten och oklarheten beträffande planläggningen på fiskets område övervinns. väl ske inom förrättningens ram utan både förprövning och överprövning. Såväl fiskenämnd som kommun och fiskerättsägare har ju klagorätt. och enligt utredningens förslag kan tjänstemän från länsstyrelse. fiskerimyn- dighet och kommun kallas till förrättning för samråd, (4.8.3 s. 171 ).

Av nu nämnda skäl kan länsstyrelsen inte tillstyrka utredningens förslag rörande bevakningen av planvillkor i samband med ansökan. förordnande och förrättning.

• Sida 146
•  Original

Prop. 1980/81: 153 146

Villkoren för bildande. l förslaget har efter mönster från bl.a. anlägg- ningslagen införts ett s. k. opinionsvillkor. dvs. som förutsättning för att ett fiskevårdsområde skall bildas krävs att ägarna till fiske som avses ingå i området mera allmänt inte motsätter sig områdesbildningen och har beak- tansvärda skäl för det. Mot utredningens förslag i denna del har länsstyrel- sen intet att erinra. Lagförslaget innehåller emellertid — likaledes efter mönster från anläggningslagen — ett undantag från opionionsvillkoret om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkt. Med hänsyn till svårigheterna att mot fiskerättsinneha- varnas uttalade mening få till stånd en fungerande organisation förutsätter länsstyrelsen att denna möjlighet utnyttjas endast i undantagsfall. Den av utredningen föreslagna utvidgningen av expropriationsändamålen så att äganderätten eller nyttjanderätten till fiske i visst fall skall kunna expro- prieras synes i sådant fall vara att föredraga.

Kostnaderna för bildande. Om förrättningen avslutas utan att fiske- vårdsområde bildas bör. om inte särskilda skäl föranleder annat. kostna- derna stanna på statsverket. Att ålägga enskild sökande betalningsskyldig- heten som utredningen föreslagit är av flera skäl både olämpligt och orätt— vist. Orsaken till att fiskevårdsområde inte kan bildas behöver överhuvud taget inte bero på sökanden. Har inte på ett tidigt stadium en negativ utgång kunnat förutses kan ett betydande arbete ha nedlagts på liskerätts- förteckningen. Ett stort antal fiskerättsägare kan ha fått fiskerätten utredd. och det måste anses oskäligt att kostnaden härför drabbar sökanden. Fiskerättsutredningen har emellertid visst värde för fastighetsregistermyn- digheten varför starka skäl talar för att kostnaden bör stanna på statsver- ket. Genomförs utredningens förslag (22 & andra stycket) torde det få till följd att enskilda personer avstår från att söka förrättning. [ varje fall bör möjligheterna att erhålla statsbidrag i samma omfattning som f.n. inte försämras.

4.2.27 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Fiskeriirtsft'irrec'kning. Länsstyrel- sen ställer sig tveksam till förslaget om förenklad fiskerättsutredning. Vid bildandet av fiskevårdsområden där fastighetsförhållandena inte är helt klara bör en fullständig utredning genomföras. Önskar statsmakterna till— godose fritidsfiskets behov på det sätt som framgår av betänkandet. något som länsstyrelsen i och för sig inte har någonting emot. bör man också vara beredd att ta de kostnader som är förknippade härmed och som krävs för att fullt ut tillgodose rättssäkerhetsaspekterna. En fiskerättsutredning in- nehåller bl.a. uppgifter om fiskesamfälligheter som vid uppläggande av nytt fastighetsregister skall införas i registret. Eftersom staten påtagit sig kostnaderna för det nya fastighetsregistret finns det även ur den synpunk- ten starka skäl som talar för att staten skall bekosta fiskerättsutredning.

Förfarandet. — —— — Det förslag som nu läggs fram tillgodoser i stora delar de synpunkter och önskemål som länsstyrelsen framförde i yttrandet över 1976 års förslag. 1 de vid fastighetsbildningsmyndigheten och lantmä- terienheten upprättade promemoriorna har dock anförts förslag och syn— punkter som skulle kunna bidra till ett ännu smidigare och enklare hand- Iäggningsfölfarande. Enligt dessa förslag skulle bl. a. förrättningsförfaran- det i stor utsträckning komma att överensstämma med förfarandet enligt anläggningslagen. De framförda förslagen delas i stort av länsstyrelsen som hänvisar till promemoriorna.

Kostnaderna för bildande. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang som sin mening framhålla att det bästa sättet att stimulera till bildande av

• Sida 147
•  Original

Prop. l980/81: 153 147

fiskevårdsområden torde vara att låta förrättningskostnaderna eller mer- parten av dessa betalas av allmänna medel. Detta oavsett om området tänker upplåta vatten för kortfiske eller ej. Sedan man därefter konstaterat om denna insats haft önskad effekt på bildandet av fiskevårdsområden kanske man på olika sätt får stimulera delägarna att upplåta området för kortfiske. Det primära måste dock vara att öka antalet fiskevårdsområden.

4.2.28 Länsstyrelsen i Värmlands län: Förfarandet. Bildandet av liske- vårdsområden har i länet legat nere i avvaktan på att 1973 ars fiskevattens- utrednings förslag skall resultera i ett förenklat och billigare förfarande vid bildande av fiskevårdsområde. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens för- slag angående förenklaf förfarande vid bildande av fiskevårdsområde. Länsstyrelsen vill även framhålla att det förenklade förfarandet medför att det ur rättssäkerhets— och effektivitetssynpunkt är av ännu större bety- delse att förrättningsmannen äger vana att handlägga fastighetsärenden och lantmäteriförrättningar än vid nuvarande ordning. Kostnaderna för bildande. Utredningen föreslår att kostnaderna för förrättningen i det fall att fiskevårdsområde inte bildas skall åvila sökan- den. Ett sådant stadgande kan i åtskilliga fall verka återhållande på ett initiativ att bilda fiskevårdsområde. Det synes rimligt att bidrag i sådant fall kan utgå. om fiskenämnden tillstyrkt ansökan.

4.2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Fiskerättstrteckning. lnom Örebro län har på initiativ av fiskerikonsulenten gjorts fullständiga fiskerättsutred- ningar för många av de viktigare fritidsfiskevattnen. Arbetet med dessa utredningar har varit mycket omfattande varför kostnaderna utslaget per fiskerättsägande fastighet torde blivit mycket höga. ] en förrättningssitua- tion, med krav på full kostnadstäckning. måste därför ambitionen att hålla ner dessa kostnader vara viktig. Mot bakgrund av gjorda erfarenheter av fullständiga utredningar torde betänkandets modell till förenklade utred- ningar väl kunna uppfylla de krav på fullständighet som är berättigade vid tillämpningen av den föreslagna lagen om fiskevårdsområden. Förfarandet. Lagförslaget är utformat efter administrativa förfarande- och prövningsregler. Trots detta förefaller ändå länsstyrelsens förhands- prövning vara onödigt omfattande. Länsstyrelsens prövning i ll—lZålå torde kunna förenklas till ett enkelt samrådsförfarande medan däremot förrättningsmannens prövning enligt 14% måste göras mer formell. med infordrande av yttrande från fiskenämnd. kommun m.fl. Villkoret: för bildande. Det i 9.5 nyinsatta s. k. opinionsvillkoret innebär en avsevärd förenkling ijämförelse med röstningförfarandet i gällande lagstiftning. Motsvarande opinionsvillkor finns redan i anläggningslagen , från vilken vunna erfarenheter torde komma till god användning vid till- lämpningen av 9.5 lagförslaget.

4.2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Fiskerättsjörteckning. Förslaget innebär vid jämförelse med en fullständig fiskerättsutredning enligt nuva- rande modell betydande förenklingar. Viss del av arkivundersökningarna och i princip arealberäkningar och andelstalsuträkningar slopas. Genom fiskerättsägares möjlighet att påtala eventuella brister bör den slutliga produkten dock bli tillräckligt tillförlitlig för mätning av opinionsvillkoret enligt 95 lagförslaget och som delägarförteckning vid den fortsatta förvalt- ningen. Skulle enskild fiskerätt av någon betydelse ändock ha förbisetts synes skyddsregeln i Bä vara ett väl avvägt komplement.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1980/81: 153 143

Åsyftad kostnadsbesparing vid arkivutredningen ställer höga krav på rutin och arkivkännedom hos den personal som tar fram den preliminära förteckningen. De bästa förutsättningarna torde finnas hos den personal vid de regionala Iantmäterimyndigheterna som bl. a. sysslar med arkivser- vice åt fastighetsbildningsmyndigheterna.

Den preliminära förteckningen bör med angiven metodik kunna uppfylla minimikravet på utredning enligt 135 i lagförslaget och därmed får meto- den anses vara ändamålsenlig för bildande av fiskevårdsområde.

Fiskerättsförteckningen har intresse även i annat sammanhang. Vid komplettering av fastighetsregistret med samfälligheter. vilket bl. a. är en angelägenhet inför fastighetsdatareformen. är fiskerätterna i särklass mest arbetskrävande. Vid registerkomplettering erfordras inte nödvändigtvis att andelstal framräknas. Redan en förteckning i fastighetsregistret över del- ägande fastigheter skulle vara en icke oväsentlig förbättring av detsamma. Varken den preliminära förteckningen enligt 13% lagförslaget eller den kompletterade fiskerättsförteckningen enligt l9å uppfyller emellertid de krav som måste ställas vid registerkomplettering. För att kunna tillgodose registerintresset skulle erfordras en extra arbetsinsats som i förhållande till en fullständig samfällighetsutredning dock är av måttlig storleksordning. Om behov av förenämnd registerkomplettering föreligger och merarbetet härför bekostas av fastighetsregistermyndigheten vinns två fördelar, dels förbättras fiskerättsutredningen utöver minimikraven i förslaget till förmån för snabbhet och enkelhet vid områdesbildning och förvaltning. dels blir allmänintresset att förbättra fastighetsregistret tillgodosett. Nyssnämnda angelägna samordning av utredningsverksamheten understryker ytterliga- re vikten av att de regionala Iantmäterimyndigheterna svarar för den.

Kostnaderna för bildande. Möjligheter att återkräva statsbidrag. som utbetalats för täckande av förrättningskostnader under villkor om att fiske- vårdsområdet skall upplåta fiske till allmänheten i angiven omfattning och på skäliga villkor. bör tillskapas.

4.2.3] Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förfarandet. — — — Förrättnings- mannens beslut vinner laga kraft såvida inte besvär anförs eller länsstyrel— sen utnyttjar sin föreslagna rätt till överprövning. Detta kommer som också utredningen framhåller att ställa stora krav på bevakningen av ärendet. Krav på förutseende och samarbete under förrättningens gång.

Eftersom de föreslagna reglerna är ägnade att förkorta handläggningsti- den och länsstyrelsen avses få rätt att begära överprövning vill länsstyrel- sen ej motsätta sig förslaget att förrättningsmannen skall fatta beslut om bildandet.

Mot bakgrunden härav bör emellertid i 145 orden "vid behov" utgå. Ett ytterligare skäl för detta är att 9å sista stycket innehåller bestämmelser som säger att opinionsvillkoret faller om det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas. Visserligen avses att länsstyrelsen redan då förordnandet utfärdas skall ange om så är förhållan- det men ändradc bedömningar kan bli aktuella under den tid förrättningen pågår.

Det kan i en del fall bli aktuellt att bilda fiskevårdsområden med ett mycket stort antal fiskerättsägare. exempelvis för hela Siljan. Det kan i dessa fall vara försvarligt att tillämpa kungörelsedelgivning. Föreslås där- för att nuvarande och så sent som l975 införda regler om möjlighet till kungörelsedelgivning i vissa fall vid bildande av fiskevårdsområde bibe- hålles. I normalfallet är dock de föreslagna reglerna lämpliga.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1980/81: l53 149

Enligt länsstyrelsens mening kommer behov av normalstadgar att före- ligga. Det vore därför mest ändamålsenligt att fiskerättsägarna i direkt anslutning till beslutet om bildande av fiskevårdsområde liksom nu tog upp frågan om antagande av stadgar.

Kostnaderna för bildande. För att stimulera bildandet av fiskevårdsom- råden vill länsstyrelsen — — — föreslå att till områden som bildas före utgången av 1985 skall utgå statsbidrag med l00% om fisket upplåts till allmänheten.

4.2.32 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Fiskeriitlsförteckning. [ fråga om bildande av fiskevårdsområden föreslår utredningen bland annat den för- enklingen att fullständig fiskerättsutredning inte skall behöva ske. Förenk- lingen medför också den fördelen att bildandekostnaderna minskar väsent- ligt. En noggrannare fiskerättsutredning kommer emellertid i vissa fall inte att kunna undvaras. I de fall fiskerättsägare måste styrka sin rätt eller då delaktighetsutred- ning påkallas bör de kostnader som uppkommer ersättas av statsbidrag enligt i övrigt för sådana bidrag gällande regler.

4.2.33 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fiskeröttsfi'irtet'kning. ] Väs- ternorrlands län har bildats ca 25 fiskevårdsområden tfvo) sedan lagen om fiskevårdsområden kom till. Detta är en alltför långsam takt för att en ökning av kortfiskeutbudet skall ske. Länsstyrelsen tillstyrker därför att nuvarande fullständiga utredningar av rätten till fiske inom ett tilltänkt fvo ersätts av ett förenklat förfarande (fiskerättsförteckning) i huvudsak enligt utredningens förslag. — — — Förfarandet. Länsstyrelsen har'ej någon erinran mot att beslutsfattandet ifråga om bildande av f'vo överflyttas till förrättningsmannen. Länsstyrel- sen får ändå inflytande i dylika ärenden i form av föreskrifter för förrätt- ningsmannen, dennes samrådsskyldighet med bl.a. länsstyrelsen samt länsstyrelsens möjlighet att i allmänt intresse överpröva förrättningsman- nens beslut. Det kan övervägas om inte forumreglerna och förrättningsför- farandet bör anpassas till de regler som normalt gäller för annan fastighets- samverkan, t.ex. reglerna i anläggningslagen. Detta skulle bl.a. medföra att samrådsförfarandet kan förenklas och att förrättningsman inte behöver förordnas. Vidare torde det då inte finnas anledning för länsstyrelsen att överpröva förrättningarna utifrån formella synpunkter. Villkoren för bildande. — — — Länsstyrelsen har ej någon principiell erinran mot att nuvarande majoritetsregler ersätts av en friare bedömning av fiskerättsägarnas ställningstagande till en föreslagen områdesbildning. dock med ett undantag. En sammanslutning av ifrågavarande slag — vilken normalt får anses bygga på delägarnas intresse och frivilliga engagemang i fiskevårdsarbetet — torde inte i längden kunna fungera effektivt med mindre än att flertalet berörda fiskerättsägare ställer sig positiva till samar- betsformen. Tillskapande av ett fvo oberoende av fiskerättsägarnas med— verkan kan endast motiveras av fritidsfiskets efterfrågan på lämpliga fiske- vatten vid storstadsområdena. Någon formell möjlighet att framtvinga en upplåtelse av fiske till utomstående från delägarnas sida finns emellertid inte enligt förslaget. Svårigheter torde även kunna uppkomma att få till stånd en fungerande förvaltning i ett "tvångsbildat" område. I de fall ett starkt allmänt intresse föreligger att inom ett visst vattenområde åstad- komma fisketillfällen för fritidsfiskarna bör detta tillgodoses genom ett inlösensförfarande varigenom fiskerättsägarna tillförsäkras full ersättning.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1980/81: 153 150

Om den nya formuleringen av ä9 andra stycket i lagen om fvo går igenom, innebär detta att samarbetsformerna inom ett fiskevårdsområde på ett tidigt stadium kan spolieras. För att få till stånd ett fungerande fiskevårdsområde behövs ett gott samarbete mellan producenter (fiske- rättsägare) konsumenter och myndigheter.

Kostnaderna för bildande. Det är viktigt att förrättningskostnaderna icke ökar då det finns risk att länsstyrelsens insatser med förordnande. samråd m.m. övergår till taxebelagda kostnader.

Den föreslagna statsbidragsdgivningen till bl.a. fvo för fiskevård och service kan bli en verksam stimulans till att rationella områden bildas. Likaså är det av vikt att bidragsnivån för kostnaderna vid bildandet av fvo ej blir alltför låg.

4.2.34 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Fiskeriittijf'örtet-kning. Det kan vara lämpligt att då fråga är om mycket värdefullt fiske eller då så utan nämn- värd tidsutdräkt kan ske fiskerättsförteckning (13 &) upprättas med större noggrannhet än eljest. En följd av [att tillkomsten av ett fiskevårdsområde inte inverkar på bestående äganderättsförhållanden] bör förutsättas vara att fiskerättsägare som inte är redovisad såsom delägare i fiskevårdsområdet i den slutliga fiskerättsförteckningen (195) inte därigenom berövats rätten att nyttja fiske inom fiskevårdsområdet. Fisk:-*Vårdsområde och samernas fiskerätt. Enligt förslaget skall när staten tillhörigt vatten vari samer enligt rennäringslagen har fiskerätt ingått i fiskevårdsområde sameby såsom delägare i fiskevårdsområdet företräda statens fiske och fiskevårdsområdet förvalta allt i området ingående fiske även statens. Fiskevårdsområdet skulle således bestämma över — förutom sättet för fiskets utnyttjande och fiskevård — upplåtelse av fisket till utomstående och villkoren för sådan upplåtelse. Om delägande sameby är i minoritet inom fiskevårdsområdet skulle dess möjligheter till inflytande i vissa lägen vara små. Den skulle ej kunna motsätta sig upplåtelse av fiske till utomstående annat än i fall som avses i 415 förslaget till lag om fiskevårdsområden och ej kunna bestämma över villkoren för upplåtelse. En sådan ordning skulle verka inskränkande i samernas rätt till fiske enligt rennäringslagen. såväl i fråga om möjligheterna för dem att själva fiska som i fråga om möjligheterna att vid upplåtelse av fiske erhålla ersättning. En sådan inskränkning i skyddet för samernas rätt till fiske enligt rennä- ringslagen bör inte ske. Om staten tillhörigt vatten vari samer enligt rennä- ringslagen har fiskerätt ingår i fiskevårdsområde bör staten genom lant- bruksnämnden vara delägare i fiskevårdsområdet och upplåtelse av sådant statens fiske ske enligt reglerna i rennäringslagen. Den föreslagna bestämmelsen i 31å tredje stycket rennäringslagen att sameby genom avtal skulle kunna helt eller delvis avstå från rätten att nyttja fisket i — staten ej tillhörigt — vatten inom byns betesområde innebär i realiteten en upplåtelse av samebyn enligt rennäringslagen till- kommande fiskerätt. En sådan upplåtelse bör ej ske på annat sätt än genom rennäringsmyndigheten — lantbruksnämnden samt under de förutsättning- ar och villkor som stadgas för upplåtelse av rätt till fiske enligt rennärings- lagen. Bestämmelsen i 31 .5 första. stycket rennäringslagen att sameby eller medlem i sameby ej får — utom i fall som avses i andra stycket — upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten bör förbli oförändrad. De principer för förvaltning av renskötselmarker och renskötselrätter som stadgats eller förutsatts i rennäringslagen bör även förbli oförändrade.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1980/81: 153 151

Förfarandet. l situation som avses i 11 & lagförslaget bör fiskerättsägare ges samma ställning som fiskenämnd och kommun.

Villkoren för bildande. Vad angår frågan om i planbestämmelser intagna uppgifter om sättet för fiskets nyttjande skall vara tvingande för tillståndet att bilda fiskevårdsområde synes uppgifterna i betänkandet vara osäkra. Vad som anförts på sid 168 n. 169 m och 170 m i anslutning till 10 och 1255 synes tyda på att sådana planbestämmelser avsetts att vara tvingande. Vad som anförts på sid 155 m och 189 11 i anslutning till 1 5 kan tyda på motsatsen.

[ betänkandet saknas klarläggande uppgifter om sättet för utförande av planläggning på fiskets område och om planbestämmelser. För planbe- stämmelser som avsetts att vara tvingande borde finnas regler bl.a. för utförande, samråd med fiskerättsägare. utställande och antagande samt sättet för talan mot antagen plan.

Det huvudsakliga syftet med bildande av fiskevårdsområde bör vara att åstadkomma en samverkan mellan fiskerättsägare för god fiskevård. ratio- nellt utnyttjande av fisket och därmed en högre avkastning. Avkastningen av fisket såsom nyttofiske bör tillräckligt beaktas. Att genom myndighets- beslut (planvillkor) skulle dirigeras sättet för nyttjandet av fisket inom fiskevårdsområde — exempelvis upplåtelse till allmänheten av handred- skapsfiske. upplåtelse till yrkesfiskare eller uteslutande nyttjande av del- ägarna själva — bör vara främmande för en lagstiftning av nu ifrågavarande slag. Genom planläggning bör fiskerättsägarnas möjligheter att själva nytt— ja sitt fiske inte kunna inskränkas.

[ detta sammanhang anföres även att betydelsen av överensstämmelse med upprättade eller avsedda planer ej bör överdrivas. Skäl i och för sig bör inte anses föreligga mot bildande av fiskevårdsområden med ur fiske- vårdssynpunkt lämplig omfattning som medför en bättre fiskevård och ett bättre utnyttjande av fisket. Ett fiskevårdsområde kan senare lätt utökas eller på annat sätt undergå förändring. Det sagda kan gälla bl.a. för många nu verksamma fiskevårdsföreningar.

4.2.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Utredningen föreslår att även vatten ovan odlingsgränsen skall kunna ingå i fiskevårdsområden. Länsstyrelsen finner detta väl motiverat. Länsstyrelsen vill dock bestämt avstyrka den av utredningen föreslagna konstruktionen för att samordna rennärings- och fiskeintressena. Som ovan framgått anser länsstyrelsen att det allmänna behöver ökade styrme- del för att medverka till ett rationellt utnyttjande av fiskresurserna. Med den utgångspunkten framstår det som direkt olämpligt att staten avstår en betydande del av sina befogenheter i avseende på fisket till vissa sektors- intressen. speciellt som det ovan odlingsgränsen är fråga om mycket attraktiva fiskevatten inom ett område där många intressen konkurrerar. Länsstyrelsen delar den av länets fiskenämnd framförda uppfattningen att utredningens förslag kan leda till att ur fiskets synpunkt irrationella fakto- rer ges för stort utrymme när det gäller att få till stånd och förvalta fiskevårdsområden. Den avvägning som bör göras mellan fiskeintresset och rennäringsintres- set bör när det gäller vatten inom renskötselområdet i sin helhet handhas av lantbruksnämnden dvs. det organ som har att bevaka rennäringsintres- set och ombesörja fiskeförvaltningen ovanför odlingsgränsen. Länsstyrel- sen anser därför att lantbruksnämnden skall företräda staten då det gäller fiskevårdsområden ovan odlingsgränsen både när det gäller bildandet och

• Sida 152
•  Original

Prop. 1980/81:153 152

förvaltningen. Länsstyrelsen anser vidare att fiskevårdsområden bör kun- na inrättas i samtliga enskilda vatten inom renskötselområdet utan att särskilda avtal behöver träffas med samebyarna. För att skydda rennäring- ens intresse bör samebymedlem dock inte bli bunden av fiskevårdsom- rådes bestämmelser med mindre än dessa godkänts av lantbruksnämndens rennäringsdelegation. Lantbruksnämnden som förutsättes samråda med respektive sameby bör kunna på ett enhetligt sätt bevaka rennäringsintres- set inom hela renskötselområdet. Rennäringsdelegationens godkännande bör innebära en prövning av att bestämmelserna icke är till avsevärd olägenhet för renskötseln. jämför 305 rennäringslagen . Har lantbruks- nämnden godkänt bestämmelserna skall dessa vara bindande för allt fiske som utövas med stöd av rennäringslagen dvs. även för det fiske som upplåtits av sameby jämlikt 31 & rennäringslagen .

Villkorenför bildande. Länsstyrelsen delar uppfattningen att fiskevårds- områdena bör ges en omfattning som ansluter till ett planmässigt utnyttjan- de av resurserna vilket torde förutsätta stora områden ofta hela kom- muner. För att få till stånd fiskevårdsområden av denna omfattning torde dock liksom hittills krävas en relativt bred uppslutning från fiskerättsägar- nas sida. Visserligen finns i lagtexten bestämmelser om att fiskevårdsom- råden under vissa förutsättningar kan genomföras även mot en negativ opinion från fiskerättsägarnas sida men länsstyrelsen vill mot bakgrund av erfarenheter från annan liknande lagstiftning, bland annat fastighetsbild- ningslagen. uttala tveksamhet för om det i praktiken kommer att bli möjligt att skapa sådana fiskevårdsområden.

4.2.36 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Fiskerättsförteckning. För att förenkla förfarandet och hålla nere kostnaderna vid områdesbildning accepterar förbunden den förenklade äganderättsutredningen. För att fiskevårdsområdet skall kunna fungera är det emellertid nödvändigt att även andelstalen räknas fram så att dessa kan tjäna till ledning vid röstning. utdelning. utdebitering m.fl. åtgärder. Det bör alltså åvila förrättningsmannen att ta fram andelstalen i samband med utredningen rörande äganderätten. En förutsättning är vidare att förrätt- ningsmannen beslutar om delaktighetsförhållandena mellan i området ingå- ende skifteslag och enskilda vatten för det fall området omfattar mer än ett skifteslag. Villkoren för bildande. Utredningen föreslår i 8.81 som en nyhet planvill- kor för bildandet av fiskevårdsområde. — — — Förslaget medför inskränk- ningar i fiskevattenägarnas nuvarande rättigheter. Sålunda torde fiskevat- tenägarnas möjligheter att påverka ett fiskevårdsområdes omfattning kom- ma att starkt begränsas samtidigt som inskränkningar i nyttjandet kan komma att föreskrivas. För närvarande finns med något enstaka undantag inte någon kommunal och regional planläggning på fiskets område. Utred- ningen redovisar inte på vilket sätt och i vilken form den tilltänkta plane- ringen skall utföras. För förslagets genomförande krävs bestämmelser. som anger på vilket sätt och i vilken ordning planläggningen skall ske. Inte minst krävs regler för hur ägarna till den resurs. vars disposition skall planläggas skall ges deltagande och inflytande i planläggningsprocesscn. Sålänge detta ej har angivits kan en planläggning ej påbörjas och än mindre utgöra grund för ett planvillkor. För att råda bot mot detta och minska den betydande risken för ett kränkande av den enskilda rätten får förbundet föreslå att 8 &. som reglerar villkoren för bildandet av fiskevårdsområde i överensstämmelse med för-

• Sida 153
•  Original

Prop. 1980/81: 153 153

slaget till lag omjaktvårdsområden (SOU 1979: 19) får följande utformning: "Fiskevårdsområde får bildas endast om området med hänsyn till storlek. läge och övriga förutsättningar är varaktigt lämpat för sitt ändamål. enskild rätt inte kränks samt framtida områdesbildningar inte kan antas bli försvå- rade. Bildande av fiskevårdsområde skall därjämte tillgodose ändamål som anges i l s."

Fiskevårdsområde skall enligt 9ä bildas om angivna villkor är uppfyllda och ägarna till berört fiske ej mera allmänt motsätter sig områdesbildning- en och har beaktansvärda skäl för det. Fiskerättsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde gäller dock ej om det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas.

Här ställs opinionsvillkoret mot allmänna intressen. 1 en sådan situation bör det krävas att det allmänna. som uppenbarligen måste anses ha bevis- skyldighcten för påståendet att åtgärden är synnerligen angelägen. verkli- gen dokumenterar behovet.

Vid sådant tvångsbildande som här avses bör enligt förbundets ovan under allmänna synpunkter relaterade uppfattning i området endast ingå fisket med handredskap.

Kostnaderna för bildande. Enligt förslaget (sid. 321) bör statsbidrag för täckande av förrättningskostnader kunna utgå med som hittills högst 80 procent dock endast till områden som förbinder sig att sälja fiskekort till allmänheten i större omfattning. Högsta bidrag bör enligt utredningen utgå till Sådana områden som är av störst betydelse för fritidsfisket.

Detta är enligt förbundens uppfattning en mycket olycklig inskränkning i gällande bestämmelser för statsbidrag. Förbunden anser. att som huvudre- gel nu gällande bestämmelser om statsbidrag bör kvarstå. Emellertid bör högsta procentsats, således 80%. kunna utgå även i andra fall än när upplåtelse förutsätts ske i obegränsad omfattning. Det kan vara minst lika angeläget och av minst lika stor betydelse för fritidsfisket att fiskevårds- områden bildas även i andra fall. Ett exempel härpå är att ett fiskevårds- område bildas inom vatten som utgör reproduktionsområden för exempel- vis laxartad fisk. Bästa förutsättningarna för effektiv fiskevård och effek- tivt skydd för sådana fiskevatten är tillskapandet av ett fiskevårdsområde inom vars ram dessa frågor enklast regleras och övervakas. I här relatera- de fall bör enligt förbundens uppfattning högsta statsbidrag utgå.

Förbunden anser vidare att när tvångsbildande kommer till stånd — således när ett fiskevårdsområde bildas i strid med delägarnas önskan — kostnaderna för en sådan förrättning helt bör bekostas av det allmänna.

4.2.37 Lantbrukarnas riksförbund: Villkoren för bildande. Efter förebild från bl. a. fastighetsbildningslagen föreslås i 9.5 att fiskevårdsområde ej får bildas om ägare till fiSke inom området mera allmänt motsätter sig bildan- det (opinionsvillkor). Är det ur allmän synpunkt synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas får detta ske utan hänsyn till opinionen. Det är i detta sammanhang nödvändigt att i det fortsatta lagstiftningsarbetet klar- läggande uttalanden görs om vad som avses med "från allmän synpunkt synnerligen angeläget". Bildande av fiskevårdsområde mot en sådan opinion bland fiskevatten- ägarna som omnämnes i 9.5 1 st är en tvångsåtgärd som inte utan vidare kan accepteras. [ sådant tvångsmässigt bildat fiskevårdsområde bör enligt LRFs uppfattning endast ingå fiske med handredskap. Planvillkoret i QS förslag till lag om FVO är ej ändamålsenligt och avvisas.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1980/81: 153 | 54

Huvudmålsättningen vid bildade av FVO måste i stället vara lämplighe- ten ur fiskesynpunkt. möjligheterna att bedriva ett ändamålsenligt fiske och förutsättningarna för bedrivande av god fiskevård. (Jämför bestäm- melserna kringjaktvårdsområde.)

4.2.38 Svenska samernas riksförbund: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. I riksförbundets ovan angivna remissyttrande över betänkandet (Ds Jo 1976: 6) ang. fiskevårdsområden avgivet av 1973 års fiskevattensut- redning framhåller riksförbundet bl.a. följande: "I området mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen i Norrbottens och Västerbottens län har samerna en vidsträckt fiskerätt inom egen sa- meby. Denna fiskerätt gäller för skogssamernas del hela året. Med anled- ning härav synes samerna böra anses som delägare i fisket i vattendrag och sjöar mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. Med anledning härav föreslås nu av riksförbundet att samerna skall anses ha fiskerätt i nämnda vattendrag och sjöar med hela fiskerätten "ä kronans mark" och i övrigt med en tredjedel (1/3) av fiskerätten. (Jfr 1964 års rennäringssakkunnigas betänkande SOU 1968: 16 sid 195 och 29) På skattcfjäll (1841 års avvitt- ringsbrev med särskild punkt om fisket) och ovan odlingsgränsen utanför enskild mark äger samerna fisket. Se de av jur doktor Gunnar Prawitz författade kap l—V i Cramer — Prawitz: Studier i renbeteslagstiftning (1970) i förordet till nämnda utredningar. särskilt om odlingsgränsens be- gränsade rättsverkan." Detta är samernas ståndpunkt och utgångsläge vad beträffar samernas rätt till fiske varpå det följande bygger. — — — Inledningsvis vill riksförbundet framhålla att föreliggande förslag an- gående fiskevårdsområden i många avseenden är bristfälligt. eftersom man bl.a. inte gjort någon mer inträngande analys av samernas fiskerätt kontra förslaget om fiskevårdsområden. Vad gäller områden mellan odlingsgrän- sen och lappmarksgränsen har de sakkunniga inte alls berört den samiska fiskerätten. Inom Norrbottens län finns 9 samebyar som bedriver renskötsel och därmed sammanhängande näringar inom områdena mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen och vars gränser är bestämda. Huvudparten av dessa samer/samebyar har inom dessa områden rätt till fiske hela året. Riksförbundet har tidigare hävdat att samerna/samebyarna äger hela fis- kerätten "å kronans" och iövrigt en tredjedel (1/3) av fiskerätten. Konse- kvensen härav blir att samerna/samebyarna skall vara delägare i fisket i vattendrag och sjöar mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. För samiskt vidkommande är det ett oavvisligt krav att samernas fiskerätt och därmed sammanhängande näringsgrenar blir beaktade vid bildandet av fiskevårdsområden. Ett likaledes oavvisligt krav från samisk sida är att dessa samernas fiskevatten inte skall kunna ingå i fiskevårdsområde utan medgivande från respektive sameby och efter hörande av lantbruksnämn- den och rennäringsdelegationen. Enligt RL är inte renskötsel och rennä- ringsintressena skyldiga att tåla ingrepp och dylikt som medför olägenheter för de samiska näringarna. Vid förrättning angående bildandet av fiske- vårdsområden inom nämnda områden skall samernas (kronans) fiskerätt företrädas av respektive sameby. Sedan fiskevårdsområde bildats skall givetvis sameby förvalta samernas (kronans) fiske. ' Vad beträffar vattendragen och sjöarna ovan odlingsgränsen där fisket ägs av samerna/samebyarna berörs ej dessa av förslaget. Däremot föreslår utredningen att fiskevårdsområden skall kunna bildas i områden som anvi-

• Sida 155
•  Original

Prop. 1980/81: 153 155

sats till samernas uteslutande begagnande om ägarstrukturen är blandad. Enligt rennäringslagen är det lantbruksnämndernas rennäringsdelegationer som är förvaltare av vatten ovan odlingsgränsen. Dessa har vid upplåtelse skyldighet att ta hänsyn till fiskevårdsaspekter och i ännu högre grad till renskötselintressena.

Ett oavvisligt krav från samisk sida är att samernas fiskevatten icke skall kunnas ingå i fiskevårdsområden utan medgivande av respektive sameby och efter hörande av lantbruksnämnden och rennz'iringsdelegationen.

De vattendrag och sjöar som kan bli aktuella för bildande av fiskevårds- områden liggeri huvudsak i skogsområdena. vid och i närheten av odlings- gränsen. Förslagets konsekvenser blir här att samerna företräder/förvaltar sin fiskerätt i dessa områden i fjällregionen i huvudsak i enlighet med RL:s stadganden. Förvaltningen av fiskevattnen ovan odlingsgränsen skulle här ytterligare kompliceras genom att både sameby och lantbruksnämnden skulle förvalta olika vatten inom en och samma sameby. Detta är en icke önskvärd utveckling.

4.2.39 Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan: Villkoren för bildande. Förslaget till ny lag för fiskevårdsområden innebär att formerna för bildan- de av fiskevårdsområden förenklas. Reformerna. som i och för sig synes välmotiverade. ger dock för vattenkraftens dcl anledning till viss erinran. Det kan icke uteslutas att förslaget. om det antages i oförändrat skick. innebär risk för konflikt mellan. å ena sidan. intresse som beaktats genom lagakraftvunnen dom i vattenmål. och. å andra sidan, grundregler eller stadgar för fiskevårdsområde. Sådan risk torde kunna förebyggas om ägare av kraftverk, som utnyttjar vattenområde aktuellt för föreslaget fiske- vårdsområde. ges tillfälle att yttra sig vid den prövning länsstyrelsen enligt förslaget har att göra om det ansökta fiskevårdsområdets överensstäm- melse med regional och kommunal planläggning. Det är nödvändigt att lagregeln om fiskevårdsområdes planöverensstämmelse kompletteras på sådant sätt att domari vattenmål icke äventyras genom att kraft verksägarc förlorar rådigheten över fiske som är nödvändigt för verkställigheten. Vidare bör möjlighet föreligga för kraftverksägare att undantaga fiske- vatten med ensamrätt vid bildandet av fiskevårdsområde. 1 541 bör därför ordet ”försörjning" utbytas mot "verksamhet".

4.3 Förvaltning

4.3.1 Hovrätten för nedre Norrland: Allmänt. Kvaliteten på fiskerättsför- teckningarna kommer sannolikt att medföra att prövning av nytillkom- mande delägares rätt blir betydligt vanligare förekommande än i dag. lnom större fiskevårdsområden kommer det förmodligen att bli alltför betungan- de att låta prövningen skötas av fiskestämman. Delegation till styrelsen får förutsättas bli den normala ordningen. Med hänsyn härtill anser hovrätten att rättssäkerheten skulle kunna ökas. om i vart fall den som gör anspråk på delaktighet i området tilläts besvära sig över styrelsens beslut i detta avseende. Om sådan särreglering skulle anses mindre lämplig. bör frågan uppmärksammas vid utarbetandet av stadgarna. I dessa kan föreskrivas att underställning hos fiskestämman skall ske av varje styrelsens beslut om fiskerättsprövning. Därigenom skulle öppnas möjlighet till överprövning av länsstyrelsen. 33 &. Bestämmelsen aVSer att reglera förhållandet mellan området och en

• Sida 156
•  Original

Prop. l980/8l:153 156

förment delägare efter bildandet. Dess placering mitt bland förvaltnings— bestämmelserna förefaller dock vara mindre väl vald.

395. Ordet "medlem" är en kvarleva från 1976 års förslag och kan saklöst utgå. Röstetal. Nu föreliggande förslag innebär en åtstramning av möjligheten att få till stånd delaktighetsomröstning genom kravet att sådan omröstning skall ske endast om en fjärdedel av de röstande begär det. Ätstramningen kan vara till betydande nackdel för större fiskerättsägare. Just denna kategori bör ha det största intresset av den ekonomiska sidan av fiske- vårds- och upplåtelsefrågor. Utredningen har inte anfört något skäl för den minskade möjligheten att framtvinga delaktighetsröstning som förslaget innebär men däremot förklarat att regeln förhindrar att samma antal del— ägare som genomdriver delaktighetsröstning skall kunna bli överröstade vid bestämmandet av delaktighetstal. För att tillgodose såväl sistnämnda krav som kravet på en kvalificerad majoritet för bestämmande av delak- tighetstal behöver emellertid inte möjligheterna att få till stånd delaktig- hetsröstning minskas. Röstningsregeln kunde förslagsvis ange att en fem- tedel av de röstande kan framtvinga delaktighetsröstning. Kan delägarna därefter inte enas om delaktighetstalen. skall härvidlag gälla vad som beslutas av en majoritet som överstiger fyra femtedelar av de röstande. Hovrätten vill även peka på de risker för handlingsförlamning som avsaknaden av delaktighetsutredning kan föra med sig. Svårigheten att uppnå fyra femtedels majoritet för viss utformning av delaktighetstalen är uppenbar. om än en gradskillnad föreligger i förhållande till det förra förslaget som föreskrev enighet i detta avseende. I fråga om kretsen av fullmaktsgivare finner hovrätten ej anledning att ändra på sin tidigare intagna ståndpunkt. dvs. att antalet fullmaktgivare kan få uppgå till fem. Upplåtelse avfiske. 415. Paragrafens andra stycke bör erhålla en ly- delse. som tydligare än som föreslagits anger dess avsedda innehåll. Alter— nativt kan rubriken ändras till "Upplåtelse och fördelning av fiske".

4.3.2 Överbefälhavaren: Upplåtelse av fiske. Det är angeläget att under- stryka vikten av att förrättningsmannen vid prövning av sådan ansökan då försvarets vatten med tillhörande fiske berörs ger försvaret möjlighet att påverka beslutet. En viss särbehandling av försvarets vatten är motiverad med hänsyn till sekretess, allmän personsäkerhet eller annan omständighet av betydelse för försvaret. Av dessa skäl bör en särskild bestämmelse som möjliggör undantag i vissa fall av försvarets vatten antas i förslaget till lag om fiskvårdsområden. Detta skulle också tydligare markera utredningens ställningstaganden att undantag måste kunna göras beträffande upplåtelse av fiske för allmänheten i försvarets vatten. Upplåtelse till försvarets personal av fiske i personalvårdande syfte bör även fortsättningsvis kunna behållas jämsides med upplåtelser till civila organisationer i vatten där detta anses lämpligt. Inom vissa områden kan med hänsyn till sekretess. allmän personsäkerhet eller annan särskild omständighet av betydelse för försvaret medföra hinder mot upplåtelse av fiske till civila organisationer eller enskilda.

4.3.3 Kammarkollegiet: Röstetal. Regeln i 345 lagförslaget om bestäm- mande vid omröstning på fiskestämma kan — såsom även sägs i betänkan- det (5 186) — missgynna större delaktighetsägare. särskilt i områden vari s.k. procentsavstyckningar i betydande utsträckning finns representerade.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1980/81: 153 157

Förslaget innebär i detta avseende i viss mån en skärpning i förhållande till vad som föreslogs år I976. Såsom jämförelse må nämnas att enligt 12 och 49 55 lagen 1973: ll50 om förvaltning av samhälligheter röstetal efter del- ägarfastigheternas andelstal alltid skall beräknas vid fråga av ekonomisk betydelse, om medlem begär det.

Majoritetskraven för beslut om delaktighetsröstning och bestämmande av delaktighetstal enligt lagförslagets 34% grundas framför allt på att sär- skild delaktighetsutredning med därav föranledda kostnader inte skall be- höva framtvingas i onödan. Kraven står knappast i samklang med motsva- rande bestämmelser i lagen om förvaltning av samfälligheter. De delägare som begär sådana röstningar har som regel jämförelsevis höga andelstal. I de allra flesta fall är de säkerligen angelägna om att inte åsamka området onödiga kostnader. Även om det kan finnas goda skäl för krav på kvalifice- rade majoriteter i dessa falf. blir det likvisst alltid svårt att finna en majoritetsregel. som inte ibland kan leda till klart otillfredsställande resul- tat. Det skäligaste vore att endast föreskriva att röstning vid beslut an- gående upplåtelse. avgifter för upplåtelse och ersättning till delägarna skall ske efter delaktighetstal. om delägare begär det. och att särskild delaktig- hetsutredning skall verkställas. om inte delägarna enas om delaktighetsta- let.

4.3.4 Statens vattenfallsverk: Allmänt. Vattenfallsverket har vid remissbe- handlingen av det tidigare ändringsförslaget påpekat vikten av att reglerna för bildandet av fiskevårdsområde är sådana att verket även i fortsättning- en i vissa speciella fall (t.ex. för avelsfiske och i samband med tappnings- bestämmelser) kan behålla sin rätt att ensamt förfoga över fiskevattnet. [ betänkandet på s. l57 har verkets synpunkter behandlats. Utredningen anser det tillfyllest att förrättningsmannen i grundreglerna beaktar verkets intressen. Dessa grundregler kan emellertid enl. å43 i lagförslaget ändras genom beslut varpå Vattenfall till följd av röstning efter huvudtal inte kan inverka. Rösteral. Beträffande det föreslagna förfarandet vid omröstning som normalt förutsättes ske efter huvudtal såväl i fråga om upplåtelse som i ekonomiska frågor anser verket att nu gällande regler skall bibehållas då dessa bättre möjliggör att varje delägare kan påverka besluten i relation till den satsning han gör i form av tillskjuten fiskevattenandel. åtgärder för fiskevård. markupplåtelse etc. Upplåtelse uvjiske. Vidare bör möjlighet föreligga för verket att undan- taga fiskevatten med ensamrätt vid bildandet av fiskevårdsområde. l ä4l bör därför ordet "försörjning" utbytas mot "verksamhet".

4.3.5 Domänverket: Röstvtul. Enligt utredningens förslag skall omröstning normalt ske efter huvudtal såväl i fråga om upplåtelse som i ekonomiska frågor (34 å). Domänverket anser att reglerna för omröstning i gällande lag om fiskevårdsområden skall bibehållas. då dessa ger delägarna bättre möjligheter att kunna påverka besluten i relation till de satsningar de gör i form av tillskjutna fiskevattenandelar. åtgärder för fiskevård. markupplå- telser etc. Av utredningen föreslaget förfarande kan minska vattenägares motivation att ingå i fiskevårdsområde. Med hänvisning till synpunkterna på innehållet i 345 anser domänverket att följande tillägg skall göras i andra stycket 42%: "Grundreglerna skall innehålla uppgift om vilka delaktighetstal som skall gälla vid omröstning i ekonomiska frågor".

• Sida 158
•  Original

Prop. 1980/81: 153 l58

4.3.6 Länsstyrelsen i Uppsala län: Allmänt. Utredningens förslag till lag- reglering av fiskevårdsområdets förvaltning ansluter nära till reglerna i samfällighetslagen om föreningsförvaltning men skiljer sig ändå i ett flertal hänseenden från dessa. Det är ur praktisk synpunkt önskvärt med så enhetliga bestämmelser som möjligt om förvaltningen mm av fiskevårds- områden och övriga samfälligheter med delägarfastigheter. Länsstyrelsen vill ifrågasätta om de gjorda avvikelserna är tillräckligt motiverade. Den föreslagna registreringen av fiskevårdsområden bör kunna ske i det befint- liga samfällighetsföreningsregistret. som redan nu innehåller skilda former av samfälligheter. Bildande av den associationsrättsliga enheten bör kunna ske i samband med förrättning på sätt normalt sker vid förrättningar enligt anläggningslagen och ibland i fastighetsförrättningar. Beträffande fiske- vårdsområdets rättskapaeitet bör de vanliga reglerna i 27.5 samfällighetsla- gen kunna gälla.

4.3.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Allmänt. För fiskerättsägarna är det en fördel om samma förvaltningsbestämmelser gäller vid fiskevårds- område som vid samfällt fiske. I de fall båda associationerna förekommer samtidigt i samma område blir fördelarna för de enskilda än mer uppenba- ra. Enligt 37å i betänkandets förslag till lag om fiskevårdsområden föreslås att arvode till syssloman och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot skall betalas av fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen anser att förordnande myndighet bör stå för sådana kostnader.

4.3.8 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Upplåtelse avjiske. Fiskerättsägares behov av nyttofiske bör beaktas. Fiskerättsägares möjlighet till fritidsfiske bör beaktas. Fiskerättsägares nyttjande av sin rätt till fiske för nyttofiske eller fritidsfiske bör inte tillmätas mindre betydelse än någon annans nytt- jande av samma rätt. Utöver vad som f'öfeslagffs föreslås. vad angår delägare som faktiskt nyttjat fiske såsom husbehovsfiske eller fritidsfiske. en bestämmelse av innehåll att utan delägarens samtycke upplåtelse av fiske ej får ske i sådan omfattning att möjlighet till fortsatt sådant nyttjande inskränkes.

4.3.9 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Allmänt. 1 Så talas om förhållandet mellan upplåtare och brukare. Enligt förbundens mening bör bestämmelsen utformas sålunda: "Har viss fastighets fiske upplåtits i sin helhet skall upplåtaren i frågor enligt denna lag anses som ägare till fisket. om ej annat har avtalats mellan upplåtaren och brukaren." Förbunden motsätter sig således bestämt att en vatten- ägare på föreslaget sätt skall fråntagas bestämmanderätten över sin egen- dom. Upplåtelse uvfiske. ] 4l & bör enligt förbundens uppfattning ordet "vä- sentligt" "strykas samtidigt som förutom försörjningsrekvisitet bör införas att undantaget gäller även om betydande rekreativa intressen föreligger.

4.3.10 Lantbrukarnas riksförbund: Upplåtelse (tt-fiske. ] de fall bildande av FVO sker mot fiskerättsägarnas vilja skall upplåtelse endast omfatta handredskapsfiske. Vi accepterar principen om bildande av fiskevårdsområden (FVO) i skärgården. Mot bakgrund av tidigare anförda uppfattning vill vi ytterliga- re poängtera att bildande och skötsel av FVO måste vila på frivillighetens

• Sida 159
•  Original

Prop. l980/81: 153 l59

grund och med delägarnas positiva medverkan för att de målsättningar som uppställts för FVO skall kunna infrias. De väsentliga skillnader i biologiskt hänseende som finns mellan insjövatten och kustvatten utgör ett av flera starka motiv för att endast handredskapsfiske för fritidsändamål skall kunna upplåtas inom FVO efter majoritetsbeslut av delägarna. Upplåtelse av övrigt fiske skall normalt kräva varje berörd delägares medgivande. — — — En insjö kan betraktas som ett ekosystem. som är väl avgränsat och där fisket relativt lätt låter sig påverkas. Vi är införstådda med värdet av att hela insjöar utgör FVO. De biologiska förutsättningarna saknas dock för motsvarande former av fiskevård i skärgården. [ ostkustens brackvat- ten möts fiskarter med marint och limniskt ursprung där flera arter föder i fria havet i södra Östersjön tex torsk och plattfisk. Sötvattenarter som tex gös förekommer långt ut i skärgården utanför sina lekplatser. Mot bak- grund av detta anser vi att reformen om fiskevårdsområden i skärgården inte bör ha samma helhetsomfattning som i insjöar. eftersom villkoret om god fiskevård i förslaget till lag om FVO ej på samma sätt här kan uppfyl- las.

4.3.1] Sveriges fiskares riksförbund: Allmänt. Förslaget i .*å37 om att fiske- vårdsområdet skall betala arvode för av länsstyrelsen ev. utsedd ledamot eller syssloman förefaller SFR vara fel. Kostnaden bör i sådant fall åvila det allmänna.

4.4 Upplösning och ombildning av fiskevårdsområde

4.4.1 Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten påpekade i förra remiss- omgången att någon principiell skillnad inte bör råda i fråga om anslutning i jämförelse med det vanliga bildandet samt att då föreslaget skriftligt förfa- rande normalt borde ersättas med sammanträdesförfarande. Denna syn- punkt har beaktats. Därjämte har förrättningsförfarande föreslagits även i fråga om uteslutning. Emellertid uppstår ibland situationer. då en ny förrättning kan vara onödig. Hovrätten anser därför att det bör övervägas. om det finns behov av en bestämmelse. motsvarande den i 855 2 st EvL. Vid anslutning till ett redan bestående fiskevårdsområde existerar för de gamla delägarna redan en association som på ett acceptabelt sätt kan företräda dem i hithörande frågor. Möjligen bör därför övervägas att vid anslutningsförrättningen låta fiskevårdsmrådet somjuridisk person få före- träda delägarintressena inom området. Genom ett sådant förfarande ska- pas också förutsättningar för skriftligt förfarande. eftersom antalet sak- ägare blir väsentligt lägre. Om de anslutande fiskerättsägarna är identiska med delägarna i annat fiskevårdsområde bör på samma sätt dessa kunna företrädas av sitt organ. Därigenom öppnas även möjlighet till ett enkelt förfarande för sammanslagning av fiskevårdsområden. 27 få. I utredningen sägs att länsstyrelsen normalt inte bör medge upplös- . ning av området. om planläggningen förutsätter att upplåtelse skall ske och fiskevårdsområdet enligt grundreglerna har till uppgift att tillgodose detta ändamål. Enligt hovrättens mening bör emellertid opinionen bland delägar- na respekteras i huvudsak på liknande sätt som förutsatts ske vid bildan- det.

4.4.2 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen delar inte utredning- ens uppfattning att det skulle vara nödvändigt att regelmässigt tillgripa förrättning för att pröva frågor om anslutning eller uteslutning av visst liske till fiskevårdsområde. Länsstyrelsen bör här kunna besluta i enklare

• Sida 160
•  Original

Prop. l980/81: 153 160

ordning i likhet med vad nu gäller enligt reglerna i 3 kap lagen om enskilda vägar.

4.4.3 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Uteslutning av fiske bör även i andra fall än som sägs i 26å NLOFO kunna ske utan förrättning vid enkla fall. Även anslutning av fiske bör i enkla fall kunna avgöras av länsstyrelsen utan förrättning. (Jämför bestämmelsen i 85.5 andra stycket EVL). Läns- styrelsen ifrågasätter om inte 23 och 24 55 NLOFO bör formuleras så att de även medger sammanslagning av fiskevårdsområden. En successiv ut- byggnad av fiskevårdsområden kan under vissa omständigheter tex på grund av föreliggande långtidsupplåtelser av fiske och olika kvalitet på fisket. vara att föredraga.

4.4.4 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Det är svårt att säga i vilken omfatt- ning det i framtiden kan bli aktuellt att ansluta fiske till fiskevårdsområde eller att överföra ett fiske från ett område till ett annat. Med frångående av tidigare förslag föreslås nu att fråga om anslutning och uteslutning av fiske skall med visst undantag handläggas vid förrättning i huvudsaklig överens- stämmelse med vad som gäller vid bildande av fiskevårdsområde. Enligt länsstyrelsens mening innebar det tidigare förslaget att länsstyrelsen hade att efter viss utredning besluta härom en acceptabel förenkling av hand- läggningen av sådana ärenden. I vart fall borde bestående fiskevårds- områden kunna med viss majoritet fatta beslut om anslutning och ute- slutning av fiske som skulle efter erforderlig utredning fastställelseprövas av länsstyrelsen. Fråga om upplösning av fiskevårdsområde skall enligt 28 & sista stycket i förslaget. om ej särskilda skäl föreligger. prövas endast vid utgången av varje tidsperiod om tio år. Lämpligast hade varit att ansökan om uteslut- ning ingivits till länsstyrelsen i så god tid före utgången av tioårsperioden. att lagakraftvunnet beslut i frågan kunde föreligga före utgången av nämnda period. På så sätt kunde berörda parter i tid få reda på om området kommer att bestå under ytterligare en tidsperiod.

4.4.5 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I de fall ansökan om anslutning eller uteslutning av fiske gjorts av annan än fiskets ägare eller den som äger del ifisket synes det bäst överensstämmande med förvaltningslagens kom- municeringsprinciper att yttrande över ansökningen inhämtats från dessa sakägare.

4.4.6 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Enligt förslaget förutser utredningen att ett fiskevårdsområde skall bestå för all framtid. [ 27—28s'å föreslås därför regler för hur ett fiske- vårdsområde skall kunna upplösas. Enligt förbundens uppfattning är detta något som kan komma att skapa irritation. Nu gällande bestämmelser om tidsbestämda förordnanden är att föredraga. varför föreslås att 7.5 i nu gällande lag om fiskevårdsområden får ersätta 27—28 åå.

4.5 Registrering av fiskevårdsområde m. m.

4.5.1 Centralnämnden för fastighetsdata: CFD tillstyrker att fiskevårdsom- rådena bör redovisas i fastighetsregistret. Rent redovisningstekniskt ser CFD stora fördelar om fiskevårdsområdena registreras som gemensam- hetsanläggningar på samma sätt som gäller för vägföreningar i det nya

• Sida 161
•  Original

Prop. l980/81: 153 ]6l

fastighetsregistret. Där registreras dessa som gemensamhetsanläggningar (ga-enheter). På Varje Vägförening (= ga-enhet) redovisas. förutom arkiv- akter för vägföreningens tillkomst eller förändring. även delägande fastig- heter. Dessutom finns på varje fastighet uppgift om vilken eller vilka ga- enheter som fastigheten har del i. Delägarkretsen förändras fortlöpande i takt med fastighetsindelningen.

Uppgifterna i registret måste hållas aktuella även sedan fiskevårdsområ- det bildats. Vid sidan av de förrättningsakter vid bildande och förändringar som FRM erhåller måste fiskevårdsområdet åläggas att avisera förändring- ar i fiskerättsförteckningen som beslutas av fiskevårdsområdet självt. På samma sätt måste FRM åläggas att avisera vissa ändringar i fastighetsin- delningen som är av betydelse för fiskerättsförteckningen.

En redovisning av fiskevårdsområdena i fastighetsregistret kräver en justering av fastighetsregisterkungörelsen. ] 25 och 42% skall fiskevårds- områden tilläggas.

1 ett samtidigt avgivet yttrande över jakt- och viltvårdsberedningens betänkande har CFD tagit tipp frågan omjaktvårdsområdenas registrering i fastighetsregistret. CFD scr fördelar med att redovisningen blir likformig för fiskevårdsområden och jaktvårdsområden.

4.5.2 Statens lantmäteriverk: För att ett fiskevårdsområde skall fungera tillfredsställande kan fordras tillgång till vägar. parkeringsplatser. rast- platser. toaletter m.m. Det bör därför övervägas om inte möjlighet bör öppnas att ansluta fiskevårdsområde till anläggningsföretag enligt AL. i likhet med vad som redan är fallet när det gäller naturreservat. LMV delar utredningens bedömning att fiskevårdsområdcna bör redovi- sas i fastighetsregistret. Närmare överväganden i denna fråga kan ske i annat sammanhang (fastighetsregisterförfattningarna).

4.5.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: Fiskevårdsområdets tillgång till parke- ringsplatser m.m. är ibland svår att lösa. Fiskevårdsområdct kan visserli- gen avtala om rättigheter men kan knappast vara sakägare vid förrättning enligt anläggningslagen för att lösa liknande frågor i samverkan med andra fastigheter. t.ex. parkering. väg, brygga. toalett. Länsstyrelsen föreslår därför att anläggningslagen ändras så att dess regler om fastighet kan tillämpas även på fiskevårdsområde.

4.5.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Med hänvisning främst till tidsvinsten har man ansett att registrering hos länsstyrelsen inte bör vara en förutsätt- ' ning för att en juridisk person skall anses föreligga. Länsstyrelsen anser dock att ett enkelt registreringsförfarande skulle innebär vissa fördelar. En enkel registreringsåtgärd behöver inte medföra särskilt stor tidsförlust. Ett registreringssystem skulle ge länsstyrelsen större möjlighet att hålla en hög kvalitet på registret över fiskevårdsområdena. genom att det skulle utgöra en påtryckning för styrelsen att få området registrerat. Erfarenheten har nämligen visat att det påfallande ofta varit svårt att få in uppgifter om utsedd styrelse. Dessutom skulle man med ett registreringssystem uppnå en större likformighet med annan liknande lagstiftning.

4.5.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: ] specialmotiveringen åå l3—l9 tar utredningen upp frågan om fiskevårdsområden skall redovi- sas i fastighetsregistret. Utredningen anser så bör ske med hänsyn till att Uppgifterna i registret är av intresse inte blott för den enskilde fastighets-

ll Riksdagen [980/8l. I sum/. Nr [53

• Sida 162
•  Original

Prop. 1980/81: 153 [62

ägaren utan även för de samhällsplanerande organen. Områdenas areella omfattning föreslås också redovisas summariskt på registerkartan.

Lantmäterienheten. som anser det riktigt att uppgifter om fiskevårdsom- råden införs i fastighetsregistret och redovisas på registerkartan. tillstyrker förslaget i denna del.

4.5.6 Länsstyrelsen i Örebro län: [förslag till förordning med tillämpnings- föreskrifter är i 155 stadgat att länsstyrelsen skall föra register över fiske- vårdsområden. Ett sådant register bör föras av fastighctsregistermyndig- heten efter modell från samfällighetsföreningsregistret. Vidare bör även anteckning ske i fastighetregistret att fastighet ingår som delägare i fiske- vårdsområde. Fiskevårdsområden bildade enligt nu gällande lag borde vid uppläggande av registret även införas på lämpligt sätt. Förrättningsakterna vid bildandet av fiskevårdsområden bör vidare intagas i fastighetsregister- myndighetens arkiv.

4.5.7 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förslaget till tillämpningsföreskrif- ter stadgar att hos länsstyrelsen skall föras förteckning över fiskevårdsom- råden. Länsstyrelsen anser att denna uppgift bör anförtros lantmäterienhe- ten där förrättningshandlingarna enligt förslaget skall förvaras och där andra register över sammanslutningar för fastighetssamverkan förs. Även övriga länsstyrelsen enlig förslaget tillagda uppgifter. som utgör led i bildande av fiskevårdområde. bör handläggas av lantmäterienheten. Sådan ärendefördelning har också kommit till uttryck i ett av kommundeparte- mentet den 29 februari 1979 upprättat preliminärt förslag till arbetsordning vid inrättande av rättsavdelning på länsstyrelserna.

4.6 Ansvars- och besvärsbestämmelser

4.6.l Hovrätten för nedre Norrland: 44 %. Hovrätten ifrågasatte i förra remissomgången behovet av en straffsanktion vid varje överträdelse av de för fiskeutövningen inom området gällande reglerna. Som grund härför åberopade hovrätten bl. a. att det straffbara området blir mycket vidsträckt och dessutom diffust avgränsat. Samma erinran framfördes för övrigt av lagrådet vid dess granskning av motsvarande bestämmelser i nuvarande lag (NJA Il l960 s. 66). Hovrätten förklarade vidare i sin kritik. att den mer bestämt ville avråda från attjämställa "annan som är berättigad till fiske" med delägare. -

Det nu föreliggande förslaget innebär att en jämkning skett såtillvida att endast överträdelser som skett med uppsåt faller inom det straffbara områ- det. Häremot är i och för sig intet att erinra. Hovrätten vidhåller dock sin tidigare intagna ståndpunkt i fråga om kriminaliseringen av de överträ- - delser som annan än delägare gör sig skyldig till. Det må här hänvisas till följande uttalande av departementschefen vid tillkomsten av lagen om fiskevårdsområden: "Fiskar annan än delägare. t.ex. en innehavare av fiskekort. i strid mot de för fiskevårdsområdet gällande bestämmelserna torde gärningen. under förutsättning att övriga brottsrekvisit föreligger. alltid kunna hänföras till olovligt fiske" (NJA ll l960 s. 65).

Vad sålunda anförts är fortfarande värt beaktande, oavsett de föränd- ringar bestämmelsen om olovligt fiske undergått därefter. Det kan tilläggas att ytterligare möjligheter står till buds för att stävja upplåtelsefiskarnas överträdelser. En delägare som bryter mot meddelade föreskrifter kan inte uteslutas ur delägarkretsen och på så sätt förbjudas att vidare fiska inom

• Sida 163
•  Original

Prop. 1980/81: 153 163

området. Beträffande den som fiskar med stöd av upplåtelse torde det däremot regelmässigt vara möjligt att häva det avtal som ligger till grund för upplåtelsen. alternativt att vägra framtida upplåtelse. Slutligen bör nämnas att den föreslagna lagen om fiske medger delägare i fiskevårds- området rätt att ange olovligt fiske inom området till åtal. Enligt nuvarande lag tillkommer denna rätt endast fiskevårdsområdet och fiskerättsinneha- varen.

47 å. Utredningen har ej redovisat skälen till att man frångått principen att mot beslut. varigenom ärendet återförvisas till lägre instans. får talan föras. om beslutet innefattar avgörande av fråga. som inverkar på målets utgång (jfr 34 å 2 st förv/altningsprocesslagen). Under det fortsatta lag- stiftningsarbetet bör det övervägas att införa möjlighet till besvärstalan i sådana fall.

4.6.2 Kammarrätten i Jönköping: Enligt förslaget skall besvär över läns- styrelsens beslut i ärenden angående bildande av fiskevårdsområde inte längre anföras hos kammarrätt utan hos regeringen. Kammarrätten anslu- ter sig till de överväganden som utredningen gjort i den delen.

4.6.3 Lantbruksstyrelsen: Talan mot förrättningsmans beslut vid bildande av fiskevårdsområde skall enligt förslaget ske hos länsstyrelse. Samma myndighet skall i förordnandet meddela erforderliga föreskrifter. Om läns- styrelse i förordnandet angivit att bildandet av fiskevårdsområde är syn- nerligen angeläget från allmän synpunkt skall om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda förrättningsmannen besluta att området skall bildas men i beslutet lämna en redogörelse för sakägarnas invändningar mot områdes- bildningen. Beskrivna förhållande ger anledning till att ifrågasätta om inte besvär i förevarande fall i stället lämpligen borde föras i fastighetsdomsto- len.

4.6.4 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Som besvärsreglerna är utformade är det mycket viktigt att länsstyrelsen snabbt får del av förrättningshandling- arna och beslutet. En sådan regel finns intagen i tillämpningsförordningen men den är av sådan betydelse att den bör ingå i 46 å lagförslaget.

4.6.5 Länsstyrelsen i Kalmar län: [ besvärshänseende har tidsfristerna avkortats i samtliga fall. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om avkortning, men anser samtidigt att besvärstiderna i 46 och 49 åå skall vara tre i stället för fyra veckor från beslutets dag för att erhålla största möjliga likformighet.

4.6.6 Länsstyrelsen i Blekinge län: I 46 å i lagförslaget anges att länsstyrel- sen skall till förmån för allmänt intresse inom besvärstiden kunna förordna om överprövning av förrättningsmans beslut i fråga om bildande av fiske- vårdsområde. Med hänsyn till att såväl fiskenämnd som kommun föreslås få rätt att anföra besvär över förrättningsmans beslut anser länsstyrelsen att förslaget om länsstyrelsens rätt att själv förordna om överprövning är överflödigt.

4.6.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: 49 å. Som besvärsgrund anges i para- grafen ”strider mot denna lag eller annan författning eller mot grundregler- na". Enligt länsstyrelsens mening bör besvärsgrunden inte bara ange grundreglerna utan stadgarna i dess helhet. Utredningen anför i betänkan-

• Sida 164
•  Original

Prop. 1980/81: 153 164

det sid. 188 att styrelsens beslut skall kunna överklagas. I lagtexten anges emellertid endast beslut som fattats på fiskestämma.

4.6.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fiskerättsägare. som inte upptagits i fiskerättsförteckning men som underlåter att framställa anspråk vid förrättningen. är oförhindrad att anföra besvär över förrättningen. [ sådant fall anser lantmäterienheten. att det måste krävas av klaganden. att han styrker sin fiskerätt. Besvären bör således kunna avvisas om fiske- rättsanspräket inte är styrkt och klaganden inte heller efterkommer ett föreläggande av länsstyrelsen att styrka sin rätt. Skulle annan praxis utbildas. exempelvis att en i nämnda hänseenden ofullständig utredning överlämnas till lantmäterienheten för genomgång kan följden bli den att fiskerättsägare underlåter att anmäla anspråk vid förrättningen och därigenom undgår all betalningsskyldighet. Man kan här göra jämförelse med en under jorddelningslagens giltighetstid vanligen använd metod. nämligen att arrangera tvist om liske. som underställdes ägodelningsrättens prövning. varvid erforderlig utredning kunde erhållas ex officio utan kostnad för sakägarna. Sedan tvisten rättskraftigt avgjorts återtogs ansökningen och förrättningen inställdes. Länsstyrelsens föreslagna rätt till överprövning av förrättningsmannens beslut till förmån för allmänt intresse bör utgå. Det allmännas intressen bör. såvitt lantmäterienheten kan bedöma. kunna tillgodoses bättre och enklare på annat sätt. Denjämförelse som utredningen gör med fastighets- bildningslagen är inte relevant. Besvärar sig länsstyrelsen över fastighets- bildningsmyndighetens fastighetsbildningsbeslut prövas besvären inte av länsstyrelsen utan av fastighetsdomstolen.

4.6.9 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har inte någon erinran mot den föreslagna tiden för anförande av besvär över beslut rörande fvozs bildande även som över fiskestämmas beslut. Något egent- ligt praktiskt behov av nuvarande längre besvärstidcr torde ej föreligga. Med hänyn till att. i de fall fullständig fiskerättsutredning ej föreligger. full säkerhet inte finns för att samtliga fiskerättsägare personligen får del av ett beslut angående fvozs bildande. synes ur rättssäkerhetssynpunkt införande i ortstidning av meddelande om beslutet för dylikt fall böra föreskrivas. Besvärstiden bör liksom i nuvarande lag om fvo räknas från den dag då kungörandet har skett. Den fördröjning av beslutets lagakraftvinnande som skulle föranledas härav torde sakna praktisk betydelse.

4.6.10 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Utredningen föreslår att besvär över förrättningsmans beslut om bildande av fiskevårdsområde skall avgöras i administrativ ordning. Be- svär skall alltså föras hos länsstyrelsen och vidare till regeringen. Detta förfaringssätt är synnerligen otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Sedan ansökan om bildande av fiskevårdsområde inkommit till länsstyrel- sen skall styrelsen. om den finner att bildandet överensstämmer med ansökan om kommunal och regional planläggning. förordna förrättnings- man och i förordnandet meddela erforderliga föreskrifter. Vid bedömning- en av dessa föreskrifter kan länsstyrelsen bl.a. taga ställning till om det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas. Finner länsstyrelsen att så är fallet kan detta tas med i de föreskrifter förrättningsmannen erhåller. Enligt utredningen sid. 170 n sägs "Finner förrättningsmannen att det allmännas och sakägarnas intressen är ofören-

• Sida 165
•  Original

Prop. 1980/81: 153 165

liga. skall förrättningsmannen i beslut konstatera att hinder föreligger att bilda fiskevårdsområde i enlighet med förordnandet och inställa förrätt- ningen. Detta gäller dock inte om länsstyrelsen i förordnandet angivit att bildande av fiskevårdsområde i det aktuella fallet är synnerligen angelä- get från allmän synpunkt. Förrättningsmannen skall i sistnämnda fall. om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, besluta att området skall bil- das. "

Ett sådant beslut kan således enligt förslaget överklagas hos länsstyrel- sen. samma myndighet som tidigare utfärdat de föreskrifter som lett fram till beslutet. Detta måste ur rättssäkerhetssynpunkt vara helt otillfredsstäl- lande. Förbunden anser att talan mot sådant beslut i överensstämmelse med reglerna i anläggningslagen och fastighetsbildningslagen i stället bör föras genom besvär till fastighetsdomstolen.

4.6.ll Lantbrukarnas riksförbund: Vid bildandet av fiskevårdsområde skall länsstyrelsen vid förordnande av förrättningsman meddela erforder- liga föreskrifter. Därvid skall länsstyrelsen ocksa ta ställning till om områ- dets bildande är ur allmän synpunkt synnerligen angeläget. Är förutsätt- ningarna för bildande uppfyllda får förrättningsmannen 1 sådant fall. även mot opinionen, besluta att området skall bildas. Besvär över detta beslut skall enligt förslaget föras hos länsstyrelsen. Det är LRFs bestämda upp- fattning uppenbart att en sådan ordning — besvärsinstansen får pröva sina egna beslut — är ur rättssäkerhetssynpunkt helt oacceptabel. Enligt LRFs bestämda mening skall talan mot förrättningsmannens beslut. i likhet med vad som gäller enligt fastighetsbildningslag och anläggningslag. föras ge- nom besvär hos fastighetsdomstolen.

4.6.12 Sveriges jordägareförbund: Ur rättssäkerhetssynpunkt kan det ej accepteras att ett beslut av förrättningsmannen att bilda fiskevårdsområde mot fiskerättsägarnas vilja skall överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrel- sen kan ju redan tidigare vid sitt förordnande av förrättningsman ha tagit ställning till denna fraga. Besvär bö1 ske till fastighetsdomstol. Överhu- vudtaget kräver rättssäkerheten att alla fragor där fiskerättsägare och det allmänna har motsatta intressen. t.ex. ekonomiska. kan bli föremål för överprövning av opartiska domstolar. lämpligast de allmänna domstolar- na.

4.7 Övergångsbestämmelser

4.7.1 Statens lantmäteriverk: [ övergångsbcstämmelserna till den nya la- gen om fiskevårdsområden saknas bestämmelse om vad som skall gälla i fråga om förrättning som inletts men inte slutförts enligt gamla lagen.

4.7.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Beträffande övergångsbestäm- melserna anser länsstyrelsen att det är olämpligt att ändra stadgarna för fiskevårdsområden som fungerar bra. Eventuellt kan stadgarna komplet- teras med grundregler som överensstämmer med den aktuella samhällspla- neringen.

4.7.3 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: ! förslaget till lag om fiskevårds- områden har intagits övergångsbestämmelser i fråga om fiskevårdsom- råde. som består vid ikraftträdandet av lagen. Däremot har ingenting sagts om fiskevårdsområden. varom beslut om bildande fattats före lagens i-

• Sida 166
•  Original

Prop. 1980/81: 153 166

kraftträdande. men som av olika skäl ej kan komma att fastställelseprövas av länsstyrelsen före denna tidpunkt. Ej heller har i utredningen berörts de fall där en kostnadskrävande utredning efter förordnande av länsstyrelsen framskridit så långt att endast slutsammanträde återstår.

Återförvisning av dessa ärenden för handläggning enligt den nya lagen skulle åsamka fiskerättsägarna ytterligare omfattande kostnader. Inom Kopparbergs län finns för närvarande ärenden. avseende prövning av en redan genomförd förrättning. men där det är tveksamt om beslut kan meddelas före den nya lagens ikraftträdande. Likaså pågår bildande av i flera fall omfattande fiskevårdsområden enligt länsstyrelsens förordnande.

Det bör vara rimligt att berörda förrättningar får prövas enligt nu gällan- de lag. i vart fall de förrättningar som slutförts före nya lagens ikraftträ- dande. En förutsättning bör emellertid vara "att bildandet står i överens- stämmelse med kommunal och regional planläggning på fiskets område eller. om sådan planläggning saknas. ej kan antagas försvåra kommande planläggning".

4.7.4 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Enligt första punkten skall bestämmelserna i Iagen (1960: 130) om fiskevårdsområden gälla under tid för vilken fiskevårdsområdet har bil- dats. dock längst till utgången av år 1989. Enligt förbundens mening finns det inte med hänsyn till bestämmelsen i andra punkten någon som helst anledning att tvångsvis låta de nya bestäm- melserna bli tillämpbara på redan för begränsad tid bildade fiskevårdsom- råden. Sista tillägget "dock längst till utgången av år 1989" bör alltså utgå.

5 Förvaltningen av statens vatten

5. 1 Allmänna synpunkter

5.1.1 Statskontoret: Statskontoret tillstyrker utredningens förslag till rikt- linjer för förvaltning av statliga fiskevatten. Det är osäkert om förslagen kommer att leda till att utbudet av fiskemöjligheter ökar i någon större utsträckning. Utredningen har inte uttalat någon uppfattning i den frågan.

5.1.2 Riksrevisionsverket: RRV hari princip inget att erinra mot utredning- ens förslag rörande nyttjande av statens vatten. — — —

5.1.3 Lantbruksstyrelsen: Förslagen i denna del förutsätter att ideella orga- nisationer skulle vara beredda att lägga ner ett betydande ofta oavlönat arbete för inte bara det egna utan även andras fritidsfiskeintresse. Lant- bruksstyrelsen har svårt att tro att detta system skulle fungera väl på sikt. Om statens vatten förvaltas av statlig myndighet kan ett varierat och omfattande fiskeutbud tillhandahållas på ett fiskekort vilket bör gynna fritidsfisket. Styrelsen anser att statens vatten därför även i fortsättningen bör förvaltas av statlig myndighet. Samordning med annan förvaltning bör kunna ske genom anslutning till fiskevårdsområde. Liksom hittills bör dessutom utarrendering kunna ske till annan sammanslutning av fiske- rättsägare.

• Sida 167
•  Original

Prop. 1980/81: 153 167

5.1.4 Fiskeristyrelsen: Utredningens förslag till allmänna riktlinjer för för- valtningen av statens enskilda fiskevatten innebär att fisket även i fortsätt- ningen skall upplåtas för allmänna intressen. Fiskeristyrelsen vill med hänsyn till såväl yrkesfisket som fritidsfisket betona vikten härav. För fritidsfiskets del har upplåtelser av dessa vatten stor betydelse för strävan- dena att skapa ett brett och varierat fiskeutbud. — — — Utredningens förslag att den direkta vården och skötseln av statens fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt skall överlåtas till i första hand frivilliga fiskeorganisationer har mötts av "vissa betänkligheter vid remissbehandlingen. Erinringar som framförs mot förslaget är bl. a. att det uppstår splittring av upplåtelserna som leder till fler fiskekort. ökat krångel och ökade kostnader för fiskevården. Risk för konflikter med skogsbrukets intressen befaras kunna uppstå. Vidare nämns att det finns risk för privatisering av vatten. eftersom klubbar som redan nu arrenderar vatten av staten i många fall maximerar medlemsantalet och därmed försvårar allmänhetens fiske. Flera remissinstanser tillstyrker förslaget eller anser att idén är värd att pröva. Samtidigt krävs olika garantier för att upplåtelserna inte missbru- kas. Erinringar framförs också beträffande domänverkets personalresurser för förvaltningen. — — — Styrelsen godtar för sin del tanken att i ökad utsträckning låta lokala. frivilliga fiskeorganisationer ta hand om den direkta skötseln av statens enskilda fiskevatten. Utredningen redovisar fiera exempel på fall där så- dana organisationer utför mycket värdefulla insatser på fiskevårdens om- råde för att skapa bättre och utökade fiskemöjlighctcr. Enligt styrelsens mening finns det uppenbart förutsättningar att även på andra håll få till stånd liknande insatser genom lokala sammanslutningar. Styrelsen utgår från att såväl berörda lantbruksnämnder som domänverket och övriga förvaltande myndigheter tar till vara dessa förutsättningar genom lämpliga upplåtelser. Fiskenämnder och fiskeorganisationer bör självfallet kunna lämna förslag till upplåtelser men beslutanderätten bör ligga kvar hos de förvaltande myndigheterna.

5.1.5 Statens vattenfallsverk: Vattenfallsverket som aktiv upplåtare av fri- tidsfiskevatten kan inte se några egentliga fördelar med ett sådant generali- serat förfarande. 1 första hand skulle sannolikt de attraktiva vattnen. där den förvaltande myndigheten investerat betydande belopp i fiskevård och service. tagas i anspråk av klubbar. medan övriga mindre efterfrågade vatten blev kvar under myndighetens vård. Klubbar har i allmänhet inte samma resurser som myndigheter att satsa på vattnen. ] exempelvis Tyttbo forsfiskeområde i Dalälven gör vattenfallsverket betydande insätt- ningar av fisk från egen närbelägen odling och driver verksamheten utan vinstintresse. Intresset för sådana insatser minskar givetvis om verksam- heten i fortsättningen enbart blir inriktad på mindre efterfrågade vatten. Vattenfallsverket kan inte se att några egentliga nackdelar anförts i utredningen mot det nu tillämpade systemet med valfrihet i olika upplåtel- seformer (i egen regi eller till fiskeklubb o.dyl.) och yrkar därför att utredningens förslag om mer tvingande bestämmelser till fiskeklubbars fördel ej antages. Det borde ankomma på den förvaltande myndigheten att avgöra vilken upplåtelseform som i varje särskilt fall är mest lämplig med hänsyn till syftet att de statliga fiskevattnen skall upplåtas till en bred allmänhet och att ett så allsidigt utbud som möjligt av bra fiskemöjligheter

• Sida 168
•  Original

Prop. 1980/81: 153 168

till rimliga kostnader skall eftersträvas. Härigenom skapas också bättre garantier för att upplåtelserna sker till så bred allmänhet som möjligt och under stabila former. Givetvis bör liksom hittills vid utarrendering till fiskeklubbar o.dyl. samverkan ske mellan upplåtaren och arrendatorn.

5.1.6 Domänverket: Övergripande mål för domänverkets fiskeverksamhet är att främja utnyttjande av samtliga vatten på bästa sätt. Härvid priori- teras främst yrkesfiskets behov. 1 andra hand ställs verkets vatten till den breda allmänhetens förfogande genom kortförsäljning för fiske inom de oftast stora kortfiskeområden. som verket bildat. Denna verksamhet kom- pletteras av upplåtelser till fiskeklubbar och fiskeföreningar. som i vissa fall genom kortförsäljning i sin tur ställer fiskevattnen till allmänhetens förfogande. Slutligen upplåts resterande vatten till enskilda. Detta sker i de fall då vatten genom geografisk belägenhet. storlek eller andra orsaker bäst utnyttjas på detta sätt.

Domänverket anser att det — — — saknas motiv för utredningens förslag till ändrade bestämmelser för förvaltningen av statliga fiskevatten. Domän- verket motsätter sig därför att statliga fiskevatten skall upplåtas till för- eningar och klubbar utan avgift. Om utredningens förslag till förvaltning av statliga fiskevatten skulle genomföras skulle övriga fiskevattensägare stäl- las i ett betydligt sämre läge. Risk finns för att fiskeklubbarna av ekono- miska skäl prioriterar svaga statliga fiskevatten före bättre privata fiske- vatten. En sådan utveckling leder till försämrat fiske för allmänheten.

Enligt domänverkets mening kan fiskevattensutredningens förslag när- mast betraktas som pn'vilegier åt en liten grupp av de mest fiskeintresse- rade i samhället. Det är dessutom ojämlikt och favoriserar sådana klubbar som finns i områden där det finns statliga vatten. Det finns även risk för att allmänhetens fiske i vissa fall blir begränsat genom att fisket i ett vatten endast upplåts för visst handredskapsfiske eller att det förbehålls klubb- medlemmar.

Domänverket delar uppfattningen att det kan läggas andra rekreativa synpunkter på fisket än de som berör enbart utövandet av fiske. Sedan lång tid tillbaka har domänverket verkat för samt ställt betydande arealer fiskevatten till förfogande för enskilda samt klubbar och föreningar även för skötsel och vård av fiskevatten. Samtidigt har domänverkets fiskerior— ganisation kunnat bistå sådana arrendatorer med fiskevårdande åtgärder.

Efterfrågan på fiskevatten är som väntat störst i landets tätast befolkade delar och i närheten av större städer. Mot den bakgrunden kan domänver— kets fiskevatten endast i begränsad omfattning bidra till att skapa ytterliga- re utrymme för sådana administrativa arbetsuppgifter. som det enligt fiske- vattensutredningen finns behov av inom fritidsfiskets område. Av domän- verkets fiskevatten med ensamrätt ligger ca 75 procent i norrlandslänen. Domänverkets markinnehav är dessutom där koncentrerade till det glest befolkade inlandet, varför avståndet torde bli utslagsgivande för t. ex. stadsklubbars intresse och möjligheter att överta fiskevatten och effektivt driva dem.

Även om det för organisationernas medlemmar skulle skapa ytterligare tillfällen till rekreativa fritidssysselsättningar ifrågasätter domänverket om allmänhetens fiske främjas av att ideella organisationer författningsmässigt ges förtur att överta driften av statens vatten. Enligt domänverkets bedöm- ning innebär förslaget bl. a. risk för att flera av verkets för närvarande ca 90 kortfiskeområden kommer att splittras. Dessa omfattar totalt ca 150000

• Sida 169
•  Original

Prop. 1980/81: 153 169

ha fiskevatten och har ofta getts geografiskt stor omfattning. Härigenom har fiskekortsfloran kunnat begränsas och domänverket kan nttmera erbju- da allmänheten samlade utbud av fisketillfällen.

Förutom att förslaget kan innebära försämrade fiskemöjlighctcr för all- mänheten. rycker det undan grunden för domänverkets fiskeorganisation. Detta skulle i så fall drabba inte enbart fiskeriutbildad personal utan även ta bort arbetstillfällen för sådan personal som ute på reviren deltar i fiskevårdande åtgärder av skilda slag.

5.1.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Statens fiskevatten föreslås kost- nadsfritt bli upplåtet till kommuner. fiskeklubbar m.fl. för att dessa skall kunna administrera fritidsfisket på områdena. En nackdel av ett sådant system ijämförelse med direktadministration av domänverket är att det kan bli svårt för utomstående att finna de rätta kontakterna för att komma åt fiskekort. I nuläget förvaltas således stora områden av domänverket vilka områden i framtiden med föreslagen administration i fiskehänseende skulle kunna splittras upp på ett flertal kommuner eller klubbar.

5.1.8 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — 1 det fall statens fiskevat- ten är upplåtna på ett tillfredsställande sätt finns det ingen anledning att ändra på förvaltningen. Saknas sådan tillfredsställande förvaltning av sta- tens fiskevatten bör frivilliga fiskeorganisationer eller kommuner överta förvaltningen. ] det fall fiskevårdsområden bildas bör statens vatten ingå på samma villkor som andra fiskerättsägares.

Fiskenämnden. som lokalt kan överblicka behovet av fiskemöjlighctcr och som har det lokala ansvaret för fiskevården. bör ha ett avgörande inflytande över förvaltningen av de statliga fiskevattnen.

5.1.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: Genom kronolaxfisket i Mörrum har staten genom domänverket gjort Blekinge internationellt ryktbart i sport- fiskesammanhang. Utvecklingen av sportfisket i Mörrum visar att domän- verket har ett mycket stort kunnande i att marknadsföra och kommersiellt utnyttja goda fiskevatten. Staten är genom olika myndigheter och verk innehavare av flera sådana vatten. Länsstyrelsen anser det angeläget att domänverkets speciella kompetens i detta avseende utnyttjas optimalt. Domänverket bör därför — innan andra riktlinjer lämnas för utnyttjandet av statens fiskevatten — ges tillfälle att undersöka möjligheterna att på likartat sätt som i Mörrum kommersiellt utnyttja högklassiga fiskevatten och omhänderha förvaltningen därav. Efter en sådan undersökning bör kvarvarande statliga vatten lämpligen kunna disponeras på sådant sätt som utredningen föreslagit.

5.1.10 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen tillstyrker att fisket i vatten. som ägs av staten. upplåts till frivilliga fiskeorganisationer och kommuner så långt detta är möjligt. samt att avgiften därvid sätts lågt om fisket upplåts till allmänheten. Detta kan även ses som ett led i strävandena mot ökad decentralisering.

5.1.11 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Länsstyrelsen biträder i princip detta förslag under förutsättning att villkoret är att sådana vatten alltid upplåts åt allmänheten utan krav på medlemsskap eller liknande. Länssty- relsen finner förslaget särskilt intressant eftersom det innebär en helt ny syn på nyttjandet av de statliga vattnen. Hitintills synes domänverket som

• Sida 170
•  Original

Prop. 1980/81: 153 HD

förvaltar de statliga vattnen i länet ha haft i princip samma ekonomiska avkastningskrav på vattnen som på skogsmarken. vilket lett till att upplå- telser och fiskevård endast förekommit i den utsträckning som varit affärs- mässigt motiverad och inte kunnat påverkas av fiskenämnden eller annat länsorgan. Länsstyrelsen biträder utredningen i den nya synen på statens vatten men vill liksom fiskenämnden föreslå att välskötta fiskekortsområ- den som t. ex. Kloten-Malingsbo tills vidare bör förvaltas av domänverket.

5.1.12 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det är angeläget att så stor del som möjligt av det statliga fiskevatteninnehavet upplåtes på rimliga villkor för fiske i någon form. — — — ! Västmanlands län äger staten stora markområden med tillhörande fiskerätt. som genom domänverkets försorg upplåtes för fritidsfiske genom försäljning av fiskekort till allmänheten. En ökad satsning på de statliga fiskevattnen får stor betydelse för fritidsfiskets utveckling i länet. Länsstyrelsen tillstyrker att skötsel och upplåtelse av fisket i de statliga vattnen i så stor utsträckning som möjligt överlåtes till frivilliga fiskeor- ganisationer. I de fall staten inte äger fiske med ensamrätt bör man aktivt engagera sig i fiskevårdsområde på samma villkor som andra fiskerättsägare. Det är emellertid tveksamt om de frivilliga fiskeorganisationernas förvalt- ningsansvar skall sträcka sig så långt att de här representerar staten. De frivilliga fiskeorganisationerna saknar i dag erfarenhet av att sköta fiskevatten i större skala. Det är därför nödvändigt att en ändring av förvaltningen sker successivt och med stor hänsyn till lokala förhållanden.

5.1.13 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen har diskuterat olika former för förvaltning och skötsel av statens vatten. Med de erfaren- heter länsstyrelsen har av domänverkets fiskevårdspolicy inom länet bör en fortsättning ske av den satsning som började omkring l960. Att överlåta statens vatten till fiskesammanslutningar och kommuner kommer knap- past att öka fisketillfällena. — — —

5.1.14 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningens förslag innebär att skötsel och upplåtelser av statliga fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt bör överlåtas till frivilliga organisationer och kommuner. Länssty- relsen anser i likhet med utredningen det värdefullt att eftersträva ett brett engagemang från de aktiva fiskarnas sida. Länsstyrelsen kan därför i princip biträda utredningens uppfattning. Länsstyrelsen vill dock varna för en övertro på möjligheterna att i alltför hög utsträckning överlåta ansvar. vård och förvaltning av statens vatten till ideella organisationer. Av erfarenheter från annan likartad verksamhet som exempelvis idrotten vet man att aktiviteten inom resp. förening myc- ket är beroende på den tillfälliga föreningsledningen och att utvecklingen obönhörligt går mot att det allmänna mer och mer får ingripa i den direkta förvaltningen. Det är mot den bakgrunden angeläget att det engagemang som eftersträvas från de frivilliga organisationernas sida inte sker till priset av att staten avsäger sig det reella inflytandet och ansvaret för ett rationellt utnyttjande av fiskevattnen. Som villkor för upplåtelser till frivilliga orga- nisationer bör uppställas krav på att organisationerna har en viss storlek och att det allmänna genom exempelvis kommunen erhåller en direkt insyn i förvaltningen. Att under sådana förhållanden det frivilliga engagemanget kan vara av mycket stort värde finns erfarenheter från länet där bland

• Sida 171
•  Original

Prop. 1980/81: 153 [7]

annat landets största fiskevårdsförening. Kiruna jakt- och fiskevårdsför- ening, på ett utmärkt sätt ombesörjt förvaltningen av statens fiskevatten. Länsstyrelsen förordar dock att även denna typ av förvaltning går via kommun. dvs. att staten på vissa villkor överlåter rätten att upplåta fiske- vattnen till kommunen som i sin tur förutsättes samverka i förvaltningen med de ideella organisationerna.

Länsstyrelsen vill dock understryka att där de statliga myndigheterna byggt upp en förvaltning som är effektiv och fungerar på ett rationellt sätt bör denna förvaltning kvarligga hos staten. När det gäller de statliga fiskevattnen i länet nedom odlingsgränsen som förvaltas av domänverket. anser länsstyrelsen att denna förvaltning i stort sköts på ett tillfredsställan- de sätt då det gällt att iordningställa och utnyttja vissa områden för sport- fiske. Såväl med hänsyn till praktiska som organisatoriska aspekter är det lämpligt att denna förvaltning kvarligger hos domänverket. Då det gäller att ta tillvara fritidsfiskemöjligheterna som en integrerad del av en bredare turism i inlandskommunerna finner länsstyrelsen att resp. kommun är en lämpligare huvudman än domänverket.

5.1.15 Centralorganisationen SACO/SR: Statens vatten föreslås nyttjas, upplåtas och skötas på sätt som utredningen föreslår. dock med domänver- ket eller kommun som huvudman — inte frivilligorganisationer. Dessa har varierande styrka. förmåga och stabilitet. beroende på vem eller vilka som vid viss tidpunkt sitter i deras respektive styrelser.

5.1.16 Lantbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: I sammanhanget bör även påpekas. att domänverket tillhör den kategori som kanske bäst skött sina fiskevatten genom god fiskevård och generösa fiskeupplåtelser. Att domänverket en- ligt förslaget skulle fråntas administrationen över dessa vatten för att överföras på andra finner vi illa genomtänkt. Vi tror nämligen inte att dessa "andra" skulle på ett bättre sätt eller ens lika bra kunna administrera dessa vatten. Man må ha i åtanke att huvuddelen av domänverkets innehav ligger i glesbygden i Norrland. där efterfrågan på fiskevatten på många håll är starkt begränsad. För fiskevattenägarna torde det vara oacceptabelt att statens vatten gratis skall upplåtas till fiskeklubbar. Frånsett det principiellt orimligai att allmän egendom kostnadsfritt överlåts på organisationer. kommer det att ("apa en omöjlig konkurrenssituation vid framtida. fiskekortförsäljning. Detta kan då få negativa effekter på fiskevården i icke-statliga vatten och reducera fiskevattenägarnas möjligheter och benägenhet till upplåtelse av fiskevatten. Det torde vara tämligen uppenbart. att allmänhetens intresse av fiske- vatten har en klar inriktning mot de bästa vattnen. Det är möjligt att en styrning från samhällets sida i detta fall är motiverad. Detta förhållande bör emellertid enligt förbundens mening icke motivera generell styrning i en helt meningslös omfattning.

5.1.17 Landstingsförbundet: Styrelsen instämmer i förslaget att statliga vatten skall upplåtas i ökad utsträckning till yrkesfislke och fritidsfiske och att ideella föreningar kan få dem fritt upplåtna mot att de sköter fiskevård och service till allmänheten. —.i — —

• Sida 172
•  Original

Prop. l980/81: 153 I72

5.1.18 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Ändamålet med en så- dan förändring anges vara att fisket skall bli tillgängligt för en så bred allmänhet som möjligt. I detta sammanhang betraktar vi begreppet statliga vatten som synonymt för de vatten som f. n. förvaltas av Domänverket.

Eftersom Domänverket i ord och handling visat att inriktningen av dess fiskeverksamhet ärjust den som utredningen åsyftar och dessutom. enligt allmän uppfattning. med en intensiv och framsynt satsning kunnat erbjuda fritidsfolket goda fisken med serviceåtgärder ofta långtutöver det normala. har vi svårt att se. vilka ytterligare fördelar som skulle kunna uppnås med utredningens förslag.

Nackdelarna kan däremot. enligt vår uppfattning. bli betydande för såväl verkets inre organisation och personalpolitik som andra berörda parter. Ett kostnadsfritt överlåtande av fiskerätten på statliga vatten till kommuner och vissa utvalda organisationer får en konkurrensvridande effekt — särskilt inom områden med blandad ägarestruktur — som ytterst kan leda till åsidosatta fiskevårds- och serviceåtgärder och därmed försäm- rade fiskemöjligheter för allmänheten på enskilda upplåtelser. Med det föreslagna tillvägagångssättet riskeras vidare orättvisor och osämja mellan olika kategorier av fiskeutövare samt motverkas strävanden att åstadkom- ma stora sammanhållna kortfiskeområden.

SISU avstyrker betänkandets förslag i detta stycke.

5.1.19 Svenska kommunförbundet: — — — Förslaget om att lokala klubbar och kommuner skall överta skötsel och upplåtelse av statens fiskevatten biträds av styrelsen. För att detta förslag snabbt skall ge effekt fordras dock utbildningsinsatser och införande av det föreslagna statsbidraget för fiskevård och andra serviceåtgärder. — — —

5.1.20 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: — — — Förbundet finner det också tillfredsställande att utredningen haft ambitionen att ur såväl princi- piell som praktisk synpunkt föreslå att skötseln av åtskilliga statliga fiske- vatten anförtros åt den fritidsfiskande allmänheten genom sina fiskeklub- bar. Utredningen har på ett utmärkt sätt formulerat denna målsättning i betänkandet (sid. 146): "Samhället bör stimulera en utveckling där fritids- fiskarna övergår från att vara enbart kortfiskare till att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård. sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan."

Förbundet har under hand till utredningen förklarat sig berett att påta sig ett ansvar vad gäller skötseln av statliga och även kommunala fiskevatten. under förutsättning att dessa kan överlåtas på de ekonomiska premisser som utredningen föreslagit. Vidare att förbundet ges ett centralt stöd till information, utbildning och administration. — — —

Förbundet vill emellertid påpeka att även om målsättningen bör vara att så många statliga vatten som möjligt övergår i klubbregi måste förutsätt- ningarna härför bedömas från fall till fall och sådana speciella områden som exempelvis det i Mörrumsån bör också i fortsättningen skötas av Domänverket.

— — — Förbundet vill emellertid starkt understryka att det sociala hän- synstagandet måste medföra en mer enhetlig policy vad beträffar såväl upplåtelser som priser. För närvarande är exempelvis arrendepriserna ytterst skiftande inom olika revir. ] detta sammanhang bör framhållas att Domänverkets uthyrning av fritidsstugor samt försäljning av "fiskepaket"

självfallet inte hindras genom att skötseln av vissa fiskevatten anförtros klubbar.

• Sida 173
•  Original

Prop. l980/81: 153 173

Vad gäller Domänverkets förvaltning av den statliga äganderätten bör denna kvarstå. Det vore även praktiskt om till verket kunde föras också övriga statliga vatten. med undantag för de som idag förvaltas av lant- bruksnämnderna i de tre nordligaste länen.

5.1.21 Sveriges turistråd: Ytterligare ett viktigt medel finner man i utred- ningens förslag om att överlåta förvaltningen av statens fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt till frivilliga organisationer och kommuner. Under förutsättning att allmänheten och turister beredes tillgång till dessa ' vatten, på skäliga villkor och utan diskriminerande begränsningar. skapas flera förutsättningar till en förbättring av fisket. Dels kan ideella organisa- tioner under sakkunnig ledning från statsmakternas liskeexperter komma att kunna tillhandahålla personella resurser och lokal kunskap i samband med fiskevårdande åtgärder. Övervakningsarbetet blir billigare och effekti- vare. Vidare kan en uppdelning av de statliga fiskevattnen på fler intres- senter skapa en stimulerande konkurrens mellan olika fiskevatten. till fromma för både turismen och för föreningskänslan.

5.1.22 Landsorganisationen i Sverige och Svenska skogsarbetareförbundet: Fiskevattensutredningen föreslår att Domänverket utan ersättning skall överlåta fiskerätten på reviren till de fiskevårdsområden som man förutsät- ter skall bildas inom de flesta områdena i vårt avlånga land. Detta förslag avvisar Skogsarbetareförbundet och motiven är följande. Domänverket har sedan lång tid tillbaka bedrivit en omfattande fiske- vård och upplåter fiskerätt till såväl fritidsfiskare som yrkesfiskare. Man har inom Domänverket skaffat sig god erfarenhet när det gäller fiskevård och det skulle vara en klar nackdel om detta kunnande. på samma sätt som nu. inte kan tillvaratas i framtiden. Det är också många dagsverken per år som Domänverket lägger ner på skötseln. vården och tillsynen över fiske- vattnen ute på reviren. Detta betyder ett värdefullt tillskott på arbetstillfäl- lena inom främst glesbygdsområdena. Om nu verkets fiskevatten överförs till föreningar och klubbar kommer detta således att medföra minskade arbetstillfällen. Utredningen förutsätter visserligen att man inom fiske- vårdsområdena kommer att lägga ner mycket arbete på fiskevård och administration av fritidsfisket. Vi befarar dock att det inte blir så många dagsverken som kommer att redovisas som skattepliktig inkomst och därmed kan man inte tala om sådan sysselsättning som statsmakterna bör stimulera. Förbundet vill således starkt betona nödvändigheten av att de anställda hos Domänverket inte fråntas arbetstillfällen. En kostnadsfri upplåtelse av Domänverkets fiskevatten medför även att de föreningar som får tillgång till dessa vatten kommer i en prioriterad ställning ijämförelse med de föreningar som skall ta över privata fiskevat- ten. vilka måste inlösas. Vidare är risken den. att klubbarna eller förening- arna prioriterar svagare statliga fiskevatten i stället för goda privata vatten och därigenom försämras fisket för allmänheten. Dessutom kommer revi- rens fiskevatten att fördelas på skilda händer och detta kommer att upple- vas som en nackdel av alla de fiskare. som under många år'vant sig vid att hos samme fiskerättsinnehavare få service och tillgång till större områden.

Utredningen anger att andra rekreativa synpunkter också bör tillmätas betydelse när man behandlar möjligheterna till fritidsfiske. Vi delar den uppfattningen och vill påpeka att Domänverket på sina revir också har andra fritidsaktiviteter som erbjuds allmänheten. Att splittra förvaltningen

• Sida 174
•  Original

Prop. 1980/81:153 174

av skilda fritidsaktiviteter på olika huvudmän kan inte vara någon rationell lösning, speciellt som Domänverkets fiskevatten till stor del ligger i glesbe- folkade områden där avstånden också är stora. Domänverket har en väl etablerad och allmänt erkänd god fiskeorganisation.

5.2 Upplåtelser till yrkesfiskare

5.2.1 Fiskeristyrelsen: Vad gäller prioritering av upplåtelser mellan olika kategorier av fiskande delar styrelsen utredningens uppfattning att yrkes- fiskare alltjämt bör ha företrädesrätt till upplåtelser, om det föreligger behov av yrkesfiskemöjligheter. [ likhet med utredningen anser styrelsen att det numera saknas skäl att behålla bestämmelserna om avsättning av fisk i orten. eftersom fiske som försörjningskälla kräver större avsättnings- områden än tidigare. Styrelsen biträder även utredningens förslag att fiske med fast redskap Skall förbehållas yrkesfiskare dvs. fiskare som innehar yrkesfiskelicens. Om det är nödvändigt av fiskevårdshänsyn att fiska med fast redskap i visst vatten och något intresse från fiskare med yrkesfiskelicens inte före- ligger bör upplåtelse av fiske med fast redskap få ske till annan än yrkesfis- kare. Även andra särskilda skäl för undantag från huvudregeln är enligt styrelsens mening tänkbara. Som exempel kan nämnas att fisket med fast redskap bedrivs som mer eller mindre utpräglat komplement till annan näring eller yrkesutövning som inte ger skälig utkomst. och fisket således utgör en förutsättning för fortsatt bosättning i bygden.

5.2.2 Domänverket: — — -— Vidare finner domänverket det oskäligt att den som har fiske som yrke skall arrendera fiske mot avgift medan upplåtelser till fritidsfiskare skall ske utan avgift.

5.2.3 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen anser att yrkesfiskare bör ha företrädesrätt till arrendevatten. Samtidigt föreslår utredningen att statliga fiskevatten gratis skall upplåtas till fiskeklubbar mot att dessa vårdar vattnen. Länsstyrelsen föreslår — i likhet med utredningens förslag angående fiskeklubbarnas arrenden i statliga vatten — att det allmännas vatten fritt bör upplåtas med förtur till yrkesfiskare. samt att möjligheterna till att ge yrkesfiskarna lån och bidrag för arrende av enskilda fiskevatten under- söks. Härvid bör också utredas huvudmannaskapet och frågan om bidrags- finansiering.

5.2.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: l)et är angeläget att så stor del som möjligt av de statliga fiskevattnen upplåts på rimliga villkor. Det yrkesmässiga fisket bör ges företräde om intresse oeh förutsättningar för ett sådant fiske finns.

5.2.5 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — Det yrkesmässiga fisket bör ges företräde där intresse och möjligheter för ett sådant fiske finns. -— — —

5.2.6 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt gällande bestämmelser är upp- låtelse till ortsbefolkning för husbehovsfiske ett prioriterat ändamål. Detta bibehålles ej i förslaget. — — — När behov därav befinnes föreligga bör även husbehovsfiske för befolk- ning i orten vara prioriterat.

• Sida 175
•  Original

Prop. l980/81: 153 175

5.3 Vatten inom nationalparker och naturreservat

5.3.1 Kammarkollegiet: Utredningen förordar (s. 205) ökade upplåtelser av fiske i nationalparkerna. Kollegiet finner detta vara mycket tveksamt med hänsyn till det ökade tryck på nationalparkerna som det skulle innebä- ra. Att undantag gjordes för Padjelanta sammanhänger med motiven för bildandet av denna nationalpark. Ett var att områdets karaktär av orörd vildmark skulle kunna få upplevas fritt och lättillgängligt av envar intres- serad. Utredningen uttalar vidare att det är naturligt att statens naturvårdsverk har kvar förvaltningsansvaret för vatten ingående i nationalparker och naturreservat. Såvitt avser trakterna ovan odlingsgränsen och renbetesfjäl- len talar enligt kollegiets mening i stället skäl för att förvaltningsansvaret överförs på vederbörande lantbruksnämnd.

5.3.2 Länsstyrelsen i Stockholms län: Det ökande fritidsfiskets behov av lämpliga vatten bör givetvis i största möjliga utsträckning tillgodoses. ] detta sammanhang skall dock påpekas att hänsyn måste tas till bestämmel- ser för bla naturreservat. fågelskyddsområden och sälskyddsområden. Således måste syftet med tex ett naturreservat beaktas vid bedömningen av om fiske skall kunna upplåtas.

5.3.3 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen kan inte biträda den av utredningen framförda uppfattningen att fisket mera allmänt skall upplåtas inom nationalparker och naturreservat. En upplåtelse av fisket inom så- dana områden för att tillgodose fritidsfiskarnas intressen måste prövas från fall till fall med beaktande av det ändamål för vilket nationalparken eller naturreservatet har avsatts.

5.3.4 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen biträder utredningens förslag om ökade fiskeupplåtelser inom nationalparkerna.

5.4 Vatten inom renskötselområdena

5.4.1 Kammarkollegiet: Enligt 15 & utkastet till fiskeförordning bör fiske i staten tillhörigt vatten. såvitt avser fiske med rörligt redskap. om möjligt upplåtas till sådana fiskeorganisationer. som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten. Upplåtelse till fiskeorganisation skall ske utan avgift. Stadgandet avses bli tillämpligt även på de av lantbruksnämn- derna förvaltade vatten ovan odlingsgränsen och på rcnbetesfjällen. Be- träffande dessa vatten har kammarkollegiet invändningar mot förslaget vad gäller avgiftsfriheten. lfrågavarande vatten ingår i de "områden som blivit; anvisade till samer- nas uteslutande begagnande". Samernas rätt till områdena omfattar även fisket. Upplåtelse av rätt till fiske på sådant skall enligt 34 & RL i princip ske mot avgift, vilken fördelas mellan samefonden och vederbörande sa- meby. Ett genomförande av utredningens förslag i denna del står alltså i strid med RL och skulle dessutom innebära ett icke obetydligt inkomst- bortfall för samefonden och samebyarna (jfr uppgifterna i bil. 3. s. 386). Om fiske ändå skulle upplåtas avgiftsfritt måste samefonden och berörd sameby hållas skadcslösa av allmänna medel.

• Sida 176
•  Original

Prop. l980/8]: 153 176

5.4.2 Statskontoret: — — — Statskontoret kan för sin del inte bedöma i vad mån det är möjligt att väsentligt öka upplåtelserna i renskötselområdena.

5.4.3 Lantbruksstyrelsen: Som lantbruksnämnderna framhållit måste man inom renskötselområdet beakta samernas intresse av fisket som resurs och den påverkan fiskerättsupplåtelser kan ha på själva renskötseln. Föränd- ringar i renskötseln talar emot långsiktiga upplåtelseavtal. Rennäringsdele- gationerna synes därför enligt lantbruksstyrelsens mening vara bäst skic- kade att handha upplåtelsefrågorna inom renskötselområdet. Om fiske upplåts utan avgift till ideellt organ inom renskötselområde måste samefonden och samebyarna hållas skadeslösa genom tillskott av allmänna medel motsvarande vad en avgiftsbelagd upplåtelse skulle ge.

5.4.4 Länsstyrelsen i Jämtlands län: När det i l5 & i utkastet till fiskeför- ordning nämnes om upplåtelse av fiske med rörligt redskap så innebär det. vad angår de flesta staten tillhöriga vatten på renbetesfjällen och på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition. allt fiske. Denna föreslagna bestämmelse om upplåtelse av fiske i dessa vatten överensstämmer ej väl med stadgandet i 32 % rennä- ringslagen. att upplåtelse av hela fisket i visst vatten får ske endast om samebyn medger det. Den i l5å i utkastet till fiskeförordning jämväl föreslagna bestämmelsen att upplåtelse till fiskeorganisation skall ske utan avgift får. vad angår fisket i de staten tillhöriga vattnen på renbetesljällen och på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition. anses strida mot stadgandet i 34 & rennäringslagen att upplåtelse skall ske mot avgift. om ej särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. vilka skäl enligt det förut refererade uttalandet i propositio- nen l97l15l får anses ha avsetts att verka restriktivt. De nu omnämnda föreslagna bestämmelserna får anses verka inskrän- kande på samers rätt till fiske enligt gällande rennäringslag. Upplåtelse enligt den förut omnämnda 15 å i utkastet till fiskeförordning av fiske med rörligt redskap till sådana fiskeorganisationer. som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten — vilka fiskeorganisa- tioner skulle kunna själva ombesörja fiskevårdande åtgärder — synes lätt kunna medföra såväl nämnvärd olägenhet för renskötseln och besvärande intrång i samers rätt till fiske enligt 25 & renärningslagen (se 32 & nämnda lag) som risk för sådan avsevärd olägenhet för renskötseln som omnämnes i 30 & samma lag. Någon ändring i nu gällande bestämmelser för förvaltning av fisket i statens vatten inom sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen bör inte ske.

5.4.5 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — Beträffande speciellt för- valtningsfrågan menar länsstyrelsen att lantbruksnämnden i detta län på ett väl balanserat sätt skött uppgiften. Lika med nämnden anser också läns— styrelsen att den bör ha kvar ansvaret för fiskeupplåtelserna.

5.4.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Vad beträffar förvaltning av statens vatten ovan odlingsgränsen som handhas av lantbruksnämnden så har den präglats av att nämnden i betydande omfattning upplåtit fiskerätt till jakt— och fiskevårdsföreningar. Denna form av förvaltning har fungerat bra. Enligt länsstyrelsens mening finns det dock utrymme för att öka denna typ

• Sida 177
•  Original

Prop. l980/81: 153 l77

av upplåtelser. Härvid bör särskilt upplåtelser till kommunerna komma i fråga. '

5.4.7 Svenska samernas riksförbund: — — — Riksförbundet får understryka att det från samernas/samebyarnas sida icke kan accepteras att rätten till jakt och fiske reduceras eller att den genom olika adminstrativa eller andra åtgärder försvåras/förhindras med faktisk rättsförlust som följd.

Ett överförande av förvaltningen av samernas (kronans) fiskevatten till ideella organisationer och kommuner skulle enligt förbundets ståndpunkt innebära en markant försvagning av samernas fiskerätt. De sakkunniga redovisar en allt för stor tilltro till ideella organisationers vilja och förmåga att ansvara för skötsel och förvaltning av fiskevatten. Samhällsutveckling- en har visat att ideella organisationer får allt större svårigheter att driva dylik verksamhet utan att samhällets stöd blir av sådan omfattning att det i det närmaste är att betrakta som ett samhälleligt övertagande.

Förslaget skulle inte heller enligt riksförbundets mening nämnvärt bidra- ga till att öka utbudet av fiske för allmänheten. Resultatet skulle snarare bli motsatsen eftersom det skulle resultera i ett ökat antal regler och fiskekort m.m.. vilket inte kan anses ligga i den fiskande allmänhetens intresse.

Riksförbundet avstyrker de sakkunnigas förslag angående nya förvalt- ningsformer inom sameområdet som ovan kommenterats.

5.5 Den ekonomiska inriktningen för domänverkets verksamhet

5.5.1 Statskontoret: — — —— När det gäller domänverkets förvaltning anser statskontoret att upplåtelserna som hittills bör ske enligt företagsekono- miska principer, dvs. att verket bör få ersättning för sina förvaltningskost- nader.

5.5.2 Riksrevisionsverket: — — - Om det är fråga om vatten som domän- verket i dag nyttjari sin rörelse och som är företagsekonomiskt lönsamma. bör man enligt RRVs uppfattning inte frångå de affärsmässiga principerna. utan domänverket bör få gottgörelse i särskild ordning.

5.5.3 Fiskeristyrelsen: Till grund för domänverkets förvaltning av statens skogar och jordbruksegendomar ligger f.n. riksdagsuttalanden åren l968 och 1971 som ger målet för domänverkets verksamhet en strikt ekonomisk inriktning. Uttalandena innebär att företagsekonomiska principer är vägle— dande även i fall då domänverket förvaltar statens enskilda fiskevatten. Enligt utredningens uppfattning bör dessa principer vika till förmått för att allmänheten bereds möjlighet till fritidsfiske på skäliga villkor. Remissin- stanserna har ej anfört erinringar häremot. Fiskenämnden i Västernorr- lands län betraktar domänverkets jaktupplåtelser som exempel på att nu- varande ordning är olämplig. Även fiskeristyrelsen stöder förslaget som förutsätter att riktlinjerna ändras eller att domänverket av externa medel ersätts för kostnaderna för förvaltningen av statens fisken.

5.5.4 Domänverket: — — — Utredningens uttalande om domänverkets sätt att driva fisket i statens vatten kan tolkas så att det leder till att allmänhe- ten erbjuds tiske på oskäliga villkor. Fakta är att verkets satsningar för allmänhetens fiske knappt täckts av influtna fiskeavgifter. trots en effektiv organisation och avgifter i nivå med andra fiskevatten'upplåtares. Domänverket anser det vara billigt att fiska. Vid en internationell jämfö-

12 Riksdagen l980/81. ! .ru/nl. Nr I53

• Sida 178
•  Original

Prop. 1980/81: 153 l78

relse ter sig priset på fiskekort lågt. Avgiften kan rimligen inte hindra någon som vill fiska från att verkligen göra det. Kostnaden för att köpa ett fiskekort är dessutom mycket marginell i förhållande till de fiskandes totala kostnader för sin hobby.

I motsats till fiskevattensutredningen ser domänverket fördelar i att ekonomiska utvärderingar görs även inom fritidsfiskets område; dvs. ut- bud och insatser styrs efter efterfrågan och den fiskande allmänhetens intressen. Vidare skapas utrymme att stödja fisket i sådana vatten som domänverket bedömer är utvecklingsbara.

5.5.5 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker utredning- ens förslag att domänverkets strängt företagsekonomiska principer bör vika till förmån för att allmänheten bereds möjlighet till fritidsfiske på skäliga villkor.

5.5.6 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: — — — Riksdagens krav på en strikt ekonomisk syn på fiskets avkastning inom domänverkets förvaltning bör emellertid ändras varvid betydligt större möjligheter till fiskeupplå- telser kan åstadkommas.

5.5.7 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet har i olika samman- hang betonat det orimliga i att Domänverket skall vara skyldigt att förvalta sina fiskevatten efter strikt företagsekonomiska principer. trots fritidsfis- kets stora sociala betydelse. Förbundet delar därför helt utredningens uppfattning att statens vatten i fortsättningen bör upplåtas med. i första hand. sociala hänsynstaganden och icke efter företagsekonomiska principer. — — —

6 Regionala fiskestadgor

6.1 Fiskeristyrelsen: För att kunna genomföra intentionerna i den översikt- liga områdesvisa planeringen krävs ett nära samband mellan denna och möjligheterna att utfärda fiskestadgor för större regioner än län eller för andra regioner än län närmast vattenområdesvis. Utredningens förslag i den delen som tillstyrkts av styrelsen ligger således väl i linje med tanke- gångarna i ett modernt och framsynt fiskevårdsarbete.

6.2 Domänverket: Domänverket tillstyrker förslaget men anser att ett ge- nomförande bör ske successivt.

6.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: — — — Att utfärda en gemensam stadga för alla de fem stora sjöarna anser länsstyrelsen vara helt orealistiskt. Men också när det gäller kustområdet torde de lokala förhållandena vara sådana att de nuvarande länsliskestadgorna behövs för en ändamålsenlig reglering vad gäller fiskets vård och bedrivande. — — — det bör uppdras åt fiskeri- styrelsen att utarbeta normalförslag till sådana stadgor (sötvatten — rc- spektive saltvattenstadgor).

6.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser att länsvisa stadgar bör finnas kvar för insjöarna, För att samordna dessa och för att få likartade bestämmelser inom samma region föreslås att fiskeristyrelsen blir

• Sida 179
•  Original

Prop. l980/81: 153 179

den beslutande myndigheten i stället för länsstyrelsen. Beträffande kustfis- ket biträder länsstyrelsen utredningens förslag om regionala stadgar.

6.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — När det gäller de föreslagna regionstadgorna talar vissa skäl i och för sig för en större enhetlighet och överskådlighet än nuvarande lokala bestämmelser ger. Samtidigt torde det finnas ett behov av att kunna meddela lokala bestämmelser i sådan omfatt- ning att regionala stadgor blir otillräckliga eller alltför detaljerade och omfattande. Det föreslagna sättet för tillskapande av regionala stadgor med sammanträden ordnade av varje fiskenämnd kan också antas medföra att lokala synpunkter i stor utsträckning bör få göra sig gällande. Det synes därför lämpligare att bibehålla nuvarande länsstadgor utfärdade av länssty- relsen. Större enhetlighet kan bl.a. åstadkommas genom anvisningar och synpunkter i det samråd som sker med fiskeriintendenten och fiskeristy- relse.

6.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen. som har stötTe möjlighet att beakta frågor av lokal natur. avstyrker utredningens förslag. Länsstyrelsen ser dock gärna att ett utökat samråd länen emellan i stadgefrågor kommer till stånd.

6.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Gotland skulle enligt förslaget tillhöra samma region som sydkusten. vilket innebär från Blekinge läns södra kust till en linje Kullens fyr—Gilbjerg Hoved i Danmark. Länsstyrelsen är tveksam till de föreslagna regionala stadgorna och ifrågasätter om den föreslagna regionindelningen är riktig. Länsstyrelsen föreslår därför att länsliskestadgorna bibehålles så att man på länsnivå även i fortsättningen har vissa möjligheter att lokalt reglera fisket.

6.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — den av utredningen föreslagna regionindelningen kommer att medföra att det inom Blekinge län kommer att vara tre olika sådana stadgor i tillämpning — en för östra kusten. en annan för sydkusten och en tredje för insjövattnen. Länsstyrelsen har inget att erinra emot att de nuvarande länsliskestadgorna ersätts av stadgor för större regioner än län. men anser — för att i viss mån undgå nyssnämnda olägenhet för Blekinge län — att gränsen mellan "regionerna i saltsjön bör förläggas till länsgräns.

6.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: De i länet utfärdade lokala fiskebe- stämmelserna har ofta visat sig vara av stort värde. Bestämmelserna har ansetts kunna användas såväl i direkt fiskevårdande syfte som för att få till stånd att fisket bedrives med viss hänsyn. exempelvis genom krav på avstånd mellan fiskeredskap. De allmänna lokala fiskebestämmelserna har samlats i länsstadgor. medan tillfälligt och lokalt behövliga bestämmelser utfärdats separat. Bestämmelserna har inte sällan föregåtts av sammanträ- den med fiskerättshavarna. varigenom en lokal förankring kunnat vinnas. Om fiskevårdande bestämmelser anses generellt behövliga bör de intas i rikslagstiftningen. I annat fall bör behovet av bestämmelserna prövas inom länen. Några motiv står inte att finna för utredningens åsikt att handlägg- ningen måste centraliseras till ett mindre antal storregioner. Den föreslag- na centraliseringen skulle dessutom för Kristianstads läns vidkommande innebära att inte mindre än tre olika storregionstadgor skulle bli tillämpliga inom länet. Här som på andra områden bör det centrala verkets uppgift

• Sida 180
•  Original

Prop. 1980/81: 153 180

främst vara att verka genom sakkunniga råd. i detta fall med syfte att få till stånd så enhetliga bestämmelser som möjligt där de fiskebiologiska förhål- landena bedöms vara likartade. Själva besluten bör däremot fattas i länen. alltså närmare de berörda människorna. I ett regeringsuttalande från år 1969 — vid då aktuell översyn av fiskeristadgan — sades för övrigt klart ifrån att länsstyrelserna skulle bibehållas som beslutsmyndigheter i fråga om lokala bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Vare sig fiske- bestämmelser utfärdas för mindre eller större regioner kvarstår det av utredningen berörda informationsproblemet. Detta bör dock inte överdri- vas och enligt länsstyrelsens erfarenhet har man på olika sätt kunnat sprida kännedom även om lokalt gällande bestämmelser.

Det har upplevts som en brist att — i motsats till annan lagstiftning där allmänna och enskilda intressen står emot varandra — nuvarande fiskeri- stadga inte innehåller några riktlinjer för i vilken omfattning det är möjligt att utfärda lokala bestämmelser i fiskevårdande syfte i fall där bestämmel- serna kan medföra avsevärt intrång i enskild fiskerätt. I vissa fall framstår det nämligen med hänsyn till fiskevården som ett starkt krav att restriktiva skyddsföreskrifter utfärdas. Särskilt kan detta gälla vissa åar eller åmyn- ningar där behovet att skydda den värdefulla vandringsfisken är påtagligt. För att fylla sitt syfte måste skyddsföreskrifterna utformas så att de ibland kan innebära stort intrång i den enskildes fiskemöjligheter. Nu berörda fråga bör närmare övervägas i detta sammanhang.

6.10 Länsstyrelsen i Malmöhus län: lfrågavarande bestämmelser rör till stor del rent lokala förhållanden. Det kan därför ifrågasättas om det är meningsfullt att införa en reglering för större områden än län. Förslaget strider även mot den decentralisering av beslutsfattandet som statsmak- terna i olika sammanhang uttalat sig för. De påtalade nackdelarna med nuvarande system kan enligt länsstyrelsens mening minskas om fiskeriin- tendenterna. som utarbetar förslag till bestämmelserna. i högre grad beva- kar att de olika länsfiskestadgornas innehåll blir så likartat som möjligt. Övervägande skäl talar för att länsstyrelserna även i fortsättningen skall utfärda lokala bestämmelser för fiskets vård och bedrivande på sätt som sker för närvarande. Härav följer att även beslut om flyttning eller stäng- ande av fiskcådra. vilka beslut har nära samband med stadgebestämmel- serna, bör fattas av länsstyrelsen och inte flyttas över till fiskeristyrelsen. Vidare bör länsstyrelsen behålla beslutsrätten beträffande åtgärder mot vanskötsel av fiske.

6.11 Länsstyrelsen i Hallands län: I länet gäller för närvarande två fiske-. stadgor. en för vardera saltsjöfisket och sötvattensfisket. vilka fastställts av länsstyrelsen. Stadgorna revideras successivt efter tämligen omständ- liga administrativa procedurer (senast 1978). För västkustens saltsjöfiske. vilket torde vara av störst intresse i detta sammanhang. gäller sålunda tre sinsemellan mycket olikartade stadgor. fastställda av länsstyrelserna i 0. N och L-län. I och för sig får det därför anses föreligga starka skäl för att — såsom utredningen föreslagit — jämka samman dessa till en regional stad- ga. avsedd att fastställas av fiskeristyrelsen. Gjorda erfarenheter. bl. a. vad avser lax- och hummerfisket visar emellertid att en sådan tanke är nära nog orealiserbar. Skälen härtill är flerfaldiga bl. a. de skilda fiskeribiologiska förutsättningarna samt inte minst de olikartade naturförhållandena. Även historiska aspekter spelar in i detta sammanhang. Tilltänkta ändringar i länsstadgan väcker ofta stark opinion i de grupper som anser sig missgyn-

• Sida 181
•  Original

Prop. 1980/81: 153 181

nade. Regionala stadgor skulle därför säkerligen möta ett massivt mot- stånd från skilda delar av fiskeutövarna.

Fiskenämnden. som enligt Utredningsförslaget skulle överta de uppgifter länsstyrelsen nu har. bl.a. vad avser sammanträden med fiskeutövarna. torde för övrigt sakna de administrativa och personella resurser som krävs härför.

Mot bakgrund av det nu anförda avstyrker länsstyrelsen förslaget om regionala stadgor och förordar att länsstyrelsen skall behålla ansvaret i detta avseende.

6.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: De kustområden som före- slås bli sammanförda under regionala stadgar är särskilt vad gäller västkus- ten så stora och omfattar så olika förutsättningar för fisket att de nya stadgarna kommer att innehålla ett mycket stort antal detaljbestämmelser. Olika kuststräckor utefter västkusten förutsätter olika regionala bestäm- melser för reglering av fisket. Endast länsstyrelsen har överblick över fisket och mot detta stående samhällsintressen och är därför bäst lämpad att göra en avvägning mellan dessa intressen. Samordning mellan olika län kan göras över länsgränserna. Det torde även vara enklare för allmänheten att påverka och ändra en Iänsstadga än en regionsstadga. Förslaget om regionala stadgar avstyrks.

6.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningen har föreslagit att länssty- relsens befogenhet att meddela lokala bestämmelser skall upphöra och att de nuvarande Iänsstadgorna skall ersättas av stadgor för större regioner. som för detta läns vidkommande innebär att alla vattendrag och sjöar utom Vänern skulle tilhöra en större region som omfattar hela Götaland och Svealand upp till Dalälven — Västerdalälven. Vänern skulle tillhöra en särskild region omfattande de större sjöarna. dvs. förutom Vänern även Vättern. Mälaren. Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Regionstadgorna skulle fastställas av fiskeristyrelsen. Redan fritidsfiskeutredningen före- slog i sitt betänkande Fritidsfisket (SOU 1968: 13) att de lokala bestämmel- serna skulle ersättas med centralt utfärdade bestämmelser och genomför- des inte. Enligt länsstyrelsens mening har utredningen inte tillfredsställan- de dokumenterat behovet att slopa de nuvarande länsfiskestadgörna. Här- till kommer att en centralisering av beslutanderätten från länsstyrelsen till ett centralt ämbetsverk — fiskeristyrelsen — strider mot statsmakternas intentioner att delegera beslutanderätten. Slutligen är var och en av de stora sjöarna så särpräglad att det inte kan anses befogat med en gemen- sam stadga.

6.14 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser dessa regioner alltför omfattande och bedömer risken som stor att stadgorna blir svåra att utforma med många olika specialbestämmelser. Södra inlandet omfattar bl.a. så skilda fiskeribiologiska förhållanden som Emåns havsöring. Säm- sjöns kräftor och Gullspångsälvens lax och öring. Lokala stadgor har sedan 1975 inom vårt område fastställts för Vättern. Vänern och Skaraborgs län. Enligt länsstyrelsens mening bör dessa stad- gor först prövas innan omfattande regionala stadgor införs. Behovet av dessa bör avgöras först när erfarenhet vunnits av gällande stadgor.

6.15 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Lokala bestämmelser om fiskets vård och bedrivande meddelas nu av länsstyrelsen med stöd av 14—20 55

• Sida 182
•  Original

Prop. 1980/81: 153 182

fiskeristadgan. De lokala bestämmelserna omfattar förutom själva läns- stadgan ett stort antal bestämmelser om förbud mot visst fiske i skilda vatten.

Ett överförande av beslutanderätten i dessa frågor till fiskeristyrelsen strider dock mot de decentraliseringssträvanden som nu sker. Fiskevården är en del av naturvården och bör så långt som möjligt samordnas med det övriga arbetet med att vårda och ställa olika naturresurser till allmänhetens förfogande. En lokal anknytning är här av stort värde.

De skäl för kritik mot länsstadgorna (oenhetliga. svåröverskådliga. svår- åtkomliga för allmänheten etc.) som föreligger bör kunna undanröjas på ett mindre ingripande sätt än som föreslagits och kan enligt länsstyrelsens mening inte utgöra tillräcklig grund att överföra beslutanderätten till fiske- ristyrelsen. Detta gäller även om den lokala anknytningen. som även utredningen anser vara angelägen. avses upprätthållas genom att fiske- nämnderna får i uppgift att hålla erforderliga sammanträden med berörda fiskerättsägare och fiskeutövare.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka ifrågavarande ändring även om de nya bestämmelserna kommer att innebära att särbestämmelser för enskilt fiske skall meddelas av myndighet endast för det fall de är påkallade från allmän synpunkt.

6.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen anser det vara lämpligt att för vissa större vattenområden. t. ex. Bottenhavet. ersätta de nuvarande länsstadgorna med regionala fiskestadgor. Däremot kan det vara problem förknippade med att sammanslå sötvattenstadgan för skogs- och ådalsområdena med fjällområdena. Men det finns många fördelar att vinna om kan arbeta sig fram till färre stadgebestämmelser.

[ övrigt vill länsstyrelsen peka på att länsstyrelsens yttrande inhämtas i stadgeärendena med hänsyn till de uppgifter i övrigt som tillagts länsstyrel- sen i förslaget till lag om fiske.

6.17 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen föreslår regionala fis- kestadgor i stället för de nuvarande länsstadgorna. Länsstyrelsen har i princip ingenting att erinra mot detta. Särskilda stadgor för delar av landet är ett nödvändigt underlag för den lokala planering som ovan berörs. Den regionindelning utredningen talar för synes emellertid väl schablonartad. De biologiska förutsättningarna bör styra gränsdragningen. Landets fjäll- områden kan exempelvis vara ett lämpligt område. för en regional stadga. Beträffande takten i genomförandet av den föreslagna nyordningen vill länsstyrelsen emellertid hävda att det bör ske som en stegvis utveckling. Länsfiskestadgorna måste tills vidare finnas kvar tills man fått ett nödvän- digt organisationsunderlag i form av fiskevårdsområden. Först därefter är det dags för regionala stadgor.

6.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Jämlikt fiskeristadgan av år 1954 — även kallad "riksstadgan" — gäller f.n. (14 & m.fl.) att det på länsstyrelse ankommer att meddela vissa lokala beslut — bestämmelser — angående fiskets vård och bedrivande — exempelvis angående fredningstider och fiskstorlek eller om redskap m.m. Bestämmelserna förutsätter samråd med fiskeriintendenten. varjämte finns olika procedurregleri övrigt.

Enligt gällande rättssystem (1954 års fiskeristadga) ingår häri ett antal länsstadgor. kompletterade med skilda lokala beslut av länsstyrelsen (be- slut som ev. inte ännu hunnit integreras med Iänsstadga).

• Sida 183
•  Original

Prop. 1980/81:153 183

Enligt de sakkunnigas utkast till fiskeförordning skall uppdras åt fiskeri- styrelsen att fastställa regionala fiskestadgor upptagande bl. a. bestämmel- ser som berör allmänhetens fiske. Härigenom och genom förslaget att lokala särbestämmelser för enskilt vatten skall kunna meddelas av exem- pelvis fiskevårdsområde överförs ieke oviktiga beslutsfunktioner från läns- styrelserna till de ”rena" fiskerimyndigheterna. Se betänkandet sid. 212— 214 m.m. samt 27 5. 28 .6 of. i förslaget till fiskeförordning. Länsstyrel- serna och kommunerna blir till synes hänvisade till att framföra erinringar mot redan upprättade förslag till särskilda fiskestadgor. regionala stadgor.

Motiven till förslaget är bl.a. kritiken mot nuvarande. för allmänheten av fiskande svåröverskådliga. svårfattliga bestämmelser samt behovet av bestämmelser och information därom. som är mottagliga för den stora mängden av fritidsfiskare. Skälen må ha sin giltighet i större eller mindre grad. För länsstyrelserna måste emellertid understrykas kravet på en vid- sträckt skyldighet för fackmyndighet att samråda i skriftlig form med såväl kommuner som länsstyrelser redan inför upprättande av förslagen till särskild. regional fiskestadga.

6.19 Sveriges fiskares riksförbund: SFR kan ej biträda utredningens förslag om inrättande av regionala fiskestadgor. SFR menar att det traditionella fisket på en viss kuststräcka måste ha ett avgörande inflytande på utform- ningen av bestämmelserna. De regionala förbundens yttrande pekar på en rad svårigheter vid av- gränsning och sammanslagning av fiskerättsliga områden. Bl.a. pekas på samordningsproblem mellan Halland och Bohuslän. gränsdragningspro- blem i Blekinge där de fiskande kan bli tvungna att ta hänsyn till tre stadgor. På norrlandskusten kommer stadgeområdet att bli så omfattande att de lokala fiskarintressena kommer att få svårt att hävda sig.

6.20 Lantbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund och Sve- riges f'iskevattenägareförbund: Enligt förbundens uppfattning är det med hänsyn till stora lokala variationer icke lämpligt med regionstadgor enligt förslaget i 27 5. I stället bör som hittills allmänna bestämmelser för fisket införas i Länsstadgor.

6.21 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Utredningen föreslår att de länsvisa bestämmelserna. som för närvarande utfärdas av respektive läns- styrelse. i fortsättningcn skall ersättas av ett antal regionala stadgor utfär- dade av Fiskeristyrelsen. Förbundet finner det riktigt att fiskets myndighet — Fiskeristyrelsen — efter hörande av fiskenämnderna utfärdar aktuella fiskebestämmelser. Dessa kan då få en mer enhetlig utformning än för närvarande. Ju färre bestämmelserna är på fiskets område desto enklare blir det självfallet att informera om dessa och därmed få en bättre efterlev- nad. Förbundet kan inte bedöma om de regioner utredningen föreslagit är de mest ändamålsenliga — det kan exempelvis ifrågasättas om inte en särskild stadga borde finnas för Hjälmaren och Mälaren. Förbundet tillstyrker emellertid principen i förslaget.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1980/81: 153 184

7 Inlösen av enskilt fiske och frisläppande av handredskapsfiske 7.1 Förslaget

7.1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: — — — De delvis ganska drastiska åtgärder som utredningen föreslår skulle möjligen kunna vara motiverade. om allmänheten mera allmänt saknade möjligheter till fritidsfiske. Men så är ju ingalunda fallet. Redan nu finns betydande möjligheter till fritt fiske. Dessutom finns på många håll möjlighet för allmänheten att erhålla fiske- rätt på enskilda vatten exempelvis genom förvärv av fiskekort. Det har inte gjorts gällande att förvärv av fiskekort mera allmänt skulle betinga oskäliga priser. Med den betydande rörlighet som utmärker dagens "fn'tidskonsu- menter" kan det inte heller rimligtvis begäras att tillgång till fritidsfiske skall finnas just på den egna orten. Det kan ifrågasättas om det är lagstift- ningens uppgift att i den utsträckning som här föreslås tillgodose sådana behov. Som kommer att framgå anser hovrätten att flera av utredningens syften kan nås utan de omfattande ändringar i den gällande rätten som utredningen föreslår.

Liksom FL utgår den föreslagna lagen om fiske (4 ($) visserligen från huvudprincipen att fisket i enskilt vatten tillkommer innehavaren av en- skild fiskerätt. I förhållande till vad som nu gäller föreslås emellertid inte obetydliga inskränkningar och intrång i den enskilda fiskerätten i vissa kustvatten och i de större sjöarna.

Vad gäller Blekinges södra kust, Gotlands kuster. Skånes östra och södra kuster samt västkusten inebär förslaget (5 &) praktiskt taget ett upphävande av den enskilda fiskerätten. Innehavare av enskild fiskerätt kommer därvid att underkastas sådana inskränkningar vid fiskets utövan- de som kan följa bl. a. av reglerna om yrkesfiskeredskap (21 å) och licens- område (ZZ—23 åå). Utredningen redovisar endast ofullständigt sina motiv för den föreslagna ordningen. Påfallande är också att man här liksom i övriga sammanhang underlåtit att beröra de följder föreslagna åtgärder får för enskilda fiskerättsägare. Hovrätten kan inte finna annat än att fritidsfis- kets behov, som det här i första hand är fråga om. lika väl skulle kunna tillgodoses genom en ändring som innebär att den enskilda fiskerätten bibehålles men frifiskerätten vidgas inom Blekinges södra kust och Got- landskusten. — — —

I de stora sjöarna föreligger för närvarande relativt begränsade möjlighe- ter att bedriva fritidsfiske. Utredningen föreslår därför en generell utvidg- ning av frifiskerätten i dessa vatten såvitt avser fiske med handredskap. En sådan utvidgning bör såsom utredningen funnit vara av stort värde för fritidsfisket. Intrånget kan enligt hovrättens bedömande inte anses i någon avgörande omfattning påverka fångstmöjligheterna för enskilda fiskerätts- ägare. Den föreslagna ändringen kan därför i princip godtas. trndcr förut- sättning att det yrkesmässigt bedrivna fisket inte menligt påverkas härav.

7.1.2 Riksåklagaren: Utredningen har -— — — föreslagit lagändringari vissa hänseenden vad avser fiskerätten. — — — Jag tillstyrker utredningens för- slag i denna del. Inlösen av allt kvarvarande enskilt fiske utefter kusterna skulle uppenbarligen ha skapat förutsättningar för mer genomgripande åtgärder till förmån för såväl fritidsfisket som yrkesfisket. Det är beklagligt att utredningen av kostnadsskäl ansett sig böra avstå från att föreslå sådana åtgärder.

• Sida 185
•  Original

Prop. l980/81: 153 185

7.1.3 Kammarkollegiet: Utredningens förslag till utvidgning av frifisket vid Blekinge läns södra kust. Gotlands kuster och i de stora sjöarna föranleder inga materiella invändningar från kollegiets sida. Förslaget får ses som ett led i strävandena på längre sikt att fisket med handredskap skall vara fritt för envar - eller åtminstone någorlunda tillgängligt mot skälig avgift — på alla kustavsnitt och i stort sett alla landets större sjöar och vattendrag.

7.1.4 Lantbruksstyrelsen: — — — anser lantbruksstyrelsen att man bör av- vakta utvecklingen intill utgången av år 1985 i likhet med vad som föresla- gits för södra ostkusten innan ställning tages till föreslagen inlösen av handredskapsfisket vid Blekinge- och Gotlandskusten samt i de stora sjöarna.

Skulle ett inlösenförfarande komma till stånd kan man i brist på en organiserad samverkan mellan fiskevattenägare. fritidsfiskare och kommu- nala organ möta betydande problem i servicesammanhang samt ökade anspråk på allmänna medel.

7.1.5 Fiskeristyrelsen: Ett inlösen av fisket längs kusterna hade i kombina- tion med ett frisläppande av handredskapsfisket gynnat såväl fritids- som yrkesfisket. Styrelsen vill dock inte motsätta sig utredningens uppfattning. Utvecklingen när det gäller att bilda fiskeområden måste dock följas noga och frågan om inlösen ånyo aktualiseras vid utgången av år 1985. Styrelsen tillstyrker inlösen av fiske längs de kustavsnitt utredningen föreslår och dessutom längs Blekinges ostkust samt av handredskapsfisket i de stora sjöarna. Också ostronfisket på västkusten bör inlösas.

Fiskeristyrelsen delar utredningens — — — uppfattning såvitt avser Storsjön i Jämtland. — — — Aven beträffande Vättern anser fiskeristyrel- sen — — — att fisket med handredskap öppnas för envar. Styrelsen tillstyr- ker därför förslaget även i denna del.

Också för de övriga stora sjöarna talar starka skäl för ett utvidgat handredskapsfiske. Att behov härav föreligger kan numera anses styrkt. bl.a. genom undersökningen "Svenskarnas fiskevanor”. Styrelsen vill särskilt framhålla att ett generellt frisläppande förhindrar tidsutdräkt samt osäkerhet under en lång följd av år om var fisket är fritt för envar. Styrelsen biträder därför förslaget också såvitt avser Vänern. Hjälmaren och Mälaren.

7.1.6 Statens naturvårdsverk: Verket har i yttrande 1977-05-31 angående fiskevårdsområden bl.a. framhållit betydelsen av att utvidga rätten till fiske med rörliga redskap — mete — till att gälla samtliga läns kustvatten. Verket kan inte se att utredningens argument att avstå från ett sådant förslag är befogat och efterlyser sålunda en utvidgning av författningsför- slagets 6 5 att omfatta alla kustvatten.

7.1.7 Statens planverk: — — — tillstyrker planverket förslagen om dels ett frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust. vid Gotlands kuster och de större insjöarna, dels — —— —-

7.1.8 Statens vattenfallsverk: Någon knapphet på vatten för fritidsfiske föreligger ej. Vårt land är väl tillgodosett i detta avseende. Trots ingrepp av olika slag återstår stora av fritidsfisket outnyttjade naturresurser, bl.a. strömfiskevatten i Norrland. Därtill kan alternativa fiskemöjligheteri s.k.

• Sida 186
•  Original

Prop. l980/81: 153 186

rotenonvatten erbjudas fritidsfiskare. som är inriktade på fiske efter laxar- tad fisk. Lokalt kan emellertid brist föreligga på goda fiskevatten. Där bör åtgärder i första hand vidtagas.

Utredningen konstaterar att de skyddsbestämmelser. som för Non- landskustens del hittills kommit till användning i fiskevårdande syfte. inte lyckats motverka den ur reproduktionssynpunkt ofördelaktiga utveckling- en av lax- och havsöringfisket i älvmynningarna.

I rådande läge med akut avelsfiskbrist som väntas öka i framtiden och med — som det förefaller — bristfälliga medel att i fiskevårdens intresse begränsa fångstuttaget är det nödvändigt att effektiva styrinstrument till- skapas.

Fredningsbestämmelser i regionala stadgor är inte ens om de utformas effektivt tillfyllest i alla lägen. Det av utredningen föreslagna licensområ- desinstitutet kan av angivna skäl ej bli effektivt vid Norrlandskusten. Expropriation påstås endast böra användas i undantagsfall. Vattenfallsver- ket anser därför att möjligheter måste skapas att genomföra inlösen gene- rellt av mynningsfisken i enskilda vattenområden i en tillräckligt stor skala.

7.1.9 Domänverket: — — — Domänverket delar inte utredningens uppfatt- ning att det råder generell brist på fiskevatten. Brist föreligger enligt verkets uppfattning endast inom begränsade områden.

Domänverket ifrågasätter nödvändigheten av att samhället löser in fis- kerätter efter vissa kuster och i de stora sjöarna. Förutsättningarna att förbättra fritidsfisket är störst då såväl fiskevattenägare som fiskeutövare känner ansvar och tillsammans verkar för att fiskets kvalitet bibehålls och att servicen blir tillfredsställande. Mot den bakgrunden bör enligt do- mänverkets mening tillgängliga resurser för fritidsfisket inom nyssnämnda vattenområden användas på samma sätt som fiskevattensutredningen före- slår för ostkusten: dvs. istället för ett dyrbart inlösenförfarande skall fiskevårdsområdesbildning påskyndas.

Domänverket avstyrker sådana förslag till ändringar som innebär att äganderätten inskränks genom inlösenförfarande.

7.1.10 Länsstyrelsen i Stockholms län: Risk för utfiskning har för Mälarens del av fiskeexpertis bedömts inte föreligga. Denna risk bör således uteslu- tas från vidare diskussion. För Mälarens del gäller beträffande fiskevatten att samarbete sker i icke obetydlig utsträckning mellan yrkesfiskare och andra kategorier av fiskare. Exempelvis samarrenderas vatten av fiskeklubbar och yrkesfiskare på så sätt att vederbörande klubb arrenderar direkt av markägaren varefter vattnen upplåts. förutom genom kortfiske. till yrkesfiskare. Släpps hand- redskapsfisket fritt upphör många klubbars motivering att arrendera några vatten alls. Yrkesfiskarna torde då ställas inför alternativet att ensamma arrendera samma vatten som förut men till ett betydligt högre pris. Yrkes- fiskarnas situation skulle således försämras i förhållande till vad som nu gäller. Vidare har redan förmärkts en tendens att dela upp stora vattenom- råden i en ägares hand på flera fiskearrenden varefter arrendepriserna höjts. Tendensen har hittills missgynnat yrkesfiskarna som ensamma inte kunnat klara priskonkurrensen. För fiskeklubbarnas del föreligger risk att de upphör eller inriktar sig på fiske med exklusivare redskap än handred- skap om handredskapsfisket släpps fritt. 1 den mån klubbarna slutar sin verksamhet kan fiskevården upphöra och går de in för andra redskap blir fisket dyrare liksom fisketrycket högre. Det sistnämnda kan även innebära

• Sida 187
•  Original

Prop. 198018]: 153 187

dålig fiskevård. Intresset att hälla service åt den till fritt handredskapsfiske berättigade allmänheten torde dessutom upphöra hos i vart fall enskilda markägare.

! flera underremissvar har ifrågasatts om trycket från fritidsfisket är så stort som görs gällande i utredningen. — — —

Länsstyrelsen befarar att ett frisläppande av handredskapsfisket i Mä- laren kommer att motverka yrkesfisket liksom det kommer att motverka den skötsel av statliga vatten genom fiskeklubbar som utredningen även . eftersträvar. — - —Det synes länsstyrelsen tveksamt att under redovisade omständigheter släppa handredskapsfisket fritt i Mälaren. — — —

7.1.11 Länsstyrelsen i Uppsala län: Som väntat möter förslaget om frisläp- pande av handredskapsfisket i Mälaren starkt motstånd från markägarhåll. Fiskevattenägarna och länsförbundet av LRF har starka invändningar mot förslaget från såväl saklig som principiell synpunkt. Men även yrkesfis- karna och länets fiskenämnd är skeptiska. — — — Även om kritiken mot förslaget i denna del inte är helt obefogad anser länsstyrelsen de framförda farhågorna för negativa verkningar för fiske- vård, yrkesfiske och förhållandet mellan olika fiskarekategorier är något överdrivna. — — -— Länsstyrelsen anser sig därför böra tillstyrka att hand- redskapsfisket släpps fritt i Mälaren i enlighet med utredningens förslag.

7.1.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen föreslår att fiske med handredskap skall släppas fritt i bl. a. Mälaren och Hjälmaren. Läns- styrelsen delar åsikten att grundprincipen bör vara att tillgängligheten för allmänhetens fiske ökas i nämnda sjöar. För fritt handredskapsfiske på enskilt vatten talar befolkningstätheten kring dessa sjöar. Fritidsfiske är en viktig rekreationsform för berörda människor. Mot fritt handredskapsfiske kan anföras att 60% av Mälarens yta är tillgänglig för fritidsfiske utan nämnvärda inskränkningar. I hela Mälaren såldes 1977 33 000 fiskekort. De nuvarande kortfiskeupplåtarna tillhandahåller service åt fritidsfiskarna i form av t.ex. väg till vattnet, parkeringsplatser. uthyrningsbätar och viss information. En stor del av denna service väntas försvinna om fisket släpps fritt. Länsstyrelsen delar i princip utredningens förslag om fritt handredskapsfiske i Mälaren.

7.1.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: För att stödja fritidsfisket föreslår utredningen att fiske med handredskap släpps fritt vid Blekinges södra kust. vid Gotlands kuster och i de stora sjöarna, bl. a. Vättern. Länsstyrelsen delar utredningens förslag beträffande Vättern. Länssty- relsen- anse dock - — — att handredskapsfisket skall inlösas och frisläppas även inom Östergötlands skärgård. — — —

7.l.l4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Beträffande Vättern gäller idag att det utanför öppen strand är tillåtet att fritt bedriva fiske med utter och drag samt med agnnot. Utredningen föreslår en utvidgning av frifiskebestäm- melserna till att omfatta även fiske med handredskap. Till följd av att Vätterns stränder till övervägande del är branta och utan öar eller vikar — med undantag för den norra delen av sjön där en skärgårdsliknande natur finns — förekommer handredskapsfiske endast i mindre omfattning utmed stränderna. Det fiske med handredskap, som bedrivs på enskilda vatten i öVriga delar av sjön sker med stöd av enskild rätt. "på lov" eller olovligt utan att ägaren hävdat sin rätt. Vidare har oklarhet förelegat om den

• Sida 188
•  Original

Prop. 1980/81: 153 188

nuvarande regeln om fiske med drag. vilket lett till att gränserna mellan allmänt och enskilt vatten i någon mån suddats ut. Ett frisläppande av handredskapsfisket kan därför för Vätterns del medföra enklare regler om tillåtet och otillåtet fiske. vilket vore till fördel inte minst för allmänheten. En sådan åtgärd kan emellertid från principiell synpunkt anses tveksam.

7.1.15 Länsstyrelsen i Kronobergs län: För de kustfiskeintresserade i länet är det positivt om de får tillgång till fritt handredskapsfiske utefter Blek- ingekusten. Det borde dock ytterligare övervägas om inte detta fiske samtidigt borde inlösas utefter södra delen av ostkusten så att hela den svenska kusten omfattas av samma bestämmelser för handredskapsfisket.

7.1.16 Länsstyrelsen i Kalmar län: Även länsstyrelsen anser angeläget att fritidsfiskarna i landet får tillgång till goda fiskevatten. Detta får dock inte leda till icke önskade inskränkningar i äganderätten och därigenom föran- leda en minskning av möjligheterna att ekonomiskt utnyttja del av fastighet som utgöres av vattenområde. Länsstyrelsen finner i likhet med utredningen. att det för närvarande är förenat med alltför höga kostnader och att det är ett alltför omständligt och tidsödande förfarande att bilda fiskevårdsområden. Ett förenklat förfaran- de vid bildandet skulle i hög grad bidraga till ökade fritidsfiskemöjligheter under ordnade förhållanden. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om frisläppande av handredskapsfisket i de ovannämnda vattnet skulle ha samma effekt. En sådan åtgärd skulle kunna leda till stora motsättningar mellan fritidfiskare och fiskerättsägare, då fisket ställer krav på skötsel. fiskevård. service m.m. Behov uppkommer vidare av att lätt kunna nå aktuella vatten. Detta betyder i sin tur behov av vägar. parkeringsplatser. bryggor. tillsyn och så vidare. Enligt länsstyrelsens mening ställs då krav på någon sorts organisation för lösandet av dessa frågor samt på kontakter med de samhällsplanerande organen. Länsstyrelsen anser att bildandet av fiskevårdsområden med dess noga reglerade organisation väl uppfyller dessa krav utan att fisket för den skull behöver inlösas.

— — — Länsstyrelsen delar slutligen utredningens uppfattning att inlösen — som kostnadsberäknats till ISO—200 miljoner kronor — av enskilt fiske på södra ostkusten ej skall ske. utan att intresset för bildande av fiske- vårdsområden i stället stimuleras i största möjliga utsträckning.

7.1.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen anser att ett frisläp- pande av handredskapsfisket vid Gotland skulle kunna skapa motsättning- ar mellan de fritidsfiskande och de på platsen boende fiskerättsägarna. Fisket skulle komma att bedrivas under helt okontrollerade former och ingen skulle ha ansvar för vattnens skötsel. fiskevård. servicebehov m.m. Ett fiske av någon omfattning kräver. för att vara attraktivt för den som utövar fisket, ordnade former och ett förtroendefullt samarbete mellan bl.a. fritidsfiskare och fiskevattenägare. Behov finns av tillfartsvägar, parkeringsplatser, bryggor. båtar. tillsyn och fiskevård. Länsstyrelsen motsätter sig därför att fisket med handredskap frisläpps vid Gotlands läns kuster och föreslår i stället att bildandet av fiskevårdsområden öppna för den fritidsfiskande allmänheten stimuleras. Sådana fiskevårdsområden skulle omfatta anordnande av lämpliga serviceanordningar och ligga i linje med pågående utveckling av Gotlands turistväsende.

• Sida 189
•  Original

Prop. l980/81: 153 189

7.1.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: Ett inlösenförfarande av det rörliga fisket innebär i sig ingen fiskevårdande åtgärd. Snarare kan det antas medföra att fiskevattenägarnas intresse att aktivt medverka i fiskevårdsar- betet begränsas. — — — Mot bakgrund av det anförda anser länsstyrelsen att inlösen av det rörliga redskapsfisket vid Blekinge läns södra kust inte bör övervägas förrän det. i likhet med vad som utredningen föreslår för ostkusten. prö- vats om det på frivillig väg — efter lokal och regional planläggning på fiskets område och aktiva insatser från länsstyrelse. fiskenämnd och kom- mun för genomförande av planläggningen med hjälp av ny fiskevårdsområ- deslagstiftning — går att få fram erforderliga fritidsfiskemöjligheter.

7.1.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Bland de talrika lagändringar som här föreslås kan särskilt noteras att den enskilda fiskerätten med rörliga redskap på Skånes östra och södra kuster inlöses av kronan. — — — Då man tar ställning till dessa omfattande lagändringar bör man först fråga sig i vad mån det nu råder missförhållanden som kan tillskrivas hittillsvarande lagstiftning. Utredningen synes underskatta de positiva er- farenheterna av denna liksom även de enskilda fiskeintressenternas insat- ser för att medverka till bättre fiskevård och ökade fiskemöjlighctcr för allmänheten. Enligt länsstyrelsens mening bör myndigheternas roll i vissa frågor mer inriktas på att ge råd och stöd åt de olika fiskeintressenterna än att gå in med tvångsbeslut.

7.1.20 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Av det nu föreliggande betänkandet framgår att en utvidgning av frifisket till att omfatta även handredskap i de stora sjöarna får anses vara angelägen i framför allt Mälaren. En motsvarande utvidgning av frifisket i Vänern kan. såvitt detta län angår inte anses vara lika motiverad. Länsstyrelsen har dock i princip ingen erinran mot en reform i detta hänseende. — -— —

7.1.21 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen föreslår i detta avsnitt bl. a. att fisket med handredskap i Vänern och Vättern skall bli fritt. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

7.1.22 Länsstyrelsen i Värmlands län: I fråga om Vänern torde det förhålla sig så att det relativt låga utnyttjandet av sjön för fritidsfiske har flera andra orsaker utöver dem som utredningen anger. Viktiga orsaker är den rikliga tillgången på andra attraktiva fiskevatten i området. inklusive bohuskus- ten. och den mycket stora andelen helt öppet vatten. som ställer större krav på fiskande och båt än de mera skyddade och strandnära vattnen. De stora viddcrna blir därför underutnyttjade av fritidsfisket.

— — — Länsstyrelsen avstyrker inlösen av handredskapsfisket i Vänern. eftersom kostnaderna inte synes stå i proportion till de vinster förslaget medför för fritidsfisket. — — —

7.1.23 Länsstyrelsen i Örebro län: För att förbättra möjligheterna till fri- tidsfiske vid vissa kuster och i de stora sjöarna föreslår utredningen att lagen ändras så att fisket med handredskap blir fritt även på enskilt vatten inom dessa områden samt att staten löser in den delen av fiskerätten. Liksom Örebro kommun. fiskenämnden och fritidsfiskarnas länsdistrikt tillstyrker länsstyrelsen detta förslag eftersom det skulle undanröja både den osäkerhet om fiskerätten som finns och många andra hinder för fritids- fisket i Hjälmaren och Vättern. — — —

• Sida 190
•  Original

Prop. 1980/81: 153 190

7.1.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredningen föreslår att fiske med handredskap skall släppas fritt i bl. a. Mälaren och Hjälmaren. Man konstaterar att antalet personer som bedriver fritidsfiske i sjöarna är få i förhållande till befolkningsunderlaget och anser detta till stor del bero på att utbudet av fritidsfiskemöjligheter är för litet. Länsstyrelsen anser att det finns goda förutsättningar för att lösa fritidfiskeproblemen i de båda sjöarna på i första hand frivillig väg genom att bilda fiskevårdsområden enligt de regler som föreslås gälla för södra ostkusten. Med tanke på de redan väl fungerande fiskevårdsföreningarna kan även andra organisa- tionSformer än fiskevårdsområde bli aktuella. — — —De av utredningen redovisade problemen för fritidsfisket torde endast gälla i den östra delen av sjön. De negativa effekterna av ett frisläppande av handredskapsfisket har belysts dåligt i betänkandet. Länsstyrelsen vill här påpeka några. I Mälaren är det vanligt att yrkesfiskare och fritidsfiskcorganisationer samarrenderar stora fiskevatten som utnyttjas gemensamt. Bortfaller ar- rendet med den ena parten. kommer sannolikt yrkesfiskarnas arrendeav- gifter att höjas betydligt vilket inverkar negativt på yrkesfiskets utveck- lingsmöjligheter. I vissa fall kan personer bli tvungna att upphöra med fisket. De nuvarande kortfiskeupplåtarna tillhandahåller service åt fritidsfis- karna i form av t.ex. väg till vattnet. parkeringsplatser. uthyrningsbåtar och viss information. En stor del av denna service väntas försvinna om fisket släpps fritt.

7.1.25 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att förverkliga målen har utred- ningen funnit det nödvändigt att det allmänna erhåller betydligt starkare styrmedel än för närvarande då det gäller fisket. För att åstadkomma detta har utredningen bland annat föreslagit att man skall gå vidare på den linje som inleddes med l950 års lagstiftning dvs. att utöka den frifiskerätt som då i varierande omfattning infördes för olika kuststräckor och de stora sjöarna. — — —

— — — Även om länsstyrelsen finner dessa förslag i sig positiva anser länsstyrelsen att andra mer generella åtgärder bort vidtagas för att komma till rätta med de problem som har samband med fiskerättens nuvarande anknytning till markägandet. — — —

Enligt länsstyrelsens uppfattning är det angeläget att i detta samman- hang de grundläggande reglerna om fiskerätt ägnas ytterligare uppmärk- samhet innan ett nytt lagförslag framlägges. Länsstyrelsen ifrågasätter om motiven för att behålla en fiskerätt med anknytning till de enskilda fastig- heterna har sådan styrka att de överväger de betydande nackdelar som detta medför för möjligheter att utnyttja liskresurserna på ett rationellt sätt både i avseende på fritidsfisket och yrkesfisket. Länsstyrelsen känner sig inte övertygad om att ett förslag som syftar till att skilja fiskerätten från markägandet ur kostnadsskäl skulle vara omöjligt till realisera. — — —

7.1.26 Beredningen för planering och samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: — — — Som ett viktigt förslag i linje med att öka allmän- hetens fritidsfiskemöjligheter är utredningens förslag om fritt handred- skapsfiske i Blekinge. på Gotland och i de stora sjöarna. vilket förslag beredningen tillstyrker.

7.1.27 Centralorganistionen SACO/SR: [SACO/SR] tillstyrker det föreslag- na frisläppandet av fisket med handredskap — — —.

• Sida 191
•  Original

Prop. l980/8l: 153 191

7.l.28 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Ett frisläppande av handredskapsfisket vid delar av Blekinge läns och Skånes kuster. vid Gotlands läns kuster samt i de stora sjöarna kommer att leda till ett helt okontrollerat fiske. Ingen kommer att ha ansvar för vattnens skötsel, fiskevård, servicebehov m.m. Ett fiske kräver för att vara attraktivt ordnade former och ett förtroendefullt samarbete mellan olika intressenter. Behov kommer att finnas av åtkomstmöjligheter av vattnen i form av tillfartsvägar. parkeringsplatser. bryggor. båtar. till— syn och fiskevård. För att klara detta krävs en fast organisation. Enligt förbundets mening fyller fiskevårdsområdet dessa krav. Möjligheter och intresse att skapa motsvarande juridiska person om handredskapsfisket släpps fritt torde icke förefinnas.

Enligt förbundets bestämda uppfattning är det för att skapa tillräckliga fritidsfiskemöjligheter inget behov av ett frisläppande av handredskapsfis- ket på det sätt utredningen föreslår. — — —

Utredningens förslag till åtgärder är avsedda att främst främja handred- skapsfisket, vars intressen och behov uppfattas vara dåligt tillgodosedda. Förbundet delar inte utredningens uppfattning att det råder generell brist på fiskevatten och fisketillfällen. — — —

De erfarenheter förbundet har styrker snarare uppfattningen att trycket från fritidsfiskare i de aktuella vattnen ej är större än inom andra vattenom- råden. Påståendet att efterfrågan på fiskevatten inom de större tätortsre- gionerna skulle vara så stort att det motiverar ett. inlösenförfarande enligt utredningens förslag har ej stöd i verkligheten. — — —

Det av utredningen påstådda behovet av ytterligare fritidsfisketillfällen — i den mån ett sådant behov över huvud taget föreligger — kan uppenbar- ligen tillgodoses utan ett drastiskt och kostnadskrävande inlösenförfaran- de. Vad som behövs är i stället ett ökat organiserat: samarbete mellan myndigheter. fiskevattenägare och fritidsfiskare. Ett sådant organiserat samarbete motverkas snarast av ett frisläppande av handredskapsfisket eftersom detta splittrar fisket och intresset för bildandet av fiskevårdsom- råden bortfaller. —— — —

Utredningen har konstaterat att tillskapandet av fritidsfiskemöjligheter vid södra ostkusten bäst löses genom bildandet av fiskevårdsområden. Förbundet delar helt utredningens uppfattning härvidlag och vill bestämt framhålla att några skillnader icke föreligger mellan södra ostkusten. å ena sidan. och övriga kustavsnitt och de stora sjöarna. å andra sidan. när det gäller värdet att få till stånd fiskevårdsområden.

Förbundet motsätter sig därför att fisket med handredskap frisläpps vid Gotlands läns kuster. Blekinge läns södra kust. Skånes östra och södra kuster samt i sjöarna Vänern. Vättern. Mälaren. Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

7.l.29 Landsorganisationen i Sverige: — — — bör fisket med handredskap så långt möjligt frisläppas. Utredningens förslag om en utvidgning av de fria fiskevattnen är enligt LOs mening ett steg i rätt riktning men får inte ses som någon slutetapp.

7.1.30 Landstingsförbundet: Landstingsförbundct tillstyrker utredningens förslag om frisläppande av handredskapsfiske vid södra Blekingekusten. vid Gotlands kuster samt i de stora sjöarna. En förutsättning är dock att vissa områden. där konflikter kan befaras uppstå. skall kunna avsättas som fiskevårdsområden.

• Sida 192
•  Original

Prop. 1980/81: 153 192

7.1.31 Lantbrukarnas riksförbund: — — — Utredningen synes — — — allt för ensidigt ha varit inriktad på att på allt sätt tillskapa olika metoder att öppna fiskevatten för fritidsfisket. Betänkandet innehåller därför förslag till ett flertal inskränkningar i den enskilda ägande- och nyttjanderätten till mark och vatten. Enligt LRFs uppfattning måste sådana inskränkningar i den enskildes disposition över en ägd fastighet vara sakligt underbyggda och väl motiverade, och allmänna intressen av hög dignitet.

LRF delar utredningens uppfattning att det från samhällssynpunkt är angeläget att människor får tillgång till olika slag av fritidsaktiviteter och att fritidsfisket i dessa sammanhang är av utomordentlig betydelse. Detta faktum är emellertid inte i sig tillräcklig grund för de tvångsåtgärder som föreslås i betänkandet. — — - LRF delar inte utredningens uppfattning att det i landet skulle råda någon allmän brist på fiskevatten och fisketillfällen som skulle kunna motivera de föreslagna tvångsåtgärderna. Erfarenheter från kortfiskeområden borde här ha inhämtats och utvärderats av utred- ningen. Utredningen skulle därvid ha kunnat konstatera att utbudet av fisketillfällen är stort i hela landet. Någon brist torde inte ens finnas i storstadsregionerna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts ter sig utredningens förslag till tvångsåtgärder för att öppna fiskevatten för fritidsfisket som onödiga och betungande för fiskevattenägarna. Det finns vidare risk för att åtgärderna kan skapa motsättningar mellan fritidsfiskande och fiskerättsägare vilket i sin tur kan minska intresset för fiskevård och samarbete i övrigt på fiskets område.

Ett frisläppande av handredskapsfiske vid delar av Blekinge läns och Skånes kuster, vid Gotlands läns kuster och i de stora sjöarna kommer att leda till ett fiske där ingen har ansvar för vattnens skötsel och vård. Ett frisläppande av handredskapsfisket på sätt som förordas av utredningen är inte motiverat vare sig för att skapa ytterligare fritidsfiskemöjligheter eller från annan synpunkt. Med hänsyn härtill och det intrång för de enskilda fiskevattenägarna som en sådan åtgärd utgör avstyrker LRF utredningens förslag (5—-16 åå).

7.1.32 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Vi är medvetna om att många tätortsnära och särskilt attraktiva fisken har nått övre gränsen för besöks- frekvens och fångsttryck. ] det stora sammanhanget utgör dock dessa fall undantagen. Vår erfarenhet. främst avseende insjöfiske. är snarare den att de senare årens upplåtelser till allmänheten medfört att efterfrågan mer än väl tillgodoses. SISU ifrågasätter starkt det riktiga i utredningens förslag om frisläp- pande av handredskapsfisket vid vissa kuststräckor och i de stora sjöarna. Behovet att vidga möjligheten till ifrågavarande fisketillfällen — utöver vad som f. n. kan erbjudas och ytterligare upplåtas inom ramen för fiskevårds- områden = står ej i relation till befarade negativa verkningar i form av okontrollerat liske. minskande ansvar för fiskevård och för miljön i övrigt. åsidosatta serviceåtgärder m.m. — — —

7.1.33 Sveriges fiskares riksförbund: Utredningen har övervägt olika för- slag för att i ökad omfattning skapa möjligheter till fritidsfiske i kust- och inlandsvatten. SFR ansluter sig här till utredningens förslag att föreslå ett frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust samt vid Gotlands läns kuster. SFR motsätter sig utredningens förslag att åtgär- der bör vidtagas från samhällets sida om upplåtelser i tillräcklig omfattning längs södra ostkusten ej kommit till stånd före l985.

• Sida 193
•  Original

Prop. 1980/81: 153 193

SFR har ingen invändning mot den föreslagna inlösen vid Gotlands kust. vid Blekinge läns södra kust samt vid Skånes östra och södra kuster. Ett speciellt problem utgör norrlandskusten. där endast fasta redskap och laxfisket på enskilt vatten är förbehållet vattenägaren. inlösen av enskilt vatten för bildande av licensområden kan här vara ett alternativ. På väst- kusten är f.n. endast fiske efter ostron förbehållet fiskevattensägaren. Enligt SFR:s mening skulle det vara ändamålsenligt att den berörda enskil- da fiskerätten efter ostron inlöses.

7.1.34 Sveriges turistråd: Förslagen om att öka allmänhetens tillgång till fiske med handredskap hälsas naturligtvis med tillfredsställelse. — — —

7.1.35 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Utredningen föreslår ett frisläp- pande av handredskapsfisket vid Blekinge läns södra kust. vid Gotlands läns kuster samt i sjöarna Vänern. Vättern. Mälaren. Hjälmaren och Stor- sjön i Jämtland. Vid Blekinge läns södra kust och de gotländska kusterna är förhållandet idag helt otillfredsställande. Det kan inte vara rimligt att man skall kunna fiska från båt ända in mot land med samtliga rörliga redskap medan handredskapsfisket från land är förbjudet. Förbundet tillstyrker därför utredningens förslag att frisläppa handred- skapsfisket inom dessa områden. Vad gäller de aktuella sjöarna har Utredningsförslaget stor betydelse framför allt i Mälaren och Hjälmaren. [ dessa är stora arealer inte upplåtna för fritidsfiske (i Mälaren ca 60 procent) och framför allt i Hjälmaren. men också i Vänern. råder stor osäkerhet om var gränsen mellan enskilt och allmänt vatten går. Förbundet vill kraftigt understryka att ett frisläppande av handredskaps- fisket i de aktuella sjöarna på intet sätt kan utgöra någon fara för fiskbe- stånden eller innebära konkurrens till det där bedrivna yrkes- eller husbe- hovsfisket. som är inriktat på andra arter (gös. siklöja. lax) än handred- skapsfisket. — — — Förbundet tillstyrker således förslaget om fritt handredskapsfiske i de fem föreslagna sjöarna. Utredningen har enligt sina direktiv haft att undersöka möjligheterna till ökade fritidsfiskemöjligheter. Enligt förbundet hade det härvid varit mest naturligt att skapa möjligheter till fritt handredskapsfiske även inom den del av landets kuster där sådant fiske för närvarande inte är fritt. nämligen södra ostkusten. Idag är upplåtelserna av fiske efter denna kuststräcka relativt obetydliga trots det starka fisketrycket från Stockholm och andra tätortsregioner. Fiskebestämmelserna är dessutom ovanligt tillkrånglade. något som utredningen tyvärr inte sökt råda bot på. — -— —

Som ett argument mot en inlösen framhålls ofta också att fiskevårdsom- råden på ett bättre sätt än samhället kan svara för fiskevård och service. Förbundet vill mot detta erinra om att intresset för fiskevård i havet hos den enskilde fiskerättsägaren oftast är tämligen ringa. Detta beroende på att den typ av fiskevård som från biologiskt håll rekommenderas i t.ex. Östersjön (utsättning av lax, havsöring och ål) | regel inte ger någon direkt avkastning på fiskerättsägarens vatten. Enligt förbundets uppfattning är det därför mest naturligt att samhället påtar sig denna typ av fiskevård.

Vad gäller serviceåtgärder kring fisket. båtuthyrning. ordnandet av bryggor, rastplatser etc., finner förbundet det i hög grad befogat att kom- munerna påtar sig ett ansvar. Och självklart kommer intresset härför att öka om handredskapsfisket släpps fritt.

• Sida 194
•  Original

Prop. l980/8l: 153 194

Förbundet vill också understryka att ett frisläppande av handredskaps- fisket på intet sätt utgör någon fara för yrkesfisket. Enligt utredningens redovisning är handredskapsfisket nästan helt inriktat på gädda och ab- borre. medan yrkesfiskets fångster domineras av strömming. ål och lax (sid. 409 tabell 23). Förbundet är dessutom berett att tillstyrka att vissa regioner utefter ostkusten. där yrkesfisket har speciell betydelse. undantas från fritt handredskapsfiske. Bestämda krav på inlösen av handredskaps- fisket vid södra ostkusten har sedan länge framförts av berörda distrikt inom förbundet. Dessa har bl.a. pekat på det omotiverade i att inte samma fria handredskapsfiske finns här som vid övriga kuster. Förbundet delar helt dessa synpunkter och hemställer därför i första hand att sådana åtgärder vidtas att handredskapsfisket blir fritt utefter södra ostkusten.

Idag är fiske med rörligt redskap fritt från finska gränsen till Stockholms län (med undantag för lax). Utredningen föreslår ingen ändring för denna kuststräcka. Förbundet finner detta otillfredsställande. Genom att enskilt fiske fortfarande finns torde det. under nuvarande förhållanden. inte vara möjligt att på ett effektivt sätt komma till rätta med den kraftiga överfisk- ning med fasta redskap (bottengarn. finnfällor. etc.) samt nät för lax och havsöring. som sker inom den aktuella kuststräckan. Detta inte minst i anslutning till laxförande älvars mynningsområden. Denna överfiskning utgör idag en stor fara för bestånden. För vissa älvar har det under de senaste åren inte ens varit möjligt att erhålla tillräckligt antal avelsfiskar.

Förbundet finner det därför helt nödvändigt att denna typ av fiske starkt begränsas genom erforderlig inlösen av fiskerätt. Härigenom skulle fiske med fasta redskap och nät kunna regleras också på enskilt vatten.

Av utredningens grundmaterial framgår att en sådan inlösen skulle kosta 5— l0 miljoner kronor. Detta engångsbelopp skall jämföras med det årliga värdet av det svenska laxfisket. Detta uppgick 1977 till 15 miljoner kronor och värdet av det sammanlagda laxfisket i östersjöområdet till ca 90 miljoner kronor.

7.2 Kostnader vid inlösen

7.2.l Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Ersättning för den förlust eller inskränkning i fiskerätten som föreslagna regler i 5 & och I2— lb åå fiskelä- gen medför. föreslås utgå med stöd av bestämmelser i lag om ersättning för förlust av fiskerätt. Utredningen föreslår att fastighetsdomstolarna erhåller uppgiften att handlägga fiskeersättningsmål och att expropriationslagens regelsystem görs tillämpligt. Någon anledning att ifrågasätta fastighets- domstolarnas kompetens att handlägga sådana ersättningsfrågor föreligger ej. Emellertid torde aktuella fiskeersättningsmål innebära likartade bedöm- ningar som de som är aktuella i vattenmål. Det torde därför förhålla sig så att vattendomstolarna besitter de största erfarenheterna på området. Hov- rätten anser därför att ersättningsmålen lämpligen bör läggas på vatten- domstolarna och följa den ordning som gäller enligt vattenlagen. Här bör emellertid erinras om att likartade frågor kan komma att underställas fastighetsdomstols prövning med hänsyn till den föreslagna ändringen i expropriationslagen . . Utredningen har i olika avsnitt av betänkandet berört kostnadsfrågan och intrångsersättningarnas storlek. Någon beräkning av kostnaderna för fiskerättsutredningar samt för domstolsförfarandet har inte gjorts. Hovrät- ten saknar på det föreliggande materialet möjlighet att göra någon bedöm- ning av de ersättningsberäkningar som redovisats. Kostnaderna till följd av

• Sida 195
•  Original

Prop. l980/81: 153 195

1950 års lagstiftning kom emellertid vida att överstiga de kalkylerade ramarna. Detta gällde både ersättningen till sakägare och kostnader för utrednings- och domstolsförfarandet. Mot bakgrund av dessa erfarenheter får därför antas att de ersättningar som nu skulle bli aktuella kommer att uppgå till betydande belopp. Innan lagstiftning genomförs bör därför kost- nadsfrägan bli föremål för ytterligare utredning.

7.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Vidkommancle fisket vid västkusten anför utredningen att nuvarande lag utgår från förekomsten av enskild fiskerätt men att den rent lagtekniska konstruktionen i 5 och l3 åå lagen om rätt till fiske knappast kan sägas överensstämma med den allmänna uppfattningen om vad som är gällande rätt. [ diskussionen om ersättning sägs. som skäl till att fiskerättsägarna inte skulle vara berättigade till ersättning, att de redan i dag synes vara bundna av myndigheternas regle- ring av fisket. Som stöd för sistnämnda påstående åberopar utredningen endast ett uttalande av tredje lagutskottet (3 LU 1950: 23 s 30). vari detta ansluter sig till av yrkesfiskare framförd uppfattning. att frisläppande av fiske med fasta redskap skulle medföra omnämnda bundenhet. Hur det i dag verkligen förhåller sig med denna bundenhet och huruvida den i förekommande fall är rättsligt grundad, uppehåller sig; utredningen icke vid. Enligt hovrättens mening synes utredningens övervägande. i vart fall som det presenteras i betänkandet. inte vila på sådan grund att ersättnings— frågan såvitt gäller västkusten kan bedömas med erforderlig grad av säker- het.

7.2.3 Kammarrätten i Jönköping: — — — det är tveksamt om fiskevattens- utredningen inte i betänkandet underskattat storleken av de kostnader förslaget skulle komma att medföra. Det finns skäl att befara att kostna- derna väsentligt kommer att överstiga de nu redovisade beräkningarna. Detta gäller särskilt kostnaderna för inskränkningar i enskild fiskerätt. Utredningen har inte redovisat annat än översiktliga beräkningsgrunder. Erfarenheter talar dock för att kostnaderna — särskilt för utredningar och rättegångar — lätt blir stora i dessa fall. — — —

7.2.4 Kammarkollegiet: Det begränsade förslag som utredningen nu fram- lagt kommer enligt utredningens beräkningar att kosta 122 Mkr i ersättning för mistad fiskerätt och 3 Mkr för fiskerättsutredningar. Härtill kommer ett okänt antal Mkr för domstolsförfarandet inklusive rättegångskostnader. Det är svårt att uppskatta vad dessa kostnader kommer att uppgå till. Det torde dock inte vara orealistiskt att räkna med att sluträkningen måhända inte kommer att understiga 50 Mkr. I tidigare mål om ersättning för mistad fiskerätt företräddes statens intressen av kammarkollegiet. Kollegiet är berett att utföra statens talan även i de mål som kan komma att föranledas av utredningens förslag. Kollegiet har dock en viktig praktisk-formell invändning mot utredning- ens förslag och den gäller förslaget till inlösen av enskild fiskerätt, som enligt utredningen bedömts vara av materiell betydelse endast beträffande Skånes östra och södra kuster (kostnad: ersättningar 2 Mkr. utredning ().6 Mkr). Det gäller alltså 5 & förslaget till lag om fiske, som enligt kollegiets mening är olämplig. Vid Skånes östra och södra kuster. liksom utmed hela västkusten. är fisket med handredskap redan idag fritt för envar. Det utredningen med sitt förslag vill få kontroll över är det fiske som utövas med stöd av enskild

• Sida 196
•  Original

Prop. 1980/81:153 I96

fiskerätt. Utredningens syn på denjuridiska frågan — vilka inskränkningar kan åläggas innehavare av enskild fiskerätt? — utvecklas närmare på s. 220 ff i betänkandet. Utredningens slutsatser kan diskuteras och år. fram- förallt. inte bindande för den fastighetsdomstol som kan komma att få ta ställning till krav enligt lagen om ersättning för förlust av mistad fiskerätt. Utredningen tänker sig att endast fiskerättsägare vid Skånes östra och södra kuster skall kunna få ersättning. men samtidigt öppnar 5 &. jämförd med förslaget till lag om ersättning för förlust av fiskerätt. möjlighet för envar fiskerättsägare på västkusten att anhängiggöra talan om ersättning för förlust av enskild fiskerätt. Ersättning för rättegångskostnader kan de under alla förhållanden påräkna.

7.2.5 Fiskeristyrelsen: Utredningens förslag beträffande ersättning vid in- lösen har godtagits av berörda fiskenämnder med undantag för Gotlands län. som anser att hänsyn vid beräkningen inte — som utredningen menar — bör tas till i vad mån fiskerätten hävdats eller ej. Fiskeristyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

— — — Utredningen synes ha använt sig av de beräkningsgrunder som är möjliga att använda och som av naturliga skäl endast kan bli ganska grova uppskattningar.

7.2.6 Statens lantmäteriverk: Enligt utredningens förslag skall frågor om ersättning för förlust av fiskerätt till följd av de föreslagna utvidgningarna av frifiskerätten — som LMV inte tar ställning till — prövas av fastighets- domstol med tillämpning av expropriationslagens regler i tillämpliga delar. Utredningen har inte kunnat beräkna kostnader för rättegång och fiske- rättsutredningar. Uppenbarligen kommer dessa kostnader att bli betydan- de. Förfarandet enligt expropriationslagen vid bestämmande av ersättning är tids- och kostnadskrävande. Enligt LMVs uppfattning skulle man få ett snabbare och billigare förfarande om det öppnas möjlighet för domstolen att i utredningsbeslutets form uppdra åt lantmäteriet att utföra en opartisk värdering som kan läggas till grund för parternas och domstolens bedöm- ning. En sådan ordning skulle kunna leda till effektivare handläggning och begränsa rättegångskostnaderna genom att enbart en grundutredning be— hövs i målet och eventuella kompletterande partsutredningar snabbt kom- mer att få den inriktning och omfattning som är lämplig. Förutom värde- ringar skulle uppdraget även avse den fastighetsrättsliga utredning som målet kräver.

7.2.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Beträffande förslaget om ersätt- ning för förlust av fiskerätt bör konsekvenserna i ekonomiskt hänseende ytterligare övervägas. Det framgår av en notering på s. 320 att kostnaden för domstolsförfarandet samt rättegångskostander ej varit möjliga att be— räkna. Huruvida samma gäller fiskerättsutredningar är oklart. Här döljs mycket stora kostnader. förmodligen långt större än de kostna- der som framräknats för inskränkningar i enskild fiskerätt. Jämförelser bör göras med de kostnader som blev följden av 1950 års lag om ersättning för mistad fiskerätt m.m.

7.2.8 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Från genomförandet av nu gällande lag (1950: 596) om rätt till fiske med avseende på ersättning till fiskerätts- ägare för mistad fiskerätt erinras om att de sammanlagda ersättningsbelop- pen blev mångdubbelt större än vad som vid lagens tillkomst beräknats.

• Sida 197
•  Original

Prop. 1980/81: 153 197

Enskild fiskerätt i Storsjön tillkommer fastighetsägare i de byar eller skifteslag som har vattenområde i sjön i följande socknar (eller motsvaran— de områden) i ordning medsols. nämligen Östersund, Frösö. Brunflo, Lockne, Marieby. Sunne. Hackås. Berg. Myssjö. Oviken, Marby, Nor— derön, Hallen, Mattmar. Alsen. Näskott. Rödön och Ås. Såsom exempel på antalet fastigheter med fiskerätt i Storsjön inom en socken kan nämnas att enligt handlingarna i målet rörande Storsjöns reglering antalet sådana fastigheter år 1965 var cirka 160 i Ås socken och cirka 130 i Brunflo socken. Motsvarande antal fiskerättsägare. familjemedlemmar inte med- räknade. var för var och en av dessa socknar cirka 160.

Konsekvenserna av den föreslagna utökade frifiskerätten synes vara svåra att bedöma. Motiven till förslaget synes inte heller vara övertygande.

7.2.9 Landsorganisationen i Sverige: I samband med statlig ersättning för inskränkning i enskild fiskerätt bör de erfarenheter. som. vanns vid motsva- rande inlösen efter 1950 års reform. uppmärksammas. "Det kan enligt LOs mening inte vara rimligt att samhället med stora belopp ska ersätta intrång i rättigheter. som kanske aldrig utnyttjats eller för vilka ägaren inte haft några kostnader.

7.2.10 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: [ detta sammanhang bör också understrykas att utredningen i rapporten över svenskarnas fiskevanor redovisar att 334000 personer fiskar med handredskap vid södra ostkus- ten. — — —. En anledning till att utredningen inte vågat sig på att föreslå en inlösen av fisket torde vara kostnaderna för' detta. Dessa. har under hand angetts uppgå till 150—200 miljoner kronor. Detta under förutsättning att allt fiske inlöses, vilket i och för sig inte är nödvändigt. Utredningen synes för övrigt inte ha varit främmande för att en inlösen kan bli aktuell i framtiden och förbundet vill med anledning av detta endast påpeka att kostnaderna för en sådan då ingalunda kommer att bli lägre, utan med säkerhet avsevärt högre än om inlösen sker nu.

8 Förslag till förmån för yrkesfisket 8.l Allmänt

8.1.1 Hovrätten för nedre Norrland: Den föreslagna lagen om fiske är starkt påverkad av utredningens syn på deltidsfisket. Hovrätten ifrågasät- ter det berättigade i att på föreslaget sätt generellt rycka undan grunden för deltidsfiskarnas verksamhet. eftersom även denna kategori bidrar till folk- hushållningen och utnyttjandet av vattenresurserna. Det torde för övrigt förhålla sig så att många fiskare inleder sin verksamhet med ett deltidsfiske som sedan tar allt fastare form. Den föreslagna ordningen kan mot bak- grund härav befaras komma att försvåra rekryteringen av yrkesfiskar- kåren. Om emellertid utredningens syn på deltidsfiskarna anses böra präg- la lagen, har hovrätten inte några väsentliga invändningar mot föreslaget.

8.1.2 Riksåklagaren: — — — Någon konkurrens mellan yrkesfiskc och fri- tidsfiske med handredskap föreligger i allmänhet inte. Utredningen anser att i en konfliktsituation företräde bör ges åt dessa slag av fiske. vilken

• Sida 198
•  Original

Prop. 1980/81: 153 198

uppfattning jag i och för sig delar. Det kan emellertid anmärkas att i vissa fiskevatten bl.a. vid syd- och västkusten samt i Norrlandsälvarna bedrivs ett fritidsfiske som under vissa förhållanden fär karaktären av rovfiske och därför väcker ovilja hos yrkesfiskare. Anledning föreligger inte till att uppmuntra ett ohämmat fritidsfiske av detta slag. Utredningen synes inte fullt ut ha beaktat detta förhållande och föreslår ej heller åtgärder för att motverka detta slag av fiske.

8.1.3 Sjöfartsverket: Sjöfartsverket har i första hand sökt bedöma de före- slagna reglerna med hänsyn till deras verkan för sjöfartsverkets i kustom— rådena bosatta personer såsom lotsar. båtmän m.fl. Många av dessa. liksom andra i de yttre skärgårdsområdena bosatta personer. bedriver visst fiske vid sidan av sitt arbete i övrigt. Beroende av omständigheterna. vederbörandes intresse. boplatsens belägenhet m.m. kan fisket variera mellan vad utredningen kallar deltidsfiske och fritidsfiske. Tillgången i ytterskärgården på färsk fisk fångad av yrkesfiskare är nämligen ofta begränsad och det kan då vara naturligt att där bosatt "fritidsfiskare" mot ersättning överlåter del av någon större fångst till någon granne. Enligt Sjöfartsverkets mening bör hinder ej resas för detta av skärgårds- bor bedrivna fiske. Detta inte minst för att inte avfolkningen av den yttre skärgården skall ytterligare intensifieras. En tänkbar lösning av nämnda situation för den i ytterskärgårdarna bosatta. befolkningen kan möjligen vara om de efter dispens kan medges fiskerätt såsom yrkesfiskare.

8.1.4 F iskeristyrelsen: Styrelsen anser det värdefullt att ett husbehovsfiske kan utövas även i fortsättningen efter våra kuster men menar i likhet med utredningen att i sådana områden där stark konkurrens om liskresurserna kan uppstå bör det licensierade yrkesfisket och handredskapsfisket priori— teras. Samtidigt hyser styrelsen stor förståelse för de strävanden att främja fiskevården som utgör en väsentlig del av motiven för utredningens förslag i ifrågavarande avseende. Styrelsen vill t. ex. inte bestrida att det i åtskilli- ga fall kan vara befogat att såsom utredningen föreslår vidta erforderliga begränsningar av det icke-yrkesmässiga nätfisket. där detta alltför starkt begränsar handredskapsfiskets möjligheter. — — — Flertalet fiskenämnder och andra remissinstanser som yttrat sig till fiskeristyrelsen är genomgående positiva till utredningens resultat. Samti- digt framhålls från fiera håll att utredningen inte fullt ut lyckats begränsa eller avgränsa konkurrensförhållandet främst mellan deltidsfisket och yrkesfisket. Viss kritik riktas också mot att fiskefrågorna i kustområdena och de stora sjöarna behandlats mycket allsidigt medan övrigt inlandsfiskc belysts mera översiktligt. Fiskeristyrelsen anser. att utredningens förslag till författningsmässig reglering av fisket innehåller väsentliga moment till fromma för fiskets utveckling i landet. Styrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.

8.1.5 Domänverket: Domänverket motsätter sig sådana förslag i slutbetän- kandet som ensidigt begränsar andra fiskesätt än handrepskapsfiske. Även dessa andra fiskesätt ger upphov till rekreationstillfällen och har betydelse för kosthållet. Från regionalpolitisk synpunkt är det vidare viktigt att rimlig hänsyn tas till husbehovsfisket i såväl kustområdenas som inlandets glesbygd.

• Sida 199
•  Original

Prop. 1980/81: 153 199

Enligt domänverkets mening kan behovet att skydda yrkesfisket mot konkurrerande deltidsfiske som bedrivs med nät eller andra rörliga red- skap tillgodoses genom att dels tillåtna redskaps storlek och antal begrän- sas, dels bestämmelserna om försäljning av fisk skärps.

8.1.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Fisket på södra ostkusten domineras av strömmings—. ål— och torskfiske. Av fiskemetoderna intar trålfisket en absolut tätposition, men även exempelvis ålfisket med fasta redskap är betydande och främst då i Kalmar län, där 40 procent av all svenskfångad å] tas. Näringen som sådan är av primär betydelse för bl.a. länets skär- gård, då ett omfattande binäringsfiske bedrivs i s.k. skärgårdsföretag. De mycket begränsade möjligheterna till alternativa sysselsättningar i skär- gårdsområdena medför att fisket utgör en viktig del av skärgårdsbornas utkomst och är i själva verket av avgörande betydelse för skärgårdsområ- denas utveckling. Länsstyrelsen vill därför framhålla angelägenheten av att eventuella inskränkningar i fiskevattensägarnas fiskerätt utformas så. att denna viktiga inkomstkälla ej försvinner eller reduceras.

8.1.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen delar utredningens upp- fattning att yrkesfisket bör prioriteras och att fritidsfisket i möjligaste mån bör inriktas på fiske med handredskap. Det kan ifrågasättas om inte vissa begränsningar av det fria nätfisket bör komma till stånd. Lagstiftningen på fiskets område bör utformas så att deltidsfisket begränsas. Länsstyrelsen anser dock att kust- och skärgårdsbefolkningen även fort- sättningsvis bör ha rätt att bedriva sitt hävdvunna fritids- och husbehovs- fiske också med andra redskap än handredskap.

8.1.8. Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredningens förslag i denna del har, som länsstyrelsen inledningsvis antytt. väckt stor debatt och oro hos kust- och skärgårdsbefolkningen. Oron hänför sig framför allt till frågan om det sedan gammalt av befolkningen vid kusten och i skärgården bedrivna och för husbehov och i viss omfattning för avsalu inriktade s.k. småfisket skall kunna fortsätta efter lagförslagets genomförande.

8.1.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Positivt i utredningens förslag är licensområdena och yrkesfiskelicenserna. Dessa bör ses som ett verksamt stöd för yrkesfisket. Emellertid strider det mot rådande decentraliserings- strävanden att besluten om licensområden och vissa licenser skall fattas av ett centralt ämbetsverk. särskilt som det nu finns regionala fiskenämnder som får anses väl lämpade för dessa beslutsuppgifter. Fiskeristyrelsen bör i stället ha som uppgift att ge fiskenämnderna. sakkunniga råd i dessa frågor.

8.1.10 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningens förslag syftar till att skapa bättre förutsättningar för fritidsfisket samtidigt som yrkesfisket ges möjligheter att bestå som näring. Länsstyrelsen vill understryka att det allmänna i den mån konflikt uppstår i första hand måste tillgodose yrkesfis- kets skäliga krav. Det fritidsfiske som utövas med handredskap utgör i allmänhet inget hinder för yrkesfisket. Länsstyrelsen delar därför utred- ningens uppfattning att fritidsfisket bör inriktas på handredskapsfiske. Emellertid förekommer ett omfattande fritidsfiske med andra redskap. framför allt med nät. Detta s.k. deltidsfiske sker ofta i konkurrens med yrkesfisket i syfte att sälja fångsterna. Det bedrivs emellertid även av

• Sida 200
•  Original

Prop. 1980/81:153 200

personer som fiskar för i huvudsak eget behov. s.k. husbehovsfiske. Utredningen har angett att deltidsfisket bedrivs på sådant sätt att det medför problem för yrkesfisket och fritidsfisket med handredskap. Emel— lertid har utredningen inte tillräckligt belyst i vilken utsträckning deltidsfis- ket utgör ett hot mot fiskresursen. Inte heller tar utredningens förslag tillräcklig hänsyn till husbehovsfisket. som enligt utredningen utgör en naturlig och stimulerande fritidssysselsättning för kustbefolkningen.

8.1.11 Länsstyrelsen i Hallands län: — — — Enligt länsstyrelsens mening är det rimligt att den kustboende, fasta befolkningen även i fortsättningen kan bedriva ett anpassat husbehovsfiske. En sådan tingens ordning kan uppnås genom att bestämmelserna inte ges en alltför rigorös utformning och att beslutsfunktionerna läggs på länsstyrelsen som är väl förtrogen med för- hållandena inom länet. Tillresta deltidsfiskare och fritidsboende påstås ibland göra avsevärda uttag. avsedda för annat än husbehov. Stor osäker- het råder emellertid om hur mycket dessa uttag utgör av det totala fisket. Sammantaget sett torde utredningen kraftigt ha överdrivit den effekt del- tids- och husbehovsfisket har på fiskbestånden. Det ymniga och ständigt ökande bruket av nät ger emellertid upphov till andra problem såsom konkurrens om fiskeplatserna samt hinder i framkomligheten.

8.1.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kommunernai länet anser att konflikterna mellan deltidsfisket och övrigt fiske kraftigt har överdrivits i utredningen och att det dessutom är fel att likställa ett förvärvsmässigt inriktat deltidsfiske med det husbehovsfiske som fritt bedrivs utefter kus- ten. Detta fiske som tidigare var ekonomiskt mycket viktigt för hushållen i kustbandet har fortfarande betydelse för bibehållande av den bofasta kust- befolkningen även om det numera för flertalet utövare motiveras främst av de sociala och rekreativa värdena. Dessa förhållanden är enligt länsstyrel- sens mening så viktiga och djupt rotade hos skärgårdsbefolkningen att inskränkningar i husbehovsfisket bör ske endast om det är nödvändigt för att vårda och skydda fiskbestånden.

8.1.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till förmån för yrkesfisket får anses vara välgrundat. Länsstyrelsen har således ingen erinran mot förslagen till yrkesfiskelicens, redskap förbehållna yrkesfis- kare och licensområden — — —.

8.1.14 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen delar — — — utredningens bedömning att i alla situationer med konkurrens om fiskevattnen skall det rena yrkesfisket samt fritidsfiske med handredskap gå före andra former av fiske. framför allt det 5. k. deltidsfisket. Detta senare är en form av fritids- fiske som tar en stor del av den totala fiskproduktionen i anspråk och dessutom skapar irritation i förhållandet till yrkesfisket. men som ger förhållandevis lite utbyte i form av rekreationsdagar. Enligt länsstyrelsens uppfattning har utredningen efter att ha konstaterat olägenheterna varit alltför lite restriktiv mot denna mellanform av fiske i vatten med allmänt fiske. För länets del synes dock olägenheterna med deltidsfisket kunna komma att lösas genom en omfattande utläggning av s.k. licensområden i Hjälmaren och Vättern.

8.1.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För närvarande är rätten att bedri- va fiske med rörliga redskap i länets skärgård lika för alla. Utredningens

• Sida 201
•  Original

Prop. l980/81: 153 20!

förslag innebär att de som har andel i fiskerätten inom resp. by i fortsätt- ningen får möjlighet att fiska utan hänsyn till de bestämmelser som medde- las till skydd för yrkesfisket medan övriga måste respektera dessa bestäm- melser. Därmed har den olikhet som avskaffades genom 1950 års lagstift- ning återuppstått i viss omfattning trots att fiskerättsinnehavarna erhållit en ersättning för frifiskerätten som i stort motsvarar värdet av hela fiske- rätten med rörligt redskap. Då den enskilda fiskerätten i Norrbottens skärgård till stor del är samfälld för stora byalag blir resultatet att det regelsystem som utredningen föreslår bland annat till skydd för yrkesfis- ket, i praktiken får liten genomslagskraft och blir så gott som omöjlig att övervaka.

8.1.16 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Det är beklagligt. att utredningen inte berört en så viktig fråga som husbehovsfisket. som i vissa områden är ett livsvillkor. Förbunden vill peka på den stora omfattning av husbehovsfiske som utövas av ortsbor och fritidsboende inom de kuststräckor där licensområden enligt förslaget kan komma att utläggas — — —.

8.1.17 Lantbrukarnas riksförbund: Det framstår som en brist i utredning- ens arbete att inte en så viktig fråga som husbehovsfisket blivit föremål för utredningens överväganden. Husbehovsfisket är i många områden av lan- det och för ett stort antal enskilda av största betydelse. I de områden där utredningen förordar att licensområden — — — tillskapas, utsläckes ortsbe- folkningens möjligheter till husbehovsfiske utövat med andra redskap än handredskap. Enligt LRFs bestämda uppfattning måste lagförslaget här kompletteras med regler som tillgodoser även husbehovsfiskarnas intres- sen.

8.1.18 Sveriges fiskares riksförbund: SFR vill erinra om den betydelse svenskt yrkesfiske har som garant för den svenska tillförseln av fisk och fiskprodukter. En eftersträvad självförsörjning både vad gäller färsk fisk och beredda fiskprodukter anser SFR som angelägen. För att motsvara samhällets krav på fisk och fiskprodukter måste gynnsamma förutsättning- ar skapas för yrkesfiskets utveckling. En viktig faktor härvidlag är att fiskevatten ställs till yrkesfiskets förfogande. Åtgärder måste även vidta- gas för att begränsa det s.k. deltidsfisket i förvärvssyfte. vilket utgör ett direkt hot mot yrkesfisket. Därtill torde det vara i samhällets intresse att all fångst till avsalu redovisas som skattepliktig inkomst.

— — — SFR vill understryka att det råder ett gott samarbete mellan det organiserade fritidsfisket och yrkesfisket.

Därest konfliktsituation skulle uppstå mellan yrkesfisket och olika former av del- och fritidsfiske bör enligt SFR alltid yrkesfisket ha företrä- de.

8.2 Yrkesfiskelicens

8.2.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: — — — Licensinnehav enligt — — — förslaget kan — — — med hänsyn främst till reglerna om licensområden i praktiken komma att utgöra förutsättning för fortsatt yrkesutövning. Mot bakgrund härav synes starka skäl tala för att fiskande. som uppfyller de formella kraven på yrkesmässighet i sin utövning. erhåller en ovillkorlig

• Sida 202
•  Original

Prop. 1980/81'. l53 202

rätt till licens. Hovrätten har i övrigt ingen principiell erinran mot de föreslagna reglerna om yrkesfiskeredskap och licensområden.

8.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Yrkesliskelicens bör inte kunna utfär- das för annan än fysisk ellerjuridisk person.

8.2.3 Fiskeristyrelsen: Den av utredningen föreslagna licensen har ett längre gående syfte än dagens. Licens kommer inte längre bara att vara en form av registrering av stödberättigade yrkesfiskare utan kommer även att medföra en exklusiv rätt att använda vissa redskap. Fiskeristyrelsen tillstyrker att licensieringen ges det nya innehåll som utredningen föreslår. Även om några egentliga erfarenheter ännu inte kunnat vinnas av nuvarande licenssystem förordar styrelsen. liksom fis- kenämnderna. dock att licens också i fortsättningen ska kunna lämnas antingen till enskild person eller till fiskelag som bedriver fiske med visst skepp eller viss båt. Med fiskelag avser styrelsen i detta sammanhang den företagsform vari fisket brivs.

8.2.4 Statens jordbruksnämnd: Den typ av licens som nu enligt förordning- en (1978z517) om licens för yrkesfiskc meddelas kan närmast betraktas som en registrering av yrkesfiskare. Licensieringen av yrkesfisket är av- sett att skapa garantier för att det statliga stödet till fisket, främst prisstö- det och rationaliseringsstödet, kommer yrkesfisket till del. Däremot inne- bär det inte att yrkesfisket som sådant är underkastat tillståndstvång. Jordbruksnämnden har inget att erinra mot att licensieringen av yrkesfis- ket ges det innehåll utredningen föreslår, dvs. att licensierade yrkesfiskare skall få exklusiv rätt att använda vissa redskap. Utredningens förslag i detta avseende synes enligt dess egen uppfattning inte vara tillräckligt för att begränsa ett icke önskvärt deltidsfiske. En reglering på avsalusidan anses nödvändig för att problemen med deltidsfiske helt skall kunna lösas. Som framgår av det följande anser nämnden inte en statlig handelsreglering vara en framkomlig väg för att lösa detta problem. Nämnden vill ifrågasät- ta om man inte bör överväga en snävare begränsning i användningen av redskap för icke yrkesfiskare för att komma till rätta med detta problem.

8.2.5 Länsstyrelsen i Stockholm län: — — — Länsstyrelsen vill — — — un- derstryka utredningens uppfattning att yrkesfiskelicens skall kunna tillde- las även person som bedriver fiske i kombination med annan näring eller yrkesverksamhet som inte ger full utkomst och där fisket således är av betydelse för vederbörandes försörjning. Som exempel nämner utredning- en den som bedriver fiske i s.k. skärgårdsföretag. Länsstyrelsen förutsät- ter härvid att med skärgårdsföretag avses den organiserade form av ”mångsyssleri" som är typisk i skärgården och kan ha beståndsdelar av jordbruk. skogsbruk. fiske. uthyrningsverksamhet. transporter. servicear- beten m.m. Länsstyrelsen har således uppfattat att utredningens mening är att i praktiken bibehålla nuvarande rättigheter för bofasta kust- och skärgårdsbor att fiska med för allmänheten i övrigt icke tillåtna redskap. Denna inställning överensstämmer helt med länsstyrelsens uppfattning i frågan.

8.2.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har tidigare påtalat den stora irritation som råder inom yrkesfiskarkåren över s.k. deltidsfiske. Deltidsfisket. som bedrives med yrkesmässiga redskap. upplevs som ett

• Sida 203
•  Original

Prop. 1980/81: 153 203

allvarligt hot mot yrkesfisket. Viktigt är därför att noga precisera var gränsen mellan fritids- och yrkesfiskc går. Det är angeläget — i likhet med vad utredningen gjort — att understryka. att med yrkesfiskare avses per- son. som bedriver fiske som enda yrke eller i kombination med annan Verksamhet. t.ex. skärgårdsföretag. inkomsten skall därvid vara av vä- sentlig betydelse för vederbörandes försörjning. Fiske vid sidan av heltids- anställning uppfyller med andra ord ej detta krav och länsstyrelsen anser därför att denna typ av fiske. i likhet med vad som skett i Danmark. bör bli föremål för begränsningar.

Utredningen behandlar i 20.5 förutsättningarna att erhålla s. k. yrkesfis- kelicens. Sådant tillstånd skall bl.a. kunna "utfärdas för enskild person som har fiske till yrke eller för vars försörjning fiske är av väsentlig betydelse Såsom angivits ovan är det i Kalmar läns skärgårdar vanligt att jordbruk kombineras med fiske för att full sysselsättning och/ eller skälig lönsamhet skall erhållas. Länsstyrelsen vill därför särskilt understryka vikten av att dessa jordbrukare/fiskare inte betages möjlighe- ten till yrkesfiske genom kravet på "väsentlig betydelse" för försörjning- en, utan att vid licensgivningen stor hänsyn tas till lokala förhållanden.

8.2.7 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen vill understryka att — — — begränsning i fiskerätten inte får drabba de som för sin försörjning är beroende av fisket. Enligt länsstyrelsens mening bör därför fiskelicens med särskilda villkor kunna meddelas bland annat för nätfiske utan in- skränkningar såväl på allmänt vatten som på enskilt frifiskevatten till personer boende inom kust- och skärgårdsområden som ej har full och lönsam sysselsättning och för vars boende sysselsättning och försörjning fisket är av betydelse.

8.2.8 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: - — — Enligt förslaget kan yrkesfiskelicens utfärdas för "enskild person som har fiske som yrke eller för vars försörjning fiske är av väsentlig betydelse .. Förbundet konstaterar med tillfredsställelse. att man här tagit hänsyn till framförda synpunkter vid remissbehandlingen av fiskerikommitténs betänkande Fiskerinäringen i framtiden. SOU 1977: 44. Förbunden påpekar där att fisket vanligen kombineras med annan sys- selsättning t.ex. jordbruk för att erhålla full sysselsättning och skälig lönsamhet. Sådana fiskare bör erhålla yrkesfiskelicens. varför förbundet förutsätter. att begreppet "väsentlig betydelse" ges en sådan tolkning att hänsyn kan tas till här angivna förhållanden.

8.2.9 Lantbrukarnas riksförbund: — — — Yrkesfiskelicens får utfärdas för enskild person som har fiske som yrke eller för vars försörjning fiske är av väsentlig betydelse. Det är på många håll i landet vanligt att fiske kombine- ras med andra sysselsättningar som t. ex. jord och/eller skogsbruk. Sådana fiskare bör bibehållas vid rätten till yrkesfiskc. Begreppet "väsentlig bety- delse" måste därför ges sådan tolkning att hänsyn tas till individuella behov. Att så sker torde vara av största betydelse i sådana områden av landet där alternativa sysselsättningar saknas.

8.2.10 Tjänstemännens centralorganisation: Utredningen föreslår i enlighet med sitt uppdrag vissa bestämmelser för främjande av ett licensierat yrkes— fiske främst för att eliminera den konfliktsituation som råder mellan det s.k. deltidsfisket och det egentliga yrkesfisket. TCO delar härvidlag utred—

• Sida 204
•  Original

Prop. l980/81: 153 204

ningens uppfattning. [ vissa fall skulle utredningen enligt TCOs mening kunnat gå längre i sina förslag. Erfarenheten visar nämligen att handred- skapsfiske och yrkesfiske mycket väl kan förenas.

8.3 Redskap förbehållna licensierade yrkesfiskare

8.3.1 Hovrätten för nedre Norrland: — —- — Av skäl som utredningen när- mare redogör för saknas möjlighet att reglera redskapsanvändningen bland de fiskare som bedriver sitt fiske med stöd av enskild fiskerätt. Hovrätten anser att förbudet kan komma att bli tämligen verkningslöst på enskilt vatten för det fall kustens fiskerättsägare skulle ha intresse av att skaffa sig ekonomisk vinning av sin nyvunna monopolställning. Fiskerättsägama har ju möjlighet att i praktiskt taget obegränsad utsträckning träffa avtal om upplåtelse med de personer som i dag bedriver fiske med redskap varom är fråga. Utredningen nämner att den enskilda fiskerätten vid norrlandskus- ten kan få ett värde som den inte hari dag. Anledningen härtill skulle vara att fiskerättsägare. som inte själv nyttjar fisket, kan arrendera ut det till ett högre pris än i dag till följd av den ökade efterfrågan som förbudet väntas medföra. Hovrätten vill ifrågasätta. om inte det kustbundna yrkesfisket stundom kan komma att lida men, genom sin förmodade svårighet att konkurrera med fritids— och deltidsfiskares möjligheter att bestrida de höjda upplåtelsekostnader. som synes bli en följd av förslaget.

8.3.2 Fiskeristyrelsen: Förslaget tillstyrkes i huvudsak av de instanser som yttrat sig till styrelsen. Flera uttrycker dock en besvikelse över att man inte gått längre i sin strävan att begränsa deltidsfisket. Bland andra redskap som föreslås förbehållna för yrkesfisket kan här nämnas hummer- och krabbtinor. ringnot. grimgarn. ålryssjor samt långrev för torskfiske. Fisket i landet bedrivs under vitt skilda förutsättningar beroende på klimat, fisktillgång, traditioner samt inriktning och struktur på fisket även- som andra faktorer. Fiskeristyrelsen finner. att utredningen nått fram till en i huvudsak välavvägd katalog över redskap som endast ska få användas av licensierade yrkesfiskare. Styrelsen tillstyrker förslaget. Detta hindrar likväl inte att även andra redskapstyper i en framtid kan behöva ingå i gruppen yrkesfiskeredskap.

8.3.3 Domänverket: Utredningens förslag innebär berättigade lagändringar för att förbättra möjligheterna för yrkesfisket att kunna bestå som näring.

8.3.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: Zl & i förslaget till lag om fiske tillåter fiske med bl. a. nät med större höjd än två meter endast för yrkesfiskare i den omfattning som anges i yrkesfiskelicensen. Bestämmelsen gäller inte fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Det är dock enligt länssty- relsens mening angeläget att bestämmelsen utformas så att skärgårdsbor som fiskar till husbehov skall ha möjlighet att fiska med nät med större djup än två meter. — — —

8.3.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Enligt utredningens förslag skall endast licensierad yrkesfiskare ha rätt att fiska med trål. snörpvad. snurrevad, landvad. nät med större höjd än två meter samt laxlinor och laxdn'vlinor. Länsstyrelsen finner reglerna otillräckliga för att åstadkomma den begränsning av fisket med yrkesmässiga redskap som erfordras i vissa fall. I första hand bör de uppräknade yrkesfiskeredskapen kompletteras med samtliga ålryssjor som inte kan inordnas under benämningen fasta

• Sida 205
•  Original

Prop. 1980/81: 153 205

redskap samt ringnot och grimgarn. Länsstyrelsen anser vidare att allt nätfiske utan stöd av enskild fiskerätt skall förbehållas yrkesfiskare och de som i övrigt är beroende av fisket för sin försörjning.

8.3.6 Länsstyrelsen i Jönköpings län: I några av de remissvar som inkom- mit till länsstyrelsen har det uttryckts farhågor om att den begränsning av nätstorlek som förslaget innefattar beträffande tillåtna redskap för icke yrkesfiskare. ej kommer att få avsedd effekt. Länsstyrelsen hyser förståelse för dessa farhågor och anser att de syn- punkter som därvid framförts är väl värda att beakta. Sålunda har man menat att det också krävs en begränsning av antalet nät för icke yrkesfis- kare på allmänt vatten. Den framtida utvecklingen vad gäller inrättandet av licensområden och antagandet av regionala liskestadgar kan kanske un- danröja de framförda farhågorna.

8.3.7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: För att fiskbestånden utef- ter kusten skall få skydd mot alltför stort fisketryck är enligt länsstyrelsens uppfattning olika former av redskapsbegränsningar nödvändiga. ] länsfis- kestadgan har därför föreskrivits det högsta antal tinor som får användas av enskild fiskare eller fiskelag vid fiske efter hummer och krabba. Läns- styrelsen tillstyrker utredningens förslag om de redskapstyper som skall förbehållas yrkesfisket. Även fisket med ålryssjor samt hummer- och krabbtinor bör begränsas på så sätt att de som har yrkesfiskelicens får fiska med ett större antal sådana redskap än övriga fiskande. Länsstyrelsen är dock väl medveten om att bestämmelser som begränsar antalet redskap eller den sammanlagda garnlängd som' får användas per fiskare medför stora kontrollsvårigheter. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om yrkesfiskeredskap men anser att även användningen av ålryssjor och hummer- och krabbtinor bör begränsas.

8.3.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Vid södra ostkusten föreligger en bety- dande fångstkonkurrens mellan olika grupper av fiskande. Särskilt mar- kant är detta förhållande beträffande småryssjefiske efter främst gulål — enligt fiskeriinventering 1976 torde t.ex. antalet ryssjor på kuststräckan Kalmar sund—Falsterbo uppgå till cirka 46000 stycken — men även ett allt mera ökande fiske med s.k. grimgarn avsedda för ål. Detta har bl.a. medfört beslut 1979 om införande av förbud i länet mot fiske med grimgarn inom 300 meter från fast redskap på allmänt vatten. Länsstyrelsens beslut är emellertid överklagat. Fångstutvecklingen inom det yrkesmässiga ålfis- ket vid östra ostkusten utvisar att ålbeståndet gått tillbaka under senare år. Ett minskat ålfiske av icke yrkesfiskare skulle medföra att fångstunderla- get för yrkesfiskarna ökade. Med anledning härav vill länsstyrelsen fram- hålla betydelsen av att i första hand ålryssjor samt grimgarn avsedda för ålfångst medräknas i den kategori redskap, som ej får användas av andra än yrkesfiskare eller sådana som eljest kan erhålla yrkesfiskelicens. Förutom ovannämnda redskap bör även ringnoten hänföras till den grupp redskap som endast får utnyttjas av yrkesfiskare. Tilläggas kan att länsstyrelsen l978 i lokal fiskestadga infört förbud mot fiske med ringnot i Kalmar län.

8.3.9 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att endast licensierade yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med trål. snörpvad.

• Sida 206
•  Original

Prop. l980/81: 153 206

snurrevad, laxlinor och laxdrivlinor. Däremot anser länsstyrelsen att nät med större höjd än 2 meter även fortsättningsvis skall få nyttjas av husbe- hovs- och binäringsfiskare. då en vanlig storlek på ett strömminggarn är 15—20 fot djupt. Långrevsfisket efter torsk bör också framdeles få utföras av husbehovs- och binäringsfiskare då torsk-krok användes under höst, vinter och vår, när det av flera skäl är opraktiskt med pilk.

8.3.10 Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn till de effekter utredning- ens förslag kan förväntas medföra för kust- och skärgårdsbefolkningen avstyrker länsstyrelsen utredningens förslag om licensiering av yrkesfis- kare om yrkesfiskeredskap och om licensområden. För att komma till rätta med påstådda konkurrensförhållanden av illojal natur som är till skada för yrkesfisket som näring anser länsstyrelsen att frågan om möjligheterna till reglering av rätten till avsalu vid förstagångs- försäljning av fisk bör utredas.

8.3.11 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Den kustboende befolk- ningen bör även i fortsättningen ha rätt att fiska med vissa sedan länge nyttjade redskap till exempel nät och ryssja eftersom man betraktar detta som något av en allemansrätt. Någon inverkan på liskebeståndet torde detta fiske ej heller ha.

Länsstyrelsen, som bäst känner de lokala förhållandena. bör förbehållas rätten att utfärda de bestämmelser som kan anses nödvändiga. Så skulle det på vissa ställen ohämmande nätfisket under två meters höjd nära stranden efter Iaxartade fiskar lokalt kunna förbjudas under veckosluten och under till exempel juli månad. Dessutom bör vissa fredningsområden kunna utökas m. rn.

8.3.12 Länsstyrelsen i Malmöhus län: De av utredningen föreslagna yrkes- fiskeredskapen är av sådan typ och storlek att de i huvudsak används för fiske som är inriktat på försäljning av fångsten. Länsstyrelsen tillstyrker därför att de redskap utredningen föreslagit förbehålls licensierade yrkes- fiskare. För att möjliggöra ett husbehovsfiske efter sill bör dock varje hushåll tillåtas fiska med ett visst antal nät som är högre än två meter. Vad gäller de fasta redskapen instämmer länsstyrelsen i utredningens uppfatt- ning att nuvarande tillståndsplikt på allmänt vatten utvidgas till att omfatta även enskilt vatten. Härigenom möjliggörs en bättre kontroll av fiske- platser och fångstuttag. — — —

8.3.13 Länsstyrelsen i Hallands län: — — — Förslaget innebär att den stora del av kustbefolkningen som inte är yrkesfiskare — husbehovs- och del- tidsfiskare — fråntas sin rätt att använda vissa sedan länge nyttjade red- skap. Med hänsyn till den massiva opinionen — inte minst från kommunalt håll — mot det i denna del onyanserade förslaget anser länsstyrelsen att detta inte bör genomföras. Från principiell synpunkt finns också utrymme för betänkligheter. Syftet med förslaget torde kunna nås på annat sätt.

Länsstyrelsen, som är väl medveten om att fisketrycket längs stora delar av kusten är för stort, förordar i stället andra fiskebegränsande åtgärder såsom utvidgade fredningsområden och utökade fredningstider samt be- gränsningar i antalet redskap per fiskande.

8.3.14 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till förmån för yrkesfisket får anses vara välgrundat. Länsstyrelsen har således ingen

• Sida 207
•  Original

Prop. 1980/81:153 207

erinran mot förslagen till yrkesfiskelicens, redskap förbehållna yrkesfis- kare och licensområden — — —.

8.3.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det på många håll utbredda deltids- fisket med nät och ryssjor kan däremot genom stora uttag ofta under känsliga perioder skada fiskbestånden. Genom "svart" försäljning skapas en konkurrens med yrkesfisket som ej sker på lika villkor genom att skatt sällan betalas på inkomsten. Enligt länsstyrelsens mening är det därför viktigt både ur fiskevårdssyn- punkt och för en aktiv utveckling av yrkesfisket att fisket med nät. större ryssjor och liknande effektiva fångstredskap regleras och som utredningen föreslår förbehålls yrkesfiskare.

8.3.16 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utredningen föreslår bl.a. att en- dast licensierade yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med nät med större höjd än två meter. Detta innebär i praktiken en största höjd av 6 fot (1,80 meter) eftersom nät endast tillverkas i höjder på 6 fot. 8 fot. l0 fot osv. Förslaget leder till allvarliga försämringar mot vad som nu gäller för fritidsfiskare framför allt efter norrlandskusten. Den fria näthöjd som alltid varit tillåten kan inte ha varit till förfång för yrkesfisket. eftersom några klagomål inte framkommit. Utredningen konstaterar också att ca 500000 fritidsfiskare har tillgång till nåt, i medeltal fem nät. Trots att man föreslår begränsningar av näthöj- den anvisas inga vägar för att t. ex. förstärka kustbevakningens övervak- ningsresurser. Några reella möjligheter till en effektiv övervakning förelig- ger därför inte. Lagstiftningsåtgärder av denna typ som inte samtidigt ger myndigheterna ens rimliga möjligheter att övervaka efterlevnaden av är fullständigt meningslösa. Av främst dessa två skäl avstyrkes förslaget om en begränsning av näthöjden för fritidsfiskare.

8.3.17 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För Norrbottens del har länsstyrel- sen funnit att begränsningen av näthöjden till 2 meter alltför hårt skulle drabba deltidsfisket. Länsstyrelsen vill därför i stället förorda att inskränk- ningen i den fria fiskerätten till förmån för yrkesfisket utformas på det sätt som länets fiskenämnd föreslagit. dvs. att en begränsning införes i nätanta- let. Länsstyrelsen föreslår därför att förslaget om 2 meters höjd utgår och ersätts med en bestämmelse om att vid fiske med nät med större djup än 2 meter endast 5 nät med en sammanlagd längd om högst l50 meter per båt får användas vid fiske som utövas av annan än licensierad yrkesfiskare. Det sagda innebär att länsstyrelsen anser att dessa begränsningar bör gälla alla som icke utövar yrkesfiskc dvs. även de som fiskar med stöd av enskild fiskerätt.

8.3.18 Hushållningssällskapens förbund: [ 21 .: regleras de redskap som skall anses vara förbehållna yrkesfiskare. Enligt förbundets mening bör där även medtas ålryssjor. hummertinor och grimgarn. Enligt förbundets mening kan behovet att skydda yrkesfisket mot kon- kurrerande deltidsfiske. som bedrivs med nät eller andra rörliga redskap. tillgodoses genom att tillåtna redskaps storlek och antal begränsas.

• Sida 208
•  Original

Prop. 1980/81: 153 208

8.3.19 Sveriges fiskares riksförbund: — — — Förutom de av utredningen föreslagna redskapen anser SFR att följande redskap skall betraktas som yrkesfiskarredskap: långrev (backor) av olika slag, grimgarn. samtliga ryssjor eller övriga redskap med ledarm, hummertinor och krabbtinor. Ytterligare former för redskapsbegränsning kan enligt vår uppfattning rym- mas inom ramen för länsfiskestadgornas kompetens.

SFR anser att en begränsning av näthöjden ej utgör skydd för kust- och insjöfiskare då fiske efter torsk, flatfisk och ål i huvudsak bedrivs med redskap som är lägre än 2 m.

För att tillskapa ett skydd även för kust- och skärgårdsfiskare föreslår SFR att icke licensierad fiskare per båt får använda högst 3 nät med en högsta längd av 35 meter i överteln och en högsta höjd av 2 m vid sträckt nätslinga samt högst 3 hummer- eller krabbtinor, 3 ålryssjor under 60 cm och 3 övriga ryssjor under 1 meter. långrev och backor 100 krok. Med detta förslag anser SFR att kust- och skärgårdsbefolkningens behov att fånga fisk för sitt hushåll är tillfredsställt.

8.3.20 Tjänstemännens centralorganisation: Utredningen föreslår i enlighet med sitt uppdrag vissa bestämmelser för främjande av ett licensierat yrkes- fiske främst för att eliminera den konfliktsituation som råder mellan det s.k. deltidsfisket och det egentliga yrkesfisket. TCO delar härvidlag utred- ningens uppfattning. I vissa fall skulle utredningen enligt TCOs mening kunnat gå längre i sina förslag.

8.4 Licensområden

8.4.1 Riksåklagaren: Jag tillstyrker utredningens förslag om licensområ- den som på ett värdefullt sätt ger möjligheter att skydda hotat fiskebestånd samt främja yrkesfisket och handredskapsfisket. Med hänsyn till de över- väganden utredningen gjort angående frifiskerätten på enskilt vatten kom- mer dock stora vattenområden att vara undantagna från bestämmelserna, vilket kommer att begränsa värdet av bestämmelserna.

8.4.2 Fiskeristyrelsen: En massiv majoritet av remissinstanser har till- styrkt utredningens förslag. Det bedöms genomgående bli ett värdefullt medel för att reglera och fördela fisket. — — — Fiskeristyrelsen ser i likhet med majoriteten remissinstanser förslaget om licensområden som ett värdefullt medel för att reglera och fördela fisket. Dess största betydelse ligger i att reglera yrkesfisket på deltidsfis- kets bekostnad. Onekligen är det så, att förslaget rätt tillämpat kan utgöra ett viktigt instrument för att gynna det rena handredskapsfisket liksom ett renodlat yrkesfiskc. Samtidigt kan det inte bestridas att det i betydande delar av landets kustområden som skulle kunna ingå i licensområde och i någon mån också i de allmänna vattenområdena i de stora sjöarna. finns ett legitimt intresse att få bedriva ett husbehovsinriktat fiske. Som framgår av betänkandet på sid. 234—235 gerförslaget utrymme för ett sådant fiske också i framtiden. Styrelsen tillstyrker därför förslaget om licensområden.

8.4.3 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar i princip utredningens förslag. När det gäller Mälaren har dock länsstyrelsen avvikande mening. Utred- ningen föreslår att licensområden skall kunna läggas ut i allmänt vatten och

• Sida 209
•  Original

Prop. ]980/81: 153 209

på enskilt vatten vid vissa kuststräckor för att begränsa deltidsfisket till förmån för yrkesfisket och fritidsfisket. Licensområde kan däremot inte läggas ut i det enskilda frivatten som finns i Mälarens östra del och i Hjälmaren (Mellanfjärden). De problem som finns beträffande deltidsfisket i de stora sjöarna anser länsstyrelsen inte kunna lösas enbart genom att vissa fiskemetoder förbehålles yrkesfisket. Detta måste kunna förstärkas med de möjligheter utläggandet av licensområde ger.

Länsstyrelsen vill därför föreslå att de enskilda frivattnen i Mälaren och Hjälmaren göres till allmänt vatten. Förutom möjligheten att lägga ut li- censområden enligt de föreslagna bestämmelserna kan man hindra inneha- vare av enskild fiskerätt att själva använda eller upplåta rätten till fiske med redskap som enligt förslaget skall förbehållas yrkesliskare.

8.4.4 LänSstyrelsen i Kalmar län: Utredningens förslag om licensområden framstår som utomordentligt betydelsefullt. Genom införandet av sådana områden tillskapas möjligheter att befrämja yrkesfiskc och handredskaps- fiske genom begränsning av annat liske. Länsstyrelsen tillstyrker försla- get.

8.4.5 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om licensområden och ser med denna fiskelagstiftning möjligheter att kunna skydda fiskbestånden i områden där ett alltför omfattande nätfiske be- drives och där fara för överfiskning föreligger. Detta gäller framför allt vissa fiskarter som har begränsade lek- och reproduktionsområden. En förutsättning för att dessa licensområden skall fungera är att fisketillsynen ges bättre resurser så att en effektiv tillsyn av inrättade licensområden kan ske.

8.4.6 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt utredningens förslag skall fis- kenämnderna upprätta särskilda hushållningsplaner för områden med spe- ciellt komplicerade fiskeförhållanden. Dessa planer skall sedan ligga till grund för olika förslag till åtgärder för fisket. Genom att den enskilda fiskerätten vid Malmöhus läns kuster till stor del föreslås inlöst kan utred- ningens förslag om licensområden bli ett värdefullt instrument att ända- målsenligt reglera fisket i enlighet med sådana hushållningsplaner. Dock måste 1932 års konvention med Danmark ses över så att dess bestämmel- ser inte lägger hinder i vägen för att lägga ut licensområden i de vatten där konventionsbestämmelserna gäller. Länsstyrelsen vill även peka på att de problem som nu föreligger beträffande utmärkningen av fredningsområden vid åmynningarna också kan uppkomma vid utmärkningen av licensområ- den om inte klara regler för markeringen utarbetas.

8.4.7 Länsstyrelsen i Hallands län: De i utredningen åberopade skälen för att införa licensområden kan starkt ifrågasättas. Visserligen förekommer ett omfattande nätfiske utmed hallandskusten, men det stöder icke påstå- endet att ett obegränsat nätfiske förekommer med följd att fiskresursen hotas. Ej heller är påståendet att nätfisket. i dess nuvarande omfattning, skulle försvåra eller hindra annat fiske eller framkomligheten på sjön grundat i utredningen eller i länsstyrelsens erfarenhet. Att införa begreppet licensområde. och därvid begränsa eller förbjuda möjligheten för andra än yrkesfiskare att fiska med rörliga redskap, skulle innebära en oacceptabel och mycket långtgående inskränkning i de kust- boendes traditionella livsformer. Då hotade fiskebestånd väl kan skyddas.

l4 Riksdagen 1980/8I. ! .ru/nl. Nr [53

• Sida 210
•  Original

Prop. 1980/81: 153 2l0

genom utvidgning av nu gällande fredningsområden eller tillskapande av nya. föreligger ej godtagbara skäl att införa licensområden. Länsstyrelsen avstyrker därför i denna del utredningens förslag.

8.4.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen anser att om förslaget om licensområden genomförs bör definitionen av handredskap ändras så att dessa redskap hänförs till handredskap och de därigenom även kan användas av andra än yrkesfiskare inorn licensområden. Samtliga kommuner har ställt sig tveksamma till förslaget om licensom- råden och i några fall avstyrkt förslaget. Svenska Västkustfiskarnas Cen- tralförbund och Fritidsfiskarna tillstyrker förslaget men anser att bestäm- melserna om redskap och licensområden bör utformas så att visst husbe- hovsfiske med annat än handredskap kan ske inom licensområdena. Länsstyrelsen anser att det är angeläget att reglerna för fiskets bedrivan- de i länets kustområden bör utformas så att de som är bosatta i skärgården ges möjlighet att fortsätta med sitt husbehovsfiske. Om licensområden läggs ut för att ta tillvara yrkesfiskets intressen måste sådana områden sannolikt vara omfattande till ytan. De som bor i närheten av sådana områden kommer att få vidkännas kraftiga inskränkningar i sitt hävdvunna fiske och detta kan inverka negativt på de fortsatta möjligheterna att bo kvar i skärgårdsområdet. Om utredningens förslag om licensområden ge- nomförs måste därför länsstyrelsen och kommunerna få ett större inflytan- de över tillkomsten av sådana områden än vad utredningen föreslår. Oklarheterna om vilka kategorier fiskande som bör få utnyttja licensom- rådena, lämplig lokalisering och storlek på sådana områden. förutsättning- arna för att få fiska på dispens m.m. är dock stora. De problem som föreligger för fisket och fiskevården i kustvattnen bör kunna lösas genom olika former av redskapsbegränsningar och tiskeförbud under särskilda tider. Först om sådana begränsningar visar sig ej vara tillräckliga bör frågan om reglering av fisket t.ex. genom inrättande av licensområden övervägas. Länsstyrelsen avstyrker på här anförda skäl utredningens förslag om licensområden.

8.4.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen anser att det är värde- fullt att med hjälp av licensområden kunna skydda hårt utnyttjade bestånd och fördela utnyttjandet av fiskeresurserna. Då detta institut används skall stor hänsyn tas till de lokala förhållandena varvid även deltidsfiskets betydelse för ortens försörjning med färsk fisk skall beaktas.

8.4.10 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredningen föreslår att licens- områden skall kunna läggas ut i allmänt vatten och på enskilt vatten vid vissa kuststräckor för att begränsa deltidsfisket till förmån för yrkesfisket och fritidsfisket. Licensområde kan däremot inte läggas ut i det enskilda frivatten som finns i Mälarens östra del och i Hjälmaren (Mellanfjärden). De problem som finns beträffande deltidsfisket i de stora sjöarna anser länsstyrelsen inte kunna lösas enbart genom att vissa fiskemetoder förbe- hålles yrkesfisket utan måste kunna förstärkas med de möjligheter utläg- gandet av licensområde ger. Länsstyrelsen vill därför föreslå att de enskilda frivattnen i Mälaren och Hjälmaren göres till allmänt vatten. Förutom möjligheten att lägga ut licensområden enligt de föreslagna bestämmelserna kan man hindra inne- havare av enskild fiskerätt att själva använda eller upplåta rätten till fiske med redskap som enligt förslaget skall förbehållas yrkesfiskare.

• Sida 211
•  Original

Prop. 1980/81: 153 21 ]

8.4.1] Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen finner förslaget om införande av licensområden väl motiverade. Möjligheterna att inrätta så- dana områden kan bli ett instrument för att lösa motsättningarna mellan olika grupper av fiskande. Enligt länsstyrelsens mening bör licensområden kunna läggas ut såväl inom allmänt som enskilt vatten.

8.4.12 Sveriges fiskares riksförbund: Beträffande geografisk avgränsning av fiske föreslås inrättande av licensområden. SFR tillstyrker inrättande av sådana områden och vill samtidigt erinra att yrkesfisket blir allmer beroende av ett kustnära fiske. SFR föreslår att yrkesfiskets organisatio- ner får ett stort inflytande vid bildandet av licensområden. Enligt vad som framgår av utredningens förslag äger myndighet att besluta om betstäm- melser inom området. Detta innebär att förutom yrkes- och handredskaps- fiske även andra kategorier fiskande kan erhålla tillstånd att fiska inom licensområde. SFR vill här framhålla att tillstånd för andra kategorier fiskande än yrkes- och handredskapsfiske skall prövas restriktivt. SFR tillstyrker förslagen i övrigt.

9 Tillstånd till fiske med fast redskap

9.1 Hovrätten för nedre Norrland: Avsikten med ett generellt krav på tillstånd även i fråga om fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt syns huvudsakligen vara att fiskenämnderna därigenom får kännedom om antalet fasta redskap. Detta syfte bör kunna uppnås på annat sätt än genom ett tillståndsärende.

9.2 Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen tillstyrker utredningens uppfattning om tillståndsplikt på allmänt vattenområde och att sådant tillstånd bara ska kunna lämnas till licensierad yrkesfiskare. I fråga om enskilt vatten i havet och i de stora sjöarna anser styrelsen att tillståndsplikt likaså bör gälla och alltså inte enbart begränsas närmast till en anmälningsskyldighet. Regle- ringen bör dock generellt bara omfatta fasta redskap med en båghöjd över 1.5 meter och/eller en längd av 10 meter. — — — Den utveckling som skett i fråga om fisket med fasta redskap efter framförallt lax men också efter ål kan inte fortsätta i oreglerade former.

Det kan enligt styrelsens mening inte anses rimligt att dessa naturre- surser. som har så stort allmänt intresse, kan fritt få disponeras. Resone- manget är i lika mån giltigt för enskilda fiskerättsägare. En parallell kan här för övrigt dras med t. ex. trålfisket. som är förbjudet på enskilt vatten. En reglering enligt ovan angivna riktlinjer bör därför snarast genomföras.

9.3 Statens planverk: Utredningen redovisar förslag till utvidgning av till- ståndsplikten vad gäller fiske med fast redskap till att omfatta allt sådant fiske på såväl allmänt som enskilt vatten längs kusterna och i de stora insjöarna. Enligt utredningen är emellertid den föreslagna tillståndsplikten för sådant fiske i enskilt vatten inte avsedd att begränsa möjligheterna till fiske annat än i särskilda fall. I praktiken är tillståndsplikten följaktligen en anmälningsskyldighet. Planverket avstyrker att en formell tillståndsplikt införs på sådana grunder. De fiskevårdsintressen som utredningen anför som skäl för den föreslagna ordningen bör enligt planverket kunna tillgo-

• Sida 212
•  Original

Prop. 1980/81: 153 2l2

doses t.ex. genom att tillståndsplikt bara införs för områden. där den krävs, vilket kan ske genom särskilt förordnande därom.

9.4 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen delar Uppsala läns fiskare- förbunds och fiskenämndens uppfattning att den föreslagna utvidgningen av tillståndsplikten inte är tillräckligt motiverad och att den är ägnad att öka byråkratin på fiskets område. Om det finns behov av att registrera antalet fasta redskap på enskilt vatten bör ett enkelt anmälningsförfarande vara tillräckligt exempelvis hos fiskenämnden/fiskerikonsulenten.

9.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: De av utredningen framlagda försla- gen till åtgärder för att stödja fritidsfisket på olika sätt torde medföra väsentligt ökade arbetsuppgifter för fiskenämndernas del. Den av utred- ningen föreslagna personalförstärkningen med 6—7 assistent- eller biträ- destjänster synes endast avse de begränsade arbetsuppgifter som rör till- ståndsgivning för fiske med fast redskap.

9.6 Länsstyrelsen Östergötlands län: Bestämmelsen i 17% av förslaget till lag om fiske avseende tillståndsplikt för fast redskap på enskilt vatten synes alltför långtgående och vara en onödig byråkratisering. Den av utredningen åsyftade överblicken borde kunna åstadkommas på annat sätt. Redan i dag finns en återkommande liskeriinventering där redskapens antal redovisas. Fångstuppgifter lämnas årligen.

— — — Beträffande tillstånden till fasta redskap synes ett överförande till fiskenämnderna av dessa vara ändamålsenligt. Detta bör dock direkt förut- sättas i författningen och ej göras beroende av fiskeristyrelsens bestäm- mande. -— — —

9.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningen föreslår att — med ändring av nu gällande bestämmelser — tillståndstvång för fiske med fast redskap i enskilt vatten skall införas. Fiske med sådana redskap är (utom på västkus— ten) förbehållna innehavaren av den enskilda fiskerätten. Detta innebär att vederbörande fiskerättsägare kan sätta ut fast redskap på de vatten som omfattas av fiskerätten och därför i praktiken ej kan vägras tillstånd. Tillstånd av denna typ innebär därför enligt utredningen närmast en regi- strering av redskapen. Utredningens förslag i denna del kan leda till ett omfattande administrativt arbete i fiera kustlän bl. a. Kalmar län. — — — Länsstyrelsen avstyrker — — — utredningens förslag i denna del.

9.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: Vidare föreslår utredningen under detta avsnitt att tillstånd skall erfordras för att bedriva fiske med fast redskap på enskilt vatten. Som motiv för att införa sådan tillståndsplikt anför utred- ningen att fiskenämnden därigenom erhåller god kännedom om antalet fasta redskap och bättre underlag för sina bedömningar huruvida åtgärder till skydd för beståndet eller utläggande av licensområden erfordras. Läns- styrelsen anser att Utredningsförslaget i detta avseende innebär tillskapan— det av en onödig byråkrati och avstyrker därför förslaget. Det angivna syftet kan uppnås genom ett enklare utformat anmälningsförfarande.

9.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Nuvarande tillståndsprövning för fis- ke med fasta redskap fungerar helt tillfredsställande och motiv saknas för att ändra denna på det sätt utredningen föreslagit. Utredningens motive- ring för att utvidga tillståndsplikten till enskilda fiskevatten. att det här

• Sida 213
•  Original

Prop. 1980/81: 153 213

främst åsyftas en registrering av redskapen. ter sig stötande och står i uppenbar strid mot pågående strävanden att söka minska krångel och onödig byråkrati inom förvaltningen.

9.10 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Vad gäller de fasta redskapen instämmer länsstyrelsen i utredningens uppfattning att nuvarande till- ståndsplikt på allmänt vatten utvidgas till att omfatta även enskilt vatten. Härigenom möjliggörs en bättre kontroll av fiskeplatser och fångstuttag. Länsstyrelsen tillstyrker även utredningens förslag att tillstånd till fasta redskap i fortsättningen skall meddelas av fiskenämnden.

9.11 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen föreslår att fiskeristyrelsen. alternativt fiskenämnd, skall meddela tillstånd till fiske med fast redskap. Enligt nu gällande lagstiftning är länsstyrelsen tillståndsmyndighet (vad gäller utsträckning av sådant redskap i allmänt vatten). Skäl att centrali- sera beslutsnivån till fiskeristyrelsen torde inte föreligga. Länsstyrelsen förordar därför att tillståndsgivningcn kvarligger inom länsstyrelsen samt att samråd med fiskenämnden skall föregå länsstyrelsens beslut. Sådant tillstånd bör. såsom utredningen föreslagit. endast beviljas yrkesfiskare.

9.12 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningen har föreslagit att fiske med fast redskap i havet samt i de stora sjöarna generellt skall fordra tillstånd. således även inom enskilt vatten. Vederbörande fiskerättsägare har emel- lertid en rätt att sätta ut fast redskap inom det område som omfattas av fiskerätten. Tillstånd kan därför inte vägras. Länsstyrelsen anser därför att den föreslagna tillståndsplikten inom enskilt vattenområde bör ersättas med en anmälningsplikt. Denna anmälningsplikt bör endast omfatta större redskap av typen bottengarn och storryssjor. Alla de tusentals småryssjor som används inom Vänerfisket bör inte registreras då detta medför en arbetskrävande administrativ verksamhet.

9.13 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen föreslår anmälningsplikt/ tillståndsplikt i fråga om alla fasta redskap på enskilt vatten vid kusten och i de fem största sjöarna. Länsstyrelsen anser att de minsta redskapen inte bör vara anmälnings- pliktiga. Förslaget bör ändras att avse redskap över viss storlek.

9.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det föreslagna kravet på tillstånd för utsättning av fasta redskap på enskilt vatten bör endast omfatta större fiskeredskap av typ storrySSjor och bottengarn med en angiven lägsta höjd. vilken bör sättas till 1,5 meter. Registrering av mindre redskap skulle medföra ett omfattande administrativt arbete. som inte tjänar något prak- tiskt ändamål.

9.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: De föreslagna bestämmelserna om till- stånd till fiske med fast redskap är vad angår enskilt vatten en nyhet i förhållande till gällande bestämmelser. De skäl som anförts för de nu föreslagna bestämmelserna bör inte anses vara tillräckliga för att dessa bestämmelser skall avse enskilt vatten i Storsjön i Jämtland.

9.16 Länsstyrelsen i Norrbottens län: I Norrbottens kustområde är fisket med fasta redskap av stor betydelse för yrkes- och binäringsfisket. Rätten att sätta ut laxryssjor och laxfällor har under senaste tid allt mer kommit

• Sida 214
•  Original

Prop. 1980/81:153 214

att eftertraktas av de som bedriver ett deltidsfiske av mera hobbykaraktär. Förhållandet har resulterat i att den senare kategorin fiskare är beredda att betala så stora arrenden att yrkesfiskarna inte kan konkurrera. I allt större utsträckning sker därför upplåtelser av fasta fisken till andra än yrkesfis- kare. En bidragande orsak härtill torde också vara att fiskerättsägaren inte blir bunden av fiskearrendelagens bestämmelser om upplåtelser sker till annan än förvärvsfiskare. Länets fiskenämnd har påpekat att utvecklingen i viss mån är alarmerande, då möjligheterna för ett rationellt och ekono- miskt laxfiske för yrkesfiske härigenom minskar.

Enligt länsstyrelsens mening bör åtgärder vidtagas för att bryta denna utveckling. Möjligheten att bedriva fiske efter lax med fasta redskap är i många fall av avgörande betydelse för att kunna upprätthålla yrkesfisket i skärgården. En total inlösen av återstående enskilt fiske efter kusten på sätt länsstyrelsen inledningsvis ansett böra göras till föremål för förnyade överväganden, skulle givetvis skapa förutsättningar att styra över dessa fiskemöjlighctcr till yrkesfiskarna. Även om en sådan inlösen inte kommer till stånd bör lagreglerna utformas så att en företrädesrätt ges yrkesfiskare då flera konkurrerar om upplåtelse till fast fiske. Reglerna bör lämpligen utformas i analogi med reglerna om jordförvärvsprövning.

Utredningen har föreslagit att tillstånd till fast redskap skall kunna vägras även inom enskilt vatten om det med hänsyn till fiskets vård och bedrivande föreligger skäl däremot. Här torde främst avses en begränsning av de fasta fiskena i älvmynningarna för att trygga laxens lekåtervandring. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag i denna del men vill i detta sammanhang understryka vad fiskeriintendenten anfört. dvs. att inskränk- ningarna av fiske efter lax i första hand bör göras i havsområdet i Öster- sjön. En sådan åtgärd skulle innebära en betydligt ökad lekåtervandring av lax och på ett effektivt sätt trygga reproduktionen. Dessutom skulle laxfis- ket inom länet härigenom återfå sin tidigare betydelsefulla roll och bidra till en ökad och varaktig sysselsättning inom det norrbottniska fisket.

9.17 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Utredningen föreslår i 175 att tillstånd skall erfordras för fiske med fast redskap även för det fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Enligt utredningen (sid. 238) kommer tillstånden i detta fall närmast att innebära en registrering av redskapen. Bestämmelsen förefaller därför snarast vara byråkratisk och bör utgå.

9.18 Landstingsförbundct: Enligt utredningen skall endast yrkesfiskare få fiska med fasta redskap. Styrelsen anser för sin del att utredningen — i den del som berör kustbefolkningens rätt till husbehovsfiske på traditionellt sätt — inte bör göras till föremål för lagstiftning. Denna fråga bör utredas vidare.

9.19 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: 17 &. Enligt SFR:s mening bör den anmälningsskyldighet som föreskrives i tredje stycket ej omfatta redskap med lägre höjd än 1,5 m.

• Sida 215
•  Original

Prop. 1980/81: 153 215

10 Tvångsupplåtelse och expropriation 10.1 Allmänt

10.1.1 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Då man tar ställning till dessa omfattande lagändringar bör man först fråga sig i vad mån det nu råder missförhållanden som kan tillskrivas hittillsvarande lagstiftning. Utred- ningen synes underskatta de positiva erfarenheterna av denna liksom även de enskilda fiskeintressentemas insatser för att medverka till bättre fiske- vård och ökade fiskemöjligheter för allmänheten. Enligt länsstyrelsens mening bör myndigheternas roll i vissa frågor mer inriktas på att ge råd och stöd åt de olika fiskeintressenterna än att gå in med tvångsbeslut. Länsstyrelsen delar helt uppfattningen att det är angeläget att allmänhe- ten erbjuds goda möjligheter till fiske med handredskap. Särskild betydelse har härvid den fiskekortsförsäljning som sker genom de efterhand allt fiera fiskevårdsområdena i länet. Fiskeintressenterna har överlag visat sig posi- tiva i detta hänseende och åtminstone här i länet har det inte framkommit några förhållanden som motiverar de tvångsåtgärder mot fiskerättshavare, expropriation och tvångsupplåtelsc. som enligt utredningen nu erfordras.

10.1.2 Länsstyrelsen i Örebro län: ] förslaget till lagändringar införs be- stämmelser som innebär att kommuner skall kunna tvinga fram kortfis- keområden i enskilda vatten som är av stor betydelse för allmänheten och att fiskerätten i sista hand skall kunna exproprieras. Länstyrelsen anser det viktigt att dessa regler införs för att markera samhällets rätt att besluta om utnyttjandet av den naturresurs som fiskevattnen utgör, men anser liksom fiskenämnden att dessa medel skall användas endast undantagsvis och först sedan alla vägar till frivillig uppgörelse prövats.

10.1.3 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att förverkliga målen har utred- ningen funnit det nödvändigt att det allmänna erhåller betydligt starkare styrmedel än för närvarande då det gäller fisket. För att åstadkomma detta har utredningen bland annat föreslagit att man skall gå vidare på den linje som inleddes med 1950 års lagstiftning dvs. att utöka den frifiskerätt som då i varierande omfattning infördes för olika kuststräckor och de stora sjöarna. Utredningen har vidare föreslagit att expropriation skall kunna ske av fiske som är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv och att ett från allmänhetens synpunkter attraktivt fiske med handelsredskap som inte upplåtes på skäliga villkor skall kunna upplåtas genom myndig- hets beslut. Även om länsstyrelsen finner dessa förslag i sig positiva anser länsstyrelsen att andra mer generella åtgärder bort vidtagas för att komma till rätta med de problem som har samband med fiskerättens nuvarande anknytning till markägandet. — — — Enligt länsstyrelsens uppfattning är det angeläget att i detta samman- hang de grundläggande reglerna om fiskerätt ägnas ytterligare uppmärk- samhet innan ett nytt lagförslag framlägges. Länsstyrelsen ifrågasätter om motiven för att behålla en fiskerätt med anknytning till de enskilda fastig- heterna har sådan styrka att de överväger de betydande nackdelar som detta medför för möjligheter att utnyttja fiskeresurserna på ett rationellt sätt både i avseende på fritidsfisket och yrkesfisket. Länsstyrelsen känner sig inte övertygad om att ett förslag som syftar till att skilja fiskerätten från markägandet ur kostnadsskäl skulle vara omöjligt att realisera. Fördelarna uppskattade i pengar torde enligt länsstyrelsen sannolikt betydligt över- väga de kostnader som skulle behöva uppstå vid en realistisk ersättnings—

• Sida 216
•  Original

Prop. l980/81:153 216

nivå i varje fall om man begränsar sig till en inlösen av fisket med rörliga redskap.

10.2 Tvångsupplåtelser

10.2.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Den föreslagna 37 % fiskelagen innebär att det allmänna skall kunna besluta om upplåtelse av sådant handredskapsfiske som bedömes vara av väsentlig betydelse för fritidsfis- ket om fiskerättsägaren vägrar upplåtelse eller upplåter på osäliga villkor. Bestämmelsen medger också möjlighet att inskränka annat av tvångsupp- låtelsen ej omfattat fiske. Tillägget i 2 kap. 9 5 expropriationslagen innebär möjlighet att under i stort sett samma förutsättningar expropriera fiske. Mot bakgrund av att expropriationslagen medger expropriation även för nyttjanderätt och kan begränsas för visst ändamål kommer de föreslagna reglerna att få ett delvis sammanfallande tillämpningsområde och således kunna användas parallellt. Den föreslagna 37 & fiskelägen innebär vidare att det överlämnas åt administrativ myndighet att avgöra om upplåtelsevill- kor i ett enskilt fall är skäliga eller ej. Eftersom gällande civilrättslig och marknadsrättslig lagstiftning gör det möjligt att på olika vägar genom domstolsförfarande komma till rätta med avtalsvillkor som bedömes vara oskäliga. kan något egentligt behov inte anses föreligga av ett särskilt förfarande i fiskelagstiftningen. Det föreslagna tillägget till 2 kap. 95 expropriationslagen, mot vilket hovrätten ej har någon erinran. måste därför vid sidan om annan lagstiftning anses ge tillräckliga möjligheter till tvångsingripande för fritidsfiskets särskilda behov. Ett förfarande enligt expropriationslagen är att föredra också därför att ianspråktagandet sker först efter en mer nyanserad bedömning. där även fiskerättsägarens mot- stående intressen beaktas. För det fall att båda alternativen skulle bli aktuella anser hovrätten att regeln i 37 & fiskelagen bör ges en utformning som medger sådana avvägningsmöjligheter som nu berörts (jfr 2 kap. 12 & expropriationslagen). — — —

10.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Förslaget är av expropriativ karaktär och möjliggör avsevärda inskränkningar i fiskerättsägarnas dispositions- rätt. Hovrätten ifrågasätter starkt behovet av institutet, särskilt mot bak- grund av den ökning av antalet fiskevårdsområden som kan väntas bli följden av andra förslag som utredningen presenterar. Om förslaget ändå godtas, bör bestämmelsen kompletteras med ett stadgande som föreskriver att skälig hänsyn skall tas till fiskerättsägarnas intressen vid prövningen av huruvida beslut om tvångsupplåtelse och andra inskränkningar skall meddelas. Hovrätten förutsätter därvid att ock- så bestämmelse, liknande den som upptas i 11 & naturvårdsförordningen. intas i fiskeförordningen. Det ligger i sakens natur att svårigheter ofta kommer att uppstå vid de förhandlingar som alltid bör föregå ett tvångsbeslut. Svårigheter att finna förhandlingsparterna på ägarsidan kommer förmodligen att tillhöra de mest kännbara, i vart fall om någon form av samverkan inte etablerats dem emellan. En lämplig utväg kan då vara att animera fiskenämnd eller kom- mun att verka för att ett fiskevårdsområde kommer till stånd. Inför valet mellan, å ena sidan en tvångsmässig upplåtelse med risk för inskränkande föreskrifter även i andra delar av fiskevårdsområdet och, å andra sidan. en normal, till visst vattenområde och fångstmetod begränsad upplåtelse. torde majoriteten av delägarna regelmässigt komma att föredra det senare

• Sida 217
•  Original

Prop. l980/8l: 153 217

alternativet. Ur processekonomisk synpunkt synes det emellertid spela föga roll om fiskerättsägarna är anslutna till ett fiskevårdsområde eller ej. Området torde nämligen icke vara saklegitimerat i ersättningsfrågan. Bil— dandet av fiskevårdsområdet innebär ju inte i och för sig att ägande- eller nyttjanderätten till fisket övergår till associationen som sådan.

10.2.3 Fiskeristyrelsen: Förslaget i denna del har inte vunnit någon större genklang hos remissinstanserna. Flera nämnder avstyrker. medan andra som inte avvisar förslaget erinrar om att bestämmelserna måste tillämpas mycket restriktivt och först då andra möjligheter är uttömda. Fiskeriinten- denten i östra distriktet framför åsikten, att en förutsättning för tillämpning av bestämmelserna bör vara att området helt saknar intresse för yrkesfis- ket. Fiskeristyrelsen bedömer att det största värdet med den föreslagna regleringen torde ligga på det preventiva planet. Tillämpningen av bestäm- melserna omgärdas av sådana restriktioner att styrelsen anser sig kunna tillstyrka förslaget. Styrelsen anser det också lämpligt att. såsom föresla- gits, det upplåtna fisket bör förvaltas av den primär- eller landstingskom- mun som den beslutande myndigheten bestämmer.

10.2.4 Domänverket: Enligt domänverkets uppfattning ger det av fiskevat- tensutredningen föreslagna tillägget i expropriationslagen tillräckliga möj- ligheter för samhället att vid behov medverka till handredskapsfiskets utveckling. Domänverket avstyrker därför åå 37 och 38, som skulle ge kommuner rätt att utan rättslig prövning göra intrång i enskild fiskerätt.

10.2.5 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Utredningen föreslår här en möjlig- het att genom myndighetsbeslut bereda allmänheten tillgång till handred- skapsfiske genom tvångsupplåtelse av enskilt fiske. Detta är något som enligt svensk lag aldrig tidigare varit möjligt. Länsstyrelsen ifrågasätter att det allmänna intresset skulle vara så stort att en så långt gående möjlighet till inskränkningar av den enskilda fiskerätten som den föreslagna ordning- en erbjuder verkligen är befogad. ] vart fall bör lagstiftningen förses med starkare garantier för att institutet endast kommer till användning i de undantagsfall det här kan vara fråga om.

10.2.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar de invändning- ar som reservanten Arne Andersson framhållit mot att det tillskapas möj- lighet till inskränkning i liske utanför området där fisket upplåtits genom myndighetsbeslut (37 få 3 st förslag till lag om fiske).

10.2.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget innebär betydande ingrepp i den enskilda fiskerätten i syfte att inom vissa områden åstadkomma upplå- telser av handredskapsfiske till allmänheten. Länsstyrelsen anser att ett tvångsvis avhändande av fiskerätten kan komma att skapa motsättningar mellan vattenägare. myndigheter och fri- tidsfiskare. Utredningens syfte skulle lättare uppnås genom de ändringar som föreslås i lag om fiskevårdsområden & 9. 37 & bör därför i sin helhet utgå ur författningstexten. Om utredningens förslag i denna del kommer till stånd. vill länsstyrelsen framhålla, att en förutsättning för genomförandet då måste vara att de områden som upplåts till handredskapsfiske helt skall sakna intresse för yrkesfisket. Dessutom bör enligt länsstyrelsens förmenande paragrafens

• Sida 218
•  Original

Prop. 1980/81: 153 218

tredje stycke utgå. En inskränkning i angränsande fiskevatten för att åstadkomma ett allmänhetens fritidsfiske framstår som obefogat.

10.2.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen har tidigare i detta ytt- rande framhållit den vitala betydelse fiskevården har för erhållandet av ett gott fiske nu och i framtiden. Vidare har framhållits nödvändigheten av samverkan mellan alla av fisket berörda intressen för att åstadkomma en sådan fiskevård. Länsstyrelsen sätter därvid stor tilltro till att utredningens förslag till ny lag om fiskevårdsområden som. i kombination med aktiva insatser från samhällets sida i form av ökad översiktlig planering på fiskets område och ökade stimulansåtgärder för bildande av fiskevårdsområden, bör leda till ett avsevärt ökat och väl organiserat utbud av fritidsfiskemöj- ligheter för allmänheten. Länsstyrelsen anser därför att det bör framgå av lagtexten att beslut om tvångsupplåtelse inte får meddelas förrän det visats att det för det aktuella området varit omöjligt att få till stånd upplåtelse av fritidsfiskemöjligheter genom bildande av fiskevårdsområden.

10.2.9 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: 1 första hand bör syftet att åstadkom- ma upplåtelse av fiske till fiskande, som saknar eget fiske. åvägabringas genom villkorsbundna statsbidrag. Eftersom frågorna om upplåtelse enligt NLOFO avgöres av fiskevårdsområdenas förvaltningsorgan kan möjligen tvångsinlösen av fiske med handredskap som ett yttersta påtryckningsme- del vara motiverad. I vissa fall torde genomförandet av beslut enligt frågavarande lagrum vid komplicerade fiskerättsförhållanden — starkt splittrad fiskerätt — nödvän- diggöra bildandet av såväl fiskevårdsområde som samfällighetsförvaltning för att få till stånd en förhandlingspart. Fiskevårdsområde torde i sådant fall få bildas med tillämpning av 9 & andra stycket NLOFO. En negativ effekt får tvångsförfarandet då komun vid förhandling med motpart måste ta hänsyn till kostnaderna för förfarandet. Detta kan medfö- ra att förhandlingar under hot om inlösen höjer nivån på ersättningarna för upplåtelser.

10.2.10 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen föreslår att fiske med handredskap av väsentlig betydelse för allmänheten efter beslut av länssty- relsen eller regeringen skall kunna upplåtas till allmänheten om det inte upplåts frivilligt eller på oskäliga villkor. Utredningen föreslår vidare att fiske inom ett område skall kunna inskränkas till förmån för ett frivilligt upplåtet fiske inom annat område. Ingripanden av nämnda art innebär betydande ingrepp i den enskilda äganderätten. Enligt länsstyrelsens mening bör utredningens förslag i detta avseende inte bifallas.

10.2.11 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen anser att bestäm- melserna i 37 &” lag om fiske skall tillämpas restriktivt och endast i de fall frivilliga överenskommelser visat sig omöjliga. Samma gäller den föreslag- na ändringen av expropriationslagen.

10.2.12 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Inget tyder på att fiskerätts- ägarna såvitt berör Kopparbergs län är ovilliga att upplåta sin fiskerätt till allmänheten. Tvärtom visar det stora antalet fiskevårdsföreningar att fis- kerättsägarna inom länet, där fisket huvudsakligen är samfällt, visat intres- se att upplåta sina fiskevatten till fritidsfiskarna. Även den verksamhet som nu pågår för att bilda fiskevårdsområden tyder på detta.

• Sida 219
•  Original

Prop. l980/81:153 219

Även mot bakgrunden av vad ovan sagts kan det givetvis inte uteslutas att situationer kan uppstå där det måste framstå som angeläget att kunna meddela beslut i antydd riktning. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget i denna del. Däremot ställer sig länsstyrelsen tveksam till den föreslagna befogenheten att kunna föreskriva inskränkningar i annat liske som kan inverka menligt på fiske varom beslut om tvångsupplåtelse sålunda fattats.

10.2.13 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: 1 37 & förslaget till lag om fiske ges möjlighet till beslut om tvångsupplåtelse av fiske inom visst område till allmänheten. Motsvarande bestämmelse bör gälla även till förmån för yrkesfisket.

10.2.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Förslaget. som inte tidigare har någon motsvarighet, är mycket långtgående och oklart i väsentliga delar. Sålunda diskuteras inte alls de problem, som kan uppstå i en sådan situation där t. ex. kommunen förvaltar handredskapsfisket och fiskerätts- ägaren övrigt fiske. De ersättningsregler, som avses att tillämpas. är därtill så konstruerade att ersättning endast utgår för kvalificerade intrång. Som tidigare anförts i annat sammanhang bör om det allmänna gör anspråk på enskilt fiske endast inlösen (expropriation) av fisket komma ifråga. Läns- styrelsen ställer sig emellertid tveksam till det förslag till partiell tvångs- upplåtelse under viss tid av visst fiske. som utredningen föreslår. en alltför svårtillämpad och för fiskerättsägaren rättsoviss form för ianspråktagande.

10.2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Beslut om upplåtelse av fiske inom visst område skall avse fiske med handredskap. 1 beslut föreskrivna villkor för upplåtelse avser skäliga villkor för fiskets upplåtelse åt allmänheten. Vad angår ersättning åt fiskerättsägarna för att fiske upplåtes åt allmänhe- ten gäller bestämmelserna i 38 &. Förvaltningen av primärkommun eller landstingskommun skall avse endast det upplåtna fisket dvs. fiske med handredskap. Fiske med annat fångstsätt inom området skall förvaltas av fiskerättsägarna.

l förvaltning bör ingå bl.a. fiskevårdande åtgärder. Hur sådana åtgärder och kostnaderna därför skall fördelas mellan primärkommun eller lands- tingskommun såsom förvaltare av fiske med handredskap och fiskerätts- ägarna såsom förvaltare av fiske med annat fångstsätt kan bli besvärligt att komma till rätta med.

För ersättning åt fiskerättsägare skall gälla bestämmelserna i 25-27 och 31—36 55 naturvårdslagen. En upplåtelse av fiske med handredskap lik— som en föreskrift om inskränkning i rätten att förfoga över fiske som ej upplåtes medför en tydlig inskränkning i fiskerättsägares rätt till fiske. Nämnda regler om ersättning i naturvårdslagen kan sägas vara komplicera- de. — — —

De föreslagna bestämmelserna synes medföra sådan osäkerhet i fråga om fiskerättsägares nyttjande och förvaltning av fiske och föranleda så komplicerade förhållanden att förslaget inte bör läggas till grund för lag- stiftning.

Särskilt framhålles att det bör vara uteslutet att föreslagna åtgärder skulle kunna avse fiske i staten tillhörigt vatten, som är beläget på sådan mark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposi- tion och på renbetesfjällen, vilket fiske ingår i samer tillkommande ren- skötselrätt enligt rennäringslagen och förvaltas av lantbruksnämnden.

• Sida 220
•  Original

Prop. 1980/81: 153 220

10.2.16 Lantbrukarnas riksförbund: 1 37 och 38 åå ges bestämmelser till förmån för allmänhetens fiske. Bestämmelsen i 37 5 innebär att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan från kommun får besluta att fiske med handredskap på skäliga villkor skall upplåtas till allmänheten. Vidare kan vattenrättsägarens rätt att förfoga över annat fiske i området inskränkas. Med stöd av bestämmelsen kan vidare rätten till fiske inskränkas i omkringliggande områden. Med hänvisning till vad tidigare anförts om utbud av fritidsfisketillfällen saknas behov av bestäm- melsen. Paragrafen ter sig onödigt hård och ingripande för fiskevatten- ägarna. Den av utredningen föreslagna ändringen av expropriatimrslugen torde väl tillgodose det allmänna i de situationer när anspråk behöver ställas på att få disponera visst enskilt fiske. LRF förordar därför att 37 s' utgår. Bestämmelsen i 38 5 om ersättning bör följaktligen också utgå.

10.2.17 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Förslaget, som inte tidigare har någon motsvarighet, är långtgående och i väsentliga delar oklart. Sålunda diskuteras inte alls de problem som kan uppstå i situationen att t. ex. kommunen förvaltar handredskapsfisket och fiskerättsägaren övrigt fiske. De ersättningsregler som avses att tillämpas är därtill så konstruera- de att ersättning endast utgår för kvalificerade intrång. Om det allmänna gör anspråk på enskilt fiske. bör enligt SlSUs uppfattning endast inlösen (expropriation) av fisket komma ifråga. Det förslag till partiellt ianspråktagande av visst fiske. som utredningen föreslår, avstyrkes såsom en alltför oformlig och för fiskerättsägaren ur rättslig synpunkt ej acceptabel process.

10.2.18 Sveriges fiskares riksförbund: SFR motsätter sig jämväl att ett från allmänhetens synpunkter attraktivt fiske med handredskap, som inte upp- låts på skäliga villkor. skall kunna upplåtas genom myndighets beslut. Enligt SFR:s mening bör upplåtelser kunna ske i tillräcklig omfattning på frivillig väg.

10.2.19 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: När det gäller 3715 Lag om fiske, således kommuns möjlighet att hos regeringen begära tvångsåtgärder för tillgång till fiskevatten och förslaget till expropriationsmöjlighet, är detta uppenbarligen snarlika bestämmelser. Något behov av två så långt gående åtgärder för att inskränka den enskilda äganderätten kan icke vara befogat. Bestämmelsen i 37% förslag till lag om fiske innebär dels ett utnyttjande av visst fiske. nämligen handredskapsfiske (1 st.). dels inskränkningar i rätten för vattenägaren att förfoga över övrigt fiske inom området (2 st.). dels ock inskränkningar i annat fiske (3 st.). varmed avses fiske inom annat område (jfr. s. 240). Detta tillsammans med att föreslagna ersättningsregler ej är godtagbara gör att förbunden motsätter sig bestämmelserna i 37ä Lag om fiske och följaktligen även 38 &.

10.2.20 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet anser det värdefullt att i förslag till lag om fiske intagits bestämmelser som gör det möjligt att besluta att fiske med handredskap inom visst område skall upplåtas åt allmänheten på skäliga villkor om fisket är av väsentlig allmän betydelse. Detta kan enligt förbundet bli aktuellt inom viktiga turistområden samt tätortsregioner där fisketrycket är speciellt stort.

• Sida 221
•  Original

Prop. 1980/81: 153 221

10.3 Expropriation

10.3.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: — —— — Förslaget om expropria- tionsrätt för fiskevård m.m. (2 kap. 9.5 a) lämnar hovrätten utan erinran.

10.3.2 Hovrätten för nedre Norrland: Utredningen har i betänkandet före- slagit ett flertal åtgärder som är ägnade att skapa ett ökat utbud av fiske för de fritidsfiskare som inte disponerar egna vatten. Antalet fiskevårdsområ- den får antas komma att öka betydligt, bl. a. till följd av det ökade initiativ därtill som myndigheterna framdeles avses ta. Genom den föreslagna fiskevårdsområdeslagens karaktär av planinstrument och utformningen av bidragsbestämmelserna ges det allmänna stora möjligheter att påverka upplåtelsefrågorna inom de sålunda bildade områdena. Mot fiskerättsägare som är kallsinniga till upplåtelse kan. om förslaget därvidlag vinner beak- tande, beslut om tvångsupplåtelse av handredskapsfiske tillgripas. Enligt hovrättens mening torde genom dessa reformer fritidsfiskarnas behov kun- na tillfredsställas i skälig omfattning. Behovet av ytterligare möjligheter att skapa förutsättningar för fritidsfiske är därför ej så framträdande, att det motiverar ändringar i expropriationslagen . Hovrätten tillstyrker förslaget i vad detta avser att expropriation skall kunna ske för att möjliggöra fiskevårdsåtgärder samt vetenskapliga under- sökningar och försök vad gäller fiske.

10.3.3 Kammarrätten i Sundsvall: Utredningen har enligt kammarrättens mening knappast visat skäl som motiverar att expropriation jörfriridsfiske är behövligt om kommitténs övriga förslag godtas. Kammarrätten av- styrker därför förslaget i dessa delar.

10.3.4 Fiskeristyrelsen: Några fiskenämnder menar att inget behov lu- _ _ ger att exprOpriera fiske av vare sig den ena eller andra grunden. Andra anser att det kan finnas skäl exempelvis för att skapa ett skyddsområde för den värdefulla naturresurs som ett fiske kan vara. Äter andra instanser tillstyrker båda expropriationsgrunderna. Fiskeristyrelsen ansluter sig helt till utredningens uppfattning om beho— vet av att i yttersta fall expropriera fiske för fritidsfiskeändamäl eller av fiskevårdsskäl. Att denna tvångsmetod inte bör komma till användning annat än undantagsvis anser styrelsen självklart. Även denna bestämmel- ses främsta värde torde bli att verka preventivt för att få fram frivilliga uppgörelser.

10.3.5 Statens planverk: — — — utredningen föreslår bl.a. att expropria— tionsändamålen utvidgas så. att äganderätten eller nyttjanderätten till visst fiske i anslutning till rekreationsområde eller fritidsanläggning skall kunna exproprieras utan att fastigheten i övrigt tas i anspråk. Det påpekas att upplåtelser av det fiske, som varit föremål för expropriation skall ske till allmänheten på skäliga villkor (. ex. genom försäljning av fiskekort. Avsik— ten med expropriationen får alltså inte vara att skapa fiskemöjlighctcr uteslutande för gästerna i exempelvis en stugby. Planverket har ingen erinran mot förslaget att utvidga expropriationsändamålen på nu nämnt sätt eller för andra angivna skäl såsom fiskevårdsbchov.

10.3.6 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Värdet av ökade fiskemöj— ligheter för fritidsfisket ligger dock inte främst i att ohämmat släppa fisket

• Sida 222
•  Original

Prop. l980/81:153 . 222

fritt i de stora sjöarna utan i att berörda parter. fritidsfiskare och fiskevat- tenägare, kan engageras på ett positivt sätt och på frivillig grund för att åstadkomma god fiskevård och väl avpassad service. Detta sker genom inrättande på frivillig våg av fiskevårdsområden varigenom utredningens syften i detta avseende även tillgodoses på ett för samhället billigare sätt. Länsstyrelsen avstyrker mot denna bakgrund förslaget om expropriation av fiskerätt. '

10.3.7 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Även när det gäller att införa expro— priationsmöjligheter till främjande av fritidsfisket ställer sig länsstyrelsen tveksam. Utredningen nämner att upplåtelse av det fiske som varit föremål för expropriation skall ske till allmänheten på skäliga villkor. Avsikten får. säger utredningen, inte i något fall vara att skapa fiskemöjligheter uteslu- tande avsedda för invånarna i exempelvis en stugby. Länsstyrelsen befarar att det vid en sådan upplåtelse som den ovan beskrivna rent praktiskt kommer att bli så att enbart stugbyns invånare kommer att dra nytta av fiskeupplåtelsen. Länsstyrelsen inser däremot att tvångsåtgärder kan vara nödvändiga för att genomdriva en fiskevårdande åtgärd av angelägen natur. Däremot är länsstyrelsen inte övertygad om att det föreligger behov av expropriations- regler för sådana åtgärder. De torde i tillräcklig mån kunna genomföras med stöd av de föreliggande och föreslagna lagregler i övrigt vilka redovi- sats av utredningen. Möjlighet att förfoga över mark, vatten och fiske utan ägarens medgi- vande när det är fråga om vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets område anser länsstyrelsen böra säkerställas. Antingen genom den lagändring som utredningen förslagit eller genom ändring av expropria- tionslagens 7 kap. 65, vari stadgas att länsstyrelsen kan ge tillstånd till tillträde av fastighet för undersökningar.

10.3.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningens förslag om ändring i 2 kap. 95 expropriationslagen— — — framstår som obehövligt mot bakgrund av de tvångsmöjligheter som utredningen angivit främst i 915 förslaget till lag om fiskevårdsområden. Med anledning härav och under åberopande av innehållet i flertalet yttranden från de av länsstyrelsen hörda remissor- ganen avstyrker länsstyrelsen utredningens förslag i denna del. Om utredningens förslag om expropriation ändå genomföres. bör det utformas så, att expropriation ej får ske av fiske som utnyttjas yrkesmäs- srgt.

10.3.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredningen understryker dock att det genom en noggrann planering i flertalet fall torde vara möjligt att undvika att komma i ett sådant läge att expropriation behöver tillgripas. Länsstyrel- sen delar utredningens uppfattning om att expropriation endast bör tillgri- pas som en yttersta utväg. På motsvarande sätt som i föregående avsnitt om tvångsupplåtelse föreslås därför att. som villkor för att expropriation ska kunna ske i sådant fall. det visats att upplåtelse av fritidsfiskemöjlig- heter till allmänheten inte kunnat ske i tillräcklig omfattningi det aktuella vattenområdet genom bildande av fiskevårdsområde. Villkoret bör komma till uttryck i lagtexten.

10.3.10 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Expropriation av fiske för att tillgo- dose ett varaktigt behov kan om utredningens intentioner skall fullföljas i undantagsfall bli nödvändig.

• Sida 223
•  Original

Prop. 1980/81: 153 223

Länsstyrelsen tillstyrker därför föslaget till lag om ändring i expropria- tionslagen.

10.3.11 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen vill uttala sin tvek- samhet till förslaget att fiske i vissa fall skall kunna bli föremål för expro- priation. Även om detta inte är avsikten kan inte undvikas risken för att expropriation kan komma att tillgodose relativt exklusiva intressen. vilket inte överensstämmer med tankarna i expropriationslagen . Utredningen gör också i detta fall ett par motstridiga uttalanden när den på sidan 24! säger att det ibland skulle vara värdefullt att kunna disponera fisket i anslutning till t.ex ett större turistområde eller en stugby bl. a. för att kunna avgöra hur mycket som skall satsas på projektet och sedan längre ner konstaterar att avsikten med expropriationen inte i något fall får vara att skapa fiske- möjligheter uteslutande avsedda för invånarna i exempelvis en stugby.

10.3.12 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen föreslår att rätt till fiske skall kunna exproprieras — för att säkerställa fiske i anslutning till rekreationsområde eller fritidsan- läggning. — för att förbättra allmänhetens fiskemöjlighctcr, — av fiskevårdsskäl. — för vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets område. I de två första fallen är det naturligare att fiskevårdsområde bildas med t. ex. kommunen som initiativtagare än att fisket exproprieras. I det tredje fallet finns ett flertal möjligheter att nå önskat resultat med hjälp av tvångsmöjligheteri vattenlagen och fiskelägen. [ det sista fallet är det fråga om åtgärder. som får antas vara begränsade i tiden, varför en permanent ändring av äganderätten inte kan vara befogad. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget om möjlighet att expropriera fiske.

10.3.13 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Tillräckliga skäl att nu införa expropriationsrätt för visst fiske kan ej anses föreligga. Det understryks också i betänkandet att det genom en noggrann planering i flertalet fall torde vara möjligt att undvika att komma i ett sådant läge att expropriation behöver tillgripas. Länsstyrelsen föreslår mot bakgrund av vad ovan anförts under bestäm- melser till förmån för allmänhetens fiske att den föreslagna utvidgningen av expropriationsändamålen utgår. Skulle det längre fram visa sig att behov av expropriation för ändamålet skulle föreligga utöver de föreslagna bestämmelserna om tvångsupplåtelse av visst fiske med handredskap kan frågan tas upp på nytt. Bestämmelsen i 9.5 att fiskerättsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde ej skall gälla om det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas kan om den blir lag utgöra ett skäl att ej nu införa ytterligare ett tvångsmedel.

10.3.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Rätt att separat expropriera fiske har tidigare inte förekommit i svensk lag. Det torde få accepteras att en expropriationsrätt införes då det uppenbarligen i vissa speciella fall kan föreligga situationer då samhället behöver ta i anspråk enskilds fiskerätt. Givetvis måste skälen vara mycket starka för att expropriation skall få tillgripas. Vid de mycket renodlade fall. vid vilka expropriation kan väntas bli tillåtna. kommer fiskerättsägarna att vara i en klar och entydig ersätt-

• Sida 224
•  Original

Prop. 1980/81: 153 224

A-

ningssituation likartad den som sedan länge är allmänt accepterad vid t. ex. ianspråktagande av mark för tätbebyggelseändamål o. dyl.

10.3.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt gällande bestämmelser i 2 kap. 95 expropriationslagen får expropriation ske bl.a. för att tillgodose ett väsentligt behov av mark eller anläggning för friluftsliv. om marken eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. Det område av väsentlig betydelse för friluftslivet inom vilket med föreslagna bestämmelser avsett fiske skall vara beläget eller det rekreationsområde eller den fritidsanläggning i anslutning till vilka fisket skall vara beläget bör då ha den karaktär och betydelse att expropriation för beredande av erforderligt utrymme därför kunnat ske. Ett sådant samband mellan de gällande bestämmelserna och de föreslagna nya bestämmelserna borde framgå av lagtexten. I trakter med små utkomstmöjligheter för den bofasta befolkningen kan tillgången till eget fiske och möjligheterna att därav kunna erhålla löpande inkomster genom försäljning av fiskekort vara ett värdefullt tillskott till försörjningen. I sådana fall bör avvägning ske gentemot den bofasta be- folkningens intressen. De bästa förutsättningarna för en riktig sådan av- vägning torde förefinnas om nu föreslagen expropriation av fiske får ske endast till förmån för den kommun inom vilken fisket är beläget. För vetenskapliga undersökningar och försök vad gäller fiske bör finnas tillräcklig tillgång till mark. vatten och fiske i statlig ägo.

10.3.16 Landstingsförbundet: Landstingsförbundets styrelse motsätter sig inte utredningens förslag att fiskevatten i vissa fall skall kunna expro- prieras. men anser att alla möjligheter till frivilliga överenskommelser först bör prövas. Genom noggrann planering torde det i stort sett gå att undvika att komma i ett sådant läge, att expropriation behöver tillgripas.

10.3.17 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Rätten att expropriera fiske har tidigare inte förekommit i svensk lag. Det får accepteras att sådan rätt kan komma att tillämpas i speciella fall och då synnerliga skäl föreligger för samhället att ta i anspråk enskilds fiskerätt. SISU förutsätter att fiskerätts- ägaren därvid kommer att vara i en klar och entydig ersättningssituation, likartad den som sedan länge är allmänt accepterad vid t.ex ianspråktagan- de av mark för tätbebyggelseändamål o. dyl.

10.3.18 Svenska samernas riksförbund: De sakkunniga föreslår att fisket, som är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, i vissa fall skall kunna exproprieras. Detsamma föreslås gälla för att möjliggöra fiskevårds- åtgärder och vetenskapliga undersökningar. De sakkunniga motiverar sitt förslag med, att. om stora satsningar görs på turism i form av byggande av stugbyar och fritidsanläggningar rn. m.. där fritidsfisket är en förutsättning för denna verksamhets bedrivande, bör det finnas möjlighet att expro- priera nödvändiga fiskevatten. Enligt RL är land och vatten ovan odlingsgränsen avsedda för samernas uteslutande begagnande. Upplåtelser får enligt RL endast ske om detta inte medför avsevärd olägenhet för rennäringen. I fråga om upplåtelse av hela fisket har samebyn vetorätt. RL:s stadgande angående förbud mot ändrad markanvändning och expropriationsmöjligheter av mark ovan od- lingsgränsen skall vara vägledande och ej försvagas. Vad gäller områdena mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen, som i huvudsak är skogssa-

• Sida 225
•  Original

Prop. 1980/81: 153 225

miskt område, är de sakkunnigas förslag ett persumtivt hot mot skogssa- merna och skogsrenskötseln. Riksförbundet avstyrker detta förslag.

10.3.19 Sveriges fiskares riksförbund: — — — SFR är av den uppfattningen att expropriationen av fiskevatten endast skall få ske om detta är påkallat av fiskevårdande åtgärder samt för inrättande av licensområden där detta är påkallat för yrkesfiskets bedrivande. SFR motsätter sig därmed det föreslagna tillägget till 2 kap. 95 i den berörda lagen. — — —

10.3.20 Lantbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Förbunden har emellertid viss förståelse för att det allmänna i speciella situationer kan behöva göra anspråk på vissa fiskevatten. Med hänsyn härtill accepterar förbunden förslaget till lag om ändring i expropriationslagen2 kap. 9 och 921 55.

10.3.21 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet anser att expro- priation av fiskevatten knappast kommer att bli aktuell, men har ingen erinran mot att sådan expropriation får ske för att bereda allmänheten möjlighet att på'rimligavillkor bedriva fiske inom område som är av väsentlig betydelse för friluftslivet. Förbundet vill här erinra om att en motsvarande bestämmelse finns i den norska lagstiftningen men att den aldrig hittills behövt anlitas.

11 Utlännings fiskerätt

11.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: — — — Det kan — — — ifrågasättas om inte utlännings fiskerätt enligt 19.6 borde omfatta även sådant fiske som anges i 31 &.

11.2 Hovrätten för nedre Norrland: Förslaget att slopa kravet på två års bosättning har enligt vad som framgår av betänkandet redan varit föremål för remissbehandling. Hovrätten tillstyrker förslaget. Utredningen har valt att koncentrera bestämmelserna om utlännings fiskerätt till en paragraf. vilken också försetts med egen rubrik. Detta kan möjligen föranleda läsaren att tro att däri regleras uttömmande denna kategoris fiskerätt. Andra stycket bör enligt hovrättens mening utformas så att därav kan utläsas även att utlänning är likställd med svensk medbor- gare i de fall han är innehavare av enskild fiskerätt.

11.3 Fiskeristyrelsen: I frågan om utlännings fiskerätt (19 &) åberopar sty-- relsen sitt yttrande 1977-02-1 1 vari styrelsen tillstyrkte en ökad likställighet mellan svenska och utländska medborgare. — — —

11.4 Statens invandrarverk: — — — Verket tillstyrker föreslagen lydelse av 195 i förslaget till ny lag om fiske.

11.5 Länsstyrelsen i Stockholms län: I förslaget till lag om fiske bör — — — 1915 förtydligas. Av föreslagen lydelse synes utländsk medborgare på egen fastighet med fiskerätt behöva ha myndighets tillstånd för att få utnyttja fisket vilket inte torde avses. Över huvudtaget synes förtydliganden erfor- derliga beträffande utländska turisters situation i fråga om rätt att fiska.

• Sida 226
•  Original

Prop. l980/81: 153 226

11.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt nu gällande regler skall utländsk medborgare ha varit bosatt i landet två år för att bli jämställd med svensk medborgare i fiskehänseende. Utredningen föreslår att utlänning bosatt i landet likställs med svensk medborgare härvidlag. Länsstyrelsen tillstyr- ker förslaget.

11.7 Sveriges fritidsf'rskares riksförbund: Utredningen har avgett särskilt betänkande rörande utlännings fiskerätt. Förbundet har också inlämnat speciell remiss över detta. men vill i detta sammanhang ändå betona vikten av att utländska medborgares handredskapsfiske på enskilt frivatten och allmänt vatten kan ske på samma villkor som gäller för svenska medborga- re.

12 Insatser för fiskevård och service

12.1 Nämnden för samhällsinformation: För att uppnå en effektiv informa- tion till de som berörs av förslagen krävs att informationsinsatserna sam- ordnas och integreras med varandra.

12.2 Fiskeristyrelsen: — — - Styrelsen vill — — — understryka utredning- ens uttalande att internationella överenskommelser bör träffas i syfte att hindra fortsatt utländsk försurningspåverkan på våra vatten.

Såsom utredningen framhåller bör naturligtvis även andra miljömässiga inskränkningar i fritidsfiskemöjligheterna motverkas. Utredningen nämner som exempel utsläpp och vattenregleringar. Styrelsen vill även peka på de konsekvenser för fisken som byggande av s. k. minikraftverk kan föra med sig i form av förstörda lekplatser m.m. På åtskilliga håll i landet finns t. ex. små men värdefulla lokala bestånd av laxöring som löper risk att utrotas på detta Sätt.

Styrelsen vill även rikta uppmärksamheten på att det finns många i och för sig värdefulla fiskevatten som ändock är till föga glädje för den fiskande allmänheten. Två huvudtyper av sådana vatten bör nämnas i första hand.

Den ena typen representeras framför allt av regleringsmagasin och stör- re sjöar i norrlandsregionen — — —.

Den andra typen utgörs av frivattnen i de stora mellansvenska sjöarna.

I fråga om de nu nämnda huvudtyperna av fiskevatten krävs speciella åtgärder för att underlätta fisket för turisterna såsom uthyrning av båtar och fiskeredskap, information om lokaliteterna och om fisket, övernatt- ningsmöjligheter m. m." Kommuner och lokala fiskesammanslutningar har här ett intresse och ett ansvar som ökar i betydelse vartefter som trycket växer på de mera lättillgängliga och flitigt besökta och därför hårdfiskade vattnen. — — —

Vad gäller nuvarande förhållanden i fråga om statens stöd till'fritids- fisket vill styrelsen erinra om att det i den statliga fiskeriadministrationen utförs ett omfattande administrativt arbete och undersökningsarbete som till betydande del kommer fritidsfisket till godo men som man lätt glömmer bort därför att det inte rör sig om utdelning av kontant stöd.

Styrelsen vill vidare understryka att vi först under de allra senaste åren har börjat få fram ett större antal fritidsfiskeprojekt i vilka staten har

• Sida 227
•  Original

Prop. l980/81: 153 227

anledning att satsa medel. Framför allt syftar styrelsen härvid på att bildandet av fiskevårdsområden nu har börjat ta fart.

I sammanhanget vill styrelsen betona att det naturligtvis bör vara ett krav för statligt stöd till enskilda fritidsfiskeprojekt att projekten står under en tillräckligt kompetent och fast organiserad förvaltning. Fiskevårds- områdena är reglerade i lag och fyller därför dessa krav. [ fråga om stöd till ideella föreningar och klubbar krävs en noggrann granskning i de enskilda fallen innan stöd bör utgå.

— — — Det är nu nödvändigt att ta ställning för en ny fiskodlingsanstalt och den bör enligt styrelsens uppfattning lokaliseras till Slingsö utanför Västervik, en plats som mycket väl uppfyller de krav man måste ställa beträffande förutsättningarna för en yngelanläggning. Anläggningen bör utföras som en kombinerad försöks- och produktionsanstalt.

— — — Utvecklingen i fråga om antalet fiskodlingar som etableras för olika ändamål inger allvarlig oro. Fisksjukdomsfrågorna har därvid åter- igen kommit att'framstå som utomordentligt vik-tiga att komma tillrätta med. En mer ändamålsenlig fiskhälsokontroll bör övervägas på nytt.

Målet för fiskevården bör vara att upprätthålla ett bra fiskbestånd i våra vatten. De åtgärder som fiskevården genomför syftar till att öka fiskets avkastning eller dess kvalitet, främja optimalt nyttjande eller motverka skador på fiskbestånden.

Ifråga om fiskevårdens metoder vill fiskeristyrelsen särskilt understryka vad utredningen anfört ifråga om betydelsen av att bedriva ett allsidigt fiske. Ett sådant fiske utgör i de flesta av våra vanligaste insjöfiskevatten den bästa fiskevården. — — —

Längs kusterna kännetecknas fisket av en allt större konkurrens om de mest eftertraktade arterna: lax, öring, ål. hummer. Regleringar och/eller åtgärder måste genomföras för att förhindra en biologisk överfiskning. I annat fall kommer åtskilliga lokala bestånd att slås ut. Särskilt prekär är situationen ifråga om tillgången på lax. Ifråga om havsfisket förutses en fortsatt reglering genom kvoteringar och olika slag av fredningstider och redskapsbestämmelser för att komma till rätta med överfiskningsproble- men. Dirckta fiskevårdande åtgärder är f.n. ej möjliga att genomföra vad avser massfiskarterna.

Negativa effekter har även blivit följden för fisket av annan yttre påver- kan, t.ex. genom olika slag av förorenande utsläpp och genom kraftverks- utbyggnader. Vattenbortledningar för olika ändamål. muddringar och rens- ningar. sand- och grustäkter. modernt skogs'- och jordbruk är andra exem- pel på faktorer som oftast påverkat vattenmiljön i negativ riktning. Försur- ningen är det allvarligaste hotet hittills mot vårt lands fiskevatten.

Fiskeristyrelsen anser att det åtgärdspaket som utredningen föreslagit kan läggas till grund för en fortsatt progressiv utveckling av fiskevårds- arbetet. - — — -

De direkta åtgärder som utredningen föreslagit kan komma att variera med hänsyn till var behovet av åtgärder är som mest angelägna. Efterfrå- gan på fiskemöjlighctcr och ändamålet med åtgärderna bör tillmätas en avgörande betydelse vid prioriteringen mellan olika objekt. Som riktmärke för åtgärdsarbetet tillstyrker styrelsen utredningens olika åtgärdsförslag.

En fiskevård som bedrivs utan ett tillfredsställande kunskapsunderlag medför oftast att de positiva resultaten av arbetet uteblir. Utredningen anför på s. 296 att det nuvarande fiskevårdsarbetet ofta bedrivs utan kunskaper om de faktorer som avgör om en åtgärd skall bli framgångsrik

• Sida 228
•  Original

Prop. 1980/81: 153 228

eller inte. Fiskeristyrelsen nödgas konstatera att det förhållandet gäller för flera viktiga åtgärdsområden.

Den situationen medför i sämsta fall att tillgängliga resurser används mindre rationellt och att sannolikt goda potentiella möjligheter till fiske kanske inte nyttjas.

Utredningen har föreslagit en utökad FoU-verksamhet inom flera områ- den. Fiskeristyrelsen tillstyrker utredningens förslag. — — —

Ett genomförande av olika åtgärder som planerats kräver även ekono- miska resurser. Utredningen framhåller att samhällets insatser för genom- förandet av direkta fiskevårdsåtgärder hittills varit av begränsad omfatt- ning. Man hänvisar till användningen av vattenavgiftsmedel samt de medel som från och med bå 78/79 anvisats för utsättningar av laxfisk och ål i kust- och insjövatten för att främja framförallt yrkesfisket. Utredningen föreslår att ekonomiskt stöd i form av ett fiskevårdsbidrag även skall kunna utgå till åtgärder som främjar fritidsfisket.

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget och vill kraftigt betona det positiva'i att fiskeområden. fiskeklubbar. kommuner och andra på föreslaget sätt får ekonomiska möjligheter att bedriva ctt fiskevårdsarbcte av väsentlig bety- delse för landets totala fiskevårdsarbete. På samma sätt som för insjö- vattnen kommer därigenom sannolikt även ett ökat intresse och engage- mang att uppstå beträffande skötseln av de allmänna vattnen och de enskilda frivattnen. Det är en utveckling som fiskeristyrelsen förespråkat sedan lång tid tillbaka.

Det råder ingen tvekan om att det idag finns ett stort medelsbehov för att kunna genomföra insatser på fiskevårdens område och för att förbättra servicen för de fiskande. — — — '-

— — — Fiskeristyrelsen anser att införandet av ett fiskevårdsbidrag på ett mycket markant sätt skulle förbättra möjligheterna att genomföra olika lokala och regionala projekt av stor betydelse för de fritidsfiskande.

12.3 Statens jordbruksnämnd: Nämnden delar utredningens bedömning vad gäller behovet av fiskevårdande åtgärder. Sådana åtgärder bör på sikt gagna såväl yrkes- som fritidsfisket. Det får därför anses angeläget att erforderliga medel ställs till förfogande så att de av utredningen föreslagna åtgärderna kan genomföras.

— — — På sikt kan det — — — tänkas bli svårare att hålla isär sådana åtgärder som inriktar sig på fritidsfisket från sådana som främst är avsedda för yrkesfiskets behov.

Med hänsyn till den förväntade ökade betydelsen av det kust- och insjöbaseradc yrkesfisket vill nämnden fästa uppmärksamheten på att deti framtiden kan komma att visa sig önskvärt att på något sätt samordna finansieringsformerna för de fiskevårdande åtgärderna (utsättningar) inom yrkes- och fritidsfisket. — — —

Fiskerikommittén föreslog att prisregleringsavgift skulle tas ut på lax- och ål och att medel ur prisregleringskassan för fisk skulle kunna användas för utsättningsåtgärder. Frågan togs upp vid överläggningarna med jord- bruksnämnden. dess konsumentdelegation och fiskets f'örhandlingsorgani- sation beträffande prisregleringen på fisk m.m. under budgetåret 1979/80. Parterna enades om att föreslå att 2,5 mkr skulle utgå ur prisreglerings- kassan för fisk för finansieringen av kostnader för utsättning av laxfisk och ål under budgetåret 1979/80. Parterna var vidare överens om att frågan om införandet av prisregleringsavgift på lax och ål skulle anstå i avvaktan på ytterligare utredningar eftersom man från nämndens sida förutsåg bl.a.

• Sida 229
•  Original

Prop. 1980/81: 153 229

tekniska svårigheter att genomföra en uppbörd av ev. avgifter på dessa fiskslag. Mot bakgrund härav vill nämnden ifrågasätta om det inte vore möjligt att finansiera även utsättningen av lax och ål genom den föreslagna fiskevårdsavgiften. Avgiften borde i sådant fall vara obligatorisk även för licensierade yrkesfiskare.

12.4 Arbetsmarknadsstyrelsen: — — — Styrelsen instämmer i utredningens förslag om ökade fiskevårdsinsatser för att fiskbeståndet även på längre sikt motsvarar behovet. Som framhålles i utredningen är möjligheterna till fiske en betydelsefull faktor för turistnäringen. Åtgärder för att främja fritidsfisket kan därför utgöra ett viktigt komplement till andra åtgärder för att stödja sysselsättningen i sysselsättningssvaga regioner. Under budget- året 1977/78 Uppgick kostnaden för anordnade beredskapsarbeten inom fiskevården till 7,9 miljoner kronor, varav bidragsdelen utgjorde 5,8 mil- joner.

12.5 Statens vattenfallsverk: I avsnittet "Fiskevård" föreslär utredningen betydande ökningar av de utsättningar som sker vid sidan av kraftföre- tagens. Dessa förslag. som vittnar om att den odlingsverksamhet som Statens vattenfallsverk och andra kraftföretag bedrivit varit framgångsrik. hälsar verket med tillfredsställelse. Emellertid ställer en ökning av utsätt- ningarna ytterligare krav på avelsfisk samtidigt som fisketrycket i bl.a. mynningsområdet kan befaras öka. Under Fiskevård genom sjukdomsbekämpning upptas vissa förslag till reformer på fiskhälsokontrollens område (s. 294). Verket vill instämma i de under fem punkter sammanfattade åsikterna och särskilt understryka vik- ten av att alla odlingar. som distribuerar fisk, omfattas av någon form av fiskhälsokontroll. Med anledning av vad som framhålles i första stycket under rubriken Fiskodling på s. 298 i betänkandet önskar verket påpeka att praktiskt taget all sättfiskodling av lax och havsöring utöver kraftindustrins kompensa- tionsodling Sker i regi av kraftindustrin. Denna odling. som till över- vägande del handhas av en statlig myndighet (vattenfallsverket) kommer av allt att döma även fortsättningsvis att bedrivas i verkets regi. Under samma rubrik föreslås FoU-verksamhet på en rad områden och att en fiskodlingsanstalt anlägges i södra Sverige. Med hänsyn till de lokala och för varje odling särpräglade miljöbetingelserna finns enligt verkets mening anledning att sprida försöksverksamheten på så många odlingar som möjligt. Inom kraftindustrins odlingar och Iaxforskningsinstitutet be- drivs kontinuerlig försöksverksamhet rörande bl.a. odlingsteknik. fisk- transporter och fodertyper. Mycket skulle kunna vinnas om dessa ca 15 odlingars omfattande verksamhet. skiftande miljöbetingelscr och varieran- de tekniska utformning utnyttjades genom beställningsarbeten i samarbe- te.

12.6 Domänverket: Domänverket stöder de synpunkter och förslag som fiskevattensutredningen redovisar i kapitlet "Fiskevård". Verket vill sär- skilt understryka viktcn av att resurser ställs till förfogande för FoU- verksamhcten så att effektiva. långtidsverkande metoder kan tas fram för att bekämpa den sjöförsurning. som sker i landet. Dessutom vill verket uttrycka önskemålet att regeringen med kraft verkar för att industriländer- na i norra Europa inför skärpta bestämmelser mot luftföroreningar.

• Sida 230
•  Original

Prop. l980/81: 153 230

12.7 Statens veterinärmedicinska anstalt: SVA anser att det är ytterst ange- läget att de — — — redan framförda förslagen till reformer på fiskhälsokon- trollens område nu beaktas. Med en utvidgning till att omfatta alla fiskod- lingar skulle verksamheten med bibehållen ambitionsnivå kräva ett resurs- tillskott på ca 290000 kr och medföra intäkter i storleksordningen |35()0O kr. om fortsatt kostnadstäckning med 40% kan accepteras. När det gäller bekämpandet av sjukdomar i vilda fiskbestånd har utred- ningen identifierat ett existerande behov men undvikit att föreslå några konkreta åtgärder. Sponfiskare och allmänheten i övrigt vänder sig ofta till SVA med begäran om undersökning av vildlisk i sådana fall. då man misstänker vattenföroreningar som orsak eller är tveksam om fiskens lämplighet för konsumtion. Antalet förfrågningar har ökat kraftigt under den senaste lO-årsperioden. För att bättre kunna stå allmänheten till tjänst och samtidigt utnyttja möjligheterna att spåra miljöföroreningar med hjälp av fiskundersökningar vore det önskvärt att SVA disponerade anslag för att bekosta sådana undersökningar av vildfisk. som kan ha ett allmänt intresse. För närvarande är alla undersökningar avgiftsbelagda. och möj- ligheterna att ta tillvara ett värdefullt material spolieras ofta av att betal- ningsvillig uppdragsgivare saknas. När det gäller viltundersökningar dispo- nerar SVA ett anslag ur viltvårdsfonden. som får användas till att bekosta undersökningar av vilt vad avser sjukdomar och förgiftningar m.m. Mot- svarande villkor. när det gäller vilt levande tisk. bör kunna realiseras. om utredningens förslag till inrättande av en fiskevårdsfond kommer till stånd. SVAs medelsbehov för vildfiskundersökningar beräknas ligga i storleks- ordningen 75 000 kr per år. — — — [ utredningens sammanfattning av fiskevårdsavsnittet framhålls — — — att en avsevärd utbyggnad av FoU-verksamheten på fiskevårdens område är nödvändig för att de föreslagna åtgärderna skall få avsedd effekt. Detta är ett mycket väsentligt konstaterande som SVA allvarligt vill understryka.

12.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — Länsstyrelsen vill dock —— i likhet med utredningen — framhålla angelägenheten av att olika restaure- ringsåtgärder vidtas i skadade vattenmiljöer som ej kan eller har svårt att repa sig. Länet är en av de mest tättbefolkade delarna av landet. varför det finns många vatten inom länet som behöver åtgärdas.

12.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen anser i likhet med länets insjöfiskareförening att det är beklagligt att allmänna medel inte föreslagits för utsättningar av laxfisk i Mälaren. Genom den alltmer förbättrade reci- pientkontrollen torde inom en inte alltför avlägsen framtid goda förutsätt- ningar uppkomma för inplantering av laxfisk även i detta vatten. Hittills utförda försök med laxartadc fiskar i Mälaren styrker denna uppfattning.

12.10 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser att den före- slagna resursnivån för fiskevården är för låg. Utsättning av lax och öring bör öka vid kusten. Vidare anser länsstyrelsen att även andra insjöar vid sidan om de stora insjöarna bör få medel till utsättning av ål och öring. Grunden för ett gott yrkesmässigt ålfiske är utsättning av ål vid kusten samt i vissa insjöar. Behovet av kalkning av insjöar ökar. Därför är det viktigt att resursnivån anpassas till behovet. l vissa fall kan en mindre insats ge gott resultat för fiskbeståndet. Länsstyrelsen önskar därför att länsvisa medel ställs till förfogande att fördelas till mindre kalkningsobjekt.

• Sida 231
•  Original

Prop. 1980/81:153 231

12.11 Länsstyrelsen i Kronobergs län: — — — Länsstyrelsen tillstyrker de fiskevårdande åtgärder som föreslås. Vi vill dock särskilt framhålla att en förutsättning är att sådana åtgärder vidtas så att försurningen inte blir en begränsande faktor i fiskevårdsarbetet. En viktig sådan uppgift är att stimulera kalkningsinsatser- genom ökade statsanslag.

12.12 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningen har anfört ett antal väl motiverade förslag till fiskevårdande åtgärder i såväl söt- som saltvatten. Särskilt angeläget finner länsstyrelsen vara. att medel ställs till förfogande för utsättandet av ålyngel på ostkusten mot bakgrund av de vikande fångstsiffrorna samt att förslaget om utsättandet av 600000 laxsmolt för fritidsfiskets behov genomföres. Även i övrigt tillstyrkes förslaget.

12.13 Länsstyrelsen i Gotlands län: För länets vidkommande bör allmänna fiskevårdsåtgärder i första hand inriktas dels på utsättning av fisk samt anordnande av lekplatser och reproduktionsbefrämjande åtgärder för havsöring, dels på att utfärda bestämmelser i länsliskestadgan när så erfordras med hänsyn till fiskbeståndsutvecklingen. Exempel på sådana bestämmelser kan vara införande av fredningstider och skyddszoner.

12.14 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — För att värdefulla fiskbestånd ska kunna bestå som nära tillgänglig och utnyttjbar naturresurs för såväl yrkes- som fritidsfisket anser länsstyrelsen det nödvändigt att samhällets resurser inom fiskesektorn starkt inriktas på åtgärder av beståndsvårdande karaktär.

För att åstadkomma ett gott fiske krävs en målinriktad och kontinuerligt bedriven fiskevård. Under kapitel 7 föreslår utredningen en rad åtgärder i detta avseende såsom utsättning av fisk. biotopförbättrande åtgärder. kalkning. fiskevård genom anpassat fiske. genom fisketillsyn och genom administrativa åtgärder m.m. Under avsnittet 3.6.3.5 föreslår utredningen såsom en riktlinje för samhällets politik för att främja fritidsfisket att samhället bör stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår från att vara enbart konsumerande konfiskare till att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan.

Länsstyrelsen tillstyrker dessa förslag och anser att fullföljande av dessa förutsätter att fiskevårdsarbetet bedrivs i organiserad form under samver- kan av samtliga av fisket och vattenområdet berörda intressen. — — —

Länsstyrelsen har tidigare] yttrandet betonat vikten av ökade satsningar på fiskevårdande åtgärder. Utredningens förslag i dessa avseenden är välgrundade och bör genomföras. Den av utredningen gjorda prioritering- en av biotopförbättrande åtgärder och utsättning av laxfisk bör — med beaktande av rådande miljösituation i Sydsverige — kompletteras med kalkning av ytterligare utslagshotade sjöar samt fisksiukdomsbekämpning. inte minst med avseende på vilda fiskbestånd.

12.15 Länsstyrelsen i Hallands län: Från naturvårdssynpunkt och inte minst från allmän synpunkt i övrigt är det av största intresse att de naturliga fiskpopulationerna värnas. Detta måste ske genom att fiskens miljö — vattnet — skyddas i olika former och genom att fisket bedrivs på ett beståndsbevarande sätt så att ingen art hotas eller så att inga oönskade förskjutningar uppstår. För att säkra de laxartade fiskarnas bestånd måste därför enligt länssty-

• Sida 232
•  Original

Prop. 1980/81: 153 232

relsens bedömning tillgripas utökade fredningstider och utvidgade fred- ningsområden jämte ytterligare fiskevårdande åtgärder i floder och åar.

För sötvattensfisket föreslås olika fiskevårdande åtgärder. Länsstyrel- sen vill i detta sammanhang framhålla att även om det i vissa fall kan vara önskvärt att gynna vissa eftertraktade liskslag så måste de stora fiske- vårdande insatserna syfta till att bevara de för landet naturliga — och anpassade — fiskpopulationerna. Detta bör ske bl.a. genom god vatten- vård och genom undanröjande av vandringshinder som försvårar restaure- ring av rinnande vatten. Även frågan om bortledning av vatten framför allt från mindre vattendrag — för bl. a. bevattningsändamål — måste beaktas. Senare års forskning tyder på att fiskevård genom anpassat fiske kan ge goda resultat.

12.16 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen poängterar behovet av utsättning av bl. a. lax och öring i sjöar och vattendrag. Enligt länsstyrel- sens mening bör resurser i första hand satsas på biotopförbättrande åtgär- der och restaureringsåtgärder så att fiskebestånden kan producera yngel på naturlig väg. Slås de ursprungliga stammarna ut försvinner de värdefulla genbanker dessa utgör och därmed grundförutsättningen för en framgångs- rik fiskodling. Ett varnande exempel är de starkt hotade stammarna av lax och öring i Gullspångsälven.

12.17 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen slår fast att behovet av fiskevårdsåtgärder är stort och att åtgärderna är eftersatta på grund av bristande resurser samt att behovet med all sannolikhet kommer att öka. Trots detta föreslås inga nya åtgärder av större omfattning utan i stort en fortsättning av hitintills bedrivet liskevårdsarbete som för inlandsvattnen närmast har karaktären av försöksverksamhet. Bland åtgärderna nämns kalkning, men denna ges inte den dominerande betydelse som länsstyrel- sen anser att den bör ha. Motverkan av försurningen och den därav följande utslagningen av tidigare goda fiskevatten är enligt länsstyrelsens och fiskenämndens uppfattning den helt dominerande uppgiften för fiske- vården i länet under lång tid framöver. — — — de årliga bidragen till direkta fiskevårdsåtgärder och serviceåtgär- der vid kortfiskevattnen upptas till 20 milj. kr vilket skall jämföras med dagens närmast försumbara belopp. Länsstyrelsen delar uppfattningen att ett stöd av den storleksordningen behövs för att höja kvaliteten på de fiskevatten som redan nu står till allmänhetens förfogande samtidigt som tillkomsten av nya kortfiskeområden kan stimuleras genom förväntningar om bidrag. Utredningen föreslår att ett centralt organisationsstöd utgår till såväl fritidsfiskarnas riksförbund som till fiskevattenägareförbundct. Dessa bi- drag kan i och för sig vara välmotiverade men liksom Hällefors kommun och Hällefors fiskevårdsförening anser länsstyrelsen att det är tveksamt om organisationsbidraget till fritidsfisket enbart skall gå till en organisa- tion, som visserligen är den enda rikstäckande. men ändock organiserar endast en mindre del av fritidsfiskarna. Många av de lokala fiskevårds- föreningarna där det huvudsakliga arbetet med fiskevården sker är inte anslutna till fritidsfiskarnas riksförbund och skulle därför inte få del av organisationsstödet.

12.18 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Den förväntade utvecklingen på yrkesfiskets och fritidsfiskets område kommer att ställa ökade krav på en

• Sida 233
•  Original

Prop. 1980/81: 153 233

effektivt utförd fiskevård och det är därför angeläget att fiskevården ges betydligt större resurser i framtiden.

Länsstyrelsen anser att Mälaren i likhet med Vänern och Vättern skall komma ifråga för utsättning av laxfisk. Även ålen har stor ekonomisk betydelse för det yrkesmässiga fisket 1 Mälaren och Hjälmaren och länssty- relsen vill här framhålla behovet av att utsättning av äl även äger rum i större sötvatten. som visat sig lämpliga för ålproduktion.

En ändamålsenlig fiskevård måste föregås av noggrann planering både på regional och lokal nivå. I detta arbete bör även ingå möjligheter att analysera behovet av lämpliga fiskevårdsåtgärder samt att utforma åtgär- derna efter lokala behov så att de blir verkligt effektiva och meningsfulla. Det är särskilt angeläget om fiskevården i framtiden skall erhålla ökat samhällsstöd och engagera nya grupper medborgare.

12.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen vill starkt understry- ka behovet av snara och kraftfulla åtgärder för att minska försurningen av våra fiskevatten.

12.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Med hänsyn till den breda efter- frågan på gott fritidsfisk bör samhället (stat och kommun) betrakta behovet av beståndsvård och service till fiskande som angeläget att tillgodose. lägga stor vikt vid att starkt främja förutsättningarna för god fiskevård och service för fiskeutövare.

12.21 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Om det kan ske utan hinder av fiske- biologisk eller annan vetenskaplig art. bör i enlighet med fiskenämnd-ens förslag medel årligen anslås för utplantering av laxartad fisk i Storsjön i Jämtland.

12.22 Centralorganisationen SACO/SR: — — —— Sammanfattningsvis är en riktig hushållning med fiskresursen mycket starkt beroende av ett riktigt fiske.

[SACO/SR] menar att FoU skall utgöra grunden för all fiskevård och att resurser bör ställas till förfogande både för enstaka insatser — principlös- ningar — och för regionala/lokala praktiska direkta åtgärder. enligt den av fiskeristyrelsen i samråd med statskontoret genomförda laboratorieutred- ningen "Fiskeriforskning — ett organisationsförslag". rapport 1978-06-02.

12.23 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: — — — Den utveckling på yrkes— och fritidsfiskets område. som enligt utredningen kan förväntas. medför bl.a. att behovet av fiskevår- dande insatser kommer att öka.

12.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: På undanskymd plats i betän- kandet konstateras att den pågående försurningen av sjöar och vattendrag torde utgöra det hittills största hotet mot våra fiskevatten och deras be- stånd av fisk. Utvecklingen är sådan att inom en förhållandevis nära framtid kan negativa konsekvenser uppträda. som knappast kan över- blickas. Utskottet understryker kraftigt allvaret i detta förhållande. Om ej tren— den kan brytas, blir snart inom stora områden all annan diskussion om fritidsfisket meningslös. Ökad FoU även på detta område är angelägen. Än

• Sida 234
•  Original

Prop. 1980/81: 153 134

viktigare är emellertid ett kraftfullt agerande från myndigheternas sida inom den internationella miljövärden.

12.25 Svenska kommunförbundet: Styrelsen biträder förslaget om ekono- miskt stöd till fiskets olika organisationer. Den stora fritidsaktivitet som fisket innebär motiverar ett ökat stöd till Sveriges Fritidsfiskares Riksför- bund och Sveriges Fiskevattenägarcförbund. Förslaget om att lokala klub- bar och kommuner Skall överta skötsel och upplåtelse av statens fiskevat- ten biträds av styrelsen. För att detta förslag snabbt skall ge effekt fordras dock utbildningsinsatser och införande av det föreslagna statsbidraget för fiskevård och andra serviceåtgärder. Av speciellt stor betydelse är det att kommunerna snarast kan få resurser till kalkning av försuradc sjöar.

12.26 Svenska samernas riksförbund: Lantbruksnämnderna erhåller för närvarande från samefonden årligen medel för fiskebevakning. fiskevård och service. Enligt riksförbundet är nuvarande anslag otillräckliga för en effektivare fiskevård m.m. Samefondens medel är som angivits begränsa- de och bör ej belastas mer. Eftersom de sakkunniga haft en strävan i betänkandet att ge allmänheten fiske på rimliga villkor kan ej heller behöv- liga resurser skapas genom väsentligt höjda upplåtclseavgifter. Allmänna medel erfordras som ett tillskott för att effektivisera fiskevården. Riksför- bundet anser att av föreslagna medel skall en del utgå till samefonden för fiskevårdsåtgärder. .

— -— —» Beträffande fiskevården får erinras att den enda realistiska for- men för fiskevård är att vattnen läggs i träda. vilket sammanfaller med den av samerna sedan gammalt tillämpade metoden.

12.27 Sveriges fiskares riksförbund: I närheten av flertalet större tätorter finns insjöar som med beståndsvårdande åtgärder kan göras mera attrakti— va för fritidsfiskarna. Härigenom skulle man minska de friktioner som är svåra att undvika i områden där ett intensivt fritidsfiske kommer i kontakt med yrkesfisket. Yrkesfisket har på senare tid bedrivits allt närmare kusten. Denna ut- veckling kommer med all sannolikhet att fortsätta genom införande av licenser. kvoteringar. zonindelningar. fiskestopp m.m. Detta innebär av "naturliga skäl att yrkesfisket kommer att bli mer beroende av en fungeran— de fiskevård. Förutom de åtgärder utredningen pekar på anser SFR det som angeläget att forskningen intensifieras beträffande bl.a. ålen. Utredningen bedömer att kostnaderna för fiskevårdsåtgärder som främ- jar fritidsfisket kommer att uppgå till 15 milj. kr årligen. Dessutom anser man att behovet av medel för service och information kommer att uppgå till 5 milj. kr årligen. varför man föreslår att ett årligt belopp av totalt 20 milj. kr skall ställas till fritidsfiskets förfogande. Av de 5 milj. kr som avses för service och information skall 2 milj. kr årligen tillföras Sveriges Fritids- fiskares Riksförbund. Därtill har Fritidsfiskarnas Riksförbund under en lång rad av år erhållit organisationsstöd m. ni. genom Friidrottsförbundet. Under budgetåret 1978/79 erhöll Riksförbundet således 815000 kr. Utred- ningen anför att man utgår ifrån att detta organisationsstöd till Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund skall utgå också i fortsättningen. Enligt uppgift skall en stor del av de föreslagna 2 milj. kr disponeras till löner för de fiskerikonsulenter. som förbundet kommer att anställa och som kommer att fungera som rådgivare för de lokala fritidsfiskeorganisationerna.

• Sida 235
•  Original

Prop. 1980/81: 153 235

För vår del menar vi att de fiskerikonsultenter som anses behövas för att tillvarata fritidsfiskets intressen skall anställas av fiskeristyrelsen. Om fiskevattensutredningens förslag genomföres får därtill. enligt SFR:s me— ning, Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund något av en myndighetsprägel.

12.28 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Utredningen har redovisat en mängd nödvändiga fiskevårdsåtgärder. Förbundet har intet att erinra här- emot utan vill endast understryka att vissa åtgärder är av betydligt större intresse för fritidsfisket än andra. Således är utsättning av havsöring betyd- ligt angelägnare än ålutsättningar. Av största intresse är självklart också sådana åtgärder som kan förbättra fisket efter de värdefulla strömfiske- arterna. Åtgärderna måste dock i möjligaste mån grundas på ett säkrare kun- skapsunderlag än för närvarande. Fiskebiologin, inte minst i de delar som rör den praktiska fiskevården. är som bekant alltjämt en ung och tämligen outvecklad vetenskap och forskningsresurserna här i landet i hög grad underdimensionerade. Det är därför glädjande att utredningen så starkt understrukit angelägenheten av ökade resurser på forskningssidan och bl. a. pekat på behovet av ett fiskodlingslaboratorium för den så nödvän- diga forskningen rörande avel. uppfödning och utsättning. Förbundet delar således helt utredningens uppfattning om behovet av en kraftig förstärkning av forskningsresursen.

12.29 Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan: Utredningens förslag om forskning och utveckling inom fiskevården anknyter till tidigare förslag från fiskeadministrativa utredningen och laboratorieutredningen. De för- anleder för VASO:s del inga erinringar annat än i frågan om anläggandet av en ny fiskodlingsanstalt i Sydsverige. Med hänsyn till de lokala och för varje odling särpräglade miljöbetingelserna finns anledning att sprida för- söksverksamheten på så många odlingar som möjligt. lnom kraftin- dustriens odlingar och laxforskningsinstitutet bedrivs kontinuerlig försöks- verksamhet rörande bl.a. Odlingsteknik. fisktransporter och fodertyper. Mycket skulle kunna vinnas om dessa ca 15 odlingars omfattande verk- samhet. skiftande miljöbetingelser och varierande tekniska utformning utnyttjades genom beställningsarbeten i samarbete.

13 Fisketillsyn

13.1 Riksåklagaren: Förslaget att lägga huvudansvaret för fisketillsynen till havs. i kustvatten samt i Mälaren och Vänern på kustbevakningen synes mig vara väl övervägt med hänsyn till kustbevakningens tekniska och personella resurser. Fisketillsynen är väl förenlig med kustbevak- ningens nuvarande arbetsuppgifter. Enligt min mening finns det inte något hinder mot att ge kustbevakningspersonalen samma befogenheter som polisen. Däremot anser jag att det från rättssäkerhetssynpunkt är mer tveksamt om dessa befogenheter bör ges åt fisketillsynsmännen med hän- syn till deras begränsade utbildning och att svåra avvägningsfrågor kan uppkomma. Det synes även önskvärt att sjöpoliscns resurser utbyggs för att möjliggöra ökad tillsyn.

• Sida 236
•  Original

Prop. l980/81: 153 236

13.2 Rikspolisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen biträder nu föreliggande utred- nings uppfattning att ett klart behov av en förbättrad fisketillsyn föreligger. Huvudansvaret för att övervaka att lagar och förordningar efterföljs åvilar enligt gällande lagstiftning polisen. Härvid utgör tillsynen av de bestäm- melser som gäller för fisket ej något undantag. Ur effektivitets- och rätts- säkerhetsskäl måste målsättningen vara att låta ett och samma samhällsor- gan svara för tillsynen av regelefterlevnaden i samhället. [ vissa speciella fall är det dock bl.a. av praktiska skäl nödvändigt att låta andra samhällsorgan biträda med övervakningen. Ett sådant fall är övervakningen av havsfisket. där polisen saknar resurser för att kunna fullgöra bevakningen. Beträffande övervakningen av fisket i kustvattnen samt Vänern och Mälaren är förhållandet annorlunda. Polisen förfogar över en sjöpolis- organisation och har möjlighet att övervaka fiskebestämmelserna i nämnda vatten med biträde av kustbevakningen och de tillsynsmän som även i fortsättningen förutsätts biträda vid övervakningen. Om inte speciella skäl föreligger bör personer som skall utöva polisiära befogenheter i princip vara underställda polisen. Detta förhållande talar för att polisen bör ha huvudansvaret för övervakningen även i nu ifrågavarande vatten. Utredningen har under åberopande av att en myndighet bör ha huvudan- svaret för fisketillsynen föreslagit att kustbevakningen skall ha detta an- svar även i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren. Eftersom det helt naturligt måste vara polisen som har ansvaret för övervakningen i övriga insjövatten — vilket också föreslås av utredningen — blir det ändock inte enligt utredningens förslag samma samhällsorgan som kommer att ha hu- vudansvaret för all fisketillsyn ilandet. Mot den bakgrunden och med hänsyn till de principiella skäl som ovan anförts för att polisen så långt det är möjligt skall svara för övervakningen av lagar och förordningar bör enligt rikspolisstyrelsens mening huvudansvaret för fisketillsynen i kust- och insjövatten åvila polisen. Även i framtiden torde det vara nödvändigt att särskilt förordna tillsyns- män för att åstadkomma en effektiv övervakning av fiskebestämmelserna. Tillsynsmännen bör som utredningen föreslår förordnas av länsstyrelser- na. Med hänsyn till detta och vad tidigare anförts föreslås därför att fisketillsynsmännen operativt underställs de lokala polisstyrelserna. Som utredningen föreslår bör det ankomma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med fiskeristyrelsen utfärda allmänna riktlinjer för fisketill- synsmännens verksamhet. Förslaget att länsstyrelse bör vara anställningsmyndighet och medelsför- valtande myndighet tillstyrks. Förordnandct bör vara tidsbegränsat. Utbildningen av fisketillsynsmännen bör ske regionalt och handhas av länsstyrelserna efter anvisningar från rikspolisstyrelsen och fiskeristyrel- sen. Rikspolisstyrelsen biträder utredningens uppfattning att fisketillsyns- männens befogenheter bör utökas. Sjöövervakningskommitténs (SÖK) förslag beträffande befogenhetsfrågan för kustbevakningspersonalen bör avvaktas.

13.3 Överbefälhavaren: Begreppet fisketillsyn. som utredningen utnyttjar omfattar flera verksamheter.

— sjöbevakning. med syfte att upptäcka otillåtet liske — fiskeinspektion. med syfte att upptäcka fiske med olagliga metoder — fiskeriskydd. med syfte att stödja och skydda eget fiske främst yrkes- fisket

• Sida 237
•  Original

Prop. l980/81: 153 237

Överbefälhavaren har enligt sin instruktion ett primärt ansvar för över— vakningen till havs. I sjötrafikkontrollen ingår bl. a. skyldighet att ingripa mot otillåtet fiske. Ingripanden i detta avseende från främst marina för- band (sjöbevakningscentraler. marinens fartyg till sjöss) görs i nära samar— bete med kustbevakningen. Fiskeinspektion är emellertid en uppgift av polisiär natur. Resurserna för att lösa uppgiften finns dock hos kustbevak- ningen. Marinen disponerar varken personal. materiel eller resurser i öv- rigt för denna verksamhet.

Fiskeriskydd kan lösas med örlogsfartyg på de aktuella fiskeriplatserna. Sådan Verksamhet har under flera år bedrivits med utnyttjande av min- sveparen Hanö som stöd för lslands- och Nordsjöfisket. Hanö har då haft läkare och verkstadspersonal inmönstrade för stöd åt svenska-fiskare.

Utredningen har inte berört ansvarsfrågorna inom de havsområden som har delad fiskejurisdiktion. Dessa frågor bör närmare utredas.

13.4 Sjöfartsverket: Mot utredningens förslag (sid. 311) beträffande med- verkan av sjöfartsverkets personal vad gäller fisketillsyn har sjöfartsverket intet att erinra. Såsom utredningen föreslagit bör sålunda verkets personal inte åläggas självständigt ansvar för fisketillsyn utan endast ha att till tillsynsmyndighet rapportera iakttagelser om överträdelser. Självfallet bör dock befattningshavare hos sjöfartsverket kunna utses till fisketillsyns- män. De kan i många fall ha särskilt goda förutsättningar för sådant uppdrag.

13.5 Statskontoret: Statskontoret yttrade sig 1976-10-25 över fiskeadmini- strativa utredningens betänkande (Ds 10 1975: 14) Ny organisation av fisketillsynen och förordade fiskeristyrelsen såsom huvudman för tillsynen i inlandet. Denna uppfattning motiverades av att lisketillsynens huvud- syfte enligt fiskeadministrativa utredningen var att åstadkomma en god fiskevård. 1973 års fiskevattensutredning däremot har begränsat tillsyns- uppgifterna till att enbart avse en övervakning av att de fiskerättsliga bestämmelserna följs. Med hänsyn härtill ansluter sig statskontoret till fiskevattensutredningens förslag att polisen bör svara för fisketillsynen i inlandet. [ fråga om tillsynen till havs framhöll statskontoret i sitt tidigare yttrande att kustbevakningen är den enda organisation som har praktiska möjlighe- ter att utöva tillsyn. Denna uppfattning överensstämmer med fiskevattens- utredningens förslag som innebär att kustbevakningen har huvudansvaret för fisketillsynen till havs, vid kusten och i Vänern och Mälaren. Statskontoret tillstyrker också i övrigt utredningens förslag beträffande organisation och finansiering av fisketillsynen. Utredningens uppskattning av kostnaderna för fisketillsynen är osäker.

13.6 Riksrevisionsverket: RRV tillstyrker att tullverkets kustbevakning skall ha huvudansvaret för fisketillsynen till havs liksom i Vänern och Mälaren. RRV tillstyrker vidare att polisen skall ha huvudansvaret för fisketillsynen i inlandsvatten med undantag för Vänern och Mälaren. RRV har heller i övrigt inget att erinra mot den ansvarsfördelning som redovisas beträffande de särskilt förordnade tillsynsmännen. RRV kan inte bedöma om den angivna kostnaden för organisationen med tillsynsmän är rimlig. eftersom beräkningsgrunderna inte redovisats. Inte heller framgår det om denna kostnad innebär en reell kostnadsökning eller om det motsvarar nuvarande kostnadsnivå.

• Sida 238
•  Original

Prop. 1980/81:153 238

13.7 Fiskeristyrelsen: —— — — fiskeristyrelsen finner förslaget vara i huvud- sak väl avvägt. -

Vad gäller de delar av förslaget som särskilt berör fiskerivcrket har styrelsen sålunda inget att erinra mot att styrelsens nuvarande ansvar för fisketillsynen förs över på de myndigheter som avses ha huvudansvaret för tillsynen. Styrelsen förutsätter samtidigt att myndigheterna i fråga vid utformningen av fisketillsynen samråder med styrelsen när det gäller över- gripande frågor samt i övrigt med fiskenämnderna.

Styrelsen finner det också riktigt att ansvaret för utbildningen av fiske- tillsynsmän i princip skall åvila de myndigheter som skall ha huvudansva- ret för fisketillsynen. Fiskeriverket är berett att medverka vid utformning- en av utbildningen samt. i den utsträckning arbetsförhållandena medger. i själva utbildningsverksamheten.

En fråga som styrelsen erfarenhetsmässigt fäster stor vikt vid är vilka befogenheter som tillsynspersonalen bör ha. När det gäller polisen förelig- ger inga problem i detta avseende. Däremot är det betänkligt att kustbe- vakningen saknar befogenhet att inleda förundersökning i samband med ingripanden till sjöss. Detta förhållande minskar i viss mån effekten av kustbevakningens insatser i fråga om fisketillsynen. Styrelsen finner det angeläget att frågan om kustbevakningspersonalens befogenheter på detta område får en snar lösning. Detsamma gäller beträffande befogenheterna för särskilt förordnade fisketillsynsmän.

Kostnaderna för fisketillsyn har enligt styrelsens mening underskattats.

13.8 Statens naturvårdsverk: Verket tillstyrker den föreslagna ansvars- fördelningen beträffande fisketillsynen. där kustbevakningen föreslås sva- ra för havs— och. kustvatten medan rikspolisstyrelsen svarar för inlands- delarna. Behovet av särskilt förordnade fisketillsynsmän har dokumenterats. och utredningen lämnar förslag om formerna för dessa funktioner. Verket tillstyrker förslagen men vill framhålla att det även när det gäller denna fältverksamhet kan visa sig vara ändamålsenligt att åtminstone på sikt få en koppling mellan fisketillsyn och annan naturvårdstillsyn. t.ex. beträf- fande jakt. Särskilt i den mån de nämnda tillsynsmännen skulle få vidgade funktioner enligt förgående stycke, har verket intresse av att delta i den senare behandlingen av utbildningsfrågan och utfärdandet av riktlinjer för verksamheten.

13.9 Generaltullstyrelscn: Generaltullstyrelscn stöder helt förslaget att an- svaret för övervakningen av havs- och kustfisket samt fisket i Vänern och Mälaren skall åvila kustbevakningen. Utredningen har noggrant satt sig in i olika sjöövervakande myndigheters möjlighet att organisatoriskt och re- sursmässigt svara för behövlig övervakning av fisket. Eftersom kustbevak- ningen redan nu är den organisation som upprätthåller tillsynen av här aktuellt fiske. ställer det sig naturligt att den även i fortsättningen får denna uppgift. Kustbevakningen ansvarar. som tidigare sagts. för övervakningen av havs- och kustfisket. Sedan den svenska fiskezonen utvidgats till att om- fatta vattenområdet ut till en mittsjölinje i Östersjön. har i enlighet med givna direktiv övervakningsresurserna främst inriktats på tillsynen inom fiskezonen. En nödtorftig övervakning av mera kustnära vattenområden har dock varit möjlig att samtidigt upprätthålla. Om utredningens förslag genomförs kommer. som visats. behovet av kontroll i olika former att öka.

• Sida 239
•  Original

Prop. l980/81: 153 ' 239

Generaltullstyrelscn anser att för att bibehålla nuvarande ambitionsnivå inom olika arbetssektorer det blir nödvändigt med en utökning av framför allt de personella resurserna.

Utredningen föreslår att fisketillsynsmän skall förordnas av länsstyrel- sen och biträda tillsynsmyndigheten i övervakningsarbetet. Fisketillsyns- männen skall operativt lyda under den regionala bevakningsmyndigheten och även utbildas av denna. Generaltullstyrelsen instämmer med utred- ningens åsikt att kustbevakningen f. n. inte har möjligheter att avsätta egna resurser för en tillfredsställande tillsyn i nu nämnt avseende. Det hade dock, i varje fall på sikt. varit bättre att den egentliga tillsynsmyndigheten tillförts de personella resurser som krävs för genomförande av en tillfreds- ställande kontrollverksamhet än att låta tillsynen ombesörjas av fisketill— synsmän. Generaltullstyrelsen vill dock inte direkt motsätta sig denna lösning. Kustbevakningen måste emellertid då i vart fall tillföras personella resurser för att kunna ombesörja utbildning och operativ ledning av fiske- tillsynsmännens verksamhet.

Utredningen berör problemet med avsaknaden av befogenheter för kust- bevakningspersonal vad gäller utredning av fiskeförseelser. Man är från utredningens sida av den meningen att det är angeläget att berörd personal får erforderliga befogenheter så att fisketillsynen kan bedrivas rationellt och effektivt. Generaltullstyrelsen delar utredningens uppfattning. Det har. framför allt i havsfiskeövervakningen där mycket stora avstånd och andra svårigheter i samband med införande till hamn av ertappade fiskefar- tyg är vanliga, kunnat påvisas ett behov av att i vissa fall kunna genomföra erforderlig utredning på platsen för ingripandet. Även vad gäller kustfisket skulle handläggningen avsevärt förenklas om utredning kunde utföras i direkt anslutning till ingripandet.

— - — Möjligheten till förverkande av båt eller annat fortskaffnings- medel. vilket utredningen föreslår skall införas i lagen. anser styrelsen väl- motiverat.

Generaltullstyrelsen anser att det föreligger betydande svårigheter för tillsynsmyndigheten och för den enskilde fiskaren att känna till var gränsen går mellan allmänt och enskilt vatten samt mellan enskilt frivatten och enskilt vatten i övrigt. Kartor. där gränsen är markerad. finns således allmänt tillgängliga endast för mindre delar av ostkusten. Från övervak- ningssynpunkt och för enskilda fiskare är detta en brist, som snarast måste åtgärdas.

Generaltullstyrelscn anser vidare att det från övervakningssynpunkt vore av stor betydelse om 44å i fiskelägen även innefattade bestämmelser om att ägare av enskild fiskerätt skall ha utestående redskap och flöten märkta med ägarens namn och adress vid fiske på det egna vattnet. Förutom namn och adress bör även namn. rikt- och bostadstelefonnummer godkännas som märkning. '

Föreskrifter om utmärkning av utestående fasta redskap har vållat många tvister, enär de är oklara. — — —

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelsen I966:275) kan personal vid tullverkets gränsbevakning av länsstyrelse eller fiskeristyrelse särskilt förordnas som fisketillsynsmän inom sitt tjänstgöringsområde.

Generaltullstyrelscn finner denna bestämmelse något föråldrad. Med hänsyn till gränsbevakningens allmänna övervakningsverksamhet i gräns- trakterna bör gränsbevakningspersonalen generellt åläggas att vara fiske- tillsynsmän och därvid biträda polisen i dess tillsyn.

• Sida 240
•  Original

Prop. l980/Sl: 153 240

13.10 Statens lantmäteriverk: Med anledning av vad utredningen anför om behovet av en karta som redovisar gränsen mellan allmänt och enskilt vatten vid södra ostkusten (s. 326) är LMV berett att i mån av tillskott. i lämplig form. av medel utföra de kompletterande utredningar som behövs och även att producera kartan i fråga. förutsatt — i sistnämnda avseende — att regeringen meddelar behövligt tillstånd med hänsyn till gällande be- stämmelser om rätten till utnyttjande av de allmänna kartorna.

13.11 Statens vattenfallsverk: Vattenfallsverket delar utredningens upp- fattning att det föreligger ett klart behov av förbättrad fisketillsyn. De redovisade förslagen bör innebära en effektivisering och tillstyrkes av verket.

13.12 Domänverket: Domänverket tillstyrker förslaget till tillsynsorganisa- tion men ifrågasätter om kostnadsramen för genomförande är tillräcklig. Enligt verkets uppfattning bör vidare tillsynspersonalens arbetsområde utökas och även inbegripa information samt service till allmänheten.

13.13 Länsstyrelsen i Stockholms län: Huvudansvaret för att övervaka att lagar och andra författningar efterföljs åvilar enligt gällande lagstiftning polisen. Härvid utgör tillsynen av de bestämmelser som gäller för fisket inget undantag. Enligt länsstyrelsens mening måste målsättningen vara att så långt det är möjligt låta ett och samma samhällsorgan. polisen. svara för övervakningen av regelefterlevnaden i samhället. För ett sådant synsätt talar både rättssäkerhets- och effektivitetsskäl. I vissa speciella fall är det dock bl.a. av praktiska skäl nödvändigt att låta andra samhällsorgan svara för övervakningen. Ett sådant fall är över- vakningen av havsfisket. där polisen i motsats till kustbevakningen helt saknar utrustning för att kunna fullgöra övervakningen. I fråga om övervakningen av fisket i kustvattnen samt Vänern och Mälaren är förhållandet dock annorlunda. Polisen förfogar över en sjö- polisorganisation som har möjlighet att övervaka fiskebestämmelserna i de nämnda vattnen. En stor del av denna övervakning fullgörs dessutom och kan även i fortsättningen förväntas bli fullgjord av särskilt förordnade fisketillsynsmän. Om inte speciella skäl föreligger bör rent principiellt personer som skall fullgöra polisiära uppgifter och delvis utöva polisiära befogenheter såsom ordningsvakter och fisketillsynsmän operativt vara underställdapolisen. Även detta förhållande talar för att polisen har hu- vudansvaret för övervakningen av fiskebestämmelserna i de nu ifrågava- rande vattnen. ' Utredningen har under åberopande av att en myndighet bör ha huvudan- svaret för fisketillsynen föreslagit att kustbevakningen skall ha ansvaret för tillsynen även i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren. Eftersom det helt naturligt måste vara polisen som har ansvaret för övervakningen av fisket i insjövattnen blir det ändock inte heller enligt utredningens förslag samma samhällsorgan som kommer att ha huvudansvaret för all fisketill- syn i landet. Mot den bakgrunden och med hänsyn till de starka principiella skäl som anförts ovan för att polisen så långt det är möjligt skall svara för övervakningen av regelefterlevnaden bör huvudansvaret för fisketillsynen - i kust- och insjövattnen liksom för närvarande åvila polisen. Även i framtiden torde det vara nödvändigt att särskilt förordna fisketill- synsmän för att åstadkomma en effektiv övervakning av fiskebestämmel- serna. Tillsynsmännen bör såsom utredningen föreslår förordnas av läns- styrelserna.

• Sida 241
•  Original

Prop. 1980/81:153 241

[ synpunkerna på avsnitt 8.6.1 har uttalats att polisen bör ha huvudan- svaret för fisketillsynen i kust- och insjövatten. dvs. inom de områden där fisketillsynsmän kan tänkas tjänstgöra. Det har också uttalats att personer som skall fullgöra polisiära uppgifter och utöva polisiära befogenheter rent principiellt bör vara operativt underställda polisen. Med hänsyn till vad som sålunda anförts föreslås därför att fisketillsynsmännen operativt un- derställs de lokala polisstyrelserna.

Såsom utredningen föreslår bör det ankomma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med fiskeristyrelsen utfärda allmänna riktlinjer för fisketill- synsmännens verksamhet.

Utredningen föreslår att länsstyrelse bör vara anställningsmyndighet och medelsförvaltande myndighet. Med hänsyn likväl till det nära samban- det med andra polisiära uppgifter föreslås att tillsynsmännen i nämnda avseenden knyts till de lokala polisstyrelserna.

Utredningen har allmänt uttalat att fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas men menar att man först bör avvakta sjöövcrvakningskommitténs förslag i fråga om befogenheterna för kustbevakningspersonalen. Med hänsyn till den allmänna restriktivitet som bör gälla i fråga om att ge andra än polismän polisiära befogenheter är det tveksamt om fisketillsynsmän- nen — förutom att de bör ha samma befogenhet som ordningsvakter att använda våld — bör ha större befogenheter än för närvarande. Såsom utredningen föreslagit kan det dock vara lämpligt att avvakta Sjöövervak- ningskommitténs förslag i fråga om kustbevakningspersonalen innan något ställningstagande görs i fråga om fisketillsynsmännen.

Utbildningen av fisketillsynsmännen bör ske på samma sätt som polisiär utbildning på regional nivå.

13.14 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen ansluter sig till utredningens förslag beträffande den framtida fisketillsynen och vill under- stryka behovet av utbildning för de särskilt förordnade fisketillsynsmän- nen.

13.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen konstaterar i första hand att den uppdelning. som förelåg i Fiskeadministrativa utredningen mellan fiskebevakning och fisketillsyn, har frångåtts av utredningen. Den tidigare uppdelningen har länsstyrelsen visserligen tillstyrkt. men vill nu ändå inte motsätta sig utredningens förslag om att samtliga. som erhåller särskilt förordnande att utöva fisketillsyn, benämns fisketillsynsmän och har lika befogenhet. Man uppnår ju härigenom en förenkling vad avser terminologi samt ett för allmänheten mera lättförståeligt förhållande. Ga- rantier måste emellertid finnas för att de båda grupper av fisketillsynsmän som ändå finns hela tiden får en parallell utbildning. De som förordnats för att i första hand bevaka enskilda intressen bör inte få en sämre utbildning än de som är anställda av länsstyrelsen. Utredningen nämner här ingenting om hur kostnaderna för utbildningen av den förra gruppen skall bäras. Det torde vara ett relativt starkt allmänt intresse av att fisketillsynen i sin helhet fungerar väl och har god kvalitet. Det kan därför hävdas att det allmänna också bör bära det ekonomiska huvudansvaret för utbildningen av båda grupperna av tillsynsmän. '

13.16 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — gränsdragningsproblemen mellan allmänt och enskilt vatten är betydande. Den enskilde fiskarens möjlighe- ter att fastställa denna gräns på ostkusten är idag ofta näst intill obefintliga

16 Riksdagen 1980/8I. [ saml. Nr 153

• Sida 242
•  Original

Prop. 1980/81: 153 242

då kartor med gränserna inlagda endast finns på en mindre del av kusten. Den rådande situationen hämmar med all sannolikhet utvecklandet av 'ett mera omfattande fritidsfiske från allmänhetens sida. Länsstyrelsen tillstyr- ker därför med största tillfredsställelse utredningens förslag om att lant- mäteriverket bör utarbeta underlag för upprättande av karta utvisande gräns mellan allmänt och enskilt vatten på kuststräckan Torhamns udde— Östhammars kommun. — — —

Länsstyrelsen tillstyrker den av utredningen föreslagna ansvarsfördel- ningen av fisketillsynen samt att polismyndigheterna biträdes av särskilt förordnade fisketillsynsmän. Såsom utredningen föreslagit bör alla fiske- tillsynsmän ha likartade befogenheter och länsstyrelsen förutsätter att samtliga erhåller samma Utbildning.

Länsstyrelsen tillstyrker vidare utredningens förslag att fisketillsyns- männen förordnas av länsstyrelsen och att rikspolisstyrelsen och länssty- relsen utfärdar centrala respektive regionala riktlinjer för verksamhetens bedrivande samt slutligen att länsstyrelsen bör vara anställnings- och me- delsförvaltande myndighet. Närmare bestämmelser härom bör dock utfär- das.

13.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: Enligt länsstyrelsens mening föreligger ett klart behov av förbättrad fisketillsyn. Kustbevakningen bör ges ökade resurser för övervakning av de utökade svenska fiskezoncrna samt även för bevakning av kUSl- och skärgårdsområdena. I enlighet med utredning- ens förslag bör särskilda fisketillsynsmän i vissa fall förordnas av länssty- relsen för att biträda kustbevakningen och polisen i tillsynsverksamheten. Dessa fisketillsynsmän bör förordnas för speciella uppgifter såsom t. ex. bevakning av viktiga lek- och reproduktionsområden för vandringsfisk samt för utlagda licensområden. Fisketillsynsmännens arbetsuppgifter bör även omfatta information om gällande lokala bestämmelser för fiske och fiskevård inom tillsynsområdet. Det är angeläget att tillräckliga medel ställs till förfogande för denna uppgift.

13.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — — Länsstyrelsen har inget att erin-- ra emot att de av länsstyrelsen särskilt förordnade fisketillsynsmännen sammanförs under enhetlig benämning och erhåller lika befogenheter.

13.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att ansvaret för tillsynen över kust- och havsvatten bör ligga på kustbevakningen och inom insjöarna (med vissa undantag) på polisen samt att fisketillsynsmän även i fortsättningen bör förordnas av länsstyrelsen.

13.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningen har omarbetat det för- slag till ny organisation av fisketillsynen som lades fram av fiskeadmini- strativa utredningen 1975. Länsstyrelsen har inget att erinra mot det nya förslaget om hur huvudmannaskapet för tillsynen skall vara uppdelat mel- lan kustbevakningen och polisen. Länsstyrelsen delar även uppfattningen att det på grund av polisens och kustbevakningens bristande resurser krävs särskilt förordnade fisketillsynsmän för fiskebevakningen. Utredningens förslag förefaller även i övrigt vara väl avvägda och lämpliga att lägga till grund för en förbättrad och effektivare fisketillsyn.

13.21 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fisketillsynen i länet funge- rar bra och tillgängliga resurser hos kustbevakning. polis och särskilt

• Sida 243
•  Original

Prop. 1980/81:153 343

förordnade tillsynsmän tas väl tillvara för tillsynsverksamheten. Re- surserna är dock alltför begränsade. Det är angeläget att verksamheten ytterligare effektiviseras genom att tillsynsmännen får ökade befogen- heter. De bör således ges rätt att undersöka låsta utrymmen. l avvaktan på resultatet av sjöövervakningskommitténs arbete bör någon ändring beträf- fande nuvarande ansvarsfördelning mellan kustbevakning och polis ej gö- ras.

Länsstyrelsen avstyrker därför att de av utredningen föreslagna ändring- arna rörande ansvaret för fisketillsynen genomförs.

13.22 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I likhet med utredningen anser läns- styrelsen att kustbevakningen bör ha huvudansvaret för fisketillsynen till havs. Kustbevakningen har en utbyggd organisation och bedriver redan idag en fortlöpande övervakning till sjöss. Beträffande kustvatten samt Vänern och Mälaren kan diskuteras om kustbevakningen eller polisen skall ha huvudansvaret. Ytterligare en stat- lig utredning. som har beröring med den aktuella. pågår. nämligen sjööver- vakningskommittén. Samordning bör således ske med de förslag som sjöövervakningskommittén kan framlägga. För närvarande är länsstyrel- sen således inte beredd att i denna del ta ställning till fiskevattenutred- ningens förslag. Vidkommande övriga vatten delar länsstyrelsen utredningens uppfatt- ning att polisen skall ha huvudansvaret för fisketillsynen. Någon annan lämplig myndighet finns ej. Principiellt får fisketillsyn dessutom anses vara en polisiär uppgift. 1 de fall fisketillsynsmän endast har att utöva verksamhet inom ett polisdistrikt bör förordnandemyndighet vara den lokala polisstyrelsen. Motsvarande regel finns idag när det gäller förordnande av ordningsvakt. [ övriga fall då fisketillsynen berör fiera polisdistrikt bör respektive länssty- relse förordna fisketillsynsman. Beträffande det operativa ansvaret bör det knytas till den som har huvudansvaret för fisketillsynen 1 de olika vattnen. Vidkommande kostnaderna vill länsstyrelsen framhålla. att sådan be— vakning som avser enskilt vatten. där frifiske inte förekommer. i första hand bör åvila fiskerättsägaren. Annars skulle lätt orimliga kostnader uppkomma för statsverket. Länsstyrelsen vill vidare understryka att utbildningsfrågan blir ordnad. Idag är den försummad och uppfyller inte nutida krav. Huvudansvarig bör polisen vara.

13.23 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: De synpunkter som länsstyrelsen tidigare framfört i yttrande över betänkande "Ny organisation av fisketill- synen" har tillgodosetts av utredningen. Kapitlet föranleder ingen ytterli- gare kommentar.

13.24 Länsstyrelsen i Värmlands län: Behovet av fisketillsyn i Vänern har ökat starkt under senare år, då bestånden av lax och öring i sjön stigit kraftigt. Det är nödvändigt att ökade medel ställs till förfogande för fiske- tillsynen. Den föreslagna organisationen för Vänerns del tillstyrkes.

13.25 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredningen har uttalat sig för att kustbevakningen skall ha huvudansvaret för fisketillsynen vid kusterna och i Vänern och Mälaren.

• Sida 244
•  Original

Prop. l980/8l:153 344

Polisen avpatrullerar Mälaren med två polisbåtar från maj till september. En båt från Stockholms polisdistrikt öster om Hjulstabron och en båt från Västerås polisdistrikt väster därom. _Polisbesättningen från Västerås äger en mycket stor lokalkännedom i den västra delen av Mälaren och har där en god kontakt med yrkesfiskare och fisketillsynsmän. Det är troligt att detsamma kan sägas om de polismän som avpatrullerar den östra delen av Mälaren.

Det är naturligt för fisketillsynsmännen att vända sig till polisen då brott misstänks eller har inträffat. Förmodligen skulle det te sig förvirrande för fisketillsynsmännen i länet om en del skulle ha kustbevakningen som huvudman medan andra skulle ha polisen som huvudman. Tillsynsmännen bör organisatoriskt vara underställda de lokala polisstyrelserna som tillika är tillsynsmännens förmän och som under länspolischefen svarar för den operativa ledningen.

Med hänsyn härtill anser länsstyrelsen att polisen skall ha huvudansva- ret för tisketillsynen i Mälaren. Det bör dock understrykas att det är nödvändigt med samarbete mellan polisen och kustbevakningen i denna del.

Det är riktigt som utredningen konstaterar att polisen inte kan avsätta resurser i någon större utsträckning för tillsyn av fiske. Fisketillsynsmän bör därför förordnas i erforderlig omfattning. Förordnanden utfärdas av länsstyrelsen där ärendena som hittills bör handläggas vid länspolischefens expedition. Tillsynsmännen bör erhålla utbildning inom sitt område innan de erhåller förordnande. Det är lämpligt att länsstyrelsen leder denna utbildning. _ '

Utredningen har uttalat sig föratt fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas i förhållande till vad som nu gäller.

Nuvarande befogenhetsregler är enkla men måste ändå utgöra en tung del i fisketillsynsmännens utbildning. Att ålägga tillsynsmännen ökade befogenheter skulle för deras del kräva mer ingående kännedom om lagar och förordningar, kunskaper som förmodligen inte kan meddelas på den förhållandevis korta utbildningstid som kan komma ifråga. Följden skulle bli att tillsynsmännen skulle åläggas ett alltför stort ansvar. De brott som kan finnas anledning för tillsynsmännen att beivra är oftast bagatellartade. 'För de fall då grövre brott begås finns alltid möjlighet att tillkalla polis.

Länsstyrelsen vill med anledning härav avstyrka att fisketillsynsmännen får ökade befogenheter.

Fisketillsynens samordning med övrig nattrrtillsyn har inte närmare be- handlats i utredningen. l Mälaren. nedre Dalälven och Hjälmaren väntas behovet av naturtillsynen öka i takt med att fler naturreservat och fågel- skyddsområden tillskapas. ] Mälaren och nedre Dalälven är stora natur- reservatsbildningar nära förestående. Om framlagt förslag om sjövägmärk- ning genomförs accentueras behovet av tillsyn av de större sjöarnas vat- tenområden ytterligare. Det synes därför lämpligt att de tillsynsmän. som kommer att verka i nämnda sjöar. ges flera uppgifter än enbart fisketillsyn. Samordningen av sådana tillsynsmäns uppgifter. utbildning m.m. sker lämpligen på regional nivå.

13.26 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Mot bakgrund av den hårda priori- tering som gäller i polisens användning av de personella resurserna är det nödvändigt med fiskeövervakning jämväl genom fisketillsynsmän. Dessa bör, som nu, förordnas av länsstyrelse. Länsstyrelse och polisstyrelse bör lägga upp linjer för tillsynen med beaktande av de anvisningar rikspolissty-

• Sida 245
•  Original

Prop. 1980/81:153 245

relsen utfärdat. Utbildningen bör ske i länsstyrelses regi. Det förutsätts att länsstyrelse ges ekonomiska resurser för denna verksamhet. Tillsynsman bör stå under polismans förmanskap liksom förhållandet är beträffande ordningsvakt. Rapportering sker till polisstyrelse inom vars område över- trädelse begåtts. Då utredningen inte ger besked om det behov av tillsyns- män förslaget kan medföra. saknas nu underlag för bedömning av det merarbete organiserandet och förvaltningen av tillsynen innebär för läns- styrelse och för polisstyrelse. Det finns fog för antagande att polisorganisa- tionen kan komma att kräva ökade personalresurser för nyssnämnda ända- mål.

13.27 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Behov av förbättrad fisketill- syn har konstaterats såväl i det tidigare som i det nu aktuella betänkandet. 1 och för sig kan det finnas förhoppningar om — i varje fall ter det sig önskvärt — att övriga nu föreslagna reformer kan bidra till en minskad frekvens av överträdelseri samband med fiske. Bortsett härifrån tillstyrks — om statsmakterna accepterar tanken att fisketillsyn i första hand är en polisiär uppgift — förslaget. Anpassning bör ske efter de lokala behoven och förhållandena inom detta län samt till de mål som kan uppnås med från kostnadssynpunkt och med hänsyn till effektivitet skäliga insatser. Den föreslagna resursramen på 1 Mkr bedömes otillräcklig och bör därför vidgas till minst 2 Mkr av allmänna medel.

13.28 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — — Länsstyrelsen kan i princip biträda förslaget.

13.29 Sjöövervakningskommittén: Kommittén har inget att invända mot förslaget. 1 betänkandet föreslås ett omfattande regelsystem för fisket. Kommittén vill erinra om att detta kräver att ett tillräckligt antal fisketillsynsmän utses. Kommittén vill också uttala att det är angeläget att ta till vara de möjligheter som kan finnas att samordna fiske- och jakttillsyncn. [ vissa fall kan det kanske. som ordningsvaktutredningen har påpekat (SOU 1978z33) vara lämpligt att samma person utses att utöva både fiske- och jakttillsyn.

13.30 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Förbunden delar helt utredningens uppfattning att det föreligger ett klart behov av förbättrad fisketillsyn och att denna utgör ett viktigt led i fiskevården. De föreslagna särskilt förordnade fisketillsynsmännen bör förutom att biträda kustbevakningen och polisen även förordnas för spc- ciella uppgifter såsom t. ex. bevakning av viktiga lek- och reproduktions- områden. Deras arbetsuppgifter bör även omfatta information om gällande lokala bestämmelser för fiske och fiskevård inom tillsynsområdet. Det är angeläget att tillräckliga medel ställs till förfogande jämväl för dessa ar- betsuppgifter.

13.31 Svenska samernas riksförbund: — -— — Riksförbundet ansluter sig till utredningens förslag rörande utformningen av fisketillsynen. Det får un- derstrykas att SSR och samebyarna ges reella möjligheter att medverka i samrådsförfarandet vid fördelningen och utnyttjandet av tillkommande resurser.

• Sida 246
•  Original

Prop. 1980/81: 153 246

13.32 Sveriges fiskares riksförbund: Fisketillsynen har varit föremål för granskning (Fiskeadministrativa utredningen Jo 1970: 25). samt belysts i riksdagsmotionerna 1976/77: 165. 302. 1286. En förstärkning av fisketill- synen och ökade resurser är oundgängligen nödvändig. Om ett genomfö- rande av utredningens olika förslag med inskränkning av vissa fiskredskap. licensområden och fiskevårdsavgift m.m. skall kunna kontrolleras ute i fält krävs att tillsynen får ökade resurser. Fisketillsynen har nära samband med andra uppgifter till sjöss, t.ex. sjöräddning och oljebekämpning. Enligt SFR skulle det vara önskvärt med en enhetlig organisation. En samordning mellan alla av frågan berörda myndigheter är dessutom angelä- gen, som t.ex. Kustbevakningen. Marinen. Polisen. Sjöfartsverket. Sjö- räddningen och Brandförsvaret. Jämsides med officiell tillsyn tillstyrker SFR den föreslagna komplette- ringen med utbildade och avlönade fisketillsynsmän. Ansvaret för utbild- ningen av fisketillsynsmännen bör åvila någon central myndighet för att största möjliga enhetlighet skall nås.

13.33 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet hari och för sig inget att erinra mot den föreslagna organisationsformen. Erfarenheterna har emellertid klart visat att kustbevakningens och polisens ordinarie personal endast i mycket ringa utsträckning hinner ägna sig åt fisketillsynsfrågor. Denna uppgift kommer därför huvudsakligen att få utföras av de föreslagna särskilda fisketillsynsmännen. Deras arbete kommer sannolikt också att öka kraftigt på allmänt och enskilt frivatten om utredningens olika förslag går igenom. Här må nämnas licensområden. begränsat redskapsinnehav. förbuds- tider etc. Förbundet anser därför att det belöpp på l-miljon kronor som utredningen upptagit för bestridande av tillsynen är klart otillräckligt. Utredningen föreslår vidare en enhetligare och bättre utbildning av tillsynsmännen än för närvarande samt att deras förordnande endast skall gälla i fem år. Förbundet delar helt utredningens synpunkter i denna del. De årliga kostnaderna är på vissa poster alltför lågt beräknade. För fisketillsynen bör exempelvis upptas ett belopp på ca 5 miljoner kro- nor. — — —

13.34 Tjänstemännens centralorganisation: När det gäller fisketillsynen för fritidsfiske anser TCO att dessa polisiära uppgifter skall tillkomma polisen oavsett var fisket äger rum.

14 Förslag om fiskevårdsavgift 14.1 Allmänna synpunkter

14.1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Förslag om allmän avgift har tidigare framlagts. bl.a. av fritidsfiskeutrcdningen. Den kritik som då framfördes mot en sådan avgift kan anföras även mot det nu föreliggande förslaget. Med hänsyn till det stora antalet fiskande i landet är det heller inte troligt att administration och kontroll kan ordnas så effektivt och till så låg kostnad som gäller på jaktområdet. Hovrätten avstyrker förslaget om införande av fiskevårdsavgift.

• Sida 247
•  Original

Prop. l980/8l: 153 247

14.1.2 Hovrätten för nedre Norrland: — — — Sammanfattningsvis anser hovrätten att de totalt beräknade intäkterna av den föreslagna fiskevårds- avgiften är blygsamma i förhållande till allmänintresset. Införande av av- gift och tillskapande av en ny fiskevårdsfond skulle medföra risk för nytt byråkratiskt krångel. Hovrätten avstyrker därför förslaget om fiskevårds- avgift.

l4.1.3 Riksåklagaren: Vid remissbehandlingen av betänkandet Fritidsfis- ket (SOU 1968: 13) har jag kritiserat förslaget om införande av allmän fiskeavgift. Den nu föreslagna fiskevårdsavgiften är av likartad beskaffen- het som den tidigare föreslagna allmänna fiskeavgiften. Åtskilliga skäl kan fortfarande andras mot en sådan avgift. Med hänsyn till den omfattning fritidsfisket fått och att detta fiske kommer att kräva fiskevårdande åtgär- der, som kan antas bli mycket kostsamma. vill jag inte längre ställa mig avvisande till förslaget. — — —

14.1.4 Sjöfartsverket: — — — Även om avgiften. 20 kronor per år. är ringa Och knappast torde behöva föranleda någon reaktion från de mera aktiva fritidsfiskarna. synes det sjöfartsverket tveksamt om avgiftsplikten i övrigt är lämplig. Om inte annat kommer tillsynen av reglerna att vara nästintill Omöjlig att kontrollera.

14.1.5 Kammarkollegiet: I fritidsfiskeutrcdningens betänkande Fritidsfis- ket (SOU 1968: 13) föreslogs bl.a. införandet av en allmän fiskeavgift. Kollegiet avstyrkte i sitt yttrande över detta betänkande förslaget i den delen. Som skäl härför åberopades uppbörds-. redovisnings- och kontroll- tekniska synpunkter. Om ekonomiskt stöd till fritidsfisket erfordrades. syntes stödet med fördel böra ske över statsbudgeten. anförde kollegiet. Kammarkollegiet anser fortfarande skäl kunna åberopas mot en avgift på detta område. Såsom fiskevattensutredningen konstaterat i det aktuella betänkandet har samhället emellertid inte i önskvärd utsträckning kunnat genomföra de åtgärder som erfordras för att främja fritidsfiskets ändamåls- enliga utveckling. Anledning finns inte till antagande att det statsfinansiella läget — inom den framtid som kan överblickas med någon säkerhet — kommer att förbättras på ett sådant sätt att möjligheterna att tillgodose fritidsfisket över statsbudgeten mera påtagligt ökar. Kollegiet vill därför inte motsätta sig att förslaget om fiskevårdsavgift med tillhörande fond- bildning genomförs.

14.1.6 Statskontoret: Statskontoret tillstyrker att en allmän fiskevårdsav- gift införs.

14.1.7 Riksrevisionsverket: RRV har inget att erinra emot att en särskild fiskevårdsavgift införs för att finansiera delar av utredningens förslag.

14.1.8 Statens naturvårdsverk: — — — Verket hävdar — — — bl.a. att det måste anses tveksamt att avgiftsbelägga aktiviteter som en bred allmänhet vant sig att betrakta som en tillgång. fri från statliga avgifter. Fritidsfiske utövas i de flesta fall endast tillfälligt och flertalet fritidsfiskare kan med skäl knappast känna sig få något egentligt utbyte av den verksamhet som kan komma att finansieras med avgifterna. Den mera begränsade krets som mera intensivt ägnar sig åt fritidsfiske torde genom lösen av fiskekort.

• Sida 248
•  Original

Prop. 1980/81: 153 248

arrenden av fiskevatten m. m. ha större förståelse för en sådan nyordning. men ändock känna en fiskeavgift som en onödig. extra pålaga. Verket konstaterar vidare att tillräckligt starka motiv för att genom avgiftsbe- läggning särskilja fritidsfisket från andra fritidsaktiviteter inte har presen- terats.

Verket avstyrker således förslaget att införa fiskevårdsavgift. För att täcka de kostnader som uppkommer för de ökande insatserna för fritidsfisket bör enligt verkets mening i likhet med stöd till övrigt friluftsliv anvisas särskilda medel över statsbudgeten.

14.1.9 Statens planverk: — — - Planverket delar utredningens bedömning att det är angeläget att medel tillföres för att täcka kostnaderna för fiske- vård och service m.m. men anser att ett finansieringssystem med individu- ella avgifter är olämpligt av såväl administrativa som praktiska skäl. Plan- verket anser att utredningens riktlinjer och förslag till åtgärder är så väl motiverade att samhället bör ta det fulla ekonomiska ansvaret för finansi- eringen.

14.1.10 Lantbruksstyrelsen: Skulle avgiften komma att avskräcka mindre intresserade från att fiska vore detta enligt lantbruksstyrelsens mening ur samhällssynpunkt olyckligt då fritidsfisket är en betydande friluftsaktivi- tet. Skulle en stor del fiska utan att betala lagstadgad avgift uppstår behov av ökade resurser för fisketillsynen. Vidtar inte "det allmänna åtgärder för att utöva sådan tillsyn av efterlevnaden av bestämmelserna undermineras respekten för bestämmelser rent allmänt. Eftersom utredningen bedömer att de fiskande i stor utsträckning skulle vara beredda att betala mer än de nu gör för att få fiska bör utrymme finnas för höjda fiskekortavgifter vilket i viss mån bör kunna komma "fiskevår- den” tillgodo. Övriga behov bör täckas av allmänna medel. Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker lantbruksstyrelsen infö- randet av en fiskevårdsavgift.

14.1.11 Fiskeristyrelsen: Utredningens förslag om införande av en-fiske- vårdsavgift för att täcka kostnaderna för fiskevård. service och informa— tion samt viss fisketillsyn i enskilt vatten har föranlett delade meningar bland remissinstanserna. Fiskeristyrelsen anser att införandet av en fiskevårdsavgift är ett nöd- vändigt och lämpligt sätt att lösa de resursbehov som utredningen funnit angelägna och som styrelsen tillstyrkt — — —.

14.1.12 Domänverket: Domänverket avvisar förslaget om fiskevårdsavgift främst p. g. a. att det krävs oproportionerligt stor byråkratisk apparat för att ett så blygsamt belopp skall kunna tas ut av var och en som fiskar. Även av följande skäl bör förslaget om fiskevårdsavgift tillbakavisas: —- Förslaget manar till lagöverträdelser eller får den bredare fiskande allmänheten att avstå från att fiska. — Förslaget drabbar fiskande som själva aldrig kan räkna med att få reell nytta av fondmedlen. För den övervägande delen fiskare står avgiften dessutom inte i rimlig proportion till det utbyte som enstaka fisketillfällen ger. — Det blir svårt att kontrollera efterlevnaden av avgiftsplikten, som förutom för den stora gruppen fiskekortslösande även skall gälla för de som fiskar i eget vatten samt för sådana som av andra skäl inte behöver lösa fiskekort.

• Sida 249
•  Original

Prop. l980/8l: 153 349

Domänverket vill framhålla att medel som behövs för att förbättra eller åtminstone bibehålla ett fiskevattens kvalitet i första hand skall tillskapas genom inkomster från fiskeupplåtelser och kortförsäljning. Om ytterligare medel behövs föreslår domänverket avveckling av den mervärdeskatt som nu utgår vid försäljning av fiskekort. Enbart för domänverkets del skulle detta öka utrymmet för fiskevårdande åtgärder med drygt 0.6 mkr per år.

14.1.13 Beredningen för samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: Beredningen vill emellertid helt avstyrka utredningens förslag om en fiskevårdsavgift. Detta av flera skäl. Avgiften bör i första hand tas ut lokalt av den som nyttjar den service som erbjuds. Detta kan ske genom hamnavgifter för båtar, fiskekort i fiskevårdsområden. liftavgifter för nytt- jande av skidbackar etc. Avgifter centralt är redan accepterade när det gäller i form av skatt på fordon eller olika former av fritidsboendeanlägg- ningar. Att införa centrala avgifter för att utöva enskilda fritidsaktiviteter anser beredningen vara principiellt felaktigt. Särskilt sådana stora och utvecklingsbara aktiviteter som fritidsfisket och vilket redan i dag finns goda möjligheter för stora hefolkningsgrupper att utöva enligt allemansrättsliga former bör man i stället från samhällets sida på allt sätt söka stimulera ytterligare. De avgifter som allmänheten kan vilja betala centralt borde i stället reserveras för avgifter till centrala medlemsorganisationer såsom Fritidsfiskarna. Friluftsfrämjandet eller Svenska Turistföreningen. Den föreslagna avgiften är i och för sig relativt blygsam, men skulle om den genomfördes ändå för barnfamiljer etc. bli rätt betungande. Detta skulle i sin tur motverka det syfte om att bredda fritidsfiskemöjligheterna. som utredningen genom sina övriga förslag har uttalat. Räknar man sedan bort vad som skulle försvinna i den administrativa hanteringen av avgifts- systemet så torde ändå inte avgiften kunna finansiera de kostnader som utredningens övriga förslag innebär. Beredningen vill med ovanstående motivering klart avstyrka förslaget om en fiskevårdsavgift.

14.1.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: I likhet med bland annat landsting- et. Stockholms kommun. Stockholms läns fiskevårdsförbund och länets hushållningssällskap befarar länsstyrelsen att fiskevårdsavgift långt ifrån kommer att erläggas i den utsträckning som utredningen antar. På samma sätt som jaktvårdsavgiften är dock en fiskevårdsavgift ett lämpligt sätt att erhålla medel till fiskevård. Länsstyrelsen tillstyrker såle- des införande av en sådan avgift. — — —

14.1.15 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen — — — förordar att kostnaderna för fiskevård m.m. finansieras över statsbudgeten.

14.1.16 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Det är stor risk för underlåtelse att lösa avgiften — enligt vissa beräkningar skulle ända upp till 50% underlåta att betala. En kontrollapparat skulle säkert ställa sig myc- ket dyr i förhållande till avgiftens storlek. Länsstyrelsen ställer sig tvek- sam till den föreslagna avgiften inte minst med tanke på den omfattande byråkratiska apparaten i förhållande till det ekonomiska utfallet. Länssty- relsen anser dock att det är viktigt att medel ställs till fiskevårdens förfo- gande i den omfattning som föreslagits.

• Sida 250
•  Original

Prop. l980/81:153 No

14.1.17 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om införandet av en fiskevårdsavgif . — — —

Det är av stor vikt att kostnader för administration. uppbörd och regis- terhållning hålls nere så att så stor del som möjligt av fiskevårdsavgiften kan återgå till ändamålsenliga åtgärder. — — —

14.1.18 Länsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Eftersom det torde vara omöjligt att direkt ur statsmedel täcka kostnaden för utredningens förslag. vill länsstyrelsen inte motsätta sig att en fiskevårdsavgift införs i enlighet med förslaget. — -— —

14.1.19 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Med tanke på att fritidsfisket till- hör en av våra allra viktigaste fritidsaktiviteter som utövas av många människor bör den årliga kostnaden för fiskevård. information. service m.m. som utredningen kommit fram till tas över statsbudgeten. Det kan knappast vara nödvändigt att besvära cirka 1 miljon svenskar för att ta in de '20 miljoner kronor som en fiskevårdsavgift beräknas inbringa. De budgetmedel som det här blir fråga om är också förhållande- vis blygsamma om man jämför med samhällsstödet till andra fritidsaktivi- teter.

14.1.20 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag — — —.

14.1.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig tveksam till införande av en allmän fiskevårdsavgift. Länsstyrelsen anser det angeläget att skapa ökade ekonomiska resurser för den allmänna fiskevården. liske- tillsyn. fiskeservice m.m.. men ifrågasätter om dessa åtgärder skall finan- sieras genom fiskevårdsavgifter. Utredningen har antagit att en miljon fiskande kommer att erlägga avgiften och att den s. k. fiskevårdsfonden på detta sätt årligen tillföres 20 milj. kronor. Med tanke på de kontrollmöjlig- heter som föreslagits bedömer länsstyrelsen att denna ekonomiska kalkyl är alltför optimistisk. Bortfallet kommer framför allt att ligga på den stora grupp av människor sotn fiskar endast någon enstaka gång om året. En betydande del av denna stora grupp av fiskande kommer troligen att avstå från denna aktivitet om en fiskevårdsavgift införes. Kostnaderna för admi- nistration och kontroll av avgiften blir omfattande och sannolikt kommer en allmän fiskevårdsavgift inte att accepteras av alla och skapa betydande irritation. Detta gäller framför allt de enligt utredningen 350000 fiskande som fiskar med egen fiskerätt. Eftersom samhället stöder andra fritidsakti- viteter bör även fritidsfisket kunna ges ekonomiskt stöd av budgetmedel. med hänsyn till det stora antal människor som utövar denna form av aktivitet.

14.1.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn till att fiske i skilda former enligt uppgift utövas av cirka 2 miljoner människor anser länssty- relsen att de kostnader som fiskevårdsavgiften föreslås täcka bestrids genom anslag i statsbudgeten. Länsstyrelsen avstyrker därför utredningens förslag om fiskevårdsav- gift.

l4.1.23 Länsstyrelsen i Kristianstads län: I jämförelse med jaktvårdsavgif— terna föreligger här den skillnaden att antalet fiskande är ojämförligt större

• Sida 251
•  Original

Prop. 1980/81: 153 251

än antaletjägare. Bortåt två miljoner svenskar anses bedriva fiske i någon form. Då det gäller en så stor befolkningsgrupp synes det betydligt enklare att bekosta fiskevårdande åtgärder direkt via skattemedel. Länsstyrelsen avstyrker för sin del det föreslagna avgif'tssystemet. — — —

14.1.24 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Länsstyrelsen avstyrker för- slaget om fiskevårdsavgift och anser att de föreslagna fiskevårdsåtgär- derna bör finansieras över statsbudgeten.

14.1.25 Länsstyrelsen i Hallands län: — — — Med hänsyn till de kontroll-. administrations-. uppbörds- och registreringsproblem som är förknippade med den föreslagna avgiftsplikten förordar länsstyrelsen. att de pengar som obestridligen behövs för fiskevård m.m. tas upp på annat sätt nämli- gen av skattemedel. Från rent principiella utgångspunkter inger det för övrigt vissa betänkligheter att vid straffansvar avgiftsbelägga en så utbredd fritidssysselsättning som amatörliske med dess "allemansrättsliga" karak- tär.

14.1.26 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän: Det fria fisket med rörliga redskap vid bohuskusten uppfattas av många som en del i allemansrätten. Att behöva erlägga avgift. om än blygsam. för att få fiska skulle därför enligt vad som framgått av remissvaren kotnma att upplevas mycket nega— tivt. Att fiska på fritid är en av våra vanligaste fritidssysselsättningar och detta talar för att erforderliga kostnader för denna aktivitet betalas av statsmedel. Man kan heller inte bortse från att uppbörden av dessa avgifter ger upphov till ytterligare byråkrati.

14.1.27 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: På de skäl utredningen åberopat tillstyrker länsstyrelsen förslaget att införa fiskevårdsavgift.

14.1.28 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker den före- slagna avgiften och det föreslagna uppbördssystemet. Även om endast hälften av fritidsfiskarna betalar det föreslagna beloppet 20 kr skulle den totala summan uppgå till 20 miljoner kronor. ett inte föraktligt belopp som länsstyrelsen förutsätter kommer fritidsfisket till- godo på olika Sätt med minsta möjliga avdrag. Länsstyrelsen förutsätter också att även innehavare av fastighet: med fiskerätt. om han utnyttjar fiskerätten. skall betala avgift. Detta överensstämmer med jakträttslag- stiftningen.

14.1.29 Länsstyrelsen i Värmlands län: ———-— Även om länsstyrelsen hyser en viss tveksamhet i fråga om i vilken omfattning ett påbud om allmän fiskevårdsavgift kommer att efter levas och ifrågasätter möjligheter- na att övervaka efterlevnaden vill länsstyrelsen ändock tillstyrka förslaget om fiskevårdsavgift.

14.1.30 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Länsstyrelsen anser att avgiften är ologisk och orättvis för fritidsfisket när detta jämförs med ,alla andra friluftsaktiviteter utom jakten, vilken har ett liknande system. — — —

Länsstyrelsen bedömer också att risk finns för att fiskevårdsavgiften kommer att sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet och att detta leder till att många kommer att fiska utan att ha erlagt avgift. Avgiften kan också förväntas leda till att antalet fiskande minskar genom att de minst aktiva helt avstår inför det krångel som lösande av avgiften innebär. — — -

• Sida 252
•  Original

Prop. 1980/81: 153 av

Länsstyrelsen bedömer att de samlade nackdelarna av den föreslagna fiskevårdsavgiften är så stora att avgiften inte bör införas och avstyrker således utredningens förslag på den punkten. Finansieringen av de före- slagna fiskevårdsbidragen bör liksom för andra former av friluftsliv ske direkt över statsbudgeten utan särskilda pålagor för utövarna av aktivite- ten.

14.1.31 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen tillstyrkeri prin- cip införandet av en fiskevårdsavgift enligt det förslag som utredningen lämnar.

14.1.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — Den mest praktiska lös- ningen vore att kostnaderna helt finansierades över statsbudgeten. Frågan är nämligen om det föreligger tillräckliga skäl att i den härför erforderliga uppbördsverksamheten engagera hela den stora fritidsfiskarekåren. En jämförelse medjaktvårdsavgiften ger inte tillräckliga motiv. Jaktutövandet och det många gånger mera sporadiskt och tillfälligt utövade fritidsfisket har många olikheter i de avseenden som här kan vara aktuella. Exempelvis så harjaktbytet som regel betydligt större värde. Vidare tillkommer svårig- heterna att anordna en lämplig kontroll av att avgiften erläggs.

Länsstyrelsen förordar därför att bestämmelserna om fiskevårdsavgift utgår ur förslaget och att de erforderliga medlen anvisas över statsbudge- ten. Staten satsar avsevärda belopp på insatser i övrigt för det rörliga friluftslivet och frågan är om det kan finnas skäl att avkräva den som fiskar en särskild avgift därför. För övrigt skulle enligt utredningens uppskattning en avgift ge omkring 20 milj. kr. -

Skulle det emellertid vara så att erforderliga medel för de föreslagna satsningarna ej kan anvisas helt över budgeten vill länsstyrelsen ej motsät- ta sig att en fiskevårdsavgift införes.

14.1.33 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — — — avstyrkes — — — förslaget om en fiskevårdsavgift. Inkomstbortfallet på 20 milj. kronor bör finansi- eras över statsbudgeten. — — —

14.1.34 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen vill i likhet med länets fiskenämnd och fiskeriintendent samt SCA uttala en viss tveksam- het beträffande en allmän fiskevårdsavgift. Rimligen bör motsvarande belopp kunna anslås av statsmedel eller direkt via en ökad avgift på fiskekorten. — — — Vid jämförelse med jakten och jaktvårdsavgiften framstår fritidsfisket i de fiesta fall som en mer spontan och improviserad sysselsättning. utan nämnvärda investeringar från utövarens sida, vilket gör jaktvårdsavgiften mindre adekvat såsom förebild.

14.1.35 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen ställer sig i likhet med rennäringsdelegationen över huvudtaget tveksam till införande av dylik avgift. Nackdelarna framträder särskilt i form av svårigheter _och krångel i samband med uppbörden därav. Kunde man därför avstå från fiskevårds- avgift vore det bäst. Erforderliga medel borde kunna ställas till förfogande över statsbudgeten. — —— —

14.1.36 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — I sammanhanget vill läns- styrelsen understryka behovct av den allmänna fiskeavgift utredningen föreslår. — — —

• Sida 253
•  Original

Prop. 1980/81: 153 253

14.1.37 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen biträder utredning- ens förslag om införandet av allmän fiskevårdsavgif . — — —

14.1.38 Centralorganisationen SACO/SR: [SACO/SR] anser att medel bör anvisas över statsbudgeten för de angelägna åtgärder det här är fråga om. Om fiskevårdsavgiften är enda alternativet till budgetmedel tillstyrks den dock. — — ——

14.1.39 Friluftsfrämjandet: F kan förstå utredningens ambitioner att tillfö- ra fisket ekonomiska resurser och därigenom förbättra förutsättningarna för fritidsfisket. F ser emellertid en fara i att slå in på vägen att ta ut en avgift för att bedriva en fritidsaktivitet. F kan bekräfta utredningens konstaterande att fritidsfisket är ett stort inslag i friluftslivet och anser det omotiverat att belägga en friluftsaktivitet avgift då andra i regel ej är avgiftsbelagda. De kostnader som är förenade med utveckling av fritidsfisket bör bestri- das av stat och kommun. Den föreslagna avgiften är visserligen blygsam men blir för t.ex. en familj på fyra personer en betydande avgift för fiske någon enstaka gång vilket det ofta kan bli tal om. F avstyrker förslaget om fiskevårdsavgift.

14.1.40 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Förbunden hyser vissa betänkligheter mot införandet av en fiske"- vårdsavgift och ser hellre att medel till fiskevård m.m. utgår av budgetme- del. Det har emellertid visat sig att några medel den vägen hittills icke utgått trots positiva uttalanden i denna riktning. Mot bakgrund härav kan förbunden godta en fiskevårdsavgift för att bidraga till täckandet av nöd— vändiga kostnader. — — —

14.1.4] Landsorganisationen i Sverige: När det gäller utredningens förslag om införande av en allmän fiskevårdsavgift vill LO avstyrka detta. Fritids— fisket med handredskap har i stora delar av vårt land kommit att betraktas ' som en hävdvunnen folklig rättighet att jämföras med allemansrätten. En allmän fiskevårdsavgift med vidhängande administration skulle betraktas med stor irritation från en bred allmänhet. De medel. som skulle tillföras fiskevården, är knappast av den storlek som skulle motivera en sådan principiell nyordning.

14.1.42 Landstingsförbundet: —— — — Landstingsförbundet anser att en li— nansiering över statsbudgeten är riktigare och avstyrker förslaget i denna del. bl. a. för att det blir administrativt tungrott att ta ut en avgift av landets ca 1 miljon fritidsfiskare. Avgiften strider också mot utredningens inten— tioner att förenkla fritidsfisket.

14.1.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: SlSU avstyrker förslaget om införande av särskild fiskevårdsavgift, främst av psykologiska och prak— tiska skäl. Den uppskattade. relativt blygsamma intäkten står ej i propor— tion till ofrånkomlig administration och krav på kontroll. — — —

14.1.44 Svenska kommunförbundet: — — — Styrelsen vill avstyrka detta förslag, då det blir administrativt tungrott att av landets ca 1 miljon fritids-

• Sida 254
•  Original

Prop. 1980/81: 153 254

fiskare ta ut en avgift som netto endast ger ca 18.3 milj. kr. ] kostnaderna för införandet av avgiften bör dessutom inräknas information om den nya avgiften samt därefter fortlöpande kontroll av att avgift har erlagts. Avgif- ten strider också mot utredningens intentioner att förenkla fritidsfisket. Det blir vidare svårt för den enskilde fritidsfiskaren som endast fiskar tillfälligt att skilja mellan fiskevårdsavgiften och avgiften för fiskekort.

De förbättrade resurser för fiskevård som fiskevårdsavgiften skulle ge bör kunna inrymmas i den ordinarie statsbudgeten. Detta förbättrade stöd motiveras av att fritidsfiske är en fritidsaktivitet som engagerar en mycket stor grupp människor. Ökade statliga bidrag är därför ett led i den satsning på rekreation för breda folkgrupper som statsmakterna uttalat sig för i samband med beslutet om en ny rekreationspolitik.

14.1.45 Sveriges turistråd: Enligt utredningen skall de förslag beträffande fiskevård. service och information samt tillsyn som lagts fram. finansieras genom att en fiskevårdsavgift årligen skall erläggas av i princip alla fis- kande. Detta förslag tillstyrker Turistrådet under förutsättning att de admi- nistrativa kostnaderna för uppbörd och tillsyn kan hållas på en rimlig nivå. Motivet till Turistrådets ställningstagande är att bra information om lämpli- ga fiskeområden. kopplad till förbättrad service i samband med utövandet och fiskeförbättrande åtgärder. sannolikt kommer att uppfattas mycket positivt. "Man får något konkret för pengarna". '

14.1.46 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Det framgår klart av utred- ningens redovisning att'samhällets stöd till fritidsfisket varit alltför ringa. Fritidsfiskets väldiga omfattning och sociala värde motiverar ett rejält ekonomiskt stöd från stat och kommun. Det är enligt förbundet inte orim- ligt att de kostnader av engångs- och ärlig karaktär. som angetts i utred- ningen —— — —bestrids genom budgetmedel. Förbundet vill i detta samman- hang erinra om att samhället påtagit sig ett stort ekonomiskt ansvar vad gäller andra fritidsaktiviteter som t.ex. idrottsverksamheten. Förbundet vill dock starkt understryka att det tillmäter tillgången på ekonomiska resurser för av utredningen föreslagna ändamål en avgörande betydelse. Förbundet vill därför klart deklarera att det är berett att acceptera föreslagen fiskevårdsavgift därest statsmakterna anser sig böra välja denna finansieringsform. — — —

14.1.47 Tjänstemännens centralorganisation: — — — TCO delar utredning- ens uppfattning vad gäller införandet av en fiskevårdsavgift samt det föreslagna uppbördsförfarandet.

14.2 Avgiftens storlek

14.2.1 Kammarrätten i Jönköping: Kammarrätten kan känna viss sympati för tanken att de som fritidsfiskar också bör betala huvuddelen av de kostnader som fordras för att fisket skall kunna utvecklas och administre- ras. Utifrån denna principiella utgångspunkt kan det vara konsekvent att fiskevårdsavgift införes och att denna sättes så högt att något annat stats- stöd inte utgår än det som skall finansieras med influtna medel. Så långt går emellertid inte kommitténs förslag. Den föreslagna avgiften innebär en halvmesyr. Den skulle inte täcka statens kostnader för fritidsfisket och den skulle medföra byråkrati och

• Sida 255
•  Original

Prop. 1980/81: 153 255

besvär för den enskilde. Det är tveksamt om man bör införa en så låg avgift som på föreslagna 20 kr per person med allt vad detta innebär av kontroll. straff och registrering (vilket torde vara nödvändigt). ] varje fall de första åren är det inte troligt att så många som utredningen tror — 1 milj. människor — kommer att betala avgiften. Intäkterna kommer då — sedan adminstrationskostnaderna betalts — att bli ganska betydelselösa.

Utredningen har inte heller närmare berört de avgränsningsproblem som uppkommer när det gäller den föreslagna avgiften. Det är sålunda inte ovanligt att en hel familj är ute i en båt och bedriver fiske. Skall då alla familjemedlemmarna som tillfälligtvis befattar sig med ett handredskap vara skyldiga att betala avgift eller räcker det med att endast en familje- medlem erlagt denna?

Kammarrätten ställer sig på grund av det anförda tveksam till att införa en fiskevårdsavgift i synnerhet om denna sättes så lågt som föreslagits.

14.2.2 Riksrevisionsverket: — - — RRV ifrågasätter — — — om inte denna avgift bör anpassas så att den täcker samtliga adminstrativa kostnader för verksamheten.

14.2.3 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: — — — Någon erinran mot storleken av föreslagen avgift har förbun- den icke men ifrågasätter om inte någon form av familjelicens bör övervä- gas.

14.3 Undantag från avgiftsplikten

14.3.1 Riksåklagaren: — — — Åldersgränsen för uttagande av fiskevårds- avgift bör sammanfalla med straffmyndighetsåldern.

14.3.2 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Liksom LRF och Fiske- vattenägareförbundet i Östergötland anser länsstyrelsen att också licen- sierade yrkesfiskare skall betala fiskevårdsavgift. Detta skapar naturliga förutsättningar att påverka beslut om de fonderade medlens användning i fiskevårdsarbetet.

14.3.3 Länsstyrelsen i Jönköpings län: — — — kan det tyckas att gränsen för avgiftsfrihet — 16 år — satts väl lågt med tanke på att skoltiden för de flesta ungdomar numera sträcker sig betydligt längre. En gräns vid 18 år syns vara ett lämpligare förslag och ansluter dessutom naturligt till nu gällande myndighetsålder.

14.3.4 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — även yrkesfiskekåren bör deltaga i kostnaderna för fiskevården och därmed sammanhängande problem.

14.3.5 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: De mera anspråklösa formerna av fritidsfiske — fiske med metspö — som mindre är inriktat på fångst än på avkoppling. borde i alla händelser vara fritt. Den föreslagna avgiften (20 kr), torde i och för sig vara av mindre betydelse än besväret att erlägga avgiften för den. som kanske vid något enstaka tillfälle vill meta. En avgift framstår också i detta sammanhang såsom mindre skälig. då den sällan torde kunna motiveras av någon service från det allmännas sida.

• Sida 256
•  Original

Prop. 1980/81: 153 256

14.3.6 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Möjligheter borde — — — undersökas att för befrielse från fiskevårdsavgift avgränsa sådana fiskerättsägare som utnyttjar sitt fiske i huvudsak såsom husbehovsfiske utan att ha anlitat några samhällsorgan för vård eller förvaltning av fisket.

14.3.7 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — — Allmän avgift bör enligt styrelsens uppfattning erläggas av alla kategorier av fiskare.

14.3.8 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Förbunden anser det — — — orimligt. att fiskevattenägare. när han fiskar på eget vatten. skall betala fiskevårdsavgift. Han bör i denna situa- tion undantas från skyldigheten att betala sådan avgift.

14.3.9 Sveriges fiskares riksförbund: Jämväl yrkesfiskare bör betala fiske- vårdsavgift. — —_—

14.4 Uppbördssystem

[4.4.1 Postverket: Postverket stöder tanken på ett Uppbördssystem med register av jaktkortsmodell.

14.4.2 Kammarkollegiet: Vidare skulle enligt betänkandet kammarkolle- giet meddela bestämmelser om ordningen för uppbörd av fiskevårdsavgift och utfärdande av bevis om erlagd avgift. Kollegiet anser att det är lämpli— gare om regler i angivna hänseenden fastställes av regeringen. antingen genom att inarbetas i den blivande fiskeförordningen eller genom att före- skrivas på annat sätt. Beträffande uppbörden av fiskevårdsavgiften disku- teras två skilda system i betänkandet: ett medoch ett utan registrering av dem som skall betala avgift. Kollegiet vill ifrågasätta om man inte — i varje fall under en övergångsperiod — bör stanna för det registerlösa alternati- vet.

14.4.3 Riksrevisionsverket: RRV ifrågasätter om det är nödvändigt att lägga upp ett dataregister omfattande ungefär en miljon fritidsfiskare för att man skall kunna sända ut betalningsunderlag till den årliga avgiften. Ett enklare uppbördsförfarande bör övervägas. t. ex. att det vid postkontoren finns blanketter för direkt inbetalning. Eftersom informationen riktar sig till en stor del av befolkningen. kan det tänkas att allmän information i press. radio och TV kan genomföras med jämna mellanrum.

14.4.4 Nämnden för samhällsinformation: — -— — Om en fiskevårdsavgift införes bör också någon form av registrering ske. För att enkelt kunna nå berörda människor med information är en registrering värdefull.

14.4.5 Fiskeristyrelsen: Styrelsen har för sin del ej några särskilda erinring- ar att anföra mot den konstruktion av en fiskevårdsavgift som redovisas i betänkandet.

14.4.6 Domänverket: Enligt domänverkets mening är det vidare möjligt att öka utrymmet för fiskevårdsåtgärder genom att införa en extra skatt på fiskeredskap. En sådan ordning är administrativt enklare än utredningens förslag om fiskevårdsavgift. Skatten på fiskeredskap bör användas främst för fiskeförbättrande åtgärder i s.k. frivatten, där inga kortintäkter kan finansiera fiskevården.

• Sida 257
•  Original

Prop. l980/81: 153 257

14.4.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — — På sätt utredningen föreslår talar övervägande skäl för att ett Uppbördssystem med register av jakt- kortsmodell är mest effektivt.

14.5 Kontroll att fiskekortsavgiften erläggs

14.5.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningen föreslår att den som mot vederlag upplåter fiskerätt till annan är skyldig att tillse att denne har erlagt fiske- vårdsavgift. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter. Enligt lantbruksstyrelsens mening är denna övervak- ningspålaga olämplig. Den som upplåter fiskerätt till allmänheten måste nämligen av serviceskäl anlita ett stort antal fiskekortförsäljare vid turist- anläggningar, affärer. bensinstationer med stor och varierande personal. För att distributionen av fiskekort skall fungera med föreslagen övervak- ning finns risk för krav på ökad ersättning från försäljarna eller kommer man att vägra att försälja fiskekort till men för fritidsfiskaren.

14.5.2 Domänverket: — Allmänhetens fiskekortsköp kommer att försvå- ras. Flera kortförsäljare torde säga ifrån sig försäljningsåtagandet p.g.a. dels kontrollskyldigheten som inskrivits i förslaget. dels det straffansvar som följer om avgiftskontroll inte fullgjorts. Det bör framhållas att minder- åriga ofta arbetar på platser där fiskekort säljs. — Kontrollskyldigheten utesluter de rationaliseringsmöjligheter som bl. a. fiskekortsautomater och bokning innebär. '

14.5.3 Länsstyrelsen i Östergötlands län: - — — Länsstyrelsen ifrågasätter om det är möjligt att ålägga upplåtaren av fiskerätt att kontrollera om fiskerättssökaren erlagt fiskevårdsavgift. Fiskekort säljs i automater. kiosker och bensinstationer m. m. Ytterligare utredning behövs för att hitta lämpliga kontrollformer.

14.5.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: -— — — Någon omfattande kontroll- apparat kan av förklarliga skäl inte komma till stånd för indrivningen av fiskevårdsavgifterna. utan inbetalningen får i stor utsträckning bygga på frivillighet. Däremot anser länsstyrelsen att den kontrollskyldighet med åtföljande kriminalisering, som ålagts den som försäljer fiskekort är tvek- sam. Motivationen till frivillig inbetalning bör i första hand byggas upp av information om hur avgiften kommer de fiskande till godo. Med hänsyn till den föreslagna tillsynsapparaten torde det ej vara erforderligt att införa ett straffansvar för fiskekortsförsäljare. Hotet om upptäckt av tillsynsman torde vara tillräckligt för fritidsfiskare att erlägga avgift frivilligt.

14.5.5 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Kontrollen av systemet kan bli betungande. Det finns — — — skäl att anse den plikt att övervaka avgiftsbetalningen som utredningen vill ålägga fiskerättshavare vid upplå- telse av fiske mot avgift vara alltför långtgående.

14.5.6 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Enligt utredningen skall den som upplåter fiskevatten vid straffansvar vara skyldig att kontrollera att den som skall tiska har betalt fiskevårdsavgift. Detta får anses vara ett alltför betungande ansvar för fiskevattensägarna. Dessutom kan detta mot— verka intresset för att upplåta fiskevatten för fritidsfisket. — — —

l7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr [53

• Sida 258
•  Original

Prop. l980/81: 153 258

14.5.7 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Kontrollen av att avgiften erlagts överlämnas i stor utsträckning till de föreningar och enskilda personer som säljer fiskekorten. vilket kan bli en betungande uppgift eftersom fiske utan erlagd avgift kommer att vara straffbart. Kontrollkravet kan också stoppa pågående rationalisering av fiskekortförsäljningen genom automater och postgiro.

14.5.8 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: — — — kan länsstyrelsen ej ansluta sig till utredningens uppfattning och förslag att var och en som mot avgift upplåter fiskerätt till annan vid straffansvar skall vara skyldig tillse att den till vilken fiskerätten upplåts har erlagt fiskevårdsavgift. Regeln kan upple- vas som en last från upplåtarens sida och lägga hinder i vägen för fiskekort- försäljning genom automater.

14.5.9 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Den föreslagna fiskevårdsavgiften på 20 kronor räknar utredningen med skall erläggas av ca 1 milj. av landets 2 milj. fritidsfiskare. Eftersom man inte heller i detta avseende föreslår förbättrade övervakningsresurser konstaterar man. att 1 milj. eller 50 % av landets fritidsfiskare kommer att bli lagöverträdare. Det kan inte vara rimligt att lägga kontrollen av erlagd fiskevårdsavgift på föreningarnas kortförsäljare. Fiskekort säljs ju även i automater eller genom utbetalningskort som tillsänds medlemmar per post. Det bör räcka med skyldighet enligt 47 & för enskild person att kunna uppvisa bevis om erlagd fiskevårdsavgift för polisman eller person som avses i 56 &.

14.5.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Skulle fiskevårdsavgift införas enligt utredningens förslag blir- det svårt och kostsamt att övervaka att betalningsskyldigheten fullgjorts. T.ex. kan nämnas att kontroll genom upplåtaren icke är möjlig vid fiske på frivatten eller där fiskekort numera säljs via automat.

14.5.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: l 48 å i förslaget till lag om fiske stadgas. att den som mot vederlag upplåter fiskerätt till annan är skyldig att tillse att denne har erlagt fiskevårdsavgift. och i 5355 andra stycket i förslaget stadgas. att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot detta dömes till böter. Det bör övervägas att dessa bestämmelser ersättes med regler av innehåll att upplåtelse av fiskerätt är giltig endast om stadgad fiskevårdsavgift erlagts och att erinran härom bör göras vid upplåtelse. Ansvaret för att fiskevårdsavgift erlagts bör helt åvila den fiskande.

14.5.12 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — Dock delar länsstyrelsen den kritik som framförts av fiskenämnden mot systemet för kontroll att avgiften betalts. Att kortförsäljarna skall åläggas detta mot straffansvar torde inte vara någon realistisk lösning.

14.5.13 Centralorganisationen SACO/SR: - — — Att som utredningen förc- slår dels låta försäljare av fiskekort kontrollera att avgift erlagts. dels kalkylera med att en stor del av de fiskande inte skall eller inte kommer att erlägga avgiften verkar dock mindre tilltalande.

14.5.14 Friluftsfrämjandet: Administrationen av fiskevårdsavgiften torde bli såväl besvärlig som dyrbar. Kontroll av efterlevnaden av lag på områ- det kräver sannolikt speciella tjänstemän.

• Sida 259
•  Original

Prop. l980/81: l53 259

14.5.15 Skogsindustriernas samarbetsutskott: — — — Avgiften medför vi- dare komplicerade ansvarsförhållanden samt försvårar rationella förfa- ringssätt med försäljning av fiskekort.

14.5.16 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: — — — Förbundet har i så fall ingen erinran mot den konstruktion av avgiften samt fondens ändamål och fondstyrelsens sammansättning som utredningen föreslagit.

Förbundet vill slutligen framhålla att även om den föreslagna fiskevårds- avgiften beslutas kommer denna endast att täcka ca hälften av de årliga kostnaderna. Förbundet vill därför starkt understryka att fondmedlen en- dast får tagas i anspråk för fiskevård. service, information. organisations- stöd samt viss tillsyn i enskilt vatten. Övriga kostnader — årliga eller. av engångskaraktär — bör helt bestridas genom budgetmedel.

14.6 Fiskevårdsfonden

14.6.1 Kammarkollegiet: — — — Kollegiet har inte något att erinra mot att förvaltningen av den föreslagna fiskevårdsfonden lägges på verket. — — —

Den fondförvaltning kollegiet har hand om är redan omfattande och inkluderar den i sammanhanget såsom förebild använda jaktvårdsfonden. En fond av det slag varom här är fråga redovisas i de statliga räkenska- perna bland "övriga diverse medel". Detta redovisningssätt innebär att tillgångarna i fonden inte ingår i statens bokförda nettoförmögenhet.

För att hålla fiskevårdsavgiften så låg som möjligt bör kammarkollegiet förränta fondmedlen genom placeringar i olika värdepapper m.m. — — —

Enligt fiskevattensutredningens förslag skulle kollegiet avge redovisning till regeringen för fiskevårdsfondens förvaltning. Det är kollegiets bestäm- da uppfattning att en sådan redovisning i stället bör ankomma på fondens styrelse. som ju blir det materiellt beslutande organet. Erforderligt siffer- material ur fondräkenskaperna kommer kollegiet givetvis att ta fram åt styrelsen för fonden.

14.6.2 Riksrevisionsverket: Utredningen föreslår att en särskild fiskevårds- fond skall inrättas och att avgifterna skall tillföras denna. Detta innebär en form av specialdestination. som enligt RRVs mening inte ligger i linje med de av riksdagen antagna principerna för moderniseringen av det statliga budgetsystemet. RRV föreslår därför. att avgiftsmedlen tas upp under budgetens inkomstsida och att anslag för motsvarande ändamål anvisas för att disponeras av fiskeristyrelsen. Den föreslagna ordningen bör enligt RRVs mening inte hindra att berörda intresseorganisationer kan beredas tillfälle att ge synpunkter på användningen av avgiftsmedlen. t. ex. genom en till fiskeristyrelsen knuten rådgivande nämnd.

14.6.3 Beredningen för samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: Beredningen är — — - emot att fonder centralt byggs upp av ett föreslaget avgiftssystem. Staten bör. inte minst mot bakgrunden av sin- uttalade rekreationspolitik, via budgetmedel stödja rekreation och frilufts- liv i skilda former. Detta stöd bör enligt beredningen utgå till olika aktivi- teter efter behov och inte styras av eventuella tillgängliga medel för vissa aktiviteter.

14.6.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Formen med en särskild fiskevårdsfond syns — — — borga för att de medel som flyter in också

• Sida 260
•  Original

Prop. 1980/81: 153 260

direkt kommer fisket till godo. I viss mån kan det väl emellertid sägas att fritidsfiskarna därigenom får bära en stor del av kostnaderna för en fiske- vård, som kommer hela befolkningen till godo i form av ett bättre hushål- lande med en naturresurs. —- — —

14.6.5 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det bör övervägas om inte även yrkesfiskets företrädare skall vara representerade i fiskevårdsfondens sty- relse eftersom en stor del av fondmedlen skall användas till direkta fiske- vårdsåtgärder i vatten som också är av intresse för yrkesfisket.

14.6.6 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Enligt förslaget skall av infiutna avgifter bildas en fond, benämnd fiskevårdsfonden. som skall förvaltas av kammarkollegiet. Om en fiskevårdsavgift införes och denna fond bildas är det angeläget att naturvårdsintressena garanteras medinflytande i nämn- den. Därest en fiskevårdsavgift införes bör influtna medel ej få användas för restaurering av ett försurat vatten.

14.6.7 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — —- — Medlen bör tillföras en fond. fiskevårdsfonden. Beträffande denna fond bör. med nedan angivna undan- . tag, de av utredningen föreslagna reglerna gälla.

Länsstyrelsen ifrågasätter om det kan vara lämpligt att fondstyrelsen skall fatta beslut för varje inkommen ansökan om bidrag. Fondstyrelsens uppgift bör enligt länsstyrelsen vara att fördela fondmedel efter de medels- behov som redovisats från resp. fiskenämnd. Större projekt skall naturligt- vis prövas av fondstyrelsen men i övrigt bör fiskenämnderna få besluta om bidrag till lokala åtgärderav de medel som fondstyrelsen fördelat till resp. län.

14.6.8 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför- bund: Det är emellertid angeläget att sålunda influtna medel också används för angivna ändamål. De administrativa kostnaderna får således icke tillå- tas bli för stora. Förbunden har ingen erinran mot föreslagna förvaltnings- åtgärder och delar utredningens uppfattning att ett Uppbördssystem med register bör väljas. För att minska de administrativa kostnaderna föreslar förbunden att fondstyrelsen i möjligaste mån begränsas. Det synes förbunden onödigt med så stor allmän representation i fondstyrelsen som utredningen föresla- git och borde lämpligen landstingsförbundet kunna utga

14.6.9 Sveriges fiskares riksförbund: — — 4 Yrkesfisket bör vara företrätt i den föreslagna fondstyrelsen och komma i åtnjutande av organisationsbi— drag liksom fritidsfiskarnas och fiskevattenägarnas organisationer. Medlen bör fördelas lika mellan dessa tre organisationer.

14.6.10 Sveriges turistråd: De medel som flyter in genom fiskevårdsav- gifter skall enligt förslaget bilda en fond med särskild fondstyrelse. Enligt vår mening talar flera skäl för att Turistrådet också blir representerat i denna styrelse. —— — —-

• Sida 261
•  Original

Prop. 1980/81: 153 26!

] Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

l 5 I syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller utgör två eller flera fastigheter sammanföras till ett fiske- vårdsområde och fiskerättsinnehavare inom detta bilda en fiskevårdsom- rådesförening. Föreningens verksamhet får inte omfatta fiske som enligt lagen (1950: 596) om rätt till fisk'e får bedrivas i enskilt. vatten utan stöd av enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl. får ett fiskevårdsområde bildas av fiske som tillhör endast en fastighet. om fastigheten har flera ägare.

2 & Ett fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden. där sa- merna har rätt till fiske enligt rennäringslagen (l97lz437). såvitt fråga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition eller renbetesfjällen. '

Beträffande fiske inom andra områden. där samerna har rätt till fiske enligt rennäringslagen . får någon inskränkning inte ske i denna rätt genom bildande av fiskevårdsområden.

3 5 Den som äger fiske som ingår i ett fiskevårdsområde är medlem i fiskevårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtits i sin helhet för längre tid än ett år. skall brukaren i stället för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplåtel- setiden, om inte annat har avtalats mellan upplåtaren och brukaren.

4 5 Beslut om bildande av ett fiskevårdsområde meddelas av länsstyrel- sen. som i samband därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdes- föreningen i de hänseenden som anges i IS 5.

5 5 Beslut enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Villkor för bildande

6 5 Ett fiskevårdsområde får bildas endast om ägarna av det liske som det är fråga om inte mera allmänt motsätter sig bildandet. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandet.

7 5 För att ett fiskevårdsområde skall få bildas krävs att bildandet är

lx) 0 PO

Prop. 1980/81:153

lämpligt med hänsyn till vattenområdets och fiskets beskaffenhet och omfattning samt förhållandena i övrigt.

Verksamhet

8 5 En fiskevårdsområdesförening får besluta om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdet.

För beslut om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke. om inte fisket saknar betydelse för hans försörjning. '

9 5 En fiskevårdsområdesförening får besluta att bidrag till föreningens verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna. endast om det finns före- skrifter om sådan uttaxering i stadgarna.

Förfarandet vid bildandet

10 5 Ansökan om bildande av ett fiskevårdsområde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

11 & Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet och förslag till stadgar för fiskevårdsom- rådesföreningen.

12 5 Frågan om bildande av ett fiskevårdsområde skall utredas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman. om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om detta eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

13 & Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till det fiske som bör ingå i fiskevårdsområdet och de stadgar som bör gälla för fiskevårds- områdesföreningen. Han skall vidare. i den omfattning som behövs för prövningen enligt 6 %$. utreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

14 & Förrättningsmannen skall genom kungörelse kalla ägarna av fisket till sammanträdet. Kungörelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där ansöknings- handlingarna och fiskerättsförteckningen finns tillgängliga. I kungörelsen skall den som vill åberopa skriftlig utredning till stöd för erinringar mot fiskerättsförteckningen uppmanas att lägga fram utredningen senast vid sammanträdet.

Kungörelsen skall införas i ortstidning. l" fiskerättsförteckningen upp- tagna ägare av fiske skall skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Om införande i ortstidning inte är påkallat. får kungörelsen i stället delges ägarna av fisket. Kommunen och fiskenämnden skall alltid underrättas.

• Sida 263
•  Original

Prop. 1980/81: 153 263

15 & Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av fiskevårds- området utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall få tillfälle att yttra sig och lägga fram utred- ning i frågor som är av betydelse för bildandet.

16 & Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen att det bör ske. skall han i utlåtandet ta in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdet skall omfatta och förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. I utlåtan- det skall alltid anges hur förrättningskostnaderna bör betalas. Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings- handlingar läggs fram för ägarna av fisket på tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning un- der en månad. '

Efter utgången av denna. tid skall förrättningsmannen översända för- rättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts till länssty- relsen.

17 & Meddelas beslut om bildande av ett fiskevårdsområde. skall kostna- derna för bildandet, i den mån bidrag inte utgår av allmänna medel, fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inte något fiskevårdsområde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena, om inte särskilda omständigheter föranleder att betal- ningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Stadgar

18 5 Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå ]. grunderna för fiskets nyttjande och för fiskevården. 2. vilka riktlinjeri övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

19 5 På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länssty- relsen besluta om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i l8 &. För sådana ändringar gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Organisation 20 & För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Innan

styrelsen har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

21 & Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av fiskevårdsområdes- föreningens angelägenheter utövas på fiskestämma.

22 5 Vid omröstning på fiskestämma gäller att varje medlem har en röst, om inte annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet.

23 5 Den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträds av de flesta röstande eller. om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande.

• Sida 264
•  Original

Prop. 1980/81: 153 264

Fiskevårdsområdes bestånd

24 & Länsstyrelsen kan besluta att en fiskevårdsområdesförening skall upplösas.

Sådant beslut får meddelas om ägarna av fisket mera allmänt motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsent- ligt inverkar på föreningens verksamhet.

Beslut om upplösning på den förstnämnda grunden får inte meddelas innan tio år har förflutit från det beslutet om bildande av fiskevårdsområ- det vann laga kraft.

25 5 På ansökan av styrelsen 'för de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan länsstyrelsen besluta att _

[. föra samman flera fiskevårdsområden till ett fiskevårdsområde.

2. dela upp ett fiskevårdsområde i fiera fiskevårdsområden. För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

26 5 På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länssty- relsen besluta att ett fiske skall anslutas till fiskevårdsområdet. För sådan anslutning fordras medgivande av fiskets ägare och. om fisket ingår i fiskevårdsområde.'av fiskevårdsområdesföreningen för det området.

27 & Länsstyrelsen får besluta att ett fiske skall uteslutas ur fiskevårds- området. Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesför- eningens styrelse eller av fiskets ägare.

28 & Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 24. 26 eller 27 5 skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar. För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13—16 åå i tillämpliga delar.

29 5 Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmel- sen i 62 5 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Ansvar m. m.

30 & Bryter den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen mot de regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom fiskevårdsområdet döms till böter. om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning.

Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande. Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

31 & Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på fiskestämma eller beslut av fiskevårdsområdesföreningens styrelse att beslutet inte har till- kommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt. får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor från dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskestämmans eller styrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

• Sida 265
•  Original

Prop. 1980/81: 153 265

32 & Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammar- rätten genom besvär.

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. då lagen (l960: 130) om fiskevårdsområden skall upphöra att gälla.

2. l ärenden om bildande av fiskevårdsområde, i vilka förrättningssam- manträde hållits eller kallelse till sådant sammanträde skett före ikraftträ- dandet. skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3. Fiskevårdsområden, som bildats enligt lagen (l9602130) om fiske- vårdsområden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar. För sådana om- rådesföreningar skall bestämmelserna i l0, 12 och 13 55 lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna.

4. Har fiske upplåtits genom servitut skall vad i lagen sägs om ägaren av fisket i stället gälla ägaren av den fastighet till vars förmån servitutet gäller.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950: 596) om rätt till fiske' dels att 31 och 32 55 skall upphöra att gälla. dels att 30 och 41 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

305

Om innehavare av enskild fiske- rätt, i strid med allmänt intresse. uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbe- ståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket. skall statens fis- keritjänsteman söka träffa Överens- kommelse med ägaren av den fas- tighet, till vilken fisket hör, samt. där fiskerätt innehaves av annan. jämväl med denne om fiskets bedri-

' Senaste lydelse av 31 & l970: 438.

Om innehavare av enskild fiske- rätt i strid med allmänna intresset: uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbe- ståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket. får fiskenämn- den förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Innehas fis- ket av annan än ägaren. får före- läggandet i stället riktas mot

• Sida 266
•  Original

Prop. l980/81: 153

Nuvarande lydelse valide. Överenskommelsen skall atfattas skriftligen samt avse viss tid. högst tio år.

Föreslagen lydelse ägaren. I föreläggandetfår nämn- den sätta ut vite. -

Ägaren eller innehavaren är skyl- dig att tåla att en föreskriven åt- gärd vidtas även om föreläggandet riktas mot den andre.

4l &:

Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, varå 24. 28 eller 29 & äger tillämpning, eller rörande utdö- mande av vite enligt 32 s föres hos kammarrätten genom besvär inom två månader efter det klaganden er- höll del av beslutet.

Talan mot beslut enligt denna lag av annan myndighet än regeringen i annat fall än som avses i första stycket föres hos regeringen genom besvär inom tid som sägs i första stycket.

Vederbörande fiskeriintendent är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra stycket.

Då beslut som myndighet medde- lar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem. skall delgivning ske enligt 17 5 delgiv- ningslagen (1970: 428).

Beslut, som avses i 22. 28 och 29 55. skola lända till efterrättelse utan hinder av färd klagan, om ej annorlunda förordnas. Om särskil- da skäl föreligga. må länsstyrelsen förordna att även beslut. som avses i3l &. skall lända till omedelbar ef- terrättelse.

2 Senaste lydelse 1975: 176.

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24. 28 eller 29 å överklagas hos kammarrätten genom besvär inom två månader ef- ter det klaganden fick del av beslu- tet.

Fiskenämndens beslut i sådant ("irende som avses i 30 55 överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efter det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrel- sens beslut överklagas hos rege- ringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en för- valtningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den tid som anges i första stycket hos regeringen ge- nom besvär.

Vederbörande fiskeriintenden- tent är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första. andra eller tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många att en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem. skall delgivning ske enligt 17 & delgivningslagen (l970:428).

Beslut. som avses i 22, 28 och 29 åå. skall gälla utan hinder av att det har överklagats. om inte annat förordnas. Om det finns särskilda skäl. hirjiskenämnden förordna att även sådant beslut. som avses i 3!) &. skall gälla med omedelbar verkan.

• Sida 267
•  Original

Prop. l980/81: [53

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1982. Föreskrifter rörande fiskets bedrivande (fiskeriplan) som har fastställts med stöd av 31 å andra stycket skall anses meddelade med stöd av 30 & första stycket i dess nya lydelse.

I fråga om talan mot beslut enligt 31 eller 32 å. som meddelats före den l januari 1982. skall även därefter äldre lag gälla.

3 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen(1972: 719)

Härigenom föreskrivs att i expropriationslagen(1972:719) skall införas en ny paragraf. 2 kap. 7 a 5. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap. 7 aä

Expropriation får ske för att till- godose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersök- ningar oeh ff.)./'SÖÅ' ifråga om fiske.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1982.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1 156) om ändring i lagen (1950:.596) om rätt till fiske' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den ljuli 1974.

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske. som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag. skall gälla till dess delägarna beslu- tat annat enligt lagen (l960:130) om fiskevårdsområden eller lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam- fälligheter. Har sådant förordnande meddelats för viss tid. får länssty- relsen på ansökan av delägare för- länga tiden. dock längst till utgång- en av år I983.

' Senaste lydelse 1975: 1310.

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske. som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag. skall gälla till dess annat har beslu- tats enligt lagen (l98l:00) om fiske- vårdsområden eller lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam- fälligheter. Har sådant förordnande meddelats för viss tid. får länssty- relsen på ansökan av delägare för- länga tiden. dock längst till utgång- en av år I990.

• Sida 268
•  Original

Prop. l980/8l: 153

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 24 5 andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde en- ligt lagen (1960: 130) om fiskevårds- områden bildats eller föreningsför- valtning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats, dock längst till utgången av år I983.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 24 å andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde en- ligt lagen (I98I:00) om fiskevårds- områden bildats eller föreningsför- valtning enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats. dock längst till utgången av år 1990.

Beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 å andra stycket i dess äldre lydelse, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 269
•  Original

Prop. 1980/81: 153 269

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-02-26

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding.justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam- manträde den 12 februari 1981 har regeringen på hemställan av chefen för jordbruksdepartementet Dahlgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om fiskevårdsområden.

2. lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till liske.

3. lag om ändring i expropriationslagen(1972: 719").

4. lag om ändring i lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (19501596) om rätt till fiske.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Hans Petterson och Gunnar Holmgren.

Förslagen föranleder följande yttrande:

Förslaget till lag om fiskevårdsområden

Lagrådet:

Förslaget till ny lag om fiskevårdsområden. som skall ersätta den nuva- rande lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden. har i betydande utsträck- ning utarbetats med lagen (1980: 894) om jaktvårdsområden som förebild. Jakt och fiske företer emellertid från rättslig synpunkt betydande skiljak- tigheter sinsemellan. Anledningen härtill är bl. a. att fisket många gånger lämnats utanför skiften och andra ändringar i fastighetsindelningen och har karaktären av samfällighet. Det sagda medför att vissa frågor kräver en mer ingående reglering än som kan anses påkallad beträffande jakten. Det innebär också att fisket inte sällan faller under lagen ( 1973:1150 ) om förvaltning av samfälligheter och att sålunda behovet av en samordning med denna måste uppmärksammas.

Ett annat drag som karaktäriserar den föreslagna lagen är de förenkling- ar som eftersträvats i förhållande till den nuvarande lagen om fiskevårds- områden. Anledning härtill är uppenbarligen att relativt få fiskevårdsområ- den bildats enligt den nuvarande lagen och att detta tillskrivits de krav på utredning om delaktigheten i fiskevårdsområdet som ställs i den nuvarande lagen. Förslaget syftar därför till att en mer summarisk utredning av delaktigheten skall kunna ske. Detta har i sin tur fört med sig att delägarnas skyldighet enligt nuvarande lag att gentemot fiskevårdsområdet svara för

• Sida 270
•  Original

Prop. 1980/81:153 ' 270

dess förpliktelser för framtiden avses endast undantagsvis få en motsvarig- het med stöd av föreskrifter om uttaxering i fiskevårdsområdesföreningens stadgar. De sålunda föreslagna förenklingarna får i och för sig godtagas. Det förtjänar emellertid understrykas. att fiskevårdsområdesföreningar i vissa fall kan tänkas ha en sådan omsättning att det kan föranleda behov av den kreditbas som medlemmarnas ansvarighct gentemot föreningen kan utgöra. Det är därför tänkbart att möjligheten att i stadgarna ta in föreskrif- ter om uttaxering kommer att utnyttjas oftare än remissen synes förutsätta och därmed föra med sig behov av utredning om delaktighetstalen.

Vissa ändringar i förhållande till den nuvarande lagen synes endast ha sin grund i önskemål att efter mönster av lagen om jaktvårdsområden åstadkomma en teknisk förenkling av lagtexten. Självfallet bör i samband med ny lagstiftning möjligheten att underlätta förståelsen och överskåd- ligheten av lagtexten tas till vara. Om emellertid förenklingen endast innebär att frågor som tidigare varit reglerade och som den av ämnet intresserade sålunda kunnat få information om direkt i lagtexten — övcr- lämnas åt rättspraxis är inte mycket vunnet. [ förevarande förslag synes särskilt tredje mans behov av rättsskydd påkalla en mer utförlig reglering av frågor om fiskevårdsområdcsförcnings organisation och upplösning än som förslaget innehåller.

Det sagda innebär att lagrådet i vissa hänseenden förordar en mer ingående reglering än som kommit till uttryck i den till lagrådet remitterade lagtexten. I sina huvuddrag finner lagrådet dock det remitterade förslaget vara godtagbart.

1 & Lagrådet:

Redan genom att det i första styckets första mening anges att sammanfö- randet skall avse fiske som tillhör eller utgör två eller flera fastigheter har strängt taget angivits att det frifiske som enligt fiskerättslagen får ske i enskilt vatten ej inbegripes. Även om andra meningen. som uttryckligen undantager frifisket i enskilt vatten.-med hänsyn härtill i och för sig knappast är behövlig. underlättar den förståelsen av stadgandet och bör upptagas i lagen. Sambandet med första meningen torde dock böra föranle- da den jämkningen att uttrycket "Föreningens verksamhet" bör utbytas mot ordet "Sammanförandet". Kommer lagen att innehålla detta stad- gande. kan om intet uttryckligen anges i lagen tvekan uppkomma. huruvi- da den fiskerätt på allmänt vatten som enligt 3 s'liskerättslagcn tillkommer innehavare av enskild fiskerätt skall kunna ingå i fiskevårdsområdet. något som i och för sig följer redan av första meningen. Med hänsyn härtill lorde den föreslagna lagen — liksom gällande lag — böra innehålla en uttrycklig regel i ämnet. Det förordas därför att till första stycket fogas en ny tredje mening av förslagsvis följande lydelse: "Däremot får sammanförandet omfatta även sådant fiske i allmänt vatten som bedrivs med stöd av

• Sida 271
•  Original

Prop. l980/8l: 153 271

stadgandet i 3 5 första stycket lagen om rätt till fiske eller förordnande enligt tredje stycket samma lagrum".

Stadgandet i andra stycket har fått sådan utformning att det — mot vad som anges i motiveringen - inte omfattar fiske som utgör en fastighet. Det förordas därför denjämkningen av stadgandet att i andra stycket upptas en andra mening av förslagsvis följande lydelse: "Vad nusagts gäller också fiske som utgör en fastighet."

3 5 Lagrådet:

Enligt vad departementschefen anför är avsikten att den rätt som enligt andra stycket av förevarande paragraf tillkommer nyttjanderättshavare skall gälla förvaltningen av fisket inom fiskevårdsområdet. Meningen torde vara att han ej skall företräda fisket när fråga är om bildande av fiskevårds- område. Denna begränsning av brukarens ställning får anses — även om inte särskilt tydligt — framgå av den föreslagna lagtexten genom att första stycket. från vilket andra stycket är ett undantag. gäller medlemskap i områdesföreningen: stadgandet förutsätter alltså att ett beslut om bildande av fiskevårdsområde föreligger. Önskvärt synes dock vara att göra stad- gandet något lättillgängligare. ] samband därmed må uppmärksammas att även sedan områdesföreningen kommit till stånd frågor kan förekomma som är av samma art som dem som är aktuella vid fiskevårdsområdets bildande. t. ex. frågor om anslutning av ytterligare liske till fiskevårdsom- rådet. om uteslutning av visst fiske ur området eller om ändrade grunder för utnyttjandet av det till fiskevårdsområdet hörande fisket. Det slutliga avgörandet av frågor av denna art tillkommer enligt förslaget länsstyrel- sen. Anmärkas må. att lagrådet vid 18 så" förordar en mer ingående reglering av de frågori vilka länsstyrelsen skall ha den slutliga beslutanderätten. De skäl som talar för att ägaren och ej brukaren har talerätten för det upplåtna fisket vid fråga om bildande av fiskevårdsområde gäller även vid behand- lingen av spörsmål av den art som nu berörts. Under åberopande av vad nu anförts förordas att — i likhet med vad som gäller enligt 3 & gällande lag — i andra stycket av förevarande paragraf upptages en ny andra mening av förslagsvis följande lydelse: "Ifråga där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen får dock brukaren endast med ägarens medgivande föra talan för fisket."

Av vad departementschefen i specialmotiveringen till förevarande para- graf anför framgår att den som har servitutsrätt till fiske skall — i likhet med vad som stadgas i gällande lag — anses som ägare till fisket. Under förklaring att nya upplåtelser inte torde komma i fråga har i förslaget bestämmelsen i ämnet upptagits bland övergångsbestämmelserna till |a- gen. Då emellertid enligt gällande rätt hinder inte möter att upplåta servitut avseende rätt till fiske Lifr NJA 1976 s. 242). synes bestämmelsen rätteligen ha sin plats i lagen och ej bland övergålngsbestämmelscrna. Bestämmelsen

• Sida 272
•  Original

Prop. 1980/81: 153

IQ Nl |G

kan placeras som ett tredje stycke i förevarande paragraf. oaktat att denna regel — i motsats till bestämmelserna i de två första styckena — tar sikte på situationen såväl före som efter bildandet av ett fiskevårdsområde. Av bestämmelsen bör framgå att servitutshavarens rätt att företräda den tjä- nande fastigheten är begränsad till den rätt till fiske servitutet omfattar: avser upplåtelsen inte fastighetens hela fiske. företräds fastigheten i övrigt av dess ägare. Såsom ett tredje stycke i förevarande paragraf bör på grund av vad nu anförts upptagas en regel av förslagsvis följande lydelse: "l—lar fiske upplåtits genom servitut. skall, såvitt avser det upplåtna fisket. vad som i denna lag sägs om ägare till fiske i stället gälla ägaren till den fastighet. till vars förmån servitutet gäller."

Om i ett fiskevårdsområde ingår fiske som utgör samfällighet och denna samfällighet förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1973: I ISO) om förvaltning av samfälligheter. skulle det vara olämpligt att med avseen- de på fiskevårdsområdet låta delägarna själva direkt företräda fisket. Den direkta förvaltningen av enskild fiskerätt utövasju i här avsedda fall inte av ägarna. som normalt är fallet. utan av samfällighetsföreningen. Som ett fjärde stycke i förevarande paragraf bör därför införas en bestämmelse av förslagsvis följande lydelse: ”Om fiske i ett fiskevårdsområde ingår i samfällighet. som förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1973: 1150.) om förvaltning av samfälligheter. företräds ägaren av fisket vid tillämpning av denna lag av samfällighetsföreningen." Förslaget inne- bär, att samfällighetsföreningen företräder ägaren såväl vid bildande av fiskevårdsområde som i fiskevårdsområdesföreningen. Ägaren blir dock medlem i fiskevårdsområdesföreningcn med samfällighetsföreningen som legal ställföreträdare. så att vid omröstning en röst skall räknas för varje delägare i samfällt fiske och vid behov särskilt delaktighetstal beräknas för sådan delägare.

6 & Lagrådet:

] förevarande paragraf har det s.k. opinionsvillkoret kommit till uttryck. För att ett fiskevårdsområde skall få bildas uppställs som villkor att ägarna av det fiske som det är fråga om "inte mera allmänt motsätter sig bildan- det". Härvid skall främst deras mening beaktas. vilkas fiskeutövning på- verkas mest av bildandet.

Bestämmelsen är avsedd att ersätta de nuvarande omröstningsreglerna i 6 & gällande lag. enligt vilka samtycke skall föreligga antingen från deläga- re, som företräder mer än hälften av de röstandes delaktighetstal och tillika utgör minst en tredjedel av antalet röstande. eller från delägare, som utgör mer än halva antalet röstande och tillika företräder minst en tredjedel av de röstandes delaktighetstal. '

Som skäl för att ersätta gällande omröstningsregler med ett opinionsvill- kor anförs att nämnda regler nödvändiggör ett mycket tidsödande arbete

• Sida 273
•  Original

Prop. I980/81: 153 273

med framför allt fastställande av delaktighetstalen. Enligt departements- chefen har det nuvarande kravet påen fullständig kartläggning av fiskerät- ten utan tvekan varit huvudorsaken till att fiskevårdsområden bildats i så blygsam omfattning.

Motsvarande skäl anfördes när opinionsvillkoret första gången infördes i svensk lagstiftning (5 kap. 5 & 1970 års fastighetsbildningslag). Anledning- en till att man i annan ordning än den dittillsvarande ändock ville förvissa sig om ett stöd från lästighetsägarnas sida angavs vara att ett lyckosamt genomförande av en fastighetsreglering förutsatte ett mera allmänt intresse bland dem som berördes av regleringen. Bestämmelsen om ett opinions- villkor har senare fått sin efterföljd i 1973 ars anläggningslag och 1976 års lag om vattenförbund (7 resp. 5 s). Att märka är att i de tre lagar. där villkoret redan är inskrivet. detta försetts med två begränsningsregler. Dels skall de som motsätter sig bildandet ange "beaktansvärda skäl" för sin ståndpunkt. dels gäller inte villkoret om behovet av fastighetsreglering— en (anläggningen. vattenförbttndet) är "synnerligen angeläget". ! lagen om vattenförbund är till det sistnämnda uttrycket fogat orden ”ur allmän synpunkt".

1 det föreliggande förslaget till lag om fiskerättsområden har de angivna båda begränsningarna tagits bort. Det måste emellertid anses otillfredsstäl- lande om villkoret här får en annan utformning än i den tidigare lagstift- ningen. En bestämmelse av denna mycket specifika karaktär synes så långt möjligt böra ha en ensartad innebörd. Med hänsyn till det anförda förordas att paragrafen ges följande lydelse:

"Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det är fråga om mera allmänt motsätter sig bildandet och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas. vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandet.

Första stycket gäller inte. om behovet av fiskevårdsområdets bildande är synnerligen angeläget".

13%

Lagrådet .

1 första stycket andra meningen av förevarande paragraf stadgas att förrättningsmannen "i den omfattning som behövs för prövningen enligt 6 5" skall utreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en förteckning över dem.

Enligt 65 andra meningen skall vid prövningen av opinionsvillkoret främst deras mening beaktas. vilkas fiskeutövning påverkas mest av bil- dandet. Av specialmotiveringen till denna bestämmelse framgår att till sådana fiskerättsägare bl. a. bör räknas de som har de största andelarna i fisket. Prövningen enligt 6 5 kan således komma att nödvändiggöra även en redovisning av andelstalen. Det torde kunna förutsättas att uttrycket "i den omfattning som behövs för prövningen enligt 6 få" innebär att förteck-

18 Riksdagen I98()/8I. I saml. Nr 153

• Sida 274
•  Original

Prop. 1980/81: 153 274

ningen över ägarna i förekommande fall skall innefatta även angivande av andelstal. Något förtydligande av lagtexten i sagda hänseende synes med hänsyn härtill inte erforderligt.

14 & Lagrådet:

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om httr ägare av fiske inom det tilltänkta fiskevårdsområdet skall kallas till förrättningssamman- träde. Regleringen innebär avvikelser från delgivningslagens bestämmel- ser. Anledningen till detta synes vara att fiskerättsförteckningen inte behö- ver göras mer fullständig än som krävs för tillämpningen av opinionsvill- koret och att förrättningsmannen därför många gånger saknar fullständig kännedom om vilka som är ägare till fisket. När bestämmelser om delgiv- ning finns samlade i delgivningslagen. medför det emellertid vissa nackde- lar att göra avsteg från dess system. Bötjar man att i skilda lagar införa särskilda system. för delgivning. finns risk för att den enhetlighet som delgivningslagen skulle åstadkomma åter går förlorad. Vidare kommer ändå behov att föreligga att för särskilda fall hänvisa till delgivningslagens bestämmelser. och det finns då risk för att de olika regelsystemen inte passar ihop. Exempel härpå finns i förevarande lagförslag. Enligt andra stycket tredje meningen skall. om införande i ortstidning inte är påkallat. kungörelsen i stället delges ägarna av fisket. Detta kan emellertid komtna att innebära att vid tillämpning av delgivningslagens bestämmelser om kungörelsedelgivning kungörelsen införsjust i ortstidning. Om man accep- terar lagförslagets grundläggande tanke. att fullständig fiskerättsförteck- ning inte behöver upprättas. måste man därmed också acceptera att vissa ägare av fiske får anses vara okända. såvitt angår förrättningen. Det går i så fall bra att efter mönster av 4 kap. 18 & fastighetsbildningslagen anpassa kallelseförfarandet så att delgivningslagens regler kan tillämpas. Särskild kallelse skall därvid utfärdas på de okända ägarna av fiske. Delgivning av denna kallelse får ske med tillämpning av 16 5 första stycket första mening- en delgivningslagen. De i fiskerättsförteckningen upptagna ägarna av fiske delges enligt i övrigt tillämpliga bestämmelser i delgivningslagen. Anses delgivningsförfarandet ytterligare behöva underlättas. kan mönster sökas i 4 kap. 20—22 åå fastighetsbildningslagen. Så har dock ej skett i lagen om jaktvårdsområden. Detta synes ej heller här vara erforderligt.

Med en lösning enligt de föreslagna riktlinjerna vinns också en bättre överensstämmelse med vad som för närvarande gäller. Det bör i samman- hanget understrykas att när majoritetskravet i gällande lag genom proposi- tion 1969: 42 ändrades till att avse majoriteten av de vid förrättningssam- manträdet närvarande (mot tidigare samtliga delägare) man samtidigt skärpte kravet på delgivning av kallelsen till detta sammanträde i syfte att undvika rättsförluster. Det synes även med hänsyn härtill önskvärt att delgivningslagens bestämmelser blir tillämpliga på kallelsen till förrätt-

• Sida 275
•  Original

Prop. l980/81: 153 - 275

ningssammanträdet. Därmed undviks också den otillfredsställande situa- tion. som blir en följd av förslaget i lagrådsremissen. nämligen att sättet för meddelandet till den: enskilde fiskerättsägaren blir beroende av hur nog- grant ägarförteckningen kommit att utformas. Om förrättningsmannen ut- går från att förteckningen är uttömmande. skall kungörelse i ortstidningen inte ske utan angiven ägare skall i stället delges kallelsen. Utvisar emeller- tid ägarföreteckningen oklarhet på vissa punkter eller kan det antagas att ytterligare fiskerättsägare finns. som inte kunnat anges i förteckningen. skall kallelsen kungöras i ortstidningen. Ett sådant kungörande medför enligt förslaget att inte heller de kända delägarna delges med ordinär delgivning utan endast skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Angående innebörden av sistnämnda bestämmelse hänvisas till vad lagrå- det avslutningsvis anför vid förevarande paragraf.

Enligt första stycket skall vidare i kungörelsen den som vill åberopa" skriftlig utredning till stöd för erinringar mot fiskerättsförteckningen upp- manas att lägga fram utredningen senast vid sammanträdet. En sålunda formulerad uppmaning kan måhända inge ägarna av fisket den föreställ- ningen att det inte lönar sig att komma med andra erinringar än sådana som kan styrkas skriftligen. För att undanröja denna risk för missförstånd bör kallelsen ges en något mer allmän avfattning.

Om första stycket utformas efter mönster av 4 kap. 18 s fastighetsbild- ningslagen. behöver av det i förslaget upptagna andra stycket endast bestämmelsen om underrättelser till kommunen och fiskenämnden medta- gas i paragrafen.

Förslaget saknar motsvarighet till bestämmelserna i 18 15 andra stycket lagen om jaktvårdsområden och 4 kap. 19 å fastighetsbildningslagen om kallelser till nytt sammanträde. En föreskrift härom synes behövlig också i den nu aktuella lagen. Det förordas att en sådan tas in i ett tredje stycke i paragrafen.

[ enlighet med det anförda kan paragrafen förslagsvis ges följande ly- delse:

"Förrättningsmannen skall kalla ägarna av fisket till sammanträdet. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild- ningen samt uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och fiskerättsförteckningen finns tillgängliga. ] kallelsen skall anges att ägare av fiske bör senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen framföra sina synpunkter på områdesbildningen och fiskerättsförteckningen samt lägga fram skriftlig utredning som han önskar åberopa till stöd för erinring- ar mot fiskerättsförteckningen. Om det inte kan antagas. att fiskerättsför- teckningen är fullständig. utfärdas kallelse även på okända ägare av liske. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges ägarna av fisket.

Förrättningsmannen skall alltid underrätta kommunen och fiskenämn- den om innehållet i kallelsen. _

• Sida 276
•  Original

Prop. 1980/81: 153 276

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även då ett nytt sammanträde utsätts. Om vid ett sammanträde har tillkän- nagetts tid och plats för nästa sammanträde. behöver inte kallelse delges - den som kallats i föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagi- vandet skett."

Skulle vad förut sagts om utformningen av första stycket inte godtas. kan beträffande andra stycket andra meningen av den föreslagna paragra- fen anföras att föreskriften att i fiskerättsförteckningen upptagna delägare skall skriftligen underrättas om kttngörelsens innehåll enligt vanligen an- vänd lagstiftningsteknik torde innebära. att vederbörande själv eller genom ombud skall ha erhållit underrättelsen (jfr prop. 1979/80: 119 s. 174). Då detta ej torde vara avsett förordas att i stället föreskrivs att meddelande om kungörelsens innehåll skall med posten sändas till varje i fiskerättsförteck- ningen upptagen ägare av fiske under hans vanliga adress.

18 & Lagrådet:

Enligt 4 5 skall fiskevårdsområdesförenings stadgar endast i vissa hänse- enden fastställas av länsstyrelsen. [ övrigt förutsätts — ehuru detta inte anges i lagtexten — att stadgarna antas på liskestämma på grundval av det förslag som förrättningsmannen skall ta in i sitt utlåtande. [ förevarande paragraf anges vissa frågor som skall regleras i stadgarna och som sålunda faller under länsstyrelsens prövning. Hit hör grunderna för fiskets nytt- j'tnde och för fiskevården och de riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

Verksamheten inom ett fiskevårdsområde skall enligt förslaget kunna inskränkas till att gälla endast fiske med vissa redskap eller efter viss fiskart. En sådan inskränkning måste självfallet komma till uttryck i läns- styrelsens beslut om fiskevårdsområdet. lnskränkningcn skulle i och för sig kunna ges formen av en begränsning i fiskevårdsområdets omfattning. Förslagets ståndpunkt är emellertid att den skall sotn en begränsning i fiskevårdsområdesföreningens verksamhet komma till uttryck i stadgarna. Det är för att vinna enhetlighet i beslutens utformning önskvärt att detta med större tydlighet anges i lagtexten.

Enligt specialmotiveringen skall utöver de i förevarande paragraf åsyf- tade föreskrifterna finnas bestämmelser i stadgarna för områdesförening- ens besltttande och verkställande organ och andra sådana föreskrifter av föreningsrättsligt innehåll. I den allmänna motiveringen anges vissa före- skrifter i stadgarna som på goda grunder anses böra fastställas av länssty- relsen men beträffande vilka det kan råda tvekan om de är av sådan art att de kan anses omfattade av bestämmelserna i förevarande paragraf. Den bör därför kompletteras ytterligare med bestämmelser om de föreskrifter i stadgarna som skall fastställas av länsstyrelsen. Så bör ske beträffande bestämmelser om omröstning. när den inte skall ske efter huvudtal. grun-

• Sida 277
•  Original

Prop. 1980/81: 153 277

derna för uttaxering. om sådan får ske.- och om hithörande frågor skall bedömas på grundval av delägarnas andelstal. vilken andel varje medlem har i fisket inom området. Andelstalen måste självfallet fastställas på grundval av fiskerättsförteckning. Om förrättningsmannen finner att röst- ning, uttaxering eller inkomstfördelning kan komma att ske på grundval av andelstal. måste han-i den delen upprätta fiskerättsförteckningen med något större noggrannhet än som kanske i och för sig är nödvändigt med tanke på opinionsmätningen. Någon uttrycklig föreskrift härom synes inte ' erforderlig.

] enlighet med det anförda kan förevarande paragraf förslagsvis ges följande lydelse:

"Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå ] . grunderna för fiskets utnyttjande och för fiskevården. däribland fråga om föreningens verksamhet skall vara begränsad till fiske med vissa red- skap eller till fiske efter viss fiskart.

2. vad som skall gälla beträffande omröstning. om annan ordning skall tillämpas än att varje medlem har en röst.

3. grunderna för uttaxering från medlemmarna. om sådan skall kunna ske.

4. medlemmarnas andelstal. om de skall läggas till grund'för omröst- ning. uttaxering eller fördelning av inkomster. '

5. de riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet."

19 % Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf får länsstyrelsen — under de förutsättningar och i den ordning som gäller för bildande av fiskevårdsområde — besluta om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 &. Så får emeller- tid ske bara på ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse. Till en början mä anmärkas. att om denna ordning skall tillämpas. i lagen dock endast bör anges att ansökan får göras av fiskevårdso'mrådesföreningen. Vilken instans som på föreningens vägnar har att fatta beslut i frågan. bör regleras i stadgarna. Eftersom fråga är om stadgeändring. torde det i allmänhet böra ankomma på fiskestämma att fatta beslutet. som sedan får verkställas av styrelsen.

Fall kan emellertid förekomma. då det är rimligt att ansökan om ändring av stadgarna får göras av annan än fiskevårdsområdesföreningen. Detta gäller särskilt om det råder intressemotsättningar inom föreningen mellan ett fåtal ägare med stora andelstal och många delägare med små andelstal. Den ena eller andra sidan kan då önska ändring av stadgarnas bestämmel- ser angående omröstningsrcgler m.m. Möjligheterna att få frågan prövad är emellertid mycket små. om endast föreningen har initiativrätt. eftersom den dittillsvarande majoriteten inte torde önska någon ändring. Ansökan om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 i?" bör därför — i 19 Riksdagen l980/8I. I .taml. Nr [53

• Sida 278
•  Original

Prop. 1980/81:153 278

likhet med vad som för närvarande gäller — få göras av den som skulle vara behörig att göra ansökan. ifall fråga vore om bildande av fiskevårdsområ- det. Det behöver inte befaras att en sådan initiativrätt skall kunna missbru- kas. eftersom länsstyrelsen med motsvarande tillämpning av 12 5 första stycket sista ledet kan omedelbart avslå ansökningen. om det är uppenbart att förutsättningar saknas för stadgeändring. Så är fallet. om majoritetsför- hållandena i föreningen är stabila. oavsett efter vilka grunder röstetalen bestäms, och fiskevårdsområdesföreningen — som givetvis bör få yttra sig över ansökningen — inte önskar få någon ändring till stånd.

Mindre väsentliga ändringar av stadgarna bör kunna genomföras utan ny förrättning. Så bör särskilt kunna ske. när till följd av ändrad fastig- hetsindelning ändringar krävs av bestämmelse i stadgarna om medlems andelstal (jfr 23 få sista meningen i gällande lag). En motsvarande tillämp- ning av bestämmelsen i 12 å andra stycket sista ledet ger också utrymme härför.

Förevarande paragraf kan enligt det anförda förslagsvis ges följande lydelse: "Fråga om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 & prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen. medlem av föreningen. kommunen eller fiskenämnden. För prövningen skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfaran- det vid bildande av fiskevårdsområde."

20 % Lagrådet:

Enligt andra meningen av förevarande paragraf kan fiskevårdsområdes- förening inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter innan styrel- se har utsetts. I fråga om bl. a. ideella föreningar brukar för rättskapacitet krävas. förutom att styrelse utsetts. också att föreningen har stadgar. I det remitterade lagförslaget har över huvud taget inte kommit till ttttryek att stadgar skall antas även i de delar som inte fastställs av länsstyrelsen. Så synes kunna indirekt ske genom en regel i förevarande paragraf att före- fintligheten av stadgar utgör förutsättning för rättskapacitet. Andra me- ningen i paragrafen synes i samband därmed kunna brytas ut till ett särskilt stycke.

I nuvarande lag om fiskevårdsområden innehåller 27 och 28 åå bestäm- melser om jäv för styrelseledamot. om skadeståndsskyldighet för styrelse- ledamöter mot fiskevårdsområdet och mot tredje man och om ansvarsfri- het för styrelseledamöter. I samband med tillkomsten av den nuvarande lagen om fiskevårdsområden uttalade departementschefen med avseende på bestämmelsen om styrelseledamöters skadeståndsskyldighet att denna visserligen som uttryck för en allmängiltig princip kunde sägas vara själv- klar och därmed inte alldeles nödvändigi lagtexten men att lagtexten likväl i klargörande syfte borde innehålla bestämmelser i ämnet. Motsvarande synpunkter synes alltjämt göra sig gällande. Lagstiftningen om fiskevårds-

• Sida 279
•  Original

Prop. 1980/81: 153 279

områden torde komma att tillämpas av lekmän som sannolikt mera sällan har inblick i annan associationsrättslig lagstiftning. och det synes från informationssynpunkt vara olämpligt att göra den nya lagen mindre upply- sande än den nuvarande i hithörande frågor. För att inte rubba paragrafin- delningen i det remitterade förslaget kan bestämmelser motsvarande 27 och 28 åå i den nuvarande lagen samlas i nya stycken i 20 5. En möjlighet är därvid att som fiskevattensutredningen föreslagit hänvisa till motsvaran- de bestämmelser i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Därvid erhålls en mer utförlig reglering än för närvarande. En annan möjlighet är att föra över bestämmelserna i den nuvarande lagen i huvudsak oförändra- de. Det senare alternativet synes vara tillfyllest.

Enligt 25 å andra stycket i den nuvarande lagen om fiskevårdsområden får länsstyrelsen. om delägarna inte utser styrelse. tillsätta sådan på ansö- kan av någon vars rätt är beroende därav. Det remitterade förslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse. Departementschefen uttalar i spe- cialmotiveringen till förevarande paragraf att risken för att fiskevårdsom- rådesföreningen kommer att sakna styrelse bör kunna betraktas som liten och att om den situationen trots allt skulle uppkomma förhållandena torde vara sådana att länsstyrelsen har anledning att pröva om inte föreningen bör upplösas. Så synes emellertid enligt den föreslagna 24 s". som behand- lar villkoren för upplösning. inte kunna ske trnder de första tio åren efter föreningens bildande. Detta innebär att det under denna tid är omöjligt för länsstyrelsen såväl att framtvinga att föreningen får en styrelse som att upplösa föreningen. En tredje man. som ingått avtal med föreningen eller eljest har anspråk mot denna, skulle i så fall kunna sakna någon att vända sig till för att få sina mellanhavanden med föreningen uppklarade. Detta kan med hänsyn till tredje mans behov av rättsskydd inte godtas. Den med utgångspunkt från det remitterade förslaget minst ingripande lösningen synes vara att ge länsstyrelsen en möjlighet att upplösa en förening som saknar styrelse. oavsett om tio år förflutit efter bildandet eller ej. Därige- nom uppkommer emellertid den inkonsekvensen. att om ägarna av fisket mer allmänt motsätter sig en fortsatt samverkan. upplösningen måste anstå under de första tio åren men att. om det bristande intresset tar sig uttryck i att styrelse inte utses. en upplösning likväl kan ske före tioårstidens utgång. En mera konsekvent lösning är därför att ge länsstyrelsen möjlig- het att utse styrelse: en bestämmelse härom bör tas in i nu förevarande paragraf. lämpligen som en tredje mening i första stycket.

I enlighet med det anförda kan 20 & erhålla förslagsvis följande lydelse: "För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man. Utser inte medlemmarna styrelse. får länsstyrelsen på ansökan av någon vars rätt är beroende därav tillsätta styrelse.

Innan stadgar har antagits och styrelse har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

• Sida 280
•  Original

Prop. 1980/81: 153 280

En ledamot av styrelsen får inte deltaga i styrelsens behandling av en fråga. vari han äger ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens.

En ledamot av styrelsen som genom att-överskrida sin befogenhet eller på annat sätt uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar föreningen skada. skall ersätta skadan. Detsamma gäller om han genom att överträda denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar tredje man skada.

Har styrelsen lagt fram förvaltningsberättelse på fiskestämma och väcks inte talan på förvaltningen inom sex månader därefter. skall styrelsen anses ha beviljats ansvarsfrihet för den tid berättelsen avser. Grundas talan på brottslig gärning. får den ändå väckas. om inte ansvarsfriheten . uppenbarligen avsett också den gärningen."

24 & Lagrådet:

Stadgandet lämnas utan erinran. Hilding är av skiljaktig mening och anför: Så som förslaget utformats kan länsstyrelsen på eget initiativ besluta om upplösning av en fiskevårdsområdesförening. Härutinnan skiljer sig försla- get från såväl gällande rätt som fiskevattensutredningens förslag. Det kan ifrågasättas om det är helt lyckligt att länsstyrelsen på detta sätt tilläggs en mera aktiv roll än för närvarande. De intressen som kan föreligga för en initiativrätt från länsstyrelsens sida. när det gäller upplösande av ett fiske- vårdsområde. synes väl tillgodosedda. om fiskenämnden får möjlighet att göra ansökan härom. Ansökan om upplösning av ett fiskevårdsområde bör — såsom utredningen föreslagit — kunna göras av fiskevårdsområdesför- eningen. delägare (medlem) av föreningen samt kommunen och fiskenämn- den.

Enligt förslaget får beslut om upplösning meddelas om ägarna av fisket mera allmänt motsätter sig en fortsatt samverkan (motsvarar opinionsvill- koret enligt 6 5) eller om ändrade förhållanden inträtt som väsentligt inver- kar på föreningens _verksamhet. Av motiven framgår att man med sist- nämnda del av bestämmelsen avsett sådanaomständigheter som enligt gällande lag regleras i 24 å och avser naturhändelse. byggande ] vatten eller annan omständighet som väsentligt förändrat vattenområdet eller fisket. I det förstnämnda fallet får beslut om upplösning inte meddelas förrän tio år har förflutit från det beslutet om bildande av fiskevårdsområdet vunnit laga kraft. [ utredningsförslaget nämns inte opinionsvillkoret. Dess förslag är uppbyggt så att länsstyrelsen skall pröva ansökningen om upplösning först vid utgången av varje tidsperiod om tio år. om ej särskilda skäl föreligger.

Enligt 35 & anläggningslagen skall frågan om beståendct av en genren- samhetsanläggning prövas på nytt. om ändrade förhållanden inträtt som väsentligt inverkar på frågan. Det synes lämpligt att även på nu ifrågava- rande lagstiftningsområde en motsvarande lösning väljs. kombinerad med utredningens förslag till skydd för ltl-ärsgränsen. Med särskilda skäl — så

• Sida 281
•  Original

Prop. 1980/81: 153 28]

som utredningen föreslagit — bör då förstås naturhändelse. vattenreglering och därmedjämförligt förhållande.

På grttnd av det anförda förordarjag att paragrafen ges följande lydelse: "Länsstyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening. medlem av föreningen. kommunen eller fiskenämnden besluta att fiskevårdsom- rådesförening skall upplösas. om ändrade förhållanden inträtt som väsent- ligt inverkar på frågan om föreningens bestånd. Beslut om upplösning får. om ej särskilda skäl föreligger. meddelas först då tio år förflutit från det beslutet om bildande av fiskevårdsområdet vunnit laga kraft."

Lagrådet:

Vad som i förevarande paragrafer föreslås om behörighet att göra ansö- kan föranleder inte erinran i sak.

I överensstämmelse med vad som anförs vid [9 & bör i lagen i förekom- mande fall anges att ansökan får göras av fiskevårdsområdesföreningen: styrelsen bör sålunda inte omnämnas särskilt.

Eftersom hänvisningen i 25 9" andra stycket omfattar även 10.5. som reglerar behörigheten att göra ansökan. och denna fråga behandlas redan i första stycket. bör efter mönster av vad lagrådet vid 19 & föreslår andra stycket ges följande lydelse: "För prövningen av fråga om sådan ombild- ning skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde."

Hilding är av skiljaktig mening och anför: l överensstämmelse med vad jag anfört vid 24 & bör ansökan om sam- manförande av llera fiskevårdsområden till ett fiskevårdsområde respekti- ve uppdelning av ett fiskevårdsområde på flera fiskevårdsområden kunna göras jämväl av medlem i berörda liskevårdsområden eller fiskevårds- område och därutöver av kommunen eller fiskenämnden.

I enlighet med det anförda bör 25 5 första stycket erhålla följande ly- delse:

"Länsstyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening. medlem av föreningen. kommunen eller fiskenämnden besluta att

1. föra samman flera fiskevårdsområden till ett fiskevårdsområde.

2. dela upp ett fiskevårdsområde i flera fiskevårdsområden." [ fråga om utformningen av 25 s" andra stycket ärjag ense med majorite- ten.

Vad gäller den föreslagna 26 å bör rätt att göra ansökan om anslutning av ett liske till bestående fiskevårdsområde kttnna göras även av fiskets ägare. Med hänsyn härtill och till vad jag här tidigare anfört föreslårjag att 26 & ges följande lydelse:

"Länsstyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening, medlem av föreningen. ägaren av det fiske för vilket anslutning önskas. samt kommunen eller fiskenämnden besluta att ett fiske skall anslutas till fiske-

• Sida 282
•  Original

Prop. 1980/81: 153 282

vårdsområdet. För sådan anslutning fordras medgivande av fiskevårdsom- rådesföreningen och fiskets ägare samt. om fisket ingår i befintligt fiske- vårdsområde. av fiskevårdsområdesföreningen för det området."

I enlighet med vad jag tidigare anfört förordar jag att 27 & _får följande utformning:

"Länsstyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening. medlem av föreningen. ägaren av det fiske för vilket uteslutning önskas. samt kommunen eller fiskenämnden besluta att ett fiske skall uteslutas ur fiske- vårdsområdet."

28 & Lagrådet:

Med den utformning andra stycket .i förevarande paragraf har enligt förslaget lämnas frågan hur kostnaden för den av länsstyrelsen beslutade förrättningen skall betalas helt oreglerad. När sådan förrättning kommer till stånd i fall som avses i paragrafen är fiskevårdsområdesföreningen alltid en huvudintressent och torde ofta nog vara initiativtagare. Fall kan dock tänkas där förrättningen föranletts av ansökan av någon enskild. som står i motsättning till föreningen och som inte vinner någon framgång. Rimligt synes vara att som huvudregel ha att föreningen skall stå för kostnaden men att möjlighet finns att i särskilda fall ålägga annan betal- ningsansvar. Med hänsyn härtill torde som en andra mening i förevarande stycke böra tagas upp en regel att kostnaderna för förrättningen skall betalas av fiskevårdsområdesföreningen. om inte särskilda omständigheter föranleder att någon annan helt eller delvis bör svara för dem.

29 5 Lagrådet:

Enligt den i förevarande paragraf upptagna hänvisningen till 62 i»? lagen (l973:1150) om förvaltning av samfälligheter får fiskevårdsområdesför- ening inte upplösas förrän alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. Det remitterade försla- get saknar emellertid motsvarighet till samfällighetsförvaltningslagens be- stämmelser om extra uttaxering från medlemmarna. när föreningen saknar medel till betalning av skulderna, och om möjlighet för länsstyrelsen att förordna syssloman att i styrelsens ställe verkställa uttaxeringen. Saknas styrelse i liskevårdsområdesförening. kan föreningen trots länsstyrelsens beslut om upplösning inte avvecklas. och saknar föreningen medel till betalning av skulderna. kan föreningen inte upphöra att existera. Detta är inte godtagbart. Saknas styrelse och genomförs inte vad lagrådet vid 20 & förordat om att länsstyrelse skall få tillsätta styrelse. bör därför länsstyrel- sen ges rätt att förordna syssloman — närmast som en motsvarighet till likvidator i andra typer av juridiska personer — för att avveckla förening- en. Det skulle emellertid strida alltför mycket mot förslagets grttnder att

• Sida 283
•  Original

Prop. 1980/81: 153 283

införa en möjlighet till uttaxering utan stöd av stadgarna för att skaffa medel till betalning av föreningens skulder. ] stället bör gälla. att om föreningen satts i konkurs och konkursen avslutats utan att lämna över- skott. föreningen skall anses upplöst. När föreningen är upplöst får därmed utan uttrycklig bestämmelse anses gälla. att också beslutet om bildande av fiskevårdsområdet är förfallet.

I enlighet med det anförda förordas att till paragrafen fogas ett andra och ett tredje stycke av följande lydelse: "Saknar föreningen styrelse. får länsstyrelsen utse syssloman att verkställa upplösningen.

Är en fiskevårdsområdesförening försatt i konkurs och avslutas denna utan överskott. är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när konkursen avslutas." .

Genomförs lagrådets förslag vid 20 .5 att länsstyrelse kan tillsätta styrel- se, skall endast det sista av de nu föreslagna styckena införas i paragrafen.

30 5 Lagrådet:

I specialmotiveringen till förevarande paragraf uttalas, att en nyttjande- rättshavare. som grundar sin rätt att fiska på ett upplåtelseavtal med en enskild medlem i en fiskevårdsområdesförening. torde göra sig skyldig till olovligt fiske. om han fiskar i strid mot de regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom området. Till stöd härför anförs att avtalet inte kan ge honom en mera vidsträckt rätt än den upplåtaren har. Sistnämnda förutsättning är visserligen korrekt men leder inte till den anförda slutsatsen. Fiskerättshavaren gör sig inte själv skyldig till olovligt fiske utan drabbas endast av ansvar enligt förevarande paragraf. om han fiskar i strid mot reglerna för fiskevårdsområdet. Inte heller en nyttjande- rättshavare. som inte går utöver vad avtalet med upplåtaren medger. gör sig skyldig till olovligt fiske. För att någon påföljd över huvud taget skall kunna inträda för nyttjanderättshavaren. om upplåtaren inte inskränker den upplåtna fiskerätten till vad som står i överensstämmelse med fiske- vårdsområdets regler. bör straffsanktionen i förevarande paragraf riktas också mot nyttjanderättshavare. Så kan ske genom att orden "den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen" efter mönster av lagen om jakt- vårdsområden ersätts med orden "den som har rätt att fiska inom ett fiskevårdsområde”. Skulle i något fall en fiskekortsinnehavare. som fiskar i strid mot reglerna. inte anses förfallen till ansvar för olovligt fiske. faller också han under bestämmelsen. Detta är i och för sig en fördel.

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna kommer fiskevårdsområde att kunna bildas jämlikt nu gällande lag även efter den nya lagens ikraffträ- dande. Avsikten är uppenbarligen att sådant fiskevårdsområde liksom de

• Sida 284
•  Original

Prop. 1980/81: 153 284

tidigare bildade skall ombildas till fiskevårdsområden och fiskevårdsom- rådesföreningar enligt den nya lagen. Då den i punkt 3 upptagna tidsbe- stämningen att ombildandet skall ske i samband med nya lagens ikraftträ- dande medför att stadgandet ej omfattar de i punkt 2 avsedda fiskevårds- områdena. bör punkt 3 kompletteras med en tidsbestämning som tager sikte på de enligt punkt 2 bildade fiskevårdsområdena.

Enligt l4 & gällande lag är delägarna ansvariga för fiskevårdsområdets förbindelser och åligger det styrelsen att hos delägarna uttaxera och in- driva vad som erfordras för betalning av områdets klara och förfallna gäld. Vidare gäller enligt 25 å andra stycket. att om delägarna ej utser styrelse. länsstyrelsen får på ansökan av någon vars rätt är beroende därav tillsätta styrelse. Därjämte stadgas i 27 & andra stycket andra meningen att styrel— seledamöterna solidariskt skall svara för skada som de genom överträdelse av bestämmelserna i lagen om fiskevårdsområden eller gällande stadgar tillskyndat tredje man. Motsvarighet till dessa bestämmelser finns ej i det remitterade lagförslaget.

Lagrådet har dock förordat sådan jämkning av 20 5 att den kommer att innehålla bestämmelser om möjlighet för länsstyrelsen att utse styrelse och om styrelseledamots skadeståndsansvar. Utan särskild övergångsreglering skulle det skydd för, tredje man som de refererade bestämmelserna i gällande rätt medför falla bort. Då en sådan ordning enligt lagrådets me- ning icke är godtagbar. bör de angivna bestämmelserna övergångsvis fort- farande gälla. Räckvidden av bestämmelsernas giltighet synes emellertid kunna begränsas till att gälla de fall då tredje man är beroende av dem för sin rätt på grtlnd av avtal eller förbindelser som ingåtts före den nya lagens ikraftträdande. En regel av denna innebörd bör tagas tipp som en ny tredje mening i punkt 3.

På grund av det anförda får lagrådet —— som tillika förordar viss redak- tionelljämkning — föreslå att punkt 3 gives följande lydelse:

"3. Fiskevårdsområden. som bildats enligt lagen (l960: l30) om fiske- vårdsområden. ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande och i fall som avses i punkt 2 vid bildandet till fiskevårdsområden och fiske- vårdsområdesföreningar enligt den nya lagen. För sådana områdesför- eningar skall bestämmelserna i H). 12 och 13 5.5 lagen (1960: l30l om fiske- vårdsområden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna. Därjämte skall för dessa föreningar stadgandena i l4 &. 25 å andra stycket och 27 få andra stycket andra meningen sistnämnda lag äga tillämpning efter nya lagens ikraftträdande. såvitt tredje man är beroende-av dem för sin rätt på grund av avtal eller förbindelse som ingåtts före ikraftträdan- det." '

Bifalles lagrådets nyss nämnda förslag att 20 & skall innehålla bestäm- melser om att länsstyrelse får utse styrelse och om styrelseledamots skade- ståndsansvar mot tredje man. skall dock hänvisningen till 25 å andra stycket och 27 å andra stycket andra meningen gällande lag utgå.

• Sida 285
•  Original

Prop. l980/81: 153 285

I 2 5 nu gällande lag stadgas att boställshavare. som själv brukar bostäl- let. samt innehavare av besittningsrätt för obegränsad tid till fastighet. som tillhör kronan eller allmän inrättning. skall i fiskerättsägarens ställe anses som. delägare. Nu nämnda kategorier var medtagna i utredningens förslag till ny lag om fiskevårdsområden men har fått utgå i det remitterade förslaget. Även om dessa slag av besittningsrätter numera förekommer i synnerligen begränsad omfattning torde de dock övergångsvis böra jäm- ställas med äganderätt i vad gäller fiskevårdsområden. Om vad lagrådet under 3 & förordat beträffande servitut iakttages. synes punkten 4 i de föreslagna övergångsbestämmelserna i stället kunna ges följande lydelse: ”Boställshavare. som själv brukar bostället, samt innehavare av besitt- ningsrätt för obegränsad tid till fastighet. som tillhör kronan eller allmän inrättning. skall i frågor enligt denna lag anses som ägare till fisket.”

Övriga lagförslag

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan erinran.

• Sida 286
•  Original

Prop. l980/81: 153 286

Utdrag . '

J ORDBRU KSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde l98l-03-12

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krön- mark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om åtgärder för att främja fritidsfisket. m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till I. lag om fiskevårdsområden.

2. lag om ändring i lagen (I950: 596) om rätt till fiske.

3. lag om ändring i expropriationslagen ( 1972: 719).

4. lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till liske.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför i fråga om förslaget till lag om fiskevårdsområden.

l &

Begreppet fiskevårdsområde används i lagförslaget närmast som ett geografiskt begrepp. Det fiske som sammanförs till ett fiskevårdsområde är lokalt knutet till visst eller vissa fiskevatten. Det normala är att ett beslut om bildande av ett fiskevårdsområde omfattar fisket med alla slags redskap och efter all slags fisk. Det är då naturligt att betrakta frifisket liksom eventuella begränsningar i fisket som inskränkningar i den verk- samhet som skall bedrivas inom fiskevårdsområdet. Med hänsyn härtill är jag inte beredd att biträda lagrådets förslag till omformulering av l & första stycket. Jag anser i motsats till lagrådet att det inte behövs någon uttryck- lig regel om att verksamheten också kan omfatta sådant fiske som får bedrivas på allmänt vatten med stöd av 3 5 första stycket fiskerättslagen eller förordnande enligt 3 så tredje stycket samma lag. Lagrådets förslag till ändringi [ å andra stycket harjag inget att erinra mot.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträdc den l2 februari [98].

• Sida 287
•  Original

Prop. 1980/81: 153 287

35

Jag kan ansluta mig till lagrådets förslag att till 3 5 andra stycket foga en bestämmelse som närmare anger när ägaren och inte brukaren har talerät— ten för det upplåtna fisket. Jag biträder också förslaget att regeln om servitutshavarnas ställning tas upp i paragrafen i stället för i övergångsbe— stämmelserna.

Lagrådet föreslår vidare att i paragrafen skall tas in en bestämmelse som innebär att. om ett fiskevårdsområde omfattar samfällt fiske som förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen om förvaltning av samfälligheter, skall ägarna av det samfällda fisket företrädas av samfällighetsföreningen. Enligt förarbetena till lagen om förvaltning av samfälligheter skall i det angivna fallet förvaltningsbestämmelserna i lagen om fiskevårdsområden tillämpas. Endast vissa frågor. exempelvis frågan om försäljning av fisket. faller inom tillämpningsområdet för lagen om förvaltning av samfälligheter ( prop. 1973: 160 s. 364 ). Förhållandet mellan de båda lagarna bör vara detsamma även i fortsättningen och därför bör det samfällda fisket företrä- das direkt av ägarna både i frågan om bildande av ett fiskevårdsområde och i frågor som omfattas av fiskevårdsområdesföreningens förvaltning. Jag kan således inte biträda lagrådets förslag.

6.5

Med hänvisning till vad jag har anfört i remissprotokollet motsätter jag mig lagrådets förslag till ändrad utformning av opinionsvillkoret. Jag kan inte heller godta förslaget att ett fiskevårdsområde skall kunna bildas utan hinder av att opinionsvillkoret inte är uppfyllt. Jag biträder förslaget till en språklig ändring av paragrafen. Vad lagrådet anfört i anslutning till 13 äger mig anledning att påpeka att det för tillämpningen av 6 så inte krävs någon redovisning i fiskerättsförteckningen av andelstalen för varje ägare. För opinionsmätningen bör det vara tillräckligt att förrättningsmannen har skaffat sig en allmän uppfattning om hur rätten till det aktuella fisket fördelar sig mellan ägarna.

14 5

Jag har inte något att erinra mot att bestämmelserna om kallelse till förrättningssammanträde utformas i enlighet med lagrådets förslag. Lik- som i den nuvarande lagen bör emellertid i paragrafen göras undantag för bestämmelserna i 10 å första stycket och 16 å andra stycket delgivningsla- gen.

185

Lagrådet föreslår att paragrafen skall kompletteras med ytterligare be- stämmelser om vilka föreskrifter i stadgarna som är av den art att de skall fastställas av länsstyrelsen. Jag har ingen erinran mot de tillägg som avser eventuella begränsningar i fråga om fiskemetoder eller fiskslag och grun-

• Sida 288
•  Original

Prop. l980/81: 153 288

derna för uttaxering från medlemmarna. om sådan skall kunna ske. Där- emot anserjag mig inte kunna biträda lagrådets förslag till kompletteringar i övrigt. Som framgår av remissprotokollet är syftet med den föreslagna lagstiftningen att göra det enklare och billigare att bilda fiskevårdsområden för att på så sätt få till stånd flera sådana områden. Enligt min mening kan detta syfte motverkas av lagrådets förslag att genom en precisering i särskilda punkter lyfta fram stadgebestämmelser om omröstning efter an- nat än huvudtal och om medlemmarnas andelstal. Som torde framgå av remissprotokollet utgår förslaget från att det endast undantagsvis blir aktuellt att göra avvikelser från huvudtalsprincipen. Paragrafen har utfor- mats efter mönster av motsvarande bestämmelse i lagen (1980:8941 om jaktvårdsområden. Av förarbetena till den lagen framgår att bestämmelsen utformats med syfte att från länsstyrelsens prövning och fastställelse av- gränsa stadgebestämmelser som endast rör interna praktiska föreningsför- hållanden. exempelvis antalet ledamöter i styrelsen. frister för kallelser och motioner till stämma. räkenskapsår och bokföring. medelsavsättning till olika ändamål m.m. Mot den bakgrunden anser jag att den föreslagna preciseringen inte behövs för att klargöra att stadgebestämmelser om omröstning efter annat än huvudtal och om medlemmarnas andelstal är av den art att de omfattas av länsstyrelsens prövning och fastställelse.

19.5

Jag är inte beredd att som lagrådet förordar ge en enskild medlem. kommunen eller fiskenämnden möjlighet att ta initiativ till stadgeändring- ar. Att ge en enskild medlem. som inte stöds av en stämmomajoritet. sådan initiativrätt kan leda till missbruk och vålla olägenheter för föreningen och övriga medlemmar. Enligt min mening är det inte heller lämpligt att låta föreningen utomstående göra ansökan om ändring av stadgarna. Jag biträ- der lagrådets förslag i övrigt till ändringar av 19 s.

20 9"

Jag kan ansluta mig till lagrådets förslag att i paragrafen ta in en bestäm- melse som ger länsstyrelsen möjlighet att utse styrelse om någon sådan inte utses av medlemmarna. [ paragrafen bör också som lagrådet föreslår föreskrivas att stadgar skall utgöra en förutsättning för föreningens rättska— pacitet.

Bestämmelser om jäv. styrelseledamöternas skadeståndsansvar och an- svarsfrihet för ledamöterna har inte tagits upp i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden och jag anser det inte heller nödvändigt att särskilt reglera dessa frågor i den nu förevarande lagen.

24—29 åå Vad en av ledamöterna i lagrådet anför i anslutning till 24—27 åå ger mig inte anledning att frångå det i remissprotokollet upptagna förslaget. Jag

• Sida 289
•  Original

Prop. 1980/81: 153 289

kan godta lagrådets förslag till ändring av 25—27 ss. Jag har inte heller något att erinra mot de av lagrådet föreslagna tilläggen till 28 och 29 ss. Med hänsyn till att jag anslutit mig till lagrådets förslag i fråga om länssty- relsens befogenhet att tillsätta styrelse. hör till den sistnämnda paragrafen endast fogas bestämmelsen om verkan av att föreningen försatts i konkurs.

305

Jag motsätter mig inte lagrådets förslag att utsträcka den i paragrafen upptagna straffbestämmelsen till att gälla alla som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet.

Övergångsbestämmelserna

Jag ansluter mig till lagrådets förslag till ändring av punkt 3. Med hänsyn till attjag godtagit lagrådets förslag att 20 s' skall innehålla en bestämmelse om att länsstyrelsen också enligt den nya lagen får utse styrelse behövs dock inte någon hänvisning till 25 s andra stycket nuvarande lag.

Jag godtar också förslaget att i övergångsbestämmelserna ta in en ut- trycklig bestämmelse om att vissa boställshavare och innehavare av vissa andra besittningsrätter vid tillämpningen av den nya lagen skall anses som ägare till fisket. Med hänsyn till attjag har anslutit mig till lagrådets förslag att föra bestämmelsen i punkt 4 i det remitterade förslaget till 3 & bör den föreslagna bestämmelsen betecknas punkt 4.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. ' '

dels att

5. godkänna de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förorda- de grunderna för statligt ekonomiskt stöd till fiskevård m.m. och för användning av avgifter enligt 2 kap. lös vattenlagen (1918: 523).

6. godkänna de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förorda- de grunderna för förvaltningen av statens fiskevatten.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

• Sida 290
•  Original

Prop. 1980/81:153 290 3 Anslagsfrågor för budgetåret 1.981/82

TIONDE HUVUDTITELN

E. Fiske

E 1. Fiskeristyrelsen

l prop. l980/812100 (bil. 13 s. 62) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 20901000 kr. anvisas till fiskeristyrelsen för budgetåret 1981/ 82.

Mot bakgrund av vad jag i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 ' förordade om behovet av vissa resurser för fiskeristyrelsen hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

att till Fiskeristyrelsen för budgetåret 1981/82 utöver i prop. 1980/ 811100 bil. 13 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 200000 kr.

E 17. Bidrag till fiskevård m. m.

Nytt anslag (förslag) 4 800000

] regeringsprotokollet den 12 februari 1981 harjag förordat vissa grunder för statligt stöd till fiskevård m.m. Jag föreslår att bidrag till fiskevård och till kostnader för bildande av fiskevårdsområden för nästa budgetår bör kunna beviljas med sammanlagt högst 4.8 milj. kr. Medlen bör anvisas under ett nytt reservationsanslag benämnt Bidrag till fiskevård m.m. Frå- gan om statlig garanti för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket harjag tagit upp under anslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske i årets budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 13 s. 70). Där harjag under anslaget Stöd till idrotten (s. 154) också beräknat medel för den allmänna verksamheten vid Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till fiskevård m. m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 4800000 kr.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram".

• Sida 291
•  Original

Prop. l980/81:153 291

Innehåll Proposition ................................................. 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... [ Lagförslag ................................................... 2 Utdrag av protokoll vid rcgeringssammanträde den 12 februari 1981 10 1 Inledning ................................................. 10 2 Allmän motivering .......................................... 11 2.1 Allmänna överväganden ................................. 11 .. 2 Fiskevård .............................................. 17 2.2.1 Fiskevårdsåtgärder m.m. .......................... 17 2.2.2 Statligt stöd till fritidsfisket m.m. ................... 21 2.3 Fiskevårdsområden .................................... 24 2.3.1 Allmänna utgångspunkter .......................... 24 2.3.2 Bildande av fiskevårdsområde ...................... 28 2.3.3 Organisation och förvaltning ....................... 33 2 ..3 4 Fiskevårdsområdes bestånd ........................ 39 2. 4 Bestämmelser till skydd för fiskbestånden m.m. ............ 41 2 .5 Förvaltningen av statens fiskevatten ...................... 49 2.6 Utlännings fiskerätt .................................... 55 2.7 Fisketillsyn ............................................ 56 3 Upprättade lagförslag ...................................... 56 4 Specialmotivering .......................................... 57 4.1 Förslaget till lag om fiskevårdsområden ................... 57

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske 72 4.3 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen(1972: 719) 74

5 Hemställan ................................................ 75 6 Beslut .................................................... 75 Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag ................ 76 Bilaga 2 Utredningens lagförslag .............................. 93 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden ................... 102 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ........................... 261 Utdrag av lagrådets protokoll den 26 februari 1981 ................ 269 Utdrag av protokoll vid rcgeringssammanträde den 12 mars 1981 . . 286 1 Anmälan av lagrådsyttrande ............................... 286 2 Hemställan .............................................. 289 3 Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290 4 Beslut .................................................. 290

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

• Sida 292
•  Original