Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att utomnordiska gäststuderande skall antas till såväl preparandutbildning i svenska m.m. som grundläggande högskoleut- bildning före inresan till Sverige och att denna antagning skall göras samti- digt med att den studerandes ansökan om uppehållstillstånd prövas. Prepa- randutbildningen föreslås ersätta nuvarande kurser i svenska för utländska studerande. Utbildningen föreslås ha högskolan som huvudman och i princip stå öppen endast för utomnordiska gäststuderande.

Vidare föreslås att högst omkring 20 procent av det totala antalet utom- nordiska gäststuderande som varje år antas till grundläggande högskoleut- bildning får komma från ett och samma land.

De föreslagna förändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1985.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84:115 2

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-02-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter- son, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om gäststuderande i högskolan

1. Inledning

Kurser i svenska för utländska studerande, avsedda att ge behörighet för högskolestudier. har sedan budgetåret 1968/69 anordnats vid universiteten.

Regeringen uppdrog den 29 maj 1975 åt skolöverstyrelsen (SÖ) att i samråd med dåvarande universitetskanslersämbetet ( UKÄ) utarbeta för- slag om vägar för studerande med utländsk förutbildning att inhämta kunskaper i svenska och engelska motsvarande vad som krävs för allmän behörighet till högskolan. SÖ och UKÄ tillsatte en arbetsgrupp för att utreda frågan. De av UKÄ utsedda ledamöterna i gruppen avgav gemen- sam reservation. SÖ överlämnade i augusti 1976 såsom sitt förslag arbets- gruppens rapport — Behörighetsgivande förutbildning för utländska stude- rande — till regeringen. Senare i augusti samma år överlämnade UKÄ en skrivelse om bl. a. det organisatoriska ansvaret för anordnande av behörig- hetsgivande förutbildning.

Efter bemyndigande av regeringen tillkallade min företrädare i april 1978 en kommitté för att utreda vissa frågor rörande utländska studerande. Den antog namnet gäststuderandekommittén. Kommittén avlämnade i juni 1981 sitt betänkande (DsU 1981:8) Utländsk studerande i Sverige. Samti- digt med betänkandet överlämnade kommittén en bilaga (DsU 1981:9) Utvärderingsrapport från försöksverksamhet med behörighetsgivande för- utbildning för utländska studerande läsåret 1979/80.

Genom beslut den 13 december 1979 uppdrog regeringen åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att utreda hur prövning av behörighet och

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84:115 ' 3

uppehållstillstånd för studier kan samordnas med antagning till grundläg- gande högskoleutbildning. Med skrivelse i oktober 1981 redovisade UHÄ resultatet av sitt utredningsarbete. UHÄ:s förslag grundades på rapporten (UHÄ—rapport 198129) Antagning av utomnordiska gäststuderande. För- slag till samordning av högskoleantagning och upphållstillstånd.

Gäststuderandekommittén hade i sitt betänkande utgått från förslagen i UHÄ-rapporten.

Gäststuderandekommitténs betänkande och UHÄ:s förslag har remiss- behandlats samtidigt. Yttranden har avgivits av rikspolisstyrelsen, Svens- ka institutet, socialstyrelsen, statistiska centralbyrån (SCB), riksskattever- ket, UHÄ efter hörande av berörda högskoleenheter, centrala studiestöds- nämnden (CSN). SÖ efter hörande av berörda länsskolnämnder, arbets- marknadsstyrelsen (AMS). statens invandrarverk (SIV), Sveriges lant- bruksuniversitet (SLU), komvuxutredningen (U 1978:04), invandrarpoli- tiska kommittén (A 1980:04), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO). Folkuniversitetet samt Sveriges förenade studentkårer (SFS).

En sammanfattning av gäststuderandekommitténs betänkande och UHÄ:s förslag samt av remissyttrandena över dessa bör fogas till proto- kollet i detta ärende som bilaga.

Efter bemyndigande av regeringen tillkallade jag i augusti 1983 en kom- mitté med uppgift att se över reglerna för tillträde till grundläggande högskoleutbildning (tillträdesutredningen. U 1983:03). ] direktiven har jag anfört att kommittén bör avvakta resultatet av beredningen av gäststu- derandekommitténs förslag innan den behandlar urvalsfrågor som rör sö- kande med utländsk förutbildning.

Jag vill inledningsvis klargöra att jag nu kommer att behandla följande grupper av studerande: . Utomnordiska gäststuderande. Medborgare i andra än nordiska länder som kommer till Sverige för att bedriva studier och inte har för avsikt att bosätta sig här efter avslutad utbildning. Sådana studerande måste ha uppehållstillstånd. . Nordiska gäststuderande. Medborgare i de nordiska länderna som kom- mer till Sverige för att bedriva studier och som avser att lämna Sverige efter studietiden. Till skillnad från utomnordiska gäststuderande har nordiska gäststuderande dock rätt att stanna kvar i landet efter avslutad utbildning. . Invandrarsruderande. Utländska medborgare som kommer till Sverige för att bosätta sig här huvudsakligen i annat syfte än att bedriva studier. Nordiska medborgare behöver inte uppehållstillstånd. Andra behöver sådant.

Jag kommer också att behandla svenska studerande med utländsk förut- bildning.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84: 115 4

2. Föredragandens överväganden

2.1. Allmänna utgångspunkter

Att stärka de internationella inslagen i den grundläggande högskoleut- bildningen är sedan slutet av 1960-talet en viktig del i det fortlöpande förnyelsearbetet. Dåvarande universitetskanslersämbetet (UKÄ) lade år 1975 fram ett handlingsprogram för internationalisering av högskolans verksamhet. Genom beslut 1975 anslöt sig regering och riksdag till huvud- linjerna i programmet (prop. 1975/76:100 bil 10, UbUz20, rksr: 245). Sär- skilda medel har sedan dess anvisats för ändamålet; budgetåret 1983/84 uppgår de till ca 4 milj. kr. I högskolelagen(l977:21'8) anges som ett allmänt mål för utbildningen att den skall främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) anmälde i sin anslagsfram- ställning för budgetåret 1981/82 ett reviderat handlingsprogram för interna- tionaliseringsarbetet. Det avsåg åtgärder inom i huvudsak två områden, nämligen dels utbildningens innehåll och uppläggning, dels utbyte i skilda former av studerande och lärare. Min företrädare anslöt sig i allt väsentligt till det reviderade programmet (prop. 1980/81:100 bil 12).

Den grundläggande tanken bakom strävandena att internationalisera den högre utbildningen har varit, och är, att Sverige som ett litet land i hög grad är beroende av utlandet i bl. a. ekonomiskt och kulturellt hänseende. Syftet med de nämnda handlingsprogrammen har varit att ge internationa- liseringen större genomslag i högskolans verksamhet. Jag vill för egen del stryka under att vitaliteten i svensk högre utbildning och forskning till inte ringa del är beroende av att internationaliseringen av högskolan vidmakt- hålls och stärks. Jag erinrar om att regeringen nyligen i propositionen om forskning (prop 1983/84: 107) har föreslagit medelsförstärkningar avseende internationellt forskarutbyte.

Studerandeutbytet mellan Sverige och andra länder bör ses i det per- spektiv jag nu har angett. Sådant utbyte förekommer i olika former, både organiserat och mer ”spontant". En strävan är att öka det organiserade utbytet genom att universiteten och högskolorna i Sverige träffar avtal med läroanstalter i andra länder om utbyte av studerande, lärare och forskare. Inte sällan ingår utbildning i annat land i den studerandes reguljära studie- program. Jag vill här särskilt nämna den planerade försöksverksamhet med s.k. integrerad utlandsutbildning som Svenska institutet och UHÄ ansva- rar för. Utbildningen avses starta hösten 1984.

Också i fråga om utländska studerandes utbildning i Sverige finns flera former. Om man ser till studiernas längd kan två huvudgrupper av stude- rande urskiljas. Dels kan studierna gälla kortare program. ofta på engelska; som exempel kan nämnas de s.k. Scandinavian Studies vid universitetet i Linköping. Dels kan studierna avse en längre tids högskoleutbildning i

• Sida 5
•  Original

'.Il

Prop. 1983/84:115

Sverige. omfattande också undervisning i svenska språket. Mina förslag i det följande avser i första hand denna senare typ av studier.

Sverige sänder, som jag nyss har berört, i växande utsträckning sina egna studerande utomlands, särskilt för kortare studieperioder. Det är bl. a därför självklart att Sverige också skall ta emot utländska studerande. Att ta emot studerande för kortare studieperioder är en smidig och effektiv form, särskilt om studierna kan räknas in i den enskildes reguljära utbild- ning. Språket utgör emellertid en försvårande omständighet när det gäller att organisera sådana studier. Man kan givetvis inte begära av en utländsk studerande att han eller hon skall lära sig svenska om studierna i Sverige avser bara en kortare period. Svenska universitet och högskolor visar emellertid växande intresse för att erbjuda kortare utbildning på främman- de språk. något som jag noterar med glädje.

Utländska studerande som kommer hit för en fullständig svensk utbild- ning befrnner sig i en Särskild situation. De måste lära sig svenska för att kunna följa utbildningen. Den svenskundervisning som de studerande ge- nomgår ger inte bara nödvändiga kunskaper för att genomgå utbildningen. Den kan därtill ge ytterligare värden i den mån som de berörda under sin framtida yrkesverksamhet bevarar och utnyttjar kunskaperna i svenska. Detta stärker rimligen banden mellan Sverige och resp. hemland.

Sammanfattningsvis anser jag att Sverige bör ta emot utländska stude- rande dels för kortare studier, dels för längre utbildning inkl. svenskunder- visning. I ett längre perspektiv, med ökade möjligheter för högskoleenhe- terna att erbjuda utbildning på främmande språk, anser jag det befogat att prioritet ges åt kortare studier. Detta har bl. a. den fördelen att de stude- rande kan få viss utbildning i Sverige med en redan påbörjad högre utbild- ning som grund. Jag vill här nämna att Europarådets organ för högskolefrå- gor, the Standing Conference on University Problems (CCPU), ägnar frågan om studerandeutbyte betydande intresse. CCPU arbetar f.n. med en rekommendation av innebörd bl.a. att medlemsländerna i första hand bör främja kortare studier i annat land. Härmed avses studier om högst ett år. Också inom Europeiska gemenskaperna (EG) har man lagt tonvikt vid att främja studieperioder utomlands.

Samtidigt vill jag slå fast, att Sverige har ett ansvar för att också fram- gent ta emot ett visst antal gäststuderande för längre, fullständig utbild- ning. I sammanhanget vill jag erinra om att regeringen nyligen godkänt en Unescokonvention om erkännande av studier. diplom och examina avse- ende högre utbildning i stater som tillhör Europaregionen inom Unesco och lämnat riksdagen tillfälle att ta del av detta beslut (prop. 1983/84: 108). Regeringen har också i 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil 10) uppmärksammat behovet av en bättre ordning för värdering av ut- ländsk högre utbildning. Det är angeläget att de svenska utbildningsmyn- digheterna bl.a. kan göra en rättvisande bedömning av den sökandes

tl Riksdagen 1983/84. ! saml. Nr 115

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84: 115 6

meriter från utländsk högskoleutbildning inför antagning till svensk hög- skoleutbildning. Regeringen har föreslagit särskilda medel för ändamålet.

De anordningar som har gällt och gäller för utomnordiska gäststuderan- de i Sverige har inte till alla delar fungerat tillfredsställande. Detta var orsaken till att min företrädare år 1978 tillkallade en kommitté, gäststude- randekommittén, med uppgift att föreslå förbättringar av verksamheten. Jag vill redan här nämna att flera förändringar har inträffat sedan kommit- tén började arbeta. En sådan rör antalet utomnordiska gäststuderande, som tidvis har varit alltför stort i förhållande till resurserna.

I dag är antalet utomnordiska gäststuderande lägre än tidigare. Kraftiga förskjutningar har vidare inträffat inom denna grupp vad gäller nationstill- hörighet. Tidigare kom flertalet gäststuderande från anglosaxiska länder. Numera kommer de oftast från andra kulturkretsar än den västeuropeiska. Denna omständighet har medfört betydande svårigheter för språkundervis- ningen. Antagningsordningen rymmer också problem. Mina förslag till ändringar i denna del grundar sig bl. a. på resultaten av ett utredningsupp- drag som UHÄ har utfört.

I det följande kommer jag att föreslå förändringar i fråga om antagnings- ordningen, regleringen av antalet gäststuderande m.fl. och förutbildningen i svenska m. m. ; jag kommer också att behandla frågan om gäststipendier. Sammantaget syftar mina förslag till att effektivisera ordningen med gäst- studerande i Sverige. För sammanhangets och överblickens skull kommer jag också att redovisa frågor i vilka det ankommer på regeringen eller berörda myndigheter att besluta. Jag har samrått med chefen för utrikesde- partementet och statsrådet Gradin i frågor som rör deras resp. ansvarsom- råden.

2.2. Ändrad antagning

Utomnordiska gäststuderande skall enligt nu gällande regler ha beviljats uppehållstillstånd för gäststudier före inresan till Sverige. För att få uppe- hållstillstånd för gäststudier krävs bl. a. att den sökande har fyllt 17 år och har minst 11 års fullständig skolgång bakom sig. Den sökande skall också uppfylla övriga allmänna behörighetskrav för högskoleutbildning och de särskilda förkunskapskrav som gäller för den utbildning som den sökande avser att följa. Vidare skall den som inte fyller kravet på kunskaper i svenska ha antagits till någon av de särskilda kurser i svenska för utländs— ka studerande som ges i högskolans regi. Slutligen skall den sökande kunna styrka att han eller hon har sin försörjning tryggad genom egna medel, stipendier eller på annat sätt. Uppehållstillstånd för förberedande studier i svenska beviljas för högst 12 månader. Gäststuderande kan därut- över få uppehållstillstånd för förberedande studier i engelska under ytterli- gare en termin.

Prövningen av uppehållstillstånd för gäststudier är således samordnad

• Sida 7
•  Original

Prop. 1983/84: 115 j, _ | ', 7

dels med behörighetsprövningen för högskolestudier, dels med antagning- en till kurs i svenska. Denna ordning gäller sedan år 1980.

Som jag har nämnt inledningsvis har UHÄ på regeringens uppdrag utrett hur prövningen av behörighet och uppehållstillstånd skall samordnas med antagning av utomnordiska gäststuderande till grundläggande högskoleut- bildning.

UHÄ:s förslag. som senare har kompletterats, innebär i korthet föl- jande.

Utomnordiska gäststuderande skall samtidigt antas till preparandut- bildning i svenska m.m. och efterföljande högskoleutbildning. Denna ord- ning innebär att antagning till preparandutbildning, antagning till grundläg- gande högskoleutbildning och prövning av uppehållstillstånd samordnas och skall göras före inresan till Sverige. En förutsättning för att uppehålls- tillstånd skall beviljas blir därmed enligt förslaget att den sökande har antagits såväl till preparandutbildning som till efterföljande högskoleut- bildning. Denna s.k. direktantagning innebär att den sökande garanteras plats i högskolan på den linje eller den kurs/kurser antagningsbeskedet anger. Utbildningsplatsen föreslås emellertid endast bli preliminärt anvi- sad. Enligt förslaget skall platsen stå till förfogande endast om den sökande uppfyller behörighetskraven i svenska inom en stipulerad tidsram.

Antagningen bör enligt förslaget genomföras centralt genom UHÄ. För vissa utbildningar bör antagningen dock vara lokal. UHÄ föreslår, av resursskäl, att gäststuderande skall antas endast en gång om året.

Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget att gäststuderande skall antas till grundläggande högskoleutbildning före ankomsten till Sveri- ge. Sveriges förenade studentkårer (SFS) ifrågasätter emellertid att antag- ning endast skall göras en gång per år och befarar att ett sådant system kommer att leda till att antalet gäststuderande i Sverige minskar ytterliga- re. Folkuniversitetet anser att ett system med antagning till högskolestu- dier före de gäststuderandes ankomst till Sverige kan leda till att endast ett mycket litet antal gäststuderande kommer till Sverige i framtiden. UHÄ har i sitt kompletterande förslag förordat att antagning till enstaka kurser skall göras av mottagande högskoleenhet. Enligt UHÄ är det inte möjligt att i ett tryckt informationsmaterial lämna så ingående information om utbudet av enstaka kurser som är nödvändigt. Det är därför enklast för de sökande att kommunicera direkt med den aktuella högskoleenheten. UHÄ menar vidare att det är önskvärt att antagning av gäststuderande görs två gånger per år men att detta inte kan genomföras inom ramen för nuvarande resurser. Däremot understryker UHÄ att antagning till preparandutbild- ning bör göras två gånger per år.

För egen del villjag anföra följande. Många gäststuderande har haft otillfrcdsställande studieresultat. Detta skall ses mot bakgrund av att många har rest hit utan att veta om de kommer att antas till önskad högskoleutbildning. De har inte heller känt till

• Sida 8
•  Original

Prop. 1983/84:115 8

att det förekommer urval till utbildningen. Följden har blivit att ett stort antal gäststuderande inte har antagits till den önskade utbildningen utan i stället har fått påbörja en helt annan utbildning än de ursprungligen hade önskat. Många har i detta läge valt att följa enstaka kurser. Andra har tvingats att återvända hem efter avslutad preparandutbildning.

Alltför många byten av studieinriktning och förlängda studietider har blivit följden av denna ordning. Förhållandena har förbättrats något sedan det samordnade förfarandet med prövning av uppehållstillstånd, behörig- hetsprövning och garanterad plats i svenskutbildning infördes år 1980. Fortfarande kan dock ingen gäststuderande vara säker på att antas till önskad högskoleutbildning.

Den situation jag nu har beskrivit är inte tillfredsställande. Jag anser därför att det är angeläget att antagningsordningen ändras. I enlighet med föreliggande förslag bör prövning av uppehållstillstånd, anvisande av plats i preparandutbildning och preliminär antagning till grundläggande högsko- leutbildning göras i ett samordnat förfarande före den sökandes ankomst till Sverige. I ett system där också antagning görs före inresan blir det naturligt och nödvändigt för de utomnordiska gäststuderande som önskar studera i Sverige att i förväg noggrant planera och förbereda sina studier. Sammantaget bör detta skapa betydligt bättre studieförutsättningar för de gäststuderande. Jag vill också tillägga att jag har erfarit att flera länder har liknande anordningar för att anta utländska studerande och att systemen där fungerar tillfredsställande.

Jag förutsätter att utomnordiska gäststuderande skall antas till högskole- utbildning endast en gång per år. Med tanke på vad jag senare kommer att anföra vad gäller reglering av antalet utomnordiska gäststuderande är det nödvändigt att lokal antagning görs i nära samverkan med UHÄ.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om en antagningsordning i enlighet med vad jag nyss har anfört.

2.3. Förutbildning i engelska

F.n. gäller att även sökande med utländsk förutbildning, för att antas till högskoleutbildning, skall ha kunskaper i engelska motsvarande slutförd lärokurs om minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Ett stort antal utländska studerande uppfyller inte detta allmänna behörighetsvill- kor när de kommer till Sverige. Det innebär att de måste inhämta kunska- per i engelska parallellt med undervisningen i svenska.

Gäststuderandekommittén har föreslagit att utomnordiska gäststuderan- de före inresan till Sverige skall uppfylla de behörighetskrav i engelska som gäller för tillträde till högskolan. Bakgrunden till förslaget är att det har visat sig vara svårt för de studerande att samtidigt inhämta kunskaper i två främmande språk, engelska och svenska. Svårigheterna förstärks av att de studerande som har bristfälliga kunskaper i engelska till stor del

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84:115 ' ' ' 9

kommer från länder som språkligt och kulturellt skiljer sig avsevärt från Sverige. Dessa studerande har därför. betonar kommittén. större svårighe- ter att lära sig svenska än studerande från länder som inte skiljer sig från Sverige i dessa avseenden. Det har också, bl.a. i den av kommittén initierade försöksverksamheten med preparandutbildning. visat sig att den som saknar kunskaper i något germanskt språk har stora svårigheter att lära sig svenska.

Samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag att erforderliga kunskaper i engelska skall ha inhämtats före den studerandes ankomst till Sverige. UHÄ framhåller att det är uppenbart att många utländska stude- rande har stora brister i engelska trots att de har bedrivit gymnasiala studier i ämnet.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning i denna fråga. För att de gäststuderande skall kunna använda sin tid i Sverige så effektivt som möjligt är det enligt min mening, både för dem själva och för de svenska utbildningsanordnarna. en avgjord fördel om de har inhämtat erforderliga kunskaper i engelska före ankomsten till Sverige.

Jag ansluter mig vidare till kommitténs uppfattning att kunskaper i engelska normalt skall verifieras genom ett internationellt erkänt test. Därigenom undviks att studerande som formellt men inte reellt uppfyller behörighetskraven i engelska blir antagna till högskolestudier. Jag har erfarit att UHÄ f. n. undersöker vilka test som är lämpliga i sammanhang- et.

Kommittén föreslår att dispens från kravet på kunskaper i engelska i vissa fall skall kunna lämnas den som har motsvarande kunskaper i franska eller tyska. Eftersom kurslitteratur på engelska språket förekommer i så gott som alla ämnen är det för de flesta studerande nödvändigt att ha kunskaper i engelska för att kunna tillgodogöra sig kurslitteraturen. Det kan emellertid finnas fall där en utomnordisk gäststuderande har kunska- per i franska eller tyska och där utbildningens innehåll gör att den engelsk- språkiga kurslitteraturen kan ersättas av litteratur på något av dessa andra språk. Jag anser därför att dispens från kravet på kunskaper i engelska skall kunna ges i särskilda fall. Dispens bör emellertid enligt min mening ges restriktivt.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till ändrade bestäm- melser i enlighet med vad jag har anfört.

2.4. Reglering av antalet utomnordiska gäststuderande

För det stora flertalet av högskolans allmänna utbildningslinjer gäller följande.

När antalet behöriga sökande till en linje på en ort är större än antalet platser görs ett urval. En tredjedel av platserna avsätts till sökande som har högst tre år gamla avgångsbetyg från gymnasieskolan. Därefter förde- las återstående platser på fyra olika kvotgrupper i förhållande till antalet

• Sida 10
•  Original

Prop. 1983/84: 115 10

kvarstående sökande inom dessa. Till kvotgrupperna I och II förs sökande med utbildning från gymnasieskolan, till kvotgrupp III sökande med folk- högskoleutbildning och till kvotgrupp IV sökande som har uppnått 25 års ålder och varit verksamma i arbetslivet minst fyra år samt övriga behöriga sökande som inte har kunnat föras till de tre första grupperna.

Som urvalsinstrument används i huvudsak betyg, högskoleprov och arbetslivserfarenhet. Inom kvotgrupperna I och II görs urvalet på den sammanlagda poängen för betyg och arbetslivserfarenhet. Den samman- lagda poängen för studieomdöme från folkhögskola och arbetslivserfaren- het ligger till grund för urvalet inom kvotgrupp III. Urvalet i kvotgrupp IV görs på den sammanlagda poängen för högskoleprov och arbetslivserfaren- het. Till 50 procent av utbildningsplatserna i kvotgrupp IV har sökande som är behöriga endast i denna grupp företräde. Utanför kvotgrupperna avsätts en viss andel av platserna, normalt högst 10 procent, för sökande med utländsk förutbildning. Detta ansluter till Europarådets rekommenda- tion av år 1976 (Equivalence of Diplomas leading to Admission to Univer- sities). För den berörda gruppen gäller enligt UHÄ:s föreskrifter såväl betyg som arbetslivserfarenhet som urvalsgrund.

Gäststuderande hänförs alltid till den sistnämnda gruppen. Övriga sö- kande med utländsk förutbildning blir, om de begär det. i stället placerade i kvotgrupp IV.

Antalet utbildningsplatser som skall tillfalla sökande med utländsk förut- bildning bestäms, inom den nyss angivna ramen, av antagningsmyndighe- ten. För utbildning med central antagning har UHÄ beslutat att också storleken på denna grupp skall fastställas proportionellt. dvs. den skall motsvara den andel som antalet behöriga sökande med utländsk förut- bildning utgör av totalantalet behöriga sökande till resp. utbildningslinje.

Enligt gäststuderandekommittén är det inte nödvändigt att ha en bc- stämd övre gräns för hur många utomnordiska gäststuderande som Sverige totalt skall ta emot. Kommitténs förslag innebär att utomnordiska gäststu- derande inte skall behandlas tillsammans med dem som enligt nuvarande ordning omfattas av 10-procentkvoten. När det gäller utomnordiska gäst- studerande med behov av utbildning i svenska kommer emellertid, enligt förslaget, de resurser som kan avsättas för preparandutbildning att styra hur många gäststuderande i den gruppen som varje år skall antas till högskoleutbildning.

Kommittén diskuterar om lO-procentkvoten skall behållas för övriga studerande med utländsk förutbildning, dvs. för invandrarstuderande, nor- diska gäststuderande samt svenskar med utländsk förutbildning. I denna fråga redovisar kommittén två alternativ. Å ena sidan kan det, enligt kommitten, vara rimligt att dessa grupper får platser i högskolan på samma grunder som de som har svensk förutbildning och att IO-procentregeln inte längre skall gälla. Å andra sidan finns det —- om man vill ha en viss kontroll över andelen studerande från de nordiska länderna — skäl att behålla

• Sida 11
•  Original

Prop. 1983/84: 115 11

lO-procentregeln för invandrare och nordiska gäststuderande. Kommittén tar inte ställning i frågan.

Vidare föreslår kommittén att en övre gräns skall finnas som hindrar att andelen utomnordiska gäststuderande på en utbildningslinje/kurs och ort blir för stor, Denna övre gräns bör, enligt kommittén. sättas så att andelen gäststuderande får vara högst fem procent.

Utomnordiska gäststuderande av samma nationalitet bör enligt förslaget inte utgöra mer än 20 procent av det totala antalet utomnordiska gäststu- derande som antas till grundläggande högskoleutbildning per läsår.

Samtliga remissinstanser tillstyrker att ingen övre gräns -— utöver dimen- sioneringen av platser till preparandutbildningen — skall fastställas för hur många gäststuderande som totalt får antas till högskolan. Vidare bör, enligt UHÄ, högskoleenheterna liksom hittills kunna ta emot studerande från andra länder i särskild ordning både till reguljär högskoleutbildning och till för ändamålet särskilda "skräddarsydda" kurser.

Flera remissinstanser är tveksamma till om en gräns om fem procent för antagning till linje/kurs bör införas. Enligt UHÄ kan en sådan bestämmelse bli administrativt svårhanterlig, varför den endast bör tjäna som ett rikt- märke i planerings- och antagningsarbetet. Enligt Folkuniversitetet kom- mer en övre- gräns inte att behövas om utredningens övriga förslag genom- förs. Förslaget om en begränsning av antalet studerande av samma natio- nalitet tillstyrks i princip bl. a. av UHÄ och statens invandrarverk (SIV).

Samtliga remissinstanser tillstyrker att invandrare och svenska stude- rande med utländsk förutbildning tilldelas platser i förhållande till sin andel av antalet behöriga sökande. UHÄ förordar att sådana sökande automa- tiskt prövas såväl inom den nuvarande lO-procentkvoten som i kvotgrupp IV. Slutligen tillstyrker samtliga instanser förslaget att utomnordiska gäst- studerande skall bedömas i en grupp för sig.

För egen del vill jag anföra följande. Jag tar först upp frågan om formerna för att reglera antalet utomnordiska gäststuderande. Jag särskiljer härvid två olika grupper: dels studerande med behov av utbildning i svenska, dels studerande som inte behöver sådan utbildning.

Jag har tidigare föreslagit att utomnordiska gäststuderande inom den första gruppen skall antas i särskild ordning före inresan till Sverige. Jag kommer vidare att föreslå att antalet sådana gäststuderande skall bestäm- mas med utgångspunkt i antalet platser i preparandutbildningen. Det finns därför inte längre skäl att i urvalsbedömningen placera dessa studerande i samma grupp som övriga studerande med utländsk förutbildning. Jag åter- kommer till frågan om formerna för antagning av sistnämnda studerande.

Vissa utomnordiska gäststuderande har inte behov av utbildning i svens- ka eller har redan erforderliga kunskaper i språket. Jag tänker bl.a. på forskarstuderande och på s.k. skandinavister. dvs. personer som har läst svenska vid universitet i sina hemländer och som under en tids vistelse i

• Sida 12
•  Original

Prop. 1983/84: 115 12

Sverige vill fördjupa sina kunskaper t.ex. i svenska språket eller om svenskt samhällsliv.

Vad gäller forskarstuderande antas de av resp. institution. Kunskaperi svenska är i regel inte ett krav för att antas till forskarutbildning. Jag föreslår inte några förändringar när det gäller antagning av gäststuderande till forskarutbildning.

När det gäller sådana andra utomnordiska gäststuderande än forskarstu- derande, som inte har behov av utbildning i svenska, finns det enligt min mening inte anledning att styra tillströmningen på annat sätt än vad som följer av prövningen av den sökandes behörighet och av urvalsbestämmel- serna. Jag anser Således att det — utöver vad som ligger i en reglering via preparandutbildningen — inte bör finnas någon övre gräns för hur många utomnordiska gäStstuderande som totalt får antas till svensk högskoleut- bildning. Det innebär att lO-procentkvoten inte skall tillämpas för denna grupp. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till ändrade bestämmelser i enlighet med vad jag nu har anfört.

Som jag har nämnt får utomnordiska gäststuderande tillgodoräknas ar- betslivserfarenhet vid urvalsbedömningen. Gäststuderandekommittén har föreslagit att denna ordning upphör. Det är svårt för en antagningsmyn- dighet att bedöma arbetslivserfarenhet som har vunnits i utlandet. Jag förordar därför att gällande ordning ändras i denna del.

Jag behandlar nu frågan om behovet av en övre gräns för antalet utom- nordiska gäststuderande per utbildningslinje/kurs och ort. Det har från flera håll framförts, att det är svårt att bedriva en meningsfull undervisning om andelen utländska studerande inom en utbildningslinje/kurs är för stor. Svårigheterna beror bl. a. på att utländska studerande inte till fullo behärs- kar svenska språket och inte heller i övrigt är bekanta med arbetsformerna i det svenska utbildningsväsendet. Andelen utländska studerande på vissa linjer/kurser har tidvis varit så stor att kvaliteten på undervisningen av detta skäl har försämrats. Av den anledningen har gäststuderandekommit- tén föreslagit att en övre gräns införs så att antalet gäststuderande inom varje linje/kurs inte överstiger fem procent av det totala antalet nybörjar- platser.

Jag är ense med kommittén om att åtgärder bör vidtas för att undvika hittillsvarande svårigheter. Samtidigt delar jag UHÄ:s uppfattning att de skäl som har funnits för en gräns av det angivna slaget åtminstone delvis kommer att undanröjas genom att antagningen av utomnordiska gäststu- derande styrs genom preparandutbildningen. En övre gräns om fem pro- cent bör dock enligt min mening kunna tjäna som riktmärke vid fördelning- en av platser till utomnordiska gäststuderande på linjer/kurser och orter.

I det följande tar jag upp urvalsbedömningen av övriga sökande med utländsk förutbildning.

Kommittén har föreslagit att invandrare skall ha samma möjligheter till högskoleutbildning som sökande med svensk förutbildning. Nuvarande

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84: 115 13

system innebär att den särskilda kvoten för sökande med utländsk förut- bildning är förbehållen sökande som inte ingår i någon annan kvotgrupp. Alla i gruppen utom de gäststuderande har rätt att avstå från utlännings- gruppen för att i stället ingå i kvotgrupp IV. Denna ordning innebär att den sökande själv får träffa ett val. Detta ställer enligt min mening de enskildai en alltför svår situation när det gäller att förutse vad som kan vara gynsam- mast. I stället bör dessa sökande vid urvalsbedömningen prövas såväl i gruppen för studerande med utländsk förutbildning som i kvotgrupp IV; den enskilde kommer således att antas i den grupp som är mest fördelaktig för honom eller henne. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om ändrade urvalsregler i enlighet härmed.

När det gäller frågan om lO-procentkvoten har kommittén. som jag har redovisat tidigare, lagt fram alternativa förslag. Jag är f.n. inte beredd att ta ställning till frågan om ändrade regler i denna del. Enligt min mening bör denna fråga bedömas i samband med den översyn av tillträdesreglerna i stort som tillträdesutredningen (U l983:03) har att göra.

Kommittén har slutligen föreslagit att högst 20 procent av det totala antalet utomnordiska gäststuderande skall komma från ett och samma land. Enligt min mening är det inte lämpligt om alltför stor del av antalet platser i högskoleutbildning tas i anspråk av studerande från ett och samma land. Jag förordar därför att högst omkring 20 procent av det totala antalet utomnordiska gäststuderande som varje år antas till grundläggande hög- skoleutbildning skall få komma från ett och samma land.

2.5. Behörighetsgivande förutbildning

Sökande med utländsk utbildning och annat modersmål än svenska, danska, norska, isländska eller färöiska skall för att få allmän behörighet till högskolestudier ha kunskaper i svenska som motsvarar slutförd läro- kurs om minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Som jag har nämnt i inledningen finns kurser i svenska för utländska studerande, av- sedda att ge behörighet för högskolestudier. Denna utbildning står under UHÄ:s överinseende och meddelas vid universiteten i Stockholm, Uppsa- la, Linköping. Lund, Göteborg och Umeå.

Vid resp. universitet skall utbildningen anordnas av ett kurskollegium som är underställt högskolestyrelsen. Universitetet får uppdra åt studieför- bund att handha undervisningen under kurskollegiet. I Stockholm har The Stockholm University Institute for English-Speaking Students (IES) fått i uppdrag att anordna utbildningen. På de övriga orterna anordnas den av Folkuniversitetet.

Medel till kurser i svenska för utländska studerande anvisades t.o.m. budgetåret 1980/81 över ett särskilt anslag. Dessa medel fördelades av UHÄ mellan universiteten. Sedan budgetåret 1981/82 anvisas medel till berörda kurser över sektorsanslagen till grundläggande högskoleutbild- 1'2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 115

• Sida 14
•  Original

Prop. 1983/84: 115 14

ning. Sammanlagt ges budgetåret 1983/84 185 kurser, fördelade på följande sätt: universitetet i Stockholm 95, universitetet i Uppsala 34, universitetet i Linköping 4, universitetet i Lund 21, universitetet i Göteborg 21 och universitetet i Umeå 10.

Behörig att antas till dessa kurser är dels icke svensktalande studerande vid statlig högskoleenhet. dels icke svensktalande person som avser att söka inträde vid sådan utbildningsanstalt och som, med undantag för kunskaper i svenska, uppfyller behörighetskraven för tillträde till högsko- leutbildning. Behörig att antas som elev är vidare person med utländsk eftergymnasial utbildning, som för varaktig yrkesverksamhet i Sverige oundgängligen har behov av kvalificerade kunskaper i svenska språket. Deltagare antas i den ordning som högskolestyrelsen bestämmer.

Jag behandlar först frågan om förutbildningens innehåll. Gäststuderandekommmittén har föreslagit att en preparandutbildning inrättas för att förbereda icke svensktalande studerande för högskolestu- dier i Sverige. Utbildningen föreslås omfatta två terminer och bestå av svenska, samhällsorientering, studievägledning och Studieteknik. Vidare skall, för den som har behov därav, viss kompletterande utbildning ges i engelska samt i matematik och vissa andra naturvetenskapliga ämnen. Utbildningen föreslås bli indelad i två etapper. varvid den första etappen (termin 1) skall omfatta 320 timmar undervisning i svenska. Den andra etappen (termin 2) skall omfatta 160 timmar undervisning i svenska samt 160 timmar kompletteringsstudier i naturvetenskapliga ämnen och i engels- ka. Som grund för kommitténs förslag har bl. a. legat utvärderingen av den försöksverksamhet med ettårig preparandutbildning för utländska stude- rande som kommittén på regeringens uppdrag genomförde läsåret 1979/80.

Förslaget om att införa en sammanhållen preparandutbildning har be- mötts positivt av samtliga remissinstanser. Flera av dem framhåller emel- lertid att den förberedande utbildningen bör vara längre än två terminer för vissa grupper studerande. UHÄ är tveksamt till om det föreslagna antalet timmar i svenska är tillräckligt och menar att man måste följa utvecklingen uppmärksamt och inte tveka att vid behov omfördela resurser så att antalet svensktimmar kan bli större. Enligt SFS har det visat sig att studerande från vissa språkgrupper behöver mer än 480 timmar för att uppnå önskvärd färdighetsnivå. Folkuniversitetet anser att den föreslagna omfattningen av svenskutbildningen bör ses som ett minimum och att många studerande inte kommer att klara utbildningen inom den föreskrivna tiden.

För egen del vill jag anföra följande. Det har — inte minst från lärarhåll — omvittnats att utomnordiska gäststuderande ofta har stora svårigheter att klara sina studier i Sverige. All erfarenhet visar, som kommittén har framhållit, att den främsta anled- ningen härtill är att de har bristfälliga förkunskaper i svenska. Jag delar kommitténs uppfattning att tillräckliga färdigheter i svenska är avgörande för utländska studerandes studieframgång. Förutbildningen i svenska för

• Sida 15
•  Original

Prop. 1983/84: 115 ' 15

kommitténs uppfattning att tillräckliga färdigheter i svenska är avgörande för utländska studerandes studieframgång. Förutbildningen i svenska för utländska studerande bör därför förbättras och effektiviseras. I denna utbildning bör förutom undervisning i svenska också ingå utbildning i vissa andra ämnen. Jag återkommer strax till denna fråga.

För att få största möjliga effekt bör preparandutbildningen anpassas till de gäststuderandes speciella situation, nämligen att de är i Sverige för att bedriva högskolestudier och att de kommer att lämna landet efter avsluta- de studier. Utbildningen bör läggas upp med utgångspunkt i detta förhål- lande. Kommitténs förslag till uppläggning av preparandutbildning bör enligt min bedömning ligga till grund för den närmare utformningen av utbildningen.

Enligt kommitténs förslag skall utbildningen i svenska med samhällskun- skap m.m. omfatta högst 480 timmar. En utgångspunkt för kommittén har varit att de gäststuderande har behörighetsgivande kunskaper i engelska före inresan till Sverige. Därmed underlättas inlärningen i svenska. Försla- get innebär en ökning av antalet undervisningstimmar i svenska med drygt 200.

Flera remissinstanser har uttryckt farhågor för att den föreslagna omfatt- ningen av utbildningen i svenska inte är tillräcklig. Även jag ifrågasätter om 480 timmars utbildning i svenska är tillräckligt med tanke på de grupper som har de största svårigheterna, dvs. de studerande som har ett moders- mål som starkt avviker från svenska språket. Jag stöder mig härvidlag bl.a. på vad som har framkommit i utvärderingen av den försöksverksam- het som jag har nämnt tidigare. Av utvärderingen framgår att endast en mindre del av de studerande som deltog i försöksverksamheten hade tillräckliga kunskaper i svenska efter 450 timmar. Jag förordar mot denna bakgrund att utbildningen i svenska får omfatta 540 timmar. I svenskut- bildningen bör även ingå undervisning i samhällskunskap och Studieteknik m.m. i enlighet med kommitténs förslag.

Vissa gäststuderande har otillräckliga förkunskaperi de ämnen de avser att studera trots att de har formell behörighet. Detta har sin grund i att gymnasieutbildningen i framför allt vissa naturvetenskapliga ämnen vari- erar i olika länder. Kommittén har föreslagit att kompletterande undervis- ning med 160 timmar får anordnas inom preparandårets ram så att skillna- den i kunskaper som har sin grund i skilda länders olika uppläggning av sina gymnasieutbildningar utjämnas och de studerandes kunskaper anpas- sas till vad som krävs för svensk högskoleutbildning. Med en bättre grund även i andra förkunskapsämnen än svenska ökar, enligt min mening, förutsättningarna för att de gäststuderande som har behov därav skall kunna genomföra sina kommande högskolestudier inom normal tid. Jag biträder därför förslaget i denna del.

Mitt förslag innebär sammanfattningsvis att preparandutbildningen får

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84:115 16

omfatta sammanlagt 700 timmar undervisning, varav 540 timmar i svenska m.m. och 160 timmar i vissa andra ämnen.

Kommittén anser att det inte är rimligt att räkna med att gäststuderande är beredda att avsätta längre tid än ett år för förutbildning. Jag är av samma uppfattning och förordar därför att preparandutbildningen skall omfatta två terminers undervisning.

Jag förutsätter dock att det undantagsvis, för dem som inte klarar pre- parandutbildningen inom ett år, skall vara möjligt att under en tredje termin följa ytterligare undervisning eller avlägga slutprov. Det innebär att preparandutbildning för ett mycket litet antal studerande kan komma att uppgå till mer än två terminer. Av mitt förslag i denna del följer att gäststuderande — liksom nu — bör kunna få uppehållstillstånd för förbere- dande studier under högst tre terminer.

Enligt de bestämmelser som gäller för nuvarande kurser i svenska för utländska studerande skall undervisningsgruppen omfatta högst 20 stude- rande. Kommittén har betonat att det är svårt att bedriva meningsfull och effektiv undervisning med så pass stora grupper. I utvärderingen från den tidigare nämnda försöksverksamheten anges också att undervisningsgrup- perna inte-bör överstiga 15 om en effektiv undervisning skall kunna bedri- vas. Jag har i mina medelsberäkningar räknat med en gruppstorlek om 15.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om preparandutbildningen. Jag vill slutligen ta upp en fråga som rör sökande med finska som modersmål. För dessa gäller att avlagt finskt studentexamensprov i svens- ka ger allmän behörighet för högskolestudier i Sverige. Det har emellertid visat sig att många finska studerande har otillräckliga kunskaper i svenska trots att de har avlagt studentexamensprov. Språksvårigheterna leder till att en stor del av dessa studerande försenas i sina högskolestudier. Gäst- studerandekommittén har därför föreslagit att särskilt anpassade kurser i svenska införs för studerande med finska som modersmål. I sitt yttrande har UHÄ pekat på att det är viktigt att också finska studerande genom särskilda för dem anpassade kurser i svenska får bättre förutsättningar att bedriva framgångsrika studier. '

Även jag anser att det är angeläget att särskilda för finska studerande anpassade kurser i svenska språket inrättas. Jag avser att föreslå regering- en att ge UHÄ i uppdrag att utarbeta förslag om hur sådana kurser skall organiseras och i vad mån det bör vara ett krav för vissa studerande inom denna grupp att ha gått igenom sådan utbildning eller att ha deltagit i prov som styrker att den studerande har motsvarande kunskaper.

Jag övergår nu till frågan om huvudmannaskap och målgrupper för förutbildningen.

Gäststuderandekommittén konstaterar att nuvarande förutbildning i svenska m.m. för utländska studerande har fungerat mycket bra med nuvarande organisation. Det finns därför. enligt kommittén, inte anledning att ändra huvudmannaskapet, utan högskolan bör vara huvudman också

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84: 115 17

för den nya preparandutbildningen. Därigenom uppnår man enligt kommit- tén bäst den önskvärda kopplingen mellan förutbildning och högskoleut- bildning.

Enligt förslaget skall endast utomnordiska gäststuderande kunna delta i preparandutbildningens etapp 1, medan även andra grupper av studerande med utländsk förutbildning skall kunna delta i etapp 2.

Samtliga remissinstanser tillstyrker att preparandutbildning för gäststu- derande genomförs med högskolan som huvudman. Flera år dock tvek- samma till att invandrarstuderande skall få rätt att delta i utbildningens etapp 2. UHÄ anför å ena sidan att det finns mycket som talar för att invandrare som avser att bedriva högskolestudier får följa hela preparan- dutbildningen. Många av dessa är t. ex. flyktingar som kommer direkt från utlandet och har behörighet för högskolestudier med undantag för kunska- per i svenska. Ä andra sidan. anför UHÄ. finns det sociala skäl som talar mot en sådan lösning. SÖ motsätter sig kommitténs förslag att även in-_ vandrare skall kunna delta i förutbildningens etapp 2. Enligt SIV är det angeläget att invandrares/flyktingars introduktion till akademiska studier förbättras. Den föreslagna preparandutbildningen där invandrare skulle kunna delta i etapp 2 är därför, enligt SIV. ett steg på vägen mot en bättre introduktion till högre studier. SIV anser vidare att flyktingar med högsko- lestudier bakom sig bör få möjlighet att delta redan i etapp 1 av utbildning- en.

För egen del vill jag anföra följande. Det har förts en livlig debatt om huvudmannaskapet för den behörighets- givande förutbildningen i svenska m.m. för utländska studerande under de år som gått sedan utbildningen infördes. Meningarna har varit delade om var huvudmannaskapet skall ligga. SÖ och UKÄ lade år 1976 fram skilda förslag till lösningar. SÖ ansåg att utbildningen borde anordnas inom kommunal vuxenutbildning och att såväl gäst- som invandrarstuderande skulle kunna komma ifråga. UKÄ ansåg däremot att förutbildningen för gäststuderande skulle ges i högskolan medan invandrare skulle få motsva- rande utbildning i den kommunala vuxenutbildningen. Gäststuderande- kommittén har i sitt utredningsarbete noga penetrerat för— och nackdelarna med dessa båda modeller. I den försöksverksamhet med behörighetsgi- vande förutbildning som har bedrivits i kommitténs regi har såväl kommu- nalt huvudmannaskap — inom ramen för kommunal vuxenutbildning — som statligt huvudmannaskap prövats. I utvärderingsrapporten från för- söksverksamheten framhålls att olikheterna mellan försöksverksamhe- terna på de båda orterna — Stockholm och Göteborg — har gjort det omöjligt att på denna grund ta ställning till om preparandutbildningen bör anordnas som kommunal vuxenutbildning eller ha högskolan som huvud- man.

Enligt min uppfattning måste man i den här aktuella frågan skilja mellan gäststuderande och invandrarstuderande. Gäststuderande vistas i Sverige

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84: 115 IS

under en begränsad tid för att bedriva högskolestudier. Som jag har strukit under i det föregående är det därför rimligt att de får genomgå en mot deras särskilda behov inriktad preparandutbildning i svenska m.m. Utbildningen bör således vara klan målinriktad mot de kommande högskolestudierna, såväl av språkskäl som med tanke på att dessa studerande på ett tidigt stadium bör bli bekanta med högskolemiljön. De skäl som jag här har anfört talar för att preparandutbildningen för utomnordiska gäststuderande får högskolan som huvudman. Det bör sedan stå varje berörd högskoleen- het fritt att anordna utbildningen själv eller att — som nu är fallet — uppdra åt studieförbund att handha den. Jag har erfarit att den hittillsvarande organisationen har fungerat fullt tillfredsställande. Det är därför enligt min mening naturligt att nuvarande utbildningsanordnare får i uppdrag att organisera även den kommande preparandutbildningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag att regeringen inhämtar riksdagens godkännande av mitt förslag om högskolan som hu- vudman för preparandutbildningen.

De invandrarstuderandes situation är till stora delar en annan än den i vilken de gäststuderande befinner sig. De skall bosätta sig i Sverige. Det är därför naturligt att dessa personer får motsvarande utbildning inom den reguljära utbildningen i svenska för invandrare (sti). Statsrådet Gradin avser att senare, efter samråd med mig, lägga fram förslag till en proposi- tion om den framtida sti-utbildningen. Frågan om svenskundervisningen för olika grupper. bl.a. invandrare med eftergymnasial utbildning. kommer att behandlas i det sammanhanget.

Det har visat sig att många flyktingar med högskoleutbildning från hem- landet behöver kvalificerad svenskundervisning för att kunna utöva ett yrke som de har utbildning för. Jag kommer strax att förorda att prepa- randutbildningen dimensioneras för 300 studerande årligen. Jag förutsätter att, i den mån dessa platser inte fylls av gäststuderande. invandrarstude- rande som har behov därav får delta i etapp 2 av utbildningen.

Mina förslag i det följande kommer att innebära att preparandutbildning- en dimensioneras för ett begränsat antal studerande. De som kommer i fråga för en sådan utbildning bör i första hand vara studerande som avser att genomgå hel grundutbildning. De studerande som planerar att följa en kortare utbildning — upp till omkring 40 poäng bör därför enligt min mening inte antas till preparand- och högskoleutbildning i den ordning jag här har föreslagit. Jag vill i sammanhanget stryka under vad jag redan inledningsvis har anfört om att det vid svenska universitet och högskolor behövs ett ökat utbud av kortare utbildning på främmande språk.

2.6. Dimensionering och lokalisering av preparandutbildningen

Mina förslag i det föregående innebär bl. a. att en preparandutbildning för utomnordiska gäststuderande införs som innebär avsevärda förbätt-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1983/84: 115 . 19

ringar jämfört med dagens förhålllanden. Jag förordar att antalet studeran- de i denna förbättrade utbildning dimensioneras i förhållande till tillgäng- liga resurser. För budgetåret 1985/86 räknar jag med att den nya utbildning- en dimensioneras för 300 utomnordiska gäststuderande. Jag kommer i det följande att föreslå att medel för utbildningen anvisas över sektorsanslagen till grundläggande högskoleutbildning. Det bör ankomma på regeringen att bestämma hur många studerande som skall antas till utbildningen.

Mitt förslag till dimensionering innebär att antalet studerande i preparan- dutbildning minskas jämfört med nuvarande förhållanden. Antalet under- visningsgrupper på en och samma ort bör inte vara för lågt. På grund härav är det nödvändigt att minska antalet orter med förutbildning. Jag förordar att preparandutbildningen förläggs till fyra orter. För att få en lämplig geografisk fördelning förordar jag att utbildningen skall anordnas i Stock- holm. Lund. Göteborg och Umeå.

2.7. Gäststipendier

Gäststipendier inrättades budgetåret 1972/73 (prop. l97lz8l, SfU :29, rskr: 85). Gäststipendierna kan utgå till utländska medborgare, som inte avser att invandra till Sverige och som inte har möjlighet att föra med sig sitt hemlands studiestöd. Stipendierna ges för studier och forskning som med särskild fördel kan bedrivas just i Sverige. Stipendierna har utgått med ett belopp som motsvarar nivån för studiemedel. Anslagen till gäststi- pendier anvisas över utrikesdepartementets huvudtitel, anslaget Svenska institutet — stipendieverksamhet. Stipendierna administreras av Svenska institutet. De medel som har anvisats för budgetåret [983/84 medger att antalet årsstipendier uppgår till 87.

Gäststuderandekommittén har föreslagit att antalet stipendier ökas. Vi- dare har kommittén föreslagit att medlen för gäststipendier skall anvisas över utbildningsdepartementets huvudtitel.

De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga tillstyrker kommit- téns förslag.

Flertalet gäststipendier utgår till forskarstuderande. Jag får erinra om att regeringen nyligen i propositionen om forskning (prop. 1983/84:107) före- slagit att ytterligare medel anvisas för att främja yngre svenska forskares möjligheter till internationellt utbyte. Jag anser det också angeläget att öka möjligheterna för utländska forskarstuderande att utbilda sig i Sverige. Min utgångspunkt är att — som bl. a. Svenska institutet har förordat —— 100 årsstipendier skall kunna delas ut budgetåret l985/86. Chefen för utrikes- departementet avser att återkomma till denna fråga inför l985 års budget- proposition.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84: 1 15 20

2.8. Genomförande av förslagen, information, kostnader

Jag har i det tidigare föreslagit en rad åtgärder för att ändra förutsättning- arna för utomnordiska gäststuderandes studier i Sverige. Förslagen avser i första hand en ändrad antagningsordning, ändrade principer för dimensio- nering och en ny förutbildning. Åtgärder i dessa avseenden bör vidtas samtidigt och så snart det är praktiskt möjligt. Det är enligt min mening viktigt att berörda myndigheter ges tillräcklig tid för att förbereda refor- merna. Med hänvisning till detta förordar jag att förändringarna träder i kraft vid ingången av budgetåret l985/86. Jag har inhämtat att UHÄ redan har påbörjat visst föreberedelsearbete.

Den ytterligare information om den nya antagningsordningen och pre- parandutbildningen som behövs räknar jag med att UHÄ kan finansiera inom ramen för tillgängliga medel.

Medel för kurserna i svenska för gäststuderande m.m. anvisas f.n. över sektorsanslagen till grundläggande högskoleutbildning. Medel för den nya preparandutbildningen bör anvisas i samma ordning. Jag förutsätter att förändringarna kan genomföras inom ramen för befintliga resurser totalt sett. Jag avser att inför 1985 års budgetproposition återkomma till de omfördelningar av medel som föranleds av mina förslag.

3. Hemställan

Med anledning av vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att. ]. godkänna vad jag har anfört om en begränsning av antalet utom- nordiska gäststuderande från ett och samma land, 2. godkänna vad jag har förordat om huvudmannaskap för prepa- randutbildning i svenska m. m. för utomnordiska gäststuderande, 3. godkänna vad jag har förordat om lokaliseringen av preparandut- bildningen, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 4. ändrad ordning för antagning av utomnordiska gäststuderande, 5. dimensioneringen av den föreslagna preparandutbildningen.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 21
•  Original