Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den sjömanspensionsavgift som redare m. fl. skall betala enligt lagen (l98l169l) om socialavgifter höjs från 0,80 till 1,20 procent av avgiftsunderlaget. Samtidigt förutskickas en begränsning av pensionsutgifterna.

[ Riksdagen 1983/84. I sam/. Nr 123

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84: 123

IQ

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2ä lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Arbetsgivaravgifter

2 ä'

En arbetsgivare som sysselsätter En arbetsgivare som sysselsätter sjömän skall på den ersättning som sjömän skall på den ersättning som utgetts till sådana för varje år be- utgetts till sådana för varje år be- tala även sjömanspensions- tala även sjömanspensions- av gift med 0,80 procent. a vgift med 1,20 procent.

I fråga om sjömän skall sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift beräknas efter de procentsatser som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket årligen fastställer. Procentsatserna skall utgöra den andel av de i 1 5 första stycket 1 och 2 angivna procentsat- serna som svarar mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela. antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober de tre år som närmast föregått det är då procentsatserna fastställs. Hänsyn skall därvid inte tas till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

Med sjöman avses i denna lag den som skall betala sjömansskatt enligt 1 5 1 mom. första stycket lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1985.

' Senaste lydelse 1982z260.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84: 123 3

Utdrag

KOMMU NIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Boström. Bod- ström. Göransson. Gradin. Dahl. Holmberg. Hellström. Wickbom

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om höjning av siömanspensionsavgiften m. m.

För sjömän på svenska handelsfartyg finns det sedan länge en särskild pensionering. Pension kan enligt kungörelsen (1972: 412) om sjömanspen- sion (ändrad senast 1980: 432) erhållas av sjömän. huvudsakligen i man- skapsställning. med lång tjänstgöring till sjöss. Den får betalas ut mellan 55 och 65 års ålder. Vid sidan av 1972 års kungörelse gäller alltjämt — såvitt avser tidigare intjänad rätt till pension — vissa bestämmelseri äldre författ- ningar. Sjömanspensioneringen administreras av Handelsflottans pen- sionsanstalt (HPA).

Under senare år har det i Olika sammanhang diskuterats frågan om en omläggning av sjömanspensioneringen så att den inte längre skulle grundas på författning utan på kollektivavtal. I betänkandet (Ds K 1978: 12) Sjö- manspensioneringen framhöll sjömanspensionsutredningen att speciella gruppers behov av pension på senare tid normalt har tillgodosetts genom kollektivavtal. Under utredningsarbetets gång fördes också diskussioner mellan Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet i syfte att åstadkomma en övergång till kollektivavtal. Någon enighet härom kunde emellertid inte uppnås då. Utredningen fann det dock önskvärt att försö- ken att ersätta det nuvarande systemet med ett på kollektivavtal grundat system fortsätter. De största" fördelarna med ett sådant system är enligt utredningen att det blir mera flexibelt än det nuvarande-och att parterna själva kan sköta pensioneringen utan statsmakternas medverkan. I avvak— tan på nya förhandlingar om en kollektivavtalslösning föreslog utredningen i betänkandet endast vissa angelägna förändringar som kunde vidtas inom det nuvarande systemets ramar.

På grundval av betänkandet genomfördes vissa förbättringar av pen-- sionsförmånerna. Resurser för detta ansågs ha tillkommit genom att den allmänna pensionsåldern år 1976 sänkts från 67 till 65 år. Pensionsbeloppen

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84: 123 4

höjdes med 5 procent. Utländska sjömän skulle kunna få förlängd sjömans- pension. Små pensioner skulle automatiskt bytas ut mot engångsbelopp ( prop. 1979/80: 84 , TU 1979/80: 22, rskr 1979/80: 286). En närmare redogö- relse för gällande ordning. utredningens överväganden och de ändringar som genomfördes år 1980 finns i prop. 1979/80: 84 .

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 september 1979 tillkal- lades en särskild utredare (K 1979: 06)' med uppdrag att undersöka förut- sättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal. Bak- grunden till detta var att berörda parter på arbetsmarknaden önskade att frågan utreddes. '

Sedan utredaren arbetat fram ett förslag till en på kollektivavtal grundad sjömanspensionering uttalade företrädare för Sveriges redareförening och Svenska sjöfolksförbundet att utredarens förslag var väl lämpat att ligga till grund för fortsatta diskussioner mellan parterna men att de — för att kunna ta ställning till ett eventuellt kollektivavtal — måste ha besked bl.a. om hur stor del av fondmedlen för sjömanspensioneringen som kan överföras till en ny privat pensionskassa.

Det befanns vara en lämplig ordning för det fortsatta arbetet att tillkalla en fristående förhandlingsman med uppdrag att för statens räkning för- handla med arbetsmarknadsparterna och — med förbehåll för regeringens godkännande — träffa en uppgörelse om villkoren för en övergång som bygger på kollektivavtal. Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 augusti 1981 tillkallades en sådan förhandlingsmanl.

I direktiven (Dir 1981 : 53) uttalades att utgångspunkten för förhandlings- mannens uppdrag var att ett kollektivavtal borde komma till stånd och att sjömanspensioneringen i statlig regi snarast borde avvecklas. Avsikten var att förhandlingsarbctct skulle bedrivas skyndsamt. Arbetet var inriktat på att kunna få ett kollektivavtal att börja tillämpas senast den 1 januari 1983.

Förhandlingsmannen meddelade redan under vintern 1981— 1982 att för- handlingsläget var sådant att han inte såg någon möjlighet till uppgörelse under den närmaste tiden. Min företrädare valde emellertid då att avvakta ytterligare i stället för att söka en annan lösning.

Förhandlingarna har — trots en stark beredvillighet från statens sida att medverka till en uppgörelse — ännu inte givit något resultat. Parterna har visserligen inför denna proposition förklarat att de förhandlar om ett avtal omfattande pensioneringen. Enligt min mening måste ändå en gardering göras för den händelse att förhandlingarna inte heller denna gång leder till en uppgörelse. Jag ser mig därför föranlåten att aktualisera ett par frågor som hittills vilat i avbidan på resultatet av förhandlingarna. Det gäller dels frågan om en höjning av sjömanspensionsavgiften, dels frågan om en viss begränsning av utgående förmåner.

' Försäkringsrättsrådet Börje'Wilhelmsson. ² Direktören Alexej Pellijeff.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1983/84: 123 5

Den nuvarande sjömanspensioneringen finansieras genom en kombina- tion av premiereservsystem och fördelningsprincip. Till pensionskostna- derna används dels fonderade medel jämte avkastning. dels en sjömans- pensionsavgift som betalas av redarna.

Inkomsterna av räntor och sjömanspensionsavgifter har varit i stort sett oförändrade under de senaste fem åren. För budgetåret 1982/83 uppgick ränteinkomsterna av fondmedlen till 17.2 milj. kr. och inkomsterna från sjömanspcnsionsavgifterna till 9.6 milj. kr. eller sammanlagt 26.8 milj. kr.

Summan av utbetalade årliga pensioner har under de senaste fem åren ökat med nästan hälften. De uppgick budgetåret 1977/78 till 24,5 milj. kr.. budgetåret 1980/81 till 31.7 milj. kr. och budgetåret 1982/83 till 36.3 milj. kr. Såväl antalet nybeviljade pensioner som antalet vid budgetårets slut kvarstående årliga pensioner har under de senaste tre åren varit tämligen konstant. En orsak till att utgifterna ökar är att ingångsbeloppen för nybe- viljade pensioner stiger. En annan orsak är att huvudparten av de utgående pensionsförmånerna är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet enligt lagen (1962z38l) om allmän försäkring. Utgiftssidan stiger därmed automatiskt med inflationen.

Pensionsutbetalningarna för budgetåret 1983/84 (inklusive engångsbe- . lopp) bedöms inom HPA komma att uppgå till ca 40 milj. kr. Administra- tionskostnaderna (kansliets verksamhet) uppgår till drygt 1 milj. kr. Med oförändrade inkomster av räntor och redareavgifter kommer det belopp som får tas ur fonderna att uppgå till ca 15 milj. kr.

Följden av att inkomsterna under de senaste åren varit praktiskt taget konstanta. medan utgifterna stigit kraftigt. är givetvis att sjömanspensions- fonden snabbt tappas av. Detta har också direktionen för HPA redan i november 1982 påtalat för regeringen. Behållningen i fonden uppgick vid utgången av budgetåret 1982/83 till omkring 154 milj. kr.. attjämföra med knappt 193 milj. kr. fem år tidigare. Det är uteslutet att staten skulle överta ansvaret för pensioneringen genom att bekosta den och dess administra- ' tion. Jag finner det därför nödvändigt att åtgärder vidtas så att obalansen mellan intäkter och kostnader snarast rättas till. Sjömanspensionsavgiften utgår f.n. enligt 2 kap. 25 lagen (1981:691) om socialavgifter med 0.80 procent av den ersättning som arbetsgivare som sysselsätter sjömän utger till dessa. Jag förordar att avgiften höjs till 1,20 procent från kommande årsskifte. Detta skulle — med från budgetåret 1982/83 oförändrat avgiftsun- derlag — ge en inkomst omkring 14 milj. kr. Det kan inte uteslutas att det längre fram blir nödvändigt att ytterligare justera upp procentsatsen.

Den av mig föreslagna avgiftshöjningen är emellertid inte tillräcklig för att ge balans mellan intäkter och kostnader. Det framstår därutöver som nödvändigt att begränsa de utgående förmånerna. Detta kan ske enligt två huvudlinjer. Förrnånerna kan begränsas generellt för alla pensionstagare eller kretsen av förmånstagare kan begränsas. En generell begränsning av. förmånerna är minst ingripande och tekniskt enkel. En begränsning av

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84: 123 6

förmånstagarkretsen är sakligt riktigare. Därigenom skulle pensionsmed- len koncentreras till de sjömän som har lång tid i yrket och som har varit till sjöss fram till pensioneringen. En sådan förändring av systemet är dock- tekniskt komplicerad och kräver grundliga överväganden, bl.a. i fråga om övergångsbestämmelser. Det torde få ankomma på regeringen att meddela ' de föreskrifter som behövs i dessa hänseenden. Den föreslagna ändringen i lagen om socialavgifter är enligt min mening av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande saknar betydelse. Jag har i ärendet samrått med chefen för socialdepartementet. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att ' dels anta ett inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter, dels godkänna de riktlinjer för sjömanspensioneringen som jag har förordat i det föregående.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1984