Prop. 1983/84:158

om vissa kolfrågor

Prop. 1983/84: 158

Regeringens proposition 1983/84: 158

om vissa kolfrågor

beslutad den 22 mars l984.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME BIRGITTA DA l—lL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas förslag till riktlinjer för kolanvändningen för tiden fram till år l990. l riktlinjerna ingår en försiktig introduktion av kol upp till en användningsnivå om 3—4 miljoner ton per år. Detta innebär en begränsning av kolanvändningen i förhållande till den av riksdagen är l98l förordade kolanvändningsnivän 4—6 miljoner ton per år i slutet av l980- talet.

Energipolitisk prövning av kolanvändning införs i lagen (l98l : 559) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Nya riktlinjer för sva- velutsläpp från koleldade anläggningar redovisas. Även prövning av till- komsten och lokaliseringen av fossileldade anläggningar enligt l36as' byggnadslagen behandlas i propositionen.

I fråga om försörjningen med kol görs bedömningen att befintlig och planerad kapacitet för hantering av kol i befintliga hamnar är tillräcklig för den pågående försiktiga kolintroduktionen. Några särskilda statliga insat- ser är därför inte motiverade.

I Riksdagen [983/84. I saml. Nr [58

Prop. 1983/84: 158

I—J

Utdrag

PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-03-22

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Lundkvist. Sigurdsen. Leijon. Peterson. Andersson. Bodström. Dahl.

Föredragande: statsråden Dahl och Lundkvist

Proposition om vissa kolfrågor

Statsråden Dahl och Lundkvist anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för industri- ochjordbruksdeparte- meriten.

Statsrådet Dahl hemställer att regeringen lörelägger riksdagen vad hon och statsrådet Lundkvist har anfört för de åtgärder och det ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder och det ändamål som de föredragande har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna l och 2.

Prop. 1983/84: l58

'.:J

Bilaga !

Utdrag lNDUSTRlDEPAR'l'EMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-22

Föredragande: statsrådet Dahl

Anmälan till proposition om vissa kolfrågor

] Inledning

] det följande lämnas förslag i fråga om riktlinjer för kolintroduktion och kolförsörjning. En energipolitisk prövning av kolanvändning föreslås bli införd. Prövningen föreslås bli reglerad i lagen ( 198]: 599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Ett förslag till lag om ändring i denna lag läggs fram i detta syfte.

Lagförslaget utgår från ett förslag om sådant prövningsföifarande som lades fram av utredningen om styrmedel för näringslivets energihushåll- ning1 i betänkandet (SOU l981:94) Energisamverkan stat-kommun-nä- ringsliv. Betänkandet har remissbehandlats. 'l'ill protokollet i detta ärende bör som bilaga I.] fogas utredningens förslag till lag om ändring i fast- bränslelagen och som bilaga I..? en förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena.

Regeringen beslutade den 15 december 1983 att inhämta lagrådets ytt- rande över ett inom industridepartementet upprättat förslag till lag om ändring i fastbränslelagen. Det till lagrådet remitterade förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3 och lagrådets yttrande över förslaget som bilaga 1.4.

Till lagrådets yttrande återkommerjag i det följande i dels den allmänna motiveringen till lagförslaget ( avsnitt 2.1.4 ). dels specialmotiveringen till de två paragrafer som lagrådet berört i sitt yttrande.

Vad gäller kolförsörjningen lämnas förslag till vissa preciseringar av de riktlinjer för denna som riksdagen lade fast är l98 l. Övervägandena bygger bl.a. på material som redovisats i energimarknadsutredningensz betänkan- de (SOU 1983: 19) Den stora omställningen; Utredningen. som tillsattes är l981. hade i uppdrag att analysera utvecklingen 'på de internationella

i Särskild utredare f. d. generaldirektören Erik Grafström. * Särskild utredare numera generaldirektören Carl Tham.

Prop. 1983/84:158 " 4

encrgimarknaderna med särskild hänsyn till Sveriges möjligheter att täcka sitt framtida behov av importerad energi. En sammanfattning av utredning- ens betänkande och en remissammanställning återfinns i prop. l983/84: l [0 om vissa oljefrågor.

Statens industriverk har ijuni l982 till regeringen överlämnat rapporten (SlND l982: 8) Försörjningstrygghcten för olja. kol och uran.

Inom ramen för Nordiska Ministerrådets arbete har rapporten (NU l98313) Gemensam nordisk kolimport? utarbetats.

Sjöfartsverket har i juni 1983 sammanställt en av verket genomförd enkät till landets större hamnar; Kolhamnar i Sverige — Hamnarnas planer för ökade koltransporter. '

Hänvisningar till PS1

2. F öredragandens överväganden

2.1. En försiktig kolintroduktion

2.1.1. Energi/mlitixk bakgrund

Ett övergripande mål för energipolitiken är enligt l98l års energipoli- tiska beslut (prop. l98()/8l : 90. NU 60. rskr 38l) att skapa förutsättningar för en god ekonomisk och social utveckling i landet. För att en sådan skall komma till stånd krävs en trygg energiförsörjning och hushållning med energi.

litt viktigt led i strävan efter en trygg energiförsörjning är att minska beroendet av importerad olja eftersom världens oljetillgångar i stor ut- sträckning är koncentrerade till politiskt känsliga områden. Även om goda restiltat under senare tid har uppnåtts när det gäller minskningen av oljcan- vändningen inom landet är det fortfarande angeläget att oljeersättningspo- litiken fullföljs. Detta understryks av de höga oljeprisernas negativa inver- kan på bytesbalansen.

En annan hörnsten i energipolitiken är kärnkraftens avveckling. Kärn- kraften skall'avveeklas senast är 2()l() enligt riksdagens beslut är 1980 (prop. l979/8l): l7t). NU 70. rskr 4IO).

Enligt riktlinjerna i l98l års energipolitiska beslut skall en successiv- utveckling ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga. helst förnybara och inhemska. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Inhemska bränslen. främst torv och skogsbränslen'. beräknas enligt dessa riktlinjer år l990 svara för ca IOC/r.- av landets energilörsörjning. Ett led i insatserna för att åstadkomma oljeersättning och ett mera mångfacetterat energisystem är att också genomföra en försiktig introduktion av kol. l beslutet godkände riksdagen riktlinjer för introduktion av kol som innebär att förbrukningen av kol för energiändamål i Sverige vid slutet av I98()- talet bör kunna uppgå till 4—6 miljoner ton per år.

För att utreda frågan om åtgärder för att säkra kärnkraftens.avveckling

Prop. 1983/84:158 . ' 5

och ett fortsatt minskat oljeberoende tillkallades är 1981 en parlamentarisk kommitté (1 1981108). Kommittén. som har antagit namnet 1981 års energi- kommitté. skall lämna sitt slutbetänkande senare i år. Kommittén avser att bl.a. belysa alternativa handlingsvägar för att säkerställa avvecklingen av kärnkraften och därvid behandla användning av bl.a. kol i ett långsiktigt perspektiv.

Samhället har på olika sätt stimulerat och styrt introduktionen av alter- nativen till olja med den klara inriktningen att alla energikällor på sikt skall kunna bära sig utan subventioner eller andra statliga insatser. ] detta sammanhang kan fjärrvärmeutbyggnaden ses som strategisk. I syfte att stimulera denna lämnade staten under år 1983 tillfälligt stöd om IO % av investeringskostnaderna för distributionsanläggningar för fjärrvärme som beställdes detta år. .

Under år 1934 har detta investeringsstöd ersatts med ett anslutningsbi- drag för tjärrvärmenät. Bidraget lämnas för tillkommande ansluten vär- meeffekt och uppgår till. 135 kr. per kW anslutningseffekt mätt vid produk- tionsanläggningen. Bidraget utbetalas till huvudman för fjärrvärmean- läggning. I detta sammanhang bör även nämnas de s.k. fjärrvärmelånen. som ger kommunerna möjlighet att via kommunlåneinstituten erhålla lång- siktiga lån till utbyggnad av fjärrvärme.

Introduktionen av kol och övriga åtgärder för anpassning av energisyste- met i enlighet med energipolitikens krav leder till omfattande investeringar . i energianläggningar och energiutrustningar i Sverige. För att effekten på- bytesbalans och sysselsättning skall bli så positiv som möjligt är det angeläget att utrustningen i betydande omfattning levereras av svensk industri. Arbetet i energiupphandlingsdelegationen (I l982:()7) syftar till att åstadkomma en samordning av kommunernas upphandlingsbehov och industrins produktionsförutsättningar.

Ett generellt villkor för stöd till oljeersättande åtgärder är att dessa skall - innebära övergång till sådana energislag eller sådan teknik att miljön för- bättras. Detta innebär att långtgående krav ställs på att nya förbrännings- anläggningar utförs med åtgärder som minskar påverkan på miljön. Kost- naderna härför kan i vissa fall uppfattas som så betungande av de kom- muner eller industrier som överväger att uppföra koleldade anläggningar att projekten riskerar att inte förverkligas. Särskilt gäller detta de första anläggningarna med ny teknik. eftersom man normalt har att räkna med vissa svårigheter i begynnelseskedet. Det är emellertid angeläget att kolin- troduktionen fortgår planenligt och att vi så snart som möjligt får erfaren— heter av de avancerade förbrännings- och reningstekniker det-här "är fråga om. _

För att minska kommuners och industriers kostnader för de anläggning- ar som här åsyftas beslöt riksdagen våren 1983 om ett nytt stöd till anord- ningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol. den s.k. kolmiljöfonden (prop. 1982/83: 100 bil. 14. NU 22. rskr 166). Bidrag med

Prop. 1983/84: 158 " . 6

upp till 75% av kostnaderna kan nu lämnas till investeringar i sådana anordningar. Kolmiljöfondcn finansieras genom att en särskild avgift om f. n. IO kr. per m3 olja tas ut inom ramen för den särskilda avgiften för oljeprodukter. Närmare bestämmelser om villkoren för "stöd från fonden finns i förordningen (1983: 589) om statligt stöd till åtgärder för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol.

Differentierade skatter på olika slag av energi är ett verkningsfullt styr- medel för energipolitiken. F. n. gäller enligt lagen ( 1957: 262. ändrad senast 1983: 1004) om allmän energiskatt att sådan skatt utgår med 411 kr. per m'l- för olja och med 97 kr. per ton för kol (prop. 1983/84: 28. SkU 9. rskr 97). För inhemska bränslen tas inte några skatter ut. Med utgångspunkt i en sammanvägd bedömning av kolets bytesbalanseffekter. försörjningsef- fekter och miljöeffekter i förhållande till olja och inhemska bränslen god- kände riksdagen riktlinjer för encrgiskattepolitiken enligt vilka skatten på kol bör höjas i etapper för att fr.o.m. år 1985 per energienhet vara ungefär hälften av skatten på olja. 1 linje med detta aviserades i propositionen förslag att den ljanuari 1985 höja skatten på kol till 140 kr. per ton. Chefen för finansdepartementet avser att återkomma i denna fråga senare i år.

Vad gäller landets energipolitik på längre sikt återkommer jag i en proposition som jag räknar med kan föreläggas rideagen under våren 1985.

2.1.2 Nuvarande och planerad kolanvändning Enligt riksdagens energipolitiska beslut våren 1981 (prop. 1980/81: 90 bil. 1. NU 60. rskr 381) skulle kolet i en första fas främst användas i värme- och kraftvärmeverk och i dessa uppnå en årlig förbrukning om 3—4 miljoner ton år 1990. Inom industrin beräknades en förbrukning av 1—2 miljoner ton ångkol år 1990. Sammantaget förespråkades sålunda en försiktig kolintro- duktion med en beräknad förbrukning av 4—6 miljoner ton ångkol per år vid slutet av 1980-talet. Under åren närmast före beslutet uppgick den totala förbrukningen av ängkol i Sverige till ca 0.4 miljoner ton per år. Merparten förbrukades inom industrin.

Enligt preliminära beräkningar har förbrukningen av ångkol ökat till drygt 1.2 milj. ton år 1983. Förbrukningsökningen har i huvudsak ägt rum i värme- och kraftvärmeverk. men'det kan även noteras en viss ökning inom industrin.

Vid årsskiftet 1983— 1984 fanns deti 13 kommuners värme— och kraftvär- meverk anläggningar om tillsammans ca 2200 MW tillförd effekt avsedda för enbart eller huvudsaklig eldning med kol.

Enköping ca 15 MWtillförd effekt Göteborg ca 80 " Helsingborg . ca 230

Katrineholm ca 40

Prop. 1983/84: 158 7

Landskrona ca 20 Malmö ca170 ”' Norrköping ca 270 " Nyköping ca 10 " Sala ca 20 " Stockholm ca 315 Södertälje ca 400 Västerås ca 560 Örebro ca 90

I några av dessa kommuner. nämligen Göteborg. Malmö och Nyköping. är ytterligare anläggningar om tillsammans ca 330 MW tillförd effekt beslu— tade eller under byggnad. I två kommuner. Kalmar och Mölndal. uppförs anläggningar för kol som huvudbränsle om tillsammans ca 100 MW tillförd effekt. 1 Linköping kommer inom kort tvä oljeeldade pannor i befintligt kraftvärmeverk att byggas om till fastbränsleeldning. Den ena av dessa. med en tillförd effekt om ca 80 MW. blir koleldad. Därmed kommer det i en nära framtid att finnas koleldade anläggningar om tillsammans drygt 2700 MW tillförd effekt i 16 kommuners fjärrvärmesystem.

1 ytterligare ett antal kommuner finns det eller har beslut fattats om utbyggnad av pannor som i ett inledningsskede eldas med kol som huvud— sakligt brånsle. men som efter några år kommer att eldas med inhemska fasta bränslen. främst torv. med kol som bibränsle. Anledningen till att kol används på detta sätt är att det går åt viss tid för att uppnå full torvproduk- tion i en nystartad torvutvinning. Även därefter är det normalt med avse- värda variationer i torvproduktionen mellan olika år beroende på vädret under utvinningsperioden. "Ett bi- eller reservbränsle är således ofta en förutsättning för att få till stånd en ökad användning av torv. Kolanvänd- ning underlättar i dessa fall övergång till och användning av inhemska bränslen. främst torv. .

Kolförbrukningcn i här beskrivna befintliga och beslutade värme— och kraftvärmeverk kan i fortvarighetstillständ beräknas till ca 1.5 miljoner ton per år.

På industrisidan används. förutom kokskol inom järn— och stålindustri som inte behandlas i detta sammanhang. kol inom främst cementindustri. pappersindustri och sockerindustri. Sammanlagt 1000 MW tillförd effekt finns installerad eller är under byggnad i sådan industri. lnom trädgårdsnä- ringen förekommer viss användning av kol i mindre pannor (1—4 MW) för uppvärmning av växthusanläggningar. Kolförbrukningen inom industrin kan vid fullt kapacitetsutnyttjande uppskattas till 0.6 a 0.8 miljoner ton per år. '

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat kan den totala förbrukningen av ångkol i befintliga och beslutade anläggningar inom landet inom några år uppskattas uppgå till drygt 2 miljoner ton kol per år.

' För att ytterligare belysa tillkommande kolanvändning bör i detta sam-

Prop. 1983/84: 158 g

manhang nämnas något om utvecklingen av energiförst'iriningen i landets tre storstadsområden.

Överläggningar har under det senaste året ägt rttm mellanföreträdare för industridepartementet och berörda kommuner i syfte att finna sådana alternativ som är genomförbara och som säkerställer en tillräcklig oljeer- sättning under 1980-talet samt en tillräcklig kraftvärmeutbyggnad när den- na behövs. Ett övergripande mäl är därvid att genom utbyggnad av ljärr- värme utnyttja bränslet effektivare. förbättra miljön och skapa förutsätt- ningar för elproduktion i kraftvärmeverk. I samtliga fall har de tidigare diskuterade planerna på överföring av hetvatten från närbelägna kärnkraft- verk skrinlagts. I stället är inriktningen under 1980-talet att söka flexibla lösningar innebärande stora värmepumpar. spillvärmeutnyttjandc och successiv uppbyggnad av koleldade anläggningar. Frågan om storstadsom- rådenas energiförsörjning avser jag att återkomma till i annat samman- hang. '

Därutöver studerar ytterligare ett antal kommuner f.n. sin framtida bränsleförsörjning med kol som ett av alternativen jämsides med torv och skogsbränslen. lt. es. Uppsala är inriktningen att efter ett inledningsskede med kol gå över till huvudsaklig eldning med torv eller skogsbränslen och med kol som bibränsle. Osäkerheten om bränslevalet i dessa kommuner är fortfarande stor.

Jag vill i sammanhanget nämna den enkät beträffande utvecklingen på tjärrvärmeområdet som Svenska Värmeverksföreningen har genomfört. 1 enkäten ingår alla orter som är aktuella för någon form av ljärrvärmeut- byggnad. Enkätmaterialet har bearbetats och presenterats av Värmeverks- föreningen i dess FJÄRRVÄRMEPLAN 1983. För år 1990 anges för el- och värmeproduktion en kolförbrukning om 32.8 TWh motsvarande 4.3 miljoner ton kol per år. _

Värmeverksföreningen understryker att enkätsvaren oftast redovisar en preliminär planläggning och att kommunala beslut i regel inte föreligger. Värmeverkens svar i enkäten bör mot denna bakgrund ses som uttryck för ambitioner som i många fall inte kommer att förverkligas. Vidare innebär genomförandet av 1983 och 1984 års investeringsprogram att många kont- muner inriktar sig på spillvärme. stora värmepumpar. torv eller biobränsle i stället för kol. l energipolitiskt hänseende är detta en eftersträvansvärd utveckling.

E|försörjningssituationen i landet bedöms ttnder 1980-talet och i början av 1990-talet bli sådan att det inte behövs några stora kolkondensanlägg— ningar. 1981 års energikommitte studerar alternativa handlingsvägar för att säkerställa avvecklingen av kärnkraften och behandlar därvid även an- vändning av kol i ett långsiktigt perspektiv. '

Mot bakgrund av vad jag nyss har sagt drar jag slutsatsen att förbruk- ningen av kol år 1990 kan begränsas i förhållande till de 4—6 miljoner ton kol som beräknades i det energipolitiska beslutet är 1981. Kolförbrukning-

Prop. 1983/84: 158 9

en är 1990 bör kunna begränsas till 3—4 miljoner ton inkl. kolanvändningen inom industrin. Att kol inte behöver Utnyttjas i lika stor utsträckning som tidigare har antagits beror bl. a. på de betydande insatser som har gjorts på hushållningsområdet och på att den förda energipolitiken medfört att lös— ningar med inhemska bränslen. värmepumpar och avkopplingsbara elpan- nor ter sig synnerligen intressanta för 1980-talet.

2.1.3. Riktli/tierji'ir dwrfnrtsuttu introduktionen av kol

Kolintroduktionen bör enligt min mening fortsätta i huvudsaklig över- ensstämmelse med de av riksdagen år 1981 godkända riktlinjerna. Dessa innebar sammanfattningsvis följande: En försiktig introduktion av energikol förutsätts ske. — Koleldade anläggningar bör uppföras endast när det inte är tekniskt eller ekonomiskt rimligt att använda inhemska bränslen. Miljöskyddskravet måste tillgodoses med särskild uppmärksamhet på problemen med svavelutsläpp och försurning. Att introduktionen sker försiktigt gör det möjligt att ta till vara de effektiva miljöskyddsåtgärder som är tillgängliga eller under utveckling. En successiv teknikutveckling och skärpning av miljöskyddskraven förutses. — Forskning och utveckling på kolområdet stöds aktivt från statens sida för att utveckla ny miljövänlig och för svenska förhållanden anpassad kolteknik.

Härutöver gjordes vissa uttalanden om kolförsörjningen. Jag återkom- mer till denna fråga i avsnitt 2.2 .

Inför den fortsatta introduktionen av kol är det dock motiverat att precisera riktlinjerna något och jag utvecklar därför i det följande min syn på dessa frågor. '

Enligt min mening har kol vissa energipolitiska fördelarjämfört med olja som gör det motiverat att utnyttja kol som oljeersättning. Importpriset för kol är f. n. betydligt lägre än importpriset för olja räknat per energienhet. Ett utbyte av oljeimport mot kolimport bidrar således till att förstärka Sveriges handelsbalans. Koleldade anläggningar är visserligen i sig något dyrare att bygga och driva än oljeeldade anläggningar. men kolpriset är ändå relativt sett så fördelaktigt att övergång från olje— till koleldning lönar sig och bidrar till en minskning av kostnaderna för landets energiförsörj- ning. Till detta kommer att de koleldade anläggningarnas byggande och drift bidrar till att förbättra sysselsättningen.

Ytterligare en aspekt på övergången från olja till kol är försörjnings- trygghetsvärdet. Kol finns i ett stort antal länder och dessutom på andra ställen än olja. Detta ökar försörjningstryggheten.

Som utgångspunkt för den fortsatta introduktionen av kol i Sverige bör gälla att 3—4 miljoner ton kol per år används omkring 'är-1990 vilket är lägre än som angavs som riktlinjer för kolintroduktionen i riksdagens energipoli- tiska beslut år 1981. Ett flertal preciserade krav bör i detta skede ställas på

Prop. 1983/84: 158 |()

kolanvändningen. Dessa krav utgör också grunden för den energipolitiska tillståndsprövning som jag i det följande förordar.

Det är angeläget att utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar och övergången från olja till kol i befintliga anläggningar sker så att både energiförsörjningsintresset och hänsynen till miljön tillgodoses på bästa sätt. Det är risk för att detta inte kommer att ske om inte samhället under de närmaste åren aktivt kan påverka kolanvändningen. Detta gäller i första hand mindre koleldade anläggningar eftersom större anläggningar hittills regelmässigt prövats enligt 136 aå byggnadslagen (1947z385). En sådan aktiv påverkan förutsätter enligt min mening att den fortsatta kolintroduk- tionen sker på ett planerat sätt. För att åstadkomma detta bör ett nytt system nu införas för att pröva användningen av kol. Det är angeläget att ett sådant system snabbt kan träda i kraft med hänsyn till att det i många kommuner f.n. pågår ett intensivt planeringsarbete för att ersätta olja med andra energikällor. För kommunernas del är det väsentligt att planerings- förutsättningarna i fråga om kol snabbt klarläggs av statsmakterna. Genom riksdagens beslut om beskattningen av energi (prop. 1983/84z28. SkU 9. rskr 96) har ett klarläggande skett vad gäller beskattningen av kol i förhål- lande till olja resp. inhemska bränslen. Jag återkommer i avsnitt 2.1.4 med ett förslag till energipolitisk prövning av ny kolanvändning.

För att få en bättre uppfattning om hur kolintroduktionen fortskrider i Sverige harjag för avsikt att föreslå att regeringen ger statens energiverk i uppdrag att årligen redovisa befintliga anläggningar samt pågående. beslu- tade och planerade utbyggnader.

Ett viktigt krav är att de koleldade anläggningarna är godtagbara från miljösynpunkt. Det betyder att varje anläggning måste uppfylla de krav som ställs enligt miljöskyddslagstiftningen. För kolhantering. förbränning av kol och tillvaratagande av restprodukter från denna utvecklas olika slag av teknik för miljöskydd. som kommer att göra det möjligt att uppfylla långtgående miljöskyddskrav. Chefen för jordbruksdepartemcntet kom- mer senare att närmare behandla kolets miljöaspekter.

Anspråken på bidrag ur kolmiljöfonden förväntas öka som följd av de skärpta miljökrav som chefen för jordbruksdepartcmentet föreslår. Utbe— talningarna av bidrag från fonden måste emellertid anpassas efter de medel som finns till förfogande. För de närmaste åren beräknas inliyta drygt 100 milj. kr. per år till fonden genom den särskilda avgiften på oljeprodukter. Enligt min bedömning bör det därför vara lämpligt att låta fonden verka" enligt ett femårsprogram t.o.m. budgetåret 1988/89 enligt vilket influtna medel. dvs. ca 500 milj. kr.. disponeras för investeringar i anordningar för att begränsa svavelutsläppen. Programmet får därefter omprövas. Statens energiverk. som disponerar fondens medel, bör nu ges en beslutsram på 350 milj. kr. När detta belopp är förbrukat bör energiverket återkomma till regeringen med förslag till hur resterande medel bör fördelas.

Principerna för bidrag ur fonden bör enligt min mening fastställas av

Prop. 1983/84:158 11

regeringen. Jag vill anmäla att jag anser följande grunder rimliga. Liksom hittills bör gälla att bidrag ges med högst 75 (72.- av investeringskostnaden. Vad gäller fördelningen av medel på olika typer av anläggningar bör" relationerna vara följande.

Högst bidrag bör utgå för investeringar i utrustning för rökgasavsvavling vid nya koleldade anläggningar. Ett lägre bidrag bör ges till investeringar i utrustning för rökgasavsvavling i samband med konvertering. En ytterliga- re reducering kan vara, motiverad om utrustning för rökgasavsvavling installeras sedan konvertering skett vid ett tidigare tillfälle. För investe- ringar i annan avsvavling. som kalktillförsel till bädd. bör också reducera- de bidrag kunna utgå.

Energiverket bör löpande följa investeringarnas utveckling och vid be- hov återkomma till regeringen med synpunkter på bidragsgrunderna.

1 enlighet med riktlinjerna i 1981 års energipolitiska beslut bör i första hand inhemska bränslen användas för att ersätta olja i Sverige. Detta innebär att koleldade anläggningar bör uppföras endast när det inte är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att utnyttja inhemska bränslen. ' Det är emellertid från samhällsekonomiska synpunkter angeläget att an- vändning av skogsbränslen inte försvårar skogsindustrins möjligheter att erhålla träfiberråvaror.

På grund av de höga transportkostnaderna är det fördelaktigt att använ- da inhemska bränslen i närheten av den plats där de utvinns. Transportför- hållandena har stor betydelse också för kol. Kolanvändning bör därför i första hand ske där det finns goda möjligheter till sjötransport.

Möjligheten att kombinera eller byta mellan olika energikällor har stor betydelse för ett energisystems flexibilitet och utvecklingsmöjligheter. Därför bör vid den energipolitiska prövning av ny kolanvändning som jag" föreslår kttnna föreskrivas att koleldade anläggningar. i orter där det kan bedömas finnas goda förutsättningar att på sikt övergå till användning av inhemska bränslen. skall utformas så att sådan övergång blir möjlig. I detta sammanhang är utbyggnaden av fjärrvärme viktig. eftersom fjärrvärme är en distributionsform för energi som kan utnyttja många olika energikällor. En övergång till fjärrvärme betyder dessutom nästan alltid att miljön i tätorten i fråga förbättras genom att förbränningen flyttas från många små anläggningar med dålig miljöteknik till större anläggningar som kan utnytt- ja mer effektiv reningsteknik. Möjligheterna är goda att på lämpligt sätt utnyttja modern kolteknik i fjärrvärmesystem. En strävan bör därför vara att i stor utsträckning knyta den ökande kolanvändningen till fjärrvärme- systemen. För att lättare kunna tillgodose elbehovet vid avvecklingen av kärnkraften bör de koleldade anläggningarna i största möjliga utsträckning planeras så att de senare kan kompletteras med anordningar för elproduk- tion.

Övrig användning av energikol bör främst ske i större eldningsanlägg- ningar inom industrin. En mer restriktiv hållning bör intas mot små kol- eldade anläggningar om de inte kan uppfylla miljökraven.

Prop. 1983/84:158 12

Hänvisningar till S2-1-3

  • Prop. 1983/84:158: Avsnitt 5

2.1.4. Energipulilisk pn'ji'ning

Det är angeläget att den kolintrodttktion som nu genomförs styrs på ett sådant sätt att kraven från samhällets sida kan uppfyllas.

Det finns f. n. ett energipolitiskt styrmedel som syftar till att påverka kolanvändningen. Enligt lagen ( 1981 : 599) om utförande av eldningsanlägg- ningar för fast bränsle skall eldningsanläggningar med en'viss minsta årlig bränsleförbrukning (180 terajoule) i princip utföras för eldning med fast bränsle. Valet av fast bränsle bestämmer däremot anläggningsinneltavaren själv ö'ver. Enligt lagen är han-dock skyldig att samråda med statens" energiverk före beslut om för vilket fast bränsle anläggningen skall utföras. Energiverket skall därvid verka för att anläggningen utförs för inhemskt fast bränsle när detta är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Hänsyn skall härvid tas till bl. a. skogsindustrins råvaruförsörjning. Syftet med samråds- skyldigheten är att användning av inhemska bränslen skall övervägas innan en anläggning för importerat kol byggs.

Ibctänkandet (SOU '1981 : 94) Energisamverkan stat—komman-näringsliv har föreslagits att lagen om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle ändras så att användning av kol inte får ske utan föregående prövning av statlig myndighet. Utredningsförslaget lades fram innan denna lag hade trätt i kraft. Huvuddelen av remissinstanserna ansåg att man borde avvakta erfarenheterna av samrådssystemet innan man tog ställning till behovet av ett prövningsförfarande. Några remissinstanser. bl.a. sta- tens vattenfallsverk och Svenska Värmeverksföreningen. var negativa. medan riksrevisionsverket. byggforskningsrådet och Lantbrttkarnas Riks- förbund ansåg att'ett prövningsförfarande behövdes. Ingen remissinstans tog ställning till detaljerna i det föreslagna prövningsfötfarandet. . '

För egen del anser jag att det är nödvändigt att aktivt kunna styra kolintroduktionen.' Samrådsförfarandet ger enligt min mening inte tillräck- liga möjligheter att säkerställa att de samhälleliga kraven uppfylls. Det finns däiför anledning att överväga utredningsförslaget.

Ett antal olika möjligheter att styra kolt-invändningen är i och för sig tänkbara. En möjlighet är att begränsa tillförseln av kol till vissa konsti- menter. Det skttlle förutsätta någon form av inköpsbegränsning. som i viss utsträckning skulle likna ett ransoneringssystcm.

Ett mera ändamålsenligt och betydligt enklare sätt att styra användning- en är att kräva tillstånd för uppförande av en eldningsanläggning för koleldning. Jag förordar denna lösning. Tillståndsplikten bör å'vila använ- daren av anläggningen. Att låta även mindre anläggningar omfattas av regeringens prövning enligt 136a s byggnadslagen (1947: 385) torde vara mindre lämpligt från praktisk synpunkt. En bestämmelse om krav på sådant tillstånd för anläggningar över viss minsta storlek böri enlighet med ' förslaget i utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning (SOU 1981:94) kttnna arbetas in i lagen om utförande av eldnings-

Prop. 1983/84:158 ' 13

anläggningar för fast bränsle. där den naturligt hör hemma med tanke på att bestämmelsen rör anläggningens utförande. .lag återkommer strax till frå- gan om samordning av prövningsförfarandet med annan lagstiftning. Syftet med prövningssystemet bör vara att pröva bränslevalet i nytillkommande koleldade anläggningar från energipolitisk synpunkt. Anläggningar som redan är utförda för kolanvändning bör inte omfattas av kontrollen. Där- emot bör förhindras att befintliga anläggningar som har utförts för annat bränsle än kol och som tidigare inte har eldats med kol används för koleldning utan föregående prövning. Lagens tillämpningsområde bör där- för. som utredningen har föreslagit. i detta avseende vidgas till att avse anläggningens faktiska användning. När en anläggning har utförts för annat än huvudsaklig eldning med kol bör således tillstånd krävas för att börja . elda med kol. Ett tillstånd bör kunna förenas med tidsbegränsning eller andra villkor. Detta bör t.ex. kunna ske i sådana fall där tekniska eller ekonomiska förutsättningar för övergång till andra bränslen senare kan komma att föreligga. Utvidgningen av tillämpningsområdet bör medföra att lagens rubrik ändras till fastbränslelagen.

Det är av naturliga skäl svårt att i lagen entydigt ange i vilka fall tillstånd skall medges. I de enskilda fallen måste en sammanhållen bedömning göras med utgångspunkt i de tidigare angivna kraven som ingår i riktlinjerna för kolintroduktionen. Även andra samhälleliga intressen bör beaktas vid prövningen. exempelvis kraven på hushållning med träfiberråvar'a. Jag. förordar att i lagen. som förutsättning för tillstånd. anges att användning av kol i anläggningen skall vara förenlig med av riksdagen antagna energipoli- tiska riktlinjer för introduktion av kol.

Vad gäller prövningens samordning med annan lagstiftning vill jag anfö- ra följande. .

Enligt miljöskyddsförordningen (1981:574. senast ändrad 1983: 729) krävs tillstånd för att bygga eller väsentligt ändra förbränningsanläggningar med en tillförd effekt överstigande 10 MW. För anläggningar mellan 0.5 MW och 10 MW som är avsedda för annat bränsle än enbart eldningsolja eller bränslegas föreligger anmälningsskyldighet till länsstyrelse. Konces- sionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna kan vid tillståndspröv- ning enligt m'iljöskyddslagen föreskriva särskilda villkor för en enskild anläggning. T.ex. kan föreskrifter meddelas om mindre svavelutsläpp än vad som följer av förordningen (1976: 1055) om svavelhaltigt bränsle. Där- emot kan inte större utsläpp medges.

Enligt 136 a & byggnadslagen (BL) skall regeringen pröva tillkomst eeh lokalisering av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. med träfiberråvara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. Prövningen gäller för nyan- läggning av bl. a. ångkraftanläggningar och andra anläggningar för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande-500 MW. Regeringen kan genom beslut i varje särskilt fall förbehålla sig prövning enligt 136 a s

Prop. 1983/84: 158 |4

BL även av utvidgning av fossileldade anläggningar eller av nya sådana anläggningar med lägre tillförd effekt än 500 MW. Regeringen har hösten 1983 beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till plan- och bygglag. som avses ersätta BL. Förslaget innehåller inte någon motsvarig- het till 136a så BL utan regler om regeringsprövning av vissa verksamheter föreslås i stället få sin plats i en särskild lag om hushållning med naturre- surser. I departementspromemorian (Ds Bo" 198423) Förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. föreslås att det i en natttrresurslag tas in regler om regeringsprövning av anläggningar med stor påverkan på omgivningen. Reglerna avses ersätta bestämmelserna i l36as' BL om prövning med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Med-hänsyn till det pågående arbetet inom regeringskans- liet med att utarbeta förslag till riktlinjer för den av riksdagen beslutade kolintrodttktionen lämnas i promemorian inte något förslag vid vilken storleksgräns tillståndsplikt för de nämnda anläggningarna bör inträda. Promemorian remissbehandlas f.n. För anläggningar med tillförd effekt större än 200 MW bör såsom chefen för jordbruksdepartementet närmare redovisar prövning ske enligt l36a & byggnadslagen.

Den nu föreslagna tillståndsprövningen enligt fastbränslelagen bör avse frågan om det finns energipolitiska skäl att inte tillåta användning av kol. Ett tillstånd enligt fastbränslelagen innebär således endast att hinder för att använda kol inte föreligger från energipolitiska utgångspunkter. Tillståndet ersätter inte tillstånd enligt andra lagar. t.ex. enligt miljöskyddslagstift— ningen. Mot bakgrund av de riktlinjer som jag tidigare har redovisat kom- mer dock miljöaspekterna till viss del att beaktas vid tillståndspröyningen enligt fastbränslclagen. Enligt min mening torde samordningen av pröv- ningarna enligt miljöskyddslagen och fastbränslelagen underlättas genom underhandskontakter eller remisser mellan prövningsmyndigheterna.

Jag har tidigare berört frågan om vilka anläggningar som bör omfattas av den energipolitiska prövningen. Som jag nyss har nämnt bör kolintroduk- tionen under de närmaste åren i första hand ske i stora anläggningar. där modern teknik som kan uppfylla stränga miljökrav utnyttjas. Det finns därför anledning att låta även relativt små anläggningar omfattas av kravet på prövning. Prövningssystemct bör dock göras enkelt och begränsas till sådana fall. där frågan om kolanvändning kan'ha energipolitisk betydelse. Jag förordar att gränsen skall vara densamma som för anmälningsskyl- dighet enligt miljöskyddsförordningen. alltså 0.5 MW.

] övrigt vill jag framhålla att det från tillämpningssynpunkt är en fördel att storleksgränsen bestäms med utgångspunkt i pannans konstruktion.

De anläggningar som från energipolitisk synpunkt är angelägna att pröva är främst sådana som har betydelse för områden med gemensamt Upp- värmningssystem, dvs. fjärrvärmeverk och lokala värmecentraler. lnom fjärrvärme- och naturgasomrädcn är även andra anläggningar av intresse. Däremot finnerjag det inte nödvändigt att låta prövningssystemet omfatta

Prop. 1983/84:158 ' 15

eldningsanläggningar inom industrin och för trädgårdsnäringens byggnader belägna utanför fjärrvärme- och naturgasområden. Efter samråd med che- fen för bostadsdepartementet föreslår jag att sådana anläggningar lämnas utanför det nu föreslagna prövningssystemet. Kolanvändning i sådana anläggningar kommer givetvis att även i fortsättningen prövas enligt mil- jöskyddslagstiftningen. Det synes lämpligt att länsstyrelsen och konces- sionsnämndcn för miljöskydd fortsättningsvis meddelar statens energiverk när anmälan eller ansökan om tillstånd enligt miljöskyddslagen inkommer.

Ändringen i fastbränslelagen bör ta sikte på koleldning i nytillkommande anläggningar. Kravet på tillstånd att utföra eldningsanläggningar för hu- vudsaklig eldning med kol kan av naturliga skäl endast gälla nytillkom- mande anläggningar. Ändras en äldre anläggning så att den får ett utföran- de för huvudsaklig eldning med kol bör dock tillståndskravet gälla. För sådana anläggningar. som är under uppförande eller ombyggnad när änd- ringen i fastbränslelagen träder i kraft och som har planerats för huvttdsak- lig eldning med kol. bör finnas övergångsbestämmelser som möjliggör användning av kol på avsett sätt efter ett enkelt anmälningsförfarande. När andra anläggningar än sådana som har utförts för huvudsaklig eldning med kol ändå har eldats med kol ibland används kol som reservbränsle bör detta få fortsätta efter motsvarande anmälningsförfarande. Detsamma bör gälla om anläggningen eller ändringsarbeten i anläggningen vid utgången av år 1983 har påbörjats men inte slutförts och avsikten har varit att använda kol som reservbränsle.

FÖT tydlighets skull bör nämnas att en anmälan av det slag som här avses i motsats till exempelvis en anmälan enligt 16 & miljöskyddskungörelsen inte ger utrymme för egentlig prövning i ärendet. En anmälan får således automatiskt avsedda rättsverkningar. om det inte kan påvisas att den innehåller oriktiga uppgifter.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att ett vägrat koltillstånd enligt fastbränslelagen inte innebär att användning av andra fasta bränslen auto- matiskt är tillåten. T. ex. skall användning av träfiberråvara prövas enligt 136 a s byggnadslagen om förbrukningen per kalenderår av träftberråvara kommer att uppgå till _minst 10000 m3 fast mått.

Att utan tillstånd utföra en eldningsanläggning för koleldning. att elda med kol utan tillstånd eller att bryta mot tillståndsvillkor bör beläggas med bötesstraff. Om en anläggning utförs för eldning med kol eller eldas med kol utan tillstånd bör ägaren eller den som eljest förfogar över anläggning- en vid vite kunna föreläggas att vidta rättelse. Detsamma bör gälla om tillståndsvillkor inte uppfylls. Bötes- och vitesbestämmelserna bör tttfor- mas enligt vad som i övrigt gäller enligt fastbränslelagen. -

Som nämndes i inledningen beslöt regeringen den 15 december 1983 att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till ändring i fastbränslelagen (bilaga 1.3) med den innebörd jag nu redogjort för.

Lagrådet har i sitt yttrande (bilaga 1.4) inte haft något att erinra mot

Prop. 1983/84:158 ' 16

förslaget utom att det föreslagit ett förtydligande i 3 a s och ett" tillägg i 9 s' av innebörd att det inte skall vara möjligt att ingripa med både straff och vitespåföljd mot samma förfarande. Jag har intet att erinra mot lagrådets förslag i dessa avseenden och återkommer till frågorna i specialmotivering- en. _

Jag förordar därjämte att ytterligare ett förtydligande görs i 3 a 15. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Hänvisningar till S2-1-4

2.2. Kolförsörjning

2.2.] Internationell kol/ramla!

Av världens samlade kända fossila bränsletillgångar svarar kolet för mer än 90%. De totala. troliga tillgångarna på både brunkol och stenkol har på grundval av allmängeologiska förhållanden uppskattats till 15000—20000 miljarder ton. Härav är mer än 10000 miljarder ton kända.

Världsenergikonferensen (WEC') definierar energirwurs eller energitill- gång som den fysiska förekomsten påjorden av en energiråvara som med en viss grad av sannolikhet någon gång kan bli utvinningsbar. Rf'XUI't' definieras som den del av tillgången som kan utvinnas med känd teknik ("eller med rimlig förbättring av denna) och till i dag konkurrenskraftiga priser. Både reserver och tillgångar kan uppdelas i kända och uppskattade.

Endast en'mindre del av de kända koltillgångarna utgör reserver. Dessa beräknas år 1980 ha uppgått till knappt 700 miljarder ton. varav ca 490 miljarder ton utgörs av stenkol. Somjämförelse kan nämnas att världspro- duktionen av kol samma år uppgick till ca 2.8 miljarder ton. Under de senaste It)—12 åren har man kraftigt kunnat räkna ttpp såväl de kända tillgångarna som reserverna. Anledningen härtill är bl.a. 1970-talets höj- ningar av oljepriserna. vilka har medfört att många länder har ökat sin prospektering samt utnyttjat mer avancerad teknik för att uppskatta koltill- gångarna. Två tredjedelar av reserverna och hela 80 % av resurserna finns i tre länder: Förenta staterna. Sovjetunionen och Kina. Trots denna kon- centration till ett fåtal stora länder. märks beträffande kol en jämnare global fördelning av reserverna än för oljan.

Den internationella handeln med kol är blygsam i förhållande till värl- dens kolproduktion. Knappt 10 % av världens produktion av kol exporte- ras. Mellan åren 1970 och 1980 ökade kolhandeln kraftigt. Även under år 1981 ökade kolhandeln. om än något långsammare. Därefter har världshan- deln på kolområdet i det närmaste stagnerat och t. o. m. gått något tillbaka. Ökningen ttnder år 1982 uppgick till endast 1% medan de preliminära siffrorna för år 1983 visar en minskning av den internationella kolhandeln med 8,% jämfört med 1982 års siffror.

Ett utmärkande drag för den internationella kolhandeln är att den andel av den totala nationella produktionen av kol som exporteras växlar mycket kraftigt mellan olika länder. Länder med omfattande kolprodttktion som

Prop. 1983/84:158 17

USA och Sovjetunionen använder huvuddelen av sitt kol för inhemskt bruk. Exportandelen från dessa länder var år 1980 ca 12 resp. 5%. Kina. den tredje stora kolproducenten i världen. använder i stort sett allt sitt kol för inhemskt bruk. Kanada och Australien. som på senare år har ökat sin andel av världsmarknaden mycket kraftigt. exporterade år 1980 ca 45 resp. 51 % av sin kolproduktion. Mellan dessa båda grupper avlländer återfinns Polen och Sydafrika. som år 1980 exporterade ca 16 resp. 25% av sitt kol.

Exporten från flera av de betydande kolexportörerna har under de senaste åren präglats av kraftiga fluktuationer.

Fran att ha ökat sin export åren 1979— 1981 har USA s kolexport mins- kat kraftigt under åren 1982—1983. Australien har under samma period ökat sin kolexport. medan Kanadas kolexport varit oförändrad. Efter en mindre ökning av kolexporten år 1980 har Sydafrikas kolexport stagnerat och t.o.m. gått tillbaka något. Övriga länder. dvs. flera av de västeuropei- ska kolproducenterna. har samtidigt minskat sin kolproduktion. Polens kolexport sjönk kraftigt åren 1980—1981 för att sedan genom ökning av exporten under senare år nästan ha återhämtat sin position från slutet av 1970-talet.

Trots de kraftiga fluktuationerna i olika länders kolexport har detta inte kommit att medföra kriser på den internationella kolmarknaden. Visserli- gen har knapphetstendenser och prisökningar funnits. men den typ av försörjningskriser som funnits när det gäller olja har ingen motsvarighet på kolområdet. Exempelvis kom minskningen av Polens kolexport åren 1980— 1981 att utjämnas samtidigt som USA ökade sin kolexport mycket _ kraftigt."Australiens jämna ökning har också medverkat till att överbrygga fluktuationerna i andra länders kolexport. Självfallet kan dock tvära kast i kolexporten vålla stora problem för enskilda länder. Polens plötsliga ned- dragning drabbade Danmark hårt hösten 1980. En stor del av bortfallet av kol från Polen kom att ersättas med kol från Sydafrika.

Vid sidan om de nämnda kolexportörerna kommer under de närmaste åren flera länder att kunna få betydelse som kolexportörer. bl.a. Colombia och Botswana. Även länder som Mocambique och Zimbabwe har på sikt möjligheter att bli betydelsefulla kolexportörer.

Nedgången i kolhandeln under de allra senaste åren beror på flera olika omständigheter. En närmare analys av utvecklingen som har gjorts inom det internationella energiorganet lEA visar att nedgången i första hand beror på en minskning av kolanvändningen i Västeuropa och Japan. Detta kan bl. a. förklaras av den låga ekonomiska aktiviteten i västvärlden under. år 1982, med bl. a. ett minskat elbehov som följd. och osäkerheten om den framtida ekonomiska tillväxten som har haft en allmänt återhållande effekt . på investeringarna. Det minskade trycket på'oljemarknaden och osäkerhe- ten om utvecklingen av de framtida energipriserna i allmänhet och prisrela- tionerna mellan olja/kol i synnerhet har också lett till en minskande över- gång till kol. En ökande debatt om miljöeffekter vid kolanvändning och oro 2 Riksdagen [983/84. ! sam/. Nr 158

Prop. 1983/84:158 18

för skärpta miljökrav har vidare enligt IEA medfört att konverteringen från olja till kol har avstannat.

Den stagnerande och minskade kolhandeln under de senaste åren kan också förklaras av en mycket kraftig kollageruppbyggnad under senare år som syftat till att förebygga plötsliga avbrott i kolförsörjningen. mindre behov av kol för elproduktion än planerat samt de milda vintrarna under senare år.

En minskad efterfrågan på kol har lett till att priserna har stabiliserats och t.o.m. tenderat att minska. Till skillnad mot prisbildningen på olja är prisbildningen på kol splittrad och delvis svårgenomskådlig; Riktpriser på kol saknas eftersom priset växlar mellan olika gruvor beroende på skill- nader i bl.a. arbetskraftskostnader och olika former av samhälleligt stöd. Priserna på kol i internationell handel steg relativt kraftigt under åren 1980 och 1981. Till stor del berodde detta på en snabbt ökande efterfrågan till följd av de stora oljeprisökningarna. Minskad kolexport från Polen i kom- bination med om på arbetsmarknaden i Australien under samma period förstärkte denna utveckling. Därefter skedde en markant dämpning av priserna. som till stor del hänger samman med den minskade efterfrågan på ' kol. Prisnivån åren 1982 och 1983 kom därför i många fall att underskrida prisnivån vid slutet av år 1981. För de närmaste åren kan man förvänta fortsatt låga priser även om en ökning från 1983 års nivå torde kunna inträffa. '

Både producenter och konsumenter av kol kan i viss utsträckning under- lätta sin planering genom att ingå långtidskontrakt eller genom att delta i samarbetsformer såsom delägande på prodttcentsidan. Långtidskontrakten kan dessutom möjligen i någon mån minska osäkerheten om de framtida priserna. även om klausuler för omförhandling eller anpassning till ändrade förhållanden på den internationella kolmarknaden under kontraktens löp- tid gör att viss osäkerhet består. '

Genom den låga efterfrågan på kol under senare tid har enligt IEA handeln på spotmarknaden ökat sin andel av den totala kolhandeln. Ett problem med alltför stora laster kol på spotmarknaden är att de ofta består av flera sorters kol. Inköp av kol på spotmarknaden kan därför försvåra förtttsättningarna för uppfyllande av olika angelägna miljökrav.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1983/84:158: Avsnitt 2.1.3

2.2.2. Sve/tsk kolförsw'irini/zg

Sverige förbrukade år 1983 drygt 1.2 miljoner ton ångkol. Det svenska behovet av ångkol har under senare är huvudsakligen täckts genom import från USA. Polen och Storbritannien. Vissa mängder har även kommit från Sovjetunionen och Kanada. Dessa länder kommer även fortsättningsvis att vara viktiga leverantörer till den svenska marknaden.

När det gäller kolförsörjningsfrågor samarbetar kraftföretag och kom- muner i bolaget Svenskt Kolkonsortium AB. Delägare i detta bolag är statens vattenfallsverk. Sydkraft AB och ett stort antal kommuner via

Prop. 1983/84: 158 19

EFO Coal AB. Bolagets uppgift är bl. a. att lägga fram förslag om särskilda projekt och kommersiella åtgärder för att trygga intressenternas kolför- sörjning och att fungera som organ för sådan gemensam anskaffning av kol varom två eller flera intressenter enas.

Gällande riktlinjer avseende kolförsörjningen lades fast i riksdagens energipolitiska beslut är 1981 (prop. 1980/81:90. NU 60. rskr 381"). Dessa riktlinjer innebär i huvudsak följande.

En aktiv kolförsörjningspolitik skall föras. inriktad på att genom lång- tidsavtal och engagemang i kolgruvor åstadkomma ett försörjningssystem som starkt präglas av leveranstrygghet. Avsikten var att en sådan politik skulle skapa förutsättningar att importera tillräckliga kvantiteter av låg- svavligt. miljövänligt" kol. Utnyttjandet av sådant kol skulle'enligt riktlin- jerna vara tillräckligt långtgående för att i sig utgöra alternativ till renings- åtgärder i avsvavlingsanläggningar.- Enligt riktlinjerna bör man inte förlita sig på en osäker spotmarknad för kol.

Enligt riktlinjerna bör Svenskt Kolkonsortium AB kunna spela en viktig roll för att trygga intressenternas kolförsörjning. För att trygga en säker kolförsörjning infördes statsgaranti för bl.a. koltttvinning liksom stöd till prospektering efter kol. Hithörande frågor har tidigare behandlats i prop. 1983/84: 110 om vissa oljefrågor.

När det gäller de länder. som Sverige bör köpa kol från framhålls i 1981 års energiproposition att en spridning geografiskt bör eftersträvas och att samarbete bör ske med andra länder än de traditionella. t. ex. utvecklings- länder. Det betonas att även länder med stor kolproduktion i vissa fall kan vara olämpliga som leverantörer. Som exempel på ett sådant land nämns Sydafrika. Enligt min mening är motsättningarna i det landet av den arten att Sverige ej bör göras beroende av kolimport från Sydafrika.

Sedan riktlinjerna för kolförsörjningen utformades år 1981 har föränd- ringar skett i vissa väsentliga avseenden. Den tekniska utvecklingen och den fortskridande försurningen av mark och vatten ställer nya krav och innebär nya förutsättningar för den svenska kolförsörjningspolitiken. Möj- ligheterna att uppnå trygghet i kolförsörjningen har blivit bättre till-följd av att vi i framtiden inte" behöver basera vår kolförsörjning 'på ett kol med extremt låga svavelhalter. ] stället kan vi utnyttja avancerad miljöteknik för att nedbringa utsläppen av svavel utöver vad som är möjligt med .särskilt lågsvavligt kol. Detta innebär bl.a. att engagemang i utländska gruvor inte längre är lika viktigt eftersom kolförsörjningsbasen har kunnat breddas.

Trots att försörjningssituationen f.n. ser ganska positiv ut för Sveriges del finns det anledning att betona den osäkerhet som präglar den framtida kolmarknaden. Det gäller i första hand risken för en kraftig ökning av efterfrågan på kol i samband med höjda oljepriser eller en högkonjunktur som ökar efterfrågan på kol för främst elproduktion. .

Underlag för att diskutera försörjningsstrategier rörande olika energislag

Prop. 1983/845158 ' 20

finns i energimarknadsutredningens betänkande och i statens industriverks PM 1982z2 Försörjningstryggheten för olja. kol och uran. 1 den senare rapporten behandlas Sveriges försörjningssituation på kort och lång sikt närmare och vissa utgångspunkter anges för httr en svensk försörjnings- politik kan inriktas. En faktor som enligt verketbör uppmärksammas är att möjligheterna till spotköp i händelse av en försörjningskris är små beträf- fande kol. Det sammanhänger bl.a. med att kolkonsumenter inte utan vidare kan använda andra kolkvalitctcr än de anläggningen är utformad eller optimerad för. Därför är sårbarheten för konflikter i just denna mening stor och motiverar att leveranssäkerheten särskilt beaktas när försörjningspolitiken formuleras.

Det finns enligt rapporten i princip tre sätt att _hantera risker: nämligen att dels sprida dem på olika energislag och leverantörer. dels söka etablera långsiktiga avtal med producentländer. dels bygga tipp beredskapslager. Gemensamt för dem alla är att de på kort sikt medför resursuppoffringar.

Ett väl utformat transportsystem har en mycket stor betydelse för kolpriset hos förbrukaren. Vid import av kol från utomeuropeiska export- länder uppgår kostnaden för transporter. hantering och lagring till (;O—70% av det pris som konsumenten får betala.

Nordiska ministerrådet har genom en särskild arbetsgrupp utvärderat förutsättningarna för gemensam nordisk kolimport (Gemensam nordisk kolimport”). NU 1983z3). Denna utvärdering bygger på en jämförande analys av nationella rapporter angående kolhamnar i de nordiska länderna.

Import av kol till Norden förväntas i framtiden huvudsakligen komma att ske från Sovjetunionen. Polen. USA. Australien och Kanada.

Vid import av kol till Danmark. Norge eller Sveriges västkust är enligt arbetsgruppen för gemensam nordisk kolimport direktimport transport— ekonomiskt fördelaktigare än import via omlastning i annat land. Det kan dock i ett skede. då kolanvändningen byggs upp i ett land eller i en region. vara lönsamt att utnyttja omlastning eller dellössning i ett annat nordiskt land. '

Vid import av kol från Australien till konsumenthamn med begränsad kapacitet på Sveriges ostkust gäller att omlastning i hamn före inloppet till Östersjön är'fördelaktigare än omlastning i omlastningshamnar vid Öster- sjön. Om förbrukningen i detta fall skeri sådan anslutning till djuphamn att omlastning till annat fartyg inte är aktuell. äri stället direktimport fördelak- tigare än omlastning i hamn före inloppet till Östersjön. Dellossning i hamn före inloppet till Östersjön är dock allra fördelaktigast. Dellossning möjlig- gör utnyttjande av större fartyg till Östersjön än ca 100000 dwt. eftersom fartygens djupgående minskas genom dellossningen.

l-"ör kol från Kanada och USA är enligt arbetsgruppen omlastning i det egna landet normalt ekonomiskt fördelaktigast. Det bör observeras att det enligt redovisade kalkyler är billigare att transportera kanadensiskt kol med Panamaxfartyg genom Panamakanalen än med mycket stora fartyg-

Prop. 1983/84: 158 21

rum Sydamerika. Om detta förhållande skulle komma att ändras. kommer samma slutsatser att gälla för kol från västra Kanada som för kol från Australien. '

Arbetsgruppen bedömer att andelen kol från Australien och Kanada under 1980-talet kommer att vara relativt begränsad i förhållande till den totala importen av kol till Norden. Detta innebär att från transportekono- misk synpunkt torde endast en begränsad del av kolimporten till Norden bli aktuell för nordiskt samarbete.

Sjöfartsverket har under våren 1983 genomfört en enkät bland 43 av landets hamnar för att få en uppfattning om rådande kolhamnsplaner för den kommande tioårsperioden. Redovisningen omfattar inte hantering av - metallurgiskt kol. I-Iamnarna har redovisat kapacitetsuppgiftcr både i egentliga kolhamnar samt i andra hamndelar. i första hand avsedda för annat gods men möjliga för kolhantering.

Enligt sjöfartsverket synes hamnarnas mottagningsförmåga i stort sett inte vara någon trång sektor i koldistributionsmönstret. Snarare torde. enligt verket. ytterligare stora hamninvesteringar inge stark betänklighet. Underlaget för stora kolhamnsprojekt under 1980-talet. som inte samtidigt är kopplade till kolkondenskraftverk. framstår enligt verket som obe'llnt- ligt.

2.2.3 Riktlinjer för den framtida kolförsörjningm Jag har nyss redovisat utvecklingen på kolområdet internationellt och i Sverige. Som redovisades finns osäkerhet rörande den framtida utveck- lingen på kolmarknaden. Det krävs därför att den svenska kolförsörjningen ' ges en långsiktig inriktning för att genom insatser redan nu förebygga och motverka effekten av eventuella framtida kriser och knapphetstendenser på kolmarknaden. Målet för den svenska kolförsörjningspolitiken bör därför även fortsätt- ningsvis vara att inom ramen för de övergripande energipolitiska riktlinjer- na sträva eftcr långsiktiga engagemang med ett urval av exportländer och därigenom trygga försörjningen av ett från miljösynpunkt lämpligt kol till rimliga priser. Genom en sådan aktiv kolförsörjningspolitik bör effekterna för vårt land av försörjningskriser och tillfälliga fluktuationer i den interna- tionella kolhandeln kunna förebyggas. Samtidigt är det angeläget att hand- lingsfriheten inför framtida energipolitiska beslut hålls öppen. Det är vik- tigt att vi inte. som tidigare skedde när det gäller oljan, gör oss beroende av . en spotmarknad på kolområdet. När det gäller urvalet av länder för svensk kolimport bör liksom hittills eftersträvas geografisk spridning och samarbete också med andra länder än de traditionella. t.ex. med utvecklingsländcr. Liksom hittills bör dock inte Sydafrika kommai fråga som exportör av kol till Sverige. Detta ärinte enbart motiverat från försörjningssynpunkt. utan även mot bakgrund av att detta land bedriver en rasåtskillnadspolitik som kraftigt bör fördömas.

Prop. 1983/842158 33

Värdet av sådana långsiktiga engagemang beror självfallet bl.a. på om det går att på alternativa vägar uppnå liknande försörjningstrygghet men med mindre uppoffring. ] likhet med vad statens industriverk har framhållit i sin rapport kan det finnas skäl för att i ett visst speciellt fall välja ett för- sörjningsalternativ som kräver en större uppoffring om detta kan bedömas leda till en ökad framtida försörjningstrygghet. Denna typ av avvägningar kan självfallet endast ske från fall till fall när sådana engagemang aktualise- ras. Genom att det inte längre är nödvändigt att grunda Sveriges kolan- vändning på utnyttjande av extremt lågsvavligt kol. har handlingsfriheten när det gäller Sveriges försörjning med kol ökat. Fortfarande är det dock angeläget att vi i första hand importerar kol med låga halter av svavel och andra föroreningar. Det är väsentligt att engagemangen inte blir av sådan omfattning eller skapar sådana bindningar att handlingsfriheten för den framtida energipolitiken minskar. .

I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1980/81:90 föreslogs i den socialdemokratiska partimotionen rörande energipolitiken (motion 1980/Sl: 1976) införandet av någon form av licenssystem för "att styra kolanvändningen. Kravet var motiverat av en "önskan att dels undvika import av från miljösynpunkt dåligt kol. dels undvika en okontrollerad kolintroduktion. Genom importlicenser skulle det bli möjligt att undvika olägenheter liknande de som har uppstått på oljeområdet med ett starkt beroende av en osäker spotmarknad. Riksdagen avslog motionen (NU 1980/81: 60. rskr 381). '

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i prop. 1983/84: 110 om _vissa oljefrågor bl. a. behandlade frågan om behovet av importlicenser för olja. Jag konstaterade då att läget på oljemarknaden f. n. inte är sådant att det motiverar denna typ av ingrepp. _

Inte heller på kolmarknaden torde situationen enligt min uppfattning vara sådan att importlicenser är motiverade. Somjag tidigare har redovisat är Sverige för den framtida kolförsörjningen inte längre hänvisad till att utnyttja kol med sådana låga svavelhalter som förutsattes i l98l års energi- politiska beslut. Dessutom anser jag att de syften som låg bakom den socialdemokratiska motionen tillgodoses genom den sänkning av gränsen för prövning av koleldade anläggningar enligt miljöskyddslagen till 500 kW som trädde i kraft den l juli 1983 och genom den energipolitiska prövning enligt fastbränslelagen som jag nyss har föreslagit. Vidare kan nämnas att, ett införande av importlicenser för kol skulle kräva särskilda överväganden med hänsyn till Sveriges åtaganden inom ramen för samarbetet inom GA'l'T.

Jag bedömer mot denna bakgrund att det inte finns skäl för att nu återta upp frågan om importlicenser för kol. Delta hindrar dock inte att frågan åter kan aktualiseras om kolimport i någon väsentlig grad skulle ske i strid med de riktlinjer för kolförsörjningen som jag här förordar.

Jag går nu över till att behandla frågan om beredskapslagring av kol och vissa transportfrågor.

IJ '.'—J

Prop. 1983/84:158

I prop. 1981/82: 102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalför- svarets fortsatta utveckling. bil. 3. uttalades att beredskapslager av ångkol borde byggas upp av försörjningsberedskapsskäl. Liksom i fråga om olja borde lagringsskyldigheten åvila större säljare och förbrukare av ångkol. Föredraganden uttalade vidare att han avsåg att senare återkomma med förslag till sådan lagstiftning. Riksdagen hade inga erinringar mot regering- ens förslag i denna del (FöU 18. rskr 374).

Regeringen har därefter uppdragit åt utredningen (H l982:03) rörande frågor om beredskapslagring på energiområdet att utforma och lämna förslag till lagstiftning rörande beredskapslagring av bl.a. ångkol. Utred- ningen väntas redovisa sina förslag våren 1984.

Utredningen (H 1982:041 för prövning av det löpande oljelagringspro- grammet har i sitt delbetänkande (Ds [ 1983: 23) Tvångslagring av olja och kol. förslag till nya regler. rn. m.. presenterat vissa överväganden rörande reglerna för tvångslagring av kol. Utredningen väntas redovisa sina slutliga . överväganden rörande bl.a. beredskapen på kolområdet i ett slutbetän- kande våren 1984. '

l prop. 1983/84: 110 om vissa oljefrågor harjag anmält att jag avser att under hösten 1984 föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition med bl. a. förslag till ny lagstiftning om beredskapslagring på energiområ- det. Jag avser-att då också närmare behandla frågan om beredskapslagring av ångkol.

Den redovisning av tänkbara framtida exportländer samt befintlig och planerad kolhamns'utbyggnad som jag nyss har redovisat tyder på att en ökad kolinförsel i landet inte innebär några kapacitetsproblem i landets hamnar. Sjöfartsverket har genom enkäten till landets större hamnar i stället kunnat klarlägga att en betydande kapacitet för mottagning och hantering av kol finns i landets hamnar. Den kapacitetsnivå som samman- taget planeras skulle öka den samlade kapaciteten till en nivå som avsevärt överstiger det bedömda behovet.

Frågan om mer omfattande utbyggnader av svenska hamnar för hante- ring av kol har under de senaste åren aktualiserats i skilda sammanhang. Planer på större omlastningshamnar har aktualiserats i bl.a. Landskrona. Göteborg. Vallhamn och Nynäshamn. 1 Oxelösund finns betydande kapa- citet redan utbyggd. _

I den energipolitiska propositionen år 1981 angavs att något statligt engagemang i en centralhamn för kolimport inte var motiverat. Vidare konstaterades att en central kolimporthamn för sin lönsamhet är beroende av att en betydande förbrukning sker i anslutning till hamnen. Riksdagen delade denna uppfattning.

] Nordiska ministerrådets kolhanmsutredning konstateras att inriktning- en av den framtida kolimporten inte ställer krav på nordiskt samarbete rörande kolimporten. Enligt utredningen förefaller direktimport vara ett ekonomiskt bättre alternativ än import via omlastning i annat land. An-

Prop. 1983/84: 158 34

vändning av avancerad miljövänlig teknik. i stället för import av extremt lågsvavligt kol för att klara stränga miljökrav. ökar också möjligheterna att klara en större del av koltillförseln via närimport med mindre tonnage. Detta minskar ytterligare motivet för en centralhamn. Mot denna bakgrund flnncrjag. efter samråd med chefen för kommunikationsdcpartementet. att det för den tid som kan överblickas inte finns något behov av en central— hamn för kolimport.

Om den svenska kolimporten skulle komma att förskjutas till mycket avlägsna producentländer kan detta ändra de ekonomiska förutsättningar- na för en viss kapacitetsutbyggnad på hamnsidan samt leda till att någon hamn utvecklas till en centralhamn.

Enligt min mening torde den befintliga kolhamnskapaciteten inte utgöra något problem för den försiktiga introduktion av kol som jag tidigare har föreslagit. Situationen tycks i stället delvis vara den motsatta-. nämligen att en orealistiskt hög kapacitet i vissa av landets hamnar planeras.

I sammanhanget kan nämnas att chefen för kommunikationsdeparte- mentet i sin anmälan till årets budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 8) framhöll att det var befogat att staten mera aktivt verkar för att skapa förutsättningar för en samordning av hamninvesteringarna. [ första hand bör ett planeringsunderlag på regional nivå tas fram av sjöfartsverket. Tanken är att hamnägarc som står i begrepp att göra investeringar skall kunna få ta del av ett för hela landet gemensamt underlagsmaterial och också kunna få råd. Det bör enligt vad som anfördes ankomma på sjöfarts- verket och det till verket knutna hamnrådet att hålla ett för hamnväscndet relevant material aktuellt.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet anser jag att statens energiverk i detta sammanhang bör kunna förse sjöfartsverket och hamnrådet med värdefullt underlagsmaterial för att säkerställa en rationell kolförsörjningsstruktur.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1981: 599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Förslaget bör bifogas protokollet som bilaga 1.5

Förslaget har upprättats efter samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen.

Prop. 1983/84: 158 - 25 4 Specialmotivering

Lagens rubrik har ändrats till fastbränslelagen. eftersom den inte endast omfattar bestämmelser om utförande av eldningsanläggningar. Den nya rubriken överensstämmer med den normalt brukade kortformen av lagens benämning.

Lagtexten har i förhållande till utredningsförslagct bearbetats redaktio- nellt och i viss mån även i sak.

l 5 En eldningsanläggning. som inte är-tillfällig. skall enligt vad som föreskrivs i denna lag uppföras cllcr installeras (utföras) så att den kan "eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk.

Med eldningsanläggning avses i lagen en eldningsanläggning i vilken' varmvatten. hetvatten. ånga eller hetolja framställs för byggnadsupp- värmning, elproduktion eller användning i en industriell process.

Skall kol användas i anläggningen. krävs i vissa fall särskilt tillstånd enligt 3a %. '

lnledningsparagrafen anger lagens tillämpningsområde. Här har lagts till ett nytt tredje stycke. varav framgår att i 3 a få finns vissa särskilda bestäm- melser om kolanvändning.

2 5 En eldningsanläggning i vilken den årliga bränsleförbrukningen kan beräknas normalt uppgå till minst 180 terajoule skall utföras för eldning med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk. -

Detsamma gäller en eldningsanläggning med lägre bränsleförbrukning i ett system i vilket varmvatten. hetvatten. ånga eller hetolja framställs för sådant ändamål som anges i 1 & andra stycket. om _

1. den årliga bränsleförbrukningen i systemet kan beräknas normalt uppgå till minst 180 terajoule och

2. systemets årliga behov av energi annars inte till minst 75 procent kan tillgodoses på annat sätt än genom användning av gas eller olja eller annat flytande bränsle.

Paragrafen innehöll tidigare ett tredje stycke med de regler om sam- rådsskyldighet i fråga om bränsleval som redogjorts för i den allmänna motiveringen. Eftersom samrådsskyldigheten nu ersätts med det nya pröv- ningsförfarandet har detta stycke upphävts.

3 a & Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen be-- stämmer krävs för att

1. uppföra. installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får ett utförande för huvudsaklig eldning med kol. om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt. eller

2. elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1. om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.

Prop. 1983/84: 158 26

med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol.

Ett tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor. Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt 136 aä byggnadslagen (1947: 385) med hänsyn till hushåll- ningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggningar inom industrin eller för trädgårdsnäringens byggnader.

En eldningsanläggning för fasta bränslen kan i princip eldas med olika fasta bränslen. men oftast anpassas anläggningen till ett speciellt bränsle. Om anläggningen avses eldas med huvudsakligen kol krävs enligt första stycket 1 tillstånd innan den utförs för denna användning. Kravet gäller även när en tidigare uppförd anläggning med annat utförande ändras till utförande för huvudsaklig eldning med kol. Ges tillstånd innebär det samti- digt att anläggningen får eldas med kol utan att någon särskild ansökan behöver göras. Detta framgår av första stycket 2 enligt vilket tillstånd att elda med kol krävs endast om anläggningen har annat utförande än för huvudsakligen eldning med kol. Tillstånd krävs oavsett mängden kol eller andelen kol i bränslet. Av första stycket framgår också den storleksgräns. 500 kW. som gäller för kravet på tillstånd för en anläggning. Gränsen är densamma som gäller för anmälningsskyldighet enligt miljöskyddsförord- ningen (1981:574). se 1.27 i bilaga B till förordningen (ändrad senast 1983z729).

Tillstånd lämnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I den mån delegering sker får myndighetens beslut överklagas till regeringen om det går den sökande emot. [ andra stycket anges grun- derna för tillståndsprövningen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen. På förslag av lagrådet har i andra stycket ett förtydligande skett i förhållande till det remitterade förslaget på så sätt att "av riksdagen antagna" ersatt "gällande". Att ett tillstånd skall kunna förenas med villkor eller tidsbegränsas framgår av tredje stycket.

Av fjärde stycket framgår att tillstånd inte behövs i vissa fall även om anläggningen uppfyller kravet på tillförd effekt enligt första stycket. Det gäller till att börja med om prövning sker enligt 136 a åbyggnadslagen (BL) med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentill- gångar. I förhållande till det till lagrådet remitterade förslaget har lagtexten förtydligats på så sätt att undantag medges endast i de fall där prövningen sker med hänsyn till hushållningen med mark och vatten. Härigenom utesluts de fall där en begränsad prövning sker med hänsyn till hushållning- en med träfiberråvara. (Jfr ändringen av 2å miljöskyddslagen (1969: 397) i motsvarande syfte som skedde genom SFS 1983: 518. prop. 1982/83:167. ' CU 32, rskr 359). Anläggningar med en tillförd effekt överstigande 500 MW skall enligt gällande bestämmelser prövas enligt 136215 BL. om inte undan- tag medges i särskilt fall. Vidare kan regeringen pröva också tillkomsten -

Prop. 1983/84:158 27

och lokaliseringen' av annan anläggning eller utvidgning av en anläggning som bedöms ha sådan särskild betydelse som anges i l36aä BL första stycket. Ett beslut om sådan prövning kan aktualiseras med hänsyn till hushållningen med energi och med mark och vatten. Enligt cirkuläret (1983: 684) om statsmyndigheternas anmälningsskyldighet i ärenden enligt 136aå BL ankommer det på myndigheterna att till regeringen anmäla behov av beslut om sådan pröVning. Som angetts i den allmänna motive- ringen pågår f.n. en översyn av tillståndsprövningen enligt-l36aä BL.

Undantag från prövningsskyldighet enligt fastbränslelagen gäller också för anläggningar inom industrin och för trädgårdsnäringens byggnader utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering.

Bakgrunden till undantagen i fjärde stycket har behandlats i den all- männa motiveringen. Beträffande avgränsningen av fjärrvärme- och natur- gasområden kan följande anges. Lagen (19()2:71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. innehåller i 254 mom. en be- stämmelse som innebär att en elleverantör i princip inte är skyldig att leverera ström för elvärme inom områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad. I det sistnämnda ligger att planer- na skall vara konkreta och att fjärrvärmen eller naturgasen är ett realistiskt alternativ till elvärme Vid valet av uppvärmningsform (jfr prop. 1981/82: 64 s. 64). Frågan om rätt till leverans av ström för elvärme föreligger kan prövas av statens energiverk, som således då avgör tillämpningen i ett visst fall.

1 fastbränslelagen blir avgränsningsfrågan särskilt viktig eftersom den som bryter mot tillståndskravet kan drabbas av sanktioner (straff eller vitesföreläggande). I förhållande till texten i ellagen haren precisering skett med orden "enligt kommunens energiplanering". Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall varje kommun ha en av fullmäktige antagen aktuell plan för att minska oljeanvändningen. Många kommuner har också värmeplaner där uppvärmningsform för olika områ- den anges. Lagen om kommunal energiplanering håller f.n. på att ses över och en snabb utveckling sker i fråga om kommunernas planeringsarbete" på området. Denna fråga behandlas i betänkandet (Ds I l984:2) Utvecklad kommunal energiplanering. Syftet med tillägget "enligt kommunens cncr- giplaneringf' är att klargöra att för att ett område skall klassificeras som fjärrvärme- eller naturgasområde det måste krävas att detta tydligt kommit till uttryck i den kommunala energiplaneringen.

4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- ge undantag i särskilt fall från 2 s'.

Undantag från 3 % första stycket får regeringen föreskriva för särskilt fall eller för ett visst slag eller en viss grupp av eldningsanläggningar. Rege- ringen får också överlåta ät'byggnadsnämnden elller annan myndighet att i särskilt fall medge undantag från 3.5 första stycket.

Prop. 1983/842158 28

I första stycket har 2.5 första eller andra stycket" ändrats till ' 25 med anledning av den förändring som gjorts i 2 5.

8 5 Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de förelägganden som behövs för att åstadkom- ma rättelse. om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt 2.5 eller 35 första stycket. Detsamma gäller om anläggningen ges ett utförande för huvudsaklig eldning med kol eller eldas med kol utan behövligt tillstånd enligt 3a .5 eller om ett med sådant tillstånd förenat villkor inte uppfylls. Ett föreläggande lär förenas med vite. Ett utdömt vite far inte förvandlas.

9 _5 Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot vad som gäller enligt 2 5. 3.5 första stycket eller 3a5 eller mot villkor som uppställts med stöd av 3a5. skall han dömas till böter. [ ringa fall skall dock ej dömas till ansvar. Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 85 första stycket döms inte till straff enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Paragraferna innehåller vitesföreläggande- och straffbestämmelscr som utvidgats så att de även omfattar de nya krav som gäller enligt 3a.5. Ett tillägg har vidare gjorts i 9.5 av innebörd att ringa överträdelser är straffria. Detta har ansetts motiverat bl. a. av att straflbestämmelserna gäller även överträdelser av tillståndsvillkor.

Andra stycket 9 5 har satts in på förslag av lagrådet. I fråga om bakgrun- den till bestämmelsen hänvisas till lagrådets yttrande, bil. 1.4.

Öt'ergång.s'bcstämmelsernu

1. Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

2. Har uppförande eller installation av en eldningsanläggning som avses i 3215 första stycket 1 påbörjats men inte slutförts före ikraftträdandet. behövs inget tillstånd för att slutföra uppförandet eller installationen på det sätt som har avsetts. om anmälan görs före den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer. Motsvarande gäller om i en eld- ningsanläggning som avses i 3115 första stycket 2 vid ikraftträdandct änd— _ ringsarbeten påbörjats men inte slutförts för att ge anläggningen ett utfö- rande för huvudsaklig eldning med kol och den planerade kolanvändningen redovisats till statlig eller kommunal myndighet före den 1 januari 1984.

3. Har en eldningsanläggning som avses i 3a5 första stycket 2 eldats med kol före ikraftträdandet. behövs inget tillstånd för att fortsätta med koleldningen. om anmälan görs före den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer. Har uppförande eller installation av en sådan eldningsanläggning påbörjats men inte slutförts den 1 januari 1984 utan att koleldning skett före ikraftträdandet. får utan tillstånd eldning med kol ske.. om kolanvänding planerats och redovisats till statlig eller kommunal myn- dighet före den I januari 1984 och anmälan görs före den ljanuari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer.

4. Har i en eldningsanläggning som avses i 3a.5 första stycket 2 änd- ringsarbeten påbörjats men inte slutförts den ljanuari 1984 utan att koleld-

Prop. 1983/84: 158 . . 29

ning skett före ikraftträdandet. får utan tillstånd eldning med kol ske. om kolanvändning planerats och redovisats till statlig eller kommunal myndig- het före den 1 januari 1984 och anmälan görs före den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om ändringsarbeten för att ge anläggningen ett utförande för huvudsaklig eldning med kol tillämpas punkt 2.

Punkten 1 anger tidpunkten för ikraftträdandet. som är den 1 juli 1984. De nya bestämmelserna tar sikte på nytillkommande kolanvändning. Det betyder till att börja med att anläggningar som vid ikraftträdandet är . utförda för huvudsaklig eldning med kol inte omfattas av tillståndskravet. [ punkterna 2—4 behandlas vissa fall där det är tillräckligt med en anmälan före den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer för att undgå tillståndsprövning. [ dessa fall har antingen kolanvändning tidi- gare skett eller sådan användning planerats i anläggningar som vid ikraft- trädandet ärifärdiga att tas i bruk eller under byggnad eller ombyggnad.

Punkten 2 behandlar anläggningar som vid ikraftträdandet är under arbete och som avses få ett utförande för huvudsaklig eldning med kol. Om uppförande eller installation av en sådan anläggning har påbörjats men inte slutförts vid ikraftträdandet behövs inget tillstånd för att slutföra arbetet. om anmälan görs före" den ljanuari 1985. Detsamma gäller om ombyggnad pågår av en äldre anläggning till ett sådant utförande. Här krävs dock att den planerade kolanvändningen redovisats till statlig eller kommunal myn- dighet före den ljanuari 1984,

Punkterna 3 och 4 gäller anläggningar med annat utförande än för huvud- saklig eldning med kol. I sådana- anläggningar är kol normalt endast reserv- bränsle. Enligt punkten 3 gäller att om en sådan anläggning har eldats med kol före ikraftträdandet är det tillräckligt med en anmälan för att få fortsät- ta med detta. Detsamma gäller i vissa fall där koleldning planerats men inte hunnit påbörjats före ikraftträdandet. Förutsättning är dels att uppförande eller installation påbörjats men inte slutförts den 1 januari 1984. dels att koleldning planerats och redovisats för statligt eller kommunal myndighet före denna tidpunkt. Genom att utgå från denna tidpunkt under pågående byggnadstid kan man fånga in både de fall där slutförandet sker före ikraftträdandet utan att koleldning kommer till stånd dessförinnan (ett praktiskt fall när kolet är reservbränsle") och de fall där slutförandet sker efter ikraftträdandet.

Punkten 4 gäller koleldning efter ändringsarbeten i äldre anläggningar som inte utförts-för huvudsaklig eldning med kol. I samband med pannbyte i en äldre anläggning finns ofta anledning att överväga bränsleval. Här gäller i analogi med punkten 3 att. om den 1 januari 1984 ändringsarbeten påbörjats men inte slutförts samt kolanvändning varit avsedd och redovi- sad vid dcnna tid men inte påbörjad vid ikraftträdandet. det är tillräckligt med en anmälan för att få elda med kol. I sista meningen anges för tydlighets skull att punkten 1 blir tillämplig. om ändringsarbetet sker för att

Prop. 1983/84:158 30

anläggningen skall få ett utförande för huvudsaklig eldning med kol.

En anmälan enligt övergångsbestämmelserna får som framhållits i den allmänna motiveringen avsedda rättsverkningar. om det inte kan visas att den innehåller oriktiga uppgifter. .

Slutligen bör något nämnas om det krav på redovisning av planer på koleldning till statlig eller kommunal myndighet före den 1 januari 1984 som i vissa fall krävs för att en anmälan skall ersätta tillståndsprövningen. Syftet är att endast sådana fall skall omfattas där förberedelserna för kol- eldning vid denna tidpunkt kommit så långt att kontakter tagits med stat- liga eller kommunala myndigheter. Det kan t. ex. ha skett i samband med ansökan om byggnadslov eller något annat behövligt tillstånd. Det är tillräckligt att en myndighet med verksamhet som berör den aktuella an- läggningen genom anläggningshavaren fått del av dennes avsikt att elda med kol. Skulle i något fall. utan att fallet täcks av övergångsbestämmel; serna. så omfattande förberedelsearbeten ha vidtagits för koleldning att det ter sig orimligt att ändra planerna. får detta lösas genom en snabb till- ståndsprövning. ' '

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol om högst 350000 000 kr. 2. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1981: 599) om utföran- de av eldningsanläggningar för fast bränsle, . godkänna de riktlinjer jag har förordat för fortsatt introduktion av kol (avsnitt 2.1.3). 4. godkänna de riktlinjer jag har förordat för framtida kolförsörj- ning (avsnitt 2.2.3). '.'—1

Prop. 1983/84:158 31

Hänvisningar till S5

Grafströmska utredningens lagförslag i betänkandet (SOU 1981194) Energi- samverkan stat-kommun-näringsliv

Förslag till . Lag om ändring i lagen ( 1981: 599) om utförande av eldningsanlägg- ningar för fast bränsle

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l9811599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle

dels att 2. 4. 8 och 9 5.5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 7 a 5. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 %

En eldningsanläggning i vilken den årliga bränsleförbrukningen kan be- räknas normalt uppgå till minst 180 terajoule skall utföras för eldning med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk.

Detsamma gäller en eldningsanläggning med lägre bränsleförbrukning i ett system i vilket varmvatten. hetvatten. ånga eller hetolja framställs för sådant ändamål som anges i l å andra stycket om

]. den årliga bränslefärbrakningl en i systemet kan beräknas normalt uppgå till minst 180 terajoule och

1. den årliga energianvändning- en i systemet kan beräknas normalt uppgå till minst l80 terajoule och

2. systemets årliga behov av energi annars inte till minst 75 procent kan tillgodoses på annat sätt än genom användning av gas eller olja eller annat flytande bränsle.

Innan ägaren eller den som an- nars förfbgar över en eldningsan- läggning som avses i första eller alu/ra stycket bestämmer för vilket slag av fast bränsle anläggningen skall utföras. skall han samråda med den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag i särskilt fall från 2 äjb'rsta eller andra stycket.

45

Den myndig/tet som regeringen bestämmer skall pröva användning av annat bränsle än inhemskt fast bränsle innan en eldningsanlägg- ning som avses [första eller andra stycket uppförs eller eldas med an- nat bränsle. Tillständ att använda ett visst bränsle fär förenas med villkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär medge undantag i särskilt fall från 2 %.

Undantag från 3 s" första stycket får regeringen föreskriva för särskilt fall eller för ett visst slag eller en viss grupp av eldningsanläggningar. Rege- ringen får också överlåta åt byggnadsnämnden eller annan myndighet att i särskilt fall medge undantag från 3 5 första stycket.

Prop. 1983/84:158

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7as'

Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de före- lägganden som behövs för att åstad- komma rättelse. om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt 2 .S första eller andra stycket eller 3 5 första stycket. Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett utdömt vite får inte förvand- las.

9

Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsam- het bryter mot vad som gäller enligt 2 s*"första eller amlra stycket eller 3 5 första stycket. skall han dömas till böter.

Beslut av myndig/teten om an- vändning av visst bränsle enligt 2 s). tredje stycket överklagas lms rege- ringen.

845

Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de före- lägganden som behövs för att åstad- komma rättelse. om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt 2 & första eller andra stycket eller 3 & första stycket eller om anlägg- ningen används i strid nmt 2 .5 tred- . je styr.-ket. Ett föreläggande får för- enas med vite.

Ett utdömt vite får inte förvand- las.

%

()m ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsam- het bryter mot vad som gäller enligt 2.5 eller 35% första stycket. skall han dömas till böter.

Denna lag träder i kraft den ljanuari I983. - Anläggningar som uppförts eller installerats eller som päbörjats före" lagens ikraftträdande får utan hinder av bestämmelserna i za tredje stycket i sin nya lydelse eldas med annat bränsle än inhemskt fast bränsle.

Prop. 1983/84:158 ' 33

Bilaga I..?

Remiss över betänkandet SOU 1981: 94

Remissinstanser

Över betänkandet (SOU l98l:94) Energisamverkan stat-kommun-nä- ringsliv har efter remiss yttranden avgetts av statistiska centralbyrån (SCB). riksrevisionsverket (RRV). universiteten i Stockholm och Uppsala. statens naturvårdsverk. konsumentverket. statens pris- och kartellnämnd (SPK). bostadsstyrelsen. statens planverk. statens råd för byggnads— forskning (BFR). statens institut för byggnadsforskning. delegationen för frågor om energihushållning i befmtlig bebyggelse. statens industriverk. statens vattenfallsverk. styrelsen för teknisk utveckling (STU). delegatio- nen för uppbyggnad av en oljeersättningsfond. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och Västernorrlands län. Landsorgz'tnisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Lantbrukarnas Riks- förbund (LRF). Svenska kommunförbundet. Stockholms kommun. Svens- ka Elverksföreningen. Sveriges Industriförbund. Sveriges Grossistför- bund. Svenska Kraftverksföreningen. Svenska Petroleuminstitutet. Svenska Värmeverksföreningen. Jernkontoret. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen oeh Göteborgsregionens kommunalförbund.

Remissutfall

Yttrandcna avsåg endast i begränsade delar den del av utredningsförsla- get som gäller fastbränslelagen. '

Utredningsförslaget framlades innan fastbränslelagen ännu hade trätt i kraft. Huvuddelen av remissinstanserna ansåg att man borde avvakta erfarenheterna av samrådssystemct. innan man tog ställning till behovet av ett prövningsförfarande. Några remissinstanser. bl.a. statens vattenfalls- verk och Svenska Värmeverksföreningen. var negativa. medan RRV. BFR och LRF ansåg att ett prövningsförfarande behövdes. lngen remissinstans tog ställning till detaljerna i det föreslagna prövningsförfarandet.

3 Riksdagen 1983/84. ! saml. Nr [58

Prop. 1983/84:158 34

Bilaga 1.3 Det till lagrådet remitterade lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1981: 599) om utförande av eldningsanlägg- ningar, för fast bränsle

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19811599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle "

dels att rubriken till lagen samt I. 2. 4. 8 och 9 s"? skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 3 a s'. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om utförande av eldningsan- Fastbränsle/agen läggningarförfast bränsle

[ s"

En eldningsanläggning. som inte är tillfällig. skall enligt vad som före- skrivs i denna lag uppföras eller installeras (utföras) så att den kan eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk.

Med eldningsanläggning avses i lagen en eldningsanläggning i vilken varmvatten. hctvatten. ånga eller hetolja framställs för byggnadsupp- värmning. elproduktion eller användning i en industriell process.

Skall kol användas i anläggning- en. krävs i vissa fall särskilt till- stånd enligt 3 a 5.

2 5

En eldningsanläggning i vilken den årliga bränsleförbrukningen kan be- räknas normalt uppgä till minst 180 terajoule skall utföras för eldning med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk.

Detsamma gäller en eldningsanläggning med lägre bränsleförbrukning i ett system i vilket varmvatten. hetvatten. ånga eller hetolja framställs för sådant ändamål som anges i l å andra stycket om

I. den årliga bränsleförbrukningen i systemet kan beräknas normalt uppgå till minst l80 terajoule och

2. systemets årliga behov av energi annars inte till minst 75 procent kan tillgodoses på annat sätt än genom användning av gas eller olja eller annat flytande bränsle.

Innan ägaren eller den som an- nars Firfogar över en eldningsan- läggning som avses iförsta eller andra stycket bestämmer för vilket slag av fast bränsle anläggningen

Prop. 1983/84:158

Nuvarande lydelse

skall utföras. skall han samråda med den myndighet som regeringen lu'stämmer.

'.!—J 'Jl

Föreslagen lydelse

3115

4.5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag i särskilt fall från 2 åfärsta eller andra stycket.

Tillstånd av regeringen eller den myndig/tet som regeringen bestäm- mer krä vs för att

I. in)/zföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får ett utförande _fi'ir Ituvudsaklig eldning med kol. om anläggningen avses få en til/färd effekt ("iversti— gamle 500 kilowatt. eller

2. elda med kol i en anläggning med annm utförande än som avses -i 1. om anläggningens tillförda ef- fekt ("iverstigm' 500 kilowatt.

Tillstånd ges endast om använd- ning av kol i anläggningen ärfären- lig med gällande energi/mlitiska riktlinjer/är introduktion av kol.

Ett tillstånd får begränsas till viss tid ellerfi'jremts med särskilda villkor.

Tillstånd behövs inte för anlägg- ningar som skall prövas enligt [36 a 5 byggnadslagen tl947:385). Utanför områden där fjärrvärme eller rtaturgas distribueras eller avses bli distribuerad enligt kom- munens energiplanering behöver inte tillstånd för anläggningar jär industribyggnader eller trädgårds- näringens byggnader.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär medge undantag i särskilt fall från Z &.

Undantag från 3 & första stycket får regeringen föreskriva för särskilt fall eller för ett visst slag eller en viss grupp av eldningsanläggningar. Rege- ringen får också överlåta åt byggnadsnämnden eller annan myndighet att i särskilt fall medge undantag från 3 Gå första stycket.

8.5

'l'illsynsmyndighcten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de före- lägganden som behövs för att åstad-

Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de före- lägganden som behövs för att åstad-

Prop. 1983/84: 158 Nuvarande lydelse

komma rättelse. om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt 2 s'jörsta eller andra stycket eller 3 5 första stycket. Ett föreläggande fär förenas med vite.

Ett utdömt vite får inte förvandlas.

9s

Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsam- het bryter mot vad som gäller enligt ?. s_f'örsta eller andra stycket eller 3 & första stycket. skall han dömas

36 Föreslagen lydelse

komma rättelse". om anläggningen inte uppfyller vad som krävs enligt Bä eller 3.5 första stycket. Det- samma gäller om anläggningen ges ett utji'irande _lör luo'udsaklig eld— ning med kol eller eldas med kol utan be/u'ivligl tillstånd enligt 3 a .Q' eller om ett med sådant tillstånd förenat villkor inte uppfylls. Ett fö— reläggande får förenas med vite.

Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsam— het bryter mot vad som gäller enligt 2 &. 3 5 första stycket eller 3 a s*. eller mot villkor som uppställts med

till böter. stöd av 3 a #. skall han dömas till böter. [ ringt/fall skall dock ej dö— mas till ansvar.

1. Denna lag träderi kraft den 1 juli 1984.

2. Har uppförande eller installation av en eldningsanläggning som avses i 3 a & första stycket ] påbörjats men inte slutförts före ikraftträdandet. behövs inget tillstånd för att slutföra uppförandet eller installationen på det sätt som har avsetts. om anmälan görs före den I januari l985 till den myndighet som regeringen bestämmer. Motsvarande gäller om i en eld— ningsanläggning som avses i 3 att första stycket 2 vid ikraftträdandet ändringsarbeten påbörjats men inte slutförts för att ge anläggningen ett utförande för htlvudsaklig eldning med kol och den planerade kolanvänd— ningen redovisats till statlig eller kommunal myndighet före den 1 januari l984. .

3. Har en eldningsanläggning som avses i 3 a s" första stycket 2 eldats med kol före ikraftträdandet. behövs inget tillstånd för att fortsätta med koleldningen. om anmälan görs före den 1 januari 1985 till den myndighet regeringen bestämmer. Har uppförande eller installation av en sådan eld- ningsanläggning påbörjats men inte slutförts den I januari l984 utan att koleldning skett före ikraftträdandet. får tttan tillstånd eldning med kol ske. om kolanvändning planerats och redovisats till statlig eller kommunal myndighet före den 1 januari 1984 och anmälan görs före den I januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer.

4. Har i en eldningsanläggning som avses i 3 a s första stycket 2 änd— ringsarbeten päbörjats men inte slutförts den ljanuari l984 utan att koleld- ning skett före ikraftträdandct. får utan tillstånd eldning med kol ske. om kolanvändning planerats och redovisats till statlig eller kommunal myndig- het före den ljanuari 1984 och anmälan görs före den ljanuari l985 till den myndighet som regeringen bestämmer. [ fråga om ändringsarbeten för att ge anläggningen ett utförande för huvudsaklig eldning med kol tillämpas punkt 2.

Prop. l983/84:158 ' 37 Bilaga 1.4

Utdrag

LAGRÅDE'I' PROTOKOLL vid sammanträde 1984-0 | —3 [

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén. justitierådet Rydin. regeringsrådet Voss.

Enligt lagrådet den 3 januari l984 tillhandakommet utdrag av protokoll vid rcgeringssammanträde den l5 december l983 har regeringen på hem- ställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1981: 599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Erik Lindeberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

3215

Enligt andra stycket skall tillstånd ges endast om användning av kol i anläggningen är förenlig med gällande energipolitiska riktlinjer för intro- duktion av kolfAv den allmänna motiveringen framgår att med riktlinjer avses sådana som har antagits av riksdagen och således inte riktlinjer av lägre dignitet. Det synes lämpligt att detta framgår direkt av lagtexten. vilket kan uppnås om ordet "gällande" byts ut mot orden "av riksdagen antagna".

9 s

Enligt 8 tå första stycket får tillsynsmyndigheten utfärda vitesföreläg- gande för att tvinga fram rättelse i de hänseenden som anges i lagrummet. Förevarande paragraf upptar bestämmelser om bötesstraffi motsvarande fall. En princip i svensk rätt har länge varit att det inte bör vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd mot samma förfarande. Avsteg från denna princip förekommer i lagstiftningen men i sådana fall brukar före- skrivas. att den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud inte också får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet (se härom lagrådet i prop. 1983/84: 60 s. 234). Det senaste exemp- let på en sådan bestämmelse är 28 & lagen (l984: 3) om kärnteknisk verk- samhet. På grund av det anförda får lagrådet föreslå att till förevarande paragraf fogas ett andra stycke av denna lydelse: "Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 8 & första stycket döms inte till straff enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet."

Prop. 1983/84:158 ' . ' 38

Bilaga 1 .5 Propositionens lagförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1981: 599) om utförande av eldningsanlägg- ningar för fast bränsle

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19811599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle

dels att rubriken till lagen samt l.2. 4. 8 och 9 ss skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 3a &. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om utförande av eldningsan- Fastbränslelagen läggningar/örfast bränsle

] .5

En eldningsanläggning. som inte är tillfällig. skall enligt vad som före- skrivs i denna lag uppföras eller installeras (utföras) så att den kan eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den är i bruk.

Med eldningsanläggning avses i lagen ett eldningsanläggning i vilken varmvatten. hetvatten. ånga eller hetolja framställs för byggnadsupp- värmning. elproduktion eller användning i en industriell process.

Skall kol användas i anläggning- en. krävs i vissa fall särskilt till- stånd enligt 3 a s .

2.5

En eldningsanläggning i vilken den årliga bränsleförbrukningen kan bc- räknas normalt uppgå till minst 180 terajoule skall utföras för eldning med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande så länge den äri bruk.

Detsamma gäller en eldningsanläggning med lägre bränsleförbrukning i _ ett system i vilket varmvatten. hetvatten. ånga eller hetolja framställs för sådant ändamål som anges i l s" andra stycket om

1. den årliga bränsleförbrukningen i systemet kan beräknas normalt uppgå till minst 180 terajoule och

2. systemets årliga behov av energi annars inte tili minst 75 procent kan tillgodoses på annat sätt än genom användning av gas eller olja eller annat flytande bränsle.

[nnan ägaren eller den som an- nars förfogar över en eldningsan— läggning som avses iförsta eller andra stycket bestäm/nerför vilket slag av _fast bränsle (in/("iggningen skall utföras. skall han samråda med den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. 1983/84:158

Nuvarande lydelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag i särskilt fall från 2 s'första eller andra styeket.

Föreslagen "lydelse

3:15

Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm— mer krävsjör att

]. uppföra. installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får ett utft'irande för huvudsaklig eldning med kul. om anliiggningen avses få en tillförd effekt översti— gande 500 kilowatt. eller _

2. elda med kal i en anläggning med annat utjörande än som avses i I. am anläggningens till/örda ef— fekt överstiger 500 kilon—att.

Tillstånd ges endast om använd— ning av kol i anläggningen fll'fÖI'é'll- lig med av riksdagen antagna ener— gipolitiska riktliry'er för introduk— tion av kol. '

Ett tillstånd får begriinsas till viss tid elle/'förenas med särskilda Villkor.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt 136 a 9' byggnads- lagen ( I 94 7 : 385). Utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distri- bueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behöver inte tillstånd för anlägg- ningar för industribyggnader eller trädgårdsnäringens byggnader.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär medge undantag i särskilt fall från 2 5.

Undantag från 3 & första stycket får regeringen föreskriva för särskilt fall eller för ett visst slag eller en viss grupp av eldningsanläggningar. Rege- ringen får också överlåta åt byggnadsnämnden eller annan myndighet att i särskilt fall medge undantag från 3 5 första stycket.

8.5

Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de före- lägganden som behövs för att åstad- komma rättelse. om anläggningen

Tillsynsmyndigheten får meddela den som äger eller annars förfogar över en eldningsanläggning de före— lägganden som behövs för att åstad— komma rättelse. om anläggningen

Prop. '1983/84:158

Nuvarande lydelse

inte uppfyller vad som krävs enligt 2 & första eller andra stycket eller 3 & första stycket. Ett föreläggande får förenas med vite.

40 Föreslagen lydelse

inte uppfyller vad som krävs enligt 23% eller Bä första stycket. Det— samma gäller ätn anläggningen ges ett utförande./ör ltuvmlsaklig eld- ning med kol eller eldas med kol utan behövligt tillstånd enligt 3 a 5 _ eller om ett med sådant tillstånd

Ett utdömt vite får inte förvandlas.

(;s

Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsam- het bryter mot vad som gäller enligt 2 & första eller andra stycket eller 3 & första stycket. skall han dömas

förenat villkor inte uppfylls. Ett fö- reläggande får förenas med vite.

'.Om ägaren eller den som annars förfogar över en eldningsanläggning uppsåtligen eller av grov oaktsam- het brytcr mot vad som gäller enligt 2 s. 3 5 första stycket eller ja 55. eller mot villkor som uppställts med

till böter. stöd av 3 a #, skall han dömas till böter. ! t'ingafall skall doek ej dö- mas till ansvar.

Den som har åsidosatt rites/öre— läggande enligt 8 # första styr-ket döms inte till straffenligt denna lag för gärning som ont/uttas avföre- Iäggandet.

[. Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

2. Har uppförande eller installation av en eldningsanläggning som avses i 3as första stycket l påbörjats men inte slutförts före ikraftträdandet. behövs inget tillstånd för att slutföra uppförandet eller installationen pä det sätt som har avsetts. om anmälan görs före den 1 januari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer. Motsvarande gäller om i en eld- ningsanläggning som avses i Saå första stycket 2 vid ikraftträdandet ändringsarbeten päbörjats men inte slutförts för att ge anläggningen ett utförande för huvudsaklig eldning med kol och den planerade kolanvänd- ningen redovisats till statlig eller kommunal myndighet före den 1 januari 1984.

3. Har en eldningsanläggning som avses i 3a & första stycket 2 eldats med kol före ikraftträdandet. behövs inget tillstånd för att fortsätta med koleldningen. om anmälan görs före den I januari 1985 till den myndighet regeringen bestämmer. Har uppförande eller installation av en sådan eld- ningsanläggning påbörjats men inte slutförts den I januari l984 utan att koleldning skett före ikraftträdandet. får utan tillstånd eldning mcd kol ske. om kolanvändning planerats och redovisats till statlig eller kommunal myndighet före den I januari 1984 och anmälan görs före den ljanuari l985 till den myndighet som regeringen bestämmer.

4. Har i en eldningsanläggning som avses i 3a s" första stycket 2 änd- ringsarbeten påbörjats men inte slutförts den 1 januari l984 utan att koleld-

Prop. 1983/84:158 " 41

ning skett före ikraftträdandet. får utan tillstånd eldning med kol ske. om kolanvändning planerats och redovisats till statlig eller kommunal myndig- het före dcn ljanuari 1984 och anmälan görs före den ljanuari 1985 till den myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om ändringsarbeten för att ge anläggningen ett utförande för huvudsaklig eldning med kol tillämpas punkt 2.

Prop. 1983/84:158 42

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMEN'IET .— PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-03-22

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om vissa kolfrågor

1 Inledning

[ prop. 1981/82: 151 om åtgärder mot försurningen redovisades vissa riktlinjer beträffande svavelutsläppen från koleldade anläggningar. Vid riksdagsbehandlingen konstaterade jordbruksutskottet att propositionens innehåll utgjorde en information till riksdagen om de riktlinjer som enligt regeringens avsikt skulle komma att tillämpas vid prövningen enligt miljö- skyddslagen i de enskilda fallen. Utskottet fann emellertid att de riktlinjer som följdes av koncessionsnämnden för miljöskydd vid fastställande av svavelreningskrav för större anläggningar borde tillämpas även fortsätt- ningsvis. Sedan pågående utredningsarbete slutförts och remissbehandlats borde regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av de riktlinjer som borde tillämpas. Utgångspunkten skulle därvid vara att reduktionen av utsläppen totalt skulle bli minst lika stor som den regeringen föreslog. Riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad jordbruksutskottct anfört (JoU l981/82: 35. rskr 32IJ. '

i det följande redovisarjag min bedömning av miljöfrågorna vid använd- ning av kol i den omfattning som'är aktuell fram till år 1990. Vidare redogör jag för de miljökrav som bör tillämpas vid nya förbränningsanläggningar. Slutligen redovisas min bedömning av i vilka fall större förbränningsan- läggningar bör prövas av regeringen enligt 136215 byggnadslagen. Jag hari denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet och statsrådet Dahl.

Mina överväganden rörande hälso- och miljöproblemen vid kolanvänd- ning utgår från dcn utredning som utförts av statens vattenfallsverk i samarbete med kommuner. kraftföretag och andra intressenter. det s.k. Kol-Hålsa-Miljö-projektet (KHM). En sammanfattning av slutrapporten. Kolets hälso- och miljöeffekter. bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanscrna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.2.

Prop. 1983/84: 158 - 43

2 F öredragandens överväganden

2.l Allmänna utgångspunkter

Miljöpolitikcn syftar till att trygga alla människors rätt till en god livs- miljö. Den måste bygga på en helhetssyn på samhällsutveeklingen som innefattar både ekonomisk utveckling. hushållning med naturresurserna och hänsyn till miljön. Insatserna för en aktiv miljöpolitik och åtgärderna för att trygga sysselsättningen och den sociala välfärden måste gå hand i hand med varandra. Den utveckling av den svenska ekonomin som vi eftersträVar får inte ske genom rovdrift på naturen eller medföra risker för människors hälsa eller miljön.

Ett av våra allvarligaste miljöhot är försurningen av mark och vatten. Tusentals sura sjöar. surt mctallhaltigt grundvatten och alltmer påtagliga tecken på skador på våra skogar talar sitt tydliga språk om försurningens utbredning i den svenska miljön. De försurande utsläppen innebär också hälsorisker och leder till omfattande korrosionsskador.

De negativa effekterna på hälsa och miljö av svavelutsläpp har sedan lång tid ägnats stor uppmärksamhet. Redan år 1968 beslutades om generel— la rcgler för att begränsa svavelutsläppen vid oljeeldning. År 1976 lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen fram en proposition med ett program för att begränsa utsläppen för tiden fram till år 1985. En ny lag om svavelhaltigt bränsle infördes. Med stöd av denna lag har svavelutsläppen vid oljeeldning kraftigt minskats. I propositionen angavs som mål att svavelutsläppen skulle halveras fram till år l985. Det målet kommer vi att uppnå.

Åtgärderna för att begränsa svavelutsläppen kompletterades med åtgär- der föratt återställa redan'försurade områden. En försöksverksamhet med bidrag till kalkning av sjöar och vattendrag startade som gav oss kunskaper om effekter och metoder för den kalkningsverksamhet som nu fortsätter i större skala. '

Försöksverksamhet med kalkning också av skogsmark och grundvatten påbörjades år 1982. Stora resurser satsas dessutom på forskning kring försurningen. I min anmälan till prop. 1983/84: l()7 om forskning har jag föreslagit att ytterligare insatser skall göras inom försurningsforskningen. Utöver en förstärkning av resurserna har jag anmältatt forskningen inom detta område bör samordnas i ett program. Ett uppdrag att utarbeta ett sådant program avses komma att lämnas åt naturvårdsverket.

Eftersom en stor del av svavelnedfallet över Sverige kommer från andra länder har det internationella arbetet kring försurningsfrågorna hela tiden varit en viktig del av den svenska politiken på försurningsområdet. Detta arbete har drivits aktivt. såväl i olika internationella organisationer som genom bilaterala kontakter. Den svenska nationalrapporten till FN-konfe- rensen år l972 var ett exempel på initiativ för att tidigt få i gång det

Prop. 1983/84: 158 ' 44

internationella arbetet. Sverige spelade en aktiv roll vid tillkomsten av den ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som undertecknades år l979. På hösten 1982 beslutade på svenskt initiativ de nordiska miljö- och statsministrarna att utarbeta ett gemensamt nordiskt förslag för att minska svavelutsläppen i Europa. Enligt förslaget som lades fram av de nordiska länderna vid ett möte ijuni 1983 inom ramen för ECE-konventionen skall svavelutsläppen i Europa minskas med 30 G?.- un- der en tioårsperiod. Vid en just avslutad konferens i Ottawa har tio av konventionsländerna. nämligen Sverige. Norge. Finland. Danmark. Cana- da. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Nederländerna. Schweiz och-Österrike med utgångspunkt i det nordiska förslaget åtagit sig att senast till är l993 minska sina svavelutsläpp med minst 3092.

Även om vi måste veta mera för att effektivt kunna bekämpa försurning- en skulle det vara oförsvarligt att inte redan nu ta tillvaramöjligheterna att minska de totala utsläppen. Detta kommer att nödvändiggöra såväl ett fortsatt starkt internationellt engagemang i dessa frågor från regeringens sida som ytterligare insatseri vårt eget land.

Regeringen har nyligen tillsatt en särskild aktionsgrupp för att samordna och ytterligare intensifiera insatserna mot försurningen av mark och vat- ten. Aktionsgruppen skall bl.a. utarbeta underlag för ett nytt ätgärdspro- gram och föreslå åtgärder för att motverka luftföroreningar och andra ' försurningsorsaker. Även andra åtgärder inom bl.a. jordbruk. skogsbruk och energianvändning samt forskningsverksamhet och kalkning skall stu- deras.

Bedömningen av vilka miljökrav som nu skall ställas upp för kolanvänd- ningen måste ske mot bakgrund av den allt allvarligare försurningssitua- tionen. Från miljösynpunkt är det nödvändigt att utnyttja den pågående omställningen inom energisektorn för att införa modern teknik för -ut- släppsbegränsning vid de anläggningar som kommer att uppföras de när- maste åren och därigenom uppnå en förbättring av miljösituationen. Mil- jökraven på nya anläggningar bör följaktligen skärpas.

2.2 Kolanvändningens miljöproblem

Regeringen gav är 1979 statens vattenfallsverk i uppdrag att i samarbete med berörda kraftföretag och kommuner samt övriga intressenter utreda och redovisa hur hälso- och miljöproblemen vid kolanvändning för ener- giändamål skall kttnna lösas på ett tillfredsställande sätt. Vattentallsverket valde att genomföra uppdraget i form av projektet Kol-l—lälsa-Miljt'å (KHM). Ett stort antal utomstående företag. organisationer och forskare- har varit engagerade i arbetet och ett betydande etfarenhetsutbyte med utländska företag och institutioner har förekommit. '

Påverkan på hälsa och miljö av kolanvändning sker på många olika sätt. Det beror på att ett stort antal ämnen frigörs eller bildas då kol förbränns

Prop. 1983/84:158 45

,och att dessa ämnen kan medföra olika slag av konsekvenser. Samtidigt släpps samma ämnen i viss utsträckning ut även genom andra verksam- heter och dessutom kan olika ämnen i samverkan ge förstärkningseffekter.

Kl-lM har lagt ned ett omfattande arbete på att försöka klarlägga olika hälso- och miljörisker samt bedöma hur dessa risker skulle påverkas av en ökad kolanvändning. Dessutom har studerats vilka skyddsåtgärder som kan och behöver vidtas för att kolanvändningen skall kunna accepteras från hälso- och miljösynpunkt. De tekniska och ekonomiska förutsättning- arna för olika åtgärder har studerats ingående.

Beträffande miljöproblemen vid transport. hantering och lagring av kol och aska har Kl—lM konstaterat att det finns teknik för att på ett tillfreds- ställande sätt lösa dessa problem. Resultat av gjorda mätningar visar att svävande stoft i luft resp. stoftnedfall i närheten av anläggningar normalt inte överskrider de riktlinjer som finns i Sverige eller andra länder. Omfatt- ningen av tekniska insatser för att motverka damning bör bedömas från fall till fall. En avgörande faktor är lokaliseringen av anläggningen och närhe- ten till bostadsbebyggelse. Det är viktigt att hanteringen bedrivs med förutseende och en medveten strävan att reducera stoftspridning.

Nederbördsvatten som avrinner från ett öppet kollager är förorenat. Graden av vattenpåverkan beror bl.a. av kolets svavelhalt. Enligt KHM bör öppna lager därför ha en hårdgjord underyta för uppsamling och kontroll av nederbördsvatten. Förberedelser bör göras för att vid behov kunna vidta bl.a. pH-justering. fällning av lösta metaller och sedimente- ring av suspenderade partiklar.

KHM har konstaterat att väletablerade metoder finns för att förbränna kol. Det föreligger en omfattande erfarenhet av kolpttlvereldning. Tekni- ken med fluidiserade bäddar ger goda möjligheter _att binda bränslets svavel till häddmaterialet under förbränningen och därmed avsevärt mins- ka svavelemissioncn. Avskiljningsgrader mellan 80 och 90% bedöms av Kl—lM vara möjliga att uppnå.

Bland flertalet möjliga rökgasavsvavlingsmetoder är den våta tekniken med kalk eller kalksten den internationellt sett mest utbredda. En s.k. våt-torr metod har nu utvecklats och flera anläggningar har tagits i drift eller är under byggnad. Goda resultat. ned till ett utsläpp av 0.05 g sva- vel/MJ bränsle som årsmedelvä'rde. bedöms av KHM vara möjliga att uppnå med båda metoderna. Installation av utrustning för rökgasavsvav- ling reducerar även emissionen av bl. a. stoft och flyktiga spårelement.

KHM har konstaterat att det i dag finns kommersiella metoder för att avskilja resp. reducera stoft. svavel- och kväveoxideri rökgaser vid kolel- dade anläggningar. Tekniken föratt vid eldning minska kväveoxidbildning- en är under snabb utveckling. Vid kolpulvereldning kan man begränsa rökgasens kväveoxidhalt till en nivå under den som är vanlig vid dagens oljeeldning i anläggningar av motsvarande storlek. Det bedöms realistiskt att med förbränningstekniska åtgärder i nya anläggningar kunna begränsa

Prop. 1983/84:158 46

kväveoxidutsläppen till 0.|5-—0.20 g/MJ bränsle. Fortsatt teknisk utveck- ling kan ge ytterligare sänkningar.

Avskiljning av kväveoxider ur rökgas. denitrifiering. har demonstrerats vid några oljeeldade anläggningar i Japan. Med den s. k. selektivt kataly- tiska metoden går det enligt KHM att minska kväveoxidutsläppet till under 0.08 g/MJ. Denitrifiering är en flerfaldigt dyrare metod än förbränningstek- niska åtgärder.

Emissionsmätningar har genomförts på KHMzs uppdrag vid anläggning- ar eldade med olika bränslen som olja. kol. torv och ved. Det specifika utsläppet (mängd per tillförd energimängd) av stoft. spårelement och or- ganiska föreningar från koleldade anläggningar kan enligt KHM hållas i nivå med elleri vissa fall lägre än utsläppet från motsvarande anläggningar eldade med olja. torv eller ved. Kvicksilver utgör här ett undantag. Bibe- hållande av låg utsläppsnivå från en anläggning fordrar. utöver installation av lämplig utrustning. även omsorgsfull skötsel och upprepade kontroller.

De undersökningar av miljöproblemen vid ved- och torveldning som naturvårdsverket gjort på uppdrag av nämnden för energiproduktions- forskning och redovisat i rapporten (SNV PM 1708) Miljöeffekter av ved- och torvförbränning visar att miljöproblemen vid torv- och koleldning är likartade. Vissa torvmossar kan innehålla svavel och tungmetaller i sådan omfattning att förbränning medför för höga utsläpp. Innehållet av kvicksil- ver i torv är ungefär lika stort som i kol. Med olämplig förbränningsteknik kan torveldning medföra högre kväveoxidutsläpp än oljeeldning.

Stora avfallsmängder produceras vid koleldning. Även om en del kan nyttiggöras. kommer deponering att bli oundvikligi många fall. Kolavfalls- upplagen bedöms av KHM trots sin storlek kunna fås att smälta in relativt väl i svensk landskapsmiljö. Torra upplagbör enligt KHM" lokaliseras till s. k. inströmningsområden. där infiltrerad nederbörd bildar grundvatten. Våta upplag bör. bl.a. med hänsyn till det större läckaget-. tills vidare. förläggas nära havet eller andra större recipienter som kan tåla belastning- en. Vid små förbränningsanläggningar kan deponering även ske på separat plats inom ett kommunalt avfallsupplag.

I praktiken kan man inte förhindra att lakvatten läcker ut ur ett avfalls- upplag. Lakvattnet kommer att innehålla spårelement i halter som i vissa fall kan störa naturmiljön eller vara för höga för vattentäkter. Därför är det nödvändigt att på naturlig väg erhålla en tillräckligt stor utspädning innan vattnet när biosfären eller människan. l normala fall bedöms detta kunna uppfyllas genom att avfallets yta tätas genom noggrann packning och täcks med ett väldränerande skikt av grus. För att motverka erosion och ge möjlighet till snabb och naturlig beväxning med skog etc. bör detta dräne- ringsskikt i sin tur täckas med ett skikt av morän.

Enligt KHM behövs ett skyddsavstånd för vattentäkter omkring uppla— get. Innanför detta område skall inga vattentäkter få anläggas och området bör markeras på alla officiella grundkartor. Storleken av skyddsavståndet

Prop. 1983/84:158 47

bör anpassas till de lokala förutsättningarna i varje enskilt fall. I allmänhet rör det sig om ett avstånd från upplaget på något eller några hundratal meter. Upplag kan normalt lokaliseras och tekniskt utformas så att grund- vattnet utanför skyddsområdet kan användas som dricksvatten utan risker för hälsoeffekter. Lakvattnets påverkan på närliggande ytvatten är enligt KHM inte av sådan Omfattning att skador på fisk eller andra vattenlevande organismer kan uppkomma.

För att minska den totala försurningsbelastningen behövs enligt KHM ett samlat program bestående av utländska och inhemska emissionsbe- gränsningar. en ökad kalkning av sjöar och åkermark. skogsbruksåtgärder samt forskning och utveckling beträffande olika möjligheter att tillföra skogsmark alkaliska ämnen.

Att ställa upp en försurningsprognos i nationell och regional skala är enligt KHM en närmast omöjlig uppgift. då flera av de nyss nämnda åtgärderna knappt ännu är påbörjade. Ännu svårare blir uppgiften om man försöker sig på kvantitativa beskrivningar.

Som ett led i arbetet att minska försurningen ingår att till rimliga kostna- der reducera inhemska svavel; och kväveoxidemissioner._ Man bör därvid beakta dels målet att i avsevärd grad reducera utsläppen. dels teknikens mognad och ekonomi. dels ock eventuella konsekvenser för arbetet att minska vårt oljeberoende. Det är enligt KHM:s bedömning möjligt att på sikt reducera svaveltttsläppen utöver vad som i dag diskuteras.

KHM har låtit sammanställa och utvärdera de senaste årens forsknings- resultat angående hälsoeffekter av metylkvicksilver. Denna studie visar att metylkvicksilver kan ge effekter på hälsan. bl.a. i form av en försenad utveckling av hjärnans funktion hos barn. vars mödrar regelbundet konsu- merat metylkvicksilverhaltig fisk. Den förnyade riskuppskattningen inne- bär att säkerhetsmarginalen för fosterskadande effekter kan vara mindre än vad man tidigare. ansett. Det är enligt KHM:s bedömning nödvändigt att närmare utreda vilka risker för effekter på foster som existerande metyl- kvicksilverhalter i fisk innebär samt hur.svartlistningsförfarande och kost--- rekommendationer inverkar. Skärpta bestämmelser i dessa avseenden kan mycket väl visa sig nödvändiga för att bringa ned riskerna till en acceptabel nivå.

Genom undersökningar som utförts på uppdrag av KHM har fastställts att koleldade anläggningar förorsakar utsläpp av kvicksilver. Även för- bränning av sopor ger upphov till utsläpp av kvicksilver i luften. Sannolikt gäller detta också vid eldning av torv och ved. Utsläppen från koleldade anläggningar kommer att understiga de i dag existerande emissionerna från flera utsläppskategorier.

Övergång från individuell uppvärmning till fjärrvärme medför en rad betydelsefulla fördelar oberoende av om man använder olja. kol. torv eller ved i fjärrvärmepannorna. Avgörande är att bränslet kommer att användas i anläggningar av sådan storlek att väl fungerande förbränning och rökgas-

Pro'p. 1983/84:158 48

rening kan upprätthållas. Utnyttjas fjärrvärmeunderlaget för produktion av elkraft i kraftvärmeverk kan. detta enligt KI-IM ske utan att luftkvaliteten i tätorten nämnvärt förändras i förhållande till det fall där endast värme produceras i värmeverk.

För städer som redan har väl utbyggda fjärrvärmenät är frågan vilka effekterna blir vid en övergång från olja till kol som huvudbränsle i t. ex. ett kraftvärmeverk. Den slutsats som KHM drar är att detta inte kommer att medföra någon försämring av luftkvaliteten. De fördelar som nåtts med fjärrvärmeutbyggnaden kommer att bestå.

En stor del av remissinstanserna har uttalat att användning av kol kan godtas från hälso- och miljösynpunkt förutsatt att denna användning sker i välskötta anläggningar av sådan storlek att effektiv miljöteknik kan utnytt- jas. I allmänhet finner remissinstanserna att det omfattande underlagsma- terial utredningen tagit fram är av stort värde för det fortsatta arbetet med dessa frågor. Ett flertal remissinstanser framför dock att miljökonsekven— serna av kolanvändning i större utsträckning borde hajämförts med andra lösningar för oljeersättning och inte enbart med just det energislag. olja. som det råder en bred enighet om att inte satsa på i framtiden. Även om det inte ingått i utredningens direktiv hade det enligt dessa remissinstanser ändå varit värdefullt att få en systematiskjämförelse mellan kol och andra lösningar för oljeersättning.

Kritiska synpunkter på utredningens slutsatser förs fram i en rad yttranv den. Flera remissinstanser anser att slutrapporten ger ett alltför optimis- tiskt intryck när det gäller t. ex. anläggningarnas driftsäkerhet och möjlig- heterna till kontroll av framtida reningsteknik. De problem som man fram- för allt anser bör studeras ytterligare rör bl.a. avfallsdeponering. kvicksil- verutsläpp och risken för klimatförändring genom koldioxidutsläpp.

Flertalet remissinstanser har berört försurningsfrågorna. Ett stort antal instanser har framhållit vikten av att åtgärder vidtas för att minska luftför- oreningsutsläppen både inom och utom landet. Många anser det angeläget att klara riktlinjer för utsläppen vid koleldning fastställs så snart som möjligt.

För egen del vill jag framhålla att det är av stor vikt att vi nu mycket noga studerar miljöproblemen vid koleldning och bedömer huruvida dessa kan lösas på ett acceptabelt sätt. Nytillkommande verksamheter får inte godtas om man befarar att de kan medföra en försämring av miljön. Det är tvärtom angeläget att vi försöker ta till vara alla de möjligheter som användningen av ny teknik kan ge oss att minska utsläppen av t. ex. svavel. Från miljösynpunkt är det angeläget att miljökraven formuleras på ett sådant sätt när det gäller nya anläggningar. att kraven leder till använd- ning av den bästa tillgängliga tekniken och att den fortsatta utvecklingen av avancerad miljöteknik stimuleras.

KH M-utredningen har på flera punkter ökat våra kunskaper om kolets miljöproblem och möjligheterna att lösa dessa. Jag delar den bedömning

Prop. 1983/84:158 . 49

som bl.a. naturvårdsverket gör i sitt remissvar att kolanvändning i fjärr- värmeverk och i industrin i den mängd som är aktuell under 1980-talet kan godtas från hälso- och miljösynpunkt. förutsatt att denna användning sker i välskötta anläggningar av sådan storlek att effektiv miljöteknik kan utnytt- jas. Kolintroduktionen bör ske i sådan takt att dyrbara felsatsningar på ny teknik undviks.

KHM:s åskådningsexempel illustrerar på ett intressant sätt möjligheter- na att minska utsläppen av försurande ämnen genom att oljeeldade anlägg- ningar ersätts med koleldade anläggningar som förses med anordningar för svavelreduktion. Härigenom kan kolintroduktionen medverka till en icke obetydlig minskning av utsläppen av försurande ämnen. Denna möjlighet att kombinera ett miljöpolitiskt mål. nämligen att minska försurningen av mark och vatten. och ett energipolitiskt mål. nämligen att minska oljebe- roendet. måste utnyttjas så långt det är möjligt. Risk finns emellertid att en övergång till koleldning medför ökade kväveoxidutsläpp. som även bidrar till försurningen. Vid en övergång till koleldning bör därför emissionskrav uppstälias också för kväveoxidutsläppen. så att bästa tillgängliga teknik för kväveoxidreduktion kommer till användning.

När det gäller riskerna med kvicksilverutsläpp krävs enligt min mening ytterligare forskning och utvecklingsarbete. KI—IM:s undersökningar har utan tvivel bidragit till att förbättra våra kunskaper beträffande bl.a. utsläppen. omsättningen i naturen och hälsoriskerna med kvicksilver. Re- dan den kolanvändning som nu är aktuell kan emellertid medföra ökade kvicksilverutsläpp. Vår situation är redan i dag allvarlig när det gäller bl. a. kvicksilverhalten i fisk i en delav våra sjöar. Åtgärder måste därför vidtas så att kvicksilverutsläppen totalt sett minskar i samhället. Inom natur- vårdsverket pågår ett arbete med att ta fram ett handlingsprogram med denna inriktning.

KHM-utredningen har fört vårt vetande framåt också när det gäller möjligheterna att deponera kolaska och i fråga om hur miljöproblemen med sådana upplag kan begränsas. KHMzs förslag beträffande askdeponering har emellertid fått kritik från flera remissinstanser. Ytterligare insatser erfordras därför innan man kan anse att en tillfredsställande lösning finns på detta problem. De askmängder som uppkommer vid kolanvändning av den begränsade omfattning som planeras under 1980-talet bör enligt min mening kunna tas om hand. Innan ställning kan tas till en större kolan- vändning måste dock deponeringsfrågorna klarläggas ytterligare.

Ett långsiktigt miljöproblem som hänger nära samman med användning- en av fossila bränslen är ökningen av koldioxidhalten i atmosfären. KHM—utredningen har konstaterat att koleldning ger upphov till större utsläpp av koldioxid än användningen av tjock eldningsolja. Koldioxid- problemet äri högsta grad ett globalt problem som måste lösas i internatio- nellt samarbete. Sverige har också drivit denna fråga i internationella organisationer främst inom FN:s miljöprogram (UNEP) och Världsme- 4 Riksdayen 1983/84. ] saml. Nr [58

Prop. 1983/84: 158 ' 50

teorologorganisationen (WMO). F. n. pågår en kartläggning av problemati- ken på globalt plan inom ramen för WMO:s World Climate Programme. En stor internationell konferens planeras att äga rum under år 1985 för att utvärdera "resultaten. I arbetet spelar Internationella meteorologiska insti- tutet i Stockholm en stor roll.

KHM har i sitt arbete behandlat miljöproblemen vid koleldade anlägg- ningar som är större än 20 MW tillförd effekt. Det kommer emellertid under de närmaste åren att bli aktuellt att använda kol också i nya anlägg- ningar med en tillförd effekt understigande 20 MW. En förutsättning för att sådana anläggningar skall kunna tillåtas bör enligt min mening vara att i princip lika stränga miljökrav ställs som för anläggningar större än 20 MW. Jag är medveten om att dessa krav kan innebära en begränsning av möjlig- heterna till kolanvändning i mindre anläggningar. För sådana anläggningar kan emellertid andra alternativ som värmepumpar. elpannor och inhemska bränslen vara att föredra inte bara av miljöskäl utan också från energipoli- tiska utgångspunkter. Därvid måste skogsindustrins behov av träfiberrå- vara beaktas.

Sammanfattningsvis gör jag således bedömningen att den begränsade kolanvändning om högst 3—4 milj. ton per år fram till år 1.990. som statsrådet Dahl redovisat. kan accepteras från miljösynpunkt under förut- sättning att den sker i anläggningar med effektiva miljöskyddsåtgärder. Vad gäller svavelutsläppen bör användningen av bästa tillgängliga renings- teknik göra det möjligt för oss att minska de totala utsläppsmängderna.

2.3 Miljökraven vid nya förbränningsanläggningar

Miljökraven för enskilda förbränningsanläggningar fastställs normalt vid den tillståndsprövning som sker enligt miljöskyddslagen (19691387). För uppförande eller väsentlig förändring av förbränningsanläggning med en tillförd effekt överstigande 10 MW krävs sålunda tillstånd av koncessions- _ nämnden för miljöskydd eller länsstyrelsen. För förbränningsanläggningar. dock inte oljeeldade sådana. med en tillförd effekt av mellan 0.5 och 10 MW skall anmälan ske till länsstyrelsen. För mindre anläggningar kan miljöfrågorna beaktas i samband med byggnadslovsprövningen. Samråd sker i dessa ärenden mellan de statliga och kommunala organen bl.a. genom remissförfarande.

Grundprincipen för miljöskyddslagens tillåtlighetsregler är att vatten- och luftföroreningar. buller och andra störningar skall förebyggas så långt det är möjligt. Vid tillståndsprövningen görs en bedömning om den valda platsen är godtagbar från miljöskyddssynpunkt. Vidare prövas vilka skyddsåtgärder. begränsningar av verksamheten och försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Till ledning för bedömningen av vad som normalt skäligen kan fordras har naturvårdsverket utfärdat riktlinjer för olika typer av anläggningar.

Prop. 1983/84:158 .. ' 51

Dessa riktlinjer" har inte karaktären av bindande normer utan är avsedda att vara till hjälp vid prövningsmyndigheternas' bedömning av vad som kan anses tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt vid en anläggning av visst slag under normala förhållanden. Riktlinjerna baseras bl.a. på inhemska och utländska erfarenheter av anläggningar av ifrågavarande slag. 'Vid . tillståndsprövningen skall sedan hänsyn tas till de speciella omständigheter som föreligger i varje enskilt 'fall. De villkor som fastställts för en enskild- anläggning i samband med tillståndsprövningen kan således bli i vissa fall strängare och i andra lindrigare än riktlinjerna beroende på omständighe- terna vid den enskilda anläggningen.

När det gäller svavelföreningar finns vid sidan av miljöskyddslagen _ generella bestämmelser om begränsning av utsläppen i förordningen (1976: 1055) om svavelhaltigt bränsle (ändrad senast 1983z627). Bestäm- melserna är utformade som förbud att förbränna fossilt bränsle som ger ett svavelutsläpp överstigande 0.24 gram per megajoule (0.24 g/MJ) bränsle. Avsikten med denna utformning av bestämmelserna har bl.a. varit att jämställa utsläppsk'raven vid'eldning med olika bränslen. En övergång från ett bränsle till ett annat skall således inte leda till högre svavelutsläpp.

Frågan om riktlinjer beträffande högsta tillåtna svavelutsläpp från kolel- dade anläggningar har tidigare behandlats av riksdagen. [ prop. 1980/81 : 90 om riktlinjer för energipolitiken angavs som en provisorisk riktlinje att en eldningsanläggning skulle få släppa ut högst 2 100 ton'svavel per år och att kraven år 1988 skulle skärpas genom att gränsen för högsta tillåtna utsläpp sänktes till 1 600 ton svavel. Vid sin behandling av propositionen förordade riksdagen ett högsta tillåtctisvavelutsläpp av 1 600 ton svavel per år. Under" en övergångstid. dock längst till år 1988. skulle emellertid dispens kunna beviljas för ett utsläpp av högst 2 100 ton svavel per anläggning och år. Riksdagen framhöll vidare att det var angeläget att regeringen. om möjligt redan år 1982. återkom till riksdagen med förslag till skärpta miljökrav i samband med koleldning.

I prop. 1981/82: 151 om åtgärder mot försurningen"redovisades riktlinjer för sådana skärpta krav vad gäller svavelutsläpp från större koleldade anläggningar. Riktlinjerna innebar ett högsta utsläpp av 0.1 g svavel/MJ bränsle för anläggningar som släpper ut över 800 ton svavel/år. Från år 1990 skulle riktlinjerna skärpas ytterligare genom att storleksgränsen sänktes till 600 ton svavel/år. För mindre anläggningar förordades samti- digt en lättnad från sva'velförordningens krav på 0.24 g svavel/MJ. vilket motsvarar 19%. svavelhalt i olja. till 0.3 g svavel/MJ som årsmedelvärde t.o.m. år 1987. Därefter skulle en återgång ske till värdet 0.24 g svavel/MJ.

Vid riksdagsbehandlingen våren 1982 (JoU 1981/82: 35. rskr 321) anförde riksdagen emellertid att de riktlinjer som följdes av koncessionsnämnden för miljöskydd vid fastställande av svavelreningskrav för större anlägg- ningar borde tillämpas även fortsättningsvis till dess att pågående utred- ningsarbete redovisats och remissbehandlats. Så snart som möjligt därefter

Prop. 1983/84:158

'Jl IJ

borde regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av de riktlinjer som borde tillämpas. Riksdagen uttalade därvid att ett minimikrav från miljösynpunkt skulle vara att reduktionen av utsläppen totalt skulle bli minst lika stor som den som föreslogs i propositionen.

Föreskrifter eller rekommendationer om begränsning av utsläpp av för- oreningar från eldning med fossila bränslen finns i många länder. Stränga krav förekommer-bl. a. i Japan. USA och Förbundsrepubliken Tyskland. De tyska reglerna innebär att inte bara nya större elproducerande anlägg- ningar skall förses med rökgasavsvavling utan att också befintliga anlägg- ningar kommer att beröras. Sådana kolkraftverk och värmeverk som be- räknas finnas kvar under längre tid skall således ha utrustning för avsvav- ling. I många andra länder har man å andra sidan ännu inte ställt några egentliga krav på åtgärder för att minska t. ex. svavelutsläppen vid koleld- ning. De utsläppsbegränsningar som i vissa fall ändock skett eller förutses beror bl.a. på minskad energianvändning eller användning av gas eller lågsvavlig Nordsjöolja.

Genom det utredningsarbete som KHM bedrivit och remissbehandling- en därav föreligger nu ett tillfredsställande underlag för en bedömning av miljökraven för koleldade förbränningsanläggningar för de närmaste åren. Detta gäller särskilt i fråga om möjligheterna att begränsa svavelutsläppen. KHM:s förslag innebär att för koleldade anläggningar med en tillförd energi i storleksintervallet 500—1 200 GWh/år skulle utsläppsnivån få ligga i intervallet 0.1——0.2 g svavel/MJ. Anläggningar med större kolförbrukning än 1 200 GWh/år skulle åläggas ett specifikt utsläpp motsvarande högst 0.1 g svavel/MJ kol som årsmedelvärde. För koleldade anläggningar av denna storlek synes det enligt KHM vara möjligt att reducera det specifika utsläppet till 0.05 g/MJ med en begränsad ökning av kostnaderna. Vissa tekniska och driftmässiga osäkerheter föreligger dock om detta värde kan innehållas som årsmedelvärde. '

Beträffande behovet av riktlinjer för utsläppsgränser vid koleldning har meningarna varit delade bland remissinstanserna. 1 ett flertal remissvar. som kan sägas representera användarsidan och. vissa tillständsgivande organ. uttrycks önskemål om klara regler för utsläppsgränser vid koleld- ning. Vetenskapsakademien understryker att gränsvärden bara skall ses som hjälpmedel vid planering och prioritering och att varje utsläpp skall begränsas så långt som möjligt. Naturvårdsverket skriver att verket efter remissbehandlingen av KHM-utredningen har för avsikt att utfärda rikt- linjer för utsläpp av andra föroreningar än svavel.

När det gäller svavelutsläpp delar naturvårdsverket KHM:s bedömning att det för större koleldade anläggningar är tekniskt möjligt med lägre utsläpp än 0.1 g svavel/MJ. Verket anser därför att det vid prövning av koleldade anläggningar med svavelutsläpp större än 400 ton/år bör krävas att dessa byggs för att klara en gräns på 0.05 g svavel/MJ som årsmedel- värde. Verket menar dock att vissa tekniska och driftmässiga osäkerheter

Prop. 1983/84: 158 ' 5'3

föreligger varför utsläppsvärdet i de enskilda fallen bör gälla under en prövotid. ' .

Som jag tidigare anfört är det från miljösynpunkt nödvändigt att de möjligheter till förbättringar av nuvarande allvarliga miljöproblem som den pågående omställningen av energisystemet och den tekniska utvecklingen erbjuder tas .illvara. Jag kommer i det följande att för riksdagens informa- tion redovisa de riktlinjer som enligt min mening nu bör tillämpas vad ' gäller högsta tillåtna svavelutsläpp från nya förbränningsanläggningar. En grundläggande utgångspunkt är därvid att de svenska utsläppskraven inte kan ses isolerade utan måste bedömas i ett internationellt perspektiv; Som jag tidigare har sagt kan försurningsproblemen endast lösas i internationellt samarbete. Vid internationell jämförelse långtgående åtgärder har hit- tills genomförts i Sverige för att minska svavelutsläppen från oljeeldning. ' För att vi med trovärdighet skall kunna föra fram krav internationellt på' utsläppsbegränsningar som också berör koleldning bör vi i vårt land nu ställa sådana'krav att teknik. som även är användbar och kostnadseffektiv i andra länder. tillämpas på svenska anläggningar.

En annan utgångspunkt är att de samlade utsläppen i Sverige av försu- rande ämnen måstc minskas ytterligare. I samband med 1976 års riksdags- beslut om åtgärder mot försurningen angavs att svavelutsläppen skulle bringas ned till samma nivå som i början av 1950-talet. Utvecklingen har visat att de åtgärder som beslutades år 1976 har fått avsedd effekt. Vi kan emellertid inte låta oss nöja med detta. Jag har tidigare redovisat det förslag om reduktion med 30% av svavelutsläppen under den kommande tioårsperioden som de nordiska länderna lagt fram inom ramen för konven- tionen om långväga. gränsöverskridande luftföroreningar. Inom EG disku- teras ett kommissionsförslag om en reduktion med 60%- av' svavelutsläp- pen och en reduktion med 40 % av kväveutsläppen från större anläggning- ar. Den aktionsgrupp mot försurningen som jag tidigare omnämnt arbetar nu med att ta fram ett underlag för ett samlat åtgärdsprogram mot luftför- oreningar och försurning. Bedömningen av utsläppskraven för nya kolel- dade anläggningar måste emellertid ske redan nu.

När det gäller större koleldade förbränningsanläggningar har naturvårds-' verket i sitt remissvar över KHM-utredningen anfört att det genom rökgas— avsvavling bör vara möjligt att nå utsläppsnivån 0.05 g svavel/MJ bränsle som årsmcdelvärde även om vissa tekniska och driftmässiga osäkerheter föreligger. Med hänsyn till vad jag anfört om användning av bästa tillgäng- liga teknik anserjag att en begränsning av utsläppen från större koleldade förbränningsanläggningar till 0.05 g svavel/MJ bränsle som årsmedclvärde bör eftersträvas. Den individuella tillståndsprövningen måste självfallet ske med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet och under hänsynstagande till hur snabbt den nya tekniken kan utvecklas och utpro- vas i kontinuerlig drift. Genom de möjligheter som finns vid miljöskydds- prövningen att kombinera olika slag av villkor och att fastställa slutliga

Prop. 1983/84:158 ' . 54

utsläppsvillkor först efter det att en anläggning drivits under en prövotid bör kraven successivt kunna skärpas i den takt som den tekniska utveck- lingen och gjorda driftserfarenheter medger. Med hänsyn härtill serjag det som lämpligt att en riktlinje för svavelutsläpp från större förbränningsan- läggningar utformas som ett intervall med gränserna 0.05—0.10 g sva- vel/MJ bränsle. .

Även när det gäller mindre anläggningar finns tekniska möjligheter att begränsa svavelutsläppen. Vid förbränning i fluidiserad bädd kan exempel- vis kalksten tillsättas för att binda svavlet. En stor del av de nya anlägg- ningar. som byggs eller planeras. kommer att vara fluidiserade bäddar. Försök med kalktillsats vid rösteldning pågår även. Andra möjligheter är att utnyttja mycket lågsvavligt kol. renat kol eller kolvätskeblandningar. Vid användning av renat kol och kolvätskeblandningar finns möjligheter till utsläpp under de krav som i dag tillämpas. Dessa möjligheter bör nu tas till vara. I Västtyskland har redan införts emissionskrav för fluidiserade bäddar Som innebär att möjligheterna till avsvavling genom kalktillsats .måste utnyttjas. "Genom lämpligt utformade utsläppskrav bör det vara- möjligt att både ta hänsyn till de olika förutsättningar som gäller för olika metoder och att stimulera utvecklingen och därmed minska utsläppen.

Ytterligare ett skäl till att utsläppskraven bör skärpas. inte bara för större utan också för mindre anläggningar. är att utvecklingen ”går mot införande av koleldning även vid mindre pannor. Statsrådet Dahl har tidigare i denna proposition uttalat att kolintroduktionen under de när- maste åren i första hand bör ske i stora anläggningar. 'där modern teknik som kan uppfylla stränga miljökrav utnyttjas. Skärpta utsläppskrav enbart för större anläggningar skulle med nuvarande utveckling mot' mindre kolel- dade anläggningar innebära att kol till en betydande del skulle förbrännas i anläggningar utan särskilda åtgärder för att minska svavelutsläppen. Om vi skall kunna minska de totala svavelutsläppen ytterligare måste således kraven skärpas även för mindre anläggningar. För sådana anläggningar finns somjag tidigare nämnt ett llerta'l metoder för redtlktion av svavelut- släppen.

I ett inledningsskede är det angeläget att dessa olika alternativ ges möjligheter att utvecklas och provas. Successivt bör sedan kraven skärpas till de nivåer som de bästa metoderna medger. Med denna utgångspunkt bör en riktlinje för högsta tillåtna svavelutsläpp också när det gäller mindre koleldade förbränningsanläggningar utformas som ett intervall varvid grän- serna bör sättas till 0.10—0.17 g svavel/MJ bränsle som årsmedelvärde. '

De riktlinjerjag nu redovisat avses. somjag tidigare nämnt. tillämpas för nya förbränningsanläggningar. Jag bedömer det emellertid som nödvändigt med skärpta krav också vid ombyggnad av befintliga förbränningsanlägg- ningar. De redovisade riktlinjerna bör därför i princip tillämpas också vid ombyggnad om den återstående användningstiden är minst 7—8 år. Vid kortare användningstid kan inte lika långtgående krav upprätthållas. Tids-

Prop. 1983/84:158 55

faktorn är således en omständighet som får vägas in vid prövningen i det enskilda fallet. Härigenom ges möjlighet bl.a. till övergång till flytande kolbränslen genom ombyggnad av befintliga oljepannor. Härvid bör dock beaktas att bl. a. effektiv stoftavskiljningsutrustning behöver installeras i sådana fall.

När det gäller gränsdragningen mellan större och mindre anläggningar delar jag naturvårdsverkets uppfattning att anläggningar som släpper ut mer än 400 ton svavel per år bör omfattas av de strängare krav som jag redovisat för större förbränningsanläggningar. Genom att utsläppens stor- lek i stället för t.ex. effekten vid anläggningen används som gräns kan tröskeleffekten av gränsen minskas något. '

Sammanfattningsvis bör således som riktlinje för svavelutsläpp från förbränningsanläggningar gälla ett intervall på 0.05—0.10 g svavel/MJ bränsle för större förbränningsanläggningar med ett totalt årligt svavelut- släpp överstigande 400 ton. För mindre anläggningar bör som riktlinje gälla ett intervall på 0.10—0.17 g svavel,-"MJ. Som jag tidigare berört skall de angivna utsläppsnivåcrna uppfattas som riktlinjer för tillämpningen av miljöskyddslagen. Det innebär att goda möjligheter finns att vid tillämp-_ ningen ta hänsyn till de omständigheter som föreligger i de enskilda fallen. Olika tekniska lösningar kan härvid provas och kraven successivt skärpas i takt med den tekniska utvecklingen. Jag förutsätter att en smidig och llexibel tillämpning därigenom kommer till stånd.

Jag beräknar att de riktlinjerjag nu redovisat kan medföra en minskning av svaveldioxidutsläppen med totalt 20 000—30 000 ton per år vid den beräknade kolanvändningen av 3—4 milj. ton jämfört med en fortsatt oljeanvändning för att tillgodose samma energibehov. Tillsammans med beslutade begränsningar av svavelhalten i eldningsolja och beräknade be- gränsningar av processutsläppen bedömerjag att det nordiska förslaget om 30 .%- reduktion av svavelutsläppen under en tioårsperiod från år 1980 gott och väl kommer att klaras.

Även kväveoxidutsläppen från förbränning bidrar till försurningen. Risk finns att en övergång från oljeeldning till koleldning kan leda till ökade kvå'tveoxidutsläpp. Ny teknik kommer emellertid successivt fram som gör det möjligt att på nya anläggningar minska dessa utsläpp. Aktionsgruppen mot försurning studerar f. n. vilka möjligheter som finns att minska kvä- veoxidutsläppen från bl.a. förbränningsanläggningar och avser att ta fram underlag för riktlinjer. '

Som jag redovisat i föregående avsnitt medför kolanvändningen miljö- problem också på annat sätt än genom utsläpp av försurande ämnen. Vid förbränningen sker utsläpp till lu'ften också av bl.a. stoft och tungmetaller. främst kvicksilver. Vidare förekommer störningar genom damning. buller och vattenförorening från anläggningarna samt miljöproblem i samband med transporter. lagring och avfallsdeponering. Bedömningen av vilka åtgärder som behöver vidtas i dessa avseenden bör på vanligt sätt ske vid

Prop. [983/84:158 56

tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagen. Det ankommer på natur- vårdsverket att utarbeta de riktlinjer för tillståndsprövningen som kan visa sig erforderliga.

Beträffande avfallsproblemen konstaterar jag att mycket återstår att göra innan vi kan vara säkra på att stora avfallsmängder kan deponeras på ett acceptabelt sätt. Avfallet innehåller bl.a. tungmetaller som kan förorsa- ka miljöproblem och även hälsorisker genom exempelvis grundvattenför- orening. Det ankommer på naturvårdsverket att utarbeta riktlinjer också. för deponering av avfall.

Genom tillämpning av de riktlinjer för svavelutsläpp som jag redovisat och genom skärpta miljökrav i övrigt kan som jag tidigare nämnt en kolanvändning av den omfattning som är aktuell under l980—talet godtas från miljösynpunkt. Som ett alternativ till kol kommer andra bränslen. i första hand torv. att användas vid nya eller ombyggda förbränningsanlägg- ningari många fall. Det är angeläget från miljösynpunkt att en användning av andra bränslen inte ger upphov till större miljöproblem än vad som skulle bli följden vid kolanvändning. Därför bör i princip lika stränga miljökrav gälla oavsett bränsle. Genom den individuella tillståndsprövning som jag tidigare berört bör den anpassning av miljökraven som är moti- verad. i olika fall kunna ske på ett smidigt sätt. När det gäller torv kan användarna genom att undvika torv från täkter med höga svavelhalter minska svavelutsläppen. I detta sammanhang är det viktigt att torvens innehåll av svavel och andra föroreningar beaktas redan i samband med att frågan om torvbrytning aktualiseras. Därigenom bör betydande kostnader för att rena utsläppen vid förbränningen kunna undvikas i många fall. För att planeringen av användningen av torv för energiändamål skall kunna underlättas behöver ett bättre underlag tas fram om hur miljökraven bäst skall tillgodoses vid förbränning av torv. Det ankommer på statens energi- verk att i samarbete med naturvårdsverket ta fram ett sådant underlag.

2.4 Samlad bedömning av kolanvändningens miljökonsekvenser

Genom den prövning av koleldade förbränningsanläggningar som före- slås ske enligt fastbränslelagen säkerställs att kol används i sådana anlägg- ningar och i sådan omfattning att de energipolitiska målen tillgodoses. Genom den prövning enligt miljöskyddslagen som jag tidigare behandlat kommer de erforderliga miljökraven att ställas. Det är emellertid angeläget att regeringen fortlöpande har en samlad överblick över kolanvändningen och de miljöproblem den kan ge upphov till. Det är särskilt betydelsefullt att utvecklingen när det gäller utsläpp av försurande ämnen kan följas. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt naturvårdsverket att fortlöpande redovisa uppgifter bl.a. om utsläppen i vårt land av försu- rande ämnen. '

Genom bl.a. en sådan översiktlig redovisning frän naturvårdsverket

Prop. 1983/84:158 57

som jag nu berört blir det möjligt för regeringen att fortlöpande följa hur kolanvändningen utvecklas. Därutöver är det emellertid angeläget att rege- ringen har möjlighet att i det enskilda fallet pröva tillåtligheten av nya stora förbränningsanläggningar.

Enligt 136 a & byggnadslagen ( 1947: 385) skall regeringen pröva ångkraft- . anläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande SOOMW. Regeringen har också befogenhet att förbehålla sig prövning av anläggningar med en lägre tillförd effekt,. Denna befogenhet har utnyttjats i flera fall under senare tid. Jag förordar att fortsättningsvis alla förbränningsanläggningar med en tillförd effekt av minst 200 MW prövas enligt 136 a & byggnadslagen.

Ett reformarbete pågår f.n. vad avser plan- och byggnadslagstiftningen. ] det förslag till ny plan- och bygglag som f. n. behandlas av lagrådet finns ingen motsvarighet till bestämmelserna i 136 a & byggnadslagen. 1 en promemoria från bostadsdepartementet (Ds Bo 1984: 3") med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. föreslås att prövningen i stället regleras i den föreslagna nya naturresurslagen.

En lagändring vad gäller prövningen av större förbränningsanläggningar hör av praktiska skäl ske i samband med att förslaget om en ny naturre- surslag behandlas. 1 avvaktan härpå bör regeringen också i fortsättningen kunna utnyttja den möjlighet att förbehålla sig prövningen som 136 a & byggnadslagen ger.

Genom prövningen enligt 136aå byggnadslagen av större förbrännings- anläggningar kan bl.a. bedömas om den föreslagna lokaliseringen står i överensstämmelse med gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen samt den kommunala fysiska planeringen. Vidare kan prövas om riskerna blir så små som möjligt för omgivningsstörningar genom bl.a. buller och luftföroreningar från förbränningsanläggningen. avfallsupplag. transporter till och från anläggningen. hamn- och transportanläggningar samt övrig verksamhet som har anknytning till det aktuella företaget. Av särskild betydelse härvid är att tillräckliga skyddszoner finns mellan den miljöstö- rande anläggningen och omgivande omräden av betydelse för bostadsbe- byggelse. rekreation och andra allmänna intressen.

Genom prövningen enligt 136 a & byggnadslagen kan också beaktas om det energislag valts som ger minsta möjliga föroreningsutsläpp och inver- kan på miljön. om möjligheterna till energibesparing och användning av - spillvärme har utnyttjats. om möjligheterna till samordning av energiför- sörjningen till större anläggningar med effektivare rening beaktats samt om modern teknik som kan uppfylla stränga miljökrav kommer att utnyttjas.

Prop. 1983/84:158 - 58 3 Hemställan Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört rörande miljökrav vid koleldning.

Prop. 1983/84: 158

'.Il ©

Bilaga 2.1

Sammanfattningen och slutsatserna i statens vattenfalls- verks rapport Kolets hälso- och miljöeffekter (KHM-pro- jektets slutrapport)

Uppdrag och målsättning

Regeringen gav den 14juni 1979 statens vattenfallsverk i uppdrag'att i samarbete med berörda kraftföretag och kommuner samt övriga intressen- ter utreda och redovisa hur hälso- och miljöproblemen vid kolanvändning för energiändamål skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Ur uppdragsskrivelsen kan citeras följande: "Som utgångspunkt för uppdraget gäller de riktlinjer för energipolitiken som anges i proposition 1978/79: 115.

Utredningen skall avse såväl arbetsmiljöproblem som yttre miljöpro- blem. Samtliga de faser av kolhanteringen som är aktuella i Sverige. dvs. transport, lagring. förbränning och omhändertagande av avfallet. bör stu- deras. Ätgärder av teknisk natur bör studeras liksom möjligheter att ut- nyttja kolkvaliteter med låga halter av föroreningar. Vidare bör lokalise- ringens betydelse för miljöpåverkan i regionalt och lokalt perspektiv och för behovet av åtgärder utredas. Härvid bör beaktas bl.a. det underlag som tas fram i den fysiska riksplaneringen.

Arbetet bör inriktas på användande av den bästa teknik och de åtgärder för rening och för omhändertagande av avfall som nu finns tillgängliga eller som kan förutses finnas att tillgå under främst 1980-talet. Åtgärder vid såväl nya anläggningar som vid ombyggnad av befintliga oljeeldade anlägg- ningar bör studeras liksom åtgärder vid skilda anläggningstyper för kolut- nyttjande och lämpligt valda storlekar av dessa. Kostnaderna för de åtgär- der som_kan komma i fråga bör redovisas.

Arbetet bör bedrivas och redovisas så att resultatet kan användas för dels översiktlig bedömning från hälso- och miljösynpunkt av konsekVen- serna av en ökad användning av kol i Sverige. dels grundlig bedömning av enskilda anläggningstypers hälso- och miljöpåverkan samt möjligheter att minska denna påverkan."

Genom beslut 1980-04-10 godkände regeringen den av Vattenfall före- slagna planen för uppdragets genomförande.

1 arbetsplanen redovisas bl. a.:

vilka intressenter som skulle deltaga i projektarbetet —att arbetet skulle organiseras som ett fristående projekt med namnet Projekt Kol-Hälsa-Miljö (KHM) under ledning av en projektstyrelse

Prop. 1983/84:158 60

— vilka nyckelproblem som prioriterades med hänsyn till tillgängliga re- surser — hur informationen om resultaten skulle bedrivas.

I oktober 1981 avlämnades till regeringen en omfattande lägesrapport som i huvudsak utgjorde" en sammanfattning av kunskapsläget inom KHM:s fem programområden. Förutom en redovisning av utfört arbete avgavs preliminära slutsatser rörande miljö- och hälsoeffekter i samband med en återintroduktion av kol i det svenska energisystemet.

1 september 1981 uppdrog regeringen åt Vattenfall att med hjälp av Projekt KHM lämna en särredovisning av de arbeten inom projektet som närmast hör samman med emission av svavel vid eldning av kol och olja. 1 december 1981 avlämnades därför rapporten "Emission av svavel vid- eldning av kol och olja".

Översiktligt kan projektets målsättning sammanfattas i följande punkter: Projektet skall som underlag för möjliga miljöskydtlsåtgärder dels stude- ra andra länders miljöskyddskrav i dag dels redovisa en grundlig bedöm- ning av miljö- och hälsoeffekterna vid användning av kol för energiända- mål i olika typer av anläggningar.

— Projektet skall allsidigt studera och pröva vilka tekniska åtgärder som erfordras för att minska nämnda miljö- och hälsoeffekter vid såväl nya anläggningar som vid ombyggnad av befintliga oljeeldade anläggningar. Härvid skall även kostnaderna för åtgärderna analyseras och redovisas. — Projektet skall med ledning av resultaten från dessa studier. undersök- ningar och överväganden om åtgärder utreda lokaliseringens betydelse för miljöpåverkan i regionalt och lokalt perspektiv. . — Projektet skall utarbeta översiktliga bedömningar av miljö- och hälso- konsckvcnser vid några olika sannolika nivåer för en framtida användning av kol i Sverige för energiändamål. Projektet skall redovisa jämförelser mellan kol och andra bränslen. främst olja. samt där så är möjligt andra utsläpp av föroreningar i vår miljö.

Organisation och genomförande

Utredningen om kolets hälso- och miljökonsekvenser har genomförts som ett fristående tekniskt-vetenskapligt projekt med en särskild styrelse och en projektorganisation med projektledning och åtta rådgivande refe- rensgrupper.

Projektstyrelsen, som har bestått av åtta ledamöter. har representerat dels de statliga. privata och kommunala el- och värmeproducenterna. dels övriga kolanvändande industrier. dels ock statens naturvårdsverk och nämnden för energiproduktionsforskning. Under styrelsen har en projekt- ' ledare med en teknisk sekreterare och delprojektledare haft ansvaret för den direkta ledningen av arbetet. Arbetet uppdelades i fem programområ- den.

Prop. 1983/84:158 . 61 .

Utöver de rådgivande referensgrupperna för dessa fem programområden har'särskilda referensgrupper tillkallats för frågor rörande arbetsmiljö. radioekologiska effekter och miljöekonomiska analyser. Sammanlagt har omkring 80 forskar och tekhiker med stort kunnande inom aktuella områ- den engagerats i dessa referensgrupper.

För att ta fram det teniska och vetenskapliga underlag som inte kunde inhämtas från tidigare arbeten i Sverige och utomlands har ca 180 uppdrag lämnats till forskningsinstitut. högskolor. universitet. företag och kon- sulter i Sverige. Finland. Norge. Danmark och Förenta Staterna. Upp— dragsresultaten har redovisats i ett 100-tal tekniskt-vetenskapliga rappor- ter.

Kolets roll i energiförsörjningen åskådningsexempel

Projekt KHM har närmare studerat tänkbara möjligheter att ersätta olja ' med kol. Utifrån detta har några exempel konstruerats för att belysa hur kolanvändningen kan komma. att utvecklas. Dessa åskådningsexempel lig- ger till grund för de bedömningar av miljö- och hälsoeffekter som görs i denna rapport.

De åskådningsexempel somProjekt KHM tagit fram behandlar kolför- brukningen på två samhällsnivåer: nationellt och lokalt.

En i nationell skala förhållandevis liten kolförbrukning. drygt 6 miljoner ton/år. representeras av åskådningsexempel [. Detta kan anses motsvara en möjlig situation under första hälften av 1900-talet. Denna kolförbruk- ning ligger strax över det intervall på 4-6 miljoner ton kol per år som anges i energipropositionen 1980/81: 90 för år 1990.

Exempel 2 redovisar en. möjlig situation vid sekelskiftet eller strax därefter. Industrin har fortsatt sin övergång till fasta bränslen och inom fjärrvärmeförsörjningen antas en betydande kraftvärmeproduktion ske med fasta bränslen. Kolbehovet uppgår till 13 miljoner ton/år.

Exempel 3 kan tänkas representera förhållanden vid" en icke bestämd tidpunkt efter sekelskiftet. I detta fall är kolf'örbrukningen hög. eftersom en betydande elproduktion. utöver det kolbehov som redovisas i exempel 2. förutsättes ske i kolkondenskraftverk. Kolbehovet uppgår till drygt 23 miljoner ton/år. "

] lokal skala har Nyköping och Örebro utvalts att representera en liten respektive medelstor stad. Örebro har i dag ett väl utbyggt fjärrvärmesy- stem medan fjärrvärmeutbyggnaden just har påbörjats i Nyköping. Valet av dessa städer som modeller torde ge en bred täckning av en tänkbar framtida övergång till fasta bränslen —- kol. torv och ved.

Prop. 1983/84:158 . . - 62

Energiråvaran kol

Stora tillgångar av kol finns i olika delar av världen. De lågsvavliga kol som kan komma ifråga för Sveriges del finns framför allt i Förenta Sta- terna. Polen. Sovjetunionen, västra Kanada. Australien och Colombia. Det finns goda möjligheter att köpa kol med en svavelhalt som inte över- stiger 0.892. Detta motsvarar den gräns för svavelemission från anlägg- ningar utan rökgasavsvavling som beslutades av riksdagen våren 1982 för tiden fram t.o.m. 1987. Tillgången på kol minskar och priset kan komma att öka om lägre svavelhalter krävs. Svårigheter kan väntas om man önskar försörja Sverige med kol vars svavelhalt skall understiga 0.5 %.

Kol är. liksom torv och ved. ett inhomogent bränsle med varierande halter av spårelement. lnom KHM har analyser utförts av kol från sannoli- ka importområden. Med dessa analysersom bas har KHM upprättat ett rcferenskol. vilket utgör huvudsaklig grund för de miljö- och hälsobedöm- ningar och de överväganden av teknisk-ekonomisk natur som görs i denna rapport.

Till de viktigaste spärelementen i kol hör kvicksilver. Medelhaltcn av kvicksilver i de kol som kommer att vara aktuella för import till Sverige bedöms vara 0.1 mg per kg kol eller något därunder. Kol med låg kvicksil- verhalt finns företrädesvis bland kol med lågt svavelinnehäll. Kol med mycket låga kvieksilvcrinnehåll är vanliga i bl. a. Australien och Kanada.

Miljöaspekter på transport, hantering och lagring av kol och aska

Kol och aska kan vid felaktig hantering och med olämplig utrustning ge upphov till damning i anläggningens närhet. Teknik finns för att på ett- tillfredsställande sätt lösa dessa problem vid kolhanteringen.

Utmatning av befuktad aska frän silo fungerar i praktiken inte alltid väl frän damningssynpunkt. Teknik finns emellertid för att reducera damning vid detta arbetsmoment. Hantering av torr aska bör alltid ske i slutna system. .

Resultat avgjorda mätningar visar att svävande stoft i luft respektive stoftnedfall i närheten av anläggningar ej normalt överskrider de riktlinjer som finns i Sverige eller andra länder. Omfattningen av tekniska insatser för att motverka damning bör bedömas från fall till fall. En avgörande faktor är lokaliseringen av anläggningen och närheten till bostadsbebyg- gelse. Det är viktigt att hanteringen bedrivs med förutseende och en medveten strävan att reducera stoftspridning. '

Nederbördsvatten som avrinner från ett öppet kollager är förorenat. Graden av vattenpåverkan beror bl. a. av kolets svavelhalt. Öppna lager bör därför ha hårdgjord underyta för uppsamling och kontroll av neder- bördsvatten. Förberedelse bör göras för att vid behov kunna vidtaga bl. a. pl—l-justering. fällning av lösta metaller och sedimentering av suspenderade partiklar.

Prop. 1983/84: 158 63

Buller kan förekomma i samband med kolhantering. En anpassning till gällande riktlinjer är normalt fullt möjlig.

Rening av kol

Rening av kol före förbränning är tillsammans med rening av rökgaserna

' efter förbränning två huvudstrategier för att minska utsläppen av förore-

ningar till luft vid koleldning. De kan vara alternativ till varandra men ocksäi vissa fall ses som komplement till varandra.

Den teknik för kolanrikning (kolrening) som förutses vara tillgänglig under det närmaste decenniet. bygger på olika fysikaliska och fysikalisk- kemiska principer. De är alla begränsade i den meningen att de endast kan påverka det oorganiskt bundna svavlet (pyritsvavlet) och inte det organiskt bundna svavlet. För de kol som kan vara aktuella för svensk del utgör den organiskt bundna delen mer än 5057? av det totala svavlet. Alla på markna- den tillgängliga kolkvaliteter är inte lämpade för kolanrikning.

Lågsvavliga kol har i regel en lägre andel oorganiskt svavel. En långt ' driven anrikning av redan lägsvavliga kol kan därför i bästa fall ge en svavelhalt i slutprodukten på ().3—0.4%. Produkten kommer p.g.a. mal- ning att vara mycket finkornig.

I samband med pyritavskiljningen kan också askan avskiljas sa att i bästa fall 2—5% aska fås i det renade kolet. Spårämnen bundna till pyrit. som t. ex. kvicksilver. kommer att avskiljas till viss del. _

För mindre anläggningar kan en begränsning av svavelemissionen åstad- kommas genom köp av kol med särskilt låg svavelhalt. genom köp av kol som renats eller genom t. ex. svavelbindning i samband med förbränning i - fluidiserad bädd. För anläggningar där emissionskraven motsvarar kol med svavelhalt 0.3 '7'2- eller lägre kan kolanrikning ej helt ersätta effektivare svavelreduktion genom t. ex. rökgasavsvavling.

Avfallet från kolanrikning kan deponeras om kolhalten är tillräckligt låg. men deponeringen kräver omfattande skyddsåtgärder. Om energin i avfal- let nyttiggörs genom förbränning i tluidiserad bädd eller förgasning måste detta ske med höga krav på rökgasrening för att en total förbättring av miljön.jämfört med konventionell förbränning av det orenade kolet. skall bli resultatet.

Förbränning av kol

Flera väletablerade metoder finns för att direktförbränna kol. Rostcld- ning av kol är en robust och pålitlig metod som lämpar sig väl för mindre (100 MWth) enheter. Likaså föreligger det en omfattande erfarenhetsbak- grund beträffande kolpulvereldning. Inte minst dess miljöinverkan är.jäm- fört med andra bränslen och eldningsformer. välundersökt.

Tekniken med fluidiserade bäddar ger goda möjligheter att binda bräns-

Prop. 1983/84: 158 64

lets svavel till bäddmaterialet under förbränningen och därmed avsevärt minska svavelemissionen. Avskiljningsgrader mellan 80 och 90% är möj- liga att uppnå.

Central beredning av kolpulver med tillhörande distributionssystem och efterföljande eldning i mindre anläggningar (80 MWth) är ett system som tilldrar sig ökat intresse. ' .

Tekniken för förbränning av kol-vätskeblandningar genomgår en inten- siv utveckling. Kol-oljeblandningar är i tekniskt avseende klara att använ— das. Kol-vattenblandningar har ännu ej nätt det stadiet.

Samtliga fossila bränslen producerar föroreningar och restprodukter under förbränningen. Vid kolförbränning uppstår slagg och flygaska samt gasformiga föroreningar. Flera av kolets spårelement har benägenhet att anrikas på små flygaskepaniklar.

Vid kolpulvereldning kan betydande andelar av bränslets svavel bindas under förbränningen genom införande av lämpliga tillsatser i förbrännings- rummet. Detta kan senare visa sig utförbart även för rosteldning.

Tekniken för att minska kväveoxidbildningen har nått långt. Vid kolpul- vereldning kan man begränsa rökgasens NO.-halt till under vad som är vanligt vid dagens oljeeldning i anläggningar med motsvarande storlek. Det bedöms realistiskt att med läg-NOx-tcknik i nya anläggningar nå ett utsläpp av 0.15—0.20g NOK/MJ. Fortsatt teknisk utveckling kan ge ytterligare sänkningar. Den nya läg-Nox-tekniken kräver dock installation av avance- rad apparatur. '

Ofullständig förbränning ger upphov till kolväteföreningar i rökgasen. Övervakning av rökgasens kolmonoxidhalt och omsorgsfull skötsel av förbränningsanläggningen begränsar nivån av skadliga föreningar till obe- tydliga Värden.

Spillvatten uppkommer vid såväl koleldade som andra fossileldade an— läggningar." Kontroll av föroreningshalter och vattenrening bör företagas.

Rökgasrening och emissioner vid koleldning

Det finns i dag kommersiella metoder för att avskilja respektive reducera stoft. svavel- och kväveoxider i rökgaser vid koleldade anläggningar; En effektiv stoftavskiljning. där även de små submikrona partiklarna infångas. innebär att även polyaromatiska kolväten och vid förbränningen förängadc spårelement. avskiljs i stor utsträckning.

Stoftavskiljning är ett första och nödvändigt steg för rökgasrening vid koleldade anläggningar. Avskiljning i elfilter-eller i spärrftlter är den mest använda metoden för moderna anläggningar med krav på låg stoftemission. Båda teknikerna kan åstadkomma utsläppsnivåer väl under riktlinjen 15 mg stoft/MJ. '

Bland flertalet möjliga rökgasavsvavlingsmetoder är den väta tekniken med kalk eller kalksten den internationellt sett mest utbredda. Den våt-

Prop. 1983/84:158 - 65

torra metoden har nu kommersialiserats och flera anläggningar har tagits i drift eller är under byggnad. Goda avsvavlingsresultat. ned till ett utsläpp av 0.05 g S/MJ. är möjliga att uppnå med båda metoderna vid eldning av de kol som är aktuella för import till Sverige. installation av utrustning för rökgasavsvavling reducerar även emissionen av stoft. flyktiga spårelement samt klor— och fluorvätesyror.

Avskiljning av kväveoxider ur rökgas. denitrifiering. har demonstrerats vid några kommersiella. koleldade anläggningar i Japan. Med den så kal- lade selektivt katalytiska metoden går det att minska utsläppet av NOx till under 0,08g NO./MJ. Denitrifiering är en flerfaldigt dyrare metod för NO.-begränsning än förbränningstekniska åtgärder.

Emissionsmätningar har genomförts på KHM:s uppdrag vid olje- och koleldade anläggningar. Det specifika utsläppet (mängd per tillförd vär- meeffckt) av stoft. spårelement och organiska föreningar kan hållas i nivå med eller i vissa fall lägre än från motsvarande anläggningar eldade med olja. torv eller ved. Kvicksilver utgör här ett undantag för kol och torv. Utsläppen av svavel- och kväveoxider kan begränsas genom olika åtgärder i förbrännings- eller rökgasreningssteget.

Korttidsmätningar av emissioner ger en god uppfattning om anläggning- ens miljöpåverkan under normala förhållanden. Ökat utsläpp kan inträffa vid driftstörningar och vid intermittenta förhållanden. Kontinuerliga emis- sionsmätningar. utförda under längre tid. ger vid handen att störningarna är få och endast inverkar i begränsad utsträckning på medelutsläppet. Bibehållande av låg utsläppsnivå från en anläggning fordrar. utöver instal- lation av lämplig utrustning, även omsorgsfull skötsel och upprepade kon- troller.

Riktlinjer för utsläpp av luft

I de flesta länder finns lagstiftning. regelsystem eller rekommendationer som anger de villkor under vilka eldning med fossila bränslen får ske. Huvudvikten har lagts vid riktlinjer för utsläpp till luft. _

De bestämmelser som diskuteras i Sverige för att begränsa utsläppen av svavel vid koleldning är vid en internationelljämförelse de mest långtgåen- de med undantag för Japan. Kolanvändningen i Japan sker i huvudsak i större kondensverk där effektiv avsvavling av rökgaserna allmänt tilläm- pas.

Även i Västtyskland kommer betydande insatser att göras bl.a. med inriktning mot att sänka utsläppen från äldre anläggningar.

Normerna för emission av kväveoxider är i Förenta Staterna. Japan och Västtyskland uttryckta på olika sätt. men innebär i stort sett samma utsläpp. Den i Sverige aktuella emissionsnivån överensstämmer med dessa normer. [ Japan eftersträvas dessutom ofta för elproducerande anläggning— ar lägre emission genom tillämpning av särskilda förbränningstekniska åtgärder eller denitriftering av rökgasen. 5 Riksdagen/983/84. ! saml. Nr [58-

Prop. 1983/84:158 66

Statens naturvårdsverks förslag till riktlinjer (l982) för stoftutsläpp lik- nar de amerikanska normerna för större koleldade anläggningar. Dessa normer är mer långtgående än de som för närvarande gäller i t. ex. Japan och Västtyskland. För mindre anläggningar tillhör naturvårdsverkets för- slag de allra strängaste internationellt.

Vid en internationell jämförelse kan konstateras att de förslag till rikt- linjer för luftutsläpp vid koleldning som lagts fram av statens naturvårds- verk tillhör de mest långtgående.

Ny teknik för kolomvandling

Kommersiell användning av förgasning och eventuellt förvätskning av kol i större skala väntas inträda tidigast under "1990-talet. Den miljöinfor- mation som finns i dag är ej så detaljerad-som för direkt kolförbränning.

Även om en välgrundad jämförelse från miljö- och hälsosynpunkt med konventionell direktförbränning ej är möjlig. kan man dock peka på vissa för- och nackdelar med de nya omvandlingsproeesserna förvätskning och förgasning. En stor fördel är att vid såväl förvätsknings- som förgasnings- processer kan svavel avskiljas nästan fullständigt. varför emissionen av svaveldioxid blir försumbar.

En nackdel är att det vid främst kolförvätskning bildas en skara kompli- cerade nya organiska föreningar med starkt cancerogen verkan. Inom anläggningen kan dessa utgöra'ett betydande arbetsmiljöproblem. Detta innebär att anläggningarna måste utformas med stor hänsyn härtill och kommer att i detta avseende likna dagens oljeraftinaderier.

Förädling av kol genom förgasning och förvätskning är energikrävande. Det är därför en stor fördel om en förgasning- eller en förvätskningsan- läggning kan integreras med processer som kan nyttiggöra lågvärdigt vär- me från anläggningen.

Deponering av restprodukter

Stora avfallsmängder kommer att produceras vid koleldning och även om en del kommer att nyttiggöras. kommer deponering att bli o'undvklig i många fall. Kolavfallsupplagen bedöms trots sin storlek kunna fås att smälta in relativt väl i svensk landskapsmiljö.

Torra upplag bör lokaliseras till s. k. inströmningsområden. där infil- trerad nederbörd bildar grundvatten. Våta upplag bör. bl. a. med hänsyn till det större läckaget under ett inledningsskede (uppskattningsvis ca 20 år). förläggas nära havet eller andra större recipienter som kan tåla belast- ningen. Vid små förbränningsanläggningar kan deponering även ske på separat plats inom ett kommunalt avfallsupplag.

I princip kan man ej förhindra att lakvatten läcker ut ur ett avfallsupplag. Lakvattnet kommer att innehålla spårelement i halter som i vissa fall kan

Prop. "1983/84: 158 . 67

vändigt att dels i största möjliga mån reducera nederbördsinfiltrationen och dels på naturlig väg erhålla en tillräckligt stor utspädning innan vattnet när biosfären eller människan. I normala fall bedöms detta kunna uppfyllas genom att avfallets överyta tätas genom noggrann packning och täcks med ett väldränerande skikt av grus. För att motverka erosion och ge möjlighet till snabb och naturlig beväxning med skog etc. bör detta dränskikt i sin tur täckas med ett skikt av morän.

Det bedöms av KHM vara lämpligt med ett skyddsavstånd-för vatten- täkter omkring upplaget. Innanför detta avstånd får inga vattentäkter an- läggas och området bör markeras på alla officiella grundkartor. Storleken av skyddsavståndet bör anpassas till de lokala förutsättningarna i varje enskilt fall. I allmänhet rör det sig om ett avstånd från trpplaget på något eller några hundratal meter.

Upplag kan normalt lokaliseras och tekniskt utformas så att grrrndvatt- net utanför skyddsavståndet kan användas som dricksvatten utan risker för hälsoeffekter. _

Lakvattnets påverkan på närliggande ytvatten bedöms inte vara av sådan omfattning att skador på fisk eller andra vattenlevande organismer kan uppkomma.

Nyttiggörande av restprodukter

Det mesta av den kolaska som kommer att produceras under de när- maste ären har goda möjligheter att få avsättning inom framför allt cement- och betongindustrin samt som fyllningsmaterial. På längre sikt är möjlighe- terna till nyttiggörande starkt beroende av hur väl producenterna av rest- produkterna lyckas när det gäller i första hand kvalitet. leveranssäkerhet samt marknadsföring av restprodukterna.

Vid en användning av nyttiggörandet av kolrestprodukter från miljö- och hälsosynpunkt bör följande faktorer tillmätas stor betydelse: Nyttiggörandet reducerar behovet av deponering och därmed de kostna- der och den miljö- och hälsopåverkan som är knuten därtill. Genom nyttiggörandet sparas vanligen naturresurser SjäIVa nyttiggörandet och den slutliga deponeringen av de produkter där nyttiggörandet skett kan medföra viss hälso- och miljöpaverkan. Denna påverkan måste bedömas analogt med den som sker från den direkta deponeringen.

AnVändning inom cement- och betongindustri är fördelaktig från miljö- och hälsosynpunkt. Askor från kolpartier med hög radioaktivitet rekom- menderas dock ej för användning i material till byggnader där människor skall vistas stadigvarande. Nyttiggörande av restprodukter som fyllnings- material sparar naturresurser och kan göras på ett från miljö- och hälsosyn- punkt tillfredsställande sätt. om samma filosofi som vid deponering tilläm- pas vad gäller påverkan på omgivningen.

Prop. 1983/84: [58 68

Sammanfattande kostnadsaspekter på kolanvändning

Kol är en både från försörjningssynpunkt och. ekonomisk synpunkt fördelaktig råvara i energiförsörjningen. Ett utbyte av olja mot billigare kol sktrlle dessutom ha välgörande inverkan på Sveriges handelsbalans.

Kostnaderna för att motverka dammspridning vid transporter. hantering och lagring är små i relation till kostnaderna för-andra former av miljötek- nik vid kolförbränning.

Av större betydelse är kostnaderna för rökgasrening. dvs. stoftavskilj- ning och rökgasavsvavling samt förbränningstekniska åtgärder att begrän- sa emissionen av kväveoxider. Kostnaden är störst för rökgasavsvavling. Genom rökgasavsvavling tillgodoses även behovet av stoftavskiljning. I runda tal utgör kostnaden för avsvavling inklusive stoftavskiljning (våt- torr metod) ca l0— 15% av den totala årskostnaden vid koleldning i medel- stora och större anläggningar. Utöver rökgasavsvavling finns eller kommer inom de närmaste åren att finnas även andra metoder att reducera emissio- nen av svavel. Dessa har goda förutsättningar att bli kostnadseffektiva för mindre och medelstora anläggningar.

Kostnaden för att med förbränningstekniska åtgärderi nya anläggningar reducera utsläpp av NOx är betydligt lägre än kostnaden för avsvavling och utgör några procent av den totala årskostnaden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att kostnaden för miljöskyddsåt- gärder. omräknad till årskostnader. utgör mellan 5 och 25 % av den totala kostnaden för energiproduktion vid koleldning. Den lägre siffran inklude- rar stoftavskiljning och deponering av restprodukter medan den högre dessutom avser rökgasavsvavling och utnyttjande av särskild förbrän- ningsteknik för att nå låga utsläpp av kväveoxider.

Luftkvalitet i tätortsmiljö

KHM har i samarbete med statens naturvårdsverk (SNV) låtit SMI-II göra luftkvalitetberäkningar för två modellstäder nämligen en liten stad (Nyköping) och en medelstor stad (Örebro). Därtill har SMHI på uppdrag av Stor-Stockholms Energiaktiebolag låtit göra beräkningar för Stock- holm. Dessa modellfall kan tjäna som vägledning för flertalet av våra tätorter. Exemplen belyser förhållanden då olja ersätts med kol. torv eller ved i fjärrvärmepannor.

Övergång från individuell uppvärmning till fjärrvärme medför en rad betydelsefulla fördelar oberoende av om man använder olja. kol. torv eller ved i ljärrvärmepannorna. Avgörande är att bränslet kommer att användas i anläggningar av sådan storlek att väl fungerande förbränning och rökgas- rening kan upprätthållas. Utnyttjas fjärrvärmeunderlaget för produktion av elkraft i kraftvärmeverk kan detta ske utan att luftkvaliteten i tätorten nämnvärt förändras i förhållande till det fall där endast värme produceras i värmeverk.

Prop. 1983/84:158 - . 69

För städer som redan har väl utbyggda fjärrvärmenät är frågan vilka effekterna blir vid en övergång från olja till kol som huvudbränsle i t.ex. ett kraftvärmeverk. Den slt'ltsats som kan dras är att detta ej kommer att medföra någon försämring av luftkvaliteten. De fördelar som nåtts med fjärrvärmeutbyggnaden kommer att bestå.

Stockholm har i dag ett förhållandevis begränsat fjärrvärmenät. Av de luftkvalitetberäkningar som gjorts för Stockholm kan man dra den slutsat- sen att den planerade fjärrvärmeutbyggnaden. där kol kommer att utgöra ett huvudbränsle". på ett betydelsefullt sätt kommer att förbättra luftkvali- teten.

Elproduktion i större skala baserad på kol förutsätter att man bygger kondenskraftverk. SMHI har utfört luftkvalitetberäkningar för ett planerat kraftverk i Oxelösund. Rökgasavsvavling och användning av särskilda brännare för att nå låga utsläpp av kväveoxider medför tillsammans med ' en lämpligt avpassad skorstenshöjd att god marginal kommer att föreligga till gällande riktlinjer för luftkvalitet. Detta gäller både för svavel- och kväveoxider.

Utsläpp av försurande ämnen och försurning av mark och vatten

En användning av kol i den omfattning som redovisas i denna rapport bedöms tillsammans med utsläpp från andra utsläppskällor leda till ett i förhållande till dagsläget i vissa regioner reducerat svavelnedfall och i andra regioner oförändrat nedfall.

Att enbart reducera de inhemska emissionerna kommer i vissa områden inte att minska försurningsbelastningen i sådan grad att märkbara vatten- kvalitetsförbättringar skulle erhållas. I andra områden där det utländska bidraget till depositionen relativt sett 'är mindre. kan en minskning få effekt. Först efter en större reduktion av utsläppen i Europa skulle-bety- dande förbättringar fås i de känsligaste områdena som t.ex. västkusten och småländska höglandet. _

För att minska den totala försurningsbelastningen behövs ett samlat program bestående av utländska och inhemska emissionsbegränsningar. en ökad verksamhet beträffande kalkning av sjöar och åkermark. skogs- bruksåtgärder samt forskning och utveckling beträffande olika möjligheter att tillföra skogsmark alkaliska ämnen.

Att ställa upp en försurningsprognos i nationell och regional skala är i dag en närmast omöjlig uppgift. då flera av de ovan nämnda åtgärderna knappt ännu är påbörjade. Ännu svårare blir uppgiften om man försöker sig på kvantitativa beskrivningar. I kvalitativa mått skulle man dock kunna förmoda att pågående försurningstrend knappast-kan vändas inom de närmaste 10-20 åren. i varje fall inte inom det närmaste decenniet. _

Som ett led i arbetet att minska försurningen ingår att till rimliga kostna- der reducera inhemska svavel- och kväveemissioner. Man bör därvid-

Prop. 1983/84:158 ' 70

beakta dels målet att i avsevärd grad reducera utsläppen. dels teknikens mognad och ekonomi. dels ock eventuella konsekvenser för arbetet att minska vårt oljeberoende. Det är enligt-KHM:s bedömning möjligt att på sikt reducera svavelutsläppen utöver vad som i dag diskuteras.

Nedfall av metallhaltigt stoft och organiska ämnen

Vid förbränning av kol. liksom olja. torv och ved frigörs stoft i varieran- de omfattning. Det stoft. som emitteras från kolförbränning. består till en helt dominerande del av oxider och karbonater av jordskorpans vanligaste grundämnen. men innehåller dessutom spårelement (tungmetaller). Ut- släpp och nedfall av partiklar bestäms i hög grad av den stoftavskiljningsut- rustning man valt och graden av tillförlitlighcten hos denna.

På nationell basis bedöms för metaller de emissionsförändringar som uppstår på grund av koleldning bli ringa även i det fall inte enbart olja ersätts titan även en betydande mängd elenergi produceras i kondenskraft- verk. Undantag utgör vanadin och nickel som kan minska i utsläpp med ca 30% respektive 40%. vilket i sin tur innebär en depositionsminskning på ett tiotal procent. Kvicksilverutsläppen ökar vilket diskuteras i avsnittet nedan. För övriga metaller bedöms den förändrade depositionen som obetydlig. .

Av odlingsförsök'kan den slutsatsen dras att den flygaska som emitteras från anläggningar med god stoftavskiljning ej kommer att påvisbart höja metallhalterna i våra nyttoväxter. Även för skogsmark kommer metallde- positionen från .ko'lförbränning i Sverige att ligga långt från den nivå där negativa effekter kan inträda.

Emissionsförändringar för organiskt material blir små 'vid förbränning av kol i den omfattning som anges av KHM:s åskådningscxempel. varför man kan utgå från att halterna i livsmedel ej kommer att ändras vid övergång till koleldning.

Kvicksilver

KHM har låtit sammanställa och utvärderade senaste årens forsknings— resultat angående hälsoeffekter av metylkvicksilver. Denna studie visar att metylkvicksilver kan ge effekter på hälsan. bl. a. i form av en försenad utveckling av hjärnans funktion hos barn. vars mödrar regelbundet konsu- merat metylkvicksilverhaltig fisk. Den förnyade riskuppskattningen inne- bär att säkerhetsmarginalen för fosterskadande effekter kan vara mindre än vad man tidigare ansett.

Genom undersökningar. utförda på uppdrag av KHM. har fastställts att kvicksilver emitteras i vattenlöslig form från koleldade anläggningar. Även förbränning av sopor ger upphov till luftutsläpp-av vattenlösligt kvicksil- ver. Sannolikt gäller detta också vid eldning av torv och ved. Utsläppen

Prop. 1983/84:158 71

från koleldade anläggningar kommer att understiga de i dag existerande . emissionerna från flera utsläppskategorier. [ början av 1990-talet kommer de nationella utsläppen från koleldning att vara av samma storleksordning som emissionerna från dagens krematorier. Även kvicksilverutsläppen från eldning av drygt 23 miljoner ton kol per år. vilket skisseras i KHM:s äskådningsexempel 3 inkluderande åtta block i stora kondenskraftverk. bedöms vara av relativt liten betydelse från nationell synvinkel med hän- 'syn till utsläppens storlek och mängderna av i atmosfären förekommande kvicksilver.

Kvicksilvrets omsättning i miljön är ej till alla delar känd. Man har emellertid konstaterat ett samband mellan försurning och kvicksilverhalter iftsk. Detta förhållande bedöms vara av större betydelse än förekomst och utsläpp av kvicksilver i luft. Motåtgärder i form av kalkning tycks vara en möjlighet att undvika ökat kvicksilverinnehåll i fisk till följd av en ökad försurning.

När olja ersätts av kol. torv eller ved ökar kvicksilverutsläppen något. men detta kommer att ha en mycket begränsad effekt på kvicksilverhalten i fisk i en eventuellt försurningskänslig sjö nära en anläggning. Det lokala svavelnedfallet blir i stort sett oförändrat eller lägre vid en övergång från olja till kol och alltid lägre vid övergång till torv eller ved. Detta gäller oavsett om ett fjärrvärmesyStem redan är utbyggt eller är planerat. En begränsad ökning av svavelnedfallet erhålls om elenergi produceras samti- digt med värme. Inverkan av detta på kvicksilverhalten i fisk är dock liten.

Lokala effekter kan uppträda när det gäller stora kondenskraftverk. Kvicksilverhalten i fisk i en försurningskänslig sjö nära ett kolkondensverk på 2x6tl0 MWe riskerar att öka med ett tiotal procent. Lokalisering. lokala förhållanden och de åtgärder som vidtas i ett sådant fall avgöri vilken mån en ökad risk kommer att föreligga.

Oberoende av vilken utformning det framtida svenska energisystemet får. är det enligt KHM:s bedömning nödvändigt att närmare utreda vilka risker för effekter på foster som existerande metylkvicksilver—halter i fisk innebär. samt hur svartlistningsförfarande och kostrekommendationer in- verkar. Skärpta bestämmelser i dessa avseenden kan mycket väl visa sig nödvändiga för att bringa ner riskerna till acceptabel nivå.

Effekter av radioaktivitet i kol

Bränslen' som kol och torv innehåller. liksom jordskorpan i övrigt. radioaktiva isotoper av uran och torium samt dessa ämnens sönderfalls- produkter. De stråldoser som kan uppkomma till följd av utsläpp till luft av radioaktiva ämnen har bedömts i ett antal utländska studier. Slutsatsen av dessa är att kolförbränning jämfört med den naturligt förekommande ra- dioaktiviteten tillför luften mycket små mängder aktivitet.

Den i filter avskilda flygaskan samt den från pannans botten utmatade

Prop. 1983/84: 158 72

bottenaskan innehåller huvuddelen av den i kolet ingående aktiviteten. Den utlakning som bedöms kunna ske från upplag av aska av radioaktiva ämnen är ej av sådan omfattning att några problem med radioaktivitet i grundvatten kommer att uppstå med den deponeringsteknik och de lokali- seringsförutsättningar som anges i avsnittet om deponering.

Flygaskan kan nyttiggöras genom inblandning i cement och betong. En fråga som härvid ställts är om detta kan förändra byggmaterialets egenska— per vad gäller radonavgång. Mätningar på provblock har visat att radonav- gången ej ökade vid normal ersättning av cement. En viss ökning av väggarnas direkta strålning kommer att ske. Denna effekt är liten och ligger inom den variation som accepteras enligt såväl gällande byggnorm som radonutredningens förslag till framtida bestämmelser.

Emissioner med global klimatpåverkan

Från praktiskt taget alla förbränningsprocesser emitteras bl. a. kol- dioxid. kväveoxider och oförbrända organiska föreningar. De två senare påverkar atmosfärens ozonhalt. Koldioxiden och ozonet har. till skillnad från luftens syre och kväve. stor betydelse för strålningsbalansen och därmed det globala klimatet. Förbränning av kol ger normalt upphov till högre utsläpp av koldioxid och kväveoxider än användning av tung eld- ningsolja.

Av den koldioxidmängd som nu emitteras absorberas endast ungefär hälften av oceanerna och av växtvärlden. vilket innebär att koldioxidhal- ten i atmosfären ökar. Om gjorda bedömningar av de globala koldioxidut- släppen fram till sekelskiftet är riktiga. torde märkbara effekter av koldi- oxidhaltens förändring kunna noteras mot slutet av detta århundrade.

Kväveoxidutsläppcn kommer mycket långsamt att tära på stratosfärens ozoninnehåll och därmed öka den ultravioletta instrålningen.

Effekterna av både koldioxid och kväveoxider kommer inte att snabbt göra sig märkbara. men är å andra sidan sannolikt också svåra att åtgärda om de får utvecklas. Dessa frågor är i högsta grad en internationell angelä- genhet att få bevakade och framledes utredda.

Arbetsmiljö — problem i anslutning till kolhantering i Sverige

Arbetsmiljöriskerna i samband med kolanvändning är förhållandevis väl kända bl.a. i våra grannländer Finland och Danmark. I Sverige är kunska- perna om miljöproblem inom närbesläktade industrier tillfredsställande. Goda möjligheter finns att tillvarata erfarenheterna från dessa industrier.

Damning vid transport och hantering av kol kan uppkomma speciellt vid varm och blåsig väderlek. Riskerna för skadlig damning kan dock elimine- ras eller minskas kraftigt med rationella arbetsmetoder och tekniska lös- ningar. Detta gäller även transport och hantering av restprodukter. Speci-

Prop. 1983/84:158 73

ell omsorg måste läggas på det moment där utlastning sker vid anläggning- en och vid lossning av produkterna på upplaget. Vid torr hantering av askan måste helt slutna system användas.. .

Arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser och andra myndigheters före- skrifter och anvisningar täcker de kända och förväntade risker som finns i en modern koleldad anläggning. När det gäller arbetsmiljöproblemcn i samband med ny teknik kan erfarenheter fås från andra liknande industri- branscher.

HäISOeffekter

KHM har granskat grunderna för internationellt och i Sverige existeran- de och föreslagna gränsvärden för svavel- och kväveoxider. Denna genom- gång. beräkningar av vilka halter som kan uppkomma vid kolanvändning i tätort samt en epidemiologisk studie i Finland. utgör grund för bedömning- en att effekter på andningsvägarna ej förväntas uppträda på grund av kolförbränning vid tillämpning av modern teknik.

Undersökningar av rökgasernas innehåll av mutagena och carcinö'gena ämnen har visat att stora moderna och välskötta kol- och oljeeldade anläggningar släpper ut ytterst små mängder mutagent material. Med led- ning av tillgängliga undersökningar gäller denna slutsats även välskötta och stora torveldade anläggningar. Av Projekt KHM och statens natur- vårdsverk genomförda undersökningar vid små fastbränsleeldade anlägg- ningar framgår däremot att emissionen per energienhet av mutagena äm- nen i vissa fall kan vara betydligt större från sådana anläggningar.

KHM har låtit sammanställa och utvärdera de senaste årens forsknings- resultat angående hälsoeffekter av metylkvicksilver. Denna studie visar att metylkvicksilver kan ge effekter på hälsan. bl.a. i form av en försenad utveckling av hjärnans funktion hos barn. vars mödrar regelbundet konsu- merat metylkvicksilverhaltig fisk. De kvieksilverhalter som redan i nuläget finns i fisk från vissa svenska insjöar och kustområden är så höga att myndigheterna har rekommenderat konsumtionsbegränsningar vid halter mellan 0.2 och 1.0 mg per kilo. Försäljningsförbud gäller vid halter högre än lmg per kilo. Den förnyade riskuppskattning som gjorts inom KHM innebär att säkerhetsmarginalen för fosterskadande effekter kan vara mindre än vad man tidigare ansett.

En kolanvändning som innebär en ersättning av olja bedöms påverka halterna av metylkvicksilver i fisk i liten grad. Risk finns för ökade halteri tisk i försurningskänsliga sjöar nära en större punktkälla som ett kolkon- denskraftverk om ej motåtgärder vidtas. Lokalisering. lokala förhållanden och de åtgärder som vidtas i ett sådant fall avgör i vilken mån en ökad risk kommer att föreligga.

Oberoende av vilken utformning det framtida svenska energisystemet får, är det enligt KHM:s bedömning nödvändigt att närmare utreda vilka

Prop. l983/84:158 74 risker för effekter på foster som existerande metylkvicksilverhalter i fisk innebär. samt hur svartlistningsförfarande och kostrekommendationer in- verkar. Skärpta bestämmelser i dessa avseenden kan mycket väl visa sig nödvändiga för att bringa ner riskerna till acceptabel nivå.

Under förutsättning att man inte använder flygaska med för hög radioak- tivitet i byggnadsmaterial för bostäder och att man inte anlägger vatten- täkter för dricksvatten i omedelbar närhet av avfallsupplag. bör den teknik - som finns att nyttiggöra och deponera restprodukter och avfall från kolför- bränning vara tillräcklig för att eliminera riskerna för negativa hälsoef- fekter.

Med stöd av genomförda analyser bedöms sammanfattningsvis att kol kan utnyttjas som ersättning för olja i fjärrvärmeverk och kraftvärmeverk samt inom industri på ett från hälsosynpunkt acceptabelt sätt om kolet används i välskötta anläggningar, av sådan storlek att en effektiv miljötek- nik kan utnyttjas. Elproduktion i kolkondenskraftverk bedöms likaledes kunna ske. Särskilda utredningar av lokala och regionala förhållanden inför varje lokalisering blir här avgörande för vilken omfattning av elpro- duktion som kan anses vara möjlig.

Prop. 1983/84:158 7 'Jl

Bilaga 2.2

Sammanställning av remissyttranden över statens vatten- fallsverks rapport Kolets hälso- och miljöeffekter (KHM- projektets slutrapport)

Efter remiss från industridepartementet har yttrande över rapporten avgetts av socialstyrelsen. Sveriges meteorologiska och hydrologiska insti- tut. lantbruksstyrelsen. skogsstyrelsen. liskeristyrelsen. statens natur- vårdsverk. arbetarskyddsstyrelsen. statens planverk. statens miljömedi- cinska laboratorium. sjöfartsverket. Vetenskapsakademien. Stockholms universitet. Uppsala universitet. Lunds universitet. Lunds universitet. tekniska fakulteten. Umeå universitet. Göteborgs universitet. högskolan i Luleå. Tekniska högskolan i Stockholm. Chalmers Tekniska Högskola. medicinska forskningsrådet. naturvetenskapliga forskningsrådet. Sveriges lantbruksuniversitet. statens livsmedelsverk. Institutet för vatten och luft- vårdsforskning. statens strålskyddsinstitut. bostadsstyrelsen. statens råd för byggnadsforskning. Sveriges geologiska undersökning. energiforsk- ningsnämnden. domänverket. Korrosionsinstitutet. Ingenjörsvetenskaps- akademien. länsstyrelsen i Södermanlands län. länsstyrelsen i Malmöhus län. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. länsstyrelsen i Örebro län. länsstyrelsen i Västmanlands län. Göteborgs kommun. Malmö kommun. Norrköpings kommun. Stockholms kommun. Södertälje kommun. Uppsa- la kommun. Västerås kommun. Centralorganisationen SACO/SR. Folk- kampanjen mot kärnkraft. Fältbiologerna. Hyresgästernas riksförbund. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige. Landstings- förbundet. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen. Svenska kcmiingcnjörers riksförening. Svenska kraftverksföreningen. Svenska naturskyddsföre- ningen. Svenska stcnkolsimportörcrs förening. Svenska Värmeverksföre- ningen. Sveriges lndustriförbund. Tjänstemännens Centralorganisation. Nycol AB. Svenskt Kolkonsortium AB samt 'l'rädgårdsnäringens riksför- bund.

1. Allmänt

Endast I-"olkkampanjen mot kärnkraft och Fältbiologerna har i sina remisskrivelser mera direkt behandlat regeringens uppdrag till vattenfalls- vcrket. Folkkampanjen mot kärnkraft skriver att enligt uppdraget skulle vattenfallsverket genomföra studier efter de riktlinjer som angavs i prop. l978/79:115 men att dessa riktlinjer blev överspelade av den energipoli-

Prop. 1983/84:158 76

tiska utvecklingen. Grundförutsättningarna måste i stället vara de som beslutades av riksdagen efter folkomröstningen om kärnkraften. nämligen en kraftfull hushållning och en övergång till främst inhemska förnybara energikällor. Fältbiologerna påpekar "det märkliga i att ge utredningsupp- draget till den aktör på energiområdet som kan förmodas bli en av de huvudansvariga för byggande och drift av eventuella framtida anläggning- ar."

Ett stort antal remissinstanser. däribland statens miturvårdsverk. stu- tc'ns planverk. Lunds och Umeås universitet, Ingenjörsvetenskupsukude- tniwz. länsstyrelserna i Söder/nunlands. lllulmöhus och Örebro län. Göte- borgs. Malmö. Norrköpings. Strn'khaltns. Södertäljes och Västerås kom- muner. Svenska urbetsgivureföreningen. Svenska kruthwrks/öreningen. Svenska värmavcrksjörwzingen. Sveriges industriförbund. N_vml AB och Svenska stenkölsitnportötwrsförening, uttalar sig i positiva ordalag om hur KHM genomfört arbetet. Bl.a. uttrycks på olika sätt att KHM på ett förtjänstfullt sätt initierat forskning och undersökningar. välbearbetat ett mycket omfattande underlagsmaterial samt på ett utmärkt sätt dokumente- rat uppnådda kunskaper.

Svcnska kraftverksjfi'jreningen och S venska värmeverksföreningen poängterar att på viSsa områden har helt ny kunskap tagits fram. Högsko- lan i Luleå tror att denna typ av utredningar kan verka vitaliserande på forskningssamhället bl. a. genom att identifiera olösta problem insattai sitt sammanhang. lngenjörsvetenskupsakademien framhåller att det material som presenteras bygger på en insats av ett stort antal sakkunniga personer och utgör en imponerande satsning och bevis på möjligheterna att i Sverige åstadkomma kraftsamling för att lösa ett centralt problem. Svenska stan- kolsimportörars förening anser det välgörande att KHM genom grundlig undersökning av de olika problemen kunnat föra ned hela diskussionen på en realistisk nivå.

Rätt allmänt finner remissinstanserna KHM:s rapport utgöra en kun- skapsbank som kan vara till stor nytta. Statens nuturvårdsverk anser att det omfattande underlagsmaterialct kan vara av betydande värde i det fortsatta arbetet med bedömning av olika energisystems miljökonsekven- ser. Livsmedelsverket framhåller som allmänt intryck att KHM— utredning- en är en gedigen. djupgående och kunskapsrik analys av hälso- och miljöef- fekter förbundna med en ökad kolanvändning i Sverige. Energiforsknings- nämnden finner att den bild som ges i rapporten i stort sett är balanserad och fullständig. Ingenjörsi'etwtskapsukudwnien menar att rapporten ger ett gott underlag för bedömning av konsekvenserna av en mer omfattande ' kolintroduktion i Sverige. Svenska url;etsgivurq/öreningen noterar med tillfredsställelsc det breda angreppssättet och att det i utredningen görs utmärktajämförelser med andra miljöproblem.

Högskolan i Luleå framhåller att rapporten som helhet är välskriven. har god layout och är föredömligt illustrerad.

Prop. 1983/84:158 77

Kritiska synpunkter på KHM:s arbete saknas emellertid inte. Genomgå- ende negativ kritik av projektet framförs främst av naturvetenskapliga jbrskningsrådet och av Fältbiologerna. Denna kritik kan i huvudsak sam- manfattas i följande uttalande hämtat ur naturvetenskapliga forskningsrå- dets skrivelse:

"Rådet finner dock att de värderingar. som lagts till grund för bedöm- ningarna. inte ståri överensstämmelse med de principer som i dag måste läggas till grund för införandet av ny teknik. framför allt när det gäller hälso- och miljöverkningar. Behandlingen inskränks till de nationella aspekterna. såväl när det gäller hälsoeffekter som verkningarna på klima- tet och omgivaingen av kolets förbränningsprodukter och avfall. Vidare begränsas övervägandena väsentligen till driftskedet när det gäller de nu planerade anläggningarna. Detta innebär att man för all framtid måste förlita sig på tekniska system exempelvis för omhändertagande av vatten— flöden från deponier. Dessutom förutsättes permanenta begränsningar be- träffande utnyttjande av mark- och vattenresurser. inkl. kostrestriktioner. Detta innebär att bördor läggs på kommande generationer och eftersom verkningarna kan förväntas kvarstå under så långa tidsrymder att nuvaran— de anläggningsinnehavare icke kan åläggas att garantera fullföljandet av behövliga åtgärder. kommer konsekvenserna att få bäras av samhället i sin helhet.

Beträffande kunskapsunderlaget har en stor faktabas beträffande några aspekter av en ökad kolanvändning åstadkommits. Utredningens samman- fattande del präglas doek mer av optimism än objektivitet._Svårigheter och nackdelar minimeras och en överdriven tilltro visas till anläggningarnas driftsäkerhet och möjligheten till kontroll och framtida reningsteknik. Fun- damentala problem återstår att undersöka när det gäller hälsoeffekter av kvicksiler. kadmium och andra metallutsläpp samt av förbränningspro- dukter såsom kväveoxider och polycykliska organiska ämnen. Det är icke tillfyllest att — såsom KHM gör jämföra med nuvarande förhållanden. exempelvis beträffande emissioner från oljeeldning och bilavgaser. som allmänt bedöms som oacceptabla.

Enligt rådets mening utgör utredningen ett alltför ofullständigt och i sina slutsatser alltför osäkert underlag för ett ställningstagande beträffande den framtida energipolitiken. En förutsättningslös jämförelse mellan alla tänk- bara energiformer efterlyses. Strävan bör vara att minimera skadliga hälso- och miljöeffekter. ej att tolerera och sanktioncra dagens situation."

Kritik av mera övergripande natur riktad mot principer i KHM:s sätt att genomföra sitt arbete har framförts av ett stort antal remissinstanser.

Naturvetenskap/igt:forskningsrådet påpekar att i ett globalt ekologiskt perspektiv får inga begränsningar i tid och rum inskränka beaktandet av hälso- och miljöeffekterna. och att varje dödsfall eller skada mäste vär- deras lika oavsett var. när och hur det inträffat. Av detta följer. enligt rådet att hälso- och miljöbelastningar från hela processkedjan alltifrån

Prop. 1983/84: 158 78

utvinning av energiråvara till slutlig avfallsförvaring måste beaktas liksom effekterna av dessa inom och utom Sveriges gränser under överskådlig tid. — "I synnerhet gäller detta oreparerbara ekologiska effekter och verkning- ar av föroreningar från avfallsprodukter". Rådet finner att KHM:s resultat i många hänseenden är oförenliga med dessa allmänna principer. vilket till en del kan återföras till direktiven för utredningsarbetct.

Ett flertal remissinstanser. däribland smitt/styrelsen, statens rrziliihnedi- cinska laboratorium. Vetenskapsakademien. universiteten i Stockholm. Uppsala och Göteborg. energiforskningsnämnden. Ingenjörsvetenskaps- akaa'emien och Fältbiologerna framför som kritik att "KHM i första hand studerat miljökonsekvenserna av en substitution av olja med kol och ej tillräckligt jämfört med andra lösningar för oljeersättning. Fältbiologerna skriver bl.a. att det saknar all rimlighet att vid val av framtida energiför- sörjningssystem göra den endajämförelsen medjust det energislag som det råder en bred enighet om att inte satsa på i framtiden. Energiforsknings- nämnden menar att det hade varit värdefullt att också få en systematisk jämförelse mellan kol och andra lösningar för oljeersättning såsom effekti- vare energianvändning och utnyttjande av förnyelsebara energikällor. Ve- tenskapsakademien vill förorda en bred utvärdering av miljöeffekterna hos andra energikällor som kan ligga till grund för en jämförelse med en tänkt kolanvändning. N_vcol AB säger i sitt remissvar att det hade varit värdefullt om KHM även hade behandlat ett scenario där kolhanteringen inte är den traditionella utan baseras på förädling av kolråvara.

Bl.a. Vetenskapsakademien. Uppsala universitet. naturi'etenskapliga jorskningsrädet, Malmö kommun, l.andstingsf'örbundet och Fältbiolo- gerna framför som kritik att KHM jämför ny eller framtida kolteknik med gammal oljeteknik. statens miljönmlieinska laboratorium frågar sig hur mycket den samlade svenska emissionen av svaveldioxid skulle kunna sänkas om Sverige även framledes använde olja men tillämpade den "bästa teknik" som utredningen anser kommer att användas för kol”? Här bör dock som remissammanställarens kommentar inskjutas att KHM en- ligt direktiven skulle studera och utvärdera effekten av kolanvändning vid "användande av den bästa teknik och de åtgärder för rening och för omhändertagande av avfall som nu tinns tillgängliga eller som kan förutses finnas att tillgå under främst 1980-talet".

Fältbiologerna anser det anmärkningsvärt att regeringen uppdragit åt vattenfallsverket att redovisa hur hälso- och miljöproblemen skall kunna lösas på ett "tillfredsställande sätt" utan att definiera begreppet "tillfreds- ställande”. Fältbiologerna finner det lika anmärkningsvärt att KHM inte närmare diskuterar begreppet utan i stället verkar att oreserverat utgå från att de miljöproblem som finns idag är tillfredsställande eller acceptabla.

Flera remissinstanser. däribland socialstyrelsen. Vetenskapsakademien. universiteten [ .S'toekholm och Uppsala. naturretenskapligaforskningsrå— det. Svenska naturskyddsföreningen och Fältbiologerna. anmärker på att

Prop. 1983/84:158 79

texten i huvudrapporten blivit "glättad” och positiv på ett sätt som kan få läsaren/beslutsfattaren att underskatta miljöriskerna. Några remissinstan- ser, bland dem domänverket. påtalar dessutom att det i flera fall skett glidningar i formuleringarna så att slutrapportens huvuddel blivit mera oreserverat positiv till ökad kolanvändning än vad underlagsrapporter och tekniska rapporter medger. Livsmedelsverket noterar att riskanalysen rö- rande hälsoeffekter är förbunden med avsevärda osäkerheter och an- märker att när analysens resultat presenterats i grafiska figurer har dessa osäkerheter bortfallit och ej heller påpekats.

Stockholms universitet finner utredningens optimistiska attityd när det gäller att klara av kolets miljöproblem anmärkningsvärd och menar att denna kontrasterar skarpt mot de farhågor som framhölls från många håll under kärnkraftsdebatten. Energiforskningsnämnden saknar en förklaring och diskussion härav i rapporten och anför att det hade varit motiverat med en redovisning av nya rön. tidigare felsyner eller ändrade värderingar.

Universiteten i Stockholm och Uppsala, naturvetenskapligaforsknings- rådet samt Ingenjörsvetenskapsakademien efterlyser en ekonomisk total- översikt över miljöskyddsåtgärder och miljöeffekter. en s. k. cost-benefit analys. Denna bör enligt Uppsala universitet ta särskild hänsyn till den långvariga exponering som hela befolkningen utsätts för. Av speciellt intresse i detta sammanhang anser universitetet vara genotoxiska. terrato- gena och reproduktionstoxiska effekter. Lantbrukarnas riksförbund ut- trycker liknande synpunkter.

2 Kols egenskaper

Malmö" kommun noterar att kols innehåll av tungmetaller kan variera starkt vilket lokalt och temporärt kan ge betydande avvikelser från KHM:s beräknade genomsnittsvärden.

Statens strålskwddsinstitut anför liknande synpunkter beträffande halten av radioaktiva ämnen och säger att denna kan variera över en faktor 100 inom samma kolfyndighet.

Folkkarnpanjen mot kärnkraft påpekar att kol är en mera förorenad råvara än olja och att det vid förbränningen avges drygt 30 % mer koldioxid än vid oljeeldning.

Energiforskningsnämnden citerar andra att-satsen i sammanställningen sid 4 i huvuddelen: "att samma typ av föroreningar återfinns i varierande halter i olja. kol. torv och ved. Dessa halter bestämmer. tillsammans med eldningsteknik och rökgasbehandling. utsläppens storlek". Nämnden no- terar att att- satsen är riktig men vill samtidigt påpeka att det finns en skillnad mellan ved och lagrade bränslen då det gäller tillskottet av förore- ningar till biosfären. Vid förbränning av ved omfördelas samma grundäm- nen som från början fanns i biosfären. dvs. inget nettotillskott uppkommer

Prop. 1983/84:158 . ' 80

och det är då inte utsläppens storlek i sig utan i stället frågan om ämnena uppträder i farligare form efter förbränningen än före som bör beaktas vid en bedömning av miljökonsekvenserna. Vid fossila bränslen gäller att alla emitterade ämnen ökar hälso- och miljöriskerna. eftersom de i praktiken är ofarliga sålänge ämnena finns kvar i bränsleråvaran underjord.

3 Tillgången på kol

Folkkampaty'en mm kärnkraft noterar att det faktum att kol är en impor- terad vara gör de argument som brukar anföras mot olja i leveranssäker- hetshänseendc lika giltiga för kol. Folkkampanjen menar att det är "bu- rockt" att i dag. när landet får mer än hälften av oljeimporten från Nord-. sjöfälten. tro att kolimport från USA eller Australien skulle vara säkrare tillförsel.

Universiteten i Stockholm och Götelmrg uttrycker oro över att det kan komma att uppstå situationer då import av kol medhögre svavelhalt måste accepteras och menar att detär en brist att inte miljöeffekterna redovisats av KHM i sådana fall.

4. Transport. hantering och lagring av kol och aska

Flera remissinstanser. bland dem Ingen/inatt'etenskapmkudemien och Svenska kumntunn'irhunt/et. tar upp frågan om lakvatten från öppna kol- lager och menar att det på detta område finns oklarheter som bör studeras vidare. Naturvetenskapligu fars/(ningsråclet påpekar att undersökningar vid Cornell University visar att fuktighet och regn i ett kollager lakar ur metaller och att Sveriges klimat i så fall är olämpligt för kollagring i stor skala.

Statens råd för h_vggn(ulsfnrskning påpekar att det för att bemästra problemen med koldamm krävs tekniskt omfattande och kostnadskrä- vande metoder för transport och hantering av kol. _

5 Rening av kol

Lunds universitet efterlyser en mera utförlig behandling av effekterna av- användandet av kolsuspensioner samt anser att KHM mera ingående borde ha diskuterat möjligheterna att rena kolreningsavfall. Enligt Ingen- jörsvetenskapsakaa'emiens uppfattning behöver hela området kolanrikning och dess relation till miljöproblemet cn grundligare kartläggning och kun- skapsuppbyggnad. N_vc-ol AB hade å sin sida gärna sett att KHM gått längre i resonemang och slutsatser vad gäller kolrening och förädling av . kolråvara till kolbränslen.

Prop. 1983/845158 -. 81

6. Emissioner, rökgasrening och miljötekniska aspekter

Naturvetenskap/iga_f'arskningsrådet anser att den nya teknik som förut- sätts för en introduktion av kol ännu befinner sig under utveckling och att en avsevärd tid därför måste förflyta innan tillfredsställande erfarenheter för anläggningsutform-ning och driftrutiner erhållits. Rådet säger vidare att rökgasens innehåll av SO:. NO.. CO och metaller ständigt måste kontrol- leras vilket kräver goda laboratoriemöjligheter för kontroll av sofistikerade övervakningsinstrument. Organiska utsläpp kan dessutom inte mätas med dagens teknik utan man är hänvisad till kontroll av CO-haltcn vilket vid kontinuerlig drift innebär risker för oberäkneliga emissioner av andra giftiga ämnen.

Flera remissinstanser. däribland Göteborgs universitet. Högskolan i Luleå och Fr'iltbiolagerna. tar upp frågan om emissionernas påverkan av driftstörningar m.m. Fältbiologerna skriver: "En realistisk bedömning av de verkliga emissionerna måste vidare inbegripa bedömning av driftstör- ningar. åldrandet av anläggningar och möjligheten att erhålla en fullt kom- petent personal. Vår bedömning är att utredningen i allt för liten grad har tagit hänsyn till dessa faktorer. Det bör i detta sammanhang påpekas att det för många energianläggningarjust är driftstörningarna som ger upphov till en stor del av emissionerna. Det är dessutom så att en tidsmässigt kort men hög exponering av toxiska substanser på biologiska system kan ge upphov till betydande skador"'..Inge/y'iirst'etenskapsakademien framhåller ,å andra sidan att den ökade automatiseringen och datoriseringen troligen kommer att ge förbättrade möjligheter till säkrare styrning av anläggning- arna. vilket i sin tur kan medföra minskade utsläpp.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framför att hittills erhållna driftserfar- enheter samt resultat av emissions- och immissionsmätningar utförda vid kraftvärmeverket i Västerås i stort överensstämmer med de uppgifter som redovisas i KHM:s slutrapport. .

Länsstyrelsen i Malnu't'lzus län noterar att installation av avsvavlingsan- läggning gör det möjligt att utnyttja kol med högre svavelhalt vilket emel- lertid medför en viss risk för att även kolets kvicksilverinnehåll kan öka med ökade utsläpp som följd.

7. Riktlinjer för luftföroreningsutsläpp

Kapitel 9 i KHM:s huvudrapport är att se som en översiktlig redovisning av nu gällande bestämmelser för utsläpp av svavel- och kväveoxider vid koleldning i olika länder. Även nu gällande svenska bestämmelser för svavelutsläpp samt naturvårdsverkets förslag till riktlinjer för svavel- och kväveoxidutsläpp redovisas.

6 Riksdagen 1983/84. I sant/.Nr [58

Prop. 1983/84:158 82

Konsekvenserna av svavel- och kväveoxidutsläpp behandlas av KHM i dels kapitel 15 (konsekvenser på miljön). dels kapitel 11 (ekonomiska konsekvenser vid olika kravnivåer). I dessa kapitel diskuterar KHM en egen variant till utsläppsnorm som innebär ungefär samma totala svavelut- släpp i landet som i naturvårdsverkets riktlinjer men till väsentligt lägre kostnader.

Många remissinstanser tar på olika sätt upp frågor om utsläppsnormer. Vid sammanställningen av remissvaren har det synts lämpligt att i detta avsnitt samlat redovisa alla synpunkter om utsläppsnormcr.

[.t'insstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län. I—Iyresgästernas riksförbund. Svenska cellulosa- och pappersbruksf'öreningen. Svenska kraftverksföreningen och Svenska t'ärtneverksfi'ireningen anser det angelä- get att klara regler för utsläppsgränser vid koleldning snarast fastställs så att kommuner och andra intressenter får klara linjer att arbeta efter. Landstingsförhimdet framhåller att de centrala kravspecitikationerna bör bli så otvetydiga som möjligt.

I viss motsats till detta anser fiskeristyrelsen att det är av vikt att inga gränsvärden för svavel fastställs med utgångspunkt från nuvarande kun—- skap. I stället bör man vara medVeten om att tekniken utvecklas och att det sannolikt kommer att innebära ökade möjligheter till sänkta värden i fram- ' tiden. Vetenskapsakademien och nuturvetwtskapliga farskningsrådet un- derstryker att gränsvärden bara skall ses som ett hjälpmedel vid planering" och prioritering och att varje utsläpp självfallet skall begränsas så långt som möjligt.

Sveriges industriförbund framhåller som sin uppfattning att en grundläg- gande princip i den svenska miljöskyddslagstiftningen är individualpröv- ning av varje enskild anläggning. lndttstriförbundet vill därför ifrågasätta lämpligheten av att frångå denna princip när man skall fastställa nya regler för storskalig koleldning och menar att någon påtaglig fördel inte syns vara att vinna genom generella krav.

Statens naturvårdsverk anger att verket efter remissbehandlingen av KHM-utredningen avser att fastställa definitiva riktlinjer för utsläpp utom vad gäller svavel. Riktlinjer är avsedda att underlätta prövningen enligt miljöskyddSlagen i de enskilda fallen och avse-s inte bli bindande.

Svenska stenkolsimportörers förening framhåller som sin mening att kommande föreskrifter för kolanvändning bör utformas utan onödiga över- drifter och därmed kostnader. Trädeårdsnäringens riksförbund vill erinra om att det inte kan vara rationellt att i Sverige införa så hårda bestämmel- ser för koleldning att den svenska växthusproduktionen därigenom även- tyras. Då kan effekten bli att denna produktion flyttas till grannländerna och att en del av de utsläpp som skulle undvikas ändå sprids till Sverige genom nedfallet från dessa länder.

Hyresgästernas riksförbund påpekar med hänsyftning på den tekniska utvecklingens möjligheter att det miljömässiga målet för tillåtna inhemska

Prop. 1983/84:158 83

utsläpp från kolenergianläggningar bör tas i åtminstone två etapper och att de krav statens natur-vårdsverk ställer bör vara slutmålet.

Länsstyrelsen i Örebro lätt anser att naturvårdsverkets förslag inte med- för någon markant förbättring av försurningssituationen vare sig för landet totalt eller'för Bergslagsområdet. Länsstyrelsen. vill dock framhålla att Sverige måste vara ett föregångsland när det gäller att minska utsläppen av försurade ämnen för att kunna agera pådrivande vid diskussioner med övriga länder i Europa om att få till stånd internationella överenskom- melser om minskade svavelutsläpp-. Med hänsyn till de begränsade re- surser som finns att motverka försurning genom kalkning föreslär länssty- relsen att under en övergångstid av 10-15 är gränsen 1 600 ton svavel/år och anläggningar tillämpas enligt riksdagens beslut. För att få ökade resurser anser länsstyrelsen att någon form av avgifter bör tas ut vid förbränning av kol i mindre anläggningar. "Avgiften bör relateras till'energimängden i tillfört bränsle. Samtidigt "bör avgiften reduceras i den omfattning som svavelutsläppet understiger vad som är tillåtet enligt svavcllagstiftningen för att stimulera användandet av lågsvavligt kol. renade kol och förbrän- ningsteknik som minskar svavelutsläppen. Vid miljöskyddsprövningen av anläggningar som lokaliseras till särskilt försurningskänsliga områden kan krav ställas som är strängare än vad som tillåts enligt riksdagsbeslutet. Senare kan det dock bli aktuellt att generellt skärpa kraven på svavelut- släppen. till den nivå naturvårdsverket föreslagit".

Södertälje kommun understryker att den finner naturvårdsverkets för- slag till riktlinjer för svavelutsläpp från koleldade anläggningar rimligt sett även ur teknisk och ekonomisk synvinkel. Kommunen menar att detta förslag till riktlinjer börjat bli praxis i samband med koncessionsnämndens för miljöskydd tillståndsgivning och detär därför motiverat att de utsläpps- krav som förordats i tidigare riksdagsbehandling 1981 och 1982 nu skärps och anpassas till denna praxis.

Länsstyrelsen i Malmöhus län skriver att KHM har visat att avancerad renings- och förbränningsteknik finns tillgänglig och att därför vid faststäl- lande av riktlinjer endast den ambitionsnivå som motsvarar bästa tillgäng- liga och ekonomiskt försvarbara teknik bör anses acceptabel. Länsstyrel- sen skriver vidare att man i dekommande riktlinjerna bör ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och att den totala förbrukningen av kol kommer att öka väsentligt samt att det inte är realistiskt att avvakta en definitiv lösning av de frågor där bedömningsunderlaget nu är otillräckligt före beslut om kolanvändning. [ stället måste tillses att betryggande säkerhetsmarginaler tillämpas vid fastställandet av riktlinjer eller att möjligheter till komplette- ring av anläggningar beaktas redan vid koncessionsprövningen.

KHM:s förslag till något modifierade riktlinjer har väckt delade mening- ar. Flera remissinstanser. däribland Svenska kraftverksfi'ireningen. Svens- ka i'är/nei-jerksföreningen och Svenskt Kolkonsortium. accepterari huvud- sak KHM:s förslag till riktlinjer men vill understyrka att kravnivån i

Prop. l983l84:158 34

mellanområdct inte bör skärpas utöver den föreslagna. Uppsala kommun konstaterar att KHM:s förslag bl.a. innebär "att för anläggningar av Uppsalas eller mindre storlek olika nya tekniker accepteras utan att ut— släppsnivåer 'i absoluta tal fastställs. För att stimulera utveckling av ny teknik på detta område är det viktigt att Kol-Hälsa-Miljös förslag noga studeras".

Ingen/årsvetenskapsakademien anser att svenska normerna för utsläpp av SO: och NOx bör vara så flexibla att den tekniska utvecklingen inte försvåras och att det är viktigt att _norimsystemct utformas så att ökad anläggningsstorlck inte leder till språngvisa förändringar av- de tillåtna utsläppen. Risk föreligger då att anläggningarnas storlek och den tekniska utvecklingen påverkas ogynnsamt.

Sveriges industrifi'irhund menar att KHM:s förslag till rökgasrening le- der till omotiverat höga krav för industrin. Förbundet framhåller som sin uppfattning att kostnaderna för svavelbcgränsning inte får drivas in absur- dum iitan framför allt ställas i relation till vilka resultat som kan uppnås beträffande Sveriges försurningssituation.

Folkkatnpanien mot kärnkraft avvisar bestämt KHM:s förslag och me'- nar att om det blir tillåtet att bygga verk med utsläpp av upp till 1000 ton per år utan avsvavling kommer flera sådana verk att byggas.

Statens naturrärdsverk delar KHM:s bedömning att det för större kolel- dade anläggningar är tekniskt möjligt med lägre utsläpp än 0,10 g Sle och avser därför att vid prövning av stora koleldade anläggningar med svavel- utsläpp över 400 ton kräva att dessa dimensioneras för att klara en gräns på 0.05 g S/MJ. Verket menar dock att vissa tekniska och driftmässiga osäker- heter fortfarandc föreligger varför utsläppsvärdet i de enskilda fallen bör gälla under en prövotid.

8. Teknik för kolomvandling

Energiforskningsnänmden uttrycker uppfattningen att KHM gör en onödigt negativ bedömning av miljökonsekvenserna av framtida kolom- vandlingsteknik. trots att det ej finns tillräckligt underlag för en helhetsbe- dömning.

9. Kostnadsaspekter

Sveriges industrifi'irlnutd noterar att de ekonomiska resonemangen ofta bygger påjapanska eller amerikanska erfarenheter utan konkreta uppgifter om drifterfarenheter eller kostnadsutfall och pekar då speciellt på" att reningsutrustningarnas tillgänglighet kan bli avgörande för hela anlägg- ningens ekonomi. Förbundet befarar därför att rapportens optimism be-

Prop. 1983/84:158 ' 85

träffande ej prövad teknik och kommande utvecklingar kan leda till för högt ställda förväntningar och därmed ekonomiskt orealistiska utsläpps- krav. '

Lantbrukarnas riksförbund ifrågasätter utredningens beräkningar av kostnaderna för kolanvändning och menar att kolpriserna hitintills följt oljepriserna. varför en ökad efterfrågan på kol med all sannolikhet medför ökade kolpriser.

Sotitt/styrelsen uppfattar att en förutsättning i KHM:s bedömningar är att stora kostnader läggs ned på miljöskyddande åtgärder. Sådana sats- ningar förutsätter enligt socialstyrelsens bedömning i sin tur att skillna- derna i råvarupriser för kol resp. olja består.

10. Avfallsdeponering

KHM framför i utredningen delvis nya principer för deponering. Dessa innebär i korthet att deponierna placeras i s. k. inströmningsområden och utförs med täta täckande skikt överst och genomsläppliga dränerande skikt underst. Syftet är att så långt möjligt minska mängden inträngande neder- bördsvatten och uppnå en minimering av lakvattenproduktionen i kombi- nation med naturliga renings- och utspridningseffekter.

Statens natm'vårdsverk anser att denna princip måste godtas och kom- mer i de definitiva riktlinjerna för fastbränsleeldning att beaktade erfaren- heter som kommit fram under KHM-utredningen och vid remissbehand- lingen av denna. Naturvårdsverket vill emellertid liksom KHM understry- ka att den föreslagna deponeringstekniken' är oprövad och påpekar att antagna värdena på infiltration och lakvattenbildning är mycket osäkra.

.S'veriges geologiska umlersökning säger sig å sin sida i flera är ha framfört de nya principerna som de enda realistiska i det långa perspekti— vet. SGU anser dock att de i utredningen angivna värdena på lakvatten- bildningen är för låga och att de redovisade konsekvensanalyserna därför inte blir tillräckligt konservativa.

När det gäller diskussionen om lokalisering av upplag i terrängen delar SGU utredningens uppfattning att moränterräng är lämplig. Däremot stäl— ler sig SGU frågande inför den förda diskussionen angående ttpplagens läge i förhållande till grundvattendelaren och den inverkan på Iakvattnets utspädning i grundvattnet som detta antas få. Enligt SGU:s uppfattning är det förda resonemanget inte riktigt.

SGU menar att en noggrannare analys av vattenbalans och hydrogeolo- giska förutsättningar behöver företas i syfte att erhålla bättre bedömnings- underlag för kolaskadeponeringens inverkan på grundvattensystemet men att utredningen trots dessa brister. redovisar en ur miljösynpunkt accepta- bel hantering av koleldningens restprodukter.

Prop. 1983/84:158 86

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut ser allvarligt på ris- kerna för förorening av grundvatten och ytvatten genom lakvatten från upplag av kolavfall och noterar att man i utredningen gjort schematiska uppskattningar av lakvattenproduktionen som ger en missvisande bild av de verkliga hydrologiska förhållandena. SMHI anser med hänsyn till de aktuella föroreningstiskerna av vattentäkter att avfallsupplagen inte bör förläggas-till inströmningsområden för grundvatten. SMHI anser i Stället att upplagen bör förläggas till utströmningsområdcn för grundvatten var- igenom förhindras oavsiktlig förorening av grundvattnet.

SMHI anser vidare att lakvattnet bör renas tillfredSställande innan det släpps ut i en ytvattenrecipient och att utjämningsmagasin bör utnyttjas. och dimensioneras för att klara belastningen under våtär.

Ingenjörsvetenskapsakademien menar att de nya deponeringsmetoderna med nuvarande kunskaper om urlakning från deponier är tekniskt rätt utformade. Högskolan i Luleå. naturvetenskapliga ft.)rskningsrådet och länsstyrelsen i Örebro län anser att KHM:s teoretiska studier och enkla modellförsök måste verifieras i fältförsök medan sot'ialstyrelsen anser att KHM inte har fog för bedömningen att den nya deponeringsprincipen innebär liten risk för negativa hälso- och miljöeffekter. eftersom den är oprövad i stor skala.

Fältbiologerna påpekar att de maximala halterna av flera metaller i lakvattnet överskrider gränserna för godtagbart dricksvatten och att KHM undviker att ta upp de komplicerade långtidseffekterna av en svag men kontinuerlig belastning på biologiska system. Stockholms universitet för i detta sammanhang fram tanken att mikroorganismer skulle kunna påverka lakningsprocessen och öka mängden utlösta metaller samt hastigheten på dessa förlopp. F olkkampanjen mot kärnkraft uttrycker oro för urlakningen av kvicksilver ur restprodukterna. Svenska kommunförbundet uppfattar den bild av deponierna och de nya möjligheter att bemästra miljöproble- men som KHM tecknar något glättad.

Statens lit-'sntedelsverk och statens råd för byggnadsjorskning anser att metalldepositionen via lakvatten måste kontrolleras genom särskilda kon- trollåtgärder och säkerhetssystem.

Statens planverk och Lantbrukarnas riksförbund påpekar att deponierna är markkrävande bl. a. beroende på erforderligt skyddsavstånd till vatten- täkter. Planvcrket anser att KHM borde visat vilka miljöproblem som är förknippade med olika lokaliseringsplatser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att avfallsdeponierna bör koncen- treras regionalt vilket skttlle minska riskerna för förorening av yt- och grundvatten medan lt'insstyrelsen i St'idermanlands län menar att det inte är nödvändigt att kolanvändaren redan från början måste klara ut depone- rings-frågan för produktionsanläggningens hela livslängd. ] stället bör det vara tillfyllest med 10 år. vilket är normal tillståndsperiod enligt miljö- skyddslagen. Endast i fråga om de mycket stora avfallsmängderna från

Prop. 1983/84:158 ' - 37

eventuella kolkondenskraftverk är det enligt länsstyrelsen motiverat att från början kräva redovisning av mera långsiktiga lösningar.

lngeniörsvetenskapsakademim anser att riskerna vid samdeponering av aska och hushållsavfall ytterligare bör prövas innan man avfärdar detta deponeringssätt som har många fördelar.

Länsstyrelsen i Örebro län pekar på de särskilt svåra problemen med avfall från kolrening. Detta avfall innehåller stora mängder pyrit och där- med också metaller. Pyriten medför surt lakvatten som gör att metallutlak- ningen sker snabbt varför deponering av detta avfall kräver speciella miljöskyddsåtgärder. '

ll Nyttiggörande av avfall

Beträffande KHM:s arbete på området kan noteras å ena sidan Ingen- jörst'etenskapsakademiens uppfattning att KHM- utredningen på ett för- tjänstfullt sätt redovisar olika användningsområden för restprodukter och å andra sidan uppfattningarna från högskolan iLuleä att kapitlet snarare kan karaktäriseras som en uppräkning av fromma förhoppningar än en beskrivning av teknikens ståndpunkt i dag och Folkkampanjens mot kärn- kraft åsikt att avsnittet kan karaktäriseras som ytterst diffust.

Beträffande remissinstansernas synpunkter på sakfrågorna i avsnittet kan noteras Norrköpings kommuns påpekande att genom användande av aska sparas andra naturresurser och behovet av upplag för deponering minskar och Ingen./'örsvetenskapsakademiens synpunkt att deponering av restprodttkterna i vatten kan ge värdefull byggmark. .

Naturvetenskapliga forskningsrådet påpekar att den aska som bildas vid kolförbränning innehåller radioaktiva ämnen. Användning av denna aska i material för husbyggnadsändamål är enligt rådets uppfattning en hälsorisk.

Sveriges lantbruksuniversitet har starka invändningar mot att använda flygaska för kalkning av mark och vatten. Kalkverkan är låg.

12. Inverkan på luftkvaliteten

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut anser att man måste vara mycket försiktig vid generalisering av beräkningsresultaten till andra orter än modellorterna eftersom varje ort har sina speciella förhållanden. I-"ör de orter som-är aktuella för lokalisering av en enskild större anläggning bör en samlad bedömning göras av föroreningsbidragen (speciellt tim- och dygnsvärden) från alla källor. SMHI påpekar också att halterna beräknats i ett alltför glest rutnät för att man ska kunna påstå att man hittat den'_ ogynnsammaste punkten då det gäller korttidsvärden ttimme och dygn). ' Dessutom framhåller'SMHI att den beräkningsmodell som använts inte på

Prop. 1983/84: 158 - 88

ett tillfredsställande sätt kan beräkna extrema korttidsvärden. Mot bak-. grund av detta menar SMHI att de framräknade maximala timvärdena och 99-procentilerna av timvärden inte är helt rättvisande för jämförelse med befintliga riktvärden. Vidare anser SMHI att den regionala skalan l0-l00 km från tätorternas centrum delvis försummats och att det kttnde ha utretts bättre hur en stor koleldad anläggning påverkar den totala depositionsbil- den. jämfört med alternativa sätt att tillgodose energibehovet.

Stock/mlms universitet säger sig ha intrycket att KHM strävat efter en viss skönmålning och ger ett exempel på tendensiös beskrivning i huvud- rapportens sammanfattning där KHM drar slutsatsen att "den planerade fjärrvärmeutbyggnaden. där kol kommer att utgöra ett huvudbränsle på ett betydelsfullt sätt kommer att förbättra luftkvaliteten." Universitetet tne- nar att förbättringen enbart beror på fjärrvärmebyggnaden och att i stället koleldning förmodligen skulle innebära en viss försämring av luftkvalite- ten. speciellt med avseende på NO.. halterna. jämfört med ett oljecldat fjärrvärmesystem. _ '

- Länsstyrelsen i Örebro län anser å andra sidan att om naturvårdsverkets förslag till beräkning av skorstenshöjd tillämpas vid miljöskyddsprövning- en av mindre koleldade anläggningar medför övergång till kol i olika energisystem inte någon försämring av luftkvaliteten i tätorter.

Enligt Fältbiologernas uppfattning bör det för att en miljökonsekvensbe- dömning skall kunna göras krävas att de emitterade ämnenas kemiska och fysiska form beskrivs mera noggrant än KHM gör.

Folkkampanien _mot kärnkraft menar att KHM i räkneexemplen med modellstäderna inte tillräckligt tagit hänsyn till pågående energihushållning och anmärker på att KHM ej behandlat moderna småskaliga alternativ.

Uppsala kommun har under en längre tid gjort mätningar av svaveldi- oxidhalten i de punkter som förmodats vara mest utsatta och sedanjämfört resultaten med de beräkningsmetoder som använts av KHM. Resultaten ' pekar på betydligt lägre värden än i KHM:s beräkningar. Kommunen tror att det kan finnas fiera förklaringar till detta men anser att det är sannolikt att använda beräkningsmodeller innehåller en betydande säkerhetsmar- ginal varför KHM:s slutsatser i detta avseende får anses som försiktiga.

13. Försurning

_Svenska och utländska svavelutsläpp Ett stort antal remissinstanser diskttterar de svenska utsläppen av för- surande ämnen i relation till den internationella utsläppssituationen. Socialstyrelsen anser att utredningen i alltför hög grad framställer för- surningsproblematiken som ett internationellt problem trots att Sverige själv svarar för 25 % av de försurande utsläpp som påverkar mark och vatten i vårt land. Ungefär samma uppfattning framförs av statens rädfär

' Prop. 1983/84:158 ' ' ' 89

bygg/tadsforskning som menar att det svenskproducerade svavelnedfallet ej får negligeras med motiveringen att markförsurningen på de flesta områ- den ändå har sin orsak i kontinentens svavelutsläpp. Göteborgs universitet anser att KHM i sina huvuddelar ger en vederhäftig bild av försurningens orsaker och konsekvenser. Som kommentar till att KHM:s redovisning leder till slutsatsen att de utländska bidragen är så stora att de' svenska utsläppen av 50: bara får marginell'betydelse pekar universitetet på att ett alternativt synsätt som inte berörs i rapporten är att utgå från transportha- lanser för SO; som passerar Sveriges gränser. På så sätt skulle också Sveriges betydelse för försttrningen av våra grannländer belysas. . Norrkt'ipings kommun finner det angeläget att Sverige på det internatio- nella planet med största möjliga kraft försöker påverka andra länder att minska sina utsläpp. Stora svenska satsningar för att motverka försurning- en på hemmaplan måste rimligen vara ett moraliskt stöd i det internationel- la agerandet. Kommunen vill därför tillstyrka utredningens förslag om ett samlat program bestående av utländska och inhemska emissionsbegräns- ningar. ökad kalkning av åkermark och sjöar samt skogsbruksåtgärder.

Skador på skog och mark

Ett flertal remissinstaner ser ytterst allvarligt på de tilltagande skadorna på skog och mark. '

Lantbruksstyrelsen anför att försurningen och därmed sammanhängande problem med utlösning av metaller innebär ett "reellt långsiktigt hot mot de areella näringarnas biologiska produktionsbas”. Enligt lantbruksstyrel- sens mening kan en oförändrad eller ökad mängd luftförorening inte accep- teras. I stället måste utgångspunkten vara att utsläppen av svavel- och kväveföreningar samt stoft minskar..

Skogsstyrelsen uttrycker samma uppfattning som lantbruksstyrelsen och tillägger att det i utredningen flera gånger talas om att vidta "skogs- bruksätgärder" för att minska försurningsbelastningen utan precisering av vad detta innebär. Enligt skogsstyrelsens mening torde skogsbruket ha mycket små möjligheter att genom egna åtgärder motverka skade-riskerna. Beträffande möjligheterna att kalka skogsmarken vill Skogsstyrelsen varna för en övertro på att enkla lösningar skulle kunna nås på denna väg. Dels visar befintliga kalkningsförsök i många fall på en rent negativ effekt på skogstillväxtcn. dels är det ej möjligt att via kalkning motverka den skad- liga effekten av torrdeposition av svavelföreningar m.m. direkt på trädens barr och löv. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller liknande syn- punkter.

Domänverket noterar att KHM ej nämner risken av en kombinerad effekt av luftföroreningar oc'h exempelvis torka och insekts- eller svamp- skador. Enligt verket är denna samverkan av olika stressfaktorer huvudor— saken till skogsskadorna i Mellaneuropa. ' '

Även något motstående synpunkter förekommer. Svenska krt'tftverksför- 7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr [58 .

Prop. 1983/84:158 - 90 "

eningen och Svenska värmeverksfäreningen påpekar att försurningspro- blemet har llera orsaker och skriver nästan likalydande att genomförandet av KHM-projektet innebär att det nu finns en hög kunskapsnivå beträffan- de samband mellan energiproduktion med fossila bränslen och försurning. Detta, befarar föreningarna. kan emellertid i sin tur medföra en risk för att. just denna aspekt på försurningsproblemet överbetonas på så sätt att energiproduktionen åläggs åtgärder som medför lägre effekt av insatta resurser än som skttlle erhållas vid motsvarande resursinsats på andra aspekter på försurningsproblemct. lngenjörsvetenskapsakademien menar att bedömningen av tillåtligt utsläpp måste göras i ett internationellt per- spektiv. Sveriges ledande roll i miljöarbetet bör bibehållas, men får för den skull inte medföra att de normer och riktlinjer som uppsätts för kraftindu- strin hämmar utvecklingen eller försvårar en ekonomisk kraft- och värme- produktion. Så länge övriga länder ej gör motsvarande insatser kommer åtgärderna inte att leda till någon avgörande förändring av nedfallet i Sverige. Akademien betonar nödvändigheten av kraftfulla åtgärder (kalk- ning m.m.) under mellantiden för att rädda de vattendrag som är i faro- zonen.

Ft'iltbiologerna är inne på liknande tankegångar och nämner att det vid en expertkonferens om försurning i Stockholm år 1982 konstaterades att det vid så låga svaveldioxidhalter i luft som 25-50 ug/m3 finns bevis på att trädens tillväxt minskat. Fältbiologerna menar att slutsatsen av detta bör vara att eventuella gränsvärden måste sättas lägre än 25 ug/m3SOg om man vill säkert förhindra en_minskad skogstillväxt. Vidare påpekar fältbiolo- gerna att det kan finnas synergistiska effekter av SO: i kombination med andra luftföroreningar som t. ex. kväveoxider. ozon och sotpartiklar och att det dessutom finns en indirekt verkan genom markförsurning genom utlakning av näringsämnen. förhöjda metallhalter etc.

Högskolan i Luleå anser att den stress som fluktuerande utsläpps- och spridningsförhållandcn introducerar i närliggande ekosystem bör bli före- mål för långtidsstudier. _

Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen har" uppfattningen att KHM:s rapport innehåller värdefullt underlag för bedömning av försur- ningens inverkan på växande skog och att den stora betydelse av så kallad torr deposition, dvs. trädens upptagning av svaveldioxid direkt ur luften, framgår av underlagsmaterialet. Då samma skogsskador som utbrett sig över stora delar av kontinenten nu kan konstateras på skilda lokaler på västkusten anser föreningen det angeläget att försurningsforskningen med kraft kan drivas vidare sedan KHM- projektet upphört. Föreningen näm- ner att skogsindustrin med anledning härav kommit överens med kraftin- dustrins forskningsorgan om ett särskilt försurningsprojekt för att finna metoder att motverka försurningens negativa effekter under den över- gångstid som behövs för att märkbart minska svavel- och kväveutsläppen över Europa.

Prop. 1983/84:158 91

Sveriges industriförbtmd konstaterar att det f ramgår av KH M-materialet att det i och för sig går att minska utsläppen från kolförbränning ytterligare genom tekniskt kända åtgärder med viss reservation för kvicksilverföro- reningar. Förbttndet skriver att materialet visar att resultaten i den fysiska miljön blir knappt mätbara. Framför allt gäller detta svavel. eftersom Sveriges egna svavelutsläpp utgör en så liten del av hela försurningsbilden. Förbundet anser därför. att framtagandet av lämpliga metoder att motver— ka markförsurningen måste ges högre prioritet än marginella utsläppsbe- gränsningar till höga kostnader. '

Kväveoxider

Socialstyrelsen anser det _vara en brist att KHM inte drar några egna slutsatser om konsekvenserna av att ökad kolförbränning normalt ger upphov till större utsläpp av kväveoxider än förbränning av tung eldnings- olja och att kväveoxidutsläppen mycket långsamt kommer att göra sig märkbara. Fältbiologerna påpekar att även om depositionen av svavel skulle bli oförändrad kommer en ökning i utsläppen (och därmed deposi-' tionen'fav kväveföreningar att innebära en fortsatt och kanske till och med ökad försurning av nederbörd. mark. yt- och grundvatten. [ beaktande av att kväveoxiderna i dag bidrar 'med 30-40% av nederbördens försurning och att deras roll i försurningen tycks öka. anser Fältbiologerna att det är oacceptabelt med ökande utsläpp av NO...

IIt't'lsoej'ekter av försurning

Siu-[alsty/relsen saknar en sammanfattande redogörelse i rapporten av hur försurning av mark och vatten påverkar hälso— och miljösituationen i dag och i framtiden med resp. utan kol- introduktion i stor skala i Sverige. "Innan en sådan redovisning kan lämnas kan socialstyrelsen inte utesluta negativa hälsoeffekter till följd av den tilltagande försurningen”. Fältbiolo- gerna skriver 'att direkta hälsoeffekter drabbat personer som nyttjat för- surat grundvatten till dricksvatten. Den troligaste orSaken har varit för- höjda kopparhalter. främst härstammande från korrosion i vattenledning- ar. Om eventuella långtidseffekter finns endast dåliga kunskaper. Ytterli- gare intag kan. även om det är förhållandevis litet. få avsevärda negativa konsekvenser. Fältbiologerna anser att detta borde ha utretts av KHM.

Övriga synpunkter '

Vetenskapsakademien anför att kolförbränning otvivelaktigt bidrar till en fortsatt försurning och att KHM:s rekommendation om kalkning och svartlistning enbart får karakteriseras som ett upphållande försvar. Akade- mien menar att Sverige självfallet måste minimera sina egna utsläpp efter- som en allvarlig markförsurning pågår i Sverige.

Fr'iltbiologerna noterar att KHM efter en noggrann genomgång av grund— vattnets försurningssituation i Sveriges olika regioner ej observerat någon

Prop. 1983/84: l58 92

förhöjning av tungmetallinnehållet li grundvattnet. Fältbiologerna menar att detta är i direkt motsats till vad som framgår av flera publikationer. t. ex. "Försurning i dag och i morgon" samt i rapporten från expertkonfe- rensen i Stockholm är l982 (Ecological Effects of Acid Deposition) som visar på drastiskt förhöjda halter (It)-100 ggr) av främst aluminium. koppar, zink och kadmium i försurat dricks- och grundvatten.

Naturvetenskupli ga forskningsrådet noterar att när det gäller försurning av mark och vatten har KHM mest intresserat sig för effekter på grund- vattnet och försummat markförsurningen i diskussioner och slutsatser. Rådet pekar på att betydande skillnader i försurningskänslighet och försur- ningsgrad mellan mark och vatten visats bl.a. i rapporter från statens naturvårdsverk (Monitor l98l) och kommittén Miljö 82 ("Försurning i dag och i morgon") där hänsynen till markeffekterna lett till helt motsatta slutsatser.

Svenska kommmtförbumlet anser att KHM—rapporten trots sin rikedom på information saknar en sammanfattande bakgrundsteckning av hur för— surande nedfall av luftföroreningar påverkar dagens svenska hälso- och miljösituation.

l4 Kvicksilverproblemet

Allmänt

Flera remissinstanser. bland dem statens naturvårdsverk. Vetenskaps- akademien. Stoekholms universitet och Fältbiologerna uttalar att den av KHM stödda forskningen på kvicksilverområdet_fört kunskaperna om kvicksilvers förekomst och spridning framåt men att betydande osäker- heter fortfarande kvarstår och att många av processerna i kvicksilvercy- kcln fortfarande är ofullständigt kända. Man pekar på att det finns stora skillnader i kvicksilverhalt i olika kol och att KHM:s kalkyler av utsläppta kvantiteter bygger på antaganden om att frånskiljningen av kvicksilver i filter är ca 50 %.

Veten.s'kapsakademien och Stockholms universitet anser det inte uteslu- tet att en stor del av kvicksilvret i insjöar härrör från tillrinnande yt- och grundvatten och inte bara från deposition på sjöytan. Universitetet be- dömer det också sannolikt att det lokala bidraget från en punktkälla kan vara betydligt större än vad som anges i rapporten.

Emission av kvicksilver

Naturvårdsverket delar utredningens slutsatser så långt att vid den be- gränsade koleldning som är aktuell under 1980-talet i Sverige blir förhöj- ningarna av kvicksilvercmissionerna små i förhållande till nuvarande bak- grundsflöden under förutsättning att kol med låga kvicksilverhalter an- vänds med en god reningsteknik. Dock vill verket påpeka att många

Prop. 1983/84:158 . 93

oklarheter återstår och denna slutsats får inte tas som intäkt för att utsläp- pen skulle vara betydelselösa och inte behöva minimeras.

Uppsala kommun anser att varje rimlig åtgärd för att förhindra utsläpp av kvicksilver bör utnyttjas, även om utsläppen av kvicksilver kommer att vara större från sopförbränning än från koleldning. åtminstone på kort sikt.

Uppsala universitet noterar att koleldning i viss utsträckning kommer att öka kvicksilverutsläppen i Sverige. Universitetet tolkar KHM:s bedöm- ning så att KHM menar att i det stora hela spelar dessa utsläpp ingen större roll. Universitetet menar att denna bedömning är cynisk i en situation. som redan i dag är högst oroande.

Samband mellan kvicksilver och försurning

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att effekterna av kvicksilverutsläpp och kvicksilverhaltens samband med pågående försurning bör föranleda ytterligare ansträngningar att minska kvicksilverutsläppen och motverka försurningen. Länsstyrelsen i Örebro län anser att försurningens betydelse för ökade kvicksilverhalter i fisk bör beaktas vid lokaliseringen av stora kolkondenskraftverk. Uppsala kommun anser att kalkningsprogrammen- även bör utformas med hänsyn till förekomsten av farliga kvicksilver- halter.

l underlagsrapporten för KHM en diskussion om att det i vissa sjöar kan vara möjligt att motverka kvicksilveransamlingen i fisk med kalkning men att metoden ej tycks fungera i andra sjöar. Socialstyrelsen pekar på att ett skäl till att kalkning inte alltid fungerar är att de flesta sjöar med förhöjda kvicksilverhalter i fisk inte är försurade. '

Norrköpings kommun befarar att försurningens inverkan på kvicksilver- utlakningen kanske är ett större problem än man tidigare trott.

Effekter av kvicksilver, gränsvärden

KHM har gjort en litteraturstudie över kvicksilverföreningarnas toxiko- logi. Med utgångspunkt från en uppskattad dosresponskurva gör KHM därefter ett försök att beskriva risksituationen i Sverige. Enligt livsmedels- verkets åsikt bör stor försiktighet iakttas vid lanserandet av en riskupp- skattning som framtagits på detta sätt.

Luleå universitet vill uppmärksamma att risken för fosters hjärnutveck- ling på grund av metylkvicksilverintag'" är otillfredsställande belyst på grund av bristande underlag." Göteborgs universitet noterar att KHM vad gäller kvicksilvers effekter på levande organismer enbart behandlat sam- bandet flsk-människa. Universitetet påpekar att en framtida ökning av kvicksilverbelastningen kan ge effekter i en betydligt större del av ekosy- stemet och anser det vara en allvarlig brist att detta ej behandlats i rappor- ten.

Prop. 1983/84: 158 . 94

Kvicksilver i aska och rökgasreningsatja/l Livsmedelsverket noterar att den mängd kvicksilver från en deponi som _ via lakvatten når en sötvattcnrecipient endast utgör en bråkdel av totala lakvattenkvicksilvret eftersom metallen binds mycket hårt till olika jord- : lager. Naturvetenskapliga forskningsrådet anför emellertid som sin me- ning att det inte är utrett i vad mån kvicksilvret i våra vattendrag härstam- mar från tillrinnande yt- och grundvatten eller från nedfall på vattenytan. Rådet anser att det inte heller finns data rörande förväntad urlakning av kvicksilver från askdeponier. Därför menar rådet att det finns stor risk för en senare metylering i miljön varför effekterna kan bli avsevärt större än . vad KHM beräknar.

15. Utsläpp av metallhaltigt stoft och organiska ämnen

Flera remissinstanser. däribland länsstyrelsen i Malmöhus län. Malmö kommun och Fältbiologerna anser det fel att KHM använder ordet spår- element som samlingsnamn på tungmetaller som ingåri kol.

Vetenskapsakademien befarar att en långsam kontinuerlig tillförsel av tungmetaller till marker kan få allvarliga konsekvenser i framtiden och . framhåller tillsammans med naturi'etenskapliga forskningsrådet att kun- skaperna om toxiska ämnens transformation. ackumulation och flöden i olika ekosystem är bristfällig. Akademien anser att denna osäkerhet inte tillräckligt framhållits i KHM:s rapport.

Beträffande KHM:s behandling av polycykliskt organiskt material anser länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt och Fältbiologerna att jämförel- ' sen med utsläppen från landets biltrafik ej ärrelevant. Fältbiologerna anser att det finns skäl att tro att de PAH—föreningar som emitteras från bilar inte är likadana som de som emitteras från kolanläggningar.

Göteborgs universitet och I—"älthiologerna tar upp frågan om metaller som anrikas på mycket små stoftpartiklar och anmärker på att KHM vid beskrivningen av stoftutsläppen ej redovisar storleksfördelningen på de stoftpartiklat som släpps ut. .

Socialstyrelsen och statens miljömedicinska laboratorium önskar att KHM hade givit en mera detaljerad bedömning av metallerna antimon. beryllium och tallium.

16. Radioaktivitetsutsläpp vid kolförbränning

Statens strålskyddsinstitut noterar att det på ett flertal ställen i utred- ningen konstateras att "resulterande sträldoser är små jämfört med den naturliga strålningen och dess variationer. Detta är i de flesta fall ett riktigt påstående. På basis därav bedöms riskerna som obetydliga. vilket från

Prop. 1983/84: 158 95

individens synpunkt kan vara en rimlig slutsats om bara detta dosbidrag beaktas. Detta är också ofta den slutsats man kan dra beträffande t. ex. kärnkraftens miljökonsekvenser. Flera källor kan emellertid ge additions- effekter och från SSI:s synpunkt utgör naturliga strålnivåeri sig ingen bas för tillåtna stråldoser."

Uppsala universitet anser att hälsoeffekterna av kolanvändning till följd ' av radioaktivitet är försumbara.

17. Global klimatpåverkan

Ett stort antal remissinstanser. däribland Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. skogsstyrelsen. Vetenskapsakadetnien. Stockholms universitet. Göteborgs universitet. naturvetenskapliga forskningsrådet. energiforsknittgsnämnden. Norrköpings kommun. Stockholms kommun. Södertälje kommun och Folkkampanjen mot kärnkraft. markerar att de anser att stor uppmärksamhet bör ägnas åt den långsiktiga klimatpåverkan av tillförseln av koldioxid och kväveoxider till atmosfären. Många remiss- instanser beklagar att detta ämnesområde behandlats knapphändigt av KHM. Encrgiforskningsnämnden påpekar att Sverige med sin höga veten- skapliga kompetens på området och sin neutrala ställning och starka tradi- tion vad gäller miljöfrågor är ett av de få länder_som skulle kunna driva på internationellt samarbete för att komma till rätta med eventuella oönskade klimatförändringar. Naturvetenskapliga forskningsrådet anser det "princi- piellt stötande att inte ens ett 100—års perspektiv beaktas i utredningen trots att man på andra områden eftersträvar att ett väsentligt längre tids- perspektiv anläggs på miljöfrågorna."

l-"etenskapsakademien och Stcu'kholms universitet anser att de direkta utsläppen av dikvä'veoxid från koleldning har större inverkan på ozonskik- tet än de kväveoxider som släpps ut och först på sikt eventuellt omvandlas till dikväveoxid.

18- Arbetsmiljöfrågor

Endast några få remissinstanser har behandlat kolhanteringens arbets- miljöfrågor.

Arbetarskyddsstyrelsen pekar på risker för frigörelse av metangas vid och efter krossning av kol samt risk för självantändning genom oxidation. Vidare anser styrelsen risken för dammexplosioner vara ett viktigt pro- blem som måste beaktas mera ingående. Under vissa omständigheter kan åtgärder för att minska damning i omgivningsmiljön försämra arbetsmiljön. Konsekvenser för arbetsmiljön av driftstörningar är ett annat område som enligt styrelsens mening borde behandlats mera ingående.

Prop. 1983/84:158 96

Ingenjörsi'etenskapsakademien noterar att KHM konstaterat att dam- ning knappast är ett problem. Akademien vill dock peka på risker för lungförändringar och cancer av långvarig exponering av koldamm och anser att denna fråga bör beaktas av arbetarskyddsmyndigheterna.

Malmö kommun delar KHM:s bedömningar om att arbetsmiljöproble- men kan klaras i nya moderna anläggningar.

Landsorganisationen i Sverige anser det uppenbart att arbetsmiljön' inom kolhanteringen redan i dag orsakar betydande belastningar för ar- betstagarna och att den diskuterade utbyggnaden av kolkraften kommer att öka denna arbetsmiljöbclastning. LO menar att i princip skall inte persona-- len inom ett kolkraftverk utsättas för väsentligt större påfrestningar än människan utanför. För att nå detta mål har LO uppställt 4 krav. ]. I samband med beslut om investeringar i kolenergiverk skall arbetsmiljösyn- punkter jämställas med övriga synpunkter. 2. En grupp som kan bibehålla kontinuerlig kunskap om arbetsmiljöriktigt byggande bildas. Gruppen bör utveckla olika alternativ för kolenergiverkens utformning. 3. En annan grupp bildas för att arbetsmiljömässigt följa och bedöma ny kolteknik. 4. Frågan om hur kolenergiverken bäst kan utnyttja företagshälsovårdcn ' klarläggs.

19. Hälsorisker till följd av kolanvändning

KHM har låtit genomföra en epidemiologisk studie av besvärsreaktioner till följd av kolanvändning hos de boende runt ett antal koleldade anlägg- ningar i Finland. Den slutsats KHM drar av denna studie är att "det är möjligt att använda kol på ett ur besvärssynpunkt tillfredsställande sätt”". - Socialstyrelsen och statens miljömedicinska laboratorium finner denna slutsats alltför kategorisk med hänsyn till att förhöjda bevär noterats runt- en av de moderna finska anläggningarna (Ingå). Uppsala universitet anför i detta sammanhang att det förefaller som att "dagens bästa teknik" inte är tillräcklig för att undvika oönskade effekter för de kringboende och att lokalisering av koleldade anläggningar till redan nedsmutsade områden bör undvikas.

I sina slutsatser anför KHM vidare "att effekter på andningsvägarna ej förväntas uppträda p.g.a. kolförbränning vid tillämpning av modern och effektiv miljöteknik". Socialstyrelsen och SML menar att utförda epide- miologiska undersökningar ej-ger belägg för en så renodlat positiv slutsats. Socialstyrelsen noterar också att kroniska hälsoeffekter inte studerades i de epidemiologiska undersökningarna. Beträffande effekterna av den tillta- gande försurningen menar socialstyrelsen att negativa hälsoeffekter ej kan uteslutas.

Naturt'etenskapliga forskningsrådet menar att resonemang liknande

Prop. 1983/84: 158 97

dem som KHM fört om effekter av metylkvicksilver i fisk kan föras beträffande polycykliska föreningar sotn ofta är cancetframkallande.

Göteborgs universitet anför att KHM inte gjort någon "ordentlig genom- gång" av vilka grupper i samhället som kan drabbas av hälsoeffekter vid kolanvändning och inte heller av olika tänkbara akuta och kroniska effek- ter som kan uppstå vid en exposition av olika emitterade ämnen eller blandningar av ämnen.

Luleä universitet anser att "underlaget för bedömning av hälsoeffekteri flera fall är bristfälligt” och att därför betydande säkerhetsmarginaler måste tillämpas. Universitetet noterar emellertid också att KHM:s rapport entydigt visar att med tillgängliga teknologiska möjligheter kan allvarliga hälsoeffekter sannolikt undvikas.

Uppsala universitet stöder KHM:s uppfattning att riskerna för system- toxiska effekter av kolanvändning bortsett från vad avser kvicksilver är av mindre omfattning.

Malmö kommun finner de sammanfattande slutsatserna i kapitel 21 synnerligen intressanta då de väl sammanfaller med kommunens uppfatt- ning att kol kan användas på ur hälso- och miljösynpunkt acceptabelt sätt i moderna anläggningar av sådan storlek att modern miljöteknik kan utnytt- jas.

20. Slutsatser beträffande introduktion av kol

Ett ganska stort antal remissinstanser anser att användning av kol är ur hälso- och miljösynpunkt acceptabelt förutsatt att denna användning sker i välskötta anläggningar av sådan storlek att effektiv miljöteknik kan utnytt- jas. Bl.a. 'naturvårdsverket. Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala kom- mun, Svenska arbetsgivarcföreningen. Sveriges industriJQTirbund och Svenska kemiingety'örers riksfc'irening uttalar sig i denna riktning. Det bör dock poängteras att naturvårdsverket med sitt ställningstagande avser kolanvändning i fjärrvärmeverk och industri i den omfattning som är aktuell under 1980-talet och att verket inte tagit ställningtill frågan om kolkondens. Sveriges lantbruksuniversitet poängterar vikten av effektiv rökgasrening och menar att anläggningar som inte förmår bära kostnaderna för sådan utrustning bör eldas med olja, flis eller torv i stället för kol. Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Västmanlatuls län medan lätts- styrelsen i Malmöhus län anser att renat kol kan användas i mindre anläggningar.

Ingenjörsvetenskapsakademien vill poängtera att rökgasreningstekniken i vissa fall endast prövats i liten skala och att all erfarenhet visar att ny teknik medför inkörningssvårigheter. oförutsedda problem och kostnader. Akademien anser därför att man måste vara flexibel då kol skall användas i stor skala så att successiv anpassning kan ske till den tekniska utveckling-

Prop. 1983/84:158 98

en. För undvikande av dyrbara felsatsningar bör statsmakterna medverka till att kolintroduktionen sker i sådan takt att dyrbara felsatsningar tind- viks.

Svensku kraftverksft'ireningen och Svenska värmeverkstift"/"eningen anser att en måttlig kolanvändning kan införas med samtidigt ekonomiskt gynn- satnma och miljömässigt mindre negativa konsekvenser än vad dagens oljeteknik innebär.

Svenska kommunförbundet anser nuvarande beslutsunderlag tala för en kolintroduktion i större kustnära tätorter med relativt stora fjärrvärmeun- derlag.

Latulsorganisationen i Sverige anser att en begränsad kolanvädning kan tillåtas i Sverige. Svenska naturskydds/öreningen menar att kol inte kan användas i ökad utsträckning utan allvarliga miljöproblem men kan accep- tera att "ett fåtal nya koleldade värme-eller kraftvärmeverk byggs i regio- ner där markens buffrande förmåga gör detta försvarligt med tanke på försurningssituationen och där träbränsle eller andra alternativbränslen inte finns att tillgå". Enligt föreningens mening får inte landets samlade användning av ångkol vid någon tidpunkt överstiga 6 miljoner ton kol/år.

Lantbruksstyrelsen anför att i den mån ökad kolförbränning anses nöd- vändig för ett välfungerande energiförsörjningssystem bör en sådan åtgärd skjutas så långt in i framtiden som möjligt. Lan[brukarnas riksfifirbund anser att biobränslen bör föredras framför kol och att ytterligare studier bör göras innan Sverige binder sig för ett omfattande kolberoende. För- bundet ställer sig starkt tveksamt till ett växande kolberoende.

Sot'ialslyrelsen och statens planverk anser att beslut om kolkondensut- byggnad kan fattas tidigast under 1990—talet inför kärnkraftens avveck- ling. I stället bör nuvarande inriktning vara att spara el resp. att framställa el i kraftvärmeverk.

Statens råd för byggaads/orskning anför argument mot en massiv ut- byggnad av kolkraftvärmeverk.

Ett flertal remissinstanser. däribland GÖH'bol'gS kommun. Stockholms kommun. Folkkatnpanjen mot kärnkraftoch Fältbiologerna. poängterar att långtgående krav på miljöskydd bör ställas vid en eventuell kolintro- duktion. Hyresgästertuzs riksji'irbund anser det totalt sett vara fördelaktigt att driva fjärrvärmeverken med kol både ur miljö- och boendekostnadssyn- punkt. Förbundet anser att de miljökrav samhället ställer på kolenergian- läggningar bör vägas mot miljöbelastningen för de nuvarande energianlägg- ningar som kol avser att ersätta. Svenskt Kolkonsortium AB anser att övergången från olja till kol underlättas om ett stegvis uppnående av de slutliga miljömålen tillåts i avvaktan på ytterligare teknikutveckling. .

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att en storskalig övergång till kol- eldning innefattar en omfattande kedja av samhällsbyggnadsåtgä'rder som måste samordnas med regionala överväganden om infrastrukturens tipp- byggnad.

Prop. l983/84:158 99

21. Slutsatser beträffande lokalisering av kolanläggningar

Länsstyrelsertm i Södermanlands och Örebro lätt anser att KHM tagit fram ett utmärkt underlag för länsstyrelsernas lokaliserings- och miljö- skyddsprövning av koleldade. anläggningar. Dock saknar länsstyrelsen i Örebro län en redovisning-av hur markanvändningen regleras. Svenska konunutufi'irbundet behöver för sin verksamhet ett pålitligt planeringsun- derlag och "välkomnar därför den kunskap och allsidiga information som ' blivit tillgänglig" genom KHM. '

Statens planverk menar å sin sida att KHM behandlat lokaliseringens betydelse för miljöpåverkan och behovet av åtgärder alltför summariskt. Verket noterar att KHM inte diskuterat problemen i samband med markre- servationer och miljöhänsyn i den fysiska planeringen. Socialstyrelsen anser att KHM inte behandlat lokaliseringsfrågorna tillräckligt detaljerat med hänsyn till hälso- och miljöeffekter. '

Några remissinstanser har särskilt lyft fram vissa faktorer som bör tas hänsyn till vid lokaliseringen av större koleldade anläggningar. speciellt kondensanläggningar. Socialst_'vrelsen pekar på effekterna av storskalig avfallsdeponering. Fiskeristyrelsen anser att man bör undvika att lokali- sera koleldade verk till områden som har eller haft hög belastning av kvicksilver även om mark och ytvatten är välbuffrade. Sjöfartsverket anser att sjötrafikförutsättningarna skall ses som en viktig lokaliseringsfak- tor. .

I några fall ger remissinstanserna synpunkter på vilka landsdelar som kan godtas för resp. bör undantas från lokalisering av kolkondenskraft- verk. Fiskeristyrelsen anser att kolkondenskraftverk ej bör lokaliseras till områden som är hårt drabbade av försurning t.ex. Blekinge län. Statens naturvårdsverk ser ur försurningssynpunkt Barsebäck. Landskrona och Forsmark som mest lämpliga orter för kolkondenskraftverk. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att lokalisering av stora koleldade anläggningar till ' det tätbefolkade västra Skåne å ena sidan ger möjligheter att utnyttja spillvärmen för uppvärmningsändamål men att å andra sidan i en sådan tätbefolkad region särskild hänsyn måste tas till luftvårdande åtgärder och till markanvändning. Uppsala universitet noterar att KHM angett Upp- landskusten upp till Gävle bland områden som är minst känsliga för för- sttrning. Universitetet påpekar att känsligheten inom dessa områden har en tidsfaktor och nämner som exempel att sjön Erken i östra Uppland sedan mitten av l960-talet rätlinjigt förlorat ca 20% av sin buffertkapacitet. Universitetet uppfattar dessa förhållanden som mycket oroande i det längre tidsperspektivet och anser att detta måste noga beaktas vid frågor rörande stora punktutsläpp. Domänverket anför att det inom de av KHM förordade kustavsnitten finns betydande arealer skogsmark med tunna och därmed försurningskänsliga jordlager.

Prop. 1983/84:158 100

22. Förslag till åtgärder

Ett stort antal remissinstanser ger förslag till åtgärder. uppföljningar. forskningsinriktningar och forskningsuppdrag inom olika delar av det om- råde som KHM-utredningen omfattat. _ .

Vad beträffar kolteknikområdet anser Norrköpings kotnmun att det gäl- ler att utveckla metoder för att till rimliga kostnader minska utsläppen till så låga nivåer som möjligt. "Forskning och utveckling måste snabbt få ytterligare statliga resurser för att få fram ny teknik i fråga om förbränning. rening av kolet. rökgasreningm. m." lngen/örsvetenskapsakademien och länsstyrelsen i Södertnanlands län uttrycker likartade önskemål. Svenska kotnmttnft'irbmtdet anser att modern koleldningsteknik bör bevakas av-en kompetent och väl samordnad FoU- verksamhet. Länsstyrelsen i Örebro län anför att forskningsresurser bör satsas på teknik som gör det möjligt att direkt vid förbränningen minska utsläppen av försurande ämnen. Uppsala kommun poängterar det angelägna i att finna effektiva metoder för reduk- - tion av kvicksilvret i rökgaserna. Malmö kommun framhåller det viktiga i att man vid tillämpningen av ny teknik på kolområdet noga följer upp bildandet av kväveoxider och polyaromatiska kolväten i förbränningsrum-

. met. ' På hälso- och miljöområdet finns många förslag till insatser:

Socialstyrelsen önskar ytterligare forsknings- och utvecklingsinsatser avseende miljö- och hälsoeffekter av kolkondensverk i kustnära. mot försurning motståndskraftiga områden. Styrelsen önskar också utredning av riskerna för effekter på foster av existerande metylkvicksilverhalter i fisk samt hur svartlistningsförfarande och kostrekommendationer inver- kar. '

Statens miljömedicinska laboratorium anser det angeläget att en teknisk och miljömedicinsk uppföljning kommer till stånd i samband med byggan- det av kolkraftverk.

Energiforskningsnätnnden anser att ytterligare kunskaper vad gäller emissioners spridning i ekosystemen och deras långsiktiga hälso- och miljökonsekvenser är nödvändiga för att göra det möjligt att på ett ekono- miskt acceptabelt sätt förebygga eller eliminera oönskade effekter.

Ingenjörsifetenskapsakademien förordar fördjupad forskning om orga- niska polycykliska ämnens inverkan på människa och natur liksom på de omvandlingsreaktioner dessa ämnen undergår. "Akademien instämmer i KHM:s rekommendation om ökad forskning på försurningsområdet speci- ellt vad avser inverkan på skogsmarker och andra odlingsmarker. Akade- mien anser också att kalkningstekniken bör studeras och utvecklas samti- digt som ökad uppmärksamhet ägnas åt grundvattenproblemen.

Länsstyrelsen i Sc'idermanlatuls lätt anser det angeläget att- forskningsin- satserna rörande miljö— och hälsoeffekter till följd av luftburna förorening-

Prop. 1983/84: 158 101

ar fortsätter och intensifieras. Speciellt gäller detta tungmetallproblemati- ken.

Länsstyrelsen i Västmanlands län önskar fortsatt forskning på kvicksil-- ver i näringskedjorna samt uppföljning av koldioxidens inverkan på klima- tet. '

Malmö kommun önskar också fortsatt forskning på kvicksilverproble- matiken. Vidare anser kommunen det påkallat att det inom landet görs upp långsiktiga program för epidemiologisk övervakning vid utökad kolan- vändning.

Svenska kommunförbundet betonar behovet av att KHM:s utrednings- arbete får fortsätta och breddas i en fördjupad studie rörande sårbarhet och hot mot hälsa och miljö som moderna storskaliga energisystem har i släptåg. Förbundet föreslår att några studier snarast genomförs: [. Förore- nings- och försurningsprognos för år 2000. 2. Konsekvenser för Sverige av garanterade motåtgärder i Europa mot försurade föroreningar. 3. Prognos avseende kväveoxider. 4. ' Askdeponicrnas långsiktiga miljöeffekter. 5. Åtgärder mot emissioner av kvicksilver.

Svenska kraftrerksföreningen påpekar att miljökraven för ett kolkon- denskraftverk starkt påverkas av lokala förhållanden och att erforderligt beslutsunderlag knappast kan vinnas utan att lokaliseringsfrågorna prövas i konkreta fall. Föreningen anser det därför angeläget att sådant underlag tas fram genom att färdigprojektera och via ordinarie tillståndsprövning fastställakravnivån för några kolkondenskraftverk. Även Landstingsjör- bundet anser det angeläget att ytterligare underlagsmaterial tas fram-för precisering av de krav som bör ställas ur ett hälso- miljöperspektiv på olika typer av kolanläggningar.

Skogsstyrelsen anser att för landet som helhet måste utsläppen redu- ceras oberoende av vilket energiprogram som väljs. Skogsstyrelsen finner det angeläget at KHM:s förslag om ett samlat program för emissionsbe- gränsningar kommer till. stånd.

Svenska kraftverksföreningen anser det nödvändigt att det upprättas ett samlat handlingsprogram om försurning och kvicksilver som berörläven andra områden än energiproduktion med bränslen.

Prop. 1983/84:158

Innehållsförteekning

Propositionen ................................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Utdrag ur protokoll vid regeringSsammanträde 1984-03-22 ......... Bilaga 1. Industridepartcmentet ................................ 1 Inledning .................................................. 2 Föredragandens överväganden . ...............................

2.1 En försiktig kolintroduktion .............................. .1.1 Energipolitiskbakgrund ........ __| 2 Nuvarande och planerad kolanvändning ............... .1. 3 Riktlinjer för den fortsatta introduktionen av kol ...... .l. 4 Encrgipolitisk prövning ............................ olförsörjning . ." ....................................... .2.l [Internationell kolhandel ............. ' ............... ..22 Svensk kolförsörjning .............................. 22.3 Riktlinjer för den framtida kolförsöq'ningen ............ 3 Upprättat lagförslag ........................................ 4 Specialmotivering .......................................... 5 Hemställan ................................................ Bilaga 1.1 Lagförslag i betänkandet SOU [981294 ................ Bilaga 1.2 Remiss över betänkandet SOU l98|z94 . . . . . . . . : ...... Bilaga 1.3 Det till lagrådet remitterade lagförslaget ............... Bilaga 1.4 Utdrag ur lagrådets protokoll ........................ Bilaga 1.5 Propositionens lagförslag ........................ Bilaga 2. Jordbruksdepartementet .............................. l Inledning .......................... - ........................ 2 ' Föredragandens överväganden ............................... 2.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 2 2 Kolanvändningens miljöproblem ......................... 2.3 Miljökraven vid nya förbränningsanläggningar ............. 2.4 Samlad bedömning av kolanvändningens miljökonsekvenser . 3 Hemställan ................................................ Bilaga 2.1 Sammanfattningen och slutsatserna i statens vattenfalls- verks rapport Kolets hälso- och miljöeffekter (KHM-projektets slut— rapport) ..................................................... Bilaga2 2Sammanställning av remissyttranden över statens vatten- fallsverk's' rapport Kolets hälso- och miljöeffekter (KHM- projektets slut|apport) .................................................. lx) |») lx) IJ x: IQ |”) I"») [0

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

102

oäroooaaawwu—-—

l8 2l 24 25 30 3 I 33 34 37 38 42 42 43 43' 44 50 56

59

75