Prop. 1983/84:17
om Iag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen 6 april 1974 om en uppförandekod för Iinjekonferenser
Prop.
Regeringens proposition 1983/84: 17
om lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonf'erenser;
beslutad den 22 september 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar OLOF PALME CU RT BOSTRÖM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen ges en redogörelse för utvecklingen av den internationel— la linjesjöfarten och systemet med linjekonferenser (sammanslutning av linjerederier) samt för tillkomsten av och innehållet i en konvention om en uppförandekod för linjekonferenser som utarbetats inom FN: s organ för handel och utveckling, UNCTAD.
Det föreslås att Sverige vid lämpligt tillfälle ansluter sig till konven— tionen. Sveriges anslutning föresläs i propositionen anknyta till den lösning för anpassning till koden som utarbetats inom den Europeiska gemenska- pen. EG.
I propositionen läggs fram förslag till den lagstiftning som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Denna lagstiftning innehål— lerjämväl bestämmelser som motsvarar relevanta delar av den förordning som antagits av EG:s råd angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till konventionen.
[983/84: l7
Prop. 1983/84: 17
IJ
Förslag till Lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänt
1 9" Denna lag skall tillämpas på den linjesjöfart som bedrivs av linjekort- ferenser i handeln mellan de stater som har anslutits till den i Geneve den 6 april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för linjekonfe- renser.
29" Kap. l-V samt kap. Vl. art. 23—25, 26 (2), 27. 29. 31—38 och 40—45 i konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag. om inte annat framgår av det följande. Konventionens engelska text jämte en svensk översättning är intagen i bilaga till denna lag.
Regeringen fullgör de uppgifter som enligt konventionen ankommer på behörig myndighet, om inte annat föreskrivs i denna lag.
Vid tillämpningen av konventionen skall iakttas vad som föreskrivs i det följande.
35 Frågan om ett linjerederi i Sverige skall få delta som svenskt natio- nellt linjerederi i en konferens avgörs genom förhandlingar mellan de svenska medlemmarna av konferensen eller, i fråga om en ny konferens. de svenska rederier som avser att ingå i konferensen. Uppnäs inte enighet, kan regeringen på begäran av ett av de berörda rederierna utse det rederi eller de rederier som skall få delta i konferensen som svenskt nationellt linjerederi.
Undantag frän tillämpning av konventionens regler om lastuppdelning m.m.
itä Reglerna i art. 2. 3 och 14 (9) i konventionen gäller inte i handeln mellan Sverige och andra stater som är medlemmar i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD-stater). lnom konferenser som betjänar handeln mellan OECD-stater skall förfarandet enligt kap. Vi i konventionen inte tillämpas på tvist som enligt avtal mellan parterna skall biläggas genom annat förfarande.
Bestämmelserna i första stycket skall dock inte påverka möjligheterna för ett linjerederi hemmahörande i konventionsanslutet utvecklingsland att delta som rederi från tredje land i handeln mellan Sverige och annan OECD-stat i enlighet med principerna i art. 2 i konventionen. Detta gäller under förutsättning att rederiet är erkänt som nationellt linjerederi och antingen är medlem i den konferens som betjänar handeln i fråga eller är berättigat att vinna inträde i en sådan konferens enligt art. 1 (3) i konven- tionen.
55 När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelning enligt art. 2 i konventionen. skall den lastvolym omfördelas som enligt konven- tionen varje grupp av nationella linjerederier hemmahörande i OECD- staler eller linjerederier frän OECD-stater som deltar som tredjelandsseg— lare är berättigade till. om inte beslut om annat fattas av samtliga rederier
Prop. 1983/84: 17 3
som är medlemmar av konferensen och omfattas av omft">rdelningsreg- lerna. Beslut om omfördelning skall syfta till att ge samtliga sådana rederi— er en rättvis andel av konferensens trafik.
De andelar som efter omfördelning tilldelas ett linjerederi skall bestäm— mas med utgångspunkt i sedvanliga affärsmz'issiga principer med särskild hänsyn till
a) den lastvolym som transporteras av konferensen och som härrör frän de OECD-stater vilkas utrikeshandel den betjänar.
b) linjerederiernas tidigare deltagande i den linjefart som omfattas av marknadsdelningen.
e.) den lastvolym som transporteras av konferensen och som skeppas över OECD-staters hamnar,
d) behoven hos de avlastare vars gods transporteras av konferensen. Kan överenskommelse om omfördelningen av transportandelarna inte träffas, skall frågan på begäran av någon av parterna hänskjutas till förlik— ning enligt detta stycke. Parterna skall utse en eller flera förlikningsmän. Kan parterna inte enas härom. skall vardera av dem utse en förlikningsrnan och de sålunda utsedda förlikningsmännen tillsammans välja en tredje, som skall fungera som ordförande. Skulle någon part underlåta att utse förlikningsman eller kan de av parterna utsedda förlikningsmännen inte komma överens om ordförande. skall presidenten i internationella han- delskammaren. på begäran av någon av parterna. utse de förlikningstnän som behövs. Förlikningsmänncn beslutar själva om det förfarande som skall följas. Deras arvode betalas av parterna. Tvist som inte biläggs genom förlikning kan hänskjutas till skiljedom. om parterna är eniga om detta. Fördelningen av transportandelar skall regelbundet ses över vid i förväg bestämda tidpunkter. Vid översynen skall särskilt beaktas att avlas- tarna får tillgång till ändamålsenliga och effektiva transporter.
Ogiltighet
65 Villkor i konferensavtal som inte uppfyller de krav som ställs i kon— ventionen kan förklaras vara ogiltigt i den del det strider mot konven- tionen. Detsamma gäller i fräga om villkor i avtal om marknadsdelning och i lojalitetsöverenskommelse. Har villkoret sädan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, fär avtalet i sin helhet lämnas utan avseende.
Jurisdiktion m. m.
75. Talan som gäller tillämpningen av bestämmelserna i konventionen eller som på annat sätt rör rättsförhällanden som är reglerade i denna lag får väckas vid svensk domstol
a) om den gäller en konferens som betjänar svensk utrikeshandel.
h) om talan riktas mot någon som har hemvist här i riket.
c) om talan rikas mot någon som på grund av avtal skall svara här, (1) om talan riktas mot någon som med hänsyn till sakens anknytning till svenska förhållanden bör svara här.
Talan kan avvisas. om tvisten på grund av anknytning till en annan stat eller med hänsyn till omständigheterna inte är ägnad att avgöras här.
En fordran som grundar sig på ett rättsförhällande som är reglerat i konventionen är preskriberad. om talan inte har väckts inom två är efter det att fordringen uppkom. Har inom den tiden sädant f("irlikningsförfa-
”rop. toss/tu: W 4
inde sorti anges i kap. Vl i konventionen inletts, preskriberas fordringen ex rnänader efter det att förfarandet avslutades. om inte preskription iträffar senare enligt tväärsregeln. Gäller talan annat än penningfordran ?.iknas tiden frän det att den omständigheten inträffade som yrkandet änför sig till.
& Angäende sadana förhandlingar som anges i kap. V] i konventionen .äller
a) att linjekonferens och organisation av avlastare kan vara part. bt att en underrättelse till en linjekonferens eller en organisation av avlastare skall anses utgöra underrättelse till varje medlem av en sådan '.onferens eller avlastarorganisation.
e) att underrättelser till en linjekonferens eller en organisation av avlas- are skall sändas till adressen för konferensens eller avlastz-trorganisatio- tens huvudkontor.
d) att. om littjekonferensen eller avlastarorganisationen underlåtit att 'egistrera adress eller inte har något huvudkontor. underrättelse till vilken ;om helst av medlemmarna skall anses utgöra underrättelse till konferen- ;en eller avlastarorganisationen.
95 Mål angäende tvist som avses i 7 få skall förklaras vilande. om at tvisten rör en fråga som är föremål för internationellt förlikningsför- farande enligt bestämmelserna i kap. Vi i konventionen,
b) tvisten inte har varit föremål för internationellt förlikningsförfarande av angivet slag och någon av parterna begär att tvisten skall hänskjutas till sådant förfarattde.
Har ett mål förklarats vilande enligt första sycket, får det återupptagas när förlikningsförfarandet har avslutats utan att förlikning nåtts eller det visas att frågan om förlikning eljest har förfallit.
109" Mäl enligt 7 & prövas av den tingsrätt som är behörig enligt 336-337 ååå sjölagen ( l89l: 35 s. l ). Finns inte behörig sjörättsdomstol. fär talan väckas vid Stockholms tingsrätt.
Verkställighet av rekommendation efter internationell förlikning
llä En rekommendation som har utfärdats vid ett förlikningsförfarande enligt kap. Vl i konventionen gäller här i riket mellan parter som godkänt den. om inte den part mot vilken rekommendationen åberopas visar.
a) att någon av de parter som godkänt rekommendationen inte var behörig till det.
b) att rättsstridigt tvång eller svikligt förledande inverkat vid tillkomsten av rekommendationen. eller
e) att tillsättandet av förlikningsmännen eller förlikningsförfarandet stått i strid med bestämmelserna i konventionen.
En rekommendation gäller inte heller. om den är oförenlig med grunder— na för rättsordningcn häri riket.
()m nägon av de omständigheter som anges i första och andra styckena föreligger i fråga om endast en del av rekommendationen, skall denna gälla i återstående delar. om de kan särskiljas.
IZä Ansökan om verkställighet av en rekommendation görs hos Svea hovrätt. Rekommendationen skall ges in i original eller i bestyrkt kopia.
Prop. 1983/84: 17 .. . 5
Om en handling i ärendet är avfattad på annat främmande språk ätt danska och norska. skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svens— ka.
Motpartcn skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Bifalls ansökningen. verkställs rekommendationen såsom lagakraft- ägande dom. om något annat inte förordnas med anledning av talan mot hovrättens beslut.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
l'i'op. 1983/84: 17
Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences
DBJECTIVES AND PRINCII'LES
T/lt' ("on!/'ueling Parties rn the present Convention.
Desiring to improve the liner conference system.
Rerognizing the need for a ttniversally ac- ceptable code of conduct for liner confer- ences.
Taking into account the special needs and problems of the developing cottntries with respect to the activities of liner conferences serving their foreign trade.
Agreeing to reflect in the Code the follow- ing fundamental objectives and basic princi- ples: .
tal the objective to facilitate the orderly expansion of world sea-borne trade:
(b) the obejctive to stimulate the develop- ment of regular and efficient liner services adequate to the requirements of the trade concerned:
(cl the objective to ensttrc a balance of interests between suppliers and users of liner shipping services:
(d) the principle that conference practices should not involve any discrimination against the shipowners. shippers or the foreign trade of any country:
te) the principle that conferences hold meaningful consultations with shippers" orga- nizations. shippers' representatives and ship- pers on matters of common interest. with, upon. request. the participation of appropri- ate authorities:
tf) the principle that conferences should make available to interested parties pertinent information about their activities which are relevant to those parties and should publish meaningfttl information on their activities.
Hut-t' agreed as follows:
PART ()NF.
('l-lAPTER l: DEFINITIONS Liner ('on/i'l'rjnm' or ("rm/l'rt'nn'
A group of two or more vessel-operating
Bilaga ()rvrst'illning
Konvention om en uppförandekod för Iinjckonferenser
SYFTEN OCH PRINCIPER
De fördragxslutande parterna till denna konvention.
Som önskar förbättra linjekonferenssyste- met.
Som inser behovet av en uppförandekod för Iinjckonferenser. som vinner allmänt in- ternationellt erkännande.
Sam beaktar utvecklingsländernas spe- ciella behov och problem när det gäller verk- samheten hos Iinjckonferenser som betjänar deras utrikeshandel.
Som enats om att i koden ge uttryck för följande huvudsyften och grundprinciper:
a) syftet att främja en ordnad utveckling av den sjöbnrna världshandeln:
bl syftet att stimulera utvecklingen av re- guljär och effektiv linjetrafik som motsvarar den aktuella handelns behov:
cl syftet att säkra balans mellan intressen som erbjttdcr och som använder linjesjöfarts- trafik;
d) principen att konferensernas agerande inte får innebära någon diskriminering av re- dare. avlastare eller något lands utrikeshan- del:
e) principen att konferenserna håller me- ningsfulla konsultationer med avlastarorgani- sationer. med företrädare för avlastare och med avlastare i frågor av gemensamt in- tresse. mcd deltagande av berörda myndighe- ter om dessa så begär".
D principen att konferenserna bör tillhan- dahålla intresserade parter lämplig informa- tion om sin verksamhet som är relevant för dessa och bör publicera relevant information om sin verksamhet.
Ila/' enats om följande:
DEL ETT
KAPITEL l
DEFINITIONER Lin/('kunji'rmtx eller kult/Prem
En grupp av två eller flera rederier. som
Prop. [983/84: l7
carriers which provides international liner services for the carriage of cargo on a par- tictilar rotlte or routes within specified geo- graphical limits and which has an agreement or arrangement. whatever its nature. within the framework of which they operate under uniform or common freight rates and any oth- er agreed conditions with respect to the pro- vision of liner services.
National shipping litte
A national shipping line of any given coun- try is a vcsseI—operating carrier which has its head office of management and its effective control in that country and is recognized as such by an appropriate authority of that country or under the law ofthat country.
Lines belonging to and operated by a joint venture involving two or more countries and in whose equity the national interests. public and/or private. of those cottntrics have a sub— stantial share and whose head oflice of man- agement and whose effective control is in one of those countries can be recognized as a national line by the appropriate authorities of those countries.
Thirtl-eoimtry shipping line
A vesscl-operating carrier in its operations between two countries of which it is not a national shipping line.
Sliipper
A person or entity who has entered into. or who demonstrates an intention to enter into. a contractual or other arrangement with a conference or shipping line for the shipment of goods in Which he has a beneficial interest.
SlliPPt'l"-T r"'.tlunization
An association or equivalent body which promotes. represents and protects the inter- ests Of shippers anti. if those authorities so desire. is recognized in that capacity by the appropriate authority- or authorities of the country whose shippers it represents.
Goods earried h_r the con/erenee
Cargo transported by shipping lines mem— bers of a conference in accordance with the conferenc * agreement.
tillhandahåller internationell linjetralik för transport av last pä viss rutt eller vissa rutter inom bestämda geografiska gränser och som har ett avtal eller ett arrangemang. av vad natur det vara mände. inom ramen för vilket den utför transporter mcd enhetlig eller ge- mensam fraktsättning och eventuella andra överenskomna villkor avseende tillhandahål- iandet av linjetralik.
Nationellt linjerederi
Ett nationellt linjerederi i ett visst land är ett rederi. som har sitt huvudkontor och fak- tiska lcdning i det landet och som är erkänt som sådant av det landets behöriga m_vn- dighet eller enligt det landets lag.
Linjerederier som tillhör och drivs av ett företag. med gemensamt risktagande mellan medlemmar från två eller flera länder och i vars kapital nationella intressen i dessa länder — allmänna och/eller enskilda — har en betydande andel och som har sitt huvud- kontor och faktiska ledning i ett av dessa länder. kan erkännas som ett nationellt linje- rederi av behöriga myndigheter i dessa länder.
7reclie-Iands linjerederi
Ett rederi när det tralikerar tvä länder och inte är nationellt linjerederi i något av dessa länder.
A i'lastare
Fysisk ellcrjuridisk person som har inträtt i eller ger tillkänna en avsikt att inträda i ett kontraktsbundet eller annat arrangemang med en konferens eller ett linjerederi för transport av gods i vilket han har ett vinstin- tresse.
A i'lastarorganisotion
En sammanslutning ellerjämförbar organi- sation som främjar. företräder och skyddar avlastares intressen och som är erkänd i denna egenskap av behörig myndighet eller myndigheter — om dessa linner det önskvärt — i det land vars avlastare den företräder.
Gods som transporteras av konferensen
Last som transporteras av linjerederier som är medlemmar av en konferens i enlighet med konferensavtalet.
Prop. WS$/84: l7
Appropriate authority
Either a government or a body designated ny a government or by national legislation to perform any ofthe functions ascribed to such authority by the provisions of this Code.
Promotiottal_li'eight rate
A rate instituted for promoting the carriage of non—traditional cxports of the country con- :crncd.
Speeittlji'eiglit rate A preferential freight rate. other than a promotional freight rate. which may be nego- tiated between the parties concerned.
CHAPTER ll:
RELATIONS A MONG MEMBER LINES
Årtit'le ] MEMBERSHlP
tl) Any national shipping line shall have the right to be a ftill member of a conference which serves the foreign trade of its country. subject to the criteria set out in Article f(2). Shipping lines which are not national lines in any trade of a conference shall have the right to become full members of that conference. subject to the criteria set out in Article f(Z) and (3) and to the provisions regarding the share of trade as set out in Article 2 as re- gards third-country shipping lines.
(2) A shipping line applying for member- ship of a conference shall furnish evidence of its ability and intention. which may include the use of chartered tonnage. provided the criteria of this paragraph are met. to operate a regular. adequate and efficient service on a long-term basis as defined in the conference agreement within the framework of the con- ference. shall undertake to abide by all the terms and conditions ofthe conference agree- ment. and shall deposit a financial guarantee to cover any outstanding financial obligation in the event ol' subscquent withdrawal, sus- pension or expulsion from membership. if so required under the conference agreement.
(3) In considering an application for mem-
Beho'rig myndighet
En regering eller ett organ som av regering eller nationell lagstiftning utsetts att utöva de funktioner som genom bestämmelserna i denna kod äläggcs sädan myndighet.
Friitniatttlefrakt En frakt som tillkommit för att främja
transporten av icke-traditionell export frän vederbörande land.
Speeielljrakt
En preferensfrakt. annan än främjande frakt. som kan överenskommas mellan berör- da parter.
KAPlTEL ll
RELATIONER MELLAN KONFERENS- MEDLEMMAR
Artikel ] M EDLEMSKAP
!. Varje nationellt linjerederi skall ha rätt att vara fullvärdig medlem av en konferens som betjänar dess lands utrikeshandel. på villkor att den uppfyller de förutsättningar som anges i artikel I. punkt 2. Linjerederier som inte är nationella linjerederier i någon del av den handel som betjänas av konferensen skall ha rätt att bli fullvärdiga medlemmar av en sådan konferens på villkor att de uppfyller de kriterier som anges i artikel I. punkt 2 och 3. och med iakttagande av bestämmelserna om lastuppdelning som anges i artikel 2 be- träffande tredje-Iands linjerederier.
2. Ett linjerederi som ansöker om med- lemskap i en konferens skall bevisa sin för- mäga och avsikt — som. under förutsättning att bestämmelserna i denna paragraf är upp- fyllda. kan omfatta användningen av chartrat tonnage — att driva en reguljär. lämplig och effektiv trafik under längre tid inom konfe- rensens ram och i överensstämmelse med konferensavtalet: linjerederiet skall åtaga sig att efterkomma alla konferensavtalets be- stämmelser och villkor och skall — om konfe- rensavtalet kräver det — deportera en garanti- summa för att täcka varje utestäende ekono- misk förpliktelse i händelse av senare tit- trädc. avstängning eller uteslutning från med- lemskap.
3. Vid behandlingen av en ansökan om
Prop. 1983/84: l7
bership by a shipping line which is not a national line in any trade of the conference concerned. in addition to the provisions of Article ltZ). the following criteria. inter aliu. should be taken into account:
(at the existing volume of the trade on the route or routes served by the conference and prospects for its growth:
(b) the adequacy of shipping space for the existing and prospective volume of trade on the route or routes served by the conference:
(c) the probalc effect of admission of the shipping line to the conference on the effi- ciency and quality of the conference service:
td) the current participation ofthe shipping line in trade on the same route or routes outside the framework of a conference; and
(e) the current participation ofthe shipping line on the same route or routes within the framework of another conference.
The above criteria shall not be applied so as to subvert the implementation ofthe provi- sions relating to participation in trade set out in Article 2.
(4) An application for admission or read- mission to membership shall be promptly de- cided upon and the decision communicated by a conference to an applieant promptly. and in no case later than six months from the date of application. When a shipping line is refused admission or readmission the confer- ence shall. at the same time. give in writing the grounds for such refusal.
(5) When considering applications for ad- mission. a conference shall take into account the views put forward by shippers and ship- pers” organizations of the countries whose trade is carried by the conference. as well as the vieWs of appropriate authorities if they so request.
(6) In addition to the criteria for admission set out in Article lt2). a shipping line apply- ing for readmission shall also give evidence of having fulfilled its obligations in accor- dance with Article 4tl) and (4). The confer- ence may give special serutiny to the circum- stances under which the line left the confer- ence.
medlemskap frän ett linjerederi som inte nationellt linjerederi i nägon del av den ha del som betjänas av den berörda konfcrc sen. skall hänsyn tas till — förutom bestal melserna i artikel I. punkt 2 — bl.a. följan- kriterier:
a) den befintliga omfattningen av handc och dess ökningspotential på den rutt eller rutter som trafikeras av konferensen:
b) tonnagets tillräcklighet för den belintli och framtida omfattningen av handeln pä d rutt eller de rutter som trafikeras av kont rensen:
e) den effekt linjerederiets inträde i konl rensen kan antagas få på konferenstrafikc effektivitet och kvalitet:
d) linjerederiets nuvarande marknadsane' på samma rutt eller rutter utanför ramen i en konferens: och
e) linjerederiets nuvarande deltagande ' samma rutt eller rutter inom ramen för - annan konferens.
Ovannämnda kriterier skall inte använd så. att de hindrar tillämpningen av de bestäi melser om marknadsandelar som anges i ar kel 2.
4. En ansökan om medlemskap eller c förnyat medlemskap skall behandlas skyn samt och konferensen skall delge sökan beslutet skyndsamt. och i intet fall senare sex månader från ansökningsdatum. ()m . linjerederi nekas medlemskap eller förny medlemskap skall konferensen samtid skriftligt ange grunderna för nekandet.
5. Vid behandlingen av medlemsansö ningar skall konferensen överväga de sy punkter som framförs av avlastare och avlz tarorganisationer i de länder vilkas ham transporteras av konferensen så väl som ' behöriga myndigheters synpunkter. om des så begär.
6. Utöver de kriterier för medlemskap st anges i artikel I. punkt 2. skall ett linjeredc som ansöker om förnyat medlemskap. ock förete bevis på att det har fullgjort sina ft pliktclser enligt artikel 4. punkt I och 4. Kr ferensen får göra en särskild utredning ( omständigheterna när linjerederiet lämna konferensen.
"rop. 1983/84: 17
.rlit'lt' .? 'ARTlClPATlUN IN TRADE
(I) Any shipping line admitted to member— hip of a conference shall have sailing and :iading rights in the trades covered by that onference.
(2) When a conference operates a pool. all hipping lines members of the conference erving the trade covered by the pool shall iavc the right to participate in the pool for hat trade.
(3) For the purpose of determining the .harc of trade which member lines shall have hc right to. acquire. the national shipping ines of each country. irrespcctive of the tumber oflines. shall be regarded as a single _:roup of shipping lines for that country.
(4) When determining a share of trade with- n a pool of individual member lines and/or groups of national shipping lines in accor- lance with Article 2(2). the following princi- 3|cs regarding their right of participation in .hc trade carried by the conference shall be .)bserved. unless otherwise mutually agreed:
ta) 'l'he group of national shipping lines of :ach of two countries the foreign trade be- .ween which is carried by the conference shall have equal rights to participate in the freight and volume of traffic generated by their mutual foreign trade and carried by the :onference:
tbl Third-country shipping lines. if any. shall have the right to acquire a significant part. such as 20 per cent. in the freight and volume of traffic generated by that trade.
(5) lf. for any one of the countries whose trade is carried by a conference. there are no national shipping lines participating in the carriage of that trade. the share of the trade to which national shipping lines ofthat coun- try would be entitled under Article 2t4) shall be distributed among the individual member lines participating in the trade in proportion to their respective shares.
(6) lf the national shipping lines of one country decide not to any their full share of the trade. that portion of their share of the trade which they do not carry shall be distrib- uted among the individual member lines par- ticipating in the trade in proportion to their respective shares.
IO
Artikel .? MARKNADSANDELAR
!. Varje linjerederi som beviljas medlem- skap i en konferens skall ha avgängs- och lastningsrättighcter i den trafik som konfe- rensen betjänar.
2. Om en konferens driver en pool. skall alla linjerederier. som är medlemmar av den konferens som betjänar den trafik som omfat- tas av poolen. ha rätt att delta i poolen.
3. Vid fastställandet av vilken andel i trafi- ken som medlemslinjerna skall ha rätt att uppnä. skall de nationella linjeredericrna — oavsett deras antal — i varje land anses som en enda grupp av linjerederier för det landet.
4. Vid fastställandet av andel i trafiken inom en pool för individuella medlemsrcde- rier och/eller grupper av nationella linjerede- rier i enlighet med artikel 2. punkt 2. skall följande principer angäende deras rätt till marknadsandel i den av konferensen utförda trafiken iakttas. om inte annat ömsesidigt överenskommits:
a) den nationella gruppen av linjerederier frän vart och ett av två länder där utrikeshan- del dem emellan transporteras av konferen- sen skall ha rätt till lika andel i den frakt och den transportvolym som uppkommer av deras inbördes utrikeshandel och som han- teras av konferensen;
b) tredje-lands linjerederier. om sådana deltar i konferensen. skall ha rätt att uppnå en betydande andel. såsom 20 %. i den frakt och den transportvolym som hänför sig till denna handel.
5. Om det i något av de länder vars handel betjänas av en konferens inte finns några na- tionella linjeredericr som deltar i transporten av denna handel. skall den andel i trafiken. till vilken detta lands nationella s_jöfartslinje skulle vara berättigad enligt artikel 2. punkt 4. fördelas på de individuella medlemslinjer som deltar i trafiken i proportion till deras respektive marknadsandelar.
6. Om ett lands nationella linjerederier be- slutar att inte utnyttja hela sin andel i trafi- ken. skall den del av deras andel i trafiken som de inte utnyttjar fördelas bland de enskil- da linjerederier i konferensen som deltar i trafiken i proportion till deras respektive an- delar.
Prop. 1983/84: 17
(7) lf the national shipping lines of the countries concerned do not participate in the trade between those countries covered by a conference. the shares of trade carried by the conference between those countries shall be allocated between the participating member lines ofthird countries by commercial negoti— ations between those lines.
(8) The. national shipping lines of a region. members of a conference. at one end of the trade covered by the conference. may redis- tribute among themselves by mutual agree- ment thc shares in trades allocated to them. in accordance with Article 2(4) to (7) inclu- sive.
(9) Subject to the provisions of Article 2(4) to (8) inclusive regarding shares of trade among individual shipping lines or groups of shipping lines. pooling or trade-sharing agreements shall be reviewed by the confer- ence periodically. at intervals to be stipulated in those agreements and in accordance with criteria to be specified in the conference agreement.
(It)) The application of the present Article shall commence as soon as possible after en- try into force of the present Convention and shall be completed within a transition period which in no case shall be longer than two years. taking into account the specific situa- tion in each ofthe trades concerned.
(ll) Shipping lines members of a confer- ence shall be entitled to operate chartered ships to fulfil their conference obligations.
(I2) The criteria for sharing and the revi- sion of shares as set out in Article 2( l) to (| |) inclusive shall apply when. in the absence of a pool. there exists berthing. sailing and/or any other form of cargo allocation agree- ment.
(l3) Where no pooling. berthing. sailing or other trade participation agreements exist in a conference. either group of national ship- ping Iines. members of the conference. may require that pooling arrangements be intro- duced. in respect of the trade between their countries carried by the conference. in con- formity with the provisions of Article 2t4); or alternatively they may require that the sail- ings be so adjusted as to provide an opportu- nity to these lines to enjoy substantially the
7. Om de nationella linjerederierna frän berörda länder inte deltar i trafiken mellan dessa länder som omfattas av en konferens. skall de andelari trafiken mellan dessa länder som transporteras av konferensen tilldelas linjerederieri konferensen frän tredje-länder genom kommersiella förhandlingar mellan dessa rederier.
8. Nationella linjerederier i en konferens från en region i början eller i slutet av den konferensens trafikrelation fär genom ömse- sidig överenskommelse omfördela mcllau sig de andelar i trafiken som tilldelats dem. i enlighet med artikel 2. punkt 4—7.
9. På villkor att bestämmelserna i artikel 2. punkt 4—8. angående enskilda linjeredcricrs eller grupper av linjerederiers andelar i trafi- ken iakttas. skall pool- eller trafikandelsöver- enskommclser ses över periodiskt av konfe- rensen pä intervaller som skall vara fast- ställda i dessa överenskommelser och i en— lighet med kriterier som skall vara angivna i konferensavtalet. lt). 'l'illämpningemav denna artikel skall börja så snart som möjligt efter denna kon- ventions ikraftträdande och skall vara full— bordad inom en övergängsperiod som under inga förhållanden fär överstiga tvä är. med hänsyn tagen till den särskilda situationen inom var och en av de aktuella trafikrelatio- nerna.
ll. Linjerederier som är medlemmar av en konferens skall ha rätt att använda chartrade fartyg för att uppfylla sina ft.")rpliktelser i kon— ferensen.
l2. Kriterierna för fördelning och revision av andelar som anges i artikel 2. punkt. l— l l. skall tillämpas när det — i frånvaro av en pool - existerar avtal om anlöp. avgäng och/eller någon annan form av överenskommelse om lasttilldelning.
13. Där inga överenskommelser om pool. anlöp. avgäng eller annan marknadsdelning existerar inom en konferens. kan varje grupp av nationella linjerederier som är medlemmar av konferensen begära att poolöverenskom- melser skall införas med avseende på trafiken mellan deras länder som omfattas av konfe- rensen. i enlighet med bestämmelserna i arti- kel 2. punkt 4: eller de kan alternativt begära att antalet avgångar skall anpassas sä. att de säkerställer möjlighet för dessa linjerederier
'rop. WSJ/84: l7
ame rights to participate in the trade be- wecn those two countries carried by the con- crence as they would have enjoyed under he provisions of Article 2(4). Any such re- |uest shall be considered and decided by the :onfercnce. lf there is no agreement to insti— ute such a pool or adjustment of sailings tmong the members of the conference. the :roups of national shipping lines of the coun- ries at both ends of the trade shall have a najority vote in deciding to establish such a wool or adjustment of sailings. 'l'he matter ;hall bc decided upon within a period not :seecding six months from the receipt of the "equest.
tl4) ln the event of a disagreement be- ween the national shipping lines ofthe coun- ries at either end whose trade is served by he conference with regard to whether or not moling shall be introduced. they may require hat within the conference sailings be so ad- usted as to provide an opportunity to these ines to enjoy substantially the same rights to" aarticipate in the trade between those two :ountries carried by the conference as they NOUltl have enjoyed under the provisions of Article 2t4). In the event that there are no rational shipping lines in one ofthe countries vhose trade is served by the conference. the rational shipping line or lines of the other :ountry may make the same request. The :onference shall use its best endeavours to neet this request. lf. however. this request is tot met. the appropriate authorities of the :ountries at both ends of the trade may take Jp the matter if they so wish and make their .ficws known to the parties concerned for .heir eonside "ation. lf no agreement is "cached. the dispute shall be dealt with in iceordance with the procedures established n this Code.
(l5) Other shipping lines. members of a :onferencc. may also request that pooling or sailing agreements be introduced. and the re— quest shall be considered by the conference n accordance with the relevant provisions of his Code.
(lb) A conference shall provide for appro- priate measures in any conference pooling agreement to cover cases where the cargo has been shut out by a member line for any
IP. att åtnjuta väsentligen samma rättigheter till marknadsandel i konferenstraliken mellan dessa två länder. som de skulle ha ätnjutit enligt bestämmelserna i artikel 2. punkt 4. Varje sädan begäran skall granskas och av- göras av konferensen. Om det inte mellan konferensens medlemmar uppnås nagon överenskommelse om inrättande av nagon sädan pool eller reglering av antalet avgång- ar. skall grupper av nationella linjerederier i länderna i början och i slutet av trafikrela— tionen ha möjlighet att genom majoritetsbe— slut besluta om inrättandet av en sådan pool eller om reglering av antalet avgångar. Denna fråga skall avgöras inom loppet av en period som inte överstiger sex manader frän motta- gandet av begäran.
l4. [ händelse av oenighet mellan de na- tionella linjerederierna i länderna i början eller i slutet av den trafikrelation som betjä— nas av konferensen med avseende på huru- vida en pool skall införas eller ej. kan de begära reglering inorn konferensens ram av antalet avgångar så. att de säkerställer möj- lighet för dessa linjerederier att ätnjuta vä- sentligen samma rättigheter till marknadsan- del i konferenstraftken mellan dessa tvä länder. som de skulle ha ätnjutit enligt be— stämmelserna i artikel 2. punkt 4. För det fall att det inte finns några nationella linjerederier i det ena av de länder vilkas handel betjänas av konferensen. kan det andra landets natio- nella linjerederi eller linjerederier göra samma begäran. Konferensen skall göra sitt yttersta för att tillmötesgå denna begäran. ()m emellertid denna begäran inte tillmötes- gäs. fär behöriga myndigheter i länderna i början och i slutet av tralikrclationen ta tipp frågan om de så önskar och tillkännage sina synpunkter till berörda parter för deras över- vägande. Om ingen överenskommelse upp- näs. skall tvisten avgöras i enligt med den i denna kod fastställda ordningen.
l5. Andra linjerederier sotn är medlemmar av en konferens kan också begära införande av överenskommelse om pool eller reglering av antalet avgångar. och denna begäran skall behandlas av konferensen i enlighet med till- lämpliga bestämmelser i denna kod.
lb. En konferens skall se till att varje pool- avtal inom konferensen anger lämpliga at- gärder för den händelse att ett linjerederi ! konferensen avvisar last av varje annan in sat-.
Prop. 1983/84: 17
reason escepting late presentation by the shipper. Such agreement shall provide that a vessel with unbooked space. capable ol' being used. be allowed to lift the cargo. even in excess of the pool share of the line in the trade. if otherwise the cargo would be shut out and delayed beyond a period set by the conference.
(l7) 'l'he provisions of Article 2tl) to (lb) inclusive concern all goods regardless oftheir origin. their destination or the use. for which they are intended. with the exception of mili— tary equipment for national defence pur- poses.
Artic/t' 3 DEClSlON-MAKlNG PROCEDU RES
The decision-making procedures embodied in a conference agreement shall be based on the principle of equality of all the full member lines: these procedures shall ensure that the voting rules do not hinder the proper work of the conference and the service of the trade and shall define thc matters on which deci- sions will be made by unanimity. However. a decision cannot be taken in respect of mat- ters delined in a conference agreement relat- ing to the trade between two countries with- out the consent of the national shipping lines of those two countries.
Artic/t' 4 SANC'I'IONS
(|) A shipping litte member of a conference shall be entitled. subject to the provisions regarding withdrawal which are embodied in pool schemes and/or cargo-sharing arrange- ments. to secure its release. withottt penalty. from the terms of the conference agreement after giving three month' notice. unless the conference agreement provides for a differ- ent time pcriod. although it shall be required to fulfil its obligations as a member of the conference up to the date of its release.
(2) A conference may. upon notice to be specified in the conference agreement. sus- pend or expel a member for significant failure to abide by the terms and conditions of the conference agreement.
(3) No expulsion or suspension shall be— come effective until a statement in writing of
än att avlastaren tillhandahäller godset för sent. Ett sädant avtal skall ange att ett fartyg med obokat utryn'tme. som gär att använda. tilläts transportera lasten även om det linjere— deriets marknadsandel i poolen överskrids. om lasten i annat fall inte blir avsänd eller försenas längre ätt en av konferensen fast- ställd period.
l7. Bestämmelserna i artikel 2. punkt l—- lo. gäller alla varor. oavsett deras ursprung. deras destination eller den användning för vilken de avses. med undantag av militär utrustning för nationella försvarsandantal.
Artikel .i' BESLUTSORDNING
Den beslutsordning som ett konferensavtal innehäller skall grundas pä principen om alla fullvärdiga medlemmars likhet; denna ord- ning skall säkerställa att röstningsreglerna inte hindrar en ordnad verksamhet i konfe- rensen och i den handel den betjänar. samt skall ange de frägor vilka skall avgöras enhäl- ligt. Emellertid kan ett beslut i frägor sotn har angetts i ett konferensavtal och som berör handeln mellan två länder inte fattas titan samtycke av de nationella linjerederierna i dessa tvä länder.
Artikel 4 SANKTION ER
l. Ett linjerederi som är konferensmedlem skall vara berättigad att — med beaktande av de bestämmelser om utträde som ingär i pool- avtal och/eller i avtal om Iastdelning -— titan att ädt'a sig straff frigöra sig från konferensav— talets villkor efter tre månaders uppsägning. om inte konferensavtalet fastställt en annan tidsperiod: linjerederiet skall dock vara för— pliktat att fram till dagen för sitt utträde full- göra sina åligganden som konferensmedletu.
2. En konferens fär — efter varsel enligt regler sotn skall vara angivna i konferensav- talet — avstänga eller utesluta en medlem som visar allvarlig brist i uppfyllandet av konferensavtalets villkor.
3. Ingen uteslutning eller '.tvstängning skall verkställas förrän skriftligt besked om orsa—
'rop. IOM/84:17
he reasons tlierefor has been given and until iny dispute has been settled as provided in :liapter Vl.
(4) Upon withdrawal or expulsion. the line :oncerned shall be required to pay its share ;)f the outstanding financial obligations ofthe :onferencc. up to the date of its withdrawal Jl' cxpulsion. ln cases of withdrawal. suspen— sion or expulsion. the line shall not be re- licved of its own financial obligations under the conference agreement or of any of its obligations towards shippers.
Åt'lii'lt' 5 SELF-POLICING
( l ) A conference shall adopt and keep tip to date an illustrativc list. which shall be as comprehensive as possible. of practices which are regarded as malpractices and/or breaehes of the conference agreement and shall provide effective self-policing machin- ery to deal with them. with specific provi- sions requiring:
(at) the fixing of penalties or a range of penalties for malpractices or breaehcs. to be commensurate with their seriousness;
(b) the examination and impartial review of an adjudication of complaints. and/or deci- sions taken on complaints. against malprae- tices or breaches. by a person or body uncon- nected with any of the shipping lines mem- bers of the conference or their affiliates, on request by the conference or any other party concerned:
tc) the reporting. on request. on the action taken in eonnexion with complaints against malpractices and/or breaches. and on a basis of anonymity for the parties concerned. to the appropriate authorities of the countries whose trade is served by the conference and of the countries whose shipping lines are members of the conference.
(2) Shipping lines and conferences arc enti- tled to the full co-operation of shippers and shippers” organizations in the endeavour to combat malpractices and breaches.
Article () CONFERENCE AGREEMENTS All conference agreements. pooling. berth-
kerna därför har getts och varje tvist avgjorts sa som anges i kapitel Vl.
4. Efter utträde eller uteslutning skall ve- derbörande linjerederi vara förpliktat att be- tala sin del av konferensens utestående finan- siella förpliktelser fram till datum för sitt ut- träde eller uteslutning. I händelse av utträde. avstängning eller uteslutning skall linjerede- riet inte befrias från sina egna finansiella för- pliktelser enligt konferensavtalet eller från någon av sina förpliktelser gentemot avlas- tare.
Aril/(Ul 5 EGENKONTROLL
|. En konferens skall antaga och hälla ak- tuell en äskädlig förteckning. vilken skall vara sä täckande som möjligt. på handlingar som anses som missbruk av och/eller brott mot konferensavtalet. och skatt för att under- söka dem tillhandahälla ett effektivt egenkon- trollsystem med särskilda bestämmelser som kräver:
a) fastställande av straffeller strafllatituder — som är relaterade till svårighetsgrad — för missbruk eller brott;
b) undersökning och opartisk granskning på begäran av konferensen eller annan berörd part. utförd av person eller organ som är obundet i förhätlande till de linjerederier som är medlemmar av konferensen och dessas dotterbolag. av reglering av klagomål och/eller beslut med anledning av klagomål avseende missbruk eller brott:
c) rapportering, på begäran. om åtgärder vidtagna efter klagomål mot missbruk och/eller brott. och på grundval av anonymi- tet för berörda parter. till behöriga myndighe- ter i de länder vilkas handel betjänas av kon- ferensen och i de länder vilkas linjerederier är medlemmar av konferensen.
2. Linjerederier och konferenser har rätt till fullödigt samarbete från avlastare och av- lastarorganisationer i sin kamp mot missbruk och brott.
Årlilt't'l () KON FEREN SAVTA L
Alla konferensavtal. avtal om pooler och
Prop. 1983/84: 17
ing and sailing rights agreements and amend- ments or other documents directly related to. and which affect. such agreements shall be made available on request to the appropriate authorities of the countries whose trade is served by the conference and ofthe countries whose shipping lines are members ofthe con- ference.
CHAPTER Ill: RELATIONS WITH SHIPPERS
Article 7 LOYALTY ARRANGEMENTS
(I) The shipping lines members of a con- ference are entitled to institute and maintain loyaliy arrangements with shippers. the form and terms of which are matters for consulta- tion between the conference and shippers' organizations or representatives of shippers. These loyalty arrangements shall provide safeguards making explicit the rights of ship- pers and conference members. 'l'hese ar- rangements shall be based on the contract system or any other system which is also lawful.
(2) Whatever loyalty arrangements are made. the freight rate applicable to loyal shippers shall be determined within a fixed range of percentages of the freight rate appli- cable to other shippers. Where a change in the differential causes an increase in the rates charged to shippers. the change can be imple- mented only after ISO days' notice to those shippers or according to regional practice and/or agreement. Disputes in eonnexion with a change of the differential shall be set- tted as provided in the loyalty agreement.
(3) The terms of loyalty arrangements shall provide safeguards making explicit the rights and obligations of shippers and of ship- ping lines members of the conference in ac- cordance with the following provisions. iiitcr (iliu:
ta) The shipper shall be bound in respect ofcargo whose shipment is controlled by him or his affiliated or subsidiary company or his forwarding agent in accordance with the con— tract of sale of the goods concerned. pro- vided that the shipper shall not. by evasion. subterfuge, or intermediary. attempt to divert cargo in violation of his loyalty commitment.
|)
om rättigheter till anlöp och avgängar samt ändringar till sådana avtal eller andra doku- ment. som direkt hänför sig till avtalen och påverkar dem, skall på begäran tillställas be— höriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av konferensen och i de länder vil- kas linjerederier är medlemmar av konferen— scn.
KAPITEL Ill FÖRHÅLLANDE TILL AVLASTARNA Artikel 7 LOJALITE'I'SARRANGEMANG
1. De linjerederier som är konferensmed- lemmar har rätt att upprätta och vidmakthålla lojalitetsarrangemang med avlastare. vilkas form och innehåll skall göras till föremäl för konsultation mellan konferensen och avlas- tarorganisationer eller företrädare för avlas- tare. Dessa lojalitetsarrangemang skall ge garantier som tydligt anger avlastarnas och konferensmedlemmarnas rättigheter. Dessa arrangemang skall grundas på kontraktsyste- met eller vilket annat system som helst som också är lagligt.
2. Oavsett vilka lojalitetsarrangemang som än träffas. skall den frakt som skall tillämpas för lojala avlastare fastställas inom ett be- stämt procentomräde av den frakt som tilläm— pas för övriga avlastare. När en ändring av rabattsatserna förorsakar en ökning av de frakter som debiteras avlastare. kan ändring- en tillämpas först efter ISO dagars varsel till dessa avlastare eller i enlighet med regional praxis och/eller avtal. Tvister i samband med en ändring av dessa rabattsatser skall avgöras så som föreskrivits i lojalitetsarrangemanget.
3. Lojalitetsarrangemangens bestämmelser skall innehålla garantier som tydligt anger rättigheter och skyldigheter för avlastare och för linjerederier. som är medlemmar av kon- ferensen. bl. a. i överensstämmelse med föl- jande föreskrifter:
a) avlastarens skyldigheter hänför sig till last vars transport kontrolleras av honom eller av honom beroende bolag eller dotterbo- lag eller av hans speditör i enlighet med för— säljningskontraktet för de aktuella varorna. varvid förutsätts att avlastaren inte. medelst undantlykter. kryphål eller mellanhand, får försöka omdirigera last i strid mot hans för- pliktelser enligt lojalitetsarrangemanget:
'rop. 1983/84: [7
(b) Where there is a loyalty contract. Ilie xtent of actual or liquidated damages and/or ienalty shall be specified in the contract. The nember lines of the conference may. howev- :r. decide to assess lower liquidated damages ir to waive the claim to liquidated damages. n any event. the liquidated damages under he contract to be paid by the shipper shall iot exceed the freight charges on the particu- ar shipment. computed at the rate provided .inder the contract.
(C) The shipper shall be entitled to resume '_ull loyalty status. subject to the fulfilment of :onditions established by the conference which shall be specified in the loyalty ar— rangement.
(d) The loyalty arrangement shall set out:
(i) a list of cargo. which may include bulk cargo shipped without mark or count. which is specifically excluded from the scope of the loyalty arrangement:
(ii) a definition of the circumstances in which cargo other than cargo covered by (i) above is considered to be excluded from the scope of the loyalty arrangement:
(iii) the method of settlement of disputes arising under the loyalty arrangement;
(iv) provision for termination of the loy- alty arrangement on request by either a shipper or a conference without penalty. after expiry ofa stipulated period of notice. such notice to be given in writing; and
(v) the terms for granting dispensation. (4) lf there is a dispute between a confer- ence and a shippers' organization. represent- atives of shippers and/or shippers about the form or terms of a proposed loyalty arrange- ment. either party may refer the matter for resolution under appropriate procedures as set out in this Code.
Article 8 DISPENSATION
(l) Conferences shall provide. within the terms of the loyalty arrangements. that re- quests by shippers for dispensation shall be examined and a decision given quickly and. if requested. the reasons given in writing where dispensation is withheld. Should a confer- ence fail to confirm. within a period specified
lb
b) när det finns ett lojalitetskontrakt skall omfattningen av faktiskt eller fastställt ska- destånd och/eller straff framgä av detta. Emellertid kan linjerederier. som är konfe- rensmedlemmar. besluta att fastställa ett lägre skadestånd eller att avstå från skade- stånd. ] varje fall får det skadestånd. som skall betalas av avlastaren enligt kontraktet. inte vara högre än frakten för den last det handlar om. beräknad efter den i kontraktet angivna frakten;
c) avlastaren skall ha rätt att återfå fullstän- dig lojalitetsstatus om han fullgör de villkor som fastställts av konferensen. vilka skall anges i lojalitetsarrangemanget;
d) lojalitetsarrangemanget skall ange:
i) en förteckning på laster. vilken kan inkludera bulklast transporterad utan märkning eller räkning. som är särskilt un- dantagna från lojalitctsarrangemanget;
ii) fastställande av de omständigheter un- der vilka annan last än sådan som avses under i) ovan anses undantagen från om- fattningen av lojalitetsarrangemanget;
iii) metod för avgörande av tvister som uppstår med anledning av lojalitetsarrange- manget:
iv) föreskrifter om upphörande av lojali- tetsarrangemanget på begäran av endera avlastaren eller konferensen. utan straff. efter utgången av en fastställd uppsäg- ningsperiod. varvid uppsägningen skall ske skriftligen: och
v) villkoren för meddelande av dispens. 4. Om en tvist uppstår mellan en konferens och en avlastarorganisation. företrädare för avlastare och/eller avlastare om ett föreslaget lojalitetsarrangemangs form eller villkor. kan endera parten hänskjuta frågan för avgörande enligt tillämpligt förfarande som anges i denna kod.
Artikel8 DlSPENS
!. Konferenserna skall. genom föreskrifter i lojalitetsarrangemangen. förplikta sig att snabbt granska och avgöra avlastarnas dis- pensansökningar samt skall om dispens vag- ras, skriftligen meddela skälen härför. om så begärs. Skulle en konferens underlåta att — inom en i lojalitetsarrangemanget angiven pe-
['rop. 1983/84: [7
in the loyalty arrangement. sufficient space to accommodate a shipper's cargo within a period also specified in the loyalty arrange- ment. the shipper shall have the right. with- out being penalized. to utilize any vessel for the cargo in question.
(2) ln ports where conference services are arranged subject to the availability of a speci- fied minimum of cargo ("i.e. on inducementl, but either thc shipping line does not call. despite due notice by shippers. or the ship- ping line does not reply within an agreed time to the notice given by shippers. shippers shall automatically have the right. without preju- dicing their loyalty status. to use any avail- able vessel for the carriage of their cargo.
Artic/c 9 AVAlLABlLlTY OF 'fARlFFS AND RE- LATED CONDITIONS AND/OR REGU- LATIONS
'l'ariffs. related conditions. regulations. and any amendments ihereto shall be ritade available on request to shippers. shippers” organizations and other parties concerned at reasonable cost. and they shall be available for examination at offices of shipping lines and their agents. They shall spell out all con- ditions concerning the application of freight rates and the carriage of any cargo covered by them.
Arlitfle [() ANN U AL REPORTS
Conferences shall provide atinually to ship- pers” organizations. or to representatives of shippers. reports on their activities designed to provide general information of interest to them. including relevant information about consultations held with shippers and ship- pers' organizations. action taken regarding complaints. changes in membership. and sig— nificant changes in service. tariffs and condi— tions ofcarriagc. Such annual reports shall be submitted. on request. to the appropriate authorities of the countries whose trade is served by the conference concerned.
riod — bekräfta tillräckligt titrynime för att transportera en avlastares last inom en period som likaledes anges i lojalitetsarrangcniaiig- et. skall avlastaren ha rätt att utan att ädraga sig straff anvanda vilket fartyg som helst för lasten i fråga.
2. l hamnar där konferenstransporter ar— rangeras endast om ett angivet lastminimum finns tillgängligt (dvs. efter annianing) skall avlastarna automatiskt ha rätt att * utan att äventyra sin Iojalitetssiatus — använda vilket tillgängligt fartyg som helst för transporten av deras läst. om linjerederiet antingen inte an— gör hamnen trots vederbörlig aviseriug från avlastarnas sida eller inte inom överenskom- men tid besvarar avlastarnas avisering.
Artikel 9 - TILLGÅNG 'l'lLL 'fARll—"Fl—ZR ()CH TILL.-
HÖRANDE REGLER
Tariffer. tillhörande villkor och regler samt varje ändring därav skall på begäran tillhan- dahållas avlastare. avlastarorganisationer och andra berörda parter till ett rimligt pris. och de skall finnas tillgängliga för granskning på linjerederiers och deras agenters kontor. De skall ange alla villkor rörande tillämpning- en av frakter och rörande transporten av varje last vilken omfattas av dessa.
VILLKOR (.)CH/ELLl'iR
Aril/tel Il) ÄRLIGA RAPl'OR'l'ER
Konferenserna skall årligen tillsialla avlas- tarorganisationer eller företrädare för avlas— tare rapporter om sin verksamhet ägnade att ge allmän information av intresse för dem. inklusive aktuell information om konsulta- tioner som hällits med avlastare och avlastar- organisationer. om vidtagna åtgärder an- gående klagomål. om ändringar i konferen— sens sammansättning och om väsentligai'e ändringar av service. tariffer och transport- villkor. Sådana ärsrapporier skall på begäran tillställas behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av vcdei'bt'irantlc koti— ferens.
Prop. 1983/84: 17
Årli't'lt' II :(.)NSUL'liA'lilON MACHINERY
(l) There shall be consultations on matters of common interest between a conference. shippers' organizations. representatives ol' shippers and. where practicable. shippers. which may be designated for that purpose by the appropriate authority if it so desires. These consultations shall take place when- ever requested by any of the above-men- tioned parties. Appropriate authorities shall have the right. upon request. to participate fully in the consultations. but this does not mean that they play a decision—making role.
(?.) The following matters inter alia, may be the subject of consultation:
(al changes in general tariffconditions and related regulations;
(b) changes in the general level of tariff rates and rates for major commodities;
(c) promotional and/or special freight rates;
(d) imposition of. and related changes in. surcharges:
(c) loyalty arrangements. their establish- ment or changes in their form and general conditions;
(f) changes in the tariff classification of ports:
(g) procedure for the supply of necessary information by shippers concerning the ex- pected volume and nature of their cargoes; and
(h) presentation of cargo for shipment and the requirements regarding notice of cargo availability.
(3) To the extent that they fall within the scope of activity of a conference. the follow- ing matters may also be the subject of consul- tation:
ta) operation ofcargo inspection services: (b) changes in the pattern of service;
(c) effects of the introduction of new tech- nology in the carriage of cargo. in particular iinitization. with consequent reduction of conventional service or loss of direct ser— vices: and
tdi adequacy and quality of shipping ser- vices. including the impact of pooling. bcrth- ing or sailing arrangements on the availability of shipping services and freight rates at which
Artikel II koNsUi.'rA'i'i0Nsr—öiu—ARAN DE
!. Konsultatiouer i frågor av gemensamt intresse skall hållas mellan en konferens. av- lastarorganisationer. företrädare för avlas— tare och. där så är möjligt. avlastare. som kan vara utsedda för detta ändamål av den behö— riga myndigheten om denna finner det önsk— värt. Dessa konsultationer skall äga rum när— helst så begärs av nagon av de ovannämnda parterna. Behöriga myndigheter skall ha rätt att på begäran delta fullt ut i konsultatio— nerna; detta betyder emellertid inte att de deltar i beslutsfattande.
2. Bl.a. följande frågor kan vara föremål för konsultationer:
a) ändringar i allmänna iariffvillkor och i tillhörande regler:
b) ändringar i den allmänna nivån för tariff- fraktcr och i frakter för viktigare handels- varor:
c) främjande och/eller särskilda frakter;
d) införande av tilläggsavgifter och änd- ringar i dessa:
c) lojalitctsarrangemang. deras upprät- tande eller ändringar i deras form och all- männa villkor:
0 ändringar i tariflernas klassificering av hamnar;
g) förfarande vid avlastarnas tillhandahål— landc av nödvändig information rörande den väntade volymen och arten av deras laster; och
hl avlämnande av last för transport och kraven angående varsel om att en last finns tillgänglig.
3. I den utsträckning de faller inom en kon- ferens verksamhetsram kan även följande frågor bli föremål för konsultation:
a) drift av lastinspektionsverksamhet; bl ändringar i trafikmönstret:
c) effekterna av införandet av ny teknologi i lasttransporten. sarskilt övergång till en— hetslaster med därav följande minskning av konventionell trafik eller förlust av direktträ- fik: och
d) sjötransporternas anpassning och kvali- tet. inklusive inverkan av avtal om arrange- mang för pooler. anlöp eller avgång på till- gången pä sjötransporter och på de fraktcr till
Prop. 1983/8-1: l7
shipping services are provided: changes in the areas served and in the regularity of calls by conference vessels.
(4) Consultations shall be held before final decisions are taken. unless otherwise pro- vided in this Code. Advance notice shall be given of the intention to take decisions ort matters referred to in Article ll (2) and (3). Where this is impossible. urgent decisions may be taken pending the holding of consul— tations.
(5) Constiltations shall begin "without un- due delay and in any event within a maximum period specified in the conference agreement or. in the absence of such a provision in the agreement. not later than 30 days after re- ceipt ofthe proposal for consultations. unless different periods of time are provided in this Code.
(b) When holding consultations. the par- ties shall use their best efforts to provide relevant information. to hold timely discus- sions and to clarify matters for the purpose of seeking solutions of the issues concerned. 'l'he parties involved shall take account of each other's views and problems and strive to reach agreement consistent with their commercial viability.
("HA PTER I)":
FREIGHT RATES
Artic/c l.? CRl'fERlA FOR Flel(iH'l"-RA'1'E DETER- MlNATlON
ln arriving at a decision on questions of tariff policy iii all cases mentioned in this Code. the following points shall. unless oth- erwise provided. be taken into account:
(a) Freight rates shall be fixed at as low a level as is feasible from the commercial point of view and shall permit a reasonable profit for shipowners;
tb) 'fhe cost of operations of conferences shall. as a rule. be evaluated for the round voyage ofships. with the otttward and inward directions considered as a single 'whole. Where applicable. the outward and inward voyage should be considered separately. The freight rates should take into account. among other factors. the nature ofcargoes. the inter— relation between weight and cargo measure- ment. as well as the value of cargoes;
I?)
vilka sjötransportcrna tillhandahålls: aud- ringar i de områden inotit vilka transporter utföres och i regelbundenheten i anlop av konferensfartyg.
4. Konsultationer skall hållas innan slutliga beslut fattas. såvida inte annat föreskriies i denna kod. Avsil-zt att ta beslut i fragor som anges i artikel ll. punkt 2 och 3. skall för— handsaviseras. Där detta är omöjligt. mä brådskande beslut tagas i avvaktan på att konsultationer skall hållas.
5. Konsultationer skall börja titan obefogad försening och i vart fall inom en maxiiuipc- riod fastställd i konferensavtalet eller. i fran- varo av en sådan bestämmelse i avtalet. inte senare än 30 dagar efter mottagande av for- slag om konsultationer, såvida inte. andra tidsperioder föreskrives i denna kod.
6. När konsultationer hålls. skall parterna göra sitt yttersta för att tilll'iandahälla rcl— evant information, hålla diskussioneri rätt tid och klarlägga förhållanden i syfte att finna lösningar på aktuella problem. De inblandade parterna skall beakta varandras synpunkter och problem och sträva efter att uppnå avtal som är anpassade till deras kommersiella livskraft.
KAPITEL I V FRAKTER Artikel lZ FÖRUTSÄ'l'l'NlNGAR FOR Blisttl'l' om FRAK'I'ER
När beslut skall tas i frågor om tarifl'politik i alla de fall. som nämns i denna kod. skall. om ej annat förcskrives. följande punkter beaktas:
a) fraktcr skall sättas pä så låg nivå som är praktiskt möjligt från kommersiell synpunkt och skall medge en skälig vinst för redarua;
b) konferensens driftkostnader skall som regel beräknas för en rundresa. varvid fart;."— gens ut- och återresor betraktas som en hel- het. Där så är lämpligt boi' iit- och atcrresaii beaktas separat. l—"rakterua skall sättas lllt'tl hänsyn till bl.a. lastertias ari. det inbördes förhållandet mellan lastens vikt och inatt lik— som också lastens värde:
i'rop. 1983/84: l7
tc) ln fixing promotional freight rates and/' ir special freight rates for specific goods. the :onditions of trade for these goods of the :ountries served by the conference. particu- arly of developing and land-locked coun- :ries. shall be taken into account.
.*"ll'lit'ld 13 ('()Nli'liRlåNClj 'l'ARlFFS AND CLASSI— FlCA'l'lON (_)F TARIFF RATES
(' l ) Conference tariffs shall not iinfairly dif- ferentiate between shippers similarly situat- ed. Shipping lines members of a conference shall adhere strictly to the rates. rules and terms shown in the tariffs and other currently valid published documents of the conference and to any special arrangements permitted under this Code.
(21 Conference tariffs should be drawn up simply and clearly. containing as few classes! categories as possible. depending on the par— ticular requirements of a trade. specifying a freight rate for each commodity and. where appropriate. for each class/category; they should also indicate. Wherever practicable, in order to facilitate statistical compilation and analysis. thc corresponding appropriate code number of the item in accordance with the Standard International 'l'rade Classification. the Brussels 'fariff Nomenclature or any oth- er nomenclature that may be internationally adopted: the classification of comniodities in the tariffs should. as far as practicable, be prepared in eo-operation with shippers" orga- nizations and other national and international organizations concerned.
Artic/(' IJ GENERAL li'RElGH'f-RA'l'E lNCREASliS
tl) A conference shall give notice of not less than 150 days. or according to regional practice and/or agreement. to shippers" orga— nizations or representatives of shippers and/ or shippers and. where so required. to appro- priate authorities of the countries whose trade is served by the conference. ofits inten- tion to effect a general increase in freight rates. an iiidication of its extent. the date of effect and the reasons supporting the pro- posed increase.
(2) At the request of any of the parties
c) vid fastställande av främjande och/eller särskilda frukter för bestämda varor skall hänsyn tas till liaiidclsvilIkoren för dessa varor i de länder som bejänas av konferen- sen, särskilt u-länder och kUstlösa länder.
Artikel /.3 KONl-"ERENSTARIFFER ()CH KLASSI- FICERING AV 'l'ARlFFRAK'FER
I. lx'onferenstariffer skall inte göra orättvis skillnad mellan avlastare i samma situation. Linjerederier. som är medlemmar av en kon- ferens. skall strikt hålla sig till de frakter. regler och villkor som anges i tarifferna och i andra publicerade giltiga konferensdoku— ment. samt även varje särskilt arrangemang som tillåts enligt denna kod.
2. Konferenstariffer skall avfattas enkelt och klart och innehålla så få klasser/katego- rier som möjligt. beroende på transporternas speciella behov. samt ange den särskilda frakteti för varje vara och. där så är lämpligt. för varje klass/kategori; för att underlätta sammanställning och analys av statistik skall de också — där så är praktiskt möjligt — ange varans mots 'arandc tillämpliga kodnummcr enligt Standard International Trade Classifi- cation. Brussels 'l'ariff Nomenclature eller annan nomenklatur som kan ha antagits inter— nationellt; klassificering av varor i tarifferna skall. så långt praktiskt genoii'iförbart. utar- betas i samarbete iiied avlastarorganisatio- nerna och berörda nationella och internatio— nella organisationer.
Arliki-l [4 ALLMÄNNA FRAKTHÖJNlNGAR
]. lin konferens skall minst l5t) dagar i förväg,. eller i enlighet med praxis och/eller avtal. avisera avlastarorganisationer eller fö- reträdare för avlastare ochieller avlastare samt. där så erfordras. behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjänas av konfe- rensen oni sin avsikt att genomföra en allmän höjning av frakter med angivande av höjning— cns storlek. datum för genomförandet och de orsaker som motiverar den föreslagna höj- ningen.
2. På begäran. som skall framföras inom en
l'rop. 1983/84: 17
prescribed for this purpose in this Code. to be made within an agreed period of time after the receipt of the notice. consultations shall commence. in accordance with the relevant provisions of this Code. within a stiptilated period not cxceeding 30 days or as previously agreed between the parties concerned: the consultations shall be held in respect of the bases and amounts of the proposed increase and the date from which it is to be given effect.
(3) A conference. in an effort to expedite consultations. may. or tipon the request of any ofthe parties prescribed in this Code as entitled to participate in consultations on general freight-rate increascs shall. where practicable. reasonably before the consulta- tions. submit to the participating parties a report from independent accountants of re- piite. including. where the requesting parties accept it as one ofthe bases ofconsultations. an aggregatcd analysis of data regarding rel- evant costs and revenues which in the opin- ion of the conference necessitate an increase in freight rates.
(4) lfaggrecmeiit is reached as a result of the consultations. the freight-rate increase shall take effect from the date indicated in the notice served in accordance with Article l4tl). unless a later date is agreed upon be- tween the parties concerned.
(5) lf no agreement is reached within 30 (lays of the giving of notice in accordance with Article l4tlt. and subject to procedures prescribed in this Code. the matter shall be submitted immediately to international man— datory conciliation. in accordance with chap- ter Vl. Thc recommendation of the concilia— tors. if accepted by the parties concerned. shall be binding upon them and shall be im- plemented. subject to the provisions of Arti- cle l4t9). with effect from the date mentioned in the ccmciliators' recommendation.
tm Subject to the provisions of Article l4t9). a general freight—rate increase may be implemented by a conference pending the conciliators" recommendation. When making their recommendation. the conciliators should take into account the extent of the above-mentioned increase made by the con- ference and the period for which it has been in force. ln the event that the conference rejects the recommendation of the concilia-
Zl överenskommen tidsperiod efter mottagande a-' aviseringen. av någon av de parter som därtill berättigats enligt denna kod skall kon- sultationer i enlighet med tillämpliga bestäm- melser i denna kod påbi'irjas inom en fast— ställd tidsperiod vilken inte får överstiga 30 dagar eller efter vad tidigare överenskommits mellan berörda parter: konsultationeriia skall hållas med avseende på grtlndcrna för och storleken av den föreslagna höjningen och datum för dess genomförande.
3. En konferens kan. för att påskynda kon- sultationer. eller skall. på begäran av någon av de parter som i enlighet med denna kod är berättigade att deltaga i konsultationer om allmänna frakthöiningar. där så är görligt. inom rimlig tid före konsultatioiiei'na. till- ställa de deltagande parterna en "apport från oberoende revisorer med gott anseende som innefattar — i de fall då de parter sotn begärt konsultationerna godtar deti som en av grun- derna för konsultationerna — en sammanlagd analys av de data rörande gällande kostnader och intäkter vilka enligt konferensens åsikt nödvändiggör en höjning av frakterna.
4. (.)m avtal uppnås som ett resultat av konsultationerna. skall frakthöjningen träda i kraft från den dag som angavs i aviseringen enligt artikel l4. punkt |. om inte ett senare datum överenskommits mellan de berörda parterna.
5. Om inget avtal uppnås inom 30 dagar från aviseringcn enligt artikel 14. punkt l. skall. med iakttagande av i denna kod före- skrivet förfarande. frägaii omedelbart hän- skjutas till internationell obligatorisk förlik- ning i enlighet mcd kapitel Vl. Förliknings- männens rekommendation skall. om den an- tages av de berörda parterna. bli bindande för dem och tillämpas med beaktande av bestäm- melserna i artikel I4. punkt 9. med verkan från det datum som anges i förlikningsmän- nens rekommendation.
6. Med iakttagande av bestämmelserna i artikel 14. punkt 9. kan en konferens tillämpa en allmän höjning av frukterna i avvaktan på förlikningsmänncns rekommendation. När de gör sin rekommendation skall förliknings- männen ta hänsyn till storleken av den av konferensen företagna. ovannämnda höjning- en och till den period under vilken den har varit i kraft. I händelse av att konferensen förkastar förlikningsmännens rekommenda-
Prop. 1983/84: l7
ors. shippers and/"or shippers' organizations shall have the right to consider themselves 10l bound. after appropriate notice. by any 'u'rangement or other contract with that con- ference which may prevent them from using non-conference shipping lines. Where a loy- alty arrangement exists. shippers and/or ship- pers" organizations shall give notice within & period of 30 days to the effect that they no longer consider themselves bound by that ar- rangement. which notice shall apply from the date mentioned therein. and a period of not less than 30 days and not more than 90 days shall be provided in the loyalty arrangement for this purpose.
(7) A deferred rcbate which is due to the shipper and which has already been accumu- lated by the conference shall not be withhcld by. or forfeited to. the conference as a result of action by the shipper under Article l4t6).
(8) lf the trade of a country carried by shipping lines members of a conference on a particular route consists largely of one or few basic commodities. any increase in the freight rate on one or more of those commo- dities shall be treated as a general freight-rate increase. and the appropriate provisions of this Code shall apply.
H)) Conferences should institute any gen- eral freight-rate increase effective in accor- dance with this Code for a period ofa stated minimum duration. subject always to the rules regarding surcharges and regarding ad- justment in freight rates consequent upon fluctuations in foreign exchange rates. The period over which a general freight-rate in- crease is to apply is an appropriate matter to be considered during consultations conduct- ed in accordance with Article l4t2). but un— less otherwise agreed between the parties concerned during the consultations. the mini- mum period of time between the date when one general freight-rate increase becomes ef- fective and the date of notice for the next general freight-rate increase given in accor- dance with Article |4tll shall not be less than l0 months.
Artic/17 15 PR(_)M(.'.)'l'l0NAl.. FREIGHT RATES
tl) Promotional freight rates for non-tradi- tional espons should be instituted by confer- ences.
")”)
__
tion. skall avlastare och/eller avlastarorgani- sationer ha rätt att efter lämpligt varsel anse sig själva obundna av något som helst arran- gemang eller annat kontrakt med deti konfe- rensen. som kan hindra dem från att använda icke-konferensz-mslutna linjerederier. Om det föreligger ett lojalitetsarrangemang, skall av- lastare och/eller avlastarorganisationer inom en period av 30 dagar varsla att de inte längre anser sig bundna av detta arrangemang. var- vid varslet skall gälla frän det datum som anges däri. och i lojalitetsarrangemanget skall en period av minst 30 och högst 90 dagar vara anslagen för detta ändamål.
7. En innehållen rabatt. som tillkommer avlastaren och som har hopsamlats av kon- ferensen. skall inte kvarhällas eller konfis- keras av konferensen som ett resultat av en handling vilken avlastaren företagit i enlighet med artikel 14. punkt 6.
8. Om ett lands handel. som på en viss rutt transporteras av linjerederier som är med- lemmar av en konferens. företrädesvis består av en eller nägra fä basvaror. skall varje höj- ning av frakten på en eller flera av dessa varor anses som en allmän frakthöjning. och tillämpliga bestämmelser i denna kod skall gälla.
9. Konferenscrna bör genomföra varje all— män frakthöjning med giltighet enligt denna kod för en bestämd minimiperiod. varvid de alltid skall beakta reglerna om tilläggsavgifter och om anpassning av fraktcr som följd av förändringari växelkurserna. Den period. un— der vilken en allmän frakthöjning skall tilläm- pas. är en fråga som bör behandlas vid kon- sultationer förda i enlighet med artikel l4. punkt 2. men om inte annat överenskommes mellan de berörda parterna under konsulta- tioncrna. skall minimiperioden — mellan den dag då en allmän frakthöjning träder i kraft och dagen för avisering enligt artikel l4. punkt 1. av nästa allmänna frakthöjning —— inte understiga l0 månader.
Artikel I5 FRÄMJANDE FRAKTER
!. Konferenscrna bör införa främjande frakter pä icke—traditionella exportvaror.
Prop. 1983/84: 17
(2) All necessary and reasonable informa- tion justifying the need for a promotional freight rate shall be submitted to a conference by the shippers. shippers" organizations or representatives of shippers concerned.
(3) Special procedures shall be instituted providing for a decision within 30 days from the date of receipt of that information. unless mutually agreed otherwise. on applications for promotional freight rates. A clear distinc- tion shall be made between these and general procedures for considering the possibility of reducing freight rates for other commodities or of cxempting them from incr 'ases.
(4) information regarding the procedures for considering applications for promotional freight rates shall be made available by the conference to shippers and/or shippers" orga— nizations and. on request. to the govern- ments and/or other appropriate authorities of the countries whose trade is served by the conference.
(5) A promotional freight rate shall be es- tablished normally for a pcriod of 12 months. unless otherwise mutually agreed between the parties concerned. Prior to the expiry of the period. the promotional freight rate shall be reviewed. on request by the shipper and/ or shippers' organization concerned. when it shall be a matter for the shipper and/or ship- pers” organization. at the request of the con- ference. to show that the continuation of the rate isjustifted beyond the initial period.
(6) When examining a request for a promo- tional freight rate. the conference may take into account that. while the rate should pro— mote the export of the non-traditional prod- uct for which it is sought. it is not likely to create substantial competitive distrotions in the export of a similar product from another country served by the conference.
(7) Promotional freight rates are not ex- cluded from-the imposition of a surcharge or a currency adjustment factor in accordance with Articles l6 and l7.
(8) Each shipping line member ofa confer- ence serving the relevant ports of a confer- ence trade shall accept. and not unreasonably refuse. a fair share of cargo for which a pro- motional freight rate has been established by the conference.
2. All nödvändig och rimlig information. som motiverar behovet av en främjande frakt skall föreläggas konferensen av de berörda avlastarna. ;wlastarorganisationerna eller företrädare för avlastare.
3. Ett särskilt förfarande skall införas för att beslut gällande ansökningar om främjande frakter skall kunna fattas inom 30 dagar från den dag då man mottog sådan information. såvida inte annat ömsesidigt överenskom- mits. En klar åtskillnad skall göras mellan detta förfarande och det allmänna förfarandet vid en undersökning av möjligheten att redu- cera frakten på andra varor eller att undan— taga dem från höjningar.
4. Konferensen skall tillhandahålla avlas- tare och/eller avlastarorganisationer. samt på begäran regeringar och/eller andra behöriga myndigheter i de länder vilkas handel betjä- nas av konferensen. information angäende förfarandet vid behandling av ansökningar om främjande frakter.
5. En främjande frakt skall normalt etab- leras för en period av I"! månader. om inte annat ömsesidigt överenskommits mellan de berörda parterna. Före periodens utgäng skall den främjande frakten äter granskas pä begäran av den berörda avlastaren och/eller avkastarorganisationen. varvid det ankom- mer pä avlastaren och/eller avlastarorganisa- tionen att på begäran av konferensen visa att det är motiverat att fortsätta med denna frakt efter inledningsperioden.
6. Vid behandlingen av en ansökan om en främjande frakt kan konferensen ta hänsyn till att frakten. även om den skall främja ex- porten av den icke-traditionella vara för vil- ken den är sökt. sannolikt inte skapar väsent- liga konkurrensstörningar i exporten av en liknande vara från någon annat land som be- tjänas av konferensen.
7. Främjande frakter är inte undantagna från tilläggsavgift eller valutaanpassningsfak- tor i enlighet med artiklarna In och l7.
8. Varje linjerederi. som är medlem av en konferens och som betjänar aktuella hamnari konferenstrafiken. skall ta emot och inte utan rimliga skäl vägra en rättvis andel last för vilken en främjande frakt har införts av kon- ferensen.
Prop. l983/84: l7
'lrrit'ft' ff) ?URC'HARGI'ZS
fll Surcharges imposed by a conference lo :over sudden or extraordinary increases in :osts or losscs of revenue shall be regarded ts temporary. They shall be reduced in ac— :ordance with improvements in the situation är circumstances which they were imposed to meet and shall be cancelled. subject to Article lott)). as soon as the situation or cir- :umstances which prompted their imposition cease to prevail. This shall be indicated at the moment of their imposition. together. as far .ts possible. with a description of the change in the situation or circumstances which will bring about their increase. reduction or can- cellation.
(2) Surcharges imposed on cargo moving to or from a particular port shall likewise be regarded as temporary and likewise shall be incr'ased. reduced or cancelled. subject to Article lam. when the situation in that port changes.
(3) Before any surchargc is imposed. whether general or covering only a specific port. notice should be given and there shall be consultation. upon request. in accordance with the procedures of this Code. between the conference concerned and other parties directly affected by the surcharge and pre- scribed in this Code as entitled to participate in such consultations. save in those excep- tional circumstances which warrant immedi- ate imposition of the surchargc. ln cases wher= a surchargc has been imposed without prior consultation. consultations. upon re- quest. shall be held as soon as possible there- after. Prior to such consultations. confer- ences shall furnish data which in their opin- ionjustify the imposition of the surchargc.
(4) Unless the parties agree otherwise. within a period of IS days after the receipt of a notice given in accordance with Article l6t3). if there is no agreement on the question of the surchargc between the parties con- cerned referred to in that Article. the relc 'ant provisions for settlement of disputes pro- vided in this Code shall prevail. Unless the parties concerned agree otherwise. the sur- chargc may. however. bc imposed pending resolution of the dispute. if the dispute still
Artikel lö TILLÄGGSAVGIl'-"'l'ER
I. 'l'illäggsavgifter. som införs av en kon- ferens för att täcka plötsliga eller icke-nor- mala ökningar av kostnader eller intäktsbort— fall. skall anses som tillfälliga. De skall redu— ceras i anslutning till förbättringar i den situa- tion eller de omständigheter som de avsägs möta. och skall avskaffas med beaktande av artikel lo. punkt 6. sä snart som den situation eller de omständigheter som påkallade deras införande upphört att räda. Detta skall anges vid tidpunkten för deras införande. sä längt möjligt tillsammans med en beskrivning av den förändring i situationen eller omständig- heterna som kommer att medföra deras ök- ning. minskning eller avskaffande.
2. 'l'illäggsavgifter som pålagts last på väg till eller från en viss hamn skall likaledes anses som tillfälliga och skall likaledes ökas. minskas eller avskaffas. med beaktande av artikel lo. punkt 6. när situationen i denna hamn ändras.
3. Innan någon tilläggsavgift införs — vare sig generell eller gällande endast en viss hamn — skall varsel lämnas och. pä begäran. konsultationer hällas i enlighet med förfaran- det i denna kod mellan den berörda konferen— sen och de andra parter som direkt påverkas av tilläggsavgiften och som enligt föreskrift i denna kod är berättigade till att deltaga i så— dana konsultationer. utom när exceptionella omständigheter motiverar omedelbart påläg- gande av tilläggsavgiften. ] sådana fall där en tilläggsavgift har lagts pä titan föregäende konsultation. skall på begäran konsultationer hållas så snart som möjligt därefter. Före sä- dana konsultationer skall konferenserna framlägga de fakta som enligt deras äsikt mo— tiverar att tilläggsavgiften läggs pä.
4. Om inte parterna överenskommet" an- norlunda. skall. om inte inom en period av l5 dagar efter mottagandet av varsel enligt arti- kel lo. punkt 3. överenskommelse om tilläggsavgiften uppnåtts mellan de berörda parter som äsyftas i artikeln. tillämpliga före- skrifter i denna kod om biläggande av tvister fä räda. Om inte de berörda parterna över- enskommer annorlunda. fär tilläggsavgiften emellertid läggas på i avvaktan pä tvistens biläggande. om tvisten fortfarande är olöst
Prop. 1983/84: 17
remains unresolved at the end of a period of 30 days after the receipt of tlte abovemen- tioned notice.
(5) In the event of a sttrcharge being im- posed in exceptional circumstances without prior consultatitm as provided in Article lotfl). if no agreement is reached through sub- sequent consultations. the relevant provi- sions for settlement of disputes provided in this Code shall prevail.
(6) Financial loss incttrred by the shipping lines members of a conference as a result of any delay on account ofconsttltations and/or other proceedings for resolving disputes re- garding imposition of surcharges in accor- dance with the provisions of this Code. as compared to the date from which the sur- chargc was to be imposed in terms of the notice given in accordance with Article lot3). may be compensatedby an equivalent pro— longation ofthe surcharge before its removal. Conversely. for any sttrchargc imposed by the conference and subsequently determined and agreed to be unjustifted or excessivc as a result of consultations or other procedures prescribed in this ('j'odc. the amounts so col- lected or the excess thereof as determined hereinabove. unless otherwise agreed. shall . bc refunded to the parties concerned. if claimed by them. within a period of 30 days of such claim.
Artic/(' I7 CURRENC'Y CHANGES
(l) Exchange rate changes. including for- mal devalttation or revaluation. which lead to changes in the aggregate operational costs and/or revenues of the shipping lines mem- bers of a conference relating to their oper- ations within the conference provide a valid reason for the introduction of a currency ad- justment factor or for a change in the freight rates. The adjustment or change shall be such that in the aggregate the member lines con- cerned neither gain nor lose. as far as possi- ble. as a result of the adjustment or change. 'fhe adjustment or change may take the form of currency surcharges or discottnts or of in— creases or decreases in the freight rates.
vid slutet av en period av M) dagar efter mot— lagandet av ovannämnda varsel.
5. I händelse av att en tilli'tggsavgift läggs pä ttttder exceptionella omständigheter utan föregående konsultation enligt l'öreskriftcrna i artikel lo. punkt 3. och om ingen överens- kommelse uppnäs ttnder efterföljande kon- sttltationer. skall tillämpliga regler i denna kod för biläggande av tvister fä räda.
6. Ekonomisk förlust som linjerederier. som är konferensmedlcmmar. äsamkas som ett resttltat av försening — pä grund av kon— sultationer och/eller lörfarandcn för lösande av tvister angäende pälägg av tilläggsavgifter i enlighet med föreskrifterna i denna kod — i förhällande till det datum frän vilket tilläggs- avgifter i enlighet med föreskrifterna i denna kod skulle ha pälagts pä grttnd av varsel en— ligt artikel lo. punkt 3. kan kompenseras genom mots 'arande förlängning av tilläggs- avgiftens tillämpningstid före dess avskaf— fande. ()mvänt gäller att om det senare som ett resultat av konsultationer eller andra för- faranden fastställda i denna kod. fastslås och överenskommes att en tilläggsavgift pälagd av en konferens är obefogad eller omättlig. skall — om annan överenskommelse ej före- ligger — uppburna belopp eller den för höga andelen av sädant belopp fastställda som anges ovan. återbetalas till berörda parter. om dessa sä begär. inom 30 dagar efter fram- ställningen av en sädan begäran.
Arif/(cl I7 VALUTAKURSÄNDRINGAR
l. Ändringar i valutakurser. inklusive for- mell devalvering eller revalvering. som leder till ändringar i de sammanlagda driftkostna- derna och/eller intäkterna för linjerederier som är konferensmedlemmar. och som sam- manhänger med deras verksamhet inom kon— ferensen. utgör ett giltigt skäl att införa en valtttaanpassningsfaktor i frakterna eller för en ändring av dessa. Anpassningen eller änd- ringen skall företas pä ett sådant sätt att — sä längt möjligt — respektive medlemsrederier sammanlagt vare sig gör förluster eller vin- stcr som ett resultat av anpassningen eller ändringen. Anpassningen eller ändringen kan ta formen av valutatilläggsavgifter eller rabat- ter eller av ökningar eller minskningar av frakten.
'rop. [983/84: 17
(2) Such adjustments or changes shall be ttbjcct to notice. which should be arranged t accordance with regional practice. where uch practice exists. and there shall be con- ttltations in accordance with the provisions f this Code betWeen the conference con— erned and the other parties directly affected nd prescribed in this Code as entitled to articipatc in consultations. save in those ex- eptional circttmstances which warrant im- 1ediate imposition of the currency adjust- aent factor or freight-rate change. ln the vent that this has been done without prior onsultations. consultations shall be held as oon as possible thereafter. The consulta- ions should be on the application. size and .ate of implementation. of the currency ad- .tstment factor or freight-rate change. and he same procedures shall be followed for his purpose as are prescribed in Article |6(4) .nd (5) in respect of surcharges. Such consul- ations should take place and be completed vithin a period not exceeding l5 days from he date when the intention to apply a curren— 'y surcharge or to effect a freight-rate change s announced.
(3) lf no agreement is reached within I5 lays through consttltations. the relevant pro— 'isions for settlement of disputes provided in his Code shall prevail.
(4) The provisions of Article toto) shall ap— )ly. adapted as necessary. to currency ad— ttstmcnt factors and freight-rate changes lettlt with in the present Article.
IHAPTER V: )'l'HER MATTERS erc/c l8 :lGHTlNG SHIPS
Members of a conference shall not use ighting ships in the conference trade for the turpose of excluding. preventing or reducing :ompctition by driving a shipping line not a nember of the conference out of the said rade.
lrtit'lc IO XDEQUACY OF SERVICE
(! ) Conferences should take necessary and tppropriate measures to ensttre that their
2. Sådana anpassningar eller ändringar skall varslas i överensstämmelse med region- al sedvänja. där sädan sedvänja finns: därtill skall i överensstämmelse med föreskrifterna i denna kod konsultationer hållas mellan den berörda konferensen och de andra parter som detta direkt angär och som enligt denna kod är berättigade att deltaga i konsultationer. utom i de undantagsfall som kräver ett ome- delbart införande av valutaanpassningsfak- torn eller fraktändringen. I den händelse detta har gjorts tttan föregående konsulta- tioner skall konsultationcr hållas så snart som möjligt därefter. Konsultationerna bör gälla valutaanpassningsfaktorns eller fraktändring- ens tillämpning. storlek och datum för infö- rande. varvid samma förfarande skall gälla som föreskrivs i artikel lo. punkt 4 och 5. med avseende på tilläggsavgifter. Sådana konsultationer bör äga rttm och avslutas inom en period som inte fär överstiga IS dagar från den dag då avsikten att tillämpa en valutatill- Iäggsavgift eller företaga en fraktändring till- kännages.
3. Om konsultationerna inte inom (5 dagar leder till att en överenskommelse uppnäs. skall tillämpliga föreskrifter för biläggande av tvister givna i denna kod följas.
4. Bestämmelserna i artikel l6. punkt 6. skall med erforderliga korrigeringar tillämpas på valutaanpassningsfaktorer och frakt- ändringar som behandlas i denna artikel.
KAPITEL v ÖVRIGA FRÅGOR
Artikel [8 "FIGHTlNG SHIPS"
Konferensmcdlemmar får inte använda sig av "fighting ships" i konferenstrafikcn för att utesluta. hindra eller försvaga konkurrensen genom att driva bort ett linjerederi som inte är medlem av konferensen från trafiken.
Artikel [9 TRAFIKANPASSNlNG
|. Konferenser skall vidtaga nödvändiga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att
Prop. l983/84: l7
member lines provide regular. adcquate and efficient service of the required frequency on the routes tlley serve and shall arrange such services so as to avoid as far as possible bunching and gapping of sailings. Confer- ences should also take into consideratitm any special measures necessary in arrangning ser- vices to handle seasonal variations in cargo volumes.
(Zl Conferences and other parties pre- scribed in this Code as entitled to participate in consultations. including appropriate auth— orities if they so desire. should keep under review. and should maintain close co—opera- tion regarding. the demand for shipping space. the adequacy and suitability of ser- vice. and in particular the possibilities for rationalization and for increasing the efficien- cy of services. Benefits identified as accruing from rationalization of services shall be fairly reflected in the level of freight rates.
(3) In respect of any port for which confer- ence services are supplied only subject to the availability of a specified minimum of cargo. that minimum shall be specified in the tariff. Shippers should give adequate notice of the availability of such cargo.
Article 20 HEAl) OFFICE OF A CONFERENCE
A conference shall as a rule establish its head oflice in a country whose trade is served by that conference. unless agreed otherwise by the shipping lines members of that confer- ence.
Article ?] lePRESENTATlON
Conferences shall establish local represen- tation in all countries served. except that where there are practical reasons to the con- trary the representation may be on a regional basis. 'l'he names and addresses of represen- tatives shall be readily available. and these representatives shall ensure that the views of shippers and conferences are made rapidly known to each other with a view to expedit- ing prompt decisions. When a conference considers it suitable. it shall provide for ade- quate delegation of powers of decision to its representatives.
deras medlemmar tillhandahåller regelbun- den. tillräcklig och effektiv trafik med erfor- derlig turtäthet på de rutter de trafikerar och skall ordna trafiken så att man i görligaste mån undviker såväl anhopning av fartyg som långa uppehåll mellan avgångar. Konferenser skall ocksä överväga alla särskilda åtgärder som är nödvändiga när det gäller att inrätta trafiken med hänsyn till säsongmässiga varia- tioner i lastmängd.
2. Konferenser och andra parter. som en- ligt denna kod är berättigade att deltaga i konsultationer. inklusive behöriga myndighe— ter om de så önskar. bör i nära samarbete övervaka efterfrågan på lastutrymme. trali— kens till *äcklighet och lämplighet och — i synnerhet -— möjligheterna att rationalisera trafiken och öka dess effektivitet. Vinster som uppstår genom rationalisering av trafi- ken skall rättvist äterspeglas i fraktnivän.
3. När det gäller hamnar som konferensen trafikerar endast om lastmängden uppgår till ett angivet minimum.. skall detta minimum anges i tariffen. Avlastarna skall ge lämplig 'arsel om att en sådan lastmängd finns till— gänglig.
Artikel 20 HUVUDKONTOR FÖR EN KONFERENS
En konferens skall som regel inrätta sitt huvudkontor i ett land. vars handel betjänas av konferensen. om inte annat överens- kommes av de linjerederier som är medlem— mar av konferensen.
Artikel Zl REPRESENTATION
Konferenser skall ha lokal representation i alla länder som de trafikerar. men där prak- tiska skäl talar emot det kan regional repre- sentation inrättas. Representanternas namn och adress skall finnas lätt tillgängliga. och representanterna skall säkerställa att avlas- tarna och konferenserna skyndsamt fär del av varandras synpunkter för att få fram snabba beslut. När en konferens anser det ändamåls- enligt skall den sörja för att rätten att fatta beslut i lämplig omfattning delegeras till re- presentanterna.
'rop. 1983/84: l7
lt'lit'lr' 22 TONTl'äN'fS OF CONFERENCE AGREE— vl ENTS. TR A DE PA RTlClPATlON x(iRl'iliMEN'l'S AND LOYALTY AR- lA NG få M l—ZNTS
Conference agreements. trade participa- ion agreements and loyalty arrangements .hall conform to the applicable requirements )l' this Code and may include such other pro- zisions as may be agreed which are not in- :onsistent with this Code.
'ART TWO _"."HAP'l'ER Vl: 'ROVlSltWS AN!) MACHINERY FOR s'li'l"l'l,EMEN'l' OF DISPU'I'ES 1. (TE/VERA [. PROT'ISIONS - lt'tit'lt' 33
ll) The provisions of this chapter shall ap- uly whenever there is a dispute relating to the ipplication or operation of the provisions of his Code between the following parties:
(at a conference and a shipping line: lb) the shipping lines members of a confer— :nce:
(c) a conference ora shipping line member hereofand a shippers" organization or repre- ;entatives of shippers or shippers: and
td) two or more conferences.
For the purposes of this chapter thc term "party" means the original parties to the dis- aute as well as third parties which have oined the proceedings in accordance with (a) tf Article 34.
(2) Disputes between shipping lines of the .ame flag. as well as those between organiza— ions belonging to the. same country. shall be .ettled within the framework of the national urisdiction of that country. unless this cre- ttes serious difficulties in the fulfdment ofthe >rovisions of this Code.
(3) The parties to a dispute shall first at- empt to settlc it by an exchange of views or Iirect negotiations with the intention oflind- ng a mutually satisfactory solution.
(4) Disputes between the parties referred 0 in Article Z3tll relating to: la) rcfusal of admission of a national ship—
Artikel 22 lNNEHALLl KONFERENSAVTAL. AVTAL OM MARKNADSDELNING OCH LO]ALITETSARRAN(_iEMANG
Konferensavtal. avtal om marknadsdelning samt lojalitetsarrangemang skall vara i över— ensstämmclse med tillämpliga krav i denna kod men får innefatta sådana andra föreskrif- ter som kan avtalas vilka inte står i strid med denna kod.
DEL 'rvÅ KAPITEL Vl
FÖRESKRIFTER (.)CH TILL-VÄGAGÄNGJ- slt'rT ron BILAGGANDE AV TVlSTER
A. A LLMÄ NNA FÖRESKRIFTER Arvika/23
l. Föreskrifterna i detta kapitel skall tilläm- pas närhelst en tvist uppkommer rörande till- lämpningen eller verkställandet av föreskrif- terna i dcnna kod mellan följande parter:
alen konferens och ett linjerederi; bl linjerederierna som är medlemmar av en konferens:
e) en konferens eller ett linjerederi som är medlem därav och en avlastarorganisation eller företrädare för avlastare eller avlastare: och
dl två eller flera konferenser. l detta kapitel skall med beteckningen "part" förstås de ursprungliga parterna i tvis- ten såväl som tredje parter som har anslutit sig till förhandlingarna i enlighet med artikel 34. stycke a.
2. Tvister mellan linjerederier under samma flagg. såväl som mellan organisa- tioner som hör hemma i samma land. skall biläggas inom ramen för detta lands nationel- la jurisdiktion. om inte detta skapar allvarliga SVftrighetcr i uppfyllandet av föreskrifterna i denna kod.
3. Parterna i en tvist skall i första hand försöka att bilägga den genom meningsutbyte eller direkta förhandlingar med målsättningen att finna en ömsesidigt tillfredsställande lös— ning.
4. Tvister mellan de parter som anges i artikel 23. punkt l. angående:
a) att ett nationellt linjerederi vägrats in-
Prop. 1983/8—1: l7
ping line to a conference serving thc foreign trade of the country of that shipping line:
(b) refusal of admission of a third-country shipping line to a conference;
(c) expulsion from a conference: (d) inconsistency of a conference agree- ment with this Code;
te) a general freight-rate increase; (t') surcharges: tg) changes in freight rates or the imposi- tion of a currency adjustment factor due to exchange rate changes:
th) participation in trade: and (i) the form and terms of proposed loyalty arrangements which have not been resolved through an ex- change of views or direct negotiations shall. at the request of any of the parties to the dispute. be referred to international manda- tory conciliation in accordance with the pro— visions of this chapter.
Article 24
(I) The conciliation procedure is initiated at the request of one of the parties to the dispute.
(2) The request shall be made: ta) in disputes relating to membership of Conferences: not later than 60 days from the date of receipt by the applicant of the confer- ence decision. including the reasons thercfor, in accordance with Articles lt4t and 4(3):
tb) in disputes relating to general freight- rate increases: not later than the date nf ex- piry of the period of notice specified in Arti— cle t4ttl:
tc) in disputes relating to surcharges: not later than the date of expiry of the R(t-day period specified in Article löt-'t) or. where no notice has been given. not later than 15 days from the date when the surchargc was put into effect: and
td) in disputes relating to changes in freight rates or the imposition of a currency adjustment factor due to exchange rate changes: not later than live days aftcr the date of expiry of the period specified in Arti- cle l7(3).
t3) 'fhc provisions of Article 24t2) shall not apply to a dispute which is referred to inter- national mandatory conciliation in accor— dance vvith Article 250).
21)
träde i en konferens. som betjänar det linjere— deriets hemlands utrikeshandel;
b) att ett tredje—lands linjerederi vägrats in- träde i en konferens:
cl uteslutning ur en konferens:
d) bristande överensstämmelse mellan ett konferenstwtal och denna kod;
el en allmän höjning av frukter:
D tilläggsavgiften
g) ändringar i frukter eller införandet av valutaanpassningstaktor pä grund av valuta- kursändringar;
hl marknadsandelar: och il formen och villkoren för törcslagna loja— litctsarrangemang. som inte har lösts genom meningsutbyte cllcr direkta ft'jrhandlingar. skall. pa begäran av part i tvisten. hänskjutas till internationell ob— ligatorisk förlikning i enlighet med föreskrif- terna i detta kapitel.
Aril/(6124
]. Förlikningsföifarandet inledes pä be- gäran av en av parterna i tvisten.
'.!. Begäran skall inges: al i tvister angäende medlemskap i konfe— renser: inte senare än ht) dagar frän den dag då sökanden mottog konferensens beslut och skälen därför. i enlighet med artiklarna i. punkt 4. och 4. punkt 3:
b) i tvister angäende allmänna fraktboi— ningar: inte senare än att tiden för den varselperiod som anges i artikel t4. punkt 1. löpt ut;
C) i tvister angående tilläggsavgifter: inte senare än att tiden för den 3tl—dagarspcriod som anges i artikel 16. punkt 4. löpt ut eller. om ingen avisering har givits. inte senare än 15 dagar frän det datum dä tilläggsavgiften sattes i kraft; och
d) i tvister angående ändringar i frakter eller införande av valtltaanpassningstaktor pä grund av valutakursändringar: inte senare än fem dagar efter att tiden för den period som anges i artikel 17. punkt 3. löpt ut.
3. l—"öreskrifterna i artikel 24. punkt 2. skall inte tillämpas pä en tvist som är hänskjutcn till internationell obligatorisk förlikning i en— lighet med artikel 25, punkt 3.
l'rop. l983/84: W
(4) Requests for conciliation in disputes other than those referred to in Article 24t2) may be made at any time.
(5) The time-limits specified in Article 24t2) tnay be extended by agreement between the parties.
(6) A request for conciliation shall be con- sidered to have been duly made if it is proved that the request has been sent to the other party by registered letter. telegratn or tele- printer or has been served on it within the time-limits specified in Article 24t2) or (5).
(7) Where no request has been made with- in the time-limits specified in Article 24t2) or (5), the decision of the conl'ercnce shall be final and no proceedings under this chapter may be brought by any party to the dispute to challenge that decision.
Artic/(' 25
(' l) Where the parties have agreed that dis- putes referred to in Article 23t4) (a). (b). (c), td). th) and (i) shall be resolved through pro- cedures other than those established in that Article. or agree on procedures to resolve a particular dispute that has arisen between them. such disputes shall. at the request of any of the parties to the dispute. be resolved as provided for in their agreement.
(3) The provisions of Article 25(l) apply also to the disputes referred to in Article ZMA) te). (f) and tg), unless national legisla- tion. rules or regulations prevent shippers from having this freedom ofchoice.
(3) Where conciliation proceedings have been initiated. such proceedings shall have precedence over remedies available under national law. lf a party seeks remedies under national law in respect of a dispute to which this chapter applies without invoking the pro- cedures provided for in this chapter. then. upon tltc request of a respondent to those proceedings. they shall be stayed and the dis- pute shall be referred to the procedures de- fined in this chapter by the court or other authority where the national remedies are sought.
Artic/e 26
tl) 'l'he Contracting Parties shall confer upon conferences and shippers" organiza-
4. Begäran om förlikning i tvister. andra än dem som anges i artikel 34. punkt 2. kan inges vid vilken tidpunkt som helst.
5. Tidsgränserna som anges i artikel 24. punkt 2. katt utsträckas genom överenskom- melse mellan parterna.
6. En begäran om förlikning skall anses ingiven i vederbörlig ordning om det bevisas att den har avsänts till den andra parten i rekommenderat brev. telegram eller telex eller har delgivits inom de tidsgränser som anges i artikel 24. punkt 2 eller 5.
7. Om ingen begäran har ingivits inom de tidsgränser som anges i artikel 24. punkt 2 eller 5. skall konferensens beslut vara slutgil- tigt och inga förhandlingar enligt detta kapitel kan tagas upp av någondera parten i tvisten för att bestrida det beslutet.
Artikel 25
l. (_)m parterna har överenskommit att tvis- ter som avses i artikel 23. punkt 4. stycke a. b. c. d. b och i. skall avgöras genom andra förfaranden än dent som anges i den artikeln eller om de enas om fön'arande för att lösa en viss tvist som har uppstått mellan dem. skall sadana tvister. på begäran av någondera par- ten i tvisten. biläggas sä som föreskrives i deras överenskommelse.
2. Föreskrifterna i artikel 25. punkt |. till- lämpas också på de tvister som nämns i arti— kel 23. punkt 4. stycke e. f och g, om inte nationell lagstiftning. regler eller förordning— ar fråntager avlastarna denna valfrihet.
3. Om förlikningsförhandlingar har inletts, skall sadana förhandlingar ha företräde fram- för rättsmedel som tillhandahålles enligt na— tionell lag. Om en part vill utnyttja rättsmedel enligt nationell lag med hänseende på en tvist. på vilken detta kapitel är tillämpligt. utan att äberopa de förfaranden som före- skrives i detta kapitel. skall. på begäran av en svarande, förhandlingarna avbrytas och tvis— ten — av den domstol eller annan myndighet där de nationella rättsmedlen begärts — hänskjutas till de förfaranden som bestäms i detta kapitel.
A I'll/(t'! 26
|. De fördragsslutande parterna skall till- dela konferenser och avlastat—organisationer
Prop. 1983/84: 17
tions such capacity as is necessary for the application of the provisions of this chapter. ln particular:
(a) a conference or a shippers' organiza- tion may institute proceedings as a party or be named as a party to proceedings in its collective capacity;
(.b) any notification to a conference or shippers' organization in its collective capac- ity shall also constitute a notification to each member of such conference or shippers' or- ganization;
(c) a notilieation to a conference or ship- pers' organization shall be transmitted to the address of the head Office of the conference or shippers' organization. Each conference or shippers' organization shall register the address of its head oflice with the Registrar appointed in accordance with Article 46(l). ln the event that a conference or a shippers' organization fails to register or has no head office. a notification to any member in the name of the conference or shippers' organi- zation shall be deemed to be a notilication to such conference or organization.
(2) Acceptance or rejection by a confer- ence or shippers' organization of a recom- mendation by conciliators shall be deemed to be acceptance or rejection of such a recom- mendation hy each member thereol'.
Article ."7
Unless the parties agree otherwise. the conciliators may decide to make a recom- mendation on the basis of written submis- sions without oral proceedings.
B. INTERNA TIONAL MANDA TOR l' CONCILIA TION
Article 28
ln international mandatory conciliation the appropriate authorities ofa Contracting Party shall. if they so request. participate in the conciliation proceedings in support ofa party being a national of that Contracting Party. or in support of a party having a dispute arising in the context of the foreign trade of that Contracting Party. The appropriate authority may alternatively act as an observer in such conciliation proceedings.
sädan behörighet som är nödvändig för till- lämpningen av föreskrifterna i detta kapitel. I synnerhet så att:
a) en konferens eller en avlastarorganisa- tion kan inleda förhandlingar som part eller anges som part i förhandlingar i sin kollektiva egenskap:
b) varje underrättelse till en konferens eller avlastarorganisation i dess kollektiva egen- skap skall ocksä utgöra en underrättelse till varje medlem av sådan konferens eller avlas- tarorganisation:
c) underrättelse till en konferens eller av- lastarorganisation skall sändas till adressen för den konferensens eller den avlastaror- ganisationens huvudkontor. Varje konferens eller avlastarorganisation skall registrera adressen till sitt huvudkontor hos den regist- rator. som utnämnts i enlighet med artikel 46. punkt 1. Om en konferens eller en avlastaror- ganisation underlåter att registrera adressen eller inte har något huvudkontor. skall en underrättelse till vilken som helst av medlem- marna i konferensens eller avlastarorganisa- tionens namn anses vara en underrättelse till sådan konferens eller avlastarorganisation.
2. Om en konferens eller avlastarorganisa- tion godtager eller förkastar en rekommenda- tion av förlikningsmännen. skall varje med- lem av konferensen/avlastarorganisationen anses ha godtagit eller förkastat rekommen- dationen.
A rti/(cl 27
Om inte parterna överenskommer om an- nat. kan förlikningsmännen besluta att ut- färda en rekommendation på grundval av skriftliga inlagor utan muntliga förhandlingar.
B. INTERNATIONELL OBLIGATORISK FÖRLIKNING Artikel 28
Vid internationell obligatorisk förlikning skall behöriga myndigheter i en fördragsslu- tande stat. om de så önskar. deltaga i förlik- ningslörhandlingarna för att bistå antingen en part som är av den fördragsslutande statens nationalitet eller en part i en tvist som upp- kommit i samband med vederbörande för- dragsslutande stats utrikeshandel. Den be- höriga myndigheten kan alternativt uppträda som observatör vid sådana förlikningsför- handlingar.
rop. WS$/84: l7
rtitflt' 29
(1) In international mandatory conciliation te proceedings shall be held in the place nanimously agreed to by the parties or. fail- tg such agreement. in the place decided pon by the conciliators.
(2) ln determining the place of conciliation roceedings the parties and the conciliators hall take into account. inter uliu, countries .fhich arc closely connected with the dispute. caring in mind the country of the shipping ne concerned and. especially when the dis— -ute is related to cargo. the country where he cargo originatcs.
trtit'lt' 30
(l) For the purposes of this chapter an ln- :rnational Panel of C'onciliators shall be cs- ;tblished. consisting ofexperts of high repute »r experience in the fields of law. economics .1' sea transport. or foreign trade and finance. s determined by the (Ä'ontracting Parties se- ":cting them. who shall serve in an indepen- Ecnt capacity.
(2) Each Contracting "arty may at any inte nominate members of the Panel up to a otal of 12. and shall communicate their names to the Registrar. 'fhe nominations hall bc for periods ofsix years each and may ue renewed. ln the event of the death. inca- nacity or resignation ofa member of the Pan- I. the Contracting Party which nominated och person shall nominate a replacement for he remainder of his term of office. A nomi- ration takes effect from the date on which the ommunication of the nomination is received ty the Registrar.
(3) The Registt'ttt' shall maintain the Panel ist and shall regularly inform the Contracting )arties of the composition of the Panel.
lrtit'lc' 31
ll) The purpose of conciliation is to reach m amicable settlement ofthe dispute through "recommendations formulated by independent :onciliators.
(2) The conciliators shall identify and clar- fy the issues in dispute. seek for this purpose
Arif/(0129
l. Vid internationell obligatorisk förlikning skall förhandlingarim hällas pä den plats. sotn parterna enhälligt överenskommer om eller. om sädan överenskommelse inte uppnäs. på den plats. som förlikningsmännen bestäm- mer.
2. När parterna och förlikningsmännen skall bestämma platsen för förlikningsför- handlingarna skall de taga i beaktande bl. a. de länder som är nära förbundna med tvisten. och därvid ha i ätanke det berörda linjerede— riets land och. särskilt om tvisten gäller las- ten. det land varifrt'f'tn denna härrör.
Artikel 30
|. För detta kapitels syften skall en interna- tionell grupp av förlikningsmän inrättas. bc— stäcnde av experter med högt anseende eller erfarenhet inom juridik. sjotransportckonomi eller utrikeshandel och finansiering. som det bestäms av de fördragsslutande parterna som utser dem: de utsedda skall handla i en obe- roende funktion.
3. Varje fördragsslutande part kan när som helst utnämna medlemmar av grtlppcn intill ett antal av l2. och skall meddela deras namn till registratorn. Utnämningarna gäller sex- ärspcrioder och katt förnyas. ] händelse av en gruppmcdlctns död. ol't'irmäga eller avsägelse skall den fördragsslutande part sotn utnämnt vederbörande utnämna en ersättare för äter— stoden av hans tjänstgöringstid. En utnäm- ning gällcr från och med den dag dä registra— torn mottagit mcddclande om utnämningen.
3. Registratorn skall föra en förteckning över gruppmedlemmarna och skall regelbun- det informera de fördragsslutande parterna om gruppens sammansättning.
Arlikel _l!
[. Syftet med förlikningen är att uppnå att tvisten löses i godo genom rekommenda- tioner formulerade av oberoende förliknings- män.
2. Förlikningsmänncn skall fastlägga och klargöra tvistefrägormt. för detta ändamäl in-
Prop. 1983/84: [7
any information from the parties. and. on the basis thereof, submit to the parties a recom- mendation for the settlement of the dispute.
(3) The parties shall co-opcrate in good faith with the conciliators in order to enable them to carry out their functions.
(4) Subject to the provisions of Article 25(2). the parties to the dispute may at any time during the conciliation proceedings tle- cide in agreement to have recourse to a dif- ferent procedure for the settlement of their dispute. The parties to a dispute which has been made subject to proceedings other than those provided for in this chapter may decide by mutual agreement to have recourse to in- ternational mandatory conciliation.
Article 32
(I) The conciliation proceedings shall be conducted either by one conciliator or by an uneven number of conciliators agreed upon or designated by the parties.
(2) Where the parties cannot agree on the number or the appointment of the concilia- tors as provided in Article 32( l ). the concilia- tion proceedings shall be conducted by three conciliators, one appointed by each party in the statement(s) of claim and reply respec- tively. and the third by the two conciliators thus appointed, who shall act as chairman.
(3) lfthe reply does not name a conciliator to be appointed in cases Where Article 32(2) would apply, the second conciliator shall. within 30 days following the receipt of the statement of claim. be chosen by lot by the conciliator appointed in the statement of claim from among the members of the Panel nominated by the Contracting Party or Par- ties of which the respondent(s) is (are) a na- tional(s).
(4) Where the conciliators appointed in ac- cordance with Article 32(2) or (3) cannot agree on the appointment of the third concil— iator within 15 days following the date of the appointment of the second conciliator. he shall. within the following 5 days be chosen by lot by the appointed conciliators. Prior to the drawing by lot:
(a) no member of the Panel of conciliators having the same nationality as either of the 3 Riksdagen [OXÅ/84. I .ru/nl. Nr [7
fordra all slags information frän parterna och. pä grundval därav. förelägga parterna en re- kommendation för biläggande av tvisten.
3. Parterna skall uppriktigt samarbeta med förlikningsmännen för att möjliggöra för dem att utöva sina funktioner.
4. Med beaktande av föreskrifterna i artikel 25. punkt 2. kan parterna i tvisten vid vilken tidpunkt som helst under förlikningslörhand- lingarna gemensamt besluta att utnyttja ett annat förfarande för biläggande av deras tvist. Parterna i en tvist. vilken har blivit föremål för andra förhandlingar än dem som föreskrivs i detta kapitel. kan genom ömsesi- dig överenskommelse besluta att utnyttja in- ternationell obligatorisk förlikning.
Artikel 32
|. Förlikningsförhandlingarna skall genom- föras antingen av en förlikningsman eller av ett ojämnt antal lörlikningsmän. vilka par- terna har enats om eller utsett.
2. Om parterna inte kan enas om antalet eller utnämningen av förlikningsmännen som föreskrivs i artikel 32. punkt ], skall förlik- ningsförhandlingarna föras av tre förliknings— män; vardera parten skall i käromälet respek- tive svarsskrivelsen/skrivelserna utnämna en förlikningsman. varpå de tvä sålunda ut- nämnda förlikningsmännen utser den tredje. vilken skall vara ordförande.
3. Om svarsskrivelsen inte namnger en för- likningsman. som skall utnämnas i de fall där artikel 32. punkt 2, tillämpas. skall. inom 30 dagar efter mottagandet av käromiilet. den förlikningsman som utnämnts i karon'tälet utse den andre förlikningsmännen genom lottdragning bland de gruppmedlemmar som utnämnts av den/de fördragsslutande par— ten/parterna och som är av samma nationali- tet som svaranden (a).
4. Om de förlikningsimin som utnämnts i enlighet med artikel 32. punkt 2 eller 3, inte kan enas om utnämningen av den tredje for- likningsmannen inom IS dagar efter dagen för utnämningen av den andre förlikningsman- nen. skall han. inom de följande fem dagarna. väljas genom lottdragning av de utnämnda förlikningsmännen. Fore lottdragningen skall följande beaktas:
a) ingen medlem av förlikningsmannagrup- pcn som är av samma nationalitet som endera
Prop. 1983/84: 17
tWo appointed conciliators shall be eligible for selection by lot: (b) each of the two appointed conciliators may exclude from the list of the Panel of conciliators an equal number of them subject to the requirement that at least 30 members ofthe Panel shall remain eligible for selection by lot.
Ål'llt'lu 33
(l) Where several parties request concilia- tion with the same respondent in respect of the same issue. or of issues which are closely connected. that respondent may request the consolidation of those cases.
(2) The request for consolidation shall be consiedered and decided upon by majority vote by the chairmen of the conciliators so far chosen. lf such request is alloWed, the chairmen will designate the conciliators to consider the consolidated cases from among the conciliators so far appointed or chosen. provided that an uneven number of concilia- tors is chosen and that the conciliator first appointed by each party shall be one of the conciliators considering the consolidated case.
Artic/e 34
Any party. other than an appropriate au- thority referred to in Article 28. if concilia- tion has been initiated. may join in the pro— ceedings: Eilltt'r
(a) as a party. in case ofa direct economic interest. ()I'
(b) as a supporting party to one of the original parties. in case of an indirect eco- nomic interest. unless either of the original parties objects to suchjoinder.
Ål'llt'lt' 35
(|) The recommendations of the concilia- ltlt's shall be made in accordance with the provisions of this Code.
(2) When the Code is silent upon any point, thc conciliators shall apply the law which the parties agree at the time the conciliation pro-
av de tvä utnämnda förlikningsmänncn skall vara valbar vid lottdragningen;
b) var och en av de tvä utnämnda förlik- ningsmännen kan utesluta frän förteckningen över förlikningsmannagruppen ett jämnt an- tal förlikningsmän pä villkor att ätminstone 30 gruppmedlemmar kvarstar som valbara vid lottdragningen.
Al'llkt'l 33
l. (_)in flera parter begär förlikning med samma svarande avseende samma tvistefräga eller tvistefrägor som är nära sammanhäng- ande. kan svaranden begära sammanläggning av dessa fall.
2. Begäran om sammanläggning skall granskas och beslut fattas genom majoritets- votering av ordförandena för de dittills valda förlikningsmännen. Om sädan begäran bevil- jas. utser ordförandena de förlikningsmän. som skall granska de sammanlagda fallen. bland de f'örlikningsman som dittills är tit- nämnda eller valda. förutsatt att ett ojämnt antal förlikningsmän väljes och att den förlik- ningsman som först utnämnts av varje part skall vara en av de förlikningsmän som grans- kar det sammanlagda fallet.
Artikel 34
()m förlikningsförhandlingar har inletts. kan varje annan part än en behörig myn— dighet. som omnämns i artikel 28. ansluta sig till förhandlingarna:
antingen
a) som part. i händelse av ett direkt ekono- miskt intresse;
eller
b) som understödjande part till en av de ursprungliga parterna. i händelse av ett indi- rekt ekonomiskt intressc. om inte endera av de ursprungliga parterna motsätter sig sädan anslutning.
Artikel 35
]. Förlikningsmännens rekommendationer skall avges i enlighet med föreskrifterna i denna kod.
2. Om koden i någon fraga inte innehäller nägra föreskrifter. skall förlikningsmännen tillämpa den lag som parterna överenskom-
Prop. 1983/84: 17
ceedings cotnmcnce or thereafter. but not later than the time of submission fo evidence to the conciliators. Failing such agreement. the law which in the opinion of the concilia— tors is most closely connected with the dis- pute shall be applicable.
(3) The conciliators shall not decide ar (It'qllt) ('l bum.» upon the dispute unless the parties so agree after the dispute has arisen.
(4) The conciliators shall not bring a finding of nun liqm't on the ground of obscurity of the law.
(5) The conciliators may recommend those remedies and reliefs which are provided in the law applicable to the dispute.
Arlit'lt' 36
The recommendations of the conciliators shall include reasons.
Arlit'lt' 37
(l) Unless the parties have agreed before. during or after the conciliation procedure that the recommendation of the conciliators shall be binding. the recommendation shall become binding by acceptance by the parties. A recommendation which has been accepted by some parties to a dispute shall be binding as between those parties only.
(2) Acceptance of the recommendation must be communicated by the parties to the conciliators. at an address specified by them. not later than 30 days after receipt of the notification of the rcCt.)mmendation'. other- wise. it shall be considered that the recom- mendation has not been accepted.
(3) Any party which does not accept thc recommendation shall notify the conciliators and the other parties. within 30 days follow— ing the period specified in Article 37(2). of its grounds for rejection of the recommendation. comprehensively and in writing.
(4) When the recommendation has been accepted by parties. the conciliators shall im— mediately draw up and sign a record of settle- ment, at which time the recommendation shall become binding upon those parties. lf the recommendation has not been accepted
mer om vid tiden för förlikningslörhandling— arnas inledande eller därefter. dock inte sena— re än vid tiden för framläggande av bevisma— terial för förlikningsmt'innen. ] avsaknad av sådan överenskommelse skall den lag tilläm— pas. vilken enligt förlikningsmännens be- dömning närmast anknyter till tvisten.
3. Förlikningsmännen skall inte avgöra tvisten ex (n'(/llt! et lmno (efter rätt och bil- lighet'), om inte parterna sä överenskommer efter det att tvisten har uppkommit.
4. Förlikningsmänncn skall inte avge utlä— landet "non lit/uct" (fragan är oklar) pa grund av oklarhet i lagen.
5. Förlikningsmännen kan rekommendera de rättsföljder som anvisas i den lag som till- lämpas pä tvisten.
Artikel 36
Förlikningsmännens rekommendationer skall även innefatta skälen för dessa.
Artikel 3 7
|. Om inte parterna före. under eller efter förlikningsförfarandet har överenskommit att förlikningsmännens rekommendation skall vara bindande. skall rekommendationen bli bindande genom parternas godtagandc av den. En rekommendation. som har godtagits av några av parterna i en tvist. är bindande endast för dessa parter.
2. Godtagande av rekommendationen mäste meddelas till förlikningsmännen. pä av dem angiven adress. av parterna inte senare än 30 dagar efter mottagandet av underrät- telse om rekommendationen'. i annat fall skall det anses att rekommcndationen inte har god- tagits.
3. Varje part som inte godtager rekommen- dationen skall inom 30 dagar efter den period som anges i artikel 37. punkt 2. detaljerat och skriftligen meddela förlikningsmännen och de andra parterna sina skäl för förkastande av rekommendationen.
4. ()m rekommendationcn har godtagits av parterna. skall f'örlikningsmännen omedel- bart upprätta och underteckna ett protokoll om biläggande av tvisten. vid vilken tidpunkt rekommendationen skall bli bindande for dessa parter. (_)m rekommendationcn inte har
Prop. 1983/84: 17
by all parties. the conciliators shall draw up a report with respect to those parties rejecting the recommendation. noting the dispute and the failure of those parties to settle the dis— pute.
(5) A recommendation which has become binding ttpon the parties shall be implement- ed by them immediately or at such later time as is specified in the recommendation.
(6) Any party may make its acceptance conditional upon acceptance by all or any of the other parties to the dispttte.
Artic/(' 38
(l) A recommendation shall constitute a linal determination of a dispute as between the parties which accept it. except to the extent that the recommendation is not recog- nized and enforced in accordance with the provisions of Article 39.
(2) ”Recommendation" includes an inter- pretation. clarification or revision of the rec- otnmendation made by the conciliators be- fore the recommendation has been accepted.
Article 39
(I) Each Contracting Party shall recognize a recotnmendation as binding between the parties which have aceepted it and shall. sub- jcct to the provisions of Article 39(2) and (3). (inl—()&":C. at the request of any such party. all obligations imposed by the recommendation as if it were a final judgement of a court of that Contracting Party.
(2) A recommendation shall not be recog- nized and enforced at the request of a party referred to in Article 39( l ) only it'the court or other competent authority of the country where recognition and enforcement is sought is satified that:
(a) any party which accepted the recom- mendation was. under the law applicable to it. under some legal incapacity at the time of acceptance".
(b) fraud or coereion has been used in the making of the teetmimendation;
(c) thc recommcmlation is contrary to pub- lic policy (Ul'tll't' public) in the country of cnlorccmcnt; or
(d) the composition of the conciliators. or
godtagits av alla parter. skall förlikningsmän— nen. mcd avseende pa dc parter som förkas- tar rekommemlationen. sammanställa en rap- port. i vilken anges att tvist föreligger och att dessa parter inte lyckats bilägga tvisten.
5. En rekommendation som har blivit bin- dande för parterna skall tillämpas av dem omedelbart eller vid den senare tidpunkt som anges i rekommendationen.
6. Varje part kan sätta som villkor för sitt godtagande att alla eller nägra av de andra parterna ocksä godtager den.
Artikel 38
I. En rekon'imendation skall utgöra ett slut- ligt avgörande av en tvist vad den beträffar de parter som godtager den. utom i den omfatt— ning rckommendationen inte är erkänd och verkställd i enlighet med töreskriftcrna i arti— kel 39.
2. "Rekommendation" innefattar en tolk- ning. ett klargörande eller en omarbetning av rekommendationen sotn gjorts av förliknings- männen innan den har blivit godtagen.
Artikel 39
l. Varje lördragsslutandc part skall er- känna en rekommendation som bindande mellan de parter som har godtagit den och skall. med beaktande av föreskrifterna i arti- kel 39. punkt 2 och 3. på begäran av nägon sädan part. verkställa alla förpliktelser älagda genom rekommendationen som om denna vore en slutlig dom av en domstol i den för— dragsslutande staten.
2. En rekommendation skall inte erkännas och verkställas pä begäran av part som äsyf— tas i artikel 39. punkt !. om domstol eller annan behörig myndighet i det land. där er- kännande och verkställande begäres. är över— tygad om att:
a) någon av de parter. som godtagit rekom- mendationen, inte vid tiden för godtagandet hade full rättskapacitet enligt den lag som är tillämplig på den:
b) bedrägeri eller tväng har använts vid utformningen av rekommendationen;
c) rekommendationen stäri strid med grun- derna för rättsordningen (ord)-u pub/ir) i det land där verkställighet begärs; eller
d) förlikningsmännens sammansättning el-
Prop. 1983/84: 17
thc conciliation procedure. was not in accor- dance with the provisions of this (Tode.
(3) Any part of the recommendation shall not be enforced and recognized ifthe court or other competent attthority is satisfied that such part contes within any of the subpara- graphs of Article 39(2) and can be separated from othcr parts of the recommendation. lf such part cannot be separated. the entire rec- ommendation shall not be enforced and rec- ognized.
Article 40
(l) Where tlte recommendation has been accepted by all the parties. thc recommenda— tion and the reasons therefor may be pub- lished with the consent of all the parties.
(2) Where the recommendation has been rejected by one or more'ofthc parties but has been accepted by one or more of the parties:
(a) the party or parties rejecting the recom- mendation shall publish its or their grounds for rejection. given pursuant to Article 37(3). and may at the same time publish the recom- mendation and the reasons therefor:
(h) a party which has accepted the recom- mendation may publish thc recommendation and the reasons thcrel'or: it may also publish the grounds for rejection given by any other party unless such other party has already published its rejection and the grounds there- for in accordance with Article 40(2) (a).
(3) Where the recommendation has not been accepted by any of the parties. each pany may publish the recommendation and the reasons therefor and also its own rejec- tion and the grounds therefor.
Artic/(' 4!
(I) Documents and statements containing factual information supplied by any party to the conciliators shall be made public unless that party or a majority of the conciliators agrees otherwise.
(2) Such documents and statements stip- plied by a party may be tendered by that party in support of its case in subscquent proceedings arising frotn the same dispttte and between the same parties.
ler förlikningsl'örfarandet inte var i överens- stämmelse med föreskrifterna i denna kod.
3. Ingen del av rckommcndationen skall verkställas och erkännas om domstol eller annan behörig myndighet är övertygad om att den delen faller inom nägot av styckena i artikel 39. punkt 2. och den kan avskiljas frän övriga delar av rekommendationen. ()m sä— dan del inte kan avskiljas. skall rekommenda- tionen i sin helhet inte verkställas och erkän- nas.
Artikel 40
|. Om rekommendationen har godtagits av alla parter. kan rekommendationen och skä— len därför offentliggöras med samtycke av alla parterna.
2. Om rekommendationen har förkastats av en eller flera parter men har godtagits av en eller flera parter:
a) skall den part eller de parter. som för- kastar rekommendationcn. offentliggöra sina i enlighet med artikel 37. punkt 3. givna skäl för förkastandct och de kan samtidigt offent- liggöra rekommendationcn och skälen därför;
b) får en part som har godtagit rekommen— dationen offentliggöra rekommendationen och skälen därför: den parten kan ocksä of- fentliggöra de skäl för förkastande. som givits av någon annan part. om inte denna andra part redan har offentliggjort sitt förkastande och skälen härför i enlighet med artikel 40. punkt ?.. stycke a.
3. ()m rekommendationen inte har godta- gits av någon part. kan varje part offentlig- göra rekommendationen och skälen därför och även sitt eget förkastande och grunderna för detta.
Artikel 4/
|. Dokument och förklaringar innehållande faktisk information. vilka av någon part över- lämnats till förlikningsmännen. skall offent- liggöras. om inte den parten eller en majoritet av förlikningsmännen överenskommer an- norlunda.
2. Sädana dokument och förklaringar. som lämnats av en pan. kan inlämnas av den par— ten till stöd för hans sak i efterföljande för- handlingar rörande samma tvist och mellan samma parter.
Prop. 1983/84: l7 Artic/(' 42
Where the recommendation has not be- come binding upon the parties. no views ex- pressed or reasons given by the conciliators. or concessions or offers made by the parties for the purpose ofthe conciliation procedure. shall affect the legal rights and obligations of any of the parties.
Article 43
(|) (at) The costs of the conciliators and all costs of the administration ofthe conciliation proceedings shall be borne equally by the parties to the proceedings. unless they agree otherwise.
(b) When the conciliation proceedings have been initiated. the conciliators shall be enti- tled to require an advance or security for the costs referred to in Article 43tl)(a).
(2) Each party shall bear all expenses it incurs in eonnexion with the proceedings. un- less the parties agree otherwise.
(3) Notwithstanding the provisions of Arti- cle 43( l) and (2). the conciliators may. having decided unanimously that a party has brought a claim vexatiously or frivolously. assess against that party any or all of the costs of other parties to the proceedings. Such deci- sion shall be final and binding on all the par- ties.
Ål'fl('ll' 44
(|) Failure of a party to appear or to pre- sent its case at any stage of the proceedings shall not be deemed an admission ofthe other party”s assertions. In that event. the other party may. at its choice. request the concilia- tors to close the proceedings or to deal with the questions presented to them and submit a recommendation in accordance with the pro- visions for making redommendations set out in this Code.
(2) Before closing the proceedings. the conciliators shall grant the party falling to appear or to present its case a period of grace. not exceeding lf) days. unless they are satisfied that the party does not intend to appear or to present its case.
38. Artikel 42
(')m rekommendationen inte har blivit bin- dande för parterna. skall inga av förliknings- männen uttryckta äsikter eller skäl. eller medgivanden eller erbjudanden som gjorts av parterna som ett led i förlikningsförhandling- arna. påverka någon av parternas lagliga rät- tigheter och skyldigheter.
Artikvl 43
|. a) Kostnaderna för förlikningsmän och alla kostnader för genomförandet av förlik- ningsförhandlingarna skall bäras lika av par- terna i förhandlingarna. om dessa inte över- enskommer annorlunda.
b) ()m förlikningsförhandlingarna har in— letts. skall förlikningsmännen vara berätti- gade att begära förskott eller säkerhet för täckande av de kostnader som avses i artikel 43. punkt l. stycke a.
2. Varje part skall bära alla utgifter som den ädrager sig i samband med förhandlingar— na. om inte parterna överenskommer annor— lunda.
3. Oavsett fi.")reskrifterna i artikel 43. punkt ! och 2. kan förlikningsmännen. sedan de enhälligt beslutat att en part har framställt anspräk av okynne eller utan orsak. belasta den parten med alla eller en del av de andra parternas förhandlingskostnader. Ett sådant beslut är slutligt och bindande för alla parter.
Artikel-14
I. En parts underlåtenhet att inställa sig eller utföra sin talan under någon del av för- handlingarna skall inte anses som ett medgi- vande av den andra partens yrkanden. l sä- dant fall kan den andra parten. efter eget val. begära att förlikningsmännen antingen avslu- tar förhandlingarna eller behandlar de frägor som har framlagts för dem och utformar en rekommendation i enlighet med de föreskrif— ter för utfärdande av rekommendationer som finns i denna kod.
2. Innan de avslutar förhandlingarna. skall förlikningsmännen bevilja den part. som un- derläter att inställa sig eller utföra sin talan. en frist. som inte får överstiga l() dagar. så- vida de inte är helt säkra på att den parten inte har för avsikt att inställa sig eller utföra sin talan.
Prop. 1983/84: 17
(3) Failure to observe procedural time-lim- its laid down in this Code or determined by the conciliators. in particular time-limits re- lating to the submission of statements or in— formation. shall be considered a failure to appear in the proceedings.
(4) Where the proceedings have been closed owing to one party's failure to appear or to present its case. the conciliators shall draw up a report noting that party's failure.
Article 45
(I) The conciliators shall follow the proce- dures stipulated in this Code.
(2) The Rules of Procedure annexcd to the present Convention shall be considered as Model Rules for the guidance of conciliators. The conciliators may. by mutual consent. use. supplement or amend the rules con— tained in the Annex or formulate their own rules of procedure to the extent that such supplementary. amended or other rules are not inconsistent with the provisions of this Code.
(3) lfthe parties agree that it may be in the interest of achieving an expeditious and inex- pensive solution of the conciliation proceed- ings. they may mutually agree to rules of procedure which are not inconsistent with the provisions of this Code.
(4) The conciliators shall formulate their recommendation by consensus or falling that shall decide by majority vote.
(5) The conciliation proceedings shall fin- ish and the recommendation of the concilia- tors shall bc delivered not later than six months from the date on which the concilia- tors are appointed. except in the cases re- ferred to in Article 23t4') (e). (f) and (g). for which the time—limits in Articles l4(l) and löt—f) shall be valid. The period of six months may be extended by agreement of the parties.
('. INS'I'ITI../TI(.').N'A [. !l-IA (*I—IINER l'
Article 46 (l) Six months before the entry into force of the present Convention. the Secretary-
3. Underlätenhet att iakttaga de proces- suella tidsgränser som fastställts i denna kod eller bestämts av förlikningsmännen. i syn- nerhet tidsgränser som avser inlämnanden av förklaringar eller information. skall betraktas som underlåtenhet att inställa sig vid för- handlingarna.
4. ()m förhandlingarna har avslutats på grund av att en part underlåtit att inställa sig eller utföra sin talan. skall förlikningsmännen upprätta en rapport i vilken de fastslår par- tens underlåtenhet.
Artikel 45
!. Förlikningsmännen skall följa det förfa- rande som fastställts i denna kod.
2. De regler om förfarandet som fogats till denna konvention som bilaga skall anses som typregler till vägledning för förlikningsmän- nen. Om förlikningsmännen överenskommer därom. kan de använda sig av. göra tillägg till eller ändringar i reglerna i bilagan eller fast- ställa sina egna regler om förfarandet i den mån sådana kompletterande. ändrade eller andra regler inte står i strid med föreskrif- terna i denna kod.
3. ()m parterna enas om att det kan under- lätta uppnåendet av ett snabbt och ekono- miskt genomförande av förlikningsförhand- lingarna. kan de ömsesidigt överenskomma om förfaringsregler som inte står i strid med föreskrifterna i denna kod
4. Förlikningsmännen skall utfärda sin re- kommendation i enhällighet eller. om enhäl- lighet inte kan uppnås. efter majoritetsbeslut.
5. Förlikningsförhandlingarna skall avsitt- tas och förlikningsmännen utfärda sin rekom- mendation inte senare än sex månader från den dag då förlikningsmännen utnämndes. utom i de fall. som omnämnes i artikel 23. punkt 4. stycke e. f och g. för vilka de tids- gränser som angives i artikel l4. punkt [. och artikel l6. punkt 4. skall gälla. Sexmänaders- perioden kan förlängas genom överenskom- melse mellan parterna.
C. ORGANISATORISKA MA NG
Artikcl46 l. Sex månader innan denna konvention träderi kraft skall Förenta nationernas gene-
A RRA NGE-
)rop. 1983/84: l7
General of the United Nations shall. subject to the approval of the General Assembly of the United Nations. and taking into account the views expressed by the Contracting Par- ties. appoint a Registrar. who may be assist- ed by such additional staff as may be neces- sary for the performance ofthe functions list- ed in Article 4öt2). Administrative services for the Registrar and his assistants shall be provided by the United Nations Office at Ge- neva.
(2) The Registrar shall perform the follow- ing functions in consultation with the Con- tracting Parties as appropriate:
ta) maintain the list of conciliators of the International Panel of Conciliators and regu- larly inform the Contracting Parties of the composition of the Panel:
(b) provide the names and addresses of the "conciliators to the parties concerned on re- quest:
(c) receive and maintain copies of requests for conciliation. replies. recommendations. acceptances. or rejections. including reasons therefor:
(d) furnish on request. and at their cost. copies of recommendations and reasons for rejection to the shippers' organizations. con- ferences and governments. subject to the provisions of Article 40:
(e) make available information of a non- confidential nature on completed conciliation cases. and without attribution to the parties concerned. for the purposes of preparation of material for the Review Conference referred to in Article 52: and
tt) the other functions prescribed for the Registrar in Articles 26tl) (c) and 300) and (3).
CHAPTER VII: FINAL CLAUSICS Article 47 IMPLEMENTATION
(l) Each Contracting Party shall take such legislative or other measures as may be nec- essary to implement the present Convention.
(2) Each Contracting Party shall communi- cate to the Secretary—General of the United
ralsekreterare. med förbehåll för Förenta na- tionernas generalförsamlings godkännande och med hänsyn tagen till de åsikter som uttryckts av de fördragsslutande parterna. ut- nämna en registrator. som kan biträdas av sådan ytterligare personal som kan vara er- forderlig för utövandet av de funktioner som är förtecknade i artikel 46. punkt 2. Administ- rativa tjänster skall tillhandahållas registra- torn och hans medarbetare av Förenta na- tionernas kontor i Geneve.
2. Registratorn skall. i samråd — när så är lämpligt — med de fördragsslutande parterna. utöva följande funktioner:
a) föra förteckningen över förlikningsmän- nen i den internationella förlikningsmanna- gruppen och regelbundet informera de för- dragsslutande parterna om gruppens sam- mansättning:
b) på begäran tillhandahålla berörda parter förlikningsmännens namn och adresser:
c) mottaga och förvara kopior av begäran om förlikning. svar. rekommendationer. god- taganden eller förkastanden. innefattande skälen därför:
d) med beaktande av föreskrifterna i artikel 40 tillställa avlastarorganisationerna. konfe- renser och regeringar — på deras begäran och bekostnad — kopior av rekommendationer och skäl för förkastanden av dem:
e) tillhandahålla information — av icke-för- trolig natur och utan angivande av de berörda parterna — om avslutade förlikningsfall för iordningsställz-tnde av material till den revi- sionskonferens som omnämnes i artikel 52: och
f) de övriga funktioner som i artiklarna 20. punkt I. stycke c och artikel 30. punkt 2 och 3 ålägges registratorn.
KAPITEL. VII AVSLUTANDE BESTÄMMELSER Artikel 47 TILLÄMPNING
l. Varje fördragsslutt'tnde part skall vidtaga sådana lagstiftnings- och andra åtgärder som kan vara erforderliga för att tillämpa denna konvention.
2. Varje fördragsslutande part skall över- sända tiIl Förenta nationernas generalsekre-
Prop. 1983/84: 17
Nations. who shall be the depositary. the text of the legislative or other measures which it has taken in order to implement the present Convention.
Article 48 SIGNATURE. RA'I'IFICA'IION. ACCEPTANCE. APPROVAI. AND ACCESSION
(|) The present Convention shall remain open for signature as from l July l974 until and including 30 June l'—)75 at United Nations Headquarters and shall thereafter remain open for accession.
(2) All States are entitled to become Con— tracting Parties to the present Convention by:
(a) signature subject to and followed by ratification. acceptance or approval: or
(b) signature without reservation as to rati— fication. acceptance or approval: or
(c) accession. (3) Ratification. acceptance. approval or accession shall be effected by the deposit of an instrument to this effect with the depOsi- tarv.
Article 49 ENTRY INTO FORCE
(l)'fhe present Convention shall enter into force six months after the date on which not less than 24 States. the combined tonnage of Which amounts to at least 25 per cent of world tonnage. have become Contracting Parties to it in accordance with Article 48. For the purpose of the present Article the tonnage shall be deemed to be that contained in Lloyd's Register of Shipping. Statistical Tables 1973. table 2 "World Fleets—Analysis by Principal Types". in respect of general cargo (including passenger/cargo) ships and container (fully cellular) ships. exclusive of the United States reserve ileet and the American and Canadian Great Lakes Fleets.'
'The tonnage requirements for the purposes of Article 49( )) arc set out in the report of the United Nations Conference of Plenipotentiaries on a Code of Conduct for Liner Conferences on the second part ofits session tTD/CODE/IO). annex [.
terare. som skall vara depositarie. texten till de lagstiftnings— och andra åtgärder. som har vidtagits för att tillämpa denna konvention.
Artikel 48 UNDERTECKNANDE. RA'l'lFICERlNG. GODTAGANDE. GODKÄNNANDE ()CH ANSLUTNING
|. Denna konvention skall vara öppen för undertecknande i Förenta nationernas hu- vudkontor från den I juli l974 till och med den 30juni l975 och skall därefter vara öppen för anslutning.
2. Alla stater är berättigade att bli för- dragsslutande parter till denna konvention genom:
a) undertecknande med förbehåll för och följt av ratificering. godtagande eller godkän- nande:
b) undertecknande utan förbehåll för ratifi- cering. godtagande eller godkännande: eller
c) anslutning.
3. Ratificering. godtagande. godkännande eller anslutning skall verkställas genom depo- sition av ett instrument därom hos deposita- rien.
Artike149 IKRAFTTRÄDANDE
]. Denna konvention skall träda i kraft sex månader efter den dag då minst 24 stater. vilkas sammanlagda tonnage uppgår till minst 25% av världstonnaget. har blivit fördrags- slutande parter enligt artikel 48. Vad beträf- far denna artikel skall med "tonnage" förstås det tonnage som upptages i Lloydss Register of Shipping. Statistiska tabeller l973. tabell 2 "Världens handelsflottor — fördelade efter huvudtyper" när det gäller styckegodsfartyg (även kombinerade passagerar—Ilastfartyg) och containerfartyg (med fullständig cellin- delning) med undantag av Förenta staternas reservfiotta och de amerikanska och kana- densiska flottorna på de Stora sjöarna.l
' Tonnagebestämmelserna jämlikt artikel 49. punkt ! finns i rapporten från Förenta nationernas diplo- matkonferens angående en uppförandekod för lin- jekonferenser för den andra delen av dess session (TD/CODE/IO). bilaga I.
'rop. 1983/84: 17
(2) For each State which thereafter ratifies. iccepts, approves or accedes to it. the pre- .ent Convention shall come into force six nonths after deposit by such State of the ippropriate instrument.
(3) Any State which becomes a Contracting larty to the present Convention after the en- ry into force of an amendment shall. failing .m expression of a different intention by that State:
(a) be considered as a Party to the present _Tonvention as amended; and
th) be considered as a Party to the un- imended Convention in relation to any Party o the present Convention not bound by the lmendment.
Årtit'le 50 DENUNClA'l'lON
(I) The present Convention may be de- tounced hy any Contracting Party at any ime after the expiration of a period of two years from the date on which the Convention 1as entered into force.
(2) Denunciation shall be notified to the Jepositary in writing. and shall take effect )ne year. or such longer period as may be specified in the instrument of denuneiation. After the date of receipt by the_depositary.
Årticlf' 5] ÅM EN DM ENTS
(l) Any Contracting Party may propose )ne or more amendments to the present Con- vention by communicating the amendments o the depositary. The depositary shall circu- ate such amendments among the Contracting Parties. for their acceptance. and among States entitled to become Contracting Parties :o the present Convention which are not Con- :racting Parties. for their information.
('2) Each proposed amendment eirculated n accordance with Article Sl(l) shall be .leemed to have been accepted if no Con- :racting Party communicates an objection :hereto to the depositary within l2 months following the date of its circulation by the depositary. lf a Contracting Party communi- cates an objection to the proposed amend- ment. such amendment shall not be consid- ered as accepted and shall not be put into effect.
2. För varje stat. som därefter ratificerar. godtager. godkänner eller ansluter sig till den. skall denna konvention bli gällande sex månader efter statens deposition av veder- börligt instrument.
3. Varje stat som blir fördragsslutande part till denna konvention skall. efter ikraftträdan- det av en ändring. om den inte meddelar an- nan avsikt.
a) anses som part till konventionen i dess ändrade lydelse: och
h) anses som part till den icke ändrade konventionen i förhållande till varje part till denna konvention som inte är bunden av änd- ringen.
Artikel 50 UPPSÄGNING
!. Denna konvention får av fördragsslu- tande part uppsägas när som helst efter ut- gången av två är räknat frän den dag. då konventionen trädde i kraft.
2. Uppsägningen skall skriftligen meddelas depositarien och blir gällande ett är efter da- gen för depositariens mottagande av upp- sägningsinstrumentet eller efter utgången av den längre period som angives i uppsägnings- instrumentet.
Artikel 5] ÄNDRINGAR
|. Varje fördragsslutande part kan föreslå en eller flera ändringar i denna konvention genom att meddela depositarien ändringarna. Depositarien skall sända ut sädana ändringar till de fördragsslutande parterna för godta- gande och till stater. som är berättigade att bli fördragsslutande parter men inte är det. för deras information.
2. Varje föreslagen ändring som har sänts ut enligt artikel 51. punkt 1. skall anses ha godtagits. om ingen fördragsslutande part meddelar någon invändning däremot till de- positaricn inom l2 månader från den dag då depositarien utsände den. Om en fördragsslu- tande part meddelar invändning mot den föreslagna ändringen. skall den inte anses som antagen och inte träda i kraft.
Prop. 1983/84: 17
(3) lf no objection has been communicated. the amendment shall enter into force for all Contracting Parties six months after the ex- piry date of the period of l2 months referred to in Article 5lt2).
Artic/e 52 REVIEW CON FERENCES
(|) A Review Conference shall be con— vened by the depositary five years from the date on which the present Convention comes into force to review the working of the Con— vention. with particular reference to its im— plementation. and to consider and adopt ap— propriate amendments.
(2) The depositary shall. four years from the date on which the present Convention comes into force. seek the views of all States entitled to attend the Review Conference and shall. on the basis ofthe views received. pre- pare and circulate a draft agenda as well as amendments proposed for consideration by the Conference.
($i Further review conferences shall be similarly convened every five years. or at any time after the first Review Conference. at the. request of one third of the Contracting Par- ties to the present Convention. unless the first Review Conference decides otherwise.
t4) Notwithstanding the provisions of Arti- clc 52(I). if the present Convention has-not entered into force tive years from the date of the adoption of the Final Act of the United Nations Conference of Plenipotentiaries on a Code of Conduct for Liner Conferences. a Review Conference shall. at the request of one third of the States entitled to become Contracting Parties to the present Conven- tion. be convened by the Secretary-General ofthe United Nations. subject to the approv- al ofthe General Assembly in order to review the provisions of the Convention and its An- ncx and to consider and adopt appropriate amendments.
Artic/(' 53 FUNCTIONS OF THE DEPOSITARY
(I) The depositary shall notify the signato- ry and acceding States of:
ta) signatures. ratifications. acceptances, approvals and accessions in accordance with Article 48:
3. Om ingen invändning har meddelats. skall ändringen träda i kraft för alla fördrags- slutande parter sex mänader efter utgängen av den lZ—mänadcrsperiml. som anges i arti- kel 5l. punkt 2.
Artikel 52 . REVISIONSKONFERENSER
I. En revisionskonferens skall sammankal- las av depositarien fem är efter den dag dä denna konvention träder i kraft för att granska konventionens verkan med särskilt hänseende till dess tillämpning samt för att pröva och antaga lämpliga ändringar.
2. Depositarien skall. fyra är efter den dag då denna konvention träder i kraft. infordra synpunkter från alla de stater som är berätti- gade att deltaga i revisionskonferensen och skall. på grundval av de erhållna synpunk- terna. iordningställa och utsända ett utkast till dagordning. liksom också ändringar som föreslagits att prövas av konferensen.
3. Ytterligare revisionskonferenser skall li- kaledes sammankallas vart femte är eller. på begäran av en tredjedel av de fördragsslu- tande parterna. när som helst efter den första revisionskonferensen. om inte denna beslutat annorlunda.
4. Utan hinder av föreskrifterna i artikel 52. punkt 1. skall. om denna konvention inte har trätt i kraft fem år efter dagen för anta» gandet av slutakten frän Förenta nationernas diplomatkonferens om en uppförandekod föl Iinjckonferenser. pä begäran av en tredjedc av de stater som är berättigade till att h' fördragsslutande parter till denna konven tion. en revisionskonferens sammankallas a Förenta nationernas generalsekreterare. un der förutsättning av generalförsamlingcn godkännande. för att granska föreskrifterna denna konvention och dess bilaga samt för at pröva och antaga lämpliga ändringar.
A rti/rel 53 DEPOSI'I'ARI EN S U PPGIFTER
!. Depositarien skall meddela signatärstr tema och anslutna stater om
al undertecknanden. ratificeringar. godt; ganden. godkännanden och anslutningar i er lighet med artikel 48:
'rop. 1983/84: [7
(b) the date on which the present Conven- ion enters into force in accordance with Arti- le 49:
tc) denuneiations of the present Conven- ion in accordance with Article St):
td) reservations to the present Convention .nd the withdrawal of reservations:
te) the text of the legislative or other mea- ures which each Contracting Party has taken n order to implement the present Convention n accordance with Article 47:
tf) proposed amendments and objections to Imposed amendments in accordance with trticle 5l'. and
(g) entry into force of amendments in ac- :ordance with Article 5lt3).
(2) The depositary shall also undertake .uch actions as are necessary under Article ;"!
lrtit'lt' 54 tUTHEN'l'IC TEXTS—DEPOSIT
'l'he original of the present Convention. of lvhich the Chinese. English. French. Russian ind Spanish texts are equally authentic. will ae deposited with the Secretary-General of he United Nations.
lN WITNESS WHEREOF the under- ;igned. having been duly authorized to this :ffect by their respective governments. have .igned the present Convention. on the dates appearing opposite their signatures.
b) datum för denna konventions ikraftträ- dande i enlighet med artikel 49:
c) uppsägningar av denna konvention i en- lighet med artikel 50:
d) förbehäll mot denna konvention och ätertagandet av I'örbehäll:
e) texten till lagstiftnings- eller andra ät- gärder som varje fördragsslutande part har vidtagit för att tillämpa denna konvention i enlighet med artikel 47;
f) föreslagna ändringar och invändningar mot föreslagna ändringar i enlighet med arti- kel Sl ', och
g) ikraftträdande av ändringar i enlighet med artikel 5). punkt 3.
2. Depositarien skall också företaga sådana åtgärder som erfordras enligt artikel 52.
Artikel 54
TEXTERNAS VITSORD — DEPON ERING
Originalet till denna konvention. vars kine- siska, engelska. franska. ryska och spanska texter äger lika vitsord. skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un- dertecknade. därtill vederbörligen bemyndi- gade av sina respektive regeringar. under- tecknat denna konvention på de dagar som anges mitt för deras underskrifter.
I'rop. 1983/84: 17
Annex to the Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences
Model Rules of Procedure for International Mandatory Coneiliation
Rule ]
(|) Any party wishing to institute concilia- tion proceedings under the Code shall ad- dress a request to that effect in writing. ac- companied by a statement of claim to the other party. and c0picd to the Registrar.
(2) The statement of claim shall: (a) designatc precisely each party to the dispute and state the address of each;
(b) contain a summary statement ot" perti- nent facts. the issues in dispute and the. claimant's proposal for the settlement of the dispute;
(c) state whether an oral hearing is desired and. if so. and to the extent then known. the names and addresses of persons to give evi- dence. including experts' evidence. for the claimant;
td) be accompanied by such supporting documentation and relevant agreements and arrangements entered into by the parties as the claimant may consider necessary at the time of making the claim;
te) indicate the number of conciliators re- quired. any proposal concerning the appoint- ntent of conciliators. or the name of the con- ciliator appointed by the claimant in accor- dance witlt Article 32t2); and
(I) contain proposals. if any. regarding rules of procedure.
(3) The statement of claim shall be dated and shall be signed by the party.
Rule 2
(l) If the respondent decides to reply to the claim. he shall. within 30 days following the date of his receipt of the statement of claim. transmit a reply to the other party and copied to the Registrar.
(2) The reply shall: (a) contain a summary statement of perti- nent facts opposed to the contentions in the statement ofclaim. the respondent's propos- al. if any. for the settlement of the dispute and any remedy claimed by him with a view to the settlement ofthe dispute;
Bilaga till konventionen om en uppföran- dekod för linjefonferenser
Typregler för förfarandet vid internationell obligatorisk förlikning
Regel !
I. En part som önskar inleda förliknings- förhandlingar enligt koden skall sända till den andra parten. och i kopia till registratorn. en skriftlig begäran därom. åtföljd av ett käro- mål.
2. Käromälet skall:
a) exakt namnge varje part i tvisten och deras adress;
b) innehälla en kortfattad redogörelse för aktuella fakta. tvistefrägorna och kärandens förslag för biläggartde av tvisten:
c) ange om muntlig förhandling önskas och. om så är fallet och i den utsträckning dä är känt, namn och adress på de personer. inklusive expertvittnen. som skall vittna för käranden;
d) åtföljas av sådan understödjande doku- mentation och aktuella avtal och arrange- mang som parterna har ingått. vilka käranden kan anse erforderliga vid tiden för käromålet;
e) ange begärt antal förlikningsmän och förslag rörande utnämnandet av förliknings- män eller namnet pä den förlikningsmän som käranden utnämner i enlighet med artikel 32. punkt 2; samt
f) innehälla förslag. om sådana finns. an- gäendc regler för förfarandet.
3. Käromålet skall dateras och skall under— tecknas av parten.
Regel 2
). Om svaranden beslutar att bemöta käro- mälet. skall han. inom 30 dagar från den dag då han mottog käromålet. översända ett svar till den andra parten oelt kopia därav till re- gistratorn.
2. Svaret skall:
a) innehålla en kortfattad redogörelse för de fakta som svaranden anför sont invänd- ning gentemot pästäenden i käromälet. hans eventuella förslag för biläggande av tvisten och de rättsmedel som han gör anspräk pä för att bilägga tvisten".
'rop. 1983/84: 17
(b) state whether an oral hearing is desired tnd. if so. and to the extent then known. the iames and addresses of persons to give evi— lence. including experts' evidence. for the 'espondent;
(c) be accompanied by such supporting Jocumentation and relevant agreements and "irrangements entered into by the parties as '_he respondent may consider necessary at the time of making the reply;
(d) indicate the number of conciliators re- quired, any proposal concerning the appoint- ment of conciliators. or the name of the eon- eiliator appointed by the respondent in accor- dance with Article 32(2'; and
(e) contain proposals, if any. regarding rules of procedure.
(3) The reply shall be dated and shall be signed by the party.
Rule 3
(l) Any person or other interest desiring to participate in conciliation proceedings under Article 34 shall transmit a written request to the parties to the dispute. with a copy to the Registrar.
(2) lf participation in accordance with (a) of Article 34 is desired. the request shall set forth the grounds therefor, including the in- formation required under Rule l(2) (a). (b) and (d).
(3) lf participation in accordance with (b) of Article 34 is desired. the request shall state the grounds therefor and which ofthe original parties would be supported.
(4) Any objection to a request for joinder by such a party shall be sent by the objecting party. with a copy to the other party. within seven days of receipt ofthe request.
(5) In the event that two or more proceed- ings are eonsolidated. subsequcnt requests for third—party participation shall be transmit- ted to all parties concerned. each of which may object in accordance with the present Rule.
Rule 4
By agreement between the parties to a dis- pute. on motion by either party. and after affording the parties an opportunity of being
b) ange om muntlig förhandling önskas och. om så är fallet och i den utsträckning då är känt. namn och adress pä de personer, inklusive expertvittnen. som skall vittna för svaranden;
e) åtföljas av sådan understödjande doku- mentation och aktuella avtal och arrange- mang som parterna har ingått. vilka svaran- den kan anse erforderliga vid tiden för sva- rets avgivande;
dl ange begärt antal förlikningsmän och förslag rörande utnämnandet av förliknings- män eller namn och adress på den förlik- ningsman som svaranden utnämner i enlighet med artikel 32. punkt 2; samt
6) innehålla förslag. om sådana ftnns. an- gående regler för fötfarandet.
3. Svaret skall dateras och skall underteck- nas av parten.
Regel 3
1. Varje person eller annan intresserad part som önskar deltaga i förlikningsförhandling- arna enligt artikel 34 skall översända en skriftlig begäran till parterna i tvisten och kopia därav till registratorn.
2. Om deltagande i enlighet med artikel 34. stycke a önskas. skall begäran ange skälen hän—ör. inklusive den infortnation som erford- ras enligt regel l. punkt 2. stycke a. b och d.
3. ()m deltagande enligt artikel 34. stycke b önskas. skall begäran ange skälen härför samt vilken av de ursprungliga parterna som avses stödjas.
4. Varje invändning mot en sädan parts begäran om deltagande i förlikningshandling- arna skall, med kopia till motparten. sändas av den invändande parten inom sju dagar från mottagandet av begäran.
5. I sådana fall att två eller flera förhand— lingar är sammanlagda. skall efterföljande be- gäran om deltagande i egenskap av tredje part översändas till alla berörda parter. av vilka var och en kan — i enlighet med föreliggande regel — motsätta sig sådant deltagande.
Rage/4
Genom överenskommelse mellan parterna kan förlikningsmännen. pä anhållan av en- dera parten och efter det att parterna beretts
Prop. 1983/84: 17
heard. the conciliators may order the consoli- dation or separation of all or any claims then pending between the same parties.
Rule 5
(I) Any party may challenge a conciliator where circumstances exist that cause justiti- able doubts as to his independence.
(2) Notice of challenge, stating reasons therefor, should be made prior to the date of the closing of the proceedings, before the conciliators have rendered their recommen- dation. Any such challenge shall be heard promptly and shall be determined by majority vote of the conciliators in the first instance, as a preliminary point. in cases where more than one conciliator has been appointed. Thc decision in such cases shall be final.
(3) A conciliator who has died. rcsigned. become incapacitated or disqualilied shall be replaced promptly.
(4) Proceedings interrupted in this way shall continue from the point where they were interrupted. unless it is agreed by the parties or ordered by the conciliators that a review or re-hearing of any oral testimony take place.
Rule ()
The conciliators shall be _judges of their own jurisdiction and/or competence within the provisions of the Code.
Rult' 7
(I) The conciliators shall receive and con- sider all written statements. documents. affi- davits. publications or any other evidence. including oral evidence. which may be sub- mitted to them by or on behalf of any of the parties. and shall give such weight thereto as in their judgement such evidence merits.
(2) ta) Each party may submit to the con- ciliators any material it considers relevant. and at the time of such submission shall de- liver certified copies to any other party to the proceedings. which party shall be given a reasonable opporttinity to reply thereto.
tillfälle att höras. beordra sammanläggning eller åtskiljande av alla eller nägra av de tvis- ter som då föreligger mellan samma parter.
Regel 5
1. Varje part kati anföra jäv mot en förlik— ningsman när omständigheter föreligger. vilka framkallar rättmätiga tvivel om hans oberoende.
2. lnvändning om jäv med angivande av skälen därför skall göras före den dag då för- handlingarna avslutas och innan förliknings- männen har avgett sin rekommendation. Sä- dantjäv skall behandlas skyndsamt och i för- sta hand i egenskap av inledningsfräga och skall. i sådana fall där llera än en förliknings- man har utnämnts, avgöras genom majori- tetsutslag bland förlikningsmännen. Avgö- randet i sädana fall skall vara slutgiltigt.
3. Om en förlikningsmän avlider, avgiir. blir arbetsoförmögen eller diskvalificerad. skall han skyndsamt ersättas.
4. Förhandlingar. som avbrutits på detta sätt, skall fortsätta frän den punkt. där de avbröts. om inte parterna överenskommet- ellcr förlikningsmännen förordnar om en ge- nomgång av eller upprepande av muntligt vittnesmål.
Regel 6
Förlikningsmännen skall själva fastställa sitt eget kompetensområde och/eller sitt egen behörighet enligt föreskrifterna i denna kod.
Regel 7
]. Förlikningsmännen skall mottaga och granska alla skrivna förklaringar. dokument. beedigade skriftliga försäkringar. trycksaker eller varje annat bevismaterial — inklusive muntliga vittnesbörd — som kan framläggas för dem av någon av parterna eller å någons av parterna vägnar och skall lägga den vikt därvid som detta bevismaterial enligt deras mening förtjänar.
2. a') Varje part kati framlägga för förlik— ningsmännen allt material den anser relevant och skall samtidigt överlämna bestyrkta ko— pior till alla övriga parter i förhandlingarna: dessa skall också givas skälig möjlighet att svara därpå;
'rop. l983/84: 17
(b) 'llhe conciliators shall be the sole tidges of the relevance and materiality of the :vidence submitted to them by the parties.
(c) 'l'he conciliators may ask thc parties to )l'OtllJCC stich additional evidence as they nay deeni necessary to an understanding and _letermination of the dispute. provided that. if such additional evidence is produced. the other parties to the proceedings shall have a reasonable opportunity to comment thercon.
Rillt' 8
(ll Whenever a period of days for the do- ing of any act is provided for in the Code or in these Rules. the day from which the period begins to run shall not be counted. and the last day of the period shall be counted. ex- cept where that last day is a Saturday. Sun- day or a public holiday at the place ofeonci- liation. in which case the last day shall be the next business day.
(2) When the time provided for is less than seven days. intermediate Saturdays. Sundays and public holidays shall be excluded from the computation.
Rule 9
Subject to the provisions relating to proce- dural time-limits in the Code. the conciliators may. on a motion by one of the parties or pursuant to agreement between them. extend any such time—limit which has been fixed by the conciliators.
Rulr' IO
(|) The conciliators shall fix the order of business and, unless otherwise agreed. the date and hour of each session.
(2) Unless the parties otherwise agree. the proceedings shall take place in private.
(3) The conciliators shall specifically in- quire ofall the parties whether they have any further evidence to submit before declaring the proceedings closed. and a noting thereof shall be recorded.
b) förlikningsmännen skall ensamma be- döma relevansen och väsentligheten hos det av parterna framlagda bevismaterialet;
cl förlikningsmännen kan infordra frän par- terna sädant kompletterande bevismaterial sotn de kan anse nödvändigt för klargörande och biläggande av tvisten. förutsatt att. om sådant kompletterande bevismaterial företes. de andra parterna i förhandlingarna skall få en skälig möjlighet att kommentera det.
Regel 8
]. lalla de fall däi koden eller i dessa regler har fastställts ett visst antal dagar för utföran- de av en handling. skall den dag från vilken perioden börjar löpa inte räknas. medan där- emot den sista dagen skall räknas. utom när denna sista dag är en lördag. söndag eller allmän helgdag på den plats där förlikningen äger rum. i vilket fall periodens sista dag skall vara nästföljande arbetsdag.
2. När den period som fastställts är mindre än sju dagar. skall mellanliggande lördagar. söndagar och allmänna helgdagar inte med— räknas.
Regel 9
Med beaktande av kodens föreskrifter an- gäende processuella tidsgränser kan förlik- ningsmännen. pä anhållan av en av parterna eller efter överenskommelse mellan dem. ut- sträcka sädan tidsbegränsning som har fast- ställts av förlikningsmännen.
Regel I ()
]. Förlikningsmännen skall fastställa för- handlingsordningen och. om inte annat över- enskommes. dag och timme för varje sam- manträde.
2. Om inte parterna överenskommcr an- norlunda. skall förhandlingarna äga rum ba- kom lyckta dörrar.
3. Innan de förklarar förhandlingarna av— slutade. skall förlikningsmännen uttryckligen förfräga sig hos alla parter huruvida de har något ytterligare bevismaterial att framlägga — och en anteckning därom skall tagas till protokollet.
Prop. 1983/84: 17
Rule 11
(l) Conciliators' recommendations shall be in writing and shall include:
(3) the precise designation and address of each party;
(b) 3 description of the method of appoint- ing conciliators. including their names:
(c) the dates and place of the conciliation proceedings:
(d) a summary of the conciliation proceed- ings. as the conciliators deem appropriate;
(e) a summary statement of the facts found by the conciliators;
(f) a summary of the submissions of the parties:
(g) pronouncements on the issues in dis- pute. together with the reasons therefor;
(h) the signatures of the conciliators and the date of each signature; and
(i) an address for the communication of the acceptance or rejection of the recommen- dation.
Rule 12
The recommendation shall. so far as possi- ble. contain a pronouncement on costs in ac- cordance with the provisions of the Code. If the recommendation does not contain & full pronouncement on costs, the conciliators shall. as soon as possible after the recom- mendation. and in any event not later than 60 days thereafter, make a pronouncement in writing regarding costs as provided in the Code.
Rule 13
Conciliators" recommendations shall also take into account previous and similar cases whenever this would facilitate a more uni- form implementation of the Code and obser- vance of conciliators' recommendations.
Regel [1
Förlikningsmännens rekommendationer skall vara skriftliga och innehålla:
a) noggrann angivelse av varje parts namn och adress;
b) en beskrivning av metoden för utnäm- nande av förlikningsmän. samt deras namn:
0) datum och plats för förlikningsförhand- lingarna;
d) kortfattad redogörelse för förlikningsför- handlingarna, såsom förlikningsmännen anser lämpligt:
e) kortfattad redogörelse för de fakta som förlikningsmännen har konstaterat:
f) kortfattad redogörelse för parternas inla- gor;
g) beslut i tvistefrågorna med angivande av skälen därför;
h) förlikningsmännens underskrifter och datum för varje underskrift: samt
i) en adress till vilken meddelande om god- tagande eller förkastande av rekommenda- tionen skall sändas.
Regel 12
Rekommendationen skall. så långt möjligt. innehålla ett beslut om kostnaderna i enlighet med föreskrifterna i koden. Om rekommen- dationen inte innehåller ett fullständigt beslut om kostnaderna. skall förlikningsmännen. så snart som möjligt och i varje fall inte senare än 60 dagar efter angivande av rekommenda- tioncn. meddela ett skriftligt beslut i fråga om kostnaderna. såsom föreskrives i koden.
Regel 13
Förlikningsmänncns rekommendationer skall också ta hänsyn till tidigare och lik- nande fall. närhelst detta underlättar en mera enhetlig tillämpning av koden och iaktta- gande av förlikningsmännens rekommenda- tioner.
Prop. 1983/84: 17 50
Utdrag
KOM MUNlKA'I'IONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde l983—03- l 7
Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peter- son. Andersson. Rainer. Boström. Bodström, Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg, Hellström
Föredragande: statsrådet Boström
Lagrådsremiss med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträ- de till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för Iinjckonferenser
] Inledning
Reguljär internationell linjesjöfart har under de senaste hundra åren bedrivits antingen av rederier som samverkar i s.k. konferenser eller av rederier som står utanför dessa, s.k. outsiders.
En linjekonferens är en grupp av rederier som avtalat om att erbjuda regelbunden linjetrafik mellan vissa hamnar efter i förväg publicerad tidta- bell med enhetliga fraktvillkor. Konferenscrna kan betraktas som karteller som är acceptabla därför att de stabiliserar linjesjöfarten och säkerställer tillgången till regelbundna. rationella och pålitliga transporter till bestämda frakter. Huvuddelen av trafiken i det världstäckande linjesystemet hante- ras av konferens.-rederierna men outsiders är ett nödvändigt komplement främst för att upprätthålla konkurrensen.
Konferenssystemet har under årens lopp utsatts för kritik på olika sätt. Sedan mitten av 1960-talet har utvecklingsländerna inom UNCTAD (Unit- ed Nations Conference on Trade and Development) krävt att konferens- verksamheten skall regleras genom en internationell konvention som bl.a. ger utvecklingsländer en bestämd andel av konferenstraliken genom last- uppdelning. Bl.a. som en följd av detta antogs år l974 en internationell konvention om en uppförandekod för Iinjckonferenser.
Prop. 1983/84: 17 51
2. Internationell linjesjöfart och internationella Iinjckonferenser
Den internationella sjöfarten kan grovt indelas i två verksamhetsområ- den. nämligen linjefan och trampfan. Medan fartyg i linjefart trafikerar samma hamnar efter en bestämd ordning på i förväg fastställda tider får trampfartyget gå dit där vid varje tillfälle last finns att hämta. Linjefartyget skall avgå enligt sin tidtabell efter att i vissa fall ha tagit in endast en liten kvantitet last. och utan att kunna vänta på en ytterligare och större kvanti- tet som blir klar för lastning i samma hamn om några dagar. Trampfartyget kan däremot ligga stilla utanför en hamn efter en lång barlastresa och vänta på att lastkvantitet och frakt skall öka från den hamnen.
lTrampfartens laster är oftast hela fartygslaster av olja. kol, malm. spannmål. bauxit. gödningsmedel osv. Linjefartens laster däremot är hög- värdiga industrivaror som betalar en hög frakt också för en volym- och viktmässigt liten enhet. Dessa varor kräver emellertid regularitet i trafiken. snabbhet i transporten. pålitlighet i tidsangivning för ankomst och avgång, speciell varsamhet i lasthantering och vård av lasten osv.
Den redovisade indelningen av sjöfarten är självfallet grovt förenklad. Under den i detta sammanhang intressanta tidsperioden av de senaste l00 a 150 åren har stora förändringar inträffat inom den internationella sjöfar- ten på grund av ändringar av tekniska. kommersiella och andra faktorer. Likväl får konstateras att indelningens ytterligheter. den rena trampfarten och den rena linjefarten. existerat under hela den aktuella tidsperioden. Mellan ytterligheterna har förekommit och förekommer en rad mellan- former. Man kan exempelvis peka på två specialtransporter. där för övrigt svenska rederier intar en ledande position. nämligen biltransporter och kylfarten. Bilen är en typisk. kvalificerad industriprodukt som under lång tid enbart var linjegods. Huvuddelen av biltransporterna sker emellertid numera i hela fartygslaster i specialfartyg. Även kylfarten har sina spe- ciella förhållanden liksom transporterna i vissa fall av raffinerade oljor. flytande kemikalier. skogsprodukter osv. De nämnda specialfarterna gäller ofta större kvantiteter som kräver många fartygslaster under en viss tid mellan bestämda hamnar och för vilka transporten arrangeras genom ett kontrakt för hela kvantiteten.
Det ligger i sakens natur att den som försökte driva linjefart så länge vindkraften var framdrivningsmedlet för världens handelsflottor hade sto- ra svårigheter. Först när kolet och ångan under mitten av 1800-talet gjort sitt intåg inom sjöfarten förelåg den avgörande tekniska förutsättningen för utvecklingen av ett världstäckande linjesjöfartssystem som trafikerade alla viktiga hamnar efter i förväg publicerad tidtabell och med enhetliga frakt- villkor.
Storbritannien var under hela l800-talet och en betydande del av 1900-talet den helt dominerande sjömakten både militärt och kommersiellt. Storbritannien stod också för mycket av den tekniska. industriella och
Prop. 1983/84: 17 52
inansiella utvecklingen i övrigt. Dessa förhållanden samverkade till att >rittiska intressen fick ett bestämmande inflytande över linjesjöfartens och injekonfcrensernas uppbyggnad eftersom denna sjöfarts främsta uppgift var att tillgodose handelns behov, och då främst handeln med industri- varor.
Verksamheten hade till en början starka protektionistiska inslag. Genom olika åtgärder ersatte emellertid en liberal ekonomisk ordning successivt. med början i mitten av l800-talet. en tidigare regleringsekonomi också på sjöfansområdet. Likväl skulle, i vart fall under en lång övergångstid. andra metoder tillgripas som gav staten möjligheter att värna den egna linjesjö- farten men också i viss mån styra och reglera den.
Storbritannien överförde är IMO posttransporterna från militära till civi- la fartyg. Villkoren för att få föra post var att linjerederiet satte in stora sjösäkra och snabba ångfartyg i trafiken och att regelbundenheten och kontinuiteten i trafiken kunde garanteras för långa perioder. För vissa rederier som levde upp till kraven utgick betydande poststtbventioner. * Detta subventionssystem gav också som effekt att man minskade riskerna för överetablering på de olika linjerna. De brittiska intressena i världens tunga linjerutter delades upp mellan olika rederikonstellationer i Storbri- tannien. Det var självfallet inte enbart Storbritannien som på detta sätt stödde sina nationella linjeintressen. USA. Japan. Brasilien och flertalet av de europeiska kontinentstaterna inklusive Sverige införde samma system. Det skulle vidmakthållas under lång tid. Först efter första världskriget minskade dess betydelse utom i USA där det var betydelsefullt fram till andra världskriget.
Postsubventionerna kompletterades och ersattes senare med renodlade investerings— och/eller driftsubventioner. [ det här fallet var det Frankrike som gick före. Både investerings- och driftsubventioner infördes i fransk linjesjöfart under 1880-talet. Denna subventionsteknik spred sig också och ersattes eller kompletterades med ytterligare subventionsformer eller ge- nom lastpreferenser. Uppbyggnaden av linjcflottorna i de industrialiserade länderna underlättades således till inte oväsentlig del av nationella stimu- lans— och stödåtgärder. ] flera länder såsom exempelvis USA har sådana åtgärder tillämpats fortlöpande också för att vidmakthålla en nationell linjesjöfart.
Under den inledande linjesjöfartsperioden — mellan åren [820 och 1870 — utvecklades och preciserades linjesjöfartens principer och villkor: linje— rederiet var fristående från lastägarintressen. seglationen följde en geogra- fiskt fixerad rutt. avgång från de olika hamnarna skedde enligt tidtabell oberoende av väderförhållanden och graden av utnyttjande av fartygets lastförmåga. rederiet accepterade varje godsparti oberoende av storlek och avsändare. Det var den snabba tekniska utvecklingen och industrialise- ringen som krävde att linjerederiet fungerade enligt de redovisade princi- perna. l)et var också den tekniska utvecklingen som skapade förutsätt-
l'rop. 1983/84: 17 , 53
ningar för att linjerederierna över huvud taget skulle ha fysisk möjlighet att leva upp till lastägarnas/avlastarnas krav. Men även om de tekniska möjlig- heterna snabbt förbättrades var linjesjöfartcns principer och villkor likväl svåra att leva upp till i vart fall inom det liberala ekonomiska system som vann insteg inom hela det ekonomiska livet i början av andra hälften av l8()(l-talct.
Genom en snabb teknisk utveckling kunde fartygens storlek och fartför- måga öka på ett sätt som innebar att linjefartygen snabbt blev omoderna och fick bytas ut långt innan den tekniska livslängden var slut. Detta ledde till mycket stora investeringar eftersom på de långa distanserna i linjefar- ten ett antal fartyg krävdes för att seglationcn skulle få en hygglig täthet. Den snabba tekniska utvecklingen ledde till ökad produktivitet och hård konkurrens med mördande fraktkrig trndcr vissa perioder på de tunga linjerutterna som följd. Utöver de stimulans- och stödåtgärder som redovi- sats tidigare krävdes uppenbarligen också andra förändringar i de mark- nadsmässiga villkoren för linjesjöfarten. Linjerederiernas speciella presta- tioner och långsiktiga åtaganden i tonnagc och regularitet m.m. måste på lämpligt sätt mötas av motprestationer från avlastarna. Det visade sig helt enkelt att linjesjöfartens principer lät sig dåligt förena med en helt fri konkurrens på en fri marknad.
Den första och naturligaste åtgärden var att söka minska konkurrensen genom att öka storleken på de olika linjerederierna. Bl.a. nya regler för bolag med begränsad ansvarighet gjorde detta möjligt. Ett nödvändigt vida mycket större kapital gick att mobilisera på detta sättjämfört med vad som var fallet med tidigare i princip enskilt ägda rederier. Men det krävdes mer. Det behövdes en samverkan i utbudet av Iinjesjöfartstjänster på en och samma rutt och det krävdes någon form för lojalitetsförbindelse från de stora avlastarnas sida. Lösningen på problemen i vart fall för en avsevärd tid skulle visa sig vara det s.k. konferenssystemet för linjesjöfarten som började etableras under l870—talet. Inom och utom konferensen skulle dessutom längre fram utvecklingen för samverkan mellan linjerederierna drivas vidare mot poolarrangemang av olika slag och konsortiebildningar även över nationsgränserna. Metoden att minska konkurrensen genom sammanslagningar eller uppköp av linjerederier upphörde emellertid inte när Iinjekonfercnserna etablerats och vunnit stadga. De ekonomiska kri- serna i slutet av 1800-talet och i perioden mellan första och andra världskri- get skullc leda till mycket stora förändringar genom sammanslagningar och köp av konkurrenter. Framförallt i Storbritannien och Tyskland skulle några linjerederier därigenom bli mycket stora och dominerande inte bara i respektive land utan också internationellt inom konferenserna.
Liksom fallet varit med linjesjöfarten skulle det kräva några års utveck- ling innan konferenserna funnit sin rätta form eller snarare former eftersom modellen varierade något mellan olika konferenser. De grundläggande principerna för en konferens skulle bli: konferensen är en frivillig sam-
'rop. 1983/84: 17 54
ianslutning av rederier som trafikerar en bestämd linje och som avtalar att 'els reglera tonnageutbudet och frakterna på de aktuella trafikrelationerna tom linjen. dels begränsa konkurrensen från rederier som inte är med i onferensen — dvs. från s.k. outsiders eller non-conference lines eller idependent lines -— och dels binda avlastare till konferensen genom frakt- abatter. Dessa principer kom bl. a. att i praktiken innebära dels att frakt- örhandlingar mellan enskilda rederier och enskilda avlastare inte längre uehövdes i någon större omfattning och risken för fraktkrig mellan olika ederier därigenom minskade. dels att hamnarna som trafikerades delades lpp mellan konferensrederierna och att därvid de olika nationella delmark- |adema ofta lades ut på rederier från det landet, dels att antingen frakt- iooler eller resultatpooler ofta etablerades som totalfördelade godset eller let ekonomiska resultatet i syfte att förhindra att ett konferensrederi till nackdel för ett annat sänkte konferensfrakterna under beslutad nivå och nedgivna rabatter. och dels att konferensrederierna genomförde gemen- :amma aktioner riktade mot konkurrens från outsiders.
Alla konferenser var till en början s. k. slutna eller stängda konferenser )å så sätt att ett utanförstående rederi inte kunde tvinga sig in i konferen- ten mot konferensrederiernas vilja.
Inom ramen för en konferens kan graden av samverkan på olika sätt ;tärkas mellan vissa av konferensrederierna. Det är exempelvis vanligt ned samseglingsarrangemang mellan olika skandinaviska rederier som i vissa fall kommit att utvecklas till resultatpooler och i sista hand i några fall in konsortier. Kretsen av samverkande rederier eller partners har också rtvidgats till att omfatta andra europeiska och utomeuropeiska rederier. Det ligger i sakens natur att det med den relativt lösa formen för samman- slutning som konferensen utgör. är stora risker för att sammanhållningen och disciplinen inom konferensen försämras och konferensen löper risk att aryta samman. Ökar exempelvis utbudet av tonnage inom en konferens genom att nya medlemmar i konferensen släpps in eller istället lastmäng- den minskar sätts konferenssammanhållningen på prov. Konferensen kan dessutom samtidigt utsättas för yttre hot genom effektiva outsiders opera- tioner. Frestelsen för konferensrederierna att sänka sina frakter kan bli mycket stor och ett fraktkrig är under uppsegling. Konferensen kan då tillgripa en typ av poolarrangemang som medför att varje medlem tiller- känns en viss andel av den totala lastkvantiteten eller frakten. eller en kombination av de två. Konferensredaren förbinder sig att lasta den ande- len men han förbinder sig också att inte lasta mer.
En annan metod är genom s.k. rationalisering av konferensen. ] syfte att utnyttja konferensens samlade tonnage på ekonomiskt bästa sätt. bestäm- mer man mellan rederierna antalet avseglingar och därigenom utbudet av lastkapacitet. med utgångspunkt i ett försök att förutse lastflödet vid varje tillfälle. Ytterligare metoder för att stärka konferensen har också utveck- lats. Konferensen utnyttjar exempelvis s.k. fighting ships mot outsiders
Prop. 1983/84: l7 ._ . 55
dvs. ett konferensanslutet rederis fartyg seglar vid sidan av konferensen och pressar. på konferensrederiernas gemensamma bekostnad. frakten under outsiderns frakt — som i sin tur redan ligger något under konferens- fraktcn. Genom att lägga avgångstiderna lämpligt i förhållande till outsi- derns avgång från de olika hamnarna kan konferensrederierna effektivt svälta ut outsidern. Ett annat sätt är att konferensrederierna utnyttjar s.k. innehållen rabatt dvs. en avlastare. med vilken konferensen har en lojali- tetsöverenskommclse. kommer ej i åtnjutande av sin rabatt för ett segla- tionsår om avlastaren någon gång under det året utnyttjar outsiders.
Även om konferenserna formellt sett är svaga sammanslutningar finns likväl metoderna att göra dem utomordentligt starka. vilket framgått av vad nyss sagts. Det är också uppenbart att där konferensernas motpart består av många små avlastare. som på Afrikas västkust och i Fjärran Östern. kan den få en mycket dominerande position om avlastarna inte kan samverka eller myndigheter ingriper. Konferensen som kartell kan då missbruka sin ställning. Den stängda konferensen med lastpool. rationali- sering. fighting ship och innehållna rabatter osv.. kan i sådana lägen vara mycket svår att hantera så att på nytt ett rättvist och balanserat läge uppstår mellan de som erbjuder linjetransporter och de som utnyttjar dessa. Redan tidigt började därför avlastare i Europa att samverka. Vissa länder med USA — där samverkan mellan avlastare inte är tillåten — i spetsen skaffade sig efter första världskriget lagstiftning som gav medel att motverka konferensernas monopolmöjligheter. Sådan lagstiftning tar bl.a. sikte på att förbjuda dels stängda konferenser. dels utnyttjande av fighting ships och dels innehållna rabatter i lojalitetsavtal. Lagstiftningen kräver i sin tur ett kontrollsystem som riskerar att i betydande omfattning byrå— kratisera och fördyra linjesjöfarten.
Den första linjekonferensen tillkom i slutet av 1860-talet mellan brittiska och amerikanska rederier på Nordatlanten. Konferensen utvidgades att omfatta också tyska rederier på l880-talet. Internationella konferenser tillkom på rutterna Europa till Indien. Fjärran Östern. Australien. Afrika och Sydamerika i slutet av l800-talet. [ slutet av 1940-talet var antalet konferenser ca 250. Antalet hade ökat till ca 360 i slutet av 1960-talet och har därefter i stort sett varit oförändrat till antal.
Avlastarorganisationer började bildas i slutet av 1800-talet först för skilda varuområden men senare med uppgift att täcka allt linjesjöfartsgods i relationerna med konferenserna.
USA:s lagstiftning rörande Iinjckonferenser tillkom år l9l6. Sydameri- kanska länder. Australien och Nya Zeeland har i viss mån följt USA:s exempel under l920— och 30-talen och ökat sitt nationella engagemang i linjesjöfarten på olika sätt. Sedan början av l960-talet har också utveck- lingsländernas intresse för linjesjöfart ökat.
?rop. 1983/84: 17 56
i Den svenska linjesjöfarten
] detta avsnitt redovisas i första hand förhållandena för den transoceana ;venska linjefarten. Närtrafikens reguljära sjöfart. som färjetrafiken o.d.. ir mindre intressant i detta sammanhang.
Är 1.904 startade Rederi AB Transatlantic i Göteborg reguljär linjetrafik .ill Södra Afrika och Rederi AB Nordstjernan en linje till Rio de la Plata. Några år senare fanns svenska eller skandinaviska reguljära linjer till samtliga avlägsna kontinenter. Det transoceana linjegodset till och från Sverige hade tidigare omlastats i kontinenthamn eller i brittisk hamn vilket förutsatte separat fartygstranspon till och från svensk hamn. De nyetable— rade svenska linjerederierna hade emellertid svårigheter att komma in på marknaden. Avlastarna var tveksamma om pålitligheten och uthålligheten hos de svenska rederierna. Även Iinjekonfercnserna gjorde till en början motstånd mot skandinaviskt och svenskt inträde.
De svenska linjerederiernas överlevnad och vidareutveckling i inled- ningsskedet underlättades av de post- och driftsubventioner man erhöll under perioden 1906-1915. Till bilden kan också sägas höra att de olika svenska linjerederierna inte i någon nämnvärd grad inbördes bekämpade varandra. Världen ”delades upp" mellan de svenska linjerederierna. Ett betydelsefullt steg konkurrensmässigt och i förhållande till konferenserna togs när de skandinaviska linjerederierna på sina transoceana linjer erbjöd samma frakt till och från svensk hamn som till och från kontinenthamn. Tillträdet till konferenserna slutligen underlättades sannolikt delvis av dessas eget behov av att bredda kretsen av konferensrederierna. Bakgrun- den var den kritik som under några årtionden före första världskriget förekommit — inte enbart i USA — mot konferenssystemets slutenhet och bristen på konkurrens inom konferenserna.
Sverige hade under mellankrigsåren och perioden efter andra världskri- get flera betydelsefulla fördelar vid vidareutvecklingen av sina linjesjö- fansintressen. Bl.a. den svenska industrins expansionskraft och exportbe- hov. en god teknisk och administrativ innovationsnivå. skickliga sjömän och förutseende redare och i förhållande till vissa andra länder begränsade fartygsförluster under de två världskrigen. ledde till att Sverige under l95()-. 1960- och början av l970-talen hade en mycket framskjuten position inom internationell konferenslinjesjöfart också som s. k. tredje-lands rede- rier dvs. rederier i trafik mellan andra länder. Dock gick fiera linjer i ren tredje—lands trafik förlorade under 1960-talet som en följd bl. a. av lastupp- delning främst i trafiken mellan Nord- och Sydamerika.
Den senaste lO-årsperiodens förhållanden kommer att behandlas längre fram. Det svenska linjenätet i slutet av 1970-talet framgår av bild I.
57
Prop. l983/84: 17
'rop. 1983/84: 17 58
Tillkomsten av FN:s konvention om en uppförandekod för linje- onferenser
[ tidigare avsnitt har redovisats Iinjesjöfartens uppkomst och utveckling iternationellt och i Sverige samt framväxten av ett internationellt konfe- :nssystem. Med utgångspunkt i Iinjesjöfartens karaktär har också redovi- 1ts vissa fördelar och nackdelar med linjekonferenssystemct. Därvid har tvecklingsländernas speciella aspekter från politisk. ekonomisk och soci— l synpunkt inte direkt berörts. Med hänsyn till att den internationella onventionen om en uppförandekod för Iinjckonferenser tagits fram inom rmen för Förenta nationernas konferens för handel och utveckling. UNC— AD. under starkt tryck från gruppen av utvecklingsländer — eller 7—gruppen som den benämns i UNCTAD — är det naturligt att behandla essa aspekter på linjesjöfart och konferenssystem i anslutning till redo- örelsen för kodens tillkomst.
Linjekonferenssystemct togs upp till behandling inom UNCTAD i mit- :n av l960-talet. Utgångspunkten var att det internationella konferenssy- temet inom linjesjöfarten allmänt erkändes spela en nyttig och värdefull )" i den internationella handelns tjänst. Samtidigt ansågs att det var ödvändigt att genomföra förbättringar i systemet för att undanröja rättvisor och diskriminerande förhållanden och anpassa systemet till mo- erna förutsättningar och krav. Som framhållits tidigare var det 77-grup- en i UNCTAD som hårdast skulle komma att driva konferensfrågor inom rganisationen. Gruppens inställning kan sammanfattas på följande sätt ted utgångspunkt i uttalanden av 77-gruppens talesman vid den internatio- ella konferens som sammanträdde 1973 och 1974 för att behandla frågan. 'ör det första var kravet på Iastuppdelning av fundamental betydelse för tt u-länderna snabbt skulle kunna bygga tipp sin linjesjöfart. Detta innebar mellertid inte att man helt ville utestänga tredje-lands Iinjef'artyg i konfe- :nstraliken mellan två länder som delade lasterna sig emellan. Dessa irtyg måste emellertid hålla sig till den andel som den tilltänkta koden unde komma att ange för dem. Man kunde heller inte i det sammanhanget cceptera. att en övergång till utvidgad linjetrafik av outsider-redare från tdustriländerna äventyrade den fördel u-länderna skulle ha av kodens tstuppdelning. För det andra ansåg man att regeringarna måste spela en ital roll i förändringen av linjekonferenssystemct. Det var inte acceptabelt jr u-länderna att deras ansträngningar att öka takten i sin ekonomiska tveckling förhindrades av att Iinjekonfercnserna levde sitt eget liv utan tyrning och kontroll från regeringarna. Ett tredje vitalt krav var att en 'amtida kods tillämpning i sista hand efter konsultationer och förliknings- 3rfarande vid tvister om koden kunde drivas igenom av ett obligatoriskt ('h tvingande skiljedomsfötj/ktrande.
Utvecklingsländernas inställning och krav kan ses mot bakgrund av att en internationella linjesjöfarten var en angelägen sektor för de nu indu-
Prop. 1983/84: 17 . 59
strialiserade länderna under den industriella uppbyggnadsperioden under 1800-talet och början av 1900-talet. En utveckling av de nationella linjesjö- fartsintressena sågs av många av dagens OECD-länder (OECD — Organi- sationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) som en nödvändig del i deras allmänna industriella utveckling. Som framgått av tidigare redogörel- se har därför många OECD-länder under olika perioder med olika medel som privilegier för viss trafik. postsubventioner. lastpreferenser och inves- terings- eller driftssubventioner stimulerat eller burit upp ett nationellt engagemang i den internationella linjesjöfarten.
Utvecklingsländernas krav kan också ses mot bakgrunden av exempel- vis USA:s negativa inställning till vissa element i konferenssystemet och Argentinas och Brasiliens unilateralt eller bilateralt genomförda lastupp- delningsregler som garanterar argentinska respektive brasilianska fartyg bl. a. 50 % av allt linjegods till och från respektive land. Även västeuropeis- ka länder hade i början av 1960-talet vidtagit vissa åtgärder för att till- mötesgå kritiken av konferenssystemet. På olika sätt sökte man få linjere- derier och konferenser att frivilligt etablera dels regler för konferenser och konferensrederiers uppträdande och dels ett system för egenkontroll inom respektive konferens av dessa regler. Man ville också stärka förtroendet för konferenserna genom att få till stånd en öppenhet som gav möjlighet till viss insyn i konferensernas affärer. De nationella avlastarna/befraktaror- ganisationerna i de västeuropeiska länderna fick också år 1963 ett gemen- samt organ för förhandlingar mcd konferenser och konferensrederier (Eu- ropean Shippers' Councils - ESC). Den svenska avlastarorganisationen. Swedish Shippers' Council. är medlem sedan den bildades år 1966.
De västeuropeiska länderna Belgien. Danmark. Finland. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Greklandfltalicn. Nederländerna. Norge. Storbritannien och Sverige samt Japan beslöt i februari 1971. inom ramen för Konsultativa sjöfartsgruppen (Consultative Shipping Group — CSG — en sammanslutning för sjöfartssamverkan mellan de nämnda länderna inte minst på linjekonferensområdet). att begära att konferensrederierna från deras länder i samarbete med den europeiska avlastarorganisationen ESC. skulle utarbeta en regelbok för konferenserna efter riktlinjer som CSG-län- derna fastställt. Uppdraget fullgjordes med tillkomsten av den s.k. CEN- SA—ESC- koden (CENSA är CSG-ländernas redarorganisation) som god- kändes av CSG-länderna i slutet av år 1971. (Till CSG hade då även Spanien anslutit sig.)
Emellertid hade arbetet om konferenserna inom UNCTAD gått in i ett produktivare skede vid sammanträden i maj 1970 och i april 1971 med organisationens sjöfartskommitté och med denna kommitte's arbetsgrupp för sjöfartslagstiftning i februari 1971 och i januari 1972. UNCTAD: s styrelse för handel och utveckling beslöt också att frågan skulle tas upp vid UNCTAD:s tredje session i april/maj 1972 i Santiago i Chile. Inför denna session hade 77-gruppen -— som inte godtog CENSA-ESC-koden — utarbe-
Prop. 1983/84: 17 60
tat ett eget förslag till kod för linjekonferenser att ingå i ett internationellt instrument som skulle bli rättsligt bindande och därigenom möjligt att tvångsvis genomföra. Vid Santiago-mötet visade det sig inte möjligt att uppnå enighet. främst i fråga om den tilltänkta internationella överenskom- melsens bindande karaktär. 77—gruppen. stödd av de östeuropeiska stats- handclsländerna och Kina. vidhöll sin uppfattning om nödvändigheten av en bindande konvention medan OECD-länderna förordade en rekommen- dation eller en resolution antagen av UNCTAD. Frågan hänsköts till FN: s generalförsamling som i december 1972 beslöt — med 94 röster för. ingen emot och 28 länder som avstod från att rösta — dels att inkalla en diplomat— konferens ”för att överväga och anta en konvention. eller något annat multilateralt rättsligt bindande instrument. innehållande en uppförandekod för linjekonferenser" och dels att låta UNCTAD etablera en förberedande kommitté som skulle utarbeta ett utkast till kod att trnderställa diplomat- konferensen.
Den förberedandc kommittén sammanträdde ijanuari och juni 1973. Diplomatkonferensen sammanträdde i november/december 1973 och i mars/april 1974. Konferensen antog med 72 röster för (samtliga deltagande u-Iändcr och statshandelsländer samt Australien. Belgien. Frankrike. För- bundsrepubliken Tyskland, Japan. Spanien och Turkiet) en konvention med en kod för linjekonferenser (koden). 7 länder röstade emot (Danmark. Finland. Norge. Schweiz. Storbritannien. Sverige och USA) och 5 länder avstod från att rösta (Canada. Grekland. Italien. Nederländerna och Nya Zeeland).
S ISG-lösningen av en anpassning till koden
Medlemsstaterna i EG var. som tidigare framgått. djupt splittrade i inställningen till koden. Motsättningarna hade tydligt framkommit också vid antagandet av koden i april 1974. Av EG:s dåvarande medlemsstater röstade Belgien. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland för koden. Danmark och Storbritannien mot. Nederländerna och Italien lade ner sina röster och Irland och Luxemburg deltog inte i FN-konferensen om koden. Det skulle visa sig vara en svår. konfliktfylld och tidsödande uppgift att finna en attityd och en modell för handlande gentemot koden som var gemensam för EG-staterna.
Arbetet inom EG påbörjades strax efter kodkonferensens avslutning. EG:s kommission inledde med att göra klart att man ansåg att kodens regler om medlemskap i en konferens och om lastuppdelning stod i strid med dels principen om fri etableringsrätt inom EG och dels principen om icke-diskriminering. Kommissionen hade också invändningar mot kodens regler angående relationerna mellan redare och avlastare som man ansåg stå i strid med konkurrensreglerna i artiklarna 85 och 86 i Romtraktaten om etablerandet av EG.
Prop. I983/84: 17 61
Eftersom EG-länderna utgör en väsentlig del av OECD-kretsen och kodens inriktning inte är i samklang med bärande principer för OECD-samarbetet kom EG: s ansträngningar att inriktas mot en lösning som också kunde underlätta det framtida samarbetet. inte minst på sjö- fartsområdet. inom OECD och med enskilda OECD-länder.
Kommissionens invändningar riktade sig också mot medlemsstaterna Belgien. Frankrike och Västtyskland som röstat för koden och också undertecknat den med förbehåll för ratifikation. De förhandlingar mellan EG-staterna som kommissionen initierade blev också påfrestande och det skulle dröja ända till maj 1979 innan en lösning i princip var klar. Den innebar formellt sett att EG: s råd antog en förordning (Council Regulation (EEC) No 954/79) angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslut- ning till Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linje— konferenser med i bilagor intagna reservationer och föreskrifter om visst förlikningsförfarande. Det förutsätts också i förordningen att EG kommer att anta en förordning om tillämpningen av Romtraktatcns konkurrens- regler på sjöfartsområdet som kommer att ansluta till den nämnda 1979 års förordning.
Även efter det att förhandlingarna om en EG-anpassning till koden lett fram till en principiell lösning i maj 1979 innebärande en anslutning i praktiken till koden på visst sätt av EG-staterna. har samarbetet dem emellan fortsatt med syftet främst att säkra en enhetlig tolkning och ett smidigt ikraftträdande av koden och EG-lösningen. I detta arbete har också företrädare för Finland. Norge och Sverige kunnat delta. De nordis— ka länderna har också samverkat inför kontakterna med de övriga icke— nordiska EG-länderna.
6. Koden och EG-förordningen
6.1. Kodens och EG-förordningens uppbyggnad och inbördes samband m.m.
Koden är uppbyggd med inledning. tre sakavsnitt. slutartiklar och bi- laga. Inledningen anger syftet med koden. de tre sakavsnitten behandlar dels lastuppdelning och övriga relationer mellan rederier i en konferens. dels relationer mellan rederier och avlastare/lastägare och dels regler för biläggande av tvister som har samband med koden. Slutartiklarna har det innehåll som regelmässigt förekommer i en sådan del av en internationell konvention. Värt att särskilt redovisa av denna del av koden torde vara reglerna om kodens ikraftträdande och reglerna om en obligatorisk revi- sionskonferens. Bilagan innehåller rekommenderade procedurregler vid biläggande av tvister genom internationell obligatorisk förlikning enligt kodens regler. Den för kodarbetet särskilt inkallade internationella FN-konfercnsen antog också några resolutioner i anslutning till koden. En
Prop. 1983/84: 17 62
av dessa behandlar en central sakfråga nämligen outsiders rätt att deltaga i den internationella linjesjöfarten.
EG-förordningen nr 954/79 av den 15 maj 1979 om EG-staternas ratifika- tion av eller anslutning till koden innehåller en inledande redogörelse för skäl och syfte med förordningen samt föreskrifter som ansluter till kodens sakavsnitt om relationer mellan rederier. om lastuppdelning. om relationer mellan rederier och avlastare och om tvistlösningsförfarandet. I bilaga 1 till förordningen anges tre reservationer och en tolkande reservation som skall avges av EG-land vid ratifikation av eller anslutning till koden. I bilaga 2 ges föreskrifter om förlikningsförfarande vid tvist med anledning av en föreskrift i förordningen.
Som framgått av redogörelsen för kodens och EG-förordningens till- komst har de två instrumenten framkommit under betydande motsättning- ar oeh bär därför tydliga spår av nödvändiga kompromisser på en rad punkter. Redan möjligheten för EG-staterna att kompromissa sig fram till ett arrangemang för anpassning till koden — som gör att alla EG-stater oberoende av om de röstade för koden. mot koden eller avstod att rösta nu kan acceptera koden med EG-reservationer och förordningen — antyder ett betydande utrymme i koden för olika tolkningar och utfyllnader. Det kan för övrigt noteras att den fjärde EG-reservationen anges vara en s.k. tolkningsreservation. Det förhållandet att det internationella instrumentet har rubricerats som en uppförandekod och gäller för ett kommersiellt verksamhetsområde — där tvingande internationella regler tidigare saknats — har medfört att koden innehåller en blandning av tvingande regler. rekommendationer och fritt utrymme för kommersiella parters avtal och regelbildning.
Under sådana förutsättningar ligger det i sakens natur att införlivandet av koden och EG-förordningen för svensk del bör ske på ett sätt som tolkar och utfyller koden endast där detta är nödvändigt. Detta får främst bety- delse när det gäller exempelvis valet av införlivandeteknik — mera om detta följer i ett senare avsnitt — men får också viss betydelse för utform- ningen av redogörelsen för kodens och förordningens innehåll. Där koden och EG-förordningen är otydliga eller svårtolkade bör för Sveriges del något försök till tolkning inte göras annat än om det behövs av någon särskild anledning. EG-förordningen och en översättning till svenska bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. Kodens originaltext på engelska och en översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga till lagförslaget i bilaga 2'.
6.2. Kodens och EG-förordningens innehåll
Vad först gäller kodens inledning har i tidigare avsnitt syftet med koden översiktligt redovisats. För helhetens skull bör likväl en redogörelse ges också här även om det i viss mån innebär ett upprepande. Därvid behand-
' Koden utesluten i remitterade lagförslaget.
Prop. 1983/84: 17 _ . 63
las i ett sammanhang kodens och EG-förordningens innehåll av icke sak— karaktär. Därefter följer vissa definitioner och slutligen en redogörelse för sakinnehållet i kod och förordning och outsidcrresolutionen.
Mot bakgrund av en önskan att förbättra linjekonferenssystemet genom en uppförandekod och därvid beakta Utvecklingsländernas speciella behov och problem anger koden i inledningen följande syfte: att främja en ordnad utveckling av den sjöburna världshandeln genom att stimulera en reguljär och effektiv linjetrafik i former som ger balans mellan parter som utbjuder och som nyttjar linjesjöfartstjänster. Koden skall också ge uttryck för följande principer: konferenserna bör tillhandahålla avlastare viss infor- mation. hålla konsultationer med avlastare och får inte agera på ett sätt som medför diskriminering av redare. avlastare eller något lands utrikes- handel.
Kodens slutaniklai' anger bl. a. att koden träder i kraft sex månader efter den tidpunkt då minst 24 stater med en samlad andel av minst 25 procent av världstonnaget av styckegodsfartyg och containerfartyg. beräknat på visst sätt är 1973. är anslutna. Ändringar i konventionen skall kunna komma till stånd relativt snabbt och genom att anslutna stater inte aktivt motsätter sig ändringsförslag som delgivits på visst sätt. En revisionskon- ferens skall hållas fem år efter ikraftträdandet av konventionen för att bedöma hur den fungerar och hur den genomförts.
EG-förordningens inledning anger bl.a. skäl till och syfte med förord- ningen och tillhörande reservationer. Mot bakgrund av att de frågor koden behandlar är betydelsefulla inte bara för EG: s medlemsländer utan också för EG — särskilt från handels— och sjöfartssynpunkt — är det viktigt med en gemensam attityd till koden. En sådan attityd måste beakta Romtrakta— tens principer och syften samtidigt som den påtagligt medverkar till att stödja Utvecklingsländernas ambitioner på sjöfartsområdet. Den måste också leva upp till syftet med en fortsatt tillämpning på detta område av kommersiella principer som tillämpas av linjerederier i OECD-länder och i handeln mellan sådana länder. Eftersom koden inte ger utrymme för att EG ansluts till den är det viktigt att säkerställa att de nämnda principerna och syftena beaktas genom att medlemsstaterna gör förbehåll för vissa arrangemang enligt förordningen vid ratifikation eller anslutning. Förord- ningens inledning anger vidare. att även om man erkänner konferensernas stabiliserande roll när det gäller tryggheten i avlastarnas tillgång till pålit- liga linjetransponer. risken likväl finns att konferenserna bryter mot Rom— traktatens konkurrensregler. Mot bakgrund av detta aviserar EG-kommis- sionen sin avsikt att förelägga rådet ett förslag till förordning om tillämp- ningen av dessa Romtraktatens konkurrensregler på sjöfarten. Efter denna inledning föreskriver artikel I i förordningen att medlemsstaterna när de ratificerar konventionen eller ansluter sig till den skall ange att detta sker i enlighet med förordningen och att ratifikations- eller anslutningsinstru- mentet skall åtföljas av de reservationer som återges i bilagan till förord- ningen.
Prop. 1983/84: 17 64
Förordningcns avslutning anger bl.a. att denna är bindande i sin helhet och omedelbart tillämplig i alla medlemsstater. Förordningen kan emeller— tid cj leva något eget liv — dess materiella föreskrifter blir meningsfulla först i kombination med uppförandekoden när den är i kraft.
Av den tidigare redogörelsen har i stora drag framgått innebörden av vissa centrala begrepp som koden och ISG-förordningen arbetar med. För den fortsatta redogörelsen är det likväl lämpligt att återge några av de definitioner som koden redovisar i sitt första kapitel. Koden definierar sålunda linjekonferens eller konferens. nationellt linjerederi. tredje-lands linjerederi. avlastare. avlastarorganisation. gods som transporteras av konferensen. behörig myndighet. främjande frakt och speciell frakt. Här behöver endast återges definitioner av linjekonferens eller konferens. na- tionellt och tredje—lands linjereden' samt avlastare. I övrigt hänvisas till koden och dess svenska översättning.
Med linjekonferens eller kmr/"emm åsyftas i koden en grupp av två eller flera rederier som tillhandahåller internationell linjetrafik för transport av last på viss rutt eller vissa rutter inorn bestämda geografiska gränser och som har ett avtal eller ett arrangemang. av vad natur det vara månde. inom ramen för vilket det utför transporter med enhetlig eller gemensam frakt- sättning och eventuella andra överenskomna villkor avseende tillhandahål- landet av linjetrafik.
Ett nationellt linjerederii ett visst land anges vara ett rederi som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i det landet och som är erkänt som sådant av det landets behöriga myndighet eller enligt det landets lag. Även linjerederier som tillhör eller drivs av ett företag med gemensamt riskta- gande mellan medlemmar från två eller fiera länder och i vars kapital nationella intresscn i dessa länder — allmänna och/eller enskilda — har en betydande andel och som har sitt huvudkontor och faktiska ledning i ett av dessa länder. kan erkännas som ett nationellt linjerederi av behöriga myn- digheter i dessa länder..
Med tredje-lands linjerederi menas ett reden' när det trafikerar två länder och inte är nationellt linjerederi i något av dessa länder.
En avlastare är en fysisk ellerjuridisk person som har inträtt i eller ger tillkänna en avsikt att inträda i ett kontraktsbundet eller annat arrange- mang med en konferens eller ett linjerederi för transport av gods i vilket han har ett vinstintresse.
I den följande redovisningen för kodens och EG-förordningens väsent- liga sakinnehåll utgår jag från kodens regler och principer i den ordning de anges i koden och knyter an till förordningens föreskrifter när de på någon punkt innebär avsteg från. anpassning till. tolkning av eller annan påver- kan på kodrcgeln i fråga.
Kodens första sakavsnitt innehåller kodens två centrala men också mest kontroversiella huvudregler nämligen:
Prop. 1983/84: 17 _ m
t) att nationella linjerederier har en i allt väsentligt automatisk rätt till medlemskap i konferenser som betjänar deras hemlands handel:
2) att last som transporteras av konferenser normalt kommer att delas mellan de nationella linjerederierna frän de tvä lutndclspartcrna samtidigt som en betydande del säsom 20 procent kommer att vara tillgängligt för tredje—lands linjerederier. (Denna regel är känd som 40—40-20 principen i koden.)
Dessa två huvudregler modifieras av E(i—lörordningen i huvudsak pä följande sätt:
!) Romtraktatens elablcringsregler medför att ett linjerederi i ett liti— land blir nationellt linjerederi oavsett om det har sitt huvudkontor och faktiska ledning där eller i ett annat FIG-land;
2) efter kommersiella grttnder kan en begränsning införas i rätten att vara nationellt linjerederi i en konferens;
3) kodens regler om lastandelar i en konferens tillämpas inte i trafiken mellan EG—länder eller vid reciproeitet mellan EG—land och annat kodan— slutet ('.)ECD-land'.
4) i trafiken mellan EG-land och icke OECD-land kommer linjerede- rierna frän EG-länderna att slå samman sina trafik- och lastandelar enligt koden. och omfördela dessa andelar mellan sig efter kommersiella kriteri- er. I denna omft'irdelning kan också andra OECD-länder vid reeiprocitet delta.
Vad först gäller ett linjerederis tillträde till en konferens f(jn'eskrivcr koden i artikel I, att nationella linjerederier frän länder vars utrikeshandel betjänas av en konferens har rätt till medlemskap i den konferensen under förutsättning att man visar att man Iängsiktigt förmär upprätthälla reguljär, lämplig och effektiv trafik inom konferensens ram. linjerederiet fär utnytt— ja främmande. ineltartrat tonnage. Artikel |. punkt 3. föreskriver strängare krav för intrade i en konferens för linjerederi sotn inte är nationellt linjere— deri. dvs. tredje—lands rederier och linjerederier fran land som betjänas av konferensen men som inte erhällit status av nationellt linjerederi. Utovcr de allmänna villkor för tilltrad'e som gäller för ett nationellt linjerederi skall konferensen avgöra om ett antal ytterligare villkor är uppfyllda, bl. a. att det films behov av det tillkommande rederiet i trafiken. Konferensen fär emellertid inte utnyttja sin möjlighet att utestänga icke nationella linje- rederier på ett sådant sätt att lastuppdelningsreglerna i artikel 2 äventyras. För dessa föreskrifter innebär E(i-förordningens artikel 2 en ändring sä till vida som att kotnmersiella förhandlingar mellan linjerederier av samma nationalitet skall avgöra vem eller vilka av dessa som skall fä status av nationellt linjerederi och vinna automatiskt tillträde till konferensen i den— na egenskap. En sädan regel om prioritering blir nödvändig bl. a. av det skälet att antalet nationella linjerederier annars kan bli för stort eftersom alla "E("i-rcdericr" ntastc bchandlas pä samma sätt i varje liti-land obero-
5 Riksdagen l983iö'4. I .t'uml. Nr [7
Prop. 1985/84: I7 fm
:nde i vilket E(l-land huvudkontoret är beläget och den faktiska ledningen Jtövas.
Artikel 2 innehäller den tidigare nämnda 40—40-20 regeln. Artikeln inle— Jer med att stipulcra att varje konferenslin_ierederi skall ha avgangs- och lastningsrättigheteri trafiken och lta rätt att delta i poolarrangeniang. Vad gäller lastandelar betraktas nationella linjerederier frän samma land som en grupp. Sädana grupper. eller enskilda nationella linjerederier. frän tvä kodanslutna länder vars utrikeshandel transporteras av en konferens skall ha rätt till lika andel i den frakt och den transportvolym som genereras av deras inbördes handel och som hanteras av konferensen. Av denna frakt )Ch denna transportvolym skall emellertid icke-nationella linjerederier ha än till en betydande andel säsom 2017]. 40—40—20 principen är emellertid nte exakt. Den andel som tillfaller icke—nationella linjerederier kan, som framgätt av det nyss sagda. variera nägot och konferensen kan dessutom avtala om andra andelar än de koden ger rätt till. 1 sädant fall har dock enligt artikel 3 de respektive nationella linjerederierna en vetorätt när det _gäller avtal inom konferensen som berör handeln mellan deras tvä länder. Vidare kan nationella linjerederier från en region i början eller i slutet av en konferens” trafikrelation inbördes komma överens om att omfördela ande- lar man tilldelats enligt kodens regler. Artikeln innehaller ocksä föreskrif— ter om vad som skall gälla när det saknas nationella linjerederier helt och hållet i en konferens eller det saknas sädana frän ett av två länder som konferensen betjänar. Föreskrifter ges bl.a. ocksä om åtgärder för att praktiskt framtvinga och genomföra lastuppdeliiiiigen. Det föreskriVs slut- ligen att lastuppdelningsreglerna skall vara genomförda efter en övergängs- tid av maximalt två är efter konventionens ikraftträdande och att de gäller alla varor med undantag av militär utrustning för nationella försvarsända- mäl.
Även när det gäller lastuppdclningsregleriia medför E(i-förordningen ändringar och modifikationer. Till en början gäller. att den lastvolym Efi-linjerederier — nationella sädana eller icke nationella — är berättigade till enligt koden i konferenstralik skall omfördelas efter kommersiella principer. varav fyra sädana principer anges: för särskilt beaktande. om man inte enhälligt beslutar om motsatsen. Även omfördelningsbeslutet kräver enhällighet mellan lll-rederierna och kan således beröra mellan 40 och till')?- av lastvolymen eftersom vad nationella och icke nationella linje— rederier frän andra länder kati vara berättigade till ocksä kan uppgä till mellan 40 och 60452. 'l'vist skall pä begäran av part gä till förlikning enligt särskilda regler. Aecepteras inte förlikiiingsresultatet kan parterna besluta att tvisten hänskjuts till bindande skiljedomsföifarande. Artikel 4. punkt l. i [EU—förordningen tttvidgar omfördelningssystemet till att kunna omfatta ocksä linjerederi fran (.)E('.'l.)—Iänder utanför E(i-krclsen som är verksam i koiil'crenstralikcn mellan Fil-land och kodanslutet icke (_)ECD—litlld. För— utsättningen for detta är emellertid, att detta (ill.-'.("TD-land behandlar EG-
l'rop. l983/84: 17 67
staternas rederier reciprokl eller ömsesidigt i motsvarande situationer. Artikel 4. punkt 2. föreskriver vidare att kodens lastuppdelttingsregler inte skall tillämpas i konferenstratiken ntellan medlemsstater i E(i eller. pä grundval av ömsesidighet. mellan EG—staler och - andra kodansltttna OECD-stater. Denna sista föreskrift fär emellertid i princip ej medföra att u-länder gär miste om sitt möjlighet som tredje-lands rederier i sädan trafik enligt kodens 40-40—20 regel.
[ kodens första sakavsnitt. som reglerar lörhällanden ittom konferenser. ges också bl. a. föreskrifter om beslutsordning inom konferenser. om sank— tioner av olika slag (uteslutning. avstängning eller annat straff) mot linjere— deri som bryter mot konferensens regler. om egenkontroll inom konferen— ser mot missbruk och brott mot kortferensavtalct. om delgivning med myndigheter av konferensavtal osv. E(i-förordningens artikel 4, punkt 4. medför här ändring av konferensernas beslutsordning vad gäller vetorätt enligt kodens artikel 3 i konferenstralik mellan IBG—länder. Även denrta punkt kan gälla för (_)liCD—länder utanft'fir EG under förutsättning av öntse— sidighet.
Kodens föreskrifter i dess andra sakavsnitt berör relationer mellan lin- jerederier och konferenser åt ena sidan och avlastare/lastägare/befraktare :i andra sidan. Avsnittet inleds med föreskrifter i artikel 7 och X öttt lojalitets- arrangemang. l-"öreskrifterna anger bl.a. att avtal mellan avlastare och linjerederiet eller konferensen skall ange maximalt straff vid brott mot lojalitetsavtalet. [)e stipulerar bl.a. ocksä i vilka fall avlastare har rätt att nyttja annat tonnage ätt enligt lojalitetsavtalet. Artikel 9 och lt) i kotlett föreskriver att avlastare pa begäran skall delges lrakttariffer och övriga transportvillkor samt att ärsberättelser m.m. skall offentliggöras. I artikel ll anges regler för konsultationer — och procedur för sädatta — tttellan konferenser och avlastare. l's'onsttltatit'tner tttäste kontnta till ständ. om en sida begär det. Dessa katt gälla fraktltt'.i_jnittgat'. ändring av övriga transport- villkor eller förändring av den service konferensen ger.
Artiklarna l2. B. 14 och 15 ger regler för hur fraktniväer bestäms och hur de kan förändras. Därvid gäller bl.a. att avlastare. avlastarorganisa— tioner och i vissa fall behörig myndighet mäste varslas om allmänna frakt— nivi'thöiningar ntinst [Stl dagar innan ändringen avses träda i kraft. Efter- som det ocksä föreskrivs att sädant varsel inte fär ges förrän tio mättader efter föregående alltttänna höjning. katt fraktrater inte bli föremål för en allmän höjning nted kortare tidsmellanrum än IS mänader. Även i detta fall har IEC-förordningen en ändringsregel. Den innebär att tiontänadersregeln i koden inte skall tillämpas i konferenstral'ik mellan liG-länder eller mellan något av dessa och annat (_)l—ICD-Iand vid ömsesidighet.
Artikel lo behattdlar olika tillägg pä fraktlariffertta hos en konferens. Sädana tillfälliga tillägg är tillätna "exempelvis vid langa 'äntetider i hamn eller vid en påtaglig höjning av bunkerpriset. I artikel l7 regleras förltt'illan—
Prop. 1983/84: 17 (18
dena vid valutakLtrsförändringar. Artikel 18 förbjuder användandet av s. k. fighting ships.
Artiklarna ll). Zl) och Zl beltattdlar bl.a. konferensens förpliktelser vad gäller regularitet i trafiken m.m.. lokalisering av konferensens kontor och representation m.m. Reglerna. som i viss män kodilierar praxis. anger bl. a. att regtilariteten bör arrangeras sä att lttckor i avseglingsmönstret inte uppstär samtidigt sotn säsongmässiga variationer i lastntängd beaktas. Vidare anges att parterna enligt koden -— konferenser. redare. avlastaror- ganisationer. myndigheter osv. — skall samverka när det gäller att vidare- utVeckla konferenslinjerederierttas service. Rationaliseringsntöiligheter skall tas tillvara och effekten äterspeglas i fraktnivän.
Artikel 22 avslutar kodens andra sakavsnitt. Artikeln stadgar att konfe— rensavtal. marknadsdelningsavtal och lojalitetsarrangemang skall vara i överensstämmelse med kodens olika regler men fär ocksä inneltälla sädant som inte stäri strid med koden.
Kodens tredje sakavsnitt beltandlar tvister. Tvister som uppstär mellan konferenser och linjerederier, mellan linjerederier, mellan konferenser samt mellan konferenser eller linjerederier och avlastare eller avlastaror— ganisationer och som inte kan lösas genom förhandlingar katt av en part ltänskjtttas till internationell förlikning enligt kodens regler. Förfarandet vid förlikningen ltar likhet nted skiljedömsförfarandet. Utslaget är emeller- tid inte bindande annat än öm parterna accepterar det. Om sä sker kan utslaget verkställas på samma sätt som vid skiljedom. Förlikningsförfaranv det enligt koden är komplicerat. tidsödande och kostbart och koden ger parterna möjlighet att välja annan form för tvistlösning. [ E(j—förordningen ltar detta tagits tillvara.
Den i anslutning till koden antagna resolutionen om outsiders — dvs. rederier som driver linjesjöfart utan att tillhöra en konferens — anger att sädana rederier inte får hindras att bedriva linjetrafik om det sker nted tillbörliga konkurrensmetoder pä affärsmässiga grunder. Avlastare skall nted de begränsningar som följer av Iojalitetsarrangemang fritt kttttna välja tnellan konferensanslutna rederier och sädatta rederier som stär utanför
konferenser.
7 [föredragandens överväganden 7.l Sjöl'artspolitiska överväganden m.m.
Den är l974 beslutade internationella konventionen om en uppförande- kod för linjekottferenser syftar bl.a. till att etablera ett globalt lastuppdel- ningssystem inom den reguljära konferenslinjesjöfarten efter den s.k. 40-40—20 regeln. Som framgätt av rttin tidigare redogörelse stär dettna mälsättning. som starkt drivits av u-landsgruppen inom UNCTAD, i konv llikt med principer för ekonomisk samverkan som upprätthiills ittont
l'rop. WS$/84: 17 (39
()leD. Som ocksä framgätt av min tidigare redogörelse har (')lel')-It'inder— nas reaktioner pä kodens inttehäll varit varierande ttnder kodens tillkomst oelt även därefter. Starkast har motståndet mot koden — och dä främst mot lastupptlelningsreglerna - naturligt nog varit hos de (')liC'D-länder som röstade etnot koden i sitt helhet vid konferensen i Geneve eller avstod frän att ta ställning. Särskilt starkt ltar dessa länder — som i och för sig uttryckte sytnpali för u-Iändcrnas ambition att uppnä en ökande och recll andel i sjötransporterna — reagerat mot att kodens lastttppdclningsreglcr skall gälla ocksä för sjötransporter av handeln mellan de utvecklade län- derna. De OECD-ländcr ä andra sidan som röstade för koden. fär antas ha utgätt ifrån. att koden skttlle ge tttrymme för tolkningar som vid tillämp— ningen av koden skttlle medge ett fortsatt iakttagande av aktttella OECD- principer.
För svensk del ltar man konsekvent motsatt sig lastttppdelning samtidigt som man givit uttryck för sitt stöd för u-ländcrnas ambitioner att aktivt medverka inom den internationella konferens!injesjöfarten. Sveriges linje har stöd — förtttom i vär allmänna inriktning av u-landspolitiken — i ett betydelsefullt element i den traditionella svenska s_iöfartspolitiken. nämli- gen värnandet av en sä längt möjligt fri internationell sjöfart. Riksdagen har senast vid behandlingen av prop. l979/8tl: löö om siöfartspolitiken m.m.. haft möjlighet att ta ställning till denna traditionella inriktning av svensk sjöfartspolitik i anslutning till att riksdagen prövade och godtog den i propositionen föreslagna s_iöfartspolitiken. [ propositionen uttalas ocksä. att de förändringar som kan förväntas inom det sjöfartspolitiska omrädet är att svensk sjöfart kommer att möta en härdnande internationell konkurrens och tnarknadsbegränsningar. Föredraganden gör också bedömningen att tjärrlinjetrafiken är den sjöfartsform som vid tiden för propositionen är och för då överblickbar framtid kommer att vara mest utsatt för diskriminering och andra protektionistiska åtgärder. Likväl gör föredraganden bedöm— ningen att de allmänna förutsi'tttningarna för att i framtiden bedriva ljärrlin— jetraftk ttnder svensk flagg är goda. De svenska ljärrlinjcrcdericrna och de konsortier som dessa i flera fall deltar i intar i mänga fall en ledande ställning i fråga om kommersiellt och tekniskt kttnnandc. Den längt drivna kommersiella och ekonomiska integrationen som svenska ljärrlinjerederier etablerat med utländska rederier medför att särbarheten för olika diskri- mineringsätgärder minskar och att förankringen på olika marknader stärks. De svenska 'tjärrlinjerederiernas och deras samseglingspartners ledande ställning på den svenska och den nordiska marknaden är en annan faktor av positiv betydelse.
I propositionen anförs vidare bl.a. att tjärrlinjetraliken har stor betydel- se för (lct svenska näringslivets möjligheter att under trygga former idka internationell handel. Det är därför av stor betydelse att en fortsatt hög svensk trattsportkapacitet kan bibehållas inorn ljärrlinjetraliken och att en successiv förnyelse av tonnaget kommer till stånd.
Prop. 1983/84: 17 70
Vad gäller frägan om koden och E(j-fi'n'ordningen anger propositionen att uppgörelsen i maj l97l) mellan E(i-ländcrna öppnar möjlighet till anslut— ning till koden för E(i-ländcr och för andra (_)ECD—länder. lnnebörden är att kodens lastuppdcIningsbcstämmelser inte skall tillämpas mellan liG— länderna och de andra (')li('l)-lz'indcr som ansluter sig till kodcu pä samma
illkor som [EG-länderna. E(j—modellen innebär ocksä att kodens regler om lraktsättning. tvister. m.m. ej skall tillämpas mellan dessa länder. llärige— nom öppnas en möjlighet för Sverige att ompröva sin tidigare negativa inställning till koden utan att u-ländernas intressen motverkas. l proposi- tionen redovisas ocksä att en särskild arbetsgrupp vid kommunikationsde- partcmentct med företrädare för redare. avlastare och de ombordanställda vid tidpunkten för propositionen överväger Sveriges förhällandc till koden och E(i-förordningen.
För egen del vill jag anföra följande. Jag kan i allt väsentligt instämma i de uttalanden som görs i prop. l979/80: lat) och som har samband med frägan om det svenska engagemanget i internationell linjesjöfart. de transo- ceana konferenslin_jeredcricrnas direktanlöp av svensk hamn och Sveriges inställning till koden och E(i-förordningen. Jag kan vidare konstatera att berörda parter i den särskilda arbetsgruppen ställt sig bakom bedömningar och slutsatser i fråga om Sveriges inställning till koden och EG—förordning- en. Företrädare for redare och avlastare har ocksä haft möjlighet att delta i de nordiska överläggningari saken som jag tidigare redovisat under 5.
Kodens lastuppdelningsregler är allmänt sett och frän principiella ut- gängspunktcr klart negativa för svenska linjesjöfartsintressen och avlas- tare. Emellertid mäste beaktas. att tillgängliga bedömningar anger att ca 757"? av alla laster som gär med konferenslinjetonnage avscr transporter mellan (')ECD-länder. Detta medför. att sä länge dessa transporter är öppna för fri konkurrens dvs. sä länge (RCD-principerna upprätthälls. kodens lastuppdelningsregler bör fä begränsade negativa effekter i form av förlorad last exempelvis för svenska konferenslinjerederier. Detta läge bör enligt min mening i stort föreligga oberoende av om Sverige ansluter sig till koden enligt EG-modell eller väljer att stä utanför koden. Skulle Sverige välja att stä utanför koden skulle detta sälcdcs fä liten betydelse för de svenska rederiernas möjligheter i trafiken med andra OECD-länder dock att kravet pä reeiprocitet enligt E(j-förordningen kan fä praktisk betydelse.
Skulle Sverige fullfölja sin linje från omröstningen vid diplomatkonfe- rensen och inte ansluta sig till koden. skulle detta däremot sannolikt fä störst betydelse i förhållandet till utvccklingslz'imlerna. Enligt min mening skulle ett sädant förfarande av u-länderna uppfattas som en handling mot deras intressen och ocksä kunna uppfattas som ett avständstagande frän den positiva attityd till u-ländernas ambition inom konfercnslinjesjöfartcn som Sverige gav uttryck för vid konferensen i Geneve även om Sverige inte kunde acceptera kodens utformning. Alldenstund nägon sädan ffn'änd1 ring i Sveriges attityd till u-ländernas intressen inom konferenslin_jcsjöfar- ten inte är avsedd skulle ett behov uppstä av överenskommelser bilateralt
l'rop. l983/84: l7 . . 7!
eller pä annat sätt som frän svensk sida tillgodosäg u-ländernas intressen. Även praktiska skäl skulle tala för sädana överenskommelser eftersom u-länderna skulle vidhälla sitt krav pä lastuppdelning av linjesjöfz'u'tens transport av varuutbytet med Sverige och dä under hänvisning till de rättigheter koden ger dem i relationen med vissa andra OECD-länder. Sädana bilaterala eller andra avtal med enskilda u-länder eller grupper av u-länder skulle ocksä kräva särskilda föreskrifter som säkerställde att Sveriges ätaganden gentemot (.)ECD—länderna uppfylldes. dvs. nägon kon- struktion som i stort gav samma resultat som EG-förordningcn syftar till vid ömsesidighet mellan ()E(_"D-Iänderna. Det liggeri sakens natur att den alternativa lösningen för Sveriges del. med bilaterala eller andra avtal direkt med u—länderna. skulle kräva betydande förhandlings- och andra administrativa insatser inte minst med tanke pä regleringen i avtalen av svenska OECD—förpliktelser. Effektivitetsskäl talar säledes föralternativet att ansluta sig till koden eftersom resultatet i förhz'illande till u-länderna i sak skulle bli likartat som vid en icke-anslutning.
Skäl talar säledcs enligt min mening för att Sverige vid lämpligt tillfälle ansluter sig till konventionen även om Sverige röstade emot den vid dess tillkomst. Sveriges anslutning bör anknyta till den lösning för anpassning till koden som utarbetats inom EU. Därvid bör reservationer avges av Sverige som ansluter till de som anges i IBG—förordningen. Även en dekla- ration till förmän för iakttagandet av outsiderresolutionen kan komma i fräga.
Innan jag övergär till de lagstiftningsfrägt'tr som aktualiseras av en svensk anslutning vill jag något beri'ira frägan om s. k. outsiders betydelse inom den internatimtella linjesjöfarten. Outsiders inom linjesjöfarten är enligt min mening ett nödvändigt komplement till konferenssystemet. Det skulle strida mot svenska sjöfartspolitiska och export- och importintressen om outsiders som en följd av koden skulle förhindras att verka eller deras rörelsefrihet inskränkas. |)cn resolution om outsiders som antogs vid diplomatkonferensen för koden och som jag tidigare redogjort för är därför viktig. Det är angeläget att resolutionens innehäll respekteras inom den internationella sjöfarten på samma sätt som skulle varit fallet om den varit en integrerad del av konventionen.
[ anslutning till vad jag nu anfört om outsiders vill jag redan här förut- skicka att det efterföljande lagförslaget innehäller ett föga längtgäende stadgande om motmedel i situationer då någon bryter mot koden. Det kan t.ex. snart visa sig att outsiders rättigheter mäste säkerställas genom möjlighet även för Sverige att i samverkan med andra OECD—länder tillgri- pa effektivast möjliga motåtgärder.
En internationell sjöfart med pä olika sätt tilltagande lastuppdelning och annan protektionism kan i likhet med andra ätgärder som ändrar förutsätt— ningarna för en fri internationell sjöfart tyvärr nödvändiggöra att Sverige också av andra skäl kan få behov av motmedelslagstiftning pä sjöfartsom- rädet. Jag kan därför fä anledning äterkonuna i denna fräga.
Prop. 1983/84: 17 72
7.2 Metod för inl't'irlivande av konventionen och FIG-förordningen med ;vensk rätt
Genom en svensk anslutning till konventionen — med de reservationer som motsvarar dem som finns i l:"G-förordningen — ätar sig Sverige enligt .tl'l. 47 en folkrättslig förpliktelse att införliva konventionen med nationell rätt. lnförlivamlet kan ske pä olika sätt. En metod är att konventionens innehäll förs över -- transformeras — till svensk lagtext. Därvid har man möjlighet att använda den redaktionella och lagtekniska utformning som kan anses mest ändamälseulig. En annan metod är att föreskriva att kon- ventionen i oförändrat skick skall gälla som lag. s.k. inkorporering eller blanketteknik. l,injekonferenskoden är upprättad pä engelska. franska. kinesiska. ryska och spanska. Eftersom konventionen inte har nägon au- tentisk svensk text blir' det i sä fall den eller de utländska texterna på främmande spräk som blir svensk författningstest. Vanligtvis brukar man dä till texterna pä de autentiska spräken foga en svensk översättning som hjälpmedel vid tolkningen av denna eller dessa tester. Det är emellertid att märka att. om denna teknik används. testerna pä de främmande spräken äger vitsord framför ('.'tvcrsättningen.
lin transformering innebär alltid risk för att man vid omskrivningen oavsiktligt ger lagtexten ett annat innehäll än grundtexten. Dä det gäller linjekonferenskoden torde denna risk vara betydligt större än vanligt. Konventionen är nämligen ett mycket omfängsrikt dokument som i fräga om uppställning och utformning i övrigt högst väsentligt avviker frän traditionell svensk lagtext. Den utgör resultatet av längdragna förhandling- ar och politiska kompromisser. ls'onVentionstesten bär tydliga spär härav och koden är i mänga hänseenden oklar och svärtolkad. l'ä grund härav föreligger det avsevärda svärigheter att transformera koden till svensk lag. F.n sädan transformering mäste under alla omständigheter innebära att den svenska lagtexten bäde i fräga om disposition och spräklig utformning kraftigt avviker frän koden. En jämförelse mellan koden och den svenska lagtexten skulle därft'jr bli svär att göra.
Valet av metod för införlivande bör ocksä ske mot bakgrund av att man sä längt sotn möjligt skall försöka tillgodose kravet pä att en författning ges en sädan utformning att tolkning och tillämpning blir sä lätt som möjligt för de myndigheter och enskilda som berörs av den. De bästa garantierna för detta torde man i allmänhet få om reglerna rättstekniskt och systematiskt ansluter till det svenska regelsystemet i övrigt eller till det speciella syste- met pä det aktuella rättsomrädet. Detta skulle närmast tala för en transfor- mering.
Linjekonferensernas internationella karaktär och kodens syfte att vara "självreglerande" mäste emellertid tillmätas avgörande betydelse i detta hänseende. Sälunda innebär koden en ingäende reglering av linjekonferen- sernas verksamhet. Den innehäller utförliga föreskrifter om relationerna
Prop. 1983/84: 17 . 71
mellan konI'ercnsmcdlemmarna. sasom regler om medlemskap i en konfe— rens. om marknadsdelning och om beslutsförfaramlet inom konferensen. Vidare innehäller den föreskrifter om konferensernas förhällandc till avlas- tare. om fraktsatser och om tillvägagäugssättet för handläggning av tvister. l's'oden kommer i fortsättningen att i viss utsträckning utgöra grundvalen för konferensernas uppbyggnad och verksamhet. Reglerna kommer att ha sin största betydelse. inte för domstolarna eller andra myndigheter". utan för konferensmedlemmarna och för dem som använder sig av konferenser— nas tjänster. l)omstolars och andra myndigheters befattning med problem i samband med koden kan väntas bli helt marginell bl. a. pä grund av dels att koden har ett eget system för handläggning av tvister vilket träder i funktion om en av parterna begär det. dels att de llesta konferensavtal eller poolavtal — i vart fall f. n. — innehäller klausuler om skiljedom. l—"rägan om 'al av metod för att ästadkomma en väl fungerande lagstiftning bör därför i första hand ta sikte pä de enskilda intressenter som berörs. nämligen säväl svenska som utländska redare och avlastare.
De fördelar som en trt'tnsformering kan ge i fräga om redigering och lagteknisk utformning har därför enligt min mening liten bärkraft beträffan- de koden. Avvikelser frän koden i dessa hänseenden i den nationella lagstiftningen torde i stället vara ägnade att komplicera den praktiska tillämpningen. eftersom det kan bli svärar * att jämföra de olika staternas regler. Varje skillnad mellan de olika konventionsstaternas nationella regler försvårar möjligheterna att träffa överenskommelser inom ramen för en konferens och att överblicka konsekvenserna av ett ingänget konferens- avtal. De l'ördelar som en bättre redigering eller lagteknisk utformning kan erbjuda svenska redare och avlastare torde därför mer än väl uppvägas av nackdelari andra hänseenden. '
Som redan har l'ramhällits är syftet att koden skall vara självreglerande. De kommersiella parterna skall själva avhjälpa brister i koden genom förhandlingar. Nägot utrymme för särskilda nationella eller regionala tolk- ningar gcs inte. Sädana skulle i stället. som nyss har framhällits. försvära eller kanske t. o. m. omöjliggöra ett samarbete inom ramen för konferenser med medlemmar frän andra stater.
Mot bakgrund av det sagda f("irordarjag att koden införlivas med svensk rätt genom inkorporering.
Som redan har framhållits torde koden huvudsakligen vara av intresse för de rederier som deltar i linjekonferenser och för avlastare som an- vänder sig av sädana rederiers transporttjänster. lnom ramen för det system som koden skapar torde avlastarnas intressen i huvudsak komma att tillvaratas av deras intresscorganisationer. För dessa kategorier torde det vara naturligt att arbeta pä främmande spräk. i första hand pä engelska. Enbart hänsynen till svenska domstolar eller myndigheter motiverar knap— past att man göröversättningen till svensk lag. Jag anser därli'iratt konven—
n
tionen bör införlivas med svensk rätt i dess avfattning pa ett av de auten-
l'rop. WS$/84: W 74
'.l'SkZ. spräken. engelskan. Vid tolkningen kan det dock bli aktuellt att ta 'tänsyn ocksä till de andra autentiska texterna. Som hjälpmedel vid tolk— ningen av de autentiska utländska texterna bör en översättning till svenska fogas till den engelska texten.
7.3 'l'illämpningsomräde
Lin fördragsslutande stal tkonventionsstat) mäste tillse att kodens inne— häll tillämpas pä konferenser som ombesörjer sjötransporter av konven- tionsstatens egen handel. Detta gäller dock endast i den män konferensen ocksä ombesörjer annan konventionsstats handel. Detta innebär att när koden trätt i kraft dess regler kommer att för svenskt vidkommande gälla för konferenser som ombesörjer handeln mellan Sverige och annan kon- ventionsstat. Kodens regler blir säledes inte tillämpliga på konferensburen handel mellan Sverige och stat som inte har anslutit sig till koden. Linjere- derier frän icke-konventionsstater som deltar i en konferenstrafik i handeln mellan konventionsstater blir däremot bundna av kodens regler. Dessa rederier frän icke-konventionsstater har sälunda möjligheter att göra gäl- lande rättigheter enligt koden. Om en konferens ombesörjer handel säväl mellan konventionsstater som mellan konventionsstat och icke—konven- tionsstat och mellan icke-konventionsstater kommer kodens regler att vara tillämpliga i vissa delar av konferensens verksamhet men inte i andra. Det fär ankomma pä konferensen att tillse att kodens regler om medlemskap. lastuppdelning och beslutsfz'tttandc iakttas i den utsträckning som för- anleds av respektive staters anslutning till koden.
Det bör framhållas att koden är tillämplig på humle/n mellan stater och inte pä sjötransportermt. Den relevanta omständigheten är ursprunget — esportören — och destinationen — importören — inte det land från vilket godset utskeppas eller det där det lossas. Kodens regler kan alltsä t. ex. bli tillämpliga på sjöburcn handel mellan Sverige och en stat som saknar kust.
Konventionens lastuppdelningsregler 40—40—20 fär. som jag framhällit under 6.2. anses svära att förena med (')ECD-stadgans inriktning mot fria kommersiella rörelser mellan de stater som tillhör organisationen. Den förordning om medlemsstaternas tillträde till konventionen som EG antagit syftar bl.a. till att tillgodose innehållet i OECD-förpliktelserna. EG-sta— terna är skyldiga att vid ett eventuellt tillträde till konventionen samtidigt avge den reservation som E(i-förordningen innehäller. Sverige bör därför somjag tidigare framhällit inta samma hällning genom att till sin anslutning foga reservationer som motsvarar dem som anges i förordningen. Om Sverige avger dessa reservationer kommer konventionens tillämpningsom- rädc att begränsas för svenskt vidkommande i samma omfattning som det begränsas för HCl-staterna till följd av innehållet i EG-förordningen. Last- uppdelningen enligt konventionen skall enligt ECE-förordningen inte tilläm- pas i handeln mellan OECD-länder. l handeln mellan OECD-länder som är
Prop. l983/84: 17 75
kom'entionsstater och konventionsstater som inte tillhör ()li("l) skall den del av lastvolymen som tillkommer OECD—staten omft'irdelas mellan samt- liga i konferensen ingäende rederier hemnuthörande i (_)Et'TD-stater efter kommersiella överväganden. ()mli'irdelningen förutsätter reciprocitet.
7.4 Behovet av särskilda nationella regler
Koden är avsedd att vara i huvudsak självreglerande och myndigheter- nas roll begränsas främst till att följa utvecklingen och att ingripa pä anmodan av part eller för att skydda egna nationella intressen inom ramen för koden. Koden är en konvention som är rättsligt bindande för anslutna stater. Art. 47 kräver att konventionsstat "genomför sädan lagstiftning eller vidtar sädana ätgärdcr som anses nödvändiga för att genomft'ira konventionen". Jag avser att i det följande ta upp vissa frägor där sädan lagstiftning kan komtua i fräga.
7.4.1. KHz/("IXl/illl'htflftfllth' till den svenska Ittmkm'rt'nslagsli/lningen
Den I januari 1983 trädde konkurrenslagen (1982z729) i kraft. I likhet med den tidigare konkurrenslagstiftningen krävs för ingripande med stöd av lagens missbruksbestämmels ' att en konkurrensbegränsning pä ett sätt som är otillbörligt frän allmän synpunkt har vissa negativa ekonomiska effekter. bl.a. pä prisbildningen. Det är förutsatt tprop. NM./SZ: !(»5 s. lätt») att om staten anbefallt vissa beteenden staten därmed har tagit över ans !aret för deras förenlighet med det allmännas intressen. Uppenbarligen saknas dä fog att använda de former för samhällsingripanden pä miss- bruksområ'idet som den nya konkurrenslagen inrymmer. Dock uppställs kravet att de konkurrensbegränsande effekterna av särrcgleringcn kan sägas vara nödvändiga och med avsikt förbundna med denna eller en ofränkomlig följd därav. Det är därvid bl.a. fräga om vad som inte sträcker sig utöver direkta eller avsedda följder. (jär förlärandet längre än sä kan missbruksbestämmelsen vinna tillämpning.
| den utsträckning linjekonferenssystemet godkänts av riksdagen kan detta system. inom de nyss angivna ramarna. inte anses strida mot konkur- renslagstiftningens missbruksbestämmelse. Nägon lagändring på denna punkt krävs alltså inte med anledning av svensk anslutning till koden.
7.4.2. San/(finnar
Koden innehäller som tidigare nämnts ätskilliga föreskrifter för konfe— renserna om hur dessa skall förfara i fi'irhällande till avlastarna särskilt vad angär fraktsättningar och formerna för underrättelse och konsultationer. Vidare föreskrivs att konferenserna skall förse myndigheter med vissa uppgifter. offentliggöra vissa formalia beträflande konferensen såsom ad- ress o.d. Det kan diskuteras om föreskrifterna i fräga medför att nationell
'rop. WSJ/84: 17 76
tg med nödvändighet upptar sanktioner för det fall konferensen inte tkttar sina skyldigheter.
Kodens regelsystem riktar sig säledes mot linjekonferenserna och den onkurrensreglering som konferensavtalen innebär. Möjligheterna att ge ffekt ät kodens regler beror därför ytterst pä i vad män man kan äsidosätta vtal som strider mot kotlett eller eljest kan nä konferenserna med sank- ioner. Det är säledes mot konferenstwtalen eller mot |in_jekonferenserna .om eventuella sanktioner vid brott mot koden i princip skall riktas.
Beträffande sanktioner mot konferensen torde man emellertid vara hän- Iisad till att ingripa mot det enskilda linjerederiet för att förmä detta att aäverka konferensen. Konferensen som sädan torde. i allmänhet sakna vädc medel och en lämplig ställföreträdare som kan göras ansvarig. Som al.a. framgär av avsnittet 7.7.l om linjekonferensernas processrättsliga iehörighet fär nämligen en konferens snarare ses som en benämning pä ett '.amarbetsavtal än som en administration — konferensens sekretariat — ;om eventuellt konstitueras genom konferensavtalet. Det samarbete som (onferensen innebär har sin grund i själva avtalet. medan dess mer eller nindre fasta administration. om (len över htrvud taget existerar. närmast 'ungerar som en brevläda för gemensamma angelägenheter. Även om man genom lagstiftning ger konferenserna processhabilitet och föreskriver att le kan delges genom medlem torde möjligheterna att direkt ingripa mot .jälva konferenserna med sanktioner i syfte att ge effekt ät kodens regler rara smä.
Visserligen förutsätter koden. säsom framgär av nyss nämnda avsnitt. ttt man genom nationell lagstiftning ger konferenserna möjlighet att vara )art i tvist och att företräda de i konferenserna ingäende linjerederierna i vissa sammanhang (jfr art. 26). Det gäller bl.a. verkan mot de enskilda "ederierna av delgivning med konferenserna. Det torde emellertid vara att gä för längt att utsträcka detta dithän att det även skall innefatta verkan av sanktioner som riktas mot själva konferensen. i varje fall om det gäller itraffsanktioner. Ytterst komplicerade verkställighetsregler skulle bli nöd— vändiga och det är tveksamt om man utan en särskild överenskommelse nellan samtliga kodanslutna stater kan uppnä rättvisa och tillfredsställan- ;le sädana.
Frägan är emellertid i första hand om koden över huvud taget ställer srav pä nationella sanktionsregler och vilka dessa krav i sä fall är. I _trt.47:l föreskrivs allmänt att konventionsstaterna skall vidta sädana lagstiftnings- och andra åtgärder som erfordras för att införliva koden med '.lcn nationella lagstiftningen. Bestämmelsen kan uppfattas som ett absolut krav pä konventionsstaterna att. så längt som det är möjligt. genom sädan agstiftning se till att kodens regler blir effektiva i alla hänseenden. Det skulle bl.a. innebära ett fullt utbyggt och effektivt sanktionssystem mot varje åtgärd som kan uppfattas som ett brott mot koden.
Det är dock osäkert om föreskriften i art. 47 skall anses innefatta mer än
Prop. 1983/84: [7 77
blott en allmän päminnelse till de stater för vilka en ratifikation inte omedelbart innebär att koden blir en del av den interna rätten. För en mera restriktiv tolkning pä denna punkt talar. förutom det förhällandet att koden i flera hänseenden är löst formulerad och oklar. att den är avsedd att i stort sett vara självreglerande och att den i mycket skall ses enbart som en rekommendation till de kodanslutna staternas konferensrederier. Med ut- gängspunkt i detta skulle nationella sanktionsregler behövas endast i de fall dä koden uttryckligen kräver det.
| art.22 i koden föreskrivs uttryckligen att konferensavtal. avtal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser skall uppfylla de krav som koden ställer pä dessa avtal. l'iestämmelsen mäste anses förutsätta att de kodanslutna staterna har nägon form av sanktioner i sin nationella lagstiftning som säkerställer detta.
Rent allmänt kan sägas att en vanlig sanktion i avtalsrättsliga samman- hang är ogiltighet om avtalsinnehället är otillätet. Straffsanktit'm t.ex. i form av böter är ocksä en tänkbar möjlighet att ge effekt är olika regler i kotlett. Vite eller skadeständsskyldighet kan ocksä tänkas. Enbart en risk för skadeståndsskyldighet om reglerna inte följs kan utgöra tillräckligt pätryckningsmcdcl.
Det mest naturliga synes vara att de i art. 22 angivna avtalen inte kan göras gällande enligt sitt innehäll om de strider mot koden. Ett sädant avtal betecknas då i allmänhet som ogiltigt. Vid de internationella överläggning— ar om hur koden bör tillämpas som har hällits mellan ett llertal västeurope- iska stater har man kommit till den gemensamma bedömningen att den del av avtalet som står i strid mot koden bör anses ogiltig. Man har även varit överens om att i fall den ogiltiga delen av avtalet har varit väsentlig för övriga delar av avtalet -— den har utgjort en förutsättning för övriga delar — hela avtalet bör kttnna äsidosättas. ()giltigheten skall emellertid inte inne- bära att regler i koden sätts i stället för de avtalade sä att avtalet blir gällande med andra rättsverkningar.
'llänkbara tvängsmedel som reaktion mot andra brott mot föreskrifter i koden än de tidigare angivna fallen, dä avtalet skall anses ogiltigt. är som nämnts straffsanktioner. vite eller skadeständ. Som redan har berörts torde dessa sanktioner endast kunna riktas mot det enskilda linjerederiet. eftersom konferensen som sädan i allmänhet saknar bäde medel och en ställföreträdare som kan göras ans 'arig.
Möjlighet till sanktion mot enskilda linjerederier skulle syfta till att förmä rederiet att verka för att konferensen följer kodens regler. Det beteende som medför sanktion skulle säledcs bestä i underlätenhet frän rederiets sida att verka för detta. Svärigheterna att pävisa en sädan under- lätenhet hos rederiet mäste emellertid anses uppenbara.
[ dessa sammanhang kan även nämnas att man vid de tidigare angivna överläggningarna med de vi'isteuropeiska staterna även har diskuterat frä- gan om åtgärder vid brott mot koden skall kunna vidtas pä initiativ av
Prop. 1983/84: [7 78
ttyttdiglteter - ex officio — eller om det endast ankommer pä en enskild )ltl'l att själv ingripa. Vid överläggningarna har det framkommit att de leltagande länderna har ett likartat synsätt. nämligen att det inte föreligger tägot allmänt. offentligrättsligt. intresse av att ingripa vid brott mot koden. _)et fär därfor anses vara en angelägenhet ettbart för dem som berörs.
Vidare bör man vara upptt'tärksam pä att det finns risk för att sanktioner ,ont riktar sig mot ett enskilt linjerederi endast fär begränsad räckvidd med tänsyn till att detta bara utgör en av flera tttedletttntar i konferensen. Det tan vara osäkert vilka möjligheter rederiet har att päverka övriga ntedlettt- mar i konferensen. Sanktioner kan säledes fä till följd att de genom sitta ekonomiska effekter enbart försvarar för just det drabbade rederiet att delta i konferensen tttatt att utan när det tttäl koden syftar till i fräga om konferensen i övrigt.
Det är enligt ntin mening angeläget att samtliga kodanslutna stater ltar samma sanktionsregler vid samma typ av brott mot koden. Det gäller säväl ogiltighetsregler som straff— och andra sanktioner i form av böter. viten _ eller skadestättd. Det skulle leda till otillfredsställande resultat om det i vissa länder t.ex. för en viss situation föreskrivs ogiltighet som sanktion, ntedatt det i andra länder föreskrivs böter eller viten i samma sitttation. Det är tänkbart att vissa stater t.o.m. sakttar sanktioner. Sverige bör därför ttnder inga förhällattden införa nägon form av sanktioner tttan att ett sant— ordtting sker med övriga kodanslutna stater eller i vart fall de västeuropeis— ka stater sottt ansluter sig till den. En fullständig koordinering av sank- tionsreglerna — som kan bli svär att gettontft'.irtt — är säledes nödvändig. eftersom skillnader i dessa skulle leda till uppenbart orättvisa och t.o. nt. orimliga resultat. En sädan koordinering katt dock bli svär att genomföra.
llärtill kotttttter att svenska sanktionsregler endast katt omfatta sädana rättssubjekt sotn ltar den anknytningen till Sverige att de kan ttäs av sanktiotterna. Sverige är enligt allmänna principer förhindrat att ingripa mot främmande staters rättssubjekt vid brott som begäs inom annat lands territorium om gärningen inte är straffbar i den stat där den har begätts och inte är riktad mot exempelvis svenskt offentligt intresse. Eftersom sank— tioner mot själva konferensen. om den har sitt sekretariat i Sverige. enligt vad som nyss har sagts inte skulle fä avsedd effekt. skulle vi endast kunna ingripa tttot svenska rederier.
l—"rägan äterstär emellertid om koden verkligen ställer krav pä nationella sanktionsregler utöver dent som anges i art.22. Sottt redan ltar berörts torde det vara mycket osäkert. Frägan är vidare om det över huvud taget gär att ittföra sädana regler som kan göra anspråk pä att vara godtagbara frän effektivitetssynpunkt. Mot bakgrund av den osäkerhet som maste anses räda ont vilka möjliglteter som ett enskilt svenskt rederi har att päverka övriga medlemmar i konferensen framstår det som föga menings— fttllt att införa sädana regler i nu angivna hänseende. Jag anser dätför att nägra sädana sattktionsregler inte bör införas.
Prop. 1983/84: 17 . 79
7.5. Specialdomstolar
Koden och även E("i-förordningen förutsätter att i vart fall vissa tvister skall kunna lösas av nationella dontstolar eller attdra myndiglteter. Sälunda föreskrivs i art.23:2 i koden att tvister ntellan tttedletnslinjer av santtna nationalitet i en konferens är s. k. nationella tvister och skall biläggas ittotn ratnen för landets eget rättsväsende. Enligt art.2: I första stycket i den reservation sotn EG-stalerna enligt förordningen skall göra vid tillträdet till koden skall nationella tvister som angär frägan om nationell littje i första hand avgöras genom förhandlingar ntellan parterna. Varje stat som anslu- ter sig till reservationen skall ge regler för hur tvisterna skall lösas för det fall sädana förhandlingar inte leder till resultat. [ art.25:3 i koden före- skrivs bl.a. att om talan har väckts vid domstol eller annan nationell myndighet i en fråga som enligt koden kan bli föremål för interttationell förlikning. så skall frägan först hänskjutas till sädan förlikning. [)et kan vidare nämnas att det av bl.a. art. 42 i koden torde framgä att det förutsätts att de kodanslutna staterna tillhandahäller medel för att lösa tvister för det fall att de tvistlösningsregler som koden i första hand anvisar — internatio- nell förlikning — inte leder till resultat.
För svensk rätts del gäller att alla tvister mellan enskilda handläggs av allntätt domstol om inget attttat föreskrivs. Frägan om inrättande av spe— eialdomstolar för handläggning av tvister som katt ttppkotttnta nted anled— tting av koden har diskuterats vid överläggningar mellan de nordiska lätt- derna. Det har skett mot bakgrund av att den nu aktuella lagstiftningen. sotn innefattar koden och inttehället i EG—förordningen. utgör ett i Ilera avseenden egenartat rättsomräde och att de tvistcntäl som kan kotrtnta upp med anknytning till detta rättsonträde förutsätter särskild förtrogenhet nted sjötransporträttsliga och internatiottellrättsliga förlti'tllanden.
Enligt min tttettittg talar principiella skäl tttot inrättandet av specialdom- stolar. Mot bakgrund av kodens inriktttittg kan det dessutom förutsättas att antalet ntäl knappast kan motivera att tttan itträttar ttya sädana domstolar.
Frän svensk sida kan man därför i första hand tänka sig tvä möjligheter till tvistlösttingsförfarattde. Antingen katt man låta de allmänna domstolar— na pröva de aktuella tvisterna eller ocksä kan utan Iäta marknadsdotnsto- lett göra det. (':')vervägande skäl talar för att tvisterna bör handläggas av de allmänna domstolartta. För att undvika gränsdragningsproblem i relation till andra tvister rörande förhi'tllanden som avses i sjölagen bör tvister sotn gäller tillämpningett av bestämmelserna i konventionen prövas av sjörätts- domstol. [ den män man i ett särskilt fall skulle behöva tillföra dessa ytterligare speciell sakkunskap katt det självfallet göras genont sakkunnig— bevisning. Nägra särskilda regler ltärottt är inte päkallade. Regeringen fullgör i övrigt de uppgifter som enligt koden ankommer pä myndighet. Lagen bör innehälla föreskrifter härom.
l'rop. 1983/84: [7 tttt
7.6 .lurisdiktion
Åtskilliga internationella konventioner förlägger uttryckligen tvistlös- ttittgett till nationella dontstolar. Sä är inte fallet med koden. ls'odens tystnad pä detttta punkt ger säledes utrymme för nationella lösningar.
Om en svensk domstol är internt behörig pä grttttd av att svarattdcn ltar hemVist i Sverige är den ocksä behörig om tvisten är av internationell karaktär. En eljest obehörig svettsk domstol kan genom s. k. prorogations— avtal (dvs. avtal att en viss domstol eller domstol i ett visst land är ensam behörig) fä pt'oeessucll kompetens. ()m parterna avtalat att en tvist i stället för att avgöras av en svensk behörig domstol skall prövas av utlättdsk domstol skall detta i princip godtas. ft'.)rutsatt att parterna katt disponera över tvisteft'tremi'tlet. Den svenska domstolen skall i sä fall avvisa mälet om en av partertta yrkar det. I det omvända fallet. att parterna utsett en svensk domstol. skall detta i princip godtas.
Syftet med prorogationsavtal katt vara att tttatt vill fä en eventuell tvist upptagen till prövning inom ett land vars regler är särskilt förmänliga ur en parts synpunkt. s. k. forum shopping. Detta kan leda till otillfredsställattde resultat. Domstolar katt i och för sig vägrat att pröva tvister. vilkas anknyt- ning till dontstolslandet ter sig konstlat! och sotn därför bör falla utanför domstolens kompetettsonträde — s.k. forum non eonveniens.
Tillträde till koden förpliktat" konventionsstaterna att införa sädan lag- stifttting att anhängig talan avvisas om förlikttingsförft'trande enligt konven- tionen pägär eller päkallas. En föreskrift om detta bör tas in i den svenska lagstiftningen. Fräga kan vidare uppkomma om vilandeförklarittg av tttäl eller avvisning av talan på grund av pägaende prövning vid utländsk domstol eller annan nationell tttyttdigltet. Dessa frägor bör ktttttta avgöras ttted tillämptting av alltttänna processuella regler.
7.7. Linjekonl'ercnsernas och avlastarorgattisationernas processuella ställ- ning
7.7.I Linje/tortlk'rt'usurnu
Konferensen är som tidigare beskrivits ett samarbetsavtal och frägan är vilken juridisk status den har. Ett konferens sotrt har sitt sekretariat i Sverige är inte att betrakta som en juridisk person. Konferensen katt enligt gällande rätt inte kära eller svara vid domstol och katt inte heller inneha egendom. Konferenssekretariatet har nortttalt inte heller sädana fullmakter från sina medlemmar att sekretariatet katt fungera som verkstt'illighetsor- gatt för en juridisk person. Som jag ltar framhällit tidigare bör nted linje- konferens avses själva samarbetsavtalet medatt sekretariatet ofta inte ar myeket mer ätt en brevläda för gemensamma angelägenheter. Detta uted- för att de enskilda medlemmarna — linjerederierna — oavsett avtalet i
princip mäste betraktas som juridiskt ansvariga. var och en för sitt andel i
Prop. [983/84: 17 Xl
avtalets ingäende och dess genomförande i praktiken. Linjekonferensen blir inte nägot självständigt rättssubjekt i vidare tttän än medlemmarna genom särskild fullmakt ger det gemensamma sekretariatet sädana befo- genheter. Ktmfercnsavtalen innehäller vidare vanligen en skiljedomsklau- sul för det fall att tvist uppkomntcr mellan medlemmarna. Tvister mellan medlem i linjekonferens och avlastare handläggs vanligen vid domstol i det land och nted tillämpning av den lagstiftning som framstår som naturlig ttted hänsyn till rättsförhällandet.
Anslutning till koden förpliktat" i nu förevarande avseende till följande. — Linjekonferens och avlastarorganisatiott skall kunna vara part i tvist
(art. 26).
— Linjekonferens och avlastarorganisation skall kunna delges genom med— lem (art. 26).
— Förlikningsutslag — rekommendation — skall under vissa förutsättningar erkännas och verkställas som lagakraftvunnen dom (art. 39). — Kodanslutning förpliktar säledes konventionsstaterna till att i frågor som
härrör ur koden tilldela linjekonferenser och avlastarorganisationer sädan rättslig ställning att de kan vara part i tvist vid domstol. Däremot synes koden inte kräva att linjekonferensen identifieras med den medlem som mottagit stämning för konferensen. Part i tttälet är säledes konferensen och inte den medlem som i förekommande fall faktiskt fört talan för konferen- sen.
En annan fräga är i vad män en för konferensen förpliktande dom kan verkställas mot en medlem. Jag äterkommer i det följande till den frägatt. Det bör emellertid i sammanhanget framhållas att koden inte ställer nägot krav pä att Sverige skall erkänna och verkställa utländska dotttar i tvister som avses i koden. Däremot mäste Sverige vid en anslutning erkänna och verkställa avgöranden (rekommendationer) efter det i koden angivna för— likttittgsförfarandet.
Vidare tnedför en strikt tolknittg av kodens krav beträffande delgivning endast att om delgivning skett nted ett konferensntedlem av stämning mot konferensen delgivning skall anses ha skett med konferensen och nted andra medlemmar av konferensen än den som mottagit delgivningen. För— pliktelsen att läta en delgivning med en konferensmedlem fä sädatt verkan medför inte heller att annan än konferensen blir part i tvisten.
För att uppfylla kodens krav att resultatet av internationell förlikning — rekommendation — skall erkännas och verkställas som lagakraftvunnen dom behövs lagstiftning. En fräga i det sammanhanget är om en rekom— mendation som är förpliktande tttot en konferetts bör kunna verkställas tttot en medlem med egendom i Sverige. Här är dock att märka att även enskild konferensntedlem kan vara part i internationell förlikning och att en rekommendation alltså även kan vara föt'pliktande för ettskilt linjerederi med egendom i Sverige. Koden stadgar dock att säda'n rekommendation
lö Riksdagen IUM/84. I sum/. Nr l7
l'rop. 1983/84: 17 82
som avses vid kravet pä erkännande för att vara verkställbar mäste lta godtagits av bäda parter i förlikningsförfarandet.
Det är av stor vikt för de svenska linjerederier sotn ingär sotn medlem— tttar i konferenser hur verkställighetsfrägatt löses i Sverige. Resultatet av den svenska lagstiftningen fär inte bli att den som ltar ett krav mot en konferens har möjlighet att fä en mot konferensen förpliktande dom verk- ställd i svensk medlems egendom i Sverige sattttidigt som andra länders lagstiftning inte erbjttder motsvarande möjlighet i fräga om respektive lands konferenstttedletttmar.
Enligt svenska exekutionsrättsliga principer katt verkställighet som regel inte äga rttnt hos annan ätt den som i exekutiottstiteltt anges sotn förpliktad. Ett undantag härifrän är bl. a. dom mot partrederi. som i rättspraxis ansetts kunna verkställas mot de enskilda partredarna. l—"örhällandet mellan en linjekonferens och dess medlemmar kan emellertid inte jämföras ttted förhällandet mellan ett partrederi och de olika partrcdarna. Nägon motsva- righet till attsvarsbestäntmelserna i 40ä sjölagen th9l:35 s. |) föresläs säledes inte beträffande linjekonferenser. Vidare fär en dottt i ett mäl vari huvudredaren varit svarande anses rikta sig mot sattttliga partredare tjfr 42 & sjölagen). Inte heller pä den punkten föresläs ttägon ntotsvarighet ttär det gäller konferenser. låt vara att en enskild medlem förutsätts kunna motta stämning pä konferensens vägnar. Om inte annat sägs uttryckligen fär alltsä antas att en rekommendation (eller dom). varigenom en konferens förpliktats. inte kan verkställas Itos det enskilda rederiet.
Jag är sälttnda inte beredd att nu gä längre än vad som följer av en strikt tolkning av kodkravet, ttäntligen att verkställighet av en rekonttttettdatiott skall ske på satnma sätt som av en svensk lagakraftägande dotn. Att den svenska tolkningen och tolkningen i andra länder som attslttter sig till koden kan komma att i viss mätt skilja sig ät pä dentta punkt torde kttappast medföra nägra större problem bl. a. ttted ltänsyn till den allmänna förutsätt- ningen för verkställighet. näntligcn att bäda parter i tvisten mäste lta godkänt rekommendationen (art. 39).
7.7.2. A t'qulumrgmtixulimtens behörig/tal att ji'ire'lrit'tlu (ll'ftl.t'flll't'
] kodens kapitel l anges vad som avses ttted '.tvlastarorganisation vid tillämpningen av koden. Där anges att en avlastarorganisaliott är en sattt- ntanslutning eller tttotsvarattde organisation som frätttjar. företri'tdcr och tillvaratar avlastares intressen. En sädan organisation skall pä begäran av organisationen kunna godkännas säsom behörig företrå'tdarc av behörig myndighet. För Sveriges del bör enligt mitt uppfattning detttta myndighet vara regeringen.
Behörighetsfrt'tgan för avlastarorgattisation synes främst aktualiseras i tre santtttanhattg. nätttligett dels i relationer tttellatt konferettser och avlas- tare. dels i sädatta tvistsituationet' tttellatt konferenser och avlastare sotn
Prop. l983/84: 17 83
skall hanteras enligt kodens regler — främst förlikningsförfarandet tkodetts kapitel Vl) — och dels i tvister vid dotttslol.
När det gäller det sistnämnda fallet -— tvist vid domstol — älägger inte koden direkt konventionsstaterna att göra en avlastarorganisation behörig. även om koden förutsätter att tvister i saker som rör koden skall kunna lösas vid nationell dontstol.
l fräga om reglertta i kapitel lll om relationerna mellan konferenser och avlastare synes redan genom att koden görs till svensk lag genom den definition sontjag nyss nämnde fratttgä att "the appropriate authority" —- i Sverige regerittgcn — är skyldig att ge behörighet ät avlastarorganisatiott i Sverige. En sädan behörigltetsförklaring torde vara tillräcklig när det gäller behovet av behörighet enligt kodens kapitel lll.
För svenska förhällanden torde situationen vara sädan att Swedish Ship- pers” Council hos Sveriges lttdustriförbund f. n. fär anses företräda i varje fall en majoritet av svenska avlastarintressen. 1 första hand bör det falla pä organisationen själv och dess huvudmän att arrangera sitta förhällanden sä att ntan säväl formellt sotn praktiskt företräder sä mänga sotn möjligt av de svenska avlastartta. Praktiskt sett torde det dock vara omöjligt att samtliga är representerade liksom det inte heller katt uteslutas att andra organisatio- ner ttted samma syfte komnter till ständ ocksä i Sverige. Det fär attkonttua på regeringen att avväga eventuella motstridiga intressen i samband ttted
begärd beltörighetsförklaring.
7.8. Nationellt linjerederi
Koden definierar nationellt linjerederi frän en kodstat enligt följande. "Ett nationellt linjerederi i ett visst land är ett rederi som har sitt huvud— kontor och faktiska ledning i det landet och som är erkänt som sädattt av det lattdcts behöriga myndighet eller enligt det lattdets lag." Koden före— skriver en rätt för nationellt linjerederi att ingä sotn medlem i konferens som betjänar det egna landets utrikeshandel. Kodens art. ! stadgar föl— jande. Varje nationellt littjerederi skall lta rätt att vara fullvärdig tttedlettt av en konferens som betjänar dess lattds utrikeshandel pä villkor att det uppfyller angivna förutsättningar. Linjerederier sotn inte är nationella Iitt- jerederier för nägra konferenstransporter skall lta rätt att bli fullvärdiga medlemmar av en sädan konferens pä villkor att de uppfyller vissa angivna förutsättningar och iakttar bestämmelser om lastttppdeltting som anges beträffande littjeredcrier frän tredjelattd.
I Sverige gäller — liksom i flertalet andta (_)F.(.'D—Iänder — att det inte finns några principiella hinder mot att utländska intressen via bolagsbiltl- ning etablerar rederirörelse i Sverige. Ett sädattt svenskt rederibolag. som helt eller delvis ägs av utländska intressen. skttlle ktutna vara svenskt nationellt littjerederi pä samma sätt sotn ett svenskägt rederi. under fornt- sättning att svensk myndighet godkänner detta. Rederiet skulle darttted
Prop. 1983/84: 17 84
automatiskt ha tillgäng till medlemskap i konferens som betjänar svensk utrikeshandel och vars verksamhet regleras helt av koden. En konferens- trafik ntellatt länder som tillträtt koden och som dessutom är bundna av HCl-förordningen eller ltar anpassat sin lagstiftning till den regleras dock pä annat sätt. Status av nationellt linjerederi medför inte autontatiskt att rederiet i fräga erhäller medlemskap i en konferens som upprätthäller trafik mellan EG-länder eller mellan OECD-länder och EG—länder. Beträffande sädan konferens skall medlemskapet avgöras av konferettsntedlemmarna inbördes efter kontmersiella överväganden. Uppkommer tvist skall dettna lösas genom regeringsöverläggningar.
Med den lagstiftningsteknik som jag har förordat kotttnter inneltället i koden att gälla direkt som svensk lag. De avvikelser härifrän som härrör ur Sveriges anpassning till innehället i EG-förordningen bör ittgä i förslaget till den särskilda svenska lagstiftningen.
7.9. Preskription
Den i avsnitt 7.4.2 föreslagna sanktionen vid brott mot koden. som innebär att ett avtal är ogiltigt, kan leda till krav på ersättning eller skade- ständ. Kravet kan dä riktas mot ett enskilt linjerederi. som har tillämpat det ogiltiga avtalet. Detsamma gäller om ntan inför regler som innebär att äldre tariffer alltjämt skall tillämpas vid underlätenhet att iaktta kodens . föreskrifter i samband med frakthöjningar. Ett enskilt linjerederi katt i detta fall tvingas att betala tillbaka vad som har tagits ut för mycket enligt de nya tarifferna.
Sätts inte nägon tidsgräns för möjligheterna att frantställa ersättnings- krav kan den situationen uppkomma att det under läng tid räder osäkerhet om de rättsliga och kommersiella relationerna mellan parterna. Det kan lägga hämsko pä linjekonferensernas verksamhet över huvud taget. Det är därför önskvärt att tvister om sädan ersättning avvecklas inom en rimlig tid.
Koden innehåller inte nägra regler som begränsar ntöjligltetertta att ställa krav på ersättning i de nu aktuella fallen. Frågan har emellertid diskuterats vid de tidigare angivna diskussionerna mellan företrädare för de västeuro- peiska länderna. Nägon överenskomtttelse om särskilda preskriptions- regler har dock inte träffats. Man var emellertid överens om att det finns behov av sädana.
Enligt huvudregeln om preskription i den svenska preskriptionslagen (l98l: 130) är preskriptionstiden för fordringar tio är frän fordringens till- komst. Detta gäller även skadeständsfordringar. Preskriptionstiden för konsttmetttfordringar är dock tre är. Särskilda regler om fordringspreskrip- tion finns även i ätskilliga andra författningar. Dessa avviker i flera hänse- endett frän bestämmelserna i preskriptionslagen bäde när det gäller pre— skriptionstidens längd och utgångspunkten för preskriptionstidett. Sälunda
Prop. l983/84: l7 .. .. 85
är vi för svensk rätts vidkommande inte främmande för betydligt kortare preskriptionstider. Det föreskrivs t.ex. en ettärig tidsfrist i 54å köplagen (HOS: 38 s. I) och likaledes etlärig reklantationsfrist i ll & konsttmcntköp- lagett (l973: 877). Sjölagen (189135 s. [) innehäller ett flertal bestämmelser om preskription där preskriptionstiden för vissa fordringar är ett är och för andra tvä är (se 347 åt. Det finns fler exempel pä korta preskriptionstider.
Frägan ltttr läng preskriptionstiden vid ersättningskrav som grundar sig på koden skall vara borde självfallet helst avgöras gemensamt för samtliga kodanslutna stater. Skilda regler kan leda till orättvisa resultat. Tiden hör av hänsyn till de enskilda medlemmarna i en konferens. mot vilka de aktuella ersättningskraven reses. göras sä kort som möjligt. Medlemskapet i en konferens kan växla och det måste anses rimligt att de rättsliga och kommersiella relationerna som har sin grttnd i ett tidigare konferensavtal avvecklas inom en relativt kort tid. Härtill kommer att en skyldighet att äterbetala t. ex. fraktavgiftcr som har uppburits under en längre tid kan få katastrofala följder för ett enskilt rederis fortsatta verksamhet. I de diskus— sioner om koden som förekommit mellan ett flertal västeuropeiska stater har riktmärket för (ivrigt varit en preskriptionstid om två är från fordring- cns uppkomst eller sex månader efter det att internationell förlikning avslutades. De av dessa stater som redan nu slutligt utformat sin nationella lagstiftning har också valt dessa preskriptionstider.
Det kan inte vara förenat med nägra ntcra påtagliga olägenheter för den som vill kräva ersättning med anledning av brott mot koden att det skall göras relativt snart. I detta sammanhang kan det nämnas att de tidsfrister som koden anger i art. 24 i fråga om rätten att begära internationell förlik- ning är mycket korta — i vissa fall rör det sig endast om dagar. En preskriptionstid om två är torde inte kunna anses för kort. Jag förordar därför att preskriptionstiden för sådana ersättningskrav bestäms till två är.
Hänvisningar till S7-9
- Prop. 1983/84:17: Avsnitt 9
8. Upprättat lagförslag
l enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdcparte- mentet upprättats förslag till
lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april l974 om en uppförandekod för linjekonferenser.
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
9. Speeialmotivering
I 5 Somjag har framhällit i den allmänna motiveringen ttnder 7.3 är konven- tionen — och därmed lagen — tilläntplig pä handeln mellan de fördragsslu-
Prop. 1983/84: l7 86
tande staterna. Lagen och konventionen innefattar. som anges av rubri- ken. en uppförandekod för linjekonferenser. Emellertid innehäller konven- tionen även föreskrifter som rör enskilda medlemmar i en linjekonferens och i visst fall även förpliktelse för linjekonferensens kontmersiella mot- part. avlastare eller organisation av avlastare. Även avlastare eller organi— sation av avlastare kan nämligen enligt art. 43 i konventionen bli skyldig att erlägga kostnad för internationell förlikning enligt kapitel Vl B i konven- tionen. Vidare gcr art. IR ett linjerederi som inte är medlem i en konferens -— otttsider — rätt att hindra konferensmedlem att använda s.k. fighting ships.
2 s”
Beträffande metoden att införliva konventionen och inneltället i liG—för— ordningen med svensk rätt färjag hänvisa till vad jag anfört iden allmänna motiveringen under 7.1. Jag vill dock framltälla att konventionens kapitel Vll. som innehäller avslutande bestämmelser. inte har nägon direkt äter- vcrkan pä enskildas rättsförhällanden. Detta medför att bl.a. art. Sl med bestämmelser om ändringar i konventionen inte omfattas av lagen. Ändras konventionen på sätt som anges i nämnda artikel kontmer ändringen i förekommande fall att föreläggas riksdagen genom förslag till ändring i lagen.
Enligt konventionen faller ätskilliga funktioner på myndighet. Vissa uppgifter — tvister enligt 85 samt erkännande och verkställighet av rekom- ntendation efter förlikningsförfarande enligt flå — ankommer enligt lagen pä domstol medan övriga myndighetsfunktioner enligt andra stycket faller pä regeringen.
_? sq
Denna paragraf syftar till att göra det möjligt att r*agera mot andra konventionsstater som inte uppfyller sina folkrättsliga förpliktelser enligt konventionen. Grunden är att Sverige — liksom andra fördragsslutande stater i samnta situation — bör lta samma rättigheter enligt konventionen som vi tilltörsäkrar andra stater genom ansltttnittgen till konventionen. Detta kan t.ex. gälla om ett konventionsland som inte tillhör OECD inte medger tredjelandsseglation i sin konventionshundna handel. l sädant fall skall rederi ltentmaltörande i landet i fräga t.ex. inte ha rätt att delta som tredjelandsseglare i svensk konventionsbunden handel.
4 s'
Paragrafen motsvarar det för svensk del relevanta innehållet i art. 2 i HCl—förordningen. I övrigt färjag hänvisa till den allmänna motiveringen under7.8_
Prop. 1983/84: l7 . 87
5 s*"
Paragrafen motsvarar de delar av art. 4 i liCi-ft'irordningen som anger vilka delar av konventionen som inte skall gälla i handeln mellan EG—med— lemmar inbördes samt mellan HCl-medlemmar och övriga ()lj(_"l)-stater. under förutsättning av ömsesidighet. (ienom paragrafen kommer konven- tionetts lastuppdelning inte att bli tillämplig i de relationer som anges i paragrafen. Detsamma gäller tvistlösningsförfarandet enligt konventionen.
)aragrafens andra stycke äferger E(i-f't'irordningens art. 4:3 vari sägs att undantaget beträffande tillämpningen av konventionens lastuppt'lelnings- regler för handeln mellan OECD—länder inte skall päverka möjligheterna för rederier frän utvecklingsländer att konkurrera som tredjelandsseglare i enlighet med konventionens art. 2. i övrigt färjag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.1 och 7.3 samt redogörelsen för konventionen och EEG-förordningen ttndcr 6.
6 #
)aragrafens första och andra stycken innehäller de centrala bestämmel— serna om omfördelning av laster mellan OECD—stater i E(i-förordningens art. 3 och art. 4: I. Syftet med omfördelningen är. som jag nämnt i den allmänna motiveringen ttnder 7.3. att tillgodose intresset av konkurrens på lika villkor mellan de stater som tillhör OECD.
Paragrafens tredje stycke motsvarar innehållet i det tvistlösningsförfa- rande som anbefalls i art. 3: 3 i EG-förordningen och som utvecklas i det .annex ll som är fogat till ELB-förordningen.
)aragrafens femte stycke motsvarar stadgandet om reciprocitet i art. 4: l i EG-förordningen. Stadgandet bör förstås sä att om en OECD-stat — oavsett konventionsansltttning — inte medger övriga OECD—stater tillgäng till lastvolym enligt de principer som gäller för omfördelningen enligt EG-förordningen. sä skall rederier frän förstnämnda stat inte kttnna göra gällande rätt till deltagande i omfördelning enligt 65% i den svenska konven- tionsbundna handeln.
7 &?
Första stycket hänför sig till art. 22 i konventionen och tredje stycket till art. M och art. tt» i konventionen. Vad gäller ogiItighctspäföljden fär jag hänvisa till den allmänna motiveringen ttndcr 7.4.2.
8 .t'
Beträffande 85 vill jag hänvisa till vad som anförts i den allmänna motiveringen under 7.6 och i frågan om preskription i paragrafens tredje stycke till avsnitt 7.9 i den allmänna ntotivcringen.
Prop. l983/84: 17 88
9 # Paragrafen tillgodoser kravet i art. 26 i konventionen angående behörig- het för linjekonfcrenser och avlastarorganisationer.
105
Paragrafen tillgodoser kravet i art. 25:3 i konventionen att nationellt tvisteförfarande skall avbrytas om förlikningsförhandlingar enligt konven- tionens bestämmelser pägär eller påkallas.
II 5 Beträffande frågan om vilken domstol som bör handlägga mäl enligt lagen färjag hänvisa till den allmänna motiveringen under 7.5.
I2 #
Paragrafen tillgodoser kravet i art. 39 i konventionen att fördragsslu- tande stat skall erkänna och verkställa en rekommendation under de förut— sättningar som anges i artikeln. I övrigt vill jag hänvisa till vad som sagts i den allmänna motiveringen under 7.7.
[3 _ö
Frågan om hur erkännande och verkställighet skall handläggas har i förslaget lösts efter mönster från lagen (l929: l47) om utländska skiljeavtal och skiljedomar.
Hänvisningar till S9
lqu/iträdunde/uns"ränum'lxer
Lagen bör träda i kraft den dag då konventionen träder i kraft för Sveriges del. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när lagen skall träda i kraft.
lf) Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.
11. Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. ”83/84: [7
(,'lr'rx ii'liu.u' pliblii'iiliwi is oli/igulina')
Council Regulation (EEC) No 954/79 of IS May 1979 concerning the ratifieation hy Member States ol'. or their aceession to. the United Nations Convention on a Code of Conduct for Liner (..”oufercnccs
THIS COIiNCIL OF THE EllRt.)l-7l'-IAN C('_)MM UNI'I'IIZS.
Having regard to the Treaty establishing the liuropean liconomic Community. and in particular Article 84 (2) thereof.
Having regard to the draft Regulation sub- mitted by the Commission.
Having regard to the opinion of the l'iuro— pean Parliamentt').
Having regard to the opinion ofthe Econo- mic and Social Committectgl.
Whereas a Convention on a Code of Con- duct for Liner Conferences has been drawn up by a Conference convened under the au- spices of the United Nations Conference on Trade and Development and is open for ratifi- cation or accession: .
Whereas the questions covered by the Code of Conduct are of importance not only to the Member States but also to the Com- munity. in particular from the shipping and trading viewpoints. and it is therefore impor- tant that a common position should be adopt- ed in relation to this Code:
Whereas this common position should re— spect the principles and objectives of the Treaty and make a major contribution to meeting the aspirations of developing coun- tries in the field of shipping while at the same time pursuing the objective of the continuing application in this field of the commercial principles applied by shipping lines of the (_)ECI) countries and in trades between these countries:
til ().l No C IRI. 5. 6. l978. p. 34. t') f).! No C 169. l3. ll. l978. p. 46.
lli/(lga / ()i'i'rxi'irluiiig
(IM/tumult] vil/trix [ml)/ii l'I'fIlL' iir ml)/iuumriA/tl
Rådets förordning (ICC) nr 954/79 av den IS maj 1979
angående medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationer- nas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser
lf-ZLI'ROPEISKA RAD.
som beaktar det Fördrag som etablerar den Europeiska ekonomiska gemenskapen. i syn- nerhet dess artikel 84. (2).
som beaktar det utkast till förordning som framlagts av Kommissionen.
som beaktar Europaparlamentets uppfatt— ning'.
som beaktar den Ekonomiska och sociala kommitténs uppfattning—i.
alldenstund en konvention om en uppfö- randekod för linjekonferenser har utarbetats av en konferens som sammanträtt under be— skydd av Förenta nationernas konferens föl handel och utveckling och som är öppen föl ratifikation eller anslutning:
alldenstund de frågor som behandlas i upp- förandekoden är av betydelse inte bara för medlemsstaterna titan också för Gemenska- pen — särskilt från sjöfarts- och handelssyn- punkt — och det därför är viktigt att en ge— mensam ståndpunkt etableras i förhållande till denna kod:
alldenstund denna gemensamma stånd- punkt måste beakta Fördragets principer och syften och påtagligt medverka till att möta u-ländernas strävanden inom sjöfarten samti— digt som den lever tipp till syftet med en fortsatt tillämpning på detta område av de kommersiella principer som tillämpas at- OECD-ländernas linjerederier och i handclr mellan dessa länder:
(_iIEMENSKAPFRNAS
[()] No (_' Ill. 5. (t. I97R. p. 34. " ().l No C 369. l3. ll. l978. p. 46.
Prop. 1983/84: 17
Whereas to secure observance of these principles and objectives. since the Code of Conduct contains no provision allowing the accession of the Community as such. it is important that Member States ratify or ac- :edc to the (Tode of Conduct subject to cer- tain arrangements provided for in this Regu- lation'.
Whereas the stabilizing role of conferences in ensuring reliable services to shippers is recognized. but it is nevertheless necessary to avoid possible breaches by conferences of the rules of competition laid down in the Treaty: whereas the Commission will accord- ingly forward to the Council a proposal for a Regulation concerning the application of those rules to sea transport.
HAS ADOPTED THIS REGULATION:
Ari/("le I
I. When ratifying the United Nations Con- vention on a Code of Conduct for Liner Con- ferences. or when acceding thereto. Member States shall inform the Secretary-General of the United Nations in writing that such ratifi- cation or accession has taken place in accor- dance with this Regulation.
2. The instrument of ratilication or acces- sion shall be accompanied by the reserva- tions set out in Annex I.
Artic/(' 2
l. In the case of an existing conference. 'ach group of shipping lines of the same na- tionality which are members thereof shall de- termine by commercial negotiations with an- other shipping line ofthat nationality whether the latter may participate as a national ship- ping line in the said conference.
Ifa new conference is created. the shipping lines of the same nationality shall determine by commercial negotiations which of them may participate as a national shipping line in the future conference.
2. Where the negotiations referred to in paragraph | fail to result in agreement. each Member State may. at the request of one of the lines concerned and after hearing all of them. take the necessary steps to settle the dispute.
3. liach Member State shall ensure that all
alldenstund det. för att säkerställa beak- tande av dessa principer och syften. är viktigt att medlemsstaterna — då koden intc inne— häller någon bestämmelse som medger an— slutning av Gemenskapen som sådan — ratif- cerar eller ansluter sig till uppförandekoden med förbehåll för vissa arrangemang som fö- reskrivs i denna förordning:
alldenstund konferensernas stabiliserande roll när det gäller att säkerställa pålitliga transporttjänster för avlastare erkänns. men det icke desto mindre är nödvändigt att tind- vika möjliga brott av konferenser mot de kon- kurrensregler som fastställts i Fördraget; all- denstund Kommissionen därför kommer att överlämna till Rådet ett förslag till lörordning rörande tillämpningen av dessa regler på sjö- transport.
HAR ANTAGIT DENNA FÖRORD- NING:
Artikel I
1. När medlemsstaterna ratil'icerar eller ansluter sig till Förenta nationernas uppfö- randekod för linjekonferenser. skall de skrift- ligen underrätta Förenta nationernas general- sekreterare om att sådan ratifikation eller anslutning har ägt rum i enlighet med denna förordning.
2. Ratifikations- eller anslutningsinstru- mentet skall åtföljas av de reservationer som återges i bilaga I.
Ål'ff/t'('f2
l. När det gäller en befintlig konferens. skall varje grupp av linjerederier av samma nationalitet. som är medlemmar. bestämma genom kommersiella förhandlingi'ir med ett annat linjerederi av denna nationalitet. om det senare får delta som nationellt linjerederi iden aktuella konferensen.
Om en ny konferens etableras. skall linje- rederierna av samma nationalitet genom kommersiella förhandlingar bestämma vilket eller vilka av dem som får delta som natio- nellt linjerederi i den framtida konferensen.
2. ()m förhandlingarna. enligt punkt l. inte leder till enighet. kan varje medlemsstat. på begäran av ett av de berörda linjerederierna och efter hörande av dem alla. vidta nödvän- diga ätgärder för att avgöra tvisten.
3. Varje medlemsstat skall säkerställa att
Prop. 1983/84: 17
vessel—operating shipping lines established on its territory under the 'l'reaty establishing the European Economic Community are treated in the same way as lines which have their management head oflice on its territory and the effective control of which is escrcised there.
A rlit'lt' 3
|. Where a liner conference operates a pool or a bcrthing. sailing andfor any other form of cargo allocation agreement in accordance with Article 2 of the (Ä'ode of Conduct. the volume ofcargo to which the group of nation— al shipping lines of each Member State par- ticipating in that trade or the shipping lines of the Member States participating in that trade as third-country shipping lines are entitled under the Code shall be redistributed. unless a decision is taken to the contrary by all the lines which are members of the Conference and parties to the present redistribution rules. This redistribution of cargo shares shall be carried out on the basis of a unani- mous decision by those shipping lines which are members of the conference and partici- pate in the redistrihution. with a view to all these lines carrying a fair share ofthe confer- ence trade.
2. The share finally allocated to each par- ticipant shall be determined by the applica- tion ol'commercial principles. taking account in particular of: ta) the volume ofcargo carried by the con- ference and generated by the Member States whose trade is served by it: tb) past performance of the shipping lines in the trade covered by the pool: (c) the volume ofcargo carried by the con- ference and shipped through the ports of the Member States: (dl the needs ofthe shippers whose cargoes are carried by the conference.
3. lf no agreement is reached on the redis- tribution of cargoes referred to in paragraph I. the matter shall. at the request of one of the parties. be referred to conciliation in ac— cordance with the procedure set out in Annex ll. Any dispute not settlcd by the conciliation procedure may. with the agreement of the parties. be referred to arbitration. In that event. the award of the arbitrator shall be binding.
QI
alla linjerederier. som är etablerade pä dess territorium i enlighet med Fördraget som etablerar den Liuropeiska ekonomiska ge- menskapen. behandlas pä samma sätt som linjerederier som har sitt huvudkontor pä dess territorium och vilkas faktiska ledning utövas där.
makt-13
l. När en linjekonferens driver en pool eller har ett avtal om anlöp. avgang och/"eller nägon annan form av lasttilldclning i enlighet med artikel 2 i uppförandekoden. skall den lastvolym omfördelas som varje medlems- stats grupp av nationella linjerederier som deltar i den trafiken eller de linjerederier i medlemsstater som deltar sorti tredje—lands linjerederier i den trafiken är berättigade till enligt koden. om inte ett beslut om motsatsen tas av alla de linjerederier som är medlemmar av konferensen och (milattas av dessa omför- delningsregler. Denna omfi'n'delning av last- andelar skall göras pä grundval av ett enhäl- ligt bcslut av de linjerederier som är medlem- mar av konferensen och som deltar i omför— delningen. i avsikt atl alla dessa linjerederier transporterar en rättvis andel av konferens- trafiken.
!. Den andel som slutligen tilldelas varje deltagare skall bestämmas genom tillämpning av kommersiella principer. under särskilt hänsynstagande till:
al den lastvolym som transporteras av kon— ferensen och som härrör frän de medlems- stater vilkas handel betjänas av den:
b) linjerederiernas tidigare prestationer i den trafik som omfattas av poolen:
cl den lastvolym som transporteras av kon— ferensen och som skeppas över medlemssta- ternas hamnar:
dl de avlastares behov. vilkas laster trans- porteras av konferensen.
3. Om ingen enighet uppnås om den last- omfördelning som avses i punkt l. skall frä- gan. pä begäran av en av parterna. hänskjutas till förlikning i enlighet med det i bilaga ll fastställda förfarandet. Varje tvist som inte biläggs genom förlikningsförfarandc kan. med parternas samtycke. hänskjutas till skil- jedom. l sädant fall skall skiljedomarens dom vara bindande.
Prop. [983/84: [7
4. At intervals to be laid down in advance. shares allocated in accordance with para- graphs l. 2 and 3 shall be regularly reviewed. taking into account the criteria set out in paragraph 2 and in particular from the view- point of providing adcquate and efficient scr— vices to shippers,
Ål'lfl'll' 4
|. In a conference trade between a Member State of the Community and a State which is a party to the Code of Conduct and not an ()lile) country. a shipping line of another Member State of the OECD wishing to par— ticipate in the rcdistribution provided for in Article 3 of this Regulation may do so subject to reciprocity defined at governmental or ship—owners' level.
2. Without prejudice to paragraph 3 of this Article. Article 2 of the Code of Conduct shall not be applied in conference trades be- tween Member States or. on a reciprocal ba- sis. between such States and the other ()ECD countries which are parties to the Code.
3. Paragraph 2 of this Article shall not af- fect the opportunities for participation as third country shipping lines in such trades. in accordance with the principles reflected in Article 2 ofthe Code of Conduct. of the ship- ping Iines of a developing country which are recognized as national shipping lines under the ("ode and which are: ta) already members of a conference serv— ing these trades: or lb) admitted to such a conference under Article I (3) ofthe Code.
4. Articles 3 and H (9) of the Code of Conduct shall not be applied in conference trades between Member States or. on a recip- rocal basis. between such States and other ()ECD countries which are parties to the code.
5. In conference trades between Member States and between these States and other OECD countries which are parties to the Code of Conduct. the shippers and ship-own- ers of Member States shall not insist on ap- plying the procedures for settling disputes provided for in Chapter Vl of the Code in their mutual relationships or. on a reciprocal basis. in relation to shippers and ship-owners ofother OECD countries where other proce- dures for settling disputes have been agreed
4. De andelar. som tilldelats i enlighet med punkt I. 2 och 3. skall regelbundet. efter i förväg bestämda intervall. omprövas med hänsyn till de kriterier som anges i punkt 2 och i synnerhet med hänsyn till avsikten att tilllutndahälla avlastarna lämpliga och effek- tiva transporttjänster.
Artikel-1
I. I konferenstrafik mellan en medlemsstat i E(i och en stat som är ansluten till uppfö- randekoden och inte ett (')liCD—land. kan ett linjerederi frän en annan 0ECO-medlemsstat som önskar delta i den omfi'wdelning som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning göra sä under förutsättning av ömsesidighet som den preciserats pä regerings- eller redare- nivä.
2. Utan hinder av punkt 3 i denna artikel. skall uppförandekodens artikel 2 inte tilläm— pas pä konferenstrafik mellan medlemsstater eller. på grundval av ömsesidighet. mellan sädana stater och de andra OECD-länder som är anslutna till koden.
3. Punkt 2 i denna artikel skall inte påverka möjligheterna för linjerederier i ett u-land att delta som trcdje-lands-linjerederier i sådan trafik. i enlighet med de principer som äter- speglas i artikel 2 i uppförandekoden. om de är erkända som nationella linjerederier enligt koden och som:
att redan är medlemmar av en konferens som betjänar denna trafik: eller
b) är beviljade inträde i en sädan konferens enligt kodens artikel !. punkt 3.
4. Artiklarna 3 och M. punkt 9 i uppföran- dekoden skall inte tillämpas på konferenstra- fik mcllan medlemsstater eller. på grundval av ömsesidighet. mellan sädana stater och andra OECD—länder vilka är anslutna till ko- den.
5. I konferenstralik mellan medlemsstater och mellan dessa stater och andra OECD— ländcr. som har tillträtt uppförandekoden. skall avlastarna och redarna frän medlems- länderna inte kräva tillämpning av de förfa- randen för biläggande av tvister som ges i kapitel VI i koden i förhällandc dem emellan och ej heller. på grundval av ömsesidighet. i förhållande till avlastare och redare frän and— ra OECD-länder. om andra förfaranden för biläggande av tvister har överenskommits
Prop. l983/84: 17
between them. They shall in particular take full advantage ofthe possibilities provided by Article 25 ( l ) and (2) ofthe Code for resolving disputes by means of procedures other than those laid down in Chapter Vl of the Code.
Article 5
For the adoption of decisions- relating to matters defined in the conference agreement concerning the trade of a Member State. oth- cr than those referred to in Article 3 of this Regulation. the national shipping lines of such State shall consult all the other Commu- nity lines which are members of the confer- ence before giving or withholding their as- sent.
Artic/:'()
Member States shall. in due course and after consulting the Commission. adopt the laws. regulations or administrative provi- sions necessary for the implementation of this Regulation.
'l'his Regulation shall be binding in its en- tirety and directly applicable in all Member States.
Dorte at Brussels, [5 May l979.
For the Council 'l'he President
R. Bott/iu
mellan dem. De skall sarskilt fullt ut utnyttja de i kodens artikel 25, punkt ! och 2. erbjud- na möjligheterna att bilägga tvister medelst annat förfarande än det som föreskriVs i ko- dens kapitcl Vl.
ArtikulS
För deltagande i beslut i fragor som anges i konferensawtalel angäende en medlemsstats handel — dock ej de frägor som avses i artikel 3 i denna förordning — skall de nationella linjerederierna i en sädan stat radfräga alla de andra linjerederierna frän IBG som är med- lemmar av konferensen innan de ger eller vägrar ge sitt bifall.
Artikel ()
Medlemsstater skall, i vederbörlig ordning och efter att ha rädfrägat Kommissionen. anta de lagar. föreskrifter eller administrativa bestämmelser som erfordras för tillämpning- en av denna förordning.
Denna förordning skall vara bindande i sin helhet och omedelbart tillämplig i alla med- lemsstater.
Som skedde i Bryssel den IS maj l979.
För radct Ord förandcn
R. Bott/in
Prop. 1983/84: 17
Annex ] Reservations
When ratifying thc Convention or when acceding thereto. Member States shall enter the following three reservations and interpre- tative reservation:
l. For the purposes of the Code of Con- duct. the term "national shipping line' may. in the case of a Member State of the Communi- ty. include any vessel—operating shipping line established on the territory of such Metnber State in accordance with the EEC Treaty.
3. (a) Without prejudice to paragraph (b) of this reservation. Article 2 of the Code of Con- duct shall not be applied in conference trades between the Member States ofthe Communi- ty or. on a rcciprocal basis. between such States and the other (.")ECI') countries wich are parties to the Code.
(b) Point tal shall not affect the opportuni- ties for participation as third country ship- ping lines in such trades. in accordance with the principles rellected in Article 2 of the Code. of the shipping lines of a developing country which are recognized as national shipping lines under the Code and which are:
(i) already members of a conference serving these trades; or
(ii) admitted to such a conference under Article l (3) ofthe Code.
3. Articles 3 and 14 (9) of the Code of Conduct shall not be applied in conference trades between the Member States of the Community or. on a reciprocal basis. be- tween such States and the other ()ECD coun- tries which are parties to the Code.
4. In trades to which Article 3 ofthe Code of Conduct applies, the last sentence of that Article is interpreted as meaning that: tal the two groups ol' national shipping lines will coordinate their positions before voting on matters concerning the trade betWeen their two countries; (b) this sentence applies solely to matters which the conference agreement identilies as requiring the assent of both groups of nation- al shipping lines concerned. and not to all matters covered by the conference agree- mem.
Bilaga [ Reservationer
När medlemsstaterna ratificerar eller an- sluter sig till konventionen. skall de anft'jra följande tre reservationer och följande tolk- ningsreservation:
|. Vad avser uppft'irandekoden kan termen "nationellt linjerederi" när det giiller en med- lemsstat i EG omfatta varje linjerederi sotn iir etablerat på en sådan medlemsstats territo- rium i enlighet med l-"ördraget om E(i.
2. a) Utan hinder av punkt b) i denna reser- vation. skall kodens artikel 2 inte tillämpas på konferenstrafik mellan medlemsstater i EU eller. på grundval av ömsesidighet. mellan sadana stater och de andra OECD-lander som är anslutna till koden.
b) Punkt a) skall inte piiverka möjligheter— na för linjeredericr från ett u—land att delta som tredje-lands linjerederier i slidan trafik. i enlighet med de principer som iitcrspeglas i artikel 2 i koden. om de är erkända som natio- nella linjerederier enligt koden och:
(i) redan är medlemmar av en konferens som trafikerar dessa tradcr'. eller (ii) är beviljade inträde i en sådan konfe- rens enligt kodens artikel I, punkt 3.
3. Artiklarna 3 och H. punkt 9. i uppföran- dekoden skall inte tillampas på konferenstra— tik mellan medlemsstater i EU eller. pil grundval av ömsesidighet. mellan sädana stater och de andra OECD-länder vilka iir anslutna till koden.
4. För trafik diir artikel 3 i uppförandeko- den iir tillämplig tolkas den sista meningen i den artikeln som följer: at de tvii grupperna av nationella linjere— derier kommer att samordna sina stand— punkter innan de röstar i frågor som berör trafiken mellan deras två länder;
b) denna mening giiller endast frågor vilka i konferensavtalet anges såsom fordrandc bi— fall av båda de berörda grupperna av natio- nella linjcrederier. och inte alla frågor som omfattas av konferensavtalet.
Prop. l983/84: 17
Annex ll Conciliation referred to in article 3 (3)
The parties to the dispute shall designate one or more conciliators.
Should they fail to agree on the matter. each of the parties to the dispute shall desig- natc a conciliator and the conciliators thus designated shall co-opt another conciliator to act as chairman. Should a party fail to desig- nate a conciliator or the conciliators designat- ed by the parties fail to reach agreement on the chairman. the President of the lnterna— tional Chamber of Commerce shall. at the request of one of the parties. make the neces- sary designations.
The conciliators shall make every endea- vour to settle the dispute. 'l'hey shall decide on the procedure to be followed. Their fccs shall be paid by the parties to the dispute.
Parterna i tvisten skall utse en eller flera lörlikningsmän.
Skulle de inte lyckas komtna överens i denna sak. skall var och en av parterna i tvisten utse en förlikningsmän och de siilunda utsedda förlikningsmännen skall tillsammans välja en annan förlikningsmän som skall fun— gera som ordförande. Skulle en part under- låta att utse en förlikningsman eller de av parterna utsedda förlikningsmännen inte kunna komma överens om ordföranden. skall presidenten i Internationella handelskam- maren. pä begäran av en av parterna. göra de erforderliga utnämningarna.
Förlikningsmännen skall göra sitt yttersta för att bilägga tvisten. De skall besluta om den procedur som skall följas. Deras arvode betalas av parterna i tvisten.
Prop. 1983/84: 17 %
Bi/ugu 2 De! rt'mitlt'rmleji'irslugt'!
Förslag till Lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april !974 om en uppförandekod för linjekonferenser
Allmänt
l & Denna lag skall tillämpas på den linjesjöfart som bedrivs av linjekon— ferenser i handeln mellan de stater som har anslutits till den i Geneve den () april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för linjekonfe- renser.
2 & Kap. l—Vl av konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag. Konventionens engelska text jämte en svensk översättning är intagen i bilaga till denna lag'.
Regeringen fullgör de uppgifter som enligt konventionen ankommer pä svensk myndighet. om inte annat föreskrivs i denna lag.
Vid tillämpningen av konventionen skall iakttas vad som föreskrivs i det följande.
Ömsesidighet
3 5 Den som hör hemma i annan stat som har anslutit sig till konven- tionen kan inte äbcropa rättigheter enligt denna lag. om inte staten i fråga ger motsvarande rättigheter till den som hör hemma i stat som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD-stat).
Nationellt linjerederi m. m.
4 5 Frågan om ett linjerederi i Sverige skall fä detta som svenskt natio— nellt linjeredcri i en konferens avgörs genom förhandlingar mellan de svenska medlemmarna i konferensen eller. i fråga om en ny konferens. de svenska rederier som avser att ingä i konferensen. Uppnäs inte enighet. kan regeringen på begäran av ett av de berörda rederierna utse det rederi eller de rederier som skall få delta i konferensen.
Regeringen beslutar om vilka organisationer av avlastare som kan ätnju- ta rättigheter eller ha skyldigheter enligt konventionen.
Undantag från tillämpning av konventionens regler om lastuppdelning m. m.
5 & Reglerna i art. 2. 3. l4t9) och kap. Vi i konventionen gäller inte i handeln mellan OECD-stater. Dessa regler skall dock helt eller delvis tillämpas i handeln mellan Sverige och annan OECD-stat. om staten i fräga gör motsvarande regler tillämpliga.
Bestämmelserna i första stycket skall dock inte päverka möjligheterna för linjerederi hemmahörande i utvecklingsland. som är anslutet till kon- ventionen. att delta som rederi frän tredje land i handel mellan Sverige och annan OECD-stat i enlighet med principerna i art. 2 i konventionen. Detta
' Bilagan här utesluten.
l'rop. 1983/84: W 97
gäller under förutsättning att rederiet är erkänt som nationell linje och medlem i en konferens som betjänar handeln i fräga.
(")m parterna i handeln mellan Sverige och andra (_)l:',(_'D-statcr har träffat särskilda avtal om förfarandet vid biläggande av tvister mellan linjerede- rierna inbördes eller mellan linjerederierna och avlastarna skall detta avtal gälla. Har sädant avtal inte träffats. skall reglerna i kap. Vl i konventionen gälla utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket.
6 5 När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelningsav- tal i enlighet med art. 2 i konventionen. skall den transportandel som tillkommer ett linjerederi från en OECD—stat omfördelas mellan samtliga rederier frän OECD-stater. om inte enighet räder om motsatsen. Beslut om omfördelning skall syfta till att ge samtliga sädana linjerederier en rättvis andel av konferensens trafik.
De transportandelar som efter omfördelning tilldelas ett linjerederi skall bestämmas med utgängspunkt i sedvanliga affärsmässiga principer och med särskild hänsyn till
a) den lastvolym som transporteras av konferensen och som härrör frän de OECD-stater vilkas utrikeshandel den betjänar.
bl linjerederiernas tidigare deltagande i den linjefart som omfattas av marknadsdelningen.
cl den lastvolym som transporteras av konferensen och som skeppas över OECD—staters hamnar.
d) behoven hos de avlastare vars gods transporteras av konferensen. Kan enhälligt beslut om omft'irdclningen av transportandelarna inte träf- fas. skall frägan på begäran av någon av parterna hänskjutas till förlikning enligt vad som sägs i detta stycke. Parterna skall utse en eller flera förlikningsmän. Kan parterna inte enas härom skall vardera av dem utse en förlikningsmän och de sälunda utsedda förlikningsmännen tillsammans välja en tredje. som skall fungera som ordförande. Skulle någon part underläta att utse förlikningsmän eller kan de av parterna utsedda förlik- ningsmännen inte komma överens om ordförande. skall presidenten i lntcrnationella handelskammaren. på begäran av någon av parterna. utse de förlikningsmän som behövs. Förlikningsmännen beslutar själva om det förfarande som skall följas. Deras arvode betalas av parterna. Tvist som inte biläggs genom förlikning katt hänskjutas till skiljedom. om parterna är eniga om detta.
Fördelningen av transportandelar skall regelbundet ses över vid i förväg bestämda tidpunkter. Vid översynen skall särskilt beaktas att avlastarna fär tillgäng till ändamålsenliga och effektiva transporter.
Reglerna om omfördelning gäller inte till förmän för linjerederi hemma- hörande i en (')ECD-stat som inte medger motsvarande omfördelning.
Ogiltighet
7 & Villkor i konferensavtal som inte uppfyller de krav som ställs i konventionen är ogiltigt i den del det strider mot konventionen. Detsamma gäller för avtal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser.
Villkor som avviker från konventionens regler om konferenstariffer i art. llt I) är ogiltiga i den del de avviker.
Förekommer allmänna höjningar av frakterna eller införs tilläggsavgifter titan att det förfarande som har föreskrivits i konventionen har iakttagits. är höjningarna eller införandet av tilläggsavgifter helt eller delvis ogiltiga.
7 Riksdagen 108084. fram/. Nr [7
Jrop. l983/84: l7 98
lurisdiktion m. m.
i & 'l'vist som gäller tillämpningen av bestämmelserna i konventionen :ller som pä annat sätt rör förhällanden som är reglerade i denna lag får läckas vid svensk domstol
a) om den gäller en konferens som betjänar svensk utrikeshandel.
h) om talan riktas mot nagon som har hemvist häri riket. cl om talan riktas mot nagon som pa grund av avtal skall svara här.
d) om talan riktas mot nägon som med hänsyn till sakens anknytning till ;venska förhällanden bör svara här.
'l'alan kan avvisas. om tvisten pä grund av anknytning till en annan stat :ller med hänsyn till omständigheterna inte är ägnad att avgöras här.
lin fordran som härrör ur ett sädant rättsförhällande som är reglerat i konventionen är preskriberad. om talan inte har väckts inom tvä är efter '.let att fordringen uppkom eller sex månader efter det att internationell förlikning avslutades.
9 & [in linjekonferens eller en organisation av avlastare kan 'ara part i sädana tvister som avses i 8 &.
litt linjerederi som är medlem i en konferens och har säte häri riket är behörigt att ta emot delgivning för konferensen. Sädan delgivning skall då anses ha skett med varje enskild medlem av konferensen. Motsvarande gäller för en organisation av avlastare och för medlem i sådan organisation.
IO & Har talan väckts i fräga som enligt konventionen kan bli föremål för internationell förlikning. skall rätten på begäran av nägon av parterna avvisa talan. Väeks talan efter det att begäran om internationell förlikning har framstz'ftllts. skall rätten avvisa talan.
ll & Mäl enligt 85 prövas av den tingsrätt som är behörig enligt 336— 337 && sjölagen tl89] : 35 s. I). Finns inte behörig s_iörättsdomstol. fär talan väckas vid Stockholms tingsrätt.
Verkställighet av rekommendation efter internationell förlikning
12 & En rekommendation som utfärdats med anledning av förlikningsför- farande enligt art. 39 i konventionen gäller här i riket mellan de parter som har godkänt rekommendationen. Pä ansökan av en sädan part får rekom- mendationen ocksä verkställas här mot annan godkännande part.
En rekommendation skall dock inte erkännas och verkställas här. om det visas
|. att en part som godkänt rekommendationen inte var behörig därtill. 2. att rekommendationen tillkommit under inflytande av tväng eller svikligt förledande. 3. att valet av förlikningsmän eller förfarandet inte gått till på det sätt som föreskrivs i konventionen eller
4. att rekommendationen är oförenlig med grunderna för rättsordningen här i riket.
Om nägon omständighet som anges i andra stycket 1—4 endast berör en del av rekommendationen. skall denna erkännas och verkställas i äter- stäende delar. om dessa kan särskiljas frän rekommendationen i övrigt.
Prop. 1983/84: [7 99 13 & Ansökan om verkställighet av en rekommendation görs hos Svea hovrätt. Rekommendationen skall ges in i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet. Om en handling i ärendet är avfattad pä annat främmande språk än danska och norska. skall handlingen ätföljas av en översättning till svenska.
Motparten skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Bifalls ansökningen. verkställs rekommendationen säsom lagakraftägande dom. om något annat inte förordnas med anledning av talan mot hovrättens beslut.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
l'rop. WS$/84: 17 IOO
Utdrag
LAGRÄ [)fi'l' PROTOKOI .l. vid sammanträde l983—tl5-27
Närvarande: justitierädet l-"redlund. regeringsrådet Brodén. justitierädet l'alm.
länligt lagrädet den 18 mars I983 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regcringssatnmanträde den l7 mars l983 har regeringen pä hemställan av statsrädet och chefen för kommunikationsdepartementet beslutat in- hämta lagrädets yttrande över förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april l974 om en ttppförant'lekot'l för linje- konferenser.
lförslagct har inför lagrådet föredragits av htwrättsassessorn lngrid Forsström.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Allmänt
I det remitterade lagförslaget har regler från skilda häll sammanförts. Genom den föreslagna lagen görs sålunda huvuddelen av bestämmelserna i l974 ärs FN-konvcntion om en uppförandekod för linjekonferenser till svensk lag. Vidare upptar den föreslagna lagen regler som hämtar sitt innehäll frän en av E(izs räd är l979 utfärdad förordning angående IBG-sta- ternas ratifikation eller anslutning till nämnda FN-konvention. De frän E(j—förordningcn härrörande reglerna modifierar i skilda hänseenden be— stämmelserna i konventionen. Dessutom innehäller lagförslaget vissa be- stämmelser som ansetts behövliga för genomförandet av koden och förord- ningen.
När konventionen för nio är sedan lades fram inom FN var Sverige bland de länder som röstade emot att den skulle antas. Enligt vad som upplysts i remissen är avsikten numera att Sverige vid lämpligt tillfälle skall ansluta sig till konventionen. Det tillhör inte lagrådets uppgifter att ta ställning till frägan om Sverige bör ansluta sig till konventionen eller inte. Ett ställningstagande till den frågan kräver nämligen beaktande även av synpunkter som lagrädet inte har att företräda. t. cs. samhz'illsckonomiska och politiska överväganden. Konventionens rättstekniska beskaffenhet som lagrädet har att bedöma kan emellertid ingå som ett moment bland andra i bedömningen av anslutningsfrägan.
Konventionen mäste — även med beaktande av att den är en internatio- nell produkt tillkommen under hänsynstagande till många motstridiga intressen — anses vara en omständlig. svåröverskädlig. och i stor utsträck- ning oklar fötfattningsmateria. Som belysande exempel kan nämnas det för konventionens syften centrala avsnittet i artikel 2. som i en svärtillgänglig
Prop. 1983/84: ]7 . ttll
reglering söker bestämma. hur stora markatalsandelar som skall tillkomma olika i en konferens ingäende linjerederier. utan att lämna nägot använd— bart besked om vad andelarna skall beräknas på tjfr Bernitz m. tl. "Sjöfart och konkurrensrätt" s. 39). Många av Oklarheterna i konventionen beror på att olika bestämmelser är för allmänt hållna eller eljest har ett oprecist eller svärgripbart innehåll. Som exempel kan nämnas bestämmelserna i artikel ! punkt 3 om rätt till medlemskap i en konferens. inte minst den i andra stycket upptagna regeln. samt föreskriften i artikel 3 att omröst- ningsreglerna i en konferens skall vara sådana att de inte hindrar en ordnad verksamhet i konferensen eller den handel den betjänar. Andra oklarheter kan sägas vara av strukturell natur. Konventionen innehäller sålunda en blandning av bestämmelser. som har karaktär av rättsligt oförbindande rekommendationer, och regler med rättslig effekt utan att i erforderlig utsträckning klargöra till vilken kategori en viss konkret föreskrift skall höra. ['den mån det rör sig om rättsregler är det inte sällan tveksamt. om en viss regel skall vara dispositiv. dvs. gällande endast om nägot annat inte har avtalats, eller indispositiv. dvs. gällande trots att nägot annat avtalats. Reglerna om marknadsdelning förefaller (. ex. vid läsningen av artikel 2 att vara dispositiva men vid läsning av artikel 22 att vara indispositiva. De lösningar på rättsliga problem som valts i konventionen är emellanåt disku- tabla. [, ex. försöken att behandla linjekonferens bäde som rättssubjekt (jfr artikel 26) och som organisation utan egen rättssubjektivitet (ifr definitio- nen pä linjekonferens i kap. l). Med hänsyn till konventionens beskaffen- het och till att remissbehandling inte skett är det svärt att förutsäga vilka lösningar av olika sakfrågor som konventionsbestämmelserna kan leda till i praktisk tillämpning. Vad man däremot kan vara övertygad om är. att bestämmelserna kommer att välla avsevärda tillämpningssvärigheter och skapa betydande osäkerhet pä de omräden av rättslivet som berörs av konventionen. Som helhetsomdöme kan sägas, att konventionen bedömd som rättsteknisk produkt framstår som föga agnad att läggas till grund för lagstiftning. I detta sammanhang kan tilläggas, att även EG—lörordningen i sig utgör en komplicerad materia. Att med konventitmen och EG-l'örord- ningen som huvudsakliga beståndsdelar ästadkomma ett funktionsdugligt regelsystem är utomordentligt svärt. Frågan är om det ens är möjligt.
Om Sverige ansluter sig till konventionen. måste denna i erforderliga delar införlivas med svensk rätt. Detta avses i det remitterade förslaget ske genom inkorporation i den formen att vissa kapitel i konventionen förkla— ras skola i sin engelska text gälla som svensk lag. När såsom i föreliggande fall en konvention saknar svensk autentisk text leder inkorporationstneto- den till att en svensk författning kommer att utfärdas enbart pa främmande spräk. Ett starkt allmänt intresse talar emot att i'sädana fall använda inkorporationsmetoden. Säsom framhållits av utredningen om författ— ningspublieering i dess betänkande om internationella överenskmnmelser och svensk rätt (SOU l974: 100 s. 98) bör den viktiga grundsatsen att 8 Riksdagen I 983,18»! . I .t'mnl. Nr 17
Prop. [983/84: 17 HD
svenska författningar skall utfärdas på svenska spräket i princip följas också när det är fråga om konventionsbestämmelser som införlivas med svensk rätt. I det nu aktuella lagstiftningsärcndet talar ytterligare ett vä— gande skäl emot en användning av inkorporationsmctoden. För att inte lagstiftningen skall bli alltför svårtillgänglig bör om möjligt varje frän ECE-förordningen hänttad bestämmelse placeras i anslutning till den kon- ventionsbestämmelse som den modifierar. nägot som inkorporationsmeto- den inte tillåter. Lagrådet bedömer det som en lagteknisk och för tillämp- ningen stor fördel, om i stället för 5 och ess i lagförslaget den text som anges där kan inarbetas på de ställen i lagen där den sakligt hör hemma. Även med beaktande av att det är fråga om lagstiftning som i första hand är av intresse för personer med vana att i sin yrkesutövning nyttja främmande språk vill lagrädet förorda. att någon typ av transformation kommer till användning i stället för inkorporation. Att välja den typ av transformation, som brukar kallas den traditionella och som gär ut pä att i grunden omar- beta konventionsbestämmelser till en med svensk lagteknik och svenskt . lagspräk överensstämmande författningstext. torde väsentligen på de skäl departementschefen anfört inte kunna ifrågakomma i förevarande fall. Den metod för införlivande som i nyssnämnda betänkande (s. 990 kallats transformation genom översättning bör däremot kunna användas. Meto- den kan sägas innebära att svensk översättning av konventionstexterna görs till svensk lag. Den hindrar inte, att uppenbart obehövliga konven- tionspartier utesluts eller att en försiktig omredigering av materialet sker. när det ökar läsbarheten. Inte heller hindrar metoden. att bestämmelser härrörande från [EG-förordningen placeras i sitt sammanhang. I de danska författningarna om linjekonferenser har denna metod med framgång an- vänts. Det måste emellertid betonas. att man varken med denna eller med nägon annan införlivandemetod kan eliminera det stora flertalet av de oklarheter som förekommer i konventionen. Oavsett inft'irlivandemctod behöver den översättning som bifogats remissen överses i vissa delar.
2 5
Lagrådet har i det allmänna avsnittet förordat. att transformation av visst slag användes i stället för inkorporation. när konventionen i erforder- liga delar skall införlivas med svensk rätt. I anslutning till förevarande paragraf vill lagrådet tillägga följande.
I paragrafen föreskrivs. att vissa angivna delar av konventionen skall i sin engelska text gälla som svensk lag. Konventionen är avfattad på engelska, franska. kinesiska. ryska och spanska spräken. Alla fem tex- terna äger enligt artikel 54 lika vitsord. Den föreslagna bestämmelsen att endast en av de autentiska texterna skall gälla som svensk lag stär inte väl samman med denna artikel. Även i övrigt kan lämpligheten av en sådan ordning ifrågasättas. lnkorporation i egentlig mening innebär att konven- tionsbestämmelser som skall tolkas med utgångspunkt i sina autentiska
Prop. 1983/84: 17 IO]
texter görs till svensk författning. Det är väl känt. att konkreta tillämp- ningsfrägor ofta aktualiserar skillnader mellan de olika autentiska testerna i en konvention. Valet av en av de autentiska texterna till svensk lag katt innebära ett omedvetet ställningstagande i olika tolkningsfrägor. Ett mera korrekt förfarande synes vara att dels föreskriva. att vissa närmare an- givna delar av konventionen skall gälla som svensk lag. dels i paragrafen hänvisa till den traktatsamling där konventionen i sin helhet är publicerad dels att som bilaga till lagen foga minst en autentisk tcxtjämte översättning därav (jfr SOU l974: ltltl s. ltlö fl. I ett sådant ft'irfaringssätt bör inkorpora— tioncn även omfatta en bestämmelse av det slag som finns i artikel 54.
Den i ?. .b" föreslagna inkorporationen omfattar också konventionsbestäm- melser som riktar sig till de fördragsslutande staterna med äläggande att vidtaga åtgärder med avseende på deras nationella lagstiftning. Bestäm- melser av denna typ kan Linder inga förhällanden inflyta i svensk lag. 'liill bestämmelser som pä grund härav eller av liknande skäl mäste utgå ur lagförslaget hör artikel 26 (eventuellt med undantag av punkt 2 vars funk— tion i dcnna artikel förefaller oklar). artikel 30 och artikel 39 samt artikel 46 jämte den närmast föregående rubriken.
Bestämmelsen i andra stycket bör enligt lagrädets uppfattning anknyta till uttrycket "behörig myndighet" sädant det definierats i koden och endast innehälla att regeringen fullgör de uppgifter som ankommer pä sådan myndighet.
l_.agförslagets senare paragrafer upptar i flera avseenden undantag från de lagbestämmelser som skall gälla genom införlivandet av koden. Detta bör uttryckas tydligare än genom den föreslagna bestämmelsen i tredje stycket av 2 5. Om lagteknikcn i remissförslaget vidhälls bör stycket utgå och ersättas genom att till första stycket första meningen läggs orden "om inte annat framgår av det följande". Med den uppbyggnad av lagen som lagrådet förordat blir det däremot möjligt att i stället anknyta de olika undantagen direkt till de konventionsbestämmelser som berörs.
3 li
Konventionen utgör ett resultat av ett mellanstatligt samarbete för har- monisering av vissa näringsrättsliga normer pä Iinjesjöfartens omrädc. ] och med att konventionens bestämmelser blir införlivade med svensk lag skall lagen iakttas av i första hand enskilda linjerederier som är verksamma i en linjekonferens. Lagen kan även komma att tillämpas av svensk dom- stol i fall av tvist som avses i 8 $$.
] lagförslaget upptas i 3.5 en regel om begränsad tillämpning av lagens bestämmelser i fall då en konventionsstat brister i ömsesidighet i något hänseende som föreskrivs i konventionen. Enligt den föreslagna regeln skall sålunda rättigheter enligt_ lagen inte kunna åberopas av den som hör hemma i en konventionsstat. om denna stat inte medger motsvarande rättigheter till den som hör hemma i en OECD-stat.
l'rop. WSJ/84: l7 nu
Det framgär av vad som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 7. l) ltt det föreslagna stadgandet är avsett att användas som ett motmedel i de ,ituationer där en konventionsstat inte uppfyller sina folkrättsliga förplik- elser. Frägan httr och av vem det skall fastställas att det i en viss situation "oreliggcr ett konventionsstridigt handlande från en ansluten stats sida werörs dock inte i motiven. F.nligt förslagets avfattning torde det komma tll äligga berörda svenska domstolar när part yrkar det — och även in_ierederier i deras verksamhet — att göra en egen bedömning av frägan tm ömsesidighet samt i vad män en avvikelse från lagens bestämmelser )t'it' il'rägakomma i händelse av bristande reciprocitet. Med hänsyn till .u'ten av bedömningarna synes den föreslagna ordningen vara mindre ämplig. ()m konventionsstridiga ätgärder skall kunna bemötas på ett ef- fektivt sätt. bör dessutom inte motmedlen göras beroende av medverkan '"rän enskild part. Förslaget får ses mot bakgrund av att det i värt land inte :ordc vara konstitutionellt möjligt att lägga avgörandet pä regeringen och nte ltellcr. så som i Danmark. på ministernivä. Det bör enligt lagrådets mening ankomma på riksdagen att. när behov uppkommer. genom tillägg till eller ändring i lagen besluta i vilken omfattning avsteg skall göras från agens bestämmelser i förhällandc till viss angiven konventionsstat. Om agrädets nu nämnda uppfattning godtas. bör den föreslagna regeln i 3å ttgä ur lagförslaget.
Om en bestämmelse av ifrågavarande slag likväl skall kvarstå i lagen bör "Jess utformning övervägas ytterligare. Det är t.ex. inte i alla lägen klart vad som skall förstås med det i paragrafen använda uttrycket "motsvaran- de rättigheter”. Även andra rekvisit i bestämmelsen behöver omprövas. Bestämmelsen är enligt specialmotiveringen bl.a. avsedd att användas som motmedel mot konventionsansluten stat som söker hindra annan sädan stat att utnyttja sin fördragsenliga rätt att i sin konventionsbundna handel anlita rederi från tredje land tjfr art. 1 p. I och 3 och art. 2 p.4). Denna fördragsenliga rätt gäller oberoende av om tredjelandsredcriet hör hemma i OECD-stat eller inte. Varför den föreslagna lagbestämmelsen det oaktat endast tar sikte på fall då ett tredjelandsredcri kommer från en OECD-stat framgär inte av remissen. ] den mån lagbestämmelsen avser annat än rätten till tredjelandsseglation är den för vidsträckt. därför att fördragsslutande stat inte kan vara skyldig att låta OECD-stat som inte är konventionsansluten komtna i åtnjutande av rättigheter enligt konven- tionen.
4 5
Denna paragraf innehåller enligt sin rubrik de bestämmelser som skall gälla om nationellt linjerederi. Huvudbestämmelserna härom återfinns emellertid i konventionens kap. l—ll. vilka enligt 2.5 i förslaget skall gälla :om svensk lag.
Ett nationellt linjerederi i ett visst land är enligt definitionen i kap. 1 i
Prop. 1983/84: 17 mi
konventionen ett rederi som har sitt huvudkontor och sin faktiska ledningi det landet och som är erkänt säsom nationellt linjerederi av det landets behöriga myndighet eller det landets lag. Linjerederier som ägs och drivs av "a joint venture" med huvudintresscntcr frän tvä eller flera länder och med huvudkontor och faktisk ledning i nägot av länderna kan enligt en spccialbestämmclse i kap. l i konventionen av behörig myndighet erkännas som nationellt linjerederi i vart och ett av dessa länder. Huruvida sädant erkännande frän behörig myndighets sida. som avses ide. bäda bestämmel- serna om nationellt linjerederi i kap. l i konventionen. skall vara relaterat till viss linjekonferens eller ha karaktär av generell statttsförklaring titan anknytning till nägon bestämd linjekonferens är nägot oklart i konven— tionen. men man torde fä utgä ifrän att det är sistnämnda alternativ som är det i första hand avsedda tjfr t.ex. art. 2 p. 7). Ett rederi. som uppfyller rekvisiten rörande huvudkontor och faktisk ledning och som fätt föreskri- vet erkännande säsom nationellt linjerederi. skulle sälunda — pä villkor som anges i artikel I punkt 2 — äga rätt att bli medlem i varje konferens som betjänar landets handel med annan konventionsstat.
IBG-staterna kommer beroende på Romfördragets etableringsregler att vid tillträde reservera sig mot konventionens bestämning av begreppet "nationellt linjerederi" (se art. 2 p. 3 i Efi-förordningen och p. l i den till förordningen hörande reservationen). I en EG-stat kommer begreppet "nationellt linjerederi" i stället att betyda ctt linjerederi som i Romfördra— gets mening är etablerat på den statens territorium. Ett till en EG-stat hörande rederi. som i nämnda mening är etablerat i ett flertal EG-stater. kan sålunda komma ifråga som nationellt linjerederi i varje sädan stat. oberoende av var rederiet har sitt huvudkontor eller sin faktiska ledning. Denna vidsträckta innebörd av begreppet "nationellt linjerederi" kan. vid tillämpning av bestämmelserna i konventionens artikel | om rätt för natio- nellt linjerederi i visst land att på angivna villkor bli medlem i Iinjekonfe- rens som betjänar landets utrikeshandel. lätt leda till att nationella linjere— derier för en EG-stat anhopas i de konferenser som transporterar den statens import- och exportvaror. Som antytts i remissen torde det vara för att motverka detta sotn bestämmelserna i artikel 2 punkterna I och 2 i IBG-förordningen har kommit till. Dessa bestämmelser innebär i korthet följande. Linjerederier av samma nationalitet i en existerande konferens skall genom förhandlingar med annat rederi av samma nationalitet avgöra. om detta rederi skall fä delta som nationellt rederi i konferensen. Besvaras denna f'äga jakande av de förhandlande rederierna. torde det jämlikt artikel I i konventionen likväl ankomma pä konferensen att pröva. om de kommersiella förutsättningarna för att det nya rederiet skall beviljas med— lemskap i konferensen föreligger (jfr det förhållandet att E(i-staterna enligt den till EG-förordningen hörande bilagan inte reserverar sig mot art. l i konventionen). Skulle de förhandlande rederierna inte uppnä enighet fär
Prop. 1983/84: 17 l()6
medlemsstaten i fråga vidta åtgärder för att avgöra tvisten. Ett liknande förfarande skall iakttas. när en ny konferens skall bildas.
Första stycket i 4å i lagförslaget är avsett att vara en motsvarighet till de närmast av Romfördragets etableringsregler föranledda bestämmelserna i artikel 2 punkterna I och 2 i ECE-förordningen. Lagförslaget innehäller i denna del. att frågan huruvida ett linjerederi i Sverige skall få delta som svenskt nationellt linjerederi i en konferens skall avgöras genom förhand- lingar mellan de svenska medlemmarna i konferensen eller. i fråga om ny konferens. de svenska rederier som avser att ingå i konferensen samt att regeringen vid bristande enighet mellan de förhandlande kan utse det eller de rederier som skall få delta i konferensen.
Eftersom Sverige inte är bundet av Romfördragets etableringsregler har vårt land emellertid inte samma skäl som EG-staterna att reservera sig mot den snävare bestämning av begreppet "nationellt linjerederi” som konventionen innehåller eller att införa regler av den typ som förekommer i artikel 2 punkterna I och 2 i EG—t'orordningen. Några andra skäl för Sverige att på denna punkt följa [EG-staterna har inte redovisats i remissen. Om sädana skäl av tillräcklig styrka inte kan påvisas. bör stadgandet utgå.
För den händelse lagen anses höra på nu aktuell punkt innehålla ett stadgande motsvarande EG-förordningens reglering vill Iagrädet framhäl- la. att stadgandet inte bör röra frågan huruvida ett linjerederi skall få medlemskap i en konferens eller inte (jfr sista meningen i första stycket av 4 6). vilket skulle kräva reservation från svensk sida mot artikel I i konven- tionen. utan avse frägan huruvida ett linjerederi som önskar medlemskap i en konferens skall kunna få ställning som nationellt linjerederi för visst land och därmed i den egenskapen få delta i konferensen i fall den beviljar medlemskap. l de förhandlingar som avses i 4 & första stycket bör även det rederi som önskar medlemskap i en bestående konferens få delta (jfr första meningen i första stycket och art. 2 p. I första stycket i [EG-förordningen). Slutligen vill lagrådet påpeka att, om Sverige reserverar sig mot konven- tionens i kap. ] upptagna bestämning av termen "nationellt linjerederi". detta bör komma till synes i lagen. där det nu inte alls framgår. att 4å är ett undantag från kap. 1 i konventionen.
l andra stycket av 45 upptas en bestämmelse enligt vilken regeringen beslutar vilka organisationer av avlastare som kan åtnjuta rättigheter eller ha skyldigheter enligt konventionen. Bestämmelsen har. enligt vad som upplysts för lagrådet. till uppgift att ange att det skall ankomma på rege- ringen att besluta om sådant erkännande som avses i definitionen av begreppet avlastarorganisation i kap. l i konventionen. Den föreslagna bestämmelsen behövs emellertid inte för detta ändamål. Av delinitionsbe- stämmelsen framgår. att erkännande av nämnt slag i avsaknad av särskild lagbestämmelse utfärdas av behörig myndighet. och regeringen är enligt 2.5 andra stycket i den föreslagna lagen för svensk del behörig myndighet. Lagrådet föreslår. att också andra stycket i 4å utgår.
Prop. l983/8-4: 17 nn
5 och 6 &
Den lösning som enligt EG—förordningen skall gälla när en 'läG-stat tillträder koden innebär. förutom de nyss berörda särreglerna om nationellt linjerederi. väsentligen följande avvikelser från eller förklaringar till koden så som lagrädet tolkar dem.
l. l konferenstrafik mellan EG-länder och — vid ömsesidighet — mellan EG-land och annat konventionsanslutet OECD-land gäller inte kodens artikel 2 om marknadsandelar, utom såtillvida att reglerna om lasttilldel— ning för s.k. tredjelandsrederi skall kunna åberopas av nationellt linjere- deri i ett utvecklingsland. om rederiet tillhör konferensen eller är berättigat att vinna inträde enligt artikel 1 punkt 3 i koden (EG art. 4 p. 2 och 3). Artikel 3 om beslutsordning inom en konferens och artikel l4 punkt 9 om minimiperioder för giltighet av allmän frakthöjning skall inte heller tillätn- pas (EG art. 4 p.4).
2. l trafik som sägs under I ovan skall part från EG-land inte påkalla sadant förlikningsförfarande som anges i kodens kap. Vl. ! förhållande till part från annat OECD-land förutsätts härvid, förutom ömsesidighet. att avtal har träffats om något annat förfarande (EG art. 4 p. 5).
3. l annan trafik — dvs. när artikel 2 i koden i och för sig är tillämplig — kan ett eller flera av medlemsrederierna frän EG-länderna i en konferens påkalla en omfördelning av de kvoter som enligt koden skulle ha tillfallit dem. De nya kvoterna kan. om parterna inte är överens om dem och ett förlikningsförfarande enligt Annex 11 i IEC-förordningen inte lett till resul- tat. bestämmas genom bindande skiljedom. om parterna är ense om det (EG art. 3).
4. l konferenstrafik mellan ett EG-land och ett konventionsanslutct ieke-OECD-land kan — vid ömsesidighet — också medlemsrederier frän OECD-länder utanför EG delta i omfördelning enligt 3 ovan (EG art. 4 p. l).
5. I vissa frågor som anges i konferensavtalet skall i en konferens som betjänar ett EG-Iand de nationella linjerederierna frän det landet inte ta ställning innan rederierna från övriga EG—länder inom konferensen konsul— terats (EG art. 5").
6. Artikel 3 i koden skall. när den är tillämplig. tolkas och tillämpas pä visst sätt i fräga om vetorätten för nationella linjerederier i de tvä länder som betjänas av en konferens (EG—reservationen nr 4). Enligt vad depar- tementschefen anför är avsikten att de svenska reglerna skall ansluta till EG—lösningen och det förutskickas att man från svensk sida också skall vid tillträde till koden göra reservationer motsvarande dem som fogats till EG-förordningen. Lagrädet har i det inledande avsnittet av detta yttrande förordat. att koden. om den antas. skall införlivas med svensk rätt genom transformation i en översättning som nära följer konventionstexten men med en försiktig omredigering bl.a. så att modifikationerna på grund av anpassningen enligt EG—modellen anges i anslutning till den kodtext som
Prop. [983/84: 17 lt)h'
berörs. Den omarbetning som behövs kan inte ske inom ramen för lagra— dets befattning med ärendet. Hur de regler som skall motsvara de nu föreslagna i och att bör utformas i en sädan lag kan därför inte bcdthnas i detalj. l anslutning till texten i lagförslaget kan ända anföras nägra syn— punkter som huvudsakligen gäller ocksä om reglerna skrivs om vid en ändrad lagteknisk lösning.
1 5.5 första stycket första meningen förutsätts inte uttryckligen — som i [EG-lösningen — att vederbörande OECD—land är anslutet till koden. Lag- rädct ifrägasättcr om inte texten bör lyda: "— — — gäller inte i handeln mellan konventionsanslutna OECD-stater". Orden ""gör motsvarande regler tillämpliga" i den följande meningen synes vidare inte vara ett adekvat uttryck för vad som äsyftas. Beträffande ömsesidighetsrekvisitct i den meningen har lagradet emellertid en mer principiell invändning av samma slag som anförts i anslutning till 35 och som ocksä gäller två sista stycket. Med hänvisning till vad som sagts vid 3.5 förordar lagrädet att de nämnda villkoren om ömsesidighet fär utgä och i stället lagstiftning tillgrips i fall där det kan bli aktuellt att göra undantag pä grund av att ömsesidighe- ten brister. Enligt vad som framgär av motiven till de danska författnings— bestämmelserna har man vid de nordiska överläggningar som förekommit ansett sig kunna utgä frän ömsesidighet i alla relevanta avseenden inom samtliga OECD-stater. Mot den bakgrunden torde omgängen med lagstift- ning knappast bli aktuell såvitt gäller bestämmelserna i 5 och oss.
Bestämmelserna i remissförslaget angäende tillämpningen av förlik— ningsförfarandet enligt kap. Vi i koden avviker formellt frän ISG-lösningen genom att i Så första stycket förfarandet generellt ställs ät sidan inom OECD—omrädet tjfr ovan under 2). Sista stycket i Så. vilket modifierar första stycket. torde inte ha annat syfte än att tillgodose det särskilda villkoret rörande OECD-stater som lagrädet redovisat ovan under 2 i sista meningen. Eftersom remissft'u'slaget avviker frän E(j-förslagct när det gäller huvudregeln om tillämpligheten av kap. Vl i koden mäste ocksä villkoret skrivas om. Nägon begriplig lagtext kan man enligt lagrädcts mening emellertid knappast fä. om inte huvudregeln och villkoret förs samman på i princip följande sätt: "lnom konferenser som betjänar han- deln mellan konventionsanslutna OECD-stater skall förfaramlet enligt kap. Vl i konventionen inte tillämpas på tvist som enligt avtal mellan parterna skall biläggas genom annat förfarande." I och för sig ställer sig lagrädet frägande till behovet och funktionen av regleringen med hänsyn till inne- hållet i artikel 25 punkterna ] och 2 i konventionen.
En jämförelse mellan bestämmelserna i 5 och oss och ISG-texten visar ocksä en del andra skillnader som inte har kommenterats i motiven. De särskilda föreskrifterna i artikel 5 resp. reservationen nummer 4 i EG-lös— ningen (se under 5 och 6 ovan) har inte tagits med i remissl'örslaget. De tycks ocksä vara betingad * av rent interna EG-ft")rhallanden. | sista nte— ningen av andra stycket i Så linus däremot en avvikelse som inte förefaller
Prop. [()83/84: 17 t()9
befogad. Enligt ECB-förordningen (se referatet ttnder 1 ovan) förutsätts det inte att ett rederi frän utvccklingslandet i fräga redan skall vara medlem i en konferens tttan artikel 2 i koden skall ocksä gälla rederi som har rätt till inträde enligt bestämmelserna i kodetts artikel I punkt 3. Beträffande slutligen 69" första stycket har uttrycken "ett linjerederi” respektive "enighet” fätt ersätta en mera preciserad text i ECB-förordningens artikel 3. Lagrädct ifrågasätter om inte nägot utförligare text behövs.
7 5
I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4.2) diskuteras frägan i vad man konventionen ställer krav på att en ansluten stat skall i sin lagstiftning införa sanktionsregler som säkerställer efterlevnaden av konventionens bestämmelser. I det sammanhanget uttalas att artikel 22 i konventionen är att se som en sådan bestämmelse som mäste anses förutsätta att sanktioner skall införas i nationell lagstiftning. Lagrådet finner denna bedömning tveksam. Artikel 22 anger enligt sin lydeISe endast att vissa slags avtal som ingäs av linjekonferenser — konferensavtal. avtal om marknadsdelning och lojalitetsöverenskommelser — skall överensstämma med tillämpliga krav i uppförandekoden men fär innefatta andra föreskrifter, om de inte strider mot koden. ] denna bestämmelse behöver inte inläggas nägot krav pä att nationella sanktionsregler skall införas av en stat som tillträder konven- tionen. Inte heller av annan konvetttionsbestämmelse framgär nägot sä- dant krav. Bestämmelsen i artikel 22 synes likväl ha slätt i hlickpunkten vid de överläggningar om hur uppförandekoden bör tillämpas som med svenskt deltagande ägt rttm mellan ett antal västeuropeiska stater. Enligt vad sotn anförs i motiven har därvid den gemensamma bedötnningen framkommit att ett avtal av sädant slag som anges i artikel 22 bör anses ogiltigt i den del avtalet strider mot koden. Enighet har även rätt bl.a. om att ett sädant avtal böt' kttnna i sin helhet äsidosättas. om den ogiltiga delen varit väsentlig för övriga delar av avtalet.
[ första stycket av 75 upptas i lagförslaget en sanktionsregel enligt vilkett villkor i konferensavtal sottt inte uppfyller de krav som ställs i konven- tionen är ogiltigt i den del det strider mot konventionen. Samma ogiltig— hetspäföljd föresläs gälla beträffande avvikande villkor i avtal om mark- nadsdelning och lojalitetsöverenskommelser. Enligt den föreslagna regeln torde varje villkor som ingår i exempelvis ett poolavtal oeh sotn innebär en avvikelse frän en tvingande regel i koden vara att bedöma som ogiltigt. oavsett vad som i övrigt överenskommits och utan hänsyn till attdra föreliggande omständigheter. linligt lagrådets mening kan en sädan stel ogiltighetsregel kotnma att medföra oft'trutsebara verkningar och i vissa fall leda till en tillämpning som inte är avsedd.
] 7s' andra och tredje styckena föresläs ogiltighetsregler även pa vissa punkter utanför det otttri'ide som berörs av artikel 22. Dessa förslag galler avvikelser frän konventionens bestämmelse i artikel 13 pttnkt 1 om frakt- 9 Riksdagen [983/84. ! .ruml. Nr [7
-'rop. 1983/84: 17 | lt)
ariffer samt avvikelser frän de förfarandcreglcr vid allmänna höjningar av 'rakterna och införattdc av tilläggsavgifter som fittns i artiklartta H och lo. ?rägan om läntplighctett av sanktioner mot konventionsbrott pä omrädet ttanför artikel 22 behandlas relativt utförligt i motiveringen. Departe- netttschefen stannar för att sädana sanktionsregler inte bör införas. Lagrä- let delar i httvudsak de synpunkter som anförs i dettna del och anser att "örslagen i 75 andra och tredje styckena bör utgä.
Med anledning av det anförda föreslär Iagrädct att ogiltighetsregcln tegt'änsas att avse avtalsvillkor som avviker frän konventionens tvingande Jestämmelser om konferensavtal, avtal om tnarknadsdeltting och lojalitets- överenskommelser satnt att förslaget i dettna del ges följande lydelse:
"Villkor i konferensavtal söttt inte uppfyller de krav sotn ställs i konven- tionen kan förklaras vara ogiltigt i den del det strider tttot konventionen. Detsamma gäller i fräga om villkor i avtal om tnarknadsdelning och i lojalitetsöverenskommelse.”
Lagrädet vill päpeka att. om avsikten är att fttllfölja den uppfattning sotn framgått som ett resttltat av överväganden inotn den västettropeiska lätt- derkretsen, förslaget efter mönster av regeln i 36.5 första stycket andra meningett avtalslagen( l9l5: ZIX) synes böra kompletteras med ett bestäm- melse om att ett avtal i vissa fall skall kunna ogiltigförklaras i sitt helhet.
8 &
Vilka överväganden som ligger bakom preeiseringen i denna paragraf av gränserna för svensk domstols behörighet i ntäl om tillätnpning av den nya lagstiftningen framgär inte av remissen tjfr specialtttötiveringett och avsnitt 7.6). I de danska lagbestämmelserna finns en jttrisdiktionsbestämmelse av samma innebörd. Med hänsyn till svärigheterna att bedöma vilka regler i koden sotn är av beskaffettltct att kuntta genomdrivas dontstolsvägen är det inte möjligt att bedöma. om regeln är päkallad och om den har fält den lämpligaste utformningen. Den ger emellertid genom bestämmelsertta i första stycket (1 och i andra stycket utrymtne fören relativt fri bedömning av domstolarna, som därvid bör kttnna använda sig av principer när det gäller behörigheten sotn har kommit till uttryck i praxis på andra liknande rättsomräden.
Den särskilda preskriptionsregeln i sista stycket förefaller att ktttnta tolkas alltför vitt genom att det talas om en fordran "som härrör ur" ett sädant rättsft">rhä|lande som är reglerat i konventionen. Vidare är ttttryckct "inom tvä är efter det att fordringen uppkom eller sex månader efter det att internationell förlikning avslutades” inte entydigt. Ont det inte strider mot vad sotn har avsetts katt bestämmelsen lämpligen lyda: "lin fordran söttt grundar sig pä ett rättsförhällattde sotn är reglerat i konventionen är pre- skriberad. om talan inte har väckts inom tvä är efter det att fordringen uppkottt. l-lar inom den tiden sädant förliknittgsförfarande som anges i kap. Vl i konventionen inletts. preskriberas fordringen sex mänader efter det
Prop. 1983/84: l7 | | |
att förfarandet avslutades. om inte preskription inträffar settare enligt tväärsregeln."
Slutligen kan attmärkas. att den föreslagna preskriptionsregeln inte sät- ter nägon gräns för rätt att med stöd av nagon bestämmelse i lagen vacka talan i annat hänseende än i fräga ottt fordringsanspräk, st. exempelvis inte för talan om fastställande av rätt till medlemskap i en konferens eller om ogiltighet av ett avtalsvillkor. Av ett företett tttkast till införlivande av koden med engelsk lagstiftning framgär. att preskriptionsregcln där ttter generellt angetts avse tvist i anledning av tillämpningen eller genomföran- det av koden. Motiven i remissen tyder pä att ett relativt kort talefrist funnits behövlig i fräga om de rättsliga relationerna överhuvudtaget ittottt en linjekonferens. Ont detta är en riktig tolkning. bör preskriptionsregeln byggas ut.
9 &
Partsbehörigheten. st. förtnägan att vara part i rättegäng. följer rätts- subjektiviteten. dvs. förtnägan att vara bärare av rättigheter och skyldighe- ter. Endast den som katt förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. dvs. fysisk ochjttridisk person. kan alltsä inta ställning sotn part i process (se ll kap. I och 2 ss rättegängsbalkett). Som berörts i remissen, torde en linjekonferens inte kttttna betraktas sotn nagot rättssubjekt. Linjekonfercus är närmast en samlingsbeteckning pä kontrahenterna i ett för ittterttatiottell linjesjöfart träffat samarbetsavtal mellan rederidrivande rättssubjekt. Nä— gon ändring härav torde inte vara avsedd i konventionen tjfr definitionen i kap. ! i konventionen). Av vad som tttt sagts följer. ull 0" littickollfc'l'cns inte för närvarande kan vara part i rättegäng. Enligt bestämmelsen i artikel 26 pttnkt l i konventionen skall fördragsslutattde stat tilldela linjekonferen— ser oelt avlastarorganisationer den behörighet som är nödvändig för tillämpning av konventionens kapitel Vl. som handlar om biläggande av tvister. Konventionsbestäntmelsen nämner särskilt behörighet för linje— konferens eller avlastarorganisatiott att "i sitt kollektiva egenskap" kära och svara säsottt part. Den nu berörda konventiottsbestäntmelsett har föranlett föreskriften i *)ä första stycket i remissförslaget. enligt vilken en linjekonferens eller avlastarorganisatiön kan vara part i tvister som avses i 8 & i förslaget. Ett likttande föreskrift har upptagits i 7 s i den dattska lagen om linjekonferenser. Till den del stadgandet i 95 första stycket aVser sädana avlastarorganisationer som ärjuridiska personer är det öbehövligt. Att sädana avlastamrganisationcr äger partsbehörighet följer redan av I I kap. lä rättegängsbalken. I den män det föreslagna stadgandet aVscr linjekonferenser och sädana avlästarorgattisatiotter som saknar juridisk personlighet innebär det den avvikelsen frän gällande rätt. att nagot) som inte kan förvärva rättigheter eller ädra sig förpliktelser tttrttstas med parts- behörighet. Ett rättegättgsordning eller annat förfarande. som syftar till att nå rättsligt verksatttma avgöranden av tvister. kan inte fylla sitt uppgift när
Prop. 1983/84: 17 ! l2
pä ena eller bäda sidor förekommer part som inte katt berättigas eller förpliktas till ttägontittg i saken. Det kan möjligen förefalla ligga ttära till hands att som en ätgärd för anpassning till konvetttionen tillskapa regler som skttlle göra linjekonferens till rättssubjekt. Ett sädant förfaringssätt skulle emellertid av allt att döma förfela sitt syfte. därför att ett linjekonfe- rens i konventionens tttenittg inte torde kuttna bestä bara av ett enda rättssubjekt Lift" konventionens bestämning av begreppet linjekonferens). För nägon speciell lagstiftning av den typ som fitttts i 3 kap. sjölagen ges inte något uttdcrlag vare sig i konventionen eller i remissen.
Den föreslagna regeln i ()ä första stycket är, till den del den handlar om linjekonferens och avlastarorgattisation utan juridisk personlighet. av sä— dan beskaffenhet att den i varje fall inte bör ges tillämplighet pä ett vidsträcktare område än konventionen gör nödvändigt, dvs. vid internatio- nell medling sotn avses i kap. Vl i konventionen.
I anslutning till frägan om partsbehörighet för linjekonferens mä nämnas att konventionen. fastän den i vissa avseenden behandlar konferensen som om den vore ett rättssubjekt, inte tycks innehälla nägra bestämmelser om vem som äger företräda en linjekonferens ”i dess kollektiva egenskap" (frånsett speciella fall säsom mottagande av delgivning). [ avsaknad av klara bestämmelser om annat får åtminstone för svensk rätts del i st fall antas gälla, att linjekonferens som kollektiv inte kan handla annat ätt genom samtliga medlemmar i företting.
Medlem kan härvid uppträda personligen eller genom legal ställft'ireträ- dare eller genom ombud som befullntäktigats av ntedlettttnen i konferens- avtalet eller pä annat sätt. Konventionen förutsätter säsont praktiskt när- liggande att sådana representanter sotn avses i artikel Zl när sä behövs befullntäktigas att i lämplig omfattning fatta beslut för konferettscn. Det som nu sagts har — fränsett vad som rör representation enligt artikel 2! — motsvarande tillämpnittg pä sädan avlastarorganisation som inte har karak- tär av juridisk person. Emellertid bör påpekas att konventionen ibland tycks utgå ifrån att en linjekonferens kan vara företrädd av nagon som inte härleder sin behörighet frän samtliga medlemmar i konferensen. l bestäm- melsen i artikel 26 punkt 2 anges Sälunda, att om "en konferens" godtagit eller förkastat ett av förlikningsmän framlagd rekommendation. varje med- lem av konferensen därmed skall anses ha godtagit eller förkastat rekom- tttendationett. ()nt innebörden härav är, att någon tttatt betttyttdigattdc frän konferensmedlent skall kuttna med bindande verkan för detttte godta eller förkasta l'örlikningsförslag. fittns anledning för Sverige att reservera sig mot bestämmelsen säsom ur rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande. Detsamma gäller beträffande den likaledes i artikel 26 pttttkt 2 upptagna bestämntelsen att avlastarorgattisation utan betnyndigattde frän medlem— ntarttas sida skall äga att nted ltittdande verkan för dettt godta eller förkasta förlikttittgslörslag.
l 9 s attdra stycket i lagförslaget attges. att ett linjerederi. som är medlem
Prop. 1983/84: [7 ll3
i en konferens och som ltar säte här i riket. är behörigt att ta emot delgivning för konferensen och att sädan delgivning "då" skall anses lta skett med varje tttedlent i konferensen. Det tillfogas att motsvarande gäller för en organisation av avlastare och för mcdlent i sädan organisation. Innebörden härav torde vara. att en här i riket domicilierad medlem av en avlastarorganisatiott är behörig att ta emot delgivning för organisationen och att delgivning som medlem med stöd av denna behörighet ntottagit anses ha skett ocksä nted övriga medlemmar i organisationen. Dessa bestämmelser torde vara föranledda av artikel 26 punkterna [ b och Ic i konventiotten. De avviker emellertid i skilda hänseenden frän konven- tionen. Bestäntmclsernas tillämplighetsomräde är sålunda inte begränsat till medlingsfötfarande enligt kap. Vl i konventionen (jfr ingressen till artikel 26) tttan gäller också i exempelvis rättegäng. Behörigheten för medlem i linjekonferens eller avlastarorganisation att på konferensens eller organisationens vägnar ntotta delgivning är i konventionen men inte i 95 andra stycket begränsad till fall då konferensen eller organisationen inte har något i vederbörlig ordning registrerat huvudkontor. En till en konfe- rens eller avlastarorganisation ställd ttnderrättelse som överbringas till konferensen eller organisationen på annat sätt än genom medlem. t.ex. genom att sändas till registrerat httvttdkontor. gäller enligt konventionen men inte enligt 9å andra stycket som en ttnderrättelse till varje medlem i konferensen eller organisationen.
De i artikel 26 punkterna lb och lc avsedda bestämmelserna är ur rättssäkerhetssynpunkt diskutabla. Försiktighctcn talar därför föratt i vart fall inte ge bestämmelserna i 95 andra stycket ett vidare tillämpningsomrä- de än en anslutning till konventionen gör nödvändig. Bestämmelserna bör m.a.o. endast tillämpas i medlingsförfarande enligt kap. Vl i konven- tionen. Även i övrigt torde bestämmelserna i 95 andra stycket böra anpas- sas till vad konventionen kräver (jfr 56%? i den danska kttngörclscn om linjekonferenser). ! rättegång kommer nted den nu angivna ordningen vanliga delgivningsrcgler att gälla.
l() .5
Kap. V] i konventionen innehäller omfattande regler (art. 23—46) om ett internationellt förlikningsförfarande för biläggande av tvister angående tillämpningen eller verkställandet av föreskrifterna i uppförandekoden. Förlikningsförfarandet beskrivs vara obligatoriskt men parterna i en tvist är enligt artikel 25 punkterna I och 2 i princip oförhindrade att avtala om att tvisten skall biläggas i annan ordning.
Artikel 25 pttnkt 3 ttpptar bestämmelser om förhållandet mellan det internationella förlikningsförfarandet enligt kap. VI och den tvistemälsord- ning som tillhandhälls enligt nationell lagstiftning. Det stadgas där att förlikningsförhandlingar. som har inletts. har företräde framför ett förfa- rande cnligt nationell lag. Vidare föreskrivs att om en part har påbörjat ctt
l'rop. WS$/84: [7 | M
rättsligt förfaramle enligt nationell lag utan att anlita internationell förlik- ning. det nationella förfarandet pä begäran av motparten skall avbrytas och tvisten hänskjutas till internationell förlikning enligt kap. Vl.
[ den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6) uttalas med hänsyftning pä de nämnda bestämmelserna i artikel 25 punkt 3 att tillträde till konventionen iörpliktar konventionsstaterna att införa sädan lagstiftning att en anhängig talan skall avvisas om förlikningsförfaramle enligt konventionen pägär eller päkallas. l överensstämmelse med denna uppfattning tas i ltlä lagför- slaget upp ft'äreskrifter om att rätten skall avvisa en talan dels när denna har väckts efter det att begäran om internationell förlikning har framställts och dels. pa begäran av part. när talan eljest väckts i en fräga som enligt konventionen kan bli föremäl för internationell förlikning.
Lagrädet ifrägasätter. om bestämmelserna i artikel 25 punkt 3 i konven- tionen i själva verket har den innebörd som angetts i motiveringen och som föranlett förslaget i lös' om avvisningsregler. l konventionsbestämmelsen sägs endast att inledda förlikningsförhandlingar "skall ha företräde" fram- för ett förfarande enligt nationell lag. i den engelska texten ”shall have precedenee". och vidare att förfarandet enligt nationell lag pä begäran av part "shall be stayed". Sistnämnda uttryckssätt torde i engelskt lagspräk inte innefatta annat eller mer än ett uppskov av exempelvis en dotn eller en förhandling till ett senare tillfälle. Konventionstexten synes därföri sig inte tvinga till slutsatsen. att om Sverige tillträder konventionen. en vid svensk domstol anhängig talan mäste vika för ett förlikningsfötfarande enligt konventionen på det sättet att talan skall avvisas. Det är att märka att ett internationellt förlikningsförfarande inte med nödvändighet leder till ett sltttligt avgörande av en uppkommen tvist. Ett slutligt. för parterna bin— dande avgörande kommer enligt artikel 38 till ständ endast i den män parterna godtar den rekommendation av förlikningsmännen som förfaran- det skall utmynna i. l angivna förhällandc ligger enligt lagrädcts mening ett starkt skäl för att en anhängig talan i en fräga som är eller kan bli föremäl för ett förlikningsförfarande enligt konventionen i stället föratt avvisas bör förklaras vilande i avbidan pä resultatet av förlikningsförfarandet. Med en sädan ordning undgär man även att kärandeparten tttsätts för risken att lida t'ättsförlust genom preskription om förlikningsl'örhandlingarna skulle bli resultatlösa.
Lagrädet föreslär med stöd av det anförda att bestämmelserna om det inbördes förhällandet mellan rättegång och förlikningsförlarande utformas pä följande sätt:
"Mäl angäende tvist som avses i (85) skall förklaras vilande om. |. tvisten rör en fräga som är föremål för internationellt förlikningsför- farande enligt bestämmelserna i kap. Vi i konventionen.
2. tvisten inte har varit förcmäl för internationellt förlikningsl'örfarande som nyss sagts och nägon av parterna påkallar att tvisten skall hänskjutas
till sädant förfarande.
Prop. [983/84: 17 |t5
llar mäl förklarats vilande enligt första stycket. fär det ätcrupptagas när förlikningsförfarandet har avslutats utan att förlikning nätts eller det visas att frägan om förlikning eljest har förfallit.”
l2 och I3 så
! konventionens artikel 39 äläggs de l't'lrdragsslutandc staterna att. utom i vissa angivna fall. erkänna en sädan rekommendation som avses i kap. Vl av konventionen som bindande mellan de parter som godtagit den. samt pä begäran av nägon av parterna läta verkställa den som en lagakraftägande dom. Lagrädet har i yttrandet vid :s anmärkt. att artikel 39 som sädan. dvs. säsom en anmaning till fördragsslutande stater. inte kan tas med i en svensk lag. Remissförslaget innehäller emellertid ocksä i l2 och Råå motsvarande bestämmelseri form av materiella regler om erkännande och verkställighet. ! den formen skall regleringen naturligtvis tas med om konventionen antas. l fräga om utformningen skttlle det enligt lagrädets mening vara till fördel. om bestämmelserna — liksom motsvarande regler angäende utländsk skiljedom i lagen (l929: l47).om utländska skiljeavtal och skiljedomar — uppdelas så att giltighets- och verkställighetsbcstäm— melserna hälls isär. Lagrädet föreslär. med vissa närmast redaktionella ändringar också i övrigt. att l2å (eller den motsvarande paragraf som en omarbetning av lagförslaget kan leda till) fär nedan angiven lydelse. ! fräga om innebörden av uttrycket "parter som godkänt" en rekommendation hänvisas till vad lagrädet har anfört i anslutning till 955 andra stycket i lagförslaget.
"En rekommendation som har utfärdats vid ett förlikningsförfarande enligt kap. Vl i konventionen gäller här i riket mellan parter som godkänt den. om inte den part mot vilken rekommendationen äbcropas visar.
!. att någon av de parter som godkänt rekommendationen inte var behörig till det.
2. att rättsstridigt tväng eller svikligt förledande inverkat vid tillkomsten av rekommendationen. eller 3. att tillsättandet av förlikningsmz'innen eller förlikningsförfarandet stått i strid mot bestämmelserna i konventionen.
En rekommendation gäller inte heller. om den är oft'fu'enlig med grunder- na för rättsordningen här i riket.
Om nägon av de omständigheter som sägs i första och andra styckena föreligger i fräga om endast en del av en rekommendation. skall denna gälla i äterstäende delar. om de kan särskiljas."
De nu föreslagna ändringarna behöver inte föranleda att bestämmelserna i lflå sädana de utformats i remissförslaget behöver ändras. Bestämmelsen om att avskrift av en rekommendation måste vara bestyrkt av myndighet är dock enligt lagrädets mening onödig och bör ersättas av en sedvanlig regel om krav på bestyrkt avskrift. (')cksä beträffande sädan översättning som sägs i första stycket bör krävas att den skall vara bestyrkt.
Prop. 1983/84: 17 l lö
'krtifllriitlumlt'r
Lagen föresläs träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen skulle '.lärigenom. i fränvaro av särskilda övergångsregler. bli tillämplig pä avtal som ingätts av en linjekonferens även före lagens ikraftträdande. Beträf- fande en betydelsefttll avtalstyp. avtal om marknadsdelning. föreskriver konventionen en övergångsperiod om högst tvä är men denna period räknas frän konventionens ikraftträdande (art. 2 p. It)). De spörsmål som kan uppkomma i samband med lagens tillämpning på existerande affärsför- hällanden har inte belysts i remissen. Behovet av särskilda övergängs— regler synes böra övervägas i det fortsatta Iagstiftningsarbetet.
Prop. l983/84: 17 l l7
Utdrag
KOM M U N l KA'flt')N SDRPAR'l'EM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde l983-09-22
Närvarande: statsministern l'alme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdscn. ('iustafsson. l..eijon. Hjelm-Wallén. Peter— son. Andersson. Rainer. Roström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg Föredragande: statsrädet Boström
Proposition om lag med anledning av Sveriges tillträde till konven- tionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser
| Anmälan av lagrådsyttrande
Föredragandcn anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrädets helhetsomdöme om konventionen är att denna bedömd som rättsteknisk produkt framstår som föga ägnad att läggas till grund för lagstiftning. Lagrädet har vad gäller metoden för att införliva konventionen med svensk rätt förordat att någon typ av transformation kommer till användning i stället för den inkorporation som använts i remitterade försla- get.
.lag kan dela lagrådets helhetsotndömc om konventionen som rättstek- nisk produkt. Emellertid talar — som jag framfört i lagrådsremissen — numera starka skäl för att Sverige tillträder konventionen och den omstän— digheten att lagstiftningsprodttkten blir svårtillgänglig föranleder mig inte till annan bedömning av anslutningsfrägan.
Vad gäller metoden för att införliva konventionen med svensk rätt vill jag hänvisa till vad jag anfört i remissprotokollet om att det bäst gagnar de kommersiella intressenterna — inte bara i Sverige — att man inte genom omredigering skapar osäkerhet även i frågan om det föreligger skillnader mellan den nationella lagstiftningen och konventionens grundtext. För de kommersiella intressenterna mäste koden i dess ttrsprungsversion under alla omständigheter vara vägledande eftersom det rör sig om internationel-
' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den l7 mars l983.
Prop. 1983/84: 17 lltl
la kommersiella förhällanden. Jag kan därför inte biträda lagrådets förslag angående inft'irlivandemetoden.
lifter lagritdsföredragningen har granskning av översättningen skett var- vid smärre justeringar har gjorts i vissa delar.
Jag gär nu över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådets yttrande.
2å
Lagrädet framför principiella invändningar mot att endast en av de fem autentiska texterna förklaras gälla som svensk lag. Den metod som an- vänts i remitterade förslaget innebär givetvis att den engelska versionen kommer att gälla som svensk lag tnedan de övriga autentiska texterna endast kan få betydelse som hjälpmedel vid tolkningen av den engelska texten. Enligt min mening skulle det emellertid inte vara lämpligt att låta samtliga autentiska texter gälla som svensk lag. Det skulle givetvis kunna medföra svårigheter om t. ex. den kinesiska texten införlivades med svensk rätt. Eftersom det för den som i första hand har intresse av koden är naturligt att arbeta på engelska. anserjag det ändamålsenligt att endast den engelska texten införlivas med svensk rätt.
I sin kommentar till lå i remitterade förslaget påpekar lagrådet bl. a. att vissa av artiklarna i konventionen riktar sig till de fördragsslutande sta- terna och att dessa föreskrifter inte är av den karaktären att de kan förklaras gälla som svensk lag. Jag biträder lagrådets förslag att artiklarna i fråga utesluts ur lagen. Detta innebär att kap. l—V samt kap. Vl art. 23— 25. 26 (2). 27. 29. 3l—38 och 40—45 i konventionen i sin engelska text bör gälla som svensk lag. Emellertid medför den omständigheten att t. ex. art. "26 (I) i konventionen inte kommer att gälla som svensk lag att vissa där ingående moment måste tillföras den svenska lagen på annat sätt eftersom de till sitt innehäll är föreskrifter riktade till de kommersiella parterna. De rör ordningsfrågor om att ange adress o.d. Föreskrifterna i fråga har därför tillförts lagen i 8 5.
Jag biträder även lagrådets förslag vad gäller formuleringen av regering— ens roll vid tillämpningen av lagen.
35
Lagrådet har i sitt yttrande över 3.5 i remitterade förslaget påtalat svärig— heterna att söka lösa problemet med bristande reeiprocitet och motmedel som reaktion häremot. Eftersom konstitutionella skäl hindrar den lösning som valts i t. ex. Danmark har i remitterade förslaget bedömningen av om reciprociteten brister lämnats till domstolarnas prövning. Lagrädet föror- dar att paragrafen utgår och att — om förhållandena ger anledning därtill — riksdagen får ta ställning i ett eventuellt konkret fall av bristande reciproci- tet och att därvid riksdagen även har att ta ställning till metoder att reagera
mot detta.
Prop. [983/84: l7 . | l9
Såsom jag anfört i motiveringen i remissen kan det komma att bli aktuellt med en mer generell motmedelslagstiftning med en utformning som i huvudsak överensstämmer med den lagstiftning som redan finns i vissa Efi-länder och som förbereds i (ivriga. De skäl lagrådet redovisar mot fis" i remissen finner jag övertygande och jag biträder alltså förslaget att para- grafen tttgär. Frågan om motmedel kommerjag att anmäla i annat samman-
hang.
45
Mot 4 & första stycket har lagrådet den invändningen att utformningen ger intryck av att även Sverige är bundet av etableringsreglerna inom EU. Vidare anför lagrådet att begränsningen i rätten för nationellt linjerederi att få deltaga i konferens inte överensstämmer med konventionen varför i sådant fall en svensk reser 'ation mot konventionen på denna punkt skulle vara nödvändig. Sammanfattningsvis anför lagrådet att paragrafens första stycke torde kunna utgå eftersom konventionens regler avses gälla. 1 konventionen stadgas nämligen att frågan om nationellt linjerederi avgörs antingen genom nationell lagstiftning eller av behörig nationell myndighet. ()m paragrafens första stycke utgår innebär detta att någon nationell lag- stiftning i frågan inte finns och att alltså beslut fattas av nationell behörig myndighet — enligt 2ä regeringen — vilket är avsikten enligt 45 första stycket.
Härtill villjag anföra följande. Avsikten ärinte att inskränka tillämplig- heten av konventionen vad gäller innebörden av kodens definition av nationellt linjerederi. Som lagrådet påpekar gäller enligt konventionen att ett linjerederi som uppfyller vissa krav beträffande anknytningen till ett land för att vara nationellt linjerederi dessutom skall erkännas som sådant av behörig myndighet eller enligt landets lag. Om nationell lagstiftning inte innehåller något stadgande som kvalificerar ett linjerederi som nationellt linjerederi gäller således automatiskt enligt konventionen att beslut om erkännande fattas av behörig myndighet — i remitterade förslagets 2 & regeringen. Emellertid innehäller EG-förordningen på denna punkt ett moment som utgör ett tillägg till konventionens definition av "nationellt linjerederi". Avsikten enligt EG-förordningen är bl. a. att frågan om vilket eller vilka rederier som skall få delta i en viss konferens med ställning som nationellt linjerederi skall i första hand bestämmas efter överläggningar mellan de berörda rederierna. Detta förfarande är väl förenligt med kon— ventionens krav att ett nationellt linjerederi skall ha sitt huvudkontor och faktiska ledning i det aktuella landet. Endast det rederi som uppfyller dessa krav kan vara aktuellt i överläggningar i frågan. Konventionen föreskriver vidare att rederiet skall vara erkänt som nationellt linjerederi enligt natio- nell lag eller av nationell behörig myndighet. Den i remitterade förslaget förordade lösningen är att svensk lag anvisar överläggningar mellan berör- da rederier och — om enighet inte uppnås — beslut av regeringen för att
Prop. 1983/84: l7 l2tl
avgöra vilket eller vilka rederier som i en viss konferens har ställning av svenskt nationellt linjerederi. Någon reservation på denna punkt mot kon- ventionens föreskrifter är således inte aktuell för svenskt vidkommande.
Lagrädets förslag att 4 & tredje stycket om avlastare utgår såsom överllö— digt kan jag godta.
5 &
Angående första stycket har lagrådet framfört bl.a. samma påpekande om ömsesidighet som beträffande flå i remitterade förslaget. Lagrådet har vidare föreslagit att det utsågs att undantaget gäller konventionsanslutna OECD—stater. detta för att uppnå likhet med IEC-förordningen. Jag delar lagrådets åsikt angående frågan om ömsesidighet och kan vitsorda intres- set av överensstämmelse så långt möjligt med EG—förordningen även om konventitmsanslutningen är underförstådd. Konventionen och därmed la— genjämte däri intagna undantagsregler kan dock aldrig gälla i en handelsre- lation om inte båda parter är konventionsanslutna. Eftersom "konven- tionsanslutna" i lagrådets förslag är överflödigt och ett förtydligande i detta sammanhang skulle kräva motsvarande förtydligande på andra stäl- len anserjag inte att bestämningen bör tas med.
Beträffande tredje stycket i paragrafen har lagrådet föreslagit en annan utformning av stadgandet angående tillämpningen av kap. V! i konven- tionen. Jag biträder lagrådets förslag i denna del. vilket medför att tredje stycket kommer att ingå i första stycket såsom ett tillägg till detta.
Jag godtar lagrådets påpekande beträffande andra stycket. Eftersom 35 i remitterade förslaget föreslås utgå kommer denna para- graf att betecknas 4 &.
("på
Jag godtar lagrådets påpekande. Första stycket av bestämmelsen — som nu betecknas Så — föreslås därför få följande lydelse:
"När en linjekonferens tillämpar någon form av marknadsdelning enligt art. 2 i konventionen. skall den lastvolym omfördelas som enligt konven- tionen varje grupp av nationella linjerederier hemmahörande i OECD- stater eller linjerederier från OECD-stater som deltar som tredjelandsseg- lare är berättigade till. om inte beslut om annat fattas av samtliga rederier som är medlemmar av konferensen och omfattas av omfördelningsreg— lerna. Beslut om omfördelning skall syfta till att ge samtliga sådana rederi— er en rättvis andel av konferensens trafik."
Tredje stycket av paragrafen bör utgå av samma skäl som 3 & i remittera- de förslaget. Frågan om motmedel vid bristande reciprocitet avser jag att ta upp i senare sammanhang.
Prop. 1983/84: 17 lll
7 &
Lagrådet har föreslagit en mera inskränkt ogiltighetsregel än den som finns i remitterade förslaget. På de skäl lagrådet anfört godtarjag lagrådets förslag med hänsyn till att en ev. bristande överensstämmelse med andra nationella lagstiftning:-tr i den västeuropeiska länderkretsen synes bli mar- ginell. .
Jag ansluter mig till lagrådets bedömning att bestämmelsen behöver kompletteras med en möjlighet att avtal skall kunna ogiltigförklaras i sin helhet, efter mönster från avtalslagen.
tili
Jag ansluter mig till lagrådets bedömning och godtar lagrådets förslag till ändrad utformning av preskriptionsregler för penningfordringar. Som lag— rådet påpekat bör preskriptionsregler även finnas för andra krav än pen- ningfor-dringar. Vad gäller preskription av talan när förlikningslörhandling- ar enligt konventionens regler föregått talans väckande bör samma regel gälla som för penninglbrdringar.
Med hänvisning till vad jag nu har sagt bör numera 7ä tredje stycket ges följande lydelse:
"En fordran som grundar sig på ett rättslörhallande som år reglerat i konventionen är preskriberad. om talan inte har väckts inom två år efter det att fordringen uppkom. Har inom den tiden sådant förlikningsft'u—fa— rande som anges i kap. V] i konventionen inletts. preskriberas fordringen sex månader efter det att förlårandet avslutades. om inte preskription inträffar senare enligt tvåårsregeln. Gäller talan annat än penningfordran räknas tiden från det att den omständigheten intrz'iffade som yrkandet hänför sig till."
95
Lagrådet har riktat principiella invändningar tuot stadgandet i första stycket att konferens och organisation av avlastare skall kunna vara part i domstolstvist enligt lagen. Lagrådet har vidare påpekat att stadgandet i fråga går utöver vad konventionen kräver. nämligen att konferens och avlastarorganisation skall kunna vara part i de lk'irhandlingar som avses i kap. Vi i konventionen. Lagrådet lörordar att den svenska lagen inte går längre än vad konventionen kräver under förutsättning att detta är lämpligt med hänsyn till det samarbete med den västeuropeiska länderkretsen vari Sverige deltagit.
Som framgår av resonemanget i remissen går förslaget där inte längre än att ge bl.a. konferens partshabilitet vid domstol i mål enligt lagen och koden. Något ansvar för konferensens förpliktelser enligt ett domstolsut- slag lades — enligt det remitterade förslaget — aldrig på den enskilde medlemmen i konferensen. Att över huvud taget stämma en konferens enligt det remitterade förslaget framstår således som mindre välbetänkt
l'rop. [983/84: l7 lll
eftersom utsikten att kunna verkställa en förpliktande dom synes liten. Lagrådets förslag att inte ge konferens partshabilitet vid domstol innebär alltså i praktiken — jämfört med remitterade förslaget — att möjligheten att föra en meningslös talan vid domstol bortfaller. Jag godtar lagrådets kritik och förordar att föreskriften angående konferensers och avlastarorganisa— tioners partshabilitet begränsas till att avse ft'irhandlingar som avses i kap. Vl i konventionen.
Lagen bör innehålla ett stadgande av denna innebörd eftersom artikeln vari lördragsslutande part åläggs tillse detta efter lagrådets påpekande inte kommer att omfattas av inkorporeringen.
Med hänsyn till det sagda bör stadgandet som att erhålla följande ly- delse:
"Angäende sädana förhandlingar som anges i kap. Vl i konventionen gäller
a) att linjekonferens och organisation av avlastare kan vara part.
b) att en underrättelse till en linjekonferens eller en organisation av avlastare skall anses utgöra underrättelse till varje medlem av en sådan konferens eller aVIastarorganisation.
c) att underrättelser till en linjekonferens eller en organisation av avlas- tare skall sändas till adressen för konferensens eller avlastarorganisatio- nens huvudkontor.
d) att. om linjekonferensen eller avlastarorganisationen underlåtit att registrera adress eller inte har något huvudkontor, underrättelse till vilken som helst av medlemmarna skall anses utgöra underrättelse till konferen- sen eller avlastarorganisationen."
Lagrådet har förordat att regeringen avger reservationer i fråga om artikel 26 (2) eftersom det framstår som otillfredsstallande ur rättssäker- hetssynpunkt att svenskt rederi som medlem av konferens blir bundet av förlikning som godtagits av annan medlem av samma konferens. Det— satnma gäller för avlastare som är medlem av avlastarorganisation.
För egen del linnerjag visserligen att det finns fog för lagrådets oro. Jag anser mig dock kunna utgå från att konferenser respektive avlastarorgani- sationer internt har sådana bestämmelser att det inte kommer att inträffa att någon medlem godkänner förlikning som kommer att binda annan medlem som inte kan acceptera avgörandet. Konferensavtalen kommer således sannolikt att innehålla sädana bestämmelser som föreskriver att medlem måste ha samtliga andra medlemmars godkännande för att aeeep- tera en förlikning ä konferensens vägnar. Eftersom artikeln i konventionen har en central ställning kan det inte kotnma i fråga att Sverige reserverar sig på denna punkt. Inte heller andra länder inom den västeuropeiska kretsen har övervägt sådan reservation.
lt), 12 och Håål Jag ansluter mig till lagrådets resonemang och godtar lagrådets förslag till avfattning av paragraferna.
Prop. 1983/84: I7 l23
Lagrädet har slutligen i sitt yttrande tagit upp frågan om övergängsbe- stämmelser. i synnerhet frågan om konventionens och lagens tillämplighet på redan ingångna avtal.
Villkoren för konventionens ikraftträdande har numera uppfyllts oeh den kommer att träda i kraft den (» oktober l983. [för svensk del blir konventionen emellertid bindande först sex månader efter det att Sveriges anslutningsinstrutnent deponerats hos Förenta nationernas generalsekrete- rare. Bedömningen av den lämpliga tidpunkten härför hör ankomma på regeringen. Som lagri'tdet påpekar innehäller konventionen en tvåårig över- gångsperiod beträffande avtal om marknadsuppdelning. tiden räknad fran konventionens ikraftträdande. Vad gäller övriga skyldigheter. t.ex. inne- hållet i lojalitetsöverenskommelser och den föreskrift i lagen som härrör ur E(i-ft'irordningen och som avhandlar omfördelning av lastvolymer gäller följande. Frågor av denna typ har inte varit föremål för diskussion i den Västeuropeiska lånderkretsen och de länder som slutligt har utformat sitt nationella lagstiftning har inga föreskrifter i ämnet. Det natttrliga vore att i den svenska lagstiftningen föreskriva att bestämmelserna endast gäller avtal som ingäs efter det att konventionen trätt i kraft för svenskt vidkom- mande. Emcllertid skulle en sådan inskränkning endast kunna göras gäl- lande vid svensk domstol. Hur man skulle resonera vid förlikningsförfa— rande enligt Vl kap. i konventionen eller vid utländsk domstol kan inte förutsägas. Därtill bör anmärkas att lojalitetsöverenskomntelser normalt inte ingäs för längre tid än sex tnänader. [ sådant fall skulle det inte vara någon större olägenhet att låta konventionens bestämmelser gälla även ingångna avtal eftersom det måste vara känt för parterna när de ingår avtalet vid vilken tidpunkt konventionens bestämmelser kotntner att gälla även för avtal ingänget dessförinnan. Motsvarande skulle då gälla avtal mellan rederier. som utesluter den tredjelandsseglation som härrör ur EG-l't'irordningen. Den svenska lagen bör således inte ha någon särskild
övergängsbeståmmelse.
2 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
dels att anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ånd- ringar.
dels att godkänna den i Geneve den 6 april 1974 avslutade konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föresla riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.
Prop. ”83/84: [7
Innehåll
Propositionen ........................ Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionens lagförslag med Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences Utdrag ur protokoll vid regeringssammantråde den |7 mars If)?” I Inledning ................................................. 2 Internationell linjesjt'tlärt och internationella linjekonferenser 3 Den svenska linjesjöfarten .................................. 4 Tillkomsten av FN:s konvention om en uppft'nandekod för linje— konferenser .............................................. 5 E (i- lösningen av en anpassning till koden .................... (» Koden och li (j— lörordningen ................................ ö.l Koden och E(i—lötotdningens uppbyggnad och inbördes sattt— band m. m. ........................................... 6.2 Kodens och [&(i-förordningens innehåll ................... 7 Ft'ircdragandens överväganden .............................. 7. l Sjöfat'tspolitiska överväganden m.m. .................... 7.2 Metod för inli'irlivande av konventionen och E(i—ft'irordningen med svensk rätt ....................................... 7.3 Tillämpningsomräde ................................... 7.4 Behovet av särskilda nationella regler .................... 7.4.l Kodens löt—hållande till den svenska konkurrenslagstift- ningen .......................................... 7.4.2 Sanktioner ...................................... 7.5 Specialdomstolar ...................................... 7.6 Jurisdiktitm ........................................... 7.7 l.injekonfcrensernas och avlastarorganisationernas proces- suella ställning ........................................
7.7.l l.injekonferenserna ............................... 7.7.2 Avlastarorganisationernas behörighet att företräda av- lastare ..........................................
7.8 Nationellt linjerederi ................................... 7.9 Preskription ...................................... . . . 8 Upprättat lagförslag ....................................... 9 Specialmotivering ......................................... lll Hemställan ll Beslut
Bilaga! Council Regulation (EEC) No 954/79 of IS May I979 concerning the ratilication by Metnbcr States of. or their accession to. the United Nations Convention on a Code of Conduct for Liner Conferences ..................
Bilaga 2 Det remitterade lagft'irslaget ....................... Utdrag av lagrådets protokoll den 27 maj l9X3 ................... Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 september IOK.? ] Anmälan av lagrädsyttrande ................................. 2 Hemställan ................................................ 3 Beslut ....................................................
l24
no (tl
ol 63 (18
öl)
öl) ts'l
82 83
85
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1953