Prop. 1983/84:89

om polisens organisation, m.m.

Prop. 1983/84: 89

Regeringens proposition 1983/84: 89

om polisens organisation, m. m.;

beslutad den 22 december 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME STEN WlCKBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås en ändrad organisation m.m. för myndigheterna inom polisväsendet.

Förslaget grundas på riksdagens principbeslut år 1981 om allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet och de förslag som 1981 års polisbercdning har lämnat i fråga om ett genomförande av. riktlinjerna. l propositionen tas upp främst de frågor som gäller organisationen pä central nivå och vissa särskilda frågor om den regionala och lokala polisorganisa- tionen. 1 en följande proposition kommer att redovisas bl. at. de frågor som gäller ökade befogenheter för polismyndigheterna att besluta om resursan— vändning och prioritering av verksamheten samt utbildningsfragor.

För att ge statsmakterna och mymligheterna inom polisväsendet ett bättre underlag för beslut om resursfördelning m.m. föreslås ett nytt planeringssystem. Systemet får sin största betydelse när hela polisrefor- men har genomförts. men det bör införas snarast för att underlätta genom- förandet av de förslag som nämns i det följande.

Medborgarinllytandet över polisväsendet stärks. Polisstyrelserna före- slås nu få ökade befogenheter att fatta beslut rörande t. ex. inriktningen av verksamheten vid polismyndigheten. Polisstyrelserna skall vidare kunna besluta om operativ verksamhet, utom när det gäller polisledning i särskilt fall.

Riksdagen har tidigare beslutat att tjänsterna som länspolischel'i Stock- holms län och i Göteborgs oeh Bohus län skall förenas med polismästar— tjänsten i Stockholms resp. Göteborgs polisdistrikt. Samma lösning före- släs nu för den regionala organisationen i Jämtlands län. Vidare anges har I Riksdagen I983/"84. I .tuml. Nr 89

Prop. 1983/84: 89

I".)

arbetet skall fördelas mellan den nye regionale chefen och länsstyrelsen i övrigt i fråga om de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen som högsta polismyndighet i länet.

Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen vara central förvaltnings- myndighet för polisväsendet men en decentralisering sker av vissa arbets- uppgifter. Styrelsens befogenheter att meddela föreskrifter för och leda viss polisverksamhet begränsas. På det polisiära området i övrigt inriktas styrelsens verksamhet på metodutveckling. De föreslagna åtgärderna leder till ett minskat personalbehov vid styrelsen. Förändringar föreslås också i fråga om organisationen vid rikspolisstyrelsen.

Den centrala utbildningsverksamheten samlas organisatoriskt inom en polishögskola som får ställning som en byrä vid rikspolisstyrelsen. Flerta- let av de centrala utbildningsaktiviteterna förläggs till polishögskolan i Ulriksdal. Rekryteringsverksamheten förändras mot bakgrund av det nu- mera gynnsamma rekryteringslägct. Den särskilda rekryteringsorganisa- tionen minskas och verksamheten ges en ny inriktning. '

Åtgärderna skall i huvudsak genomföras den 1ju1i 1984.

Prop. 1983/84: 89 3.

Utdrag JUSTITIEDEPARTEM EN'l'E'l” PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-22

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Pctcr- son. Andersson. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carls- _ son. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wickbom '

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om polisens organisation m. m.

1. Inledning

1.1. Allmän bakgrund

Polisorganisationen ändrades på ett genomgripande sätt vid förstatligan- det är 1965. I samband med detta underströks att organisationsfrägorna måste ägnas en fortlöpande uppmärksamhet och att organisationen måste anpassas till förändringar i samhällsbilden.

Efter regeringens bemyndigande den 36 juni 1975 tillkallade dåvarande chefen förjustitiedepartementet sakkttnniga med uppdrag att pröva om de riktlinjer för polisensverksamhet som lades fast vid förstatligandet svara- de mot de krav som måste ställas på verksamheten. I uppdraget ingick bl. a. att undersöka om polisverksamheten var rätt at vägd och organiserad inom ramen för resurserna samt att se över polisens rekrytering och utbildning.

De sakkunniga. sotn antog benämningen 1975 års polisutredning. avläm- nade i februari 1979 principbetänkandet (SOU 1979: 6) Polisen.

Efter remissbehandling lade regeringen i prop. 1980/811 13 om polisens uppgifter. utbildning och organisation m. m. fratn förslag till allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet. Riksdagen godkände i huvudsak riktlinjerna (JuU HBO/81:24. rskr 210).

I enlighet med vad som förordats i propositionen och som godtagits av riksdagen —- tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande den 27 april 1981 en kommitté med uppdrag att behandla frågor om genomförandet av beslutade reformer angående poli- sens uppgifter. organisation och utbildning m.m. Kommittén antog be- nämningen 1981 års polisberedning (PB 81).

Prop. 1983/84: 89 4

Polisberedningen har publicerat betänkandet (SOU 1982: 63) Polislag. [ dcpartementsserien har beredningen publicerat följande promemorior. nämligen

(Ds Ju 1982: 4) Beslutsstrukturen inom polisväsendet, (Ds Ju 1982: 6) Polisorganisationen i Stockholms län. (Ds Ju 1982: 7) Polisorganisationen i Göteborgs och Bohus län. (Ds Ju 1982: 8) Polisorganisationen i Jämtlands län. ("l)s Ju 1982: 10) Rikspolisstyrclsens framtida uppgifter och organisation. (Ds Ju 1982: 13) Rikskriminalsektionen. rikskriminalen och interpolsek- tionen samt

(Ds Ju 1983:3) ADB inom polisväsendet. Dessutom har beredningen publicerat särskilda promemorior om övriga län.

Efter remissbehandling genom beredningens försorg har beredningen avgett betänkandet (Ds Ju 1983: 10) Polisorganisationen (jämte bilaga A Den lokala polisorganisationen, bilaga B Den regionala polisorganisa- tionen. bilaga C Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation Rikskriminalen m.m. samt bilaga D Administration och ADB). Beredning- en har också avlämnat betänkandet (Ds Ju 1983: 15) Rekrytering och ut- bildning inom polisväsendet.' Vidare har beredningen publicerat särskilda promemorior om polisorganisationen i länen.

En sammanfattning av betänkandena Polisorganisationen resp. Rekryte- ring och utbildning inom polisväsendet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I och bilaga 2.

Polisberedningens betänkande Polisorganisationen jämte bilagor har re- missbehandlats. Över betänkandet har remissyttranden avgetts av justitie- kanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). rikspolisstyrelsen. statens invandrar- verk (SlV). länsstyrelserna i Stockholms län, Kaltnar län. Malmöhus län. Göteborgs och Bohus län, Värmlands län och Jämtlands län saint polisstyr- elserna i Stockholms polisdistrikt. Norrköpings polisdistrikt. Malmö polis- distrikt. Göteborgs polisdistrikt och Östersunds polisdistrikt. Vidare har yttranden avgetts av Svenska kommunförbundet. Tjänstemännens Cen-- tralorganisation. statstjänstemannasektionen (TCO-S). Centralorganisa- tionen SACO/SR (SACO/SR). Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sve- riges Iänspolischcfcr. Föreningen Sveriges polischefer. televerket. bygg- nadsstyrelscn och statskontoret.

Yttranden har bifogats. av RÅ frän länsäklagartnyndighetcn i Gävle- borgs län och länsaklagarmyndighetcn i Södermanlands län. av länsstyrel- sen i Stockholms liin fran polisstyrelserna i Danderyds polisdistrikt. Han- dens polisdistrikt. Huddingc polisdistrikt. Jakobsbergs polisdistrikt. Li-

' När dessa betänkanden avlämnades ingick i beredningen ledamoten av riksdagen redaktören Arne Nygren. ordförande. expeditionschefen Ulf Arrfelt. ledamoten av riksdagen krittiimtlinspeklören ('iöle Jonsson. ledamoten av riksdagen inspektören lngemar Konradsson. ledamoten av riksdagen folkskolläraren Hans Petersson i Röslanga. förre ledamoten av riksdagen poliskommissarien Åke Polstam och förra ledamoten av riksdagen Ingrid Segerström.

Prop. 1983/84: 89 5

dingö polisdistrikt. Märsta polisdistrikt. Nacka polisdistrikt. Norrtälje po- lisdistrikt, Sollentuna polisdistrikt. Solna polisdistrikt. Täby polisdistrikt och Södertälje polisdistrikt. av länsstyrelsen i Kalmar län från polisstyrel- serna i Kalmar polisdistrikt. Oskarshamns polisdistrikt. Vimmerby polis- distrikt och Västerviks polisdistrikt samt av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från polisstyrelserna i Strömstads polisdistrikt och Kungälvs polisdistrikt. Yttranden över betänkandet har dessutom kommit in från polisstyrelserna i Varbergs polisdistrikt. Falkenbergs polisdistrikt och Ystads polisdistrikt samt Statsanställdas Förbttnd (SF.).

lnom justitiedepartementet har en sammanställning över remissyttran- dena upprättats. Den finns tillgänglig i justitiedepartementets ärende dnr 1710-83.

Polisberedningens betänkande Rekrytering och utbildning inom polisvä- sendet har också remissbehandlats. Över betänkandet har remissyttranden efter anmodan avgetts av JK. RÅ. rikspolisstyrelsen. traftksäkerhetsver- ket (TSV). byggnadsstyrelscn. riksskatteverket (RSV). statskontoret. riks- revisionsverket (RRV). länsstyrelserna i Stockholms län. Kalmar län. Malmöhus län. Göteborgs och Bohus län. Värmlands län samt Jämtlands län. polisstyrelserna i Stockholms polisdistrikt. Norrköpings polisdistrikt. Malmö polisdistrikt. Göteborgs polisdistrikt och Östersunds polisdistrikt. Vidare har yttranden avgetts av överbefälhavaren. statens hundskola. universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Svenska kommunförbundet. Landstingsförbttndet. 'l'CO-S. SACO/SR. Föreningen Sveriges länspolis— chefer. Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen Sveriges statsåkla- gare. länsstyrelserna i Södermanlands län. Kronobergs län. Skaraborgs län och Norrbottens län. polisstyrelserna i Huddinge polisdistrikt. Jakobs- bergs polisdistrikt. Lidingö polisdistrikt. Märsta polisdistrikt. Norrtälje polisdistrikt. Sollentuna polisdistrikt, Solna polisdistrikt. Täby polisdis- trikt. Eskilstttna polisdistrikt. Nyköpings polisdistrikt. Strängnäs polisdis- trikt. Linköpings polisdistrikt. Eksjö polisdistrikt. Vetlanda polisdistrikt. Växjö polisdistrikt. Visby polisdistrikt. Hässleholms polisdistrikt. Kris- tianstads polisdistrikt. Helsingborgs polisdistrikt, Falkenbergs polisdis- trikt. Kungsbacka polisdistrikt. Kungälvs polisdistrikt. Alingsås polisdis- trikt. Vänersborgs polisdistrikt. Kristinehamns polisdistrikt. Ljusdals po- lisdistrikt. Kramfors polisdistrikt. Sundsvalls polisdistrikt och Umeå polis- distrikt samt Svenska polisförbundet och elever vid 1982 års polischefs- kurs. '

Yttranden har bifogats. av länsstyrelsen i Stockholms län från Stock- holms länsavdelning av Svenska polisförbundet. Svenska polisförbundets Stockholmsavdelning och Statsanställdas förbunds fackklubb 17. av läns- styrelsen i Malmöhus län från polisstyrelserna i Eslövs polisdistrikt och Trelleborgs polisdistrikt. av länsstyrelsen i Värmlands län från fyra enskil- da personer samt av polisstyrelsen i Norrtälje polisdistrikt från Roslagens polisförening.

Prop. 1983/84: 89 6

Inom justitiedepartementet har en sammanställning över remissyttran— dena upprättats. Den finns tillgänglig ijustitiedepartementets ärende dnr 2890-83.

1.2. Handläggningen av de förslag som beredningen har lämnat

Polisberedningen har överlämnat ett omfattande material. som innefat- tar förslag till väsentliga förändringar för polisväsendets del i fråga om den rättsliga regleringen. styrningen. uppgifterna och organisationen. Med hänsyn till materialets omfång har jag efter den fortsatta beredningen av bctänkandena i departementet funnit att man måste överväga i vilken ordning och i vilken takt som beredningens förslag bör genomföras. Det kan nämligen vara förenat med vissa fördelar att genomföra reformerna stegvis. Med hänsyn till vad som nu har sagts avserjag att till en början i konhet redovisa beredningens överväganden och förslag för att därefter återkomma bl. a. till det av mig nu aktualiserade spörsmälet.

Jag vill först nämna att regeringen redan har beslutat om en lagrådsre- miss med förslag till polislag. Förslaget bygger bl.a. på polisberedningens betänkande Polislag. Jag har där redovisat hurjag ser på den grundläggan- de organisationen inom polisväsendet och vilka uppgifter som i princip bör ankomma på de lokala polismyndigheterna. länsstyrelserna och rikspolis- styrelsen. Jag vill också inledningsvis nämna att beredningens förslag. förutom vad avser polislagen . inte tar sikte på den s. k. särskilda polisvcrk- samheten för uppdagandc av brott mot rikets säkerhet. | den följande framställningen behandlas inte dessa frågor.

Polisberedningcn behandlar i betänkandet Polisorganisationen till en början frågan hur .s'mt.wrmktcrnas styrning av polisverksamhcten skall ordnas i framtiden. Beredningen föreslår att statsmakternas styrning skall vidgas till att omfatta inriktningen av polisväsendets totala resurser och inte. som hittills kan sägas ha varit fallet. begränsas till hur vissa tjänster skall användas. l linje med detta föreslår beredningen också en ny anslags- konstruktion för polisväsendet.

Förslaget om statsmakternas styrning förutsätter att statsmakterna kom- mer att uttala sig om olika aktiviteter-i polisverksamhcten och att verksam- heten i aktiviteterna följs upp. Beredningen har föreslagit en indelning i aktiviteter efter reformen som bygger på den indelning som rikspolisstyrel- sen nu tillämpar. Indelningen utgår från fyra huvudaktivitctcr. nämligen brottsförebyggande verksamhet. övervakningsverksamhet. kriminalpolis- verksamhet och serviceverksamhet. Det till lagrådet remitterade förslaget till polislag bygger på samma indelning. Indelningen i aktiviteter bör enligt beredningen framgå av regleringsbreven.

När det gäller planeringsprm'cxst'n efter reformen har beredningen före- slagit att rikspolisstyrelsen skall avge anslagsframställning liksom hittills men att kraven pä anslagsframställningar frän länsstyrelse och lokal polis-

Prop. 1983/84: 89 7 '

styrelse slopas. För att förenkla administrationen vid resursplaneringen på regional och lokal nivå förordar beredningen ett enda planeringsdokument' för den lokala polisstyrelsen och en motsvarande handling för länsstyrel- sen. Dokumentct skall innehålla de uppgifter som den lokala polisstyrelsen

resp. länsstyrelsen behöver för beslut om fördelning av resurser under det närmast kommande budgetåret och inriktningen av verksamheten under det därpå följande budgetåret det är för vilket rikspolisstyrelsen skall

avge anslagsframställning.

En viktig del i beredningens förslag som syftar till ett ökat inflytande för de regionala och lokala instanserna i polisväsendet utgörs av ett system med basorgunisatiml och fria resurser. Regeringen förutsätts liksom nu komma att bestämma antalet polismanstjänster för varje polisdistrikt. Re- geringen skall dessutom fastställa en basorganisation. dvs. den grundläg- gande organisationen för distriktet. Övriga pcrsonalresurscr skall utgöra fria resurser i den meningen att de regionala och lokala organen skall kunna bestämma över resursanvändningen utan den centralt beslutade tjänstefördelning som föreligger idag.

Beredningen har redovisat vissa allmänna överväganden om de perso- naladministrativa effekterna av den nya organisationen. Den nuvarande tjänstestrukturen behålls för polismän i den egentliga polismanskarriären. När det gäller tjänstcbenämningar och titlar för polispersonal har bered- ningen föreslagit en särSkild lösning. Både tjänster för polispersonal och administrativ personal bör inrättas och tillsättas i huvudsak efter nuvaran- de regler.

Som jag tidigare har nämnt föreslår beredningen en ny anslagskonstruk- tion för polisväsendet. En följd av denna nya anslagskonstruktion är att den lokala polisstyrelsen skall ges en ekonomisk rum för sin verksamhet. Principen är enligt beredningen att enskilda poster får överskridas. förut- satt att de sammanlagda utgifterna under posterna inte överstiger summan av posterna -— den ekonomiska ramen. Poster som inte kan påverkas skall inte ingå i den ekonomiska ramen. Ramen skall omfatta såväl kostnader för löner för administrativ personal och Iokalvårdspersonal som andra kostna- der i verksamheten. Kostnaderna för löner till polispersonal faller alltså utanför ramen.

För att öka möjligheterna till en mer långsiktig planering när det gäller medelsanvändningen föreslår beredningen vidare ett särskilt sparsystem. En polismyndighet. som under ett budgetår inte utnyttjar hela den ekono- miska ramen bör enligt förslaget få tillgodogöra sig det sparade beloppet under något av de tre följande budgetåren.

Enligt förslaget till polislag skall länen vara indelade i polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns en polismyndighet som har till uppgift att svara för polisverksamhcten inom distriktet. För ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse. Denna består av polismyndighetens chef(polische- fen) och det antal Valda ledamöter. lägst sex och högst tio. som länsstyrel-

Prop. 1983/84: 89 8

sen bestämmer. I lagförslaget anges vidare bl. a. hur polisstyrelseledamö- terna väljs.

Beredningen förordar flera åtgärder som är ägnade att stärka styrelsens roll. Denna bör t. ex. kunna besluta i frågor som rör inriktningen av hela verksamheten. således även i operativa frågor. De frågor som gäller polis- ledning i särskilda fall bör emellertid höra till polischeféns kompetensom- råde. Styrelsen får också viktiga uppgifter i fråga om resursanvändningen inom myndigheten. Beredningen föreslår vidare i fråga om de lokala polis- myndigheterna att de administrativa uppgifterna liksom handläggningen av polismyndighetsärenden koncentreras till polismyndigheternas kanslier. Dessa kanslier föreslås också få nya funktioner, såsom analys och plane- ring av verksamheten.

Enligt förslaget till polislag skall [('imstyrelscn vara länets högsta polisor- gan. Den skall i denna egenskap svara för polisverksamhcten i länet och utöva tillsyn över denna verksamhet.

Länsstyrelsens framtida roll kännetecknas enligt beredningen av inrikt- ningen på planerings-. resursfördelnings-. samordnings- och tillsynsfrägor. Beredningens förslag förutsätter ett ökat medborgarinflytande på regional nivå genom länsstyrelsens förtroendemannastyrelse. En av styrelsens Vik- tigaste uppgifter blir att besluta om de regionala polisenheternas dimensio- nering och att besluta om inriktningen av de regionala verksamheterna.

Länspolischefen skall enligt beredningen i flertalet län fortfarande vara tjänsteman i länsstyrelsen. Hans ställning inom länsstyrelseorganisationen bör enligt beredningen förstärkas och hans verksamhet bör inriktas mera utpräglat på planering. samordning och tillsyn.

Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län förutsätts få en från övriga län något avvikande organisation. Länsstyrelsen behåller där lik- som i övriga län sin ställning som länets högsta polisorgan. Länspolische- fen ingår dock inte som tjänsteman i länsstyrelsens organisation utan befattningen som länspolischef och polismästare i Stockholm resp. Göte- borg förenas till en tjänst. Beredningen föreslår att den regionala organisa- tionen även i Jämtlands län utformas i linje med den som föreslås gälla för storstadslänen.

Enligt förslaget till polislag är rikspolisstyrelsen central förvaltningsmyn- dighet för polisväsendet. Bara i de hänseenden som regeringen bestämmer kan styrelsen leda polisverksamhet.

Beredningen har tagit upp rikspolisstyrelsens roll iden framtida polisor- ganisationen. Styrelsen föreslås få viktiga uppgifter när det gäller att för- medla statsmakternas beslut i prioriteringsfrågor som rör hela polisväsen- det. Vidare får rikspolisstyrelsen utökade uppgifter på metodutvecklings- omrädet. Rikspolisstyrelsens befogenhet att leda polisverksamhet föreslås upphöra beträffande trafikövervakningen och sjöpolisverksamheten. Där- emot bör rikspolisstyrelsen ha kvar sina ledningsbefogenheter beträffande flygverksamheten och vid bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband

Prop. 1983/84: 89 9

med statsbesök och liknande händelser. Rikspolisstyrelsens befogenheter att leda kriminalpolisvcrksamhet föreslås bli begränsade till sådana fall där en central ledning eller samordning framstår som helt nödvändig.

Beredningen har också diskuterat vissa andra frågor som gäller ADB ()(-h administration inom polisväsendet samt samarbete och samråd med ("ik/u- g(ll'l'ä.t'€)ltf('f.

Polisberedningens förslag rörande (Imi/rumtidu pnlist/thi/duingwl utgår från att utbildningen måste anpassas till det föreslagna systemet med basorganisation och fria resurser. Grundutbildningen. som inleds med grundkurs I om ca 40 veckor. tar sikte på att ge polismannen sådana baskunskaper att han kan tjänstgöra i de fria resurserna. Praktiktiänstgö- ringen kommer att omfatta ett och ett halvt år varefter grundutbildningen nyslutas med grundkurs II som avses ge en fördjupning av baskunskaper- na. Den reguljära vidareutbildningen för polismän bör i princip förbehållas . polismän som har fått tjänster i basorganisationen. Denna utbildning bör ersätta nuvarande inspektörskurs II och kommissarieutbildningen. Funk- tionsinriktad utbildning. alltså sådan utbildning som krävs för att polisper- sonal skall kunna fullgöra tjänst som t.ex. motorcykelförare. sjöpolis. hundförare, ryttare och kriminaltekniker. behövs enligt beredningen även i framtiden.

Beredningen har vidare lämnat förslag om vissa förändringar när det gäller polischefsutbildningen.

Uthildningmrganimtionen skall enligt beredningens förslag förändras i flera viktiga hänseenden. Distriktens totala medelsramar skall även omfat- ta medel för utbildning. även sådan som anordnas regionalt eller lokalt. Distrikten föreslås betala rikspolisstyrelsens direkta utgifter för central funktionsinriktad utbildning genom kursavgifter. Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen ansvara för all central utbildning inom polisväsendet. Det regionala och lokala inflytandet över utbildningen förstärks dock på många områden. '

Beredningen har föreslagit att all central utbildning inom polisväsendet i princip skall ske vid polishögskolan Ulriksdal. Undantag görs för viss Specialutbildning av bl.a. hundförare, ryttarinstruktörer och helikopter- förare. Beredningens förslag innebär att polishögskolan Solna dras in och att verksamheten i Strängnäs och Sollefteå ändras till en uppdragsverk- samhet.

Polishögskolan. som bör ges en organisatorisk ställning som en särskild enhet inom rikspolisstyrelsen. föreslås få en planerings- och utvecklings- enhet som svarar för mera övergripande utbildningsfrågor och en skolför- valtning som svarar för den löpande verksamheten vid polishögskolan.

Mot bakgrund av den redovisning som jag nu har lämnat vill jag ta upp två principiella spörsmål. nämligen dels frågan huruvida förslagen bör Illldt'l'.YIäf/l'l$ riksdagens prövning delsfrågan [ vilken ordning och i vilken takt som beredningensförslag här genomföras.

Prop. 1983/84: 89 10

Vad avser den första lrågeställningen vill jag erinra om .att riksdagen tidigare har godtagit riktlinjerna för en reform av polisväsendet. Bered— ningens nu lämnade förslag ansluter i allt väsentligt till riksdagens ställ- ningstaganden. Vid min bedömning av polisberedningens material harjag emellertid funnit att även de förslag som tar sikte på hur genomförandet av polisreformen bör ske är av sådan betydelse att de bör underställas riksda- gen. Beredningens arbete är också i stora delar så ingående att de tidigare aktualiserade frågorna har kommit att belysas på ett helt annat sätt. I-Iärtill kommer att riksdagen tidigare begärt att få ta del av en viss fråga som rör utbildningen inom polisväsendet.

Den andra frågan gäller i vilken ordning beredningens förslag bör prövas och genomföras. Riksdagen har godkänt att de aviserade reformerna träder i kraft den I juli 1984. Polisberedningen har också stannat för att samtliga åtgärder bör genomföras vid denna tidpunkt.

Jag anser. i likhet med en bred remissopinion. att polisberedningens överväganden och förslag är ägnade att medföra ett i många avseenden bättre och effektivare pt.)lisväsende. Starka skäl talar därför för att hela reformen genomförs så snart det är möjligt. Det är på' den andra sidan förenat med betydande problem att med relativt kort varsel. och vid en enda tidpunkt. genomföra omfattande förändringar som tar sikte på såväl organisationen som andra frågor inom polisväsendet. Från vissa håll har också vid remissbehandlingen riktats kritik mot den såsom den uppfattats ansträngda tidsplanen. Det kan alltså finnas skäl att överväga" att genomfö- ra reformerna för polisväsendet i två steg.

Jag vill här först peka på att den frihet för polismyndigheterna som skapas genom ett system med basorganisation. fria resurser och medelsra- mar i viss mån förutsätter att de planeringsinstrument som beredningen föreslår har tagits i bruk och kan ligga till grund för polismyndigheternas och statsmakternas prioriteringsbeslut. Såväl ledamöterna i polisstyrel- serna som personalen i polisdistrikten bör också ges en skälig tid att anpassa sig till de nya verksamhetsformer som systemet med basorganisa- tion. fria resurser och medelsramar innebär. De nu nämnda skälen talar för att dessa tre komponenter i en ändrad organisation för den lokala polisor- ganisationen får anstå till den l-juli 1985. Däremot bör planeringssystemet i de delar som inte avser resursfördelning inom systemet för basorgani- sation. fria resurser och medelsramar genomföras redan den ljuli 1984. ' Det är också angeläget att de lokala polisstyrelserna så snart som möjligt får ett utökat inflytande. Även den ändrade fördelningen av befogenheter ' mellan polischefen och polisstyrelsen i ett distrikt bör alltså genomföras den ljuli 1984.

Man kan vidare anta att polismyndigheterna under ett övergångsskcde är beroende av rikspolisstyrelsens råd och stöd för att hantera de nya frågeställningar och problem som kan vara förenade med det praktiska genomförandet av reformen. Det är naturligtvis också av andra skäl värde-

Prop. 1983/84: 89 l !

fullt om den centrala polisorganisationen kan börja arbeta i sin nya roll så snabbt som möjligt. Detta talar för att förslagen beträffande rikspolisstyrel- sen. bortsctt från de delar som har ett direkt samband med frågorna om basorganisation. fria resurser och medelsramar. genomförs den ljuli I984.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan den lokala organisationen och den regionala organisationen bör frågorna om en ändrad roll för länspolischefen m.m. tas upp i ett senare sammanhang. Detta innebär bl. a. att de regionala cheferna inte nu ges den förstärkta ställning i länssty- relsen som polisberedningen har föreslagit. De förslag som gäller stor- stadslänen och Jämtlands län bör emellertid nu prövas mot bakgrund av att erfarenheterna från dessa län bör kunna beaktas vid polisberedningens fortsatta arbete med den regionala polisorganisationen. vilket uppdrag har getts beredningen genom tilläggsdirektiv den 8 december 1983 (Dir. 1983268). Detta innebär naturligtvis att de nya regionala chefernas verk- samhet på det regionala planet t.v. får ske i den ordning som nu gäller för länspolischeferna. t.ex. i fråga om ledningen av de regionala enheternas verksamhet.

När det gäller utbildningsfrågor anser jag att de frågor som rör utbild- ningsbyråns organisation m.m. bör prövas nu med hänsyn till det nära sambandet med rikspolisstyrelsens organisation i övrigt. De övriga frå- gorna på utbildningssidan bör behandlas samtidigt med de organisatoriska frågorna om basorganisation och fria resurser. Frågor om ADB och admi- nistration bör ocksa tas upp till prövning i det senare steget.

Med utgangspunkt från dessa överväganden avserjag att i det följande ta ' upp frågorna om planeringssystemet. den ändrade befogenhetslördelning- en mellan polischefen och polisstyrelsen. organisationen i storstadslänen och i Jämtlands län. rikspolisstyrelsens organisation samt organisationsfrå- gorna på utbildningsomrädet. De övriga ämnen som beredningen har re- dovisat avserjag att behandla i så pass god tid att reformerna på ett smidigt sätt kan genomföras den I juli l985.

Jag vill framhålla att jag vid den fortsatta beredningen av ärendet med hänsyn till det statsfinansiella läget särskilt kommer att uppmärksamma vilka effekter i detta avseende som polisberedningens förslag medför. Det står helt klart att förslagen endast kan genomföras till den del det kan ske utan totalt sett ökade kostnader för polisverksamhcten. vilket också polis- beredningen har utgått ifrån.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för finansdepartementet och för civildepartemcntet.

Prop. 1983/84: 89 [2

2. J—"öredragandens överväganden

2.l Planeringsprocessen inom polisväsendet

Jag har inledningsvis nämnt att det föreslagna systemet med basorgani- sation. fria resurser och medelsramar bör prövas först i ett senare samman- hang. med målsättningen att detta system skall börja tillämpas från den I juli l985. Ett bland flera vägande skäl för att inte nu ta upp dessa frågor till prövning är. som jag har påpekat tidigare. att ett sådant system i viss mån förutsätter att ett nytt planeringssystem inom polisväsendet har tagits i bruk. Jag kommer i det följande att redovisa hur ett sådant planeringssys- tem i princip bör utformas. ' '

Enligt de nuvarande reglerna för den statliga budgetprocessen lägger regeringen i början av januari varje år fram en budgetproposition med förslag till anslag för det budgetår som börjar den l juli.

Rikspolisstyrelsen skall enligt 6 .fi förordningen (|965:67) med instruk- tion för rikspolisstyrelsen varje år upprätta och före den I september ge in anslagsframställning för dels sin egen verksamhet dels den lokala polisor- ganisationen." Vidare skall rikspolisstyrelsen enligt sin instruktion varje år före den I december till regeringen avge en berättelse om styrelsens verksamhet under det senaste budgetåret.-

Enligt 48 & polisinstruktionen (l97215ll) skall polisstyrelsen varje år enligt länsstyrelsens bestämmande lämna förslag till anslagsframställning. Länsstyrelsen skall enligt 13 & länsstyrelseinstruktionen (l97l:46(l) varje år före den I juni till rikspolisstyrelsen avge förslag till hur utgifterna skall beräknas för det lokala polisväsendet.

Riksdagen beslutar normalt om anslag till polisväsendet i sådan tid att regeringen kan utfärda regleringsbrev strax före budgetårets-början. Riks- polisstyrelsen utfärdar därefter budgetföreskrifter. Efter dessa budgetför- eskrifter planerar polisdistrikten sin verksamhet. bl. a. i form av en årspla- nering.

l rikspolisstyrelsens anslagsframställning redovisas verksamheten inom polisväsendet uppdelad på olika typer av aktiviteter. Olika mått på omfatt- ningen av en viss vcrksamhetsgren används.

Departementschefen berörde i prop. 1980/81: 13 inte frågan om hur plancringsproccssen inom polisväsendet borde utformas i fortsättningen. Han framhöll emellertid när det gällde prioriteringsfrågorna att det är frågor som får bedömas från tid till annan och därför har sin naturliga plats bl.a. i budgetbehandlingen av anslagen till polisväsendet. Det är enligt departementschefen därvid mera angeläget att diskutera inriktningen av verksamheten för hela den samlade personalstyrkan på drygt l6 000 polis- män än att. som i viss utsträckning har skett hittills, begränsa synfältet till hur de nytillkomna tjänsterna skall användas.

P(")lis'beredningen anser att årsplaneringen måste kunna ske på ett tidi-

Prop. 1983/84: 89 13

gare stadium än vad som nu är fallet. Beredningen framhåller också att det nuvarande planeringssystcmet i vissa avseenden är onödigt omfattande och i andra avseenden inte är inriktat på väsentligheter. Beredningen anser därför att planeringsdokumenten bör kunna förenklas. Vidare bör kraven på anslagsframställning från polisstyrelse och länsstyrelse slopas. Rikspo- lisstyrelsen bör i fortsättningen inte avge någon verksamhetsberättelse.

Planeringsunderlaget på lokal och regional nivå bör enligt beredningen i princip kunna begränsas till en allmän beskrivning av polisdistriktet i samhället och en beskrivning

av distriktet i polisiära termer. . en analys av resultatet för det gångna kalenderåret.

brottsstatistik. ärendestatistik och resursstatistik. bedömningar av ut- vecklingen under det kommande budgetåret, angivande av målen för verksamheten under det kommande budgetåret.

angivande av personal och andra resurser. förslag till fördelning av resurserna för det kommande budgetåret samt

inriktningen av verksamheten under det därpå följande budgetåret.

Föreskrifter om planeringsdokumenten bör enligt beredningen meddelas av regeringen.

När regeringen har lagt fram budgetpropositionen bör enligt beredningen rikspolisstyrelsen omedelbart informera länsstyrelserna och polisstyrel- serna om innehållet i den för polisväsendets del. Samtidigt bör rikspolis- styrelsen begära det underlag av länsstyrelsen som kan behövas för rikspo- lisstyrelsens framställning till regeringen med anledning av det kommande regleringsbrevet för'polisväsendet. Underlaget bör vara rikspolisstyrelsen till handa senast den I mars. Rikspolisstyrelsen bör därefter ge in sin framställning till regeringen i frågan senast den I april varefter reglerings- breven kan utfärdas efter riksdagens beslut.

Länsstyrelserna och polisstyrelserna bör börja sin planering för det kommande budgetåret samtidigt som de får reda på innehållet i budgetpro- positionen. De bör då upprätta ett preliminärt underlag för beslut om resursfördelningen. ] ett polisdistrikt med regionala funktioner bör under- lagen förde två instanserna göras upp i ett sammanhang. Detta förutsätter en samverkan mellan länspolischefen och polischefen i distriktet med de regionala funktionerna men också med polischeferna i övriga distrikt i länet. När regleringsbrevet föreligger kan de slutliga planeringsbesluten fattas.

Föreskrifter om huvudpunkterna i planeringsprocessen bör meddelas av regeringen.

Polisberedningen har vidare lämnat detaljerade förslag om hur de olika aktiviteterna inom polisväsendet bör redovisas i rikspolisstyrelsens an- slagsframställning. Enligt beredningen bör regeringen i samband med reg- leringsbrevet ange vilken indelning i aktiviteter sotn rikspolisstyrelsen skall använda i kommande anslagsframställning. För denna redovisning

Prop. 1983/84: 89 14

behöver rikspolisstyrelsen uppgifter från länsstyrelserna och de lokala polisstyrelserna. I det sammanhanget kan. anser beredningen. dessa myn- digheter ta upp sådana frågor _som de anser att rikspolisstyrelsen bör behandla i anslugsframstållningen.

Beredningen förutsätter att presentationen av polisväsendet i budgetpro- positioncn kommer att göras med utgångspunkt i samma redovisning av aktiviteter som rikspolisstyrelsen har gjort i sin anslagsframställning.

Förslaget om att förenkla planeringsunderlaget mottas genomgående positivt av remissinxmnxw'rm. Samtliga remissinstanser tillstyrker försla- get om att anslagsframställning resp. verksamhetsberättelse inte längre skall avges av polisstyrelse och länsstyrelse resp. rikspolisstyrelsen.

För egen del vill jag anföra följande. Det är. som jag tidigare har utvecklat. värdefullt att man snabbt får i gång det nya planeringssystemet så att detta kan ge underlag för statsmåktcrnas och myndigheternas beslut för det budgetår som börjar den l juli l985. Jag avser därför att föreslå regeringen att ttnder våren l984 föreskrifter meddelas dels om den indel- ning i aktiviteter som rikspolisstyrelsen skall använda i sin kommande anslagsframställning dels om utformningen av de lokala planeringsdoku- menten och om planeringsprocessen i övrigt.

Jag delar beredningens och remissinstansernas uppfattning att kraven på anslagsframställningar från de lokala polismyndigheterna och länsstyrel- serna bör slopas. liksom även kravet på en särskild verksatnhetsberättelse från rikspolisstyrelsen.

Den planeringsmodell som beredningen har skisserat kan jag i princip ställa mig bakom. Det blir en viktig uppgift för rikspolisstyrelsen att på ett så tidigt stadium som möjligt informera de lokala och regionala myndighe- terna om vilken inriktning på polisverksamhcten som statsmakterna har tänkt sig för det kommande budgetåret. Det underlag för planering på lokal och regional nivå som beredningen har föreslagit torde vara tillräckligt. Det torde också fylla kraven på underlag för såväl rikspolisstyrelsens anslagsframställning som styrelsens framställning till regeringen med syn- punkter på innehållet i det kommande regleringsbrevet. Jag avser att återkomma till regeringen i annat sammanhang i fråga om den närmare utformningen av systemet. '

2.2. Ett förstärkt medborgarinflytande över den lokala polisverksamhcten

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget till polislag skall länen, såsom nu. vara indelade i polisdistrikt. I varje polisdistrikt skall finnas en polismyndighet. För ledningen av polismyndigheten skall finnas en polis- styrelse. Polisstyrelsen skall bestå av polismyndighetens chef och det antal valda ledamöter. lägst sex och högst tio, som länsstyrelsen bestämmer. Finns det i polisdistriktet en biträdande polischef skall även denne ingå i styrelsen. [ lagförslaget finns vidare bl. a. bestämmelser om val av ledamö- terna i polisstyrelsen.

Prop. 1983/84: 89 ' 15

Lagförslaget innebär att ett nytt polismyndighetsbegrepp införs. Enligt förslaget skall man som benämning på det lokala polisorganet övergå från "polisstyrclse" till "polismyndighet". Endast beslut som har meddelats av polisstyrelsen i plenum kommer således att anges som fattade av polis- styrelsen. Av motiven framgår att det ankommer på regeringen att medde- la föreskrifter om i vilka fall polisstyrelsen skall besluta i frågor som ankommer på polismyndigheten och i vilka fall beslutet skall fattas av polischefen eller av någon annan tjänsteman.

Jag kommer i det följande att redovisa min uppfattning om hur den framtida fördelningen av uppgifter mellan å ena sidanpolisstyrelsen och å andra sidan polischefen bör utformas.

Enligt gällande ordning finns för ledningen av verksamheten inom polis- distriktet en polisstyrelse. Den består av polischefen och det ytterligare antal särskilt valda ledamöter, minst sex och högst åtta. som länsstyrelsen bestämmer. De särskilt valda ledamöterna väljer bland sig ordförande och vice ordförande. Polischefen (polismästaren) kan alltså inte utses till någon av dessa poster. Personaltöreträdare deltar i polisstyrelsernas verksamhet enligt kungörelsen (19741224) om personalföreträdarc i statlig myndighets styrelse m.m.

Polisstyrelsen skall enligt polisinstruktionen noga följa förhållandena inom polisdistriktet samt verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. Det åligger polisstyrelsen särskilt att vaka över att lagar och andra författningar rörande allmän ordning och säkerhet efterlevs. planlägga och leda polisens arbete och sörja för att åtgärder vidtas för att förebygga brott samt verka för en god rekrytering av tjänste- män till polisväsendet.

Polisstyrelscn avgör enligt polisinstruktitmen ärendena antingen i ple- num eller genom beslut av polischefen ensam. ] plenum avgörs ärenden som angår viktigare frågor om organisation och arbetsordning,

förslag till anslagsframställning och andra frågor av större ekonomisk

betydelse. I frågor om tillsättning av vissa tjänster.

viktigare frågor om information om polisverksamhcten i allmänhet, frågor om disciplinansvar. avskedande. åtalsanmälan. avstängning eller läkarundersökning, frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande samt andra frågor som polischefen hänskjutcr till plenum.

Om ett ärende som har nämnts nu innefattar utövande av polisledning får det dock inte avgöras i plenum. Polisledningen i distriktet utövas nämligen endast av polischefen. Polischefen får inte heller i övrigt hänskju- ta ett ärende till plenum annat än om ärendet rör polisväsendets admini- stration eller allmänna riktlinjer för polisens verksamhet. Det förhållandet att operativa polisfrågor inte får avgöras av polisstyrelsen i plenum anses emellertid inte hindra att de kan tas upp till diskussion i plenum.

Prop. 1983/84: 89 If)

[975 års polis-utredaing hade enligt sina direktiv att överväga åtgärder för att förstärka det kommunala inllytandet över polisens verksamhet samt det förtroendemannainflytande som utövas genom polisstyrelsen. Utred- ningen konstaterade att det lokala medborgarinllytandet över polisverk- samhcten begränsades av framför allt tva faktorer. nämligen dels den centrala fördelningen av personalen på olika enheter dels föreskriften i polisinstruktionen att ärenden som innefattar polisledning inte får avgöras i plenum. Polisutredningen lämnade förslag till hur denna begränsning borde kunna hävas med syfte att de förtrrmndevaldas inllytande skulle förstär— kas.

l [980/8/ års- prin("ip/n'(»poxilion anslöt sig den dåvarande departements- chefen till polisutredningens uppfattning-att medborgarinllytandet över den lokala poliverksamheten borde förstärkas.

När det gäller fördelningen av uppgifter mellan polisstyrelsen i plenum och polischefen borde enligt departementschefen en utgångspunkt vara att man eftersträvade en ordning som innebär att den förtroendevalda polis- styrelsen förvandlas från ett i huvudsak rådgivande organ till ett i egentlig mening styrande organ för polisen. Polisstyrelsen i plenum borde således fatta de långsiktiga besluten om fördelningen och användningen av resor,- serna inom polisdistriktet och handlägga bl.a. viktigare frågor om organi- sation och verksamhetsplanering. Med verksamhetsplanering borde enligt departementschefen förstås inte bara den grundläggande prioriteringen av insatserna mellan olika verksamhetsgrenar utan också den allmänna inrikt- ningen av varje verksamhet för sig. Den i egentlig mening operativa polis- ledningen skulle emellertid även i fortsättningen utövas av polischefen eller av honom underställt polisbefäl.

l propositionen redovisade föredraganden också sin principiella uppfatt— ning om hur avgränsningen mellan polisstyrelsen resp. polischefen närma- re borde utformas. Enligt departementschefen skulle det dock bli en viktig uppgift för polisberedningen att närmare belysa de av'gri'tnsningsfri'lgor rörande uppgiftsfördclningen mellan polisstyrelsen i plenum och polische- fen som kunde aktualiseras.

Polis/wredningen har med utgångspunkt från riksdagens principbeslut om en förstärkt position för de valda ledamöterna i polisstyrelsen redovisat hur den framtida uppgiftsfördelningen mellan polisstyrelsen och polische- fen bör utformas.

Beredningen utgår för det första från att en grundläggande förutsättning för att verksamheten inom den lokala polisorganisationen skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt i den nya organisationen är att en noggrann årsplanering och uppföljning av verksamheten inom polisdistrik- ten äger rum. Med hänsyn till resursfördelningens styrande inverkan på hela polisverksamhcten är det enligt beredningen naturligt att styrelsens arbete koncentreras kring den årliga planeringen. l denna planering ingår att prioritera insatser mellan olika verksamhetsgrenar och att fördela re-

Prop. 1983/84: 89 17

surser. Intresset av att styrelsen tar del i själva besluten gör sig enligt beredningen gällande med särskild styrka i fråga om övervaknings- och utredningsverksamheten. Det är angeläget att dessa verksamhetsformer planeras och genomförs under stort hänsynstagande till de önskemål som finns hos allmänheten och hos kommunala organ. Detta gäller i synnerhet beträffande övervakningsverksamheten. Över huvud taget bör dock leda- möterna enligt beredningen i större utsträckning än f. n. ta del i de beslut som rör den allmänna utfortnningen av polisdistriktets policy.

Beredningen anser att styrelsen framför allt skall ta del i de planerings- beslttt som tar sikte på övergripande frågor och sådana frågor som gäller inriktningen av verksamheten under en längre tid, t.ex. budgetåret.

Praktiska och principiella skäl talar enligt beredningen för att vad man kan kalla den i egentlig mening operativa polisledningen även i fortsätt- ningen skall utövas av polischefen eller honom underställt polisbefäl. Beredningen förutsätter. liksom tidigare riksdagen. att man inte i styrelsen skall kunna ta upp ärenden avseende polisledning i särskilt fall. Detta begrepp blir alltså av grundläggande betydelse för kompetensfördelningen mellan polisstyrelsen och polischefen. Med polisledningi särskilt fall bör då enligt beredningen förstås chefskapet över en polisstyrka under på- gående arbete. liksom över huvud taget situationer då fråga är om en order eller en kommendering där en bestämd polisman eller en viss grupp av polismän är utpekad.

Beredningen har mot denna bakgrund funnit att den nuvarande föreskrif- ten i polisinstruktionen att polischefen ensam utövar polisledningen i dis- triktet bör utgå. [ stället bör viktigare frågor rörande planeringen av polis- verksamhcten uttryckligen anges som ärenden vilka det ankommer på polisstyrelsen att ta ställning till. Enligt beredningens uppfattning behöver polischefen samtidigt bara vara bunden av den begränsning når det gäller att hänskjuta en fråga till styrelsen som följer av principen att ärende som rör utövande av polisledning i särskilt fall inte får hänskjutas till polissty- relsen för avgörande.

Med dcn lösning som beredningen förordar kommer även sådana all- männa ft'irvaltningsårenden som faller på polisen s. k. polismyndighets- ärenden att kunna avgöras av styrelsen. Med hänsyn till polismyndig- hetsärendenas frekvens och till det förhållandet att de ofta måste avgöras omedelbart eller i allt fall mycket snabbt är. det enligt beredningen uppen- barligen inte möjligt att dessa ärenden mera regelmässigt skall kunna anmälas för polisstyrelsen. Beredningen anser det emellertid angeläget att polismyndighetsärenden av principiell vikt kan hänskjutas till styrelsen. Särskilt önskvärt är naturligtvis att denna ordning kan tillämpas när ett polismyndighetsärende inte bara är av principiell karaktär utan också har direkt betydelse för innevånarna i distriktet. Som exempel har beredningen nämnt vissa frågor om tillstånd att hålla allmän sammankomst eller offent- lig tillställning. lbland kan även den närmare utformningen av ett tillstånd ?. Riksdagen [%li/"84. I .ruml. Nr89

Prop. 1983/84: 89 [8

vara av sådant allmänt intresse, t. ex. när det gäller hur länge ett diskotek skall få ha öppet eller under vilka förutsättningar en biltävling skall få anordnas. Däremot bör t.ex. ett enskilt ärende om vapentillstånd inte lämpligen tas upp av styrelsen.

Också polismyndighetsärenden av principiell karaktär måste oftast av- göras så snabbt att det inte är praktiskt möjligt att hänskjuta dem till avgörande av polisstyrelsen. ! sådana fall bör ärendet avgöras i samma ordning som nu. Avgörandet bör enligt beredningen emellertid lämpligen anmälas för polisstyrelsen vid dess nästa sammanträde. Ledamöterna får då tillfälle att anlägga synpunkter på ärendet till ledning för behandlingen i framtiden av likartade fall.

Polismyndighetsärendena bör enligt beredningen inte ingå i uppräkning- en av de frågor som polisstyrelsen obligatoriskt skall behandla. [ stället bör gälla att ett polismyndighetsärende kan tas upp i styrelsen endast om polischefen själv hänskjuter ärendet dit. Beredningen ser det som en fördel för polischefen att. när det är fråga om ett polismyndighetsi'trende som är av principiell vikt. kunna hänskjuta ärendet till styrelsen för beslut. Här- igenom kan polischefen säkerställa att avgörandet erhåller erforderlig lokal och medborgerlig förankring. Polischefen bör också enligt beredningen kunna ta initiativ till principdiskussioner om hur vissa typer av myndig- hetsärenden bör behandlas. Styrelsen kan härvid göra uttalanden av all- mänt rådgivande natur.

Beredningen har vidare framhållit att de förtroendevalda ledamöterna i polisstyrelserna också bör kunna medverka i olika samrådsorgan som polisen är representerad i. Denna medverkan får emellertid i första hand bli beroende på vad som bedöms vara ändamålsenligt med hänsyn till de lokala förhållandena liksom naturligtvis den representationsform som de andra myndigheter som ingår i samrådsorganen — t. ex. socialnämnd och skola — finner lämpligast.

Beredningen konstaterar slutligen att ett ökat inflytande för de förtroen- devalda ledamöterna i polisstyrelsen kommer att ställa ökade krav på ledamöternas kunskaper om polisverksamhcten. Det är därför betydelse- fullt att ledamöterna får all den information som är möjlig om polisverk- samheten och om de regler som gäller för den. Ledamöterna bör enligt beredningen ges tillfälle att i polisdistrikten sätta sig in i polisens arbete och vardagsproblem. Detta kan ske genom en allmän orientering. genom studiebesök vid olika polisiära arbetsenheter eller genom att vid samman- träden i polisdistrikten något speciellt tema behandlas. Beredningen utgår också från att särskild information lämnas de förtroendevalda genom för- sorg av rikspolisstyrelsen i samråd med länsstyrelser och polisstyrelser.

Rpmixxinxtunxt'rnll har i allmänhet instämt i beredningens principiella tankegångar. Viktigare frågor rörande planeringen av polisverksamhcten liksom fördelningen och användningen av polisdistriktens resurser anser remissinstanserna höra till polisstyrelsernas kompetensområde. Ledning-

Prop. 1983/84: 89 l9-

en av den rent operativa polisverksamhcten bör även i fortsättningen enligt flera remissinstanser ankomma på polischefen eller honom underställt polisbefäl. Några remissinstanser betonar det angelägna i att polisstyrelse- ledatnöterna får utbildning om polisorganisationen inför reformens genom- förande.

Länsstyrelsen i Värmlands län samt Föreningen Sveriges länspolis- chefer och Föreningen Sveriges polischefer ifrågasätter det lämpliga i att ärenden som innebär rättstillämpning handläggs av de politiskt valda leda- möterna i polisstyrelserna. Man anser att det därigenom kan skapas miss- tankar om att besluten fattas från politiska utgångspunkter.

Jag vill för egen de! först erinra om att beredningen haft en begränsad uppgift inom detta område. Beredningen har endast haft i uppdrag att på det praktiska planet omsätta de riktlinjer som riksdagen tidigare har god- känt i fråga om en förstärkt ställning för de valda ledamöterna i polisstyrel- serna.

Jag vill ändock till en böljan framhålla att jag helt ansluter mig till principen om ett förstärkt mcdborgarinflytande över den lokala polisvcrk- samheten och de skäl som har åberopats för detta. Den statstinansiella situationen och de krav som finns på insatser på prioriterade områden kommer för framtiden att leda till i många avseenden känsliga avvägningar mellan olika verksamhetsområden. Som jag ser det är det därför helt nödvändigt att besluten om verksamheten i den lokala polisorganisationen har en ordentlig förankring bland invånarna i polisdistriktet. Denna uppgift . kommer dessutom att bli än väsentligare efter det att den pågående refor- meringen av polisväsendet har genomförts i sin helhet. Beredningens för- slag ansluter i huvudsak till den av riksdagen tidigare godkända uppgifts- fördelningen. Jag saknar anledning att frångå de lösningar som nu under en längre tid har diskuterats under utredningsarbetet. särskilt sotn de med något undantag har godtagits av remissinstanserna. Den kommande fördel- ningen av uppgifter bör sammanfattningsvis bli följande.

Utöver de befogenheter som polisstyrelserna har i dag bör de i fortsätt- ningen ha till uppgift att besluta i viktigare frågor rörande planeringen och inriktningen av verksamheten i distriktet. Likaså bör viktigare frågor om distriktets organisatiön höra till de valda ledamöternas kompetensområde. Det är naturligt att polisstyrelsens medverkan i planeringsprocessen avser mera väsentliga frågor och frågor som gäller verksamheten över en längre period. t.ex. ett budgetår. Genom att de förtroendevalda tar del i sådana. beslut kan önskemål från allmänheten. kommunala organ och andra berör- da intressegrupper om inriktningen av verksamheten uppmärksammas. Detta torde enligt min uppfattning också innebära att allmänhetens förtro- ende för polisväsendet ökar. i

De frågor som gäller polisledning i särskilda fall bör emellertid exklusivt höra till polischefens kompetensområde och här finns alltså en yttersta gräns för vilka frågor som polischefen kan hänskjuta till styrelsen. Med

Prop. 1983/84: 89 20

uttrycket polisledning i särskilt fall bör förstås chefskapet över en polis- styrka ttnder pågående arbete liksom över huvud taget situationer då det är fråga om en order eller en kommendering där en bestämd polisman eller en grupp av polismän är utpekade.

Med den nu angivna ordningen följer att också polismyndighetsärenden av polischefen kan hänskjutas till polisstyrelsen. Jag ser för egen del inget hinder mot en sådan ordning. Att frågor om rättstillämpning prövas under medverkan av på politisk väg utsedda lekmän ärju ingalunda ovanligt. En jämförelse kan t.ex. göras med nämndemännens roll i domstolarna. Det är emellertid naturligt att endast de ärenden som från någon utgångspunkt är av särskild betydelse tas tipp till prövning av styrelsen.

Jag delar uppfattningen att det ökade inflytandet för de förtroendevalda ledamöterna i polisstyrelserna ställer ökade krav på ledamöternas kunska— per om polisverksamhcten. Ledamöterna lär genom sitt arbete i polissty- relsen känna sina nya ansvarsområden och breddar och fördjupar därmed sina kunskaper om verksamheten. Därutöver behövs emellertid viss ut- bildning i anslutning till att reformen genomförs. Jag har också inhämtat att rikspolisstyrelsen f.n. planerar en utbildning för polisstyrelsernas leda- möter med anledning av reformerna i enlighet med polisberedningens förslag. Jag anser följaktligen att det finns stora förutsättningar för att ledamöterna skall ges en god grttnd för sitt viktiga arbete.

2.3. Den regionala polisorganisationen i Stockholms län, Göteborgs och Bo- hus län samt Jämtlands län

2.3./ Den nuvarande regionulu organisuliunwt

Länsstyrelsen är den högsta polismyndigheten i länet. Den hari denna egenskap ansvaret för och ledningen av polisverksamhcten inom sitt län.

Länsstyrelsens uppgifter i detta sammanhang lades i sina huvuddrag fast i samband med att polisväsendet förstatligades. De anges i polisinstruk- tionen. Länsstyrelsen skall övervaka att allmän ordning och säkerhet upprätthålls i länet och att nödvändiga åtgärder vidtas när den allmänna ordningen och säkerheten hotas eller störs. För att kttnna fullgt'jra denna uppgift har länsstyrelsen fått befogenhet att meddela föreskrifter om an- vändningen av polisstyrkorna i länets polisdistrikt samt att i vissa situa- tioner helt eller delvis ta över ledningen av polisdistriktens polisstyrkor liksom att besluta om polisft'irstärkning inom länet och begära förstärkning från andra län.

Vid polisväsendets förstatligande förutsattes det att länsstyrelsen skulle leda polisverksamhcten så snart denna berörde flera distrikt inorn länet (prop. |9o4: [00 s. 67- 69 och IU8-l IO). l överensstämmelse härmed tttövar

Prop. 1983/84: 89 Zl

enligt polisinstruktionen länsstyrelsen chefsskapet i fråga om tjänstgöring- en för de polismän som ingår i en länstrafikgrupp. Denna grupp står alltså _ till länsstyrelsens förfogande. vilket även kommer till uttryck i reglerings- brevet för polisväsendet. Motsvarande föreskrifter ftnns inte för de övriga enheter som utövar regional polisverksamhct (främst narkotikarotlarna och de s. k. ekorotlarna).

Länsstyrelsen skall ägna uppmärksamhet åt polisväsendets organisa- tion. se till att verksamheten bedrivs rationellt och effektivt samt verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten. En gång om året skall länsstyrelsen inspektera polisdistrikten i länet.

Länsstyrelsen har också ålagts bl. a. att ta den befattning med rekryte- ring och fortbildning av polismän som rikspolisstyrelsen föreskriver och att svara för polisväsendets administration enligt de föreskrifter som med- delas om detta. Rikspolisstyrelsen svarar dock för en mycket stor del av administrationen av den lokala polisorganisationen.

Länsstyrelsen fastställer vidare arbetsordning för polisdistrikten. hand- lägger vissa ärenden om tjänstetillsättningar i distrikten och bestämmer i en del andra personaladministrativa ärenden.

Länsstyrelsen är besvärsmyndighet när talan förs mot polissstyrelsens bcslttt. Ärenden om disciplinpåföljd för tjänstemän inom den lokala polis- organisationen handläggs av länsstyrelsen. I Stockholms. Göteborgs och Malmö polisdistrikt ankommer dock denna uppgift på polisstyrelsen. '

Länsstyrelsen leds av en styrelse. Landshövdingen är chef för länssty- relsen och ordförande i dess styrelse.

] styrelsen avgörs viktigare frågor om samhällsplanering eller andra för länet betydelsefulla åtgärder, viktigare författningsfrågor. viktigare frågor om organisation. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk bety- delse. vissa frågor om tjänstetillsättning och om skiljande från tjänst o.d. samt andra frågor som landshövdingen hänskjuter till styrelsen. Ärenden som rör bl.a. beslut om polisförstärkning. föreskrifter om polisstyrkornas användning. övertagande i vissa fall av ledningen för distriktens polisstyr- kor. rekrytering och fortbildning av polismän samt utövandet av chefska- pet för länstraftkgrupperna får dock hänskjutas till styrelsen bara om de rör allmänna riktlinjer eller anvisningar för polisens verksamhet.

Sådana ärenden som inte får hänskjutas till länsstyrelsens styrelse kom- mer normaltatt avgöras av länspolischefen. ] vissa fall skall de dock avgöras av landshövdingen. Så är fallet när det är fråga om allvarlig ordningsstörande händelse eller annan händelse som kräver extraordinär polisverksamhet eller fordrar särskilda överväganden rörande användning- en av polisstyrkorna eller när omständigheterna i annat fall påkallar det. Med anknytning till de särskilda ledningsbefogenheterna gäller också att landshövdingen i vissa fall kan besluta i ärenden som avser förbud mot anordnande av offentlig tillställning eller allmän sammankomst liksom i

IJ ls)

Prop. l983/84: 89

ärenden om föreläggande "av vite för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I egenskap av myndighetens chef kan vidare landshövdingen för avgörande överta ärenden som annars skall beslutas av länspolischefen. Sådant övertagande kan dock inte ske beträffande polisledningsfunktioncr annat än i de extraordinära situationer som har angetts tidigare.

I alla län utom Gotlands län finns en länspolischef som är tjänsteman i länsstyrelsen och chef för länspolischefens expedition. vilken är en arbets- enhet inom länsstyrelsen. Vid fem länsstyrelser finns också en biträdande länspolischef.

Länspolischefen svarar som föredragande eller beslutsfattare för alla ärenden som enligt polisinstruktionen ankommer på länsstyrelsen. Han ansvarar på samma sätt för ärenden som enligt annan författning ankom- mer på honom eller som enligt fastställd diarieplan skall handläggas på länspolischefcns expedition. Länspolischefen beslutar i allmänhet ensam i ärenden som skall handläggas på hans expedition och som inte enligt vad som har redovisats i det föregående skall avgöras av styrelsen för länssty- relsen eller av landshövdingen.

Länspolischefen har en förhållandevis självständig ställning inom läns- styrelsen. Han utövar således med den begränsning som följer av lands- hövdingens befogenheter i extraordinära situationer — ensam länsstyrel- sens ledningsfunktioner i fråga om polisverksamhetcn. Länspolischefen beslutar vidare i frågor om förstärkningsrörelscr och om övertagande av ledningen av polisverksamhcten i särskilt fall. Länspolischefen utfärdar de föreskrifter för polisverksamhcten i länets polisdistrikt som kan behövas. Verksamheten med att utfärda föreskrifter är huvudsakligen inriktad på att samordna polisverksamheten i länet och i förhållande till angränsande län samt på att anpassa de samlade resurserna efter de behov som föreligger.

Stockholms. Göteborgs och Malmö polisdistrikt är i huvudsak undan- tagna från länspolischefernas verksamhetsområde. Polischeferna i dessa distrikt har till skillnad från polischeferna i övriga distrikt en helt självstän- dig ställning i operativt hänseende. Frågor om förstärkning från ett stor- stadsdistrikt till länet i övrigt eller omvänt och andra operativa ärenden. som berör länspolischefen och polischefen i storstadsdistriktet gemen- samt. handläggs alltså i samma ordning som gäller länspolischefer emellan.

2.3.2. Tidigare förslag rörande den regionala organisationen

l l980/8l års principproposition föreslogs att länsstyrelsen skulle behål- las som länets högsta polisorgan och att länsstyrelsen även i fortsättningen skulle ha det övergripande ansvaret för den regionala polisverksamhcten. I propositionen redovisades också vilka principer som borde gälla i fråga om arbetsfördelningen m.m. mellan länsstyrelsens styrelse. landshövdingen resp. länspolischefen.

Prop. 1983/84: 89 23

I propositionen togs frågan tipp om en från övriga landet avvikande organisatorisk lösning för bl.a. Stockholms län och Stockholms polisdis- ' trikt på grundval av polisutredningens överväganden. Som grund för en sådan ordning framhölls den speciella strukturen hos detta distrikt. som ligger utanför länspolischefens verksamhetsområde. Det säger sig självt. anfördes det i propositionen. att det fortlöpande behovet av samarbete mellan Stockholms polisdistrikt och länet i övrigt är mycket stort. I stock- holmsområdet finns förutom Stockholms polisdistrikt tolv andra polisdis- trikt. av vilka det stora flertalet utgör kransdistrikt till Stockholms polisdis- trikt och ingår i en sammanhängande tätortsbebyggelse med Stockholm som centrum. Härtill kommer att Stockholms polisdistrikt personalmässigt är dubbelt så stort som länets övriga polisdistrikt sammantagna. medan dessa i sin tur personalmässigt nästan motsvarar Göteborgs polisdistrikt. Samverkansfrågorna ansågs med hänsyn härtill mycket komplicerade i den nuvarande organisationen. Mot denna bakgrund tedde det sig enligt propo- sitionen nödvändigt att för stockholmsområdet förorda ett av polisutred- ningens huvudalternativ för en ny regional organisation. ett alternativ som innebar att befattningarna som länspolischef och polismästare i Stockholm förenades till en tjänst och att länet bildade ett enda regionalt verksamhets- område.

I propositionen föreslogs vidare att en tjänst som biträdande polischef skulle inrättas i Stockholms polisdistrikt huvudsakligen för det löpande arbetet inom distriktet. Förhållandet mellan polischefens och souschefens befogenheter var en fråga som särskilt borde uppmärksammas av polisbe- redningen. Principen borde vara att befogenhetsl'ördelningen dem emellan fick bero av vad som bestämdes därom i arbetsordning efter omorganisa- tionen men att polischefen alltid skulle ha möjlighet att själv förbehålla sig beslutanderätten i en fråga vare sig denna rörde den regionala eller lokala verksamheten.

I propositionen förordades en lösning enligt det nu angivna alternativet endast för stockholmsområdet. De omständigheter som talade för en sär- lösning för stockholmsområdet talade emellertid enligt riksdagens mening om än med mindre styrka också för en liknande organisation i de båda övriga storstadsområdena.

[ fråga om Göteborgs och Bohus län. där det alldeles övervägande antalet polismanstjänster och övriga resurser är koncentrerade till Göte- borgs polisdistrikt. var enligt riksdagens mening skälen för en ordning liknande den som avsågs för Stockholms län så starka att riksdagen ansåg att en sådan ordning måste införas också där. På samma sätt som hade föreslagits beträffande stockholmsområdet fick de frågor som aktualisera- des inför genomförandet uppmärksammas av polisberedningen.

När det gäller Malmöhus län godtog riksdagen den ordning som före- slogs i propositionen och som inte innebar några genomgripande föränd- ringar i förhållande till vad som nu gäller.

Prop. l983l84: 89 . 24

Beträffande Jämtlands län ifrågasatte riksdagen om en ordning med en länspolischef och två polisdistrikt även med beaktande av de delvis vidgade och nya uppgifter som avsågs ankomma på en länspolischef kunde vara ändamålsenligt. Enligt utskottets mening borde organisationen för Jämtlands län närmare övervägas av polisberedningen. Övervägandena borde. ske förutsättningslöst.

2.3.3. Förslaget till polislag

I det remitterade förslaget till polislag anges att länsstyrelsen är länets högsta polisorgan och att den ansvarar för polisverksamhcten i länet. Vidare anges i lagen de ledningsfunktioner i vid mening som kan sägas innebära en begränsning av de lokala myndigheternas självständighet. nämligen —- tillsynsfunktionen. befogenheten att avdela personal för regional polisverksamhet. befogenheten att meddela direktiv för den regionala polisverksamhcten och, vid behov. för annan polisverksamhet inom länet.

— befogenheten att besluta om polisförstärkning inom länet eller till ett annat län samt att begära sådan förstärkning från ett annat län samt

befogenheten att ta över ledningen av polispersonalen i länet. när sär- skilda förhållanden föranleder det eller kravet på en enhetlig ledning annars är särskilt framträdande.

Enligt lagen skall regeringen kunna bestämma att länsstyrelsen skall leda polisverksamhet även i andra fall.

2.3.4. Den framtida regionala strukturen i Stockholms län. Göteborgs och _ Bohus län samt Jämtlands län

2.3.4.l Jämtlands län

Riksdagens tidigare principbeslut innebär som nämnts att en ny regional organisation skall gälla för Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. Såvitt gäller Jämtlands län innefattar principbeslutet emellertid inte något slutligt ställningstagande utan riksdagen har förutsatt att polisberedningen förutsättningslöst prövar frågan.

Beredningen har nu föreslagit att den regionala organisationen i Jämt- lands län utformas i linje med vad som kommer att gälla för de båda storstadsregionerna. Länsstyrelsen behålls således som högsta polisorgan i länet och befattningarna som länspolischef och polismästare i Östersund förenas i en tjänst utanför länsstyrelsen.

Förslaget har godtagits av remissinstanserna. Jag kan också ansluta mig till beredningens förslag rörande Jämtlands län. Som beredningen har framhållit framstår den nuvarande organisationen som alltför stor i förhål- lande till de krav som de regionala uppgifterna ställer i det länet. Förslaget

Prop. 1983/84: 89 25

överensstämmer även med den utveckling mot en ny. enhetlig regional organist-ttionsform. somjag tar upp i det följande. En fråga om den territo- riella indelningen av polisverksamhcten i länet som har väckts under remissbehandlingen. nämligen frågan om tillskapande av ytterligare ett polisdistrikt. bör enligt min mening inte övervägas i detta sammanhang.

2.3.4.2 Fördelningen av arbetsuppgifter mellan länsstyrelsen och den nye regionale chefen m.m.

Innan jag går över till att behandla de förslag som beredningen har lämnat rörande fördelningen av arbetsuppgifter mellan länsstyrelsen och den nye regionale chefen m.m. anser jag det lämpligt för riksdagens information att ta upp en fråga som har stått öppen. nämligen tjänstcbe- nämningen på den nye regionale chefen. Polisberedningen har valt att använda begreppet länspolischef/polismiistztre. Jag har själv stannat för att benämningen bör vara länspolismästare. Härmed markeras att befattnings— havaren har regionala chefsuppgifter samtidigt som han är polischef vid en lokal polismyndighet. Den biträdande regionale chefen i Stockholms polis- distrikt bör, i enlighet härmed. ha benämningen biträdande länspolismäs- tare.

Den organisationsform som har föreslagits för de båda storstadslänen och för Jämtlands län förutsätter en uppdelning mellan länspolismästaren och länsstyrelsen av de regionala uppgifter på polisområdet som i dag fullgörs inom länsstyrelsen av bl.a. länspolischefen och vid hans expedi- tion. För storstadsdistrikten tillkommer även de regionala funktioner som polismästaren där utövar som egen regional chefi nuvarande organisation. Polisberedningen har med utgångspunkt i skilda principer redovisat detal- jerade förslag till fördelning av ärenden och funktioner i övrigt i de avseen- den som har berörts nu.

En första utgångspunkt för beredningens förslag är att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse i den nya organisationen får samma befogenheter i bcsluts— och handläggningshänseende som avses för övriga län. Således kommer styrelsen efter det att reformerna har genomförts i sin helhet att besluta bl.a. om dimensionering och allmän inriktning av de regionala enheternas verksamhet liksom om allmänna principer och riktlinjer i ären- den som avser förstärkningsrörelser och samverkansformer såväl inom som över länsgränserna. Såvitt gäller de befogenheter i ärenden om disci- plinpåföljd. avskedande m.m. som i Stockholms och Göteborgs polisdis- trikt idag ankommer på polisstyrelsen föreslås att de flyttas över på styrel- sen i resp. länsstyrelse. Landshövdingens befogenheter och ställning såväl i förhållande till förtroendemannastyrelsen som till länspolismästaren före- slås bli desamma som i huvuddelen av länen. På länspolismästaren föreslås i första hand falla ärenden och-funktioner som mera direkt anknyter till polisoperativa frågor. Här avses främst ledningsfrågor av olika slag som

Prop. 1983/84: 89 26

rör verksamheten i särskilt fall liksom samordnings- och samverkansfrä- gor.

Länspolismästaren kommer att handlägga ärenden dels i egenskap av chef för den lokala polismyndigheten dels som företrädare för länsstyrel- sen. Beredningen har mot den bakgrunden. i syfte att förhindra uppkoms- ten av jävs- och intressekontlikter. föreslagit en fördelning av regionala polisärcndcn mellan länsstyrelsen och länspolismästaren. Denna fördel- ning inncbär bl.a. att ärenden med anknytning till ledningsfunktionen såsom frågor om resursfördelning samt remisser i ärenden av samtidigt regional och lokal natur skall handläggas av länspolismästaren liksom inspektions- och tillsynsfrågor. Å andra sidan har beredningen föreslagit att sådana polismyndighetsärenden som på länsplanet skall handläggas som besvärsärenden utesluts frän länspolismz'istarens handläggning. Det- samma föresläs gälla för sådana personaladministrativa ärenden som avser förord och tillsättningsbcslut samt besvär som skall handläggas i den regionala instansen.

Enligt riksdagens tidigare principbeslut skall en tjänst som biträdande chef inrättas i Stockholms polisdistrikt. Beredningen redovisar förslag till den närmare fördelningen av olika befogenheter mellan länspolismästaren och den biträdande chefen. Förslaget innebär att länspolismästarens regio- nala ansvar betonas. Samtidigt har strävan varit att så långt. möjligt skapa en ordning där de regionala och lokala frågorna hälls isär.

l Göteborgs polisdistrikt där någon tjänst som biträdande chef enligt beredningens förslag inte skall finnas. utgår beredningens förslag från förutsättningen att fördelningen av uppgifter mellan länspolismästaren och de avdelningschefer som finns i Göteborgs polisdistrikt närmare bestäms i den arbetsordning som länsstyrelsen fastställer. Några av beredningens ledamöter och sakkunniga har dock i ett särskilt yttrande till förslaget hävdat att en tjänst som biträdande chef bör finnas även i Göteborgs polisdistrikt.

De principlösningar i fråga om ärende- och funktionsfördelning m.m. som polisberedningen föreslagit för de båda storstadslänen och Jämtlands län har fått ett blandat mottagande av remixsinsm"serna. Länsstyrelserna i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län har i allt väsentligt anslutit sig till beredningens förslag. Polisstyrelserna i Stockholms län. med undan- tag för Stockholms polisdistrikt. har framfört i huvudsak kritiska syn- punkter. Polisstyrelserna anser att det finns risk för intressekonflikter på grund av de regionala kraven och kraven från länspolismästarens eget distrikt.

Inrättande av en tjänst som biträdande chefi Göteborgs polisdistrikt har föreslagits av vissa remissinstanser. Polisstyrelsen i Göteborg anser dock att någon sådan tjänst inte bör inrättas.

För egen de! anser jag att två grundläggande krav mäste ställas vid den

Prop. 1983/84: 89 27

närmare utformningen av den organisation som skall gälla för de båda storstadslänen och Jämtlands län. Säledes mäste länsstyrelsens ställning som länets högsta polisorgan och dess förtroendemannastyrelses position som forum för det medborgerliga inflytandet på denna nivå garanteras samtidigt som de mera lcdningsbetonade uppgifterna renodlas och effekti— viseras. Vidare mäste organisationen ges en sådan utformning att risken förjävs- och intressekonflikter med anknytning till den regionala chefstjän- stcns dubbelfunktion undanröjs.

Den föreslagna ordningen hindrar enligt min bedömning inte förtroende- mannastyrelsens framtida uppgifter när det gäller dimensioneringen av de olika regionala enheterna eller den allmänna inriktningen av och princi- perna för bl.a. enheternas verksamhet. Landshövdingens befogenheter i förhållande till den nya länspolismästarfunktionen motsvarar också i ope- rativt hänseende vad som gäller i den nuvarande organisationen. När det gäller fördelningen av de regionala uppgifterna i övrigt mellan länsstyrel- sen och den regionale chefen faller det sig enligt min mening naturligt att denne handlägger ärenden av mera renodlat operativ natur och i övrigt sådana uppgifter som utgör grundvalen för hans funktion inom den regio- nala verksamheten i länet. De förslag till uppgiftsfördelning som polisbe- redningen har redovisat uppfyller enligt min mening de krav jag först nämnde och utgör också i övrigt en lämplig avvägning.

Länspolismästaren kommer att handlägga dels regionala ärenden dels lokala ärenden som rör det egna distriktet. De farhågor som har kommit fram under rcmissbehandlingen om risken för ett obehörigt gynnande av egna lokala intressen delarjag dock inte. När det gäller de mera operativt betonade ledningsfrågorna utgår jag således från att de i linje med de principer som polisberedningen har redovisat inordnas i respektive polisdistrikt på ett sådant sätt att regionala och lokala ledningsfrägor hälls isär. Detta synsätt innebär bl.a. att viktigare ledningsuppgifter av regional natur bör utövas endast av länspolismästaren eller av en befattningshavare som i det avseendet är direkt underställd honom. Jag räknar vidare med att de befattningshavare som anförtros de regionala. kvalificerade uppgifterna kommer att vara väl medvetna om vilka krav som kommer att ställas på en objektiv och rättvis behandling från företrädare för länets polisdistrikt. Jag är också av den uppfattningen att dessa krav kommer att tillgodoses. I sista hand ankommer det dessutom på länsstyrelsen att svara för att den regio- nala polis-verksamheten blir rätt avvägd och får en inriktning som motsva- rar det samlade behovet i länet.

Vad gäller fördelningen av uppgifter mellan länspolismästaren i Stock- holm och den biträdande chefen där bör. som beredningen har föreslagit. de regionala frågorna ses som länspolismästarens primära uppgift. Självfal- let kan. med hänsyn till frågornas inbördes samband. även större lokala frågor av såväl operativ som administrativ och organisatorisk natur falla på

Prop. 1983/84: 89 28

denne. lvled den utgångspunkten får den biträdande chefen förutom de löpande frågorna i distriktet även förutsättas ta befattning med vissa lö— pande ärenden av regional natur.

När det gäller förhållandena i Göteborgs och Bohus län ärjag f.n. inte. med hänsyn bl.a. till polisstyrelsens inställning. beredd att föreslå att en ny tjänst som biträdande chef inrättas där.

2.3.5. DP! I/iu'rsutm rti/iu'mar/n'lv!

Frågan om den regionala polisverksamhetens organisation har vid ett flertal tillfällen efter polisväsendets förstatligande år l965 aktualiserats i riksdagen i syfte att tillgodose kravet på en effektiv och rationell organisa— tion. De förslag som har lagts fram om t.ex. ändringar i de regionala verksamhetsområdena och budgettckniska förenklingar har avslagits eller eljest mött sådan kritik att de inte bedömts lämpliga att genomföra. I de reformförslag som har förts fram redovisas emellertid. som ett genomgåen- de drag. behovet av en regionalt organiserad och bedriven polisverksam- hct på skilda områden. För denna uppfattning kan anföras ett flertal skäl. Det torde således räda en allmän enighet om att vissa verksamhetsområ- den inom den traditionella polisverksamhcten av effektivitetsskäl kräver fortlöpande insatser över polisdistriktsgränserna med permanenta re- surser. Trafikt'wervakningen liksom spanings- och utredningsverksamhet i fråga om grövre narkotikabrottslighet och kvalificerad ekonomisk brotts- lighet är exempel på sådana verksamhetsområden. Behovet. och utform- ningen av en regional polisorganisation är emellertid också i hög grad beroende på myndighetsstrukturen centralt och lokalt. Med de utgångs- punkter som gäller för de organisationsförslag beträffande såväl den cen- trala som den lokala polisorganisationen som jag redovisar. är det enligt min mening rimligt att anta att utrymmet för regionala insatser på skilda områden inom polisverksamheten kommer att öka. Jag vill särskilt peka på att rikspolisstyrelsens befogenheter på skilda områden föreslås minska (se avsnitt 2.4).

Riksdagens senaste ställningstagande till den regionala polisorganisa- - tionen innebär att den anknytning till länen som rätt av ålder består. Detta har också lagts fast i förslaget till polislag. En utveckling i annan riktning måste enligt min mening f.n. anses sakna aktualitet. Riksdagens ställnings- tagande grundar sig. såvitt gäller huvuddelen av länen. fortfarande på förutsättningen att länspolischefen är en tjänsteman i länsstyrelsen. Jag vill emellertid erinra om att dåvarande departementschefen i förra årets bud- getproposition (prop. 1982/83: IOO bil. 4 sid. 46). med hänvisning till de förslag som polisberedningen lagt fram beträffande Stockholms. Göte- borgs oeh Bohus samt Jämtlands län. uttalat att det skulle vara en klar fördel om man så snart som möjligt kunde komma fram till en i hela landet likartad organisation för den regionala polisverksamhcten. Med utgångs- punkt i kravet på effektivaste och billigaste organisation för polisverksam-

Prop. 1983/84: 89 29

heten har polisberedningen fått i uppdrag att län för län pröva förutsätt- ningarna för att genomföra en sådan ordning. Beredningen bör i ett inled- ningsskede behandla sådana län där tjänsten som länspolischefpä grund av pensionsavgång eller nära förestående pensionsavgång eller av annan or- sak är eller i en nära framtid blir vakant. .

Enligt min mening bör regeringen utan riksdagens medverkan fortsätt- ningsvis kunna ta slutlig ställning till de förslag som beredningen lämnar i fråga om den regionala polisorganisationen i resp. län.

Hänvisningar till S2-3-5

2.4. Rikspolisstyrelsen

Hänvisningar till S2-4

  • Prop. 1983/84:89: Avsnitt 2.3.5

2.4.1. Rikspolisstyrelsens nuvarande uppg/iller

Rikspolisstyrclsen inrättades som central förvaltningsmyndighet för po- lisväsendet den I juli 1964. Styrelsen fick i huvudsak.samma organisation som de andra statliga centrala verken och den ursprungliga organisationen består fortfarande i sina huvuddrag. De största förändringar som har skett innebär att vissa byråer har tillkommit och att byråerna har delats in i avdelningar. Antalet tjänster vid styrelsen uppgick vid tiden för styrelsens tillkomst till cirka 230. Rikspolisstyrclsens verksamhet som central förvalt- ningsmyndighet skall enligt statsmakternas beslut. såsom det kommit till uttryck i styrelsens instruktion. bestå av tre huvudområden. nämligen inspektionsverksamhet. samordning och rationaliseringsverksamhet.

Rikspolisstyrclsen har vidare viktiga uppgifter som rör polisväsendets ekonomiska förvaltning. resursanvändningen och resursfördelningen samt i övrigt en mängd centrala. administrativa uppgifter. Styrelsen ombesörjer utbetalning. bokföring och anslagskontroll samt andra ekonomiadministra- tiva uppgifter beträffande anslagen t'ill polisväsendet. Även personaladmi- nistrationen inom polisväsendet ankommer i stor utsträckning på rikspolis- styrelsen. Styrelsen ansvarar vidare för anskaffning och förvaltning av polisväsendets materiel. Den beslutar om polisens utrustning. fastställer vaktområden. vaktdistrikt och stationeringsorter samt verkar för utveck- ling av förbindelsetjänsten.

Styrelsen är nationell byrå för Interpol. Vid styrelsen förs centrala polisregister och register inom rättsväsendets informationssystem (RI). Rikspolistyrelsen svarar också för extern och intern informationsverksam- het rörande polisverksamhcten. Vid polishögskolan bedriver rikspolissty- relsen central utbildning samtidigt som styrelsen övervakar övrig utbild- ningsverksamhet. Styrelsen ansvarar för polisväsendets rekryteringsverk- samhet.

På en del områden har styrelsen tillerkänts befogenhet att meddela föreskrifter om hur polisverksamhcten skall bedrivas och att leda denna verksamhet. Det gäller bl. a. trafikövervakning som berör två eller tlera län och som kräver samordning och samverkan över länsgränserna. sjöpolis-

Prop. 1983/84: 89 30

verksamhet och verksamhet som bedrivs med hjälp av luftfartyg. bevak- nings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och vid andra motsvarande händelser samt riksomfattande efterspaning vid vissa allvar- liga brott.

Styrelsen meddelar också instruktioner. råd och anvisningar rörande utlänningskontrollen. Dessutom leder styrelsen säkerhetspolisens verk— samhet när det gäller att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet. Rikspolisstyrclsen är vidare chefsmyndighet för statens kriminaltekniska laboratorium.

2.4.2. Rikspolisztlyrelsens organisation

Rikspolisstyrclsen leds av en särskild styrelse. Den består av rikspolis- chefen. som är ordförande. överdirektören. som är vice ordförande. samt sex andra. av regeringen utsedda ledamöter. Dessa är riksdagsledamöter och företräder f.n. de fyra största riksdagspartierna. Arbetet inom styrel- sen ges på detta sätt en parlamentarisk förankring. Dessutom ingår två personalföreträdare i styrelsen i enlighet med kungörelsen om personal- företrädare i statlig myndighets styrelse m.m.

Chef för rikspolisstyrelsen är rikspolischefen. Överdirektören är hans ställföreträdare. Arbetet fördelas på ett sekretariat och fyra avdelningar. Avdelningarna är uppdelade på sammanlagt tio byråer och en dataenhet. Till utbildningsbyrån hör polishögskolan och två andra polisutbildningscn- heter. Den 5. k. rikskriminalen, dvs. de kriminalpolismän från Stockholms polisdistrikt som står till styrelsens förfogande för kriminalpolisuppgifter. leds direkt av rikspolisstyrelsen.

Sekretariatet biträder rikspolischefen och överdirektören främst vid samordning. uppföljning och planering av verksamheten. Sekretariatet svarar vidare för extern och intern information. Vid sekretariatet samord- nas också beredskapsplaneringen inom polisen med försvarsmaktens och civilförsvarets planering.

Avdelning A — polisavdelningen består av polisbyrå [ och 11. Polis- byrå I svarar för föreskrifter och allmänna råd för planering och uppfölj- ning av verksamheten vid polisdistriktens övervakningssektioner och tra- fiksektioner samt vid länstrafikgrupperna. Vidare svarar byrån för frågor som gäller sjöpolis- och ljällräddningsorganisationerna. polisens flygverk- samhet, bevaknings- och säkerhetsarbetet vid statsbesök och motsvarande samt jakt-. fiske- och naturvård. Polisbyrå ll svarar bl.a. för föreskrifter och allmänna råd för planering och uppföljning av verksamheten vid polis- distriktens kriminalavdelningar. Byrån utövar rikspolisstyrelsens ledning över rikskriminalen och planlägger brottsförebyggande verksamhet. Den svarar också för rationalisering och planering av utredningsvcrksamheten. handläggningsförfarandet beträffande polismyndighetsärenden och vissa delegationsfrågor samt handlägger frågor om utlänningskontroll. Byrån svarar också för interpolärendena vid styrelsen.

Prop. 1983/84: 89 3 |

Avdelning B har teknik och utbildning som verksamhetsområde och består av tekniska byrån och utbildningsbyrän. Tekniska byrån svarar bl.a. för den tekniska bedömningen vid anskaffning av motorfordon. bå- tar. helikoptrar, skyddsutrustning. traftkövervakningsmateriel. radiout- rustning och övrig polisiär utrustning. Den handlägger också vissa lokalfrå- gor. Utbildningsbyrån svarar för all central utbildningsverksamhet inom polisväsendet samt viss planering och samordning av den lokala och regio- nala utbildningen.

Avdelning C är en administrativ avdelning. Avdelningen består av en dataenhet samt tre byråer. nämligen kansli-. personal- och registerbyrån. Dataenheten svarar bl.a. för systemutveckling m.m. i fråga om såväl administrativa som polisiära datarutiner samt för drift av styrelsens data- maskinanläggning. Kanslibyrån handlägger bl. a. ärenden som rör polisvä- sendets anslag och budget. frågor om skadereglering. central upphandling. . arkivering, kontorsteknisk rationalisering och allmänna organisationsfrå- gor. Till byrån hör också det förvaltningskontor som svarar för drift m.m. av kvarteret Kronoberg i Stockholm. där styrelsen har sina tjänstelokaler. Personalbyrån svarar för förhandlingsverksamheten. Byrån handlägger vidare bl. a ärenden om rekrytering och antagning av personal. tjänstetill- sättning. personaldisponcring och personalplacering. löne- och anställ- ningsvillkor, arbetstid. personalvård. arbetarskydd samt personaladmini- strativa frågor i övrigt. Registerbyrån svarar för vissa centrala register. såsom polisregister och passregister. utför fingeravtrycksundersökningar m.m. samt handlägger ärenden rörande domar, ordningsbot och strafföre- lägganden. Byrån svarar även för det allmänna kriminalregistret.

Hänvisningar till S2-4-2

  • Prop. 1983/84:89: Avsnitt 2.4.5

2.4.3. Tidigare förslag rörande riks/Julisstyrels'ens uppgi/ier och (.irganisa- tion

Rikspolisstyrclsens roll inom polisväsendet har varit en central fråga vid den översyn av polisväsendet som har skett under senare år. En strävan har varit att genom en decentralisering av styrelsens upgifter skapa förut- sättningar för ett minskat personalbehov vid styrelsen. Detta har bl. a. haft sin grund i det förhållandet att rikspolisstyrelsens personalstyrka ökat kraftigt sedan styrelsen inrättades.

l975 års polisutredning föreslog följaktligen vissa decentraliseringsåt- gärder. Det gällde bl.a. i fråga om resursfördelning. ADB, utbildning och tjänstetillsättning. Åtgärderna skulle enligt utredningen skapa förutsätt- ningar för ett minskat personalbehov vid rikspolisstyrelsen. Vidare föror- dade utredningen en ökad verksamhet i form av särskilda projekt under bestämd tid. Detta skulle enligt utredningen leda fram till att antalet fasta tjänster vid de olika byråerna kunde begränsas. Utredningen föreslog också att en funktion för analys och planering skulle inrättas även vid rikspolisstyrelsen med främsta uppgift att stödja den lokala och regionala verksamheten på detta område.

Prop. 1983/84: 89 , 32

l MXU/Xl års principproposition underströks rikspolisstyrelsens betydel- se för uppbyggnaden av dagens moderna och effektiva polisväsende. En- ligt vad som framhölls i propOsitionen stod det helt klart att rikspolisstyrel- sen skulle komma att ha en mycket betydelsefull roll för landets polisvä- sendc också i fortsättningen. Även om styrelsens uppgift vid förstatligan- det att bygga upp en ny polisorganisation i hela landet fick anses slutförd. kvarstod en rad viktiga funktioner. Vidare framhölls i propositionen att polisutredningens förslag skulle komma att leda till ett minskat behov av personal vid styrelsen. Det förordades därför att rikspolisstyrelsen skulle bli föremål för en orgz'tnisatorisk översyn med sikte på ett minskat perso- nalbehov enligt de riktlinjer som utredningen hade angett. En sådan över- syn. som även borde omfatta rikskriminalen. mäste naturligtvis ske med beaktande av att det också i fortsättningen skulle komma att behövas resurser för att samlat bedöma polisverksamhcten och att verka för sam- ordning och effektivitet. Som exempel på områden där särskilda krav" skulle komma att ställas på det centrala förvaltningsorganet i framtiden nämndes i propositionen bekämpandet av den organiserade och den eko- nomiska brottsligheten. I den samhällsekonomiska situation som rådde skulle naturligtvis också rationaliseringsutredningar av olika slag komma att tillhöra de uppgifter för styrelsen som fick tillmätas särskild vikt.

2.4.4. Förslaget rill polislag

Enligt det remitterade förslaget till polislag skall rikspolisstyrelsen vara central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Rikspolisstyrclsen har enligt 7 & lagförslaget tillsyn över polisväsendet. Styrelsen skall verka för planmässighet. samordning och rationalisering av polisens arbete. Styrel- sen får enligt förslaget leda polisverksamhet och meddela föreskrifter om sådan verksamhet endast i de särskilda hänseenden som regeringen be- stämmer. _ _

Som jag har anfört i specialmotiveringen till 7 s förslaget till polislag kommer rikspolisstyrelsen att kunna meddela allmänna råd över hela poli- sområdet. även om naturligtvis lörsiktighet måste iakttas när fråga är om polisverksamhet som de lokala och regionala medborgarstyrelserna i första hand har att besluta om. Jag har vidare framhållit att det för rikspolisstyrel- sens ställning är av grundläggande betydelse att styrelsen inte leder polis- verksamhet och inte heller får meddela föreskrifter för sådan polisverk- samhet i andra hänseenden än regeringen förordnar.

2.4.5. Rikxpolisxlyra/sansfrt'tnuitla roll inom palisviiswulvt 4

2. .5.1 Allmännautgångspunkter

Polisberedningen har i betänkandet Polisorganisationen utförligt be— handlat rikspolisstyrelsens framtida roll. uppgifter och organisation inom polisväsendet. Förslagen tar inte bara sikte på de decentraliseringsfrägor som har berörts i det föregående titan innebär. enligt min bedömning.

Prop. 1983/84: 89 33

genomgripande förändringar främst i fråga om styrelsens funktion och befogenheter som ccntralmyndighet för polisväsendet. Förslaget rörande rikspolisstyrelsen har på detta sätt ett mycket nära samband med de övriga åtgärder som polisberedningen har föreslagit rörande de regionala och lokala polisorganens framtida uppgifter och organisation.

Polisberedningen har föreslagit att rikspolisstyrelsen i framtiden får vik- tiga uppgifter när det gäller att förmedla statsmakternas beslut i priorite- ringsfrågor som rör hela polisväsendet. Vidare anser beredningen att riks- polisstyrelsen skall få utökade uppgifter på metodutvecklingsområdet. där styrelsen skall studera olika problem i den dagliga polisverksamhcten och lägga fram förslag till förenklingar och förbättringar. Beredningen har också föreslagit att vissa av rikspolisstyrelsens nuvarande förvaltnings- uppgifter skall decentraliseras och att endast sådana administrativa tipp- gifter som med nödVändighet måste handläggas centralt skall ligga kvar hos rikspolisstyrelsen.

Beredningens principiella överväganden och förslag om rikspolisstyrel- sens framtida uppgifter och organisation har numera i huvudsak godtagits av remissinstanserna. trots att det under beredningens arbete inte saknats kritik från bl a styrelsen själv. De kritiska synpunkter som har förts fram riktar sig mestadels mot enskildheter i förslaget.

För egen del vill jag först framhålla den uppskattning av rikspolisstyrel- sens arbete som upprepade gånger har kommit till uttryck under det gångna utredningsarbetet. Det bekräftar vad dåvarande chefen förjustitie- departementet underströk i 1980/81 års proposition. nämligen rikspolis- styrelsens stora betydelse för uppbyggnaden av det moderna och effektiva polisväsende som vi har i dag. Jag instämmer gärna i detta uttalande.

Enligt min uppfattning bör rikspolisstyrelsen även fortsättningsvis an- förtros betydelsefulla uppgifter inom polisväsendet. Det är emellertid na- turligt att styrelsens arbete nu ges en annan inriktning och anpassas till det samhälle och den förvaltningsstruktur på polissidan som vi i dag har och kan möta i framtiden. lett uppbyggnadsskede av det statliga polisväsendet var det enligt min mening befogat att styrelsen gavs delvis långtgående befogenheter gentemot den lokala och regionala polisorganisationen. När nu. efter 20 år. uppbyggnaden får anses avslutad har behovet av en stark central styrning över främst den lokala verksamheten från styrelsens sida fallit bort. Samtidigt växer andra. viktiga uppgifter fram för en central myndighet på polisväsendets område. Dessa nya uppgifter kan i mycket hänföras till olika former av central service samt stöd och råd åt polismyn— digheterna.

Detta synsätt återspeglas i det förslag till författningsreglering av rikspo- lisstyrelsen somjag tidigare har berört. Jag avser i det följande att redovisa min uppfattning om hur rikspolisstyrelsen. inom den ram för verksamheten som polislagen ger. närmare bör bedriva sitt arbete på de områden där styrelsen huvudsakligen skall verka.

3 Riksdagen [983.184. I .t'alnI. Nr89

Prop. 1983/84: 89 34

2.452 Förmedlingcn av statsmakternas beslut rörande resurser m.m.

Som jag inledningsvis har redovisat avser jag att först i en senare etapp ta upp de viktiga frågorna om basorganisation. fria resurser och medelsra- mar. Ett genomförande av dessa delar av polisberedningens förslag kom- mer otvivelaktigt att förändra rikspolisstyrelsens" roll som förmedlare av statstnakternas beslttt. l avvaktan på denna del av reformen bör styrelsen behålla sina nuvarande uppgifter på den organisatoriska och ekonomiad- ministrativa sidan. Redan nu bör dock vissa andra av polisberedningens förslag inom detta verksamhetsområde kunna tas upp till prövning.

Polisberedningen har föreslagit att tyngdpunkten i rikspolisstyrelsens arbete på det organisatoriska planet i framtiden bör ligga på metodutveck- lingssidan. Som exempel har beredningen nämnt den försöksverksamhet som har pågått på vissa håll inom polisväsendet ttnder senare år och som har resulterat i förslag om en lång rad organisatoriska modeller på olika områden. t.ex. i fråga om kansliorganisationen. Beredningen anser att rikspolisstyrelsen även fortsättningsvis bör ta fram sådana modeller som exempel på httr olika frågor på det organisatoriska området kan lösas.

Beredningens förslag har godtagits av de få remissinstanser som yttrar sig på denna punkt.

Jag vill i likhet med beredningen framhålla vikten av att de organisatoris- ka frågorna beaktas i samband med metodutvecklingsarbetet inom rikspo- lisstyrelsen. Användningen av nya metoder inom polisverksamhcten kan ofta leda fram till behov av organisatoriska förändringar. främst på lokal nivå. Rikspolisstyrclsen bör således stimulera polisdistrikten att pröva olika organisationsntodcller i samband nted att nya arbetsmetoder eller ny teknik införs. De erfarenheter som man vinner på olika håll bör ligga till grund för centralajämförelser och utvärderingar hos rikspolisstyrelsen.

En fråga som har nära samband med rikspolisstyrelsens roll som för- medlare av statsmakternas beslut är styrelsens kontrollfunktion. dvs. främst dess inspektionsverksamhet.

Polisberedningen har utgått från att omfattningen av rikspolisstyrelsens inspektionsvcrksamhet i huvudsak blir oförändrad efter reformen. Remiss- instanserna har inte haft någon erinran mot detta. Jag anslttter mig också till denna bedömning. Det är emellertid önskvärt att styrelsens inspek- tionsverksamhet på sikt anpassas till den framtida modellen för resurs- styrning inorn polisväsendet, dvs. till systemet med basorganisation, fria resurser och medelsramar. Det finns alltså skäl för. mig att återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

14.53 Rikspolisstyrclsens uppgifter inom metodutvecklingsomrädet Jag har nyss berört metodutvecklingens betydelse på det organisatoriska omrädet och har därmed belyst en sida av det som av polisberedningen har kallats metodutveckling. Den egentliga metodutvecklingcn syftar emeller- tid till att förbättra och förenkla det dagliga polisarbetet. Detta sker genom

.Prop. 1983/84: 89 3

'.Il

att man studerar skilda praktiska problem. gör jämförelser av olika slag samt lägger fram förslag till lösningar som tar sikte på en förbättrad och effektiviserad polisverksamhet.

Polisberedningen skall enligt sina direktiv uppmärksamma frågan om man genom olika åtgärder katt åstadkomma ett mera effektivt utnyttjande av polisdistriktens samlade resurser. bl.a. genom en ökad samverkan mellan ordnings- och kriminalavdelningarna. Beredningen har ännu inte redovisat sina överväganden i dessa frågor men har ändå understrukit att den ser metodutvecklingsarbetet som en av rikspolisstyrelsens viktigaste framtida uppgifter.

Polisberedningens överväganden godtas av remissinstanserna. Jag delar polisberedningens uppfattning att rikspolisstyrelsens kanske viktigaste uppgift i framtiden blir arbetet med metodutveckling inom det polisiära området. Ett flertal faktorer talar nämligen för att sådana upp- gifter som syftar till rationaliseringar och en effektivisering av förvaltning- en mäste prioriteras. Jag vill i detta sammanhang nämna att polisväsendet i framtiden. liksom övriga delar av den offentliga sektorn. mäste räkna med oförändrade eller t.o.m. minskade resurser. samtidigt som belastningen på polisen ökar genom brottsutvecklingen och de krav som samhället ställer på polisinsatseri övrigt.

På kort sikt kan man naturligtvis skapa möjligheter till ökade polisiära insatser inom ett visst område genom en omfördelning av resurser. Som jag har aviserat bör också möjligheterna till detta öka i framtiden. Genom det av polisberedningen föreslagna nya systemet med basorganisation, fria resurser och medelsramar uppnår man att polisens insatser lättare görs inom de områden som av medborgarna uppfattas som angelägna. Pa detta sätt effektiviseras polisarbetet genom att verksamheten görs mer målinrik- tad.

Den andra möjligheten är att utveckla de polisiära arbetsmetoderna sä ' att resurserna används på ett så effektivt sätt som möjligt. Genom sin centrala position och sin överblick över den samlade polisverksamhcten bör rikspolisstyrelsen ha goda möjligheter att göra stora insatser inom detta område. Metodutveckling är inget nytt inslag i rikspolisstyrelsens verksamhet. Styrelsen har även tidigare lagt ner ett förtjänstfullt arbete i syfte att underlätta det dagliga polisarbetet på olika områden. Det arbetet mäste dock. som polisberedningen mycket riktigt har framhållit. ges en högre prioritet i framtiden och därmed bidra till en ökad effektivitet inom hela polisväsendet. Resultatet av metodutvecklingen bör komtna polis- verksamheten till del genom utbildningsverksamheten och genom all- männa räd fran rikspolisstyrelsen.

Utan att föregripa polisberedningens kommande överväganden om me- todanvändningen inom polisväsendet vill jag ändå framhålla att rikspolis- styrelsens arbete med dessa frägor förutsätter ett nära samarbete med den regionala och lokala polisorganisationen så att styrelsen fortlöpande till-

Prop. 1983/84: 89 36

förs kunskaper om polisverksamheten ute på fältet. Det bör kunna ske genom att uppgifter inom metodutvecklingsområdet löses genom arbete i projektgrupper. [ dessa grupper bör kunna ingå representanter för den lokala och regionala polisorganisationen. Denna arbetsform bör således inte bara minska behovet av fasta tjänster vid styrelsen utan också under- lätta arbetet med denna viktiga del av styrelsens verksamhet.

Jag vill slutligen också nämna attjag delar polisberedningens uppfattning att betydelsen av metodutvecklingsarbetet inom rikspolisstyrelsen bör återspeglas även i styrelsens organisation. Jag återkommer till denna fråga i ett följande avsnitt.

2.4.5.4 Rikspolisstyrclsens servicefunktioner som central förvaltnings- myndighet för polisväsendet

Enligt det remitterade förslaget till polislag skall rikspolisstyrelsen vara central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. I denna egenskap har styrelsen att stödja polismyndigheterna i deras verksamhet. dvs. att svara för uppgifter som i vid mening kan beskrivas såsom administrativa. Polis- beredningen har haft till uppgift att precisera vilka uppgifter som i detta hänseende skall tillkomma rikspolisstyrelsen.

Enligt polisberedningens principiella inställning bör rikspolisstyrelsen endast svara för sådana administrativa rutiner som måste ligga på en eentralmyndighet. En sådan hantering kan t.ex. vara betingad av att det för en viss rutin krävs särskild erfarenhet eller kompetens som inte rimli- gen kan åstadkommas på annat håll i fältorganisationen. Beredningen anser att målsättningen måste vara att styrelsens"administrativa verksam- het successivt skall minska i all möjlig omfattning.

Polisberedningen har mot denna principiella bakgrund gått igenom de administrativa uppgifter som f.n. ligger på rikspolisstyrelsen. Jag vill först nämna att polisberedningens förslag om ett system med basorganisation. fria resurser och medelsramar innebär att vissa uppgifter. som i dag hand-' has av styrelsen, kommer att decentraliseras eller flyttas över till regering- en. De verksamhetsområden som polisberedningen i övrigt har upptnärk- sammat är personalfrågorna. teknik- och utrustningsfrågor samt data- och registerverksamheten. Beredningen utgår från att styrelsen också i fort- sättningen kommer-att ha betydande uppgifter inom dessa områden men att målsättningen på sikt måste vara att decentralisera uppgifterna till de lokala polismyndigheterna för att på detta sätt minska pcrsonalbehovet vid styrelsen. Beredningen har i en särskild bilaga behandlat ADB-frågorna ' och i detta sammanhang förordat bl. a. en ny beslutsstruktur på ADB-om- rådet.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat beredningens förslag och överväganden i dessa delar utan erinran.

Jag kan också ansluta mig till den principiella uppfattningen att styrel-l sens uppgifter på det administrativa området på sikt bör minska genom att

Prop. 1983/84: 89 37 _

man fortlöpande uppmärksammar möjligheterna till decentraliseringsåt- gärder. Särskilt stora möjligheter torde öppna sig i samband med genomföJ randet av det av mig aviserade systemet med basorganisation. fria resurser och medelsramar. Styrelsens uppgifter inom det ekonomiadministrativa omrädet liksom dess organisatoriska befogenheter gentemot den lokala polisorganisationen bör då kraftigt kunna minskas eller helt bortfalla. Den tekniska utvecklingen på ADB-området bör vidare på relativt kort sikt göra det möjligt att föra över registreringsuppgifter till de lokala polismyn- digheterna. Man får emellertid inte bortse från att styrelsen, enligt den uppfattning som jag tidigare har redovisat, också i fortsättningen bör ha viktiga uppgifter inom det nu diskuterade området. Det finns uppenbarli- gen ett flertal områden där administrativa uppgifter av servicekaraktär med fördel utförs centralt och till en totalt sett lägre kostnad än i "ett decentralt alternativ.

2.4.5.5 Rikspolisstyrclsens befogenhet att meddela föreskrifter och all- männa råd

Rikspolisstyrclsens kompetens att meddela föreskrifter och allmänna råd riktade till de regionala och lokala polismyndigheterna regleras f.n. dels genom styrelsens instruktion dels genom en stor mängd bemyndigan- den i andra författningar. Rikspolisstyrelsen har på så vis möjligheter att genom normer styra olika delar av den faktiska polisverksamhcten liksom verksamhetsformerna i övrigt i polisdistrikten. I praktiken har styrelsen också utnyttjat dessa befogenheter i betydande utsträckning. Styrelsens författningar skall kungöras i rikspolisstyrelsens författningssamling men tas också in i samlingsverket FAP (föreskrifter och anvisningar för polisvä- sendet). I denna och andra publikationer. som ges ut av rikspolisstyrelsen, publiceras en stor mängd regler och råd av olika normativ karaktär.

Polisberedningen har funnit-att åtskilliga av dessa direktiv från centralt håll är nödvändiga för att polisverksamhcten skall kunna bedrivas ratio- nellt och effektivt. Beredningen har framhållit värdet av att erfarenheter från olika håll finns centralt tillgängliga och att det dessutom ofta rör sig om frågor där intresset av rättssäkerhet är betydande. Beredningen har emellertid bedömt att det finns områden där det kan ifrågasättas om det behövs en central reglering. Beredningen har ansett att polismyndigheter- na i större utsträckning bör kunna fatta beslut och driva verksamheten utan att styrelsen har-bundit dem vid särskilda lösningar. Beredningen har mot denna bakgrund förordat att styrelsens rätt att meddela föreskrifter begränsas och att man på centralt håll bör vara återhållsam med att genom bemyndiganden låta styrelsen meddela verkställighetsföreskrifter till sär- skild lagstiftning.

] 7 s" det remitterade förslaget till polislag har föreskrivits att styrelsens rätt att meddela föreskrifter inom området för den egentliga polisverksam- heten är beroende av bemyndigande från regeringen. Jag återkommer till

Prop. 1983/84: 89 38

denna fråga i det följande. När det gäller styrelsens föreskriftsrätt inom andra områden. dvs. främst på det organisatoriska och administrativa planet. har denna fråga ett nära samband med styrelsens kommande upp— gifter på dessa områden. Enligt beredningens förslag får de bestämmelser som tar sikte på styrelsens föreskriftsrätt i den kommande instruktionen anpassas efter de befogenheter som styrelsen skall ha i fråga om admini- strativa uppgifter rn m. Beredningen har vidare. ansett att styrelsens befo- genheter att meddela allmänna råd bör kunna omfatta hela det polisiära arbetsområdet men att" man också här måste göra en avvägning mellan intresset av att polismyndigheterna självständigt löser sina uppgifter å ena sidan och behovet av en central vägledning på den andra. Beredningen har också förordat en översyn av styrelsens regelsamling med utgångspunkt från dessa principer.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot polisberedning- ens förslag om begränsningar av rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt. Vidare tillstyrks förslaget om en översyn av den nuvarande centrala regelsamlin- gen.

Jag vill för egen del peka på att behovet av en detaljreglering av hur verksamheten vid polismyndigheterna skall bedrivas måste vägas mot intresset av att låta myndigheterna lösa sina uppgifter utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter. Min grundläggande syn på bcslutsstrukturen inom det framtida polisväsendet innebär att polismyndigheternas hand— lingsfrihet hör öka när det gäller att lösa de uppgifter som statsmakterna har lagt på dem. Detta innebär attjag. i likhet med polisberedningen. anser att styrelsens befogenheter att styra verksamheten genom olika slag av normer. råd och rekommendationer nu måste begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt.

När det gäller möjligheterna att meddela föreskrifter inom det organisa- toriska och administrativa området bör dessa naturligtvis anpassas till styrelsens uppgifter inom dessa delar. Jag vill framhålla att föreskriftsrät- ten inom organisationsområdet helt bör kunna upphöra i samband med att det nya systemet med basorganisation. fria resurser och medelsramar införs. Inom det administrativa området finns det emellertid verksamheter som av olika skäl måste vara enhetliga och därför förutsätter en föreskrifts- rätt frän styrelsen. Som exempel på detta kan jag nämna frågor som gäller handläggning av personalärenden. materielanvändning samt registerverk- . samheten. Det ankommer inte på mig att i detta sammanhang ta ställning till huruvida styrelsen bör ges bemyndigande att meddela verkställighets- föreskrifter till lagstiftning inom särskilda områden. Detta får lösas från fall till fall.

När det gäller förslaget till en översyn av rikspolisstyrelsens nuvarande regelsystem villjag framhålla att en sådan uppgift i första hand ankommer på rikspolisstyrelsen. Som utgångspunkt för en sådan översyn bör natur- ligtvis finnas en ny instruktion för styrelsen där de nu av mig förordade principerna för styrelsens befogenheter återfinns.

Prop. 1983/84: 89 39 '

Jag vill i detta sammanhang också nämna att det nu pågår ett arbete i departementet med syfte att åstadkomma färre. enklare och klarare regler" inom hela statsförvaltningen såvitt avser de regler som beslutas av myndig- heterna.

2.4.5.6 Rikspolisstyrclsens direkta Iedningsuppgifter på andra områden än kriminalpolisområdet

Enligt 7 5 det remitterade förslaget till polislag får rikspolisstyrelsen leda polisverksamhct och meddela föreskrifter om sådan verksamhet endast i de särskilda hänseenden som regeringen bestämmer. I fråga om grunden för denna avgränsning av styrelsens ledningsbefogenheter får jag i första hand hänvisa till de motivuttalanden som har lämnats i lagrådsremissen med förslag till polislag. Jag avser att i detta och i följande avsnitt något närmare redovisa min uppfattning om i vilken utsträckning rikspolisstyrel- sen av regeringen bör ges sådana befogenheter. Rikspolisstyrelsens befo- genheter att leda den särskilda polisverksamhcten för hindrande och upp- dagande av brott mot rikets säkerhet m.m. kommer jag emellertid inte att beröra. eftersom detta faller utanför polisberedningens uppdrag.

De nuvarande ledningsbefogenheterna utanför' kriminalpolisområdet omfattar f.n. viss trafikövervakning. sjöpolis- och flygverksamhet samt bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och vid andra motsvarande händelser.

I fråga om tra/ikh"verva/mingel; har rikspolisstyrelsen f.n. rätt att medde- la föreskrifter för och leda polisverksamhcten om övervakningen berör två eller flera län och det krävs samordning och samverkan över länsgrän- serna. Polisberedningen har föreslagit att dessa befogenheter skall upphö- ra. Beredningen menar att behovet av samordning kan tillgodoses utan att rikspolisstyrelsen har en särskild direktivrätt. Däremot skall styrelsen kunna ta initiativ till och föreslå vissa aktiviteter eller en viss inriktning av övervakningen. ] fråga om genomförandet av dessa aktiviteter skall dock länsstyrelserna och polisstyrelserna ha det slutliga avgörandet.

Remissinstanserna tillstyrker beredningens förslag i denna del. Jag ansluter mig till polisberedningens förslag. Under senare år har rikspolisstyrelsen utnyttjat sina ledningsbefogenheter på trafikområdet i ganska liten utsträckning. Det har mestadels varit fråga om beslut av en mera tillfällig karaktär, t. ex. föreskrifter om att trafikrazzior skall anord- nas vid ett bestämt tillfälle eller att trafikövervakningcn under en bestämd tidsperiod skall ges en viss inriktning. Genom föreskrifternas bindande karaktär har man emellertid inom polisorganisationen varit skyldig att genomföra de aktiviteter som rikspolisstyrelsen har bestämt, oavsett om de lokala förutsättningarna för sådana åtgärder har funnits. Liksom polis- beredningen anserjag att rikspolisstyrelsens uppgifter när det gäller trafi- kövervakning bör. utan att styrelsen formellt binder dessa myndigheter vid vissa åtgärder. kunna begränsas till ett ansvar på det nationella planet för

Prop. 1983/84: 89 . 40

en samordning av de regionala och lokala myndigheternas aktiviteter inom detta område. Samordning och samverkan över länsgränserna bör dessut- om kunna åstadkommas genom länsstyrelsernas försorg.

Rikspolisstyrclsens ledningsbefogenheter har hittills också omfattat .rjö- polisverksamheten. Polisberedningen har även här föreslagit att styrelsens rätt att meddela föreskrifter för och leda verksamheten skall upphöra. Förslaget har godtagits av remissinstanserna.

Jag får peka på att samtliga 14 polisbåtar f.n. har ett verksamhetsomräde som omfattar mer än ett polisdistrikt. i några fall också två eller flera län. För planeringen av sjöpolisverksamheten krävs således uppenbarligen en regional samordning men inte en samordning över hela riket. Båtarna bemannas av personal från den lokala polisorganisationen. Härtill kommer att rikspolisstyrelsen inte heller i praktiken har utövat någon egentlig ledning av sjöpolisverksamheten under senare år. Jag tillstyrker bered- ningens förslag.

Polisberedningen har däremot föreslagit att ledningen avflygverksamhe- ten med polisväsendets helikoptrar även i fortsättningen skall vara en uppgift för rikspolisstyrelsen. Beredningen har nämligen inte funnit några avgörande skäl för en decentralisering av helikoptrarnas verksamhet. Jag har gjort en motsvarande bedömning. Rikspolisstyrelsen har av statsmak- terna ålagts ansvaret för ambulans- och räddningsflygtjänsten inom landet. Stommen i den organisation som har byggts upp för det ändamålet utgörs av styrelsens egna och förhyrda helikoptrar. Redan detta talar för att det behövs en central samordning av verksamheten. Ett annat skäl är flygverk- samhetens relativt sett begränsade omfattning. Det är här fråga om ett litet antal helikoptrar. f.n. sju stycken. som från fem baseringar skall verka över hela landet utan någon direkt anknytning till ett visst polisdistrikt eller ett visst län.

Polisberedningen har inte heller föreslagit någon ändring av rikspolis- styrelsens befogenheter när det gäller bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och vid andra motsvarande händelser. Bered- ningen konstaterar att rikspolisstyrelsen i sitt arbete med dessa frågor visserligen är direkt beroende av den lokala polisorganisationens resurser men att verksamheten kräver en kontinuitet som man inte kan få vid en decentralisering. Däremot vill beredningen fördjupa samarbetet mellan rikspolisstyrelsen och Stockholms polisdistrikt. där de flesta bevaknings- uppgifterna finns. '

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt har i sitt remissvar framhållit att bevakningsverksamheten till övervägande del berör storstoekholmsom- rådet och Stockholms polisdistrikt. Polisstyrelsen anser att distriktet. som tillhandahåller resurser för bevakningen och som ansvarar för den opera- tiva verksamheten. också bör få sköta planeringen. Rikspolisstyrclsens planerings- och samordningsansvar skttlle då övergå till ren kontaktverk— samhet när det gäller statsbesök i stockholmsregionen. Rikspolisstyrclsen

Prop. 1983/84: 89 4|

hör till de remissinstanser som har tillstyrkt beredningens förslag i denna del.

Jag har för egen del funnit att ett flertal skäl talar för att rikspolisstyrel- sen bör ha kvar de nu berörda Iedningsuppgifterna. För det första förekom- mer vid statsbesök också resor utanför stockholmsområdet. De län och polisdistrikt som då berörs har knappast erfarenheter av eller resurser för den särskilda planering som ofta krävs i detta sammanhang. Det är enligt min mening inte heller lämpligt att polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt leder denna form av polisverksamhet i andra polisdistrikt. Vidare kräver planeringsarbetet fortlöpande kontakter med ambassader och andra organ med internationell anknytning. Sådana kontakter bör ske direkt mellan den centrala polismyndigheten i riket och den berörda främmande representa- tionen. Jag vill också framhålla att någon kritik inte har riktats mot det sätt varpå uppgifterna har lösts av rikspolisstyrelsen. Sammanfattningsvis an- sluterjag mig också på denna punkt till beredningens förslag.

2.4.5.7 Rikspolisstyrelsens direkta Iedningsuppgifter på kriminalpolisom- rådet

Rikspolisstyrelsens nuvarande befogenheter att meddela föreskrifter för och leda polisverksamhet på kriminalpolisområdet omfattar enligt 4 & in- struktionen för rikspolisstyrelsens cfterspaning angående brott beträffande vilka riksomfattande spaning erfordras. såsom mord och andra grova våldsbrott. illegal narkotika- och sprithantering. valutabrott. varusmugg- Iing. kassaskåpsinbrott samt förmögenhetsbrott i samband med post- och godsbefordran. Vidare får styrelsen enligt samma bestämmelse meddela föreskrifter och allmänna råd rörande utlänningskontrollen och samordna polisväsendets åtgärder mot illegal invandring samt vidta åtgärder för att tillgodose behovet av personal för verksamheten.

Kriminalpolisfrågorna handläggs f.n. vid rikskriminalsektionen inom po- lisbyrå ll. För det egentliga polisarbetet sv'arar ca 150 polismän som har ställts till styrelsens förfogande från Stockholms polisdistrikt. Denna polis- styrka -kallas rikskriminalen.

Polisberedningen har gjort en mycket grundlig genomgång av rikspolis- styrelsens uppgifter på det nu berörda området. Beredningen har granskat arbetet inom alla rotlar och enheter vid rikskriminalen. Därefter har bered- ningen lagt fram detaljerade förslag om vilka arbetsuppgifter som i framti- den bör läggas på rikskriminalen och hur verksamheten bör organiseras. Beredningen har också uttalat sig om pcrsonalbehovet för olika arbetsupp- gifter samt även berört andra frågor. t. ex. ledningsstrukturen, rekrytering- en till rikskriminalen samt interpolverksamheten.

Polisberedningen har mot bakgrund av detta material funnit att avgöran- de skäl talar för att det även i fortsättningen bör finnas centrala resurser för spaning och utredning. Bara de större polisdistrikten har resurser för att möta situationer där det krävs stora personalinsatser eller särskilda kvalifi-

Prop. 1983/84: 89 43

kationer för att lösa vissa kriminalpolisuppgifter. Även med förstärknings- - rörelser över läns- och distriktsgränserna kommer det enligt beredningen att finnas tillfällen då det föreligger ett starkt behov av en central ledning eller samordning. Beredningen menar dock att rikspolisstyrelsens ansvar bör begränsas till sådana fall där en central ledning eller samordning framstår som helt nödvändig. Beredningens förslag innebär vidare att rikskriminalens verksamhet i övrigt skall inriktas på förstärkning eller stödjande verksamhet i förhållt'tnde till de regionala och lokala polismyn— ' digheterna.

Rcmissinstanscrna har i huvudsak lämnat beredningens förslag i denna del utan erinran. Rikspolisstyrclsen hör till dem som har tillstyrkt försla- gen.

Jag vill för egen dcl framhålla attjag delar polisberedningens principiella syn på omfattningen av rikspolisstyrelsens framtida Iedningsuppgifter och föreskriftsrätt inom kriminalpolisområdet. Min uppfattning är att den befo— genhet som regeringen föreslås få i 7 9" det remitterade förslaget till polislag bör utnyttjas restriktivt. Ledningsbefogenhcterna måste följaktligen av- gränsas till sådana områden eller situationer där. såsom beredningen ut— trycker det. en central ledning eller samordning framstår som helt nödvän- dig.

Jag anser dct vidare lämpligt att dessa ttppgifter säsom hittills i princip handläggs vid en särskild enhet inom rikspolisstyrelsen. rikskriminalen. Jag återkommer" i det följande till blir denna enhet organisatoriskt bör inordnas i rikspolisstyrelsen.

Jag avser att senare till regeringen återkomma med förslag till föreskrif- ter rörande rikspolisstyrclsens uppgifter i fråga om kriminalpolisverksam— hetcn. Jag vill emellertid redan nu mot bakgrund av polisberedningens förslag något närmare redovisa httrjag ser på dessa frågor.

Rikspolisstyrclsens förstärkningsuppgiftcr bör betonas starkare än tidi- gare. Principen bör vara att rikskriminalen på begäran av en regional polismyndighet skall lämna förstärkning vid spaning eller utredning som leds av en polismyndighet eller av en åklagare och som avser grövre brottslighet eller annan brottslighet av komplicerad karaktär. En annan uppgift för rikspolisstyrelsen är att svara för registrering och bearbetning av sådana uppgifter som kan ha betydelse i ett framtida spanings- eller utredningsarbete som avser kvalificerad brottslighet (s.k. förspaning). Vi- dare bör styrelsen svara för registrering och övervakning av personer som har dömts för grova brott och som kan väntas fortsätta med brottslig verksamhet (personspaning). Resultaten av dessa aktiviteter bör regelmäs- sigt lämnas över till resp. lokal eller regional polismyndighet för vidare åtgärder. I vissa fall kan uppgifterna komma att utnyttjas av rikspolissty- relsen. nämligen i de fall styrelsen har till uppgift att leda polisverksamhet och då bedriva spaning eller utredning. ! dessa avseenden bör gälla att styrelsen skall bedriva spaning i fråga om vissa grova brott och vissa brott

Prop. 1983/84: 89 43

som är av riksomfattande karaktär eller har en utpräglad internationell anknytning. Till denna grupp hör naturligen narkotikabrott och s. k. EKO- brott. l en viss begränsad omfattning bör styrelsen också svara för utred- ning av dessa brottstyper och vissa andra brott av speciell art. säsom brottslighet som riktar sig mot postverket.

Jag anser det slutligen vara väsentligt att rikspolisstyrelsen i sin verk— samhet har ett nära samarbete med de lokala och regionala polismyndighe— terna och till dessa lämnar den information som är av betydelse för dessa myndigheters uppgifter.

Polisberedningen har också berört rikspolisstyrelsens uppgifter i fråga om utlänningskontrollen och åtgärder mot illegal utvandring. Beredningen anser att styrelsen även i fortsättningen bör ha ett ansvar för samordningen av polisväsendets åtgärder mot illegal invandring. Jag delar den uppfatt- ningen men vill ocksä framhälla efter samråd med statsrådet Gradin att styrelsen även bör ha kvar rätten att med stöd av 87 & utlänningsförord- ningen (19801377) meddela vissa föreskrifter angående tillämpningen av_ utlänningsförordningen.

14.58 Rikspolisstyrelsens rätt att tillkalla polisförstärkning Rikspolisstyrclsens befogenheter att tillkalla polisförsti'trkning regleras f.n. i 24 å andra stycket polisinstruktionen och i 5 & instruktionen för styrelsen. Av bestämmelserna i polisinstruktionen framgäratt rikspolissty- relsen skall avgöra sådana försti'trkningsfrägor där överenskommelse inte kan träffas mellan länsstyrelserna eller om det behövs förstärkning med större polisstyrkor eller för längre tid. Rikspolisstyrclsens befogenheter enligt dess instruktion omfattar tre områden. För det första har styrelsen rätt att tillkalla polisförstz'irkning för sådan polisverksamhet som styrelsen har rätt att leda. Vidare får styrelsen när det i annat fall behövs beordra en tjänsteman vid den lokala polisorganisationen att tillfälligt tjänstgöra hos styrelsen. För det tredje får styrelsen efter samråd med berörda länsstyrel— ser besluta att polisstyrkan i ett visst län skall förstärkas med personal frän ett annat län. om beslutanderätten inte ankommer på länsstyrelsen. De nuvarande formuleringarna ger rikspolisstyrelsen en vittgående rätt att besluta om'personalft'irstå'trkningar. Mot bakgrund av de allmänna över- väganden som jag tidigare har gjort finns det därför anledning att ocksä se över de gällande befogenheterna på detta område. Jag har tidigare redovisat min uppfattning i fråga om de fall där rikspolis- styrelsen bör ha befogenhet att leda polisverksamhet. I framtiden kommer detta att gälla flygverksamheten. bevaknings-och säkerhetsarbetet vid statsbesök och liknande händelser samt. med vissa begränsningar. rikskri- minalens verksamhet. Det mera permanenta behovet av personal för sådan polisverksamhet som styrelsen i framtiden har rätt att leda bör i första hand tillgodoses genom fasta tjänster vid rikspolisstyrelsen. Övrig personal som behövs för

Prop. 1983/84: 89 . 44

t ex. flygverksamheten och rikskriminalens verksamhet bör som nu tas från den lokala polisorganisationen och stå till styrelsens förfogande enligt beslut som årligen fattas av regeringen.

Vid planeringen av polisverksamhcten i samband med statsbesök och liknande händelser bör rikspolisstyrelsen ha rätt att besluta om de perso- nalrcsurser som behövs för att bevakningsuppgifterna skall kunna lösas på ett från säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

En annan fråga gäller rikspolisstyrelsens nuvarande generella rätt att beordra tjänstemän vid den lokala polisorganisationen att tillfälligt tjänst- göra hos styrelsen. Den frågan är av särskild betydelse eftersom den i hög grad påverkar styrelsens arbete. Antalet inkommenderingar har under de gångna ären tidvis varit högt.

Polisberedningen har föreslagit att styrelsens generella rätt att kommen- dera personal till tjänstgöring vid styrelsen skall inskränkas. Det gäller även för s. k. projektverksamhet. Som jag tidigare har varit inne på torde - projektverksamheten få stor" betydelse i framtiden. särskilt vid metodut- vecklingsarbetet. Beredningen vill bl. a. reglera projektverksamhcten inom polisväsendet på så sätt att rikspolisstyrelsen under den tid som en tjänstc- man är inkommenderad betalar hans lön från styrelsens anslag. Det inne- bär att utrymmet för kommenderingar kan prövas årligen i samband med budgetbehandlingen.

Jag delar polisberedningens uppfattning. Den hittillsvarande kommen- deringsrätten har otvivelaktigt varit av stort värde för rikspolisstyrelsen, särskilt under den tid då styrelsens verksamhet expanderade. Man be- hövde då inte avvakta beslut om inrättande av nya tjänster utan kunde snabbt få sitt akuta personalbehov tillgodosett genom personalkommen- deringar. I framtiden bör dock styrelsen i princip lösa sina arbetsuppgifter inom ramen för de medel som statsmakterna har bedömt behövs för verksamheten. Kommenderingsrätten bör därför inskränkas på det sätt som beredningen har föreslagit. Medel har i budgetarbetet för budgetåret 1984/85 också beräknats för inkommenderad personal under rikspolisstyr- elsens anslag. På ett område måste man dock göra en särskild lösning. För att kunna genomföra den centralt anordnade funktionsutbildningen krävs i många fall medverkan av instruktörer från den lokala polisorganisationen. Till frågan om kostnaderna för dessa instruktörer återkommer jag i ett senare sammanhang.

En fråga återstår att behandla när det gäller rikspolisstyrelsens rätt att besluta om polisförstärkning. Polisberedningen har föreslagit en inskränk- ning i rikspolisstyrelsens befogenheter att besluta om förstärkning över länsgränserna. Beredningen menar att bara i de fall då länsstyrelserna själva inte kan komma överens om förstärkningsrörelserna skall rikspolis- styrelsen ha rätt att fatta sådana beslut. Förslaget har mötts av kritik från vissa remissinstanser.

För egen del hyser jag inga farhågor inför förslaget. Flertalet förstärk-

Prop. 1983/84: 89 . 45

ningsrörelser sker i dag genom överenskommelser länsstyrelserna emellan inom de förstärkningsområden som finns. Som beredningen har påpekat kvarstår i sista hand möjligheten för en länsstyrelse att påkalla ingripande från rikspolisstyrelsen om man inte kan få den förstärkning som behövs från annat håll. Jag kan i denna del också hänvisa till vissa motivuttalanden i anslutning till 6 så i det remitterade förslaget till polislag.

2.4.5.9 Rikspolisstyrclsens framtida organisation

Rikpolisstyrelsens organisation har beskrivits närmare i det föregående (avsnitt 2.4.2). Styrelsen är nu indelad i fyra avdelningar: en polisavdel- ning, en avdelning för teknik och utbildning. en administrativ avdelning och en säkerhetsavdelning. Vidare finns ett sekretariat med en informa- tionsenhet. Avdelningarna är indelade i byråer. Datafrågorna handläggs dock inom en dataenhet.

Polisberedningen har gjort en noggrann genomgång av rikspolistyrelsens nuvarande uppgifter. organisation och bemanning. Därefter har beredning- en lagt fram förslag om en delvis ny organisation, anpassad till rikspolis- styrelsens förändrade arbetsuppgifter. Organisationsförslaget tar också sikte på ett minskat personalbehov i enlighet med vad som har uttalats i 1980/81 års principproposition.

Beredningen förslår inga förändringar vad avser rikspolisstyrelsens sty- relse. Rikspolisstyrclsen bör som nu ledas av en styrelse med rikspolische- fen som ordförande, en överdirektör som vice ordförande och minst sex ledamöter som utses av regeringen. Även personalföreträdare skall ingå i styrelsen i enlighet med vad som är bestämt i särskild ordning.

När det gäller ledningsstrukturen i övrigt föreslår beredningen att chefs- tjänstemännen inom rikspolisstyrelsen, dvs. rikspolischefen. överdirek- tören och avdelningscheferna. i större utsträckning än nu bör arbeta som en direktion inom organisationen. Polisberedningen menar att alla viktiga- re beslut bör föregås av en diskussion i kretsen av chefstjänstemän på styrelsen. Vidare förordas att ett verkskansli inrättas där tjänstemännen står direkt till verksledningens förfogande. Verkskansliet bör svara för kvalificerad rådgivning i bl.a. juridiska frågor. informationsfrågor och frågor som rör analys och planering av polisverksamheten. Beredningen föreslår också att vissa nya tjänster inrättas vid verkskansliet. bl.a. en tjänst som verksjurist och tre tjänster för analys och planering.

I fråga om avdelningsindelningen föreslår polisberedningen också vissa förändringar. Förslaget innebär att det bör finnas fyra avdelningar, nämli- gen. förutom säkerhetsavdelningen. avdelning A som består av två polis- byråer och registerbyrån. avdelning B som består av teknikbyrån och dataenheten samt avdelning C som består av ekonomibyrån. personal- byrän och polishögskolan. Jämfört med nuvarande organisation innebär förslaget att registerbyrån förs till polisavdelningen. att dataenhetcn förs till samma avdelning som den tekniska byrån samt att utbildningsbyrän

Prop. 1983/84: 89 46

ombildas till en polishögskola och förs till den administrativa avdelningen.

Även på byrånivå föreslås förändringar. Polisberedningen menar att polisbyråerna bör få ändrade uppgifter och ansvarsområden. En polisbyrå bör svara för metodutveckling m.m. inom polisväsendet. Inom byrån bör de olika funktionerna inotn ett polisdistrikt finnas representerade. dvs. (")vert'akningstjänst. tralikt'.')vervakning. utredningsverksamhct. polismyn- dighetsfrägor och brottsförebyggande verksamhet. Beredningen fram- håller att rikspolisstyrelsens betydelsefulla roll på metodutvecklingsområ- det på detta sätt återspeglas även i ccntralmyndighetcns organisation. Rikspolisstyrclsens operativa uppgifter. dvs. de ärenden där styrelsen föreslås få ledningsbefogenheter. samlas inom den andra polisbyrån. Dess verksamhet kommer då i huvudsak att omfatta rikskriminalen. bevak— ningsfrägorna. interpolärendena och flygverksamheten. Polisberedningen anser det nämligen angeläget att tillskapa en ordning som gör det möjligt för länsstyrelserna och den lokala organisationen att klart urskilja när rikspolisstyrelsen utövar sina ledningsbefogenheter och när annan verk- samhet bedrivs.

Polisberedningen föreslår också. som jag redan har nämnt, att utbild- ningsbyrän i samband med reformen på utbildningsområdet ombildas till en polishögskola (se vidare avsnitt 2.5. | ).

Remissinstanserna. däribland rikspolisstyrelsen. hari huvudsak godtagit beredningens förslag.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till polisberedningens förslag. Den föreslagna ledningsstrukturen bör enligt min mening öka möjligheterna till en effektiv ledning av rikspolisstyrelsens verksamhet. Jag vill också särskilt framhålla betydelsen av att verksledningen får till- gång till den kvalificerade rådgivning som kan ges från tjänstemännen inom verkskansliet. bl.a. ijuridiska frågor. informalionsfrågor och frågor som gäller analys och planering av polisverksamhcten. Även den föreslagna avdelnings- och byråindelningen svarar enligt min mening väl mot de nya eller fört'indrade uppgifter som rikspolisstyrelsen får genom reformen.

På en punkt vill jag dock frångå polisberedningens förslag. Jag anser att datafrågorna i framtiden kommer att ha en sådan omfattning och vikt att de organisatoriskt bör handläggas på samma nivå som övriga frågor inotn rikspolisstyrelsen. Dataenheten bör därför ges ställning som en byrå.

Jag beräknar att antalet tjänster vid styrelsen den I juli l984 skall vara omkring 500. Till detta antal skall läggas ett varierande antal polislärare och extra lärare vid polishögskolan. Jag bedömer att det antalet kommer att vara omkring 40 under nästa budgetår. Styrelsen kommer den I juli 1984 således att ha omkring 540 tjänster. Detta skall jämföras med de beräkningar av antalet anställda som gjordes av 1975 års polisutredning i maj I978. Antalet tjänster vid styrelsen angavs då till 718.

Jag vill dock framhålla att styrelsens organisation och personalstyrka även i framtiden naturligtvis fortlöpande måste anpassas till de förändring-

Prop. 1983/84: 89 47

ar som kommer att ske i olika hänseenden. Det kan därför antas att, som jag tidigare har varit inne på. styrelsens personal kan komma att minska ytterligare. framför allt inom omrädet för registerverksamheten.

Hänvisningar till S2-4-5

2.5. Utbildningsorganisationen

Hänvisningar till S2-5

  • Prop. 1983/84:89: Avsnitt 2.4.5

2.5.1. Utbildningsji'ägmwus hum/läggning inom rikxpulixslyra/.vc”

Den nuvarande centrala utbildningen inom polisväsendet är i huvudsak av fyra olika slag; grundutbildning. reguljär vidareutbildning. polischefsut- bildning samt funktionsinriktade specialkurser och konferenser. Utbild- ningen bedrivs vid polishögskolan i Ulriksdal (grundutbildning. delar av den reguljära vidareutbildningen och vissa funktionsinriktade kurser) och i Solna (reguljär vidareutbildning. polischefsutbildning och vissa funktions- inriktade kurser). vid polishundsektionen i Sollefteå (hundförarutbildning) samt vid traflkutbildningssektionen i Strängnäs (trafikutbildning).

Enligt instruktionen för rikspolisstyrelsen skall styrelsen bedriva teore- tisk och praktisk polisutbildning vid polishögskolan. Styrelsen har i in- struktionen getts befogenheter att meddela närmare bestämmelser om undervisningens innehåll och omfattning. Styrelsen skall tillse att under- visningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt, bestämma läroböcker 'och undervisningsmateriel. verka för att lämpliga läroböcker utarbetas. faställa fordringar för inträde i skolan och pröva inträdesansökningar. Styrelsen skall också leda och övervaka den övriga utbildningsverksamheten inom polisväsendet. _

Utbildningfrågorna handläggs inom rikspolisstyrelsen vid utbildnings- byrän. Byrån hör f.n. till avdelning B tillsammans med tekniska byrån. Utbildningsbyrän är indelad i en utbildningssektion vid rikspolisstyrelsen och de utbildningsenheter som har nämnts ovan.

Utbildningssektionen fungerar som ett stabsorgan inom byrån. Sek- tionen svarar för planering. pedagogisk utveckling, viss låromedelsproduk- tion och administration samt arbetar ut utbildningsuppdrag för byråns övriga enheter. Sektionen svarar vidare för planering och samordning av den regionala och den lokala utbildningen, för. genomförandet av viss central utbildning samt för planering och genomförande av den interna utbildningen vid styrelsen.

l975 ärs polisutredning berörde endast i korthet organisationsfrägorna på utbilt'lningsomrädet. Utredningen ansåg emellertid att den nuvarande utbi|dningsorganisationen borde ses över. Vid organisationsundersökning- en borde man utgå från att polisskolorna i Ulriksdal och Solna skulle få en organisation med endast en skolledning.

Några organisationsförslag för utbildningsverksamheten lämnades inte i l980/81 års principproposition.

I en delrapport från en arbetsgrupp inom rikspolisstyrelsen (den s.k. RPSÖ-gruppen) föreslogs däremot i november l98l att samtliga utbild-

Prop. 1983/84: 89 ' 48

frågor skulle samlas inom en polishögskola. Polishögskolan föreslogs orga- nisatoriskt bli fristående från avdelnings- och byråindelningen vid rikspo- lisstyrelsen.

Arbetsgruppen framhöll att verksamheten i praktiken var av så själv- ständig karaktär att det framstod som en föga ändamålsenlig konstruktion att inordna skolenheten under en byrå. Enheten borde i stället få en mera självständig organisatorisk ställning. Även enhetens storlek angavs som ett skäl för en sådan förändring.

En annan arbetsgrupp som tillsattes av rikspolisstyrelsen, den s.k. RPS/UHÄ-gruppen. lade i december l982 fram en rad förslag på utbild- ningsområdet. bl.a. i fråga om utbildningsorganisationen. RPS/UHÄ-grup— pen redovisade bl.a. erfarenheterna av den nuvarande organisationen samt vissa övergripande krav som man. enligt gruppens mening. borde ' ställa på organisationen av den framtida utbildningen. Av sina resonemang drog gruppen flera slutsatser. För det första borde utbildningsfrågorna samlas inom en organisatorisk enhet. För det andra borde benämningen utbildningsbyrän ändras till polishögskolan för att bättre markera organisa- tionens samlade uppgifter. Slutligen föreslogs att polishögskolan skulle vara direkt underställd verksledningen. RPS/UHÄ-gruppen hänvisade bl.a. till sambandet mellan operativ verksamhet. administration och ut- bildning och menade att polishögskolan ledningsmässigt borde befinna sig i nivå med den operativa och administrativa verksamheten inom rikspolis- styrelsen.

Polisberedningens förslag innebär att all central utbildning samlas i en gemensam organisation. polishögskolan. Beredningen har emellertid, till skillnad från RPS/UHÄ-gruppcn. stannat för att skolan bör ges en organi- satorisk ställning som en byrå och att skolan tillsammans med ekonomi- och pcrsonalbyräerna bör ingå i avdelning C vid styrelsen.

För riksdagens upplysning kan jag vidare nämna att polishögskolan enligt beredningens förslag som chef bör ha en rektor och att skolan i övrigt skall bestå av två organisatoriska enheter. En av enheterna skall ansvara för planering och utveckling av utbildningsverksamhctcn. Den andra enheten skall ansvara för den löpande utbildningsverksamheten.

Endast ett fåtal remissinstanser har uttryckligen kommenterat polisbe— redningens förslag i denna del. Rikspolisstyrclsen tillstyrker förslaget un- der det att Svenska polisförbundet anser att polishögskolan bör ges ställ- ning som en avdelning inom rikspolisstyrelsen. Polisförbundet åberopar RPS/UHÄ-gruppens skäl för sin inställning.

Jag kan för egen del ansluta mig till beredningens förslag. Det är enligt min uppfattning naturligt och från alla synpunkter lämpligt att samtliga centrala utbildningsfrågor förs till en organisatorisk enhet med benämning- en polishögskolan. Det är vidare givet att det finns ett behov av ett nära samarbete mellan polishögskolan och andra enheter inom rikspolisstyrel- sen liksom med verksledningen. I likhet med beredningen anserjag att den

Prop. 1983/84: 89 49

organisationsstruktur för styrelsen soni har berörts tidigare inte utgöri något hinder för kontakter mellan byråerna på de olika avdelningarna utan" snarast bör underlätta dessa. Det är också uppenbart att skolans kontakt- behov bör gälla samtliga byråer och således inte endast polisbyråcrna. Enligt min uppfattning kommer också de nya uppgifterna för avdelnings- cheferna att leda till en ökad samordning beträffande hela styrelsens verk- samhet. Med hänsyn härtill och till att det saknas skäl att organisatoriskt särbehandla utbildningsl'rågorna samt till det samband som finns mellan dessa och de frågor som i övrigt handläggs inom avdelning C. bör skolan ges ställning som en byrå och somjag förut har berört höra till avdelning C.

Jag återkommer i andra sammanhang till de frågor som gäller skolans interna organisation. i den utsträckning som det ankommer på regeringen och inte rikspolisstyrelsen att ta ställning till dessa frågor.

2.5.2. Lokalisering av de ('HlllYl/(l urbildningsaklit'ileternu

Polishögskolan Ulriksdal svarar nu för genomförandet av vissa utbild- ningsuppdrag. i första hand grundkursen för polismän och assistentutbild- ningen. Vidare genomförs ett stort antal centrala funktionsinriktade kurser - vid skolan. bl. a. kurser för förare av utryckningsfordon samt för llygplats- kontrollanter och passkontrollanter. Bland övriga kurser kan nämnas kur- ser i polistaktisk ledning. instruktörskurser av olika slag samt huvuddelen av de centrala kurserna för administrativ personal. Sammanlagt ett l00- tal personer. varav omkring hälften lärare. arbetar vid skolan med utbildning och administration.

Skolområdet vid Ulriksdal har sedan 1970 använts för polisutbildning. Tidigare var området förläggning för Svea Livgarde. Många byggnader har renoverats eller på annat sätt spccialutrustats för polisutbildningen. Bl.a. änns en övningspolisstation. kriminaltekniska laboratorier och en speciell lektionssal för utbildning i radiokommunikation. På området finns vidare bl. a. moderna garage. förrådsbyggnader. gymnastiksalar. skjutbanor m.m. Skolområdet är vidsträckt och flera byggnader. bl.a. fem f.d. ka- serner. står tomma.

Polishögskolan Solna svarar för genomförandet av huvuddelen av den reguljära vidareutbildningen för polismän, dvs. inspektörs- och kommis- sarieutbildningen. Viss assistentutbildning har tidigare varit förlagd till skolan. Vidare genomförs all reguljär polischefsutbildning vid skolan samt viss funktionsinriktad utbildning, främst s.k. Els'(')-utbildning. Även viss utbildning av åklagare och tullpersonal är förlagd till skolan. Vid skolan finns ett 25-tal tjänster för skolledning. lärare och administrativ personal.

Vid trafikutbildningssektionen i Strängnäs sker s.k. funktionsinriktad utbildning av trafikövervakande polispersonal. Sektionen disponerar mo- derniserade lokaler i direkt anslutning till P 10 och Armens motorskola. Man har tillgång till motorskolans övningslokaler och utbildningshjälpme- del samt hyr vissa militära fordon för körutbildning. Sektionen får också 4 Riksdagen I983/84. ! xmnl. Nr 89

Prop. 1983/84: 89 50

använda motorskolans körplaner oeh terrängbanor. Vid sektionen finns fyra tjänstemän för lcdningsuppgifter och administrativa arbetsuppgifter.

Polishundsektionen i Sollefteå svarar för den centralt anordnade hundut- bildningen inom polisväsendet. Bland kurserna kan nämnas grund— och fortsättningskurser för hundförare. dressyrkurs. befälskurs och instruk- törskurs. Sektionen medverkar också vid de kurser i fjälldressyr som hålls på andra platser för hundförare och hundar som ingår i ljällräddnings- organisationen. Sektionen har också vissa uppgifter på den operati 'a sidan och materielsidan. t.ex. i fråga om taktisk användning av hundpatrull. tilldelning av hundar. prövningsordning samt anskaffning och kassation av hundar.

Fyra tjänstemän arbetar vid sektionen som har expeditionslokaler i polishuset i Sollefteå. Utbildningslokaler för sektionens verksamhet finns vid statens hundskola. I vissa avseenden sker samarbete med hundskolan. t. ex. i fråga om anskaffning av hundar. hundsjukvård och uppstallning.

Polisberedningen har föreslagit att all central utbildning inom polisvä- sendet skall ske vid polishögskolan Ulriksdal. Undantag skall göras endast för viss specialutbildning av bl.a. hundförarc. ryttarinstruktörer och heli- kopterlörare. Förslaget innebär att polishögskolan i Solna dras in och att verksamheten i Strängnäs och i Sollefteå ändras till en uppdragsverksam- hel. Polisberedningen har som skäl för sitt förslag i första hand pekat på de rationaliscringsvinstcri skilda hänseenden som kan uppnås. Enligt bered— ningen underlättas administrationen och utbildningsplaneringen. Det blir också enklare att samordna de olika utbildningsaktivitcrna. Beredningen räknar med att den årliga besparingen på personalsidan avseende admini- stration uppgår till ca 2.5 milj.kr. 'l'otalt skulle en koncentration av verk- samheten till Ulriksdal medföra årliga besparingar på ca 7 milj.kr. Härifrån skall dock dras kostnaden för uppdragsverksamheten. På kostnadssidan tillkomtner också vissa investeringskostnader i Ulriksdal.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till beredningens principiella förslag. Till denna grupp hör bl. a. rikspolisstyrelsen. Det saknas emeller— tid inte kritiska synpunkter när det gäller de särskilda frågorna. Länsstyrel— sen i Södermanlands län och polisstyrelsen i Strängnäs polisdistrikt ifråga- sätter således de rationaliseringsvinster som beredningen har åberopat som skäl för en ny ordning i Strängnäs. Polisstyrelsen föreslår att sek- tionen i Strängnäs ges n 'a uppgifter och att verksamheten därmed får ett vidgat och mer bärkraftigt innehåll.

Flera av rcmissinstanserna riktar kritik mot förslaget att lägga ned polis- högskolan Solna. Dessa. bl.a. Svenska polisförbundet. pekar påatt utbild- ningsverksamheten vid Solnaskolan står på en kvalitetsmässigt hög nivå och att arbetsmiljön och den pedagogiska miljön i stort i Ulriksdal skulle. eller vart fall kan antas. bli sämre. Man pekar vidare påatt Solnaskolan har ett bättre läge i stockholmsområdet och att en överflyttning av verksamhe- ten kräver relativt stora investeringar. Polisl'k'irbundct föreslår att frågorna utreds ytterligare och att en sammanslagning får anstå under tiden.

Prop. 1983/84: 89 Sl

Förslaget till förändringar av organisationen för polishundutbildningcn har mottagits positivt. Statens hundskola har förklarat att man redan den 1 juli l984 är beredd att ta över ansvaret för tttbildningens genomförande.

Jag vill för egen del först framhålla att det är uppenbart att man inom polisväsendet måste anpassa verksamheten efter de begränsade ekonomis- ka förutsättningt'u' som kotmner att gälla i framtiden och att sträva efter att ta tillvara alla möjligheter till rationaliseringar av verksamheten.

Av det material som polisberedningen har redovisat framgår tydligt att en koncentration av utbildningsaktiviteterna till Ulriksdal är förenade med stora fördelar som klart uppväger de kostnader som inledningsvis är för— enade med en sådan lösning. Det är således uppenbart att en sådan lokali- sering ger möjligheter till en effektivare användning av polisväsendets samlade utbildningsresurser. Samordning och planering m.m. av utbild- ningen kommer att underlättas. vilket också bör bidra till en höjd utbild- ningskvalitet. Jag vill också framhålla att de beräkningar som polisbered- ningen har lämnat enligt min mening visar att åtgärderna redan på kort sikt bör medföra direkta besparingar för statsverket. Jag återkommer till detta i avsnitt 2.7.

Genom att utnyttja den utbildningskapacitet som finns vid Arméns mo- torskola i Strängnäs och statens hundskola i Sollefteå för viss utbildning på uppdragsbas uppnår man vidare rationaliseringsvinster för polisväsendet och ett bättre utnyttjande av resurserna vid de båda berörda institutioner- na i Strängnäs och Sollefteå.

Jag är naturligtvis medveten om att en överflyttning av verksamheten till Ulriksdal från Solna inte kan ske utan att vissa praktiska övergångspro- blem löses. Jag återkommer till den frågan i ett följande avsnitt (2.8).

Hänvisningar till S2-5-2

2.6. Rekryteringsorganisationen

2.6.1. Allmän Int/(grum!

Polisberedningen har haft i uppdrag att belysa organisationen av rekry— teringsarbctct inom polisväsendet på regional och lokal nivå. Uppdraget har lämnats mot bakgrund av tidigare överväganden i ämnet av bl. a. l975 års polisutredning.

Rekryteringen av polispersonal bedrivs säväl centralt som på regional och lokal nivå inom polisorganisationen.

Enligt sin instruktion skall rikspolisstyrelsen bl.a. leda och övervaka rekryteringsverksamhctcn inom polisväsendet. Vid rikspolisstyrelsen handläggs rekryteringsfrågorna av personalbyrån. Styrelsen bereder an- sökningar till polismans- och polischefskarriärcrmt och beslutar om antag- ning till dessa karriärer. Styrelsen beslutar därvid också om den första stationeringen. Vidare utarbetar styrelsen det bakgrunds- och informa- tionsmaterial som används i rekryteringsarbetet. såsom annonser. statistik och prognoser samt svarar för rådgivning och information till länsstyrelser

Prop. 1983/84: 89 52

och polisstyrelser i rekryteringsfrågor. Vid styrelsen arbetar omkring åtta tjänstemän med dessa ärenden.

Det egentliga rekryteringsarbetet utförs på regional och lokal nivå. F. n. finns elva heltidsanställda rekryteringskonsulenter (polisinspektörer för rekryteringsuppgifter) som arbetar med vissa län eller polisdistrikt som vcrksamhetsområde. Konsulenterna svarar för information och samord- ning av rekryteringsarbetet samt har vissa uppgifter i urvalsprocessen. 'l're konsulenter är f.n. stationerade i Stockholm. två i Göteborg och en i Malmö. Nyköping. Jönköping. Örebro. Härnösand resp. l_.uleå. Rekryte- ringskonsulenterna lyder administrativt under rikspolisstyrelsen men ver- kari nära samråd med berörda länsstyrelser och polisstyrelser.

Länsstyrelsens uppgifter på rekryteringsområdet regleras i 33 & polisin- struktionen. Där föreskrivs att länsstyrelsen skall ägna sig åt rekrytering och fortbildning av polismän i den utsträckning som rikspolisstyrelsen föreskriver.

! rekryteringsarbetet har länsstyrelserna getts relativt begränsade tipp- gifter. Länsstyrelserna avger yttranden i rekryteringsärenden till rikspolis- styrelsen men har därutöver inga direkta åligganden i anställningsförfaran- det. Länsstyrelsen medverkar också vid fördelningen och stationeringcn av de extra polismän som länet tilldelas. 'l'idigare var länsstyrelserna beslutande i dessa frågor. men sedan några år fattas besluten av rikspolis- styrelsen.

(')ckså polisstyt'clsernas uppgifter i fråga om rekryteringen regleras i polisinstruktionen. I 47 % anges bl.a. att det åligger polisstyrelsen särskilt att verka för en god rekrytering av tjänstemän till polisväsendet. I varje polisdistrikt finns en eller flera rekryteringsmän. Dessa är polismän och svarar för polisdistriktets uppgifter i rekryteringssammanhang. Rekryte- ringsmännen har att vid sidan av sina övriga polisiära uppgifter svara för information och utföra lämplighetsutrcdningar.

Ett rekryteringsärende som gäller polisyrket inleds genom att en ansö- kan kommer in till rikspolisstyrelsens rckryteringssektion. Efter prövning av att sökanden uppfyller vissa formella krav skickas ärendet vidare till det polisdistrikt där sökanden är hemmahörande för lämplighctsutredning och yttrande. Denna referensundersökning utförs vanligen av polisdistriktets rekryteringsman. Därefter sker en anställningsintervju med sökanden. I de flesta polisdistrikt leds intervjun av polischefen eller hans ställföreträdare i närvaro av rekryteringsmannen och fackliga företrädare samt i en del fall också av andra befattningshavare. Efter sedvanlig MBL-förhandling avges från polisdistriktet ett yttrande över sökanden. Ärendet granskas sedan av länsstyrelsen som avger yttrande. Därefter överlämnas ärendet från läns- polischefen till rekryteringskonsulenten. Denne organiserar och genomför på regional nivå prov. som bl.a. omfattar läkarundersökning och kontroll av sökandens fysiska kvalifikationer (simkunnighct m.m. samt på försök även fysiska prov.). Vidare sker genom konsulentcns försorg ett diagnos- tiskt prov i svenska.

Prop. 1983/84: 89 53

När underlaget har färdigställts av rekryteringskonsulenten sänds ansö- kan till rikspolisstyrelsen. Det slutliga urvalet görs av rikspolischefen efter" föredragning. Rekryteringskonsulenterna deltar i förberedelsearbetet inför föredragningen.

Vid antagning till polischefskarriären tillämpas ett annat förfarande. Rikspolisstyrclsen svarar själv för referensundersökningar med viss hjälp från rekryteringskonsuIcnterna. Efter ett första urval kallas ett antal sö- kande till en anställningsintervju inför en bedömningskommitté vid rikspo- lisstyrelsen. Det slutliga beslutet om. antagning fattas av rikspolischefen.

2.6.2. Tidigare överväganden rörande reklyteringsverksamheten

1975 års polisutredning konstaterade i sitt betänkande att den slutliga urvalsprocessen fr.o.m. budgetåret 1967/68 centraliserades från länssty- relserna till rikspolisstyrelsen. Åtgärden motiverades främst av intresset att en enhetlig bedömning skulle säkerställas. Det ansågs också vara en fördel att de som hade antagits kunde genom centrala beslut fördelas på olika län. Härigenom kunde försörjningen med personal underlättas i brist- områden.

Utredningen fann det naturligt att man borde sträva till en ordning. som så långt det är möjligt innebar att de unga polismännen redan i början av sin verksamhet placerades i ett område där de hade personlig förankring. En sådan ordning ansågs nämligen förenad med betydande fördelar.

Mot denna bakgrund fann utredningen det angeläget att skapa förutsätt- ningar för att den lokala och regionala rekryteringsverksamheten skulle kunna stimuleras och aktiveras och föreslog en rad åtgärder för att uppnå detta mål. Enligt polisutredningen borde dock systemet med en central antagning och fördelning av aspiranter behållas. Utredningen föreslog inga förändringar i fråga om rekryteringen av polischefsaspiranter.

] 198018] års principproposition anslöt sig regeringen till polisutredning- ens förslag. vilket också godtogs av riksdagen. Vidare uttalades i proposi- tionen att polisberedningen borde få till uppgift att belysa den närmare organisationen av rekryteringsarbetet på regional och lokal nivå. Hit hörde en av polisutredningen berörd fråga om särskild personal bör ställas till den regionala myndighetens direkta förfogande för rekryteringsarbetet i brist- områden.

RPS/UHÄ-gruppen behandlade bara rekryteringsfrågorna ur organisato- risk synvinkel. Gruppen ansåg att erfarenheterna klart pekade på behovet av en nära organisatorisk samhörighet mellan antagning och utbildning. Man föreslog därför att rekryteringsfrågorna vid rikspolisstyrelsen skulle handläggas vid en antagningsenhet inom den föreslagna nya polishögsko— lan.

Prop. 1983/84: 89 54

2.6.3. Dt'nframrida rckryteringmrganisationen 2.6.3.1 Central eller regional antagning

Polisberedningen föreslår att antagningen till polisyrket och polischefs- karriären även i fortsättningen bör ske centralt. dvs. hos rikspolisstyrel- sen. Beredningen har prövat möjligheterna av en återgång till den regionala antagning som förekom tidigare. Man konstaterar dock att ett sådant system skulle innebära nackdelar för de sökande och att det skulle medföra ett avsevärt merarbete. Även systemet med en central fördelning av de antagna polismännen bör behållas. Beredningen föreslår dock att beslut om placering av en polisaspirant i ett visst polisdistrikt inom länet förs över från rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen.

Mot förslaget har inte riktats någon kritik från remissinstanserna. Riks- polisstyrelsen tillstyrker förslaget.

Också jag delar polisberedningens uppfattning att den centrala antag- ningen bör behållas. Som beredningen har påpekat fungerar det nuvarande antagningssystemet bra. Jag vill emellertid framhålla att fördelningen av nyutbildade polismän är ett viktigt instrument som direkt påverkar polis- myndighetens resurser. Både i den nuvarande situationen med ett visst överskott av polismän och i en eventuell vakanssituation är det viktigt att rikspolisstyrelsen fördelar över- eller underskottet på ett rättvist sätt. Jag förutsätter att rikspolisstyrelsen som hittills uppmärksammar dessa frågor så att de nämnda problemen kan undvikas. Vad jag nu har sagt kommer f. ö. att gälla även för länsstyrelserna som enligt mitt förslag skall fördela polismännen inom länen.

2.632. Rekryteringsverksamhet på central. regional och lokal nivå

Polisberedningen har föreslagit ett flertal förändringar av det närmare innehållet i och organisationen av rekryteringsverksamheten. Beredningen har bl.a. studerat fördelningen av uppgifterna mellan olika myndigheter inom polisväsendet. Förslagen innebäri huvudsak följande.

Beredningen anser att rikspolisstyrelsens roll i rekryteringsarbetet skall inriktas på att ta fram informationsmaterial om polisyrket och på att initiera rekryteringsfrämjande åtgärder i form av annonsering. kampanjer osv. Styrelsens uppgifter bör i första hand vara av stödjande karaktär och även innefatta allmänna råd för det regionala och lokala rekryteringsarbe- tet.

Rekryteringsarbetet på regional och lokal nivå bör enligt polisberedning— ens förslag förändras på avgörande punkter. Beredningen pekar på att rekryteringssituationcn inom polisväsendet har förbättrats avsevärt under senare år. Vidare räknar beredningen med att det goda rekryteringsläget kommer att bestå under överskådlig tid. Mot den bakgrunden, och med hänsyn till att det från olika håll ställs krav på ökade polisiära insatser för att bekämpa brott. föreslår polisberedningen att de tidigare nämnda elva

Ul lJl

Prop. 1983/84: 89

tjänsterna som rekryteringskonsulent dras in och ersätts av ökade lokala insatser i rekryteringsarbetet. Beredningen menar att polisinspektör—en vid kansliet i regel bör vara den tjänsteman i polisdistriktet som handlägger rekryteringsfrågorna. Det nuvarande systemet med lokala rekryterings- män bör således upphöra.

Vidare föreslär beredningen förändringar av urvalsprocessen. Referens-' undersökningarna bör göras av kansliinspektören med biträde av administ- rativ personal. Yttranden från polisdistriktet om sökandenas lämplighet bör som regel beslutas av polisstyrelsen i de fall yttrandena är av principi- ell art. Länsstyrelsernas yttranden till rikspolisstyrelsen bör slutligen inne- hålla en gradering av sökandenas lämplighet. .

Endast rikspolisstyrelsen tillstyrker beredningens förslag. Övriga re- missinstanser riktar kritik mot förslaget om indragning av tjänsterna som rekryteringskonsulenter. Man pekar på att den nuvarande organisationen har fungerat mycket väl sedan den tillkom för knappt tio år sedan och att rekryteringsuppgifterna kräver särskilda kunskaper och erfarenheter. Det är därför inte lämpligt att anförtro sådana uppgifter åt en befattningshavare i en lokal polismyndighet vid sidan av dennes övriga arbetsuppgifter. Man anser vidare att den totala arbetsinsatsen för rekryteringsåtgärder i landets alla polisdistrikt blir aVsevärt större än om den nuvarande organisationen behålls. Vidare framhålls konsulenternas betydelsefulla roll i urvalsproces- sen. Flera remissinstanser föreslår också att de nuvarande konsulenternas kunskaper och erfarenheter skall tas tillvara och att de skall ges utökade uppgifter i urvalsprocessen.

Jag vill för egen del först framhålla att jag helt delar polisberedningens bedömning att det nuvarande gynnsamma rekryteringsläget. vilket kan väntas bestå. talar för att rekryteringsorganisationen måste ses över. Mäl- sättningen måste vara att begränsa de resurser som f.n. satsas på en aktiv rekrytering av befattningshzware till tjänster inom polisväsendet. En lös- ning kan då vara att man, som polisberedningen har föreslagit, i första hand strävar efter att avveckla den särskilt uppbyggda rekryteringsorgani- sationen. vars ursprungliga uppgifter numera inte motsvaras av något egentligt behov. Även andra lösningar är emellertid tänkbara. Polisbered- ningens förslag har kritiserats av en bred remissopinion.

Jag vill till en början peka på att relativt stora resurser nu avsätts för rekrytering. inklusive urval. till tjänster som polisman och polischef. Vid rikspolisstyrelsens rekryteringssektion arbetar åtta tjänstemän med rekry- teringsfrågor. lnom rikspolisstyrelsens personalbyrå i övrigt finns tjänste- män som deltar i rckryteringsprocessen. Elva konsulenter har regionala uppgifter. På lokal nivå linns rekryteringsmän i alla polisdistrikt. Länspo- Iischefer. polischefspersonal samt andra befattni'ngshavare liksom fackliga företrädare deltar också i arbetet.

Denna organisation framstår. särskilt i förhållande till det antal polis-

Prop. 1983/84: 89 56

aspiranter som har anställts under senare år, som överdimensionerad. Organisationen bör därför bantas kraftigt och arbetet. mot bakgrund av det "goda rekryteringsläge som råder, koncentreras på själva urvalsprocessen. Som flera remissinstanser har föreslagit bör vidare den kunskap i och erfarenhet av rekryteringsfrågor som finns i den nuvarande regionala orga- nisationen tas tillvara och utvecklas. De lokala och centrala insatserna på detta område Skulle då kunna minskas i motsvarande män. En lösning efter dessa linjer bör vara möjlig genom att den del av rekryteringskonsulenter- nas nuvarande uppgifter som består av aktiv rekrytering i huvudsak kan upphöra.

Den lösning som jag föreslår för den framtida rekryteringsverksamheten innebär följande.

Vid rikspolisstyrelsen bör arbetet med rekryteringsfrämjandc åtgärder minskas. Då behov uppkommer att ta fram nytt rekryteringsmaterial eller göra andra större förändringar i det rekryteringsfrämjandc arbetet bör man arbeta i projektform i samarbete med företrädare för regionala och lokala polismyndigheter samt fackliga organisationer. På så sätt minskas behovet av personal med fasta tjänster vid styrelsen.

Rekryteringskonsulenternas verksamhet ges en huvudsaklig inriktning på urvalsfrågor. De rekryteringsfrämjandc åtgärderna begränsas till upp- lysningar och information till arbetsförmedlingar, skolor och liknande in- stitutioner. Den uppsökande rekryteringsverksamheten bör i huvudsak upphöra. Konsulenterna bör i stället ta över ansvaret för de referensunder- sökningar som nu utförs av polisdistriktens rekryteringsmän. Konsulen- terna bör också liksom hittills svara för de s.k. regionala proven.

På lokal nivå bör man besvara förfrågningar samt lämna ut informations- matcrial och liknande till personer som tar kontakt med polisdistriktet för att få upplysningar. ] övrigt bör man kunna hänvisa intresserade till att ta kontakt med rekryteringskonsulenten. Även polisdistriktets uppgifter i rekryteringssammanhang bör således inriktas på urvalsprocessen. Denna bör utformas efter följande riktlinjer.

Ansökningshandlingarna till tjänster som polisman ges in till rikspolis- styrelsen som därefter överlämnar ärendet till resp. länsstyrelse. Det egentliga urvalsarbetet handläggs därefter av en rekryteringskonsulent som ansvarar för att referensundersökning. intervju med sökanden och det regionala provet genomförs. lntervjuförfarandet bör normalt ske i det polisdistrikt där sökanden är bosatt. Efter att ärendet har beretts färdigt återlämnas handlingarna av länsstyrelsen till rikspolisstyrelsen med ett yttrande där den sökande har rangordnats i förhållande till andra sökande från länet.

Med en sådan ordning kommer betydligt mindre resurser än tidigare att användas för rckryteringsfrämjande åtgärder men en god service till kret- sen av sökande och till myndigheterna bör likväl kunna bibehållas. Kvali- teten i urvalsprocessen kommcr också att bevaras. ] polisdistrikten för—

Prop. 1983/84: 89 57

svinner arbetsuppgifterna för rekryteringsmännen och dessa kan fullt ut tas i anspråk för sina ordinarie arbetsuppgifter. Jag bedömer också att några tjänster som rekryteringskonsttlent kan dras in. Vid rikspolisstyrel- sen bör pcrsonalbehovet för rekryteringsarbetet kunna minska. Jag åter- kommer till regeringen i dessa frågor.

2.7. Rationaliseringsvinster och kostnader

] 1980/81 års principproposition framhölls att de förslag som lades fram i flera hänseenden skulle komma att innebära ett effektivare utnyttjande av polisväsendets samlade resurser inom de ekonomiska ramar som gällde. Vidare framhölls att det också var ett krav för förslagens praktiska genom- förande att de totalt sett höll sig inom kostnadsramen för polisväsendet. vilket mäste bli en förutsättning för polisberedningens arbete.

I direktiven till polisberedningen angavs följaktligen att riksdagens be- slut gav utrymme för olika ambitionsniväer vid genomförandet av den beslutade reformen. Det påpekades att det statsfinansiella läget inte med- gav att alla de olika önskemål som kunde göra sig gällande blev tillgodo- sedda. Generellt borde för beredningens arbete gälla att de organisatoriska och övriga förändringar som aktualiserades skulle begränsas till vad som med nödvändighet fordrades för genomförandet av den reform som riksda- gen hade beslutat om. Beredningen borde utgå från den resurstilldelning för polisväsendet som skulle komma att gälla för budgetåret 198383.

Polisberedningen tar också upp kostnadsfrägorna, både i sitt organisa- tionsbetänkande och i betänkandet om rekrytering och utbildning. Bered- ningen anser att de kostnader som reformen aktualiserar rör uniformsfrå- gan. inrättandet av vissa nya tjänster, ökade kostnader för polisstyrelser- nas verksamhet. högre kostnader för den nya polisutbildningen samt vissa investeringskostnader vid polishögskolan Ulriksdal. Vidare utgår bered- ningen från att ett genomförande av reformen enligt beredningens förslag kommer att resultera i s. k. AIS-förhandlingar för grupper av anställda inom polisväsendet.

l fråga om finansieringen av reformen anger beredningen i organisations- betänkandet att övertidsuttaget inom polisväsendet. som nu uppgår till l.2— ! .3 milj. timmar per är. bör kunna minskas genom den nya flexiblare organisationen. Varje procents minskning av antalet övertidstimmar leder enligt beredningen till en reducering av lönekostnaderna med omkring 1.5 milj. kr. per år. Vidare anser beredningen att dess förslag på utbildnings- området ligger inom ramen för restn'stilldelningen för budgetåret l982/83 för motsvarande utbildning.

Jag tar i det följande endast upp de ekonomiska konsekvenser som uppkommer till följd av de förslag som bör genomföras den ljuli l984. Till de kostnadsfrågor som blir aktuella när reformens andra steg genomförs den I juli 1985 återkommer jag i det sammanhanget. Dit hör som nämnts 5 Riksdagen Not?/"84. I sum/. Nr 89

Prop. 1983/84: 89 58

bl.a. systemet med basorganisation. fria resurser och medelsramar samt utformningen av polisutbildningen.

Den ändrade befogenhetsfördelningen mellan polischefen och polisstyr- elsen i ett polisdistrikt bör leda till något ökade kostnader. exempelvis för sammanträdesarvoden till ledamöterna i landets 118 polisstyrelser. Dessa kostnader och vissa andra kostnader som följer med sammanträdena har jag bedömt vara helt marginella.

De reformer som jag har förordat skall genomföras i fråga om den regionala organisationen från den 1 juli 1984 innebär att vissa tjänster på länsstyrelserna kan dras in samtidigt som andra tjänster i den lokala polisorganisationen inrättas. Jag bedömer dock att åtgärderna totalt sett medför kostnadsminskningar för statsverket.

Jag har förordat att rikspolisstyrelsen tillförs ett mindre antal nya tjäns- ter. främst i verkskansliet. Mot detta skall ställas bl. a. minskade kostnader för utbildningsadministration och lokaler för utbildningsändamål. Redan under det kommande budgetåret bör traf'lkutbildningssektionen i Sträng— näs och polishundsektionen i Sollefteå dras in. Även vid polishögskolan i Solna bör administrationen kunna minskas under budgetåret. Dessa ratio- naliseringsvinster bör. tillsammans med en indragning under budgetåret av vissa tjänster på rekryteringssidan. väl motsvara kostnadsökningarna.

De förslag som jag har lagt fram om rikspolisstyrelsens framtida upp- gifter och organisation har till syfte att effektivisera verksamheten och att på sikt begränsa pcrsonalbehovet vid styrelsen. Åtgärderna kommer där- för att i ett längre tidsperspektiv medföra besparingar.

Jag har sammanfattningsvis kommit fram till att de reformförslag för polisväsendet som jag i denna etapp har lagt fram innebär besparingar för statsverket. Jag vill slutligen erinra om vad jag redan tidigare har sagt att reformen i sin helhet endast kan genomföras med totalt sett oförändrade kostnader för polisväsendet.

Hänvisningar till S2-7

  • Prop. 1983/84:89: Avsnitt 2.5.2

2.8. Genomförandet

] det inledande avsnittet harjag redogjort för den allmänna bakgrunden till reformerna. Jag har där också utvecklat skälen till varför reformerna bör genomföras i två steg. Den första etappen bör utan problem kunna i huvudsak genomföras den ljuli 1984. Vissa åtgärder. t.ex. överllyttningen av utbildningsenheter till polishögskolan Ulriksdal. bör dock av praktiska skäl ske successivt under budgetåret 1984/85.

3 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att godkänna de riktlinjer i fråga om polisens organisa- tion m.m. som jag har förordat.

Prop. 1983/84: 89 59 4 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1983/84: 89 60

Sammanfattning av 1981 års polisberednings betänkande (Ds Ju 1983: 10) Polisorganisationen '

I sitt principbetänkande (SOU l979:6) Polisen behandlade 1975 års polisutredning organisatoriska frågor och spörsmål om en rättslig reglering av polisverksamheten.

Sedan polisutredningens betänkande remissbehandlats togs de i betän- kandet diskuterade frågorna Upp i prop. l980/8l: 13 om polisens uppgifter. utbildning och organisation m.m. Riksdagen behandlade propositionen under våren 1981 tJuU I980/8lzl4, rskr 1980/812210). I enlighet med vad som hade förordats av polisutredningen och i propositionen förutsätts i riksdagsbeslutet att det praktiska genomförandet av polisreformen och de i sammanhanget aktuella frågorna skulle behandlas av en särskild bered- ning. '

Pä grundval av riksdagsbeslutet meddelade regeringen den 23 april 1981 direktiv för polisberedningen. Av dessa framgår den huvudsakliga innebör- den av det principbeslut om en reform av polisväsendet som riksdagen har fattat.

Beredningen har behandlat frågorna om den rättsliga regleringen av polisverksamheten i betänkandet (SOU l982:63) Polislag. När det gäller uppdraget i övrigt har beredningen utarbetat preliminära förslag till ett system där besluten i polisväsendet i stor omfattning fattas på lokal nivå. Förslagen har publicerats i ett antal promemorior i Ds-sericn.

Beredningen har berett ett stort antal myndigheter m.fl. tillfälle att yttra sig över de preliminära överväganden sotn innefattas i promemoriorna. Beredningen redovisar nu sina slutliga ställningstaganden i de organisato— riska fragorna.

Även om besluten i polisväsendet skall fattas på lokal nivå i stor omfatt- ning. betyder det enligt beredningen inte att stats/nakter-nus styrning lll' polist'erksuntlwlcn skall minska. Beredningen föresläri stället att den skall vidgas att omfatta inriktningen av polisväsendets totala resurser och inte som hittills begränsas till hur vissa tjänster skall användas. I detta syfte föreslär beredningen en ny unslagskonsfru/trion för polisväsendet. Ett utllöde av denna nya anslagskonstruktion är att den lokala polisstyrelsen ges en ekmmnzisk nun för sin verksamhet. Principen är att enskilda poster fär överskridas. förutsatt att de sammanlagda utgifterna under posterna inte överstiger summan av posterna den ekonomiska ramen. Det är givetvis inte möjligt att hänföra utgifter. som avser den egentliga polisvcrk— samheten och som inte är päverkbara. till poster som skall ingå i ramen. Som exempel på sädana utgifter Linder de nuvarande anslagen till den lokala polisorganisationen nämner beredningen utgifter under posten till kostnader för förpassning. polititransporter samt för kost och sjukvård för omhändertagna personer.

Prop. 1983/84: 89 61

Ramen skall omfatta säväl kostnader för löner som andra kostnader i verksamheten. Kostnaderna för polismanslöncrna faller dock utanför ra-' men. _

Trots de begränsningar som nu har angetts räknar beredningen med att den ekonomiska ramen för en lokal polistyrelse kan komma att bli förhål- landevis stor. Ramen ger den lokala styrelsen möjligheter att besluta om utgifter för bl.a. expenser, inventarier och utrustning som kan köpas mot avropsavtal, mindre datorer och mindre förhyrningar såsom lokaler för kvarterspoliser och tillfälliga expeditioner.

För att öka möjligheterna till en mer långsiktig planering när det gäller medelsanvändningen föreslår beredningen bl.a. ett särskilt sparsystem. En polismyndighet, som under ett budgetår inte utnyttjar hela den ekono- miska ramen. bör få tillgodogöra sig det sparade beloppet under något av de tre följande budgetåren.

Förslaget om statsmakternas styrning förutsätter att statsmakterna kom- mer att uttala sig om olika aktit'iretcri polisverksamhcten och att verksam- heten i aktivitetcrna följs upp.. Beredningen föreslår en indelning i aktivi- teter efter reformen sombygger på den indelning som rikspolisstyrelsen (RPS) nu tillämpar. Indelningen utgår från fyra huvudaktiviteter. nämligen — brottsförebyggande verksamhet — övervakningsverksamhet —- kriminalpolisverksamhet — scrviceverksamhet.

Beredningen anser att det är angeläget att vissa aktiviteter definieras klarare än nu så att den utåtriktade verksamheten — den faktiska polis- tjänstgöringen — klan kan särskiljas.

Indelningen i aktiviteter bör framgå av regleringsbreven. RPS'får i sin anslagsframställning redovisa aktiviteterna med utgångspunkt i den ord- ning som anges i regleringsbrevet. Den indelning som kommer att beslutas av statsmakterna bör givetvis gälla för hela polisväsendet. Det är emeller- tid klart att de regionala och lokala instanserna skall kunna göra ytterligare indelningar för sina behov. Beredningen uppehåller sig också vid vilka mått som kan användas vid redovisningen av de aktiviteter som anges i regleringsbrevet.

När det gäller planeringsprot'cssen efter reformen föreslår beredningen att RPS skall avge anslagsframställning liksom hittills men att kraven på anslagsframställningar från länsstyrelse och lokal polisstyrelse slopas. För att förenkla administrationen vid resursplaneringen på regional och lokal nivå förordar beredningen ett enda planeringsdokument för den lokala polisstyrelsen och en motsvarande handling för länsstyrelsen. Dokumentet skall innehålla de uppgifter som den lokala polisstyrelsen resp. länsstyrel- sen behöver för beslut om fördelning av resurser under det närmast kom- mande budgetårct och inriktningen av verksamheten under det därpå föl- jande budgetåret — det år för vilket RPS skall avge anslagsframställning.

Prop. 1983/84: 89 62

När det gäller planeringsförfarandet i stort efter reformen förutsätter beredningen att RPS informerar länsstyrelserna och polisstyrelserna ome- delbart efter det att regeringen har lagt fram budgetpropositionen. Samti- digt bör RPS begära det underlag av länsstyrelserna som kan behövas för RPS: s framställning till regeringen med anledning av det kommande reg- leringsbrevet för polisväsendet. Underlaget bör vara RPS tillhanda senast den 1 mars. RPS bör avge sin framställning till regeringen senast den I april. Om inte riksdagen gör någon större avvikelse från regeringens för- slag i budgetpropositionen. bör ett regleringsbrev kunna utfärdas omkring den ljuni.

En viktig del i beredningens förslag till ökat inflytande för de regionala och lokala instanserna i polisväsendet utgörs av ett system med basorgani- sation och fria ravurser. Regeringen förutsätts komma att liksom nu be- stämma antalet polismanstjänster för varje polisdistrikt. Regeringen skall dessutom fastställa en basorganisation för distriktet. Övriga pcrsonalresur— ser skall utgöra fria resurser.

Basorganisationen anger vilka enheter som skall finnas i distriktet, så- som avdelningar. rotlar och vissa arbetsgrupper. I basorganisationen anges polismanstjänster med arbetsledande funktioner såsom chefer för ord- nings- och kriminalavdelningar och vissa andra befälstjänster. Vissa admi- nistrativa tjänster bör också tas upp i basorganisationen. Sådana rotlar. vars ansvarsområde sträcker sig utanför det polisdistrikt där rotlarna är stationerade. ingår också i basorganisationen. Det är enheter för bekämp- ning av narkotikabrott. för ekonomiska brott och för tekniska undersök- ningar. Dessutom anges vissa särskilda rotlar som utlänningsrotlar. I öv- rigt anges för kriminalzwdelningen endast antalet befattningshavare med chefsfunktioner. Den lokala polisstyrelsen. i vart fall i de större polisdis- trikten. får därigenom stor frihet att bestämma rotelindelningen med hän- syn till de lokala förhållandena.

Arbetsgrupper. dvs enheter utanför centralorten. och chefer för arbets- grupper skall också anges i basorganisationen i de fall där statsmakterna har ett intresse av att bestämma på vilka orter det skall finnas polis. Då det gäller mindre arbetsgrupper och posteringar föreslår beredningen att den lokala polisstyrelsen själv skall besluta om inrättande resp. indragning.

Dimensioneringen av de regionala enheterna skall enligt beredningens förslag ankomma på länsstyrelsen. I övrigt skall den lokala polisstyrelsen besluta om sådana resurser i ett polisdistrikt som inte ingår i basorganisa- tionen och som inte heller har tagits i anspråk av länsstyrelsen för regiona- la enheter.

En funktion för analys och planering bör enligt beredningen markeras i basorganisationen i det polisdistrikt i länet där den regionala verksamheten har sin tyngdpunkt liksom i vissa större polisdistrikt där verksamheten beräknas ta en hel tjänst i anspråk. Befattningen bör vara besatt med en polisman.

Prop. 1983/84: 89 63

Beredningen redovisar vissa allmänna överväganden om de personalad- minisrrmira effekterna av den nya organisationen. Den nuvarande tjän-' stestrukturen behålls för polismän i den egentliga polismanskarriären. När det gäller tjänstebenämningar och titlar för polispersonal föreslår bered- ningen en särskild lösning. Både-tjänster för polispersonal och administrt - tiv personal bör inrättas och tillsättas i huvudsak efter nuvarande regler.

Frågor som reformen aktualiserar pä medbestämmandeområdet bör en- ligt beredningens mening få en sådan lösning att flexibiliteten i organisatio- nen vidmakthålls. Enligt beredningen skulle det vara. en fördel om dessa frågor kunde lösas avtalsvägen.

] den regionala polisorgrmisationen behålls länsstyrelsen som länets högsta polisorgan. Länsstyrelsens framtida roll kännetecknas av inrikt- ningen pä planerings-, resursfördelnings-. samordnings- och tillsynsfrågor. Beredningens förslag förutsätter ett ökat medborgarinflytande på regional nivå genom länsstyrelsens förtroendemannastyrelse. En av styrelsens vik- tigaste uppgifter blir att besluta om de regionala polisenheternas.dimensio- nering och att besluta om inriktningen av de regionala verksamheterna.

Landshövdingens särskilda befogenheter när det gäller polisverksamhet under extraordinära förhållanden undergår ingen förändring. Utrymmet för landshövdingen att hänskjuta polisärenden till förtroendemannastyrel- sen utvidgas emellertid.

Länspolischefen skall i flertalet län fortfarande vara tjänsteman i läns- styrelsen. Hans ställning inom länsstyrelseorganisationen förstärks och hans verksamhet inriktas i mera utpräglad grad på planering. samordning och tillsyn. Beredningens förslag innebär bl.a. att en särskild vikt läggs vid frågor om samverkan över länsgränserna. beredskapsplanering och säker- hetstjänst. Tyngdpunkten i fråga om de operativa ledningsfunktionerna när det gäller den permanenta regionala polisverksamhcten förskjuts i riktning mot de lokala polisstyrelserna. Länspolischefens ledningsfunktioner ges således en indirekt karaktär som främst tar sikte på övergripande plane- ring. samordning och tillsyn. Befogenheten att i särskilda fall överta led- ningen — helt eller delvis — av polisverksamhcten i länet kvarstår.

Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län förutsätts få en från övriga län något avvikande organisation. Länsstyrelsen behåller där lik— som i övriga län sin ställning som länets högsta polisorgan. Länspolische- fen ingår dock inte som tjänsteman i länsstyrelsens organisation utan befattningen. som länspolischef och polismästare i Stockholm respektive Göteborg förenas till en tjänst. Beredningen föreslår att den regionala organisationen även i Jämtlands län utformas i linje med storstadslänens. När det gäller frågan om fördelningen av befogenheter och funktioner i övrigt mellan länsstyrelsen i dessa län och den regionala chefen utgår beredningens förslag från att de operativt betonade lednings- och samord- ningsfrågorna faller på den nye länspolischefen/polismästaren. Beträffande övriga funktioner innebär förslagen till fördelningen en avvägning med

Prop. 1983/84: 89 64

utgångspunkt från de frågor om jävs- och intressekonflikter som följer av att den nya chefsbefattningen innefattar både regionalt och lokalt ansvar.

Beredningen beskriver också RPS:s roll i den framtida polisorganisa- tionen. Styrelsen får viktiga uppgifter när det gäller att förmedla statsmak- ternas beslut i prioriteringsfrågor som rör hela polisväsendet. Vidare får RPS utökade uppgifter på metodutvecklingsomrädet. Här skall RPS stude- ra olika problem iden dagliga polisverksamhcten och lägga fram förslag till förenklingar och förbättringar. RPS: s befogenhet att direkt leda polisverk- samhet föreslås upphöra beträffande trafikövervakningen och sjöpolis- verksamheten. Däremot bör RPS ha kvar sina ledningsbefogenheter be- träffande flygverksamheten och vid bevaknings- oeh säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och liknande händelser. RPS: s befogenheter att leda kriminalpolisverksamhet föreslås bli begränsade till sådana fall där en central ledning eller samordning framstår som helt nödvändig. Rikskrimi- nalens verksamhet får därmed sin tyngdpunkt i stöd åt och förstärkning av de regionala och lokala polismyndigheterna i spanings- och utredningsar- betet. RPS blir också i framtiden central förvaltningsmyndighet för polis- väsendet men en decentralisering sker av vissa arbetsuppgifter. Endast sådana administrativa uppgifter som med nödvändighet måste handhas centralt kommer enligt beredningens förslag att ligga kvar hos RPS.

Av vad som har sagts nu följer att RPS:s befogenheter att meddela bindande föreskrifter av olika slag för polisverksamhcten kommer att minska. När det gäller allmänna råd för polisverksamhcten föreslår bered- ningen att frågor av betydelse för rättssäkerheten och metodutvecklingen prioriteras. Beredningen förordar dock återhållsamhet när det gäller regle- ringen av andra frågor. En alltför omfattande central reglering kan motver- ka sitt syfte att vara ett stöd i polisdistriktens arbete.

Beredningen tar också tipp frågor om samarbete och samråd med åkla- garväsendet. Dessa samverkansrutiner bör utvecklas både centralt. regio- nalt och lokalt. Beredningen slår fast att rutinerna skall vara enkla och praktiska.

För génomförundet av reformen föreslår beredningen att. i den mån tjänster behöver ledigförklaras. det kan t. ex. vara tillräckligt om tjänsterna ledigförklaras bara inom det polisdistrikt där de är inrättade. Även för omorganisationen av RPS bör ett förenklat ansökningsft'irfarande kunna tillämpas.

Beträffande kostnader för reformen räknar beredningen med att kostna- derna för uniform m.m. till viss polispersonal vid kriminalavdelningarna rör sig om maximalt IO milj. kr. Vidare räknar beredningen med att dess förslag kommer att resultera i s.k. AB-förhandlingar för grupper av an- ställda inom polisväsendet. Dessutom tillkommer vissa nya tjänster som inrättas genom omvandling av andra tjänster. Slutligen uppkommer vissa marginella kostnader. t.ex. genom att antalet sammanträden med polis- styrelsen kommer att öka. Beredningen anser emellertid att hela reformen

Prop. 1983/84: 89 65

kan finansieras inom nuvarande kostnadsram för polisväsendet. Kostna- derna för övertid inom polisväsendet kan minskas. Polisstyrelserna får i den nya organisationen större frihet att disponera personalresurserna vil- ket Ieder till ett mera ändamålsenligt resursutnyttjande. Vidare får polis- styrelserna tillgång till ett bättre beslutsunderlag för personalanvändningen genom att analys och planering får en mera framträdande roll i den nya organisationen.

] fyra bilagor går beredningen i detalj in på vissa frågor som rör de lokala. regionala och centrala organisationerna i polisväsendet. ] bilagan som behandlar den lokala polisorganisationen tas bl. a. tipp kansliorganisa- tionen och förhållandet mellan polissstyrelsen och-polischefen. [ bilagan om den regionala polisorganisationen diskuteras frågor som rör de regiona- la enheterna. RPS och rikskriminalen behandlas utförligt i en av bilagorna. I den fjärde bilagan berörs vissa administrativa frågor och lämnas förslag till beslutsstruktur i fråga om ADB inom polisväsendet.

Prop. 1983/84: 89 66

Sammanfattning av l98l års polisberednings betänkande (Ds Ju 1983: IS) Rekrytering och utbildning inom polisväsendet

Beredningen gör inledningsvis vissa allmänna ("ii'vi-riigandm om den _lrumiiilu polis”i/n'ltlningcn. Där konstateras bl.a. att utbildningen måste anpassas till de krav som den föreslagna nya polisorganisationen med basorganisation och fria resurser ställer på polispersonalens användbarhet.

(ir:imluthildningwi måste ta sikte på att ge polismannen sådana baskun- skaper att han kan fullgöra polisiära arbetsuppgifter i de fria resurserna. Detta leder till att vissa delar av den nuvarande funktionsinriktade utbild- ningen, främst viss tralikutbilt'lning. bör inordnas i grtindtitbildningcn. Beredningen föreslår att grundutbildningen för polismän inleds med grund- kurs 1 om ca 40 veckor. I förhållande till den nuvarande grtindutbildningcn föreslås inga mera omfattande ändringar. Bl.a. förordas att ämnena engels- ka och kontorsteknik utgår.

Den nuvarande tvååriga alterneringstjänstgöringen föreslås ersättas av en praktiktjänstgöring som omfattar ett och ett halvt år. Praktiktjz'instgö- ringen delas tipp i tre delar. Den inleds vid kriminaltwdelning. Tjänstgö- ringen där får inte understiga sex månader. Därefter följer tjänstgöring vid ordningsavdelning. Inte heller denna tjänstgöring får understiga sex måna- der. lnom ramen för den återstående sexmånaderspcrioden läggs en sam- hällspraktik om 2 — 4 månader in. Resterande tid av praktiktjänstgöringen föreslås distrikten få rätt att förlägga vid valfri enhet.

Samhällspraktiken bör fullgöras vid någon myndighet. i problem av olika slag som kan tippkomma till följd av sekretess m.m. vid tjänstgöring inom socialtjänsten föreslår beredningen att en polisman som fullgör samhälls- praktik inte bör ha polismans ställning. .

Grundutbildningen avslutas med grtindktirs II som tar sikte på en för- djupning av polismannens baskunskaper. Grundkurs Il motsvaras i huvud- sak av den nuvarande assistentutbildningen och inspektörskurs 1 samt delar av den nuvarande funktionsinriktade titbildningen.

När det gäller samordningen med (innan högskolanrbildni'ng föreslår beredningen bl. a. att man i större utsträckning skall hämta lärarna från den allmänna högskolan och i övrigt i högre grad anpassa undervisningsfor- merna till vad som gäller för den övriga högskolan. Beredningen anser dock att man inte bör ge avkall på kraven på yrkesspecifika inslag i utbildningen.

Många av de frågor som berör samordningen med den allmänna högsko- lan är av komplicerad natur och kräver ingående överväganden. Kostna- derna för olika former av samordning måste också beaktas. Vissa förslag till samordning leder till kraftigt ökade kostnader. Beredningen har därför inte ansett sig nti kunna ta upp dessa frågor till prövning. särskilt med

Prop. 1983/84: 89 67

hänsyn till att så kort tid återstår innan reformen träder i kraft. Detta gäller sådana frågor som förläggning av utbildningen till den allmänna högskolan. ändrade förkunskapskrav. tillgodoräkning av ämnen inom polisutbildning- en och poängberäkning.

Beredningen anser att man bör försöka samordna antagningstillfällena med vad som gäller för den allmänna högskolan.

Beredningen förordar att en professur mud polisiär inriktning inrättas. Den reguljära i'itlorvuthilt'lningwi för polismän bör i princip förbehållas" polismän som har fått tjänster i basorganisationen. Den reguljära vidareut- bildningen bör ersätta nuvarande inspektörskurs ll och kommissarieut- bildningen. Utbildningen bör anpassas efter de berörda befattningshavar- nas skilda arbetsuppgifter. En tredjedel av utbildningen bör bedrivas i specialavsnitt. anpassade för dels ordnings— och trafikpolistjänst. dels kri— minalpolistjänst och dels tjänst på polisstyrelses kansli.

Funktioiisinrikttid utbildning. alltså sådan utbildning som krävs för att polispersonal skall kunna fullgöra tjänst som t.ex. motorcykelförare. sjö- polis. htindförarc. ryttare. kriminaltekniker osv.. behövs enligt beredning— en även i framtiden. Viss funktionsutbildning försvinner dock genom att den inordnas i grundutbildningen elleri den reguljära vidareutbildningen. Ett inte oväsentligt antal specialkurser skall enligt beredningens förslag genomföras regionalt eller lokalt.

Behovet av central funktionsinriktad utbildning på tralikområdet mins- kar kraftigt genom att utbildningen decentraliseras och genom att bered- ningen förordar en ordning som innebär att all personal i yttre tjänst ges ökade befogenheter att kontrollera fordon och utfärda föreläggande om kontrollbesiktning i klara fall.

Även i fortsättningen behövs dock viss central funktionsinriktad utbild- ning. Det gäller särskilt kurser för personal som arbetar med bekämpning av den ekonomiska brottsligheten samt kurser för polispersonal som skall medverka som instruktörer vid regional och lokal utbildning.

De förändringar som föreslås i fråga om polis:'qufiruthildningen tar sikte på den framtida polischefsrollen i polisorganisationen. Utbildningen bör inriktas mera på polischefernas direkta ledningsfunktioneri polisverksam- heten.

Polischefskurs ] bör kortas ner till två månader och få prägel av en förberedelsckurs inför den kommande praktikperioden. Kursen bör hu- vudsakligen vara inriktad på de polisiära ämnen.

För praktiktjänstgöringen föreslås vissa förändringar. Praktiktjänstgö- ringen i polisdistrikt förlängs från sex till åtta månader medan praktiken vid länsstyrelserna kortas ner från två till en månad. Tiden vid tingsrätt och länsrätt bör vara oförändrad. Praktiktjänstgöringen avslutas vid åkla- garmyndighet och tiden där förlängs från tre till fyra månader. Under den tiden bör förordnande att tjänstgöra som extra åklagare kunna utfärdas. Utbildningen avslutas med polischefskurs ll som föreslås bli förlängd från

Prop. 1983/84: 89 68

tre till fyra månader. Kursen bör huvudsakligen vara inriktad på de poli— siära ämnena. arbetsledning. analys och planering samt ekonomisk förvalt- ning.

Beredningen föreslår att polischefer-na skall genomgå en reguljär vidare- titbildning omkring fem år efter polischefskurs II. Denna utbildning bör ha ett teoretiskt avsnitt om två månader och ersätta den nuvarande polis— chefskurs lll. Efter den teoretiska delen följer enligt förslaget _praktik- tjänstgöring vid RPS under två månader.

Url)ildningxorgunisationen föreslås bli förändrad i flera viktiga hänseen- den. Distriktens totala medelsramar skall även omfatta medel för utbild— ning. Den regionala och lokala utbildningen får distrikten själva anordna. För den centrala funktionsinriktade utbildningen föreslås distrikten betala RPS: s direkta utgifter för sådan utbildning genom kursavgifter. RPS skall även i fortsättningen ansvara för all central utbildning inom polisväsendet. Det regionala och lokala inflytandet över utbildningen förstärks dock på många områden.

Beredningen föreslår att all central utbildning inom polisväsendet i prin- cip skall ske vid polishögskolan Ulriksdal. Undantag görs för viss special- utbildning av bl.a. hundförare, ryttarinstruktörer och helikopterförare. Beredningens förslag innebär att polishögskolan Solna dras in och att verksamheten i Strängnäs och Sollefteå ändras till en uppdragsverksam- het.

Polishögskolan. som bör ges en organisatorisk ställning som en särskild enhet under avdelning C inom RPS. föreslås få en planerings- och utveck- lingsenhet som svarar för mera övergripande utbildningsfrågor och en skolförvaltning som svarar för den löpande verksamheten vid polishögsko- lan. Den egentliga utbildningen genomförs enligt beredningens förslag i två organisatoriska block. ett för grundutbildningen och för den högre regul- jära utbildningen inklusive polischefsutbildningen och ett för funktionsin- riktad utbildning. Genom beredningens förslag kan drygt IS tjänster i den nuvarande organisationen dras in.

Beredningen har tidigare behandlat gränsdrugning.sfrågor mellan utbild- ning oe/i intern information. Dessa frågor tas nu äter upp och beredningen gör vissa preciseringar av de arbetsuppgifter som bör ankomma på polis- högskolan respektive andra enheter inom RPS.

I fråga om kostnaderna för reformen på utbildningsområdet räknar be- redningen med att den nya utbildningen ryms inom de kostnadsramar som har anvisats för beredningens arbete.

När det gäller genomförandet av reformen på utbildningsområdet anser beredningen att dess förslag i princip bör kunna genomföras den I juli 1984. samtidigt med reformen i övrigt inom polisväsendet. Grundutbild- ningen, den reguljära vidareutbildningen och polischefsutbildningen bör. från detta datum i huvudsak genomföras i enlighet med beredningens förslag.

Prop. 1983/84: 89 69

För vissa polismän med tjänster i basorganisationen måste utbildningen dock anpassas till den utbildning som de tidigare har fått. Beredningen föreslår vidare att man övergångsvis anordnar viss utbildning för vissa kategorier av polismän. bl.a. assistenter. som annars skulle bli utan utbild- ning i väsentliga avseenden.

Förändringarna av den funktionsinriktade utbildningen bör genomföras efter hand och vara avslutade vid utgången av år l985. Övrig utbildning som bedrivs övergångsvis bör vara avslutad vid utgången av budgetåret 1986/87.

Beträffande mutällningskraren för polisyrket föreslår beredningen den ändringen att kunskaper i maskinskrivning blir ett förkunskapskrav. Detta är en konsekvens av att ämnet kontorsteknik utgår ur grundutbildningen.

Det diagnostiska provet i svenska. som ingår som ett led vid urvalsför- farandet, bör enligt beredningen utvecklas ytterligare och tillmätas ökad vikt vid antagningen.

Beredningen föreslår vissa åtgärder för att underlätta för polismän att övergå till polischefskarriären.

[ fråga om rekryteringsverkxum/ielens organisation föreslår beredningen att de elva tjänsterna som polisinspektör för regionala rekryteringsupp- gifter (rekryteringskonsulent) dras in. Rekryteringsläget är f.n. mycket gott och beredningen anser att de rekryteringsfrämjandc åtgärder som behövs i framtiden i första hand bör vidtas av polisdistrikten själva. Åtgär- der för ett förstärkt lokalt och regionalt inflytande över urvalet av de sökande föreslås.

Beredningen föreslår att rekryteringsfrågorna vid RPS även i fortsätt- ningen skall handläggas vid styrelsens personalbyrå.

Även genomförandet av förändringarna på rekryteringsområdet bör ske den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 89