Prop. 1984/85:123
om godkännande av protokoll nr 7 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Prop. l984/85: 123
Regeringens proposition l984/85: 123
om godkännande av protokoll nr 7 till konventionen angående skydd . för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna;
beslutad den 21 februari l985.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar lNGVAR CARLSSON LENNART BODSTRÖM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner protokoll nr 7 till kon- ventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättighe- terna och de grundläggande friheterna. l protokollet uppställs garantier för vissa ytterligare rättigheter. bl. &. rätt till prövning i två instanser av ' brottmål. rätt till ersättning för oriktiga brottmi'ilsdomar och krav på lika behandling av makari vissa l'amiljerättsliga frågor.
Prop. 1984/85: 123
|»)
Utdrag UTRlKESDEPARTEMENTET ' PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1985—02-21 Närvarande: statsrådet l. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson, Bo- ström, Bodström, Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hell- ström. Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Bodström
Proposition om godkännande av protokoll nr 7 till konventionen angående .skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
1. Inledning
Med stöd av riksdagens godkännande (prop. 1951:165. UU 1951: 11, rskr 1951z251) deponerade Sverige den 4 februari 1952 ratiftkationsinstru- mentet avseende konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. De i konven- tionen upptagna rättigheterna har sedermera kompletterats genom tilläggs- protokoll av den 20 mars 1952 (prop. 1953: 32, UU 1953: 1, rskr 1953: 124) och protokoll nr 4 av den 16 september 1963 (prop. 1964: 87, UU 1964:4, rskr 1964: 137). De svenska ratitikationsinstrumenten avseende dessa pro- tokoll deponerades den 22juni 1953 respektive den 13juni 1964.
Genom protokoll nr 2 av den 6 maj 1963 (se betr. protokoll nr 4) fick den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna behörighet att under vissa förutsättningar avge rådgivande yttranden. Protokoll nr 3, som också undertecknades den 6 maj 1963 (se betr. protokoll nr 4). avsåg ändring av artiklarna 29. 30 och 34 i konventionen i syfte att underlätta arbetet för den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Genom proto- koll nr 5 av den 20 januari 1966 ändrades artiklarna 22 och 40 i konven- tionen när det gällde mandattiden för ledamöterna av kommissionen och av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Det senaste protokollet som Sverige har anslutit sig till är protokoll nr 6 av den 28 april 1983 om dödsstraffets avskaffande i fredstid (prop. 1983/84131. UU 1983/84z4. rskr 1983/84162).
Europarådets ministerkommitté har vid sitt 375: e ställföreträdarmöte i september 1984 antagit texten till ett sjunde tilläggsprotokoll till konven- tionen. Protokollet öppnades för undertecknande av ministerkommittén
Prop. l984/85: 123
'.'.)
den 22 november 1984. då det skrevs under av Sverige. De engelska och franska texterna, som har samma giltighet, samt en översättning till svens- ka bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Jag avser nu att ta upp frågan om godkännande av detta tilläggsproto- koll.
Under ärendets behandling i regeringskansliet har kontakter under hand förekommit med justitiekanslern (JK). kammarrätten i Jönköping. riks- åklagaren, rikspolisstyrelsen, statens invandrarverk. familjelagssakkun- niga samtjustitieombudsmannen (JO).
2. Bakgrund
Den 16 december 1966 antog Förenta Nationernas generalförsamling den internationella konventionen om ekonomiska, socialaoch kulturella rättigheter. den internationella konventionen om medborgerliga och poli- tiska rättigheter samt det fakultativa protokollet till den senare konven- tionen (prop. 1971: 125, UU 1971: 13. rskr 1971:270). Konventionerna och protokollet undertecknades för Sveriges vidkommande den 29 september 1967. De svenska ratifikationsinstrumenten deponerades den 6 december 1971.
Europarådets ministerkommitté, som var medveten om att problem kunde uppstå genom att FN-konventionerna och den europeiska konven- tionen existerade sida vid sida, gav i oktober 1967 en expertkommitte' i uppdrag att undersöka frågan. Expertkommittén lade år 1969 fram en rapport till ministerkommittén om skillnaderna mellan de rättigheter som garanterades genom den europeiska konventionen och de rättigheter som omfattades av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Europarådets rådgivande församling antog den 23 oktober 1972 rekom- mendation 683 (1972) om de åtgärder som borde vidtas med anledning av slutsatserna från en parlamentarisk konferens om mänskliga rättigheter som hölls i Wien den 18—20 oktober 1971. Församlingen lade fram förslag till ett program för Europarådet på kort och medellång sikt i fråga om mänskliga rättigheter. Den rekommenderade särskilt en undersökning av frågan om att utvidga de rättigheter som skyddas genom den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. 1 sin rekommendation 791 (1976) om skyddet för de mänskliga rättigheterna i Europa rekommenderade församlingen vidare ministerkommittén att sträva efter att i den europeiska konventionen införa så många som möjligt av de substantiella bestämmel- serna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
År 1976 inleddes på grundval av 1969 års rapport ett arbete på att utvidga rättighetsskyddet i den europeiska konventionen. Detta arbete har numera Tl Riksdagen 1984/85. I .raml. Nr [23
Prop. l984/85: 123 4
uppdragits åt en särskild expertkommitte'. En ledstjärna i denna kommittes arbete har varit att bland de skyddade rättigheterna endast ta med sådana som kan anses tillräckligt specificerade för att kunna garanteras inom ramen för det kontrollsystem som upprättats genom konventionen.
Det protokoll som nu föreligger har arbetats ut av expertkommilten och har behandlats av Europarådets huvudkommitte för de mänskliga rättighe- terna innan det antagits av ställföreträdarkommittén.
3. Allmänt om protokollets innehåll
Genom protokollet kompletteras konventionen med fem nya rättigheter. Dessa upptas i artiklarna 1—5. Artikel 1 ger utlänningar vissa garantier för proceduren i samband med utvisning. Artikel 2 ger dömda personer rätt att överklaga till högre domstol. Artikel 3 stadgar om rätt till ersättning i händelse av felaktig dom. Genom artikel 4 uppställs förbud mot lagföring mer än en gång för samma sak. Artikel 5 kräver likställdhet mellan makari fråga om rättigheter och ansvar både inbördes och i förhållande till deras barn.
Artiklarna 6—10 är av teknisk natur. Artikel 6 har att göra med den territoriella tillämpningen av protokollet. Enligt artikel 7 skall de nya bestämmelserna betraktas som tilläggsartiklar till konventionen. Artikel 8 innehåller bestämmelser om undertecknande och ratifikation m.m. Regler för protokollets ikraftträdande finns i artikel 9. Artikel 10 slutligen avser de uppgifter som Europarådets generalsekreterare har i egenskap av deposi— tarie.
4. De enskilda bestämmelserna 4.l Artikel ]
Enligt denna artikel får en utlänning som lagligen är bosatt påen konven- tionsstats område inte utvisas utan ett i laga ordning fattat beslut härom. Han skall vidare tillåtas (a) framlägga skäl som talar mot utvisningen. (b) få sin sak omprövad och (e) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande myndighet.
En utlänning som lagligen befinner sig på en medlemsstats område åtnjuter redan nu vissa garantier enligt den europeiska konventionen när en utvisningsåtgärd vidtas emot honom. Det är i synnerhet fråga om det skydd som ges genom artiklarna 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling) och 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv), i förening med artikel 13 (rätt till effektiv möjlighet att tala inför inhemsk myndighet). Rätten att föra talan tillkommer enligt en dom av den europeiska domsto- len för de mänskliga rättigheterna var och en som vill göra gällande att
Prop. l984/85: 123 5
hans rättigheter och friheter enligt konventionen har kränkts (domen i fallet Klass och andra den 6 september 1978).
Av den förklarande redogörelse (Explanatory Report) till protokollet. vilken utarbetats av expertkommittén, framgår bl.a. följande. Ordet ”lag- ligen" hänför sig till den inhemska lagen i den stat det är fråga om. Det är därför den inhemska lagen som avgör vilka villkor som måste vara upp- fyllda för att en persons närvaro på statens område skall betraktas som "laglig". Bestämmelsen gäller dock inte bara för utlänningar som har rest in på lagligt sätt utan även för utlänningar som har kommit in illegalt, om de senare har fått tillstånd att bosätta sig i landet. Begreppet utvisning används i allmän betydelse och täcker varje åtgärd som framtvingar en utlännings avresa från territoriet men inbegriper inte utlämning.
Rätten att lägga fram skäl som talar mot utvisningen (a) gäller redan innan saken kommer upp till omprövning. Detta framgår av de procedu- rella garantiernas ordningsföljd. Rätten att få sin sak omprövad (b) kräver inte nödvändigtvis ett förfarande i två instanser utan kan innebära att den behöriga myndigheten omprövar saken i ljuset av skäl mot utvisningen som lagts fram av personen i fråga. Det överlåts åt inhemsk lag att avgöra på vilket sätt omprövningen skall ske.
Bestämmelsen under (c) att utlänningen skall ha rätt att företrädas genom ombud måste respekteras både med avseende på (a) och (b). När det talas om "vederbörande myndighet" förutsätts att denna kan vara antingen förvaltningsmyndighet eller domstol. Den myndighet som omprö- var saken behöver inte vara samma myndighet som fattar det slutliga beslutet om utvisning. Artikeln innebär ingen rätt för personen i fråga eller dennes ombud att fysiskt närvara när saken prövas eller omprövas. Hela proceduren kan alltså vara skriftlig.
Normalt bör en utlänning vara befogad att utöva sina rättigheter enligt artikelns första moment innan han blir utvisad. Genom det andra momen- tet öppnas emellertid möjlighet till utvisning dessförinnan, när det är nödvändigt i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av hänsyn till den nationella säkerheten. Dessa undantag skall tillämpas under beak- tande av den proportionalitetsprincip som definierats i domar från den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Om den allmänna ordningen åberopas. måste staten kunna visa att den exceptionella åtgär- den var nödvändig i det särskilda fallet eller i fall av detta slag. Om utvisningen sker av hänsyn till den nationella säkerheten, skall detta å andra sidan accepteras som-tillräckligt skäl. I båda fallen skall personen i fråga emellertid ha rätt att utöva sina befogenheter enligt det första mo- mentet efter utvisningen.
Prop. l984/85: 123 6
4.2. Artikel 2
Denna artikel erkänner rätten för varje person som dömts för brott att få skuldfrågan eller det ådömda straffet omprövat av högre domstol. Det krävs inte generellt att både skuldfrågan och straffet skall kunna omprö- vas. Om vederbörande t.ex. erkänt gärningen. kan rättigheten begränsas till en omprövning av det ådörnda straffet. Artikeln överlämnar åt inhemsk lag att fastställa på vilket sätt och enligt vilka grunder denna rätt kan utövas. ] motiven (Explanatory Report) sägs att rätten att begära pröv- ningstillstånd i sig är att anse som en omprövning i den mening som avses i artikeln.
Artikelns andra moment medger undantag från rätten till omprövning i fråga om mindre grova gärningar. enligt föreskrift i lag. samt i fall då personen i fråga blivit dömd i högre instans sedan en frikännande dom överklagats eller dömts i första instans av den högsta domstolen. Det senare kan förekomma t. ex. när den tilltalade är regeringsmedlem. domare eller innehavare av ett annat högt ämbete. Ett viktigt kriterium när det gäller att avgöra om brottet är mindre grovt är om fängelsestraff kan komma i fråga eller inte.
4.3. Artikel 3
Genom denna artikel införs en rätt till ersättning på vissa villkor vid felaktiga domar i brottmål. Ett villkor är att domen har vunnit laga kraft och ett annat att vederbörande person har undergått straff till följd av domen. Vidare krävs att domen senare upphävts eller nåd beviljats. i båda fallen på grund av en ny eller nyuppdagad omständighet som styrkt att domen var felaktig. Någon rätt till ersättning föreligger inte. om det kan visas att det helt eller delvis berott på den dömde själv att den tidigare okända omständigheten inte blivit uppdagad i tid.
När villkoren är uppfyllda skall ersättning utgå i enlighet med den berörda statens lag eller praxis. Avsikten är att förplikta staten att betala ersättning i sådana fall där det står klart att personen i fråga var oskyldig.
4.4. Artikel 4
Artikeln stadgar att ingen får rannsakas eller straffas på nytt genom brottmålsförfarande i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd. Detta brukar uttryckas med den latinska grund- satsen ne bis in idem. Tillämpningen är begränsad till det nationella planet och avser endast slutliga avgöranden i enlighet med lagen och rättegångs- ordningen i den berörda staten.
Enligt moment två kan målet dock återupptas. om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel begåtts i
Prop. 1984/85: IB 7
det tidigare råttegångsförfarandet som kan ha påverkat utgången i målet antingen till förmån för eller till men för den person det gäller.
Ett särskilt stadgande i moment tre tttcslttter inskränkningar i denna artikel med stöd av artikel IS i konventionen. Enligt den artikeln är det annars möjligt att göra undantag från vissa av konventionens bttd i krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens.
4.5. Artikel 5
Enligt denna artikel skall makar vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar vid äktenskapets ingående. under äktenskapet och i händelse av dess upplösning. Kravet på likställdhet gäller bara i makarnas förhållande till varandra. med avseende på deras person eller egendom. och i deras förhållande till barnen. Rättigheterna och ansvaret är således av privat- rättslig natur.
Den omständigheten att makarna skall ha samma rättigheter och ansvar i förhållande till sina barn skall inte förhindra staten från att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse. [ detta sammanhang bör kommissionens och domstolens praxis ttppmärksammas. särskilt avseende artiklarna 8 och [4 i konventionen.
När det gäller artikel 8 (rätten till skydd för familjelivet) har kommis- sionen och domstolen betonat nödvändigheten att ta hänsyn till barnets intresse. Vad avser artikel 14 (principen om icke-diskriminering) har dom— stolen förklarat att denna artikel kränks. om en distinktion inte har något objektivt och skäligt berättigande.
Artikel 5 innebär inte att de nationella myndigheterna hindras från att ta vederbörlig hänsyn till alla relevanta faktorer när de skall fatta beslut angående delning av egendom i händelse av äktenskapets upplösning.
4.6. Artiklarna 6—10
Protokollets slutbestämmelser ger endast anledning till några påpekan- den i förarbetena (Explanatory Report). De har utformats med beaktande av de modellbestämmelser som antogs av ministerkommittén i februari l980. Enligt första momentet i artikel 7 skall de nya bestämmelserna anses som tilläggsartiklar till konventionen. och alla konventionens bestämmel- ser skall följaktligen vinna tillämpning på de genom protokollet tillagda rättigheterna. "
Det andra momentet i samma artikel innehåller föreskriften att artiklarna 25 och 46 i konventionen inte skall tillämpas på protokollet. om inte den berörda staten genom en särskild förklaring gått med på detta. Artikel 25 gäller rätten för enskilda personer att föra fram klagomål till kommissionen om kränkningar av konventionen. Artikel 46 avser en stats förklaring om att den underkastar gig domstolensjurisdiktion. En skillnad bör uppmärk-
Prop. 1984/85: 123 8
sammas i förhållande till det fjärde protokollet, som stadgar att motsvaran- de förklaringar kan göras med avseende på artiklarna l—4 i protokollet "eller någon av dessa". Denna möjlighet står inte öppen när det gäller förklaringar angående artiklarna 25 och 46 enligt det sjunde protokollet. I detta fall måste förklaringarna avse samtliga tilläggsartiklar (artiklarna l— 5).
Sedan protokollet undertecknats skall det ratificeras. antas eller godkän- nas. För ikraftträdande fordras att sju av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet.
5. Föredragandens överväganden
Skyddet för de mänskliga rättigheterna har byggts ut successivt. FN:s generalförsamling antog år 1948 den allmänna förklaringen om de mänsk- liga rättigheterna. Europarådet var emellertid först med att utarbeta och anta en bindande konvention på området. Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna tillkom redan år 1950.
Genom konventionen upprättades också organ för effektiv övervakning av tillämpningen. Det är i första hand den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som är kontrollorgan. men också ministerkommittén har tilldelats vissa uppgifter. Redan år [952 kompletterades konventionen med ett tilläggsprotokoll. som omfattade tre rättigheter. Härigenom garanteras äganderätten (artikel I). rätten till undervisning (artikel 2) och rätten till fria val (artikel 3). Genom det fjärde protokollet år 1963 tillkom fyra nya rättighctcr. De gäller förbud mot frihetsberövande på grund av oförmåga att fullgöra avtalad förpliktelse (artikel I). rätten till personlig rörelsefrihet (artikel 2). rätten att vistas i sitt hemland (artikel 3) samt förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar (artikel 4).
FN-konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter samt om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillkom år l966. Det har varit naturligt att därefter försöka komplettera den europeiska konven- tionen med vissa rättigheter från FN-konventionerna som kan lämpa sig att underkastas det effektiva kontrollsystem som existerar enligt Europarå- dets konvention.
Det sjunde protokollet omfattar fem rättigheter som har sin motsvarighet i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättig- heter. Rättigheternas innehåll och utformning avviker dock i vissa avseen- den från motsvarande bestämmelscri FN-konventionen.
Artikel 1 i det sjunde protokollet ger utlänningar vissa procedurella garantier i samband med utvisning. En liknande bestämmelse finns i artikel I?) i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. En
Prop. 1984/85: 123 9
skillnad är emellertid att FN-konventioncn avser utlänningar som lagligen befinner sig på en konventionsstats område. medan den europeiska be- stämmelsen gäller för utlänningar som lagligen är bosatta på en stats territorium. En strävan har även varit att ge ett klarare uttryck åt garantier- nas innehåll och förhållande till varandra. I det första momentet har en uppdelning skett ttnder tre punkter. och i det andra momentet har undantag med hänsyn till den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten uppställts. .
Gällande svenska bestämmelser torde väl täcka innehållet i artikel ]. Avvisningar av utlänningar. som inte har erhållit tlppehållstillstånd här. faller utanför artikelns tillämpningsomräde. En dom eller ett beslut om utvisning får inte verkställas förrän domen eller beslutet har vunnit laga kraft. om inte tttlänningen har avgett nöjdförklaring. För att undvika even- tuella framtida meningsskiljaktigheter om innebörden av en nöjdförklaring- bör Sverige i samband med ratifikationen avge en särskild deklaration. Det bör konstateras att en utlänning som avgett nöjdförklaring enligt 705 i utlänningslagen (l9801376) därigenom har avstått från rätten att få ett beslut om utvisning omprövat. En nöjdförklaring kan inte heller återtas. Har utlänningen överklagat beslutet innan nöjdförklaringen avges. anses hans talan återkallad genom nöjdförklaringen.
Artikel 2 avser rätten för den som dömts för ett brott att få skuldfrågan eller det ådömda straffet omprövat av högre domstol. En likartad bestäm- melse finns i artikel l4 mom. 5 i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Några svårigheter att förena bestämmelserna med gällande svensk lag föreligger inte. Artikel 2 innehåller inga föreskrifter med avseende på formen för omprövningen. l förarbetena till artikeln sägs dock att rätten att begära prövningstillstånd i sig är att anse som en omprövning i den mening som avses i artikeln. Man kan utgå från att avgörandet av en fråga om .prövningstillstånd inte förutsätts ske vid en muntlig förhandling. Detta skulle tyda påatt artikel 6: l i konventionen. som gäller rätten till opartisk och offentlig rättegång. inte är tillämplig på omprövning enligt artikel 2 i den meningen att muntlig förhandling krävs. Den svenska överrättsproces- sen. som i vissa fall medger skriftlig handläggning i brottmål. kan därför inte anses stå i strid med föreskrifterna i artikel 2 i protokollet.
Artikel 3 stadgar om rätt till ersättning i vissa fall med anledning av felaktiga domar i brottmål. En motsvarande bestämmelse finns i artikel [4 mom. 6 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
I svensk rätt finns inte någon allmän bestämmelse om ersättning till den som dömts och undergått straff för brottslig gärning enligt en dom som senare visar sig felaktig. Om påföljden har varit fängelse. förvandlings- straff för böter eller frihetsstraff har den dömde rätt till ersättning enligt lagen (l974:5l5) om ersättning vid frihetsinskränkning. Ersättning utgår
Prop. 1984/85: 123 10
oberoende av om den felaktiga domen har tillkommit genom något fel eller försummelse från domares eller domstols sida. Ersättning utgår för ut- gifter. förlorad arbetsförtjänst. intrång i näringsverksamhet och lidande. Om påföljden är böter skall dessa. om de har betalats. avkortas och återbetalas i överensstämmelse med ' ll & bötesverkställighetslagen (l979: l89).
F.nligt skadeståndslagen (l972:207) kan viss ersättning utgå. om den dömde har lidit skada till följd av fel eller försummelse vid myndighetsut- övning. 1 lagen föreskrivs vissa särskilda förutsättningar för sådan skade- ståndsskyldighet för staten. Bl.a. förutsätts att de krav har blivit åsido- satta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på dess utövning (standardregeln).
De möjligheter till gottgörelse åt de dömda som sålunda föreligger enligt svensk rätt får anses uppfylla kraven enligt artikel 3. Artikeln kan således godkännas tttan lagändringar.
Artikel 4 uppställer förbud mot lagföring mer än en gång för samma sak. FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har ett något annorlunda utformat förbud i artikel 14 mom. 7.
Bestämmelserna i artikeln stämmer väl med den svenska lagstiftningen. Artikelns tredje moment stadgar att ingen inskränkning får göras i denna rättighet med stöd av artikel 15 i konventionen. Den artikeln gäller rätten att göra avvikelser från skyldigheterna enligt konventionen under krig eller . i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens.
Artikel 5 kräver likställdhet mellan makar i fråga om rättigheter och ansvar både inbördes och i förhållande till deras barn. Kravet på likställd- het gäller vid äktenskapets ingående. under äktenskapet och i händelse av . dess upplösning. En likartad bestämmelse finns i artikel 23 mom. 4 i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter".
Den svenska lagstiftningen om äktenskap och barn svarar helt mot de krav som följer av artikel 5.
Av protokollets slutbestämmelser torde endast artikel 7: 2 påkalla några kommentarer. Sverige har vid ratifikation av konventionen samt det första och fjärde tilläggsprotokollet avgett förklaring enligt artikel 25 om erkän- nande av kommissionens behörighet att motta framställningar från enskil- da personer. icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda. Sverige bör vid ratifikationen av det sjunde protokollet avge en motsvarande förklaring beträffande artiklarna l—5 i protokollet.
Sverige har även. med förbehåll om ömsesidighet. erkänt domstolens jurisdiktion enligt artikel 46 med avseende på konventionen samt det första och fjärde tilläggsprotokollet. Vid ratifikationcn av det sjunde protokollet bör Sverige genom en särSkild förklaring godta domstolens jurisdiktion också beträffande artiklarna I—S i protokollet.
Prop. l984/85: 123 l l 6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels godkänna protokoll nr 7 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. dels medge att Sverige vid ratifikation av protokoll nr 7 avger förklaringar både om erkännande enligt artikel 25 av kommissio- nens behörighct att ta emot framställningar från enskilda perso- ner. icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda och om godtagande enligt artikel 46 av domstolens tvingandcjurisdiktion beträffande artiklarna l—5 i protokollet.,
7. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden har lagt fram.
Prop. l984/85:123
Protocol No. 7 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Free- doms
The member States of the Council of Eu- rope signatory hcreto.
Being resolved to take further steps to'en- sure the collective enforcement of certain rights and freedoms by means ofthe Conven- tion for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms signed at Rome on 4 November l950 (hereinafter referred to as ”the Convention").
Have agreed as follows:
Article ]
l. An alien lawfully resident in the terri— tory ofa State shall not be expelled therefrom except in pursuance ofa decision reached in accordance with law and shall be allowed:
(1. to submit reasons against his expulsion.
b. to have his case reviewed. and ('. to be represented for these purposes be- fore the competent authority or a person or persons designated by that authority.
2. An alien may be expelled before the exercise of his rights under paragraph Lu. 1) and (' of this Article. when such cxpulsion is necessary in the interests of public order or is grounded on reasons of national security.
Article 2
]. Everyone convicted of a criminal of- fence by a tribunal shall have the right to have his conviction or sentence reviewed by a higher tribunal. 'l'he exercise of this right. including the grounds on which it may be excrcised. shall be governed by law.
2. This right may be subject to exceptions in regard to offences ofa minor character. as prescribed by law. or in cases in which the person concerned was tried in the first in- stance by the highest tribunal or was convict- ed following an appeal against aequittal.
Protocole No 7 a la Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés fondamen- tales
Les Etats membrcs du Conseil de l'Eu- rope. signataircs du présent Protocole.
Résolus a prendre de nouvelles mesures propres ä assurer la garantic collective de ecrtains droits et libertés par la Convention de sauvegarde des Droits de l'l—lomme et des Libertés fondamentales. signée ä Rome le 4 novembre l950 (ci-apres dc'nommée a la Con- vention »).
Sont convenus de ee qui suit:
Article I
I. Un étranger résidant régulierement sur le territoire d'un Etat ne peut en étre expulse' qu'cn exe'cution d'une decision prisc confor- mément a la loi et doit pouvoir:
(r. faire valoir les raisons qui militent contre son expulsion.
l). faire examiner son cas. et ('. se faire repre'senter å ces lins devant l'autorité compétente ou une ou plusieurs personnes de'signées par cette autorité.
2. Un c'tranger peut étre expulse avant l'exercice des droits enume're's au paragraphe l.u. h et (' de cet article lorsque cette expul- sion est nécessairc dans l'inte'rét de l'ordre public ou est basée strr des motifs de se'curité nationale.
Article 2
l. Toute personne déclarée coupable d'une infraction pénalc par un tribunal a lc droit de faire examiner par une juridiction supérieure la declaration de culpabilite' ou la eondatnnation. L'exercice de ce droit. y compris les motifs pour lesquels il peut étre exerce'. sont régis par la loi.
2. Ce droit petit faire l'objct d'exceptions pour des infractions mineures telles qu'elles sont définics par la loi ou lorsque l'inte'rcssé a été juge en premiere instance par la plus haute juridiction ou a e'te' déclare' coupable et condamne' a la suite d'un recours contre son acquittement.
Prop. l984/85: 123
Översättning
Protokoll nr 7
till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg- gande friheterna
Europarådets medlemsstater. som under- tecknat detta protokoll.
som beslutat att vidta ytterligare åtgärder för att gemensamt säkerställa vissa rättighe- ter och friheter genom konventionen an- gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna underteck- nad i Rom den 4 november l950 (här nedan kallad "konventionen").
har kommit överens om följande:
Artikel ]
I. En utlänning som lagligen är bosatt på en stats territorium får utvisas därifrån en- dast efter ett i laga ordning fattat beslut och skall tillåtas
a. framlägga skäl som talar mot utvisning- en.
b. få sin sak omprövad. och c. för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande myndighet eller inför en eller flera av denna myndighet ut- sedda personer.
2. En utlänning kan utvisas innan han ut- övar sina rättigheter enligt moment ] a. b och e i denna artikel. när utvisningen är nödvän- dig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av hänsyn till den nationella säker- heten.
Artikel,?
[. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrå- gan eller straffet omprövat av högre domstol. Utövandet av denna rätt. inbegripet grunder- na för dess utövande. skall regleras i lag.
2. Undantag från denna rätt får göras vad avser mindre grova gärningar. enligt före- skrift i lag.-eller i de'fall då vederbörande har dömts i första instans av den högsta domsto- len cller har dömts efter det att en frikän- nande dorn har överklagats.
13
Prop. l984/85: 123
Article 3
When a person has by a final decision been convicted of a criminal offence and when subsequently his conviction has been re- versed. or he has been pardoned. on the ground that a new or newly discovered fact shows conclusively that there has been a mis- earriage of justice. the person who has suf- fered punishment as a result of such convic- tion shall be eompensated according to the law or the practice of the State concerned. unless it is proved that the non-disclosure of the unknown fact in time is wholly or partly attributable to him.
Article 4
|. No one shall be liable to be tried or punished again in criminal proceedings under the jurisdiction of the same State for an of- fence for which he has already been finally acquitted or convicted in accordance with the law and penal procedure ofthat State.
2. The provisions of the preceding para— graph shall not prevent the reopening of the case in accordance with the law and penal procedure of the State concerned. if there is evidence of new or newly discovered facts. or if there has been a fundamental defect in the previous proceedings. which could affect the outcome of the case.
3. No derogation from this Article shall be made under Article 15 of the Convention.
Article 5
Spotrses shall enjoy equality of rights and responsibilities of a private law character be- tween them. and in their relations with their children. as to marriage. during marriage and in the event of its dissolution. This Article shall not prevent States from taking such measures as are necessary in the interests of the children.
Artic/c 6
]. Any State may at the time of signature or when depositing its instrument of ratifica- tion. acceptance or approval. specify the ter- ritory or territories to which this Protocol shall apply and state the extent to which it unclcrtakes that the provisions of this Proto- col shall apply to such territory or territories.
l4
Article 3
Lorsqu'une condamnation penale defini- tive est ulterieurement annulée. ou lorsque la grace est accorde'e. parce qu'un fait nouvcau ou nouvellement révélé prouve qu'il s'est produit une erreurjudiciaire. la personne qui a subi une peine en raison de cette condam- nation est indcmnise'e. conformément a la loi ou a l'usage en vigueur dans l'Etat concerné. ä moins qu'il ne soit prouve que la non-rév- élation en temps utile du fait inconnu lui est imputablc en tout ou en partie.
Article 4
!. Nul ne peut étre poursuivi ou puni pena- lement par les juridictions du méme Etat en raison d'une infraction pour laquelle il a de'jä été acquitté ou condamné par un _iugement définitif conformément ä la loi et a la procé- ' dure pénale de cet Etat.
2. Les dispositions du paragraphe précé- dent n'empéchent pas la rc'ouverturc du proces. conformément a la loi et ä la procé- dure pénalc dc l'Etat concerné. si des faits nouveaux ou nouvellement révélés ou un vice fondamental dans la procedure prece- dente sont de nature ä affecter le jugernent intervenu.
3. Aucunc derogation n'est autorisec au present article au titre de l'article l5 de la Convention.
Article 5
Les épouxjouissent de I'e'galite' de droits et de responsabilite's de caractere civil entre eux ct dans leurs relations avec leurs enfants au regard du mariage. durant le mariagc ct lors de sa dissolution. Le present article n'em- péche pas les Etats de prendre les mesures nécessaires dans l'inte'ret des enfants.
Artic/c 6
l. Tout Etat peut. au moment de la signa- ture ou au moment du depot de son instru- ment de ratification. d'acceptation ou d'ap- probation. designer le ou les territoires aux- quels s'appliquera le présent Protocole. en indiquant la mesure dans laquelle il s'engage ä ce que les dispositions du present Protocole s'appliquent ä ce ou ces territoires.
Prop. l984/85: 123
Artikelj
Har en lagakraftvunnen dom varigenom någon dömts för brottslig gärning senare upp- hävts eller nåd beviljats på grund av en ny eller nyuppdagad omständighet. som styrkt att domen var felaktig. skall den som under- gått strafftill följd av domen gottgöras i enlig- het med den berörda statens lag eller praxis. om det inte visas att det helt eller delvis be- rott på honom själv att den tidigare ej kända omständigheten inte blivit uppdagad i tid.
Artikcl-l
[. Ingen får rannsakas eller straffas på nytt genom brottmålsförfarande i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.
2. Bestämmelserna i föregående moment skall inte utgöra hinder för att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångs- ordningen i den berörda staten. om det före- ligger bevis om nya eller nyuppdagade om- ständigheter eller om ett grovt fel begåtts _i det tidigare rättegångsförfarandet som kan ha påverkat utgången i målet.
3. Ingen inskränkning i denna artikel får göras med stöd av artikel l5 i konventionen.
Arti/u'l 5
Makar skall vara likställda i fråga om rät- tigheter och ansvar av privaträttslig natur in- bördes samt i förhållande till sina barn. vid äktenskapets ingående. under äktenskapet och i händelse av dess upplösning. Denna artikel skall inte utgöra hinder för staterna att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.
Artikel 6
l. Varje stat kan vid tidpunkten för under- tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi- kations-. antagande- eller godkännandein- strurnent uppge på vilket territorium eller vilka territorier detta protokoll skall vara till- lämpligt samt ange i vilken utsträckning den åtar sig att tillämpa protokollets bestämmel- ser på detta territorium eller dessa territorier.
15
Prdp. l984/85:123
2. Any State may at any later date, by a declaration addressed to the Secretary Gen- eral of the Council of Europe. extend the application of this Protocol to any other terri- tory specified in the declaration. ln respect of such territory the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration ofa period oftwo months after the date of receipt by the Secretary General of such declaration.
3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may. in respect of any territory specified in such declaration. be withdrawn or modified by a notification ad- dressed to the Secretary General. The with- drawal or modification shall become effective on the first day of the month following the expiration ofa period oftwo months after the date of receipt of such notification by the" Secretary General.
4. A declaration made in accordance with this Article shall be deemed to have been made in accordance with paragraph l of Arti- cle 63 of the Convention.
5. The territory of any State to which this Protocol applies by virtue of ratification. ac- ceptance or approval by that State, and each territory to which this" Protocol is applied by virtue of a declaration by that State under this Article. may be treated as separate terri- tories for the purpose ofthe reference in Arti- cle ] to the territory ofa State.
Article 7
l. As between the States Parties. the pro- visions of Articles ! to 6 ofthis Protocol shall be regarded as additional Articles to the Con- vention. and all the provisions ofthe Conven- tion shall apply accordingly.
2. Nevertheless. the right of individual re- course recognised by a declaration made un- der Article 25 of the Convention. or the ac- ceptance of the compulsory jurisdiction of the Court by a declaration made under Arti- cle 46 of the Convention. shall not be effec- tive in relation to this Protocol unless the State concerned has made a statement recog- nising such right, or accepting such jurisdic- tion in respect ofArticles ] to 5 ofthis Proto- col.
16
2. Tout Etat peut. a tout autre moment par la suite. par une declaration adressée au Sc- crétaire Général du Conseil de l'Europe. étendre l'application du present Protocole a tout autre territoire désigné dans la déclara- tion. Le Protocole entrera en vigueur a l'é- gard de ce territoire le premier jour du mois qui suit l”expiration d'une période de deux mois apres la date de reception dela declara- tion par le Secrétaire Général.
3. Toute declaration faite en vertu des deux paragraphes préce'dents pourra étre re- tirée ou modifiée en ce qui concerne tout territoire désigne' dans cette declaration, par notification adressée au Secrétaire Général. Le retrait ou la modification prendra effet le premier jour du mois qui suit l'expiration d”une période de deux mois apres la date de réception de la notification par le Secrétaire Général. .
4. Une declaration faite conformément au présent article sera considérée comme ayant été faite conformément au paragraphe ] de. Particle 63 de la Convention.
5. Le territoire de tout Etat auquel le pré- sent Protocole s'applique en vertu de sa rati- fication. de son acceptation ou de son appro- b'ation par ledit Etat. et chacun des territoires auxquels le Protocole s'applique en vertu d”une declaration souscrite par ledit Etat conformément au present article, peuvcnt etre considérés comme des territoires dis- tincts aux fins de la référence au territoire d”un Etat faite par Particle ].
Article 7
l. Les Etats Parties considerent les arti- cles ] ä 6 du present Protocole comme des articles additionnels a la Convention et toutes les dispositions de la Convention s'appli- quent en consequence.
2. Toutefois. le droit de recours individuel reconnu par une declaration faite en vertu de l'article 25 de la Convention ou la reconnais- sance de la juridiction obligatoire de la Cour faite par une declaration en vertu de l'articlc 46 de la Convention ne s'cxercera en ce qui concerne le present Protocole que dans la mesure ou l'Etat intéressé aura déclaré re- connaitre ledit droit ou accepter laditc juri- diction pour les articles [ a 5 du Protocole.
Prop. 1984/85:123
2. Varje stat kan när som helst vid en sena- re tidpunkt. genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare. utsträcka , tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som uppges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder pro- tokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter den dag då generalsekretera- ren tog emot förklaringen.
3. Varje förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående momenten kan. med avseende på ett territorium som har uppgetts i förklaringen. återkallas eller ändras genom en underrättelse ställd till generalsekretera- ren. Äterkallelsen eller ändringen gäller från den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter den dag då generalsekreteraren tog emot un- derrättclsen.
4. En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall anses ha tillkommit i över- ensstämmelse med artikel 63 mom. l i kon- ventionen.
5. Varje stats territorium. varpå detta pro— tokoll är tillämpligt till följd av denna stats ratifikation. antagande eller godkännande. liksom varje territorium. varpå protokollet är tillämpligt pågrund av en av samma stat avgi- ven förklaring med stöd av denna artikel. kan betraktas som särskilda territorier när det gäller hänvisningen i artikel I till en stats territorium.
Ål'Ii/(BI 7
l. l förhållandet mellan de stater som är parter skall bcstänunelserna i artiklarna 1—6i detta protokoll anses som tilläggsartiklar till konventionen. och alla konventionens be- stämmelser skall tillämpas i enlighet därmed.
2. Dock skall den rätt för enskilda perso- ner att göra framställningar som erkänts ge- nom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i konventionen. eller en förklaring om godta- gande av domstolens tvingande jurisdiktion. avgiven enligt artikel 46 i konventionen. inte gälla vad. avser detta protokoll. om inte den berörda staten .förklarat sig erkänna denna rätt eller godta dennajurisdiktion beträffande artiklarna 1—5 i detta protokoll.
17
Prop. 1984/85: 123
Article 8
This Protocol shall be open for signature by member States of the Council of Europe which have signed the Convention. It is sub- ject to ratification. acceptance or approval. A member State of the Council of Europe may not ratify, accept or approve this Protocol without previously or simultaneously ratify- ing the Convention. Instruments of ratifica- tion. acceptanee or approval shall be deposit— ed with the Secretary General of the Council of Europe.
Article 9
1. This Protocol shall enter into force on the first day of the month folloWing the expi— ration of a period of two months after the date on which seven member States of the Council of Europe have expressed their cön- sent to be bound by the Protocol in accor- dance with the provisions of Article 8.
2. In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it. the Protocol shall enter into force on the first day of the month following the expiration ofa period oftwo months after the date of the deposit of the instrument of ratification. acceptance or approval.
Article I 0
The Secretary General of the Council of Europe shall notify all the member States of the Council of Europe of:
a. any signature: I). the deposit of any instrument of ratifica- tion. acceptance or approval;
c. any date of entry into force of this Pro- tocol in accordance with Articles 6 and 9;
d. any other act. notification or declara- tion relating to this Protocol.
In witness whereofthe undersigned. being duly authorised thereto, have signed this Pro- tocol.
Done at Strasbourg. this 22nd day of No- vember 1984. in English and French, both texts being equally authentic. in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary Gener- al of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe.
18
Article 8
Le present Protocole est ouvert a la signa- ture des Etats membre du Conseil de l'Eu- rope qui ont signé la Convention. Il sera sou- mis å ratification. acceptation ou approba— tion. Un Etat membre du Conseil de l'Europe ne peut ratifier, accepter ou approuver le pré- sent Protocole sans avoir simultanément ou antérieurement ratifié la Convention. Les in- struments de ratification. d'acceptation ou d'approbation seront dépose's pres le Secré- taire Général du Conseil de l'Europe.
Article 9
]. Le présent Protocole entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l”expiration d'une période de deux mois apres la date 51 laquelle sept Etats membrcs du Conseil de l'Europe auront exprime leur consentement å étre lies par le Protocole conformément aux dispositions de l'article 8.
2. Pour tout Etat membre qui exprimera ultén'eurement son consentement a etre lié par le Protocole. celui-ci entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit l”expiration d'une période de deux mois apres la date du dépöt de l'instrument de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.
Article l()
Le Secrétaire Ge'ne'ral du Conseil de I'Eu— rope notifiera a tous les Etats membrcs du Conseil de l'Europe :
a. toute signature: I). le dépöt de tout instrument de ratifica- tion. d'acceptation ou d'approbation ;
c. toute date d'entrée en vigueur du pré- scnt Protocole conformément å ses articles 6 et 9:
a'. tout autre acte. notification ou déclara- tion ayant trait au present Protocole.
En foi de quoi. les soussignés däment au- torisés å cet effet. ont signé le présent Proto- cole.
Fait å Strasbourg. le 22 novembre 1984. en franeais et en anglais. les deux textes faisant egalement foi. en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Eu- rope. Le Secrétaire General du Conseil de l'Europe en communiquera copie certiliée conforme a chacun des Etats membrcs du Conseil de l'Europe.
Prop. 1984/85: 123
Artikel 8
Detta protokoll står öppet för underteck- nande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras. antas eller godkännas. En medlemsstat i Europarådet får inte ratificera, anta eller godkänna detta protokoll utan tidi- gare eller samtidig ratifikation av konven- tionen. RatifikationsL. antagande- eller god- kännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Artikel 9
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter den dag då sju av Europarådetsmedlemsstater har ut- tryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.
2. Med avseende på en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter dagen för depositionen av ratifikations-. anta- gande— eller godkännandeinstrumentet.
Artikel 10 Europarådets generalsekreterare skall un- derrätta alla Europarådets medlemsstater om
a. varje undertecknande; b. depositionen av varje ratifikations—, an- tagande- eller godkännandeinstrument;
c. varje datum för detta protokolls ikraft- trädande enligt artiklarna 6 och 9;
d. varje annan åtgärd. underrättelse eller förklaring som rör detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill vederbörligen bemyndigade. under- tecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 22 november 1984 på engelska och franska, vilka båda texter har samma giltighet. i ett enda exem- plar, som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall överlämna bestyrkta avskrifter till varje med- lemsstat i Europarådet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985
19
