Prop. 1984/85:14

om boende- och nyttoparkering på gatumark

Prop. 1984/85: 14

Regeringens proposition 1984/85: 14

om boende- och nyttoparkering på gatumark;

beslutad den 20 september 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

CURT BOSTRÖM

1 Inledning

I november 1978 tillkallades en särsk:.ld utredare med uppdrag att utreda bl.a. frågor om boendeparkering på gatumark. Utredaren'. som arbetat under namnet tomtparkeringsutredningen. avlämnade hösten [979 prome— morian Gatumarksparkering för boende. ] promemorian föreslogs ändring- ar i lagen (l957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m.m. Förslagen ledde till lagstiftning då riksda- gen antog propositionen 1979/80z34 om försök med boendeparkering på gatumark m. m.

Tomtparkeringsutredningen avlämnade ijanuari 1984 sitt slutbetän- kande Boendeparkering på gatumark (DsK 1984: I). Samtidigt redovisade trafiksäkerhetsverket ett regeringsuppdrag rörande s. k. nyttoparkering.

Betänkandet och trafiksäkerhetsverkets rapport har remissbehandlats i ett sammanhang.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av tomtparkeringsutredningens betänkande och trafiksäkerhetsverkets rap- port (utom bilagorna) som bilaga I och 2. dels de författningsförslag som läggs fram i betänkandet och rapporten som bilaga 3 och 4. dels en förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissyttran- dena som bilaga 5.

' Rådmannen Tomas Huldén.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 14 .". , 5

Jag anhåller nu om att få ta upp de frågor som behandlas i betänkandet och rapporten.

2 Bakgrund

Sammanfattning av betänkandet Ds K 1984:1 Boendeparkering pä gatumark

I slutet av 1970-talet aktualiserades i Sverige frågan om s.k. boendepar- kering på gatumark. Sedan år 1980 har det varit möjligt för kommunerna att bedriva försöksverksamhet med sådan parkering. En förutsättning har dock varit att regeringen lämnat sitt tillstånd till verksamheten.

Fem kommuner har gjort försök med boendeparkering, nämligen Stock- holm, Göteborg. Malmö, Lund och Sundbyberg. Kommunernas erfaren- heter äri stort positiva.

Dessa' erfarenheter har tagits i beaktande när tomtparkeringsutredningen lämnar sitt förslag till en mera permanent reglering av möjligheterna att införa boendeparkering. ] betänkandet lämnas också en redogörelse för de försök som gjorts.

Boendeparkering innefattar särskilda förmåner för dem som bor inom ett visst område (boendezon) att parkera på gatumark inom området. De boende kan gynnas såväl i fråga om parkeringsutryrnme och tidsbegräns- ning som i fråga om avgifter. Utredningen föreslår att i vägtrafikkungörel- sen (l972:603) resp. i lagen (l957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser på allmän plats. m.m. slås fast att kommunerna får bereda boende inom vissa områden speciella förmåner i dessa avseen- den. -— Parkeringsplatser på gatumark skall få reserveras för dem som bor inom en boendezon. På platser där parkering normalt endast får ske för begränsad tid skall boende kunna få parkera under längre tid. Avgift för parkering skall kunna tas ut efter lägre taxa för boende. Av dem skall avgift också kunna tas ut som engångsbelopp för en längre period. En förutsätt- ning för att avgift skall få tas ut skall alltjämt vara att det behövs för att ordna trafiken.

Kommunerna skall själva få avgöra om boendeparkering skall införas inom kommunen och hur parkeringssystemet i så fall skall utformas när- mare. Något särskilt tillstånd av regeringen skall alltså i fortsättningen inte behövas.

Prop. 1984/85: M :a

5177th ] TRAFIKSÄKERHETSVERKE'I'

l984-tll-3tl hk)—832624

Statsrädet och chefen för kommunikationsdepartementet H).? 33 S l'OCKHOLM

Utvärdering av försöksverksamhet med nyttoparkering (7 bilagor)

i beslut den 7 april 1983 (RS 525/83) uppdrog regeringen att trafiksäker- hetsverket att utvärdera de hittillsvarande et'lltrenheterna av för—.t'iksverk— samheten med nyttoparkering. Uppdraget anger ocksä att om resultatet av utvz'irderingen ger anledning till det. skall verket lamna lorslag till hur verksamhet med nyttoparkering bor vara utformad i framtiden. 'l'rafiksa- kerhetsverket skall vid uppdragets fullgörande samräda nted rikspolissty- relsen. tomtparkeringsutredningen. de berörda kommunerna satnt Svens- ka kommunförbundet.

Genom ändringen ( l979: IO8—l) i lagen ( I957: 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser ä allmän plats. m.m. har regeringen möjlighet att medge att kommuner som regeringen bestämmer fär bedriva försöksverksamhet med nytto- eller boendeparkering, lntill dess regering- ens beslut om utvärdering togs. hade Stockholms. Göteborgs. Lunds. Sundbybergs, Gävle och Solna kommuner erhallit tillstånd att bedriva försök med nyttoparkering.

Traftksäkerhetsverket. som undersökt tillämpningen av nyttokort i de orter som fått regeringens medgivande till försök ävensom orter där frågan väckts utan att någon försöksverksamhet påbörjats. vill mena att försöks- verksamheten visat så positiva erfarenheter att försöksverksamheten kan avslutas och systemet med nyttokort permanentas. För att detta skall kunna ske krävs ändring av grundbestätnmelserna pä ett llertal punkter (i förordning (1976: ll28) om felparkeringsavgift. lag (l957: 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m. samt vägtratikkungörelsen (l972: 603) (VTK) närmare redovisade i bilaga 5—7).

Detta för att få ett smidigt fungerande system och inte minst för att undvika de olägenheter som framkommit i hittillsvarande försök med nyttokort.

Med undantag för Stockholm och Göteborg har försöken antingen pågått kort tid eller har få nyttokort utfärdats. Underlaget är i detta avseende begränsat och medger inte några alltför långtgående slutsatser. Den av verket genomförda utredningen har dock visat att nyttoparkeringen upp-

• Sida 21
•  Original

Prop. [984.-'85: H ”[

lcvs som positiv och att det är enda verkliga alternativet att lösa praktiska problem med nu gällande parkeringsrcstriktioncr.

På motsvarande sätt rapporteras också försöken med nyttoparkering i Stockholm och Göteborg som ett nödvändigt instrument för att på ett praktiskt sätt klara vissa funktioner i samhället. Underlaget är här vida större då försöken pågått längre.

Då det gäller den av verket genomförda utredningen och därav betingade förslag till nya eller modifierade grundbcstammelser kan redovisas föl-

jande.

Allmänna ("it'ert't'igum/('It

Som redovisats ovan ser man i de stora kommunerna systemet med nyttokort som ett bra men framför allt nödvändigt förfarande för att klara vissa funktioner i samhället. fin stor fara ligger dock i ett alltför frikostigt meddelande av nyttokort dådet därvid kan befaras att sträckor med förbud att parkera fordon i mycket stor utsträckning blir ockuperade av fordon med nyttokort. Detta innebär att fordon i distributionstraftk och andra med motsvarande behov av kort angöring för exempelvis lastning eller lossning av gods blir hindrade och kan tvingas till en uppställning som är till men för såväl framkomligheten som trafiksäkerheten. Dessa konsekvenser har ob- serverats och hålls ttnder uppsikt i de berörda kommunerna. Någon lös- ning eller åtgärd för att komma tillrätta med olägenheten är emellertid inte redovisad.

[ sammanhanget kan pekas påatt Sundbybergs kommun valt att endast låta nyttokorten gälla på platser där parkering är tillåten under begränsad tid och mot avgift. En teknik som också andra kommuner överväger.

Parallellt med undersökningen i försökskommunerna (Stockholm. Göte- borg. Lund. Sundbyberg. Gävle och Solna) studerades situationen i Jönkö— ping. Helsingborg. Hässleholm. Malmö. Sundsvall. Uddevalla. Umeå. Uppsala och Örebro där det var bekant för verket att systemet med nyttokort övervägts. Syftet med denna senare studie var att kartlägga eventuella alternativ till och argument mot systemet med nyttoparkering.

Resultatet av studien visar att. om man bortser från Helsingborgs och Hässleholms kommuner. det ftnns ett stort problem med nu gällande bestämmelser nämligen att det saknas formell möjlighet att på ett enkelt sätt medge undantag från avgiftsplikten vid avgiftsbelagd parkering. Gene- rella undantag i Större omfattning från förbudet att parkera fordon ttpplevs som eller anses utgöra en nackdel och vara till hinder för flertalet trafi- kanter. Däremot syns flera av de aktuella kommunerna vara beredda att medge att fordon. som är nödvändiga för att dess förare på ett rationellt och ändamålsenligt sätt skall kunna utföra sitt arbete. får vara uppställda längre tid i markerade parkeringsplatser än vad för platsen gällande tidsbe- gränsning generellt tillåter.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85 : 14

EJ h)

Förordning (1976: Il28) nmfelparkeringmvgifr

Från den pågående försöksverksamheten anser sig trafiksäkerhetsverket kunna konstatera att problem uppkommer när nyttokorten blir många inom en kommun. Ett sätt att motverka detta problem är att iaktta stor restriktivitet vid meddelandet av aktuella kort. Sannolikt medför ett sådant tillvägagångssätt att gränsdragningsproblem uppstår och innebär i vart fall inga förenklingar av systemet som sådant.

Nyttoparkeringen med alla sina olika villkor och undantag är ett väsent- ligt avsteg från syftet med lag (l976:206) och förordning (l976: ll28) om felparkeringsavgift. som egentligen tillkom för att skapa enkla regler för övervakning och beivrande av felaktiga uppställningar av fordon. Detta innebär att övervakningen av nyttokortens användning har blivit komplice- rad. Ett sätt att förenkla övervakningen kan enligt verkets mening vara att göra denna avhängig de olika tillståndens villkor. För att detta skall vara möjligt krävs ändring i förordningen (1976: 1128) om felparkeringsavgift så att lagen om felparkeringsavgift blir tillämplig även i fråga om överträ- delser av villkor knutna till beslut om undantag enligt l59å VTK från lokal trafikföreskrift om parkering. [ bilaga 7 till denna skrivelse redovisas föreslagen ny lydelse av den aktuella grundbestämmelsen.

Lag ( I 95 7: 259) om riiltför kommun att utmga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m.m. (KAL)

Systemet med nyttoparkering torde: av utredningsmaterielet att döma kunna påstås ha kommit för att stanna i ena eller andra formen. Resultaten av de olika försöken samt de överväganden som förevarit har tydligt understrukit detta och det torde så vitt: verket förstått nu närmast vara en fråga om att finna optimala former för tillämpningen av ett sådant system.

Verket har vid sina överväganden funnit att det i grundbestämmelserna för nyttokorten måste ges utrymme för olika avgiftsuttag för parkering och avgiftssättning delvis på olika grunder. Detta kan förslagsvis ske i KAL. ] bilaga 5 till denna skrivelse redovisas ett detaljerat förslag till modifierade bestämmelser. Då verket nu föreslår att försöksverksamheten upphör har den tillfälliga bestämmelsen om försök samtidigt föreslagits utgå.

Underlaget från kommunerna syns ge belägg för att det många gånger är avsaknaden av möjligheter till avgifts- och/eller tidsdifferentiering för olika trafikantslag vid parkering. som gett upphov till flertalet diskussioner om nyttokort. Mot den bakgrunden och genom en klarare angivelse om möjlig- heterna att ta ut ett belopp för en viss tid för parkering med eller utan undantag från gällande tidsbegränsning, kan färre antal generella undantag från förbud att parkera fordon uppnås. Enligt trafiksäkerhetsverkets upp- fattning bör detta vara en medveten strävan. eftersom alltför många undan- tag från ett förbud erfarenhetsmässigt minskar förståelsen för regleringar i allmänhet och det aktuella förbudet i synnerhet.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 14 23

Mot den föreslagna ändringen i KAL kan invändas att övervakningen i det aktuella förslaget egentligen inte blir enklare och att intentionerna med lag och förordning om felparkeringsavgift inte heller skulle uppfyllas i detta fall. Detta är dock inte hela sanningen då avgift lika ofta tas ut i trafikreg- lerande syfte som för att vara ett medel för att underlätta övervakningen av gällande tidsbegränsning för parkeringen. Därtill kommer att en parke- ringsplats är avsedd för uppställda fordon till skillnad från en sträcka med förbud att parkera fordon där frihet från parkerade fordon är syftet med förbudet. Den tidsbegränsade parkeringen kan ses som ett instrument för att på ett balanserat sätt tillgodose medborgarnas behov av att använda bil för att uträtta ärenden i tätorternas centrala delar. Den måste dock då ställas i relation till den samhälleliga funktion rörelseidkare och andra har och vilka kan komma i fråga för nyttoparkering.

Det redovisade till trots vill dock verket mena att systemet med nytto- parkering bör kunna användas även för sträckor där parkeringsförbud enligt lokal trafikföreskrift råder. Det främsta skälet till detta är att vissa förbud att parkera fordon inte enbart har trafiksäkerhets- eller framkom- lighetsfrämjande syfte och att det redan i vägtrafikkungörelscn och i en särskild förordning om undantag i vissa fall från lokala trafikföreskrifter om stannande och parkering (införd i TSVFS 198160) ges generella un- dantag för vissa fordon från förbud att parkera.

Vägtrafik/t'nngörclscn (I972 : 603) (VTK)

Försöksverksamhetcn med nyttokort har formellt förankrats i 5.5 KAL. När verket med utgångspunkt i sin utredning finner att systemet med nyttoparkering bör permanentas måste regler för ett sådant system införas i grundbestämmelserna (jämför föreslagen lydelse i bilaga 6). Detta före- slås ske genom att i 1595 VTK införs ett nytt stycke mellan nuvarande tredje och fjärde styckena. Där föreslås stadgas att generellt undantag från lokala trafikföreskrifter om förbud att parkera fordon eller högsta tillåten tid för parkering prövas av den kommun som meddelat föreskriften. Un- dantag från längsta tid har tillagts i förtydligande syfte.

1 1605 VTK föreslås att ett nytt andra stycke införs mellan nuvarande första och andra styckena. Fortfarande-med utgångspunkt i de erfarenhe- ter som redovisats från kommunerna har i det föreslagna stycket precise- rats de förutsättningar som formellt sett skall uppfyllas för erhållande av undantag eller nyttokort.

Frågan om beslut enligt föreslagna nya fjärde stycket i 1595 VTK skall kunna överklagas har varit föremål för överväganden. Verket har därvid stannat för ett alternativ som inte ger besvärsmöjlighet. Uppfattningen kommer till uttryck i förslaget till ändring av l70å VTK (bilaga 6).

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 14 34

U rrednin gsmemder

Den utredning som verket utfört för försökskommunerna samt studien i de kommuner som övervägt nyttokort har baserats på enkätunder-sökning— ar. I bilaga ] redovisas de upplysningar för vilka uppgifter infordrats då det gällde försökskommunerna. Bilaga 3 upptar motsvarande enkät till övriga tillfrågade kommuner. Huvudpunkterna i det erhållna materialet har för försökskommunerna sammanfattats i bilaga 2 samt för övriga kommuner i bilaga 4 till denna skrivelse.

Under utredningsarbetet har därutöver kompletterande material eller förtydliganden inhämtats per telefon eller genom besök i några kommuner.

Förslag

Mot bakgrund av det redovisade föreslär trafiksz'ikerhetsverket att för- söksverksamheten med nyttokort avslutas och att systemet med nyttokort permanentas. Verket föreslår dessutom att vissa grundbestämmelser i förordning (l976: ll28] om felparkeringsavgift. lag (19571259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m.m. samt vägtrafikkungörelsen (l972: 603) (VTK) ges en sådan lydelse som redovi- sas i bifogade bilagor 5—7.

Samråd

Denna skrivelse jämte bilagor har i enlighet med regeringens direktiv för uppdragets fullgörande överlämnats för synpunkter och samråd under hösten l983 till rikspolisstyrelsen. tamtparkeringsutredningen. berörda försökskommuner samt Svenska kommunförbundet.

I det material som utsändes för samråd hade trafiksäkerhetsverket, med hänvisning till att verket uppfattade att nyttoparkeringen uppvisade lik- heter med den så kallade boendeparkeringen. i föreslagna ändringar av grundbestämmelserna även infogat förslag som beaktade boendeparke- ringen.

Förslagen tillstyrktes utan erinran av Gävle, Göteborgs. Lunds och Solna kommuner samt Svenska kommunförbundet.

Rikspolisstyrelsen anförde att ett alltför generöst meddelande av nytto— parkeringstillstånd kan medföra olägenheter för andra trafikanter. men att faran för olägenheter i allt väsentligt kan undvikas om trafiksäkerhetsver— ket föreskriver restriktivitet i tillämpningen av tillståndsgivningen. Från Sundbybergs kommun framfördes den till tomtparkeringsutredningen tidi- gare angivna synpunkten om överväganden av vilka åtgärder som kan vidtas i syfte att tillgodose kommuner-nas behov av att — där tralikförhål— landena på platsen så medger — till enskild under viss tid upplåta visst bestämt gatumarksområde för parkeringsändamål.

Stockholms kommun anförde att det av 2.5 KAL bör framgå att avgift även får tas ut för "nyttoparkering" på plats där förbud att parkera fordon gäller enligt lokal trafikföreskrift. att ciet bör anges direkt i |47å VTK att

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 14

h.) 'J'l

avgiftsuttag för parkering meddelas som lokal trafikföreskrift och angivel— sen härom i 2 & KAL utformas som en hänvisning. samt att den som berörs av ett beslut om "nyttokort" även fortsättningsvis skall kunna föra talan mot detta och att denna rätt tas in i 4.5 i lag ( l978: 234") om trafiknämnd.

Vad Stockholms kommun anfört om "avgiftsuttag på sträcka med par- keringsförbud" har beaktats genom enjustering av förslaget till ändring av 2.5 KAL. medan verket i övrigt vidhåller sitt förslag då trafiksäkerhetsver- ket anser ett förtydligande i VTK obehövligt respektive att det är kommu- nens bedömning som skall gälla i frågor om undantag för nyttoparkering. Rätten att besluta om olika uttag strider mot likställighetsprincipcn och bör ges stöd i lag.

Tomtparkeringsutrcdningen har anfört att utredningen avser föreslå att boendeparkering regleras som lokal trafikföreskrift. Då trafiksäkerhetsver- ket anser att nyttokort bör vara ett undantag från eljest gällande bestäm- melser och meddelas med stöd av l59å VTK. så har verket ändrat sitt ursprungliga förslag att behandla nytto- och boendeparkering parallellt.

Tomtparkeringsutredningen har också föreslagit att frågan om nyttopar- kering skall få tillåtas på parkeringsförbjuden sträcka blir föremål för nytt övervägande. att uttrycket "skilda kategorier av trafikanter" i förslaget till lydelse av 25 KAL ersätts med ett uttryck som direkt tar sikte på de grupper som är avsikten att särbehandla samt att även faktorer som exem— pelvis tillgång och efterfrågan på parkeringsplatser bör kunna vägas in vid bestämningen av avgiften för nyttokort. Efter förslag från tomtparkerings- utredningen har verket ändrat "engångsbelopp" till "engångsbelopp för en viss tidsperiod" i förslaget till ändring av 25 KAL.

Vidare har tomtparkeringsutredningen ansett att 2 5 andra stycket i KAL enligt förslaget fått en alltför vidsträckt formulering liksom också uttrycket "annan verksamhet som tillgodoser ett allmänt intresse eller som är av särskild betydelse för den enskilde" i förslaget till lydelse av l60ä VTK. Utredningen anser inte heller att enskilda sökandens rätt att klaga över beslut om nyttoparkering bör begränsas.

[ den slutliga handläggningen av detta ärende har undertecknad general- direktör beslutat i enlighet med styrelsens uppdrag. Föredragande har varit byråchefJan Hagberg.

Lars Peterson

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 14 ' 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Författningsförslagen i betänkandet Ds K l981:1 Boendeparkering på gatumark

] Förslag till

Förordning om ändring i vägtrafikkungörelsen (1972: 603)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikkungörelsen (1972: 603) dels att 1475 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 159bå, av nedan angivna lydelse. '

147.6'

Särskilda trafikregler för viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom visst område meddelas genom lokala trafikföreskrifter utom i fall som avsesi 151 och 15455.

Genom lokal trafikföreskrift får meddelas

1. förbud mot trafik med fordon av visst slag eller fordon med last av viss beskaffenhet,

2. föreskrift om körriktning,

3. förbud mot provkörning eller sådan Övningskörning som avses i 72å körkortsförordningen(1977: 722).

4. föreskrift om väjningsplikt med avvikelse från 37 eller 38 & eller om stopplikt vid vägkorsning.

5. föreskrift att väjningsplikt eller stopplikt skall gälla i stället för be- stämmelserna i 57å första stycket,

6. föreskrift om fardhastighet med avvikelse från 64.5 eller med begräns- ning till lägre hastighet än som följer av 65 eller ööå eller beslut som meddelats med stöd'av 65 5.

7. förbud att stanna eller parkera fordon.

8. föreskrift om stannande eller parkering med avvikelse från 69 eller 71 &. 725 2. 5 eller 6. 73 5 eller 745 3 eller 4.

9. föreskrift som avses i 32.5 tredje stycket fordonskungörelsen (1972: 595).

10. föreskrift om axeltryck. boggitryck eller bruttovikt med avvikelse från 106å.

11. föreskrift med inskränkning till mindre bredd eller längd på fordon. fordonståg eller last än som tillåtes i 107 eller 109 5.

12. föreskrift om undantag från 118. 1221 eller 1225. 13. föreskrift om andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken.

Meddelas enligt andra stycket lo- kala trafikföreskrifter om parke- ring. får dessa innefatta särskilda reglerför boende i en visst område.

' Senaste lydelse 1980: 1116.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 14 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om det behövs för att underlätta för dem att parkera inom området. Reglerna får avse rätt till vissa par- keringsplatser och längsta tillåtna tid för parkering.

Genom lokal trafikföreskrift får vidare bestämmas att viss väg eller vägsträcka skall anses som huvudled, motorväg eller motortrafikled. Ut- formas föreskriften så att huvudlcder kommer att korsa varandra. skall väjningsplikt eller stopplikt regleras särskilt i korsningen, såvida inte annat följer av 37 &.

159bå

F rågor om parkeringstillstånd på grund av lokala trafikföreskrifter som meddelats med stöd av 1475 tredje stycket prövas av kom- munen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 234) om trafiknämnd

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1978: 234) om trafiknämnd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lå

[ den utsträckning som regeringen med stöd av 2.5 lagen (1975: 88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kom- munikationer har överlåtit åt kommun att meddela föreskrifter som avses i 1 5 första stycket 8 nämnda lag. skall denna uppgift inom kommunen handhavas av en trafiknämnd.

1 den omfattning som regeringen 1 den omfattning som regeringen har bemyndigat kommun att pröva har bemyndigat kommun att pröva frågor om undantag från föreskrift frågor om undantag från föreskrift som avses i första stycket skall som avses i första stycket eller om även denna uppgift handhavas av parkeringstillstånd på grund av så- trafiknämnden. dan föreskrift skall även denna upp-

gift handhavas av trafiknämnden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 14

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats. m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (.19571259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser ä allmän plats. m.m.

dels att 5.5 skall upphöra att gälla. dels att Zå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

zs'

För rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän par- kering upplåten plats & gata, torg eller annan allmän plats mä kom- munen. där så finnes påkallat för trafikens ordnande. uttaga avgift med det belopp som erfordras för att tillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning av sådan av- gift beslutas av kommunfullmäk- tige. Därvid får föreskrivas att rö- relsehindrad skall vara befriad från skyldighet att erlägga avgift.

Ft'ireslagen lydelse

För rätt att begagna av kommun för allmän parkering uppläten plats på gata. torg eller annan allmän plats far kommunen. om det är pä- kallat för att ordna trafiken. ta ut avgift med det belopp som behövs

för ändamålet.

Grunder för beräkning av sådan avgift beslutas av kommunfullmäk- tige. Därvid fär föreskrivas att rö- relsehindrade skall vara befriade från avgift. Om det behövs för att underlätta för dem som bor i ett visst område att parkera inom (mt- rådet.får avgift tas ut av de boende efter särskilda grunder eller som engångsbelopp för en viss period.

För upplåtelse på allmän plats av särskild uppställningsplats för fordon. som brukas i yrkesmässig trafik för personbefordran. må kommunen ut- taga avgift med belopp. som erfordras för att täcka kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen.

Denna lag träder i kraft den I januari l985. Beslut om försöksverksam- het som regeringen meddelat enligt den upphävda paragrafen upphör att gälla den ljanuari 1986.

' Senaste lydelse 1978: 236.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85: 14

29

.iilaga 4

Författningsft'irslagen i trafiksäkerhetsverkets rapport 1984-01-30 med utvärdering av försöksverksamhet med nyttoparkering

Förslag till ändring av lag (1957: 259.) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats. m.m.

Nuvarande lydelse

2å För rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplåten plats ä gata. torg eller annan allmän plats mii kommunen. där så finnes påkallat för trafikens ordnande. uttaga av- gift mcd det belopp som erfordras för att tillgodose sagda ändamål. Grunder för beräkning av sådan av- gift beslutas av kommunfullmäk- lige. Därvid fär föreskrivas att rö- relseltimlrad skall vara befriad från skyldighet att erlägga avgift.

För upplåtelse på allmän plats av särskild uppställningsplats för for- don. som brukas i yrkesmässig tra- fik för personbefordran. mä kom- munen uttaga avgift med belopp. som erfordras för att täcka kommu- nens kostnadcr med anledning av upplåtelsen.

Föreslagen lydelse

ut För rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplätcn plats ä gata. torg eller annan allmän plats mä kommun. där så finnes päkallat för trafikens ordnande. uttaga avgift med det belopp. som erfordras för att tillgodose sagda ändamål. På motsvarande sättjiir kommun även ta ut avgift/'är parkering som kont- munen bedömer angelägen för det allmänna eller för enskild närings- idkare på plats där parkering eljest ärji'irhjtalen enligt lokal Ira/ikläre- skrift. Avgift får tas ut som en- gtingsltelopp_lör en viss tidsperiod som kan anses skäligt med ltänsyn till allmängiltiga parkeringsavgi/ier inom kommunen eller inom del av kommunen ()(/1 efter olika grunder _li'ir skilda kategorier av trä/ikanter. Grunder för beräkning av avgift be- slutas av kommunfullmäktige.

Beslut om uvgi/tsuttäg meddelas av kommunen som lokal trafik/fire- skri/t enligt [47.5 vägtrafikkungä- relsen (1972: 603). Därvid får före- skrivas om undantag från avgifts- plikten/ör rörelse/tindrad eller i Öv- rigt om det är motiverat av admini- strativa eller praktiska skäl.

För upplåtelse på allmän plats av särskild uppställningsplats för for- don. som brukas i yrkesmässig tra- fik för pcrsonbefordran. må kom- munen uttaga avgift med belopp. som erfordras för att täcka kommu— nens kostnader med anledning av upplåtelsen.

• Sida 30
•  Original

Pr0p. 1984/85: 14

Nuvarande lydelse

55 De kommuner som regeringen bestämmer får bedriva försöksverk- samhet sam innebär avvikelse från föreskrifterna i 2 5 första stycket. Sådana medgivanden får också in- nefatta rätt att ta ut avgifter efter olika grunder för skilda kategorier av trafikanter. Regeringen bestäm- mer de närmare villkoren för för- söksverksamheten.

30

Föreslagen lydelse

55 Utgår

Förslag till ändring av vägtrafikkungörelsen ( 1972: 603)

Nuvarande lydelse 159å Frågor om — — — vägver- ket.

Frågor om — — — trafiksäker- hetsverket.

Frågor om — — - vistas.

Frågor om — — - vägverket. Skall en fråga —- — — olägenhet. 160ä Undantag får — — — olägen- het.

Meddelas — — — villkor.

l70ä Om talan mot beslut av kommun enligt denna kungörelse finns bestämmelser i lagen (1978: 234) om trafiknämnd.

.F öres/a gen lydelse

1595 Frågor om —-——- vägver- ket.

Frågor om — — — trafiksäker- hetsverket.

Frågor om — — — vistas.

Frågor om generellt undantag från lokala trafikföreskrifter som rör förbud att parkera fordon eller högsta tillåten tid för parkering prövas av den kommun som med— delat föreskriften.

Frågor om — — — vägverket. Skall en fråga — — -— olägenhet. 1605 Undantag får —- — — olä-

genhet.

Undantag enligt 159å fjärde stycket får meddelas om det behövs för utövande av sådan näringsverk- samhet som kommunen bedömer angelägen för det allmänna eller för enskild näringsidkare. Med nä- ringsverksamhetjämställs även an- nan verksamhet som tillgodoser ett allmänt intresse eller som är av sär- skild betydelse för den enskilde. Generellt undantag skall avse visst fordon.

Meddelas — — — villkor.

[705 Talan mot beslut av kom- man enligt 1599" fjärde stycket får inte föras. Om talan mot annat be- slut av kommun enligt denna kun- görelse finns bestämmelser i lagen (1978: 234) om trafiknämnd.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85: 14

31

Förslag till ändring av förordning (1976: 1128) om felparkeringsav-

gift Nuvarande lydelse

15 Lagen (l976:206) om felpar- keringsavgift tillämpas i fråga om överträdelse av 69? första stycket, 71 5. 725 l, 2, 4. 5 och 7, 735 samt 74.5 första stycket 2.4.5 och 6 väg- trafikkungörelsen (1972: 603) eller av sådan lokal trafikföreskrift som rör stannande eller parkering och som har meddelats enligt 1475 and- ra stycket samma kungörelse eller 57 å andra stycket terrängtrafikkun- görelsen (l972:594) eller motsva- rande bestämmelse i äldre författ- ning.

Föreslagen lydelse

lä Lagen (1976: 206) om felpar- keringsavgift tillämpas i fråga om överträdelse av 695 första stycket, 71 &. 725 l, 2. 4, 5 och 7, 735 samt 745 första stycket 2. 4, 5 och 6 väg- trafikkungörelsen (1972: 603) eller av sådan lokal trafikföreskrift som rör stannande eller parkering och som har meddelats enligt 1475 and- ra stycket samma kungörelse eller 57 å andra stycket terrängtrafikkun- görelsen (1972: 594) eller föreskrift som meddelats i samband med be- slut om undantag från lokal trafik- föreskrift om sla/mande eller par- kering enligt [59 & tredje eller fjärde stycket t'iigtrajikkungörelsen (1972: 603) eller motsvarande be- stämmelser i äldre författning.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85: 14 3"

Rikspolisstyrelsen.' Från polisiär synpunkt kan utredningens förslag till- styrkas. Rikspolisstyrelsen vill dock framhålla önskvärdheten av att lokal polismyndighet hörs även i de fall boendeparkering införs genom dispens från lokal trafikföreskrift.

Sammanställning av remissyttrandena över tomtparkeringsutred- ningens betänkande (Ds K 1984: 1) Boendeparkering på gatumark och trafiksäkerhetsverkets rapport den 30januari 1984 nted utvärde- ring av försöksverksamhet med nyttoparkering

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet och rapporten avgetts av rikspolisstyrelsen. trafiksäkerhetsverket (endast betänkandet). statens planverk. länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Väs- terbottens län. Göteborgs. Lunds. Luleå. Malmö, Sollentuna. Sundby— bergs och Örebro kommuner. Hyresgästernas riksförbund. Motormännens riksförbund. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Stock— holms kommuns parkerings AB, Svenska kommunförbundet och Sveriges fastighetsägareförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden frän trafiknämn- den i Stockholms kommun. tekniska nämnden i Solna kommun och Stock- holms polisdistrikt. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttran- den från Lycksele, Skellefteå och Umeå kommuner samt Vägförvaltningen i länet.

Yttrande har dessutom inkommit från Föreningen Sveriges kommunala parkeringsbolag.

[ följande sammanställning återges yttrandena något avkortade. Yttran- dena har i möjligaste mån delats upp i ett boendeparkerings- och ett nyttoparkeringsavsnitt.

1 Boendeparkering

Tru/iksiikerltetsverket: Tratiksäkcrhetsverket delar utredningens upp- fattning att kommunerna själva skall få avgöra om så kallad boendeparke- ring skall införas inom kommunen. Vidare är verket i allt väsentligt över- ens med vad utredningen anför under överväganden och förslag (sidan 70 ff) om exempelvis att andra lösningar än boendeparkering kan tillämpas (sidan 81) att boendeparkering egentligen endast bör bli aktuell i centrala områden med äldre tät bebyggelse (sidan 80) samt att det normalt torde vara bäst att låta boende och andra, som har intresse av att parkera i området. att konkurrera om tillgängliga platser (sidan 84).

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85: 14 33

Enligt trafiksäkerhetsverkets uppfattning är likheterna mellan nyttopar- kering och boendeparkering större än skillnaderna. Den största likheten är att i båda fallen krävs en individuell behovsprövning och att ett eventuellt tillstånd förknippas med ett antal villkor för parkeringen. Detta talar enligt verkets mening för att både nyttoparkering och boendeparkering bör be- handlas enligt 1595 vägtrafikkungörelsen (1972: 603) (VTK) som undantag från lokala trafikföreskrifter.

'I'rafiksäkerhetsverket anser att boendeparkerare och andra som vill parkera sitt fordon i vanlig ordning bör få konkurrera om tillgängliga platser. Häri ligger att en avvägning måste ske mellan det antal boendepar- keringstillstånd som meddelas och det parkeringsbehov som i övrigt före- ligger. Ett sådant system innebär att ett boendeparkeringstillständ inte automatiskt ger rätt till en parkeringsplats. Enligt verkets mening skall det heller inte vara möjligt att på gata. som upplåtits för allmänt begagnande. eller på allmän plats som avsatts för allmänt parkeringsändamål. reservera parkeringsplatser för vissa kommuninnevånare. Om behov uppkommer av att endast låta vissa boende parkera på vissa parkeringsplatser anser verket att detaljplaneändringar skall göras på sätt utredningen beskrivit under avsnittet platsreservation (sidan 83).

Statens planverk: Verket delar tomtparkeringsutredningens uppfattning att möjligheter bör ges kommunerna att underlätta parkering på gatumark för boende inom ett visst område.

Enligt planverkets bedömning ger föreslagna ändringar av lagar och förordningar kommunerna erforderligt handlingsutrymme för att i varje enskilt fall välja bästa form för reglering av boendeparkering resp. nytto- parkering.

Införande av bostadsparkering på gatumark och av nyttoparkering mås- te föregås av en allsidig bedömning av de positiva effekterna på de boendes parkeringssituation, på tomtmarkens utnyttjande för lek och utevistelse samt på begränsning av bilanvändning för arbetsresor ställda mot de nega- tim effekterna på de berörda gatornas gatumiljö. trafiksäkerhet och fram- komlighet.

Om utredningens förslag till lagändringar genomförs bör därför enligt planverkets mening allmänna råd utarbetas som bl. a. klargör hur en utvär- dering lämpligen kan ske och hur parkeringsregleringen kan utformas.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ansluter sig till tomtpar- keringsutredningens bedömning att försöksverksamheten med boendepar- kering gett så positiva erfarenheter att den bör permanentas.

Länsstyrelsen tillstyrker i huvudsakliga delar den föreslagna utform- ningen av parkeringssystemen. Vissa frågor har länsstyrelsen funnit skäl att närmare kommentera.

Som tomtparkeringsutredningen slagit fast bör bostadsparkering i första hand ske på tomtmark. Länsstyrelsen understryker vikten av. att boende- parkering på gatumark endast kommer i fråga inom sådana bebyggelseom-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 14 ' 34

råden där tillgången på garageplatser eller andra lämpliga parkeringsplatser utanför gatumark är otillräckliga. att systemet utformas så att efterfrågan på tomtparkering upprätthålls och att kommunernas parkeringsnormer inte påverkas. '

I likhet med trafiknämnderna i Stockholms och Solna kommuner anser länsstyrelsen att boendeparkeringssystemet bör uppfattas som en undan- tagsföreteelse.

På de av trafiknämnden i Stockholm angivna skälen bör boendeparke- ringen enligt länsstyrelsens mening utformas som undantag från lokala trafikföreskrifter. (Vad trafiknämnden i Stockholm anfört återges nedan.)

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker tomtparkeringsutredningens förslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen har uttömmande och insiktsfullt belyst och analyserat de utvalda kommunernas försöksverk- samheter. De konsekvenser som belysts för pendling. miljö. tomtmarks- parkering, avgiftssystem m.m. motiverar väl föreslagna författningsänd- ringar. Länsstyrelsen konstaterar att de spörsmål som utredningen söker en lösning på huvudsakligen är att finna i större tätorters centrala bebyg- gelse med dåliga förutsättningar för tomtmarksparkering.

Utredningen uttalar den uppfattningen att principen om bostadsparke- ring på tomtmark bör gälla som huvudregel och att boendeparkeringen bör införas endast där tillgången är klart otillräcklig och inte kan avhjälpas inorn överskådlig tid. Detta synsätt är enligt länsstyrelsens mening funda- mentalt.

Där brist råder på parkeringsplatser är det inte sällan fråga just om intrång på allmän platsmark. som i stadsplan åsyftats utgöra park eller plantering. ] sådana fall bör det understrykas att förändringen till parke- ringsytor i regel bör avgöras genom planändring och inte genom ställnings- taganden i gatukontor eller trafiknämnd. Länsstyrelsen vill i detta sam- manhang —- då försöksverksamheterna uppenbarligen har varit en fråga för enbart dessa tekniska organ - därför starkt understryka vikten av att ifrågavarande planering skeri samråd med byggnadsnämnden. Nämndens ansvar och insikteri markanvändningsfrägorna. såväl övergripande som i detalj beträffande bebyggelse. bevarande. trafik m.m. är av obestridlig betydelse i också nu utredda sektorsavseenden.

Göteborgs kommun: Förslaget till ändrad lagstiftning för att möjliggöra en permanentning av pågående försöksverksamhet med boendeparkering på gatumark innebär att kommunen får de ramar och den flexibilitet som erfordras för att lösa parkeringsfrågorna på ett tillfredsställande sätt. Lag- förSIaget tillstyrks.

Lunds kommun tillstyrker förslaget till boendeparkering. Luleå kommun anför att boendeparkering med långtidsparkering på gatan kan vålla problem vintertid i kommunen.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85: 14 35

Lycksele kommun har inte några större problem med parkering på gatu- mark men tillstyrker författningsändringen som ger kommunerna denna rätt att bestämma om parkeringsfrågorna.

Den främsta målsättningen bör vara. om möjlighet finns. att ändra stads— planen så att vissa delar av allmän platsmark ändras till specialområden för parkering.

Kommunstyrelsen i Malmö kommun har utan eget yttrande sänt in utlåtanden som styrelsen inhämtat från byggnadsnämnden. fastighets- nämnden och gatunämnden. Fastighetsnämnden har i princip inget att erinra mot förslaget. Byggnadsnämnden anför bl.a.: Sammanfattningsvis finner byggnadsnämnden att det framlagda förslaget till ändrad lagstiftning för boendeparkering är positivt och att det är angeläget att detförverkligas. Byggnadsnämnden tillstyrker därför förslaget. Gatunämnden anför bl. a.: Att i befintligt gatunät ge väghållaren möjlighet att prioritera parke- ring för de boende måste anses vara en betydligt smidigare och mer lättillämpad form av boendeparkering än att parkeringsplatser överförs till specialområden. som i parkeringsbolagets regi hyrs ut till de boende. Under alla förhållanden är det inte lämpligt att gå via specialområde då det gäller parkeringsplatser i körbanan. Det kan också vara tveksamt att tillämpa detta system avseende parkeringsplatser omedelbart intill en kör- bana. Erfarenheter från Rörsjöstaden pekar mot vissa problem. Därför anser gatunämnden att det nu framlagda förslaget är mycket lämpligt och föreslår att kommunen i sitt yttrande tillstyrker det.

Gatukontoret i Skellefteå kommun finner förslaget till boendeparkering vara motiverat och föreslår tillstyrkan utan erinran.

Solna kommun: Gemensamt för allmänna lokala trafikföreskrifter är att dessa skall tillkännages genom skyltsättning så att trafikanter som berörs upplyses vid parkeringstillfället och på den plats som det gäller.

Av detta följer. att begränsningar som föranleds av den av tomtparke- ringsutredningen föreslagna lokala trafikföreskriften om boendeparkering skulle medföra en omfattande och komplicerad skyltsättning ute i kom- munen. På de platser där boendeparkering tillåts måste nämligen på sär- skilt sätt anges vem som har rätt att parkera på andra villkor än vad som normalt gäller.

En jämförelse av nyttoparkering och boendeparkering som undantag från allmänt gällande parkeringsföreskrifter uppvisar så stora likheter med individuell behovsprövning och till parkeringstillstånden särskilt knutna villkor, att dessa bör behandlas enligt 1595 i vägtrafikkungörelsen (VTK) och inte utformas som en generell lokal trafikföreskrift.

Mot förslaget att med lokal trafikföreskrift införa boendeparkering talar även att dispensformen är att hänföra till undantagsverksamhet. Normalt skall parkeringsbehovet tillgodoses på tomtmark. vilket också utredningen påpekar. och inte tillgripas innan andra parkeringslösningar prövats. Av l59å VTK bör därför framgå att viss restriktivitet skall gälla för dispens- formerna.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 14 ' 36

Sollentuna kommun : Systemet med boendeparkering bör inte genomfö- ras på i utredningen föreslaget sätt. För en kommun inom en så intimt samverkande region som Stockholmsregionen ter sig boendeparkeringen som orättvis. då den innebär att man gynnar boende i främst Stockholms innerstad. som redan genom läget på sin bostad bör bli betraktade som gynnade. Man missgynnar dem som inte lyckats få ett centralt boende utan tvingas pendla till sina arbeten i innerstaden med hänvisning till de i innerstaden väl utbyggda kollektiva förbindelserna.

På detta sätt vältrar Stockholm över bekymren på den omkringliggande regionen med otillräcklig pendeltågstraiik med låg resstandard och — jäm— fört med innerstaden — glesa eller mycket glesa förbindelser.

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas att ca 70% av de arbe- tande i innerstaden reser kollektivt till och från arbetet. Om boendeparke- ring införs allmänt ledcr detta till att fler arbetande får stora svårigheter att resa till och från sin arbetsplats. då man kan förutsätta att de som bor väl till kollektiva färdmedel redan utnyttjar dessa.

Det är således i en storstadsregion inte rimligt att en kommun ensidigt. utan att ta hänsyn till övriga kommuner, får besluta om boendeparkering. Här bör beslutanderätten tillkomma t. ex. länsstyrelsen.

Sundbybergs kommun: Kommunen har inte något att erinra mot genom- förd utvärdering och förslag med anledning härav.

Kommunen har tidigare hemställt att tomtparkeringsutredningen även bör överväga vilka åtgärder som kan vidtas i syfte att tillgodose kommu- nernas behov av att — där trafikförhållandena på platsen så medger —- till enskild under viss tid upplåta visst bestämt gatumarksområde för parke- ringsändamål. Denna fråga är för Sundbybergs del oerhört viktig då den är en del i hela lösningen av kommunens problem med parkering. l tättbe- byggda storstadsområden med stadsplanebestämmelser byggda på ett tomträttsinstitut där den allmänna marken börjar vid hUSllV uppstår stora svårigheter att lösa parkeringsfrågorna på ett tillfredsställande sätt. Därför vill kommunen ånyo starkt poängtera att även denna fråga bör ges sin lösning i detta sammanhang.

Trafiknämnden i Stockholms kommun: Trafiknämnden får inledningsvis med tillfredsställelse konstatera att det nu föreligger förslag som syftar till att ge kommunerna lagligt stöd för införande av boende- och nyttoparke- ring samtidigt som nämnden vill framhålla det angelägna i att det fortsatta lagstiftningsarbetet bedrivs med skyndsamhct.

Trafiknämnden delar tomtparkeringsutredningens uppfattning att kom- munerna skall få avgöra om boendeparkering skall införas i kommunen. och nämnden är i allt väsentligt överens med vad utredningen anför bort- sett från den teknik som föreslås att boendeparkeringen i huvudsak skall regleras genom lokala trafikföreskrifter.

Det anges i förslaget. att skälen för boendeparkeringens reglering genom lokal trafikföreskrift är dels att sådan reglering är nödvändig om vissa

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 14 37

platser skall kunna reserveras för de boende dels ock att det är lämpligt att ge reglerna föreskrifts form eftersom boendeparkering i de större städerna kommer att kunna ses mer som en regel än som ett undantag.

Trafiknämnden är av den uppfattningen. att boendeparkering på gatu- mark främst lämpar sig för centrala områden med tät äldre bebyggelse. I sådana stadskärnor råder regelmässigt brist på parkeringsutryrnme vilket till stor del beror på en hög besöksparkeringsfrekvens. Det är därför angeläget att det tillgängliga utrymmet utnyttjas så effektivt som möjligt och detta förhållande talar starkt emot att parkeringsplatser uteslutande reserveras för de inom området boende.

Det torde vidare förhålla sig så. att boendeparkering på gatumark även fortsättningsvis skall betraktas" som ett undantag som skall tillgripas när andra uppställningsmöjligheter icke med rimliga resursinsatser kan tillska- pas. Eftersom parkeringsutrymmen enligt vad som ovan anförts icke bör reserveras uteslutande för de boende kommer de lokala trafikföreskrif- terna som innehåller boendeparkeringsregler att gälla endast en förhållan- devis liten del av det totala antalet trafikanter som utnyttjar kommunens gatunät. Detta förhållande i förening med att lokala trafikföreskrifter en- dast bör innehålla regler av allmän giltighet talar för att boendeparkerings- reglerna icke skall ges formen av lokal trafikföreskrift. '

Då trafiknämnden. även med det förslag som tomtparkeringsutredning- en lagt. ändå måste fatta individuella behörighetsbeslut synes ej heller några administrativa fördelar kunna vinnas med det föreslagna systemet i förhållande till förfaringssättet vid en traditionell dispensgivning. Det torde dessutom förhålla sig så att det är lättare att underrätta en boendeparkera- re om de regler han har att iaktta i en särskild meddelad dispens än genom generellt utfärdade lokala trafikföreskrifter.

Trafiknämnden är vidare av den uppfattningen. att likheterna mellan boendeparkering och nyttoparkering är påfallande stora. Detta förhållande talar för att de olika parkeringsformerna behandlas på ett likartat sätt. Den metodik med undantag enligt 15955 vägtrafikkungörelsen som trafiksäker- hetsverket anvisat angående förfaringssättet vid meddelande av nyttopar- keringstillstånd bör med enkla kompletteringar av de av verket föreslagna författningsändringarna kunna tillämpas även på boendeparkeringsinstitu- tet.

Örebro kommun: Kommunen instämmer helt i tomtparkeringsutredning- ens slutbetänkande vilket i korthet innebär att kommunerna själva får avgöra om boendeparkering skall införas och hur parkeringssystemet i så fall närmare skall utformas. De genomförda försöken med boendeparke- ring i de fem försökskommunerna synes väl styrka slutbetänkandets ställ- ningstagande. Dessutom innebär förslaget att besluten flyttas närmare de människor som blir berörda. en utveckling som hälsas mcd tillfredsställel- se. och som bör eftersträvas inom så många samhällssektorer som möjligt.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 14 38

Hyresgästernas riksförbund: I likhet med utredningen anser förbundet att principen om bostadsparkering på tomtmark fortfarande bör gälla som huvudregel. '

Boendeparkering bör endast införas där tillgången på garageplatser eller andra lämpliga tomtparkeringsplatser är klan otillräcklig och denna brist inte bedöms kunna avhjälpas inom överskådlig tid. Kommunerna bör i samråd med de boende och deras organisation själva avgöra om och var boendeparkering skall införas inom kommunen och hur parkeringssyste- met skall utformas närmare.

Hyresgästernas riksförbund har inget att erinra mot de förslag till änd- ringar i gällande rätt som utredningen föreslår i syfte att ge kommunerna möjlighet att införa boendeparkering på gatumark.

Motormännens riksförbund: I fråga om tillämpningen vill M fästa upp- märksamheten på att avsikten är att bereda boende inom aktuella områden speciella förmåner. Härav följer att systemet med boendeparkering defini- tivt inte skall införas om man kan konstatera att de boende är tillfreds med redan gällande parkeringsbestämmelser.

NTF: Det finns ett legitimt behov för de boende att ha möjlighet att ha sina bilar uppställda i anslutning till bostaden _utan att vara tvungna att fiytta dem varje dag. Om antalet uppställningsplatser på tomtmark eller motsvarande inte är tillräckligt måste de boende beredas möjlighet att ha sina bilar uppställda på gatumark. NTF anser det riktigt att kommunerna ges den formella behörigheten att besluta om s.k. boendeparkering och att kommunerna själva skall avgöra hur parkeringssystemet skall utformas.

Stockholms kommuns parkerings AB: Enligt bolagets uppfattning bör boendeparkering på gatumark komma till användning i sådana områden där tomtmarksparkering inte kan erbjudas inom rimligt gångavstånd och där denna brist inte kan lösas inom överskådlig tid.

Boendeparkering på gata får således ej försvåra kommunens möjligheter att hävda byggnadslagstiftningens bestämmelser att anordna parkering. I annat fall uppstår en risk att ansvaret för parkeringens anordnande över- flyttas till kommunen. Eftersom fastigheternas livslängd är lång blir även i sådant fall svårt att vid ändrad efterfrågebild tillgodose en ökad efterfrågan på parkeringsplatser. Om inga nya parkeringsanläggningar kommer att byggas kan gatuparkering komma att behöva tillgripas i en utsträckning att den till slut icke räcker till. Detta kan medföra allvarliga rubbningar i fastigheternas och näringslivets verksamhet och funktioner.

Vad beträffar boendeparkering på gatumark vill parkeringsbolaget slutli- gen uttrycka sin tillfredsställelse att beslutanderätten om hur parkeringen skall anordnas helt skall ankomma på kommunen.

Svenska kommunförbundet: Med hänsyn till att möjligheter saknas till en utbyggnad av tomtparkeringar i sådan omfattning att dessa kan ersätta gatumarksparkeringen för boende anser styrelsen att boendeparkering är

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 14 39

ett realistiskt alternativ. Behov torde kunna föreligga inte enbart i storstä- derna utan även lokalt i medelstora och mindre tätorter.

Om boendeparkeringen skall kunna leda till minskat bilanvändande mås- te en låg taxa användas för boende och en högre för besökare. Styrelsen tillstyrker därför att taxorna differentieras. Avgiftsuttag nattetid kan i enstaka fall vara motiverat och bör således tillåtas.

Utredningen anser att regleringen av boendeparkering bör ske genom lokala trafikföreskrifter snarare än genom att individuella undantag från trafikföreskrifter meddelas. Detta kan vara riktigt i större tätorter med betydande behov av boendeparkering. På orter med blott lokala behov av boendeparkering kan emellertid individuella undantag vara enklare att använda. Båda typerna av reglering bör därför vara tillåtna.

Sveriges fastighetsägarejörbund: Förbundet tillstyrker utredningens förslag till ändringar i vägtrafikkungörelsen (19721603) och i lagen (1957: 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m.

Utredningen framhåller (s. 73) att det inte är realistiskt att bygga ut parkeringsmöjligheterna på tomtmark så att de förslår för dagens bilpark. Detta skulle medföra mycket höga kostnader och vara en betydligt större påfrestning på miljön i många äldre bebyggelseområden än vad en något så när kontrollerad bostadsparkering på gatumark innebär.

Förbundet är av samma uppfattning och vill särskilt peka på. att i samband med det stora förnyelseprogram av bebyggelsen som regeringen tagit initiativ till ("ROT-programmet") är det av mycket stor betydelse för möjligheten att genomföra en förnyelse att boendeparkeringen kan lösas på annat sätt än genom tomtmarksparkering. Förbundet anser att gatuparke- ring är ett bra alternativ.

Föreningen Sveriges kommunala parkeringsbolag' Målsättningen och huvudprincipen måste. enligt föreningens uppfattning. vara att bostadspar- kering skall ske på tomtmark (kvartersmark). Kan sådan parkering erbju- das inom rimligt gångavstånd från bostaden. bör systemet med boendepar- kering på gatumark inte tillämpas. Boendeparkering på gata kan i annat fall bli en både lättvindig och ekonomiskt sett lockande "lösning" av ett svårt stadsbyggnadsproblem utan en klar planmässig målsättning. Vissa områ- den i berörda kommuner där boendeparkering på gata införts på försök. inrymmer erforderligt antal bilplatser på "tomtmark" inom gångavstånd. varför boendeparkering på gata ej borde införts. Där det ej råder brist på bilplatser för bostadsparkering på tomtmark inom av byggnadsnämnden angivet rimligt gångavstånd. där uppställningstiden ej är begränsad och där kostnaden är normal. finns sålunda inget behov av boendeparkering på gata.

Enligt föreningens åsikt bör således boendeparkering på gatumark ut- nyttjas mycket restriktivt och endast tillämpas där kommunen efter en grundlig utredning visar att tomtmarksparkering inom rimligt gångavstånd

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85 : 14 40

är otillräcklig och där denna brist bedöms inte kunna lösas inom överskåd- lig tid. Systemet kommer i annat fall att ur såväl planmässiga som ekono- miska synpunkter undergräva byggnadslagstiftningens målsättning om tra- fiksäkra och miljövänliga lösningar. Boendeparkering på gata kommer dessutom att avsevärt försvåra kommunens möjligheter att hävda fastig- hetsägarnas skyldighet att anordna parkering enligt byggnadsstadgans 53% 3 mom., (och enligt PBL:s nya regler), vilket även utredningsmannen framhåller. och i stället kommer denna skyldighet att överflyttas på kom— munen med därav följande konsekvenser för stadsplan och ekonomi. Detta förhindrar emellertid inte att nuvarande gatumark. som ej längre utnyttjas för rörlig trafik. genom stadsplaneändring eller framtida lagändring (t. ex. PBL) ges status som tomtmark (exempel finns bl.a. i Malmö) varefter kommunen kan disponera marken för parkering utan de hinder som nuva- rande lagstiftning skapar.

2 Nyttoparkering

Statens planverk: Verket stöder också trafiksäkerhetsverkets bedöm- ning att försöksverksamheten med nyttoparkering kan avslutas och att kommunerna bör ges möjligheter att generellt tillämpa systemet med nyt- tokort.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ansluter sig till trafiksä- kerhetsverkets bedömning att försöksverksamheten med nyttoparkering gett så positiva erfarenheter att systemet nu bör permanentas.

Länsstyrelsen instämmer i TSV:s bedömning att ett alltför frikostigt meddelande av nyttokort kan medföra olägenheter för andra trafikantgrup- per. Nyttoparkering föreslås. till skillnad från boendeparkering, kunna användas även för sträckor där parkeringsförbud råder enligt lokal trafik- föreskrift. Om nyttokorten blir för många kan systemet med nyttoparke- ringen även komma att motverka sitt eget syfte samt medföra behov av ytterligare trafikreglerande åtgärder, exempelvis stoppförbud på sträckor där det råder parkeringsförbud. Omfattande dispenser från parkeringsför- bud torde också. såsom TSV framhåller. minska respekten för regleringar i allmänhet och det aktuella förbudet i synnerhet.

Mot bakgrund härav finner länsstyrelsen den föreslagna utformningen av bestämmelserna om nyttoparkering i 25 första stycket KAL och 1605 andra stycket VTK vara alltför vidsträckt och kan komma att medföra en alltför generös bedömning. Bestämmelserna bör enligt länsstyrelsens me- ning utformas mer restriktivt och om möjligt också mer precist ange vem som skall kunna anses som nyttoparkerare.

TSV föreslår i 25 andra stycket KAL att möjlighet ges att föreskriva undantag från avgiftsplikten om det är motiverat av administrativa eller praktiska skäl. TSV har inte närmare motiverat denna vidsträckta möjlig-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 14 4l

het till sådana undantag som skttlle kunna komma att uppfattas som orätt- visa av bilisterna.

Såsom länsstyrelsen tolkat förslaget skall beslut om nyttoparkering inte kunna överklagas av enskild sökande. Som skäl härför har 'l'SV angett att detär kommunens bedömning som skall gälla. Länsstyrelsen finner inte att det föreligger skäl att frånkänna enskild sökande besvärsrätt. Beslut av trafiknämnd om lokal trafikföreskrift eller undantag därifrån kan enligt gällande bestämmelser överklagas av enskild även om kommunen själv meddelat den lokala tralikföreskriften. Beslut angående boendeparkering skall också kunna överklagas av enskild sökande enligt tomtparkerings- utredningens förslag.

l den pågående försöksverksamheten med nyttoparkering har förhållan- devis många besvär anförts hos länsstyrelsen över vägrade tillstånd. Även om bestämmelserna om nyttoparkering utformas mer restriktivt torde en permanentning av försöksverksamheten medföra att besvärsärendena to- talt sett kommer att öka. Denna ökning torde tillsammans med en ökning av antalet besvär över beslut om boendeparkering för länsstyrelsens del innebära att länsstyrelsen måste tillföras minst lika mycket resurser som nyligen sparats in genom överföring av vissa trafikärenden till andra be- slutsinstanser.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker med nedan nämnda modifiering de förslag som trafiksäkerhetsverket framlagt.

l trafiksäkerhetsverkets utvärdering anges under rubriken "samråd" att tomtparkeringsutredningen lämnat vissa synpunkter på trafiksäkerhetsver- kets förslag till författningsändringar. Länsstyrelsen delar den uppfattning som tomtparkeringsutrcdningen på detta sätt framfört.

De föreslagna ändringarna i författningarna måste naturligtvis anpassas efter varandra.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen har intet att erinra mot traliksäkerhetsverkets utvärdering av nyttoparkeringar och förslagen till författningsändringar.

Lunds kommun: Kommunen tillstyrker förslaget till nyttoparkering. Er- farenheterna av den hittillsvarande försöksverksamheten i Lund har utvi- sat att ett stort behov av nyttoparkering föreligger i gator med parkerings- förbud. i första band inom stadskärnan. De olägenheter som kan uppkom- ma vid nyttoparkering i sådana gator är. att de fordon för vilka parkerings- förbudet inrättats. exempelvis distributionsfordon. kan bli hindrade och tvingas till dubbelparkering. Detta ärinte acceptabelt i stadskärnans trånga gatunät. Detta problem bör dock gå att bemästra genom återhållsamhet i meddelandet av nyttokort. Vidare kan den tillåtna uppställningstiden för fordon med nyttokort göras kortare på gator med parkeringsförbud än på gator eller parkeringsplatser med tidsbegränsad parkering. Vidare kan distributionstralikens behov av angöringsutrymme i parkeringsförbjudna gator tillgodoses genom anordnande av lastzoner. samtidigt som nyttokor- ten inte berättigar till uppställning i sådana zoner.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85: 14 ' ' 42

Luleå kommun: Det finns anledning att förändra lagstiftningen så att det i centrumområden går att tillämpa olika regler för nyttotrafik och övrig trafik. Den erfarenhet vi har i Luleå är att bestämmelserna om avgiftsbe- läggning har för vår del visat sig lösa detta problem. l en kommun av Luleås storlek kan ifrågasättas om ett nyttokort för upp-ställning på plats där parkeringsförbud råder verkligen är lämpligt. Sannolikt skulle ett nyt- tokort utdelas frikostigare än nu använda dispenser.

Kommunstyrelsen i Malmö har gett in fastighets- och gatunämndernas utlåtanden utan eget yttrande.

Fastighetsnämnden har inte något att erinra i sak mot införande av nyttoparkeringsbestämmelser. Införandet av nyttokort kan vara ett smi- digt sätt att underlätta berörda personers verksamhet. En viss restriktivitet ide lokala bestämmelserna är dock enligt nämndens mening nödvändig för att bibehålla framkomligheten framför allt för kollektivtrafik och distribu- tionstraftk. l gatunämnden i Malmö har man hitintills i stället för nyttokort tillämpat ett system som innebär att de som har behov av sådan parkering — och man kan inte förneka att det finns behov därav — begär s.k. muntligt tillstånd vid varje tillfälle. Vederbörande ringer till trafiköver- vakningsenheten på Hjulhamnsgatan och får om så är möjligt och befogat erforderligt tillstånd. Vid samma tillfälle anvisas då vederbörande var uppställningen skall ske i närheten av den begärda platsen — en anvisning som försöker begränsa olägenheter för andra trafikanter i görligaste mån. Antalet muntliga tillstånd som på det här sättet beviljas dagligen växlar kring något tiotal. Det är klart att det är till förfång för näringslivet att behöva begära tillstånd vid varje enskilt tillfälle och det innebär också att kommunen går miste om de intäkter som nyttokortet kan medföra. Å andra sidan förhindrar systemet effektivt missbruk. Om man skall införa nytto- kort så är det enligt gatunämndens mening lämpligt att begränsa tillstånden till att avse de delar av gatorna där parkering är tillåten. och tillstånden skall således innebära en rätt att stå längre tid än vad som annars är medgivet.

Under hänvisning till vad ovan anförts får gatunämnden tillstyrka att boendeparkering möjliggörs på gatumark och att nyttokort. om systemet införs. begränsas till att avse platser där parkering är tillåten.

Skellefteå kommun tillstyrker trafiksäkerhetsverkets förslag utan erin- ran.

Solna kommun: Tekniska nämnden har I983-l l-l4— 15. 5253. tillstyrkt trafiksäkerhetsverkets förslag att kommunerna skall ges möjlighet att sär- behandla nyttoverksamhet och boende i parkeringssammanhang.

Sollentuna kommun: Vad gäller nyttokortet är situationen en annan (än beträffande boendeparkeringen). Här är det besökande till den service som endast innerstaden kan erbjuda som bli:-" lidande av det föreslagna syste- met. Då dessa besök har sin topp vid tidpunkter när nyttotrafiken är liten bör det föreslagna nyttokortssystemet inte vålla nämnvärd olägenhet för

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 14 43

de i regionen utanför innerstaden boende. Möjligen borde ett regionalt gällande nyttokort övervägas då kommungränserna inte utgör gräns för företagares verksamhetsområden.

Sundbybergs kommun: Systemet med nyttoparkering kan godtas. dock bör även regionalt gällande kort övervägas.

Trafiknämnden i Stockholms kommun: I enlighet med trafiksäkerhets- verket finner trafiknämnden att systemet med nyttoparkeringstillstånd är en nödvändighet för att ett stort antal funktioner i samhället skall kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt.

Den metod trafiksäkerhetsverket anvisat för lagreglering av nyttopar- kcringssystemet bygger på individuell dispensgivning och är direkt anpass- bar på det försök som sedan år 1980 bedrivits i Stockholms kommun. Trafiknämnden tillstyrker därför med nedan angivna reservationer verkets förslag till erforderliga författningsändringar.

Trafiksäkerhetsverket föreslår genom ändring av 1705 VTK en begräns- ning av möjligheterna att föra talan mot kommunens beslut. Verket har icke angivit några närmare skäl för att begränsa fullföljdsmöjligheten. och enligt nämndens uppfattning innebär regeln ett väsentligt avsteg från svensk rättstradition. Under den försöksverksamhet som bedrivits i Stock- holms kommun har det visat sig, att frågan om erhållande av nyttoparke- ringstillstånd har stor betydelse för flertalet sökande och att" beslut om avslag på en sådan framställning ofta uppfattas som synnerligen ogynn- samt. För undvikande av misstankar om godtyckligt meddelade beslut är det angeläget att möjligheten till anförande av besvär bibehålls och för detta synsätt talar även allmänna rättssäkerhetsskäl.

Enligt trafiknämndens uppfattning bör i den föreslagna ändringen av 1605 VTK intas någon form av restriktivitetsregel som styr en alltför liberal tillståndsgivning.

Umeå kommun: I Umeå erhålls. om särskilda skäl föreligger. dispens från p-förbud när bilen används som ”arbetsredskap". Tillfällig dispens ges av trafiknämnden och kan ske utan skrivelser. Generell dispens utfär- das förutom till handikappade endast till distriktssköterskor. Kommunala fordon har avgiftsbefrielse enligt beslut i kommunfullmäktige.

Det nuvarande systemet fungerar bra och dess omfattning är ringa. Det finns i dag inget att vinna ur kommunal synpunkt med ett införande av nyttokort. snarare en ökad administration. För parkeringskunder däremot bortfaller problemet med växelpengar och besväret att kontakta trafik- nämnden.

Om ett framtida behov av nyttokort uppstår anser kontoret att "Sundby- bergsmodellen" är att föredra. dvs. nyttokorten gäller inte på p-förbuds- sträckor. Då undviks problem för varubilar och trafiksäkerheten och fram- komligheten äventyras inte.

NTF: För att serviceverksamheten. som är viktig för samhället och för den enskilde. skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt måste tran-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/8S:14 ' 44

sportsystemct i våra tätorter medge rimliga möjligheter till parkering av bilar. som används i sådan verksamhet. Den s. k. nyttoparkeringen är ett sätt att söka lösa problemen.

Utvärdering av försöksverksamheten redovisar kommunernas inställ- ning till systemet med nyttoparkering och erfarenheterna är enligt trafiksä- kerhetsverkets sammanställning positiva. Även när det gäller nyttoparke— ring anser NTF det riktigt att kommunerna ges formell möjlighet att införa sådan och att kommunerna själva skall bestämma vilken typ av system som skall tillämpas.

Med hänsyn till trafiksäkerhetsaspekter bör man enligt NTF se restrik- tivt på nyttokortet och dess användning. Man bör måhända därutöver också ifrågasätta om inte användningen av nyttokort måste begränsas i vissa uttalade restriktioner där annars trafiksäkerheten skulle äventyras.

Svmrska kommumfr'irhrmdct: Beträffande trafiksäkerhetsverkets förslag till nyttoparkeringsreglcring delar styrelsen verkets uppfattning att nytto- korten fyllcr en funktion och att försöksverksamheten visat så positiva erfarenheter att systemet med nyttokort bör permanentas.

Såväl tomtparkeringsutredningen som trafiksäkerhetsverket föreslår författningsändringar för att respektive regleringstyper skall kunna genom- föras. Med hänsyn till att förslagen delvis rör samma paragrafer måste en sammanjämkning ske. Styrelsen tillstyrker dock i sak förslagen med un- dantag av den av TSV föreslagna besvärsbestämmelsen i l70å VTK. Nuvarande regel om förvaltningsbesvär enligt lagen om trafiknämnd bör bibehållas.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 14