Prop. 1984/85:161

om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m.m.

Prop. 1984/85: 161 .

Regeringens proposition 1984/ 85 : 161

om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m. m.;

beslutad den 21 mars 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME ANDERS THUNBORG

Sammanfattning av CESAM-kommitténs principbetänkande (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket

Utredningsuppdraget

Enligt våra direktiv (Dir 1982141) har våra huvuduppgifter varit att — pröva förutsättningarna för en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten, belysa konse— kvenserna av en sådan samordning och ange principerna för hur den bör komma till stånd,

— överväga hur den samordningsuppgift avseende den kommunala och kyrkliga beredskapsplanläggningen som ankommer på riksnämnden för kommunal beredskap bör anordnas i framtiden samt — studera möjligheterna att för en krigssituation säkerställa och utnyttja den alarmeringsfunktion som SOS Alarmering AB med dess länsalar- meringscentraler upprätthåller.

Genom tilläggsdirektiv (Dir 1983: ll) har vi fått i uppdrag att fortsätta en översyn av utbildningen av brandpersonal och personal inom sotningsvä- sendet som tidigare börjat i annan ordning.

Bakgrund och utgångspunkter m. m.

Samhällets fredstida räddningstjänst består av s.k. allmän räddnings— tjänst och olika former av s.k. särskild räddningstjänst. Den allmänna räddningstjänsten. som omfattar ingripanden vid brand. oljeutfiöde. ras. översvämning eller annat nödläge. är på lokal nivå en uppgift för kommu- nerna. På regional nivå har länsstyrelserna ett ansvar för att leda. samord- na och se till den allmänna räddningstjänsten. Central tillsynsmyndighet är statens brandnämnd.

Den särskilda räddningstjänsten innefattar fjällräddning. sjöräddning, flygräddning och räddningstjänst vid olyckor i atomanläggning. Lednings- ansvaret för den särskilda räddningstjänsten är uppdelat på flera statliga myndigheter. När det gäller fjällräddningen åvilar ansvaret rikspolisstyrel- sen. Sjöfartsverket har ansvar för sjöräddningen medan luftfartsverket har ansvar för fiygräddningen. Ansvaret för räddningstjänst vid olyckor i atomanläggningar åvilar länsstyrelserna i län med sådana anläggningar. Utöver de här nämnda myndigheterna finns ett flertal andra myndigheter och organ som har uppgifter inom fredsräddningstjänsten och den skade- förebyggande verksamheten.

Statens strålskyddsinstitut har att samordna beredskapsplaneringen av

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85:161 45

skyddsåtgärder mot atomolyckor och därvid vara rådgivande organ åt länsstyrelserna.

När det gäller skadeförebyggande åtgärder mot olyckor finns på central nivå flera myndigheter med tillsynsuppgifter. För ärenden som rör explo- siva och brandfarliga varor är sprängämnesinspektionen central förvalt- ningsmyndighet.

Med civilförsvar avses verksamhet för att i krig eller vid krigsfara skydda befolkningen och egendom mot skada av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Civilförsvarsstyrelsen utövar under regeringen den centrala ledningen av civilförsvaret och är central förvalt— ningsmyndighet för civilförsvaret. På regional nivå handhas civilförsvars— uppgifterna av civilbefälhavarna och länsstyrelserna. Länsstyrelserna sva— rar också för en stor del av det fredstida förberedelsearbetet för den lokala nivån. Visst ansvar för förberedelsearbetet för den lokala nivån ligger på kommunerna.

Det åligger kommun och landstingskommun att i fredstid vidta förbere- delser (kommunal beredskapsplanering) för att kommunen och landstings- kommunen i krig skall kunna fullgöra vissa för totalförsvaret viktiga verk- samheter. På central nivå har riksnämnden för kommunal beredskap vissa samordningsuppgifter rörande denna beredskapsplanering.

Vid prövningen av frågan om att bilda en gemensam central myndighet för fredsräddningstjänsten och eivilförsvarsverksamheten är räddnings- tjänstkommitténs förslag om den framtida inriktningen av fredsräddnings- tjänsten i slutbetänkandet (SOU l983z77) Effektiv räddningstjänst, och l982 års totalförsvarsbeslut (FöU l98l/82: l8. rskr l981/82:374) om civil- försvaret. av grundläggande betydelse.

Enligt räddningstjänstkommitte'n har samhället blivit allt sårbarare. Det främsta medlet för att minska olyckorna och skadorna är enligt räddnings- tjänstkommitte'n att öka samarbetet och samverkan mellan de olika rädd- ningstjänstorganen och att öka samordningen av den förebyggande verk- samheten. I detta sammanhang framhåller räddningstjänstkommittén vik- ten av att civilförsvarets resurser i full utsträckning kan användas i freds- räddningstjänsten. Enligt räddningstjänstkommittén krävs ökade centrala insatser för samordningen av räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten samt för forskning. utveckling och erfarenhetsåterföring.

Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av civilförsvars- verksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsarbete i fred som hänger samman med detta. Vidare skall enligt beslutet brandväsendets personal undantas från tjänstgöring inom försvarsmakten i krig och pla- ceras inom civilförsvaret om inte synnerliga skäl talar mot detta. I för- svarsbeslutet ställs ökade krav på handlingsberedskap hos ansvariga led- ningsorgan och ökad mobiliserings- och insatsberedskap för civilförsvarets krigsorganisation.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 161 46

Ett nytt centralt verk — räddningsverket

Vi föreslår att nuvarande civilförsvarsstyrelsen. statens brandnämnd. sprängämnesinspektionen och riksnämnden för kommunal beredskap av- vecklas och att en ny central myndighet byggs upp. Myndigheten bör heta räddningsverket och lokaliseras till Karlstad. Till verket bör även knytas den samordningsfunktion avseende beredskapsplaneringen mot kärnkraft- olyekor som i dag ligger på strålskyddsinstitutet. Vi föreslår också —- i likhet med räddningstjänstkommittén — att Sjöfartsverkets uppgifter avse- ende land— och sjötransporter av farligt gods förs över till det nya verket.

Skälen för våra förslag är i huvudsak följande. Genom riksdagens beslut att kommunerna skall överta ansvaret för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsarbete i fred som hänger samman med detta kommer det att finnas en lokal civilförsvarsmyndighet. kommunerna, som är verksam redan i fred. En lokal civilförsvarsmyndighet som är verksam i fred har tidigare saknats. Till följd av beslutet kommer ansvaret för den allmänna räddningstjänsten. civilförsvaret och den kommunala beredskapsplaneringen att sammanfalla på den lokala nivån. Med hänsyn till sambandet mellan verksamheterna kommer det förberedande arbetet avseende fredsräddningstjänsten. civil- försvaret och den kommunala beredskapsplaneringen i stor utsträckning att bedrivas integrerat hos kommunerna. Den planläggningsvana som finns inom den fredstida räddningstjänsten liksom den omfattande erfarenheten av att genomföra räddningsinsatser kommer att spela en stor roll i plan- läggningsarbetet för krigssituationen. Ur kommunernas synvinkel be- dömer vi det därför vara otillfredsställande att ha att göra med olika centrala myndigheter som kan ha olika syn på civilförsvars- och rädd- ningstjänstfrågorna.

På regional nivå finns redan ett samordnat ansvar. Detta åvilar länssty- relserna. Även ur länsstyrelsernas synvinkel bör det vara en väsentlig fördel med en gemensam. samordnad central ledning.

Även för att uppfylla kraven på att kunna använda civilförsvarets re- surser i fredsräddningstjänsten är det en påtaglig fördel med en gemensam central ledning.

Mot bakgrund av likheterna mellan fredsräddningstjänsten och civilför- svaret och med beaktande av att dessa verksamheter är starkt beroende av annan kommunal och landstingskommunal verksamhet bör det enligt vår mening gå att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster genom att samordna ledningen centralt. Ett stort antal funktioner kan då integreras till fördel för både fredsräddningstjänsten, civilförsvaret och den kommu— nala beredskapsplaneringen. Samordningsvinsterna är särskilt stora på utbildningssidan. Andra väsentliga områden där det är möjligt att uppnå vinster är planläggning. det skadeförebyggande omrädet. information. forskning och utveckling samt administration och samlokalisering.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 161 47

Räddningstjänstkommittén påvisar i sitt slutbetänkande den splittring som föreligger av ansvaret för de skadeförebyggande åtgärderna i samhäl- let och de olägenheter som är förenade därmed. Kommittén föreslår därför att räddningsverket får en samordnande funktion för skadeförebyggande åtgärder och att de uppgifter avseende land- och sjötransporter av farligt gods som ligger på sjöfartsverket förs över till det nya verket. Vi instäm- mer i räddningstjänstkommitténs förslag.

För att minska splittringen på central nivå av ansvaret för skadeförebyg- gande åtgärder förcslår vi att sprängämnesinspektionen samordnas med räddningsverket. Förordningen (l961:658) om brandfarliga varor är att se som ett komplement till den allmänna brand- och byggnadslagstiftningen. Det främsta syftet med förordningen är att motverka att det uppstår fara för brand vid hantering av brandfarliga varor. Uppgiften att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna ligger främst på brandchefen. Mot denna bakgrund blir det en stark och naturlig anknytning mellan sprängämnesin- spektionen och det nya verket. Genom att knyta sprängämnesinspektio- nens verksamhet till det nya verket minskar splittringen av det centrala ansvaret för de skadeförebyggande åtgärderna och de kommunala brand- försvarens kontaktpunkter. Det skadeförebyggande arbetet kan centralt bedrivas med en väsentligt ökad helhetssyn samt med en ökad kapacitet till följd av att kompetensen blir bredare och att möjligheter finns till att integrera arbetet. Genom att föra över samordningsfunktionen avseende ärenden om land- och sjötransporter av farligt gods till det nya verket blir det ett samband mellan verket och sprängämnesinspektionens verksamhet även när det gäller tillsynen enligt förordningen (1949: 3.41) om explosiva varor.

Statens strålskyddsinstitut har att samordna beredskapsplaneringen av skyddsåtgärder mot atomolyckor och därvid vara rådgivande organ åt länsstyrelserna. Frågor rörande planläggning för räddningsinsatser i såväl fred som krig kommer att bli en viktig uppgift för räddningsverket. inom civilförsvaret sker en beredskapsplanering mot verkningarna av s. k. AC- stridsmedel. Denna planläggning skiljer sig inte på avgörande sätt från planläggningen av bcredskapsåtgärder mot kärnkraftolyckor. Med hänsyn till detta och till att strålskyddsinstitutet i grunden inte är ett räddnings- tjänstorgan anser vi att samordningsuppgiften bör föras över till det nya verket. Detta berör inte institutets uppgift som rådgivande fackmyndighet vare sig när det gäller beredskapsplaneringen eller i en olyckssituation.

Vi har övervägt att till räddningsverket också organisatoriskt knyta ledningen på central nivå för de olika särskilda räddningstjänstgrenarna. Med hänsyn till bl.a. att räddningstjänsten hos dessa myndigheter i all- mänhet inte är den egentliga huvuduppgiften och att räddningstjänsten blivit en integrerad del i myndighetens övriga verksamhet har vi avvisat tanken på en sådan samordning.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 161 48

Verkets uppgifter

Huvudfunktioner Verket bör enligt våra förslag ha följande huvudfunktioner.

— Tillsynsfunktion avseende den allmänna räddningstjänsten. — Ledningsfunktion avseende civilförsvaret. — Samordningsfunktion avseende fredsräddningstjänsten och civil försva— ret samt den kommunala och kyrkliga beredskapsplaneringen. — Samordningsansvar för beredskapsplaneringen i frågor om skydds åt- gärder mot atomolyckor. — Tillsynsansvar för ärenden rörande explosiva och brandfarliga varor.

När det gäller verkets uppgifter avseende fredsräddningstjänsten utgår vi från räddningstjänstkommitténs förslag. Räddningstjänstkommittén fö- reslår att räddningsverket får ansvar för 1) planering av räddningstjänstens organisation och materielanskaffning så att olika organ kan samarbeta effektivt, 2) planering och ledning av utbildning. 3) tillsyn och samordning genom utbyte av erfarenheter samt 4) reglering av vissa ersättningsfrågor.

Räddningstjänstkommitténs förslag innebär en vidgning och en förskjut- ning av den centrala nivåns uppgifter. Ökad tyngd läggs på uppgiften att vara samordnande organ för samhällets olika räddningstjänstgrenar och för den skadeförebyggande verksamheten. Vidare får forsknings- och utveck- lingsarbetet samt erfarenhetsåterföringen en mera framskjuten plats.

När det gäller civilförsvaret är l982 års totalförsvarsbeslut styrande för det nya verkets ledningsroll. Beslutet innebär inte någon förändring av civilförsvarets uppgifter som sådana. Däremot innebär beslutet en föränd- ring av ansvarsfördelningen mellan de olika nivåerna inom civilförsvaret. Denna förändring påverkar till en del även den centrala myndighetens roll avseende det fredstida förberedelsearbetet.

Enligt statsmakternas riktlinjer (prop. l980/8l:8(), KU 1980/81: 13. rskr 1980/81: 149) för ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati skall en strävan vara att göra samspelet mellan statliga och kommunala organ så enkelt som möjligt. De statliga organen bör företrädesvis genom allmänna råd och annan vägledning underlätta för kommunerna att fullgöra sina uppgifter.

Dessa riktlinjer måste enligt vår mening vara styrande för verkets förhål- lande till kommunerna både när det gäller fredsräddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten.

Samtidigt skall konstateras att civilförsvaret i motsats till fredsrädd- ningstjänsten — oaktat kommunerna skall överta ansvaret för ledningen av civilförsvaret på lokal nivå i krig och det planläggningsarbete i fred som hänger samman med detta — även i fortsättningen är en statlig angelägen- het och att därför i princip alla kostnader för civilförsvaret skall betalas av

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 161 49

staten. Staten har det övergripande ledningsansvaret i krig och kommer att ha detta även i fortsättningen. Detta fordrar tillsynsåtgärder från central och regional nivå. Det nya verket bör därför kunna meddela föreskrifter för kommunerna med avseende på civilförsvarsverksamheten. Strävan skall dock vara att så långt som möjligt begränsa förekomsten av föreskrif- ter. Vidare bör detaljstyrning av det regionala och lokala förberedelsearbe- tet i största möjliga utsträckning undvikas. Det centrala verkets roll bör sålunda till väsentlig del vara rådgivande och stödjande. Strävan bör vara att anpassa förhållandena till vad som i dag gäller för fredsräddningstjän- sten och den kommunala beredskapsplaneringen.

Samardningsansvarförfredsräddningstjänsten

Uppgiften att främja samordningen av samhällets fredsräddningstjänst bör bli framträdande i det nya verkets arbete. Vi föreslår att verket i förhållande till de särskilda räddningstjänstgrenarna bör ha befogenhet att utfärda föreskrifter för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser. Vi föreslår också att verket får förfoga över särskilt avsatta medel att användas t. ex. för samordning av planläggning och för vissa större övning- ar.

Planläggning

Såsom tillsynsmyndighet för den allmänna räddningstjänsten blir det en uppgift för verket att genom rådgivning och stöd främja brandförsvarens och länsstyrelsernas planläggning för räddningstjänsten. Mot bakgrund av verkets samordningsansvar för räddningstjänsten måste stor uppmärksam- het ägnas åt samordning av planläggningen mellan den allmänna rädd- ningstjänsten och övriga delar av samhällets räddningstjänst.

Beträffande planläggningen för civilförsvaret bör denna. när kommuner- na övertar ansvaret på lokal nivå, så långt som möjligt bedrivas efter samma mönster som för fredsräddningstjänsten och den kommunala be- redskapsplaneringen. Det är viktigt för handlingsberedskapen att planlägg- ningen inte kommer att styras centralt genom omfattande. detaljerade föreskrifter. Verket bör främst ha rollen som rådgivande och stödjande organ. En uppgift blir därvid att utarbeta s.k. grundsyner och operativa riktlinjer för verksamheten samt att ange de beredskapskrav som skall uppfyllas genom planläggningen. Med hänsyn till de speciella krav som krigsförhållandena ställer är det nödvändigt att i vissa hänseenden styra planläggningen genom föreskrifter. Detta bör företrädesvis avse planlägg- ning av sådan verksamhet som i en krigssituation måste kunna bedrivas- med enhetlig inriktning på alla nivåer.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 161 50

Utbildning

För att fortsätta översynen av utbildningen av brandpersonal och perso- nal inom sotningsväsendet har vi tillsatt en särskild arbetsgrupp. Arbets- gruppens överväganden och förslag redovisas i rapporten (Ds Fö l984: 1) Utbildning för räddningstjänst och sotningsväsende.

Enligt arbetsgruppens förslag skall kompetensutbildning vara ett krav för både hel- och deltidsanställd räddningstjänstpersonal. Utbildning för räddningstjänst i fred och krig föreslås ske integrerat och i första hand genomföras vid civilförsvarsstyrelsens utbildnings- och förrådsanläggning- ar (CUFA). Även för personal inom sotningsväsendet föreslår arbetsgrup- pen att kompetensutbildning skall vara obligatorisk. Den bör utformas för att tillgodose utvecklingen mot ökade inslag av energihushållning.

Vi delar arbetsgruppens bedömningar och föreslår att utbildningen av brandpersonal inom sotningsväsendet utformas på det sätt som arbets- gruppen angett.

Övning och materielhantering

I 1982 års totalförsvarsbeslut ställs ökade krav på civilförsvarets organi- sation att möta verkningarna av överraskande angrepp och på att åstad- komma en stark samhällsanknytning av civilförsvaret.

För fredsräddningstjänsten är det ett starkt krav att kunna ingripa med samhällets samlade personella och materiella resurser, när detta behövs.

Vi har studerat möjligheterna att tillgodose de nya kraven genom att flytta uppgifter inom civilförsvaret från den centrala nivån till kommuner- na. Vi har därvid inriktat oss på den övningsverksamhet som bedrivs centralt och materielhanteringen.

Vi föreslår att övningsverksamheten vid CUFA successivt avvecklas och att den i stället bedrivs lokalt av kommunerna med biträde av länssty- relserna. Av vår utredning framgår att det är fullt möjligt att lokalt genom- föra övningar utan att kvaliteten försämras. Lokalt bedrivna övningar leder till höjd beredskap för såväl civilförsvaret som fredsräddningstjän- sten. Genom att föra över övningsverksamheten uppkommer också bespa- ringar. Vi föreslår att civilförsvarsstyrelsen får i uppdrag att inleda decen- traliseringen — för att sedan fullföljas av räddningsverket — efter den prioritering som styrelsen finner lämplig.

Vi ser många fördelar med att även föra över ansvaret för förrådshåll- ning. vård, tillsyn och underhåll av civilförsvarets materiel till kommuner- na och att kommunerna får utnyttja materielen för angelägna ändamål i fred. Härigenom får räddningstjänsten möjligheter att direkt förfoga över materiel som behövs som beredskap för större olyckor. Enligt vår bedöm- ning innebär ett överförande också samhällsekonomiska vinster. Vi ser det angeläget att det kapital som civilförsvaret bundit i sin materiel kommer till

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 161 51

nytta i fredsverksamheten i stället för att materielen kasseras utan att ha använts. Genom ett samutnyttjande kan omsättningen periodiseras på ett bättre sätt än för närvarande. Vidare kommer civilförsvaret att få en modernare materielstock. Detta ökar i sin tur kommunernas intresse för att använda materielen i fred. En ökad användning av civilförsvarsmaterielen inom kommunerna i förening med en samordnad anskaffning mellan stat och kommun leder till en mer enhetlig materielstock.

Våra undersökningar visar att kommunerna är positiva till att överta ansvaret och att kommunerna i stort har kompetens och resurser för uppgiften.

De utredningar som vi gjort är emellertid inte så utförliga att de kan bilda underlag för ett fullständigt förslag av oss. Enligt vår mening är det nöd- vändigt att ta fram ett bättre ekonomiskt underlag innan man säkert kan bedöma hur kostnadsfördelningen bör vara mellan staten och kommuner- na. Denna fråga beror till stor del på hur man bedömer värdet av att använda och förslita civilförsvarsmaterielen i fred.

Vi föreslår att beslut fattas om att fortsätta och fullständiga påbörjade utredningar om materielhanteringen. Enligt vår mening bör regeringen tillkalla en särskild arbetsgrupp med representanter för civilförsvarsstyrel- sen. statens brandnämnd, Svenska kommunförbundet och Landstingsför- bundet för denna utredning.

Redan nu kan emellertid som ett första steg all s.k. akut- och förstärk- ningsmateriel föras över till kommunerna. Härigenom kan nuvarande ma- terielhanteringsresurser vid civilförsvarsstyrelsen reduceras. Vi föreslår att regeringen i uppdrag till civilförsvarsstyrelsen lämnar närmare riktlinjer för överlämnandet av akut- och förstärkningsmaterielen.

Förebyggande åtgärder

Det skadeförebyggande arbetet blir en väsentlig del av verkets uppgifter. Inom ramen för tillsynsfunktionen avseende den allmänna räddningstjän- sten bör det åligga verket att biträda myndigheter, organ och enskilda avseende förebyggande åtgärder mot brand. Tillsynsfunktionen avseende explosiva och brandfarliga varor har som syfte att minska riskerna för olyckor vid hantering av sådana varor. Även de frågor rörande transport av farligt gods som vi föreslår skall föras över till verket är av skadeföre- byggande karaktär. En väsentlig del av civilförsvarets fredstida arbete avser skadeförebyggande åtgärder.

För att minska sårbarheten i samhället är det viktigt att myndigheterna vid samhällsplaneringen beaktar behovet av förebyggande åtgärder mot olyckor och civilförsvarets krav. Vi föreslår därför att räddningsverket centralt bör verka för att räddningstjänstens och civilförsvarets intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen.

I enlighet med räddningstjänstkommittén föreslår vi att verket får en

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 161

'I! IJ

samordnande funktion för skadeförebyggande åtgärder. Mot bakgrund av verkets ställning som centralt expertorgan för all samhällets räddnings- tjänst är den samordnande funktionen för skadeförebyggande åtgärder en naturlig del i verkets uppgifter. Samordningsuppgiften för de olika grenar- na av samhällets räddningstjänst ger verket en god överblick över hela räddningstjänstområdet och därmed möjligheter att påverka inriktningen av det förebyggande arbetet.

Enligt vår mening bör verket leda produktionen av skyddsrum samt anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. Några skäl har inte framkommit som enligt vår mening motiverar en ändring av uppgiftsfördel- ningen mellan de olika nivåerna inom civilförsvarets organisation. Vi avvi- sar den tanke som den s.k. Hpg 5-kommittén för fram i sitt principbetän- kande (Ds Fö198315) Strukturförändringar och samordning om att föra över produktionen av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation från kommunerna till fortifikationsförvaltningen.

Forskning och utveckling

Forsknings- och utvecklingsarbetet har en grundläggande betydelse för strävandena att utveckla räddningstjänsten i fred och krig och de förebyg- gande åtgärderna. Vi föreslår att verket får en stark forsknings— och ut- vecklingsfunktion. Detta är nödvändigt för att verket skall kunna fylla sin samordningsroll och sin rådgivande funktion.

Vi avser inte med våra förslag att ändra förutsättningarna för det arbete rörande forskning och utveckling som Styrelsen för svensk brandforskning (Brandforsk) bedriver. Brandforsks verksamhet är enligt vår mening bety- delsefull och bör understödjas.

Information

Vi föreslår i likhet med räddningstjänstkommittén att räddningsverket bör ha ett övergripande samordningsansvar för informationen till allmän- heten om olycksrisker. hur man förebygger dessa samt hur man handlar när en olycka inträffat. Verkets roll som expert- och samordningsorgan för all samhällets räddningstjänst innebär att verket också behöver förmedla mer allmän information till berörda myndigheter m.fl. Verket måste också verka för upplysning om säkerhetspolitiken och om civilförsvarets upp- gifter i totalförsvaret. Räddningsverket bör i informationsarbetet nära sam- verka med andra organisationer och organ som bedriver sådant arbete.

Organisationens huvuddrag

Räddningsverket måste få en sådan utformning att det kan bidra till att förverkliga de nya målen inom sitt verksamhetsområde. Till detta kommer

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 161 53

att arbetet på den centrala nivån måste anpassas till de pågående struktu- rella förändringarna inom civilförsvaret, .där kommunernas vidgade roll är det väsentligaste inslaget.

Organisationen måste bygga på principen om en långt gående integration av freds- och krigsräddningstjänsten och ordnas så att samordningsvin- stema av detta även i praktiken kan realiseras.

Vi föreslår att verksamheten resursmässigt delas in i två program, nämli— gen räddningstjänst och förebyggande skydd. Programindelningen syftar främst till att underlätta för statsmakterna att ta ställning till målen för verksamheterna.

Vi ställer upp följande fem sakområden för verket. — Planläggning, organisation och beredskap. — Materiel.

— Utbildning m.m.

— Stadsplanering och byggande m.m.

— Administration.

Vi bedömer att funktionerna produktionssamordning. forskning och ut- veckling, internationella kontakter samt information och massmediakon- takter blir väsentliga stödområden för verket. Vi föreslår därför att dessa funktioner organisatoriskt bildar sekretariat, direkt underställda verkets ledning. Ett särskilt sekretariat för samordning med andra myndigheter bör också bildas och får som huvuduppgift att vara kansli åt rådet för rädd- ningstjänst.

Mot bakgrund av de farhågor som finns för att verket kan komma att fångas in i påträngande, akuta fredsräddningstjänstfrågor till förfång för civilförsvarets beredskap föreslår vi att organisatoriska åtgärder vidtas så att räddningstjänstens krigsduglighet bevakas särskilt.

För att underlätta integrationen mellan fredsräddningstjänsten och civil- försvaret föreslår vi att verksamheten finansieras från en gemensam ram som anges i samband med totalförsvarsbesluten. Vi föreslår vidare att försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE-systemet) bör tillämpas med de modifieringar som behövs för att det skall passa det nya verket.

Enligt vår bedömning bör det nya verket ha en lekmannastyrelse med sju eller åtta särskilt utsedda ledamöter. Med hänsyn till verkets uppgifter finns det ett starkt behov av medborgerlig insyn i verksamheten. Detta behov bör tillgodoses genom att parlamentariskt utsedda ledamöter ingår i styrelsen. Med hänsyn till verkets omfattande samordningsuppgifter kan det vara motiverat att företrädare för myndigheter och organ. som är direkt berörda av verkets arbete, ingår i styrelsen. För att styrelsen inte skall bli alltför stor anser vi att representationen bör begränsas till en representant för primärkommunerna och en representant för landstingskommunerna.

Inflytande i verkets arbete för övriga berörda myndigheter och organ får tillgodoses genom att dessa är representerade i de råd som vi föreslår att verket skall bygga upp, nämligen ett

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 161 54

— råd för samordning av räddningstjänst m. m., — råd för samordning av förebyggande åtgärder, — råd för utbildning, — råd för beredskap mot kärnkraftolyckor. — råd för samordning av kommunala beredskapsfrågor.

Ekonomiska bedömningar och förslag till dimensionering av räddningsver- ket

Vi föreslår att räddningsverkets centrala del i Karlstad får en personal- ram om 215 årsarbetskrafter. Detta innebär en minskning av personalvoly- men med ca 40 årsarbetskrafter jämfört med nuvarande antal anställda hos de myndigheter som organisatoriskt berörs av samordningen. Minskningen i personalvolymen är en följd av de rationaliseringsvinsfer som uppkom- mer genom samordningen när det gäller administrationen (16 årsarbets- krafter) och den sakmässiga verksamheten. En viss del av minskningen beror också på att verket får en delvis annan roll när det gäller civilför- svarsverksamheten jämfört med den civilförsvarsstyrelsen har i dag.

Genom att föra över ansvaret för övningsverksamheten från CUFA till kommunerna görs besparingar för staten, vilka vi beräknar till ca 9 milj. kr. per år. För att kunna bedriva övningarna lokalt krävs investeringar under en femårsperiod. på sammanlagt ca 15 milj. kr.

Vi bedömer att utbildningsreformen medför en årlig kostnadsökning om ca 16 milj. kr.. varav 5milj.kr. avser staten och ll milj. kr. kommunerna. Sammanlagt innebär våra förslag en årlig kostnadsbesparing för staten på ca l6 milj. kr. Om man beaktar de ökade kommunala kostnaderna blir den samhällsekonomiska besparingen ca 5 milj. kr. Vi bedömer att besparingar- na är möjliga att realisera inom en femårsperiod från det beslut fattats om att bilda verket.

Genomförandefrågor

Den omorganisation som ett nytt verk innebär kommer att leda till problem i verksamheten under ett övergångsskede. Problemen hör främst samman med omlokaliseringen och den kompetensprofrl som vi anser nödvändig för verket. Därtill kommer minst lika viktiga genomförande- problem av personalsocial och personaladministrativ karaktär.

Verkets uppgifter innebär att grundstommen av verkets personal bör ha kompetens avseende en rad fackområden inom räddningstjänsten och den skadeförebyggande verksamheten. Vi konstaterar att de myndigheter på fredsräddningstjänstsidan som organisatoriskt påverkas av våra förslag i dag har en personal som väl motsvarar de kompetenskrav vi angett. Dessa myndigheter ligger emellertid inte i Karlstad. Vi måste utgå från att inte all denna personal flyttar dit. vilket innebär att viss kompetens. erfarenhet

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85:161 55

och kontinuitet går förlorad. En komplikation är dessutom det mindre personalbehov totalt sett som följer av våra förslag.

Vi bedömer att dessa svårigheter kan bemästras. En förutsättning för detta är dock att förberedelsearbetet börjar inom de berörda myndigheter- na och i samarbete mellan dem så snart beslut om verksbildningen förelig- ger. Resurser bör avdelas för att utbilda nuvarande personal inför det nya verkets uppgifter. Ett utrymme för nyrekrytering bör också skapas inför det nya verkets tillkomst. Ansvaret härför bör ligga på civilförsvarsstyrel- sen.

Vi bedömer att övergångsproblemen blir störst för sprängämnesinspek- tionen. Problemen bedömer vi kan lösas genom ett successivt överfö- rande. Sprängämnesinspektionens verksamhet bör visserligen formellt och administrativt inordnas i det nya verket från och med genomförandetid- punkten, men samlokaliseringen i Karlstad bör kunna anstå ett par år.

Vi föreslår att genomförandetidpunkten för det nya verket bestäms till den ljuli 1986. I anslutning till verkets bildande bör det vara möjligt att börja den integrerade utbildningen. Utbildningsreformen bör vara genom- förd senast den ljuli 1988.

Innan verket bildas bör det vara möjligt att dels överlämna akut- och förstärkningsmateriel till kommunerna. dels driva viss övningsverksamhet lokalt.

I omedelbar anslutning till beslut om att bilda verket bör en organisa- tionskommitte' tillkallas med uppgift att — föreslå slutlig organisation och instruktion för det nya verket samt

erforderliga författningsändringar.

— efter regeringens beslut genomföra organisationsförändringen samt — genomföra förändringarna avseende utbildningen av personalen inom brandväsendet och sotningsväsendet.

Personalfrågorna måste ägnas stor omsorg. Det är nödvändigt för med- arbetarnas skull, men det är också en förutsättning för att myndighetsom- bildningen skall kunna ske med minsta möjliga effektivitetsförlust. Vi föreslår att en särskild arbetsgrupp inrättas som sätts samman av de personaladministrativa cheferna i de berörda myndigheterna. Till gruppen bör knytas expertis från statens arbetsmarknadsnämnd. Gruppen bör börja sitt arbete så snart som möjligt och få särskilda medel till sitt förfogande.

Effekter på regional nivå

Våra förslag innebär en förskjutning av verksamheten från central till regional och lokal nivå.

Genom att kommunerna övertar en stor del av civilförsvarsplanläggning- en från länsstyrelserna minskar länsstyrelsernas direkta planläggnings- uppgifter. Länsstyrelserna kommer emellertid även i fortsättningen att ha en viktig roll i planläggningsarbetet. Det ankommer på länsstyrelserna att

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 161 56

under verket utöva den direkta statliga ledningen, samordningen samt kontrollen av planläggningen. En viktig uppgift för länsstyrelserna blir att stödja kommunerna och förse dem med underlag för planläggningen. Prov- planläggningskommittén betonar i sitt betänkande (Ds Fö 1983: 10) Kom- munerna och civilförsvaret behovet av att länsstyrelserna stöder kommu- nerna under det första planläggningsskedet.

Vårt förslag om decentraliserad övningsverksamhet från C UFA till kom— munerna ger även länsstyrelserna ökade uppgifter. Vi föreslår att 39 öv- ningsledare och lärare vid CUFA tillförs länsstyrelserna. På sikt kan dock ske en reducering av motsvarande antal tjänster vid länsstyrelserna. Redu- ceringen får emellertid inte genomföras förrän det första planläggningsske- det i kommunerna slutförts. Vårt förslag gör det alltså möjligt att temporärt förstärka länsstyrelserna utan ökade kostnader för staten. På längre sikt kan en besparing motsvarande 39 årsarbetskrafter göras.

SOS Alarmering AB under beredskap och i krig

Av de tjänster som SOS Alarmering AB (SOSAB) med dess länsalarme- ringscentraler utför har vi funnit att alarmeringen över telefonnumret 90000 är så inarbetad i allmänhetens medvetande att den bör behållas under högsta beredskap och i krig. Länsalarmeringscentralernas övriga funktioner bedömer vi inte så viktiga från totalförsvarssynpunkt att det är motiverat att avsätta resurser för att trygga dem.

För inkommande larm och för den utgående trafiken litar länsalarme- ringscentralerna i huvudsak till televerkets allmänna förbindelsenät. Tele- förbindclser är alltid känsliga i krig från sårbarhetssynpunkt. På grund av främst sårbarheten avvisar vi tanken på att driva länsalarmeringscentra— lerna under högsta beredskap och i krig. Ett annat skäl för detta är att länsalarmeringscentralerna inte passar in i totalförsvarets organisations- och ledningssystem.

Vi föreslår i stället att ett decentraliserat alarmeringssystem införs som innebär att 90000-samtalen direkt kopplas till företrädesvis kommunernas civilförsvarsstaber. Genom ett sådant system sprids alarmeringen till ett stort antal mottagningscentraler, vilket är en stor fördel från sårbarhets- synpunkt. Vidare innebär det en lämplig'anpassning av alarmeringsverk- samheten till totalförsvarets organisations- och ledningssystem.

Omkopplingen av 90000-samtalen måste förberedas i fred. Med den nuvarande teletekniska utrustningen är detta komplicerat. Däremot kan omkopplingen ske förhållandevis enkelt om den görs i samband med att den nya tekniken (AXE-systemet) införs. Vi föreslår därför att omkopp- lingen sker vid införandet av den nya tekniken.

Även om länsalarmeringscentralerna enligt våra förslag inte bör drivas vid högsta beredskap eller i krig bör den resurs som larmoperatörerna utgör i största möjliga utsträckning tas till vara för tjänstgöring inom

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 161 57

civilförsvaret. Placeringen får avgöras efter omständigheterna. Larmche- ferna vid länsalarmeringscentralerna bör lämpligen krigsplaceras på sam- bandssidan i länsstyrelsernas krigsorganisation.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 161 58

Sammanfattning av rapport från CESAM: s arbetsgrupp för brand- försvarsutbildning (Ds Fö 1984: 1) Utbildning för räddningstjänst och sotningsväsende

Vår uppgift har varit att se över utbildningen i allmän räddningstjänst och utbildningen för personal inom sotningsväsendet. Vi lägger. när det gäller utbildningen inom båda dessa verksamhetsområden. fram princip- förslag till hur den bör läggas upp. Vi anser att den detaljerade utformning- en av utbildningen för olika personalgrupper bör utformas av det kom- mande räddningsverket. berörda utbildningsmyndigheter samt den myn- dighet som får ansvaret för sotningsväsendet.

Vi har i vårt arbete med utbildningen inom räddningstjänsten utgått från att den bör integreras med utbildningen för räddningstjänsten i krig. Här- igenom kan redan befintliga resurser när det gäller anläggningar och mate- riel m.m. utnyttjas. Samtidigt kan räddningstjänstens i krig behov av personal tillgodoses med utbildade personer som även i fredstid arbetar med räddningstjänst. I våra överväganden om utbildningen av personal inom sotningsväsendet har vi utgått ifrån att verksamheten inom yrkesom- rådet kommer att utvecklas mot ökade inslag av energihushållning.

Vi föreslår beträffande utbildningen inom räddningstjänsten att kompe- tensutbildning skall vara ett krav för både hel- och deltidsanställd brand- personal. Den heltidsanställde brandmannen får efter tre veckors grundut- bildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och efter ett års heltidstjänstgöring i räddningstjänst vid egen kår gå igenom en femton veckor lång kompetensutbildning. I denna utbildning ingår en vecka som ger kompetens för placering som gruppchef i civilförsvarets krigsorganisa- tion.

Efter fem års heltidstjänstgöring i räddningstjänst vid kommunalt eller statligt brandförsvar kan brandmannen gå igenom en tio veckor lång brandförmansutbildning som leder fram till en brandförmansexamen och som ger kompetens som utryckningsledare. Den som önskar gå vidare och bli högre befäl kan. efter att ha erhållit erfarenhet som befäl under ett år och ha gått igenom en utbildning omfattande tre veckor i förebyggande brandförsvar, Förebyggande l, antas till brandmästarutbildning. Denna utbildning är 15 veckor lång. Däri ingår bl.a. tre veckor som ger kompe- tens som plutonchef i civilförsvarets krigsorganisation. Utbildningen leder fram till brandmästarexamen med kompetens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefter gå igenom en utbildning i förebyggande brand- försvar om nio veckor, Förebyggande II. och får då kompetens att ansvara för förebyggande brandförsvar. Han kan också gå igenom en förvaltnings- utbildning om tio veckor och får då kompetens som administratör. Den

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 161 59

brandmästare som går igenom både Förebyggande II och Förvaltningsut- bildningen blir kompetent att inneha tjänst som brandchef och vice brand- chefi vissa kommuner.

Vi föreslår att brandingenjörsutbildningen skall anordnas som en fyra- årig teknisk högskoleutbildning. Utbildningen inleds med två perioder om 40 resp. 30 veckor vid teknisk högskola med en mellanliggande period om tio veckor med handledd praktisk brandmannautbildning. Efter den sista perioden vid teknisk högskola följer ytterligare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefter skall den blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsteknik om 30 veckor följt av en ny praktikperiod om 20 veckor. Denna praktik skall anpassas till vilket val av inriktning som görs för det sista året i utbildningen. Det ena av de alternativ vi föreslår innebär utbildning i räddningstjänstteknik, kommunal förvaltning m.m. och innehåller dessutom fem veckors utbildning för de behov räddnings— tjänsten i krig ställer. Utbildningen leder fram till en brandingenjörsexa- men som ger kompetens som brandchef och som chef för bl. a. civilförs- varsstab. Det andra alternativet inriktas mot industrins och försäkrings- branschens m. fl. behov.

Den deltidsanställde brandmannen inleder, liksom den heltidsanställde brandmannen, sin utbildning med en grundutbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning. Den föreslås bli en vecka lång. Därefter följer en kompetensutbildning om tre eller fyra veckor. Flertalet, de som skall bli gruppchefer i civilförsvarets krigsorganisation, får fyra veckors utbildning. Efter tjänstgöring som brandman på deltid i minst tre år kan den deltidsan- ställde brandmannen antas till en utbildning till brandförman på deltid om fem veckor. Kompetensutbildningen av deltidsanställda brandmän före- slås ske med civilförsvarsplikt.

Den integrerade utbildningen i räddningstjänst föreslås i första hand ske vid civilförsvarets utbildnings- och förrådsanläggningar. Det bör ankomma på det kommande räddningsverket att detaljplanera var enskilda utbild- ningar bör förläggas. Våra förslag om utbildning inom räddningstjänsten föreslås bli finansierade genom omfördelning av resurser inom den sam- lade räddningstjänsten.

Den grundläggande kompetensutbildningen inom sotningsväsendet, ut— bildning till skorstensfejare, föreslår vi skall ske som gymnasial lärlingsut- bildning under tre år. Lärlingen erhåller under de två första åren utbildning i allmänteoretiska ämnen i gymnasieskolan eller i kommunal vuxenutbild- ning jämsides med yrkesarbete i det sotningsdistrikt där lärlingen är an- ställd. Under vart och ett av de tre åren skall den blivande skorstensfejaren dessutom få en fem veckor lång yrkesspecifik utbildning vid en central utbildningsenhet. Kompetensutbildningen skall vara obligatorisk. Den som efter den grundläggande kompetensutbildningen tjänstgjort som skor- stensfejare i sotningsdistrikt under minst ett år kan antas till utbildning till tekniker. Denna utbildning omfattar tio veckor och genomförs som block-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85: 161 60

undervisning, där varje block kan läsas i ett sammanhang eller i viss ordning vart och ett för sig med mellanliggande yrkesverksamhet. Den som gått igenom utbildningen till tekniker och varit verksam i sotningsdistrikt i minst ett år kan antas till utbildningen till skorstensfejarmästare. Även denna utbildning föreslås ske i block och omfatta totalt 15 veckor. I alla utbildningarna motiveras utbildningstidens längd av att energihushållning— en kommer att bli av allt större betydelse inom yrkesområdet.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 161 61

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissytt- randen över CESAM-kommitténs betänkande (Ds F ö 1984: 2) Rädd- ningsverket och rapporten (Ds F 6 1984: 1) Utbildning för rädd- ningstjänst och sotningsväsende

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen, överbefälhavaren, fortitikationsförvaltningcn. försvarets forsknings- anstalt. civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd. överstyrelsen för eko- nomiskt försvar. försvarets rationaliseringsinstitut. riksnämnden för kom- munal beredskap. socialstyrelsen, televerket, statens järnvägar, trafiksä- kerhetsverket. sjöfartsverket, luftfartsverket, generaltullstyrelsen. statens naturvårdsverk. statens strålskyddsinstitut. arbetsmarknadsstyrelsen. ar- betarskyddsstyrelsen, sprängämnesinspektionen. statens energiverk. sta- tens kärnkraftinspektion, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret. riksrevisionsverket, statens arbetsmarknadsnämnd. civilbefälhavarna i Västra och Övre Norrlands civilområden, länsstyrelserna i Stockholms. Kalmar. Malmöhus. Hallands, Västmanlands och Västerbottens län. kom- mittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser. Stockholms, Älv- karleby, Flens. Linköpings. Gnosjö, Jönköpings. Växjö. Karlskrona, Malmö. Svalövs, Laholms. Göteborgs, Kungälvs. Falköpings. Kumla, Västerås. Gävle, Kramfors, Härjedalens. Umeå och Arvidsjaurs kom- muner, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundct, Svenska brand— försvarsförcningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Sveriges Ra- dio AB. Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige. Svenska arbetsgivareförening- en, Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges kemiska industrikon- tor, Svenska gasföreningen, Styrelsen för svensk brandforskning. SOS Alarmering AB, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund. Brand- männens riksförbund. Sveriges civilförsvarsförbund och Svenska brand- befälets riksförbund. Utan föregående remiss har också yttranden inkom- mit från Lunds universitet. Norrköpings kommun. rådet för kärn- kraftssäkerhet och Svenska kommunförbundets länsavdelning i Östergöt- lands län.

Centralorganisationen SACO/SR har bilagt yttranden från SACO/SR: s allmänna tjänstemannaförbund. Sveriges Civilingenjörsförbund. Sveriges Naturvetareförbund samt SACO/SR-föreningarna vid sprängämnesinspek- tionen och statens strålskyddsinstitut. Landsorganisationen har bilagt ytt- rande från Statsanställdas förbund.

Skrivelser i ärendet har vidare inkommit från länsstyrelsen i Norrbot- tens län. Lunds universitet. Svenska kommunförbundet. Jan Sjölin

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85:161 62

(Svenska kommunalarbetareförbundet), Vilhelm Sjölin (Styrelsen för svensk brandforskning) och Lars Zimmerman (Göteborg).

2 Förslaget i stort

CESAM-kommittén föreslår att civilförsvarsstyrelsen. statens brand- nämnd, sprängämnesinspektionen och riksnämnden för kommunal bered- skap avvecklas och ersätts av en ny central myndighet, räddningsverket. Kommittén föreslår att verket lokaliseras till Karlstad. Till verket föreslås bli knuten den samordningsfunktion avseende beredskapsplaneringen mot kärnkraftsolyckor som ligger på statens strålskyddsinstitut. Kommittén föreslår också att Sjöfartsverkets uppgifter avseende land- och sjötrans- porter av farligt gods förs över till det nya verket.

Remissinstanserna är med något enstaka undantag postiva till att en ny central myndighet bildas. Det anses kunna medföra avsevärda samord- ningsvinster om man samlar en så omfattande del som möjligt av uppgif- terna på central nivå inom räddningstjänsten i fred och krig samt den förebyggande verksamheten inom det nya verket. Civilförsvarsstyrelsen understryker dock värdet av att förslaget antas i sin helhet. För det fall att ombildningen sker endast delvis kan dimensionerings- och organisations- frågan komma i ett helt annat läge eftersom det föreliggande förslaget är byggt på avsevärda integrationsvinster. Malmö kommun kan inte accepte- ra ett genomförande av kommitténs förslag om inte garantier lämnas för full statlig ekonomisk kompensation för de ökade kommunala kostnader som förslagen medför. Göteborgs kommun som delar kommitténs uppfatt— ning om värdet av en samordnad central ledning för räddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten är tveksam till inrättandet av en ny statlig myn— dighet för ändamålet. Enligt kommunens mening bör det vara tillräckligt med en statlig kommitté som får till uppgift att på olika sätt förbättra samordningen. varvid kommunernas särskilda kompetens inom rädd- ningstjänsten måste tillvaratas. Norrköpings kommun anser att det etable- rade samarbetet med de aktuella myndigheterna har fungerat bra och har svårt att tro att den föreslagna sammanläggningen skulle kunna medföra några större samordningsvinster. Riksrevisionsverket anser inte att betän— kandets förslag beträffande uppgiftsfördelning samt program- och organi- sationsstruktur på ett entydigt sätt löser de problem som är förknippade med fredsräddningstjänsten och den fredstida produktionen av civilförsva- rets krigsorganisation m.m. Verket kan därför inte förorda kommitténs förslag att inrätta ett räddningsverk.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran kommit- téns förslag till uppgiftsområde och därmed vilken verksamhet som skall föras över till det nya verket. Det råder allmän anslutning till förslaget att civilförsvarsstyrelsens och statens brandnämnds verksamhet skall tillföras

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 161 63

verket. Vad gäller övrig verksamhet har olika synpunkter kommit fram under remissbehandlingen.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att kommunen skall ha det övergripande ansvaret för all på kommunen ankommande verksamhet under beredskap och krig samt att det därför är angeläget att de lokala beredskapsförberedelserna för skydd och räddning integreras med övriga lokala beredskapsförberedelser. Enligt överstyrelsens uppfattning blir räddningsverkets riktlinjer för kommunernas civilförsvarsverksamhet bara en del av ett stort antal centrala myndigheters riktlinjer. Överstyrelsen anser att kommittén inte på ett övertygande sätt har motiverat varför räddningsverket skall samordna riktlinjerna från de centrala fackmyndig- heterna och varför räddningsverket skall samordna den landstingskommu- nala beredskapen och den kyrkokommunala beredskapen. Förslaget av- styrks därför. men riksnämnden bör enligt överstyrelsens mening kunna vara administrativt knuten till räddningsverket på samma sätt som den i dag är knuten till civilförsvarsstyrelsen. Landstingsförbundet framför lik- nande synpunkter. Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att den centrala samordningsmyndigheten som institutet kommer att föreslå skall bildas avses bl.a. få till uppgift att svara för samordningen av centrala myndigheters styrning av beredskapsförberedelserna hos civilbefälha- varna, länsstyrelserna och kommunerna. Eftersom riksnämnden redan i dagsläget har denna samordningsuppgift rörande de kommunala bered- skapsförberedelserna är det institutets uppfattning att riksnämnden bör överföras till denna nya, centrala samordningsmyndighet. Riksnärnnden för kommuna! beredskap erinrar om att försvarets rationaliseringsinstitut genomför en utredning angående uppgifter och resurser för olika nivåer inom de civila delarna av totalförsvaret samt anser att beslut i frågan om riksnämndens framtida ställning inte bör tas förrän en samlad bild förelig- ger.

Ett övervägande antal remissinstanser lämnar också utan erinran eller ställer sig bakom förslaget att beredskapsplaneringen mot kärnkrafts- olyckor förs över till det nya verket. Rådet för kärnkraftssäkerhet tillägger att tillkomsten av ett räddningsverk som en ansvarsmyndighet inorn områ- det är välkommet. Genom att den samordningsuppgift som statens strål- skyddsinstitut har i dag förs över till det nya verket kommer beredskapen mot olyckor i kärnkraftverk entydigt att ingå i räddningstjänsten totalt vilket rådet finner fördelaktigt. Den komplexa ansvarsbild som f.n. råder i utbildnings- och övningsfrågor torde enligt rådet kunna elimineras i och med bildandet av det nya verket. Enligt rådets mening är ett samordnat ansvar för beredskapsplaneringen samt utbildnings- och övningsverksam- het mycket postitivt. Några instanser är tveksamma till förslaget i denna del. Statens strålskyddsr'nstitut diskuterar två alternativa lösningar. Enligt alternativ 1 har räddningsverket programansvaret och institutet en expert— roll och en tillsynsroll i vissa frågor. ] alternativ 2 delas programansvaret

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 161 64

för olika grenar av verksamheten mellan institutet och räddningsverket så att produktionsansvarig myndighet även får programansvar för sina delar av produktionen. Institutet skulle svara för programområdena strålnings- mätning och personskydd för personer i beredskapsorganisationen, forsk- ning och studier samt internationell uppföljning, åtgärdsnivåer och skydd samt analys och dokumentation av radiologiska konsekvenser av utsläpp. Räddningsverket skulle enligt alternativ 2 ha program- och produktions- ansvar för övriga programområden, t. ex. utbildning. alarmering och tele- samband. lnstitutet anser att man bör sträva efter att hålla ihop program- och produktionsansvar inom samma myndighet och dela upp ansvaret enligt alternativ 2. Detta ger enligt institutets uppfattning den bästa effekti- viteten med minsta byråkrati och till lägsta kostnad. Institutet avvisar kommitténs skäl att stora samordningsvinster kan finnas i planeringen för skydd mot kärnvapeninsatser i krigstid. Kärnvapenfallet är enligt institutet annorlunda beträffande strålningsförhållandena. hanteras med mycket läg- re skyddskrav och kan räkna med resurser som har framkommit vid mobilisering. Även länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län anser att strålskyddsinstitutet även i framtiden bör vara programmyndighet för kärnkraftsberedskapen. ' RikspolisstyreIsen. statens järnvägar. sjöfartsverket. generaltullstyrel- sen, länsstyrelsen i Stockholms lätt och Sveriges kemiska industrikontor avstyrker förslaget att Sjöfartsverkets uppgifter avseende land- och sjö- transporter av farligt gods förs över till det nya verket. Statens järnvägar (SJ) framhåller att Sjöfartsverkets huvudsakliga befattning med landtrans- porter av farligt gods är att verkets enhet för landtransporter av farligt gods har myndighetsansvar för att det finns föreskrifter om hur sådant gods skall tillförsäkras en acceptabel transponsäkerhet. med andra ord att vara transportmyndighet. Det kan enligt SJ: s mening inte vara riktigt att knyta den totala regleringen av farligt godstransporterna till en myndighet vars huvudsakliga uppgift är att vara samordningsorgan för samhällets rädd- ningsresurser och utöva tillsyn över räddningstjänstens funktion. En riktig avvägning mellan räddningstjänstens krav på farligt godstransporterna och intressegruppers. såsom producenters. transportörers. varuförmedlares och förbrukares. krav bör enligt SJ göras hos ett organ som är fristående gentemot dessa intressen. När det gäller uppgifter inom området skydd och förebyggande åtgärder mot farligt godsolyckor, anser SJ att det före- slagna räddningsverket bör utgå med sina initiativ först från de risker som gällande transportföreskrifter kan ge upphov till. Detta fråntar enligt 5]: s mening inte verket möjligheterna att komma med synpunkter på dessa föreskrifter. Det är SJ : s mening att transportmyndigheterna väl vet när samråd med företrädare för räddningstjänstens olika nivåer behöver tas. SJ framhåller vidare att enheten inte har verkat mer än ett och trekvarts år och att det måste anses vara rimligt att först låta enheten arbeta tillräckligt lång tid med avsedda förutsättningar innan man bryter upp nuvarande

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85 : l6l . 65

organisation. Generaltullstyrelsen kan inte inse värdet av att sjöfartsver- kets uppgifter avseende både land- och sjötransporter av farligt gods överförs till det föreslagna räddningsverket. Tullens kustbevakning är för sina miljöskyddsinsatser till sjöss i hög grad beroende av samarbete med expertis på sjötransporter av farligt gods. För samarbetet mellan kustbe— vakningcn och sjöfartsverket rörande åtgärder mot vattenförorening från fartyg är det enligt generaltullstyrelsen värdefullt att den samlade experti— sen angående sjösäkerhet och sjötransport av farligt gods finns inom sjö- fartsverket. Enligt styrelsens mening bör därför sektionen för farligt gods och marin miljö bli kvar i sjöfartsverket. Länsstyrelsen i Stockholms län åberopar riskdagsbeslut vari man hänvisar till den internationella anknyt- ningen. Sveriges kemiska ina'ustrikontor-Kemikontoret avråder bestämt från att enheten för transport av farligt gods inordnas i det nya räddnings- verket eftersom dessa båda myndigheter har en helt annan verksamhetsin- riktning. Enligt kemikontoret kommer tyngdpunkten hos räddningsverket naturligen att ligga på räddningstjänst, dvs. förberedelser för och genomfö- rande av räddningsinsatser efter det att en olycka har inträffat. Enhetens arbetsuppgifter är enligt kemikontoret av en helt annan karaktär. Arbetet syftar till att genom föreskrifter. information och tillsyn söka förebygga att olyckor uppstår. En sammanläggning av dessa olika myndighetsfunktioner skulle enligt kemikontorets uppfattning inte medföra några fördelar men väl innebära avsevärda risker för att dessa båda organ inte skulle fungera effektivt vad gäller det förebyggande arbetet med åtföljande konsekvenser för säkerheten. Övriga remissinstanser har ingen erinran mot kommitténs förslag i denna del.

Flertalet remissinstanser lämnar förslaget att sprängämnesinspektionens verksamhet tillförs det nya verket utan erinran. Kommittén för undersök- ning av allvarliga olyckshändelser utvecklar sin syn enligt följande. Mot bakgrund av de erfarenheter som vårt utredningsarbete har gett vill vi framhålla att det från samordningssynpunkt är angeläget att en så omfat- tande del som möjligt av uppgifterna på central nivå i räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten mot olyckor samlas inom det nya verket. När det gäller den skadeförebyggande verksamheten finns det ett flertal myndigheter som på skilda områden har sådana fUnktioner inom sina verksamheter. Alla de myndigheter som i olika omfattning har skade- förebyggande funktioner kan givetvis inte integreras i det nya verket. En avvägning måste göras. Vi anser att CESAM-kommitte'n har gjort en lämplig avvägning genom att ta med funktioner som avser förebyggande av brand och explosion.

Ett antal instanser avstyrker å andra sidan kommitténs förslag i fråga om sprängämnesinspektionen. Denna inställning grundas främst på att inspek- tionen har föreskrifts- och tillsynsuppgifter på det skadeförebyggande om- rådet vilket anses inte ha något större samband med räddningstjänstuppgif— terna. Inspektionens uppgifter vad gäller explosiva varor anses vara av

5 Riksdagen [984/85. [ saml. Nr 16!

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 161 66

produktkontrollkaraktär och ha närmast anknytning till arbetarskyddet. Vidare framhålls att det är en relativt ny myndighet som fungerar bra och att man riskerar att försämra verksamheten genom att förlora kompetent personal. framför allt vid flyttning av verksamheten till annan ort. Rikspo- lisstyrelsen framhåller att sprängämnesinspektionens uppgifter främst är av föreskrifts- och tillsynskaraktär med stark anknytning till arbetarskyd- det. Samordningen med den förebyggande verksamheten synes enligt riks- polisstyrelsen mycket väl kunna ske genom ett intensifierat samrådsförfa- rande mellan inspektionen och räddningsverket. Överbefälhavaren finner det svårt att härleda en stark och naturlig knytning mellan sprängämnesin- spektionen och det nya verket då inspektionens verksamhet i allt väsentligt är inriktad på föreskrivande- och tillsynsverksamhet, inte verkställande räddningstjänst. Inspektionens verksamhet torde enligt överbefälhavaren i stället vara mera likställd med t. ex. arbetarskyddsstyrelsens och produkt- nämndens. Överbefälhavaren anser därför att inspektionens överföring till räddningsverket ytterligare bör övervägas. Om likväl sådant beslut fattas. måste enligt överbefälhavarens mening genomförandet ske på sådant sätt att inspektionens specialistkompetens gentemot försvarsmakten säker- ställs för säkert genomförandc av ammunitions- och övrig explosivämnes- hantering. Försvarets forskningsanstalt framhåller att det är oemotsägligt att det föreligger en knytning mellan sprängämnesinspektionen och det nya verket. Vid beräknandet av samordningsvinster verkar det dock enligt forskningsanstalten som om kommittén i första hand avser den del av verksamheten som berör brandfarliga varor och inte den andra delen. dvs. tillverkningen av explosivämnen och deras hantering, där det finns risk för att samordningsproblemen blir större. Kontakterna med arbetarskyddet och dess myndigheter liksom med industrin och en lång rad andra fack- myndigheter inom området är enligt forskningsanstaltens mening mycket summariskt behandlade i betänkandet. Forskningsanstalten anser därför att sprängämnesinspektionen inte bör infogas i ett räddningsverk. Arbetar- skyddsstyrelsen framhåller att som motiv för förslaget anges bl.a. att förordningen om brandfarliga varor är att se som ett komplement till den allmänna brand- och byggnadslagstiftningen och att efterlevnaden överva- kas främst genom brandcheferna varmed åsyftas brandchefens medverkan i tillsynen av förvaring i mindre omfattning av brandfarliga varor. Den dominerande insatsen från sprängämnesinspektionens sida när det gäller brandfarliga varor består emellertid enligt arbetarskyddsstyrelsen av så- kerhetsfrågor vid hantering och förvaring av stora mängder varor inom petroleum- och färgindustrin. När det gäller explosiva varor är enligt styrelsen arbetsuppgifterna desamma som med brandfarliga varor med den skillnaden att anknytningen till brandchefen saknas. Enligt arbetarskydds- styrelscns mening är det alltså klart att sprängämnesinspektioncns arbets- uppgifter är väsensskilda från det föreslagna räddningsverkets. Styrelsen finner därför att en integrering av inspektionen i verket inte är lämplig då

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 161 67

den inte skulle ge sådana fördelar att nackdelarna uppvägs. Styrelsen anser att inspektionen som fungerar väl bör fortsätta sitt arbete i nuvarande arbetsformer. Sprit"ngämnesinspektionen avstyrker förslaget att inspektio- nen skall föras över till och ingå i det nya verket. Enligt inspektionen har frågan om dess organisation och eventuella anknytning till räddningsfrå- gorna behandlats summariskt under utredningsarbetet, vilket har gett upp— hov till oklarheter och felaktiga slutsatser beträffande inspektionens verk- samhets- och ansvarsområde samt inspektionens samarbete med andra myndigheter. Även statens energiverk avstyrker förslaget att sprängäm- nesinspektionens uppgifter skulle ingå i den nya myndigheten. Inspektio— nens verksamhet är enligt verket i princip den enda av de skadeförebyg- gande verksamheter som bedrivs hos ett stort antal myndigheter. bortsett från verksamheten inom fredsräddningstjänsten och civilförsvaret, som föreslås ingå i den nya organisationen. Enligt verkets uppfattning är kopp- lingarna mellan inspektionens skadeförebyggande verksamhet på brand- området och de andra funktionerna som föreslås ingå i det nya verket inte så starka att de motiverar att inspektionens verksamhet skulle ingå i den nya räddningstjänstorganisationen. Länsstyrelsen i Stockholms län har uppfattningen att huvuddelen av sprängämnesinspektionens uppgifter torde ligga utanför räddningstjänstområdet. Tjänstwnänrwns centralorga- mix—ation (TCO) avstyrker eftersom sprängämnesinspektionen inte har an- svaret för någon räddningstjänst utan har det olycksförebyggande arbetet mot t. ex. brand som sin viktigaste uppgift. Inspektionens uppgifter skulle enligt TCO: s mening bli en artfrämmande verksamhet i det nya verket. Inspektionen blev en egen myndighet så sent som den I juli l98l. och det vore enligt TCO: s mening olämpligt att efter sa kon tid låta inspektionen upphöra som egen myndighet och dessutom omlokalisera den. Landsor- ganisationen i Sverige (LO) vill ifrågasätta överförandet av sprängämnes- inspektionen till det nya räddningsverket. LO framhåller följande. "Den organisation och inriktning som räddningsverket föreslås få är i huvudsak inriktad på att ha en organiserad räddningsverksamhet att sättas in i händelse av krig. Självfallet måste en sådan organisation också ta hand om räddningsverksamheten i fred. Den kan dock ej klara av de förebyggande insatser som krävs i en löpande fredstida produktion. vilket den nuvarande organisationen av sprängämnesinspektionen har som huvuduppgift att göra. Det väsentliga intresse för LO vad gäller hantering av explosivt material är den förebyggande inriktning hanteringen måste ha. så att en— skilda eller grupper av medlemmar ej kommer till skada eller förolyckas. Kompetensen hos föreskrivande och inspekterande myndigheter måste därför ha en sådan tyngpunkt att det förebyggande arbetet blir väsentli- gast. Sprängämnesinspektionen har som självständig myndighet förutsätt— ningar att kunna uppfylla dessa krav. I det nya verket kommer sprängäm— nesinspektionen att representera en förhållandevis liten del. Kompetensen att arbeta med förebyggande insatser riskerar att gå förlorad i en sådan

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 161 68

organisation. Sprängämnesinspektionen har inneburit ett stöd för det före- byggande arbetet inom de företag där medlemmar i LO-förbunden tillver— kar, hanterar eller transporterar explosivt material. Detta stöd får ej mins- kas utan borde snarare utökas med tanke på de allvarliga konsekvenser ett felaktigt hanteringssätt får. För LO är ett tillgodoseende av arbetsmiljöfrå- gorna av stor betydelse. LO kan inte acceptera en organisationsförändring som innebär att den kompetens i det förebyggande arbetarskyddet som sprängämnesinspektionen nu besitter riskerar att gå förlorad. Flera skäl talar således för ett behållande av sprängämnesinspektionen som självstän- dig myndighet. än sådana som skulle motivera att sprängämnesinspektio- nens verksamhet sammanförs med det nya räddningsverket. LO vill därför avslå förslaget i den del som innebär att sprängämnesinspektionen över- förs till det nya räddningsverket.” Kemikantoret avråder bestämt från att sprängämnesinspektionen inordnas i det nya räddningsverket och åbero- par samma skäl som kontoret åberopade mot enhetens för transport av farligt gods överförande. Svenska gas- föreningen finner det vara ologiskt att sammanföra sprängämnesinspektionen med olika räddningstjänstorgan eftersom inspektionen inte har några uppgifter på räddningstjänstområdet. Det är dessutom en uppenbar säkerhetsrisk att inte klart åtskilja skadeföre- byggande och olycksförebyggande verksamhet. En samlat räddningsverk enligt utredningens förslag kan vid första anblicken te sig som en rationell organisatorisk lösning men är grundad på bristfällig insikt om berörda organs arbetsuppgifter och verksamhet. Föreningen kräver för säkerheten på gasområdet att sprängämnesinspektionens olycksförebyggande verk- samhet inte kommer i ett underläge gentemot räddningstjänstens skade- förebyggande och avråder därför bestämt från att sprängämnesinspektio- nen inordnas i räddningsverket. En samordnad organisation innebär. enligt föreningens uppfattning. en stor fara för prioriteringar till förmån för akuta skadeförebyggande åtgärder. Organisationen av andra myndigheter med olycksförebyggande uppgifter. t.ex. kärnkraftinspektionen (SKI). arbetar- skyddsstyrelsen, elektriska inspektionen och produktkontrollnämnden. berörs ej av betänkandets förslag och föreningen anser alltså att även sprängämnesinspektionen bör vara fristående från räddningsverket. För- eningen understryker sprängämnesinspektionens roll som produktkon- trollmyndighet. Föreningen uttalar också sina allvarliga farhågor för de störningar bl. a. i form av personalavgångar som blir följden av en flyttning till annan ort. Sprängämnesinspektionen har i dag en unik specialkompe- tens. som föreningen befarar kan gå tillspillo genom en utflyttning. Kom- petensförluster av detta slag brukar med tiden elimineras. men den stör- ning, som uppstår blir för gasbranschen alltför lång, eftersom den samman- faller med den period under vilken naturgas börjar introduceras i Sverige. Det är ytterst angeläget att man under denna känsliga period har god kapacitet för säkerhetsarbetet och odelad uppmärksamhet på detsamma. Det skulle också av rent ekonomiska skäl vara synnerligen beklagansvärt

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . 69

om arbetet med naturgasintroduktionen och sydgasprojektet kommer att störas av en omorganisation och flyttning av sprängämnesinspektionen. Föreningen avråder alltså bestämt från förslaget att inordna sprängämnes- inspektionen under ett räddningsverk och därtill flytta verksamheten till en annan ort.

Statensjärni't'igar tar upp frågan om inte kommittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser rimligen kunde integreras i det nya räddnings- verket. Det förutsätts då enligt statensjärnvägar att den enhet i verket som övertar kommitténs uppgifter tillförsäkras full självständighet vid fullgö- rande av sina uppgifter.

Civilförsvarsstyrelsen anser att benämningen "räddningsverket" inte är tillfredsställande varför namnfrågan närmare bör prövas. Styrelsen be— dömer att t.ex. civilförsvarsverket eller räddningstjänstverket är att före- dra.

Vad gäller lokaliseringen till Karlstad uttalar statens brandnämnd farhå- gor för minskad effektivitet vad beträffar verkets roll i fredsräddningstjäns- ten. En flyttning av verksamheten till Karlstad medför enligt brandnämn- den allvarlig risk för en uttunning av den kompetens som är nödvändig för fredsräddningstjänsten. De direkta kontakter som dagligen behövs med andra myndigheter samt kommunerna och deras samordnande organ kom- mer enligt brandnämndens mening att försvåras. Brandnämnden anser sig ha ett vidare kontaktfält till myndigheter som är lokaliserade till Stock- holmsområdet än vad civilförsvarsstyrelsen har. Brandnämnden anser att det borde vara möjligt att tillsammans med befälsutbildningen behålla personalen på enheten för räddningstjänst i Stockholmsområdet. Även Stockholms kommun uttalar en viss oro över den föreslagna lokalisering- en. Det kan enligt kommunen på goda grunder befaras att många av de befattningshavare som i dag finns vid brandnämnden inte kommer att följa med till Karlstad. och det är en oroande utveckling om fredsräddnings- tjänstens kompetens går förlorad vid uppbyggandet av det nya verket, särskilt nu när räddningstjänstkommitténs intentioner skall förverkligas. Kommunen framhåller att brandnämnden under flera år har haft betydande rekryteringsproblem och att rekryteringsproblemen beträffande personal med praktisk erfarenhet inom räddningstjänsten förmodligen inte kommer att förbättras vid en lokalisering till Karlstad. Svenska kommunförbundet delar kommitténs uppfattning att hänsynen till tidigare av riksdagen fattade beslut om lokalisering av nuvarande civilförsvarsstyrelsen och till gjorda investeringar i förvaltningsbyggnader m.m. talar starkt för att verket bör lokaliseras till Karlstad.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 161 70

3 Verkets uppgifter

3.1 Huvudfunktioner

Den nya centrala myndigheten får enligt kommitténs förslag en tillsyns- funktion avseende den allmänna räddningstjänsten och en ledningsfunk- tion avseende civilförsvaret. Myndigheten skall också ha en samordnings- funktion avseende fredsräddningstjänsten och civilförsvaret samt den kommunala och kyrkliga beredskapsplaneringen. Ett samordningsansvar för beredskapsplaneringen i frågor om skyddsåtgärder mot olyckor i kärn- tekniska anläggningar skall enligt förslaget ligga hos myndigheten. liksom ett tillsynsansvar för ärenden rörande explosiva och brandfarliga varor. I framtiden läggs med förslaget ökad tyngd på uppgiften att vara samordnan- de organ för samhällets olika räddningstjänstgrenar och för den skadeföre- byggande verksamheten. Vidare får forsknings- och utvecklingsarbete samt erfarenhetsåterföringen en mera framskjuten plats.

Remissinstanserna har inte någon erinran mot kommitténs förslag till huvudfunktioner för verket. De synpunkter som har framförts om vilka uppgifter som skall föras över till det nya verket inverkar naturligtvis också på dessa instansers syn på frågan om verkets huvudfunktioner. Några remissinstanser utvecklar sin inställning i denna fråga.

Statens brandnämnd framhåller att utredningens förslag att varje statlig myndighet med uppgifter inom räddningstjänsten skall samråda med rädd- ningsverket om avsnitt i myndighetens anslagsframställning som berör personal och materiel i räddningstjänsten innebär att den crfarenhetsin- samling som verket bedriver kommer att utnyttjas för rationalisering parad med besparingseffekter. Trafiksäkerhetsverket förutsätter att, innan ett slutgiltigt beslut fattas om ett räddningsverk och dess uppgifter, innehållet i ett sådant verks samordningsuppgifter ytterligare behandlas. Bland annat borde det. när det gäller vägtransporter, finnas behov av viss samordning i samband med räddningstjänst. Så skulle till exempel de försök som för närvarande pågår i trafiksäkerhetsverkets och vägverkets regi med perma- nent anordnad omledningsvägvisning som förebyggande åtgärd för ett eventuellt avbrott på större vägar kunna vara av intresse i räddningsver- kets uppgifter. Svenska kommunförbundet ser kommitténs förslag till cen- tralt räddningsverk med ett samlat ansvar för såväl den allmänna och särskilda räddningstjänsten som för sotnings- och civilförsvarsverksamhe- ten som en förutsättning för att kunna genomföra vitala delar av rädd- ningstjänstkommitténs förslag. Det gäller bl.a. krav på ökad samverkan mellan räddningsorganen men också möjligheter att uppnå samordnings- och effektivitetsvinster genom en närmare koordinering av olika myndig- heters verksamhet inom det skade- och olycksförebyggande området. För- bundet ser även bl. a. kommunernas möjligheter att kunna samarbeta med en och samma myndighet i alla frågor med någon anknytning till rädd-

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 161 71

ningstjänsten. som ett viktigt motiv till ett centralt räddningsverk. Kom- mittén slår fast att samspelet mellan det centrala räddningsverket och bl. a. kommunerna bör följa de allmänna riktlinjer som numera gäller i övrigt för den statliga tillsynen över kommunal verksamhet. Förbundet delar denna uppfattning och anser i likhet med utredningen att förekomsten av före- skrifter så långt möjligt bör begränsas för att ersättas av rekommendatio- ner. allmänna råd och andra stödjande åtgärder. Bredvid kommunernas räddningstjänst bör detta också gälla den lokala civilförsvarsverksamheten och beredskapsplaneringen. Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilom- råde framhåller att inriktningen för det nya verket bör vara en förskjutning av verksamheten från central till regional och lokal nivå. Som föreslagits i betänkandet bör detaljstyrning av den regionala och lokala verksamheten undvikas och förekomsten av föreskrifter begränsas. Det nya verkets roll bör väsentligen vara samordnande. utvecklande samt rådgivande och stöd- jande. En annan viktig uppgift för det nya verket måste enligt civilbefälha- varen bli informationsverksamheten inom räddningstjänstområdet. Läns- styrelsen i Malmöhus län anser att räddningsverket bör bli programmyn- dighet för räddningstjänsten. Länsstyrelsen anser dock att produktions- myndigheter för utbildning bör vara lokala och detaljsamordningen ske regionalt. Det centrala verkets roll bör således inom hela räddningstjänsten vara rådgivande och stödjande med strävan att begränsa förekomsten av föreskrifter. Svenska brandförsvarsföreningen pekar på att räddnings- tjänstkommitténs förslag innebär en markerad förskjutning av verksamhet från central till regional och framför allt lokal nivå. Även CESAM-kommit- te'ns förslag sägs uttryckligen innebära en sådan förskjutning av verksam- heten från central till regional och lokal nivå. Det är då enligt föreningens mening tveksamt om det samtidigt kan och skall innebära en utvidgning av den centrala nivåns uppgifter. Den nya rollen bör däremot leda till en förskjutning i från tillsynsrollen till rollen som samordnande organ och ett organ som ägnar mycket uppmärksamhet åt skadeförebyggande arbete och utvecklingsfrågor. Tjänstemännens ('entralarganisation (TCO) framhåller att det även i övrigt finns anledning att understryka att det föreslagna räddningsverket bör ha ett övergripande samordningsansvar som sin vikti- gaste uppgift och inte ledningsansvaret för vissa begränsade funktioner. Till räddningsverkets viktigaste uppgifter bör enligt TCO: s mening höra att aktivt stödja och främja brandförsvarens och länsstyrelsernas arbete med planläggning för räddningstjänsten, att utarbeta anvisningar för rädd- ningsnämndernas arbete med den förebyggande verksamheten samt att utveckla material och metoder i räddningstjänsten med hjälp av en stark forsknings- och utvecklingsfunktion. Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund pekar på att kommittén inte har ansett sig kunna ta ställning till var sotningsverksamheten organisatoriskt bör inordnas. utan föreslår att detta beaktas i det fortsatta arbetet med att planlägga räddningsverkets organisation och uppgifter. Riksförbundet vill framhålla att organisations-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 161 72

tillhörigheten bör ha en knytning till lagfästa obligatoriska arbetsuppgifter och förutsätter att förbundet blir i tillfälle att framföra synpunkter, när organisationsfrågan tas upp till behandling.

3.2 Samordningsansvar för fredsräddningstjänsten

Enligt kommitténs mening skall räddningsverket i förhållande till de särskilda räddningstjänstgrenarna ha befogenhet att utfärda föreskrifter för planeringen av samverkan vid räddningsinsatser. Myndigheten föreslås få förfoga över särskilt avsatta medel för t. ex. samordning av planläggning och större övningar.

Remissinstanserna har genomgående inga erinringar mot kommitténs förslag i fråga om samordningsansvaret för fredsräddningstjänsten. Riks- polisstyrelsen delar utredningens uttalande om nödvändigheten av att sam- ordningsarbetet bedrivs i nära samarbete med berörda myndigheter och organ. Mot den föreslagna rätten för verket att utfärda föreskrifter särskilt när det gäller planläggning av samverkan vid räddningsinsatser finns i princip inget att invända under förutsättning att detta sker i nära samråd med berörda organ. Ett sådant samrådsförfarande synes enligt styrelsens mening vara synnerligen viktigt för att eventuella gränsdragningskonflikter skall kunna undvikas. Civilförsvarsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att samordning av samhällets fredsräddningstjänst blir framträdande i det nya verket. Styrelsen anser att det samordningsansvar och de kommunika- tioner som är nödvändiga för den särskilda fredsräddningstjänsten måste lösas i en situation som bygger på att sakkunskapen fullt ut bibehålls vid de särskilda huvudmännen. Programansvaret för den särskilda räddnings- tjänsten bör således ligga kvar hos berörda myndigheter medan vissa samordningsuppgifter rörande t.ex. viss samordnad planläggning. större gemensamma övningar. viss uppföljningsverksamhet bör åläggas det nya verket. Sjöfartsverket delar den i betänkandet framförda uppfattningen att de centrala ledningsorganen för den särskilda räddningstjänsten inte bör knytas till räddningsverket och att det nya verket inte bör få programans- var för den särskilda räddningstjänsten. Räddningsverkets befogenheter bör enligt verket begränsas till att utfärda föreskrifter om planläggning för samverkan inom räddningstjänsten. Inom sjöräddningstjänsten finns på grund av att endast begränsade ekonomiska resurser varit tillgängliga ett uppdämt utbildningsbehov. Räddningsverket bör tilldelas medel även för sådan utbildning. Utbildningen bör enligt Sjöfartsverkets mening som hit- tills bedrivas på sjöräddningsskolan på Arkö. Luftfartsverket har inga invändningar mot förslaget att räddningsverket i förhållande till de särskil- da räddningstjänstgrenarna får befogenhet att utfärda föreskrifter för pla- neringen av samverkan vid räddningsinsatser. Verket utgår då från att föreskrifterna utfärdas med vederbörligt samråd med ifrågavarande ansva- riga myndigheter. Svenska kommunalarbetarförhundet anser att rädd-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 161 73

ningsverkets huvuduppgifter för räddningstjänsten i fredstid främst bör gälla att planera räddningstjänstens organisation och materielanskaffning så att olika organ kan samverka effektivt, planera och leda utbildningen som räddningspersonalen behöver, tillse och samordna de olika räddnings- organen på olika niväer genom framför allt utbyte av erfarenheter samt förvaltning och ekonomisk reglering. Inom ramen för det löpande arbetet med att följa fredsräddningstjänsten föreslås räddningsverket också få i uppdrag att speciellt bevaka vissa frågor. Förbundet vill här särskilt under- stryka uppgiften att följa kommunernas samverkan och indelning i s.k. räddningsregioner liksom uppdraget att utarbeta en exempelsamling som visar hur kommunernas styrkor i beredskap är dimensionerade. Också uppgiften att följa och stimulera en standardisering av räddningstjänstens materiel skall understrykas. Motsvarande gäller även arbetet att se över formerna för planeringen av räddningstjänsten. Sådana trppgifter bör enligt förbundets uppfattning redan nu initieras av statens brandnämnd för att i ett senare skede överföras till räddningsverket. I berörda fall förutsätter förbundet också att detta kan ske i samarbete med de fackliga organisatio- nerna och vad gäller styrkornas dimensionering att arbetet resulterar i av parterna accepterade riktlinjer.

Sveriges radio framhåller att CESAM-kommittén redovisar med ut- gångspunkt från räddningstjänstkommitténs förslag vissa uppgifter för räddningsverket. som gäller utveckling av räddningstjänsten. Bland upp- gifterna nämns bl.a. — "överväga behovet och föreslå åtgärder i fråga om lokalradions medverkan i räddningstjänstens ledningsarbete". Sveriges radio föreslår. att uppgiften ges en något vidare ram. Uppgiften bör vara. att tillsammans med Sveriges Radio studera frågor rörande informations- verksamheten i samband med nödsituationer och utarbeta eller medverka vid utarbetandet av råd och föreskrifter för ledningen av informationstjäns- ten vid sådana situationer.

3.3 Planläggning

Kommittén föreslår att räddningsverket skall främja brandförsvarens och länsstyrelsernas planläggning för räddningstjänsten genom rådgivning och stöd. Planläggningen för civilförsvaret föreslås så långt möjligt ske efter samma mönster. Med hänsyn till de speciella krav som krigsförhål- landena ställer är det enligt kommitténs mening nödvändigt att i vissa hänseenden styra civilförsvarsplanläggningen genom föreskrifter.

Remissinstanserna är i allt väsentligt positiva till kommitténs förslag. Synpunkter framförs i första hand om gränsdragning och fördelning av ansvar och befogenheter mellan statliga och kommunala organ.

C ivilft'irsvarsstyrelsen framhåller följande. För att klarlägga innebörden i och formerna för tillsynsverksamheten är en mer ingående studie önsk- värd. Detta är särskilt motiverat eftersom det nya verket i betydande

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 161 74

omfattning kommer att vända sig till kommunerna med sin tillsynsverk- samhet. Författningsmässigt är detta särskilt grannlaga. Det är vidare angeläget att belysa fördelningen av tillsynsfunktionen mellan regional och central nivå. Beträffande civilförsvarets planläggning finns ett bra underlag från ProCK: s första betänkande och regeringens ställningstagande till detta. Det bör också framhållas att fördelningen av ansvaret för planlägg- ningen vid det nya verkets ikraftträdande till väsentliga delar bör vara löst genom den pågående övergången till kommunal ledning av det lokala civilförsvaret i krig. En noggrannare bedömning av behovet av insatser på central nivå för att fullfölja den kommunala beredskapsplaneringen och att på längre sikt vidmakthålla densamma och därvid genomföra erforderliga förändringar kräver dock ytterligare erfarenheter. En viktig omständighet är att organisationsfrågorna i fred och krig skall ses som en uppgift och därför handläggas integrerat inom verket. Samma princip bör också gälla planläggningsfrågor inom såväl krigsräddningstjänst som fredsräddnings- tjänst och kommunal beredskap. Statens brandnämnd framhåller att en svaghet i svensk räddningstjänst är bristen på planering och olikheterna i planering, vilken i hög grad kan hänföras till bristen på målsättning och riktlinjer. Det är enligt brandnämnden av stor betydelse att planläggnings- arbetet intensifreras, likformas och får en anpassning till såväl fred som krig. Enligt brandnämndens mening är det därför av vikt att verket får resurser för att detaljerade riktlinjer för planarbetet kan utformas så att freds- och krigsräddningsregionerna sammanfaller. att målsättning för verksamheten anges. att de fördelar och rationaliseringsvinster en gemen- sam freds- och krigsplanering medger understryks samt att planläggningen samordnas med berörd personals kompetens- och befattningsutbildning. C ivilbejälhavaren i Västra civilområdet delar uppfattningen att strävan skall vara att så långt möjligt begränsa omfattningen av föreskrifter för verksamhetens bedrivande och i stället utfärda allmänna råd. Det är emel- lertid väsentligt att de olika delarna av totalförsvaret kan föras med en enhetlig inriktning och stödja varandra. Detta kräver enligt civilbefälhava- rens mening statliga tillsynsmöjligheter. De tillsynsmöjligheter som ges får därför inte ”urvattnas" så att de blir "kraftlösa”. De konflikter mellan fredsräddningstjänstuppgifter och krigsförberedande uppgifter som even- tuellt skulle kunna uppkomma bedömer civilbefälhavaren inte vara allvar- liga. I grunden är det samma målsättning som gäller. Framför allt på det skadeförebyggande området bör en positiv utveckling vara att vänta. Ar- betsmarknadsstyrelsen biträder denna allmänna inriktning av formerna för verksamheten men vill betona nödvändigheten av att de statliga organen, centralt och regionalt, ges rätt att utfärda och utöva tillsyn över efterlevna- den av föreskrifter för sådan verksamhet som i en krigssituation och vid förberedelsearbetct måste kunna bedrivas med en enhetlig inriktning och, i vissa fall, enligt fasta rutiner. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att det är nödvändigt att införa enklare planeringsrutiner än de nu aktuella. En

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 161 75

precisering jämte skärpt samordning av räddningstjänst- och civilförsvars- intressenternas uppgifter är ett sätt att förenkla planeringen. Samtidigt får man enligt länsstyrelsen ökad självvcrksamhet inom räddningstjänsten och mer realistiska villkor för de övningar och spel som bl. a. starkt betonas i 1982 års försvarsbeslut.

Eftersom kommunerna skall övertaga planläggningsansvaret för civil- försvarsverksamheten. ser Gnosjö kommun det självfallet som en fördel om civilförsvars- och räddningstjänstfrågorna kan samordnas till en central myndighet. Kommunen vill dock betona vikten av att det nya verket bör ägna sig åt att mer ge råd och anvisningar än föreskrifter till kommunerna. Falköpings kommun delar kommitténs uppfattning att med hänsyn till de speciella krav som krigsförhållanden innebär är det nödvändigt att styra den kommunala planläggningen men vill betona att föreskrifterna ges en sådan utformning att hänsyn tas till lokala förhållanden. Kommunen anser att länsstyrelsens försvarsenhet skall ge kommunerna stöd vid planlägg- ningsarbetet.

Svenska kommunförbundet har förståelse för synsättet att det med hän- syn till de speciella krav som krigsförhållanden ställer är nödvändigt att i vissa hänseenden styra den kommunala planläggningen genom föreskrifter men vill ändå markera vikten av dels att antalet föreskrifter begränsas i största möjliga utsträckning, dels att föreskrifterna ges en sådan utform- ning att vederbörlig hänsyn kan tas till de lokala förhållandena. Lands- tingsjörbundet anser det vara angeläget att få till stånd en klarare fördel- ning mellan de statliga och kommunala organen av ansvar och befogen- heter.

3.4 Utbildning

3.4.1 Förslaget istort Enligt kommitténs förslag bör utbildningen inom räddningstjänsten intc- greras med utbildningen för räddningstjänsten i krig. Härigenom kan redan befintliga resurser när det gäller anläggningar och materiel m.m. utnyttjas. Samtidigt kan räddningstjänstens i krig behov av personal tillgodoses med utbildade personer som även i fredstid arbetar med räddningstjänst. Enligt förslaget om utbildningen av personal inom sotningsväsendet har kommit- tén utgått från att verksamheten inom yrkesområdet kommer att utvecklas mot ökade inslag av energihushållning. Beträffande utbildningen inom räddningstjänsten föreslås att kompe- tensutbildning skall vara ett krav för både hel- och deltidsanställd brand- personal. Den heltidsanställde brandmannen får efter tre veckors grundut- bildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och efter ett års heltidstjänstgöring i räddningstjänst vid egen kår gå igenom en femton veckor lång kompetensutbildning. I denna utbildning ingår en vecka som ger kompetens för placering som gruppchef i civilförsvarets krigsorganisa- tron.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: l61 76

Efter fem års heltidstjänstgön'ng i räddningstjänst vid kommunalt eller statligt brandförsvar kan brandmannen gå igenom en tio veckor lång brandförmattsulbildning som leder fram till en brandförmansexamen och som ger kompetens som utryckningsledare. Den som önskar gå vidare och bli högre befäl kan. efter att ha erhållit erfarenhet som befäl under ett år och ha gått igenom en utbildning omfattande tre veckor i förebyggande brandförsvar. Förebyggande ]. antas till brandmiistarutbila'ning. Däri in- går bl.a. tre veckor som ger kompetens som plutonchefi civilförsvarets krigsorganisation. Utbildningen leder fram till brandmästarexamen med kompetens som högre utryckningsbefäl. Brandmästaren kan därefter gå igenom en utbildning i förebyggande brandförsvar, Förebyggande II, och får då kompetens att ansvara för förebyggande brandförsvar. Han kan också gå igenom en förvaltningsutbildning och får då kompetens som administratör. Den brandmästare som går igenom både Förebyggande II och Förvaltningsutbildningen blir kompetent att inneha tjänst som brand- chef och vice brandchefi vissa kommuner.

Kommittén föreslår att brandingenjörsutbila'ning('n skall anordnas som en fyraårig teknisk högskoleutbildning. Utbildningen inleds med två peri- oder om 40 resp. 30 veckor vid teknisk högskola med en mellanliggande period om tio veckor med handledd praktisk brandmannautbildning. Efter den sista perioden vid teknisk högskola följer ytterligare praktik om 20 veckor vid brandförsvar. Därefter skall den blivande brandingenjören gå igenom en utbildning i brandskyddsteknik om 30 veckor följt av en ny praktikperiod om 20 veckor. Denna praktik skall anpassas till vilket val av inriktning som görs för det sista året i utbildningen. Det ena av de alterna— tiv som föreslås innebär utbildning i räddningstjänstteknik, kommunal förvaltning m.m. och innehåller dessutom fem veckors utbildning för de behov räddningstjänsten i krig ställer. Utbildningen leder fram till en brandingenjörsexamen som ger kompetens som brandchef och som chef för bl.a. civilförsvarsstab. Det andra alternativet inriktas mot industrins och försäkringsbranschens m. fl. behov.

Den deltidsanställde brandmannen inleder. liksom den heltidsanställde brandmannen. sin utbildning med en grundutbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning. Den föreslås bli en vecka lång. Därefter följer en kompetensutbildning om tre eller fyra veckor. Flertalet. de som skall bli gruppchefer i civilförsvarets krigsorganisation. får fyra veckors utbildning. Efter tjänstgöring som brandman på deltid i minst tre år kan den deltidsan— ställde brandmannen antas till en utbildning till brandförman på deltid om fem veckor. Kompetensutbildningen av deltidsanställda brandmän före- slås ske med civilförsvarsplikt.

Den integrerade utbildningen i räddningstjänst föreslås i första hand ske vid civilförsvarets utbildnings- och förrådsanläggningar. Det bör ankomma på det kommande räddningsverket att detaljplanera var enskilda utbild— ningar bör förläggas. Kommitténs förslag om utbildning inom räddnings—

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 161 77

tjänsten föreslås bli finansierade genom omfördelning av resurser inom den samlade räddningstjänsten.

Den grundläggande kompetensutbildningen inom sotningsväsendet. ut- bildning till skorstensfejare. föreslås skall ske som gymnasial lärlingsut- bildning under tre år. Kompetensutbildningen skall vara obligatorisk. Den som efter den grundläggande kompetensutbildningen tjänstgjort som skor- stensfejare i sotningsdistrikt under minst ett år kan antas till utbildning till tekniker. Den som gått igenom utbildningen till tekniker och varit verksam i sotningsdistrikt i minst ett år kan antas till utbildningen till skorstensfejar- mästare. I alla utbildningarna föreslås ingå inslag av energihushållning som enligt kommitténs uppfattning kommer att bli av allt större betydelse inom yrkesområdet.

CESAM-kommitténs förslag till utbildning för räddningstjänst och sot- ningsväsendet får i huvuddrag ett positivt mottagande av remissinstanser- na. Ett stort antal instanser har tillstyrkt förslaget utan närmare kommen- tarer av dess utformning. De invändningar som har riktats mot förslaget har framför allt inriktats på detaljer i utformningen av de olika utbildning- arna. brist på vissa utbildningsinslag. ifrågasättande av resurstillgång på CUFORna, lokaliseringen och de ekonomiska kalkylerna.

Flertalet instanser. bl. a. civilförwarsstyrelsen, statens brandnämnd. socialstyrelsen, ('ivilbefällzavarna. länsstyrelserna. flera kommuner. Svenska kortrmunförbundet, Sveriges kommunaltjänstemunnaförbund och Svenska kommunularbetare/örbundet delar utredningens uppfattning att utbildningen för räddningstjänsten i krig och fred bör ske integrerat och att denna med fördel kan genomföras vid civilförsvarsstyrelsens förråds- och utbildningsanläggningar (CUFA). Man menar att den samordnade utbild- ningen väl synes motsvara fredsräddningstjänstens krav. Malmö kommun ställer sig dock tveksam till den föreslagna integreringen. framför allt mot bakgrund av ekonomiska skäl. och menar att kommittén inte tillräckligt tycks ha beaktat och belyst det tillskott i framför allt personellt hänseende som fredsräddningstjänsten kräver av resp. CUFA-anläggning. Liknande tankegångar framförs av Göteborgs kommun som ifrågasätter om de re- surser som finns vid CUFA-anläggningarna skall kunna användas utan större kompletteringar. Enligt Härjedalens kommuns uppfattning kommer den nya utbildningen att bli extremt uppspaltad och uppsplittrad. Riksrevi- sionsverket anser att det saknas underlag för att bedöma om den föreslagna utbildningen är motiverad med hänsyn till ambitionshöjning och kostnads- ökningar.

Kommittén anser att den detaljerade utformningen av utbildningen för olika personalgrupper bör utformas av det kommande räddningsverket och berörda utbildningsmyndigheter. C ivilförsvarsstyrelsen menar att den när- mare utformningen av utbildningen bör prövas redan innan det nya verket bildas och att ganska långtgående förberedelser skulle behöva göras av styrelsen och statens brandnämnd. Liknande synpunkter anförs av Svens-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85:161 78

ka kommunförbundet och länsstyrelsen i Malmöhus län. Uppfattningen att utformningen av utbildningsinslagen bör ske i samråd med berörda utbild- ningsmyndigheter delas av bl. a. soc'ialstyrelsen och Svenska kommunför- bundet. Från personalorganisationerna. bl. a. S veriges civilingery'o'rsför- bund och Svenska brandbtfiilets riksförbund, framhålls att detär angeläget att berörda personal- och yrkesorganisationer får möjlighet att utöva infly- tande på utformningen av utbildningsinnehåll och kursplaner.

Beträffande utformningen av olika avsnitt i utbildningen anför socialsty- relsen att denna förutsätter att i detaljutformningcn av utbildningen tas hänsyn till erfarenheter från andra studier av behov av sjukvårdskun- skaper i räddningsarbete. Styrelsen påpekar också att kommittén med "akutsjukvård" troligen avser första omhändertagandet av skadad ("ABC- sjukvård) och inte den ”specialitet" för sjuksköterska som begreppet akut- sjukvård innebär. Likaså Landstingsfr'irbrmdet betonar det nödvändiga i att detta utbildningsbehov blir tillgodosett. Luftfartsverket menar att ge- nom den ökade integreringen mellan kommunala brandkårer och flygplat- sernas egna resurser är det angeläget att skillnader i utbildning. utrustning och släckmedel utjämnas. Verket delar därför den uppfattning som fram- förs av kommittén att det nya räddningsverket bör ta upp frågan om ytterligare samordning mellan dessa två resurser. Verket menar att i detta sammanhang också bör beaktas behovet av viss tilläggsutbildning för sådan personal som avses ingå i räddningstjänsten vid flygplats. Arbetar- skyddsstyrelsen betonar att utbildningen bör tillgodose de krav ett modernt samhälle ställer från effektivitets- och arbetsmiljösynpunkt medan länssty- relsen i Stockholms län efterlyser ett särskilt utbildningsinslag avseende nödlägen i fred där flera olika räddningsorganisationer deltar. Gävle kom- mun anser att för att få en hög och jämn kunskapsnivå i räddningstjänst på landets samtliga larmoperatörer som ingäri SOS Alarmering AB: s organi- sation är det lämpligt att utbildningen av dessa samordnas med utbildning- en av övrig brandpersonal.

Vad beträffar lokaliseringen av den framtida utbildningen har kommittén föreslagit att denna i första hand skall ske vid civilförsvarets utbildnings- och förrådsanläggningar (CU FA) men att det bör ankomma på räddnings- verket att detaljplanera var enskilda utbildningar bör förläggas. Flertalet remissinstanser ansluter sig i princip till kommitténs förslag. åtminstone vad beträffar utbildningarna av hel- och deltidsanställda brandmän. Många instanser, bl.a. statens brandnämnd. Halmstads. Linköpings. Härjeda- lens och Stockholms kommuner. Svenska kommunalarbetareförbmrdet. Sveriges civilingeniörsförbund, S vensku brandfi'irsvarsföreningen m.fl. menar att det kommer att vara förenat med såväl praktiska som ekonomis- ka svårigheter att bedriva befälsutbildning vid ett antal CUFA i landet och föreslår att tillgängliga resurser disponeras för uppbyggnad av en central befälsskola. Från flera håll förordas i detta sammanhang att denna befäls- skola skall förläggas till CUFA Rosersberg som bedöms ha de största

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 161 ' 79

resurserna för denna utbildning. För valet av Rosersberg talar också. bl. a. enligt statens brandnämnd, tillgången på kompetent lärarpersonal. Enligt nämnden är det nödvändigt att lärare med erfarenhet från fältet anlitas för utbildning av högre befäl inom fredsräddningstjänsten och inom Stock- holmsområdet är tillgången på sådan kvalificerad personal särskilt god. Liknande synpunkter anförs av Stockholms kommun. Från flera håll fram- hålls dock fördelarna med att utbildningarna fördelas över landet på olika CUFA och andra orter med utbildningsbrandkårer. Sålunda framhåller bl.a. Karlskrona kommun fördelarna med att förlägga regional utbildning till Karlskrona, Styrelsen för svensk brandforskning anser att såväl Lund som Stockholm uppfyller från lokaliseringssynpunkt krav och önskemål med tanke på forskningens intressen. Halmstads kommun tycker att ut- bildningen med fördel kan förläggas till flygets brandskola i Halmstad och Malmö kommun förordar Malmö brandkårs utbildningsanläggningar.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna utbildningen konstateras från flera håll. bl. a. Stockholms. Västerås. Malmö och Umeå kommuner. att den nya utbildningen kommer att medföra kraftigt ökade kostnader både för staten och kommunen. Statskontoret menar att den ekonomiska ramen för utbildningen kan göras snävare genom bl.a. förändring av ut- bildningarnas längd och klassernas storlek. Enligt urbeturskyddsstyrelsen förefaller det svårt att förena de krav på utbildning som kommittén föresla- git med kravet på kostnadsneutralitet, främst mot bakgrund av den kraftiga och välmotiverade satsningen på de deltidsanställda. Bl.a. länsstyrelsen i Kalmar län utgår från att staten och Svenska kommunförbundet träffar överenskommelse om de av kommittén föreslagna kostnaderna för utbild— ning av personal inom räddningstjänsten.

3.4.2 Heltidsanställda brandmän

Den heltidsanställde brandmannen föreslås få en femton veckors kom- petensutbildning. varav en vecka ger kompetens för placering som grupp- chefi civilförsvarets krigsorganisation. Kompetensutbildningen skall en— ligt förslaget föregås av tre veckors grundutbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och ett års heltidstjänstgöring i räddningstjänst.

[ likhet med vad som gäller de allmänna synpunkterna på kommitténs förslag till ny utbildning ställer sig flertalet remissinstanser även bakom principerna i förslaget till utbildning av heltidsanställda brandmän. Sålun- da anför statens brandnämnd att nämnden finner kravet på att den blivan- de brandmannen skall ha en tvåårig gymnasieutbildning samt en tids yrkes- erfarenhet riktig. Liknande synpunkter framförs av Linköpings kommun och Svenska kommunrrlarhetartft'irbmrdet. En synpunkt som framförs av många är att den föreslagna grundutbildningen bör ha karaktären av prov- tjänstgöring (statens brandnämnd. Gävle kommun. Svenska brondbefälets riksförbund) medan det från några håll menas att den grundläggande utbild- ningen om tre veckor är för kort och borde därför utökas till förslagsvis sex

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 161 80

veckor (Göteborgs kommun, Svenska kommunalarbetare/örbundet). Som skäl åberopas att en nyanställd brandman med endast tre veckors utbild- ning knappast är användbar för tjänst under första året. Detta skulle innebära att varje brandkår måste utbilda den nyanställde brandmannen ytterligare för att kunna använda honom under det första året vilket anses strida mot själva grundtanken i förslaget. Detta förhållande skulle också medföra en ökad kostnadsbelastning för kommunerna, vilket framhålls av bl. 3. Stockholms och Malmö kommuner.

Även i detta sammanhang kommenteras lokaliseringen. Från Svenska kommunförbundet understryks det positiva i att den föreslagna nya kom- petensutbildningen innebär en decentralisering av utbildningssystemet. Genom att förlägga utbildningen dels till CUFA. dels till vissa kommunala brandförsvar med resurser för utbildning. ökas enligt förbundet möjlighe- terna att erhålla väl utbildad brandpersonal i hela landet. Liknande tankar anförs av Svenska kommunalarbetareförbundet som delar uppfattningen att grundutbildningen måste genomföras regionalt för att bl.a. ge det nödvändiga elevunderlaget. I anslutning till detta föreslår förbundet att nuvarande utbildningsoner utökas med Luleå eftersom den där befintliga anläggningen med fullgod övnings— och utbildningskapacitet även måste ses som ett väsentligt resurstillskott i utbildningssystemet.

Från Umeå kommun betonas vikten av arbetslivserfarenhct för brand- män från yrken som är värdefulla för brandförsvaret. t. ex. bilmekaniker. svetsare m.m. Vidare framhålls att för att kompetensutbildningen skall ge ett tillfredsställande resultat fordras en kravanalys som specificerar brand- mannens fysiska och psykiska status.

3.4.3 Brandförmän. brandmästare m. m.

Enligt förslaget skall brandförmansutbildningen som ger kompetens som utryckningsledare vara tio veckor. Tillträde till utbildningen skall en brandman få efter fem års heltidstjänstgöring.

Brandmästarutbildningen föreslås bli 15 veckor, varav tre veckor ger kompetens som plutonchef i civilförsvarets krigsorganisation. Det skall krävas ett års erfarenhet som befäl och tre veckors utbildning i förebyggan- de brandförsvar för tillträde till brandmästarutbildningen.

Brandmästaren skall enligt förslaget kunna komplettera sin utbildning med en nio veckors utbildning i förebyggande brandförsvar och en tio veckors förvaltningsutbildning. Han föreslås då få kompetens att ansvara för förebyggande brandförsvar resp. som administratör eller. om han har gått igenom båda utbildningarna, som brandchef eller vice brandchef i vissa kommuner.

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker i princip kommitténs förslag. Om kommitténs förslag att brandförmansutbildningen skall ge kompetens som utryckningsledare råder dock delade meningar. Från bl.a. statens brandnämnd och Svenska kommunalarbetarcyförbundet delas upp-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 161 .. ,- _ 81

fattningen att kompetensutbildning till brandförman skall vara kvalifice- rande för att fungera som utryckningsledare, medan Sveriges— kommunal- tjänstemannafärbund. Sveriges c'ivili/tgenjörsförbuud och Svenska brand- befälets riksförbund tycker att detta förslag är mycket otillfredsställande och menar att minimikravet för denna funktion bör vara lägst brandmästar- kompetens.

Flertalet av remissinstanserna har i likhet med vad som gjorts i anslut- ning till allmänna synpunkter även i detta sammanhang kommenterat den föreslagna lokaliseringen av befälsutbildningen. Enligt kommitténs förslag skall befälsutbildning — utom påbyggnadsutbildningarna Förebyggande II och Förvaltningsutbildning — genomföras vid alla CUFA eller vid brand- försvar med resurser för utbildning. Mot detta förslag vänder sig bl.a. statens brandnämnd, Halmstads kommun, Styrelsen för svensk brand- forskning, Svenska kommunalarbetarefärbundet, Sveriges civilingenjärs- förbund och Svenska brandbefälets riksfirbund. Som skäl för denna me- ning anförs bl.a. det begränsade elevunderlaget, mindre investeringskost- nader och begränsning av antalet lärare. Flertalet av de instanser som kommenterat denna fråga föreslår också att en koncentrerad befälsutbild- ning bör förläggas till Rosersberg.

Från försvarets forskningsanstalt framhålls att i utbildningen för befäl inom allmän och särskild räddningstjänst bör ingå en anpassad sjukvårds- utbildning. Som exempel på sådan anges den kurs som flygvapnets perso- nal på räddningshelikoptrar genomgår.

Umeå kommun menar att det nuvarande antagningssystemet till olika utbildningar tar för stor hänsyn till den sökandes anställningstid och det lokala brandförsvarets behov av befäl. Enligt kommunen bör i stället kraven inriktas på den sökandes övriga kompetens och lämplighet, såsom räddningstjänstkunskap. ledaregenskaper m.m. Detta förutsätter dock en kravanalys för brandbefäl som särskilt bör inriktas på befälets framtida arbetsuppgifter. Liknande synpunkter framförs också från försvarets forskningsanstalt som menar att betänkandet saknar en analys över vilka kraven är bakom de i förslaget angivna kompetenserna. dvs. krav på vederbörande som utryckningsledare, myndighetsföreträdare och arbets— ledare.

3.4.4 Brandingenjörsutbildning

Brandingenjörsutbildningen föreslås bli anordnad som en fyraårig tek- nisk högskoleutbildning med betydande inslag av praktisk utbildning eller praktik vid brandförsvar. Det sista utbildningsåret skall enligt förslaget inriktas på räddningstjänstteknik, kommunal förvaltning m.m. och under fem veckor på de behov som räddningstjänsten i krig ställer. Brandingen- jören föreslås få kompetens som brandchef och som chef för bl.a. civil- försvarsstab. Som ett alternativ kan enligt förslaget det sista utbildnings- året i ställct inriktas mot industrins. försäkringsbranschens m.fl. behov.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 161 82

I likhet med vad som gäller för övriga utbildningsavsnitt framhåller dct övervägande antalet remissinstanser det positiva i att brandingenjörsut- bildningen föreslås som en 4-årig utbildning inom högskolan. Det anses också värdefullt att utbildningen är uppdelad i praktiska och teoretiska skeden. Härigenom kommer. enligt bl. a. Gävle kommun och Svenska brandbefälets riksförbund, samhällets möjligheter i framtiden att åstad- komma en effektiv räddningstjänst med krav på samordning och kvalifice- rade företrädare att kunna tillgodoses. Bortsett från Linköpings kommun. som inte anser att den nuvarande utbildningen behöver ändras i den omfattning som utredningen föreslår, har remissinstanserna i sina kom- mentarer i huvudsak endast lämnat synpunkter på utbildningens innehåll. samordning med övrig befälsutbildning och lokalisering. Sålunda framhålls från Svenska brandsförsvarsföreningen och Styrelsen för svensk brand- forskning att behovet av kvalificerad skyddsteknisk utbildning för indu- strin och försäkringsbranschen tillgodosetts på ett bra sätt. Statens brand- nämnd anser att den föreslagna utbildningen vid högskolan saknar för brandingenjörer vissa väsentliga ämnesavsnitt, exempelvis kemi. Nämn- den föreslår att för räddningstjänsten perifera avsnitt som ingår i väg- och vattenbyggnadslinjen kan ersättas med saknade avsnitt. Försvarets forsk- ningsanstalt menar att utbildningen saknar något kunskapsområde som förbereder brandingenjörens funktion i det sociala sammanhanget och anser att ämnena sociologi, pedogogik. psykologi och organisationsteori bör tillföras utbildningsinnehållet. Personalorganisationerna, här represen- terade av Sveriges C ivilingenjörsförbund och Svenska brandbefälets riks- förbund. frnner det angeläget att berörda personalorganisationer får med- verka vid utformningen av den framtida brandingenjörsutbildningcns kurs- planer.

Från flera håll, bl. a. Sveriges kommunaltjänsternannaförbund, Sveriges (:ivr'lingenjörsförbund, Svenska kommunalarbetarförbundet och Svenska brandbefälets riksförbund understryks Vikten av att ingenjörsutbildningen kan integreras och samordnas med den övriga befälsutbildningen. Härige- nom skulle åstadkommas en kompetenshöjning och ett erfarenhetsutbyte som bedöms bli mycket betydelsefullt.

Statens brandnämnd påpekar att den föreslagna utbildningsvolymen om 25 elever vartannat år ej täcker utbildningsbehovet. Nämnden förordar, mot bakgrund av att den föreslagna målinriktningen för brandingenjörerna även tar hänsyn till industrins och försäkringsbolagens behov. att 25 elever antas årligen. Svenska kommunalarbetarejörbundet framhåller att efter- som värdet av reell yrkeserfarenhet och rekryteringen av brandmän till ingenjörsutbildningen successivt har minskat, bör frågan om hur fler ur den yrkeserfama räddningspersonalen skall kunna nå ingenjörskompetens ägnas särskild uppmärksamhet.

I fråga om lokalisering av den framtida utbildningen råder delade me- ningar. Flertalet av de som uttalat sig i denna fråga, bl.a. statens brand-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 161 - __ 83

nämnd. Umeå kommun, Sveriges eivilingenjörsförbuna'. Svenska kommu- nalarbetareförbundet och Svenska brandbtfälets riksförbund förordar Stockholms tekniska högskola och CUFA Rosersberg som den mest läm- pade lokaliseringsorten. medan bl.a. statskontoret, Styrelsen för svensk brandforskning och Lunds universitet anser att Lunds tekniska högskola vore att föredra.

3.4.5 Deltidsanställda

Enligt förslaget får den deltidsanställde brandmannen en veckas grund- utbildning vid brandförsvar med resurser för utbildning och därefter tre eller fyra veckors kompetensutbildning. Den fjärde veckan som flertalet kommer att genomgå ger kompetens som gruppchef i civilförsvarets krigs- organisation. Kompetensutbildningen föreslås ske med civilförsvarsplikt.

Den deltidsanställde brandmannen föreslås kunna antas till en fem vec- kors brandförmansutbildning efter tre års tjänstgöring.

De flesta remissinstanserna anser att utbildningsförslaget för de deltids- anställda innebär en avsevärd förbättring i förhållande till nuläget och hälsar förslaget med stor tillfredsställelse. Genom förslaget anses att denna personalkategori får en bättre ochjämnare utbildningskvalitet. Från något håll menar man att den föreslagna utbildningen torde vara vad man har möjlighet att kräva av de deltidsanställda. men att denna personal utbild— ningsmässigt alltjämt kommer att ligga på en nivå långt under de heltidsan- ställdas. Svenska kommunförbundet framhåller att eftersom den föreslag- na utbildningen skall ske med civilförsvarsplikt bör också möjligheterna påtagligt förbättras att i framtiden ge deltidspersonalen ett yrkeskunnande som motsvarar de höga krav som räddningstjänsten ställer. Denna uppfatt- ning delas av Brandmännens riksförbund.

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på kommitténs förslag att den tre veckor långa kompetensutbildningen vid CUFA eller brandförsvar med resurser för utbildning skall fördelas på en två veckor lång fackkurs inom civilförsvarets utbildningssystem och under den tredje veckan kon- centreras till moment som tillgodoser brandförsvarets behov. Bl. a. statens brandnämnd, Linköpings kommun och Brandmännens riksförbund fram- håller att endast en veckas utbildning i fredsräddningstjänst inte är tillräck- ligt för att ge brandmannen kunskaper som svarar mot hans arbetsuppgif- teri fred. Utbildningens tyngdpunkt bör i stället läggas på fredsräddnings- tjänsten. Man anser att den utbildning som eleverna genomgåri fredsrädd- ningstjänst i väsentliga delar torde tillföra eleverna sådana kunskaper som är av värde även i krigsräddningstjänsten. Beträffande utbildningen av deltidsanställda befäl anser Linköpings kommun att den föreslagna utbild- ningen om fem veckor är alltför kon medan statens brandnämnd och Västerås kommun finner denna utbildning bra. Brandnämnden menar dock att någon del av denna kan genomföras på ett brandförsvar så att den blivande förmannen får möjligheter att på bästa sätt informeras om ny

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 161 84

räddningstjänstmateriel. I detta sammanhang har arbetarskyddsstyrelsen anfört att trots att utbildningen av deltidsanställda förbättras i förhållande till nuläget så kommer dessas utbildningsnivå alltjämt att ligga långt under de heltidsanställdas. Detta förhållande har enligt styrelsen betydelse från arbetarskyddssynpunkt. Det måste därför klarläggas vilka typer av arbets- insatser som deltidsanställda kan utföra på ett från säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt och hur man administrativt skall gå tillväga för att begränsa .deras arbete till sådana insatser.

Från flera håll har lämnats synpunkter på behovet av övergångsbestäm- melser för den deltidspersonal som önskar gå över till heltidstjänst. Härje- dalens kommun tycker att det är intressant att förslaget påtalar att den som en gång påbörjat en deltidskarriär bör ha möjlighet att gå över till heltids- karriären under förutsättning att vederbörande har vissa förkunskaper. Man efterlyser dock generella regler för detta förfarande i stället för att. som föreslagits. låta brandnämnden och personalorganisationerna från fall till fall pröva den sökandes förutsättningar; detta för att eliminera en sökandes eventuella känsla av godtycke. Liknande synpunkter anförs av Brandmännens riksförbund och Sveriges kommunaltjiinstemannajörbund som också menar att tid som deltidsanställd bör få tillgodoräknas vid ansökan om tillträde till de olika utbildningsvägarna på heltidssidan.

Svenska arbetsgivarejöreningen erinrar, mot bakgrund av de föreslagna längre utbildningstiderna. om de problem som tidigare uppstått när kom- munalt deltidsanställda brandmän i viktiga befattningar på företag tvingats lämna sina arbetsplatser med kort varsel. Det är därför angeläget, menar arbetsgivareföreningen, att kommunerna. vid anställning av deltidsanställd personal, i god tid samråder med berörda företag och samordnar detta med uttagning av andra kategorier av räddningspersonal, t. ex. till verksskydd och räddningsvärn. så att företaget inte onödigt belastas. Rekryterings- problemen har även uppmärksammats av Gävle och Umeå kommuner. Från Gävle befaras att om utbildningstiden förlängs kommer detta sanno- likt att ytterligare försvåra rekryteringen av deltidsanställd brandpersonal och Umeå befarar — mot bakgrund av svårigheterna till ledighet från huvudarbetsgivaren — att rekrytering kommer att ske i första hand efter möjligheterna att erhålla längre ledighet och i andra hand efter kompetens och lämplighet. Umeå kommun föreslår därför att utbildningen av deltids— anställt brandbefäl bör byggas upp i blocksystem där varje block bör omfatta en till två studieveckor.

Innehållet i utbildningen bör enligt Umeå kommun anpassas till de arbetsuppgifter och förhållanden som råder på de lokala brandförsvaren. Av denna anledning är valet av platsen för utbildningen viktig. Liknande synpunkter framhålls av Brandmännens riksförbund som menar att mot denna bakgrund bör de brandförsvar som skall fungera som utbildnings- brandkårer utses av det framtida räddningsverket. Förbundet anser vidare att några få timmar som avsatts för undervisning i akutsjukvård inte kan ge

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85:161' ;. 85 underlag för omhändertagande av svårt sjuka personer. Av denna anled- ning bör komplettering av viss personals utbildning ske. Enlig't förbundet bör ansvaret för denna del av utbildningen åvila sjukvårdshuvudmannen.

Innebörden av den föreslagna kompetensutbildningen har kommenterats av bl. a. Svenska kommunaiarbetareförbtmdet. Förbundet framhåller i detta sammanhang att utbildningen av deltidsanställd personal måste sät- tas i relation till de krav som ställs på det framtida brandförsvaret. Brand- försvarets rationalisering, de vidgade uppgifterna inom räddningstjänsten och anpassningen till ett alltmer komplicerat industrisamhälle ställer enligt förbundet krav på en utbildning och träning av brandpersonalen som alltmer blir oförenlig med deltidsanställning. Inte minst från arbetar- skyddssynpunkt är en ökning av andelen heltidsanställda därför önskvärd. Förbundet menar därför bl. a. att såväl brandchef som vice brandchef bör vara heltidsanställda. Detsamma bör gälla dem som leder större utryck- ningar samt är utbildnings— och övningsledare. Liknande synpunkter fram- förs av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Förbundet stödjer en utveckling som medför bättre förutsättningar för korta insatstider och skapar goda förutsättningar och kunskaper om lokala förhållanden. Den lokala räddningstjänsten måste hålla en sådan nivå på beredskap att även invånarna i mer avlägsna delar av en kommun kan få hjälp med samma säkerhet och tidsnivå som i tätorter. Utvecklingen i kommunerna går även inom andra områden än räddningstjänsten mot en ökad decentralisering genom bl.a. införande av kommundelsnämnder och kommundelsförvalt- ningar. Förbundet är därför övertygat om att deltidskårer kommer att utgöra en väsentlig del av den framtida räddningstjänsten. Detta innebär också behov av och underlag för befattningar som deltidsanställda befäl med högre kompetens än förmansutbildning.

Mot denna bakgrund kan förbundet inte acceptera rapportens förslag. Förbundet anser att deltidsanställd brandmästare ska fungera som utryck- ningsledare och platschefer. Förbundet anser att den lägsta nivå på kompe- tensgivande utbildning för deltidsanställda brandmästare, utryckningsle- dare och platschefer som kan accepteras är brandförmansutbildning heltid med viss anpassning efter deltidskårernas förutsättningar.

Förbundet anser också att det även i framtiden kommer att finnas behov av deltidsanställda vice brandchefer. Kompetensgivande utbildning bör då vara "deltidsbrandmästarexamen" samt Förebyggande Ioch en avkortad förvaltningsutbildning. Ett något annorlunda synsätt på denna problematik redovisas av Brandmännens riksförbund som instämmer i de synpunkter som redovisats beträffande behovet av vidareutbildning av vissa förmän. I kommuner med fler än en brandstation finns för närvarande vid brandsta— tionerna utanför centralorten ofta en brandförman som fungerar som plats— chef med i huvudsak administrativa och personalledande funktioner. Med en påbyggd förmansutbildning kan platschefens arbetsuppgifter enligt riks— förbundet utökas att omfatta exempelvis brandsyn, viss besiktning och

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 161 86

rådgivande verksamhet. Ett sådant arrangemang kan avlasta kommunens brandchef tidskrävande arbetsuppgifter och bidra till att minska kommu- nernas kostnader för förebyggande brandförsvar.

3.4.6 Sotningsväsendets personal

Den grundläggande kompetensutbildningen inom sotningsväsendet, ut- bildningen till skorstensfejare. föreslås ske som gymnasial lärlingsutbild- ning under tre år. Kompetensutbildningen skall enligt förslaget vara obliga- torisk.

Enligt förslaget skall man därefter kunna genomgå tio veckors utbildning till tekniker. Antas till denna utbildning kan enligt förslaget den som tjänstgjort i ett år efter den grundläggande kompetensutbildningen.

Skorstensfejarmästareutbildningen föreslås bli 15 veckor. Det skall krä- vas ett års verksamhet som tekniker i sotningsdistrikt för tillträde till utbildningen.

Det övervägande antalet remissinstanser ansluter sig i princip till rädd- ningstjänstkommitténs förslag och anser att utformningen av detta väl ansluter sig till inriktningen i den av räddningstjänstkommittén föreslagna nya lagen och förordningen om sotningsverksamheten och att förslaget anpassats väl till moderna krav inom yrket. Bland de remissinstanser som företräder denna uppfattning kan nämnas statens brandnämnd, statens energiverk, Stockholms. Västerås och Härjedalens kommuner, Svenska kommunförbundet. Sveriges konrnrunaltjänstemannaförbund. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sveriges skorstensfejaremästares riksför- bund och Svenska brandbefa'lets riksförbund.

[ det utbildningsförslag för sotningsväsendets personal som lagts av kommittén har förutsatts att personalen i framtiden vid sidan av de tradi— tionella arbetsuppgifterna även skall kunna användas för insatser för en bättre energihushållning. Energisparåtgärderna som nytillkommande ar- betsuppgifter för sotningsväsendet har kommenterats från flera håll. Sta- tens energiverk menar att energibesiktningar med fördel kan kompletteras med den form av periodiskt återkommande besiktnings- och driftkontroll som den föreslagna utvidgade sotningsverksamheten kan utgöra. Även Stockholms kommun intar en positiv attityd till förslaget och framhåller att den nya utbildningen bör ges en sådan omfattning och inriktning att den svarar mot den tekniska utvecklingen och de förändrade arbetsuppgifter vad gäller energisparåtgärder som kan förväntas bli aktuella för sotnings— väsendet. Svenska kommunförbundet (majoriteteten av styrelsen) anför att en nödvändig förutsättning för att personal inom sotningsväsendet skall få vidgade arbetsuppgifter inom energisparområdet är att den erhåller sär- skild utbildning för detta. Enligt styrelsens uppfattning torde förslaget tillgodose detta önskemål. Liknande synpunkter framförs också av Sveri- ges skorstensfejaremästares riksförbund. Jönköpings kommun anser att utbildningens omfattning för olika kategorier inom sotningsväsendet är

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 161 | 87

helt beroende av huruvida samhällets energikontroll skall läggas på sot- ningsväsendet. För att kunna göra denna bedömning föreslår kommunen att man noga beaktar de kostnadsökningar som kan uppstå för den enskilde på grund av den utökade verksamheten. Att sotningsväsendets personal i framtiden även skall utföra energisparåtgärder har också kritiserats från några håll. Gnosjö kommun anser att den föreslagna utbildningen av skor- stensfejare inom energisparområdet ej bör genomföras mot bakgrund av att denna kompetens redan finns hos rörentreprenörer och konsultfirmor. Enligt kommunen innebär en samhällsftnansierad utbildning av skorstens- fejarna att konkurrensen om uppgifterna inom energisparområdet inte kan ske på lika villkor. Liknande skäl anförs också av Göteborgs kommun som därför uttrycker tveksamhet till överföring av sådana arbetsuppgifter till sotningsväsendet. Minoriteten av kommunförbundets styrelse har reser- verat sig mot den föreslagna utbildningens inriktning på energisparåt- gärder.

Beträffande utbildningen av skorstensfejare tillstyrker Sveriges kom- munaltjänstemannaförbund rapportens föreslagna gymnasiala lärlingsut- bildning. Förbundet anser det vara ett oeftergivligt krav att utbildningen kommer att ge motsvarande "allmänteoretiska kunskaper" och att den ska ge allmän behörighet för högskolestudier. Liknande synpunkter anförs också av Svenska kommunalarbetareft'irbundet.

Teknikerutbildningen har bl.a. kommenterats av Sveriges kommunal- tjänstemannaförbund som ser en blockundervisning med alternativen att anordna utbildningen i intervaller med mellanliggande yrkesverksamhet eller i ett sammanhang som en viktig förutsättning. Förbundet noterar också det positiva i att utbildning i arbetsledning också ingår i förslaget. Svenska kommunalarbetareförbundet ser en fördjupning och utvidgning av denna utbildning som en konsekvens av de allmänt höjda utbildnings- ambitionerna inom sotningsverksamheten.

Beträffande mästarutbildningen framhåller Sveriges kommunaltjänste- mannaförbund att utbildningen som sådan tillstyrks men att den i tidigare utredningar föreslagna anknytningen till driftteknikerutbildning vid hög- skola hade varit en bättre lösning än den nu föreslagna.

Från bl.a. Sveriges kommunultjänstemannaförbund förutsätts att de fackliga organisationerna kommer att ges möjlighet att deltaga i det fortsat- ta utvecklingsarbetet med utbildnings- och undervisningsplaneringen inom statens brandnämnd och det föreslagna räddningsverket.

Flera remissinstanser har — i likhet med vad som framförts i samband med utbildning för räddningstjänstens personal — anfört att utbildning av personal för sotningsväsendet bör ske vid en central utbildningsenhet. Sådana synpunkter har framförts av bl. a. Svenska kommunalarbetareför- bundet och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund. Statens brand- nämnd finner det från såväl utbildnings- som ekonomisk synpunkt vara mest fördelaktigt att utbildningen av skorstensfejarpersonal förläggs till

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 161 88

samma CUFA vid vilka utbildningen av heltidsanställt brandbefäl. enligt nämndens mening, bör ske. Kommunalarbetareförbundet menar att en central utbildningsenhet bör ge möjlighet att fördjupa och utveckla skor- stensfejaryrkets profil samtidigt som förutsättningarna bör öka att fortlö- pande kunna tillföra verksamheten pågående resultat av forskning och utveckling inom området. Enligt förbundet talar alla skäl för en lokalise- ring av denna utbildningsenhet till Stockholmsområdet. Skorstensfejar- mästareförbundet menar att en samordning med annan utbildningsverk- samhet. exempelvis vid en CUFA. är en möjlig lösning för erhållande av en central utbildningsanläggning. Vid lokalisering av denna skorstensfejar- skola måste härvid hänsyn tas till behovet av och tillgången på deltidslär- are.

3.5 Övning och materielhantering

Kommittén föreslår att civilförsvarets övningsverksamhet vid CUFA successivt avvecklas och att den i stället bedrivs lokalt av kommunerna med biträde av länsstyrelserna. Civilförsvarsstyrelsen föreslås få i uppdrag att inleda denna decentralisering.

Kommittén ser många fördelar med att även föra över ansvaret för förrådshållning, vård, tillsyn och underhåll av civilförsvarets materiel till kommunerna och att kommunerna får utnyttja materielen för angelägna ändamål i fred. Enligt kommittén bör beslut fattas om att fortsätta och fullständiga påbörjade utredningar om materielhanteringen. Civilförsvars- styrelsen föreslås få i uppdrag att lämna närmare riktlinjer för ett överläm- nande redan nu av akut- och förstärkningsmaterielen till kommunerna.

Remissinstanserna är allmänt positiva till förslaget om lokal övnings- verksamhet. Det anses att detta kan leda till en bättre beredskap bl.a. genom att motivationen ökar. Ett fåtal remissinstanser är dock tveksamma och menar att övningar som genomförs vid CUFA blir effektivare. Från nägra håll uttrycks en viss tveksamhet till de beräknande kostnaderna. Det pekas på att det krävs förstärkning av de kommunala resurserna för att genomföra förslaget. Man förutsätter att staten skall svara för alla kostna- derna.

Statens brandnämnd framhåller att överförandet av övningarna från CUFA till kommunerna är positivt. Den i krigsorganisationen ingående personalen får en personlig kontakt med den fredsräddningstjänstpersonal som skall leda civilförsvarsverksamheten. Det bör dock enligt brandnämn- den uppmärksammas att vissa kommuner saknar lämpliga övningsplatser och personella resurser för övningsförberedelser. Upprättandet av minst en övningsplats inom varje räddningsregion. utformad för såväl freds- som krigsråddningstjänstövningar, vore eftersträvansvärt. Utnyttjandet av fredsräddningstjänstens personal som instruktörer kommer enligt brand- nämnden att innebära att övningarna innehåller moment i vilka både nya rön och aktuella erfarenheter från fältet kan ingå.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . . 89

Civilbejälhavaren i Övre Norrlands civilområde framhåller att decentra- liserad övningsverksamhet bör medföra bättre beredskap genom att lokalt ledda övningar blir ett naturligt led i förberedelserna både för större nödlä- gen i fred och för krigsuppgiften. Vidare innebär enligt civilbefälhavaren lokalt genomförda övningar minskade kostnader och troligen även ökad motivation för den enskilde. Särskilt i Norrland med långa Och tidsödande resor till och från CUFA medför dagens system olägenheter såväl för den enskilde som för arbetsgivare samt onödiga resekostnader.

Civilbefälhavaren anser att betydelsen av övningsanordningar inte bör övervärderas. I stället torde enligt civilbefälhavarens mening psykologiska vinster och bättre förankring av civilförsvaret kunna erhållas genom att verksamheten kommer närmare människorna och blir en påtaglig del av samhällsbilden. Redan i dagsläget torde erforderlig kompetens finnas att leda övningarna lokalt. Integrerad utbildning för räddningstjänsten i fred och krig kommer enligt civilbefälhavaren att på sikt skapa ännu bättre lokal kompetens särskilt för ledning av räddningstjänsten i krig samt för större nödlägen i fred och därmed även för övningsverksamheten. Civilbe- fälhavaren anser att lokalt genomförda övningar i fred skapar också goda förutsättningar för att lokalt bedriva erforderlig kompletteringsutbildning och övning i ett beredskapsläge. Detta är enligt civilbefälhavarens mening särskilt viktigt eftersom erfarenheterna visar att utbildning och övning hittills inte kunnat genomföras i önskvärd omfattning av kostnadsskäl.

Länsstyrelsen t' Hallands [än vill på nytt betona fördelarna av lokalt bedrivna övningar. Utöver ekonomiska vinster bör lokalt bedrivna övning- ar leda till höjd beredskap för såväl civilförsvaret som för räddningstjäns- ten. Länsstyrelsen framhåller att lokala samordningsövningar behöver emellertid inte finnas i varje kommun. Såväl kostnadsskäl som de negativa miljöeffekterna (brand och rök) talar i stället för att flera kommuner utnytt- jar samma övningsfält. Förslagsvis skulle ett övningsfält per räddningsre- gion vara lämpligt. I ett län av Hallands storlek och med endast sex kommuner skulle t.o.m. ett övningsfält för hela länet kunna övervägas. Enligt länsstyrelsens mening bör det undersökas om inte de befintliga militära övningsfälten kan utnyttjas även för civilförsvars- och räddnings- tjänstövningar. Kostnaderna skulle i så fall kunna reduceras ytterligare.

Förslaget med decentraliserad övningsverksamhet får enligt länsstyrel- sen givetvis inte leda till att kommunerna drabbas av kostnader som de ej har i dag. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att övningsplatserna inte bara bör gälla för räddningstjänst och civilförsvarsaktiviteter utan även vara anpassade för övningar inom arbetarskyddet. Övningsplatserna skall enligt länsstyrelsen användas under vinterhalvåret vilket fordrar en tämli- gen hög standard bl.a. i fråga om vattenförsörjningen och övningsanord- ningarnas utformning. Därför är det enligt länsstyrelsen både praktiskt och nödvändigt att anordna regionsvisa övningsplatser eventuellt bara en å två per län. Linköpings kommun har ej något att erinra mot grundtanken även

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 161 90

om man kan ställa sig frågande inför att civilförsvarets personal skall övas av brandbefäl vid kommunernas brandförsvar samtidigt som kommuner- nas brandpersonal skall utbildas av civilförsvarslärare vid nuvarande CUFA-anläggningar. Kommunen förutsätter vid sin tillstyrkan att erfor- derliga övningsplatser byggs upp helt på statens bekostnad varvid antydda investeringskostnader (ca 200 000 per anläggning) förefaller vara helt orea- listiska. Vidare förutsätts att kommunerna erhåller full kostnadstäckning för planläggning och genomförande av de aktuella övningarna. — I betän- kandets bilaga 4 redovisade kostnader bedöms av kommunen ligga på en alltför låg nivå. Övning med undsättningspluton kräver — efter vad som går att utläsa av betänkandet — en biträdande övningsledare och fyra instruk- törer under tre dagar. I schemalagd tid innebär detta 120 mantimmar. En brandman med slutlön kostar i dag arbetsgivaren ca 75:-/tim. Personal- kostnad, exklusive förberedelsetid, kan uppskattas till ca 15000 kronor i stället för i betänkandet angivna ca 5400. Då brandförsvaret ej har någon överkapacitet för att bedriva här aktuell övningsverksamhet understryker kommunen behovet av den fulla kostnadstäckningen. Jönköpings kommun finner att utredningens förslag innebär avsevärda fördelar vad gäller utbild- ningen och fortlöpande övningar med personalen i räddningstjänst. De lokala (eller räddningsregionala) övningsfälten kan enligt kommunen ut- nyttjas för andra övningsändamål än i beredskapsorganiserade styrkor. Västerås kommun anser att decentralisering av viss utbildnings- och öv- ningsverksamhet inom civilförsvaret ger bättre lokal anknytning till arbets— uppgifterna och förbättrad personkännedom. Enligt kommunen måste för- utsättningarna för en god utbildnings- och övningsverksamhet förbättras genom att regionala utbildningsanordningar tillskapas och befintliga för- bättras genom statens försorg.

Civilförsvarsstyrelsen anser att en sådan successiv omlokalisering kan få positiva effekter men att det är osäkert om det kan ske med bibehållen kvalitet. Förutsättningar bör skapas för att tillgodose lärarbehovet vid lokala övningar. I det sammanhanget bör enligt styrelsens mening också prövas ett alternativ som innebär att de lärare som av kommittén föreslås överförda till länsstyrelserna även i fortsättningen skall knytas till CUFA. Materielfrågan vid lokala övningar är inte heller löst. Lokalt genomförd materielservice kommer troligen att kräva betydande insatser f rån kommu- nal personal. Hur materielförsörjning vid lokalt genomförda övningar skall genomföras bör enligt styrelsen studeras ytterligare och göras till föremål för försök. En omlokalisering av övningar med undsättningsenheter anser civilförsvarsstyrelsen vara särskilt tveksam. Möjligheterna att skapa öv- ningsbetingelser lokalt inom ramen för de 15 milj. kr. som utredningen föreslår, måste ifrågasättas. Civilförsvarsstyrelsen anser att övning så långt möjligt skall ske med hela plutoner. Civilförsvarsstyrelsen anser vidare att övning med vissa enheter även fortsättningsvis bör genomföras vid CUFA där rationella övningsanordningar har skapats för detta ända-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 161 ;: 91

mål. Utlokalisering av övningsverksamhet kan vara ett sätt bland andra att skapa utrymme för utbildning av fredsbrandpersonal vid CUFA. Om möj- ligt bör utrymme skapas utan att ambitionssänkningar åstadkoms. Civil- försvarsstyrelsen och det nya verket bör därför få uppdrag att finna lämpli- ga former för att skapa sådant utrymme.

Försvarets rationaIiseringsinstitut ställer sig något tveksamt till förslag om övningsverksamheten och de effekter det, enligt kommittén, kommer att ge. Ett av de argument som ledde till uppbyggnaden av CUFA var att de övningar. som tidigare genomfördes lokalt, inte höll önskad standard utan att det krävdes viss centralisering. Obestridligt är att det är praktiskt möjligt att genomföra övningar lokalt. Om detta sedan kan ske till samma eller lägre kostnad och utan kvalitetsförsämring jämfört med "CUFA-öv- ningar” framgår inte klart av betänkandet. Trots de minimikrav på öv- ningsplatser. som ställs av kommittén. förefaller det osannolikt att investe- ringskostnaden för dessa kan begränsas till de 3 milj. kr. årligen under en femårsperiod som kommittén beräknat. Kommitténs resonemang om kva- liteten på de lokala övningarna är enligt institutets mening inte överty- gande. Den ökade lokalkännedomen som kommittén framhåller som ett starkt argument torde bli relativt begränsad vid lokalt genomförda övning- ar av det slag det här är fråga om. Övningarnas syfte är främst att öva undsättningsteknik och samverkan inom undsättningsenheten och detta syfte bör uppnås bättre på en plats med avancerade och för ändamålet lämpliga övningsanordningar. Lokalkännedom erhålls på annat sätt. Ett alternativ kan enligt institutet vara att utvidga de övningar som i dag bedrivs med bl.a. befäl i fältenheter och ålägga kommunerna genomföran- deansvaret för dessa övningar. Övningar med undsättningsenheter skulle då även fortsättningsvis genomföras vid CUFA. Den utökade brandtjänst- utbildning vid CUFA, som föreslås av kommittén. torde ändå kunna ge- nomföras. Samtidigt finns det då inget direkt skäl som talar för att 39 övningsledare från CUFA skall överföras till länsstyrelserna. Samtliga CUFA skall självfallet. i samarbete med länsstyrelserna. biträda kommu- nerna vid genomförandet av övningar. Institutet anser som tidigare att ett utökat samarbete mellan berörda instanser är att föredra framför de före- slagna personalöverföringarna. Institutet hyser också vissa betänkligheter mot kommitténs uttalande rörande problematiken med att öva hel undsätt- ningspluton. Om detär uppenbara svårigheter att leda en undsättningsplu- ton under en övning torde svårigheterna inte vara mindre i krig. En översyn och omprövning av undsättningsplutonernas krigsorganisation fö- refaller enligt institutets mening då nödvändig. Förslaget att i fred endast öva i halvpluton förefaller mindre lämpligt om grundenheten i krig även i framtiden skall vara helpluton. Riksrevisionsverker anser i likhet med kommittén att civilförsvarets övningar i huvudsak bör genomföras lokalt. Verket vill emellertid peka på att kommitténs diskussion av undsättnings- plutonsutbildning innehåller flera oklarheter. vilka bör undanröjas innan

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 161 92

slutlig ställning tas till förslaget. I betänkandet anförs, att utbildningen bör genomföras halvplutonsvis med mobiliseringsmatcrielen. Riksrevisions- verket vill mot denna bakgrund ifrågasätta om kraven på ledning. lednings- organisationens utformning och taktiska anvisningar är väl avvägda för undsättningsplutonen. Vidare ifrågasätter verket om mobiliseringsmatcrie- len räcker till för att medge rationell utbildning av ca 40 räddningsmän. I den redovisade kalkylen saknas såvitt riksrevisionsverket kan finna kost- nader för nyttjande av plutonens egna fordon. Verksamheten vid CU FA berörs i flera olika utredningar speciellt vad avser behov av utbildningsre- surser. Riksrevisionsverket anser att en samlad bedömning av behov av tillgång på utbildningskapacitet måste göras innan ytterligare investeringar görs vid CUFA. C ivilbefällzavaren i Västra civilområdet anser att lokal övningsverksamhet i grunden är en bra tanke som bör eftersträvas på sikt. Det är tveksamt om det går att finna tillräcklig tillgång på godtagbara övningsplatser. Samverkan mellan flera kommuner och med fredsrädd- ningstjänsten måste enligt civilbefälhavaren vara ett krav. Civilbefälha- varen delar kommitténs uppfattning att lokalt bedrivna övningar höjer beredskapen och ökar motivationen, men bristen på övningsplatser (ev. löst genom samordnad plats i annan kommun) kan emellertid minska dessa effekter. Tanken att i anslutning till en undsättningsplutonsövning öva underhåIISplutoner med iordningställande resp. efterarbete med materielen är bra. Detta kan däremot enligt civilbefälhavaren stöta på övningsorgani- satoriska (frekvens) problem då antalet underhållsplutoner är betydligt mindre än antalet undsättningsplutoner. Problemet blir ändå större om man skall öva undsättningsplutonerna halvplutonsvis. Civilbefälhavaren ifrågasätter dock starkt lämpligheten i att övergå till halvplutonsövningar. Undsättningsinsatserna i ett krigsskede måste förutsättas bli mycket om- fattande och kräva stora resurser. Har personalen aldrig getts tillfälle att öva i större (hela) enheter, är risken stor att enheternas planerade effektivi- tet ej kan utnyttjas fullt ut. Länsstyrelsen i Stockholms län kan inte biträda kommitténs förslag. De flesta kommuner i länet har förhållandevis liten civilförsvarsorganisation varför egna övningsfält skulle bli lite utnyttjade. Eftersom övningsfält kräver dyrbara övningsanordningar, blir egna öv- ningsfält för kostnadskrävande i förhållande till nyttjandegraden. Samma invändning kan i princip anföras mot en övningsplats per region. Enligt länsstyrelsen finns vid civilförsvarsstyrelsens utbildnings- och förrådsan— läggningar ändamålsenliga övningsanordningar. Dessa bör utnyttjas. För länets del anser länsstyrelsen det inte vara ekonomiskt försvarbart att bygga kommun- eller regionvisa övningsplatser med hänsyn till den befint- liga och välutrustade CUFA—anläggningen i Rosersberg. I län med stora avstånd till civilförsvarsstyrelsens övningsfält kan det däremot enligt läns- styrelsen vara motiverat med närmare belägna övningsplatser om man där kan uppnå en rimlig nyttjandegrad. Länsstyrelsen anser vidare — i motsats till kommittén — att lokalt bedriven övningsverksamhet ej ger några kvali-

• Sida 93
•  Original

Prop. l984/85:16l __ 93

tativa eller ekonomiska vinster i förhållande till en centraliserad övnings- verksamhet. Enligt länsstyrelsen i Kalmar län förefaller förslaget om att bedriva civilförsvarsövningar lokalt principiellt vara lämpligt. Många skäl talar för en sådan ordning. Dock kan enligt länsstyrelsen frågas om kom- munerna kommer att ha tillräckliga resurseri form av personal. övningsan- ordningar m.m. för att klara uppgiften. Det kan också delvis ifrågasättas om civilförsvarsorganisationens beredskap och effekt blir högre genom åtgärden. Utredningens förslag att till stor del avveckla övningsverksam- heten vid CUFA och i stället låta den bedrivas av länsstyrelse/kommun anser länsstyrelsen i Västmanlands län i princip riktigt. Utredningens redovisning av ansvarsfördelningen mellan länsstyrelse och kommun före— faller dock något ofullständig. Av texten (5. 173) förefaller det som om länsstyrelsens roll skulle begränsas till vissa administrativa göromål under det att kommunen svarar för genomförande. Detta trots att utredningen som grundprincip slagit fast att länsstyrelsen skall inrikta och leda verk- samheten. När det gäller övningsverksamheten tycks utredningen helt ha uppehållit sig vid övningar av praktisk art. dvs. själva undsättningsarbetet och helt förbigått stabs- och ledningsövningar. Civilförsvarets lednings— staber liksom den kommunala ledningen i övrigt kommer i ett framtida krig få uppgifter som i många avseenden ligger utanför egentligt civilförsvar. Detsamma gäller den nya organisationen hemskydd. Det är därför enligt länsstyrelsens mening angeläget att tillse att alla ledningsenheter ges en operativ inriktning som överensstämmer med den gemensamma grundsyn för länets försvar som upprättats av länsstyrelse och försvarsområdesbe- fälhavare. Länsstyrelsen anser således att det är en brist i utredningen, att inte ett klan uttalande gjorts. att ansvaret för olika slag av ledningsövning— ar på lokal nivå i fortsättningen bör åvila länsstyrelsen. Därvid räcker det inte som utredningen antytt (bilaga 3) med insatser av en länsinstruktör. Civilförsvarets resurser måste enligt länsstyrelsen i framtiden på ett helt annat sätt än hittills bli en totalförsvarsresurs och integreras med annan verksamhet. Ledningen av undsättande verksamhet måste knytas ihop med samhällets övriga försvars- och försörjningsåtgärder. Det är därför. som länsstyrelsen ser det. ofrånkomligt att CUFA till stor del upphör med sin övningsverksamhet. På länsstyrelsen bör en "övningsstab" med total- försvarsintiktning organiseras. I sådana länsvisa staber bör sedan länsin- struktörer (39 st.) ingå, som utredningen föreslår skall överföras från CUFA. Stockholms kommun anser att föreslagen decentralisering av civil- försvarets övningsverksamhet samt materiel- och förrådshållning är posi- tiv och ligger i linje med redan fattade beslut om ett kommunlett civilför- svar. Det föreligger dock enligt kommunen oklarheter om ansvarsoch kostnadsfördelning samt hur det lokala genomförandet är tänkt att ske. Kommunen delar kommitténs uppfattning om att ökad effektivitet och ett bättre utnyttjande kan erhållas om civilförsvarets övningsverksamhet de- centraliseras till kommunerna. Dock bör ansvars- och kostnadsfördelning-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85:161 94

en klarläggas ytterligare. Gnosjö kommun framhåller att överflyttningen av övningsverksamheten från CUFA till kommunerna inte får medföra att även kostnaderna överflyttas till kommunerna. Kommunstyrelsen förut- sätter att staten svarar för alla kostnader som är förenade med övnings- verksamheten inkl. övningsplatser. Växjö kommun är tveksam till den föreslagna överflyttningen av övningsverksamheten från civilförsvarssty- relsens centrala utbildningsanläggningar till kommunerna. Flertalet kom- muner saknar både lämpliga övningsplatser och personal för planering och genomförande av övningarna. Förslaget att kommunerna skall överta CUFA-anläggningamas övningsverksamhet för civilförsvarspersonal ger enligt Falköpings kommun möjlighet till utbildning anpassad till lokala förhållanden. Kommunen delar kommitténs förslag men förutsätter att staten ersätter kommunerna härför samt att statliga medel bekostar even- tuella erforderliga övningsanläggningar. För Kramfors kommun torde för- slaget endast komma att innebära ett blygsamt merarbete med materielen. Närheten till Sandö möjliggör redan i daggiäget övningar för fredsräddningstjänsten. Kvalitén på övningarna främjas bäst enligt kom- munen om de kan utföras på en anläggning som fyller både freds- och krigsräddningstjänstens behov. En utveckling av Sandöanläggningen i den riktningen är enligt kommunen angelägen. då den även genom sin placering och närhet till andra myndigheter med inslag av räddningstjänst är unik. Kommunen är beredd att verka för att en sådan utveckling kommer till stånd. Ett första steg i den riktningen torde vara att regionens grundutbild- ning av brandpersonal och övningsverksamhet bedrivs vid Sandö. Umeå kommun förutsätter att övningsverksamheten som f.n. bedrivs vid CU FA-anläggningar och skall överföras till kommunen med biträde från länsstyrelsen bekostas av staten. Länsstyrelsen har i dag inga personella resurser för övningsverksamhet vilket medför att kommunen får ta hela ansvaret. Svenska kommunförbundet har inget att erinra mot förslaget att övningsverksamheten vid de s.k. CUFA-anläggningarna avvecklas suc- cessivt och i stället bedrivs lokalt av kommunerna med biträde av länssty- relserna men förutsätter givetvis att kommunerna hålls ekonomiskt ska- deslösa. Då det gäller övningsverksamheten vid civilförsvarets utbild- nings- och förrådsanläggningar (CUFA) föreslår kommittén att denna suc- cessivt bör överföras till kommunerna och bedrivas med biträde av läns- styrelserna. En sådan utveckling förutsätter dock enligt Svenska kommu- nalarbetarejörbundet en väsentlig förstärkning av de personella och eko- nomiska resurserna för vilka kompensation bör utgå.

Remissinstanserna är genomgående positiva till kommitténs förslag i fråga om materielen. Länsstyrelsen i Stockholms län vill dock bibehålla den nuvarande ordningen. Från flera håll understryks betydelsen att kon- trollen blir så tillfredsställande att civilförsvarsenheterna kan mobiliseras. Även andra synpunkter framförs av remissinstanserna.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 161 __ ___ 95

Statens brandnämnd anser att överförandet av materielen för krigsrädd- ningstjänsten kan, under vissa förutsättningar, medföra fördelar samt att kommunernas kostnader för materielanskaffning kan komma att minska genom central upphandling och mängdrabatt. Genom en cirkulation i be- redskapslagringen minskas enligt brandnämnden risken för att materiel utsätts för lagringsskador. Brandnämnden framhåller att vid nyanskaffning kan modern och inom utbildningsfunktionen prövad materiel inköpas. Nämnden vill dock framhålla risken att en alltför centraliserad upphand- ling av stora kvantiteter materiel kan innebära risker för att företag ej satsar på nykonstruktioner och materielutveckling utan endast av konkur- rensskäl tvingas se till försäljningspriset. Ett centraliserat inköpssystem kräver därför enligt brandnämnden en i egen regi fungerande test- och utvecklingsfunktion. Statskontoret tillstyrker en decentraliering och ett överförande till kommunerna av civilförsvarets materiel. Det är enligt statskontoret visserligen svårt att exakt beräkna vinsterna. men det står ändå klart att utnyttjande av materiel i stället för passiv lagerhållning är att föredra. En viktig uppgift för det nya verket är också att ta initiativ till och arbeta för gemensam upphandling och standardisering av räddningsmate- riel. Statskontoret menar dock att det är väsentligt att klara ut om materie- len fortlöpande skall redovisas för att säkerställa att de olika civilförsvars- enheterna verkligen kan krigsorganiseras. Regler härför och för hur äter- anskaffning skall gå till bör enligt statskontoret utarbetas. Civilbefälha- varen i Övre Norrlands civilområde anser att samordnad anskaffning och samordnat utnyttjande av räddningsmateriel är viktiga led för att åstad- komma effcktivare resursutnyttjande. och ekonomiska besparingar. Även decentraliserad förrådshållning med ökat kommunalt ansvar bör som före- slagits övervägas och utredas. Länsstyrelsernas ansvar för civilförsvarets mobilisering måste enligt civilbefälhavaren därvid beaktas. Länsstyrelsen:" Hallands län är principiellt positiv till förslaget, som på sikt bör ge sam- hällsekonomiska fördelar men anser att det innan förslaget genomförs krävs ett utförligare ekonomiskt underlag för hur kostnadsfördelningen bör vara mellan staten och kommunerna. Dessutom krävs klara bestämmelser för kontroll och tillsyn av materielens befintlighet och tillstånd samt för ersättningsanskaffning. Med hänsyn härtill tillstyrker länsstyrelsen försla— get att materielfrågorna blir föremål för ytterligare utredning. Enligt läns— styrelsen i Västerbottens län leder den föreslagna ordningen till att man enligt länsstyrelsen kan ge snabbare räddningsinsats än om man skall ta fram motsvarande utrustning. t. ex. från transport-. byggnads- eller indu- striföretag som är noterade i kommunernas s. k. resursförteckning. Den för direkt bruk förrådsställda civilförsvarsmaterielen ger enligt länsstyrelsen kort organiseringstid och gynnar försvarsinsatser vid överraskande an- grepp.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller följande.

Styrelsen anser i likhet med kommittén att en ökad samordning vid

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 161 96

anskaffning av materiel för räddningstjänst i fred och civilförsvarsverk- samheten bör vara till fördel för dessa verksamheter både i fred och krig. Det råd för materielanskaffningsfrågor som omnämns nedan i avsnitt 5 bedöms gagna en sådan samordning. Strävan bör vidare vara att åstadkom- ma en ökad standardisering beträffande materielens prestanda och uthål- lighet samt underhållsberoendc. Syftet härmed bör vara att nå kapacitets- mässigt någorlunda jämförbara räddningsenheter inom olika kommuner. De erfarenheter som efter hand fås inom kommunerna bör kunna samlas upp inom det nya verket för att utnyttjas vid utveckling av ny materiel och omsättning av äldre. Strävan bör vara att de kommunala räddningsorganen kan verka omedelbart med sina fredsresurser även i en krigssituation. För att uppnå en effektiv samordnad materielanskaffning måste resurser för att hantera alla härmed förknippade åtgärder finnas inom det nya verket. Styrelsen är positiv till förslaget i fråga om upphandlingen. Om enhet- lighet åstadkoms mellan kommunerna och staten i upphandlingsfrågor så får detta många positiva effekter. För vissa materielslag kan då den offent— liga upphandlingen bli helt marknadsdominerande varför konkurrenseffek- terna maximalt kan utnyttjas. För att nå dit krävs dock ett planeringsin- strument främst för att åstadkomma överensstämmelse i behoven. Enligt styrelsens mening är det nya verkets uppgifter i upphandlingsfrågor av den arten att de bör bli föremål för behandling av riksrevisionsverket och dess rådgivande delegation innan verksamheter med gemensam upphandling för statsverket och kommunerna igångsätts. Regeringens beslut den 29 juni 1973 med uppdrag till riksrevisionsverket att fortlöpande vidta åtgärder för att få till stånd en effektiv samordning av hela den offentliga upphandlings- verksamheten utgör grunden för styrelsens uppfattning i denna fråga. Civilförsvarsstyrelsen delar i huvudsak kommitténs uppfattning och mo- tiv för att samordna och integrera det kommunala och det statliga hante- randet och utnyttjandet av civilförsvarsmaterielen. Civilförsvarstyrelsen anser att ett fredstida utnyttjande av civilförsvarsmatericl bör vara positivt från beredskapssynpunkt under förutsättning att lämpliga former kan hit- tas för hur ett i fred Och krig väl fungerande materielförsörjningssystem bör byggas upp. Beträffande kommunal hantering och förrådshållning finns viSsa frågeställningar. Bl. a. måste de juridiska aspekterna studeras. Detta har främst med äganderätten. förvaltningen av statens egendom, kontroll och redovisningsmöjlighcter och kontraktsfrågor för förrådsbygg- nader att göra. Frågorna är i dessa avseenden starkt beroende av hur kommunernas medverkan kan formuleras. Är det fråga om en kommunal skyldighet att hantera och förrådshålla eller är det mera fråga om en statlig upphandling av dessa tjänster. Lagstiftningsvägen synes vara den mest rationella. Beträffande förrådssituationen bör understrykas att de i dag 373 förråden är fördelade på 233 platser runt om i landet. Det är inte säkert att dessa ligger så till att byggnaderna kan tjäna som förrådsplats vid en kommunal förrådshållning. Kontraktstiden är i vissa fall lång (som längst

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: l6l '_i' :( 97

till år 2010) vilket styrelsen ser som ett problem och eventuellt ett dyrt sådant. ' '

Kommittén anför i sitt betänkande bl. a.:

"FRlzs studie visar dock att en del av materielen — ca 20% av räddnings- materielen — redan nu kan användas av kommunernas brandförsvar som akut- och förstärkningsmatericl". Vidare anförs: "Vårt förslag om över— föring till kommunerna av viss civilförsvarsmateriel (dvs. akut- och för- stärkningsmaterielen) bör möjliggöra en personalminskning vid CUFA i storleksordningen l0 årsarbetskrafter”. Civilförsvarsstyrelsen ställer sig tveksam till denna del av utredningen. En undersökning av dagens situa- tion med akut- och förstärkningsmaterielen visar på andra siffror än de som finns i kommittébetänkandet. Denna bristande överensstämmelse måste snarast klaras ut. I avvaktan på resultat som visar hur det verkligen förhåller sig kan inte heller anföras något av verkligt värde i personal- minskningsfrågan. En möjlig orsak till de skilda uppgifterna kan vara att kommittén har utgått från en annan definition av "akut- och förstärknings- materiel" än den som användes när dessa begrepp infördes i mitten på 1970-talet.

I samband med överlämning av akutmateriel till kommunerna och upp- läggningen av förstärkningsmateriel i civilförsvarsförråd har inte tagits hänsyn till från vilka civilförsvarsenheter som materielen tagits. I princip har respektive kommun fått välja den materiel som man önskat ur det befintliga sortimentet utan hänsyn till enhetstillhörighet eller mobilise- ringsberedskap. Detta innebär bl.a. att matcrielsammansättningen inom akut- och förstärkningsmaterielen varierar från kommun till kommun. Dessutom måste denna materiel i händelse av mobilisering återställas till respektive mobenhet. Eftersom den nu fördelade materielen tillhör många olika enheter innebär denna återlämning i sig ett antal problem och kan komma att försena mobiliseringen. Mobiliseringsberedskapen påverkas negativt. Mot bakgrund av bl. a. att enligt försvarsbeslut 1982 högre krav måste ställas på civilförsvaret att kunna agera snabbt vid överraskande angrepp m. m. är nuvarande system beträffande akut- och förstärknings- materiel olämpligt. Civilförsvarsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på möjligheterna till andra lösningar än de som kommittén föreslagit. Som huvudprincip bör gälla att hela mobiliseringsenheternas materiel överläm- nas till den kommun inom vilken den aktuella enheten ska mobilisera i händelse av krig. Därmed reduceras de nuvarande negativa effekterna på mobiliseringsberedskapen. Nuvarande akutmateriel bör återkallas och till- sammans med förstärkningsmaterielen återföras till respektive mobilise- ringsenhet. Styrelsen finner att ett av huvudförslagen i kommitténs betän- kande är att öka kommunernas möjlighet att i högre grad än hittills, disponera civilförsvarsmaterielen. Särskilda utredningar erfordras härför, vilket bör ankomma på det nya verket att utföra tillsammans med inblanda- de parter. Försök bör därvid göras med överlämning av hela materielenhe- 7 Riksdagen 1984/85. I som/. Nr 161

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 161 98

ter såsom beskrivits ovan. Härvid måste behandlas frågor om utnyttjande av materielen i fredsräddningstjänsten. underhållsfrågor, omsättnings-. er- sättnings- och finansieringsfrågor m.m. För att åstadkomma ett bättre utnyttjande av civilförsvarsmaterielen i fredstid och därmed nå de positiva effekter som påtalats ovan har styrelsen redan föreslagit en försöksverk- samhet med utökat samarbete mellan staten och kommunerna i materiel- frågan. Detta förslag som nu förelagts regeringen bygger emellertid inte på kommunal hantering och förrådshållning utan i stället föreslås kommuner- na få samköpa/avropa/hyra materiel till attraktiva priser. Det är enligt styrelsens uppfattning angeläget att de resurser som finns i civilförsvarets förråd även utnyttjas i fredstid —allt under den naturliga förutsättningen att beredskapsnivån inte påverkas negativt. Det är viktigt att denna försöks- verksamhet påbörjas tidigt så att erfarenheterna kan ingå i det underlag som krävs för den av CESAM-kommittén föreslagna totala samordningen. Försvarets rationaliseringsinstitur framhåller att överföring av all akut- och förstärkningsmateriel till kommunerna kan innebära vissa svårigheter. Alla kommuner har inte möjligheter att förrådsställa materielen på lämpligt sätt. Vissa kommuner har redan inom nu gällande bestämmelser tagit över en del -— dock inte all materiel. Andra kommuner har av olika skäl — t. ex. svårigheter att billigt, säkert och med god tillgänglighet förrådshålla mate- rielen — inte sett det som lämpligt att ta hand om materielen. Det är enligt insitutets mening viktigt att överföringen sker i samråd med kommunerna och på ett sådant sätt att såväl beredskap som ekonomi kan tillgodoses. Institutet anser att frågan om överföring av materielen i sin helhet påverkar krigsorganisationen. principerna för mobilisering, förrådsställning och per— sonalförsörjning. En total översyn av civilförsvarsverksamheten på regio- nal och lokal nivå bör därför enligt institutet genomföras innan ytterligare ansvar överförs till kommunerna. Översynen bör omfatta civilförsvarets krigsorganisation. materielhantering. förrådsverksamhet och kommunens resp. länsstyrelsens ansvar rörande mob och personalfrågori fred och krig. Ett lokalt civilförsvar där varje kommun får egna civilförsvarsenheter och förråd bör därvid enligt institutets mening övervägas. Kommunen ges då det direkta ansvaret för sina civilförsvarsenheter och dessas utrustning. Luftfartsverket delar kommitténs förslag att kommunerna bör få förfoga över civilförsvarets materiel i samband med räddningstjänst. men anser att förslaget även bör innefatta andra än kommunernai samband med organi- sation av räddningstjänst. t.ex. brand- och räddningstjänst vid flygplats oberoende av vem som driver denna (staten, kommun, enskild). Ett ökat samutnyttjande av "freds- och krigsmateriel” samt ökade möjligheter till samordnade inköp bedömer civilbefälhavaren i Västra eivilområdet vara klart samhällsekonomiskt fördelaktigt. CiVilbefälhaVaren håller med om att ett bättre ekonomiskt underlag för kostnadsfördelning mellan stat och kommun måste tas fram. Civilbefälhavaren har den uppfattningen att sta- ten alltjämt måste vara beredd att stå för större delen av kostnaden även

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 161 __: 99

om kommunerna nyttjar och sliter på beredskapsanskaffad materiel i fred. Många frågor är obesvarade i detta avsnitt,- bl.a. vad som skall göras för de kommuner som i organisationen ej kommer att tilldelas någon undsätt- ningspluton (och därmed ej heller något materielansvar) men som i freds- räddningstjänsten tilldelats förstärkningsmateriel. Länsstyrelsen iKalmar län ser positivt på att kommunerna i framtiden kan utnyttja civilförsvars- materielen i den fredstida räddningstjänsten. Styrelsen anser dock inte att kommittén redovisat övertygande underlag avseende kommunernas möj- ligheter att svara för drift, underhåll och tillsyn av civilförsvarets förråd och materiel. För att säkerställa att kommunerna sköter dessa uppgifter på ett från beredskapssynpunkt tillfredsställande sätt kan en starkare tillsyns- funktion från länsstyrelsens sida vara lämplig. Länsstyrelsen i Västman- lands län delar i princip förslaget att decentralisera civilförsvarets mate- rielhantering. Länsstyrelsen är nämligen av den uppfattningen att den förrådsverksamhet som CUFA i dag bedriver inte är rationell. Främsta skälet är de många och långa resor som nu upptar personalens tid. En förändring härav torde bli ofrånkomlig. Samtidigt inser länsstyrelsen att ett snabbt överförande till kommunerna inte låter sig göra. Det "arv" som befintliga förrådsbyggander innebär måste av kostnadsskäl tas tillvara. För att erhålla en rationellare fredshantering har länsvis anordnats ett fåtal större förrådsbyggnader. Förrådens belägenhet har inte någon samstäm- mighet med rådande kommunindelning. Flera kommuners räddningsma— teriel har sammanförts i gemensamma förråd långt från de platser där personalen skall mobiliseras och förläggas. Ur beredskapssynpunkt är detta enligt länsstyrelsen självfallet inte bra. Även ur sårbarhetssynpunkt är nuvarande materielkoncentration till nackdel. Länsstyrelsen anser att en förhyrning av mindre förråd skulle i dag lätt kunna genomföras, då en mängd lantbrukare har kreaturslösa gårdar med tomma ladugårdar. Ett sådant förfarande vore ur samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigt. För- råden skulle kunna erhållas på eller nära mobiliserings- och grupperings- platserna för respektive civilförsvarsbas. Mot bakgrund av denna princi- piella syn på civilförsvarets förrådshållning föreslår länsstyrelsen följande kompromisslösning. Förrådshanteringen bör snarast överföras från CUFA till länsstyrelsen, där ansvaret tidigare legat. Målsättningen skall sedan vara — om det visar sig genomförbart — att fortsätta decentraliseringen. Detta bör ske tidigast vid tidpunkt då erfarenhet erhållits från kommuner- nas övertagande av det planerings- och ledningsansvar som skall vara genomfört den 1 januari 1987. Genom ett stegvis förfarande hinner ytterli- gare utredningar om materielhanteringen genomföras, som CESAM-kom- mittén ansett erforderliga. innan materielansvaret kan föras över från stat till kommun. Länsstyrelsen avvisar förslaget att kommunerna redan nu skall överta ca 20 % av räddningsmaterielen (akut- och förstärkningsmater— iel) eftersom något utrymme för så stora materielmängder inte finns till- gängliga på brandstationerna. Gävle kommun framhåller att det ur samhäll-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85'. 161 100

sekonomisk synpunkt naturligtvis är riktigt att kommunerna i full utsträck- ning skall få nyttja civilförsvarsmateriel i fredsräddningstjänsten. Skall dessa tankegångar meningsfullt kunna tillämpas i praktiken måste enligt kommunen dock nuvarande anskaffningsrutiner för civilförsvarsmateriel ändras. Det är inte tillfredsställande att ny modern materiel tillförs civil- försvarsförråden och därefter förrådshålls under 20—30 år varefter följer en kassering av oanvänd materiel. I stället bör enligt kommunens mening behovet av anskaffning av ny materiel som är användbar för fredsrädd- ningstjänst tillföras kommunernas räddningsorganisationer under viss tid och efter exempelvis halva användningstiden föras över till civilförsvars- förråd. På så vis får enligt kommunen fredsräddningstjänsten tillgång till relativt modern materiel samtidigt som säkerligen en hel del pengar kan sparas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att kommunerna redan i dag har tillgång till sådan civilförsvarsmateriel. s. k. akut- och förstärknings- materiel. som de bedömt kan vara till nytta vid nödlägen. Något uttalat behov från länets brandförsvar att få tillgång till ytterligare civilförsvars- materiel finns inte. Den nuvarande materielen är, som kommittén också redovisar. i vissa fall gammal och omodern och inte särskilt användbar i fred. Även om länsstyrelsen kan dela kommitténs uppfattning om det önskvärda i att använda civilförsvarsmateriel i fred i moderniseringssyfte, behöver inte detta innebära att materielen måste förrådsställas i och hante- ras av kommunerna. Man kan mycket väl tänka sig att sådan civilförsvars- materiel. som kan användas i fred. fritt skulle få disponeras av kommuner- na även om nuvarande ansvarsförhållande inte ändras. I kommitténs redo- visning saknar länsstyrelsen en redogörelse för de skäl som i början av 1970-talet medförde att länsstyrelsernas ansvar för förrådshållning och materielhantering centraliserades till civilförsvarets utbildningsanläggning- ar (CUFA). De motiv som då framfördes — ekonomiska och rationella — synes alltjämt vara bärande. Nuvarande ansvar bör därför gälla även i fortsättningen. Länsstyrelsen avstyrker sålunda ett ändrat ansvarsförhål- lande och ytterligare utredningar i dessa frågor. Tilläggas kan att huvudde- len av civilförsvarsförråden i Stockholms län inte finns i de kommuner som avses disponera den förrådsställda materielen för civilförsvarsenheterna.

3.6 Förebyggande åtgärder

Kommittén föreslår att räddningsverket centralt Skall verka för att rädd- ningstjänstens och civilförsvarets intressen tillgodoses i samhälls- och be- byggelseplaneringen. Lika med räddningstjänstkommittén föreslås att ver- - ket får en samordnande funktion för skadeförebyggande åtgärder. Det skadeförebyggande arbetet blir enligt kommittén en väsentlig del av ver- kets uppgifter. Enligt kommitténs mening bör verket också leda produk- tionen av skyddsrum och anläggningar för civilförsvarets krigsorganisa- tion.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . . 101

Remissinstanserna är genomgående positiva till kommitténs förslag i denna del med undantag för fonifrkationsförvaltningen i fråga om produk- tionen av anläggningar.

Fortifikationsförvaltningen framhåller att förvaltningen finner det vara fortsatt lämpligt att skyddsrumsbyggandet bibehålles vid civilförsvarssty- relsen, statens planverk och kommunerna eftersom skyddsrumsproblemen i huvudsak berör andra områden än där förvaltningens särskilda kompe- tens kommer till sin rätt. Situationen är däremot enligt fortifikationsför- valtningen en annan när det gäller anläggningar med kvalificerat skydd mot vapenverkan. Förvaltningen producerar i dag så gott som alla försvarets anläggningar med skydd mot vapenverkan och upprätthåller därför konti- nuerligt en hög kompetens inom området. Denna kompetens bör utnyttjas även av civilförsvaret vid byggande av kvalificerade anläggningar av typen ledningscentraler och befolkningsskyddsrum. Härigenom erhålls automa- tiskt de bästa lösningarna med hänsyn till aktuella kunskaper inom det fortifikationstekniska fältet. Med denna bakgrund föreslår fortifikations- förvaltningen att räddningsverket får programansvaret för produktion av anläggningar medan förvaltningen åläggs produktionsansvaret. De närma- re formerna för ctt sådant samarbete bör utredas av de båda verken gemensamt. Försvarets forskrringsunstalt konstaterar att det är tillfreds- ställande att kommittén pekar på vikten av att såväl fredsräddningstjän- stens som civilförsvarets intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelse- planeringen. Det förefaller likaledes lämpligt att dessa frågor behandlas inom samma sakområde som har hand om övriga frågor inom byggnads- och anläggningsområdet. Forskningsanstalten bedömer det som angeläget att behålla den tekniska kompetens beträffande skyddsrums- och anlägg- ningsbyggande som nu finns inom civilförsvarsstyrelsen samt biträder således kommitténs uppfattning att det finns övervägande skäl att bibehål- la nuvarande ansvarsförhållande när det gäller produktion av såväl skydds- rum som anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. Civilförsvars- styrelsen har inga principiella invändningar mot förslagen i detta avsnitt. Frågan om beredskapshänsyn i samhällsplaneringen har aktualiserats inför 1987 års försvarsbeslut. Möjligheterna för det nya verket att genomdriva sådana beredskapshänsyn torde öka med ett samlat ansvar för förebyggan- de åtgärder mot olyckori såväl fred som krig. Avsnittet speglar inom detta område vissa höjda ambitioner t.ex. vad gäller samordning och styrning genom föreskrifter. Civilförsvarsstyrelsen biträder kommitténs förslag att bibehålla nuvarande ansvarsförhållanden då det gäller produktion av skyddsrum och anläggningar. Statens brandnämnd betonar att det enligt räddningstjänstkommittén tillkommer nya uppgifter som får betydelse för det framtida räddningsverkets verksamhet och vill här särskilt framhålla att det förebyggande arbetet skall omfatta andra olyckor än brand. vilket ger den förebyggande räddningstjänsten en för insatserna att rädda liv och minska lidande vid olyckor mera verklighetsanpassad inriktning. Civilbe-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 161 102

fälhavaren för Övre Norrlands (:ivilområde vill även särskilt framhålla att han delar kommitténs bedömning att nuvarande ansvarsförhållanden bör behållas när det gäller produktion av skyddsrum och anläggningar. Det finns i dag enligt civilbefälhavaren kompetens och väl inarbetade rutiner på alla nivåer för detta. Det måste därför bli en naturlig och viktig uppgift för det nya verket att centralt leda verksamheten. Civilbefälhavaren anser att det är även ett viktigt led i det lokala ansvaret att kommunerna har en påtaglig roll i den skadeförebyggande verksamheten och förberedelserna för sin egen ledning av civilförsvaret i krig. Länsstyrelsen [Hallands län delar uppfattningen att en angelägen uppgift för den nya myndigheten bör bli att verka för att såväl civilförsvarets som fredsräddningstjänstens intressen tillgodoses i samhälls- och bebyggelseplaneringen. Förutsätt- ningama för ett större hänsynstagande till civilförsvarets intressen i sam- hällsplaneringen bör enligt länsstyrelsens mening öka när kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvaret på lokal nivå. Det blir därmed naturligare för kommunerna att beakta hur befolkningsskyddet påverkas av samhällsbyggandet —- exempelvis lokaliseringen av bostads- områden i förhållande till olika slags bekämpningsmål. Länsstyrelsen an- ser att en viktig förutsättning för att kommunerna skall kunna göra sina bedömningar är emellertid att de får ta del av de analyser av bekämpnings- mål som utarbetats av länsstyrelsen och försvarsområdesbefälhavaren. Detta kräver ändringar i gällande sekretessbestämmelser. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den föreslagna grundsynen inte bara bör beakta planering och byggande. Den bör också enligt länsstyrelsen beakta de särskilda förebyggande skyddsvillkor som i krig kan krävas vid arbetsplat- ser i anläggningar som kan bli/vara direkta mål eller som ligger i s.k. högriskområden. Företrädare för arbetarskyddsstyrelsen samt de centrala fackliga organisationerna bör därför enligt länsstyrelsens mening ingå i eller adjungeras till de föreslagna råden för räddningstjänst och för samord- ning av förebyggande åtgärder. Stockholms kommun stödjer uppfattningen att den organisatoriska placeringen av den centrala ledningen för produk- tion av skyddsrum och andra anläggningar för civilförsvarets krigsorgani- sation fortsättningsvis skall vara en uppgift för det nya centrala verket. En stor del av civilförsvarets verksamhet i krig bygger på ett väl fungerande skydd. Det vore enligt kommunens mening från samordnings- och plane- ringssynpunkt olyckligt att centralt särskilja denna del av verksamheten.

3.7 Forskning och utveckling

Räddningsverket föreslås få en stark forsknings- och utvecklingsfunk- tion. Härmed avses inte förutsättningarna för det arbete som bedrivs av styrelsen för svensk brandforskning att bli ändrade.

Remissinstanserna är positiva till kommitténs förslag. Några instanser utvecklar sin syn i denna del.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 161 __ 103

C r'vilförsvarsstyrelsen framhåller följande. Styrelsen anser liksom CESAM och räddningstjänstkommittén att det är angeläget att forsknings- verksamheten i samhället så långt möjligt samordnas. Genom det föreslag- na verkets tillkomst skapas förutsättningar för en effektivare samordning mellan berörda intressen. Det nya verket bör därför ha breda kontakter med forskningsvärlden såväl nationellt som internationellt. ! det nya ver- kets uppgifter bör ingå att ha ett övergripande ansvar för inriktning av forskningen inom verkets ansvarsområde. Styrelsen anser därför att en senare omprövning av räddningsverkets och brandforsks uppgifter bör bli aktuell. I det sammanhanget bör också frågan om finansieringen tas upp. Styrelsen delar också räddningstjänstkommitténs uppfattning att det nya verkets allmänna syn på samhällsutveekling och hotbilder får färga inne- hållet i forsknings- och utvecklingsprogrammet för räddningstjänsten. Räddningsverket bör få ett starkare inflytande när det gäller att utse statens ledamöter i Brandforsk. Vidare bör det nya verket representeras i de arbetsgrupper som löpande följer upp de olika forskningsprojekten. Styrelsen anser att för att verket skall kunna fylla sin samordningsroll och sin rådgivande och inriktande funktion krävs en stark forsknings- och utvecklingsfunktion. Studier, forskning och utveckling bedrivs dels för att få underlag för att inrikta verksamheten och dess funktioner på lång och kort sikt (program). dels för att utforma i verksamheten ingående kompo- nenter (produktion). CESAM-kommittén behandlar främst forsknings- och utvecklingsfunktionen kopplat till programfunktionen. Civilförsvarsstyrel- sen delar i det sammanhanget framförda synpunkter. För att verket skall kunna fylla sin rådgivande funktion krävs även resurser för utvecklings- funktionen inom olika produktionsområden.

Försvarets forskningsanstalt konstaterar med tillfredsställelse att kom- mittén betonar behovet av en stark funktion för forskning och utveckling. Det är vidare tillfredsställande att kommittén pekar på behovet av personal med erfarenhet av forskning. Det nya verket bör även genom sin integre- ring av freds- och krigsräddningstjänst ge bättre möjligheter än vad som tidigare varit fallet att initiera forskning för det släckande brandförsvaret. Forskningsanstalten biträder kommitténs förslag att Brandforsk även i fortsättningen skall ha en självständig ställning och ansvar för i första hand brandforskning inom fredsräddningsområdet. Det samarbete som kunnat utvecklas inom Brandforsk mellan företrädare för stat, kommuner och näringsliv ser forskningsanstalten som något mycket värdefullt. Det bör prövas om ett organ med likartad uppbyggnad som Brandforsk kan ansva- ra för forskning beträffande andra fredsolyckor än brand, t. ex. kemika- lieolyckor. Det är angeläget att hålla sambandet mellan freds- och krigsin- riktad forsknings/studieverksamhct. Forskningsanstalten föreslår därför att räddningsverket ges uppgiften att långsiktigt inrikta forskning och stu— dier för all räddningstjänst eventuellt med undantag för kärnkraftsolyckor enligt nedan.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85:161 104

Även om forskningsanstalten anser att det kan vara rimligt att begränsa arbetet med perspektivplaner i förhållande till civilförsvarsstyrelsens tidi- gare insatser, så behövs en perspektivplanering för att värna om långsik- tighet i verksamheten och som ett sätt att hålla kontakt med övriga delar av totalförsvaret. Forskningsanstalten bedömer det därför inte som rimligt att några större personalresurser frigörs genom en ominriktad perspektivpla- nering. I stället behöver de ytterst knappa resurser som f.n. finns inom de berörda organisationerna och organisationsdelarna för forsknings-, ut- vecklings- och studiefrågor förstärkas för att ge innehåll åt kommitténs markering av en stark forsknings- och utvecklingsfunktion. Bland annat behöver kapaciteten för övergripande analyser av brandförsvarsstatistik utvecklas. En sådan markering av den långsiktiga verksamheten vore också till fördel för forskningsanstalten. Den skulle innebära att dialogen med forskningsanstalten då kunde föras på systemnivå och inte så mycket som nu hamna på komponentnivå. Försvarsforskningens och forsknings- anstaltens relationer till räddningsverket diskuteras inte närmare i betän- kandet. Hittills har forskning för civilförsvarsstyrelsens räkning i allt vä- sentligt bedrivits inom ramen för försvarsforskningsanslaget (Fö/FS). Ef- tersom FoU-området behåller sin uppdelning i en freds- och en krigssida. där räddningsverket primärt ansvarar för krigssidan, så utgår forsknings- anstalten från att denna ordning gäller även fortsättningsvis. Det alternati- vet markerar också räddningsverkets roll som en del av totalförsvaret. Som ett led i samarbetet mellan räddningsverket och forskningsanstalten förefaller det vidare naturligt att det nya verket — liksom för närvarande civilförsvarsstyrelsen — har en kommenderad tjänstemän, som del av sin tid tjänstgör vid forskningsanstalten. Det torde också vara lämpligt att denna tjänsteman organisatoriskt knyts till räddningsverkets forsknings—. utvecklings- och studiefunktion. Forskningsanstaltens s.k. OA-grupp vid civilförsvarsstyrelsen förutsätts av CESAM föras över till det nya verket vilket också är forskningsanstaltens strävan.

Styrelsen för teknisk utveckling tillstyrker kommitténs förslag till ökad samordning av såväl teknisk forskning och utveckling som nyanskaffning och standardisering av materiel. Det är dock viktigt. vilket även påpekas i betänkandet, att nuvarande funktioner, resurser och samarbetsformer inom forskning och utveckling tas tillvara också i framtiden vilket även bör gälla den ekonomiska styrningen av FoU-medel. Inom de områden styrel- sen ingår som finansiär deltar styrelsen i lika hög grad exempelvis med stöd i styrning av tekniska forskningsprojekt. juridisk rådgivning och ut- nyttjande av forskningsresultaten i teknikupphandlingsprojekt, som även dessa delfinansieras av styrelsen. Detta stöd från styrelsen till den tekniska forskningen inom Brandforsk skulle inte kunna genomföras om FoU-med- len. som redan budgeterats t.o.m. år 1987, förs till det nya räddningsver- ket. Det är dessutom väsentligt att styrelsen, för sitt övergripande ansvar inom teknisk forskning och utveckling, även har ansvar för FoU-medel till

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . . 105

olika delområden där kvalificerat tekniskt FoU-arbete bedrivs. Detta möj- liggör en tidig förmedling av forskningsresultat mellan olika instanser och förebygger kostnadskrävande dubbelarbete.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att man bör skärpa samordning- en inom forskning som berör "risk och skador samt metoder och åtgärder” för att förebygga och avhjälpa skador inom räddningsverkets ans varsområ- de. Man bör enligt länsstyrelsen överväga att till verkets ledning knyta ett råd för forskning eller att uppdra t. ex. ät försvarets forskningsanstalt att samordna de vid bl. a. arbetarskyddsstyrelsen. arbetsmarknadsinstitutet i Umeå. universiteten, industrin och transportväsendet aktuella program- men inom "riskforskning". Mot förslaget finns enligt Linköpings kommun intet att erinra. Kommunen finner det angeläget att understryka att funk- tionen skall ha som huvuduppgift att samordna den forskningsverksamhet som i dag bedrivs aVseende räddningstjänst. Tillskapande av ytterligare ett forskningsorgan skulle enligt kommunens mening sannolikt få till resultat att de redan i dag begränsade resurserna ej kan utnyttjas optimalt. Väster- ås kommun anser att räddningsverkets uppgift att leda och samordna forsknings- och utvecklingsarbetet är av största betydelse i den förebyg- gande och skadeavhjälpande räddningsverksamheten. Viss tveksamhet kan enligt Svenska brandskyddsföreningen anföras mot de reella möjlighe- terna för det nya räddningsverket att samordna andra centrala myndig- heters anslag inom räddningstjänstområdet. Föreningen delar dock CE- SAM-kommitténs bedömning av räddningstjänstverkets roll i förhållande till nuvarande organisation för Brandforsk. Även Svenska kotnmunfr'irbun- det delar kommitténs bedömningar avseende behovet av ett aktivt forsk- nings- och utvecklingsarbete. Det arbete som bedrivs av styrelsen för svensk brandforskning är enligt kommunförbundet i detta sammanhang av stor betydelse.

3.8 Information

Kommittén föreslår att räddningsverket skall ha ett övergripande sam- ordningsansvar för informationen till allmänheten om olycksrisker. hur man förebygger dessa och hur man handlar när en olycka har inträffat. Verket bör enligt förslaget i informationsarbetet nära samverka med andra organisationer och organ som bedriver sådant arbete.

Remissinstanserna har inte någon erinran i denna del. Några remissin- stanser pekar på den betydelse som informationsfrågorna kan väntas få i det nya verket. Det anses från något håll att frågorna fått en något undan- skymd plats i betänkandet. Endast en remissinstans tar upp frågan om en informationsbank för räddningstjänsten.

Försvarets jbrskningsanstalt framhåller att i organisationsförslaget för räddningsverket har verksamheten som syftar till att allmänheten skall få kontakt med och kunna delta i civilförsvarsverksamhet kommit något i

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 161 106

skymundan. Förslagsvis kunde sakområdet "utbildning m. m." kallas "ut- bildning och kontakt med allmänheten". Alternativt kunde "kontakt med allmänheten” bli ett eget sakområdc. Statens brandnämnd anser att, om räddningstjänsten skall få den genomslagskraft som erfordras i det framti- da samhället, bör informationen till allmänheten utvecklas ytterligare. Den utomordentliga resurs, som den enskilda människan utgör på olycksplat- sen. kan enligt brandnämndens mening endast tillvaratas om räddningsver- kets uppdrag beträffande information ytterligare understryks. Brandnämn- den vill understryka vikten av att verket ges tillräckliga resurser i form av personal och medel för att föra ut sina budskap. gärna med hjälp av räddningstjänstorganen, fackliga och frivilliga organ. massmedia o.dyl. Enligt Västerås kommun är informations- och rådgivningsverksamheten av största betydelse för räddningstjänsten och bör tillföras erforderliga resurser. Svenska brandförsvarsföreningen anser att det är av stor vikt att det skapas tydliga ansvarsförhållanden för de olika informationsområdena. Ansvaret för den förebyggande informationen till allmänhet och skolor bör därvid läggas på föreningen. Frågan om en central informationsbank hän- visar CESAM-kommittén till en närmare prövning via statskontoret som får i uppdrag att utreda frågan även med hänsyn till ekonomiska konse- kvenser. Föreningen delar uppfattningen att frågan är komplicerad och sannolikt dyrbar. Eftersom flera av uppgifterna är av sådan karaktär att de ligger nära föreningens område är föreningen villig att undersöka möjlighe- terna att integrera en sådan informationsbank i befintliga system som föreningen ändå kommer att datorisera. Linköpings kommun har ej något att erinra mot förslaget men understryker att man även fortsättningsvis bör utnyttja Svenska brandförsvarsföreningens resurser och erfarenheter. För att kunna minska samhällets totala kostnader för bränder och räddnings- tjänstuppdrag måste enligt Umeå kommun ökade resurser satsas på infor- mation och utbildning. Dessa informationsresurser bör enligt kommunen tillskapas både på central och regional nivå för att nå ända ut till skolor, industrier. företag m. m. Umeå kommun anser det viktigt att informations- media som TV och radio används för att få en god genomslagskraft. Även vad avser informationsuppgifter för verket kan Svenska kommunförbundet i det stora hela tillstyrka kommitténs förslag. Räddningstjänstkommittén föreslår emellertid i sitt slutbetänkande att Svenska brandförsvarsför- eningen bl.a. skall få ställning som samhälleligt informations- och utbild- ningsorgan inom räddningstjänsten i fråga om brandskyddsåtgärder som riktas mot allmänheten och skolorna. Kommunförbundet ansluter sig helt till detta förslag och framhåller vikten av att räddningsverket vid uppbygg- naden av sin informationsfunktion beaktar detta förhållande.

Sveriges radio framhåller att de väsentliga frågor som berör räddnings- ansvariga myndigheters information till allmänheten och som räddnings- tjänstkommittén ägnat stor uppmärksamhet knappast omnämns i utred- ningen. På räddningsverket kommer enligt Sveriges radio att ställas stora

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 161 .. 107

krav. när det gäller att ge råd och föreskrifter beträffande informations- verksamheten i samband med nödsituationer. Information till allmänheten, när det gäller civilförsvarsverksamhet, är enligt Sveriges radios uppfatt— ning en av radions och TV:s stora uppgifter i krig. Radio och TV kan lösa uppgifterna på i princip tre olika sätt. nämligen genom myndighetsmedde— landen. genom nyhetsverksamheten och genom särskilda informationspro- gram. Myndighetsmeddelanden sänds med utgångspunkt från programför— ctagens skyldighet att lämna allmänheten information av vikt. Meddelan- den kan sändas på olika nivåer. De formuleras av myndigheterna. De kan vara av mera långsiktig karaktär och innehålla föreskrifter och råd. De kan också vara av operativ att och innehålla direkta. brådskande order till allmänheten om skyddsåtgärder. exempelvis vid radiakbeläggning eller anfall med C—stridsmedel. För att möjliggöra snabba operativa meddelan- den samgrupperas enheter ur Sveriges radio i krig med civilförsvarsmyn- digheter på samtliga nivåer. l nyhet.;i-terksamheren. som i krig bedrivs så långt det är möjligt efter fredstida principer. lämnas uppgifter om vad som hänt och görs bedömningar beträffande den kommande utvecklingen. Sär- skilda informationspragram är dels avsedda för allmänheten. dels för civil- försvarspersonal. Centralt finns i Sveriges radios krigsorganisation en radio- och TV—enhet. vars huvuduppgift är att i samarbete med centrala totalförsvarsmyndigheter kunna producera särskilda informationspro- gram. Sveriges radio anser, att räddningsverket kommer att få stora upp- gifter. när det gäller planläggningen för information i krig. De uppgifter som innebär samverkan med Sveriges radio är enligt Sveriges radios me- ning mer omfattande än vad som framgår av kommitténs redovisning. Fredsplaneringen bör inte i första hand inriktas på att färdigställa TV—pro- gram. som kommittén anger, utan att skapa praktiska förutsättningar för medverkan på sätt som skisserats ovan. Detta innebär bl.a. att personal skall utses och utbildas och övas. när det gäller medverkan i informations- verksamheten. Det bör också ske en sådan planläggning att det finns underlag för produktion av informationsprogram vid beredskap och krig. I avsnittet om kommitténs överväganden och förslag omnämns massmedier- nas krav på information från verket och att det är viktigt att verket kan tillgodose denna efterfrågan (s. 249). Sveriges radio delar kommitténs uppfattning härvidlag men vill också betona, att det är viktigt att verket har kapacitet att i enlighet med vad som ovan föreslagits själv ta initiativ. när det gäller planering av informationsverksamheten.

4 Organisationens huvuddrag Kommittén föreslår att verksamheten resursmässigt delas in i två pro- gram, nämligen räddningstjänst och förebyggande skydd. Programindel— ningen syftar enligt kommittén främst till att underlätta för statsmakterna

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 161 108

att ta ställning till målen för verksamheterna. Fem sakområden anges för verket. nämligen planläggning. organisation och beredskap, materiel, ut- bildning m.m.. stadsplanering och byggande m.m. samt administration. Ett sekretariat för produktionssamordning. forskning och utveckling. in- ternationella kontakter samt information och massmediakontakter bör en- ligt förslaget bildas direkt underställt verkets ledning. Vidare föreslås ett särskilt sekretariat åt rådet för räddningstjänst. Organisatoriska åtgärder bör också enligt förslaget vidtas så att räddningstjänstens krigsduglighet bevakas särskilt.

För kontakten med andra myndigheter och organ föreslår kommittén att fem råd bildas. nämligen för samordning av räddningstjänst m.m.. för samordning av förebyggande åtgärder, för utbildning. för beredskap mot kärnkraftsolyckor och för samordning av kommunala beredskapsfrågor.

Enligt kommittén bör verket ha en lekmannastyrelse med sju eller åtta särskilt utsedda ledamöter. I styrelsen skall enligt förslaget ingå represen- tanter för kommunerna och landstingskommunerna.

Kommittén föreslår att försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE- systemet) skall tillämpas med de modifieringar som behövs för att det skall passa det nya verket.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till kommitténs förslag i denna del. Synpunkter framförs emellertid från olika håll om främst rådens sam- mansättning.

Civilförsvarsstyrelsen delar i huvudsak kommitténs uppfattningar vad gäller indelning i huvudfunktioner och uppgiftsområden. Styrelsen har emellertid vissa synpunkter och frågeställningar då det gäller de olika områdenas utformning och innehåll. Allmänt kan sägas att de klart höjda ambitionsnivåer som anges på många områden är angelägna. Men att genomföra dessa -— tillsammans med de långt gående rationaliseringskra- vcn och sett till de idéer som i betänkandet presenteras i dimensionerings- frågan -— kan enligt styrelsen inte ske utan påfrestningar i organisationen. Möjligheten att mildra dessa genom sänkta ambitioner på andra områden synes inte stora och torde inte påverka totalen nämnvärt. Styrelsen utgår ifrån att organisationskommittén kommer att eftersträva balans mellan uppgifter och resurser.

Civilförsvarsstyrelsen kan i huvudsak biträda kommitténs principiella syn på den grundmodell efter vilken det nya verket bör organiseras. Med hänsyn till att den slutliga detaljutformningen av organisationen och di- mensioneringen av denna avses utredas i en särskild organisationskom- mitté avstår styrelsen ifrån att nu närmare beröra verkets interna organisa- tion. Det bör dock framhållas att programfunktionen (-ansvaret), som är en av de bärande idéerna i försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE- systemet), måste få en tillfredsställande organisatorisk lösning. På denna punkt synes utredningens förslag oklan. Erfarenheter från styrelsens nu- varande organisation och hur man där löst program- resp. produktions-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . 109

funktion bör vara ett viktigt underlag för arbetet med att utforma det nya verkets organisation.

Civilförsvarsstyrelsen anser att ett särskilt råd för materielförsörjningen ifred och krig bör inrättas. [ detta råd bör ingå representanter för inblanda- de parter förslagsvis räddningsverket, kommunförbundet. landstingsför- bundet, länsstyrelserna, försvarets materielverk m. fl. CESAM föreslår att det nya verkets planering ansluts till FPE-systemet. Styrelsen vill under- stryka denna uppfattning. Enligt styrelsens mening måste en översyn av FPE-systemets tillämpning i det nya verket omedelbart påbörjas. l det sammanhanget bör även indelningen i program— och sakområden närmare penetreras. Ett möjligt alternativ är, enligt styrelsens mening, att låta organisationskommittén även utveckla vissa principiella delar i ett nytt planeringssystem. Med hänsyn till de tidsförhållanden som gäller för pla- neringen bör åtminstone en skiss till nytt planeringssystem föreligga tidigt under våren 1985 som grund för berörda myndigheters arbete med anslags- framställning och programplan.

Statens brandnämnd ansluter sig till utredningsförslaget beträffande organisationsuppbyggnaden men vill understryka vikten av att organisatio- nen med tanke på fredsräddningstjänsten är fullt utbyggd redan den dag då verksamheten övertas från bl. a. brandnämnden. Det är dessutom viktigt att organisationsutformning och kompetens är sådan att verket från första början kan tillgodose avnämarnas dagliga krav på råd. information. konsul- tation av andra slag osv. Med den vida rubricering som de fem sakområ- dena fått i CESAM-kommitténs förslag bör fredsräddningstjänstens behov kunna täckas även i den utformning räddningstjänstkommittén föreslagit. Ur tydlighetssynpunkt bör enligt brandnämndens mening dock begreppet förebyggande återfinnas under sakområdesrubrikerna.

Rikspolisstyrelsen har inget att erinra mot de föreslagna rådsfunktioner- na. Polisen har enligt polislagen bl. a. till uppgift att verka hjälpande och förebyggande vilket är ett starkt argument för att rikspolisstyrelsen bör vara representerad i rådet för samordning av förebyggande åtgärder. Med hänsyn till att polisen även i framtiden föreslås svara för tjällräddnings- tjänsten och därmed också för utbildnings- och övningsverksamheten inom fjällräddningen torde det vara naturligt att rikspolisstyrelsen blir represen- terad även i utbildningsrådet. Bland de olika råd som föreslås för verket torde det vara lämpligt om överbefälhavaren är representerad i råden för samordning av räddningstjänst m.m. och för samordning av kommunala beredskapsfrågor. Om räddningsverket skulle åläggas samordningsansvar för den kommunala beredskapsplanläggningen och riksnämnden för kom- munal beredskap uppgå i räddningsverket bör överstyrelsen för ekono- miskt försvar vara representerad såväl i det nya verkets styrelse som i rådet för samordning av kommunala beredskapsfrågor. I övrigt bör över- styrelsen i enlighet med kommitténs förslag också vara representerad i rådet för samordning av förebyggande åtgärder. Sor-ialstyrelsen vill betona

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85:l61 110

att det nya centrala verkets roll i väsentliga delar bör vara rådgivande och stödjande och att dess arbetsuppgifter utvecklas i takt med samhällsut- vecklingen. Den organisatoriska utformningen av räddningsverket bör en- ligt kommitténs förslag bygga på principen om en långt gående integration av freds- och krigsräddningstjänsten och ordnas så att samordningsvins- tema av detta även i praktiken kan realiseras. Socialstyrelsen har även här den synpunkten att sjukvårdskraven behöver få en kontinuerlig belysning inom de båda programmen räddningstjänst och förebyggande skydd. I både freds- och krigsräddningstjänsten är det enligt socialstyrelsen nöd- vändigt att samordna de medicinska insatserna. inte minst för att skapa förtroende för sjukvårdsinsatserna. Socialstyrelsen har ingen anledning att gå in i detaljerna i organisationen. Styrelsen vill dock betona behovet av att personal med kompetens inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst knyts till det nya verket. Sjöfartsverket tillstyrker förslaget till sammansättning av rådet för samordning av räddningstjänst. När det gäller frågor om transport av farligt gods hänvisar sjöfartsverket återigen till vad som sagts därom i verkets yttrande över räddningstjänstkommitténs betänkande. För ordningens skull vill verket påpeka att rådet för samordning av förebyg- gande åtgärder föreslås ha en sammansättning som utesluter deltagande av företrädare för sjöfartsverket. Detta bygger sannolikt på den i räddnings- tjänstkommitténs betänkande grundläggande missuppfattningen om sam- bandet mellan transporter av farligt gods och sjösäkerhet. Luftfartsverket biträder förslaget om ett samordningssekretariat och uppgifterna för detta samt förslaget om ett råd med företrädare för berörda myndigheter. Enligt Svenska kommunförbundets uppfattning är kommitténs förslag om det nya verkets grundläggande uppbyggnad väl genomtänkt. Organisationen mäs- te, som kommittén också framhåller. bygga på principen om en långt gående integration av freds- och krigsräddningstjänsten. Kommunförbun- det tillstyrker således i princip kommitténs förslag vad avser den rent organisatoriska uppbyggnaden av räddningsverket.

Försvarets jbrskningsanstalt pekar på att det fordras. för att det nya verkets mycket väsentliga totalförsvarsuppgifter skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. att den nuvarande samhörigheten med övriga total- försvarsmyndigheter bibehålls. I realiteten kommer det troligen i framtiden att krävas ett ännu mer intimt samarbete mellan de olika försvarsfunktio- nerna än vad som hittills kunnat åstadkommas. Det finns alltså enligt forskningsanstaltens mening skäl att vid bildandet av det nya verket obser- vera detta och skapa förutsättningar för den erforderliga intima samver- kan. Denna fråga finns inte särskilt behandlad i betänkandet och det finns heller ingenting i uppgifts- eller organisationsbeskrivningar som speciellt poängterar vikten och behovet av att förstärka totalförsvarssamverkans- funktioner. Kommitténs förslag innehåller enligt forskningsanstalten tvärt- om element som kan verka i riktning mot en försämring. Även den före- slagna utformningen av verksstyrelse/rådsfunktioner kan enligt forsknings-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 16] . . ._ lll

anstalten ge nackdelar från totalförsvarsynpunkt. Kommittén har stannat för en styrelse bestående av parlamentariskt utsedda ledamöter varav ett par bör representera primärkommunerna och landstingen. Ett alternativ som bättre hade tillgodosett behovet av samverkan inom totalförsvaret. och skapat ett forum för samverkansbeslut. hade enligt forskningsanstal- tens mening varit en styrelse bestående av representanter för de viktigaste samarbetsmyndigheterna. För att med den föreslagna styrelseformen ändå säkra erforderlig samverkan föreslår kommittén bildandet av ett antal icke beslutande rådsfunktioner. I en sammanställning över myndigheter och organ som i första hand blir berörda vad gäller samverkan finns endast en militär myndighet nämnd och då endast i ett av de fem föreslagna räden. Detta bedömer forskningsanstalten vara helt otillräckligt.

Naturvårdsverket välkomnar samarbete mellan miljöskyddsorgan och räddningstjänsten, men vill mot bakgrund av bl. a. verkets egna erfarenhe- ter av råd framföra viss skepsis mot denna arbetsform. Arbetsmarknads- sryrelsen hör knappast till de myndigheter som behöver ta plats i det nya verkets styrelse. Däremot bör representant för styrelsen ingå i det råd under vilket principfrågor rörande civilförsvarets personal kan komma att sortera. Vidare bör styrelsen vara representerad i rådet för samordning av kommunala beredskapsfrågor. Statskontoret delar kommitténs uppfattning om att vissa rådgivande organ bör finnas knutna till räddningsverket. CESAM-kommittén har föreslagit fem olika råd: ett för samordning av beredskap mot atomkraftolyckor och ett för samordning av kommunal beredskap. Det är enligt statskontorets uppfattning av vikt att räddnings— verket får in den kunskap och de erfarenheter som andra berörda myndig- heter besitter inom räddningstjänstområdet. men det bör gagna den lö- pande verksamheten att hålla ner antalet rådgivande organ till så få som möjligt för att på så sätt undvika onödig dubbelrepresentation.

Civilhejälltavaren [ Övre Norrlands civilområde framhåller att verkets samordningsuppgifter kommer att kräva kontakter och samarbete med ett stort antal samhällsorgan. Det är därför viktigt att goda förutsättningar för samverkan skapas redan i verkets nya organisation. Företrädare för när- mast berörda intressenter bör enligt civilbefälhavaren antingen ingå i ver- kets lcdning och/eller i andra formaliserade samordningsorgan. Det är viktigt för civilbefälhavarnas ledning av verksamheten i krig och för an- passning av fredsförberedelserna till regionala förhållanden att civilbefäl- havarna redan i fred kan påverka verksamheten även på central nivå. Mot denna bakgrund är det viktigt att även civilbefälhavarna blir representera- de i formaliserade samrådsfunktioner centralt. Enligt civilbefälhavaren krävs representation främst i rådet för samordning av förebyggande åtgär- der men representationen kan vara värdefull även i andra råd. Länsstyrel- sen i Västerbottens Iän förordar en styrelse om (högst) åtta av regeringen utsedda ledamöter. De bör främst ge verksledningen stöd och vida kon- takter gentemot samhälle och näringsliv. Till styrelsen bör knytas ett forskningsråd.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 161 112

Växjö kommun vill starkt betona kravet på att det nya verkets organisa- tion får en markerad "fredsprofrl" både vad gäller rekrytering av personal och handläggningsordning. Kommunerna är vana vid att vid informella kontakter med t. ex. brandnämnden och sprängämnesinspektionen få snabba och konkreta besked. Sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd. sprängämnesinspektionen. riksnämnden för kommu- nal beredskap m.fl. till ett statligt verk förutsätts av Kungälvs kommun bli genomfört på sådant sätt att den fredstida räddningstjänsten ej förlorar i tyngd genom förändringen. Risk härför kan enligt kommunens mening föreligga genom den personalavgång som befaras på grund av pensionsav- gångar och omlokalisering av nuvarande statens brandnämnd. Med anled- ning härav och för att den fredstida räddningstjänsten skall få erforderligt stöd för sin verksamhet är det viktigt att tjänstemän. som skall handlägga ärenden inom detta sakområde vid aktuell central myndighet har rätt kompetens och sakkunskap. Detta förutsätter enligt kommunen bl.a. att de har lämplig bakgrund och rekryteras bland personer som uppfyller dessa krav. Denna personal kan då tillsammans med sakkunniga på rädd- ningstjänsten i ofredstid bilda en lämplig plattform för att styra utveckling- en av samhällets räddningstjänst både i fredstid och i krigstid.

Svenska brandskyddsföreningen framhåller att kommittén i sin exempli- fiering av vilka som skall vara företrädda i råden föreslår praktiskt taget enbart myndigheter. Föreningen anser att även andra parter bör tas med speciellt i några av råden. t. ex. näringslivsintressen i rådet för förebyggan- de åtgärder. Föreningen anser även att den bör beredas plats i rådet för samordning av räddningstjänst. rådet för samordning av förebyggande åtgärder och rådet för utbildning. Tjänstemännens centralorganisation anser det självklart att det i den föreslagna lekmannastyrelsen och de föreslagna fem råden också bör ingå företrädare för verkets personal. Likaså anser centralorganisationen att det i det föreslagna utbildningsrådet även bör finnas med representanter för de deltidsanställda brandbefälens fackliga organisation. vilken är den enda organisation som om förslaget går igenom kommer att sakna representation i utbildningsrådet. Skorstensfe- jaremästarnas riksförbund tillstyrker kommitténs förslag rörande inrättan- det av särskilda rådsfunktioner. Förutom i rådet för samordning av före- byggande åtgärder vill förbundet understryka vikten av att förbundet lik- som f.n. inom statens brandnämnd blir företrätt i rådet för utbildning. Svenska kommunalarbetareförbundet anser det nödvändigt att verket får en uppbyggnad och ges resurser som svarar mot de krav räddningstjänsten ställer. Förbundet förutsätter vidare att organisationen får en markerad fredstida- och civilprägel. Risken är annars uppenbar att den fredstida räddningstjänstorganisationen överflyglas av civilförsvarets uppbyggnad. inriktning och uppgifter. En civil och fredstida prägel får enligt förbundet självfallet inte hindra att räddningsverket också utvecklar en organisation och i övrigt förbereder för de förhållanden som kan komma att ställas

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 161 .: 113

under kris- och krigstillstånd. Då tidigare yrkeserfarenhet ofta tenderar att påverka verksamhetens inriktning vill förbundet i detta sammanhang även peka på nödvändigheten av en balanserad personalrekrytering som svarar mot förekommande uppgifter m.m. Detta gäller speciellt i fråga om vcr- kets ledning. Beträffande inflytandet i verkets arbete för myndigheter och olika organ föreslår kommittén att detta främst skall ske genom att fem fackråd bildas. Förbundet kan instämma i utredningens förslag och noterar att förbundet föreslås bli representerat i rådet för utbildningsfrägor. För- bundet anser emellertid också det närmast självklart att det mandat för- bundet f.n. innehar i styrelsen för statens brandnämnd skall överföras till det kommande räddningstjänstverket och dess styrelse. Förbundet förut- sätter även att bli representerat i den organisationskommitté som föreslås tillkallas för att bemästra de problem som förväntas uppstå i samband med att räddningsverket bildas. Förutom bl.a. personalsociala problem gäller det enligt förbundet att genomföra de förändringar som kräVS i utbildning- en för räddningstjänst och sotningsväsende. Landstingsfr'rbundet är berett att som kommittén föreslår låta sig företrädas såväl i rådsorgan som i verkets styrelse. Rådet för kärnkrahssäkerhet anser att även kraftföreta— gen bör vara representerade i rådet Beredskap. på samma sätt som kraft— företagen f.n. representeras av RKS i Beredskapsnämnden mot Atom— olyckor (BNA).

5 Dimensionering och kostnader

Kommittén föreslår att räddningsverkets centrala del i Karlstad får en personalram om 215 årsarbetskrafter vilket är en minskning med omkring 40 årsarbetskrafter jämfört med nuvarande antal anställda hos de myndig- heter som berörs av samordningen.

Sammanlagt innebär kommitténs förslag en årlig kostnadsbesparing för staten på omkring 16 milj. kr. medan kommunerna får en kostnadsökning på omkring llmilj. kr. till följd av utbildningsreformen. Kommittén be- dömer att besparingarna är möjliga att realisera inom en femårsperiod.

Endast några remissinstanser yttrar sig i denna del av förslaget. Stats- kontoret anser de ekonomiska konsekvenserna i stort rätt uppskattade. CiviUörsvarsstyrelsen pekar på att det kan ta tid innan rationaliserings- effekterna till alla delar uppnås. Några andra instanser uttrycker oro för att kostnaderna kan bli högre än beräknat.

Statskontoret har biträtt kommittén med underlagsbedömningar an- gående det nya verkets bemanning. Statskontoret tillstyrker att den per- sonalram för det centrala verket. 215 årsarbetskrafter. som kommittén föreslagit och som innebär en besparing om ca 40 personår i förhållande till dagsläget, fastställs som ram för den kommande organisationskommitténs arbete. Kommittén har korrekt påpekat att de slutliga ekonomiska effek-

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 161 114

terna blir beroende av i vilken takt förändringarna av utbildning. övning och materielhantering genomförs och vilka ekonomiska överenskom- melser stat och kommun gör. Statskontoret menar att de ekonomiska effekterna ändå i stort har uppskattats rätt av kommittén.

Civilförsvarsstyrelsen:

Styrelsen delar kommitténs principiella syn på planläggningsarbetet i det nya verket samt att denna syn tillsammans med den föreslagna integrering- en av det nya verkets arbete bör kunna medföra rationaliseringsvinster. Styrelsen vill emellertid något kommentera kommitténs uppfattning om dimensioneringen och möjligheterna till rationaliseringar. Den förändrade synen på planläggning, det ökade kommunala ansvaret för denna samt att planläggningen bör bedrivas integrerat för freds- och krigsräddningstjän- sten och för den kommunala beredskapen bör medföra minskat behov av personal. Det omfattande arbete som nu genomförs för att ta fram underlag för den kommunala civilförsvarsplanläggningen bör också medföra att resurserna för detta ändamål kan minskas vid tidpunkten för verkets bildande. De mycket stora förändringar som föreslås på utbildnings- och övningsområdet samt materielområdet måste. enligt civilförsvarsstyrel- sens mening inledningsvis ianspråkta stora centrala resurser. Att dessa förändringar. såsom kommittén påstår. skulle leda till personalminskning- ar vid verkets bildande är tveksamt. När förändringarna väl genomförts bör emellertid de potentiella rationaliseringsmöjligheterna kunna tas ut. Dessa förhållanden måste beaktas vid det nya verkets organisationsut- formning och dimensionering. CESAM:s förslag innebär, förutom helt nya uppgifter. inom flera områden kraftigt höjda ambitioner. Inom andra områ- den innebär förslagen stora förändringar, som skall utredas närmare i det nya verket och genomföras. Samtidigt föreslås långtgående rationalisering- ar vid bildandet av det nya verket. Detta inger vissa farhågor för att förväntade uppgifter och ambitioner inte kan uppnås. Det kan åtminstone enligt styrelsens mening ta tid innan alla förslag genomförts och rationali- seringsmöjligheter kunnat förverkligas. Av dessa skäl vore det naturligtvis önskvärt att verket successivt omformades med hänsyn till takten i genom- förandet av vissa förändringar på t.ex. utbildnings- och materielområdet och att rationaliseringsvinsterna efter hand hämtades hem under föränd- ringsprocessen. Ett sådant förfarande är självfallet svårt att praktiskt ge- nomföra, men bör enligt styrelsens mening beaktas vid planeringen av organisationsförändringen. Styrelsen vill också understryka nödvändighe- ten av att tidigt och kraftfullt införa administrativa hjälpmedel t. ex. dator- stöd inte bara i det centrala verket utan också vid utbildnings- och förråds- anläggningarna och vid länsstyrelsens försvarsenheter. Sjöfartsverket vill framhålla att i CESAM-kommitténs betänkande föreslås att Sjöfartsverkets uppgifter avseende land- och sjötransporter förs över till det nya verket. I avsnitt 7.6, som behandlar det nya verkets personalbehov, talar man bl. a. om rationaliseringseffekter. Därvid redovisas hur många årsarbetskrafter.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 161 IIS

i dag disponerade av andra myndigheter. som skall ingå i det nya verket. Denna redovisning är för Sjöfartsverkets del felaktig. Kommittén synes ha glömt bort sektionen för farligt gods och marin miljö. Inom denna sektion sysslar fyra personer i ccntralförvaltningen med frågor som föreslås över- flyttade. l verkets regionala organisation sysselsätts 4—5 årsarbetskrafter i tillsynsarbetet. Om verksamheten förs över kommer inte någon rationali- seringseffekt att uppstå eftersom viss del av centralförvaltningens upp- gifter rörande farligt gods är integrerade i sjöfartsinspektionens övriga uppgifter. När det gäller fartygsinspektörernas uppgifter kan nämnas att arbetet med säkerheten vid transport av farligt gods är i stort sett helt integrerat med tillsynsarbetet i övrigt. En överföring av tillsynen skulle enligt sjöfartsverket kräva totalt sett ökade resurser. Enligt riksrevisions- verkets uppfattning kan man på goda grunder anta att förslaget totalt leder till kostnadsökningar i stället för de åsyftade minskningarna. Dessutom. och som kommittén vidgår. skall den angivna "vinsten" reduceras med vissa kostnader som inte beaktats (avveckling och omplacering av perso- nal vid de berörda myndigheterna). Enligt riksrevisionsverkets uppfattning bör de ekonomiska konsekvenserna inte bara redovisas som årliga effekter på statsbudgeten utan också sammanfattas i ett lönsamhetsmått. t.ex. nuvärde. Kommitténs beräkningar av de kostnader som faller på kommu- nerna är osäkra. De är endast angivna såsom kommunernas högsta sam- manlagda kostnader. Riksrevisionsverket anser att detta förhållande i hög grad försvårar ställningstagandet till kommitténs förslag. Riksrevisionsver- ket inser svårigheterna att göra mer precisa kostnadsuppskattningar men vill likväl ifrågasätta om inte en mer fullständig redovisning av belastning på olika kostnadsslag hade varit möjlig att ta fram för ett mindre antal typkommuner.

Kungälvs kommun konstaterar att de olika förslagen medför utökat åtagande för kommunen som kan medföra större kostnader, varför kom- munen förutsätter att dessa kostnader kommer att ersättas av staten. Tjänstemännens centralorganisation framhåller att förslaget till nytt rädd- ningsverk innebär en klar ambitionshöjning på många områden. Enligt centralorganisationens mening återspeglas denna ambitionshöjning inte i förslagen till personaldimensionering. Räddningsverket kommer att få svårt att med föreslagna resurser klara de angivna uppgifterna.

6 Genomförandefrågor

Kommittén bedömer att de problem som uppkommer i verksamheten under ett övergångsskede kan bemästras. Resurser bör enligt kommittén avdelas för att utbilda nuvarande personal för det nya verkets uppgifter, och ett utrymme för nyrekrytering skapas. Sprängämnesinspektionens verksamhet bör enligt förslaget överföras successivt.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85:161 116

Kommittén föreslår att genomförandetidpunkten för det nya verket be— stäms till den 1juli1986. l anslutning till verkets bildande bör det enligt kommittén vara möjligt att börja den integrerade utbildningen. Enligt kom- mittén bör utbildningsreformen vara helt genomförd den ljuli 1988.

Enligt kommitténs mening bör en organisationskommitté tillkallas. Or- ganisationskommittén bör ha till uppgift att föreslå slutlig organisation och instruktion för det nya verket samt lämna förslag om erforderliga författ- ningsändringar. Den bör vidare ha till uppgift att genomföra organisations- förändringen och utbildningsreformen.

Kommittén föreslår att en särskild arbetsgrupp som sätts samman med de personaladministrativa cheferna i de berörda myndigheterna får till uppgift att behandla personalfrågorna. Enligt kommitténs mening bör gruppen börja sitt arbete så snart som möjligt och få särskilda medel till sitt förfogande.

Remissinstanserna framför inte erinringar mot kommitténs förslag i ge- nomförandefrågorna. Statskontoret ifrågasätter om tidpunkten är realis- tisk. Statens arbetsmarknadsnämnd lämnar en utförlig redovisning av vissa problem i anslutning till inrättandet av räddningsverket.

Civilförsvursstyrelsen understryker nödvändigheten av att omorganisa- tionen genomförs stegvis. Styrelsen delar kommitténs uppfattning att verksbildningen sker den ljuli 1986. Många frågor kommer dock vid denna tidpunkt att fortfarande vara olösta. Som även kommittén påpekar måste frågor som är av betydelse för genomförandet ytterligare utredas först av dagens berörda myndigheter för fortsättning i det nya verket. Kommittén syns heller inte främmande för en mera successiv övergång vad gäller det praktiska arbetet. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt ovan anförts bör dessa tankar vara grundläggande för den föreslagna organisationskommit- téns arbete. De personalsociala frågorna är mycket viktiga. Civilförsvars- styrelsen utgår ifrån att alla möjligheter tas till vara för att mildra de effekter som ombildningen naturligen kommer atr medföra. Kontakter måste tas med arbetsgivarverket m.fl. för att klara ut vad t. ex. trygghets- avtalet ger för möjligheter i en situation som den förestående. Styrelsen anser att det i propositionen bör understrykas att det nya verket i första hand skall bemannas med personal från de myndigheter och enheter som upphör i och med ombildningen. I propositionen bör vidare anges att personalen vid utbildnings- och förrådsanläggningar skall föras över till det nya verket utan att deras anställningsförhållanden påverkas. Styrelsen finner det också angeläget att de inblandade myndigheterna redan nu vidtar alla tänkbara åtgärder för att möta den kommande situationen. Sålunda understryks det omedelbara behovet av en samordningsgrupp bestående av de berörda myndigheternas administrativa chefer. Redan nu bör enligt styrelsen åtgärder vidtas i syfte att successivt ändra kompetens- profrlen hos berörda myndigheter (motsvarande). Statens brandnämnd ansluter sig till utredningens uppfattning att civilförsvarsstyrelsen snarast

• Sida 117
•  Original

Prop. [984/85: [61 1 17

bör vidtaga åtgärder för att omskola och utbilda personal för arbetsuppgif- ter i det nya verket. Det är dock lika betydelsefullt att brandnämndens personal bereds samma möjlighet till kompletterande utbildning. Samman- fattningsvis anser länsstyrelsen i Malmöhus lätt att stora fördelar erhålls om förslagen genomförs. En förutsättning är dock att den personal som skall tjänstgöra i räddningsverket ges en regelrätt intern utbildning för sina nya uppgifter i samband med att verket organiseras. Lika väsentligt är enligt länsstyrelsens mening att motsvarande information om räddnings- verket och räddningstjänstens ändrade inriktning ges till all berörd rädd— ningstjänstspersonal såväl regionalt som lokalt. Svenska kommunförbun- det understryker kraftigt vikten av att verket får god tillgång till kvalifi- cerad personal med erfarenhet från bl.a. kommunal räddningstjänst och annan kommunal förvaltning. Skulle det visa sig omöjligt att av olika skäl skapa en sådan kompetensprofrl i verket kommer enligt förbundet verket sakna faktiska möjligheter att ikläda sig den mycket viktiga samordnings- roll som varit kommitténs intention. Tjänstemännens centralorganisation framhåller att det är viktigt att övergången till det föreslagna nya verket görs mjuk och smidig. inte minst vad gäller personalfrågor. Stora resurser behöver avsättas bland annat för personalutbildning i inledningsskedet.

Statskontoret har inget att invända i lokaliseringsfrågan men finner tidpunkten orealistisk med tanke på de uppgifter som först skall klaras av. Det finns också enligt statskontoret starka skäl att låta det nya verket börja sin verksamhet i anslutning till att totalförsvarets inriktning för nästa femårsperiod har lagts fast i ett nytt försvarsbeslut 1987. Statskontoret förordar därför att genomförandetidpunkten bestäms till den 1 juli 1987.

Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) biträder kommitténs förslag. att en ny myndighet — räddningsverket — inrättas samt att dess centrala del lokaliseras till Karlstad. I det följande vill nämnden fästa uppmärksam- heten på vissa problem i anslutning till inrättandet av räddningsverket.

Klarläggande före beslut SAMN:s erfarenheter vid olika slag av myndighetsförändringar visar att det är viktigt att omställningsbeslutets verkningar för de anställda klargörs redan vid beslutstillfället. Beslutets innebörd vad avser konsekvenser i förmånsfrågor, anställningsförhållanden samt omställningsarbetets start- och sluttidpunkter och ekonomiska ramar är exempel på frågor som bör klarläggas för att omställningsarbetet skall underlättas.

SAMN vill peka på några frågor som bör bli föremål för klarlägganden och som kan göra det nödvändigt att tidigt ta ställning till om särskilda åtgärder för vissa personalgrupper måste vidtas.

CESAM-kommitténs förslag att sprängämnesinspektionen formellt och administrativt först förs till räddningsverket för att senare lokaliseras till Karlstad innebär en olikhet i regler och avtal för de anställda vid spräng- ämnesinspektionen i jämförelse med de anställda vid t. ex. statens brand- nämnd. vilket bör belysas i ett tidigt skede av omställningsarbetet.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 161 118

Enligt CESAM-kommitténs förslag skall 39övningsledare föras över från CUFA till länsstyrelserna. Motsvarande antal tjänster föreslås av- vecklas under budgetåret 1988/89 från länsstyrelsernas försvarsenheter. SAMN anser att anställningsförhållandena för den personal vid CUFA som under en övergångstid föreslås förstärka länsstyrelsens bör utredas.

Kommittén föreslår vidare att övningsverksamheten vid CUFA succes- sivt avvecklas efter den prioritering som först civilförsvarsstyrelsen och sedan räddningsverket finner lämplig. Den ändrade roll som CUFA före- slås få och som kan leda till förändringar beträffande såväl personalens kompetens. som numerär och anställningsförhållanden. bör klarläggas i ett tidigt skede samtidigt som en tidsplan för förändringsarbetet fastställs.

Den reduktion med IOårsarbetskrafter som kommittén föreslår inom vcrksamhetsområdet förråd och underhåll skall ske med hjälp av naturlig personalrörlighet och pensionsavgångar. Någon närmare precisering av vilka CUFA—anläggningar som kan bli berörda och om exempelvis en pensionsavgäng och en minskning av verksamheten stämmer överens orts- mässigt har inte gjorts i betänkandet. Således blir konsekvensen av reduk- tionen svår att överblicka. SAMN anser därför att en konsekvent tillämp- ning av trygghetsavtalet för den statliga sektorn (TrA-S) är lämplig för alla nödvändiga åtgärder i samband med avvecklingen av de myndigheter som skall upphöra.

SAMN har i dessa och liknande frågor ett intresse av att medverka i det fortsatta arbetet med att inrätta räddningsverket.

Tidsperspektiv iförändringsarbetet

SAMN vill peka på vikten av att förutsättningarna i trygghetsavtalet (TrA-S) blir beaktade när tidpunkten för räddningsverkets bildande skall beslutas.

Om organisationskommitténs för räddningsverket arbete med förslaget till ny organisation skall avslutas innan urvalsområden och övertalighets- grupper bildas. blir tidsramarna för snäva för att de i trygghetsavtalet angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas. Erfarenhetsmässigt tar arbetet med ett förslag till ny organisation och ett personalinriktat åtgärds- program avsevärd tid.

SAMN påbörjar sitt arbete med omplacering av övenalig personal när urvalsområden och övertalighetsgrupper fastställs. Erfarenheterna visar att möjligheterna att omplacera anställda med specialinriktning är små och tar lång tid att genomföra. En stor del av personalen vid brandnämnden. sprängämnesinspektionen och civilförsvarsstyrelsen har sådan inriktning och kan således bli svår att omplacera om inte särskilda utbildningsinsatser genomförs.

Omplacering av personal SAMN kommer att bistå med omplacering av anställda som blir överta- liga eller kommer att omlokaliseras till Karlstad och som begär nämndens hjälp med omplacering. SAMN kommer också att hjälpa till med anställ-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . . 119

ning i Karlstad för den som är gift med en tjänsteman som är beredd att flytta dit. Detsamma gäller den som varaktigt sammanbor under äkten- skapsliknande förhållanden med en sådan tjänsteman.

Antalet arbetstagare inom statlig verksamhet i Karlstad är ca 7 100 enligt senast tillgänglig statistik, fördelade på ca 70 myndigheter. Därav är ca 4200 män och 2900 kvinnor. Omkring 2 300 anställda tillhör försvaret eller försvarsanknuten verksamhet.

För närvarande finns övertalighet på grund av arbetsbrist vid Vägförvalt— ningens stansenhct i Karlstad (ca 15 personer) samt enstaka övertaliga vid andra myndigheters arbetsställen. SAMN väntar också att planerade för— ändringar vid stansenheten vid försvarets datacentral kan leda till en övertalighet på ca 30 personer. Förändringar vid Bergslagens militärom- råde kan också komma att leda till viss övertalighet.

De senaste årens ökning av antalet statligt sysselsatta i Karlstad utgörs huvudsakligen av manlig arbetskraft (ca SOOanställda sedan år 1981). En lokalisering av räddningsverket till Karlstad kommer enligt SAMN: s be- dömning inte att leda till någon förändring av denna utveckling. bl.a. därför att huvuddelen av de tjänster som kommer att inrättas vid rädd- ningsverket, enligt CESAM-kommitténs bedömning kan bemannas med personal från civilförsvarsstyrelsen.

Den förväntade övertaligheten i Karlstad berör till stor del kvinnor. Det kan dessutom antas att flertalet av de medflyttande anhöriga som kommer att efterfråga arbete är kvinnor. Det finns därför anledning att vidta särskil- da åtgärder som gör det möjligt för kvinnor att erhålla anställning. I samband med förändringen bör därför arbetet med bemanningsplaneringcn inriktas mot att ge kvinnlig arbetskraft möjlighet att erhålla tjänster inom yrkesområden som traditionellt innehas av män.

Arbetsgrupp för personalfrågor

SAMN delar CESAM—kommitténs uppfattning att en särskild arbets- grupp snarast bör inrättas med uppgift att behandla personalfrågor.

SAMN är beredd att medverka i arbetsgruppen dels för förmedling av erfarenheter från tidigare genomförda strukturförändringar dels för rådgiv- ning beträffande tillämpning av bestämmelserna inom området.

Utöver den i betänkandet angivna huvuduppgiften vill SAMN föreslå ytterligare exempel på frågor som bör behandlas av arbetsgruppen — samordning av personalplaneringen för berörda myndigheter — analys av utbildningsbehov — information till berörda anställda om konsekvenserna av förändrings-

beslutet — initiering av åtgärder för anställda med arbetshandikapp — kontakt med länsarbetsnämnd beträffande arbete till medflyttande an-

höriga — kontakt med Karlstads kommun angående bostadsanskaffning och dy- likt.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 161 120

I arbetet bör också ingå att förutsättningar skapas för att följa upp förändringsarbetet och resultatet av de åtgärder som vidtagits vid bildan- det av räddningsverket.

Förändringsarbetet vid de berörda myndigheterna kommer att utgöra en stor belastning för bl.a. de administrativa cheferna som av kommittén föreslås ingå i arbetsgruppen.

SAMN föreslår därför att ett särskilt sekretariat knyts till arbetsgrup- pen.

7 Effekter på regional nivå

Kommittén konstaterar att dess förslag och kommunernas övertagande av en stor del av civilförsvarsplanläggningen från länsstyrelserna innebär en förskjutning av verksamheten från central till regional och lokal nivå. Länsstyrelserna får dock enligt kommitténs mening ökade uppgifter under det första planläggningsskedet och genom decentraliseringen av övnings- verksamheten från CU F A till kommunerna. Kommittén föreslår därför att 39 övningsledare och lärare vid CUFA tillförs länsstyrelserna. Enligt kom- mittén kan det dock. sedan det första planläggningsskedet i kommunerna har slutförts, ske en reducering med motsvarande antal tjänster vid läns- styrelserna.

Länsstyrelserna i Stockholms och Hallands län uttalar sig för att för- svarsenheterna erhåller den föreslagna personalförstärkningen. Enligt Svenska kommunförbundet är det angeläget att länsstyrelserna i samband med den pågående reformeringen av räddningstjänsten, den kommunala beredskapen och civilförsvarsverksamheten aktivt kan stödja kommuner- nas omfattande planläggnings- och annat förberedelsearbete med t.ex. information, utbildning och övningar. Erfarenheterna från den genomförda provplanläggningen i Malmöhus och Kopparbergs län avseende civilför- svar och kommunal beredskap visar enligt förbundet att ett sådant stöd är nödvändigt om kommunerna skall kunna leva upp till intentionerna i riks- dagens år 1982 fattade totalförsvarsbeslut. Mot denna bakgrund tillstyrker kommunförbundet CESAM-kommitténs förslag att en viss överföring bör ske av personal från nuvarande civilförsvarsstyrelsen till länsstyrelserna.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet och länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län har synpunkter i fråga om länsstyrelsernas resurser. Civilbefälhavaren är tveksam till om motsvarande besparing på sikt kan genomföras fullt ut. Först måste enligt civilbefälhavaren erfarenhet nås vad gäller länsstyrelsernas insatser med samordning och kontroll av plan- läggningen samt upprättande av underlag och stöd åt kommunerna. Vidare kommer till skillnad mot vad ProCK föreslagit och kommittén räknat med — länsstyrelserna att upprätta och anta mobiliseringsplan för varje kom- mun. Dessa planer kommer senare även att kräva ett regelbundet revide-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85:161 m

ringsarbcte framhåller civilbefälhavaren. l relation till försvarsenheternas uppgifter under de närmaste åren behövs enligt länsstyrelsen i Kalmar län större resurser än vad som är fallet i dagsläget. Formerna för att flytta på personer och ändra på antalet tjänster måste enligt länsstyrelsens mening rimligen ske på vedertaget sätt från administrativa, personalsociala m.fl. utgångspunkter. Med hänsyn till samtliga förändringar i försvarsenheter- nas uppgifter under de närmaste åren rörande räddningstjänst. civilförsvar och försörjningsberedskap förefaller enligt länsstyrelsen en fullständig översyn av försvarsenheternas organisation adekvat, dock inte förrän tidi- gast år 1987. Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker förslaget att föra över personal från CUFA till länsstyrelserna. Överföringen bör ske 1985/86 så att länsstyrelsens nya medarbetare kan delta i länsstyrelsens och kommunernas gemensamma planering av det kommunanknutna civil- försvaret. Men man bör enligt länsstyrelsen avvakta generaldirektören G Petris utredning jämte följdbeslut om ”civil totalförsvarsledning" innan man eventuellt minskar den försvarsadministrativt verksamma personalen vid länsstyrelserna. Övriga remissinstanser lämnar kommitténs förslag i denna del utan erinran.

8 SOS Alarmering AB under beredskap och i krig

Kommittén avvisar på grund av främst teleförbindelsernas sårbarhet i krig tanken på att driva länsalarmeringscentralerna (LAC) under högsta beredskap och i krig. Kommittén föreslår i stället att ett decentraliserat alarmenngssystem införs som innebär att 90000-samtalen direkt kopplas till företrädesvis kommunernas civilförsvarsstaber. Omkopplingen bör en- ligt förslaget ske vid införandet av den nya tekniken (AXE-systemet). Enligt kommittén bör larmoperatörerna i största möjliga utsträckning tas till vara för tjänstgöring inom civilförsvaret och hos larmcheferna inom länsstyrelserna.

Remissinstanserna har i allmänhet inte några erinringar mot kommitténs förslag. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att det inte an- kommer på överstyrelsen att bedöma riktigheten i kommitténs förslag att ändra organisation och rutiner för länsalarmeringscentralerna vid bered— skapsgradl. när det är särskilt viktigt att angelägna samhällsfunktioner fungerar och i fred invanda rutiner används. Överstyrelsen önskar endast påpeka att SOSAB och länsalarmeringscentralerna har planlagts som K-företag främst för att säkerställa personalen. Samråd har därvid tagits med civilförsvarsstyrelsen.

Televerket har intet att erinra mot principen att omkoppling (decentrali- sering) av 90 OOO-samtalen till i princip kommunnivå skall kunna ske under högsta beredskap och att sådana omkopplingar förbereds i fred i takt med AXE-konverteringen. Verket vill dock understryka vikten av att kraven

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 161 122

presenteras för televerket så tidigt som möjligt. lnnan televerket kan ta ställning till förslaget, att man i avvaktan på införande av AXE inom ett visst område inom detta område frångår 90000 och i stället använder särskilda telefonnummer för decentraliserad larmmottagning. måste kon- sekvenserna därav närmare undersökas. Detta kan enligt televerket t.ex ske i form av en beställning på erforderliga undersökningar med precisera- de krav och aktuella förutsättningar. Jönköpings kommun anser att reserv- förfarandet vid störningari SOS-centralerna även i fredstid bör bli föremål för speciell utredning.

Riksrevisionsverket kan i och för sig ansluta sig till kommitténs förslag beträffande alarmering under beredskap och i krig men anser att frågan om fysiskt skydd av länsalarmeringscentralerna bör tillmätas större vikt sär- skilt i skymningslägen. En samgruppen'ng av SOSAst ledningscentraler med de militära försvarens anläggningar eller civilförsvarets skyddade ledningscentraler bör enligt verket prövas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att länsalarmeringscentralerna i större utsträckning än för närvaran- de måste tillgodose kraven på dubblering och diversiftering av de tekniska systemen för att kunna upprätthålla alarmeringsfunktionerna under bered- skap och i krig. Detta innebär enligt länsstyrelsen att den fortsatta tekniska utvecklingen bör inriktas på oberoende delsystem som normalt arbetar sammankopplat men vid behov kan fungera självständigt. Delsystemen föreslås länkas till räddningstjänstregionerna. Kommitténs förslag att 90000-funktionen kopplas till respektive kommuns civiltörsvarsledning (civilförsvarsstab) bedömer länsstyrelsen i Västmanlands län som oge- nomförbart då ledningscentralernas teleförbindelser inte är dimensionera- de härför. Ett sådant arrangemang kan enligt länsstyrelsen inte heller godtas av militära myndigheter. när det gäller de gemensamma stabs- platser i vilka ingår en civilförsvarscentral. Även ur andra synpunkter vore det olyckligt om inte den resurs som LAC utgör kunde tas tillvara. Den utrustning -— kartarrangemang, uppslagsverk m.m. — som larmcentralerna efterhand skaffat sig, gör dessa till värdefulla informationsbanker. Med beaktande härav har länsstyrelsen sökt finna formerna för att tillskapa en krigs-LAC och anser att denna fråga kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt. Enligt de principer som redovisades under 70talet av televerkets experter har nämligen förberetts en reserv-LAC i kvalificerat skydd. Den- na krigs-LAC har förlagts till en betongbunker — avsedd även för en s.k. framskjuten enhet —- i nära anslutning till LAC:s fredslokaler. Den förses med separata kabelanslutningar. Anläggningen har enligt länsstyrelsen betryggande belägenhet i förhållande till Västerås s. k. n'skområde. Falkö- pings kommun delar till viss mån förslaget men föreslår att larmverksam— heten överflyttas till den mest skyddade huvudcentralen i respektive rädd- ningsregion. Detta innebär att centralerna, för Skaraborgs län 4 st. placeras i skyddade utrymmen. Svenska kommunjörbundet hyser en viss tveksam— het om det rent praktiskt går att genomföra den föreslagna förändringen

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . ; 123

med hänsyn till den stora belastning som kan komma att drabba civilförs- varsstabernas sambandsfunktion. Emellertid anser kommunförbundet i likhet med kommittén. att det från sårbarhetssynpunkt är olämpligt att driva länsalarmeringscentralerna under högsta beredskap och i krig. För— bundet anser mot given bakgrund att en decentralisering i och för sig bör ske av larmverksamheten under högsta beredskap och i krig men att fördjupade studier bör genomföras avseende det praktiska genomförandet av kommitténs förslag.

SOS Alarmering AB framhåller följande. Utredningens förslag att larm- operatörerna skall ingå i civilförsvarets sambandsfunktion understryker vikten av att utbildningen samordnas med övrig personal inom räddnings- tjänsten. SOSAB ifrågasätter därför om inte också larmoperatörer borde omfattas av den utbildning och övningsverksamhet som i framtiden kom- mer att förmedlas av det föreslagna räddningsverket. I utredningen konsta- teras att den fredstida larmorganisationen inte är möjlig att utnyttja i händelse av krig. Några särskilda beredskapsåtgärder bör därför inte vid- tas. bortsett från personalens behov av skyddsrum. Principiellt innebär detta förslag ctt avsteg från den i övrigt genomgående tanken att krigsor- ganisationen i största möjliga utsträckning bör bygga på det fredsmässiga systemet. Enligt vår mening bör, innan slutligt ställningstagande sker till förslaget. hänsyn tas till följande förhållanden. SOSAB och televerket håller för närvarande på att ta fram en särskild utrustning. som möjliggör automatisk omkoppling av 90 OOO-trafiken till ett angränsande län i händel- se av att den ordinarie larmcenteralen skulle råka ut för en funktionsstör- ning. Denna typ av utrustning borde också kunna utnyttjas inom de olika riktnummcrstationerna för överkoppling av 90000-trafiken till civilförsva- rets ledningscentraler. För mindre telefonstationer finns planer på att utnyttja televerkets NMT-nät som reservalarmeringsväg i fredstid. Genom att beakta krigsorganisationens tekniska krav i samband med den freds— mässiga utbyggnaden underlättas ett bibehållande av 90000-numret även i krigstid, vilket SOSAB anser mycket angeläget. lnom SOSAB planeras ett utbyte av nuvarande tekniska system. Större delen av den nya utrustning- en kommer att placeras på televerkets förmedlingsstation. Förutsatt att merkostnaden täcks genom särskilda medel bör utrustningen kunna pla— ceras i särskilt skyddade lokaler, vilket i så fall ger systemet en ökad uthållighet. Programmässigt kan i så fall också förberedas en omdirigering av såväl telefon- som radio- och datatrafiken till exempelvis civilförsvarets ledningsplats. På så sätt bör det vara möjligt att utnyttja det ordinarie larmcentralsystemet under betydligt längre tid och framför allt under själva utrymningsperioden. Med hänsyn till att den nu nämnda tekniska utrust- ningen i framtiden också kan komma att utnyttjas av såväl busstrafiken som taxi samt eventuellt även av polisen och andra räddningsorgan, är det av väsentlig betydelse att denna utveckling beaktas från civilförsvarets sida. Av utredningen framgår inte hur ambulansdirigeringen skall tas om—

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85:161 124

hand i händelse av krig och eventuell nedläggning av larmcentralerna. Även om denna fråga utreds i särskild ordning. anser SOSAB det angeläget att även denna fråga klarläggs innan ett definitivt ställningstagande sker till SOSAB och larmcentralernas roll i händelse av krig.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 161 125

Sammanställning av remissyttranden över HPG 5-kommitténs betän- kande (Ds Fö l983:5) Strukturförändringar och samordning i de delar betänkandet behandlar dels samordning av den statliga bygg- nads- och anläggningsförsörjningen, dels civilförsvarets materielan- skaffning

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över 1982 års kommitté om försvarets gemen- samma myndigheter m. m. strukturförändringar och samordning avgetts av överbefälhavaren (ÖB), chefen för armén. chefen för marinen. chefen för flygvapnet (CFV). försvarets civilförvaltning (FCF), försvarets sjukvårds- styrelse, fortifikationsförvaltningen (FortF). försvarets materielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt. försvarets rationaliseringsinstitut (FRI), försvarets läromedelscentral, försvarets datacentral, civilförsvars- styrelsen (Cfs), Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), socialstyrel- sen, televerket (Tvt). luftfartsverket, statskontoret, byggnadsstyrelsen (KBS). riksrevisionsverket (RRV), styrelsen för teknisk utveckling och domänverket.

Vidare har yttranden avgetts av värnpliktsverket, rikspolisstyrelsen. kriminalvårdsstyrelsen. sjukvårdens och socialvårdens planerings-och ra- tionaliseringsinstitut (Spri), statens vägverk (VV). sjöfartsverket, kammar- kollegiet. statens livsmedelsverk (SLV). universitets— och högskoleämbe- tet, arbetarskyddsstyrelsen. statens vattenfallsverk. länsstyrelsen i Värm- lands län, Värmlands landsting, Karlstads kommun, överlantmätarmyn- digheten i Karlstad, sjöfartsverket Karlstads distrikt, institutet för storhus- håll. svenska livsmedelsinstitutet. kommittén för samordning av den cen- trala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten, industriförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sve- riges akademikers centralorganisation (SACO/SR), Tjänstemännens cen- tralorganisation (TCO). Landsorganisationen i Sverige (LO). Sveriges ar- betsledareförbund (SALF).

Universitets- och högskoleämbetet har förutom eget yttrande överläm- nat yttranden från tekniska högskolan i Stockholm.

Försvarets datacentral har förutom eget yttrande bifogat ett yttrande av personalorganisationerna vid FDC.

Statens järnvägar och statens löne- och pensionsverk som anmodats avge yttrande har inte funnit anledning avge yttrande.

Försvarshögskolan. militärhögskolan. försvarets förvaltningsskola, krigsarkivet. statens försvarshistoriska museer, försvarets radioanstalt, försvarets fastighetsnämnd. justitiekanslern, Postverket, statens arbetsgi—

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 161 126

varverk. skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen, länspolischefen i Värm- lands län. kronofogdemyndigheten i Karlstads distrikt. tullverket (gräns- tullkammaren i Karlstad), högskolan i Karlstad, länsarbetsnämnden i Värmlands län. skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län. skyddskonsulenten Karlstad-Arvika distrikt, luftfartsverket i Karlstad, länsåklagarmyndighe- ten i Värmlands län, Liber förlag AB, som beretts tillfälle att avge yttran- de. har inte funnit anledning att avge yttrande.

2 Samordning av den statliga byggnads- och anläggningsförsörjningen Sammanfattning Kommittén har granskat möjligheterna till ökad samordning mellan forti- fikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt mellan dessa myndig- heter och andra myndigheter inom statsförvaltningen. Kommittén har funnit att stora besparingar kan göras genom en sam- manläggning av fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt genom en samordning med vissa andra myndigheter. Den senare samord- ningen ger besparingar inom områden som statlig fastighetsdrift. statlig husbyggnadsverksamhet, fortifikatorisk byggnadsverksamhet, anskaffning och drift av flygfält samt skötsel av mark. Kommittén har även gjon en prognos över byggnadsverksamhetens utveckling fram till mitten av 1990-talet. Enligt prognosen kan man räkna med en betydande minskning av den statliga byggnadsverksamheten. Den- na nedgång ger upphov till ytterligare kostnadssänkningar samtidigt som behovet av samordningsåtgärder accentueras. Kommittén rekommenderar en huvudstudie inom det berörda området. Denna bör i första hand belysa konsekvenserna av en sammanläggning av fonifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt av ett genomföran— de av övriga samordningsåtgärder. Kommittén bedömer att det bör var möjligt att nå besparingar på 70 Mkr./år (pcrsonalminskningar om minst 300 personår). Så gott som samtliga remissinstanser anser att möjligheterna att utvidga redan pågående samordnings- och besparingsåtgärder mellan FortF och KBS bör tas till vara och att en huvudstudie således inte i första hand bör inriktas på en sammanslagning av FortF och KBS utan mot att konkret kartlägga samordningsmöjligheterna funktionsvis och geografiskt mellan FortF och KBS och med statsförvaltningen i övrigt samt belysa konse- kvenserna av en sådan samordning.

Y tlranden

Statskontoret anser dock att en huvudstudie bör inriktas på en samman- slagning av byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen. De civila myndigheter och verk som i dag har egna resurser för byggande

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . :'..- 127

och fastighetsförvaltning har svårt att se några vinster i ett utökat samarbe- te med KBS.

KBS anger att betydligt större bcsparingseffckter kan uppnås genom t. ex. insatser för minskad encrgiförbrukning. översyn av areastandard och teknisk standard, långsiktig förvaltningsplanering etc. än genom nedskär- ningar av administrationen.

Överbefälhavaren:

Byggnads- och anläggningsförsörjningen inom försvaret är hårt integre- rad med övrig verksamhet inom försvarsmakten och är anpassad till FPE- systemet där bl.a. decentralisering av beslutsbefogenheter sker. Betydan- de krav ställs härvid på FortF som produktions- och fackmyndighet.

Verksamheten har under 1970-talet utsatts för långt gående rationalise- ringar. Dessa fortsätter inom ramen för överbefälhavarens fredsorganisa- tionsplan där flera utredningar beträffande byggnads- och anläggningsför- sörjning genomförs. Resultatet härav kan påverka det av kommittén ut- nyttjade utgångsläget.

En huvudstudie som syftar till långt gående strukturella förändringar bör därför genomföras först när organisationen vunnit stadga inom FPEsyste- mets ram.

Överbefälhavaren anser däremot att en utvidgning av redan pågående samordnings- och besparingsåtgärder mellan FortF och KBS i den riktning kommittén anger bör ske i form av fördjupade studier.

Överbefälhavaren anser att en huvudstudie inte i första hand bör inriktas på en sammanslagning av FortF och KBS utan i ett första steg konkret kartlägga samordningsmöjligheterna dels mellan dessa myndigheter. dels med statsförvaltningen i övrigt samt belysa konsekvenserna av en sådan ökad samordning.

Chefen för armén:

Chefen för armén har intet emot att en huvudstudie genomförs. Tyngdpunkten i huvudstudien bör vara inom området "samordnings- möjligheter” då kommittén visat att de största besparingarna finns att hämta där. De negativa effekter som en sammanslagning av FortF och KBS kan medföra är kanske inte värda att ta för att nå de ytterligare besparingar som i så fall skulle kunna åstadkommas.

Under alla förhållanden måste resurser för planering av befästningar och mobiliseringsförråd även fortsättningsvis ingå i försvarsmakten på såväl central som regional nivå.

Chefen för marinen:

Chefen för marinen kan biträda förslaget om att en huvudstudie genom- förs inom byggnads- och anläggningsbranschen. I motsats till kommitténs förslag anser chefen för marinen att en huvud-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 161 128

studie i första hand bör inriktas mot att konkret kartlägga samordningsmöj- ligheterna funktionsvis och geografiskt mellan FortF och KBS och med statsförvaltningen i övrigt samt belysa konsekvenserna av en sådan ökad samordning.

Om studien skulle resultera i en sammanslagning FortF/KBS förutsätter chefen för marinen att befästningsavdelningen inom FortF skall ingå i en huvudavdelning inom FMV.

I avsnitt 11.2 anges att stor försiktighet bör iakttagas i personalrekryte- ringen till FortF centrala delar i avvaktan på resultatet av en huvudstudie. Detta uttalande kan få negativa tidsmässiga konsekvenser för genomföran- de av ÖB FOP i de delar som kräver byggnadsinvesteringar, eftersom FortF alltjämt befinner sig (i slutet av) ett kompetensuppbyggnadsskede efter nedgången i samband med flyttningen till Eskilstuna.

Chefen förflygvapnet:

Pågående översyn av organisation för fortifikations- och byggnadsför- valtningen inom försvarsmakten bör enligt CFV uppfattning utvärderas innan en huvudstudie genomförs enligt kommitténs förslag. Huvudstudien bör i första hand studera samordningsmöjligheter mellan FortF och KBS innan resurser avdelas för sammanslagningsstudier. Oavsett lösning bör kompetens för bl. a. befästningar och flygfält bibehållas på minst nuvaran- de nivå.

Försvarets civilförvaltning:

Ansvaret för den sammanslagna myndigheten bör renodlas så att myn- digheten antingen ses som en fristående leverantör till försvaret eller som en integrerad del av försvaret. ] det förstnämnda alternativet uppstår ett kund/leverantörförhållande som innebär en klar ansvarsfördelning och enkla ekonomiska relationer, men samtidigt erfordras en ensning mellan försvaret och övrig statsförvaltning av hyressättningsprinciper, kapital- kostnadsredovisning. principer för debitering av kostnader för fastighets- drift m.m. Detta alternativ bedöms även minska möjligheterna till en samlad överblick och analys av byggnads- och anläggningsförsörjningen inom försvaret. Om försvaret redovisar sammansatta tjänster istället för de enskilda kostnadskomponenterna i underhåll och drift begränsas underla- get för analys och avvägning mellan drift/underhåll. ombyggnad eller ny- byggnad. I egenskap av leverantör bör den sammanslagna myndigheten inte samtidigt vara fackmyndighet för försvaret. En viss förstärkning av kompetensen hos kunderna på alla nivåer inom försvaret erfordras istället.

Om den sammanslagna myndigheten integreras med försvarets lednings- system torde samordningsvinsterna minska genom att olika lednings- och ekonomisystem måste hanteras inom den nya myndigheten. Viss dubble- ring av ekonomiadministrativa och andra resurser kan komma att erfordras inom den sammanslagna myndigheten såväl centralt, som vid regionala

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 161 .. 129

byggnadsförvaltningar och lokalkontor. Å andra sidan bedöms möjlighe— terna att tillgodose försvarets behov av ekonomisk överblick. uppföljning och analys av hela fastighetsområdet bli större i detta alternativ än i alternativet med ett mer renodlat kund/leverantörförhållande.

FCF anser det angeläget att ovan redovisade lednings- och ekonomiad- ministrativa lösningar noga övervägs i den föreslagna huvudstudien av byggnads- och anläggningsförsörjning.

Fartifikarionxförvaltningen:

Som berörts under punkten Allmänt har utredningen inte belyst stats- makternas övergripande policy när det gäller fastighetsförvaltning och byggande inom statsförvaltningens civila områden. Inom försvaret är FortF uppgift stringent angiven inom FPE-systemet. Det synes inte me- ningsfullt att utan övergripande överväganden i dessa frågor studera en sönderslagning av organisationen för fastighetsförvaltningen och byggan- det inom försvaret genom en sammanläggning av FortF och KBS.

Kommittén hari sitt betänkande visat att merparten av besparingspoten- tialen (70 Mkr/år och 300 personår) fås genom samordningsåtgärder och anpassning till minskad volym och mindre del genom en sammanläggning av FortF och KBS. Utredningen har inte beaktat de betydande investe- rings- och omställningskostnader som uppstår i ett sammanläggningsalter- nativ. I detta sammanhang kan heller inte bortses från de kostnader som följer av det ökade personalbehov som uppstår vid militära staber och förband vid en sammanläggning. Risk föreligger att en eventuell samman— läggningsvinst byts till en sammanläggningsförlust.

Därmed synes som tidigare nämnts en riktigare väg att nå besparingar inom det statliga fastighetsförvaltnings- och byggnadsområdet vara att pröva ökade samordningsmöjligheter mellan FortF och KBS och övrig statsförvaltning.

FortF anser att en fortsatt huvudstudie måste ta sin utgångspunkt i beställaren/användarens behov och därifrån belysa hur dessa kan tillgo- doses mer effektivt genom förändrade arbetsformer och en mer rationell organisationsstruktur vad beträffar byggherre- och fastighetsförvaltnings- funktionerna. Betydande vinster torde enligt FortF uppfattning kunna uppnås genom en systematiskt genomförd samordning av fort- och bygg- nadsverksamheten inom försvaret och motsvarande aktiviteter inom den civila sektorn.

Mot denna bakgrund kan FortF inte tillstyrka att en huvudstudie genom- förs med den inriktning kommittén föreslagit.

I stället bör fortsatta studier inriktas mot ökad samordning inom hela statsförvaltningen dvs. utöver FortF och KBS och andra statliga verk även affärsdrivande verk och statliga bolag. Genomförandet av samordningsåt- gärder bör ske successivt.

9 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr [6]

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85:16l 130

Skulle fortsatta studier ändå komma att omfatta ett sammanläggningsal- ternativ förutsätter FortF att studierna sker så att — den marginalvinst som sammanläggningen ger (lZ-[5 Mkr)jämförs med

de betydande kostnaderna som följer härav.

— endast en total sammanläggning (centralt. regionalt och lokalt) med konsekvent geografisk samordning belyses.

Detta sammanläggningsalternativ måste vidare jämföras med ett alterna- tiv avseende samordning av fort- och byggnadsverksamheten inom försva- ret (centralt, regionalt, lokalt) och den civila motsvarigheten.

FortF vill slutligen starkt understryka att oavsett vilket alternativ som väljs för fortsatt arbete måste under tiden myndigheternas frihet att själva ta initiativ och genomföra rationaliseringar som organisationsutvecklings- arbete inom sina respektive ansvarsområden finnas kvar.

F örsvarers rationaliseringsinstitut:

Institutet tillstyrker kommitténs förslag om en huvudstudie av bygg- nads- och anläggningsverksamheten. Institutet anser att studien bör inne- fatta en belysning av formerna för handläggning av statliga lokalförsörj- ningsärenden. Den statliga byggprocessen är omständligare och tar betyd- ligt längre tid än motsvarande inom den privata marknaden. Studien bör därutöver även belysa möjligheterna till en ökad decentralisering av befo- genheterna av såväl anskaffning som förvaltning av lokaler.

Institutet delar också kommitténs uppfattning att huvudstudien även bör belysa organisatoriska konsekvenser av detta.

Institutet vill dock i anslutning härtill framhålla sambandet mellan lokal- vård och fastighetsunderhåll. Enligt institutets uppfattning påverkas såväl lokalvårdskostnader som bygg- och underhållskostnader av val av ytma- terial och lokalvårdsmetoder. En nära samverkan bör därför finnas vid bl. a. projektering av byggnader. Institutet förordar mot denna bakgrund att FortF får ansvara för lokalvårdsfrågorna i försvaret.

C ivf/försvarsstyrelsen :

Sedan många år tillbaka har huvudproduktionsansvaret för ledningscen- traler åvilat kommunerna som en naturlig del i kommunernas normala byggprocess. Kommunerna har också drift-. vård- och underhållsansvar. Cfs har ett programansvar och en rådgivande funktion.

Även ett renodlat programansvar kräver tillgång på personal som kan arbeta och diskutera i produktions-, taktik-, bygg- samt sambandstekniska termer. Risken för missförstånd är annars stor. Kunnandet och kompeten- sen erhålls främst genom att personalen arbetar nära produktionen. Åter- föring av erfarenheter sker då på ett naturligt sätt. Det är vidare angeläget för civilförsvarets utveckling att kunskaperna om anläggningarnas använ- dande, konstruktion och funktion bibehålls inom Cfs.

Styrelsen delar uppfattningen att ett ökat samarbete inom anläggnings-

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85:16l _. 131

området bör kunna komma till stånd mellan Cfs och FortF. FortF kan dessutom inom vissa områden anlitas som konsult både av Cfs och kom- munerna om detta kan ske under affärsmässiga former.

Kommittén har anfört att en ökad samverkan med FMV vid anskaffning av ledningscentraler inte ger några betydande vinster men däremot bättre centraler. Det är här något oklart vad kommittén syftar på men då det gäller sambandsutrustning så skall det understrykas att denna måste ut- vecklas och anskaffas på samma sätt som annan sambandsutrustning som ingår i civilförsvarets krigsorganisation. I övrigt anser civilförsvarsstyrel- sen att civilförsvarets ledningscentraler är utformade på ett sådant sätt att de kan verka optimalt inom civilförsvarets krigsorganisation.

Cfs anser med hänvisning till det anförda att kommitténs överväganden och förslag sammantaget inte kan leda till de besparingar och rationalise- ringsvinster som utgjort målsättningen för studien. Således bör uppgiften att anskaffa anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation bibehållas av civilförsvarsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsen förutsätter härvid en ökad samordning med övriga civila totalförsvarsmyndigheter samt med freds- räddningstjänsten.

Överstyrelsen för ekonomisk! försvar:

Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen utredde den statliga fastighetsdriften 1977-1978. Beträffande ÖEF: s anläggningar anförde nämnda myndigheter 1978-06-13 att någon utredning tills vidare inte bör ske då fastighetsdriften vid dessa är starkt integrerad med driften inom myndighetens primärverksamhet. Förhållandena vid anläggningarna har inte förändrats sedan utredningen lagt sitt förslag. ÖEF anser därför att någon samordning med annan statlig sådan inte heller nu är aktuell.

Den relativt stora utbyggnaden av förråd ovan jord och berganläggningar för råolja och råoljeprodukter för ÖEF: s verksamhet är nu i stort sett avslutad. Endast vissa mindre justerings- och kompletteringsåtgärder åter- står. Ytterligare objekt bedöms inte aktuella inom överskådlig framtid. ÖEF anser därför att någon reell samordning av egen och annan myndig- hets verksamhet inom byggnadsområdet inte är aktuell. Om nybyggnation ändå skulle bli aktuell får frågan tas upp i särskild ordning.

ÖEF vill framhålla att samarbete och utbyte av erfarenheter sker med fortifikationsförvaltningen inom skilda områden. Detta gäller t. ex. skydds- konstruktioner för berganläggningar.

Televerket:

I fråga om fastighetsdrift inom statsförvaltningen konstateras i betän- kandet att fortsatt samordning bör leda till väsentliga besparingar. Allmänt kan konstateras att merparten av Tvt: s byggnader inrymmer teknisk ut- rustning för tele- och radioverksamheten, vilket ger dessa en särprägel i förhållande till andra statliga byggnader.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 161 132

Televerkets fastighetsdrift är så starkt integrerad med driften av statio- nerna och övrig televerksamhet att det är nödvändigt att hålla egen perso- nal för driften. Vidare är det tveksamt ur affärsmässig synvinkel att slå sönder Tvt: s etablerade organisation för fastighetsdrift.

Vad gäller husbyggnadsverksamheten inom den civila statsförvaltningen kan följande framhållas. Med hänsyn till den förestående moderniseringen av telenätet bl. a. genom en utbyggnad av AXE-stationer är det angeläget att byggprojekten handläggs i nära samarbete med stationsprojektering och televerksamheten i övrigt. Vi har under lång tid samarbetat med KBS. I detta samarbete har Tvt alltid svarat för programarbetet för att kunna vidmakthålla den nödvändiga samordningen mellan byggnad och teletek- nik. Samarbetet med KBS måste sålunda ske på ett nyanserat sätt och under reglerade former.

Statskontoret :

Statskontoret biträder förslaget om en huvudstudie inom byggnads- och anläggningsförsörjningsverksamheten med syfte att slå samman byggnads- styrelsen och fortifikationsförvaltningen.

Statskontoret anser att om den föreslagna huvudstudien, med syfte att slå samman det två myndigheterna, inte aktualiseras bör likväl övcrsyner göras av respektive myndighet med syfte att effektivisera verksamheten.

Inom området byggande av civilförsvarsanläggningar (huvudsakligen ledningscentraler och branddammar) menar kommittén att vissa uppgifter inom civilförsvarsstyrelsen kan överföras till FortF. Vinsten skulle vara att personal— och konsultkostnader om 2-3 milj. kr. per år sparas in. Enligt statskontorets mening bör förslaget i denna del avvisas. För civilförsvaret innebär förändringen ingen besparing. Totalt sett kan samma besparing uppnås genom att minska FortF: s personalstyrka.

Byggrzadsso'relsen :

Vid övervägandena om ett eventuellt fortsatt utredningsarbete med an- ledning av förstudien bör man enligt byggnadsstyrelsens mening inte bort- se från den naturliga rationaliseringspotential som sålunda föreligger och som de berörda ämbetsverken var för sig och i samarbete med varandra - oavsett externa utredningar — måste utnyttja för att nå ett tillfredsställande helhetsresultat.

Den besparingspotential som anges i förstudien kan sammanfattas i tre huvudpunkter (s. 184). Inom parentes anges för de två första punkterna verkets uppskattning av den bas på vilken besparingarna har beräknats (endast administrationskostnader för KBS och FortF enligt det s. k. O-alternativet).

1. Effekt av minskad byggnadsvolym till mitten av 90-talet (exkl. konsultkostnader) 9— 14 Mkr (ca 150 Mkr) 2. Samordning eller sammanläggning KBS/FortF 3—23 Mkr (ca 400 Mkr) 3. Övrig samordning 15—34 Mkr

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . 133

Redovisningen innebär att största besparingsmöjligheterna avser annan samordning än den mellan KBS och FortF. Detta återspeglas endast delvis iförstudien. Samordningen mellan KBS och FortF har gjorts till en huvud- fråga. Övrig samordning har delvis endast cxemplifierats.

Ett fortsatt utredningsarbete måste därför i högre grad än förstudien ta fasta på och klarlägga möjligheterna till besparingar genom ytterligare samordning av byggande och fastighetsförvaltning inom den civila sektorn.

Ett fortsatt utredningsarbete måste också bli tydligare i fråga om skilda åtgärder som övervägs och därmed sammanhängande besparingar m.m. Det är redan av detta skäl olämpligt att som utredningen föreslår sätta ett besparingsmål för hela det område som har behandlats under avsnittet om byggnads- och anläggningsförsörjning. Det skulle vidare vara osakligt att på grundval av de uppskattningar och översiktliga bedömningar som kun- nat göras i förstudien nu precisera besparingsmål till grund för fortsatta överväganden. Flera besparingar anges i förstudien med en osäkerhet av ca 10(l% eller mer.

Byggnadsstyrelsen har bl.a. i sina senaste anslagsframställningar re- dovisat vikten av de s.k. administrationskostnaderna för verksamheten med beaktande av de totala intäkterna och kostnaderna för verksamheten. F. n. uppgår verkets administrationskostnader under 5. k. ] OOO-kronorsan- slaget till ca 3% av verksamhetens totala omslutning. Verket har mot bakgrund av exempel på besparingar inom huvudprogrammen strukit un- der vikten av att besparingsarbetet i ett längre perspektiv allt mer inriktas på de direkta kostnaderna. Åtskilliga exempel har angivits där insatser för minskad energiförbrukning, översyn av areastandard och teknisk stan- dard, långsiktig förvaltningsplanering etc. ger betydligt större besparings- effekter än dem som kan uppnås genom nedskärningar av administratio- nen. Ett likartat förhållande torde gälla för FortF och andra byggherre- myndigheter och fastighetsförvaltare.

Det är mot denna bakgrund särskilt viktigt att ett fortsatt utredningsar- bete inte ensidigt inriktas på frågor om personår i administrationen. För att arbetet skall framstå som genomtänkt och motiverat krävs att effekterna på verksamhetens totala intäkter och kostnader och resultat som helhet i första hand beaktas.

Utredningen förutser en minskad husbyggnadsvolym till 1995 för såväl KBS och FortF som övriga byggherremyndigheter. Byggnadsstyrelsen kan instämma i denna bedömning både för den produktion som avser verkets lokalhållningsområde och för uppdragsverksamheten. Däremot är det naturligtvis svårt att med någon säkerhet bedöma hur stor denna minskning kan komma att bli i ett längre perspektiv. Det finns erfarenhets- mässigt en tendens att något underskatta volymen på sikt till följd av bristande planeringsunderlag.

Som utredningen riktigt påpekat (s. 165) finns det inget enkelt samband mellan resursbchov och produktionsvolym. Detta måste särskilt framhål-

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 161 134

las vid den tyngdpunktsförskjutning som nu sker från större nybyggnads- verksamhet till satsning på mindre projekt inom den s. k. ROT-sektom. Det är därför mycket svårt att nu ange hur stor resursminskning som kan påräknas för byggproduktionen. Det bör ligga inom myndigheternas an- svar att löpande vidta de förändringar av resursinsatserna som är påkallade med hänsyn till volym- och strukturförändringar. Av dessa skäl är det varken lämpligt eller möjligt att nu precisera "besparingseffekten" av en fortsatt och långsiktig anpassning till ändrad och minskande produktions- volym.

Om utredningens prognos skulle visa sig riktig uppstår självfallet frågan huruvida resursanpassningen skall ske inom oförändrad organisation av den statliga byggherreverksamheten eller om en förändring av strukturen bör genomföras för att kunna upprätthålla kvalificerade och rationella enheter. Byggnadsstyrelsen har därvid den uppfattningen att man i första hand bör överväga att föra uppgifter från de mindre byggherremyndighe- terna till de större.

Förstudien redovisar två huvudalternativ för KBS/FortF — samverkan med i huvudsak bibehållen ansvarsfördelning (alternativ 1) och samman- läggning av myndigheterna (alternativ 2). Besparingseffekten av altema- tiv 1 anges till 3-8 Mkr/år och för alternativ2 till 15-23 Mkr/år.

Enligt byggnadsstyrelsen ger förstudien inte underlag för att helt uteslu- ta någotdera av alternativen. Verket vill dock hålla med om att samord- ningsalternativet inte motiverar en särskild huvudstudie.

Alternativ 2 kan närmare bedömas först efter ytterligare utredning, vilket förordas i förstudien. Det finns dock anledning att redan med förstu- dien som grund dämpa de förväntningar förslaget kan ge upphov till.

Samtidigt framgår av förstudien att besparingarna förutsätter att verkens centrala delar samlokaliseras och att antalet byggnadsområden/regionala förvaltningar ungefär halveras med omflyttningar och stora omorganisa- tioner som följd (5.224). Det framstår mot denna bakgrund som helt orealistiskt att räkna med att alternatin skulle kunna ge några snabba besparingar. Med erfarenhet av omlokaliseringarna och med beaktande av nuvarande regler i trygghetsfrågor är det sannolikt att ett genomslag av alternativ 2 först kan nås ca 10 år efter ett beslut om genomförande.

Det finns mot denna bakgrund anledning att, som utredningen föreslagit. pröva möjligheterna till ytterligare samordning inom den civila statsför- valtningen. Samordningen kan avse såväl byggproduktion som fastighets- förvaltning och lokalbehovsprövning.

I förstudien anges (s. 174) att KBS och FortF bedömt det lämpligt att samordna fastighetsdriften för 7.3 milj. m3 uppvärmd byggnadsvolym som förvaltas av olika statliga myndigheter samt att 2 milj. m3 härav hittills har samordnats.

I dagens läge återstår således en byggnadsvolym om 1,3 milj ni3 som skulle kunna samordnas. Byggnadsstyrelsen har i samverkan med FortF

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85:161 135

intensifierat arbetet med att genomföra samordning för större delen av denna byggnadsvolym. Med de anmärkningar som redovisats delar således byggnadsstyrelsen utredningens uppfattning att en ytterligare driftssam- ordning är angelägen och bör genomföras.

Byggnadsstyrelsen har som ett led i remissarbetet fortlöpande haft över- läggningar med verkets pesonalorganisationer. SACO/SR, ST. SF, SALF och LO-förbunden. Härvid har samtliga de frågeställningar m.m. som tas upp i detta remissvar diskuterats.

SF och SALF har för sin del särskilt velat framhålla följande: ”Vi biträder förstudiens förslag om en huvudstudie. Huvudstudien bör i första hand belysa de närmare konsekvenserna av en sammanslagning av FortF och KBS. Huvudstudien bör även belysa möjligheterna till ökad samordning mellan FortF — KBS och statsförvalt- ningen i övrigt."

Riksrevisionsverket:

I april 1983 började RRV en huvudstudie om byggprocessens utformning inom försvaret med en jämförelse med den privata och den civilt statliga byggprocessen. Denna studie har redan från inledningen samordnats med den remitterade förstudien. Samordningen har i stort inneburit att RRV koncentrerat sitt arbete på byggprocessens utformning och innehåll samt de medverkande organisationernas roller.

Den civilt/statliga byggprocessen och byggprocessen inom försvaret uppvisar stora skillnader vad gäller processernas utformning och rollför- delning, som inom försvaret är betydligt mer splittrad och komplicerad. Byggnadsstyrelsen och fonifikationsförvaltningen har helt olika förutsätt- ningar för sitt agerande och även olika roller i respektive process. Sättet att uppfylla rollerna i processerna avviker även från varandra.

Den grundläggande skillnaden ligger i att inom den civilt/statliga bygg- processen är ansvars- och beslutsbefogenheterna dels kopplade till expert- kompetensen. dels samlade på en och samma organisation. Inom försvaret är dessa funktioner uppdelade och dessutom är antalet medverkande parter betydligt fler.

Förutsättningarna för en effektiv och ändamålsenlig byggprocess är härigenom betydligt större inom den civilt/statliga verksamheten.

Med anledning av utredningens förslag och RRV: s slutsatser av den genomförda granskningen tillstyrker RRV förslaget om att en huvudstudie genomförs inom byggnads- och anläggningsverksamheten.

Mot bakgrund av de nu redovisade slutsatserna anser RRV det väsent- ligt att en ev. huvudstudie inriktas på att belysa de närmare förutsättning- arna för och konsekvenserna av en ökad samordning av de moment som bör innefattas i verksamheten. Detta arbete bör inriktas på de olika proces- sernas innehåll och uppbyggnad samt resurs- och kompetenskraven. Med dessa utgångspunkter bör sedan de organisatoriska konsekvenserna bedö- mas.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 161 136

Av dessa skäl anser RRV att en huvudstudie inte bör styras mot något speciellt organisatoriskt lösningsaltemativ. RRV vill alltså för sin del inte nu förorda något av de framförda alternativen.

Domän verket:

I kapitel 6.8.5 framhålles, att besparingar torde kunna göras genom att domänverket i större utsträckning än hittills tar över förvaltningen av försvarets markområden. Däremot bedöms samverkan i fråga om anskaff- ning och avveckling av mark vara föga meningsfull.

Domänverket, vars erfarenheter beträffande förvaltning av försvarets marker är huvudsakligen positiva, ansluter sig i princip till dessa bedöm- ningar. Med sin inriktning och sin så gott som rikstäckande organisation torde verket vara väl rustat för uppgiften att förvalta många av försvarets marker. Dock torde vissa marker finnas. som på grund av t. ex. speciella skötselönskemål, säkerhetsskäl eller geografisk belägenhet lämpligen bör förbli utanför verkets förvaltning.

Vägverket:

Inom VV centrala och regionala organisation har KBS lokalhållnings- ansvaret, medan VV inom den lokala organisationen svarar för såväl anskaffning som förvaltning av ca 265 vägstationer. VV anser att det innebär uppenbara fördelar med nuvarande ansvar för lokala fastigheter, genom bl. a. närhet till anläggningarna, vetskap om behov och bra möjlig- het till enhetlig standard. VV uppfattning är att kompetens finns inom verket för att sköta fastighetförvaltningen. Med hänsyn härtill borde en överföring till VV övervägas av ansvaret även för regionala och centrala fastigheter.

Under punkt 6.5 framhåller kommittén att stora delar av verksamheten vid FortF och KBS har likartad karaktär. Detta gäller speciellt försörjning- en med och förvaltningen av byggnader (hus). Dessa uppgifter tar i anspråk 53% av FortF: s och 90% av KBS resurser.

Av FortF: s återstående (47 %) resurser torde befästningsavdelningen utgöra största andelen. Denna avdelnings huvudansvar omfattar enligt punkt 6.3.1 anskaffning (planering och projektering) av befästningar och flygfält samt underhåll av dessa.

] sammanläggningsalternativet framlägger kommittén tre underalterna- tiv. som främst skiljer sig åt när det gäller befästningsverksamhetens ställning. VV ifrågasätter om inte ett fjärde underalternativ, nämligen överförande till VV, bör prövas. VV har redan i viss utsträckning utfört försvarsanläggningar åt FortF och anser att kompetens beträffande i varje fall byggandet finns. Avseende Projektering/konstruktion av befästnings- och flygfältsarbeten kan VV kompetens behöva kompletteras.

Kommittén har övervägt vilka besparingar som kan göras därest objekt större än 4 Mkr förs över till KBS. Uppskattningsvis skulle därigenom

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 161 137

ytterligare 100-ISO Mkr/år föras över till KBS, vilket bedöms medföra besparingar om 5-[0 Mkr/år. För VV del skulle förslaget medföra att alla lokala nybyggnader överfördes till KBS. Detta skulle i sin tur medföra kompetensförsämring hos kvarvarande byggresurser. vilket skulle gå ut över kvaliteten på ombyggnads- och reparationsarbetena. Nuvarande re- surser är dessutom så begränsade, att det är tveksamt om de kan minskas även om viss del av byggnadsverksamheten överförs till KBS.

Den nuvarande långtgående anpassningen till de lokala förhållandena vad gäller utformningen av anläggningarna kan också försämras eller gå förlorad. En förändring i enlighet med vad som föreslagits torde medföra ett trögare och mer byråkratiskt system.

Sjöfartsverket:

] tabell 6.9 sid. 176 i betänkandet har den årliga husbyggnadsvolymen vid mitten av 1980-talet för sjöfartsverkets del angivits till 2 Mkr. Volymen torde snarare kunna uppskattas till 1 Mkr.

Den husbyggnadsverksamhet som sjöfartsverket utför med egen arbets- kraft utföres av personal som huvudsakligen är sysselsatt med byggnation till sjöss. Husbyggnationen förläggs till vintertid. omkring 4mån/år. då arbeten inte kan utföras till sjöss. Byggnationen till sjöss bedrivs effekti- vast och billigast med egen personal som är anställd under hela året. Eftersom sjöfartsverket således har kostnad för denna personal även under vintertid är det kostnadsmässigt fördelaktigt att låta personalen utföra även husbyggnadsverksamheten. Några besparingseffekter kan därför inte uppnås genom en ökad samordning med fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen.

Sjöfartsverket har i övrigt ingen erinran mot den i betänkandet redovi- sade förstudien.

Statens vatte'nfal'lsverk:

Som noteras i betänkandet har Vattenfall såsom affärsverk självt ansva- ret för lokalhållningen. Det enda fall där sidoordnad myndighet berörs gäller projektering av "förvaltningsbyggnader”' — inte kontorslokaler som det generellt anges i betänkandet. Med denna begränsning blir det före- skrivna samrådet med KBS vid projekteringen av totalt liten omfattning.

Det har slumpat sig så att Vattenfall under åren 1976-83 i olika delar av landet uppfört fyra nya förvaltningsbyggnader för totalt ca 125 Mkr. Några nya sådana byggnader. bortsett från mindre tillbyggnader/kompletteringar, förutses inte därutöver inom överskådlig tid. Uppgiften i tabell i betänkan- det att vattenfall avser bygga förvaltningskontor under l980-talct för 35 Mkr/år är sålunda felaktig. För Vattenfalls del utgör den verkliga omfatt- ningen av husbyggandet sålunda inte motiv för att - såsom utredningen föreslår — till KBS överföra ansvaret för lokalanskaffningen.

Enligt Vattenfalls uppfattning har i utredningen ej heller gjorts något

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 161 138

försök att bevisa påståendet om besparingseffekter av angiven storlek vid överförande till KBS av objekt vars byggkostnad överstiger 4 Mkr.

I utredningen erinras vidare om att åtgärder för fortifikatoriskt skydd vidtages för vissa slag av anläggningar. Omfattningen härav utanför civil- försvaret anges till drygt 10 Mkr/år. Utredningen anser att utnyttjande av FortF: s kompetens skulle bl.a. skapa förutsättningar för samordnad be- dömning t. ex. av skyddsnivå och tekniska lösningar samt för avvägning av erforderliga investeringar. För Vattenfalls och kraftindustrins i övrigt del finns just för detta syfte en särskild av regeringen tillsatt nämnd. Krigs- skyddsnämnden för kraftanläggningar. Vattenfall kan inte se att överföring till FortF av ansvaret för åtgärderna ifråga skulle ge bättre resultat i tekniskt och ekonomiskt hänseende.

Vattenfall anser sig inte kunna bedöma effekten av utredningens förslag om samordning av KBS och FortF och ej heller ha anledning att på annat sätt kommentera åtgärden än att förutsätta att denna inte försvårar det nu föreskrivna samrådet med KBS vid projektering av förvaltningsbyggnader -— av vilket Vattenfall hittills haft goda erfarenheter.

Slutligen vill Vattenfall notera goda erfarenheter av FortF: s och KBS samverkan vid driften av kontorsfastigheter på de platser där Vattenfalls regionala enheter träffat avtal med FortF/KBS.

C i vi lförs varsstyrels en:

Kommittén anser vidare att produktionsuppgiften avseende uppförandet av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation skall överföras till fortifikationsförvaltningen. Som framgår av vad styrelsen sagt tidigare är en allmän strävan idag att kommunerna skall få ett ökat ansvar för civil- försvarsverksamheten på lokal nivå. Sedan många år tillbaka har huvud- produktionsansvaret för civilförsvarets ledningscentraler åvilat kommu- nerna. Civilförsvarets byggprocess är naturligt integrerad med kommuner- nas normala byggprocess och fungerar enligt styrelsens erfarenheter myc- ket bra. En flyttning av produktionsansvaret från civilförsvarsstyrelsen till fonifikationsförvaltningen strider enligt styrelsens uppfattning emot de av riksdagen i 1982 års försvarsbeslut redovisade utvecklingslinjerna för det moderna civilförsvaret. Styrelsen är tveksam till om de av kommittén beräknade besparingarna vid en organisationsförändring uppväger de ne- gativa centraliseringseffekter som kan uppstå i detta sammanhang.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Länsstyrelsen har genom försvarsenheten mångårig erfarenhet av civil- försvarsdelen av den regionala och lokala produktionen inom de berörda områdena. I vissa fall ansvarar länsstyrelsen själv för produktionen. i andra fall samordnas och tillses produktion som genomförs av kommuner och företag.

En allmän erfarenhet är att resurserna för produktion både regionalt och

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 16] 139

lokalt är mycket knappa för den genom försvarsbesluten fastställda pro- duktionen. Detta har ofta lett till att fastställda planer icke kunnat fullföljas eller att genomförande av beslutade åtgärder försenats.

En annan erfarenhet är att kunskaperna och förståelsen för produk- tionen och produkterna på fältet efter hand försämrats vilket ofta lett till försämring av produktionsresultatet och försvårat både det administrativa och tekniska sakarbetet.

De nu skisserade förslagen leder enligt länsstyrelsens uppfattning till koncentrering som accentuerar de ovan nämnda problemen i produk- tionen. Risken är uppenbar för att sakkunskapen på central nivå utarmas ytterligare. att byråkratiseringen ökar och att avståndet mellan program- myndighet och producenter på fältet ökas ytterligare — allt till men för produktionen.

Enligt länsstyrelsens mening leder förslagen till en sämre effektivitet och att ambitionsnivån och kvaliteten inom de berörda områdena kommer att sjunka. Besparingseffekten uppnås ovedersägligen på de centrala myndig- heternas anslag. Det är dock sannolikt att fördyringar av samma storleks- ordning uppstår inom sakanslagen, att den totala effektiviteten sjunker samtidigt som ambitionsnivån och kvaliteten i produktionen nedgår.

Förslaget att FortF skall svara för anläggningsproduktionen i stället för kommunerna kan starkt ifrågasättas. Kommunerna har ansvar för anlägg- ningarnas drift och underhåll. De bör därför även ha möjlighet att påverka produktionen och genom ansvar för produktionen få erfarenhet och kun- skap som är nödvändig för drift och underhåll. Vidare medför förslaget att föra över produktionsansvaret till FortF att civilförsvarsstyrelsen tappar nödvändig återkoppling från produktion till planering. Detta kommer på sikt att medföra betydande nackdelar.

Länsstyrelsen vill slutligen också beröra de regionalpolitiska aspek— terna.

Totalt berörs således ca 46 årsarbetskrafter i Karlstad.

De föreslagna rationaliseringarna har således stor betydelse ur syssel— sättningssynpunkt för länet.

Värmlands län är ett av landets hårdast drabbade län vad gäller arbets- löshet och avfolkningsproblem. Intentionerna bakom utlokaliseringen av de statliga myndigheter, som här berörs av besparingsförslag, var att komma tillrätta med de regionala strukturproblemen. För Värmlands del omfattade utlokaliseringen från början 1 100 tjänster. Av dessa återstår för närvarande ca 800 tjänster. Det är enligt länsstyrelsens mening inte möjligt att ytterligare reducera antalet tjänster vid länets statliga myndigheter utan att helt bortse från de intentioner som låg bakom utlokaliseringen av statliga myndigheter.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1984/85: 161 140

Kommittén för samordning av den Centrala ledningen för fredsräddnings- tjänsten och civilförsvarsverkssarnheten:

Vid en samlad bedömning har vi funnit att övervägande skäl talar för att kommunerna bibehålls vid sitt nuvarande produktionsansvar. En möjlighet som vi ser till effektivitetsvinster är att öka samarbetet mellan civilför- svarsstyrelsen och fortifrkationsförvaltningen.

Vi vill inte motsätta oss att en huvudstudie i enlighet med Hpg Skommit- téns förslag genomförs. Med hänsyn till vad vi anfört bör emellertid stu- dien — i här aktuella frågor — inriktas främst på att närmare belysa möjligheterna att öka samarbetet inte på att föra över produktionsan- svaret.

Tjänstemännens (rentralorganisation :

Utredningen föreslår en huvudstudie som skall belysa de närmare kon- sekvenserna av en sammanslagning av fonifikationsförvaltningen ( FortF) och byggnadsstyrelsen (KBS). En sådan sammanslagning skulle ound- gängligen medföra omfattande konsekvenser för de bägge myndigheternas personal på olika platser i landet. Därför är det särskilt angeläget att en eventuell huvudstudie av denna fråga bedrivs i nära kontakt med berörda personalorganisationer.

I en sådan huvudstudie bör bl.a. beaktas att KBS och FortF arbetar inom två ganska olika planerings- och budgetsystem.

Landsorganisationen i Sverige:

Utredningen föreslår att en huvudstudie inom byggnads- och anlägg- ningsverksamheten kommer till stånd, vilken i första hand skall belysa konsekvenserna av en sammanslagning av de två myndigheterna.

Härvid kan olika alternativ bli aktuella vad avser befästningsenhetens ställning och den centrala och regionala nivåns utformning och lokalise- ring. Huvudstudien bör också belysa möjligheterna till ökad samordning mellan dessa två myndigheter och statsförvaltningen i övrigt.

Statsanställdas Förbund biträder utredningens förslag, men vill föreslå att huvudstudien också kommer att omfatta frågor kring samordning av fastighetsunderhåll och maskintjänst på lokal nivå, dvs. i de fall det är möjligt mellan byggnadsstyrelsens driftområden och förbanden.

Sveriges Arbetsledareförbund:

SALF har funnit att Hpg 5-kommitténs organisationsalternativ 2 A. som innebär en sammanslagning av KBS och FortF till en myndighet bäst tillgodoser de krav man bör ställa på en statlig byggverksamhet. Vi delar uppfattningen att samordningsmöjligheterna inom detta alternativ kan tas till vara på alla nivåer.

Vår uppfattning är att den nya myndigheten bör begränsas inom den centrala delen. Tyngdpunkten bör i stället förläggas regionalt och lokalt.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85:16l . 14]

Enligt vår uppfattning bör även befästningsverksamheten samt flygfälts- och markfrågor tillhöra den gemensamma myndigheten för statlig bygg- verksamhet.

En samordning av fastighetsdriften till en myndighet medför naturliga möjligheter till samverkan på lokal nivå i frågor om energihushållning. personal och andra resurser.

3 Civilförsvarets materielanskaffning

Sammanfattning av försvarets rationaliseringsinstituts rapport nr 3.83-4401 Civilförsvarets materielförsörjning

Effektivcring av materielförsörjningsprocessen i civilförsvaret

Institutet har i fullgörandet av regeringens uppdrag haft som utgångs- punkt målet för materielförsörjningen. nämligen att anskaffa och vidmakt- hålla materiel för alarmering av och skydd för allmänheten samt den utrustning för civilförsvarets krigsorganisation som svarar mot uppställda operativa och taktiska krav samt mot krav på tillgänglighet vid mobilise- ring och uthållighet i krig. Vidare skall utbildnings— och övningsverksam- hetcn i fred kunna förses med materiel.

Med denna utgångspunkt har institutet ansett att studien även bör omfat- ta en undersökning av måluppfyllelsen. Bristande måluppfyllelse kan ha flera orsaker. En orsak kan vara att administrationen av materielförsörj- ningsprocessen inte är effektiv.

Institutets undersökning visar i flera avseenden bristande måluppfyl- lelse. Enligt institutets uppfattning ligger dock orsakerna härtill främst i att de grundläggande förutsättningarna för materielförsörjningen varit och är bristfälliga. Det gäller t.ex. grundsyner och mål för organisation. utrust- ning och uthållighet. Härtill kommer täta förändringar av krigsorganisa- tionen. En annan orsak är otillräckliga resurser i förhållande till uppställda mål och uppgifter. vilket kan ha sin grund i Ofullgångna beräkningar av resursbehov i förhållande till åtagna uppgifter eller andra brister i dialogen mellan civilförsvarsstyrelsen och statmakterna.

Materielförsörjningsprocessens organisation och administration har haft och har brister. Institutet kan emellertid konstatera att ett målmedvetet arbete under senare år förbättrat administrationen och att man med fortsatt arbete siktar mot ytterligare förbättringar. Institutet redovisar också i rapporten synpunkter och förslag som institutet anser kan medverka till effektivering.

Institutets uppfattning i stort beträffande materielförsörjningen är att civilförsvarsstyrelsen är på god väg att uppnå en högre effektivitet än för några år sedan. Förbättringsarbetet kräver emellertid i flera fall en ofrån- komligt lång tid innan resultaten visar sig, t.ex. omläggning av redovis- ningssystemet. Därtill räcker inte styrelsens personal till för att samtidigt driva flera resurskrävande förbättringsprojekt.

De synpunkter och förslag till åtgärder som institutet framför i rappor- tens avsnitt 6 , berörande olika led i materielförsörjningsprocessen. och som syftar till att cffektivera materielförsörjningsprocessen i nuvarande organisation är i sammanfattning följande.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 161 147

Det underlag för materielförsöriningsprot't'ssen som programfunk- tionen. representerad av planeringsenheten i civilförsvarsstyrelsen. skall lämna till produktionsfunktionen. representerad av materielbyrän, är ofull- ständigt. Underlaget bör innefatta taktiskt-tckniSkt-ekonomiska målsätt- ningar med angivande av krav på uthållighet och underhållssäkerhet. Un- derlaget bör även innehålla uppgifter om hur länge materielen avses ingå i utrustningen. vilket är en grund för planering av omsättning av materiel i fred.

Grunderna för planläggning av främst vidmakthållandet är därför osäkra, dvs. planläggningen på sikt av förändringar i förrådsverksamheten. av underhållsorganisation och underhållsbchov. reservdelsförsörjning samt avveckling av materiel på grund av omsättning. Det saknas även underlag för planläggning av och åtgärder för materielförsörjning i krig.

Styrelsen är medveten om dessa brister. Åtgärder avses vidtagas när andra. f. n. av styrelsen högre prioriterade uppgifteri pågående utrednings- och utvccklingsarbete lösts. Styrelsen anser att under tiden bristerna kan överbryggas genom de direkta kontakter och dialoger mellan företrädare för program- respektive produktionsfunktionen som lätt tas inom styrel— sen.

lnstitutet vill framhålla betydelsen för effektivitet i materielförsörjning- en att denna har en fast grund för planläggning och genomförande. Det är angeläget att styrelsen så snart som möjligt vidtar åtgärder för att eliminera bristerna.

Civilförsvarsstyrelsen har ett stort kontaktnät till andra myndigheter (motsv) i syfte att få information om teknisk utveckling och andra frågor som har betydelse för materielförsörjningen.

Institutet anser att det med hänsyn till styrelsens begränsade personalre- surser för materielområdet finns risk för, dels att kontaktverksamheten kan bli en belastning till förfång för det löpande arbetet. dels att man på grund av bristande koncentration inte utnyttjar kontakterna effektivt. ln- stitutet föreslår att styrelsen gör en systematisk genomgång av kontaktnä- tct i syfte att klarlägga behov och värde av kontakterna. formerna för informationsutbytet och aktualitet i förhållande till löpande anskaffnings- planering. Resultatet av denna genomgång bör läggas till grund för en bättre planlagd. målinriktad och prioriterad kontaktverksamhet. Denna bör inriktas på att stödja både anskaffningsplaneringen och anskaffnings- och underhållsberedningen.

Av civilförsvarsstyrelsens till programplanen hörande femåriga anskaff- ningsplan bör framgå kontinuiteten i den långsiktiga planeringen. Institutet har funnit att jämförelser mellan ett par års planer visar både avbrott i kontinuiteten och att planlagd anskaffning inte genomförts. Detta tyder på bristande stadga i planeringen. vilket inverkar menligt på effektiviteten i inte bara anskafl'ningen utan även vidmakthållandet.

Vad gäller produktionsplaneringen — vid materielbyrån — har institutet

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 161 148

funnit att arbetet med att förbättra planeringen och planeringsinstrumenten givit resultat. Materielbyråns verksamhetsplan och budget för ]983/84 visar att planeringen syftar till att få balans mellan uppgifter och resurser. Den möjlighet till utvärderande uppföljning, som planen och budgeten ger, utnyttjas dock inte. lnstitutet föreslår att styrelsen prövar att med bl.a. enkla former av tidredovisning följa upp och utvärdera produktionsresulta— ten.

lnstitutet anser att även produktionsplaneringan vid CUFA kan utveck- las till ett bättre hjälpmedel för styrning och uppföljning av verksamhet. Institutet rekommenderar att CUFA ges stöd från styrelsens Karlstadsdel för en sådan utveckling.

Beträffande anskaffnings— och underhållsberedningen har institutet fun- nit att anskaffningsberedningen inte behöver bli särskilt omfattande annat än i fråga om skyddsmateriel för allmänheten samt sambands- och alarme- ringsmateriel. Den underlättas genom samverkan med materielverket och sjukvårdsstyrelsen för ett ökande antal materielslag.

Underhållsberedningen synes däremot inte ha ägnats tillräcklig omsorg, vilket får negativa effekter på materieltillgängligheten. Institutet föreslår att styrelsen vidtar åtgärder för att höja kompetensen i avseende på under- hållsanalys och -teknik.

Enligt institutets mening är styrelsens upphandling välskött. Samverkan med materielverket och sjukvårdsstyrelsen utnyttjas i ökande omfattning både ifråga om inköp och leveranskontroll. Den upphandling, som i fred sker regionalt vid CU FA kan enligt institutets mening effektiviseras genom mer förutseende planering och samverkan mellan olika instanser i styrel- sen och med försvarsmaktens regionala och lokala inköpsorgan.

Normaliefunktionen spelar en viktig roll i materielförsörjningen genom att den skapar hjälpmedel för en rationell administration. Organiserad normaliefunktion saknas i civilförsvarsstyrelsen. Institutet anser att det inom styrelsen borde införas ett ansvar för normaliefunktionen, en sam- manhållande instans, vilket inte kräver så stor resursinsats. Styrelsen bör så långt möjligt utnyttja först och främst de modeller och system för materielregistrering och materieldokumentation. som utvecklats av mate- rielverket men även i övrigt utnyttja det bistånd som detta verk kan lämna. Styrelsen bör även söka utnyttja tjänster från försvarets läromedelscentral samt försvarets bok- och blankettförråd.

C ivilförsvarets förråds- och underhållsverksamhet baseras på CUFAor- ganisationen. Enligt institutets mening är denna organisation rationell. En av styrelsen gjord utredning rörande personalbehovet, vilken synes böra visas tilltro, tyder dock på att det inte föreligger balans mellan uppgifter och resurser under de förutsättningar som blir rådande under den närmaste femårsperioden. Detta ger effekter på framför allt underhållsverksamhe- ten, innebärande att målsättningen för materieltillgängligheten inte kan uppfyllas.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1984/85: 161 149

Institutet har funnit att materielunder/tåligt av olika skäl i avseende på flera materielslag blivit eftersatt och att materielen därför inte har den tillgänglighet som beredskapen kräver.

lnstitutet anser därför att det är mindre välbetänkt att, såsom styrelsen anför i programplan för 1984/89, inte tillföra framför allt underhållsfunk- tionen den personalförstärkning som styrelsens utredning visat behövs utan i stället medge ytterligare tidsförskjutning och ambitionssänkning i genomförandet av vidmakthållandeuppgiften. Enligt institutets uppfattning medför detta en ytterligare sänkning av materielberedskapen.

lnstitutet rekommenderar att civilförsvarsstyrelsen uppmärksammar att i tid planlägga för den at'Veckling av materiel. som kan förväntas som en följd av de organisationsförändringar som skall genomföras under l980— talets senare hälft.

Av institutets undersökningar framgår att materieluppföljningen inte är tillräckligt uppmärksammad och organiserad. Styrelsens information om materieltillgängligheten (.materielberedskapen) är därför ofullständig. lnsti- tutet anser att mer vikt bör läggas på materieluppföljningen med tanke på dels information om materielberedskapen. dels de effektivitetsvinster och besparingar som kan uppnås och dels slutligen dess betydelse i anskaff- ningsplanering och underhållsberedning.

Institutet anser också att frekvensen i mobiliseringsuppföljningar -— varje län en gång vart tolfte år — är för låg och rekommenderar styrelsen att pröva att även utnyttja övningar som inleds med mobiliseringsövning och som genomförs vart fjärde år. för kontroll av materieltillgängligheten.

Materie[redovisningen har förbättrats under senare år. Civilförsvars— styrelsen arbetar för att införa ett genomgripande modifierat eller nytt redovisningssystem 1987/88, baserat bl.a. på materielbeteckningar enligt det försvarsgemensamma systemet FREJ och till CUFA decentraliserad redovisning.

Institutet vill framhålla betydelsen av att så snart som möjligt införa FREJ-beteckningar i materielförsörjningsrutincma. Användning av dessa systematiserade beteckningar underlättar effektivering av rutinerna. Ge- mensamma beteckningar gör det lättare att finna möjligheterna till ökad samverkan med främst materielverket.

] civilförsvarsstyrelsen läggs ett omfattande och ambitiöst arbete ner på att förbättra underlag för och administration av förråds- och underhålls- verksamheten (projekt Materielöversyn).

Institutet har konstaterat att tidsförskjutningar har uppstått i genomfö- randet av detta arbete och att avsevärd tidsutdräkt kan noteras från det att beslut fattats i styrelsen på basis av en rapport från projektet till dess att åtgärderna börjar genomföras.

lnstitutet rekommenderar att styrelsen eftersträvar en mer realistisk planering för projekt och att planeringen bör innefatta även åtgärders genomförande och resurser för detta. [ planeringen bör även läggas in

• Sida 150
•  Original

Prop. 1984/85: 161 150

tidpunkt då utredningsarbete övergår från arbets—/projektgrupper till lin- jeorganisationen.

Enligt utrustningslistor för krigsorganisationens civilförsvarsenheter avses viss materiel anskaffas lokalt eller regionalt vid mobilisering. Enligt institutets undersökningar måste det anses tveksamt om en sådan anskaff- ning är genomförbar. lnstitutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen — vid sidan av överläggningar i frågan med överstyrelsen för ekonomiskt försvar — genomför konkreta undersökningar, till att börja med som stickprov i ett antal civilförsvarsområden, över möjligheterna till anskaffning i orten vid mobilisering.

Planeringen för civilförsvarets materieljörsörjning [ krig är ofullständig och saknar inriktning och fastställda mål för uthållighet och underhållssä- kerhet. På förfrågan har styrelsen uppgivit, att den i nuvarande läge priori- terar uppbyggnaden av krigsorganisationen framför materielförsörjningen i krig. l styrelsens utvecklingsplancr ingår att utreda hur materielförsörj- ningen i krig skall ordnas.

Institutet har förståelse för den prioritering som styrelsen har gjort i denna fråga. Institutet anser dock att frånvaro av planer för materielför- sörjningen i krig är en allvarlig brist i civilförsvarsberedskapen. Enligt institutets mening bör därför styrelsen -— bl. a. med tanke på den kommu- nala planläggningen i fred för civilförsvarsuppgiften i krig — snarast ta upp frågan om hur planläggningen av materielförsörjningen i krig skall lösas och lägga in arbetet därmed så tidigt som möjligt i styrelsens arbetsplaner.

Kommunalternativet

Institutet har analyserat de konsekvenser på materielområdet som kan bli en följd av att ansvaret för ledningen av civilförsvaret på lokal nivå i krig förs över till kommunerna.

Riksdagens beslut om överförandet till kommunerna innefattar även det planläggningsansvar i fred som hänger samman därmed. Innehållet i detta ansvar utreds av ProCK. Materielområdet berörs i den mån planläggning- en kommer att omfatta materielhanteringen vid mobilisering och materiel- försörjningen under krig.

CESAM-kommittén utreder förutsättningarna för en samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamhe- ten. lnstitutet har på kommitténs uppdrag undersökt möjligheter till och konsekvenser av, dels att till kommunerna överföra, helt eller delvis. förrådshållning. tillsyn och underhåll av civilförsvarsmateriel redan i freds- tid, dels möjligheterna till samordning av anskaffning av materiel till rädd- ningstjänsten och materiel till civilförsvaret.

Kommunalternativet kan därför komma att beröra materielförsörjningen för civilförsvaret på två sätt, dels i fråga om förråds- och underhållsverk- samheten, dels i fråga om den centrala anskaffningen av civilförsvarsma- teriel.

• Sida 151
•  Original

Prop. 1984/85:161 _ . 151

Samordnad anskaffning

I föreliggande sammanhang är det fråga om att samordna anskaffning av civilförsvarsmateriel. som sker centralt av statlig myndighet. med anskaff- ning av räddningstjänstmateriel, som sker lokalt av varje kommun indivi- duellt.

Samordning kan åstadkommas, enkelt uttryckt, om det är samma mate- riel som stat och kommun avser anskaffa. om anskaffningen kan ske under samma tidsperiod och om man kommer överens om att gemensamt gå ut på marknaden och söka den leverantör som levererar produkten till förmånli- gaste pris.

Här skall inte beröras på vilket sätt en sådan samordning kan åstadkom- mas — det har behandlats utförligt i institutets rapport till CESAM-kom- mittén — utan endast redovisas konsekvenserna för civilförsvarets mate- rielförsörjning av en inriktning mot denna samordning. nämligen — att samordning endast kan åstadkommas och drivas under ledning av en

gemensam central instans — en central myndighet för räddningstjänst

och civilförsvar — att teknisk utveckling inriktas på att få fram effektiv räddnings tjänstma- teriel och att civilförsvarsmaterielen skall vara lika denna materiel

— att i underlaget för anskaffning liksom i anskaffningsplaneringen skall möjligheterna beaktas till samordning, tekniskt. ekonomiskt och tids- mässigt — att i anskaffnings— och underhållsberedningen beakta att leverans kon- troll och garantiövervakning, materielregistrering och materiel doku- mentation skall tillgodose krav och behov för handhavande. förrådsför- varing. underhåll och redovisning som finns såväl i den statliga civilför- svarsorganisationen som i de kommunala organisa tionerna för rädd- ningstjänst.

Förrådshållning, tillsyn och materielunderhåll under kommunalt ansvar i fred

Enligt CESAM-kommitténs principskiss skulle kommunerna redan i fredstid överta. helt eller delvis. ansvaret för förrådshållning, tillsyn och underhåll av civilförsvarsmaterielen. Kostnaderna skulle i princip ersättas av staten. Kommunerna skulle få använda all civilförsvarsmateriel i sin verksamhet, inte bara räddningstjänstmateriel. För sådan materiel skulle kommunerna själva stå för kostnader för förråd och underhåll.

Om kommunerna inte skulle vara beredda att ta över all materiel kvar- står behovet av en statlig förråds- och underhållsorganisation.

Konsekvenserna av denna förändring i materielförsörjningen träffar främst den centrala ledningen i civilförsvarsstyrelsen. De tar sig uttryck i bl.a. ökad arbetsmängd. beroende på att rutiner m.m. behöver ändras eller kompletteras. i följande avseenden.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1984/85: 161 i '.!I |»)

— Föreskrifter och allmänna råd för verksamheten, som kan behöva göras utförligare och som skall distribueras till ett mångfalt större antal motta- gare; frekvensen förfrågningar kan förväntas öka. — Underlag till och direktiv för kontinuerliga ändringar i fördel ningen av materiel till mobiliseringsenheterna. — Kontinuerliga förändringar i beståndet av förrådslokaler. Kontakter med hyresvärdar och förändringar i hyresavtal.

— Materielredovisningen, som måste anpassas till ändrat ansvar för mate- rielförvaltningen', antalet transaktioner ökar sannolikt: samordning med kommunernas egen (individuella) redovisning måste organiseras. — Insatser för materielkontroller och uppföljning av mobiliserings bered- skapen.

— Planer för och medverkan i utbildning av kommunernas förråds- och underhållspersonal. - Omständligare handläggning och utnyttjande av avtal med underhålls- leverantörer.

— Reglering av ersättning av skadad eller förkommen materiel, fysiskt och ekonomiskt.

— Reglering av återanskaffning på grund av att materiel skall omsättas eller har slitits ned eller drabbats av ej reparabel skada; detta inverkar på anskaffningsplaneringen; regleringen gäller fysiskt och ekonomiskt. — Reglering av ersättning till kommunerna för deras kostnader för förråds- och underhållsverksamheten avseende materiel som inte utnyttjas av kommunerna i fred.

— För materielförsörjningen i krig behöver den planläggning civil försvars- styrelsen gör samordnas med den planläggning. som kommunerna kan förutses komma att göra. De regionala utbildningsanläggningarna. CUFA, förutsätts kvarstå. eventuellt med uppgifter utöver civilförsvarsutbildning. Anläggningarnas uppgifter i förråds— och underhållsverksamheten i kommunalternativet har inte undersökts närmare.

Med ovan uppräknade uppgifter för den centrala ledningen följer emel- lertid en rad "genomförandeuppgifter" som inte rimligen kan åläggas den centrala myndigheten gentemot över 200 lokala instanser. I nuvarande organisation är CUFA en lämplig instans att decentralisera uppgifterna till. Ett alternativ är försvarsenheterna vid länsstyrelserna, vilka i så fall för här berörda uppgifter behöver personalförstärkning.

Institutets slutsats är att kommunalternativet medför behov av större personalresurser och större volym administrativa rutiner. Kostnaderna ökar således. Möjligheterna att på andra vägar minska kostnaderna för civilförsvarsverksamheten anser institutet vara osäkra.

Institutet anser också att ett genomförande av kommunalternativet inom de närmaste åren skulle försvåra för civilförsvarsstyrelsen att uppnå den effektivitet i materielförsörjningen som styrelsen nu arbetar mot.

• Sida 153
•  Original

Prop. 1984/85: 161 - -. 153

Alternativet med materielverket och sjukvårdsstyrelsen som produktions- myndigheter för anskaffning m. m.

Om produktionsansvaret för utveckling och anskaffning av materiel för civilförsvaret överförs till materielverket och sjukvårdsstyrelsen uppnås flera positiva effekter, främst genom att dessa verks kompetens i anskaff- ningsprocessen utnyttjas. Särskilt gäller detta tillvaratagande av resultat från teknisk utveckling samt tillgången till specialiserad kompetens för underhållsberedning, normaliefrågor. kvalitetssäkring och inköp.

Därtill kan samordnad anskaffning ge sänkta kostnader. Det förutsätter dock att det är samma materiel som anskaffas för civilförsvaret och för- svarsmakten. Är det fråga om materiel med specifika egenskaper för civilförsvarsändamål respektive att utveckling avser att uppnå samordning med materiel för räddningstjänsten uppnås inte denna vinst. Däremot uppstår ett behov av att komplettera materielverkets kompetens med kunskaper om den miljö. som föranleder dessa speciella krav.

Förändringen medför dock även negativa effekter. På civilförsvarssty- relsen ställs krav på att lämna fullständigt underlag till anskaffningsuppdra- gen, ett krav som styrelsen f.n. inte kan möta utan att eftersätta andra, i nuläget högre prioriterade uppgifter. Den dialog som behöver föras mellan program- respektive produktionsfunktionen kan inte föras lika enkelt mel— lan civilförsvarsstyrelsen och materielverket som inom civilförsvarsstyrel— sen.

För att uppnå de positiva effekterna av samordnad anskaffning måste program— och produktionsmyndigheterna enas om när i tiden anskaffning— en skall ske. Detta är i regel det samordningsproblem. som är svårast att lösa. Materielverket och sjukvårdsstyrelsen blir i detta avseende beroende av ytterligare en programmyndighet.

På grund av materielverkets organisationsstruktur blir handläggningen av anskaffningsärenden omständligare än i civilförsvarsstyrelsen och sjuk- vårdsstyrelsenfRutinerna i materielverket anger handläggningsgången, oberoende av hur enkelt eller komplicerat ärendet är.

Vissa formella frågor behöver lösas. dels i avseende på tillämpning av förordningen om verksamheten inom försvarsmakten. dels i avseende på anslagskonstruktionen, eftersom bemyndiganden och betalningsmedel för anskaffning av civilförsvarsmateriel skulle ställas till materielverkets dis- position i stället för till civilförsvarsstyrelsens.

En analys av möjliga personalbesparingar visar — även om analysen är behäftad med osäkerheter —- att minskning i civilförsvarsstyrelsen ställd mot ökning i materielverket ger marginell effekt. Uppkommande admini- strativa merkostnader för bl.a. resor, post och telefon kan inte beräknas.

Materielverket ställer sig positivt till att överta produktionsansvaret och motiverar detta med att verket har erforderlig kompetens och att det vore rationellt. Ett mindre personaltillskott bedöms dock nödvändigt.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1984/85: 161 154

Även sjukvårdsstyrelsen anser att den kan överta produktionsansvaret för anskaffning av sjukvårdsmateriel för civilförsvaret — utan personalför- stärkning. Förändringen skulle för civilförsvarsstyrelsen ha mindre bety- delse. eftersom samverkan mellan de båda verken redan nu har så stor omfattning.

Civilförsvarsstyrelsen har sedan länge samverkat med materielverket och sjukvårdsstyrelsen i materielförsörjningen i andra former än ett for- mellt överförande av produktionsansvar innebär. Tidigare gjord utvärde- ring och institutets undersökning visar att denna samverkan haft positiva effekter. Institutet anser att ytterligare positiva effekter kan uppnås om denna samverkansform utvecklas på ett målmedvetet sätt, och att man därigenom kan undvika en del av ovan påtalade negativa effekter.

Civilförsvaret och civilförsvarsstyrelsen har under det senaste decenniet varit utsatt för flera förändringar. som resultat av utredningar. Styrelsen har givits ny organisation och utlokaliserats från Stockholm. Detta har varit påfrestande för styrelsen och inte utan negativa effekter på arbetsre- sultaten. ] den närmaste framtiden skall nya. stora förändringar genomfö— ras av civilförsvarsorganisationen.

Att i detta läge påkalla ytterligare en förändring, innebärande att civil- försvarsstyrelsen inte längre skulle ha det samlade ansvaret för program-. produktions- och fackfunktionerna anser institutet mindre välbetänkt. ln- stitutet förordar en ökad samverkan på sätt ovan angivits. Det kan då visa sig möjligt att successivt övergå till att materielverket och sjukvårdsstyrel- sen övertar produktionsansvaret för utveckling och anskaffning och där- med följande fackansvar.

Utredningarna rörande kommunanknutet civilförsvar och gemensam central myndighet för räddningstjänst i fred och civilförsvar i krig kan leda till så genomgripande förändringar att alternativet med materielverket och sjukvårdsstyrclsen som produktionsmyndigheter för anskaffning inte kom- mer att kunna realiseras. Däremot kan det bli möjligt att fortfara med att utnyttja materielverket för upphandling av materiel.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . 155

Sammanfattning av försvarets rationaliseringsinstituts rapport (_ nr 2.83-4301) Civilförsvarets personalförsörjning

Regeringen har givit institutet i uppdrag att granska civilförsvarets per- sonalförsörjningssystem. Systemet har granskats utifrån begreppen rekry- tering, inskrivning. utbildning, krigsplacering, övning, mobilisering samt personalförsörjning i krig. Viktiga faktorer för personalförsörjningssyste— met är också civilförsvarets krigsorganisation, dess ledning och de rekry- teringskällor som står till förfogande. ”fill systemet är kopplat ett datorstött registrerings- och redovisningssystem.

lnstitutet har granskat personalförsörjningsprocessen för allmänt civil- försvar. lnstitutet har inte granskat verkskydd. självskydd. hemskyddsor- ganisationen, rekrytering och utbildning av kommunala förtroende- och tjänstemän eller lärardimensionering för skilda kurstyper. Civilförsvars- styrelsens interna organisation och personaldimensionering har inte heller granskats.

lnstitutet kan konstatera att civilförsvarsstyrelsens krigsorganisation kommer att minska. Civilförsvaret tillförs också i högre utsträckning per- soner med lämplig bakgrund, t. ex. brandmän och sjukvårdsutbildad perso- nal. Civilförsvarsstyrelsen bedömer att rekryteringsbehovet kommer att sjunka. Samtidigt kommer det att finnas ett betydande överskott av utbild- ningskapacitet på utbildnings- och förrådsanläggningarna under förutsätt- ning att brandutbildningen inte förläggs dit.

1982 års riksmöte har, vad avser civilförsvarsverksamheten. uttalat att förmågan att möta verkningarna av överraskande anfall måste förbättras. Beslutet innebär förändring bl. a. i det avseendet att krigsorganisationen vid mobilisering inte kan räkna med någon förberedelsetid före insats. lnstitutet hävdar att kravet innebär att krigsorganisationen redan i fred bör vara uppfylld och att tid för utbildning inte får förutsättas stå till förfogande i en mobiliseringssituation.

Allmänt och i tillämpliga delar till regeringen ställer institutet följande förslag.

Sök skapa stabila arbetsförhållanden för civilförsvarets institutioner för att i möjlig grad säkerställa att målen för primärverksamheten nås — dvs. att en insatsberedd krigsorganisation finns att tillgå vid mobilisering. Orga- nisatoriska reformer, som nu diskuteras och som berör såväl civilförsvars- styrelsens centrala del som utbildnings- och förrådsanläggningarna, läns- styrelserna och kommunerna bör prövas mot konsekvenserna för bered- skapen under reformernas förberedelser. genomförande och efterdyning- ar.

Tag beslut om datakraftstrukturen för civilförsvaret för att möjliggöra att

• Sida 156
•  Original

Prop. 1984/85: 161 156

den utveckling av datorstödda system. som nu pågår och planeras. skall kunna drivas planmässigt och rationellt. Enligt institutets bedömning är en utbyggnad enligt den av civilförsvarsstyrelsen föreslagna struktur 2 moti— verad — dvs. med små datorer på länsstyrelsernas försvarsenheter. [ detta fall kan en teknisk samordning med värnpliktsverkets datorer eventuellt bli fördelaktig.

Skapa möjligheter för civilförsvarsst_vrelsen och länsstyrelserna att ef- fektivera rekryteringsarbetet, särskilt kvinnorekryteringen. genom att öppna möjligheter till särbearbetning och samkörning av olika ADBregis- ter som innehåller för rekrytering intressant personinformation i avsikt att utnyttja denna information för kategorisering och urval. Särskilt kvinno- rekryteringen ger idag mycket klent utbyte i förhållande till resursinsat- serna.

Överväg att särbehandla lärare vid utbildnings- och förrådsanläggning— arna så att de med säkerhet kan disponeras av civilförsvaret vid bered— skapshöjning och mobilisering.

Ompröva det kungliga brev av den 16 december 1960, där vissa upp- skovsförhållanden för värnpliktiga regleras. De regionala undsättnings- kårer. som där nämns, har utgått ur civilförsvarets krigsorganisation.

Överväg att ge kommunerna ansvaret för rekrytering av hemskyddsor- ganisationen.

lakttag restriktivitet när det gäller utbyggnaden av kapaciteten, ersätt- ningsinvesteringar, permanent personalförstärkning rn. ut. vid utbildnings- och förrådsanläggningarna med hänsyn till osäkerheten rörande dels den framtida beläggningen —- som på sikt kan beräknas minska — dels möjlighe- terna att öka utnyttjandet av den nuvarande kapaciteten utan större inves- teringar eller personalutökningar.

Ge kommunerna ansvaret för personalförsörjningen i krig till civilförsva- ret.

Den datorstödda registreringen av ('ivilförsvarspliktiga har studerats särskilt och en samordning med värnpliktsverkets registrering av värnplik- tiga m.m. har prövats. De viktigaste faktorerna vid de överväganden som gjorts har varit —— regeringens ADB-policy —- utvecklingsplanerna på myndighetsnivå —- systemavgränsningsprinciperna — användarbehov — kostnader

De slutliga avvägningarna har gjorts mellan två huvudalternativ 1 Länsstyrelsernas datorstöd baseras på terminaler till en central dator,

vid vilken data finns lagrade. 2 Länsstyrelsernas datorstöd baseras på små datorer vid försvarsenhe- terna. där för länet specifika data finns lagrade. "Dessa små datorer är också kopplade till en central dator med eget datalager.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1984/85: 161 _ " 157

Valet mellan huvudalternativen bör göras av regeringen på grunder som inte har med enbart personalredovisningen att göra. Om regeringen väljer huvudalternativ 1. står nästa val mellan — 1.1, som innebär det system TAPS som nu är utvecklat vid civilför-

svarsstyrelsen och under införande vid länsstyrelserna —— 1.2, som innebär en nyutveckling vid värnpliktsverket med använd ning

utav värnpliktskontorens datorer

lnstitutet förordar i detta fall mycket klart alternativ 1.1. dvs. system TAPS.

Om regeringen väljer huvudalternativ 2 står också här nästa val mellan två alternativ — 2.1. som innebär en utbyggnad i huvudsak enligt struktur 2 i civil-

försvarsstyrelsens rapport "Civilförsvarets framtida datorkraft struk- tur” — 2.2. som tekniskt innebär ungefär samma sak för länsstyrelserna men på

central och högre regional nivå innebär att de små datorerna vid länssty— relserna ansluts till värnpliktskontor och värnpliktsverket centralt och att utvecklingsansvar för gemensamma personalförsörj ningsfunktioner ges till värnpliktsverket. Institutet ger i det här fallet ett förord för alternativ 2.1, dvs. datorkraft- struktur 2 för civilförsvaret.

Oberoende av vilket alternativ som väljs föreslår institutet att civilför- svarsstyrelsen och värnpliktsverket tillsammans utvecklar ett effektivare och mera givande samarbete och erfarenhetsutbyte i frågor som gäller såväl personalförsörjning som ADB—teknik.

Till civilförsvarsstyrelsen och/eller länsstyrelserna ställer institutet föl- jande förslag.

Allmänt

Försvarsbeslutet 82 markerar tydligt vikten av beredskapen mot över- raskande angrepp. För civilförsvarets del bör detta enligt institutets upp- fattning innebära att civilförsvarets krigsorganisation redan i fredstid skall vara uppfylld med krigsplacerad personal, helst grundutbildad men fram- förallt samövad. Stora vakanser i krigsorganisationen bör mot den bak- grunden ej tillåtas. En planering, som innebär tidskrävande och osäker vakansuppfyllnad vid höjd beredskap eller mobilisering. kombinerad med anslutande grundutbildning och övning innan förbanden är insatsberedda bör därför ej ansättas. Detta grundläggande synsätt har konsekvenser genom hela personalförsörjningssystemet. Av stor betydelse är att söka ändra på den inställning hos många berörda personer, som betecknas som återtagandcfrlosofi — dvs. att fredstida försummelser — av ekonomiska eller andra skäl — kan återtas vid en beredskapshöjning i god tid inför ett krigsutbrott.

Styrelsen har en betydande mängd arbetsgrupper, projektgrupper etc.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1984/85: 161 158

igång med utvecklings- och utredningsarbete inom personalförsörjnings- området. Dessa utrednings- och utvecklingsuppgifter tar resurser ur lin- jeorganisationen, vars kapacitet att ta beslut och eventuellt genomföra gruppernas förslag reduceras. En bättre balans mellan utveckling/utred- ning i arbets- och projektgrupper och beslutsfattning/beordring/genomfö- rande i linjeorganisationen bör skapas, bl. a. genom att på ett tidigt stadium i utvecklings/utredningsarbetct man förutser och planerar för handläggning och genomförande av förslagen.

Rekrytering

Utforma rekryteringssystemet så att alla tillgängliga rekryteringskällor utnyttjas maximalt och så att länsstyrelserna får möjlighet att placera personal på krigsbefattningar oberoende av rekryteringskälla.

Civilförsvaret skall rekryteras lokalt. På platsen tillgängliga personer har att bilda de erforderliga civilförsvarsstyrkorna. Utforma därför civilför- svarsorganisationen och insatsmetoderna så att för civilförsvaret tillgäng- lig personal kan lösa uppgifterna.

Rutinerna för direktövcrföring av värnpliktiga från försvarsmakten till civilförsvaret tillfredsställer inte arbetsmarknadsstyrelsens krav på en to- talförsvarsprövning. närmast i samband med 47—årsfördelningen. Justera rutinerna i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och värnpliktsverket så att kraven tillgodoses med minsta möjliga administrativa omgång.

Lägg ned större ansträngningar på att pröva personer ur olika rekryte- ringskällor före inskrivningssamtalet med hjälp av information ur t.ex. samhälleliga ADB-register och möjliggör därmed färre, längre och kvalita- tivt bättre inskrivningssamtal och ett bättre urval.

Inskrivning Förbättra resultatet av inskrivningssamtalen genom (utöver den redan

nämnda informationsinsamlingen och förprövningen) — flera inskrivningsdagar på året. vilket minskar antalet behövliga inskriv- ningsförrättare och möjliggör att endast kvalificerad personal utnyttjas —— vid länsstyrelserna cirkuIationstjänstgörande civilförsvarslärare. som direkt kan utnyttjas i inskrivningsarbetet (en cirkulations tjänstgöring kan leda till även andra positiva effekter för personal försörjningssystc- met) —- ett datorstött bokningssystem. som ger möjlighet att direkt vid in skriv- ningstillfället boka in den civilförsvarspliktige på utbildning och kanske övning och därvid träffa överenskommelser, som bör leda till färre återbud.

Analysera befattningskravcn i krigsorganisationen och utforma sådana befattningsbeskrivningar — inkluderande personliga egenskaper Och häl- sokrav. så uttryckta att de kan ställas mot individbeSkrivningar, som finns tillgängliga — att inskrivning mot befattning kan ske med ökad säkerhet

• Sida 159
•  Original

Prop. 1984/85: 161 . . 159

såväl för att krigsorganisationen blir uppfylld med rätt personal som att rekryteringskällorna blir väl utnyttjade.

Återgå till att skriva in direkt på befattning i krigsorganisationen mot (prognoserad) vakanslista.

Utbildning

Förenkla och rationalisera utbildningssystemet genom att slopa uppdel— ningen på fackkurs och befattningskurs med mellanliggande prövning. Vinsterna ligger i att enskilda personer snabbare kan pziSSera utbildnings- systemet. i att repetitionsandelen av utbildningstiden, förorsakad av långa uppehåll. kan reduceras och i att kursadministrationen kan förenklas. Den sammanhållna kurs som blir ett resultat av den slopade uppdelningen kan ändå genomföras i form av tämligen näraliggande enveckorspass, som bokas i ett sammanhang. Slopa de s.k. bankerna i utbildningssystemet — utbildningsbanken och

krigsplaceringsbanken om i oktober 1983 tillsammans ca 73000 personer — skriv in direkt på krigsbefattning och utnyttja vid behov av överinskrivning mobiliseringsreserven som buffert. Vinsten ligger i att färre personer onö- digtvis registreras för civilförsvaret samt sammanhänger i övrigt med det ovannämnda förslaget om förenklig av utbildningssystemets kurser.

Se över begreppet utbildningsdagar som för närvarande definieras som ersättningsdagar från försäkringskassan. Härigenom inräknas i en del kur- ser vissa mellanliggande veckoslut. där ingen utbildning bedrivs. vilket ger oegentliga produktivitctsjämförelser mellan olika kurser.

Se över anställnings- och löneavtalen med civilförsvarslärarna. En över- enskommelse liknande den som finns för militära instruktörer bör efter- strävas. Härigenom bör väsentligt mera tid från civilförsvarslärarna än idag bli tillgänglig för arbetsgivaren.

Krigsplacering

Civilförsvaret skall rekryteras lokalt och ha hög beredskap. Vid avväg- ning mellan vakanthållning av befattning och krigsplacering av personal, där det är tveksamt om kvalifikationskraven är uppfyllda, bör krigsplace— ring ges försteg.

Länsstyrelserna bör ges ansvaret att bedöma när krigsplacering kan göras. Systemet bör tillåta att outbildad personal krigsplaceras även i utbildningsbefattning om länsstyrelsen - eventuellt i samförstånd med berörd kommun — finner det lämpligt.

Övning och mobilisering

Övningar får en ökad betydelse av flera skäl — inte minst som ett medel att höja beredskapen. Övningar bör i största utsträckning bedrivas enhets- vis under ledning av krigsplacerat befäl.

De övningsledargrupper som idag ställs till länsstyrelsernas förfogande

• Sida 160
•  Original

Prop. 1984/85: 161 160

bör disponeras friare av länsstyrelserna för att övningarna bättre skall kunna anpassas till de lokala förhållandena. Ett sätt att åstadkomma detta är att de ställs till förfogande för längre perioder. Det bör övervägas att koppla samman detta till förfogandeställande med det system för cirkula- tionstjänstgöring för civilförsvarslärare. som institutet tagit upp i samband med "inskrivning".

Civilförsvarslärare och övningsledare som tillhör civilförsvaret i krig bör disponeras av länsstyrelserna för krigsplacering. Den särskilda utbild- ningsledarorganisationen för återtagande vid mobilisering kan — mot bak- grund av beredskapskraven — starkt ifrågasättas. lnplanerade resurser för denna bör omfördelas.

Mobiliseringsmomentet bör ges stor tyngd vid alla övningar. Ofta återkommande övning är viktigt för beredskapen. Ändå bör glesare men i tiden längre övningar prövas inom ramen för tilldelad övningstid. Skälet härför är att erfarenheter av återkommande räddningsinsatser, vil- ket kan ernås under de längre övningarna, bör vidmakthållas.

Övningstillfällena bör utnyttjas till en genomtänkt prövning av krigspla— cerade i olika befattningar. Övningsresultatet bör användas för såväl be— fordran i krigsorganisationen som omkrigsplacering. Enkla former för så- dana åtgärder bör skapas.

Till arbetsmarknadsstyrelsen ställer institutet följande förslag. Arbetsmarknadsstyrelsen har i samråd med bl.a. civilförsvarsstyrelsen tagit fram ett utkast till ny personuppgift. som rationaliserar arbetet i samband med 47-årsfördelningen och innebär förenklingar för den enskil- de. Arbetet bör fullföljas utan ytterligare tvekan.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1984/85: 161 161

Remissyttranden har avgivits av värnpliktsverket, arbetsmarknadssty- relsen. riksrevisionsverket. länsstyrelsernas organisationsnämnd, samtliga länsstyrelser. överbefälhavaren, riksnämnden för kommunal beredskap, civilbefälhavarna i Södra och i Bergslagens civilområden. Svenska kom- munförbundet och Centralorganisationen SACO/SR.

Sammanställning av remissyttranden över försvarets rationalise- ringsinstituts rapport (nr2.83-4301) Civilförsvarets personalför- sörjning

1 Remissinstanser

2 Allmänt

Institutets förslag till förändringar för att underlätta länsstyrelsernas arbete med rekrytering, inskrivning och krigsplacering har i huvudsak fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Civilförsvarsstyrelsen, ar- betrmarknadsstyrelren och värnpliktsverket framhåller i sina yttranden att flera av de problem institutet tar upp håller på att lösas eller har redan lösts. bl. a. rutinerna för direktöverföring awvärnpliktiga.

Institutet riktar viss kritik mot brister i samarbetet mellan civilförsvars- styrelsen, värnpliktsverket och arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa myndig- heter framhåller emellertid att de har ett fungerande och förtroendefullt samarbete samt att representanter för överbefälhavaren, arbetsmarknads- styrelsen', värnpliktsverket och civilförsvarsstyrelsen sammanträder två gånger årligen för att praktiskt lösa aktuella personalförsörjningsfrågor.

När det gäller civilförsvarets krigsorganisation framhåller institutet att 1982 års försvarsbeslut markerar tydligt vikten av beredskapen mot över- raskande angrepp. För civilförsvarets del bör detta enligt institutets upp- fattning innebära att civilförsvarets krigsorganisation redan i fredstid skall vara uppfylld med krigsplacerad personal. helst grundutbildad men fram- för allt samövad. Stora vakanser i krigsorganisationen bör mot den bak- grunden inte tillåtas. En planering, som innebär tidskrävande och osäker vakansuppfyllnad vid höjd beredskap eller mobilisering, kombinerad med anslutande grundutbildning och övning innan förbanden är insatsberedda, bör därför ej ansättas.

Ingen remissmyndighet har någon erinran mot dessa synpunkter.

ll Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 161

• Sida 162
•  Original

Prop. 1984/85: 161 162

3 Rekrytering

Personaltillgångar och civilförsvarets personalbehov

lnstitutet vill göra regeringen uppmärksam på den brist på kvalificerad personal för krigsuppgifter som uppenbarligen råder inom hela totalför- svaret och som märks tydligt inom civilförsvaret. Det kan enligt institutets uppfattning mot den bakgrunden bli nödvändigt att ändra de taktiska, tekniska och organisatoriska målsättningarna för civilförsvarsstyrkorna med hänsyn till den personal som i verkligheten kan avdelas till civilförsva- ret. lnstitutet föreslår att civilförsvarsorganisationen och insatsmetoderna utformas så att för civilförsvaret tillgänglig personal kan lösa uppgifterna.

Civilförsvarsstyrelsen anser att förslaget inte är riktigt. De förväntade uppgifterna måste enligt styrelsen styra kraven på organisation och normer. Några länsstyrelser framför samma synpunkter som styrelsen. Bl.a. arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att resultatet av pågående utred— ning om principer för prioritering av de totala personalbehoven inom totalförsvaret och tillämpningsregler till dessa principer är av stor betydel- se för civilförsvarets personalförsörjning.

Föryngring av personal i krigsorganr'sationen, kvinnorekryteringen och information om den inskrivningss/tyldige

Institutet menar att föryngring av organisationen är eftersträvansvärd som ett medel att minska personalomsättningen och reducera kostnaderna men den är inget mål i sig. Möjligheter att sänka kostnaderna står också till buds genom att optimalt utnyttja redan nu tillgängliga rekryteringskällor. lnstitutet anser att det är viktigt att välja ut de för civilförsvaret mest lämpade ur resp. rekryteringskälla. Institutet föreslår att rekryteringssy- stemet utformas på ett sådant sätt att tillgängliga rekryteringskällor kan utnyttjas maximalt och att förutsättningar skapas som underlättar länssty- relsernas möjligheter att få rätt person på rätt befattning oberoende av rekryteringskälla.

Remissinstanserna biträder förslaget. Arbetsmarknadsstyrelsen fram- håller att 47-årsfördelningen är den största rekryteringskällan och kommer att vara det även framdeles.

Institutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna skall läg- ga ner större ansträngningar på att pröva personer ur olika rekryteringskäl- lor före inskrivningssamtalet med hjälp av information ur t. ex. samhälleli- ga ADB-register. Detta anses möjliggöra färre, längre och kvalitativt bättre inskrivningssamtal och ett bättre urval.

Civilförsvarsstyrelsen anser att det vore önskvärt att kunna samköra samhälleliga ADB-register speciellt för kvinnorekrytering. Det verkliga problemet i sammanhanget är enligt styrelsen att uppgifter saknas om vilka personer som är ianspråktagna för annan beredskapsuppgift inom t.ex. K-företag. kommuner, landstingskommuner och statliga myndigheter ef—

• Sida 163
•  Original

Prop. 1984/85: 161 163

tersom denna personal inte beredskapsregistreras. Möjligheterna och kon- sekvenserna av en utvidgad beredskapsregistrering bör enligt styrelsens mening utredas. Länsstyrelserna framför liknande synpunkter. och flera länsstyrelser pekar på behovet av en utvidgad beredskapsregistrering.

Institutet anser att en ökad kvinnoregistrering är beroende av möjlighe- terna till databearbetning av register över den kvinnliga rekryteringsgrup- pen. Den manuella hanteringen innebär en orimligt stor arbetsinsats i relation till utfallet. Institutet anser att regeringen bör överväga att skapa möjligheter för civilförsvaret att genomföra databearbetning. Institutet föreslår att möjligheter skapas för civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelser- na att effektivisera rekryteringsarbetet, särskilt kvinnorekryteringen, ge- nom att öppna möjligheter till särbearbetning och samkörning av olika ADB-register som innehåller för rekrytering intressant personalinforma- tion i avsikt att utnyttja denna information för kategorisering och urval. Särskilt kvinnorekryteringen ger i dag enligt institutet mycket klent utbyte i förhållande till resursinsatserna.

De flesta remissinstanserna biträder förslaget och anser att rekrytering av kvinnor med nuvarande system kräver en orimligt stor arbetsinsats. Svenska kommunförbundet framhåller att förbundet tidigare betonat vik- ten av att särskilda insatser görs i syfte att underlätta rekryteringen av kvinnor. Mot denna bakgrund ansluter sig förbundet till institutets förslag att förbättra rekryteringsrutinerna för att nå detta mål. Datastöd torde enligt förbundet — som institutet påpekar — vara nödvändigt i detta sam- manhang.

Direktöverföring av värnpliktiga och omprövning av kungligt brev

Institutet anser att rutinerna för direktöverföring av värnpliktiga från försvarsmakten till civilförsvaret inte tillfredsställer arbetsmarknadsstyrel- sens krav på en totalförsvarsprövning, närmast i samband med 47-årsför- delningen. lnstitutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen justerar rutinerna i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och värnpliktsverket så att kra- ven tillgodoses med minsta möjliga administrativa omgång.

Institutet föreslår att regeringen omprövar det Kungl. brev av den 16 december 1960 där vissa uppskovsförhållanden för värnpliktiga regleras. De regionala undsättningskårer, som där nämns, har enligt institutet utgått ur civilförsvarets krigsorganisation.

Civilförsvarsstyrelsen, överbefälhavaren, värnpliktsverket och arbets— marknadsstyrelsen anmäler att överenskommelse har träffats dem emellan om att direktöverföring av värnpliktiga till civilförsvaret begränsas till följande personalkategorier:

— Hel— och deltidsanställd brandpersonal - Skyddsutbildade värnpliktiga — Andra särskilt lämpliga värnpliktskategorier samt att Kungl. brev av den 16 december 1960 om uppskov till civilförsva-

• Sida 164
•  Original

Prop. 1984/85: 161 164

rets regionala enheter upphävs. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att indel- ningen i regionala och lokala enheter har upphört. Värnpliktsverket avser att i samband med samtliga överföringar överlämna sådana data på de enskilda individerna som underlättar bästa möjliga utnyttjande, bl.a. mili- tär uttagning och utbildning. Sålunda kommer från och med 1985 huvud- rekryteringskällan för civilförsvaret åter att vara 47-årsfördelningen. Be- träffande personal i fredsräddningstjänsten anser civilförsvarsstyrelsen att uttagningen bör ske i samråd med brandchefen i kommunen. Arbetsmark- nadsstyrclsen, värnpliktsverket och överbefälhavaren framhåller att än- svaret för att hos värnpliktsmyndigheterna anmäla vilka brandmän som bör få disponeras skall åvila länsstyrelserna i samverkan med kommuner- na. Arbetsmarknadsstyrelsen vill påpeka att en totalförsvarsprövning be- hövs även då det gäller deltidsbrandmän varvid dock civilförsvarets behov skall väga tungt. Värnpliktsverket delar också uppfattningen att den kvali- ficerade ledningspersonalen i bl. a. kommunerna genom sin fredsbefattning skall vara predestinerade för motsvarande befattning i civilförsvarets krigsorganisation. Det bör enligt verket med andra ord med fredsbefatt- ningen följa en skyldighet för krigsplacering vilket är en fråga som studeras av den s.k. prioriteringsutredningen. Svenska kommunförbundet delar institutets uppfattning i fråga om betydelsen av att civilförsvarets enheter bemannas med brandpersonal. vilket garanterar en professionell kompe- tens. Vidare anser förbundet att kommunerna skall ha ett stort inflytande vid valet av de personer som skall ingå i civilförsvarets olika enheter. På detta sätt kan enligt förbundets mening bl.a. den personkännedom som kommunerna har bättre komma till sin rätt.

Förenkling av arbetet med 47—årsfördelningen

Arbetsmarknadsstyrelsen hari samråd med bl.a. civilförsvarsstyrelsen tagit fram ett utkast till ny personuppgift, som rationaliserar arbetet i samband med 47-årsfördelningen och innebär förenklingar för den enskil— de. Arbetet bör enligt institutet fullföljas utan ytterligare tvekan.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att styrelsen återtagit arbetet med att få 47-årsmaterialet mer länsstyrelseanpassat. Det nya "paketet” är enligt styrelsen under utarbetande och kommer enligt planerna att införas i samband med l985-års 47-årsfördelning. Styrelsen kommer här att utnyttja alla de möjligheter värnpliktsverkets personregister ger att få med mer data om individerna, allt för att underlätta för länsarbetsnämnderna och läns- styrelserna och för att ge dessa ett bättre urvalsinstrument för att få rätt man på rätt plats och eliminera bl. a. onödiga kallelser till inskrivning.

Rekrytering av hemskyddsorganisationen

Institutet föreslår att regeringen överväger att ge kommunerna ansvaret för rekrytering av hemskyddsorganisationen.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1984/85: 161 165

C ivilförsvarsstyrelsen anser att länsstyrelserna bör ansvara för rekryte- ring i fred av personal till samtliga befattningar i krigsorganisationen. Uttagningcn bör enligt styrelsen ske i samråd med berörda kommuner. Denna uppfattning delas av Iänsstyrelserrm. Riksnämndenji'ir kommunal beredskap framhåller att enligt 1982 års totalförsvarsbeslut har kommuner— na fått väsentligt ökade uppgifter beträffande civilförsvarsverksamheten. Det föreslagna ansvaret för rekrytering av hemskyddsombud innebär en- ligt riksnämnden en ökad belastning för kommunerna. Riksnämnden vill i detta sammanhang erinra om att det för närvarande pågår försök med frivillig rekrytering av hemskyddsombud genom medverkan av Sveriges civilförsvarsförbund. Riksnämnden anser att frågan om rekrytering av hemskyddsombud bör analyseras ytterligare efter utvärdering av den på- gående försöksverksamheten i civilförsvarsförbundets regi. Svenska kom- munförbundet anser att institutet närmare borde ha analyserat hur kommu- nerna skall klara en sådan omfattande uppgift som rekryteringsansvaret för 80 000-100 000 hemskyddsombud. Genom 1982 års totalförsvarsbeslut har kommunerna tilldelats väsentligt ökade uppgifter inom civilförsvaret. Om kommunerna skall ha uppgiften att rekrytera hemskyddsombuden förut— sätter detta enligt förbundet ökade personella resurser. På det knappa underlag i denna fråga som presenteras i rapporten ställer sig förbundet mycket tveksam till institutets förslag. För närvarande pågår också enligt vad förbundet erfarit försök med frivillig rekrytering av hemskyddsombud genom medverkan av Sveriges civilförsvarsförbund.

4 Inskrivning

Inskrit'ningssamtalen

Institutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna förbätt- rar resultatet av inskrivningssamtalen genom (utöver den redan nämnda informationsinsamlingen och förprövningen) -— flera inskrivningsdagar på året, vilket minskar antalet behövliga inskriv- ningsförrättare och möjliggör att endast kvalificerad personal utnyttjas — vid länsstyrelserna cirkulationstjänstgörande civilförsvarslärare, som direkt kan utnyttjas i inskrivningsarbetet (en cirkulationstjänstgöring kan leda till även andra positiva effekter för personalförsörjningssyste- met)

— ett datorstött bokningssystem. som ger möjlighet att direkt vid inskriv— ningstillfället boka in den civilförsvarspliktige på utbildning och kanske övning och därvid träffa överenskommelser. som bör leda till färre återbud.

Civilförsvarssryrelsen framhåller att vid införandet av utbildningssystem 80 föreslogs länsstyrelserna att utnyttja flera inskrivningsdagar under året. Civilförsvarsstyrelsen kommer i anvisningarna för rekryteringsarbetet ånyo att göra påstötningar om detta. Efter utbildning vore lärarna enligt 12 Riksdagen [984/85. I saml. Nr 161

• Sida 166
•  Original

Prop. 1984/85: 161 166

styrelsen lämpliga för inskrivningsarbete. Civilförsvarsstyrelsen saknar för närvarande personella och ekonomiska resurser för genomförandet av förslaget. l pågående ADB-utveckling inom civilförsvarsstyrelsen har bl.a. problemet med kursbokning och elevinflytande studerats. Härvid har framkommit att det är möjligt att tillämpa vid högfrekventa kurser. Vid lågfrekventa kurser och övningsverksamhet föreligger ej denna möjlighet. Systemet prövas för närvarande vid hemskyddsutbildningen. Länsstyrel— serna är i allmänhet negativa till utnyttjande av cirkulationstjänstgörande lärare som inskrivningsförrättare. Beträffande bokningssystem framför länsstyrelserna liknande synpunkter som civilförsvarsstyrelsen.

Befattningskrav

lnstitutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen analyserar befattningskraven i krigsorganisationen och utformar sådana befattningsbeskrivningar att inskrivning mot befattning kan ske med ökad säkerhet såväl för att krigsor— ganisationen blir uppfylld med rätt personal som att rekryteringskällorna blir väl utnyttjade.

C ivib'örsvarssryrelsen anmäler att styrelsen avser att genomföra befatt- ningsanalyser och utforma kvalifikationskrav. Arbetet påbörjas enligt sty- relsen under våren 1985. Flera länsstyrelser pekar på behovet av befatt- ningsanalyser och befattningsbeskrivningar.

Inskrivning direkt på befattning

Institutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen återgår till att skriva in direkt på befattning inom krigsorganisationen mot (prognoserad) vakanslista. Civilfärsvarsstyrelsen delar institutets uppfattning att inskrivning direkt på befattning vore önskvärd. Styrelsen har emellcrtid funnit att detta uttag- ningsförfarande leder till många felaktiga placeringar och onödig utbild- ning. Lämplighetsbedömningen i samband med praktiska befälslednings- moment i fackkursutbildningen synes enligt styrelsen vara helt överlägsen försök att prognostisera utifrån ett samtal i samband med inskrivningen även då den inskrivne har en betydande arbetslivserfarcnhet som kan ge underlag för bedömningen. De flesta länsstyrelserna biträder institutets förslag, och flera länsstyrelser menar att detta förfarande i praktiken tillämpas för närvarande då antalet vakanser är relativt ringa.

5 Utbildning Uppdelning påfackkurs och befattningskurs

lnstitutet föreslår att utbildningssystemet förenklas och rationaliseras genom att uppdelningen på fackkurs och befattningskurs med mellanlig— gande prövning slopas.

De flesta länsstyrelserna anscr att förslaget skall prövas. C ivilFirsvars- styrelsen framhåller att institutets förändringsförslag rörande inskrivnings-

• Sida 167
•  Original

Prop. 1984/85: 161 167

och utbildningssystemet (inskrivning av befäl direkt på befattning, sam- manslagen grundutbildning, ytterligare nedtoning av lämplighetsbedöm- ningen m.m.") inte får ses isolerat utan måste kopplas till ett helt nytt inskrivningsförfarande. Om ett nytt sådant system skall skapas, måste detta innebära en helhetslösning som enligt styrelsens mening torde kräva ett betydligt mer omfattande utredningsarbete än vad institutet haft möjlig- het att göra i denna utredning. Även några länsstyrelser pekar på dessa förhållanden och avstyrker dellösningar.

C ivilförsvarsstyrelsen upplyser att styrelsen under budgetåret 1984/85 avser att påbörja en probleminventering och kartläggning som bör kunna ligga till grund för förändringar av inskrivnings- och utbildningssystemet. Forskningsuppdrag och inriktningsdiskussioner planeras av styrelsen bli påbörjade budgetåret l985/86. Under detta budgetår kan enligt styrelsen en idéskiss till ett förändrat system presenteras. Styrelsen anser att skissen skall kunna ligga till grund för ett ställningstagande i försvarsbeslutet 1987 om fortsatt utvecklingsarbete inför ett slutligt ställningstagande i försvars— beslutet 1992. Mot bakgrund av bl. a. CESAM-kommitténs förslag kan det dock enligt styrelsen bli nödvändigt med vissa modifieringar av utbild- ningssystemet redan under de närmaste åren.

Utbildnings- och krigsplaceringsbankerna

Institutet föreslår att civilförsvarsstyrelsen slopar de s.k. bankerna i utbildningssystemet —- utbildningsbanken och krigsplaceringsbanken var i oktober 1983 tillsammans ca 73 000 personer. Vidare föreslår institutet att man skall skriva in direkt på krigsbefattning och utnyttja. vid behov av överinskrivning, mobiliseringssreserven som buffert. Vinsten ligger enligt institutet i att färre personer onödigtvis registreras för civilförsvaret och sammanhänger i övrigt med förslaget om förenkling av utbildningssyste- met.

Länsstyrelserna har delade meningar om personalbankerna i utbild- ningssystemet. Några länsstyrelser delar institutets uppfattning att ban- kerna bör slopas om mobiliseringsreserven får större volym. Andra läns- styrelser anser att bankerna är ett nödvändigt hjälpmedel i personalhante- ringen. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att bankernas storlek samman- hänger med flera faktorer bl.a. följande: - Tidigare avsaknad av datorstödd modell för rekryteringsplanering —- Tidigare otillräckliga utbildningsresurser — Värnpliktsavgående kan inte krigsplaceras mellan 45 och 48 år — Personal från org 72 som inte passar in i org 80.

Genom den datorstödda rekryteringsplaneringen som tillämpas sedan två år tillbaka tillförs enligt styrelsen bankerna inte ny personal om inte behov föreligger. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att åtgärderna har vid- tagits för att reducera bankerna till erforderlig storlek. Bankerna utgör enligt styrelsen i motsats till vad institutet påstår ett aktivt och nödvändigt

• Sida 168
•  Original

Prop. 1984/85: 161 168

hjälpmedel i personalförsörjningsprocessen. Enligt arbetsmarknadsstyrel- sen finns i bankerna ett stort antal inskrivna och beredskapsregistrerade som inte passar in i aktuell krigsorganisation och som aldrig avses tas i anspråk. Detta är enligt styrelsen inte tillfredsställande och styrelsen ser med om på det faktum att tusentals personer på detta sätt spärras för andra uppgifter inom totalförsvaret. Arbetsmarknadsstyrclscn är därför positiv till de åtgärder institutet föreslår för att effektivisera hanteringen.

6 Krigsplacering

Institutet föreslår att vid avvägning mellan vakanthållning av befattning och krigsplacering av personal. där det är tveksamt om kvalifikationskra- ven är uppfyllda. krigsplacering ges försteg. Länsstyrelserna bör enligt institutet ges ansvaret att bedöma när krigsplacering kan göras. Systemet föreslås böra tillåta att outbildad personal krigsplaceras även i utbildnings- befattning om länsstyrelsen — eventuellt i samförstånd med berörd kom— mun — finner det lämpligt.

Huvuddelen av länsstyrelserna delar institutets uppfattning. Civilför- svarsstyrelsen framhåller att i dagens rekryteringssystem med förhands- rekrytering mot kända åldersavgångar och förväntade avgångar av andra skäl än ålder skall länsstyrelserna i god tid kunna planera grundutbildning- en sä att den är klar när vakans uppstår i krigsorganisationen. Rekryteringssystemct bygger också enligt styrelsen på principen om successiv placering där krigsplacering på befattning avgörs först efter genomgången utbildning då personalen skall kunna placeras på alternativa befattningar inom resp. befattningskategori. Styrelsen anser att det inte är något hinder ur utbildningssynpunkt att vissa befälskategorier, för vilka lämplighetsbedömning inte genomförs i grundutbildningen, krigsplaceras innan grundutbildningen är genomförd. Övriga befälskategoricr bör enligt styrelsen kunna krigsplaceras efter genomförd fackkurs och lämplighets- bedömning. Detta bör emellertid enligt styrelsens mening endast tillämpas i undantagsfall om det är motiverat från beredskapssynpunkt. Styrelsen anser att det är av stor betydelse att befälet inte kallas till övning innan grundutbildningen är genomförd då grundutbildningen är en förutsättning för att en övning skall kunna genomföras med de krav som ställs på befälet.

7 Övning och mobilisering Övningar och mobilisering

Institutet föreslår att

-— övningar bör i största utsträckning bedrivas enhetsvis under ledning av krigsplacerat befäl — mobiliseringsmomentet bör ges stor tyngd vid alla övningar — övningstillfällena bör utnyttjas till en genomtänkt prövning av krigspla-

• Sida 169
•  Original

Prop. 1984/85: 161 169

cerade i olika befattningar. Övningsresultatet bör användas för såväl befordran i krigsorganisationen som omkrigsplacering. Enkla former för sådana åtgärder bör skapas. -— ofta återkommande övning är viktigt för beredskapen. Ändå bör glesare men i tiden längre övningar prövas inom ramen för tilldelad övningstid. Skälet härför är att erfarenheter av återkommande räddningsinsatser, vilket kan ernås under de längre övningarna. bör vidmakthållas.

De flesta länsstyrelserna och civilförsvarsstyrelsen biträder institutets förslag avseende mobiliseringsmomentets tyngd samt det krigsplacerade befälets ledning och prövning, men pekar på begränsningar i fråga om övningstider. Länsstyrelserna och styrelsen anser också att frågan om längre övningstider bör prövas.

C ivilförsvarslärare och övningsledare

Institutet anser att civilförsvarslärare och övningsledare som tillhör civilförsvaret i krig bör disponeras av länsstyrelserna för krigsplacering. Den särskilda utbildningsledarorganisationen för återtagande vid mobilise- ring kan — mot bakgrund av beredskapskraven — starkt ifrågasättas. lnstitutet anser att inplanerade resurser för denna bör omfördelas. lnstitu- tet föreslår att regeringen överväger att särbehandla lärare vid utbildnings- och förrådsanläggningarna så att de med säkerhet kan disponeras av civil- försvaret vid beredskapshöjning och mobilisering.

C iviUörsvarsstyrelsen och länsstyrelserna biträder institutets förslag och framhåller att det även bör gälla förrådspersonalen. Styrelsen anmäler att projekt beredskapsutbildning har avbrutits tills vidare.

lnstitutet föreslår att de övningsledargrupper som i dag ställs till länssty- relsernas förfogande bör disponeras friare av länsstyrelserna för att öv- ningarna bättre skall kunna anpassas till de lokala förhållandena. Ett sätt att åstadkomma detta är enligt institutet att de ställs till förfogande för längre perioder.

Huvuddelen av länsstyrelserna biträder institutets förslag. C ivilförsvars- styrelsen anser att förslaget är kopplat till bl. a. kommitténs förslag.

8 Personalförsörjningen i krig

Institutet föreslår att kommunerna ges ansvaret för personalförsörjning- en i krig.

Ingen remissmyndighet har någon invändning mot detta förslag utan erinrar om ProCK betänkande och förslag.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1984/85: 161 170

9 Datorstöd till personalförsörjningen

Institutet föreslår att regeringen tar beslut om datakraftstrukturen för civilförsvaret för att möjliggöra att den utveckling av datorstödda system som nu pågår och planeras skall kunna drivas planmässigt och rationellt. Enligt institutets bedömning är en utbyggnad enligt den av civilförsvars- styrelsen föreslagna struktur 2 motiverad — dvs. med små datorer på länsstyrelsernas försvarsenheter. ] detta fall kan enligt institutet en teknisk samordning med värnpliktsverkets datorer eventuellt bli fördelaktig.

Den datorstödda registreringen av civilförsvarspliktiga har av institutet studerats särskilt och en samordning med värnpliktsverkets registrering av värnpliktiga m.m. har prövats. De viktigaste faktorerna vid de övervägan- den som gjorts har varit — regeringens ADB-policy — utvecklingsplanerna på myndighetsnivå — systemavgränsningsprinciperna — användarbehov — kostnader. De slutliga avvägningarna har gjorts mellan två huvudalternativ. 1 Länsstyrelsernas datorstöd baseras på terminaler till en central dator, i vilken data finns lagrade 2 Länsstyrelsernas datorstöd baseras på små datorer vid försvarsenhe- terna. där för länet specifika data finns lagrade. Dessa små datorer är också kopplade till en central dator med eget datalager Valet mellan huvudalternativen bör enligt institutet göras av regeringen på grunder som inte har med enbart personalredovisningen att göra. Om regeringen väljer huvudalternativ ], står nästa val mellan — l.] , som innebär det system TAPS som nu är utvecklat vid civilförsvars- styrelsen och under införande vid länsstyrelserna — 1.2, som innebär en nyutveckling vid värnpliktsverket med användning utav värnpliktskontorens datorer. Institutet förordar i detta fall mycket klart alternativ l.l dvs. system TAPS. Om regeringen väljer huvudalternativ 2 står också här nästa val mellan två alternativ — 2.1. som innebär en utbyggnad i huvudsak enligt struktur 2 i civilför- svarsstyrelsens rapport "Civilförsvarets framtida datorkraftstruktur” — 2.2. som tekniskt innebär ungefär samma sak för länsstyrelserna men på central och högre regional nivå innebär att de små datorerna vid länssty- relserna ansluts till värnpliktskontor och värnpliktsverket centralt och att utvecklingsansvar för gemensamma personalförsörjningsfunktioner ges till värnpliktsverket. lnstitutet ger i det här fallet ett förord för alternativ 2.1. dvs. datorkraft- struktur 2 för civilförsvaret.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1984/85: 161 17]

Oberoende av vilket alternativ som väljs föreslår institutet att civilför- svarsstyrelsen och värnpliktsverket tillsammans utvecklar ett effektivare och mera givande samarbete och erfarenhetsutbyte i frågor som gäller såväl personalförsörjning som ADB-teknik.

Civilförsvarsstyrelsen anser att alternativ 2.1 är den bästa lösningen. De främsta skälen för detta är:

—- Regeringens anvisningar beträffande införande av en struktur 90 lösning bör följas — Ett för civilförsvaret integrerat och väl anpassat informationssystem bör skapas vid länsstyrelsernas försvarsenheter och andra användare — Små system och enkla systemlösningar eftersträvas — Ett aktivt användarengagemang i systemutvecklingsarbetet förutsätts — Såväl systemutvecklingskostnader som driftskostnader bör hållas nere.

Enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning förefaller alternativ 2.2 kon- struerat och medför inga nämnvärda fördelar. Alternativ 2.2 synes enligt styrelsens bedömning däremot medföra ett antal påtagliga nackdelar från såväl kostnads- som användarsynpunkt och medför en onödigt komplice- rad systemlösning.

Värnpliktsverket framhåller att jämförelse bör ske mellan civilförsvarets planerade systemutveckling och en omläggning till värnpliktsverket. Detta gör det enligt verket självklart intressant att jämföra återstående tre eller flera alternativ bl. a. av institutet angivna alternativ 1.2, 2.1 och 2.2. Framhållas bör även att värnpliktsverkets rutiner i flera avseende i stort sett är direkt användbara även för civilförsvaret. Detta minimerar enligt verket behoven av rutin- och programutveckling. Förstärkningar av den tekniska utrustningen samt utbildning av personal blir det som är kost- nadskrävande. 1 övrigt kan enligt värnpliktsverket konstateras att aVSnittet har alltför översiktligt behandlat de alternativ som institutet funnit värda att studera. Det är enligt verket inte tillräckligt som beslutsgrund. Verket anser att datorstödet är behandlat på ett sätt som nödvändiggör en fortsatt utredning. En avgörande fråga är härvidlag enligt verkets mening behovet av samordning av datorstödet inom personalfunktionen i hela totalför— svaret. Den frågan besvaras bäst av överbefälhavaren och arbetsmark— nadsstyrelsen. Värnpliktsverket har insrumentet. som efter viss resursför— stärkning kan tjäna delar av totalförsvaret förutom försvarsmakten efter de behov som föreligger. och skapa underlag för den överblick av tillgångarna som erfordras för ett optimalt utnyttjande av resurserna samt hantering av enskilda individer.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar institutets uppfattning att de delar av datasystemen som avser hantering av enskilda ärenden. särskilt rörande personal, bör vara likadant utformade över hela landet av det skälet att olika individer skall behandlas likvärdigt i motsvarande ärenden. Inom personalförsörjningens område erfordras enligt styrelsen oftast en central styrning av verksamheten. ibland även åtföljd av detaljföreskrifter. Det

• Sida 172
•  Original

Prop. 1984/85: 161 172

samarbete som utvecklats mellan civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar angående datorstöd på länsstyrelsen ser arbets- marknadsstyrelsen som ett steg i rätt riktning med hänsyn till länsstyrel- sens totalförsvarsroll. Ett beslut om ett datorstöd baserat på länsdatorer hindrar ju enligt styrelsens mening inte en systemutveckling inom perso- nalförsörjningsområdet mellan civilförsvarsstyrelsen och värnpliktsver— ket.

Länsstyrelsernas organisatiansnämnd (LON) anför att nämnden har sedan i början av år 1980 haft tillfälle att direkt följa civilförsvarsstyrelsens utvecklingsarbete i fråga om att förbättra civilförsvarets personalsystem. LON har också kunnat konstatera att utvecklingen hittills inneburit vä- sentliga förbättringar och arbetslättnader för länsstyrelserna. Regeringen har emellertid den 20 juni 1984 uppdragit åt LON att i samarbete med statskontoret lämna förslag till hur datorstödet vid försvarsenheterna vid länsstyrelserna bör utformas och finansieras. På grund härav avstår LON vid detta tillfälle från att ta ställning till de ADB-lösningar som diskuteras i föreliggande rapport.

Riksrevisionsverket menar att osäkerheten om möjligheter till samarbete mellan civilförsvarsstyrelsen och värnpliktsverket inte får vara styrande vid val av alternativ.

Överbefälhavaren framhåller att värnpliktsverket har inom försvars- makten huvudansvaret för systemen för inskrivning. registrering och krigs- placering. Av regeringens uppdrag till försvarets rationaliseringsinstitut framgår att det i första hand är nämnda system som närmare skall studeras. Utredningen är enligt överbefälhavaren beträffande datorstödet för över- siktlig och kan därför inte läggas till grund för något beslut. Överbefälha- varen föreslår dårför att datorstödet utreds särskilt bl.a. för att bättre bedöma möjligheterna till en samordning med värnpliktsverkets system. En sådan samordning skulle enligt överbefälhavarens mening kunna un- derlätta totalavvägning av personal inom totalförsvaret.

Länsstyrelserna förordar en vidareutveckling av datorstödet till för- svarsenheterna enligt institutets alternativ 2. l.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1984/85: 161 173

Berörda myndigheters verksamhet

Civilförsvarsstyrelsen är enligt sin instruktion (1978: 112) central för- valtningsmyndighet för civilförsvaret och skall leda och samordna civilför- svarets utveckling. Styrelsen skall verka för en ändamålsenlig samhällspla- nering med hänsyn till civilförsvarsverksamheten och för att samhällets resurser samordnas för att kunna utnyttjas för verksamheten. Det ankom- mer på styrelsen att följa utvecklingen av forskning och teknik inom områden som berör civilförsvaret och själv eller genom annan bedriva forsknings- och försöksverksamhet. Vidare skall styrelsen genomföra grundutbildning och övning vid styrelsens skol- och förrådsanläggningar, leda och övervaka annan civilförsvarsutbildning samt i samarbete med frivilliga organisationer främja frivillig utbildning inom civilförsvaret. Ci- vilförsvarsstyrelsen skall enligt bemyndigande av regeringen anskaffa den materiel som behövs för civilförsvaret samt förvara. vårda och underhålla materielen. Styrelsen skall också ha tillsyn över skyddsrumsbyggandet och hålla sig underrättad om beskaffenheten hos skyddsrumsbeståndet i landet. Det ankommer på styrelsen att leda och övervaka krigsplanlägg— ningen av civilförsvaret och att ha uppsikt över beredskapen inom civilför— svaret. Styrelsen skall verka för upplysning om säkerhetspolitiken och om civilförsvarets uppgifter i totalförsvaret. Civilförsvarsstyrelsen skall även utöva kontroll över den verksamhet som bedrivs av sådana sammanslut- ningar för civilförsvarets främjande som åtnjuter bidrag av statsmedel.

Statens brandnämnd skall enligt sin instruktion (1974: 408) som central förvaltningsmyndighet ha tillsyn över brandförsvaret och verka för sam- ordning av olika grenar av samhällets räddningstjänst. Brandnämnden har vidare till uppgift att meddela utbildning för brandpersonal och personal inom sotningsväsendet samt att genom annan utbildningsverksamhet samt försöks- och utvecklingsarbete främja den allmänna räddningstjänsten. Brandnämnden skall organisera och administrera utbildning och övning av personal i beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor. 1 övrigt an- kommer det på brandnämnden att genom rådgivning m. m. biträda länssty- relser, kommuner och enskilda i frågor om allmän räddningstjänst och förebyggande åtgärder mot. brand samt att verka både för att brandförsva- ret i olika delar av landet ordnas ändamålsenligt och för standardisering av brandförsvarets utrustning.

Sprängämnesinspektionen är enligt sin instruktion (1981: 499) central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör explosiva eller brandfarliga varor. Det åligger inspektionen särskilt att meddela föreskrifter och all- männa råd om explosiva och brandfarliga varor samt att utöva tillsyn och handlägga därmed sammanhängande ärenden. För förvaring, hantering, transport och försäljning av brandfarliga varor fordras tillstånd eller anmä-

• Sida 174
•  Original

Prop. 1984/85: 161 174

lan. Byggnadsnämnden skall pröva ansökningar om tillstånd. och brand- chefen tar emot anmälningar. Brandchefen skall yttra sig i ärenden om brandfarliga varor och delta i avsyning. Vidare skall brandchefen medver- ka i tillsynen över efterlevnaden av förordningen om brandfarliga varor. Inspektionen skall lämna myndigheter tekniskt sakkunnigt biträde och tillhandahålla allmänheten råd. Inspektionen skall också utöva tillsyn över efterlevnaden av förordningen om brandfarliga varor och vid behov lämna anvisningar om rättelse. Vad gäller explosiva varor ankommer det på sprängämnesinspektionen att avgöra om en viss vara skall anses som explosiv. Endast sådana varor som har blivit godkända av inspektionen får i princip tillverkas eller innehas inom riket eller införas hit. Länsstyrelser- na med biträde av polismyndigheterna utövar den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva varor. Inspektionen skall lämna myndigheterna nödvändigt tekniskt biträde och medverka i tillsynen samt hjälpa allmänheten med råd. Om inte länsstyrelsen förord- nar om annat, skall avsyningen av fabriker förrättas av inspektionen i samråd med polismyndigheten och brandchefen. Avsyning av andra an- läggningar skall i regel verkställas av polismyndigheten i samråd med brandchefen. Sprängämnesinspektionen får meddela föreskrifter som gäl- ler tillverkning. handel. hantering, förvärv. överlåtelse eller införsel eller som i övrigt är påkallad från säkerhetssynpunkt. Verksamheten är avgifts- finansierad.

Sjöfartsverket är enligt sin instruktion (1969: 320) central förvaltnings- myndighet för frågor som rör sjöfarten och för frågor som rör landtrans- porter av farligt gods, allt i den mån handläggningen inte ankommer på någon annan myndighet. Det åligger verket särskilt att ha tillsyn över sjösäkerheten. Sjöfartsverket skall handlägga ärenden om landtransporter av farligt gods och verka för samordning av säkerhetsföreskrifter för land-. sjö- och lufttransporter av sådant gods. I fråga om landtransporter av farligt gods har sjöfartsverket särskilt till uppgift att meddela föreskrifter om säkerheten för människor. miljö och egendom samt att samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet. LandtranSportfrågorna handläggs inom enheten för transport av farligt gods, den s.k. LPG-enheten.

Statens strålskyddsinstitut är enligt sin instruktion (1976: 481) central förvaltningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande och icke- joniserande strålning. Det åligger institutet särskilt att skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med strålning och med uppmärk- samhet följa utvecklingen inom de biologiska strålningsverkningarnas och strålningsfysikens områden. lnstitutet skall ha ett centralt samordnande ansvar för målinriktad strålskyddsforskning samt bedriva målinriktat forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdet. Institutet skall också beakta internationella normer på strålskyddsområdet. Det an- kommer på institutet att vara samordnande organ för olika strålskydds- intressen i landet och därvid samverka med myndigheter och sammanslut-

• Sida 175
•  Original

Prop. 1984/85: 161 175

ningar som sysslar med strålskyddsfrågor. Det är även institutets uppgift att sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av strål- ning. Vidare skall institutet samordna beredskapsplaneringen i fråga om skyddsåtgärder mot atomolyckor och därvid vara rådgivande organ till länsstyrelserna. Som tidigare har framgått ankommer uppgiften att organi- sera och administrera utbildning och övning av personal i beredskapsor- ganisationen för kärnkraftsolyckor på statens brandnämnd.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1984/85: 161 176

3 Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten

4 Huvuduppgifter ......................................... 12 4.1 Befolkningsskyddet .................................. 13 4.2 Räddningstjänsten ................................... 14 4.3 Forskning och utveckling ............................. 15 4.4 information ......................................... 16 5 Statens räddningsverks organisation ....................... 17 () Civilförsvarets personalförsörjning ........................ 18 7 Utbildningen av personal för räddningstjänst och sotningsväsende ........................................ 21 7.1 Utbildning av heltidsanställda brandmän ............... 22 7.2 Utbildning av heltidsanställda brandförmän,

brandmästare m.m. ................................. 24 7.3 Utbildning av brandingenjörer . . . . . . . . . . . . . . ........... 27 7.4 Utbildning av deltidsanställd personal .................. 31 7.5 Utbildning av personal inom sotningsväsendet .......... 34 7.6 Övning ............................................. 36 8 Materielfrågor .......................................... 38

9 Personal ........................................ . ...... 39

10 Kostnader .............................................. 40 11 Planetingssystem och budget ............................. 41 12 Genomförande .......................................... 41

13 Hemställan ............................................. 42 14 Beslut ................................................. 43

Bilaga 1 Sammanfattning av CESAM-kommitténs principbetän-

kande (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket ............. 44

Bilaga 2 Sammanfattning av rapport från CESAM: s arbetsgrupp

för brandförsvarsutbildning (Ds Fö 1984: 1) Utbildning för räddningstjänst och sotningsväsende ............ 58

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över CESAM-kommitténs betänkan- de (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket och rapporten (Ds Fö 1984: 1) Utbildning för räddningstjänst och sotnings- väsende ......................................... 61 Bilaga4 Sammanställning av remissyttranden över Hpg 5-kom- mittens betänkande (Ds Fö 1983: 5) Strukturförändring- ar och samordning i de delar betänkandet behandlar dels samordning av den statliga byggnads- och anläggnings- försörjningen, dels civilförsvarets materielanskaffning 125 Bilaga 5 Sammanfattning av försvarets rationaliseringsinstituts rapport (nr 3.83-4401) Civilförsvarets materielförsörj- ning ............................................ 146

• Sida 177
•  Original

Prop. 1984/85: 161 177

Bilaga 6 Sammanfattning av försvarets rationalist-ringsinstituts rapport (nr 2.83—4301) Civilförsvarets pcrsonalförsötj- ning ............................................ 155 Bilaga 7 Sammanställning av remissyttranden över försvarets ra- tionaliseringsinstituts rapport (nr 2.83-4301) Civilförsva- rets personalförsörjning ........................... 161 Bilaga 8 Redovisning av berörda myndigheters verksamhet . . . 173

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

• Sida 178
•  Original