om ändring i civilförsvarsiagen (1960:74), m.m.
Regeringens proposition
1984/85: 49
om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74), m.m.;
beslutad den 18 oktober 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar OLOF PALME
ROINE CARLSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag tll de ändringar i civilförsvarslagen (1960: 74) och lagen (1964: 63) om kommunal beredskap som behövs för att
kunna genomföra riksdagens beslut om att kommunerna skall ta över ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det plan-
läggningsansvar i fred som hänger samman med detta.
I förslagen avspeglar sig dessa principer bl.a. så att de bestämmelser i civilförsvarslagen som tidigare reglerat civilförsvarschefernas verksamhet bytts ut mot i stort sett motsvarande bestämmelser för kommunerna. I flera nya paragrafer har också kommunernas planläggningsansvar regle-
rats. Bl.a. föreskrivs skyldighet för kommunerna att upprätta fem olika
planer för verksamheten. Reglerna för skyddsrumsbyggandet har bl.a.
ändrats på så sätt att den nuvarande skyddsrumsplanen har ersatts av en skyddsplan som bl. a. skall innehålla uppgifter om tillgäng på och behov av allt skydd inom kommunen och också om andra skadeförebyggande åtgär-
der för att skydda befolkningen. Vidare regleras i civilförsvarslågen kommunernas ersättning för civilförsvarsverksamheten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. I övergångsbestämmelserna har tagits in föreskrifter om att de nya bestämmelserna får
tillämpas från och med den I januari 1985 för att dels den planläggning som
anges där kan genomföras så att planerna är upprättade och antagna före
utgången av år 1986, dels kommunerna för planläggningen skall kunna få
ersättning av statsmedel.
I Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 49
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 30), lagrådets yttrande (s. 251) och föredragande statsrådets ställningstaganden
till lagrådets synpunkter (s. 256).
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.
1¶Förslag till Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960: 74)! dels att 9, 19 och 22-26 §§, 40 & 3 mom... 41§ 3 mom. samt 49. 50 och
75 8§ skall upphöra att gälla,
dels att i 8, 20 och 61 §§ samt 79 § 3 mom. ordet civilförsvaret” skall
bytas ut mot ”civilförsvarsorganisationen”,
dels att i 11, 13 och 16 §§ orden ”tjänstgöring i civilförsvaret” skall bytas ut mot ”civilförsvarstjänstgöring”,
dels att i 3 § ordet ”civilförsvaret” skall bytas ut mot ”civilförsvarsverksamheten”,
dels att nuvarande 10 § skall betecknas 10 a §.
dels att 1, 2, 4—7 och nya 10 a §§, 12. $ 1—3 och 5 mom.., 14, 15, 17,18,
27,28, 36 och 38 §§, 40 & I och 2 mom., 41 § I mom., 42, 44, 45, 54, 57—59,
65, 66, 68, 73, 77, 78, 81 och 83 §§ samt kapitelrubrikerna närmast före 3, 40, 47 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 4 a, 10, 10 b-10 g och 41 a $$, av nedan angivna lydelse,
dels att före nya 10 § skall införas en ny kapitelrubrik av nedan angivna lydelse,
dels att före nya 10, nya 10 a och nya 10 b §§ skall införas nya rubriker
av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 Civilförsvaret har till uppgift att i I denna lag ges föreskrifter om
de hänseenden regeringen bestäm- civilförsvarets verksamhet och ormer utöva sådan verksamhet för ri- ganisation. kets försvar, som avser att skydda Civilförsvarsverksamheten — har och rädda liv och egendom vid an- till syfte att vid väpnade angrepp fall mot riket och som icke åvilar mot riket utifrån skydda och rädda försvarsmakten, så ock annan lik- civilbefolkningens liv samt enskild artud verksamhet. och civil allmän egendom.
För olika slag av civilförsvars- Verksamheten omfattar verksamhet skola finnas särskilda I. alarmering och andra åtgärder tjänstegrenar. för varning,
2. utrymning, omflyttning och in-
kvartering,
3. anordnande av skyddsrum och
andra skydd,
4. mörkläggning.
5. räddning av liv och egendom,
inbegripet första hjälp åt skadade,
! Lagen omtryckt 1975: 712. Senaste lydelse av 19 8 1984: 273 41 83 mom. 1977: 203 75 § 1978: 263. ? Senaste lydelse 1984: 273.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
6. brandsläckning, 7. upptäckande och utmärkande av farliga områden, 8. sanering och liknande skydds-
åtgärder,
9. förläggning och utspisning av
nödställda,
10. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att uppgifterna under 1—9 skall kunna fullgöras. II .planläggning och andra för verksamheten behövliga förberedelser. Civilförsvarsverksamheten omfattar också bistånd åt andra sam-
hällsorgan i fråga om
I. hälso- och sjukvärd samt omhändertagande av flyktingar.
2. brådskande åtgärder för att ordningen i olvcksdrabbade områ-
den skall kunna återställas och upprätthållas,
3. brådskande återställande i
funktionsdugligt skick av oumbärliga allmänna anläggningar,
4. brådskande begravningar,
5. bevarande av egendom av vä-
sentlig betydelse för befolkningens
överlevnad.
Befinner sig riket i krig eller Regeringen får förordna att civil-
krigsfara, äger regeringen för- försvarsorganisationen helt eller ordna, att inom riket eller del därav delvis skall inta förstärkt beredskap civilförsvaret skall intaga förstärkt (civilförsvarsberedskap), beredskap (civilförsvarsbe- om redskap). I. riket är i krig, 2. riket är i krigsfara, 3. det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.
Närmare = bestämmelser — an- Närmare bestämmelser om olika gående olika grader av civilför- grader av civilförsvarsberedskap svarsberedskap (beredskaps- (beredskapsgrader) och om
grader) meddelas av regeringen. vilka åtgärder som skall vidtas vid
de olika beredskapsgraderna med-
delas av regeringen. 2 kap. Grunddragen av civilförsva- 2 kap. Grunddragen av civilför-
ret svarsorganisationen
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
4§
Inom varje län handhar länssty- Om rikets indelning i civilområrelsen ledningen av civilförsvaret. den och om civilbefälhavarnas be-
Om civilbefälhavares befattning fattning med civilförsvarsverksam-
med civilförsvaret stadgas särskilt. heten inom civilområdena förordnar regeringen. Om kommuns befattning med civilförsvaret stadgas i 4, 6 och 7 kap.
fa
Inom varje län leder länsstyrelsen — civilförsvarsverksamheten. Länsstyrelsen skall därvid
1. inrikta och stödja planläggningen uv civilförsvarsverksamhe-
ten,
2. se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter i fråga om civilförsvärsverksamheten,
3. se till att civilförsvarsorgani-
sationen har erforderlig beredskap,
4. under civilförsvarsberedskap
se till att civilförsvarsorganisationens resurser är fördelade mellan kommunerna på ett ändamålsenligt
sätt och vid behov fördela om re-
Surserna, 5. under civilförsvarsberedskap
ta över ledningen av eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner, om det behövs för att nå en bättre samordning av för-
svarsäansträngningarna,
6. i övrigt svara för sådan civil- Jförsvarsverksamhet som inte ankommer på andra statliga myndig-
heter, kommunerna eller enskilda.
Riket indelas i civilförsvarsområ- Varje kommun leder civilförden. Om indelningen förordnar re- svarsverksamheten inom sitt områ-
geringen. de under civilförsvarsberedskap. Inom civilförsvarsområde utgör Till kommunens förfogande ställer
varje kommun ett civilförsvarsdi- staten en civilförsvarschef med en
strikt. Om särskilda skäl föreligga, civilförsvarsstab och de övriga re-
! Senaste lydelse 1977: 111.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
äger länsstyrelsen förordna om an- surser som redovisas i den i 10 a § nan indelning av civilförsvarsom- angivna organisationsplanen.
råde i civilförsvarsdistrikt. Om kommunens befattning med
planläggningen och undra förbere-
delser finns bestämmelser 12 a,4,6
och 7 kap.
6 8
Inom civilförsvarsområde utövas Kommunerna skall ta till vara
ledningen av civilförsvaret under möjligheterna att samordna civilcivilförsvarsberedskap samt, om försvarsverksamheten mellan sig.
regeringen i fråga om visst civil- Regeringen eller, efter regering-
försvarsområde så förordnar, även ens bemyndigande, länsstyrelserna
eljest av en civilförsvarschef. För får, om särskilda förhållanden påcivilförsvarschef skall finnas ställ- kallar det, meddela kommunerna företrädare. de föreskrifter om civilförsvars-
Civilförsvarschef och ställföre- verksamhetens inriktning och beträdare utses av länsstyrelsen, om drivande som behövs för samordej regeringen för visst civilförsvars- ningen av försvarsansträngningområde förordnar annorlunda. arna under civilförsvarsberedskap.
För ledningen under civilför-
svarsberedskap av civilförsvaret inom civilförsvarsdistrikt, där ledningsuppgifterna ej kunna fullgöras av civilförsvarschefen, skall länsstyrelsen förordna en distriktschef.
För distriktschef skall finnas ställ-
företrädare.
Det åligger brandbefäl som är
anställda hos kommunerna att ta emot uppdrag som avses i denna paragraf.
7§
Civilförsvaret skall anordnas Vid anläggningar och företag, dels som allmänt civilförsvar lokalt som har stor betydelse för totalför varje civilförsvarsområde samt försvaret och kan antas bli särskilt
enligt civilförsvarsstyrelsens be- utsatta vid stridshandlingar, skall
stämmande regionalt inom län, civilförsvarsverksamheten anord-
dels i den mån det finnes erforder- nas i form av verkskydd. Närmare
ligt med hänsyn till bebyggelsens bestämmelser om verkskyddets om-
beskaffenhet eller eljest som verk- fattning och organisation finns i 47, skydd för särskilda anläggningar 48 och 51 §§. och byggnader. Lokalt allmänt civilförsvar och
verkskydd må anordnas gemensamt, om det finnes ändamålsenligt
med hänsyn till förhållandena på
4 Senaste lydelse 1984: 273.
5 Senaste lydelse 1977: 111.
Prop. 1984/85:-49
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
viss ort och kan ske utan minskning av civilförsvarets förmåga att full-
göra sina uppgifter.
2 a kap. Planläggning m.m.
Regeringen
10 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer i vilka tätorter och på vilka platser skyddsrum skall byggas.
Sådana orter och platser benämns
skyddsrumsorter.
En skyddsrumsorts gränser be-
stäms enligt grunder som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får fö-
reskriva att förberedelser skall vid-
tas i en skyddsrumsort för att lämp-
liga utrymmen skall kunna ställas i
ordning till skyddsrum under civil-
försvarsberedskap.
Länsstyrelsen 108 10a§
Civilförsvarets omfattning och Civilförsvarsorganisationens ombeskaffenhet inom varje civilför- fattning och uppgifter inom varje svarsområde skall till sina huvud- kommun skall till sina huvuddrag
drag angivas i särskild organisa- redovisas i en särskild organisa-
tionsplan. Uppgifter om skydds- tionsplan, som skall upprättas rum och utrymmen som avses i 22 § och antas av länsstytelsen. Länsandra stycket skola dock angivas i styrelsen skall också för varje kom-
skyddsrumsplan. Om sådan plan mun upprätta och anta en mobili-
finnas bestämmelser i 4 kap. seringsplan.
Organisationsplan upprättas av Länsstyrelsen skall vidare upplänsstyrelsen och skall, liksom änd- rätta och anta länsplaner för civilring däri, antagas av regeringen el- försvarsverksumhet som berör hela
ler myndighet som regeringen be- länet och särskilda planer för civil-
stämmer. försvarsverksamhet som behöver
samordnas mellan kommuner.
Vid planläggningen skalllänssty-
relsen samråda med berörda kom-
muner.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Kommunen
I0b§
Kommunen skall upprätta och
anta
me - ledningsplan, ho . informationsplan, LW - skyddsplan, BR . räddningsplan, 5. personal- och underhållstjänstplan. Regeringen får föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Planläggningen skall samordnas
med annan kommunal beredskaps-
planläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med länsstyrelsen.
Kommunen skall minst vart tred-
je år se över planerna och företa
därav föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund
för en plan har ändrats väsentligt, skall kommunen upprätta och anta
en ändrad plan.
10c§
Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om
I. kommunens = krigsorganisa-
tion, 2. besluts- och — delegationsregler, 3. samverkansbehov, 4. uppehållsplatser. 5. samband,
6. civilförsvarsorganisationens mobilisering.
048 Informationsplanen skall innehålla uppgifter om resurser och
samverkansformer för informatio-
nen till befolkningen.
10e§
Skyddsplanen skall ge underlag
för beslut om de skadeförebyg-
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
gande åtgärder som behövs för att skydda dem som vistas i kommunen. Skvddsplanen skall innehålla
uppgifter om
I riskerna för stridshandlingar
och hot om skadegörelse,
2. indelningen i hemskyddsområden,
3. tillgången på och behovet av skydd,
4. de åtgärder som behövs för
hänvisning till skydd, omflyttning,
byggnadstjänst, utrymning, inkvar-
tering och utdelning av skydds-
masker.
Om det inom kommunen finns skyddsrumsorter, skall skydds-
planen också innehålla uppgifter om
1. gränserna för skyddsrumsor-
terna,
2. behovet av skyddsrum med
hänsyn till befintlig och planerad
bebyggelse och med utgångspunkt i
det största antal personer som under dag eller natt i allmänhet vistas inom skyddsrumsorten under fred.
10f§
Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig. Planen skall också ge underlag för
användningen av resurser för rädd-
ning.
102 § Personal- och underhållstjänst-
planen skall innehålla uppgifter om
1. personalrekrytering, personaladministration och personalvård,
2. materiel-, förplägnads-, drivmedels-, hälsovårds-, sjukvårds-
och kassatjänst samt postbefordran och underhållstransporter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
$
1 mom. Civilförsvarsplikt skall I mom. Civilförsvarsplikt skall
under tid, då civilförsvarsbered- under tid, då civilförsvarsberedskap råder, fullgöras i den omfatt- skap råder, fullgöras i den omfatt-
ning som är nödig med hänsyn till ning som krävs för verksamheten fientlig verksamhet eller fara därför och behovet av utbildning och övsamt till behovet av utbildning och ning.
övning i civilförsvarstjänst.
Om det är nödvändigt med hän- Om det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen äger syn till försvarsberedskapen äger
regeringen förordna, att civilför- regeringen förordna, att civilför-
svarsplikt skall fullgöras även un- svarsplikt skall fullgöras även un-
der tid, då civilförsvarsberedskap der tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civil- värnpliktig som är inskriven i
försvaret tagas i anspråk samman- civilförsvarsorganisationen tagas i
lagt högst etthundraåttio dagar och anspråk sammanlagt högst etthund-
annan civilförsvarspliktig samman- raåttio dagar och annan civilförlagt högst trettio dagar. svarspliktig sammanlagt högst tret-
tio dagar.
2 mom.” I andra fall än i I mom. 2 mom. I andra fall än i I mom.
sägs är civilförsvarspliktig icke sägs är civtlförsvarspliktig icke skyldig att tjänstgöra i civilförsva- skyldig att fullgöra civilförsvarsret annat än för utbildning och öv- plikt annat än för utbildning och övning. ning.
Civilförsvarspliktig, som jämlikt Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 8 är inskriven 1 civilförsvaret, 17 § är inskriven i civilförsvarsormå för utbildning tagas i anspråk ganisationen, får för utbildning taunder högst trettio dagar; dock må gas i anspråk under högst trettio da-
utbildningstiden för civilförsvars- gar; dock får utbildningstiden för pliktig som krigsplacerats 1 högre civilförsvarspliktig som krigspla-
befälsbefattning eller i annan be- cerats i högre befälsbefattning eller
fattning, vilken kräver särskilda in- i annan befattning, vilken kräver
sikter eller färdigheter, utsträckas särskilda insikter eller färdigheter, till högst sextio dagar. utsträckas till högst sextio dagar.
Envar civilförsvarspliktig är skyldig att under varje följd av fyra kalenderår deltaga högst tio dagar i övning, som anordnas av civilförsvarsmyn-
dighet. Enligt regeringens bestämmande må del av nämnda tid användas uteslutande till utbildning.
3 mom. Utan hinder av vad i 2 3 mom. Utan hinder av vad i 2
mom. stadgas må värnpliktig, som mom. stadgas får värnpliktig, som
är inskriven i civilförsvaret, åläggas är inskriven i civilförsvarsorganisaatt deltaga i utbildning och övning tionen, åläggas att deltaga i utbildunder den längre tid, som han efter ning och övning under den längre inskrivningen i civilförsvaret kun- tid, som han efter inskrivningen nat åläggas att för motsvarande än- kunnat åläggas att för motsvarande damål tjänstgöra vid försvarsmak- ändamål tjänstgöra vid försvarsten. makten.
& Senaste lydelse 1977: 111.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 mom.” Om ej annat följer äv 5 mom. Om ej annat följer av
tredje stycket, är civilförsvarsplik- tredje stycket. är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvars- tig vid fullgörande av civilförsvarsplikt inom det allmänna civilförsva- plikt berättigad till dagpenning, sär-
ret eller verkskyddet berättigad till skild ersättning för tjänstgöring i dagpenning, särskild ersättning för viss befattning, resetörmåner, fri tjänstgöring i viss befattning, rese- förplägnad, fri inkvartering och fri
förmåner, fri förplägnad, fri inkvar- sjukvård. När civilförsvarspliktig tering och fri sjukvård. När civil- tjänstgör enligt 12 § I mom. är han försvarspliktig tjänstgör enligt 12 § dessutom berättigad till fälttrakta- I mom. är han dessutom berättigad mente. Avlider civilförsvarspliktig till fälttraktamente. Avlider civil- under tid då han är berättigad till fri försvarspliktig under tid då han är sjukvård, utgår begravningshjälp berättigad till fri sjukvård, utgår be- till hans dödsbo.
gravningshjälp till hans dödsbo.
Under sådan föreskriven tjänst- Under civilförsvarspliktigs göring i det allmänna civilförsvaret tjänstgöring som fullgörs efter insom fullgörs efter inskrivning i ci- skrivning meddelar staten grupplivvilförsvaret meddelar staten grupp- försäkring för dödsfall åt honom.
livförsäkring för dödsfall åt civil- Vad nu sagts gäller dock inte under försvarspliktig. tjänstgöring i verkskydd.
Om ej regeringen föreskriver annat, utgår förmån enligt första stycket ej
för dygn, under vilket mindre än sju timmar tagas i anspråk för tjänstgöring
och färd till eller från tjänstgöringsplatsen. Om civilförsvarspliktigs rätt till familjebidrag och ersättning för skada
eller sjukdom som han ådrager sig under tjänstgöring föreskrives i familjebidragslagen (1978: 520), lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.
14 8
Om befrietse för vissa befattningshavare eller yrkesgrupper från fullgörande av civilförsvarsplikt äger regeringen meddela bestämmelser.
Särskilda — bestämmelser om Särskilda — bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet utanför ci- tjänstgöringsskyldighet utanför civilförsvaret finns i lagen (1984: 272) vilförsvarsorganisationen finns i laom skyldighet för civilförsvarsplik- gen (1984: 272) om skyldighet för citiga att tjänstgöra utanför civilför- vilförsvarspliktiga att tjänstgöra svaret. utanför civilförsvaret.
15 § På anmaning av länsstyrelsen el- På anmaning av länsstyrelsen el-
ler civilförsvarschefen är civilför- ler kommunen är civilförsvarsplik-
svarspliktig skyldig att inom tid, tig skyldig att inom tid, som före-
som föreskrivits i samband med skrivits i samband med anmaninganmaningen, lämna erforderliga en, lämna erforderliga upplysningar upplysningar rörande personliga rörande personliga förhållanden av
7 Senaste lydelse 1984: 273. t Senaste lydelse 1984: 273.
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse
förhållanden av betydelse för frå- betydelse för frågan om den civil-
gan om den civilförsvarspliktiges försvarspliktiges civilförsvarstjänstgöring i civilförsvaret. tjänstgöring.
17 8
Personal som är avsedd att under Personal som är avsedd att under
civilförsvarsberedskap tjänstgöra i civilförsvarsberedskap fullgöra cidet allmänna civilförsvaret eller vilförsvurstjänstgöring skall på för-
verkskvddet må på förhand uttagas hand uttagas därtill genom indärtill genom inskrivningi den skrivningiden ordning regeringordning regeringen bestämmer. en bestämmer.
Vid inskrivning skall såvitt möjligt tillses, att personalbehovet fylles med
dem som frivilligt anmäla sig till uttagning, såframt fråga ej är om personer,
som på grund av kommunal anställning eller annan särskild orsak böra uttagas I första hand.
Inskrivning må kunna avse, förutom civilförsvarspliktig, jämväl annan som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan samtycke av vårdnadshavaren.
Har annan än civilförsvarspliktig inskrivits, skall beträffande honom i tillämpliga delar gälla vad i detta kapitel stadgas om civilförsvarspliktig.
18 §
Civilförsvarspliktig åligger att, då Civilförsvarspliktig åligger att, då
fråga uppkommer om hans inskriv- fråga uppkommer om hans inskrivning I civilförsvaret, efter kallelse ning i civilförsvarsorganisationen, personligen inställa sig å utsatt tid efter kallelse personligen inställa
och plats inom det civilförsvarsom- sig å tid och plats som civilförsvars-
råde, där han vistas. Är han av laga myndigheten bestämmer. Är han förfall förhindrad att inställa sig, av laga förfall förhindrad att inställa
skall han så snart ske kan anmäla sig, skall han så snart ske kan an-
förfallet till den civilförsvarsmyn- mäla förfallet till myndigheten. dighet, som utfärdat kallelsen.
2 pA
7§ När skyddsrumsplan har anta- Det åligger kommunen att se till
gits och i förekommande fall fast- att de skyddsrum som enligt
ställts åligger det kommunen att Sskyddsplanen behövs i kommunen tillse att planen genomföres. Ge- byggs 1 den omfattning som till-
nomförandet skall ske i den omfatt- gängliga medel och övriga omstän-
ning som tillgängliga medel och öv- digheter medger. riga omständigheter medgiva. Av
varje beslut som föranledes av planen skull frumgå var skyddsrum
skall anordnas och hur många per-
soner som skola beredas plats där.
28 §
Inom varje skyddsrumsområde Ett skyddsrums belägenhet och skola finnas ett eller flera skydds- utformning skall bestämmas med rum. Skyddsrums belägenhet och hänsyn till befolkningens möjligheutformning skall bestämmas med ter alt uppsöka skyddsrummet vid
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
hänsyn till befolkningens möjlighe- alarmering och att stadigvarande ter att uppsöka skyddsrummet vid uppehålla sig där. alarmering och att stadigvarande
uppehålla sig där.
36 §
Inom civilförsvarsområde skola Inom kommunen skall vidtagas vidtagas åtgärder för inkvartering åtgärder för inkvartering och ut-
och utspisning av samt annat bi- spisning av samt annat bistånd åt stånd åt dem, som blivit i behov dem, som blivit i behov härav i anhärav i anledning av krigsskada el- ledning av krigsskada eller utrym-
ler utrymning eller andra med krig ning eller andra med krig eller eller krigsfara sammanhängande krigsfara sammanhängande förhål-
förhållanden. landen.
Då — biståndsverksamhet som En kommun, varifrån utrymning avses I första stycket övertages av har skett, är skyldig att lämna biinkvarteringskommunen, skall ut- stånd åt annan kommun där befolkrustning, som civilförsvaret anskaf- ningen har inkvurterats i större omfat för verksamheten, i erforderlig fattning. Enas ej kommunerna om omfattning ställas till kommunens biståndet, skall länsstyrelsen i det förfogande. län där förstnämnda kommun är
belägen förordna om detta.
38 §
Bortflyttningsförbud må medde- Bortflyttningsförbud får meddelas allenast, las allenast,
a) då det kan befaras, att åtgärder a) då det kan befaras, att åtgärder
av synnerlig betydelse, vilka vidta- av synnerlig betydelse, vilka vidgas eller sannolikt komma att vidta- tages eller sannolikt kommer att gas inom området av försvarsmak- vidtagas inom området av försvarsten eller civilförsvaret, eljest skulle makten eller civilförsvarsorganisabliva väsentligt försvårade; tionen, eljest skulle bliva väsentligt
försvårade:
b) då tillgängliga transportmedel b) då tillgängliga transportmedel
äro nödvändiga för transporter, är nödvändiga för transporter, som som böra äga företräde framför bör äga företräde framför bortflyttbortflyttningen; ningen:
c) då bortflyttning är förenad c) då bortflyttning är förenad
med uppenbar livsfara; eller med uppenbar livsfara; eller
d) då behovet I orten av arbets- d) då behovet i orten av arbetskraft för civilförsvarets verksamhet kraft för civilförsvarsverksamheten eljest icke skulle bliva tillgodosett. eljest icke skulle bliva tillgodosett.
Inflyttningsförbud må meddelas allenast, då förhållande som angivits
ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med uppenbar livsfara.
6 kap. Kommunerna och civilför- 6 kap. Särskilda uppgifter för komsvaret munerna
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 §
I mom.” Utöver de uppgifter som I mom. Det åligger kommunen ankomma på kommun enligt 4 och att
7 kap. åligger det kommun att a) genom sina myndigheter lämna a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarsche- länsstyrelsen biträde i sådana fråfen biträde i sådana frågor rörande gor rörande kommunens civilför-
civilförsvaret som hava samband Svarsverksamhet som har samband
med de särskilda myndigheternas med de särskilda myndigheternas
verksamhetsområden, varvid kom- verksamhetsområden, varvid kom-
mun bland annat har att på därom munen bland annat har att på därgjord framställning tillhandahålla om gjord framställning tillhandahål-
tillgängliga, för civilförsvaret erfor- la tillgängliga, för civilförsvarsverkderliga byggnadsritningar, kartor samheten erforderliga byggnadsritoch dylikt; ningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande organi- b) i enlighet med gällande organi-
sationsplan inrätta och utrusta led- sationsplan inrätta och utrusta led-
ningscentraler och andra skyddade ningscentraler och andra skyddade
uppehållsplatser för det allmänna uppehållsplatser för civilförsvarsorcivilförsvaret samt vidtaga andra ganisationen utom = verkskyddet byggnadsanordningar ävensom re- samt vidtaga andra byggnadsanordservanordningar som äro avsedda ningar ävensom reservanordningar uteslutande för brandförsvarets som är avsedda uteslutande för ci-
försörjning med vatten så ock un- vilförsvarsverksamhetens = försörjder civilförsvarsberedskap, i den ning med vatten så ock under civil-
omfattning = civilförsvarsstyrelsen försvarsberedskap, i den omfatteller efter dennas allmänna anvis- ning civilförsvarsstyrelsen eller ef-
ningar länsstyrelsen bestämmer, ter dennas beslut länsstyrelsen be-
utföra ledningscentraler och andra stämmer, utföra ledningscentraler
skyddade uppehållsplatser samt och andra skyddade uppehållsvidtaga andra byggnadstekniska åt- platser samt vidtaga andra bygggärder avseende det lokala civilför- nadstekniska åtgärder avseende ci-
svaret, oaktat åtgärderna icke upp- vilförsvarsverksamheten, oaktat åttagits i organisationsplanen; gärderna icke upptagits i organisationsplanen; c) inrätta och utrusta skyddsrum c) inrätta och utrusta skyddsrum
som på grund av beslut enligt 27 § som skall anordnas 1 befintlig anskall anordnas i befintlig anläggning läggning eller byggnad utan sameller byggnad utan samband med band med tillbyggnad eller på mark, tillbyggnad eller på mark, som är som är avsedd för gata, torg, park
avsedd för gata, torg, park eller an- eller annan allmän plats, ävensom
nan allmän plats, ävensom vidtaga vidtaga förberedelser som avses i förberedelser som avses i 22 § and- 10 § tredje stycket och, enligt vad ra stycket och, enligt vad regering- regeringen eller myndighet som re-
en eller myndighet som regeringen geringen utser därom förordnar,
utser därom förordnar, under civil- under civilförsvarsberedskap iordförsvarsberedskap = iordningställa ningställa utrymmen som där avses
utrymmen som där avses till till skyddsrum; skyddsrum;
” Senaste lydelse 1984:271.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;
e)i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfredsställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas:
f) tillhandahålla lämpliga lokaler f) tillhandahålla lämpliga lokaler
för civilförsvarets administration för administration av civilförsvarssamt, i den mån skyldighet härutin- verksamheten samt, i den mån skyl-
nan icke åvilar ägare eller inneha- dighet härutinnan icke åvilar ägare
vare av anläggning eller byggnad, eller innehavare av anläggning eller för förvaring av materiel och utrust- byggnad, för förvaring av materiel ning för civilförsvaret ävensom för och utrustning för civilförsvars-
utbildningsverksamheten inom ci- verksamheten ävensom för utbild-
vilförsvaret; ning och övning:
g) svara för avlöning och annan g) svara för avlöning och annan
ersättning till personal, vars tjänst- ersättning till personal, vars civilgöring i civilförsvaret enligt 208 försvarstjänstgöring enligt 20 §
skall anses fullgjord i kommunal an- skall anses fullgjord i kommunal anställning; ställning; h) under civilförsvarsberedskap h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i samt vid utbildning och övning, i
den omfattning organisationsplanen den omfattning organisationsplanen angiver, tll allmänna civilförsva- angiver, till civilförsvarsorganisarets förfogande ställa kommunen tionens förfogande ställa komtillhörig materiel och annan egen- munen tillhörig materiel och annan dom: samt egendom; samt
i) å trafikled eller annan allmän i) förbereda utbyggnaden av plats, där kommunen ansvarar för skyddade utrymmen som avses i gatu- eller vägbelysning, vidtaga 57 § första stycket d) samt bistå erforderliga anordningar för den fastighetsägaren med att förse an-
vägledande belysning, som enligt läggningen eller byggnaden med organisationsplanen skall finnas sådana utrymmen.
där under mörkläggning.
2 mom. Därest åtgärd, som avses 2 mom. Därest åtgärd, som avses , i I mom. b) och d), enligt organisa- i I mom. b) och d), enligt organisa-
tionsplanen hänför sig till flera i tionsplanen hänför sig till flera
samma civilförsvarsområde helt el- kommuner, skall den kommun länsler delvis ingående kommuner, styrelsen bestämmer vidtaga åtgärskall den kommun länsstyrelsen be- den och förskjuta kostnaderna där-
stämmer vidtaga åtgärden och för- för.
skjuta kostnaderna därför.
I den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola kostnaderna
eller, om dessa hava bestritts genom lån. amortering och ränta på lånet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförs de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kom-
munalskatt. Påstår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn
för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträffande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
framställning förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats erlägga sin
kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efter utgången av det kalenderår, under vilket desamma
förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner att i överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande andelar.
Vad i andra stycket stadgas skall Vad I andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning be- äga motsvarande tillämpning be-
träffande sådan i I mom. g) avsedd träffande sådan i I mom. g) avsedd
kostnad som uppkommit under ci- kostnad som uppkommit under ci-
vilförsvarsberedskap och hänför sig vilförsvarsberedskap och hänför sig till ändamål, vilket angivits i organi- till ändamål, vilket angivits i organisationsplanen såsom gemensamt sationsplanen säsom gemensamt för flera kommuner, samt beträf- för flera kommuner, samt beträf-
fande förlust i anledning av skada å fande förlust i anledning av skada å
kommun tillhörig materiel eller an- kommun tillhörig materiel eller an-
nan egendom, som jämlikt I mom. nan egendom, som jämlikt I mom.
h) under civilförsvarsberedskap h) under civilförsvarsberedskap
ställts till civilförsvarets förfogande ställts till civilförsvarsorganisatioför ändamål som nu sagts. nens förfogande för ändamål som
nu sagts.
41 §
I mom.!? I varje kommun skola I mom. I varje kommun skall den de kommunen med avseende å ci- planläggning och de andra förberevilförsvaret åvilande uppgifterna delser som enligt denna lag ankom-
handhavas av en civilförsvars- mer på kommunen handhavas av en
nämnd. om ej annat följer av and- civilförsvarsnämnd, om ej ra stycket eller av sådant beslut annat följer av andra stycket eller som avses i 3 kap. 14 § kommunal- av sådant beslut som avses i 3 kap. lagen (1977: 179). 14 § kommunallagen (1977: 179).
Kommunfullmäktige äger upp- Kommunfullmäktige äger uppdraga åt annan nämnd än civilför- draga åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden att upprätta skvdds- svarsnämnden att upprätta de civilrumsplan och att lämna besked en- försvarsplaner som avses i 10 b§
ligt 32 § och godkännande enligt 33 samt lämna besked enligt 32 § och
a $. Har enligt 23 § överlämnats åt godkännande enligt 33 a §. Beslut kommunen att antaga skyddsrums- om antagande av civilförsvarspla-
plan, fattas beslutet härom av kom- nerna fattas av kommunfullmäkmunfullmäktige. tuge. Kommun får tillsätta särskild ci- Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt vilförsvarsnämnd eller uppdraga åt
annan nämnd att vara civilförsvars- annan nämnd att vara civilförsvars-
nämnd. Har så ej skett är kommun- nämnd. Har så cj skett är kommun-
styrelsen civilförsvarsnämnd. Un- styrelsen civilförsvarsnämnd. der civilförsvarsberedskap får rege-
ringen förordna, att särskild civil-
försvarsnämnd skall tillsättas.
!" Senaste lydelse 1983: 334.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
4las.
I varje kommun skall den ledning
av civilförsvarsverksamheten som
ankommer på kommunen under ci-
vilförsvarsberedskap utövas av
kommunstyrelsen.
Under kommunstyrelsen leds ci-
vilförsvarsverksamheten av civil-
försvarschefen.
Det ankommer på civilförsvars-
chefen att
1. vidta åtgärder för varning och
räddning,
2. genomföra kommunstyrelsens
beslut i fråga om befolkningsför-
flyttningar,
3. utöva den ledning av civilför-
svarsverksamheten som kommun-
styrelsen bestämmer,
4. bereda ärenden om civilför-
svarsverksamheten för beslut av
kommunstyrelsen,
5. samverka med andra myndig-
heter samt organisationer och före-
tag som berörs av civilförsvars-
verksamhet inom kommunen.
428!
För kostnad. som kommun fäått För kostnad, som kommun fått
vidkännas på grund av åtgärd enligt vidkännas på grund av åtgärd enligt
40 & I mom. b), c) eller e) eller 54 § 40 & I mom. b), c), e& eller i) eller första stycket eller för vård och un- 54 § första stycket eller för vård derhåll av de i 40 & I mom. c) och underhåll av de i 40 & I mom. c) nämnda anordningarna, äger kom- nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersättning av stats- munen erhålla ersättning av stats-
medel, i den mån kostnaden kan medel, i den mån kostnaden kan
anses skälig. Vid ersättningens be- anses skälig. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn i skälig ut- stämmande skall hänsyn i skälig utsträckning tagas till det värde som sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred. eller byggnadens användning i fred.
Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § I mom. b) eller c) ej göras gällande mot kommunen.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
!! Senaste lydelse 1984: 271. 2 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 49
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
44 §
Tillhandahåller kommun lokaler Kommunen har rätt till ersättför civilförsvarets administration, ning av statsmedel även för andra
för förvaring av materiel eller ut- kostnader för civilförsvarsverksamrustning för civilförsvaret eller för heten än som anges i 42 §. Vad nu
annan civilförsvarsutbildning än sagts gäller dock inte kostnader sådan som avser det egna civilför- som avses i 40 § I mom. 2).
svarsområdets personal, skall skä- Ersättningen bestäms och beta-
lig ersättning därför utgivas av las ut av regeringen eller den mynstatsmedel. dighet som regeringen bestämmer.
45 §
Har kommunalt anställd perso- Har kommunalt anställd personal, tillhörande det allmänna civil- nal, tillhörande civilförsvarsorganiförsvaret. jämlikt 8 8 tagits i an- sationen, jämlikt 8 § tagits i an-
språk för uppgifter som ej röra det språk för uppgifter som ej rör den egna civilförsvarsområdet, äger egna kommunen, äger kommunen kommunen av statsmedel erhålla av statsmedel erhålla skälig gott-
skälig gottgörelse för avlöning och görelse för avlöning och annan er-
annan ersättning, som kommunen sättning, som kommunen enligt
till följd av bestämmelserna i 20 § 40 § I mom. g) utgivit för tjänstgö-
utgivit för tjänstgöringen. ringen. Om under högsta civilförsvars-
beredskap materiel eller annan egendom, som kommun enligt gäl-
lande organisationsplan ställt till
allmänna civilförsvarets förfogan-
de, avsevärt skadats på grund av
fientlig verksamhet eller ock under användning utom det egna civil-
försvarsområdet, äger kommunen erhålla skälig gottgörelse av stats-
medel.
Gottgörelse enligt denna para- Ersättningen bestäms och betagraf bestämmes av länsstyrelsen i las ut av regeringen eller den myn-
det län, där den ersättningsberätti- dighet som regeringen bestämmer.
gade kommunen är belägen.
7 kap. Fastighetsägarna och civil- 7 kap. Fastighetsägarna och civil-
försvaret, m.m. försvarsverksamheten, m.m.
54 8 Skall en ledningscentral eller an- Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för der nan skyddad uppehållsplats för ci-
allmänna civilförsvaret enligt gäl- vilförsvarsorganisationen utom
lande organisationsplan anordnas i verkskyddet enligt gällande organi-
anläggning eller byggnad eller på sationsplan anordnas i anläggning mark, som äges eller nyttjas av an- eller byggnad eller på mark, som nan än kommun, må länsstyrelsen äges eller nyttjas av annan än kommedgiva honom att i stället för mun, får länsstyrelsen medgiva ho-
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
kommunen inrätta och utrusta up- nom att i stället för kommunen in-
pehållsplatsen. därest det kan ske rätta och utrusta uppehållsplatsen.
utan olägenhet för frågans ord- därest det kan ske utan olägenhet
nande. Anordnaren äger för sådant för frågans ordnande. Anordnaren fall att enligt de allmänna föreskrif- äger för sådant fall att enligt de all-
ter regeringen meddelar av kom- männa föreskrifter regeringen med-
munen utfå den del av anläggnings- delar av kommunen utfå den del av
kostnaden, som överstiger skäligt anläggningskostnaden, som över-
fredsanvändningsvärde. — Fördel- stiger skäligt fredsanvändnings-
ningen av kostnaden i fall som här värde. Fördelningen av kostnaden i avses bestämmes av länsstyrelsen. fall som här avses bestämmes av
länsstyrelsen.
Skall åtgärd enligt 40 & I mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller
byggnad eller på sadan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen vidtaga åtgärden, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den som
vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.
57 §
Agare av anläggning eller byggnad är pliktig
a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;
b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;
c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller
byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan
härför erforderlig åtgärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:
d) att, enligt vad regeringen eller d) att. enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser myndighet som regeringen utser
därom förordnar, förbereda och därom förordnar. förse anläggning-
under civilförsvarsberedskap förse en eller byggnaden med skyddat utanläggningen eller byggnaden med rymme, som skall ge skäligt skydd skyddat utrymme, i vilket de som mot radioaktiv strålning, kemiska vistas i anläggningen eller byggna- stridsmedel samt splitter och byggden kunna beredas skäligt skydd nadsras; samt
mot radioaktiv strålning. kemiska
stridsmedel samt splitter och bygg-
nadsras; samt
e) att, om skyddsrum finnes i an- €) att, om skyddsrum eller skyd-
läggningen eller byggnaden, under dat utremme finnes i anläggningen civilförsvarsberedskap upplåta det- eller byggnaden, under civilförta åt befolkningen enligt vad som svarsberedskap upplåta detta åt be-
föreskrives av regeringen eller folkningen enligt vad som föreskrimyndighet som regeringen bestäm- ves av regeringen eller myndighet mer. som regeringen bestämmer.
Är anläggningen eller byggnaden Ar anläggningen eller byggnaden
helt eller delvis upplåten till annan, helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som an- skall i fråga om skyldighet som an-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gives under b) och d) ägaren vara gives under b) ägaren vara ansvarig ansvarig för anskaffning och till- för anskaffning och tillpassning av passning av materielen ävensom för materielen ävensom för anskaffning anskaffning och uppsättning av an- och uppsättning av anordningar för ordningar för dess anbringande, dess anbringande, medan innehava-
medan innehavaren skall svara för ren skall svara för matericlens an-
materielens anbringande och övriga bringande och övriga åtgärder för åtgärder för dess användning. Vad dess användning. Vad under c) eller under c) eller ec) stadgas skall gälla e) stadgas skall gälla jämväl innehajämväl innehavare. vare.
För åtgärd enligt d) har ägaren rätt till ersättning av statsmedel för
skäliga kostnader. Ersättningen be-
stäms och betalas ut av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer.
58 §
Har byggnad, som användes eller Har byggnad, som användes eller
lämpligen kan användas för bo- lämpligen kan användas för bostadsändamål, skadats genom fient- stadsändamåäl, skadats genom fient-
lig verksamhet. är byggnadens lig verksamhet, är byggnadens
ägare eller innehavare under högsta ägare eller innehavare under högsta civilförsvarsberedskap pliktig att civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifter i fråga om bygg- följa de föreskrifter i fråga om bygg-
nadens = iordningställande, som nadens iordningställande, som
meddelas av länsstyrelsen eller ci- meddelas av länsstyrelsen eller
vilförsvarschefen. Ej må dock nå- kommunen. Ingen får dock åläggas
gon åläggas att ombesörja åtgärd, att ombesörja åtgärd, som skulle
som skulie medföra oskälig kostnad medföra oskälig kostnad eller väeller väsentlig olägenhet för ho- sentlig olägenhet för honom.
nom.
59 §
Har beslut meddelats om Har beslut meddelats om
utrymning av visst område, åligger — utrymning av eller omflyttning det envar, som omfattas av beslu- inom visst område, åligger det entet, att följa de särskilda föreskrif- var, som omfattas av beslutet, att
ter, som utfärdas i anledning härav. följa de särskilda föreskrifter, som
utfärdas i anledning härav.
Den som inom området driver sjukhus, barnhem, ålderdomshem eller
annan vårdsanstalt är skyldig att utan ersättning tillhandahålla civilför-
svarsmyndighet utrustning, som efter utrymningen icke erfordras för an-
staltens verksamhet inom området, för förläggning, i vilken personer från anstalten skola inkvarteras.
Om skyldighet att upplåta bostad
för inkvartering föreskrivs i lagen
(1964:64) om skyldighet att upplåta
inkvarteringsbostad i krig m.m.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
65 är ,
Civilförsvarsmyndigheten fär be- Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad sikta en anläggning eller byggnad
för att ta reda på vilka åtgärder som för att ta reda på vilka ätgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verk- skydd mot skada av fientlig verk-
samhet eller för att se om anlägg- samhet eller för att se om anlägg-
ningen eller byggnaden lämpligen ningen eller byggnaden lämpligen
kan användas för civilförsvaret. kan användas för civilförsvarsverk-
samheten.
Kommunen får besikta en an- Kommunen får besikta en an-
läggning eller byggnad för att ta läggning eller byggnad för att ta
reda på om skyddsrum bör anord- reda på om skyddsrum eller skvdnas eller förberedas inom anlägg- dude utrymmen bör anordnas eher
ningen eller byggnaden eller för att förberedas inom anläggningen celler kunna kontrollera skyddsrummen byggnaden eller för att kunna konenligt 40 & I mom. ce). trollera skyddsrummen enligt 40 § I
mom. e).
66 § Det åligger envar att vid förfrå- Det åligger envar att vid förfrå-
gan av vederbörlig myndighet läm- gan av vederbörlig myndighet lämna upplysning, huruvida och till vil- na upplysning, huruvida och till vil-
ken myckenhet han innehar egen- ken myckenhet han innehar egendom som kan komma att erfordras dom som kan komma att erfordras för civilförsvaret eller bliva föremål för civilförsvarsverksumheten eller för åtgärd enligt denna lag. bliva föremål för åtgärd enligt den-
na lag.
Vägrar någon att lämna begärd Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anled- upplysning eller finnes skälig anled-
ning misstänka att han söker vilse- ning misstänka att han söker vilse-
leda myndighet rörande förhållan- leda myndighet rörande förhållan-
den, om vilka upplysning begärts. den, om vilka upplysning begärts, må under civilförsvarsberedskap får under civilförsvarsberedska p hans kontor. lagerlokal eller annan hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, un- lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker dersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid och affärshandlingar granskas. Vid
sådan undersökning skall vad i 28 sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga om husrannsakan gälla i tillämpliga
delar. varvid länsstyrelsen eller ci- delar, varvid länsstyrelsen eller vilförsvarschefen skall utöva den kommunen skall utöva den befobefogenhet, som vid husrannsakan genhet, som vid husrannsakan till-
tillkommer undersökningsledaren, kommer undersökningsledaren. åklagaren eller rätten. åklagaren eller rätten.
8 kap. Förfoganderätt för civilför- 8 kap. Förfoganderätt för civilför-
svarets behov Svärsorganisationens behov
2 Senaste lydelse 1984: 273.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
68 §!
Civilförsvarschef och länsstyrel- Kommunen och länsstyrelsen får se äga under civilförsvarsbered- under civilförsvarsberedskap pgeskap genom förfogande som avses i nom förfogande som avses i 5§ 5 § första stycket I och 2 förfogan- första stycket 1 och 2 förfogandeladelagen (1978:262) taga i anspråk gen (1978: 262) taga i anspråk markmarkområden. byggnader, utrym- områden, byggnader, utrymmen, men, livsmedel. transportmedel, livsmedel, transportmedel, utrustutrustningspersedlar, materiel och ningspersedlar, materiel och annan annan egendom, som innehaves av egendom, som innehaves av annan annan än staten, därest det finnes än staten, därest det finnes erforerforderligt för avi statlig civilför- derligt för att civilförsvarsverksamsvarsuppgift skall kunna fullgöras heten skall kunna fullgöras och och överenskommelse om egendo- överenskommelse om egendomens mens avstående ej kan träffas till- avstående ej kan träffas tillräckligt räckligt skyndsamt. Civilförsvars- skyndsamt. Kommunen och länschef och länsstyrelse äga härvid styrelsen får härvid endast taga i endast taga i anspråk sådan egen- anspråk sådan egendom, som dom, som finnes inom deras verk- finnes inom deras verksamhetsomsamhetsområde. Om särskilda skäl råde. Om särskilda skäl föreligga, föreligga, får dock länsstyrelse el- får dock länsstyrelsen eller, efter ler, efter länsstyrelsens medgivan- länsstyrelsens medgivande, komde, civilförsvarschef taga i anspråk munen taga i anspråk motordrivna motordrivna fordon, släpfordon fordon, släpfordon och motorredoch motorredskap utom området, skap utom området, om de enligt om de enligt vad därom föreskrives vad därom föreskrives har uttagits ha uttagits för civilförsvarets be- för civilförsvarsorganisationens behov. hov.
lanspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråktagande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning. må bestå intill två veckor från det att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsupp-
gift.
I den mån det prövas nödigt för I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldighe- fullgörande av kommuns skyldigheter enligt 40 § I mom. b) och c) att ter enligt 40 § I mom. b). c) och i) egendom tages i anspråk för kom- att egendom tages i anspråk för muns räkning. skall vad i första kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom, tillämpning såvitt gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilför- gälla jämväl under tid, då civilför-
3 Senaste lydelse 1978: 263.
Nuvarande Itydelse Föreslagen lydelse
svarsberedskap icke räder: förfo-' svarsberedskap icke råder: förfo-
ganderätten må härvid dock endast ganderätten får härvid dock endast utövas av länsstyrelsen. utövas av länsstyrelsen.
73 8"
Har under tid, då civilförsvars- Har under tid, då civilförsvars-
beredskap icke råder, egendom ta- beredskap icke råder, egendom taä-
gits i anspråk jämlikt 68 § tredje gits i anspråk jämlikt 68 § andra
stycket andra meningen eller har i stycket andra meningen eller har i
anslutning härull åtgärd vidtagits anslutning härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 § förfogandelagen jämlikt 128 — förfogandelagen (1978: 262), bestämmes ersättning (1978: 262), bestämmes ersättning
med tillämpning av expropriations- med tillämpning av expropriationslagen (1972: 719). lagen (1972: 719).
Ersättning gäldas, om egendo- Ersättning gäldas, om egendo-
men tagits i anspråk för kommuns men tagits i anspråk för kommuns räkning, av kommunen och eljest räkning, av kommunen och eljest av staten. Vid fortsatt ianspråkta- av staten.
gande enligt 68 § andra stycket gäldas ersättningen av staten.
77 85
Uteblir någon utan anmält laga Uteblir någon utan anmält laga
förfall från fjänstgöring i civilför- förfall från civilförsvarstjänstgösvaret, som jämlikt denna lag åvilar ring, som jämlikt denna lag åvilar
honom och vartill han blivit kallad i honom och vartill han blivit kallad i
vederbörlig ordning, eller avviker vederbörlig ordning, eller avviker
någon olovligen därifrån, må han någon olovligen därifrån, får han på på framställning av länsstyrelsen el- framställning av länsstyrelsen eller ler civilförsvarschefen omedelbart kommunen omedelbart hämtas på
hämtas på egen bekostnad genom egen bekostnad genom polismynpolismyndighetens försorg. Det- dighetens försorg. Detsamma skall samma skall gälla om civilförsvars- gälla om civilförsvarspliktig utan
pliktig utan anmält laga förfall un- anmält laga förfall underlåter att ef-
derlåter att efterkomma jämlikt terkomma jämlikt 18 § utfärdad kal-
18 § utfärdad kallelse till personlig lelse till personlig inställelse.
inställelse.
78 8
Är någon jämlikt 15 § eller be- Är någon jämlikt 15 8 eller be-
stämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller stämmelse i 2 a, 4, 6 eller 7 kap. föreskrift, som meddelats med stöd eller föreskrift, som meddelats med
av dylik bestämmelse, eller jämlikt stöd av dylik bestämmelse, ceHer
80 §& andra stycket skyldig att full- jämlikt 80 § andra stycket skyldig
göra något och underlåter han det, att fullgöra något och underlåter
äger länsstyrelsen förelägga honom han det, får länsstyrelsen eller kom-
lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock munen, om denna har att besluta i i sådant fall lämna erforderlig hand- saken, förelägga honom lämpligt
!4 Senaste lydelse 1978: 263. !5 Senaste lydelse 1977: 111.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
räckning eller ombesörja föreskri- vite. Länsstyrelsen får också 1 säven åtgärd samt uttaga kostnaden dant fall lämna erforderlig handhärför av den försumlige, i den mån räckning eller ombesörja föreskri-
han icke på grund av stadgande i ven åtgärd samt uttaga kostnaden denna lag är berättigad ull ersätt- härför av den försumlige, i den mån ning för kostnaden. han icke på grund av stadgande i
denna lag är berättigad till ersätt-
ning för kostnaden.
81 5
Till böter eller fängelse i högst ett år eller. om brottet begåtts under högsta civilförsvarsberedskap och är att anse som grovt, till fängelse i
högst två år dömes
1. den som är civilförsvarspliktig 1. den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilförsvaret eller eljest inskriven i civilförsvars-
och som. i avsikt att undandraga sig organisationen och som, i avsikt att
sina skyldigheter, underlåter att ef- undandraga sig sina skyldigheter, ter vederbörlig kallelse inställa sig underläter att efter vederbörlig kal-
till tjänstgöring i civilförsvaret eller lelse inställa sig till civilföreljest olovligen undanhäller sig där- svarstjänstgöring eller eljest olovli-
ifrån. gen undanhåller sig från tjänstgö-
ring;
2. den som under tjänstgöring i 2. den som under civilförsvarscivilförsvaret vägrar att åtlyda vad tjänstgöring vägrar att åtlyda vad
vederbörande befäl under tjänsten vederbörande befäl under tjänsten
befallt honom rörande denna eller befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civil- som eljest under civilförsvarstjänstförsvaret uppsåtligen eller av oakt- göring uppsåtligen eller av oakt-
samhet, som ej är ringa, åsidosätter samhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt regle- vad som åligger honom enligt regle-
menten, instruktioner eller andra menten. instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller sär- allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter; skilda föreskrifter:
3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han
enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning: 4. den som i strid mot föreskrif- 4. den som I strid mot särskilt
ten i 19 § eller särskilt meddelat meddelat bortflyttningsförbud läm-
bortflyttningsförbud lämnar sin vis- nar sin vistelseort eller som över-
telseort ävensom den som över- träder särskilt meddelat inflytt-
träder särskilt meddelat inflytt- ningsförbud: ningsförbud;
5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan cgen-
dom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring:
6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighet eller kommun besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 § sägs:
7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses I nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande
förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke:
Nuvarande Ivdelse Föreslagen bedelse
8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap. beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller
försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendo-
men eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk: samt
9. den som eljest åsidosätter föreskrift. som meddelats med stöd av
bemyndigande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades. dock ej om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt
78 §. Har någon övertygats om gärning. som enligt denna paragraf är belagd
med straff, må rätten. i den mån det finnes skäligt, förklara egendom. som undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen kan dess
värde förklaras förverkat.
83 är
Över beslut av civilförsvarschef Över beslut av kommun eller poeller polismyndighet i ärende, som lismyndighet i ärende. som avses i
avses i denna lag, må besvär an- denna lag, får besvär antöras hos föras hos länsstyrelsen, om ej annat länsstyrelsen, om ej annat följer av följer av 69 8. Tulan mot kommunal 69 &. myndighets beslut enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.
Mot länsstyrelses beslut om kost- Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49 eller 54 8, nadsfördelning enligt 54 &, om er-
om ersättning enligt 53, 55 a eler sättning enligt 53, 55 a eller 56 &
56 § eller om föreläggande av vite eller om föreläggande av vite vid
vid underlåtenhet att fullgöra skyl- underlåtenhet att fullgöra skyldig-
dighet enligt 15 § föres talan hos het enligt 15§ föres talan hos kamkammarrätten genom besvär. Il marrätten genom besvär. I samma samma ordning föres talan mot be- ordning föres talan mot beslut, som slut, som länsstyrelse enligt denna länsstyrelse enligt denna lag eller lag eller med stöd därav utfärdade med stöd därav utfärdade bestäm-
bestämmelser i särskilt fall medde- melser 1 särskilt fall meddelat om
lat om föreläggande, föreskrift, till- föreläggande, föreskrift, tillstånd
stånd eller godkännande i vad angår eller godkännande i vad angår inrätinrättande, utrustning, vård eller tande, utrustning, vård eller underunderhåll av eller andra åtgärder i håll av eller andra åtgärder i fråga
fråga om skyddsrum, dock ej beslut om skyddsrum, dock ej beslut en-
enligt 31 §. ligt 31 §.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär, om ej annat följer av 69 &. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, Talan får icke föras mot beslut,
som meddelats enligt 19, 33 a, 34. som meddelats enligt 33 a, 34, 35, 35, 37 eller 58 §. 37 eler 58 8.
!6 Senaste lydelse 1984: 271.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Med tillämpning av de nya bestämmelserna från och med den 1 januari
1985 skall dock dels den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986, dels kommunerna för planläggningen ha rätt till ersättning.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om kommunal bered-
skap!
dels att 3 § skall upphöra att gälla,
dels att i 2 8 ordet ”civilförsvarets” skall bytas ut mot ”civilförsvarsorganisationens”,
dels att 6, 7, 14 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Det åligger kommun och lands- I den mån det inte följer av sär-
tingskommun att redan i fredstid skilda bestämmelser åligger det
vidtaga de förberedelser som er- kommun och landstingskommun att fordras för att kommunen eller redan i fredstid vidtaga de förberelandstingskommunen skall kunna delser som erfordras för att komsåväl fullgöra sina uppgifter enligt munen eller landstingskommunen 1. 2 och 4 §§ samt 5 §& första stycket skall kunna såväl fullgöra sina uppdenna lag som upprätthålla eller ut- gifter enligt 1, 2 och 4 §§ samt 5 § öva annan för totalförsvaret viktig första stycket denna lag som uppverksamhet, vilken åligger kom- rätthålla eller utöva annan för totalmunen eller landstingskommunen försvaret viktig verksamhet, vilken enligt särskild lag eller författning åligger kommunen eller landstingseller eljest bedrives av kommunen kommunen enligt särskild lag eller
eller landstingskommunen. författning eller eljest bedrives av kommunen eller landstingskommunen.
Kommun eller landstingskommun,. som ombesörjer distribution av gas, värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansvarar för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan
därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att
verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas efter krigsskador.
! Lagen omtryckt 1977:417.
Prop. 1984/85: 49 a =1
Nuvarande Ibydelse Föreslagen Iydelse
Efter länsstyrelsens förordnande Efter länsstyrelsens förordnande äro kommun och landstungskom- är kommun och landstingskommun mun skyldiga att vidtaga reservan- skyldiga att vidtaga reservanordordningar för gas-, vatten- och elek- ningar för gas-, vatten- och elektri-
tricitetsförsörjningen samt de sär- citetsförsörjningen samt de särskil-
skilda anordningar eller förberedel- da anordningar eller förberedelser
ser för vattenförsörjningen och den för vattenförsörjningen och den all-
allmänna hälsovården som behövs männa hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvarte- med hänsyn till planlagd inkvarte-
ring i kommunen eller landstings- ring I kommunen eller landstingskommunen. I fråga om kommuns kommunen. I fråga om kommuns
skyldighet att vidta reservanord- skyldighet att vidta reservanordningar som äro avsedda uteslutan- ningar som där avsedda uteslutande de för brandförsvarets försörjning för civilförsvarsverksamhetens för-
med vatten gäller dock 40 § I mom. sörjning med vatten gäller dock b) civilförsvarslagen (1960: 74). 40 § I mom. b) civilförsvarslagen (1960: 74).
Såvitt avser förberedelser enligt andra stycket skola förberedelserna ske under beaktande av den risk för krigsskador, för vilken verksamheten kan antagas vara utsatt.
78 Finner länsstyrelsen det erfor- Finner länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till beredskaps- derligt med hänsyn till beredskapsuppgifternas omfattning eller bety- uppgifternas omfattning eller betydelse i viss kommun eller lands- delse i viss kommun eller landstingskommun, att dennas förbere- tingskommun, att dennas förberedelser redovisas i särskild plan, delser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstings- skall kommunen eller landstingskommunen efter länsstyrelsens för- kommunen efter länsstyrelsens för-
ordnande upprätta och anta sådan ordnande upprätta och anta sådan
plan. Vid planläggningen skall kom- plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen munen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. När samråda med länsstyrelsen. Om
planen har antagits, skall den insän- samordning av planläggningen
das till länsstyrelsen. med den kommunala civilförsvars-
planläggningen finns föreskrifter i
10 b § tredje stycket civilförsvarsla-
gen (1960:74). När planen har anta-
gits, skall den insändas till länssty-
relsen.
Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala och landstings-
kommunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållanden.
Om länsstyrelsen har förordnat om revision av plan, gäller föreskrifterna i
första stycket.
? Senaste lydelse 1981: 166.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
148 Inom varje län åligger det länsstyrelsen att följa tillämpningen av denna lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse att såväl förberedelsearbetet som
själva verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt samt samordnas
med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.
Under beredskupstillstånd äger länsstyrelsen, om det anses oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommun och landstingskommun förskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning.
När materiel eller personal som är avsedd för kommuns tekniska verksumhet oundgängligen behövs i civilförsvarets räddningsarbete, äger civilförsvarschefen under beredskapstillstånd meddela föreskrifter om inriktningen av kommur-
nens nämnda verksamhet. Detta gäller dock ej i den mån länsstyrel-
sen enligt andra stycket meddelat föreskrift om samma verksamhet.
16 8
Har kommun efter förordnande Har kommun efter förordnande
av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat
särskild plan, har kommunen rätt särskild plan, har kommunen rätt
ull statsbidrag med 90 procent eller till ersättning av statsmedel. om den större del av planläggnings- inte annat följer av tredje stycket. kostnadens belopp som regeringen medger. Planläggningskostnaden skall beräknas efter grunder som regeringen fastställer. Om kommunen gör framställning därom till länsstyrelsen inom två månader från den dag då kommunen fick del av förordnandet om planläggning, Skall statsbidraget dock beräknas efter de redovisade planläggnings-
kostnaderna, i den mån dessa kan anses skäliga. Kommun har ej rätt
till statsbidrag för revision av be-
redskapsplan. Vad i första stycket sägs om Till tandstingskommun som har kommun tillämpas också i fråga om upprättat särskild plan enligt 7§
landstingskommun. lämnas ersättning av statsmedel
med 90 procent av planläggnings-
kostnaden eller den större del som
regeringen medger. Planläggnings-
kostnaden skall beräknas efter
> Senaste lydelse 1981: 166.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
grunder som regeringen fastställer. Efter framställning till länsstyrelsen inom två månader från den dug då landstingskommunen fick del av
förordnandet om planläggning beräknas dock ersätimingen efter de
redovisade — planläggningskostna-
derna, i den mån kostnaderna kan
anses skäliga. För revision av planen lämnas ingen ersättning.
Vad som sägs i andra stycket om landstingskommun tillämpas också
på sådana kommuner, som inte till-
hör någon landstingskommun, i fråga om planläggningskostnader för hälso- och sjukvården samt an-
nan verksamhet som normalt om-
besörjs av landstingskommunen.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 16§, den 1 januari 1985, och i övrigt den I januari 1987.
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-06-28
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carls-
son, Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström,
Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Thunborg
Lagrådsremiss om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74), m.m.
1¶Inledning
Enligt beslut av riksdagen skall kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksam-
heten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med att en hemskyddsor-
ganisation införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr 374). Riksdagen har vid riksmötet 1982/83 beslutat att övergången till kommunal ledning och plan-
läggning i huvudsak skal! genomföras under perioden 1984/85 — 1986/87. Övergången skall påbörjas samtidigt i alla län. Vid övergången skall kraven på beredskap beaktas (prop, 1982/83: 100 bil. 6, FöU 9, rskr 271).
Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet en kommitté! (Fö 1982:04)
med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av
1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna.
Kommittén har bl.a. lett en provplanläggning i 22 kommuner i Malmöhus
och Kopparbergs län. I betänkandet (Fö 1983: 10) Kommunerna och civil-
försvaret — Jedning och planläggning på lokal nivå — har kommittén
redovisat förslag om fördelningen av ansvaret mellan länsstyrelserna och kommunerna för olika planer m.m., om hur ledningen av den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över kommungränser bör organiseras, om innehället i och utformningen av de olika planerna för civilförsvars-
I F.d. landshövdingen Harald Pettersson, ordförande, f.d. riksdagsledamoten Bertil Dahlén, landstingsrådet Göran Hammarsjö, fastighetschefen Sture Holmqvist, borgarrådet Sture Palmgren, f.d. riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz och f.d. riksdagsledamoten Gudrun Sundström.
verksamheten, om erforderliga författningsbestämmelser för genomförande av riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna samt om regler som bör gälla för ersättning till kommunerna för deras civilförsvars-
verksamhet i fred. En av kommittén upprättad fristående sammanfattning (SOU 1983: 68) av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga I.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 2.
11982 års totalförsvarsbeslut angavs också att nuvarande principer för
att fastställa verkskyddsplikt bör ändras. Företags och verksamheters
betydelse i krig och deras risksituation skall därvid få eu avgörande inflytande. De enskilda verkskydden skall bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. företag. En strävan skall vara att få till
stånd ett bättre samutnyttjande av personal och materiel för företagens räddningstjänst i krig och fred.
På uppdrag av regeringen har civilförsvarsstyrelsen efter samråd med
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska brandförsvarsföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges verkskyddsförbund redovisat förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och förslag till principer för verkskyddens organisation, utrustning och utbildning. Civilförsvarsstyrelsens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Regeringen uppdrog i februari 1975 åt numera kammarrättsrådet Lennart Nordbeck att utreda frågan om rätt för militär myndighet att för särskilda fall meddela civila myndigheter föreskrift om fullgörande av dem åvilande uppgifter, s.k. militär direktivrätt. I oktober 1983 överlämnade utredaren en promemoria (Ds Fö 1983: 7) Om militär direktivrätt. I promemorian föreslås bl.a. att bestämmelsen om militär direktivrätt i 9 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall upphävas. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras ytt-
randen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.
2¶Allmän motivering
2.1 Allmänt
Grundläggande bestämmelser om civilförsvaret finns i civilförsvarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (1960:377). Kommunernas med-
verkan i de delar av totalförsvaret som inte hör till civilförsvaret regleras i lagen (1964:63) om kommunal beredskap och kommunala beredskapskungörelsen (1964: 722). Gällande rätt i dessa frågor har närmare beskrivits i
Prop. 1984/85: 49 a ta
kommitténs betänkande bl.a. i kapitel 2 och de inledande avsnitten av kapitel 3, 4 och 6.
Jag vill här mycket översiktligt redogöra för de grundläggande bestämmelser som styr civilförsvarsverksamheten.
Civilförsvarets uppgift är enligt civilförsvarslagen att i de hänseenden som regeringen bestämmer utöva sådan verksamhet för rikets försvar som avser att skydda och rädda liv vid anfall mot landet och som inte ligger på försvarsmakten (1 §). I 13 civilförsvarskungörelsen bestäms uppgifterna närmare. Här föreskrivs att civilförsvaret har till uppgift art planlägga och verkställa erforderliga åtgärder för att skydda civilbefolkningen samt anläggningar, byggnader och annan egendom mot fientliga anfall, arr: planlägga och utföra bevakning av anläggningar, byggnader och annan egendom till skydd mot spioneri och sabotage, arr ingripa mot sådan brand eller skada som förorsakas av fientlig verksamhet och i övrigt begränsa eller
lindra följderna av sådan verksamhet, art under krig och, i den mån regeringen förordnar om det, vid krigsfara ingripa också mot annan brand
eller skada än sådan som förorsakas av fientlig verksamhet, art i den mån regeringen förordnar särskilt om det omhänderta flyktingar samt att biträda andra samhällsorgan vid fullgörandet av uppgifter som ankommer på
dem till följd av fientlig verksamhet.
Civilförsvarets verksamhet har som framgår en civil, humanitär inriktning. Dess främsta uppgift kan sammanfattningsvis sägas vara att skydda liv och egendom och att för civilbefolkningen och hemorten lindra följderna av krigshandlingar. I överenstämmelse med den humanitära inriktningen av civilförsvarets uppgifter är organisationen för civilförsvarsverksamheten av helt civil karaktär.
13-1088 civilförsvarslagen meddelas de grundläggande bestämmelserna
för civilförsvarsorganisationens utformning. Här föreskrivs att ledningen av civilförsvaret utövas under regeringen av civilförsvarsstyrelsen (3 §). Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av civilförsvaret (48). För det lokala civilförsvaret är riket indelat i civilförsvarsområden. Regeringen
förordnar om denna indelning. Inom civilförsvarsområdet utgör varje kom-
mun ett civilförsvarsdistrikt om inte särskilda skäl föreligger för annan
indelning (5 §). Inom ett civilförsvarsområde utövas ledningen under civilförsvarsberedskap av en civilförsvarschef och inom ett civilförsvarsdistrikt av en distriktschef (68). Civilförsvaret skall anordnas dels som
allmänt civilförsvar, dels som verkskydd för särskilda anläggningar och
byggnader (7 §). Grunddragen av civilförsvaret inom varje civilförsvarsområde skall
anges i en organisationsplan. Planen upprättas och antas av länsstyrelsen (108). Av planen skall framgå omfattningen och beskaffenheten av civilförsvaret inom området, bl.a. vilka verksamhetsgrenar som skall vara företrädda, antal och sammansättning av civilförsvarsenheterna, utrustning och materiel, områden och orter som planlagts för utrymning och inkvarte-
ring, antal och storlek av ledningscentraler och andra skyddade uppehålls-
platser för det allmänna civilförsvaret m.m. (223 civilförsvarskungörel-
sen).
De åtgärder som civilförsvaret har att företa för att fullfölja sin uppgift brukar indelas i förebyggande och skadeavhjälpande åtgärder. Till de
förebyggande åtgärderna täknas framför allt utrymning med därtill höran-
de inkvarteringsverksamhet samt anordnandet av skyddsrum. Bestämmelser om skyddsrumsbyggandet finns i 22-33 §§ civilförsvarslagen. Skyddsrum byggs i de orter, skyddsrumsorter, som bestäms av regeringen. Skyddsrumsbyggandet betalas med statliga medel och styrs av de skyddsrumsplaner som upprättas av kommunerna.
Den skadeavhjälpande verksamheten omfattar främst räddningsarbete
av olika stag för att komma nödställda till hjälp, exempelvis omhändertagande av skadade och sjuka och räddning av dem som blivit innestängda vid byggnadsras. Vidare ingår i den skadeavhjälpande verksamheten
brandbekämpning, röjning av samfärdsleder och byggnader. desarmering
av icke exploderade bomber och dylikt, sanering efter gasbeläggning och åtgärder mot radioaktiv strålning samt åtgärder för att skydda egendom
från förstörelse till följd av brand och annan skadeverkan. Till de ska-
deavhjälpande åtgärderna hör även bistånd åt dem som blivit hemlösa till följd av krigshandlingar och omhändertagande av döda. För olika slag av civilförsvarets verksamhet skall enligt 18 civilförsvars-
lagen finnas särskilda tjänstegrenar. 138 civilförsvarskungörelsen anges närmare de olika tjänstegrenarna och civilförsvarsuppgifternas fördelning mellan dem. Tjänstegrenarna utgörs av ledningstjänst, räddningstjänst, brandtjänst, sjuk vårdstjänst och skyddstjänst. I varje civilförsvarsområde
skall de tjänstegrenar organiseras som bör vara företrädda med hänsyn till områdets belägenhet och beskaffenhet.
Civilförsvaret är i princip en statlig angelägenhet. När civilförsvarsupp-
gifterna skall fullgöras är emellertid såväl de enskilda medborgarnas som
kommunernas medverkan nödvändig. Ramen för de enskildas och kommunernas skyldigheter härvidlag anges i civilförsvarslagen.
Bland de skyldigheter som lagts på den enskilde märks främst civilförsvarsplikten, som tillgodoser civilförsvarets behov av personal. Enligt 1158 civilförsvarslagen är varje i riket boende svensk medborgare, såväl man som kvinna, skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret som
kroppskrafter och hälsotillstånd medger. Civilförsvarsplikten börjar det är
när vederbörande fyller 16 år och upphör vid utgången av det år när vederbörande fyller 65 år. Civilförsvarsplikten skall under civilförsvars-
beredskap fullgöras i den omfattning som krävs med hänsyn till pågående
eller befarad fientlig verksamhet samt till behovet av utbildning och övning
i civilförsvarstjänst.
Civilförsvarslagen innehåller också bestämmelser om särskilda civilförsvarsåtgärder i krig eller vid krigsfara. Med stöd av dessa bestämmelser 3 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 49
kan meddelas långtgående skyldigheter för enskilda oberoende av civilförsvarsplikt. Skyldigheterna kan avse utrymning och inkvartering (34-36 §§),
bortflyttnings- och inflyttningsförbud (37 och 38353) samt allmänna påbud (398). I fråga om de allmänna påbuden kan nämnas alarmering och mörk-
läggning.
I 40-42, 44 och 45 §§ civilförsvarslagen finns ytterligare regler om kommunernas skyldigheter i fråga om civilförsvaret. Enligt 40 § har kommunen en allmän skyldighet att genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen
och civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som
har samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden.
Bland särskilda skyldigheter, som vilar på kommunen i fråga om civilförsvaret, kan nämnas uppgifterna att inrätta och utrusta ledningscentraler
m.m., vidta reservanordningar för vattenförsörjningen, tillhandahålla lokaler för civilförsvaret och att under civilförsvarsberedskap och vid utbildning och övning ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom till
det allmänna civilförsvarets förfogande. Kommunen skall vidare vid mörkläggning se till att det finns vägledande belysning på de trafikleder och
allmänna platser, där kommunen svarar för gatu- och vägbelysningen. Kommunernas uppgifter i fråga om civilförsvaret skall handhas av en civilförsvarsnämnd, som kan vara antingen ett för ändamålet särskilt bildat organ eller ett annat kommunalt organ. I viss utsträckning är kommunen
berättigad till statsbidrag för de kostnader som den fått vidkännas för att
den fuligör civilförsvarsuppgifter enligt lagen.
1 47-67 §§ finns bestämmelser som reglerar fastighetsägarnas skyldigheter i fråga om civilförsvarsverksamheten, verkskyddet och skyddsrumsbyggandet.
För att trygga civilförsvarets tillgång till byggnader, utrymmen, materiel och andra förnödenheter föreligger förfoganderätt för civilförsvarets myndigheter. Den närmare regleringen av förfoganderätten finns i 68, 69, 73
2.2 Behov av lagändringar
Vad som nu bör författningsregleras för att kunna genomföra det tidigare nämnda riksdagsbeslutet kan enligt min mening sammanfattningsvis anges
till tre huvudfrågor, nämligen kommunernas skyldighet att planlägga, ledningsansvaret samt rätten till ersättning för kostnader.
Enligt 1982 års försvarsbeslut är staten fortfarande huvudman för civil-
försvaret även när kommunerna övertar ledningen och planläggningsansvaret. Detta medför att det är nödvändigt att staten genom föreskrifter styr verksamheten. Eftersom verksamheten och förberedelserna för denna sker för krigstida förhållanden är det nödvändigt, bl.a. med hänsyn till att
försvarsansträngningarna måste samordnas och föras med en enhetlig in-
riktning, att statsmakterna reglerar kommunernas verksamhet.
Enligt 8 kap. 5§ regeringsformen skall grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer bestämmas i lag. I lag skall också föreskrifter meddelas om kommunernas befogenheter i övrigt och om
deras åligganden. Detta innebär enligt förarbetena i prop. 1973:90 med
förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. att i princip varje föreskrift varigenom kommunen bemyndigas eller åläggs att fullgöra vissa
uppgifter skall beslutas som lag. Såvitt gäller kommunernas förpliktelser
föreligger här en parallell med bestämmelsen i 8 kap. 3§ regeringsformen om att föreskrifter som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden måste medde-
las genom lag. Regeringen kan emellertid stödja en normgivningsbefogenhet när det gäller kommunernas organisation och arbetsformer direkt på regeringsformens regler om regeringens restkompetens.
De nya kommunala uppgifterna kan författningsregleras på flera olika
sätt. Som kommittén har framhållit kan flera pågående utredningar påver-
ka författningsregleringen. Om man väljer att reglera dessa nya uppgifter i
civilförsvarslagen, kan förhållandet till lagen om kommunal beredskap vålla vissa problem. En annan lösning kan vara att inarbeta nämnda lag i
civilförsvarslagen. Detta torde dock göra civilforsvarslagen otymplig och oöverskådlig. Dessutom regleras i lagen om kommunal beredskap förhållanden som inte är civilförsvarsverksamhet. Det får därför anses vara
lämpligare att behålla lagen om kommunal beredskap och ifrån denna lag
föra över regleringen av verksamhet som kan betraktas som civilförsvarsverksamhet till civilförsvarslagen. Lagen om kommunal beredskap skulle
därvid endast innehålla föreskrifter om kommunens uppgifter i fråga om
övrig totalförsvarsverksamhet.
Förhållandet mellan föreskrifterna i brandlagen (1974:80) och civilförsvarslagen kan vålla vissa problem. Brandlagen gäller även i krig och den verksamhet som regleras i lagen skall fortgå i krig. Samtidigt har kommunerna skyldighet enligt civilförsvarslagen att ställa brandförsvaret och dess resurser till civilförsvarsorganisationens förfogande. Räddningstjänstkommittén har slutfört sitt arbete. I samband med att räddningstjänstkommitténs förslag (SOU 1983: 77) Effektiv räddningstjänst behandlas i regeringskansliet får nyss anförda problem klarläggas.
Eftersom kommunerna får allt större uppgifter i fråga om verksamhet i
krig, kan det ifrågasättas om inte föreskrifter om sådan verksamhet i viss
mån borde regleras i kommunallagstiftningen.
Oavsett vilken lagteknisk lösning som skulle kunna väljas för att reglera
kommunernas nya uppgifter, måste de nuvarande bestämmelserna i civilförsvarslagen om civilförsvarsverksamheten ändras. Kommittén har lämnat förslag till ändringar i civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. Lagförslagen har i stort sett godtagits av remissinstanserna. Det förefaller vara det mest lämpliga att de nya kommunala uppgifterna regleras i civilförsvarslagen med vissa följdändringar i lagen om kommunal
beredskap. Förslag till sådana lagändringar har utarbetats. I de följande avsnitten och I specialmotiveringen kommer dessa närmare att kommente-
ras.
Eftersom flera pågående utredningar kan komma att beröra denna lag-
stiftning fär dessa förslag ses som en lösning under en övergångsperiod.
Förutom den nämnda utredningen om räddningstjänst kan nämnas utred-
ningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig. Vidare har utredningen om samordning av den centrala ledningen för räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten överlämnat betän-
kandet (Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket. Det kan också nämnas att betänkandet (Ds C 1983:15) Kommunalförbund innehåller förslag till ett förenklat sätt att samverka över kommungränserna, vilket kan få betydelse för ett
samordningssystem för civilförsvarsverksamhet som berör flera kom-
muner. Vidare bör också nämnas det uppdrag som regeringen lämnat försvarets rationaliseringsinstitut att se över ledningen av det civila totalförsvaret.
Sammanfattningsvis skall därför framhållas att det inom kort blir nödvändigt med en genomgripande översyn av de författningar som berörs av
förslagen och jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur
en sådan översyn skall genomföras. Av den anledningen har i författningsförslagen inte gjorts någon språklig överarbetning, utan endast så små ingrepp som möjligt i nu gällande författningar. Det är viktigt att kommu-
nerna kan komma i gång och planera för övertagandet av ledningen av
civilförsvarsverksamheten och att ersättning utgår för detta. Lagförslaget
öppnar också en möjlighet för kommunerna att ta över verksamheten när
så erfordras samtidigt som det gamla systemet övergångsvis lever kvar, vilket är nödvändigt från beredskapssynpunkt.
2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamheten
2.3.1¶Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhet
—
Mitt förslag: Begreppet civilförsvar ges i civilförsvarslagen en defini-
tion som närmare knyter an till definitionerna i tilläggsprotokoll I den 10
juni 1977 till Genevekonventionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd
för offren i internationella väpnade konflikter. Civilförsvarets särskilda
tjänstegrenar samt skillnaderna mellan regionalt och lokalt civilförsvar avskaffas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se betänkandet sid. 73-75)
Remissinstanserna: De flesta godtar utredningens förslag (se bil. 2 avsnitt
2.1) |
Skäl för mitt förslag: För att kunna behandla frågorna om såväl ansvarsför-
delning som samordning av olika slag av civilförsvarsverksamhet mellan
bl.a. statliga myndigheter, kommuner och landstingskommuner krävs en definition av begreppet civilförsvar samt att civilförsvarsverksamhetens
innehåll bestäms och avgränsas i förhållande till andra totalförsvarsfunk-
tioner. När omfattningen av civilförsvarsverksamheten är klarlagd och
definierad på ett tillfredsställande sätt kan ansvaret för verksamhetens
olika delar fördelas mellan statliga myndigheter, kommuner. landstings-
kommuner m.fl.
1 de författningar som nu reglerar denna verksamhet används begreppet
civilförsvar ibland som ett funktionsbegrepp och ibland som ett organisato-
riskt begrepp. I 1982 års totalförsvarsbeslut (prop. 1981/82:102, bil. 2 sid.
248 f.) anförde föredragande statsrådet bl.a. att begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfat-
tas all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Bestämmelserna i tilläggsprotokoll I den 10 juni 1977 till Genevekonventionerna
den 10 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade
konflikter utgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god grund för att samordnat och anpassat till situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsrtesurser.
Enligt kommittén bör i lagstiftningen anges när fråga är om civilförsvarsverksamhet och när själva organisationen avses. Vidare bör enligt kommittén med utgångspunkt i nämnda tilläggsprotokoll en precisering göras i lagen av vad som avses med civilförsvarsverksamhet. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Jag godtar mot bakgrund av vad som nu sagts kommitténs förslag i denna del. Jag har dock valt en formulering som närmare än kommitténs förslag knyter an till tilläggsprotokollet.
I 18 civilförsvarslagen föreskrivs att för olika slag av civilförsvarsverk-
samhet skall finnas särskilda tjänstegrenar. Bestämmelser om detta har tagits in i 3-5 §§ civilförsvarskungörelsen. I en del hänseenden stämmer inte dessa bestämmelser överens med nuvarande planering och terminologi. Inom ramen för försvarets planerings- och ekonomisystem beskrivs nämligen civilförsvarets omfattning och i fred bedriven produktionsverksamhet i program- och produktionstermer för huvudprogrammet Civilförsvar. Mot bakgrund av det anförda anser jag att uppdelningen av verksamheten i tjänstegrenar är föråldrad och inte relevant. Jag förordar därför att den avskaffas.
1 78 civilförsvarslagen finns f.n. föreskrifter om allmänt civilförsvar lokalt och regionalt samt om verkskydd. Vid studier som har genomförts av civilförsvarsstyrelsen har framkommit att någon uppdelning i lokalt och
regionalt civilförsvar inte behöver göras. Vidare behöver i lagen inte göras
någon åtskillnad mellan allmänt civilförsvar och verkskydd. Kommittén
har lämnat förslag till lagändringar i dessa hänseenden. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Jag godtar kommitténs förslag. I specialmotiveringen kommer jag att närmare kommentera lagförslaget i denna del.
2.3.2 Ledningen på lokal nivå
Mitt förslag: I varje kommun skall den ledning av civilförsvarsverksam-
heten som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap ut-
övas av kommunstyrelsen. Vidare skall det i kommunen finnas en civilförsvarschef med en ctvilförsvarsstab som under kommunstyrelsen skall ha ansvaret för den direkta ledningen.
Kommitténs förstag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se betänkandet s. 94-98).
Remissinstanserna: De flesta godtar utredningens förslag (se bil. 2 avsnitt 2.2).
Skäl för mitt förslag: Som angavs i 1982 års totalförsvarsbeslut är det
väsentligt att totalförsvarets olika delar på alla ledningsnivåer kan samverka och understödja varandra. Kommunernas betydelse i fråga om samord-
ningen av totalförsvarsverksamheten på lokal nivå kommer att öka när
kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamhe-
ten.
Kommittén har mot bakgrund av den genomförda provplanläggningen
föreslagit att kommunstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för all på
kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet, således även för led-
ningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig. Härigenom uppstår enligt kommittén de bästa förutsättningarna för samordning och ledning av verksamheten samt för snabba beslut av stor vikt och omfattning. Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget. Jag delar kommitténs uppfattning i denna del. Enligt min mening
motsvarar en sådan lösning bäst de uttalanden som gjordes i 1982 års
proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102).
Med utgångspunkt i att kommunstyrelsen bör ha det övergripande an-
svaret för all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet har
kommittén i betänkandet redovisat ett exempel på en kommuns krigsor-
ganisation. I exemplet är Kommunstyrelsen tillika bl.a. brandstyrelse och civilförsvarsnämnd. Kommittén framhåller därvid att, om kommunstyrel-
sen också skall överta andra fredstida nämnders uppgifter, detta bör be-
stämmas mot bakgrund av den krigstida verksamheten inom resp. nämnds verksamhetsområde. Enligt min mening bör vad kommittén frambållit i
denna del kunna läggas till grund för en kommuns planläggning av den
övergripande ledningen av verksamheten under beredskap och i krig. Kommunerna bör dock ha en viss frihet att själva utforma sin krigsorgani-
sation inom ramen för vad jag nu har anfört. När det gäller kommitténs
förslag att med hänsyn till de speciella förhållanden som råder i den
kommunala organisationen 1 Stockholms kommun kommunstyrelsen där
bör kunna uppdra åt en särskild delegation att leda totalförsvarsverksam-
heten inom kommunen anser jag att den frågan får tas upp till prövning i samband med ställningstagandena till de förslag som lämnas av den nämnda utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig.
Enligt kommittén bör det under kommunstyrelsen finnas en civilför-
svarsstab vars chef utövar den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunen. Kommittén föreslår därvid att civilförsvarsstyrelsen i samarbete med kommunen och länsstyrelsen skall bestämma sammansättningen av civilförsvarsstaben. Vidare bör all personal tas ut av
länsstyrelsen med stöd av civilförsvarsplikten. Kommunen bör därvid ha
ett avgörande inflytande på valet av personal. Remissinstanserna har inte
haft något att invända mot kommitténs lösning av ledningsfrågan. Även jag
anser att kommitténs förslag i denna del är väl avvägt. Jag förordar emellertid att chefen för civilförsvarsstaben benämns civilförsvarschef. I likhet med vad kommittén anfört om att civilförsvarsstaben med chef är en enhet
i civilförsvarets krigsorganisation vill jag här framhålla att denna enhet är en statlig resurs som ställs till kommunens förfogande.
] fråga om förhållandet mellan kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben bör det enligt min mening vara detsamma som mellan kommunstyrelsen och övriga ”stabsorgan” inom kommunen, t.ex. kommunkansliet eller tekniska kontoret. Kommunstyrelsen bör således ansvara för ledningen av den civilförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen under bered-
skap och i krig, i förekommande fall dock inom ramen för av länsstyrelsen
meddelade beslut om inriktning m.m., och fatta de övergripande besluten.
Nu nämnda beslut kan exempelvis avse — befolkningsförflyttningar (utrymning, inkvartering och omflyttning samt
flyktingmottagning m.m.),
= utbyggnad och utnyttjande av skyddstillgångarna inom kommunen
(skyddsrum, skyddade utrymmen och skyddsmasker), — prioritering av räddning i allvarliga bristsituationer samt — samordning och samverkan dels mellan kommunens olika organ, dels
med andra lokala myndigheter inom totalförsvaret.
Civilförsvarschefen bör under kommunstyrelsen utöva den direkta led-
ningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunen. Detta bör innebära
att denne självständigt skall vidta de åtgärder som behövs för exempelvis — varning, - — räddning av liv och egendom, inbegripet viss första hjälp åt skadade,
och brandsläckning samt
— genomförande av kommunstyrelsens beslut i fråga om befotkningsför-
flyttningar, utnyttjande av skyddstillgångarna osv.
Vidare bör civilförsvarschefen bl.a. — utöva den ledning i övrigt som kommunstyrelsen bestämmer, — bereda ärenden för kommunstyrelsens beslut angående civilförsvars-
verksamheten, —- samverka med lokala civila myndigheter och militära chefer samt orga-
nisationer och företag som berörs av civilförsvarsverksamheten inom
kommunen samt — samverka med övriga krigsorganiserade förvaltningar (kontor osv.)
inom kommunen.
Vad som nu har anförts om ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunerna bör regleras 1 civilförsvarslagen. Närmare kommentarer till lagförslaget i denna del finns i specialmotiveringen.
2.3.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner
Mitt förslag: Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna
civilförsvarsverksamheten mellan sig. Om det behövs för att nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna, skall länsstyrelsen under civilförsvarsberedskap själv kunna ta över ledningen av eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör
flera kommuner. Länsstyrelsen ges också befogenhet att under civil-
försvarsberedskap fördela om civilförsvarsresurserna mellan kommu-
nerna.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att kommunerna för samordning-
en av civilförsvarsverksamheten skall bilda särskilda civilförsvarsregioner. Inom en sådan region bör ledningen av civilförsvarsverksamheten utövas av en särskild regionledning som består av förtroendevalda från kommunerna i regionen och en beredningsgrupp (se betänkandet s. 102-105 och 110-113).
Remissinstanserna: Det flesta godtar kommitténs förslag om bildandet av civilförsvarsregioner. Flera remissinstanser har däremot invändningar mot kommitténs förslag till ledningsansvar. Några remissinstanser avstyrker helt den föreslagna lösningen. Flera remissinstanser föreslår andra lösningar av ledningsansvaret (se bil. 2 avsnitt 2.3).
Skäl för mitt förslag: F.n. är riket indelat i civilförsvarsområden. Till grund
för indelningen har legat främst operativa motiv. Sålunda har behovet av
samordning av civilförsvarsverksamheten med annan totalförsvarsverksamhet inom ett större område än den enskilda kommunens tillmätts stor
vikt liksom behovet av att snabbt mellan kommunerna inom civilförsvarsområdet kunna omgruppera och samordna civilförsvarsresurser för rädd-
ning i första hand. Det kan vidare framhållas att behovet av att samordna
och leda civilförsvarsverksamhet inom ett större område än den enskilda kommunens naturligtvis varierar mellan olika delar av landet och med lägets krav. Det kan vara beroende av bl.a. civilförsvarsverksamhetens art
(räddning, utrymning, inkvartering osv.), de enskilda kommunernas geografiska läge (bl.a. hotbilden), struktur och tillgång på resurser för civil-
försvarsverksamhet samt behovet av samverkan med andra lokala totalförsvarsmyndigheter, t.ex. chef för polisdistrikt, företrädare för sjuk vårds-
huvudmannen och lokala militära chefer. Jag vill i detta sammanhang erinra om regeringens skrivelse 1982/83: 22
om huvudmannaskapet för räddningstjänsten i fred. I skrivelsen anför
föredragande statsrådet bl.a. att han i fråga om regionindelningen för
räddningstjänsten i fred kan ansluta sig till räddningstjänstkommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning att en ökad samverkan mellan kom-
munerna bör ske inom lämpliga regioner. Regionerna bör få bildas på frivillig väg. Den närmare utformningen av kommunernas samverkan mås-
te enligt föredragandens mening grundas på de lokala behoven och förutsättningarna. Föredraganden delar Svenska kommunförbundets uppfatt-
ning att en samarbetsform som ovanifrån trycks på kommunerna kan
komma att snarare försvåra än stimulera samarbetet. Föredraganden tar fasta på förbundets erbjudande att genom förbundets länsavdelningar ta initiativ till överläggningar mellan kommunerna i syfte att få till stånd ett vidgat samarbete inom lämpliga regioner. Detta arbete bör komma i gång så snabbt som möjligt. Överläggningarna bör ske i samarbete med länsstyrelserna och berörda statliga centrala myndigheter. Föredraganden delar sålunda helt kommunförbundets mening att en frivillig samverkan bör prövas innan några beslut om en obligatorisk indelning i samarbetsregioner fattas. Formerna för samarbetet bör bestämmas av de berörda kommunerna. Föredraganden tillägger att den samverkan i räddningstjänstregioner
som nu kan beräknas växa fram inte bör hindra samarbete utanför regionen
i enskilda frågor. Detta kan gälla andra kommuner eller regioner men också samarbete över riksgränserna.
Svenska kommunförbundet har genom en cirkulärskrivelse till samtliga kommuner bl.a. orienterat om nämnda regeringsskrivelse. Kommunförbundet anser att det är angeläget att kommunerna snarast söker genomföra räddningstjänstkommitténs intentioner i fråga om regionindelningen. Kommunförbundet framhåller därvid att det är av stor vikt att en regionindelning är klar i hela landet före den 1 juli 1984.
Kommittén föreslår att den nuvarande indelningen i civilförsvarsområ-
den upphör. Enligt kommittén bör fastställas en ny indelning i områden
vilka benämns civilförsvarsregioner. Enligt kommittén bör behovet av att samordna civilförsvarsverksamhet med annan totalförsvarsverksamhet inom ett större område än den enskilda kommunens tillmätas stor vikt liksom behovet av att snabbt kunna omgruppera civilförsvarsresurser mellan kommunerna inom området. Remissinstanserna ställer sig positiva till en sådan lösning.
Jag har emellertid valt en annan lösning än kommittén. Som nyss angavs har regeringen i fråga om regionindelningen för räddningstjänsten betonat vikten av frivillighet. Jag kan inte finna att man bör lägga något annat betraktelsesätt på indelningen i civilförsvarsregioner. Jag anser därför att
det räcker med att i civilförsvarslagen ta in en föreskrift som anger att kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvars-
verksamheten mellan sig. Om denna samordning bör ta formen av särskil-
da civilförsvarsregioner får framtiden utvisa. Jag vill dock framhålla den nära kopplingen mellan den fredstida räddningstjänsten och civilförsvars-
verksamheten.
Kommitténs förslag om civilförsvarsregioner motiverades framför allt av behoven av att snabbt kunna omgruppera civilförsvarsresurser mellan kommunerna och att samordna civilförsvarsverksamheten inom större
områden än en kommuns område. Dessa behov kan man enligt min mening tillgodose genom en föreskrift om att länsstyrelsens ledningsansvar under
civilförsvarsberedskap bör innefatta dels en rätt att fördela om civilför-
svarsresurser mellan kommunerna, dels en befogenhet att ta över ledningen eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner. Jag vill i det här sammanhanget erinra om att utredningen om den
kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig kommer att
ta upp frågor om den kommunala ledningen liksom att försvarets rationaliseringsinstitut har i uppdrag att se över den totala ledningen av totalförsva-
rets civila del. När resultatet av dessa utredningar föreligger kan det finnas
anledning att återkomma till frågan om utformningen av ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner.
2.34 Ledningen på central och regional nivå
Kommittén har tagit upp och redovisat ledningsförhållandena på central
och regional nivå. Kommittén framhåller därvid att civilförsvarsstyrelsens uppgifter och befogenheter i fråga om ledningen av civilförsvarsverksam-
heten under beredskap och i krig inte finns reglerade i nu gällande instruktion för styrelsen. Regeringen har i stället i sina anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar föreskrivit att civilförsvarsstyrelsen under civilförsvarsberedskap skall utöva den
operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten. Kommittén pekar emellertid på att utredningen för samordning av den centrala ledningen för
räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten kommer att över-
väga och lämna förslag om uppgifter öch befogenheter såväl under normal
fredstid som under beredskap och i krig för den centrala förvaltningsmyn-
närmare behandla civilförsvarsstyrelsens framtida uppgifter inom totalförsvaret.
Jag har inte nägot att erinra mot vad kommittén har anfört om den
centrala ledningen. Det finns således inte anledning att föreslå någon
förändring innan ställning har tagits till de förslag som den nyssnämnda
utredningen numera lagt fram.
Kommittén anser vidare att civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter i fråga om ledningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap
och i krig inte behöver ändras. Kommittén pekar emellertid på att civilbe-
fälhavaren enligt regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvaret skall leda alarmeringsverksamheten. Därför anser kommittén att bestämmelser om detta bör tas in i instruktionen (1970: 363) för civilbefälhavare. Flera civilbefälhavare anser att civilbefälhavarnas uppgifter bör läggas fast i civilförsvarslagstiftningen. I och för sig
kan jag ansluta mig till den uppfattningen men jag anser att denna fråga får
behandlas vid den kommande översynen av civilförsvarslagen. T.v. får det
därför ankomma på regeringen att i instruktionen för civilbefälhavare
närmare precisera de ytterligare uppgifter som bör läggas på dem.
I fråga om länsstyrelsens ledningsansvar finner kommittén inte anledning att föreslå någon principiell ändring i nuvarande ordning. Kommittén anser dock att en närmare precisering av länsstyrelsens uppgifter och befogenheter i förhållande till kommunerna är önskvärd.
På lägre regional nivå handhas civilförsvarsuppgifterna av länstyrelserna. Enligt civilförsvarslagen svarar länsstyrelsen för ledningen av civilförsvaret inom länet. Vad detta innebär är närmare angivet i civilförsvarskungörelsen. I denna föreskrivs att det bl.a. åligger länsstyrelsen att leda planläggningen av civilförsvarsverksamheten inom länet samt se till att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter beträffande civilförsvaret. Vid fullgörandet av sina civilförsvarsuppgifter har länsstyrelsen att rätta sig efter de föreskrifter som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Vidare åligger det länsstyrelsen att i civilförsvarsfrågor fortlöpande samarbeta med andra myndigheter inom länet samt med enskilda organisationer i den mån samverkan med dessa organisationer bedöms vara ändamålsenlig. Enligt länsstyrelseinstruktionen (1971: 460) äligger det i fred länsstyrelsen särskilt att ta befattning med bl.a. den civila beredskapen. I samband därmed ankommer det på länsstyrelsen att inom sitt verksamhetsområde övervaka att vad som enligt lag eller annan författning åligger statlig myndighet, kommun, landstingskommun eller enskild
blir behörigen fullgjort.
Enligt förordningen (1975: 1004) med krigsinstruktion för länsstyrelserna
skall länsstyrelsen som högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnäs. Därvid skall länsstyrel-
sen
— verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila
organ som har betydelse för försvarsansträngningarna bedrivs med en
enhetlig inriktning,
— samordna de civila försvarsåtgärderna,
— i samråd med försvarsområdesbefälhavaren verka för att det civila och
det militära försvaret samordnas samt — verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsan-
strängningarna främjas.
Länsstyrelsen skall i försvarsfrågor iaktta föreskrifter som har medde-
lats av centrala myndigheter och civilbefälhavaren. Vidare åligger det
länsstyrelsen särskilt bl.a. att
— leda civilförsvaret inom länet,
— övervaka att den socialvårdande verksamheten upprätthålls och bedrivs
på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till befolkningsförflyttningar och övriga förhållanden samt
— i övrigt vidta åtgärder för den statliga och kommunala förvaltningens
anpassning efter rådande förhållanden.
Enligt lagen (1964: 63) om kommunal beredskap skall länsstyrelsen inom länet följa lagens tillämpning. Länsstyrelsen skall därvid se till att såväl
förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvars-
verksamhet. Under beredskapstillstånd får länsstyrelsen, om det anses oundgängligt för samordning, av försvarsansträngningarna, meddela kom-
muner och landstingskommuner föreskrifter för verksamhetens bedrivan-
de och inriktning.
I likhet med kommittén anser jag att länsstyrelsens ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten bör behållas. Som jag har angett i det föregående avsnittet bör ansvaret utvidgas.
Som kommittén har framhållit bör länsstyrelsens uppgifter och befogen-
heter i förhållande till kommunerna preciseras 1 civilförsvarslagen i enlighet med vad jag har anfört tidigare.
Prop. 1984/85: 49 | 45
2.4¶Civilförsvarsplanläggning
2.4.1 Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna
Mitt förslag: Kommunen skall ansvara för följande fredstida civilför-
svarsplanläggning:
— Plan för kommunens övergripande ledning av verksamheten under
beredskap och i krig
— Plan för kommunal information — Plan för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisa-
tionen
— Skyddsplan, inkl. åtgärdsplaner
— Räddningsplan för kommunen.
Övrig erforderlig civilförsvarsplanläggning för kommun- och länsni-
vån föreslås åvila länsstyrelsen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag utom i
vad avser mobiliseringsplanläggningen. Enligt kommittén bör kommunernå ansvara för mobiliseringsplanläggningen (se betänkandet s. 129-130).
Remissinstanserna: Flertalet godtar kommitténs förslag. Flera motsätter
sig dock lösningen av frågan om mobiliseringsplanläggningen och anser att
denna planläggning bör göras av länsstyrelsen (se bil. 2 avsnitt 3.1).
Skäl för mitt förslag: Ansvaret för civilförsvarsplanläggningen regleras i civilförsvarslagen, civilförsvarskungörelsen och skyddsrumsförordningen. Civilförsvarsplanläggningen i fred för lokal nivå utförs f.n. till den helt övervägande delen av länsstyrelserna. Skyddsrumsplanerna utarbetas
dock sedan år 1979 av kommunerna, vilka tidigare inte hade något ansvar
för civilförsvarsplanläggningen. Verkskyddsplaner utarbetas av de verkskyddspliktiga företagen. Både skyddsrumsplaner och verkskyddsplaner underställs länsstyrelsen för fastställelse, skyddsrumsplanerna dock endast i vissa avseenden.
Omfattningen och innehållet i stort av länsstyrelsens nuvarande plan-
läggning för civilförsvarsverksamheten framgår av en sammanställning i betänkandet s. 118-119.
Av dessa planer kan särskilt nämnas organisationsplanen och mobilise-
ringsplanen. Örganisationsplanen innehåller uppgifter om civilförsvarets
organisation, gruppering, territoriella indelning m.m., kommunens åliggan-
den enligt civilförsvarslagen samt enskildas och företags skyldigheter beträffande skyddsrum resp. verkskydd. Mobiliseringsplanen skall innehålla uppgifter om de åtgärder som skall vidtas vid mobilisering av civilförsvarsorganisationen.
Den kommunala beredskapsplanläggningen regleras i lägen om kommu-
nal beredskap och redovisas i en kommunal beredskapsplan. Den utarbetas av kommunen och innehåller i regel flera delplaner. Exempel på delplaner har redovisats i betänkandet s. 119-120.
Som tidigare nämnts har en provplanläggning genomförts. Kommittén
har utvärderat provplanläggningen och kommit med förslag till ansvarsför-
delning. Inledningsvis framhåller kommittén att planläggningen är endast en del av det system som krävs för att kommunen skall kunna utöva den ledning av civilförsvarsverksamheten och övrig civil totalförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen i krig. Det är angeläget att planläggningen utgör en avvägd del av den beredskap som statsmakterna kräver.
Enligt kommittén bör syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred vara att dels skapa ett beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamhe-
ten i krig, dels ange de åtgärder som bör vidtas när försvarsberedskapen
behöver förstärkas, dels utgöra grund för förberedelser i fredstid, exempel-
vis att bygga skyddsrum och bedriva övningsverksamhet. Enligt kommittén bör planläggningen utformas så att alla tre syftena nås. Kommittén
framhåller dock att beredskapen mot överraskande angrepp kräver att
planläggningen för att snabbt kunna höja beredskapen och krigsorganisera civilförsvarsorganisationen måste ha företräde framför den övriga civilförsvarsplanläggningen.
Kommittén tar också upp vissa principer för regleringen av planläggningen. Enligt kommittén måste förberedelser i form av fredstida planlägg-
ning för totalförsvaret utgå från de föreskrifter som riksdag och regering
beslutat. Regeringen meddelar också särskilda anvisningar för den operativa planläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger till grund för de centrala totalförsvarsmyndigheternas planläggning och utgör dessutom utgångspunkt för de föreskrifter som dessa myndigheter har att meddela för krigsplanläggningen på regional och lokal nivå. Enligt kommitténs mening är det i detta sammanhang viktigt att stryka under att
förberedelserna sker för krigstida förhällanden. Dessa skiljer sig avsevärt från den fredstida miljön. I krigsplanläggningen måste kraven från bedömda krigstida förhållanden vara styrande.
Regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen anger att krigsplanläggningen på alla nivåer skall vara så samordnad att försvaret kan föras med en enhetlig inriktning och de olika försvarsfunktionerna kan stödja varandra. En väsentlig erfarenhet från provplanläggningen är enligt
kommittén just behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer.
Som exempel nämns nödvändigheten av att civilområdes- och länsplaner för utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala
planläggningen och att dessa planer på både lokal och regional nivå är väl
samordnade med totalförsvarets planläggning i övrigt.
För att uppfylla nyss angivna speciella förutsättningar för krigsplanlägg-
ningen och för att specificera kraven på kommunernas planläggning anser
kommittén det vara erforderligt med bindande statliga regler för denna.
De av riksdag och regering fastställda grunderna för planläggningen samt de centrala myndigheternas föreskrifter utgör emeHertid i de flesta fall inte ulträckligt underlag för kommunernas planläggning. Kommittén vill därför
kraftigt framhålla nödvändigheten av det kompletterande planeringsunderlag som länsstyrelsen i samarbete med bl.a. försvarsområdesbefälhavaren och sjukvårdshuvudmannen måste utarbeta och delge kommunen. Förutom en organisationsplan för varje kommun — vilken bl.a. reglerar tilldelningen av civilförsvarsenheter — nämns det underlag som erfordras för
kommunens arbete med övriga planer. För skyddsplaneringen måste enligt kommittén länsstyrelsen även bearbeta underlag från civilbefälhavaren och vidarebefordra detta underlag till kommunerna. Den samverkan mel-
lan länsstyrelsen och kommunen som bör fortgå kontinuerligt under planläggningens gång är av utomordentlig betydelse för ett gott resultat av
planläggningen och för ömsesidigt förtroende i verkställighetsskedet.
Enligt kommitténs mening bör följande principer läggas till grund för bedömning av frågan om fördelning av ansvaret mellan kommunen och
länsstyrelsen för planläggning av civilförsvarsverksamheten. Myndighet
som i fred ansvarar för en verksamhet som kommer att pågå även i krig — om än i väsentligt annorlunda omfattning — bör ha ansvaret för planlägg-
ning och andra beredskapsförberedelser i fred. Motivet härför är bl.a. att planläggningen härigenom kommer att handhas av den personal som är
bäst förtrogen med förutsättningarna för verksamheten. Genom tillämpning av denna princip nås enligt kommittén effektivitet och förankring av totalförsvarsverksamheten i myndigheten. Myndigheter som skall lösa
sina uppgifter under beredskap och i krig med ledning av en plan bör själva
upprätta planen eller ges tillfälle att medverka i planläggningen, om denna ombesörjs av en annan myndighet. Detta förhållande bör bidra till att göra den som skall genomföra den planlagda verksamheten mer motiverad för
sina krigsuppgifter och även förbättra effekten av utbildning och övning
härför. Även planläggning för sådan verksamhet under beredskap och i krig som inte har sin motsvarighet i fred bör enligt kommittén därför så långt som möjligt utföras av den som skall genomföra verksamheten i krig.
Vad kommittén anfört om vissa allmänna principer för civilförsvarsplanläggningen har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag anser att nämnda principer bör läggas till grund för planläggningen.
Mot bakgrund av erfarenheterna från provplanläggningen föreslår kom-
mittén att kommunen bör upprätta sex olika planer. nämligen en lednings-
plan, en informationsplan, en mobiliseringsplan, en skyddsplan, en undsättningsplan samt en personal-och underhållstjänstplan. De flesta remiss-
instanserna godtar kommitténs förslag utom i vad avser ansvaret för mo-
biliseringsplanen. Flera remissinstanser anser att länsstyrelsen bör ha detta ansvar.
Underlaget för stora delar av mobiliseringsplanen utgörs av centralt datorproducerat material som ofta måste förnyas. Genomförandet av den
planlagda mobiliseringen åvilar civilförsvarsbefäl vilka, som tillägg till sina ordinarie uppgifter, utsetts till mobiliseringschefer medan länsstyrelserna har ansvaret för att genomföra mobiliseringsövningar. Revidering av mo-
biliseringsplanen före en sådan övning och uppföljning av det som kan
komma fram under övningen bör lämpligen också göras av länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör därför åtminstone t.v. vara den myndighet som upprättar och ansvarar för mobiliseringsplanen. Kommunerna bör dock medverka i mobiliseringsplanläggningen så till vida att de med underlag som länsstyrelsen lämnar bör vara skyldiga att upprätta en översikt över civilförsvarsorganisationens mobilisering inom kommunen. Denna mobilise-
ringsöversikt kan bilda underlag för samordning med kommunens egen
krigsorganisering och övrig totalförsvarsverksamhet inom kommunen. Översikten bör tas in i ledningsplanen. När ytterligare erfarenheter vunnits kan kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen ändras till en
omfattning som då kan befinnas vara önskvärd och ändamålsenlig.
I övrigt anser jag att kommunen bör upprätta de planer som har föreslagits. Jag förordar dock att undsättningsplanen benämns räddningsplan. Jag kommer senare i min framställning att ange vad planerna bör innehålla.
Kommittén behandlar i detta sammanhang även länsstyrelsens plan-
läggningsansvar. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot
kommitténs förslag i denna del. Även jag godtar vad kommittén har anfört i fråga om länsstyrelsens planläggningsansvar. I civilförsvarslagen behöver enligt min mening endast anges i stora drag att länsstyrelsen upprättar vissa planer. Det får ankomma på regeringen eller myndighet som regce-
ringen utser att närmare precisera innehållet i dessa planer. Jag vill dock
här nämna något om denna planläggning.
För varje kommun bör länsstyrelsen upprätta en organisationsplan. Denna plan är av grundläggande betydelse. Syftet med organisationsplanen är att redovisa förutsättningarna för kommunernas civilförsvarsplanläggning och de åligganden beträffande civilförsvarsverksamheten som åvilar kommunen m.fl. enligt civilförsvarsförfattningarna. Förutom
uppgifter om en preciserad civilförsvarsorganisation, bl.a. innefattande hemskyddsorganisationen, skall denna plan också innehålla uppgifter om
utgångsgruppering för civilförsvarsorganisationen, anläggningar för civil-
försvarsorganisationen — t.ex. ledningscentral och fasta observationsplatser — samt materiel och annan egendom som enligt civilförsvarsförfattningarna skall tillhandahållas av kommunen.
Vidare bör länsstyrelsen upprätta dels särskilda planer för civilförsvarsverksamhet som behöver samordnas mellan fiera kommuner, dels länsplaner främst för områdena utrymning och inkvartering, flyktingmottag-
ning, byggnadstjänst. fördelning av skyddsmasker och räddning. Länssty-
relsen bör också upprätta vissa andra, mera speciella länsplaner såsom sambandsplan, signalskyddsplan, alarmeringsplan, beredskapslarmplan och skyddsplan ABC samt planer för snabbutrymning. Länsstyrelsen bör
vidare behålla ansvaret för att godkänna och kontrollera verkskyddspla-
nerna. Genom att ålägga kommunerna ett planläggningsansvar skapas
förutsättningar för att på sikt åstadkomma en något mer resurssnål organisation på länsnivån.
2.4.2 Det huvudsakliga innehållet i kommunernas civilförsvarsplaner
Kommittén har mot bakgrund av erfarenheterna från provplanläggningen redovisat och i detalj föreslagit vad kommunernas civilförsvarsplaner bör innehålla. Remissinstanserna har i stort sett inte haft något att invända
mot vad kommittén har anfört. Även jag ställer mig i huvudsak bakom kommitténs förslag i denna del. Jag vill dock peka på följande.
Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall en hög beredskap mot överraskande angrepp säkerställas. Det primära syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred är att skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen
av civilförsvarsverksamheten i krig. För att åstadkomma detta måste de fredstida förberedelserna bl.a. omfatta en organisations- och resursplanläggning. Därutöver måste nödvändiga basfakta, främst beträffande befolkningsläge och skyddsmöjligheter, dokumenteras. På så vis anger de
olika planerna ramar och villkor för att beslut skall kunna fattas och genomföras under beredskap och t krig. Ett tillfredställande beslutsunder-
lag för starten av verksamheten är dock det primära. Eftersom möjligheter-
na att förutse utvecklingen av tänkbara lägen är mycket begränsade bör
planläggningen inte drivas så långt att den låser verksamheten till olika
beredskaps- och krigssituationer i detaljer och fasta mönster. I ett verkstäl-
lighetsskede måste det rådande läget och de lokala förhållandena styra
beslutsfattaren.
Kommunernas civilförsvarsplanläggning måste också som tidigare nämnts utgå från den centrala och regionala inriktningen av civilförsvarsplanläggningen. Härvid har länsstyrelsen en viktig roll när det gäller att förse kommunerna med erforderligt underlag. Det är också angeläget att länsstyrelsen bistår kommunerna. De planläggningsregler och den modell med ett av länsstyrelserna utarbetat regionalt planläggningsunderlag som legat till grund för provplanläggningen bör i allt väsentligt kunna användas vid kommande civilförsvarsplanläggning i kommunerna.
I civilförsvarslagen bör därför mot bakgrund av vad jag nu har anfört tas
in bestämmelser som endast i stort anger vad planerna bör innehålla.
Statsmakternas beslut bl.a. i form av organisationsplan för kommunerna som upprättas av länsstyrelserna utgör därvid också ett styrmedel för planläggningen. Även vissa verkställighetsregler som meddelas av rege-
ringen och myndigheter som regeringen utser kan behöva komplettera
lagföreskrifterna. I det följande skall jag endast dra upp några riktlinjer för planernas innehåll.
Ledningsplanen bör innehålla en förteckning över kommunens uppgifter i stort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49
förvaltningen. Vidare bör redovisas kommunens krigsorganisation och hur
övergången till krigsorganisation skall ske. I övrigt bör planen innehålla de
ändringar i arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medfö-
ra inom kommunen samt besluts- och delegationsregler. Lokalbehov, lokalfördelning för kommunens krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöjligheterna bör också ingå i planen. Som nämnts tidigare bör
planen också innehålla en översikt över civilförsvarsorganisationens mobilisering. Planen bör helt kunna samordnas med motsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.
Syftet med informationsplanen bör vara att säkerställa resurser och fastställa samverkansformer för all den information som kommunen har ansvaret för under beredskap och i krig inkl. information om civilförsvarsverksamheten. Även denna plan bör helt samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.
Personal- och underhållstjänstplanen bör innehålla uppgifter om sådan
verksamhet som har till syfte att vidmakthålla civilförsvarsorganisationens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det kan t.ex. gälla att fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering, inskrivning) etter att säkerstäl- Ja att civilförsvarsorganisationen har tillgång till materiel, livsmedel, driv-
medel m.m. Även denna plan kan helt eller till större delen samordnas med
den kommunala beredskapsplanläggningen.
Syftet med räddningsplanläggningen bör vara att med utgångspunkt i en
kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och
andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig ge kommunens civilförsvarsledning underlag för användning av disponibla räddningsresurser. Räddningsplanen bör vidare inrymma planläggningen för hur den fredstida räddningstjänsten skall utnyttjas inom civilförsvarsverksamheten. I planen bör också finnas uppgifter om territoriell indelning, grupperingsplatser för civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan
m.m. av betydelse vid räddning. Skyddsplanens innehåll och syfte vill jag i likhet med kommittén utveckla något mer enligt följande. Under andra världskriget gjordes omfattande insatser i Sverige för att genom olika förstärkningsåtgärder åstadkomma skydd för befolkningen i de dåvarande städerna. Principerna har sedan dess och fram till år 1979 varit att inom en skyddsrumsort nya byggnader av viss minsta storlek skall förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i samhället som påverkade skyddsrumsbyggandet. T.ex. skedde det en boendeutglesning som medförde att det uppstod överskott på skyddsrumsplatser i vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre flerfamiljshus medan antalet småhus ökade. Eftersom ägarna till de
senare var undantagna från skyldigheten att anordna skyddsrum, uppstod
det i villaområden brister på skyddsrum och totalt sett minskade produk-
tionen av skyddsrum i hela landet.
Prop. 1984/85: 49 | 51
Från år 1979 grundar sig skyddsrumsproduktionen på en mer allsidigt
behovsinriktad planering för skyddsrumsorten. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfatta ortens hela bebyggelse och bör dessutom innefatta områden som är planlagda för framtida bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förväntas. Plane-
ringen skall förutom produktionen av skyddsrum i anslutning till uppföran-
det av nya anläggningar eller byggnader också avse åtgärder för att avhjälpå brist på skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden. Den som avser
att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort skall
anmäla detta till kommunen. Kommunen prövar sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligt skyddsrumsplanen samt tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skydds-
rum och hur stort detta i så fall behöver vara. Den som blivit ålagd att
anordna skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader härför.
Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skyddsrumsorterna skapat ett system för produktion av skyddsrum i fred. Emel-
lertid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man
skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorter. Vidare gäller det att finna ett system för att genom omflyttning utnyttja befintliga överskott på skyddsrumsplatser samt att skapa bättre möjligheter att kunna
anordna skyddade utrymmen i bristområden när försvarsberedskapen
skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års skyddsrumsutredning fram ett förslag i en promemoria (Ds Fö 1981:8) att lokala skyddsplaner skall
upprättas i varje kommun. Enligt förslaget skall skyddsplanen ange åtgär-
der som bör vidtas i form av att i fred bygga skyddsrum i skyddsrumsorterna och andra åtgärder för att förbättra befolkningsskyddet i kommunen när försvarsberedskapen skall förstärkas.
Provplanläggningskommittén inhämtade yttranden över promemorian. Remissinstanserna lämnade förslaget utan erinran. I provplanläggningen har skyddsplanen utvecklats ytterligare.
I likhet med kommittén anser jag att syftet med skyddsplaneringen är att
skapa underlag för beslut om olika skadeförebyggande åtgärder och att
förbereda genomförandet av åtgärderna. Kommunens skyddsplan skall i olika avseenden omfatta hela kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga och möjliga med hänsyn till förutsättningarna i det område planläggningen avser.
Som tidigare nämnts skall enligt riksdagsbeslutet (prop. 1981/82: 102 bil. 2, FöU 18, rskr 374) kommunernas ledningsansvar samordnas med att en
hemskyddsorganisation införs och att arbetet med skyddsplaner påbörjas i
kommunerna. Enligt riksdagsbeslutet skall hemskydd organiseras för alla människor. För varje hemskydd utses en hemskyddsledare. För ledningen
av hemskyddet med dess hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgrup-
per med tre personer I varje grupp. Dessa skall utbildas och övas i fredstid. Hemskyddsorganisationen är en del av civilförsvarsorganisationen och
kommer därmed att lyda under civilförsvarschefen. Organisationen bygger
vidare på en geografisk indelning av kommunerna i hemskyddsområden.
Organisationen är avsedd att under beredskap och i krig fungera som en länk mellan invånarna och kommunens ledning främst i fråga om civilför-
svarsverksamheten men även vad gäller andra kommunala myndigheters verksamhet. Varje hemskyddsområde kommer att utgöra ett planeringsområde för befolkningsskyddsätgärder av olika slag. Områdesindelningen bör göras av kommunen i samverkan med länsstyrelsen.
Skyddsplanen bör således huvudsakligen innehålla uppgifter om riskerna för stridshandlingar inom kommunen, kommunens indelning i hem-
skyddsområden och tillgång till och behov av skydd inom kommunen.
Finns skyddsrumsorter i kommunen, bör planen innehålla uppgifter om
skyddsrumsorternas avgränsning och skyddsrumsbyggandet i fred, dvs. de
uppgifter som i dag finns i skyddsrumsplanen. Vidare bör planen innehålla uppgifter om de åtgärder som behövs för hänvisning till skydd, omflytt-
ning, byggnadstjänst, utrymning, inkvartering och utdelning av skyddsmasker till befolkningen.
Detta innebär att de uppgifter som finns i skyddsrumsplanen återfinns i skyddsplanen på ett bättre och mera utvecklat sätt. Många kommuner har under provplanläggningen därför diskuterat eller föreslagit att skyddsrumsplanen skulle kunna slopas och att styrningen av skyddsrumsproduktionen skulle kunna ske med skyddsplanen som grund. Därvid förutsätter
man att de befintliga produktionsbestämmelserna m.m. ändras så att detta blir möjligt.
I likhet med kommittén förordar jag att skyddsrumsplanen i sin nuvaran-
de form slopas. I skyddsplanen bör ået om kommunen har skyddsrumsorter i stället finnas en särskild delp!an för den fredstida skyddsrumspro-
duktionen. Denna plan bör till innehåll och utformning kunna vara enklare
än den nuvarande skyddsrumsplanen. 1 princip kan den omfatta en sam-
manställning av relevanta uppgifter i skyddsanalysen — gärna i kartform — samt en inriktande del som behandlar målsättningen för skyddsrumsbyg-
gandet i kommunen. Den sistnämnda delen bör behandla prioriterings- och avvägningsfrågor, undantag från anmälningsplikten m.m. Sammanställ-
ningen bör som underlag för det dagliga arbetet med skyddsrumsproduktionen redovisa skyddsrumsortens avgränsning, hemskyddsområden som är planlagda eller på annat sätt reserverade för bebyggelse, riskbedömning-
ar, behov av och tillgångar på skydd m.m. 1 övrigt bör skyddsrumsproduk-
tionen styras på samma sätt som sker f.n.
2.4.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning
Mitt förslag: Den civilförsvarsplanläggning som kommunen åläggs att
utföra skall ; största möjliga utsträckning samordnas med den kommu-
näla beredskapsplanläggningen.
Prop. 1984/85: 49 | 53
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag tse betänkandet
s. 192-194).
Remissinstanserna: Flertalet godtar kommitténs förslag (se bil. 2 avsnitt
3.3).
Skäl för mitt förslag: Kommittén tar upp frågan om integrering och samordning av civilförsvarsplanläggningen med den kommunala beredskapsplanläggningen och framhåller därvid att det finns goda möjligheter till
detta. De föreslagna planerna kan helt eller delvis samordnas. Entigt
kommittén bör ytterligare samordning kunna göras. Det kan dock bedömas först när formerna för en anpassning av den kommunala beredskapsplan-
läggningen till de nya förutsättningarna för denna planläggning bättre har
klarlagts.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra i denna del. Även jag anser att en integrering och samordning med de kommunala planerna kan göras. Kommittén har av regeringen fått tilläggsdirektiv att göra en provplanläggning också för den kommunala beredskapen. Resultatet av den planläggningen bör kunna ge underlag för vilka ytterligare samordnings-
möjligheter som finns. I avvaktan på kommitténs ev. förslag härom bör dock följande riktlinjer kunna dras upp.
Den viktigaste förutsättningen för en samordning är att samma grundvärden används för olika typer av planläggning för totalförsvarets verksamhet. För civilförsvarsplanläggning och kommunal beredskapsplan-
läggning har befolkningsläget en avgörande betydelse som grundvärde vid
sidan om riskbedömningen och skyddstillgångarna. Det är nödvändigt att samma beräkningsgrunder och samma bedömning används för de båda planläggningsområdena. F.n. är detta inte fallet.
Från nästan alla kommuner som har deltagit i provplanläggningen har enligt kommittén framförts att de kommunala beredskapsplanerna nu måste genomgå en grundlig översyn och samordnas med civilförsvarsplanlägg-
ningen. Det främsta motivet härför är att 1982 års totalförsvarsbeslut
ändrat de förutsättningar som tidigare gällt för den kommunala beredskapsplanläggningen. Ändringarna innebär bl.a. att förmågan att möta
verkningarna av ett överraskande angrepp skall förbättras, att ökad upp-
märksamhet måste ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel samt att ledningsorganisationen för civilförsvaret måste ha förmåga att handla med hänsyn till det aktuella läget och att utnyttja de samlade
resurserna för befolkningens skydd. Förutsättningarna skiljer sig även i fråga om synen på utrymningar och därmed på det befolkningsläge, som
olika slags planläggning skall grundas på. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län vitsordar behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Även enligt min uppfattning är det nödvändigt med en sådan översyn.
Av de civilförsvarsplaner som kommunen föreslås skola upprätta bör
ledningsplanen och informationsplanen helt kunna samordnas med den
kommunala beredskapsplanläggningen. Även när det gäller planen för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisationen anser jag att
den helt eller till större delen bör kunna samordnas med motsvarande delar
i den kommunala beredskapsplanläggningen. Detta kan också ha betydelse
för vissa organisatoriska enheter i civilförsvarsorganisationen.
I skyddsplanen redovisas kommunens indelning i hemskyddsområden. För varje sådant område görs en skyddsanalys. Både indelningen i hemskyddsområden och skyddsanalysen utgör utgångsvärden för andra civil-
försvarsplaner som kommunen utarbetar. Det är nödvändigt att samma
utgångsvärden används även för den kommunala beredskapsplanläggningen. På så vis kommer en samordning till stånd även mellan skyddsplanen och den kommunala beredskapsplanläggningen.
2.4.4 Antagande och ändring av civilförsvarsplanerna
Mitt förslag: Civilförsvarsplanerna skall antas av kommunfullmäktige.
Regeringen får dock föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande
skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Planerna skall ses över minst vart tredje år och revideras om förhållandena har ändrats väsentligt.
Komitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se betänkandet s. 196-197).
Remissinstanserna: Flertalet godtar förslaget (se bil. 2 avsnitt 3.4).
Skäl för mitt förslag: I fråga om antagande av planerna vill jag i likhet med kommittén erinra om att även när kommunerna övertar ledningen av
civilförsvaret på lokal nivå i krig och därmed sammanhängande beredskapsåtgärder i fred så utövas huvudmannaskapet för civilförsvarsverksamheten av staten. För att erhålla en likvärdig planläggning för hela
landet och mot bakgrund av att kommunen ersätts av statsmedel är det rimligt och nödvändigt att staten utövar tillsyn över planläggningen. De erfarenheter som gjorts i samband med provplanläggningen har som kom-
mittén pekat på visat att samverkan och samordning mellan länsstyrelsen och kommunen har fungerat bra och att staten via länsstyrelsen på ett fullt
tillfredsställande sätt har kunnat följa kommunernas planläggning.
Jag anser därför att kommunen i all civilförsvarsplanläggning skall sam-
råda med länsstyrelsen. Kommittén föreslog att skyddsrumsorternas avgränsning i skyddsplanen borde fastställas av länsstyrelsen eftersom avgränsningen bl.a. har betydelse för statens kostnader för produktion av skyddsrum i fred. Kommittén föreslog att också mobiliseringsplanen borde
underställas länsstyrelsen. Eftersom jag förordar att mobiliseringsplan-
läggningen i huvudsak genomförs av länsstyrelsen i stället för av kom-
munen behövs inte detta. Liksom hittills bör skyddsplanen underställas länsstyrelsen i fråga om skyddsrumsorternas avgränsning. I övrigt anser jag att någon underställning inte behövs.
För kommunernas del bör beslutet om antagande av planerna fattas av
kommunfullmäktige.
I likhet med kommittén anser jag vidare att kommunerna bör se över
planerna då och då. Kommittén föreslår att översynen bör göras varje år.
Enligt min mening bör kommunerna inte tvingas att genomföra en årlig
översyn utan det bör räcka med en föreskrift om att översynen skall ske
minst vart tredje år. Arbetet med att se över planerna kan dock beroende på frågans art och omfattning ske fortlöpande eller vid ett och samma tillfälle beroende på vilken arbetsmetod kommunen väljer. Sådana översyner kan ge upphov till att planerna behöver justeras endast i mindre omfattning t.ex. i vad avser namn, adresser eller andra ändringar av formell natur. I dessa fall behöver planerna normalt inte på nytt antas. Om
emellertid översynen visar att så ändrade förhållanden föreligger att kommunen måste göra genomgripande ändringar i planerna, bör dessa antas på
nytt. Detsamma gäller om grunderna för försvarsplanläggningen ändras.
2.4.5¶Civilbefälhavarnas civilförsvarsplanläggning
Kommittén har i sitt arbete hemställt om att civilförsvarsstyrelsen skulle belysa civilbefälhavarnas roll i fråga om planläggning.
Enligt civilförsvarsstyrelsen har civilbefälhavarnas roll beträffande planläggning av civilförsvarsverksamhet fått större betydelse än tidigare i och med att den nya grundsynen på skydd/utrymning infördes. De regionala målanalyser, som har genomförts av civilbefälhavarna i samverkan med militärbefälhavarna och under medverkan av länsstyrelser och försvarsområdesbefälhavare, har enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning avsevärt förbättrat civilbefälhavarnas förutsättningar för samordning av länsstyrelsernas planläggning. Målanalyserna ger också civilbefälhavarna ett bättre underlag för att lämna övergripande synpunkter på den fredstida produktionen och fördelningen av civilförsvarsresurser.
De regionala målanalyserna ligger enligt civilförsvarsstyrelsen i första hand till grund för planläggningen av utrymning och inkvartering, byggnadstjänst under beredskap och i krig samt för fördelning av skyddsmasker. Målanalyserna utgör dessutom ett grundläggande underlag för översyner och förändringar av skyddsrumsorts- och larmortsförteckningarna och för prioriteringar beträffande skyddsrumsbyggande och utbyggnad av alarmeringsanordningar. Civilförsvarsstyrelsen räknar med att civilbefälhavarna, med utgångspunkt i regeringens anvisningar för den operativa planläggningen inom totalförsvarets civila delar och civilförsvarsstyrelsens riktlinjer samt med utgångspunkt i sina grundsyner och de regiona-
la målanalyserna, upprättar civilområdesplaner för i första hand områdena
utrymning och inkvartering samt flyktingmottagning, utöver de civilområdesplaner för alarmering och de skyddsplaner beträffande ABC som redan
finns i dag.
Inom dessa områden ligger ett primärt ansvar på civilbefälhavarna när det gäller samordningen av planläggningen i fred och ledningen i krig. Civilområdesplanerna bör spegla civilförsvarsverksamhetens samordning
med främst militärbefälhavarnas operativa planläggning, men även med annan totalförsvarsplanläggning såsom sjukvård, försörjning, transporter
och information. Planerna bör med utgångspunkt i denna samordning samt civilbefälhavarnas överväganden och slutsatser ange inriktningen av länsstyrelsernas planläggning.
När det gäller planläggning för krigsorganisationens fördelning och planläggning för undsättningsverksamheten är enligt civilförsvarsstyrelsen civilbefälhavarnas roll mer begränsad. Inom dessa områden ligger tyngd-
punkten beträffande planläggningen i fred och samordnande ledning i krig
på länsnivå och lokal nivå. Civilbefälhavarens inriktning av länsstyrelsernas planläggning bör kunna inrymmas i civilbefälhavarens grundsyn eller i allmänna riktlinjer.
Ur civilförsvarsstyrelsens synvinkel skulle det vara fördelaktigt om civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter gentemot länsstyrelserna preciserades på lämpligt sätt i fråga om krigsplanläggningen för civilförsvarsverksamheten men även i fråga om planeringen av civilförsvar i övrigt.
Detta gäller även civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter att påverka den fredstida uppbyggnaden och fördelningen av civilförsvarsresurser. En precisering inom dessa områden bör i så fall kombineras med att civilför-
svarsstyrelsen ges föreskriftsrätt gentemot civilbefälhavarna motsvarande den föreskriftsrätt som civilförsvarsstyrelsen har beträffande länsstyrelsernas civilförsvarsverksamhet.
Kommittén delar civilförsvarsstyrelsens syn på civilbefälhavarnas roll i civilförsvarsplanläggningen. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad kommittén har anfört. Även jag delar den syn som framförts i denna del. Enligt min mening är det nödvändigt att civilområdesplaner utarbetas för bl.a. alarmering, skyddsåtgärder mot ABC-stridsmedel samt
utrymning och inkvartering. Härigenom uppnås samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter och skapas erforderligt underlag för planläggning på lägre nivåer. För planläggning av byggnadstjänsten är det, för att
planläggningen skall bli trovärdig, angeläget att civilbefälhavaren i samverkan med militära myndigheter gör en bedömning av tillgängliga resurser. Även jag anser att det behövs en precisering av civilbefälhavarens möjligheter att styra planläggningen för civilförsvarsverksamheten. Behovet är
särskilt angeläget i fråga om utrymning och inkvartering. Det får ankomma på regeringen att vidta de instruktionsändringar som kan behövas.
2.5 Ekonomisk ersättning till kommunerna
Mitt förslag: Ersättning skall utges till kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och göra behövliga anpassningar i de kommunala
beredskapsplanerna samt för att hålla nämnda planer aktuella.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se betänkandet s. 217-230).
Remissinstanserna: De flesta godtar kommitténs förslag (se bil. 2 avsnitt 4).
Skäl för mitt förslag: F.n. får kommunerna viss ersättning av staten för
totalförsvarskostnader. Enligt 42 § jämfört med 40 § I mom. civilförsvars-
lagen får kommunen ersättning av staten för kostnader som kommunen har
bl.a. för att inrätta och utrusta ledningscentraler, andra skyddade uppehållsplatser och vissa skyddsrum. Enligt 16§ lagen om kommunal beredskap har kommunen rätt till statsbidrag för upprättade beredskapsplaner med 90 70 eller den större del av planläggningskostnadens belopp som
regeringen medger. Ersättning utges inte för revision av beredskapsplanerna.
1978 års försvarskommitté föreslog i sitt slutbetänkande att kommuner-
na bör ges ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverk-
samheten i krig och därav föranledd planläggning i fred samt att kostnaderna för detta i princip bör bäras av staten. I 1982 års totalförsvarsbeslut
anfördes i ersättningsfrågan att för att få ytterligare underlag för en slutlig
uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna en provplanläggning borde genomföras samt att i samband härmed planläggningsarbetet borde tidsstuderas och förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna utarbetas.
Under provplanläggningen har enligt kommittén de båda länsstyrelserna och nästan alla kommunerna fört fram den bestämda åsikten att en samordning av beredskaps- och civilförsvarsplanläggningen är nödvändig bl.a.
genom de starka samband som föreligger mellan de olika planläggningsom-
rådena. Sådana samband föreligger bl.a. för planen för kommunal information samt planen för personal- och underhållstjänst. Dessa planer samman-
faller delvis eller helt i beredskaps- och civilförsvarsplanläggningen. En
bra kommunal beredskapsplanläggning utgör enligt kommitténs mening en väsentlig grund för civilförsvarsverksamheten och planläggningen av denna. De olika planerna som kompletterar varandra har som främsta gemensamma syfte att vara underlag för olika åtgärder under beredskap och i krig. Det kan således enligt kommitténs uppfattning inte bli fråga om en bedömning av planläggningen av den kommunala beredskapen och en
annan bedömning av kommunernas planläggning av civilförsvarsverksamheten.
Åv ovan nämnda skäl bör enligt kommittén kostnaderna för de båda
planläggningsområdena behandlas på lika sätt. Kommunernas insatser för att upprätta och vidmakthålla planer måste således betraktas från samma
utgångspunkt. Kommittén är av den bestämda meningen att kommunerna bör få ersättning för sina planläggningskostnader oberoende av om det gäller kommunal beredskap eller civilförsvarsverksamhet. Med en samordnad planläggning skulle det dessutom vara praktiskt svårt att skilja den
ena typen av ersättning från den andra. Kommunerna har f.n. inte rätt till
statsbidrag för revision av sina beredskapsplaner. Med en samlad syn på
planläggningen måste man således ta ställning till hur revisionskostnaderna
skall ersättas och då mot bakgrund av att planläggningen av civilförsvarsverksamheten blir en ny uppgift för kommunerna.
Enligt kommittén innefattar revideringen i en mera snäv bemärkelse
vissa regelbundna översyner av de planer som har utarbetats. Reviderings-
begreppet innebär även att erforderliga ändringar görs i totalförsvarsplanläggningen i kommunen. Sådana ändringar kan bero på att de grundläggan-
de förutsättningarna för hela planläggningen har ändrats eller att samordningen mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala bered-
skapsplanläggningen leder till behov av ändringar i dessa planer. Denna
samlade syn på revideringsbegreppet bör enligt kommittén läggas till grund för utformningen av regler för ersättningen. |
Det är enligt kommittén angeläget att skapa en lokal kunskap och kontinuitet i planläggningen. Enligt kommitténs mening måste den egna personalen i kommunen ges reella möjligheter att fortlöpande handha planläggningen. Detta medför sannolikt också en inte oväsentlig höjning av beredskapen. Genom att kommunen svarar för revideringen uppnås enligt kom-
mittén väsentliga samordningsfördelar med det löpande kommunala arbe-
tet. Detta kan sannolikt också leda till att kostnaderna för revideringsarbetet blir lägre och kvaliteten högre än i det fall där omfattande revideringar
görs med större tidsmellanrum. I sådana fall måste troligen många kommuner projektanställa personal eller anlita konsulter för arbetet. Ett sådant
förfarande kan leda till att revidering av planläggningen enbart görs för att
uppfylla formalia. Mot bakgrund härav anser kommittén att kommunerna
skall ha rätt till ersättning för all revidering av planläggningen.
Mot bakgrund av vad försvarskommittén anfört om kostnaderna fram-
håller kommittén att det bör utgå full ersättning till kommunerna för
planläggning och löpande revision av planerna. Remissinstanserna har inte
haft något att erinra mot kommitténs förslag i ersättningsfrågan.
Jag delar i princip kommitténs uppfattning om att kommunerna bör få ersättning för att täcka kostnaderna för planläggning och revision av planerna. Kommunernas kostnader kommer att variera med hänsyn till lokala
förutsättningar och ambitionsnivå. Ersättningen bör därför vara så hög att
den ger kommunerna förutsättningar att åstadkomma planer av tillräcklig kvalitet. .
Kommittén bedömer att den sammanlagda ersättningen till Kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och för att anpassa de kommunala beredskapsplanerna bör vara ca 60 milj. kr. Kommmittén föreslår att ersättningen beräknas enligt en schablon som ger varje kommun ett grund-
belopp på 20000 kr. och därutöver 5kr. per invånare. Schablonen ger en kostnad av 5 680000 kr. för det fasta grundbeloppet och ca 41 650000 kr.
för den rörliga delen. Dessutom bör enligt kommitténs förslag de kommuner som kan styrka att de har haft högre kostnader än vad schablonen
ger och som dessutom uppfyller vissa kriterier få ytterligare ersättning.
Inom den av kommittén angivna ramen om 60 milj. kr. kan ca 12,7 milj. kr. disponeras för dessa ytterligare, behovsprövade ersättningar.
Remissinstanserna godtar i allmänhet den av kommittén föreslagna for-
men för att beräkna ersättningen. Flera remissinstanser bl.a. Svenska kommunförbundet, anser emellertid att grundbeloppet i schablonen bör höjas för att inte de mindre kommunerna skall bli missgynnade. Några remissinstanser anser att den föreslagna metoden med en relativt stor del av ersättningen behovsprövad kommer att medföra en besvärlig administration och leda till en känslig och kostsam prövning av ersättningsanspråken.
Jag anser att kostnaden för ersättning till kommunerna för att upprätta
civilförsvarsplanerna och för att anpassa de kommunala beredskapsplanerna kan bedömas bli ca 57 milj. kr. Jag har då bl.a. beaktat att kommunernas insatser när det gäller mobiliseringsplanläggningen i enlighet med vad jag tidigare har förordat blir väsentligt mindre än vad kommittén har föreslagåt.
Kommittén föreslår att huvuddelen av ersättningen skall utgå enligt en schablonberäkning. En sådan ersättningsform är enkel och föga resurskrävande att administrera och bör därför enligt min mening väljas. Jag anser emellertid att det är viktigt att kommunerna på förhand kan räkna ut vilken total ersättning de kommer att få för sin planläggning. Detta går inte att
uppnå med en i efterhand behovsprövad del av ersättningen. Vidare blir
det svårare att göra en noggrann budgetering av statsutgifterna med en
sådan ordning. Jag anser därför att den behovsprövade delen av ersättningen bör slopas. Ett system där hela det belopp som skall betalas i ersättning till kommunerna schablonberäknas uppfyller alla krav på enkelhet och dessutom rimliga krav på rättvisa. Ett sådant system ökar också kommunernas incitament till effektivisering och besparingar.
I likhet med bl.a. Svenska kommunförbundet anser jag att grundbeloppet i schablonen bör vara högre än vad kommittén föreslagit. Jag förordar att ersättningen beräknas enligt en schablon som ger varje kommun ett grundbelopp på 55 000 kr. och därutöver 5 kr. per invånare. Detta innebär en kostnad av ca 15,6 milj. kr. för det fasta grundbeloppet och ca 41,7 milj.
kr. för den rörliga delen. |
I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkt är helt beroende av att planerna hålls aktuella och att kunskaperna hålls levande hos dem som handhar planläggningen. Jag anser således att uppföljningen av planläggningen är av utomordentlig betydelse och på sätt och vis själva livsnerven i systemet. Härvid är den personella kontiniuteten och kännedomen om förhållandena i den egna kommunen två viktiga faktorer. Det är således väsentligt att arbetet med planläggningen i dess olika stadier utförs av den egna personalen i kommunen och att arbetet med totalförsvarsfrågorna blir en naturlig och integrerad del i den kommunala förvaltningen.
Kommittén framhåller att den saknar underlag för att beräkna de årliga kostnaderna för att hålla planläggningen aktuell. Detta beror dels på att den intregrerade planläggningens innehåll och utformning ännu inte utvecklats, dels på att det saknas praktisk erfarenhet av revideringsarbetet. Enligt kommitténs mening är kostnaderna för detta arbete beroende av vilken beredskap som man från samhällets sida anser det nödvändigt att hålla på den lokala nivån. Därför bör kostnadsnivån för att hålla planläggningen aktuell bestämmas med utgångspunkt i valet av en lämplig ambitionsnivå.
Med hänsyn till det övergripande syftet — att åstadkomma en levande planläggning och därigenom en godtagbar beredskapsnivå — anser även jag att det är nödvändigt att erforderliga ekonomiska resurser tilldelas kommunerna. Härvid bör särskilda medel tilldelas dels för att hålla en aktuell kunskap hos personalen, dels för att hålla planläggningen aktuell. Det senare avser både översynen och de revideringar som kan föranledas av ändrade förutsättningar i stort för planläggningen.
För att den ledande personalen i kommunerna skall kunna hålla kunskaperna aktuella måste vissa minimiresurser disponeras av alla kommuner. Jag bedömer i likhet med kommittén att ersättningen härför kan inrymmas i ett årligt belopp av 20000 kr. per kommun. Vid bedömningen av storleken på beloppet har även vägts in det förhållandet att de minsta Kommunerna bör erhålla en viss minimiersättning. För 284 kommuner uppgår denna del av ersättningen till ca 5,7 milj. kr. per år. Vidare bedömer jag att ersättningen för det samlade revideringsarbetet — översyn, ändringar och revidering — bör relateras till kommunens storlek och därvid utgöra 1 kr. per invånare och år. Den rörliga årliga ersättningen blir med denna beräkning ca 8,3 milj. kr. Jag har i detta sammanhang utgått ifrån att mer genomgripande revideringar inte blir aktuella mer än ca vart sjätte år.
Enligt det ovan sagda bedöms således den sammanlagda årliga ersättningen till kommunerna för att hålla planläggningen aktuell uppgå till ca 14 milj. kr. Jag förordar att ersättningen skall utgå från och med året efter det år då planläggningen färdigställts i kommunerna. Ersättningen bör enligt min mening i sin helhet betalas av medel på de under fjärde huvudtiteln
uppförda förslagsanslagen G1. Civilförsvar och G3. Civilförsvar: Skydds-
rum och helt rymmas inom de utgiftsramar för civilförsvaret som riksdagen
kan komma att anvisa. Med hänsyn till ersättningssystemets enkelhet bedömer jag att det inte är nödvändigt att avsätta några särskilda resurser
för administrationen av ersättningen.
2.6¶Övriga frågor
2.6.1 Skyddade utrymmen
Mitt förslag: Kommunen skall vara skyldig att förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen samt bistå fastighetsägaren med att förse an-
läggningen eller byggnaden med sådana utrymmen. Om en fastighetsägare åläggs att anordna skyddade utrymmen skall han få ersättning av
statsmedel för åtgärderna.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s.
151-155, 165-167).
Remissinstanserna: De flesta lämnar kommitténs förslag utan erinran (se
bil. 2 avsnitt 5.1).
Skäl för mitt förslag: F.n. föreskrivs i 57 § civilförsvarslagen att en fastig-
hetsägare är skyldig att efter förordnande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbereda och under civilförsvarsberedskap förse fastigheten med s.k. skyddat utrymme, i vilket de som vistas i
fastigheten skall kunna beredas skäligt skydd mot radioaktiv strålning,
kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras. Skyldigheten gäller endast för fastighetens eget behov. Någon ersättning av statsmedel utges inte till ägaren.
Som anförts i avsnittet om planläggning tog 1975 års skyddsrumsutred-
ning upp frågan om de skyddade utrymmena. Även provplanläggnings-
kommittén har berört spörsmålet och anser att skyddsrumsutredningens
förslag bör genomföras. Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot förslaget. Även jag anser att förslaget bör genomföras. Till detta vill jag anföra följande.
Den tid som står till förfogande innan ett krig bryter ut har en avgörande betydelse för vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra skyddssituationen. Vid anordnandet av skyddade utrymmen kan antalet arbetsplatser
bli mycket stort om man på kort tid skall åstadkomma en väsentlig ökning
av antalet skydd. För att det skall vara möjligt att genomföra en sådan
förstärkning av skyddsberedskapen behövs dels vissa fredstida förberedelser, dels en organisation och ledning som har förmåga att i svåra lägen
snabbt vidta kraftfulla åtgärder. Vid beredskap och i krig kommer en stor del av de civila resurserna att tas i anspråk för militära behov. För fastig-
hetsägarnas möjligheter att anordna skyddade utrymmen kan detta innebära en begränsning. De kan inte på samma sätt som i fred anskaffa behövliga
resurser. Fastighetsägarna måste i en sådan situation genom olika myndigheter få stöd av samhället. Mot bakgrund av det anförda anser jag i likhet med skyddsrumsutred-
ningen och provplanläggningskommittén att det är nödvändigt att samhället och främst då kommunerna tar ett större ansvar i fråga om anordnandet av skyddade utrymmen. Ett ökat ansvar i detta avseende bör främst innefatta att förbereda utbyggnad av skyddade utrymmen och att bistå fastighetsägaren med att förse anläggningen eller byggnaden med sådana
utrymmen. Med förberedelser bör här avses främst att i fred välja ut
lämpliga lokaler och vidta andra nödvändiga förberedelser för att en utbyggnad skall kunna komma till stånd när försvarsberedskapen skall förstärkas. Sådana andra förberedelser bör vara av administrativ eller plane-
ringsmässig karaktär, t.ex. förberedelser för att säkerställa de personella
och materiella resurser som behövs, eller av teknisk karaktär, t.ex. utarbe-
ta tekniska handlingar. Som framförts i avsnittet om planläggning bör
uppgifter om skyddade utrymmen tas in i skyddsplanen.
Kommunerna bör vidare så långt förhållandena medger bistå fastighets-
ägarna med att förse anläggningar eller byggnader med skyddade utrym-
men. Ansvaret bör dock åvila fastighetsägarna.
Samtliga åtgärder för befolkningens skydd bör ses som ett system där staten, kommunerna och de enskilda medborgarna ingår och samarbetar. Oavsett vem som har ansvaret för genomförandet av olika åtgärder, bör befolkningsskyddet som helhet betraktas som ett led i landets försvarsansträngningar. Genom 1978 års ändringar i civilförsvarslagen övertog staten kostnaderna för att bygga skyddsrum. Enligt min mening finns det anledning att ha samma syn då det gäller att anordna skyddade utrymmen. Om
en fastighetsägare blir ålagd att anordna skyddade utrymmen. bör han enligt min mening ha rätt till ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.
2.6.2¶Verkskydden
Mitt förslag: Principerna för verkskyddsplikten ändras på så sätt att
anordnande av verkskydd skall grundas på om företagets eller anläggningens verksamhet är av stor betydelse för totalförsvaret och om företaget eller anläggningen kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar. Reglerna om dels gemensamma verkskydd, dels verkskydd som anordnas gemensamt med lokalt allmänt civilförsvar upphävs.
Skäl för mitt förslag: Enligt 7 § civilförsvarslagen skall verkskydd för särskilda anläggningar anordnas om det behövs med hänsyn till bebyggelsens beskaffenhet eHer eljest. Verkskyddet kan anordnas dels gemensamt med det lokala allmänna civilförsvaret, dels gemensamt med annat verk-
skydd enligt 49 och 50 &$ civilförsvarslagen. Enligt 19 § civilförsvarskun-
görelsen skall verkskydd organiseras vid en anläggning eller en byggnad,
inom vilken i fredstid i regel minst 200 personer är sysselsatta, om länssty-
relsen finner verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom skyddsrumsort. Länsstyrelsen bestämmer också vilka tjäns-
tegrenar som skall finnas vid verkskydden liksom verkskyddens omfattning i fråga om personal och materiel. I 47 § civilförsvarslagen regleras de
skyldigheter som ägaren av ett verkskyddspliktigt företag har.
I den proposition som föregick 1982 års totalförsvarsbeslut anförde föredragande statsrådet bl.a. följande i fråga om verkskydden. Hikhet med
försvarskommittén anser jag att nuvarande principer för att fastställa
verkskyddsplikt bör ändras. Företags och verksamheters betydelse i krig
och deras risksituation bör få ett avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikt. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. företag. Ett bättre samutnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till att öka vår förmåga att möta verkningarna av ett överraskande angrepp. Civilförsvars-
styrelsen anger i sin programplan att styrelsen avser att lämna förslag till
nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation och utbildning. Föredragande statsrådet avsåg att senare åter-
komma till regeringen i denna fråga.
Provplanläggningskommittén tar också upp verkskyddsfrågan och anför bl.a. ts. 138-139) att verkskydden även i fortsättningen bör finnas som en lokal civilförsvarsresurs avsedd för skyddet av den egna anläggningen. Kommittén föreslår att gemensamma verkskydd slopas, eftersom de erfa-
renhetsmässigt innebär omfattande myndighetsinsatser med en mycket begränsad civilförsvarseffekt. Mot bakgrund av att civilförsvarsstyrelsen
utreder verkskyddsfrågan finner kommittén inte anledning att ytterligare behandla denna. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad kommittén har anfört.
Som anförts i inledningen har civilförsvarsstyrelsen inkommit till regeringen med förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt.
Förslagen har lämnats efter samråd med flera myndigheter och organisationer. I stort innebär förslagen att verkskydd bör anordnas vid företag vars verksamhet är av betydelse i krig och farlig i den meningen att den, om den utsätts för stridshandlingar, kan förorsaka omfattande skador i både den egna anläggningen och omgivningen. Avgörande för bedömningen av verksamhetens betydelse i krigstid skall vara om företaget eller anläggningen planlagts för att bedriva verksamhet i krig. De särskilda
riskerna vid varje företag eller anläggning skall vara vägledande för vilken civilförsvarsverksamhet verkskyddet skall omfatta och hur verkskyddsorganisationen skall utformas. Denna riskbedömning bör enligt civilförsvarsstyrelsen kunna göras med utgångspunkt i räddningstjänstplaner i fredstid och civilförsvarsplaner för beredskap och krig. Civilförsvarsstyrelsen anser också att de gemensamina verkskydden kan slopas.
Jag delar civilförsvarsstyrelsens uppfattning i denna del. Liksom också provplanläggningskommittén föreslagit bör dels de gemensamma verk-
skydden, dels de verkskydd som anordnas gemensamt med det lokala allmänna civilförsvaret slopas. Normerna för verkskyddsplikten bör också
ändras i princip på det sätt som framgår av civilförsvarsstyrelsens förslag. Det innebär bl.a. att nu gällande. begränsande normer i fråga om antalet sysselsatta (minst 200 personer) och anläggningens lokalisering till skyddsrumsort inte längre är av betydelse. Vad nu anförts innebär bl.a. behov av ändringar i 7 § civilförsvarslagen och att 49 och 50 §§ samma lag upphävs. Det får ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i verkställighetsföreskrifter ange närmare vilka principer som bör gälla för verkskyddsplikten.
2.6.3 Militär direktivrätt
Mitt förslag: Bestämmelserna om militär direktivrätt 19 § civilförsvars-
lagen avskaffas.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian bil. 4 avsnitt 5).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna biträder förslaget (se bil.
5).
Skäl för mitt förslag: Genom den militära direktivrätten har de militära
myndigheterna ett avgörande inflytande över civila myndigheters verk-
samhet under krigsförhållanden. Den militära direktivrätten kan sägas vara
tänkt som en nödfallsutväg då det militära försvarets effektivitet äventyras av oenighet mellan militära och civila myndigheter i situationer när direktiv från högre instans inte kan avvaktas. Bestämmelser om militär direktiv-
rätt har tidigare också funnits i lagstiftningen angående sjukvården och veterinärväsendet under krigsförhållanden. Dessa bestämmelser slopades
dock såsom obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i
ämnet år 1981. Enligt gällande bestämmelser i civilförsvarslagen har militära befälhava-
re fortfarande rätt att ge direktiv till länsstyrelserna och civilförsvarsmyndighet som lyder under länsstyrelserna.
Allteftersom de civila delarna av totalförsvaret har vunnit ökad organisatorisk stadga och hunnit förbereda sig bättre för sin krigstida verksamhet har från civilt håll hävdats att den mititara direktivrätten saknar berättigan-
de. |
Samtliga remissinstånser ansluter sig ull utredarens förslag om ett av-
skaffande av den militära direktivrätten på central och regional nivä. I fråga om militär direktivrätt på lokal mivå biträder huvuddelen av remissin-
stanserna utredarens förslag att den kan avskaffas.
Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Värmlands län vill dock behålla direktivrätten på lokal nivå och förordar att frågan ytterligare utreds.
Överbefälhavaren har därvid bl.a. anfört att frågan om militar direktivrätt på lokal nivå lämpligen bör prövas av utredningen (Fö 1982:03) om tillträ-
desskydd. Också civilförsvarsstyrelsen anser att den militära direktivrät-
ten bör finnas kvar på lokal nivå samt att den bör kompletteras med en
militär föreskriftsrätt. Såväl överbefälhavaren som civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i
Värmlands län har som skäl för sin ståndpunkt anfört att det under vissa
förutsättningar finns behov av att meddela direktiv till civilbefolkningen. Som exempel på områden där en direktivrätt kan behövas anges vägtrafi-
ken och avspärrningar.
Den militära direktivrätt som f.n. finns byggde vid tillkomsten år 1944 på principen att civilförsvaret ingick som ett led i det totala försvaret men att ledningen till en mycket väsentlig det tillkom de militära myndigheterna. Numera torde det inte föreligga något behov för militära chefer att genom direktivrätt kunna påverka den civilförsvarsverksamhet som har till syfte
att avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador.
15 8 militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) ges ett generellt bemyndi-
gande för kompanichef eller högre chef att — om det är oundgängligen nödvändigt för att genomföra en militär operation — medge undantag från den militära vägtrafikkungörelsen, körkortslagen (1977:477), körkortsförordningen (1977:722), terrängtrafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972: 595), vägtrafikkungörelsen (1972:603) samt kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning eller lokal trafikföre-
skrift. Jag anser att dessa bestämmelser väl tillgodoser det behov av militär direktivrätt som kan behövas för vägtrafiken. Enligt lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret
m.m. (skyddslagen) har militära myndigheter möjlighet att förbjuda civil-
befolkningen tillträde till bl.a. områden där strider pågår. Jag anser att
dessa bestämmelser tillgodoser önskemålen om militär direktivrätt i fråga
om rätten att vistas inom stridszoner och liknande områden. Min slutsats blir alltså att den militära direktivrätten sådan den kommer till uttryck i civilförsvarslagen kan avskaffas. Jag anser dock att det är
angeläget att överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen i sin planering
S Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 49
ägnar ökad uppmärksamhet åt frågan om samverkan på den lokala nivån mellan de militära och de civila delarna av totalförsvaret.
2.7 Ikraftträdande
Kommittén anför bl.a. att det inför starten av planläggningen är nödvän-
digt att vissa informations- och utbildningsaktiviteter genomförs. De vikti-
gaste målgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommuner-
na samt personal vid länsstyrelsernas försvarsenheter. En övergripande information om innebörden av 1982 års totalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvarsstyrelsen. Enligt vad kommittén har inhämtat kommer utbildning inför
planläggningen att genomföras under år 1984 så att planläggningen kan påbörjas i kommunerna hösten 1984. Kommittén anser att det krävs en
period om ca två år för att samtliga kommuner i landet skall ha genomfört den civilförsvarsplanläggning som kommittén har föreslagit. Detta innebär att kommunerna bör kunna överta ansvaret för ledningen av civilförsvars-
verksamheten på lokal nivå i krig senast vid utgången av år 1986. Under
denna tvåårsperiod måste utbildning påbörjas av förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.
Enligt min mening bör de föreslagna lagändringarna träda i kraft den 1 januari 1985. I likhet med kommittén anser jag att det krävs en period om ca två år för att kommunerna skall ha genomfört planläggningen. Kommu-
nerna bör således överta ledningsansvaret senast vid utgången av år 1986.
Under tiden bör det nuvarande ledningssystemet på lokal nivå alltjämt vara kvar. Bestämmelser om detta bör tas in i övergångsbestämmelserna till lagändringarna.
3¶Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändning i civilförsvarslagen (1960: 74), 2. lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.
4¶Specialmotivering
Som redan har framgått av den allmänna motiveringen kan kommitténs
lagförslag i allt väsentligt läggas till grund för de lagändringar som behövs.
Av redovisningen i den allmänna motiveringen framgår dock att vissa delar av lagförslagen måste få en annan utformning. När det gäller författnings-
ändringarnas allmänna utformning har en strävan varit att, som också kommittén föreslår, göra så små ingrepp som möjligt i den gällande civil-
försvarslagen och lagen om kommunal beredskap. I enlighet med tidigare
principer bör endast de grundläggande bestämmelserna tas in i lagarna. Bestämmelserna bör som hittills avse såväl den fredstida verksamheten som förhållanden under beredskap och i krig. Den närmare regleringen bör
ske bl.a. genom verkställighetsföreskrifter till lagarna. Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen kan i övrigt följande
anföras.
4.1 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
Ingressen
I den allmänna motiveringen har närmare redovisats vad som innefattas i
begreppen civilförsvar, civilförsvarsorganisation och civilförsvarsverk-
samhet. I lagen bör det framgå huruvida man avser organisationen eller verksamheten. De paragrafer och rubriker som inte ändrats i annat hänseende än att begreppet "”civilförsvar” preciserats till att avse antingen
”civilförsvarsorganisationen” eller ”civilförsvarsverksamhet” har angetts
i ingressen. I ingressen har vissa paragrafer upphävts. Dessa paragrafer kommenteras i det följande under sitt paragrafnummer.
18 F.n. föreskrivs i denna paragraf allmänt om civilförsvarets uppgifter och
tjänstegrenar. Med hänsyn till att kommunerna får utökade civilförsvars-
uppgifter bör som anförts i den allmänna motiveringen en närmare precise-
ring i lagen ske än f.n. om vad som utgör civilförvarsverksamhet. I 1982 års totalförsvarsbeslut anges att bestämrnelserna i artikel 61 i tilläggsprotokoll
I den 10 juni 1977 till Gentvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter utgör en viktig grund
för fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. I den allmänna motiveringen har detta närmare redovisats.
I paragrafen har med hänsyn till detta en precisering av civilförsvarsverksamheten gjorts med utgångspunkt i definitionen i nämnda tilläggsprotokoll. Av de punkter som räknas upp i artikel 61 har punkterna 6 och 11-14 undantagits från uppräkningen i I $. Dessa uppgifter är av sådan art att de ombesörjs av andra ordinarie samhällsorgan.
I ett fjärde stycke har tagits in bestämmelser som anger att civilförsvars-
verksamhet omfattar också bistånd åt andra samhällsorgan i de frågor som enligt artikel 61 hänförs till civilförsvarsverksamhet men, som nyss
nämnts, har undantagits från civilförsvarsorganisationens ordinarie verksamhet.
25 I denna paragraf regleras frågor om civilförsvarsorganisationens beredskap. Till skillnad mot tidigare bör förstärkt beredskap kunna intas inte
bara i krig eller vid krigsfara utan också vid andra utomordentliga förhål-
landen som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket befunnit sig i. Paragrafen har ändrats i enlighet med det anförda.
4§
Denna paragraf innehåller f.n. dels föreskrifter om länsstyrelsens befattning med ledningen av civilförsvaret, dels vissa hänvisningar till bestämmelser som berör civilbefälhavarna och kommunerna.
I den allmänna motiveringen har civilbefälhavarens roll redovisats. De förändringar som där föreslås får regleras i instruktionen för civilbefälhavare. Den hänvisning som nu finns i lagen har behållits i denna paragraf med ett tillägg om civilområden. Hänvisningen i det nu gällande tredje stycket i fråga om kommunerna kan tas bort. Kommunernas befattning med civilförsvarsverksamhet kommer nämligen att beröras i de flesta av lagens kapitel. Bestämmelser som berör länsstyrelsen har tagits in i en ny paragraf, 4 a §.
4a§
I den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för länsstyrelsens befogenheter gentemot kommunerna i fråga om civilförsvarsverksamheten. Bl.a. anförs att en närmare precisering bör göras i lagen. 1 första stycket har därför förts in bestämmelser om länsstyrelsens huvudsakliga uppgifter. I andra stycket har förts in bestämmelser om att regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen får meddela kommunerna föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.
5§ I denna paragraf finns f.n. föreskrifter om civilförsvarsområden och civilförsvarsdistrikt. Dessa bestämmelser har ersatts med bestämmelser som allmänt reglerar kommunens befattning med ledningen av civilför-
svarsverksamheten. Föreskrifterna om vilka organ i kommunen som har hand om civilförsvarsverksamheten finns i 41 § och i en ny paragraf 41 a 8.
Den planläggning som kommunen är skyldig att göra regleras i sex nya paragrafer, 10 b-10 g §§.
Kommunens ledningsuppgifter och planläggningsuppgifter beskrivs närmare i den allmänna motiveringen. I lagen anges också att staten ställer en civilförsvarschef med en civilförsvarsstab och övriga resurser till kommu-
nens förfogande. Dessa resurser bestäms i första hand av statsmakterna genom de fleråriga försvarsbesluten och årligen i statsbudgeten. Civilför-
svarsstyrelsen omsätter dessa beslut genom att fördela resurser till länen.
Länsstyrelsen fördelar sedan dessa resurser på kommunerna. För kommunernas del är det närmast organisationsplanen som redovisar vilka resurser som ställs till kommunens förfogande. Bestämmelser om detta har tagits in
i paragrafen.
6§
F.n. föreskrivs i denna paragraf om civilförsvarschef och om distriktschef. Dessa bestämmelser kan upphävas. I stället har här tagits in bestämmelser om att kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvarsverksamheten mellan sig. I den allmänna motiveringen har dessa frågor närmare belysts.
7§
I denna paragraf finns f.n. föreskrifter om lokalt och regionalt allmänt 'civilförsvar och om verkskydd. Enligt förslaget kan skillnaderna mellan regionalt och lokalt civilförsvar tas bort. Vidare innebär ändringsförslaget att man inte längre skall göra någon uppdelning i allmänt civilförsvar och verkskydd. 1 lagens övriga paragrafer som rör denna fråga får därför särskilt anges när en föreskrift inte berör verkskyddet. Vidare har bestämmelserna om gemensamt verkskydd upphävts.
Som framgår av den allmänna motiveringen bör förutsättningarna för att anordna verkskyddet ändras. I denna paragraf har bestämmelserna utformats i enlighet härmed.
9§
F.n. innehåller paragrafen bestämmelser om militär myndighets direktivrätt mot civilförsvarsmyndighet. I den allmänna motiveringen har förordats att denna direktivrätt bör slopas. Paragrafen har därför upphävts.
10§ I denna paragraf föreskrivs f.n. att civilförsvarets omfattning och be-
skaffenhet skall anges i en organisationsplan samt att uppgifter om skyddsrum skall anges i en skyddsrumsplan. Denna paragraf skall enligt förslaget betecknas 10 a §. Kommentarer till ändringarna i den tidigare 10 § finns under 10 a §. I en ny 10 § under rubriken ”Regeringen” har bestämmelser om skyddsrum förts in. I första och tredje styckena föreskrivs var skyddsrum skall byggas och att vissa förberedelser skall göras för att under civilförsvarsberedskap kunna ställa i ordning andra utrymmen till skyddsrum. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande 22 8 som upphävs. Fandra stycket anges att skyddsrumsortens gränser bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande 24 § som upphävs.
Prop. 1984/85: 49 70
10ua$
I den allmänna motiveringen finns en redogörelse för kommunernas skyddsplanering. Av denna framgår att skyddsrumsplanerna i nuvarande form kan avskaffas. Hänvisningen till 4 kap. kan därför tas bort. I stället bör läggas fast att länsstyrelsen upprättar och antar organisationsplaner.
Till skillnad mot tidigare skall organisationsplanen omfatta endast en kom-
mun. Vad som bör redovisas i organisationsplanen framgår av mitt anförande i den allmänna motiveringen. I denna paragraf bör också läggas fast länsstyrelsens skyldighet att upprätta och anta mobiliseringsplaner för kommunerna, länsplaner för länet och särskilda planer för civilförsvarsverksamhet som behöver samordnas mellan flera kommuner. En föreskrift
om att länsstyrelsen skall samräda med berörda kommuner har också
tagits in I denna paragraf. I den allmänna motiveringen har jag lämnat en närmare redogörelse för länsstyrelsens planläggning. Det får ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela ytterligare föreskrifter om länsstyrelsernas planläggning.
10 b-10 g §§
I dessa sex nya paragrafer har bestämmelser som reglerar kommunernas
skyldighet att planlägga för civilförsvarsverksamheten tagits in. I den
allmänna motiveringen har jag redovisat min syn på omfattningen av denna planläggning. De föreskrifter i lag som reglerar planläggningen bör vara ganska detaljrika.
I 10 b § första stycket tas först in en uppräkning av de planer som
kommunen skall upprätta.
I andra stycket har tagits in en möjlighet för regeringen att föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande helt eller delvis skall godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
I tredje stycket slås också fast att Kommunens civilförsvarsplanläggning
skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. En motsvarande bestämmelse föreslås i lagen om kommunal beredskap. Vissa
civilförsvarsplaner bör därvid vara gemensamma med motsvarande bered-
skapsplaner. Ledningsplanen, informationsplanen och personal- och un-
derhållstjänstplanen är sådana planer som bör vara gemensamma med
motsvarande beredskapsplaner. I paragrafen har också samrådsskyldighet med länsstyrelsen tagits in.
I fjärde stycket föreskrivs om översyn och revidering av planerna.
110 c-10 g §§ har tagits in bestämmelser som reglerar innehållet i stort i
planerna.
Om planernas innehåll har en närmare redogörelse lämnats i den all-
männa motiveringen. Till skillnad mot vad kommittén föreslår så förordas i
den allmänna motiveringen att länsstyrelsen får ansvaret för mobiliseringsplanläggningen. Dock bör kommunen med underlag från länsstyrelsen upprätta en s.k. mobiliseringsöversikt. I punkten 61 10 c 8 har därför tagits
in en bestämmelse om att ledningsplanen skall innehålla uppgifter om civilförsvarsorganisationens mobilisering.
Som anförts i den allmänna motiveringen bör skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas och motsvarande planering tas in i skydds-
planen. I 10 e § har i ett tredje stycke tagits in bestämmelser som rör planeringen av skyddsrum. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 24 och
26 §§ som upphävs.
12§
I denna paragraf finns föreskrifter om civilförsvarsplikt. Ändringarna är
närmast av redaktionell art. I 8 i lagförslaget bygger på att de nuvarande sjukvårdsplutonerna förs över till sjukvärdshuvudmännen. För att tillgodose personalbehovet för sjukvärdsplutonerna måste förmodligen civilförsvarsplikten användas. Med nuvarande reglering torde inte detta kunna
förenas. Emellertid har riksdagen under 1983/84 års riksmöte antagit ett förslag till lag om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret (prop. 1983/84:114, FöU 16. rskr 287). Med den nya lagen kan denna fråga lösas. Någon särbestämmelse i civilförsvarslagen behövs
således inte.
15§
I denna paragraf regleras rätten för civilförsvarscheferna att infordra
uppgifter från de civilförsvarspliktiga. Ändringen innebär att denna befogenhet nu läggs på kommunerna.
178 Ändringen i denna paragraf är närmast av redaktionell art och föranledd av ändringen I 7 8.
18§
F.n. föreskrivs i denna paragraf att en civilförsvarspliktig för inskrivning i civilförsvaret är skyldig att inställa sig på utsatt tid och plats inom det
civilförsvarsområde där han vistas. Eftersom civilförsvarsområdena av-
skaffas, måste bestämmelsen ändras. Något behov att ha en sådan liknan-
de begränsning finns inte längre. Eftersom länsstyrelserna ombesörjer
inskrivningen ligger redan en begränsning till länet, vilket får anses vara
tillräckhgt.
F.n. finns i denna paragraf vissa bestämmelser om förbud för den civilförsvarspliktige att under högsta civilförsvarsberedskap lämna civilförsvarsområdet. Bestämmelserna har numera inte någon betydelse. Paragrafen kan därför upphävas.
22-28 §§
Som jag har angett i den allmänna motiveringen kan skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. Det berör föreskrifterna i 22-28 88. Föreskrifterna i 22 8 har flyttats till nya 10 § varför 22 § kan upphävas. 123 5 finns bestämmelser om skyddsrumsplaner. Dessa föreskrifter kan
upphävas.
1 24 § föreskrivs att skyddsrumsplanen skall ange skyddsrumsorternas gränser. Dessa gränser skall enligt förslaget tas in i skyddsplanen enligt 10 e $. I paragrafen finns också regler om hur gränserna skall bestämmas.
Dessa föreskrifter har tagits in i 108 andra stycket. 24§ kan därför upphä-
vas. F.n. innehåller 25 § bestämmelser om skyddsrumsområden. Paragrafen
kan upphävas med hänsyn till vad som anförts om skyddsplanen. 26 § innehåller grundläggande bestämmelser om beräkning av skyddsrumsbehovet. Dessa bestämmelser har tagits in i den nya 10 c 8 varför 26 §
kan upphävas.
27 8 har ändrats på grund av att skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. I stället skall det läggas fast att kommunen är skyldig att tillse
att det byggs skyddsrum enligt skyddsplanen. Genomförandet får i övrigt
ske på samma sätt som förut. Uppgifter om behov m.m. framgår av skyddsplanen.
Ändringen i 28 § är en följd av att skyddsrumsområdena avskaffas.
36 §
I denna paragraf finns f.n. vissa bestämmelser om inkvartering m.m. Det
nuvarande andra stycket behövs inte och kan upphävas. I stället har, med vissa redaktionella jämkningar, från lagen om kommunal beredskap förts över bestämmelser som reglerar sådant som är att anse som civilförsvarsverksamhet.
38 §
Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.
40 § I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som reglerar kommunernas skyldighet i visst hänseende i fråga om civilförsvarsverksamheten. Dessa uppgifter skall alltjämt finnas kvar. Vissa redaktionella jämkningar och följdändringar i lagtexten har emellertid gjorts. Bl.a. har bestämmelser som rör civilförsvarschefen i I mom. a) tagits bort. Föreskrifterna i punkten 1
mom. 1) om ansvaret för bl.a. gatubelysning har numera mist sin betydelse.
1 den allmänna motiveringen redovisas skyddsrumsutredningens förslag
i fråga om skyddade utrymmen. F.n. ankommer det på fastighetsägare att
förse byggnader med skyddade utrymmen. Någon ersättning utgår inte.
Enligt skyddsrumsutredningens förslag bör skyddade utrymmen inte vara knutna till den enskilda byggnadens behov utan ses som en kollektiv nyttighet på samma sätt som skyddsrummen.
Det är enligt utredningen nödvändigt att kommunerna får ett ökat ansvar. Ansvaret bör bestäå i att i fred välja ut lämpliga lokaler och platser för skyddade utrymmen och att vidta förberedelser bla. i form av inventering,
åtgärdsförslag och planläggning. så att utbyggnaden kan ske snabbt när
försvarsberedskapen behöver förstärkas. En bestämmelse med detta inne-
håll har förts in i punkten I mom. HD. Kommunen bör också få ersättning för
dessa åtgärder. Detta regleras 142 §. Fastighetsägaren skall alltjämt vara
den som har skyldigheten att ställa i ordning dessa utrymmen. Ersättning
bor också utgå för fastighetsägarens ätgärder. Bestämmelser om detta
finns i 57 §.
Bestämmelserna I paragrafens tredje moment kan upphävas med hänsyn till kommunernas nya roll i fråga om civilförsvarsverksamheten.
415 I denna paragraf regleras f.n. vilka organ I kommunen som har hand om civilförsvarsverksamheten. Kommunens organisation har behandlats i den allmänna motiveringen. 1 41 § bör endast den fredstida organisationen behandlas. I första stycket har därför angetts att det är fråga om fredstida förberedelser. I andra stycket har bestammelserna som berör skyddsrumsplan tagits bort. I stället har förts till bestämmelser om att kommunfullmäktige antar kommunens civilförsvarsplaner. IH tredje stycket har bestämmelser som berör beredskapsförhällanden tagits bort.
Bestämmelserna i tredje momentet kan upphävas p.g.a. kommunens nya roll i fråga om civilförsvarsverksamhet.
las
I denna nya paragraf har bestämmelser tagits in som berör ledningen av civilförsvarsverksamheten under civilförsvarsberedskap. En närmare redogörelse i dessa frågor finns i den allmänna motiveringen. I första stycket har föreskrivits att kommunstyrelsen utövar den ledning av civilförsvarsverksamheten som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap. Kommunens ledningsansvar regleras i 5 8.
F andra och tredje styckena regleras den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten. Som beskrivs i den allmänna motiveringen skall civilförsvarschefen ha det direkta ansvaret i vissa frågor som har angetts i paragrafen. Civilförsvarschefen tas ut av länsstyrelsen genom inskrivning i civilförsvaret. Kommunen bör få det avgörande inflytandet på valet genom att lämna förslag tll länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör således följa försla-
get om inte starka skäl talar emot. Normalt bör chefen vara den brandcechef
som tjänstgör i kommunen. Som anförts i den allmänna motiveringen är civilförsvarschefen med sin stab en enhet i krigsorganisationen och således
en statlig resurs som ställs till kommunens förfogande Gfr 5 8).
28 I denna paragraf regleras vissa ersättningstfrågor. Som anförs i motiveringen till 40 § bör kommunen få ersättning för förberedande åtgärder i
fråga om skyddade utrymmen enligt 40 § I mom. i). En föreskrift om detta
har tagits in i denna paragraf.
44 § Paragrafen innehäller f.n. vissa bestämmelser om ersättning till kom-
munen. I den allmänna motiveringen förordas att kommunen skall få ersättning av statsmedel för de kostnader som kommunen har för ledningen av civilförsvarsverksamheten och förberedelser i fred för denna verk-
samhet. Med förberedelser avses i första hand att upprätta och vidmakt-
hålla angivna planer för verksamheten. Kommunen bör dock inte ha ersättning för kostnader för egen personal som avses i 20 §. Bestämmelser om vad nu sagts har förts in I denna paragraf. Ersättningen bör bestämmas och betalas ut av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Ersättningen bör som framgår av den allmänna motiveringen
beräknas efter en schablonmetod.
45 §
Ändringen i denna paragraf är en följdändring av andra ändringar i lagen.
49 och 50 §§
F.n. innehåller dessa paragrafer bestämmelser om gemensamt verkskydd. Som framgår av den allmänna motiveringen kan, med hänsyn till vad som anförts i kommentaren till 7 § om att reglerna om gemensamt verkskvdd kan upphävas, också dessa båda paragrafer upphävas.
54 §
Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.
57 §
I denna paragraf regleras vissa skyldigheter för fastighetsägare. Som anförts tidigare i kommentaren till 40 § bör reglerna ändras i fråga om
skyddade utrymmen. Punkten d) har således ändrats på så sätt att skyldigheten att anordna skyddade utrymmen också skall kunna gälla under fredstid och inte bara under civilförsvarsberedskap. Vidare innebär änd-
ringen att det skyddade utrymmet inte bara avser den egna fastighetens behov. Hlikhet med vad som gäller för skyddsrumsbyggandet är det inte nödvändigt att själva byggnaden förses med det skyddade utrymmet. Möjlighet bör finnas att anordna ett skyddat utrymme friliggande i anslutning vill byggnaden. Punkten e) har ändrats så att skyldighet föreligger att upplåta det skyddade utrymmet åt befolkningen. I ett nytt stycke har ersältningsregler tagits in som innebär att fastighetsägaren får ersättning
för nämnda åtgärder.
Ändringen i denna paragraf innebär att vad som f.n. föreskrivs om civilförsvarschef skall i fortsättningen gälla för kommunen.
59 §
I denna paragraf finns föreskrifter om utrymning. Föreskrifterna bör också avse omflyttning vilket lagts till i paragrafen. Det kan ifrågasättas om inte bestämmelserna om fastighetsägarnas skyldighet som nu finns i lagen t1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m.m. borde tas in i civilförsvarslagen. Det får dock t.v. räcka med att en hänvisning ull denna lag tas in i paragrafen.
658 Ändringarna i denna paragraf föranleds av att kommunerna fätt upp-
gifter i fråga om skyddade utrymmen (jfr 40 § I mom. ib. För att kommunerna skall kunna fullgöra dessa uppgifter måste möjlighet ges för kommunerna att besikta anläggningar och byggnader.
60 §
I denna paragraf behandlas bl.a. civilförsvarschefens befogenheter. Desså befogenheter tilläggs nu kommunerna.
688 I denna paragraf finns f.n. bestämmelser om förfoganderätt för bl.a. civilförsvarschef. Den rätten bör t stället avse kommunen. En bestämmelse om detta har förts in 168 § första stycket. Kommunens förfoganderätt kommer, som framgår av 41. a $, att i första hand utövas av kommunstyrelsen. Ingenting hindrar dock kommunstyrelsen från att överlämna åt kommunens civilförsvarschef att besluta på kommunstyrelsens vägnar (jfr 41 a $ tredje stycket 3).
Andra stycket kommer att sakna aktualitet och kan upphävas.
I tredje stycket har viss förfoganderätt tullförts kommunen för kommunens nya uppgifter i fråga om skyddade utrymmen.
73§
Denna ändring är endast av redaktionell art.
75 §
Bestämmelserna i denna paragraf kommer att sakna betydelse och kan upphävas.
778 I denna paragraf finns f.n. reglerat vissa befogenheter för civilförsvarschef. Dessa befogenheter läggs nu på kommunen.
785 I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som ger länsstyrelsen möjlighet att förelägga vite om någon underlåter att fullgöra skyldigheter som åligger honom enligt civilförsvarslagen. Föreläggande kan också riktas mot en försumlig kommun. Denna möjlighet bör utsträckas till att omfatta också försummelser beträffande kommunens nya skyldigheter enligt 2 a kap. om planläggning m.m. eller föreskrifter som meddelas med stöd av bestämmelserna i detta kapitel. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.
I prop. 1983/84: 113 om ändring i civilförsvarslagen som antagits av riksdagen vid 1983/84 års riksmöte (FöU 17, rskr 278) föresläs bl.a. regler som ålägger kommunerna att kontrollera skyddsrumsbeståndet i kommunen och se till att fel och brister åtgärdas. I det lagstiftningsarbetet diskuterades om kommunerna skulle ulläggas rätt att förelägga viten. Emellertid framhölls då att den frågan borde prövas i det lagstiftningsarbete som förbereds i fråga om kommunernas övertagande av ledningsan-
svaret för civilförsvaret. Det är rimligt att kommunerna får rätt att föreläg-
ga viten i sådana fall där kommunen har aktualiserat en skyldighet för någon att fullgöra något enligt civilförsvarslagen. En bestämmelse om detta har lagts till i denna paragraf.
81 § Ändringarna i straffbestämmelserna är av redaktionell art.
03 §
Denna paragraf innehäller besvärsbestämmelser. De besvärsbestämmelser som f.n. avser beslut av civilförsvarschef har ändrats till att avse beslut av kommunen. I övrigt är ändringarna av redaktionell art.
Ikraftträdandebestämmelser
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985. Vid den tidpunkten kommer dock kommunerna inte att kunna överta ledningen av civilförsvarsverksamheten. Det beräknas kunna ske först den I januari 1987. Av det skälet föreskrivs att äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas till den tidpunkten.
När kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvarsverk-
samheten på lokal nivå i krig. måste de planer som anges i 2 a kap. vara
upprättade och antagna. Det är därför nödvändigt att planläggningen kom-
mer i gång så tidigt att planerna är klara vid utgången av december 1986. I
ikraftträdandebestämmelserna föreskrivs därför att planläggningen skall
starta utan hinder av att de äldre bestämmelserna gäller. Planläggningen
måste ske med stöd av de nya bestämmelserna. Föreskrift om detta ges också. Den föreskriften innebär att alla nya bestämmelser som har med planläggningen att göra blir tillämpliga vid genomförandet av den. Det
innebär bl.a. att kommunerna får rätt till ersättning för arbetet med planerna enligt den nya 44§.
4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap 385
I den allmänna motiveringen framhålls att civilförsvarsverksamheten bör regleras i civilförsvarslagen och att lagen om kommunal! beredskap endast bör innehålla föreskrifter om kommunens uppgifter i fråga om övrig civil totalförsvarsverksamhet.
Denna paragraf innehåller f.n. föreskrifter om sådant som är att anse
som civilförsvarsverksamhet. Kommunens uppgifter I detta hänseende regleras i civilförsvarslagen. Paragrafen kan därför upphävas.
6§
I denna paragraf regleras bl.a. kommunens skyldighet att vidta förbere-
delser i fredstid för viss totalförsvarsverksamhet, exempelvis planlägg-
ning. Emellertid skall kommunen planlägga sin civilförsvarsverksamhet enligt bestämmelser 1 civilförsvarslagen. Ett tillägg ull första stycket har
därför gjorts med innehåll att kommunens planläggning enligt lagen om
kommunal beredskap kan begränsas av särskilda bestämmelser, t.ex. i civilförsvarslagen. Övriga ändringar är av redaktionell art.
7§
I denna paragraf finns föreskrifter om kommunens beredskapsplanlägg-
ning. I paragrafen har gjorts ett tillägg med hänvisning till 10 b§ tredje
stycket civilförsvarslagen som innehäller föreskrifter om samordning av beredskapsplanläggningen med civilförsvarsplanläggningen.
148 I tredje stycket finns föreskrifter som berör civilförsvarschef. Föreskrifterna behövs inte och kan därför upphävas.
16 §
Denna paragraf innehäller föreskrifter om ersättning till kommunen för planläggningskostnader. F.n. får kommunen inte full kostnadstäckning och inte heller ersättning för planrevision. Som anförts i den allmänna motive-
ringen (avsnitt 2.5) bör kommunerna få samma ersättning för den kommu-
nala beredskapsplaneringen som för civiltörsvarsplaneringen, dvs. full kostnadsersättning samt ersättning för planrevision. Paragrafen har ändrats I enlighet med det anförda.
Ikraftträdandebestämmelser
Denna lag bör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen om ändring i civilförsvarslagen, dvs. den I januari 1985. Som anförts tidigare kommer kommunerna emellertid inte att kunna överta ledningen av civilförsvars-
verksamheten förrän tidigast den Hjanuari 1987. Äldre bestämmelser i
civilförsvarslagen måste därför gälla till den tidpunkten. Av samma anledning måste också de äldre bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap alltjämt tillämpas t.o.m. utgången av december 1986.
Kommunerna måste emellertid påbörja sin planläggning enligt 2 a kap.
civilförsvarslagen redan den I januari 1985. Den planläggningen skall kommunerna samordna med den kommunala beredskapsplanläggningen. Därför måste utan hinder av att äldre bestämmelser alltjämt skall gälla de nya bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap tillämpas på den kommunala beredskapsplanläggning som är nödvändig för samordningen med civilförsvarsplanläggningen. Det innebär bl.a. att kommunerna får ersätt-
ning enligt den nya 16 8.
5¶Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap.
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1984/85: 49 179 AA Biluga I ÅN Statens offentliga utredningar SI 1982:68
far Försvarsdepartementet
Kommunerna och Civilförsvaret
Fristående sammanfattning av betänkande Ds Fö 1983:10 Stockholm 1983
Förord
Regeringen bemyndigade 1 juni 1982 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års totalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Kommittén antog benämningen Provplanläggningskommittén — Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK). I oktober 1983 överlämnade kommittén till försvarsministern betänkandet (Ds Fö 1983:10) Kommunerna och Civilförsvaret — Ledning och planläggning på lokal nivå.
Under kommitténs arbete har från många håll framhållits att det föreligger ett stort behov av och intresse för att ta del av kommitténs överväganden och förslag. Man har framfört att det skulle vara av stort värde om kommitténs förslag kunde sammanfattas och spridas i en lättillgänglig form.
Mot denna bakgrund har kommittén utarbetat föreliggande publikation som utgör en relativt fyllig sammanfattning av innehållet i betänkandet.
Stockholm i november 1983
Provplanläggningskommittén — Civilförsvaret och Kommunerna
Innehåll
I. Bakgrund 2. Ledning 3. Planläggning m.m. 4. Ekonomi 5. Lagändringar m.m. 6. Sammanfattning av förslagen 7. Särskilda yttranden Bilaga I Kommitténs sammansättning
6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49
1¶Bakgrund
Även om civilförsvaret har genomgått många förändringar under tiden efter andra världskriget har lednings- och ansvarsförhållanden inte nämnvärt ändrats sedan tillkomsten av 1960 ärs civilförsvarslag. Ett antal faktorer talar emellertid nu för en förändring i dessa avseenden. De viktigaste faktorerna redovisas nedan. 2 Antalet kommuner 1 landet har minskat kraftigt. I dag finns 284 kommuner. 1960 var antalet drygt 1 000. Kommunerna har fätt ett ökat ansvar inom olika områden av samhällsplaneringen och för kommuninvånarnas trygghet. 0 Nästan alla fredstida förberedelser för totalförsvarets verksamhet bygger på principen att den som har ett ansvar för en verksamhet i fred bör även i krig ha motsvarande ansvar om denna verksamhet skall fortsätta då. 0 Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall strävan vara att åstadkomma en stark samhällsanknytning av civilförsvarsverksamheten. Vidare bör man skapa förutsättningar för befolkningen att aktivt delta i verksamheten. En god lösning när det gäller att tillgodose dessa önskemål är att förankra verksamheten hos de ordinarie samhällsorganen och där möjliggöra ett politiskt inflytande.
Frågan om ett ökat kommunalt ansvar för ledningen av civilförsvaret på lokal nivå har utretts mycket grundligt. Det skedde först i interna utredningar inom civilförsvarsstyrelsen i början av 1970-talet. När 1978 års försvarskommitté intresserade sig för frågan tog diskussionen fart på allvar. En särskild expertgrupp inom försvarskommittén, den s.k. CK-gruppen, fick i uppdrag att utreda frågan och utarbetade två rapporter. Försvarskommitténs förslag låg till grund för 1982 års totalförsvarsbeslut. Riksdagen beslutade därvid bl.a. om följande tre väsentliga förändringar för civilförsvarets del: DO Kommunerna skall med början senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. 0 Lokala skyddsplaner skall upprättas i samtliga kommuner. 0 En hemskyddsorganisation skall byggas upp under 1980-talet.
I försvarsbeslutet betonades att övergången till det ökade kommunala ansvaret skall samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och arbetet med skyddsplaner. I försvarsbeslutet uttalades klart att civilförsvaret även i fortsättningen
skall vara en statlig angelägenhet. Enkelt uttryckt kan man säga att staten uppdrar åt kommunerna att mot ekonomisk ersättning genomföra vissa förberedelser i fred för att under beredskap och i krig kunna leda civilförsvarsverksamheten på lokal nivå. Staten är således även i fortsättningen huvudman för civilförsvaret.
Riksdagen tog inte ställning till storleken av statens ersättning till kommunerna och formerna för denna. För att genom en provplanläggning praktiskt pröva den framtida ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och kommunerna, kostnadsfrågan m.m. beslöt regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté. Denna kommitté, Provplanläggningskommittén - Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK), tillsattes i juni 1982. Den fick till uppgift att med utgångspunkt i den inriktning av civilförsvarsverksamheten som framgår av totalförsvarsbeslutet leda provplanläggningen samt att överväga och lämna förslag om 0 fördelningen av ansvaret mellan länsstyrelserna och kommunerna för
olika planer och andra därmed sammanhängande beredskapsåtgärder i
fred när det gäller såväl civilförsvarsverksamheten inom den enskilda
kommunen som den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över
kommungränser, B hur ledningen av den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över
kommungränser bör organiseras, 2 innehåll och utformning av de olika planerna för civilförsvarsverksamhe-
ten, 3 erforderliga författningsbestämmelser för genomförande av riksdagens
beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna samt 0 regler som bör gälla för ersättning till kommunerna för deras civilför-
svarsverksamhet i fred.
Provplanläggningen
För att få underlag för våra överväganden och förslag har 22 kommuner i Malmöhus och Kopparbergs län genomfört en provplanläggning under vår ledning. Valet av län och kommuner har gett goda möjligheter till en bred behandling av frågor om civilförsvarsplanläggning. Sålunda har olika problem kunnat belysas såväl i stora och medelstora kommuner som i mindre kommuner av glesbygdskaraktär.
De kommuner som deltagit i provplanläggningen är i Malmöhus län: Burlöv, Eslöv, Hörby, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge samt i Kopparbergs län: Borlänge, Gagnef, Leksand, Malung, Mora, Orsa, Rätt-
vik, Säter, Vansbro och Älvdalen.
Figuren på sidan 9 visar översiktligt samverkansformerna under provplanläggningen.
I ett första steg utarbetade de centrala fack myndigheterna förslag till regler (föreskrifter och allmänna räd) för olika planer. Sedan vi hade godkänt reglerna att ligga till grund för provplanläggningen översändes dessa till de båda länsstyrelserna. Dessa överlämnade de fastställda reglerna till kom-
munerna tillsammans med erforderligt regionalt planeringsunderlag. Därvid presenterade länsstyrelserna innehållet i reglerna och underlaget. Redan tidigare hade länsstyrelserna lämnat information till berörd personal
fört en viss utbildning av samma personal.
Svenska kommunförbundets länsavdelningar informerades kontinuerligt om och medverkade i viss omfattning i provplanläggningen.
Under provplanläggningen begränsade vi våra direktkontakter med provplanläggningskommunerna I fråga om det konkreta planläggningsarbetet. Kontakterna till oss kanaliserades i stället via länsstyrelserna för att ge en bild av en bedömd framtida planeringssituation. Däremot genomfördes uppföljning av erfarenheterna från provplanläggningen i direktkontakt mellan bl.a. kommunerna och oss.
Länsstyrelserna hade under hela provplanläggningen den viktiga uppgiften att på olika sätt bistå kommunerna. Förutom att ansvara för planläggningsunderlaget, vilket krävde en relativt stor arbetsinsats, genomförde länsstyrelserna inledningsvis de tidigare berörda informations- och utbildningsinsatserna. Dessutom utvecklades en rutin genom vilken den enskilda kommunen snabbt kunde få svar på olika frågor och diskutera uppkomna problem.
SAMVERKAN UNDER PROV- PLANLÄGGNINGEN
Sv. Kommun-
förb. läns-
Provplantägg- avd i M tån
ningskommit-
ten förb. länsavd i W län
Underlagsläm-
I det följande redovisas kortfattat våra viktigaste överväganden och förslag rörande ledning, planläggning, ekonomi, lagändringar och tidsförhållanden.
2¶Ledning
Ledning, av civilförsvarsverksamheten inom kommun
Vi anser att kommunstyrelsen skall ha det övergripande ansvaret för all på kommun ankommande totalförsvarsverksamhet under beredskap och i krig. Härigenom uppnås goda förutsättningar för en nödvändig samordning och ledning av verksamheten.
Vi föreslår att i samtliga kommuner skall finnas en civilförsvarsstab som skall verka under beredskap och i krig. Denna är kommunstyrelsens stabsorgan för ledningen av eivilförsvarsverksamheten inom kommunerna. I civilförsvarsstaben bör sakkunniga från vissa av kommunens förvaltningar ingå. Kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben utgör tillsammans kommunens civilförsvarsledning. Kommunen bör ha ett avgörande inflytande när det gäller krigsplacering av personal i civilförsvarsstaben. Vi anser att chefen för civilförsvarsstaben skall ha ansvaret för den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommun. Ansvaret för andra uppgifter — bl.a. för att anordna skydd, för information och för röjning - bör kunna anförtros andra kommunala organ.
Exempel på kommuns krigsorganisation framgår av figuren på sidan 12.
Ledning av civilförsvarsverksamheten inom civilförsvarsregion
Behov finns av samordning under beredskap och i krig av civilförsvarsverksamheten mellan kommuner. Vidare föreligger behov av samordning med annan totalförsvarsverksamhet inom ett större område än den enskilda kommunen. Behovet av sådan samordning torde variera i olika delar av Jandet och med hänsyn till lägets krav. Inom en del län torde dessutom antalet kommuner vara så stort att länsstyrelsen i akuta situationer inte har möjlighet att svara för erforderlig ledning och samordning.
Nuvarande förordning om rikets indelning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en ny förordning i vilken regeringen fastställer antalet civilförsvarsregioner och vilka kommuner som skall ingå i varje region. Det bör föreligga synnerliga skäl från totalforsvarssynpunkt om därvid den frivilligt överenskomna indelningen i råddningstjänstregioner skall frängäs.
Oavsett de fredstida formerna för samarbete inom råddningstjänstregio-
Prop. 1984/85 49 86
IRunutdIon -1AI Loot | | I i | jon i (LOSPUSKA LJ I rn utlupaj
Wu MSM ISJaJÄJS
pv -SpoubbAg WNISPPÅYS puuDu apundiubsano 0 JOJUON apDppÅNS UDMJFAWDS UaWWÅJ (e9:2961) florera : s06U
pund 4 4 4 N fOTLSPUSIJN : i uaboj YA JOSIA sDSIA rr
UaqDj5SJDASJOJ oieoss
: : : 3 NSvTNSÖJNITI Su d = HOIUON NJOADJ JWOS
fuluapsg OS wos
sönua nr 4SUDNDSSOYA aut] aful]——=ro -132S4DJO UNWWOY JOJUOM — errrrr oe dinar
:
a UDVUD ere
ser ID JOYWDSHJBASIDAS -uUD -19404
DuuIDUS AD 430
IsuDffDvossad+ orre Uaunwtwoy - aS1aJÄJSPUDJQ PUWDUSppuDDAA VO BuIupJowbsaSJaJÄJSUNUWON 4supfi4s0d+ UaÖa IPUDWWOY
rönn -UPNWWOM ssupf4spoubnIdsog+
DAS tSUDY DWJOJjUj-
finne UDJJ
:
JOJ]IAL
owMiu od JOJ oo nr DSOJWaY
IK Japsnbig-Igv JONS ST
ne — — - rrer VapuaJD OT 420 1suofisBuiufog, rer 4SUDfHJ2IJaIDHWT 4SUDfja]SUDJq AD -SJapawANOJuaunwwoy JJJjLJOdSUDJ] r sMSiUNar apuDÉDJJaPUDULO nn DYSIUN2LT JOJUOY of
:
-SppAysof I uDNJarpakg dos 420
r nen + 21005 JÖJUON
| IDUPJOWOS -tuDSYJAASJDASJOJHAD
-osjpH]
SNAWWOM OO AD mal
ennen]
NOTLVSINVIBÖSSIBY fapunsogwouabl ke
|... wour -SJDASJOJUAD) UOHDSIUDDJO : 3 > : FFL essensen:
LJOJHAD) GD4SsuDAS] 420
SJ yd Japal] uagay| Lu20 EET = Aysof -10XS ens PUDU IIdWIXI nod
-OSIDH putwoul
[TT | : > > : : I : nig
:
4 | | | | | l I | I 4 l J4
nerna mäste för civilförsvarsregion en regionledning vara förberedd och omgående kunna krigsorganiseras för att samordna och leda civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig.
När det gäller regionledningens uppgifter bör förtroendevalda från kommunerna inom regionen ha ett gemensamt ansvar för civilförsvarsverksamheten. Regionledningen skall under länsstyrelsen svara för att verksamheten blir samordnad inom regionen och att den bedrivs med enhettig inriktning. Vidare skall regionledningen svara för att regionens olika resurser för verksamheten vid behov blir omfördelade mellan kommunerna och utnyttjade så att försvarsansträngningarna främjas. Regionledningen måste kunna fatta beslut som blir bindande för kommunerna i regionen. Detta kräver författningsmässigt stöd. Vi föreslår att regionledningen skall bestå av en pohtikergrupp och en beredningsgrupp. 1 politikergruppen skall en förtroendevald och en ersättare för denne ingå från var och en av de kommuner som ingår i regionen. Beredningsgruppen, som i regel sammansätts av tjänstemän, skall utgöra politikergruppens stabsorgan. Genom denna sammansättning av regionledningen skapas en god grund för kommunal samverkan inom civilförsvarsregionen. En sådan regionledning bidrar dessutom till en stark samhällsanknytning av civilförsvarsverksamheten, vilket är strävan i 1982 års totalförsvarsbeslut.
Politikergruppen utser inom sig ordförande och vice ordförande. I brådskande lägen skall ordföranden ensam eller den som ersätter honom kunna fatta beslut.
Genomförandet av regionledningens beslut skall enligt vår mening ankomma på civilförsvarsledningen i vederbörande kommun såvida inget annat överenkoms mellan länsstyrelsen, regionledningen och kommunen.
Beredningsgruppen är en enhet i civilförsvarets krigsorganisation. Av länsstyrelsen i samråd med kommunerna inom regionen utsedda personer bör således vara civilförsvarspliktiga och erhålla utbildning och övning för sina uppgifter med stöd av denna plikt.
Regionledningen samgrupperas med civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen inom regionen, dvs. i regel i nuvarande huvudcentral. För att begränsa kostnaderna bör den kommun där regionledningen uppehåller sig genom sin civilförsvarsstab ge den stabs- och sambandsservice m.m. som kan erfordras för såväl regionledningens politikergrupp som dess beredningsprupp.
Regionindelningen m.m. illustreras i följande figur.
Ledning inom
civilförsvarsregion
Länet indelas vid behov i civilforsvarsregioner. Exemplet visar ett län med tyra regioner IA - Dj) I region A ingår, som framgår av exemplet, kommunerna a) b) och c). Regionledningen där består av tre förtroendevalda och tre ersattare for dessa från de tre kommunerna samt ett stabsorgan I form av en beredningsgrupp om 5-10 personer. Regionledningens uppehållsplats ar civilforsvarets ledningscentral i kommunen b), som tidigare utgjorde den s8s k huvudcentralen I civilforsvarsområdet.
Ledning av civilförsvarsverksamheten inom län
Beträffande länsstyrelses ledning och samordning av civilförsvarsverksamheten har vi inte funnit anledning att ändra nuvarande ordning. Däremot är en närmare precisering önskvärd av länsstyrelses uppgifter och befogenheter i förhållande till kommunerna. En sådan precisering framgår av vårt förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen där vi har utvecklat länsstyrelsens ledningsansvar och dess roll i de fredstida förberedelserna.
3¶Planläggning m.m.
Syfte med civilförsvarsplanläggningen
Syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred är att 2 skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvars-
verksamheten i krig, (C ange de åtgärder som bör vidtas når försvarsberedskapen behöver
förstärkas samt 0 utgöra grund för förberedelser i fredstid, exempelvis att bygga skyddsrum
och att bedriva övningsverksamhet.
Planläggning på olika nivåer
Förberedelser i form av fredstida planläggning för totalförsvaret mäste utgå från av riksdag och regering utfärdade författningar. Regeringen utfärdar också särskilda anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger till grund för de centrala totalförsvarsmyndigheternas planläggning och utgör dessutom utgångspunkt för de föreskrifter m.m. som dessa myndigheter har att utfärda för krigsplanlåggningen på regional och lokal nivå.
Det är i detta sammanhang viktigt att understryka att förberedelserna sker för krigstida förhållanden. I krigsplanläggningen måste kraven från bedömda krigstida förhållanden vara styrande.
Regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen anger att planläggningen på alla nivåer skall vara så samordnad att försvaret kan föras med enhetlig inriktning och så att de olika försvarsfunktionerna kan stödja varandra.
En väsentlig erfarenhet från provplanläggningen är just behovet av samordnad planläggning på olika nivåer. Som exempel kan här nämnas nödvändigheten av att både civilomrädes- och länsplaner för utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen och att dessa planer pa både lokal och regional nivå är väl samordnade med totalförsvarets planläggning i övrigt.
Figuren på sidan 16 illustrerar översiktligt planläggningsansvaret på olika nivåer.
Regeringens anvisnin tor den operativa krigsplaniaggningen F Plan-
Centrala myndigheters grund- [|| = I syner, riktlinjer m m R läggning Civitområdesplanert for clvlil- F p a Oo | || k a forsvargverksamheten Å . o
TI nivaer
T
Lansplaner för clvilforsvars- N verksamheten I
N
Regionplaner tor civilförsvars- LS 6 verksamhet som skall samordnas over kommungränser $
T 0
Kommunplaner tor clvlltorsvara- D verksamheten
td
s Lansplaner för t ex utrym- smErforderligt plan- Länssty- ning/inkvartering och laggningsunderlag relsen byggnadstjänst för kommunernas utarbetar samt planlaggning bl a & Regionpianer for civilfor- organisationsplan
svarsregionerna, t ex utrym- for varje kommun
ning/inkvartering och und-
sättning
NN We— on — ALL wa
sLledningsplan sinformationsplan sPlan för personal- och underhålistjansten
Kommunen
sSkyddsplan utarbetar sUndsattningsplan
aMobiliseringsplan
sKommunaia beredskapsplaner
Av figuren framgår att kommunerna enligt vår mening skall upprätta sex olika civilförsvarsplaner. Innehållet i stort i dessa redovisas senare.
Länsstyrelsen skall ansvara för att upprätta organisationsplan för varje kommun inom länet. I denna plan anges den civilförsvarsorganisation som tilldelas kommun och andra grundläggande förutsättningar för kommuns civilförsvarsverksamhet. Länsstyrelsen skall vidare ha ansvaret för erforderlig civilförsvarsplanläggning på länsnivån och för planläggningen för civilförsvarsregionerna. Vidare skall länsstyrelsen utarbeta och delge kommun det planläggningsunderlag som krävs för att kommun skall kunna upprätta sina planer.
Underlag för kommunernas planläggning
Kommunernas civilförsvarsplanläggning måste utgå från den centrala och regionala inriktningen av civilförsvarsplanläggningen. Härvid utgör de målanalyser som civilbefälhavarna I samråd med militärbefälhavarna har utarbetat viktiga grundvärden. Analyserna omformas av länsstyrelserna till en riskbedömning, som i sin tur utgör ett väsentligt underlag för kommunernas planläggning.
Länsstyrelserna har således en viktig roll när det gäller att förse kommunerna med erforderligt underlag före planläggningens början. Det är även angeläget att länsstyrelserna fortlöpande under arbetets gång bistår kommunerna.
Innehåll i kommunernas civilförsvarsplanläggning
Plan för kommuns övergripande ledning av verksamheten
under beredskap och i krig
Planen innehåller en förteckning över kommunens uppgifter i stort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala förvaltningen. Vidare redovisas kommunens krigsorganisation och hur övergången till krigsorganisation skall ske. I övrigt innehåller planen de ändringar i arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medföra inom kommunen samt besluts- och delegationsregler. Lokalbehov, lokalfördelning för kommunens krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöjligheterna ingår också i planen.
Vi föreslår att denna plan helt samordnas med motsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.
Plan för kommunal information
Denna planläggning skall säkerställa resurser och fastställa samverkansformer för all den information som kommunen har ansvaret för under beredskap och i krig - inkl. information om civilförsvarsverksamhet.
Vi anser att även denna plan helt bör samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.
Plan för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisationen
Personal- och underhållstjänst är verksamhet med syfte att vidmakthålla civilförsvarsorganisationens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det kan t.ex. gälla att fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering, inskrivning) eller att säkerställa att civilförsvarsorganisationen har tillgång till materiel, hvsmedel, drivmedel m.m.
Även denna plan kan enligt vår mening helt eller till större delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.
Undsättningsplan för kommun
Syftet med undsättningsplanläggningen är att med utgångspunkt i en kartläggning av risker och andra förhållanden ge kommunens civilförsvarsledning, underlag för användning av disponibla undsättningsresurser.
Undsättningsplanen inrymmer planläggningen för räddningstjänsten i fred och innehåller därutöver uppgifter om territoriell indelning, grupperingsplatser för civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan m.m. av betydelse vid undsättning. |
Skyddsplan
Under andra världskriget gjordes omfattande insatser i Sverige för att genom olika förstärkningsåtgärder åstadkomma skydd för befolkningen i byggnader i de dåvarande städerna. Principen har sedan dess och fram till år 1979 varit att inom en skyddsrumsort skall nya byggnader av viss minsta storlek förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i samhället som påverkade skyddsrumsbyggandet. T.ex. skedde det en boendeutglesning som medförde att det uppstod överskott på skyddsrumsplatser i vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre flerfamiljshus medan antalet småhus ökade. Eftersom ägarna till de senare var undantagna från skyldighet att anordna skyddsrum uppstod det i villaområden brister på skyddsrum och totalt sett minskade produktionen i hela landet.
Från 1979 grundar sig skyddsrumsproduktionen på en mer allsidigt behovsinriktad planering för skyddsrumsorten. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfatta ortens hela bebyggelse och bör dessutom innefatta områden som är planlagda för framtida bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förväntas. Planeringen skall förutom produktionen av skyddsrum i anslutning till uppförande av ny anläggning eller byggnad också avse åtgärder för att avhjälpa brist på skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden. Skyddsrumsplanen är således ett grundläggande underlag för produktionen av skyddsrum. Den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort skall anmäla detta till kommunen. Denna prövar sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligt skyddsrumsplanen samt tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skyddsrum och hur stort detta behöver vara. Den som blivit ålagd att anordna skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader.
Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skydds-
rumsorterna skapat ett system för produktion av skyddsrum 1 fred. Emellertid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorter. Vidare gäller det att finna ett system för att genom omflyttning utnyttja befintliga överskott på skyddsrumsplatser samt att skapa bättre möjligheter att kunna anordna skyddade utrymmen i bristområden när försvarsberedskapen skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års skyddsrumsutredning fram ett förslag, att lokala skyddsplaner skall upprättas i varje kommun. En skyddsplan anger både de åtgärder som bör vidtas i form av att i fred bygga skyddsrum i skyddsrumsorterna och andra åtgärder för att förbättra befolkningsskyddet i kommunen när försvarsberedskapen skall förstärkas.
Syftet med skyddsplaneringen är att skapa underlag för beslut om olika skadeförebyggande åtgärder och att förbereda deras genomförande. Kommuns skyddsplan skall i olika avseenden omfatta hela kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som år lämpliga och möjliga med hänsyn till förutsättningarna i det område planlaåggningen avser. Skyddsplanen kan illustreras med följande figur.
SKYDDSPLANENS INNEHÅLL
PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR
(Tillhandahålls delvis av länsstyrelsen)
SKYDDSPLAN
OMRÅDESINDELNING
SKYDDSANALYS
SKYDDSRUMSPLAN PLANER FÖR SKADE- FÖREBYGGANDE BE-
REDSKAPSÅTGÄRDER
a Byggnadstjänst
e Hänvisning
= Omflyttning
» Utrymning/Inkvart « Utdelning av
skyddsmasker
Med planeringsförutsättningar avses bl.a. det planläggningsunderlag som länsstyrelsen lämnar till kommunen. Detta innefattar t.ex. en bedömning av de risker som anses föreligga för olika områden i kommunen.
Områdesindelningen innebär att kommunen indelas i hemskyddsområden. Varje hemskyddsområde utgör därvid ett planeringsområde för skadeförebyggande åtgärder av olika slag. Hemskyddsområdena klassificeras med hänsyn till läge och risk. Skyddsanalysen innebär en kartläggning för varje hemskyddsområde beträffande behovet av skyddsplatser samt möjligheterna att anordna skydd och att genomföra omflyttning m.m. Skyddsrumsplanen har inte varit föremål för provplanläggning. Det erfordras enligt vår mening dock även framdeles en plan för att styra den fredstida skyddsrumsproduktionen. Erfarenheterna från arbetet med skyddsanalysen innebär att den delvis kan ersätta nuvarande skyddsrumsplan. Det bör även i övrigt vara möjligt att förenkla de befintliga skyddsrumsplanerna. Planerna för de skadeförebyggande beredskapsätgärderna syftar till att så långt möjligt i fred förbereda åtgärder och säkerställa resurser så att verksamheten under beredskap och i krig kan genomföras med erforderlig snabbhet och säkerhet.
Planläggningen för "0 byggnadstjänsten omfattar såväl byggnadsåtgärder avseende skydd för befolkningen (skyddade utrymmen) som utbyggnad av krigsbranddammar och skydd för civilförsvarsorganisationens enheter, 0 hänvisning till skydd omfattar åtgärder för att göra det möjligt för människor att från sina bostäder och arbetsplatser snabbt kunna komma i skydd, 2 omflyttning syftar till att utarbeta ett beslutsunderlag så att tillgängliga skydd i så stor utsträckning som möjligt kan utnyttjas, OD utrymning och inkvartering omfattar en dokumentation rörande utrymning i olika hemskyddsområden alternativt möjligheterna till inkvartering i dessa. Av planläggningen skall också framgå organisationen för att genomföra utrymning och inkvartering, 0 utlämning av skyddsmasker omfattar en kartläggning av behovet samt åtgärder för att dela ut skyddsmaskerna.
Mobiliseringsplan för civilförsvarsorganisationen
Mobiliseringsplanens syfte är att kommunens civilförsvarsorganisation skall kunna mobiliseras inom fastställd tid och under förutsättning att beredskapslarm ges utan att beredskapshöjande åtgärder har vidtagits tidigare. Mobiliseringsplanen måste därför ge konkreta handlingsregler för ett tidsbegränsat verkställighetsskede. Mobiliseringsplanen innehåller mobiliseringskalender samt vid behov en mobiliseringsöversikt. Mobiliseringskalendern utgör underlag för att genomföra mobilisering av mobiliseringsenhet. Denna består av personal, materiel och fordon sammanförda till en för mobilisering lämplig styrka. Mobiliseringsöversikten innehåller en samlad redovisning av de väsentligaste delarna av de olika mobiliseringskalendrarna. Den är avsedd för kommuns civilförsvarsledning.
Ambitionsnivå för planläggningen m.m.
Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall en hög beredskap mot överraskande angrepp säkerställas. Det primära syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred är att skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig. För att åstadkomma detta måste de fredstida förberedelserna bl.a. omfatta en organisations- och resursplanläggning. Därutöver måste nödvändiga basfakta, främst beträffande befolkningsläge och skyddsmöjligheter, dokumenteras. På så vis anger de olika planerna ramar och villkor för att beslut skall kunna fattas och genomföras under beredskap och i krig. Ett tillfredsställande beslutsunderlag för starten av verksamheten är dock det primära. Eftersom möjligheterna att förutse utvecklingen av tänkbara lägen är mycket begränsade bör planläggningen inte drivas så långt att den låser verksamheten till olika beredskaps- och krigssituationer i detaljer och fasta mönster. I ett verkställighetsskede måste det rådande läget och de lokala förhållandena styra besluten.
De planläggningsregler och modellen att länsstyrelserna utarbetat regionalt planläggningsunderlag som legat till grund för provplanläggningen bör i allt väsentligt kunna användas vid kommande civilförsvarsplanläggning i kommunerna. I planläggningsreglerna har samordning med hemskyddsorganisationens verksamhet tillgodosetts bl.a. genom reglerna för indelning av kommunerna i hemskyddsområden.
Provplanläggningen har gett många erfarenheter. Beträffande planläggningsreglerna bör vissa ändringar och kompletteringar göras inför kommande planläggning. Vi anser att bl.a. följande inriktning bör gälla vid arbetet med en slutlig utformning av planläggningsreglerna I precisering av hur datorstöd bättre skall kunna nyttjas. 0 klarare regler för inventering av lämpliga lokaler och platser för att
anordna skyddade utrymmen, UV bättre regler för hur resursplanläggningen skall genomföras samt 0 klarare regler för samordningen med den kommunala beredskapsplan-
läggningen.
Härutöver bör enligt vår mening även lämpliga planläggningsexempel utarbetas. Vidare måste ambitionsnivån för vissa av planerna ses över. När det gäller de nu befintliga skyddsrumsplanerna kan dessa förenklas.
Samordningsmöjligheter
Det föreligger goda möjligheter att samordna civilförsvarsplanläggningen med den kommunala beredskapsplanläggningen. Vi anser som tidigare nämnts att vissa av ovan redovisade planer helt eler till större delen kan samordnas. Möjligheter till ytterligare samordning torde emellertid finnas. Dessa kan dock bedömas först när formerna för en anpassning av den kommunala beredskapsplanläggningen till de nya förutsättningarna för denna planläggning bättre har klarlagts.
Hemskyddsorganisationen
Hemskyddsorganisationen är en yttäckande organisation som omfattar hela riket och bygger på en indelning av kommunerna i hemskyddsområden. Organisationen är avsedd att under beredskap och i krig fungera som en länk mellan invånarna och kommunens ledning främst beträffande civilförsvarsverksamheten men åven vad gäller andra kommunala myndigheters verksamhet.
Hemskyddsorganisationen är en del av civilförsvarsorganisationen och leds av awvilförsvarsstaben. Denna reglerar hemskyddsorganisationens samverkan med övriga lokala totalförsvarsorgan efter riktlinjer som lämnas av kommunstyrelsen.
Hemskyddsorganisationens lydnadsförhållanden m.m. illustreras i följande figur.
HEMSKYDDSORGANISATIONEN
Komrmmun:-
styrelsen
Civil-
| Andra kommu-
försvars-
nala forvalt-
staben ningar i
kommunens
krigsorgar
En hemskyddsgrupp nisation
svarar för verksam:
heten inom sitt
hemskyddsområde
(500 - 2000 inv)
H= Ett hemskyddsombud
svarar för verksamheten
inom sitt hemskydd
(50 - 200 inv)
När kommunerna tar över ansvaret för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå innebär detta ett samlat ansvar för befolkningsskyddsåtgarder. Skyddsplanen ger underlag för beslut om och genomförande av sådana åtgärder.
Härvid utnyttjar kommunen sin kunskap om de lokala förutsättningarna för att komplettera skvddsätgärderna.
Skyddsplanen grundar sig huvudsakligen på de förhållanden som råder i
fred. När skyddsåtgärder skall genomföras måste dock aktuellt bestutsunderlag finnas. I det sammanhanget har hemskyvddsorganisationen en viktig
uppgift. Hemskyddsgrupper och hemskyddsombud orienterar sig om läget i
sitt område vad gäller t.ex. boende, sysselsatta och vilka verksamheter som finns där och stämmer av detta mot skyddsplanens uppgifter. Resultatet rapporteras till kommunens civilförsvarsledning som då kan justera sitt beslutsunderlag.
Enligt totalförsvarsbeslutet 1982 skall utbildning av hemskyddsorganisa-
tionen om möjligt förläggas till hemkommunerna. Erfarenheterna från
provplanläggningen har understrukit behovet av lokalt anpassat underlag för
utbildningsverksamheten. Vi anser att utbildningen av hemskyddsorganisa-
tionen skall genomföras med utgångspunkt i den egna kommunens totalförsvarsplanläggning och att skyddsplanen härvid bör utgöra ett viktigt
underlag. Det bästa resultatet erhålls om både grundutbildning och övningar genomförs i hemkommunen. Härigenom får hemskyddsorganisationen
redan i fred god kunskap om förhållanden och resurser i det område där den skall verka under beredskap och i krig.
Vi vill i detta sammanhang framhålla betydelsen av att övningstllfällena även utnyttjas för att ge underlag för revidering av kommunens totalför-
svarsplanläggning.
Uppskov för personal i kommunerna m.m.
Vi har tidigare redovisat vår syn på kommunstyrelsens ledande roll i
kommunens krigsorganisation. Vi har åven redovisat behovet av sakkunskap från vissa kommunala förvaltningar i civilförsvarsstaben. Det är enligt vår mening oundgängligen nödvändigt att uppskov ges för den nyckelpersonal, som erfordras för viktiga funktioner i kommunens krigsorganisation.
Brandförsvarets personal har en betydelsefull ställning i civilförsvarets lednings- och undsättningsorganisation. Tillgången till denna personal år av
största vikt för möjligheterna att upprätthålla en tillfredsstållande beredskap 1 samband med mobilisering. Frågan om uppskov för brandförsvarets personal måste därför lösas snarast. Behovet av uppskov är lika klart uttalat
såväl i fråga om heltids- som deltidspersonal.
Vi vill även peka på vikten av att personatförsörjning för barnomsorgen i krig i kommunerna blir tillgodosedd. I samband med provplanlåggningen har bl.a. fiera kommuner framhållit betydelsen av att barnomsorgen fungerar för att tilltron till övriga beredskapsförberedelser skall kunna upprätthållas.
Behov av grundutbildning och övning
Kommunernas fredstida planläggning av civilförsvarsverksamheten är enbart en del i totalförsvarsförberedelserna på lokal mvä. Andra förbere-
delser måste också genomföras. Bland dessa intar utbildningsverksamheten en särställning genom att den bl.a. kan tillföra planläggningen värdefulla
erfarenheter. Vi har inte haft till upppift att behandla utbildningsfrågor men vill ändå framhålla betydelsen av att möjligheter skapas för en väl fungerande
grundutbildning och en regelbundet återkommande övningsverksamhet för
förtroendevalda och tjänstemän som har uppgifter i kommunens krigsorganisation.
4¶Ekonomi
Regler för ekonomisk ersättning till kommunerna
Vi anser att det föreligger starka samband mellan planläggningen av civilförsvarsverksamheten och planläggningen av den kommunala beredskapen. En integrering eller samordning av planläggningen är nödvändig. Det föreligger så starka samband att en utebliven samordning skulle kunna undergräva trovärdigheten av planläggningens syfte. Vi anser därför att det är lämpligt att lägga en helhetssyn på kostnaderna.
Vi föreslår således att full ersättning skall utgä till kommunerna för kostnaderna för att utarbeta civilförsvarsplanerna och att göra en nödvändig anpassning av de kommunala beredskapsplanerna samt för att fortlöpande hålla planerna aktuella. Ersättningen skall till större delen fördelas mellan rikets kommuner som en fast schabloniserad ersättning.
Den sammanlagda ersättningen till kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och att anpassa den kommunala beredskapsplanläggningen bedöms uppgå till ca 60 milj.kr. i 1983 års prisläge.
Ersättningssystemet bör utformas enligt följande: OD Varje kommun erhåller ett grundbelopp på 20 000 kr. OD Varje kommun erhåller utöver grundbeloppet ett rörligt belopp på 5 kr.
per invånare. 2 De kommuner som kan styrka högre kostnader än vad som svarar mot den
schabloniserade ersättningen och som dessutom uppfyller vissa närmare
redovisade kriterier kan erhålla ytterligare ersättning. Beslut om
ersättning bör fattas av civilförsvarsstyrelsen efter prövning av länssty-
relse. 0 Schablonersättningen enligt de tvä förstnämnda punkterna bor kunna
utbetalas successivt och slutregleras när resp. kommun har färdigställt sin
planläggning. Den ytterligare ersättningen enligt den tredje punkten kan
beräknas först när i princip alla kommuner har färdigställt planläggning-
en.
Värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkt är helt beroende av att planerna hålls aktuella samt att kunskaperna hålls levande hos alla som har att handha planläggningen. Uppföljningen av planlåggningen är således av vital betydelse. Kostnadsnivån för att fortlöpande hålla planerna aktuella bör av olika skäl kunna bestämmas med utgångspunkt i valet av en lämplig ambitionsnivå. Vad gäller de enskilda kommunerna bör den årliga ersättningen bestå av ett belopp på 20 000 kr. och därutöver en krona per invånare.
Den årliga ersättningen uppgår på så vis totalt för riket till ca 14 milj.kr. 1 1983 ärs prislåge.
Ersättningen till kommunerna för att förtlöpande hålla planerna aktuella skall utgå från och med året efter det är då planläggningen har färdigställts i kommunerna.
Vi vill framhålla att de ovan framlagda förslagen rörande ersättning till kommunerna utgär från en helhetssyn. Ersättningen för nyplanläggningen kan säledes inte ses isolerad från ersättningen för att hålla planläggningen aktuell och omvänt. Inte heller bör man som vi tidigare framhållit se civilförsvarsplanlaggingen och den kommunala beredskapsplanlåggningen var för sig. Om man således skulle ändra formerna eller grunderna för ersättningen mäste även de samlade bedömningar vi gjort i våra överväganden och förslag tas under förnyad prövning. Dessutom bedömer vi att kommunernas benagenhet att medverka i planläggningen är starkt beroende av att ersättningsfrågan kan lösas utifrån denna helhetssyn.
Framtida erfarenheter kan ge upphov till ändringar i ersättningssystemet. Det är därför nödvändigt att lägga in en kontrolistation för att göra en eventuell översyn av ersåttningssystemet. En sådan kontrollstation bör läggas in I anslutning till utgången av den första treärsperioden som systemet har varit i drift.
Följande figur redovisar sammanfattat nuvarande regler för ersättning till kommunerna samt vårt förslag.
Kommunal Civilförsvarsberedskaps- planläggning planläggning
vårt
Idag förslag Idag vån förslag
Nyplan- | 9090 av Länsstyrel-
lä kost J F serna utför F
äggning | kostnader huvuddelen
na ersätts av arbetet !
Ingen F Lansstyrel- F Revidering ersätt- serna utför
ning huvuddelen
utgår av arbetet 1)
gg RR
F = Full ersättning till kommunerna 1) Skyddsrumsplaner utarbetas dock av kommunerna. Ingen ersättning utgår härför.
5¶Lagändringar m.m.
Grundläggande bestämmelser om civilförsvaret meddelas i civilförsvarslagen och verkställighetsföreskrifter till denna, främst i civilförsvarskungörelsen. Lagen om kommunal beredskap och verkställighetsföreskrifter till denna i kommunala beredskapskungörelsen reglerar + huvudsak kommunernas uppgifter i fråga om övrigt civilt totalförsvar.
Vad som nu bör författningsregleras kan sammanfattningsvis anges till tre huvudfrågor, nämligen kommunernas skyldighet i fråga om civilförsvarsplanläggning, ledningsansvaret och rätten till ersättning för kostnader.
Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut är staten fortfarande huvudman för civilförsvaret även när kommunerna övertar ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig på lokal nivå och planläggningsansvaret härför. Detta medför att det är nödvändigt att staten genom föreskrifter styr verksamheten. Eftersom verksamheten och förberedelserna för denna sker för krigstida förhållanden är det dessutom nödvändigt, bl.a. med hänsyn ull att försvarsansträngningar måste samordnas och föras med en enhetlig inriktning, att statsmakterna reglerar kommunernas verksamhet relativt detaljerat.
Enligt 8 kap. 5§ regeringsformen skall grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsfoörmer bestämmas i lag. I lag skall också föreskrifter meddelas om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.
De nya kommunala uppgifterna kan författningsregleras på flera olika sätt. Oavsett vilken lagteknisk lösning som väljs måste de nuvarande bestämmelserna i civilförsvarslagen om civilförsvarsverksamheten ändras. Vi har därför funnit det vara lämpligt att de nya kommunala uppgifterna regleras i civilförsvarslagen med vissa följdändringar it lagen om kommunal beredskap.
Eftersom flera pågående utredningar kan komma att beröra denna lagstiftning får våra förslag ses som en Övergängsvis lösning. Förutom utredningarna om räddningstjänsten i fred samt den kommunala beslutsprocessen vid beredskap och krig kan nämnas utredningen om samordning av den centrala ledningen för räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. Det kan också nämnas att i betänkandet (Ds C 1983:15) Kommunalförbund lämnas förslag till ett förenklat sätt att samverka över kommungränserna. Detta kan få betydelse för våra förstag beträffande samordning av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner.
I framtiden är det således nödvändigt med en genomgripande oversyn av
de författningar som berörs av våra förslag. Nu är det dock viktigt att kommunerna kan genomföra planläggningen och ta över ledningen av civilförsvarsverksamheten och att reglerna för ersättning härför klarläggs. Lagförslaget tillgodoser dessa krav men ger också möjlighet för kommunerna att ta Över verksamheten när så erfordras samtidigt som det nuvarande systemet övergångsvis lever kvar, vilket är nödvändigt från beredskapssynpunkt.
Mot bakgrund av våra överväganden och förslag redovisar vi erforderliga ändringar i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap.
Tidsförhållanden för planläggningen
Inför starten av planläggningen är det nödvändigt att vissa informations- och utbildningsaktiviteter genomförs. De viktigaste målgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna samt personal vid länsstyrelsernas försvarsenheter. En övergripande information om innebörden av 1982 års totalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvarsstyrelsen. Enligt vad vi har inhämtat kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under 1984 så att planläggningen kan påbörjas i kommunerna hösten 1984. Då beräknas ett riksdagsbeslut bl.a. beträffande ansvaret för civilförsvarsplanläggning och regler för ekonomisk ersättning till kommunerna föreligga. Vi anser att det krävs en period om ca två år för att samtliga kommuner i landet skall ha
Tidsförhållanden I stort för kommunernas övertagande av ledningsansvaret
och förberedelser inför detta
1983 1984 1985 1986 1987
Provplanlägg-
ning I 22
kommuner
Remiss-
behandling
av Pro CK:s |PTOPO- !
betänkande i sition Riksdags-
beslut
Utbildning av
personal vid
länsstyrelser
Kommunerna över-
och kommuner
Inför plan- tar ledningsan-
läggningen Planläggning I kommunerna svaret senast
31/12 1986
Utblidning av personal I kommunernas krigsorg
Utbildning av hemskyddsorganisationen RR dd
genomfört den civilförsvarsplanläggning som vi har föreslagit. Detta innebär att kommunerna bör kunna överta ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig på lokal nivå senast vid utgången av år 1986. Under denna tvåårsperiod måste utbildning påbörjas av förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.
Figuren på föregående sida illustrerar översiktligt de beskrivna tidsförhållandena.
Organisation av arbetet vid länsstyrelse och kommun
Kommunernas nva ansvar i vad gäller civilförsvarsplanläggning i fred medför att länsstyrelsens arbetsuppgifter och ansvar delvis ändras. Vissa av de direkta planläggningsuppgifter som i dag åvilar länsstyrelsen kommer - enligt vad vi föreslår - att utföras av kommunerna i framtiden. Dessutom kommer kommunerna att svara för skyddsplaneringen, vilken inte har någon motsvarighet i dag. Mot denna bakgrund kommer således länsstyrelsens arbetsförmer inom berörda områden att bli av mera inriktande och stödjande karaktär i framtiden. Under provplanläggningen gjordes omfattande erfarenheter rörande länsstyrelsens nya arbetsformer, organisationen av arbetet inom kommunen och vid länsstyrelses försvarsenhet samt formerna för samverkan mellan länsstyrelse och kommun.
Vi är medvetna om att förhållandena under provplanläggningen har skilt sig från de förhåHanden som kan antas komma att råda då planläggningsarbetet genomförs i rikets samtliga län och kommuner. I framtiden torde bl.a. längre tid stå till förfogande för att genomföra planläggningen och reglerna för planläggningen vara bättre utformade. Detta ger en gynnsammare planeringssituation än vad som har varit fallet under provplanläggningen. Vi anser dock att erfarenheterna från provplanläggningen är så allmängiltiga och av så stort intresse att de kan delges berörda myndigheter. De läsare som är intresserade av våra erfarenheter och rekommendationer bör ta del av vårt betänkande (Ds Fö 1983:10. avsnitt 5.5 och bilaga 6).
6¶Sammanfattning av förslagen
Sammanfattningsvis innebär våra förslag att Oo inom varje kommun skall under beredskap och i krig finnas en civilförsvarsledning som består av kommunstyrelsen och en civilförsvarsstab, kommunstyrelsen skall ha det övergripande ansvaret för all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet, chefen för civilförsvarsstaben, som i regel bör vara kommunens brandchef, skall utöva den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunen, nuvarande indelning av riket i civilförsvarsområden skall ersättas med en indelning i civilförsvarsregioner, 1 varje civilförsvarsregion skall under beredskap och i krig finnas en regionledning, som består av en politikergrupp med en beredningsgrupp som stabsorgan, regionledningen skall leda den civilförsvarsverksamhet, som måste samordnas över kommungränser, det primära syftet med civilförsvarsplanläggningen skall vara att skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig och att planläggningen skall begränsas till att omfatta erforderligt beslutsunderlag för starten av verksamheten, kommun skall upprätta sex olika civilförsvarsplaner, nämligen ledningsplan, informationsplan, plan för personal- och underhållstjänst, skyddsplan, undsättningsplan och mobiliseringsplan, kommuns civilförsvarsplanläggning skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen, länsstyrelse skall utarbeta och lämna planläggningsunderlag för kommuns planläggning, länsstyrelse skall upprätta en organisationsplan för varje kommun samt civilförsvarsplaner för civilförsvarsregion och för länsnivån, vi har - med utgångspunkt i reglerna som legat till grund för provplanläggningen - lämnat inriktning för en slutlig utformning av planläggningsreglerna, mobiliserinpsplanen och skyddsplanen (i vad avser skyddsrumsorternas avgränsning) skall fastställas av länsstyrelsen, övriga civilförsvarsplaner som upprättas av kommunen skall fastställas av kommunfullmäktige, full ersättning skall utgå till kommunerna för att upprätta civilförsvars-
planerna och anpassa de kommunala beredskapsplanerna samt för att
fortlöpande hålla planerna aktuella, 0 ändringar görs i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap
samt att 4 kommunerna övertar ledningsansvaret senast vid utgången av år 1986 och
att en tvåårsperiod dessförinnan avsätts för att genomföra planläggning
m.m.
7 Särskilda yttranden
Särskilda yttranden har lämnats av ledamoten Sture Palmgren och experten Eva Blomgren-Edenstrand.
Av Palmgrens särskilda vttrande framgår bl.a. att DN ett genomförande av ett kommunanknutet civilförsvar enligt föreliggande betänkande bl.a. skulle innebära en förstärkt försvarsberedskap 2 de merkostnader som uppstår vid ett genomförande bör kunna kompenseras av en begränsning av resurserna på central och regional nivå 0 det är nödvändigt att kommunerna erhåller full ersättning för de nya uppgifter man på statens uppdrag skall genomföra enligt förslaget 0 såväl ersättningen för den grundläggande planläggningen som för en fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet är en förutsättning för att ett genomförande skall vara meningsfullt samt att 2 om det statsfinansiella läget ej skulle medge att full ersättning utgår för kommunernas kostnader avseende grundläggande planläggning och revidering bör förslaget ej genomföras eftersom kommunerna ej skall åläggas nya uppgifter utan att de erhåller ersättning.
Av Blomgren-Edenstrands yttrande framgår bl.a. att 0 det är logiskt och rationellt att, som kommittén föreslår, behandla civilförsvarsplaneringen och den kommunala beredskapsplaneringen samlat och på ett enhetligt sätt U hon inte delar kommitténs uppfattning i fråga om principer för kostnadsersättning till kommunerna och att 3 enligt hennes mening samma principer bör tillämpas på civilförsvarsplaneringen som sedan lång tid tillämpats på den kommunala beredskapsplaneringen - dvs. statsbidrag med 90 2c av planläggningskostnaden och ingen ersättning för revision av planerna.
Bilaga 1 Kommitténs sammansättning
Ledamöter Förordnad Entiedigad Pettersson, Harald landshövding, ordf 1982-06-21 Dahlén, Bertil f. d. riksdagsledamot 1982-06-21
Hammarsjö, Göran landstingsråd 1982-12-09 Holmqvist, Sture fastighetschef 1982-06-21 Palmgren, Sture borgarråd 1982-06-21
Skantz, Anna-Greta f. d. riksdagsledamot 1982-06-21 Sundström, Gudrun f. d. riksdagsledamot 1982-12-09
Sakkunnig
Gyllö, Sture A. f. d. avdelningschef 1982-06-21
Experter Ahrland, Nils försvarsdirektör 1982-06-21 Backlund, Hans försvarsdirektör 1982-06-21
Bengtsson, Gunnar försvarsdirektör 1983-01-10!
Bjurman, Ulf kansliråd 1982-06-21
Blomgren-Edenstrand, Eva departementssekreterare 1982-06-21
Byström, Hans försvarsdirektör 1983-01-10! Cedmark, Jan kanslichef 1982-06-21 Danell, Ingemar byråchef 1983-01-10! Eliasson, Lars-Märten överingenjör 1982-06-21
Fischer, Ola major 1982-06-21 1982-10-01 Frank, Aage kansliråd 1982-06-21 Frödin, Sven-Erik avdelningsdirektör 1982-06-21 Janson, Björn hovrättsassessor 1982-11-11 Lewensjö. Åke sektionschef 1982-06-21
Lindberg, Lennart organisationsdirektör 1982-06-21
Nordmark, Bengt major 1982-10-01
Rudbert, Lars säkerhetschef 1983-01-10!
Sjöstrand, Bengt 1. vice brandchef 1983-01-10!
Huvudsekreterare Dahlén, Rune byråchef 1982-06-21
! Har främst deltagit i vissa arbetsgrupper
Sekreterare Mattsson, Sture byrådirektör 1982-06-21 Norrmann, Sten-Inge avdelningsdirektör 1982-06-21 Zetterberg, Evert sekreterare 1982-06-21
I sekretariatet har även ingått assistent Ann-Britt Schönning samt under vissa perioder assistent Karlsson
Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet
(Ds Fö 1983: 10) Kommunerna och civilförsvaret — led-
ning och planläggning på lokal nivå
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för
Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen, överberfälhavaren, fortifikationsförvaltningen, värnpliktsverket, civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, bered-
skapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets forskningsanstalt, för-
svarets rationaliseringsinstitut, civilbefälhavarna i Södra, Västra, Östra.
Bergslagens och Övre Norrlands civilområden. riksnämnden för kommu-
nal beredskap, socialstyrelsen, postverket, televerket, transportrådet. byggnadsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen.
statens planverk. statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska central-
byrån, samtliga länsstyrelser. Huddinge, Solna, Stockholms, Södertälje, Enköpings, Uppsala. Linköpings, Vadstena, Eksjö, Jönköpings, Sölves-
borgs, Hässleholms, Simrishamns, Malmö, Svalövs, Varbergs, Göteborgs.
Mölndals, Ale, Mullsjö, Kristtnehamns, Köpings, Falu, Hofors, Sandvikens, Sundsvalls. Härjedalens, Bjurholms och Åsele kommuner, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska röda korset. Svenska brandförsvarsföreningen, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR och Brandmännens riksförbund. Dessutom har yttrande avgetts av Svenska Brandbefälets Riksför-
bund. Vidare har länsstyrelsen i Södermanlands län bifogat yttranden från
Eskilstuna, Flens, Katrineholms, Nyköpings, Oxelösunds och Strängnäs kommuner, länsstyrelsen i Gotlands län yttrande från Gotlands kommun, länsstyrelsen i Blekinge län yttranden från Karlshamns och Karlskrona kommuner, länsstyrelsen I Kristianstads län yttrande från Kristianstads kommun, länsstyrelsen i Hallands län yttranden från Falkenbergs, Halmstads, Hylte, Kungsbacka och Laholms kommuner och länsstyrelsen i Älvsborgs län yttranden från Marks. Trollhättans och Åmäls kommuner.
1 Allmänt
De förslag som lämnas i betänkandet får I sina huvuddrag ett positivt
mottagande av remissinstanserna. En del av remissinstanserna har haft
invändningar mot och synpunkter på delar av förslagen. Dessa redovisas i
det följande.
Hovrätten för Övre Norrland anser att den lagtekniska lösning som kommittén har valt. nämligen att inte inarbeta lagen om kommunal beredskap i civilförsvarslagen utan behålla den förstnämnda lagen och från den föra över regleringen av verksamhet som kan betraktas som civilförsvars-
verksamhet, är den i princip mest lämpliga. Utöver några detaljpäpekan-
den har hovrätten inte heller någon erinran mot de förslag till ändringar i de båda lagarna som kommittén har lagt fram.
Däremot ställer hovrätten sig ytterst tveksam till tanken att dessa för-
fattningsändringar skall genomföras utan hänsyn till resultat av flera andra pågående utredningar som har samband med denna lagstiftning. Det kan
sålunda enligt hovrätten bli nödvändigt att med hänsyn till alla dessa utredningsresultat snart nog göra en genomgripande översyn av bl.a. civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. Mot denna bakgrund och då civilförsvarslagstiftningen — som hovrätten påpekat i flera remisssvar de senaste ären — numera har blivit mycket svåröverskådlig och föga
enhetlig måste det enligt hovrätten vara ett bestämt krav att hela denna
författningsmateria snarast möjligt ses över så att det skapas en enhetlig, väl sammanhällen och modern lagstiftning om all civilförsvarsverksamhet.
Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att staten forfarande skall vara huvudman för civilförsvaret även när kommunerna tar över den lokala
ledningen och planläggningen. Staten har därför att genom föreskrifter
styra verksamheten. Att kommunernas nya uppgifter därvid i sina grund-
drag anges i lag står i överensstämmelse med föreskrifterna i 8 kap. 5§
regeringsformen. Kammarrätten anser liksom kommittén att de nya kommunala uppgifterna bör regleras i civilförsvarslagen och att därav föranledda följdändringar bör göras i lagen om kommunal beredskap. Även om vissa grundläggande frågor om den kommunala organisationen och verk-
samheten i en beredskaps- och krigssituation är föremål för pågående
utredningar framstår enligt kammarrätten det förslag till ändringar i civil-
försvarslagen och lagen om kommunal beredskap som nu läggs fram emel-
lertid såsom väl ägnat att redan nu läggas till grund för kommunernas övertagande av ledningsansvaret för civilförsvarsverksamheten. Enligt kammarrättens mening är det dock av särskild vikt att en mera genomeripande översyn av de författningar som berörs av det nu framlagda förstaget sker när samtliga pågående utredningar slutförts. Liknande synpunkter på behovet av en framtida översyn av författningarna redovisas av länsstyrelsen i Gävleborgs län, Enköpings kommun, Uppsala kommun och Svenska
kommunförbundet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar inte kommiuéns uppfattning att lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifter om kommunernas uppgifter i fråga om annan totalförsvarsverksamhet än civil-
försvar. Överstyrelsen anser att kommunens alla beredskapsuppgifter bör vara samlade i lägen om kommunal beredskap.
Riksrevisionsverket anser att om kommunerna får ledningsansvaret för
civilförsvaret på lokal nivå i krig och ansvaret för planläggningen i fredstid så finns det inga motiv för att ha kvar lagen om kommunal beredskap. Bestämmelserna för kommunal beredskapsplanering bör i stället integreras
med föreskrifterna om civilförsvarsplanering. Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framhåller att civilförsvarslagen
ger ett synnerligen oredigt intryck på grund av den osystematiska blandningen av detaljföreskrifter och övergripande föreskrifter för både fred och civilförsvarsberedskap/krig. Detta har inte ändrats genom kommitténs förslag till nödvändiga ändringar som snarare förstärker behovet av en total
nyskrivning av civilförsvarslagen. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att en hel del av de detaljbestäm-
melser som tagits in i förslaget till ändring av civilförsvarslagen i stället bör
hänföras till civilförsvarskungörelsen eller andra tillämpningsbestämmelser. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län
och Härjedalens kommun.
2¶Ledningen av civilförsvarsverksamheten
2.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhet
Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om det i lagtexten behöver sägas att civilförsvarsverksamheten också omfattar förberedelserna för denna verksamhet.
Civilförsvarsstyrelsen delar den uppfattning som framförs i betänkandet rörande begreppet civilförsvarsverksamhet. Styrelsen föreslår dock att "förvarning och alarmering” byts ut mot ”varning” i civilförsvarslagens 1§. Begreppen förvarning och alarmering är starkt knutna till nuvarande verksamhet och uppgiftsfördelning såväl mellan olika ledningsnivåer som
mellan myndigheter på samma nivå. Enligt styrelsen finns det emellertid ett behov av ett vidare begrepp för varning av civilbefolkningen vid fara.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar uppfattningen att civilförsvar betecknar en verksamhet och inte en organisation och att i begreppet bör
sammanfattas all civilförsvarsverksamhet oberoende av vem som utför
den. Detta kan emellertid leda till viss oklarhet beträffande ansvarstörhållandena mellan myndigheter med beredskapsuppgifter. Det finns andra gränsdragningsfrägor i planeringen som uppstår på grund av delat ansvar
på central nivå men där det på lokal nivå inte är praktiskt att dra gränser. I
betänkandet konstateras att det föreligger ett stort antal gränsdragningsfrägor i vad avser civilförsvarsverksamhet och annan kommunal verksamhet. Därför förordar kommittén en samordning av civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal planläggning. Överstyrelsen delar den uppfattningen att civilförsvarsverksamheten måste integreras med övrig kommunal verksamhet. På grund av de gränsdragningsfrågor som finns ifrågasätter överstyrelsen om det inte vore enklare att frångå begreppen civilförsvarsverksamhet och civilförsvarsorganisation när man nu överväger att ge kommu-
nerna det fulla ansvaret för verksamheten i kommunerna vid krigsfara och
i krig och dessutom överväger möjligheterna att på central nivå integrera
beredskapsförberedelser med fredsmässig verksamhet genom hopslagning av civilförsvarsstyrelsen med statens brandnämnd m.fl. Många gränsdrag-
ningsproblem mot övrig verksamhet i kommunen skulle undanröjas om man i stället enbart använder termer som bygga skyddsrum, leda, utrymma, rädda, försörja etc.
Statens jordbruksnämnd föreslår att ordet ”bespisning” i förslaget till lydelse av 18 punkt 9 civilförsvarslagen byts ut mot ”utspisning” som används I jordbruksnämndens nu gällande anvisningar och i de allmänna råd för planläggning av kollektiv utspisning som tillämpas i den fortsatta provplanläggningen.
2.2¶Ledningen på lokal nivå
Försvarets forskningsanstalt framhåller att den föreslagna ledningsprin-
cipen för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå innebär att en politisk
instans införs i en I övrigt tjänstemannastyrd organisation. Detta innebär att man för in ett nytt och oprövat element i ledningen av civilförsvarsverksamheten. Det är därför viktigt att arbetsfördelningen mellan civilförsvarsnämnden (dvs. kommunstyrelsen) och civilförsvarsstaben (som består av
tjänstemän) prövas ingående så att ledningsfunktionen utformas på ett
ändamålsenligt sätt.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser i likhet med kommittén att kommunen skall ha det övergripande ansvaret för all på kommunen an-
kommande verksamhet under beredskap och i krig. Överstyrelsen delar
kommitténs uppfattning att det i kommunens krigsorganisation skall finnas ett särskilt organ för ledning vid katastrofer, krigsfara och i krig. Överstyrelsen anser att begreppet civilförsvarsstab bör bytas ut mot katastrofled-
ningsgrupp e.d. Ledningsgruppens namn bör anpassas till kommunal ter-
minologi. Enligt överstyrelsens uppfattning skall kommunen ha rätt att med utgångspunkt i sina egna förutsättningar i samråd med länsstyrelsen välja hur denna ledningsgrupp skall organiseras.
Riksnämnden för kommunal beredskap anser att informationsverksamheten bör organiseras direkt under kommunstyrelsen och knytas till kom-
munkansliet därför att denna verksamhet enligt nämndens uppfattning är av utomordentligt stor betydelse i krig. Riksnämnden framhåller att det är
viktigt alt övergång till krigsorganisation i kommunerna kan ske snabbt och smidigt. F.n. gäller olika regler för kommunal beredskap och civilför-
svarsberedskap. Nämnden anser att en enhetlighet bör åstadkommas. Socialstyrelsen framhåller att det är viktigt att samordna verksamheten i
kommunen så att totalförsvarsaspekterna beaktas i olika sammanhang och inom olika områden. Det gäller inte enbart mellan civilförsvar och exempelvis socialtjänst och hälsoskydd utan även mellan dessa verksamheter och hälso- och sjukvårdens resurser inom kommunen. Socialstyrelsen anser att detta bör beaktas så att representantter) för hälso- och sjuk vården ingår I organisationen vid kommunens ledningscentral.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet påpekar att det är civilbefälha-
varen som leder alarmeringsverksamheten inom civilområdet och att det endast är då de ordinarie systemen inte fungerar som det kan bli aktuellt för en chef på lokal nivå att fatta beslut om förvarning och alarmering.
Däremot ligger beslut om avalarmering inom en sådan chefs ansvarsområde. Civilbefälhavaren föreslår därför att texten i 41 b§ civilförsvarslagen
ändras från ”det ankommer på chefen för civilförsvarsstaben att I. besluta om förvarning, alarmering och undsättning” till ”det ankommer på chefen
för civilförsvarsstaben att 1. besluta om avalarmering och undsättning samt då så erfordras om förvarning och alarmering”. Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län föreslår att chefen för civil-
försvarsstaben får benämningen civilförsvarschef.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län vänder sig mot det förord som kommit-
tén ger för att Kommunens brandcehef skall vara chef för civilförsvarssta-
ben. Länsstyrelsen anser att det är den bedömda civilförsvarsverksamhe-
ten som skall vara avgörande vid val av chef för staben. Om räddnings-
tjänst bedöms vara den väsentligaste uppgiften bör brandchefen vara chef
eftersom detta är hans specialitet. Saknar däremot kommunen sannolika
anfallsmål eller är dessa belägna så att en bekämpning inte drabbar civilbe-
folkningen kan det vara skäl att välja en annan chef. Bedöms t.ex. inkvartering och omhändertagande av utrymmande, bostadslösa eller flyktingar
vara den väsentligaste civilförsvarsverksamheten torde socialchefen vara
mera lämpad som chef.
Länsstyrelsen ifrågasätter om benämningen på ledningsorganet för civilförsvaret bör vara ”stab” eftersom det begeppet inte torde förekomma i
den kommunala förvaltningen i övrigt.
Länsstyrelsen anser att personal i kommunens fredsorganisation som tas
i anspråk med civilförsvarsplikt i civilförsvarsstaben inte får komma i en
sämre ekonomiskt situation än de som fullgör andra beredskapsuppgifter i kommunens krigsorganisation.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län biträder inte kommitténs förslag att
civilförsvarsstabens personal rekryteras med civilförsvarsplikt bland i fred anställd kommunal personal eftersom stabspersonalen då får en annan status än övrig i kommunens krigsorganisation ingående personal. Detta torde komma att medföra komplikationer genom skillnader i ansvar, an-
ställningsförhållanden, ekonomiska ersättningar m.m. Enligt länsstyrelsens uppfattning behövs en ledningsorganisation för civilförsvarsverksamheten som bygger på fredsorganisationen och har till uppgift att leda all
totalförsvarsverksamhet i kommunen under beredskap och i krig. En sådan organisation kan också med fördel utnyttjas vid fredskatastrofer eller fredskriser av skilda slag.
Rent principiellt anser länsstyrelsen att det är viktigt att den lagstiftning som reglerar kommunens verksamhet under beredskap och i krig så titet
som möjligt avviker från motsvarande bestämmelser i fred. Kommitténs 8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49
förslag om civilförsvarsstab — liksom om regionledning — komplicerar enligt länsstyrelsen ledningsstrukturen och medför stora avsteg från i fred gällande regler för delegering av ärenden m.m. Också länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det skulle vara både oriktigt och opraktiskt att ge kommunanställd personal som är krigsplacerad i civilförsvarsstaberna försämrade villkor genom sin krigsplacering eftersom kommunen ändå skall ha ansvaret för verksamheten. Länsstyrelsen föreslår därför att 20 § första stycket och 40§ I mom. g) civilförslagen ändras så att denna oformlighet bortfaller. Huddinge kommun tillstyrker kommitténs förslag om ledning av civilförsvarsverksamheten inom kommun men vill fästa uppmärksamheten på
de speciella förhållanden som råder i Stockholmsregionen och i andra storstadsområden. I sådana områden är det olämpligt att en enskild kom-
mun skall få fatta beslut om befolkningsomflyttningar (utrymning m.m.) som i hög grad kan beröra grannkommunerna. Detsamma gäller beslut om
förvarning och alarmering. I Stockholmsområdet bör dessa beslut enligt
kommunens mening fattas av länsstyrelsen. Enköpings kommun anser att kommunens inflytande på sammansättningen av civilförsvarsstaben bör förstärkas i förhållande till kommitténs förslag för att ge kommunen möjlighet att bevaka sambandet mellan totalförsvarsverksamhetens olika delar. Länsstyrelsen bör i varje fall vara skyldig att inhämta kommunens förslag på befattningshavare i staben före beslut. Hässleholms kommun anser att både chefen för och personalen i civilförsvarsstaben bör tillsättas av kommunen efter samråd med länsstyrelsen. Kommunen framhåller vidare att brandchefen har en naturlig anknytning till civilförsvaret eftersom han i fredstid har motsvarande arbetsuppgifter. Enligt kommunen finns det inte något annat realistiskt alternativ än brandchefen när det gäller att tillsätta chefen för civilförsvarsstaben. Därför bör det bestämmas att denna skall vara chef för civilförsvarsstaben om inte
speciella skäl föreligger att välja någon annan.
Simrishamns kommun anser att en förutsättning för att kommunen skall kunna ta på sig ansvaret för ledningen av civilförsvaret är att kommunstyrelsen efter samråd med länsstyrelsen får ta ut både chefen för och perso-
nalen i civilförsvarsstaben. Halmstads kommun och Varbergs kommun framför liknande synpunkter. Sandvikens kommun anser att vilka och hur många som skall ingå i
civilförsvarsstaben bör överlämnas till resp. kommun att besluta om.
2.3¶Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner
Civilförsvarsstyrelsen anser i likhet med kommittén att nuvarande indelning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en indelning i civilförsvarsregioner. Styrelsen delar kommitténs uppfattning om behovet av
ledning och samordning inom civilförsvarsregionerna och om de uppgifter
som bör åvila en regionledning. När det gäller kommitténs förslag till organisation och arbetsformer hänvisar emellertid styrelsen till de utredningar som pågår om totalförsvarets ledning och om den kommunala beslutsprocessen under beredskap och i krig. Dessa utredningar bör ge ytterligare underlag för överväganden om regionledningens utformning.
Detsamma gäller enligt styrelsen i hög grad erfarenheterna från det inter-
kommunala samarbete som kommer att etableras inom räddningstjänstregionerna. Styrelsen föreslår därför att ett slutligt ställningstagande till regionledningens organisation och arbetsformer anstår tills ytterligare un-
derlag föreligger. Att en reglering av regionledningens utformning i civil-
försvarslagen anstår har enligt vad styrelsen bedömer ingen avgörande betydelse för övergången till kommunal planläggning eller för förberedel-
serna för övergång till kommunal ledning på lokal nivå. Ett slutligt ställ-
ningstagande måste dock föreligga senast då kommunerna tar över led-
ningsansvaret. Indelningen i civilförsvarsregioner måste emellertid ske så
snart som möjligt liksom erforderlig planläggning för samordning inom civilförsvarsregion. Regeringen bör därför nu uppdra åt styrelsen att lämna
förslag till en ny territoriell indelning i civilförsvarsregioner. Det bör i
övrigt enligt styrelsen tills vidare vara tillräckligt att lagstifta om att sam-
ordning skall ske om det behövs och att kommunerna skall bilda civilför-
svarsregioner om regeringen förordnar om detta. I anslutning härtill föreslår civilförsvarsstyrelsen att andra meningen i andra stycket i den före-
slagna lydelsen av 6 § civilförsvarslagen utgår.
Statens brandnämnd anser att ledningsförhållandena inom civilförsvarsregion inte är helt klara i det förslag som kommittén har lämnat. Även med
utgångspunkt i att de förtroendevalda från kommunerna inom civilför-
svarsregionen gemensamt ansvarar för civilförsvarsverksamheten så bör det enligt brandnämnden övervägas om inte länsstyrelsen — som skall svara för samordningen av verksamheten inom regionen — bör fungera som ytterst ansvarig regionledning.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar erinrar om att varje kommun lyder
direkt under länsstyrelsen i vad avser all övrig totalförsvarsverksamhet. Därför är det risk för att svåröverskådliga lydnadslinjer skapas på lokal nivå om cen regionledning inrättas mellan kommuner och länsstyrelser. Överstyrelsen anser därför att behovet av regionindelning skall utgå från hur kommunerna i länet samarbetar i andra frågor och hur den fredstida katastrofledningen är uppbyggd i länet. Det bör enligt överstyrelsens uppfattning ankomma på länsstyrelsen i kraft av dess tillsynsskyldighet och i
egenskap av högsta totalförsvarsmyndighet i länet att samråda med och vid
behov ålägga kommunerna en regionindelning. Överstyrelsen anser att länsstyrelsen och inte regeringen skall förordna om civilförsvarsregioner.
Därför bör det också uppdras åt länsstyrelserna i stället för civilförsvars-
styrelsen att i samarbete med berörda kommuner, myndigheter och organi-
sationer fastställa en eventuell indelning i civilförsvarsregioner.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser att komplexa och svåröverskådliga lydnadslinjer skapas om en mellannivå inrättas enligt kommitténs
förslag om regionledning. Institutet konstaterar också att kommittén inte närmare har belyst hur den föreslagna åtgärden påverkar möjligheterna att
utöva en effektiv ledning av totalförsvarsverksamheten på lokal nivå. Enligt institutets mening bör alternativa sätt att tillgodose de aktuella
samverkansbehoven prövas.
Socialstyrelsen anser att begreppet civilförsvarsregion inte är lämpligt
därför att region inom sjukvården omfattar ett betydligt större område. Socialstyrelsen lämnar förslag till annan nomenklatur: civilförsvarsdi-
strikt, kommunblock, civilförsvarsblock, kommunalförbund etc.
Statskontoret ställer sig mycket tveksamt till kommitténs förslag om
regionledning i form av en politikergrupp som under beredskap och i krig
skall leda civilförsvarsverksamhet som måste samordnas över kommungränserna. Enligt statskontorets uppfattning är förslaget svårt att genomfö-
ra i praktiken. En svårighet är att samma kommunala ”nyckelpersoner”
kan komma att bli engagerade i både kummunens och regionens krigsor-
ganisation. Ett annat problem är att det kommer att bli svårt att fatta beslut
med den snabbhet som krävs i krig. Dessutom anser statskontoret att det är svårt att på ett lämpligt sätt placera in civilförsvarsregionen med dess
snävare ansvarsområde i en hierarki med länsstyrelse och kommunstyrelse som båda har det övergripande ansvaret för all på länet resp. kommunen
ankommande totalförsvarsverksamhet. 1 krig måste befälsförhållandena enligt statskontorets mening vara strikta.
Enligt statskontorets uppfattning bör i första hand övervägas om läns-
styrelsen kan samordna samt under beredskap och i krig leda sådan verk-
samhet som är kommungränsövergripande. I de län där antalet kommuner
är så stort att länsstyrelsen i akuta situationer inte anses ha möjlighet att
leda verksamheten torde det enligt statskontoret finnas flera alternativa
lösningar som bygger på delegering eller förordnande från länsstyrelsens
sida.
Statskontoret anser vidare att benämningen region endast bör användas
vid organisation av verksamhet som omfattar minst ett helt län. Benämningen civilförsvarsregion bör därför inte användas då detta kan leda till missuppfattningar om den samhällsnivå som avses. Förslagsvis kan i stället den nuvarande benämningen civilförsvarsområde användas även i fort-
sättningen. I konsekvens härmed bör benämningen räddningstjänstområde användas för fredsräddningstjänsten.
Riksrevisionsverket anser att studier bör genomföras eller praktiska
erfarenheter från fredsmässiga förhållanden och övningsverksamhet skaffas innan beslut fattas om en ledningsnivå mellan länsstyrelser och kom-
muner. Frivillig samverkan i olika former mellan kommuner kan vara att föredra framför en formaliserad samverkan med en av statsmakterna be-
stämd enhetlig regionledning. Under vissa förhållanden i krig bör enligt riksrevisionsverkets mening ansvaret för en samordnad ledning kunna övergå direkt till länsstyrelsen.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet framhållet att om kommitténs förslag om regionledningens sammansättning och krigsuppehållsplats realiseras så kommer många kvalificerade personer att bindas till tid och rum utanför den egna kommunen. Det kan då ifrågasättas om de utsedda förtroendevalda då fortfarande som kommittén anger kan vara ledamöter i nämnder och styrelser i hemkommunen. I räddningstjänstregionerna torde det i fred komma att finnas någon form av kansliorganisation Denna organisation borde enligt civilbefälhavaren kunna utnyttjas för regionledning under beredskap och i krig.
Civilbefälhavaren i Västra civilområdet är tveksam till att införa en mellanledningsnivå i form av regionledning. Dess organisationsform anges vara något konstlad och den kommer enligt civilbefälhavarens uppfattning svårligen att kunna få den tyngd och effektiva besluts- och ledningsordning som krävs. Den övergripande samordningen bör därför åvila länsstyrelsen. I fredstid förekommer samarbete mellan flera kommuner. Detta samarbete bör kunna fortsätta i krig utan någon formell överorganisation. Länsstyrelsen bör vid behov föreskriva om erforderlig samordning och befälsföring. Civilbefälhavaren avstyrker därför förslaget om civilförsvarsregioner.
Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde har den uppfattningen att den kommungränsövergripande verksamheten i krig bör ledas på ett sätt som överensstämmer med fredstida samarbetsmönster. Det bör således inte sättas upp speciella ledningsenheter enbart för den eventualiteten att de skulle behövas i krig. Om samarbete och samverkansavtal finns i fred mellan kommuner är det naturligt att bygga på dessa även vid verksamhet i krig. Om sådant samarbete inte finns i fred men krävs i krig torde länsstyrelse och berörda kommuner i ett aktuellt läge kunna komma överens om hur samarbete skall ordnas och uppgifter skall lösas liksom hur ledningen skall skötas. Detta förekommer redan i fred vid större olyckor och katastrofer. Civilbefälhavaren anser inte att en särskild ledningsnivå skall organiseras mellan länsstyrelse och kommun.
Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde anser det vara felaktigt att införa ytterligare en ledningsnivå som mellanled mellan kommun och länsstyrelse. Om det i fred finns ett naturligt samarbete mellan flera kommuner så kommer detta samarbete att fungera också i krig. Rent formellt kan samarbetet konfirmeras i orostid genom att länsstyrelsen föreskriver vilka kommuner som då skall samverka och vilka kommuner som skall ha huvudansvaret för civilförsvarsverksamheten. Detta bör inte ske i fredstid utan först vid en tidpunkt som avgörs av det aktuella läget. Att i fred besluta om särskilda regioner med särskilda ledningsorgan kommer enligt civilbefälhavarens uppfattning att komplicera och fördyra verksamheten.
Länsstyrelsen i Stockholms län vänder sig mot kommitténs förslag att
det skall föreligga "synnerliga skäl” för att frångå indelningen I räddnings-
tjänstregioner vid fastställandet av civilförsvarsregioner. Länsstyrelsen
framhåller att civilförsvarsverksamheten omfattar flera verksamhetsområden än räddningstjänst. Vidare kan regionala och lokala totalförsvarsför-
hållanden motivera olika områdesindelning i fred och krig. Enligt länsstyrelsens mening kan antalet räddningstjänstregioner bli så stort att länssty-
relsens övergripande ledning i krig kan försvåras om full överensstämmelse med civilförsvarsregioner skall råda. Länsstyrelsen anser därför att det bör räcka med "särskilda skäl” för alt indelningen i räddningstjänstre-
gioner skall kunna frångås vid fastställandet av civilförsvarsregioner.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att ansvar för regionledningens verksamhet bör läggas på den resursstarkaste kommunen som en tillikauppgift. Formerna för samverkan inom en region bör klarläggas i fred. Det bör även prövas om civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen måste förstärkas och om rekryteringen av staben skall ske i samråd med de kommuner som ingår i regionen. Den kommun som svarar
för regionledning bör även svara för erforderlig planläggning av denna i
fred.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ett införande av en lednings-
nivå med den av kommittén föreslagna uppgiften och organisationen kommer att försvåra och fördröja beslutsprocessen. Civilförsvarsverksamhe-
ten omfattar och påverkar en så betydande del av den kommunala verk-
samheten att den föreslagna regionledningen möjligen kan underlätta samordningen av räddningstjänsten men knappast av övrig verksamhet där kommunerna i dag samarbetar över kommungränserna utan regiontänkande. Länsstyrelsen föreslår att någon regionledning inte införs och att den rerursstarkaste kommunen inom en region åläggs att understödja övriga kommuner i regionen i första hand i vad avser räddningstjänst.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en särskilt organiserad regionledning inte behövs. Den föreslagna regionledningen blir en extra lednings-
funktion som fortlöpande måste hålla sig underrättad om läget inom civilförsvaret i varje kommun i regionen för att den effektivt skall kunna överta ledningen utan att förorsaka fördröjningar. Den civilförsvarsverksamhet som kan behöva ledas för större områden än en kommun är av sådan
karaktär att snabb och odiskutabel beslutsfattning krävs. Problem av mera
långsiktig karaktär kan lösas utan tillgång till en särskild regionledning. Vid vissa tillfällen då ledning över kommungränserna behövs kan den för det tillfället Jämpligaste civilförsvarsstaben ges den uppgiften. Ett annat alter-
nativ som länsstyrelsen föreslår är att redan i fred föreskriva att den resursstarkaste kommunen skall leda den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten inom regionen i krig.
Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att det skulle vara ekono-
miskt fördelaktigt att låta nuvarande civilförsvarsområden bilda civilför-
svarsregioner eftersom ledningscentraler, sambandsnät, civilförsvarets grupperingsplatser m.m. är utbyggda med dessa som grund. Kostnadsför-
delningen mellan kommunerna för drift och underhåll av ledningscentraler
m.m. sker i dag också med civilförsvarsområdet som grund. Länsstyrelsen
föreslår att den av kommittén föreslagna texten i 68 civilförsvarslagen ändras så att ”synnerliga skäl” från totalförsvarssynpunkt inte skall behö-
va föreligga för att det skall vara möjligt att frångå den fredstida indelningen i räddningstjänstregioner då civilförsvarsregioner skall bildas.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att det är lämpligt att även i framtiden
ha en ledningsnivå mellan länsstyrelse och kommun för samordning fram-
för allt av utrymningar, inkvartering och större undsättningsinsatser inom
områden som ungefär motsvarar nuvarande civilförsvarsområden. Endast mycket starka fredsräddningstjänstskäl bör få påverka dagens indelning som har god överensstämmelse för de viktigaste totalförsvarsfunktionerna i krig såsom civilförsvar, militärt försvar, sjukvård och polisverksamhet. Länsstyrelsen förordar att kommunerna lyder direkt under länsstyrelsen
framför en indelning i civilförsvarsregioner som påtagligt avviker från
dagens indelning i civilförsvarsområden. Länsstyrelsen anser också att benämningen civilförsvarsområde bör bibehållas i stället för att den nya benämningen civilförsvarsregion införs. Länsstyrelsen anser vidare att kommitténs förslag till ledningsorgan för regionerna är olämpligt och förordar i stället ett traditionellt ledningsorgan
som ingår i civilförsvarets krigsorganisation och som består av en chef med ställföreträdare och en liten stab. Cheferna bör utses av länsstyrelserna
efter samråd med berörda kommuner.
Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att någon regionledning inte
behövs i det egna länet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anmäler en betydande tveksamhet till kommitténs förslag till beslutsordning för regionledningen. I frågor av den typ som regionledningen har att lösa måste den föreslagna beslutsordningen betecknas som mindre lämplig med tanke på beslutssituationen. Den säkerhetsventil som kommittén har velat skapa genom att föreslå att ordföranden i brådskande fall kan besluta ensam anser länsstyrelsen inte vara mycket värd eftersom oenighet kan uppstå om fallet är brådskande eller
inte. Länsstyrelsen pekar i stället på möjligheten att betrakta regionled-
ningen som en delegation av länsstyrelsen med en för besluten ansvarig chef som beslutar på länsstyrelsens vägnar.
Länsstyrelsen i Hallands län är tveksam till bildandet av civilförsvarsregioner åtminstone i det egna länet där länsstyrelsen själv kan svara för
erforderlig samordning av verksamheten. En mellannivå skulle kunna leda till fördröjningar av verkställigheten 'i lägen då det minst av allt är önskvärt, t.ex. efter en så omfattande bekämpning av en ort att den egna kommunens undsättningsstyrkor inte förslår. I fred direktsamverkar kommunernas brandförsvar vid större nödlägen medan länsstyrelsen går in i det fall ett övergripande organ behövs för att prioritera och samordna olika insatser. En liknande ordning bör enligt länsstyrelsens mening vara lämplig även i krig.
Ett annat skäl för att inte tillskapa särskilda civilförsvarsregioner är att
kommunerna själva behöver sina ledande förtroendemän i krig. Mot den föreslagna regionledningen talar också det förhållandet att den militära verksamheten inom länet är organiserad så att det inom varje kommun finns en militär chef med stab som samverkar direkt med kommunen.
Länsstyrelsen är i krig organiserad och övad för att kunna leda och samordna kommunernas verksamhet och i länsstyrelsens krigsorganisation i Hallands län finns personal med kommunal erfarenhet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för det egna länet att länsstyrelsen där skall utöva den direkta ledningen och svara för samordningen av den kommungränsövergripande verksamheten.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att frågan om regionledningens sammansättning och beslutsbefogenheter ytterligare bör övervägas med hänsyn till det reella myndighetsansvar som förutsätts åvila den. För att regionledningen skall kunna verka effektivt bör den ges längre gående
befogenheter än vad kommittén föreslår. Enligt länsstyrelsens mening måste det ställas synnerligen höga kvalifikationskrav på regionledningens
medlemmar. Det finns därför skäl att utforma organisationsföreskrifterna
så att den enskilda kommunen inte ges tillfälle att i första hand tillgodose sitt eget behov av kvalificerad personal och därefter lämna ”det som blir
över” till en regionledning.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att det är nödvändigt att
regionledningarna får personal med hög kompetens och att deras uppgifter
och befogenheter ges ett klart författningsmässigt stöd. Vidare måste kra-
ven på utbildning och övning för regionledningarna ställas minst lika höga som för dagens civilförsvarsstaber.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser att frågan om regionindelning bör
utredas ytterligare i syfte att finna en mindre resurskrävande lösning som ändå fungerar praktiskt. Enligt länsstyrelsens mening bör samverkansfrågor och mera långsiktiga frågor kunna lösas i samarbete mellan kommunerna i en region. För den direkta ledningen i en region bör prövas en från
krigslänsstyrelsen decentraliserad regionledning — en krigslänsstyrelsens
förlängda arm. En sådan ledning (2-3 personer) bör kunna betjänas av
huvudkommunens civilförsvarsstab. Dess verksamhet bör planeras av
länsstyrelsen. Ahernativt kan civilförsvarsstaberna i de största kommunerna där nuvarande huvudceentraler för civilförsvaret är belägna fungera som regionledningar emligt planer som sammanhålls av länsstyrelsen och
med befogenheter som ges dem av krigslänsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Örebro län anser det inte vara befogat att tillskapa ytterligare ledningsorgan — politikergrupper och beredningsgrupper — för
civilförsvaret. En sådan konstlad ledningskonstruktion minskar handlingsberedskapen, åderlåter kommunerna på förtroendevalda och tjänstemän och minskar därmed i varje fall de mindre kommunernas möjligheter att
lösa sina totalförsvarsuppgifter. Det är länsstyrelsens bestämda uppfatt-
ning att civilförsvarsstaben i den kommun där civilförsvarets huvudcentral
nu är belägen bör kunna ta ansvär för den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten inom den region som kommunen tillhör. Överenskom-
melse härom kan vid behov träffas mellan kommunerna i resp. region.
Långsiktiga frågor som inte kräver beslut omedelbart bör kunna lösas i samarbete mellan kommunerna på sedvanligt sätt.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser inte att förslaget om kommuna-
la beslutsfattare (1+1 från varje kommun) är rationellt. Det svarar inte mot
de effektivitetskrav som bör ställas. Viktiga beslut kan komma att fördröjas genom att beslutsfattaren kan känna ett förståeligt behov av att söka
stöd och sanktion för ställningstaganden i sin kommunstyrelse särskilt om regionledningen inte är enig. För att inte sådana för civilförsvarsverksamheten otillfredsställande situationer skall uppstå föreslår länsstyrelsen att beslutsfattarna i regionledningarna ersätts med en civilförsvarsenhet som
motsvarar chefsenhet typ 1 i civilförsvarets organisation 80. En sådan
lösning minskar personalbehovet för beslutsfunktionen i regionledningarna till mindre än hälften av vad kommittén har föreslagit. Regionledningen
kan då i sin helhet fungera som länsstyrelsens "förlängda arm” med uppgift att samordna civilförsvarsverksamheten inom regionen och att ge
råd och anvisningar i olika sammanhang. I de fall då regionledningen anser det vara nödvändigt att ingripa med tvingande föreskrifter är detta att anse som en länsstyrelsens åtgärd enligt den föreslagna 4a 8 civilförsvarslagen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län påminner om att 1982 års totalförsvars-
beslut starkt gav uttryck för att förändringar i bl.a. ledningsförhållandena skall undvikas i krig i så stor utsträckning som möjligt. Att under bered-
skap och i krig införa ytterligare en ledningsnivå — som dessutom inte har
någon motsvarighet inom totalförsvaret i övrigt — kan inte vara i överens-
stämmelse med detta uttalande. Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall också vår försvarsplanering skapa förutsättningar för en hög handlingsberedskap. Länsstyrelsen anser inte att detta uppnås genom att tillskapa nya ledningsorgan. Kommitténs förslag om regionledning kommer att medföra en kraftig brandskattning på kvalificerad personal för många kommuner med knappa resurser i vad gäller personal. Dessa personer behövs i mycket större utsträckning hos resp. kommun för att kommunen skall kunna fullgöra sina totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen motsätter sig därför
kommitténs förslag om civilförsvarsregioner med regionledningar. Läns-
styrelsen anser att ledning och samordning av civilförsvarsverksamhet
som berör flera kommuner skall utövas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig tveksam till den av kommittén
föreslagna regionledningen. Det torde vara svårt att utan mycket omfattande utbildning och övning av såväl politikergruppen som beredningsgruppen göra regionledningen kompetent att fullgöra sina uppgifter enligt
förslagen. Länsstyrelsen bedömer det vara bättre att låta kommunerna
behålla sina politiker och tjänstemän så att man där kan skapa en effektiv
ledning. Kommunerna bör inte uttunnas på vare sig politiker eller tjänstemän med hänsyn till de omfattande kommunala beredskapsuppgifterna. Kommunerna samverkar i fred och torde kunna göra det även i krig utan
någon speciell regionledning. Länsstyrelsen måste även i framtiden leda
verksamheten i länet och kunna beordra bistånd i olika former kommunerna emellan. I Gävleborgs län torde särskilda regionledningar vara onödiga. Länet har tio kommuner varav tre saknar undsättningsenheter förutom enstaka brandgrupper. Länsstyrelsen anser att det bör ankomma på varje
enskild länsstyrelse att med hänsyn till länets speciella förhållanden avgöra om regionledningar skall organiseras eller inte.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser inte att det behöver bildas civilförsvarsregioner i det egna länet för att underlätta samordningen av civilförsvarsverksamheten mellan kommunerna eftersom det enligt länsstyrelsens uppfattning finns goda möjligheter för länsstyrelsen att direkt leda länets sju kommuner. Att införa en ny ledningsnivå i krig mellan länsstyrelsen och kommunerna strider enligt länsstyrelsens mening dessutom mot principen ansvar i fred — ansvar i krig. En frivillig samverkan bör
kunna komma till stånd utan ytterligare administrativ byråkrati.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det i det egna länet, som har åtta kommuner, inte finns anledning att göra en indelning i civilförsvarsregioner. Den samordning och övergripande ledning som behövs kan skötas av krigslänsstyrelsen som eventuellt kan behöva förstärkas med viss personal och sambandsresurser härför. Erforderligt primärkommunalt inflytande bör enligt länsstyrelsens mening kunna säkras dels genom en samverkan mellan länsstyrelsen och Svenska kommunförbundets länsavdelning, dels genom rekrytering till länsstyrelsens civilförsvarssektion av kommunala befattningshavare.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det inte behöver bildas särskilda civilförsvarsregioner med regionledningar i det egna länet. Norrbottens län är i militärt hänseende indelat i tre försvarsområden. Länsstyrelsen
organiserar vid beredskap och i krig två särskilda civila ledningsgrupper
som består av företrädare för länsstyrelsen och lokala totalförsvarsmyn-
digheter. I ledningsgrupperna ingår kvalificerade kommunala befattningshavare. Huvudlänsstyrelsen och ledningsgrupperna är grupperade i var sitt
försvarsområde. Ledningsgrupperna har till uppgift att samordna den civi-
la totalförsvarsverksamheten i samverkan med försvarsområdesbefälhavarna. Grupperna får genom delegationsbeslut vad som normalt benämns
länsstyrelseuppgifter.
Enköpings kommun anser att den av kommittén föreslagna konstruktionen av civilförsvarsregioner med regionledningar är tungrodd och att det finns risker för kompetenskonflikter inbyggda i det föreslagna systemet. Kommunen föreslår att det övervägs att förstärka regionledningens roll i den direkta ledningen av civilförsvaret varvid i så fall förutsätts att politikergruppen sammansätts av förtroendevalda med en mycket stark
3¶Prop. 1984/85: 49
ställning inom resp. kommun. Ett annat alternativ som framförs av kommunen är att den resursstarkaste kommunen inom regionén tilldelas regionledningen för att få en regionledning som kan fatta snabba beslut om
den direkta ledningen inom regionen. I ett sådant fall skall det åligga denna kommun att så långt det är praktiskt möjligt samråda med övriga kom-
muner innan viktigare besiut fattas.
Nyköpings kommun anser att en regionledning där länsstyrelsen i sam-
råd med kommunerna får ett direkt ansvar och inflytande skulle ge en i förhållande till kommitténs förslag mer handlingskraftig samordning och
ledning av civilförsvarsverksamheten inom regionen och länet. Den föreslagna regionledningens handlingsmöjligheter är i stor utsträckning styrda av länsstyrelsens planer och direktiv. Särskilt i regioner som består av bara två kommuner blir regionledningen en svag organisation. I vissa regioner
finns redan i fredstid svårigheter när det gäller interkommunal samordning.
Beredningsgruppen skall bestå av 6-8 personer vilket medför risk för resurssplittring när det gäller att fördela nyckelpersoner till kommunernas
civilförsvarsstaber och regionledningens beredningsgrupp. Oxelösunds kommun ifrågasätter kommitténs förslag till regionledningar. De politiker som kan komma i fråga för den föreslagna regionledningen
behövs för att ombesörja ledningen av bl.a. den egna kommunens civilförsvarsverksamhet. De uppgifter som enligt kommitténs förslag skall åvila
regionledningarna bör enligt kommunens uppfattning kunna åläggas länsstyrelserna. Kommunen föreslår att statsmakterna åtminstone t.v. avstår
från att binda sig för den föreslagna regionledningen i avvaktan på de
ytterligare erfarenheter som kommer att vinnas under det fortsatta planläggningsarbetet fram till år 1986. Eskilstuna kommun delar inte kommitténs uppfattning att regionledning-
en skall utgöras av en fristående politikergrupp och beredningsgrupp. Kommunen anser i stället att regionledningen bör läggas som en tillläggsuppgift på kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen inom regionen. I de slutliga reglerna för länsstyrelsens
delegation av ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten inom
civilförsvarsregion bör behovet av interkommunal samverkan kunna inrymmas på ett enklare sätt än vad som föreslagits av kommittén.
Linköpings kommun framhåller att de förtroendevalda som skall ingå i
regionledningen måste ha en stark ställning inom sin kommun. Samtidigt behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kommunen.
Ett alternativ som därför bör prövas är att anförtro regionledningen åt den resursstarkaste kommunen inom regionen. Vid en sådan lösning måste det åligga denna kommun att så långt som det är praktiskt möjligt samråda med de andra kommunerna i regionen innan viktiga beslut fattas. Vadstena kommun anser att civilförsvarsstaben i den största kommunen
förstärkt med ledande politiker och tekniker från andra kommuner bör vara regional stab.
Eksjö kommun framhåller att det med nuvarande korta mandatperioder kan bli svårt att skapa kontinuitet i den föreslagna regionledningen.
Jönköpings kommun biträder kommitténs förslag men föreslår att ordfö-
randen i regionledningen skall utses från den resursstarkaste kommunen inom regionen, att beredningsgruppens personal skall utses proportion till
invånarantalet i kommunerna och att chefen för civiiförsvarsstaben i den
största kommunen skall ingå i beredningsgruppen.
Sölvesborgs kommun vänder sig mot kommitténs förslag som enligt
kommunen leder till en sammanblandning av kommunalt och regionalt ansvar inom länet på ett sätt som skapar tröghet i den direkta ledningen
och andra svårigheter. Karlskrona kommun är tveksam till om det behöver inrättas någon
särskild regionledning inom Blekinge län. Om ett kommungränsövergri-
pande ledningsorgan skall finnas är det enligt kommunens mening väsentligt att reglerna för denna tillkommande beslutsnivå utformas på ett sådant
sätt att fördröjningar inte uppstår i beslutsprocessen.
Hässleholms kommun framhåller att ordföranden i regionledningen mås-
te ges stöd i författning att fatta omedelbara beslut för hela regionen för att det inte skall bli en långsammare beslutsgång än vad som är fallet i nuvarande civilförsvarsorganisation.
Malmö kommun framhåller att det inte kan uteslutas att det kan bli svårt att samla regionledningen i ett akut läge för att fatta kommungränsövergri-
pande beslut. Därför bör representanter för de i regionen ingående kom-
munerna ges möjlighet att på ett enklare sätt och efter gemensamt samråd
fatta de beslut som kan behövas. Viss tveksamhet kan råda om insatserna vid akutlägen inom civilförsvarsregionerna bäst blir tillgodosedda om en
slutlig beslutsrätt på av kommittén föreslaget sätt tillförs regionledning-
arna. Det kan ifrågasättas om inte länsstyrelserna med erfarenheter och insikter också i andra regioners akutlägen är bäst skickade att fatta snabba, rationella och totalt sett mest adekvata beslut i situationer som kan uppstå synnerligen plötsligt och oväntat.
Falkenbergs kommun anser att det inte behövs en mellaninstans för samordning och ledning av den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamheten, i varje fall inte i Hallands län. Kommunerna kan samverka utan en sådan organisation och den samordning som behövs bör skötas av länsstyrelsen. Härigenom torde också samordningen och samverkan mel-
lan civilförsvaret och länets militära territorieila chefer kunna underlättas.
Vidare torde oklarheter i frågor om ansvarsfördelning mellan kommunen, regionledningen och länsstyrelsen uppstå om förslaget genomförs. Ytterligare en negativ faktor är det konkurrensförhållande som uppstår mellan regionledningen och kommunen om personalresurser och nyckelpersoner inom civilförvarsverksamheten.
Halmstads kommun framhåller att det är viktigt att regionledningen
snabbt kan fatta beslut. Kommunen anser därför att det bör övervägas om
inte den resursstarkaste kommunen i regionen skall anförtros regionledningen. Ett ytterligare skäl härför är att mindre kommuner om kommitténs
förslag genomförs kan få beslutanderätt över en betydligt resursstarkare
kommun. Kungsbacka kommun konstaterar att regionledningen måste bestå av
förtroendevalda med stark ställning inom sin kommun samtidigt som dessa behövs för ledningen i den egna kommunen. Kommunen förordar att
regionledningen i mindre län anförtros länsstyrelsen.
Varbergs kommun ställer sig tveksam till förslaget att bilda en mellan-
nivå mellan länet och kommunerna. Göteborgs kommun framhåller att även om den föreslagna principen för regionledningar bedöms vara tillämplig för landet som helhet så måste denna lösning ifrågasättas för storstäderna. Kommunen ifrågasätter lämpligheten av att politiker från kranskommunerna i princip leder och samord-
nar verksamheten för Göteborg. 1 stället bör länsstyrelsen direkt leda Göteborgsregionen. Ett alternativ som bör undersökas närmare anges vara att den resursstarkaste kommunen inom regionen anförtros ledningen av civilförsvarsverksamheten.
Mölndals kommun anser att det vore olyckligt att i en onormal situation såsom beredskap eller krig splittra upp samhällets resurser på ytterligare
ett nytt ledningsorgan för regionledning. Ledningen av den kommungränsövergripande verksamheten bör därför åläggas länsstyrelsen. På detta sätt erhålls en anpassning till den fredstida räddningstjänsten samtidigt som det organ som ansvarar för planläggningen också svarar för verkställigheten i krig. Med tanke på de varierande organisationsformer som kan komma att
gälla för räddningstjänstregionerna bedömer kommunen att en anpassning
av civilförsvarsregionerna till räddningstjänstregionerna knappast är möjlig.
Trollhättans kommun framhåller att det är viktigt att civilförsvarsregio-
nerna och räddningstjänstregionerna görs så lika som det är möjligt med hänsyn till effektiviteten. Det är dock enligt kommunens mening viktigt att kravet på ett gemensamt område för räddningstjänsten och civilförsvaret inte åsidosätter de effektivitetsskäl som motiverar indelningen i civilförsvarsregioner.
Kristinehamns kommun anser att regional fördelning av undsättning alltid bör skötas av chefen för civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen.
Köpings kommun anser att det råder oklarhet om förhållandet mellan
den föreslagna regionala ledningen och den primärkommunala ledningen. I vissa lägen måste den regionala ledningen ta över ansvaret för gemensamma insatser inom regionen. Frågan är då vem som är beslutande och vilka befogenheter som kan tilläggas det regionala organet. Visserligen anges i förstaget att beslut skall kunna fattas av regionledningen och bli bindande för kommunerna i regionen. Denna typ av beslut kräver författningsmäs-
Prop. 1984/85: 49 126 pA
sigt stöd. Trots detta kvarstår att göra en principiell uppdelning när det gäller ansvar mellan regioniedningen och den kommunala ledningen på ett
sådant sätt att någon oklarhet inte råder när de större avgörande besluten
skall fattas för regionen. Det är också viktigt att klara delegationsbestämmelser utformas så att regionledningen kan fatta snabba beslut antingen genom sin politikergrupp eller genom sin beredningsgrupp.
Sundsvalls kommun anser att kommunerna själva bör få bestämma om att inrätta civilförsvarsregioner och om vilka kommuner som skall ingå i
samma region. Kommunen framhåller att regionledningen måste bestå av
förtroendevalda med en stark ställning inom sina kommuner för att övergripande beslut skall kunna fattas och genomföras. Därför bör om möjligt kommunstyrelseordförandena ingå i regionledningen varvid ordföranden i
den största kommunen bör tilldelas ordförandeposten. Härjedalens kommun ställer sig tveksam till om det behövs någon indelning i civilförsvarsregioner i Jämtlands län. Kommunen anser att länssty-
relsen bör kunna sköta den ledning och samordning av civilförsvarsverk-
samheten som behövs.
Åsele kommun framhåller att viss tröghet kan uppstå med flera beslutsinstanser och handläggare och att det därför är vikugt att klara och enty-
diga regler utformas så att konfliktsituationer i ledningsfunktionen på
lokal-, regional- och länsnivå undviks.
Svenska kommunförbundet framhåller att regionledningen måste bestå
av förtroendevalda med en stark ställning inom sin egen kommun. Samti-
digt behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kom-
munen. Kommunförbundet anser att ett alternativ som bör prövas är att
anförtro regionledningen åt den resursstarkaste kommunen inom regionen.
Vid en sådan lösning måste det åligga denna kommun att så långt som det är praktiskt möjligt samråda med övriga kommuner i regionen innan viktigare beslut fattas. Ett ytterligare alternativ är att i vissa storstadsregioner låta länsstyrelsen ansvara för regionledningen med hänsyn till den komplexa ledningssituation som kan uppstå i sådana områden under beredskap och i krig.
Kommunförbundet accepterar kommitténs förslag till organisation och
sammansättning av regionledningen som huvudprincip. Kommunförbun-
det anser dock att det i vissa län på grund av lokala förhållanden kan vara
motiverat att pröva andra lösningar i syfte att åstadkomma största möjliga effektivitet i ledningsorganisationen.
Svenska brandförsvarsföreningen understryker betydelsen av att klara
ansvarslinjer finns mellan politikergruppen och beredningsgruppen i de
föreslagna civilförsvarsregionledningarna.
Centralorganisationen SACOISR ifrågasätter lämpligheten av att inrätta
regionledningar med den sammansättning som kommittén har föreslagit.
SACO/SR framhåller att någon längre tid för överläggningar inte torde
komma att stå till buds innan beslut måste fattas. Med den föreslagna
sammansättningen av regionledningen finns det risk för en avsevärd för-
dröjning i beslutsfattandet. SACO/SR har den uppfattningen att den resursstarkaste kommunens civilförsvarsledning har erfarenhet och kompe-
tens att samordna verksamheten även inom civilförsvarsregionen på sam-
ma sätt som samordning sker inom den fredstida räddningstjänsten, då i
samverkan med länsstyrelse, försvarsmakt och berörda kommuner. SACO/SR föreslår därför att kommunerna inom en civilförsvarsregion ges
möjlighet att besluta att den resursstarkaste kommunens civilförsvarsled-
ning skall svara för samordningen över kommungränserna i samverkan
med berörda kommuner och länsstyrelse. Motsvarande synpunkter fram-
förs av Svenska Brundbefälets Riksförbund.
2.4 Ledningen på central och regional nivå
Civilförsvarsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det är önskvärt att länsstyrelsernas uppgifter och befogenheter gentemot kommunerna preciseras I civilförsvarslagen. Styrelsen anser dock att 4a§ civilförsvars-
lagen i andra stycket innehåller en onödig begränsning av länsstyrelsens
befogenheter att meddela föreskrifter. Lagen bör enligt styrelsens mening rimligen utgå från att länsstyrelserna under civilförsvarsberedskap inte
utövar sin föreskriftsrätt på ett godtyckligt sätt utan att de föreskrifter som meddelas kommunerna är oundgängliga för ledning och samordning av försvarsansträngningarna. Styrelsen föreslår därför att orden ”... om det anses oundgängligt...” utgår ur andra stycket i den föreslagna 4 a § civilförsvarslagen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län.
Civilbefälhavaren i Västra civilområdet framhåller att ett flertal utredningar under senare år har pekat på civilbefälhavarnas viktiga roll när det
gäller samordning och inriktning av totalförsvarets civila delar. Civilbefälhavaren anser att de konkreta uppgifter som civilbefälhavarna har i dag såväl i vad gäller planläggning i fred som ledning i krig av civilförsvarsverksamheten borde ha föranlett en beskrivning av civilbefälhavarnas roll i civilförsvarslagen där ju övriga ledningsnivåer behandlas. Civilbefälhavarna i Östra. Bergslagens och Övre Norrlands civilområden anför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på nödvändigheten av att
närmare klara ut hur samverkan mellan länsstyrelsen och kommunförbundets länsavdelning bör organiseras såväl i fredsplaneringen som under beredskap och i krig.
3 Civilförsvarsplanläggning
3.1 Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna
Civilbefälhavaren i Västra civilområdet noterar att kommittén motiverar sitt förslag att kommunerna skall ansvara för mobiliseringsplanerna för
civilförsvarsorganisationen med ett antal angivna fördelar härmed. Civil-
befälhavaren förnekar inte att sådana fördelar finns men hyser dock en farhåga för att bl.a. den eftersträvade lokala förankringen kan utebli bero-
ende på hur kommunen fördelar planläggningsarbetet. Detta kan spridas
på flera tjänstemän för att få full förankring, koncentreras till en tjänste-
man eller i sämsta fall uppdras åt en konsult. Civilbefälhavaren anser därför att det bör finnas större utrymme än vad som kommittén har
föreslagit för att låta länsstyrelserna själva ansvara för mobiliseringsplan-
läggningen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att länsstyrelserna bör ges större
frihet att avgöra om en plan skall upprättas av länsstyrelsen eller av
kommunerna. Denna frihet föreslås gälla alla planer. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att i begreppet mobilise-
ringsansvar bör innefattas ansvar för bemanning, utbildning och övning av organisationen, planläggning av regional och lokal materielanskaffning,
prioritering och styrning av centralt anskaffad materiel till olika enheter i krigsorganisationen, säkerställande av lämpliga lokaler m.m. och ansvar för att enheterna i krigsorganisationen är insatsberedda inom föreskriven
tid. Länsstyrelsen anser att det inte är rationellt att detta ansvar åläggs kommunerna eftersom mobiliseringsplanerna kontinuerligt måste revideras och kompletteras beroende på förändringar i samhället och centrala och regionala anvisningar och samråd. Dessutom är länsstyrelsens och försvarsområdesbefälhavarens gemensamma grundsyn en väsentlig grund för planeringen. Länsstyrelsen föreslår att begreppet mobiliseringsansvar definieras och att länsstyrelsen ges ansvaret för mobiliseringsplanläggningen efter samråd med kommunerna. Härigenom underlättas också länssty-
relsens möjligheter att leda och samordna verksamheten. Länsstyrelsen i Hallands län noterar att kommittén anser att det är att föredra att ge kommunerna ansvaret för mobiliseringsplanläggningen trots
att kostnaderna blir lägre om länsstyrelsen genomför denna planläggning.
Länsstyrelsen kan för sin del acceptera båda modellerna men vill i första
hand förorda länsstyrelsealternativet. Ett skäl härför är att flertalet av de uppgifter som skall ligga till grund för planläggningen under alla förhållanden måste tas fram av länsstyrelsen. Kommunalternativet skulle med
hänsyn härtill medföra ett betydande dubbelarbete. Vidare ställs mycket
högre krav på aktualitet när det gäller mobiliseringsplaner än när det gäller övriga planer. Enligt länsstyrelsens uppfattning medför detta att mobiliseringsplanläggningen i längden kommer att ta betydligt större resurser i
anspråk hos kommunerna för fortlöpande revidering än vad kommitténs
bedömning av engångsinsatsen ger vid handen.
Denna typ av planläggning saknar dessutom sin motsvarighet i kommunernas normala verksamhet. Kommitténs motivering att planläggningen
får en bättre förankring om den sköts uv kommunerna är därför enligt
länsstyrelsens mening längsökt särskilt som det i realiteten inte är kommunala tjänstemän utan civilförsvarspliktiga mobiliseringsförrättare som skall svara för verkställigheten enligt planerna. Detta innebär att planerna måste förankras i civilförvarsorganisationen genom utbildning och övningar, en verksamhet som länsstyrelsen hittills och förmodligen även framgent skall svara för.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att begreppet mobilisering i dag inte finns i den ordinarie kommunala verksamheten. Mobiliseringsförberedelser kräver speciella kunskaper och insikter angående samordning av verksamheten inom områdena förrådshållning, materiel, fordon och
personal i de för mobilisering speciella tidsförhållandena. Det finns, bl.a.
av ekonomiska skäl. ett behov av att hålla samman mobiliseringsansvaret
på ett begränsat antal mobiliseringsmyndigheter samtidigt som mobilisering mäste kunna genomföras på ett stort antal platser. Att öka antalet mobiliseringsmyndigheter från 24 (länsstyrelser) till 284 (kommuner) skulle enligt länsstyrelsens mening avsevärt försvåra såväl civilförsvarsstyrelsens som länsstyrelsernas möjligheter att överblicka mobiliseringsläget och att vid behov leda en mobilisering. Andra områden som skulle bli
svåra att överblicka är revidering av mobiliseringsplanerna och uppföljning av personal- och materielläget. Länsstyrelsen kan inte tillstyrka att mobili-
seringsansvaret förs över från länsstyrelsen till kommunerna eftersom detta bedöms medföra en allvarlig nedgång av mobiliseringsberedskapen under lång tid. Länsstyrelsen bör t stället ha kvar mobiliseringsansvaret och därvid ha till uppgift att ställa färdigmobiliserade enheter till kommunernas förfogande.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att mobiliseringsplanläggningen utgör grunden för att civilförsvaret snabbt skall kunna krigsorganiseras. Planerna för mobilisering är och måste vara mycket komplicerade för att alla komponenter skall fungera vid organisering av fältdugliga civilförsvarsenheter. Det är en mängd pusselbitar som skall passas in — personal, krigsplaceringsorder, krigstjänstgöringsorder, mobiliseringstabeller, materiel, reversal, förråd, lokaler, förläggning, förplägnad m.m. Underlaget för stora delar av planen utgörs av centralt datorproducerat material som ofta förnyas. Verkställigheten enligt planerna åvilar civilförsvarsbefäl vilka. som tillägg till sin ordinarie befattning, utsetts till mobiliseringschefer. Länsstyrelsen måste som ansvarig inom länet för civilförsvarets mobilise-
ring disponera utdrag ur och sammanställningar av mobiliserings-
enheternas planer.
Mobiliseringsplanering är en artfrämmande verksamhet för kommunala 9 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 49
tjänstemän. De kommunala resurserna finns och fungerar i fred. De behöver vid krigsorganisering endast justeras enligt en plan för övergång till krigsorganisation för kommunen. Om kommunerna ges ansvaret för civilförsvarets mobiliseringsplaner krävs det en omfattande utbildning och ett omfattande underlag från länsstyrelserna. Efter genomförd planläggning krävs sammanställningar av länsstyrelsens totala behov och en kontinuer-
lig ajourhålling av underlaget för planerna. Av erfarenheterna från provplanläggningen framgår att mobiliseringsplanläggningen i Malmöhus län varit mera rationell och lett till ett enhetli-
gare resultat än i Kopparbergs län, där den bedrevs av kommunerna. Länsstyrelsen föreslår därför att kommunerna tills vidare endast äläggs att, med underlag från länsstyrelsen, upprätta mobiliseringsöversikter som skall bilda underlag för samordning med kommunens egen krigsorganisc-
ring och för samverkan med övriga totalförsvarsfunktioner. När ytterligare
erfarenheter vunnits kan därefter kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen utökas till en omfattning som då kan befinnas vara önsk-
värd och ändamålsenlig. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att mobiliseringsplanen består av
dels mobiliseringsöversikt, dels mobiliseringskalendrar. Mobiliseringskalendrarna skall göra det möjligt för vederbörande mobiliseringsenhetschef att genomföra mobilisering. Mobiliseringschefer är högre civilförsvarsbe-
fäl som tillagts mobiliseringsledningen som tillikauppgift. Mobiliseringsplanen består till sin helt övervägande del av mobiliseringskalendrar. Länsstyrelsen anser att det inte skulle vara rationellt att
sysselsätta tjänstemän hos kommunerna med denna artfrämmande plan-
läggning som kontinuerligt förändras beträffande personal, fordon m.m.
och som kräver ofta återkommande byten av datahandlingar etc. Mobiliseringskalendrarna är inte heller avsedda att utnyttjas av kommunal personal utan av befäl vid de civilförsvarsenheter som skall sättas upp. Länsstyrelsen anser därför att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen (arbetet med mobiliseringskalendrar) bör ligga kvar hos länsstyrelserna. Länsstyrelserna, som har ansvaret för mobiliseringen av civilförsvaret inom länet, måste f.ö. under alla omständigheter upprätta länssammandrag och åtgärdskalendrar för denna verksamhet. Varje kommun bör dock enligt
länsstyrelsens mening upprätta en mobiliseringsöversikt för civilförsvars-
Organisationen inom kommunen. Planläggningsunderlag härför skall till-
handahållas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det inte finns några påvisbara fördelar med att lägga ansvaret för mobiliseringsplanläggningen på
kommunerna. Länsstyrelsen anför följande motiv för att mobiliseringsplanläggningen skall ske på länsstyrelserna. Mobiliseringsenhetschef för civilförsvarsbas (den mest krävande mobiliseringsenheten) är fältchefen. Denne rekryteras i flera fall med reservofficer (s.k. befälsanställd) vars kvarvarande tjänstetid används för utbildning och övningar samt viss
tjänstgöring vid länsstyrelsen. Uppgiften vid tjänstgöringen på länsstyrelsen är att revidera ”de egna” mobiliserings- och undsättningsplanerna. Samråd i samband med planläggning och revidering av planer förekommer
med försvarsområdesbefälhavaren beträffande gruppering, verkstadstill-
gångar och samordning av viss verksamhet. Uttagning av fordon, fastigheter m.m. och viss kompletterande utrustning är uppgifter för vilka det på
länsplanet finns fungerande samrådskontakter i en omfattning som saknas
på det kommunala planet. Länsstyrelsens genomförandeansvar för bl.a. mobiliseringsövningar gör att revidering före en övning och/eHer uppfölj-
ning av någonting som kommit fram under övningens gång lämpligen också
bör göras av länsstyrelsen. Kommitténs kostnadsberäkning pekar på en
besparing om ca 2,5 milj. kr. om ansvaret för mobiliseringsplanläggningen ligger kvar på länsstyrelserna.
Stockholms kommu anför att mobiliseringsplanläggningen för Stockholms kommun bör skötas av länsstyrelsen eftersom kommunens civilförsvarsbaser är belägna I andra Kommuner.
Södertälje kommun anser att det borde räcka om kommitténs förslag till ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och kommuner får tjäna som riktmärke. Eftersom förhållandena varierar från kommun till kommun är det mest praktiskt om länsstyrelsen och den enskilda kommunen kommer
överens om ansvarsfördelningen. Länsstyrelsen är enligt kommunens mening sannolikt den som bäst kan genomföra mobiliseringsplanläggningen. Detta bl.a. med hänsyn till att flera kommuner kommer att få civilförsvarsbaser som är belägna utanför den egna kommunens område.
Karlshamns kommun anser att det bör åvila länsstyrelsen att svara för mobiliseringsplanläggningen. Ett intimt samarbete mellan länsstyrelsen och kommunerna i detta planläggningsarbete bedöms ge tillräcklig förtrogenhet med mobiliseringsfrågorna i ett verkställighetsskede i kommunen.
Sölvesborgs kommun anser att mobiliseringsplanen för civilförsvarsorganisationen, som är artskild från övrig planläggning, bör utarbetas av länsstyrelsen.
Hässleholms kommun anser att i motsats till vad kommittén föreslår så
bör kommunerna upprätta även organisationsplanerna. Vidare anser kom-
munen också i motsats till vad kommittén föreslår att kommunerna själva skall fastställa alla planer de upprättar dvs. även organisationsplanen,
mobiliseringsplanen och skyddsplanen i sin helhet.
Varbergs kommun ställer sig tveksam till att ta över ansvaret för mobiliseringsplanläggningen. En vägledande princip vid all försvarsplanering är
att ansvaret för en verksamhet skall ligga på samma myndighet i krig som i fred. Mobiliseringsplanläggningen har i dag ingen som helst motsvarighet i kommunens verksamhet. Den kommunala beredskapsplanen berör inte
heller dessa frågor. I betänkandet understryks att hög aktualitet och detaljeringsgrad fordras i mobiliseringsplanen. Eftersom länsstyrelsen har allt underlag som behövs och dessutom erfarenhet och kunnande inom områ-
det anser kommunen att länsstyrelsen är bäst skickad att även framöver sköta denna planering. Därigenom garanteras även samma detaljeringsgrad 1 olika kommuners planer. Kommunen finner det också rimligt att anta att ett sådant förfarande ger samordningsvinster eftersom det finns kunnig personal på länsstyrelserna och varje kommun i annat fall mäste ha tränad personal för denna uppgift.
Mullsjö kommun anser att det vore fel att överföra mobiliseringsansvaret från länsstyrelsen till kommunerna. Länsstyrelsen bör bibehålla mobiliseringsansvaret och ha till uppgift att ställa färdigmobiliserade staber och enheter till kommunernas förfogande.
Kristinehamns kommun anser att mobiliseringsplanläggningen med hänsyn till dess art även i fortsättningen bör utföras av länsstyrelsen som har det övergripande ansvaret när det gäller mobilisering av de civila delarna av totalförsvaret.
3.2 Det huvudsakliga innehållet i kommunernas civilförsvarsplaner
Överbefälhavaren framhåller att i vad gäller byggnadstjänsten som berörs främst I samband med skyddsplanen är det angeläget att planläggningen görs flexibel. Beredskap måste finnas att möta olika lägen med varierande tillgång på resurser ur byggnads- och reparationsberedskapen och varierande tid för byggnadsverksamhet.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller att en av de bärande idéerna bakom skyddsplanen är att den skall samla planeringen för alla åtgärder för befolkningens skydd oavsett om det gäller åtgärder i fred eller krig. Åtgärderna skall grundas på skyddsplanens områdesindelning och skyddsanalys. Detta gäller även för skyddsrumsbyggandet i fred. För denna verksamhet behövs särskilda styrinstrument som kan ingå som en del i skyddsplanen. Styrelsen räknar med att skyddsrumsplanen kan förenklas inom ramen för skyddsplanen. I övrigt strävar styrelsen efter att tillgodose de krav på förenklingar och förtydliganden som kommittén redovisar. Detta gäller inte minst planläggningen av byggnadstjänsten.
Statens brundnämnd anser att den i skyddsplanen ingående byggnads-
tjänsten bör omfatta åtgärder inte bara för personal utan också för vital materiel t.ex. fordon. Arhetsmarknadsstyrelsen framhåller om omflyttning att målsättningen för denna inte bara får vara att avståndet mellan ordinarie bostad och
inkvarteringsbostad blir så litet som möjligt utan en viktig faktor bör vara
att avståndet och vägen till arbetsplatserna inte blir sådana att möjligheter-
na till fortsatt arbete försvåras eller omintetgörs. Styrelsen anser vidare att det bör finnas en planläggning för mottagning av flyktingar.
Statens planverk framhåller att enligt 32§ civilförsvarslagen skall den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad it skyddsrumsort anmäla detta till kommunen. Kommunen skall ge den som har gjort anmä-
Prop. 1984/85: 49 1 a Vv
lan besked huruvida skyddsrum skall anordnas. Det är enligt planverkets mening angeläget att beslutsunderlaget för sådana ”skyddsrumsbesked” är så tydligt som möjligt. Planverket delar därför kommitténs uppfattning att det inom ramen för skyddsplanen bör finnas ett särskilt dokument som motsvarar nuvarande skyddsrumsplan.
Riksrevisionsverket anser att skyddsanalysen bör förenklas. Det kan
t.ex. ifrågasättas om det i detalj för varje hemskyddsområde skall anges
uppgifter om befolkningen med uppdelning på äldersklasser för beräkning av behovet av andningsskydd eftersom befolkningssammansättningen snabbt kan förändras vid ett beredskapstillständ.
Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framhäller att kommunerna redan nu är ålagda att ha en informationsplan för krig. Civilbefälhavaren finner det därför vara fel att som i den föreslagna lvdelsen av 10c§ civilförsvarslagen ställa krav på ytterligare en informationsplan. De delar som För civilförsvarsverksamhet bör liksom andra totalförsvarsfunktioner ingå i kommunens informätionsplan inom ramen för den kommunala beredskapsplanläggningen.
Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter skyddsplanens detaljeringsgrad. I lågbefolkade områden synes det inte vara nödvändigt att ha en särskild plan för byggnadstjänst. Det bör räcka med en flexibel råd- och
anvisningsdel. Förenklingen av skyddsrumsplanen får enligt länsstyrelsens mening inte
drivas så långt att skyddsrumsplanen blir ett för trubbigt beslutsunderlag med allt för stora toleranser. Skyddsrumsplanen har stora verkningar redan i fredstid varför felbestlut blir kostsamma för staten.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att ansvar m.m. då vissa
åtgärder enligt 408 civilförsvarslagen hänför sig till flera kommuner bör regleras I organisationsplanen.
Länsstyrelsen anser att antalet områdestyper för hemskyddsområde kan
reduceras från föreslagna sex till fyra.
Länsstyrelsen framhåller vidare att det för ledning av undsättningsverksamhet i krig kommer att engageras många personer som inte är sysselsatta i fredsräddningstjänsten. Länsstyrelsen anser därför att det är viktigt att undsättningsplanen för kommun kompletteras med de insatsplaner som upprättas av brandförsvaren i fred.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det finns en sådan sammanflätning mellan primärkommunal och landstingskommunal verksamhet att en enkel samverkansplan bör upprättas för att samverkansbehoven skall kunna överblickas och tillgodoses.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att det i 10b§ civilförsvarslagen anges att ledningsplanen skall innehålla en krigsuppgiftsförteckning.
Länsstyrelsen i Alvsborgs län framhåller att det även i framtiden inom ramen för skyddsplanen bör finnas en särskild plan för den fredstida
skyddsrumsproduktionen. Denna plan är enligt länsstyrelsens mening ett synnerligen viktigt dokument i det dagliga arbetet. Planen bör bl.a. inne-
hålla aktuella prioriterings- och avvägningsfrågor samt uppgifter om målsättningen för skyddsrumsbyggandet inom kommunen. Det är också vik-
tigt att den integreras med annan kommunal fredsplanläggning och att den hålls aktuell så att skyddsrumsbesked alltid kan lämnas inom föreskrivna tidsramar.
Länsstyrelsen anser att det geografiska planeringsområdet för omflytt-
ning bör var hela orten. Vid beräkning av omflyttningsbehov bör hänsyn
inte tas till de yrkesverksamma 1 samhällsviktig verksamhet eftersom den uppgiften endast har marginellt värde och dessutom snabbt blir inaktuell.
I förslaget till ny lydelse av 59§ civilförsvarslagen hänvisas till lagen (1964: 64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m.m. Sist-
nämnda lag omfattar inte inkvarteringsbehov som är föranlett av omflytt-
Kommittén föreslår att regeln om krigsplacerad befälspersonals medver-
kan vid personalrekrytering bör utgå ur föreskrifterna för planläggning av
personaltjänst. Länsstyrelsen delar inte den uppfattningen. Befälspersonalen i civilförsvarsorganisationen har de bästa förutsättningarna att rätt bedöma vilka kvalifikationskrav som måste ställas vid rekryteringen. Den erfarenhet som dessa har vunnit genom att delta i övningar i fred bör tas till
vara. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte skyddsplanen med
det innehåll som kommittén föreslår blir alltför omfattande och detaljrik. Det borde räcka om skyddsplanen omfattar hänvisning, omflyttning och utrymning/inkvartering och utlämning av skyddsmasker. Planläggning av byggnadstjänsten, utöver skyddsrumsplanen, bör enligt länsstyrelsens me-
ning ingå I skyddsplanen i mån av tid och resurser och vara ett uttryck för en högre ambitionsnivå.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att innehållet i skyddsplanen bör kunna begränsas i förhållande till Kommitténs förslag. Enligt länsstyrelsens
mening behöver inte särskilda planer för skadeförebyggande beredskapsåtgärder upprättas i den omfattning som föreslås. Länsstyrelsen anser att enbart en plan för byggnadstjänsten behöver upprättas medan uppgifterna i
övriga delplaner lämpligen bör framgå av en mera genomarbetad skyddsanalys. Det är vidare länsstyrelsens uppfattning att inriktningen av bygg-
nadstjänsten inte får koncentreras på de särskilda riskområdena i skydds-
rumsorterna. s.k. SR-områden, i den omfattning som föreslås. En strävan bör i stället vara att uppnå så stor effekt som möjligt över hela ytan.
I skyddsrumsplanen redovisas en klassificering av hemskyddsområden. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till denna uppdelning av områden som
måste bli rätt godtycklig från län till län. Några klara regler för den förfinade uppdelning som föreslås redovisas inte i förslaget. Länsstyrelsen
anser det vara tillräckligt med en uppdelning i ”Skyddsrumsort (S)”,
”Annan tätort (T)". och ”Glesbygd (GY.
Länsstyrelsen I Norrbottens län anser att ambitionsnivån för skyddsplanen har satts för högt. Reglerna för skyddsplanering bör ses över. Detaljeringskraven bör minskas. Det bör på ett enklare och klarare sätt anges vad som skall planläggas i en skyddsrumsort och i övriga områden. Reglerna bör inte innehålla mer text än vad som är direkt nödvändigt för att beskriva uppgiften. Eventuella förklaringar och motiveringar kan lämnas i en särskild publikation som även kan innehålla planläggningsexempel.
De restriktioner som finns I reglerna för skyddsanalysen när det gäller
omflyttning inom eller till riskområden leder till ett dåligt utnyttjande av befintliga skyddsrum. I skyddsrumsorter med många riskområden eller
stora ytmål kan ett betydande ”överskott” på skyddsrumsplatser som inte kan utnyttjas uppstå. Detta medför i sin tur att ett ökat behov uppstår av att bygga skyddade utrymmen på annat håll. Även om grundtanken med restriktionerna är riktig, dvs. att ingen skall behöva flytta från ett område med lägre bedömd risk till ett med högre risk om andra och bättre alternativ finns, ifrågasätter länsstyrelsen om inte reglerna måste förtydligas på denna punkt.
På grund av den begränsade tillgången på resurser för byggnadsverksamheten bör enligt länsstyrelsens mening detaljplanering och resursbe-
räkning endast omfatta sådana objekt som kan färdigställas under en första arbetsmånad.
Länsstyrelsen föreslår att i planen för underhållstjänst tas med ett av-
snitt om förläggningstjänst.
Solna kommun anser att det är viktigt att få med också hemskyddsombu-
den, hemspråkslärare och läromedelscentralerna när informationsplanen
utformas.
Svenska kommunförbundet föreslår att skyddsrumsplanen slopas. Styrningen av skyddsrumsproduktionen i fred bör kunna ske med hjälp av skyddsanalysen. För att på ett bättre sätt kunna utnyttja material och data som tas fram för kommunernas ordinarie planering bör föreskrifterna för skyddsplaneringen göras så flexibla att en anpassning till befintligt material kan ske, Kraven på kartredovisning bör inte ställas högre än att befintliga kartor i normalfallet kan utnyttjas.
Undsättningsplanen bör starkare knytas till kommunens plan för räddningstjänst i fred. För många kommuner utan större riskområden eller riskobjekt bör det räcka med en enkel komplettering av räddningstjänstplanen. Styrelsen vill också ifrågasätta begreppet undsättningsplan. Eftersom flertalet kommuner har en plan för räddningstjänst i fred verkar det vara mera naturligt att tala om räddningstjänst även under beredskap och i krig.
Sveriges Radio AB saknar en beskrivning av bolagets medverkan i den inriktning som föreslås för planläggningen av informationsverksamheten
på lokal nivå.
3.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning
Hovrätten för Övre Norrland understryker vikten av att det finns en samlad syn på planläggningen och om möjligt också på genomförandet av alla de viktiga totalförsvarsuppgifter som en kommun har under beredskap och i krig.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar noterar att kommittén föreslår att kommunerna skall upprätta ett antal planer och därvid framhåller att dessa planer skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. Överstyrelsen vill betona vikten av att civilförsvarsplanläggningen inte bara samordnas med utan integreras med övrig planläggning. Överstyrelsen instämmer i kommitténs uttalande att kommunernas fredstida planläggning av civilförsvarsverksamheten enbart är en del av totalförsvarsför-
beredelserna på lokal nivå.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar tolkar kommitténs förslag så att civilförsvarsplanen för information ingår som en integrerad del av kommunernas beredskapsplanläggning för information. Någon särskild plan enbart för civilförsvarsinformation behöver därmed inte upprättas.
Försvarets rationaliseringsinstitut stödjer kommitténs åsikter om bety-
delsen av samordningen av civilförsvarets verksamhet på lokal nivå och
vikten av att försvarsansträngningarna totalt sett bedrivs med en enhetlig inriktning. Institutet kan komma att återkomma till kommunernas roll som samordnare i den utredning om ledningen av totalförsvarets civila delar
som pågår inom institutet.
Statens jordbruksnämnd instämmer i kommitténs uttalande om behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Den bör genomföras enligt kommitténs intentioner och samordningen på lokal
nivå av de båda planläggningsområdena civilförsvar och kommunal beredskap bör vara en huvudfråga.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det är nödvändigt att civilförsvarsplaneringen samordnas med övrig planläggning och att allt sker enligt samma planeringsförutsättningar.
Statskontoret anser att det är en praktisk och även konsekvent lösning mot bakgrund av motiven till 1982 års totalförsvarsbeslut att kommunernas civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet understryker det nödvändiga i
att integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal beredskaps-
planläggning. Ekonomiska förhållanden får därvid inte vara någon återhål-
lande eller begränsande faktor.
Civilbefälhavaren i Västra civilområdet noterar att kommittén föreslår
att planen för personal- och underhällstjänst helt eller till större delen integreras med den kommunala beredskapsplanläggningen. Enligt civilbefälhavarens uppfattning är civilförsvarsorganisationens storlek avgörande
för hur långtgående integrering som är lämplig. Ett effektivt civilförsvar är beroende av ett väl fungerande underhållssystem.
Länsstyrelsen i Hallands län deltar kommitténs uppfattning atv planen för informationsverksamhet bör vara övergripunde och avse kommunens samtliga totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen anser att informationsverk-
samheten vid såväl fredskriser som under beredskap och i krig bör ägnas ökad uppmärksamhet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att vissa planer för
civilförsvarsverksamheten och den kommunala beredskapen kan vara gemensamma och förslår därför att det anges i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap att ledningsplan och informationsplan skall vara
gemensamma.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker krafugt behovet av samordning mellan civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal beredskaps-
planläggning. Länsstyrelsen anser att om inte underlag i form av nya
fackanvisningar för den kommunala beredskapsplanläggningen som är samordnade med underlaget för civilförsvarsplanläggningen finns tillgängliga vid den planerade tidpunkten för planläggningsstart så bör det allvarligt övervägas att senarelägga denna. Av samhällsekonomiska och arbets-
mässiga skäl är det nödvändigt att genomföra dessa två uppgifter som ligger så nära varandra samtidigt.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att planen för övergripande ledning och informationsplanen skall upprättas i form av planer för kommu- . nens totala verksamhet under beredskap och i krig. Planen för personal-
och underhållstjänst bör också helt kunna samordnas med den befintliga
kommunala beredskapsplanläggningen sedan en översyn gjorts av denna planläggning.
Länsstyrelsen i Jämtlunds län framhåller att det är viktigt att författningstexter samt föreskrifter och allmänna råd rörande den kommunala beredskapen och civilförsvaret snarast samordnas.
Strängnäs kommun anser att en samordning av den nya planläggningen med den redan befintliga kommunala beredskapsplanen är nödvändig, speciellt för ledningsfunktionen. Detta medför ett behov av en grundlig översyn av nuvarande kommunala planer.
Karlskrona kommun har den uppfattningen att en samordning mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggning-
en i flera fall är en förutsättning för att den kommunala verksamheten och civilförsvarsverksamheten skall kunna integreras på ett effektivt sätt.
Hässleholms kommun anser att det är självklart att de olika planerna måste samordnas med varandra. Detta torde bäst kunna ske genom att det är en och samma huvudman för de olika planerna. Kan sedan samma personer vara delaktiga vid upprättandet av samtliga planer och dessutom vara krigsplacerade i kommunens organisation är det ännu bättre.
Kungsbacka kommun anser att det endast bör finnas en plan för kommu-
nens Övergripande ledning av all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet. En integrering av civilförsvarsplanläggning och kommunal beredskapsplanläggning är alltså nödvändig.
Mullsjö kommun noterar att kommittén har belyst behovet av samordning av den kommunala beredskapsplanläggningen och föreslagen planläggning av civilförsvarsverksamheten i kommunerna. Kommunen anser att det både samhällsekonomiskt och arbetsmässigt är en klar fördel om dessa planer utarbetas samtidigt.
Trollhättans kommun anser att det stöd som kommunen kan ha av de kommunala beredskapsplanerna vid civilförsvarsplanläggningen är viktigt och i viss utsträckning kan underlätta den nya planläggningen.
Köpings kommun anser att det är viktigt att samordning sker av civilförsvarsverksamheten med den övriga kommunala verksamheten. Kommunen betonar att den kommunala beredskapsplanläggningen skall utgå från den normala kommunala verksamheten i fred som enbart skall anpas-
samheten som kan betraktas som en utökad och förstärkt räddningstjänstverksamhet. Detta betyder att civilförsvarsverksamheten i så stor utsträckning som möjligt skall bygga på övrig kommunal verksamhet som brandförsvar och räddningstjänst.
Hofors kommun anser att möjligheterna till samordning bör tillvaratas så långt som det är möjligt redan i den grundläggande civilförsvarsplanläggningen. Inriktningen bör vara att åstadkomma ett plankomplex som omfattar kommunens samtliga totalförsvarsuppgifter. Planläggningsregler och anvisningar för civilförsvarsplanläggningen bör därför konkret peka på samordningsmöjligheterna.
Svenska kommunförbundet framhåller att det är nödvändigt att civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen integreras. Det bör bara finnas en plan för den övergripande ledningen och en plan för informationsverksamheten inom varje kommun.
Tjänstemännens centralorganisation biträder kommitténs uppfattning
om behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer och understry-
ker att det är viktigt att länsstyrelserna har nödvändiga resurser för att utarbeta det planläggningsunderlag som behövs för kommunernas plane-
ring.
3.4 Fastställelse och ändring av civilförsvarsplanerna
Hässleholms kommun anser att samtliga planer som upprättas av kommunen skall fastställas av dess fullmäktige.
Svenska kommunförbundet har inga erinringar mot kommitténs förslag om fastställelse av planerna men ifrågasätter om mindre kommuner utan
särskilda riskområden eller riskobjekt verkligen behöver göra en ärlig översyn av planerna.
3.5 Civilbefälhavarnas civilförsvarsplanläggning
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet framhåller att det finns tendenser att förstora betydelsen av de regionala mälanalyserna. Dessa är självfallet viktiga men de har också sina begränsningar. De är dock en viktig grund för civilområdesplanerna. F.n. finns det inte ett entydigt stöd i författning för att upprätta sådana planer eller för att de skall beaktas av t.ex. länsstyrelserna. Civilbefälhavaren delar därför kommitténs uppfattning att det behövs en precisering av civilbefälhavarnas möjligheter att styra planläggningen av civilförsvarsverksamheten.
Också civilbefälhavarna i Västra, Östra, Bergslagens och Övre Norr-
lands civilområden anser att det behövs en precisering av civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter i vad gäller civilförsvarsplanläggning.
4¶Ekonomisk ersättning till kommunerna
Hovrätten för Övre Norrland biträder kommitténs förslag att full ersättning skall utgå till kommunerna för kostnaderna för att utarbeta civilför-
svarsplanerna och att göra en nödvändig anpassning till den kommunala beredskapsplaneringen. Enligt hovrättens mening borde det likväl vara möjligt för kommunerna att gå med på en ersättning efter samma principer som har tillämpats på den kommunala beredskapsplaneringen — dvs. statsbidrag med 9095 av planläggningskostnaden — men då under förutsättning att, i olikhet med nyssnämnda principer, kommunen får ersättning för att fortlöpande hålla planerna aktuella. Om det statsfinansiella läget inte skulle medge att full ersättning utgår till kommunerna för att revidera planerna. kan enligt hovrättens uppfattning kommunerna inte åläggas att genomföra en sådan revidering. Det skulle då inte heller vara meningsfullt att genomföra den grundläggande planläggningen. Den skulle utan en fortlöpande översyn snabbt förlora i aktualitet och riskera att. som så mycken annan planläggning. bli ett dyrbart och föräldrat planverk i de kommunala arkivens gömmor.
Civilförsvarsstyrelsen biträder kommitténs förslag om att kommunerna
skall få full kostnadstäckning för civilförsvarsplanläggningen, såväl för
nyplanläggning som för vidmakthållande och revidering av planerna. Styrelsen anser att planernas aktualitet och förankring i Kommunens organisation får en avgörande betydelse för civilförsvarets mobiliserings- och insatsberedskap. Styrelsen anser vidare att de föreslagna reglerna fyller
kraven på enkelhet och, så långt möjligt, önskemålen om full kostnads-
täckning.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhäller att om kommitténs förslag genomförs kan man inte bortse från att motsvarande behov av ersättning via statsbudgeten kan hävdas för näringslivet och de affärsdri-
vande verken, som i dag betalar sin del av kostnaderna. Överstyrelsen anser att det bör övervägas att inrymma kostnadskompensation för planläggning i de övergripande uppgörelser om fördelning av skattemedel som träffas mellan stat och kommun.
Försvarets rationaliseringsinstitut godtar den av kommitién föreslagna modellen för schablonersättning med undantag för möjligheten till ytterligare ersättning efter särskild ansökan. Storleksordningen på den föreslagna särskilda ersättningen ställd i relation ull de kommunala budgetarna fär bedömas vara så ringa att de rättviseskäl som kan motivera ytterligare ersättning inte bör ges stor tyngd. Mot bakgrund av den administration som följer med regler om ytterligare ersättning finner institutet att denna
möjlighet inte bör erbjudas.
Riksnämnden för kommunal beredskap framhåller att erfarenheterna från nuvarande ersättningssystem för den kommunala beredskapsplanläggningen både i vad gäller nva planer. t.ex. för barnomsorg. och revision av
befintliga planer ger nämnden anledning att understryka det av kommittén
föreslagna ersättningssystemets betydelse för en helhjärtad insats från kommunernas sida vid den förestående planläggningen.
Socialstyrelsen har samma uppfattning som kommittén om ersättning för planering av civilförsvarsverksamhet och övrig kommunal beredskap och för uppföljning av planeringen. Denna planering exempelvis på barn- och äldreomsorgssidan är många gånger nödvändig för att personal inom totalförsvaret skall kunna inställa sig It synnerhet efter endast kort varsel. Kommunerna bör därför få ersättning enligt en schabloniserad ram.
Förslaget att det skall utgå full ersättning för att upprätta civilförsvars-
planerna och anpassa de kommunala beredskapsplanerna har transportrådet inget att invända mot. Däremot är förslaget om ersättning för revide-
ring av planerna en fråga som bör behandlas principiellt i ett större sam-
manhang. Det kan få till följd att det kommer att ställas ersättningsanspråk för annan verksamhet inom totalförsvaret. Enligt transportrådets uppfattning finns starka skäl som talar för att beredskapsplanläggning och andra uppgifter som tjänar beredskapen inom totalförsvaret är något som natur-
ligt bör ingå i den ordinarie verksamheten. Detta bör gälla såväl kommunal
som statlig och privat verksamhet.
Statens jordbruksnämnd ansluter sig till kommitténs helhetssyn beträffande ersättningen för kommunernas beredskapsplanläggning och anser att
den bör utgå såväl för grundplanläggning som för revidering. Arbetsmarknadsstyrelsen biträder kommitténs förslag rörande ersätt-
ning till kommunerna och ser detta som en förutsättning för att kunna
genomföra 1982 års totalförsvarsbeslut om civilförsvaret och kommunerna. Statskontoret anser det vara en praktisk och även en konsekvent lösning mot bakgrund av motiven till 1982 ärs totalförsvarsbeslut att kommunernas
civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala beredskaps-
planläggningen. Statskontoret delar kommitténs uppfattning att kommunerna bör få ersättning för både planläggnings- och revideringsarbetet. Visserligen har kommunerna f.n. inte rätt till statsbidrag för revision av sina beredskapsplaner. Statskontoret anser emellerud att man inte bör skilja mellan planläggning och revidering eftersom det skulle kunna tolkas som att revideringen är mindre viktig. Statskontoret tillstyrker även försla-
get om en schabloniserad beräkningsgrund för kostnaderna. vilket under-
lättar den administrativa hanteringen. Statskontoret anser också att beräk-
ningsmetoden förefaller vara relativt enkel att tillämpa.
Däremot delar statskontoret inte kommitténs uppfattning att full ersätt-
ning skall utgå ull kommunerna. Enligt statskontorets mening bör det
finnas starka skäl för att frångå en sedan länge etablerad norm om statsbidrag med 9076 av kostnaderna som i dag tillämpas för den kommunala beredskapsplanläggningen. En ändring av normen bedöms kunna leda till
krav på full kostnadsersättning även för andra åtgärder enligt lagen om
kommunal beredskap t.ex. reservanordningar för gas-, vatten-, elektricitetsförsörjning mM.m., alltsammans åtgärder som kommunerna har stor nytta av även i fredstid.
Statskontoret anser att det finns skäl som talar för att statsbidraget bör vara lägre än 9076. Kommunerna svarar f.n. för hela kostnaden när det gäller revidering av beredskapsplaner. Kommitténs förslag innebär att hela denna kostnad flyttas över till staten. Det är enligt statskontorets mening rimligt med en avräkning som motsvarar kommunernas minskade kostnader för revidering, samtidigt som hänsyn tas till den nytta som kommunerna kan ha av planläggningen redan i fredstid. Statskontoret anser att statsbidrag förslagsvis skulle kunna utgå med 80 7 av kommunernas kostnader för planläggning och revidering. oavsett om kostnaderna är schablonberäknade eller faktiskt styrkta.
Statskontoret anser slutligen att ett lägre statsbidrag för styrkta kostnader utöver den schablonberäknade kan förväntas öka kommunernas incitament till effektivisering och besparingar.
Riksrevisionsverket anser att kommunerna bör ta över ansvaret för hela
civilförsvarsverksamheten dvs. även för anskaffning och förrådshållning
av materiel. uppförande och underhåll av skyddsrum och anläggningar för civilförsvarsändamål, utbildnings- och övningsverksamhet m.m. Ett sådant kommunalt totalansvar bör enligt riksrevisionsverket medföra ökad effekuvitet och kostnadsbesparingar. Beslutet att kommunerna skall överta ledningsansvaret för civilförsvaret i krig bör enligt riksrevisionsverkets mening kombineras med ett principbeslut om att kommunerna på sikt skall få ansvaret även för totalsystemet i fred. Riksrevisionsverket anser att det skyndsamt bör utredas hur övriga delar av systemet lämpligen kan överföras till kommunerna. Denna utredning bör då även klarlägga hur kommunernas kostnader för de nu nämnda uppgifterna inom civilförsvaret
skall bestridas. I avvaktan på en sådan utredning anser riksrevisionsverket
att planläggningsarbetet bör påbörjas i huvudsak enligt den uppläggning och det tidsschema som kommittén har föreslagit. Ambitionen och därmed kostnaderna i planläggningen bör dock begränsas i förhållande till vad
kommittén har föreslagit.
Riksrevisionsverket delar kommitténs uppfattning att frågorna om ersättning för kommunernas planläggning av civilförsvaret och den kommunala beredskapsplanläggningen måste bedömas i ett sammanhang eftersom planerna har ett starkt inbördes beroende.
Riksrevisionsverket framhåller att kommitténs förslag att kommunerna
skall få full kostnadstäckning för såväl nyplanläggning som revidering av civilförsvars- och kommunala beredskapsplaner innebär kraftigt ökade
kostnader för staten eftersom kommittén inte redovisat några besparingar inom andra delar av civilförsvarsbudgeten.
Riksrevistonsverket anser att det inte är uteslutet att de nya planläggningsuppgifterna skulle kunna klaras inom en oförändrad kostnadsram om kommunerna övertar samtliga delar av civilförsvaret på lokal nivä.
Civilbefälhavaren i Södra civilområdet understryker det nödvändiga i att integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal beredskaps-
planläggning. Ekonomiska förhållanden får därvid inte vara någon återhål-
lande eller begränsande faktor.
Civilbefälhavaren i Västra civilområdet tillstyrker kommitténs ersättningsförslag som anges vara en förutsättning för att planläggningsansvar i
fred skall kunna läggas på kommunerna. Vidare tillstyrker civilbefälha-
varen de två sista styckena i det särskilda yttrandet av ledamoten Sture Palmgren och avstyrker det särskilda yttrandet av experten Eva Blomgren- Edenstrand.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till utformningen av det ersättningssysterm som kommittén har utarbetet. Länsstyrelsen anser att det är helt nödvändigt att kommunerna får fuil ersättning för att utarbeta planer för civilförsvaret, för vilken verksamhet staten fortfarande skall vara huvudman. Risken är annars att den beräknade effektiviseringen av
civilförsvarsverksamheten — som är den yttersta avsikten med överföring-
en av ansvar till kommunerna — helt uteblir.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att full kostnadstäckning måste garanteras kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna, anpassa de kom-
munala beredskapsplanerna till övrig planläggning och för att fortlöpande hålla planerna aktuella. Kan inte denna garanti ges finns det enligt länsstyrelsen stor risk för att vissa kommuner kommer att ge försvarsarbetet en
mycket låg prioritet i förhållande till övriga kommunala uppgifter. Uppstår en sådan situation Kommer beredskapsläget att avsevärt försämras i förhål-
lande till nuläget.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anmäler att flertalet av kommunerna
inom länet har påpekat att det är väsentligt att kommunerna får full
kostnadstäckning både för nyplanläggningen och den fortlöpande revide-
ringen. En kommun i länet har föreslagit att det fasta beloppet för såväl planläggningen som den årliga revideringen höjs till 50000 kr. för att kommuner med förhållandevis liten befolkning inte skall missgynnas ckonomiskt. Länsstyrelsen tar inte ställning till beloppets storlek men har den principiella uppfattningen att planernas aktualitet och beredskapsvärde kommer att vara relaterat till den ersättning som kommunerna får.
Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar vikten av att kommunerna får
kostnadstäckning dels för införandet av förslaget. dels för vidmakthållandet av planer och organisation.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner de föreslagna reglerna för ersätt-
ning väl underbyggda och angivna belopp skäliga. Reglerna anses vara enkla att tillämpa. Länsstyrelsen betonar vikten av att full kostnadstäck-
ning utgår och särskilt då ersättning för att årligen hålla planläggningen aktuell. Detta anges vara av särskild vikt när kommunerna får planlägg-
ningsansvaret inte bara för sin egen kommunala beredskap utan också för en stor och mycket vikug del av det civila totalförsvaret i sin helhet med staten som huvudman. Med hänvisning till Eva Blomgren-Edenstrands
särskilda yttrande framhåller länsstyrelsen att det finns en grundläggande
skillnad mellan kommunal beredskapsplanläggning och civilförsvarsplanläggning. Den förstnämnda avser kommunal verksamhet med befintliga kommunala resurser medan den senare avser uppbyggnad och vidmakthäl-
lande av en särskild krigsorganisation. Skulle inte kommunerna få ersättning för nödvändig revidering för att upprätthålla en hög beredskap på
krigsorganisationen skulle stor risk finnas för att revideringen helt eftersätts.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att ersättningen till kommuner med litet invånarantal för nyplanläggning blir så låg att det finns risk för att dessa kommuner inte får full kostnadstäckning. Eftersom staten även i fortsättningen skall vara huvudman för civilförsvaret betonar länsstyrelsen
vikten av att kommunerna får full kostnadstäckning för såväl nyplanlägg-
ning som fortlöpande revideringar. Om så inte blir fallet befarar länsstyrelsen att kommunerna i ett ekonomiskt ansträngt läge inte kan avsätta erforderliga resurser för planläggningen. Då är det bättre att länsstyrelsen behåller ansvaret för planläggningen av civilförsvarsverksamheten.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser att full ersättning skall utgå till kommunerna för att motivera dessa till en fullödig planläggningsinsats. Vissa kommuner i länet har enligt länsstyrelsen ifrågasatt hela den föreslagna förändringen av ansvarsförhållanden m.m. om inte full ersättning utgår för planläggningsarbete och övriga kommunala insatser.
Länsstyrelsen i Gotlands län tillstyrker förslaget till statsbidrag för att
hålla planläggningen aktuell endast under förutsättning av att det — som länsstyrelsen uppfattat det — enbart avser kostnader för egentlig planrevi-
sion och det upprätthållande av kunskapsnivån hos kommunens personal
som därigenom erhålls.
Länsstyrelsen i Blekinge län framför den uppfattningen att en fullständig kostnadstäckning för kommunernas del utgör en förutsättning för ett fungerande civilförsvar med lokal förankring. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att kommunerna skall ha ersättning för planläggningskostnaderna såväl i samband med nyplanläggning som revidering. Länsstyrelsen ansluter sig också till de av kommittén föreslagna ersättningsschablonerna och förutsätter att dessa täcker kommunernas verkliga kostnader. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att kommitténs förslag om crsättning till kommunerna är lämpligt. I polemik mot vad som framförs i det särskilda yttrandet av Eva Blomgren-Edenstrand påpekar länsstyrelsen att
planerna för civilförsvar och kommunal beredskap i fortsättningen till stor
del kommer att vara integrerade. Därför kan i praktiken endast ett ersätt-
ningssystem administreras. Eftersom civilförsvarsplanläggningen är större
till volymen än planläggningen enligt lägen om kommunal beredskap bör ersättningsformen för civilförsvarsdelen vara styrande. Civilförsvarsplanläggningen har tidigare varit en statlig angelägenhet. Ett åläggande för kommunerna att stå för 10 2 av planläggningskostnaderna och 10090 av revisionskostnaderna skulle innebära en övervältring av civilförsvarskostnader på kommunerna.
Länsstyrelsen anger sig ha mindre goda erfarenheter av kommunernas möjligheter att hålla skyddsrumsplaner och kommunala beredskapsplaner
aktuella om ingen ersättning utgår för revision. Vissa kommuner har haft kapacitet härför men många har haft svårt att finna utrymme för revisionsarbetet i konkurrens med den löpande verksamheten. Ett resurstillskott är
i praktiken nödvändigt för att skapa utrymme och motivation för bered-
skapsverksamheten. Länsstyrelsen framhåller att det är viktigt att det i framtiden finns ett bra arbetsklimat mellan de statliga och kommunala myndigheter som i samverkan skall handha förberedelserna för civilförsvarsverksamheten och den med denna till stor del integrerade kommunala beredskapsplanläggningen. Det vore enligt länsstyrelsen olyckligt om statsmakterna nu gled ifrån sin
tidigare ståndpunkt att staten i princip skall betala kostnaderna för civilförsvarets krigsorganisation liksom för de fredstida förberedelserna. En så-
dan utveckling skulle kunna skapa en förtroendeklyfta och brist på goodwill till men för den civila försvarsberedskapen. Priset i kronor räknat om
full ersättning utges för att undvika sådana negativa effekter måste dessutom betraktas som lågt.
Länsstyrelsen i Hallands län ser det som en självklarhet att kommunernas kostnader skall täckas fullt ut. Erfarenheterna av den nuvarande kostnadsersättningen för kommunal beredskapsplanläggning är inte särskilt goda. Revideringarna har varit knapphändiga och sporadiska vilket lett till att planerna efterhand har blivit inaktuella. Länsstyrelsen förutsätter att schablonbeloppen indexregleras med hänsyn till kostnadsutvecklingen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför som sin bestämda uppfattning att kommunerna skall ha full kostnadstäckning från och med
planläggningsstarten för såväl den grundläggande planläggningen som för
fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet. Det är särskilt viktigt
att ersättning utgår för fortlöpande planuppföljning och revidering. Detta har inte varit fallet vid den kommunala beredskapsplanläggningen vilket
har haft till följd att främst personalplanen stadigvarande tappat aktualitet
vilket i sin tur givetvis inverkat menligt på kommunernas beredskap.
Länsstyrelsen it Älvsborgs län finner det angeläget att understryka bety-
delsen av att kommunerna får full ersättning för de arbetsuppgifter som
följer med planläggningsansvaret.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker noga vad kommittén framhåller om samordning av civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen och om lämpligheten av att ha en helhetssyn på kostnaderna för dessa båda planläggningar. Länsstyrelsens erfarenhet av underhåll av nu gällande kommunala beredskapsplaner understryker behovet av ekonomisk ersättning för att arbetet skall bli genomfört. Länsstyrel-
sen uppfattar kommitténs ersättningsförslag som en absolut förutsättning
för att kommitténs förslag i övrigt skall kunna genomföras och för att
beredskapskraven i 1982 års totalförsvarsbeslut skall kunna tillgodoses. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att en förutsättning för att försvarsbeslutet skall kunna fullföljas är att statsmakterna beviljar anslag som ger kommunerna full kostnadstäckning för både investeringskostna-
derna och de årliga ajourhållningskostnaderna. Länsstyrelsen framhåller vidare att den föreslagna konstruktionen med mera än 204 av ersättningen behovsprövad torde komma att leda till att många kommuner skapar system för kostnadsuppföljning. Detta leder till extra kostnader och förtar fördelarna med ett schablonsystem. Kriterierna för att kunna få behovs-
prövad ersättning är dessutom utformade så att mindre kommuner och
vissa landsdelar, särskilt glesbygdsområdena, missgynnas. Konstruktionen leder slutligen till en känslig och kostsam administrativ prövning av ersättningsanspråken. Länsstyrelsen föreslår därför att grundbeloppet höjs till minst 40 000 kr. för samtliga kommuner med ett rörligt tilläggsbelopp enligt förslaget med 5 kr. per invånare.
Länsstyrelsen i Örebro län understryker kraftigt att kommunerna måste kunna påräkna full ersättning dels för de nya arbetsuppgifter de åläggs, dels för fortlöpande planrevideringar. Den avsedda reformen kan annars komma att äventyra befoikningsskyddsfunktionen. Länsstyrelsen anser att mindre kommuner kommer att missgynnas om en så stor del som kommit-
tén föreslår från början innehålls för att därefter utgå som ersättning till
kommuner som kan styrka att planläggningen dragit högre kostnader än
den schabloniserade. Länsstyrelsen föreslår därför att ersättningen till
kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och anpassa den kommunala beredskapsplanläggningen utgår med dels ett grundbelopp av 10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49
50 000kr., lika för alla kommuner, dels ett i förhållande till förslaget oförändrat rörligt belopp om 5 kr. per invånare. Resterande ca 4 milj. kr. bör avsättas för ytterligare ersättningar om synnerliga skäl därtill kan företes.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker helt vad kommittén har
föreslagit om ersättning till kommunerna och ansluter sig till vad ledamoten Sture Palmgren anfört i sitt särskilda yttrande dvs. att om kommunerna inte får full kostnadstäckning för den grundläggande planeringen och den fortsatta revideringen så bör förslaget inte genomföras.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den genomförda provplanläggningen är så avvikande från verkligheten att den inte kan läggas till grund
för beslut om bl.a. storleken på ersättningen. Länsstyrelsen framhåller att en förutsättning för att kommunerna med intresse skall överta planläggningsansvaret m.m. är att de får full kostnadstäckning. Detta gäller inte bara själva planläggningsarbetet utan i lika hög grad underhållet av planer-
na. Erfarenheterna från den kommunala beredskapsplanläggningen talar
starkt för detta.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker den av kommittén föreslagna ekonomiska modellen för ersättning till kommunerna. Mot bakgrund av erfarenheterna av den kommunala beredskapsplanläggningen
framhåller länsstyrelsen med skärpa att en förutsättning för ett överföran-
de av planläggningsansvaret till kommunerna är att dessa får full ersättning både för planläggning och underhåll av planerna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att schablonersättningen för kommunernas planläggning måste vara så avpassad att den ger full täckning för kommunernas kostnader. Länsstyrelsen anser att det är viktigt att kommunerna uppfattar sina civilförsvarsåtaganden positivt och att de upplever att deras åtgärder är en hela samhällets angelägenhet som stöds av statsmakterna. Den föreslagna reformen är angelägen men torde stå och falla med frågan om kommunerna får tillräcklig kostnadstäckning av staten eller inte för att genomföra reformen och vidmakthålla planläggningen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker kommitténs förslag men
anser att staten också skall stå för kostnaderna för hanteringen av skyddsrumsärenden och för fortlöpande vård och underhåll av civilförsvarets anläggningar för krigsorganisationen. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker vikten av att planläggning-
en för civilförsvarsuppgifterna samordnas med den planläggning som kommunen gör för sina övriga totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen framhåller
att för att få alla de positiva effekter som redovisats i betänkandet vid ett överförande av ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig och därav
föranledd planläggning och integrering med den kommunala beredskapsplaneringen måste kommunerna få full ersättning för kostnaderna dels för planläggning av civilförsvarsverksamheten, dels för anpassning av de kommunala beredskapsplanerna, dels för revision av upprättade planer.
Om full kostnadstäckning inte erhålls finns det enligt länsstyrelsen stor risk
för att planläggningen inte når den nivå som svenska folket har anledning att kräva.
Sammanlagt 47 kommuner har yttrat sig över betänkandet. Av dessa har alla utom tre särskilt tagit upp frågan om ekonomisk ersättning till kommunerna och därvid understrukit vikten av att kommunerna får full kostnadstäckning för sitt arbete med planläggning och revidering av planerna. De flesta kommunerna har godtagit kommitténs förslag till modell för ekonomisk ersättning men några har haft invändningar mot det.
Stockholms kommun påtalar att det i kommitténs förslag inte lämnas några garantier för att kommunerna verkligen skall få full kostnadstäck-
ning för sina åtaganden trots att principen i förslaget är att full ersättning skall utgå till kommunerna för att upprätta och fortlöpande revidera civil-
försvarsplanerna. Kommunen anser att alla kostnader som kommunerna åsamkas för planläggningen skall ersättas av staten. Detta anges vara en förutsättning för att kommunen skall kunna åta sig de nya uppgifterna. Kravet på garantier om full kostnadstäckning måste enligt kommunen
betraktas som rimligt mot bakgrund av att det är staten i sin egenskap av huvudman för civilförsvaret som uppdrar åt kommunerna att mot ekonomisk ersättning genomföra förberedelserna.
Södertälje kommun anser att det i ett kommande beslut måste ges utrymme för kommunerna att utöver de schabloniserade ersättningarna få kompletterande ersättning för att därigenom uppnå full täckning för planläggningskostnaderna. Kommunen framhåller att det är nödvändigt att slå
fast kravet på full kostnadstäckning och att betrakta denna som en förut-
sättning för att ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig
och därmed sammanhängande planläggning i fred skall kunna föras över
till kommunerna. Kommunen anser också att det är viktigt att reglerna för
ekonomisk ersättning blir så entydiga att de inte ger utrymme för några
godtyckliga tolkningar och inte heller kan göras beroende av medelstillgången hos civilförsvarsstyrelsen. Enköpings kommun framhåller att endast en ersättningsnivå som ger full
kostnadstäckning för kommunernas arbete kan ge garantier för att samtliga
kommuner uppnår en ambitionsnivå i sitt planeringsarbete som kan god-
tas. Eftersom en bra kommunal beredskapsplanläggning är en förutsättning för att civilförsvarsverksamheten skall fungera måste enligt kommunen principen om full ersättning även gälla denna. Kommunen accepte-
rar av administrativa skäl schabloner som grund för ersättningsbeloppen
men föreslår att antingen grundbeloppet höjs till 50.000 kr. eller det rörliga
beloppet höjs från 5 till 6 kr. per invånare. Uppsala kommun framför liknande synpunkter men föreslår att grund-
beloppet höjs från 20000 till 30 000 kr. Kommunen anser att det är nödvändigt att kostnadsutvecklingen beaktas och att ersättningarna anpassas härtill.
Katrineholms kommun framhåller att det föreslagna ersättningssystemet
torde komma att missgynna små kommuner eftersom den huvudsakliga
ersättningen grundas på invånarantalet medan kraven i fråga om planlägg-
ning är desamma oavsett om kommunen har många eller få invånare.
Kommunen betonar också att det är nödvändigt att staten står för sin del
av ansvaret och således ersätter kommunerna fullt ut för deras kostnader, även i fråga om revidering. Enligt kommunen visar erfarenheten att i mindre kommuner med bristande planeringsresurser riskerar denna typ av planer att så småningom bli inaktuella varför beredskapen sjunker.
Strängnäs kommun framhåller att det finns en risk för att ambitionsni-
vån sätts för låg om statsbidraget sätts för lågt. Kommunen föreslår att
grundbeloppet fastställs till 50000kr. per kommun och att det rörliga beloppet bibehålls vid 5 kr. per invånare. Beloppen förutsätts bli indexreglerade med hänsyn tagen till kostnadsutvecklingen.
Linköpings kommun anser att förslaget att kommuner som kan styrka högre kostnader än vad som svarar mot den schabloniserade ersättningen erhåller ersättning först när alla kommuner har färdigställt planläggningen är otillfredsställande. Kriterierna för att få ersättning som överstiger den schablonberäknade måste enligt kommunen vara så utformade att en kommun själv på förhand kan räkna ut vilken total ersättning som kommer att
utgå.
Visby kommun har ingen erinran mot kommitténs förslag om ersättningen för nyplanläggningen men anser att det föreslagna statsbidraget för att hålla planläggningen aktuell och till övrig drift av kommunal civilförsvars-
verksamhet är otillräckligt. Enligt kommunen bör förslaget inte genomfö-
ras om det statsfinansiella läget inte medger att full ersättning utgår för
kommunernas kostnader för en fortlöpande reviderings- och utbildnings-
verksamhet.
Sölvesborgs kommun anser det vara självklart att staten skall stå för alla kostnader för de uppgifter som avses läggas på kommunerna. Kommunen anser dock att ersättningssystemet är mindre väl utformat eftersom planläggningen av civilförsvaret i kommunerna 1 allt väsentligt sammanfaller oavsett befolkningens antal och att det därför framstår som omotiverat att
ersättningen till de befolkningsmässigt större kommunerna blir så mycket högre än till de mindre. Kristianstads kommun anser att ersättningen inte skall grundas på
schabloner utan i stället motsvara de av kommunen nedlagda faktiska
kostnaderna så att full kostnadstäckning erhålls.
Simrishamns kommun har inget att invända mot förslaget till generella
ersättningsregler. Kommunen anser dock att kommunerna skall vara ga-
ranterade en ersättning som till fullo motsvarar kommunernas verifierade
kostnader för planläggningen och ajourhållning av planerna.
Malmö kommun föreslår att det rörliga ersättningsbeloppet höjs till 6 kr.
per invånare för planläggningen och till 2 kr. per invånare för revideringen.
Falkenbergs kommun anser att grundbeloppet för såväl planläggningen
som den fortlöpande revideringen bör höjas från 20000kr. till 40000 kr. med hänsyn till att även befolkningsmässigt små kommuner får lägga ned ett omfattande arbete varför ersättningen i något mindre grad bör relateras till kommunens storlek.
Kungsbacka kommun anser det vara nödvändigt att kostnadsutveckling-
en följs och att ersättningen anpassas till vunna erfarenheter och till penningvärdesförändringar. Kommunen anser det vidare vara självklart att ersättningarna skall utbetalas till kommunerna i takt med att kommunerna
har de faktiska kostnaderna och inte vid en senare tidpunkt.
Göteborgs kommun är tveksam till om de föreslagna reglerna för ersättning för nyplanläggning och revidering kommer att ge täckning för kommunernas kostnader och anser att i varje fall beloppet för revidering bör fördubblas.
Marks kommun anser att en högre schablonersättning är önskvärd.
Köpings kommun bedömer att det föreslagna ersättningssystemet inte kommer att ge kommunen full täckning för de kostnader kommunen kom-
mer att få vid planläggningen och revideringen av planerna.
Svenska kommunförbundet framhåller att civilförsvarsverksamheten i princip är en statlig uppgift under statligt huvudmannaskap. Av praktiska skäl och för att få ett effektivare civilförsvar avses väsentliga uppgifter
läggas på kommunerna. En grundförutsättning härför är emellertid eniigt kommunförbundets bestämda mening att kommunerna får full ersättning
för sina kostnader för verksamheten. I likhet med kommittéledamoten Sture Palmgren anser kommunförbundet att någon överflyttning av ansva-
ret till kommunerna inte bör ske om staten av något skäl inte anser sig
kunna svara för de kostnader som överflyttningen medför. Eftersom en bra kommunal beredskapsplanläggning är en förutsättning för civilförsvarsverksamheten måste principen om full ersättning gälla även denna.
Enligt kommunförbundet bör av administrativa skäl en schabloniserad ersättning eftersträvas. Den föreslagna konstruktionen med ett fast grundbelopp och ett rörligt belopp per invånare godtas av kommunförbundet även om kommunernas riskklass inte alltid är relaterad till invånarantalet. Den möjlighet till särskild ersättning utöver schablonersättningen som
föreslås bedöms kunna rätta till sådana svagheter i systemet. Erfarenheter-
na från provplanläggningen visar att alla kommuner oavsett invånarantalet
har vissa initialkostnader. Dessa motiverar enligt kommunförbundet att grundbeloppet för ersättning höjs från 20000 kr till 30 000 kr. per kommun.
Kommunförbundet framhåller att det är nödvändigt att kostnadsutvecklingen följs upp och att ersättningarna anpassas till gjorda erfarenheter och till eventuella penningvärdesförändringar.
Tjänstemännens — centralorganisation och — Centralorganisationen SACOISR anser att det är nödvändigt att kommunerna får full täckning för de kostnader som civilförsvarsplanläggningen kommer att medföra och bedömer mot den bakgrunden att den föreslagna referensnivån om ca
60 milj. kr. för ersättning till kommunerna kan komma att visa sig vara
alltför lågt beräknad.
5 Övriga frågor
5.1 Skyddade utrymmen
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att kommitténs förslag om
ersättning till fastighetsägare för att anordna skyddade utrymmen är av utomordenlig betydelse genom att det gör det möjligt att redan i fredstid
anordna sådana utrymmen i områden med brist på skyddsrumsplatser.
5.2 Ikraftträdande
Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde har den uppfattningen att det inte är nödvändigt att hela planeringsarbetet slutförs innan kommuner-
na formellt tar över ledningsansvaret. Erfarenheterna från landstingens
sätt att ta över ledningsansvaret efter 1981 inom hälso- och sjukvården i krig ger anledning att förmoda att aktiviteten och engagemanget i planeringen skulle öka inom kommunerna om de redan 1 ett tidigt skede — medan planerna fortfarande håller på att utformas — hade ansvaret för genomförandet. I varje fall bör överförandet av ledningsansvaret i krig inte fördröjas ytterligare även om en del planläggningsarbete återstår efter
1986.
Länsstyrelsen i Uppsala län är tveksam till om länsstyrelsen och kommunerna skall kunna utföra de nödvändiga arbetsuppgifterna under den av kommittén föreslagna tidsperioden. Provplanläggarna har påtalat behovet av mera praktiska regler och föreskrifter för den slutliga planläggningen. Detta blir ett tidskrävande arbete på central nivå som med största sannolikhet kommer att krympa den redan snålt tilltagna arbetstid som står till förfogande på länsstyrelser och i kommuner. Ett annat skäl att skynda långsamt är enligt länsstyrelsen de pågående arbetena med civilförsvars-
lag-brandlag-kommunal beredskapslag samt den slutliga utformningen av räddningstjänsten i fred och andra pågående organisationsutredningar. Allt
detta bör slutföras innan arbetet på länsstyrelserna och i kommunerna inför överförandet av ledningsansvaret påbörjas.
Länsstyrelsen i Östergötlands län bedömer att den föreslagna tidsplanen
är alltför optimistisk. För att kunna genomföra den föreslagna planlägg-
ningen och för att bygga upp den kompetens som behövs i kommunerna behövs en omfattande utbildning där länsstyrelsens medverkan krävs i stor omfattning. Om den föreslagna tidsplanen skall kunna hållas krävs därför en genomgripande omprioritering av arbetsuppgifterna vid försvarsenheterna vid länsstyrelserna på bekostnad av bl.a. servicen till allmänhet, företag och myndigheter. Länsstyrelsen föreslår att ansvaret för ledningen
på lokal nivå av civilförsvarsverksamheten i krig förs över till kommuner-
na tidigast den 1 januar 1988.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att den arbetsinsats som krävs vid länsstyrelsens försvarsenhet för att genomföra de föreslagna förändringarna tillsammans med kommunerna inom den av kommittén föreslagna tidsramen kommer att innebära att andra angelägna uppgifter för totalförsvaret och räddningstjänsten inte kan fullgöras under den aktuella perioden enligt den ambitionsnivå som angavs av statsmakterna i 1982 års totalförsvarsbeslut. På central nivå pågår ett antal utredningar som med stor sannolik-
het kommer att påverka förutsättningarna för och innehållet i den föreslag-
na planläggningen m.m.
Länsstyrelsen föreslår därför att starten för kommunernas planläggning sker tidigast den 1 juli 1985. Vidare bör möjligheterna att genomföra övningar i en första omgång före överförandet av ledningsansvaret analyseras och tidpunkten för överförandet anpassas till att övningar först genomförs.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ingenting att invända mot den tidsplan som kommittén anger men föreslår ändå med hänvisning till det otillfredsställande personalläget och den rådande arbetsbelastningen att det övervägs att låta kommunerna ta över ledningsansvaret den 1 juli 1987, dvs. ett halvt år senare än vad kommittén har föreslagit. Länsstyrelsen anser att beredskaps- och mobiliseringsläget inte skulle påverkas i särskilt stor utsträckning härigenom.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den av kommittén föreslagna tidsplanen bör kunna hållas men detta förutsätter att erforderligt plane-
ringsunderlag kan tillhandahållas vid den planerade tidpunkten för plan-
läggningsstarten i kommunerna.
Länsstyrelsen i Värmlands län etinrar om att 1982 års totalförsvarsbeslut innebär dels att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/85 skall ta över ansvaret för ledningen på lokal nivå av civilförsvarsverksamheten ti krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed, dels att övertagandet skall samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Balansen och effekten i ett framtida civilförsvar är enligt länsstyrelsens mening starkt beroende av att denna samordning fullföljs till alla delar. De fyra komponenterna ledning i krig, planläggningsansvar i fred, hemskydd och skyddsplaner måste utvecklas och fullföljas samtidigt. Om
någon eller några av dessa komponenter måste förändras på ett avgörande
sätt eller ifrågasätts så måste enligt länsstyrelsens mening hela försvarsbeslutet omprövas.
Länsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag att kommunerna skall ta över ansvaret för ledningen vid utgången av år 1986.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker den föreslagna tidsplanen men framhåller att det är viktigt att ansvaret för ledningen tas över samti-
digt av alla kommuner i hela landet.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län bedömer att kommunerna kan ta över ledningen först den 1 juli 1987 men anser att det är praktiskt att vänta med övergången till den 1 januari 1988 med hänsyn till att kommunernas bud-
getår är kalenderår. Länsstyrelsen anser att en sådan tidsförskjutning är till
fördel för såväl länsstyrelserna som kommunerna och därmed även för civilförsvaret.
Enköpings kommun anser att det kanske borde övervägas att förlänga
planläggningstiden utöver vad kommittén förutsatt för att det skall bli möjligt att låta kommunens egen ordinarie personal genomföra planläggningen. Det kommer att krävas betydande arbetsinsatser av kommunens
förvaltningar under de två år som står till buds om kommunen skall ta över
ledningsansvaret den 1 januari 1987.
Halmstads kommun betonar nödvändigheten av att övertagandet av ledningsansvaret bestäms till en tidpunkt så långt efter beslut att kommunerna får en reell möjlighet att genomföra erforderlig planläggning.
Kungsbacka kommun anser det vara en klar fördel att avsätta tillräckligt med tid för såväl utbildning som själva planläggningsarbetet i kommunerna. Härigenom undviks att reformen blir ett hastverk eller en halvmesyr.
Göteborgs kommun noterar att kommittén förutsätter att planläggningsarbetet påbörjas av kommunerna under hösten 1984. Kommunen anser att starten av planläggningsarbetet bör anpassas till kommunernas budgetår så att organisatoriska förberedelser i erforderlig omfattning hinner vidtas.
Med start den I januari 1985 skulle kommunerna kunna ta över ledningsansvaret den I januari 1987.
Trollhättans kommun framhåller särskilt att det är viktigt att kommunerna ges tillräcklig tid för den planläggning som de kommer att åläggas att genomföra. Den tidtabell som anges av kommittén är mycket snävt tilltagen. Det är angeläget att erforderlig utbildning inför planläggningen kan
genomföras i sådan tid att kommunerna får två år på sig för sin planering.
Bilaga 3 CIVILFÖRSVARSSTYRELSEN
VERKSKYDDSUTREDNINGEN
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 UTGÅNGSPUNKTER 1.1 GÄLLANDE NORMER 1.2.2 FASTSTÄLLANDE AV VERKSKYDDSPLIKT 1.1.2 PLANLÄGGNING, UTBILDNING OCH UTRUSTNING 1.2 1982 ÅRS FÖRSVARSBESLUT 1.2.1 REGERINGENS PROPOSITION 1981/82:102
2 UTREDNINGENS BEDRIVANDE
ÖVERVÄGANDEN 1 VERKSKYDD UNDER BEREDSKAP OCH I KRIG . UTNYTTJANDE AV VERKSKYDD I FRED
3. LIKFORMIGHET
FÖRSLAG
.1 NORMER FÖR VERKSKYDDSPLIKT
PRINCIPER FÖR ORGANISATION, UTRUSTNING OCH
UTBILDNING
GENOMFÖRANDE
UTREDNING ANGÅENDE NYA NORMER FÖR FASTSTÄLLANDE AV VERK- SKYDDSPLIKT SAMT FÖR VERKSKYDDENS ORGANISATION, UTRUSTNING OCH UTBILDNING
1 UTGÅNGSPUNKTER
1.1 GÄLLANDE NORMER M M
1.1.2 Gällande normer för fastställande av verkskydds-
plikt
Verkskydd skall enligt $& 19 i civilförsvarskungörelsen organiseras vid anläggning eller byggnad, inom vilken i fredstid i regel minst 200 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner verkskydd erforderligt och anläggningen eller bygg-
naden är belägen inom skyddsrumsort.
Beträffande anordnande av verkskydd i centrala verk och myndigheter har regeringen meddelat särskilda föreskrifter.
1.1.2 Verkskyddens uppgifter, organisation och
omfattning
Enligt $& 19 i civilförsvarskungörelsen bestämmer länsstyrel-
sen vilka tjänstegrenar som skall finnas vid verkskydden liksom verkskyddens omfattning i fråga om personal och
materiel.
Civilförsvarsstyrelsen meddelar anvisningar för länsstyrel-
sernas förordnande av verkskyddsplikt och för verkskyddens
Organisation.
Civilförsvarsstyrelsen fastställde 1977-03-08 nu gällande
föreskrifter om verkskyddets organisation, mobilisering och planläggning (FVskOrg).
Verkskydd skall dimensioneras enligt nedanstående tabell
ANTAL SYSSELSATTA 200 300 400 I 500 - 3 500
Verkskyddspersonal i procent av antalet
sysselsatta 12-16 10-12 9-11 8-10
Vid anläggning med mer än 3 500 sysselsatta skall den unå-
sättande organisationen inte överstiga 350 personer. Särskilda lokala förhållanden kan i vissa fall ge anledning till mindre avvikelser från den angivna personalramen.
Verkskyddet består för närvarande av 670 enheter och omfattar inklusive mobiliseringsreserv ca 43 000 personer. En
översikt över verkskyddens fördelning på län lämnas i
bilaga 1.
I fråga om verkskydd vid anläggning eller byggnad som tillhör eller används av kommunikationsverk, vissa kommunala eller enskilda kraftföretag samt försvarsmakten gäller särskilda föreskrifter.
Verkskydd anordnas för närvarande vid centrala verk och myndigheter enligt bilaga 2.
1.1.3 Planläggning, utbildning och utrustning
För arbete med uppgörande av verkskyddsplaner, materielanskaffning, personalrekrytering m m svarar varje företag som åläggs verkskyddsplikt. Länsstyrelsen förordnar om verkskyddsplikt, fastställer uppgjorda planer, handhar personal
registrering samt inspekterar verkskyddsföretagen. Staten
utbildar och övar verkskyddspersonalen. Verkskyddsövningar
leds av länsstyrelse, Verkskyddsplanläggning sker i samråd mellan berört företag och ortens brandchef. Alla kostnader för verkskydd bestrids av företaget.
Verkskyddspliktigt företags skyldigheter regleras i & 47 i
1.2 1982 ÅRS FÖRSVARSBESLUT
1.2.1 1978 års försvarskommitté
1978 års försvarskommitté anger i sitt betänkande
"Säkerhetspolitiken och totalförsvaret" (Ds Fö 1981:1, sid 186) följande principiella inriktning av verkskyddsplikten.
"Försvarskommitténs bedömningar av ett eventuellt framtida krigs karaktär talar för att verkskyddet också i framtiden
har mycket viktiga funktioner att fylla inom civilförsvaret Verkskydden skapar förutsättningar för snabba insatser vid skador på för landets försörjning och försvarsförmåga vik-
tiga företag och anläggningar.
Mot bakgrund av vad kommittén tidigare uttalat beträffandåe grunderna för planeringen av skyddsrumsbyggandet bör nuva-
rande principer för att fastställa verkskyddsplikt ändras.
Sålunda bör företags och verksamheters betydelse i krigstid och deras risksituation få ett avgörande inflytande vid
fastställandet av verkskyddsplikt.
För att få största möjliga effekt av verkskyddet bör de en-
skilda verkskydden bättre än för närvarande anpassas till de behov och risker som föreligger vid respektive företag. Vidare bör ett bättre samutnyttjande av såväl materiella son
personella resurser eftersträvas beträffande företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskyddet bidra till att öka Ccivilförsvarsorganisationernas förmåga att möta verkningarna av överraskande anfall.
Det bör enligt försvarskommitténs uppfattning ankomma på
civilförsvarsstyrelsen att i samråd med berörda parter utarbeta förslag till nya normer för fastställande av verk-
skyddsplikt och för verkskyddens organisation, utbildning mm. En utgångspunkt skall därvid enligt kommitténs mening
vara oförändrade principer för verkskyddens finansiering".
1.2.2 Regeringens proposition 1981/82:102
I regeringens proposition biträds försvarskommitténs principiella inriktning och föredraganden anger följande
"I likhet med försvarskommittén anser jag att nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikt bör ändras,
Företags och verksamheters betydelse i krigstid och deras
risksituation bör få ett avgörande inflytande vid fast-
ställandet av verkskyddsplikt. De enskilda verkskydden bör
bättre än för närvarande anpassas till de behov och de
risker som finns vid respektive företag. Ett bättre samut-
nyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan
verkskydåden bidra till att öka vår förmåga att möta verk-
ningarna av ett överraskande inlett angrepp. Civilförsvarsstyrelsen anger i sin programplan att styrelsen avser lämna förslag till nya normer för fastställande av
verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation och ut-
bildning. Jag återkommer senare till regeringen i denna fråga".
2 UTREDNINGENS BEDRIVANDE
Med utgångspunkt från försvarsbeslutets principiella inriktning påbörjade civilförsvarsstyrelsen under våren 1983 en
utredning angående nya normer för verkskyddsplikt samt för
verkskyddens organisation, utrustning och utbildning.
Utredningsarbetet har bedrivits av en arbetsgrupp bestående av representanter från Sveriges Verkskyddsförbund, Svenska Brandförsvarsföreningen, Securitas Verkskydåstjänst, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Göteborgs- och
Bohus län samt med ordförande i arbetsgruppen från civilförsvarsstyrelsen.
Arbetsgruppen eftersträvade att lösa utredningsuppådraget i fyra steg. Först skulle normer för verkskyddsplikt tas fram, därefter föreskrifter och allmänna råd för verkskyddens Organisation och utrustning samt principer för grundutbildning och övning. Slutligen skulle de särskilda föreskrifterna för statliga verkskydd ses över. Förslag beträffande alla fyra stegen beräknades föreligga i november 1983.
Arbetsgruppen har enligt regleringsbrev 1982/83 och 1983/84 redovisat arbetsläget till regeringen (cfs skr 1983-04-25, ånr 2417-1106/83 och cfs skr 1983-10-18, dnr 2417-1106/83).
Arbetsgruppen har under våren 1983 i grupparbeten diskuterat utredningens huvudfrågor vid Sveriges Verkskyddsförbunds årsstämma, där ett hundratal representanter från verkskydds-
pliktiga företag deltog.
Parallellt med verkskyddsutredningen har pågått andra utred-
ningar som påverkar överväganden och förslag. Detta gäller
Räddningstjänstkommittén och Provplanläggningskommittén
samt ÖEF utredning angående översyn av planläggningsverk-
samheten (Ag Plan). Ömsesidigt informationsutbyte har ägt
rum med sekretariaten för kommittéerna samt med ÖEF.
Under oktober och november 1983 har ett utredningsförslag
(arbetsgruppens PM 1983-10-13) remitterats till Sveriges Verkskyddsförbund, Näringslivets beredskapsbyrå, Svenska
Brandförsvarsföreningen, Securitas Verkskyddstjänst AB,
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Arbetsmarknadsstyrelsen, vissa länsstyrelser samt de statliga myndigheter och verk som berörs av de särskilda föreskrifterna för statliga verkskydd.
Utarbetandet av föreliggande utredningsförslag har skett
under december 1983 och januari 1984 med utgångspunkt från remissyttranden och överväganden i anslutning till remissbehandlingen av Provplanläggningskommitténs betänkande.
3 ÖVERVÄGANDEN
3.1 VERKSKYDD UNDER BEREDSKAP OCH I KRIG
3.1.1 Principer
Som grund för sina överväganden har verkskyddsutredningen haft följande principiella inriktning av verkskyddsplikten.
Verkskydd utgör en del av civilförsvarsorganisationen och anordnas vid företag eller anläggning med uppgift att vid beredskap och i krig rädda liv och egendom samt genom främst
skadeavhjälpande åtgärder skydda viktig verksamhet vid
företaget eller anläggningen.
Principer för anordnande av verkskydd bör vara verksamhetens betydelse i krigstid och de risker verksamheten innebär. De särskilda riskerna vid varje företag eller anläggning bör vara vägledande för vilken civilförsvarsverksamhet verkskyddet skall omfatta och hur verkskyddsorganisationen skall
utformas. Dessa principer bör regleras i civilförsvarslagen.
Normer för förordnande om verkskyddsplikt samt komplette-
rande föreskrifter m m bör utformas på ett sådant sätt att
Organisation, utrustning och utbildningsverksamhet blir anpassad till det enskilda företagets eller anläggningens särskilda behov och härigenom även skapar bättre förutsättningar för att kunna uttnyttja verkskyddsresurserna vid nödlägen i fredstid.
Avgörande för bedömningen av verksamhetens betydelse i krigstid måste vara om företaget eller anläggningen planlagts för att bedriva verksamhet i krig. Företagets eller anläggningens risksituation beror dels på verksamhetens art dels på verksamhetens belägenhet. Denna risksituation bör
kunna bestämmas med utgångspunkt från räddningstjänstplaner för fredstid och civilförsvarsplaner för beredskap och krig.
Denna principlella inriktning av verkskyddsplikten innebär
att nu gällande begränsande normer i fråga om antalet syssel-
satta (minst 200 personer) och företagets/anläggningens
lokalisering till skyddsrumsort ej längre är relevanta.
Civilförsvarsstyrelsen delar provplanläggningskommitténs
uppfattning att länsstyrelserna skall bibehålla ansvaret för att godkänna och kontrollera verkskyddsplanerna, samt att de gemensamma verkskydden kan slopas.
3.1.2 Verksamhetens betydelse
Huruvida ett företag eller anläggning är planlagd för verksamhet i krig är en avgörande grund för förordnande av verk-
skyddsplikt med avseende på verksamhetens betydelse i krigs-
tid.
Kommunerna skall under budgetåret 1984/85 påbörja planlägg-
ning av civilförsvarsverksamhet. Bl a skall kommunerna
upprätta skyddsplaner. Som en del i denna skyddsplanering
genomförs en skyddsanalys, som skall ge ett samordnat underlag för kommunens planering och genomförande av befolkningsskyddsåtgärder i fred samt vid beredskap och i krig.
I skyddsanalysen skall redovisas förekomst av samhällsviktig
verksamhet. I redovisningen anges typ av verksamhet, läge,
antal sysselsatta, skyddsbehov för personal och ev besökan-
de, tillgängliga skyddsmöjligheter samt om verksamheten
föranleder att särskilda skyddsåtgärder behöver vidtas.
Dessutom bör anges om verksamheten ingår i annan beredskapsplanering.
Länsstyrelsen ger kommunen underlag för vilka verksamheter
som bör prioriteras vid planläggning och genomförande av
vissa beredskapsåtgärder.
Vissa verksamheter är av sådan art att de måste fortgå under
beredskap och i krig (s k samhällsviktig verksamhet). För att möjliggöra detta måste personalen tillförsäkras ett tillfredsställande skydd. Detta kan bl a innebära att verksamheten bör prioriteras vid tilldelning av resurser för byggande av skyddat utrymme.
Exempel på verksamheter som kan anses samhällsviktiga är
bl a följande:
- Företag (industrier och andra verksamheter) som enligt
myndigheternas inom ekonomiskt försvar bedömningar betecknats som viktiga
- Statlig och kommunal administration och förvaltning
med väsentliga uppgifter vid beredskap och i krig - Serviceorgan av olika slag (post, tele, försäkrings-
kassa etc) - Sjukvård.
-— 1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49
I detta sammanhang bör länsstyrelsen även kunna avgöra vilka
företag och anläggningar som med utgångspunkt från verk-
samhetens betydelse bör åläggas verkskyddsplikt. Civilförsvarsstyrelsen bör dock i likhet med nuvarande ordning ange regler för vilka verksamheter verkskydd ej bör anordnas.
Som en följd av ÖEF utredning angående översyn av planläggningsverksamheten (Ag Plan) pågår ett arbete med att utforma
föreskrifter för planläggning av företag och organisationer.
Innan planläggning påbörjas av ett företag skall en bedöm-
ning göras om verksamheten är av sådan art att speciella åtgärder måste vidtas för att verksamheten skall kunna
upprätthållas även under krig. ÖEF bedömer att antalet
K-företag som behöver dessa speciella åtgärder kommer att minska i framtiden jämfört med nuvarande antal XK-företag.
Kravet att företaget eller anläggningen skall vara planlagd för verksamhet i krig innebär att företaget/anläggningen
även upprättar personalplaner. En förutsättning för att söka
uppskov är en personalplan som visar företagets/anläggningens behov av och tillgång på arbetskraft i krig.
Nyckelpersoner i företagets fredstida drifts- och skyddsorganisation bör utgöra kärnan i verkskyddsorganisationen
för att få effektivare verkskydd i krig och större förut-
sättningar för utnyttjande av verkskyddsresurserna i fred.
I de fall dessa personer är värnpliktiga kan uppskov sökas i första hand för den planlagda verksamheten och i andra hand
för verkskyddsorganisation. AMS verkar för, i samråd med
civilförsvarsstyrelsen, att värnpliktiga med uppskov
(leånings- och .produktionsbefattningar) skall kunna skrivas in och krigsplaceras 1 företagets verksskydd och undantas
från skyldigheten att tjänstgöra 1 hemvärnet.
3.1.3 Risksituationen
Företagets risksituation beror dels på företaget belägenhet dels på verksamhetens art. Om verksamhetens art innebär särskilda risker framgår detta av lokala insatsplaner för fredsräddningstjänsten., Om insatsplanering är gjord i fred och företagets belägenhet Ökar riskerna i krig genom att företaget ligger inom ett utsatt område eller att dess belägenhet i övrigt ej medger tillräckligt snabb insats från de kommunala räddningsenheterna i krig skall företaget med
hänsyn till verksamhetens betydelse anordna verkskydå. Verkskydd skall då anordnas med hänsyn till de särskilda
risker som gäller för varje företag. Detta gäller de civil-
försvarsverksamheter som verkskyddet skall utöva samt den
organisation och utrustning som behövs för detta. Civilförsvarsstyrelsen bör dock ange vissa minimikrav på verkskyddsorganisationens omfattning och utrustning.
Av stor betydelse är huruvida bedömanden rörande ett företags eller anläggnings risksituation kan grundas på kom-
munernas skydds- och undsättningsplaner.
I den kommande kommunala skyddsplaneringen ingår analyser av
såväl förekomsten av samhällsviktig verksamhet som riskerna för verksamheten med avseende på dess belägenhet. Den kom-
munala planen för fredsräddningstjänst med dess insatsplaner för särskilda riskobjekt skall utgöra en grund för den kommunala undsättningsplanen. De kommunala planerna bör kunna
ange tillräckliga grunder för länsstyrelsernas bedömanden av
företagets eller anläggningens risksituation i krig, samtidigt som koppling kommer att finnas till fredsräddningstjänstens insatsplanering. Dessa bedömanden om företagets
risksituation måste därför göras i samverkan med den lokala
brandchefen.
3.2 UTNYTTJANDE AV VERKSKYDD I FRED
Fredsräddningstjänstens dimensionering meåför att de kommunala räddningsresurserna kan vara otillräckliga för insatser vid nödlägen vid företag med särskilda risker eller med sådan belägenhet att kraven på snabb insats ej kan tillgodoses med det kommunala brandförsvaret.
Utöver brandlagens & 15, enligt vilken länsstyrelse kan
ålägga anläggningsinnehavare att vidtaga särskilda brandskyddsåtgärder finns ingen författning som reglerar skyldig-
het till materiell beredskap för insatser vid nödlägen i
fredstid. Civilförsvarsstyrelsen har dock i sina nu gällande tillämpningsföreskrifter till verkskyddsplikten medgivit att
verkskyddsresurserna får användas vid bränder och andra nödlägen i fredstid. Detta medgivande har dock ej något
egentligt stöd i civilförsvarslag och civilförsvarskungörelse.
I försvarsbeslutet påpekas att ett bättre samutnyttjande av
personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddningstjänst i krig och i fred.
Från dessa utgångspunkter kan det vara fördelaktigt att ut-
sträcka verkskyddsplikten att gälla såväl för fredstida uppgifter som för uppgifter under beredskap och i krig.
Utredningsgruppen föreslog därför i sin PM 1983-10-13 efter överläggningar med sekretariatet för Räddningstjänstkommit-
tån att företag eller anläggning borde upprätthålla en be-
redskapsstyrka för insatser vid nödlägen i fredstid och att
denna beredskapsstyrka borde baseras på personal och materiel ur verkskyddsorganisationen. Detta förhållande skulle
kunna skapas genom att det i den kommande räddningstjänst-
lagen reglerades om skyldighet för företag eller anläggning med verkskydd att årligen på arbetsstället öva verkskydå i
samverkan med det kommunala brandförsvaret.
Utsträckning på detta sätt av en företagsanpassad verk-
skyddsplikt skulle medföra ur samhällssynpunkt ett effekti-
vare utnyttjande av verkskyddsutbildning och verkskydåsutrustning samtidigt som fredsutnyttjande av verkskydd bör
leda till att dessa får högre bereåskap för sina krigsupp-
gifter.
Efter fortsatta överväganden anser emellertid civilförsvars-
styrelsen att förslag om ålägganden i kommande räddnings-
tjänstlag i denna fråga bör ske i anslutning till behand-
lingen av räddningstjänstkommitténs överväganden och för-
slag.
Civilförsvarsstyrelsen begränsar därför sina förslag i detta
sammanhang till att ange normer för verkskyddsplikt och
principer för kompletterande föreskrifter m m på ett sådant
sätt att organisation, utrustning och utbildning kan bli anpassad till det enskilda företagets/anläggningens särskilda behov och därigenom skapa bättre förutsättningar för fredsanvändning i verkskyddsresurserna. Medgivande till att
verkskyddsresurserna får utnyttjas vid nödlägen i fredstid
bör ha stöd i civilförsvarskungörelsen.
3.3 LIKFORMIGHET
Utredningsgruppen ansåg i sin PM 1983-10-13 att bestämmelserna för statliga och militära verkskydd skulle samordnas
med Övriga verkskydd.
Mot denna bakgrund föreslogs att den särskilda regleringen i civilförsvarskungörelsens 19 & 4 mom och 94 §& samt Kungl Maj:t kungörelser 1969 nr 361 och nr 362 skulle utgå. Verk-
skydd vid centrala verk och myndigheter skulle regleras på samma sätt som Övriga verkskydd. Dessutom föreslog arbets-
gruppen vissa förändringar av förordnande om skyldighet att
organisera verkskydd.
Nästan samtliga berörda myndigheter och verk ansåg emellertid i sina yttranden Över arbetsgruppens PM att de även fortsättningsvis skall vara centrala myndigheter för verk-
skydd och för övrigt civilförsvar inom respektive ansvars-
område samt att grunderna i gällande kungörelser bör bibe-
hållas för anordnande av verkskydd i centrala verk och
myndigheter,
Mot denna bakgrund föreslår civilförsvarsstyrelsen att gällande särskilda bestämmelser för verkskydd i centrala verk och myndigheter bibehålls tills vidare. En översyn av bestämmelserna bedömer dock civilförsvarsstyrelsen vara nödvändig. Denna översyn kommer i ett senare sammanhang att genomföras i samråd med berörda verk och myndigheter med utgångspunkt från bl a de yttranden som lämnats.
4 FÖRSLAG
4.1 NORMER FÖR VERKSKYDDSPLIKT
Med utgångspunkt från överväganden i avsnitt 3 föreslås
följande författningsändåringar.
7 § ny lydelse av andra stycket
"Verkskydd skall anordnas vid företag och anläggning vars verksamhet är av stor betydelse i krigstid och innebär
särskilda risker. Verkskydd skall omfatta den civilförsvars-
verksamhet som med hänsyn till riskerna bedöms erforderlig".
49 § och 50 § angående gemensamt verkskydd utgår.
5 § angående tjänstegrenar inom verkskydd kan utgå med
hänvisning till förslag till 7 § i civilförsvarslagen, andra meningen.
19 § ny lydelse.
1 mom "Länsstyrelse beslutar att verkskydd skall organiseras vid
företag eller anläggning, som av totalförsvarsmyndighet
planlagts för att bedriva för samhället i krig särskilt viktig verksamhet och vars verksamhet innebär särskilda
risker".
2 mom "Med hänsyn till de risker som föreligger bestämmer läns-
styrelsen vilken civilförsvarsverksamhet som skall bedrivas vid verkskydden liksom verkskyddens omfattning i fråga om personal och materiel".
3 mom "Beträffande anordnande av verkskydd vid centrala verk och myndigheter meddelar regeringen särskilda föreskrifter".
4 mom
"Civilförsvarsstyrelsen utfärdar föreskrifter och allmänna
råd för länsstyrelsens uttagning av företag och anläggningar, vid vilka verkskydd skall anordnas, och för verkskyddens organisation, samt för verkskyddsresursernas ut-
nyttjande vid nödlägen i fred".
20 8 fjärde stycke utgår.
4.2 PRINCIPER FÖR ORGANISATION, UTRUSTNING OCH
UTBILDNING
4.2.1 Organisation
I nuvarande föreskrifter är verkskyddets organisation reglerad i detalj. Alla verkskydd oavsett verksamhet har i princip samma organisation frånsett att antalet grupper varierar beroende på företagets/anläggningens storlek.
Mot bakgrund av gjorda överväganden, - i syfte att åstad-
komma en mer företagsanpassad organisation - föreslås föl-
jande principer för verkskyddens organisation.
- Verkskyddsorganisationen bör baseras på utförd riskbedömning och även ta hänsyn till företagets/anläggningens struktur, verksamhet och skyddstillgångar
- Verkskydden bör ha funktioner för ledning, räddning, omhändertagande av skadade och vid behov teknisk verksamhet.
- Personal i företagets/anläggningens fredstida driftoch skydds (räddnings) organisation bör utgöra kärnan i verkskydden. En förutsättning för detta är att värn-
pliktiga med uppskov för K-produktion skall kunna skrivas in och krigsplaceras i verkskyddet, och alltså
undantas från skyldighet att tjänstgöra i hemvärnet
- Vid företag med verkskyddsplikt, som har egen företagshälsovård, bör personalen i dessa i största möjliga utsträckning kunna krigsplaceras i verkskyddet
- Organisationsplaner för verkskydd bör upprättas i
samråd med kommunal brandchef som tillika i regel är
ansvarig för räddningstjänsten i krig
- Verkskyddets personalorganisation bör normalt inte överstiga ca 150 man, i syfte att uppnå mindre och
slagkraftigare enheter
- Ledningsfunktionen bör byggas upp för att leda rädd-
ningsinsatser vid företaget/anläggningen, men även för
att i olika situationer kunna verka inom kommunens sam-
lade civilförsvarsorganisation under civilförsvarsstaben
- Efter moblisering bör verkskydden kunna inta samma
beredskap som gäller för övriga civilförsvarsenheter inom kommunen enligt chefen för civilförsvarsstabens
bestämmande.
4.2.2 Utrustning
I nuvarande föreskrifter finns i detalj angivet såväl personlig skyddsutrustning som gemensam utrustning. Bestämmelserna är generella och oberoende av företagets/anläggningens risksituation.
Mot bakgrund av gjorda Övervägande bör följande principer gälla för verkskyddens utrustning
- Verkskydden utrustas för räddning och släckning med
hänsyn till de särskilda behov som bedöms kunna före-
ligga för det enskilda företaget/anläggningen.
- Finns räddningsutrustning i fredsorganisationen kom-
pletteras denna med hänsyn till krigssituationens behov. Särskilt bör beaktas möjligheterna till branåvattenförsörjning 1 krig
- Viss utrustning - anpassad till krigssituationens behov - bör vara obligatorisk både i form av personlig utrustning och grupputrustning
- Dimensionering av materielbehovet i Övrigt bör ske enligt gjord insatsplanering i samråd med det kommunala brandförsvaret
- Inom ordinarie verksamhet befintlig utrustning inom
företaget/anläggningen och som är lämplig för räddå-
ningstjänst, rekommenderas för användning av verkskyddet
- För att verkskydden ledningsmässigt på ett effektivt
sätt skall kunna integreras i den lokala civilförsvars-
organisationen bör verkskydden ha radiosamband med civil-
försvarsstaben a
- För att verkskydden i krig skall, i likhet med andra civilförsvarsenheter, kunna verka även under flyglarms-
tillstånd bör möjlighet finnas att avlyssna LUFOR.
4.2.3 Utbildning
Mot bakgrund av gjorda överväganden bör följande principer gälla för verkskyddens utbildning:
- Grundutbildningen sker som hittills i civilförsvars-
styrelsens regi. Genomförandeansvaret för övningsverk-
samheten åvilar länsstyrelserna
- Verkskyddsledarna bör erhålla utbildning enligt nuva-
rande system men i utbildningen bör även ingå ABCskyddstjänst
- Om gruppenheter kan rekryteras från företagets/anlägg-
ningens fredsräddningstjänst eller företagshälsovård kan utbildningen av denna personal reduceras
- Verkskyddscheferna bör erhålla en orientering omfattan-
de 1/2 dag vartannat år. Orienteringen bör omfatta
information i aktuella frågor beträffande verkskydd,
civilförsvar i övrigt, krigsproduktion och andra total-
försvarsfrågor, Denna orientering lämnas av länsstyrel-
sen
- Övningar med hela verkskyddet bör ske en gång vart
fjärde år. Denna övning genomförs av övningsledare från
civilförsvarsstyrelsen eller av person godkänd av
länsstyrelsen
- Den särskilda övningen för befäl, som för närvarande
sker vartannat år, bör ersättas med Övningar årligen i
den omfattning som kommunens räddningschef i samråd med
den verkskyddsansvarige anser nödvändig.
4.3¶GENOMFÖRANDE
Enligt regeringens proposition 1982/83:100 skall kommunerna, med början under 1984/85, ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med införandet av lokala skyddsplaner i kommunerna och med att en hemskyddsorganisation införs. Övergången till kommunal leåning och planläggning bör i huvudsak genomföras under perioden 1984/85 - 1986/87 och
bör påbörjas samtidigt i alla län. Vid övergången bör kraven på beredskap beaktas.
Prop. 1984/85: 49 172 Med den starka knytning till den kommunala civilförsvarsplanläggningen som de nya normerna för verkskyddsplikt får, bör införandet av dessa samordnas med övergången till kommunal ledning och planläggning.
Civilförsvarsstyrelsen har i sin programplan 1984/89 redo-
visat en preliminär tidsplan för kommunernas arbete med Civilförsvarsplanläggningen och när de bör överta ledningsansvaret för den lokala civilförsvarsverksamheten vid beredskap och i krig.
Civilförsvarsstyrelsen räknar med att den kommunala planläggningen kan påbörjas i början av 1985, sedan riksdags-
beslut angående bl a ansvarsfördelning och ersättningsregler för planläggningen fattats.
Detta riksdagsbeslut bör då även omfatta ändrade principer
för verkskyddsplikt, så att uttagning av företag och anläggningar, som skall anordna verkskydd, sker i sammanhang med länsstyrelsernas och kommunernas arbete med organisations-
planer, skydds- och undsättningsplaner. I detta arbete måste
ändock överväganden göras rörande verksamhetens betydelse i krigstid och olika risksituationer.
Det är dessutom av stor betydelse att kommunernas planlägg-
ning redan från början sker med utgångspunkt från bl a verk-
skyddspliktiga företag och anläggningar som uttagits och skall organiseras enligt nya normer. Det bör även vara fördelaktigt om anpassning av verkskyddens organisation och
planläggning är påbörjad då kommunerna övertar lednings-
ansvaret.
Dessa tidsförhållanden för överväganden och uttagning inne-
bär att civilförsvarsstyrelsen snarast måste påbörja arbetet med kompletterande föreskrifter och allmänna råd efter de
förslag till normer och principer som redovisats i avsnitt 4.
Uttagning enligt ändrade normer av företag och anläggningar, som skall anordna verkskydd, bör kunna vara genomförd vid utgången av budgetåret 1984/85. Under budgetåret 1985/86 genomförs erforderlig verkskyddsplanläggning och inskrivning
av personal. Fr o m budgetåret 1986/87 genomförs verkskydds-
utbildning med utgångspunkt från de föreslagna principerna för organisation och utbildning. Framtill detta budgetår genomförs såväl grundutbildning som övning enligt nu gällan-
de principer med företag som enligt länsstyrelsernas bedömande även fortsättningsvis skall anordna verkskydad.
BILAGA 1
UTREDNINGEN ANGÅENDE NYA NORMER FÖR VERKSKYDDSPLIKT SAMT FÖR VERKSKYDDENS UPPGIFTER, ORGANISATION OCH UTBILDNING VERKSKYDD 1984-01-26
| LÄN | | ANTAL VERKSKYDD | PERSONAL |
| AB (01) | 94 | 5 308 |
| c (03) | 14 | 819 |
| D (04) | 32 | 1 779 |
| E (05) | 27 | 2 156 |
| F (06) | 27 | 1 484 |
| G (07) | 15 | 1 252 |
| H (08) | 16 | 923 |
| I (09) | 4 | 190 |
| K (10) | 13 | 1 023 |
| L (11) | 21 | 1 200 |
| M (12) | 62 | 3 985 |
| N (13) | 23 | 1 356 |
| Oo (14) | 60 | 4 659 |
| P (15) | 31 | 1 697 |
| R (16) | 21 | 1 541 |
| s (17) | 32 | 1 822 |
| T (18) | 28 | 2 100 |
| U (19) | 24 | 2 438 |
| w (20) | 20 | 1 877 |
| Xx (21) | 27 | 2 310 |
| Y (22) | 18 | 1 239 |
| Xx (23) | 4 | 259 |
| AC (24) | 10 | 486 |
| BD (25) | 13 | 1 145 |
| SUMMA | 621 | 43 048 |
BILAGA 2
UTREDNINGEN ANGÅENDE NYA NORMER FÖR FASTSTÄLLANDE AV VERKSKYDDSPLIKT SAMT FÖR VERKSKYDDENS UPPGIFTER, ORGANISATION OCH UTBILDNING
VERKSKYDD VID CENTRALA VERK OCH MYNDIGHETER
Myndigheter enligt SFS 1969/361 (civilförsvar vid verks-
anläggning)
Postverket
Televerket
Statens vägverk
Statens vattenfallsverk
Statens järnvägar
Luftfartsverket
Myndigheter enligt SFS 1969/362 (civilförsvar vid militär-
anläggning)
Försvarsmakten genom överbefälhavaren
Bilaga 4
FAN
ERS
VI
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
PM OM - MILTITAR DIREKTIVRATT
Ds Fö 1983:7
12 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49
Till statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet
Till fullgörande av det uppdrag, som lämnats mig, att utreda frågan om
rätt för militär myndighet att för särskilda fall meddela civila myndigheter föreskrift om fullgörande av dem åvilade uppgifter överlämnar jag
upprättad PM om militär direktivrätt, innehållande förslag i ämnet.
Stockholm i oktober 1983
Lennart Nordbeck
Kammarrättsråd
INNEHÅLL
FÖRKORTNINGAR Sid
1 INLEDNING OCH SAMMANFATTNING
2 GÄLLANDE BESTÄMMELSER
2.1¶Civilförsvaret
2.2¶Postverket
2.3¶Televerket
2.4¶Undanförsel och förstöring
2.5 - Vägtrafiken
2.6¶Säkerhetsområden
3 - TIDIGARE UTREDNINGAR M M
.1 Civilbefälhavarnas skrivelse 1961 . MM 1960 års försvarsledningsutredning w.Ww.o>w2C . r$PM .1 SOU 1963:53 Ww . .2 Remissyttranden . MM 3 Prop 1964:109
ww . W 1964 års civilbefälhavarutredning w . WW 1 DsK 1967:6
mwW . WW .2 Remissyttranden
ww . BH Ny lagstiftning om sjukvården i krig
4 — ÖVERVÄGANDEN hh .1 Granskning av gällande bestämmelser AA . MM Behovet av militär direktivrätt . MR . Tidigare framförda synpunkter
HB . PM . MNMmM Allmänna synpunkter på behovet HB . PM . WW Behovet på regional nivå
BH . MM . PP Behovet på central nivå
BH . MR . On Behovet på lokal nivå
> . w Undanförsel och förstöring
5 — FÖRSLAG
Bilaga 1964 års civilbefälhavarutrednings förslag till kungörelse om militär direktivrätt.
FÖRKORTNINGAR
CB civilbefälhavare CBU 1964 års civilbefälhavarutredning FLU 1960 års försvarsledningsutredning MB militärbefälhavare ÖB överbefälhavaren ÖEF överstyrelsen för ekonomiskt försvar
1 INLEDNING OCH SAMMANFATTNING
I denna promemoria behandtas frågan om rätt för militär myndighet att för särskilda fall meddela civila myndigheter föreskrift om fullgörande av dem
åvilade uppgifter, s.k. militär direktivrätt. Härmed förstås vanligen att
militär myndighet i krig och under bestämda förutsättningar har rätt att -
som 1964 års civilbefälhavarutredning uttryckt det - "med åsidosättande av gällande administrativ ordning och föreskrivna lydnadsförhållanden myndig-
heterna emellan, för konkreta fall meddela civila myndigheter bindande
föreskrifter om att vidta eller inställa viss åtgärd".
Den militära direktivrätten reglerar alltså förhållandet mellan militära
och civila myndigheter. Genom den ges militär myndighet under krigsförhållanden möjlighet att öva ett avgörande inflytande över civila myndig-
heters verksamhet. Syftet härmed är att säkerställa den i krig nödvändiga samordningen mellan de militära och de civila försvarsansträngningarna i
fall då det visar sig att samordningen inte kan uppnås genom samverkan
mellan de militära och de civila myndigheterna. Den militära direktivrät-
ten kan sägas vara tänkt som en nödfallsutväg då det militära försvarets
effektivitet äventyras av oenighet mellan militära och civila myndigheter i situationer när direktiv från högre instans ej kan avvaktas.
Bestämmelser om militär direktivrätt finns för närvarande i författningar som rör civilförsvaret, postverket och televerket. Tidigare fanns sådana bestämmelser också i lagstiftningen angående sjukvården och veterinär-
väsendet under krigsförhållanden. Dessa bestämmelser slopades dock såsom
obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstifning i ämnet år 1981.
Ibland har ansetts att också vissa bestämmelser i lagstiftningen om undanförsel och förstöring ger uttryck för en militär direktivrätt. Bestämmelserna behandlas därför i denna promemoria även om ett sådant betraktelsesätt från formell synpunkt knappast är helt korrekt.
Vid sidan av bestämmelserna om militär direktivrätt finns andra typer av
föreskrifter, som rör förhållandet mellan militära och civila myndigheter
under krigsförhållanden. De är av mycket olika karaktär. En det av dem föreskriver samråd och samverkan mellan militära och civila myndigheter.
Enligt andra - t.ex. i förfogandelagstiftningen - åläggs civil myndighet
att i vissa fall lämna företräde åt försvarsmakten. Bestämmelser av detta slag brukar inte hänföras till begreppet militär direktivrätt och behandlas inte i denna promemoria.
Det finns vidare bestämmelser som ger militär myndighet befogenhet att i krig besluta i angelägenheter, över vilka civila myndigheter råder i fredstid. Inte heller sådana bestämmelser innebär vad som vanligen menas med militär direktivrätt. I det följande (avsnitten 2.5 och 2.6) redovisas
dock några exempel på sådana bestämmelser, eftersom de bedömts vara av
betydelse vid prövningen av om det finns behov av militär direktivrätt.
I kungörelsen (1958:262) angående tillämpningen av lagen (1943:881) om polisens ställning under krig finns en bestämmelse som ibland har karakte-
riserats som militär direktivrätt. Enligt 6 § äger militär chef rätt att
hos länsstyrelsen eller lokal polischef begära den medverkan av polismän som oundgängligen behövs för att avvärja ett fientligt angrepp. Länsstyrelsen eller polischefen kan emellertid vägra sådan medverkan om polispersonalen redan fullgör trängande civila försvarsuppgifter eller ett efter-
kommande av den militära chefens begäran skulle allvarligt äventyra den
allmänna ordningen och säkerheten. Det ligger alltså i den civila myndighetens befogenheter att avgöra om begärt bistånd skall lämnas. Med hänsyn
härtill är det inte fråga om en militär direktivrätt i vedertagen bemärkelse. I promemorian behandlas därför inte denna bestämmelse. Både lagen om polisens ställning i krig och dess tillämpningskungörelse är emellertid
föråldrade. 1975 års polisutredning har också i betänkandet Polisen i
totalförsvaret (SOU 1979:75) föreslagit att de skall upphävas och ersättas
med nya bestämmelser om polisens uppgifter inom totalförsvaret. De före-
slagna bestämmelserna innehåller inte någon regel som kan sägas innefatta
en militär direktivrätt.
Gällande bestämmelser om militär direktivrätt har tillkommit vid olika
tidpunkter och företer betydande skillnader från både saklig och formell
synpunkt. Det finns anledning ifrågasätta om dessa skillnader är motivera-
de. Bestämmelserna har inte alltid anpassats efter vidtagna förändringar i totalförsvarets ledningsorganisation. De är därför i stor utsträckning föråldrade. En allmän översyn av bestämmelserna är alltså behövlig. Som
framgår av det följande finns dessutom skäl att över huvud taget ifråga-
sätta behovet av en militär direktivrätt bl.a. mot bakgrund av den utveckling inom totalförsvarets område som har ägt rum sedan de nuvarande bestämmelserna infördes.
Till en början synes införandet av militär direktivrätt på olika områden inte ha mötts av några allvarliga gensagor. Det förefaller som om man under den organisatoriska uppbyggnaden av totalförsvarets civila delar
ganska allmänt funnit militär direktivrätt nödvändig i de fall där den införts. Allt eftersom de civila delarna av totalförsvaret vunnit ökad organisatorisk stadga och hunnit planlägga sin krigstida verksamhet bättre har dock den uppfattningen vuxit fram att den militära direktivrätten innebär ett artfrämmande inslag i totalförsvaret. Det gäller framförallt sedan civilbefälhavarinstitutionen tillskapats som ett uttryck för princi-
pen att totalförsvaret på såväl högre som lägre regional nivå skall ledas
av en civil och en militär chef som i samråd med varandra skall - var och en inom sitt område - verka för att högsta möjliga totalförsvarseffekt uppnås. Särskilt av civilbefälhavarna har den militära direktivrätten kommit att uppfattas som ett oberättigat underkännande av civila myndigheters kompetens och förståelse för nödvändigheten att i en krigssituation lämna det militära försvaret erforderligt stöd liksom också i övrigt inrikta totalförsvaret på de mest väsentliga uppgifterna.
I en skrivelse 1961 till dåvarande chefen för inrikesdepartementet hemställde civilbefälhavarna om åtgärder i syfte att undanröja en ordning, som innebär militär direktivrätt på det civila totalförsvarets område gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser. Framställningen överlämnades till 1960 års försvarsledningsutredning (FLU) som behandlade frågan om den militära direktivrätten i betänkandet Totalförsvarets regionala ledning (SOU 1963:65).
FLU ansåg att militär direktivrätt gentemot vissa delar av det civila försvaret bör finnas i särskilda fall. Det kunde dock enligt utredningen ifrågasättas om gällande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen ansåg att frågan borde undersökas närmare. Därvid kunde det bl.a. förtjäna att övervägas om inte direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu.
Den av FLU föreslagna översynen av bestämmelserna om militär direktivrätt tillstyrktes av remissmyndigheterna. I anslutning därtill ifrågasatte dock flera CB och länsstyrelser om det fanns tillräckliga skäl för att behålla den militära direktivrätten.
Det uppdrogs därefter åt 1964 års civilbefälhavarutredning (CBU) att i anslutning till sina överväganden om civilbefälhavarnas ställning och uppgifter uppmärksamma frågan om den militära direktivrätten. Utredningen redovisade sitt arbete i denna del i betänkandet Civilbefälhavarnas ställning och uppgifter (Ds K 1967:06). I enlighet med sitt uppdrag gick utredningen inte närmare in på förhållandena i central instans utan begränsade
sig till att lägga fram förslag enbart för regional och Ttokal nivå. I
huvudsak ansåg utredningen emellertid att dess synpunkter på den militära
direktivrätten på regional och lokal nivå kan tillämpas även på förhållan-
dena i central instans.
Enligt CBU måste man även i fortsättningen räkna med militär direktivrätt
på regional och lokal nivå som en garanti för att absolut nödvändiga mili-
tära intressen tillgodoses i det oförmodade men trots allt tänkbara fallet att berörda civila och militära chefer inte kan nå enighet beträffande en
betydelsefull åtgärd i en situation, då den militära verksamheten måste ha
absolut företrädesrätt och högre instans ställningstagande inte kan eller
hinner inhämtas. Utredningen ansåg vidare att de motiv som kan anföras som
grund för militär direktivrätt i de fall där den nu förekommer med samma
styrka kan göras gällande beträffande varje område inom den civila sektorn
där åtgärder från civil myndighets sida kan tänkas inverka på förutsätt-
ningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten borde därför enligt utredningen inte på sätt som nu är fallet vara begränsad till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida. Utredningen lade därför fram förslag om en mer generellt utformad direktivrätt.
Vid remissbehandlingen av betänkandet visade det sig råda delade meningar om utredningens förslag. ÖB biträdde för sin del vad utredningen anfört om
behovet av militär direktivrätt. Samtliga CB och det övervägande antalet
länsstyrelser som yttrade sig i frågan bestred eller ifrågasatte däremot
behovet av en militär direktivrätt - i vart fall på regional nivå. Civilbefälhavarna och några länsstyrelser förde i stället fram tanken att den
militära direktivrätten borde kunna ersättas av någon form av författ-
ningsreglerad företrädesrätt för det militära försvaret i vissa speciella lägen.
De remissmyndigheter som inte hade något att erinra mot militär direktiv-
rätt i och för sig ställde sig i allmänhet positiva - eller i vart fall
inte avvisande - till CBU:s förslag om en generellt utformad direktivrätt.
I fråga om den närmare utformningen av en sådan direktivrätt möttes dock
utredningens förslag med erinringar på flera punkter.
CBU:s förslag i fråga om den militära direktivrätten har inte lett till
ändringar i gällande bestämmelser i ämnet.
Av denna redovisning torde framgå att det råder allmän enighet om att
gällande bestämmelser om militär direktivrätt är otillfredsställande och bör ses över. Härmed synes det dock vara slut med enigheten. FLU och CBU har liksom ÖB och flera andra myndigheter hävdat att det finns behov av en militär direktivrätt. Civilbefälhavarna och ett växande antal länsstyrelser har däremot i olika sammanhang bestritt eller ifrågasatt behovet av en
militär direktivrätt - i vart fall på regional nivå. En så beständig och
allt mera enhetlig opinion mot militär direktivrätt inom en betydande del av de myndigheter som närmast berörs av frågan utgör i och för sig skäl nog att ingående granska skälen för och emot militär direktivrätt.
Mot denna bakgrund granskas i det följande om det behövs en militär direktivrätt. Granskningen inleds med en redovisning av gällande bestämmelser och en sammanfattning av vad som tidigare anförts i ämnet. Därefter redovisas de allmänna synpunkter som ansetts böra ligga till grund för en prövning av behovet av en militär direktivrätt. Det konstaterades därvid att en direktivrätt kan komma i fråga på såväl central som regional: och
lokal ledningsnivå men att förutsättningarna och behovet är olika på de skilda nivåerna. Frågan om det behövs en militär direktivrätt behandlas
därför för varje ledningsnivå för sig. Först belyses därvid den regionala nivån, som tidigare framför allt uppmärksammats, när den militära direktivrätten diskuterats.
På regional nivå är militär direktivrätt tänkt som en nödfallslösning när
samverkande militär och civil chef inte kan uppnå enighet om vilka civila åtgärder som måste vidtas för att militära operationers effektivitet skall säkerställas och när direktiv från högre instans inte kan avvaktas. Lösningen innebär en rätt för militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare att meddela bindande föreskrifter för civilbefälhavaren respektive länsstyrelsen om att viss konkret åtgärd skall vidtas eller underlåtas i syfte att anpassa den civila verksamheten efter det militära intresset. Sådana situationer kan givetvis uppkomma men bedöms inte vara särskilt sannolika. Det framhålls vidare att de militära kraven, hur angelägna de än är, inte rimligen kan vara så kategoriska att de absolut måste tillgodoses utan varje som helst hänsyn till motstående civila intressen. Dessa kan tvärtom förutsättas ha en betydande tyngd i beskrivna situationer då en civilbefälhavare eller en länsstyrelse finner det omöjligt att tillmö-
tesgå de militära önskemålen. När man prövar vilka anpassningsåtgärder som
bör vidtas på civil sida måste därför de militära kraven och de civila intressena alltid vägas mot varandra. Denna vägning bör grundas på en
bedömning inte bara av de krav som det militära läget ställer utan också av förutsättningarna för civila anpassningsåtgärder och de konsekvenser som sådana åtgärder kan få, inte minst för motståndsviljan och därmed ytterst för försvarseffekten. Det framstår därför som svårt att motivera varför det yttersta ansvaret för avvägningen bör vila på den militäre
chefen. På grund härav avvisas lösningen med en militär direktivrätt på
regional nivå. I stället hävdas att avvägningen bör göras av de samverkande cheferna tillsammans under gemensamt ansvar. Risken för att detta kan medföra att försvarsansträngningarna inte kommer att bedrivas med en enhetlig inriktning och att den nödvändiga samordningen mellan det militära och det civila försvaret äventyras bedöms vara mycket liten. Genom de samövningar av skilda slag och genom den gemensamma planläggning som
bedrivs på regional nivå har en betydande förståelse kunnat skapas mellan
berörda chefer för den militära resp. civila verksamhetens förutsättningar och behov.
Såvitt angår den centrala ledningsnivån uttalas att behovet av en militär
direktivrätt där är mindre framträdande än det är i regional instans. Bland skälen härtill märks att de centrala myndigheterna rent praktiskt har lättare att inhämta regeringens ställningstagande när oenighet uppkommer och att de har större möjligheter att avvakta besked, eftersom de
arbetar med mera långsiktiga frågeställningar, vilka inte kräver lika
snabba avgöranden som i regional instans. Det anses därför inte finnas
något behov av militär direktivrätt på central nivå.
På den lokala ledningsnivån är frågan om behovet av militär direktivrätt
mer komplicerad på grund av de stora samverkanssvårigheter som av flera anledningar råder där. Den splittrade bild som den civila ledningsorgani-
sationen företer på denna nivå medför att eventuella militära direktiv får
riktas mot den civila myndighet som i varje särskilt fall bedöms vara utrustad med befogenheter och praktiska förutsättningar att tillgodose det föreliggande militära anspråket. Eftersom förutsättningarna för och behovet av militär direktivrätt är olika för skilda verksamhetsområden bör dessa granskas vart och ett för sig.
En annan frågeställning som bör uppmärksammas, när behovet av en militär direktivrätt på lokal nivå övervägs, är om det är enskilda personers handlande eller myndigheternas verksamhet i egen regi som behöver påverkas. Lokal militär chefs behov av att kunna styra allmänhetens handlande kan nämligen tillgodoses både med en militär direktivrätt mot den civila myndighet som förfogar över erforderliga befogenheter och genom en lösning
som innebär att den militäre chefen utrustas med befogenhet att själv meddela allmänheten föreskrifter i stället för den civila myndighet som normalt gör detta. På den senare lösningen finns i gällande lagstiftning flera exempel, bl a den militära vägtrafikkungörelsen, som innehåller bestämmelser enligt vilka lokal militär chef kan reglera vägtrafiken när detta behövs för att genomföra en militär operation. Lösningen har sin begränsning - bl a bör den inte tillämpas annat än såvitt avser krigsskådeplats eller dess närhet och när myndighetsutövningen inte kan ombesörjas av de ordinarie samhällsorganen - men från andra synpunkter bedöms lösningen vara att föredra framför ordningen med en militär direktivrätt. Det bör därför i första hand prövas om inte de befogenheter, som lokal militär chef har tillagts och lämpligen kan tilläggas med stöd av
sådana bestämmelser, på ett tillfredsställande sätt tillgodoser hans behov
av inflytande över allmänhetens uppträdande. I den mån så är fallet bortfaller behovet av en militär direktivrätt.
Vid den närmare granskning som redovisas i det följande av behovet av militär direktivrätt på olika verksamhetsområden konstateras att det för närvarande bara är i civilförsvarslagstiftningen som det finns bestämmelser om militär direktivrätt på lokal nivå. Där görs vidare den bedömningen att det numera knappast finns något beaktansvärt behov för lokala militära chefer att genom direktivrätt kunna påverka den civilförsvarsverksamhet som har till syfte att avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador. Det intresse av en militär direktivrätt gentemot civilförsvaret som bedöms kvarstå synes grundat på lokala militära chefers behov av att kunna påverka befolkningens uppträdande inom och i anslutning till en krigsskådeplats. För de militära operationernas effektivitet kan det t ex vara angeläget att trafiken regleras på visst sätt eller att ett område spärras av och utryms. En tänkbar lösning för att säkerställa sådana behov är att utrusta lokal militär chef med direktivrätt gentemot lokal civilförsvarschef, kommunal trafiknämnd eller lokal polischef, vilka har befogenheter av intresse i sammanhanget. Lösningen avvisas dock som obehövlig och mindre rationell. För det första bedöms intresset av att kunna reglera vägtrafiken tillräckligt tillgodosett genom de befogenheter som tillagts lokal militär chef i den militära vägtrafikkungörelsen. Dessutom framhålls att lokal militär chefs behov av att inom krigsskådeplats kunna påverka befolkningens uppträdande genom avspärrning, utrymning och dylika åtgärder mest rationellt bör kunna tillgodoses genom egna befogenheter att meddela föreskrifter direkt till allmänheten. 1 den s k skyddstagen (1940:358) finns för närvarande bestämmelser av denna art, som t ex innebär befogenhet att utfärda tillträdesförbud för s k säkerhetsområden var-
med bl a förstås krigsskådeplats. Dessa bestämmelser föreslås bli föremål
för en översyn. Under förutsättning att de ges ett lämpligt innehåll bör
en militär direktivrätt i nu ifrågavarande syfte kunna anses överflödig.
Övervägandena utmynnar i förslaget att gällande bestämmelser om militär direktivrätt skall upphävas som obehövliga på såväl central som regional
och lokal ledningsnivå.
I den i detta sammanhang jämförelsevis sent tillkomna lagstiftningen om undanförsel och förstörning föreslås inte någon ändring.
Den av civilbefälhavarna och några länsstyrelser väckta tankten att den militära direktivrätten bör ersättas av någon form av författningsreglerad företrädesrätt för det militära försvaret i vissa speciella lägen behandlas inte närmare i denna promemoria. Skälet härtill är att de civila myndigheterna redan enligt totalförsvarets principiella grundvalar och allmänna målsättning samt givna instruktioner är skyldiga att lämna det militära försvaret företräde när omständigheterna påkallar det och att det inte kan anses behövligt att vid sidan om denna allmänna skyldighet ha en författning om militär företrädesrätt i vissa angivna situationer.
2 - GÄLLANDE BESTÄMMELSER
2.1 Civilförsvaret
Enligt 9 § civilförsvarslagen (1960:74) får, om det prövas oundgängligt
för nödig samordning av civilförsvaret och försvarsmakten, regeringen
eller efter regeringens bemyndigande ÖB förordna att militär myndighet under högsta civilförsvarsberedskap får för särskilda fall meddela civil-
försvarsmyndighet föreskrift om fullgörandet av uppgifter, som åvilar civilförsvaret.
Bestämmelsen överfördes vid gällande civilförsvarslags tillkomst ordagrannt och utan närmare kommentarer från 1944 års civilförsvarslag (1944:536). Om bestämmelsen yttrade departementschefen i prop 1944:268 med förslag till civilförsvarslag bl a följande.
Civilförsvaret ingår som ett led i det totala försvaret, och ledningen av detta måste till mycket väsentlig del tillkomma de militära myndig-
heterna. Direktivrätten synes emellertid böra begränsas till att avse
allenast verksamheten under krig. Under fred torde nämligen möjlighe-
ten att i sista hand hänskjuta uppkomna meningsskiljaktigheter till Kungl Maj:ts avgörande vara tillfyllest. Vidare synes direktivrätten icke böra innefatta rätt att meddela allmänna föreskrifter om civilförsvarets verksamhet utan endast befogenhet att för särskilda fatl
meddela civilförsvarsmyndighet föreskrifter om fullgörandet av civil-
försvaret åvilande uppgifter. Dylika föreskrifter böra få avse alle-
nast frågor, som otvetydigt äro att hänföra till den operativa 1Yed-
ningen av civilförsvaret.
Den militära direktivrätten på civilförsvarets område har utformats närma-
re i Kungl Maj:ts ämbetsskrivelse 1947-05-23 till civilförsvarsstyrelsen.
Enligt skrivelsen föreligger direktivrätt för ÖB gentemot civilförsvars-
styrelsen och för MB (armékårschef, försvarsområdesbefälhavare, fördel-
nings- och brigadchef) gentemot länsstyrelse och civilförsvarsmyndighet som lyder under länsstyrelsen. I trängande fall tillkommer viss direktiv-
rätt även annan militär chef (lägst bataljonschef) gentemot civilförsvars-
myndighet som lyder under länsstyrelsen. ÖB och MB kan besluta om inskränkning av direktivrätten samt, efter överenskommelse med civilförsvarsstyrelsen respektive länsstyrelsen, om delegering av sådan rätt till
lägre militär chef.
Direktivrätten innebär befogenhet att meddela de föreskrifter om verkställande av beslut om utrymning och bortflyttningsförbud m m, som är särskilt
påkallade ur militär synpunkt. Inom område, som utsatts för fientligt
anfall eller eljest omedelbart berörs av militära operationer, innebär direktivrätten dessutom befogenhet att meddela de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning, som är nödvändiga med hänsyn till pågående militära operationer eller säkerställande av militära transporter
eller som eljest är påkallade ur militär synpunkt.
Enligt ämbetsskrivelsen bör militär chef samråda med berörd civilförsvars-
myndighet innan direktiv meddelas.
2.2 Postverket
Enligt 52 § förordningen (1969:736) med instruktion för postverket får MB - om förhållandena oundgängligen kräver det under beredskapstillstånd och
krig - i samråd med CB och regional chef hos postverket inskränka eller helt förbjuda posttrafik inom militärområdet. MB eller enligt dennes bemyndigande annan territoriell befälhavare får vidare efter samråd med CB
eller länsstyrelse och regional eller lokal chef hos postverket anbefalla
åtgärder som erfordras för militärt ändamål i fråga om postanordningarna
inom vederbörligt område.
2.3 Televerket
Enligt 48 § förordningen (1965:842) med instruktion för televerket får MB eller annan chef som lyder direkt under ÖB under beredskapstillstånd och krig inom område som är underställt honom anbefalla åtgärd som fordras för
militärt ändamål i fråga om teleanläggningar under televerkets ledning. Om förhållandena oundgängligen kräver det får MB eller annan chef som lyder
direkt under ÖB i samråd med regional eller lokal chef för televerket
inskränka eller helt förbjuda privat teletrafik inom vederbörligt område.
Samma befogenhet tillkommer även annan territoriell befälhavare i fråga om område som är underställt honom.
ÖB eller efter dennes bestämmande chefen för försvarsstaben bestämmer omfattningen av område och utsträckningen av befälhavares befogenhet enligt det nyss sagda.
2.4¶Undanförsel och förstöring
Enligt lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring kan regeringen vid
krig eller krigsfara besluta att egendom av betydelse för försvaret eller
folkförsörjningen eller eljest för det allmänna skall flyttas till annan förvaringsplats (undanförsel) för att förhindra att egendomen förstörs
genom krigshandlingar eller går förlorad på annat sätt. Befogenheten kan
av regeringen överlåtas på ÖEF. Undanförsel skall i princip ombesörjas av
egendomens ägare eller innehavare men kan beräknas kräva aktiva insatser
från myndigheternas sida - centralt av ÖEF och regionalt av CB och läns-
styrelse. Dessa kan bl a förväntas utfärda mer eller mindre detaljerade
bestämmelser om verkställigheten av beslutad undanförsel.
Genom 6 § kungörelsen (1961:656) om undanförsel och förstöring tilläggs ÖB och MB befogenhet att, då högsta beredskap gäller för försvarsmakten, meddela de föreskrifter för verkställighet av beslutad undanförsel, som är
särskilt påkallade med hänsyn till militära operationer. Befogenheten kan av ÖB eller MB delegeras till annan militär myndighet.
Går det inte att föra undan egendom som är av sådan beskaffenhet att fiendens krigsansträngningar skulle väsentligen underlättas om egendomen
faller i hans hand och föreligger det trängande fara för att egendomen skall göra det kan regeringen med stöd av lagen om undanförsel och för-
störing föreskriva att egendomen skall förstöras eller eljest göras obruk-
bar (förstöring). Befogenheten kan av regeringen överlåtas på ÖEF, som i
sin tur kan bemyndiga CB eller länsstyrelse att besluta om förstöring i
samråd med vederbörande militära myndigheter.
Kar förstöring beslutats får ÖB eller MB enligt 10 § nämnda kungörelse
meddela föreskrifter om tiden för beslutets verkställande samt, i den mån
det är påkallat från militär synpunkt, om andra förhållanden av betydelse
för verkställigheten. Sådana föreskrifter kan också meddelas av annan militär myndighet, som därtill bemyndigas av ÖB eller MB. Meddelade föreskrifter skall snarast möjligt delges länsstyrelsen som svarar för att beslut om förstöring och föreskrifter om verkställigheten kommer egendomens ägare eller innehavare till del. Denne är i sin tur skyldig att
låta förstöra egendomen enligt myndigheternas anvisningar.
I fråga om undanförsel och förstöring av järnvägsanläggningar, elkraftanläggningar, teleanläggningar, luftfartsanläggningar, väganläggningar, sjöfartsanläggningar samt viss annan egendom, som tillhör eller innehas av statlig myndighet, har särskilda bestämmelser meddelats (1970:644-650).
Enligt dessa skall beslut om undanförsel meddelas av vederbörande centrala
civila statsmyndighet i samråd med ÖB och andra berörda civila myndighe-
ter. Även i dessa fall får ÖB och MB, när högsta beredskap gäller för
försvarsmakten, meddela de föreskrifter för verkställighet av beslutad undanförsel som är särskilt påkallade med hänsyn till militära operationer. Befogenheten kan av ÖB eller MB delegeras till annan militär myndighet.
När det gäller förstöring av anläggningar som nyss nämnts beslutar ÖB
eller av ÖB bemyndigad militär myndighet i samråd med vederbörande civila myndigheter. I viss utsträckning ansvarar beslutsmyndigheten även för
verkställigheten av beslutad förstöring. Beslut om förstöring av teleanläggning meddelas dock av televerket, i samråd med vederbörande civila och
militära myndigheter. Har förstöring av teleanläggning beslutats meddelar militär myndighet föreskrifter om tiden för beslutets verkställande.
2.5 Vägtrafiken
I militär vägtrafikkungörelse (1974:97) finns bestämmelser om undantag från den allmänna vägtrafikkungörelsen (1972:603). Undantagsbestämmelserna
avser i första hand trafik på väg eller i terräng med fordon som brukas av försvarsmakten samt beskaffenheten och utrustningen av sådana fordon.
Emellertid innehåller den militära vägtrafikkungörelsen också bestämmel-
ser, enligt vilka militär myndighet bemyndigas att under vissa förutsättningar föreskriva undantag från vad som eljest gäller för civil trafik.
Om det behövs för att genomföra en militär operation - varmed i detta
sammanhang förstås verksamhet för att försvara landet genom insättande av stridskrafter - får således kompanichef eller högre chef enligt 20 § mili-
tära vägtrafikkungörelsen meddela JYokal trafikföreskrift, som avses i
147 § vägtrafikkungörelsen. Samma befogenhet tillkommer chef för trafikpluton eller militärpolispluton. Befogenheten innebär en rätt att för viss
väg eller viss vägsträcka eller för samtliga vägar inom visst område ut-
färda t ex förbud mot trafik med fordon av visst slag eller föreskrift om
körriktning eller om andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken.
Den som meddelar lokal trafikföreskrift enligt 20 § skall underrätta länsstyrelsen om föreskriften. Rör föreskriften trafiken under längre tid eller eljest i större omfattning skall samråd ske med länsstyrelsen innan föreskriften meddelas.
Lokal trafikföreskrift som avses i 20 § skall tillkännages genom vägmärken
eller på annat lämpligt sätt. Uppkommer under militär operation behov av
tillfällig trafikreglering lämnas anvisningar för trafiken av trafikpost och om det är lämpligt genom vägmärken.
I 23 § militära vägtrafikkungörelsen föreskrivs vidare att militära trafikanvisningsmärken får anbringas vid allmän väg om det behövs för att genomföra militär operation.
Utöver nu refererade bestämmelser innehåller militära vägtrafikkungörelsen (5 §) ett generellt bemyndigande för kompanichef eller högre chef att - om det är oungängligen nödvändigt för att genomföra en militär operation medge undantag från den militära vägtrafikkungörelsen, körkortslagen (1977:477), körkortsförordningen (1977:722), <terrängtrafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595), vägtrafikkungörelsen samt kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning eller lokal trafikföreskrift.
2.6 Säkerhetsområden
Lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m m - den s k skyddslagen - innehåller främst bestämmelser som syftar till att i fredstid tillgodose behovet av skydd för anläggningar och områden m m av betydetse för försvarsväsendet.
Föreskrifter för tillämpningen av skyddslagen finns i bevakningskungörelsen (1940:383). Bestämmelserna tillägger militär befälhavare befogenhet att utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas av detta eller för dess räkning. För anläggning eller område som eljest är av betydelse för försvarsväsendet utfärdas tillträdesförbud av länsstyrelsen.
Skyddstagen innehåller emellertid även vissa bestämmelser, som syftar till att öka de militära myndigheternas befogenheter under krig, krigsfara och
andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Under sådana förhål-
landen får således regeringen enligt 3 § skyddslagen avdela särskilda säkerhetsområden, där befogenheten att utfärda bl a tillträdesförbud enligt regeringens bemyndigande skall i stället för länsstyrelsen tillkomma
militär befälhavare. Som säkerhetsområde skall enligt samma lagrum också anses krigsskådeplats.
13 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 49
3 - TIDIGARE UTREDNINGAR M M
3.1 Civilbefälhavarnas skrivelse 1961
I skrivelse 1961-03-09 till chefen för dåvarande inrikesdepartementet hemställde civilbefälhavarna om åtgärder i syfte att undanröja en ordning som innebär en militär direktivrätt gentemot civilbefälhavare och länssty-
relser. En sådan ordning måste enligt civilbefälhavarna anses strida mot
den allmänna principen att civilbefälhavarna lyder direkt under Kungl Maj:t och riksstyrelsen så länge förbindelserna dit fungerar, medan civilbefälhavarna i situationer då kontakt inte kan erhållas med riksstyrelsen själva representerar riksstyrelsen. Det kan, framhöll civilbefälhavarna,
vidare inte anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten att militä-
ra instanser har möjlighet att träffa avgöranden i civila totalförsvarsfrågor. Civilbefälhavarinstitutionen får enligt civilbefälhavarna anses ha tillkommit just för att tillförsäkra ett civilt inflytande inom totalförsvaret och för att riksstyrelsen vid förbindelseavbrott skall få möjlighe-
ter att verka i möjlig utsträckning.
Civilbefälhavarnas skrivelse överlämnas till 1960 års försvarsledningsut-
redning för överväganden.
3.2 1960 års förvarsledningsutredning
Frågan om den militära direktivrätten behandlades av 1960 års försvarsledningsutredning (FLU) i betänkandet Totalförsvarets regionala ledning (SOU
1963:65). I detta avsnitt redogörs för utredningens förslag, remissmyndig-
heternas yttranden samt statsmakternas ställningstagande.
3.2.1 SOU 1963:65
FLU ansåg sig kunna konstatera att existerande och av utredningen föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för samverkan mellan
militär- och civilbefälhavare borde möjliggöra samordnade insatser av det
militära och civila försvaret. Detta hindrar enligt FLU självfallet inte
att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder som i ett
visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Beträffande
frågan i vilken ordning ett avgörande i en sådan situation bör träffas anförde FLU.
I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndigheter fungerar och
dessas beslut kan inhämtas, bör självfallet frågor, i vilka MB och CB icke kan enas underställas totalförsvarets centrala eller högsta ledningsorgan. För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke föreligger, har CB jäm-
likt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa betydelsefulla befogen-
heter. Dessa innebär visserligen icke att CB kan ingripa i MB:s operativa åtgöranden eller i militära dispositioner över huvud taget. Befogenheterna torde dock vara så vida, att CB genom sina beslut inom det civila försva-
rets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn härtill CB:s beslutande-
rätt bör inskränkas i några särskilda hänseenden och att författningsmäs-
sigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra. Å andra sidan
kan det icke komma i fråga att införa en enhetlig militärcivil regional
ledning i den formen, att MB skulle erhålla de befogenheter som nu till-
kommer CB. FLU kom därför till resultatet, att man måste acceptera den
nuvarande ordningen, ehuru utredningen var medveten om att denna icke ger
några garantier för samordnade beslut i extrema lägen.
Emellertid framhöll FLU, att det knappast torde vara möjligt att lösa
problem av ifrågavarande art genom organisatoriska åtgärder. FLU ansåg sig också kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke
alltför ofta skall behöva uppkomma mellan MB och CB. Dessa chefer har
under fredstid nära samverkat i sin försvarsplanläggning, studerat sina
krigsuppgifter vid gemensamma Övningar o s v samt har gemensamt bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig del av landet
än någon annan.
FLU anförde vidare att militär direktivrätt gentemot vissa delar av det
civila försvaret borde finnas i särskilda fall. Det kan dock enligt utredningen ifågasättas om gällande regler i detta hänseende är ändamålsenliga.
Utredningen ansåg att spörsmålet borde undersökas närmare lämpligen i samband med att frågan om ny instruktion för civilbefälhavarna studerades.
B1 a borde det därvid kunna förtjäna att övervägas om inte direktivrätten
borde preciseras och differentieras mer än nu.
Vad FLU anförde om samverkan mellan MB och CB var enligt utredningen i
allt väsentligt tillämpligt när det gäller motsvarande frågor på den lägre
regionala nivån.
3.2.2 Remissyttranden
Den av FLU föreslagna översynen av den militära direktivrätten tillstyrk-
tes av civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län. Även statskontoret förklarade sig i princip
dela utredningens uppfattning "i denna svåra fråga" men önskade före ett slutligt ställningstagande avvakta utarbetandet av instruktionen om
direktivrätt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalade sig för en begränsning av
direktivrätten på regional nivå. Viss direktivrätt, bl a angående utrym-
ning, undanförsel och förstöring ansågs dock alltjämt böra tillämpas i lokal instans.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anförde, att direktivrätten torde ha befunnits nödvändig under en tidigare period, då
utbyggnaden av den civila delen av totalförsvaret och samverkan inom detta ännu icke fått nuvarande omfattning. Då föreliggande förslag rörande regional ledning avsåg att skapa ytterligare förbättrade möjligheter till
direkt samverkan, kan det enligt överståthållarämbetets och länsstyrelsens åsikt ifrågasättas, om tillräckliga motiv för bibehållande av den militära
direktivrätten föreligger. De föreslog därför, att en särskild utredning i frågan verkställdes. I stort sett samma uppfattning redovisades av CB i fjärde civilområdet och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Detsamma gällde CB i andra Civilområdet, som vidare anförde bl a följande.
Det kan icke anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten, att
militära instanser skall ha möjlighet att träffa avgöranden i civila
totalförsvarsfrågor. Den militära direktivrätten bör kunna borttagas. Under alla omständigheter bör det framdeles icke föreligga någon sådan
rätt gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser, och i den mån
direktivrätten i vissa andra fall bedömes behöva finnas kvar, bör den
preciseras och differentieras.
Telestyrelsen framhöll att om CB tilläggs befogenheter enligt utredningens förslag, måste detta föranleda ändring av bestämmelserna rörande de befogenheter, som tillkommer militära myndigheter enligt telestyrelsens
instruktion.
3.2.3¶Prop 1964:109
I prop 1964:109 om ny organisation av totalförsvarets regionala ledning
m m förklarade departementschefen att han i princip biträdde FLU:s utta-
Prop. 1984/85: 49 . 197
landen i fråga om samordningen mellan det militära och det civila försvaret. Departementschefen sade sig också vara medveten om att den nuvarande organisationen i krig inte ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Det fortlöpande samarbetet under planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande övningarna torde emellertid, som utrednignen
påpekat, vara betydelsefulla faktorer i detta sammanhang. På så sätt
grundlägges den gemensamma syn på totalförsvarsproblemen, som torde vara den bästa grunden för en god samverkan i krig. Med anledning av remissinstansernas uttalanden i denna fråga och om den militära direktivrätten framhöll departementschefen att dessa problem skulle uppmärksammas av särskilt tillkallade sakkunniga.
3.3 1964 års civilbefälhavarutredning
Att närmare utreda frågan om militär direktivrätt uppdrogs åt 1964 års
civilbefälhavarutredning (CBU), som behandlade frågan i betänkandet Civilbefälhavarnas ställning och uppgifter (Ds K 1967:6). I detta avsnitt redovisas utredningens förslag och remissyttrandena däröver.
3.3.1 Ds K 1967:6
CBU framhöll att den direktivrätt som FLU berört avsåg rätt för militär
chef att under vissa betingelser, med åsidosättande av gällande admi-
nistrativ ordning och föreskrivna lydnadsförhållanden myndigheterna emellan, för konkreta fall meddela civila myndigheter bindande föreskrifter om
att vidta eller inställa viss åtgärd. En sådan direktivrätt var enligt
utredningen framförallt tänkt för situationer som liknar dem som förutsetts i 11 § administrativa fullmaktslagen, situationer då tidsnöd omöjliggör normalt samordningsförfarande och hänvändelse till högre instans.
Utredningen påpekade att det vid sidan härom finns vissa andra former av
befogenheter för militär myndighet gentemot civil myndighet, i fred eller krig, t ex de samrådsförfaranden som föreskrivits i olika instruktioner och som ger militär myndighet inflytande på civila myndigheters krigsplanläggning, fall av militär företrädesrätt inom vissa områden samt ÖB:s
anvisnings- och ledningsrätt gentemot civila myndigheter som hör till krigsmakten eller i totalförsvarsfunktioner som ÖB enligt särskilda
bestämmelser har att administrera. Befogenheter av detta slag var enligt CBU inte att hänföra till militär direktivrätt och behandlades därför inte av utredningen.
Vid sin behandling av frågan om militär direktivrätt konstaterade CBU
inledningsvis att det inom varje civilområde/militärområde i krig skall finnas en högsta chef för det militära och en högsta chef för det civila försvaret. Båda dessa chefer skall i samråd med varandra, var och en inom
sitt område, verka för att högsta totalförsvarseffekt ernås. Denna CB:s
ställning ansåg utredningen knappast låta sig förena med en rätt för MB
att på sätt som kan ske på vissa områden, med förbigående av CB, direkt
meddela olika regionala myndigheter inom civilområdet direktiv. Sådana
direktiv borde enligt utredningen ges genom CB. Någon fördröjning ansåg utredningen knappast att en sådan ordning behövde medföra, eftersom CB och MB kommer att vara samgrupperade. Inte heller torde avsteg behöva göras från den sålunda skisserade ordningen om MB skulle leda operationer inom
militärområdet från annan plats än ordinarie grupperingsplats. Civila
myndigheter i högre regional instans skulle i allmänhet vara grupperade i
anslutning till CB:s uppehållsplats. Om MB behöver meddela direktiv till
lägre civila myndigheter ansåg utredningen att direktiven på hans order borde förmedlas genom vederbörande underordnade militäre chef.
I fråga om det närmare inbördes förhållandet mellan CB och MB fick man
enligt CBU förutsätta, att deras gemensamma grundsyn, befäst under den
gemensamma planeringen och under de regelbundet återkommande övningarna, deras gemensamma gruppering och överensstämmelse mellan deras territoriella verksamhetsområden skulle komma att tillsammans med den samordning som
äger rum i högsta instans verka för att samordnade beslut på regional nivå
kommer till stånd. Det fall att förbindelserna med den centrala instansen
avbrutits eller att denna instans ställningstagande av annat skäl inte
hinner inhämtas medförde enligt CBU i princip inte någon förändring av CB:s och MB:s inbördes ställning. De leder även under sådana förhållanden,
under samråd med varandra, var och en för sig verksamheten inom sitt befo-
genhetsområde. CB övertar med stöd av 11 § administrativa fullmaktslagen
för sin del befogenheter från Kungl Maj:t i den utsträckning som behövs
för att den civila verksamheten skall kunna fortgå inom civilområdet på
samma sätt som om samband med den centrala instansen kunnat upprätthållas.
Lagen ger däremot - anförde CBU - CB ingen rätt att överta befogenheter i fråga om den militära verksamheten. Enligt CBU borde man emellertid å
andra sidan inte bortse från att CB inom området för sina befogenheter kan
i hög grad inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Därför måste man, såsom uttalats av FLU och fastslagits av statsmakterna,
även i fortsättningen räkna med militär direktivrätt som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men
Prop. 1984/85: 49 : 199
trots allt tänkbara fallet att enighet beträffande en betydelsefull åtgärd
inte kan nås i en situation, då den militära verksamheten måste ha absolut
företrädesrätt och den centrala instansens ställnigstagande inte kan eller
hinner inhämtas. CBU ansåg emellertid att en dylikt militär direktivrätt
endast i undantagsfall kommer att behövas annat än på lokal nivå.
CBU fann för sin del att de motiv som kan anföras som grund för militär
direktivrätt i de fall, där den nu förekommer, med samma styrka kan göras gällande beträffande varje område inom den civila sektorn, där åtgärder från civil myndighets sida kan tänkas inverka på förutsättningarna för de
militära operationerna. Den militära direktivrätten borde därför enligt
utredningen inte på sätt som nu är fallet vara begränsad till särskilt
angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna
åtgärder från civil myndighets sida. Utredningen ansåg vidare, att förut-
sättningarna för direkträttens tillämplighet bör kunna vara densamma för alla förekommande verksamhetsområden.
Införandet av en generellt utformad direktivrätt borde enligt CBU ses som ett led i ett konsekvent genomförande av totalförsvarstanken. Om man tidigare i viss mån räknat med att försvarsmakten i krig direkt övertog ansvaret för civila verksamhetsområden som hade omedelbar betydelse för
försvarsmaktens verksamhet, t.ex. järnvägstrafiken, så innebär däremot
totalförsvarsprincipen att de civila myndigheterna själva bör bära hela ansvaret för verksamheten inom sina områden. Därvid borde man enligt CBU ha den garanti för de militära intressenas tillgodoseende i extrema fall som en militär direktivrätt innebär. CBU ansåg därför att de militära myndigheterna i princip inte borde tilläggas rätt att meddela generella föreskrifter i fråga om viss verksamhet inom den civila delen av totalförsvaret. Enligt utredningens mening bör detta uppmärksammas t.ex. wid
tillämpningen av 8 § 2. militära järnvägsreglementet. Den rätt att meddela föreskrifter rörande företräde för militärtransporter som det talas om i denna punkt borde enligt utredningen endast tilläggas civil myndighet (CB,
länsstyrelse) i förekommande fall sedan vederbörande militära myndighet begagnat sig av direktivrätt mot denna. CBU ansåg vidare att förutsättningarna för direktivrättens tillämplighet borde kunna göras mer begränsa-
de än vad som i allmänhet är fallet. Militär direktivrätt borde enligt
utredningen komma i fråga endast under sådana förhållanden då de militära operationerna måste ha absolut företrädesrätt, nämligen vid krig eller då
stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och då det samtidigt
gäller att lösa en konkret stridsuppgift av betydelse. Endast för sådana
fall ansåg utredningen att man kan hävda att det militära försvaret har en
sådan prioritet att det civila försvaret helt måste anpassas därefter.
Vad CBU anförde om MB och CB fick enligt utredningen också anses gälla på
lägre regional nivå och på lokal nivå. Så borde t.ex. på länsstyrelsenivå samtliga förekommande direktiv från försvarsområdesbefälhavare till civila myndigheter i lägre regional instans gå genom länsstyrelse.
I huvudsak ansåg CBU att dess synpunkter på den militära direktivrätten
kunde tillämpas även på förhållandena i central instans. Behovet av en
militär direktivrätt på den centrala nivån var dock enligt utredningen
mindre framträdande än i lägre instanser. Utredningen gick emellertid inte närmare in på förhållandena i central instans utan begränsade sig till att i enlighet med sitt uppdrag lägga fram förslag enbart för regional och lokal nivå. CBU:s överväganden utmynnade i förslaget att nuvarande spridda författningsbestämmelser angående militär direktivrätt i regional och lokal instans skulle ersättas av en enda författning med en generellt
utformad direktivrätt, begränsad på sätt som framgår av utredningens nyss
redovisade resonemang. Beträffande utredningens förslag till sådan författning hänvisas till bilaga till denna promemoria.
I anslutning till författningsförslaget anförde CBU följande synpunkter.
Även om det inte utsägs i kungörelsen måste det enligt utredningen ligga i sakens natur att direktivrätten endast kan avse åtgärd som författningsenligt faller inom vederbörande myndighets befogenhetsområde.
Den militära direktivrätten på regional och lokal nivå kan enligt utredningen självfallet endast rikta sig mot regionala och lokala civila organ med statlig myndighets ställning, riksdagens verk undantagna. <Begränsningen saknade emellertid betydelse, eftersom direktivrätten kan komma
till användning endast under sådana förhållanden, då tidigare Icke stat-
liga organ fullgör statlig myndighets förvaltningsuppgifter 1 de hänseenden som är av betydelse i detta sammanhang.
Det ligger enligt utredningen i sakens natur, att det helt måste överlåtas
på den militära myndighetens ansvar att bedöma om förutsättningar föreligger för rätten att meddela militära direktiv.
Men när den militära direktivrätten tas i bruk, innebär detta å andra sidan inte att den militära myndigheten övertar det direkta ansvaret för att genomföra den åtgärd som avses med direktiven. Ansvaret för detta
faller - framhåller utredningen - helt på den civila myndigheten. Därav följer, att det tillkommer den civila myndigheten att bedöma att de förut-
sättningar som legat till grund för meddelandet av direktiven fortfarande är desamma när beslutet skall verkställas. CBU föreslog, att en erinran om
detta tas in i författningen.
CBU framhöll slutligen att användning av militär direktivrätt innebär ett
stort avsteg från de sedvanliga formerna för de statliga myndigheternas
verksamhet. Utredningen föreslog därför, att särskild rapporteringskyldighet skall föreligga, både för vederbörande militäre chef och för den civila myndigheten, när militär direktivrätt kommit till användning.
3.3.2 Remissyttranden
ÖB biträdde vad CBU anfört om behovet av militär direktivrätt. Samtliga CB och det övervägande antalet länsstyrelser som yttrade sig i frågan bestred
eller ifrågasatte däremot behovet av en militär direktivrätt - i vart fall
på regional nivå. Sin uppfattning motiverade de i allmänhet med att det är
självklart att totalförsvaret i krig kommer att inriktas på de väsentligaste uppgifterna och att det inte kan anses nödvändigt att bibehålla bestämmelser om militär direktivrätt, eftersom civila myndigheter Ii regionat instans som en av sina huvuduppgifter har att på allt sätt understödja det militära försvaret. Den militära direktivrätten ansågs innebära ett underkännande av civila myndigheters kompetens och förståelse för kraven i en krigssituation. Det framhölls också att bestämmelserna om militär direktivrätt delvis tillkommit, innan civilbefälhavarinstitutionen
tillskapades och då en samordnad försvarsplanläggning på den civila sidan
över huvud taget inte existerade.
Civilbefälhavarna och några länsstyrelser framförde tanken att den
militära direktivrätten bör kunna ersättas av någon form av författnings-
reglerad företrädesrätt för försvarsmakten i vissa speciella lägen. Det föreslogs att denna företrädesrätt bör skrivas in i en för civila och militära myndigheter gemensam samverkansinstruktion.
I fråga om företrädesrättens närmare innebörd och form anförde CB i Södra civilområdet och länsstyrelsen i Malmöhus län i gemensamt yttrande bl.a. följande.
Militär företrädesrätt bör gälla i de fall som anges i 1 § första
stycket i utredningens förslag. I motiven till bestämmelserna bör dock
utförligare än vad utredningen gjort anges vilka situationer som av-
ses. Det bör därvid fastslås att företrädesrätt skall gälla endast i lägen då stridshandlingar pågår eller är omedelbart förestående och avse för militära operationers genomförande angelägna biståndsåtgärder från civila myndigheters sida. - Företrädesrätten bör innebära att
militär chef äger, när han finner förhållandena vara sådana att före-
trädesrätten inträtt, ge motsvarande civil myndighet uppgift om vilka åtgärder som erfordras från den civila myndighetens sida för att de militära intressena skall tillgodoses. Företrädesrätten bör emellertid ej gälla obetingat. Med stöd av den bör sålunda ej utan tvingande skäl sådana åtgärder kunna påfordras som omöjliggör betydelsefull civi? verksamhet. - Det bör ankomma på den civila myndighet till vilken framställningen riktats att avgöra i vilken mån faktiska hinder före-
ligger och på vad sätt de militära önskemålen kan tillgodoses, att
fatta erforderliga beslut samt att så snart det kan ske lämna den militäre chef som gjort företrädesrätten gällande underrättelse om beslut och vidtagna åtgärder. Finner den civila myndigheten att åtgärderna skulle äventyra betydelsefull civil verksamhet bör myndigheten äga skyldighet att, innan åtgärderna vidtages, underrätta den militäre chefen därom, så vida inte förhållandena är sådana att de militära önskemålen uppenbarligen ändå bör tillgodoses. - Det bör ankomma på den militäre chef som gjort företrädesrätt gällande att avgöra när företrädesrätten på grund av ändrade förhållanden upphört att gälla. - Bestämmelserna bör - med upphävande av stadgandena i bl.a. civilförsvarslagen och krigssjukvårdslagen om militär direktivrätt - ges i form av en lag om militär företrädesrätt.
Rikspolisstyrelsen ansåg att militär direktivrätt inte bör förekomma i
fråga om polisverksamheten.
De remissmyndigheter som inte hade något att erinra mot militär direktivrätt i och för sig ställde sig allmänhet positiva - eller i vart fall inte avvisande - till utredningens förslag om en generellt utformad direktivrätt. Bland dessa myndigheter märktes ÖB, civilförsvarsstyrelsen, poststyrelsen, telestyrelsen, SJ, centrala civila transportkommmittén, statskontoret, veterinärstyrelsen, ÖEF, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt flera länsstyrelser.
ÖB ansåg att en generellt utformad direktivrätt ger den militära myndig-
heten bättre möjligheter än tidigare att i kritiska situationer ge erfor-
derliga direktiv beträffande företräde framför de civila delarna av totalförsvaret. ÖB framhöll att en generellt utformad direktivrätt kan medföra
vissa tolkningsproblem. Enligt ÖB är det med hänsyn härtill nödvändigt att se över gällande bestämmelser om annan militär företrädesrätt, samråds förfarande m.m.
När det gäller den närmare utformningen av den föreslagna författningen om
militär direktivrätt framfördes följande synpunkter.
Den i 1 § första stycket formulerade förutsättningen för direktivrätt att den får tillgripas bara om det är oundgängligen erforderligt för viss uppgift som har direkt samband med stridsverksamhet kritiserades av ÖB samt i ett gemensamt yttrande av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län under åberopande av att begreppet "stridsverksamhet" är för
snävt. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen föreslog i stället ut-
trycket "operativ verksamhet". Enligt ÖB bör förutsättningen ges formuleringen "om det är oundgängligen erforderligt för genomförande av viss stridsverksamhet eller vissa operationer”. Länsstyrelsen i Kronobergs län ansåg att uttrycket "direkt samband med stridsverksamhet" bör konkretiseras.
Enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län bör uttrycket "överordnad instans" i 1 § andra stycket förtydligas, särskilt som det på grund av hänvisningar i 2 § har betydelse även för myndigheter på
lägre regional och lokal nivå.
ÖB föreslog att 1 § andra stycket skall utgå helt med motiveringen att
bara den som utnyttjar dtrektivrätten kan bedöma om de förutsättningar som legat till grund för meddelandet av direktiv fortfarande är desamma när beslutet skall verkställas.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar däremot strök under utredning-
ens åsikt att den militära direktivrätten skall begränsas till extremfal-
len och framhöll att det ter sig angeläget att ansvaret för att genomföra åtgärden faller på den civila myndigheten och att denna ges en möjlighet att pröva om de förutsättningar som legat till grund för meddelande av direktiven fortfarande består när beslutet skall verkställas. Länsstyrel-
sen i Blekinge län ansåg att I $ andra stycket bör utgå eftersom det torde
uttrycka en självklarhet och I sin föreslagna form torde kunna ge upphov till skilda tolkningar.
3.4¶Ny lagstiftning om sjukvården 1 krig
Som har nämnts 1 fnledningen fanns tidigare bestämmelser om militär direk-
tivrätt i lagstifningen om sjukvården och veterinärväsendet i krig - 4 §
2 mom krigssjukvårdslagen (1953:588), 29-34 §§ krigssjukvårdskungörelsen
(1955:442) samt 8-10 §§ krigsveterinärkungörelsen (1966:768). Dessa
bestämmelser upphävdes dock i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981. Till grund för denna låg förslag av utredningen om sjukvården i krig, framlagt i betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83).
Utredningen ansåg att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen borde
utgöra grunden för de bestämmelser som skulle reglera sjukvården i krig.
Sådana bestämmelser föreslogs ingå i den kommunala beredskapslagstiftning-
en. För den civila veterinärverksamheten i krig föreslogs särskilda författningar.
Utredningen lämnade i betänkandet också förslag om hur samverkan inom
totalförsvarets hälso- och sjukvård bör bedrivas på olika ledningsnivåer. I anslutning härtill uttalade utredningen att den militära direktivrätten
borde kunna slopas för hälso- och sjukvårdens vidkommande.
Vid remissbehandlignen föranledde förslaget erinringar från ÖB och för-
svarets sjukvårdsstyrelse som ansåg att den militära direktivrätten enligt krigssjukvårdskungörelsen borde kvarstå tills vidare. Enligt ÖB borde frågan inte särbehandlas jämfört med övriga områden där militär direktiv-
rätt nu finns. Resultatet av pågående utredning om militär direktivrätt
borde avvaktas. Socialstyrelsen ansåg att den militära direktivrätten
kunde slopas.
I prop 1980/81:57 föreslogs ny lagstiftning om hälso- och sjukvården i krig m.m. i huvudsak enligt utredningens förslag. Föredragande statsrådet förklarade sig därvid dela utredningens uppfattning att den militära
direktivrätten kunde slopas för hälso och sjukvårdens vidkommande. Även på
veterinärverksamhetens område ansåg statsrådet att den militära direktivrätten kunde avskaffas. Någon erinran häremot framkom inte under riksdagsbehandlingen (SoU 23). Den nya lagstiftningen trädde i kraft 1981-07-01,
då krigssjukvårdslagen med tillämpningsförfattningar upphörde att gälla.
4¶ÖVERVÄGANDEN
4.1 Granskning av gällande bestämmelser
Bestämmelser om militär direktivrätt finns i författningar, som rör civilförsvaret, postverket och televerket. En redogörelse för bestämmelserna har lämnats i avsnitt 2. Där har också redovisats de förarbeten till
bestämmelserna som finns tillgängliga.
Redan vid en ytlig granskning av bestämmelserna om militär direktivrätt
uppmärksammas att de företer betydande skillnader från såväl sakliga som formella utgångspunkter. Förutsättningarna för tillämpning av militär
direktivrätt är t.ex. formulerade på olika sätt i de skilda författningarna. Det kan med skäl ifrågasättas om skillnanderna är sakligt motive-
rade.
Bestämmelserna om militär direktivrätt är tillkomna vid olika tidpunkter. Till dels är de numera uppenbart föråldrade. De har t.ex. inte alltid anpassats efter vidtagna ändringar i totalförsvarets ledningsorganisation.
Enligt gällande civilförsvarsbestämmelser har sålunda MB fortfarande rätt
att ge direktiv till länsstyrelse och civilförsvarsmyndighet, som lyder
under länsstyrelse - en ordning som numera efter civilbefälhavarinstitu-
tionens tillkomst är uppenbart orimlig. Med nuvarande organisation av
totalförsvarets regionala ledning måste det förutsättas att MB inte utövar
en eventuell direktivrätt mot någon annan myndighet än CB.
Vad som nu har anförts ger vid handen att bestämmelserna om militär direk-
tivrätt behöver ses över. Behovet av en sådan översyn är sedan länge aYlmänt omvittnad. Som har redovisats i avsnitt 3.2 ifrågasatte t.ex. FLU de gällande bestämmetlsernas ändamålsenlighet. Utredningen föreslog en särskild undersökning härav. Bl.a. borde det enligt FLU övervägas om inte
direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu. Förslaget tillstyrktes allmänt av remissinstanserna.
Frågan om militär direktivrätt har därefter, som redovisats i avsnitt 3.3,
närmare utretts av CBU. Utredningen ansåg att den militära direktivrätten
inte bör på sätt som nu är fallet begränsas till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från
civil myndighets sida. Utredningen lade i stället fram förslag om en mera generellt utformad direktivrätt, reglerad i en särskild författning, som föreslogs ersätta de nuvarande i flera författningar spridda bestäm-
melserna om militär direktivrätt.
CBU:s förslag innebar vidare att förutsättningarna för direktivrättens tillämplighet begränsades mer än vad som nu i allmänhet är fallet.
Vad CBU föreslagit godtogs i stort av de remissinstanser som ansåg att det finns behov av en militär direktivrätt. Om detta behov rådde däremot starkt skiftande meningar. På grund härav har förslaget ej lett till lagstiftning. Behovet att se över gällande bestämmelser om militär direktiv-
rätt kvarstår därför.
4.2 Behovet av militär direktivrätt
4.2.1 Tidigare framförda synpunkter
I de förarbeten till gällande bestämmelser om militär direktivrätt som finns att tillgå lämnas inte någon mera utförlig motivering till denna extraordinära befogenhet för militär myndighet. Vissa synpunker på behovet av militär direktivrätt kan dock hämtas ur förarbetena till civilförsvars-
lagen och 1953 års krigssjukvårdslag. Den senare lagen är visserligen
numera upphävd men vad som uttalades om militär direktivrätt vid dess tillkomst synes fortfarande ha principiellt intresse. Dock har som redovisats i avsnitt 3.4 bestämmelserna om militär direktivrätt i tagstiftningen om sjukvården och veterinärväsendet i krig slopats såsom obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981.
I prop 1944:268 med förslag till civilförsvarslag uttalade departementschefen att civilförsvaret ingår som ett led i det totala försvaret och att ledningen av detta till mycket väsentlig del måste tillkomma de militära myndigheterna. Direktivrätten borde dock enligt departementschefen endast
få utövas i krig och avse frågor som är att hänföra till de operativa
ledningen av civilförsvaret. Departementschefen förklarade vidare att direktivrätten borde inskränkas så att den inte innefattar rätt att meddela allmänna föreskrifter om civilförsvarets verksamhet utan endast befogenhet att för särskilda fall meddela civilförsvarsmyndighet föreskrifter om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter.
Vid tillkomsten av krigssjukvårdslag förklarade departementschefen i prop 1953:222 att försvarsmaktens sjukvårdstjänst bör begränsas så långt det är möjligt och att den oundvikliga följden härav blir att företrädare för
försvarsmakten måste kunna med bindande verkan begära bistånd av den
civila hälso- och sjukvårdsorganisationen. Enligt departementschefen måste
försvarsmakten kunna påfordra sådana åtgärder från det allmänt civila medicinalväsendets sida, som är ofrånkomliga för försvarsmaktens stridsduglighet. Den militära direktivrätten borde dock inte få avse vare sig de
väsentliga riktlinjerna för den allmänt civila hälso- och sjukvården eller
dennas interna förhållanden. Direktivrätten borde enligt departements-
chefen begränsas så långt det medges av syftet med densamma, nämligen att
försvarsmaktens behov av biträde på hälso- och sjukvårdsområdet tillgodoses.
Vad som uttalats i nämnda propositioner föranledde inte några kommentarer
under riksdagens behandling av lagförslagen. Bestämmelserna om militär
direktivrätt synes ha införts utan någon föregående allmän diskussion om
deras behövlighet eller lämplighet. De tycks till en början inte ha mötts av några allvarligare gensagor. Det förefaller som om man under den organisatoriska uppbyggnaden av totalförsvarets civila delar ganska allmänt funnit militär direktivrätt nödvändig i de fall där den införts. Allt eftersom de civila delarna av totalförsvaret vunnit ökad organisatiorisk stadga och hunnit förbereda sig bättre för sin krigstida verksamhet har dock den uppfattningen vuxit fråm att den militära direktivrätten innebär ett artfrämmande inslag i totalförsvaret, som saknar berättigande.
Som har redovisats i avsnitt 3.1 synes behovet av militär direktivrätt
mera generellt ha ifrågasatts första gången 1961, då civilbefälhavarna i
en skrivelse till chefen för inrikesdepartementet hemställde om åtgärder i syfte att undanröja en ordning som innebär en militär direktivrätt gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser. Frågan behandlades därefter av FLU, som ansåg att militär direktivrätt gentemot vissa delar av det civila försvaret borde finnas i särskilda fall. Enligt FLU borde frågan utredas
närmare. En sådan utredning har som redovisats i det föregående utförts av
CBU. I enlighet med sitt uppdrag uppehöll sig CBU främst vid förhållandena på totalförsvarets högre regionala ledningsnivå. Vad utredningen anförde
om militär direktivrätt på denna nivå fick enligt utredningen också anses
gälla på lägre regional nivå och på lokal nivå. I huvudsak ansåg utred-
ningen att dess synpunkter på den militära direktivrätten kunde tillämpas
även på förhållandena i central instans. Behovet av en militär direktiv-
rätt på den centrala nivån är dock enligt utredningen mindre framträdande än i lägre instanser. CBU ansåg att den militära direktivrätten framför
allt var tänkt för situationer då tidsnöd omöjliggör normalt samordnings-
förfarande och hänvändelse till högre instans. Visserligen fick man enligt utredningen förutsätta att CB:s och MB:s gemensamma grundsyn, befäst under
den gemensamma planeringen och under de regelbundet återkommande övningarna, deras gemensamma gruppering och överensstämmelsen mellan deras territoriella verksamhetsområden skulle komma att tillsammans med den samord-
ning som äger rum i högsta instans verka för att samordnade beslut på
regional nivå kommer till stånd. Man borde emellertid enligt utredningen inte bortse från att CB inom området för sina befogenheter i hög grad kan
inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Däreför måste
man - ansåg utredningen - även i fortsättningen räkna med militär direktivrätt som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men trots allt tänkbara fallet att enighet
beträffande en betydelsefull åtgärd inte kan nås i en situation, då den
militära verksamheten måste ha absolut företrädesrätt och den centrala instansens ställningstagande inte kan etler hinner inhämtas. Utredningen
ansåg dock att en dylik direktivrätt endast i undantagsfall kommer att
behövas annat än på lokal nivå.
CBU fann att de motiv som kan anföras som grund för militär direktivrätt i
de fall, där den nu förekommer, med samma styrka kan göras gällande be-
träffande varje område inom den civila sektorn, där åtgärder från civil
myndighets sida kan tänkas inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten bör därför enligt utredningen
inte på sätt som nu är fallet vara begränsad till särskilt angivna områden
av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från
civil myndighets sida.
Utredningen ansåg vidare att förutsättningarna för direktivrättens tilllämplighet bör kunna vara desamma för alla förekommande verksamhetsområden. Förutsättningarna bör dock enligt utredningen begränsas mer än vad som i allmänhet är fallet. Militär direktivrätt bör således enligt utred-
ningen komma i fråga endast under sådana förhållanden då de militära operationerna måste ha absolut företrädesrätt, nämligen vid krig eller då
stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och då det samtidigt gäller att lösa en konkret stridsuppgift av betydelse. Endast för sådana fall ansåg utredningen att man kan hävda att det militära försvaret har en
sådan prioritet att det civila försvaret helt måste anpassas därefter.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag visade det sig som framgår
av avsnitt 3.3.2 råda starkt delade meningar om behovet av militär direk-
tivrätt. ÖB biträdde för sin del vad utredningen anfört därom. Samtliga civilbefälhavare och det övervägande antalet länsstyrelser som yttrade sig
Prop. 1984/85: 49 . 209
i frågan bestred eller ifrågasatte däremot behovet av en militär direktiv-
rätt - i vart fall på regional nivå. Sin uppfattning motiverade de i allmänhet med att det är självklart att totalförsvaret i krig kommer att inriktas på de väsentligaste uppgifterna och att det inte kan anses nöd-
vändigt att behålla bestämmelser om militär direktivrätt eftersom civila
myndigheter i regional instans som en av sina huvuduppgifter har att på allt sätt understödja det militära försvaret. Den militära direktivrätten ansågs innebära ett underkännande av civila myndigheters kompetens och
förståelse för kraven i en krigssituation.
4.2.2¶Allmänna synpunkter på behovet
Det moderna kriget kännetecknas bl.a. av att det berör hela samhället och
hela befolkningen. I denna bemärkelse är kriget numera totalt. I händelse av krig är det därför angeläget att hela samhället engageras i försvars-
ansträngningarna. Totalförsvarstanken innebär att praktiskt taget all samhällelig verksamhet underordnas kravet på största möjliga försvarseffekt. En långtgående samordning av militära och civila funktioner är bl.a. nödvändig. Denna samordning skall uppnås genom samverkan mellan försvarsmakten och de civila myndigheterna, vilka under krig förutsätts
behålla ansvaret för verksamheten inom sina områden. I den allmänna mål-
sättningen för totalförsvaret slås sålunda fast att totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt. Författningsmässigt har myndigheternas skyldighet att samverka med varandra kommit till uttryck i deras instruktioner.
I de flesta krigssituationer uppnås säkert den största försvarseffekten om
det militära försvaret på allt sätt understöds av det civila samhället.
Man får emellertid inte bortse från att situationer kan inträffa då det
omvända förhållandet kan ge en större samlad effekt. Inte minst med hänsyn
till motståndsviljan kan det vara nödvändigt att låta civila behov gå före
de militära. Det är därför en gemensam uppgift för militära och civila
myndigheter att i samverkan se till att ett efter varje situation väl
anpassat ömsesidigt stöd lämnas. Man utgår i princip från att berörda myndigheter skall kunna nå fram till en gemensam bedömning om vad läget kräver och vilka åtgärder som är nödvändiga. I vissa situationer kan
bedömningen innebära att den civila verksamheten anses böra helt anpassas efter det militära lägets krav. I de flesta fall torde dock samverkan
kunna beräknas utmynna i en avvägning mellan militära och civila synpunkter. 14 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 49
Behovet av samverkan har starkt påverkat totalförsvarets organisation
framför allt på den regionala ledningsnivån. Avsikten är sålunda att totalförsvarets regionala ledning i krig skall utövas av endast en militär
resp. en civil chef inom varje geografiskt ansvarsområde. Genom fortlöpande samarbete under det fredstida planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande gemensamma övningarna grundläggs hos de båda cheferna en gemensam syn på totalförsvarsproblemen, som anses vara den bästa grunden för en god samverkan i krig. Genom att cheferna samgrupperas
i krig säkerställs möjligheterna till snabba samråd oberonde av tekniska kommunikationsmedel.
Allmänt utgår man från att allvarligare meningsskiljaktigheter normalt
inte skall behöva uppkomma mellan samverkande civila och militära myndig-
heter. Självfallet finns det dock inte några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Om myndigheterna i sådana situationer på grund av tidsbrist eller av andra skäl inte kan nå fram till en gemensam syn på de åtgärder som bör vidtas skall direktiv från högre instans i första hand inhämtas. Endast om detta är omöjligt av tidsskäl eller på grund av förbindelseavbrott uppkommer frågan om tvisten skall slitas genom militär direktivrätt dvs genom att den militäre chefen ger den civila myndigheten
föreskrifter om att denna skall företa eller underlåta viss åtgärd.
För många fall kan sådan militär direktivrätt utan vidare uteslutas. Det står sålunda klart att militär direktivrätt inte har något berättigande i situationer där oenigheten rör åtgärder som saknar ett direkt samband med stridsverksamhet. CBU formulerade för sin del denna tanke så att militär
direktivrätt kommer ifråga endast under sådana förhållanden då de militära
operationerna måste ha absolut företrädesrätt, nämligen vid krig eller då stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och då det samtidigt gäller att lösa en konkret stridsuppgift av betydelse. Häri ligger också
att direktivrätten inte bör innefatta en rätt att meddela generella föreskrifter i fråga om viss verksamhet inom den civila delen av totalförsva-
ret utan endast en befogenhet att föreskriva att viss eller vissa konkreta
åtgärder skall vidtas eller underlåtas.
Frågan om det behövs en militär direktivrätt kan vidare begränsas till att avse direktiv som militär myndighet riktar till en sidoordnad civil myndighet. Det bör t.ex. inte komma ifråga att MB ger direktiv till en läns-
styrelse. Önskar "MB att länsstyrelsen vidtar eller underlåter en viss åtgärd får han - om han ej kan uppnå enighet härom med CB - rikta
eventuella direktiv mot CB som sedan får meddela erforderliga föreskrifter
Prop. 1984/85: 49 na 211
för länsstyrelsen. Det framstår också som självklart att militära direktiv
till civil myndighet endast bör kunna avse åtgärder som det ligger inom ramen för den civila myndighetens befogenheter att vidta eller underlåta. Är t.ex. den civila myndighetens handlingsfrihet begränsad genom föreskrifter som meddelats av överordnad civil instans, får den civila myndigheten inte ges direktiv som förutsätter att den överskrider sina sålunda
beskurna befogenheter genom att handla i strid mot nämnda föreskrifter.
En militär direktivrätt enligt vad som nu har sagts är alltså att betrakta som en nödlösning som bara kan tillgripas i vissa undantagsfall när norma-
la samordningsvägar visar sig vara oframkomliga. Behovet av en sådan direktivrätt är beroende av hur man bedömer förutsättningarna för de militära synpunkterna att göra sig gällande vid sedvanlig samordning och hur
man ser på möjligheterna att tillräckligt snabbt få en eventuell menings-
motsättning prövad av överordnade instanser. De senaste årtiondenas ut-
veckling synes i hög grad ha ökat förutsättningarna för en framgångsrik samordning i normala former och i motsvarande mån minskat behovet av en
militär direktivrätt. Till denna utveckling har bl.a. bidragit en effekti-
vare ledningsorganisation på både civil och militär sida som inte minst
uppnåtts genom en mera enhetlig och fastare ledning på det högre regionala
planet. En ökad kännedom om och förståelse för samrådspartens problem och
önskemål, uppnådd genom utbildning, övning och planläggning, som ofta
genomförts i samverkan, har givetvis verkat i samma riktning. Detsamma gäller en konsekvent genomförd samgruppering och förbättrade sambandsför-
hållanden.
Det högre tempo i händelseutvecklingen som kan förutses i ett eventuellt kommande krig och ett därav följande skärpt krav på snabb beslutsfattning
är en omständighet som talar för att behovet av militär direktivrätt ökat
under senare år. Detta argument synes dock väga ganska lätt gentemot de nyss nämnda faktorerna som medverkar till en minskning av behovet av mili-
tär direktivrätt. Det torde alltså vara berättigat att påstå att behovet
av militär direktivrätt påtagligt minskat under senare år.
Militär direktivrätt kan tänkas på såväl central som regional och lokal ledningsnivå. Förutsättningarna för och behovet av en direktivrätt är dock olika på de skilda nivåerna. Allmänt kan sägas att behovet torde vara minst centralt och öka allteftersom man kommer längre ner i organisationen. Orsaken härtill är i första hand det förhållandet att de centrala
myndigheterna arbetar med mer långsiktiga frågeställningar än de regionala och lokala och att kravet på snabba avgöranden ökar ju längre ner i orga-
Prop. 1984/85: 49 [NS -— to
nisationen som man kommer. En bidragande faktor är också de centrala myndigheternas överlägsna förutsättningar att upprätthålla förbindelserna med överordnad instans och att inhämta besked från denna när oenighet uppkommer.
Tidigare har det framför allt varit den regionala ledningsnivån som uppmärksammats när behovet av militär direktivrätt diskuterats. I det följan-
de kommer frågan om direktivrätten behövs på regional nivå att behandlas
först. Därefter kommer motsvarande fråga på central och lokal nivå att
belysas.
4.2.3¶Behovet på regional nivå
Enligt numera gällande principer för totalförsvarets regionala ledning
finns det på både högre och lägre regional nivå en civil myndighet - CB
respektive länsstyrelsen - som inriktar och samordnar de civila försvars-
åtgärderna. De är båda, var och en på sin nivå, utrustade med befogenheter
att meddela sidoordnade civila myndigheter föreskrifter för verksamheten.
Var och en av dem samverkar med en militär chef - MB respektive försvars-
områdesbefälhavaren - i syfte att samordna det civila och det militära försvaret. Samverkande civil och militär chef har sammanfallande geografiskt ansvarsområde och är samgrupperade i krig.
Denna organisation måste sägas förutsätta att en eventuell militär direktivrätt på regional nivå utövas av MB gentemot CB och av försvarsområdesbefälhavaren gentemot länsstyrelsen. En annan ordning kan knappast komma ifråga. Gällande bestämmelser om militär direktivrätt har i regel tillkommit innan totalförsvarets regionala ledning fann sin nuvarande form och
stadga och är inte alltid anpassade härtill. Som utgångspunkt för en dis-
kussion om behovet av militär direktivrätt på regional nivå bör dock gälla den nyss nämnda ordningen, som numera också är allmänt förutsatt.
Förekomsten av militär direktivrätt på regional nivå har som förut fram-
hållits kritiserats av civilbefälhavarna och ett växande antal länsstyrel-
ser. De har bestritt eller ifrågasatt behovet av en sådan direktivrätt. ÖB
liksom CBU har däremot hävdat att den militära direktivrätten behövs. Skälen härför har utförligast motiverats av CBU.
Enligt utredningen bör man inte bortse från att CB resp länsstyrelsen inom ramen för sina befogenheter kan i hög grad inverka på förutsättningarna för de militära operationerna och att man därför måste räkna med militär
direktivrätt som en garanti för att absolut nödvändiga militära intressen tillgodoses i det oförmodade men trots allt tänkbara fallet att enighet
beträffande en betydelsefull åtgärd inte kan nås i en situation då den
militära verksamheten måste ha absolut företrädesrätt och den centrala
instansens ställningstagande inte kan eller hinner inhämtas. De motiv, som kan anföras som grund för militär direktivrätt i de fall där den nu förekommer, kan enligt utredningen med samma styrka göras gällande beträffande
varje område inom den civila sektorn, där åtgärder från civil sida kan
tänkas inverka på förutsättningarna för de militära operationerna. Den militära direktivrätten borde därför inte så som nu vara begränsad till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida. I stället föreslogs direktiv-
rätten få en mera generell utformning.
Militär direktivsrätt i den utformning den har i civilbefälhavarutredning-
ens förslag innebär avsteg i vissa undantagsituationer från den förutsatta huvudregeln att totalförsvaret i både högre och lägre regional instans
leds av en civil och en militär chef som i samråd verkar för en sådan
inriktning av totalförsvaret att största möjliga försvarseffekt uppnås. Totalförsvarets regionala ledningsorganisation bygger alltså på förutsätt-
ningen att den civile och den militäre chefen normalt kan enas om att ge
de militära kraven företräde när så behövs. Man har utgått från att de
skall kunna nå fram till en gemensam bedömning om vad den militära situationen kräver och vilka anpassningsåtgärder som är nödvändiga och möjliga
på civil sida. Militär direktivrätt i föreslagen form innebär att den
militäre chefens bedömning i dessa avseenden blir avgörande när de två cheferna mot förmodan och i undantagsfall inte kan komma överens. Den
militäre chefen skall i sådana extrema fall enligt utredningsförslaget kunna meddela den civile chefen bindande föreskrifter om att denne skall vidta eller underlåta viss åtgärd. Ett villkor härför är visserligen att
de i den föreslagna författningen uppställda förutsättningarna föreligger men den militäre chefen avgör själv om så är fallet. Förslaget synes grundat på uppfattningen att de militära kraven i vissa situationer har en
sådan tyngd att de "måste ha absolut företrädesrätt" och att de bara kan
säkerställas genom militär direktivrätt. Uppfattningen är inte invänd-
ningsfri.
Det kan framför allt sägas att de militära kraven, hur angelägna de än är,
inte rimligen kan vara så kategoriska att de absolut måste tillgodoses
utan varje som helst hänsyn till motstående civila intressen - i vart fall inte i de situationer som det här närmast är fråga om, nämligen när en CB
eller länsstyrelse finner det omöjligt att tillmötesgå de militära önskemålen. I sådana situationer kan man tvärtom förutsätta att de civila intressena har en betydande tyngd. De måste därför alltid vägas mot de
militära kraven, när man prövar vilka anpassningsåtgärder som bör vidtas på civil sida. Denna vägning bör som nyss nämnts grundas på en bedömning
inte bara av de krav som det militära läget ställer utan också av förut-
sättningarna för civila anpassningsåtgärder och de konsekvenser som sådana åtgärder kan få inte minst för motståndsviljan och därmed ytterst för
försvarseffekten. Med hänsyn till de insikter av både militär och civil
art som således krävs för att göra en sådan avvägning förefaller det svårt
att motivera varför det yttersta ansvaret för avvägningen bör vila på den militära chefen. Det synes i stället på goda grunder kunna hävdas att avvägningen bör göras av de två cheferna tillsammans under gemensamt
ansvar.
Frånvaron av en militär direktivrätt på regional nivå kan givetvis sägas
innebära att man saknar garantier för att försvarsansträngningarna bedrivs
med en enhetlig inriktning och att den nödvändiga samordningen mellan det
civila och det militära försvaret därigenom kan äventyras. Risken härför
bör dock inte överdrivas.
För det första är det trots allt inte särskilt sannolikt att en militär
och en civil chef på regional nivå kommer att ställas inför problem på
vilka de inte kan finna lösningar som de kan enas om. Som CBU uttrycker det kan man förutsätta att deras gemensamma grundsyn, befäst under den gemensamma planeringen och under de regetbundet återkommande övningarna, deras gemensamma gruppering och överensstämmelsen mellan deras territoriella verksamhetsområden kommer att tillsammans med den samordning som äger rum i högre instans verka för att samordnade beslut kommer till stånd
på regional nivå. Frågeställningen bör därför numera kunna sägas vara av mer teoretiskt än praktiskt intresse. I avsaknad av militär direktivrätt
får berörda chefer för övrigt en ökad press på sig att i avvägningsfrågor
av den art som förut nämnts söka sig fram till lösningar som de kan ta ett
gemensamt ansvar för. Förutsättningarna för välavvägda ställningstaganden, grundade på ett tillbörligt beaktande av såväl militära krav som
civila intressen, kan på så sätt till och med sägas öka genom frånvaron av
militär direktivrätt.
Vidare bör man när man värderar de risker för den militära verksamhetens effektivitet som avsaknaden av militär direktivrätt kan innebära beakta att den militära effektiviteten är beroende av ett stort antal faktorer
och att den måste sägas vara utsatt för ett jämförelsevis ringa hot från den "faktor" mot vilken den militära direktivrätten anses utgöra en garanti.
Slutsatsen av det här förda resonemanget blir alltså att militär direktiv-
rätt inte behövs på regional nivå och att den bör avskaffas.
4.2.4¶Behovet på central nivå
De synpunkter som i föregående avsnitt anlagts på frågan om militär direk-
tivrätt på regional nivå kan i viss mån tillämpas också i central instans.
Motiven för militär direktivrätt är till och med svagare i central instans
än i regional. CBU uttryckte för sin del denna tanke genom att framhålla att behovet av militär direktivrätt är mindre framträdande i central instans än i regional. Bland skälen härtill märks att man på central nivå rent praktiskt har lättare att inhämta regeringens ställningstagande när oenighet uppkommer och att man där har större möjligheter att avvakta besked, eftersom man arbetar med mera långsiktiga frågeställningar, vilka
inte kräver lika snabba avgöranden som i regional instans.
Vad som nu har anförts leder till slutsatsen att militär direktivrätt är
obehövlig på central nivå. I den mån militär direktivrätt nu förekommer
där bör den följaktigen avskaffas.
4,2.5 Behovet på lokal nivå
Frågan om militär direktivrätt är långt mer komplicerad när det gäller det
lokala planet än när det gäller regional instans. En av de viktigaste
anledningarna härtill är att man på denna nivå befinner sig betydligt
närmare de direkta stridshandlingarna, varigenom kravet på snabba beslut
blir särskilt framträdande. Detta kan omöjliggöra tidskrävande samråd. Det
är dessutom ofta förenat med praktiska svårigheter att genomföra ett sam-
rådsförfarande på lokal nivå, eftersom berörda chefer vanligen inte är
samgrupperade med varandra. Den större tidspressen minskar vidare sannolikheten för att man vid oenighet skall hinna hänskjuta uppkomna frågor
till avgörande i högre instans.
En annan omständighet som gör frågan om militär direktivrätt mer komplicerad på lokal nivå än i regional instans är den splittrade bild som
totalförsvarets ledningsorganisation företer på denna nivå. På civil sida
saknas sålunda en enhetlig ledning motsvarande den som finns på den högre
och lägre regionala nivån. Det finns alltså inte någon civil myndighet på
det lokata planet som inriktar och samordnar den civila försvarsverksam-
heten och som de militära kraven kan kanaliseras genom. På det lokala planet finns det därför inte så som i regional instans en självklar adres-
sat för militära direktiv. Dessa får i stället riktas mot den civila lokala myndighet, som i varje särskilt fall bedöms vara utrustad med befogen-
heter och praktiska förutsättningar att tillgodose det föreliggande mili-
tära anspråket.
Det förtjänar här framhållas att den civila Jledningsorganisationen på
lokal nivå blir något mindre splittrad när statsmakternas beslut om kommu-
nal ledning av det lokala civilförsvaret genomförs. I huvudsak kvarstår
dock de redovisade problemen.
De sämre samverkansförutsättningarna på lokal nivå kan allmänt sägas vara ägnade att öka behovet av lagregler som ger lokala militära chefer befog-
enheter att ingripa i civila förhållanden för att säkerställa det militära
försvarets effektivitet. Vid prövningen av frågan hur detta behov bäst tillgodoses finns det anledning att skilja mellan behovet att styra enskilda personers handlande och behovet att påverka den verksamhet, som bedrivs av statliga och kommunala myndigheter eller andra offentliga organ
i egen regi. Det sistnämnda behovet kan inte lämpligen tillgodoses på
annat sätt än genom att förhållandet mellan de berörda myndigheterna regleras i någon form t.ex. genom en militär direktivrätt. När det däremot gäller att tillgodose behovet att styra allmänhetens handlande är det också möjligt att välja en lösning som innebär att lokala militära chefer utrustas med befogenheter att själva meddela allmänheten föreskrifter i
"stället för de civila myndigheter, som normalt gör detta.
En sådan lösning har valts i olika sammanhang. Exempel härpå har redovisats i avsnitt 2.5 och 2.6. Den militära vägtrafikkungörelsen innehåller
sålunda bestämmelser som ger lokala militära chefer befogenhet att reglera
den civila vägtrafiken, när detta behövs för att genomföra en militär
operation. Vidare finns i den s.k. skyddslagen bestämmelser om säkerhets-
områden - varmed bl.a. förstås krigsskådeplats - för vilka militära chefer
förutsätts få befogenhet att utfärda t.ex. tillträdesförbud. Som en va-
riant på denna lösning kan också ses de i avsnitt 2.4 redovisade bestäm-
melserna i lagstiftningen om undanförsel och förstöring, enligt vilka
militära chefer tillagts befogenheter att meddela de föreskrifter för
verkställandet av beslutad undanförsel och förstöring som är påkallade med
hänsyn till militära operationer.
Prop. 1984/85: 49 - 217
På frågan om möjligheten och lämpligheten att säkerställa det militära försvarets effektivitet genom att utrusta lokala militära chefer med en
direktivrätt gentemot lokala civila myndigheter eller med en befogenhet
att själva meddela föreskrifter för allmänheten kan följande allmänna synpunkter anläggas.
Alternativet med militär direktivrätt är i vissa hänseenden fördelaktigare än den andra lösningen. Det innebär t.ex. att den närmare utformningen av
de mot allmänheten riktade föreskrifterna bestäms av civila myndigheter, vars kunskaper och erfarenheter därvid kan tillgodogöras. Härtill kommer att det knappast förefaller rimligt att tillägga en militär chef befogen-
heter att själv meddela föreskrifter för allmänheten med verkan utanför
krigsskådeplats eller annat område som är direkt berört av militära opera-
tioner på sådant sätt att de civila myndigheterna är mer eller mindre
satta ur stånd att fullgöra uppgiften och det därför framstår som lämpligare att befogenheten i stället utövas av militär chef. För en militär
direktivrätt synes däremot en något mindre strikt geografisk avgränsning
kunna godtas.
Ur andra synvinklar är den lösning som innebär att lokal militär chef ges befogenhet att själv meddela föreskrifter för allmänheten att föredra framför alternativet med en militär direktivrätt. Det bör sålunda vara
effektivare att låta den militäre chefen vända sig direkt till allmänheten än via en civil myndighet. Vidare måste det beaktas att utrymmet för militär direktivrätt begränsas av att sådana direktiv - som framhållits i det
föregående - måste avse åtgärder som det ligger inom de civila myndighe-
ternas befogenheter att vidta eller underlåta och att lokala civila myndigheters handlingsfrihet ofta kan förväntas vara beskuren genom föreskrifter från högre instans, medan befogenheter för militär chef att själv meddela föreskrifter för allmänheten kan utformas oberoende härav.
Allmänt kan vidare sägas att förekomsten av bestämmelser som ger lokal militär chef befogenhet att själv meddela föreskrifter för allmänheten är
starkt ägnade att minska behovet av militär direktivrätt på lokal nivå.
Frågan hur det militära försvarets effektivitet skall säkerställas trots
de samordningsproblem som råder i lokal instans är emetlertid komplicerad och kan med hänsyn till de varierande förutsättningarna inte besvaras
generellt för alla verksamhetsområden. Det är därför nödvändigt att pröva frågan för varje verksamhetsområde för sig. Härför talar också att det inte bör komma i fråga att tillägga lokala militära chefer befogenheter
att ingripa i civila förhållanden utan att behovet är väl kartlagt och
konsekvenserna möjliga att överskåda.
Som redovisats i avsnitten 2.1 - 2.3 finns det för närvarande bestämmelser
om militär direktivrätt i författningar som rör civilförsvaret, postverket och televerket. Direktivrätten gentemot postverket och televerket är dock
begränsad till regional nivå. På lokal nivå finns idag inte någon direk-
tivrätt gentemot de två kommunikationsverken och det har inte framkommit
att en sådan rätt skulle vara behövlig.
Gällande bestämmelser om militär direktivrätt i civilförsvarslagstiftningen avser även lokal nivå. Direktivrätten innebär - såsom den preciserats i 1947 års ämbetsskrivelse - en befogenhet att meddela de föreskrifter om verkställande av beslut om utrymning och bortflyttningsförbud m.m., som är
särskilt påkallade ur militär synpunkt. Inom område, som utsatts för fientligt anfall eller eljest omedelbart berörs av militära operationer,
innebär direktivrätten dessutom befogenhet att meddela de föreskrifter om Ccivilförsvarsverksamhetens inriktning, som är att hänföra till civilför-
svarets operativa ledning och är nödvändiga med hänsyn till pågående mili-
tära operationer eller säkerställande av militära transporter eller som
eljest är påkallade ur militär synpunkt.
Numera torde det knappast finnas något beaktansvärt behov för lokala mili-
tära chefer att genom direktivrätt kunna påverka den civilförsvarsverksam-
het som har till syfte att avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador. Det intresse av en militär direktivrätt gentemot civilförsvaret
som kan sägas kvarstå på det lokala planet synes grundat på behovet för
lokala militära chefer att kunna påverka befolkningens uppträdande inom och i anslutning till en krigsskådeplats. För de militära försvars-
ansträngningarnas effektivitet kan det t.ex. vara angeläget att trafiken regle.as på ett visst sätt eller att ett område spärras av och utryms. En tänkbar lösning för att säkerställa sådana behov är att utrusta lokala
militära chefer med direktivrätt gentemot lokala civilförsvarschefer,
kommunala trafiknämnder och lokala polischefer, vilka har befogenheter av
intresse i sammanhanget. Frågan är dock om en sådan lösning är rationell
eller behövlig.
När det gäller intresset av att lokala militära chefer kan reglera den
civila trafiken måste detta sägas vara väl tillgodosett genom de befogen-
heter som tillagts sådana chefer genom den militära vägtrafikkungörelsen.
Som framgår av redovisningen i avsnitt 2.5 är dessa befogenheter mycket vittgående. Bl.a. innebär de befogenhet för kompanichef eller högre mili-
Prop. 1984/85: 49 | 219
tär chef att utfärda förbud mot fordonstrafik eller andra trafikreglerande
föreskrifter för en viss väg eller för samtliga vägar inom ett visst områ-
de, när detta är nödvändigt för att genomföra en militär operation. Samma befogenhet tillkommer chef för trafikpluton eller militärpolispluton. Att
utöver dessa befogenheter utrusta lokala militära chefer med en direktivrätt i syfte att framtvinga en önskad trafikreglering kan knappast vara
behövligt.
Även lokala militära chefers behov av att kunna påverka befolkningens uppträdande genom avspärrning, utrymning och dylika åtgärder förefaller det mest rationellt att tillgodose genom att utrusta dem med egna befogen-
heter att meddela föreskrifter direkt till allmänheten. Bestämmelser av denna art finns för närvarande - som redovisats i avsnitt 2.5 - i lagstiftningen om säkerhetsområden. Den s.k. skyddslagen innehåller sålunda
bestämmelser som ger regeringen rätt att bemyndiga militära chefer att förordna om t.ex. utrymning av ett område, om krigsoperationerna skulle kräva det. Några föreskrifter av denna innebörd har inte utfärdats. Det
är därför svårt att säga i vad mån sådana befogenheter kommer att till-
läggas lokal militär chef. Måhända är inte heller skyddslagen så avfattad
att det är möjligt att med dess stöd fullt ut tillgodose det här behandlade behovet. Lämpligen bör denna fråga beaktas vid den översyn av skydds-
lagen som nu görs av utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd. I sam-
band med översynen bör behovet av tillämpningsföreskrifter övervägas. Under förutsättning att arbetet härmed resulterar i lagstiftning som ger militära chefer erforderliga befogenheter bör en militär direktivrätt i nu
ifrågavarande syfte kunna anses överflödig.
Vad som anfört i det föregående leder till slutsatsen att det inte finns
något bärande behov av militär direktivrätt gentemot det lokala civilför-
svaret. Inte heller har det framkommit belägg för att det inom andra verk-
samhetsområden finns behov av en militär direktivrätt på lokal nivå.
4.3¶Undanförsel och förstöring
I ett tidigare avsnitt av denna promemoria har lämnats en kortfattad redogörelse för lagstiftningen om undanförsel och förstöring. Av redogörelsen framgår att ÖB och MB eller annan militär myndighet, som någon av dem
bemyndigat därtill, kan meddela de föreskrifter för verkställigheten av
beslutad undanförsel och förstöring, som är påkallade från militära syn-
punkter. Ofta betraktas denna befogenhet som en militär direktivrätt. Detta är emellertid knappast helt korrekt, eftersom föreskrifterna
formellt sett riktar sig till berörd egendoms ägare eller innehavare och
inte till civil myndighet. Det är nämligen egendomens ägare eller innehavare som i första hand är ansvarig för att egendomen undanförs eller förstörs enligt meddelade beslut. Emellertid får man räkna med att verkställigheten av sådana beslut kräver aktiva insatser från de civila myn-
digheternas sida och att de föreskrifter för verkställigheten som militär myndighet kan komma att meddela därför i hög grad blir bestämmande för de
civila myndigheternas åtgärder. I så måtto kan det möjligen vara berätti-
gat att tala om militär direktivrätt även på detta område.
När det gäller militär myndighets befogenhet att meddela föreskrifter om undanförsel av egendom som tillhör staten och förvaltas av civil myndighet kan det knappast sägas vara korrekt från formell synpunkt att tala om militär direktivrätt. Inte heller den befogenhet som tillagts ÖB eller av
ÖB därtill bemyndigad militär myndighet att i samråd med vederbörande
civila myndigheter besluta om förstöring av t.ex. järnvägs-, elkraft-, luftfarts-, väg- och sjöfartsanläggningar kan sägas vara militär direktiv-
rätt i egentlig mening. I dessa fall är det ju fråga om en beslutsfunktion
som primärt åvilar militär myndighet och inte en befogenhet att meddela
föreskrifter i vissa undantagssituationer när oenighet föreligger och besked från överordnad instans inte kan eller hinner inhämtas. När det gäller nämnda slag av egendom ansvarar för övrigt militär myndighet i viss
utsträckning även för att beslutad förstöring blir utförd.
Nu gällande lagstiftning om undanförsel och förstöring tillkom 1961 och omarbetades grundligt 1970, varvid frågan om militära myndigheters be-
fogenheter ingående övervägdes. Det är alltså fråga om en i detta samman-
hang relativt modern lagstiftning. Något påtagligt behov att se över bestämmelserna har inte framkommit. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna inte innefattar någon militär direktivrätt i egentlig
mening har en närmare granskning av bestämmelserna inte ansetts motiverad
i detta sammanhang.
Prop. 1984/85: 49 tJ to
5 FÖRSLAG
I de föregående avsnitten har anförts att militär direktivrätt inte behövs vare sig på central, regional eller lokal ledningsnivå. De bestämmelser om militär direktivrätt som för närvarande finns i civilförsvarslagstiftningen och i postverkets och televerkets instruktioner har bedömts vara obehövliga. Inte heller har det framkommit att behov av militär direktivrätt finns inom något annat verksamhetsområde. Som en följd härav före-
slås att följande bestämmelser upphävs, nämligen
9 § civilförsvarslagen (1960:74)
52 § förordningen (1969:736) med instruktion för postverket
48 § förordningen (1965:842) med instruktion för televerket.
Prop. 1984/85: 49 La [ae] [Se
Bilaga
1964 års civilbefälhavarutrednings förslag till kungörelse om militär direktivrätt
1§
Befinner sig Sverige i krig eller inledes stridshandlingar mot svenskt territorium äger militärbefälhavare, om det är oundgängligen erforderligt för viss uppgift som har direkt samband med stridsverksamhet, meddela civilbefälhavaren föreskrift om att denne skall vidtaga eller underlåta
viss åtgärd. Sådan rätt föreligger endast om enighet ej kunnat uppnås
mellan militärbefälhavaren och civilbefälhavaren och beslut av överordnad instans ej hinner avvaktas.
Militärbefälhavarens beslut är bindande för civilbefälhavaren endast så länge de omständigheter föreligger som legat till grund för beslutet.
25 Vad i bestämmelserna i 1 § säges äger motsvarande tillämpning på försvarsområdesbefälhavare och länsstyrelse samt, i fall av särskild tidsnöd, militär förbandschef, dock lägst bataljonschef eller motsvarande chef, och lokal civil myndighet.
3 §
Har militär chef fattat beslut med stöd av denna kungörelse skall såväl han som den civila myndigheten ofördröjligen meddela detta till närmast överordnade chef eller myndighet. |
Vad i annan författning än lag eller i särskilt meddelad föreskrift är stadgat om militär direktivrätt för militärområdesbefälhavare eller för
militär chef som är underställd honom skall icke gälla, i den mån det
strider mot bestämmelserna i denna kungörelse.
Bilagu 5
Sammanställning av remissyttrandena över promemori-
an (Ds Fö 1983: 7) Om militär direktivrätt
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av rikspolisstyrel-
sen, överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavarna i Södra, Västra, Östra. Bergslagens, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområden, postverket, televerket, statens järnvägar, transportrådet, länsstyrelserna i Uppsala, Värmlands och Västerbottens län.
Svenska kommunförbundet och Centralorganisationen SACO/SR.
Samtliga remissinstanser delar utredarens uppfattning att någon bestäm-
melse om militär direktivrätt inte behövs på central eller regional nivå. När det gäller behovet av motsvarande bestämmelse för lokal nivå biträder
huvuddelen av remissinstanserna också utredarens förslag men några av dem har haft invändningar mot och synpunkter på förslaget i denna del.
Överbefälhavaren anser att förhållandena på lokal nivå är mer komplicerade eftersom samverkan skall ske med flera olika civila myndigheter och samgruppering på gemensamma ledningsplatser i regel inte förekommer. Det kan sannolikt uppstå lägen då en samordnad syn inom totalförsvaret
inte kan skapas tillräckligt snabbt för att kunna ligga till grund för nödvändiga beslut. I sådana lägen mäste det finnas möjlighet för den militära chefen att själv fatta beslut som påverkar eller ställer krav på civila resurser eller civilbefolkningen om detta oungängligen behövs för att kunna genomföra viss stridsverksamhet. En sådan direktivrätt kan innebära dels rätt att utnyttja lokala civila resurser eller civilförsvarsenheter, dels rätt att utfärda föreskrifter för allmänheten, t.ex. om tillträdesförbud.
Överbefälhavaren anser därför att frågan om militär direktivrätt på lokal
nivå i de angivna situationerna bör prövas ytterligare, bl.a. i samband med utredningen (Fö 1982:03) om tillträdesskydd.
Civilförsvarsstyrelsen har den uppfattningen att den militära direktivrät-
ten på lokal nivå bör bibehållas och kompletteras med en militär före-
skriftsrätt dels därför att direktiven av lokala chefer inom civilförsvarsor-
att sådana chefer sannolikt har bättre möjligheter att nå civilbefolkningen än en militär chef. I de fall det inte finns en lokal civilförsvarsorganisation inom räckhåll måste den lokala militära chefen ha befogenhet att meddela föreskrifter direkt till allmänheten.
Länsstyrelsen. i Värmlands län avstyrker att den militära direktivrätten på lokal nivå utan fortsatt utredning avskaffas. Länsstyrelsen anser att det är nödvändigt att genom enkla regler klara ut de militära befogenheterna i
vad gäller civilförsvar, vägtrafik, säkerhetsområden och direktivrätt till
befolkningen.
Bilaga 6
De remitterade lagförslagen
1 Förslag till
Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)
Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960: 74)!
dels att 9, 19 och 22—26 §§, 40 § 3 mom., 41 §& 3 mom. samt 49, 50 och 75 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1 8, 20 och 61 §§ samt 79 & 3 mom. ordet "civilförsvaret ” skall bytas ut mot ”civilförsvarsorganisationen”"'.
dels att i 11, 13 och 16 §& orden "tjänstgöring i civilförsvaret” skall bytas ut mot ”civilförsvarstjänstgöring”,
dels att 13 § och i rubriken närmast före 47 § ordet ”civilförsvaret” skall bytas ut mot ”civilförsvarsverksamheten”.
dels att i rubriken närmast före 68 § ordet ”civilförsvarets” skall bytas ut mot ”civilförsvarsorganisationens”,
dels att nuvarande 10 § skall betecknas 10 a §, dels att 1, 2, 4—7 och nya 10 a §§, 12. & 1—3 och 5 mom., 15, 17,18, 27, 28, 36 och 38 §§, 40 & I och 2 mom., 41 § I mom. , 42, 44, 45, 54, 57—59, 65,
66, 68, 73, 77, 78, 81 och 83 §§ samt rubrikerna närmast före 3 och 40 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 4 a, 10, 10 b-10 g och
41 a §§, av nedan angivna lydelse.
dels att före nya 10, nya 10 a och nya 10 b §§ skall införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse
18 Civilförsvaret har till uppgift att i I denna lag ges föreskrifter om de hänseenden regeringen bestäm- civilförsvarets verksumhet. mer utöva sådan verksumhet för ri- Civilförsvarsverksamheten — har kets försvar, som avser att skydda till syfte att skydda och rädda civiloch rädda liv och egendom vid an- befolkningens liv och egendom vid fall mot riket och som icke åvilar väpnade angrepp mot riket utifrån. försvarsmakten. så ock annan lik- Verksamheten omfattar artad verksamhet. 1. alarmering och andra åtgärder
För olika slag av civilförsvars- för varning,
verksamhet skola finnas särskilda 2. utrymning, omflyttning och in-
tjänstegrenar. kvartering,
! Lagen omtryckt 1975: 712.
Senaste lydelse av
19.8 -1984:273
41 § 3 mom. 1977: 203
75 8 1978: 263. > Senaste lydelse 1984: 273.
Prop. 1984/85: 49 [a] 1 An
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. anordnande av skyddsrum och
andra skydd,
4. mörkläggning.
5. räddning av liv och egendom,
inbegripet viss första hjälp åt skadade,
6. brandsläckning,
7. upptäckande och utmärkande
av farliga områden.
8. sanering och liknande skyddsåtgärder,
9. förläggning och utspisning av
nödställda,
10. planläggning och annan förberedande verksamhet som behövs för fullgörandet av uppgifterna under 1—9.
Civilförsvarsverksamheten omfattar också bistånd åt andra sam-
hällsorgan i fråga om
I. sjukvård och omhändertagande av flyktingar,
2. brådskande hjälp med åter-
ställande och upprätthållande av
ordningen i olycksdrabbade områden,
3. brådskande återställande i funktionsdugligt skick av oumbärliga allmänna anläggningar,
4. brådskande begruvningshjälp,
5. hjälp med bevarunde av egen-
dom av väsentlig betydelse för be-
folkningens överlevnad.
Befinner sig riket i krig eller Regeringen får förordna att civilkrigsfara, äger regeringen för- JSörsvarsorganisationen helt eller ordna. att inom riket eller del därav delvis skall inta förstärkt beredskap civilförsvaret skall intaga förstärkt Y(civilförsvarsberedskap),. beredskap (civilförsvarsbe- om redskap). I. riket kommer i krig,
2. riket är i krigsfara,
3. det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.
Närmare bestämmelser angående Närmare bestämmelser angående
olika grader av civilförsvarsbered- olika grader av civilförsvarsberedskap (beredskapsgrader) skap (beredskapsgrader) och meddelas av regeringen. vilka åtgärder som skall vidtas vid de olika beredskapsgraderna med-
delas av regeringen.
15 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. Grunddragen av civilförsva- 2 kap. Grunddragen av civilför-
ret svarsorganisationen
4§
Inom varje län handhar länssty- Om rikets indelning i civilområ-
relsen ledningen av civilförsvaret. den och om civilbefälhavarnas be- Om civilbefälhavares befattning fattning med civilförsvarsverksam-
med civilförsvaret stadgas särskilt. heten inom civilområdena förord-
nar regeringen.
Om kommuns befattning med ci-
vilförsvaret stadgas i 4, 6 och 7 kap.
4a Inom varje län leder länsstvrelsen civilförsvarsverksamheten. Länsstyrelsen skall därvid 1. inrikta och stödja planlägg-
ningen av civilförsvarsverksamheten, 2. se till att statliga myndigheter,
kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter i fråga om civilför- Svarsverksumheten,
3. se till att civilförsvarsorganisationen har erforderlig beredskap,
4. under civilförsvarsberedskap
se till att civilförsvarsorganisatio-
nens resurser är fördelade mellan
kommunerna på ett ändamålsenligt
sätt och vid behov fördela om re-
surserna,
5. under civilförsvarsberedskap ta över ledningen av eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner, om det behövs för att
nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna, 6. i övrigt svara för sådan civilförsvarsverksamhet som inte ankommer på andra statliga myndigheter, kommunerna eller enskilda. Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, länsstyrelserna
får meddela kommunerna de föreskrifter om civilförsvarsverksamhe-
tens inriktning och bedrivande som
behövs för samordningen av för- Svarsansträngningarna under civil-
försvarsberedskap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gr
)
Riket indelas i civilförsvarsområ- Kommunen leder civilförsvarsden. Om indelningen förordnar re- verksumheten inom sitt område ungeringen. der — civilförsvarsberedskap. Till
Inom civilförsvarsområde utgör kommunens förfogande för civil-
varje kommun ett civilförsvarsdi- försvarsverksumheten ställer stastrikt. Om särskilda skäl föreligga, ten en civilförsvarschef med en ci-
äger länsstyrelsen förordna om an- vilförsvarsstab och de övriga renan indelning av civilförsvarsom- Ssurser som redovisas i den i 10 a §
råde i civilförsvarsdistrikt. angivna organisationsplanen.
Om kommunens befattning med
planläggningen och andra förbere-
delser finns bestämmelser i 2 a,4,6
och 7 kap.
6§
Inom civilförsvarsområde utövas Kommunerna skall ta till vara
ledningen av civilförsvaret under möjligheterna att samordna civil-
civilförsvarsberedskap samt, om försvarsverksamheten mellan sig.
regeringen i fråga om visst civil-
försvarsområde så förordnar, även eljest av en civilförsvarschef. För civilförsvarschef skall finnas ställföreträdare.
Civilförsvarschef och ställföreträdare utses av länsstyrelsen, om ej regeringen för visst civilförsvarsområde förordnar annorlunda.
För ledningen under civilför-
svarsberedskap av civilförsvaret inom civilförsvarsdistrikt, där ledningsuppgifterna ej kunna fullgöras
av civilförsvarschefen, skall läns-
styrelsen förordna en distriktschef.
För distriktschef skall finnas ställ-
företrädare.
Det åligger brandbefäl som är anställda hos kommunerna att ta emot uppdrag som avses i denna paragraf.
78 Civilförsvaret skall anordnas Vid anläggningar och företag,
dels som allmänt civilförsvar lokalt vars verksamhet har stor berydelse
för varje civilförsvarsområde samt för totalförsvaret och som kan an-
enligt civilförsvarsstyrelsens be- tas bli särskilt utsatta vid stridsstämmande regionalt inom län, handlingar, skall civilförsvarsverk-
? Senaste lydelse 1977: 111. + Senaste lydelse 1984: 273. > Senaste lydelse 1977: 111.
Prop. 1984/85: 49 [ IAN] fe
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dels i den mån det finnes erforder- samheten unordnas i form av verkligt med hänsyn till bebyggelsens skydd. Närmare bestämmelser om beskaffenhet eller eljest som verk- verkskyddets omfattning och orgaskydd för särskilda anläggningar nisation finns i 47,48 och 51 §§. och byggnader. Lokalt allmänt civilförsvar och verkskydd må anordnas gemen sumt, om det finnes ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena på viss ort och kan ske utan minskning
av civilförsvaretis förmåga utt full-
göra sina uppgifter.
2 a kup. Planläggning m.m.
Regeringen
108 Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer i vilka tätorter och på vilka platser skyddsrum skall byggas. Sådana orter och platser benämns skyddsrumsorter. En skyddsrumsorts gränser bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet sori regeringen bestämmer får föreskriva att förberedelser skall vidtas ien skyddsrumsort för att lämpliga utrymmen skall kunna ställas i ordning tull skyddsrum under civilförsvarsberedskap.
Länsstyrelsen 108 0 a§ Civilförsvarets omfattning och Civilförsvarsorganisationens beskaffenhet inom varje civilför- omfattning och uppgifter inom var-
svarsområde skall till sina huvud- je kommun skall till sina huvuddrag
drag angivas i särskild organisa- redovisas i en särskild organisa-
tionsplan. Uppgifter om skydds- tionsplan, som skall upprättas
rum och utrymmen som avses i 22 § och antas av länsstyrelsen. Länsandra stycket skola dock angivas i styrelsen skall också för varje komskyddsrumsplan. Om sådan plan mun upprätta och anta en mobili-
finnas bestämmelser i 4 kap. seringsplan.
Orguanisationsplan upprättas av Länsstyrelsen skull vidare upp-
länsstyrelsen och skall, liksom änd- rätta och anta länsplaner för civil-
ring däri, antagas av regeringen el- försvarsverksamhet som berör helu ler myndighet som regeringen be- länet och särskilda planer för civilstämmer, försvarsverksamhet som behöver samordnas mellan kommuner.
Prop. 1984/85: 49 ale 229
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid planläggningen skall länsstyrelsen samråda med berörda kommuner.
Kommunen
Ob $
Kommunen skall upprätta och
anta
. ledningsplan, hy - informationsplan, LW . skyddsplan, Bb . räddningsplan,
5. personal- och — underhålls-
tjänstplan.
Regeringen får föreskriva att
skyddsplanen för att bli gällande
skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Planläggningen skall samordnas med annan kommunal beredskapsplanläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med länsstyrelsen.
Kommunen skall se över planerna minst vart tredje år. Om de för-
hållanden som legat till grund för
en plan har ändrats väsentligt, skall kommunen revidera planen.
l0c8§
Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om
I. kommunens krigsorganisation,
2. besluts- och — delegations regler,
3. samverkansbehov,
4. uppehållsplatser,
5. samband, 6. civilförsvarsorganisationens
mobilisering.
l0d§
Informationsplanen skall innehålla uppgifter om resurser och samverkansformer för informatio-
nen till befolkningen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10e§ Skyddsplanen skall ge underlag för beslut om de skadeförebyggande åtgärder som behövs för att skydda dem som bor eller vistas i kommunen. Skyddsplanen skall innehålla uppgifter om I. riskerna för stridshandlingar och hot om skadegörelse, 2. indelningen i hemskyddsområden, 3. tillgången på och behovet av skydd, 4. de åtgärder som behövs för hänvisning till skydd, omflyttning, byggnadstjänst, utrymning, inkvartering och utdelning av skyddsmasker till befolkningen. Om det inom kommunen finns skyddsrumsorter, skall skyddsplanen också innehålla uppgifter om 1. gränserna för skyddsrumsorterna, 2. behovet av skyddsrum med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse och med utgångspunkt i det största antal personer som under dag eller natt i allmänhet vistas inom skyddsrumsorten under fred.
I0f§
Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig. Planen skall också ge underlag för användningen av resurser för räddning.
10g§ Personal- och underhållstjänstplanen skall innehålla uppgifter om I. personulrekrytering, personaladministration och personalvård, 2. materiel-, förplägnads-, drivmedels-, hälsovårds-, sjukvårdsoch kassatjänst samt postbefordran och underhållstransporter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12§
I mom. Civilförsvarsplikt skall I mom. Civilförsvarspbkt skall under tid. då civilförsvarsbered- under tid, då civilförsvarsberedskap råder, fullgöras i den omfatt- skap råder, fullgöras i den omfattning som är nödig med hänsyn till ning som krävs för verksamheten fientlig verksamhet eller fara därför och behovet av utbildning och övsamt till behovet av utbildning och ning. övning i civilförsvarstjänst.
Om det är nödvändigt med hän- Om det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen äger syn till försvarsberedskapen äger regeringen förordna, att civilför- regeringen förordna, att civilförsvarsplikt skall fullgöras även un- svarsplikt skall fullgöras även under tid. då civilförsvarsberedskap der tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civil- värnpliktig som är inskriven i försvaret tagas I anspråk samman- civilförsvarsorganisationen tagas i lagt högst etthundraåttio dagar och anspråk sammanlagt högst etthundannan civilförsvarspliktig samman- raåttio dagar och annan civilförlagt högst trettio dagar. svarspliktig sammanlagt högst tret-
tio dagar.
2 mom. I andra fall än i I mom. 2 mom. I andra fall än i I mom.
sägs är civilförsvarspliktig icke sägs är civilförsvarspliktig icke skyldig att tjänstgöra i civilförsva- skyldig att fullgöra civilförsvarsret annat än för utbildning och öv- plikt annat än för utbildning och övning. ning.
Civilförsvarspliktig, som jämlikt Civilförsvarspliktig. som jämlikt 17 8§ är inskriven 1 civilförsvaret, 17 § är inskriven i civilförsvarsormå för utbildning tagas i anspråk ganisationen, får för utbildning taunder högst trettio dagar; dock må gas i anspråk under högst trettio dautbildningstiden för civilförsvars- gar: dock får utbildningstiden för pliktig som krigsplacerats i högre civilförsvarspliktig som krigsplabefälsbefattning eller i annan be- cerats I högre befälsbefattning eller fattning, vilken kräver särskilda in- 1 annan befattning, vilken kräver sikter eller färdigheter, utsträckas särskilda insikter eller färdigheter, till högst sextio dagar. utsträckas till högst sextio dagar.
Envar civilförsvarspliktig är skyldig att under varje följd av fyra kalenderår deltaga högst tio dagar i övning, som anordnas av civilförsvarsmyndighet. Enligt regeringens bestämmande må del av nämnda tid användas uteslutande till utbildning.
3 mom. Utan hinder av vad i 2 3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas må värnpliktig, som mom. stadgas får värnpliktig, som är inskriven i civilförsvaret, åläggas är inskriven i civilförsvarsorganisaatt deltaga i utbildning och övning tionen, åläggas att deltaga i utbildunder den längre tid, som han efter ning och övning under den längre inskrivningen i civilförsvaret kun- tid, som han efter inskrivningen nat åläggas att för motsvarande än- kunnat åläggas att för motsvarande damål tjänstgöra vid försvarsmak- ändamål tjänstgöra vid försvarsten. makten.
" Senaste lydelse 1977: 111.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 mom.” Om ej annat följer av S mom. Om ej annat följer av
tredje stycket, är civilförsvarsplik- tredje stycket, är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvars- tig vid fullgörande av civilförsvars-
plikt inom det allmänna civilförsva- plikt berättigad till dagpenning, särret eller verkskyddet berätugad till skild ersättning för tjänstgöring i dagpenning, särskild ersättning för viss befattning, reseförmåner, fri tjänstgöring i viss befattning, rese- förplägnad, fri inkvartering och fri
förmåner, fri förplägnad, fri inkvar- sjukvård. När civilförsvarspliktig
tering och fri sjukvård. När civil- tjänstgör enligt 12 & I mom. är han försvarspliktig tjänstgör enligt 12 § dessutom berättigad till fälttrakta-
I mom. är han dessutom berättigad mente. Avlider civilförsvarspliktig till fälttraktamente. Avlider civil- under tid då han är berättigad till fri försvarspliktig under tid då han är sjukvård, utgår begravningshjälp berättigad till fri sjukvård, utgår be- till hans dödsbo.
gravningshjälp ull hans dödsbo.
Under sådan föreskriven tjänst- Under civilförsvarstjänstgöring göring i det allmänna civilförsvaret som fullgörs efter inskrivning medsom fullgörs efter inskrivning i ci- delar staten grupplivförsäkring för vilförsvaret meddelar staten grupp- dödsfall åt civilförsvarspliktig. Vad livförsäkring för dödsfall åt civil- nu sagts gäller dock inte under försvarspliktig. tjänstgöring I verkskydd.
Om ej regeringen föreskriver annat, utgår förmån enligt första stycket ej för dygn, under vilket mindre än sju timmar tagas i anspråk för tjänstgöring och färd till eller från tjänstgöringsplatsen. Om civilförsvarspliktigs rätt till familjebidrag och ersättning för skada
eller sjukdom som han ådrager sig under tjänstgöring föreskrives i familjebidragslagen (1978:520), lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.
15 § På anmaning av länsstyrelsen el- På anmaning av länsstyrelsen el-
ler civilförsvarschefen är civiför- ler kommunen är civilförsvarspliksvarspliktig skyldig att inom tid, tig skyldig att inom tid, som föresom föreskrivits i samband med skrivits i samband med anmaninganmaningen, lämna erforderliga en, lämna erforderliga upplysningar
upplysningar rörande personliga rörande personliga förhållanden av förhållanden av betydelse för frå- betydelse för frågan om den civilgan om den civilförsvarspliktiges — försvarspliktiges civilförsvars-
tjänstgöring i civilförsvaret. tjänstgöring.
17.8 Personal som är avsedd att under Personal som är avsedd att under civilförsvarsberedskap tjänstgöra i civilförsvarsberedskap fullgöra cidet allmänna civilförsvaret eller vilförsvarstjänstgöring skall på förverkskyddet må på förhand uttagas hand uttagas därtill genom in-
därtill genom inskrivningi den skrivningiden ordning regeringordning regeringen bestämmer. en bestämmer.
Vid inskrivning skall såvitt möjligt tillses, att personalbehovet fylles med dem som frivilligt anmäla sig till uttagning, såframt fråga ej är om personer, ? Senaste lydelse 1984: 273.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
som på grund av kommunal anställning eller annan särskild orsak böra
uttagas I första hand.
Inskrivning må kunna avse, förutom civilförsvarspliktig, jämväl annan som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan samtycke av vårdnadshavaren.
Har annan än civilförsvarspliktig inskrivits, skall beträffande honom i tillämpliga delar gälla vad i detta kapitel stadgas om civilförsvarspliktig.
188 Civilförsvarsplikug åligger att. då Civilförsvarspliktig åligger att, då fråga uppkommer om hans inskriv- fråga uppkommer om hans inskriv-
ning I civilförsvaret. efter kallelse ning i civilförsvarsorganisationen,
personligen inställa sig å wtsarr tid efter kallelse personligen inställa och plats inom det eivilförsvarsom- sig å tid och plats som civilförsvars-
råde, där han vistas. Är han av laga myndigheten bestämmer. Är han
förfall förhindrad att inställa sig, av laga förfall förhindrad att inställa skall han så snart ske kan anmäla sig, skall han så snart ske kan an-
förfallet till den civilförsvarsmyn- mäla förfallet till den civilförsvarsdighet, som utfärdat kallelsen. myndighet, som utfärdat kallelsen.
27§ När skyddsrumsplan har anta- Det åligger kommunen att se till
gits och i förekommande fall fast- att de skyddsrum som enligt ställts åligger det kommunen att Skyddsplanen behövs i kommunen tillse att planen genomföres. Ge- byggs i den omfattning som tillnomförandet skall ske i den omfatt- gängliga medel och övriga omstän-
ning som tillgängliga medel och öv- digheter medger.
riga omständigheter medgiva. Av vurje beslut som föranledes av planen skall framgå var skyddsrum skall anordnas och hur många personer som skola beredas plats där.
288 Inom varje skyddsrumsområde Ett skyddsrums belägenhet och skola finnas ett eller flera skydds- utformning skall bestämmas med rum. Skyddsrums belägenhet och hänsyn till befolkningens möjligheutformning skall bestämmas med ter att uppsöka skyddsrummet vid hänsyn till befolkningens möjlighe- alarmering och att stadigvarande ter att uppsöka skyddsrummet vid uppehålla sig där. alarmering och att stadigvarande
uppehålla sig där.
36 § Inom civilförsvarsområde skola Inom kommunen skall vidtagas vidtagas åtgärder för inkvartering åtgärder för inkvartering och utoch utspisning av samt annat bi- Spisning av samt annat bistånd åt
stånd åt dem, som blivit i behov dem, som blivit i behov härav i anhärav i anledning av krigsskada cl- ledning av krigsskada eller utrymler utrymning eller andra med krig ning eller andra med krig eler
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller krigsfara sammanhängande krigsfara sammanhängande förhål-
förhållanden. landen. Då — biståndsverksamhet som En kommun, varifrån utrymning avses I första stycket övertages av sker, är skyldig att lämna bistånd inkvarteringskommunen, skall ut- åt annan kommun, där befolkningrustning, som civilförsvaret anskaf- en inkvarteras i större omfattning. fat för verksamheten, i erforderlig Enas ej kommunerna om biståndet, omfattning ställas till kommunens får länsstyrelsen förordna om detförfogande. ta.
38 §
Bortflyttningsförbud må medde- Bortflyttningsförbud får meddelas allenast, las allenast,
a) då det kan befaras, att åtgärder a) då det kan befaras, att åtgärder
av synnerlig betydelse, vilka vidta- av synnerlig betydelse, vilka vidgas eller sannolikt komma att vidta- tages eller sannolikt komrmer att gas inom området av försvarsmak- vidtagas inom området av försvarsten eller civilförsvaret, eljest skulle makten eller civilförsvarsorganisabliva väsentligt försvårade; tionen, eljest skulle bliva väsentligt
försvårade: b) då tillgängliga transportmedel b) då tillgängliga transportmedel
äro nödvändiga för transporter, är nödvändiga för transporter, som som böra äga företräde framför bör äga företräde framför bortflyttbortflyttningen; ningen;
c) då bortflyttning är förenad c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara: eller med uppenbar livsfara: eller d) då behovet i orten av arbets- d) då behovet i orten av arbets-
kraft för civilförsvarets verksamhet kraft för = civilförsvarsorganisaeljest icke skulle bliva tillgodosett. tionen utom verkskyddet eljest icke skulle bliva tillgodosett.
Inflyttningsförbud må meddelas allenast, då förhållande som angivits
ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med uppenbar livsfara.
6 kap. Kommunerna och civilför- 6 kap. Vissa särskilda uppgifter för svaret kommunerna
40 § I mom.! Utöver de uppgifter som I mom. Det åligger kommunen ankomma på kommun enligt 4 och att
7 kap. åligger det kommun att a) genom sina myndigheter lämna a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarsche- länsstyrelsen biträde i sådana fråfen biträde i sådana frågor rörande gor rörande kommunens civilförcivilförsvaret som hava samband svarsverksamhet som har samband
med de särskilda myndigheternas med de särskilda myndigheternas
verksamhetsområden, varvid kom- verksamhetsområden, varvid kommun bland annat har att på därom munen bland annat har att på där-
X Senaste lydelse 1984: 271.
Prop. 1984/85: 49 [SE] [er in
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gjord framställning tillhandahålla om gjord framställning tillhandahäl-
tillgängliga, för civilförsvaret erfor- la tillgängliga, för civilförsvarsverkderliga byggnadsritningar, kartor samheten erforderliga byggnadsritoch dylikt; ningar, kartor och dylikt;
b) i enlighet med gällande organi- b) i enlighet med gällande organi-
sationsplan inrätta och utrusta led- sationsplan inrätta och utrusta led-
ningscentraler och andra skyddade ningscentraler och andra skyddade
uppehållsplatser för der allmänna uppehållsplatser för civilförsvarsor-
civilförsvaret samt vidtaga andra guanisationen utom verkskyddet byggnadsanordningar ävensom re- samt vidtaga andra byggnadsanordservanordningar som ärv avsedda ningar ävensom reservanordningar
uteslutande för brandförsvarets som är avsedda uteslutande för ciförsörjning med vatten så ock un- vilförsvarsverksamhetens — försörjder civilförsvarsberedskap, i den ning med vatten så ock under civil-
omfattning — civilförsvarsstyrelsen försvarsberedskap, i den omfattelier efter dennas allmänna anvis- ning civilförsvarsstyrelsen eler efningar länsstyrelsen bestämmer, ter dennas beslut länsstyrelsen beutföra ledningscentraler och andra stämmer, utföra ledningscentraler
skyddade uppehållsplatser samt och andra skyddade uppehålls-
vidtaga andra byggnadstekniska åt- platser samt vidtaga andra bygggärder avseende det lokala civilför- nadstekniska åtgärder avseende ci-
svaret, oaktat åtgärderna icke upp- vilförsvarsverksamheten, oaktat åt-
tagits i organisationsplanen; gärderna icke upptagits i organisa-
tionsplanen; c) inrätta och utrusta skyddsrum C) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig anläggning skall anordnas i befintlig anläggning
eller byggnad utan samband med eller byggnad utan samband med
tillbyggnad eller på mark, som är tillbyggnad eller på mark, som är
avsedd för gata, torg, park eller an- avsedd för gata, torg, park eller an-
nän allmän plats, ävensom vidtaga nan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22 § and- förberedelser som avses i 10 § tred-
ra stycket och, enligt vad regering- je stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen en eller myndighet som regeringen utser därom förordnar, under civil- utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap = iordningställa försvarsberedskap = iordningställa utrymmen som där avses till utrymmen som där avses till skyddsrum: skyddsrum;
d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda anordningarna;
e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfredsställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas;
f) tillhandahålla lämpliga lokaler f) tillhandahålla lämpliga lokaler
för civilförsvarets administration för administration av civilförsvars-
samt, i den mån skyldighet härutin- verksamheten samt, i den mån skylnan icke åvilar ägare eller inneha- dighet härutinnan icke åvilar ägare
vare av anläggning eller byggnad, eller innehavare av anläggning eller för förvaring av materiel och utrust- byggnad, för förvaring av materiel ning för civilförsvaret ävensom för och utrustning för civilförsvarsutbildningsverksamheten inom ci- verksamheten ävensom för utbild-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vilförsvaret: ning och övning av civilförsvarsor-
ganisationen :
g) svara för avlöning och annan 2) svara för avlöning och annan
ersättning till personal, vars tjänst- ersättning till personal, vars civilgöring i civilförsvaret enligt 2058 försvarstjänstgöring enligt 208 skall anses fullgjord i kommunal an- skall anses fullgjord i kommunal anställning: ställning;
h) under civilförsvarsberedskap h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning, i samt vid utbildning och övning, i den omfattning organisationsplanen den omfattning organisationsplanen angiver, till allmänna civilförsva- angiver, till civilförsvarsorganisarets förfogande ställa kommunen tionens förfogande ställa komtillhörig materiel och annan egen- munen tillhörig materiel och annan dom: samt egendom: samt
i) å trafikled eller annan allmän i) förbereda utbyggnaden av
plats, där kommunen ansvarar för skyddade utrymmen som avses i
gatu- eller vägbelysning, vidtaga 57 § första stycket d) samt bistå erforderliga anordningar för den fastighetsägaren med att förse anvägledande belysning, som enligt läggningen eller byggnaden med
orgunisationsplanen skall finnas sådana utrymmen.
där under mörkläggning.
2 mom. Därest åtgärd, som avses 2 mom. Därest åtgärd, som avses i I mom. b) och d), enligt organisa- i I mom. b) och d), enligt organisationsplanen hänför sig till flera i tionsplanen hänför sig till flera
samma civilförsvarsområde helt el- kommuner, skall den kommun läns-
ler delvis ingående kommuner, styrelsen bestämmer vidtaga åtgär-
skall den kommun länsstyrelsen be- den och förskjuta kostnaderna där-
stämmer vidtaga åtgärden och för- för.
skjuta kostnaderna därför.
I den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel, skola kostnaderna eller, om dessa hava bestritts genom lån, amortering och ränta på lånet
årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun
påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kom-
munalskatt. Påstår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördel-
ningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträf-
fande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter framställning förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning
skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats erlägga sin
kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun, som förskjutit
kostnaderna, efter utgången av det kalenderår, under vilket desamma förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner att i överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på
dem belöpande andelar.
Vad i andra stycket stadgas skall Vad i andra stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning be- äga motsvarande tillämpning beträffande sådan i I mom. g) avsedd träffande sådan i I mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under ci- kostnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap och hänför sig vilförsvarsberedskap och hänför sig
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
till ändamål, vilket angivits i organi- till ändamäl, vilket angivits i organisationsplanen såsom gemensamt sationsplanen säsom gemensamt
för flera kommuner, samt beträf- för flera kommuner, samt beträf-
fande förlust i anledning av skada å fande förlust i anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller an- kommun tillhörig materiel eller an-
nan egendom, som jämhikt 1 mon. nan egendom, som jämlikt I mom.
h) under Ccivilförsvarsberedskap h) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets förfogande ställts ull civilförsvarsorganisatioför ändamål som nu sagts. nens förfogande för ändamål som nu sagts.
41 8
I mom.” I varje kommun skola de I mom. I varje kommun skall de
kommunen med avseende å civil- förberedelser i fred för civilför-
försvaret åvilande — uppgifterna svarsverksamhet som ankommer
handhavas av en civilförsvars- på kommunen handhavas av en cinämnd, om ej annat följer av and- vilförsvarsnämnd,. om ej an-
ra stycket eller av sådant beslut nat följer av andra stycket eller av
som avses i 3 kap. 14 §& kommunal- sådant beslut som avses i 3 kap.
lagen (1977: 179). 14 § kommunallagen (1977: 179).
Kommunfullmäktige äger upp- Kommunfullmäktige äger upp-
draga åt annan nämnd än civilför- draga åt annan nämnd än civilförsvarsnämnden att upprätta skydds- svarsnämnden att upprätta de civilrumsplan och att låmna besked en- försvarsplaner som avses i 10. b $ ligt 32 § och godkännande enligt 33 samt lämna besked enligt 32 § och
a 8. Har enligt 23 § överlämnats åt godkännande enligt 33 a §. Beslut kommunen att antaga skyddsrums- om antagande av civilförsvarsplaplan, fattas beslutet härom av Kom- nerna fattas av kommunfullmäkmunfullmäktige. tige.
Kommun får tillsätta särskild ci- Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt vilförsvarsnämnd eller uppdraga åt
annan nämnd att vara civilförsvars- annan nämnd att vara civilförsvars-
nämnd. Har så ej skett är kommun- nämnd. Har så ej skett är kommun-
styrelsen civilförsvarsnämnd. Un- styrelsen civilförsvarsnämnd. der civilförsvarsberedskap får regeringen förordna, att särskild civilförsvarsnämnd skall tillsättas.
4la$
I varje kommun skall den ledning
av civilförsvuarsverksamheten som
ankommer på kommunen under ci-
vilförsvarsberedskap utövas av
kommunstyrelsen.
Under kommunstyrelsen leds ci-
vilförsvarsverksamheten av civil-
försvarschefen.
Det ankommer på civilförsvars-
chefen att
? Senaste lydelse 1983: 334.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. vidta åtgärder för varning och
räddning,
2. genomföra kommunstyrelsens beslut i fråga om befolkningsför-
flyttningar,
3. utöva den ledning som kom-
munstyrelsen bestämmer,
4. bereda ärenden för beslut av
kommunstyrelsen i fråga om
civilförsvarsverksamheten,
5. samverka med andra myndig-
heter samt organisationer och före-
tag som berörs av civilförsvars-
verksamhet inom kommunen.
42 8!0
För kostnad, som kommun fått För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt vidkännas på grund av åtgärd enligt
40 § I mom. b), c) eller e) elier 54 § 40 & 1 mom. b), c). e) eller i) eller första stycket eller för vård och un- 54 § första stycket eller för vård derhåll av de i 40 & I mom. c) och underhåll av de i 40 § I mom. c)
nämnda anordningarna, äger kom- nämnda anordningarna, äger kommunen erhålla ersättning av stats- munen erhålla ersättning av statsmedel, i den mån kostnaden kan medel, i den mån kostnaden kan
anses skälig. Vid ersättningens be- anses skälig. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn i skälig ut- stämmande skall hänsyn i skälig ut-
sträckning tagas till det värde som sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens åtgärden kan ha för anläggningens
eller byggnadens användning i fred. eller byggnadens användning i fred.
Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för
kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 § i mom. b) eller c) ej göras gällande
mot kommunen.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de
närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
44 §
Tillhandahåller kommun lokaler För kostnad som kommunen har
för civilförsvarets administration, fått vidkännas på grund av civil-
för förvaring av materiel eller ut- försvarsverksamheten inom = sitt
rustning för civilförsvaret eller för område ävensom för kostnad som annan civilförsvarsutbildning än uppkommer på grund av planlägg-
sådan som avser det egna civilför- ning i fred för civilförsvarsverksam-
svarsområdets personal, skall skä- heten har kommunen rätt till ersättlig ersättning därför utgivas av ning av statsmedel. Vad nu sagts statsmedel. gäller dock inte kostnad som avses
i 20 §.
0 Senaste lydelse 1984: 27i.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Ersättningen bestäms och beta-
las ut av regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer.
45 § Har kommunalt anställd perso- Har kommunalt anställd personal. tillhörande det allmänna civil- nal, tillhörande civilförsvarsorgani-
försvaret, Jämlikt 8 § tagits i an- sationen, Jämlikt 8 § tagits i anspråk för uppgifter som ej röra det språk för uppgifter som ej rör den
egna civilförsvarsområdet, äger egna kommunen, äger kommunen kommunen av statsmedel erhålla av statsmedel erhålla skälig gottskälig gottgörelse för avlöning och görelse för avlöning och och annan
annan ersättning, som kommunen annan ersättning, som kommunen
till följd av bestämmelserna i 20 § till följd av bestämmelserna i 20 § utgivit för tjänstgöringen. utgivit för tjänstgöringen.
Om under högsta civilförsvarsberedskap materiel eller annan egendom, som kommun enligt gällande organisationsplan ställt till allmänna civilförsvarets förfogan-
de, avsevärt skadats på grund av fientlig verksamhet eller ock under
användning utom det egna civilförsvarsområdet, äger kommunen
erhålla skälig gottgörelse av stats-
medel.
Gottgörelse enligt denna para- Ersättningen bestäms och beta-
graf bestämmes av länsstyrelsen i las ut av regeringen eller den myndet län, där den ersättningsberätti- dighet som regeringen bestämmer. gade kommunen är belägen.
54 §
Skall en ledningscentrat eller an- Skall en ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det nan skyddad uppehållsplats för allmänna civilförsvaret enligt gäl- civilförsvarsorganisationen — utom lande organisationsplan anordnas i verkskyddet enligt gällande organi-
anläggning eller byggnad eller på sationsplan anordnas i anläggning
mark, som äges eller nyttjas av an- eller byggnad eller på mark, som nan än kommun, må länsstyrelsen äges eller nyttjas av annan än kommedgiva honom att i stället för mun, får länsstyrelsen medgiva ho-
kommunen inrätta och utrusta up- nom att i stället för kommunen inpehållsplatsen, därest det kan ske rätta och utrusta uppehållsplatsen, utan olägenhet för frågans ord- därest det kan ske utan olägenhet
nande. Anordnaren äger för sådant för frågans ordnande. Anordnaren
fall att enligt de allmänna föreskrif- äger för sådant fall att enligt de allter regeringen meddelar av kom- männa föreskrifter regeringen med-
munen utfå den del av anläggnings- delar av kommunen utfå den del av
kostnaden, som överstiger skäligt anläggningskostnaden, som över-
fredsanvändningsvärde. Fördel- stiger skäligt fredsanvändnings-
ningen av kostnaden i fall som här värde. Fördelningen av kostnaden i
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avses bestämmes av länsstyrelsen. fall som här avses bestämmes av
länsstyrelsen.
Skall åtgärd enligt 40 § I mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun, må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen vidtaga åtgär-
den, därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.
57 §
Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig
a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i
eller vid anläggningen eller byggnaden;
b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden:
c) att, om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller
byggnaden maskeras, under civilförsvarsberedskap täla eller vidtaga sådan
härför erforderlig åtgärd, som anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:
d) att, enligt vad regeringen eller d) att, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser myndighet som regeringen utser därom förordnar, förbereda och un- därom förordnar, förse anläggningder civilförsvarsberedskap förse en eller byggnaden med skyddat ut-
anläggningen eller byggnaden med rymme., som skall ge skäligt skydd
skyddat utrymme, i vilket de som mot radioaktiv strålning, kemiska vistas i anläggningen eller byggna- stridsmedel samt splitter och byggden kunna beredas skäligt skydd nadsras: samt mot radioaktiv strålning, kemiska
stridsmedel samt splitter och byggnadsras; samt .
ce) att, om skyddsrum finnes i an- e) att, om skyddsrum finnes eller läggningen eller byggnaden. under skyddat utrymme I anläggningen el-
civilförsvarsberedskap upplåta det- jer byggnaden, under civilförsvarsta åt befolkningen enligt vad som beredskap upplåta detta åt befolkföréskrives av regeringen eller ningen enligt vad som föreskrives
myndighet som regeringen bestäm- av regeringen eller myndighet som mer. regeringen bestämmer.
Är anläggningen eller byggnaden Är anläggningen eller byggnaden
helt eller delvis upplåten till annan, helt eHler delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som an- skall i fråga om skyldighet som an-
gives under b) och d) ägaren vara gives under b) ägaren vara ansvarig
ansvarig för anskaffning och till- för anskaffning och tillpassning av
passning av materielen ävensom för materielen ävensom för anskaffning anskaffning och uppsättning av an- och uppsättning av anordningar för ordningar för dess anbringande, dess anbringande, medan innehavamedan innehavaren skall svara för ren skall svara för materielens anmaterielens anbringande och övriga bringande och övriga åtgärder för ätgärder för dess användning. Vad dess användning. Vad under c) eller
under c) eller e) stadgas skall gälla e) stadgas skall gälla jämväl innehajämväl innehavare. vare.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För åtgärd enligt d) har ägaren
rätt till ersättning av statsmedel för
skäliga kostnader. Ersättningen be-
stäms och betalas ut av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer.
58 §
Har byggnad, som användes elter Har byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för bo- lämpligen kan användas för bostadsändamål, skadats genom fient- stadsändamål, skadats genom fientlig verksamhet, är byggnadens lig verksamhet, är byggnadens ägare eller innehavare under högsta ägare eller innehavare under högsta civilförsvarsberedskap pliktig att civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifter i fråga om bygg- följa de föreskrifter i fråga om byggnadens = iordningställande, som nadens = iordningställande, som meddelas av länsstyrelsen eller ci- meddelas av länsstyrelsen eller vilförsvarschefen. Ej må dock nå- kommunen. Ingen får dock åläggas gon åläggas att ombesörja åtgärd, att ombesörja åtgärd, som skulle som skulle medföra oskälig kostnad medföra oskälig kostnad eller väeller väsentlig olägenhet för ho- sentlig olägenhet för honom. nom.
59 §
Har beslut meddelats om Har beslut meddelats om utrymning av visst område, åligger utrymning av eller omflyttning det envar, som omfattas av beslu- inom visst område, åligger det entet, att följa de särskilda föreskrif- var, som omfattas av beslutet, att ter, som utfärdas i anledning härav. följa de särskilda föreskrifter, som
utfärdas i anledning härav.
Den som inom området driver sjukhus, barnhem, ålderdomshem eller annan vårdsanstalt är skyldig att utan ersättning tillhandahålla civilförsvarsmyndighet utrustning, som efter utrymningen icke erfordras för anstaltens verksamhet inom området, för förläggning, i vilken personer från anstalten skola inkvarteras.
Om skyldighet att upplåta bostad
för inkvartering föreskrivs i lagen
(1964:64) om skyldighet att upplåta
inkvarteringsbostad i krig m.m.
65 gt
Civilförsvarsmyndigheten får be- Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller byggnad sikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på vilka åtgärder som för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verk- skydd mot skada av fientlig verksamhet eller för att se om anlägg- samhet eller för att se om anlägg-
!! Senaste lydelse 1984: 273. 16 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
ningen eller byggnaden lämpligen ningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret. kan användas för civilförsvarsverk-
samheten.
Kommunen får besikta en an- Kommunen får besikta en anläggning eller byggnad för att ta läggning eller byggnad för att ta reda på om skyddsrum bör anord- reda på om skyddsrum eller skydnas eller förberedas inom anlägg- dade utrymmen bör anordnas eller ningen eller byggnaden eller för att förberedas inom anläggningen eller kunna kontrollera skyddsrummen byggnaden eller för att kunna konenligt 40 §& I mom. e). trollera skyddsrummen enligt 40 § 1
mom. e).
66 §
Det åligger envar att vid förfrå- Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig myndighet läm- gan av vederbörlig myndighet lämna upplysning, huruvida och till vil- na upplysning, huruvida och till vilken myckenhet han innehar egen- ken myckenhet han innehar egendom som kan komma att erfordras dom som kan komma att erfordras för civilförsvaret eller bliva föremål för civilförsvarsverksamheten eller för åtgärd enligt denna lag. bliva föremål för åtgärd enligt den-
na lag.
Vägrar någon att lämna begärd Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anled- upplysning eller finnes skälig anledning misstänka att han söker vilse- ning misstänka att han söker vilseleda myndighet rörande förhållan- leda myndighet rörande förhållanden, om vilka upplysning begärts, den, om vilka upplysning begärts, må under civilförsvarsberedskap får under civilförsvarsberedskap hans kontor, lagerlokal eller annan hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, un- lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker dersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga om husrannsakan gälla i tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller ci- delar, varvid länsstyrelsen eller vilförsvarschefen skall utöva den kommunen skall utöva den befobefogenhet, som vid husrannsakan genhet, som vid husrannsakan tilltillkommer undersökningsledaren, kommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. åklagaren eller rätten.
68 gl?
Civilförsvarschef och länsstyrel- Kommunen och länsstyrelsen får se äga under civilförsvarsbered- under civilförsvarsberedskap geskap genom förfogande som avses i nom förfogande som avses i 5 § 5 § första stycket I och 2 förfogan- första stycket I och 2 förfogandeladelagen (1978:262) taga i anspråk gen (1978: 262) taga i anspråk markmarkområden, byggnader, utrym- områden, byggnader, utrymmen,
2 Senaste lydelse 1978: 263.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
men, livsmedel. transportmedel, livsmedel, transportmedel, utrust-
utrustningspersedlar, materiel och ningspersedlar, materiel och annan
annan egendom, som innehaves av egendom, som innehaves av annan
annan än staten, därest det finnes än staten, därest det finnes erfor-
erforderligt för att statlig civilför- derligt för att civilförsvarsverksamsvarsuppgift skall kunna fullgöras heten skall kunna fullgöras och och överenskommelse om egendo- överenskommelse om egendomens
mens avstående ej kan träffas till- avstående cj kan träffas tillräckligt
räckligt skyndsamt. Civilförsvars- skyndsamt. Kommunen och läns-
chef och länsstyrelse äga härvid styrelsen får härvid endast taga i endast taga i anspråk sådan egen- anspråk sådan egendom, som
dom, som finnes inom deras verk- finnes inom deras verksamhetsomsamhetsområde. Om särskilda skäl råde. Om särskilda skäl föreligga,
föreligga, får dock länsstyrelse el- får dock länsstyrelsen eller, efter
ler. efter länsstyrelsens medgivan- länsstyrelsens medgivande, kom-
de, civilförsvarschef taga i anspråk munen taga i anspråk motordrivna
motordrivna fordon, släpfordon fordon, släpfordon och motorred-
och motorredskap utom området, skap utom området, om de enligt om de enligt vad därom föreskrives vad därom föreskrives har uttagits
ha uttagits för civilförsvarets be- för civilförsvarsorganisationens behov. hov.
lanspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande
i särskild förläggning ävensom ian-
språktagande av utrustning, som
erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två veckor från det att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsupp-
gift.
I den mån det prövas nödigt för I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldighe- fullgörande av kommuns skyildigheter enligt 40 § I mom. b) och c) att ter enligt 40 & I mom. b), c) och i)
egendom tages i anspråk för kom- att egendom tages i anspråk för
muns räkning, skall vad i första kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande stycket sägs äga motsvarande
tillämpning såvitt gäller egendom. tillämpning såvitt gäller egendom,
som finnes inom kommunen. Vad som finnes inom kommunen. Vad
sålunda stadgats skall i fråga om sålunda stadgats skall i fråga om
utförande av byggnadsanordning utförande av byggnadsanordning
gälla jämväl under tid, då civilför- gälla jämväl under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder; förfo- svarsberedskap icke råder: förfo-
ganderätten må härvid dock endast ganderätten får härvid dock endast utövas av länsstyrelsen. utövas av länsstyrelsen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
73 8?
Har under tid, då civilförsvars- Har under tid, då civilförsvarsberedskap icke råder, egendom ta- beredskap icke råder, egendom tagits i anspråk jämlikt 68 8 tredje gits + anspråk jämlikt 68 § andra stycket andra meningen eller har i stycket andra meningen eller har i anslutning härtill åtgärd vidtagits anslutning härtill åtgärd vidtagits Jämlikt 12 § förfogandelagen jämlikt 12§ — förfogandelagen (1978: 262), bestämmes ersättning (1978:262), bestämmes ersättning med tillämpning av expropriations- med tillämpning av expropriationslagen (1972: 719). lagen (1972: 719).
Ersättning gäldas, om egendo- Ersättning gäldas, om egendomen tagits i anspråk för kommuns men tagits i anspråk för kommuns räkning, av kommunen och eljest räkning, av kommunen och eljest av staten. Vid fortsatt ianspråkta- av staten. gande enligt 68 § andra stycket gäldas ersättningen av staten.
77 81
Uteblir någon utan anmält laga Uteblir någon utan anmält laga förfall från tjänstgöring i civilför- förfall från civilförsvarstjänstgö- Svaret, som jämlikt denna lag åvilar ring, som jämlikt denna lag åvilar honom och vartill han blivit kallad i honom och vartill han blivit kallad i vederbörlig ordning, eller avviker vederbörlig ordning, eller avviker någon olovligen därifrån, må han någon olovligen därifrån, får han på på framställning av länsstyrelsen el- framställning av länsstyrelsen eller ler civilförsvarschefen omedelbart kommunen omedelbart hämtas på hämtas på egen bekostnad genom egen bekostnad genom polismynpolismyndighetens försorg. Det- dighetens försorg. Detsamma skall samma skall gälla om civil försvars- gälla om civilförsvarspliktig utan pliktig utan anmält laga förfall un- anmält laga förfall underlåter att efderlåter att efterkomma jämlikt terkomma jämlikt 18 § utfärdad kal- 18 3 utfärdad kallelse till personlig lelse till personlig inställelse. inställelse.
78 §
Är någon jämlikt 15 § eller be- Är någon jämlikt 15 § eller be-
stämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller stämmelse i 2 a, 4, 6 eller 7 kap. föreskrift, som meddelats med stöd eller föreskrift, som meddelats med av dylik bestämmelse, eller jämlikt stöd av dylik bestämmelse, eller 80 § andra stycket skyldig att full- jämlikt 80 § andra stycket skyldig göra något och underlåter han det, att fullgöra något och underlåter äger länsstyrelsen förelägga honom han det, äger länsstyreisen eller lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock kommunen om denna har beslutat i sådant fall lämna erforderlig hand- om nämnda skyldighet förelägga räckning eller ombesörja föreskri- honom lämpligt vite. Länsstyrelsen ven åtgärd samt uttaga kostnaden får också i sådant fall lämna erfor-
3 Senaste lydelse 1978: 263. !4 Senaste lydelse 1977: 111.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
härför av den försumlige, i den mån derlig handräckning eller ombehan icke på grund av stadgande i sörja föreskriven åtgärd samt utdenna lag är berättigad till ersätt- taga kostnaden härför av den förning för kostnaden. sumlige, i den mån han icke på
grund av stadgande i denna lag är
berättigad till ersättning för kostnaden.
81 §
Till böter eller fängelse i högst ett år eller, om brottet begåtts under
högsta civilförsvarsberedskap och är att anse som grovt, till fängelse i. högst två år dömes 1. den som är civilförsvarspliktig 1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret eller eljest inskriven i civilförsvarsoch som, i avsikt att undandraga sig organisationen och som, i avsikt att sina skyldigheter, underlåter att ef- undandraga sig sina skyldigheter, ter vederbörlig kallelse inställa sig underlåter att efter vederbörlig kaltill tjänstgöring I civilförsvaret eller lelse inställa sig till civilför-
eljest olovligen undanhåller sig där- svarstjänstgöring eller eljest olovli-
ifrån: gen undanhåller sig från tjänstgö-
ring,
2. den som under tjänstgöring i 2. den som under civilförsvars-
civilförsvaret vägrar att åtlyda vad tjänstgöring vägrar att åtlyda vad
vederbörande befäl under tjänsten vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civil- som eljest under civilförsvarstjänst-
försvaret uppsåtligen eller av oakt- göring uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter samhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt regle- vad som åligger honom enligt regle-
menten, instruktioner eller andra menten, instruktioner eller andra
allmänna bestämmelser eller sär- allmänna bestämmelser eller sär-
skilda föreskrifter; skilda föreskrifter;
3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han
enligt 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;
4. den som i strid mot föreskrif- 4. den som 1 strid mot särskilt ten i 19§ eller särskilt meddelat meddelat bortflyttningsförbud lämbortflyttningsförbud lämnar sin vis- nar sin vistelseort eller som övertelseort ävensom den som öÖver- träder särskilt meddelat inflyttträder särskilt meddelat inflytt- ningsförbud; ningsförbud:
5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;
6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighet eller kommun besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 § sägs;
7. den som vid förfrågan jämlikt 66 § vägrar att lämna upplysning eller
som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses I samma paragrafs första stycke;
8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap.
17 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 49
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör
egendomens tagande i anspråk; samt 9. den som eljest åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av bemyndigande 1 denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som
meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt
788.
Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen kan dess
värde förklaras förverkat.
83 gå
Över beslut av civilförsvarschef Över beslut av kommun eller poeller polismyndighet i ärende, som lismyndighet i ärende, som avses i
avses i denna lag, må besvär an- denna lag, får besvär anföras hos föras hos länsstyrelsen, om ej annat länsstyrelsen, om ej annat följer av följer av 69 §. Talan mot kommunal 69 §.
myndighets beslut enligt 27 och
32 §§ föres hos länsstyrelsen ge-
nom besvär.
Mot länsstyrelses beslut om kost- Mot länsstyrelses beslut om kost-
nadsfördelning enligt 49 eller 54 §, nadsfördelning enligt 54 §, om er-
om ersättning enligt 53, 55 a eller sättning enligt 53, 55 a eller 56 § 56 § eller om föreläggande av vite eller om föreläggande av vite vid vid underlåtenhet att fullgöra skyl- underlåtenhet att fullgöra skyldig-
dighet enligt 15 § föres talan hos het enligt 158 föres talan hos kam-
kammarrätten genom besvär. I marrätten genom besvär. I samma samma ordning föres talan mot be- ordning föres talan mot beslut, som slut, som länsstyrelse enligt denna länsstyrelse enligt denna lag eller lag eller med stöd därav utfärdade med stöd därav utfärdade bestäm-
bestämmelser i särskilt fall medde- melser i särskilt fall meddelat om
lat om föreläggande, föreskrift, till- föreläggande, föreskrift, tillstånd
stånd eller godkännande i vad angår eller godkännande i vad angår inrät-
inrättande, utrustning, vård eller tande, utrustning, vård elier under-
underhåll av eller andra åtgärder i håll av eller andra åtgärder i fråga fråga om skyddsrum, dock ej beslut om skyddsrum, dock ej beslut en-
enligt 31 §. ligt 31 §.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär, om ej annat följer av 69 §. Detsamma gäller i fråga om
talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.
Talan må icke föras mot beslut, Talan får icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 33 a, 34, som meddelats enligt 33 a, 34, 35, 35, 37 eller 58 §. 37 eller 58 8.
Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro
15 Senaste lydelse 1984: 271.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna Jag, förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas till och med utgången
av december 1986.
Utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller skall dock, med tillämpning av de nya bestämmelserna. den planläggning som
anges i 2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade den 31 december
1986.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om kommunal bered-
skap!
dels att 3 § skall upphöra att gälla,
dels att i 2 § ordet ”civilförsvarets” skall bytas ut mot ”civilförsvarsorganisationens”',
dels att 6, 7, 14 och 16 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Det åligger kommun och lands- I den mån det inte följer av särtingskommun att redan i fredstid skilda bestämmelser åligger det vidtaga de förberedelser som er- kommun och landstingskommun att
fordras för att kommunen eller redan i fredstid vidtaga de förberelandstingskommunen skall kunna delser som erfordras för att komsåväl fullgöra sina uppgifter enligt munen eller landstingskommunen 1, 2 och 4 §§ samt 5 § första stycket skall kunna såväl fullgöra sina upp-
denna lag som upprätthålla eller ut- gifter enligt 1, 2 och 4 §§ samt 5 §
öva annan för totalförsvaret viktig första stycket denna lag som upp-
verksamhet, vilken åligger kom- rätthålla eller utöva annan för totalmunen eHer landstingskommunen försvaret viktig verksamhet, vilken
enligt särskild lag eller författning åligger kommunen eller landstingseller eljest bedrives av kommunen kommunen enligt särskild lag eller eller landstingskommunen. författning eller eljest bedrives av
kommunen etter landstingskommu-
nen.
Kommun eller landstingskommun, som ombesörjer distribution av gas,
värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansvarar för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan
därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas efter
kngsskador.
! Lagen omtryckt 1977: 417.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Efter länsstyrelsens förordnande Efter länsstyrelsens förordnande
äro kommun och landstingskom- är kommun och landstingskommun
mun skyldiga att vidtaga reservan- skyldiga att vidtaga reservanordordningar för gas-, vatten- och elek- ningar för gas-, vatten- och elektri-
tricitetsförsörjningen samt de sär- citetsförsörjningen samt de särskil-
skilda anordningar eller förberedel- da anordningar eller förberedelser ser för vattenförsörjningen och den för vattenförsörjningen och den all-
allmänna hälsovården som behövs männa hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvarte- med hänsyn till planlagd inkvarte-
ring i kommunen eller landstings- ring i kommunen eller landstings-
kommunen. 1 fråga om kommuns kommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanord- skyldighet att vidta reservanordningar som äro avsedda uteslutan- ningar som är avsedda uteslutande
de för brandförsvarets försörjning för civilförsvarsverksamhetens för-
med vatten gäller dock 40 & I mom. sörjning med vatten gäller dock b) civilförsvarslagen (1960: 74). 40 & I mom. b) civilförsvarslagen (1960: 74).
Såvitt avser förberedelser enligt andra stycket skola förberedelserna ske
under beaktande av den risk för krigsskador, för vilken verksamheten kan
antagas vara utsatt.
78 Finner länsstyrelsen det erfor- Finner länsstyrelsen det erfor-
derligt med hänsyn till beredskaps- derligt med hänsyn till beredskaps-
uppgifternas omfattning eller bety- uppgifternas omfattning eller bety-
delse 1 viss kommun eller lands- delse i viss kommun eller lands-
tingskommun, att dennas förbere- tingskommun, att dennas förbere-
delser redovisas i särskild plan, delser redovisas i särskild plan,
skall kommunen eller landstings- skall kommunen eiler landstingskommunen efter länsstyrelsens för- kommunen efter länsstyrelsens för-
ordnande upprätta och anta sådan ordnande upprätta och anta sådan
plan. Vid planläggningen skall kom- plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen munen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. När samråda med länsstyrelsen. Om planen har antagits, skall den insän- samordning av planläggningen das till länsstyrelsen. med den kommunala civilförsvars-
planläggningen finns föreskrifter i
10 b § tredje stycket civilförsvarslagen (1960: 74). När planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala och landstings-
kommunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade förhållanden.
Om länsstyrelsen har förordnat om revision av plan, gäller föreskrifterna i första stycket.
? Senaste lydelse 1981: 166.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
14 §
Inom varje län åligger det länsstyrelsen att följa tillämpningen av denna
lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse att såväl förberedelsearbetet som
själva verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt samt samordnas
med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.
Under beredskapstillstånd äger länsstyrelsen, om det anses oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommun och
landstingskommun förskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och
inriktning.
När materiel eller personal som är avsedd för kommuns tekniska verksamhet oundgängligen behövs
i civilförsvarets räddningsarbete, äger civilförsvarschefen under be-
redskapstillstånd meddela före-
skrifter om inriktningen av kommunens nämnda verksamhet. Detta gäller dock ej i den mån länsstyrelsen enligt andra stycket meddelat föreskrift om samma verksamhet.
16 8 Har kommun efter förordnande Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat av länsstyrelsen enligt 7 § upprättat särskild plan, har kommunen rätt särskild plan, har kommunen rätt till statsbidrag med 90 procent eller till ersättning av statsmedel, om den större del av planläggnings- inte annat följer av tredje stycket.
kostnadens belopp som regeringen medger. Planläggningskostnaden skall beräknas efter grunder som
regeringen fastställer. Om kommunen gör framställning därom till
länsstyrelsen inom två månader
från den dag då kommunen fick del
av förordnandet om planläggning.
skall statsbidraget dock beräknas
efter de redovisade planläggningskostnaderna, i den mån dessa kan anses skäliga. Kommun har ej rätt till statsbidrag för revision av beredskapsplan.
Vad i första stycket sägs om Till landstingskommun som har
kommun tillämpas också i fråga om upprättat särskild plan enligt 7§ landstingskommun. lämnas ersättning av stutsmedel
med 90 procent av planläggnings-
kostnaden eller den större del som
regeringen medger. Planläggnings-
kostnaden skall beräknas efter
grunder som regeringen fastställer.
+ Senaste lydelse 1981: 166.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Efter framställning till länsstyrelsen inom två månader från den dag då landstingskommunen fick del av förordnandet om planläggning beräknas dock ersättningen efter de redovisade = planläggningskostnaderna, i den mån kostnaderna kan anses skäliga. För revision av planen lämnas ingen ersättning.
Vad i andra stycket sägs om landstingskommun tillämpas också på sådana kommuner, som inte tillhör någon landstingskommun, i fråga om planläggningskostnader för hälso- och sjukvården samt annan verksamhet som normalt ombesörjs av landstingskommunen.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft 1 januari 1985. Äldre bestämmelser skall dock alltjämt tillämpas till och med utgången av december 1986. Utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller skall dock de nya bestämmelserna tillämpas på den planläggning som görs för att kommunerna skall kunna samordna den kommunala beredskapsplanläggningen med de planer som anges i 2 a kap. civilförsvarslagen (1960: 74).
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1984-09-27
Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Björne, justitierådet
Gregow.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 juni 1984 har regeringen på hemställan av statsrådet Thunborg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74) och
2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Janson.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen
18 I paragrafen har tagits upp bestämmelser, förutom om det ämne som regleras i lagen, om civilförsvarsverksamhetens syfte och omfattning. I andra stycket anges att civilförsvarsverksamheten har till syfte att skydda
och rädda civilbefolkningens liv och egendom vid väpnade angrepp mot riket utifrån. När det gäller egendom torde emellertid verksamheten syfta
till att bevara inte endast enskildas egendom utan även egendom som
tillhör det allmänna. Militär egendom synes dock skola undantas. Mot
bakgrund härav förordar lagrådet att nämnda stycke får följande lydelse: ”Civilförsvarsverksamheten har till syfte att vid väpnade angrepp mot
riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv samt enskild och civil
allmän egendom.”
4a§
Denna paragraf, som i första stycket reglerar länsstyrelsens ledning av civilförsvarsverksamheten i länet, innehåller i andra stycket en bestämmelse, som anger att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
länsstyrelserna får meddela kommunerna de föreskrifter om civilförsvars-
verksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.
Denna befogenhet att meddela föreskrifter för kommunerna är enligt förslaget inte beroende av någon särskild förutsättning. Den föreslagna lydelsen medger sålunda att sådana föreskrifter, med avseende på tid då
civilförsvarsberedskap råder, meddelas även under normala förhållanden i
fredstid. Ett sådant utnyttjande av befogenheten torde dock inte vara åsyftat. Befogenheten synes vara avsedd att användas, förutom då civil-
försvarsberedskap råder, under andra onormala förhållanden. Detta bör lämpligen komma till uttryck i bestämmelsen, vilket förslagsvis kan ske
genom att mellan ordet ”får” och ordet ”meddela”” skjuts in ”,om särskil-
da förhållanden påkallar det,'”.
Sagda bestämmelse har som nämnts tagits upp i den paragraf som i övrigt behandlar länsstyrelsens ledningsuppgifter, medan kommunernas
uppgifter på området regleras i de närmast följande två paragraferna.
Lagrådet förordar att bestämmelsen om befogenhet att meddela föreskrifter för kommunerna placeras som ett andra stycke i 68.
10b§ I denna paragraf meddelas vissa allmänna bestämmelser angående de
planer som det skall åligga kommunerna att upprätta och anta. I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att kommunerna skall se över planerna minst vart tredje år samt — i en andra mening — att om de förhållanden som legat till grund för en plan har ändrats väsentligt, kommunen skall revidera
planen. Förhållandet mellan de båda bestämmelserna framgår inte klart av den föreslagna lydelsen. Även om en ändring av de förhållanden som legat till grund för en plan inte är väsentlig, skall planen uppenbarligen ändras i behövlig omfattning. Den avsedda innebörden torde vidare vara att när
väsentligt ändrade förhållanden föreligger, en helt eller delvis ändrad plan skall upprättas och antas på samma sätt som gäller i fråga om en ny plan. Det nu sagda bör komma till tydligare uttryck i lagtexten, förslagsvis
genom följande lydelse: ”Kommunen skall minst vart tredje år se över
planerna och företa därav föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund för en plan har ändrats väsentligt, skall kommunen upprätta och anta ändrad plan.”
36 §
I andra stycket föreslås vissa bestämmelser rörande den situationen att
utrymning sker från en kommun och inkvartering av befolkningen i någon
annan kommun. Där anges att den kommun varifrån utrymning sker är
skyldig att lämna bistånd åt den kommun där befolkningen inkvarteras i
större omfattning samt att, om kommunerna inte enas om biståndet, läns-
styrelsen får förordna om detta. Det kan emellertid förekomma att berörda
kommuner är belägna i olika län. Även denna situation synes böra beaktas
i paragrafen, varvid befogenheten att besluta om biståndet lämpligen kan tillkomma länsstyrelsen i det län där den kommun varifrån utrymning skett är belägen. Med hänsyn härtill och med ett par andra, mindre jämkningar kan andra stycket förslagsvis ges följande lydelse: ”En kommun, varifrån utrymning har skett, är skyldig att lämna bistånd åt annan kommun där
befolkningen har inkvarterats i större omfattning. Enas ej kommunerna om biståndet, skall länsstyrelsen i det län där förstnämnda kommun är belägen förordna om detta.”
41 § I mom.
Detta moment innehåller föreskrifter angående civilförsvarsnämnd. I första stycket anges att i varje kommun skall de förberedelser i fred för civilförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen handhas av en civilförsvarsnämnd, om inte annat följer av andra stycket eller av beslut av visst slag. Den föreslagna lydelsen ger närmast intryck av att kommuns åtgärder för att förbereda den verksamhet som äger rum under civilförsvarsberedskap inte skulle innebära civilförsvarsverksamhet. Av 1§ tredje stycket 10 i förslaget framgår emellertid att sådana förberedande åtgärder utgör civilförsvarsverksamhet i civilförsvarslagens mening. Med hänsyn härtill förordar lagrådet att förevarande bestämmelses lydelse jämkas, förslagsvis enligt följande: ”TI varje kommun skall den planläggning och de andra förberedelser som enligt denna lag ankommer på kommunen handhavas ---.”
44 och 45 88
I 42, 44 och 45 §§ regleras kommunernas rätt till ersättning av staten för sin befattning med civilförsvarsverksamheten. Medan 42 § behandlar kommuns kostnad för vissa särskilda åtgärder, innehåller 44 § en mera generell regel om rätt till ersättning. 1 första stycket av sistnämnda paragraf i förslaget föreskrivs sålunda, att kommunen har rätt till ersättning av statsmedel för kostnad som kommunen har fått vidkännas på grund av civilförsvarsverksamheten inom sitt område ävensom för kostnad som uppkommer på grund av planläggning i fred för civilförsvarsverksamheten. I en andra mening i samma stycke tilläggs att det sagda dock inte gäller kostnad som avses i 208.
Av motiven framgår att tanken är att kommunerna skall ha rätt till ersättning för kostnader för sin befattning med civilförsvarsverksamheten inte bara såvitt avser åtgärder under civilförsvarsberedskap utan även beträffande förberedande åtgärder i fredstid. Till sådana förberedelser hör i första hand kommunens planläggning. Som tidigare nämnts utgör emellertid förberedande åtgärder civilförsvarsverksamhet i civilförsvarslagens mening. Planläggning behöver därför inte nämnas särskilt i 44§ vid sidan av civilförsvarsverksamheten. Om det av pedagogiska skäl anses nödvändigt att planläggning kommer till direkt uttryck i lagtexten, måste lydelsen jämkas. Lagrådet förordar emellertid att orden "ävensom för kostnad som uppkommer på grund av planläggning i fred för civilförsvarsverksamheten” får utgå. Det framgår ändå tillräckligt tydligt att även kostnader för bl.a. sådan planläggning omfattas.
När det gäller andra meningen i första stycket av 44§ bör hänvisningen
till 20§ lämpligen bytas ut mot en hänvisning till 40 § I mom. g). Härjämte
bör, i enlighet med vad som uppenbarligen är förslagets innebörd, uttryckligt undantag göras även för kostnad som avses i 428.
I 458 bör på motsvarande sätt hänvisningen till 208 ersättas av en
hänvisning till 408 1 mom. g).
Övergångsbestämmelserna
Det remitterade förslaget innebär ändringar i första hand beträffande civilförsvarsorganisationen men även i fråga om bestämmelser som rör själva civilförsvarsverksamheten. Övergången till den nya organisationen, främst bestående i att kommunerna övertar ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå, kräver att vissa förberedelser har skett, nämligen att föreskrivna planer blivit upprättade och antagna. Mot bakgrund härav är tanken i förslaget att den nya regleringen skall börja tillämpas den tjanuari 1987, dock att de föreslagna bestämmelserna om upprättande och
antagande av planer och därmed sammanhängande föreskrifter om rätt till
ersättning av staten skall lända till efterrättelse redan från den 1januari 1985; under 1985 och 1986 skall alltså de nuvarande bestämmelserna gälla
såsom hitintills. Den sålunda avsedda ordningen har i förslaget uttryckts på så sätt att det
anges dels att den nya lagen träder i kraft den 1januari 1985 dels att äldre bestämmelser dock alltjämt skall tillämpas till och med utgången av de-
cember 1986, varjämte det föreskrivs att utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller den planläggning som anges i 2 a kap.
dock skall, med tillämpning av de nya bestämmelserna, genomföras så att planerna är upprättade den 31 december 1986. Denna reglering av övergångsfrågorna kan emellertid enligt lagrådets mening inte anses på ett lämpligt sätt ge uttryck för vad som åsyftas. Även om liknande konstruk-
tion använts vid tidigare lagändring på området, förordar lagrådet att
övergångsbestämmelserna ändras och ges följande lydelse:
"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
Med tillämpning av de nya bestämmelserna från och med den 1 januari
1985 skall dock den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så, att
planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986.”
Av lydelsen av andra stycket får anses tillräckligt tydligt framgå att även de nya ersättningsbestämmelserna skall lända till efterrättelse från ingång-
en av 1985.
Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap
Övergångsfrågorna beträffande ändringarna i denna lag har i förslaget reglerats enligt samma principer som i fråga om ändringarna i civilförsvarslagen. Den nya lagen föreslås sålunda träda i kraft den I januari 1985, dock
Prop. 1984/85: 49 tv in 'n
att äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas till och med utgången av december 1986. Härjämte föreskrivs att utan hinder av att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller de nya bestämmelserna dock skall tilämpas på den planläggning som görs för att kommunerna skall kunna samordna den kommunala beredskapsplanläggningen med de planer som anges i 2 a kap. civilförsvarslagen.
Lagrådet förordar, i överensstämmelse med vad som i det föregående sagts beträffande övergångsregleringen till ändringarna i civilförsvarslagen, att lagändringarna skall träda i kraft den tjanuari 1987. Undantag härifrån synes vara påkallat endast såvitt gäller ändringarna rörande kommuns rätt till ersättning av staten. I enlighet härmed kan övergångsregleringen ges följande lydelse: ”Denna lag träder i kraft såvitt avser 168 den l januari 1985 och i övrigt den 1 januari 1987.”
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-10-18
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders-
son, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Proposition om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74), m.m.
1¶Anmälan av lagrådets yttrande
Föregraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till 1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74), 2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen
Den oklarhet som lagrådet har påpekat i 18 andra stycket bör undanröjas genom att bestämmelsen ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit. Med anledning av vad lagrådet anfört i anslutning till 4 a§ instämmer jag
i att befogenheten att meddela kommunerna föreskrifter i de hänseenden som anges i paragrafen bara behöver utnyttjas under onormala förhållanden. Jag har därför ingen erinran mot den av lagrådet föreslagna ändringen. Jag godtar också lagrådets förslag att placera bestämmelsen som ett andra stycke i 6§.
Lagrådets förslag till lydelse av övergångsbestämmelserna kan jag i princip godta. Som lagrådet har framhållit skall föreskrifterna om kommu-
nernas rätt till ersättning av staten för planläggningskostnader lända till
efterrättelse redan från den I januari 1985. Jag anser att ett tillägg bör göras i övergångsbestämmelserna så att detta klart framgår. Jag förordar därför att övergångsbestämmelserna utformas på följande sätt. ”Denna lag träder i kraft den I januari 1987. Med tilllämpning av de nya bestämmelserna från
och med den 1 januari 1985 skall dock dels den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade och antagna före utgång-
! Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 juni 1984.
en av år 1986, dels kommunerna för planläggningen ha rätt till ersättning.”
Vad lagrådet i övrigt anfört föranleder inga erinringar från min sida och jag förordar att lagförslaget ändras i enlighet härmed. Vidare förordar jag vissa justeringar av redaktionell art.
Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap
Jag godtar lagrådets förslag till ändringar och förordar därutöver några smärre redaktionella jämkningar.
2 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehåll Sid PropOSitilONÉN sosoooseeereereereereeer reser ere rer res sr ss ess sta | Propositionens huvudsakliga innehåll s.sssosssosssososssss oss osa 1
Prop. 1984/85: 49 259 Utdrag av lagrådets protokoll 1984-09-27 =sossosssoss ses is ss sen os sna 251 1 Anmälan av lagrådets yttrande sososossssssorrsssssssess ses srt 256 2 Hemställäåf ososoossorrrererrrerrererrrrerrrr ss r ses ss ss ss se sa 257 3 Beslut saoooseseseseerssesrerereer rese reser e ras ss rs rens ss sa 257
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984