Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till de ändringar i civilförsvarslagen 0960: 74) och lagen (l964: 63") om kommunal beredskap som behövs för att kunna genomföra riksdagens beslut om att kommunerna skall ta över ledningen av civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och det plan- läggningsansvar i fred som hänger samman med detta.

] förslagen avspeglar sig dessa principer bl.a. så att de bestämmelser i civilförsvarslagen som tidigare reglerat civilförsvarschefernas verksamhet bytts ut mot i stort sett motsvarande bestämmelser för kommunerna. ] flera nya paragrafer har också kommunernas planläggningsansvar regle- rats. Bl.a. föreskrivs skyldighet för kommunerna att upprätta fem olika planer för verksamheten. Reglerna för skyddsrumsbyggandet har bl.a. ändrats på så sätt att den nuvarande skyddsrumsplanen har ersatts av en skyddsplan som bl. a. skall innehålla uppgifter om tillgång på och behov av allt skydd inom kommunen och också om andra skadeförebyggande åtgär- der för att skydda befolkningen. Vidare regleras i civilförsvarslågen kom- munernas ersättning för civilförsvarsverksamhetcn.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljanuari 1987. I övergångsbe- stämmelserna har tagits in föreskrifter om att de nya bestämmelserna får tillämpas från och med den ljanuari 1985 för att dels den planläggning som anges där kan genomföras så att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986. dels kommunerna för planläggningen skall kunna få ersättning av statsmedel.

l Riksdagen 1984/85. ] mm!. Nr 49

Prop. 1984/85: 49

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 49

PJ

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehäller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 30), lagrå- dets yttrande (5. 25l) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 256). Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

1. Förslag till

'.:J

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960: 74)' dels att 9. 19 och 22—26 55, 40 ä 3 mom.. 41 få 3 mom. samt 49. 50 och 75 så skall upphöra att gälla.

dels att i 8, 20 och 61 5.5 samt 79 ä 3 mom. ordet "civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarsorganisationen".

dels att i 11, 13 och 16 åå orden ”tjänstgöring i civilförsvaret" skall bytas ut mot '"civilförsvarstjänstgöring".

dels att i 3 % ordet "civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvars- verksamheten",

dels att nuvarande 10 s' skall betecknas 10 a &. dels att 1. 2, 4—7 och nya 10 aää, 12 & 1—3 och 5 mom.. 14.15. 17,18, 27, 28, 36 och 38 åå. 40 ä 1 och 2 mom., 41 ä 1 mom., 42, 44, 45, 54. 57—59, 65, 66, 68. 73, 77, 78. 81 och 83 155 samt kapitelrubrikerna närmast före 3, 40. 47 och 68 %% skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 4 a. 10. 10 b— 10g och 41 a åå, av nedan angivna lydelse,

dels att före nya 10 5 skall införas en ny kapitelrubrik av nedan angivna

lydelse,

dels att före nya 10. nya 10 a och nya 10 b 55 skall införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Civilförsvaret har till uppgift att i de hänseenden regeringen bestäm- mer utöva sådan verksamhetför ri- kets först-'är. som avser att skydda och rädda liv och egendom vid an— fall mot riket och som icke åvilar försvarsmakten, så ock annan lik- artad verksamhet.

För olika slag av civilförsvars- verksamhet skola finnas särskilda Ijänstegrenar.

' Lagen omtryckt 1975: 712. Senaste lydelse av 19 5 1984: 273 41 53 mom. 1977: 203 75 5 1978: 263. 2 Senaste lydelse 1984: 273.

Föreslagen lydelse

.,

lä”

! denna lag ges föreskrifter om (:ivilh'irsvarets verksamhet och or- _eanisation.

Civiltörsvarsverksamheten har till s_sfte att vid väpnade angrepp mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv samt enskild och civil allmän egendom.

Verksamheten omfattar ]. alarmering och andra åtgärder för varning,

2. utrymning. omflyttning och in- kvartering.

3. anordnande av skyddsrum och andra skydd.

4. mörkläggning.

5. räddning av liv och egendom, inbegripet första hjälp åt skadade,

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

Nut-'arande lydelse

Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger regeringen för- ordna. att inom riket eller del därav civilförsvaret skall intaga förstärkt beredskap (civilförsvarsbe- r e (1 s k a p ) . Närmare bestämmelser an- gående olika grader av civilför- svarsbcredskap (b e re d s k 21 p 5 - g r ad e r) meddelas av regeringen.

2 kap. Grunddragen av civilförsva- ret

försvarsorganisationen Föreslagen lydelse

6. brandsläckning,

7. upptäcka/ide och utmärkande avfarliga områden,

8. sanering och liknande skydds- åtgärder.

9. förläggning och utspisning av nödställda.

[().kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att uppgifterna under l—9 skall kunna fullgöras.

[Lp/anläggning och andra för verksamheten behövliga förbere- delser.

Civilförsvarsverksamheten om- fattar också bistånd åt andra som- hällsorgan ifråga om

!. hälso- och sjukvård samt om- händertagande av flyktingar.

2. brådskande åtgärder för att ordningen i olycksdrabbade områ- den skall kunna återställas och upprätthållas,

3. brådskande återställande i funktimzsdugligt skick av oumbär- liga allmänna anläggningar,

4. brådskande begravningar,

5. bevarande av egendom av vä- sentlig betydelse för befolkningens överlevnad.

Regeringen får förordna att civil- helt eller delvis skall inta förstärkt beredskap (civilförsvarsberedskap), om

]. riket är i krig.

2. riket är i krigsfara.

3. det råder sådana utomordent- liga förhållanden som är föran- ledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i.

Närmare bestämmelser om olika grader av civilförsvarsberedskap (beredskapsgrader) och om vilka åtgärder som skall vidtas vid de olika beredskapsgraderna med- delas av regeringen. 2 kap. Grunddragen av civilför- svarsorganisatiimen

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

”

Inom varje lätt handhar länssty- relsen ledningen av civilförsvaret.

(')m civilbeft'ilhavares befattning med civilförsvaret stadgas särskilt.

Om kommuns befattning med ci- vilfz'irsvaret stadgas i 4. 6 och 7 kap.

Om rikets indelning i civilområ- den och om civilbejälltavarnas be- fattning med civil/örsvarsverksam- heten inom civili'mtrådena förord- nar regeringen.

4115

Riket indelas icivilförsvarsområ- den. Om indelningen förordnar re- geringen.

Inom civilförsvarsområde utgör varje kommun ett civilförsvarsdi- strikt. Om särskilda skäl föreligga.

* Senaste lydelse 1977: lll.

Inom varje län leder länssty- relsen civilförsvarsverksamhetcn. Länsstyvelsen skall därvid

!. inrikta och stödja planlägg- ningen av civilförsvarsverksamhe- ten,

2. se till att statliga myndigheter. kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter ifråga om civilför- svarsverksamheten.

3. se till att civilförsvarsorgani- sationen har erforderlig beredskap,

4. under civilförsvarsberedskap se till att civil/örsvarsorganisatio- nens resurser är fördelade mellan kommunerna på ett ändamålsenligt sätt och vid behov fördela om re- surserna ,

5. under civil/örst'arsberedskap ta över ledningen av eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civil- försvars verksamhet som berörflera kommuner, om det behövs för att nå en bättre samordning av för- svarsansträngningarna,

6. i övrigt svara för sådan civil- ]örsvarsverksamhet som inte an-

kommer pä andra statliga myndig- heter. kommunerna eller enskilda.

ss?

Varje kommun leder civilför- svarsverksamheten inom sitt områ- de under civiUörsvarsberedskap. Till kommunens förfogande ställer staten en civilförsvarschef med en civilförsvarsstab och de övriga re-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

äger länsstyrelsen förordna om an- nan indelning av civilfc'irsvarsom- råde [ civilförsvarsdistrikt.

Föreslagen lydelse

surser som redovisas i den i 10 a &" angivna organisationsplanen.

Om kommunens befattning med planläggningen och andra förbere- delserfinns bestämmelseriZ a. 4, 6 och 7 kap.

6.64

Inom civilJQ'irsvarsområde utövas ledningen av civilförsvaret under civilförsvarsberedskap samt, om regeringen i fråga om visst civil- försvarsområde så förordnar, även eljest av en civilförsvarschef. För civilförsvarschef skall finnas ställ- företrädare .

Civilförsvarschef och ställföre- trädare utses av länsstyrelsen, om ej regeringen för visst civilförsvars- områdeförordnar annorlunda.

För ledningen under civilför- svarsberedskap av civilförsvaret inom cis-'ilförsvarsdistrikt, där led- ningsuppgtfterna ej kunnafullgöras av civilförsvarschefen, skall läns- styrelsen förordna en distriktschef. För distriktschef skall finnas ställ- företrädare.

Det åligger brandbefäl som är anställda hos kommunerna att ta emot uppdrag som avses i denna

paragraf.

75

Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt civilförsvar lokalt för varje civilförsvarsområde samt enligt civilförsvarsstyrelsens be- stämmande regionalt inom län, dels i den mån det finnes erforder- ligt med hänsyn till bebyggelsens beskaffenhet eller eljest som verk- skydd för särskilda anläggningar -och byggnader.

Lokalt allmänt civilförsvar och verks/sydd må anordnas gemen- samt, om det finnes ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena på

4 Senaste lydelse 1984: 273. 5 Senaste lydelse 1977: 111.

Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civil- försvarsverksamheten mellan sig.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. länsstyrelserna får, om särskilda förhållanden på- kallar det. meddela kommunerna de föreskrifter om civil/örnars- verksamhetens inriktning och be- drivande som behövs för samord- ningen av försvarsansträngning- arna under civilförsvarsberedskap.

;

Vid anläggningar och företag. som har stor betydelse för total- försvaret och kan antas bli särskilt utsatta vid stridshandlingar, skall civilförsvarsverksamheten anord- nas iform av verkskydd. Närmare bestämmelser om y'erkslxyddets om- fattning och organisation finns i 4 7 , 48 och 5l 55.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85z49 Nuvarande lydelse viss ort och kan ske utan minskning

(tv civilförsvarets förmåga att full- göra sina uppgifter.

Föreslagen lydelse

2 (1 kap. Planläggning m.m.

Regeringen

10.6

10 å

Civilförsvarets omfattning och beskaffenhet inom varje civilför- svarsområde skall till sina huvud- drag angivas i särskild o rg a n i s a - tio n s pl a n. Uppgifter om skydds- rum och utrymmen som avses i22 & andra stycket skola dock angivas i skyddsrumsplan. Om sådan plan finnas bestämmelser i 4 kap.

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall. liksom änd— ring däri, antagas av regeringen el- ler myndighet som regeringen be- stämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fast- ställer i vilka tätorter och på vilka platser skyddsrum skall byggas. Sådana orter och platser benämns skyddsrurnsorter.

En skyddsrumsorts gränser be- stäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fö— reskriva att förberedelser skall vid- tas i en skyddsrumsort för att lämp- liga utrymmen skall kunna ställas i ordning till skyddsrum under civil— förs varsberedskap .

Länsstyrelsen

10 a &

Civilförsvarsorganisationens om— fattning och uppgifter inom varje kommun skall till sina huvuddrag redovisas i en särskild orga ni sa— tionsplan. som skall upprättas och antas av länsstyrelsen. Läns— styrelsen skall ocksåför varje kom— mun upprätta och anta en mobili— serin gsplan .

Länsstyrelsen skall vidare upp- rätta och anta länsplanerför civil- _)Q'irsvarsverksamhet som berör hela länet och särskilda planerfär civil- försvarsverksamhet som behöver samordnas nte/lan kommuner.

Vid planläggningen skall länssty— relsen samråda med berörda kom— muner.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

8 Föreslagen lydelse Kommunen 10 b 55 Kommunen skall upprätta och anta ]. ledningsplan,

2. irtjbrmationsplan,

3. skyddsplan.

4. räddningsplan,

5. personal- och underhålls- tjänstplan.

Regeringen får föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Planläggningen skall samordnas med annan kommunal beredskaps— planläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med länsstyrelsen.

Kommunen skall minst vart tred— je år se över planerna och företa därav-föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund för en plan har ändrats väsentligt. ska/[ kommunen upprätta och anta en ändrad plan.

10 c 5 Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om I . kommunens krigsorganisa- tion. 2. besluts- och delegations- regler.

3. samverkansbehov,

4. uppehållsplatser.

5. samband,

6. civilförsvarsorganisationens mobilisering.

l0d5

Informationsplanen skall inne- hålla uppgifter om resurser och sann'crkanslormer för informatio- nen till befolkningen.

[() e _Q'

Skyddsplanen skall ge underlag för beslut om de skadeförebyg-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gande åtgärder som behövs för att skydda dem som vistas i kom- mun en.

Skyddsplanen skall innehålla uppgifter om

]. riskerna för stridsltandlingar och hot om skadegörelse.

2. indelningen ihemskyddsområ- den.

3. tillgången på och behovet av skydd.

4. de åtgärder som behövs för hänvisning till skydd, omflyttning. byggnadstjänst. utrymning, inkvar- tering och utdelning av skydds- masker.

OM det inom kommunen finns skyddsrumsorter. skall skydds— planen också innehålla uppgifter ()rtt

] . gränserna för skyddsrutnsor— tema,

2. behovet av skyddsrum med hänsyn till befintlig och planerad bebyggelse och med utgångspunkt i det största antal personer som un- der dag eller natt i allmänhet vistas inom skyddsrumsorten under fred.

[Off

Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av riskerna för ska- dor til/följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksam/teten i krig. Planen skall också ge underlag för användningen av resurserför rädd- .ning.

[()gå"

Personal- och underhållstjänst- planen skall ittnehålla uppgifter om

]. persona/rekrytering, personal— administration och personalvård,

2. materiel-. förplägnads—, driv— medels-, hälsovårds-. sjukvårds— och kassatjänst samt postbeford- ran och underhållstransporter.

• Sida 10
•  Original

Prop. l984/85: 49

Nuvarande lydelse

] mom. Civilförsvarsplikt skall under tid. då civilförsvarsbered— skap räder, fullgöras i den omfatt- ning som är nödig med hänsyn till fientlig verksamhet ellerfara därför samt till behovet av utbildning och övning i civilförsvarstjänst.

Om det är nödvändigt med hän- syn till försvarsberedskapen äger regeringen förordna. att civilför- svarsplikt skall fullgöras även un- der tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civil- försvaret tagas i anspråk samman- lagt högst etthundraåttio dagar och annan civilförsvarspliktig samman- lagt högst trettio dagar.

2 momfl andra fall än i 1 mom. sägs är civilförsvarspliktig icke skyldig att tjänstgöra i civilförsva- ret annat än för utbildning och öv- ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 175 är inskriven i civilförsvaret, må för utbildning tagas i anspråk under högst trettio dagar; dock må utbildningstiden för civilförsvars- pliktig som krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i annan bc- fattning, vilken kräver särskilda in- sikter eller färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.

10. Föreslagen lydelse

ä'

1 mom. Civilförsvarsplikt skall under tid. då civilförsvarsbercd- skap räder. fullgöras i den omfatt- ning som krävs för verksamheten och behovet av utbildning och öv- ning.

Om det är nödvändigt med hän- syn till försvarsberedskapen äger regeringen förordna, att civilför- svarsplikt skall fullgöras även un- der tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. ] sådant fall får dock värnpliktig som är inskriven i civilförsvarsorganisationen tagas i anspråk sammanlagt högst etthund- raättio dagar och annan civilför- svarspliktig sammanlagt högst tret- tio dagar.

2 mom. 1 andra fall än i 1 mom. sägs är civilförsvarspliktig icke skyldig att fullgöra civilförsvars- plikt annat än för utbildning och öv- ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 5 är inskriven i civilförsvarsor- ganisationen, får för utbildning ta- gas i anspråk under högst trettio da— gar; dock får utbildningstiden för civilförsvarspliktig som krigspla- cerats i högre befälsbefattning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.

Envar civilförsvarspliktig är skyldig att under varje följd av fyra kalen- derår deltaga högst tio dagar i övning, som anordnas av civilförsvarsmyn— dighet. Enligt regeringens bestämmande må del av nämnda tid användas uteslutande till utbildning.

3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas må värnpliktig. som är inskriven i civilförsvaret, åläggas att deltaga i utbildning och övning under den längre tid. som han efter inskrivningen i civilförsvaret kun- nat åläggas att för motsvarande än- damål tjänstgöra vid försvarsmak- ten.

& Senaste lydelse 1977". lll.

3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas får värnpliktig. som är inskriven i civilförsvarsorganisa- tionen, åläggas att deltaga i utbild- ning och övning under den längre tid. som han efter inskrivningen kunnat åläggas att för motsvarande ändamål tjänstgöra vid försvars- makten.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 49 Nuvarande lydelse

5 mom.7 Om ej annat följer äv tredje stycket. är civilförsvarsplik- tig vid fullgörande av civilförsvars- plikt inom det allmänna civilförsva- ret eller verkskyddet berättigad till dagpenning. särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning. rese— förmåner. fri förplägnad. fri inkvar- tering och fri sjukvård. När civil- försvarspliktig tjänstgör enligt 12 s 1 mom. är han dessutom berättigad till fälttraktamente. Avlider civil- försvarspliktig under tid då han är berättigad till fri sjukvård. utgår be- gravningshjälp till hans dödsbo.

Under sådan _fc'ireskriven tjänst- göring idet allmänna civilförsvaret som fullgörs efter inskrivning i ci- viljörsvaret meddelar staten grupp- livförsäkring för dödsfall åt civil- försvarspliktig.

l l Föreslagen lydelse

5 mom. Om ej annat följer av tredje stycket. är civilförsvarsplik- tig vid fullgörande av civilförsvars- plikt berättigad till dagpenning. sär- skild crsättning för tjänstgöring i viss befattning. reseförmåner. fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 ä 1 mom. är han dessutom berättigad till fälttrakta- mente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han är berättigad till fri sjukvård. utgår begravningshjälp till hans dödsbo.

Under eii-tilförsvarspliktigs tjänstgöring som fullgörs efter in- skrivning meddelar staten gruppliv— försäkring för dödsfall åt honom. Vad nu sagts gäller dock inte under tjänstgöring [ verkskydd.

Om ej regeringen föreskriver annat. utgår förmån enligt första stycket ej för dygn. under vilket mindre än sju timmar tagas i anspråk för tjänstgöring och färd till eller från tjänstgöringsplatsen.

Om civilförsvarspliktigs rätt till familjebidrag och ersättning för skada eller sjukdom som han ådrager sig under tjänstgöring föreskrives i familje- bidragslagen (1978z520), lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

14 58

Om befrielse för vissa befattningshavare eller yrkesgrupper från fullgö— rande av civilförsvarsplikt äger regeringen meddela bestämmelser.

Särskilda bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet utanför ei- vilförsvaret finns i lagen (1984: 272) om skyldighet för civilförsvarsplik- tiga att tjänstgöra utanför civilför- svaret.

Särskilda bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet utanför ci- vilförsvarsnrganisalt'onen finns i lä- gen (1984: 272) om skyldighet för ci- vilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

155

På anmaning av länsstyrelsen el- ler civilförsvarschefen är civilför- svarspliktig skyldig att inom tid, som föreskrivits i samband med anmaningcn, lämna erforderliga upplysningar rörande personliga

7 Senaste lydelse 1984: 273. ” Senaste lydelse 1984: 273.

På anmaning av länsstyrelsen el- ler kommunen är civilförsvarsplik- tig skyldig att inom tid, som före- skrivits i samband med anmaning- en. lämna erforderliga upplysningar rörande personliga förhållanden av

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

förhållanden av betydelse för frå- gan om den civilförsvarspliktiges tjänstgöring i civilförsvaret.

Föreslagen lydelse

betydelse för frågan om den civil- försvarspliktiges rit-'il/i'irsvars- Utinstgöring.

17.5

Personal som är avsedd att under civilförsvarsberedskap tjänstgöra i det allmänna civilförsvaret eller ver/(skyddet må på förhand uttagas därtill genom inskrivning i den ordning regeringen bestämmer.

Personal som är avsedd att under civilförsvarsberedskap fullgöra ci- vilförsvurstjänstgöring skall på för- hand uttagas därtill genom in - s k riv nin g i den ordning regering- en bestämmer.

Vid inskrivning skall såvitt möjligt tillses, att personalbehovet fyllcs med dem som frivilligt anmäla sig till uttagning. såframt fråga ej är om personer. som på grund av kommunal anställning eller annan särskild orsak böra uttagas i första hand.

Inskrivning må kunna avse, förutom civilförsvarspliktig. jämväl annan som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan samtycke av vårdnadshavaren.

Har annan än civilförsvarspliktig inskrivits. skall beträffande honom i tillämpliga delar gälla vad i detta kapitel stadgas om civilförsvarspliktig.

185

Civilförsvarspliktig åligger att. då fråga uppkommer om hans inskriv- ning i civilförsvaret. efter kallelse personligen inställa sig å utsatt tid och plats inom det (rit-'ilför.s'var.som- råde. där han vistas. Är han av laga förfall förhindrad att inställa sig, skall han så snart ske kan anmäla förfallet till den civilförsvarsmyn- dighet, som utfärdat kallelsen.

')

i.

När skyddsrumsplan har anta- gits och i förekommande fall fast- ställts åligger det kommunen att tillse att planen genomföres. Ge- nomförandet skall ske i den omfatt- ning som tillgängliga medel och öv- riga omständigheter medgiva. Av varje beslut som föranledcs av planen skallframgå var skyddsrum skall anordnas och hur många per- soner som skola beredas plats där.

Civilförsvarspliktig åligger att. då fråga uppkommer om hans inskriv- ning i civilförsvarsorganisationen. efter kallelse personligen inställa sig få tid och plats som civilförsvars- myndigheten bestämmer. Är han av laga förfall förhindrad att inställa sig, skall han så snart ske kan an- mäla förfallet till myndigheten.

7å

Det åligger kommunen att se till att de skyddsrum som enligt skyddsplanen behövs i kommunen byggs i den omfattning som till- gängliga medel och övriga omstän- digheter medger.

285

Inom varje skyddsrumsområde skola finnas ett eller flera skydds- rum. Skyddsrums belägenhet och utformning skall bestämmas med

Ett skyddsrums belägenhet och utformning skall bestämmas med hänsyn till befolkningens möjlighe- ter att uppsöka skyddsrummet vid

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

hänsyn till befolkningens möjlighe- ter att uppsöka skyddsrummet vid alarmering och att stadigvarande uppehålla sig där.

13

Föreslagen lydelse

alarmering och att stadigvarande uppehålla sig där.

36.5

lnom civilförsvarsområde skola vidtagas åtgärder för inkvartering och utspisning av samt annat bi- stånd åt dem. som blivit i behov härav i anledning av krigsskada el- ler utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden.

Då biståndsverksamhet som avses iförsta stycket övertages av inkvarteringskommunen, skall ut- rustning, som civilförsvaret anskaf- fat för verksamheten, i erforderlig omfattning ställas till kommunens förfogande.

lnom kommunen skall vidtagas åtgärder för inkvartering och ut- spisning av samt annat bistånd åt dem. som blivit i behov härav i än- ledning av krigsskada eller utrym- ning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhål- landen.

En kommun. varifrån utrymning har skett. är skyldig att lämna bi- stånd åt annan kommun där befolk- ningen har inkvarterats i större om- fattning. Enas ej kommunerna om biståndet. skall länsstyrelsen i det län där förstnämnda kommun är belägenförordna om detta.

38%

Borttlyttningsförbud mä medde- las allenast,

a) då det kan befaras, att åtgärder av synnerlig betydelse. vilka vidta- gas eller sannolikt komma att vidta- gas inom området av försvarsmak- ten eller civilförsvaret. eljest skulle bliva väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel äro nödvändiga för transporter, som böra äga företräde framför bortflyttningen;

c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara: eller

(1) då behovet i orten av arbets— kraft för civilförsvarets verksamhet eljest icke skulle bliva tillgodosett.

Bortflyttningsförbud får medde- las allenast.

a) då det kan befaras, att åtgärder av synnerlig betydelse. vilka vid- tages eller sannolikt kommer att vidtagas inom området av försvars- makten eller civilförsvarsorganisa- tionen. eljest skulle bliva väsentligt försvårade:

b) då tillgängliga transportmedel är nödvändiga för transporter, som hör äga företräde framför bortflytt- ningen:

c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara: eller

d) då behovet i orten av arbets- kraft för civilförsvarsverksamheten eljest icke skulle bliva tillgodosett.

lntlyttningsförbud må meddelas allenast. då förhållande som angivits ovan under a) föreligger eller då inflyttningen är förenad med uppenbar livsfara.

6 kap. Kommunerna och civilför- svaret

6 kap. Särskilda uppgifterför kont- munerna

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

_l4

Föreslagen lydelse

40?)

1 mom.9 Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enligt 4 och 7 kap. åligger det kommun att

a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civiUörsvarsche— fen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som hava samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kom- mun bland annat har att på därom gjord framställning tillhandahålla tillgängliga, för civilförsvaret erfor- derliga byggnadsritningar. kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande organi— sationsplan inrätta och utrusta led- ningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för det allmänna civilförsvaret samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom re- servanordningar som äro avsedda uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten så ock un- der civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsstyrelsen eller efter dennas allmänna anvis— ningar länsstyrelsen bestämmer. utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska åt- gärder avseende det lokala civilför- svaret. oaktat åtgärderna icke upp- tagits i organisationsplanen;

c) inrätta och utrusta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 5 skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg. park eller an- nan allmän plats. ävensom vidtaga förberedelser som avses i 22 5 and- ra stycket och. enligt vad regering- en eller myndighet som regeringen utser därom förordnar. under civil-

försvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum:

” Senaste lydelse 1984: 271.

1 mom. Det åligger kommunen att

a) genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen biträde i sådana frå- gor rörande kommunens civilför- svarsverksamhet som har samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden, varvid kom- munen bland annat har att på där- om gjord framställning tillhandahål- la tillgängliga. för cit-tilförsvarsverk— samheter: erforderliga byggnadsrit- ningar, kartor och dylikt;

b) i enlighet med gällande organi- sationsplan inrätta och utrusta led- ningscentraler och andra skyddade uppehållsplatser för civilförsvarsor- ganisationen utom verkskyddet samt vidtaga andra byggnadsanord- ningar ävensom reservanordningar som är avsedda uteslutande för ci- vilförsvarsverksamhetens försörj- ning med vatten så ock under civil- försvarsberedskap, i den omfatt- ning civilförsvarsstyrelsen eller ef- ter dennas beslut länsstyrelsen be- stämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade uppehålls- platser samt vidtaga andra bygg- nadstekniska åtgärder avseende ci- vilförsvarsverksamheten, oaktat åt- gärderna icke upptagits i organisa- tionsplanen:

c) inrätta och utrusta skyddsrum som skall anordnas i befmtlig an- läggning eller byggnad utan sam- band med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 10 & tredje stycket och. enligt vad regeringen eller myndighet som re- geringen utser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap iord- ningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

d) vårda och underhålla de under b) och e) omförmälda anordningarna;

e) i den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande besiktningar kontrollera att skyddsrummen i kommunen har en tillfreds- ställande skyddsförmåga och se till att fel och brister åtgärdas:

t) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt. i den mån skyldighet härutin- nan icke åvilar ägare eller inneha- vare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrust- ning för civilförsvaret ävensom för utbildningsverksamheten inom ci- vilförsvaret;

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal, vars tjänst- göring i civilförsvaret enligt 20,5 skall anses fullgjord i kommunal an- ställning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning. i den omfattning organisationsplanen angivet, till allmänna civilförsva- rets förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egen- dom: samt

i) å trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller vägbelysning. vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som enligt organisationsplanen skall finnas där under mörkläggning.

2 mom. Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b) och d), enligt organisa- tionsplanen hänför sig till flera i samma civilförsvarsområde helt el- ler delvis ingående kommuner. skall den kommun länsstyrelsen be— stämmer vidtaga åtgärden och för- skjuta kostnaderna därför.

f) tillhandahålla lämpliga lokaler för administration av civilförsvars- verksamheten samt, i den mån skyl- dighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvars- verksamheten ävensom för utbild- ning och övning:

g) svara för avlöning och annan ersättning till personal. vars civil- försvarstjänstgöring enligt 20 5 skall anses fullgjord i kommunal an- ställning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och övning. i den omfattning organisationsplanen angiver, till civilförsvarsarganisa- tionens förfogande ställa kom- munen tillhörig materiel och annan egendom; samt

i) förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen som avses i 57,5 första stycket d) samt bistå fastighetsägaren med attförse an- läggningen eller byggnaden med sådana utrymmen.

2 mom. Därest åtgärd. som avses i 1 mom. b") och (1). enligt organisa- tionsplanen hänför sig till flera kommuner, skall den kommun läns- styrelsen bestämmer vidtaga åtgär- den och förskjuta kostnaderna där- för.

1 den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel. skola kostnaderna eller. om dessa hava bestritts genom lån. amortering och ränta på länet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det antal skatte- kronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående ars taxering till allmän kom- munalskatt. Påstår kommun. att särskilda skäl finnas för annan fördel- ningsgrund, såsom att vidtagen åtgärd kan antagas bliva till särskilt gagn för viss kommun, eller uppkommer eljest tvist mellan kommunerna beträf- fande skyldigheten att bidraga till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse

framställning förordna. hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom tre månader efter det kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller, om framställningen göres av kommun. som förskjutit kostnaderna, efter utgången av det kalenderår. under vilket desamma förskjutits. Till den kommun, som förskjutit kostnaderna. hava övriga kommuner att i överensstämmelse med fördelning som nu sagts utgiva på dem helöpande andelar.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning be- träffande sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under ci- vilförsvarsberedskap och hänför sig till ändamål, vilket angivits i organi- sationsplanen såsom gemensamt för flera kommuner. samt beträf- fande förlust i anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller an- nan egendom. som jämlikt ] mom. h) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets förfogande för ändamål som nu sagts.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning be- träffande sådan i l mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under ci- vilförsvarsberedskap och hänför sig till ändamål, vilket angivits i organi- sationsplanen såsom gemensamt för flera kommuner. samt beträf- fande förlust i anledning av skada å kommun tillhörig materiel eller an- nan egendom. som jämlikt 1 mom. h) under civilförsvarsberedskap ställts till ('ivilförsvarsorganisatio- nens förfogande för ändamål som nu sagts.

41.5

l mom.m ] varje kommun skola de kommunen med avseende å ci- vilförsvaret ävilande uppgifterna handhavasav en civilförsvars- n ä m n d. om ej annat följer av and- ra stycket eller av sådant beslut som avses i 3 kap. l4 & kommunal- lagen (1977: 179).

Kommunfullmäktige äger upp- draga åt annan nämnd än civilför- svarsnämnden att upprätta skydds- rumsplan och att lämna besked en- ligt 32 å och godkännande enligt 33 a &. Har enlig123 å överlämnats ät kommunen att antaga skyddsrums- plan, fattas beslutet härom av kom- munfullmäktige.

Kommun får tillsätta särskild ci- vilförsvarsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara civilförsvars- nämnd. Har så ej skett är kommun- styrelsen civilförsvarsnämnd. Un- der civilförsvarsberedskapfår rege- ringen förordna, tttt särskild ('ivil- först-'t'trsnt'imnd skall tillsättas.

'" Senaste lydelse 1983: 334.

] mom. [ varje kommun skall den planläggning och de andra förbere- delser som enligt denna lag ankom- mer på kommunen handhavas av en civilförsvarsnämnd. om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslut som avses i 3 kap. l4 & kommunallagen (l977: 179).

Kommunfullmäktige äger upp- draga åt annan nämnd än civilför- svarsnämnden att upprätta de civil-

försvarsplaner som avses i 10 b # samt lämna besked enligt 32 å och godkännande enligt 33 a 5. Beslut om antagande av t'ivilförsvarspla- nerna fattas av kommunfullmäk— lige.

Kommun får tillsätta särskild ci- vilförsvarsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att vara civilförsvars- nämnd. Har så ej skett är kommun- styrelsen eivilförsvarsnämnd.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

17

Föreslagen lydelse

411255.

I varje kommun skall den ledning av ('iviljörsi'arsverksamheten som ankommer på kommunen under ei- viljörsvarsberedskap utövas av kommmtstyrelsen.

Under kommunstyrelsen leds ei- vilförsi'arsverksamheten av civil—

försvarse/teten.

Det ankommer på ('iviljörsvars- ehefen att

]. vidta åtgärden/"ör varning och räddning,

2. genomföra kommtmstyrelsens beslut ifråga om befolkningsjör- flyttningar.

3. utöva den ledning av civilför- svarsverksamheten som komman- styrelsen bestämmer,

4. bereda ärenden om civilför— svarsverksamheten för beslut av kommunstyrelsen,

5. samverka med andra myndig- heter samt organisationer oehföre- tag som berörs av civilförsvars- verksamhet inom kommunen.

425"

För kostnad. som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 så 1 mom. b), c) eller e) eller 54 & första stycket eller för vård och un- derhåll av de i 40 5 1 mom. c) nämnda anordningarna, äger kom- munen erhålla ersättning av stats- medel. i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens be- stämmande skall hänsyn i skälig ut- sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred.

För kostnad, som kommun fått vidkännas på grund av åtgärd enligt 40 åå ] mom. b). e). e) eller i) eller 545 första stycket eller för vård och underhåll av de i 40 ä 1 mom. c) nämnda anordningarna. äger kom- munen erhålla ersättning av stats- medel. i den mån kostnaden kan anses skälig. Vid ersättningens be- stämmande skall hänsyn i skälig ut- sträckning tagas till det värde som åtgärden kan ha för anläggningens eller byggnadens användning i fred.

Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersättning får skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligt 40 ä 1 mom. b) eller c) ej göras gällande mot kommunen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

" Senaste lydelse 1984: 271. 2 Riksdagen [984/85. [ saml. Nr 49

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

18

Föreslagen lydelse

44.5

'I'illlzandahåller kommun lokaler för eivilft'irsvt'trets administration. för förvaring av materiel eller ut- rustning för civilförsvaret eller för annan eivilförsvarsutbildning än sådan som avser det egna civilför- svarsmnrädets personal. skall skä- lig ersättning därför utgivas av statsmedel.

Kommunen ltar rätt till ersätt- ning av statsmedel även för andra kostnaderför eii-ilför.svarsverksam- heten än som (utges i 42 s* . Vad nu sagts gäller dock inte kostnader som avses i40 # ] mom. g).

Ersättningen bestäms ()('l1 beta- las ut av regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer.

45%

Har kommunalt anställd perso- nal. tillhörande det allmänna civil- försvaret. jämlikt Sä tagits i an- språk för uppgifter som ej röra det egna eivilförsvarsomrädet, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse för avlöning och annan ersättning, som kommunen till följd av bestämmelserna i 20 & utgivit för tjänstgöringen.

Om under högsta eivil/örst-tars- beredskap materiel eller annan egendom. som kommun enligt gäl- lande organisationsplan ställt till allmänna (rivilförsvarets förfogan- de. avsevärt skadats på grund av fientlig verksamhet eller ock under användning utom det egna civil- försvarsområdet, äger kommunen erhålla skälig gottgörelse av Stats- medel.

Gottgörelse enligt denna para- graf bestäntmes av länsstyrelsen i det län, där den ersättningsberätti- gade kommunen är belägen.

7 kap. Fastighetsägarna och eivt'l- försvaret. m.m.

Har kommunalt anställd perso- nal, tillhörande civilförsvarsorgani- sationen. jämlikt 8.5 tagits i an- språk för uppgifter som ej rör den egna kommunen. äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gott- görelse för avlöning och annan er- sättning, som kommunen enligt 40 5 1 ntom. g) utgivit för tjänstgö- ringen.

Ersättningen bestäms och beta- las ut av regeringen eller den myrt- dighet som regeringen bestämmer.

7 kap. Fastighetsägarna och civil- försvarsverksarnlteten, m.m.

545

Skall en ledningscentral eller an- nan skyddad uppehållsplats för det allmänna civilförsvaret enligt gäl- lande organisationsplan anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark. som äges eller nyttjas av an- nan än kommun. må länsstyrelsen medgiva honom att i stället för

Skall en ledningscentral eller an— nan skyddad uppehållsplats för ei- vilft'irsvarsorganisationen utom verkskyddet enligt gällande organi- sationsplan anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark, som äges eller nyttjas av annan än kom- mun,får länsstyrelsen medgiva ho-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

Nuvarande lydelse

kommunen inrätta och utrusta up- pehållsplatsen. därest det kan ske titan olägenhet för frågans ord— nande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de allmänna föreskrif- ter regeringen meddelar av kom- munen utfå den del av anläggnings- kostnaden. som överstiger skäligt fredsanvändningsvärde. Fördel- ningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

] 9 Föreslagen lydelse

nom att i stället för kommunen in- rätta och utrusta uppehållsplatsen. därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådant fall att enligt de all- männa föreskrifter regeringen med- delar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden. som över- stiger skäligt fredsanvändnings- värde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes av länsstyrelsen.

Skall åtgärd enligt 40 & l mom. c) vidtagas i sådan anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än kommun. mä länsstyrelsen medgiva honom att i stället för kommunen vidtaga åtgär- den. därest det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga kostna- der.

57%

Agare av anläggning eller byggnad är pliktig

a) att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden;

b) att vidtaga erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;

e) att. om det finnes vara av särskild betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras. under civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åtgärd. som anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

d) att. enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar. förbereda och under civilförsvarsberea'skap förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme. i vilket de som vistas i anläggningen eller byggna— den kunna beredas skäligt skydd mot radioaktiv strålning. kemiska stridsmedel samt splitter och bygg— nadsras: samt

e) att. om skyddsrum finnes i an— läggningen eller byggnaden. under civilförsvarsberedskap upplåta det— ta åt befolkningen enligt vad som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm— mer.

Ar anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan. skall i fråga om skyldighet som än—

d") att. enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar. förse anläggning- en eller byggnaden med skyddat ut- rymme. som skall ge skäligt skydd mot radioaktiv strålning. kemiska stridsmedel samt splitter och bygg- nadsras; samt

e) att. om skyddsrum eller skyd- dat utrymme fmnes i anläggningen eller byggnaden. under civilför- svarsberedskap upplåta detta åt be- folkningen enligt vad som föreskri- ves av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Ar anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan, skall i fråga om skyldighet som an-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

gives under b) och d) ägaren vara ansvarig för anskaffning och till— passning av materielen ävensom för anskaffning och uppsättning av an- ordningar för dess anbringande. medan innehavaren skall svara för materielens anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller e) stadgas skall gälla jämväl innehavare.

58

Har byggnad. som användes eller lämpligen kan användas för bo- stadsändamål, skadats genom fient- lig verksamhet. är byggnadens ägare eller innehavare under högsta civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifter i fråga om bygg- nadens iordningställande, som meddelas av länsstyrelsen eller ei- vilförsvarsehefen. Ej må dock nå- gon åläggas att ombesörja åtgärd. som skulle medföra oskälig kostnad eller väsentlig olägenhet för ho- nom.

F ärm-lagen lydelse

gives under b) ägaren vara ansvarig för anskaffning och tillpassning av materielen ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar för dess anbringande. medan innehava- ren skall svara för matericlens an- bringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under 0) eller e) stadgas skall gälla jämväl inneha- vare.

För åtgärd enligt (1) har ägaren rätt till ersättning av statsmedel/ör skäliga kr'mtnader. Ersättningen be- stäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

&

Har byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för bo- stadsändamål. skadats genom fient- lig verksamhet. är byggnadens ägare eller innehavare under högsta civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifter i fråga om bygg- nadens iordningställandc. som meddelas av länsstyrelsen eller kommunen. Ingen får dock åläggas att ombesörja åtgärd. som skulle medföra oskälig kostnad eller vä- sentlig olägenhet för honom.

59å Har beslut meddelats om Har beslut meddelats om utrymning av visst område. åligger utrymning av eller omflyttning

det envar. som omfattas av beslu— tet. att följa de särskilda föreskrif- ter. som utfärdas i anledning härav.

inom visst område, åligger det en- var. som omfattas av beslutet. att följa de särskilda föreskrifter. som utfärdas i anledning härav.

Den som inom området driver sjukhus. barnhem. ålderdomshem eller annan vårdsanstalt är skyldig att utan ersättning tillhandahålla civilför- svarsmyndighet utrustning, som efter utrymningen icke erfordras för an- staltens verksamhet inom området. för förläggning. i vilken personer från anstalten skola inkvarteras.

Om skyldighet att upplåta bostad för inkvartering föreskrivs i lagen ( 1964 :04 ) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m.m.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse F öres/egen [_va'else

565 s*? .»

Civilförsvarsmyndigheten får be- sikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verk- samhet eller för att se om anlägg- ningen ellcr byggnaden lämpligen kan användas för civilfr'irsvaret.

Kommunen får besikta en an- läggning eller byggnad för att ta reda på om skyddsrum bör anord- nas eller förberedas inom anlägg- ningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen enligt 40 ä 1 mom. e).

Civilförsvarsmyndigheten får be- sikta en anläggning eller byggnad för att ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller bör vidtas där till skydd mot skada av fientlig verk samhet eller för att se om anlägg- ningen eller byggnaden lämpligen kan användas för eivilförsvarsverk- sam/teten.

Kommunen får besikta en an- läggning eller byggnad för att ta reda på om skyddsrum eller skyd- dade utrymmen bör anordnas eller förberedas inom anläggningen eller byggnaden eller för att kunna kon- trollera skyddsrummen enligt 40 s 1 mom. 6).

665

Det åligger envar att vid förfrå- gan av vederbörlig myndighet läm- na upplysning. huruvida och till vil- ken myckenhet han innehar egen- dom som kan komma att erfordras för civil/örsvaret eller bliva föremål för åtgärd enligt denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anled- ning misstänka att han söker vilse- leda myndighet rörande förhållan- den, om vilka upplysning begärts. må under civilförsvarsberedskap hans kontor. lagerlokal eller annan lägenhet. varöver han förfogar. un- dersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. varvid länsstyrelsen eller ei- vilförst-arsc'he/bn skall utöva den befogenhet. som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren. åklagaren eller rätten.

8 kap. Förfoganderätt för civilför- svarets behov

': Senaste lydelse l984: 273.

Det åligger envar att vid förfrå- gan av vederbörlig myndighet läm- na upplysning. huruvida och till vil- ken myckenhet han innehar egen- dom som kan komma att erfordras för eivilförsvarsverksamheten eller bliva föremål för åtgärd enligt den— na lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anled- ning misstänka att han söker vilse- leda myndighet rörande förhållan- den. om vilka upplysning begärts. får under civilförsvarsberedskap hans kontor. lagerlokal eller annan lägenhet. varöver han förfogar. un- dersökas och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga delar. varvid länsstyrelsen eller kommunen skall utöva den befo- genhet. som vid husrannsakan till- kommer undersökningsledaren. åklagaren eller rätten.

8 kap. Förfoganderätt för civilför- svarsorganisationens behov

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Nuvarande lydelse

ÖV)

Föreslagen lydelse

68513

C iviWirsvarsc/zef och länsstyrel- se äga under civilförsvarsbered- skap genom förfogande som avses i 5 & första stycket l och 2 förfogan- delagen (l978:262) taga i anspråk markområden. byggnader. utrym- men. livsmedel. transportmedel. utrustningspersedlar. maten'el och annan egendom. som innehaves av annan än staten. därest det finnes erforderligt för att statlig civilför- svarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendo- mens avstående ej kan träffas till- räckligt skyndsamt. Civil/Firsi'nrs- chef och länsstyrelse äga härvid endast taga i anspråk sådan egen- dom. som finnes inom deras verk- samhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock länsstyrelse el- ler. efter länsstyrelsens medgivan- de. civil/årsvarschef taga i anspråk motordrivna fordon. släpfordon och motorredskap utom området. om de enligt vad därom föreskrives ha uttagits för (:iviljörwarets be- hov.

lanspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ian- språktagande av utrustning, som erfordras för sådan förläggning. må bestå intill två veckan/rån det att driften av _förläggningen upp- hört att vara en eivilfärsvarmpp- gift-

1 den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldighe- ter enligt 40 & l mom. b) och e) att egendom tages i anspråk för kom- muns räkning. skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom. som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid. då civilför-

” Senaste lydelse 1978: 263.

Kommunen och länsstyrelsen får under civilförsvarsberedskap ge— nom förfogande som avses i Så första stycket ] och 2 förfogandela- gen (1978: 262) taga i anspråk mark- områden, byggnader. utrymmen, livsmedel. transportmedel. utrust- ningspersedlar. materiel och annan egendom. som innehaves av annan än staten. därest det finnes erfor- derligt för att civiljörsvarsverksam- heten skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Kommunen och läns- styrelsen får härvid endast taga i anspråk sådan egendom. som finnes inom deras verksamhetsom- råde. Om särskilda skäl föreligga. får dock länsstyrelsen eller. efter länsstyrelsens medgivande, kom- munen taga i anspråk motordrivna fordon, släpfordon och motorred- skap utom området. om de enligt vad därom föreskrives lzar uttagits för civilförsvarsorganisationens be- hov.

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldighe- ter enligt 40 5 1 mom. b). c) och i) att egendom tages i anspråk för kommuns räkning. skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt gäller egendom. som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid. då civilför-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 49 Nuvarande lydelse svarsberedskap icke räder: förfo-'

ganderätten må härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.

Föreslagen lydelse

svarsberedskap icke råder: förfo— ganderättenfår härvid dock endast utövas av länsstyrelsen.

73 &”

Har under tid. då civilförsvars- beredskap icke råder. egendom ta- gits i anspråk jämlikt 68% tredje stycket andra meningen eller har i anslutning härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 & förfogandelagen(1978:262). bestämmes ersättning med tillämpning av expropriations- lagen (1972: 719).

Ersättning gäldas. om egendo- men tagits i anspråk för kommuns räkning. av kommunen och eljest av staten. Vid fortsatt ianspråkta- gande enligt 68 å andra stycket gäl- das ersättningen av staten.

Har under tid. då civilförsvars- beredskap icke räder. egendom ta- gits i anspråk jämlikt 68ä andra stycket andra meningen eller har i anslutning härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 s' förfogandelagen(1978: 262). bestämmes ersättning med tillämpning av expropriations— lagentl972z7l9).

Ersättning gäldas. om egendo- men tagits i anspråk för kommuns räkning, av kommunen och eljest av staten.

77 s”

Uteblir någon utan anmält laga förfall från tjänstgöring [ civilför- svaret, som jämlikt denna lag åvilar honom och vartill han blivit kallad i vederbörlig Ordning. eller avviker någon olovligen därifrån, må han på framställning av länsstyrelsen el— ler civilförsi-'arscltejen omedelbart hämtas på egen bekostnad genom polismyndighetens försorg. Det- samma skall gälla om civilförsvars- pliktig utan anmält laga förfall un- derlåter att efterkomma jämlikt 18 % utfärdad kallelse till personlig inställelse.

Uteblir någon utan anmält laga förfall från civil/örsvarstjänstgö- ring, som jämlikt denna lag åvilar honom och vartill han blivit kallad i vederbörlig ordning, eller avviker någon olovligen därifrån,får han på framställning av länsstyrelsen eller kommunen omedelbart hämtas på egen bekostnad genom polismyn— dighetens försorg. Detsamma skall gälla om civilförsvarspliktig utan anmält laga förfall underlåter att ef- terkommajämlikt 18 s utfärdad kal- lelse till personlig inställelse.

78.5

Är någon jämlikt rss eller be- stämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller föreskrift. som meddelats med stöd av dylik bestämmelse. ellerjämlikt 80 å andra stycket skyldig att full- göra nägot och underlåter han det. äger länsstyrelsen förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig hand-

” Senaste lydelse 1978: 263. '5 Senaste lydelse 1977: 111.

Är någon jämlikt 155 eller be- stämmelse i 2 a. 4. 6 eller 7 kap. eller föreskrift. som meddelats med stöd av dylik bestämmelse. eller jämlikt 80.6 andra stycket skyldig att fullgöra något och underlåter han det.fär länsstyrelsen eller kom- munen. om denna har att besluta i saken. förelägga honom lämpligt

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 49 Nuvarande lydelse

räckning eller ombesörja föreskri- ven åtgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige. i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad till ersätt- ning för kostnaden.

Föreslagen lydelse

vite. Länsstyrelsen får oekså i så- dant fall lämna erforderlig hand- räckning eller ombesörja föreskri— ven ätgärd samt uttaga kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i denna lag är berättigad till ersätt— ning för kostnaden.

tills

Till böter eller fängelse i högst ett år eller. om brottet begåtts under högsta civilförsvarsberedskap och är att anse som grovt. till fängelse i högst två år dömes

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvaret och som. i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter. underlåter att ef- ter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig där- ifrån:

2. den som under tjänstgöring [ civilförsvaret vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civil- försvaret uppsätligen eller av oakt- samhet. som ej är ringa. åsidosätter vad som åligger honom enligt regle- menten. instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller sär— skilda föreskrifter;

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvars- organisationen och som. i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter. underlåter att efter vederbörlig kal- lelse inställa sig till civil/ör- svarstiänstgöring eller eljest olovli- gen undanhåller sig från tjänstgö- ring;

2. den som under civilförsvars- tjänstgöring vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under ('ivilförsvarstjänst- göring uppsåtligen eller av oakt- samhet, som ej är ringa. åsidosätter vad som åligger honom enligt regle- menten. instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller sär- skilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande. varom han enligt 15 % eller 47 & första stycket e.) är pliktig att lämna upplysning:

4. den som i strid mot föreskrif- ten i 199" eller särskilt meddelat borttlyttningsförbud lämnar sin vis- telseort ävensom den som över- träder särskilt meddelat inflytt- ningsförbud;

4. den som i strid mot särskilt meddelat bortflyttningsförbud läm- nar sin vistelseort eller som över- träder särskilt meddelat inflytt- ningsförbud:

5. den som uppenbart vanvårdar materiel. utrustning eller annan egen- dom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighet eller kommun besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 & sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 66 & vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller gransk- ning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke:

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 25

Nuvarande lydelse Förut/(igen lydelse

8. den som med vetskap om att eivilförsvarsm_vndighet jämlikt 8 kap. beslutat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom. vägrar eller försummar att behörigen elleri rätt tid tillhandahälla myndigheten egendo— men eIler genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendomens tagande i anspråk: samt

9. den som eljest åsidosätter föreskrift. som meddelats med stöd av bemyndigande i denna lag. eller föreläggande eller liknande beslut. som meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades. dock ej om därmed avses äliggande. för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 5.

Har någon övertygats om gärning. som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten. i den mån det finnes skäligt. förklara egendom. som undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

83 s'”

Över beslut av ('ii'il/"örxi'urst'lzd' eller polismyndighet i ärende. som avses i denna lag. må besvär an- föras hos länsstyrelsen. om ej annat följer av 69 &. Talan mot korn/num'tl myndighets bes/ut enlig! 27 och 32 ## föres hos länsstyrelsen ge— nom besvär.

Mot länsstyrelses beslut om kost- nadsfördelning enligt 49 eller 54 å. om ersättning enligt 53. 55 a eller 56 så eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyl- dighet enligt 155 föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot be- slut. som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall medde- lat om föreläggande. föreskrift. till- stånd eller godkännande i vad angår inrättande. utrustning. vård eller underhåll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock ej beslut enligt 31 &.

Över beslut av kcmimun eller po- lismyndighet i ärende. som avses i denna lag. får besvär anföras hos länsstyrelsen. om ej annat följer av 69 &.

Mot länsstyrelses beslut om kost- nadsfördelning enligt 54 s". om er- sättning enligt 53. 55 a eller 565 eller om föreläggande av vite vid underlåtenhet att fullgöra skyldig- het enligt 155 föres talan hos kam- marrätten genom besvär. [ samma ordning föres talan mot beslut. som länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestäm- melser i särskilt fall meddelat om föreläggande. föreskn'ft. tillstånd eller godkännande i vad angår inrät- tande. utrustning. vård eller under- håll av eller andra åtgärder i fråga om skyddsrum, dock ej beslut en- ligt 3l &.

I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regering- en genom besvär, om ej annat följer av 69 s'. Detsamma gäller i fråga om talan mot civilförsvarsstyrelsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut. som meddelats enligt 19. 33 a. 34. 35. 37 eller 58 å.

"* Senaste lydelse l984: 271.

Talan får icke föras mot beslut. som meddelats enligt 33 a. 34. 35. 37 eller 58 å.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro dänill må myndighet. som meddelat beslut enligt denna lag. förordna att beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1987. Med tillämpning av de nya bestämmelserna från och med den 1 januari 1985 skall dock dels den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras så att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986. dels kommunerna för planläggningen ha rätt till ersättning.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1964: 63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (_19641631 om kommunal bered-

skap'

dels att 3 s" skall upphöra att gälla. dels att i ?. & ordet "civilförsvarets'" skall bytas ut mot "civilförsvarsor-

ganisationens" ,

dels att 6. 7. 14 och 16 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Det åligger kommun och lands- tingskommun att redan i fredstid vidtaga de förberedelser som er- fordras för att kommunen eller landstingskommunen skall kunna såväl fullgöra sina uppgifter enligt 1.2 och 4 ss samt 5 & första stycket denna lag som upprätthålla eller ut- öva annan för totalförsvaret viktig verksamhet, vilken åligger kom- munen eller landstingskommunen enligt särskild lag eller författning eller eljest bedrives av kommunen eller landstingskommunen.

Föreslagen lydelse

I den mån det inte följer av sär- skilda beslämmelser åligger det kommun och landstingskommun att redan i fredstid vidtaga de förbere- delser som erfordras för att kom- munen eller landstingskommunen skall kunna såväl fullgöra sina upp- gifter enligt 1. 2 och 4 åå samt 5 & första stycket denna lag som upp- rätthålla eller utöva annan för total- försvaret viktig verksamhet. vilken åligger kommunen eller landstings- kommunen enligt särskild lag eller författning eller eljest bedrives av kommunen eller landstingskommu- nen.

Kommun eller landstingskommun. som ombesörjer distribution av gas, värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller ansvarar för samfärdsleder. kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan därmed jämförlig verksamhet, skall även vidtaga förberedelser för att verksamheten i erforderlig omfattning skall kunna återupptagas efter krigsskador.

' Lagen omtryckt 1977:417.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

Nuvarande lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande äro kommun och landstingskom- mun skyldiga att vidtaga reservan- ordningar för gas-. vatten- och elek- tricitetsförsörjningen samt de sär- skilda anordningar eller förberedel- ser för vattenförst'irjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvarte- ring i kommunen eller landstings- kommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanord- ningar som äro avsedda uteslutan- de för brandförsvarets försörjning med vatten gäller dock 40 & 1 mom. b) eivilförsvarslagen (1960: 74).

IJ NJ

Föreslugm lydelse

. Efter länsstyrelsens fi.")rordnandc är kommun och landstingskommun skyldiga att vidtaga reservanord- ningar för gas-. vatten- och elektri- citetsförsörjningen samt de särskil- da anordningar eller förberedelser för vattenförsötjningen och den all— männa hälsovården som behövs med hänsyn till planlagd inkvarte- ring i kommunen eller landstings- kommunen. I fråga om kommuns skyldighet att vidta reservanord- ningar som är avsedda uteslutande för eit'ilfö'rsvarsver/t'sam/terms för- sörjning med vatten gäller dock 405 1 mom. b) civilförsvarslagen (1960174).

Såvitt avser förberedelser enligt andra stycket skola förberedelserna ske under beaktande av den risk för krigsskador. för vilken verksamheten kan antagas vara utsatt.

Finner länsstyrelsen det erfor- derligt med hänsyn till beredskaps- uppgifternas omfattning eller bety- delse i viss kommun eller lands- tingskommun. att dennas förbere- delser redovisas i särskild plan. skäll kommunen eller landstings- kommunen efter länsstyrelsens för- ordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kom— munen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. När planen har antagits. skall den insän- das till länsstyrelsen.

,

71?"

Finner länsstyrelsen det erfor— derligt med hänsyn till beredskaps— uppgifternas omfattning eller bety— delse i viss kommun eller lands- tingskommun. att dennas förbere— delser redovisas i särskild plan. skall kommunen eller landstings— kommunen efter länsstyrelsens för— ordnande upprätta och anta sådan plan. Vid planläggningen skall kom- munen eller landstingskommunen samråda med länsstyrelsen. ()m samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvars— planliiggningen finns föreskrifter i IO b ,5 tredje stycket ('iVilfier-ursla- gen (1960: 74). När planen har anta- gits. skall den insändas till länssty- relsen.

Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala och landstings- kommunala beredskapsplaner. när det påkallas av ändrade förhållanden. Om länsstyrelsen har förordnat om revision av plan. gäller föreskrifterna i första stycket.

3 Senaste lydelse 1981: 166.

• Sida 28
•  Original

Prop. l984/85: 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

145

lnom varje län åligger det länsstyrelsen att följa tillämpningen av denna lag. Länsstyrelsen skall därvid tillse att såväl förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt samt samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhet.

Under beredskapstillständ äger länsstyrelsen. om det anses oundgäng- ligt för samordning av försvarsansträngningarna. meddela kommun och landstingskommun förskrift i avseende ä verksamhetens bedrivande och

inriktning.

När ntateriel eller personal som är avsedd för kommuns tekniska verksamhet oundgängligen behövs i ('ivil/Örsvarets räddningsarbete. äger ('iviljo'rsvarse/teten under be- redskapsti/[stånd meddela "Hire— skri/ter om inriktningen av kommu- nens nämnda verksamhet. Detta gäller dark ej i den mån länsstyrel- sen enligt andra stycket meddelat _löreskrift om samma verksam/tet.

16 s*

Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligt 7 s'upprättat särskild plan. har kommunen rätt till statsbidrag med 90 procent eller den större-' del av planläggnings— kostnadens belopp som regeringen medger. Plan/ägg!)ingskostnaden skall beräknas efter grunder som regeringen fastställer. Om kom- munen gärframställning därom till länsstyrelsen inom två månader från den dag då kommunen _fiek del av förordnandet om planläggning. skall statsbidraget dock beräknas efter de redovisade planläggnings- kostnaderna. i den mån dessa katt anses skäliga. Kommun har ej rätt till statsbidrag _för revision av be- redskapsplan.

Vad i första stycket sägs om kommun tillämpas ocksä i fråga om landstingskommun.

3 Senaste lydelse 1981: 166.

Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligt 7 & upprättat särskild plan. har kommunen rätt till ersättning av statsmedel. om inte annat/"(Mier- av tredje styt'ket.

Till landstingskommun som har upprättat särskild plan enligt 75 lämnas ersättning av statsmedel med 90 procent av planläggnings- kostnaden eller den större del som regeringen medger. Planläggnings- kostnaden skall beräknas efter

• Sida 29
•  Original

Prop. l984/85:49 29 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grunder som regeringenfastställer. Efter framställning till länsstyrel- sen inom två månader från den dag då landstingskommanenfick del av jörordnandet om planläggning be- räknas dock ersättningen efter de redovisade planläggningskostna- derna. i den mån kostnaderna kan anses skäliga. För revision av planen lämnas ingen ersättning. Vad som sägs i andra stycket om landstingskomman tillämpas oekså på sådana kommuner. som inte till- här någon landstingskomman. i fråga om planläggningskostnader för hälso- och sjukvården samt an- nan verksamhet som normalt om- besörjs av landstingskommunen. Ersättningen bestäms oeh beta— las ut av regeringen eller den m_vn- dighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 165. den ljanuari 1985, och i övrigt den ljanuari 1987.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 49 30

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l984-06-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden ]. Carls- son, Feldt. Sigurdsen. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Boström. Bodström. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Thunborg

Lagrådsremiss om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74). m.m.

2.3. Ledningen av civilförsvarsverksamheten

2.3.1. Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhet

Mitt förslag: Begreppet civilförsvar ges i civilförsvarslagen en defini- tion som närmare knyter an till definitionerna i tilläggsprotokoll Iden 10 juni 1977 till Genevckonventionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter. Civilförsvarets särskilda tjänstegrenar samt skillnaderna mellan regionalt och lokalt civilförsvar avskaffas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se betänkandet sid. 73-75)

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 49 37

Remissinstanserna: De flesta godtar utredningens förslag (se bil. 2 avsnitt 2.1)

Skäl för mitt förslag: För att kunna behandla frågorna om såväl ansvarsför- delning som samordning av olika slag av civilförsvarsverksamhet mellan bl.a. statliga myndigheter, kommuner och landstingskommuner krävs en definition av begreppet civilförsvar samt att civilförsvarsverksamhetens innehåll bestäms och avgränsas i förhållande till andra totalförsvarsfunk— tioner. När omfattningen av civilförsvarsverksamheten är klarlagd och definierad på ett tillfredsställandc sätt kan ansvaret för verksamhetens olika delar fördelas mellan statliga myndigheter, kommuner. landstings- kommuner m.fl.

1 de författningar som nu reglerar denna verksamhet används begreppet civilförsvar ibland som ett funktionsbegrepp och ibland som ett organisato- riskt begrepp. 1 1982 års totalförsvarsbeslut (prop. 1981/82: 102. bil. 2 sid. 248 f.) anförde föredragande statsrådet bl.a. att begreppet civilförsvar bör beteckna en verksamhet och inte en organisation. 1 begreppet sammanfat- tas all civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Bestäm- melserna i tilläggsprotokoll I den 10juni 1977 till Genevekonventionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter utgör en viktig grund för såväl civil som militär personals fullgö- rande av civilförsvarsuppgifter i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god grund för att samordnat och anpassat till situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.

Enligt kommittén bör i lagstiftningen anges när fråga är om civilförsvars- verksamhet och när själva organisationen avses. Vidare bör enligt kommit- tén med utgångspunkt i nämnda tilläggsprotokoll en precisering göras i lagen av vad som avses med civilförsvarsverksamhet. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Jag godtar mot bakgrund av vad som nu sagts kommitténs förslag i denna del. Jag har dock valt en formule- ring som närmare än kommitténs förslag knyter an till tilläggsprotokollet.

l 1 å civilförsvarslagen föreskrivs att för olika slag av civilförsvarsverk- samhet skall finnas särskilda tjänstegrenar. Bestämmelser om detta har tagits in i 3-5 åå civilförsvarskungörelsen. ] en del hänseenden stämmer inte dessa bestämmelser överens med nuvarande planering och terminolo- gi. Inom ramen för försvarets planerings- och ekonomisystem beskrivs nämligen civilförsvarets omfattning och i fred bedriven produktionsverk- samhet i program- och produktionstermer för huvudprogrammet Civilför- svar. Mot bakgrund av det anförda anserjag att uppdelningen av verksam- heten i tjänstegrenar är föråldrad och inte relevant. Jag förordar därför att den avskaffas.

I 7å civilförsvarslagen finns f.n. föreskrifter om allmänt civilförsvar lokalt och regionalt samt om verkskydd. Vid studier som har genomförts av civilförsvarsstyrelsen har framkommit att någon uppdelning i lokalt och

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 38

regionalt civilförsvar inte behöver göras. Vidare behöver i lagen inte göras någon åtskillnad mellan allmänt civilförsvar och verkskydd. Kommittén har lämnat förslag till lagändringar i dessa hänseenden. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget i denna del. Jag godtar kommit- te'ns förslag. 1 specialmotiveringen kommer jag att närmare kommentera lagförslaget i denna del.

2.3.2. Ledningen på lokal nivå

Mitt förslag: I varje kommun skall den ledning av civilförsvarsverksam- heten som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap ut- övas av kommunstyrelsen. Vidare skall det i kommunen finnas en civilförsvarsehef med en civilförsvarsstab som under kommunstyrelsen skall ha ansvaret för den direkta ledningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se betänkandet s. 94-98).

Remissinstanserna: De flesta godtar utredningens förslag (se bil.2 avsnitt 2.2 ).

Skäl för mitt förslag: Som angavs i 1982 års totalförsvarsbeslut är det väsentligt att totalförsvarets olika delar på alla ledningsnivåer kan samver- ka och understödja varandra. Kommunernas betydelse i fråga om samord- ningen av totalförsvarsverksamheten på lokal nivå kommer att öka när kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamhe- ten.

Kommittén har mot bakgrund av den genomförda provplanläggningen föreslagit att kommunstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet. således även för led- ningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig. Härige- nom uppstår enligt kommittén de bästa förutsättningarna för samordning och ledning av verksamheten samt för snabba beslut av stor vikt och omfattning. Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot försla- get. Jag delar kommitténs uppfattning i denna del. Enligt min mening motsvarar en sådan lösning bäst de uttalanden som gjordes i 1982 års proposition om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fort- satta utveckling (prop. 1981/82: 102).

Med utgångspunkt i att kommunstyrelsen bör ha det övergripande an- svaret för all på kommunen ankommande totalföt'svarsvcrksamhet har kommittén i betänkandet redovisat ett exempel på en kommuns krigsor- ganisation. 1 exemplet är kommunstyrelsen tillika bl.a. brandstyrelse och civilförsvarsnämnd. Kommittén framhåller därvid att. om kommunstyrel-

• Sida 39
•  Original

Pr0p. 1984/85: 49 39

sen också skall överta andra fredstida nämnders uppgifter. detta bör be- stämmas mot bakgrund av den krigstida verksamheten inom resp. nämnds verksamhetsområde. Enligt min mening hör vad kommittén framhållit i denna del kunna läggas till grund för en kommuns planläggning av den övergripande ledningen av verksamheten under beredskap och i krig. Kommunerna bör dock ha en viss frihet att själva utforma sin krigsorgani- sation inom ramen för vad jag nu har anfört. När det gäller kommitténs förslag att med hänsyn till de speciella förhållanden som råder i den kommunala organisationen i Stockholms kommun kommunstyrelsen där bör kunna uppdra åt en särskild delegation att leda totalförsvarsverksam- hcten inom kommunen anserjag att den frågan får tas upp till prövning i samband med ställningstagandena till de förslag som lämnas av den nämnda utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig.

Enligt kommittén bör det under kommunstyrelsen finnas en civilför- svarsstab vars chef utövar den direkta ledningen av civilförsvarsverksam- heten inom kommunen. Kommittén föreslår därvid att civilförsvarsstyrel- sen i samarbetc med kommunen och länsstyrelsen skall bestämma sam- mansättningen av civilförsvarsstaben. Vidare bör all personal tas ut av länsstyrelsen med stöd av civilförsvarsplikten. Kommunen bör därvid ha ett avgörande inflytande på valet av personal. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot kommitténs lösning av ledningsfrågan. Ävenjag anser att kommitténs förslag i denna del är väl avvägt. Jag förordar emel- lertid att chefen för civilförsvarsstaben benämns civilförsvarschef. I likhet med vad kommittén anfört om att civilförsvarsstaben med chef är en enhet i civilförsvarets krigsorganisation vill jag här framhålla att denna enhet är en statlig resurs som ställs till kommunens förfogande.

I fråga om förhållandet mellan kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben bör det enligt min mening vara detsamma som mellan kommunstyrelsen och övriga "stabsorgan" inom kommunen. t.ex. kommunkansliet eller tekniska kontoret. Kommunstyrelsen bör således ansvara för ledningen av den civilförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen under bered- skap och i krig. i förekommande fall dock inom ramen för av länsstyrelsen meddelade beslut om inriktning m.m.. och fatta de övergripande besluten.

Nu nämnda beslut kan exempelvis avse — befolkningsförflyttningar (utrymning, inkvartering och omflyttning samt

flyktingmottagning m.m.),

— utbyggnad och utnyttjande av skyddstillgångarna inom kommunen

(skyddsrum. skyddade utrymmen och skyddsmasker). — prioritering av räddning i allvarliga bristsituationer samt — samordning och samverkan dels mellan kommunens olika organ. dels med andra lokala myndigheter inom totalförsvaret.

Civilförsvarschefen bör under kommunstyrelsen utöva den direkta led- ningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunen. Detta bör innebära

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 49 40

att denne självständigt skall vidtalde åtgärder som behövs för exempelvis — varning. '. — räddning av liv och egendom. inbegripet viss första hjälp ät skadade. och brandsläckning samt — genomförande av kommunstyrelsens beslut i fråga om befolkningsför- flyttningar. utnyttjande av skyddstillgångarna osv. Vidare bör civilförsvarschefen bl.a.

— utöva den ledning i övrigt som kommunstyrelsen bestämmer. — bereda ärenden för kommunstyrelsens beslut angående civilförsvars- verksamheten.

— samverka med lokala civila myndigheter och militära chefer samt orga- nisationer och företag som berörs av civilförsvarsverksamheten inom kommunen samt

— samverka med övriga krigsorganiserade förvaltningar (kontor osv.) inom kommunen.

Vad som nu har anförts om ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunerna bör regleras i civilförsvarslagen. Närmare kommenta- rer till lagförslaget i denna del finns i specialmotiveringen.

2.3.3. Ledningen av civilt—årst'arsverksamhet som berörflera kommuner

Mitt förslag: Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvarsverksamheten mellan sig. Om det behövs för att nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna. skall länsstyrelsen un- der civilförsvarsberedskap själv kunna ta över ledningen av eller upp- dra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner. Länsstyrelsen ges också befogenhet att under civil- försvarsberedskap fördela om civilförsvarsresurserna mellan kommu-

nerna.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att kommunerna för samordning- en av civilförsvarsverksamheten skall bilda särskilda civilförsvarsre- gioner. Inom en sådan region bör ledningen av civilförsvarsverksamheten utövas av en särskild regionledning som består av förtroendevalda från kommunerna i regionen och en beredningsgrupp (se betänkandet s. 102-105 och 110-113).

Remissinstanserna: Det flesta godtar kommitténs förslag om bildandet av civilförsvarsregioner. Flera remissinstanser har däremot invändningar mot kommitténs förslag till ledningsansvar. Några remissinstanser avstyrker helt den föreslagna lösningen. Flera remissinstanser föreslår andra lösning- ar av ledningsansvaret (se bil. 2 avsnitt 2.3).

Skäl för mitt förslag: F.n. är riket indelat i civilförsvarsområden. Till grund

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 49 41

för indelningen har legat främst operativa motiv. Sålunda har behovet av samordning av civilförsvarsverksamheten med annan totalförsvarsverk- samhet inom ett större område än den enskilda kommunens tillmätts stor vikt liksom behovet av att snabbt mellan kommunerna inom civilförsvars— området kunna omgruppera och samordna civilförsvarsresurser för rädd- ning i första hand. Det kan vidare framhållas att behovet av att samordna och leda civilförsvarsverksamhct inom ett större område än den enskilda kommunens naturligtvis varierar mellan olika delar av landet och med lägets krav. Det kan vara beroende av bl.a. civilförsvarsverksamhetens art (räddning. utrymning. inkvartering osv.), de enskilda kommunernas geo- grafiska läge (bl.a. hotbilden). struktur och tillgång på resurser för civil- försvarsverksamhet samt behovet av samverkan med andra lokala total- försvarsmyndigheter. t.ex. chef för polisdistrikt. företrädare för sjukvårds- huvudmannen och lokala militära chefer.

Jag vill i detta sammanhang erinra om regeringens skrivelse 1982/83: 22 om huvudmannaskapet för räddningstjänsten i fred. ] skrivelsen anför föredragande statsrådet bl.a. att han i fråga om regionindelningen för räddningstjänsten i fred kan ansluta sig till räddningstjänstkommitte'ns och flertalet remissinstansers uppfattning att en ökad samverkan mellan kom- munerna bör ske inom lämpliga regioner. Regionerna bör få bildas på frivillig väg. Den närmare utformningen av kommunernas samverkan mås- te enligt föredragandens mening grundas på de lokala behoven och förut- sättningarna. Föredraganden delar Svenska kommunförbundets uppfatt- ning att en samarbetsform som ovanifrån trycks på kommunerna kan komma att snarare försvåra än stimulera samarbetet. Föredraganden tar fasta på förbundets erbjudande att genom förbundets länsavdelningar ta initiativ till överläggningar mellan kommunerna i syfte att få till stånd ett vidgat samarbete inom lämpliga regioner. Detta arbete bör komma i gång så snabbt som möjligt. Överläggningarna bör ske i samarbete med länssty- relserna och berörda statliga centrala myndigheter. Föredraganden delar sålunda helt kommunförbundets mening att en frivillig samverkan bör prövas innan några beslut om en obligatorisk indelning i samarbetsregioner fattas. Formerna för samarbetet bör bestämmas av de berörda kommuner- na. Föredraganden tillägger att den samverkan i räddningstjänstregioner som nu kan beräknas växa fram inte bör hindra samarbete utanför regionen i enskilda frågor. Detta kan gälla andra kommuner eller regioner men också samarbete över riksgränserna.

Svenska kommunförbundet har genom en cirkulärskrivelse till samtliga kommuner bl.a. orienterat om nämnda regeringsskrivelse. Kommunför- bundet anser att det är angeläget att kommunerna snarast söker genomföra räddningstjänstkommitténs intentioner i fråga om regionindelningen. Kommunförbundet framhåller därvid att detär av stor vikt att en regionin- delning är klar i hela landet före den ljuli l984.

Kommittén föreslår att den nuvarande indelningen i civilförsvarsområ-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 42

den upphör. Enligt kommittén bör fastställas en ny indelning i områden vilka benämns civilförsvarsregioner. Enligt kommittén bör behovet av att samordna civilförsvarsverksamhet med annan totalförsvarsverksamhet inom ett större område än den enskilda kommunens tillmätas stor vikt liksom behovet av att snabbt kunna omgruppera civilförsvarsrcsurser mel- lan kommunerna inom området. Remissinstanserna ställer sig positiva till en sådan lösning.

Jag har emellertid valt en annan lösning än kommittén. Som nyss angavs har regeringen i fråga om regionindelningen för räddningstjänsten betonat vikten av frivillighet. Jag kan inte finna att man bör lägga något annat betraktelsesätt på indelningen i civilförsvarsregioner. Jag anser därför att det räcker med att i civilförsvarslagen ta in en föreskrift som anger att kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvars- verksamheten mellan sig. Om denna samordning bör ta formen av särskil— da civilförsvarsregioner får framtiden utvisa. Jag vill dock framhålla den nära kopplingen mellan den fredstida räddningstjänsten och civilförsvars- verksamheten.

Kommitténs förslag om civilförsvarsregioner motiverades framför allt av behoven av att snabbt kunna omgruppera civilförsvarsrcsurscr mellan kommunerna och att samordna civilförsvarsverksamheten inom större områden än en kommuns område. Dessa behov kan man enligt min mening tillgodose genom en föreskrift om att länsstyrelsens ledningsansvar under civilförsvarsberedskap bör innefatta dels en rätt att fördela om civilför- svarsresurser mellan kommunerna. dels en befogenhet att ta över ledning- en eller uppdra åt ett kommunalt organ att leda civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner.

Jag vill i det här sammanhanget erinra om att utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i kn'g kommer att ta upp frågor om den kommunala ledningen liksom att försvarets rationali- seringsinstitut har i uppdrag att se över den totala ledningen av totalförsva- rets civila del. När resultatet av dessa utredningar föreligger kan det finnas anledning att återkomma till frågan om utformningen av ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner.

2.3.4. Ledningen på central och regional nivå

Kommittén har tagit upp och redovisat ledningsförhållandena på central och regional nivå. Kommittén framhåller därvid att civilförsvarsstyrelsens uppgifter och befogenheter i fråga om ledningen av civilförsvarsverksam- heten under beredskap och i krig inte finns reglerade i nu gällande instruk- tion för styrelsen. Regeringen har i stället i sina anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar föreskrivit att civilförsvarsstyrelsen under civilförsvarsberedskap skall utöva den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten. Kommittén pekar emellertid på att utredningen för samordning av den centrala ledningen för

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 49 43

räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten kommer att över- väga och lämna förslag om uppgifter" och befogenheter såväl under normal fredstid som under beredskap och i krig för den centrala förvaltningsmyn- digheten för civilförsvaret. Kommittén frnner därför ingen anledning att närmare behandla civilförsvarsstyrelsens framtida uppgifter inom total- försvaret.

Jag har inte något att erinra mot vad kommittén har anfört om den centrala ledningen. Det finns således inte anledning att föreslå någon förändring innan ställning har tagits till de förslag som den nyssnämnda utredningen numera lagt fram.

Kommittén anser vidare att civilbefälhavarnas uppgifter och befogen- heter i fråga om ledningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig inte behöver ändras. Kommittén pekar emellertid på att civilbe- fälhavaren enligt regeringens anvisningar för den operativa krigsplanlägg- ningen inom totalförsvaret skall leda alarmeringsverksamheten. Därför anser kommittén att bestämmelser om detta bör tas in i instruktionen (1970: 363) för civilbefälhavare. Flera civilbefälhavare anser att civilbefäl- havarnas uppgifter bör läggas fast i civilförsvarslagstiftningen. I och för sig kan jag ansluta mig till den uppfattningen menjag anser att denna fråga får behandlas Vid den kommande översynen av civilförsvarslagen. T.v. får det därför ankomma på regeringen att i instruktionen för civilbefälhavare närmare precisera de ytterligare uppgifter som bör läggas på dem.

I fråga om länsstyrelsens ledningsansvar finner kommittén inte anled- ning att föreslå någon principiell ändring i nuvarande ordning. Kommittén anser dock att en närmare precisering av länsstyrelsens uppgifter och befogenheter i förhållande till kommunerna är önskvärd.

På lägre regional nivå handhas civilförsvarsuppgifterna av länstyrel- serna. Enligt civilförsvarslagen svarar länsstyrelsen för ledningen av civil- försvaret inom länet. Vad detta innebär är närmare angivet i civilförsvars- kungörclsen. [ denna föreskrivs att det bl.a. åligger länsstyrelsen att leda planläggningen av civilförsvarsverksamheten inom länet samt se till att statliga myndigheter. kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter beträffande civilförsvaret. Vid fullgörandet av sina civilförsvarsuppgifter har länsstyrelsen att rätta sig efter de föreskrifter som civilförsvarsstyrel- sen meddelar. Vidare åligger det länsstyrelsen att i civilförsvarsfrägor fortlöpande samarbeta med andra myndigheter inom länet samt med en- skilda organisationer i den mån samverkan med dessa organisationer be- döms vara ändamålsenlig. Enligt länsstyrelseinstrtrktionen ( 1971: 460) ålig- ger det i fred länsstyrelsen särskilt att ta befattning med bl.a. den civila beredskapen. [ samband därmed ankommer det på länsstyrelsen att inom sitt verksamhetsområde övervaka att vad som enligt lag eller annan författ- ning åligger statlig myndighet. kommun. landstingskommun eller enskild blir behörigen fullgjort.

Enligt förordningen (1975: 1004) med krigsinstruktion för länsstyrelserna

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85: 49 44

skall länsstyrelsen som högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Därvid skall länsstyrel-

sen

— verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila organ som har betydelse för försvarsansträngningarna be'drivs med en enhetlig inriktning. — samordna de civila försvarsåtgärderna, — i samråd med försvarsområdesbefälhavaren verka för att det civila och det militära försvaret samordnas samt

— verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsan- strängningarna främjas. Länsstyrelsen skall i försvarsfrågor iaktta föreskrifter som har medde- lats av centrala myndigheter och civilbefälhavaren. Vidare åligger det länsstyrelsen särskilt bl.a. att — leda civilförsvaret inom länet.

— övervaka att den socialvårdande verksamheten upprätthålls och bedrivs på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till befolkningsförflyttningar och övriga förhållanden samt — i övrigt vidta åtgärder för den statliga och kommunala förvaltningens anpassning efter rådande förhållanden. Enligt lagen (1964: 63) om kommunal beredskap skall länsstyrelsen inom länet följa lagens tillämpning. Länsstyrelsen skall därvid se till att såväl förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs på ett ändamålsen- ligt sätt och samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvars- verksamhet. Under beredskapstillstånd får länsstyrelsen. om det anses oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna. meddela kom- muner och landstingskommuner föreskrifter för verksamhetens bedrivan- de och inriktning.

I likhet med kommittén anserjag att länsstyrelsens ansvar för ledningen av civilförsvarsverksamheten bör behållas. Som jag har angett i det föregå— ende avsnittet bör ansvaret utvidgas.

Som kommittén har framhållit bör länsstyrelsens uppgifter och befogen- heter i förhållande till kommunerna preciseras i civilförsvarslagen i enlig- het med vad jag har anfört tidigare.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ' 45

2.4. Civilförsvarsplanläggning

2.4.1. Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna

Mitt förslag: Kommunen skall ansvara för följande fredstida civilför-

' svarsplanläggning:

' — Plan för kommunens övergripande ledning av verksamheten under beredskap och i krig

— Plan för kommunal information

— Plan för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisa- nonen

— Skyddsplan. inkl. åtgärdsplaner

— Räddningsplan för kommunen. Övrig erforderlig civilförsvarsplanläggning för kommun- och länsni-

vån föreslås åvila länsstyrelsen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag utom i vad avser mobiliseringSplanläggningen. Enligt kommittén bör kommuner— na ansvara för mobiliseringsplanläggningen (se betänkandet s. 129— 130).

Remissinstanserna: Flertalet godtar kommitténs förslag. Flera motsätter sig dock lösningen av frågan om mobiliseringsplanläggningen och anser att denna planläggning bör göras av länsstyrelsen (se bil. 2 avsnitt 3.1 ).

Skäl för mitt förslag: Ansvaret för civilförsvarsplanläggningen regleras i civilförsvarslagen. civilförsvarskungörelsen och skyddsrumsförordningerr. Civilförsvarsplanläggningen i fred för lokal nivå utförs f.n. till den helt övervägande delen av länsstyrelserna. Skyddsrumsplanerna utarbetas dock sedan år 1979 av kommunerna. vilka tidigare inte hade något ansvar för civilförsvarsplanläggningen. Verkskyddsplaner utarbetas av de verk- skyddspliktiga företagen. Både skyddsrumsplaner och verkskyddsplaner underställs länsstyrelsen för fastställelse. skyddsrumsplanerna dock en- dast i vissa avseenden.

Omfattningen och innehållet i stort av länsstyrelsens nuvarande plan- läggning för civilförsvarsverksamheten framgår av en sammanställning i betänkandet s. ll8-l 19.

Av dessa planer kan särskilt nämnas organisationsplanen och mobilise- ringsplanen. Organisationsplanen innehåller uppgifter om civilförsvarets organisation. gruppering. territoriella indelning m.m.. kommunens åliggan- den enligt civilförsvarslagen samt enskildas och företags skyldigheter be- träffande skyddsrum resp. verkskydd. Mobiliseringsplancn skall innehålla uppgifter om de åtgärder som skall vidtas vid mobilisering av civilförsvars- organisationen.

Den kommunala beredskapsplanläggningen regleras i lagen om kommu-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 49 46

nal beredskap och redovisas i en kommunal beredskapsplan. Den utarbe- tas av kommunen och innehåller i regel flera delplaner. Exempel på del- planer har redovisats i betänkandet s. ll9-120.

Som tidigare nämnts har en provplanläggning genomförts. Kommittén har utvärderat provplanläggningen och kommit med förslag till ansvarsför- delning. Inledningsvis framhåller kommittén att planläggningen är endast en del av det system som krävs för att kommunen skall kunna utöva den ledning av civilförsvarsverksamheten och övrig civil totalförsvarsverk- samhet som ankommer på kommunen i krig. Det är angeläget att planlägg- ningen utgör en avvägd del av den beredskap som statsmakterna kräver.

Enligt kommittén bör syftet med civilft'irsvarsplanläggningen i fred vara att dels skapa ett beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamhe- ten i krig. dels ange de åtgärder som bör vidtas när försvarsberedskapen behöver förstärkas. dels utgöra grund för förberedelser i fredstid. exempel- vis att bygga skyddsrum och bedriva övningsverksamhet. Enligt kommit- tén bör planläggningen utformas så att alla tre syftena nås. Kommittén framhåller dock att beredskapen mot överraskande angrepp kräver att planläggningen för att snabbt kunna höja beredskapen och krigsorganisera civilförsvarsorganisationen måste ha företräde framför den övriga civil- försvarsplanläggningen_

Kommittén tar också upp vissa principer för regleringen av planlägg- ningen. Enligt kommittén måste förberedelseri form av fredstida planlägg- ning för totalförsvaret utgå från de föreskrifter som riksdag och regering beslutat. Regeringen meddelar också särskilda anvisningar för den opera- tiva planläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger till grund för de centrala totalförsvarsmyndigheternas planläggning och utgör dessutom utgångspunkt för de föreskrifter som dessa myndigheter har att meddela för krigsplanläggningen på regional och lokal nivå. Enligt kommitténs mening är det i detta sammanhang viktigt att stryka under att förberedelserna sker för krigstida förhållanden. Dessa skiljer sig avsevärt från den fredstida miljön. [ krigsplanläggningen måste kraven från be- dömda krigstida förhållanden vara styrande.

Regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen anger att krigsplanläggningen på alla nivåer skall vara så samordnad att försvaret kan föras med en enhetlig inriktning och de olika försvarsfunktionerna kan stödja varandra. En väsentlig erfarenhet från provplanläggningen är enligt kommittén just behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer. Som exempel nämns nödvändigheten av att civilområdes- och länsplaner för utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen och att dessa planer på både lokal och regional nivå är väl samordnade med totalförsvarets planläggning i övrigt.

För att uppfylla nyss angivna speciella förutsättningar för krigsplanlägg- ningen OCh för att Specificera kraven på kommunernas planläggning anser kommittén det vara erforderligt med bindande statliga regler för denna.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 49 47

De av riksdag och regering fastställda grunderna för planläggningen samt de centrala myndigheternas föreskrifter utgör emellertid i de flesta fall inte tillräckligt underlag för kommunernas planläggning. Kommittén vill därför kraftigt framhålla nödvändigheten av det kompletterande planeringsunder- lag som länsstyrelsen i samarbete med bl.a. försvarsområdesbefälhavaren och sjukvårdshuvudmannen måste utarbeta och delge kommunen. För- utom en organisationsplan för varje kommun — vilken bl.a. reglerar tilldel- ningen av civilförsvarsenheter — nämns det underlag som erfordras för kommunens arbete med övriga planer. För skyddsplaneringen måste enligt kommittén länsstyrelsen även bearbeta underlag från civilbefälhavaren och vidarebefordra detta underlag till kommunerna. Den samverkan mel- lan länsstyrelsen och kommunen som bör fortgå kontinuerligt under plan- läggningcns gång är av utomordentlig betydelse för ett gott resultat av planläggningen och för ömsesidigt förtroende i verkställighetsskedet.

Enligt kommitténs mening bör följande principer läggas till grund för bedömning av frågan om fördelning av ansvaret mellan kommunen och länsstyrelsen för planläggning av civilförsvarsverksamheten. Myndighet som i fred ansvarar för en verksamhet som kommer att pågå även i krig — om än i väsentligt annorlunda omfattning — bör ha ansvaret för planlägg- ning och andra beredskapsförberedelser i fred. Motivet härför är bl.a. att planläggningen härigenom kommer att handhas av den personal som är bäst förtrogen med förutsättningarna för verksamheten. Genom tillämp- ning av denna princip nås enligt kommittén effektivitet och förankring av totalförsvarsverksamheten i myndigheten. Myndigheter som skall lösa sina uppgifter under beredskap och i krig med ledning av en plan bör själva upprätta planen eller ges tillfälle att medverka i planläggningen, om denna ombesörjs av en annan myndighet. Detta förhållande bör bidra till att göra den som skall genomföra den planlagda verksamheten mer motiverad för sina krigsuppgifter och även förbättra effekten av utbildning och övning härför. Även planläggning för sådan verksamhet under beredskap och i krig som inte har sin motsvarighet i fred bör enligt kommittén därför så långt som möjligt utföras av den som skall genomföra verksamheten i krig.

Vad kommittén anfört om Vissa allmänna principer för civilförsvarsplanv läggningen har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag anser att nämnda principer bör läggas till grund för planläggningen.

Mot bakgrund av erfarenheterna från provplanläggningen föreslår kom- mitten att kommunen bör upprätta sex olika planer. nämligen en lednings- plan. en informationsplan, en mobiliseringsplan. en skyddsplan. en und- sättningsplan samt en personal-och underhållstjänstplan. De flesta remiss- instanscrna godtar kommitténs förslag utom i vad avser ansvaret för mo- biliseringsplanen. Flera remissinstanser anser att länsstyrelsen bör ha det- ta ansvar.

Underlaget för stora delar av mobiliseringsplanen utgörs av centralt dator-producerat material som ofta måste förnyas. Genomförandet av den

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 49 48

planlagda mobiliseringen åvilar civilförsvarsbefäl vilka. som tillägg till sina ordinarie uppgifter. utsetts till mobiliseringschefer medan länsstyrelserna har ansvaret för att genomföra mobiliseringsövningar. Revidering av mo- biliseringsplanen före en sådan övning och uppföljning av det som kan komma fram under övningen bör lämpligen också göras av länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör därför åtminstone t.v. vara den myndighet som upprät- tar och ansvarar för mobiliseringsplanen. Kommunerna bör dock medver- ka i mobiliseringsplanläggningen så till vida att de med underlag som länsstyrelsen lämnar bör vara skyldiga att upprätta en översikt över civil- försvarsorganisationens mobilisering inom kommunen. Denna mobilise- ringsöversikt kan bilda underlag för samordning med kommunens egen krigsorganisering och övrig totalförsvarsverksamhet inom kommunen. Översikten bör tas in i Iedningsplanen. När ytterligare erfarenheter vunnits kan kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen ändras till en omfattning som då kan befinnas vara önskvärd och ändamålsenlig.

I övrigt anserjag att kommunen bör upprätta de planer som har föresla- gits. Jag förordar dock att undsättningsplanen benämns räddningsplan. Jag kommer senare i min framställning att ange vad planerna bör innehålla.

Kommittén behandlar i detta sammanhang även länsstyrelsens plan- Iäggningsansvar. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot kommitténs förslag i denna del. Ävenjag godtar vad kommittén har anfört i fråga om länsstyrelsens planläggningsansvar. l civilförsvarslagen behöver enligt min mening endast anges i stora drag att länsstyrelsen upprättar vissa planer. Det får ankomma på regeringen eller myndighet som rege- ringen utser att närmare precisera innehållet i dessa planer. Jag vill dock här nämna något om denna planläggning.

För vatje kommun bör länsstyrelsen upprätta en organisationsplan. Denna plan är av grundläggande betydelse. Syftet med organisations- planen är att redovisa förutsättningarna för kommunernas civilförsvars- planläggning och de åligganden beträffande civilförsvarsverksamheten som åvilar kommunen m.fl. enligt civilförsvarsförfattningarna. Förutom uppgifter om en preciserad civilförsvarsorganisation. bl.a. innefattande hemskyddsorganisationen. skall denna plan också innehålla uppgifter om utgångsgruppering för civilförsvarsorganisationen. anläggningar för civil- försvarsorganisationen — t.ex. ledningscentral och fasta observations- platser — samt materiel och annan egendom som enligt civilförsvarsförfatt- ningarna skall tillhandahållas av kommunen.

Vidare bör länsstyrelsen upprätta dels särskilda planer för civilförsvars- verksamhet som behöver samordnas mellan flera kommuner. dels läns- planer främst för områdena utrymning och inkvartering. flyktingmottag- ning, byggnadstjänst. fördelning av skyddsmasker och räddning. Länssty- relsen bör också upprätta vissa andra. mera speciella länsplaner såsom sambandsplan, signalskyddsplan. alarmeringsplan. beredskapslarmplan och skyddsplan ABC samt planer för snabbutrymning. Länsstyrelsen bör

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 49 49

vidare behålla ansvaret för att godkänna och kontrollera verkskyddspla- nerna. Genom att ålägga kommunerna ett planläggningsansvar skapas förutsättningar för att på sikt åstadkomma en något mer resurssnål organi- sation på länsnivån.

2.4.2. Det huvudsakliga innehållet (' kommunernas ("ivilförsvarsplaner

Kommittén har mot bakgrund av erfarenheterna från provplanläggning- en redovisat och i detalj föreslagit vad kommunernas civilförsvarsplaner bör innehålla. Remissinstanserna har i stort sett inte haft något att invända mot vad kommittén har anfört. Även jag ställer mig i huvudsak bakom kommitténs förslag i denna del. Jag vill dock peka på följande.

Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall en hög beredskap mot överras- kande angrepp säkerställas. Det primära syftet med civilförsvarsplanlägg- ningen i fred är att skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig. För att åstadkomma detta måste de fredstida förberedelserna bl.a. omfatta en organisations- och resursplan- läggning. Därutöver måste nödvändiga basfakta. främst beträffande be- folkningsläge och skyddsmöjligheter. dokumenteras. På så vis anger de olika planerna ramar och villkor för att beslut skall kunna fattas och genomföras under beredskap och i krig. Ett tillfredställande beslutsunder- lag för starten av verksamheten är dock det primära. Eftersom möjligheter- na att förutse utvecklingen av tänkbara lägen är mycket begränsade bör planläggningen inte drivas så långt att den låser verksamheten till olika beredskaps- och krigssituationer i detaljer och fasta mönster. I ett verkstäl- lighetsskede måste det rådande läget och de lokala förhållandena styra beslutsfattaren.

Kommunernas civilförsvarsplanläggning måste också som tidigare nämnts utgå från den centrala och regionala inriktningen av civilförsvars- planläggningen. Härvid har länsstyrelsen en viktig roll när det gäller att förse kommunerna med erforderligt underlag. Det är också angeläget att länsstyrelsen bistår kommunerna. De planläggningsregler och den modell med ett av länsstyrelserna utarbetat regionalt planläggningsunderlag som legat till grund för provplanläggningen bör i allt väsentligt kunna användas vid kommande civilförsvarsplanläggning i kommunerna.

lcivilförsvarslagen bör därför mot bakgrund av vad jag nu har anfört tas in bestämmelser som endast i stort anger vad planerna bör innehålla. Statsmakternas beslut bl.a. i form av organisationsplan för kommunerna som upprättas av länsstyrelserna utgör därvid också ett styrmedel för planläggningen. Även vissa verkställighetsregler som meddelas av rege- ringen och myndigheter som regeringen utser kan behöva komplettera lagföreskrifterna. ] det följande skall jag endast dra upp några riktlinjer för planernas innehåll.

Lcdningsplunen bör innehålla en förteckning över kommunens uppgifter i stort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 49 50

förvaltningen. Vidare bör redovisas kommunens krigsorganisation och hur övergången till krigsorganisation skall ske. I övrigt bör planen innehålla de ändringar i arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medfö- ra inom kommunen samt besluts- och delegationsregler. Lokalbehov. lo— kalfördelning för kommunens krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöjligheterna bör också ingå i planen. Som nämnts tidigare bör planen också innehålla en översikt över civilförsvarsorganisationens mobi- lisering. Planen bör helt kunna samordnas med motsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.

Syftet med informationsplanen bör vara att säkerställa resurser och fastställa samverkansformer för all den information som kommunen har ansvaret för under beredskap och i krig inkl. information om civilförsvars- verksamheten. Även denna plan bör helt samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Personal- och untierhz'lllstjärtstplanen bör innehålla uppgifter om sådan verksamhet som har till syfte att vidmakthålla civilförsvarsorganisationens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det kan t.ex. gälla att fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering. inskrivning) eller att säkerstäl- la att civilförsvarsorganisationen har tillgång till materiel, livsmedel. driv- medel m.m. Även denna plan kan helt eller till större delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Syftet med räddningsplanläggningen bör vara att med utgångspunkt i en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra Uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig ge kommu- nens eivilförsvarsledning underlag för användning av disponibla rädd- ningsresurser. Räddningsplanen bör vidare inrymma planläggningen för hur den fredstida räddningstjänsten skall utnyttjas inom civilförsvarsverk- samheten. I planen bör också finnas uppgifter om territoriell indelning. gruppen'ngsplatser för civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan m.m. av betydelse vid räddning.

Skyddsplanens innehåll och syfte villjag i likhet med kommittén utveck- la något mer enligt följande.

Under andra världskriget gjordes omfattande insatser i Sverige för att genom olika förstärkningsåtgärder åstadkomma skydd för befolkningen i de dåvarande städerna. Principerna har sedan dess och fram till år 1979 varit att inom en skyddsrumsort nya byggnader av viss minsta storlek skall förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i samhället som påverkade skyddsrumsbyggandet. T.ex. skedde det en boendeutglesning som medförde att det uppstod överskott på skyddsrums- platser i vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre flerfamiljshus medan antalet småhus ökade. Eftersom ägarna till de senare var undantagna från skyldigheten att anordna skyddsrum. uppstod det i villaområden brister på skyddsrum och totalt sett minskade produk- tionen av skyddsrum i hela landet.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 , 51

Från år 1979 grundar sig skyddsrumsproduktionen på en mer allsidigt behovsinriktad planering för skyddsrumsorten. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfatta ortens hela bebyggelse och bör dessutom innefatta områden som är planlagda för framtida bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förväntas. Plane- ringen skall förutom produktionen av skyddsrum i anslutning till uppföran- det av nya anläggningar eller byggnader också avse åtgärder för att avhjäl— pa brist på skyddsrumsplatser i redan bebyggda områden. Den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort skall anmäla detta till kommunen. Kommunen prövar sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligt skyddsrumsplanen samt tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skydds- rum och hur stort detta i så fall behöver vara. Den som blivit ålagd att anordna skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader härför.

Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skydds- rumsorterna skapat ett system för produktion av skyddsrum i fred. Emel- lertid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorter. Vidare gäller det att finna ett system för att genom omflyttning utnyttja befintliga över- skott på skyddsrumsplatser samt att skapa bättre möjligheter att kunna anordna skyddade utrymmen i bristområden när försvarsberedskapen skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års skyddsrumsutredning fram ett förslag i en promemoria (Ds Fö 1981z8) att lokala skyddsplaner skall upprättas i varje kommun. Enligt förslaget skall skyddsplanen ange åtgär- der som bör vidtas i form av att i fred bygga skyddsrum i skyddsrumsor- terna och andra åtgärder för att förbättra befolkningsskyddet i kommunen när försvarsberedskapen skall förstärkas.

Provplanläggningskommittén inhämtade yttranden över promemorian. Remissinstanserna lämnade förslaget utan erinran. I provplanläggningen har skyddsplanen utvecklats ytterligare.

I likhet med kommittén anserjag att syftet med skyddsplaneringen är att skapa underlag för beslut om olika skadeförebyggande åtgärder och att förbereda genomförandet av åtgärderna. Kommunens skyddsplan skall i olika avseenden omfatta hela kommunens yta och innefatta de skadeföre- byggande åtgärder som är lämpliga och möjliga med hänsyn till förutsätt- ningarnai det område planläggningen avser.

Som tidigare nämnts skall enligt riksdagsbeslutet (prop. 1981/82: 102 bil. 2. FöU 18. rskr 3741 kommunernas ledningsansvar samordnas med att en hemskyddsorganisation införs och att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Enligt riksdagsbeslutet skall hemskydd organiseras för alla människor. För varje hemskydd utses en hemskyddsledarc. För ledningen av hemskyddet med dess hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgrup- per med tre personer i varje grupp. Dessa skall utbildas och övas i fredstid. Hemskyddsorganisationen är en del av civilförsvarsorganisationen och

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 49 52

kommer därmed att lyda under CiVilfÖrsvarschefen. Organisationen bygger vidare på en geografisk indelning av kommunerna i hemskyddsområden. Organisationen är avsedd att under beredskap och i krig fungera som en länk mellan invånarna och kommunens ledning främst i fråga om civilför- svarsverksamheten men även vad gäller andra kommunala myndigheters verksamhet. Varje hemskyddsområde kommer att utgöra ett planerings— område för befolkningsskyddsåtgärder av olika slag. Områdesindelningcn bör göras av kommunen i samverkan med länsstyrelsen.

Skyddsplanen bör således huvudsakligen innehålla uppgifter om ris- kerna för stridshandlingar inom kommunen, kommunens indelning i hem- skyddsområden och tillgång till och behov av skydd inom kommunen. Finns skyddsrumsortcr i kommunen. bör planen innehålla uppgifter om skyddsrumsorternas avgränsning och skyddsrumsbyggandet i fred. dvs. de Uppgifter som i dag finns i skyddsrumsplanen. Vidare bör planen innehålla uppgifter om de åtgärder som behövs för hänvisning till skydd, omflytt- ning, byggnadstjänst. utrymning. inkvartering och utdelning av skydds- masker till befolkningen.

Detta innebär att de uppgifter som finns i skyddsrumsplanen återfinns i skyddsplanen på ett bättre och mera utvecklat sätt. Många kommuner har under provplanläggningen därför diskuterat eller föreslagit att skydds- rumsplanen skulle kunna slopas och att styrningen av skyddsrumsproduk- tionen skulle kunna ske med skyddsplanen som grund. Därvid förutsätter man att de befrntliga produktionsbestämmelserna m.m. ändras så att detta blir möjligt.

I likhet med kommittén förordarjag att skyddsrumsplanen i sin nuvaran- de form slopas. ] skyddsplanen bör det om kommunen har skyddsrums- orter i stället finnas en särskild delplan för den fredstida skyddsrumspro- duktionen. Denna plan bör till innehåll och utformning kunna vara enklare än den nuvarande skyddsrumsplanen. I princip kan den omfatta en sam- manställning av relevanta uppgifteri skyddsanalysen — gärna i kartform — samt en inriktande del som behandlar målsättningen för skyddsrumsbyg- gandet i kommunen. Den sistnämnda delen bör behandla prioriterings- och avvägningsfrågor. undantag från anmälningsplikten m.m. Sammanställ- ningen bör som underlag för det dagliga arbetet med skyddsrumsproduk- tionen redovisa skyddsrumsortens avgränsning, hemskyddsområden som är planlagda eller på annat sätt reserverade för bebyggelse. riskbedömning- ar, behov av och tillgångar på skydd m.m. 1 övrigt bör skyddsrumsproduk- tionen styras på samma sätt som Sker f.n.

2.4.3. Samordning med kommunal beredskapsp[anläggning

Mitt förslag: Den civilförsvarsplanläggning som kommunen åläggs att utföra skall i största möjliga utsträckning samordnas med den kommu- nala beredskapsplanläggningen.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 49 . 53

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 192-194).

Remissinstanserna: Flertalet godtar kommitténs förslag (se bil. 2 avsnitt 3.3).

Skäl för mitt förslag: Kommittén tar upp frågan om integrering och sam- ordning av civilförsvarsplanläggningen med den kommunala beredskaps- planläggningen och framhåller därvid att det finns goda möjligheter till detta. De föreslagna planerna kan helt eller delvis samordnas. Enligt kommittén bör ytterligare samordning kunna göras. Det kan dock bedömas först när formerna för en anpassning av den kommunala beredskapsplan- läggningen till de nya förutsättningarna för denna planläggning bättre har klarlagts.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra i denna del. Även jag anser att en integrering och samordning med de kommunala planerna kan göras. Kommittén har av regeringen fått tilläggsdirektiv att göra en prov- planläggning också för den kommunala beredskapen. Resultatet av den planläggningen bör kunna ge underlag för vilka ytterligare samordnings- möjligheter som frnns. ] avvaktan på kommitténs ev. förslag härom bör dock följande riktlinjer kunna dras upp.

Den viktigaste förutsättningen för en samordning är att samma grund- värden används för olika typer av planläggning för totalförsvarets verk- samhet. För civilförsvarsplanläggning och kommunal beredskapsplan- läggning har befolkningsläget en avgörande betydelse som grundvärde vid sidan om riskbedömningen och skyddstillgångarna. Det är nödvändigt att samma beräkningsgrunder och samma bedömning används för de båda planläggningsområdena. F.n. är detta inte fallet.

Från nästan alla kommuner som har deltagit i provplanläggningen har enligt kommittén framförts att de kommunala beredskapsplanerna nu mås- te genomgå en grundlig översyn och samordnas med civilförsvarsplänlägg- ningen. Det främsta motivet härför är att 1982 års totalförsvarsbeslut ändrat de förutsättningar som tidigare gällt för den kommunala bered- skapsplanläggningen. Ändringarna innebär bl.a. att förmågan att möta verkningarna av ett överraskande angrepp skall förbättras, att ökad upp- märksamhet måste ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsme- del samt att ledningsorganisationen för civilförsvaret måste ha förmåga att handla med hänsyn till det aktuella läget och att utnyttja de samlade resurserna för befolkningens skydd. Förutsättningarna skiljer sig även i fråga om synen på utrymningar och därmed på det befolkningsläge, som olika slags planläggning skall grundas på. Länsstyrelsernai Malmöhus och Kopparbergs län vitsordar behovet av en grundlig översyn av den kommu- nala beredskapsplanläggningen. Även enligt min uppfattning är det nöd- vändigt med en sådan översyn.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 49 54

Av de civilförsvarsplaner som kommunen föreslås skola upprätta bör ledningsplarren och informationsplanen helt kunna samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. Även när det gäller planen för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisationen anserjag att den helt eller till större delen bör kunna samordnas med motsvarande delar iden kommunala beredskapsplanläggningen. Detta kan också ha betydelse för vissa organisatoriska enheter i civilförsvarsorganisationen.

] skyddsplanen redovisas kommunens indelning i hemskyddsområden. För varje sådant område görs en skyddsanalys. Både indelningen i hem- skyddsområden och skyddsanalysen utgör utgångsvärden för andra civil- försvarsplaner som kommunen utarbetar. Det är nödvändigt att samma utgångsvärden används även för den kommunala beredskapsplanläggning- en. På så vis kommer en samordning till stånd även mellan skyddsplanen och den kommunala beredskapsplanläggningen.

2.4.4. Antagande och ändring av Git-'ilförxvamplanema

Mitt förslag: Civilförsvarsplanerna skall antas av kommunfullmäktige. Regeringen får dock föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Planerna skall ses över minst vart tredje år och revideras om förhållandena har ändrats väsentligt.

Komitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (se betän- kandet s. 196-197).

Remissinstanserna: Flertalet godtar förslaget (se bil. 2 avsnitt 3.4).

Skäl för mitt förslag: I fråga om antagande av planerna villjag i likhet med kommittén erinra om att även när kommunerna övertar ledningen av civilförsvaret på lokal nivå i krig och därmed sammanhängande bered- skapsåtgärder i fred så utövas huvudmannaskapet för civilförsvarsverk- samheten av staten. För att erhålla en likvärdig planläggning för hela landet och mot bakgrund av att kommunen ersätts av statsmedel är det rimligt och nödvändigt att staten utövar tillsyn över planläggningen. De erfarenheter som gjorts i samband med provplanläggningen har som kom- mittén pekat på visat att samverkan och samordning mellan länsstyrelsen och kommunen har fungerat bra och att staten via länsstyrelsen på ett fullt tillfredsställandc sätt har kunnat följa kommunernas planläggning.

Jag anser därför att kommunen i all civilförsvarsplanläggning skall sam- råda med länsstyrelsen. Kommittén föreslog att skyddsrumsorternas av- gränsning i skyddsplanen borde fastställas av länsstyrelsen eftersom av- gränsningen bl.a. har betydelse för statens kostnader för produktion av skyddsrum i fred. Kommittén föreslog att också mobiliseringsplanen borde

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85: 49 55

underställas länsstyrelsen. Eftersom jag förordar att mobiliseringsplan- läggningen i huvudsak genomförs av länsstyrelsen i stället för av kom- munen behövs inte detta. Liksom hittills bör skyddsplanen underställas länsstyrelsen i fråga om skyddsrumsorternas avgränsning. ] övrigt anser jag att någon underställning inte behövs.

För kommunernas del bör beslutet om antagande av planerna fattas av kommunfullmäktige.

I likhet med kommittén anser jag vidare att kommunerna bör se över planerna då och då. Kommittén föreslår att översynen bör göras varje år. Enligt min mening bör kommunerna inte tvingas att genomföra en årlig översyn utan det bör räcka med en föreskrift om att översynen skall ske minst vart tredje år. Arbetet med att se över planerna kan dock beroende på frågans art och omfattning ske fortlöpande eller vid ett och samma tillfälle beroende på vilken arbetsmetod kommunen väljer. Sådana över- syner kan ge upphov till att planerna behöver justeras endast i mindre omfattning t.ex. i vad avser namn, adresser eller andra ändringar av formell natur. I dessa fall behöver planerna normalt inte på nytt antas. Om emellertid översynen visar att så ändrade förhållande-n föreligger att kom- munen måste göra genomgripande ändringar i planerna, bör dessa antas på nytt. Detsamma gäller om grunderna för försvarsplanläggningen ändras.

2.4.5. Civilbefälhavarnas civilförsvarsplanläggning

Kommittén har i sitt arbete hemställt om att civilförsvarsstyrelsen skulle belysa civilbefälhavarnas roll i fråga om planläggning.

Enligt civilförsvarsstyrelsen har civilbefälhavarnas roll beträffande plan- läggning av civilförsvarsverksamhet fått större betydelse än tidigare i och med att den nya grundsynen på skydd/utrymning infördes. De regionala målanalyser. som har genomförts av civilbefälhavarna i samverkan med militärbefälhavarna och under medverkan av länsstyrelser och försvars- områdesbefälhavare. har enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning avse- värt förbättrat civilbefälhavarnas förutsättningar för samordning av läns- styrelsernas planläggning. Målanalyserna ger också civilbefälhavarna ett bättre underlag för att lämna övergripande synpunkter på den fredstida produktionen och fördelningen av civilförsvarsresurser.

De regionala målanalyserna ligger enligt civilförsvarsstyrelsen i första hand till grund för planläggningen av utrymning och inkvartering. bygg- nadstjänst under beredskap och i krig samt för fördelning av skydds- masker. Målanalyserna utgör dessutom ett grundläggande underlag för översyner och förändringar av skyddsrumsorts- och larmortsförteckning- arna och för prioriteringar beträffande skyddsrumsbyggande och utbygg— nad av alarmeringsanordningar. Civilförsvarsstyrelsen räknar med att ci- vilbefälhavarna. med utgångspunkt i regeringens anvisningar för den ope- rativa planläggningen inom totalförsvarets civila delar och civilförsvarssty- relsens riktlinjer samt med utgångspunkt i sina grundsyner och de regiona-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 49 56

la målanalyserna. upprättar civilområdesplaner för i första hand områdena utrymning och inkvartering samt flyktingmottagning. utöver de civilområ- desplaner för alarmering och de skyddsplaner beträffande ABC som redan finns i dag.

Inom dessa områden ligger ett primärt ansvar på civilbefälhavarna när det gäller samordningen av planläggningen i fred och ledningen i krig. Civilområdesplancrna bör spegla civilförsvarsverksamhetens samordning med främst militärbefälhavarnas operativa planläggning. men även med annan totalförsvarsplanläggning såsom sjukvård. försörjning. transporter och information. Planerna bör med utgångspunkt i denna samordning samt civilbefälhavarnas överväganden och slutsatser ange inriktningen av läns- styrelsernas planläggning.

När det gäller planläggning för krigsorganisationens fördelning och plan- läggning för undsättningsverksamheten är enligt civilförsvarsstyrelsen ei- vilbefälhavarnas roll mer begränsad. lnom dessa områden ligger tyngd- punkten beträffande planläggningen i fred och samordnande ledning i krig på länsnivå och lokal nivå. Civilbefälhavarens inriktning av länsstyrelser- nas planläggning bör kunna inrymmas i civilbefälhavarens grundsyn eller i allmänna riktlinjer.

Ur civilförsvarsstyrelsens synvinkel skulle det vara fördelaktigt om ci- vilbefälhavarnas ansvar och befogenheter gentemot länsstyrelserna preci- serades på lämpligt sätt i fråga om krigsplanläggningen för civilförsvars- verksamheten men även i fråga om planeringen av civilförsvar i övrigt. Detta gäller även civilbefälhavarnas ansvar och befogenheter att påverka den fredstida uppbyggnaden och fördelningen av civilförsvarsresurser. En precisering inom dessa områden bör i så fall kombineras med att civilför- svarsstyrelsen ges föreskriftsrätt gentemot civilbefälhavarna motsvarande den föreskriftsrätt som civilförsvarsstyrelsen har beträffande länsstyrel- sernas civilförsvarsverksamhet.

Kommittén delar civilförsvarsstyrelsens syn på civilbefälhavarnas roll i civilförsvarsplanläggningen. Remissinstanserna har inte haft något att erin- ra mot vad kommittén har anfön. Även jag delar den syn som framförts i denna del. Enligt min mening är det nödvändigt att civilområdesplaner utarbetas för bl.a. alarmering, skyddsåtgärder mot ABC-stridsmedel samt utrymning och inkvartering. Härigenom uppnås samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter och skapas erforderligt underlag för planläggning på lägre nivåer. För planläggning av byggnadstjänsten är det, för att planläggningen skall bli trovärdig. angeläget att civilbefälhavaren i samver- kan med militära myndigheter gör en bedömning av tillgängliga resurser. Även jag anser att det behövs en precisering av civilbefälhavarens möjlig- heter att styra planläggningen för civilförsvarsverksamheten. Behovet är särskilt angeläget i fråga om utrymning och inkvartering. Det får ankomma på regeringen att vidta de instruktionsändringar som kan behövas.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 49 57

2.5. Ekonomisk ersättning till kommunerna

Mitt förslag: Ersättning skall utges till kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och göra behövliga anpassningar i de kommunala beredskapsplanerna samt för att hålla nämnda planer aktuella.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se betänkandet s. 217-230).

Remissinstanserna: De flesta godtar kommitténs förslag (se bil. 2 avsnitt 4).

Skäl för mitt förslag: F.n. får kommunerna viss ersättning av staten för totalförsvarskostnader. Enligt 42 åjämfön med 405 ] mom. civilförsvars- lagen får kommunen ersättning av staten för kostnader som kommunen har bl.a. för att inrätta och utrusta ledningscentraler, andra skyddade uppe- hållsplatser och vissa skyddsrum. Enligt 16?) lagen om kommunal bered- skap har kommunen rätt till statsbidrag för upprättade beredskapsplaner med 90 % eller den större del av planläggningskostnadens belopp som regeringen medger. Ersättning utges inte för revision av beredskapsplaner- na.

1978 års försvarskommitté föreslog i sitt slutbetänkande att kommuner- na bör ges ansvaret för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverk- samheten i krig och därav föranledd planläggning i fred samt att kostna- derna för detta i princip bör bäras av staten. I [982 års totalförsvarsbeslut anfördes i ersättningsfrågan att för att få ytterligare underlag för en slutlig uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna en provplan- läggning borde genomföras samt att i samband härmed planläggningsarbe- tet borde tidsstuderas och förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna utarbetas.

Under provplanläggningen har enligt kommittén de båda länsstyrelserna och nästan alla kommunerna fört fram den bestämda åsikten att en sam- ordning av beredskaps- och civi[försvarsplanläggningen är nödvändig bl.a. genom de starka samband som föreligger mellan de olika planläggningsom- rådena. Sådana samband föreligger bl.a. för planen för kommunal informa- tion samt planen för personal- och underhållstjänst. Dessa planer samman- faller delvis eller helt i beredskaps- och civilförsvarsplanläggningen. En bra kommunal beredskapsplanläggning utgör enligt kommitténs mening en väsentlig grund för civilförsvarsverksamheten och planläggningen av den- na. De olika planerna som kompletterar varandra har som främsta gemen- samma syfte att vara underlag för olika åtgärder under beredskap och i krig. Det kan således enligt kommitténs uppfattning inte bli fråga om en bedömning av planläggningen av den kommunala beredskapen och en

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 58

annan bedömning av kommunernas planläggning av civilförsvarsverksam- heten.

Av ovan nämnda skäl bör enligt kommittén kostnaderna för de båda planläggningsområdena behandlas på lika sätt. Kommunernas insatser för att upprätta och vidmakthålla planer måste således betraktas från samma utgångspunkt. Kommittén är av den bestämda meningen att kommunerna bör få ersättning för sina planläggningskostnader oberoende av om det gäller kommunal beredskap eller civilförsvarsverksamhet. Med en sam- ordnad planläggning skulle det dessutom vara praktiskt svårt att skilja den ena typen av ersättning från den andra. Kommunerna har f.n. inte rätt till statsbidrag för revision av sina beredskapsplaner. Med en samlad syn på planläggningen måste man således ta ställning till hur revisionskostnaderna skall ersättas och då mot bakgrund av att planläggningen av civilförsvars- verksamheten blir en ny uppgift för kommunerna.

Enligt kommittén innefattar revideringen i en mera snäv bemärkelse vissa regelbundna översyner av de planer som har utarbetats. Reviderings- begreppet innebär även att erforderliga ändringar görs i totalförsvarsplan- läggningen i kommunen. Sådana ändringar kan bero på att de grundläggan- de förutsättningarna för hela planläggningen har ändrats eller att samord- ningen mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala bered- skapsplanläggningen leder till behov av ändringar i dessa planer. Denna samlade syn på revideringsbegreppet bör enligt kommittén läggas till grund för utformningen av regler för ersättningen. '

Det är enligt kommittén angeläget att skapa en lokal kunskap och konti- nuitet i planläggningen. Enligt kommitténs mening måste den egna perso- nalen i kommunen ges reella möjligheter att fortlöpande handha planlägg- ningen. Detta medför sannolikt också en inte oväsentlig höjning av bered- skapen. Genom att kommunen svarar för revideringen uppnås enligt kom— mittén väsentliga samordningsfördelar med det löpande kommunala arbe- tet. Detta kan sannolikt också leda till att kostnaderna för revideringsarbe- tet blir lägre och kvaliteten högre än i det fall där omfattande revideringar görs med större tidsmellanrum. ] sådana fall måste troligen många kom- muner projektanställa personal eller anlita konsulter för arbetet. Ett sådant förfarande kan leda till att revidering av planläggningen enbart görs för att uppfylla formalia. Mot bakgrund härav anser kommittén att kommunerna skall ha rätt till ersättning för all revidering av planläggningen.

Mot bakgrund av vad försvarskommittén anfört om kostnaderna fram- håller kommittén att det bör utgå full ersättning till kommunerna för planläggning och löpande revision av planerna. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot kommitténs förslag i ersättningsfrågan.

Jag delar i princip kommitténs uppfattning om att kommunerna bör få ersättning för att täcka kostnaderna för planläggning och revision av pla- nerna. Kommunernas kostnader kommer att variera med hänsyn till lokala förutsättningar och ambitionsnivå. Ersättningen bör därför vara så hög att

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 49 59

den ger kommunerna förutsättningar att åstadkomma planer av tillräcklig kvalitet. .

Kommittén bedömer att den sammanlagda ersättningen till kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och för att anpassa de kommunala beredskapsplanerna bör vara ca 60 milj. kr. Kommmittén föreslår att ersättningen beräknas enligt en schablon som ger varje kommun ett grund- belopp på 20000 kr. och därutöver Skr. per invånare. Schablonen ger en kostnad av 5680000 kr. för det fasta grundbeloppet och ca 41650000 kr. för den rörliga delen. Dessutom bör enligt kommitténs förslag de kom- muner som kan styrka att de har haft högre kostnader än vad schablonen ger och som dessutom uppfyller vissa kriten'er få ytterligare ersättning. Inom den av kommittén angivna ramen om 60 milj. kr. kan ca 12,7 milj. kr. disponeras för dessa ytterligare, behovsprövade ersättningar.

Remissinstanserna godtar i allmänhet den av kommittén föreslagna for- men för att beräkna ersättningen. Flera remissinstanser bl.a. Svenska kommunförbundet, anser emellertid att grundbeloppet i schablonen bör höjas för att inte de mindre kommunerna skall bli missgynnade. Några remissinstanser anser att den föreslagna metoden med en relativt stor del av ersättningen behovsprövad kommer att medföra en besvärlig admini- stration och leda till en känslig och kostsam prövning av ersättningsansprå- ken.

Jag anser att kostnaden för ersättning till kommunerna för att upprätta civilförsvarsplanerna och för att anpassa de kommunala beredskapsplaner- na kan bedömas bli ca 57 milj. kr. Jag har då bl.a. beaktat att kommunernas insatser när det gäller mobiliseringsplanläggningen i enlighet med vad jag tidigare har förordat blir väsentligt mindre än vad kommittén har föresla- git.

Kommittén föreslår att huvuddelen av ersättningen skall utgå enligt en schablonberäkning. En sådan ersättningsform är enkel och föga resurskrä- vande att administrera och bör därför enligt min mening väljas. Jag anser emellertid att det är viktigt att kommunerna på förhand kan räkna ut vilken total ersättning de kommer att få för sin planläggning. Detta går inte att uppnå med en i efterhand behovsprövad del av ersättningen. Vidare blir det svårare att göra en noggrann budgetering av statsutgifterna med en sådan ordning. Jag anser därför att den behovsprövade delen av ersättning- en bör slopas. Ett system där hela det belopp som skall betalas i ersättning till kommunerna schablonberäknas uppfyller alla krav på enkelhet och dessutom rimliga krav på rättvisa. Ett sådant system ökar också kommu- nernas incitament till effektivisering och besparingar.

[ likhet med bl.a. Svenska kommunförbundet anser jag att grundbelop- pet i schablonen bör vara högre än vad kommittén föreslagit. Jag förordar att ersättningen beräknas enligt en schablon som ger varje kommun ett grundbelopp på 55000 kr. och därutöver 5 kr. per invånare. Detta innebär en kostnad av ca 15,6 milj. kr. för det fasta grundbeloppet och ca 41,7 milj.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 60

kr. för den rörliga delen. .

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkt är helt beroende av att planerna hålls aktuella och att kunskaperna hålls levande hos dem som handhar planläggningen. Jag anser således att uppföljningen av planläggningen är av utomordentlig betydelse och på sätt och vis själva livsnerven i syste- met. Härvid är den personella kontiniuteten och kännedomen om förhål- landena i den egna kommunen två viktiga faktorer. Det är således väsent— ligt att arbetet med planläggningen i dess olika stadier utförs av den egna personalen i kommunen och att arbetet med totalförsvarsfrågorna blir en naturlig och integrerad del i den kommunala förvaltningen.

Kommittén framhåller att den saknar underlag för att beräkna de årliga kostnaderna för att hålla planläggningen aktuell. Detta beror dels på att den intregrerade planläggningens innehåll och utformning ännu inte ut- vecklats, dels på att det saknas praktisk erfarenhet av revideringsarbetet. Enligt kommitténs mening är kostnaderna för detta arbete beroende av vilken beredskap som man från samhällets sida anser det nödvändigt att hålla på den lokala nivån. Därför bör kostnadsnivån för att hålla planlägg- ningen aktuell bestämmas med utgångspunkt i valet av en lämplig ambi- tionsnivå.

Med hänsyn till det övergripande syftet — att åstadkomma en levande planläggning och därigenom en godtagbar beredskapsnivå — anser ävenjag att det är nödvändigt att erforderliga ekonomiska resurser tilldelas kommu- nerna. Härvid bör särskilda medel tilldelas dels för att hålla en aktuell kunskap hos personalen, dels för att hålla planläggningen aktuell. Det senare avser både översynen och de revideringar som kan föranledas av ändrade förutsättningar i stort för planläggningen.

För att den ledande personalen i kommunerna skall kunna hålla kunska- perna aktuella måste vissa minimiresurser disponeras av alla kommuner. Jag bedömer i likhet med kommittén att ersättningen härför kan inrymmas i ett årligt belopp av 20000 kr. per kommun. Vid bedömningen av storleken på beloppet har även vägts in det förhållandet att de minsta kommunerna bör erhålla en viss minimiersättning. För 284 kommuner uppgår denna del av ersättningen till ca 5,7 milj. kr. per år. Vidare bedömer jag att ersätt- ningen för det samlade revideringsarbetet — översyn, ändringar och revi- dering — bör relateras till kommunens storlek och därvid utgöra ] kr. per invånare och år. Den rörliga årliga ersättningen blir med denna beräkning ca 8,3 milj. kr. Jag har i detta sammanhang utgått ifrån att mer genomgri- pande revideringar inte blir aktuella mer än ca van sjätte år.

Enligt det ovan sagda bedöms således den sammanlagda årliga ersätt- ningen till kommunerna för att hålla planläggningen aktuell uppgå till ca 14 milj. kr. Jag förordar att ersättningen skall utgå från och med året efter det år då planläggningen färdigställts i kommunerna. Ersättningen bör enligt min mening i sin helhet betalas av medel på de under fjärde huvudtiteln

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 49 61

uppförda förslagsanslagen Gl. Civilförsvar och 63. Civilförsvar: Skydds- rum och helt rymmas inom de utgiftsramar för civilförsvaret som riksdagen kan komma att anvisa. Med hänsyn till ersättningssystemets enkelhet bedömerjag att det inte är nödvändigt att avsätta några särskilda resurser för administrationen av ersättningen.

2.6. Övriga frågor

2.6.1. Skyddade utrymmen

Mitt förslag: Kommunen skall vara skyldig att förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen samt bistå fastighetsägaren med att förse an- läggningen eller byggnaden med sådana utrymmen. Om en fastighets- ägare åläggs att anordna skyddade utrymmen skall han få ersättning av statsmedel för åtgärderna.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 151-155,165—167).

Remissinstanserna: De flesta lämnar kommitténs förslag utan erinran (se bil. 2 avsnitt 5.1).

Skäl för mitt förslag: F.n. föreskrivs i 57 & civilförsvarslagen att en fastig- hetsägare är skyldig att efter förordnande av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer förbereda och under civilförsvarsbered- skap förse fastigheten med s.k. skyddat utrymme. i vilket de som vistas i fastigheten skall kunna beredas skäligt skydd mot radioaktiv strålning. kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras. Skyldigheten gäller endast för fastighetens eget behov. Någon ersättning av statsmedel utges inte till ägaren.

Som anförts i avsnittet om planläggning tog 1975. års skyddsrumsutred- ning upp frågan om de skyddade utrymmena. Även provplanläggnings- kommittén har berört spörsmålet och anser att skyddsrumsutredningens förslag bör genomföras. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Även jag anser att förslaget bör genomföras. Till detta vill jag anföra följande.

Den tid som står till förfogande innan ett krig bryter ut har en avgörande betydelse för vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra skyddssitua- tionen. Vid anordnandet av skyddade utrymmen kan antalet arbetsplatser bli mycket stort om man på kort tid skall åstadkomma en väsentlig ökning av antalet skydd. För att det skall vara möjligt att genomföra en sådan

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 49 62

förstärkning av skyddsberedskapen behövs dels vissa fredstida förberedel- ser, dels en organisation och ledning som har förmåga att i svåra lägen snabbt vidta kraftfulla åtgärder. Vid beredskap och i krig kommer en stor del av de civila resurserna att tas i anspråk för militära behov. För fastig- hetsägarnas möjligheter att anordna skyddade utrymmen kan detta innebä- ra en begränsning. De kan inte på samma sätt som i fred anskaffa behövliga resurser. Fastighetsägarna måste i en sådan situation genom olika myndig— heter få stöd av samhället.

Mot bakgrund av det anförda anser jag i likhet med skyddsrumsutred- ningen och provplanläggningskommittén att det är nödvändigt att samhäl- let och främst då kommunerna tar ett större ansvar i fråga om anordnandet av skyddade utrymmen. Ett ökat ansvar i detta avseende bör främst innefatta att förbereda utbyggnad av skyddade utrymmen och att bistå fas- tighetsägaren med att förse anläggningen eller byggnaden med sådana utrymmen. Med förberedelser bör här avses främst att i fred välja ut lämpliga lokaler och vidta andra nödvändiga förberedelser för att en ut- byggnad skall kunna komma till stånd när försvarsberedskapen skall för- stärkas. Sådana andra förberedelser bör vara av administrativ eller plane- ringsmässig karaktär. t.ex. förberedelser för att säkerställa de personella och materiella resurser som behövs. eller av teknisk karaktär, t.ex. utarbe- ta tekniska handlingar. Som framförts i avsnittet om planläggning bör uppgifter om skyddade utrymmen tas in i skyddsplanen.

Kommunerna bör vidare så långt förhållandena medger bistå fastighets- ägarna med att förse anläggningar eller byggnader med skyddade utrym- men. Ansvaret bör dock åvila fastighetsägarna.

Samtliga åtgärder för befolkningens skydd bör ses som ett system där staten. kommunerna och de enskilda medborgarna ingår och samarbetar. Oavsett vem som har ansvaret för genomförandet av olika åtgärder. bör befolkningsskyddet som helhet betraktas som ett led i landets försvarsan- strängningar. Genom 1978 års ändringar i civilförsvarslagen övertog staten kostnaderna för att bygga skyddsrum. Enligt min mening finns det anled— ning att ha samma syn då det gäller att anordna skyddade utrymmen. Om en fastighetsägare blir ålagd att anordna skyddade utrymmen. bör han enligt min mening ha rätt till ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.

2.6.2. Verkrkydden

Mitt förslag: Principerna för verkskyddsplikten ändras på så sätt att anordnande av Verkskydd skall grundas på om företagets eller anlägg— ningens verksamhet är av stor betydelse för totalförsvaret och om företaget eller anläggningen kan antas bli särskilt utsatt vid stridshand- lingar. Reglerna om dels gemensamma verkskydd. dels verkskydd som anordnas gemensamt med lokalt allmänt civilförsvar upphävs.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 49 63

Skäl för mitt förslag: Enligt 7 & civilförsvarslagen skall verkskydd för särskilda anläggningar anordnas _om det behövs med hänsyn till bebyggel- sens bcskaffenhet eller eljest. Verkskyddet kan anordnas dels gemensamt med det lokala allmänna civilförsvaret. dels gemensamt med annat verk- skydd enligt 49 och 50 åå civilförsvarslagen. Enligt 19 & civilförsvarskun- görelsen skall verkskydd organiseras vid en anläggning eller en byggnad, inom vilken i fredstid i regel minst 200 personer är sysselsatta. om länssty- relsen frnner verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom skyddsrumsort. Länsstyrelsen bestämmer också vilka tjäns- tegrenar som skall finnas vid verkskydden liksom verkskyddens omfatt- ning i fråga om personal och materiel. 1 47 få civilförsvarslagen regleras de skyldigheter som ägaren av ett verkskyddspliktigt företag har.

1 den pr0position som föregick 1982 års totalförsvarsbeslut anförde föredragande statsrådet bl.a. följande i fråga om verkskydden. 1 likhet med försvarskommittén anser jag att nuvarande principer för att fastställa verkskyddsplikt bör ändras. Företags och verksamheters betydelse i krig och deras risksituation bör få ett avgörande inflytande vid fastställandet av verkskyddsplikt. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n. anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. företag. Ett bättre samutnytt- jande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens räddnings- tjänst i kn'g och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till att öka vår förmåga att möta verkningarna av ett överraskande angrepp. Civilförsvars- styrelsen anger i sin programplan att styrelsen avser att lämna förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt och för verkskyddens organisation och utbildning. Föredragande statsrådet avsåg att senare åter- komma till regeringen i denna fråga.

Provplanläggningskommittén tar också upp verkskyddsfrågan och anför bl.a. (_s. 138-139) att verkskydden även i fortsättningen bör finnas som en lokal civilförsvarsresurs avsedd för skyddet av den egna anläggningen. Kommittén föreslår att gemensamma verkskydd slopas, eftersom de erfa- renhetsmässigt innebär omfattande myndighetsinsatser med en mycket begränsad civilförsvarseffekt. Mot bakgrund av att civilförsvarsstyrelsen utreder verkskyddsfrågan finner kommittén inte anledning att ytterligare behandla denna. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot vad kommittén har anfört.

Som anförts i inledningen har civilförsvarsstyrelsen inkommit till rege- ringen med förslag till nya normer för fastställande av verkskyddsplikt. Förslagen har lämnats efter samråd med flera myndigheter och organisa— tioner. I stort innebär förslagen att verkskydd bör anordnas vid företag vars verksamhet är av betydelse i krig och farlig i den meningen att den. om den utsätts för stridshandlingar, kan förorsaka omfattande skador i både den egna anläggningen och omgivningen. Avgörande för bedömning- en av verksamhetens betydelse i krigstid skall vara om företaget eller anläggningen planlagts för att bedriva verksamhet i krig. De särskilda

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 49 64

riskerna vid varje företag eller anläggning skall vara vägledande för vilken civilförsvarsverksamhet verkskyddet skall omfatta och hur verkskyddsor— ganisationen skall utformas. Denna riskbedömning bör enligt civilförsvars- styrelsen kunna göras med utgångspunkt i räddningstjänstplaner i fredstid och civilförsvarsplaner för beredskap och krig. Civilförsvarsstyrelsen an- ser också att de gemensamma verkskydden kan slopas.

Jag delar civilförsvarsstyrelsens trppfattning i denna del. Liksom också provplanläggningskommittén föreslagit bör dels de gemensamma verk- skydden. dels de verkskydd som anordnas gemensamt med det lokala allmänna civilförsvaret slopas. Normerna för verkskyddsplikten bör också ändras i princip på det sätt som framgår av civilförsvarsstyrelsens förslag. Det innebär bl.a. att nu gällande. begränsande normer i fråga om antalet sysselsatta (minst 200 personer) och anläggningens lokalisering till skydds- rumsort inte längre är av betydelse. Vad nu anförts innebär bl.a. behov av ändringar i 7 & civilförsvarslagen och att 49 och 50 så samma lag upphävs. Det får ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att i verkställighetsföreskrifter ange närmare vilka principer som bör gälla för verkskyddsplikten.

2.6.3. Militär direktivrätt

Mitt förslag: Bestämmelserna om militär direktivrätt i 9 & civilförsvars- lagen avskaffas.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se promemorian bil. 4 avsnitt 5).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna biträder förslaget (se bil. 5").

Skäl för mitt förslag: Genom den militära direktivrätten har de militära myndigheterna ett avgörande inflytande över civila myndigheters verk- samhet under krigsförhållanden. Den militära direktivrätten kan sägas vara tänkt som en nödfallsutväg då det militära försvarets effektivitet äventyras av oenighet mellan militära och civila myndigheter i situationer när direk- tiv från högre instans inte kan avvaktas. Bestämmelser om militär direktiv- rätt har tidigare också funnits i lagstiftningen angående sjukvården och veterinärväsendet under krigsförhållanden. Dessa bestämmelser slopades dock såsom obehövliga i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981.

Enligt gällande bestämmelser i civilförsvarslagen har militära befälhava- re fortfarande rätt att ge direktiv till länsstyrelserna och civilförsvarsmyn- dighet som lyder under länsstyrelserna.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 49 65

Allteftersom de civila delarna av totalförsvaret har vunnit ökad organi- satorisk stadga och hunnit förbereda sig bättre för sin krigstida verksamhet har från civilt håll hävdats att den militära direktivrätten saknar berättigan- de. .

Samtliga remissinstanser ansluter sig till utredarens förslag om ett av- skaffande av den militära direktivrätten på central och regional nivå. 1 fråga om militär direktivrätt på lokal nivå biträder huvuddelen av remissin- stanserna utredarens förslag att den kan avskaffas.

Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Värmlands län vill dock behålla direktivrätten på lokal nivå och förordar att frågan ytterligare utreds. Överbefälhavaren har därvid bl.a. anfört att frågan om militär direktivrätt på lokal nivå lämpligen bör prövas av utredningen (Fö 1982: 03) om tillträ- desskydd. Också civilförsvarsstyrelsen anser att den militära direktivrät— ten bör finnas kvar på lokal nivå samt att den bör kompletteras med en militär föreskriftsrätt.

Såväl överbefälhavaren som civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i Värmlands län har som skäl för sin ståndpunkt anfört att det trnder vissa förutsättningar finns behov av att meddela direktiv till civilbefolkningen. Som exempel på områden där en direktivrätt kan behövas anges vägtraf— ken och avspärrningar.

Den militära direktivrätt som f.n. finns byggde vid tillkomsten år 1944 på principen att civilförsvaret ingick som ett led i det totala försvaret men att ledningen till en mycket väsentlig del tillkom de militära myndigheterna. Numera torde det inte föreligga något behov för militära chefer att genom direktivrätt kunna påverka den civilförsvarsverksamhet som har till syfte att avhjälpa eller lindra verkningarna av inträffade skador.

l 5 & militära vägtratlkkungörelsen (1974: 97) ges ett generellt bemyndi- gande för kompanichef eller högre chef att — om det är oundgängligen nödvändigt för att genomföra en militär operation —- medge undantag från den militära vägtrafikkungörelsen. körkortslagen(1977: 477), körkortsför- ordningen (1977z722). terrängtrafikkungörelsen (19721594). fordonSkun- görelsen (1972:595). vägtrafikkungörelsen t1972:603) samt kungörelsen (1972:605) om införande av ny vägtraflklagstiftning eller lokal trafikföre- skrift. Jag anser att dessa bestämmelser väl tillgodoser det behov av militär direktivrätt som kan behövas för vägtrafiken.

Enligt lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. (skyddslagen) har militära myndigheter möjlighet att förbjuda civil- befolkningen tillträde till bl.a. områden där strider pågår. Jag anser att dessa bestämmelser tillgodoser önskemålen om militär direktivrätt i fråga om rätten att vistas inom stridszoner och liknande områden.

Min slutsats blir alltså att den militära direktivrätten sådan den kommer till uttryck i civilförsvarslagen kan avskaffas. Jag anser dock att det är angeläget att överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen i sin planering

5 Riksdagen [984/85. [ sam/. Nr 49

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 49 66

ägnar ökad uppmärksamhet ät frågan om samverkan på den lokala nivån mellan de militära och de civila delarna av totalförsvaret.

2.7. Ikraftträdande

Kommittén anför bl.a. att det inför starten av planläggningen är nödvän- digt att vissa informations- och utbildningsaktiviteter genomförs. De vikti- gaste mälgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommuner- na samt personal vid länsstyrelsernas försvarsenheter. En övergripande information om innebörden av 1982 års totalförsvarsbeslut för kommuner- nas del har redan inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvars- styrelsen. Enligt vad kommitte'n har inhämtat kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under år 1984 så att planläggningen kan påbörjas i kommunerna hösten 1984. Kommittén anser att det krävs en period om ca två år för att samtliga kommuneri landet skall ha genomfört den civilförsvarsplanläggning som kommittén har föreslagit. Detta innebär att kommunerna bör kunna överta ansvaret för ledningen av civilförsvars- verksamheten på lokal nivå i krig senast vid utgången av är 1986. Under denna tvåårsperiod måste utbildning påbörjas av förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.

Enligt min mening bör de föreslagna lagändringarna träda i kraft den ljanuari 1985. I likhet med kommittén anserjag att det krävs en period om ca två år för att kommunerna skall ha genomfört planläggningen. Kommu- nerna bör således överta ledningsansvaret senast vid utgången av år 1986. Under tiden bör det nuvarande ledningssystemet på lokal nivå alltjämt vara kvar. Bestämmelser om detta bör tas in i övergångsbestämmelserna till lagändringarna.

3. Upprättade lagförslag

] enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74).

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

4. Speeialmotivering

Som redan har framgått av den allmänna motiveringen kan kommitténs lagförslag i allt väsentligt läggas till grund för de lagändringar som behövs. Av redovisningen i den allmänna motiveringen framgår dock att vissa delar av lagförslagen måste få en annan utformning. När det gäller författnings-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 49 67

ändringarnas allmänna utformning har en strävan varit att. som också kommittén föreslår. göra sa små ingrepp som möjligt i den gällande civil- försvarslagen och lagen om kommunal beredskap. [ enlighet med tidigare principer bör endast de grundläggande bestämmelserna tas in i lagarna. Bestämmelserna bör som hittills avse såväl den fredstida verksamheten som förhållanden under beredskap och i krig. Den närmare regleringen bör ske bl.a. genom verkstälIighetsföreskrifter till lagarna.

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen kan i övrigt följande anföras.

4.1. Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Ingressen

] den allmänna motiveringen har närmare redovisats vad som innefattas i begreppen civilförsvar, civilförsvarsorganisation och civilförsvarsverk- samhet. I lagen bör det framgå huruvida man avser organisationen eller verksamheten. De paragrafer och rubriker som inte ändrats i annat hänse- ende än att begreppet "civilförsvar" preciserats till att avse antingen '”civilförsvarsorganisationen" eller ”'civilförsvarsverksamhet"' har angetts i ingressen. l ingressen har vissa paragrafer upphävts. Dessa paragrafer kommenteras i det följande under sitt paragrafnummer.

1.5

F.n. föreskrivs i denna paragraf allmänt om civilförsvarets uppgifter och tjänstegrenar. Med hänsyn till att kommunerna får utökade civilförsvars- uppgifter bör som anförts i den allmänna motiveringen en närmare precise- ring i lagen ske än f.n. om vad som utgör civilförvarsverksamhet. 1 1982 års totalförsvarsbeslut anges att bestämmelserna i artikel 61 i tilläggsprotokoll I den 10juni 1977 till Genévekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter utgör en viktig grund för fullgörande av civilförsvarsuppgifter i krig. I den allmänna motivering- en har detta närmare redovisats.

] paragrafen har med hänsyn till detta en precisering av civilförsvars- verksamheten gjorts med utgångspunkt i definitionen i nämnda tilläggspro- tokoll. Av de punkter som räknas upp i artikel 61 har punkterna 6 och 11- 14 undantagits från uppräkningen i 1 5. Dessa uppgifter är av sådan art att de ombesörjs av andra ordinarie samhällsorgan.

] ett fjärde stycke har tagits in bestämmelser som anger att civilförsvars- verksamhet omfattar också bistånd åt andra samhällsorgan i de frågor som enligt artikel 61 hänförs till civilförsvarsverksamhet men. som nyss nämnts. har undantagits från civilförsvarsorganisationens ordinarie verk- samhet.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 49 68

vs

l denna paragraf regleras frågor om civilförsvarsorganisationens bered- skap. Till skillnad mot tidigare bör förstärkt beredskap kunna intas inte bara i krig eller vid krigsfara utan också vid andra utomordentliga förhål- landen som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket befunnit sig i. Paragrafen har ändrats i enlighet med det anförda.

4.5

Denna paragrafinnehåller f.n. dels föreskrifter om länsstyrelsens befatt- ning med ledningen av civilförsvaret. dels vissa hänvisningar till bestäm- melser som berör civilbefälhavarna och kommunerna.

] den allmänna motiveringen har civilbefälhavarens roll redovisats. De förändringar som där föreslås får regleras i instruktionen för civilbefälha- vare. Den hänvisning som nu finns i lagen har behållits i denna paragraf med ett tillägg om civilomräden. Hänvisningen i det nu gällande tredje stycket i fråga om kommunerna kan tas bort. Kommunernas befattning med civilförsvarsverksamhet kommer nämligen att beröras i de flesta av lagens kapitel. Bestämmelser som berör länsstyrelsen har tagits in i en ny paragraf. 4 a &.

40.6

I den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för länsstyrelsens befogenheter gentemot kommunerna i fråga om civilförsvarsverksamhe- ten. Bl.a. anförs att en närmare precisering bör göras i lagen. 1 första stycket har därför förts in bestämmelser om länsstyrelsens huvudsakliga uppgifter. 1 andra stycket har förts in bestämmelser om att regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen får meddela kommunerna föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvars- beredskap.

5.5

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter om civilförsvarsområden och civilförsvarsdistrikt. Dessa bestämmelser har ersatts med bestämmelser som allmänt reglerar kommunens befattning med ledningen av civilför- svarsverksamheten. Föreskrifterna om vilka organ i kommunen som har hand om civilförsvarsverksamheten finns i 41 å och i en ny paragraf4l a 5. Den planläggning som kommunen är skyldig att göra regleras i sex nya paragrafer. 10 b-lO g åå.

Kommunens ledningsuppgifter och planläggningsuppgifter beskrivs när- mare i den allmänna motiveringen. I lagen anges också att staten ställer en civilförsvarschef med en civilförsvarsstab och övriga resurser till kommu- nens förfogande. Dessa resurser bestäms i första hand av statsmakterna genom de fleråriga försvarsbesluten och årligen i statsbudgeten. Civilför-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 49 69

svarsstyrelsen omsätter dessa beslut genom att fördela resurser till länen. Länsstyrelsen fördelar sedan dessa resurser på kommunerna. För kommu- nernas del är det närmast organisationsplanen som redovisar vilka resurser som ställs till kommunens förfogande. Bestämmelser om detta har tagits in i paragrafen.

6 .9'

F.n. föreskrivs i denna paragraf om civilförsvarschef och om distrikts- chef. Dessa bestämmelser kan upphävas. I stället har här tagits in bestäm— melser om att kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna civilförsvarsvcrksamheten mellan sig. 1 den allmänna motiveringen har dessa frågor närmare belysts.

7.5

l denna paragraf finns f.n. föreskrifter om lokalt och regionalt allmänt 'civilförsvar och om verkskydd. Enligt förslaget kan skillnaderna mellan regionalt och lokalt civilförsvar tas bort. Vidare innebär ändringsförslaget att man inte längre skall göra någon uppdelning i allmänt civilförsvar och verkskydd. l lagens övriga paragrafer som rör denna fråga får därför särskilt anges när en föreskrift inte berör verkskyddet. Vidare har bestäm- melserna om gemensamt verkskydd upphävts.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör förutsättningarna för att anordna verkskyddet ändras. [ denna paragraf har bestämmelserna utfor- mats i enlighet härmed.

9 35 F.n. innehåller paragrafen bestämmelser om militär myndighets direk- tivrätt mot civilförsvarsmyndighet. 1 den allmänna motiveringen har föror- dats att denna direktivrätt bör slopas. Paragrafen har därför upphävts.

10.4

I denna paragraf föreskrivs f.n. att civilförsvarets omfattning och be— skaffenhet skall anges i en organisationsplan samt att uppgifter om skydds— rum skall anges i en skyddsrumsplan. Denna paragraf skall enligt förslaget betecknas 10 a &. Kommentarer till ändringarna i den tidigare 10 så finns under 10 a &. len ny 10 & under rubriken "Regeringen” har bestämmelser om skyddsrum förts in. 1 första och tredje styckena föreskrivs var skydds— rum skall byggas och att vissa förberedelser skall göras för att under civilförsvarsberedskap kunna ställa i ordning andra utrymmen till skydds- rum. Motsvarande bestämmelser finns i den nu gällande 22 å som upphävs. 1 andra stycket anges att skyddsrumsortens gränser bestäms enligt grunder som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer. Motsvarande bestämmelser frnns i den nu gällande 24 å som upphävs.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ' 70

[Ouf

I den allmänna motiveringen finns en redogörelse för kommunernas skyddsplanering. Av denna framgår att skyddsrumsplanerna i nuvarande form kan avskaffas. Hänvisningen till 4 kap. kan därför tas bort. I stället bör läggas fast att länsstyrelsen upprättar och antar organisationsplaner. Till skillnad mot tidigare skall organisationsplanen omfatta endast en kom- mun. Vad som bör redovisas i organisationsplanen framgår av mitt anfö- rande i den allmänna motiveringen. I denna paragraf bör också läggas fast länsstyrelsens skyldighet att upprätta och anta mobiliseringsplaner för kommunerna. länsplaner för länet och särskilda planer för civilförsvars- verksamhet som behöver samordnas mellan flera kommuner. En föreskrift om att länsstyrelsen skall samråda med berörda kommuner har också tagits in i denna paragraf. [ den allmänna motiveringen harjag lämnat en närmare redogörelse för länsstyrelsens planläggning. Det får ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela ytterligare föreskrifter om länsstyrelsernas planläggning.

10 h-IO ;: 55

I dessa sex nya paragrafer har bestämmelser som reglerar kommunernas skyldighet att planlägga för civilförsvarsverksamheten tagits in. I den allmänna motiveringen harjag redovisat min syn på omfattningen av denna planläggning. De föreskrifter i lag som reglerar planläggningen bör vara ganska detaljrika.

] 10 b & första stycket tas först in en uppräkning av de planer som kommunen skall upprätta.

I andra stycket har tagits in en möjlighet för regeringen att föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande helt eller delvis skall godkännas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I tredje stycket slås också fast att kommunens civilförsvarsplanläggning skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. En mot- svarande bestämmelse föresläs i lagen om kommunal beredskap. Vissa civilförsvarsplaner bör därvid vara gemensamma med motsvarande bered- skapsplaner. Ledningsplanen. informationsplanen och personal- och un- derhållstjänstplanen är sådana planer som bör vara gemensamma med motsvarande beredskapsplaner. l paragrafen har också samrådsskyldighet med länsstyrelsen tagits in.

I fjärde stycket föreskrivs om översyn och revidering av planerna. [ 10 c-10 g ås" har tagits in bestämmelser som reglerar innehållet i stort i planerna.

Om planernas innehåll har en närmare redogörelse lämnats i den all- männa motiveringen. Till skillnad mot vad kommittén föreslår sä förordas i den allmänna motiveringen att länsstyrelsen fär ansvaret för mobiliserings- planläggningen. Dock bör kommunen med underlag från länsstyrelsen upprätta en s.k. mobiliseringsöversikt. l punkten 6i 10 e s" har därför tagits

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 49 71

in en bestämmelse om att ledningsplanen skall innehålla uppgifter om civilförsvarsorganisationens mobilisering.

Som anförts i den allmänna motiveringen hör skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas och motsvarande planering tas in i skydds- planen. 1 10 e 5 har i ett tredje stycke tagits in bestämmelser som rör planeringen av skyddsrum. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 24 och 26 st som upphävs.

12 5

I denna paragrafl'rnns föreskrifter om civilft'irsvarsplikt. Ändringarna är närmast av redaktionell art. 1 & i lagförslaget bygger på att de nuvarande sjukvårdsplutonerna förs över till sjukvärdshuvudmännen. För att tillgo- dose personalbehovet för sjukvärdsplutonerna mäste förmodligen civil- försvarsplikten användas. Med nuvarande reglering torde inte detta kunna förenas. Emellertid har riksdagen under 1983/84 års riksmöte antagit ett förslag till lag om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret (prop. 1983/84: 114. FÖU 16. rskr 287). Med den nya lagen kan denna fråga lösas. Någon särbestämmelse i civilförsvarslagen behövs således inte.

15 9'

I denna paragraf regleras rätten för civilförsvarschefcrna att infordra uppgifter från de civilförsvarspliktiga. Ändringen innebär att denna befo- genhet nu läggs på kommunerna.

175

Ändringen i denna paragraf är närmast av redaktionell an och föranledd av ändringen i 7 s".

18 #

F.n. föreskrivs i denna paragrafatt en civilförsvarspliktig för inskrivning i civilförsvaret är skyldig att inställa sig på utsatt tid och plats inom det civilförsvarsområde där han vistas. Eftersom civilförsvarsområdena av- skaffas. mäste bestämmelsen ändras. Något behov att ha en sådan liknan- de begränsning finns inte längre. Eftersom länsstyrelserna ombesörjer inskrivningen ligger redan en begränsning till länet. vilket får anses vara tillräckligt.

19 #

F.n. finns i denna paragraf vissa bestämmelser om förbud för den ClVll- försvarspliktige att under högsta civilförsvarsberedskap lämna civilför- svarsomrädet. Bestämmelserna har numera inte någon betydelse. Paragra- fen kan därför upphävas.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 49 72

22-78 st

Somjag har angett iden allmänna motiveringen kan skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. Det berör föreskrifterna i 22—28 5.5.

Föreskrifterna i 22 5 har flyttats till nya 10 & varför 22 % kan upphävas. ] 23 & finns bestämmelser om skyddsrumsplaner. Dessa föreskrifter kan upphävas.

] 24 s' föreskrivs att skyddsrumsplanen skall ange skyddsrumsorternas gränser. Dessa gränser skall enligt förslaget tas in i skyddsplanen enligt 10 e &. l paragrafen finns också regler om hur gränserna skall bestämmas. Dessa föreskrifter har tagits in i 10.5 andra stycket. 245 kan därför upphä— vas.

F.n. innehåller 25 & bestämmelser om skyddsrumsområden. Paragrafen kan upphävas med hänsyn till vad som anförts om skyddsplanen.

26 & innehällcr grundläggande bestämmelser om beräkning av skydds- rumsbehovet. Dessa bestämmelser har tagits in i den nya 10 e & varför 26 :$ kan upphävas.

27 & har ändrats på grund av att skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. I stället skall det läggas fast att kommunen är skyldig att tillse att det byggs skyddsrum enligt skyddsplanen. Genomförandet får i övrigt ske på samma sätt som förut. Uppgifter om behov m.m. framgår av skyddsplanen.

Ändringen i 28 s är en följd av att skyddsrumsområdena avskaffas.

36.6

I denna paragraffinns f.n. vissa bestämmelser om inkvartering m.m. Det nuvarande andra stycket behövs inte och kan upphävas. [ stället har. med vissa redaktionella jämkningar. från lagen om kommunal beredskap förts över bestämmelser som reglerar sådant som är att anse som civilförsvars— verksamhet.

38.5

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

40 s*

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som reglerar kommunernas skyl- digheti visst hänseende i fråga om civilförsvarsverksamheten. Dessa upp- gifter skall alltjämt finnas kvar. Vissa redaktionella jämkningar och följd- ändringar i lagtexten har emellertid gjorts. Bl.a. har bestämmelser som rör civilförsvarschefen i 1 mom. a) tagits bort. Föreskrifterna i punkten 1 mom. i) om ansvaret för bl.a. gatubelysning har numera mist sin betydelse. Föreskrifterna kan därför upphävas.

] den allmänna motiveringen redovisas skyddsrumsutredningens förslag i fråga om skyddade utrymmen. F.n. ankommer det på fastighetsägare att förse byggnader med skyddade utrymmen. Någon ersättning utgår inte.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 49 73

Enligt skyddsrumsutredningens förslag bör skyddade utrymmen inte vara knutna till den enskilda byggnadens behov utan ses som en kollektiv nyttighet på samma sätt som skyddsrummen.

Det är enligt utredningen nödvändigt att kommunerna fär ett ökat an— svar. Ansvaret bör bestä i att i fred välja ut lämpliga lokaler och platser för skyddade utrymmen och att vidta förberedelser bl.a. i form av inventering. åtgärdsförslag och planläggning. sä att utbyggnaden kan ske snabbt när försvarsberedskapen behöver förstärkas. En bestämntelse med detta inne- håll har förts in i punkten 1 mom. i). Kommunen bör också få ersättning för dessa ätgärder. Detta regleras i 42 s. Fastighetsägaren skall alltjämt vara den som har skyldigheten att ställa i ordning dessa utrymmen. Ersättning bör också utgä för fastighetsägarens ätgärder. Bestämmelser om detta finns i 57 &.

Bestämmelserna i paragrafens tredje moment kan upphävas med hänsyn till kommunernas nya roll i fräga om civilförsvarsverksamheten.

41 s

I denna paragraf regleras f.n. vilka organ i kommunen som har hand om eivilförs 'arsverksamhcten. Kommunens organisation har behandlats i den allmänna motiveringen. 1 41 & bör endast den fredstida organisationen behandlas. 1 första stycket har därför angetts att det är fråga om fredstida förberedelser. 1 andra stycket har bestämmelserna som berör skyddsrums— plan tagits bort. I stället har förts till bestämmelser om att kommunfull— mäktige antar kommunens civilförsvarsplaner. ] tredje stycket har bestäm- melser som berör beredskapsförhällanden tagits bort.

Bestämmelserna i tredje momentet kan upphävas p.g.a. kommunens nya roll i fråga om civilförsvarsverksamhet.

41 (? S*

I denna nya paragraf har bestämmelser tagits in som berör ledningen av civilförsvarsverksamheten under eivilförsvarsberedskap. En närmare re- dogörelse i dessa frågor finns i den allmänna motiveringen. 1 första stycket har föreskrivits att kommunstyrelsen utövar den ledning av civilförsvars- verksamheten som ankommer på kommunen under civilförsvarsbered- skap. Kommunens lcdningsansvar regleras i 5 s.

1 andra och tredje styckena regleras den direkta ledningen av civilför- svarsverksamheten. Som beskrivs i den allmänna motiveringen skall civil- försvarschefen ha det direkta ansvaret i vissa frågor som har angetts i paragrafen. Civilförsvarsehefen tas ut av länsstyrelsen genom inskrivning i civilförsvaret. Kommunen bör fä det avgörande inflytandet på valet genom att lämna förslag till länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör således följa försla- get om inte starka skäl talar emot. Normalt bör chefen vara den brandehef som tjänstgör i kommunen. Som anförts i den allmänna motiveringen är civilförsvarschefen med sin stab en enhet i krigsorganisationen och således en statlig resurs som ställs till kommunens förfogande (jfr 5. s").

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 74

2 f I denna paragraf regleras vissa ersättningsfrägor. Som anförs i motive— ringen till 40 & bör kommunen få ersättning för förberedande åtgärder i fråga om skyddade utrymmen enligt 40 5 1 mom. i). En föreskrift om detta har tagits in i denna paragraf.

445

Paragrafen innehåller f.n. vissa bestämmelser om ersättning till kom- munen. ] den allmänna motiveringen förordas att kommunen skall få ersättning av statsmedel för de kostnader som kommunen har för ledning- en av civilförsvarsverksamheten och förberedelser i fred för denna verk- samhet. Med förberedelser avses i första hand att upprätta och vidmakt- hålla angivna planer för verksamheten. Kommunen bör dock inte ha er- sättning för kostnader för egen pcrsonal som avses i 20 s. Bestämmelser om vad nti sagts har förts in i denna paragraf. Ersättningen bör bestämmas och betalas ut av regeringen eller av den myndighet som regeringen be- stämmer. Ersättningen bör som framgår av den allmänna motiveringen beräknas efter en schablonmetod.

45 #

Ändringen i denna paragraf är en följdändring av andra ändringar i lagen.

49 (N'/150 55.5

F.n. innehåller dessa paragrafer bestämmelser om gemensamt verk— skydd. Som framgår av den allmänna motiveringen kan. med hänsyn till vad som anförts i kommentaren till 7 & om att reglerna om gemensamt verkskydd kan upphävas. också dessa bäda paragrafer upphävas.

5455

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

57.6

I denna paragraf regleras vissa skyldigheter för fastighetsägare. Som anförts tidigare i kommentaren till 40 ?; bör reglerna ändras i fråga om skyddade utrymmen. Punkten (1) har således ändrats på sa sätt att skyl- digheten att anordna skyddade utrymmen också skall kunna gälla under fredstid och inte bara under civilförsvarsberedskap. Vidare innebär änd— ringen att det skyddade utrymmet inte bara avser den egna fastighetens behov. I likhet med vad som gäller för skyddsrumsbyggandet är det inte nödvändigt att själva byggnaden förses med det skyddade utrymmet. Möj- lighet bör finnas att anordna ett skyddat utrymme friliggande i anslutning till byggnaden. Punkten e) har ändrats så att skyldighet föreligger att upplåta det skyddade utrymmet ät befolkningen. 1 ett nytt stycke har ersättningsregler tagits in som innebär att fastighetsägaren fär ersättning för nämnda ätgärder.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 49 75

58 å' Ändringen i denna paragraf innebär att vad som f.n. föreskrivs om civilförsvarschef skall i fortsättningen gälla för kommunen.

59 a'

I denna paragraf finns föreskrifter om utrymning. Föreskrifterna bör ocksä avse omflyttning vilket lagts till i paragrafen. Det kan ifrågasättas om inte bestämmelserna om fastighetsägarnas skyldighet som nu finns i lagen (l964: 64) om skyldighet att upplåta inkvarteringslmstad i krig m.m. borde tas in i civilförsvarslagen. Det får dock t.v. räcka med att en hänvisning till denna lag tas in i paragrafen.

65 #5

Ändringarna i denna paragraf föranleds av att kommunerna fått upp- gifter i fräga om skyddade utrymmen (jfr 40 & 1 mom. i). För att kommu- nerna skall kunna fullgöra dessa uppgifter måste möjlighet ges för kommu- nerna att besikta anläggningar och byggnader.

66 s* l denna paragraf behandlas bl.a. civilförsvarsehefens befogenheter. Des- sa befogenheter tilläggs nu kommunerna.

68 ;5

I denna paragraf finns f.n. bestämmelser om förfoganderätt för bl.a. civilförsvarschef. Den rätten böri stället avse kommunen. En bestämmel- se om detta har förts in i 68 & första stycket. Kommunens förfoganderätt kommer. som framgår av 41 a &, att i första hand utövas av kommunstyrel- sen. Ingenting hindrar dock kommunstyrelsen från att överlämna ät kom- munens civilförsvarschef att besluta på kommunstyrelsens vägnar (jfr 41 a & tredje stycket 3).

Andra stycket kommer att sakna aktualitet och kan upphävas. [ tredje stycket har viss förfoganderätt tillförts kommunen för kommu- nens nya uppgifter i fråga om skyddade utrymmen.

73 #

Denna ändring är endast av redaktionell art.

75 s" Bestämmelserna i denna paragraf kommer att sakna betydelse och kan upphävas.

773?

I denna paragraf finns f.n. reglerat vissa befogenheter för civilförsvars- chef. Dessa befogenheter läggs nu på kommunen.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 49 76

78 s*"

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som ger länsstyrelsen möjlighet att förelägga vite om nägon underlåter att fullgöra skyldigheter som åligger honom enligt civilförsvarslagen. Föreläggande kan ocksä riktas mot en försumlig kommun. Denna möjlighet bör utsträckas till att omfatta ocksä försummelser beträffande kommunens nya skyldigheter enligt 2 a kap. om planläggning m.m. eller föreskrifter som meddelas med stöd av bestämmel— serna i detta kapitel. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

] prop. l983f'84: ll3 om ändring i civilförsvarslagen som antagits av riksdagen vid 1983184 ärs riksmöte (FÖU l7. rskr 278) föresläs bl.a. regler som älägger kommunerna att kontrollera skyddsrumsbeständet i kom— munen och se till att fel och brister ätgärdas. ] det lagstiftningsarbetet diskuterades om kommunerna skulle tilläggas rätt att förelägga viten. Emellertid framhölls då att den frågan borde prövas i det lagstiftningsar- bete som förbereds i fråga om kommunernas övertagande av ledningsan- svaret för civilförsvaret. Det är rimligt att kommttnerna får rätt att föreläg- ga vitcn i sådana fall där kommunen har aktualiserat en skyldighet för någon att fullgöra något enligt civilft'irsvarslagen. En bestämmelse om detta har lagts till i denna paragraf.

815

Ändringarna i straffbestämmelserna är av redaktionell art.

83 s' Denna paragraf innehåller besvärsbestämmelser. De besvärsbestäm— melser som f.n. avser beslut av civilförsvarschef har ändrats till att avse beslut av kommunen. I övrigt är ändringarna av redaktionell art.

Ikraftträdanda/.nuvlämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den l januari l985. Vid den tidpunkten kommer dock kommunerna inte att kunna överta ledningen av civilför- svarsverksamheten. Det beräknas kunna ske först den I januari l987. Av det skälet föreskrivs att äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas till den tidpunkten.

När kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvarsverk- samheten på lokal nivå i krig. måste de planer som anges i 2 a kap. vara upprättade och antagna. Det är därför nödvändigt att planläggningen kom- mer i gång sä tidigt att planerna är klara vid utgängen av december 1986. I ikraftträdandebestämmelserna föreskrivs därför att planläggningen skall starta utan hinder av att de äldre bestämmelserna gäller. Planläggningen måste ske med stöd av de nya bestämmelserna. Föreskrift om detta ges också. Den föreskriften innebär att alla nya bestämmelser som har med planläggningen att göra blir tillämpliga vid genomförandet av den. Det innebär bl.a. att kommunerna får rätt till ersättning för arbetet med pla- nerna enligt dcn nya 44 å.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 49 77

4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap

3 $;

1 den allmänna motiveringen framhålls att civilförsvarsverksamheten bör regleras i civilförsvarslagen och att lagen om kommunal beredskap endast bör innehålla föreskrifter om kommunens uppgifter i fråga om övrig civil totalförsvarsverksamhet.

Denna paragraf innehåller f.n. föreskrifter om sadant som är att anse som civilförsvarsverksamhet. Kommunens uppgifter i detta hänseende regleras i civilförsvarslagen. Paragrafen kan därför upphävas.

6 #

I denna paragraf regleras bl.a. kommunens skyldighet att vidta förbere- delser i fredstid för viss totalförsvarsverksamhet. exempelvis planlägg- ning. Emellertid skall kommunen planlägga sin civilförsvarsverksamhet enligt bestämmelser i civilförsvarslagen. Ett tillägg till första stycket har därför gjorts med innehåll att kommunens planläggning enligt lagen om kommunal beredskap kan begränsas av särskilda bestämmelser. t.ex. i civilförsvarslagen. Övriga ändringar är av redaktionell art.

7.5

I denna paragraf finns föreskrifter om kommunens beredskapsplanlägg- ning. l paragrafen har gjorts ett tillägg med hänvisning till lt) bä tredje stycket civilförsvarslagen som innehåller föreskrifter om samordning av beredskapsplanläggningen med civilförsvarsplanläggningen.

14 35 I tredje stycket finns föreskrifter som berör civilft'årsvarsehef. Föreskrif- terna behövs inte och kan därför upphävas.

[(> s*

Denna paragraf innehäller föreskrifter om ersättning till kommunen för planläggningskostnader. F.n. får kommunen inte fttll kostnadstäckning och inte heller ersättning för planrevision. Som anförts i den allmänna motive— ringen (avsnitt 2.5) bör kommunerna få samma ersättning för den kommu— nala beredskapsplaneringcn som för civi|försvarsplaneringen. dvs. fttll kostnadsersättning samt ersättning för planrevision. Paragrafen har änd- rats i enlighet med det anförda.

[kraft!/iidarrc/chcstämmv/ser

Denna lag bör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen om ändring i civilförsvarslagen. dvs. den I januari 1985. Som anförts tidigare kommer kommunerna emellertid inte att kunna överta ledningen av civilförsvars— verksamheten förrän tidigast den ljanuari l987. Äldre bestämmelser i

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 49 78

civilförsvarslagen mäste därför gälla till den tidpunkten. Av samma anled- ning måste också de äldre bestämmelserna i lagen om kommunal bered- skap alltjämt tillämpas t.o.m. utgången av december 1986.

Kommunerna mäste emellertid påbörja sin planläggning enligt 2 a kap. civilförsvarslagen redan den 1 januari 1985. Den planläggningen skall kom- munerna samordna med den kommunala beredskapsplanläggningen. Där- för måste utan hinder av att äldre bestämmelser alltjämt skall gälla de nya bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap tillämpas på den kommu- nala beredskapsplanli'iggning som är nödvändig för samordningen med eivilförsvarsplanläggningen. Det innebär bl.a. att kommunerna får ersätt- ning enligt den nya lö &.

5. Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74). 2. lag om ändring i lagen (1964: 63) om kommunal beredskap.

6. Beslut

Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 49 79

få Försvarsdepartementet

Kommunerna och Civilförsvaret

Fristående sammanfattning av betänkande Ds Fö l983:1()

Stockholm 1983

• Sida 80
•  Original

Pmp. 1984/85 : 49 80

Förord

Regeringen bemyndigade i juni 1982 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av 1982 års totalförsvarsbeslut angäende civilförsvaret och kommunerna. Kommittén antog benämningen Provplanläggningskommit- ten — Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK). l oktober 1983 överlämnade kommittén till försvarsministern betänkandet (Ds Fö 1983: 10) Kommunerna och Civilförsvaret — Ledning och planläggning på lokal nivå.

Under kommitténs arbete har från många håll framhållits att det föreligger ett stort behov av och intresse för att ta del av kommitténs överväganden och förslag. Man har framfört att det skulle vara av stort värde om kommitténs förslag kunde sammanfattas och spridas i en lättillgänglig form.

Mot denna bakgrund har kommittén utarbetat föreliggande publikation som utgör en relativt fyllig sammanfattning av innehållet i betänkandet.

Stockholm i november 1983

Provplanläggningskommittén — Civilförsvaret och Kommunerna

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 49

InnehåH

Ledning

Provplanläggnin gen

För att få underlag för våra överväganden och förslag har 22 kommuner i Malmöhus och Kopparbergs län genomfört en provplanläggning under vår ledning. Valet av län och kommuner har gett goda möjligheter till en bred behandling av frågor om civilförsvarsplanläggning. Sålunda har olika problem kunnat belysas såväl i stora och medelstora kommuner som i mindre kommuner av glesbygdskaraktär.

De kommuner som deltagit i provplanläggningen är i Malmöhus län: Burlöv. Eslöv. Hörby. Höör. Kävlinge. Lomma. Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala. Trelleborg och Vellinge samt i Kopparbergs län: Borlänge, Gagnef, Leksand. Malung. Mora, Orsa. Rätt— vik. Säter, Vansbro och Älvdalen.

Figuren på sidan 9 visar översiktligt samverkansformerna under provplan— läggningen.

] ett första steg utarbetade de centrala fackmyndigheterna förslag till regler (föreskrifter och allmänna råd) för olika planer. Sedan vi hade godkänt reglerna att ligga till grund för provplanläggningen översändes dessa till de båda länsstyrelserna. Dessa överlämnade de fastställda reglerna till kom—

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 49 84

munerna tillsammans med erforderligt regionalt planeringsunderlag. Därvid presenterade länsstyrelserna innehållet i reglerna och underlaget. Redan tidigare hade länsstyrelserna lämnat information till berörd personal avseende civilförsvarets organisation och verksamhet och dessutom genom- fört en viss utbildning av samma personal.

Svenska kommunförbundets länsavdelningar informerades kontinuerligt om och medverkade i viss omfattning i provplanläggningen.

Under provplanläggningen begränsade vi våra direktkontakter med provplanläggningskommunerna i fråga om det konkreta planläggningsarbe- tet. Kontakterna till oss kanaliserades i stället via länsstyrelserna för att ge en bild av en bedömd framtida planeringssituation. Däremot genomfördes uppföljning av erfarenheterna frän provplanläggningen i direktkontakt mellan bl.a. kommunerna och oss.

Länsstyrelserna hade under hela provplanläggningen den viktiga uppgif— ten att på olika sätt bistä kommunerna. Förutom att ansvara för planlägg- ningsundcrlaget. vilket krävde en relativt stor arbetsinsats. genomförde länsstyrelserna inledningsvis de tidigare berörda informations- och utbild- ningsinsatscrna. Dessutom utvecklades en rutin genom vilken den enskilda kommunen snabbt kunde få svar på olika frågor och diskutera uppkomna problem.

SAMVERKAN UNDER PROV— PLANLÄGGNINGEN

Länssty— relsen i M lön

Sv. Kommun—

förb. löns- ovd i M lan

Provplonldgg- ningskommit- fén

förb. löns— avcl i W lön

Länssty- relsen i W lön

Underlngsl'cim—

1 det följande redovisas kortfattat våra viktigaste överväganden och förslag rörande ledning, planläggning, ekonomi, lagändringar och tidsförhållan- den.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: 49 85

Kommunstyrelse TEEKENFORKLARINQ

_— Orderllnje

tillika ... - - - , '- EXEMPEL PÅ KOMMUNS _ civilförsvarsnämnd arg/ngar)?»- samverkan med CVll

KRlGSORGANlSÅHON —brondstyr.else ——-Linj'e som visar overgriponde ledning

—b unudsnamnd enligt "5 lagen Mel..-63) om kommunal " beredskap

o...-||I|-.-.|oicu: .-o.o-n..--...-.--o

Byggnads-

Leder och samordnar Tekniskt kontor

genomförandet av kontor

c'v'lfocsvarsverksam- Materielfjänsf Personaltjänsf Kassofjdnsf

heten inom kommunen Drivmedels- och Information Skyddade ut- brdrsletjönst Posttjänst rymmen mm Transporter S_dmordning av all Tekniska ärenden pa kommunen on- Kristids—

. - . — - . . - . . . Röjningstj'dnst kommande totol- nämnd försvursverksomhef

u...-o......-

Förpl'cignodsfj'cinsf

Omhändertagande av hemlösa fran egen och annan kommun samt flyktingar Krigshj'dlp

Prop. 1984/85

49

86

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 49 87

nerna mäste för civilförsvarsregion en regionledning vara förberedd och omgående kunna krigsorganiseras för att samordna och leda civilförsvars- verksamheten under beredskap och i krig.

När det gäller regionledningens uppgifter bör förtroendevalda från kommunerna inom regionen ha ett gemensamt ansvar för civilförsvarsverk- samheten. Regionledningen skall under länsstyrelsen svara för att verksam- heten blir samordnad inom regionen och att den bedrivs med enhetlig inriktning. Vidare skall regionledningen svara för att regionens olika resurser för verksamheten vid behov blir omfördelade mellan kommunerna och utnyttjade så att försvarsansträngningarna främjas. Regionledningcn mäste kunna fatta beslut som blir bindande för kommunerna i regionen. Detta kräver författningsmässigt stöd. Vi föreslår att regionledningen skall bestå av en politikergrupp och en beredningsgrupp. l politikergruppen skall en f("irtroendevald och en ersättare för denne ingå från var och en av de kommuner som ingår i regionen. Beredningsgruppen, som i regel samman- sätts av tjänstemän. skall utgöra politikergruppens stabsorgan. Genom denna sammansättning av regionledningen skapas en god grund för kommunal samverkan inom civilförsvarsrcgionen. En sådan regionledning bidrar dessutom till en stark samhällsanknytning av civilförsvarsverksamhe- ten, vilket är strävan i 1982 års totalförsvarsbeslut.

Politikergruppen utser inom sig ordförande och vice ordförande. I brådskande lägen skall ordföranden ensam eller den som ersätter honom kunna fatta beslut.

Genomförandet av regionledningens beslut skall enligt vår mening ankomma på civilförsvarsledningen i vederbörande kommun såvida inget annat överenkoms mellan länsstyrelsen. regionledningen och kommunen.

Beredningsgruppen är en enhet i civilförsvarets krigsorganisation. Av länsstyrelsen i samråd med kommunerna inom regionen utsedda personer bör således vara civilförsvarspliktiga och erhålla utbildning och övning för sina uppgifter med stöd av denna plikt.

Regionledningen samgrupperas med civilförsvarsstaben i den resursstar- kaste kommunen inom regionen. dvs. i regel i nuvarande huvudcentral. För att begränsa kostnaderna bör den kommun där regionledningen uppehåller sig genom sin civilförsvarsstab ge den stabs- och sambandsscrvicc m.m. som kan erfordras för såväl regionledningens politikergrupp som dess bered- ningsgrupp.

Regionindelningen m.m. illustreras i följande figur.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 49 88

Ledning inom civilförsvarsregion

Länet indelas vid behov i ci- viltorevareregloner. Exemplet visar ett lan med fyra regioner (A - D).

I region A ingår, som fram- går av exemplet, kommunerna al b) och c).

Regionledningen där består av tre förtroendevalda och tre ereattare for dessa från de tre kommunerna samt ett etabeor- gan I form av en berednings— grupp om 5-10 personer.

Reglenlednlngene uppehållaplats ar clvlltorevarete ledninga- centrel I kommunen b), som tidi— gare utgjorde den s k huvud- centralen l clvllförevarsområdet.

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom län

Beträffande länsstyrelses ledning och samordning av civilförsvarsverksam- heten har vi inte funnit anledning att ändra nuvarande ordning. Däremot är en närmare precisering önskvärd av länsstyrelses uppgifter och befogenheter i förhållande till kommunerna. En sådan precisering framgår av vårt förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen där vi har utvecklat länsstyrelsens ledningsansvar och dess roll i de fredstida förberedelserna.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 49 89

Syfte med civill'örsvarsplanläggningen

Syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred är att I! skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av civilft'irsvars-

verksamheten i krig.

ange de åtgärder som bör vidtas när försvarsberedskapen behöver förstärkas samt J utgöra grund för förberedelser i fredstid. exempelvis att bygga skyddsrum och att bedriva övningsverksamhet.

Planläggning på olika nivåer

Förberedelser i form av fredstida planläggning för totalförsvaret mäste utgä från av riksdag och regering utfärdade författningar. Regeringen utfärdar ocksä särskilda anvisningar för den operativa krigsplanläggningen inom tutalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger till grund för de centrala totalförsvarsmyndigheternas planläggning och utgör dessutom utgångspunkt för de föreskrifter m.m. som dessa myndigheter har att utfärda för krigsplanläggningen pä regional och lokal nivå.

Det är i detta sammanhang viktigt att understryka att förberedelserna sker för krigstida förhållanden. lkrigsplanläggningcn måste kraven från bedömda krigstida förhållanden vara styrande.

Regeringens anvisningar för den operativa krigsplanläggningen anger att planläggningen pä alla nivåer skall vara så samordnad att försvaret kan föras med enhetlig inriktning och sa att de olika försvarsfunktionerna kan stödja varandra.

En väsentlig erfarenhet från provplanläggningen är just behovet av samordnad planläggning på olika nivåer. Som exempel kan här nämnas nödvändigheten av att hade civilomrädes— och länsplaner för utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen och att dessa planer pa bäde lokal och regional nivå är väl samordnande med tetalförsvarets planläggning i övrigt.

Figuren på sidan 16 illustrerar översiktligt planläggningsansvaret pä olika nivaer.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 49

90

Regeringen! anvisningar tor den operativa krlgeplunleggnlngen

Centrala myndigheters grund- eynor, riktlinjer m m

Plan— läggning på olika nivåer

Clvitområdeevlaner lor civil- lor-varuvurkeamhoten

Lan-planer for clvlilorovnre- verkeamheton

Regionplunu tor civtitoreverl- verk-emhet nom einen oemordnu ever kommungruneer

Kommunplanol lor clvlltoruvaru- verkllmhoton

==HMMU5=—=—C—|>'H==-'H

| Lansplaner for ! ex utrym- lErforderligt plan-

Länssty— ning/inkvartering och laggningsunderlag relsen byggnadstjangt för kommunernas utarbetar """ planlaggntng bl a

' Regionplaner for civiitor— organisationsplan

svarsregionerna, t ex utrym- fo' Ville kommun ning/inkvartering och und- sättning

'Ledningsplan llntormationspian lPian för personal- och underhållstjansten lSkyddsplan lUndeattningsplan .Mobiiieeringspian

Kommunen utarbetar

lKommunaia beredskapsplaner

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 49 gl

Av figuren framgår att kommunerna enligt vår mening skall upprätta sex olika civilförsvarsplaner. Innehållet i stort i dessa redovisas senare.

Länsstyrelsen skall ansvara för att upprätta organisationsplan för varje kommun inom länet. l denna plan anges den civilförsvarsorganisation som tilldelas kommun och andra grundläggande förutsättningar för kommuns civilförsvarsverksamhet. Länsstyrelsen skall vidare ha ansvaret för erforder- lig civilförsvarsplanläggning på länsnivän och för planläggningen för civilförsvarsregionerna. Vidare skall länsstyrelsen utarbeta och delge kom- mun det planläggningsunderlag som krävs för att kommun skall kunna upprättat sina planer.

Underlag för kommunernas planläggning

Kommunernas civilförsvarsplanläggning måste utgå från den centrala och regionala inriktningen av civilförsvarsplanläggningen. Härvid utgör de målanalyser som civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna har utarbetat viktiga grundvärden. Analyserna omformas av länsstyrelserna till en riskbedömning, som i sin tur utgör ett väsentligt underlag för kommu- nernas planläggning.

Länsstyrelserna har således en viktig roll när det gäller att förse kommunerna med erforderligt underlag före planläggningens början. Det är även angeläget att länsstyrelserna fortlöpande under arbetets gång bistår kommunerna.

Innehåll i kommunernas civilförsvarsplanläggning

Plan för kommuns övergripande ledning av verksamheten under beredskap och i krig

Planen innehåller en förteckning över kommunens uppgifter i stort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala förvaltningen. Vidare redovisas kommunens krigsorganisation och hur övergången till krigsorganisation skall ske. I övrigt innehåller planen de ändringar i arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medföra inom kommunen samt besluts- och delegationsregler. Lokalbehov. lokalfördel- ning för kommunens krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöj- ligheterna ingår också i planen. .

Vi föreslår att denna plan helt samordnas med motsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.

Plan för kommunal information

Denna planläggning skall säkerställa resurser och fastställa samverkansfor- mer för all den information som kommunen har ansvaret för under beredskap och i krig - inkl. information om civilförsvarsverksamhet.

Vi anser att även denna plan helt bör samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 49 92

Plan för personal- och underhållstjänst för civilförsvarsorganisationen

Personal— och underhållstjänst år verksamhet med syfte att vidmakthålla civilförsvarsorganisationens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det kan t.ex. gälla att fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering, inskrivning) eller att säkerställa att civilförsvarsorganisationen har tillgång till materiel, livsmedel. drivmedel m.m.

Även denna plan kan enligt vår mening helt eller till större delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Undsättningsplan för kommun

Syftet med undsättningsplanläggningen är att med utgångspunkt i en kartläggning av risker och andra fi'irhållanden ge kommunens civilförsvars- ledning underlag för användning av disponibla undsättningsresurser.

Undsättningsplanen inrymmer planläggningen för räddningstjänsten i fred och innehåller därutöver uppgifter om territoriell indelning. grupperings- platser för civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan m.m. av betydelse vid undsättning. '

Skyddsplan

Under andra världskriget gjordes omfattande insatser i Sverige för att genom olika förstärkningsåtgärder åstadkomma skydd för befolkningen i byggnader i de dåvarande städerna. Principen har sedan dess och fram till år 1979 varit att inom en skyddsrumsort skall nya byggnader av viss minsta storlek förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i samhället som påverkade skyddsrumsbyggandet. T.ex. skedde det en boendeutgles- ning som medförde att det uppstod överskott på skyddsrumsplatser i vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre errfamiljshus medan antalet småhus ökade. Eftersom ägarna till de senare var undantagna från skyldighet att anordna skyddsrum uppstod det i villaområden brister på skyddsrum och totalt sett minskade produktionen i hela landet.

Från 1979 grundar sig skyddsrumsproduktionen på en mer allsidigt behovsinriktad planering för skyddsrumsorten. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfatta ortens hela bebyggelse och bör dessutom innefatta områden som är planlagda för framtida bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förväntas. Planering- en skall förutom produktionen av skyddsrum i anslutning till uppförande av ny anläggning eller byggnad också avse åtgärder för att avhjälpa brist på skyddsrumsplatseri redan bebyggda områden. Skyddsrumsplanen är således ett grundläggande underlag för produktionen av skyddsrum. Den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort skall anmäla detta till kommunen. Denna prövar sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligt skyddsrumsplanen samt tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skyddsrum och hur stort detta behöver vara. Den som blivit ålagd att anordna skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader.

Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skydds-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 49 93

rumsorterna skapat ett system för produktion av skyddsrum i fred. Emellertid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorter. Vidare gäller det att finna ett system för att genom omflyttning utnyttja befintliga överskott på skyddsrumsplatser samt att skapa bättre möjligheter att kunna anordna skyddade. utrymmen i bristområden när försvarsberedskapen skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års skydt'lsrumsutredning fram ett förslag att lokala skyddsplaner skall upprättas i varje kommun. En skyddsplan anger både de åtgärder som hör vidtas i form av att i fred bygga skyddsrum i skyddsrumsorterna och andra åtgärder för att förbättra befolkningsskyddet i kommunen när försvarsberedskapen skall förstärkas.

Syftet med skyddsplaneringen är att skapa underlag för beslut om olika skadeförebyggande åtgärder och att förbereda deras genomförande. Kom- muns skyddsplan skall i olika avseenden omfatta hela kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga och möjliga med hänsyn till förutsättningarna i det område planläggningen avser. Skyddspla— nen kan illustreras med följande figur.

SKYDDSPLANENS INNEHÅLL

PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR (Tillhandahålls delvis av länstymlsenl

SKYDDSPLAN

OHRÅDESINDELNING SKYDDSANALYS

SKYDDSRUMSPLAN men FöR SKADE- FÖREBYGGANDE BE- REDSKAPSÅTGARDER

- Byggndstjönst ' l-hnvisning

- Omfiynning ' Utrymning/Inkvurl ' Utdelning av skyddsmasker

Med planeringsförutsättningar avses bl.a. det planläggningsunderlag som länsstyrelsen lämnar till kommunen. Detta innefattar t.ex. en bedömning av de risker som anses föreligga för olika områden i kommunen.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 49 94

Områdesindelningen innebär att kommunen indelas i hemskyddsområ- den. Varje hemskyddsområde utgör därvid ett planeringsområde för skadeförebyggande åtgärder av olika slag. Hemskyddsområdena klassifice- ras med hänsyn till läge och risk.

Skyddsanalyscn innebär en kartläggning för varje hemskyddsområde beträffande behovet av skyddsplatser samt möjligheterna att anordna skydd och att genomföra omflyttning m.m.

Skyddsrumsplanen har inte varit föremål för provplanläggning. Det erfordras enligt vår mening dock även framdeles en plan för att styra den fredstida skyddsrumsproduktionen. Erfarenheterna från arbetet med skyddsanalysen innebär att den delvis kan ersätta nuvarande skyddsrums- plan. Det bör även i övrigt vara möjligt att förenkla de befintliga skyddsrumsplanerna.

Planerna för de skadeförebyggande beredskapsåtgärderna syftar till att så långt möjligt i fred förbereda åtgärder och säkerställa resurser så att verksamheten under beredskap och i krig kan genomföras med erforderlig snabbhet och säkerhet.

Planläggningen för ' D byggnadstjänsten omfattar såväl byggnadsåtgärder avseende skydd för befolkningen (skyddade utrymmen.) som utbyggnad av krigsbranddam- mar och skydd för civilförsvarsorganisationens enheter, D hänvisning till skydd omfattar åtgärder för att göra det möjligt för människor att från sina bostäder och arbetsplatser snabbt kunna komma i skydd, Cl omflyttning syftar till att utarbeta ett beslutsunderlag så att tillgängliga skydd i så stor utsträckning som möjligt kan utnyttjas,

D utrymning och inkvartering omfattar en dokumentation rörande utrym— ningi olika hemskyddsområden alternativt möjligheterna till inkvartering i dessa. Av planläggningen skall också framgå organisationen för att genomföra utrymning och inkvartering. D utlämning av skyddsmasker omfattar en kartläggning av behovet samt åtgärder för att dela ut skyddsmaskcrna.

Mobiliseringsplan för civilförsvarsorganisationen

Mobiliseringsplanens syfte är att kommunens eivilförsvarsorganisation skall kunna mobiliseras inom fastställd tid och under förutsättning att beredskaps- larm ges utan att beredskapshöjande åtgärder har vidtagits tidigare. Mobiliseringsplanen måste därför ge konkreta handlingsregler för ett tidsbegränsat verkställighetsskede.

Mobiliseringsplanen innehåller mobiliseringskalender samt vid behov en mobiliseringsöversikt. Mobiliseringskalendern utgör underlag för att genom- föra mobilisering av mobiliseringsenhet. Denna består av personal, materiel och fordon sammanförda till en för mobilisering lämplig styrka. Mobilise— ringsöversikten innehåller en samlad redovisning av de väsentligaste delarna av de olika mobiliseringskalendrarna. Den är avsedd för kommuns civilförsvarsledning.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 49 95

Ambitionsnivå för planläggningen m.m.

Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall en hög beredskap mot överraskande angrepp säkerställas. Det primära syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred är att skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av eivilförsvarsverksamheten i krig. För att åstadkomma detta måste de fredstida förberedelserna bl.a. omfatta en organisations- och resursplanlägg- ning. Därutöver måste nödvändiga basfakta, främst beträffande befolknings— läge och skyddsmöjligheter. dokumenteras. På så vis anger de olika planerna ramar och villkor för att beslut skall kunna fattas och genomföras under beredskap och i krig. Ett tillfredsställandc beslutsunderlag för starten av verksamheten är dock det primära. Eftersom möjligheterna att förutse utvecklingen av tänkbara lägen är mycket begränsade bör planläggningen inte drivas så långt att den låser verksamheten till olika beredskaps- och krigssituationer i detaljer och fasta mönster. I ett verkställighetsskede måste det rådande läget och de lokala förhållandena styra besluten.

De planläggningsregler och modellen att länsstyrelserna utarbetat regio- nalt planläggningsunderlag som legat till grund för provplanläggningen bör i allt väsentligt kunna användas vid kommande civilförsvarsplanläggning i kommunerna. l planläggningsreglerna har samordning med hemskyddsor- ganisationens verksamhet tillgodosetts bl.a. genom reglerna för indelning av kommunerna i hcmskyddsområden.

Provplanläggningen har gett många erfarenheter. Beträffande planlägg- ningsreglerna bör vissa ändringar och kompletteringar göras inför komman- de planläggning. Vi anser att bl.a. följande inriktning bör gälla vid arbetet med en slutlig utformning av planläggningsreglerna CJ precisering av hur datorstöd bättre skall kunna nyttjas. klarare regler för inventering av lämpliga lokaler och platser för att anordna skyddade utrymmen, :! bättre regler för hur resursplanläggningen skall genomföras samt D klarare regler för samordningen med den kommunala beredskapsplan- läggningen.

Härutöver bör enligt vår mening även lämpliga planläggningsexempel utarbetas. Vidare måste ambitionsnivån för vissa av planerna ses över. När det gäller de nu befintliga skyddsrumsplanerna kan dessa förenklas.

Samordningsmöjligheter

Det föreligger goda möjligheter att samordna civilförsvarsplanläggningen med den kommunala beredskapsplanläggningen. Vi anser sorti tidigare nämnts att vissa av ovan redovisade planer helt eller till större delen kan samordnas. Möjligheter till ytterligare samordning torde emellertid finnas. Dessa kan dock bedömas först när formerna för en anpassning av den kommunala beredskapsplanläggningen till de nya förutsättningarna för denna planläggning bättre har klarlagts.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 49 % Hemskyddsorganisationen

Hemskyddsorganisationen är en yttäckande organisation som omfattar hela riket och bygger på en indelning av kommunerna i hemskyddsområden. Organisationen är avsedd att under beredskap och i krig fungera som en länk mellan invånarna och kommunens ledning främst beträffande civilförsvars- verksamheten men även vad gäller andra kommunala myndigheters verk- samhet.

l—lemskyddsorganisationen är en del av eivilförsvarsorganisationen och leds av civilförsvarsstaben. Denna reglerar hemskyddsorganisationcns samverkan med övriga lokala totalförsvarsorgan efter riktlinjer som lämnas av kommunstyrelsen.

l-lemskyddsorganisationens lydnadsförliållanden m.m. illustreras i följan- de figur.

HEMSKYDDSORGANISATIONEN

Kommun- styrelsen

Civil- försvars. staben

Andra kommu- nala f'orvalt- ningar i kommunens kngsorga- nisation

En hemskyddsgrupp svarar för verksam- heten inom sitt hemskyddsområde (500 ' 2000 invl

H: Ett hemskyddsombud svarar för verksamheten inom sitt hemskydd (50 ' 200 invl

När kt'mtmunerna tar över ansvaret för civilförsvarsverksamlieten på lokal nivå innebär detta ett samlat ansvar för befolkningsskyddsåtgärder. Skydds- planen ger underlag för beslut om och genomförande av sådana åtgärder. Härvid utnyttjar kommunen sin kunskap om de lokala f("irutsattningarna för att komplettera skyddsåtgärderna.

Skyddsplanen grundar sig huvudsakligen på de förhållanden som råder i

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 49 97

fred. När skyddsåtgärder skall genomföras mäste dock aktuellt beslutsun- derlag finnas. I det sammanhanget har hemskyddsorganisationen en viktig uppgift. l-lemskyddsgrupper och hemskyddsombud orienterar sig om läget i sitt område vad gäller t.ex. boende. sysselsatta och vilka verksamheter som finns där och stämmer av detta mot skyddsplanens uppgifter. Resultatet rapporteras till kommunens civilförsvarsledning som då kan justera sitt beslutsunderlag.

Enligt totalförsvarsbeslutet 1982 skall utbildning av hemskyddsorganisa- tionen om möjligt förläggas till hemkommunerna. Erfarenheterna frän provplanläggningen har understrukit behovet av lokalt anpassat underlag för utbildningsverksarnheten. Vi anser att utbildningen av hemskyddst.)rganisa- tionen skall genomföras med utgångspunkt i den egna kommunens totalförsvarsplanläggning och att skyddsplanen härvid bör utgöra ett viktigt underlag. Det bästa resultatet erhälls om både grundutbildning och övningar genomförs i hemkommunen. Härigenom fär hemskyddsorganisationen redan i fred god kunskap om förhällanden och resurser i det område där den skall verka under beredskap och i krig.

Vi vill i detta sammanhang framhälla betydelsen av att övningstillfällena även utnyttjas för att ge underlag för revidering av kommunens totalför— svarsplanläggning.

Uppskov för personal i kommunerna m.m.

Vi har tidigare redovisat vår syn på kommunstyrelsens ledande roll i kommunens krigsorganisation. Vi har även redovisat behovet av sakkunskap från vissa kommunala förvaltningar i civilförsvarsstaben. Det är enligt vår mening oundgängligen nödvändigt att uppskov ges för den nyckelpersonal. som erfordras för viktiga funktioner i kommunens krigsorganisation.

Brandförsvarets personal har en betydelsefull ställning i civilförsvarets lednings- och undsättningsorganisation. Tillgången till denna personal är av största vikt för möjligheterna att upprätthålla en tillfredsställant'le beredskap i samband med mobilisering. Frågan om uppskov för brandförsvarets personal måste därför lösas snarast. Behovet av uppskov är lika klart uttalat såväl i fråga om heltids— som deltidspersonal.

Vi vill även peka på vikten av att personalförsörjning för barnomsorgen i krig i kommunerna blirtillgodosedd. I samband med provplanläggningen har bl.a. flera kommuner framhållit betydelsen av att barnomsorgen fungerar för att tilltron till övriga beredskapsförberedelser skall kunna upprätthållas.

Behov av grundutbildning och övning

Kommunernas fredstida planläggning av civilförsvarsverksamheten är enbart en del i totalförsvarsförberedelserna pä lokal nivå. Andra förbere- delser måste också genomföras. Bland dessa intar utbildningsverksamheten en särställning genom att den bl.a. kan tillföra planläggningen värdefulla erfarenheter. Vi har inte haft till uppgift att behandla utbildningsfrägor men vill ändå framhålla betydelsen av att möjligheter skapas fören väl fungerande

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 49 98

grundutbildning och en regelbundet återkommande övningsverksamhet för förtroendevalda och tjänstemän som har uppgifter i kommunens krigsorga- nisation.

• Sida 99
•  Original

Prop. l984/85: 49 99

Regler för ekonomisk ersättning till kommunerna

Vi anser att det föreligger starka samband mellan planläggningen av civilförsvarsverksamheten och planläggningen av den kommunala beredska— pen. En integrering eller samordning av planläggningen är nödvändig. Det föreligger så starka samband att en utebliven samordning skulle kunna undergräva trovärdigheten av planläggningens syfte. Vi anser därför att det är lämpligt att lägga en helhetssyn på kostnaderna.

Vi föreslår således att full ersättning skall utgå till kommunerna för kostnaderna för att utarbeta civilförsvarsplanerna och att göra en nödvändig anpassning av de kommunala beredskapsplanerna samt för att fortlöpande hålla planerna aktuella. Ersättningen skall till större delen fördelas mellan rikets kommuner som en fast schabloniserad ersättning.

Den sammanlagda ersättningen till kommunerna för att upprätta civilför- svarsplanerna och att anpassa den kommunala beredskapsplanläggningen bedöms uppgå till ca 60 milj.kr. i 1983 års prisläge.

Ersättningssystemet bör utformas enligt följande: C] Varje kommun erhåller ett grundbelopp på 20 ()()0 kr. D Varje kommun erhåller utöver grundbeloppet ett rörligt belopp på 5 kr. per invånare.

D De kommuner som kan styrka högre kostnader än vad som svarar mot den schabloniserade ersättningen och som dessutom uppfyller vissa närmare redovisade kriterier kan erhålla ytterligare ersättning. Beslut om ersättning bör fattas av civilförsvarsstyrelsen efter prövning av länssty- relse. Cl Schabloncrsättningcn enligt de tvä förstnämnda punkterna bör kunna utbetalas successivt och slutregleras när resp. kommun har färdigställt sin planläggning. Den ytterligare ersättningen enligt den tredje punkten kan beräknas först när i princip alla kommuner har färdigställt planläggning— en.

Värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkt är helt beroende av att planerna hålls aktuella samt att kunskaperna hålls levande hos alla som har att handha planläggningen. Uppföljningen av planläggningen är saledes av vital betydelse. Kostnadsnivän för att fortlöpande hålla planerna aktuella hör av olika skäl kunna bestämmas med utgångspunkt i valet av en lämplig ambitionsnivå. Vad gäller de enskilda kommunerna bör den årliga ersätt- ningen besta av ett belopp på Zl.) 0th kr. och därutöver en krona per invånare.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ltltl

Den årliga ersättningen uppgår pä sä vis totalt för riket till ca l—l milj.kr. i 1983 års prisläge.

Ersättningen till kommunerna för att fortlöpande hälla planerna aktuella skall utgä fran och med året efter det är dä planläggningen har färdigställts i kommunerna.

Vi vill framhålla att de ovan framlagda förslagen rörande ersättning till kommunerna utgär frän en helhetssyn. Ersättningen för nyplanläggningen kan således inte ses isolerad frän ersättningen för att hålla planläggningen aktuell och omvänt. Inte heller bör man som vi tidigare framhållit se civilförsvarsplanIäggingen och den kommunala beredskapsplanläggningen var för sig. Om man således skulle ändra formerna eller grunderna för ersättningen mäste ävun de samlade bedömningar vi gjort i våra (.ivervägan- den och förslag tas under förnyad prövning. Dessutom bedömer vi att kommunernas benägenhet att medverka i planläggningen är starkt beroende av att ersättningsfri'tgan kan lösas utifrän denna helhetssyn.

Framtida erfarenheter kan ge upphov till ändringar i ersättningssystemet. Det är därför nödvändigt att lägga in en kontrollstation för att göra en eventuell översyn av ersättningssystemet. En sådan kontrollstation bör läggas in i anslutning till utgängen av den första treärsperioden som systemet har varit i drift.

Följande figur redm'isar sammanfattat nuvarande regler för ersättning till kommunerna samt värt förslag.

Kommunal Civilförsvars- beredskaps- planläggning planläggning

Värt förslag

90 % av Länsstyrel- kostnader serna utf'or na ers"n huvuddelen

a 5 av arbetet 1

Lansstyrel- serna utlor huvuddelen av arbetet 1)

F = Full ersättning till kommunerna 1) Skyddsrumsplaner utarbetas dock av kommunerna. Ingen ersättning utgår härför.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ml

Tidsförhållanden för planläggningen

Inför starten av planläggningen är det nödvändigt att vissa informations— och utbildningsaktiviteter genomförs. De viktigaste målgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna samt personal vid länsstyrel- sernas försvarsenheter. En övergripande information om innebörden av 1982 års totalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvarsstyrelsen. Enligt vad vi har inhämtat kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under 1984 så att planläggningen kan påbörjas i kommunerna hösten 1984. Då beräknas ett riksdagsbeslut bl.a. beträffande ansvaret för civilförsvarsplanläggning och regler för ekonomisk ersättning till kommunerna föreligga. Vi anser att det krävs en period om ca två år för att samtliga kommuner i landet skall ha

Tidsförhållanden I stort för kommunernas överta ande av lednln sansvaret och förberedelser inför detta

1983 1984 1985 1986 1987 Ak

..... . .. . .. """"iiliill'l'lw"

Rimin-

behandling

av Pro GK:s Propo— _ hunnit-nde sition R|ksdags-

beslut

Provplanlägg- nlng I 22 kommuner

Utbildning av personal vid

länsstyrelser och kommuner "'"" p'an' Planläggning ! kommunerna läggningen Utbildning av personal i kommunernas krlgsorg

| Utbildning av hemskyddsorganisationen _)

Kommunerna över— tar ledningsan- svaret senast 31/12 1986

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 49 103

genomfört den civilförsvarsplanläggning som vi har föreslagit. Detta innebär att kommunerna bör kunna överta ansvaret för ledningen av civilförsvars- verksamheten i krig pä lokal nivå senast vid utgången av är 1986. Under denna tvåårsperiod måste utbildning påbörjas av förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.

Figuren pä föregående sida illustrerar översiktligt de beskrivna tidsföriiål— landena.

Organisation av arbetet vid länsstyrelse och kommun

Kommunernas nya ansvar i vad gäller eivilförsvarsplanläggning i fred medför att länsstyrelsens arbetsuppgifter och ansvar delvis ändras.. Vissa av de direkta planläggningsuppgifter som i dag ävilar länsstyrelsen kommer - enligt vad vi föreslär - att utföras av kommunerna i framtiden. Dessutom kommer kommunerna att svara för skyddsplaneringen, vilken inte har någon motsvarighet i dag. Mot denna bakgrund kommer således länsstyrelsens arbetsformer inom berörda omräden att bli av mera inriktande och stödjande karaktär i framtiden. Under prcwplanläggningen gjordes omfattande erfa- renheter rörande länsstyrelsens nya arbetsformer. organisationen av arbetet inom kommunen och vid länsstyrelses försvarsenhet samt formerna för samverkan mellan länsstyrelse och kommun.

Vi är medvetna om att förhållandena under provplanläggningen har skilt sig fran de förhållanden som kan antas komma att råda då planläggningsar- betet genomförs i rikets samtliga län och kommuner. [ framtiden torde bl.a. längre tid stå till förfogande för att genomföra planläggningen och reglerna för planläggningen vara bättre utformade. Detta ger en gynnsammare planeringssituation än vad som har varit fallet under provplanläggningen. Vi anser dock att erfarenheterna fran provplanläggningen är så allmängiltiga och av så stort intresse att de kan delges berörda myndigheter. De läsare som är intresserade av våra erfarenheter och rekommendationer bör ta delav värt betänkande (Ds Fö 1983210. avsnitt 5.5 och bilaga 6).

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 49 104

7. Särskilda yttranden

Särskilda yttranden har lämnats av ledamoten Sture Palmgren och experten Eva Blomgren-Edenstrand.

Av Palmgrens särskilda yttrande framgår bl.a. att

B

ett genomförande av ett kommunanknutet civilförsvar enligt föreliggande betänkande bl.a. skulle innebära en förstärkt försvarsberedskap de merkostnader som uppstår vid ett genomförande bör kunna kompen- seras av en begränsning av resurserna på central och regional nivå det är nödvändigt att kommunerna erhåller full ersättning för de nya uppgifter man på statens uppdrag skall genomföra enligt förslaget såväl ersättningen för den grundläggande planläggningen som för en fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet är en förutsättning för att ett genomförande skall vara meningsfullt samt att om det statsfinansiella läget ej skulle medge att full ersättning utgår för kommunernas kostnader avseende grundläggande planläggning och revidering bör förslaget ej genomföras eftersom kommunerna cj skall åläggas nya uppgifter utan att de erhåller ersättning.

Av Blomgren-Edenstrands yttrande framgår bl.a. att

Cl det är logiskt och rationellt att, som kommittén föreslår, behandla civilförsvarsplaneringen och den kommunala beredskapsplaneringcn samlat och på ett enhetligt sätt

hon inte delar kommitténs uppfattning i fråga om principer för kostnadsersättning till kommunerna och att enligt hennes mening samma principer bör tillämpas på civilförsvarspla- neringen som sedan lång tid tillämpats på den kommunala beredskaps- planeringen - dvs. statsbidrag med 90 % av planläggningskostnadcn och ingen ersättning för revision av planerna.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 49

Bilaga 1

Ledamöter Pettersson, Harald Dahlén, Bertil Hammarsjö, Göran Holmqvist, Sture Palmgren, Sture Skantz, Anna-Greta Sundström. Gudrun

Sakkunnig Gyllö. Sture A.

Experter

Ahrland, Nils Backlund, Hans Bengtsson, Gunnar Bjurman, Ulf Blomgren-Edenstrand, Eva Byström, l—lans Cedmark, Jan Danell, Ingemar Eliasson, Lars-Mårten Fischer. Ola Frank, Aage Frödin, Sven-Erik Janson. Björn LCWensjö. Åke Lindberg, Lennart Nordmark, Bengt Rudbert, Lars Sjöstrand, Bengt

Huvudsekreterare Dahlén. Rune

landshövding, ordf f. d. riksdagsledamot landstingsråd fastighetschef borgarråd f. d. riksdagsledamot f. d. riksdagsledamot

f. d. avdelningschef

försvarsdirektör försvarsdirektör försvarsdirektör kansliråd departementssekreterare försvarsdirektör kanslichef byråchef överingenjör

major

kansliråd avdelningsdircktör hovrättsassessor sektionschef organisationsdirektör major säkerhetschef

]. vice brandchef

byråchef

1 Har främst deltagit i vissa arbetsgrupper

l07

Kommitténs sammansättning

Förordnad 1982-06-21 l982-06-2l 1982-12-09 1982-06-21 1982-06-21 1982-06-21 1982-12-09

1982-06-21

1982-06-21 1982—06-21 1983-01-10! 1982-06-21 1982-06-21 1983—01-10' 1982-06-21 1983-01-10] 1982-06-21 1982-06—21 1982-06-21 1982-06-21 1982-11-1 1 1982-06-21 1982-06-21 1982-10-01 1983—01—10' 1983-01-101

1982-06-21

Entledigad

1982-10—01

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85 : 49

l08 Sekreterare Mattsson, Sture byrådirektör 1982-06-21 Norrmann. Sten—Inge avdelningsdirektör 1982-06-21 Zetterberg, Evert sekreterare 1982-l)6-21

l sekretariatet har även ingått assistent Ann-Britt Schönning samt under vissa perioder assistent Karlsson

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 49 10.9

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Fö 1983: 10) Kommunerna och civilförsvaret — led- ning och planläggning på lokal nivå

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Övre Norrland. kammarrätten i Sundsvall. rikspolisstyrelsen. överbefälha- varen. fortifikatit'msförvaltningen. värnpliktsverket. civilförsvarsstyrel- sen, statens brandnämnd. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. bered- skapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets forskningsanstalt, för- svarets rationaliseringsinstitut. civilbefälhavarna i Södra. Västra. Östra. Bergslagens och Övre Norrlands civilomräden. riksnämnden för kommu- nal beredskap. socialstyrelsen, postverket. televerkct, transportrådet. byggnadsstyrelsen. statens jordbruksnämnd. arbetsmarknadsstyrelsen. statens planverk. statskontoret, riksrevisionsverket. statistiska central- byrån, samtliga länsstyrelser. Huddinge, Solna. Stockholms, Södertälje. Enköpings, Uppsala. Linköpings. Vadstena. Eksjö. Jönköpings. Sölves- borgs, Hässleholms, Simrishamns. Malmö. Svalövs. Varbergs. Göteborgs. Mölndals, Ale, Mullsjö, Kristinehamns, Köpings, Falu, Hofors. Sandvi- kens. Sundsvalls. Härjedalens. Bjurholms och Åsele kommuner, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Svenska röda korset. Svenska brandförsvarsföreningen, Sveriges Radio AB. Tjänstemännens centralor- ganisation, Centralorganisationen SACO/SR och Brandmännens riksför- bund. Dessutom har yttrande avgetts av Svenska Brandbefälets Riksför- bund. Vidare har länsstyrelsen i Södermanlands län bifogat yttranden från Eskilstuna, Flens. Katrineholms. Nyköpings. Oxelösunds och Strängnäs kommuner, länsstyrelsen i Gotlands län yttrande från Gotlands kommun. länsstyrelsen i Blekinge län yttranden från Karlshamns och Karlskrona kommuner. länsstyrelsen i Kristianstads län yttrande från Kristianstads kommun. länsstyrelsen i Hallands län yttranden frän Falkenbergs. Halm- stads. Hylte. Kungsbacka och Laholms kommuner och länsstyrelsen i Älvsborgs län yttranden från Marks. Trollhättans och Åmåls kommuner.

] Allmänt

De förslag som lämnas i betänkandet får i sina huvuddrag ett positivt mottagande av remissinstanserna. En del av remissinstanserna har haft invändningar mot och synpunkter på delar av förslagen. Dessa redovisas i det följande.

Hovrätten för Övre Norrland anser att den lagtekniska lösning som kommittén har valt. nämligen att inte inarbeta lagen om kommunal bered- skap i civilförsvarslagen utan behålla den förstnämnda lagen och från den föra över regleringen av verksamhet som kan betraktas som civilförsvars- verksamhet. är den i princip mest lämpliga. Utöver nägra detaljpåipckan-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 49 1 lt)

den har hovrätten inte heller någon erinran mot de förslag till ändringar i de båda lagarna som kommittén har lagt fram.

Däremot ställer hovrätten sig ytterst tveksam till tanken att dessa för- fattningsändringar skall genomföras utan hänsyn till resultat av flera andra pågående utredningar som har samband med denna lagstiftning. Det kan sålunda enligt hovrätten bli nödvändigt att med hänsyn till alla dessa utredningsresultat snart nog göra en genomgripande översyn av bl.a. civil- försvarslagen och lagen om kommunal beredskap. Mot denna bakgrund och då civilförsvarslagstiftningen — som hovrätten påpekat i flera remiss- svar de senaste åren — numera har blivit mycket svåröverskådlig och föga enhetlig måste det enligt hovrätten vara ett bestämt krav att hela denna författningsmateria snarast möjligt ses över så att det skapas en enhetlig. väl sammanhållen och modern lagstiftning om all civilförsvarsverksamhet.

Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att staten forfarande skall vara huvudman för civilförsvaret även när kommunerna tar över den lokala ledningen och planläggningen. Staten har därför att genom föreskrifter styra verksamheten. Att kommunernas nya uppgifter därvid i sina grund— drag anges i lag står i överensstämmelse med föreskrifterna i 8 kap. 55 regeringsformen. Kammarrätten anser liksom kommittén att de nya kom— munala uppgifterna bör regleras i civilförsvarslagen och att därav föran— ledda följdändringar bör göras i lagen om kommunal beredskap. Även om vissa grundläggande frågor om den kommunala organisationen och verk— samheten i en beredskaps- och krigssituation är föremål för pågående utredningar framstår enligt kammarrätten det förslag till ändringar i civil— försvarslagen och lagen om kommunal beredskap som nu läggs fram emel— lertid såsom väl ägnat att redan nu läggas till grund för kommunernas övertagande av ledningsansvaret för eivilförsvarsverksamheten. Enligt kammarrättens mening är det dock av särskild vikt att en mera genomgri— pande översyn av de författningar som berörs av det nu framlagda förslaget sker när samtliga pågående utredningar slutförts. Liknande synpunkter på behovet av en framtida översyn av författningarna redovisas av länsstyrel- sen [ Gävleborgs län, Enköpings kommun. Uppsala kommun och Svenska kommunförbundet.

Överstyrelsen för ekonomisktförsvar delar inte kommitténs uppfattning att lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifter om kommunernas uppgifter i fråga om annan totalförsvarsverksamhet än civil- försvar. Överstyrelsen anser att kommunens alla beredskapsuppgifter bör vara samlade i lagen om kommunal beredskap.

Riksrt'visionsverkct anser att om kommunerna får ledningsansvaret för civilförsvaret på lokal nivå i krig och ansvaret för planläggningen i fredstid så finns det inga motiv för att ha kvar lagen om kommunal beredskap. Bestämmelserna för kommunal beredskapsplanering bör i stället integreras med föreskrifterna om civilförsvarsplanering.

Civilbeft'ilhuvart'n i Östra ('ivilotnrådet framhåller att civilförsvarslagen

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 49 l l l

ger ett synnerligen oredigt intryck på grund av den osystematiska bland— ningen av detaljföreskrifter och övergripande föreskrifter för både fred och civilförsvarsbercdskap/krig. Detta har inte ändrats genom kommitténs för- slag till nödvändiga ändringar som snarare förstärker behovet av en total nyskrivning av civilförsvarslagen.

Länsst_vrt»lsen i Gotlands län anser att en hel del av de detaljbestäm- melser som tagits in i förslaget till ändring av civilförsvarslagen i stället bör hänföras till civilförsvarskungörelscn eller andra tillämpningsbestäm- melser. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen th'imt/unds län och Härjedalens kommun.

?. Ledningen av civilförsvarsverksamheten 2.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhet

Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om det i lagtexten behöver sägas att civilförsvarsvcrksamheten också omfattar förberedelserna för denna verksamhet.

Civilförsvarsstyrelscn delar den uppfattning som framförs i betänkandet rörande begreppet civilförsvarsverksamhet. Styrelsen föreslår dock att "förvarning och alarmering" byts ut mot "varning" i civilförsvarslagens l &. Begreppen förvarning och alarmering är starkt knutna till nuvarande verksamhet och uppgiftsfördelning såväl mellan olika ledningsnivåer som mellan myndigheter på samma nivå. Enligt styrelsen finns det emellertid ett behov av ett vidare begrepp för varning av civilbefolkningen vid fara.

Överstyrelsenj't'ir ekonomisktförsvar delar uppfattningen att civilförsvar betecknar en verksamhet och inte en organisation och att i begreppet bör sammanfattas all civilförsvarsverksamhet oberoende av vem som utför den. Detta kan emellertid leda till viss oklarhet beträffande ansvarsförhäl- landena mellan myndigheter med beredskapsuppgifter. Det finns andra gränsdragningsfrågor i planeringen som uppstår på grund av delat ansvar på central nivå men där det på lokal nivå inte är praktiskt att dra gränser. l betänkandet konstateras att det föreligger ett stort antal gränsdragningsfrå- gori vad avser civilförsvarsverksamhet och annan kommunal verksamhet. Därför förordar kommittén en samordning av civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal planläggning. Överstyrelsen delar den uppfattningen att civilförsvarsverksamheten måste integreras med övrig kommunal verk- samhet. På grund av de gränsdragningsfrågor som finns ifrågasätter över- styrelsen om det inte vore enklare att frångå begreppen civilförsvarsverk- samhet och civilförsvarsorganisation när man nu överväger att ge kommu- nerna det fulla ansvaret för verksamheten i kommunerna vid krigsfara och i krig och dessutom överväger möjligheterna att på central nivå integrera beredskapsförberedelser med fredsmässig verksamhet genom hopslagning av civilförsvarsstyrelsen mcd statens brandnämnd m.fl. Många gränsdrag-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 I 12

ningsproblem mot övrig verksamhet i kommunen skulle undanröjas om man i stället enbart använder termer som bygga skyddsrum. leda. utrymma. rädda. försörja etc.

Statensjordbruksnämnd föreslår att ordet "bespisning" i förslaget till lydelse av lå punkt 9 civilförsvarslagen byts ut mot "utspisning" som används ijordbruksnämndens nu gällande anvisningar och i de allmänna råd för planläggning av kollektiv utspisning som tillämpas i den fortsatta provplanläggningen.

2.2 Ledningen på lokal nivå

Försvaretsjknkaningsunsmlt framhåller att den föreslagna Iedningsprin- eipen för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå innebär att en politisk instans införs i en i övrigt tjänstemannastyrd organisation. Detta innebär att man för in ett nytt och oprövat element i ledningen av civilförsvarsverk- samheten. Det är därför viktigt att arbetsfördelningen mellan civilförsvars— nämnden (dvs. kommunstyrelsen) och civilförsvarsstaben (som består av tjänstemän) prövas ingående så att ledningsfunktionen utformas på ett ändamålsenligt sätt.

Överstyrelsenför ekonomisk!försvar anser i likhet med kommittén att kommunen skall ha det övergripande ansvaret för all på kommunen an- kommande verksamhet under beredskap och i krig. Överstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det i kommunens krigsorganisation skall finnas ett särskilt organ för ledning vid katastrofer. krigsfara och i krig. Översty— relsen anser att begreppet civilförsvarsstab bör bytas ut mot katastroflcd— ningsgrupp e.d. Ledningsgruppens namn bör anpassas till kommunal ter- minologi. Enligt överstyrelsens uppfattning skall kommunen ha rätt att med utgångspunkt i sina egna förutsättningar i samråd med länsstyrelsen välja hur denna ledningsgrupp skall organiseras.

Riksnämndcnför kommunal beredskap anser att informationsverksam- heten bör organiseras direkt under kommunstyrelsen och knytas till kom- munkansliet därför att denna verksamhet enligt nämndens uppfattning är av utomordentligt stor betydelse i krig. Riksnämnden framhåller att det är viktigt att övergång till krigsorganisation i kommunerna kan ske snabbt och smidigt. F.n. gäller olika regler för kommunal beredskap och civilför- svarsberedskap. Nämnden anser att en enhetlighet bör åstadkommas.

Soda/styrelsen framhåller att det är viktigt att samordna verksamheten i kommunen så att totalförsvarsaspckterna beaktas i olika sammanhang och inom olika områden. Det gäller inte enbart mellan civilförsvar och exem- pelvis socialtjänst och hälsoskydd utan även mellan dessa verksamheter och hälso- och sjukvårdens resurser inom kommunen. Socialstyrelsen anser att detta bör beaktas så att representantter) för hälso- och sjukvården ingår i organisationen vid kommunens ledningscentral.

Civilbe/Yilhuvaren :" Södra (irl/området påpekar att det är civilbefälha—

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ] H

varen som leder alarmeringsverksamhcten inom civilområdct och att det endast är då de ordinarie systemen inte fungerar som det kan bli aktuellt för en chef på lokal nivå att fatta beslut om förvarning och alarmering. Däremot ligger beslut om avalarmering inom en sådan chefs ansvarsområ- de. Civilbefälhavaren föreslår därför att texten i 41 bä civilförsvarslagen ändras från "det ankommer på chefen för civilförsvarsstaben att 1. besluta om förvarning. alarmering och undsättning" till "det ankommer på chefen för civilförsvarsstaben att ]. besluta om avalarmering och undsättning samt då så erfordras om förvarning och alarmering". Civilbefi'ilhavaren ( Östra civilornrådet framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att chefen för civil- försvarsstaben får benämningen civilförsvarschef.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län vänder sig mot det förord som kommit- tén ger för att kommunens brandchef skall vara chef för civilförsvarssta- ben. Länsstyrelsen anser att det är den bedömda civilförsvarsverksamhe- ten som skall vara avgörande vid val av chef för staben. Om räddnings- tjänst bedöms vara den väsentligaste uppgiften bör brandchefen vara chef eftersom detta är hans specialitet. Saknar däremot kommunen sannolika anfallsmål eller är dessa belägna så att en bekämpning inte drabbar civilbe— folkningen kan det vara skäl att välja en annan chef. Bedöms t.ex. inkvar- tering och omhändertagande av utrymmande. bostadslösa eller flyktingar vara den väsentligaste civilförsvarsverksamheten torde socialchefen vara mera lämpad som chef.

Länsstyrelsen ifrågasätter om benämningen på ledningsorganet för civil- försvaret bör vara ”stab" eftersom det begeppet inte torde förekomma i den kommunala förvaltningen i övrigt.

Länsstyrelsen anser att personal i kommunens fredsorganisation som tas i anspråk med civilförsvarsplikt i civilförsvarsstaben inte får komma i en sämre ekonomiskt situation än de som fullgör andra bcredskapsuppgifter i kommunens krigsorganisation.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län biträder inte kommitténs förslag att civilförsvarsstabens personal rekryteras med civilförsvarsplikt bland i fred anställd kommunal personal eftersom stabspersonalen då får en annan status än övrig i kommunens krigsorganisation ingående personal. Detta torde komma att medföra komplikationer genom skillnader i ansvar. an- ställningsförhållandcn. ekonomiska ersättningar m.m. Enligt länsstyrel- sens uppfattning behövs en ledningsorganisation för civilförsvarsverksam- heten som bygger på fredsorganisationen och har till uppgift att leda all totalförsvarsverksamhet i kommunen under beredskap och i krig. En så- dan organisation kan också med fördel utnyttjas vid fredskatastrofer eller fredskriser av skilda slag.

Rent principiellt anser länsstyrelsen att det är viktigt att den lagstiftning som reglerar kommunens verksamhet under beredskap och i krig så litet som möjligt avviker från motsvarande bestämmelser i fred. Kommitténs 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 49 [14

förslag om civilförsvarsstab — liksom om regionledning — komplicerar enligt länsstyrelsen ledningsstrukturen oCh medför stora avsteg från i fred gällande regler för delegering av ärenden m.m.

Också länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det skulle vara både oriktigt och opraktiskt att ge kommunanställd personal som är krigspla- cerad i civilförsvarsstaberna försämrade villkor genom sin krigsplacering eftersom kömmunen ändå skall ha ansvaret för verksamheten. Länsstyrel- sen förcslår därför att 20 % första stycket och 40% 1 mom. g) civilförslagen ändras så att denna oformlighet bortfaller.

Huddinge kommun tillstyrker kommitténs förslag om ledning av civil- försvarsverksamheten inom kommun men vill fästa uppmärksamheten på de speciella förhållanden som råder i Stockholmsregionen och i andra storstadsområden. I sådana områden är det olämpligt att en enskild kom- mun skall få fatta beslut om befolkningsomllyttningar (utrymning m.m.) som i hög grad kan beröra grannkommunerna. Detsamma gäller beslut om förvarning och alarmering. I Stockholmsområdet bör dessa beslut enligt kommunens mening fattas av länsstyrelsen.

Enköpings kommun anser att kommunens inflytande på sammansätt- ningen av civilförsvarsstaben bör förstärkas i förhållande till kommitténs förslag för att ge kommunen möjlighet att bevaka sambandet mellan total- försvarsverksamhetens olika delar. Länsstyrelsen bör i varje fall vara skyldig att inhämta kommunens förslag på bcfattningshavare i staben före beslut.

Hässleholms kommun anser att både chefen för och personalen i civil- försvarsstaben bör tillsättas av kommunen efter samråd med länsstyrelsen. Kommunen framhåller vidare att brandchefen har en naturlig anknytning till civilförsvaret eftersom han i fredstid har motsvarande arbetsuppgifter. Enligt kommunen finns det inte något annat realistiskt alternativ än brand- chefen när det gäller att tillsätta chefen för civilförsvarsstaben. Därför bör det bestämmas att denna skall vara chef för civilförsvarsstaben om inte speciella skäl föreligger att välja någon annan.

Simrishamns kommun anser att en förutsättning för att kommunen skall kunna ta på sig ansvaret för ledningen av civilförsvaret är att kommunsty- relsen efter samråd med länsstyrelsen får ta ut både chefen för och perso- nalen i civilförsvarsstaben. Halmstads kommun och Varbergs kommun framför liknande synpunkter.

Sandvikens kommun anser att vilka och hur många som skall ingå i civilförsvarsstaben bör överlämnas till resp. kommun att besluta om.

2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner

Civilförsvarsstyrelsen anser i likhet med kommittén att nuvarande indel- ning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en indelning i civilför- svarsregioner. Styrelsen delar kommitténs uppfattning om behovet av

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 49 t 15.

ledning och samordning inom civilförsvarsregionerna och om de uppgifter som bör åvila en regionledning. När det gäller kommitténs förslag till organisation och arbetsformer hänvisar emellertid styrelsen till de utred- ningar som pågår om totalförsvarets ledning och om den kommunala beslutsprocessen under beredskap och i krig. Dessa utredningar bör ge ytterligare underlag för överväganden om regionledningens utformning. Detsamma gäller enligt styrelsen i hög grad erfarenheterna från det inter- kommunala samarbete som kommer att etableras inom räddningstjänstre- gionerna. Styrelsen föreslår därför att ett slutligt ställningstagande till regionledningens organisation och arbetsformer anstår tills ytterligare un- derlag föreligger. Att en reglering av regionledningens utformning i civil- försvarslagen anstår har enligt vad styrelsen bedömer ingen avgörande betydelse för övergången till kommunal planläggning eller för förberedel- serna för övergång till kommunal ledning på lokal nivå. Ett slutligt ställ- ningstagande måste dock föreligga senast då kommunerna tar över led- ningsansvaret. Indelningen i civilförsvarsregioner måste emellertid ske så snan som möjligt liksom erforderlig planläggning för samordning inom civilförsvarsregion. Regeringen bör därför nu uppdra åt styrelsen att lämna förslag till en ny territoriell indelning i civilförsvarsregioner. Det bör i övrigt enligt styrelsen tills vidare vara tillräckligt att lagstifta om att sam- ordning skall ske om det behövs och att kommunerna skall bilda civilför- svarsregioner om regeringen förordnar om detta. I anslutning härtill före- slär civilförsvarsstyrelsen att andra meningen i andra stycket i den före- slagna lydelsen av 6 9" civilförsvarslagen utgår.

Statens brandnämnd anser att ledningsförhållandcna inom civilförsvars- region inte är helt klara i det förslag som kommittén har lämnat. Även med utgångspunkt i att de förtroendevalda från kommunerna inom civilför- svarsregionen gemensamt ansvarar för civilförsvarsverksamheten så bör det enligt brandnämnden övervägas om inte länsstyrelsen — som skall svara för samordningen av verksamheten inom regionen — bör fungera som ytterst ansvarig regionledning.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar en'nrar om att varje kommun lyder direkt under länsstyrelsen i vad avser all övrig totalförsvarsverksamhet. Därför är det risk för att svåröverskådliga lydnadslinjer skapas på lokal nivå om en regionledning inrättas mellan kommuner och länsstyrelser. Överstyrelsen anser därför att behovet av regionindelning skall utgå från hur kommunerna i länet samarbetar i andra frågor och hur den fredstida katastrofledningen är uppbyggd i länet. Det bör enligt överstyrelsens upp- fattning ankomma på länsstyrelsen i kraft av dess tillsynsskyldighet och i egenskap av högsta totalförsvarsmyndighet i länet att samråda med och vid behov ålägga kommunerna en regionindelning. Överstyrelsen anser att länsstyrelsen och inte regeringen skall förordna om civilförsvarsregioner. Därför bör det också uppdras ät länsstyrelserna i stället för civilförsvars- styrelsen att i samarbete med berörda kommuner. myndigheter och organi-

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 49 l 16

sationer fastställa en eventuell indelning i civilförsvarsregioner.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att komplexa och sväröver- skådliga lydnadslinjer skapas om en mellannivå inrättas enligt kommitténs förslag om regionledning. Institutet konstaterar också att kommittén inte närmare har belyst hur den föreslagna åtgärden påverkar möjligheterna att utöva en effektiv ledning av totalförsvarsverksamheten på lokal nivå. Enligt institutets mening bör alternativa sätt att tillgodose de aktuella samverkansbehoven prövas.

.S'oeialstyrelsen anser att begreppet civilförsvarsregion inte är lämpligt därför att region inom sjukvården omfattar ett betydligt större område. Socialstyrelsen lämnar förslag till annan nomenklatur: civilförsvarsdi— strikt. kommunblock. civilförsvarsblock. kommunalförbund etc.

.S'tatskontoret ställer sig mycket tveksamt till kommitténs förslag om regionledning i form av en politikergrupp som under beredskap och i krig skall leda civilförsvarsverksamhet som måste samordnas över kommun- gränserna. Enligt statskontorets uppfattning är förslaget svårt att genomfö- ra i praktiken. En svårighet är att samma kommunala "nyckelpersoner" kan komma att bli engagerade i både kummunens och regionens krigsor- ganisation. Ett annat problem är att det kommer att bli svårt att fatta beslut med den snabbhet som krävs i krig. Dessutom anser statskontoret att det är svårt att på ett lämpligt sätt placera in civilförsvarsregionen med dess snävare ansvarsområde i en hierarki med länsstyrelse och kommunstyrelse som båda har det övergripande ansvaret för all på länet resp. kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet. 1 krig måste befälsförhållandena enligt statSkontorets mening vara strikta.

Enligt Statskontorets uppfattning bör i första hand övervägas om läns- styrelsen kan samordna samt under beredskap och i krig leda sådan verk- samhet som är kommungränsövergripande. I de län där antalet kommuner är så stort att länsstyrelsen i akuta situationer inte anses ha möjlighet att leda verksamheten torde det enligt statskontoret finnas flera alternativa lösningar som bygger på delegering eller förordnande från länsstyrelsens sida.

Statskontoret anser vidare att benämningen region endast bör användas vid organisation av verksamhet som omfattar minst ett helt län. Benäm- ningen civilförsvarsregion bör därför inte användas då detta kan leda till missuppfattningar om den samhällsnivå som avses. Förslagsvis kan i stäl- let den nuvarande benämningen civilförsvarsområde användas även i fort- sättningen. I konsekvens härmed bör benämningen räddningstjänstområde användas för fredsräddningstjänsten.

Riksrevisionsverket anser att studier bör genomföras eller praktiska erfarenheter från fredsmässiga förhållanden och övningsverksamhet skaf- fas innan beslut fattas om en ledningsnivå mellan länsstyrelser och kom- muner. Frivillig samverkan i olika former mellan kommuner kan vara att föredra framför en formaliserad samverkan med en av statsmakterna be-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ] l7

stämd enhetlig regionledning. Under vissa förhållanden i krig bör enligt riksrevisionsverkets mening ansvaret för en samordnad ledning kunna övergå direkt till länsstyrelsen.

Civilbefälhavaren i Södra L'ivilområdet framhållet att om kommitténs förslag om regionledningens sammansättning och krigsuppchållsplats reali- seras så kommer många kvalificerade personer att bindas till tid och rum utanför den egna kommunen. Det kan då ifrågasättas om de utsedda förtroendevalda då fortfarande som kommittén anger kan vara ledamöter i nämnder och styrelseri hemkommunen. I räddningstjänstregionerna torde det i fred komma att finnas någon form av kansliorganisation Denna organisation borde enligt Civilbefälhavaren kunna utnyttjas för regionled- ning under beredskap och i krig.

Civilbefälhavaren i Västra civilmnrådet är tveksam till att införa en mellanledningsnivå i form av regionledning. Dess organisationsform anges vara något konstlad och den kommer enligt civilbefälhavarens uppfattning svårligen att kunna få den tyngd och effektiva besluts- och ledningsordning som krävs. Den övergripande samordningen bör därför åvila länsstyrelsen. I fredstid förekommer samarbete mellan flera kommuner. Detta samarbete bör kunna fortsätta i krig utan någon formell överorganisation. Länsstyrel- sen bör vid behov föreskriva om erforderlig samordning och befälsföring. Civilbefälhavaren avstyrker därför förslaget om civilförsvarsregioner.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civila/"råde har den uppfattningen att den kommungränsövergn'pande verksamheten i krig bör ledas på ett sätt som överensstämmer med fredstida samarbetsmönster. Det bör således inte sättas upp speciella ledningsenheter enban för den eventualiteten att de skulle behövas i krig. Om samarbete och samverkansavtal finns i fred mellan kommuner är det naturligt att bygga på dessa även vid verksamhet i krig. Om sådant samarbete inte finns i fred men krävs i krig torde länssty- relse och berörda kommuner i ett aktuellt läge kunna komma överens om hur samarbete skall ordnas och uppgifter skall lösas liksom hur ledningen skall skötas. Detta förekommer redan i fred vid störreolyckor och kata- strofer. Civilbefälhavaren anser inte att en särskild ledningsnivå skall organiseras mellan länsstyrelse och kommun.

Civilbefälhavaren i Övre Norrland.; civilamråde anser det vara felaktigt att införa ytterligare en ledningsnivå som mellanled mellan kommun och länsstyrelse. Om det i fred finns ett naturligt samarbete mellan flera kom— muner så kommer detta samarbete att fungera också i krig. Rent formellt kan samarbetet konfirmeras i orostid genom att länsstyrelsen föreskriver vilka kommuner som då skall samverka och vilka kommuner som skall ha huvudansvaret för civilförsvarsverksamheten. Detta bör inte ske i fredstid utan först vid en tidpunkt som avgörs av det aktuella läget. Att i fred besluta om särskilda regioner med särskilda ledningsorgan kommer enligt civilbefälhavarens uppfattning att komplicera och fördyra verksamheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län vänder sig mot kommitténs förslag att

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 49 [IS

det skall föreligga "synnerliga skäl" för att frångå indelningen i räddnings- tjänstregioner vid fastställandet av civilförsvarsregioner. Länsstyrelsen framhåller att civilförsvarsverksamheten omfattar flera verksamhetsområ- den än räddningstjänst. Vidare kan regionala och lokala totalförsvarsför- hållanden motivera olika områdesindelning i fred och krig. Enligt länssty- relsens mening kan antalet räddningstjänstregioner bli så ston att länssty- relsens övergripande ledning i kn'g kan försvåras om full överensstäm- melse med civilförsvarsregioner skall råda. Länsstyrelsen anser därför att det bör räcka med "särskilda skäl" för att indelningen i räddningstjänstre- gioner skall kunna frångås vid fastställandet av civilförsvarsregioner.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att ansvar för regionledning- ens verksamhet bör läggas på den resursstarkaste kommunen som en tillikauppgift. Formerna för samverkan inom en region bör klarläggas i fred. Det bör även prövas om civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen måste förstärkas och om rekryteringen av staben skall ske i samråd med de kommuner som ingår i regionen. Den kommun som svarar för regionledning bör även svara för erforderlig planläggning av denna i fred.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att ett införande av en lednings- nivå med den av kommittén föreslagna uppgiften och organisationen kom- mer att försvåra och fördröja beslutsprocessen. Civilförsvarsverksamhe- ten omfattar och påverkar en så betydande del av den kommunala verk- samheten att den föreslagna regionledningen möjligen kan underlätta sam- ordningen av räddningstjänsten men knappast av övrig verksamhet där kommunerna i dag samarbetar över kommungränserna titan regiontän- kande. Länsstyrelsen föreslår att någon regionledning inte införs och att den rerursstarkaste kommunen inom en region åläggs att understödja övriga kommuner i regionen i första hand i vad avser räddningstjänst.

Länsstyrelsen iJönköpings län anser att en särskilt organiserad region- ledning inte behövs. Den föreslagna regionledningen blir en extra lednings- funktion som fortlöpande måste hålla sig underrättad om läget inom civil- försvaret i varje kommun i regionen för att den effektivt skall kunna överta ledningen utan att förorsaka fördröjningar. Den civilförsvarsverksamhet som kan behöva ledas för större områden än en kommun är av sådan karaktär att snabb och odiskutabel beslutsfattning krävs. Problem av mera långsiktig karaktär kan lösas utan tillgång till en särskild regionledning. Vid vissa tillfällen då ledning över kommungränserna behövs kan den för det tillfället lämpligaste civilförsvarsstaben ges den uppgiften. Ett annat alter— nativ som länsstyrelsen föreslär är att redan i fred föreskriva att den resursstarkaste kommunen skall leda den kommungränsövergripande ci- vilförsvarsverksamheten inom regionen i krig.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att det skulle vara ekono- miskt fördelaktigt att låta nuvarande civilförsvarsområden bilda civilför- svarsregioner eftersom ledningscentraler, sambandsnät, civilförsvarets grupperingsplatser m.m. är utbyggda med dessa som grund. Kostnadsför-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 49 I 19

delningen mellan kommunerna för drift och underhåll av ledningscentraler m.m. sker i dag också med civilförsvarsområdet som grund. Länsstyrelsen föreslår att den av kommittén föreslagna texten i bä civilförsvarslagen ändras så att "synnerliga skäl" från totalförsvarssynpunkt inte skall behö- va föreligga för att det skall vara möjligt att frångå den fredstida indelning- en i räddningstjänstregioner då civilförsvarsregioner skall bildas.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att det är lämpligt att även i framtiden ha en ledningsnivå mellan länsstyrelse och kommun för samordning fram- för allt av utrymningar, inkvartering och större undsättningsinsatser inom områden som ungefär motsvarar nuvarande civilförsvarsområden. Endast mycket starka fredsräddningstjänstskäl bör få påverka dagens indelning som har god överensstämmelse för de viktigaste totalförsvarsfunktionerna i krig såsom civilförsvar. militärt försvar, sjukvård och polisverksamhet. Länsstyrelsen förordar att kommunerna lyder direkt under länsstyrelsen framför en indelning i civilförsvarsregioner som påtagligt avviker från dagens indelning i civilförsvarsområden. Länsstyrelsen anser också att benämningen civilförsvarsområde bör bibehållas i stället för att den nya benämningen civilförsvarsregion införs.

Länsstyrelsen anser vidare att kommitténs förslag till ledningsorgan för regionerna är olämpligt och förordar i stället ett traditionellt ledningsorgan som ingår i civilförsvarets krigsorganisation och som består av en chef med ställföreträdare och en liten stab. Cheferna bör utses av länsstyrelserna efter samråd med berörda kommuner.

Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att någon regionledning inte behövs i det egna länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anmäler en betydande tveksamhet till kommitténs förslag till beslutsordning för regionledningen. ] frågor av den typ som regionledningen har att lösa måste den föreslagna beslutsordning- en betecknas som mindre lämplig med tanke på beslutssituationen. Den säkerhetsventil som kommittén har velat skapa genom att föreslå att ordfö- randen i brådskande fall kan besluta ensam anser länsstyrelsen inte vara mycket värd eftersom oenighet kan uppstå om fallet är brådskande eller inte. Länsstyrelsen pekar i stället på möjligheten att betrakta regionled- ningen som en delegation av länsstyrelsen med en för besluten ansvarig chef som beslutar på länsstyrelsens vägnar.

Länsstyrelsen illa/lands län är tveksam till bildandet av civilförsvarsre- gioner åtminstone i det egna länet där länsstyrelsen själv kan svara för erforderlig samordning av verksamheten. En mellannivå skulle kunna leda till fördröjningar av verkställigheten'i lägen då det minst av allt är önsk- värt. t.ex. efter en så omfattande bekämpning av en ort att den egna kommunens undsättningsstyrkor inte förslår. I fred direktsamverkar kom- munernas brandförsvar vid större nödlägen medan länsstyrelsen går in i det fall ett övergripande organ behövs för att prioritera och samordna olika insatser. En liknande ordning bör enligt länsstyrelsens mening vara lämplig även i krig.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 49 120

Ett annat skäl för att inte tillskapa särskilda civilförsvarsregioner är att kommunerna själva behöver sina ledande förtroendemän i krig. Mot den föreslagna regionledningen talar också det förhållandet att den militära verksamheten inom länet är organiserad så att det inom varje kommun finns en militär chef med stab som samverkar direkt med kommunen. Länsstyrelsen är i krig organiserad och övad för att kunna leda och sam- ordna kommunernas verksamhet och i länsstyr'elsens krigsorganisation i Hallands län finns personal med kommunal erfarenhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för det egna länet att länsstyrelsen där skall utöva den direkta ledningen och svara för samord- ningen av den kommungränsövergripande verksamheten.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att frågan om regionledningens sammansättning och beslutsbefogenheter ytterligare bör övervägas med hänsyn till det reella myndighetsansvar som förutsätts åvila den. För att regionledningen skall kunna verka effektivt bör den ges längre gående befogenheter än vad kommittén föreslår. Enligt länsstyrelsens mening måste det ställas synnerligen höga kvalifikationskrav på regionledningens medlemmar. Det finns därför skäl att utforma organisationsföreskrifterna så att den enskilda kommunen inte ges tillfälle att i första hand tillgodose sitt eget behov av kvalificerad personal och därefter lämna "det som blir över" till en regionledning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller att det är nödvändigt att regionledningarna får personal med hög kompetens och att deras uppgifter och befogenheter ges ett klart författningsmässigt stöd. Vidare måste kra- ven på utbildning och övning för regionledningarna ställas minst lika höga som för dagens civilförsvarsstaber.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att frågan om regionindelning bör utredas ytterligare i syfte att finna en mindre resurskrävande lösning som ändå fungerar praktiskt. Enligt länsstyrelsens mening bör samverkansfrå- gor och mera långsiktiga frågor kunna lösas i samarbete mellan kommuner- na i en region. För den direkta ledningen i en region bör prövas en från krigslänsstyrelsen decentraliserad regionledning — en krigslänsstyrelsens förlängda arm. En sådan ledning (2-3 personer) bör kunna betjänas av huvudkommunens civilförsvarsstab. Dess verksamhet bör planeras av länsstyrelsen. Alternativt kan civilförsvarsstaberna i de största kommu- nerna där nuvarande huvudcentraler för civilförsvaret är belägna fungera som regionledningar enligt planer som sammanhålls av länsstyrelsen och med befogenheter som ges dem av krigslänsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län anser det inte vara befogat att tillskapa ytterligare ledningsorgan —— politikergrupper och beredningsgrupper — för civilförsvaret. En sådan konstlad ledningskonstruktion minskar handlings- beredskapen. åderläter kommunerna på förtroendevalda och tjänstemän och minskar därmed i varje fall de mindre kommunernas möjligheter att lösa sina totalförsvarsuppgifter. Det är länsstyrelsens bestämda uppfatt-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 49 121

ning att civilförsvarsstaben i den kommun där civilförsvarets huvudcentral nu är belägen bör kunna ta ansvar för den direkta ledningen av civilför- svarsverksamheten inom den region som kommunen tillhör. Överenskom- melse härom kan vid behov träffas mellan kommunerna i resp. region. Långsiktiga frågor som inte kräver beslut omedelbart bör kunna lösas i samarbete mellan kommunerna på sedvanligt sätt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser inte att förslaget om kommuna- la beslutsfattare (I+ 1 från varje kommun) är rationellt. Det svarar inte mot de effektivitetskrav som bör ställas. Viktiga beslut kan komma att fördrö- jas genom att beslutsfattaren kan känna ett förståeligt behov av att söka stöd och sanktion för ställningstaganden i sin kommunstyrelse särskilt om regionledningen inte är enig. För att inte sådana för civilförsvarsverksam- heten otillfredsställande situationer skall uppstå föreslår länsstyrelsen att beslutsfattarna i regionledningarna ersätts med en civilförsvarsenhet som motsvarar chefsenhet typ ] i civilförsvarets organisation 80. En sådan lösning minskar personalbehovet för beslutsfunktionen i regionledningarna till mindre än hälften av vad kommittén har föreslagit. Regionledningen kan då i sin helhet fungera som länsstyrelsens "förlängda arm" med uppgift att samordna civilförsvarsverksamheten inom regionen och att ge råd och anvisningar i olika sammanhang. I de fall då regionledningen anser det vara nödvändigt att ingripa med tvingande föreskrifter är detta att anse som en länsstyrelsens åtgärd enligt den föreslagna 4aå civilförsvarslagen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län påminner om att 1982 års totalförsvars- beslut starkt gav uttryck för att förändringar i bl.a. ledningsförhållandena skall undvikas i krig i så stor utsträckning som möjligt. Att under bered- skap och i krig införa ytterligare en ledningsnivå — som dessutom inte har någon motsvarighet inom totalförsvaret i övrigt — kan inte vara i överens— stämmelse med detta uttalande. Enligt 1982 års totalförsvarsbeslut skall också vår försvarsplanen'ng skapa förutsättningar för en hög handlingsbe- redskap. Länsstyrelsen anser inte att detta uppnås genom att tillskapa nya ledningsorgan. Kommitténs förslag om regionledning kommer att medföra en kraftig brandskattning på kvalificerad personal för många kommuner med knappa resurser i vad gäller personal. Dessa personer behövs i myc- ket större utsträckning hos resp. kommun för att kommunen skall kunna fullgöra sina totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen motsätter sig därför kommitténs förslag om civilförsvarsregioner med regionledningar. Läns- styrelsen anser att ledning och samordning av civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner skall utövas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig tveksam till den av kommittén föreslagna regionledningen. Det torde vara svårt att utan mycket omfat- tande utbildning och övning av såväl politikergruppen som berednings- gruppen göra regionledningen kompetent att fullgöra sina uppgifter enligt förslagen. Länsstyrelsen bedömer det vara bättre att låta kommunerna behålla sina politiker och tjänstemän så att man där kan skapa en effektiv

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 | ru ix)

ledning. Kommunerna bör inte uttunnas på vare sig politiker eller tjänste- män med hänsyn till de omfattande kommunala beredskapsuppgifterna. Kommunerna samverkar i fred och torde kunna göra det även i krig utan någon speciell regionledning. Länsstyrelsen måste även i framtiden leda verksamheten i länet och kunna beordra bistånd i olika former kommuner- na emellan. [ Gävleborgs län torde särskilda regionledningar vara onödiga. Länet har tio kommuner varav tre saknar undsättningsenheter förutom enstaka brandgrupper. Länsstyrelsen anser att det bör ankomma på varje enskild länsstyrelse att med hänsyn till länets speciella förhållanden avgöra om regionledningar skall organiseras eller inte.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser inte att det behöver bildas civilförsvarsregioner i det egna länet för att underlätta samordningen av civilförsvarsverksamheten mellan kommunerna eftersom det enligt läns- styrelsens uppfattning finns goda möjligheter för länsstyrelsen att direkt leda länets sju kommuner. Att införa en ny ledningsnivå i krig mellan länsstyrelsen och kommunerna strider enligt länsstyrelsens mening dessut- om mot principen ansvar i fred — ansvar i krig. En frivillig samverkan bör kunna komma till stånd utan ytterligare administrativ byråkrati.

Länsstyrelsen iJämtluna's län anser att det i det egna länet. som har åtta kommuner, inte finns anledning att göra en indelning i civilförsvarsre- gioner. Den samordning och övergripande ledning som behövs kan skötas av krigslänsstyrelsen som eventuellt kan behöva förstärkas med viss per- sonal och sambandsresurser härför. Erforderligt primärkommunalt infly- tande bör enligt länsstyrelsens mening kunna säkras dels genom en sam- verkan mellan länsstyrelsen och Svenska kommunförbundets länsavdel- ning, dels genom rekrytering till länsstyrelsens civilförsvarssektion av kommunala bcfattningshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det inte behöver bildas särskil- da civilförsvarsregioner med regionledningar i det egna länet. Norrbottens län är i militärt hänseende indelat i tre försvarsområden. Länsstyrelsen organiserar vid beredskap och i krig två särskilda civila ledningsgrupper som består av företrädare för länsstyrelsen och lokala totalförsvarsmyn- digheter. I ledningsgrupperna ingår kvalificerade kommunala befattnings- havare. Huvudlänsstyrelsen och ledningsgrupperna är grupperade i var sitt försvarsområde. Ledningsgrupperna har till uppgift att samordna den civi- la totalförsvarsverksamheten i samverkan med försvarsområdesbefälha- varna. Grupperna får genom delegationsbeslut vad som normalt benämns länsstyrelseuppgifter.

Enköpings kommun anser att den av kommittén föreslagna konstruk- tionen av civilförsvarsregioner med regionledningar är tungrodd och att det finns risker för kompetenskonflikter inbyggda i det föreslagna syste- met. Kommunen föreslår att det övervägs att förstärka regionledningens roll i den direkta ledningen av civilförsvaret varvid i så fall förutsätts att politikergruppen sammansätts av förtroendevalda med en mycket stark

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 49 ,23

ställning inom resp. kommun. Ett annat alternativ som framförs av kom- munen är att den resursstarkaste kommunen inom regionen tilldelas re— gionledningen för att få en regionledning som kan fatta snabba beslut om den direkta ledningen inom regionen. ] ett sådant fall skall det åligga denna kommun att så långt det är praktiskt möjligt samråda med övriga kom— muner innan viktigare beslut fattas.

Nyköpings kommun anser att en regionledning där länsstyrelsen i sam- råd med kommunerna får ett direkt ansvar och inflytande skulle ge en i förhållande till kommitténs förslag mer handlingskraftig samordning och ledning av civilförsvarsverksamheten inom regionen och länet. Den före- slagna regionledningens handlingsmöjligheter är i stor utsträckning styrda av länsstyrelsens planer och direktiv. Särskilt i regioner som består av bara två kommuner blir regionledningen en svag organisation. I vissa regioner finns redan i fredstid svårigheter när det gäller interkommunal samordning. Beredningsgruppen skall bestå av 6-8 personer vilket medför risk för resurssplittring när det gäller att fördela nyckelpersoner till kommunernas civilförsvarsstaber och regionledningens beredningsgrupp.

Oxelösunds kommun ifrågasätter kommitténs förslag till regionledning- ar. De politiker som kan komma i fråga för den föreslagna regionledningen behövs för att ombesörja ledningen av bl.a. den egna kommunens civilför- svarsverksamhet. De uppgifter som enligt kommitténs förslag skall åvila regionledningarna bör enligt kommunens uppfattning kunna åläggas läns- styrelserna. Kommunen föreslår att statsmakterna åtminstone t.v. avstår från att binda sig för den föreslagna regionledningen i avvaktan på de ytterligare erfarenheter som kommer att vinnas under det fortsatta plan- läggningsarbetet fram till år l986.

Eskilstuna kommun delar inte kommitténs uppfattning att regionledning— en skall utgöras av en fristående politikergrupp och beredningsgrupp. Kommunen anser i stället att regionledningen bör läggas som en till- läggsuppgift på kommunstyrelsen och civilförsvarsstaben i den resursstar- kaste kommunen inom regionen. I de slutliga reglerna för länsstyrelsens delegation av ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten inom civilförsvarsregion bör behovet av interkommunal samverkan kunna in- rymmas på ett enklare sätt än vad som föreslagits av kommittén.

Linköpings kommun framhåller att de förtroendevalda som skall ingå i regionledningen måste ha en stark ställning inom sin kommun. Samtidigt behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kommunen. Ett alternativ som därför bör prövas är att anförtro regionledningen åt den resursstarkaste kommunen inom regionen. Vid en sådan lösning måste det åligga denna kommun att så långt som detär praktiskt möjligt samråda med de andra kommunerna i regionen innan viktiga beslut fattas.

Vadstena kommun anser att civilförsvarsstaben i den största kommunen förstärkt med ledande politiker och tekniker från andra kommuner bör vara regional stab.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 49 l24

Eksjö kommun framhåller att det med nuvarande korta mandatperioder kan bli svårt att skapa kontinuitet i den föreslagna regionledningen.

Jönköpings kommun biträder kommitténs förslag men föreslår att ordfö— randen i regionledningen skall utses från den resursstarkaste kommunen inom regionen. att beredningsgruppens personal skall utses-i proportion till invånarantalet i kommunerna och att chefen för civilförsvarsstaben i den största kommunen skall ingå i beredningsgruppen.

Sölvesborgs kommun vänder sig mot kommitténs förslag som enligt kommunen leder till en sammanblandning av kommunalt och regionalt ansvar inom länet på ett sätt som skapar tröghet i den direkta ledningen och andra svårigheter.

Karlskrona kommun är tveksam till om det behöver inrättas någon särskild regionledning inom Blekinge län. Om ett kommungränsövergri- pande ledningsorgan skall finnas är det enligt kommunens mening väsent- ligt att reglerna för denna tillkommande beslutsnivå utformas på ett sådant sätt att fördröjningar inte uppstår i beslutsprocessen.

Hässleholms kommun framhåller att ordföranden i regionledningen mås- te ges stöd i författning att fatta omedelbara beslut för hela regionen för att det inte skall bli en långsammare beslutsgång än vad som är fallet i nuvarande civilförsvarsorganisation.

Malmö kommun framhåller att det inte kan uteslutas att det kan bli svårt att samla regionledningen i ett akut läge för att fatta kommungränsövergri- pande beslut. Därför bör representanter för de i regionen ingående kom- munerna ges möjlighet att på ett enklare sätt och efter gemensamt samråd fatta de beslut som kan behövas. Viss tveksamhet kan råda om insatserna vid akutlägen inom civilförsvarsregionerna bäst blir tillgodosedda om en slutlig beslutsrätt på av kommittén föreslaget sätt tillförs regionledning- arna. Det kan ifrågasättas om inte länsstyrelserna med erfarenheter och insikter också i andra regioners akutlägen är bäst skickade att fatta snabba, rationella och totalt sett mest adekvata beslut i situationer som kan uppstå synnerligen plötsligt och oväntat.

Falkenbergs kommun anser att det inte behövs en mellaninstans för samordning och ledning av den kommungränsövergripande civilförsvars- verksamheten, i varje fall inte i Hallands län. Kommunerna kan samverka utan en sådan organisation och den samordning som behövs bör skötas av länsstyrelsen. Härigenom torde också samordningen och samverkan mel- lan civilförsvaret och länets militära territoriella chefer kunna underlättas. Vidare torde oklarheter i frågor om ansvarsfördelning mellan kommunen, regionledningen och länsstyrelsen uppstå om förslaget genomförs. Ytterli- gare en negativ faktor är det konkurrensförhållande som uppstår mellan regionledningen och kommunen om personalresurser och nyckelpersoner inom civilförvarsverksamheten.

Halmstads kommun framhåller att det är viktigt att regionledningen snabbt kan fatta beslut. Kommunen anser därför att det bör övervägas om

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 125

inte den restrrsstarkaste kommunen i regionen skall anförtros regionled- ningen. Ett ytterligare skäl härför är att mindre kommuner om kommitténs förslag genomförs kan få beslutanderätt över en betydligt resursstarkare kommun.

Kungsbacka kommun konstaterar att regionledningen måste bestå av förtroendevalda med stark ställning inom sin kommun samtidigt som dessa behövs för ledningen i den egna kommunen. Kommunen förordar att regionledningen i mindre län anförtros länsstyrelsen.

Varbergs kommun ställer sig tveksam till förslaget att bilda en mellan- nivå mellan länet och kommunerna.

Göteborgs kommun framhåller att även om den föreslagna principen för regionledningar bedöms vara tillämplig för landet som helhet så måste denna lösning ifrågasättas för storstäderna. Kommunen ifrågasätter lämp- ligheten av att politiker från kranskommunerna i princip leder och samord- nar verksamheten för Göteborg. I stället böt länsstyrelsen direkt leda Göteborgsregionen. Ett alternativ som bör undersökas närmare anges vara att den resursstarkaste kommunen inom regionen anförtros ledningen av civilförsvarsverksamheten.

Mölndals kommun anser att det vore olyckligt att i en onormal situation såsom beredskap eller krig splittra upp samhällets resurser på ytterligare ett nytt ledningsorgan för regionledning. Ledningen av den kommungräns- övergripande verksamheten bör därför åläggas länsstyrelsen. På detta sätt erhålls en anpassning till den fredstida räddningstjänsten samtidigt som det organ som ansvarar för planläggningen också svarar för verkställigheten i krig. Med tanke på de varierande organisationsformer som kan komma att gälla för räddningstjänstregionerna bedömer kommunen att en anpassning av civilförsvarsregionerna till räddningstjänstregionerna knappast är möj- lig.

Trollhättans kommun framhåller att det är viktigt att civilförsvarsregio- nerna och räddningstjänstregionerna görs så lika som det är möjligt med hänsyn till effektiviteten. Det är dock enligt kommunens mening viktigt att kravet på ett gemensamt område för räddningstjänsten och civilförsvaret inte åsidosätter de effektivitetsskäl som motiverar indelningen i civilför— svarsregioner.

Kristinehamns kommun anser att regional fördelning av undsättning alltid bör skötas av chefen för civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen.

Köpings kommun anser att det råder oklarhet om förhållandet mellan den föreslagna regionala ledningen och den primärkommunala ledningen. [ vissa lägen måste den regionala ledningen ta över ansvaret för gemensam— ma insatser inom regionen. Frågan är då vem som är beslutande och vilka befogenheter som kan tilläggas det regionala organet. Visserligen anges i förslaget att beslut skall kunna fattas av regionledningen och bli bindande för kommunerna i regionen. Denna typ av beslut kräver författningsmäs—

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 49 176

4.

sigt stöd. Trots detta kvarstår att göra en principiell uppdelning när det gäller ansvar mellan regionledningen och den kommunala ledningen på ett sådant sätt att någon oklarhet inte råder när de större avgörande besluten skall fattas för regionen. Det är också viktigt att klara delegationsbestäm- melser utformas så att regionledningen kan fatta snabba beslut antingen genom sin politikergrupp eller genom sin beredningsgrupp.

Sundsvalls kommun anser att kommunerna själva bör få bestämma om att inrätta civilförsvarsregioner och om vilka kommuner som skall ingå i samma region. Kommunen framhåller att regionledningen måste bestå av förtroendevalda med en stark ställning inom sina kommuner för att över- gripande beslut skall kunna fattas och genomföras. Därför bör om möjligt kommunstyrelseordförandena ingå i regionledningen varvid ordföranden i den största kommunen bör tilldelas ordförandeposten.

Härjedalens kommun ställer sig tveksam till om det behövs någon indel- ning i civilförsvarsregioner i Jämtlands län. Kommunen anser att länssty- relsen bör kunna sköta den ledning och samordning av civilförsvarsverk- samheten som behövs.

Åsele kommun framhåller att viss tröghet kan uppstå med flera besluts- instanser och handläggare och att det därför är viktigt att klara och enty- diga regler utformas så att konfliktsituationer i ledningsftrnktionen på lokal-. regional- och länsnivå undviks.

Svenska kommunförbundet framhåller att regionledningen måste bestå av förtroendevalda med en stark ställning inom sin egen kommun. Samti- digt behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kom- munen. Kommunförbundet anser att ett alternativ som bör prövas är att anförtro regionledningen åt den resursstarkaste kommunen inom regionen. Vid en sådan lösning måste det åligga denna kommun att så långt som det är praktiskt möjligt samråda med övriga kommuneri regionen innan vikti- gare beslut fattas. Ett ytterligare alternativ är att i vissa storstadsregioner låta länsstyrelsen ansvara för regionledningen med hänsyn till den kom- plexa ledningssituation som kan uppstå i sådana områden under beredskap och i krig.

Kommunförbundet accepterar kommitténs förslag till organisation och sammansättning av regionledningen som huvudprincip. Kommunförbun- det anser dock att det i vissa lån på grund av lokala förhållanden kan vara motiverat att pröva andra lösningar i syfte att åstadkomma största möjliga effektivitet i ledningsorganisationen.

Svenska brandförsr'arsföreningen understryker betydelsen av att klara ansvarslinjer finns mellan politikergruppen och beredningsgruppen i de föreslagna civilförsvarsregion]edningarna.

Centralorganisationen SAC ()lSR ifrågasätter lämpligheten av att inrätta regionledningar med den sammansättning som kommittén har föreslagit. SACO/SR framhåller att någon längre tid för överläggningar inte torde komma att stå till buds innan beslut måste fattas. Med den föreslagna

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 49 127

sammansättningen av regionledningen finns det risk för en avsevärd för- dröjning i beslutsfattandet. SACO/SR har den uppfattningen att den re- sursstarkaste kommunens civilförsvarslcdning har erfarenhet och kompe— tens att samordna verksamheten även inom civilförsvarsregionen på sam- ma sätt som samordning Sker inom den fredstida räddningstjänsten. då i samverkan med länsstyrelse. försvarsmakt och berörda kommuner. SACO/SR föreslår därför att kommunerna inom en civilförsvarsregion ges möjlighet att besluta att den resursstarkaste kommunens civilförsvarsled- ning skall svara för samordningen över kommungränserna i samverkan med berörda kommuner och länsstyrelse. Motsvarande synpunkter fram- förs av Svenska Brundhefälets Riksförbund.

2.4 Ledningen på central och regional nivå

Civilförsvarsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det är önskvärt att länsstyrelsernas uppgifter och befogenheter gentemot kommunerna preciseras i civilförsvarslagen. Styrelsen anser dock att 4aä civilförsvars- lagen i andra stycket innehåller en onödig begränsning av länsstyrelsens befogenheter att meddela föreskrifter. Lagen bör enligt styrelsens mening rimligen utgå från att länsstyrelserna under civilförsvarsberedskap inte utövar sin föreskriftsrätt på ett godtyckligt sätt utan att de föreskrifter som meddelas kommunerna är oundgängliga för ledning och samordning av försvarsansträngningarna. Styrelsen föreslår därför att orden . . om det anses oundgängligt..." utgår ur andra stycket i den föreslagna 4 a & civilförsvarslagen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Sö- dermanlands, Östergötlands och Västmanlands lätt.

Civilbeft'ilhavaren [ Västra eivilamrådet framhåller att ett flertal utred- ningar under senare år har pekat på civilbefälhavarnas viktiga roll när det gäller samordning och inriktning av totalförsvarets civila delar. Civilbcfäl- havaren anser att de konkreta uppgifter som civilbefälhavarna har i dag såväl i vad gäller planläggning i fred som ledning i krig av civilförsvars- verksamheten borde ha föranlett en beskrivning av civilbefälhavarnas roll i civilförsvarslagen där ju övriga ledningsnivåer behandlas. Civilbefälha- varna i Östra. Bergslagens och Övre Norrlands civilområden anför liknan- de synpunkter.

Länsstyrelsen l Västernorrlands län pekar på nödvändigheten av att närmare klara ut hur samverkan mellan länsstyrelsen och kommunförbun- dets länsavdelning bör organiseras såväl i fredsplaneringen som under beredskap och i krig.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 49 128

3.1. Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna

Civilbefälhavaren i Västra civilomrädet noterar att kommittén motiverar sitt förslag att kommunerna skall ansvara för mobiliseringsplanerna för civilförsvarsorganisationen med ett antal angivna fördelar härmed. Civil- befälhavaren förnekar inte att sådana fördelar finns men hyser dock en farhåga för att bl.a. den eftersträvade lokala förankringen kan utebli bero- ende på hur kommunen fördelar planläggningsarbetet. Detta kan spridas på flera tjänstemän för att få full förankring, koncentreras till en tjänste- man eller i sämsta fall uppdras åt en konsult. Civilbefälhavaren anser därför att det bör finnas större utrymme än vad som kommittén har föreslagit för att låta länsstyrelserna själva ansvara för mobiliseringsplan- läggningen.

Länsstyrelsen i Stockholms lätt anser att länsstyrelserna bör ges större frihet att avgöra om en plan skall upprättas av länsstyrelsen eller av kommunerna. Denna frihet föreslås gälla alla planer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att i begreppet mobilise- ringsansvar bör innefattas ansvar för bemanning, utbildning och övning av organisationen. planläggning av regional och lokal materielanskaffning, prioritering och styrning av centralt anskaffad materiel till olika enheter i krigsorganisationen, säkerställande av lämpliga lokaler m.m. och ansvar för att enheterna i krigsorganisationen är insatsberedda inom föreskriven tid. Länsstyrelsen anser att det inte är rationellt att detta ansvar åläggs kommunerna eftersom mobiliseringsplanerna kontinuerligt måste revide- ras och kompletteras beroende på förändringar i samhället och centrala och regionala anvisningar och samråd. Dessutom är länsstyrelsens och försvarsområdesbefälhavarens gemensamma grundsyn en väsentlig grund för planeringen. Länsstyrelsen föreslår att begreppet mobiliseringsansvar definieras och att länsstyrelsen ges ansvaret för mobiliseringsplanläggning- en efter samråd med kommunerna. Härigenom underlättas också länssty- relsens möjligheter att leda och samordna verksamheten.

Länsstyrelsen i Hallands län noterar att kommittén anser att det är att föredra att ge kommunerna ansvaret för mobiliseringsplanläggningen trots att kostnaderna blir lägre om länsstyrelsen genomför denna planläggning. Länsstyrelsen kan för sin del acceptera båda modellerna men vill i första hand förorda länsstyrelsealternativet. Ett skäl härför är att flertalet av de uppgifter som skall ligga till grund för planläggningen under alla förhållan- den måste tas fram av länsstyrelsen. Kommunalternativct skulle med hänsyn härtill medföra ett betydande dubbelarbete. Vidare ställs mycket högre krav på aktualitet när det gäller mobiliseringsplaner än när det gäller övriga planer. Enligt länsstyrelsens uppfattning medför detta att mobilise- ringsplanläggningen i längden kommer att ta betydligt större resurser i

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 49 129

anspråk hos kommunerna för fortlöpande revidering än vad kommitténs bedömning av engångsinsatsen ger vid handen.

Denna typ av planläggning saknar dessutom sin motsvarighet i kommu- nernas normala verksamhet. Kommitténs motivering att planläggningen får en bättre förankring om den sköts av kommunerna är därför enligt länsstyrelsens mening långsökt särskilt som det i realiteten inte är kommu- nala tjänstemän titan civilförsvarspliktiga tnobiliseringsförrättare som skall svara för verkställigheten enligt planerna. Detta innebär att planerna måste förankras i civilförvarsorganisationcn genom utbildning och övningar. en verksamhet som länsstyrelsen hittills och förmodligen även framgent skall svara för.

Länsstyrelsen i Skaraborgs lätt framhåller att begreppet mobilisering i dag inte finns i den ordinarie kommunala verksamheten. Mobiliseringsför- beredelser kräver speciella kunskaper och insikter angående samordning av verksamheten inom områdena förrådshållning. materiel. fordon och personal i de för mobilisering speciella tidsförhållandena. Det finns. bl.a. av ekonomiska skäl. ett behov av att hålla samman mobiliseringsansvaret på ett begränsat antal mobiliseringsmyndigheter samtidigt som mobilise- ring mäste kunna genomföras på ett stort antal platser. Att öka antalet mobiliseringsmyndigheter från 24 (länsstyrelser) till 284 (kommuner) skulle enligt länsstyrelsens mening avsevärt försvåra såväl civilförsvarsstyrel- sens som länsstyrelsernas möjligheter att överblicka mobiliseringsläget och att vid behov leda en mobilisering. Andra områden som skulle bli svåra att överblicka är revidering av mobiliseringsplanerna och uppföljning av personal- och materielläget. Länsstyrelsen kan inte tillstyrka att mobili- seringsansvaret förs över från länsstyrelsen till kommunerna eftersom detta bedöms medföra en allvarlig nedgång av mobiliseringsberedskapen under lång tid. Länsstyrelsen bör i stället ha kvar mobiliseringsansvaret och därvid ha till uppgift att ställa färdigmobiliserade enheter till kommu- nernas förfogande.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att mobiliseringsplanläggning- en utgör grunden för att civilförsvaret snabbt skall kunna krigsorganiseras. Planerna för mobilisering är och måste vara mycket komplicerade för att alla komponenter skall fungera vid Organisering av fältdugliga civilförsvar- senheter. Det är en mängd pusselbitar som skall passas in — personal. krigsplaceringsordcr. krigstjänstgöringsorder. mobiliseringstabeller. mate- riel. reversal. förråd. lokaler. förläggning. förplägnad m.m. Underlaget för stora delar av planen utgörs av centralt datorproducerat material som ofta förnyas. Verkställigheten enligt planerna åvilar civilförsvarsbefäl vilka. som tillägg till sin ordinarie befattning. utsetts till mobiliseringschefer. Länsstyrelsen måste som ansvarig inom länet för civilförsvarets mobilise- ring disponera utdrag ur och sammanställningar av mobiliserings- enheternas planer.

Mobiliseringsplanering är en artfrämmande verksamhet för kommunala

9 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 49

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 49 130

tjänstemän. De kommunala resurserna finns och ftingerar i fred. De behö— ver vid krigsorganisering endast justeras enligt en plan för övergång till krigsorganisation för kommunen. Om kommunerna ges ansvaret för civil- försvarets mobiliseringsplaner krävs det en omfattande utbildning och ett omfattande underlag från länsstyrelserna. Efter genomförd planläggning krävs sammanställningar av länsstyrelsens totala behov och en kontinuer- lig ajourhålling av underlaget för planerna.

Av erfarenheterna från provplanläggningen framgår att mobiliserings- planläggningen i Malmöhus län varit mera rationell och lett till ett enhetli— gare resultat än i Kopparbergs län. där den bedrevs av kommunerna. Länsstyrelsen föreslår därför att kommunerna tills vidare endast åläggs att. med underlag från länsstyrelsen. upprätta mobiliseringsöversikter som skall bilda underlag för samordning med kommunens egen krigsorganise- ring och för samverkan med övriga totalförsvarsftinktioner. När ytterligare erfarenheter vunnits kan därefter kommunernas ansvar för mobiliserings- planläggningen utökas till en omfattning som då kan befinnas vara önsk- Värd och ändamålsenlig.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att mobiliseringsplanen består av dels mobiliseringsöversikt. dels mobiliseringskalendrar. Mobiliseringska- lendrarna skall göra det möjligt för vederbörande mobiliseringsenhetschef att genomföra mobilisering. Mobiliseringschefer är högre civilförsvarsbe- fäl som tillagts mobiliseringsledningen som tillikauppgift.

Mobiliseringsplanen består till sin helt övervägande del av mobilise- ringskalendrar. Länsstyrelsen anser att det inte skulle vara rationellt att sysselsätta tjänstemän hos kommunerna med denna artfrämmande plan- läggning som kontinuerligt förändras beträffande personal. fordon m.m. och som kräver ofta återkommande byten av datahandlingar etc. Mobili- seringskalendrarna ärinte heller avsedda att utnyttjas av kommunal perso- nal titan av befäl vid de civilförsvarsenheter som skall sättas upp. Länssty— relsen anser därför att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen (arbetet med mobiliseringskalendrar) bör ligga kvar hos länsstyrelserna. Länssty- relserna. som har ansvaret för mobiliseringen av civilförsvaret inom länet. måste f.ö. under alla omständigheter upprätta länssammandrag och åt- gärdskalendrar för denna verksamhet. Varje kommun bör dock enligt länsstyrelsens mening upprätta en mobiliseringsöversikt för civilförsvars- organisationen inom kommunen. Planläggningsunderlag härför skall till- handahållas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det inte finns några påvis- bara fördelar med att lägga ansvaret för mobiliseringsplanläggningen på kommunerna. Länsstyrelsen anför följande motiv för att mobiliserings- planläggningen skall ske på länsstyrelserna. Mobiliseringsenhetschef för civilförsvarsbas (den mest krävande mobiliseringsenheten) är fältchefen. Denne rekryteras i flera fall med reservofficer (s.k. befälsanställd) vars kvarvarande tjänstetid används för utbildning och övningar samt viss

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 49 Ht

tjänstgöring vid länsstyrelsen. Uppgiften vid tjänstgöringen på länsstyrel- sen är att revidera "de egna" mobiliserings- och tindsättningsplanerna. Samråd i samband med planläggning och revidering av planer förekommer med försvarsområdesbefälhavaren beträffande gruppering. verkstadstill- gångar och samordning av viss verksamhet. Uttagning av fordon. fastighe- ter m.m. och viss kompletterandc utrustning är uppgifter för vilka det på länsplanct finns fungerande samrådskontakter i en omfattning som saknas på det kommunala planet. Länsstyrelsens genomförandeansvar för bl.a. mobiliseringsövningar gör att revidering före en övning och/eller uppfölj- ning av någonting som kommit fram under övningens gång lämpligen också bör göras av länsstyrelsen. Kommitténs kostnadsberäkning pekar på en besparing om ca 2.5. milj. kr. om ansvaret för mobiliseringsplanläggningen ligger kvar på länsstyrelserna.

SfUt'Å'I'IU/IIIX kommun anför att mobiliseringsplanläggningen för Stock- holms kommun bör skötas av länsstyrelsen eftersom kommunens civilför- svarsbaser är belägna i andra kommuner.

Södertälje kommun anser att det borde räcka om kommitténs förslag till ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och kommuner får tjäna som n'kt- märke. Eftersom förhållandena varierar från kommun till kommun är det mest praktiskt om länsstyrelsen och den enskilda kommunen kommer överens om ansvarsfördelningen. Länsstyrelsen är enligt kommunens me- ning sannolikt den som bäst kan genomföra mobiliseringsplanläggningen. Detta bl.a. med hänsyn till att flera kommuner kommer att få civilförsvars— baser som är belägna utanför den egna kommunens område.

Karlshamns kommun anser att det bör åvila länsstyrelsen att svara för mobiliseringsplanläggningen. Ett intimt samarbete mellan länsstyrelsen och kommunerna i detta planläggningsarbetc bedöms ge tillräcklig förtro- genhet med mobiliseringsfrägorna i ett verkställighetsskede i kommunen.

Sölvesborgs kommun anser att mobiliseringsplanen för civilförsvarsor- ganisationen. som är artskild från övrig planläggning. bör utarbetas av länsstyrelsen.

Hässleholms kommun anser att i motsats till vad kommittén föreslår så bör kommunerna upprätta även organisationsplanerna. Vidare anser kom- munen också i motsats till vad kommitten föreslår att kommunerna själva skall fastställa alla planer de upprättar dvs. även organisationsplanen. mobiliseringsplanen och skyddsplanen i sin helhet.

Varbergs kommun ställer sig tveksam till att ta över ansvaret för mobili- seringsplanläggningen. En vägledande princip vid all försvarsplanering är att ansvaret för en verksamhet skall ligga på samma myndighet i krig som i fred. Mobiliseringsplanläggningen har i dag ingen som helst motsvarighet i kommunens verksamhet. Den kommunala beredskapsplanen berör inte heller dessa frågor. I betänkandet understryks att hög aktualitet och detal- jeringsgrad fordras i mobiliseringsplanen. Eftersom länsstyrelsen har allt underlag som behövs och dessutom erfarenhet och kunnande inom områ-

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 49 l 17

det anser kommtinen att länsstyrelsen är bäst skickad att även framöver sköta denna planering. Därigenom garanteras även samma detaljerings- grad i olika kommuners planer. Kommunen finner det också rimligt att anta att ett sådant förfarande ger samordningsvinster eftersom det finns kunnig personal på länsstyrelserna och varje kommun i annat fall måste ha tränad personal för denna uppgift.

Mullsjt't' kommun anser att det vore fel att överföra mobiliseringsan- svaret från länsstyrelsen till kommunerna. Länsstyrelsen bör bibehålla mobiliseringsansvaret och ha till uppgift att ställa färdigmobiliserade staber och enheter till kommunernas förfogande.

KriSflnl'lHllHllS kommun anser att mobiliseringsplanläggningen med hän- syn till dess art även i fortsättningen bör utföras av länsstyrelsen som har det övergripande ansvaret när det gäller mobilisering av de civila delarna av totalförsvaret.

3.2. Det huvudsakliga innehållet i kommunernas civilförsvarsplaner

Ovarbq/älhai'arwt framhåller att i vad gäller byggnadstjänsten som be- rörs främst i samband med skyddsplanen är det angeläget att planläggning- en görs flexibel. Beredskap måste finnas att möta olika lägen med varieran- de tillgäng på resurser ur byggnads- och reparationsberedskapcn och vari- erande tid för byggnadsverksamhet.

Civil/'o'rsvarss-tyrelsen framhåller att en av de bärande idéerna bakom skyddsplanen är att den skall samla planeringen för alla åtgärder för befolkningens skydd oavsett om det gäller åtgärderi fred eller krig. Åtgär- derna skall grundas på skyddsplanens områdesindelning och skyddsana- Iys. Detta gäller även för skyddsrumsbyggandet i fred. För denna verksam- het behövs särskilda styrinstrument som kan ingå som en del i skydds- planen. Styrelsen räknar med att skyddsrumsplanen kan förenklas inom ramen för skyddsplanen. I övrigt strävar styrelsen efter att tillgodose de krav på förenklingar och förtydliganden som kommittén redovisar. Detta gäller inte minst planläggningen av byggnadstiänsten.

Sta/ens brundnämtu/ anser att den i skyddsplanen ingående byggnads- tjänsten bör omfatta åtgärder inte bara för personal utan också för vital materiel t.ex. fordon.

Arhetsmarknadsstyralswt framhåller om omflyttning att målsättningen för denna inte bara får vara att avståndet mellan ordinarie bostad och inkvarteringsbostad blir så litet som möjligt utan en viktig faktor bör vara att avståndet och vägen till arbetsplatserna inte blir sådana att möjligheter- na till fortsatt arbete försvåras eller omintetgörs. Styrelsen anser vidare att det bör finnas en planläggning för mottagning av flyktingar.

Statens planverk framhåller att enligt 32åcivilförsvarslagen skall den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad i skyddsrumsort anmäla detta till kommunen. Kommunen skall ge den som har gjort anmä-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 49 133

lan besked huruvida skyddsrum skall anordnas. Det är enligt planverkets mening angeläget att bcslutsunderlaget för sådana "skyddsrumsbcsked" är sa tydligt som möjligt. Planverket delar därför kommitténs uppfattning att det inom ramen för skyddsplanen bör finnas ett särskilt dokument som motsvarar nuvarande skyddsrumsplan.

Riksrcvisionst'crket anser att skyddsanalysen bör förenklas. Det kan t.ex. ifrågasättas om det i detalj för varje hemskyddsområde skall anges uppgifter om befolkningen med uppdelning pä åldersklasser för beräkning av behovet av andningsskydd eftersom befolkningssammansättningen snabbt kan förändras vid ett beredskapstillständ.

('it-ilbt'jällzut'urun i Östra ('it'iloml'åclt't framhåller att kommunerna re- dan nu är ålagda att ha en informationsplan för krig. Civilbefälhavaren finner det därför vara fel att som i den föreslagna lydelsen av lOcs civilförsvarslagen ställa krav på ytterligare en informationsplan. De delar som rör civilförsvarsverksamhet bör liksom andra totalft'årsvarsfunktioner ingå i kommunens informationsplan inom ramen för den kommunala be- redskapsplanläggningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter skyddsplanens detaljerings- grad. 1 lägbefolkadc områden synes det inte vara nödvändigt att ha en särskild plan för byggnadstjänst. Det bör räcka med en flexibel råd- och anvisningsdel.

Förenklingen av skyddsrumsplanen får enligt länsstyrelsens mening inte drivas så långt att skyddsrumsplanen blir ett för trubbigt beslutsunderlag med allt för stora toleranser. Skyddsrumsplanen har stora verkningar redan i fredstid varför felbeslut blir kostsamma för staten.

L("insstyrelu'n i Kristianstads" län framhåller att ansvar m.m. då vissa åtgärder enligt 40.5civilförsvarslagen hänför sig till flera kommuner bör regleras i organisationsplanen.

Länsstyrelsen anser att antalet områdestyper för hemskyddsområde kan reduceras från föreslagna sex till fyra.

Länsstyrelsen framhåller vidare att det för ledning av undsättningsverk— samhet i krig kommer att engageras många personer som inte är sysselsatta i fredsräddningstjänsten. Länsstyrelsen anser därför att det är viktigt att undsättningsplancn för kommun kompletteras med de insatsplancr som upprättas av brandförsvaren i fred.

Länsstyrelsen :" Malmöhus län anser att det finns en sådan sammanflät- ning mellan primärkommunal och landstingskommunal verksamhet att en enkel samverkansplan bör upprättas för att samverkansbehoven skall kun- na överblickas och tillgodoses.

Länsstyrelswt i Göteborgs och Bohus län föreslår att det i Nbs civil- försvarslagen anges att Iedningsplanen skall innehålla en krigsuppgiftsför— teckning.

Länsstyrelsen t' Älvsborgs län framhåller att det även i framtiden inom ramen för skyddsplanen bör finnas en särskild plan för den fredstida

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 49 134

skyddsrumsproduktionen. Denna plan är enligt länsstyrelsens mening ett synnerligen viktigt dokument i det dagliga arbetet. Planen bör bl.a. inne- hålla aktuella prioriterings- och avvägningsfrågor samt uppgifter om mål— sättningen för skyddsrumsbyggandet inom kommunen. Det är också vik- tigt att den integreras med annan kommunal fredsplanläggning och att den hålls aktuell så att skyddsrumsbesked alltid kan lämnas inom föreskrivna tidsramar.

Länsstyrelsen anser att det geografiska planeringsområdet för omflytt— ning bör var hela orten. Vid beräkning av omflyttningsbehov bör hänsyn inte tas till de yrkesverksamma i samhällsviktig verksamhet eftersom den uppgiften endast har marginellt värde och dessutom snabbt blir inaktuell.

l förslaget till ny lydelse av 59ä civilförsvarslagen hänvisas till lagen (Hb—4:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m.m. Sist- nämnda lag omfattar inte inkvarteringsbehov som är föranlett av omflytt- ning och bör därför också bli föremål för ändring.

Kommittén föreslår att regeln om krigsplacerad befälspersonals medver- kan vid personalrekrytering bör utgå ur föreskrifterna för planläggning av personaltjänst. Länsstyrelsen delar inte den uppfattningen. Befälspersona- len i civilförsvarsorganisationen har de bästa förutsättningarna att rätt bedöma vilka kvalifikationskrav som måste ställas vid rekryteringen. Den erfarenhet som dessa har vunnit genom att delta i övningar i fred bör tas till vara.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inte skyddsplanen med det innehåll som kommittén föreslår blir alltför omfattande och detaljrik. Det borde räcka om skyddsplanen omfattar hänvisning. omflyttning och utrymning/inkvartering och utlämning av skyddsmaSker. Planläggning av byggnadstjänsten, utöver skyddsrumsplanen. bör enligt länsstyrelsens me- ning ingå i skyddsplanen i mån av tid och resurser och vara ett uttryck för en högre ambitionsnivå.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att innehållet i skyddsplanen bör kunna begränsas i förhållande till kommitténs förslag. Enligt länsstyrelsens mening behöver inte särskilda planer för skadeförebyggandc beredskapsåt- gärder upprättas i den omfattning som föreslås. Länsstyrelsen anser att enbart en plan för byggnadstjänsten behöver upprättas medan uppgifterna i övriga delplaner lämpligen bör framgå av en mera genomarbetad skydds— analys. Det är vidare länsstyrelsens uppfattning att inriktningen av bygg- nadstjänsten inte får koncentreras på de särskilda riskområdena i skydds- rumsorterna. s.k. SR—områden. i den omfattning som föreslås. En strävan bör i stället vara att uppnå så stor effekt som möjligt över hela ytan.

] skyddsrumsplanen redovisas en klassificering av hemskyddsområden. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till denna uppdelning av områden som måste bli rätt godtycklig från län till län. Några klara regler för den förfinade uppdelning som föreslås redovisas inte i förslaget. Länsstyrelsen anser det vara tillräckligt med en uppdelning i "Skyddsrumsort (S)",

• Sida 135
•  Original

Prop. l984/85: 49 l35

"Annan tätort (T)". och ”Glesbygd (G)".

Lc'ins.styrel.wn i t'Vorrbottens län anser att ambitionsnivån för skydds- planen har satts för högt. Reglerna för skyddsplanering bör ses över. Detaljeringskraven bör minskas. Det bör på ett enklare och klarare sätt anges vad som skall planläggas i en skyddsrumsort och i övriga områden. Reglerna bör inte innehålla mer text än vad som är direkt nödvändigt för att beskriva uppgiften. Eventuella förklaringar och motiveringar kan läm- nas i en särskild publikation som även kan innehålla planläggningsexem- pel.

De restriktioner som finns i reglerna för skyddsanalysen när det gäller omflyttning inom eller till riskområden leder till ett dåligt utnyttjande av befintliga skyddsrum. l skyddsrumsorter med många riskområden eller stora ytmål kan ett betydande ”överskott" på skyddsrumsplatser som inte kan utnyttjas uppstå. Detta medför i sin tur att ett ökat behov uppstår av att bygga skyddade utrymmen på annat håll. Även om grundtanken med restriktionerna är riktig. dvs. att ingen skall behöva flytta från ett område med lägre bedömd risk till ett med högre risk om andra och bättre alterna- tiv finns. ifrågasätter länsstyrelsen om inte reglerna måste förtydligas på denna punkt.

På grund av den begränsade tillgången på resurser för byggnadsverk- samheten bör enligt länsstyrelsens mening detaljplanering och resursbe- räkning cndast omfatta sådana objekt som kan färdigställas under en första arbetsmånad.

Länsstyrelsen föreslår att i planen för underhållstjänst tas med ett av- snitt om förläggningstjänst.

Solna kommun anser att det är viktigt att få med också hemskyddsombu- den. hemspråkslärare och läromedelscentralerna när informationsplanen utformas.

Svenska kommunförbundet föreslår att skyddsrumsplanen slopas. Styr- ningen av skyddsrumsproduktionen i fred bör kunna ske med hjälp av skyddsanalysen. För att på ett bättre sätt kunna utnyttja material och data som tas fram för kommunernas ordinarie planering bör föreskrifterna för skyddsplaneringen göras så flexibla att en anpassning till befintligt material kan ske. Kraven på kartredovisning bör inte ställas högre än att befintliga kartor i normalfallet kan utnyttjas.

Undsättningsplanen bör starkare knytas till kommunens plan för rädd- ningstjänst i fred. För många kommuner utan större riskområden eller riskobjekt bör det räcka med en enkel komplettering av räddningstjänst- plancn. Styrelsen vill också ifrågasätter begreppet undsättningsplan. Efter- som flertalet kommuner har en plan för räddningstjänst i fred verkar det vara mera naturligt att tala om räddningstjänst även under beredskap och i krig.

Sveriges Radio AB saknar en beskrivning av bolagets medverkan i den inriktning som föreslås för planläggningen av informationsverksamheten på lokal nivå.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 49 136

3.3. Samordning med kommunal beredskapsplanläggning

Hovrätten för Övre Norrland understryker vikten av att det finns en samlad syn på planläggningen och om möjligt också på genomförandet av alla de viktiga totalförsvarsuppgifter som en kommun har under beredskap och i krig.

Överstyrelsen för ekonomisktförsvar noterar att kommittén föreslår att kommunerna skall upprätta ett antal planer och därvid framhåller att dessa planer skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen. Överstyrelsen vill betona vikten av att civilförsvarsplanläggningen inte bara samordnas med utan integreras med övrig planläggning. Överstyrel- sen instämmer i kommitténs uttalande att kommunernas fredstida plan- läggning av civilförsvarsverksamheten enbart är en del av totalförsvarsför- beredelserna på lokal nivå.

Beredskapsnätnndenför psykologisktförsvar tolkar kommitténs förslag så att eivilförsvarsplanen för information ingår som en integrerad del av kommunernas beredskapsplanläggning för information. Någon särskild plan enbart för civilförsvarsinformation behöver därmed inte upprättas.

FÖI'SVHI'CIS rationa(iseringsinstitut stödjer kommitténs åsikter om bety- delsen av samordningen av civilförsvarets verksamhet på lokal nivå och vikten av att försvarsansträngningarna totalt sett bedrivs med en enhetlig inriktning. Institutet kan komma att återkomma till kommunernas roll som samordnare i den utredning om ledningen av totalförsvarets civila delar som pågår inom institutet.

Statensjordbruksnämnd instämmer i kommitténs uttalande om behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Den bör genomföras enligt kommitténs intentioner och samordningen på lokal nivå av de båda planläggningsområdena civilförsvar och kommunal bered- skap bör vara en huvudfråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att det är nödvändigt att civilförsvars— planeringen samordnas med övrig planläggning och att allt sker enligt samma planeringsförutsättningar.

Statskontoret anser att det är en praktisk och även konsekvent lösning mot bakgrund av motiven till 1982 års totalförsvarsbeslut att kommunernas civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala beredskaps- planläggningen.

C'iv'ilbcfäI/zavaren i Södra civilotnrådet understryker det nödvändiga i att integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal beredskaps- planläggning. Ekonomiska förhållanden får därvid inte vara någon återhål- lande eller begränsande faktor.

Civilheji'i/havaren i Västra civi/områdel noterar att kommittén föreslår att planen för personal- och underhållstjänst helt eller till större delen integreras med den kommunala beredskapsplanläggningen. Enligt civilbe- fälhavarens uppfattning är eivilförsvarsorganisationens storlek avgörande

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 49 | 37

för hur långtgående integrering som är lämplig. Ett effektivt civilförsvar är beroende av ett väl fungerande underhållssystem.

Lättsstyrelsen [ Hallands län delar kommitténs uppfattning att planen för informalionsverksamhet bör vara övergripande och avse kommunens samtliga totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen anser att informationsverk- samheten vid såväl fredskriser som under beredskap och i krig bör ägnas ökad uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt anser att vissa planer för civilförsvarsverksamheten och den kommunala beredskapen kan vara ge- mensamma och förslår därför att det anges i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap att ledningsplan och informationsplan skall vara gemensamma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker kraftigt behovet av sam- ordning mcllan civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal beredskaps- planläggning. Länsstyrelsen anser att om inte underlag i form av nya fackanvisningar för den kommunala beredskapsplanläggningen som är samordnade med underlaget för civilförsvarsplanläggningen finns tillgäng- liga vid den planerade tidpunkten för planläggningsstart så bör det allvar- ligt övervägas att senarelägga denna. Av samhällsekonomiska och arbets- mässiga skäl är det nödvändigt att genomföra dessa två uppgifter som ligger så nära varandra samtidigt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lätt anser att planen för övergripande led- ning och informationsplanen skall upprättas i form av planer för kommu- . nens totala verksamhet under beredskap och i krig. Planen för personal- oeh underhållstjänst bör också helt kunna samordnas med den befintliga kommunala beredskapsplanläggningen sedan en översyn gjorts av denna planläggning.

Länsstyrelsen iJämtlands lätt framhåller att det är viktigt att författ- ningstexter samt föreskrifter och allmänna råd rörande den kommunala beredskapen och civilförsvaret snarast samordnas.

Strängnäs kommun anser att en samordning av den nya planläggningen med den redan befintliga kommunala beredskapsplanen är nödvändig. speciellt för ledningsfunktionen. Detta medför ett behov av en grundlig översyn av nuvarande kommunala planer-.

Karlskrona kommun har den uppfattningen att en samordning mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggning- en i flera fall är en förutsättning för att den kommunala verksamheten och civilförsvarsverksamheten skall kunna integreras på ett effektivt sätt.

Hässleholms kommun anser att det är självklart att de olika planerna måste samordnas med varandra. Detta torde bäst kunna ske genom att det är en och samma huvudman för de olika planerna. Kan sedan samma personer vara delaktiga vid upprättandet av samtliga planer och dessutom vara krigsplacerade i kommunens organisation är det ännu bättre.

Kungsbacka kommun anser att det endast bör finnas en plan för kommu-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 49 138

nens övergripande ledning av all på kommunen ankommande totalför— svarsverksamhet. En integrering av civilförsvarsplanläggning och kommu- nal beredskapsplanläggning är alltså nödvändig.

Mullsjö kommun noterar att kommittén har belyst behovet av samord- ning av den kommunala beredskapsplanläggningen och föreslagen plan- läggning av civilförsvarsverksamheten i kommunerna. Kommunen anser att det både samhällsekonomiskt och arbetsmässigt är en klar fördel om dessa planer utarbetas samtidigt.

Trollhättans kommun anser att det stöd som kommunen kan ha av de kommunala beredskapsplanerna vid civilförsvarsplanläggningen är viktigt och i viss utsträckning kan underlätta den nya planläggningen.

Köpings kommun anser att det är viktigt att samordning sker av civil- försvarsverksamheten med den övriga kommunala verksamheten. Kom- munen betonar att den kommunala beredskapsplanläggningen skall utgå från den normala kommunala verksamheten i fred som enbart skall anpas- sas till en förändrad situation i krig. Detta gäller även för civilförsvarsverk- samheten som kan betraktas som en utökad och förstärkt räddningstjänst- verksamhet. Detta betyder att civilförsvarsverksamheten i så stor ut- sträckning som möjligt skall bygga på övrig kommunal verksamhet som brandförsvar och räddningstjänst.

Hofors kommun anser att möjligheterna till samordning bör tillvaratas så långt som det är möjligt redan i den grundläggande civilförsvarsplanlägg- ningen. lnriktningen bör vara att åstadkomma ett plankomplex som omfat- tar kommunens samtliga totalförsvarsuppgifter. Planläggningsregler och anvisningar för civilförsvarsplanläggningen bör därför konkret peka på samordningsmöjligheterna.

Svenska kommunfi't'rbundet framhåller att det är nödvändigt att civilför- svarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen inte- greras. Det bör bara finnas en plan för den övergripande ledningen och en plan för informationsverksamheten inom varje kommun.

Tjänstemännens ('entralorganisation biträder kommitténs uppfattning om behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer och understry- ker att det är viktigt att länsstyrelserna har nödvändiga resurser för att utarbeta det planläggningsunderlag som behövs för kommunernas plane- ring.

3.4 Fastställelse och ändring av civilförsvarsplanerna

Hässleholms kommun anser att samtliga planer som upprättas av kom- munen skall fastställas av dess fullmäktige.

Svenska kommunförbtmdet har inga erinringar mot kommitténs förslag om fastställelse av planerna men ifrågasätter om mindre kommuner utan särskilda riskområden eller riskobjekt verkligen behöver göra en årlig översyn av planerna.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 49 139

3.5. Civilbefälhavarnas eivilförsvarsplanläggning

Civilbe/i't'llu'tvaren i Södra eivilr'rmrädet framhåller att det finns tendenser att förstora betydelsen av de regionala målanalyserna. Dessa är självfallet viktiga men de har också sina begränsningar. De är dock en viktig grund för civiIt'tmrådesplanerna. F.n. finns det inte ett entydigt stöd i författning för att upprätta sådana planer eller för att de skall beaktas av t.ex. länssty- relserna. Civilbefälhavaren delar därför kommitténs uppfattning att det behövs en precisering av civilbefälhavarnas möjligheter att styra planlägg- ningen av civilförsvarsverksamheten.

Också eivilbe/älltavarna i Västra. Östra. Bergslagens och Övre Norr- lands eivilomräden anser att det behövs en precisering av civilbefälhavar- nas uppgifter och bcfogenhetcr i vad gäller eivilförsvarsplanläggnittg.

Till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Till fullgörande av det uppdrag, som lämnats mig, att utreda frågan om rätt för militär myndighet att för särskilda fall meddela civila myndig- heter föreskrift om fullgörande av dem åvilade uppgifter överlämnar jag upprättad PM om militär direktivrätt, innehållande förslag i ämnet.

Stockholm i oktober 1983

Lennart Nordbeck Kammarrättsråd

• Sida 179
•  Original

Prop.]984/85z49 179

INNEHÅLL FÖRKORTNINGAR Sid 1 INLEDNING OCH SAMMANFATTNING

Bilaga 1964 års civilbefälhavarutrednings förslag till kungörelse om militär direktivrätt.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1984/85 : 49 180

FÖRKORTNINGAR

CB civilbefälhavare

CBU 1964 års civilbefälhavarutredning FLU 1960 års försvarsledningsutredning MB militärbefälhavare ÖB överbefälhavaren

ÖEF överstyrelsen för ekonomiskt försvar

• Sida 181
•  Original

Prop. 1984/85: 49 131

2.2. Postverket

Enligt 52 5 förordningen (1969:736) med instruktion för postverket får MB - om förhållandena oundgängligen kräver det under beredskapstillstånd och krig — i samråd med CB och regional chef hos postverket inskränka eller helt förbjuda posttrafik inom militärområdet. MB eller enligt dennes bemyndigande annan territoriell befälhavare får vidare efter samråd med CB eller länsstyrelse och regional eller lokal chef hos postverket anbefalla åtgärder som erfordras för militärt ändamål i fråga om postanordningarna inom vederbörligt område.

3.4. Ny lagstiftning om sjukvården i krig

Som har nämnts i inledningen fanns tidigare bestämmelser om militär direk- tivrätt i lagstifningen om sjukvården och veterinärväsendet i krig — 4 S 2 mom krigssjukvårdslagen (1953:688), 29-34 55 krigssjukvårdskungörelsen (1955:442) samt 8-10 55 krigsveterinärkungörelsen (1966z768). Dessa bestämmelser upphävdes dock i samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981. Till grund för denna låg förslag av utredningen om sjuk- vården i krig, framlagt i betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83).

• Sida 204
•  Original

Prop. 1984/85: 49 204

Utredningen ansåg att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen borde utgöra grunden för de bestämmelser som skulle reglera sjukvården i krig. Sådana bestämmelser föreslogs ingå i den kommunala beredskapslagstiftning- en. För den civila veterinärverksamheten i krig föreslogs särskilda för- fattningar.

Utredningen lämnade i betänkandet också förslag om hur samverkan inom totalförsvarets hälso- och sjukvård bör bedrivas på olika ledningsnivåer. I anslutning härtill uttalade utredningen att den militära direktivrätten borde kunna slopas för hälso- och sjukvårdens vidkommande.

Vid remissbehandlignen föranledde förslaget erinringar från ÖB och för— svarets sjukvårdsstyrelse som ansåg att den militära direktivrätten enligt krigssjukvårdskungörelsen borde kvarstå tills vidare. Enligt ÖB borde frågan inte särbehandlas jämfört med övriga områden där militär direktiv- rätt nu finns. Resultatet av pågående utredning om militär direktivrätt borde avvaktas. Socialstyrelsen ansåg att den militära direktivrätten kunde slopas.

I prop 1980/81:57 föreslogs ny lagstiftning om hälso- och sjukvården i krig m.m. i huvudsak enligt utredningens förslag. Föredragande statsrådet

förklarade sig därvid dela utredningens uppfattning att den militära direktivrätten kunde slopas för hälso och sjukvårdens vidkommande. Även på veterinärverksamhetens område ansåg statsrådet att den militära direktiv- rätten kunde avskaffas. Någon erinran häremot framkom inte under riksdags- behandlingen (SoU 23). Den nya lagstiftningen trädde i kraft 1981-07-01, då krigssjukvårdslagen med tillämpningsförfattningar upphörde att gälla.

• Sida 205
•  Original

Prop. ]984/85 : 49 205 4 ÖVERVÄGANDEN 4.1 Granskning av gällande bestämmelser

Bestämmelser om militär direktivrätt finns i författningar, som rör civil- försvaret, postverket och televerket. En redogörelse för bestämmelserna har lämnats i avsnitt 2 . Där har också redovisats de förarbeten till bestämmelserna som finns tillgängliga.

Redan vid en ytlig granskning av bestämmelserna om militär direktivrätt uppmärksammas att de företer betydande skillnader från såväl sakliga som formella utgångspunkter. Förutsättningarna för tillämpning av militär direktivrätt är t.ex. formulerade på olika sätt i de skilda författning- arna. Det kan med skäl ifrågasättas om skillnanderna är sakligt motive- rade.

Bestämmelserna om militär direktivrätt är tillkomna vid olika tidpunkter. Till dels är de numera uppenbart föråldrade. De har t.ex. inte alltid anpassats efter vidtagna ändringar i totalförsvarets ledningsorganisation. Enligt gällande civilförsvarsbestämmelser har sålunda MB fortfarande rätt att ge direktiv till länsstyrelse och civilförsvarsmyndighet, som lyder under länsstyrelse - en ordning som numera efter civilbefälhavarinstitu- tionens tillkomst är uppenbart orimlig. Med nuvarande organisation av totalförsvarets regionala ledning måste det förutsättas att MB inte utövar en eventuell direktivrätt mot någon annan myndighet än CB.

Vad som nu har anförts ger vid handen att bestämmelserna om militär direk- tivrätt behöver ses över. Behovet av en sådan översyn är sedan länge all- mänt omvittnad. Som har redovisats i avsnitt 3.2 ifrågasatte t.ex. FLU de gällande bestämmelsernas ändamålsenlighet. Utredningen föreslog en sär— skild undersökning härav. Bl.a. borde det enligt FLU övervägas om inte direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu. Förslaget tillstyrktes allmänt av remissinstanserna.

Frågan om militär direktivrätt har därefter, som redovisats i avsnitt 3.3 , närmare utretts av CBU. Utredningen ansåg att den militära direktivrätten inte bör på sätt som nu är fallet begränsas till särskilt angivna områden av den civila sektorn eller avse vissa särskilt angivna åtgärder från civil myndighets sida. Utredningen lade i stället fram förslag om en mera generellt utformad direktivrätt, reglerad i en särskild författning,

som föreslogs ersätta de nuvarande i flera författningar spridda bestäm-

• Sida 206
•  Original

Prop. 1984/85: 49 206

melserna om militär direktivrätt.

CBU:s förslag innebar vidare att förutsättningarna för direktivrättens tillämplighet begränsades mer än vad som nu i allmänhet är fallet.

Vad CBU föreslagit godtogs i stort av de remissinstanser som ansåg att det finns behov av en militär direktivrätt. Om detta behov rådde däremot starkt skiftande meningar. På grund härav har förslaget ej lett till lag- stiftning. Behovet att se över gällande bestämmelser om militär direktiv- rätt kvarstår därför.

4.3. Undanförsel och förstöring

1 ett tidigare avsnitt av denna promemoria har lämnats en kortfattad redo— görelse för lagstiftningen om undanförsel och förstöring. Av redogörelsen framgår att ÖB och MB eller annan militär myndighet, som någon av dem bemyndigat därtill, kan meddela de föreskrifter för verkställigheten av beslutad undanförsel och förstöring, som är påkallade från militära syn- punkter. Ofta betraktas denna befogenhet som en militär direktivrätt.

Detta är emellertid knappast helt korrekt, eftersom föreskrifterna

• Sida 220
•  Original

Prop. 1984/85: 49 220

formellt sett riktar sig till berörd egendoms ägare eller innehavare och inte till civil myndighet. Det är nämligen egendomens ägare eller inne- havare som i första hand är ansvarig för att egendomen undanförs eller förstörs enligt meddelade beslut. Emellertid får man räkna med att verk- ställigheten av sådana beslut kräver aktiva insatser från de civila nyn- digheternas sida och att de föreskrifter för verkställigheten som militär myndighet kan komma att meddela därför i hög grad blir bestämmande för de civila myndigheternas åtgärder. 1 så måtto kan det möjligen vara berätti— gat att tala om militär direktivrätt även på detta område.

När det gäller militär myndighets befogenhet att meddela föreskrifter om undanförsel av egendom som tillhör staten och förvaltas av civil myndighet kan det knappast sägas vara korrekt från formell synpunkt att tala om militär direktivrätt. Inte heller den befogenhet som tillagts ÖB eller av ÖB därtill bemyndigad militär myndighet att i samråd med vederbörande civila myndigheter besluta om förstöring av t.ex. järnvägs-, elkraft-, luftfarts-, väg- och sjöfartsanläggningar kan sägas vara militär direktiv- rätt i egentlig mening. I dessa fall är det ju fråga om en beslutsfunktion som primärt åvilar militär myndighet och inte en befogenhet att meddela föreskrifter i vissa undantagssituationer när oenighet föreligger och besked från överordnad instans inte kan eller hinner inhämtas. När det gäller nämnda slag av egendom ansvarar för övrigt militär myndighet i viss utsträckning även för att beslutad förstöring blir utförd.

Nu gällande lagstiftning om undanförsel och förstöring tillkom 1961 och omarbetades grundligt 1970, varvid frågan om militära myndigheters be- fogenheter ingående övervägdes. Det är alltså fråga om en i detta samman- hang relativt modern lagstiftning. Något påtagligt behov att se över bestärrmelserna har inte framkommit. Med hänsyn härtill och till att bestämmelserna inte innefattar någon militär direktivrätt i egentlig mening har en närmare granskning av bestämmelserna inte ansetts motiverad i detta sammanhang.

• Sida 221
•  Original

Prop. 1984/85: 49

l-J IJ

Bilaga

1964 års civilbefälhavarutrednings förslag till kungörelse om militär direktivrätt

15

Befinner sig Sverige i krig eller inledes stridshandlingar mot svenskt territorium äger militärbefälhavare, om det är oundgängligen erforderligt för viss uppgift som har direkt salband med stridsverksamhet, meddela Civilbefälhavaren föreskrift om att denne skall vidtaga eller underlåta viss åtgärd. Sådan rätt föreligger endast om enighet ej kunnat uppnås mellan militärbefälhavaren och Civilbefälhavaren och beslut av överordnad instans ej hinner avvaktas.

Militärbefälhavarens beslut är bindande för Civilbefälhavaren endast så länge de omständigheter föreligger som legat till grund för beslutet.

25

Vad i bestämelserna i 1 S säges äger motsvarande tillämning på försvars- områdesbefälhavare och länsstyrelse samt, i fall av särskild tidsnöd, militär förbandschef, dock lägst bataljonschef eller motsvarande chef, och lokal civil myndighet.

35

Har militär chef fattat beslut med stöd av denna kungörelse skall såväl han som den civila myndigheten ofördröjligen meddela detta till närmast överordnade chef eller nyndighet. _

Denna kungörelse träder i kraft den ...........

Vad i annan författning 'än lag eller i särskilt meddelad föreskrift är stadgat om militär direktivrätt för militärområdesbefälhavare eller för militär chef som är underställd honom skall icke gälla, i den mån det stri der mot bestänmelserna i denna kungörelse.

• Sida 223
•  Original