om ändring i rennäringslagen (1971:437)
53 . ati
Pron. 1984/85 6
Regeringens proposition
19834/85: 226
om ändring i rennäringslagen (1971:437);
beslutad den 23 maj 1985.
Regeringen föreslär riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag av regeringsprotokall ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
SVANTE LUNDKVIST
Propositivnens huvudsakliga innehåll
Koncessionsrenskötsel är en särskild form av renskötsel som bedrivs i Kalix och Torne älvdalar. Koncession kan meddelas den'som är renskötselberättigad (koncessionshavare). Ägare eller brukare av jordbruksfas-
tighet kan få inneha renar (skötesrenar) som vårdas av koncessionshavaren. .
I propositionen läggs fram förslag tll ändringar i rennäringslagen (1971:437). Ändringarna syftar bl.a. till att stärka koncessionshavarnas ekonomiska ställning och deras ställning | övrigt i förhållande till ägare av skötesrenar. Rätten att inneha skötesrenar begränsas av regionalpolitiska skäl.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.
Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi-
tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen ts. 5), lagrådets yttrande (s. 46) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 50).
För att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del
av alla tre texterna.
I Riksdagen 19841/85.1 saml. Nr 226
Prup. 198485: 226 to
Förslag till
Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)
Härigenom föreskrivs avi 85, 86 och && $& rennärnesiagen (1971:437) skall ha nedan angivna lvdeise. Nuvarande bedelse Föreslagen lydelse
855 Den som är renskötselberätviged Den som är renskötselberätitgad kan få ullständ (koncession) att dri- kan få ullständ (koncession) ati drira renskötsel i Norrbottens län ne- va renskötsel i Norrbottens län nedanför luppmarkseränsen inom om- danför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder före- råde där renskötsel av ålder förekommer under hela äret. Konces- kommer under hela året. Koncession kan innefana rätt att mottaga sion innefattar rätt för koncessionsskötesrenar från ägare eller briu- havaren att driva renskötseln även kare av jordbruksfastighet inom med skötesrenar som tillhör. koncessionsområdet. I. den som äger eller brukar jordhruksfastighet, vilken helt eller detvis är belägen inom koncesstionsområdet, om han är bosatt på fastigheten eller inom området. 2. den som tidigare har haft koncession inom området, om han är bosatt där och inte har övergåti till annat huvudsakligt förvärvsarhete, 3. efterlevande make eller efter-
levande underårigt barn till konces-
sionshavare eller till sådan under 2 angiven förutvarunde koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötresrenar, om den efierlevande är bosatt inom koncessionsområdet.
Koncession får lämnas endast Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom områ- om fortsatt renskötsel inom området är till gagn för ortsbefolkningen det är till övervägande nytta för or-
och endast om den som söker ten och endast om den som söker koncession kan antagas komma att koncession kan antagas komma att
driva renskötseln på ett ändamåls- driva renskötseln på ett ändamålsenligt sätt. enligt sätt.
Koncession meddelas för viss tid, högst 10 år.
86 §
För renskötseln inom konces- För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby. sionsområde skall finnas sameby.
Medlem i sådan sameby är konces- Medlem i sådan sameby är konces-
sionshavaren, dennes make och sionshavare, dennes make och
hemmavarande barn, renskötsel- hemmavarande barn, renskötselberättigad som biträder konces- berättigad som biträder konces-
Prop. 19854/85: 226
Nuvarande iydeise Föreslagen ivdeise slionshavaren i rfenskötseln och stonshkavare i renskötseln och som ägare av skötesrenar inom konces- in har anna huvedsakäigt försionsområdet. värvsarboie som e av skötesenar inom koncessionsområdet. Bestämmelserna om sameby och Bestämmelserna om sameby och dess förvaknine cäller i ullämpliga dess förvalinng gäller i utlämpliga
delar i fråga om sameby för konces- delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötset. sionsrenskötsel med följände avvi-
kelser: Skötresrenägare anses — därvid 1. Ågare av skötesrenar anses som renskötande medlem. Konces- som renskötande medlem. sionushavaren leder under sivret 2. Renskötande medlem har i fråsens inseende renskötseln inom gor som uvses i 59 § 2 en röst för byn. varje påbörjat tjugoial renar som enligt gällande renlängd innehas av honom. 3. Koncessionshavaren eller, om det finns flera, minst en av dem skall vara ledamot av styrelsen. Koncesstonshavare leder renskötseln inom byn och anställer den arbetskraft som kan behövas för renskötseln.
88 §
I beslut varicenom koncession I beslut varigenom koncession
beviljas skall anges beviljas skall anges 1. koncessionsområdet, 1. koncessionsområdet.
2. flyttningsvägs sträckning, 2. flyttningsvägs sträckning,
3. det högsta antal renar som får 3. det högsta antal renar som var-
hållas inom koncessionsområdet, je koncessionshavare får hålla inom området och det högsta antal skötesrenar som han får ta emot. 4. om och till vilket antal koncessionshavaren får mottaga skötesrenar, | 5. i vad mån koncessionshavaren 4. i vad mån koncessionshavare har rätt att anlägga stängsel, uppfö- har rätt att anlägga stängsel, uppfö-
ra byggnader och taga virke inom ra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet. koncessionsområdet, 6. de villkor i övrigt under vilka 5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas. renskötseln fär bedrivas. För samma hushåll får hos
koncessionshavare finnas högst trettio skötesrenar I vinterhjord.
I
1. Denna lag träder i kraft den I januari 1980. 2. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftträdande äger eller
brukar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är
bosatt på fastigheten eller inom området får utan hinder av bestämmelsen i
85 § första stycket I ha skötesrenar i koncessionshavarens vård intill den
tidpunkt som jantbruksnåmvoden bestämmer. Motsvarande gäller när ägare av skötesrenar vid lagens ikrafiträdande har fer skötesrenar i koncessionshäva es värd än som avses i 58 S andra stycket.
3. Fantbruksnämnden får medge renskötselberättigad, som vid lugens ikraftirädande vid sidan av annat huvudsakligt förvärvsarbeie biträder koncessionshavare I renskötseln. rätt att såsom medlem i samebyn under en översånestid ha kvar renar i ben.
6 5
Utdrarc JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-04-11
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Sigurdsen, Gustafsson. Letion, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson. Boström. Bodström, Göransson. Dahl. R. Carlsson, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Leijon
Lagrådsremiss med förslag till ändring i rennäringslagen (1971: 437)
FI Inledning
Den 6 september 1982 tillkallades en särskild utredare! för att göra en översyn av bestämmelserna om koncessionsrenskötseln. Utredaren överlämnade i mars 1984 betänkandet (Ds Jo 1984: 2) Koncessionsrenskötseln. Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels det lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.
2 Allmän motivering
2.1 Allmänna utgångspunkter
Koncessionsrenskötsel är en särskild form av renskötsel som bedrivs inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar. Den regleras genom bestämmelser i 85—89§8§ rennäringslagen (1971:437). Koncessionsrenskötseln skiljer sig i väsentliga avseenden från den vanliga formen av renskötsel som bedrivs i andra delar av Norrland. En skillnad är att koncessionsrenskötsel får bedrivas inom de angivna områdena nedanför lappmarksgränsen under hela året medan den vanliga
! Numera hovrättslagmannen Olof Köhl.
renskötseln av hänsyn till jordbruket får bedrivas nedanför denna gräns endast vinterud. En annan skillnad är att markägarna (skötesrenägarna] har en starkare ställning i koncessionsbyarna än i vanliga samebyar. Utmärkande för koncessionsrenskötseinr är också att det krävs särskilt uiltl-
stånd (koncession) av lantbruksnämnden för att få bedriva renskötsel.
Koncessionerna är tidsbegränsade och omprövas efter viss tid. högst 10 år. Koncession får lämnas endas: om foisatt renskötsel inom ett område är till gagn för ortsbefolkningen.
För renskötseln inom koncessionsområdena finns nio samebyar som
utnyvitjar ett område om ca 14100 km. Inom områdena finns f.n. drygi 16000 renar. Av dessa ägs omkring 4 500 av 24 koncessionshavare, som skall vara samer. I detta antal ingår de renar som ägs av koncessionshavares make och hemmavarande barn samt renskötselberättigad som biträ-
der koncessionshavaren i renskötseln. Återstoden, de s.k. skötesrenarna,
vars skötsel mot ersättning has om hand av koncessionshavarna. tillhör ägare eller brukare av jordbruksfastigheter inom koncessionsområdena. Medlem i en koncessionssameby är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn, renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln och ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet. Koncessionshavaren leder under inseende av samebyns styrelse renskötseln inom byn.
Frågan om koncession prövas av lantbruksnämnden i Norrbottens län som fastställer de villkor under vilka renskötseln får bedrivas. Reglerna om koncessionsrenskötsel infördes första gången i 1928 års
renbeteslag. Därmed löstes en gammal stridsfråga. Tidigare hade renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inte varit tillåten under sommartid. Trots förbudet hölls emellertid renar sedvanemässigt under hela året i vissa socknar nedanför lappmarksgränsen. Sedan försök att avskaffa denna renskötsel misslyckats valde statsmakterna att i 1928 års renbeteslag anvisa lagliga former för denna renskötsel. Renskötseln legali-
serades härigenom i huvudsak till förmån för den bofasta befolkningen för
vilken renen var oumbärlig dels som dragdjur när djup snö omöjliggjorde körning med häst, dels som tillskott till den enskilda hushållningen. För de renskötande samerna medförde det en avsevärd merinkomst att få sköta de
bofastas renar. Förutsättningarna för koncessionsrenskötseln har med tiden ändrats. Den bofasta befolkningen har inte längre behov av att hålla renen som dragdjur. Inte heller är behovet av renen som tillskott till den enskilda hushållningen lika framträdande. Från samisk sida har anförts att koncessionshavarnas ställning numera är mycket svag i förhållande till skötesrenägarnas. Antalet tvister mellan koncessionshavare och skötesrenägare har
ökat sedan rennäringslagen trädde i kraft den 3 juli 1971. Det finns enligt samernas företrädare ingen anledning att fortsätta en koncessionsrensköt-
sel som inte gagnar samiska intressen. De anser därför att markerna bör få
användas av angränsande vanliga samebyar för vinterbete. Från markägar-
håll bar anförts atv fördelarna av koncesstonsrenskötseln inte uppväger
dess negativa inverkan på jordbruket och skogsbruket.
Mot denna bakgrund har utredaren på regeringens uppdrag prövat bl. a.
frågan om koncessionsrenskötselns förtbeständ och därvid funnit att det En. inte finns anledning att avveckla den. Samtliga remissinstanser som
har vitrat sig i frågan utom Svenska samernas riksförbund (SS8) och Same
Ätnam delar utredarens inställning. Enlig: SSR och Same Ätnam bör
koncessionsrenskötseln avvecklas på sikt och markerna i stället utnyttjas av de vanliga samebyarna som vinterbetesmarker i enlighet med dessa samebyars sedvanerätt. oo För egen det vill jag anföra följande. Koncesstonsrenskötseln bedrivs
huvudsakligen inom utpräglade glesbygdsområden i Norrbotten. där de regionalpolitiska problemen är särskilt stora. Möjligheten till alternativ SYySS elsättning är sturkt begränsad. Inget annat län har en så ogynnsam vsselsättningssituation som Norrbotten. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län ger koncessionsrenskötseln arbetstillfällen som motsvarar om-
kring 43 årsarbeten. Till detta kommer vissa arbetstillfällen vid en skinnfa-
brik och vid renslakterier. Direkt ger renskötseln koncessionshavarna
sysselsättning och inkomster. Den ger också ett viktigt tillskott till mänga
små lantbruksföretag, som drivs i kombination med flera andra verksamheter såsom skogsbruk, bärodling, slöjd och pälsdjursföretag. Genom de
slaktuttag som skötesrenägarna gör för egen åel och genom försäljning av
slaktrenar får markägarna ett tillskott ull sin försörjning. Vad jag nu har redovisat är enligt min mening motiv nog för att t. v. behålla möjligheterna att bedriva koncessionsrenskötsel i Norrbotten. Det finns emellertid anled-
ning att göra vissa mindre förändringar i lagstiftningen i syfte bl.a. att stärka koncessionshavarnas ställning. Till dessa frågor återkommer jag i
det följande. Först vill jag emellertid ytterligare något kommentera den kriuk som har framförts mot systemet med koncessionsrenskötsel.
Från konkurrerande markanvändningsintressen, främst jordbruk och skogsbruk, har vid flera tillfällen anförts att fördelarna av koncessions-
renskötseln inte uppväger de nackdelar som åsamkas övriga näringar i
området. De stora insatser som gjorts för jordbruk och bärodlingar inom
vissa delar av koncessionsområdet liksom den fortgående utvecklingen
inom skogsbruket sägs ha medfört att motsättningarna mellan koncessionsrenskötseln och dessa näringar ökat. Motsättningarna har blivit så
stora att krav rests på ett totalförbud mot renskötsel inom vissa delar av Kalix kommun.
De olägenheter det här är fråga om kan emellertid motverkas. Ett exem-
pel på detta är att lantbruksnämnden med stöd av rennäringslagen har förbjudit renskötsel inom vissa känsliga områden. Så får t.ex. enligt nu
gällande koncessioner renar hållas endast vintertid i området söder om järnväger Boden — Karungi. Ett annat exempel på särskilda åtgärder är
Frog, 1964/85: 226 8
der statiga stöd som kan lämnas för uppförande av stängsel rum bärodlingar som riskerar at bii utsatta för renskador. Det finns alliså goda möjlighe-
ter för läntbruksnämnder av föreskriva sådana villkor som ger tillräcklig
garanti för att andra markanvändningsintressen inte skull drabbas av olågonheter av koncessionsrenskötlseln.
ESR anser som jag nyss nämnde att de marker som används för koncessjonsrenskötseln vit en avveckling skall få användas som vinterbeles-
marker av angränsande vanliga samebyar. Jag vill först påpeka att de samebyarnas rätt att bedriva renskötsel nedanför läppmarksgrän-
sen är begränsad tll att avse vinterbete inom de trakter där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året. Någon exakt gräns för sedvanerättsområ-
dena kan inte anges. Det förhållandet att ett sedvanerättsområde ligger inom eti koncessionsomräde innebär emellertid inte av de vanliga byarnas rätt ull sedvanerättsbete vintertid upphävs. Områdena får i ställer utnyttjas
gemensamt av koncessionssamebyn och den vanliga samebyn. För att trygga de vanliga samebyarnas behov av och rätt till vinterbetesmark har lantbruksnämnden i vissa fall som villkor för koncession föreskrivit att vissa områden vintertid skall utnyttjas med ensamrätt av de vanliga same-
byarna. Det gäller två områden inom Muonio sameby närmast lappmarksgränsen och eu mindre område inom Ängesä sameby vid lappmarksgränsen.
En avveckling av koncessionsrenskötseln innebär sålunda inte att nya vinterbetesmarker ställs till de vanliga samebyarnas förfogande, utan en-
dast att vissa områden inom koncessionssamebyarna i fortsättningen kan utnyttjas utan konkurrens från koncessionsrenskötseln. En avveckling av
koncessionsrenskötseln skulle leda till en minskad sysselsättning utan att medföra några mera betydande positiva effekter för de vanliga samebyarna.
Sammanfattningsvis anser jag att koncessionsrenskötseln bör behållas i
sin nuvarande form med hänsyn till dess väsentliga sysselsättningseffekter
och andra positiva effekter från regionalpolitisk synpunkt. Enligt vad jag
har redovisat kan eventuella olägenheter av koncessionsrenskötseln motverkas. Det finns emellertid enligt min mening anledning att i vissa hänse-
enden modernisera reglerna för koncessionsrenskötseln. Bl. a. bör koncessionshavarnas ställning stärkas. Jag ämnar i det följande föreslå ändringar i
rennäringslagen i detta syfte.
2.2 Grunder för koncessionsprövningen
Mitt förslag: Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel är till | övervägande nytta för orten. I
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Kemissinstanserna: Remissinsianserna är överlag posiuva. Same Ämam anser dock att renskötseln kommer att få vika vid en avvägning mellan
olika intressen. Svenska lantarbetereförbundet betonar att det vid konces-
sionsprövningen bör tas hänsyn till den totala sysselsättningseffekten.
Skäler för mitt förstag: Enligt 85 § undra stycket rennäringslagen får koncession lämnas endast om forsatt renskötsel inom ett område är till
gagn för orisbefotkningen. En grundläggande krav för att fortsatt renskötsel skall få bedrivas bör liksom nu vara att renskötseln är tili nytta för orten direkt eller indirekt.
Framför alli bör hänsyn tas till strävandena att av regionalpolitiska skäl främja sysselsättningen inom koncessionsområdena och på så sätt medverka till att stärka underlaget för nödvändig service i dessa glesbygder. Lantbruksnämnden bör således göra en bedömning av hur många koncessionshavare som kan få en godtagbar sysselsättning och inkomst av renskötseln inom ett område och i vilken omfattning rätten att äga skötesrenar
ger den som bedriver främst jordbruk. skogsbruk eller trädgårdsnäring inom området ct tillskott till försörjningen. Vid koncessionsprövningen bör även motstående intressen beaktas. En
sakligt underbyggd avvägning bör göras mellan fördelarna av renskötseln och med renskötseln eventuellt förenade olägenheter för motstående
intressen: Är de motstående intressena, såväl enskilda som allmänna, av större styrka, bör renskötseln få vika. Renskötseln har främst i kommuner-
na närmast kusten inneburit vissa olägenheter för jordbruket och skogsbruket, som är de areella huvudnäringarna inom omrädet. Om renskötseln medför alltför stora olägenheter för dessa näringar, bör fonsatt koncession vägras.
Vid avvägningen mellan olika intressen bör lantbruksnämnden beakta de
möjligheter som finns att motverka olägenheter för andra näringar genom särskilda föreskrifter om hur renskötseln skall bedrivas. Så sker redan nu
genom att det som villkor för koncession föreskrivs att renarna under vissa tider av året inte får hållas på områden där risken för skador är stor. Det är
även angeläget att hänsyn tas till de vanliga samebyarnas sedvanerätt till bete nedanför lappmarksgränsen. Även en ändring av gränsen för konces- :sionsområdet eller en begränsning av renantalet kan komma i fråga. Kommunen bör alltid ges tillfälle att yttra sig och kommunens åsikt bör tillmätas stor vikt vid intresseavvägningen.
2.3¶Rätten att äga skötesrenar
Mitt förslag: Av regionalpolitiska skäl skall rätten att inneha skötesrenar förbehållas den som äger eller brukar jordbruksfastighet inom
koncessionsområdet och som är bosatt inom området eller eljest på
rastieheten. Lantbruksnämnden skall emellertid kunna medee de markägare som f.n. har renar I byarna rätt att läte renarna vårdas av koncessionshavare under en övergångsperiod även om bosättningskravet inte är uppfyllt.
Utredarcens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Intresseföreningen för koncessionssaumebyarna i Norrbottens lär anser dock att den föreslagna bestämmelsen kan få icke avsedda effekter genom att en fastighets tomtplats och dess övriga mark kan vara belägen i olika samebyar. Intresseföreningen unser att ägare av jordbruksfastighet inom koncessionsområdena och som är bosatt inom Norrbottens län bör få äga skötesrenar medan Same Ätnam anser att bostadsbandet bör kopplas till ett krav om förvärvsmässigt brukande av jordbruksfastighet.
Skälen för mitt förslag: Enligt 85 § rennäringslagen är rätten för koncessionshavare att motta skötesrenar begränsad till att avse renar som ägs av personer som äger eller brukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdet. Enligt 888 lagen skall i beslut varigenom koncession beviljas bl.a. anges om och till vilket antal koncessionshavaren får ta emot skötesrenar. I de koncessionsbeslut som gäller f. n. har för alla koncessionshavare utom en föreskrivits skyldighet att ta emot skötesrenar till ett visst angivet antal. Det ankommer på koncessionssamebyarna att bestämma vilka ägare eller brukare av jordbruksfastigheter som kan komma i fråga som skötesrenägare och till vilket antal var och en får inneha renar. Enligt 1928 års renbeteslag uppställdes som villkor för rätten att få ha renar i vård hos koncessionshavaren inte bara att vederbörande ägde eller brukade jordbruksfastighet inom koncessionsområdet utan också att han var bosatt där, det s.k. bostadsbandet. Den pågående utflyttningen från områdena har medfört att åtskilliga skötesrenägare, som f.n. har renar i byarna, har lämnat koncessionsområdena och har sin huvudsakliga försörjning ordnad på andra håll i landet. Den samlade positiva effekten för bygden av renskötsel är i sådana fall mindre än om en där bosatt och verksam person hade varit innehavare av skötesrenarna. Möjligheten att lämna skötesrenar i koncessionshavares vård bör mot denna bakgrund förbehållas dem som bor i områdena. Det är enligt min mening ortsbefolkningen som behöver skötesrenarna som ett tillskott till sin försörjning. Bestämmelsen i 85 § rennäringslagen bör ändras i enlighet härmed. Koncessionsområdena följer ofta naturliga gränslinjer som sjöar och älvar. Detta kan få till följd att en registerfastighets mark kan komma att
liega inom olika koncessionsområden. Lagtexten bör därför uttormas så. att möjligheten att inneha sköresrenar bör förbehållas den sot brukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatt inow ormrådet eller elest på fastigheten. När en fastighet ligger inom fiera koncessionsöomräden kan således ägaren elier brukaren ges möjighet att ha renar i någon av samebyarna om han är bosatt på jordbruksfasiugheten.
Jag är inte beredå att föreslå nägon ytterligare utvidgning av möjligheten
ati äga skötesrenar. Detta skulle inskränka möjligheterna att uppfylla såväl det regionalpolitiska syftet som strävandena att förbättra koncessionsha-
varnas ekonomiska ställning. | Mitt förslag innebär att ägare eller brukare av jordbruksfastighet som
äger skötesrenar och som inte uppfyller bosättningskravet vid den ändrade lagens ikraftträdande inte längre får ha skötesrenar i koncessionshavares
vård. Lantbruksnämnden bör emellertid få befogenhet att medge sådan
ägare av skötesrenar rätt att låta renarna vårdas av koncessionshavare under en övergängsperiod. Denna ud bör vara så lång att anpassningen till den ändrade lagen inte behöver medföra någon ekonomisk uppoffring för ägaren av skötesrenarna.
2.4 Koncessionshavarnas ekonomiska ställning
Mitt försiag: Koncessionshavarnas ekonomiska ställning bör stärkas
genom att deras renantal ökas. En sådan ökning blir möjlig om det antal
renar som ägare eller brukare av jordbruksfastighet får lämna i koncessionshavares vård begränsas till högst 30 renar i vinterhjorden för varje
hushåll. Lantbruksnämnden skall fastställa en viss tid efter vilken ägare av skötesrenar inte längre får ha övertaliga renar i koncessionshavares vård.
Utredarens förslag: Överensstämmer i sak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar i allmänhet förslaget. Lantbruksstyrelsen anser att antalet skötesrenar bör begränsas till 20 djur i vinterhjorden. Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbot-
tens län anser dock att en begråsning till 20 renar per hushåll försvårar samebyarnas förutsättningar att erhålla ett gott ekonomiskt utfall.
Skälen för mitt förslag: De 24 koncessionshavarna har f.n. rätt att hålla sammanlagt 4850 egna renar medan det högsta antalet skötesrenar är
11850 djur. Skötesrenägarnas antal uppgår till mellan 800 och 900 perso-
ner. Koncesstonshavarna har rätt till ersättning för vården av skötesrenarna. Formellt fastställs ersättningen till koncessionshavarna årligen av by-
stämman. I praktiken går det ofta till så att koncessionssamebyns styrelse
och konctessionshavarna dessförinnan kommer överens om ersättningen enligt avtalsrättsliga grunder. Ersättningen beräknas på olika sätt i olika bvar. I en det byar betalar koncessionshavaren s.k. sköteslega även för sina egna renar men uppbär då också ersätuning av samebyn för vården av dessa. I andra byar erläggs ingen sköteslega för cgna renar men då utgör heller ingen vårdarlön för dessa. I ävrigt är det vanligt att det finns någon form av grundlön och därutöver viss ersätining för det avta! dagsverken som utförs. I vissa fall ägs skotrar och annan utrustning av samebyn, i andra fall av koncessionshavaren. Att bedöma huruvida ersättningen för vården av skötesrenarna är ullräckligt hög är svårt. Från samiskt håll görs dock gällande att koncessionshavarna i Nera fall har svårt att försörja sig på de låga ersättningar de får för vården av skötesrenarna och på de renar de själva äger. Enligt min mening bör de regler som gätler för koncessionssamebyn och dess förvaltning ha till huvudsakligt syfte att ge koncessionshavarna en godtagbar sysselsättning och inkomst och att förbättra effektiviteten i renskötseln. Ett sådant syfte kan givetvis inte nås med användning av en enda metod. En åtgärd som enligt min mening kan vidtas för att förbättra koncessionshavarnas ekonomiska situation är att de får möjlighet att öka sitt renantal. Vid koncessionsprövningen bör således lantbruksnämnden, när den gör den sedvanliga fördelningen av byns renantal mellan ägare eller brukare av jordbruksfastighet och koncessionshavarna, i första hand tillgodose koncessionshavarnas önskemål om ett utökat renantal. Renantalet uppgår dock i de flesta koncessionsområdena till vad betestillgången tål, varför någon ökning av det totala renantalet i de flesta fall inte är möjlig. Enligt 1928 års renbeteslag fick markägarna inneha högst 20 renar för varje hushåll, års- och fjolårskalvar inte inräknade. Slopandet av denna begränsningsregel i 1971 ärs lag har medverkat till många av de problem som finns inom koncessionsrenskötseln i dag. Enligt min mening bör ägare eller brukare av jordbruksfastighet i fortsättningen inte tillåtas att ha fler än 30 renar per hushåll i koncessionshavares vård. Detta förslag innebär att koncessionshavarnas möjlighet att utöka sitt renantal avsevärt förbättras, liksom att möjligheterna vidgas att bevilja koncession till fler samer. Även flera ägare och brukare av jordbruksfastigheter kan då lättare bli medlemmar i samebyn. Ägare av skötesrenar kan vid den ändrade lagens ikraftträdande komma att ha fler renar i koncessionshavares vård än som är tillåtet. Det bör ankomma på lantbruksnämnden att fastställa en viss tid efter vilken ägaren inte längre får ha övertaliga renar i koncessionshavares vård. Renarna räknas så gott som undantagslöst under senhösten och förvintern, dvs. efter slaktperioden. De renar som därvid sparas till nästkommande år utgör renägarens produktionshjord — den s.k. vinterhjorden — och avstäms därvid att gälla vid årsskiftet, dvs. som ett ingående renantal
för de: nya äret. Deto renantal. som sedermera fastställs på byns ordinarie
årsstämma och föriecknas i en s.k. renlängd och som också används vid renäxarens taxering, beräkningar i samband med katastrorskada etc... in-
kluderar de kalvar som ännu inte fyll: eu år. Jag anser att det högsta
ullätna antalet skötesrenar som varj? hushåll får lämna i koncessionshavares vård bör avse antalci djur i vinterhjorden. En begränsning ull 20 djur
i vinterhjorden inklusive årskalvar. som lantbruksstyrelsen föreslagit.
skulle enbet min menine ieda ull alliför stora begränsningar för ägarna av skötesrenar och ävemyra såväl ägarnas intresse för fortsatt renskötsel som
deras ekonomiska utfall av det. Jag änser därför ati det högsta antalet renar
som ägare elicr brukare av jordbrukstfastighet får lämna i koncessionsha-
vares vård bör fastställes till 30 djur i vinterhjorden inklusive kalvar oavsett deras ålder.
Koncessionshavarens möjligheter att skaffa sig flera renar beror givetvis på hans ekonomiska ställning. Enhgt rennäningskungörelsen (1971:438)
finns goda möjligheter att få ekonomiskt stöd (rendriftsstöd) för att underlätta finansiering bl. a. av förvärv av renar. Dels kan garanti lämnas för lån som tas upp för förvärv av renar, dels kan bidrag lämnas till kostnader för
förvärv av renar. Frågor om stöd prövas av lantbruksnämnden.
Koncessionssamebyarnas storlek och renantal varierar kraftigt. Så får t.ex. i Mestos sameby hållas totalt 700 renar och i Muonio sameby 4200 renar. Lantbruksnämndens avsikt är att Mestos och Tärendö samebyar skall slås samman. Betesområdena för dessa båda byar är redan nu gemensamma och skötesrenarna skall skötas gemensamt.
En sammanslagning av de minsta koncessionssamebyarna till mer bärkraftiga enheter innebär att koncessionshavarnas ställning stärks. De fasta
kostnaderna kan ju på detta sätt slås ut på flera renar. Dessutom ökar utrymmet för nya koncessionshavare i byarna, vilket minskar koncessions-
havarnas arbetsbörda. Dewa leder även till en förbättring av byns renskötsel, vilket minskar riskerna för konflikter med motstående intressen.
Samtliga koncessioner omprövas f.n. vart tredje år vid samma tidpunkt.
F fortsättningen bör koncession kunna meddelas för längre tid än nu. Detta
skulle ge koncessionshavarna större ekonomisk trygghet och öka deras benägenhet att utöka sitt renantal. Skulle förutsättningarna för koncessionen ändras, kan lantbruksnämnden enligt 89 § rennäringslagen föreskriva nya villkor eller återkalla koncessionen. Jag vill i detta sammanhang poängtera att tanken bakom bestämmelsen om återkallelse av koncession är att koncessionen endast skall återkallas om allvarliga olägenheter för andra intressen uppkommer genom koncessionsrenskötseln och dessa olägenheter inte kan avhjälpas genom villkor för renskötselns bedrivande. En koncessionshavare, som inte uppenbarligen missköter renskötseln till för-
fång för medlemmar eler tredje man, bör kunna räkna med att få sin
koncession förlängd. Undantag kan behöva göras om koncessionshavaren
av åldersskäl e.d. inte bör fortsätta med renskötseln eller om renskötseln i
dess helhet mäste avvecklas i byn.
4¶Prop. 1984/85: 226
Förhållandet: mellan koncessionshavarna och koncesstonssamebyarna berräffande anställning och ersättning för arbetet bör kunna regieras gerom förhandlingar. Detta kräver dock att koncesstonssamebyarnas stadgar ses äver, eftersom det enligt dessa ankommer på ordinarie bystämmea au bl.a. fastställa värdet för dag eller timme av det arbete som renskötande medlemmar utför för byn. Frågan om anställningsförhällandet bör närmast övervägas av de berörda fackliga organisationerna.
2.3 Medicmskap och rösträtt i koncessionssameby
Mitt försiag: Medlemskapet i koncessionssameby för renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln bör begränsas till ati avse endast biträden som inte har annat huvudsakligt förvärvsarbe-
te. Lantbruksnämnden skall fastställa en viss tid efter vilken de ren-
skötselberättigade biträden som har annat huvudsakligt förvärvsarbete inte längre får ha renar i samebyn. Renskötande medlem bör vid röst-
ning i ekonomiska frågor tillerkännas en röst för varje påbörjat tjugotal
renar som enligt gällande renlängd innehas av honom.
Utredarens förslag: Medlemskapet i sameby för renskötselberättigad som
biträder koncessionshavaren i renskötseln slopas helt. I övrigt överensstämmer utredarens förslag med mitt.
Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget. Same Ätnam. som avstyrker detsamma, påpekar att det finns koncessionshavare som har renskötselberättigade medhjälpare.
Skälen för mitt förslag: Renskötselberättigad som biträder koncessionsha-
varen i renskötseln är enligt 86 § första stycket rennäringslagen medlem i samebyn. Han kan i denna egenskap, liksom koncessionshavarens make och hemmavarande barn, av samebyn medges rätt att ha egna renar.
Medlemskapet bör enligt min mening bibehållas för de biträden som inte har något annat huvudsakligt förvärvsarbete. Ett fortsatt medlemskap för sådana biträden som aktivt deltar i renskötseln är ägnat att främja rekryteringen av såväl renskötselberättigade biträden som koncessionshavare. Däremot anser jag att den tillfälliga arbetskraft som hämtas utanför
koncessionshavarnas eller skötesrenägarnas krets inte längre har några
intressen att bevaka i byn. Deras rätt till medlemskap i byn bör därför slopas. Lantbruksnämnden bör emellertid kunna medge de biträden som
nu har renar i samebyn att ha kvar dessa under en övergångsperiod, även om de inte längre får vara medlemmar i byn.
Rennäringslagens bestämmelser om sameby och dess förvaltning skall enligt nuvarande 86§ i tillämpliga delar gälla även i sameby för koncessionsrenskötsel.
Pro. 1984/85: 256 15
tutar huvudsyftena med 1971 års reonaringslag var att i största möjliga ce utsiräckning överlåta ät samerna själva ati bestärarna om renskötselns veanisation och om sina egna ekonomiska an geläsenheier. De gamla
na oOrmorganiserades därför ull samebyar vars organisation b
bvecdes upp på principen om sämverkan mellan mediemmarna : byn
likande der sön gäller i fråge om ekonomiska föremngar. Samebyns sivrelse tiljvaratar således medlemmarnas gemensamma intressen och fö-
r medlemmarna gentemot myndigheter och andra utomstående.
Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av samebyns angeiägenheter utövas på bystämma. I fråga om medlemskapet gäller den betydeisefulla
skillnader: mellar koncessionssamebyarna och övriga samebyar att i de förra skötesrenägarna skall anses som medlemmar av byn, vilket de inte behöver vara i en vanlig sameby. Skillnaden sammanhänger enligi förarbe-
rena till lagen med att koncessionsrenskötseln bygger på tanken att skötes-
renägarna, dvs. ägare eller brukare av jordbruksfastigheter inom konces-
sionsområdet, är villiga att upplåta sina marker till renbetning. något som
knappast kan antas bli fallet om de inte får möjlighet att påverka plancringen och ledningen av byns renskötsel. För att skötesrenägarna skall få delta
i avgörandet av ärenden som angår dem föreskrivs därför att de i sådana
frågor skall räknas som renskötande medlemmar.
I fråga om rösträtt och beslut på bystämma i en vanlig sameby gäller enligt 598 rennäringslagen i huvudsak följande regler. Varje myndig med-
lem har en röst i frågor som rör t. ex. utseende av ordförande på bystämma
eller av revisor eller beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen. I övriga
frågor tillkommer rösträtt endast renskötande medlem. som därvid har en röst för varje påbörjat hundratal renar.
Tiltämpade på en koncessionssameby innebär rennäringslagens rösträttsregler — eftersom skötesrenägare skall anses som renskötande medlem — att vid utseende av ordförande o. d. koncessionshavarna (samerna) alltid är i minoritet. I frågor av annat slag blir inflytandet på bystämman beroende av antalet renar som innehas å ena sidan av koncessionshavaren och å andra sidan av skötesrenägarna. Detta får bl. a. den konsekvensen att. Om antalet sameägda renar är mycket stort i förhållande till antalet skötesrenar inom en sameby. koncessionshavarna får det dominerande inflytandet på bystämman i angelägenheter av detta slag. Om å andra sidan
antalet samecägda renar är mindre eller ungefär lika stort som sammanlagda
antalet skötesrenar och antalet skötesrenägare är stort, får de senare det
avgörande inflytandet på bystämman, eftersom redan innehavet av en
enda ren ger en röst.
Enligt min mening bör koncesstionshavarnas ställning stärkas. Detta bör ske genom att deras röstinflytande ställs i bättre relation till deras renantal
än vad som är fallet med nuvarande regler.
Enligt min mening kan det dock inte komma i fråga att frånta skötesren-
ägarna deras medlemskap t byarna. En sådan åtgärd går alltför långt och
Prop. 108185: 22 25 lö
rös aromerkorna til bi 2 GH störste de den US DV caskilda Och ir: at vudr rna inom: området är jordbrak och skogsbruk. En grundläggande förutsättning denna speciella form av renskötsel skall kunna fungera är därför at icarna har möjligheter att påverka driften av renskötseln och att de : ett tillskoti till sin försörjning genom är de också beredda alt i viss: utsträckning tåla dei mtrång och de - skador som renfiskötsein orsakar jordbruket och skogsbruket. Till detta kommer at: markägaråsar: enäcare är skyldiga att bidra till kostnaderna för renskötseln i proportion HE renantalet Sör jar redan nämnt ör rösträtten ; ekonomiska frågor som rör ronskötseln eraderad efter renantalet. Medlemmarna har därvid en räst för varje
påbörjat hundratal renar. Jag har i avsnitt 2.4 föreslagit att antalet skötes-
renar skali begränsas till högst trettio per hushåll. Röstgraderingen bör
enligt min mening justeras i ungefär motsvarande män, nämitgen på så sätt
att varje påbörjat tjugotal renar blir der schablon som ger en röst. En sådan rösträttsregel ger tillsammans med den nyss nämnda regeln om en
begränsning av antalet skötesrenar koncessionshavarna en stärkt ställning.
2.6 Koncessionshavarnas inflytande i samebyn
Miti förslag: För att stärka koncessionshavarens ställning tas en bestämmelse om att han regelmässigt skall vara ledamot av samebyns
styrelse in I lagen. Finns det flera koncessionshavare i en by skall åtminstone en av dem vara ledamot av styrelsen. Koncessionshavaren skall leda renskötseln inom byn och anställa den arbetskraft som kan behövas för renskötseln.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Intresseföreningen för koncesstonssamebyarna i Norrbottens län anser att samebyn i samråd med koncessionshavaren bör
anställa tillfällig arbetskraft, medan Svenska lantarbetareförbundet ansluter sig till utredarens förslag. Enligt förbundet bör samebyn formellt vara
arbetsgivare.
Skälen för mitt förslag: Samebyn är organiserad på ett sätt som liknar en
ekonomisk förening. Det skall finnas en styrelse för byn som tillvaratar
medlemmarnas intressen i olika avseenden. I 488 rennäringslagen finns bestämmelser om de uppgifter som åvilar
styrelsen och som i tillämpliga delar gäller även för styrelserna för konces-
sionssamebyarna. Styrelsen skall leda renskötseln inom byns betesområde. ombesörja de gemensamma arberen som behövs för bvn, tillse att
medlemmarnas gemensammaä sen tillvaratas utan ati någon mediem
missevnnas, ta ut de medel som medlemmarna är skyldiga att erlägga och I övrigt handha byns angelägenheter. Styrelser företräder också byn mot
tredj2 man och för byns talan inför domsto: och andra myndigheter. Till skillnad fr: 1; vad som gäller för de vanliga samebyarna har emeliertid
koncessionshavarna tilldelats vissa särskilda funktioner när det gäller led-
ningen av renskötseln i koncessionssamebvarna. Enligt 868 har koncessionshavaren rätt att utan styreisens hemvndigande leca driften av ren-
skötseln, Koncessionshavaren leder driften under styrelsens inseende vilket innebär att styrelsen kun ge vissa allmänna riktlinjer och anvisningar för driften i framför allt sådana avseenden som påverkar byns ekonomiska ställning. Enligt min mening skulle det dock strida mot lagstiftningens grunder om styrelsen gör sådana ingrepp i koncessionshavarens rätt att handha den löpande renskötseln att denne i realneten inte tängre kan anses ha buvudansvaret för den verksamheten.
En särskild tvistefråga inom vissa samebvar är vem som skall ha rätt att anställa den arbetskraft som kan behövas vid toppar i renskötseln. Enligt min mening bör den uppgiften ankomma på koncessionshåvaren. som
alltså inom anvisade ekonomiska ramar bör få avgöra vem som skall
biträda honom 1i arbetet.
Bestämmelsen om koncessionshavarens ansvar för ledningen av ren-
skötseln bör i enlighet med vad som nu har sagts uttryckas tydligare i lagtexten.
Med hänsyn till att koncessionshavarna är helt beroende av renskötseln
för sin försörjning och mot bakgrund av det ansvar de har för rendriften samt de kunskaper om renskötseln som koncessionshavarna besitter bör de ha möjligheter att påverka styrelsens beslut. För att ytterligare stärka koncessionshavarnas ställning föreslår jag därför att koncessionshavaren
regelmässigt skall ingå som ledamot i byns styrelse. I flertalet samebyar finns det mer än en koncessionshavare. Åtminstone en av dem skall ingå
som ledamot i styrelsen.
2.7 Förutvarande koncessionshavares ställning
Mitt förslag: Den som tidigare har haft koncession inom området men
som av ålders- e!ler hälsoskäl lämnat renskötseln bör kunna medges rätt
att inneha skötesrenar även om han inte äger eller brukar någon jord-
bruksfastighet inom området. Av regionalpolitiska skäl bör dock krävas
att han är bosatt inom området och inte har övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete. Efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till koncessionshavare eller till f.d. koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar bör också kunna medges rätt
2 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 226
at inneha skötesrenar utan att äga eler bruka jordbrukstastighet om den efterlevande är bosatt inom området. Den underåriges rätt att inneha skötesrenar upphör när han fyller 18 är.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt utom vad avser rätt för efterlevande make och efterlevande underårigt barn till koncessionshavare atv inneha skötesrenar samt kravet på bosättning inom området.
Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsen anser att en förutsättning bör vara att vederbörande bor kvar inom byn. Kammarkollegiet anser att reninnehavet bör reduceras till en rimbiv nivå.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande bestämmelser är det endast ägare
eller brukare av jordbruksfastighet inom ett koncessionsområäde som har
möjlighet att lämna skötesrenar i koncessionshavares vård. Jag har i uvsnitt 2.3 föreslagit att denna möjlighet dessutom skall göras beroende av att
ägaren eller brukaren är bosatt inom koncessionsområdet eller eljest på den del av fastighten som är belägen utanför området.
Från samiskt hål! har föreslagits att även förutvarande koncessionshavare, som av ålders— eller hälsoskäl avstår från att söka förlängd koncession, skall få ha renar kvar i byn även om de inte äger jordbruksfastigheter
inom området.
Jag delar denna uppfattning. Av sociala skäl bör därför en förutvarande
koncessionshavare kunna få ha skötesrenar i byn även om han inte äger eller brukar någon jordbruksfastighet där. Som en förutsättning för detta
bör gälla att han inte övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete. Det
bör alltså vara av ålders—, hälso— eller liknande skäl som han lämnat
renskötseln. Jag har i avsnitt 2,3 föreslagit att möjligheten att inneha skötesrenar av regionalpolitiska skäl skall förbehållas den som är bosatt inom koncessionsområdet. Enligt min mening talar de regionalpolitiska skälen för samma krav på bosättning när det gäller förutvarande koncessionshavare som för Övriga ägare av skötesrenar. Renantalet för en förutvarande koncessionshavare bör begränsas på samma sätt som jag föresla-
git i avsnitt 2.4 för andra ägare av skötesrenar, dvs. till högst 30 djur i vinterhjorden. Den föreslagna bestämmelsen om möjlighet för förutvarande koncessionshavare att inneha skötesrenar bör kunna medverka till att konces-
sionshavarna vid tidigare ålder än nu överlämnar ledningen av koncessionsrenskötseln till yngre samer. F.n. är flera av koncessionshavarna
över 65 år. I rennäringslagens 14§ finns en bestämmelse om att renskötande medlems dödsbo får fortsätta den av medlemmen bedrivna renskötseln under
tre år från dödsfallet. Är en renskötselberättigad dödsbodelägare under 18
är, räknas tiden från det han fyller 18 år. Bestämmelserna om sameby och dess förvaltning gölter enigt S6& 5 andra stycket rennäringslagen i uillämpliga delar sameby för koncessionsrenskötsel. En koncession att bedriva renskötsel är emellerud enligt 85& personlig. Den upphör därför att gälla när koncessionshavaren avlider. varför 148 rennäringslagen inte är tilllämplig i fråga om sameby för Koneesstonsrenskötsel.
Tag förordar att även en efterlevande make eller efterlevande underärigt bare til koncessionshavare, eller ull förutvarande koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar, av sociala skäl skall kunna få rätt alt inneha skötesrenar även om maken eller barnet inte äger eller brukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdet. Enligt min mening bör det ställas samma krav på bosättning och på begränsning av antalet skötesrenar för de efterlevande som för förutvarande koncessionshavare. Efterlevande make och efterlevande underårigt barn till koncessionshavare, eller till förutvarande koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar, kan således få inneha högst 30 renar i vinterhjorden om den efterievande är bosatt inom koncessionsområdet. Den underåriges rätt att inneha skötesrenar upphör när han fyller 18 år.
Som jag anfört i avsnitt 2.3 ankommer det på koncessionssamebyarna att bestämma vilka ägare eller brukare av jordbruksfastigheter som kan komma i fråga som ägare av skötesrenar och till vilket antal var och en får inneha renar. Den situationen kan uppkomma, att alla som vill inneha skötesrenar i en by inte kan beredas plats. Har samebyn därvid att ta ställning till ansökningar från såväl ägare eller brukare av iordbruksfastighet som från tidigare koncessionshavare eller efterlevande make eller underårigt barn, bör de sociala skälen för de senare väga tungt vid en bedömning av vilka som skall få företräde att inneha skötesrenar.
3¶Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).
Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som hilaga4.
4¶Specialmotivering
Den som är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötsel med egna renar och med skötesrenar som tillhör
1. den som äger eller brukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatt inom området eller eljest på fastigheten,
Prop. 1965/85: 126 HA
2. den som tidigare har haft koncession inom område där han är bosatt. om han inte övergått till anna! huvudsakligt förvärvsarbete, 3. efierlevando muke eller efterlevande underärigt barn till koncessiornsor 2 angiven tidigare koncessionshavare som vid tdpunkter för dödst allet ägde skötesrenar. om den efterlevande är bosatt ino: koncessionsomrädet. Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom området är till övervägande nytta för orten och endast om den som söker koncession kar antägas komma att driva rensköiseln på ett ändamålsenligt sätt. Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.
Första och andra styckena bar ändrats. I första stycket punkt I uppställs som villkor för möjligheten av få ha skötesrenar i vård hos koncessionshavaren inte bara att vederbörande såsom f.n. skali äga eller bruka jordbruksfastighet inom koncessionsområdet, uran han skall också vara bosatt inom området eller eljest på fastigheten. Ligger fastighetens mark inom två eller flera koncessionsområden och är ägaren eller brukaren bosatt på jordbruksfastigheten krävs dock inte att den fakuiska bosättningen äger rum inom den del av fastigheten som ligger inom det koncessionsområde där renarna skall hållas. Ägaren eller brukaren har i sådana fall möjlighet att ansöka om medlemskap i en av de samebyar inom vars koncessionsområde fastigheten ligger. Skälet till att det s.k. bostadsbandet har återinförts har redovisats i avsnitt 2.3. I första stycket punkt 2 ges på angivna villkor förutvarande koncessionshavare möjlighet att ha skötesrenar oavsett om han äger eller brukar Jordbruksfastighet inom koncesstonsområdet eller inte. Motiven finns angivna i avsnitt 2.7. | I första stycket punkt 3 ges efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till koncessionshavare som avlider under pågående koncession, liksom efterlevande till tidigare koncessionshavare, möjlighet att ha skötesrenar oavsett om andra villkor i punkt I eller 2 än bosättning inom koncessionsområdet är uppfyllda eller ej. Med underårigt barn avses detsamma som i 118 punkt 3, nämligen den som är under 18 år. Möjligheten för efterlevande barn att lämna skötesrenar i koncessionhavares vård upphör när det fyller 18 år. Som villkor för efterlevande till f.d. koncessionshavare att kunna få äga skötesrenar krävs att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar. Motiven anges i avsnitt 2.7. För tydlighetens skull anges i första stycket att koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötsel både med egna renar och med skötesrenar som tillhör de i punkterna 1. 2 och 3 angivna personkätegorierna. Andra stycket ger uttryck för den avvägning mellan renskötselintresset och motstående intressen på orten som skall ske vid koncessionsprövningen. Uttrycket orten skall i detta sammanhang inte tas i alltför snäv betydelse. Under begreppet inryms hela den kringliggande bygden — koncessionsområdet. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2.
86 För renskötseln inom koncessionsomrade skall frnonas sameby, Medlem i sädan sameby är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn, renskötselberättigad som biträder koncesstonshavaren i renskötseln och som inte har annat huvudsakliet förvärvsarbete samt ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet.
Bestämmelserna om sameby och dess förvaltning väller i tillämpliga
deltar i fråga om sameby för koncesstonsrenskötset med följande avvi-
kela
I. Agare av skötesrenar anses som renskötande medlem.
2, Renskötande medlem har i frågor som avses i 594 2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gåtande renlängd innehas av honom.
3. Renskötseln inom byn leds av korcesstonshavaren som anställer den
arbetskraft som kan behövas för renskötseln. Koncessionshavaren eller.
om det finns flera, åtminstone en äv dem skall vara ledamot av styrelsen.
Båda styckena har ändrats.
Enligt första stycket i dess gällande lydelse är en renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln medlem i samebyn. Med-
lemskapet begränsas nu till att avse endast renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren I renskötseln och som inte har annat huvudsakligt
förvärvsarbete. Något krav på fast anställning hos koncessionshavaren har
dock inte ställts upp. Regeln har behandlats i avsnitt 2.5.
Fandra stycket anges de avvikande bestämmelser som gäller för koncessionssamebyarna och dess förvaltning jämfört med de vanliga samebyarna
och deras förvaltning. Punkt I har sin motsvarighet i gällande rätt bortsett
från att ordet skötesrenägare bytts ut mot uttrycket ”ägare av skötes-
renar”. Punkt 2 innebär att koncessionshavarnas inflytande stärks genom att renskötande medlem tillerkänns en röst för varje påbörjat tjugotal
renar. Koncessionshavaren får enligt punkt 3 befogenhet att anställa ar-
betskraft för skötseln av renarna. Koncessionshavaren skall till skillnad
från vad som gäller nu vara ledamot av styrelsen. Finns det flera koncessionshavare inom en by skall åtminstone en av dem vara ledamot av styrelsen. Motiven till ändringarna har angetts i avsnitt 2.5 och 2.6.
885 I beslut varigenom koncession beviljas skall anges
1. koncessionsområdet,
2. flyttningsvägs sträckning,
3. det högsta antal egna renar respektive skötesrenar som koncessionshavaren får hålla inom området,
4. i vad mån koncessionshavaren har rätt att anlägga stängsel, uppföra
byggnader och taga virke inom koncessionsområdet, 5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.
Ägare av skötesrenar får lämna högst trettio renar i vinterhjorden för
varje hushåll i koncessionshavares vård.
I första stycket har endast gjorts den ändringen att nu gällande bestäm-
melser i punkterna 3 och 4 har förts samman under en punkt, där det anges
av koncesstonsbeslutet. såsom regelmässigt sker i praktiken. skalt innehålfa uppgift om der högsta antalet cena renar resp. skötesrenar sor konces-
stöonshavaren får halla inom koncessionsområdet.
Enligt andra stycket, som är nytt. begränsas det antal renar som ägare av skötesrenar får lämna I koncessionshavares vård. Antalet begränsas till
högst trettio renar i vinterhjorden för varje hushäll. I devia anval ingår även
kalvar oavsetu ålder. Begränsningen gäller samtliga i 85 § första stycket I — 3 angivna personkategorier liksom för ägare eller brukare av jordbruksfastughet som ligger inom flera koncessionsområden. Regcin har behandlas i avsnitt 2.4. Där framgår även vad som avses med vinterhiorden.
Övergångsbestämmelser
l . Denna lag träder I kraft den I december 1985.
« Bestämmelsen I 85§ andra stycket tillämpas även om ansökan om
koncession har gjorts före ikraftträdandet.
3. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftirädande äger eller
brukar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är bosatt inom området eller eljest på fastigheten fär inte ha skötesrenar i koncessionshavares vård efter den tidpunkt som lantbruksnämnden be-
stämmer. Detsamma gäller, i fråga om övertaliga renar, ägare av skötes-
renar som vid lagens ikraftträdande har fler skötesrenar i koncessionshavares vård än som anges i 88 § andra stycket.
4. Lantbruksnämnden får bestämma den tidpunkt efter vilken rensköt-
selberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln men som har annat huvudsakligt förvärvsarbete inte längre får ha renar i samebyn.
Nu gällande koncessioner löper ut den 31 december 1985. Beslut om
koncession för tiden därefter meddelas av lantbruksnämnden under december månad. Det är därför lämpligt att den nya lagen träder i kraft den I december 1985 så att den ändrade lagen kan beaktas vid prövning av koncession för tiden efter den I januari 1986. Den nya bestämmelsen om grunderna för koncessionsprövningen i 858 andra stycket skall enligt punkt 2 tillämpas även på koncessionsansökningar som görs före ikraftträdandet.
Enligt punkt 3 kan lantbruksnämnden medge att sådana ägare av skötesrenar som inte uppfyller det bosättningskrav som föreskrivs i 85§ första stycket I eller som har flera renar än som föreskrivs I 88 § andra stycket får ha skötesrenarna kvar i koncessionshavares vård under en övergångstid. Sådan dispens får enligt punkt 4 också ges för renar ägda av renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln men som har annat huvudsakligt förvärvsarbete.
Prop. 198485: 224
5 Hemställan
Jag hemställer alt
lag om ändring igrådets vitrande inh
1 rennärines] ÄMlas Över förs!
ucet ull acen (1971:4371,
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga I
Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1984: 2) Koncessionsrenskötseln
Enligt utredaren finns det f.n. imte skäl att avveckta koncessionsren-
skötseln inom något av de mio nuvarande koncessionsområdena. Näringen
har betydelse från regtonalpolitisk synpunkt. Den bedrivs inom glesbvgder
i Norrbottens län, där arbetslösheten är högre än i någon annan del av landet. Koncessionsrenskötseln ger enligt länsstyrelsen arbetstillfällen som motsvarar ätminstone 40 årsarbeten. Näringen ger koncessionshavarna (samerna) sysselsänning och inkomster. Den ger skölesrenägarna (markägarna) ett tillskott till försörjningen. ”kött i grytan och ibland en slant i börsen.” Näringen kan dessutom sägas vara av viss social betydel-
se: ortsbefolkningen är intresserad av näringen och samlas ofta vid bl. a.
slakt, kalvmärkning och renräkning. Olägenheterna för andra areella nä-
ringar är f.n. förhållandevis små.
Utredaren anser att der finns anledning att revidera gällande bestämmelser om koncessionsrenskötseln i två avseenden. Dels bör koncessionshavarnas ställning i byarna stärkas. Dels bör regionalpolitiska synpunkter ges större vikt än f.n. För att stärka koncessionshavarnas ckonomiska ställning och deras ställning i övrigt i förhållande till markägarna föreslås bl. a. att markägarnas renantal skall begränsas och koncessionshavarnas renan-
tal ökas, art koncessionshavarnas ansvar för renskötselns bedrivande skall utvidgas och preciseras och att koncessionshavarna obligatoriskt skall ingå som ledamöter i samebyarnas styrelser. Av sociala skäl föreslås att en
koncessionshavare vars koncession upphör av åldersskäl eller hälsoskäl e.d. skall ges möjlighet att ha skötesrenar i byn även om han inte äger
någon jordbruksfastighet inom området. Detsamma bör gälla för en avliden koncessionshavares dödsbo. Av regionalpolitiska skäl föreslås bl.a. att rätten att inneha skötesrenar skall förbehållas sådana ägare av jordbruks-
fastigheter som är bosatta inom koncessionsområdet.
Utredaren tar också upp jakt- och fiskefrågor samt frågan hur en avveckling av koncessionsrenskötseln bör ske för den händelse det skulle visa sig i framtiden att koncessionsrenskötseln inom en eller flera byar medför alltför stora olägenheter för andra näringar.
Eilava 2
Utredarens lagförslag
Förslag till
Lac om ändring i rennäringslagen I
Häriaenom föreskrivs alt 85, 86 och 8ö $
(1571 :437) skoll ha nedan angivna 1ydoise.
Föreslagen iydetse
: B5 § Den som är renskötselberättigad Den som är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbot- att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarks- tens län nedanför lappmarksgränsen inom område där ren- gränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer skötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession under hela året. Koncession kan innefatta rätt att mottaga innefattar rätt för koncesskötesrenar från ägare eller sionshavaren att driva renskötbrukare av jordbruksfastighet sel med egna renar och med inom koncessionsområdet. skötesrenar som tillhör
1. den som är bosatt inom koncessionsområdet och där äger eller brukar jordbruksfastig-
het,
2. den som tidigare har haft koncession inom området och
inte övergått till annat huvud-
sakligt förvärvsarbete eller efterlevande make eller underårigt barn till avliden sådan koncessionshavare.
Koncession får lämnas endast om Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom områ- fortsatt renskötsel inom området är till gagn för ortsbe- det är till övervägande nytta folkningen och endast om den för orten och endast om den som
Prop, 1984/85: 226 26
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
som söker koncession kan anta- söker koncession kan antagas gas komma att driva renskötseln komma att driva renskötseln på på ett ändamålsenligt sätt. ett ändamålsenligt sätt.
Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.
86 För renskötseln inom konces- För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas same- sionsområde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby är by. Medlem i sådan sameby är koncessionshavaren, dennes make koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn, rensköt- och hemmavarande barn och ågare selberättigad som biträder av skötesrenar inom konceskoncessionshavaren i rensköt- sionsområdet. sein och ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet.
Bestämmelserna om sameby och Bestämmelserna om sameby och dess förvaltning gäller I till- dess förvaltning gäller i tilllämpliga delar i fråga om same- lämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötseln. by för koncessionsrenskötsel Skötesrenägare anses därvid som med följande avvikelser. renskötande medlem. Koncessionshavaren leder under sty- 1. Skötesrenägare anses som relsens inseende renskötseln renskötande medlem. inom byn. 2. Renskötande medlem har i frågor som avses 1 59 § 2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom.
3. Koncessionshavaren eller, om det finns flera, en av dem skall vara ledamot av styrelsen. Han leder renskötseln inom
a” -/
Kkuvarande lydelse Föreslagen lydelse
byn och anställer den arbets-
kraft som kan behövas för ren-
skötseln.
88 £ 1 beslut varigenom koncession 1 beslut varigenom koncession beviljas skall anges bevilias skall anges
1. koncessionsområdet, 1. koncessionsområdet,
2. flyttvägs sträckning, 2. flyttvägs sträckning,
3. det högsta antal renar som 3. det högsta antal egna renar får hållas inom koncessionsom- respektive skötesrenar som rådet, koncessionshavaren får hålla
inom området,
4. om och till vilket antal 4. i vad mån koncessionshavaren koncessionshavaren får mottaga har rätt att anlägga stängset, skötesrenar, uppföra byggnader och taga
virke inom koncessionsområdet, 5. i vad mån koncessionshavaren har rätt att anlägga stängsel, 5. de villkor i övrigt under uppföra byggnader och taga vilka renskötseln får bedrivirke inom koncessionsområdet, Vas.
6. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.
Skötesrenägare får äga högst
tjuao renar för varje hushåll,
ärskalvar ej inräknade.
Denna 1ag träder i kraft den 1 januari 1966.
Bestänmelsen i 85 € andre stycket tillämpas dock även om ansökan om koncession har gjorts före ikraftträdandet.
En skötesrenägare som vid lagens ikraftträdande äger eler brukar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som då inte är
besatt inom området skall göra sig av med renarna inom den tid som
lantbruksnämnden bestämmer. Detsamma gäller skötesrenägare som vid
lagens ikraftträdande äger flera renar än som anges i BE $ andra stycket.
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna och sammanställning
av remissyttrandena över betänkandet (Ds Jo 1984: 2) Koncessionsrenskötseln
Remissinstanserna
Efter remiss har vttranden över betänkandet avgetts av läntbruksstyrelsen. arbetsmarknadsstyrelsen, statens naturvårdsverk, domänverket.
kammarkollegiet, länsstyrelsen i Norrbottens län, Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län. Lantbrukarnas riksförbund, Same Ätnam, Svenska jägareförbundet, Svenska lantarbetareförbundet och Svenska samernas riksförbund. Lantbruksstyrelsen har bifogat yttrande från lantbruksnämnden i Norrbottens län och arbersmarknadsstyrelsen från länsarbetsnämnden i Norrbottens län. Länsstyrelsen har bifogat yttranden från Kalix, Pajala, Överkalix. och Övertorneå kommuner. Svenska jägareförbundet har bifogat yttrande från Norrbottens läns jaktvårdsförening. Därutöver har inkommit
yttranden från Muonio sameby och Saminuorra.
1¶Allmänna utgångspunkter
1.1 Lantbruksstyrelsen Lantbruksstyrelsen anser i likhet med utredningen och lantbruksnämn-
den i Norrbottens län att det f.n. inte finns skäl att avveckla koncessionsrenskötseln inom något av de nio nuvarande koncessionsområdena. Möjligheten att slå samman de minsta koncessionsbyarna till större och bär-
kraftigare enheter bör dock eftersträvas.
1.2 Arbetsmarknadsstyrelsen I enlighet med utredningen anser arbetsmarknadsstyrelsen att konces-
sionsrenskötseln bör få finnas kvar. Den begränsade sysselsättning som näringen medför utgör ändå en värdefull! del i en region där alternativa
sysselsättningsmöjligheter är starkt begränsade. Styrelsen vill vidare beto-
na betydelsen av ett fortsatt nära samarbete mellan berörda intressen för att motverka att allvarliga motsättningar uppstår mellan koncessionsren-
skötseln och andra areella näringar.
1.3 Statens naturvårdsverk = Intressemotsättningarna mellan koncessionsrenskötseln och naturvården är begränsade.
Rovudjursfrågorna har i förhållände till det övriga renskötselområdet underordnad betydelse. Naturvårdens anspråk på skyddsområden hur inom koncessionsrenskötselområdet varit begränsat och kunnat tillgo-
doses i samförstånd.
Fasta anplägeningar som renstängsel o. dyl. har varit föremål för samråd varvid naturvårdsintresset beaktats.
Att slopa koncessionsrenskötseln och ersätta den med andra renskötsel-
former innebär ingen fördel för naturvårdsintresset.
Ur de synpunkter naturvårdsverket har att företräda finns därför ingen
erinran mot att koncessionsrenskötseln bibehålls. De föreslagna regeländ-
ringarna är i övrigt så långt verket kan bedöma väl motiverade och underbyggda.
Naturvårdsverket tillstyrker därför att i betänkandet föreslagna åtgärder genomförs. |
1.4 Domänverket
Domänverket finner inga bärande skäl att avveckla koncessionsrenskötseln inom nuvarande koncessionsområden. Inom dessa områden är arbetslösheten stor och näringen ger ett icke obetydligt tillskott till sysselsättningen. En förutsättning för beviljande av koncessioner är dock att villkoren markeras lika tydligt som tidigare samt att gällande regler ovillkorli-
gen måste följas för att renskötseln skall få bedrivas.
Domänverket motsätter sig den utveckling som Svenska samernas riksförbund framför, nämligen att koncessionsrenskötseln avvecklas och att markerna används till vinterbete av angränsande samebyar. Detta skulle vara en utveckling som icke är önskvärd från skoglig synpunkt.
1.5 Kammarkollegiet
Koncessionsrenskötseln skiljer sig från annan renskötsel därigenom att den för sitt fortbestånd är beroende av att den är till gagn för ortsbefolk-
ningen, dvs. i sak för markägarna inom koncessionsområdet. Någon obetingad rätt till renskötsel inom koncessionsområdena föreligger alltså inte enligt rennäringslagen. Utredningen visar att koncessionshavarna och markägarna i huvudsak är överens om att koncessionsrenskötseln bör bestå.
1.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län
För närvarande finns inom koncessionsbyarna ca 16000 renar vilket i
stort motsvarar betesresurserna inom området. I länets handlingsprogram för rennäringen har antagits att behovet av arbetskraft i näringen kan anges till en årsarbetare per 350 renar. Koncessionsrenskötseln innebär således
från sysselsättningssynpunkt ca 45 årsarbetare. Arbetstillfällena är i huvudsak lokaliserade till den extrema glesbygden. Med hänsvn härtill är
arbetstillfällena särskilt angelägna eftersom de bidrar till att upprätthålla
ett sviktande närmeshyv.
Från konkurrerande markanvändringsintressen har vid ett flertal tillfäller: anförts att fördelarna av koncesstonsrenskötseln ej uppväger de nack-
delar som åsamkas övriga näringar I området. Särskilt har den negativa inverkan på jord- och skogsbruket framhållits. De stora satsningar som gjoris på jordbruk och bärodlingar inom vissa delar av koncessionsområder liksom den fortgående utvecklingen inom skogsbruket har medfört art motsättningarna mellan koncessionsrenskötseln och dessa näringar ökat. Motsättningarna har blivit så stora att krav'resis på ett totalförbud mot renskötsel inom vissa delar av området. bl.a. från Kalix kommun.
Enligt tfänsstyreisens uppfattning finns möjligheter att i stor utsträckning
eliminera dessa motsättningar. För att detta skall vara möjligt måste dock bestämmelserna om Koncessionsrenskötseln utformas så att beviljande
myndighet har möjlighet att styra utvecklingen och föreskriva härför erforderliga villkor. Nuvarande regler medger att i samband med koncessions-
prövningen villkor kan föreskrivas som kan medverka till att överbrygga intressemotsättningarna. | .
Koncessionsrenskötseln bygger på ett samspel mellan skötesrenägarna,
dvs. ägare eller brukare av jordbruksfastigheter inom koncessionssame-
byn, och renskötarna, dvs. koncessionsinnehavarna, Markerna nedom
lappmarksgränsen kan nyttjas för renskötsel och i gengäld får markägarna möjlighet att ha skötesrenar hos koncessionsinnehavarna och möjlighet att påverka renskötselns utformning. Ett sådant samspel är enligt länsstyrel-
sens mening en grundläggande förutsättning för koncessionsrenskötseln. Genom att markägarna har möjlighet att påverka renskötselns utformning och dra nytta av näringen är de också beredda att i viss utsträckning tåla det intrång och de skador som näringen förorsakar på jord- och skogsbru-
ket. Detta torde gälla oavsett att skötesreninnehavet ej i lika stor omfattning som tidigre har direkt betydelse för försörjningen.
Det nu framlagda förslaget innebär inga större principiella förändringar av villkoren för koncessionsrenskötseln. Någon avveckling av koncessionsrenskötsel föreslås inte och grunden för koncessionsrenskötsel skall även i framtiden vara ett samspel mellan markägarna och koncessionsinne-
havarna. Länsstyrelsen anser detta vara en riktig utgångspunkt.
1.7 Same Ätnam
—- — — Möjligheterna att genom de egna samebyarna åstadkomma för-
bättrade förhållanden fanns och finns överhuvud taget inte, med undantag
av Muonio sameby. Där är koncessionshavarnas antal relativt stort och deras reninnehav något större än skötesrenägarnas. De grava missförhål-
Frop. 1984/€5: 226 aa [85
landen som råder för alia samer inom koncosstonsrenskötseln har enbälliet påtalats av koncesstonshavarpa. Dessa kräver nu genom sina demokratiskt valda organ att koncessionsrenskötseinsiuter avskaffas. eftersom deta är tll mer för rennärlapgsutövandet. Samerna är beroende av rennäringen sem utkomst för sitt uppehälle. Skötesrenägarna har däremot andra, mvc-
ket varierande förvärvskällor, t.ex. Taste anställningar, egna företag, jord-
eller sk esbruk, som huvudsakhig inkomsikölla. Deras reminnehav utgör
endast frudsverksamhet eller kapitalplacering. — — —
Nörgra bärande argument för att bibehålla koncessionsrenskötseln har inte framkommit I utredningsmaterialet. Avgörande för at bibehålla koncessionsrenskötseln är om den är etier kan bli en samisk näring. Riks-
organisationen Same Ätnam bedömer att dessa förutsättningar saknas idag. Sådana förutsättningar förefaller obefintliga även med hänsyn till de framlagda reformförslagen. Koncessionsrenskötseln är dessutom i dagens samhälle ett förlegat institut som inte längre fyller den funktion den avsågs
för.
Beträffande de i utredningen anförda regionalpolitiska skälen till att behålla koncessionsrenskötseln, är det synnerligen tvivelaktigt om koncessionsrenskötseln kan sysselsätta så många som länsstyrelsen uppskattar.
Som exempel kan nämnas att en koncessionshavare har Nera år efter det
att han tilldelats koncession en heltidsanställning utanför renskötseln.
Andra koncessionshavare ersätts för vården av renar med extremt låga
dagsverkesarvoden, som utbetalas för bara kortare perioder. Under mel-
lantiderna måste dessa koncessionshavare lita till arbetslöshetsersättning-
ar eller ströarbeten. Deras eget tillåtna reninnehav är dessutom för lågt för att ensamt kunna försörja en familj.
Riksorganisationen Same Ätnams uppfattning är att koncessionsrenskötseln skall avvecklas och koncessionshavarna samt de samer som be-
driver egen renskötsel ingå som renskötande medlemmar i angränsande fjäll- och skogssamebyar. I de områden, där förutsättningar finns, skall
koncessionsrenskötseln ombildas till samisk skogsrenskötsel.
De marker som 1 dag används för koncessionsrenskötsel är och skall
användas som vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar i överensstämmelse med deras sedvanerätt. Detta är en riktig lösning med hänsyn till krympta betesmarker för renskötseln generellt.
1.8 Svenska samernas riksförbund
Mot bakgrund av vad som framkommit under tiden efter 1971 års rennäringslags ikraftträdande, kontinuerliga kontakter med koncessionsinneha-
varna m. fl. och det material som tagits fram av koncessionsrenskötselut-
redningen får SSR konstatera att det saknas bärande argument och grunder för att bibehålla koncessionsrenskötseln.
Av Utredningen framgår alt det främsta skälet för att koncessionsrer-
skötseln skall fortsätta på I huvudsak nuvarande grunder är dess regionalpolitiska betydelse. Denna betydelse kan ifrågasättas. men är inte det
huvudsakliga skälet ull SSRs ståndpunkt ati avgörande skäl fortfarande finnas alt avveckla denna form av renskötsel.
I fråga om de regionalpolitiska skälen kan det i och för sig ifrågasättas
om koncessionsrenskötsejn har den stora betydelse som den har tllmätts av länsstyrelsen. Som exempel kan nämnas att en koncessionsinnehavare Nera år efter det att han fått koncession har ett heltidsarbete utanför
renskötseln. Det kan dessutom ifrågasättas om många av de arbetstillfällen som I Övrigt ipräknas i de ärsarbeten som koncessionsrenskötseln beräk-
nas ge fakuskt finns. även med beaktande av att viss sysselsättning har karaktären av kombinationssysselsättning.
Den avgörande förutsättningen för ett bibehållande av koncessionsren-
skätseln måste i stället vara om denna — i enlighet med vad SSR tidigare
framfört — kan anses vara eller på sikt bli en samisk näring. Sävitt SSR kan
bedöma saknas sådana förutsättningar idag och det kan dessutom ifråga-
sättas om de kan tillskapas även med beaktande av de reformförslag som
lämnas i utredningen. .
Enligt SSRs uppfattning är det i stället en på sikt riktigare lösning att
avveckla koncessionsrenskötseln. Härvid skall dock beaktas den särställ-. ning som Muonio sameby intar, som varande den enda samiska koncessionssamebyn. SSR finner att de marker som idag används för konces-
sionsrenskötsel är och skall användas som vinterbetesmarker för angrän-
sande fjäll- och skogssamebyar i enlighet med dessa samebyars sedvane-
rätt. Koncessionsinnehavarna och de samer som bedriver egen renskötsel
kommer i detta läge att erbjudas medlemskap i dessa samebyar.
Den här redovisade uppfattningen har framförts vid de överläggningar
som varit med koncessionsinnehavarna. De övriga alternativa lösningar som därvid framförts har annars varit att koncessionssamebyarna skall i rättsligt och annat hänseende jämställas med skogs- och fjällsamebyarna.
För det fall att regering och riksdag inte i dag är beredd att ta det steg som vid senare tillfälle ändå måste tas, nämligen att avveckla koncessionsrenskötseln, och i stället gå på de mer begränsade reformförslag som nu är framlagda. måste det enligt SSRs uppfattning ske med den uttryckliga
förutsättningen att det är fråga om en övergångslösning i avvaktan på ett senare slutligt ställningstagande. Eftersom nu gällande koncessioner löper ut i och med 1984 års utgång
kan SSR i så fall finna det lämpligt att koncessioner fr. o. m. 1985 lämnas
på 5 år med angivande att en utvärdering skall göras efter 3 år.
Som särskilda förutsättningar och villkor för en sådan temporär regle-
ring skall gälla att koncessionerna skall prövas mot bakgrund av att ak-
tuella behov av vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssame-
byar först tillgodoses. I detta sammanhang skall särskilt uppmärksammas
3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 226
att pågående stängselbyggnationer längs lappmarksgränsen avbryis. Fn konsekvens av detta torde kunna bi att det kan komma i fråca att redan fr.o.m. 1985 göra viss omregiering av nuvarande koncesslonssamebvars gränser och ävenså antal byar. Vidare måste gälla som et särskilt villkor alt det redan nu tas ställning tft frågan om omförande av Muonio sameby
till en skogssameby. För det fall att lantmäteritekniska och andra reglering-
ar måste eenomföras förutsätter SSR att detis också sker. Sammantaget finner SSR att det saknas anledning att bibehålla de mer hobbyhetonade renskötselformer som idag präglar koncessionssame-
byarna. Härvid intar Muonio sameby en annan ställning. Den riktiga
lösningen både i dag och på längre sikt är att avveckla koncessionsrensköt-
seln och att markerna 1 stället används för angränsande fjäll- och skogssemehyar varvid koncessionsinnehavarna ges medlemskap i dessa same-
byar. För det fall att regering och riksdag i dag inte skulle vara beredda att ta detta ställningstagande mäste en förlängning av koncessionerna fr. o. m.
1985 prövas mot bakgrund av att aktuella behov av vinterbetesmarker för
angränsande fjäll- och skogssamebyar först tillgodoses och att koncessionerna i Övrigt görs tidsbegränsade.
Målet måste vara att markerna skall användas för en samisk renskötsel.
1.9 Svenska lantarbetareförbundet Förbundet delar den uppfattning som utredaren framför att koncessionsrenskötseln bör bestå som ett väsentligt inslag i näringslivet i Norrbotten.
Givetvis kan konkurrerande intressen uppstå med andra areella näringar men med hänsyn till de mindre goda förutsättningar som råder för jordburk
och trädgårdsnäring i alla byar utom Kalix och Liehittäjä bör rennäringens värde för sysselsättningen visas vederbörligt beaktande. Man bör också beakta att koncessionshavarna är direkt beroende av renskötseln för sitt
livsuppehälle. Deras situation bör därför enligt förbundets uppfattning
stärkas gentemot markägarna.
2¶Grunder för koncessionsprövningen
2.1 Lantbruksstyrelsen
Förslaget att lagtexten förtydligas så att det framgår att även motstående
intressen skall beaktas vid koncessionsprövningen är enligt lantbrukssty-
relsens mening angeläget. Förutom de i utredningen nämnda motstående
intressena och areella näringarna är det enligt styrelsens, liksom lantbruks-
nämndens uppfattning angeläget, att hänsyn även tas till lappmarkssame-
byarnas sedvanerätt. I fall när tillräckliga skäl att vägra koncession inte
föreligger och när särskilda villkor beträffande renarnas skötsel inte är tillräckliga bör ändring av gränserna för koncession kunna komma ifråga.
'32 nn Frop. 1984/85: 226
2,4 Domänverket
[nom såväl koncesslonsomrädet som rennäringsområdet I övrigt i landet har renantalet tillåtits öka kraftigt under de senaste ären. Orsaken däruil är dels skogsbrukets positiva åtgårder för renbetestillgången och dels en fölid av år med klimatiskt betingade goda fönnsättningar. Det är därför angeläget att koncessionsmyndigheten t avvaktan på en tillförlitlig betesinventering tillser att renantalet även inom koncessionsområdet nedbringas och hålles på en rimlig nivä. Detta måste anses vara en förutsättning för att markägarna fortsättningsvis skall acceptera denna form av ”tillständsrenskötsel”.
För domänverket, som bedriver betydelsefull areefl näring inom koncessivonsområdet är det angeläget, att av villkoren klart framgår skyldigheten för samebyarna att hålla renarna borta från områden som besprutas, gödslas eller är föremål för koncentrerade avverkningar.
2.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län
Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att som villkor för koncession skall gälla att fortsatt renskötsel är till övervägande nytta för orten.
2.7 Same Ätnam
Utredarens uppfattning är att koncessionsrenskötseln skall bibehållas av främst regionalpolitiska skäl. Detta förenas med skärpta krav vid tillståndsgivning genom förslag att renskötseln skall vara till övervägande nytta för orten. Är de till renskötseln motstående intressena av större styrka, bör renskötseln få vika. Samtidigt föreslår utredningen att kommunerna ges större inflytande vid intresseavvägningen och vid tillståndsgivningen. Dessa förslag försvagar de samiska intressena.
Av månghundraårig erfarenhet vet vi att vid en sådan intresseavvägning kommer renskötseln förr eller senare att få vika. Koncessionsrenskötseln som tillkom vid ett utpräglat agrart samhällsbruk I detta område har ju dessutom spelat ut sin roll som nödvändigt tillskott till den jord- och markbrukande befolkningens uppehälle. Renen används inte heller längre som dragdjur.
2.9 Svenska lantarbetareförbundet
Förbundet vill betona att koncessionsprövningen bör ta hänsyn till den totala sysselsättningseffekten. Förhållandet i dag är tyvärr otillfredsställande med en mycket hög arbetslöshet bland samerna även inom koncessionsbyarna. Utredaren har lämnat detta problem obeaktat i allt för hög utsträckning. Om de areella näringarna framdeles genom regionalpolitiska
em T & vm bd T ue ”n [Ce] [KR [ 4
9 R
sttsnöingar kommer att ställa vierligare krav på tillgång till mark, kan
sysselsänninger komme ati bi än mer problematisk för sumerna. Det
krävs därför ex mycket geromgripande analys av situationen. något som markkommuner bör ha det övergripande ansvaret för.
ua Rätten ait äga skötesrenar
3.i Lantorwisstrrelsen
Lantbruksstyreisen deiar uppfattningen att rätten att inneha skötesrenar bör förbehållas den markägare/brukare som själv är bosatt inom området.
3.4 Domänverket
Utredarens förslag om bostadsbandets äterinförande tillstyrkes. vilket domänverket anser vara en förutsättning för att koncessionshavarens rätt
skall kunna stärkas och för att renantaltet skall kunna begränsas till lämplig nivå.
3.6 ELänsstyreisen i Norrbottens län
Länsstyrelsen vill inte motsätta sig att bostadsbandet återinförs, dvs. att
rätten att inneha skötesrenar endast ska tillkomma de renägare som bor inom koncessionsområdet.
Länsstyrelsen vill framhålla att en bokstavlig tillämpning av lagtexten
kan få icke avsedda effekter. Tomtplats eller mangårdsbyggnad som tillhör fastighet som har mark inom koncessionsområdet kan vara beläget utanför koncessionsområdets gräns. Att så blir fallet beror på att gränsdragningen
mellan koncessionsområdena inte alltid följer bygränser utan är anpassade till naturliga gränslinjer, exempelvis älvar, åar, sjöar. Om lagtexten utformas enligt utredningens förslag blir innebörden för många fastighetsägare inom koncessionsområdena att man icke uppfyller lagens krav på att äga
jordbruksfastighet och vara bosatt inom samebyn... Lagtexten bör i detta avseende justeras.
3.10¶Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län
Intresseföreningen delar i princip utredningens förslag men tillämpningen får inte vara så strikt som den nu föreslagna skrivningen innebär. Av
många skäl, bl.a. att samebyarnas gränser följer t.ex. vattendrag, kan bosättningen bli inom ett annat koncessionsområde än där markerna i . huvudsak är belägna och renarna vårdas.
Genom restriktioner i byggande ute It byarna har en inflyttning till cen-
tralorterna skett och detta innebär att ägare av jordbruksfastigheter och
Prop. 1OS4/85:226 37
ur eenom detta kan bo utanför koncesstonsområdet. Därnmöver inne » av jordbruk och renar som förutom ati de brukar uchetet mycke: oltvi renskötsele inom suna samebyar men bor sotanför koncessiunsområde. Dessa mäste ha möjlighet ant iforsömingen inneha renur. Av här redovisatic skär bör skrivningen ändras så utt ägare av jerdbrutsia sticheter inom konecessionsområdena bosatta nom Norrbotteps län kan vare samebymedlemmar. Ändå uppfylies kravet ati rensköt-
seln är th earn för orten.
ÄT Nanie Ätnan Ati återiaföra det s.k. bostadsbandet för skötesrenägare samt restrikto-
ner för högsta tillåtna skötesinnehav till maximalt 20 renar per hushåll kan
skenbart ge en förbättring för rennäringsutövarna. Detta kommer dock
knappast att få någon effeki, eftersom tanken samtidigt är att ge ökad plats
för nva skötesrenägare. Bostadsbandet för skötesrenägare kommer heller inte att få nägon verkan om det inte samtidigt kopplas till ett krav om
förvärvsmässigt brukande av jord och skog som huvudsaklig inkomstkälla.
Det kan inte vara skäligt att s.k. ”trottoarbönder” fär ha rätt att inneha renar, som inkräktar på en näringsutövning.
3.9 Svenska lantarbetareförbundet Förbundet vill ställa sig bakom förslaget att återinföra kravet på bostadsband för skötesrenägare. Markägare som flyttat och har sin huvudsakliga
inkomst av annan verksamhet på annan ort bör inte få rätt att fortsättnings-
vis äga renar. En skälig övergångstid för de markägare som nu äger renar men inte har bostadsband bör kunna medges.
4 -Koncessionshavarnas ekonomiska ställning
4.1 Lantbruksstyrelsen Enhigt lantbruksstvrelsens mening är det angeläget att vid koncessionsprövningen i första hand tillgodose koncessionshavarnas önskemål om ett utökat renantal. Det är också angeläget att begränsa markägarnas renantal
— inte till ”Högst tjugo renar för varje hushåll, årskalvar ej inräknade” utan till ”högst tjugo renar i vinterbjorden för varje hushåll”.
Samebyarnas renar räknas så gott som undantagslöst under senhösten och förvintern, dvs. efter slaktperioden. De renar som därvid sparas till
nästkommande år utgör renägarens produktionshjord — den s.k. vinterhjorden — och avstäms därvid att gälla vid årsskiftet, dvs. som ett ingående renantal för det nya året. Detta renantal, som sedermera fastställs på byns ordinarie årsstämma och förtecknas i en s. k. renlängd och som också
4 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 226
I'rop. 1984/85: 226 vd fn
används vid renägarens tuxering. beräkningar I samband med katastrofskada ew.. Inkluderar de kälvar som ännu ine fel em år. Det är enhet läntbruksstvrelsens uppfattning otidsenligt och direkt vilseledande an använda begreppet "vuxna renar, ärskalvar ej inräknade”. Denna beskriv-
ning härstammar från den tid då samerna inte behövde deklarera bokföringsmävsigt och när det var fråga om att begränsa renantalet på vissa
sommarmarker. exempelvis vid bete i Norge.
£.5 Kammarkollegiet De? föreslagna ändringarna förefalter inte vara mera långtgående än att markägarna rimligen inte kan ha anledning att känna sin stättning howad. Risi för at markägarna i fortsättningen kanske inte vill medverka till
fortsatt koncessionsrenskötsel synes därför ime föreligga.
4.10 intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län
Förslaget att skötesrenägare får inneha högst 20 renar per hushåll anser intresseföreningen bli en klar försämring av samebyarnas möjlighet att
hålla ett rationellt och riktigt renantal som är en förutsättning för ett gott
ekonomiskt utfall på renskötseln för samebyarna och koncessionsinnehavarna. Att fastställa ett högsta totalt renantal inom samebyarna torde vara tillräckligt och flera samebyar har på respektive byastämmor beslutat om
ett högsta renantal för renägarna, vilket innebär att byarna håller sitt totala reninnehav inom fastställd ram. Nu gällande ordning har inte inneburit att någon ansökan om medlemskap i samebyarna avslagits. Intresseföreningen anser att nuvarande fördelning av renar mellan koncessionsinnehavare och skötesrenägare är riktig. Eftersom konces-
sionsrenskötseln till stor del är baserad på skötesrenar och samebyarnas
ekonomi helt beroende av dessa skulle en ytterligare minskning försvåra samebyarnas förutsättningar att erhålla ett gott ekonomiskt utfall.
4.7¶Same Ätnam
Utredaren har kommit till insikt om att det finns fog för påståendena att
koncessionshavarnas ställning har försvagats under senare år även i annat
än ekonomiskt avseende. Utredningen lämnar likväl inga förslag, som leder till genomgripande juridiska och ekonomiska förbättringar för koncessionshavarna och deras familjer, trots att det ytterst är på deras renskötselrätt, som koncessionsrenskötseln vilar.
29 Prop. [984/85: 226
4.& Svenska lentarbeiareförbundet
Per hol övervägande antalet av konscessionshavarna är anslutna ull Svenska antarberareförbundet jämte ytterligare et antal renskötande cammer. Antalet renskötande medlemmar > förbundet är ca 60 av vilka Nertalet är verksamma inom koncesstonsbyarna.
Från Svenska Samernas Riksförbund (SSR) har framhölls att KOoncessionshavarna ofta har svårt att försörja sig på de Jaga ersättningar som utges för vård av markägarnas renar. Länsstyrelsen i Norrbotten har också uttalat den uppfattningen att ersättningen ull koncessionshavarna skall fastställas i förhandlingar. Detta är naturligtvis logiskt och helt riktigt. I praktiken har dei emellertid visat sig behäftat med stora problem. Förbun-
det har sedan lång tid tillbaka haft avtal med ett par samebyar. Under
senare är har det dock visat sig svårt att förnya avtalen på grund av att medlemmarna (koncessionshavarna) också har egna renar och ibland också själva måste hålla sig med viss utrustning för renskötseln. Olikheterna mellar bvarna har dessutom varit stora. Koncessionshavarnas medlem-
skap i samebyarnas styrelse gör också att de blir både arbetsgivare och
arbetstagare, eftersom avtalen sluts med samebyn.
Förbundet delar uppfattningen att kollektivavtalsförhandlingar bör vara grundläggande för de ekonomiska förutsättningarna för koncessionshavarna. Eftersom dessa är medlemmar i förbundet föreligger givetvis en
primär skyldighet att medverka till att ge även dessa medlemmar en ekonomisk och social trygghet. Förbundet är berett att uppfylla dessa förpliktelser. Men för att tillskapa ett kollektivavtalsförhållande krävs ett mer renodlat arbetsgivar-arbetstagarförhållande än vad som varit fallet i same-
byarna. Det skulle vara betydligt enklare att skapa ett mer likartat förhållande
för alla koncessionshavare, om en gemensam övergripande organisation för samebyarna funnes. Även utan ett sådant organ kan naturligtvis avtal
träffas, men sannolikt kommer förutsältningarna att bli olika med hänsyn
till de olika former och förutsättningar för verksamheten som råder.
Om en arbetsgivarorganisation inte kan bildas, vill förbundet framhålla att en betydande förbättring och förstärkning för koncessionshavarna skul- Je vara om samebyn som juridisk person formellt fungerade som arbetsgivare. Detta skulle innebära att varje koncessionshavare skulle betala en s.k. sköteslega för sina egna renar och erhålla lön för skötseln av dessa. Samebyn skulle då vara ansvarig för att tillhandahålla den utrustning som
erfordras för renskötseln, såsom skotrar m. m. Förbundet gör den bedömningen att det är nödvändigt att lösa partsförhållandena för att kunna skapa en avtalsmässig grund för koncessionshavarnas ekonomiska och sociala
trygghet.
Om samebyn själv skall vara avtalsmotpan, blir det emellertid genast
problem om koncessionshavaren skall ha en plats i styrelsen. Denne blir då
eure och kan därngenom kommu I en ohöll- Har ställnine, sörslakt i en stuaton där parera v är overens. Arbetstogarparien sier med även I styrelsen, som är arborsgivarorganisation och
+
förhandbingsmotnar: och kommer på sås sätt I en dabbelboötnad situanorn
om er kong kulle Hbl aktuell. Detta förhallande skulle sannolikt miss-
ine koncessionshavaren gentemot markägaren.
WHandena bör därför få en klarare lösning. Även sett ur arbetsföshetsförsäktingens synpunkt är det angelärct med en klar definition av förhällandet arbetstagare contra egenföretagare. För ati få rätt att tillhöra Fanmarbetarnas lrkävda Arbetslöshetskassa mäste arbetstagarbegreppet vara pe dokumenterat.
örbundot inser givetvis värdet för koncesstomskavaren att sitta med i samebyns ledning för au kunna påverka driftsförhållandena. Med hänsvn
til! vad som sagts ovan är dock frågan om inte detta måste lösas på ett sätt
som mer överensstämmer med reglerna i medbestämmandelagen genom medinflytande från de anställda i samebyarnas styrelser. Frågan är mycket komplicerad men enligt förbundets mening av så stor betydelse för konces-
sionshavarnas situatton att den inte kan förbigås så enkelt som utredaren
gör.
Förbundet vill i övrigt ullstyrka utredarens förslag.
5¶Medlemskap och rösträtt i koncessionssameby
5.1 Lantbruksstyrelsen
Den justering till en röst för varje påbörjat tjugotal renar, som utredning-
en föreslår för att stärka koncessionshavarnas röstinflytande, är enligt
lantbruksstyrelsens mening en lämpligt avvägd röstfördelning.
5.7¶Same Ätnam
Den föreslagna justeringen av rösträttsreglerna kommer endast att få en
numerär förändring. Det stora antalet skötesrenägare kommer, om de får
rösta som renskötande medlemmar, att ha full kontroll över besluten i samebyn. Detta avhjälps inte med att en koncessionshavare garanteras
plats i samcebyns styrelse. Först måste i så fall proportionerna i själva
renägandet ändras så att majoriteten av renarna ägs av koncessionshavare och deras familjer. Det röstningsförfarande som nu tillämpas inom koncessionsrenskötseln står dessutom i strid med lagstiftarens avsikt enligt nu
gällande rennäringstlag. Utredningens förslag beträffande rösträtten är förkastligt.
Utredningen föreslår att renskötselberättigade medhjälpare i renskötseln fråntas rätten till medlemskap i samebyn. Det påstås att sådana medhjälpare inte längre finns. Detta är en felaktig uppgift. Fortfarande har åtminsto-
ne er koncessionshavare renskötselberättigade medhjälpare. Utredning-
ens förslag kommer att försvåra rekryteringen av nya koucessionshavare.
Nägor vuerligare inskränkning i den samiska rätten kan inte tolereras, eftersom dei hindrar näringens utveckling.
6¶KRoncessionshavarnas inflytande i samebyn
6.10 Intresseföreningen för koncessionssamebvarna i Norrbottens län
Intresseföreningen Hfrågasätter utredarens förslag att koncessionsinnehavaren skall anställa arbetskraft och genom detta påta sig arbetsgivaransvaret. Nuvarande ordning där samebyn i samråd med koncessionsinneha-
varen anställer tillfällig arbetskrafi torde vara den ur altas svnpunkt bästa
lösningen, vilket också berörda koncessionsinnehavare som intresseföreningen vidtalat framhållit.
6.7¶Same Atnam
Utredningen går inte till botten med frågan om beslutanderätten i
koncessionssamebyarna. Som skäl åberopas att skötesrenägarna står för
merparten av kostnaderna. Utredningen nämner inte ett ord om de många
statsbidrag, som flyter in till dessa samebyar under samisk flagg. Inte heller nämns ett ord om de kostnader som koncessionshavarna och deras
medhjälpare uppbär. Det går inte att mäta reell kostnadsfördelning i pro-
portionellt tillåtet reninnehav för samer och skötesrenägare. då det handlar
om å ena sidan en näring kontra en hobbyverksamhet.
6.9 Svenska lantarbetareförbundet
Förbundet delar utredarens uppfattning att koncessionshavaren i praktiken självständigt leder själva den löpande renskötseln. Detta måste anses riktigt, eftersom det är koncessionshavaren som besitter de verkliga kunskaperna om renskötsel. Det kan också vara riktigt att koncessionshavaren själv får välja den arbetskraft som han vill ha som medhjälp i arbetet. Det bör dock formellt vara samebyn som är arbetsgivare, bl. a. av de skäl som ovan anförts om koncessionshavarens rätt att tillhöra arbetslöshetskassan.
7¶Förutvarande koncessionshavares ställning
7.1 Lantbruksstyrelsen
Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget att en förutvarande koncessions-
havare bör av sociala skäl få ha kvar renar (skötesrenar) i byn även om han
inte äger eller brukar jordbruksfastighet. Förutsättningen bör därvid vara
att han bor kvar inom byn och att han inte övergår ull annat huvudsakligt
förvärvsarbete. Detsamma bör också gälla efterlevande maka och underåriga barn till avliden koncesstonshavare.
7.5 Kammarkollegiet Utredaren föreslår en bestämmelse av innebörd ati en förutvarande koncessionshavare, som slutat av åldersskäl eller liknande, liksom även efterlevande maka och minderåriga barn. bör få ha kvar renar i byn. Inget sägs dock om hur många. Önskvärt torde vara att reninnehavet reduceras
till en rimbig nivå. Av lagförslaget torde emellenid följa att den pensionera-
de och/eller hans familj skall likstältas med skötesrenägare (8558) och därmed kommer att kvarstå som medlem i byn (86 §). men att reninnehavet då också måste reduceras till högst 20 renar för hushållet, årskalvar ej inräknade (88 §). Det förefaller att vara en rimlig lösning.
8¶Övrigt
8.10 Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län En för koncessionssamebyarna viktig sak är att betesrätten på marker
som ingår i koncessionsområdet inte överföres till angränsande skogs- och fjällsamebyar enär detta för vissa samebyar kan innebära att renskötseln närapå omöjliggörs. Till sist anser intresseföreningen att lantbruksnärmnden måste få möjlig-
het att ge dispens åt icke renskötselberättigad att erhålla koncession som
vårdare när samebyarna trots stora ansträngningar inte lyckas få någon renskötselberättigad att åta sig renvården. Detta är för koncessionssamebyarna en mycket aktuell fråga därför att flera samebyar trots personliga kontakter och anmälan till arbetsförmedlingen inte kunnat rekrytera någon vårdare.
Enligt intresseföreningen måste denna dispensmöjlighet införas för att den situationen inte skall uppstå att samebyarna trots att alla åtgärder vidtagits för att engagera renskötselberättigade, plötsligt inte kan lösa
vårdarefrågan.
Prop. 1984/83: 226
Det remitterade lagförsilage
Förslag till Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)
Härige a å nom föreskrivs att 85, Sö och 88353 rennärmeslagen (1971:437) skall ha nedan angivna ivdelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
85 5
Den som är renskötselberättigad Den som är renskötselberätucgad kan få tillstånd (koncession) att dri- kan få tillstånd (koncession) an driva renskötsel i Norrbottens län ne- va renskötsel i Norrbottens län nedanför Inppmarksgränsen inom om- danför lappmarksgränsen inom om-
råde där renskötsel av ålder före- räde där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Konces- kommer under hela året. Konces-
sion kan innefatta rätt att mottaga sion innefattar rätt för koncessionsskötesrenar från ägare eller bru- havaren att driva renskötsel med
kare av jordbruksfastighet inom egna renar och med skötesrenar
koncessionsområdet. som tillhör I. den som äger eller brukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatt inom området eller eljest på fastigheten, 2. den som tidigare har haft kontession inom området där han är bosatt. om han inte övergått till annät huvudsakligt förvärvsarbete,
3. efterlevande make eller efter-
levande underårigt barn till koncessionshavare eller till under 2 angiven tidigare koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar, om den efterlevande är bosatt inom koncessionsområdet.
Koncession får lämnas endast Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom områ- om fortsatt renskötsel inom området är till gagn för ortsbefolkningen det är till övervägande nytta för or-
och endast om den som söker ten och endast om den som söker
koncession kan antagas komma att koncession kan antagas komma att driva renskötseln på ett ändamåls- driva renskötseln på ett ändamåls-
enligt sätt. enligt sätt. Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.
86§
För renskötseln inom konces- För renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby. sionsområde skall finnas sameby.
Prop, 1984/85: 226
Nuvarande delse Föresleven ivdelse
Medizm i sådan sameby är konces- Medtem i sådan sameby är koncesstönshavaren. dennes make och stonshavaren, dennes make och hemmavarande barn. renskötsel- hemmavarande barn. renskötsel-
berättigad som biträder konces- berättigad som biträder konces-
sionshavaren +) renskötseln och stlonshavaren i renskötseln och som ägare av skötesrenar inom konces- inte har anna huvudsakligt förstonsumrådet. värvsärbete samt ägare av skötesrenar inom koncessionsområdet. Bestämmelserna om sameby och Bestämmelserna om sameby och
dess förvaltning gäller i tillämpliga dess förvaltning gäller i tillämpliga delar i fråga om sameby för konces- delar i fråga om sameby för konces-
sionsrenskötsel. Skötesrenägare sionsrenskötsel med följande avvienses därvid som renskötande kelser: medlem. Koncessionshavaren Ie- I. Agare av skötesrenar anses der under styrelsens inseende ren- som renskötande medlem. skötseln inom byn. 2. Renskötande medlem har i frågor som avses i 59§2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar som enligt gällande renlängd innehas av honom. 3. Renskötseln inom byn leds av koncessionshavaren som anställer den arbetskraft som kan behövas för renskötseln. Koncessionshavaren eller. om det finns flera, åtminstone en av dem skall vara leda-
mot av styrelsen.
588 I beslut varigenom koncession I beslut varigenom koncession beviljas skall anges beviljas skall anges
1. koncessionsområdet, 1. koncessionsområdet,
2. flyttningsvägs sträckning. 2. flyttningsvägs sträckning. 3. det högsta antal renar som får 3. det högsta antal egna renar rehållas inom koncessionsområdet, spektive skötesrenar som koncessionshavaren får hålla inom området, 4. om och till vilket antal konces-
sionshavaren får mottaga skötes-
renar. 5. i vad mån koncessionshavaren 4.1 vad mån koncessionshavaren
har rätt att anlägga stängsel, uppfö- har rätt att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga virke inom ra byggnader och taga virke inom koncessionsområdet, koncessionsområdet, 6. de villkor i övrigt under vilka 5. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas. renskötseln får bedrivas.
Ågare av skötesrenar får lämna högst trettio renar i vinterhjorden för varje hushåll i koncessionshaväares vård.
Prop. 1984/55: 226 te on
1. Denna lag träder i kraft den t december 19835.
2. Bestämmelsen ; 85§ andra stycket ullämpas även om ansökan on koncession hur gjorts före ikrafiträdandet
3, En ägare av skötesrenar som vid logens ikraftträdande äger eler brukar jordbruksfastiehet inom ett koncessionsomräde men som inte är
bosatt inom områder eller eljest på fustigheren får inic ha skötesrenar | koncessiönshavares värd efter den tidpunkt som fambruksnäronden bestämmer. Detsamma gäller. I fråga om övertaliga renar, ägare av skötesrenar som vid lugens ikraftträdande har fier skötesrenar i koncesstonshaväres värd än som anges I 885 andra stycket.
4. Lantbruksnämnden får bestämma den udpunkt efter vilken renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln inen som har
annat buvudsakligt förvärvsarbete inte längre får ha renar i samebyn.
Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL : vid sammanträde 1985-04-18
Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrädet Mueller, justi-
ucrådet Jermsten.
Enligt protokoll vid regerinessammanträde den 11 april 1985 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Eetion beslutat inhämta lagrädets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437). Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassesorn Bjarne Örnstedt. Förslaget föranleder följande vitrande av lagrådet:
Allmänna synpunkter
Lagrädet finner anledning att inledningsvis närmare beröra innebörden
av vissa av reglerna om koncessionsrenskötsel, sådana de kommit till uttryck i den gällande rennäringslagen. Koncession att driva renskötsel meddelas enligt 85 § viss renskötselberättigad person. I koncessionen skall bestämmas det område inom vilket
renskötseln får bedrivas. Koncessionen kan innebära rätt för Koncessionshavaren att I sin renskötsel omhänderha skötesrenar, tillhöriga ägare eller
brukare av jordbruksfastighet inom koncessionsområdet. För renskötseln inom koncessionsområdet skall enligt 86 § finnas en sameby. I denna ingår som medlemmar, förutom koncessionshavaren och hans husfolk, även
ägare av de skötesrenar som koncessionshavaren tagit emot. Lagens be-
stämmelser om vanliga samebyar och deras förvaltning gäller i tillämpliga delar även beträffande samebyar för koncessionsrenskötsel med vissa undantag. I detta hänseende är här främst av intresse att enligt uttryckligt stadgande det är koncessionshavaren som leder renskötseln under styrel-
sens inseende och att styrelsen således inte kan uppdra ledningen av renskötseln till någon annan. Lagens bestämmelser har otvetydigt den innebörden att endast en person är koncessionshavare inom samma område och att det sålunda är denne som har ansvar gentemot myndigheter och tredje man för att
koncessionsvillkoren följs. Ati lagens utformning bygger på denna förut-
sättning stöds också av förarbetena till lagen (se prop. 1971:51] s. 196 och 197). Av remissprotokollet och betänkandet ”Koncessionsrenskötseln” (Ds Jo 1984:2), som ligger till grund för det remitterade lagförslaget, framgår
226 47 Prop. 1984/85:
emellertid att koncessionsrenskötseln i vertiigheten i viss utsträckning bedrivs i andra former än som nyss angivils vara förutsett I lägen. Koncessjonsrenskötset förekommer för närvarande inom me skilda koncessionsområden med en sameby för vari område. För fem av områdena har två ler flera koncessjonskavare antagits. Hur ledningen av renskötseln. som
ju enligt ligen är förbehållen koncessionshavaren. utövas i fall då äet finns
flera koncessionshavare framgår inte. och inie heller hur ansvaret för att
koncessionsvillkoren följs I sådan fall gestaltar Je för koncessionsha-
varna. Till upplysmag I detta hänscvende kar dock nämnas att läntbruks-
nämnden vid koncesstioner, som meddslats idocembet 1982. uppställt som
allmänt villkor bl. a. att koncessionshavarna har kollektivt ansvar för vården av skötesrenarna och att samebyn har skyldighet att själv tillse att övertaligt renantal decimeras.
De remitterade förslagen utgår från att koncessionsrenskötsel 1 viss
utsträckning bedrivs med flera koncessionshavare inom samma konces-
sionzområde och att verksamheten skall fortsätta även 1 dessa former.
Såsom framgår av det anförda står denna praxis enligt lagrådets mening inte i överensstämmelse med lagens uppbyggnad. Lagen synes därför böra ändras såvitt angår de grundläggande reglerna för koncessionsrenskötseln
så att dessa anpassas till de faktiska förhållandena. En sådan ändring torde emellertid förutsätta ingående överväganden bl. a. rörande koncessionsha-
varnas ställning inbördes och i förhållande till skötesrenägarna samt beträffande samebyns uppgifter. Lagrådet saknar därför möjlighet att själv lämna förslag till lagtext i denna del.
Mot den nu tecknade bakgrunden kan det remitterade förslaget tll ändring i rennäringslagen inge vissa betänkligheter. Den ändrade lagtexten
avser emellertid i allt väsentligt förhållanden som inte har anknytning till
frågan om det finns en eller flera koncessionshavare inom samma område. Lagrådet anser sig därför från principiell synpunkt inte böra motsätta sig ändringsförslaget. I 86 § andra stycket 3 föresläs emellerud en lagtext som uttryckligen förutsätter att det kar finnas fiera koncessionshavare inom samma koncessionsområde; denna ändring bör inte genomföras sä länge de grundläggande förutsättningarna för koncessionsrenskötselns bedrivande kvarstår oförändrade i lagen.
858 I första stycket i dess föreslagna nya lydelse anges bl. a. att koncession
innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötseln med ”egna
renar” och med ”skötesrenar” som tillhör vissa uppräknade kategorier av ägare. I motiven anges att ändringen i denna del har gjorts för tydlighetens
skull.
Av remissprotokollet — liksom av punkt 4 i de föreslagna övergångsbestämmelserna — framgår att renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln, av samebyn kan ges rätt att ha egna renar.
Prop, 1984/85: 220 48
Detsamma anges ealiet protokollei gätta även > fråga om koncesstonshaareas make och hemmavarande barn. Lagradet förutsätter att renar. som sälunde formell: ägs äv annan än koncesstonshavaren men av någon som kon räknas fill hans ”husfölk”. i förevarande sammanhang - fiksom vid tllämpringen av 88 XI första stycket 3 i dess föreslagna nva lydelse -- skal betraktas som "egna renar”. Et sjöd för en sådan tolkning ger bestämmetsen I 13 § andra stvcket om att ”renar som ullhör renskötande medlems husfolk anses I denna lar tillhöra den renskötande medlemmen”
Enligt lagräders mening skulle vidare tankegångarna bakom de föreslugrä bestämmelserna i tpunkterna I och 21 försia stycket komma vill tvdligare uttryck om dessa 2es förslagsvis följande ändrade lydelse:
"To den som äger eller brukar jordbruksfastighet. vilken hett eller doivis
är belägen inom koncessionsområdet, om han är bosatt på fastieheten eller mom området,
2. den som tidigare har balt koncession inom området. om han är bosatt där och ime har övergått till annat huvudsakhyt förvärvsarbete.”
56 8 Här hänvisas ull vad lagrådet anfört under rubriken allmänna syn-
punkter.
Övergångsbestämmelserna
Enligt vad som anförs 1 motiveringen till punkterna 1 och 2 löper de nuvarande koncessionerna ut den 31 december 1985 och kommer beslut
om koncessioner för tiden därefter att meddelas under december mänad
1985. Avsikten är att de nya bestämmelserna skall tillämpas vid prövning av koncessioner för tiden från och med den I januari 1986. Under förutsättning att de nya bestämmelserna har utfärdats före december 1985 behövs
vid nu angivna förhållanden endast en ikraftträdanderegel av innehåll att lagen träder i kraft den I januari 1986. Lagrådet föreslår att en sådan regel
tas in i stället för de under punkterna I och 2 föreslagna. Dei bör tilläggas att det skulle fordras särskilda övergångsbestämmelser för december 1985 beträffande nu gällande koncessioner om lagen i enlighet med vad som
föreslås i lagrådsremissen skulle komma att träda i kraft redan den I december 1985.
Punkterna 3 och 4 bör från lagteknisk synpunkt utformas som undantag
från lagens bestämmelser. Med hänsyn främst härtill förordar lagrådet att punkterna — som enligt det föregående bör ges beteckningen 2 och 3 — erhåller följande lydelse: "2. En ägare av skölesrenar som vid lagens ikraftträdande äger eller brukar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är bosatt på fastigheten eller inom området får utan hinder av bestämmelsen i
85 § första stycket I ha skötesrenar i koncessionshavarens vård intill den tidpunkt som lantbruksnämnden bestämmer. Motsvarande gäller när ägare
av skötesrenar vid lagens ikraftirädande har fer skötesrenar i koncessionshavares vård än som anges i 5ö $ andra stycket.
å. Lantbruksnämnder får medge renskötselberättigad. som vid lagens
ikraftträdande vid sidan av annat hevudsakhet förvärvsarbete biträder koncessionshavare i renskötseln, rätt att säsom medlem i samebyr under en övergängsud ha kvar renar i byn.
Utdrag JOÖRDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regerinessammanträde
1985-05-23
Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden L. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Letion. Hjelm-Wallén. Peierson, Andersson, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Thunborg. Wickhom
Föredragande: statsrådet Lundkvist
Proposition om ändring i rennäringslagen (1971: 437)
1¶Anmälan av lagräådsvttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till ändring i rennäringslagen (1971:437).
Föredraganden redogör för lagrådets vttrande och anför.
Lagrådet har anfört att lagens bestämmelser otvetydigt har den innebörden att endast en person är koncessionshavare inom samma område och att det sålunda är denne som har ansvaret gentemot myndigheter och tredje man för att koncessionsvillkoren följs. Lagen synes enligt lagrådets mening böra ändras såvitt angår de grundläggande reglerna för konces-
sionsrenskötseln så att dessa anpassas till de faktiska förhållandena. En
sådan ändring torde enligt lagrådet emellertid förutsätta ingående överväganden bl.a. rörande koncessionshavarnas ställning inbördes och i förhållande till skötesrenägarna samt beträffande samebyns uppgifter.
Jag vill för egen del anföra följande. Bestämmelser om koncessionsrenskötsel infördes genom lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Den lagens bestämmelser uteslöt inte möjligheten att meddela tillstånd till renskötsel till fler än en renskötselberättigad inom ett
och samma område och lappby. Vid den lagens ikraftträdande meddelades också tillstånd för flera att driva renskötsel inom samma område, bl.a. i Muonio. Detta förhållande har sedan bestått. Vid införandet av rennärings-
lagen (1971: 437) avsåg man inte att i detta avseende göra någon ändring i sak i jämförelse med tidigare gällande regler. Koncessionsrenskötsel har
inom vissa områden således drivits med fler än en koncessionshavare
under hela den tid denna form av renskötsel varit tillåten. För fem av de
nio koncessionsområdena finns f. n. två eller flera koncessionshavare.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 11 april 1985.
Prop. 19584/85:2 = 'n
acra olägenheter med systemet med flera koncesstonshavare har, så-
: har mi bekani. inte uppkommit vare sie rörande koncessionsha-
varnas ställning inbärdes eler i förhållande till ägarna av skötesrenar. I fråga om samebyns uppgifter vill jac peka på följande omständigheter.
Kancesstonshavarena eller koncesstonshavaraa ledet ronskötseln mom byn. Därmed avses den löpande renskötseln. Det ankommer emeHerud enligt 9 § rennäringslacen på samebyn att för medlemmarnas bästa ombesörja renskötseln. Det åligger särskilt samebyn att svara för att renskötseln
drivs på ekonomiskt bästa sätt. Der är mot bakerund av denna bestämmelse som samebyns styrelse har att fatta de beslui som behövs för att den
eller du som är koncessionshavare skall kunna leda renskötseln inom byn.
Lantbruksnämnden kan enhet 885 § första stycket punkt 6 (punkt 5 i det
remitterade förslaget) ange de villkor under vilka renskötseln får bedrivas. I nu gällande koncesstioner anges bl.a. att koncesstonshavarna har kollektivt ansvar för vården av skötesrenarna. Jag anser mot bakgrund av vad jag nu anfört att ytterligare överväganden inte är erforderliga beträffande flera konpcessionshavares ställning inbördes och i förhållande till skötesrenägarna samt beträffande samebyns uppgifter. Enligt min mening bör det
emellertid av lagen framgå att fler än en koncessionshavare kan få tillstånd
all driva renskötsel inom ett koncessionsområde. Jag anser därför att
redaktionella ändringar för att klargöra detta bör göras i 86 § och 88 & första stycket punkterna 3 och 41 det remitterade förslaget.
Den rätt att ha egna renar som kan ges koncessionshavares make och hemmavarande barn samt renskötselberättigad som biträder koncessionshavare i renskötseln bör komma till klarare uttryck genom redaktionella
ändringar i 85 § första stycket och 88 § första stycket punkten 3.
Jag biträder lagrådets förslag till utformningen av 85 § första stycket punkterna I och 2 samt övergångsbestämmelserna. Dessutom bör ytterligare några redaktionella jämkningar göras i lagförslaget.
2 Hemställan
Med hänvisning tull vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade
lagförslaget med vidtagna ändringar.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
ca Prop. 19834/83: 226
tnnehåll
- Proposition || Propositionens huvudsakliga innehåll oocossssssssos ss sees sosse ss i LAgförSlug sosse ser er rr rs sr res zee r are r rer ere ses sees sena 2 Utdrag av protokolt vid regeringssammantrade den 11 april 1983 5 I Inledning soseosreereerereserereeerer er sees sr er rss ess esse ess 5 2 Alimän MmOtivCriDg ooooossseesrerr rer rrereresses sees see ess senta 5 2.1 Allmänna utgångspunklef soscooososssssreess sor sr sor reses 5 2.2 Grunder för KOnCessionsprövningeh sosoossssssssssessssss 8 2.3 Rätten att äga SKÖLESfehal oososoorererrerrsrsss sasse ss osa 9
2.6 Koncesstonshavarnas inflytande i samebyn s.soo0o0000o0on. 16
W Upprättat lagförSsläg sosososorsersererrs er reser s sr sees sr sens ta 19 SpPecialmOtivering oososoosereresererrrerere reser se rss rasens 19 AB Hemställan soooooooooss ere eers eler ere rr rs reer arr res rss es sea 23 6 Beslut mosooseeeeeeserereeer ee se rer rer rr rr rr ess r ers rs et erat 23
Bilaga I Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1984: 2) | KoncessionsrenskÖtselD oosossooseesssser ess rese sosse 24 Bilaga 2 Utredarens lagförsläg =oosoososeseeeesreses ser ss ers resa 25 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remtissyttrandena över betänkandet (Ds Jo 1984: 2) Koncessionsrensk oo ooCff ses ose sees ers res ss ser ses sa 29 Bilaga 4 Det remitterade Iz: ' CMaget oooooooseses oss o ss oss seen 43
Utdrag av lagrådets protokoll den 18 april 1985 ooo oosso. 0.000. o. 46
Anmälan av lagrådsyttrande sosse srsererrrsrerrs essensen ta 50 bh Hemställaft sosse eeersesrrrrrer rer rer rer rer ere rr rese rer rst 51 ' Beslut ooosoosereeseeerre reser rer er ere rer rr rr rer er rer r ers 51
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985