om statsbldrag till lärarlöner i gymnasieskolan.

Regeringens proposition ÅN 1985/86: 97 ST

om statsbidrag till lärarlöner i Prop gymnasieskolan 1985/86: 97

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 mars 1986.

På regeringens vägnar

Thage G. Peterson

Lennart Bodström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en övergång till en schabloniserad tilldelning av lärartimmar och statsbidrag till lärarlöner i gymnasieskolan. Detta innebär

att statsbidrag i stor utsträckning ges i förhållande till antalet elever. Med en schablonisering skall skolhuvudmännen och de enskilda skolorna få större frihet att fördela gymnasieskolans resurser och använda resurserna där de behövs bäst. Schabloniseringen avses också ge en förenklad

lokal och regional skoladministration i och med att en rad nuvarande specialresurser skall ingå i schablontilldelningen. Förändringen bör kunna stimulera till ett effektivare utnyttjande av tillgängliga utbildningsplatser.

Med schabloniseringen skall vidare konsekvenser av olika förändringar, som kan komma att beslutas, kunna överblickas och följas upp bättre än

hittills.

Vissa garantiregler föreslås för av säkra tillgång till likvärdig utbildning i olika delar av landet, t. ex.i glesbygd.

Schabloniseringen avser både tilldelningen av lärartimmar och bidragsbeloppen för dessa. Lärartimmar skall enligt förslaget tilldelas enligt resursschabloner som fastställs utifrån aktuella timplaner och, i ett ingångsskede, utifrån senast kända resursuttag. I och med att resurstilldelningen beräknas på detta sätt skall förändringen generellt sett bli kostnadsneutral, under förutsättning av i övrigt oförändrade förhållanden. För lärartim-

marna på olika studievägar skall särskilda timbelopp fastställas. Därvid skall hänsyn kunna tas till olikheter mellan skolhuvudmän, beroende på

lärarnas lönenivå.

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 97

En strävan skall vara att minimera de förändringar för enskilda skolhu- Prop. 1985/86: 97 vudmän som är oundvikliga vid varje schablonisering. En viss garantire-

surs skall enligt förslaget övergångsvis beräknas för användning i sådana fall där schabloniseringen leder till en kraftigt minskad statsbidragstäckning för en skolhuvudman.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den I juli 1987. Gymnasieskolan får då vid samma tidpunkt för sina lärarresurser en motsvarighet till det flexibla system för skolledarresurserna som redan tidigare har beslutats.

ra

Utbildningsdepartementet Prop. 1985/86: 97

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986 Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Bodström, R. Carlsson, Hellström, Wickbom. Johansson

Föredragande: statsrådet Bodström

Proposition om statsbidrag till lärarlöner i gymnasieskolan

I Inledning

En mycket stor del av statens bidrag till kommunernas och landstingskom-

munernas gymnasieskolor avser lärarlönekostnader.

BI. a. timplanerna för olika studievägar och bestämmelser om delningstal för klass och grupp bestämmer timunderlaget för lärartjänstgöring och

därmed storleken av statsbidraget till undervisningen. Viss del av timun-

derlaget kan numera användas friare än tidigare. Särskilda resurstilldelningssystem gäller för årskurs 4 av fyraärig teknisk linje och för undervis-

ning enligt s.k. samordnade timplaner.

Statsbidragsbestämmelserna innebär i dag i princip att bidrag lämnas

med belopp som motsvarar den av kommunerna utbetalda lönen. Enligt

särskilda föreskrifter skall bidragen minskas med för närvarande två celler, för landstingskommunala vårdutbildningar, 20 procent. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 144) föreslagit e minskning av statsbidraget med ytterligare tre procentenheter. -

En närmare redovisning av nuvarande regelsystem med förklaring av termer och linjeförkortningar m. m. bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Statskontoret fick i juni 1982 i uppdrag att bl. a. kartlägga förutsättningarna för ett schabloniserat statsbidrag. Resultatet redovisades i rapporten (1983:45) Schabloniserat statsbidrag för gymnasieskolan och komvux. Där förordades för gymnasieskolans del bl. a. två modeller för en annorlunda

resurstilldelning. En redovisning av rapporten i främst dessa delar bör

fogas till protokollet i ärendet som bilaga 2. Rapporten har remissbehandlats. Min företrädare anmälde i budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 184) sin avsikt att återkomma till regeringen med förslag att föreläggas riksdagen om vissa förändringar av statsbidragssystemet för gymnasieskolan. För att ge ytterligare underlag för sådana förslag tillkallades en arbetsgrupp (ordförande statssekreteraren Erland Ringborg). Arbetsgruppen har avlämnat promemorian (Ds U 1985:4) Ett schabloni-

serat system för statsbidrag till lärarlöner i gymnasieskolan. Promemorian

fattning av promemorian som bilaga 3 samt en förteckning över remissin-

stunserna och en sammanställning av deras yttranden som bilaga 4.

Jag har i årets budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 144) anmält min avsikt att återkomma till regeringen med förslag att föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte om ett nytt system för tilldelning av lärarresurser i gymnasieskolan.

Jag ämnar nu göra detta på grundval av bl.a. den nämnda promemorian och redan fungerande alternativa system för resurstilldelning. Mina förslag överensstämmer i stort med dem som lades fram i promemorian. varför

resumén av dess innehåll (bilaga 3) också kan tjäna som cen översiktlig

sammanfattning av förslagen. Till protokollet i ärendet bör fogas dels som bilaga 5 en redovisning av grundläggande beräkningsunderlag för de resursschabloner, som mina förslag bygger på, dels som bilaga 6 mera detaljerade beräkningar, exempel och jämförelser av resursutfall i dagens system och i det föreslagna.

Med kommuner avser jag i det följande även landstingskommuner. om

inte annat framgår.

2¶Allmänna överväganden

2.1¶Utgångspunkter för ett förändrat bidragssystem

Statens bidrag till driften av gymnasieskolan föreslås budgetåret 1986/87 uppgå till drygt 4,3 miljarder kronor. Härtill skall läggas de bidrag på inemot en kvarts miljard kronor som lämnas för uppföljande åtgärder för

ungdomar under 18 år, som av olika anledningar inte går i gymnasieskolan.

Målet är att alla skall kunna erbjudas en plats i gymnasieskolan före 20 års älder. Det är då självklart av vikt att de medel som kan ställas till förfogande för utbildning m.m. för de aktuella ungdomsgrupperna kan användas så rationellt som möjligt. Som jag redovisat i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 20) förbereds inom regeringskansliet bl. a. förslag om en samordning mellan systemen med kommunalt uppföljningsansvar och ungdomslag. Det berör även förhållandet till resurserna för gymnasieskolan. I avvaktan på sådana förslag är det angeläget att ta

vilket här har en icke oväsentlig roll. Vissa förändringar i detta system kan

bidra till att syftena med bidragsgivningen får fullt genomslag.

Jag vill redan från början klargöra att grundvalarna för det nuvarande statsbidragssystemet inte rubbas genom de förändringar som jag nu föreslår. Det innebär bl.a. att timunderlaget för lärartjänstgöring fortfarande

skall ligga till grund för statsbidrag.

Det är emellertid angeläget att åstadkomma en viss schablonisering av resurstilldelningen, som ger antalet elever och förändringar i detta antal en större betydelse än i dag. En schablonisering bör också öka den enskilda kommunens frihet att fördela tillgängliga resurser och samtidigt stimulera den till att utnyttja resurserna effektivt. Samtidigt måste självklart de pedagogiska och studieorganisatoriska konsekvenserna av olika mera

schablonmässiga regler noga uppmärksammas; liksom kravet på att systemel skall vara administrativt lätthanterligt.

Det är vidare angeläget att åstadkomma ett statsbidragssystem där olika

dag.

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall i princip inte påver-

kas av de förändringar som föresläs. Det finns i dag en allmän strävan mot decentralisering och ökat lokalt

ansvar när det gäller resursanvändningen. Samtidigt måste vissa krav

tillgodoses i fråga om en i görligaste män likvärdig utbildning i olika delar av landet. De mindre gymnasicorternas situation behöver uppmärksam-

mas särskilt.

När det gäller avvägningen mellan lokal frihet och central styrning är det viktigt att särskilja två faktorer. nämligen den kvantitativa, som gäller tilldelningen av resurser, och den kvalitativa. som gäller användningen av dessa. I fråga om tilldelningen är det nödvändigt att ha vissa centrala styrinstrument för reglering av utgäende statsbidrag. I fråga om användningen regleras verksamheten i dag inte endast av statsbidragsreglerna,

utan också av läroplanen för gymnasieskolan, föreskrifter i skolförordningen (1971:235) och en del andra bestämmelser. Resurstilldelningssystemet utgör således bara en del av det samlade styrsystemet. Hänsyn måste tas också till de övriga bestämmelser som reglerar skolans verksamhet. Frågor om styrning av skolan har även behandlats av statsrådet Göransson i årets budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 47 ff). Jag har

inför de förslag som jag här presenterar haft som en utgångspunkt att inte

föregripa den fortsatta beredningen av styrfrågorna. De tekniska föränd-

ringar av de statliga lönebidragen som jag nu föreslår berör endast i mindre grad principerna för styrning av gymnasieskolan. De ger dock förutsätt-

ningar för en minskning av detaljregleringen av undervisningens organisation från statens sida.

Vid konstruktion av ett schabloniserat statsbidrag måste hänsyn även tas till ett antal faktorer såsom skoltyp, timplaner och skolstorlek. Ett nytt system får således inte innebära påtagliga försämringar för vissa skolkategorier och betydande förbättringar för andra. Det är inte heller rimligt att

vid i övrigt ungefär lika förutsättningar en kommun skall kunna dra ekonomiska fördelar i förhållande till en annan av att tidigare ha medgivits en i

förhållande till elevunderlaget mer generös skolorganisation. En annan

faktor som påverkar resursbehovet per elev såväl i nuvarande som i ett

nytt system är graden av utnyttjande av utbildningsplatserna.

2.2¶Tidigare överväganden och beslut

Statsbidragsfrågor har behandlats av en rad utredningar sedan de aktualiserades i samband med gymnasieskolans kommunalisering under 1960-ta-

let. e Sålunda föreslog 1960 års gymnasieutredning (SOU 1963:42) ett bidragssystem som byggde på schablonmässigt beräknade lärar- och skolledar-

lönekostnader.

e Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-utredningen) Prop. 1985/86: 97 anförde mer än 10 år senare i betänkandet (SOU 1976:10) Skolans

ekonomi att det ”kanske mest intressanta alternativet” vore att hänföra linjer och kurser till olika grupper och för dessa grupper fastställa ett gemensamt bidrag. Ett nytt statsbidrag för gymnasieskolan finge dock enligt SSK-utredningen inte otillbörligt beskära elevernas möjligheter att välja studicväg i gymnasieskolan. SSK-utredningen underströk att möj-

ligheterna till en övergång till ett statsbidragssystem med den allmänna

utformning som skisserats var helt beroende av om kommunerna gavs ett mer reellt driftansvar för skolväsendet.

Jag skall strax återkomma till såväl principen om likvärdiga valmöjlig-

heter för eleverna som frågan om ett ökat kommunalt inflytande över undervisningens organisation. e När det gäller frågor om decentralisering framhöll skoladministrativa kommittén (SAK) i sitt betänkande (SOU 1980:5) Förenklad skoladministration bl.a. att en viktig förutsättning för decentralisering av ansvar och befogenheter till kommunerna är hur det statliga stödet till verksamheten utformas. Statsbidragsbestämmelserna borde utformas så att de underlättade kommunernas strävan att med beaktande av lokala förut-

sättningar och behov vidareutveckla verksamheten mot de övergripande

mål som uppställs centralt. SAK uttalade bl. a. att det nuvarande statsbidragssystemet var en av anledningarna till att den statliga regleringen av gymnasieskolan hade blivit så omfattande och detaljerad. Kommittén

gen. En sådan översyn borde syfta till att öka det lokala ansvaret för

gymnasieskolans organisation och resursdisposition.

e [ inledningen nämnde jag statskontorets uppdrag att bl.a. kartlägga förutsättningarna för ett schablonmässigt statsbidrag till gymnasieskolan. Vissa av de principer som lades fram 1 statskontorets rapport har utvecklats vidare av den likaledes i inledningen nämnda departementala arbetsgruppen, vars promemoria ingår i underlaget för mina förslag.

Vissa beslut under senare år kan ses som steg på vägen mot ett förändrat system. e Läsåret 1982/83 infördes ett system med friare resursanvändning för att mjuka upp det tidigare bundna resurssystemet och medge en större lokal

frihet i resursanvändningen. Det var också tänkt att möjliggöra en viss

flexibilitet för att möta de nya villkoren i form av vissa besparingsåt-

gärder. Det är t. ex. möjligt att avstå från att dela en grupp som når upp

till delningstalet för att i stället använda de därigenom insparade timmarna till bl.a. stödundervisning. Resurstimmar kallas de timmar som

får användas friare och som tillsammans bildar den s. k. förstärkningsre-

sursen. Föreskrifter om den friare resursanvändningen finns i förordningen (1982: 39) om resurstimmar i gymnasieskolan.

Till grund för tilldelningen av statsbidrag till den lärarledda undervis-

ningen låg fram t. 0. m. läsåret 1981/82 antalet elever, undervisningsgrupper och veckotimmar, som redovisades i den s.k. höstrapporten. Den i höstrapporten upptagna organisationen tillämpades under läsåret, och man kunde där exakt avläsa hur undervisningen var organiserad.

I systemet med friare resursanvändning har bindningen mellan medgiven organisation och resursanvändning börjat lösas upp. Tyvärr har enligt skolöverstyrelsens (SÖ) utvärderingar denna utveckling ännu inte fullt ut gagnat vad statsmakterna upprepade gånger uttalat vara det viktigaste målet för den friare resursanvändningen — ew ökat stöd till de elever som har störst behov av sådant i sitt skolarbete. Min företrädare berörde senast

detta problem i budgetpropositionen för budgetåret 1985/86 (prop.

1984/85: 100 bil. 10 s. 182), där hon redogjorde för SÖ: s rapport i frågan.

e I anslutning till den friare resursanvändningen är det också viktigt att uppmärksamma att det på vissa studievägar redan införts ett system med i princip celevantalsrelaterad resurstilldelning. Detta gäller årskurs 4 av

T-linjen samt alla de tre- och fyraåriga linjerna jämte So-linjen vid de sju

glesbygdsskolor som tillämpar s.k. samordnade timplaner (f.d. SSG-B).

Resursen utgär i båda dessa fall enligt formler som ger en viss grundtill-

delning av veckotimmar för studievägen och/eller årskursen samt ett

tillägg per elev. Enligt de utvärderingar som gjorts fungerar dessa system

väl. Schabloniseringen anses av skolor och skolhuvudmän ge en god

rörelsefrihet och upplevs inte som något komplicerat system. Jag anser

det därför naturligt att utgå också från dessa redan fungerande system

vid överväganden om förändringar av det generella systemet. e Läsåret 1984/85 infördes ett system med timtalsreduktioner intervallsvis i ämnen med delningstalet 30. dvs. där klassen kan omfatta 30 elever. Successivt ökande timreduktioner tillämpas, när elevantalet i undervis-

ningsgrupperna går under 24, 18 resp. 12. Detta innebär en utvidgning av det sedan hösten 1982 tillämpade systemet med timreduktioner för grup-

per med mindre än 12 elever. I och med denna utvidgning har systemet blivit mer omfattande och berör fler. Administrationen blir mer komplicerad, samtidigt som principen om en elevantalsrelaterad resurstilldel-

ning uppfylls endast delvis.

e Tidigare låg normalt elevantalet den 15 september (den s.k. avstäm-

ningstidpunkten) till grund för beräkning av timunderlaget och därmed

av statsbidraget för hela läsåret. En avstämningstidpunkt mitt i läsåret är

mer rättvisande. Undersökningar har nämligen visat på såväl elevantalsökningar — till följd av inflyttning — som framför allt elevantalsminskningar genom utflyttning och, vanligast, studieavbrott. Efter riksdagsbe-

slut med anledning av förslag i budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 183 f) gäller sedan den 1 juli 1985 ett system med avstämning mitt i läsåret för statsbidragsgrundande timunderlag. Föreskrifter finns i förordningen (1985: 586) om gymnasieskolans timunderlag för undervisning och statsbidrag.

Prop. 1985/86: 97

3¶En schabloniserad resurstilldelning

Mitt förslag: Resurstilldelningen i gymnasieskolan schabloniseras.

Schabloner med olika koefficienter skall tillämpas, beroende på

bl.a. studieväg och timplanesystem. Skolhuvudmannen tilldelas

timmar i form av grund- och tilläggsresurser. I tilläggsresurserna

ingår timmar för stödåtgärder. En grundresurs beräknas normalt per årskurs av linje, linjegrupp celler specialkurs hos skolhuvudmannen. Grundresursen kompletteras normalt med .en elevantalsrelaterad tilläggsresurs, som vari-

erar med studieväg och årskurs.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i ett

avseende. Arbetsgruppen föreslår en särskild stödresurs som beräknas per

elev med endera av två koefficienter, beroende på studievägens art. Remissinstanserna: Själva principen om en schablonisering tillstyrks av

de flesta remissinstanserna, främst riksrevisionsverket, statskontoret, SÖ och länsskolnämnderna. Ett par länsskolnämnder skulle gärna se en än längre driven schablonisering. Av remisskommunerna tillstyrker ett fler-

tal, i en del fall med vissa förbehåll beträffande resurstilldelningen. Farhågor för ett sämre resursutfall och sämre överblick är ett par av orsakerna

till att vissa kommuner avstyrker en schablonisering. Svenska kommunförbundet anser att nuvarande system fungerar förhållandevis väl och

förordar att detta behålls i avvaktan på att utformningen av den framtida

gymnasieskolan klarläggs. Landstingsförbundet tillstyrker på villkor att också andra regelsystem förenklas. Olika former av avreglering önskas även av länsskolnämnder och kommuner. Personalorganisationerna avvisar en schablonisering.

Flera remissinstanser har ägnat särskild uppmärksamhet åt hanteringen av resursen för stöd- och samordnad specialundervisning. Sveriges Lärarförbund och Svenska Facklärarförbundet samt ett par länsskolnämnder förordar en separat. "öronmärkt" resurs. En integrering av stödresursen i tilläggsresurserna förordas däremot av bl.a. SÖ och Svenska kommunförbundet.

Skälen för mitt förslag: Statens bidrag till lärarlönekostnaderna i gymna-

sieskolan är beroende av tre huvudfaktorer, nämligen undervisningsvolymen, undervisningsskyldigheten och lönenivån. Till de två senare skall jag återkomma (avsnitt 8). Undervisningsvolymen bestäms av reglerna för timtilldelning. Man brukar i sammanhanget tala om resurstilldelning.

I nuvarande system för beräkning av resurstilldelningen till gymnasie-

skolan redovisar skolorna årligen för varje årskurs. studieväg och ämne

antalet elever, undervisningsgrupper och lärartimmar enligt gällande timplaner. För denna rapportering finns ett 30-tal olika blanketter. Dessa detaljerade uppgifter avspeglade tidigare exakt hur undervisningen organi-

serades vid resp. skolenhet. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 2.2), har schabloniserade resurstilldel-

ningssystem införts för årskurs 4 av T-linjen och i skolor med samordnade Prop. 1985/86: 97

timplaner. Vidare innebär det läsåret 1982/83 införda systemet med friare

resursanvändning ett första steg mot en ökad, lokalt beslutad behovsstyrd användning av gymnasieskolans resurser. Med den friare resursanvändningen minskades kopplingen mellan resurstilldelning och resursanvändning. Mellan undervisningens organisation och statsbidragsrekvisitionerna finns i nuvarande resurstilldelningssystem inte samma direkta samband som tidigare. Det förutsätts att undervisningen bedrivs inom den fastställda ramen, och statsbidrag utgår med belopp som i princip motsvarar

de verkliga lönekostnaderna. Kommunen svarar själv för att rätt belopp

rekvireras. Staten utbetalar de rekvirerade bidragen utan föregående kon-

troll. Revisionen åvilar kommunen med vissa möjligheter till granskning av revisionskontoret vid SÖ.

När nu resurstilldelningen i och med den friare resursanvändningen inte

längre helt överensstämmer med den verkliga användningen, finns det

enligt min mening anledning att överväga en modell som i administrativt

hänseende inte är så betungande för huvudmännen och skolorna och som framför allt ger bättre förutsättningar för korrekt budgetering och uppfölj-

ning från statens sida. Den bör också kunna skapa förutsättningar för att minska den statliga regleringen och därmed öka det lokala inflytandet över

undervisningens organisation och främja en behovsorienterad resursanvändning. En schablonisering ger också ett mot elevantalsförändringar smidigare

system, som i fråga om lärarresurser blir en motsvarighet till det redan av

riksdagen beslutade flexibla systemet för skolledarresurser (prop.

1984/85: 100 bil. 10 s. 179 ff, UbU 18, rskr 272). Exempelvis blir med en schabloniserad, delvis elevantalsretaterad resursberäkning minskningar eller ökningar av timtalen mindre markanta för hela undervisningsgrupper vid bortfall resp. tillkomst av några enstaka elever.

Det finns således flera skäl att sträva mot ett i förhållande till organisa-

tionen av undervisningen schabloniserat statsbidragssystem. Vilka organisatoriska faktorer som påverkar resursbehovet beskrivs i bilaga I, avsnitt 2. I ett schabloniserat resurssystem kan man som beräkningsenheter tänka sig lärartimmar per kommun eller skolenhet. per studieväg, årskurs eller klass samt per elevgrupp eller t.o. m. per elev. I ett resurssystem, som skall stimulera till ett effektivare utnyttjande av

tillgängliga resurser, blir främst antalet lärartimmar per elevgrupp eller elev relevant. Resurstilldelning som ökas eller minskas trappstegsvis med

vissa bestämda elevantal förekommer bl.a. i samband med nuvarande beräkningar av timreduktioner, gruppdelningar och förstärkningsresurser.

De medför emellertid ett mera komplicerat beräkningssystem och bör därför så långt möjligt undvikas.

Jag förordar mot denna bakgrund ct system som i princip men inte full ut bygger på antalet elever. Ett system där antalet lärartimmar är direkt proportionellt mot antalet elever gynnar nämligen generellt stora skolenheter och kommuner, samtidigt som det kan skapa svårigheter för de mindre.

Med mindre kommuner avser jag här kommuner med ett elevunderlag på Prop. 1985/86: 97 högst ca 500 16-åringar. Därför bör en viss grundresurs, som inte relaterus

till elevantalet, alltid utgå. Grundresursen kan behöva variera. beroende på vilka utbildningar det gäller. Jag återkommer till detta i det följande.

Det bör vidare finnas en elevantalsrelaterad ulläggsresurs. Eftersom olika utbildningar drar olika kostnader, är tilläggsresursen och den koefficient som väljs för denna beroende av studieväg och årskurs. Ett system där varje studieväg och årskurs har en egen koefficient skulle bli alltför omständligt. I beredningen har bl.a. prövats gemensamma koefficienter

dels för alla årskurser inom en studieväg, dels för flera studievägar inom en årskurs. Olika kombinationer måste här få bli aktuella, beroende på skif-

tande förutsättningar. Skillnad kan t. ex. behöva göras mellan gemensam-

ma teoretiska ämnen och s. k. linjespecifika ämnen på vissa tvååriga linjer. En strävan har varil att så långt möjligt begränsa antalet koefficenter.

Mycket kort sammanfattat betyder relateringen till elevantal att statsbi-

drag i fortsättningen skall ges för det verkliga antalet elever. Detta skall gälla sådana ämnen, där elevantalet i dag kan variera från 30 ned till 8.

Resurstilldelningen är redan nu tänkt att fungera så, men mina förslag innebär en schablonisering i syfte att göra systemet mer följsamt och lätthanterligt.

Principerna för grund- och tilläggsresurser behandlar jag utförligare i det

följande tavsnitt 6). |

Med regeringens ambition att erbjuda alla under 20 år en plats i gymnasieskolan är det nu än viktigare än t'digare att uppmärksamma elever med

behov av särskilt stöd. Till läsåret 1985/86 ökades resurserna för stödun-

dervisning och samordnad specialundervisning från 0,65 veckotimmar per klass till 0,80 veckotimmar (prop. 1984/85: 100 bil. 10. s. 183. UbU 18, rskr

272).

Inför läsåret 1986/87 tar regeringen i årets budgetproposition föreslagit inrättande av ett separat anslag för särskilda åtgärder i gymnasieskolan, vilket tillförsäkrar denna skolforms elever ökade sådana resurser jämfört med tidigare (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 151 f).

Med det system för schabloniserad resurstilldelning som jag nu föreslår ökar möjligheterna att lokalt anpassa undervisningens organisation och resursanvändningen till hjälp för just de svagaste eleverna. Med hänsyn

härtill och till skolhuvudmännens skyldighet att stödja elever med svårig-

heter anser jag det inte nödvändigt att längre avskilja en särskild stödre-

surs. Hittills utgående resurser för stöd- och samordnad specialundervisning bör alltså i det nya systemet ingå i tilläggsresurserna. Detta är också i linje med vad både SÖ och Svenska kommunförbundet förordat.

Jag vill understryka vikten av att kommunerna uppmärksammar motivet för mitt förslag att inte längre särskilja en stödresurs, nämligen att kommu-

nerna därigenom skall få ökade möjligheter att fördela resurser till hjälp för elever med svårigheter. I mitt förslag ligger ett förtroende för kommunerna att med den ökade friheten tillgodose sådana elevers behov. Skulle erfarenheterna av denna ordning bli negativa, är jag för min del beredd att på nytt ta upp frågan om specialdestinering av resurser för elever med svårigheter. 10

Ett schabloniserat resurssystem kan — och måste få — innebära att en Prop. 1985/86: 97

skolenhet eller kommun ett visst år får en något större resurstilldelning än

man skulle haft med nuvarande regler, medan en annan får en något mindre. Ju fler beräkningsformler som används, desto mindre bör avvikelserna bli från det enligt nuvarande system tilldelade timantalet. Samtidigt kan resursberäkningssystemet bli orimligt komplicerat i förhållande till de utjämningar som kan uppnås. Jag har sett det som en viktig avvägning att konstruera ett schabloniserat resurssystem så, att avvikelserna i timtal

enligt nuvarande resp. föreslagna regler inte blir alltför stora, samtidigt som själva resurssystemet inte blir för invecklat. Hänsyn har också mäst tas till principen om en likvärdig utbildning. Detta behöver emellertid inte ovillkorligen i varje enskilt fall innebära oförändrad resurstillgång jämfört med den nuvarande. Skolenheter och

kommuner av ungefär samma storlek och struktur kan redan i dag uppvisa högst varierande resursuttag. En medelvärdesberäkning av resurstilldelningen kan då i praktiken leda till en mer likvärdig utbildning. För årskurs 4 av T-linjen och skolor med samordnade timplaner bör i

princip inga förändringar göras i deras redan schabloniserade resurstilldelningssystem.

4¶En samlad kommunresurs

Mitt förslag: Grund- och tilläggsresurserna beräknas för hela kommunen och ges som en samlad resurs till skolhuvudmannen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmelser i princip med mitt förslag. Remissinstanserna: En samlad tilldelning som ger skolstyrelsen större

frihet att fördela tillgängliga resurser uppfattas av ett flertal, däribland

främst enskilda kommuner och Svenska kommunförbundet, som positivt

och i linje med det ökade politiska ansvaret för skolan på kommunal nivå.

Några remissinstanser uttalar farhågor för att gymnasteskolans kom-

plexa uppbyggnad gör det svårt för politikerna att få tillräcklig insikt i

frågorna och för att en ökad frihet därmed blir en ökad frihet för den

enskilda skolan. Ökat arbete och ansvar för skolkanslier förutses av flera

instanser. SÖ, en länsskolnämnd, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund betonar vikten av att budgetåret 1986/87 kan utnyttjas

för systematiska utbildningsinsatser på olika nivåer beträffande de nya resursprinciperna. Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande system tilldelas resurser per skolenhet. Endast resursen för frivillig undervisning beräknas på elevantalet i kommunen. Dessutom disponerar skolstyrelsen de resurser som fram-

räknas inom varje skolenhet för studietekniska övningar, timmar till förfogande (ttf) samt stöd- och samordnad specialundervisning. Skolstyrelsen förutsätts här göra erforderliga omfördelningar mellan skolenheterna.

Som jag nyss framhållit bör alltid vissa grundresurser utgå för att inte

gymnasieskolorna i små kommuner skall missgynnas av ett clevantalsrela-

dievägar och/eller årskurser, beroende på det i varje särskilt fall aktuella

beräkningssättet. .

Grundresurserna kan i och för sig beräknas antingen per skolenhet eller per kommun. Det har vid beräkningar visat sig att stora kommuner med flera skolenheter vid tilldelning per skolenhet skulle få ett betydligt förmånligare resursutfall, jämfört med det nuvarande systemet. Detta innebär att skolenhetsrelaterade grundresurser ytterligare skulle förstärka skillna-

den gentemot de mindre kommunerna. Grundresurserna bör därför enligt

min mening beräknas för hela kommunen.

Genom ett system med en kommunresurs, som helt skall fördelas av

skolstyrelsen, bör också skolstyrelsens engagemang för gymnasteskolan

och dess resursfrågor öka, något som jag anser angeläget. En ökad kommunal frihet att hantera gymnasieskolans resurser ligger också i linje med den strävan till decentralisering på området som jag tidigare beskrivit (avsnitt 2.2).

Jag har med tillfredsställelse erfarit att diskussioner pågår mellan SÖ och företrädare för skolhuvudmännen om hur information och utbildning kan läggas upp härvidlag.

5¶Bas- och förstärkningsändamål

Mitt förslag: Den samlade resurs som skolhuvudmannen får skall

täcka bäde basändamål (elevernas timmar I ämnena enligt timpla-

nerna) och förstärkningsändamål (delning av klass, stödundervis-

ning m. m.).

Timplanernas timtal för olika ämnen skall fortfarande utgå från att eleverna undervisas i fulltaliga grupper. För vissa fall med mindre elevantal skall möjlighet finnas till timreduktion (färre timmar för

basändamäl).

Skolhuvudmannen bestämmer hur den samlade resursens timmar skall användas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag, med undan-

tag för hanteringen av den tidigare (avsnitt 3) nämnda stödresursen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslagen. Lärarnas Riksförbund vänder sig dock mot möjligheten till timreduktion

vid mindre grupper. Skälen för mitt förslag: Nuvarande system

Med basändamådl avser jag här täckandet av de timmar som undervisning-

en i de olika ämnena enligt timplanen skall omfatta för eleverna. Timmar

för basändamål är specialdestinerade och får inte användas till andra ändamål än undervisning enligt timplan. Timtalen kan dock f.n. enligt de

förut nämnda bestämmelserna om timreduktioner minskas i förhållande till elevantalet.

Timmar för förstärkningsändumål kan indelas i två kategorier. nämligen Prop. 1985/86: 97 ämnesanknutna timmar för delning av klass enligt timplanerna och allmänna timmar (jfr bil. I avsnitt 4). Som förstärkning kan också användas de insparade lärartimmar som uppkommer. om korttidsvikaner inte anlitas. När det gäller användningen av dessa olika slag av timmar för förstärkningsändamål skall det lokala behovet av resurser för olika åtgärder vara styrande, inte de regler som i sig ligger till grund för beräkningen av timresurserna. Efter lokal bedömning kan dessa timmar också användas för att möjliggöra fortsatt undervisning i grupper med elevantal som understiger det lägsta föreskrivna (vanligen åtta). ersätta timreduktioner och medge delningar av klasser och grupper på andra sätt än vad som anges i timplanen. De får alltså användas fritt som förstärkningsresurs. Ingen verksamhet som är föreskriven i läroplanen får dock försummas. Som framgår finns det i dag ett omfattande och relativt komplicerat regelsystem för tilldelning av timmar för förstärkningsändamål. Reglerna har i viss utsträckning också blivit styrande för resursanvändningen. Således har elevantalsgränser för delning i stor utsträckning blivit avgörande, oavsett om klassen omfattar t. ex. 17, 21 eller 30 elever. Utvärderingar har — som jag tidigare påpekat — visat att elever med svårigheter hittills inte alltid fått den ökade andel av resurserna som avsetts. Givetvis bestämmer också lokaler och utrustning ofta gränserna för delningen. Vidare har t.ex. timtalen för delning i laborationer och konstruktionsövningar ofta blivit normgivande för omfattningen av denna verksamhet. Det bör emellertid observeras att det för grupper med mindre än 17 elever inte finns fastställda timtal för t. ex. laborationer. Här lämnas enbart allmänna råd för varje ämne i läroplanen.

Det föreslugna systemet Med vissa givna undantag (avsnitt 6.5.3) ser jag ingen anledning att i en schabloniserad resurstilldelning särskilja timmar för basändamål från timmar för förstärkningsändamål. Timmarna bör således kunna samordnas inom en och samma schablon för berörd årskurs och/eller studieväg. Vid beslut om användning av den samlade resursen skall självfallet undervisning och verksamhet enligt timplanen först tillgodoses. I princip innebär detta att timvolymen för förstärkningsändamål bör bestå av de timresurser som återstår, sedan behovet av basresurser enligt gällande timplaner har tillgodosetts. De detaljerade föreskrifterna om elevantal och timtal i noter och allmänna bestämmelser till timplanerna har med den friare resursanvändningen numera endast betydelse för resursbe-

serat resurssystem. Därmed lämnas större utrymme än nu att lokalt avgöra hur tillgängliga resurser för delning av klass skall användas med hänsyn till elevantal. ämnets art, undervisningens uppläggning. elevernas behov och förutsättningar samt lokaler och utrustning. Hittillsvarande erfarenheter har gett vid handen att reglerna för beräkning av resurser åtminstone inledningsvis i praktiken blivit avgörande för 13

det min bestämda avsikt att resursanvändningen verkligen skall avgöras

utifrån de lokala behoven och inte utifrån de tidigare gällande detaljreglerna. Jag vill erinra om vad jag nyss anförde om resurser för elever med svårigheter och även om de riktlinjer för den friare resursanvändningen som skolstyrelserna numera skall fastställa.

Om lärartimmar frigörs genom att ”korttidsvikarier” inte anlitas, bör de

frigjorda timmarna liksom hittills efter beslut av rektor få användas för förstärkningsändamål.

Timplanernas veckotimtal för eleverna skall enligt nuvarande regler i

vissa fall minskas beroende på elevantalet. I det nya resurstilldelningssy-

stemet bör timreduktioner i förhållande till elevantal arbetas in i formlerna. Detta innebär emellertid inte att man helt kan undvara vissa regler om timreduktion. Timplanerna avses ju även i fortsättningen reglera hur

många veckotimmar eleverna skall ha i de olika ämnena (således vad jag nyss kallade basändamål). Om ett i timplanen angivet timtal bygger på

förutsättningen all 30 elever skall kunna undervisas tillsammans. men antalet elever i en grupp faktiskt är avsevärt mindre, skall timplanens

timtal inte behöva gälla. Det bör I stället finnas en allmän regel om att de aktuella timtalen i timplanen skall kunna reduceras i viss högsta omfattning. Reduktionsmöjligheterna bör i princip motsvara vad som gäller i dag. I vilken utsträckning reduktionsmöjligheterna utnyttjas får bero på en lokal

bedömning av hur stor del av den totala resursen som man vill föra till

förstärkningsresursen. Denna bedömning måste utgå från gruppens behov, undervisningens uppläggning m. m. Självfallet bör man vara mer återhåll-

sam med reduktioner, om eleverna är relativt många. Detta gäller i synner-

het färdighetsämnen som språk. Om reduktion inte görs, blir det i realiteten fråga om att använda timmar avsedda för förstärkningsändamål. Så kan

ske redan med nuvarande system.

IHlustration

Principerna för timtilldelning och resursanvändning kan belysas på föl-

jande sätt.

TILLDELNING AV TIMMARNA

Den samlade resursen

Grundresurser och tilläggsresurser

t form av lärartimmar

ANVÄNDNING AV TIMMARNA

Timmar för delning av klass eller grupp,

stöd- och samordnad specialundervisning, Förstärkningsändamål

uf, frivillig undervisning m. m.

Timmar för eleverna enligt timplanen Basändamäl

(Skisserna är översiktliga och ej skalenliga. Uppdelningen av resursslag och ändamål skiftar mellan studievägarna.)

Prop. 1985/86: 97

6¶Schabloner för resurstilldelning

Vid konstruktionen av schabloner måste hänsyn tas till studievägens art (tre-och fyraåriga linjer, tvååriga linjer resp. specialkurser). timplancetyp (reguljära resp. alternativa timplaner på de tre- och fyraåriga linjerna), ämneskaraktär (gemensamma resp. linjespecifika ämnen på de tvååriga linjerna) samt klasstorlek (16 resp. 30 elever på tvååriga linjer och specialkurser).

6.1¶Tre- och fyraåriga linjer

Mitt förslag: För årskurserna I—3 av de tre- och fyraåriga linjerna beräknas — vid såväl reguljära som alternativa timplaner — för varje årskurs en gemensam grundresurs och en gemensam tilläggsresurs.

Arbetsgruppens förslag: Förutom en gemensam grundresurs för varje årskurs beräknas en tilläggsresurs för varje linje och årskurs.

Remissinstanserna: SÖ förordar en något mindre gemensam grundresurs än vad arbetsgruppen föreslog. Därmed garanteras enligt SÖ de största kommunerna en någorlunda tillfredsställande resurstilldelning. SÖ betonar samtidigt att det är just de största kommunerna som har de största möjligheterna till rationalisering av organisationen.

När det gäller ftilläggsresurserna anser SÖ efter sina resursanalyser att en schablon (grundresurs + tilläggsresurs) räcker för varje årskurs, vilket ger enklare beräkningar men ändå tillräcklig exakthet. Även länsskolnämnden i Uppsala län förordar detta.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan beskrivit (avsnitt 3) redovisar gymnasieskolorna årligen för varje årskurs, studieväg och ämne antalet elever, undervisningsgrupper och lärartimmar. Denna rapportering har huvudsakligen utförts i form av en preliminär plan (vårrapport) omkring den 1 maj samt en slutlig plan (höstrapport) omkring den 1 oktober. Höstrapporten, som hittills i regel avsett förhållandena den I5 september,

har ingetts vart tredje år till SÖ i form av en fullständig plan. På grund av

arbetets administrativa omfattning har höstrapporten mellanliggande år endast utformats som en avvikelseredovisning i förhållande till vårrapporten.

För de läsår när det förekom fullständig höstrapportering gjorde SÖ en statistisk bearbetning av hela eller delar av materialet. En sådan, som avser läsåret 1985/86, utgör underlag för beräkningarna i bilaga 5.

Schabloniseringsgrad De tre- och fyraåriga studievägarna i gymnasieskolan är E-, H-, S-, N- och T-linjerna. Här kommer jag endast att behandla årskurserna 1—3, eftersom ju en schabloniserad resurstilldelning redan förekommer i årskurs 4 av T-linjen.

bl.a. sett det som viktigt att noga överväga graden av schablonisering.

Det är givet att ju fler schabloner som används, desto mindre bör skillnaderna i timtilldelning bli för de enskilda kommunerna i förhållande till en timtilldelning enligt nuvarande regler. Själva resurstilldelningssystemet blir däremot mer detaljrikt. En begränsning av antalet schabloner ger å andra sidan ett mer lätthanterligt resurstilldelningssystem men teder till större skillnader i jämförelse med nuvarande regler för de enskilda kom-

munerna.

Vid analysen av det statistiska underlaget (bilaga 5, avsnitt 3 och 4) har framkommit att det finns avvikelser saväl mellan årskurserna inom en studieväg som mellan studievägarna inom en årskurs. Om man kunde förutsätta över åren fasta proportioner mellan elevantalen i olika årskurser på cen studieväg och mellan elevantalen på olika studievägar inom en årskurs, skulle en enkel medelvärdesberäkning över årskurser och studie-

ringar i gymnasieskolans organisation. Det förekommer dels mera övergripande förskjutningar mellan olika sektorer, dels förändringar i de olika

studievägarnas lokala dimensionering. Oavsett om man väljer studievägs-

eller årskursberäknade resurser, skulle därför ändå vissa kompletteringar och justeringar bli nödvändiga.

Om schablonerna görs för grova, kan mindre kommuner drabbas. En

timtalsskillnad, som i absoluta mått inte är särskilt stor, kan vid mindre skolor vara betydande i relativa mått. Detta har för mig varit vägledande,

när det gällt graden av schablonisering i det nya systemet.

Liksom grundresurs bör tilläggsresurs beräknas gemensamt för varje

årskurs. Avgörande för mitt val att på denna punkt avvika från promemo-

rians förslag har varit att ett antal remissinstanser funnit denna förenkling av systemet möjlig och i vissa fall t.o. m. föreslagit längre gående schabloniscering.

Ett schabloniserat system bör också vara lätthanterligt vid timplaneförändringar. Sädana genomförs i regel successivt årskursvis för en eller flera

studievägar.

För en resurstilldelning för varje årskurs talar slutligen också de överväganden som SÖ redovisat efter ytterligare analyser (bilaga 6. avsnitt 2.4 och 3.4).

6.1.1 Reguljära timplaner De reguljära timplanerna för de tre- och fyraåriga linjerna tillämpas i 205 av landets skolenheter med gymnasieskola och inom 109 kommuner.

Jag har tidigare (avsnitt 4) föreslagit att timmar skall tilldelas i form av en

samlad kommunresurs.

Det framgår av de simuleringar som har genomförts (bilaga 6. avsnitt 2.1) att ett elevantalsrelaterat proportionellt resurssystem (dvs. ett system. där kommunen tilldelas ett visst antal veckotimmar per elev) i princip

skulle gynna stora kommuner, samtidigt som det kan skapa svärigheter för små. De problem som kan uppträda för de små kommunerna kan dock

avhjälpas genom att varje kommun tilldelas en grundresurs i storleksord-

ningen 17 lärarveckotimmar per årskurs.

uttryckta i lärarveckotimmar/elev i små resp. stora kommuner, finns också tillfälliga variationer mellan kommuner med ungefär lika stora elevantal. Orsakerna härtill kan vara dels organisatoriska, dels planeringstekniska.

Med organisatoriska orsaker avser jag t.ex.två delvis samläsande halvklasser från två olika studievägar i stället för en helklass på en studieväg. I kommuner med flera skolenheter kan också studievägarnas fördel-

ning på skolenheter vara en orsak. Planeringstekniska är de följder som

elevernas val av grenar, varianter, alternativämnen och språk m. m. medför. Vid vissa skolenheter kan man i regel ha väl fyllda grupper, medan vid andra clevantalen ligger strax ovanför en delningsgräns och därmed leder till små undervisningsgrupper. Eftersom kommunernas utbildningsorgani-

sation kontinuerligt omprövas och förändras, kan sådana förhållanden inte

generellt beaktas i en schabloniserad resurstilldelning.

Beräkningarna i bilaga 5, avsnitt 3 och 4 är approximativa men belyser ändå enligt min mening väl principerna för en schabloniserad elevrelaterad resurstilldelning på de tre- och fyraåriga linjerna. Vissa justeringar i schablonerna som bör göras med anledning av olika ändringar i timplanerna

skall jag i det följande ta upp samlat för flera studievägar (avsnitt 7.1).

6.1.2 Alternativa timplaner (AT-planer) De alternativa timplanerna tillämpas vid ett 30-tal skolenheter (AT- skolor) inom lika många kommuner. De är ursprungligen konstruerade för mindre

gymnasieskolor med 3-4 intagningsklasser i årskurs 1 av de tre- och fyra-

åriga studievägarna. I dag är gränsen inte lika skarp som tidigare i fråga om

skolstorlek och reguljära resp. alternativa timplaner.

Den största skillnaden mellan de alternativa timplanerna och de reguljära är samläsningen i årskurs I mellan E-, H- och S-linjerna resp. N- och

T-linjerna. En uppskattning av det genomsnittliga resursbehovet har gjorts med hjälp av simulerade modeller enligt samma principer som för de reguljära

timplanerna (bilaga 5, avsnitt 4).

Som framgår av beräkningsunderlaget skulle ett proportionellt resurssystem i princip vara fördelaktigt för större skolenheter men otillfredsställande för små. En justering med en grundresurs blir därför nödvändig även här. Eftersom spännvidden i fråga om elevantal inte är så stor mellan AT-skolorna, synes en grundresurs om drygt 15 lärarveckotimmar vara den som bäst motsvarar den eftersträvade utjämningen. För fyra skolor överstiger de enligt höstrapporterna uttagna resurserna de med schablon-

beräkning tilldelade med mer än fem procent. Två av dessa skolor har dock undervisning i specialidrott, vilket är en bidragande orsak till den differensen. Denna verksamhet påverkar givetvis det relativa resursutfallet främst

för små kommuner. Särskild hänsyn bör därför tas till ämnet specialidrott

med dess riksrekryterande karaktär. Frågor om sådana justeringar i det

allmänna resurssystemet skall jag återkomma till (avsnitt 6.5.)

Även i fråga om AT-skolorna finns givetvis organisatoriska skillnader.

Halvklasser är vanliga på grund av skolornas relativt ringa storlek. Även 17 den lokala planeringen kan spela en roll för resursbehoven. 2 Riksdagen 198586. I saml. Nr 97

Det är väl känt att små skolenheter fordrar proportionellt sett större Prop. 1985/86: 97 resurser på grund av större svårigheter att fylla undervisningsgrupperna. Det kan däremot framstå som mer överraskande att skolor med alternativa timplaner. som i ärskurs 1 har en högre grad av samläsning, uppvisar ett större resursbehov än skolor av motsvarande storlek med reguljära timplaner (bilaga 6, avsnitt 3). En förklaring är att ett antal skolor med alternativa timplaner har en klass med clever från såväl EHS-sektorn som NT-sektorn.

6.1.3 Illustration Principerna för beräkning av resurserna för ärskurserna 1-3 av tre- och fyraåriga linjer kan sammanfattas på följande sätt.

Linjerna FE, H. S, N och T Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3

IG] [TI] [G] IT] [G] [T

E R I R I R l UU L U L U L

H N| ILL IN] IE] IN] IL

D A D Å D AA S R G R G R G E G E G E G N S S S S S S U R U R U R T! R E R E R E S S S S S S — U — U —— U R R R

N s] H

! För årskurs 4 av T-linjen beräknas resurser i princip enligt nuvarande system.

(Skissen är översiktlig och ej skalenlig. Grund- och tilläggsresurserna skiftar mellan årskurserna.)

6.2¶Tvååriga linjer

F.n. finns 22 tvååriga linjer. De indelas normalt utifrån timplaneinnehåll och delningstal i följande grupper. (Linjeförkortningar anges i bilaga I, avsnitt 5.) Teoretiska linjer (delningstal 30): Ek, Mu, So och Te. Yrkesinriktade linjer (delningstal 16): Ba, Be, Et, Fo, Li, Pr, Tr och Ve. Yrkesinriktade linjer (delningstal 30): Dk. Du. Ep, Hk, Jo. Ko, Sb, Ss. Td och Vd. Ss- och Vd-linjerna kan även ha delningstalet 16. Härutöver förekommer försöksverksamhet inom ett antal studievägar. Det finns på de tvååriga linjerna ett antal ämnen som är gemensamma för de flesta studievägarna och som samläses mellan dem (t.ex. svenska. arbetslivsorientering, engelska och matematik). Dessa kommer jag i det följande att benämna gemensamma ämnen. Dessa ämnen kan på vissa

studievägar vara obligatoriska och på andra studievägar tillvalsämnen. En Prop. 1985/86: 97 gränsdragning måste därför göras.

Ämnen som inte samläses mellan linjer kommer jag att benämna /injespecifika.

I enlighet med detta kommer jag nu att dela upp framställningen på de

båda ämnesgrupperna. De linjespecifika ämnena kommer ocksä att fördelas på två avsnitt utifrån delningstalen 16 resp. 30.

6.2.1 Gemensamma ämnen

Mitt förslag: För gemensamma ämnen på tvååriga linjer beräknas

för vardera årskursen gemensamma grund- och tilläggsresurser.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: SÖ tillstyrker utifrån sina överslagsmässiga beräkningar grund- och tilläggsresurser av ungefär den storlek som föreslagits.

Skälen för mitt förslag: På de tvååriga studievägarna läses ett varierande

antal av de ämnen som kan vara gemensamma. För enkelhetens skull är

det önskvärt med en enhetlig resurskonstruktion för de gemensamma ämnena (i stället för ett antal studievågsrelaterade). De studievägar som har det minsta antalet ämnen och veckotimmar i dessa ämnen får ange ramen för resursberäkningen i detta avseende, nämligen tio veckotimmar i årskurs I och sex i årskurs 2. Dessa timtal gäller flertalet av de yrkesinrik-

tade linjerna.

Liksom på de tre- och fyraåriga linjerna behövs i varje årskurs en viss

grundresurs för att kompensera mindre kommuner. Dessutom fordras en

extra resurs för de kommuner som endast har yrkesinriktad utbildning.

Beträffande beräkningen av dessa resurser hänvisar jag till bilaga 5, avsnitten 5.2 — 5.4.

På vissa studievägar (Du, Ek, Ep. Hk, Ko, Mu, So, Ss och vissa grenar av Vd samt i årskurs 2 av Dk och Vd) finns mer än tio resp. sex timmar I gemensamma ämnen. Timtalet måste av beräkningstekniska skäl också här begränsas till tio resp. sex veckotimmar. Den elevantalsrelaterade tilläggsresursen för överskjutande timmar avseende gemensamma ämnen inarbetas därför i stället i resurserna för de linjespecifika ämnena. Jag vill betona att detta inte förändrar studievägens resurstilldelning it dess helhet.

Eftersom antalet tvååriga studievägar varierar mellan kommunerna, kan

de årskursrelaterade grundresurserna, som beräknats kommunvis, inte fördelas på de olika studievägarna. Jag anser det rimligt att den elevantals-

relaterade tilläggsresursen beräknas för hela årskursen.

6.2.2 Linjespecifika ämnen

Också de linjespecifika ämnena på de yrkesinriktade linjerna måste vart för sig behandlas i särskild ordning. På grund av timplaneskillnader blir det också nödvändigt att var för sig behandla klasser med 16 resp. 30 elever.

Klasser med delningstalet 16 Prop. 1985/86: 97

Mitt förslag: För linjespecifika ämnen på tvååriga linjer med del-

ningstalet 16 beräknas i princip för varje klass som schablonresurs hela det antal veckotimmar som anges i timplanen. Tilläggsresurs skall därför inte beräknas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Två länsskolnämnder anser att samma principer som för andra linjer borde kunna prövas även här för att ge incitament till

rationalisering och bättre platsutnyttjande, åtminstone i den fackteoretiska delen av yrkesämnet.

Skälen för mitt förslag: I klasser med delningstalet 16 finns i regel (med

undantag av s.k. B-klasser) ingen resurs för delning av klass. Förutom timmar för basändamål beräknas i dag endast resurser för stöd- och samordnad specialundervisning, frivillig undervisning och i årskurs I även ttf.

En belysning av hur en direkt proportionellt elevantalsrelaterad resurs

skulle ha slagit i klasser av detta slag ges i bilaga 5, avsnitt 5.6. Som exemplet visar innebär en sådan resurstilldelningsmodell inga fördelar. Det visar sig att det i klasser med litet elevantal helt uppenbart inte skulle vara

möjligt att meddela tillräcklig yrkesundervisning. Det naturliga blir att föreslå att de timmar som anges i timplanen skall tilldelas inom grundresur-

sen. Klasser med delningstalet 16 bör således — med vissa undantag — tilldelas en schablonresurs i linjespecifika ämnen med det minsta antal

veckotimmar som anges i ttmplanen. Berörda studievägar är Ba, Be. Et, Fo, Li. Pr, Tr och Ve.

I resursformlerna för dessa och ytterligare fyra studievägar (Jo, Sb, Td

och Te), som tidigare endast haft en ettårig kurs i svenska, bör dessutom

inräknas en särskild stödresurs i svenska. till vilken jag skall återkomma

(avsnitt 6.5.6).

Principen för resurstilldelning i linjespecifika ämnen bör även kunna tillämpas för påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser med delningstalet 16. givetvis med vederbörligt hänsynstagande till kurslängden. Jag skall återkomma också till detta (avsnitt 6.3).

Linjerna Ss och Vd

Eleverna på Ss- och Vd-linjerna i klasser med delningstalet 16 läser samma linjespecifika ämnen som eleverna på dessa linjer i klasser med delningsta-

let 30. Ämnenas delningstal är givetvis 30, även när de läses i en 16-klass. Vid beräkningarna har därför resursen i linjespecifika ämnen i Ss- och

Vd-klasser med delningstalet 16 reducerats till ett värde som följer av de nuvarande timreduktionerna vid intervallet 12-17 elever.

Klasser med delningstalet 30 Prop. 1985/86: 97

Mitt förslag: För linjespecifika ämnen på tvååriga linjer med del-

ningstalet 30 beräknas i princip en grundresurs för varje klass.

Dessutom beräknas elevantalsrelaterade tilläggsresurser för varje

" Hinje och årskurs.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Landstingsförbundet önskar att de speciella förutsättningar som gäller för den landstingskommunala gymnasieskolan beaktas vid beräkning av schablonerna. Även SÖ uppmärksammar detta och ser en viss kompensation härvidlag som en förutsättning för att systemet skall fungera.

Skälen för mitt förslag: De studievägar som berörs är linjerna Dk, Du, Ek. Ep, Hk, Jo, Ko, Mu. Sb, So, Ss, Td, Te och Vd. Timplanerna för dessa linjer är så konstruerade, att klassen under vissa förutsättningar får delas under ett antal av de för eleverna föreskrivna vecko- eller undervisningstimmarna. Minsta klass- eller gruppstorlek för delning är i regel 17. men på Vd-linjen förekommer även delning vid elevantalet 23. För Du-. Jo-, Sb- och Td-linjerna gäller särskilda bestämmelser om uppdelning i mindre grupper i arbetsteknik.

För linjespecifika ämnen med delningstalet 30 gäller i dag föreskrifter om timreduktion vid mindre grupper. Det finns därför skäl att anpassa timtilldelningen till gruppstorleken för dessa ämnen. Elevantalsrelateringen bör dock endast gälla de timmar, under vilka eleverna förutsätts läsa i helklass. För de timmar, under vilka eleverna förutsätts läsa i grupp, bör för varje klass som grundresurs beräknas det antal timmar som nu anges i timplanen.

Resurserna för helklasstimmar har beräknats inom ramen för en oförändrad total undervisningsvolym för resp. linje läsåret 1985/86. Det för linjen i timplanen angivna timtalet i linjespecifika ämnen tilldelas klasser med det för linjen genomsnittliga elevantalet per klass. På de linjer, där det genomsnittliga antalet elever understiger 24 (dvs. gränsen för timreduktionen, reduceras resursen enligt hittills gällande bestämmelser. Klasser med 8 elever får 1. ex. en med 2596 av timtalet reducerad resurs. Klasser med större elevantal än medelvärdet får en större resurs. I fråga om beräkningsmetoden hänvisar jag till bilaga 5, avsnitt 5.7.

Denna beräkningsprincip bör även kunna tillämpas för vissa påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser med delningstalet 30 (avsnitt 6.3).

6.2.3 Illustration Prop. 1985/86: 97

Principerna för beräkning av resurserna för årskurserna 1 och 2 av de

tvååriga linjerna kan sammanfattas på följande sätt.

Linjerna Ek, Mu, So och Te samt Dk, Du, Ep, Hk, Jo, Ko, Sb, Ss, Td och Vd med 30-klasser

Årskurs I Årskurs 2

Gemensamma Linjespecifika Gemensamma Linjespecifika

ämnen ämnen ämnen ämnen

Ek IG] [IT] T [G] H T

Mu R I T R 1 T So U E T U LE T Te N L T N L T Dk D Ä G T D Ä G T Du R G G T R G G T Ep E [ G T E G G T Hk S S G T S S G T Jo U R G T U R G T Ko R E G T R E G T Sh S S G T S S G T Ss U G T U G T Td R GC T R G T Vd LJ IS] G T LJ 1S] G T

Linjerna Ba, Be, Et, Fo, Li, Pr, Tr och Ve med 16-klasser

Årskurs I Årskurs 2

Gemensamma Linjespecifika Gemensamma Linjespecifika

ämnen ämnen ämnen ämnen

Ba IG] [TR] G G| ITR] G

Be R ll EI) G R IE) G Et U LSI] G U LS] G Fo N LU G N LU| G Li D ART G D AR| G Pr R GS] G R GS] G Tr E G G E G G Ve S S G S S G

U = U - R R

[ST] 151

G = Grundresurs T = Tilläggsresurs per elev

(Skisserna är översiktliga och ej skalenliga. Grund- och tilläggsresurser skiftar mellan studie vägarna.)

6.3¶Påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser

Mitt förslag: För varje påbyggnadsutbildning och annan specialkurs fastställs principer för beräkning av grundresurs, och i vissa fall även tilläggsresurs, efter mönster av vad som gäller för linjerna.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Länsskolnämnden i Norrbottens län föreslår att re- tv [AE surserna för påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser genomgåen-

de får motsvara timplanens timtal, kombinerat med timreduktioner i förhållande till elevantalet. I övrigt har inga synpunkter framförts på förslaget.

Skälen för mitt förslag: Inom gymnasieskolan anordnas läsåret 1985/86 ca 400 specialkurser med olika längd och timplanekonstruktioner. Kurstiden kan variera mellan 30 lektioner och fyra är. Delningstalet kan vara 6, 13, 16 eller 30. De flesta specialkurserna har ett innehåll som anknyter till någon linje, men ctt 70-tal betecknas som ej näraliggande någon linje. Omkring 150 specialkurser är påbyggnadsutbildningar (tidigare benämnda högre specialkurser). dvs. de förutsätter genomgången minst tvåårig gymnasial utbildning. För vidare uppgifter om påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser hänvisar jag till bilaga 5, avsnitt 6.1.

Vid fastställande av koefficienter i resursschablonerna för specialkurserna mäste hänsyn tas till kurslängd, timtal (uttryckt i lektioner eller veckotimmar) samt timplanetyp (delningstal för kursen och eventuella timmar för delning av klassen). I många fall följer specialkurserna mönster från linjerna, vilkas resursschabloner då kan tjäna som förebild. Med ett så omfattande och heterogent utbud av studievägar fordras ett relativt stort antal resursschabloner. Det är dock samtidigt självklart önskvärt att så långt möjligt få gemensamma resursschabloner för specialkurser med i stort sett samma timplanevolym. För stora kommuner med ett rikhaltigt utbud av specialkurser spelar en avrundning härvidlag inte så stor roll. Det finns dock ett 50-tal små kommuner och landstingskommuner med skolenheter, där specialkurserna är de enda eller nästan de enda studievägar som erbjuds. En alltför långt driven avrundning av resurstilldelningen skulle kunna vara negativ för en del av dessa. En viss försiktighet måste därför iakttas vid gruppering av specialkurserna i resurshänseende.

Ibland har specialkursernas mångfald och heterogenitet framhållits som det främsta hindret för en delvis elevantalsrelaterad, schabloniserad resurstilldelning. Det är då viktigt att minnas att specialkurserna normalt är yrkesinriktade och därmed föga berörs av att tilläggsresurserna relateras till elevantalet (jfr avsnitt 6.2.2.). De utgör också endast en mindre del av den totala volymen utbildning i gymnasieskolan — ca 1590. I detta sammanhang bör också följande beaktas. I nuvarande resurssystem fordras, som jag tidigare beskrivit, för redovisning av varje specialkurs att en blankett fylls i, där bl.a. ämnen, antal timmar enligt timplan och antal timmar i varje ämne fördelade på bas- och förstärkningsändamål måste skrivas ut på varje berörd skola. I ett schabloniserat system kan redovisningen begränsas till antalet elever och klasser samt framräkning av ett schabloniserat timtal. Detta innebär en avsevärd administrativ förenkling för skolorna och kommunerna.

Prop. 1985/86: 97

6.4¶Beslut om schabloner

Mitt förslag: Schabloner för resurstilldelning beslutas i princip av den myndighet som fastställer resp. timplan.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på förslaget. Skälen för mitt förslag: Timplanerna spelar en avgörande roll för vilka schabloner som skall användas för timtilldelningen. Därför bör schablonerna beslutas av den myndighet som fastställer resp. timplan. För linjerna fastställs timplanerna av regeringen, som alltså också bör besluta vilka schabloner som skall gälla för dessa. Timplaner för påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser fastställs normalt av SÖ. I fråga om regionalt arbetsmarknadsanknutna på-

byggnadsutbildningar (s.k. RA-kurser) bedrivs fr. o. m. innevarande läsår

en landsomfattande försöksverksamhet med beslut av länsskolnämnderna.

För lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (s.k. LA-kurser) får skolstyrelsen enligt 8 kap. I a $ skolförordningen fastställa timplaner inom de ramar som SÖ föreskriver. För specialkurserna bör principerna för schablonerna läggas fast i regeringsföreskrifter. I fråga om RA-kurser kan, som också SÖ i ett tidigare

sammanhang föreslagit, vissa tak för resurstilldelning behöva fastställas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av SÖ (jfr prop.

1985/86: 100 bil. 10 s. 132). Jag avser här att återkomma till regeringen med

förslag. När det gäller LA-kurser, bör SÖ få fastställa vissa standard-

schabloner. Såväl de tvååriga yrkesinriktade linjerna som påbyggnadsutbildningarna

och de andra specialkurserna kommer att beröras av de förslag som kan bli följden av beredningen av förslag från ÖGY (arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesinriktade utbildningen). Därvid bör eventuella förändringar beträffande de yrkesinriktade studievägarna kunna underlättas av att principer och schabloner för resurstilldelning ligger klara.

6.5¶Vissa särskilda resurser

6.5.1 Specialidrott

Mitt förslag: Om kombination med specialidrott förekommer, skall extra timmar beräknas för skolhuvudmannen.

Arbetsgruppens förslag: Om kombination med specialidrott förekommer, skall komplettering göras av koefficienterna i tilläggsresurserna hos

skolhuvudmannen. Remissinstanserna: Särskilda resurser för specialidrott (liksom för lågfrekventa språk och den s. k. återföringsresursen, avsnitt 6.5.4 resp. 6.5.5) är exempel på sådan ”öronmärkning” som ett par länsskolnämnder skulle

vilja minska i sin strävan att förenkla schabloniseringen (avsnitt 3). En Prop. 1985/86: 97 länsskolnämnd och en kommun finner däremot en särbehandling härvidlag nödvändig. Övriga remissinstanser har inte haft några invändningar mot förslaget. Skälen för mitt förslag: Riksrekryteringen till undervisningen i special idrott behöver uppmärksammas i fråga om resurstilldelningen till små kommuner. Vid beräkningar (bilaga 5, avsnitt 6.2) har framkommit att den redovisade resursen för specialidrott motsvarar ca 0,5 lärarveckotimmar/

resursvolymen och fördelas som extra timmar till de kommuner där kombination med specialidrott förekommer.

6.5.2 B-klasser

Mitt förslag: Om s.k. B-klasser förekommer, skall i grundresurserna extra timmar beräknas för undervisning i fackteori.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på förslaget. Skälen för mitt förslag: Med B-klasser avses sådana klasser med delningstalet 16, som är sammansatta av elever från årskurs 1 och årskurs 2. Sådana klasser får delas under ett antal veckotimmar i fackteori. En särskild timresurs motsvarande detta timtal bör beräknas för klasser av detta slag.

6.5.3 Specialklasser

Mitt förslag: När specialklasser (för t. ex. rörelsehindrade) förekommer. skall för varje sådan klass som grundresurs beräknas det antal veckotimmar som anges i timplanen. Tilläggsresurs skall därför inte beräknas.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på förslaget. Skälen för mitt förslag: Enligt gällande bestämmelser får specialklasser anordnas för sådana elever som på grund av handikapp har svårt att följa den vanliga undervisningen. Specialklasser kan ha 5—13 elever. Vid timtilldelningen måste sådana klasser liksom hittills för olika ämnen kunna få det antal veckotimmar som anges I timplanen. När det gäller stödundervisning och frivillig undervisning i t.ex. musik innebär mina förslag i det föregående att resurser för sådana ändamål beräkningsmässigt ingår i tilläggsresurserna för olika studievägar. Den samlade resurs, som skolhuvudmannen får, möjliggör att stödundervisning och frivillig undervisning anordnas även för elever i specialklasser.

3 Riksdagen 19851/86. I sand. Nr 97

6.5.4¶Vissa lågfrekventa språk Prop. 1985/86: 97

Mitt förslag: Om lågfrekventa moderna språk förekommer, skall

visst timtal beräknas för varje undervisningsgrupp.

Arbetsgruppens förslag: Om lågfrekventa moderna språk förekommer,

skalt en komplettering göras av koefficienterna i tilläggsresurserna för de

berörda studievägarna hos skolhuvudmannen.

Remissinstanserna: Samma synpunkter som i fråga om specialidrott

(avsnitt 6.5.1).

Skälen för mitt förslag: I gymnasieskolan förekommer undervisning i ett antal språk med normalt små elevgrupper (latin, grekiska, finska, italienska. kinesiska, portugisiska och ryska). För dessa finns särskilda regler

för minsta gruppstorlek (fem elever) och högsta gräns för timreduktioner

(nio elever). I ett schabloniserat, delvis elevantalsrelaterat resurssystem kan det finnas risk för att benägenheten blir mindre att låta grupper starta i

dessa ämnen. Därför bör särskilda åtgärder vidtas redan vid utformningen av ett schablonsystem. Variantämnet latin har tillgodosetts i detta avseende redan i samband med utformningen av resurserna för H-linjen (avsnitt

6.1 och bilaga 5, avsnitt 3.2). Timmar i de sex övriga nyssnämnda ämnena

bör brytas ut ur den totala resursvolymen och reserveras för undervisningen i dessa språk. Antal lärarveckotimmar, elever och lärarveckotimmar

per elev i de olika årskurserna redovisas i bilaga 5, avsnitt 6.3.

6.5.5¶Den nuvarande återföringsresursen

Mitt förslag: Om alternativa timplaner (AT-planer) tillämpas, skall

grundresurserna för resp. årskurs av de berörda studievägarna hos skolhuvudmannen få ett särskilt tillskott.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samma synpunkter som i fråga om specialidrott (avsnitt 6.5.1).

Skälen för mitt förslag: Den särskilda återföringsresurs på 1900 veckotimmar, som är avsedd att kompensera mer omfattande effekter av timreduktionssystemet, fördelas i dag till allra största delen på kommuner med

alternativa timplaner. Kommuner med små skolenheter har helt naturligt

oftare än andra kommuner grupper, där timreduktioner kan förekomma.

Antalet reducerade timmar kan där tänkas bli lika stort som i en större skolenhet med många undervisningsgrupper. I ett elevantalsrelaterat resurstilldelningssystem blir dock, enligt de beräkningar som gjorts, behovet av kompensation mindre. Endast hälften av

återföringsresursen bör därför fördelas jämnt mellan de kommuner som har gymnasteskola med alternativa timplaner. Den återstående hälften, dvs. 950 veckotimmar, bör föras till den garantiresurs som jag senare

kommer att föreslå (avsnitt 13).

6.5.6¶Den nuvarande extra resursen för svenska i årskurs 2 av vissa tvååriga — Prop. 1985/86:97

linjer

Mitt förslag: Den nuvarande extra resursen i svenska tillförs grundresurserna för de linjespecifika ämnena i årskurs 2 av linjerna Ba, Be, Et, Fo, Jo, Li, Pr, Sb, Td. Te, Tr och Ve.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Lärarnas Riksförbund förordar att resursen förs till

de gemensamma ämnena. Skälen för mitt förslag: Sedan läsåret 1984/85 har avsatts en särskild

stödresurs på 7.5 milj. kr., motsvarande ca 900 veckotimmar, för undervisning i svenska i årskurs 2 av de tolv tvååriga linjer som tidigare enligt

timplanen haft endast ettårig obligatorisk svenska. Fr. o. m. läsäret 1985/86

är tvåårig svenska obligatorisk. För att denna resurs skall nå de linjer och

elever den är avsedd för bör den inräknas i formlerna för linjespecifika ämnen på de aktuella tvååriga linjerna Ba, Be, Et, Fo, Jo, Li, Pr, Sb, Td,

Te, Tr och Ve (bilaga 5, avsnitt 6.6).

7¶Särskilda frågor rörande timtilldelning och organisation

7.1¶Justeringar i beräkningsunderlaget med hänsyn till timplaneändringar m. m.

Timreduktioner

Läsåret 1984/85 infördes ett utvidgat system för timreduktioner, där antalet timmar i undervisningsgrupper med delningstalet 30 successivt reduceras, när elevantalen understiger 24, 18 och 12 elever. Dessa timreduktioner avsåg bl. a. att kompensera de ökade statsbidragsutgifter som följde med

den minskade s.k. självstudietiden ("lärarlösa lektioner”). Av den ytterligare besparing på statsbidraget som timreduktionerna beräknades medföra

har avsatts den särskilda återföringsresurs, som nyss behandlades, på 15

milj. kr., motsvarande ca 1900 lärarveckotimmar för de minsta skolorna, dvs. främst skolor med alternativa timplaner. Den återstående insparade

resursen beräknades 1983 till 60 milj. kr. eller ca 7600 lärarveckotimmar.

Den minskning i antalet lärarveckotimmar som de 1984 införda timreduktionerna medför har i mina beräkningar fördelats över samtliga studie-

vägar och årskurser. Härvid har hänsyn tagits dels till antalet undervis-

ningsgrupper, dels till medelvärdet elever per grupp. Ju fler grupper det

finns och ju mindre elevantalet i dem är, desto större är ju sannolikheten för timreduktioner. Dessa timtalsförändringar har alltså arbetats in i koefficienterna i re-

sursschablonerna. På de tvååriga linjerna har detta till större delen gjorts i schablonerna för de gemensamma ämnena. En mindre del av timreduk-

tionerna har lagts ut i linjespecifika ämnen i klasser med delningstalet 30 på studievägar, där det genomsnittliga elevantalet understiger 24 (bilaga 5,

avsnitt 6.5).

Svenska i årskurs 2 av vissa tvååriga linjer Prop. 1985/86: 97

Fr. o. m. läsåret 1985/86 är, som jag nyss berört, tvåårig kurs i svenska

obligatorisk på samtliga tvååriga linjer. Detta innebär en förändring för de linjer som har delningstalet 16 samt linjerna Jo, Sb, 'Td och Te, där svenska tidigare endast förekommit i årskurs 1. Detta innebär också att tillvalsämnena i ärskurs 2 bytts ut mot svenska.

För tillvalsämnen har totalt utgått mer resurser än vad som nu kan beräknas för obligatorisk svenska (bilaga 5, avsnitt 6.6). Denna mellanliggande resurs har nu tillgodoräknats kommunerna genom att räknas in i

resurserna för gemensamma ämnen i vardera årskursen av tvååriga linjer. Jag räknar med att särskild uppmärksamhet vid resursfördelningen kom-

mer att ägnas åt behoven för undervisningen i svenska i årskurs 2 av de tvåäariga linjerna.

Ändrade timtal Vid konstruktionen av ett schabloniserat statsbidragssystem måste hänsyn tas till att de timplanejusteringar som i framtiden behöver göras kan bli så enkla som möjligt att genomföra. Timplanejusteringar kan. som jag redan

nämnt, bli aktuella för de tvååriga yrkesinriktade linjerna vid beredningen

av ÖGY:s förslag.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen i årets budgetproposi-

tion inför läsåret 1986/87 inte har föreslagit några förändringar av timpla-

nerna för linjerna — med undantag för en obetydlig justering av den i sammanhanget ”lilla”” musiklinjen.

7.2¶Förhållandet mellan resurstilldelningssystemet och

reglerna för organisationen m. m.

7.2.1 Utbildningsutbudet

För att en kommun eller landstingskommun skall få bedriva gymnasieskola

med linjer eller specialkurser krävs tillstånd av SÖ. Genom beslut om

tilldelning av elevplatser bestämmer länsskolnämnden eller, i vissa fall, SÖ

vilken eller vilka studievägar som skolhuvudmannen får anordna fr. o. m.

årskurs I eller motsvarande. Även i fråga om gren eller variant som börjar i högre ärskurs beslutar den statliga skoladministrationen vilken eller vilka

grenar och varianter som skolhuvudmannens gymnasieskola får omfatta.

Mina förslag om principer för resurstilldelning föranleder inga ändringar i dessa hänseenden. När det gäller planeringssystemet för gymnasieskolan har jag i årets budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 21) nämnt att jag räknar

med att senast inför nästa ärs budgetproposition kunna återkomma med de förslag till ändringar som kan föranledas av ÖGY:s förslag och SÖ:s redovisning av tre års erfarenheter av systemet.

Undervisning på en viss studieväg, som kommunens eller landstings-

kommunens gymnasieskola kan omfatta, får enligt gällande regler starta,

ett annat lägsta antal än åtta. Länsskolnämnden får medge undantag från

krav på lägsta antal, om synnerliga skäl föreligger. Motsvarande regler bör tills vidare uppställas även med det nya resurstilldelningssystemet. Krav på lägsta antal elever för start av undervisning gäller f.n. i princip

även i fråga om sådan undervisning i ett enskilt ämne som inte innebär start av gren eller variant. Sådan undervisning får emellertid enligt nuvarande

regler anordnas vid ett lägre elevantal än det föreskrivna genom att resurs-

timmar tas i anspråk. Mina förslag om resurstilldelning bör få till följd att särskilda regler om elevantal vid start av undervisning i ett enskilt ämne normalt inte skall behövas. Beträffande de lågfrekventa språk som beaktas särskilt vid resursberäkningen (avsnitt 6.5.4) bör nuvarande regler om

lägsta elevantal fortfarande gälla. F.n. finns också regler för fall där antalet elever under pågående under-

visning sjunker under det tal som enligt föreskrifter eller länsskolnämndens medgivande gäller för start av undervisningen. Principen är därvid att

den årskurs av studievägen som har inletts slutförs. Om synnerliga skäl föreligger, får länsskolnämnden därutöver medge att undervisningen på en

studieväg slutförs. I ett enskilt ämne får undervisningen slutföras genom

att resurstimmar tas i anspråk. Inom ett nytt resurstilldelningssystem bör

man generellt låta skolhuvudmannen avgöra, om undervisningen skall

fortsätta. Därvid skall givetvis hänsyn tas till elevernas möjligheter att

fullfölja sin utbildning.

7.2.2 Klasser och grupper

Mitt förslag: Länsskolnämndens medgivande skall inte längre krävas för att vid behov överskrida högsta elevantal om 30 eller 16 för

klass eller grupp med två resp. en elev.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Ett par kommuner anser att en möjlighet till lokala beslut om visst överintag är i konsekvens med en schablonisering av resurserna. Personalorganisationerna ser en risk för generella överintag och avvisar förslaget. Skälen för mitt förslag: Eleverna indelas i klasser och grupper. Med

klass avses i gällande bestämmelser elever som i olika ämnen regelmässigt undervisas gemensamt. Med grupp avses elever som i ett visst ämne eller

annars mera tillfälligt undervisas gemensamt. En klass får omfatta högst 30 elever eller, när det gäller vissa yrkesinriktade studievägar, högst 16 ele-

ver. Om särskilda skäl föreligger, får länsskolnämnden medge att en klass

får omfatta ett större antal clever. I varje ämne förs cleverna till grupper i

den mån de kan samundervisas. Grupp anordnas för varje påbörjat 30-tal

elever eller, i fråga om arbetsteknik eller motsvarande, varje påbörjat 16-

tal elever. Om särskilda skäl föreligger, får länsskolnämnden medge att en

grupp omfattar mer än 30 eller 16 elever. Delning av klass eller grupp görs

4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 97

f.n. genom att resurstimmar tas i anspråk. Att delningar av klass eller grupp inte får göras utanför ramen för resurstimmarna sammanhänger med statsbidragsgivningen. Däremot är ”taken” vid 30 resp. 16 elever betingade av pedagogiska hänsyn.

Några regler om delning av klass eller grupp behövs inte i det nya resurstilldelningssystemet. Däremot innebär inte detta system att skälen för att ha tak vid 30 eller 16 elever faller bort. Behovet av att kunna göra undantag, när det handlar om mindre överskridanden med en till två elever, främst i samband med intagningen till årskurs 1, ökar emellertid genom det nya systemet. Erfarenheterna visar, som jag nämnt, att clevantalet ofta sjunker något under den tidigare delen av en utbildning. I ett elevantalsrelaterat statsbidragssystem med avstämningsdag mitt i läsåret måste ett erfarenhetsmässigt normalt bortfall av elever fram till avstämningsdagen kunna accepteras. En skolhuvudman bör därför utan tillstånd från länsskolnämnden vid intagning. där så bedöms lämpligt. få överskrida 30-talet med upp till två elever och 16-talet med en elev. Överskridanden av denna omfattning har hittills kunnat göras efter lokala bedömningar och beslut på regional nivå. Det nya i mitt förslag är att besluten får tas lokalt och att resurser tillförs för extra elever.

Om erfarenheter ger vid handen att andra gränstal bör tillämpas. bör det som nu vara möjligt att begära dispens hos länsskolnämnden. I det jag nu sagt om lokal bedömning av det lämpliga i överintag ligger också att ett sådant aldrig får ses som en generell åtgärd.

Tilldelningen av intagningsplatser i årskurs I uttrycks av länsskolnämnden i termer av intagningsklasser. Det betyder exempelvis i fråga om den treåriga S-linjen att skolhuvudmannen i stället för 90 årselevplatser får 30 intagningsplatser i form av en intagningsklass. I synnerhet med den allmänna möjlighet till överintag som jag nu föreslår synes det vara praktiskt att behälla systemet med tilldelning i form av intagningsklasser. Det aktuella exemplet innebär att i en intagningsklass om 90 årselevplatser upp till 32 elever kan tas in. För de ”överskjutande”” eleverna får skolhuvudmannen, om dessa kan behållas, i det nya systemet — till skillnad mot i dag — extra resurser.

8¶Beräkning av bidragsbelopp m. m.

Så här långt har mina förslag gällt principerna för statens tilldelning av resurser i timmar. "Timmarna är underlag för statsbidraget. Nu övergår jag till att behandla beräkningen av bidragsbeloppen för ummarna samt vissa frågor om utbetalningen m. m.

Mitt förslag: Ett system med timbelopp och arvodesgrupper införs. I svstemet skall hänsyn kunna tas till olikheter mellan skolhuvudmän, beroende på lärarnas lönenivå. För utbetalningarna införs ett förskotts- och slutregleringsförfarande.

gäller bidragsbelopp. Arbetsgruppens förslag var emellertid inriktat på veckotimpriser enligt grundskolans modell. Arbetsgruppen föreslog ett förskotts- och slutregleringsförfarande av ny modell.

Remissinstanserna: Statistiska Centralbyrån och statens arbetsgivarverk anser förändringarna beträffande beräkningen av bidragsbeloppen vara

möjliga att genomföra utifrån tillgänglig lönestatistik och utan ändringar av nu gällande avtal. En kommun betonar i sitt yttrande att veckotimpriserna

behöver ortsgrupperas. eftersom variationerna mellan kommuner visat sig

vara stora redan inom grundskolan. Ett par länsskolnämnder och vissa

kommuner vill ha kvar nuvarande system med rekvisition och utbetalning i faktiska kostnader, alternativt att veckotimpriser fastställs för varje en-

skild kommun. Beträffande utbetalningen avvisar vissa kommuner förslaget. SÖ anser att de bestämmelser som på detta område gäller för grundskolans driftbi-

drag bör kunna vara vägledande även för gymnasieskolan.

Skälen för mitt förslag: Som en grund för förslagen om själva resurstill-

delningen har jag redovisat vissa vitala avvägningsfrågor. Det har gällt att

nå en rimlig balans mellan strävandena efter å ena sidan ett lätthanterligt system genom en långtgående schablonisering, å andra sidan minsta möjliga avvikelser från dagens resurstilldelning genom en långt driven detaljeringsgrad. Jag har också antytt hur omfattningen av statens bidrag till

lärarlönekostnaderna påverkas av olika lärarkategoriers undervisningsskyldighet och lönenivå, beroende av t. ex. antalet tjänsteår.

Det nya systemet för resurstilldelning bör så långt möjligt vara kostnadsneutralt i förhållande till det nuvarande för såväl staten som kommunerna.

Samtidigt måste det vara enkelt att administrera.

I och med att det nya systemet bygger direkt på timtilldelning ligger det

närmast till hands att för själva bidragsberäkningen fastställa timbelopp.

Därvid bör beaktas att det från lönekostnadssynpunkt finns olika slag av

timmar, beroende på vilken kategori lärare som undervisar. Timbelopp bör

fastställas på grundval av den genomsnittliga lönekostnaden för lärare av olika kategorier.

För grundskolans del varierar olika kommuners lärarlönekostnader. I

bidragssystemet för grundskolan beaktas detta genom en konstruktion med arvodesgrupper utifrån den samlade lärarlönenivån i resp. kommun.

Variationerna är inte mindre för gymnasieskolan med dess även i små kommuner mer skiftande uppbyggnad. Det synes mig därför nödvändigt

att även för gymnasieskolans del ha ett antal arvodesgrupper för kommuner med olika lärarlönenivåer. Till grund för beräkningar rörande arvodesgrupper kan läggas statistik över den genomsnittliga lärarlönenivån för

olika kommuner med gymnasieskola.

För utbetalningarna bör ett förskotts- och slutregleringsförfarande infö-

ras. Grundskolans modell kan inte utan vidare tillämpas. Hänsyn bör tas till förhållandena för gymnasieskolan.

Det bör få ankomma på regeringen celler den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vilken närmare utformning systemet bör ha.

9¶Särskilda timresurser och bidrag för viss Prop. 1985/86: 97 undervisning

I den samlade timresurs som jag har föreslagit ingår inte timmar för hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket, extra undervisning i svenska för elever med minoritetsspråk som hemspråk eller särskild undervisning för elever som på grund av handikapp. långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i vanligt skolarbete. För dessa ändamål behövs därför, som i dag, särskilda timresurser. På motsvarande sätt behöver det på den samlade resursen grundade allmänna undervisningsbidraget kompletteras med särskilda undervisningsbidrag, grundade på de särskilda timresurserna. Detta utvecklar jag i det följande.

9.1¶Hemspråksundervisning m. m.

Mitt förslag: För hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråk ges en särskild timresurs enligt i huvudsak nuvarande regler. För extra undervisning I svenska ges också en särskild timresurs, som tekniskt utformas på samma sätt som hemspråksresursen.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på förslaget. Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler lämnas statsbidrag till kostnader för undervisning i hemspråk och studiehandledning på hemspråket med 0.75 lärarveckotimmar för varje elev som deltar i sådan verksamhet under läsåret. Bidrag lämnas med belopp som för varje veckotimme motsvarar visst timarvode. Därvid beaktas elevantalet under den första hela kalenderveckan i november och den sista hela kalenderveckan i mars, varvid medeltalet elever läggs till grund för beräkningen. Bidraget rekvireras hos SÖ före den 1 september närmast efter redovisningsårets utgång. Mina förslag om en samlad timresurs och ett allmänt undervisningsbidrag kräver inga ändringar i fråga om timresurs och statsbidrag till hemspråksundervisning m.m. Det kan emellertid vara naturligt att i sammanhanget göra vissa smärre justeringar i fråga om de senare. Tidpunkten för beräkning av elevantalet bör kunna anpassas till reglerna om avstämningsdag för beräkningen av den samlade resursen. dvs. till mitten av läsåret, vilket innebär en enklare administration. Vidare bör övervägas en annan teknik för fastställande av belopp för veckotimme. Något behov av förskotts- och slutregleringsförfarande föreligger inte. Bidraget bör liksom hittills utgå i efterskott. För elever med minoritetsspråk som hemspråk får för extra undervisning i svenska enligt gällande bestämmelser i varje skolhuvudmans gymnasieskola tas i anspråk 0,85 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår. I fråga om statsbidrag för ianspråktagna lärarveckotimmar gäller de nuvarande allmänna reglerna om statsbidrag för undervisning. Om dessa all-

männa regler ändras genom mina förslag i det föregående. måste även Prop. 1985/86: 97

bidraget till extra undervisning t svenska ändras. Samma tekniska lösning-

ar bör då tillämpas som i fråga om bidraget till hemspråksundervisning m.m.

9.2¶Särskild undervisning

Mitt förslag: För timmar i särskild undervisning lämnas bidrag enligt visst veckotimpris.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: En länsskolnämnd framför tanken att mer av den särskilda undervisningsresursen skulle kunna ingå i den allmänna, t. ex. genom en lämplig ökning av de elevantalsrelaterade tilläggsresurserna. I

övrigt har inga synpunkter framförts på förslaget. Skälen för mitt förslag: Särskild undervisning kan, beroende på omstän-

digheterna, anordnas exempelvis på sjukhus eller i elevens hem. Den kan

meddelas elev enskilt eller i grupp. Enligt 8 kap. 46 § skolförordningen bör

undervisningen omfatta fem veckotimmar för en elev som får undervisning

enskilt, medan gruppundervisning bör omfatta åtta veckotimmar för två

elever och därutöver tre veckotimmar för varje ytterligare elev i gruppen, dock högst 26 veckotimmar för en grupp.

För de timmar som tas i anspråk för särskild undervisning gäller de nuvarande allmänna reglerna om statsbidrag för undervisning.

rade. När det gäller de rena statsbidragsreglerna bör ett visst veckotimpris

fastställas årligen och bidragen utbetalas i efterhand på grundval av rekvi-

sition från huvudmannen.

10¶Förhållandet till andra statsbidrag till gymnasieskolan m. m.

I det föregående har jag talat om dels den samlade timresursen och det

därpå grundade allmänna undervisningsbidraget, dels vissa särskilda timresurser och motsvarande särskilda undervisningsbidrag. Dessa timresurser och bidrag avser undervisning som ges inte bara av lärare utan också av rektorer. biträdande skolledare och syofunktionärer med undervisningsskyldighet. Jag övergår nu till vissa frågor om andra bidrag till gymnasieskolan och

deras förhållande till de allmänna och särskilda undervisningsbidragen. Dessutom kommer jag att behandla sådana fall där en lärare tjänstgör i

såväl gymnasieskolan som annan utbildningsform.

ww ET

Riksdagen har godkänt förslagen i budgetpropositionen 1985 om beräkning och fördelning av en samlad skolledningsresurs för dels skolledaruppgifter.

dels specialfunktioner som i dag fullgörs av huvudlärare och institutionsföreståndare (prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 179 ff, UbU 18. rskr 272). Som jag anfört i budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 145) bör

reformen skjutas upp till den I juli 1987 för att samordning skall kunna nås med de förslag jag här lägger fram.

Enligt vad jag nyss framhållit inkluderar de föreslagna undervisningsbi-

dragen även ersättning för undervisning som fullgörs av en rektor eller en

samordnas med de föreslagna allmänna och särskilda undervisningsbidra-

gen och utformas så att det inte omfattar annat än resurser för ren skolledning. inkl. specialfunktioner. Det bör få ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra den närmare utformningen av samordningen av de

olika bidragen.

10.2¶Syobidrag

Statsbidrag till studie- och yrkesorientering (syo) i gymnasieskolan lämnas med ett visst belopp per elev och redovisningsår. Detta bidrag berörs inte

av de föreslagna förändringarna i fråga om bidrag till undervisningen. Det kan emellertid finnas skäl att överväga vissa detaljer beträffande syobidraget. exempelvis valet av tidpunkt för beräkningen av det bidragsgrundande elevantalet.

Som jag nämnde inkluderar de föreslagna timresurserna även undervisning som fullgörs av en syofunktionär.

10.3¶Särskilda lönekostnadsbidrag

Mitt förslag: Särskilda lönekostnadsbidrag införs i fråga om sådana

till undervisning hänförliga lönekostnader som f.n. är bidragsgrun-

dande men inte täcks av de nya, allmänna reglerna.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Ett par remissinstanser föreslår en schablonisering även av den beräknade vikarieresursen. Skälen för mitt förslag: De allmänna och särskilda undervisningsbidragen avser lönekostnader för undervisningen. Det finns emellertid vissa

lönekostnader som i dag är bidragsgrundande men som inte är beaktade i

undervisningsbidragen. Exempel på sådana lönekostnader är kallortstillägg. avlöning till den som fullgör handledd praktik samt arvode för särskild prövning.

Ett ytterligare exempel är följande. Om en lärare eller någon annan med undervisningsskyldighet under bortavaro från sin tjänst har helt eller delvis

behållna löneförmåner och en ersättare anställs för undervisningen under bortavaron, får skolhuvudmannen genom undervisningsbidragen ersättning för den senares lön men däremot ingen ersättning för de kvarvarande

löneförmänerna till den bortavarande. Om det är fråga om tjänstledighet

för personalutbildning, kan bidrag till de behållna löneförmånerna liksom

hittills regleras genom systemet med bidrag till lokal skolutveckling. Jag skall strax återkomma till detta (avsnitt 10.4). Men om bortavaron har

andra orsaker. behövs ett komplement till undervisningsbidragen.

I princip bör för alla sådana till undervisning hänförliga lönekostnader

som f.n. är bidragsgrundande särskilda lönekostnadsbidrag införas. om de

nya reglerna annars skulle få till följd att bidraget upphörde. I det föregående (avsnitt 5) har jag berört fall där lärartimmar i den samlade resursen frigörs genom att ”korttidsvikarier” inte anlitas. Därvid föreslog jag att de frigjorda timmarna liksom hittills skall få användas för

förstärkningsändamål. Bidrag till de frigjorda lärartimmarna lämnas genom

det allmänna undervisningsbidraget, eftersom timmarna ju ingår i den samlade resursen. Om de frigjorda lärartimmarna t. ex. beror på att en

lärare är sjuk, bör hans löneförmäner ersättas genom särskilt lönekostnadsbidrag.

Särskilda lönekostnadsbidrag bör kunna betalas ut i efterskott på rekvisition från huvudmannen före den I september närmast efter redovisningsårets utgång.

10.4¶Bidrag till lokal skolutveckling

I förordningen (1982:608) om statsbidrag till lokal skolutveckling m. m.

finns föreskrifter om statsbidrag till lokal skolutveckling — personalutbild-

ning och lokalt utvecklingsarbete — avseende grundskolan, gymnasieskolan, komvux och grundvux. Statsbidrag lämnas för varje redovisningsår med summan av bl.a. belopp som beräknas med utgångspunkt i vissa statsbidrag till gymnasieskolan (bidrag 2). I underlaget för bidrag 2 ingår

statsbidrag som i huvudsak motsvarar nu föreslagna allmänna och särskil-

da undervisningsbidrag, skolledningsbidrag och särskilda lönekostnadsbi-

drag. Vissa tekniska förändringar behöver göras i bestämmelserna om statsbidrag till lokal skolutveckling med anledning av ändringarna i fråga om andra bidrag.

10.5¶Socialavgiftsbidrag och reducerat lönekostnadspålägg

Enligt nuvarande bestämmelser lämnas statsbidrag till kostnader för sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift med be-

lopp som motsvarar vissa procentsatser av statsbidrag som i huvudsak

motsvarar nu föreslagna allmänna och särskilda undervisningsbidrag, skol-

ledningsbidrag och särskilda lönekostnadsbidrag. Vissa tekniska förändringar behöver göras i bestämmelserna om socialavgiftsbidrag med anled-

ning av ändringarna i fråga om övriga bidrag. Därutöver bör en förenkling kunna åstadkommas genom att socialavgiftsbidragen betalas ut utan särskild rekvisition från skolhuvudmannen. 2 tin

Reducerat lönekostnadspålägg beräknas f.n. på statsbidrag som ligger Prop. 1985/86: 97 till grund för socialavgiftsbidrag. Även här ser jag endast behov av rent tekniska ändringar i fråga om reducerat lönekostnadspåläpg.

10.6¶Bidrag till inbyggd utbildning

För inbyggd utbildning inom industri och hantverk samt handels- och

kontorsyrken inom gymnasieskolan har en kommun rätt till statsbidrag

med visst belopp per elev och undervisningstimme. Bidraget är avsett för

den ersättning som kommunen betalar företagen och institutionerna för de

utbildningsplatser som de tillhandahåller. Viss del av bidraget får användas

för samverkan, tillsyn m. m. |

I vissa fall kan kommunen välja mellan att anordna undervisning med skolans egna lärare och att anordna den som inbyggd utbildning. De av mig här föreslagna timresurserna beräknas som om undervisningen i alla så-

dana fall anordnas med skolans egna lärare. För att inte dubbel ersättning skall utgå, måste därför de nuvarande bestämmelserna om statsbidrag till

inbyggd utbildning modifieras.

10.7¶Särskilda bidrag till kurser för invandrarungdom

Mina förslag om timresurser för undervisning samt allmänna och särskilda undervisningsbidrag avser även kurser för invandrarungdom. Däremot

inkluderas inte i dessa bidrag det särskilda bidrag för merkostnader om högst 25 000 kr. per kurs som enligt nu gällande bestämmelser kan lämnas. Reglerna om detta särskilda bidrag bör inte ändras med anledning av de nu framlagda förslagen.

10.8¶Särskilda åtgärder i gymnasieskolan

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit bl. a. en uppdelning av

bidragen till särskilda åtgärder på skolområdet (SÅS). För gymnasiesko-

lans del har föreslagits ett särskilt anslag (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 151 f). Tills vidare bör inte någon saklig ändring i systemet göras med anledning av de här framlagda förslagen.

10.9¶Bidrag till vissa trygghetsåtgärder

Mina förslag föranleder ett par tekniska ändringar i förordningen

(1984:626) om statsbidrag till kostnader för vissa trygghetsåtgärder för skolledare, biträdande skolledare och lärare i kommunal utbildning.

10.10¶Lärare som tjänstgör i både gymnasieskolan och annan utbildningsform

Det förekommer att en lärare tjänstgör i både gymnasieskolan och en annan utbildningsform. Systemet med allmänna och särskilda undervisningsbidrag ger det bidrag som skall lämnas för gymnasieskoldelen. Bidrag

utbildningsform det är fråga om. Reglerna för bidrag till andra utbildnings-

former måste emellertid rent tekniskt ses över för att säkerställa att betalning för gymnasieskoldelen inte lämnas även enligt dem. När det gäller bidrag som avser behållna löneförmåner under tjänstle-

dighet eller speciella löneförmåner som kallortstilfägg i fråga om lärare som tjänstgör i flera utbildningsformer, bör bidrag i princip lämnas helt inom

ramen för systemet för gymnasieskolan. om personen är anställd som lärare i gymnasieskolan.

11¶Förväntade effekter för skolhuvudmännen

m.m.

Som jag redovisat har underlaget för mina beräkningar av timresurserna varit senast kända resursuttag. För de ämnen — främst vissa lågfrekventa språk — om vilka tidigare fattats särskilda beslut bör även i fortsättningen

gälla vissa garantiregler. I förslagen om resursschabloner har valts en

relativt hög detaljgrad för att minimera de vid en övergång till ett schablonsystem ofränkomliga avvikelserna från dagens resursbild.

Det är svårt att mer i detalj förutse effekter av de föreslagna förändringarna. Jag vill dock stryka under att de utgår från den senast kända resurs-

bilden för enskilda ämnen eller ämnesgrupper i olika kommuner och i olika typer av enskilda skolenheter.

En uttalad avsikt med förändringsförslagen är att förenkla den administrativa hanteringen av resurstilldelning och statsbidragsfrågor i allmänhet. Den för skoladministrationen viktigaste förändringen till följd av förslagen

bör bli att en rad särskilda resursbestämmelser försvinner genom att ”lö-

sas in” I schablonformlerna. Detta gäller t.ex. systemet med timreduk-

tioner etappvis, vilket — som också framhölls redan i förslaget om detta —

varit att se som ett steg på vägen mot ett elevantalsrelaterat resurssystem. En samtad resurstilldelning till skolhuvudmannen bör ge utrymme för en mer behovsstyrd resursanvändning. En strävan har varit att så långt möjligt begränsa antalet schabloner. Samtidigt fordrar en anpassning mellan det gällande och schablonsystemet i princip en schablon för varje studieväg och årskurs. Det föreslagna systemet innebär en avsevärd förenkling I rapporteringshänscende jämfört

med den tidigare vår- och höstrapporteringen liksom även med de nuva-

rande preliminära och slutliga rapporterna.

12¶Genomförande

Mitt förslag: Ändringarna genomförs den 1 juli 1987.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: En instans föreslår ett genomförande redan den I juli

1986 och en annan först den I juli 1988. Ett par länsskolnämnder förordar

att förändringarna till att börja med genomförs försöksvis. Ett antal remiss- Prop. 1985/86: 97

instanser betonar vikten av noggrann uppföljning och möjligheter till justeringar av systemet.

jag föreslagit kan genomföras så snart det är möjligt. Samtidigt mäste hänsyn tas till den förberedelsetid som behövs för den statliga skoladministrationen och för skolhuvudmännen. Jag ser en klar fördel i att resurssystemen för lärare och skolledare kan förändras samtidigt. Därmed vinns en större flexibilitet för kommunerna även i fråga om skolledningsresurserna.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vilka övergångsregler som kan behövas.

13¶Garantiresurs

Mitt förslag: Under en treårig övergångstid skall det finnas en garantiresurs, ur vilken timmar kan tilldelas skolhuvudmän, för vilka det nya systemet innebär kraftiga bidragsminskningar.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: SÖ samt flera länsskolnämnder och kommuner till-

styrker en garantiresurs, i några fall med olika preciseringar. Till exempel anser både länsskolnämnden i Hallands län och skolstyrelsen i Lycksele att en garantiresurs måste kunna tillskjutas vid en bidragsminskning över fem procent. Några kommuner vill inte ha en begränsning till tre år. Länsskolnämnden i Gotlands län föreslår att en speciell utjämningsresurs "bryts ut” och tilldelas länsskolnämnderna.

Skälen för mitt förslag: Genom att resurstilldelningen beräknas utifrån

under i övrigt oförändrade förhållanden. Som följd av det ändrade syste-

met bör det därför endast bli fråga om marginella förändringar på kommunnivå. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun bör likaså förbli i det väsentliga oförändrad.

Beräkningar av det samlade kommunala utfallet redovisas i bilaga 6, avsnitt 6. Av de simuleringar som genomförts framgår att bland de 184 aktuella kommunerna med gymnasieskola har i dag endast 9 ett resursuttag

som med 5 96 eller mer överstiger den resursmängd de skulle få med det här föreslagna systemet. 38 kommuner skulle med detta få en resursmängd

som med 559: eller mer översteg det resursuttag de har i dag. Att det är så

många fler kommuner som får en resursökning beror — med ett neutralt

totalutfall — på att dessa kommuner är mindre än dem som får en minskning.

En ”garantiresurs” bör, enligt min mening, under en treårig övergångs-

tid kunna erbjudas selektivt till sådana skolhuvudmän. för vilka de föreslagna resursmodellerna visar sig leda till en kraftigt minskad statsbidrags-

täckning. En förutsättning är därvid att skolorganisationen ordnats på ett

rimligt rationellt vis. I garantiresursen bör, som jag redan nämnt, ingå 38 hälften av den hittillsvarande återföringsresursen (avsnitt 6.5.5).

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att fördela garantiresursen. Jag ämnar återkomma med närmare förslag om garantiresursen inför nästa budgetproposition.

14¶Särskilda frågor

14.1¶Uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan

——

Mitt förslag: Ändringarna i systemet för resurser för den reguljära

utbildningen i gymnasieskolan påverkar i vissa avseenden förhållan-

det mellan å ena sidan uppdragsutbildning i anslutning till gymnasie-

skolan och å andra sidan den reguljära utbildningen. Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får avgöra vilka

anpassningar som behövs.

Provisoriska bestämmelser, som gäller för tiden fram till den I juli

1987, reglerar endast undervisning av uppdragselever i egna grup-

per. Föreskrifter rörande samundervisning med ordinarie elever

meddelas i samband med ändringarna för den reguljära utbildningen.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen fattade i november 1985 beslut om uppdragsutbildning (prop. 1984:85:195, UbU 1985/86:4, rskr 16). I den då antagna lagen (1985:903) om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m. m. finns bl. a. föreskrifter om att en kommun eller landstingskommun, som är huvudman för gymnasieskola, får bedriva uppdragsutbildning i anslutning till sin gymnasieskola. Uppdragsutbildningen skall enligt lagen i fråga om art och nivå ha anknytning till verksamheten i huvudmannens gymnasieskola men får inte motsvara någon linje. I frågor som rör förhållandet till gymnasieskolan (den reguljära utbildningen) skall enligt lagen föreskrifter meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana frågor är bl.a. anlitande av personal med statligt reglerade tjänster, undervisning av uppdragselever tillsammans med ordinarie elever (samundervisning) och den ekonomiska regleringen i förhållande till staten, som inte skall ha några bidrags- eller pensionskostnader hänförliga till uppdragsutbildningen.

Utformningen av föreskrifter om förhållandet mellan uppdragsutbildningen och den reguljära verksamheten påverkas av de förändringar som jag har föreslagit i fråga om tilldelningen av resurser för den reguljära verksamheten. Det bör få ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vilka regler som krävs för anpassningen.

Jag vill beträffande uppdragsutbildningen peka på en fråga som rör tiden fram till den 1 juli 1987, då ändringarna beträffande den reguljära verksamheten avses bli genomförda.

Det nuvarande regelsystemet för den reguljära verksamheten föranleder en rad speciella regler i fråga om samundervisning och den ekonomiska regleringen i förhållande till staten, när denna form av uppdragsutbildning tillämpas. En schablonisering beträffande timunderlag och statsbidrag till

att åstadkomma enklare regler beträffande uppdragsutbildning i form av samundervisning. Uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan skall enligt riksdagsbeslutet kunna bedrivas före den I juli 1987. Det är emellertid olyckligt att införa en rad speciella föreskrifter som delvis upphävs och delvis

gränsad förordning med provisoriska föreskrifter som reglerar endast undervisning av uppdragselever-i egna grupper. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av lösningen med provisoriska föreskrifter.

14.2¶Utbildningsformer, vilkas regler anknyter till de nuvarande reglerna för gymnasieskolan

Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får avgöra vilka följdändringar som skall genomföras för korrespondensundervisning på gymnasial nivå och för riksinternat-

skolor och vissa andra fristående skolor.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts på förslaget.

Skälen för mitt förslag: Det finns vissa utbildningsformer, vilkas regler

anknyter till de nuvarande reglerna för gymnasieskolan. Vid ändring av dessa regler uppkommer frågan om vad som bör gälla för de andra utbildningsformerna.

Korrespondensundervisning på gymnasial nivå I en ämbetsskrivelse från 1971 finns bestämmelser om korrespondensun-

dervisning på gymnasial nivå. En kommun kan få regeringens medgivande

att anordna sådan undervisning. För studiehandledning får bl. a. timlärare anställas. Vissa av statsbidragsföreskrifterna anknyter till reglerna för gymnasieskolan. Det bör få ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vilka följdändringar som bör göras i reglerna för

korrespondensundervisningen med hänsyn till ändringarna beträffande gymnasieskolan.

Riksinternatskolor m.m.

Riksinternatskolor, skolor som omfattas av privatskolförordningen (1967: 270). Bergsskolan i Filipstad samt de två fristående lanthushållsskolorna Apelrydsskolan och Vackstanässkolan följer i fråga om bl. a. timtill-

delning och statsbidragskonstruktion regler som delvis sammanfaller med reglerna för gymnasieskolan. Det bör få ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen 40

bestämmer att avgöra vilka följdändringar som bör göras i dessa regler med Prop. 1985/86: 97 hänsyn till ändringarna beträffande gymnasieskolan.

Vissa fristående skolor utan statligt reglerade tjänster får bidrag till undervisning på gymnasial nivå enligt andra regler än de nu gällande föreskrifterna för gymnasieskolan. Dessa andra regler bör kunna gälla tills vidare. oberoende av de ändringar som genomförs för gymnasieskolan.

Komvux m.m. Grundvux. komvux och kommunal högskoleutbildning utanför vårdområdet har inte gymnasieskolans timtilldelningssystem, men när det gäller rena statsbidragsregler omfattas de av delvis samma föreskrifter som gym-

nasieskolan. Statskontoret har i sin rapport lämnat från varandra fristående förslag beträffande gymnasieskolan och komvux. I rapporten förordar statskon-

toret beträffande komvux att resurser skall tilldelas enligt det förslag som framlagts av komvux-utredningen under beteckningen alternativ 1. Detta

förslag innebär endast en förenkling av nuvarande system för resursutnytt-

jande. Riksdagen har hösten 1984 beslutat om vissa förändringar som bygger på detta förslag (prop. 1983/84: 169. UbU 1984/85:1, rskr 11).

Vad gäller komvux och grundvux kan det, som jag anfört i årets budget-

proposition (prop. 1985/86: 100 bil. 10 s. 166), finnas skäl att på sikt försöka schablonisera bidragen. För kommunal högskoleutbildning utanför vårdområdet bör nuvarande regler gälla tills vidare.

15¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att timtilldelningen i gymnasieskolan schabloniseras

genom grundresurser och tilläggsresurser enligt de allmänna prin-

ciper jag har förordat (3 och 6).!

2. godkänna att grund- och tilläggsresurserna beräknas för hela

kommunen och ges som en samlad resurs till skolhuvudmannen (4),

3. godkänna vad jag har förordat om timreduktioner i förhållande

till timplanernas timtal (5).

4. godkänna vad jag har förordat om användningen av den sam-

lade resursen (5).

5. godkänna vad jag har förordat i fråga om högsta antal elever i

klass eller grupp (7.2.2).

6. godkänna att ett system med timbelopp och arvodesgrupper

införs i enlighet med vad jag har förordat (8),

7. godkänna att ett förskotts- och slutregleringsförfarande införs i

enlighet med vad jag har förordat (8),

8. godkänna vad jag har förordat om särskilda timresurser och

bidrag för viss undervisning (9.1 och 9.2),

! Siffrorna inom parentes anger avsnitt i föredragandetexten. 41

9. godkänna vad jag har förordat om särskilda lönekostnadsbi- Prop. 1985/86: 97 drag (10.3),

10. godkänna vad jag har förordat om genomförande och garantiresurs (12 resp. 13), 11. godkänna vad jag har förordat i fråga om uppdragsutbildning (14.1) samt 12. godkänna vad jag har förordat i fråga om följdändringar för

korrespondensundervisning på gymnasial nivå och för riksinternat-

skolor och andra fristående skolor med regelsystem som liknar gymnasieskolans (14.2).

16¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1985/86: 97

Bilaga I

Nuvarande regelsystem med förklaring av termer och linjeförkortningar m. m.

I Statsbidragssystemet

Allmänt Statsbidraget till driftkostnader för gymnasieskolan regleras till största

delen genom förordningen (1966: 115) om statsbidrag till driftkostnader för

viss kommunal utbildning. Statsbidrag lämnas enligt denna förordning till faktiska lönekostnader för skolledare och lärare för utbildning enligt gäl-

lande bestämmelser. I förordningen specificeras vilka lönearter som får

räknas in I lönekostnaden. Kommunerna får rekvirera statsbidraget för

jöner månadsvis. Statens bidrag till att täcka kostnader för gymnasieskolan

utgörs därutöver av bidrag till utrustning. I regleringsbrev för budgetåret

1985/86 avseende anslag till skolväsendet finns under B 17. Bidrag till driften av gymnasieskolor ett anslag om 3 775 milj. kr. Under B 20. Bidrag

till utrustning för gymnasieskolan m. m. upptas ett anslag om 199 milj. kr. Enligt det nuvarande statsbidragssystemet för gymnasieskolan får primärkommuner och landstingskommuner statsbidrag till de faktiska lärar-

kostnaderna. Detta innebär att statsbidrag skall utgå till lärarlöner för den organisation som skolan får ha enligt dels beslut som fattas av SÖ och länsskolnämnden, dels bestämmelser i skolförordningen och timplanerna. I praktiken hämtas underlaget för rekvisition av lärarlönebidraget från

resp. kommuns lönesystem.

Bestämmelser i statsbidragsförordningar Den grundläggande och mest omfattande av de förordningar som reglerar statsbidrag till gymnasieskolan m. m. är förordningen (1966: 115, omtryckt 1977:490, ändrad senast 1985:588) om statsbidrag till driftkostnader för viss kommunal utbildning. Denna förordning gäller statsbidrag till kommuner och landstingskommuner till kostnader för driften av gymnasieskolor och kommunal högskoleutbildning utanför vårdområdet. Regelsyste-

met i förordningen gäller också för statsbidrag till kommunal vuxenutbild-

ning och grundutbildning för vuxna i den omfattning som anges i separata förordningar för dessa skolformer. Statsbidrag utgår enligt nämnda förordning enligt följande. — Statsbidrag utgår med belopp som motsvarar lönekostnaderna för skol-

ledare, biträdande skolledare, huvudlärare. lärare och institutionsföre-

ståndare vid gymnasieskolan. Vilka delposter som skall räknas in i lönekostnaderna finns preciserat i 5§. Tjänstgöring vid kommunal vuxenutbildning skall vid statsbidragsrekvisitionerna alltid separeras från

tjänstgöringen vid gymnasieskola (5—8 §§).

S Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 97

— När annan än lärare leder timme till förfogande (ttf), utgår statsbidrag Prop. 1985/86: 97

för varje sådan timme och klass enligt visst timarvode (98).

— Till ersättning åt föreläsare utgår i vissa fall statsbidrag (108). — För inbyggd utbildning inom industri och hantverk samt handels- och

kontorsyrken I gymnasieskolan har kommun rätt till statsbidrag med

visst belopp per elev och undervisningstimme inom timplanens ram.

Beloppet fastställs per studieväg och yrkesinriktning årligen av sö

(12380.

Här nämnda statsbidrag rekvireras hos SÖ i efterhand för varje månad. Vidare utgår enligt samma förordning — genom rekvisition hos SÖ efter redovisningsårets slut, dock före 1 september — statsbidrag årsvis för

kostnader för undervisning i hemspråk och studiehandledning på hemsprå-

ket.

Vidare utgår efter rekvisition per kalenderhalvår statsbidrag till kostna-

der för sjukförsäkringsavgifter och folkpensionsavgifter för lärare m.fl. Dessa bidrag utgår med 11,92 av statsbidraget för lönekostnader (20§).

Dessutom utgär bidrag per redovisningsär för kostnaderna för tilläggspensionsavgifter enligt viss procentsats av lönekostnaderna (20a§). Procent-

satsen varierar från år till år. För redovisningsåret 1985/86 är den 9,50 96.

Enligt förordning (1981:449, ändrad senast 1985: 596) om minskning av

vissa statsbidrag till kommunal utbildning skall alla bidrag enligt statsbi-

dragsförordningen (1966: 115) med undantag av bidragen för inbyggd utbildning minskas med 296. När det gäller utbildning inom vårdområdet som landstingskommun anordnar skall minskning ske med 2096.

Utöver förordningen om statsbidrag till driftkostnader till viss kommunal utbildning utgår statsbidrag för drift av gymnasieskolan även enligt vissa andra förordningar.

Nägon egentlig granskning av kommunens rekvisition av statsbidragsbelopp i relation till den fastställda skolorganisationen sker inte vare sig hos länsskolnämnden celler hos SÖ. Huvudansvarct för revision av statsbidrag till gymnasieskolan åvilar kommunens revisorer.

Kommunen erhåller statsbidrag till gymnasieskolan genom olika förfa-

ringssätt. Skolstyrelsen rekvirerar flertalet statsbidrag från SÖ. I vissa fall

ansöker den om tilldelning av statsbidrag hos SÖ eller länsskolnämnden.

Statsbidrag som utgår enligt förordningen (1966: 115) får en kommun

såsom nämnts rekvirera hos SÖ varje månad. SÖ skall betala ut rekvirerat

belopp snarast möjligt. Utbetalning får dock inte ske förrän i månaden efter den månad bidraget avser. Andra statsbidrag utbetalas också i efterhand kvartalsvis, halvårsvis, en gång per år eller vid annan tidpunkt när så

erfordras.

Särskilda bestämmelser gäller för årskurs 4 av fyraårig teknisk linje. 1 förordningen (1984:571, ändrad senast 1985:591) om ramtimplaner och resurstilldelningssystem för årskurs 4 av fyraårig teknisk linje i gymnasieskolan finns föreskrifter om att underlaget för lärartjänstgöring skall beräknas för varje skolenhet enligt en viss formel. Antalet lärarveckotimmar beror på antalet elever och grenar i årskursen. Skolstyrelsen bestämmer

hur tilldelade lärarveckotimmar skall användas för den undervisning ele-

verna skall ha enligt ramtimplanerna och för stödundervisning m. m. Skol- 44

styrelsen är därvid inte bunden av några regler om klass- eller gruppstorle- Prop. 1985/86: 97 kar.

Följande princip tillämpas vid kombination av ramtimplancer och friare resurstilldelning i årskurs 4 av T-linjen:

För läsåret 1985/86 gäller formeln t= 13 Xn + 1,505 Xx e

där t = totala antalet lärarveckotimmar n = antalet grenar och e = antalet elever i årskursen.

I förordningen (1983: 505, ändrad senast 1985: 592) om samordnade timplaner (ST-planer) och resurser i vissa kommuners gymnasieskolor finns särskilda föreskrifter för fall där en kommun enligt regeringens medgivande bedriver gymnasieskola med en till ett litet elevantal anpassad organisation. I det särskilda systemet enligt förordningen ingår samordnade timplaner för årskurserna I och 2 samt årskurs 3 av flertalet teoretiska linjer. Det ingår också ett särskilt system för tilldelning av lärarveckotimmar. Antalet sådana är beroende av bl. a. antalet elever i de olika årskurserna.

Det resurstilldelningssystem som används vid totalt sju ST-skolor innebär följande i fråga om statsbidragsberättigade lärarresurser i 21-veckotimmarsämnen för teoretiska linjer (uttryckt i lärarveckotimmar):

Totalt för de treåriga ekonomiska (E). humanistiska (H), naturvetenskapliga (ND. samhällsvetenskapliga ($) linjerna och de två första årskurserna av fyraåriga tekniska (T) linjen: årskurs 1: 21 + 0,9 Xx elevantalet i åk I årskurs 2: 24 + 0,8 Xx elevantalet i åk 2 årskurs 3: 22 + 1.1 X elevantalet i åk 3

(om elevantalet överstiger 20. Vid mindre elevantal

utgår färre limmar)

Tilläggsresurser för tvåårig social linje: årskurs 1: 6 + 1,0 X elevantalet i åk I årskurs 2: 6 + 0,9 X elevantalet i åk 2

Tilläggsresurser för tvååriga yrkesinriktade linjer: årskurs 1: 2,5 + 0,3 Xx elevantalet i åk I årskurs 2: 0,5 + 0,2 Xx elevantalet i åk 2

2¶Organisatoriska faktorer som påverkar resursbehovet

6 I gymnasieskolan kommer fr. o. m. läsåret 1987/88 att finnas två skolen-

hetstyper, typ A (vad som hittills kallats allmän skolenhet och särskild

typ 2). De allmänna enheterna, som ofta är stora. ger såväl teoretisk som

yrkesinriktad utbildning. Särskilda skolenheter typ I omfattar företrä-

desvis yrkesinriktade studievägar. De saknar många gånger det stöd för

bildande av grupper i tillvalsämnen som de tvååriga teoretiska linjerna

ger och har ofta en begränsad förstärkningsresurs. Särskilda skolenheter

typ 2 har övervägande teoretisk utbildning. e Vilka studievägar som får förekomma i cn kommun finns fastställt i

gällande organisationsbeslut. Antalet årselevplatser fördelas normalt av

SÖ till länsskolnämnderna, som i sin tur fördelar dem vidare. uttryckta i

intagningsklasser, till kommunerna. Beträffande klasser i högre års-

kurser finns i många fall en automatik. I fråga om grenar och varianter

som börjar i högre årskurser bestämmer länsskolnämnderna eller i vissa

fall SÖ vilka grenar och varianter som kommunens gymnasieskola får

omfatta. Om särskilda skäl föreligger, får den statliga skoladministra-

tionen bestämma även antalet klasser för sådana grenar och varianter.

Från resurstilldelningssynpunkt är att notera att även halva klasser på teoretiska studievägar kan tilldelas kommunerna. I vissa fall föreskrivs

också s.k. B-form med samläsning mellan årskurser. (Såväl därvid som allmänt förutsätts eleverna samläsa i för studievägarna gemensamma ämnen.) Avsikten är att i görligaste mån tillhandahålla ett utbud av utbild-

ningsplatser som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar elevernas val och arbetsmarknadens behov. Eftersom tillgodoseende av förstahandsvalet allmänt har stor betydelse för elevernas studiemotivation, kan halva, och per elev dyrare, klasser motverka studieavbrott. Skäl för halva klasser finns särskilt på mindre orter, där det gäller att utifrån givna förutsättning-

ar erbjuda ett så rikt urval av studievägar som möjligt. Det förekommer

dock utläggning av halvklasser även I kommuner med stor gymnasieskola, t.o.m. när denna är uppdelad på flera skolenheter. Sådan utläggning är normalt mindre ekonomisk. e Timplanerna innehåller för olika studievägar och årskurser timtal för

eleverna, som kan variera mellan 30 och 38 veckotimmar. Härtill kom-

mer normalt vissa resurser för delning av klass. som växlar betydligt

mellan olika studievägar. I vissa fall förekommer s.k. inbyggd utbild-

ning. e För årskurserna 1-3 av de tre- och fyraåriga linjerna berörs två timplane-

system, reguljära och s.k. alternativa timplaner (AT-planer). De senare

tillämpas i ett 30-tal skolenheter i lika många kommuner med normalt

mellan 250 och 400 16-åringar i årskullen.

9 Resursbehovet är vidare beroende av elevernas val och den planering av undervisningen i organisatoriskt avseende som görs med utgångspunkt

häri på de enskilda skolenheterna. Behovet av undervisningsgrupper

och därmed lärartimmar vid en viss organisation varierar givetvis år från

år mellan studievägar och årskurser. Ambitionerna att tillgodose elever-

nas val och därmed starta undervisning i små grupper kan självklart

också variera mellan såväl kommuner som skolor. e Både kommun- och skolstorlek har ett starkt inflytande på resursbeho-

vet. Stora skolor har lättast att tillgodose elevernas val och fylla under- 46

visningsgrupperna.

e Klasstorleken (16 eller 30 elever) påverkar naturligtvis resursåtgången Prop. 1985/86: 97 och mäste beaktas.

e Klass- och gruppfyllnad påverkar också resursbehovet genom systemet med timreduktioner vid ej fyllda grupper. Denna faktor sammanhänger i hög grad med bl.a. skolenhetstyp, förekomsten av halva eller hela klasser. skolplanering och skolstorlek.

3¶Vissa termer m. m.

Basändamål. Timmar i den enligt timplanerna obligatoriska undervisning-

en, utan hänsyn till timmar till förfogande, uppdelning av klass för laborationer och andra övningar m. m. Resurser för basändamål uttrycks i vissa sammanhang I kronor, i andra sammanhang i lärarveckotimmar. Delningstal. | varje ämne i gymnasieskolan förs eleverna till grupper i den mån de enligt läroplanen kan samundervisas helt eller delvis. Grupp

anordnas för varje påbörjat 30-tal elever. Vid undervisning i arbetsteknik och annan undervisning med samma syfte anordnas grupp för varje påbörjat 16-tal elever. Dessa tal benämns delningstal. Även andra delningstal finns. Om särskilda skäl föreligger, får länsskolnämnden beträffande ett

visst ämne i en kommuns gymnasieskola medge undantag genom att tillåta

att gruppen omfattar fler än 30 resp. fler än 16 elever. Frivillig undervisning. Sådan undervisning i bild, dramatik, idrott och musik. Förstärkningsändamål. För varje redovisningsår beräknas dels vissa

timmar för förstärkningsändamål för kommunens gymnasieskola i dess helhet (skolstyrelsens förstärkningsresurs), dels timmar för varje skolenhet (skolenhetsbunden förstärkningsresurs). Skolenhetens resurser för förstärkningsändamål är summan av de resurstimmar som skolstyrelsen tilldelar skolenheten och den skolenhetsbundna förstärkningsresurs som di-

rekt tillfaller skolenheten. Skolenhetens förstärkningsresurs är avsedd för

lärartimmar för stödundervisning och samordnad specialundervisning, för delning av klass eller grupp för studieteknisk träning, för tummar till förfogande samt för frivillig undervisning.

Se vidare denna bilaga, avsnitt 4 ”Timmar för förstärkningsändamål”

Grupplundervisningsgrupp. En grupp av elever som undervisas gemensamt i visst ämne. Höstrapport. Se Slutlig plan.

Inbyggd utbildning. Undervisningen i arbetsteknik eller annan undervisning med samma syfte förläggs helt eller delvis till företag eller institution utanför gymnasieskolan, och företaget eller institutionen tillhandahåller

lärare, lokaler och utrustning som behövs för undervisningen. Klass. I gymnasieskolan fördelas eleverna på klasser. Elever i samma

årskurs och på samma studieväg förs till samma klass, så långt detta är

möjligt. Klass får omfatta högst 30 elever. Om det anges i timplancen för

viss studieväg. får klass omfatta högst 16 elever. (Se även Delningstal.)

Lärarregister. Ett hos statistiska centralbyrån (SCB) datorbaserat individregister över lärare och skolledare i bl. a. grundskolan, gymnasieskolan 47

och den kommunala vuxenutbildningen. Syftet med lärarregistret är att de Prop. 1985/86: 97 i registret ingående uppgifterna skall användas som underlag för SCB:s lärarstatistik och för lärarprognoser (dimensionering av lärarutbildningar m. m.) av SÖ och prognosinstitutet vid SCB, ingå i SCB:s statstjänstemannastatistik (statistik över personal i offentlig tjänst) att användas i löneförhandlingar av både statens arbetsgivarverk och lärarnas personalorganisationer samt utgöra underlag för beräkningar av veckotimpris m. m. för statsbidrag.

Lärarveckotimmar. Tärarledda —lektionstimmar/undervisningstimmar per vecka.

Läsår. Den del av redovisningsäret. under vilken undervisning medde-

las. Gymnasieskolans läsår skall omfatta 40 veckor (280 dagar). Ett läsår fördelas på en hösttermin och en vårtermin. Del av kalenderåret som inte ingår i läsåret utgör ferier.

Organisationsrapport. Utgörs av en intagningsnämnds och skolstyrelses sammantagna blanketter med uppgifter om sökande till gymnasieskolans årskurs 1 samt vissa förslag till organisation nästa läsår. Organisationsrapporten inges av skolstyrelsen gemensamt med intagningsnämnden till läns-

skolnämnden och SÖ i början av mars.

Planeringsrapport. Utgörs av blanketter, på vilka gymnasieskolenhe-

tens rektor redovisar antal elever i årskurs 1 och 2 samt teknisk linje i årskurs 3 vid skolenheten, fördelade efter sina val per den 1 februari av linje. gren och variant till årskurs 2, 3 resp 4. Blanketterna sänds till skolstyrelsen som kompletterar dem med beräknat elevantal på studieväg som skolstyrelsen planerar anordna nästföljande täsår. Planeringsrapporten inges av skolstyrelsen till länsskolnämnden och SÖ i slutet av mars.

Preliminär plan/vårrapport. Utgörs av blanketter, där en kommuns sam-

mäntagna uppgifter lämnas om antal elever, fördelade på ämnen inom

resp. linje, antal undervisningsgrupper och lärarveckotimmar i gymnasie-

skolan. Uppgifterna utgår bl. a. från elevernas val av linje, gren och variant

vill årskurs I, 2, 3 resp. 4. Preliminär plan utgör kommunens förslag till undervisningsorganisation för gymnasieskolan nästa läsår. Planen inges av skolstyrelsen/utbildningsnämnden under våren (slutet av april/början av maj) till länsskolnämnden för beslut om kommunens gymnasieskolorganisation. (Jfr Slutlig plan.)

Redovisningsår. Tiden fr.o.m. den I juli t.o.m. den 30 juni nästa kalenderär. Resurstilldelning. Tilldelning av resurser, uttryckt exempelvis i form av

tjänster, tjänstgöringsskvldighet, ärselevplatser, elevantal per klass eller grupp. lärarveckotimmar per linje eller ämne, undervisningstimmar. Re-

sursernas storlek anges i skolans regelverk och är kodifierad i olika be-

stämmelser i skollag, skolförordningar, regleringsbrev, läroplaner, kursplaner, timplaner, anvisningar och kollektivavtal.

Resurstilldelningssystem. De delar av skolans regelverk som styr tilldelningen av resurser.

Sumläsning. Undervisning av en undervisningsgrupp av elever från

olika klasser (och i vissa fall ärskurser) på samma eller olika linjer.

Skolstyrelse. Här avses med skolstyrelse kommuns skolstyrelse, lands- Prop. 1985/86: 97 tingskommuns utbildningsnämnd och kommunalförbunds motsvarande nämnd.

Slutlig plan (tidigare benämnd höstrapport). Utgörs av blanketter, där en kommuns sammantagna uppgifter per den 15 januari lämnas om antal närvarande elever, fördelade på ämnen inom resp. linje. gren, variant och alternativämne inom årskurs 1, 2, 3 och 4, antal undervisningsgrupper och lärarveckotimmar i gymnasieskolan. Slutlig plan är en sammanställning

över kommunens faktiska gymnasicskolorganisation. Studieväg. Varje linje, specialkurs, gren eller variant som finns i gymna-

sieskolan.

Timme till förfogande (ttf). Timtilldelning, som innebär att skolan mer fritt kan disponera någon tid dels för sådana moment som återkommer år från år, men vilkas omfattning och inplacering i studiegången inte bör

fastställas alltför detaljerat, dels för sådan verksamhet, för vilken förutsättningarna växlar efter lokala förhållanden.

Timmarna placeras in på schemat och används för verksamhet som inte har karaktären av ämnesundervisning eller inte kan eller bör fogas in i något av de på läroplanen upptagna ämnena. Timmar till förfogande är

avsedda för bl.a. studieorientering vid studiernas början, studieteknisk orientering, yrkesvalspsykologisk orientering, studie- och yrkesorientering inför valet av fortsatt studieväg. yrkes- och arbetsmarknadsoriente-

ring, bok- och bibliotekskunskap. röst- och talvård samt samordningsprogram. Verksamheten på timmar till förfogande skall också ges lokal an-

knytning, t.ex. ägnas åt en viss bygds struktur och problem i fråga om närings- och samhällsliv. Timmarna skall även användas för samlevnadsundervisning.

Veckotimme (vte). En lektion/undervisningstimme i veckan under ett läsår eller, i fråga om studieväg I gymnasieskolan som är kortare än en

årskurs, en lektion i veckan på sådan studieväg.

Veckotimpris. Kostnad för en lärares undervisning en lektionstimme i

veckan under läsåret.

Vårrapport. Se Preliminär pian.

Undervisningsgrupp. Se Grupp.

Undervisningsskyldighet (usk). Omfattningen av lärares skyldighet att undervisa i gymnasieskolan, uttryckt i veckotimmar. Styrelsen för skolan

fastställer inom vissa angivna gränser undervisningsskyldigheten för rektor och studierektor.

Årskurs. Dels den lärokurs eller del därav, som skall genomgås i gymna-

sieskolan under ett läsår, eller, i fråga om utbildning som börjar vid annan

tidpunkt än vid läsårets början, under 40 veckor av två på varandra följande redovisningsår, dels de elever i gymnasieskolan som går igenom sådan lärokurs eller del därav.

4¶Timmar för förstärkningsändamål

Timmar för förstärkningsändamål kan indelas i tvä kategorier, nämligen ämnesanknutna resurser för delning av klass enligt timplanerna och allmöänna TCSUTSeT. De ämnesanknutna delningsresurserna är av följande slag. e Resurs för delning av klass för studietekniska övningar. Denna resurs omfattar en veckotimme per klass på tre- och fyraåriga studievägar. På

tvååriga studievägar får för samma ändamål delning av klass ske vid 30-grupp i svenska. På tvååriga teoretiska linjer får klassdelning dessut-

om ske under en veckotimme i annat ämne. e Resurs för delning av klass för laborationer och konstruktionsövningar i

naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Resurs för delning i arbetsmetodik på E-linjen.

Resurs för delning av klass i nybörjarspråk.

Resurs för delning av klass i bild på treåriga linjer.

Resurs för annan delning av klass enligt timplaner. Den avser huvudsak-

ligen delning i linjespecifika ämnen på Dk-, Du-. Ep-. Hk-, Jo-, Ko-,

Mu-, Sb-, Ss-. Td- och Vd-linjerna (för förkortningarna, se denna bilaga, avsnitt 5) samt delning i fackteori i s.k. B-klasser på yrkesinriktade linjer med delningstalet 16. Med B-klass avses en klass. sammansatt av

en halv klass i årskurs 1 och en halv klass i årskurs 2.

Minsta elevantal för delning är i allmänhet 17, men även delningstalen 21

(i nybörjarspråk och bild) samt 24 (i vissa ämnen på vårdlinjen) förekom-

mer. Reglerna för deining av klass anges i allmänhet i noter till resp.

timplan eller i allmänna bestämmelser till timplanen. För delning i ämnet svenska i ärskurs 2 av vissa yrkesinriktade linjer utgår en särskild resurs.

De allmänna tesurserna är följande: Timmar till förfogande (ttf) omfattar normalt en veckotimme per klass på tre- och fyraåriga linjer, i årskurs 1 av tvååriga linjer. i årskurs 2 av

tvååriga teoretiska linjer samt i vissa specialkurser.

För frivillig undervisning tilldelas en resurs på två veckotimmar i idrott för varje påbörjat 1000-tal elever samt en veckotimme i bild. dramatik och musik för varje fullbordat 45-tal elever. Till stödundervisning och samordnad specialundervisning utgår 0.80 veckotimmar per 30-tal elever i klasser med delningstalet 30 resp. 16-tal elever i klasser med delningstalet 16.

5¶Förkortningar för benämningarna på

gymnasieskolans linjer

Minst treåriga linjer (teoretiska) Ekonomisk linje Humanistisk Iinje Im

Naturvetenskaplig linje Z

Samhällsvetenskaplig linje

Teknisk linje (fyraårig) MV

Tvååriga teoretiska linjer Ekonomisk linje Musiklinje

Social linje Teknisk linje

Tvååriga yrkesinriktade linjer

Beklädnadsteknisk linje Be

Bygg- och anläggningsteknisk linje Ba Distributions- och kontorslinje Dk Drift- och underhållsteknisk linje El-teleteknisk linje Et Estetisk-praktisk linje Ep

(försöksverksamhet) Fordonsteknisk linje Fo

Handels- och kontorslinje Hk

(försöksverksamhet) Jordbrukslinje Konsumtionslinje Livsmedelsteknisk linje Processteknisk linje Skogsbrukslinje Social servicelinje

Trädgårdslinje

Träteknisk linje Verkstadsteknisk linje

Vårdlinje

Bilaga 2

Statskontorets modellförslag beträffande gymnasieskolan

De utgångspunkter som enligt regeringens uppdrag 1982 till statskontoret

främst borde ligga till grund för ett nytt. schabloniserat statsbidragssystem

var i sammanfattning följande: — ett nytt system bör innefatta ytterligare steg mot ökad decentralisering

och innefatta incitament till en mera rationell och — från lokal och

regional horisont — behovsanpassad skolorganisation,

— ett nytt system bör innebära bättre förutsättningar för budgetering och

uppföljning av statens kostnader för gymnasieskolan, — ett nytt system bör innefatta en förenklad administration på olika nivåer

i förhållande till nuläget.

De alternativa modeller för ett schabloniserat statsbidragssystem som prövades mot dessa huvudpunkter och övriga önskemål och krav på ett

nytt system togs av statskontoret fram under våren 1983 i löpande kontakt med referensgrupper.

De alternativa modeller som prövades i första utredningsetappen kan ses som steg på vägen mot ett alltmer schabloniserat statsbidragssystem. Alternativen kan — med delvis flytande gränser — delas in i tre huvudgrupper. Alternativen benämns G1 t. o. m. G7 (G= gymnasieskolan).

Den första huvudgruppen, som omfattar alternativen G1 — G3 samt i

viss utsträckning G4, bygger helt eller delvis på en schablonisering av lärarlönerna för olika lärarkategorier. Den andra huvudgruppen. som omfattar alternativen G4 (delvis) och GS. innebär en övergång från mer eller mindre lärarlönebaserade schablonbidrag till ett bidragssystem som till vissa delar eller helt baseras på principen om bidrag per elev. Den tredje huvudgruppen slutligen utgörs av några översiktliga diskussioner om två alternativa framgångsvägar, G6 och G7, som — inom eller utom ramen för ett skatteutjämningssystem — innebär ett schabloniserat bidrag per ung-

domsgrupp i vissa åldersintervall snarare än bidrag per gymnasieelev.

Resultatet av prövningen blev att två av modellerna för utveckling av ett nytt system ansågs mest lämpade för fortsatta överväganden i en andra och

avslutande utredningsetapp:

ALTERNATIV G2

I höstrapporten finns antalet lärarveckotimmar. uppdelade i basresurs och vissa andra resurstyper, här sammanräknade under namnet förstärknings-

resurs.

Enligt detta alternativ skulle statsbidraget beräknas med samma metod

som i alternativ G1 såvitt angår basresursen, nämligen med en särbehandling av de två resursslagen basresurs och förstärkningsresurs. Förstärk-

ningsresursen skulle emellertid här beräknas oberoende av hur skolan använder denna resurs, Tänkbara varianter för beräkning av förstärknings-

resursen skulle kunna vara ett procentuellt påslag på basresursen eller Prop. 1985/86: 97 visst bidrag per elev i skolan. Man skulle eventuellt också kunna tänka sig att beräkna förstärkningsresursen med hänsyn till skolans storlek och linjeomfattning e. d. Varianten att beräkna förstärkningsresursen som visst bidrag per elev i skolan torde vara den som mest liknar nuvarande system för statsbidrag till grundskolan. Med en sådan metod skulle även bidraget i denna del göras direkt elevrelaterat. En prövning av alternativ G2 ger vid handen att en viss decentraliseringseffekt kan uppnås genom att förstärkningsresursen utgår oberoende av skolans organisation. Den studieorganisation. som fastställs på grundval av höstrapporten och därmed ger basresursen, skulle kunna omformas till statsbidragsberättigande basresurs i stället för, som nu är fallet, faktisk (beslutad) organisation för skolan. En sådan ändring skulle förbättra möjligheterna till lokalt inflytande över besluten. Användning av lärarlöneschablon bör, liksom vid Gt, förbättra möjligheterna till budgetering och uppföljning av statens kostnader för gymnasieskolan. Alternativ G2 kan innebära vissa incitament till en mera rationell lokal skolorganisation. Enligt ett av alternativen för förstärkningsresursens beräkning skulle vidare denna resurs göras direkt elevrelaterad. Alternativ G2 skulle härvid kunna ses som ett första steg mot ett elevrelaterat bidragssystem för gymnasieskolan.

ALTERNATIV G4 Ett ytterligare steg mot ett elevrelaterat bidrag för gymnasieskolan skulle t.ex. kunna vara att ge viss andel av bidraget per elev och bygga på med visst bidrag per linje. linjegrupp e.d. Ett sådant alternativ. som benämns alternativ G4, har tidigare berörts av bl. a. SSK-utredningen. Generellt skulle resurstilldelningen enligt den i alternativ G4 skisserade metoden kunna beskrivas med hjälp av en serie formler

r=aXn+bxe där = tilldelad resurs för viss årskurs och linje (linjegrupp ce. d.) n = antal linjer i gruppen, antal grenar, antal 30-tal elever e.d. e = antal elever i aktuell årskurs av berörd linje (linjegrupp) samt a och b = konstanter som måste bestämmas för resp. linje (linjegrupp).

Preliminärt skulle t. ex., enligt denna variant av alternativ G4, en gymnasieskola med en linje av vardera E, H, N, S och T i årskurs 1 vid fyllda klasser tilldelas ca 1,04 lärarveckotimmar per elev mot storleksordningen 1.50—1,70 enligt dagens resursuttag. Vissa modifieringar skulle därför behöva göras för att man skall uppnå ett i förhållande till nuvarande system rimligt resultat. Alternativ G4 är ett elevrelaterat system såtillvida att resursen i första hand uttrycks i antal lärarveckotimmar, som sedan räknas om i kronor med hjälp av ett schabloniserat bidrag per lärarveckotimme.

En prövning av alternativ G4 visar att förutsättningarna att öka det Prop. 1985/86: 97

lokala inflytandet över skolans organisation förbättras. Resurstilldelningen enligt G4 är nämligen helt oberoende av skolans studieorganisation. Vidare bör förutsättningarna för budgetering och uppföljning av statens kostnader också förbättras. dock troligen inte mer än vid alternativ G2.

I förhållande till tidigare presenterade alternativ kan alternativ G4 enligt skisserad modell sägas innebära vtterligare et steg på vägen mot ett elevrelaterat statsbidrag för gymnasieskolan. Elevantalet påverkar direkt

bidragets storlek.

Bilaga 3 Prop. 1985/86: 97

Sammanfattning av promemorian (Ds U 1985:4) Ett schabloniserat system för statsbidrag till lärarlöner i gymnasieskolan

1¶En schabloniserad, delvis elevrelaterad

tilldelning av lärartimmar och statsbidrag till

lärarlöner

En mycket stor del av statens bidrag på cirka 4 miljarder kronor till kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor avser lärarlönekostnader. Storleken av statsbidragen bestäms av bl.a. ofta mycket

detaljerade föreskrifter i de olika timplanerna, I bestämmelser till dessa

och I särskilda förordningar. Själva statsbidragsbestämmelserna innebär i dag i princip att bidrag lämnas med belopp som motsvarar de utbetalda

lönerna. Förslag om en schablonisering av resurstilldelningen har tidigare framförts i olika omgångar, både av 1960 års gymnasicutredning. av utredning-

cen om skolan, staten och kommunerna (SSK) och av skoladministrativa

kommittén (SAK). En schabloniscring avses bl.a. ge större lokal handlingsfrihet. Därför har en förutsättning för förändring varit att det detaljerade, statliga regelsystemet i timplaner o. s. v. kunnat luckras upp. Så har nu

åtminstone delvis skett med den friare resursanvändning som infördes för gymnasieskolan läsäret 1982/83. Fortfarande finns dock ofta mycket detaljerade resurstilldelningsregler kvar i timplanerna, om ock numera endast

som riktlinjer, från vilka avsteg kan göras av pedagogiska skäl. Vid mindre

väl fyllda grupper skall vissa timreduktioner göras inom tre intervall.

Blankettrutiner och annan administration är omfattande. Den har på sena-

re är kommit att ytterligare utökas genom olika specialinriktade resurser för olika ämnen, studie vägar och timplaner.

Samtidigt har med åren de allmänt goda erfarenheterna blivit allt säkrare belagda av två schablonsystem för resurstilldelning — dels det som tilläm-

pas för årskurs 4 av fyraårig teknisk linje (T4) i ett fyrtiotal kommuner, dels

det som används i sju små kommuner i mer eller mindre utpräglad glesbygd —- samordnade timplaner för främst de tre- och fyraåriga linjerna

(ST-planer). I båda fallen tillämpas en modell för resurstilldelning med en grundresurs, som alltid utgår, och en av elevantalet beroende tilläggsresurs. I de formler och koefficienter som därvid används har räknats in de genomsnittliga timresurser som annars skulle utgå enligt det detaljrika

system för t. ex. halvklasstimmar som finns i umplanerna för de aktuella studievägarna. Båda systemen har efter ingående utvärderingar befunnits

öka den lokala friheten att hantera tillgängliga resurser. En motsvarande ordning för flertalet ämnen och studievägar i gymnasieskolan i övrigt är vad som föreslås i promemorian.

"in 'n

Prop. 1985/86: 97

2¶Större frihet för skolhuvudmän och skolor att hantera gymnasieskolans resurser och använda

dem där de behövs bäst

Den större rörelsefrihet som gäller för T4 och ST-planer bör alltså gälla en större del av gymnasieskolan.

Vad först gäller skolhuvudmännen skall erinras om den större roll de förutsätts spela för resursanvändningen. Regeringen har våren 1985 fätt riksdagens godkännande av ett förslag om att skolstyrelserna i särskilda planer skall dra upp riktlinjer för den friare resursanvändningen i gymnasieskolan. För att detta arbete skall underlättas synes det naturligt att överge dagens system, i vilket vissa resurser först beräknas skolenhetsvis och vissa kommunvis. I remissyttranden över en rapport om statsbidragsmodeller från statskontoret har en rad kommuner uttalat sig för en samlad kommunresurs, om vilken man får ta vederbörliga politiska beslut. En sådan ordning föreslås i promemorian. Alternativ lämnas för hanteringen av resurserna för stöd- och samordnad specialundervisning. Antingen kan dessa integreras med andra resurser eller också kan de anges som en separat minimiresurs. Förord ges för det senare.!

Vad så gäller resurshanteringen på skolenheterna bör med schablonise-

ringen — inom de ramar skolstyrelsen anger — friheten även här bli större genom att dagens detaljerade resursrekommendationer utmönstras ur timplaner och förordningar.

3¶Förenklad lokal och regional skoladministration

Som framgått av SÖ-utvärderingar har man — med den friare resursanvändningen och med vidtagna sparåtgärder från statens sida — på skolorna blivit alltmer uppmärksam på resurstillgång och resursutnyttjande. Med de

nämnda sparåtgärderna har måst följa vissa ytterligare regleringar av re-

surserna, såsom timreduktioner vid vissa elevtalsintervall och en särskild återföringsresurs. Härutöver kan också nämnas t. ex. en särskild resurs för undervisning i svenska i årskurs 2 av vissa linjer.

Promcemorians förslag innebär att det allra mesta av timplanernas alla noter jämte andra tillkommande resurser och vad som i dag i vissa fall skall

räknas av i särskild ordning integreras i en eller två schabloniserade

formler för flertalet studievägar. Därmed bör rimligen mer tid kunna ges även lokalt för det arbete som — oavsett resurstilldelningssystem —måste bedrivas med sikte på bästa möjliga resursanvändning.

I propositionen föreslås att resurserna för stöd- och samordnad specialundervisning integreras.

Prop. 1985/86: 97

4¶Vissa garantiregler för att garantera likvärdig utbildning i olika delar av Jandet

Med bästa möjliga resursanvändning bör, mot bakgrund av upprepade uttalanden av regering och riksdag. förstås en prioritering av de elever som har störst behov av stöd och hjälp i sitt skolarbete.

En näraliggande åtgärd kan här vara att välja en separat, minsta resurs för stöd- och samordnad spectalundervisning. En annan, här icke förestagen, skulle kunna vara att öka den — i jämförelse med i grundskolan — lilja rörliga resursdelen genom att i den ta in även delar av bastimtalen för olika studievägar. En sådan förändring har dock ansetts innebära för stora ingrepp i systemen. Enligt samma linje har timresurserna föreslagits kvarstå helt oförändrade enligt timplanerna, oberoende av elevantalen. för flertalet av de studievägar som erfarenhetsmässigt har flest elever med särskilda behov. Detta gäller karaktärsämnena inom hela industri- och hantverkssektorn. Avgörande har här varit att för varje skolhuvudman undvika de resursminskningar som i vissa lägen kan inträffa vid en scha- blonisering. Detta bör minimera den risk som annars skulle kunna finnas för att skolhuvudmännen skulle inrikta sig på andra studievägar, där det är

Vid en delvis elevrelaterad resurstilldelning skulle annars även kunna befaras en mindre benägenhet att i en konkurrenssituation ta in elever på s.k. fri kvot. Sådana elever kan ju oftare uppfattas som potentiella avhoppare och — krasst uttryckt — ge lägre statsbidrag. Med de beslut om dimensionering av gymnasieskolan och om prioritering av 16- och 17-åringar som nu gäller bör dock alltfler elever redan efter grundskolan komma in på den utbildning de väljer i första hand. Därigenom bör den nu antydda risken bli mindre.

I begreppet likvärdig utbildning i olika delar av landet ligger även generellt möjligheten att erbjuda ett rimligt urval studievägar även på mindre orter, återigen med utgångspunkten att tillgodose elevernas förstahandsval. För att tillgodose detta föreslås en särskilt anpassad resurstilldelningsmodell för de 30 minsta kommunerna med tre- och fyraåriga linjer (d.v.s. orter med s.k. alternativa timplaner, AT-planer). Även för specialidrott och för lågfrekventa språk föreslås en särskild resursanpassning, som — allt annat lika — skall möjliggöra samma utbud som hittills.

5¶Bättre överblick och uppföljning av konsekvenser av olika förändringar

Gymnasieskolan kommer framöver att befinna sig i ett aktivt försöks- och utvecklingsskede. Med en schablonisering av resurstilldelningen nås ett för staten — bidragsgivaren — naturligt och vitalt syfte: att bättre än med dagens system kunna överblicka och följa upp följder av olika förändringar.

6¶Lärartimmar tilldelas enligt resursschabloner som fastställs utifrån aktuella timplaner och verkliga resursuttag

De timresurser som enligt gällande timplaner samlat utgår vid vissa för

landet genomsnittliga elevtal skall normalt anges i en formel för studievä-

gen och årskursen. Formeln skall innehålla en grundresurs (som är oberoende av elevantalet) och en tilläggsresurs (som varierar med elevantalet). Konkreta exempel ges i sammanfattningen av beräkningarna i bilaga 6.!

7¶Förändringarna skall generellt sett vara kostnadsneutrala — under förutsättning av i övrigt

oförändrade förhållanden

Vid arbetet med schablonformlier har valet. förenklat uttryckt, stått mellan — ett ringa antal formler och ett mycket lätthanterligt system men risk för

större avvikelser i resursutfallet gentemot dagens förhållanden för skol-

huvudmännen och — ett större antal formler och ett mindre lätthanterligt system men mindre

risk för avvikelser i resursutfallet. ”

En utgångspunkt för arbetet har varit att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i det väsentliga inte skall ändras. Det har då framstått som naturligt att välja en högre detaljeringsgrad med fler formler för att

minimera de vid en övergång till ett schabloniserat system ofrånkomliga avvikelserna från dagens resursbild. Av de simuleringar som gjorts fram-

går att bland de ca 180 aktuella kommunerna med gymnasieskola har i dag

endast sju ett resursuttag som är minst 6976 större och ca 25 ett som är

minst 6 Ze mindre än vad de skulle ha med det schablonsystem som föreslås

i promemorian.”

8¶Liksom i grundskolan fastställs särskilda veckotimpris, här för olika studievägar eller grupper av studievägar

Schabloniseringen skall alltså gälla även bidragsbeloppen. Liksom i grundskolan kan också för kommunerna övervägas särskilda arvodesgrupper,

baserade på olika lönenivåer, i sin tur beroende av lärarkårens aktuella lönegrads- och ålderstilläggsklassläge.? I detta sammanhang bör även prövas hur den för den totala resurshanteringen bästa schabloniseringen kan

se ut, också ur administrativ synvinkel.

! Statistiskt beräkningsunderlag m. m. redovisas här i bilagorna 5 och 6. " Med propositionens förslag får blott 9 kommuner ett resursbehov som är minst 5 större och 38 kommuner ett resursbehov som är minst 5 §& mindre än vad som gäller med dagens system. "I propositionen föreslås timbelopp och ett antal arvodesgrupper.

fall där det föreslagna systemet slår uppenbart och orimligt fel

En viss resurs måste kunna garanteras — åtminstone undert. ex. en treårsperiod — för kompensation till sådana skolhuvudmän som med den föreslagna modellen, trots en rimligt rationell skolorganisation, oförutsett får

en oacceptabelt låg statsbidragstäckning för sin gymnasieskola.

6 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 97

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över

promemorian (Ds U 1985:4) Ett schabloniserat

system för statsbidrag till lärarlöner i gymnasieskolan

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av skolöverstyrelsen

(SÖ), riksrevisionsverket (RRV), statskontoret. statistiska centralbyrån

(SCB). länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads. Hallands, Älvsborgs, Värmlands. Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, statens arbetsgivarverk (SAV), skolförfattningsutredningen (U 1979: 12), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Centralorganisationen SACO/SR. Lärarnas riksförbund (LR), Skolledarförbundet. Svenska facklärarförbundet (SFL), Sveriges lärarförbund (ST), Stockholms läns, Örebro läns och Kopparbergs läns landstingskommuner. samt Danderyds, Eksjö, Eskilstuna. Faluns, Gotlands, Gällivare, Göte-

borgs, Härnösands, Kalmar, Karlskrona, Lycksele, Malmö, Skara och

Örebro kommuner

Länsskolnämnden i Östergötlands län har bifogat yttranden från Linköpings kommun och rektor vid Himmelstalundsskolan i Norrköping. Länsskolnämnden i Uppsala län har redogjort för inhämtade synpunkter från länets kommuner.

Yttranden har dessutom kommit in från Botkyrka kommun och Sveriges civilingenjörsförbund

1¶Allmänt

Flertalet remissinstanser är I princip positiva till promemorians förslag.

Till dessa hör SÖ. statskontoret. RRV, SAV. länsskolnämnderna, SAF, I andstingsförbundet. Stockholms och Kopparbergs läns landstingskommuner, Eksjö, Faluns. Gotlands, Gällivare. Härnösands, Karlskrona, Lycksele, Skara och Örebro kommuner. SCB har yttrat sig över promemorian enbart i frågor som anknyter till verkets roll som central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikproduktionen.

SÖ understryker att utfallet av det föreslagna systemet är av avgörande betydelse för systemets tillämpning. SÖ har därför under remissarbetet ägnat frågan om det reviderade systemets utfall per kommun stor uppmärksamhet.

Skolförfattningsutredningen, som är t slutskedet av sitt arbete, har endast helt kort framfört några synpunkter i anslutning till promemorian. Mean borde, enligt utredningen, överväga om det är möjligt att förenkla de organisatoriska föreskrifterna och göra dessa mer enhetliga. Enligt utredningens mening har dessa frågor inte beaktats tillräckligt i promemorian. 60

SAV menar att förslaget i promemorian I princip synes innebära att den nuvarande organisatoriska regleringen byggs in i statsbidragsreglerna, me-

dan den organisatoriska regleringen som sådan förenklas och att ett sådant systembyte inte självklart medför att reglerna blir vare sig begripligare, överskädligare eller lättare aut hantera. Vidare är det osäkert om den

ekonomiska överblicken och uppföljningen förbättras i påtaglig grad med

den föreslagna modellen. Enligt SAV:s bedömning behöver inte några ändringar i nu gällande

avtal göras, om förslagen genomförs. Den föreslagna ordningen med veckotimpriser bör kunna genomföras med tillgänglig lönestatistik som grund. Länsskolnämnden i Kronobergs län anser att promemorian tar några

steg tillbaka från grundtanken att gå ifrån de detaljerade föreskritter som finns i dagens system och ge skolhuvudmännen större rörelsefrihet, när

man pekar på att vissa förhållanden kräver extra resurstilldelning, t.ex.

specialidrott, B-klasser, specialklasser.

Länsskolnämnden i Hallands län hälsar med tillfredsställelse att det genom det föreslagna nya statsbidragssystemet kan finnas möjligheter till

ett mer förenklat regelsystem, som dessutom torde ge bättre möjligheter till besparingar och medföra en vettigare resursanvändning. Nämnden

anser det vara synnerligen viktigt att man i detta sammanhang inte inskrän-

get. Man bör samtidigt tänka igenom vilka övriga gällande bestämmelser som kan upphävas. och vilka som måste finnas kvar.

Liksom länsskolnämnden i Uppsala län finner länsskolnämnden i Älvs-

borgs län att behovet av ett nytt och förenklat statsbidragssystem för lärarlönekostnaderna i gymnasieskolan är stort. Den senare nämnden an-

ser att ett enklare schabloniserat system än det föreslagna måste införas, även om avkall därigenom måste göras på kravet på små avvikelser från nuvarande kostnadsfördelning.

Länsskolnämnden i Värmlands län konstaterar att förslaget är ett första

steg på vägen mot ett mer lätthanterligt system för fördelning av statsbidraget till gymnasieskolan men att mycket återstår att göra på detta område. Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att det föreslagna systemet i

kombination med den redan beslutade ändrade avstämningstidpunkten säkert kommer att främja syftet att premiera maximal gruppfyllnad och effektivare utnyttjande av elevplatserna. Nämnden är dock mera tveksam till i vad mån de föreslagna ändringarna främjar undervisningen.

Länsskolnämnden i Jämtlands län framhåller att klara fördelar ligger i

det föreslagna systemet jämfört med nuvarande. Med hänsyn till att vissa

effekter av förslagen är svåra att förutse. bör — enligt nämnden — ett definitivt ställningstagande föregås av en försöksperiod på förslagsvis tre år.

Länsskolnämnden i Norrbottens län anför: I kommuner med en enhet av gymnasieskolan har resursfördelningen hittills närmast legat hos skolledningen. Framför allt allmänna enheter av gymnasieskola har en komplex uppbyggnad, varför det är svårt för politiska företrädare och kommuners ofta små skolkanslier att skaffa tillräcklig erfarenhet och insikt i gymnasie- 61

skolan. Utökad frihet att hantera gymnasieskolans resurser blir därför Prop. 1985/86: 97 utökad frihet för den enskilda skolan.

Svenska kommunförbundet som — för att nå önskemålet om ökad decentralisering — tidigare påpekat behovet av att se över det totala regelverket för skolan anser det pågående försöks- och utvecklingsarbetet inom gymnasieskolan samt översynen av den gymnasiala yrkesutbildningen vara exempel på ytterligare faktorer som måste påverka det framtida resurstilldelningssystemet. Målet att skapa en gymnasieskola för alla måste också beaktas vid utformningen av bidragssystemet. Styrelsen har mot denna bakgrund vägt nuvarande förhållandevis väl fungerande bidragssystem för gymnasieskolan mot ett i princip helt nytt och i vissa avseenden när det gäller de ekonomiska effekterna osäkert system. Styrelsen har vid en sammanvägning av för- och nackdelar med de båda systemen funnit att nuvarande system med vissa förordade förändringar tills vidare bör bibehållas i avvaktan på att utformningen av den framtida gymnasieskolan är klarlagd och har därför inte funnit anledning att gå in på enskildheter i förslaget.

Landstingsförbundet ser positivt på att ansträngningar görs för att förenkla det nuvarande komplicerade regelsystemet för gymnasieskolan. Det nu framlagda förslaget innebär emellertid endast mindre förenklingar i regelsystemet. Styrelsen anser att gymnasieskolans totala regelverk bör förenklas och närma sig det system som tillämpas inom det kommunala högskoleområdet. Styrelsen tillstyrker dock föreslaget system men endast under förutsättning att gymnasieskolans övriga regelsystem samtidigt omprövas och förenklas.

Såväl SACO/SR, LR, Skolledarförbundet, SFL som SL avvisar förslaget. Skälen härtill är att det anses olämpligt att under pågående försöksoch utvecklingsarbete så väsentligt förändra det nuvarande bidragssystemet då risker för störningar i detta arbete är överhängande.

Örebro läns landstingskommun anser sig inte kunna tillstyrka promemorians förslag i nuvarande utförande. Förslagets effekter anses mycket svåra att överblicka för den enskilda kommunen och bör därför bli föremål för ytterligare utredning.

Kopparbergs läns landstingskommun anser om förslaget att det på vägen mot ett totalt schabloniserat statsbidragssystem kan vara ett steg som kan ge värdefulla erfarenheter och av den anledningen bör prövas. Landstinget förutsätter att årliga uppföljningar görs efter genomförandet den 1 juli 1987.

Danderyds kommun anser det nuvarande statsbidragssystemet för gymnsieskolans lärarlöner ha otvetydiga fördelar för kommunerna i jämförelse med varje form av schabloniserat bidragssystem. Med det föreslagna systemet får kommunerna ett ökat ansvar för resursanvändningen i gymnasieskolan. Detta är i sig positivt. Den lokala friheten begränsas dock av läroplanens bestämmelser, föreskrifter i skolförordningen och andra bestämmelser. Skolstyrelsen är därför inte säker på att vinsten med det föreslagna systemet — den ökade friheten att använda resurserna — är värd priset.

Gotlands kommun tillstyrker att timtilldelningen i gymnasieskolan schabloniseras. Vid utformningen av det schabloniserade systemet för tilldelning av lärartimmar bör hänsyn tas till de skillnader i förutsättningar som föreligger i att bedriva gymnasieverksamhet på Gotland jämfört med andra kommuner där möjligheter finns att samarbeta över kommungrän-

serna. Göteborgs kommun menar att förslaget innebär risk för en utarmning av kommunens utbildningsutbud. Det kan ifrågasättas om ett schabloniserat

system kan förena inslag av säväl glesbygdsstöd som rationalitet. Försla-

get kommer bl.a. att medföra resursförluster då elever från andra kom-

muner återgår till sin hemskola. Skolförvaltningen kan inte tillstyrka utredningens nuvarande förslag till nytt statsbidragssystem. Karlskrona kommun anser att ur kommunal synpunkt är dagens statsbidragssystem det mest överlägsna både vad det gäller de administrativa

rutiner som krävs och ur kostnadstäckningssynpunkt. Skall ett schabloniserat statsbidragssystem införas, så bedömer skolkontoret att det föreslagna systemet är acceptabelt. förutsatt att full Kostnads-

täckning medges vad gäller veckotimprisernas nivåer.

Lycksele kommun anser att ett schabloniserat statsbidrag kan ha vissa

fördelar, men avvikelserna mot nuvarande system får ej överstiga + 59.

Det måste vidare fastslås att statsbidraget får användas över budgetårs-

gränserna.

Malmö kommun är positiv till ett schabloniserat statsbidragssystem där

resursen tilldelas för hela kommunen. Dock behöver det föreslagna systemet överarbetas it bl. a. de delar som berör statsbidragsproblematik med ett stort antal mindre skolanläggningar. Med nuvarande regelsystem finner

skolstyrelsen att det lokala inflytandet inte ökar men att det innebär ökade administrativa insatser på kommunal nivå. Skolstyrelsen förordar att nuvarande statsbidragssysatem bibehålls tills vidare.

Skara kommun noterar med tillfredsställelse att man ej har för avsikt att rubba grundvalarna för det nuvarande statsbidragssystemet genom de

förändringar. som nu föreslås.

Örebro kommun tillstyrker principiellt ett decentraliserat system med schabloniserad beräkning. Detta måste dock givetvis följas av en översyn av regelverket som styr förutsättningarna för en rationell resursanvändning. Botkyrka kommun anser att det är tveksamt om de nya reglerna kan ge rättvisa mellan kommunerna. Det föreslagna regelsystemet anses admini-

strativt krångligt i förhållande till nuvarande regler. Skolkontoret anser

vidare att man bör pröva möjligheterna till en samordning av statsbidragen till grundskolan, gymnasieskolan, komvux och grundvux. Skolkontoret

anser således att promemorians förslag ej kan ligga till grund för ett nytt statsbidragssystem.

Sveriges Civilingenjörstförbund är positivt till att ett nytt system införs.

Erfarenheter av det redan befintliga schabloniserade systemet i åk T 4 är

goda. Förbundet anscr vidare att i denna schabloniserade resurs bör även resurser för fortbildning av lärarna innefattas. Det skulle ge skolenheten en

klart definierad summa pengar som ger större frihet att välja utbildningsan- Prop. 1985/86: 97

ordnare.

Linköpings kommun tillstyrker förslaget om ett schabloniserat elevrelaterat statsbidragssystem.

Rektor vid Himmelstalundsskolan i Norrköping tillstyrker promemo-

rians huvudsakliga förslag och menar att det är positivt att statsbidraget till viss del blir elevrelaterat och att redovisningen på sikt kan förenklas

samtidigt som rörelsefriheten för skolor och huvudmän ökar.

Länsskolnämnden i Uppsala län har utöver detaljerade uppgifter om

utfallet av föreslaget resurstilldelningssystem även från skolhuvudmännen begärt in allmänna synpunkter på det lagda förslaget. Dessa kommuner

redovisar en negativ inställning till de följder, som förväntas komma av den kombinerade effekten av ett nytt schabloniserat elevbascrat statsbidragssystem och den nya förordningen om ett framflyttande av avstäm-

ningsdatum till 15 januari respektive 15 september. Det anses allmänt att en alltför kraftig kostnadsövervältring till kommunerna kommer att bli en följd av detta. Kommunernas vilja och förmåga att skapa bredd i under-

visningsutbudet kommer att minska.

Det påpekas också i detta sammanhang det orättvisa i att kommuner med små gymnasieskolor först och mest kommer att drabbas. Den redan idag otillräckliga förstärkningsresursen kommer än mindre att räcka till för

de särskilda behov som finns.

2¶Ett schabloniserat, delvis elevrelaterat system

Promemorians förslag s. 5-9

SÖ tillstyrker förslaget om en grundresurs per kommun. SÖ har i sina

beräkningar sökt visa hur en grundresurs om 17 veckotimmar påverkar

utfallet för de tre- och fyraåriga linjerna.

SÖ tillstyrker däremot en grundresurs av ungefär den storlek som anges

i promemorian för de tvååriga linjerna. Enligt SÖ:s beräkningar blir utfallet av resurserna för de tvååriga linjerna inte särskilt fördelaktigt för skolor med enbart tvåäriga linjer inom

VSK- och JST-sektorerna. Att landstingskommunerna kompenseras ser SÖ som en förutsättning för systemets tillämpning.

Länsskolnämnden i Hallands län tilstyrker att timtilldelningen scha-

bloniseras med hjälp av schabloner av i huvudsak den grundkonstruktion

som promemorian föreslår. Promemorians uppfattning att både kommun och skolstorlek har ett starkt inflytande på resursbehovet är nämnden

däremot tveksam till. Enligt nämndens mening har i första hand skolans storlek ett starkt inflytande på resursbehovet. Nämnden anser att resursen bör beräknas per skolenhet. Nämnden delar de tidigare i många samman-

hang framförda farhågorna för alltför stora skolenheter framför allt därför

att de medför stora nackdelar ur elevsocial synpunkt. Nämnden vill därför

inte medverka till en utformning av ett statsbidragssystem, som konsekvent gynnar stora skolenheter. vilket en kommunvis beräkning av grund-

64 resursen skulle göra.

Länsskolnämnden i Värmlands län menar att med den utformning som förslaget har synes tillräcklig hänsyn ha tagits till skolor av olika storlek

varför nämnden tillstyrker förslaget på denna punkt.

Länsskolnämnden i Västmanlands län har funnit att den friare resursanvändningen fr. o, a. läsåret 1982/83 medfört en positiv förändring i skolor-

nas verksamhet. Nämnden stöder därför ett system bestående av grundre-

surs och elevbaserad tilläggsresurs med en tillkommande elevbaserad

stödresurs. LR: Schabloniseringen innebär ingen omedelbar generell bidragsminskning men väl en omfördelning av nuvarande resurser som medför en rad olägenheter för kommunerna och allvarliga arbetsmarknadsproblem

för lärarna. Schabloniseringsförslaget gynnar stora samlade enheter, utbildningsfabriker och överfyllda klasser, vilket förbundet anser mycket

olyckligt. Gymnasieskolan har under de senaste åren hårt brandskattats på resurser genom bl. a. självstudier, samläsning och timreduktion och måste snarast tillförsäkras ökade resurser om den skall kunna ta emot alla elever från grundskolan. ER anser vidare att den årskursbaserade grundresursen till de tre-och fyraåriga linjerna är för liten.

SFL och SL menar att det föreslagna resurssystemet blir mindre hanter-

ligt än det nuvarande för en anpassning till lokala förutsättningar. Svenska kommunförbundet: I förslaget om ett schabloniserat statsbidragssystem för gymnasieskolan ingår som en del att samtliga resurser

fördelas kommunvis. Styrelsen ser övervägande fördelar med detta förslag och föreslår därför att motsvarande möjlighet öppnas inom ramen för nuvarande system.

Landstingsförbundet menar att de speciella förutsättningar som råder

för den landstingskommunala gymnasieskolan vid beräkning av schabloner

och timtilldelning måste beaktas.

Faluns kommun finner att en ökad schablonisering ger den enskilda skolenheten större möjligheter att på ett flexiblare sätt hantera resurserna.

Göteborgs kommun finner att förslaget endast innebär marginella förändringar av det statliga regelsystemet samt aut man i utredningen tillskapat en grundresurs för att gymnasieutbildningen i småkommunerna skall kunna bibehållas. För Göteborgs del skulle genomförandet av detta förslag innebära att ca 2 lärartjänster per normalstor skolenhet skulle försvinna.

Maulmö kommun ansluter sig i princip till den modell av ett schabloniserat system som föreslås.

Enligt Örebro kommun är dagens statsbidragssystem mycket rättvi-

sande, då kommunerna får ersättning för faktiska kostnader till 87 26 för av SÖ och länsskolnämnden beslutad organisation. Det är därför viktigt att

kommuner som uppenbart missgynnas genom schabloniseringen kompen-

seras för detta.

3¶Större frihet för skolhuvudmän och skolor att

hantera resurser

Promemorians förslag s. 9—13 SÖ ställer sig positiv till att skolstyrelsen/utbildningsnämnden ges ökade möjligheter till en behovsinriktad resursfördelning mellan gymnasieskolenheterna i kommunen. Erfarenheterna från det s.k. UTRES- projektet (Utvärdering av resursanvändningen i gymnasieskolan) visar emellertid att skolstyrelsen i stället för att göra en fördelning efter behov fördelat resursen schablonmässigt efter antalet elever vid skolenheterna. SÖ vill betona vikten av att budgetåret 1986/87 utnyttjas för systematiska utbildningsinsatser såväl för förtroendemän som för den personal som skall handlägga

resursfördelningsfrågor.

Flera skäl talar för att förutsättningarna för stöd till elever med svårigheter blir bättre utan en specialdestinering. Den resurs som avsätts för elever med svårigheter är tillräckligt stor för att vara operativ. Det finns vidare en risk för att en minimiresurs kan betraktas som en norm för hur stora resurser som bör användas. Ett ytterligare argument mot en specialdestinering av stödresursen är de riktlinjer som finns för förstärkningsresursens användning. Man skall vid fördelning av hela den nuvarande förstärkningsresursen prioritera elever med svårigheter. SÖ föreslår därför att stödresursen sammanförs med tilläggsresurserna. De resurser som avsätts för förstärkningsändamål bör i första hand användas

för ”elever med särskilda behov av stöd och hjälp i sitt skolarbete”.

Länsskolnämnden i Gotlands län tillstyrker förslaget att grund- och

tilläggsresurserna samt stödresursen ges som en samlad resurs till skolhu-

vudmannen men är — med hänsyn till erfarenheterna av den friare resurs-

användningen — tveksam till att den särskilda stödresursen skall särskiljas

och minimeras. I likhet med promemorian anser nämnden vidare att det är viktigt att skolstyrelsen på detta sätt engageras i det fördelningspolitiska arbetet på samma sätt som gäller för grundskolan. Länsskolnämnden i Hallands län har inga invändningar mot promemorians förslag att den samlade resursen skall täcka både bas- och förstärk-

ningsändamål men anser att frågan om elevernas undervisningstid och

eventuella reduceringar av den ti timplanen föreskrivna tiden måste behandlas grundligare än vad promemorian gör. Länsskolnämnderna i Kronobergs, Kristianstads resp. Västmanlands

län stöder förslaget om en samlad kommunresurs för fördelning efter vederbörliga politiska beslut. Separat stöd- och samordnad minimiresurs förordas. Behovet av informationsinsatser för politiker och tjänstemän om det nya systemet påtalas. SFL och SL: I promemorian föreslås att resurser för timplanerna (s.k.

basändamäl) samt för stöd- och samordnad specialundervisning skall fördelas först. Förbunden vill särskilt framhålla behovet av en "öronmärkt ” resurs för stöd- och samordnad specialundervisning. Fördelen är att man kan garantera att stödresursen används till avsett ändamål. Det är viktigt att understryka att nivån som fastställs verkligen är en miniminivå, en s.k. 66

och utgå efter behov.

Örebro läns landstingskommun anser inte att i promemorian framlagt förslag till schabloniserat statsbidragssystem kommer att medföra någon

ökad decentralisering i egentlig mening.

Danderyds kommun anser att stödundervisningsresursen bör vara låst

endast till hälften, annars motverkas syftet med en friare resursanvändning i för hög utsträckning. Eksjö kommun anser att stödresursen ej bör särskiljas från övriga re-

surser utan skolhuvudmännen bör få en total resurs att ansvara för och att fördela.

Eskilstuna kommun betonar. att man inte tar bort regelsystem. Man

ersätter ctt statligt regelsystem med ett blandat statligt och kommunalt.

Kommunen förespeglas i det nya systemet få större handlingsfrihet. För i

varje fall större kommuner motvägs detta av nödvändigheten av egen administration I större utsträckning. En större frihet att nyttja tilldelade resurser ses av Falu kommun som

något positivt för både skolstyrelsen och de enskilda gymnasieskolorna och ligger helt i linje med det ökade politiska ansvaret för skolan på kommunnivå.

Gällivare kommun finner att förslaget utan tvivel medför större frihet för

skolhuvudmännen att fördela skolan tilldelade resurser. Detta förutsätter ingående kännedom om gymnasieskolans förutsättningar och arbetsme-

toder. Göteborgs kommun: Skolstyrelsen skall enligt förslaget ges större frihet

och påverkansmöjligheter beträffande resursanvändningen. Ett så resursknappt system som det föreslagna ger emellertid, enligt förvaltningens

bedömning, nästan obefintliga möjligheter till resursstyrning. Härnösands kommun anser att arbetsgruppens förslag bör ge skolhuvudmännen och de enskilda skolorna större frihet i resursanvändningen

och att en förenkling av statsbidragssystemets rekvisitions- och uppföljningshantering kan erhållas.

Kulmar kommun menar att den lokala friheten att hantera tillgängliga resurser inte automatiskt ökar i och med ett schabloniserat system. Verksamheten regieras i stor utsträckning av läroplanen för gymnasieskolan. föreskrifter i skolförordningen och en del andra bestämmelser. Karlskrona kommun menar att det är nödvändigt att skolstyrelsen medges möjlighet att göra förändringar av tilläggsresursen så att överföring

till elever med stödbehov får göras där så erfordras.

Malmö kommun finner det helt riktigt att den samlade undervisningsre-

sursen tilldelas skolhuvudmannen.

4¶Förenklad skoladministration

Promemorians förslag, sammanfattningen s. 2

SÖ ser det som en väsentlig fördel med det föreslagna systemet att det är betydligt enklare än det nuvarande. Man bör emellertid vid den definitiva 67

utformningen av systemet sträva efter sådana ytterligare förenklingar som Prop. 1985/86: 97

inte i nämnvärd grad förändrar resurstillgången för kommunerna.

På central nivå, dvs. för SÖ, medför det föreslagna systemet inte särskilt stora förändringar för arbetet med dimensionering, eftersom det redan nu görs översiktligt och inte detaljerat.

Länsskolnämnden i Värmlands län finner att det administrativa förfarandet måhända blir något enklare än i det nuvarande. men att det är tveksamt om en behovsorienterad resursanvändning främjas i någon högre grad.

Länsskolnämnden i Västmanlands län stöder förslaget med högst två

schabloniserade grundformler per studieväg — en för reguljära och en för alternativa timplaner för flertalet studievägar — för att i stället öka tiden för arbetet med bästa möiliga resursanvändning.

SACOISR liksom LR finner att decentraliseringen inom det föreslagna systemet stanrar vid skolstyrelsen. Den enskilda skolans inflytande mins-

kar. Förslaget kan därför beskrivas som en ”lokal centralisering”. Systemet kommer att kräva utökade resurser både vad gäller den centrala skoladministrationen i kommunen och av skolledningen vid den enskilda skolenheten.

Liknande åsikter har framförts av Skolledarförbundet.

ÅR menar att slagsmålet” om resurserna mellan skolenheterna i flerenhetskommuner riskerar att förvärras.

SFL och SL finner inte att förslaget totalt sett innebär en förenklad lokal

och regional skoladminstration.

Örebro läns landstingskommun finner det oklart vad det föreslagna systemet kommer att kräva i form av ytterligare administrativa insatser i samband med cxempetlvis olika lokala resursfördelningar m. m.

Eskilstuna kommun menar att förslaget medför behov av ökad kommunal administration och kostnad. Eventuella orationella skolorganisatoriska lösningar i kommuner har ofta tillkommit etter statliga direktiv. Rapporten rekommenderar samläsning i större utsträckning. Det måste betonas, att samläsning som berör redan stora skolor kan vara administrativt mycket

svårorganiserad. Det geografiska avståndet mellan skolor i en kommun försvårar vidare en sådan lösning.

Faluns och Gällivare kommuner kan inte finna att den lokala skoladministrationen förenklas genom det föreslagna systemet.

Göteborgs kommun menar att följderna för kommunens skoladministration kommer att bli mindre benägenhet att förändra gymnasieorganisationen i enlighet med elevernas val på grund av den omfattande administrativa processen och att det starkt kan ifrågasättas om systemet är administrativt lätthanterligt.

Örebro kommun anser inte att förslaget kommer att förenkla det administrativa arbetet på lokal nivå. Resursen tilldelas huvudmannen som sedan

skall fördela till de olika skolenheterna. I kommuner med flera gymnasie-

skolor med olika struktur och behov torde det bli ett omfattande arbete att

finna kriterier för en ”rättvis” fördelning av resurserna. Även ute på de

enskilda skolenheterna blir det omfattande pedagogiska överväganden för skolledningarna. Budgetarbetet på kommunal nivå kommer vidare att för- 68

svåras genom att analys och uppföljning av kostnader och intäkter kommer Prop. 1985/86: 97

att kräva större insatser än i dag. Erfarenheter av grundskolans statsbi-

dragssystem, som är likartat det här föreslagna, har visat detta.

5¶Likvärdig utbildning

Promemorians förslag, sammanfattningen s. 3

SÖ kan inte finna att borttagande av timplanernas noter om delning av grupp eller klass innebär något nytt i vad avser statens styrning. Den friare

resursanvändningen av förstärkningsresursen medger detta redan nu. även

om resultaten från UTRES-projektet visar att Kommunerna i stor utsträck-

ning följer de tidigare tvingande reglerna om delningar.

I sammanhanget bör uppmärksammas att promemorians förslag om en

koppling mellan nya tim- och kursplaner och koefficienter för resurstill-

delning kan vara ett medel för att säkra att införandet av nya läroplaner sker på ett tillfredsställande sätt.

Länsskolnämnden i Uppsala län instämmer i princip i uppfattningen att de detaljerade föreskrifterna om elevantal och timtal i noter och allmänna

bestämmelser till timplanerna numera endast har betydelse för resursberäkningen och därför kan slopas i ett schabloniserat statsbidragssystem.

Det bör få avgöras lokalt hur tillgängliga resurser för delning av klass skall

användas med hänsyn till elevantal samt lokaler och utrustning. LR liksom SACO/SR och Skolledarförbundet anför: Det delvis elevrelaterade statsbidragssystemet gynnar välfyllda klasser med elever med sam-

ma val och där samtliga på en linje är koncentrerade till samma enhet.

Systemet slår hårt mot elevernas valmöjligheter i såväl små som medel-

stora kommuner och utgör därmed en stor risk för lik värdigheten i landet.

SFL och SL anser att det föreslagna resurssystemet inte garanterar en

likvärdig utbildningsstandard. ”Fattiga” kommuner kommer med all sannolikhet inte att erbjuda elever samma tillvalsmöjligheter som i dag, etter-

som skolhuvudmannen inte kommer att ha vetskap om hur stort statsbi-

drag kommunen kommer att få vid den tidpunkt då skolorganisationen fastställs för läsåret.

Göteborgs kommun anser att inte bara glesbygdskommuner gynnas av detta förslag. Också andra kommuner vinner på det. I Göteborgsregionen ingår 20 gymnasieenheter i ett gemensamt elevområde. Av dessa kommer de 5 gymnasieenheterna i grannkommunerna att vinna på förslaget, medan de 15 inom Göteborgs kommun förlorar. Ett selektivt stöd till nedlägg-

ningshotade glesbygdsgymnasier skulle medföra att samma mål uppnås

utan drastiska minskningar av resurserna för större kommuner.

Tanken med det elevrelaterade bidraget är att uppnå en större klass- och

gruppfyllnad, vilket — enligt Örebro kommun — är positivt ur resurssyn-

punkt. Den strävan efter gymnasiereformen 1971 som de flesta kommuner

med flera gymnasieskolor ägnade åt att bilda allmänna enheter och på så sätt också integrera elever från två- och treåriga linjer missgynnas dock av

det föreslagna systemet. Det vore givetvis lättare att fylla klasser och grupper i sektorsskolor, med samma och likartade linjer samlade på en

skola.

Konsekvensen av förslaget kan bli att skolorna blir försiktiga med att bilda grupper med litet elevantal eller där man av erfarenhet vet att avhoppen är stora. Detta skulle kunna leda till minskad valfrihet för eleverna.

Kommuner med ovan beskrivna organisation skall inte, på grund av ett nytt bidragssystem, påverkas att ändra sin skolstruktur, som har mänga andra fördelar. Det är dessutom inte möjligt i de flesta kommuner på grund av obefintliga lokaler och ansträngd ekonomi att göra några större förändringar. Därför bör den föreslagna kompensationsgarantin inte tidsbegrän- Sas.

6¶Bättre överblick över förändringar

Promemorians förslag, sammanfattningen s. 3 Gymnasieskolan befinner sig i inledningen av ett förändringsskede, och grunden för förändringarna är bl.a. ett relativt omfattande försöks- och utvecklingsarbete. Vid konstruktionen av det schabloniserade statsbidragssystemet har hänsyn tagits till att timplanejusteringar kan göras på ett enkelt sätt. Genom att ändringar i timplanerna skall inarbetas i formlerna

för resursberäkning garanteras att statens kostnader kan hållas på en oförändrad nivå. I försöksverksamheten kommer en del försök att bygga på vissa jämkningar i timplanerna. Om statsbidrag vid tillämpningen av ett reviderat statsbidragssystem kan utgå enligt normaltimplanen, kan mindre justeringar av timplaner medges i försöksverksamheten utan att detta medför ökade

statliga kostnader. SÖ ser detta som en stor fördel med det föreslagna statsbidragssystemet. Det är angeläget att de principiella förändringar som

kan bli följden av ÖGY:s förslag kan rymmas inom det reviderade resurs-

systemets ramar.

Gymnasieskolans successiva reformering genom försöks- och utvecklingsarbete måste vid schabloniseringen bättre än med nuvarande system kunna följas upp enligt länsskolnämndens i Västmanlands län bestämda uppfattning, samtidigt som den ökade lokala friheten till särskilda satsningar bör stimulera fältarbetet.

En förbättrad kontroll anser SFL och SL vara möjlig att åstadkomma

utan genomgripande förändringar av statsbidraget.

7¶Lärartimmar tilldelas enligt schabloner

Promemorians förslag s. 14-31

SÖ ställer sig positiv till denna metod för att åstadkomma ett mer över-

skådligt system än det nuvarande. Det är dock viktigt att de beräknings-

grunder som fastställs vid införandet kontinuerligt ses över. En mer omfat-

tande översyn torde bli nödvändig vart tredje år.

SÖ menar att för resursberäkningen på de treäriga linjerna och för årskurserna 1—3 på T-linjen bör en schablon för alla linjer och för ärskursen tillämpas. dvs. en genomsnittlig schablon. Därigenom blir beräkningarna enklare att utföra och exaktheten tillräcklig. 70

Länsskolnämnden i Uppsala län föreslår följande förändringar. Prop. 1985/86: 97 Skolhuvudmän med en gymnasieskola med såväl tre- och fyraåriga linjer som tvååriga teoretiska och yrkesinriktade linjer med organisation av minimikaraktär ges en fritt disponibel extra undervisningsresurs på 10 veckotimmar. Möjligheten till timreduktion vid mindre elevantal än 30 per klassavdelning regleras så att föreskrifterna i förordningen (SFS 1984:41, ändrad 1984: 739) kommer att ange gränsen för maximalt tillåten timreduktion. Även beräkningsformlerna för de linjespecifika ämnena på de tvååriga teoretiska linjerna bör byggas upp med en grundresurs för skolhuvudmannen kompletterad med en elevrelaterad tilläggsresurs. Vidare anser nämnden att i valet mellan allmänna och linjespecifika beräkningsformler bör de allmänna beräkningsformlerna förordas. Det bör övervägas om inte också beräkningsformlerna för de linjespecifika ämnena på de tvååriga yrkesinriktade linjerna skulle kunna byggas upp på samma sätt som de övriga beräkningsformlerna, dvs. med en skolhuvudmansbaserad grundresurs kompletterad med en elevrelaterad tilläggsresurs. Det bör prövas om inte mer av den särskilda undervisningsresursen skulle kunna ingå i den allmänna undervisningsresursen, t. ex. genom att den elevrelaterade tilläggsresursen ökas i lämplig omfattning. För att förenkla resursberäkningen föreslår länsskolnämnden i Kronobergs län att sådan ändring vidtas så att på samma utbildningslinje endast skall finnas 16- eller 30-klass. När det gäller vikarier föreslås dels att resurs för ej utnyttjade ”korttidsvikarier” får användas för annan undervisning, dels att ett särskilt lönekostnadsbidrag utgår i övrigt på i princip samma sätt som nu, För att slippa ett i princip okontrollerbart specialdestinerat statsbidrag som utgör några få procent av det totala bidraget föreslås att vikariedelen schabloniseras till en viss procent av lärarlönebidraget. Länsskolnämnden i Östergötlands län anser att promemorians förslag om att skolstyrelsen själv bör få fatta beslut om fortsatt undervisning i ett ämne, då elevantalet är otillräckligt, innebär merkostnader för kommunerna. Länsskolnämnden i Gotlands län tillstyrker förslaget om de olika schablonerna. Eftersom det, trots noggranna beräkningar, är nästan omöjligt att förutse alla konsekvenser av ett sådant system som föreslås, menar nämnden att en speciell utjämningsresurs bör lyftas av och tilldelas länsskolnämnderna. Länsskolnämnden i Hallands län tillstyrker i huvudsak den föreslagna konstruktionen av schablonen för tre- och fyraåriga linjer, dock med den ändringen att den bör beräknas skolenhetsvis. Tvååriga teoretiska linjer med 30 som delningstal bör kunna behandlas som de treåriga linjerna, dvs. tilldelas en grundresurs och en tilläggsresurs. Enligt nämndens mening är det lämpligt att en viss resursförstärkning kan ske i de fall, där det genomgående är höga elevantal i yrkesundervisningen, medan ett lägre statsbidrag vid dålig beläggning kan ge incitament till samma typ av rationaliseringar som i andra ämnen, åtminstone vad 71 avser vissa delar av yrkesämnet, 1. ex. fackteorin.

talsreduktioner helt bör slopas. Därvid kommer skolförordningens generella stadganden att gälla, nämligen att undervisning enligt timplanen skall meddelas eleverna. Länsskolnämnden bör härvid kunna besluta om avvikelse från timplanens veckotimtal vid små elevgrupper. En sådan ordning är bättre än att försöka utarbeta detaljerade regler för i vilka ämnen

reduceringar får ske och i vilken omfattning det får ske vid olika elevantal.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser vidare att även det obligatoris-

ka tillvalet på yrkesinriktade linjer borde erhålla särbehandling.

Länsskolnämnden t Jämtlands län: För de s.k. ST-skolorna förutsätts bibehållande av nuvarande schabloniserade statsbidragssystem. Nämnden vill dock fästa uppmärksamheten på att detta system endast omfattar s. k. 21-timmarsämnen, och att statsbidragsunderlaget för exempelvis ämnena

bild. musik. idrott etc, beräknas på traditionellt sätt. Här bör en anpass-

ning av förslaget genomföras. Länsskolnämnden tillstyrker att en linjerelaterud resursberäkning används. Länsskolnämnden i Norrbottens län tillstyrker systemet för resursbe-

räkningar men föreslår att resursen i linjespecifika ämnen på vårdlinjen med klassdelningstalet 16 beräknas på samma sätt som för övriga tvååriga

linjer med klassdelningstalet 16. Nämnden motsätter sig att resurserna för påbyggnadsutbildningar och

specialkurser fördelas via schablon. Här bör i stället resursen utgöras av timplanen med timreduktioner i förhållande till elevantal i ämnen med

delningstalet 30.

Nämnden tillstyrker förslaget i vad avser start och fullföljande av utbildning vid låga elevantal. Resurssystemet måste dock utformas så att möjlig-

heter finns till gymnasieutbildning i små kommuner med gymnasieskola som har endast specialkurser. Det är nödvändigt att länsskolnämnden har möjligheter att medge ett utbildningsutbud vid låga elevtal. SFL och SL kan inte acceptera att skolstyrelser ges möjlighet till överintag. Flera skäl talar i stället för mindre undervisningsgrupper. Förslaget om öÖverintag är ur säkerhetssynpunkt allvarligt när det gäller yrkesinrikta-

de studievägar. För stora elevgrupper omöjliggör en tillfredsställande till-

syn av elever som i undervisningen arbetar med maskiner och verktyg där särskilda skyddsföreskrifter gäller, t.ex. roterande verktyg. Överintag av elever innebär ökade säkerhetsrisker och sämre arbetsmiljö.

Faluns kommun tror sig få begränsade möjligheter att påverka resursför-

delningen till gymnasieskolorna. Kalmar kommun instämmer i promemorians förslag att länsskolnämn-

dens medgivande inte längre skall krävas för att vid behov överskrida

högsta elevantal om 30 eller 16 för klasser i grupp med 3 resp. 2 clever.

Ett minimikrav på ett nytt system borde — enligt Göteborgs kommun — rimligen vara att de kvoter som skall användas i resursmodellen garanterar kommunerna undervisningstimmar enligt gällande timplaner åtminstone

för fulltaliga klasser. Annars måste skolenheterna kunna möta en resursre-

ducering med lokalt beslutade timplanejusteringar.

Oavsett vilket statsbidragssystem som införs verkar det — enligt Lvck-

sele kommun — praktiskt att skolstyrelsen själv kan avgöra om överin-

skrivning av 3 respektive 2 elever får ske.

I konsekvens med systemet med schablontilldelning av undervisningsresurser finner Malmö kommun det rimligt att de nu gällande högsta elevan-

talet 30 och 16 skall kunna överskridas.

Det torde — enligt Skara kommun — kunna vara möjligt att schabloni-

sera den beräknade vikarieresursen. Varje kommun borde tilldelas ett

bestämt veckotimtal baserat på skolorganisationen och antalet clever.

8¶Oförändrad kostnadsfördelning stat-kommun

Promemorians förslag, sammanfattningen s. 4

SACOISR liksom Skolledarförbundet konstaterar att på sikt. då elevanta-

let sjunker, är risken stor för att statsbidraget sjunker och därmed antalet

lärartimmar.

SFL och SL: De i promemorian redovisade avvikelserna mot tidigare

resursuttag i kommunerna blir missvisande. eftersom de inte bygger på

förutsättningar som kommer att vara aktuella vid en övergång till ett schabloniserat resurssystem. Simuleringarna har dessutom begränsats till

de tre- och fyraåriga linjerna och bara delvis till de tvååriga. Konsekvenser

vad gäller specialkurser har behandlats ytterst summariskt, vilket ger ett bristfälligt underlag vid bedömning av förslaget.

9¶Fastställande av veckotimpris och utbetalning av statsbidrag

Promemorians förslag s. 31-33 SÖ tillstyrker förslaget om veckotimpriser. Det bör kunna medföra vissa

rationaliseringar. SÖ föreslår att regeringen med anlitande av SCB fast-

ställer veckotimpriserna på ett liknande sätt som sker för grundskolan. Bestämmelser om slutreglering som gäller för grundskolans driftbidrag bör enligt SÖ:s mening kunna vara vägledande även för statsbidraget till gymnasieskolan. Statskontoret: Ett tänkbart alternativ vad gäller bidrag till socialavgifter och reducerat lönekostnadspålägg kan vara att kommuner och landsting

vid inbetalning av avgifterna får reducera avgiften med ett belopp som i praktiken motsvarar vad som nu utgår i statsbidrag, dvs. ett procenttal på

lönesumman. I övrigt verkställs inbetalning till RSV genom omföring på

statsbudgeten. Statskontoret föreslår därför att möjligheterna att genomföra en omläggning av utbetalnings-och redovisningsrutinerna utreds närmare.

Länsskolnämnden i Östergötlands län accepterar inte förslaget med veckotimpriser och att man inför ett antal arvodesgrupper för kommuner

med olika lärarlönenivåer. Beslut om slutgiltigt statsbidrag måste fattas i

god tid före budgetbehandlingen i kommunerna. 173

län — övervägas om ett sådant kan fastställas för varje kommun i stället för olika studievägar m. m.

När det gäller slutreglering av statsbidraget anser nämnden att nu gällande princip skall gälla, det vill säga att samma myndighet som fattar organisationsbeslut också svarar för beslut om det slutliga statsbidraget. Nämn-

den tillstyrker promemorians förslag att länsskolnämnden skall svara för

beslut om bidragsbelopp.

Länsskolnämnden i Älvsborgs län anser det vara lämpligt att även utbetalningarna av statsbidraget hanteras av nämnden.

Länsskolnämnden i Västmanlands län stöder förslaget om att pröva den

bästa schabloniseringen ur administrativ synvinkel av den totala resurshanteringen men motsätter sig att den får ha avgörande betydelse.

Daundervds kommun anser att veckotimpriser bör fastställas för varje enskild kommun och att förskottsutbetalningarna bör baseras på en prog-

nosticerad löneökning samt stöder förslaget om att bidragen till sociala avgifter utbetalas utan särskild rekvisition från skolhuvudmannen.

Eksjö kommun anser att ett system med veckotimpriser försvårar admi-

nistrationen, åtminstone på det lokala planet. Bättre är att låta utbetald

lönesumma per månad för statsbidragsberättigade timmar utgöra bidragsunderlag. Denna summa är med en riktig bokföring lätt att ta fram. Det

faktiska statsbidraget kan sedan rekvireras månaden därpå. Ingen eftersläpning behöver uppstå. Faluns kommun finner det lämpligt att veckotimpriset fastställs utifrån kommunens lönebild på lärarsidan.

Gotlands kommun anser att förslaget om ett schabloniserat system för beräkning av statsbidrag till lärarlöner torde innebära att det blir svårare

för kommunerna att på rätt sätt budgetera statsbidragen.

Då gymnasieskolan har en mångfald lärarkategorier, ifrågasätter Göreborgs kommun om inte kommunerna kunde få betalt för den faktiska lönekostnaden utifrån gällande organisationsbeslut.

Kalmar kommun menar att antalet arvodesgrupper bör vara större än vad som gäller för grundskolan, bl.a. för att komma ifrån de extrema effekter en kommun kan drabbas av genom dels en schabloniserad timtill-

delning, dels de schabloniserade veckotimpriserna. Förslaget att på liknande sätt som inom statsbidragssystemet för grundskolan införa ett system med olika timpriser tillstyrks av Malmö kommun. Speciellt vill skolstyrelsen härvid betona att veckolimpriserna bör ortgrupperas, då variationerna redan inom grundskolan visat sig vara stora

mellan olika kommuner.

Förslaget innebär en direkt finansiell belastning på kommunerna, då förskotten utbetalas i cen lönenivå som är beräknad på föregående läsår. Detta innebär att kommunen får stå för finansieringen av löneutvecklingen mellan två läsår dvs. utfallet av eventuella löneförhandlingar, vilket bl. a. kommer att påverka kommunens likviditet.

Antagandet som promemorian gör att löneutvecklingen under ett läsår motsvaras av ett minskat timunderlag till följd av minskat elevunderlag (minskad organisation) torde ej vara relevant, varför skolstyrelsen avvisar 74

denna modell för statsbidragsreglering.

Örebro kommun — arvodesgrupperna ligga mycket nära resp. kommuns verkliga veckotimpris (eventuellt vara lika med kommunens verkliga veckotimpris).

10¶En viss garantiresurs

Promemorians förslag, sammanfattningen s. 5

Enligt SÖ:s uppfattning är en garantiresurs nödvändig för att vissa kom-

muner skall på ett rimligt sätt klara övergången till ett nytt statsbidragssystem. Garantiresursen bör vara konstruerad så att kommunerna själva kan

beräkna dess storlek och läggas in i rekvisitionen av statsbidrag.

Länsskolnämnden i Uppsala län anser förslaget om en särskild garantiresurs under 3 år vara tillfyllest. Denna möjlighet till en extra tillfällig

resurs löser dock ej svårigheterna för de gymnasieskolor, som enligt av-

snitt 7. s. 71 föreslås få en extra fritt rörlig undervisningsresurs. Möjlighe-

ten att göra anpassningar i en organisation av minimikaraktär är som regel

mycket små och den enda lösning som återstår är därför nedläggning av

vissa studievägar. Detta ter sig dock ej acceptabelt vare sig ur regional-

ekonomisk synvinkel eller utifrån kravet på en likvärdig utbildningsstandard. Länsskolnämnden i Gotlands län' har under avsnitt 6 föreslagit att en särskild utjämningsresurs tilldelas länsskolnämnderna. Den i rapporten

föreslagna garantiresursen ersätts i så fall av utjämningsresursen. Om inte detta är möjligt, är det nämndens mening att garantiresursen bör tilldelas länsskolnämnderna. Länsskolnämnden i Hallands län anser att resurstilldelningen snarare

bör utgå från timplanerna än från det senaste faktiska resursuttaget. Det

kan vara befogat med övergångsbestämmelser under de närmaste åren, förslagsvis under 3 år framåt, som begränsar eventuella minskningar i

statsbidraget tull 5 Z årligen.

Länsskolnämnden i Västmanlands län stöder förslaget om en viss garan-

tiresurs. |

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anser att det finns skäl att låta en garantiresurs stå till missgynnade kommuners förfogande under en längre period än den av arbetsgruppen föreslagna. Ett större antal gymnasieskolor blir små skolor. Simuleringar med sikte på exempelvis 1995 har inte utförts.

Länsskolnämnden i Norrbottens län tillstyrker en ”garantiresurs”. Ef-

ter en övergångstid bör utvärdering ske av hur den nya statsbidragsgiv-

ningen påverkat gymnasieskoleorganisationen. Därvid bör speciell upp-

märksamhet ägnas glesbygdslänen.

SFL och SL menar att följden blir att tjänsteunderlag minskar i vissa kommuner, medan andra får ett ökat underlag. En ökad arbetslöshet för

lärare befaras härigenom. Denna kan ofta på grund av bundenhet till orten

inte lösas genom att det finns lediga tjänster på annat häll i landet.

7 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 97

Mot bakgrund av en förväntad. kraftig nedgång av antalet elever och Prop. 1985/86: 97

tidigare gjorda besparingar måste enligt SFL och SL särskilda åtgärder vidtas för att garantera de anställda anställningstrygghet. Inför en eventuell övergång till ett nytt bidragssystem måste personalkonsekvenserna i god tid belysas.

Enligt Faluns kommun bör den föreslagna kompensationsgarantin ej tidsbegränsas.

Den garantiresurs som övergångsvis föreslås utgå. när en kommun ge-

nom det nya bidragssystemet erhåller en orimligt kraftig minskning av statsbidraget. bör enligt Göteborgs kommun inte styras efter fastställda procentsatser. I stället förordas att varje enhets organisation ges rätt till prövning av sin resurstilldelning.

11¶Utvärdering och genomförandetidpunkt

Promemorians förslag s. 40 Enligt SÖ:s mening är det nödvändigt att ett införande av ctt förändrat statsbidragssystem kopplas till en utvärdering av systemets effekter, dels de organisatoriska och ekonomiska, dels de pedagogiska. De ekonomiska

effekterna bör utvärderas noga. En effektiv revision och vissa punktvisa

undersökningar bör kunna användas för detta.

För den pedagogiska utvärderingen finns redan vissa modeller och erfarenheter inom UTRES-projektet. Detta projekt avslutas i och med slutrap-

porteringen till regeringen hösten 1986 av effekterna av förstärkningsresur-

sen. Det synes tidsmässigt möjligt att förplaneringen av den utvärdering

som skall göras av det förändrade systemet kan inledas omedelbart efter

denna slutrapportering.

Ett mer schabloniserat statsbidragssystem för gymnasieskolan än det nuvarande bör kopplas till en ökad statlig mål- och innehållsstyrning. Ökade resurser bör avsättas till fortlöpande nationell utvärdering.

Länsskolnämnden i Gotlands län påtalar i sitt yttrande behovet av

utbildning i samband med övergången till ett mer schabloniserat system.

Länsskolnämnden i Kristianstads län tillstyrker föreslagen genomförandetidpunkt under förutsättning att beslut om förändring, förordningar och föreskrifter föreligger i så god tid att informations- och utbildningsinsatser

kan genomföras under hela redovisningsåret 1986/87.

Länsskolnämnden i Hallands län föreslår att de nya bestämmelserna genomförs fr. o. m. den 1 juli 1986. Visserligen är de föreslagna förändring-

arna ganska genomgripande, men en förberedelsetid på närmare två år synes dock vara onödigt lång. Länsskolnämnden i Norrbottens län tillstyrker tidpunkten för ändringarnas genomförande. Ändringarna bör i första hand avse en försökstid på förslagsvis tre år.

Det nya statsbidragssystemet föreslås genomföras fr.o.m. den 1 juli 1987. Ur kommunernas synpunkt hade det — enligt Kalmar kommun — varit lämpligare att genomföra detta den I juli 1988. Om det nya statsbidra- 76

get för gymnasieskolan införs ett år senare, blir det också möjligt för staten Prop. 1985/86: 97 att genomföra ytterligare bearbetningar av systemet. Dessutom kan utfall i antal veckotimmar kontrolleras samt veckotimpris presenteras för kommunerna.

Beträffande datum för införande av ett eventuellt nytt statsbidragssystem anser Lycksele kommun det möjligt att klara detta till den 1 juli 1987.

Malmö kommun har noterat att utredningen betonat att genomförande av nya statsbidragssystem måste ske med god förberedelsetid. Den föreslagna tidsplanen med minst ett och ett halvt är mellan beslut och genomförande vill skolstyrelsen därför se som modell i samband med kommande förändringar.

Bilaga 5 Prop. 1985/86: 97

Beräkningsunderlag m. m.

I Inledning

När det gäller att få fram ett beräkningsunderlag för ett schabloniserat resurssystem måste hänsyn tas till ett antal faktorer, nämligen

— Skolstorlek (totalt inom kommunen) —- Timplanetyp (tre- och fyraårig resp. tvåårig utbildning)

— Timplanesystem (reguljära resp. alternativa tumplaner)

— Ämneskaraktär (gemensamma resp. linjespecifika ämnen) — Delningstal (16 resp. 30 elever) — Skoltyp (enligt dagens terminologi allmän skolenhet resp. särskild skol-

enhet typ 1 eller 2).

I ett resurssystem som skall stimulera till ett effektivare utnyttjande av

tillgängliga resurser bör skolstorleken mätas i antal elever.

Eftersom resursbehovet per elev är större i kommuner med liten gymnasieskola, måste en särskild förstärkning av resurserna ske för dessa. För att denna stimulans inte i sin tur skall förstärka den förmånligare situationen för kommuner med många skolenheter gentemot de små kommu-

nerna bör resurserna beräknas per kommun och inte per skolenhet.

Resurserna kommer 1 denna framställning att beräknas i antal lärarveckotimmar. Med veckotimme avses en Iektion i veckan i en årskurs eller i fråga om studieväg i gymnasieskolan, som är kortare än en årskurs, en lektion i veckan på sådan studieväg. Resursbhehovet kommer att uttryckas i antal lärarveckotimmar per elev.

I det följande kommer på grund av olika simplanetyp (timplanekonstruktion) tre- och fyraåriga utbildningar att skiljas från de tvååriga.

Inom gruppen tre- och fyraåriga studievägar kommer skilda beräkningar att göras för de båda timplanesystemen, reguljära resp. alternativa timplaner.

För de tvååriga linjerna kommer på grund av ämneskaraktären skillnad

att göras mellan gemensamma och linjespecifika ämnen. De senare måste vidare särbehandlas med hänsyn till föreskrivet delningstal, 16 eller 30 elever. Slutligen måste här också viss hänsyn tas till skoltyp.

Vidare kommer ett antal särskilda frågor, t.ex.om påbyggnadsutbild-

ningar och andra specialkurser att beröras.

Beräkningarna bygger på SÖ:s bearbetningar av höstrapporterna för

läsåret 1985/86. Uppgifterna avser resurser för basändamål samt resurser för delning enligt timplan. Däremot ingår inte resurser för stödundervisning och ttf

samt resurser för frivillig undervisning.

Årskurs 4 av teknisk linje samt de samordnade timplanerna, där schablo-

niserade resurssystem redan införts, berörs inte av denna framställning.

[ND

Tre- och fyraåriga linjer

2.1¶De båda timplanesystemen

Enligt SÖ: s uppgifter utgör antalet lärarveckotimmar per elev i de olika

årskurserna läsåret 1985/86 följande.

Reguljära timplaner Alternativa timplaner

AT-skolorna har genomgående ett större resursuttag än de skolor som läser enligt reguljära timplaner. Skillnaden beror givetvis i första hand på skolstorlek och därmed följande klass- och gruppfyllnad. Även timplanen har sin betydelse men på så sätt att skillnaden borde ha varit ännu större om reguljära timplaner hade tillämpats i AT-skolorna.

I fråga om studievägar och årskurser är de båda timplanesystemen i stort sett likartat uppbyggda med undantag för samläsningen i linjegrupperna EHS och NT i årskurs I enligt de alternativa timplanerna. Samma modell för resurstilldelningen bör därför kunna tillämpas i båda fallen. Då resursnivåerna i de båda timplanesystemen på grund av skillnaderna i skolstorlek och därmed följande platsutnyttjandegrad uppvisar rätt betydande differenser finns det anledning att beträffande resursernas storlek behandla de reguljära och de alternativa timplanerna var för sig.

2.2¶Schabloniseringsgraden

Det är givetvis önskvärt att antalet schabloner begränsas så att resurstilldelningssystemet blir lätthanterligt. Ett sådant system kan emellertid medföra vissa skillnader i resurstilldelningen för de enskilda kommunerna, jämfört med vad som erhålls enligt nuvarande regler. Ju fler schabloner som används, desto mindre bör skillnaderna bli mellan resursvolymerna enligt nuvarande regler och enligt schablonsystemet. Det senare blir då å andra sidan mera detaljrikt.

Det gäller således att finna en lämplig avvägning mellan enkelhet och resursskillnader. I det följande diskuteras därför resursnivån såväl i årskurser som på studievägar.

Den enklaste resurstilldelningsprincipen för de tre- och fyraåriga linjerna är naturligtvis en gemensam schablon för alla årskurser och studievägar inom vart och ett av de båda timplanesystemen. En så ”grov” metod skulle dock ge relativt stora differenser mellan nuvarande och schablonberäknad resurs.

Nästa steg är då årskursfördelade resurser, som kräver tre resursschabloner för vartdera timplanesystemet. Ett sådant beräkningssätt är naturligt med hänsyn till den intima samläsningen mellan linjerna inom varje årskurs. Metoden kan naturligtvis medföra avvikelser i förhållande till nuvarande resursvolym för kommuner med starkt profilerat linjeutbud och

79 då i första hand för det fåtal kommuner som har ett begränsat antal linjer.

Linjefördelade resurser över alla tre årskurserna skulle ha en klar nackdel i det att naturliga samläsningsmöjligheter saknas. Metoden fordrar fem schabloner i vartdera timplanesystemet. Dessutom fordras två extra schabloner för linjegrupperna EHS och NT i årskurs 1 i de alternativa

timplanerna som inte kan samordnas med övriga årskurser. Principen skulle kunna leda till rätt stora skillnader gentemot nuvarande resursuttag

framför allt i kommuner, där mera omfattande organisationsförändringar

inom gymnasieskolan pågår, t. ex. där tre- och fyraåriga linjer håller på att

införas.

I den mest detaljerade resursberäkningsmetoden skulle ingå en schablon per Årskurs och studieväg, dvs. 15 schabloner inom vartdera timplanesystemet. Det skulle ge något mera exakta värden men är i gengäld beräk-

ningstekniskt sett mera komplicerat.

I denna bilaga redovisas kortfattat resultaten av gjorda undersökningar om resursutfallet för olika beräkningsmodeller. I bilaga 6 (avsnitten 2.4 och

3.4) återfinns mera detaljerade beräkningar och resultaten studeras mera ingående.

3¶Reguljära timplaner

3.1¶Behovet av en grundresurs

För att beräkningarna och redovisningen inte skall bli för omfattande har i detta sammanhang resursdiskussionerna inledningsvis begränsats till års-

kurserna. Uppgifter om elevantal och lärarveckotimmar för varje skolenhet och

kommun har hämtats ur de för varje ärskurs aktuella höstrapporterna. Antal elever, lärarveckotimmar (lvtr) och lärarveckotimmar per elev (Ivtr/elev) framgår av följande uppställning. Värdena där avser samtliga landets gymnasieskolor, som läser enligt reguljär timplan.

Utförda beräkningar visar tydligt att en renodlad resurstilldelning med de i det föregående redovisade antalen lärarveckotimmar per elev gynnar stora skolenheter och kommuner med flera skolenheter men skapar vissa svårigheter för de små kommunerna. Detta problem kan avhjälpas med ett startkapital” i form av en grundresurs. Om denna skulle tilldelas varje skolenhet. skulle dock följden bli att stora kommuner med många skolenheter finge en ännu bättre situation i förhållande till de små kommunerna. Grundresursen mäste därför utgå kommunvis.

Beräkningar ger vid handen att en grundresurs i storleksordningen 15 å 20 veckotimmar per årskurs för de reguljära timplanerna ger det mest neutrala utfallet. 80

Eftersom utgångspunkten är att den totala resursvolymen skall vara Prop. 1985/86: 97 konstant. måste behovet av grundresurser tillgodoses genom en minskning av den elevantalsrelaterade resursdelen. För det angivna värdet på grundresursen utgör denna minskning 0,05 å 0.06 veckotimmar per elev enligt reguljära timplaner, Beträffande beräkningar hänvisas till bilaga 6 (avsnitt 2.2).

De där utförda undersökningarna visar att flera faktorer påverkar av vägningen av grundresursens storlek. En något större grundresurs förbättrar situationen i flera småkommuner men försämrar den i några stora. Mättliga förändringar i procenttalen för de stora kommunerna kan betyda många veckotimmar, medan stora procentuella skillnader för de små kommunerna ofta innebär relativt små timtal. De små kommunernas avvikelser kan därför lätt kompenseras med en begränsad garantiresurs. men denna åtgärd är avsedd att tillämpas endast under en övergångstid. De stora kommunerna har å sin sida möjligheter att genom rationaliseringar på längre sikt förbättra sin situation. Hänsyn måste också tas till resursutfallet för de tvååriga linjerna.

3.2¶Resursbehovet fördelat på årskurser och studievägar

Som nästa steg i resursberäkningarna har undersökts hur resursbehovet fördelar sig på de olika studievägarna inom årskurserna.

Antal lärarveckotimmar per elev i årskurs och på studieväg framgår av följande tabell.

S+D = Saldo vtr + resurser för delning

Tabellen är sammanställd på grundval av SÖ: s redovisningar av faktiska resursuttag läsåret 1985/86.

För samtliga årskurser och studievägar tillkommer timmar för ttf och stödundervisning samt för frivillig undervisning.

Med ledning av tabellen kan en jämförelse göras dels mellan årskurserna, dels mellan studievägarna. Några studievägar (H-, N- och F-linjerna

är i vissa årskurser mer resurskrävande än andra. För kommuner med stor gymnasieskola, där elevernas fördelning på studievägarna närmar sig riksgenomsnittet, ger de årskursrelaterade värdena ett tillfredsställande resultat. Men för små kommuner med ett begränsat antal studievägar kan

avvikelserna mellan resurser, beräknade linjevis och med årskursgenom-

snitt, relativt sett bli stora. Orsakerna till variationerna redovisas i det

följande. 81

att 2—4 veckotimmar praktik i skolverkstad per 16-tal elever tillkommer. (Det motsvarar ca 6 veckotimmar per klass eller 0.21 veckotimmar/elev.)

Även I årskurs 2 uppvisar T-linjen ett större resursuttag än övriga studievägar beroende dels på praktiken i skolverkstad, dels på ett relativt

stort antal veckotimmar för delning av klass i biologi, fysik, kemi och

teknologi.

Också N-linjen har en stor delningsresurs i årskurs 2 för biologi, fysik. kemi och alternativämnen.

H-linjens stora resursuttag i årskurs 2 kan hänföras till tillkomsten av

den halvklassiska varianten, där variantämnet latin har 7 veckotimmar.

I årskurs 3 har H-linjen det största resursbehovet, vilket även här kan

motiveras med framför allt den halvklassiska och i någon mån den helklas-

siska varianten.

I årskurs 3 har vidare N- och T-linjerna delningsresurser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Särskild uppmärkamhet har ägnats resursbehovet för H-linjen i årskur-

serna 2? och 3, för N-linjen i årskurserna 2 och 3 samt för T-linjen i

årskurserna 1-3.

Gemensamt för alla årskurser är att graden av platsutnyttjande givetvis

påverkar värdena på antalet lärarveckotimmar per elev.

Eftersom det finns variationer såväl mellan årskurserna inom en studie-

väg som mellan studievägarna inom en årskurs, måste en jämförelse göras

av resursutfallet vid olika detaljeringsnivåer med avseende på årskurser och studievägar. Sådana beräkningar utförs i bilaga 6 (avsnitten 2.2 och

2.3).

De där gjorda undersökningarna visar att de årskurs- och linjerelaterade

resursschablonerna knappast medför så påtagliga och entydiga förbättringar i resursutfallet att de motiverar de komplikationer i resurssystemet som

de förorsakar.

4¶Alternativa timplaner

4.1¶Behovet av en grundresurs

Uppgifter om antal elever och lärarveckotimmar har på samma sätt som för de reguljära timplanerna hämtats ur höstrapporterna.

Antal elever, lärarveckotimmar och lärarveckotimmar per elev framgår

av följande uppställning. Värdena där avser de AT-skolor. för vilka full-

ständiga rapporter föreligger.

Beräkningsunderlag

Äk I Äk 2 Åk 3

Även för de alternativa timplanerna visar det sig att en renodlad resurs- Prop. 1985/86: 97 tilldelning med de i det föregående redovisade antalen lärarveckotimmar

per elev gynnar stora skolenheter och skapar vissa svårigheter för de små. Detta problem kan även här avhjälpas med ett ”startkapital” i form av en grundresurs. Beräkningar ger vid handen att en grundresurs i storleksordningen 15 å 20 veckotimmar per årskurs för de alternativa timplanerna kan förbättra situationen för de små kommunerna. Eftersom utgångspunkten är att den totala resursvolymen skall vara konstant, måste behovet av grundresurser tillgodoses genom en minskning

av den elevrelaterade resursdelen. För de angivna värdena på grundresur-

serna utgör denna minskning 0,15—-0,20 veckotimmar per elev enligt alternätiva timplaner.

Beträffande beräkningar hänvisas till bilaga 6 tavsnitt 3.2).

De där utförda undersökningarna visar att en något större grundresurs

förbättrar resurssituationen i flera mindre kommuner men försämrar den i några större. I jämförelse med storleken av den nuvarande äterföringsre-

sursen är valet av storleken på grundresursen av underordnad betydelse.

4.2¶Resursbehovet fördelat på årskurser och studievägar

Antal lärarveckotimmar per elev i årskurs och på studieväg av tre- eller

fyraårig linje:

S+D = Saldo vtr + resurser för delning

Tabellen är sammanställd på grundval av SÖ: s redovisningar av faktiska

resursuttag läsåret 1985/86.

För samtliga årskurser och studievägar tillkommer timmar för tf och stödundervisning samt för frivillig undervisning.

Med ledning av tabellen kan en jämförelse göras dels mellan årskurserna, dels mellan studievägarna. Några studievägar (H-, N- och T-lin-

jerna) är i vissa årskurser mer resurskrävande än andra. För kommuner med stor gymnasieskola, där elevernas fördelning på studievägarna närmar

sig riksgenomsnittet, ger de årskursrelaterade värdena ett tillfredsställande

resultat. Men för små kommuner med ett begränsat antal studievägar kan

avvikelserna mellan resurser, beräknade linjevis och med årskursgenom-

snitt. relativt sett bli stora.

Beträffande orsakerna till avvikelserna gäller vad som anförts I avsnitt

3.2 i tillämpliga delar. Det bör dock observeras att i de alternativa timpla- 83

nerna saknas helklassisk variant i årskurserna 2 och 3. Latin är där ett Prop. 1985/86: 97

alternativämne.

Eftersom det även här finns variationer såväl mellan ärskurserna inom en studieväg som mellan studievägarna inom en årskurs, har resursutfallet vid olika detaljeringsnivåer studerats närmare.

Sådana beräkningar utförs i bilaga 6 (avsnitt 3.3).

De där utförda undersökningarna visar att de årskurs- och linjerelaterade resursschablonerna framför allt i relation till storleken av den nuva-

rande återföringsresursen knappast medför så påtagliga och entydiga för-

bättringar i resursutfallet att de motiverar de komplikationer i resurssyste-

met som de förorsakar.

5 Tvååriga linjer

5.1¶De tvååriga linjernas timplaner

De tvååriga linjerna omfattar 22 studievägar med olika grad av yrkesinriktning och med delningstalen 16 eller 30 elever. Timplanerna är uppbyggda med varierande inslag av allmänna ämnen. och stora skillnader finns i

reglerna för delning av klass eller grupp. Det är givet att ett så heterogent utbud av studievägar inte kan rymmas inom ett fåtal resursschabloner, om

kravet på begränsade avvikelser i förhållande till nuvarande resurstilldelning skall kunna upprätthållas. De: är därför praktiskt att använda olika resursmodeller för olika slag av studievägar. Resurssystemet behöver för den skull inte bli alltför komplicerat, jämfört med nuvarande regler.

Som en introduktion presenteras i det följande de olika linjerna grupp-

vis. Beträffande linjeförkortningarna hänvisas till bilaga I, avsnitt 5.

Tvååriga teoretiska linjer Linjerna Ek, So och Te har timplaner som påminner om de treåriga ekonomiska och samhällsvetenskapliga linjernas resp. den fyraåriga tek-

niska linjens. På Ek- och So-linjerna är antalet delningstimmar litet. Ut-

över den veckotimme för studietekniska övningar i årskurs I som förekommer på samtliga linjer finns endast en veckotimme i naturkunskap i vardera årskursen av So-linjen. Te-linjen, som minskar i omfattning och läsåret

1985/86 är inrättad i endast 10 kommuner, har i regel 5-7 vtr (veckotim-

mar) delning i naturvetenskapliga och tekniska ämnen per gren. En resurs-

modell som påminner om de tre- och fyraåriga linjernas förefaller vara motiverad för dessa linjer. Mu-linjen har ett stort inslag av musikämnen (13—15 vtr) med omfat-

tande delningar i små grupper. Linjen finns läsåret 1985/86 i 10 kommuner,

och platsutnyttjandet är mycket högt. På grund av det välutvecklade delningsmönstret bör även här en elevrelaterad resurstilldelning vara motiverad.

De nu nämnda fyra linjerna brukar hänföras till gruppen "tvååriga teore- | tiska linjer” (avsnitt 6.2 i föredragandetexten). Delningstalet är 30. Grän- 84

sen mellan teoretiska och yrkesinriktade linjer kan emellertid inte betrak- Prop. 1985/86: 97 tas som skarp.

Tvååriga yrkesinriktade linjer med delningstalet 16 Till denna grupp räknas linjerna Ba, Be, Et. Fo, Li, Pr, Tr och Ve. De har ett begränsat antal veckotimmar i allmänna ämnen (6—10) och ett stort antal timmar i yrkesämnet med delningstalet 16 i arbetsteknik och 30 i fackteori. Undervisningen i dessa ämnesdelar kan integreras. Undervisning i B-form, dvs. samundervisning av elever från de båda årskurserna, förekommer på vissa linjer. På en del grenar är det vanligt med inbyggd utbildning, dvs. utbildningen är delvis förlagd till en arbetsplats, där den leds av företagets personal. Denna utbildningsform får inte förväxlas med arbetsplatsförlagd lärarledd utbildning.

Tvååriga yrkesinriktade linjer med delningstalet 30 Till denna grupp räknas linjerna Dk, Du. Ep,. Hk, Jo, Ko, Sb, Ss, Td och Vd. På vissa mindre orter inrättas klasser med 16 elever på Ss- och Vd-linjerna. Utbildningen på Ep-linjen, som nu finns i 16 kommuner, och på Hk-linjen, som startat med årskurs I läsåret 1985/86, bedrivs för närvarande som försöksverksamhet. På Ko- och Ss-linjerna finns på mindre orter B-form, dvs. samläsning äger rum mellan de båda årskurserna. Timreduktioner tillämpas för elevtal under 24. Linjernas timplaner karaktäriseras av varterande inslag av allmänna ämnen (6—22 vtr) samt i regel av ett stort antal veckotimmar i linjespecifika ämnen (32—12 vtr) och omfattande delningar av klass eller grupp. i regel vid delningstalet 17. På Vd-linjen finns också delningstalet 23. På Du-linjen, som förekommer 1 27 kommuner. görs delning vid elevantalen 12. 17 och 25. Också de landstingskommunala Jo-, Sb- och Td-linjerna har successiva delningstal. En viss timplanerelatering av resursmodellen för dessa linjer synes vara motiverad på grund av de stora sprången i timtal vid delningsgränserna. Föregående beskrivningar belyser komplexiteten av de tvååriga linjernas timplane- och resursförhållanden och understryker den noggrannhet och varsamhet, med vilken olika resursmodeller måste anpassas till olika utbildningssituationer.

5.2¶Gemensamma ämnen på de tvååriga linjerna

På de tvååriga linjerna förekommer ett antal allmänna ämnen (t. ex. svenska, engelska. idrott) som kan samläsas mellan flera eller samtliga studievägar. Sådana ämnen benämns i det följande gemensamma ämnen. De ämnen som är knutna till endast en linje eller på grund av särskild kursplan inte kan samläsas med andra linjer kallas linjespecifika. Antalet obligatoriska gemensamma ämnen och det totala antalet veckotimmar i dessa varierar mellan olika linjer från 10 vtr i årskurs I och 6 vtr i årskurs 2 upp till 28 vtr (i årskurs I på social linje). Detta innebär bl. a. att ett sådant ämne kan vara obligatoriskt på en studie väg och tillvalsämne på en annan. Engelska och matematik är exempelvis tillvalsämnen på de 85

flesta yrkesinriktade studievägarna men är utöver vissa tillvalsämnen obli- Prop. 1985/86: 97

gatoriska ämnen på Ek-, So- och Mu-linjerna. Även på de yrkesinriktade linjerna finns skillnader. Engelska och samhällskunskap är således obligatoriska ämnen på vissa av Ko-linjens grenar. medan samhällskunskap är obligatoriskt ämne på Ss-linjen och Vd-linjens gren för omsorger om barn och ungdom.

I ett schabloniserat resurssystem är det praktiskt att vid behov en årskursanknuten grundresurs i gemensamma ämnen utgår per kommun, oberoende av antalet studievägar. Eftersom samläsningssystemet i de ge-

mensamma ämnena är rätt komplicerat, är det vidare ändamålsenligt att

den elevrelaterade resursen i gemensamma ämnen så längt möjligt utgår enligt samma regel för samtliga studievägar. För de linjer som har ett större

antal veckotimmar i gemensamma ämnen bör resursen för dessa överskjutande timmar därför läggas in i resursen för de linjespecifika ämnena.

På grund av det varierande antalet gemensamma ämnen mellan studie vä-

garna måste således en viss gränsdragning göras i resursavseende. När det

gäller att lägga en resursram styrs den av antalet ämnen och antalet veckotimmar i gemensamma ämnen på de studievägar som har det minsta utbudet i dessa avseenden, nämligen 10 vtr i årskurs 1 och 6 vtr i årskurs 2.

Dessa timtal gäller för flertalet av de yrkesinriktade linjerna, där följande ämnen och timtal kan utskiljas i nuvarande timplaner:

Årskurs I Ärskurs 2

Svenska 4 vtr Svenska 3 vtr Arbetslivsorientering I vite Arbetslivsorientering I vite Idrott 2 vir Idrott 2 vtr Tillvalsämne 3 vtr Summa: 10 vtr Summa: 6 vtr

Dessa timtal avser en del av de timmar som är avsedda för basändamål. I

svenska tillkommer i årskurs I en veckotimme för förstärkningsändamäl

(för studietekniska övningar, då elevantalet i klassen eller gruppen omfattar minst 17 elever). Vissa avvikelser förekommer från dessa timtal. Man kan emellertid på alla här aktuella studievägar finna ämnen som under 10

resp. 6 veckotimmar kan betraktas som gemensamma ämnen. Resursen i gemensamma ämnen motsvarande 10 resp. 6 veckotimmar i timplanerna bör tillfalla samtliga studievägar gemensamt. På vissa studievägar (Du. Ek, Ep, Hk, Ko, Mu, So, Ss och VdBu) finns fler veckotimmar, varför resten av dessa ämnen bör hänföras till de linjespecifika ämnena. Vilka ämnen

man här väljer är av underordnad betydelse, eftersom resursberäkningen

sker på grundval av tidigare totalt uttagna timtal. Indelningen av timmar mellan de gemensamma och linjespecifika ämnena är endast av teknisk

Prop. 1985/86: 97

5.3¶Resurser för gemensamma ämnen i årskurs I av tvååriga linjer

J årskurs I av de tvååriga linjerna finns tolv linjer med timplanens minimital 10 vtr för gemensamma ämnen. Nio av dessa (Ba, Be. Dk, Fo. Et, Li. Pr, Tr och Ve) uppvisar resursvärden mellan 0,36 och 0.41 lvtr per elev och medelvärdet 0,38 Ivtr/elev. Dessa linjers resursnivå bör vara normerande för den resurs i gemensamma ämnen som utgår för alla linjer tillsammans. Tre linjer med timtalet 10 i gemensamma ämnet (Jo, Sb och Td) uppvisar ett något högre timtal. Orsaken härtill är dels att utbildningarna ofta är förlagda till små skolenheter med endast 30 elever på en linje. dels att frekvensen av frivilliga ämnen är relativt stor. Eftersom en direkt elevrelaterad resurstilldelning oftast är gynnsam för kommuner med många clever men ofördelaktig för kommuner med få elever, bör en grundresurs utgå. En grundresurs av lämplig storlek, ca 12 Ivtr/kommun, kan erhållas genom att den allmänna resursen minskas med 0.04 Ivtr/elev till 0,34 Ivtr/elev. I kommuner med enbart yrkesutbildning och få elever inträffar med ovanstående resursschabloner många gånger en viss överkompensation. Denna kan eventuellt begränsas genom att grundresursen minskas och den elevantalsrelaterade resursdelen ökas för kommuner av detta slag. Till dessa värden kommer sedan elevrelaterade resurser för överskjutande timmar i gemensamma ämnen med varierande värden som framgår av bilaga 6 (avsnitt 4.2). Dessa kan för linjer med ungefär lika stora timtal eventuellt sammanföras till grupper med gemensamma värden utan att resursutfallet behöver påverkas alltför mycket. Dessa timtal kan för enkelhetens skull alternativt läggas in i resursschablonerna för de linjespecifika ämnena på berörda yrkesinriktade linjer.

5.4¶Resurser för gemensamma ämnen i årskurs 2 av tvååriga

linjer

I årskurs 2 av de tvååriga linjerna finns elva linjer med timplanens minimital 6 vtr för gemensamma ämnen. Nio av dessa (Ba, Be, Fo, Et, Li. Pr, Td, Tr och Ve) uppvisar resursvärden mellan 0.24 och 0,31 Ivtr/elev och medelvärdet 0,28 lvtr/elev. Dessa linjers resursnivå bör vara normerande för den resurs i gemensamma ämnen som utgår för alla linjer tillsammans. Eftersom en direkt elevrelaterad resurstilldelning oftast är gynnsam för kommuner med många elever men ofördelaktig för kommuner med få elever, bör en grundresurs utgå. En grundresurs av lämplig storlek, ca 12 Ivtr/kommun, kan erhållas genom att den allmänna resursen minskas med 0,04 Ivtr/elev tili 0,24 lvtr/elev. I kommuner med enbart yrkesutbildning och få elever inträffar med ovanstående resursschabloner många gänger en viss överkompensation. Denna kan eventuellt begränsas genom att grundresursen minskas och den elevantalsrelaterade resursdelen ökas för kommuner av detta slag. Till dessa värden kommer sedan elevrelaterade resurser för överskjutande timmar i gemensamma ämnen med varierande värden som framgår 87

av bilaga 6 (avsnitt 4.3). Dessa kan för linjer med ungefär lika stora timtal Prop. 1985/86: 97 eventuellt sammanföras till grupper med gemensamma värden utan att resursutfallet behöver påverkas alltför mycket. Dessa timtal kan för enkelhetens skull alternativt läggas in i resursschablonerna för de linjespecifika ämnena på berörda yrkesinriktade linjer.

5.5¶Linjespecifika ämnen på yrkeslinjer

Resurserna för de linjespecifika ämnena på yrkeslinjerna har här givits en schablonstruktur som avviker från den som tillämpas i övriga ämnen. I

ämnen med delningstalet 16 utgår resurser motsvarande gällande timplan. I ämnen med delningstalet 30 utgår full resurs för delningstimmar, För helklasstimmar beräknas timtalet med en linjär schablon, som består av en grundresurs per klass och en elevantalsrelaterad tilläggsdel som endast innebär en anpassning till nuvarande bestämmelser om timreduktioner.

Det är givet att man så långt möjligt bör eftersträva ett så enhetligt

resursberäkningssystem som möjligt. Men eftersom gymnasieskolan erbju-

der ett stort och mångfacetterat utbud av studievägar, är det också nödvändigt att anpassa resursmodellerna till de olika studievägarnas och ämnenas karaktär. Det mest karaktäristiska draget hos resursberäkningen för de linjespect-

fika ämnena på yrkeslinjerna är att timmarna beräknas klassvis. Flera orsaker kan anföras.

Det finns anledning befara att en stark schablonisering kan medföra betydande skillnader mellan nuvarande och beräknad resurs. Avvikelserna behöver relativt sett inte bli så stora i stora kommuner, där linjeutbudet väl

ansluter sig till riksgenomsnittet. I kommuner med starkt profilerad yrkes-

utbildning och i små kommuner med begränsat linjeutbud kan däremot

större skillnader väntas.

I avvaktan på beredningen av den just avslutade utredningen om gymnasieskolans yrkesutbildning (ÖGY) är det inte motiverat att göra något större temporärt ingrepp i systemet för yrkesämnenas timtilldelning.

På de aktuella linjerna finns många av de elever som har särskilda

svårigheter i sina studier. Andelen sådana elever kan knappast väntas

minska, eftersom gymnasieskolan måste räkna med att i fortsättningen ta

emot praktiskt taget hela årskullar. Det är då angeläget att skapa ett resurssystem som så långt som möjligt garanterar dessa elever de timtal som är angivna i gällande läroplan, förhoppningsvis utan att resursanvändningen för den skull okritiskt skall behöva följa traditionellt mönster. De

resurser som därutöver kan behövas bör inte styras genom centrala detaljbestämmelser som lätt kan konservera en minimiresurs utan bör utgå efter en lokal bedömning inom cn generös fri resurstilldelning.

Prop. 1985/86: 97

5.6¶Linjespecifika ämnen på tvååriga yrkesinriktade linjer

med delningstalet 16 (eller lägre)

Enligt SÖ:s och SCB:s gymnasieskolstatistik var antalet elever i klasser med delningstalet 16 hösten 1985 i genomsnitt 14,7 i årskurs 1 och 13,5 i årskurs 2, Timtalet i linjespecifika ämnen på studievägar inom industri och hantverk är 27 i årskurs I och 32 i årskurs 2.

Med en rent proportionell elevrelaterad resurstilldelning skulle vid totalt sett oförändrad resursnivå följande antal veckotimmar utgå för några olika elevantal. Beträffande beräkningar hänvisas till bilaga 6 (avsnitt 4.4).

En förbättring av de små klassernas situation genom införande av en grundresurs av det slag som tidigare föreslagits för t. ex.tre- och fyraåriga

linjer skulle givetvis innebära en förbättring för små klasser men skulle samtidigt medföra en begränsning av de redan små resursvinsterna för stora klasser. Det finns därför också anledning befara att det med ett

elevantalsrelaterat resurssystem skulle kunna uppstå svårigheter att i små klasser tillgodose kravet på yrkeskunnande, något som framför allt kan komma att drabba glesbygdskommunerna.

Följande exempel belyser situationen.

Om klasserna tilldelas en grundresurs på 20 veckotimmar och dessutom 0,5 veckotimmar per elev, blir resultatet följande.

Linjespecifika ämnen på tvååriga linjer med delningstalet 16 bör därför i princip erhålla det antal veckotimmar som anges i timplanen.

Vissa undantag finns. Vid inbyggd utbildning beräknas resursen endast

för timmar med lärarledd undervisning. vanligen fackteori. Till s.k. B-klasser, som är sammansatta av elever ur två årskurser, utgår resurs för

delning av klass motsvarande nuvarande timplan.

Prop. 1985/86: 97

5.7¶Linjespecifika ämnen på tvååriga yrkesinriktade linjer

med delningstalet 30

Timplanerna för de yrkesinriktade linjerna med delningstalet 30 är så konstruerade att helklassundervisning äger rum i viss utsträckning och att klassen därutöver delas under ett relativt stort antal veckotimmar. om

föreskrivna clevtal uppnås. Till delningstimmarna utgår nu resurser enligt

timplaner. Till helklasstimmarna utgår timplanens resurser som dock reduceras, om elevantalet understiger 24.

På grund av det stora antalet delningstimmar blir i allmänhet skillnaden mellan de nuvarande delningsresurserna och en elevantalsrelaterad resurstilldelning relativt stor i närheten av delningsgränserna. Följande modell

ansluter sig så långt som möjligt till nuvarande resurssystem.

Klasser med det för riket gällande genomsnittliga elevantalet erhåller,

om detta uppgår till minst 24, full resurs för helklasstimmar enligt gällande

timplan. Om det genomsnittliga elevantalet understiger 24, utgår för detta en resurs som är reducerad enligt nu gällande bestämmelser om timreduktioner. För klasser med minimiantalet 8 elever utgår alltid en reducerad

resurs som utgör 75 Zz av timplanens timtal för helklasstimmar. Systemet

för timreduktioner förenklas samtidigt genom en elevantalsrelatering som läggs in t resursschablonerna.

I bilaga 6 (avsnitt 4.5) anförda exempel belyser resursprincipen.

Att de tvååriga yrkesinriktade linjerna med delningstalet 30 tilldelas

resurser i annan ordning än de tvååriga teoretiska sammanhänger således med den begränsade samläsningen i linjespeciftka ämnen och de relativt stora antalen delningstimmar. Med den föreslagna elevantalsrelaterade resursen fordras inte några kompletterande regler för timreduktioner i samband med resursberäkningen. Det nya beräkningssättet innebär endast en anpassning till nuvarande regler om timreduktioner. Förändringarna är i regel obetydliga i förhållande till den totala kommunala resursen.

Resurser enligt nuvarande omfattande bestämmelser om delning av klass ersätts av särskilda resurser som utfaller, när vissa elevantal (i regel påbörjade 16-grupper) uppnås.

Att inte samma modell tillämpats för de tvååriga teoretiska linjerna beror

å andra sidan på det jämförelsevis stora antalet ämnen, det jämförelsevis

låga antalet delningstimmar och det komplicerade samläsningssystemet med andra linjer. Inte heller här behövs någon särskild beräkning av

timreduktioner i resurstilldelningen.

6¶Några särskilda frågor

6.1¶Påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser

Inom gymnasieskolan finns ca 400 påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser med olika längd, timplanetyp och delningstal. Många av dessa kurser har timplaner som påminner om de tvåäriga linjernas. Timtilldelningen bör då också utgå efter samma principer som för dessa. I klasser med delningstalet 16 blir därför resursen i linjespecifika ämnen lika med 90

timtalet enligt timplanen. Klasser med delningstalet 30 erhåller i linjespecifika ämnen full resurs för delningstimmar samt en delvis elevantalsrelaterad resurs för helklasstimmar enligt samma regler som för de tvååriga Hiinjerna. Hänsyn måste givetvis tas till kursernas längd. Specialkurser näraliggande de tre- och fyraäriga linjerna bör tilldelas resurser enligt modeller som ansluter sig till dessa linjers. För högsta årskursen av teknisk specialkurs gäller redan samma regler som för ärskurs 4 av teknisk linje. Vissa specialkurser kan ha timplaner som avviker frän linjernas. Huvudprincipen i förslaget är då att de regler som gäller för linjerna så långt möjiligt skall tillämpas också där. Ett sammandrag av uppgifter om påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser återfinns i bilaga 6 (avsnitt 5.1).

6.2¶Specialidrott

Kombination med specialidrott förekommer i ett antal kommuner. För stora kommuner är denna verksamhet timtalsmässigt relativt sett av liten omfattning. Men specialidrotten är ibland av träningstekniska skäl lokaliserad till små kommuner med en liten gymnasieskola, ofta AT-skola. Ibland omfattar den mer än en idrottsgren. I små kommuner med relativt omfattande utbildning i specialidrott påverkar denna verksamhet resurssituationen påtagligt. Det är därför motiverat att en särskild resurs avsätts för fördelning bland de kommuner som har undervisning i specialidrott Enligt bilaga 6 (avsnitt 5.2) deltar läsåret 1985/86 1069 elever i utbildningen i specialidrott. Totala antalet veckotimmar utgör 548, motsvarande 0,51 vtr per aktiv elev. Denna verksamhet motsvarar för de tvååriga linjerna och för de reguljära timplanerna på de tre- och fyraåriga linjerna några få tusendels vtr per elev, medan den för de alternativa timplanerna uppgår till en å två hundradels vte per elev. Höstrapporternas timtal i specialidrott har brutits ut och ingår därför inte i resursschablonerna för de gemensamma ämnena. Med hänsyn till ämnets karaktär och varierande delningstal bör resurstilldelningen inte elevrelateras utan utgå med en grundresurs, omfattande 5 veckotummar per undervisningsgrupp.

6.3¶Lågfrekventa språk

Inom gymnasieskolan läses ett antal språk med litet elevunderlag. Eftersom dessa språk är resurskrävande, skulle man kunna förmoda att man vid ett delvis elevantalsrelaterat system skulle komma att vara försiktig med utläggning av undervisningsgrupper i dessa språk. Resurser skulle i stället komma att styras mot verksamheter med högre elevfrekvenser. För att de lågfrekventa språken av resursskäl inte skall behöva riskera att minska i omfattning avsätts en särskild resurs för tilldelning av timmar till de berörda ämnena. De särskilda regler som gäller för minsta gruppstorlek (fem elever) och högsta gräns för timreduktionen (nio elever) bör-utgöra en naturlig gräns 91

8 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 97

de. att det rent automatiskt ingår i resurskoeffticienterna.

Elevantal och lärarveckotimtal i de lågfrekventa språken framgår av

bilaga 6 (avsnitt 5.3).

Verksamhetens omfattning motsvarar för de tre- och fyraåriga linjernas reguljära timplaner några tusendels vtr per elev med minskande tendens genom årskurserna och för de alternativa timplanerna 0.002 vtr per elev i

de båda lägsta årskurserna.

Höstrapporternas timtal i de lågfrekventa språken har brutits ut och

ingär därför inte i resursschablonerna för de gemensamma ämnena.

Med hänsyn till den stora spännvidden mellan undervisningsgruppernas

storlek i de lågfrekventa språken bör resurstilldelningen utgå med schablo-

niserade timtal, bestående av en grundresurs t. ex. omfattande 4 veckotimmar per undervisningsgrupp i årskurs 1? och 3 veckotimmar per undervis-

ningsgrupp i övriga årskurser.

6.4¶Självstudietid

Fr. o. m. läsäret 1985/86 är de obligatoriska självstudietimmarna I gymnasteskolan slopade. I ärskurs 3 finns dock möjlighet av frivilligt lägga ut en

självstudietid om högst två veckotimmar per klass. De därvid frigjorda timmarna får utnyttjas inom ramen för resp. skolenhets förstärkningsre-

surs. Denna möjlighet bör kvarstå även inom ett schabloniserat resurssystem. Enligt 1985/86 års höstrapporter har denna möjlighet utnyttjats i 38 skolenheter inom 31 kommuner. Det totala timtalet är 289 veckotimmar, vilket utgör 0,54 92 av det totala timtalet i årskurs 3. Antalet veckotimmar

per skolenhet varierar mellan 0.25 och 25,25.

6.5¶Timreduktioner

Fr.o. m. läsäret 1984/85 är ett system med mera omfattande timreduktioner infört i gymnasieskolan.

Timreduktionerna kan lätt arbetas in i resursformlerna genom att dessa bygger på "saldo basresurs”, dvs. ”basresursen” med avdrag för timre-

duktioner. Även i linjespecifika yrkesämnen kan timreduktionerna beaktas

i de linjära formlerna.

Det komplicerade beräkningssystemet för timreduktionerna kan därmed

avskaffas och ersättas med en enkel gränsdragning för högsta tillåtna timreduktion, t. ex. enligt något av alternativen i bilaga 6 (avsnitt 5.5).

Timreduktionernas omfattning i de olika ärskurserna framgår av bilaga 6

(avsnitt 5.5). Uuryckt i vtr/elev är den relativt konstant i årskurserna 1”

och 27 (0.002) vir/elev. På de tre- och fyraåriga linjerna är den ökande

genom ärskurserna (0,013 vir/elev i åk I, 0.024 vtr/elev i åk 2 och 0,047 vtr/elev i åk 3).

AT-timplanerna uppvisar höga värden för timreduktionerna med 0,041

vtr/elev i åk 1, 0,072 vtr/elev i åk 2 och 0,124 vir/elev i åk 3. Detta resultat motiverar att en del av den s.k. återföringsresursen (avsnitt 6.5.5 i föredra-

gandetexten) tillförs AT-skolorna.

Med erfarenhet av AT-skolornas värden har också studerats situationen

i kommuner med reguljär timplan och olika storlek. Resultatet återfinns i

bilaga 6 tavsnitt 5.5). Tabellerna visar att det finns ett klart samband mellan timreduktioner samt kommun- och skolstorlek. Dessa resultat klargör att det finns anledning att noga uppmärksamma effekten av timreduktionerna vid fastställande av grundresurserna.

Då umreduktionerna arbetas in i resursschablonerna, kan de nuvarande

detaljerade bestämmelserna om stegvisa timreduktioner avskaffas. I stället

skall en lokal bedömning gälla, där hänsyn tas till ämnets karaktär, gruppens storlek och elevernas förmåga att arbeta självständigt. En gräns för

högsta tillåtna timreduktion kan dock behöva fastställas. Den kan enkelt

uttryckas antingen i timmar för några grupper av timtal i timplanerna eller i procent av dessa timtal.

6.6¶Obligatorisk tvåärssvenska på tvååriga linjer

I samband med införandet läsåret 1985/86 av svenska som obligatoriskt ämne i årskurs 2 av samtliga tvååriga linjer som tidigare inte haft svenska i

denna årskurs har tillvalsämnena utgått som obligatoriska ämnen i årskurs

2 av dessa studievägar. Tillvalsämnena har på grund av ämnessplittringen varit mer resurskrävande än svenskan. Ca 4424 av eleverna på dessa linjer har tidigare läst svenska som fritt tillval eller utökad studiekurs. Numera läses tillvalsämnen och då främst engelska och matematik som frivilliga

ämnen i ungefär samma omfattning. Eftersom många elever dessutom redan tidigare läst frivillig svenska, medför denna förändring ett minskat

resursbehov. Å andra sidan läses numera vissa tillvalsämnen, framför allt

engelska, frivilligt. Den frigjorda resursen bör tillgodoräknas kommunerna genom att läggas in i resurserna för gemensamma ämnen i båda årskur-

serna av de tvååriga linjerna.

I bilaga 6 (avsnitt 5.6) har skillnaden i resursbehov mellan tillvalsämnena och undervisningen i svenska framräknats. Den utgör 0.006 vtr per elev

och kommer att räknas in i resursschablonerna för de gemensamma ämnena på de aktuella linjerna. Den nuvarande extra resursen för svenska i årskurs 2 av vissa tvååriga

linjer har vidare inräknats i resurserna för de linjespecifika ämnena på de

berörda linjerna.

6.7¶Värintagning

På vissa studievägar (främst den tvååriga vårdlinjen och vissa specialkurser) görs intagning även vid vårterminens början, framför allt med

hänsyn till praktikperioderna och behovet av praktikplatser. Eleverna i

denna intagningsomgång kan i regel inte samläsa med eleverna i höstintag-

ningen. Särskilda resurskoefficienter har därför räknats fram för de klasser

och elever, som intas under våren. | I denna bilaga studeras endast vissa uppgifter för värdlinjen med intag-

ning på vårterminen. Värdena för de gemensamma ämnena bör kunna användas även på andra studievägar.

De beräkningar och undersökningar som gjorts i bilaga 6 (avsnitt 5.7) kan sammanfattas i följande punkter. e Antalet elever i vårintagna klasser varierar starkt mellan kommunerna från 30 till 1300. 9 Av kommuner med mindre än 400 elever är 5 landstingskommuner och 26 primärkommuner. 9 Av kommuner med mer än 400 elever är 16 landstingskommuner och 3 primärkommuner. e I landstingskommunerna, som i regel omfattar flera skolenheter, utgör de vårintagna klasserna på vårdlinjen en stor del av utbildningsutbudet. e I primärkommunerna finns endast enstaka vårintagna klasser, förlagda till vissa skolenheter. | e Kommuner med litet elevantal uppvisar större resursbehov än kommuner med många elever. 9 Såväl skolstorlek som skolorganisation har betydelse för resursbehovet. e Klasser med delningstalet 16 i skolenheter med få elever är särskilt resurskrävande. e Differenserna mellan uttagna och beräknade resurser ligger i allmänhet mellan —2,0 och +2,0 veckotimmar men kan i kommuner med få elever utgöra stora procenttal. e På grund av de små kommunernas resurskänslighet kan även en liten grundresurs i vissa fall leda till överkompensation. 9 En särskild garantiresurs för vårintagna elever skulle med små timtal och stora procenttal innebära en administrativ belastning. e Avstämningen för eventuell garantiresurs bör för vårintagna elever samordnas med den följande höstintagningen. . e Vid större timdifferenser över en fastställd gräns bör åtminstone en preliminär garantiresurs kunna utgå.

6.8¶Stödundervisning, ttf och frivillig undervisning

Till stödundervisning och samordnad specialundervisning utgår för närva-

[ rande 0.80 veckotimmar per klass, motsvarande 0,05 veckotimmar per elev i en klass med 16 elever och ca 0,03 veckotimmar per elev i en klass med 30 elever.

Till tff utgår 1 veckotimme per 30-tal elever, motsvarande ca 0,03 veckotimmar per elev.

Till frivillig undervisning i bild, dramatik och musik utgår I veckotimme per fullbordat 45-tal elever inom kommunen. Denna resurs motsvarar högst ca 0,02 veckotimmar per elev och lägst 0,01 veckotimmar per elev vid elevantal om minst 45. Härtill kommer 2 veckotimmar per påbörjat 1 000-tal elever för frivillig undervisning i idrott, motsvarande lägst 0,002 veckotimmar per elev och högst 0,004 veckotimmar per elev vid elevantal överstigande 500.

Sammanlagt motsvarar dessa resurser 0,08—0,10 veckotimmar per elev. De är inte medtagna i de redovisade resursschablonerna men inräknas i resurserna för de gemensamma ämnena.

. sv . 5/86:

6.9¶Timplaneändringar Prop. 1985/86: 97

Ändringar sker ofta i timplanerna. Koefficienterna i resursschablonerna måste därför kontinuerligt följas upp och vid behov ändras.

Vid inrättande av nya studievägar måste koefficienterna fastställas med ledning av timplanen.

6.10¶Informationssystem

Resursrapporteringen bör med det föreslagna systemet kunna bli jämförelsevis enkel, jämfört med nuvarande rutiner. De uppgifter som kan behövas är följande. Kommun (Namn, uppgiftslämnare, tfnnr, kod) Studieväg (Kod, namn, längd och delningstal)

Årskurs och termin '

Antal klasser och delningsgrupper (för linjespecifika ämnen) Antal elever Koefficienter (grundresurser och vtr/elev) Summa vtr Statsbidrag kr./vte och kr.

Dessa uppgifter bör för varje årskurs och studieväg kunna rymmas på en eller ett par rader.

Som jämförelse redovisas ett exempel på en rapportblankett för de båda årskurserna på en studieväg (Jo) enligt nuvarande rapporteringssystem. Av praktiska skäl har en blankett med endast en tryckt sida utvalts.

I det nya rapporteringssystemet bör de flesta uppgifterna kunna förtryckas datatekniskt. Elevantalen kan eventuellt hämtas från aktuella uppgifter om utbetalda studiemedel. Kommunernas arbete inskränker sig i så fall till granskning samt eventuell komplettering av uppgifterna.

fa — D [> wa 3 DN iPbiäuvDauy TS 2 & 4]

= -

ed LL on

le VOwwP 124uHDAS insar i I : : | I : 4 | | | I TT VP JESÅLIUS "UPJOYSAISPULUAT) 1 -fg ee of UU eyoadsalu fp ade

I IPUJUNIR NPA Re ph

Zz Ån

ApPNHARSAY 0 ” Purung

Hur

Av JET TT re

z ”

SUAPULUPUJOYSSUPT se TT TT 2 je6uuvamne ee

TT -

— TT vi da

(OS | oh

- än gg | i H | ! | H |

ar | i |

AP

- mer

SHAJ!)

ert

T oe

oe

POYNSIOYUBIONS ee

- TT I : BE one seRuuyseuty er

Oe

| |

Jap ”UALUNANEJ

= I) eV ee

jelej ep ZON sr el

280-17 | | . a UT | i | | i i ] lanRIs 0€G I SJULUYI dn 0 da ov: sa Så apPUPIAN2ÖLJUY

50 ov) ov so ad: 1Z OS

I i | i | H | , | : SS PISjOj QS ”sEwujap — NIYUPIG NAaxUPIg

a oo —

TS Ed od tu fs 2 VAS tj saBbue | | I | FU SIOjIAAO UAP

180ddVYB2STINIAAV | | | : | . | ; TTT

a AOPIES sinsär. TT seen IASJAWAAP. UasInsassBuIUXIeISIOj Per seq ISsPNUa + ot -- IN SPSIAOPAJ NY'd ]. IPSIAUEY UASINSIISÖUIVYPISIO uPId

NYTId od oa I . | | : | | PRE

posuni UPIA £B0:1Z BYNS IeDAg IAAVUAG ed TTT

UYNIWIT3IYd sen BIINS SJINSJ!

DMILMS 4 HBLUWO IPÖLIUYNIJIAg OS I 15210) SP8 Pewwunsg = [EF AP k SINnsar Issiapun PUPAUY Havveq YO I IRS sajAR HAT TT JOLNAH AJ

umed, 7 J

L addru6] | a |] — HA p G 9 i & 6

UY 1 euming

"

exsen : i | I | H I ; | , I i

|

anala iP99 ee pr IPIUY Vad sa

MÅ om 24

a Pod os ; | id pr JewUuNUEesej

la F | P50 at ”| gill

see

Kn H | | od PTE

Ta : | | i : ; :

— 65 ov | | |

"1 er |

ee I J |

| uso . 1addni6bsBuiusinsepun ES UPIdunn

|

KS |

Ja1NU finars

Ar -- rn EN ftrutadJPang a i PUaSJaALULUPISag an

ee poA gu Po qu es rr

127 sdy 27 8

23 1 LD

AR u Iwes BuWy I AN | AV öda PYSKSNPIS

Or ” FSIFAURSASSUU

Mt ARLA

| AT -— 18Aej9 t | | | | | | va "> | : i Id [EISUPWWES Je6utusinuy

UIP -Y v vi9osesar v Vv v vz900s0et vz900LEEE AP Iva

on i PONSBULIY Pn VzLO09605 vz900svse ee na SOS

120 LL 190 190 190 v z90 LJUYSIADUN BBer FD

UAMUNUNY SUPID2G exnunsi

muy Bl 09805 09E05 0s0f€ 016£E 0SvSL ses07 INNE övuiv] 03 IG

AZO0S

oo a Aa ed tl IS. I T £ > | 1 | I | | : I i i iz

10¶I Zn | £0 | P0 | 50 | LO | 80 60 ; Or I

Bilaga 6 Prop. 1985/86: 97

Detaljberäkningar m. m. samt jämförelser av resursutfall i dagens system och i det föreslagna

I Inledning

I de båda närmast följande avsnitten studeras för de tre- och fyraåriga linjernas reguljära resp. alternativa timplaner resursuttagets beroende av kommun och skolstorlek, de årskursfördelade resursernas storlek, de årskurs- och linjefördelade resursernas schabloner samt resursutfallet för olika detaljeringsnivåer och alternativa värden på grundresurserna.

[ avsnitt 4 analyseras resurserna för gemensamma ämnen i årskurserna I och 2 på de tvååriga linjerna samt resurserna för linjespecifika ämnen i klasser med delningstalen 16 och 30.

I avsnitt 5 behandlas några särskilda frågor som påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser, specialidrott, lågfrekventa språk. självstudietid, timreduktioner, obligatorisk tvåårssvenska på tvååriga linjer samt vårintagning.

I avsnitt 6 sker en samlad avstämning av de beräknade resurserna mot nuvarande resursuttag.

2¶Tre- och fyraåriga linjer, reguljära timplaner

2.1¶Resursuttagets beroende av kommun- och skolstorlek

Följande tabell visar resursuttaget gruppvis enligt 1985/86 års höstrapporter i skolenheter och kommuner i storleksordning. Värdena avser resurser för basändamål och delning enligt timplan.

Kommuner med Antal — Elever per Elever per Vtr/

Tabellen visar att resursbehovet per elev minskar med ökande skolstor-

lek samt att det genomsnittliga resursbehovet är störst i enskolekommunerna. Naturligtvis finns också variationer i resursuttaget i kommuner med mer än en skolenhet, beroende på den genomsnittliga skolstorleken och

fördelningen av studievägarna på skolenheterna. Där finns dock ofta möj- 97

nomsnittlig skolstorlek ligger resursbehovet redan nu närmast i nivå med de större enskolekommunernas.

Det har ibland befarats att stora sektorsfördelade skolenheter skulle fordras i kommuner med flera skolenheter för att ett tillfredsställande resursutfall skall erhållas. Beräkningar visar att i kommuner med mer än en skolenhet medelvärdet 1,33 vtr/elev uppnås redan vid en genomsnittlig

skolstorlek på ca 500 elever. Sektorsindelningen tycks. bortsett från vissa extrema kombinationer. inte ha någon större betydelse. Sålunda redovisar

tio kommuner med en EHS-skola och en NT-skola värdet 1.32 vtr/elev mot

genomsnittet 1,33 vtr/elev. Däremot är naturligtvis en sektorsuppdelning ofta fördelaktig från lokal- och utrustningssynpunkt. Det står vidare klart

att en uppdelning av en viss studieväg på många av kommunens skolenheter är resurskrävande.

2.2¶Årskursfördelade resurser

Som nämnts i det föregående (bilaga 5, avsnitt 3.1) är det genomsnittliga antalet lärarveckotimmar per elev i årskurserna 1—3 följande.

Åk I Ak 2 Äk 3

Antal lärarveckotimmar per elev 1.30 1,33 1.37

I dessa värden ingår timmar för basändamål efter avdrag för eventuella

självstudier och timreduktioner samt timmar för delning av klass eller

grupp.

Som framgår av avsnitt 2.1 i denna bilaga är resursbehovet störst i kommuner med en liten gymnasieskola. En rent proportionell, elevantalsrelaterad resurstilldelning skulle därför kunna skapa svårigheter för de

minsta kommunerna. Situationen för dessa kan förbättras genom att varje

kommun tilldelas en fast grundresurs.

Beräkningar visar att denna grundresurs bör vara i storleksordningen 15

å 20 vtr per årskurs och kommun, vilket motsvarar en minskning av den elevrelaterade resursdelen med 0.05 å 0,06 vitr/elev.

Beräkningar har därför utförts för följande värden på grundresursen och

elevrelaterade resurser.

”Grundresurserna är inte riktigt jämnt fördelade på årskurserna. Orsaken härtill liksom till tiondelarna i grundresurserna är att sedan de elevrelate-

rade resurserna lagts ut återstoden så långt möjligt måste fördelas på

kommunerna för erhållande av jämförbarhet mellan de olika resursschablonerna. 98

Resultaten av beräkningarna framgår av avsnitt 2.4 i denna bilaga.

Med anledning av de skillnader i resursbehov för olika studievägar som

dokumenterats i bilaga 5 (avsnitt 3.2) har också framräknats resursutfallet med årskurs- och linjefördelade koefficienter för de båda grundresurserna 51,2 och 6143 vtr per kommun. De elevantalsrelaterade koefficienterna är

följande:

Linje Proportionell resurs Grundresurs åk 1—3 Grundresurs äk 1—3

(ingen grundresurs) 51.2 vtr per kommun 61.3 vitr per kommun

Åk I Ak 2 Åk 3 Åk I Ak 2 Åk 3 Äk I Åk 2 Äk 3

E 1.20 1.17 1.31 AS 1.12 126 1.14 Lu 1.25 H 1.26 1,38 1.47 1.21 1,33 1.42 1,20 1.32 1.41 S 1.26 1,24 1.32 1.21 1.19 1,27 20 LAS L26 N LA? 1.30 1.40 J.12 1,25 1.35 tu 1.24 1.34 T 1.48 1.54 1.40 1.43 1.49 1.35 1.42 1.48 1,34

Det kan förefalla som om linjefördelade resurser automatiskt skulle

medföra mindre differenser mellan uttagen och beräknad resurs. I själva

verket får kommuner med stor andel resurskrävande linjer en bättre resurssituation vid linjefördelning. medan kommuner med stor andel mindre resurskrävande linjer får ett sämre resursutfall oberoende av om det totala resultatet är positivt eller negativt. Resursnivåer bestäms till stor del av

andra faktorer såsom klass- och gruppfyllnad. Resultaten av beräkningarnå framgår av avsnitt 2.4 i denna bilaga.

2.4¶Resursutfall för tre- och fyraåriga linjer med reguljära timplaner

Som framgått av avsnitten 2.2 och 2.3 i denna bilaga har resursutfallet studerats för två årskursfördelade resursschabloner med de totala grundresurserna 49.3 och 59,2 vtr per kommun för årskurserna 1—3 samt för två

årskurs- och linjefördelade resursschabloner med de totala grundresurserna 51,2 och 6143 vtr per kommun för årskurserna 1—3.

Beräkningarna har lett till följande resultat.

Grund- = För- Antal Antal kommuner med differenser i procent Antal resurs del- neg pos vtr ning värden => -9,9 —-7,9 —59 3.9 1,9 1 +0.0 +2,0 44,0 +6,0 värden

-10.0 —-8.0 —-6.0 —-4,0 —-2,0 —-0.01+1,)9 +3.9 +5,9 +7,9

49,3 Äk 51 2 3 6 20 OM 1323 IK 6 | 58

Sp2 Linje 53 I 4 10 15 23 35 16 5 56 59,2 Åk 60 2 I 2 10 I8 27 29 LJ 4 I 49 61,3 Linje 62 [ 3 10 20 28 32 [LU 5 47

Positiva värden betyder aut de i höstrapporterna redovisade värdena överstiger resurstilldelningen, dvs. att man tagit ut mer resurser än det föreslagna systemet skulle medge.

Negativa värden innebär i sin tur att man tagit ut mindre resurser än man

skulle få med det nya systemet.

Vissa resultat kan sammanfattas i följande tabell.

Tabellerna uppvisar inga större skillnader i fråga om resursfördelningen

mellan de fyra resursschablonerna, bortsett från det naturliga resultatet att antalet kommuner med negativ differens är något större vid en högre grundresurs.

Den större grundresursen är givetvis förmånlig för de små kommunerna

men ofördelaktig för de större. Att antalet kommuner med förbättrad situation är större vid en högre grundresurs beror givetvis på att en försämring i några stora kommuner här motsvaras av en förbättring i flera små.

naturligtvis med deras större känslighet för förändringar i sina små timtal.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de mera komplicerade resursschablonerna med årskurs- och linjefördelade inte entydigt medför förbättringar för kommuner med större differenser.

Vid avvägningen av grundresursens storlek mäste en avvägning göras mellan en förbättrad situation för några stora kommuner eller flera små.

Måttliga förändringar i procenttalen för de stora kommunerna kan betyda många veckotimmar, medan stora procentuella skillnader för de små kom-

munerna ofta innebär relativt små timtal.

De små kommunernas avvikelser kan därför lätt kompenseras med en begränsad garantiresurs, men denna åtgärd är avsedd att tillämpas endast under en övergångstid. De stora kommunerna å sin sida har möjligheter att genom rationaliseringar på längre sikt förbättra sin situation.

Slutligen måste också vad kommunstorleken beträffar en viss hänsyn

också tas till resursutfaltet för de tvååriga linjerna. Den samlade resursbilden kommer att studeras i avsnitt 6 i denna bilaga.

3¶Tre- och fyraåriga linjer, alternativa timplaner

3.1¶Resursuttagets beroende av skolstorlek

Följande tabell visar gruppvis om tio kommuner resursuttaget I kommunerna i storleksordning. Värdena avser resurser för basändamål och del-

ning enligt timplan.

100 Tabellen visar att resursbehovet per elev minskar med ökad skolstorlek.

Prop. 1985/86: 97

3.2¶Arskursfördelade resurser

Som nämnts i det föregående (bilaga 5. avsnitt 4.1) är det genomsnittliga antalet lärarveckotimmar per elev i årskurserna 1-3 följande.

Åk I Åk? Äk 3

Antal lärarveckotimmar/elev 1.40 1.49 1,53

I dessa värden ingår timmar för basändamål efter avdrag för ev. självstudier och timreduktioner samt timmar för delning av klass eller grupp.

Som framgår av avsnitt 3.1 i denna bilaga är resursbehovet störst i kommuner med små skolenheter. En rent proportionell, elevantalsrelaterad resurstilldelning skulle därför kunna skapa svårigheter för de minsta kommunerna. Situationen för dessa kan förbättras genom att varje kommun tilldelas en fast grundresurs.

Beräkningar visar att denna grundresurs bör vara i storleksordningen 15

å 20 vtr per årskurs och kommun, vilket motsvarar en minskning av den elevrelaterade resursdelen med 0,15 å 0,20 vtr/elev. I årskurs 3 fordras på

grund av lägre elevantal en något större sänkning av den elevantalsrelaterade resursen för att den önskade grundresursen skall erhållas.

Beräkningar har därför utförts för följande värden på grundresurser och

elevrelaterade resurser.

Resultaten av beräkningarna framgår av avsnitt 3.4 i denna bilaga.

3.3¶Årskurs- och linjefördelade resurser

På grund av de skillnader i resursbehov för olika studievägar som dokumenterats i bilaga 5 (avsnitt 4.2) har också framräknats resursutfallet med årskurs- och linjefördelade koefficienter för de båda grundresurserna 49.2

och 64.1 vtr kommun. De clevrelaterade kocfficienterna är följande.

Linje Proportionell resurs — Grundresurs åk 1-3 - Grundresurs åk 1-3

tingen grundresurs) 49,2 vtr per kommun 64.1 vtr per kommun

Åkl Åk2 Åk3 Åkl Åk2 Ak3 = Äkl Åk2 Ak3

E 1.28 1.31 1.40 1,13 116 1.20 1,08 LAI LS H 1,28 1.67 1,70 113152 -1,50 1.08 - 1,45 S 1.28 1.40 1,47 113 1.25 127 1.08 1.20 1.22 N 1.S2 131 1.55 1,37 146 1.35 132 ort 1.30 T K5S2 1.72 1,65 1,37 1.57 1.45 1,32 1.52 1.40

Resultaten av beräkningarna framgår av avsnitt 3.4 i denna bilaga.

Prop. 1985/86: 97

3.4¶Resursutfall för tre- och fyraåriga linjer med alternativa timplaner

Som framgått av avsnitten 3.2 och 3.3 i denna bilaga har resursutfallet studerats för två årskursfördelade resursschabloner med de totala grundre-

surserna 49,1 och 64,0 vtr per kommun för ärskurserna 1-3 samt för två

årskurs- och linjefördelade resursschabloner med de totala grundresurserna 49.2 och 64.1 vtr per kommun för årskurserna 1—23.

Beräkningarna har lett till följande resultat.

Grund-För- = Antal Antal kommuner med differenser I procent Antal resurs del- = neg pos vir ning — vär- < -9,9 —7,.9 —5,9 3,9 —L9 +0.0 +2.0 +4,0 +6,0 +8,0 > vär-

den - - = - - - - - = den

-10.0 —8.0 —6.0 —-40 —2,0 —0.0 HI. +3,9 +59 +7.9 +9.9 +10.0

49.1¶ÅK 17 2 I 1 6 7 2 3 6 I I 13

49.2 Linje 15 2 l I 4 7 5 5 2 2 l [5 64.0 Ak 17 | 2 2 5 7 4 2 5 l 1 13 64,1 Linje IS 3 1 4 7 6 4 3 1 I 15

Vissa resultat kan sammanfattas i följande tabell.

Grund- För- Kommuner inom Kommuner inom resurs del- intervallet intervallet vir ning —-1,950-+1,94 —-3,990—+3.952

Antal Procent Antal Procent

49.1 Äk Y 30 18 60

49.2 Linje 12 40 21 70 64.0 Åk HH 37 18 60 64.1 Linje 13 43 2 70

Tabellerna uppvisar inga större skillnader i fråga om resursfördelningen mellan de fyra schablonerna.

När det gäller de alternativa timplanerna finns mellan de angivna vär-

dena på grundresurserna fyra olika alternativa nivåer. En minskning av

den elevrelaterade resursdelen med 0,01 vtr/elev jämfört med de timtal som gäller för 49 vtr-nivån och en motsvarande ökning av grundresursen till S2,1 vtr medför att samtliga kommuner kommer under 6-procentsgrän-

sen. Den nuvarande återföringsresursen föreslås till hälften bli fördelad mel-

lan de kommuner som har gymnasieskola med alternativa timplaner. I

Jämförelse med denna resurs är skillnaderna i resursutfallet för de studera-

de resursschablonerna av blygsam omfattning. I detta perspektiv kan

knappast de mera komplicerade alternativen med ärskurs- och linjerelate-

rade schabloner anses motiverade. Valet av nivån på grundresursen måste

vidare sättas i samband med resursutfallet för de tvååriga linjerna vid olika

elevantal inom kommunerna. Det samlade resursutfallet kommer att stude-

ras i avsnitt 6 i denna bilaga.

Prop. 1985/86: 97

Tvååriga linjer

4.1¶Resurserna för gemensamma ämnen på tvååriga linjer

Av skäl som framförts i det föregående (bilaga 5, avsnitt 5) finns stora variationer mellan resursbehoven på de olika tvååriga linjerna. Dessa måste därför tilldelas olika resursschabloncer. åtminstone gruppvis. Vidare

bör grundresurser utgå för att förbättra resurssituationen i kommuner med

relativt låga elevantal. Grundresurser som relateras till de olika studievä-

garna skulle innebära skillnader i resurstilldelningen för de gemensamma ämnena för kommuner med samma elevantal beroende på elevernas fördelning på studievägarna. Systemet skulle också medföra något mer komplicerade resursschabloner. Grundresursen bör därför utgå per kommun genom att en för alla linjer gemensam elevrelaterad resurs, baserad på de minsta resursuttagen, minskas med några hundradels lvtr/elev. För över-

skjutande timmar utgår elevrelaterade resurser per linje eller grupper av

linjer.

4.2¶Resursen för gemensamma ämnen i årskurs I av tvååriga

linjer

Antalet Ivtr/elev i gemensamma ämnen läsåret 1985/86 framgår av följande

tabell. I värdena för linjerna Ek och So ingår av beräkningstekniska skäl

samtliga ämnen. |

Linje Antal Linje Antal Linje Antal Ivtr/elev Ivtr/elev Ivtr/elev Ek 1,49 Dk 0.40 Ba 0,37 Mu 0.87 Du 0,54 Be 0.41 So J,52 Ep 0.94 Et 0,40 Te 0,43 Hk 0,63 Fo 0,38 Jo 0.45 Ko 0.61 Li 0.36 Sb 0,45 Ss 0.46 Pr 0.40 Td 0.44 Vd 0.45 Tr 0,39 Ve 0.38

I linjespecifika ämnen på linjerna Mu och Te tillkommer 3,39 resp. 1.12 lvtr/elev. Av tabellen framgår att de linjer som enligt timplanen har det minsta antalet veckotimmar, nämligen 10, i allmänhet uppvisar en resurs mellan 0,36 och 0,41 Ivtr/elev med medelvärdet 0,38 Ivtr/elev. Denna resurs bör

följaktligen utgöra grunden för en till samtliga linjer utgående minimiresurs i gemensamma ämnen.

Beräkningar visar att rent elevrelaterade resurser är ogynnsamma för

kommuner med få elever men fördelaktiga för kommuner med många

elever. Om minimiresursen minskas med 0.04 Ivtr/elev till 0,34 Ivir/elev, kan en grundresurs utgå med 12,2 vtr/kommun. Härtill kommer för över-

skjutande timmar samt dokumenterat större resursbehov i gemensamma ämnen resurser enligt följande tabell.

Linje Antal Linje Antal Prop. 1985/86: 97

Ivtr:elev Ivtir So 1,14 Du 0.16

Ek N Lä3

Ep 0.56 s3 Ss 0.08

Mu 0.49 vr Vd 0.07

Jo 0.07 0.07

Hk 0,25 gas Sb 0.07. EN

Ko 0,23 - Td 0.06

Te DOS

För begränsning av antalet reursschabloner kan linjer med ungefär samma antal lvtr/elev sammanföras till grupper enligt tabellen med ett gemensamt

timtal utan att resursutfallet behöver påverkas påtagligt. Eventuellt kan de i stället läggas in i resursschablonerna för de linjespecifika ämnena på berörda yrkeslinjer.

Beräkningar med de i det föregående angivna resursschablonerna för

varje linje leder till följande resuhat. (Grundresursen i de gemensamma

ämnena är 12.2 vtr per kommun.)

Antal kommuner med differenser i procent Antal = -—9.9 7.9 —59 —-3,9 -1.9 1 +00 +20 +40 +6,0 +80 > Antal

neg. - - - - - - - - - - pos.

ditf. -—-10.0 —8,0 -—6,0 40 —-2,0 0,0 | +1,9 43,9 259 +7,9 49.9 +10,0 diff. N7 17 3 Y 13 25 20 22 29 14 6 7 I8 96

Att antalet differenser är relativt stort för värden lägre än — 1076: och högre

än + 10 2 beror på den större intervallbredden. Resultatet ingår i den totala

resursavstämningen i avsnitt 6 av denna bilaga.

4.3¶Resursen för gemensamma ämnen i årskurs 2 av tvååriga linjer

Antalet Ivtr per elev i gemensamma ämnen läsåret 1985/86 framgår av följande tabell. I värdena för linjerna Ek och So ingår av beräkningstekniska skäl samtliga ämen.

Linje Antal Linje Antal Linje Antal

Ivtr/elev Ivtr/elev tytr/elev F.k 1.39 Dk 0,35 Ba 0.24 Mu 0.72 Du 0,48 Be 0,27 So 1.41 Ep 0.79 Et 0.30 Te 0.41 Hk! - Fo 0,26

Li 0.29 Jo 0,37 Ko 0.55 Pr 0,31 Sb 0,35 Ss 0.40 Tr 0.28 Td 0.31 vå O,36 Ve 0,26 UT. v. endast i äk 1.

I linjespecifika ämnen på linjerna Mu och Te tillkommer 4,08 resp. 1,42 Prop. 1985/86: 97 Ivtr/elev.

Av tabellen framgår att de linjer som enligt timplanen har det minsta

antalet veckotuimmar. nämligen 6. i allmänhet uppvisar en resurs mellan 0.24 och 0.31 Ivtr/elev med medelvärdet 0.28 Ivtr/elev. Denna resurs bör följaktligen utgöra grunden för en till samtliga linjer utgående minimiresurs t gemensamma ämnen.

Beräkningar visar att rent elevrelaterade resurser är ogynnsamma för

kommuner med få elever men fördelaktiga för kommuner med många

elever. Om minimiresursen minskas med 0,04 Ivtr/elev till 0,28 Ivtr/elev, kan en grundresurs utgå med 12,5 vtr/ kommun. Härtill kommer för överskjutande timmar samt dokumenterat större resursbehov i gemensamma ämnen resurser enligt följande tabell.

Linje Antal Linje Antal

Ivtr/elev Ivtr/elev So 1.13 LD Du 0.20

Dk 0,07 LT. v. endast i åk. 1. För begränsning av antalet resursschabloner kan linjer med ungefär samma

antal lvtr/elev sammantöras till grupper enligt tabellen med ett gemensamt

timtal utan att resursutfallet behöver påverkas påtagligt. Eventuellt kan de

i stället läggas in i resursschablonerna för de linjespecifika ämnena på berörda yrkeslinjer. Beräkningar med de i det föregående angivna resursschablonerna för varje linje leder till följande resultat. (Grundresursen i de gemensamma

ämnena är 12.5 vtr per kommun.)

Antal kommuner med differenser i procent Antal = -9,9 7,9 —59 -3.9 1.91 +0,0 +2.0 +4,0 +6.,0 +8,0 = Antal

neg. - - - - - - pos.

diff. —-10.0 —8&0 —-6,0 -—-4,0 —-2,0 —-0.0 1) +1,9 43,9 45,9 +7,9 +9,9 + 10,0 diff. 16 37 14 14 13 16 22 16 18 10 9 3 8 64

Att antalet differenser är relativt stort för värden lägre än — 1096 och högre

än + 1076 beror på den större intervallbredden. Det påfallande stora anta-

let kommuner med värden under - 1096 beror också på att här återfinns många kommuner med enbart yrkesutbildning i mycket små skolenheter.

Trots stora procentsiffror är timtalen i regel små. Denna obalans kan

justeras exempelvis genom att kommuner med enbart yrkesinriktade linjer får en något lägre grundresurs och motsvarande ökning av den elevantalsrelaterade resursdelen.

Tabellens resultat ingår i den totala resursavstämningen i avsnitt 6 av

denna bilaga.

Prop. 1985/86: 97 Sammandrag av uppgifter om påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser läsåret 1985/86. Antal kurser.

närl = näraliggande stv = studieväg te = termin Vv = vecka

5.2¶Specialidrott

I detta avsnitt redovisas antalet elever som deltar i specialidrott och det antal veckotimmar denna undervisning omfattar. Antalet veckotimmar per deltagande elev och per elev i årskursen har också framräknats. Utbildningen är för närvarande förlagd till 40 kommuner och omfattar läsåret 1985/86 550 intagningsplatser.

Resurstilldelningen i specialidrott bör dock med hänsyn till ämnets karaktär och delningstal inte elevrelateras utan utgå med fem veckotimmar per undervisningsgrupp. 108

Kombination med specialidrott omfattar enligt höstrapporterna följande Prop. 1985/86: 97

antal elever och lärarveckotimmar:

Antal Antal Antal Antal Ivtr elever lvtr/del- Ivtr/elev

tagande i årskurs

elev

Att elevantalet i årskurs I enligt tabellen understiger 550 sammanhänger med att rapporteringen är ofullständig, framför allt i kommuner med flera

skolenheter där utbildningen administreras av en skola. Vidare förekommer att elevantal överförs mellan årskurserna efter samläsningsgrupperna.

De redovisade värdena är ändå så omfattande och representativa. att de

kan ge en bild av resurssituationen i ämnet.

Höstrapporternas timtal i specialidrott har brutits ut och ingår därför inte I resursschablonerna för de gemensamma ämnena. Tabellens timtal är i första hand avsedda att ge en bild av verksamhetens omfattning. Eftersom resurserna i specialidrott föreslås utgå med ett fast timtal per under-

visningsgrupp, påverkas inte heller resurstilldelningen av de i tabellen

angivna värdena.

5.3¶Lågfrekventa språk

I detta avsnitt redovisas antalet elever och antalet veckotimmar 1 vissa

lågfrekventa språk. Dessa språk är på de tvååriga linjerna finska som

C-språk samt på de tre- och fyraåriga linjerna för närvarande finska.

italienska, kinesiska och ryska. Härtill kommer de utomeuropeiska språk

som SÖ i fortsättningen kan komma att medge. Gränsdragningen har gjorts

med hänsyn till de särskilda bestämmelser om gruppstorlek och nuvarande timreduktioner som gäller för dessa språk. Här har dock latin undantagits,

eftersom detta språk har betydligt större frekvens och därför klart påverkar de allmänna resursformlerna.

Med hänsyn till den stora spännvidden mellan undervisningsgruppernas

storlek i de lågfrekventa spräken bör resurstilldelningen utgå med schablo-

niserade timtal bestående av exempelvis en grundresurs på 4 vtr per undervisningsgrupp i årskurs 1" och 3 vtr per undervisningsgrupp i övriga årskurser.

Elevantal och lärarveckotimtal i de lågfrekventa språken enligt höstrapporterna för Prop. 1985/86: 97 läsåret 1985/86 framgår av följande tabell.

Höstrapporternas timtal i de lågfrekventa språken har brutits ut och ingår därför inte i resursschablonerna för de gemensamma ämnena.

Tabellens timtal är i första hand avsedda att ge en uppfattning om verksamhetens omfattning. Eftersom resurserna i lågfrekventa språk föreslås utgå med fast timtal per undervisningsgrupp, påverkas resurstilldelningen i dessa inte heller av de i tabellen angivna värdena.

5.4¶Självstudietid

I årskurs 3 finns möjlighet att frivilligt lägga ut en självstudietid om högst 2 veckotimmar per klass. De därvid frigjorda timmarna får utnyttjas inom ramen för resp. skolenhets förstärkningsresurs.

Självstudietidens omfattning läsåret 1985/86 framgår av följande tabell.

Antal Antal Totalt Antal vtr — Självstudietid i

5.5¶Timreduktioner Prop. 1985/86: 97

I detta avsnitt redovisas timreduktionernas omfattning enligt de nu gällande mera omfattande reglerna. uttryckt i vtr per elev och i procent av det totala timtalet i resp. årskurs. Beräkningarna visar följande resultat.

Årskurs Antal Timreduktion Timreduktion — Timreduktion

elever i vtr i vtr/elev i i procent av

genomsnitt totala timtalet

i årskursen

Av tabellen framgår att timreduktionernas omfattning grovt räknat i jämförelse med årskurs I? är ungefär dubbelt så omfattande i årskurs 2? och tre gånger så stor i årskurs 3 inom de båda timplanesystemen på treoch fyraåriga linjer. Vidare är de i en och samma årskurs ungefär tre gånger så stora enligt de alternativa som i de reguljära timplanerna. Det kan därför finnas anledning att närmare studera sambandet mellan timreduktion samt kommun- och skolstorlek.

I följande tabell redovisas timreduktionernas omfattning i de reguljära timplanerna, uttryckt i procent av det totala timtalet i varje årskurs och fördelad på kommunstorlek efter skolenhetsantal.

Timreduktioner i procent av totala timtalet i årskursen

Av tabellen framgår att timreduktionerna i årskurs 2 och framför allt i

årskurs 3 har större omfattning i kommuner med en skolenhet. I nästa

tabell redovisas timreduktionernas omfattning i dessa kommuner beroende

på skolstorlek, uttryckt i elevantal.

Tabellen visar att det finns ett klart samband mellan elevantal i skolen-

heten och timreduktionernas omfattning. Timreduktionerna påverkar behovet av grundresurs. Trots mera omfattande timreduktioner uppvisar små skolenheter och

framför allt AT-skolorna ändå ett större resursbehov. beroende på att

timreduktionerna relativt sett är av mindre omfattning än bristerna i klass-

och gruppfyllnad. Detta innebär bl. a. att stora skolenheter och kommuner med mer än en skolenhet också har lättare att med hjälp av förstärkningsresursen kompensera timreduktionerna. Hänsyn till dessa faktorer behöver tas vid fastställande av grundresur-

sens storick.

5.6¶Beräkning av resurser för tillvalsämnen och ämnet svenska i årskurs 2 av vissa linjer

Läsäret 1982/83 var tillvalsämnen obligatoriska, medan svenska kunde läsas som fritt tillval eller utökad studiekurs i årskurs 2 av vissa tvååriga linjer. Läsäret 1985/86 är svenska obligatoriskt ämne i årskurs 2 på samtliga

linjer, medan de tidigare tillvalsämnena och då framför allt engelska och

matematik i viss utsträckning läses som fritt tillval eller utökad studiekurs. På grund av ämnessplittringen i tillvalsämnena är dessa mer resurskrävande än ämnet svenska. Men eftersom tillvalet på de berörda linjerna klart domineras av ämnena engelska och matematik där gruppfyllnadsgra-

den är nästan lika hög som i svenska, begränsas resursförändringen till

0.006 vtr/elev. Denna resurs bör räknas in vid fastställandet av resurs-

schablonerna för dessa linjer.

5.7¶Vårintagning

Vårintagning av elever, som i första hand beror på behovet att fördela praktikperioderna över läsåret, förekommer främst på vårdlinjen samt i vissa specialkurser. Kortare specialkurser kan dessutom ha intagning vid andra tidpunkter under läsåret.

I detta avsnitt behandlas resursbilden för de vårintagna klasserna på

vårdlinjen. I underlaget ingår också ett par klasser på social servicelinje.

På vårdlinjen förekommer organisatoriskt två grupper av vårdutbild- Prop. 1985/86: 97 ningar. Den ena gruppen består av de landstingskommunala utbildningarna. Vårintagningen omfattar här nära hälften av klasserna och eleverna på

vårdlinjen och en stor andel av de totala klass- och elevantalen på linjerna. Då landstinget är «kolhuvudman, förekommer oftast flera skolenheter med

vårdutbildning. Varintagna klasser på värdlinjen har således stor omfatt-

ning och utgör en stor def av landstingens utbildningsutbud.

Den andra gruppen består av primärkommunala utbildningar som är förlagda tll vissa skolenheter och där endast omfattar enstaka klasser.

Vårdutbildningen utgör här i regel endast en liten del av det totala utbildningsutbudet.

Elevantal under 400 förekommer i 5 landsting och 26 primärkommuner, medan elevantal om minst 400 finns i 16 landsting och 3 primärkommuner. Eftersom elevantalet varierar mellan 30 och 1300, är det naturligt att resursutfallet blir olika för små och stora kommuner.

Beräkningar visar att resursbilden i gemensamma ämnen för vårintagna klasser på vårdlinjen är följande. Gränsen mellan små och stora kommuner

är 400 elever.

Antal Antal Antal Antal Antal

Timtalen i de små kommunerna varierar vanligen mellan 10 och 50. Varje

timmes differens mellan uttagen och beräknad resurs utgör därför mellan 2 och 1056. De absoluta differenserna i veckotimmar ligger i regel mellan — 2,0 och +2,0 veckotimmar. Positivt värde anger att den uttagna resursen är större än den schablonberäknade. Beräknat med de i det föregående an-

givna värdena på antalet veckotimmar/elev i resp. årskurs får 20 små och 4

stora kommuner en differens på mer än +4,0 92, medan 8 små och 5 stora kommuner uppvisar en differens under -4,0 96. Det totala kommunantalet är 50.

De små kommunernas situation kan givetvis förbättras t.ex. med en

grundresurs. Om 0,01 veckotimme/elev tas i anspråk härtill, kan 2 vecko-

timmar per kommun och årskurs utgå i grundresurs. Beräkningar visar att

7 små och 5 stora kommuner då får en differens på mer än +4,0 ce, medan

18 små och 3 stora får en differens lägre än —4,0. På grund av de små kommunernas stora känslighet för resursförändringar kan grundresursen i

vissa fall ge upphov till relativt sett betydande överkompensation. Den komplicerar dessutom i någon mån resursschablonerna.

Av de 24 stora kommunerna har fyra en differens över +4,096. De har efter elevantal platserna 6, 13, 16 och 20. Om grundresurs införs, ullkom-

inom kommunen utan också skolorganisationen påverkar resursutfallet. Följande tabell belyser sambandet mellan klasstorlek och timuttag i gemensamma ämnen.

Av tabellen framgår att små skolor med intag av 16-klasser är särskilt

resurskrävande.

Att på samma sätt som för höstintagna klasser tillämpa en procentuell gräns för en garantiresurs är här inte meningsfullt. eftersom de relativa beräkningarna är alltför känsliga. Små, administrativt betungande garanti-

resurser skulle då kunna utgå i betydande omfattning. Samtidigt kan den

situationen inträffa att mycket större timtal inte kompenseras vid avstämningen av resursutfallet för den ofta betydligt mer omfattande höstintagningen eller att det vid denna redovisas ett relativt stort resursöverskott.

En annan lösning är därför att antalet veckotimmar och differensen i veckotimmar för vårintagningen får räknas in vid avstämningen för närmast följande höstintagning och där tillsammans med de då framräknade timtalen utgöra underlag för eventuell garantiresurs.

Eftersom differensen för större kommuner kan uppgå till ett något högre timtal, bör garantiresurs utgå, i samband med avstämningen för de värin-

tagna klasserna, om den överstiger ett visst timtal. Eventuellt kan sedan avräkning ske vid följande avstämning av höstrapporten. I vissa län förekommer att en del av undervisningen för landstingens elever förläggs till primärkommunernas gymnasieskolor. Resurserna bör dock alltid utgå till ' huvudmannen, som sedan reglerar de interkommunala ersättningarna.

det föreslagna

Utfallet av en schabloniserad resurstilldelning har jämförts med resursuttaget enligt höstrapporterna för läsåret 1985/86. Vid avstämningen har följande koefficienter använts.

Tre- och fyraåriga linjer

Reguljära timplaner Alternativa timplaner

Grundresurs 49,3 Ilvtr/kommur Grundresurs 49.1 lvtr/kommun Elevrelaterade resurser Elevrelaterade resurser

Ivtr/elev ivtr/elev

Äk I 1.25 ÅkI = 1,25

Åk2 128 Åk 2 1.34

Åk3 1.32 Åk3 1,33

Tvååriga linjer

Ärskurs I Årskurs 2 Grundresurs 12,2 Ivtr/ kommun Grundresurs 12.5 Ivir/kommun Elevrelaterad resurs för Elevrelaterad resurs för

samtliga elever 0.34 Ivtr/elev samtliga elever 0,24 Ilvtr/elev

Elevrelaterade resurser för Elevrelaterade resurser för

överskjutande timmar i överskjutande timmar i gemensamma ämnen m. m. gemensamma ämnen m. m.

Linje — Ivtr/elev Linje — Ivtr/elev Linje — Ivtr/elev Linje — lIvtr/elev Ek Lt Du 0,16 Ek LI Du 0,20 Mu 0.49 Ep 0.56 Mu 0,44 Ep 0.51 So 1.14 Hk 0,25 So 1.13 Hk! - Te 0.05 Ko 0.23 Te 0.13 Ko 0,27

Ss 0,08 Ss 0,12 Jo 0,07 Vd 0.07 Jo 0.09 Vd 0.08 Sb 0.07 Sb 0.07 Td 0.06 VT. v. endast i åk. 1.

I linjespecifika ämnen tillkommer

i årkurs 1: i årskurs 2:

Resultatet av avstämningen framgår av följande tabell. Prop. 1985/86: 97

Samtliga kommuner och landstingskommuner med differenser i procent Antal = 9,9 —-7,9 -59 -3.9 —-1L9 1 0.0 +20 +40 +6.0 +80 > Antal neg. = - - - - - - = - - pos. diff. - 10.0 —-80 -—-6.0 -40 —-2.0 -0.0 1 +1,9 +3,.9 45,9 +7,9 -+9.9 +10.0 diff. 114 21 2 9 13" 32 37 32 20 145 2 2 70 > av vilka 6 i intervallet —5,9 — —5.0, "+ av vilka 5 i mtervallet +5.0 —- +5.9.

Negativa differenser betyder att kommunerna, allt annat lika. med den

föreslagna schabloniseringen får en större timtilldelning än i dag. Positiva

differenser betyder det omvända. Det bör erinras om att organisationen

alltid förändras från år till år, beroende av elevernas val, tilldelning av

studie vägar, platsutnyttjandet m. m.

Avstämningsresultatet kan också åskädliggöras av följande diagram.

DIFFERENS MELLAN UTTAGEN OCH BERÄKNAD RESURS

Antal kommuner med två- och treåriga linjer

-10 —8 -6 -4 -2 0 +2 +4 +6 +8 +10

Procentuell differens

Innehåll Prop. 1985/86: 97

0 Regeringens PropOsillOn sosssossseesssssserrererss esse ere s ena me Propositlionens huvudsakliga innehåll oosssossseserseesr ers reses em

I INledning sossoseeeseereereees esse er ser rr rr rss rese ess ses sa ol 2 Allmänna ÖVervägandel ososssesssereerereresrrrsrs ers rr ers

BB

12 Genomförande sossssssrsssssssssesessssrrrer sees s ess ora Prop. 1985/86: 97 13 [6 ETEL ST 14 Särskilda frågOr s.ssssssrerseeertrr er rr rr rr ere rs rests rss sa

14.1 Uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan 14.2 Utbildningsformer, vilkas regler anknyter till de nuvarande

reglerna för gymnasieskolan = sososssors rss ss sosse sees

t5 Hemställaft oooooooserrsserrreerarertrr reses ar rer rss sera sa 16 Beslut oossoosoerererereeetettreå sr rer sr sera ers rskr sars

Bilaga I Nuvarande regelsystem med förklaring av termer och linje-

förkortningar M.M. oosssooserrerererrereersss reser erna Bilaga 2 Statskontorets modellförslag beträffande gymnasieskolan 'n MN Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian (Ds U 1985:4) Ett schab-

loniserat system för statsbidrag till lärarlöner i gymnasie- I COTTA

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds

U 1985:4) Ett schabloniserat system för statsbidrag till lä-

farlöner i gymnasieskolan = sososososssserserererrer isens Bilaga 5 Beräkningsunderlag M.M. sososororrrererrrrersse rer ra Bilaga 6 Detaljberäkningar m. m. samt jämförelser av resursutfall i

dagens system och i det föreslagna = sosossosssssseiserns

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 118