om ändring i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
Regeringens proposition Te
1986/87:167 [2
om ändring i lagen (1902:71 s. 1), Prop
innefattande vissa bestämmelser om 1986/87: 167
elektriska anläggningar
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 maj 1987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Birgitta Dahl
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar (cllagen). Genom förslaget införs rält för små, lokala elproducenter att sälja elström till den som innehar områdeskoncession enligt ellagen. Skyldigheten för koncessionshavaren
att köpa ström föreslås omfatta endast ström från sådana kraftverk som
kan leverera en effekt av högst I 500 kilowatt.
Enligt gällande bestämmelser är koncessionshavare, på begäran av dem som utnyttjar elektrisk ström, skyldig att underkasta sig reglering av pris
och övriga villkor för leverans eller överföring av ström. I propositionen
föreslås att även den som levererar eller önskar leverera elström frän ett
litet kraftverk till koncessionshavaren skall kunna påkalla sådan prövning. Lagändringen föreslås träda i kraft den I januari 1988.
I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 167
Förslag till Prop. 1986/87: 167
Lag om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar
Härigenom föreskrivs att 28 4 och 7 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om eletriska anläggningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse
4 mom.! Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution är skyldig att tillhandahålla ström åt var och en som inom området behöver
den för normala förbrukningsändamål, om inte annat följer av andra styc-
ket eiler det finns särskilda skäl tull undantag. Inom ett område där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli
distribuerad föreligger inte skyldighet att leverera ström för värmeförsörj-
ning av en byggnad, om strömmen är avsedd för värmeförsörjning på något annat sätt än med värmepump eller om strömmen är avsedd för en värme-
pump men värmepumpar, enligt riktlinjer som kommunfullmäktige har
beslutat, inte bör förekomma inom området. Trots detta föreligger dock skyldighet att leverera ström, om värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemen-
samma systemet. Har ström till en värmepump börjat tillhandahållas före
fullmäktiges beslut gäller skyldighet att leverera så länge värmepumpen är
i bruk. Den som innehar områdeskon-
cession för yrkesmässig distribution är skyldig att. om det inte finns
särskilda skäl till undantag, köpa ström från elproduktionsanläggning som är belägen inom området
och som kan leverera en effekt om högst 1500 kilowatt. Den som innehar linjekoncession Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål, leve- med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en inne- rera eller överföra ström åt en inne-
havare av områdeskoncession, i havare av områdeskoncession, i
den mån det behövs för att denne den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra sina förpliktel- skall kunna fullgöra sina förpliktel-
ser enligt första och andra stycke- ser enligt första — tredje styckena.
na. Sådan skyldighet att leverera el- Sådan skyldighet att leverera eller ler överföra ström föreligger även i överföra ström föreligger även i Övövrigt gentemot förbrukare, vars rigt gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse verksamhet är av större betydelse
för det allmänna. för det allmänna.
Frågor om förpliktelser, som avses i detta moment, prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.
! Senaste lydelse 1985:48.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse Prop . 1986/87: 167
7 mom.”
Koncessionshavaren är skyldig För åstadkommande av skälig
att, på framställning av den som prissättning är koncessionshavaren nyttjar elektrisk ström från anlägg- skyldig att underkasta sig reglering
ningen eller önskar komma ti ätnju- av pris och övriga villkor för levetande därav, för åstadkommande rans. överföring eller inköp uv
av skälig prissättning underkasta ström på framställning av sig reglering av pris och övriga vill- 1. den som nyttjar eller önskar kor för leverans eller överföring av nyttja ström från anläggningen,
strömmen. 2. den som levererar eller som
önskar leverera ström till anlägg-
ningen från en sådan elproduk-
Honsanläggning som avses i 4
mom. tredje stycket.
Frågor om prisreglering prövas av den myndighet som regeringen be-
stämmer.
Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering får göras också av anläggningens innehavare.
Avtal, som strider mot beslut om prisreglering, är utan verkan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
? Senaste lydelse 1982:487. '”
11 Riksdagen 198687. I saml. Nr 167
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987.
Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-WaHén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin. Dauhl, Holmberg, Hellström. Wickbom. Johansson. Hulterström,. G. Andersson
Föredragande: statsrådet Dahi
Proposition om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattade vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar
1¶Inledning
Riksdagen (NU 1985/86:17, rskr. 172-173) har uttalat att ägarna till små vattenkraftverk måste garanteras en korrekt ersättning för sina kraftleve-
ranser och att regeringen bör komma med förslag i frägan.
Ett förslag till ändring av lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, ellagen, som syftar till att stärka de små
kraftverkens ställning. har i april 1987 utarbetats inom miljö- och energidepartementet. Företrädare för statens energiverk, statens vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Elverksföreningen. Riksförbun-
det Energileverantörerna och Sveriges Energiföreningars Riksorganisation har vid en hearing den 15 april 1987 lämnat lagförslaget utan erinran. Lagförslaget bör fogas till protokollet som bilaga I. Mitt förslag till ändring
i ellagen överensstämmer i allt väsentligt med nämnda lagförslag. Regeringen beslutade den 7 maj 1987 att inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i ellagen. Det till lagrädet remitterade förslaget överensstämmer med lagförslaget i propositionen. Lagrådet har i sitt yttrande. som bör bifogas protokollet som bilaga 2, inte haft någon erinran mot förslaget.
2¶Allmän motivering
2.1¶Allmänna utgångspunkter
Enligt ellagen får inte elektriska starkströmsledningar dras fram eller begagnas utan tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En koncession kan avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom ett visst område (områdeskoncession). De lokala eldistributionsföretagen får genom om-
rådeskoncession ensamrätt att distribuera elström inom ett visst område. Prop. 1986/87: 167
Enligt ellagen gäller en skyldighet — med vissa undantag — för eldistributö-
ren att tillhandahålla ström åt var och en som inom omrädet behöver den för normala förbrukningsändamål. På begäran av en abonnent är vidare leverantören enligt ellagen skyldig att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för leverans eller överföring av strömmen (prisreglering) av
den myndighet som regeringen bestämmer. Frågor om prisreglering prövas av prisregleringsnämnden för elektrisk ström inom statens energiverk.
Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering fär göras också av anläggningens innehavare. Prisregleringsnämndens beslut kan inte överklagas. Vidare är avtal. som strider mot beslut om prisregle-
ring, utan verkan.
Små kraftverk kan av teknika skäl normalt leverera endast till eldistribu-
tören i området. Sådana kraftleveranser är oreglerade i nuvarande lagstift-
ning. Svenska Elverksföreningen har dock utarbetat rekommendationer för distributionsföretagens prissättning m. m. för dessa fall — EKOVISAM
(ekonomiska villkor för samkörning med mindre produktionsanläggningar
upp till 1500 kW). Rekommendationerna bygger på huvudprincipen att eldistributören skall ersätta leveranser från små kraftverk med det belopp
som motsvarar de kostnader som distributören annars skulle haft för inköp av motsvarande kraft.
Statens energiverk uppskattade i en utredning om små vattenkraftverk hösten 1984 (statens energiverk 1984:4) antalet små vattenkraftverk i effektregistret 100—1 500 kW till ca 520.
Dessutom fanns ett stort antal små vattenkraftverk med lägre effekt. Under de närmaste decennierna kommer ett antal av dessa anläggningar att behöva förnyas.
Den av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84: 160, BoU 30. rskr. 388) antagna planen för vattenkraftens utbyggnad förutsätter att nya små vattenkraftverk tillkommer och att produktionen i befintliga anläggningar vidmakt-
hålls och i vissa fall ökas,
I energiverkets utredning redovisades även en granskning av innehållet i och tillämpningen av EKOVISAM. Energiverket fann att rekommendationerna i EKOVISAM ger ägarna till mindre kraftverk skälig ersättning för levererad kraft. Flertalet av de befintliga avtal som verket granskat avvek dock från huvudreglerna i EKOVISAM, oftast till kraftverksägarnas nackdel. Energiverket hade även fått uppgift om nägra fall där distributören. enligt kraftverksägaren, motsatt sig att träffa skriftlig överenskommelse. Efter överläggningar med statens energiverk ätog sig Svenska Elverksför-
eningen bl.a. at kraftfullt verka för att eldistributörerna skulle inköpa elkraftsöverskotten från små vattenkraftverk och därvid lämna ersättning enligt reglena i EKOVISAM.
I februari 1986 konstaterade Svenska Elverksföreningen i en rapport till statens energiverk att en enkätundersökning visat att följsamheten till
EKOVISAM var stor hos föreningens medlemsföretag. I mars 1986 pre-
senterade emellertid Sveriges Energiföreningars Riksorganisation och
Småkraftföretagens Riksförening en annan utredning som redovisade avtal
där ersättningen till kraftverksägarna var sämre än vad som rekommende-
att ägarna till små vattenkraftverk måste garanteras en korrekt ersättning för sina kraftleveranser. I annat fall kunde enligt utskottet statens ambition att stimulera utbyggnad och modernisering av små kraftverk motverkas. Utskottet menade att de företagnå utredningarna visade att branschen själv inte helt kunnat komma till rätta med problemen. Utskottet fann därför att ägarna till små kraftverk borde ges en laglig rätt att få priset prövat. Utskottet kom fram till att regeringen borde låta utreda hur en sådan lagprövning skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till de åtgärder som krävs.
2.2¶Hur de små kraftverkens ställning bör stärkas
Mitt förslag: En skyldighet införs för den som innehar områdeskoncession att köpa elström från små, lokala elproduktionsanläggningar. Sådana elproducenter ges vidare möjlighet att få pris och övriga villkor för leveranserna prövade av den myndighet som regeringen bestämmer.
Skälen för mitt förslag: Elproduktionsteknikens utveckling har inneburit att småskaliga projekt blivit tekniskt och ekonomiskt allt intressantare. Mycket talar för att den utvecklingen kommer att fortsätta. Småskalig elproduktion kommer att ge ett tillskott till vår framtida eltillförsel. Jag avser då inte enbart vattenkraft utan även exempelvis vindkraft och småskalig mottryckskraft. Det är därför väsentligt att tillkomsten av ny småskalig elproduktion inte hindras av svårigheter för kraftverksägarna att avyttra eller få en skälig ersättning för den kraft de kan leverera. Den ensamrätt som områdeskoncessionen ger den lokale eldistributören är nödvändig för att man skall få en rationell distributionsverksamhet. Distributören får själv fastställa priser och övriga villkor, men abonnenten har alltid möjlighet att få en skälighetsprövning gjord av en myndighet. Detta.system har visat sig fungera mycket bra. Små, lokala elproducenter är i praktiken hänvisade till endast en möjlig köpare av deras kraft, nämligen distributören i området. Som riksdagen anfört bör tillkomsten av ny, småskalig elproduktion inte hindras av svårigheter för ägarna av mindre kraftverk att få en skälig ersättning för den kraft som de kan leverera. Enligt min mening bör därför vissa ändringar göras i ellagen i syfte att ge den småskaliga elproduktionen rättvisa förutsättningar för verksamheten. Jag anser således att en innehavare av områdeskoncession bör vara skyldig att köpa elkraft från mindre elproduktionsanläggningar inom koncessionsområdet. Inköpsskyldigheten bör begränsas till att avse endast anläggningar med en högsta effekt av 1500 kW. Härigenom berörs endast de anläggningar som i praktiken inte kan leverera till andra än distributören i området. Producentens anläggning bör uppfylla de tekniska krav som distributö-
ren rimligen kan ställa för att själv kunna upprätthålla sin normala kvalitet i distributionen, liksom givetvis alla krav som gäller elsäkerhet. Producenten bör betala för de eventuella merkostnader som distributören har för att
kunna ta emot kraften. Frågan om förpliktelser att tillhandahålla ström
enligt 28 4 mom. ellagen prövas av statens energiverk. Jag avser att föreslå
regeringen en bestämmelse i elförordningen (1982:548) så att verket även
bemyndigas att pröva frågor om nu ifrågavarande inköpsskyldighet. Verket bör ha möjlighet att i sådana fall som jag nyss nämnt och i andra fall när
särskilda skäl föreligger medge undantag från inköpsskyldigheten.
Som nämnts kan elabonnenter päkalla prövning av skäligheten i distributörens villkor för leverans av ström. Bakgrunden är att abonnenterna är
hänvisade till en enda distributör. En leverantör av elkraft från ett mindre kraftverk befinner sig i motsvarande situation genom att han i praktiken är
hänvisad till en enda köpare. Enligt min mening bör därför en leverantör av
elkraft från mindre kraftverk ha samma möjlighet att påkalla prövning av pris och övriga villkor för leveranser som elabonnenterna. Prisregleringsnämnden för elektrisk ström inom statens energiverk prövar frågor Om prisreglering på begäran av abonnent. Innan nämnden prövar ett ärende skall ett särskilt förlikningsförfarande genomföras. De flesta anmälningar till nämnden avslutas med förlikning. Den prövning som en
leverantör enligt mitt förslag skall kunna påkalla har stora likheter med
prisregleringsuppgiften fullgörs av prisregleringsnämnden. Efter mönster i nuvarande system bör ett förlikningsförfarande ingå i behandlingen av
dessa ärenden. Prövningen bör utgå från att mottagandet av kraft från en lokal producent inte skall medföra merkostnader för distributören jämfört med inköp
av motsvarande kraft enligt de råkraftpriser som tillämpas inom området.
Även om rekommendationerna i EKOVISAM för närvarande inte konsekvent tillämpas i praktiken så bör dessa rekommendationer anses som en av eldistributionsbranschen accepterad norm för hur ersättningar till små producenter bör beräknas. Elverksföreningen har uppmanat distributörer-
na att köpa kraft från små kraftstationer och därvid lämna ersättning enligt
EKOVISAM. De utgångspunkter för en eventuell skälighetsprövning som jag nyss har angett ligger helt i linje med EKOVISAM:s huvudprinciper. Jag bedömer det därför troligt att den nu föreslagna lagändringen kommer att medföra erforderliga anpassningar i befintliga och kommande leveransavtal så att något behov av tvingande myndighetsbeslut normalt inte uppstår.
3¶Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom miljö- och energidepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1). innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
2 §4 mom.
En områdeskoncessionshavares huvuduppgift är att distribuera ström till
abonnenter inom sitt koncessionsområde. I ett nytt tredje stycke införs
också en skyldighet att köpa ström från små elproducenter. Skyldigheten att köpa ström skall inte gälla om det föreligger särskilda skäl till undantag. Avsikten är att undantagsbestämmelsen skall ges en restriktiv tillämpning. Om ett inköp av ström från en lokal produktionsanläggning skulle innebära
att distrbutionen hindras eller allvarligt försvåras bör särskilda skäl anses
föreligga. Genom att skyldigheten att köpa ström endast avser anläggningar med en effekt upp till 1500 kW har skyldigheten i praktiken begränsats till att avse sådana produktionsanläggningar som inte kan leverera till
andra än områdesdistributören.
Fjärde stycket, som motsvarar det nuvarande tredje stycket, har ändrats redaktionellt som en konsekvens av att innehavarna av områdeskonces-
sioner ålagts en ny skyldighet i det nya tredje stycket.
2 §7 mom.
Första stycket. En koncessionshavare är enligt stadgandet under vissa
förutsättningar skyldig att underkasta sig prisreglering. Ändringen innebär, förutom redaktionella ändringar, att prisreglering kan påkallas också av den som enligt de nya bestämmelserna i 4 mom. har rätt att sälja elström
till koncessionshavare. De utgångspunkter för prövning av skäligheten i prissättningen m.m. för leveranser från lokala producenter som jag har förespråkat i avsnitt 2.2 innebär att distributören inte skall åsamkas mer-
kostnader genom sin skyldighet att köpa ström från en lokal produktions-
anläggning i stället för att köpa motsvarande kraft från sin huvudleveran-
tör. Denna skyldighet påverkar därför inte förutsättningarna för distributörens prissättning för den ström som distribueras till abonnnenterna.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektris-
ka anläggningar.
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den lagt fram.
Lagförslag utarbetat inom miljö- och energidepartementet april 1987
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar
Härigenom föreskrivs att 2 § 4 och 7 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 mom.!
Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution är
skyldig att tillhandahålla ström åt var och en som inom området behöver den för normala förbrukningsändamål, om inte annat följer av andra stycket eller det finns särskilda skäl till undantag.
Inom ett område där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli
distribuerad föreligger inte skyldighet att leverera ström för värmeförsörj-
ning av en byggnad, om strömmen är avsedd för värmeförsörjning på något annat sätt än med värmepump eller om strömmen är avsedd för en värmepump men värmepumpar, enligt riktlinjer som kommunfullmäktige har
beslutat, inte bör förekomma inom området. Trots detta föreligger dock skyldighet att leverera ström, om värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma systemet. Har ström till en värmepump börjat tillhandahållas före
fullmäktiges beslut gäller skyldighet att leverera så länge värmepumpen är I bruk.
Den som innehar områdeskon-
cession för yrkesmässig distribu-
tion är skyldig att, om det inte finns
särskilda skäl till undantag, köpa
ström från elproduktionsanlägg-
ning som är belägen inom området
och som kan leverera en effekt om
högst 1500 kilowatt.
Den som innehar linjekoncession Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt är skyldig att, om det är förenligt med koncessionens ändamål, leve- med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en inne- rera eller överföra ström åt en innehavare av områdeskoncession, i havare av områdeskoncession, i
den mån det behövs för att denne den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra sina förpliktel- skall kunna fullgöra sina förpliktelser enligt första och andra stycke- ser enligt första, andra och tredje na. Sådan skyldighet att leverera el- styckena. Sådan skyldighet att le-
ler överföra ström föreligger även i verera eller överföra ström föreligövrigt gentemot förbrukare, vars ger även i Övrigt gentemot förbru-
! Senaste lydelse 1985:48.
Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse Prop. 1986/87: 167 verksamhet är av större betydelse kare, vars verksamhet är av större för det allmänna. betydelse för det allmänna.
Frågor om förpliktelser, som avses i detta moment, prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.
7 mom.”
Koncessionshavaren är skyldig För att åstadkomma skälig prisatt, på framställning av den som sättning är en koncessionshavare nyttjar elektrisk ström från anlägg- skyldig att underkasta sig reglering
ningen eller önskar komma i åtnju- av pris och övriga villkor för levetande därav, för åstadkommande rans eller överföring av ström på av skälig prissättning underkasta framställning av sig reglering av pris och övriga vill- 1. den som nyttjar eller önskar kor för leverans eller överföring av nyttja ström från anläggningen,
strömmen. 2. den som levererar eller som
önskar leverera ström till anlägg-
ningen från sådan elproduktionsan-
läggning som avses i 4 mom. tredje stycket. Frågor som prisreglering prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Framställning om ändring i eller upphävande av beslutad prisreglering
får göras också av anläggningens innehavare.
Avtal, som strider mot beslut om prisreglering, är utan verkan.
Denna lag träder 1 kraft den 1987.
? Senaste lydelse 1982:487.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-05-11
Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Jender.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 1